<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2314809</hangar_id>
 <dok_id>GE03175</dok_id>
 <rm>1990/91</rm>
 <beteckning>175</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1990/91:175</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>175</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1991-04-18 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:40:44</systemdatum>
 <publicerad>2007-12-19 17:01:23</publicerad>
 <titel>om vissa folkhälsofrågor</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GE03175/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GE03175</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GE03175</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1990/91:175&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;om vissa folkhälsofrågor&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03175/prop_199091__175-1.png" style="width:37pt;height:66pt;"/&gt;
&lt;h3&gt;Prop.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1990/91:175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande vid regeringssammanträdet har varit chefen för socialdepar-&lt;br&gt;tementet och statsrådet Lindqvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 18 april 1991&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingvar Carlsson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingela Thalén&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Den svenska befolkningens hälsa har fortsatt att förbättras under de&lt;br&gt;senaste åren. Medellivslängden har från år 1980 till år 1990 ökat med&lt;br&gt;cirka två år - från 72,8 år till 74,8 år för män och från 78,8 år till 80,4&lt;br&gt;år för kvinnor. Vissa undersökningar pekar också på att det är friska år&lt;br&gt;som lagts till livet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots att hälsoutvecklingen i befolkningen i stort varit positiv finns det&lt;br&gt;stora skillnader i sjuklighet och dödlighet inte bara mellan olika åldrar&lt;br&gt;utan också mellan könen, mellan olika sociala grupper och mellan olika&lt;br&gt;delar av landet. Också mellan infödda svenskar och invandrare finns det&lt;br&gt;betydande hälsoskillnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen konstaterar regeringen att de stora och i vissa avseenden&lt;br&gt;ökande skillnaderna i hälsa mellan olika grupper i samhället inte kan&lt;br&gt;accepteras. Mot denna bakgrund föreslås att ökad jämlikhet skall vara ett&lt;br&gt;överordnat mål vid prioriteringar i folkhälsoarbetet. Därav följer att&lt;br&gt;insatser som medför att de sämst ställdas situation kan förbättras bör&lt;br&gt;komma i första hand. Genom att förbättra de sämst ställdas hälsa skulle&lt;br&gt;folkhälsan förbättras betydligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen betonas de tre principerna att folkhälsoarbetet måste&lt;br&gt;bygga på lokalt engagemang,kunskap och samarbete över sektorsgränser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett nationellt folkhälsoinstitut föreslås inrättas den 1 januari 1992 med&lt;br&gt;huvuduppgift att på nationell nivå driva folkhälsofrämjande och sjukdoms-&lt;br&gt;förebyggande arbete av sektorsövergripande karaktär. Institutet föreslås&lt;br&gt;arbeta i programform där institutet inom ramen för vaije program skall&lt;br&gt;ta fram, ställa samman och sprida kunskap. Kunskapsspridningen förut-&lt;br&gt;sätts ske i nära samarbete med och genom frivilliga organisationer, ar-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 —Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 175&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betsmarknadens parter, kommuner och landsting m.fl. Institutet föreslås Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;att inledningsvis bedriva program inriktade mot alkohol och droger,&lt;br&gt;tobak, barn och ungdom , utsatta kvinnor samt skador. Vissa av program-&lt;br&gt;men bör vara av permanent karaktär, som alkoholprogrammet, medan&lt;br&gt;andra bör vara tidsbegränsade och bli beroende av aktuella folkhälso-&lt;br&gt;problem och målgrupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För institutets verksamhet föreslås för budgetåret 1991/92 ett anslag om&lt;br&gt;47,5 milj.kr., varav 32,5 milj.kr. är ett utökat statligt stöd. För bud-&lt;br&gt;getåren 1993/94 och 1994/95 föreslås ett ytterligare utökat stöd med&lt;br&gt;20,0 milj.kr. per budgetår. Detta innebär en nivåhöjning av det statliga&lt;br&gt;stödet till folkhälsoarbete om 72,5 milj.kr. vid slutet av perioden. I pro-&lt;br&gt;positionen föreslås vidare att vissa medel, som i dag disponeras av andra&lt;br&gt;myndigheter, överförs till folkhälsoinstitutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen behandlas vidare den framtida alkoholpolitiken. Här&lt;br&gt;understryks att målet för den svenska alkoholpolitiken även fortsättnings-&lt;br&gt;vis skall vara att minska den totala alkoholkonsumtionen för att där-&lt;br&gt;igenom begränsa alkoholens skadeverkningar. Detta föreslås ske genom&lt;br&gt;att det restriktionssystem som kringgärdar hanteringen av alkoholdrycker&lt;br&gt;upprätthålls. En fortsatt aktiv prispolitik skall vara ett av instrumenten för&lt;br&gt;att minska en allför hög alkoholkonsumtion. Stor vikt föreslås läggas vid&lt;br&gt;det förebyggande arbetet i ett folkhälsoperspektiv, varvid det föreslagna&lt;br&gt;folkhälsoinstitutets insatser blir av stor betydelse. Grunderna för den&lt;br&gt;svenska alkoholpolitiken skall hävdas inför de fortsatta överläggningarna&lt;br&gt;om ett svenskt närmande till de Europeiska gemenskaperna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att så långt som möjligt tillgodose allmänhetens behov att få andas&lt;br&gt;luft som är fri från tobaksrök och för att underlätta för barn och ungdom&lt;br&gt;att förbli rökfria bör vissa restriktioner avseende tobaksbruk och tobaks-&lt;br&gt;produkter läggas fast i lag. Det gäller bl.a. att vissa miljöer skall vara&lt;br&gt;rökfria, förbud mot reklam för tobaksvaror och möjlighet att föreskriva&lt;br&gt;vissa gränsvärden för skadliga ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En redovisning lämnas för genomförda och planerade åtgärder till följd&lt;br&gt;av allergiutredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen redovisas att förslag om en lagstiftning för att motverka&lt;br&gt;dopning kommer att läggas fram. Lagstiftningen bör väsentligen grundas&lt;br&gt;på betänkandet Åtgärder mot doping (Ds 1989:60). Vidare anges att&lt;br&gt;stadgan (1970:88) om enskilda vårdhem bör omarbetas med syfte att&lt;br&gt;särskilja den verksamhet som bedrivs vid hälsovårdhemmen från annan&lt;br&gt;hälsohemsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna proposition har skrivits på det nya sätt som första gången&lt;br&gt;användes i regeringens proposition 1989/90:90 om forskning. Syftet&lt;br&gt;med den nya utformningen är att göra större propositioner mer&lt;br&gt;lättöverskådliga och lättlästa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionen är så skriven att regeringen, utifrån bl.a. socialsty-&lt;br&gt;relsens folkhälsorapport, i de inledande kapitlen beskriver folk-&lt;br&gt;hälsans utveckling och fördelning. Därefter följer en genomgång av&lt;br&gt;dels olika faktorer som påverkar hälsan dels några stora folksjuk-&lt;br&gt;domar. Olika aktörers insatser inom folkhälsoarbetet beskrivs i de&lt;br&gt;följande avsnitten, bl.a. mot bakgrund av det material som tagits&lt;br&gt;fram i den s.k. Folkhälsogruppen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 8 tas några viktiga frågor för folkhälsoarbetet under&lt;br&gt;1990-talet upp och i avsnitt 9 föreslås inrättandet av ett nationellt&lt;br&gt;folkhälsoinstitut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de följande kapitlen tar regeringen upp frågor inom specifika&lt;br&gt;områden. Det regeringen vill att riksdagen skall ta ställning till&lt;br&gt;återfinns under rubriken Ärendet till riksdagen, vilket således mot-&lt;br&gt;svarar den annars använda rubriken Hemställan.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 INLEDNING&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning: Ökad jämlikhet skall vara ett överordnat mål vid&lt;br&gt;prioriteringar i folkhälsoarbetet. Insatser som medför att de sämst&lt;br&gt;ställdas situation förbättras bör komma i första hand.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Målen för hälsopolitiken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Att leva med god hälsa upplevs av de flesta människor som något av de&lt;br&gt;viktigaste. Våra möjligheter att leva ett verksamt och rikt socialt liv är&lt;br&gt;starkt beroende av vår hälsa. De flesta människor söker också, med de&lt;br&gt;kunskaper och möjligheter som står till buds, att ta vara på sin hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samhällets ekonomiska och sociala utveckling har under många decen-&lt;br&gt;nier förmått att skapa goda materiella villkor och ett långt friskt liv för&lt;br&gt;det stora flertalet av befolkningen. Men den har samtidigt skapat sjuklig-&lt;br&gt;het, utslagning och för tidig död i vissa grupper. Ingen tycker att ojämlik&lt;br&gt;hälsa är rättvist. Att samhället fungerar så att vissa grupper löper syste-&lt;br&gt;matiskt större risk än andra att förlora en god hälsa framstår för de flesta&lt;br&gt;som orättfärdigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Individen har ett stort ansvar för sin egen hälsa. Men vi har också alla&lt;br&gt;ett gemensamt ansvar att med hälsopolitiken motverka de mekanismer i&lt;br&gt;samhällsutvecklingen som skapar en ojämlik hälsoutveckling. Att minska&lt;br&gt;ojämlikheten i hälsa är därför hälsopolitikens överordnande mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hälsopolitiken har liksom den övriga välfärdspolitiken under många år&lt;br&gt;syftat till att förena effektivitet i medlen med jämlikhet i utfallet. Hälso-&lt;br&gt;politiken har under senare år präglats av stor effektivitet i den meningen&lt;br&gt;att folkhälsan har förbättrats avsevärt, men samtidigt finns flera tecken till&lt;br&gt;att den sociala ojämlikheten i hälsan har ökat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Orsakerna till ojämlikhet i hälsa var för några decennier sedan främst&lt;br&gt;näringsbrist och trångboddhet m.m. - idag är det nya faktorer som på-&lt;br&gt;verkar vår hälsa som arbetsmiljö, bostadssegregation och levnadsvanor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En hälsopolitik som söker förena effektivitet och jämlikhet står därför&lt;br&gt;ständigt inför nya utmaningar. Den kräver nya kunskaper, nya tekniska&lt;br&gt;lösningar och en stark solidaritet med dem som inte får del av en sam-&lt;br&gt;hällsutveckling som det stora flertalet får skörda frukterna av.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;En hållbar utveckling ur ett folkhälsoperspektiv&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Inom miljöpolitiken talar man ofta om behovet av en hållbar utveckling,&lt;br&gt;en utveckling som inte hotar miljön och de ekologiska systemen. Hänsyn&lt;br&gt;till miljön sätter gränser och anger möjliga utvecklingsalternativ. På&lt;br&gt;motsvarande sätt kan man tala om en hållbar utveckling i ett hälsopolitiskt&lt;br&gt;perspektiv. Det är en samhällsutveckling och levnadsvanor som inte&lt;br&gt;undergräver utan främjar möjligheterna för människan att leva ett hälso-&lt;br&gt;samt liv. Det handlar om att finna en rimlig balans mellan olika intressen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och mål där konsekvenserna för hälsan av olika beslut och utvecklings- Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;trender görs tydliga. Beslutsprocesserna på samhällsnivå bör vara väl&lt;br&gt;förankrade i den demokratiska processen och öka individens möjligheter&lt;br&gt;att välja bort onödiga hälsorisker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett första kriterium för en ur hälsosynpunkt hållbar utveckling är givet-&lt;br&gt;vis att befolkningens hälsa skall vara oförändrat god eller förbättras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett befolkningsperspektiv har hälsoutvecklingen i Sverige fortsatt att&lt;br&gt;vara positiv också under de senaste årtiondena. Risken för tidiga dödsfall&lt;br&gt;(före 65 år) har t.ex. minskat för såväl män som kvinnor i bl.a. cancer,&lt;br&gt;cirkulationsorganens sjukdomar, skador och förgiftningar samt självmord.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgår man däremot från de mindre privilegierade gruppernas perspektiv&lt;br&gt;tvingas man konstatera att den positiva hälsoutvecklingen varit mycket&lt;br&gt;långsammare eller t.o.m. negativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland män i yrkesverksamma åldrar har under de senaste årtiondena&lt;br&gt;t.ex. risken att dö före 65 års ålder minskat mycket långsammare bland&lt;br&gt;arbetare än bland tjänstemän. Risken för tidiga dödsfall bland icke fack-&lt;br&gt;lärda män (20 - 69 år) var under perioden 1981 - 1986 drygt 50 % högre&lt;br&gt;än för män med tjänstemannayrken på mellannivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland kvinnor i yrkesverksam ålder finns en rad indikationer som pekar&lt;br&gt;mot att hälsans villkor för kvinnor med arbetarbakgrund försämrats och&lt;br&gt;att de sociala skillnaderna i ohälsa ökar. I ett kombinerat kvinno- och&lt;br&gt;klassperspektiv på folkhälsans utveckling kan bl.a. konstateras att risken&lt;br&gt;för tidiga dödsfall bland icke facklärda kvinnor under 1980-talets första&lt;br&gt;hälft var 34 % högre än för kvinnor med tjänstemannayrken på mellan-&lt;br&gt;nivå. Samtidigt kan konstateras att risken för arbetsolycksfall under 1980-&lt;br&gt;talet ökat något för kvinnor medan den under samma period minskat för&lt;br&gt;män. Speciellt oroande är vidare utvecklingen vad gäller sjukdomar och&lt;br&gt;förslitningar i rörelseorganen. Bland yngre kvinnor med arbetaryrken&lt;br&gt;och lägre tjänstemannayrken har andelen med värk i nacke, skuldror och&lt;br&gt;axlar ökat från 25 till 44 % mellan åren 1980 och 1989. Under samma&lt;br&gt;period har andelen kvinnor som förtidspensioneras på grund av sjukdomar&lt;br&gt;i rörelseorganen ökat mycket kraftigt, och andelen är nu dubbelt så hög&lt;br&gt;för kvinnor som för män.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De klasskillnader i hälsa som konstateras bland vuxna har till viss del&lt;br&gt;också sina rötter i uppväxtvillkoren under barn- och ungdomsåren. Det&lt;br&gt;finns därför dubbel anledning att uppmärksamma de skillnader i fysiska&lt;br&gt;och i än högre grad psykosociala hälsoproblem som präglar olika grupper&lt;br&gt;inom dagens barn- och ungdomsgeneration.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots att vi i Sverige har haft en period av högkonjunktur, låg arbets-&lt;br&gt;löshet och en generell ökning av välfärden inom många områden kvarstår&lt;br&gt;eller ökar således de redan tidigare oacceptabelt stora skillnaderna mellan&lt;br&gt;olika social- och yrkesgrupper. Detta gäller nära nog alla folksjukdomar&lt;br&gt;och alla åldersgrupper samt för såväl kvinnor som män.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta är inte en hållbar utveckling ur ett folkhälsoperspektiv. Den kan&lt;br&gt;leda till ett samhälle där de som utsätts för de största hälsoriskerna får&lt;br&gt;sina hälsovillkor minst förbättrade och vice versa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund anser regeringen att ökad jämlikhet skall vara ett Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;överordnat mål vid prioriteringar i folkhälsoarbetet. Framför allt måste&lt;br&gt;de orsaker som bidrar till ojämlikheten i hälsans fördelning klarläggas&lt;br&gt;och åtgärdas. Därav följer att insatser som medför att de sämst ställdas&lt;br&gt;situation förbättras bör komma i första hand.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.3 Hälsopolitiskt jämlikhetsarbete&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen for den generella välfärdspolitiken med dess nära anknytning&lt;br&gt;till folkhälsans villkor kan särskilda åtgärder krävas för att säkerställa att&lt;br&gt;hälsans villkor i första hand förbättras för dem som - i jämförelse med&lt;br&gt;sina jämnåriga - löper störst risk att bli fysiskt eller psykiskt nedslitna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en analys av den svenska levnadsnivåundersökningen åren 1968-1981&lt;br&gt;studerades olika faktorers betydelse för individernas hälsa. Dessa faktorer&lt;br&gt;var ekonomiska svårigheter under uppväxttiden, små ekonomiska resurser&lt;br&gt;även därefter, fysiskt resp, psykiskt krävande arbetsmiljö, svaga sociala&lt;br&gt;nätverk samt ohälsosamma vanor beträffande kost, tobak och alkohol.&lt;br&gt;Dålig fysisk arbetsmiljö konstaterades därvid vara den främsta orsaken till&lt;br&gt;klasskillnader i fysisk hälsa. Övriga faktorer av betydelse for uppkomsten&lt;br&gt;av skillnader i fysisk sjuklighet är uppväxtförhållanden samt olikheter vad&lt;br&gt;avser konsumtionen av alkohol- och tobak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakom skillnader i psykisk sjuklighet ligger i första hand olikheter i&lt;br&gt;uppväxtvillkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En folkhälsopolitik som syftar till att minska klasskillnader i hälsa måste&lt;br&gt;därför omfatta alla samhällsnivåer och flertalet samhällssektorer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På strukturell nivå är den ekonomiska utvecklingen och fördelningspoli-&lt;br&gt;tiken av strategisk betydelse. Ökade ekonomiska resurser ger ökade&lt;br&gt;möjligheter att säkerställa också från hälsosynpunkt bättre livsvillkor vad&lt;br&gt;avser arbete, boende och fritid. Samtidigt påverkar dessa livsvillkor såväl&lt;br&gt;möjlighet som benägenhet att välja hälsosammare levnadsvanor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En god yttre miljö är avgörande för en god hälsa och ger förutsättningar&lt;br&gt;för välbefinnande och rekreation. För att varaktigt minska de miljörela-&lt;br&gt;terade hälsoriskerna måste varor och industriella processer vara fria från&lt;br&gt;hälso- och miljöskadliga ämnen. Utvecklingen av bostäder, arbetsplatser,&lt;br&gt;transporter och naturområden måste också ske så att förutsättningarna för&lt;br&gt;god hälsa och en långsiktig hushållning med naturresurserna främjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utifrån ett sektorsperspektiv har insatser för att förbättra arbetsmiljön,&lt;br&gt;begränsa långtidsarbetslösheten och skapa stödjande miljöer för barn och&lt;br&gt;ungdomar strategisk betydelse för att förbättra folkhälsan för utsatta&lt;br&gt;grupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att ge statliga myndigheter med ansvar inom olika&lt;br&gt;samhällssektorer i uppdrag att utarbeta hälsopolitiska jämlikhetsstrategier.&lt;br&gt;Det är önskvärt att motsvarande strategier tas fram på regional och lokal&lt;br&gt;nivå. Regeringens folkhälsogrupp kommer att få i uppdrag att i samarbete&lt;br&gt;med berörda departement aktivt medverka till att initiera detta arbete och&lt;br&gt;konkretisera dess resultat i form av riktlinjer och förslag till åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På individuell nivå krävs bl.a. speciella insatser for att utforma hälso-&lt;br&gt;upplysningen på ett sådant sätt att den når - och upplevs som relevant av&lt;br&gt;- i första hand de grupper vilkas vardagsliv präglas av påtvingade eller&lt;br&gt;frivilligt valda ohälsosamma levnadsvanor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi finner det därför angeläget att man såväl på nationell som på regio-&lt;br&gt;nal och lokal nivå söker vidareutveckla former för information om för-&lt;br&gt;bättrad folkhälsa som utgår från de utsatta gruppernas livsperspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.4 Folkhälsoarbetets sektorsövergripande karaktär&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Folkhälsans utveckling och fördelning är beroende av insatser inom de&lt;br&gt;flesta samhällsområden. Arbetet för att förbättra folkhälsan är en kontinu-&lt;br&gt;erlig process som genomsyrar hela välfärdspolitiken. Förutom de förslag&lt;br&gt;som kommer att lämnas i denna proposition har regeringen i flera andra&lt;br&gt;sammanhang presenterat förslag som bör få till resultat positiva effekter&lt;br&gt;för folkhälsan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regeringens proposition En god livsmiljö (prop. 1990/91:90) föreslås&lt;br&gt;en rad åtgärder för att åstadkomma en bra miljö, såsom bl.a. krav på&lt;br&gt;ytterligare minskade utsläpp av luft- och vattenföroreningar, planer för&lt;br&gt;en avveckling av hälso- och miljöfarliga kemikalier samt ökad återan-&lt;br&gt;vändning och återvinning av avfall. Speciella åtgärder för att minska stor-&lt;br&gt;städernas hälso- och miljörisker föreslås också, t.ex. en ökad satsning på&lt;br&gt;miljövänlig kollektivtrafik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom ökade satsningar på rehabilitering av långtidssjukskrivna - som&lt;br&gt;föreslås i regeringens proposition om rehabilitering och rehabiliterings-&lt;br&gt;ersättning m.m. (prop. 1990/91:141) - förväntas alltfler av de långtids-&lt;br&gt;sjukskrivna kunna återgå till förvärvsarbete. Detta medför i sin tur en&lt;br&gt;nedgång i sjuktalet och minskningar av socialförsäkringens kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En rad olika åtgärder för att förbättra arbetsmiljön och förnya arbets-&lt;br&gt;livet har vidtagits. Genom arbetsmiljökommissionens arbete har vi fått en&lt;br&gt;bred kartläggning av de farligaste jobben och en god bild av vilka åt-&lt;br&gt;gärder som torde vara mest verkningsfulla för att förbättra arbetsmiljön.&lt;br&gt;Inrättandet av de centrala och regionala arbetslivsfondema har skapat helt&lt;br&gt;andra förutsättningar för att höja ambitionsnivån i det förebyggande&lt;br&gt;arbetsmiljöarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målet om arbete åt alla ligger fast. För att värna den fulla sysselsätt-&lt;br&gt;ningen måste konkurrenskraften stärkas och inflationen anpassas till den&lt;br&gt;i omvärlden. Arbetsmarknadspolitiken utformas så, att den på ett effektivt&lt;br&gt;sätt motverkar arbetslöshet och bidrar till ekonomisk tillväxt och in-&lt;br&gt;flationsbekämpning .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första hand skall den öppna marknadens möjligheter användas. Rege-&lt;br&gt;ringen förstärker därför arbetsförmedlingarna och deras s.k. jobb-sökar-&lt;br&gt;aktiviteter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna skall stärka kompetensutveck-&lt;br&gt;lingen. Regeringen satsar därför på en kraftig förstärkning av utbildnings-&lt;br&gt;insatserna. Insatserna skall också inriktas på att motverka och förhindra&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en ökande långtidsarbetslöshet. Även ungdomsåtgärderna förstärks kraf- Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;tigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver de dryga 20 miljarder som beräknas för arbetsmarknadspolitiska&lt;br&gt;åtgärder i budgetpropositionen kommer regeringen senare i dag att föreslå&lt;br&gt;att ytterligare 6 miljarder kronor satsas på arbetsmarknadspolitiska åt-&lt;br&gt;gärder. Det senare ger möjlighet att vidta aktiva åtgärder för ytterligare&lt;br&gt;ca 40 000 personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta är några exempel, men hit skulle också kunna föras förslag om&lt;br&gt;åtgärder inom flera andra politikområden.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.5 Utgångspunkter för denna proposition&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Denna proposition bygger vidare på propositionen om utvecklingslinjer&lt;br&gt;för hälso- och sjukvården m.m. (prop. 1984/85:181) där vissa för folk-&lt;br&gt;hälsoarbetet centrala frågor behandlades. De övergripande riktlinjer för&lt;br&gt;folkhälsoarbetet som där presenterades, bl.a. mot bakgrund av WHOs&lt;br&gt;strategi ohälsa för alla år 2000, ligger fast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen konstaterade i nämnda proposition bl.a. att det var utom-&lt;br&gt;ordentligt angeläget att skapa en helhetsbild av hälsoutvecklingen inom&lt;br&gt;befolkningen genom en regelbundet återkommande folkhälsorapport.&lt;br&gt;Folkhälsorapporten skulle belysa utvecklingen och innehålla en analys&lt;br&gt;av förändringarnas innebörd och orsaker. Genom denna rapportering&lt;br&gt;skulle statsmakterna ges möjlighet att bättre följa hur intentionerna i&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdslagen förverkligades. Det anfördes vidare att en&lt;br&gt;rådgivande grupp med uppgift att i första hand behandla tvärsektoriella&lt;br&gt;frågor skulle knytas till hälso- och sjukvårdsberedningen. Riksdagen hade&lt;br&gt;inget att erinra mot vad regeringen anförde i dessa avseenden (SoU&lt;br&gt;1984/85:28, rskr. 400).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna proposition behandlar vi dels vissa frågor av sektorsövergripan-&lt;br&gt;de karaktär, dels vissa förebyggande insatser inom den sociala sektom i&lt;br&gt;första hand avseende alkohol och tobak. Av detta följer att vi inte i detta&lt;br&gt;sammanhang tar upp en för folkhälsan så central fråga som arbetslivet&lt;br&gt;och dess förnyelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsens folkhälsorapporter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har, i enlighet med uttalandena i nyss nämnda proposi-&lt;br&gt;tion, huvudansvaret för att ta fram folkhälsorapporter. Dessa skall inne-&lt;br&gt;hålla beskrivningar och analyser av ohälsans omfattning, fördelning och&lt;br&gt;orsaker samt av hälso- och sjukvårdens resursutnyttjande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en första folkhälsorapport, som överlämnades till regeringen i septem-&lt;br&gt;ber 1987 (SoS redovisar 1987:15), presenterade socialstyrelsen en kart-&lt;br&gt;läggning och analys av hälsosituationen i landet. Denna redovisning&lt;br&gt;förelädes därefter riksdagen i en särskild skrivelse om folkhälsans ut-&lt;br&gt;veckling (skr. 1987/88 : 172).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen uppdrog i november 1989 åt socialstyrelsen att i samarbete&lt;br&gt;med bl.a. statistiska centralbyrån, riksförsäkringsverket och Landstings-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förbundet sammanställa en folkhälsorapport år 1991. Den andra folk- Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;hälsorapporten överlämnades i en preliminär version i mars 1991 till&lt;br&gt;regeringen. De redovisningar över riskfaktorer och folkhälsans utveckling&lt;br&gt;och fördelning som lämnas i denna proposition bygger till övervägande&lt;br&gt;del på uppgifter som hämtats ur denna folkhälsorapport.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkhälsogruppens arbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen om utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården m.m.&lt;br&gt;(prop 1984/85:181) anfördes att en rådgivande grupp med uppgift att i&lt;br&gt;första hand behandla tvärsektoriella hälsopolitiska frågor skulle knytas till&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdsberedningen. I och med att socialstyrelsens kartlägg-&lt;br&gt;ning och analys av hälsosituationen i den första folkhälsorapporten år&lt;br&gt;1987 fanns tillgänglig ansåg regeringen att det fanns tillräckligt med&lt;br&gt;underlag för att inrätta den rådgivande gruppen. Detta föreslogs i den&lt;br&gt;skrivelse om folkhälsans utveckling (skr. 1987/88:172), som regeringen&lt;br&gt;tillställde riksdagen. I skrivelsen redovisades också direktiv för Folk-&lt;br&gt;hälsogruppen. Folkhälsogruppen knöts till hälso- och sjukvårdsbered-&lt;br&gt;ningen som år 1987 omstrukturerades varvid statsministern trädde in som&lt;br&gt;ordförande .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkhälsogruppen skall enligt direktiven&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ägna särskild uppmärksamhet åt hälsans ojämlika fördelning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- följa hälsoutvecklingen och diskutera behovet av olika hälsopolitiska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;initiativ,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ta initiativ till förslag om konkreta förändringar och helt nya verksam-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;heter inom skilda samhällssektorer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- analysera kunskapsbehov samt ställa krav på nya faktaunderlag och&lt;br&gt;ytterligare forskning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- beakta utbildningsbehov och möjligheter att förstärka den folkhälso-&lt;br&gt;vetenskapliga forskningen samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- vara rådgivande hälsopolitisk grupp och beredningsorgan i dessa frågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för hälso- och sjukvårdsberedningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkhälsogruppens sammansättning, med bl.a. cheferna för flera myn-&lt;br&gt;digheter och företrädare för kommun- och landstingsförbunden som leda-&lt;br&gt;möter, återspeglar dels att arbetet skall ha en praktisk och konkret in-&lt;br&gt;riktning, dels att en ökad tyngd skall ges åt tvärsektoriellt samarbete.&lt;br&gt;Folkhälsoperspektivet företräds av experter med kunskaper om de stora&lt;br&gt;folkhälsoproblemen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkhälsogruppen har presenterat förslag till riktlinjer för folkhälso-&lt;br&gt;arbetet och gruppens uppgifter (Folkhälsogruppens skriftserie nr 1,1989).&lt;br&gt;En viktig utgångspunkt är att folkhälsan är många sektorers ansvar. I rikt-&lt;br&gt;linjerna anges att gruppen bör ta initiativ till en samlad strategi för folk-&lt;br&gt;hälsoarbetet. Strategin skall främst syfta till att motverka ojämlikheter i&lt;br&gt;hälsa genom förebyggande och hälsofrämjande åtgärder som särskilt&lt;br&gt;stödjer de grupper och skikt i samhället som har sämst hälsotillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkhälsogruppen har därför tagit initiativet till ett särskilt strategi-&lt;br&gt;projekt. Projektet skall genom en sammanhållen, tvärsektoriell strategisk&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ansats klarlägga mål- och intressekonflikter samt verka för att det tvärsek- Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;toriella folkhälsoarbetet skall fa ökad tyngd på såväl lokal som regional&lt;br&gt;och nationell nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strategiprojektet poängterar bl.a. arbetets centrala roll och anlägger ett&lt;br&gt;barn- och ungdomsperspektiv på hälsan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De bakgrundsrapporter och diskussionsunderlag m.m. som tagits fram&lt;br&gt;inom ramen för Folkhälsogruppens strategiprojekt har utgjort ett viktigt&lt;br&gt;underlagsmaterial för denna proposition. Gruppens strategidokument&lt;br&gt;kommer att redovisas vid en svensk konferens i anslutning till den inter-&lt;br&gt;nationella konferens om Hälsa och Miljö som WHO m.fl. arrangerar i&lt;br&gt;Sundsvall i juni 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga utredningarm.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom socialstyrelsens folkhälsorapport och material från Folkhälso-&lt;br&gt;gruppens strategiprojekt har nedanstående utredningar m.m. bildat under-&lt;br&gt;lag för denna proposition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till grund för ställningstagandena vad avser alkohol ligger socialstyrel-&lt;br&gt;sens handlingsprogram för sänkning av alkoholkonsumtionen och social-&lt;br&gt;styrelsens rapport Åtgärder för att minska alkoholens tillgänglighet i&lt;br&gt;ungdomsgrupperna, liksom socialstyrelsens rapport om Åtgärder mot&lt;br&gt;missbruk av teknisk sprit. Ställningstagandena bygger vidare på alkohol-&lt;br&gt;handelsutredningens betänkanden Handel med alkoholdrycker (SOU&lt;br&gt;1985:15), Handel med teknisk sprit m.m. (SOU 1986:35) och Partihandel&lt;br&gt;med starköl (Ds S 1986:4). Vidare behandlas frågor som tagits upp i&lt;br&gt;våldskommissionens slutbetänkande Våld och brottsoffer (SOU 1990:92).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller tobak utgår regeringens ställningstagande från tobaksutred-&lt;br&gt;ningens betänkande Tobakslag (SOU 1990:29).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betänkandet Åtgärder mot doping (Ds 1989:60) bildar underlag för&lt;br&gt;våra ställningstagande vad gäller dopning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bedömningen vad gäller hälsohem och hälsovårdshem tar sin utgångs-&lt;br&gt;punkt i huvudbetänkandet från altemativmedicinkommitten (SOU&lt;br&gt;1989:60).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 HÄLSANS UTVECKLING OCH&lt;br&gt;FÖRDELNING&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning: Hälsans utveckling globalt är sett över tiden&lt;br&gt;positiv. I u-ländema finns det dock många hot mot denna utveck-&lt;br&gt;ling. Hälsoskillnadema i Europa har minskat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska befolkningens hälsa har fortsatt att förbättras under&lt;br&gt;de senaste åren. Medellivslängden uppgår nu till 74,8 år för män&lt;br&gt;och till 80,4 år för kvinnor. Vissa undersökningar pekar också på&lt;br&gt;att det är friska år som lagts till livet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De klassmässiga skillnaderna i hälsa är fortfarande stora och när&lt;br&gt;det gäller dödlighet har de fortsatt att öka under 1980-talet. Det&lt;br&gt;finns särskild anledning att bevaka hälsoutvecklingen bland kvin-&lt;br&gt;nor, barn och ungdomar, äldre, handikappade och invandrare.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.1 En god hälsa för alla&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;En av de viktigaste delarna av vår personliga välfärd är en god hälsa och&lt;br&gt;att vid sjukdom, skada eller handikapp få en kvalificerad vård och om-&lt;br&gt;sorg. I dagligt tal menas med hälsa oftast avsaknad av sjukdom. Hälsan&lt;br&gt;definieras således inte utifrån sina egna egenskaper utan som frånvaron&lt;br&gt;av andra, nämligen olika former av sjuklighet. Detta sätt att definiera&lt;br&gt;hälsa används ofta inom hälso- och sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hälsan kan emellertid också definieras utifrån sina egna egenskaper. I&lt;br&gt;inledningen till WHOs konstitution sägs att &amp;quot;hälsa är ett tillstånd av full-&lt;br&gt;ständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande, och ej blott frånvaro&lt;br&gt;av sjukdom eller handikapp&amp;quot;. Detta är en definition som ser hälsan som&lt;br&gt;något positivt och anger inriktningen på det hälsopolitiska arbetet. Den&lt;br&gt;säger att hälsan utöver fysiska och psykiska aspekter har sociala bestånds-&lt;br&gt;delar. Det är nog också denna vidare innebörd som de flesta människor,&lt;br&gt;efter en stunds eftertanke, lägger i begreppet en god hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samhället finns vissa begrepp och mått för att beskriva och följa&lt;br&gt;hälsoutvecklingen. Dessa är oftast kopplade till hälsans motsats - ohälsa.&lt;br&gt;Vanliga begrepp och mått är t.ex. dödlighet, vårdutnyttjande, sjukdoms-&lt;br&gt;fall med vissa sjukdomsdiagnoser och andel av befolkningen som uppger&lt;br&gt;olika typer av besvär samt läkemedelsförskrivning. Det finns också&lt;br&gt;uppgifter på ohälsans ekonomiska konsekvenser för samhälle och arbets-&lt;br&gt;liv: kostnader för produktionsbortfall, sjukvård, omsorg och sjukförsäk-&lt;br&gt;ring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Människors välbefinnande har inte på samma sätt varit föremål för&lt;br&gt;undersökningar. Några undantag finns dock. I de svenska levnadsnivå-&lt;br&gt;undersökningarna används begreppet &amp;quot;levnadsnivå&amp;quot; som en beskrivning&lt;br&gt;av välfärden. Levnadsnivån delas i dessa undersökningar upp i ett antal&lt;br&gt;komponenter, som är såväl materiella som immateriella. Exempel på&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sådana komponenter är hälsa och tillgång till vård, sysselsättning och Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;arbetsförhållanden, familj och social förankring samt politiska resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammantaget kan dock konstateras att hälsa - i dess vidare innebörd -&lt;br&gt;svårligen låter sig fångas i sammanvägda hälsoindex eller ohälsotal. Detta&lt;br&gt;innebär dock inte att statistiska uppgifter inom detta område är ointressan-&lt;br&gt;ta eller saknar värde. Tvärtom måste dessa instrument vidareutvecklas för&lt;br&gt;att bättre kunna spegla de komplicerade orsakssamband som är förknippa-&lt;br&gt;de med hälsa och ohälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hälsan är oftast kopplad till enskilda individer medan begreppet folk-&lt;br&gt;hälsa kopplas till hela befolkningen eller till större grupper. Det blir&lt;br&gt;därmed också intressant att studera hälsans utveckling över tiden och dess&lt;br&gt;fördelning mellan olika grupper i samhället. Trots att den svenska be-&lt;br&gt;folkningen i stort har en god hälsa är det, som redovisas i denna pro-&lt;br&gt;position, ställt utom allt tvivel att det finns stora skillnader i sjuklighet&lt;br&gt;och dödlighet inte bara mellan olika åldrar utan också mellan könen,&lt;br&gt;mellan olika sociala grupper och mellan olika regioner. Också mellan&lt;br&gt;infödda svenskar och invandrare finns det betydande hälsoskillnader. Om&lt;br&gt;sjukligheten i de mer utsatta grupperna kunde minskas till vad som gäller&lt;br&gt;för de bäst ställda skulle folkhälsan avsevärt förbättras.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Hälsans utveckling i ett internationellt perspektiv&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I ett historiskt och globalt perspektiv har nära nog alla länder under det&lt;br&gt;senaste århundradet haft en utveckling som inneburit förbättrad hälsa för&lt;br&gt;deras invånare. Krig och torka har emellertid under vissa perioder brutit&lt;br&gt;utvecklingen. Hotbilderna är samtidigt många, speciellt i de u-länder som&lt;br&gt;har en kraftig folkökning och där skuldsanering leder till kraftiga ned-&lt;br&gt;skärningar både av grundläggande hälso- och sjukvård och av utbildning&lt;br&gt;samt till en högre risk för arbetslöshet och fattigdom. Bristen på rent&lt;br&gt;vatten är ett stort problem i många u-länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan samtidigt konstateras att vissa länder lyckats föra en utveck-&lt;br&gt;lingspolitik som förbättrat folkhälsan långt utöver vad man kunnat förvän-&lt;br&gt;ta med hänsyn till landets ekonomiska resurser. Samhällsinsatser av&lt;br&gt;strategisk betydelse har därvid ofta varit en medveten fördelningspolitik&lt;br&gt;som reducerat den yttersta fattigdomen, satsningar för att ge kvinnor&lt;br&gt;samma utbildningsmöjligheter som män, och en prispolitik vad avser&lt;br&gt;baslivsmedel som ökat de fattigas möjligheter att undvika svält och under-&lt;br&gt;näring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På samma sätt är det naturligtvis intressant att försöka finna svar på&lt;br&gt;frågan varför Japan på mycket kort tid kunnat gå från en u-landsposition&lt;br&gt;till ett land med världens friskaste befolkning. Den snabbare förbättringen&lt;br&gt;av folkhälsan i Japan än i länder som Storbritannien och Sverige under&lt;br&gt;efterkrigstiden kan inte förklaras av större medicinska insatser. Den kan&lt;br&gt;heller inte förklaras av en mindre andel rökare eller måttligare konsum-&lt;br&gt;tion av alkohol, eftersom några betydande förändringar i dessa avseenden&lt;br&gt;inte skett. En viktig skillnad är emellertid matvanorna. Konsumtionen av&lt;br&gt;animaliskt fett är mycket lägre i Japan än i flertalet europeiska länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom har man lyckats att kraftigt minska konsumtionen av salt. En Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;annan bidragande orsak torde vara den kraftiga ekonomiska tillväxten&lt;br&gt;som tillsammans med en aktiv fördelningspolitik inneburit en kraftig&lt;br&gt;förbättring av villkoren för de sämst ställda. Detta har sannolikt bidragit&lt;br&gt;till att dödligheten bland arbetare minskat snabbare än bland övriga&lt;br&gt;grupper. Ett land som lyckats minska klasskillnaderna i hälsa är naturligt-&lt;br&gt;vis mycket intressant från svensk sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grund av brister i den jämförande internationella statistiken finns&lt;br&gt;endast uppgifter om olika sammanfattande mått på folkhälsan att studera.&lt;br&gt;Det handlar då om medellivslängd och dödlighet. Statistiken över döds-&lt;br&gt;orsaker sträcker sig f.n. inte heller längre fram än till år 1987.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dödligheten under första levnadsåret har minskat inom så gott som&lt;br&gt;samtliga OECD-länder mellan åren 1980 och 1987. I de länder som hade&lt;br&gt;hög spädbarnsdödlighet i böljan av perioden har den minskat mest. Där-&lt;br&gt;med har en utjämning skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat mått på hälsa är medellivslängd. Under 1980-talet har&lt;br&gt;medellivslängden i Japan ökat mest av alla länder - och detta från ett&lt;br&gt;redan mycket gott utgångsläge. En japansk man levde år 1987 i genom-&lt;br&gt;snitt 75,6 år. I samtliga OECD-länder är kvinnorna mer långlivade än&lt;br&gt;männen. En japansk kvinna levde år 1987 i genomsnitt 81,4 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;WHOs statistik från år 1989 gör det möjligt att jämföra dödligheten för&lt;br&gt;åldersgruppen 35-64 år mellan länderna. Sedan jämförelsen rensats från&lt;br&gt;skillnader i befolkningarnas åldersfördelning konstateras även här att&lt;br&gt;Japan redovisar de lägsta dödlighetstalen - för män 528 döda per år och&lt;br&gt;100 000 invånare. Motsvarande siffra för kvinnor var 257. Sverige redo-&lt;br&gt;visas på en andraplats i statistiken för männen med 575 döda per 100 000&lt;br&gt;invånare och på en tredjeplats i statistiken för kvinnorna, efter Japan och&lt;br&gt;Spanien, med en dödlighet om 299 per 100 000 invånare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Västeuropa har man under senare år kunnat observera en betydande&lt;br&gt;minskning av dödligheten bland medelålders och äldre. Stora minskningar&lt;br&gt;har skett bl.a. i Norge, Storbritannien och Frankrike och i synnerhet i&lt;br&gt;Finland, Västtyskland och Italien. Skillnaderna i Västeuropa minskar och&lt;br&gt;Sveriges försprång blir således allt mindre. Utvecklingen i Europa som&lt;br&gt;helhet dämpas dock av den negativa utvecklingen i flera östeuropeiska&lt;br&gt;länder, där medellivslängden till och med minskat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är mycket svårt att jämföra klasskillnaderna i hälsa mellan olika&lt;br&gt;länder. De begränsade forskningsresultat som finns tyder dock på att de&lt;br&gt;svenska klasskillnaderna i såväl dödlighet som sjuklighet är mindre än i&lt;br&gt;andra jämförbara länder. De andra nordiska länderna, som socialt och&lt;br&gt;historiskt är nära besläktade med vårt land, uppvisar med Sverige lik-&lt;br&gt;artade förhållanden. Det kan tyda på att konsekventa ansträngningar för&lt;br&gt;att minska klasskillnader genom generella välfärdsreformer har haft en&lt;br&gt;också i ett folkhälsoperspektiv positiv effekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Hälsans utveckling i Sverige&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen i Sverige har under 1980-talet präglats av bättre hälsa, men&lt;br&gt;inte för alla. Man kan sålunda konstatera följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Livslängden har ökat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Funktionsnedsättningama har minskat kraftigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- De klassmässiga skillnaderna i sjuklighet är alltjämt betydande och&lt;br&gt;när det gäller dödlighet har de fortsatt att öka under 1980-talet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- De långvarigt sjuka och handikappade har en i många avseenden låg&lt;br&gt;levnadsnivå och förefaller att få allt svårare att konkurrera på arbets-&lt;br&gt;och bostadsmarknaderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Längre livslängdför medelålders och äldre&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medellivslängden i Sverige har från år 1980 till år 1990 ökat med cirka&lt;br&gt;två år - från 72,8 år till 74,8 år för män och från 78,8 år till 80,4 år för&lt;br&gt;kvinnor. Särskilt för männen är det en ovanligt kraftig ökning. Medan&lt;br&gt;den sjunkande bamadödligheten var avgörande för medellivslängdens&lt;br&gt;ökning under tidigare decennier var det under 1980-talet den sjunkande&lt;br&gt;dödligheten bland medelålders och äldre som betydde mest.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kraftiga minskningen i bamadödligheten under 1960- och 1970-&lt;br&gt;talen har avtagit under 1980-talet. Spädbarnsdödligheten har hållit sig&lt;br&gt;oförändrad på en mycket låg nivå - färre än sex döda per tusen födda.&lt;br&gt;Samtidigt har dödligheten bland män i åldern 40-50 år, som ökade under&lt;br&gt;åren 1965-79, övergått i en minskning på över 2 % per år. Även dödlig-&lt;br&gt;heten bland äldre män har minskat på senare år, medan dödligheten bland&lt;br&gt;äldre kvinnor har minskat kraftigt under flera decennier. I själva verket&lt;br&gt;har den återstående medellivslängden för kvinnor vid 65 års ålder ökat&lt;br&gt;lika mycket under perioden från 1950 till 1990 som under perioden 1750&lt;br&gt;till 1950. Till och med för människor över 80 år har den återstående&lt;br&gt;medellivslängden under 1980-talet ökat med 10 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är friska år som lagts till livet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intervjuundersökningar om hur människor upplever sin hälsa och funk-&lt;br&gt;tionsförmåga talar för att det är fler friska år som lagts till livet. Beräk-&lt;br&gt;ningar från statistiska centralbyrån har således visat att samtidigt som&lt;br&gt;antalet levnadsår har ökat har antalet levnadsår med måttlig eller svår&lt;br&gt;ohälsa minskat. Särskilt har andelen personer i befolkningen med rörelse-&lt;br&gt;hinder minskat kraftigt - med cirka en sjättedel på tio år. Det är främst&lt;br&gt;i åldersgruppen 50-75 år som förbättringar skett. Motsvarande undersök-&lt;br&gt;ningar från bl.a. Förenta Staterna och Storbritannien talar för att det där&lt;br&gt;inte i lika hög utsträckning är friska år som lagts till livet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om denna typ av mer övergripande mått på befolkningens över-&lt;br&gt;levnad och funktionsförmåga visar en mycket positiv utveckling utesluter&lt;br&gt;den inte - som vi senare skall redogöra för - att vissa stora folksjuk -&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;domar blir vanligare och att den sociala och regionala ojämlikheten i Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;hälsa i vissa avseenden ökar.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Hälsans ojämlika fördelning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Klasskillnaderna i dödlighet har successivt ökat sedan början av 1960-&lt;br&gt;talet. Då hade vissa yrkesgrupper bl.a. inom sjöfart, handel och restau-&lt;br&gt;rangnäringen höga dödstal, men i övrigt var de socioekonomiska skillna-&lt;br&gt;derna små. Den ökning av dödligheten bland medelålders män mellan&lt;br&gt;åren 1965-79, som nämndes i avsnitt 2.2, har främst visat sig vara ett&lt;br&gt;resultat av en ökad dödlighet i kranskärlssjukdom och alkoholskador&lt;br&gt;bland industriarbetare. Även jordbrukare som tidigare haft en mycket låg&lt;br&gt;dödlighet har haft ökande dödstal. Som ett resultat av denna utveckling&lt;br&gt;är läget vid den senaste kartläggningen, som gäller åren 1981-86, att&lt;br&gt;dödligheten bland manliga icke facklärda arbetare är 55 % högre än för&lt;br&gt;jämnåriga högre tjänstemän (se tabell 1). Bland kvinnorna är motsvarande&lt;br&gt;skillnad 16 %, vilket endast är några få procentenheter mer än 20 år&lt;br&gt;tidigare. Om kvinnor klassificeras efter hushållets klass är skillnaden så&lt;br&gt;stor som 37 %. I flera andra europeiska länder har utvecklingen varit&lt;br&gt;likartad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det framgår också av tabell 1 att klasskillnaden i bamadödlighet är&lt;br&gt;påfallande hög. Även om bamadödligheten totalt sett är mycket låg, tack&lt;br&gt;vare att Sverige har en mycket låg dödlighet i bl.a. olycksfallsskador, är&lt;br&gt;det ändå allvarligt att arbetarbarnens överdödlighet är särskilt uttalad i&lt;br&gt;sådana olycksfall, som man vet hur man skall förhindra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell 1: Dödstal i olika socioekonomiska grupper i Sverige åren 1981-86. Ålders-&lt;br&gt;standardiserade tal där tjänstemän på mellannivå = 100. Kvinnor klassificeras&lt;br&gt;efter hushållets grupp, det vill säga efter mannens, om den är högre än kvinnans.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Pojkar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1-19 år&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Flickor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1-19 år&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Män&lt;br&gt;20-69 år&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kvinnor&lt;br&gt;20-69 år&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Högre tjänstemän&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Mellan tjänstemän&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lägre tjänstemän&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Facklärda arbetare&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;131&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;136&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;127&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;123&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ej facklärda arbetare&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;158&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;132&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;151&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;134&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Källa: Vågerö/Diderichsen m.fl. (red): Klass och ohälsa. Tiden 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Analyser av materialet visar att klasskillnaderna i dödlighet bland vuxna&lt;br&gt;är särskilt uttalade i åldersintervallet 30-45 år. I denna åldersgrupp har&lt;br&gt;ej facklärda arbetare en överdödlighet som uppgår till det dubbla mot vad&lt;br&gt;man finner bland högre tjänstemän. I själva verket kan vi konstatera att&lt;br&gt;skillnaderna har blivit gradvis större hos allt yngre åldersgrupper av män&lt;br&gt;- dvs. att de som föddes på 1940-talet uppvisar större skillnader redan i&lt;br&gt;fyrtioårsåldem jämfört med de män som föddes på 1920-talet. Denna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ökning kan inte bara tillskrivas det faktum att färre i den yngre genera- Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;tionen får industriarbetaryrken och att det av det skälet blir en annan&lt;br&gt;selektion. I stället visar beräkningar att den andel av de förtida dödsfallen&lt;br&gt;som skulle förebyggas om de sociala skillnaderna undanröjdes blir allt&lt;br&gt;större.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det faktum att det redan vid inträdet på arbetsmarknaden finns betydan-&lt;br&gt;de klasskillnader i dödlighet pekar på att mekanismerna bakom detta&lt;br&gt;fenomen måste sökas redan i bama- och ungdomsåren. Socialpediatriska&lt;br&gt;studier från Uppsala har visat att de socioekonomiska förhållandena under&lt;br&gt;uppväxten har avgörande betydelse för att ungdomar under skoltiden&lt;br&gt;utvecklar läs- och skrivsvårigheter, övervikt, kamratproblem, psykiska&lt;br&gt;symptom, aggressivitet och andra beteendeavvikelser. Vid 18 års ålder&lt;br&gt;hade 12 % av pojkarna utvecklat allvarliga sociala och psykiska problem.&lt;br&gt;Pojkar med arbetarbakgrund uppvuxna i det s.k. miljonprogrammets&lt;br&gt;allmännyttiga hyreshusområden var flerfaldigt överrepresenterade i denna&lt;br&gt;grupp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De exakta mekanismerna bakom dessa samband är inte kända, men man&lt;br&gt;antar att ett mönster där klassbetingade sociala och ekonomiska påfrest-&lt;br&gt;ningar i barnaåren ökar risken för tidiga relationsstörningar och för&lt;br&gt;skolmisslyckanden. Båda dessa faktorer kan i sin tur försvåra en normal&lt;br&gt;känslomässig och språklig utveckling. Detta kan i sin tur medföra olika&lt;br&gt;beteendeavvikelser i form av aggressivitet, missbruk och ökad olycks-&lt;br&gt;fallsrisk m.m.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.5 Vissa grupper&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;2.5.1 Kvinnor&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Livsvillkoren för män och kvinnor är mycket olika. Kvinnor fortsätter att&lt;br&gt;arbeta i traditionella kvinnoyrken med sämre villkor än män. Den kvinn-&lt;br&gt;liga förvärvsfrekvensen ligger nu mycket nära männens. Trots det fort-&lt;br&gt;sätter kvinnorna att ta ett stort ansvar för hem och familj. Rapporter från&lt;br&gt;konsumentverket visar att kvinnor arbetar med hemarbete så mycket som&lt;br&gt;37 timmar per vecka, dvs. mer än dubbelt så lång tid som män.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvinnors sjukdomar, symptom och skador orsakas av ett samspel av&lt;br&gt;betingelser som arbetsbelastning med förslitningseffekter, låg lön, långa&lt;br&gt;arbetsdagar, monotona jobb, litet inflytande och omsorgsansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De sociala och yrkesmässiga skillnaderna i ohälsans fördelning har&lt;br&gt;emellertid traditionellt varit mycket mindre bland kvinnor än bland män.&lt;br&gt;Under 1980-talet har dock utvecklingen varit så ogynnsam för arbetar-&lt;br&gt;kvinnorna att de bör komma i centrum i folkhälsoarbetet. Det finns näm-&lt;br&gt;ligen en rad tecken på att dessa kvinnors hälsa försämrats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Så minskar till exempel dödsrisken bland kvinnliga arbetare i samtliga&lt;br&gt;åldersgrupper upp till 65 år mindre än för övriga kvinnor i samma ålders-&lt;br&gt;grupper. Risken för tidiga dödsfall bland icke facklärda kvinnor är 34 %&lt;br&gt;högre än för kvinnor med tjänstemannayrken på mellannivå. När risken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för arbetsolycksfall minskat bland männen under 1980-talet, har den Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;samtidigt ökat bland kvinnorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även kvinnornas sjukfrånvaro har under 1980-talet ökat mer än män-&lt;br&gt;nens. Det är framför allt de långa sjukskrivningarna som ökat. Antalet&lt;br&gt;anmälda arbetssjukdomar har ökat snabbare bland kvinnor än bland män.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Risken för en kvinnlig icke facklärd arbetare att bli förtidspensionerad&lt;br&gt;på grund av sjukdomar i rörelseorganen är tio gånger större än för en&lt;br&gt;manlig högre tjänsteman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Drygt 40 % av unga kvinnliga arbetare röker dagligen, vilket kan jäm-&lt;br&gt;föras med 15 % bland unga kvinnliga tjänstemän på mellannivå. Att så&lt;br&gt;många kvinnor röker i arbetar- och vårdyrken kan bl.a. förstås mot&lt;br&gt;bakgrund av att en rökpaus ofta är den enda legitima pausen i arbetet.&lt;br&gt;Rökandet kan också upplevas som en tillfällig stimulans i pressade situa-&lt;br&gt;tioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumtionen av alkohol tycks ha ökat speciellt bland kvinnor med&lt;br&gt;arbetaryrken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Misshandel i hemmet är en av de allvarligaste hälsoriskerna för kvin-&lt;br&gt;nor. Cirka 14 000 kvinnor anmäler årligen att de blivit utsatta för miss-&lt;br&gt;handel av sina män. Det finns dock ett betydande mörkertal, varför&lt;br&gt;antalet misshandlade kvinnor kan förväntas vara flera gånger större.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De kvinnor som har det allra svårast är de cirka 2 000 prostituerade.&lt;br&gt;Missbruk, isolering från släkt och vänner och stora risker för att bli&lt;br&gt;utsatta för våld hör till bilden.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.5.2 Barn och ungdom&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Svenska barns hälsa är i ett historiskt och internationellt perspektiv&lt;br&gt;mycket god - och det gäller såväl somatisk som psykisk hälsa. Samtidigt&lt;br&gt;kvarstår betydande socioekonomiska skillnader i sjuklighet och dödlighet&lt;br&gt;bland svenska barn. Folkhälsoarbetet bland barn har således trots stora&lt;br&gt;framsteg under årens lopp ännu mycket att vinna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är framför allt dödligheten som är jämförbar i dessa perspektiv.&lt;br&gt;Bamadödligheten har minskat kraftigt under hela efterkrigstiden och har&lt;br&gt;under 1980-talet stannat på en jämfört med andra länder mycket låg nivå.&lt;br&gt;Det är i synnerhet den sjunkande dödligheten i olyckor som bidragit till&lt;br&gt;denna utveckling. Trots en enorm ökning av biltrafiken har dödligheten&lt;br&gt;i olyckor minskat med tre fjärdedelar på 30 år. Jämfört med exempelvis&lt;br&gt;Danmark, Finland och Förenta Staterna är risken för ett svenskt barn att&lt;br&gt;dödas som bilpassagerare en tredjedel av risken i nämnda länder. Denna&lt;br&gt;utveckling illustrerar vilken effekt en konsekvent hälsopolitisk satsning på&lt;br&gt;trafikområdet har kunnat åstadkomma. Ett säkerhetstänkande har genom-&lt;br&gt;syrat lagstiftning, fysisk planering, arkitektur, produktkontroll, barnom-&lt;br&gt;sorg och skola. En framgångsrik samverkan har åstadkommits mellan å&lt;br&gt;ena sidan institutioner och myndigheter och å andra sidan frivilligorgani-&lt;br&gt;sationer och företag. Ändå måste vi konstatera att de sociala olikheterna&lt;br&gt;i dödlighet i olycksfall har varit mycket uttalade under 1980-talet och de&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 — Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 175&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;visar inga tecken på att minska. De illustrerar emellertid att fortsatt stora Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;potentiella möjligheter finns för det förebyggande arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämfört med tidigare förhållanden drabbas mycket få barn av livshotan-&lt;br&gt;de akuta infektioner. Samtidigt har risken att födas med någon missbild-&lt;br&gt;ning eller att insjukna i cancer varit relativt konstant under många år.&lt;br&gt;Behandlingen av barncancer har dock gjort stora framsteg. Medan nästan&lt;br&gt;alla barn som på 1950-talet insjuknade i leukemi eller hjärntumör avled,&lt;br&gt;kan vi idag konstatera att 70-80 % botas från sin sjukdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Drygt 7 % av svenska barn uppges ha långvarig sjukdom eller handi-&lt;br&gt;kapp, därav 1,3 % allvarligt. Andelen är högre bland barn till arbetare&lt;br&gt;(9 %) jämfört med barn till tjänstemän (6 %). Flera vanliga långvariga&lt;br&gt;sjukdomar bland barn förefaller att öka. Under de senaste två decennierna&lt;br&gt;förefaller förekomsten av både astma och diabetes ha ökat påtagligt. Även&lt;br&gt;förekomsten av cerebral pares (CP), som minskade fram till 1970-talet,&lt;br&gt;har därefter ökat, sannolikt till följd av att fler för tidigt födda barn&lt;br&gt;överlever - flertalet ändå till fullt friska liv. Aktuella studier talar för att&lt;br&gt;levnadsförhållandena för handikappade barn och deras familjer har för-&lt;br&gt;bättrats kraftigt på senare år, även om den sociala och psykologiska&lt;br&gt;belastningen fortfarande är mycket stor, inte minst bland mödrar till&lt;br&gt;handikappade barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Psykiska störningar bland barn är vanliga - i vissa undersökningar upp&lt;br&gt;till 25 %. Utbredningen förefaller inte ha förändrats sedan 1950-talet.&lt;br&gt;Symptombilden verkar dock ha förändrats med tydligare tecken på&lt;br&gt;otrygghet, dålig självkänsla och aggressivitet. Medan omgivningen oftare&lt;br&gt;tycker sig se problem hos pojkarna är det enligt barnen själva flickorna&lt;br&gt;som i första hand upplever psykiska och psykosomatiska besvär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När barn själva rapporterar om sin hälsa, trivsel med skola, relation till&lt;br&gt;föräldrar m.m. finner man samtidigt att svenska barn i jämförelse med&lt;br&gt;andra europeiska barn upplever sin situation som mycket positiv. Svenska&lt;br&gt;barn har också bättre vanor när det gäller alkohol, narkotika och tobak&lt;br&gt;än barn i andra länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppföljande studier visar att, medan det bland små barn är ganska små&lt;br&gt;sociala skillnader i psykisk och somatisk hälsa, dessa tycks successivt&lt;br&gt;förstärkas under skolgången. Således förekommer det vid 18 års åldern&lt;br&gt;en stark anhopning av psykiska symptom, läs- och skrivsvårigheter,&lt;br&gt;aggressivitet, missbruk och kamratsvårigheter bland de barn som växt&lt;br&gt;upp under socialt och ekonomiskt utsatta omständigheter och i segregera-&lt;br&gt;de bostadsområden. Föräldrarnas klass och hälsa är ofta avgörande för&lt;br&gt;barns uppväxtvillkor. De påverkar sannolikheten för att barnen får växa&lt;br&gt;upp i bostadsområden, som präglas av resursfattigdom och instabilitet.&lt;br&gt;Segregationen sätter också spår i förskola och skola. Risken förskolmiss-&lt;br&gt;lyckande ökar och därmed påverkas barnens självkänsla och framtidsut-&lt;br&gt;sikter. Levnadsvanor och yrkesval och därmed den framtida hälsan som&lt;br&gt;vuxen grundläggs således tidigt. Även om vårt samhälle på många sätt&lt;br&gt;utvecklas mot att traditionella sociala och ekonomiska klassgränser suddas&lt;br&gt;ut, kan vi konstatera att människors yrke och sociala position har ett&lt;br&gt;oförminskat stort förklaringsvärde i relation till hälsa och levnadsvanor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskilt utsatt grupp är flyktingbarn. Många av dessa har varit utsatta Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;för krig och förtryck. Deras liv är även efter flykten till ett fredligt land&lt;br&gt;präglat av mardrömmar, oro och ängslan samt koncentrationssvårigheter&lt;br&gt;m.m.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.5.3 Äldre&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen av medellivslängden kan tjäna som en illustration till att&lt;br&gt;befolkningens och därmed de äldres hälsa och levnadsförhållanden har&lt;br&gt;förbättrats sedan böljan av detta sekel. Under 1900-talet har den svenska&lt;br&gt;kvinnan ökat sin medellivslängd med 24 år och mannen med 20 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta äldre förblir friska högt upp i åren och klarar sig utan större&lt;br&gt;hjälpinsatser från samhället. 95 % av samtliga äldre över 65 år bor i&lt;br&gt;vanliga bostäder. I gruppen över 90 år bor fortfarande hälften kvar i det&lt;br&gt;egna hemmet. Av samtliga ålderspensionärer klarar sig 80 % utan hem-&lt;br&gt;tjänstens insatser. Inom gruppen äldre har det dock skett en kraftig för-&lt;br&gt;skjutning i ålderssammansättningen bland dem som får hjälp. I böljan&lt;br&gt;av 1980-talet var ca 40 % 80 år eller äldre. Tio år senare har denna andel&lt;br&gt;ökat till närmare 50 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett centralt problem inom gerontologin är definitionen av åldrande.&lt;br&gt;Många försök har gjorts att särskilja de förändringar hos äldre som är&lt;br&gt;orsakade av ett naturligt och biologiskt åldrande från dem som beror på&lt;br&gt;sjukliga processer. Äldre människor är dock i grunden lika olika som&lt;br&gt;medelålders eller yngre människor. Aldrandeprocessen har olika förlopp&lt;br&gt;hos vaije individ, och den får påtagliga effekter på funktionsförmågan vid&lt;br&gt;mycket varierande ålder. Det går emellertid att visa generella skillnader&lt;br&gt;i de äldres hälsa som beror på de villkor de haft tidigare i livet vad gäller&lt;br&gt;yrke, arbetsmiljö, levnadsvanor osv. Bland de äldre som haft ett tungt&lt;br&gt;arbete eller en riskfylld arbetsmiljö är långvariga sjukdomar och funk-&lt;br&gt;tionsnedsättningar betydligt vanligare än bland andra grupper. Man har&lt;br&gt;också visat att äldre människors funktionsnedsättningar oftast har sin&lt;br&gt;orsak i sjukdom eller skador och inte i det biologiska åldrandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland äldre kvinnor är klasskillnader i dödlighet något större än bland&lt;br&gt;äldre män. Klasskillnaden bland kvinnor över 65 år är således större än&lt;br&gt;bland kvinnor under 65 år. Förklaringen ligger kanske i att kvinnornas&lt;br&gt;arbetssituation förändras mindre vid pensioneringen bl.a. på grund av&lt;br&gt;hemarbetets fördelning och genom att fler kvinnor, särskilt arbetarkvin-&lt;br&gt;nor, blir änkor tidigare. Detta återspeglas i en 22 % högre dödsrisk bland&lt;br&gt;arbetande kvinnor (65-83 år) än bland kvinnor med lång utbildning. För&lt;br&gt;männen är motsvarande skillnad 12 %. I ökande utsträckning har äldre&lt;br&gt;invandrare böljat uppmärksammas. Deras situation, ofta präglad av&lt;br&gt;språklig och kulturell isolering, föranleder inte sällan särskilda insatser&lt;br&gt;inom vård och omsorg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omfattande studier av det normala åldrandet - biologiskt, psykologiskt&lt;br&gt;och socialt - ingår i den s.k. H 70-undersökningen i Göteborg. Bl.a. har&lt;br&gt;man kunnat visa att de äldre blir mer vitala och håller sig friskare längre&lt;br&gt;mellan olika generationer. Erfarenheterna visar också att åldrandet både&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är möjligt att påskynda och att fördröja genom att man påverkar yttre Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;faktorer som livsmiljö och levnadsvanor. Levnadsvanor i form av låg&lt;br&gt;aktivitetsnivå, dåliga matvanor, rökning och användning av alkohol har&lt;br&gt;sannolikt stor betydelse för åldrandeprocessen. Levnadsvanorna grund-&lt;br&gt;läggs tidigt i livet, men det är först på äldre dar, när marginalerna krym-&lt;br&gt;per, som följderna blir märkbara. Psykisk och fysisk aktivitet motverkar&lt;br&gt;åldrandet. Påtvingad ensamhet genom förlust av en nära anhörig kan&lt;br&gt;indirekt påskynda åldrandet. Bland änkor och änklingar finns en stor&lt;br&gt;överdödlighet. Isolering och understimulering försämrar den psykiska&lt;br&gt;hälsan. Brist på mänsklig kontakt och värme kan för en gammal människa&lt;br&gt;leda till samma symptom som vid en äkta demenssjukdom. På grund av&lt;br&gt;svårigheten att skilja sjukdomstillstånd från normalt åldrande sker i&lt;br&gt;många fall en onödig medicinering. Detta kan i sin tur ge biverkningar&lt;br&gt;som försvårar för de äldre att leva ett aktivt liv.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.5.4 Handikappade&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Människor med funktionshinder är större konsumenter av sjukvård än&lt;br&gt;befolkningen i övrigt. Såväl primärvårdens förebyggande och hälso-&lt;br&gt;vårdande insatser som medicinsk specialistvård och åtgärder som habilite-&lt;br&gt;ring och rehabilitering är av avgörande betydelse för att människor med&lt;br&gt;funktionshinder skall kunna uppnå delaktighet och jämlikhet. I synnerhet&lt;br&gt;för människor med funktionshinder till följd av långvariga sjukdomar är&lt;br&gt;det av stor vikt hur hälso- och sjukvården är utbyggd och organiserad.&lt;br&gt;Många personer med medicinska handikapp måste ha regelbunden be-&lt;br&gt;handling under hela sitt liv. Det gäller t.ex. personer med diabetes,&lt;br&gt;psoriasis, njursjukdomar och epilepsi. Andra personer med funktions-&lt;br&gt;hinder är beroende av annan hälso- och sjukvårdsservice, t.ex. hjälp-&lt;br&gt;medel, för att klara det dagliga livet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det råder stora skillnader i välfärd mellan handikappade och andra&lt;br&gt;människor. Mycket tyder också på att förhållandena bland människor med&lt;br&gt;olika slags sjukdomar kan liknas vid ett eget klassamhälle med egen&lt;br&gt;ojämlikhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Handikapputredningens betänkande SOU 1990:19 redovisas resultaten&lt;br&gt;av en enkät till kommunernas socialtjänst. Av denna framkom att endast&lt;br&gt;1/4 av kommunerna ordnat &amp;quot;meningsfull sysselsättning&amp;quot; för ungdomar&lt;br&gt;med funktionshinder. Motsvarande uppgift för vuxna var 36 %. I en&lt;br&gt;enkät till de berörda uppgav 62 % att de saknade arbete utanför hemmet&lt;br&gt;och 72 % att de saknade daglig sysselsättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots arbetsmarknadspolitiska åtgärder har människor med funktions-&lt;br&gt;hinder en avsevärt högre arbetslöshet än genomsnittet. Det finns många&lt;br&gt;som aldrig har fått fotfäste på arbetsmarknaden. Andra har blivit arbets-&lt;br&gt;lösa på grund av brister i arbetsmiljön eller på grund av att deras funk-&lt;br&gt;tionshinder har förvärrats. Arbetsuppgifter och arbetsmiljö etc. har inte&lt;br&gt;anpassats i tillräcklig grad och behov av utbildning till andra arbetsupp-&lt;br&gt;gifter har inte beaktats tillräckligt. Under de senaste decennierna har&lt;br&gt;antalet förtidspensionärer ökat kraftigt. En anledning torde vara bristande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samordning mellan olika arbetsgivare och myndigheter. Vägar att mot- Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;verka sådana utslagningsmekanismer behandlas genom olika centrala&lt;br&gt;aktiviteter. Bland dem kan särskilt nämnas åtgärder mot bakgrund av&lt;br&gt;rehabiliteringsberedningens förslag, Tidig och samordnad rehabilitering&lt;br&gt;(SOU 1988:41).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samhället har en viktig uppgift i att undanröja hinder för mänsklig&lt;br&gt;verksamhet och social gemenskap. Anpassningar av verksamheter och&lt;br&gt;miljöer måste utgå från den enskildes situation och resurser som helhet.&lt;br&gt;Det förutsätter ingående kännedom om handikappade människors situation&lt;br&gt;och behov samt medverkan av dem som är berörda av åtgärderna och&lt;br&gt;deras organisationer.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.5.5 Invandrare&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Invandrare är inte någon homogen grupp av befolkningen. Invandrarnas&lt;br&gt;hälsa påverkas dels av levnadsvanorna i den kultur man kommer ifrån,&lt;br&gt;dels av de villkor under vilka man bor och arbetar i Sverige. En stor del&lt;br&gt;av invandrarna lever i storstadsregionerna och arbetar i utsatta yrken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många invandrare har arbetat länge i yrken som redovisar hög sjuklig-&lt;br&gt;het. Invandrare har, utöver problemen med att göra sig förstådda på ett&lt;br&gt;nytt språk, ofta också anställning i sådana yrken där de har litet inflytan-&lt;br&gt;de över arbetet och där deras kunskaper tillvaratas dåligt. Detta förbättrar&lt;br&gt;inte ett ofta dåligt utgångsläge. Sjuktalet bland utländska medborgare&lt;br&gt;ligger 70 % över svenska medborgares nivå. De sydeuropeiska med-&lt;br&gt;borgarnas sjuktal ligger nästan tre gånger så högt som svenskarnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrare har också, enligt en undersökning i Stockholms län, en&lt;br&gt;högre dödlighet. Det gäller särskilt barn i åldern 5-9 år. Det tycks vara&lt;br&gt;så att ju längre invandrarbarnen vistats i Sverige, desto mer liknar&lt;br&gt;barnens fysiska hälsa de svenska barnens. Det är således under tiden&lt;br&gt;närmast efter ankomsten till Sverige som barnen är mest utsatta. Detta&lt;br&gt;gäller särskilt flyktingbarnen. Många av dem har genomgått upplevelser&lt;br&gt;som givit dem psykiska men som kanske varar hela livet om hjälp inte&lt;br&gt;ges. Det är således särskilt angeläget att vidta riktade insatser för denna&lt;br&gt;grupp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 HÄLSANS VILLKOR&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning: Levnadsvillkoren styr hälsan. De ekonomiska&lt;br&gt;förutsättningarna avgör ofta kvaliteten i boende, fritidsaktiviteter&lt;br&gt;och kosthåll. Arbetslivsfaktorer, såsom arbetsmiljö och risken för&lt;br&gt;arbetslöshet, har emellertid grundläggande betydelse. Under senare&lt;br&gt;år har därtill ökad uppmärksamhet riktats mot hälsofaktorer i den&lt;br&gt;yttre miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom fördelnings-, arbetsmarknads- och miljöpolitiska insat-&lt;br&gt;ser, kan insatser som syftar till förändringar i kosthållning, fysisk&lt;br&gt;aktivitet samt alkohol- och tobaksvanor minska hälsoriskerna högst&lt;br&gt;väsentligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkhälsopolitiken syftar bl.a. till att öka medborgarnas möjligheter att&lt;br&gt;välja hälsosamma levnadsvanor och därmed undvika onödiga hälsorisker.&lt;br&gt;Speciell uppmärksamhet skall därvid ges insatser för att förbättra hälsans&lt;br&gt;villkor för de grupper som löper störst risk att drabbas av ohälsa och tidig&lt;br&gt;död.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.1 Kost&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Levnadsvanorna har stor betydelse för hälsan. Kostens sammansättning&lt;br&gt;tillsammans med rökning, alkoholvanor och motion är de viktigaste&lt;br&gt;faktorerna i detta sammanhang. Felaktig kost beräknas svara för ungefär&lt;br&gt;en tredjedel av cancerfallen, medan rökningen antas svara för ungefär en&lt;br&gt;femtedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alltsedan år 1965, då statens institut för folkhälsan gav ut sina rekom-&lt;br&gt;mendationer om kosten, har de övergripande målen för svensk kosthåll-&lt;br&gt;ning varit följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- fett bör utgöra högst 30 % av energiintaget,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kostfiberintaget bör vara minst ca 30 gram per dag samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kolhydrater bör utgöra minst 55-60 % av energiintaget, därav högst 10&lt;br&gt;% från socker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan 1960-talet har svenskarna ökat konsumtionen av grönsaker och&lt;br&gt;frukt samt minskat användningen av socker som önskat. Den önskvärda&lt;br&gt;konsumtionsökningen av färsk potatis har däremot inte kommit till stånd,&lt;br&gt;utan i stället blivit en minskning; ökningen av bröd har blivit 3 % och av&lt;br&gt;mjöl, gryn och pastaprodukter 10 % i stället för önskvärda 25 %. Den&lt;br&gt;önskvärda minskningen av matfettet med 25 % har delvis uppnåtts genom&lt;br&gt;en minskning med 20 %. Sedan år 1960 har kostens fettinnehåll varierat&lt;br&gt;mellan 39 och 37 %. Under 1980-talet har den minskat med ett par&lt;br&gt;procentenheter. Det är dock ännu för tidigt att tala om någon ihållande&lt;br&gt;trend. Däremot har andelen fleromättade fettsyror i kostfettet ökat, vilket&lt;br&gt;är positivt för arbetet med att minska hjärt- och kärl-sjukligheten. Fiber-&lt;br&gt;innehållet behöver ökas från dagens 20 gram till önskvärda 30 gram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I målformuleringen for den svenska livsmedelspolitiken beaktas hälso- Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;aspekterna. I 1990 års livsmedelspolitiska beslut (prop 1989/90:146,&lt;br&gt;JoU25, rskr. 327) uttrycks detta som att den nya livsmedelspolitiken skall&lt;br&gt;bidra till en väl sammansatt kost och därmed till en bättre folkhälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vår kunskap om kostvanornas fördelning i befolkningen är ofullständig,&lt;br&gt;men flera studier talar emellertid för att unga män i arbetaryrken utgör&lt;br&gt;en uttalad riskgrupp, medan den medelålders kvinnan i ett akademiker-&lt;br&gt;yrke utgör en kontrast. Det vore fel att påstå som en slutsats att kostva-&lt;br&gt;norna enbart är en fråga om kunskaper och insikter. Det är också en&lt;br&gt;fråga om ekonomiska förutsättningar, val av brukningsmetoder, jord-&lt;br&gt;bruks- och livsmedelspolitikens utformning samt marknadsföring och&lt;br&gt;olika matvarors tillgänglighet. Mycket talar för att kvinnorna i högre grad&lt;br&gt;förbättrar sina matvanor med åren, medan männen ofta håller kvar sina&lt;br&gt;mindre hälsosamma vanor vad gäller fett och fibrer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ett resultat av stort fettintag och liten fysisk aktivitet är 36 % av&lt;br&gt;befolkningen i åldern över 15 år överviktiga. Andelen överviktiga blir&lt;br&gt;högre med stigande ålder, men minskar efter 75-årsåldem. I ålders-&lt;br&gt;gruppen 45-64 år är de närmare 50 %. Kraftig övervikt medför ökad risk&lt;br&gt;för kärlkramp, hjärtinfarkt, högt blodtryck, diabetes, gallvägssjukdomar,&lt;br&gt;ledbesvär samt vissa typer av cancer.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.2 Fysisk aktivitet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Det moderna samhället har på många sätt förbättrat förutsättningarna för&lt;br&gt;att man skall kunna upprätthålla en god hälsa. När det gäller den fysiska&lt;br&gt;aktiviteten har dock, genom att arbetsmoment som tidigare klarades med&lt;br&gt;muskelkraft mekaniserats och att stillasittande inomhusarbete blivit allt&lt;br&gt;vanligare, denna minskat. Förr i tiden fick kroppen motion både i arbetet&lt;br&gt;och på fritiden. Det fanns en direkt koppling mellan fysisk aktivitet och&lt;br&gt;överlevnaden. Vår tillvaro i dag består till stor del av att vi sitter eller&lt;br&gt;ligger. Den stimulans som vävnader och inre organ får genom fysiskt&lt;br&gt;arbete har därigenom minskat avsevärt. Bristen på fysisk träning behöver&lt;br&gt;kompenseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fysisk aktivitet kan bestå av såväl tävlings- och motionsidrott som&lt;br&gt;trädgårdsskötsel och vistelse ute i skog och mark. Fysisk aktivitet har&lt;br&gt;klart dokumenterade fysiologiska funktionsförbättrande effekter, ökar väl-&lt;br&gt;befinnandet och kan också användas vid behandling och rehabilitering.&lt;br&gt;Motion kan exempelvis bidra till att öka muskelstyrkan, vilket i sin tur&lt;br&gt;kan minska muskel- och ryggsmärtor. Motion förhindrar vidare urkalk -&lt;br&gt;ning i skelettet - något som är särskilt viktigt för kvinnor. Vid blodpropp&lt;br&gt;bidrar motion sannolikt till minskad risk för återfall. Fysisk aktivitet&lt;br&gt;innebär även att det goda kolesterolet (HDL) ökar på bekostnad av det&lt;br&gt;skadliga (LDL). Fysisk aktivitet kan normalisera blodtrycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forskarna har i flera sammanhang kunnat redovisa starka statistiska&lt;br&gt;samband mellan låg fysisk aktivitet och sjuklighet. Mycket talar för att&lt;br&gt;motion förebygger ohälsa och bidrar till att behålla en god hälsa. Fysisk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inaktivitet är en riskfaktor för många sjukdomar, inte minst för de som Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;kan relateras till försämrad cirkulation eller fel i ämnesomsättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;God kondition innebär att man orkar mer. För samma arbete blir pulsen&lt;br&gt;lägre, hjärtat mindre belastat och den upplevda ansträngningsgraden&lt;br&gt;mindre. Forskningen visar att konditionen måste underhållas med regel-&lt;br&gt;bunden motion för att inte den högre kapaciteten skall förloras. Slutsatsen&lt;br&gt;är att den fysiska aktiviteten måste vara regelbunden, långsiktig och ingå&lt;br&gt;som en integrerad del i den vanliga livsföringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa studier tyder på att motion kan påverka ångesttillstånd och lättare&lt;br&gt;depressioner positivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förekommer förvisso skador i samband med motionsutövning. Detta&lt;br&gt;gäller särskilt då otränade personer ägnar sig åt idrott som kräver stor&lt;br&gt;muskelstyrka eller uthållighet. Dessa skador kan emellertid i stor ut-&lt;br&gt;sträckning förebyggas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa försök har gjorts t.ex. i Västmanland med läkarordinerad motion&lt;br&gt;för bl.a. rehabilitering av sjukskrivna. Patienter som är överviktiga, har&lt;br&gt;ryggbesvär eller är i riskzonen för hjärt- och kärlsjukdom har föreskrivits&lt;br&gt;särskilt anpassad motion. Verksamheten bygger på samarbete mellan&lt;br&gt;primärvården och idrottsföreningarna. Omkring hälften av dem som&lt;br&gt;deltagit i projektet ansåg att deras tillstånd, kondition och humör hade&lt;br&gt;förbättrats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av männen uppger 14 % av dem över 15 år att de aldrig motionerar.&lt;br&gt;Motsvarande siffra för kvinnorna är 15 %. År 1988 var 18 % av manliga&lt;br&gt;arbetare inaktiva, medan andelen för manliga tjänstemän var 8 %. Mot-&lt;br&gt;svarande siffror för kvinnor var 16 resp. 11,5 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inaktiviteten stiger med tilltagande ålder. Senare studier visar att fysisk&lt;br&gt;aktivitet kan påverka åtminstone vissa delar av åldrandet, exempelvis vad&lt;br&gt;avser muskelstyrka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland barn och ungdom är det i dag fler än tidigare som är organiserade&lt;br&gt;i idrottsföreningar, men samtidigt är det färre som ägnar sig åt motions-&lt;br&gt;eller tävlingsidrott. Tillkomsten av video, dataspel och liknande fritids-&lt;br&gt;aktiviteter kan därvid ha spelat en viss konkurrerande roll. Skolan har en&lt;br&gt;viktig roll för att på ett pedagogiskt sätt ge impulser till fysisk träning och&lt;br&gt;motion för resten av livet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.3 Tobak&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kunskapen om tobakens hälsorisker är av relativt sent datum. Det var&lt;br&gt;t.ex. först under 1950-talet som sambandet mellan rökning och cancer&lt;br&gt;böljade uppmärksammas i större omfattning. Numera är rökningens&lt;br&gt;hälsoskadliga effekter mycket väl dokumenterade. Kunskapsöversikter om&lt;br&gt;effekterna har också gjorts i flera tidigare utredningar, t.ex. i Hälso- och&lt;br&gt;sjukvård inför 90-talet, HS 90 (SOU 1981:1), i cancerkommitténs slut-&lt;br&gt;betänkande Cancer-orsaker-förebyggande m.m. (SOU 1984:67) och i&lt;br&gt;socialstyrelsens folkhälsorapport 1987 (SoS redovisar 1987:15). Tobakens&lt;br&gt;skadeverkningar tas även upp i socialstyrelsens nyligen publicerade&lt;br&gt;folkhälsorapport.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mer än 4 000 olika kemiska ämnen har identifierats i tobaksrök. Av Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;dessa är ett 40-tal cancerframkallande. Rökningen har i stora epidemiolo-&lt;br&gt;giska studier från många länder visat sig ha ett klart samband med den&lt;br&gt;totala dödligheten. Rökning ökar riskerna för en rad olika sjukdomar och&lt;br&gt;skador. Den kvantitativt viktigaste översjukligheten och överdödligheten&lt;br&gt;hänför sig till sjukdomar i hjärtats kranskärl, följt av lungcancer, kronisk&lt;br&gt;bronkit och lungemfysem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hjärt- och kärlsjukdomar är den dominerande enskilda anledningen till&lt;br&gt;långvarig sjukdom och också den vanligaste dödsorsaken bland vuxna.&lt;br&gt;Det råder enighet om att vissa riskfaktorer som bl.a. rökning och högt&lt;br&gt;blodtryck är av stor betydelse för uppkomsten av kranskärlssjukdom.&lt;br&gt;Rökare löper 1,5-3 gånger så stor risk för att insjukna i hjärtinfarkt som&lt;br&gt;icke-rökare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Cancer är ett samlingsbegrepp for flera sjukdomar, som har vissa&lt;br&gt;gemensamma drag. Det är stora skillnader mellan olika cancerformer vad&lt;br&gt;gäller naturligt förlopp, behandling och förebyggande åtgärder. Den bäst&lt;br&gt;kartlagda och väldokumenterade orsaken till cancer är tobaksrökning.&lt;br&gt;Den förorsakar enligt cancerkommitténs beräkningar ca 15 % av alla&lt;br&gt;cancerfall och uppemot 80 % av all lungcancer i vårt land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lungcancer var en ovanlig sjukdom till böljan av 1900-talet. Lung-&lt;br&gt;cancer som dödsorsak bland män böljade öka under 1940-talet och bland&lt;br&gt;kvinnor under 1960-talet. Då cancer uppstår först ett eller flera deccen-&lt;br&gt;nier efter rökdebuten, stämmer denna utveckling med den kraftiga ökning&lt;br&gt;av cigarettkonsumtionen som inleddes bland män i början av detta år-&lt;br&gt;hundrade och bland kvinnor några decennier senare. Under perioden&lt;br&gt;1960-1980 fördubblades förekomsten av lungcancer i Sverige hos både&lt;br&gt;män och kvinnor. Sedan slutet av 1970-talet har ökningen i dödlighet i&lt;br&gt;lungcancer för män visat en vikande trend, medan den fortsatt att öka&lt;br&gt;bland kvinnor. Skillnader i förekomst av lungcancer mellan storstads-&lt;br&gt;områden och landsbygd tycks till stor del kunna förklaras av skillnader&lt;br&gt;i rökvanor. Även luftföroreningar - inte minst från trafiken - har be-&lt;br&gt;tydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det råder ingen tvekan om att tobaksrökning är den dominerande or-&lt;br&gt;saken till lungcancer. Det finns ett uttalat dos-responssamband, och risken&lt;br&gt;tycks grovt sett vara proportionell till dosen. Ju tidigare i livet man böljar&lt;br&gt;röka, ju större är också risken att drabbas av lungcancer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även tobaksrök i miljön, s.k. passiv rökning, har bedömts vara för-&lt;br&gt;knippad med risk för lungcancer hos icke-rökare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra cancerformer som t.ex. cancer i läpp, mun, struphuvud, mat-&lt;br&gt;strupe, bukspottkörtel och urinblåsa har också samband med rökning.&lt;br&gt;Nya forskningsrön talar för att risken för cancer i njurar och livmoders-&lt;br&gt;hals också ökar på grund av rökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom ovannämnda stora sjukdomsgrupper förorsakar eller bidrar&lt;br&gt;rökning starkt till många andra sjukdomar som kronisk bronkit och&lt;br&gt;lungemfysem. Det finns också samband mellan rökning och magkatarr&lt;br&gt;och magsår. Vidare inverkar rökning på fostret under graviditeten. T.ex.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föder rökande kvinnor barn som i genomsnitt väger 200 g mindre än barn Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;till kvinnor som inte röker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tobaksrök i miljön kan också utlösa allergier och överkänslighetsreak-&lt;br&gt;tioner. På lång sikt kan också sådana åkommor försämras. Vidare visar&lt;br&gt;flera undersökningar att barn till rökande föräldrar oftare har luftrörs-&lt;br&gt;katarr, förkylningar och astmatiska problem m.m. än barn till rökfria&lt;br&gt;föräldrar. Detta hänger troligtvis samman med att barns luftvägar är&lt;br&gt;speciellt känsliga. Lufitrörsfunktionen kan skadas och en viss ökad risk&lt;br&gt;för lungcancer har kunnat påvisas. Flera studier visar också att personer&lt;br&gt;med kranskärlssjukdom försämras av att utsättas för passiv rökning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.4 Alkohol&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I internationell jämförelse är den genomsnittliga alkoholkonsumtionen i&lt;br&gt;Sverige förhållandevis låg. Den är t.ex. mindre än hälften så hög som i&lt;br&gt;Frankrike, där konsumtionen utslagen på hela befolkningen uppgick till&lt;br&gt;13 liter ren alkohol per invånare år under 1987. (För Sverige var mot-&lt;br&gt;svarande siffra 5,4 liter). Den höga franska konsumtionsnivån motsvaras&lt;br&gt;av en hög skadenivå. Antalet döda i levercirrhos per 100 000 invånare är&lt;br&gt;i Frankrike i storleksordningen 30 medan den i Sverige är knappt 9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots en relativt sett låg alkoholkonsumtion och skadenivå ger alkoholen&lt;br&gt;upphov till betydande problem i vårt samhälle. En mängd allvarliga&lt;br&gt;hälsomässiga och sociala problem har samband med hög konsumtion av&lt;br&gt;alkohol. Uppskattningsvis 300 000 svenskar dricker så mycket alkohol att&lt;br&gt;det har en negativ inverkan på deras hälsa, familjeliv och arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är ett känt faktum att alkoholmissbrukare har en klar överdödlighet&lt;br&gt;i jämförelse med befolkningen i stort. De flesta alkoholrelaterade sjuk-&lt;br&gt;domarna är resultatet av en långvarig hög alkoholkonsumtion. Det krävs&lt;br&gt;ofta tiotals år för att utveckla sådana sjukdomar som levercirrhos&lt;br&gt;(skrumplever) och pancreatit (bukspottkörtelinflammation). De akuta&lt;br&gt;alkoholskadorna, t.ex. alkoholförgiftning och död till följd av olyckor&lt;br&gt;eller annat våld, har däremot mer att göra med hur mycket man dricker&lt;br&gt;vid konsumtionstillfallet och hur man då beter sig. En mycket hög andel&lt;br&gt;av de olyckor som leder till långvarig sjukhusvård, invaliditet eller död&lt;br&gt;är alkoholbetingade. Alkohol är också en ofta förekommande faktor&lt;br&gt;bakom självmord. Man räknar med att mellan 15 och 25 % av alla själv-&lt;br&gt;mord begås av alkoholmissbrukare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en svensk undersökning av dödligheten bland medelålders män fram-&lt;br&gt;kom att s.k. alkoholrelaterad dödlighet var den främsta orsaken till för&lt;br&gt;tidig död. Bland dödsorsakerna kan nämnas levercirrhos, pancreatit,&lt;br&gt;alkoholförgiftning, självmord och olika former av våldsam död. Särskilt&lt;br&gt;utsatt är den som i unga år har en mycket hög alkoholkonsumtion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tredjedel av dödsfallen bland män under 30 år beräknas vara alko-&lt;br&gt;holbetingade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns avsevärda skillnader mellan mäns och kvinnors alkoholvanor.&lt;br&gt;Vuxna mäns alkoholkonsumtion är mer än dubbelt så hög som kvinnor-&lt;br&gt;nas. Könsskillnaderna har emellertid minskat under de senaste 20 åren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag svarar kvinnorna for en tredjedel av den totala konsumtionen. I Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;böljan av 1970-talet var motsvarande andel en femtedel. Det är främst&lt;br&gt;yngre kvinnor som påtagligt ökar sin konsumtion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvinnor tycks åtminstone i vissa avseenden vara känsligare än män för&lt;br&gt;alkoholens verkningar. Det gäller bl.a. risken för leverskador. En hög&lt;br&gt;alkoholkonsumtion under graviditeten kan dessutom ge fosterskador i&lt;br&gt;form av tillväxthämning, kroppsliga avvikelser och störningar i det&lt;br&gt;centrala nervsystemets funktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alkoholforskningen ger en på det hela taget samstämmig bild av ett&lt;br&gt;samband mellan den totala alkoholkonsumtionen i ett samhälle och död-&lt;br&gt;ligheten i levercirrhos och pancreatit. En påtaglig ökning av den totala&lt;br&gt;alkoholkonsumtionen följs med stor sannolikhet av en ökning av antalet&lt;br&gt;högkonsumenter, vilket i sin tur som regel leder till en ökning av den&lt;br&gt;alkoholrelaterade dödligheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under efterkrigstiden ökade den totala årliga alkoholförsäljningen från&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 liter ren alkohol per invånare (15 år och däröver) år 1946 till 7,7 liter&lt;br&gt;år 1976. Mellan åren 1976 och 1984 minskade försäljningen med över&lt;br&gt;20 %. Därefter har emellertid försäljningen ökat. Dock visar uppgifter&lt;br&gt;om 1990 års alkoholförsäljning på en minskning med närmare 2 % jäm-&lt;br&gt;fört med föregående år. Den genomsnittliga alkoholförsäljningen uppgick&lt;br&gt;då till 6,42 liter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De långsiktiga förändringarna i den totala alkoholförsäljningen åter-&lt;br&gt;speglar i första hand en omfördelning av konsumtionen från spritdrycker&lt;br&gt;till vin, starköl och öl. Starkölsförsäljningen ökade med närmare 50 %&lt;br&gt;under andra hälften av 1980-talet. Samtidigt minskade spritförsäljningen&lt;br&gt;påtagligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ungdomars alkoholkonsumtion följer i stort sett utvecklingen av den&lt;br&gt;vuxna befolkningens vanor. Den senaste Sifoundersökningen (årsskiftet&lt;br&gt;1989/90) av ungdomars alkoholvanor tyder dock på att konsumtions-&lt;br&gt;minskningen är större bland ungdomar än bland vuxna.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.5 Arbetsliv&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Fysisk arbetsmiljö, arbetsorganisation och arbetsinnehåll har stor betydel-&lt;br&gt;se för de förvärvsarbetandes hälsa och trivsel. Arbetsmiljön är årligen&lt;br&gt;orsak till mer än 800 hjärtinfarkter, 500 - 2 000 cancerfall och omkring&lt;br&gt;8 000 invalidiserande belastningsskador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa branscher som traditionellt utgjort arbetsmiljömässiga högrisk-&lt;br&gt;områden, som tillverkningsindustrin, lantbruket, skogsbruket och fiskeri-&lt;br&gt;näringen, har minskat sedan år 1970 och kommer framöver sannolikt att&lt;br&gt;minska ännu mer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strukturomvandlingen har skett parallellt med att flera åtgärder vidtagits&lt;br&gt;för att förbättra arbetsmiljöerna. Arbetsmiljölagen (1977:1160) har givit&lt;br&gt;fackliga organisationer och skyddsombud en starkare ställning. Genom en&lt;br&gt;arbetsmiljöavgift finansieras arbetsmiljöutbildning i facklig regi som&lt;br&gt;väsentligt har ökat kunskaperna om hälso- och olycksfallsrisker. Arbets-&lt;br&gt;miljöfonden har sedan lång tid tillbaka finansierat särskild arbetsmiljö-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;forskning. Genom tillfälliga vinstavsättningskonstruktioner, som arbets-&lt;br&gt;miljö- och fömyelsefondema, samt genom tillkomsten av arbetslivsfonden&lt;br&gt;har medel specialdestinerats for förnyelse av arbetsmiljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom ökade kunskaper och mer uppmärksamhet har de traditionella&lt;br&gt;arbetsmiljöproblemen minskat. Detta speglas dock inte i arbetsskadestati-&lt;br&gt;stiken, som redovisar en stark uppgång i antalet anmälda arbetsskador.&lt;br&gt;Bakgrunden är bl.a. tillkomsten av lagen om arbetsskadeförsäkring, som&lt;br&gt;innebar ett utvidgat arbetsskadebegrepp, samt den praxis i arbetsskademål&lt;br&gt;som därefter utvecklats. En stor del av ökningen torde bero på en ak-&lt;br&gt;tivare rapportering, dvs. vara resultat av ett ökat arbetsmiljömedvetande.&lt;br&gt;Motivationen att rapportera arbetsskador har också ökat genom att arbets-&lt;br&gt;skadeförsäkringen har en högre ersättningsnivå än sjukförsäkringen och&lt;br&gt;genom att ersättningen till arbetsskadade kan utges från kompletterande&lt;br&gt;avtalsförsäkringar. Ökningen avser främst arbetssjukdomar, medan däre-&lt;br&gt;mot antalet arbetsolycksfall varit relativt konstant.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare en tänkbar förklaring till att antalet arbetsskador ökat kan&lt;br&gt;vara 1980-talets högkonjunktur. Den högre sysselsättningsgraden innebar&lt;br&gt;att fler med sämre hälsa, som är mer känsliga för arbetsmiljöns påfrest-&lt;br&gt;ningar, kom ut på arbetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsskadestatistiken redovisar att antalet anmälda arbetssjukdomar per&lt;br&gt;1 000 förvärvsarbetande nästan tredubblades mellan år 1982 och år 1988.&lt;br&gt;De hälsoproblem som framför allt svarar för ökningen av anmälningarna&lt;br&gt;är belastningsskador. Störst har ökningen varit bland kvinnor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även ohälsotalet (summan av ersatta dagar från sjukförsäkringen,&lt;br&gt;arbetsskadeförsäkringenoch somförtidspension/sjukbidrag) ökadekraftigt&lt;br&gt;under 1980-talet och uppgick år 1989 till 46,6 dagar. Ökningen var&lt;br&gt;särskilt stor bland äldre och bland kvinnor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andelen som upplever sig behöva utföra tunga lyft i sitt arbete har ökat&lt;br&gt;markant. Fler upplever sitt arbete som fysiskt ansträngande och en högre&lt;br&gt;andel anger att de har olämpliga arbetsställningar. En oförändrad andel&lt;br&gt;(9 %) rapporterar om kraftiga skakningar och vibrationer - en viktig&lt;br&gt;orsak till förslitning, ryggskador och muskelinflammationer. Gruppen&lt;br&gt;utgörs i huvudsak av män i jord- och skogsbruk samt byggnadsindustri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andelarna med psykiskt ansträngande arbeten är höga bland tjänstemän&lt;br&gt;inom undervisning, sjukvård, socialvård och offentlig förvaltning samt&lt;br&gt;bland arbetare inom samfärdsel. Kvinnorna upplever att den psykiska&lt;br&gt;påkänningen har ökat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inflytandet över arbetstempot uppges däremot ha ökat, liksom arbetstill-&lt;br&gt;fredsställelsen - framför allt bland invandrare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmiljökommissionen har konstaterat betydande skillnader i hälsa&lt;br&gt;och risk för skador mellan olika yrkesgrupper. Mest utsatta är många&lt;br&gt;arbetaryrken och vissa grupper inom vård, service och transport. Risken&lt;br&gt;för allvarliga arbetsolycksfall, hörselskador och skador i muskler och&lt;br&gt;leder är störst i tillverkningsyrken. Kvinnor i dessa yrken löper dessutom&lt;br&gt;ytterligare förhöjda risker. Det gör också deras barn, som löper 20 %&lt;br&gt;högre risk att födas med låg födelsevikt. Antalet kvinnor i tillverknings-&lt;br&gt;arbeten har ökat och är nu 150 000. De hör till de mest utsatta kvinno-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;grupperna på arbetsmarknaden. Av dem löper kvinnor i verkstadsindustri Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;och grafisk industri de allra största riskerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även omantalet anställda i de skadetyngda tillverkningsyrkena minskar,&lt;br&gt;har arbetsmiljöproblemen ändå legat kvar på en hög nivå till följd av&lt;br&gt;expansionen inom vård och omsorg, som rymmer många riskutsatta&lt;br&gt;yrken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hälso- och sjukvårdens personal är ofta utsatta för svåra arbetsolycks-&lt;br&gt;fall, har många anmälda ryggskador och dessutom mycket hudskador.&lt;br&gt;Obekväma arbetstider, hög personalomsättning och en svår ställning&lt;br&gt;mellan patienter och ansvarig ledning gör arbetet psykiskt påfrestande.&lt;br&gt;Sektom rymmer också många dubbelarbetande kvinnor. Det framstår som&lt;br&gt;en särskild utmaning att verka för att den verksamhet, vars profession det&lt;br&gt;är att rehabilitera, skall kunna klara sin personal från arbetsskador minst&lt;br&gt;lika bra som andra arbetsgivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De som arbetar i trafikmiljö är hårt utsatta för avgaser och stress från&lt;br&gt;trafiken. Chaufförer är dessutom oftare rökare och har svårare att hålla&lt;br&gt;goda och regelbundna matvanor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa skillnader i hälsoutfall mellan olika yrken beror på bakomliggande&lt;br&gt;faktorer, t.ex. att andelen dubbelarbetande småbarnsföräldrar är hög. En&lt;br&gt;annan faktor kan vara skillnader i levnadsvanor mellan olika grupper vad&lt;br&gt;gäller kost och tobak samt bruk av alkohol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom arbetsmiljökommissionens arbete har vi fått en god bild av vilka&lt;br&gt;åtgärder som f.n. torde vara mest verksamma för att förbättra arbets-&lt;br&gt;miljöerna på de 400 000 farligaste jobben. De länsvisa arbetslivsfondema&lt;br&gt;som sammanlagt förfogar över 15 miljarder kronor kan därvid medverka&lt;br&gt;till att olika företag vidtar åtgärder för att förbättra sin arbetsmiljö och för&lt;br&gt;att rehabilitera personal som drabbats av skador eller sjukdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetslöshet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har i ett internationellt perspektiv en mycket låg arbetslöshet och&lt;br&gt;ett väl utbyggt ekonomiskt trygghetssystem när arbetslösheten ändå in-&lt;br&gt;träffar. Detta är positivt från hälsosynpunkt. Samtidigt vet vi att de som&lt;br&gt;trots allt är arbetslösa i Sverige känner sig mer försatta ut i marginalen,&lt;br&gt;jämfört med länder och regioner där man delar ödet att vara arbetslös&lt;br&gt;med många andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Risken att bli arbetslös varierar dock kraftigt mellan olika grupper i&lt;br&gt;samhället. Kvinnor löper större risk än män. Det gör också de med kort&lt;br&gt;utbildning och de som är invandrare. Småbarnsföräldrar drabbas oftare&lt;br&gt;än övriga. Under en femårsperiod är det dubbelt så vanligt bland arbetare&lt;br&gt;som bland tjänstemän att ha varit arbetslös. Bland icke facklärda arbetare&lt;br&gt;var det en så hög andel som en femtedel som varit arbetslös.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetslöshet innebär en psykisk påfrestning för människan. Självkänslan&lt;br&gt;och upplevelsen av mening med tillvaron kan ofta rubbas. Detta leder till&lt;br&gt;stressreaktioner som i sin tur ökar risken för vissa sjukdomar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjuklighet innebär samtidigt ökad risk for arbetslöshet. I vissa yrken Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;uppställs det medicinska krav för anställning. Sjukdom är dock enligt&lt;br&gt;lagen (1982:80) om anställningsskydd ingen saklig grund för uppsägning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan länge vet vi att självmordsfrekvensen ökar i perioder av ekono-&lt;br&gt;misk nedgång och minskar när konjunkturen går uppåt. Självmord, själv-&lt;br&gt;mordsförsök och depressioner är mycket vanligare bland arbetslösa än&lt;br&gt;bland dem som har arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumtionen av alkohol är större bland arbetslösa och dem som hotas&lt;br&gt;av arbetslöshet. Någon tydlig koppling mellan utveckling av alkoholism&lt;br&gt;och arbetslöshet finns dock inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med viss tidsförskjutning brukar en arbetslöshetstopp följas av ökad&lt;br&gt;dödlighet i hjärt- och kärlsjukdomar ett par år senare. Risken att insjukna&lt;br&gt;i diabetes ökar också.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Psykosomatiska symptom, som mag- och tarmbesvär, huvudvärk,&lt;br&gt;ryggvärk, ledbesvär och vissa typer av håravfall, är vanligare bland&lt;br&gt;arbetslösa. Som en följd av detta är också sjukvårdskon takter och kon-&lt;br&gt;sumtion av läkemedel högre i denna grupp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även familjen utsätts för påfrestningar när någon blir arbetslös.&lt;br&gt;Familjekonfliktema ökar. Barnen drabbas ofta särskilt hårt. Bland skol-&lt;br&gt;barn noteras ökad skolkfrekvens, ökad sjukfrånvaro, skriv- och lässvårig-&lt;br&gt;heter och fler kontakter med skolpsykolog. Barnens skolprestationer&lt;br&gt;försämras, vilket kan ha betydelse på lång sikt. Barnmisshandel är också&lt;br&gt;vanligare i familjer där någon är arbetslös. Mannens arbetslöshet tycks&lt;br&gt;ofta också ha en inverkan på kvinnans hälsotillstånd, även om hon inte&lt;br&gt;själv är arbetslös.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Störst risk för att drabbas av ohälsa på grund av arbetslöshet löper de&lt;br&gt;som har den svagaste positionen på arbetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom beredskapsarbeten, särskilda åtgärder för ungdomar, arbets-&lt;br&gt;marknadsutbildning, flyttbidrag m.m. bringas arbetslösheten ned. Sverige&lt;br&gt;har under 1980-talet genomgått en stark strukturomvandling, och arbets-&lt;br&gt;marknadsutbildningen har spelat en viktig roll för att människorna skall&lt;br&gt;kunna få nytt arbete. Arbetslöshetsfallen är vanligare bland den yngre&lt;br&gt;arbetskraften, men arbetslöshetsperioderna är längre för de äldre. När&lt;br&gt;arbetstillfällena försvunnit från bostadsorten är det också svårare for de&lt;br&gt;äldre att flytta till arbetstillfällena. Alternativet har i hög utsträckning&lt;br&gt;därför blivit förtidspensionering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under senare år har strävan inriktats på vidareutbildning och rehabilite-&lt;br&gt;ring så att den enskilde skall kunna återinträda på arbetsmarknaden.&lt;br&gt;Insikten om att den som arbetar vanligtvis mår bättre förringar naturligt-&lt;br&gt;vis inte att produktivt arbete också är bra för samhällsekonomin. Arbets-&lt;br&gt;linjen har således såväl hälsopolitiska som samhällsekonomiska motiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.6 Miljö och hälsa&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Medvetenheten om olika miljöfaktorers betydelse för hälsan har ökat&lt;br&gt;väsentligt de senaste årtiondena. Ökad välfärd har generellt sett medfört&lt;br&gt;ett förbättrat hälsotillstånd samtidigt som utvecklingen har medfört ökade&lt;br&gt;hälsorisker på vissa områden. Till hälsorisker i arbetsmiljön, som behand-&lt;br&gt;las i föregående avsnitt kommer riskfaktorer i den yttre miljön, inomhus-&lt;br&gt;luften och hanteringen av kemikalier och varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Situationen varierar kraftigt mellan olika länder. I u-ländema är till-&lt;br&gt;gången till rent vatten den viktigaste miljöfaktorn för folkhälsan. I&lt;br&gt;Sverige och många andra industriländer har förekomsten av skadliga&lt;br&gt;luftföroreningar störst betydelse för folkhälsan. Det gäller både inomhus-&lt;br&gt;luften och luftföroreningar i tätorter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kunskaperna om sambanden mellan miljö och hälsa är bristfälliga. Det&lt;br&gt;är i allmänhet svårt att isolera en enskild riskfaktor och det kan gå lång&lt;br&gt;tid från det att en människa utsätts för en hälsorisk till dess att skadan&lt;br&gt;uppträder. Vi kan i dag peka ut en del risker för hälsoeffekter i fram-&lt;br&gt;tiden, men det går inte att nu uppskatta omfattningen av dessa risker. Det&lt;br&gt;går inte heller att kvantitativt uppskatta positiva hälsoeffekter och ökat&lt;br&gt;välbefinnande på grund av en god fysisk miljö med väl planerade bostads-&lt;br&gt;och arbetsområden samt tillgång till natur för rekreation och friluftsliv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att stärka miljö- och hälsoaspektema i samhällsplaneringen har&lt;br&gt;regeringen i propositionen En god livsmiljö (prop. 1990/91:90) bl.a.&lt;br&gt;föreslagit krav på miljökonsekvensbeskrivningar som skall ge en samlad&lt;br&gt;bedömning av en planerad anläggnings eller verksamhets inverkan på&lt;br&gt;miljö och hälsa samt på hushållningen med naturresurser. Det föreslås att&lt;br&gt;regler om detta förs in bl.a. i lagen (1987:12) om hushållning med natur-&lt;br&gt;resurser m.m. och miljöskyddslagen (1969:387).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hälsorisker som kan kopplas till dagens miljösituation i Sverige är:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dålig inomhusluft&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Sjuka hus&amp;quot; är en samlad beteckning för flera olika hälsorisker i bo-&lt;br&gt;städer. Brister i ventilationsanläggningar och byggmaterial kan leda till&lt;br&gt;mögel och stora mängder kvalster som i sin tur ger upphov till allergier,&lt;br&gt;irriterade slemhinnor och dålig lukt. Detsamma gäller byggnadsmaterial&lt;br&gt;som avger lösningsmedel (t.ex. formaldehyd) eller andra ämnen som&lt;br&gt;ingår i golvmaterial, lacker, spackel m.m. och som ger allergier eller&lt;br&gt;irriterar slemhinnorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett särskilt problem är strålningsrisker från radon i bostäder, dels från&lt;br&gt;byggnadsmaterial, dels från marken i vissa områden. Radon är dessutom&lt;br&gt;ett arbetsmiljöproblem i gruvor. Radon i bostäder beräknas, enligt olika&lt;br&gt;forskningsrapporter, orsaka mellan 300 och 1 100 fall av lungcancer per&lt;br&gt;år i Sverige. Anledningen är att radon sönderfaller till s.k. radondöttrar&lt;br&gt;som fastnar i lungorna. För att minska denna risk beslutade regeringen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;år 1990 att sänka gränsvärdet för radon i bostäder från 400 till 200 bec- Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;querel av radondöttrar per kubikmeter luft och till 70 bequerel i nya bo-&lt;br&gt;städer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Luftföroreningar i tätorter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Astma och allergier är vanligare i städerna än på landsbygden. Både&lt;br&gt;bilavgaser och luftföroreningar från förbränning av olja, kol, ved och&lt;br&gt;gas innehåller ämnen som påverkar slemhinnorna och kan ge upphov till&lt;br&gt;allergier. Det gäller t.ex. kväveoxider, svaveloxider, ozon, partiklar och&lt;br&gt;flyktiga organiska ämnen. Kväveoxider och kolmonoxid från bilavgaser&lt;br&gt;i tätortsluften misstänks också ha ett samband med hjärt- och kärlsjuk-&lt;br&gt;domar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Luftföroreningarna beräknas orsaka mellan 300 och 2 000 fall av cancer&lt;br&gt;i tätorterna per år. Uppskattningarna är osäkra och sannolikt handlar det&lt;br&gt;om ca 800 fall per år, enligt naturvårdsverkets bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bly och kolväten är exempel på ämnen i tätortsluft som i höga kon-&lt;br&gt;centrationer påverkar det centrala nervsystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De senaste årtiondena har halterna av svaveldioxid och bly i tätorts-&lt;br&gt;luften minskat betydligt som följd av krav på svavelfattiga bränslen, sänkt&lt;br&gt;blyhalt i bensin och införande av bensin utan blytillsatser. Effekterna av&lt;br&gt;skärpta krav på avgasrening har ännu inte kunnat avläsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Solbad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ultraviolett strålning från solen ökar risken för hudcancer - den cancer-&lt;br&gt;form som ökar mest i Sverige. Intensivt solbadande - både utomhus och&lt;br&gt;i solarier - och utomhusarbete i solen utan solskydd bör undvikas, i&lt;br&gt;synnerhet av personer med mycket ljus hy. Ca 3 000 sjukdomsfall och&lt;br&gt;300 dödsfall per år tillskrivs ultraviolett strålning. Till riskerna på lång&lt;br&gt;sikt hör ökad ultraviolett strålning som följd av uttunningen av ozonskik-&lt;br&gt;tet på grund av utsläpp av ozonförstörande gaser som CFC (t.ex. freo-&lt;br&gt;ner). I propositionen En god livsmiljö har regeringen föreslagit ett utökat&lt;br&gt;program för avveckling av användningen av ozonförstörande ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieanvändning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hanteringen av kemikalier och varor, t.ex. lösningsmedel medför hälso-&lt;br&gt;risker framför allt i arbetsmiljön. Hushållens kemikalieanvändning och&lt;br&gt;övrig kemikaliehantering kan också medföra hälsorisker. Hälsorisker i&lt;br&gt;arbetsmiljön är relativt väl kända, men kunskaperna om direkta samband&lt;br&gt;mellan sjukdom och hantering av skadliga ämnen i hemmen och i den&lt;br&gt;yttre miljön saknas ofta. Det kan gälla allt från flyktiga organiska ämnen&lt;br&gt;vid bensinhantering till mycket små mängder av ytterst giftiga ämnen som&lt;br&gt;dioxiner, som enligt resultat från djurexperiment är cancerframkallande&lt;br&gt;samt påverkar immunförsvaret och fortplantningsförmågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att minska både miljö- och hälsoriskerna har regeringen i proposi- Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;tionen En god livsmiljö presenterat planer för avveckling eller kraftigt&lt;br&gt;minskad användning av en rad skadliga ämnen, bl.a. klorerade lösnings-&lt;br&gt;medel, klorparaffiner, kvicksilver, bly och kadmium. Minskad använd-&lt;br&gt;ning av bekämpningsmedel och en ökad kontroll av främmande ämnen i&lt;br&gt;livsmedel ingår också bland åtgärderna för att minska hälsorisker med&lt;br&gt;hanteringen av kemikalier och varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvicksilver i fisk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare användning av kvicksilver i massaindustrin och inom jordbruket&lt;br&gt;har medfört att fisken i många sjöar, samt även några kustavsnitt, inne-&lt;br&gt;håller kvicksilverhalter som gör att fisken inte får säljas. Oorganiskt&lt;br&gt;kvicksilver omvandlas till metylkvicksilver som skadar nervsystemet.&lt;br&gt;Gravida kvinnor rekommenderas att avstå från insjöfisk för att minska&lt;br&gt;risken för fosterskador. Trots att kvicksilverutsläppen från industrier har&lt;br&gt;minskat dramatiskt och användningen av kvicksilver i bekämpningsmedel&lt;br&gt;har upphört, ökar förekomsten av kvicksilver i fisk i många sjöar. En stor&lt;br&gt;del av kvicksilvemedfallet i Sverige kommer från andra länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Buller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Buller orsakar hörselskador, stress och sömnstörningar. De största buller-&lt;br&gt;problemen finns i arbetsmiljön, men även trafikbullret påverkar väl-&lt;br&gt;befinnandet. De senaste tjugo åren har bullernivåerna utomhus ökat i hela&lt;br&gt;västvärlden. Mellan en och tre miljoner människor i Sverige anser att de&lt;br&gt;störs av trafikbuller och tre miljoner människor har utanför sin bostad&lt;br&gt;bullernivåer som överstiger riktvärdet för buller vid planering av nya&lt;br&gt;bostadsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till detta kommer de hälsorisker som kan befaras om vi inte bemästrar&lt;br&gt;miljöproblemen och de hälsorisker där påverkan på hälsan ännu inte är&lt;br&gt;klarlagd. Det gäller bl.a.:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöfarliga ämnen som ackumuleras&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Spridning av miljöfarliga ämnen som ackumuleras - framför allt tung-&lt;br&gt;metaller och stabila organiska ämnen - är föremål för stort intresse. När&lt;br&gt;det t.ex. gäller kadmium är skillnaden mellan de mängder kadmium som&lt;br&gt;vi nu utsätts för och den mängd som orsakar njurskador hos känsliga&lt;br&gt;personer liten (en faktor 2,5 - 5). När det gäller stabila organiska före-&lt;br&gt;ningar - som dioxiner och PCB - vet vi att de är ytterst hälsofarliga och&lt;br&gt;anrikas i miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 — Riksdagen 1990/91. 1 samt. Nr 175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försurning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsekvenserna av en fortsatt försurning av mark och vatten kan bli&lt;br&gt;allvarliga. Hälsorisker uppstår bl.a. genom att tungmetaller kan lakas ut&lt;br&gt;vid försurningen och påverka dricksvattnet. Dricksvatten kan också få&lt;br&gt;förhöjda metallhalter på grund av korrosion i vattenledningar. Det finns&lt;br&gt;t.ex. misstankar om att vatten som innehåller höga halter av koppar kan&lt;br&gt;orsaka diarréer hos spädbarn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Elektromagnetisk strålning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Elektromagnetisk strålning förekommer vid kraftledningar, bildskärmar&lt;br&gt;och i en del arbetsmiljöer, t.ex. vid stålugnar. Allt fler studier talar för&lt;br&gt;att det finns ett samband mellan bildskärmsarbete och elallergier. Om-&lt;br&gt;fattande undersökningar pågår för att klarlägga om elektromagnetiska fält&lt;br&gt;kring kraftledningar kan påverka människor som bor i närheten. Bl.a.&lt;br&gt;finns det misstankar om ökad risk för leukemi hos barn, men kunskaper-&lt;br&gt;na är fortfarande otillräckliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Klimatförändringar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Klimatförändringar kan uppstå till följd av ökade utsläpp av växthusgaser,&lt;br&gt;framför allt koldioxid och CFC-föreningar. Hur en eventuell klimatför-&lt;br&gt;ändring kan påverka hälsoriskerna i Sverige går inte att förutse med&lt;br&gt;nuvarande kunskapsnivå.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.7 Sociala relationer&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Familj, anhöriga och vänner har stor betydelse för hälsan. Det sociala&lt;br&gt;stödet antas påverka levnadsvanor som rökning, alkoholkonsumtion samt&lt;br&gt;kost- och motionsvanor. Dessa faktorer påverkar i sin tur bl.a. blodtryck&lt;br&gt;och blodfetter. Ensamhet kan från hälsosynpunkt utvecklas till en negativ&lt;br&gt;spiral: med sämre hälsa kan man ha svårighet att skapa och vidmakthålla&lt;br&gt;ett kontaktnät.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En relativt liten del av befolkningen - 1,5 % - kan definieras som&lt;br&gt;socialt isolerade. Sedan år 1978 har denna grupp dessutom i det närmaste&lt;br&gt;halverats. Social isolering är vanligast i de högre åldrarna, där döden&lt;br&gt;ryckt bort anhöriga och vänner. Den förekommer såväl bland förtids-&lt;br&gt;pensionerade och handikappade som i gruppen ensamstående män i&lt;br&gt;medelåldern, inom vilken grupp en så stor andel som 11 % betraktas som&lt;br&gt;socialt isolerade. Företeelsen är vanligare i storstäderna, framför allt i de&lt;br&gt;centrala citykämoma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ensamstående är mer sjuka än andra. Inom den gruppen är skilda,&lt;br&gt;änkor och änklingar mer sjuka än vad ogifta är. Detta gäller även om&lt;br&gt;man tar hänsyn till den skilda åldersfördelningen i dessa grupper. Dödlig-&lt;br&gt;heten bland frånskilda är i det närmaste dubbelt så hög som bland gifta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hushållsstorleken har under efterkrigstiden minskat kraftigt - från 3,1 Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;personer per hushåll till 2,2. Av alla svenskar mellan 16 och 74 år bor&lt;br&gt;19 % helt ensamma. Andelen ökade med 2 procentenheter mellan åren&lt;br&gt;1978 och 1988. Det är framför allt de allra äldsta som bor ensamma - en&lt;br&gt;tredjedel av männen och två tredjedelar av kvinnorna mellan 75 och&lt;br&gt;84 år. År 1987 fanns det 455 000 änkor och 116 000 änklingar i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om äktenskapet kanske minskat i betydelse i vårt samhälle, så har&lt;br&gt;för den skull familjebanden inte upplösts. Ingen tidigare generation har&lt;br&gt;haft så många släktingar i livet som den nuvarande, och så lätt att hålla&lt;br&gt;kontakt med dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt mannen tycks löpa större risk för ohälsa efter skilsmässa. Han&lt;br&gt;förlorar ofta sin enda nära förtrogna, medan kvinnor däremot många&lt;br&gt;gånger har ett uppbyggt nätverk av vänner att ty sig till när kris uppstår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För barnen innebär skilsmässan en kris och stor sorg, men hur barnen&lt;br&gt;påverkas på sikt beror bland mycket annat på hur gamla de är, om det&lt;br&gt;finns syskon och hur kontakterna upprätthålls med den andra föräldern&lt;br&gt;efteråt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skilsmässofrekvensen har under efterkrigstiden fyrdubblats i Sverige.&lt;br&gt;Då redovisas inte de uppbrott som sker från samboförhållanden, där&lt;br&gt;uppbrott är vanligare än från äktenskap. Risken för att en barnfamilj med&lt;br&gt;samboföräldrar upplöses har beräknats vara fyra gånger större än för en&lt;br&gt;barnfamilj med gifta föräldrar. Familjerna är instabilare i städerna och i&lt;br&gt;synnerhet i storstäderna. Många barn råkar ut för två eller flera familje-&lt;br&gt;upplösningar under uppväxttiden. 80 % av alla barn lever dock samman&lt;br&gt;med båda sina föräldrar under hela uppväxten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pensioneringen innebär att man förlorar sitt arbete och får en ny social&lt;br&gt;roll. De flesta upplever pensioneringen positivt. För den som är ensam&lt;br&gt;kan dock pensioneringen innebära en förlust av det enda nätverk som&lt;br&gt;finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1979 sade sig var fjärde person sakna en nära vän och var fjärde&lt;br&gt;vuxen i Sverige sakna grannkontakter. Grannkontakterna har dock blivit&lt;br&gt;fler under de senaste tio åren. Det har blivit särskilt mycket bättre i&lt;br&gt;storstadsområdena, där grannkontakterna dock fortfarande är sämre än i&lt;br&gt;övriga landet. Grannkontakterna är sämst i storstädernas centralt belägna&lt;br&gt;bostadsrättslägenheter, därnäst bland dem som bor i hyresrättslägenheter&lt;br&gt;i centrum eller närförort. Bästa grannkontakten redovisas i förorternas&lt;br&gt;småhusområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvinnornas förvärvsfrekvens har ökat kraftigt under de senaste decen-&lt;br&gt;nierna. Detta har givit dem ett större nätverk än tidigare. Samtidigt har&lt;br&gt;traditionella kvinnliga omsorgsuppgifter, barn- och äldreomsorg, pro-&lt;br&gt;fessionaliserats och minskat beroendet av familjen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 NAGRA STORA FOLKSJUKDOMAR&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning: Folkhälsoarbetet fokuserar på sjukdomar som tar&lt;br&gt;liv och hälsa från åren, har en ojämn fördelning socioekonomiskt,&lt;br&gt;yrkes- eller könsmässigt och som är möjliga att förebygga. Det är&lt;br&gt;viktigt att stora ansträngningar görs för att minska de sjukdomar&lt;br&gt;och symptom som vållar mest lidande. Ur samhällsekonomisk&lt;br&gt;synpunkt är psykisk ohälsa, rörelseorganens sjukdomar, hjärt-&lt;br&gt;kärlsjukdom, olycksfallskador och cancer de mest kostsamma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under 1980-talet har hälsan generellt sett blivit bättre. Några&lt;br&gt;oroande tendenser finns dock. Således noteras en stark ökning av&lt;br&gt;sjukdomar i rörelseorganen, malignt melanom och lungcancer bland&lt;br&gt;kvinnor. Allergier och överkänslighet ökar likaså.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns flera olika indikatorer och mått för att utifrån ett folkhälso-&lt;br&gt;perspektiv bedöma den relativa betydelsen av olika sjukdomar och där-&lt;br&gt;med kunna bedöma vilka åkommor som har karaktären av &amp;quot;folksjukdom&amp;quot;.&lt;br&gt;En sjukdom som är betydelsefull ur ett perspektiv, t.ex. på grund av en&lt;br&gt;hög dödlighet, kanske inte är det ur ett annat - t.ex. vad gäller sjukskriv-&lt;br&gt;ningsfrekvens. Man måste alltså väga samman olika faktorer för att kunna&lt;br&gt;fastställa vilka som är de aktuella folksjukdomarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid denna sammanvägning bör inte omfattningen av sjukdomen eller&lt;br&gt;hur många nya fall som inträffar årligen vara helt avgörande. I ett folk-&lt;br&gt;hälsoperspektiv är det också viktigt att ta hänsyn till i vilka åldersgrupper&lt;br&gt;som sjukdomen uppträder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ökad jämlikhet vad gäller hälsan är ett viktigt mål vid prioriteringar&lt;br&gt;inom folkhälsoarbetet. Viktiga indikatorer är således sjuklighetens fördel-&lt;br&gt;ning, socioekonomiskt och yrkesmässigt. Ojämlikheten i hälsa är vidare&lt;br&gt;en strategisk indikator, eftersom den visar hur mycket hälsan potentiellt&lt;br&gt;skulle kunna förbättras, om de sämst ställda hade samma villkor som de&lt;br&gt;mest gynnade. Ett annat viktigt mål för folkhälsoarbetet är möjligheten att&lt;br&gt;förebygga sjukdom genom samhälleliga eller individuella insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De folkhälsoproblem som tas upp i det följande ansluter till en hälso-&lt;br&gt;politisk tradition från WHOs Hälsa för alla år 2000. Det finns dock flera&lt;br&gt;ohälsoproblem som inte behandlas där men som kan behöva belysas för&lt;br&gt;framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En mer omfattande beskrivning av folksjukdomarna finns dels i 1991&lt;br&gt;års folkhälsorapport, som socialstyrelsen har överlämnat i en preliminär&lt;br&gt;version, dels i bakgrundsdokument till Folkhälsogruppens s.k. strate-&lt;br&gt;giprojekt (Folkhälsogruppens skriftserie nr 1 år 1989).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakom statistiken om ohälsan döljer sig mycket mänskligt lidande. Det&lt;br&gt;är viktigt att stora ansträngningar görs för att försöka minska de sjuk-&lt;br&gt;domar eller symptom som medför mest lidande. En samhällsekonomisk&lt;br&gt;bedömning av de stora folkhälsoproblemen kan därutöver ge en antydan&lt;br&gt;om hur stora kostnaderna är till följd av ohälsa. Om man räknar ihop&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vårdkostnader och kostnader för produktionsbortfall till följd av dödsfall Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;före 65 års ålder eller till följd av sjukfrånvaro och förtidspensionering,&lt;br&gt;finner man att psykisk ohälsa samt sjukdomar och besvär i rörelseorganen&lt;br&gt;är de två mest kostnadskrävande folkhälsoproblemen. Därefter kommer&lt;br&gt;hjärt-kärlsjukdomar, olycksfallsskador och cancer som har betydande&lt;br&gt;vårdkostnader, men också är de främsta orsakerna till dödsfall i yrkes-&lt;br&gt;verksam ålder. Infektionssjukdomar utgör fortfarande en viktig orsak till&lt;br&gt;sjukfrånvaro. Till detta måste också läggas de vårdkostnader som följer&lt;br&gt;av sjukdomar hos det ökande antalet äldre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TABELL 2:&lt;br&gt;grupperna (&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjukdomskostnader i miljarder kronor för de fem största diagnos-&lt;br&gt;Ar 1983)&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sjukvård&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;För tidig&lt;br&gt;död&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sjukför-&lt;br&gt;säkring&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;TOTALT&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Psykisk ohälsa&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;13,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;14,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;28,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Rörelseorg sjukdom&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;21,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;23,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Hjärt-kärl sjukdom&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;19,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Oly cksfal 1 sskado r&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Cancer&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Totalt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;30,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;19,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;48,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;99,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Källa: SCB; Hälsostatistisk årsbok år 1989&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Psykisk ohälsa blir enligt detta sätt att räkna det största folkhälso-&lt;br&gt;problemet. För psykiska sjukdomar är vårdkostnaderna höga då en stor&lt;br&gt;del av de människor som drabbas av åldersdemens och psykoser vistas&lt;br&gt;många år på institutioner. Rörelseorganens sjukdomars stora andel av&lt;br&gt;kostnaderna beror framför allt på att ett stort och ökande antal långvariga&lt;br&gt;sjukfall och förtidspensioneringar klassi ficeras under denna diagnosgrupp,&lt;br&gt;även om orsakerna ofta är mera komplexa. Befolkningens sjukdoms-&lt;br&gt;mönster är emellertid ständigt i förändring.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Psykisk ohälsa&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Psykisk ohälsa omfattar dels långvariga, allvarliga sjukdomstillstånd,&lt;br&gt;såsom psykoser, neuroser, personlighetsstörningar och psykisk utveck-&lt;br&gt;lingsstörning, dels mer vanliga symptom som oro, ångest och sömnbesvär&lt;br&gt;m.m. som de flesta människor upplever då och då.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den sociala uppväxtmiljön är av stor betydelse för den psykiska ut-&lt;br&gt;vecklingen och hälsan. God psykisk hälsa växer fram ur individernas&lt;br&gt;möjligheter att göra goda erfarenheter i livet där balans måste finnas&lt;br&gt;mellan att tillgodose egna inre behov och att vara betydelsefull för andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direkta mått på psykisk ohälsa visar att den minskar och att utveck-&lt;br&gt;lingen i flera avseenden är positiv, men samtidigt har förekomsten av&lt;br&gt;olika värktillstånd, som även tycks avspegla vissa psykosociala förhållan-&lt;br&gt;den, ökat. Andelen i befolkningen som besväras av ängslan, oro och&lt;br&gt;ångest har under 1980-talet minskat från 15 % till 12 %. Därmed har den&lt;br&gt;tendens som konstaterades på 1970-talet fortsatt. Besvär av denna typ är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betydligt vanligare bland kvinnor än bland män; 16 % av kvinnorna sade Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;sig uppleva ängslan, oro eller ångest mot 8 % bland männen. Dessa&lt;br&gt;indikatorer på psykisk ohälsa rapporteras förekomma oftare - både hos&lt;br&gt;kvinnor och män — bland arbetare än inom andra socioekonomiska&lt;br&gt;grupper. De högsta andelarna med symptom på psykisk ohälsa rapporte-&lt;br&gt;ras bland förtidspensionärer och långtidsarbetslösa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även antalet registrerade självmord, som ökade under många år, har&lt;br&gt;sedan böljan av 1970-talet hållit sig på en oförändrad nivå och t.o.m.&lt;br&gt;sakta böljat minska — under 1980-talet med 1-2 % per år. Den under en&lt;br&gt;period sjunkande alkoholkonsumtionen och låga arbetslösheten anses här&lt;br&gt;ha haft viss betydelse. Att det inte är frågan om en allmänt minskad&lt;br&gt;självmordsbenägenhet visar emellertid det förhållandet att antalet själv-&lt;br&gt;mordsförsök som kommer till sjukvårdens kännedom samtidigt har ökat.&lt;br&gt;Minskningen av självmorden har dessutom begränsat sig till fall som sker&lt;br&gt;genom förgiftning genom läkemedel utskrivna inom sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den psykosociala arbetsmiljön är naturligtvis av stor betydelse för den&lt;br&gt;psykiska hälsan. Arbetsmiljöer som karaktäriseras av hög arbetstakt, liten&lt;br&gt;egenkontroll och brist på stimulans och socialt stöd har särskilt uppmärk-&lt;br&gt;sammats som skadliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alkoholmissbruk kan både bidra till psykisk ohälsa och vara en konsek-&lt;br&gt;vens av dessa problem. Alkohol är utan tvekan en av de största enskilda&lt;br&gt;sjukdomsorsakerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den samlade bilden av möjliga orsaker till den psykiska ohälsan spelar&lt;br&gt;en rad psykosociala förhållanden en betydelsefull roll. Viktiga skydds-&lt;br&gt;faktorer är tillgång till socialt nätverk och arbete samt individens upp-&lt;br&gt;levelse av mening och sammanhang i samhället. Till dessa psykosociala&lt;br&gt;faktorer finns rika möjligheter att knyta insatser med primärpreventiv&lt;br&gt;effekt på den psykiska ohälsan.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Rörelseorganens sjukdomar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Rörelseorganens sjukdomar, som idag domineras av värktillstånd i musk-&lt;br&gt;ler och leder, är den sjukdomstyp som dominerar sjukförsäkringsstatis-&lt;br&gt;tiken samtidigt som endast en relativt liten del av vårdkostnaderna kan&lt;br&gt;hänföras till denna grupp (se tabell 2). Större delen av 1980-talets kraftiga&lt;br&gt;ökning av förtidspensioneringar och långa sjukfall har sorterats in under&lt;br&gt;denna diagnosgrupp. Mycket talar dock för att psykosociala förhållanden&lt;br&gt;i samverkan med ergonomiska spelar en viktig roll för uppkomsten av&lt;br&gt;dessa besvär. Beträffande denna typ av sjukdomar är ojämlikheten stor.&lt;br&gt;Det är tio gånger vanligare att kvinnliga ej facklärda arbetare blir förtids-&lt;br&gt;pensionerade under denna diagnos än manliga högre tjänstemän. Särskilt&lt;br&gt;hög är risken inom tillverkningsindustrin. Under 1980-talet tycks det ha&lt;br&gt;skett en påtaglig ökning av den andel i befolkningen som besväras av&lt;br&gt;värk i nacke, skuldror och axlar, medan andelen med värk i ländrygg och&lt;br&gt;andra leder har varit mer konstant. Bland yngre kvinnor i arbetaryrken&lt;br&gt;och lägre tjänstemannayrken har andelen som har denna typ av värk ökat&lt;br&gt;från 25 % till 44 % under åren 1980-89. Det finns knappast någon sjuk-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dom eller symptomgrupp som har ökat så kraftigt under 1980-talet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:175&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 Hjärt-kärlsjukdom&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I detta avsnitt behandlas sådana hjärt- och kranskärlssjukdomar som&lt;br&gt;hänger samman med åderförkalkningsprocessen i hjärtats kranskärl, dvs.&lt;br&gt;hjärtinfarkt, plötslig hjärtdöd (kranskärlssjukdom) och angina pectoris&lt;br&gt;(kärlkramp).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter många års ökning av hjärt-kärlsjukdomar tycks trenden i Sverige,&lt;br&gt;liksom i många andra västeuropeiska länder, ha vänt under 1980-talet.&lt;br&gt;Dödligheten i kranskärlssjukdom minskar med 3-4 % per år sedan år&lt;br&gt;1980. Detta är inte i första hand ett resultat av bättre behandling och&lt;br&gt;överlevnad för dem som insjuknar, utan är främst ett resultat av minskad&lt;br&gt;risk att insjukna i hjärt-kärlsjukdom. Med hänsyn till bl.a. den minskning&lt;br&gt;av tobaksrökning som framför allt observerats bland män sedan slutet av&lt;br&gt;1960-talet är detta en inte helt oväntad utveckling. Betydelsen av motion&lt;br&gt;och goda kostvanor har också uppmärksammats allt mer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland kvinnor har emellertid en ökning av insjuknandet i hjärt-kärlsjuk-&lt;br&gt;dom iakttagits under de senaste åren. Detta är dock en mycket ovanlig&lt;br&gt;sjukdom hos kvinnor i fertil ålder, men sjukdomsfrekvensen ökar sedan&lt;br&gt;långsamt med åldern. Någon säker förklaring till den ökning av hjärt-&lt;br&gt;kärlsjukdom som iakttagits bland kvinnorna kan inte ges. Blodtrycks- och&lt;br&gt;kolesterolnivån har sjunkit bland kvinnor på ett liknande sätt som bland&lt;br&gt;män, men man kan misstänka att den ökande rökningen bland kvinnor har&lt;br&gt;bidragit, liksom även psykosociala faktorer såsom kvinnors förändrade&lt;br&gt;arbetssituation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots den positiva utveckling som redovisats kan man konstatera att&lt;br&gt;hjärt- och kärlsjukdomar i vårt land utgör den vanligaste dödsorsaken för&lt;br&gt;både män och kvinnor. Denna sjukdomsgrupp är också en vanlig an-&lt;br&gt;ledning till förtidspensionering och svarar för det största antalet vårdade&lt;br&gt;inom den slutna somatiska vården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sociala mönstret för kranskärlssjukdom har ändrats radikalt. Från&lt;br&gt;att ha varit vanligare bland högutbildade har det under 1970-talet blivit&lt;br&gt;en sjukdom som är vanligast bland arbetare inom industri och transport,&lt;br&gt;för kvinnor även bland arbetare inom vård och service. I själva verket är&lt;br&gt;det förändrade klassmönstret i dödlighet i första hand ett resultat av det&lt;br&gt;förändrade mönstret i hjärt-kärlsjukdom - en ökning bland industri-&lt;br&gt;arbetare kombinerat med en stark minskning bland högre tjänstemän.&lt;br&gt;Förändrade rökvanor, ett starkt samband mellan hjärt-kärlsjukdom och&lt;br&gt;socialt stöd samt arbetsorganisatoriska förhållanden spelar sannolikt&lt;br&gt;avgörande roll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland de riskfaktorer som kunnat identifieras vad gäller hjärt- och&lt;br&gt;kärlsjukdomar är kostvanor och rökning de viktigaste; andra faktorer som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;identifierats är högt blodtryck, ärftlighet, sociala faktorer, psykisk stress Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;och otillräcklig motion.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Olycksfallsskador&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Trafikolyckor är den vanligaste dödsorsaken bland barn, ungdomar och&lt;br&gt;yngre vuxna. De är dessutom den främsta orsaken till de alltjämt be-&lt;br&gt;tydande sociala skillnaderna i dödlighet inom denna åldersgrupp. Efter en&lt;br&gt;minskning under 1970-talet har antalet dödade och skadade i trafiken ökat&lt;br&gt;med drygt 20 % under 1980-talet. Det är framför allt ett ökat antal bil-&lt;br&gt;förare som omkommer, men räknat i relation till antalet tillryggalagda&lt;br&gt;kilometer har risken ändå inte ökat för bilisterna. Räknat i relation till&lt;br&gt;antalet fordon i trafik har även olycksrisken för motorcyklister minskat.&lt;br&gt;Risken för cyklister och gångtrafikanter är i stort sett oförändrad. Trots&lt;br&gt;ökningen har Sverige vid en internationell jämförelse låga dödstal i trafik-&lt;br&gt;olyckor - särskilt bland barnen. Här har naturligtvis den höga medveten-&lt;br&gt;heten i samhället om behovet av åtgärder för bamsäkerhet stor betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa andra typer av olycksfall, särskilt fallolyckor bland äldre med&lt;br&gt;lårbenshalsbrott som följd, har emellertid ökat markant under flera decen-&lt;br&gt;nier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsolycksfall med dödlig utgång har under många år minskat, men&lt;br&gt;under senare delen av 1980-talet har antalet legat konstant omkring 160&lt;br&gt;fall per år (inkl, olycksfall på väg till och från arbetet), vilket motsvarar&lt;br&gt;en sjättedel av det totala antalet trafikdödade. Antalet olycksfall i arbetet&lt;br&gt;totalt sett har dock varit konstant under senare år. De yrkesmässiga&lt;br&gt;skillnaderna är mycket stora. Särskilt utsatta är arbetare inom slakteri&lt;br&gt;och charkuteri, gruvor och stålverk, sågverk och byggnadsindustri samt&lt;br&gt;jordbruk.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.5 &amp;nbsp;Cancer&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;En sjukdomsgrupp som liksom hjärt-kärlsjukdomama är nära knuten till&lt;br&gt;våra levnadsvanor är cancer. Cancersjukdomarna omfattar en heterogen&lt;br&gt;grupp av tumörformer med helt olika epidemiologi och orsaker. Här&lt;br&gt;finner vi en fortsatt långsam ökning av risken att få cancer, utöver den&lt;br&gt;som betingas av en åldrande befolkning. Samtidigt har dödligheten i&lt;br&gt;cancer minskat under hela 1980-talet. Utvecklingen är dock mycket olika&lt;br&gt;för olika cancertyper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mest alarmerande är den sedan många år mycket kraftiga ökningen av&lt;br&gt;malignt melanom (en form av hudcancer) samt ökningen av lungcancer&lt;br&gt;bland kvinnor. Den senare har mer än fördubblats på 20 år och ökar för&lt;br&gt;närvarande med 4 % per år, jämfört med 1 % för män. Under 1980-talet&lt;br&gt;har också malignt melanom ökat med 4-5 % årligen. Båda sjukdomarna&lt;br&gt;är mycket svårbehandlade men man kan i princip förebygga dem genom&lt;br&gt;att ändra sina solvanor och sluta röka. Tobak bidrar till uppkomsten av&lt;br&gt;förutom lungcancer, också cancer i läpp, mun, svalg, struphuvud, mat-&lt;br&gt;strupe, bukspottkörtel och urinblåsa. Nya forskningsrön talar för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;risken för cancer i njurar och livmodershals också ökar på grund av Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;rökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa cancertyper, bl.a. i magsäck och livmoderhals, minskar kraftigt&lt;br&gt;sedan många år. Den tidigare ökningen av bröstcancer har också avstan-&lt;br&gt;nat. Flera cancertyper i bl.a. bröst, tjocktarm, prostata, magsäck och&lt;br&gt;livmoderkropp anses starkt relaterade till våra kostvanor, framför allt till&lt;br&gt;andelen fett i kosten.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.6 &amp;nbsp;Allergi och annan överkänslighet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Med allergi avses sådana överkänslighetsreaktioner som orsakas av im-&lt;br&gt;munologiska mekanismer. De viktigaste s.k. atopiska sjukdomarna är&lt;br&gt;astma, hösnuva, atopiska eksem och nässelfeber. Kontakteksem kan vara&lt;br&gt;av både atopisk och icke-allergisk natur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Besvär med allergi och annan överkänslighet är enligt intervjuundersök-&lt;br&gt;ningar mycket utbredda. Den senaste kartläggningen, som gjordes&lt;br&gt;1988/89 av statistiska centralbyrån, visar att 35 % av alla vuxna säger sig&lt;br&gt;ha någon typ av allergiska besvär och av dem betecknar 8 % sina besvär&lt;br&gt;som svåra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vart tionde förskolebarn och vart femte skolbarn har enligt sina för-&lt;br&gt;äldrar allergiska besvär. Enligt allergiutredningen är denna frekvens ännu&lt;br&gt;högre. Hälsoundersökningarna av värnpliktiga visar att förekomsten av&lt;br&gt;hösnuva nästan är dubbelt så vanlig bland dem som föddes på 1960-talet&lt;br&gt;jämfört med dem som föddes tio år tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Astma förekommer hos 4 % av befolkningen och är nästan dubbelt så&lt;br&gt;vanligt hos arbetare som hos högre tjänstemän. Astma är dessutom van-&lt;br&gt;ligare i Norrland. Vaije år avlider drygt 1 200 personer med astma som&lt;br&gt;underliggande eller bidragande orsak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Troliga orsaker till att allergi och annan överkänslighet blir alltmer&lt;br&gt;utbredda är den ökade omfattningen av luftföroreningar, inkl, tobaksrök,&lt;br&gt;försämrat inomhusklimat och ökad användning av kemikalier.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.7 Sexuellt överförbara sjukdomar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Ett antal infektionssjukdomar som huvudsakligen överförs vid sexuellt&lt;br&gt;umgänge brukar gå under beteckningen STD (Sexually Transmitted&lt;br&gt;Diseases). Störst betydelse för folkhälsan har för närvarande HIV/aids,&lt;br&gt;på grund av de mycket allvarliga konsekvenserna för dem som drabbas,&lt;br&gt;klamydia, som är mycket vanligt förekommande bland ungdomar och kan&lt;br&gt;leda till sterilitet, samt kondylom, som kan ge upphov till cancer i liv-&lt;br&gt;modern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HlV/aids-infektion &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aids drabbar personer som smittats av HIV (Human Immuno-Deficiency&lt;br&gt;Virus). HIV angriper och sätter ned människans immunförsvar. Tiden&lt;br&gt;från HIV-smitta till att aids utvecklas kan vara mycket lång. Tio år efter&lt;br&gt;smittillfället har 50 % av de HIV-smittade insjuknat i aids. Aids har en&lt;br&gt;sjukdomsbild som präglas av svåra infektioner med smitto-ämnen som&lt;br&gt;inte angriper människor med normalt immunförsvar. Till aids-bilden hör&lt;br&gt;också en sällsynt typ av celltumör i hud, slemhinnor eller lymfkörtlar&lt;br&gt;som kallas Karposis sarkom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I jämförelse med många andra länder har Sverige relativt få fall av aids&lt;br&gt;och dessutom en heltäckande statistik. Vid ingången av år 1991 hade 504&lt;br&gt;fall av aids konstaterats i Sverige. Ungefär 90 % av fallen kom från&lt;br&gt;storstadsområdena. Den dominerande andelen aids-sjuka, 72 %, finns&lt;br&gt;bland homo- och bisexuella män. En dryg tiondel uppger heterosexuell&lt;br&gt;smitta, i många fall utomlands. 11 % har smittats genom blod eller blod-&lt;br&gt;produkter. Fram till den 1 januari 1991 hade 17 sprutnarkomaner insjuk-&lt;br&gt;nat i aids. Denna senare grupp kan komma att öka starkt under den&lt;br&gt;närmaste tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 1 januari 1991 rapporterades 2 655 HIV-positiva personer i Sverige&lt;br&gt;varav 462 kvinnor. Hälften av de HIV-positiva är homo- och bisexuella&lt;br&gt;män och drygt en femtedel är sprutnarkomaner. Heterosexuell smitta hade&lt;br&gt;uppgivits av 14 % männen och 54 % av kvinnorna. Den hetero-&lt;br&gt;sexuella spridningen ökar emellertid. Det så kallade mörkertalet, det vill&lt;br&gt;säga antalet HIV-smittade som ej rapporterats och inte är kända, är&lt;br&gt;sannolikt inte särskilt stort. Det totala antalet HIV-smittade i Sverige&lt;br&gt;bedöms kunna vara uppemot 3 000 personer.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.8 Hoten mot folkhälsan&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I socialstyrelsens folkhälsorapporter redovisas samlade bedömningar av&lt;br&gt;folkhälsan. Med olika infallsvinklar får hotbilden delvis skilda innehåll.&lt;br&gt;För vissa sjukdomar finns ingen bot och behandling, vilket gör att det&lt;br&gt;förebyggande arbetet får en särskilt hög prioritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra sjukdomar är inte lika allvarliga utan har ett mer kroniskt för-&lt;br&gt;lopp. Detta gäller t. ex. diabetes. 3 % av befolkningen lider av diabetes&lt;br&gt;- en sjukdom som förefaller att öka, dels därför att risken för att insjukna&lt;br&gt;i insulinberoende typ-1 diabetes statistiskt sett har ökat med 2 % om året&lt;br&gt;under 1980-talet, dels därför att befolkningen åldras och att typ-2 diabetes&lt;br&gt;därmed blir vanligare. Övervikt är den avgörande orsaken till den senare&lt;br&gt;typen av diabetes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De olika hoten mot folkhälsan kräver motåtgärder - folkhälsofrämjande&lt;br&gt;och förebyggande insatser, behandling och omvårdnad - alltefter vad som&lt;br&gt;är tekniskt, ekonomiskt, etiskt och politiskt möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 DEN OFFENTLIGA SEKTORN OCH&lt;br&gt;FOLKHÄLSAN&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning: Det är genom den offentliga sektom som sam-&lt;br&gt;hällets intentioner och ambitioner vad gäller människors välfärd och&lt;br&gt;hälsa i första hand kanaliseras. Genom sin förankring på nationell,&lt;br&gt;regional och lokal nivå har den offentliga sektom också en mycket&lt;br&gt;stor kontaktyta mot övriga samhällsverksamheter - näringslivet,&lt;br&gt;folkrörelserna och andra organisationer - och mot de enskilda&lt;br&gt;människorna. Den indirekta effekten i samhället av den offentliga&lt;br&gt;sektorns välfärds- och hälsopolitiska verksamhet är därmed också&lt;br&gt;betydande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnittet lämnas en kortfattad redogörelse för det folkhälsoarbete&lt;br&gt;som bedrivs inom landsting och kommuner och av vissa myndig-&lt;br&gt;heter.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.1 Folkhälsoarbetet inom landsting och kommuner&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Landstingskommunerna och primärkommunema är tillsammans ansvariga&lt;br&gt;för och har ett avgörande inflytande över en stor del av de förutsättningar&lt;br&gt;för människors välfärd och hälsa som samhället tillhandahåller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingskommunernas uppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den offentliga hälso- och sjukvården har stor strategisk betydelse för ett&lt;br&gt;effektivt folkhälsoarbete. Med hälso- och sjukvård avses i hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdslagen (1982:763) åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda&lt;br&gt;och behandla sjukdomar och skador. I lagen anges särskilt att hälso- och&lt;br&gt;sjukvården skall arbeta för att förebygga ohälsa. Målet för hälso- och&lt;br&gt;sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolk-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ligger naturligtvis i hög grad i landstingskommunernas intresse att&lt;br&gt;vidta åtgärder som minskar sjuklighet och förebygger ohälsa. Målen för&lt;br&gt;landstingskommunernas folkhälsoarbete anges ofta på flera nivåer, för&lt;br&gt;länet, för kommunområdet och för den enskilda kliniken eller vårdcentra-&lt;br&gt;len. Härutöver finns som regel särskilt upprättade program för att före-&lt;br&gt;bygga skador och olycksfall eller hjärt- och kärlsjukdomar m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För landstingskommunernas förebyggande arbete har primärvården en&lt;br&gt;strategisk och central roll. Inom primärvården bedrivs arbete som riktar&lt;br&gt;sig såväl till individerna som till befolkningen i allmänhet. Exempel på&lt;br&gt;primärvårdens förebyggande arbete är mödra- och barnhälsovård, för-&lt;br&gt;äldrautbildning, hälsoupplysning, hälsoundersökningar, hälsoprofils-&lt;br&gt;bedömningar och rökavvänjning. Primärvården har också en viktig roll&lt;br&gt;när det gäller utbildning och information om hälsorisker m.m. till allmän-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;het, till andra samhällssektorer och till frivilligorganisationer samt i fråga Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;om medverkan i samhällsplaneringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de flesta landstingskommuner finns samhällsmedicinska enheter eller&lt;br&gt;motsvarande verksamhet. Enheterna har en samordnande och kunskaps-&lt;br&gt;förmedlande roll i det förebyggande arbetet. Sålunda utarbetas av en-&lt;br&gt;heterna lokala hälsobeskrivningar, folkhälsorapporter samt dokumentation&lt;br&gt;och uppföljning av det förebyggande arbetet. Enheterna arbetar också&lt;br&gt;med metodutveckling, medverkan i samhällsplaneringen samt informa-&lt;br&gt;tion, utbildning och annat stöd för det direkt förebyggande arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att säkerställa kunskapsutvecklingen inom folkhälsoområdet har&lt;br&gt;flera landsting etablerat särskilda samverkansorgan med bl.a. forsknings-&lt;br&gt;institutioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Givetvis betyder sjukhusens kliniker mycket for kunskaps- och metod-&lt;br&gt;utvecklingen inom folkhälsoområdet. De har en strategisk roll i kart-&lt;br&gt;läggningen och uppföljningen av ohälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunernas uppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna har en rad betydelsefulla uppgifter inom folkhälsans om-&lt;br&gt;råde. De gäller t.ex. miljöförbättringar i tätortsmiljöer, rent dricksvatten,&lt;br&gt;bra bostadsstandard, trafiksäkerhetsåtgärder, stöd till barn, gamla och&lt;br&gt;handikappade samt fritids- och kultursatsningar. Inom kommunernas&lt;br&gt;barnomsorg och inom skolan är hälsoupplysning och hälsofostran viktiga&lt;br&gt;insatser. Vaije kommun har en miljö- och hälsoskyddsnämnd med uppgift&lt;br&gt;att bedriva tillsyn, uppmärksamt följa utvecklingen inom kommunen och&lt;br&gt;utarbeta de förslag som behövs. Nämndens arbetsområde är mycket brett&lt;br&gt;och omfattar förutom allmänna hälso- och miljöskyddsfrågor t.ex. livs-&lt;br&gt;medelsfrågor, kemikaliehantering, avfall, djurskydd och smittskydd.&lt;br&gt;Kommunerna har ofta måldokument som kan avse bostadsbyggande,&lt;br&gt;miljön eller program mot missbruk m.m. Målsättningar finns också i&lt;br&gt;olika speciallagar, såsom socialtjänstlagen, hälsoskyddslagen samt plan-&lt;br&gt;och bygglagen m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Plan- och bygglagen (1987:10) är en central samhällsplaneringslag. I&lt;br&gt;lagen anges att det är en kommunal angelägenhet att planlägga använd-&lt;br&gt;ningen av mark och vatten. Den fysiska planeringen sammanlänkas med&lt;br&gt;övrig samhällsplanering, som rör bostadsförsöijning, utbildning, barntill-&lt;br&gt;syn, äldreomsorg, trafikförsöijningochenergiförsöijning m.m. Planlägg-&lt;br&gt;ningen skall ge förutsättningar för en från social synpunkt god bostads-,&lt;br&gt;arbets-, trafik- och fritidsmiljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Kommunförbundet avser att före sommaren 1991 presentera en&lt;br&gt;rapport om den systematiska genomgång av kommunernas folkhälsoarbete&lt;br&gt;som förbundet gjort under år 1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 Statliga myndigheters ansvar för folkhälsan&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Många statliga myndigheter bedriver verksamheter som påverkar be-&lt;br&gt;folkningens möjligheter att undvika hälsorisker och välja hälsosamma&lt;br&gt;levnadsvanor. Men olika samhällssektorer har olika traditioner för att&lt;br&gt;belysa och beakta verksamheternas betydelse utifrån ett folkhälsoperspek-&lt;br&gt;tiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande vill vi ge en aktuell redovisning av hur hälsopolitiska mål&lt;br&gt;integrerats inom olika samhällssektorer och av vilka insatser som görs.&lt;br&gt;Denna redovisning ger därigenom en konkret bild av en viktig del av den&lt;br&gt;nationella folkhälsopolitiken. Att göra en fullständig redovisning av&lt;br&gt;samtliga myndigheters insatser skulle emellertid bli alltför omfattande. Vi&lt;br&gt;har därför gjort ett urval.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Boende, närmiljö och trafik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Boverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Boverkets ansvar för folkhälsofrågor finns tydliggjort dels i lag, dels i&lt;br&gt;mer generella policydokument. Det lagreglerade ansvaret återfinns bl.a.&lt;br&gt;i plan- och bygglagen och gäller t.ex. omprövning av kommunala plan-&lt;br&gt;beslut om de kan befaras vara olämpliga med hänsyn till de boendes&lt;br&gt;hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aktuella folkhälsoproblem av generell karaktär inom boverkets ansvar-&lt;br&gt;sområde är bl.a.:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Dåliga psykosociala boendemiljöer präglade av storskalighet, enfor-&lt;br&gt;mighet och dåliga kommunikationer. Verket strävar efter en socialt&lt;br&gt;inriktad stadsförnyelse och nyproduktion som utvecklar stödjande av&lt;br&gt;småskaliga närmiljöer och som främjar kontakt och gemenskap. En&lt;br&gt;bred kampanj &amp;quot;Miljö för miljoner&amp;quot; har initierats för att lyfta fram&lt;br&gt;behovet av - också från folkhälsosynpunkt - väl fungerande och trev-&lt;br&gt;liga närmiljöer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Sjuka hus, ohälsosamt inomhusklimat, byggnadsmaterial som avger&lt;br&gt;olämpliga ämnen, radonstrålning från marken och ventilationsanlägg-&lt;br&gt;ningar som inte fungerar. En omfattande utbildningsverksamhet pågår&lt;br&gt;för att i ökad omfattning uppmärksamma och åtgärda dessa problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Olyckor i hem och närmiljö utgör den helt dominerande delen av alla&lt;br&gt;olyckor. Det är samtidigt ett område där olycksfallspreventionen är&lt;br&gt;betydligt mindre utvecklad än exempelvis i arbetsmiljön och i trafiken.&lt;br&gt;Boverket skall bl.a. med stöd i plan- och bygglagens krav om tillfreds-&lt;br&gt;ställande skydd mot olycksfall i byggnader vidtaga åtgärder i den&lt;br&gt;fysiska miljön för att minska risken för olyckor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;T rafiksäkerhetsverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafiksäkerhetsverkets arbete är helt inriktat på att inom ramen för sam-&lt;br&gt;hällets trafikpolitik minska olyckor och dödsfall i trafiken. Målet är att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det årliga antalet i vägtrafiken dödade personer år 2000 skall uppgå till Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;högst 600 och antalet skadade till högst 40 000. Detta kräver att såväl&lt;br&gt;antalet dödade som skadade minskar vaije år med i genomsnitt 4 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafiksäkerhetsprogrammet betonar betydelsen av hastighetsbegräns-&lt;br&gt;ningar och ökad trafikövervakning. Effekten av det mest långtgående&lt;br&gt;hastighetsbegränsningssystemet uppskattas bli drygt 370 färre dödade och&lt;br&gt;7 800 färre skadade. Förstärkt övervakning inom nuvarande hastighetsbe-&lt;br&gt;gränsningssystem bedöms minska antalet dödade med cirka 280 och&lt;br&gt;antalet skadade med drygt 6 300.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafiksäkerhetsverket arbetar även med information och utbildning, i&lt;br&gt;synnerhet till barn och ungdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bammiljörådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bammiljörådet verkar för att förbättra barns miljö med inriktning på&lt;br&gt;deras lek och säkerhet genom bl.a. faktainsamling och information till&lt;br&gt;föräldrar och olika professionella grupper, exempelvis inom barnom-&lt;br&gt;sorgen, om konkreta åtgärder för att förebygga bamolycksfall. Stöd ges&lt;br&gt;till det lokala bammiljöarbetet i kommuner och landsting samt till lokala&lt;br&gt;grupper och enskilda som arbetar för att förbättra barnens närmiljö i&lt;br&gt;bostadsområden. Bammiljörådet har vidare utvärderat exempelvis barna-&lt;br&gt;vårdscentralernas arbete med bamsäkerhetsinformation och analyserat&lt;br&gt;dödsorsaker vid bamolycksfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverkets insatser av betydelse för folkhälsan är speciellt bud-&lt;br&gt;getrådgivning till resurssvaga grupper och arbete för ökad produktsäker-&lt;br&gt;het.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad avser hushållsbudgetfrågoma ägnar verket särskild uppmärksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åt t.ex. matekonomi och specialkoster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Produktsäkerhetskontrollen avser bl. a. hushållsapparater, verktyg och&lt;br&gt;andra maskiner samt olika kemiska produkter. Beträffande de kemiska&lt;br&gt;produkter som används i hemmet betonar verket att många fortfarande är&lt;br&gt;omedvetna om hur farliga dessa hushållskemikalier kan vara. Enligt&lt;br&gt;giftinformationscentralen inträffar det t.ex. vaije år cirka 10 000 inciden-&lt;br&gt;ter där bam under fem år är inblandade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Produktsäkerhetsarbetet är även inriktat mot säkrare leksaker, flytvästar,&lt;br&gt;hjälmar och annan skyddsutrustning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verket arbetar vidare med bostadens inre utformning och inredning&lt;br&gt;vilket bl.a. omfattar hälsofrågor, såsom bams och äldres säkerhet, insat-&lt;br&gt;ser för att öka handikappades funktionsmöjligheter samt allergiproblem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En huvuduppgift för konsumentverket är att stötta den lokala konsu-&lt;br&gt;mentverksamheten. Ett nära samarbete har också etablerats med bild-&lt;br&gt;ningsförbunden samt pensionärs- och andra frivilligorganisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmiljö och arbetsmarknad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetarskyddsstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetarskyddet har varit inriktat mot olycksfallsförebyggande insatser.&lt;br&gt;Under olika perioder har samtidigt andra områden fått speciell uppmärk-&lt;br&gt;samhet. Under 1970-talet ökade t.ex. insatserna mot de kemiska hälsoris-&lt;br&gt;kerna. Under 1980-talet har det i första hand varit området belastnings-&lt;br&gt;ergonomi som krävt allt större resurser. Under senare år har även arbets-&lt;br&gt;organisatoriska och psykosociala förhållanden av vikt för hälsan fått allt&lt;br&gt;större betydelse. Ett utvecklingsdrag i arbetsmiljöarbetet är en allt starka-&lt;br&gt;re markering av att främja arbetslivets positiva sidor för hälsa och välbe-&lt;br&gt;finnande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för arbetarskyddsstyrelsens uppgift ligger också att före-&lt;br&gt;bygga risker för särskilt utsatta grupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetarskyddsstyrelsen har ett samordningsansvar vad gäller arbets-&lt;br&gt;miljöfrågor. För att kunna fullgöra denna uppgift krävs omfattande tvär-&lt;br&gt;sektoriellt samarbete med andra myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetslivsfonden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att inrätta arbetslivsfonden var ett led i regeringens offensiv för att&lt;br&gt;förnya arbetslivet och bekämpa den dåliga arbetsmiljön samt förhindra&lt;br&gt;utslagningen från arbetslivet. Fonden har skapat helt nya förutsättningar&lt;br&gt;för att höja ambitionsnivån både i det förebyggande arbetsmiljöarbetet&lt;br&gt;och i den aktiva rehabiliteringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen beslöt år 1989 att ta ut en särskild arbetsmiljöavgift om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1,5 % under perioden september 1989 - december 1990. Totalt har ca 15&lt;br&gt;miljarder kronor samlats i arbetslivsfonden. Våren 1990 beslutade riks-&lt;br&gt;dagen (prop. 1989/90:62, SfU 12, rskr. 185) om riktlinjer för hur fondens&lt;br&gt;medel skall användas samt om en organisation för att pröva bidrag och&lt;br&gt;förvalta fondmedlen. Fonden skall användas dels för arbetsmiljöför-&lt;br&gt;bättrande åtgärder, dels för rehabiliterings- och anpassningsinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De centrala och regionala arbetslivsfondema bildades och kom igång&lt;br&gt;med sin verksamhet under år 1990. Fonden verkar bl.a. för att arbets-&lt;br&gt;marknadens parter skall ta fram breda branschprogram för arbetsmiljö-&lt;br&gt;förbättrande åtgärder och rehabiliterings- och arbetsanpassningsinsatser.&lt;br&gt;Programmen är vägledande för ansökningar om bidrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetslivsfonden ger efiter prövning bidrag till arbetsgivare som i sam-&lt;br&gt;verkan med berörda fackliga organisationer har utarbetat arbetsplats-&lt;br&gt;program eller ansökningar om medel för branschövergripande projekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller arbetsmiljöåtgärder kan bidrag ges för att bygga upp&lt;br&gt;referensarbetsplatser som kan utvecklas till förebilder, stödja utvecklings-&lt;br&gt;och försöksverksamhet med ny arbetsorganisation, stödja projekt som&lt;br&gt;avser planering, ledning och uppföljning, stödja riktade utbildnings- och&lt;br&gt;informationsinsatser samt stödja sådana konkreta arbetsmiljöåtgärder som&lt;br&gt;arbetsgivaren inte är skyldig att vidta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bidrag till rehabiliterings- och anpassningsåtgärder, som i huvudsak Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;skall vara yrkesinriktade, kan avse arbetsträning, forändrade arbetsupp-&lt;br&gt;gifter eller arbetsmetoder, åtgärder för anpassning av arbetsplatsen vad&lt;br&gt;gäller arbetshjälpmedel, åtgärder i fråga om attitydpåverkan m.m., rikta-&lt;br&gt;de utbildnings- och informationsinsatser samt stöd till uppbyggnad och&lt;br&gt;utveckling av nya rehabiliteringsmetoder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmarknadsverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En aktiv arbetsmarknadspolitik blir, genom att motverka arbetslöshet och&lt;br&gt;risk för arbetslöshet, också en politik för bättre folkhälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmarknadsverkets roll i folkhälsoarbetet är speciellt viktig för de&lt;br&gt;grupper som har en svag position på arbetsmarknaden. Det kan gälla&lt;br&gt;lågutbildade ungdomar, handikappade och dem som av olika skäl slagits&lt;br&gt;ut från arbetsmarknaden. Arbetsmarknadsutbildningen (AMU) är därvid&lt;br&gt;av strategisk betydelse, eftersom den ger arbetslösa med bristfällig ut-&lt;br&gt;bildning möjlighet att förstärka sin kompetens och därmed öka sina möj-&lt;br&gt;ligheter att återinträda på den reguljära arbetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett folkhälsoperspektiv är det givetvis viktigt att också speciellt beakta&lt;br&gt;de handikappades möjligheter till arbete. De arbetsmarknadspolitiska&lt;br&gt;åtgärderna på detta område omfattar bl.a. lönebidrag till arbetsgivare som&lt;br&gt;anställer personer med arbetshandikapp, bidrag till arbetshjälpmedel och&lt;br&gt;arbetsbiträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmarknadsverket har utbyggda former för att samverka med andra&lt;br&gt;statliga myndigheter verksamma inom rehabiliteringsområdet, såsom&lt;br&gt;arbetarskyddsstyrelsen, riksförsäkringsverket och socialstyrelsen. Detta&lt;br&gt;har bl.a. resulterat i ett antal dokument som speglar ett gemensamt syn-&lt;br&gt;sätt inom rehabiliteringsområdet och ger linjeorganisationerna stöd i&lt;br&gt;rehabiliteringsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljösektorn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens naturvårdsverk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens naturvårdsverk har under de senaste åren i ökad utsträckning&lt;br&gt;kommit att fokusera sig på samband mellan fysisk miljö och befolk-&lt;br&gt;ningens hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aktuella hälsoinriktade programområden vid naturvårdsverkets&lt;br&gt;forskningsnämnd är:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Luftföroreningar i tätorter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Miljömedicinskt vamingssystem, baserat på biologiska indikationer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Hälsorisker vid försurning av mark och vatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom planeras för budgetåret 1991/92 att följande hälsoinriktade&lt;br&gt;program skall starta:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Miljömedicinskt vamingssystem 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Riskuppskattning — luftemissioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Miljö- och folkhälsa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Organiska miljögifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket bedriver sedan år 1978 programmet för övervakning&lt;br&gt;av miljökvalitet, PMK, som huvudsakligen täcker sådana geografiska&lt;br&gt;områden som inte är påverkade av direkta föroreningsutsläpp. I proposi-&lt;br&gt;tionen En god livsmiljö (1990/91:90) föreslår regeringen en kraftfull&lt;br&gt;utbyggnad av miljöövervakningen i landet. Naturvårdsverket överväger&lt;br&gt;därvid att utvidga befintlig miljöövervakning till att omfatta fler del-&lt;br&gt;program, bl.a. en hälsoinriktad miljöövervakning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan av naturvårdsverkets strategiska insatser i ett hälsopolitiskt&lt;br&gt;perspektiv är vidare Aktionsprogrammet mot luftföroreningar och för-&lt;br&gt;surning. Planeringsmålet är att riktvärdena år 2000 för koloxid, svavel-&lt;br&gt;dioxid, kvävedioxid och sot inte får överskridas. Den totala cancerrisken&lt;br&gt;bör ligga på samma risknivå som anges inom strålskyddet (1-10 dödsfall&lt;br&gt;i cancer per år och miljon invånare). Det förutsätter att förekomsten av&lt;br&gt;cancerframkallande ämnen i luften minskas med minst 90 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Buller från vägtrafiken är också ett stort problem. Närmare 3 miljoner&lt;br&gt;människor utsätts för vägtrafikbuller som överskrider det riktvärde som&lt;br&gt;gäller for planering av nya bostadsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens strålskyddsinstitut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens strålskyddsinstitut har som en av sina grundläggande uppgifter att&lt;br&gt;skydda människor mot oönskade effekter av strålning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Två områden är därvid av direkt folkhälsokaraktär: radon i bostäder och&lt;br&gt;solstrålning. Strålskyddsinstitutet uppskattar att ca 130 000 bostäder idag&lt;br&gt;har värden som överskrider gränsen för sanitär olägenhet. Antalet radon-&lt;br&gt;orsakade lungcancerfall per år under 1990-talet uppskattas till mellan 300&lt;br&gt;och 3 000 med cirka 1 100 som det troligaste värdet. Det är angeläget att&lt;br&gt;takten i arbetet med att både spåra och åtgärda bostäder med höga radon-&lt;br&gt;halter ökar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Malignt melanom är den cancerform som ökat snabbast under de&lt;br&gt;senaste decennierna. Årligen drabbas ca 2 000 personer av denna sjuk-&lt;br&gt;dom. Sambandet mellan malignt melanom och intensiv solstrålning är&lt;br&gt;klarlagt. Därför bör insatser genomföras för att öka medvetenheten om&lt;br&gt;att solning - speciellt vid kortare besök i varmare länder - bör ske med&lt;br&gt;förstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionens huvuduppgifter är att minska riskerna för skador&lt;br&gt;på människor och miljö av kemiska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionens verksamhet av betydelse för befolkningens hälsa&lt;br&gt;är bl.a. inriktad mot att skärpa kraven på produktinformation för bekämp-&lt;br&gt;ningsmedel, utveckla bedömningskriterier och genomföra utredningar om&lt;br&gt;olika kemiska produkters allergi- och cancerframkallande egenskaper,&lt;br&gt;initiera framåtblickande studier för att få underlag för att bedöma hur&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4- Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 175&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kemikalieanvändningen utvecklas och dess konsekvenser for hälsan samt Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;informera allmänheten om märkningssystemet för kemiska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns enligt kemikalieinspektionens mening anledning att särskilt&lt;br&gt;uppmärksamma kemiska ämnen som har sådana toxiska egenskaper att&lt;br&gt;användningen av dem bör avsevärt begränsas eller avvecklas helt enligt&lt;br&gt;speciella tidplaner. Det är uppenbart att handelspolitiska överenskommel-&lt;br&gt;ser kan påverka möjligheterna att snabbt genomfora åtgärder som om-&lt;br&gt;fattar import till Sverige. Det är bl.a. därför viktigt att bedriva arbetet&lt;br&gt;med kemikaliekontroll i internationell samverkan. Kemikalieinspektionen&lt;br&gt;har i OECD initierats ett nytt program för att begränsa riskerna med&lt;br&gt;hälso- och miljöskadliga kemikalier. Arbetet har inletts genom fallstudier&lt;br&gt;av bl.a. bly, kvicksilver, kadmium, metylenklorid och bromerade flam-&lt;br&gt;skyddsmedel, och har utförts av olika medlemsländer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruks- och livsmedelssektorn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Livsmedelsverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Livsmedelsverket är central tillsynsmyndighet enligt livsmedelslagen&lt;br&gt;(1971:511). Lagen syftar till att skydda konsumenternas hälsa genom att&lt;br&gt;skydda dem mot skadliga eller otjänliga livsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Livsmedelsverket skall även verka för att konsumenterna skall förändra&lt;br&gt;kostvanorna i sundare riktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvuddelen av verkets resurser används för kontroll- och förvaltnings-&lt;br&gt;uppgifter. Verksamhetens inriktning på kost- och hälsofrågor har stärkts&lt;br&gt;under senare år. Livsmedelsverket antog år 1987 ett handlingsprogram&lt;br&gt;för kost och hälsa. För att förstärka informationsinsatserna inom området&lt;br&gt;har verket fått totalt 7 milj.kr. under två år (1990/91 och 1991/92) till ett&lt;br&gt;projekt som anknyter till såväl folkhälsogruppens arbete som till verkets&lt;br&gt;handlingsprogram. Projektet är inriktat mot lunchrestauranger, fackliga&lt;br&gt;organisationer, viss direkt information till konsumenter samt information&lt;br&gt;via massmedier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Programmet syftar till att minska sociala skillnader vid kostrelaterade&lt;br&gt;sjukdomar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildningssektorn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolöverstyrelsen/skolverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hälsofostran i dess vidaste bemärkelse är den del av skolans verksamhet&lt;br&gt;som har störst betydelse för folkhälsan. Målet är att få barn och ungdom&lt;br&gt;att tillägna sig hälsofrämjande vanor samt medvetenhet om hälsofrågornas&lt;br&gt;direkta samband med samhälls- och miljöförhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hälsofostran bör vara ett naturligt, väl integrerat inslag i den vardagliga&lt;br&gt;undervisningen och det dagliga livet i skolan. Riktade åtgärder bör vidtas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för speciella elevgrupper som har speciella behov av omsorg i hälso- Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig del av skolans folkhälsoarbete är skolhälsovården som - enligt&lt;br&gt;skollagen (1985:1100) - &amp;quot;har till ändamål att följa elevernas utveckling,&lt;br&gt;bevara och förbättra deras själsliga och kroppsliga hälsa och verka för&lt;br&gt;sunda levnadsvanor hos dem&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är väsentligt att samhällets övergripande hälsomål tydliggörs i&lt;br&gt;läroplanerna för grundskolan och gymnasieskolan, så att folkhälsofrågor-&lt;br&gt;na kan få en hög prioritering inom skolan. Det är därvid angeläget att&lt;br&gt;speciellt betona skolans hälsofostrande betydelse för att minska de skillna-&lt;br&gt;der i ohälsa mellan olika socialgrupper som grundläggs och successivt&lt;br&gt;växer under barn- och ungdomsåren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt att skolan fokuserar sig på följande områden i folkhälso-&lt;br&gt;arbetet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Alkohol, där målsättningen bör vara att sänka konsumtionen och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppskjuta alkoholdebuten. Flickorna bör särskilt uppmärksammas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Tobak, där en ökad konsumtion bland skolungdomar har noterats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Kost, där stora hälsovinster skulle kunna uppnås om goda matvanor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;grundlädes under barn- och ungdomsåren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Samlevnad, med hänsyn bl.a. till ett ökat antal aborter bland tonåringar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och en hög frekvens sexuellt överförda sjukdomar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Arbetsmiljöfrågor inom skolan, där såväl psykologiska frågor som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skador, olycksfall och allergier är prioriterade områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Motion och idrott, vars betydelse för en god hälsa blir allt bättre&lt;br&gt;dokumenterad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sociala sektorn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen skall som den centrala förvaltningsmyndigheten för hälso-&lt;br&gt;och sjukvården samt socialtjänsten utöva kvalificerad tillsyn, uppföljning&lt;br&gt;och utvärdering inom det socialpolitiska området. Syftet är att tillgodose&lt;br&gt;allmänhetens berättigade krav på kvalitet och säkerhet i vården samt att&lt;br&gt;stödja kommuner och landsting i fullgörandet av lagstadgade krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har vidare att ge underlag för regeringens och riks-&lt;br&gt;dagens beslut om hur verksamheten inom den sociala sektorn bör utveck-&lt;br&gt;las. En huvuduppgift för socialstyrelsen är också att vara ett kunskaps-&lt;br&gt;centrum med ansvar att samla och utveckla kunskap i samverkan med&lt;br&gt;huvudmän, forskningsinstitutioner och organisationer samt att sprida&lt;br&gt;dessa kunskaper till olika grupper, verksamma inom det socialpolitiska&lt;br&gt;området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad avser folkhälsofrågor skall styrelsen formulera folkhälsoprogram&lt;br&gt;och övervaka hur de genomförs med tyngdpunkten i uppföljning och&lt;br&gt;utvärdering samt genomföra utredningar inom folkhälsoområdet på upp-&lt;br&gt;drag av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsens verksamhet är till viss del organiserad kring tvärsekto-&lt;br&gt;riella s.k. huvudprogram för exempelvis alkohol och droger, HIV/aids,&lt;br&gt;barn och ungdom samt vårdstrukturen. Ett speciellt programområde finns&lt;br&gt;också för folkhälsoarbetet som bl.a. omfattar ett nationellt olycksfallspro-&lt;br&gt;gram, Landsorganisationens folkhälsoprojekt, ett hjärt-kärl och cancer-&lt;br&gt;projekt samt ett tandhälsoprojekt om fluorider i den kariesförebyggande&lt;br&gt;verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen driver vidare ett antal tvärsektoriella folkhälsoprojekt&lt;br&gt;inriktade bl.a. mot sex- och samlevnadsfrågor samt kost och motion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Löpande sker en epidemiologisk bevakning, dvs. insamling och analys&lt;br&gt;av olika typer av hälsodata. Socialstyrelsen svarar också själv för register&lt;br&gt;över bl.a. sluten vård och cancer. Socialstyrelsens arbete med social-&lt;br&gt;tjänstens frågor har ofta stor relevans för folkhälsoarbetet. Särskilt gäller&lt;br&gt;detta arbetet för barn och ungdom, äldreomsorg och stöd till handikappa-&lt;br&gt;de.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens institut för psykosocial miljömedicin (IPM)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ökade insikten om att även sociala och psykologiska faktorer kan&lt;br&gt;prägla och påverka livsvillkor och livsstil och därmed folkhälsan ledde till&lt;br&gt;att riksdagen år 1980 beslöt att inrätta ett självständigt institut för psyko-&lt;br&gt;social miljömedicin (IPM) med egen, avnämarsammansatt styrelse och&lt;br&gt;direkt underställd regeringen. Institutet bedriver forskning, utbildning,&lt;br&gt;dokumentation och information, som är inriktad på praktisk tillämpning&lt;br&gt;inom social-, hälsovårds-och arbetsmarknadsområdena. Verksamheten är&lt;br&gt;utpräglat tvärvetenskaplig och tvärsektoriell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudinriktningen är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- barns psykiska hälsa under inverkan av olika livsvillkor och livsstilar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- arbetsmiljöns förhållanden och förändringar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- otrygghet i arbetet och arbetslöshet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- hälso- och sjukvårdens humanisering och effektivisering samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- äldreomsorg innefattande betydelsen av egenkontroll och ett aktivt liv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksförsäkringsverkets och försäkringskassornas verksamhet har traditio-&lt;br&gt;nellt inte varit inriktad på folkhälsoarbete. När denna verksamhet nu&lt;br&gt;betonas gäller det bl.a. att förbättra försäkringskassornas möjligheter att&lt;br&gt;åstadkomma arbetslivsinriktad rehabilitering för långvarigt sjukskrivna&lt;br&gt;och förbättrade möjligheter för förtidspensionärer att återgå till arbets-&lt;br&gt;livet, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett omfattande utvecklingsarbete pågår som innebär att man förskjuter&lt;br&gt;tyngdpunkten mot aktiva åtgärder för att motverka behovet av försöij-&lt;br&gt;ningsstöd och därmed införa en arbetslinje i socialförsäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett väsentligt steg för försäkringskassornas möjlighet att effektivisera&lt;br&gt;rehabiliteringsverksamheten togs i och med riksdagens beslut i enlighet&lt;br&gt;med proposition 1989/90:62 om insatser för aktiv rehabilitering och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbetslivsfondens verksamhet m.m. (SfU12, rskr. 185). Härigenom kan Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;försäkringskassorna från den 1 juli 1990 köpa tjänster för yrkesinriktad&lt;br&gt;rehabilitering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen (1990/91:141) om rehabilitering och rehabiliterings-&lt;br&gt;ersättning lämnas förslag till lagstiftning inom ramen för den allmänna&lt;br&gt;försäkringen om ansvaret för arbetslivsinriktad rehabilitering och om&lt;br&gt;ekonomisk ersättning vid sådan rehabilitering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i regleringsbrevet för budgetåret 1990/91 preciserat&lt;br&gt;målen för riksförsäkringsverket och kassorna. Förutom att ge ersättning&lt;br&gt;enligt socialförsäkrings- och bidragssystemen skall arbetet inriktas på att&lt;br&gt;upptäcka orsaker till och vidta åtgärder för att reducera behovet av långa&lt;br&gt;sjukskrivningar, förtidspensioneringar och arbetsskadeersättningar. Sam-&lt;br&gt;tidigt fastlades ett nationellt mål som innebär att det s. k. ohälsotalet skall&lt;br&gt;sänkas med två dagar jämfört med föregående budgetår. Det nationella&lt;br&gt;målet för ohälsotalets minskning skall brytas ned i delmål för vaije för-&lt;br&gt;säkringskassa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett handlingsprogram för arbetet mot ohälsan har redovisats i en sär-&lt;br&gt;skild rapport till regeringen om ohälsan och insatser mot den (RFV&lt;br&gt;ANSER 1990:5). I rapporten har rikförsäkringsverket delat upp åtgärder&lt;br&gt;mot ohälsan i fyra grupper. Dessa är förebyggande insatser, attityd-&lt;br&gt;påverkande insatser, kontroller och rehabilitering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att genom olika förebyggande åtgärder försöka för-&lt;br&gt;hindra att människor drabbas av sjukdomar och skador. För att lyckas&lt;br&gt;med det behövs bl.a. ökade kunskaper om olika orsaker till ohälsa, såsom&lt;br&gt;dåliga arbetsmiljöer och andra faktorer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 FOLKRÖRELSERNA OCH FOLKHÄLSAN &lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P- 1990/91:175&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning: Folkrörelserna är ett uttryck för människors&lt;br&gt;engagemang och strävan att skaffa sig inflytande över sina&lt;br&gt;levnadsvillkor. Studieförbunden, idrottsrörelsen, nykterhetsrörelsen,&lt;br&gt;patient- och klientorganisationema, de fackliga organisationerna,&lt;br&gt;organisationerna för miljö-, bostads- och konsumentfrågor, handi-&lt;br&gt;kapporganisationerna, pensionärsorganisationerna och naturligtvis&lt;br&gt;de politiska partierna - alla utgör de betydelsefulla kuggar i det&lt;br&gt;samlade folkhälsoarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I framväxten av det demokratiska välfärdssamhälle som dagens Sverige&lt;br&gt;utgör har folkrörelserna haft en viktig del. Deras krav på förändringar&lt;br&gt;har vuxit fram ur en verklighet där de drabbade själva sökt kunskap och&lt;br&gt;möjligheter att göra sina liv mer drägliga. Genom folkrörelsernas bredd&lt;br&gt;har deras företrädare kunnat tala på mångas vägnar. Styrkan har legat i&lt;br&gt;kravens djupa förankring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beskrivningen av dagens ohälsoproblem visar tydligt att det finns stora&lt;br&gt;uppgifter även för dagens folkrörelser - att förmedla kunskaper, formu-&lt;br&gt;lera krav och påverka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom många av folkrörelserna har också verksamhet direkt förknippad&lt;br&gt;med folkhälsofrågor en central plats.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Folkbildningens roll för kunskapsuppbyggnaden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för det fria och frivilliga folkbildningsarbetet görs många&lt;br&gt;värdefulla insatser som syftar till att öka människors intresse och med-&lt;br&gt;vetenhet om olika faktorer som formar våra liv psykiskt, fysiskt och&lt;br&gt;socialt. Ett stort antal folkhögskolor anordnar såväl korta som längre&lt;br&gt;kurser med inriktning mot friskvårdsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De olika studieförbunden anordnar ett mycket stort antal studiecirklar&lt;br&gt;i olika ämnen, som har anknytning till folkhälsofrågor i vid bemärkelse.&lt;br&gt;Inom studieförbundens verksamheter erbjuds studiecirklar, dels till en&lt;br&gt;bredare allmänhet, dels till särskilda målgrupper, t. ex. ungdomar, pen-&lt;br&gt;sionärer och handikappade. Därtill anordnar flera studieförbund enstaka&lt;br&gt;föreläsningar eller föreläsningsserier inom detta ämnesområde.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Folkrörelsernas roll för den fysiska aktiviteten&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Idrott i olika former utgör en mycket stor och livaktig del av vår kultur.&lt;br&gt;Detta manifesteras i det stora antal människor, omkring 4 miljoner, som&lt;br&gt;aktivt ägnar sig åt någon form av regelbunden fysisk träning. Det finns&lt;br&gt;1,9 miljoner personer som ofta är fysiskt aktiva, 700 000 som tävlar och&lt;br&gt;7 000 som utövar idrott på elitnivå. Genom det stora intresse och ut-&lt;br&gt;rymme som idrott får i våra massmedia utgör idrotten en viktig på-&lt;br&gt;verkansfaktor särskilt för ungdomen vad gäller normer, värderingar och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;livsstil. Samhällsekonomiska analyser visar att samhällets vinst av idrott Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;och motionsaktiviteter vida överstiger deras kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den organiserade idrotten är cirka 2 miljoner människor aktiva. Riks-&lt;br&gt;idrottsförbundet är en paraplyorganisation för 62 olika specialidrotts-&lt;br&gt;förbund. Inom Riksidrottsförbundet arbetar den samlade idrottsrörelsen&lt;br&gt;i Sverige för att utveckla idrotten och motionen. Riksidrottsförbundet har&lt;br&gt;definierat sin strävan såsom att &amp;quot;idrott skall organiseras så att den i någon&lt;br&gt;form blir tillgänglig för alla&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa kategorier är underrepresenterade bland de aktiva. En sådan&lt;br&gt;kategori är kvinnor, som i jämförelse med män ägnar kortare tid åt idrott&lt;br&gt;och motion. Äldre människor visar också bristande benägenhet för idrott&lt;br&gt;och motion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aktivitetsgraden skiljer sig också åt mellan olika socioekonomiska&lt;br&gt;grupper. Tjänstemän med eftergymnasial utbildning är aktiva inom idrott&lt;br&gt;och motion i större utsträckning än arbetare med kortare utbildning. Det&lt;br&gt;är av största vikt för en god folkhälsa att hitta vägar att stimulera de&lt;br&gt;grupper som ännu inte motionerar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige är i relativa termer framgångsrikt när det gäller handikappades&lt;br&gt;möjligheter till idrott och motion. Genom de handikappades eget arbete&lt;br&gt;och ekonomiskt stöd från samhället har idrott och motion blivit viktiga&lt;br&gt;delar i personlig utveckling och rehabilitering. Verksamheten skapar&lt;br&gt;gemenskap och bidrar till en aktiv och skapande fritid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Idrott och motion får en allt större betydelse för att stärka folkhälsan.&lt;br&gt;Det är viktigt att idrottsrörelsen fortsätter att medverka i folkhälsoarbetet&lt;br&gt;genom en motionsverksamhet riktad till de breda folklagren. Goda mo-&lt;br&gt;tionsvanor är grundläggande behov för en god folkhälsa. Folkhälsan har&lt;br&gt;inte betydelse enbart för den enskilda människans välbefinnande. Ett&lt;br&gt;samhälle där människans naturliga förutsättningar till fysisk verksamhet&lt;br&gt;tillgodoses blir ett samhälle med senare åldrande, minskad utslagning på&lt;br&gt;arbetsplatserna samt färre sjukdomar och skador genom förslitning i&lt;br&gt;arbetet. Det innebär vidare ökade kunskaper om och möjligheter till god&lt;br&gt;rekreation i den natur som allemansrätten ger oss tillträde till.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.3 Folkrörelsernas roll i det alkohol- och&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;drogförebyggande arbetet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Folkrörelserna har en lång tradition och en mycket viktig roll i det alko-&lt;br&gt;hol- och drogförebyggande arbetet. Vikten av deras insatser har betonats&lt;br&gt;i 1977 års alkoholpolitiska proposition (1976/77:108) och i 1984 års&lt;br&gt;narkotikapolitiska proposition (1984/85:19). Det gäller särskilt deras roll&lt;br&gt;som opinionsbildare, men också deras möjligheter att erbjuda en positiv&lt;br&gt;och meningsfull fritid. Folkrörelsernas och organisationernas engagemang&lt;br&gt;i drogfrågoma är av stor betydelse för möjligheterna att komma till rätta&lt;br&gt;med drogproblemen i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under de senaste åren har organisationernas betydelse accentuerats&lt;br&gt;ytterligare, bl.a. genom att de aktivt deltagit i de centrala opinionsbildan-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de insatser som regeringen initierat - t.ex. inom ramen for Boman- och Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;Athena-gruppemas arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångsläget for samhällets inställning till folkrörelsernas engagemang&lt;br&gt;inom alkohol- och drogområdet är att dessa skall kunna bedriva sin&lt;br&gt;verksamhet med utgångspunkt från sina värderingar och välja arbetssätt&lt;br&gt;och typ av insatser utifrån de egna förutsättningarna. Informationens och&lt;br&gt;verksamhetens innehåll skall kunna präglas av vaije folkrörelses särart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På alkoholområdet finns framför allt nykterhetsrörelsens organisationer&lt;br&gt;samt olika länkorganisationer som arbetar med att stödja f.d. miss-&lt;br&gt;brukare. Inom narkotikaområdet finns klientorganisationer som organise-&lt;br&gt;rar människor som själva är direkt berörda av missbrukarproblemen, t.ex.&lt;br&gt;Riksförbundet för hjälp åt läkemedelsmissbrukare (RFHL) och Föräldra-&lt;br&gt;föreningen mot Narkotika (FMN). De bedriver en rad olika verksamheter&lt;br&gt;som syftar till att stödja de egna medlemmarna, men även andra miss-&lt;br&gt;brukare och deras anhöriga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns också ett antal organisationer med kyrklig anknytning som&lt;br&gt;arbetar med att hjälpa och stödja missbrukare, t.ex. De Kristna Sam-&lt;br&gt;fundens Nykterhetsrörelse (DKSN), som bedriver ett viktigt förebyggande&lt;br&gt;arbete genom RIA-byråema (Rådgivning i alkoholfrågor), samt Lewi&lt;br&gt;Pethrus-stiftelsens sociala verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under senare år har även organisationer som huvudsakligen arbetar med&lt;br&gt;andra områden uppmärksammat drogfrågoma, t.ex. idrottsrörelsen,&lt;br&gt;fackföreningsrörelsen, föräldraföreningar inom skolan, m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsbidrag utgår till organisationerna för deras arbete med alkohol- och&lt;br&gt;drogfrågor. Stödet, som under budgetåret 1991/92 föreslås uppgå till&lt;br&gt;cirka 58 milj, kr., avser dels organisationsstöd, dels bidrag till olika&lt;br&gt;drogförebyggande projekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Organisationsstöd utgår till nykterhetsorganisationer för deras centrala&lt;br&gt;verksamhet. En särskild nämnd - samarbetsnämnden för fördelning av&lt;br&gt;statsbidrag till vissa nykterhetsorganisationer - som regeringen utser,&lt;br&gt;fördelar statsbidraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det utgår även bidrag till sammanslutningar av f.d. alkoholmissbrukare,&lt;br&gt;sammanslutningar för stöd och hjälp åt narkotikamissbrukare samt vissa&lt;br&gt;organisationer sombedriver rehabiliteringsarbete inommissbruksområdet.&lt;br&gt;Även de så kallade KALV-organisationema (Länkens kamratförbund,&lt;br&gt;Alkoholproblematikers riksorganisation, Länkarnas riksförbund och&lt;br&gt;Verdandi) erhåller organisationsstöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen och statens ungdomsråd fördelar bidrag till olika drog-&lt;br&gt;förebyggande projekt. Under de senaste åren har man prioriterat verk-&lt;br&gt;samheter som främst är inriktade på ungdomar i syfte att vända tendensen&lt;br&gt;från en ökad alkoholkonsumtion bland ungdomar till en minskad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De områden som har getts företräde vid fördelning av projektbidrag är:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Arbetslivet, genom bl.a. arbetsmarknadens organisationer och före-&lt;br&gt;tagshälsovården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Skolområdet, såväl vid högstadier, gymnasier och folkhögskolor som&lt;br&gt;vid universitet och högskolor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Socialtjänsten, bl.a. för att informera om droger, lagstiftning och Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;hjälpmöjligheter samt för att bidra till att utveckla drogfria nöjesaktivi-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;teter och metoder för att nå och stödja ungdomar som är på väg in i ett&lt;br&gt;missbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Fritidssektorn, genom att bl.a. utveckla drogfria nöjesaktiviteter för&lt;br&gt;ungdomar över 15 år, aktiviteter som bidrar till gemenskap i bostads-&lt;br&gt;områden och andra fritidsaktiviteter.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.4 Fackliga organisationer&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De fackliga organisationerna har av tradition starkt engagerat sig även i&lt;br&gt;hälsofrågor - givetvis då i första hand i relation till arbetslivets och ar-&lt;br&gt;betslöshetens ohälsofaktorer. Landsorganisationen (LO), som i särskilt&lt;br&gt;stor utsträckning organiserar lågavlönade och icke fackutbildade, har på&lt;br&gt;flera sätt arbetat med dessa frågor - ofta utifrån ett jämlikhetsperspektiv.&lt;br&gt;Ett exempel på detta är det stora folkhälsoprojekt som Landsorganisatio-&lt;br&gt;nen, med statligt stöd, bedriver i samarbete med bl.a. kommuner och&lt;br&gt;landsting. Erfarenheterna av det lokalt baserade folkhälsoarbetet är goda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO har också uppmärksammat medlemsgruppernas hälsosituation i en&lt;br&gt;rapport i utredningsserien &amp;quot;LO-medlemmar i välfärden&amp;quot;. Rapporten&lt;br&gt;kommer att redovisas vid sommarens LO-kongress.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 FOLKHÄLSOARBETET I ETT&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;INTERNATIONELLT PERSPEKTIV&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning: Utgångspunkten för det internationella folkhäl-&lt;br&gt;soarbetet är WHOs strategi om &amp;quot;Hälsa för alla år 2000&amp;quot;. Den&lt;br&gt;förutsätter att regionala och nationella folkhälsostrategier utarbetas&lt;br&gt;och följs upp. WHOs mål är att skillnaderna i hälsotillstånd mellan&lt;br&gt;länder och befolkningsgrupper skall minska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En svensk anslutning till EG innebär ökade krav på en tydlig&lt;br&gt;nationell folkhälsopolitik. Det gäller dels vid en tillnärmning till&lt;br&gt;EGs direktiv och riktlinjer, dels i samarbetet kring en europeisk&lt;br&gt;folkhälsopolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG har ingen gemensam alkoholpolitik. Ministerrådet har dock&lt;br&gt;uttalat att EGs agerande på alkoholområdet bör anpassas till WHOs&lt;br&gt;verksamhet. I fråga om alkoholskatten har EG-kommissionen&lt;br&gt;föreslagit att en obligatorisk miniminivå och en s.k. målskattenivå&lt;br&gt;skall införas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.1 Folkhälsoarbetet inom Världshälsoorganisationen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De flesta av dagens grundläggande principer för folkhälsoarbete återfinns&lt;br&gt;i Världshälsoorganisationens (WHOs) stadgar från år 1948. I stadgarna&lt;br&gt;lyfts särskilt fram förutsättningarna för barns utveckling, alla människors&lt;br&gt;behov av kunskap för att aktivt kunna delta i frågor av betydelse för&lt;br&gt;hälsoutvecklingen samt förbättringar vad gäller kost, boende, sanitet,&lt;br&gt;rekreation, ekonomi, arbetsförhållanden och andra miljöfrågor som är av&lt;br&gt;betydelse för hälsan. Betydelsen av den psykiska hälsan och relationerna&lt;br&gt;mellan människor finns också särskilt markerad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom WHO har folkhälsofrågoma alltid varit centrala. I och med 1977&lt;br&gt;års resolution om &amp;quot;Hälsa för alla år 2000&amp;quot; skedde en ny politisk krafts-&lt;br&gt;amling kring en bred syn på hälsa och en förnyelse av instrumenten för&lt;br&gt;folkhälsoarbetet. Baserat bl.a. på Alma Ata-deklarationen om primär-&lt;br&gt;vården som bas i hälso- och sjukvården antogs år 1981 den globala Hälsa&lt;br&gt;för alla-strategin. Denna strategi förutsatte också att regionala och natio-&lt;br&gt;nella folkhälsostrategier utarbetades och följdes upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ar 1984 antog länderna i WHOs europaregion Hälsa för alla-strategin&lt;br&gt;med 38 hälsopolitiska mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strategins övergripande målsättning är:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att uppnå jämlikhet i hälsa mellan och inom länderna genom att minska&lt;br&gt;skillnader i hälsotillstånd mellan länder och mellan befolkningsgrupper&lt;br&gt;i länderna med minst 25 % till år 2000,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att lägga liv till åren genom att människor fullt ut skall kunna utnyttja&lt;br&gt;sina egna fysiska och psykiska resurser för att hantera den egna livs-&lt;br&gt;situationen på ett hälsosamt sätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att lägga hälsa till livet genom att öka antalet år som människor lever &lt;sup&gt;rO&lt;/sup&gt;P‘&lt;br&gt;fria från sjukdom och handikapp med minst 10 % till år 2000 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att lägga år till livet, bl.a. genom en fortsatt minskning av spädbams-&lt;br&gt;och mödradödligheten och för tidig död till följd av hjärt- och kärlsjuk-&lt;br&gt;domar, olycksfallsskador och cancer m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kunna nå dessa mål krävs enligt WHO att den nationella hälso-&lt;br&gt;politiken inriktats på jämlikhet i hälsa och levnadsvillkor, häl so främjande&lt;br&gt;och förebyggande arbete, aktivt engagemang hos medborgarna, tvärsek-&lt;br&gt;toriellt samarbete samt en hälso- och sjukvård med inriktning mot primär-&lt;br&gt;vård och internationellt samarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid Världshälsoförsamlingen år 1986 förtydligades denna önskvärda&lt;br&gt;inriktning av den nationella hälsopolitiken ytterligare. I en resolution,&lt;br&gt;som stöddes bl.a. av Sverige, uppmanades medlemsländerna att identifie-&lt;br&gt;ra hälsopolitiska mål för en rad samhällssektorer, bl.a. jordbruk, utbild-&lt;br&gt;ning och bostäder, och att söka precisera hälsoeffekter av aktuella pro-&lt;br&gt;gram inom dessa områden. Vidare uppmanades medlemsstaterna att&lt;br&gt;precisera jämlikhetsmål för att förbättra hälsan för underprivilegierade&lt;br&gt;grupper. Medlemsstaterna uppmanades också att använda hälsotillståndet&lt;br&gt;hos befolkningen och särskilt bland underprivilegierade grupper som en&lt;br&gt;viktig indikator på samhällsutvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De globala uppföljningarna av Hälsa för alla-strategin har visat att&lt;br&gt;speciellt industriländerna har använt sig av strategin för att utveckla det&lt;br&gt;förebyggande arbetet och primärvården inom de egna länderna. För&lt;br&gt;närvarande har ca två tredjedelar av de 32 länderna i Europaregionen&lt;br&gt;antagit Hälsa för alla-strategin.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.1.1 WHO och alkoholpolitiken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ett av de hälsopolitiska målen för länderna i WHOs europaregion är att&lt;br&gt;det skall ske en påtaglig minskning i hälsovådligt beteende, bl.a. i fråga&lt;br&gt;om överkonsumtion av alkohol och läkemedel samt i fråga om använd-&lt;br&gt;ning av narkotika och farliga kemiska ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns enligt WHOs regionalkommitté för Europa omfattande belägg&lt;br&gt;för att alkohol är en av de viktigaste bidragande orsakerna till sociala och&lt;br&gt;hälsomässiga problem. För att underlätta förverkligandet av målet att&lt;br&gt;åstadkomma en påtaglig minskning i hälsovådligt beteende är det därför&lt;br&gt;viktigt att de enskilda nationerna utformar särskilda alkoholpolitiska&lt;br&gt;program i syfte att fram till år 2000 minska alkoholkonsumtionen med&lt;br&gt;minst 25 %, räknat från år 1980.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen (1984/85:181) om utvecklingslinjer för hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vården m.m. framhöll dåvarande socialministern att det skulle innebära&lt;br&gt;stora välfärds- och hälsomässiga vinster för Sveriges del om vi lyckades&lt;br&gt;sänka alkoholkonsumtionen i enlighet med WHOs rekommendationer.&lt;br&gt;Socialministern ansåg därför att detta var en angelägen målsättning för&lt;br&gt;den svenska alkoholpolitiken. Riksdagen har ställt sig bakom denna&lt;br&gt;målsättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nordiska länderna undersöker för närvarande möjligheterna att&lt;br&gt;gemensamt finansiera en insats för att stärka WHOs alkoholpolitiska&lt;br&gt;arbete inom europaregionen. Regeringen är, som redovisats i årets bud-&lt;br&gt;getproposition, beredd att avsätta medel för detta ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.2 Folkhälsoarbete i ett EG-perspektiv&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Målsättningen inom EG är att före utgången av år 1992 ha etablerat den&lt;br&gt;s.k. inre marknaden. För att åstadkomma detta måste gränserna öppnas&lt;br&gt;så att varor, kapital, arbetskraft och tjänster får röra sig utan hinder&lt;br&gt;mellan medlemsländerna. Olika tekniska och fiskala skillnader mellan&lt;br&gt;länderna måste avskaffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riktlinjerna för samarbetet i EG lades fast i Romfördraget år 1957. I&lt;br&gt;fördraget finns inte någon legal bas för en gemensam reglering inom&lt;br&gt;hälsoområdet. I Europeiska gemensamhetsakten ingår avsnitt om miljö,&lt;br&gt;sociala frågor och forskning, medan hälsofrågor inte tas upp särskilt.&lt;br&gt;Enligt artikel 100, tredje stycket, måste dock EG-kommissionen basera&lt;br&gt;förslag som påverkar hälsan på en hög skyddsnivå. Artikel 36 ger länder-&lt;br&gt;na möjlighet att i undantagsfall ha kvar handelsrestriktioner för varor som&lt;br&gt;bedöms som hälsofarliga. Samma artikel ger också länderna viss möjlig-&lt;br&gt;het att av hälsoskäl under motsvarande förutsättningar gå längre i sin&lt;br&gt;lagstiftning än EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EGs sociala stadga, som antogs år 1989, omfattar i huvudsak arbetsta-&lt;br&gt;gares rättigheter under 12 huvudområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom EG-samarbetet finns ännu inte några gemensamma regler för&lt;br&gt;hälso-och sjukvårdsområdet. Inom det bindande regelsystemet har dock&lt;br&gt;hälsofrågor berörts i samband med den fria rörligheten vad gäller varor&lt;br&gt;och personer - t.ex. frågor om läkemedel, tobak och behörighetsregler&lt;br&gt;för hälso- och sjukvårdspersonal. Flera andra områden inom EGs regel-&lt;br&gt;system har också direkt relevans för folkhälsan. Hit hör regler om arbe-&lt;br&gt;tarskydd, säkerhetsföreskrifter vad gäller maskiner och leksaker, märk-&lt;br&gt;ning och kontroll av livsmedel och gränsvärden for främmande ämnen.&lt;br&gt;Inom miljöområdet finns också en omfattande reglering med syfte att&lt;br&gt;skydda människors hälsa med bl.a. kvalitetskrav för luft och vatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sidan av det arbete som rör en rättslig reglering bedriver kom-&lt;br&gt;missionen en teknisk programverksamhet bl.a. inom ramen för &amp;quot;Med-&lt;br&gt;borgarnas Europa&amp;quot;. Inom hälsoområdet kan nämnas det medicinska&lt;br&gt;forskningsprogrammet och EGs aktionsprogram mot cancer där också&lt;br&gt;Sverige deltar. Andra frågor som har tagits upp är åtgärder mot aids och&lt;br&gt;narkotikaproblem samt införande av ett gemensamt europeiskt hälsokort&lt;br&gt;och åtgärder inom alkoholområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera frågor som finns med i harmoniseringsarbetet berör således hälso-&lt;br&gt;sektom men klassificeras f.n. inte i EG-terminologin som hälsopolitik. I&lt;br&gt;de pågående förhandlingarna om en revidering av Romfördraget har&lt;br&gt;föreslagits att hälsoområdet skall ges en större tyngd. Vid ett möte mellan&lt;br&gt;stats- och regeringscheferna i Rom i december 1990 gjordes ett uttalande&lt;br&gt;med innebörden att det finns behov av att utvidga eller omdefiniera EGs&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppgifter inom hälsoområdet och då särskilt vad gäller bekämpningen av&lt;br&gt;allvarliga sjukdomar. Det torde vara ganska klart att begreppet före-&lt;br&gt;byggande åtgärder - direkta eller indirekta - kommer att införas i för-&lt;br&gt;draget. Däremot torde inget land önska att EG får kompetens vad gäller&lt;br&gt;frågor som rör hälso- och sjukvårdens organisation och prioriteringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En svensk anslutning till EG skulle innebära ökade krav på en tydlig&lt;br&gt;nationell folkhälsopolitik. Detta gäller dels när Sverige skall närma sig&lt;br&gt;EGs riktlinjer inom områden och verksamheter av betydelse för folk-&lt;br&gt;hälsan, dels i samarbetet kring en europeisk folkhälsopolitik. Vad avser&lt;br&gt;harmoniseringsfrågoma står - i ett hälsopolitiskt perspektiv - arbetsmiljö-&lt;br&gt;frågorna i förgrunden. Man skiljer därvid på bindande s.k. produktdirek-&lt;br&gt;tiv och minimikrav. De svenska arbetsmiljöföreskriftema torde med vissa&lt;br&gt;få undantag kunna samordnas med EGs direktiv vad avser specifika pro-&lt;br&gt;dukter. Minimikraven vållar heller inte Sverige några problem då dessa&lt;br&gt;krav inte innebär några hinder för att upprätthålla och följa strängare&lt;br&gt;regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det huvudsakliga syftet med EGs direktiv på läkemedelsområdet är att&lt;br&gt;säkerställa bästa möjliga skydd för folkhälsan och att underlätta en fri&lt;br&gt;rörlighet av läkemedel inom den interna marknaden. Ur svensk synpunkt&lt;br&gt;kan man konstatera att de regler som nu gäller inom EG ger en säker-&lt;br&gt;hetsnivå som är likvärdig med den som f.n. gäller inom vårt land. En ny&lt;br&gt;och till EGs direktiv anpassad läkemedelslagstiftning är under beredning&lt;br&gt;inom regeringskansliet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På några områden skiljer sig EG-direktiven från Sveriges bestämmelser.&lt;br&gt;Det gäller bl.a. direktiven om cancerframkallande ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller tobaksvaror har kommissionen föreslagit en rad direktiv.&lt;br&gt;Många av dessa har också antagits av ministerrådet, bl.a. vad gäller&lt;br&gt;högsta tillåtna tjärhalt, ett gemensamt system för varningstexter på to-&lt;br&gt;baksvaror och förbud mot TV-reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Li vsmedelspolitikens utformning kan ha effekter ur ett folkhälsoperspek-&lt;br&gt;tiv. Vid ett eventuellt närmande till EGs politik på detta område är det&lt;br&gt;angeläget att även sådana konsekvenser utreds och tydliggörs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkhälsofrågoma kommer att utgöra en allt viktigare del i den svenska&lt;br&gt;dialogen med EG. Det är speciellt angeläget att i detta sammanhang&lt;br&gt;utveckla former för ett offensivt och aktivt samarbete i de olika typer av&lt;br&gt;europeiska program som redan har eller kommer att initieras för att&lt;br&gt;reducera olika folksjukdomar och specifika hälsorisker. WHOs hälsopoli-&lt;br&gt;tiska strategi för Europa bör vara en viktig utgångspunkt för folkhälso-&lt;br&gt;arbetet inom EG och EGs hälsopolitiska program bör utvecklas och&lt;br&gt;genomföras i nära samarbete med WHO.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av de från folkhälsosynpunkt viktigaste frågorna i ett svenskt EG-&lt;br&gt;perspektiv är i vilken utsträckning den svenska alkoholpolitiken kan&lt;br&gt;bibehållas inom ramen för de regler som kommer att gälla inom den&lt;br&gt;gemensamma marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.2.1 EG och alkoholpolitiken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Någon gemensam alkoholpolitik finns f.n. inte inom EG. Några länder,&lt;br&gt;däribland Danmark och Frankrike, har ambitionen att utveckla nationella&lt;br&gt;förebyggande program. Hittills har emellertid alkoholen främst betraktats&lt;br&gt;som en jordbruksfråga. Mer än hälften av världens vin produceras inom&lt;br&gt;EG. Den genomsnittliga vinproduktionen har tenderat att öka i EGs&lt;br&gt;medlemsländer samtidigt som konsumtionen av vin tenderar att sjunka.&lt;br&gt;Detta har lett till ett växande vinöverskott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ar 1986 uppmanade ministerrådet i en resolution EG-kommissionen att&lt;br&gt;noga väga produktions-, distributions-och reklamintressena inom alkohol-&lt;br&gt;området mot de allmänna hälsointressena. En balanserad politik borde&lt;br&gt;enligt ministerrådets mening skapas, och EGs agerande på området borde&lt;br&gt;anpassas till WHOs verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dryckesskatter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsländerna skiljer sig åt i en rad olika hänseenden, inte minst när&lt;br&gt;det gäller beskattningen av alkoholdrycker. Till högskatteländema hör&lt;br&gt;Danmark, Irland och Storbritannien, under det att Grekland, Italien och&lt;br&gt;Portugal har låga punktskatter på sprit. Vin beskattas inte alls i sistnämn-&lt;br&gt;da tre länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tidigare förslag från EG-kommissionen om en gemensam skattesats&lt;br&gt;på alkoholdrycker väckte starkt motstånd. Tanken på en omedelbar har-&lt;br&gt;monisering har därför övergivits. Enligt det förslag som kommissionen&lt;br&gt;nu lagt skall man före den 1 januari 1993 införa en obligatorisk minimi-&lt;br&gt;nivå på olika punktskatter, bl.a. på alkohol. I förslaget ingår också att det&lt;br&gt;förutom den obligatoriska miniminivån även skall finnas en målskatteni-&lt;br&gt;vå, som skall ligga något högre och som medlemsländerna inte bör av-&lt;br&gt;lägsna sig från. Målskattenivåns syfte är, enligt förslaget, att punkt-&lt;br&gt;skatterna i framtiden inte skall kunna ändras annat än i riktning mot&lt;br&gt;denna nivå. Hur och när förslaget skall behandlas i fortsättningen är&lt;br&gt;oklart, eftersom det rör sig om kontroversiella frågor som dessutom&lt;br&gt;kräver enhälliga beslut i rådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om s.k. interna avgifter (punktskatter) behandlas i Romfördraget&lt;br&gt;(art. 95), där det stadgas att en medlemsstat inte får lägga på varor från&lt;br&gt;andra medlemsstater sådana skatter som överstiger motsvarande skatter&lt;br&gt;på liknande inhemska varor. De processer som hittills förts i denna fråga&lt;br&gt;vid EG-domstolen har gällt huruvida enskilda medlemsstaters lagar varit&lt;br&gt;uppbyggda på ett sådant sätt att de skyddar inhemska produkter och&lt;br&gt;därmed inte står i överensstämmelse med Romfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alkoholmonopol &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sup&gt;Pr0&lt;/sup&gt;P- 1990/91:175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om statliga handelsmonopol stadgar Romfördraget&lt;br&gt;(art. 37) att dessa skall vara så utformade att de inte diskriminerar pro-&lt;br&gt;dukter från andra medlemsländer. Bestämmelsen tar sikte på att garantera&lt;br&gt;att staterna tar kommersiella hänsyn när det gäller att utforma monopo-&lt;br&gt;lens inköps- och försäljningspolitik. Det skall råda fri konkurrens mellan&lt;br&gt;inhemska varor och varor som importerats från andra medlemsländer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de pågående EES-förhandlingama har EG begärt att en artikel med&lt;br&gt;motsvarande innehåll som artikel 37 skall inforas i EES-avtalet. Med&lt;br&gt;anledning härav har EFTA-ländema tillställt EG-kommissionen skriftlig&lt;br&gt;information om de nationella monopolens utformning och därvid hävdat&lt;br&gt;att dessa inte är diskriminerande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gränshandel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns också enligt Romfordraget (art. 30) förbud mot kvantitativa&lt;br&gt;importrestriktioner. Undantag (art. 36) är förbud eller restriktioner som&lt;br&gt;är motiverade med hänsyn bl.a. till människors liv eller hälsa. Sådana&lt;br&gt;restriktioner får emellertid inte innebära godtycklig diskriminering eller&lt;br&gt;förtäckt handelsbegränsning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom EG finns särskilda resandebestämmelser om kvantitets- och värde-&lt;br&gt;gränser för varor som köps av resande för personligt bruk. Inom alkohol-&lt;br&gt;området rör kvantitetsbegränsningama sprit och vin. Mängden öl som&lt;br&gt;får införas begränsas till vad som motsvarar ett angivet penningbelopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens ställningstaganden i fråga om EG och den svenska alkohol-&lt;br&gt;politiken redovisas närmare i avsnitt 10.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 FOLKHÄLSOSTRATEGIER FÖR 1990-&lt;br&gt;TALET - NÅGRA PRIORITERADE&lt;br&gt;OMRÅDEN&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Folkhälsoarbetet under de kommande&lt;br&gt;åren skall i ökad utsträckning bygga på ett lokalt deltagande och&lt;br&gt;engagemang, en framtagning, sammanställning och spridning av&lt;br&gt;kunskap samt ett samarbete över sektorsgränsema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett arbete för att utarbeta hälsopolitiska mål för de myndig-&lt;br&gt;heter vars verksamhet är av betydelse för befolkningens möj-&lt;br&gt;ligheter att leva ett hälsosamt liv skall inledas. Beskrivningar av&lt;br&gt;hälsoeffekter skall så långt möjligt ingå i de underlag till beslut&lt;br&gt;som tas fram på myndighetsnivå och inom regeringskansliet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barn och ungdomars samt utsatta kvinnors hälsosituation skall&lt;br&gt;speciellt uppmärksammas och särskilda insatser vidtas för att&lt;br&gt;förbättra dessa gruppers hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder för att minska konsumtionen av alkohol och tobak&lt;br&gt;skall ges hög prioritet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.1 Folkhälsoarbete under utveckling&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I ett historiskt perspektiv har den ekonomiska och sociala utvecklingen&lt;br&gt;och fördelningen av välfärden haft avgörande betydelse för befolkningens&lt;br&gt;hälsa. Folkhälsan har förbättrats bl.a. genom bättre hygien och kost,&lt;br&gt;förbättrade arbetsvillkor och arbetsmiljöer, allmän skolgång, en genom-&lt;br&gt;tänkt fysisk planering med bra omgivnings- och boendemiljöer samt vissa&lt;br&gt;medicinskt förebyggande insatser. Arbetet att förbättra befolkningens&lt;br&gt;livsvillkor har varit fundamentet i den svenska folkhälsopolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De erfarenheter som vunnits i detta folkhälsoarbete är i hög grad också&lt;br&gt;relevanta vid utformningen av framtidens hälsopolitik, trots att hälso-&lt;br&gt;riskerna och därmed folksjukdomarna inte är desamma som förr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi finner det dock angeläget att innehållet i och formerna för folkhälso-&lt;br&gt;arbetet ständigt vidareutvecklas för att få genomslag i ett föränderligt&lt;br&gt;samhälle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det svenska samhället kännetecknas för närvarande av en omfattande&lt;br&gt;decentralisering där uppgifter överförs från staten till landstings- och&lt;br&gt;primärkommuner. Kommunerna övertar vidare vissa uppgifter som&lt;br&gt;tidigare har varit ett landstingskommunalt ansvar t.ex. inom äldre-&lt;br&gt;omsorgen. Även inom de olika sektorerna och organisationerna pågår ett&lt;br&gt;arbete med inriktning mot decentralisering och delegering. Genom att den&lt;br&gt;statliga detalj- och regelstyrningen successivt avvecklas förändras också&lt;br&gt;de centrala statliga myndigheternas roll, varvid verksamheten alltmer&lt;br&gt;kommer att koncentreras på tillsyn, uppföljning och utvärdering. Dessa&lt;br&gt;förändringar måste också avspeglas i folkhälsoarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett närmande till EG kommer att ställa ökande krav på en tydlig natio- Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;nell folkhälsopolitik. Det gäller for det första vid tillnärmningen till EGs&lt;br&gt;riktlinjer inom områden och verksamheter av betydelse för folkhälsan.&lt;br&gt;Denna process kan komma att medföra såväl nya möjligheter som vissa&lt;br&gt;begränsningar t.ex. vad avser förutsättningarna att föra en aktiv prispoli-&lt;br&gt;tik för att minska konsumtionen av alkohol och tobak eller att införa folk-&lt;br&gt;hälsopolitiskt motiverade restriktioner. En tydlig nationell folkhälsopolitik&lt;br&gt;är också en förutsättning för att aktivt kunna driva frågor inom ramen för&lt;br&gt;en framtida europeisk folkhälsopolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterst är det bara den enskilda människan som kan ta ansvar för sin&lt;br&gt;egen hälsa. Samhällets roll är att skapa goda livsbetingelser för med-&lt;br&gt;borgarna och därmed erbjuda möjligheter att välja levnadsvanor som&lt;br&gt;främjar en god hälsa. Samhället måste också bidra med kunskap så att&lt;br&gt;individens val blir medvetna och väl underbyggda. Dagens samhälle är&lt;br&gt;ett kunskaps- och informationssamhälle. Detta förhållande måste i ökad&lt;br&gt;utsträckning utnyttjas i folkhälsoarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund finner vi, vad avser de kommande årens folkhälso-&lt;br&gt;arbete, det särskilt angeläget att betona och vidareutveckla det lokala&lt;br&gt;deltagandet och engagemanget. Vidare bör kunskapen kring hälsofrågor&lt;br&gt;fördjupas och få en vidare spridning samt samarbetet över sektorsgränser-&lt;br&gt;na utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8.1.1 Lokalt folkhälsoarbete&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Basen för folkhälsoarbetet måste i allt högre grad läggas på lokal nivå där&lt;br&gt;program bör tas fram och insatser göras. Denna betoning av det lokala&lt;br&gt;folkhälsoarbetet har successivt växt fram dels ur erfarenheter av praktiskt&lt;br&gt;förändrings- och utvecklingsarbete på lokal, regional och nationell nivå,&lt;br&gt;dels ur den folkhälsovetenskapliga forskningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lokalt hälsoarbete framstår behovet av en tvärsektoriell samverkan som&lt;br&gt;en självklarhet. Vardagslivets problem och möjligheter upplevs som en&lt;br&gt;helhet snarare än som specifika sektoriella problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Teoretiska insikter och praktiska erfarenheter pekar alltså entydigt mot&lt;br&gt;betydelsen av att vidareutveckla ett lokalt befolknings- och samhällsin-&lt;br&gt;riktat folkhälsoarbete som också möjliggör aktiv medborgarmedverkan.&lt;br&gt;Det är av strategisk betydelse att inom ramen för det representativa&lt;br&gt;demokratiska systemet öka medborgarnas möjligheter att utöva ett reellt&lt;br&gt;inflytande också på olika beslut av betydelse för folkhälsan. Det hävdas&lt;br&gt;ofta att hälsoarbetet måste byggas underifrån för att både demokrati- och&lt;br&gt;kvalitetsaspekterna skall kunna tillgodoses. Vi delar denna bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det lokala folkhälsoarbetet är folkrörelsernas engagemang centralt.&lt;br&gt;Folkrörelserna har en lång tradition när det gäller att verka för en god&lt;br&gt;hälsa och aktivt motverka hälsorisker t.ex. i arbetsmiljön eller i form av&lt;br&gt;drogmissbruk. Genom den lokala förankringen och nära kontakten med&lt;br&gt;den enskilda människan har folkrörelserna en unik möjlighet att engagera&lt;br&gt;människor som annars är svåra att nå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 - Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningarna förbättras för en samlad primärkommunal folkhälso- Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;politik genom den decentralisering som for närvarande sker bl.a. inom&lt;br&gt;skola, miljövård och äldreomsorg. Den utveckling som sker mot mål- och&lt;br&gt;resultatstyrning av kommunal verksamhet kräver konkreta mål och bättre&lt;br&gt;uppföljningsinstrument som är anpassade till lokala behov och förutsätt-&lt;br&gt;ningar. I detta utvecklingsarbete bör även tydliga hälsomål för de olika&lt;br&gt;verksamhetsgrenarna arbetas fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingen har i hög grad medverkat i välfärdssamhällets utbyggnad.&lt;br&gt;Den offentliga hälso- och sjukvården har en strategisk betydelse för ett&lt;br&gt;effektivt folkhälsoarbete. Hälso- och sjukvårdslagen anger uttryckligen att&lt;br&gt;verksamheten bl.a. skall inriktas mot att förebygga ohälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom ansvaret för hälso- och sjukvården har landstingen byggt upp&lt;br&gt;särskilda kunskaper och kompetens kring ohälsans omfattning, fördelning&lt;br&gt;och orsaker. Dessa kunskaper borde i högre grad än för närvarande också&lt;br&gt;användas i andra samhällssektorers förebyggande hälsoarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi vill därför särskilt betona vikten av att de kunskaper kring hälso-&lt;br&gt;risker och sjukdomar som finns inom hälso- och sjukvården i ökad ut-&lt;br&gt;sträckning förmedlas till andra samhällssektorer, arbetsmarknadens par-&lt;br&gt;ter, folkrörelser och till enskilda, dvs. till dem som direkt har möjlighet&lt;br&gt;att vidtaga åtgärder som minskar hälsorisker och främjar en god hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom kommuner och landsting måste många sektorer och organisationer&lt;br&gt;samarbeta om att göra en aktiv insats, t.ex. för att undanröja risker för&lt;br&gt;olycksfall, för att ge hälsosamma matvanor en vidare utbredning eller för&lt;br&gt;att skapa positiva uppväxtmiljöer för barn och ungdom. Detta samarbete&lt;br&gt;över sektorsgränsema fungerar i vissa fall bra varvid samordnade insatser&lt;br&gt;görs för att förbättra medborgarnas hälsa. Arbete i programform t.ex.&lt;br&gt;kring vissa hälsorisker eller folksjukdomar har visat sig vara en fram-&lt;br&gt;gångsrik metod såväl för att överbrygga sektorsgränser som för att nå ut&lt;br&gt;till befolkningen. Ofta efterlyses dock politiskt stöd och tydliga mandat&lt;br&gt;för en aktiv samverkan inom ramen för ett lokalt förankrat folkhälso-&lt;br&gt;arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nationella nivåns roll måste i stor utsträckning ses i förhållande till&lt;br&gt;det lokala och regionala arbetets behov. Det är först i det perspektivet&lt;br&gt;som betydelsen av stöd genom statliga beslut och verksamheter framstår&lt;br&gt;tydligt. För många av de funktioner som är nödvändiga förutsättningar&lt;br&gt;för det lokala arbetet gäller dock att de omfattas av ett statligt huvudan-&lt;br&gt;svar. Det gäller exempelvis författningsstöd, nationell registerhållning och&lt;br&gt;statistik, forskning och viss metodutveckling, internationella kontakter&lt;br&gt;samt viss erfarenhetsspridning inom landet. En nära och utökad sam-&lt;br&gt;verkan mellan lokal, regional och nationell nivå är enligt vår mening en&lt;br&gt;förutsättning för ett offensivt folkhälsoarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8.1.2 Framtagande, sammanställande och spridande av kunskap Prop. 1990/91:175&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Folkhälsoarbetet måste vila på en stabil vetenskaplig grund. Det gäller&lt;br&gt;såväl sambanden mellan hälsorisker och folksjukdomar som metoderna i&lt;br&gt;folkhälsoarbetet som sådant. I propositionen om forskning föreslogs det&lt;br&gt;socialvetenskapliga forskningsrådet få ansvar för en långsiktig satsning på&lt;br&gt;folkhälsovetenskaplig forskning. Den folkhälsovetenskapliga forskningen&lt;br&gt;föreslogs också få kraftigt förstärkta resurser. Riksdagen godkände pro-&lt;br&gt;positionens förslag (prop. 1989/90:90 (avsnitt 14), SoU 19, rskr. 333).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De resursförstärkningar som föreslås i denna proposition innebär att&lt;br&gt;satsningarna på folkhälsovetenskapligt forsknings- och utvecklingsarbete&lt;br&gt;ytterligare kan ökas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den vetenskapliga kunskapen om t.ex. hälsoläge, levnadsvanor och&lt;br&gt;hälsorisker måste dock ofta ställas samman och bearbetas för att kunna&lt;br&gt;användas i det praktiska folkhälsoarbetet. Det nationella folkhälsoinstitut&lt;br&gt;som kommer att föreslås i det följande kommer att ha en central roll som&lt;br&gt;förmedlare av kunskap från forskningen till det praktiska folkhälsoarbetet&lt;br&gt;på lokal nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hälsopolitiska program&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av att utarbeta hälsopolitiska program aktualiserades såväl i&lt;br&gt;cancerkommitténs betänkande (SOU 1984:67) som i utredningen Hälso-&lt;br&gt;och sjukvård inför 90-talet (HS 90). Inom ramen för HS 90-utredningen&lt;br&gt;utvecklades också underlag till hälsopolitiska program vad avser skador&lt;br&gt;genom olycksfall (SoU 1984:42), hjärt- och kärlsjukdomar (SOU&lt;br&gt;1984:43) samt vissa hälsopolitiska aspekter på samhällsplaneringen (SOU&lt;br&gt;1984:44).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1985 års hälsopolitiska proposition (prop. 1984/85:181) anförde också&lt;br&gt;föredragande statsråd som sin bedömning att &amp;quot;underlag till hälsopolitiska&lt;br&gt;program för förebyggande insatser bör tas fram och revideras. HS 90: s&lt;br&gt;och cancerkommitténs arbetssätt bör föras vidare. Underlag till hälso-&lt;br&gt;politiska program bör utarbetas på central nivå i nära samverkan mellan&lt;br&gt;berörda myndigheter&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheterna av denna typ av programarbete visar att detta är en&lt;br&gt;mycket lämplig form för att stimulera och säkerställa såväl ett tvärsek-&lt;br&gt;toriellt samarbete som samverkan mellan olika samhällsnivåer och med&lt;br&gt;frivilliga organisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser det väsentligt att denna typ av programarbete vidare-&lt;br&gt;utvecklas och intensifieras. Utifrån ett nationellt perspektiv innebär detta&lt;br&gt;dels att ta fram vetenskapligt väl förankrat underlag för olika typer av&lt;br&gt;folkhälsoprogram, dels att i ökad utsträckning stimulera och stödja&lt;br&gt;processer och verksamheter i det lokala folkhälsoarbetet som bidrar till&lt;br&gt;att folkhälsoprogrammens mål förverkligas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkhälsoprogrammen kan och bör ha olika inriktning beroende på ak-&lt;br&gt;tuella förutsättningar och målgrupper. De kan, förutom att inriktas mot&lt;br&gt;specifika sjukdomar, riskfaktorer eller samhällssektorer, också fokuseras&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på olika befolkningsgrupper som t.ex. barn och ungdomar, yrkesgrupper Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;utsatta för speciella risker, utstötta och hemlösa eller invandrare. Pro-&lt;br&gt;gramformen kan också vara lämplig när verksamheten primärt utgår från&lt;br&gt;ett folkrörelseperspektiv. Ett aktuellt exempel är därvid Landsorganisatio-&lt;br&gt;nens folkhälsoprogram &amp;quot;Rätten till hälsa&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi återkommer till dessa frågor i avsnittet om inrättandet av ett natio-&lt;br&gt;nellt folkhälsoinstitut.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8.1.3 Samarbete över sektorsgränserna&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Det tvärsektoriella samarbetet bör vidareutvecklas i flexibla och obyrå-&lt;br&gt;kratiska former för att säkerställa nödvändig samordning och samarbete&lt;br&gt;mellan olika sektorer. Denna samordning finns redan inom vissa sakom-&lt;br&gt;råden och tycks under det senaste årtiondet ha förstärkts. Denna positiva&lt;br&gt;utveckling bör stödjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hälso- och sjukvården och socialtjänsten har därvid viktiga uppgifter att&lt;br&gt;klarlägga, analysera och förmedla kunskaper om sjukdomars, skadors och&lt;br&gt;sociala missförhållandens omfattning, fördelning och orsaker. På nationell&lt;br&gt;nivå åvilar detta ansvar att förmedla epidemiologiskt underlag främst&lt;br&gt;socialstyrelsen. Vi återkommer i avsnitt 9 med vår syn på vidareutveck-&lt;br&gt;lingen av ett epidemiologiskt centrum vid socialstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.2 Hälsopolitiska mål och riktlinjer - generella&lt;br&gt;utgångspunkter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Hälsoutvecklingen belyses vanligen endast i ett historiskt perspektiv.&lt;br&gt;Konkreta mål för den framtida hälsoutvecklingen saknas ofta, liksom&lt;br&gt;analyser av långsiktiga målkonflikter inom det hälsopolitiska området.&lt;br&gt;Hälsopolitikens framtidsperspektiv blir därmed ofta mycket mer begränsat&lt;br&gt;än inom andra för välfärden viktiga områden. Den ekonomiska politiken&lt;br&gt;präglas t.ex. i hög grad av bedömningen av den framtida utvecklingen&lt;br&gt;och av våra möjligheter att påverka denna utveckling. Miljöpolitiken är&lt;br&gt;ett annat område där framtidsperspektiven ägnas stor uppmärksamhet och&lt;br&gt;konkretiseras bl.a. i långsiktiga mål och analyser av målkonflikter. Rege-&lt;br&gt;ringen finner det angeläget att på motsvarande sätt successivt söka tyd-&lt;br&gt;liggöra möjliga - och önskvärda - utvecklingsalternativ vad avser folk-&lt;br&gt;hälsans utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett steg i denna riktning utgör de långsiktiga mål för hälsoutvecklingen&lt;br&gt;som anges i WHOs hälsopolitiska strategi för Europa. Dessa mål - som&lt;br&gt;även Sverige har antagit - är dock inte omedelbart förankrade i konkreta&lt;br&gt;strategier och åtgärdsförslag. De far därigenom mer karaktär av rikt-&lt;br&gt;punkter mot vilka den faktiska utvecklingen kan relateras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver dessa övergripande mål för den långsiktiga hälsoutvecklingen är&lt;br&gt;det därför väsentligt att vidareutveckla en gemensam grundsyn för de&lt;br&gt;myndigheter och andra organ som på nationell, regional och lokal nivå&lt;br&gt;skall bidra till en positiv hälsoutveckling inom sina ansvarsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund finner regeringen det angeläget att aktualisera Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;följande generella utgångspunkter och principer.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8.2.1 Hälsopolitiska mål&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Specifika hälsopolitiska mål bör utarbetas for de myndigheter vars verk-&lt;br&gt;samhet är av avgörande betydelse for befolkningens möjligheter att leva&lt;br&gt;ett hälsosamt liv. Vi finner det speciellt angeläget att sådana mål fastställs&lt;br&gt;för de myndigheter och samhällssektorer som traditionellt haft ett mindre&lt;br&gt;tydligt uttalat folkhälsoansvar, trots att de är av strategisk betydelse ur ett&lt;br&gt;folkhälsoperspektiv. Detta gäller t.ex. jordbruks- och livsmedelssektorn&lt;br&gt;samt utbildningssektom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi finner det vidare mycket angeläget att folkhälsomålen inom miljö-&lt;br&gt;politiken vidareutvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De sektorspecifika folkhälsomålen bör även inkludera mål och riktlinjer&lt;br&gt;som belyser respektive myndighets ansvar och möjligheter att minska de&lt;br&gt;skillnader i hälsa som finns mellan könen och olika social- och yrkes-&lt;br&gt;grupper. Regeringen finner det särskilt angeläget att denna typ av hälso-&lt;br&gt;politiska jämlikhetsmål utvecklas och anges för myndigheter med ansvar&lt;br&gt;för boende och närmiljö, utbildning, hälso- och sjukvård samt social-&lt;br&gt;tjänst. Utgångspunkter och vissa generella principer för hur folkhälso-&lt;br&gt;målen kan vidareutvecklas inom olika samhällssektorer kommer att redo-&lt;br&gt;visas i det förslag till samlad folkhälsostrategi som regeringens folkhälso-&lt;br&gt;grupp kommer att lägga fram i juni 1991. De specifika riktlinjerna för det&lt;br&gt;fortsatta arbetet med att fastställa hälsopolitiska mål kommer successivt&lt;br&gt;att aktualiseras dels inom ramen för det reguljära budgetarbetet, dels i&lt;br&gt;direktiv till utredningar vars förslag kan förväntas bli av betydelse också&lt;br&gt;ur ett folkhälsoperspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att säkerställa att hälsoaspekter finns med innan beslut tas på olika&lt;br&gt;områden, behöver beslutsunderlaget innehålla beskrivningar av hur olika&lt;br&gt;alternativa förslag påverkar bl.a. hälsan. I propositionen En god livs&lt;br&gt;miljö (1990/91:90) har regeringen föreslagit lagändringar med krav på&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivningar. Dessa skall ge en samlad bedömning av&lt;br&gt;en anläggnings, verksamhets eller åtgärds inverkan på miljön, hälsan och&lt;br&gt;hushållningen med naturresurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liknande bedömningar behövs också inom andra områden och beskriv-&lt;br&gt;ningar av konsekvenserna för hälsan skall så långt det är möjligt ingå i&lt;br&gt;underlaget till beslut som tas fram på myndighetsnivå och inom regerings-&lt;br&gt;kansliet. Metoderna för hälsorelaterade konsekvensbedömningar är&lt;br&gt;emellertid relativt outvecklade inom många sektorer. Ett långsiktigt&lt;br&gt;utvecklingsarbete är därför av stor betydelse för att på sikt kunna säker-&lt;br&gt;ställa att de hälsomässiga konsekvenserna av olika beslut och insatser kan&lt;br&gt;belysas på ett tillfredsställande sätt. De metoder och synsätt som redan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utvecklats inom t.ex. trafiksäkerhetsområdet är en intressant och konkret Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;illustration av hur hälsorelaterade konsekvensbeskrivningar kan användas&lt;br&gt;vid bedömningen av olika handlingsalternativ.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.3 Prioriterade grupper&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för den generella folkhälsopolitiken bör - som tidigare be-&lt;br&gt;tonats - speciellt uppmärksammas de utsatta gruppernas situation. Med&lt;br&gt;hänsyn till att de största sociala och yrkesmässiga skillnaderna vanligen&lt;br&gt;återfinns bland män har analyser av klasskillnader i ohälsa ofta i första&lt;br&gt;hand fokuserats på folkhälsoproblem ur ett manligt perspektiv. Skillnader-&lt;br&gt;na i hälsa mellan kvinnor och män liksom utvecklingen mot ökande&lt;br&gt;sociala skillnader i ohälsa även bland kvinnor samt insikten om hälsans&lt;br&gt;olika villkor bland barn och ungdom gör att vi finner det angeläget att&lt;br&gt;ägna speciell uppmärksamhet åt kvinnor samt barn och ungdomar i 1990-&lt;br&gt;talets folkhälsoarbete.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8.3.1 Barn och ungdom&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Internationellt sett är hälsans villkor för barn och ungdomar i Sverige&lt;br&gt;mycket goda. Spädbarnsdödligheten är bland de lägsta i världen. Detsam-&lt;br&gt;ma gäller olycksfall bland barn både i trafiken och av andra orsaker. I&lt;br&gt;båda fallen är det resultat av en långsiktig och medveten hälsopolitik och&lt;br&gt;ett lokalt förankrat hälsoarbete inom ramen för en allmänt sett förbättrad&lt;br&gt;välfärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt framträder emellertid allt tydligare en mörkare bild av barns&lt;br&gt;hälsa. Dessa förhållanden har speciellt analyserats inom ramen för folk-&lt;br&gt;hälsogruppens arbete. Där har man bl.a. funnit att inom gruppen 4-&lt;br&gt;åringar har 15 till 30 % betydande hälsoproblem. I skolåldern är motsva-&lt;br&gt;rande andel 25 till 35 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland de i ett barn- och ungdomsperspektiv största hälsoproblemen åter-&lt;br&gt;finns bl.a. allergi och annan överkänslighet som drabbar vart tredje&lt;br&gt;skolbarn. De största hoten mot barns hälsa och välbefinnande ligger dock&lt;br&gt;på det sociala planet och är nära relaterade till föräldrarnas levnadsvanor&lt;br&gt;och livsvillkor. En rad studier har dokumenterat ett samband mellan en&lt;br&gt;socialt underprivilegierad situation för familjen och en ökad risk för&lt;br&gt;psykiska störningar hos barnen. Olycksfall och andra skador är också&lt;br&gt;vanligare bland socialt underprivilegierade. En folkhälsopolitik som syftar&lt;br&gt;till att förbättra hälsans villkor för barn och ungdomar måste därför också&lt;br&gt;i hög grad inriktas mot familjen i dess helhet och därmed föräldrarnas&lt;br&gt;livssituation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en speciell rapport till regeringens folkhälsogrupp aktualiseras också&lt;br&gt;vad som betecknas som den nya sjukligheten bland barn. Termen utgör&lt;br&gt;en samlande beteckning för bl.a. psykosomatiska lidanden, sociala stör-&lt;br&gt;ningar samt läs- och skrivsvårigheter. Dessa problem drabbar oftare barn&lt;br&gt;från arbetarhem än andra barn. Enligt rapporten har problemen en så nära&lt;br&gt;koppling till misslyckanden i skolan att det är rimligt att anta att den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avgörande faktorn inte är den sociala bakgrunden i sig, utan snarare att Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;barn från arbetarhem har svårt att komma till sin rätt i dagens skola.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samhällets insatser bör - vilket bl.a. framgår av lagstiftningen vad&lt;br&gt;gäller socialtjänsten och skolan - speciellt uppmärksamma barn med&lt;br&gt;särskilda behov. Dessa insatser via t.ex. förskola och skola ses ofta som&lt;br&gt;en väg att i någon mån kompensera för de problem och brister som&lt;br&gt;präglar utsatta barns familjesituation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkligheten lever dock inte alltid upp till dessa ambitioner. Social-&lt;br&gt;styrelsens rapport &amp;quot;Den sociala snedfördelningen inom barnomsorgen&amp;quot;&lt;br&gt;visar att de skillnader i daghemsmiljöer som finns mellan hög- och låg-&lt;br&gt;statusområden snarare förstärker än tonar ner skillnader i barnens upp-&lt;br&gt;växtvillkor. Motsvarande tendenser finns även i skolan. Barn från olika&lt;br&gt;socialgrupper växer ofta upp - enligt socialstyrelsens rapport &amp;quot;Växa i&lt;br&gt;välfärdsland&amp;quot; (1990:3) - i olika skolvärldar. Detta återspeglades, enligt&lt;br&gt;rapporten, bl.a. i fler lärarbyten, mindre erfarna lärare, och att special-&lt;br&gt;undervisningen räcker till färre av de lågpresterande i de s.k. lågstatus-&lt;br&gt;klassema än i högstatusklassema. I rapporten redovisas även en social&lt;br&gt;skiktning vad gäller val av utbildning samt betygsnivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bl.a. denna bakgrund anser regeringen att barn och ungdomar och&lt;br&gt;då särskilt de som har eller riskerar att drabbas av ohälsa skall prioriteras&lt;br&gt;i folkhälsoarbetet under de kommande åren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta av de samhällsinsatser som påverkar barns och ungdomars&lt;br&gt;hälsa ligger inom kommunernas och landstingens ansvarsområde. Det&lt;br&gt;gäller mödra- och barnhälsovården där det är viktigt att den höga kvalitet&lt;br&gt;som uppnåtts i verksamheten bibehålls, och att utrymme skapas för att&lt;br&gt;aktivt angripa &amp;quot;dagens&amp;quot; folkhälsoproblem bland barn och ungdom, pro-&lt;br&gt;blem som inte sällan är av psykosomatisk karaktär. Det gäller också&lt;br&gt;barnomsorg och skola där den fysiska miljön ofta kan behöva förbättras&lt;br&gt;och den sociala segregationen minskas liksom åtgärder kan behövas för&lt;br&gt;att skapa förutsättningar för en aktiv och stimulerande fritid. För att&lt;br&gt;samhällets insatser för att stödja de utsatta barnen och ungdomarna skall&lt;br&gt;lyckas måste individen sättas i centrum. Ett barn- och ungdomsperspektiv&lt;br&gt;behöver utvecklas när det gäller samhällets insatser. Vidare måste strävan&lt;br&gt;vara att gränserna mellan de olika samhällssektorernas ansvarsområden&lt;br&gt;överbryggas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På nationell nivå bör ansvariga organ för barn- och ungdomsfrågor få&lt;br&gt;i uppdrag att undersöka hur - inom ramen för en kärv samhällsekonomi&lt;br&gt;- villkoren för en god hälsa hos barn och ungdom kan förbättras. Denna&lt;br&gt;åtgärdsinriktade analys bör ej isoleras till specifika insatser för barn och&lt;br&gt;ungdom utan även beakta behov av insatser för att stödja familjen i dess&lt;br&gt;helhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser vidare att inom ramen för folkhälsoinstitutets verk-&lt;br&gt;samhet initiera ett speciellt program med inriktning mot barn och ungdom&lt;br&gt;för att stödja i första hand lokalt utvecklingsarbete och därigenom bromsa&lt;br&gt;de processer som ökar risken för ohälsa bland barn och ungdom från&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;socialt utsatta familjer. I detta sammanhang bör invandrar- och flykting- Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;barnens situation uppmärksammas särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8.3.2 Kvinnor&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Sjukdomspanoramat för kvinnor och män är - som framgått tidigare - i&lt;br&gt;många avseenden olika. Risken för tidig död är betydligt större bland&lt;br&gt;män än bland kvinnor liksom klasskillnaderna i ohälsa. Detta återspeglar&lt;br&gt;sig bl.a. i en betydligt längre förväntad medellivslängd vid födseln för&lt;br&gt;kvinnor än för män (80,4 respektive 74,8 år).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt är sjukligheten ofta högre bland kvinnor än män. Detta gäller&lt;br&gt;speciellt psykisk ohälsa som oro, ångest och sömnsvårigheter liksom&lt;br&gt;sjukdomar i rörelseorganen. Vissa kvinnogrupper, särskilt äldre &amp;quot;okvali-&lt;br&gt;ficerade arbetare&amp;quot;, utsätts också för en extremt hög risk för fysisk sjuklig-&lt;br&gt;het.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvinnornas sjukfrånvaro har under 1980-talet ökat mer än männens,&lt;br&gt;även om hänsyn tas till förändringarna i åldersstruktur och förvärvsfrek-&lt;br&gt;vens. Detta beror framför allt på att de långa sjukskrivningarna - över ett&lt;br&gt;halvt år - har ökat bland kvinnor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Speciellt alarmerande är den mycket snabba ökningen av andelen kvin-&lt;br&gt;nor som förtidspensionerats på grund av sjukdomar i rörelseorganen.&lt;br&gt;Andelen av dessa kvinnor har sedan 1970-talet varit högre än bland&lt;br&gt;männen och har dessutom ökat under 1980-talet. För kvinnorna är denna&lt;br&gt;ökning till och med så markant att den överskuggar den minskning som&lt;br&gt;inträffat av förtidspensioneringarna till följd av andra sjukdomsorsaker.&lt;br&gt;Den relativa frekvensen av förtidspensioneringar på grund av sjukdomar&lt;br&gt;i rörelseorganen är nu nästan dubbelt så hög för kvinnor som för män.&lt;br&gt;Det finns anledning att förmoda att detta beror på dåliga arbetsmiljöer -&lt;br&gt;såväl fysiskt som psykiskt - både inom de traditionella kvinnoyrkena och&lt;br&gt;inom den tidigare mansdominerade tillverkningsindustrin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare har beskrivits har kvinnor anammat ett manligt dryckes-&lt;br&gt;mönster. Den ökande alkoholkonsumtionen särskilt bland yngre kvinnor&lt;br&gt;ökar risken för alkoholrelaterade skador också bland kvinnor. Även&lt;br&gt;rökvaneutvecklingen bland kvinnor inger oro.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa negativa utvecklingstendenser vad avser kvinnors hälsa har enligt&lt;br&gt;vår bedömning inte uppmärksammats tillräckligt. De analyser av hälso-&lt;br&gt;utvecklingen som gjorts i ett kvinnoperspektiv har ofta begränsats till&lt;br&gt;specifika kvinnosjukdomar, psykisk ohälsa och läkemedelskonsumtion.&lt;br&gt;Undersökningar av hälsans utveckling och fördelning ur ett kombinerat&lt;br&gt;köns- och klassperspektiv är mycket begränsade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kommer i det följande att förorda att ett av folkhälsoinstitu-&lt;br&gt;tets program inriktas mot utsatta kvinnor. Inom programmet bör dels en&lt;br&gt;kartläggning göras av hälsa ur ett kvinnoperspektiv, dels strategiska&lt;br&gt;insatser identifieras som i första hand kan förbättra hälsans villkor för de&lt;br&gt;kvinnor som är utsatta för de största hälsoriskerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.4 Alkohol och tobak&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alkohol- och tobakskonsumtionens negativa påverkan på hälsan och&lt;br&gt;kraftigt bidragande orsak till uppkomsten av flera av de stora folksjuk-&lt;br&gt;domarna har redovisats i de tidigare avsnitten. Ett fortsatt aktivt och&lt;br&gt;intensifierat arbete måste således, enligt regeringens mening, bedrivas&lt;br&gt;på alla samhällsnivåer för att minska konsumtionen såväl av alkohol som&lt;br&gt;av tobak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På nationell nivå satsas betydande resurser for att genom forsknings-&lt;br&gt;och utvecklingsarbete ytterligare klarlägga dels sambanden mellan alko-&lt;br&gt;hol- och tobakskonsumtion och ohälsa, dels hur olika riskfaktorer sam-&lt;br&gt;varierar. Forskning inom dessa områden bör ges en fortsatt hög prioritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att minska konsumtionen av alkohol och tobak används flera&lt;br&gt;olika medel, såsom bl.a. lagstiftning, tillsyn och uppföljning, prissättning,&lt;br&gt;information och opinionsbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vad som fastlades i 1977 års alkoholpolitiska beslut skall alkohol-&lt;br&gt;priserna följa den allmänna prisutvecklingen. En sådan anpassning har&lt;br&gt;också skett genom successiva höjningar av alkoholskatten. Någon mot-&lt;br&gt;svarande uttalad koppling mellan priset på tobak och den allmänna pris-&lt;br&gt;utvecklingen finns inte men även här har en fortlöpande anpassning skett&lt;br&gt;genom höjningar av tobaksskatten. Såväl alkohol- som tobaksskatten&lt;br&gt;höjdes senast i maj 1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser, bl.a. med hänsyn till de krav på låga löneökningar&lt;br&gt;och stabila priser som finanspolitiken ställer, att det inte nu finns till-&lt;br&gt;räckliga skäl att föreslå en ytterligare höjning av alkohol- och tobaks-&lt;br&gt;skatten. Genom de höjningar som gjordes för knappt ett år sedan följer&lt;br&gt;priset på alkohol och tobak i huvudsak den allmänna prisutvecklingen.&lt;br&gt;Sambandet mellan prissättningen på tobak och alkohol och konsumtionen&lt;br&gt;bör dock noga följas, inte minst vad gäller tobak där vissa studier pekar&lt;br&gt;på att ungdomar är mer känsliga för priset än vuxna. Vi anser att prissätt-&lt;br&gt;ningen även fortsättningsvis skall utgöra en aktiv del av den samlade&lt;br&gt;folkhälsopolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom de ytterligare medel som vi i det följande kommer att föreslå bli&lt;br&gt;avsatta för folkhälsoarbete kommer information och opinionsbildande&lt;br&gt;arbete vad avser alkohol och tobak att ytterligare intensifieras.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8.4.1 Alkohol&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Sverige har en lång alkoholpolitisk tradition. Ett viktigt inslag i denna&lt;br&gt;tradition har varit att på olika sätt begränsa tillgången på alkohol. Det har&lt;br&gt;skett genom en aktiv prispolitik, genom att det privata vinstintresset i&lt;br&gt;alkoholhanteringen har begränsats och genom att handeln med alkohol-&lt;br&gt;drycker har omgärdats av en rad restriktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det restriktionssystem som kringgärdar alkoholhanteringen i vårt land&lt;br&gt;innebär vissa inskränkningar i människors handlingsfrihet. För att de skall&lt;br&gt;vara verkningsfulla krävs det därför att det finns en bred uppslutning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bakom dem. Regeringens bedömning är att det finns en sådan uppslutning Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;bakom det alkoholpolitiska systemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är regeringens åsikt att sådana styrmedel även fortsättningsvis&lt;br&gt;kommer att vara av stor betydelse för att minska alkoholkonsumtionen,&lt;br&gt;inte minst i förhållande till ungdomar. Ytterligare insatser krävs dock&lt;br&gt;också. Det gäller främst det förebyggande arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser emellertid att det alkohol förebyggande arbetet i fram-&lt;br&gt;tiden bör utgå från ett mer uttalat folkhälsoperspektiv. Det innebär att de&lt;br&gt;traditionella alkoholpolitiska styrmedlen kompletteras med åtgärder som&lt;br&gt;inte enbart syftar till att förändra dryckesvanoma, utan som har en vidare&lt;br&gt;koppling till livsvillkoren i stort och människors möjligheter att välja&lt;br&gt;levnadsvanor som befrämjar god hälsa. I korthet innebär det att det&lt;br&gt;alkohol förebyggande arbetet sätts in i ett vidare sammanhang, där infor-&lt;br&gt;mation, upplysning och socialt nätverksarbete får en mer framträdande&lt;br&gt;roll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta blir möjligt genom den satsning på en medveten folkhälsopolitik&lt;br&gt;som regeringen föreslår i det följande. I det föreslagna folkhälsoinstitutets&lt;br&gt;verksamhet kommer ett särskilt alkohol- och narkotikapreventivt program&lt;br&gt;att ingå som en permanent och betydande del. Härigenom kan de alkohol-&lt;br&gt;förebyggande insatserna ges en större tyngd och en effektivare samord-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8.4.2 Tobak&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Från folkhälsosynpunkt är tobakskonsumtionen fortfarande oroande hög,&lt;br&gt;trots att ansträngningar gjorts för att minska denna. Regeringen anser&lt;br&gt;därför att det finns anledning att vidta ytterligare åtgärder för att mot-&lt;br&gt;verka det utbredda bruket av tobak. Sådana åtgärder måste vidtas på olika&lt;br&gt;plan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera studier har visat att rökning är vanligare bland lågutbildade och&lt;br&gt;låginkomsttagare än inom högre socialgrupper. En förklaring till detta&lt;br&gt;kan vara att dessa gruppers livssituation är mera ansträngd och att de där-&lt;br&gt;igenom har mindre möjlighet att välja levnadsvanor som främjar en god&lt;br&gt;hälsa. Åtgärder för att förbättra dessa gruppers livssituation generellt är&lt;br&gt;ett viktigt led i den allmänna välfärdspolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att mera direkt angripa bruket av tobak bör, som kommer att redo-&lt;br&gt;visas i kapitel 11, en särskild lagstiftning vad gäller tobak införas. I&lt;br&gt;denna bör tas upp bestämmelser om rökfria miljöer, t.ex. där barn och&lt;br&gt;ungdom ofta vistas, på arbetsplatser, vårdinrättningar och lokaler för&lt;br&gt;gemensamt bruk. Reklam för tobaksvaror bör förbjudas främst i syfte att&lt;br&gt;inte ungdomar skall lockas att böija röka eller snusa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom de ökade satsningar på folkhälsoarbete som regeringen föreslår&lt;br&gt;inom ramen för ett nyinrättat folkhälsoinstitut kommer vidare bl.a. infor-&lt;br&gt;mationen om tobakens skadeverkningar att kunna förstärkas högst betyd-&lt;br&gt;ligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 INRÄTTANDE AV ETT&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;FOLKHÄLSOINSTITUT&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Ett statligt folkhälsoinstitut skall inrättas den&lt;br&gt;1 januari 1992 med huvuduppgift att på nationell nivå driva folk-&lt;br&gt;hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete av sektorsöver-&lt;br&gt;gripande karaktär. Förbudgetåret 1991/92 föreslås att 47,5 milj.kr.&lt;br&gt;anvisas för att finansiera institutets verksamhet. Förslag läggs också&lt;br&gt;fram om riktlinjer for resursförstärkningar under perioden&lt;br&gt;1992/93-1994/95.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.1 Samordning och effektivare utnyttjande av samhällets&lt;br&gt;resurser för folkhälsa&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den beskrivning av folkhälsans utveckling som lämnats i de tidigare&lt;br&gt;avsnitten visar att folkhälsans genomsnittliga utveckling i befolkningen är&lt;br&gt;positiv. Detta gäller oavsett om man mäter ohälsan som dödlighet, sjuk-&lt;br&gt;lighet, symptom eller exponering för olika risker. Samtidigt kan emeller-&lt;br&gt;tid konstateras att många människor fortfarande drabbas av onödigt&lt;br&gt;lidande och alltför tidig död till följd av sjukdomar som i princip kan&lt;br&gt;förebyggas. Detta gäller speciellt de social- och yrkesgrupper som erfar&lt;br&gt;de största riskerna att drabbas av olika sjukdomar, eftersom deras över-&lt;br&gt;risk i hög grad beror på faktorer som kan påverkas och är relaterade till&lt;br&gt;ur hälsosynpunkt ogynnsamma livsvillkor och levnadsvanor. Klasskillna-&lt;br&gt;derna i ohälsa kan därför också ses som en indikation på folkhälsoarbetets&lt;br&gt;potentiella möjligheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De reella möjligheterna att genom en medveten folkhälsopolitik främja&lt;br&gt;hälsa och förebygga ohälsa är också väl dokumenterade. Detta gäller inte&lt;br&gt;minst insatser som gjorts för att förbättra arbets- och trafikmiljöer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns dock samtidigt en ökad insikt om behoven av en bättre sam-&lt;br&gt;ordning av folkhälsoarbetet såväl mellan olika samhällssektorer som&lt;br&gt;mellan insatser som riktats mot individer och samhälle. Detta återspeglas&lt;br&gt;också både i det utvecklingsarbete som bedrivits under senare år kring&lt;br&gt;folkhälsoarbetets metoder och i en förändrad inriktning av det konkreta&lt;br&gt;arbetet på fältet. Tyngdpunkten har förskjutits från massmedialt präglade,&lt;br&gt;landsomfattande kampanjer till samverkan och mobilisering i lokalsam-&lt;br&gt;hället, över myndigheternas sektorsgränser och i samarbete med folk-&lt;br&gt;rörelser och föreningsliv. Ofta bedrivs verksamheten i programform. Ett&lt;br&gt;framträdande exempel i Sverige är arbetet med att förebygga olycksfalls-&lt;br&gt;skador. Man har till exempel i Falköping genom en genomtänkt men inte&lt;br&gt;särskilt resurskrävande samhällsinsats fått igång ett förebyggande arbete&lt;br&gt;som engagerar både allmänheten, Skaraborgs läns landsting och den kom-&lt;br&gt;munala förvaltningen, liksom olika fristående organisationer. En utvärde-&lt;br&gt;ring har visat att skadefrekvensen har sänkts med 30 % trots att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Falköping redan tidigare låg på en låg nivå. Metoden sprids nu till andra Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;kommuner och landsting via ett nationellt program som socialstyrelsen&lt;br&gt;genomför i samverkan med andra aktörer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liknande arbetssätt prövas för närvarande i olika lokala och regionala&lt;br&gt;projekt vars syfte t.ex. är att påverka kost- och tobaksvanorna för att&lt;br&gt;minska hjärt-, kärl- och cancersjuki i gheten. Det finns även motsvarande&lt;br&gt;projekt som inriktas på alkoholvanorna. Inspirationen kommer från inter-&lt;br&gt;nationell folkhälsovetenskaplig forskning och metodutveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samhällslivets tilltagande internationalisering och inte minst strävandena&lt;br&gt;till samordning i ett Europaperspektiv ställer krav på förnyelse av folk-&lt;br&gt;hälsoarbetet. De traditionella hälsopolitiska instrumenten med restriktiv&lt;br&gt;tillgång på t.ex. alkohol och en aktiv prispolitik kan i framtiden i högre&lt;br&gt;grad behöva kompletteras med ett vitaliserat och lokalt folkhälsoarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Programarbete som arbetsmetod har visat sig vara en mycket lämplig&lt;br&gt;form för att stimulera och säkerställa såväl ett tvärsektoriellt samarbete&lt;br&gt;som samverkan mellan olika samhällsnivåer och med deltagande av&lt;br&gt;frivilliga organisationer. Regeringen anser det väsentligt att denna typ av&lt;br&gt;arbete vidareutvecklas och intensifieras. Utifrån ett nationellt perspektiv&lt;br&gt;innebär detta dels att ta fram vetenskapligt väl förankrat underlag för&lt;br&gt;olika typer av folkhälsoproblem, dels att i ökad utsträckning stödja och&lt;br&gt;stimulera processer och verksamheter i det lokala folkhälsoarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett nationellt stöd till olika lokala folkhälsoprogram förutsätter ofta ett&lt;br&gt;tvärsektoriellt perspektiv som inte primärt utgår från en viss sektor och&lt;br&gt;som är fristående från de myndigheter som har att utöva en aktiv uppfölj-&lt;br&gt;ning och tillsyn. Regeringen föreslår därför att ett nationellt folkhälso-&lt;br&gt;institut inrättas med uppgift att på nationell nivå - i nära samarbete med&lt;br&gt;berörda myndigheter, lokala organ och folkrörelser - utveckla, stimulera&lt;br&gt;och stödja olika typer av hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande&lt;br&gt;arbete. Genom att inrätta ett folkhälsoinstitut anser regeringen att grund-&lt;br&gt;förutsättningarna för samspelet mellan de offentliga verksamheterna,&lt;br&gt;organisationer och enskilda människor avsevärt förbättras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den samordnande roll som institutet föreslås fa skapar en tydligare&lt;br&gt;uppgiftsfördelning mellan olika aktörer och nivåer och ökar förutsätt-&lt;br&gt;ningarna för ett effektivare utnyttjande av samhällets resurser. Institutet&lt;br&gt;bör dessutom få ett särskilt ansvar för att bidra till en hög vetenskaplig&lt;br&gt;kvalitet på det underlag som folkhälsoarbetet skall bygga på.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.2 Folkhälsoinstitutets uppgifter, arbetsformer och&lt;br&gt;organisation&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:175&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9.2.1 Uppgifter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Folkhälsoinstitutets huvuduppgift skall vara att på nationell nivå driva&lt;br&gt;hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete av sektorsövergripande&lt;br&gt;karaktär. En viktig uppgift blir därvid att sprida kunskaper om det moder-&lt;br&gt;na folkhälsoarbetets metoder till berörda instanser och att initiera försöks-&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan uppgift blir att utveckla ett tvärsektoriellt samarbete med&lt;br&gt;myndigheter på den nationella nivån, för att bl.a. göra det möjligt att&lt;br&gt;påverka strukturella förhållanden av betydelse i det lokala folkhälso-&lt;br&gt;arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkhälsoinstitutet skall omsätta hälsopolitiska initiativ till program-&lt;br&gt;arbete. Inom ramen för de olika programmen skall institutet producera,&lt;br&gt;ställa samman och sprida kunskap. Vad gäller kunskapsspridningen skall&lt;br&gt;denna ske i nära samarbete med och genom frivilliga organisationer,&lt;br&gt;arbetsmarknadens parter, kommuner och landsting m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I institutets arbete bör huvudinriktningen vara att nå de särskilt utsatta&lt;br&gt;grupperna i samhället och att minska hälsans ojämlika fördelning genom&lt;br&gt;att vidta åtgärder för att förbättra deras situation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alkoholfrågorna kommer att spela en väsentlig roll i institutets arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institutet bör åläggas ett särskilt ansvar för att bidra till att det före-&lt;br&gt;byggande folkhälsoarbetet bygger på vetenskapligt väl förankrat underlag.&lt;br&gt;Detta säkerställs genom att institutet följer och utvärderar aktuell forsk-&lt;br&gt;ning och utveckling inom området, initierar vissa forsknings- och ut-&lt;br&gt;vecklingsprojekt inom de olika programmen samt bedriver visst eget&lt;br&gt;forsknings- och utvecklingsarbete. Den egna forskningsverksamheten,&lt;br&gt;som bör vara en mindre del av institutets verksamhet, bör inriktas mot&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- förändringsprocessen i folkhälsoarbetet - hur tillgänglig kunskap om&lt;br&gt;ohälsans omfattning, fördelning och orsaker kan omsättas i konkreta&lt;br&gt;åtgärder och program,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- metodik i lokalt förebyggande arbete,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- tvärvetenskapliga analyser av orsaker till ohälsans sociala och yrkes-&lt;br&gt;mässiga fördelning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- makroanalyser av hälsans och ohälsans bestämningsfaktorer som syftar&lt;br&gt;till ökad förståelse för de krafter som påverkar hälsoutvecklingen samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- hälsoekonomiska och väl färdspolitiska analyser för att klarlägga poten-&lt;br&gt;tiella hälsoeffekter av t.ex. olika ekonomiska strategier och generella&lt;br&gt;välfärdspolitiska insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller att ställa samman och sprida kunskap är det en viktig uppgift&lt;br&gt;att överföra resultat från forsknings- och utvecklingsverksamhet till prak-&lt;br&gt;tisk tillämpning samt att förmedla kontakter mellan forskare och prak-&lt;br&gt;tiker. Institutet skall också förse politiker, myndigheter, organisationer&lt;br&gt;m.fl. med planerings- och diskussionsunderlag i folkhälsofrågor samt&lt;br&gt;utgöra en informationskälla till massmedia.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det statliga stöd som utgår till hälso-, alkohol- och drogupplysning bör Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;i större utsträckning än i dag kunna kopplas till de olika folkhälsoprogram&lt;br&gt;som föreslås bedrivas. Genom att lägga ansvaret för dessa bidrag på&lt;br&gt;folkhälsoinstitutet bör denna utveckling kunna komma till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institutet bör sätta upp tydliga mål för bidragen samt svara för att det&lt;br&gt;sker en kontinuerlig uppföljning och utvärdering i enlighet med vad&lt;br&gt;regeringen tidigare uttalat om nya principer för det totala statliga stödet&lt;br&gt;till folkrörelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkhälsoinstitutet skall inte ha något tillsynsansvar, utan detta åvilar&lt;br&gt;liksom hittills respektive sektorsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kommer senare att tillkalla en särskild organisationskom-&lt;br&gt;mitté, vars uppgift blir att i samverkan med berörda myndigheter, organi-&lt;br&gt;sationer m.fl. förbereda inrättandet av institutet. Kommittén skall närmare&lt;br&gt;precisera folkhälsoinstitutets uppgifter, arbetsformer och organisation&lt;br&gt;samt lägga förslag om alternativa lokaliseringar. Arbetet bör bedrivas&lt;br&gt;skyndsamt så att vissa av institutets program skall kunna starta redan den&lt;br&gt;1 januari 1992. Målsättningen är att institutet skall kunna verka med full&lt;br&gt;kraft från och med budgetåret 1992/93.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9.2.2 Särskilda program&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Det programarbete som initieras och drivs av folkhälsoinstitutet kan och&lt;br&gt;bör kunna ha olika inriktning beroende på aktuella förutsättningar och&lt;br&gt;målgrupper vilket innebär att programmen kan skifta från en tid till en&lt;br&gt;annan. Programmen kan formuleras efter flera olika dimensioner, exem-&lt;br&gt;pelvis som program mot folksjukdomar, mot olika riskexponeringar eller&lt;br&gt;för att stödja särskilt utsatta grupper. Programmen kan vara dels perma-&lt;br&gt;nenta, dels tidsbegränsade, och skall utgå från tydliga målformuleringar.&lt;br&gt;Utifrån nu kända förhållanden och erfarenheter bör institutet inlednings-&lt;br&gt;vis starta med program om alkohol och droger, tobak, olycksfallskador&lt;br&gt;samt program mot särskilda grupper - till att böija med barn och ungdom&lt;br&gt;samt utsatta kvinnor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Program om alkohol och droger&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens insatser inom droginformation och annan drogförebyggande&lt;br&gt;verksamhet är splittrade på olika huvudmän. Genom att sammanföra&lt;br&gt;dessa verksamheter till ett särskilt program inom folkhälsoinstitutet ger&lt;br&gt;man förutsättningar för att samhällets drogförebyggande verksamhet skall&lt;br&gt;bli effektivare. De verksamheter som berörs av samordningen är social-&lt;br&gt;styrelsens alkohol- och droginformation samt projekt- och organisations-&lt;br&gt;stöd till organisationslivet, statens ungdomsråds stöd till ungdomsorgani-&lt;br&gt;sationernas droginformation, Systembolagets riskinformation och Central-&lt;br&gt;förbundets för Alkohol- och Narkotikaupplysning (CAN) verksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkhälsoinstitutet föreslås få huvudansvaret för att samordna samhällets&lt;br&gt;informationsinsatser och opinionsbildande verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En huvuduppgift blir att ta fram och tillhandahålla basfakta inom alko-&lt;br&gt;hol- och drogområdet för olika avnämares behov, bl.a. organisationslivet,&lt;br&gt;kommuner, landsting och arbetsplatser. Detta talar for att även CANs&lt;br&gt;organisationsservice och upplysningsarbete bör föras samman med institu-&lt;br&gt;tets verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom programmets ram ingår även att utarbeta material som kan an-&lt;br&gt;vändas av skolor, organisationer, fritidsgårdar m.fl. i deras förebyggande&lt;br&gt;arbete. En tidskrift motsvarande CANs Alkohol och Narkotika bör ges ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Systembolagets butiker skall även fortsättningsvis tillhandahålla&lt;br&gt;broschyrer och annat informationsmaterial som behandlar alkoholens&lt;br&gt;verkningar och de risker som är förknippade med alkoholkonsumtion.&lt;br&gt;Detta material bör i sin helhet fortsättningsvis tas fram av folkhälsoinsti-&lt;br&gt;tutet varvid Systembolagets roll blir mer renodlad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att stödja drogförebyggande verksamhet skall bl.a. arbets-&lt;br&gt;marknadens organisationer och olika arbetsplatser stimuleras att utveckla&lt;br&gt;det drogförebyggande arbetet i arbetslivet. Vidare bör man stödja insatser&lt;br&gt;för att anordna drogfria nöjesal temati v.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En del i programmet bör vara att initiera forskning och andra undersök-&lt;br&gt;ningar av olika befolkningsgruppers kunskaper, attityder och beteende i&lt;br&gt;förhållande till alkohol och andra droger. Forsknings- och utvecklings-&lt;br&gt;arbetet skall också kunna ge underlag for att bedöma huruvida målen för&lt;br&gt;verksamheten uppnås och för att utveckla metoder inom alkohol- och&lt;br&gt;drogprevention. Alkohol- och drogprogrammet, som kommer att bli&lt;br&gt;institutets mest omfattande program, bör påböijas den 1 januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tidigare nämnda organisationskommittén bör få i uppgift att vidare-&lt;br&gt;utveckla ett förebyggande alkohol- och drogprogram utifrån den inrikt-&lt;br&gt;ning som presenteras i propositionen. En annan utgångspunkt för detta&lt;br&gt;program bör vara den särskilda satsning på droginformation till ungdom&lt;br&gt;som f.n. bedrivs av Athena-gruppen (Aktion mot alkohol och droger). En&lt;br&gt;uppföljning av gruppens arbete bör därför göras inom ramen för kom-&lt;br&gt;mitténs arbete. Detta kan lämpligen ske genom att sekretariatet för&lt;br&gt;Athena knyts till organisationskommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Program om tobak&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tobaksprogrammet bör i likhet med alkohol- och drogprogrammet vara&lt;br&gt;ett permanent program. Folkhälsoinstitutets roll blir även här att vara&lt;br&gt;kunskapsbank, att följa utvecklingen nationellt och internationellt, sprida&lt;br&gt;kunskap och metoder samt vara opinionsbildare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Programmet bör inriktas mot olika åldersgrupper, varav barn och ung-&lt;br&gt;dom är den viktigaste gruppen. Denna del av programmet bör vara in-&lt;br&gt;riktad på att ungdomar över huvud taget inte skall böija röka eller snusa.&lt;br&gt;Stöd till skolornas förebyggande arbete bör få hög prioritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För vuxna skall arbetet i första hand inriktas mot vissa grupper, t.ex.&lt;br&gt;kvinnor med kort utbildning, småbarnsföräldrar och vissa yrkesgrupper.&lt;br&gt;Framför allt är det viktigt att personer som arbetar i luftförorenade&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljöer inte röker. Särskilda insatser bör riktas till grupper som röker Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;mycket, t.ex. i form av stöd till rökavvänjning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institutet bör stödja viss forskning. När det gäller medicinsk forskning,&lt;br&gt;t.ex. om samband mellan rökning och olika sjukdomar, har mycket gjorts&lt;br&gt;och särskilda initiativ behövs knappast. Däremot finns det behov av&lt;br&gt;beteendeepidemiologisk forskning på området - varför grupper av exem-&lt;br&gt;pelvis ungdomar böijar röka eller snusa och fortsätter trots kunskap om&lt;br&gt;de stora hälsoriskerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Program om skador&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå det av samhället uppställda 25-procentsmålet för minskning&lt;br&gt;av antalet skador och dessutom minska klasskillnaderna i skademönstret&lt;br&gt;är det lämpligt att inrätta ett skadeprogram inom folkhälsoinstitutets ram.&lt;br&gt;Skadeprogrammet bör bygga på och utveckla det förebyggande program&lt;br&gt;som socialstyrelsen f.n. bedriver i samverkan mellan berörda myndig-&lt;br&gt;heter och organisationer på nationell nivå. Erfarenheterna från detta&lt;br&gt;arbete visar på behovet av fördjupade tvärsektoriella insatser. Institutet&lt;br&gt;bör utgöra ett centrum för utveckling av nationella olyckfallsförebyggande&lt;br&gt;program som bl.a. skall omfatta information och rekommendationer när&lt;br&gt;det gäller risker i hemmet och dess omgivning samt utveckling och sprid-&lt;br&gt;ning av modeller och metoder för det lokala skyddsarbetet. En annan&lt;br&gt;uppgift för institutet bör vara att särskilt uppmärksamma brister i forsk-&lt;br&gt;ning och undervisning vad gäller skadeprevention. På sikt bör program-&lt;br&gt;met även innefatta våldsrelaterade skador då dessa helt saknar organisa-&lt;br&gt;torisk förankring när det gäller förebyggande arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Program inriktade mot särskilda grupper&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkhälsoinstitutet bör på motsvarande sätt upprätta särskilda program&lt;br&gt;som inriktar sig på barn och ungdom respektive utsatta kvinnor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De svenska barnen är i ett internationellt perspektiv - men också i ett&lt;br&gt;historiskt svenskt - friska och har det bra. Hälsans villkor för bam i&lt;br&gt;Sverige är dock mycket olika. Det finns många bam som lever i en utsatt&lt;br&gt;situation och som mår - fysiskt och psykiskt - dåligt. Goda uppväxt-&lt;br&gt;villkor för alla bam och ungdomar bör dock inte vara något ouppnåeligt&lt;br&gt;mål för ett välfärdssamhälle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utsatta familjers villkor måste förbättras och ett tidigt stöd ges till dessa&lt;br&gt;föräldrar. Samhällets i dag delvis splittrade resurser för bam och ungdom&lt;br&gt;bör samordnas mera. Detta bör särskilt gälla insatser för utsatta bam och&lt;br&gt;ungdomar. Förebyggande insatser genom information och goda förebilder&lt;br&gt;behövs för att stödja ungdomar att utveckla goda vanor och beteende vad&lt;br&gt;gäller alkohol, tobak, sex och samlevnad m.m. Dessa insatser bör utgöra&lt;br&gt;en viktig del av institutets program för bam och ungdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvinnors ofta underordnade ställning, sämre ekonomi, dåliga arbets-&lt;br&gt;förhållanden och längre totala arbetstid, i förening med huvudansvaret&lt;br&gt;för hem och bam, skapar speciella och ogynnsamma villkor för kvinnors&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hälsa. Arbetarklassens kvinnor är därvid särskilt utsatta och har den Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;sämsta hälsan av alla i samhället. Det gäller hälsan totalt sett och i syn-&lt;br&gt;nerhet sjukdomar i rörelseorganen. Våld mot kvinnor är också ett stort&lt;br&gt;problem. För att förbättra de utsatta kvinnornas hälsa måste levnads-&lt;br&gt;villkoren förbättras. Detta kan bland annat ske genom bättre arbets-&lt;br&gt;förhållanden och en rättvisare uppdelning av hemarbetet mellan män och&lt;br&gt;kvinnor, ett ökat inflytande för kvinnorna i samhället, och ett aktivt&lt;br&gt;bekämpande av våld och annat könsförtryck mot kvinnor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även programmen med inriktning på bam och ungdom och utsatta&lt;br&gt;kvinnor bör byggas upp kring kunskapsproduktion, kunskapssammanställ-&lt;br&gt;ningar och en aktiv kunskapsspridning. Det är av stor vikt att folkrörelser&lt;br&gt;och lokalsamhället i övrigt engageras i arbetet, t.ex. i olika typer av&lt;br&gt;lokala utvecklingsprojekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver att driva egna huvudprogram bör institutets kompetens kunna&lt;br&gt;utnyttjas inom ramen för olika program som drivs av andra myndigheter&lt;br&gt;och organisationer, mot folksjukdomar eller mot olika riskexponeringar&lt;br&gt;m.m. Folkhälsoinstitutet bör också biträda vid utarbetandet av social-&lt;br&gt;styrelsens folkhälsorapporter.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9.2.3 Organisation&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Folkhälsoinstitutet, som bör vara en självständig myndighet under rege-&lt;br&gt;ringen, bör ledas av en styrelse. Styrelsen, som måste ges en bred sam-&lt;br&gt;hällsrepresentation, bestämmer institutets inriktning och deltar i den&lt;br&gt;övergripande planeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till de olika programmen bör särskilda programråd utses. Till alkohol-&lt;br&gt;och drogprogrammet är det lämpligt att till institutet knyta ett råd med&lt;br&gt;representanter för folkrörelser och organisationer som skall ha inflytande&lt;br&gt;på verksamhetens inriktning och policy. Det särskilda alkohol- och narko-&lt;br&gt;tikapolitiska rådet (AN-rådet) som är knutet till socialstyrelsen kan där-&lt;br&gt;med upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den fasta basorganisationen bör bestå av ett antal enheter med olika&lt;br&gt;metod- och sakkompetens. Dessa enheter bör ledas av personer som har&lt;br&gt;en vetenskaplig förankring. För de olika programmen bör särskilda&lt;br&gt;programansvariga utses. Den fasta organisationen bör vara liten och&lt;br&gt;flexibel. Vid sidan om den fasta organisationen skall det inom ramen för&lt;br&gt;de olika programmen finnas möjlighet till projektanställningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med tanke på institutets roll som kunskapsförmedlare måste organisa-&lt;br&gt;tionen ha en hög kapacitet att popularisera och sprida vetenskapliga rön&lt;br&gt;av strategisk betydelse för ett praktiskt inriktat folkhälsoarbete. Inom&lt;br&gt;institutet bör även någon form av biblioteks- och informationscentral&lt;br&gt;byggas upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 — Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.3 Folkhälsoinstitutets relation till andra aktörer inom &lt;sup&gt;Pr0&lt;/sup&gt;P- 1990/91:175&lt;br&gt;folkhälsoområdet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Många myndigheter och organisationer deltar, som tidigare redovisats, på&lt;br&gt;olika sätt aktivt i det samlade folkhälsoarbetet. Det blir organisations-&lt;br&gt;kommitténs uppgift att finna de närmare formerna för hur ett smidigt och&lt;br&gt;fruktbart samarbete mellan folkhälsoinstitutet och andra aktörer skall&lt;br&gt;utvecklas. I detta sammanhang bör organisationskommittén även pröva&lt;br&gt;hur den hälsopolitiska grupp, Folkhälsogruppen, som i dag är knuten till&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdsberedningen, skall samverka med folkhälsoinstitutet.&lt;br&gt;Här lämnas mycket kortfattat regeringens syn på folkhälsoinstitutets&lt;br&gt;relation till några andra viktiga aktörer inom folkhälsopolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9.3.1 Socialstyrelsen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Vissa av de uppgifter som föreslås ligga på folkhälsoinstitutet utförs idag&lt;br&gt;av socialstyrelsen. Det gäller bland annat det samlade centrala ansvaret&lt;br&gt;för statlig droginformation och fördelningen av statsbidrag till organisa-&lt;br&gt;tioner för olika informations- eller andra förebyggande insatser. Socialsty-&lt;br&gt;relsen har enligt bl.a. hälso- och sjukvårdslagen och socialtjänstlagen ett&lt;br&gt;tillsynsansvar för hälso- och sjukvård och socialtjänst. Detta innebär bl.a.&lt;br&gt;ett ansvar för att främja folkhälsan och att förebygga sjukdom, skador&lt;br&gt;och sociala missförhållanden. Mot denna bakgrund har socialstyrelsen&lt;br&gt;åtagit sig ett &amp;quot;aktivt värdskap&amp;quot; för vissa tvärsektoriellt förebyggande&lt;br&gt;arbeten som nu får sin naturliga hemvist i folkhälsoinstitutet. Som exem-&lt;br&gt;pel kan nämnas det olycksfallsskadeprogram som presenterats tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen skall dock även fortsättningsvis ha ansvaret för olika&lt;br&gt;hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande insatser inom sin sektor lik-&lt;br&gt;som för den fortsatta uppbygganden av nationella skadeklassifikations-&lt;br&gt;och registreringssystem baserade på uppgifter från sjukhus, vårdcentraler&lt;br&gt;och enheter inom socialtjänsten m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen håller på att upprätta ett epidemiologiskt centrum med&lt;br&gt;uppgift att på nationell nivå följa, analysera och rapportera om hur folk-&lt;br&gt;hälsoproblem, sjukdomar och sociala problem utvecklas samt om hur&lt;br&gt;deras riskfaktorer är utbredda i olika befolkningsgrupper. Detta innebär&lt;br&gt;bl.a. att ha ansvar för ett antal epidemiologiska register, ha god kunskap&lt;br&gt;om registren vid andra myndigheter och organ och deras användbarhet&lt;br&gt;samt utveckla och lämna förslag till nya register om sådana behövs. Vid&lt;br&gt;det epidemiologiska centrumet skall man vidare ställa samman epidemio-&lt;br&gt;logisk information i syfte att sprida kunskap om hälsoproblem - dvs.&lt;br&gt;sjukdomar, skador och sociala missförhållanden - och deras utbredning&lt;br&gt;inom olika samhälls- och befolkningsgrupper liksom om bakomliggande&lt;br&gt;riskfaktorer. Centrala avnämare för centrumets verksamhet bör, förutom&lt;br&gt;socialstyrelsen, främst vara forskningsinstitutioner, andra myndigheter,&lt;br&gt;folkhälsoinstitutet, kommuner och landsting samt vissa organisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsens uppgift inom folkhälsoarbetet blir, för det första, att&lt;br&gt;utveckla den sektorsspecifika kompetensen inom folkhälsoområdet. Detta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gäller bl.a. att tidigt upptäcka ohälsa och sociala missförhållanden och att Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;initiera adekvata åtgärder mot dessa brister. Till detta kommer att ut-&lt;br&gt;veckla primärpreventiva insatser inom hälso- och sjukvårdens och social-&lt;br&gt;tjänstens ram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det andra har socialstyrelsen en viktig roll i folkhälsoarbetet genom&lt;br&gt;den tillsyn, uppföljning och utvärdering som skall vara en central del i&lt;br&gt;socialstyrelsens nya arbetssätt. Detta utvecklas för närvarande särskilt&lt;br&gt;inom ramen för den aktiva uppföljning som genomförs i Skåne under&lt;br&gt;våren 1991. En viktig funktion är den aktiva uppföljningen av folkhälso-&lt;br&gt;arbetet inom såväl hälso- och sjukvården som inom socialtjänsten. Social-&lt;br&gt;styrelsens inriktning i detta avseende är att medverka till att säkra kvalitet&lt;br&gt;och målinriktning i folkhälsoarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det tredje utvärderar socialstyrelsen folkhälsoläget i den folkhälso-&lt;br&gt;rapport som utarbetas vart tredje år på regeringens uppdrag. Denna ut-&lt;br&gt;värdering kommer att breddas till att omfatta hela den sociala sektorn och&lt;br&gt;därigenom skapas möjlighet att belysa även socialt arbete och dess resul-&lt;br&gt;tat. Folkhälsorapporteringen bör bygga vidare på den kompetens som&lt;br&gt;utvecklats inom styrelsen. Med tanke på folkhälsorapportens delvis sek-&lt;br&gt;torsövergripande karaktär bör arbetet bedrivas i nära samarbete med&lt;br&gt;folkhälsoinstitutet, berörda myndigheter och organisationer.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9.3.2 &amp;nbsp;Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (C AN)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;CAN är en fristående organisation, som finansieras via statsbidrag. För-&lt;br&gt;bundet har till uppgift att förmedla basfakta samt följa och informera om&lt;br&gt;förändringar på drogområdet. Det har även det samlade ansvaret för att&lt;br&gt;följa drogutvecklingen och därvid bl.a. genomföra årliga undersökningar&lt;br&gt;av skolungdomens drogvanor. Inom CAN finns en informations- och&lt;br&gt;dokumentationscentral med en databaserad informationstjänst som består&lt;br&gt;av referenser och sammanfattningar av litteratur för forskning och under-&lt;br&gt;visning inom området alkohol- och narkotikamissbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att sammanföra CANs och folkhälsoinstitutets verksamheter&lt;br&gt;skapas en viktig kunskapsbas för det föreslagna alkohol- och drog-&lt;br&gt;programmet. CANs informations- och dokumentationscentral tillsammans&lt;br&gt;med CANs bibliotek skulle dessutom utgöra en värdefull bas för en&lt;br&gt;utbyggd biblioteks- och informationscentral inom institutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare har föreslagits att ett särskilt programråd med representanter&lt;br&gt;för folkrörelser och organisationer bör knytas till alkohol- och drog-&lt;br&gt;programmet. Ett sådant råd, som skall ha inflytande på verksamhetens&lt;br&gt;inriktning och policy, kommer därmed att överta den betydelsefulla roll&lt;br&gt;som tidigare legat på CAN.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9.3.3 &amp;nbsp;Universitet och forskningsråd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Avgörande för folkhälsoinstitutets möjlighet att framgångsrikt fullgöra&lt;br&gt;sina uppgifter är en hög professionell kompetens och en vetenskaplig&lt;br&gt;förankring. En sådan förankring kan ske enligt olika huvudmodeller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kommer, som nämnts tidigare, att tillkalla en särskild orga- Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;nisationskommitté. Denna bör fä i uppgift att ge förslag på hur den veten-&lt;br&gt;skapliga förankringen skall kunna åstadkommas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom för tillämpad forskning och utvecklingsarbete som initieras&lt;br&gt;eller drivs av folkhälsoinstitutet, bör viss del av programbudgetama&lt;br&gt;avsättas för grundforskning. För att upprätthålla en kvalificerad veten-&lt;br&gt;skaplig prövning vid resurstilldelningen bör dessa medel överföras till&lt;br&gt;berörda forskningsråd, främst det socialvetenskapliga forskningsrådet som&lt;br&gt;enligt propositionen (1989/90:90) om forskning har det långsiktiga an-&lt;br&gt;svaret för satsningen på folkhälsovetenskaplig forskning, som ansvarar&lt;br&gt;för bedömning och beslutar om bidrag till olika forskningsprojekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institutet för miljömedicin (IMM) är en särskild inrättning vid Karo-&lt;br&gt;linska institutet med uppgifter inom den fysikaliska och kemiska miljö-&lt;br&gt;medicinen som anknyter till folkhälsofrågor. Organisationskommittén för&lt;br&gt;folkhälsoarbetet bör vid sina överväganden även belysa förhållandet&lt;br&gt;mellan IMM och det föreslagna folkhälsoinstitutet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.4 Finansiering och anslagsfrågor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att resurser som i dag satsas på förebyggande folk-&lt;br&gt;hälsoarbete, dvs. anslagsmedel om 85,8 milj. kr. och medel for riskinfor-&lt;br&gt;mation från Systembolaget om 15 milj, kr., överförs till folkhälsoinstitu-&lt;br&gt;tet. Det sistnämnda kan ske genom att institutet tillförs 15 milj.kr. i&lt;br&gt;anslagsmedel medan Systembolaget upphör med motsvarande verksamhet.&lt;br&gt;Därutöver föreslås utökat statligt stöd till folkhälsoprogramarbete om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32,5 milj. kr. för budgetåret 1991/92 och därefter 20,0 milj. kr. under&lt;br&gt;vartdera av budgetåren 1993/94 och 1994/95. Av det utökade stödet&lt;br&gt;1991/92 avser 10 milj.kr. ett särskilt stöd till alkohol- och drogprogram-&lt;br&gt;met. Den samlade statliga satsningen på det förebyggande folkhälsoarbe-&lt;br&gt;tet enligt regeringens förslag uppgår därmed till drygt 170 milj, kronor&lt;br&gt;för budgetåret 1994/95.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår således en successiv uppbyggnad av folkhälsoinsti-&lt;br&gt;tutet och beräknar ett anslag på 47,5 milj.kr. för institutet för budgetåret&lt;br&gt;1991/92. Dessa medel bör anvisas på ett under femte huvudtiteln nyupp-&lt;br&gt;fört reservationsanslag, benämnt statens folkhälsoinstitut. För budgetåret&lt;br&gt;1992/93 beräknar regeringen en ökning med 85,8 milj.kr. genom att&lt;br&gt;anslagsmedel överförs i samband med att uppgifter flyttas från social-&lt;br&gt;styrelsen, statens ungdomsråd och Centralförbundet för alkohol- och&lt;br&gt;narkotika. Dessutom omfattar den samlade satsningen på det förebyggan-&lt;br&gt;de folkhälsoarbetet ett utökat statligt stöd om 20 milj.kr. under vartdera&lt;br&gt;av budgetåren 1993/94 och 1994/95.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontakter har dessutom tagits med externa finansiärer, varvid ett fem-&lt;br&gt;årigt stöd om 10 milj.kr. per år till folkhälsoarbetet har ställts i utsikt&lt;br&gt;från bryggerinäringen. Dessa medel bör avsättas till en särskild fond som&lt;br&gt;disponeras av folkhälsoinstitutet. Till denna fond bör även andra externa&lt;br&gt;intressenter, t.ex. försäkringsbolag, vissa företag och organisationer,&lt;br&gt;uppmanas att lämna bidrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 DEN SVENSKA ALKOHOLPOLITIKEN&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:175&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.1 &amp;nbsp;Inledning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Överkonsumtion och missbruk av alkohol för med sig omfattande sociala&lt;br&gt;och medicinska problem. Alkoholmissbruk medverkar till social utslag-&lt;br&gt;ning, problem på arbetsmarknaden och i familjen. Missbruket har en stark&lt;br&gt;koppling till våld och andra former av brott, ligger bakom en lång rad&lt;br&gt;olyckor och sjukdomar samt orsakar för tidig död. Uppskattningsvis&lt;br&gt;300 000 svenskar har en så hög alkoholkonsumtion att det påverkar deras&lt;br&gt;arbete, familjeliv och hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samhällets kostnader i form av exempelvis socialtjänst, hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vård, produktionsbortfall och rehabilitering är mycket höga. Det psykiska,&lt;br&gt;sociala och ekonomiska lidande som drabbar enskilda och deras anhöriga&lt;br&gt;går knappast att mäta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäljningen av alkoholdrycker minskade med ca 22 % mellan åren&lt;br&gt;1976 och 1984. Därefter ökade försäljningen fram till år 1989. Av olika&lt;br&gt;rapporter framkommer att alkoholdrycker blivit mer tillgängliga för&lt;br&gt;ungdomar och att många restauranger i praktiken endast i mycket be-&lt;br&gt;gränsad omfattning serverar mat och i stället i huvudsak är inriktade på&lt;br&gt;servering av alkohol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under år 1990 minskade försäljningen av alkoholdrycker med 1,9 %&lt;br&gt;jämfört med år 1989. Konsumtionsminskningen var särskilt markant bland&lt;br&gt;ungdomar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av den ökade alkoholkonsumtionen under senare hälften&lt;br&gt;av 1980-talet har från olika håll lagts fram förslag på förändringar av den&lt;br&gt;samlade alkoholpolitiken. Riksdagen har ställt sig bakom socialutskottets&lt;br&gt;betänkande (SoU 1989/90:2) En aktiv alkoholpolitik m.m. som redovisar&lt;br&gt;behov av att ta ställning på det alkoholpolitiska området. Vidare har bl.a.&lt;br&gt;socialstyrelsen föreslagit åtgärder som väsentligen är inriktade på ytter-&lt;br&gt;ligare restriktioner inom alkoholpolitiken. Häremot står andra förslag som&lt;br&gt;tar sikte på en minskad restriktivitet och en minskad detaljreglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande lämnar regeringen en redogörelse för alkoholkonsum-&lt;br&gt;tionens utveckling, alkoholens skadeverkningar, utredningsförslag m.m.&lt;br&gt;I anslutning till denna redovisar vi våra ställningstaganden till inriktningen&lt;br&gt;av den framtida alkoholpolitiken och redovisar vissa åtgärder på det&lt;br&gt;alkoholpolitiska området.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.2 Alkoholkonsumtionens utveckling&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Bedömningar av alkoholkonsumtionens utveckling baseras på uppgifter&lt;br&gt;om Systembolagets försäljning och bryggeriernas leveranser av starköl och&lt;br&gt;öl samt importen av öl. För att få fram den totala konsumtionen skall till&lt;br&gt;försäljningen läggas det s.k. mörkertalet, dvs. den oregistrerade alkohol-&lt;br&gt;konsumtionen. Den omfattar konsumtion av s.k. hembränd sprit, hemtill-&lt;br&gt;verkat vin och öl, privat införd alkohol i samband med utlandsresor samt&lt;br&gt;av tekniska alkoholprodukter. Den oregistrerade konsumtionen antas uppgå&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till mellan en femtedel och en fjärdedel av den registrerade försäljningen.&lt;br&gt;Mörkertalet anses dock inte variera mer än att förändringar i försäljnings-&lt;br&gt;siffrorna kan användas som ett mått på faktiska konsumtionsförändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den totala alkoholförsäljningen har ökat under efterkrigstiden. År 1946&lt;br&gt;uppgick den till ca 4 liter ren alkohol per invånare, i åldrarna 15 år och&lt;br&gt;däröver. Efter den liberalisering av alkoholpolitiken som genomfördes&lt;br&gt;genom 1954 års nykterhetsreform, då motbokssystemet avskaffades, steg&lt;br&gt;alkoholförsäljningen kraftigt. År 1976 nåddes den hittills högsta nivån&lt;br&gt;under efterkrigstiden, nämligen 7,7 liter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter år 1976 minskade försäljningen, vilket sannolikt till viss del kan&lt;br&gt;antas vara en följd av de förändringar av alkoholpolitiken som 1977 års&lt;br&gt;alkoholpolitiska beslut innebar med bland annat en aktiv högprispolitik och&lt;br&gt;omfattande satsningar på information och opinionsbildning. Även det år&lt;br&gt;1977 införda förbudet mot försäljning av mellanöl i den allmänna handeln&lt;br&gt;har haft betydelse för konsumtionsminskningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Likaså inverkar reallöneutvecklingen på konsumtionsutvecklingen, vilket&lt;br&gt;framgår av diagram 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:175&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03175/prop_199091__175-2.png" style="width:291pt;height:214pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Reallön&lt;br&gt;eft skatt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alkohol&lt;br&gt;liter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;____7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ALK10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reallön efter skatt för industriarbetare&lt;br&gt;resp försäljning av alkohol&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antal liter alkohol 100% per inv över&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03175/prop_199091__175-3.png" style="width:262pt;height:152pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Mellan åren 1976 och 1984 minskade försäljningen med nästan 22 %,&lt;br&gt;medan den därefter ökade med 6,5 % fram till år 1988. Uttryckt i liter&lt;br&gt;ren alkohol per invånare i åldrarna 15 år och däröver uppgick försälj-&lt;br&gt;ningen 1984 till 6,01 liter. Detta var den lägsta nivån sedan minskningen&lt;br&gt;inleddes. Därefter har försäljningen fluktuerat något, men trenden har&lt;br&gt;varit uppåtgående. År 1989 uppgick den till 6,55 liter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgifter om 1990 års alkoholförsäljning visar på en minskning med&lt;br&gt;1,9 % jämfört med föregående år. Som framgår av nedanstående tabell&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är det försäljningen av spritdrycker och vin som minskat, medan försälj- Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;ningen av främst öl klass II ökat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell 3: Försäljning av alkoholdrycker i liter ren alkohol (100 procent) per invånare&lt;br&gt;15 år och äldre&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;liter&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;förändring 1989-90 i procent&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Spritdrycker&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,10&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;- 6,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Vin&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,83&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;- 2,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Starköl&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,26&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+ 0,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Öl klass II&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,23&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+ 4,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Totalt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6,42&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-1,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Källa: Socialstyrelsen, Pressmeddelande Nr 13 1991-03-28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olika alkoholdryckers andel i försäljningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De långsiktiga förändringarna i den totala alkoholförsäljningen innebär i&lt;br&gt;första hand en omfördelning av konsumtionen från spritdrycker till vin,&lt;br&gt;starköl och öl. Mellan åren 1976 och 1990 minskade spritförsäljningen&lt;br&gt;från 3,88 till 2,10 liter ren alkohol per invånare (15 år och däröver) och&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt som spritförsäljningen minskat har - med undantag av det&lt;br&gt;senaste året - vinförsäljningen relativt stadigt ökat. I början av seklet var&lt;br&gt;vinförsäljningen försumbar. Spritdryckerna svarade då för tre fjärdedelar&lt;br&gt;av den totala försäljningen (räknat i 100 % alkohol) och ölet för nästan&lt;br&gt;hela den återstående fjärdedelen. I mitten av 1980-talet svarade sprit-&lt;br&gt;dryckerna för 40 % av försäljningen och vinet och ölet (inkl, starkölet)&lt;br&gt;för vardera 30 %. År 1990 utgjorde spritförsäljningen 33 %, vinförsälj-&lt;br&gt;ningen 28 % och ölförsäljningen 39 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den totala ölkonsumtionen är - trots den relativa ökningen - mindre i&lt;br&gt;dag än i böljan av 1970-talet. Under de senaste åren har emellertid kon-&lt;br&gt;sumtionen ökat av såväl starköl som öl klass II. Starkölsförsäljningen&lt;br&gt;ökade med hela 49 % mellan åren 1985 och 1989. Försäljningen av&lt;br&gt;starköl och av öl klass II motsvarade år 1990 2,49 liter ren alkohol per&lt;br&gt;invånare. Det är samma nivå som år 1975, det år då mellanölsförsälj-&lt;br&gt;ningen var som mest omfattande. Som framgår av de senaste försäljnings-&lt;br&gt;siffrorna har emellertid ökningen av starkölsförsäljningen avmattats&lt;br&gt;betydligt under år 1990. Försäljningen av öl klass II fortsätter dock att&lt;br&gt;öka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska bryggerinäringen har beslutat att sänka alkoholstyrkan i&lt;br&gt;starkölet. Sedan böljan av innevarande år håller därför allt svensktill-&lt;br&gt;verkat starköl, som säljs i Systembolagets ordinarie sortiment, högst fyra&lt;br&gt;viktprocent alkohol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mäns och kvinnors konsumtion&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Traditionellt finns det avsevärda skillnader mellan mäns och kvinnors&lt;br&gt;alkoholvanor. Det finns fler helnykterister bland kvinnorna, och de kvin-&lt;br&gt;nor som använder alkohol tenderar att dricka mer sällan och dessutom&lt;br&gt;mindre per gång än män. Vuxna mäns alkoholkonsumtion är mer än&lt;br&gt;dubbelt så hög som kvinnornas. Spriten dominerar männens konsumtion&lt;br&gt;medan kvinnornas domineras av lättvin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna könsskillnad har emellertid minskat påtagligt under de senaste&lt;br&gt;tjugo åren. I dag svarar kvinnorna för ungefär en tredjedel av den totala&lt;br&gt;konsumtionen; motsvarande andel var i början av 1970-talet en femtedel.&lt;br&gt;Konsumtionsökningen är särskilt markant i åldern 20-24 år. Det finns&lt;br&gt;också uppgifter som tyder på att ett mer manligt dryckesmönster vinner&lt;br&gt;terräng bland yngre kvinnor, bl.a. på så sätt att kvinnor i dag dricker&lt;br&gt;större mängder per gång. Dessutom håller vinet på att mista sin särställ-&lt;br&gt;ning som kvinnodryck medan ölet är på väg uppåt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ungdomars alkoholvanor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgifter om ungdomars alkoholvanor samlas in i huvudsak genom tre&lt;br&gt;olika, regelbundet återkommande, undersökningar. De s.k. skolundersök-&lt;br&gt;ningarna har genomförts årligen sedan år 1971 i ett representativt urval&lt;br&gt;av klasser i årskurs 9 och under vissa år även i årskurs 6. Sifos årliga&lt;br&gt;ungdomsundersökningar genomförs på ett urval i åldern 12-24 år. Upp-&lt;br&gt;gifter om den totala genomsnittliga årskonsumtionen finns redovisade&lt;br&gt;sedan årsskiftet 1979/80. Årliga undersökningar av de inskrivnings-&lt;br&gt;skyldigas drogvanor har genomförts sedan inskrivningsåret 1969/70.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resultaten från skolundersökningarna visar att andelen ungdomar i&lt;br&gt;årskurs 9 som inte dricker alkohol har ökat sedan slutet av 1970-talet.&lt;br&gt;Bland flickorna var andelen icke-konsumenter 7 % år 1977. År 1990 var&lt;br&gt;den 22 %. Bland pojkarna var motsvarande siffror 9 resp. 22 %. I runda&lt;br&gt;tal är det således i dag tre fjärdedelar av alla ungdomar i årskurs 9 som&lt;br&gt;uppger att de dricker alkohol. Det bör emellertid noteras att undersök-&lt;br&gt;ningen använder en relativt vid definition av vad det innebär att dricka&lt;br&gt;alkohol. För att bli klassificerad som alkoholkonsument är det tillräckligt&lt;br&gt;att vederbörande någon gång dricker eller har druckit ett glas öl, två cl&lt;br&gt;vin eller två cl sprit. Sedan 1970-talet har det också skett en minskning&lt;br&gt;av den andel elever som uppger att de dricker relativt stora mängder vid&lt;br&gt;ett och samma tillfälle. Det gäller särskilt för flickornas del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Sifos ungdomsundersökningar minskade alkoholkonsumtionen&lt;br&gt;påtagligt mellan åren 1979 och 1984. Under denna period mer än hal-&lt;br&gt;verades spritkonsumtionen i ungdomsgrupperna. Efter år 1984 har alko-&lt;br&gt;holkonsumtionen ökat igen, utom bland de yngsta. Framför allt har det&lt;br&gt;skett en påtaglig ökning av starkölskonsumtionen. År 1988 uppgick&lt;br&gt;alkoholkonsumtionen bland ungdomar till 2,34 liter. Under år 1989&lt;br&gt;inträffade dock en drygt femprocentig minskning, till 2,21 liter. Det har&lt;br&gt;skett genom en minskning av vinkonsumtionen med 19 % och konsum-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tionen av starksprit med 13 %. Däremot har starkölskonsumtionen bland Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;ungdomar ökat något.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland de yngsta ungdomarna, i åldern 12-15 år, är det enligt Sifounder-&lt;br&gt;sökningama nästan ingen skillnad mellan pojkar och flickor när det gäller&lt;br&gt;alkoholkonsumtion. I gruppen 16-19 år är dock pojkarnas konsumtion&lt;br&gt;dubbelt så stor som flickornas och i gruppen 20-24 år mer än dubbelt så&lt;br&gt;stor (5,72 liter år 1988). Som tidigare nämnts ökar emellertid alkohol-&lt;br&gt;konsumtionen bland kvinnor i denna ålder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige i internationell jämförelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett internationellt perspektiv är alkoholkonsumtionen i Sverige förhållan-&lt;br&gt;devis låg. Högst alkoholkonsumtion har Frankrike, tätt följt av Spanien.&lt;br&gt;I Frankrike uppgick konsumtionen till 13,0 liter ren alkohol per invånare&lt;br&gt;år 1987. Detta är mer än dubbelt så mycket som i Sverige. Av de nordiska&lt;br&gt;länderna har Danmark en förhållandevis hög genomsnittlig alkoholkon-&lt;br&gt;sumtion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra länder med hög alkoholkonsumtion är Schweiz, Ungern, Belgien,&lt;br&gt;Tyskland och Portugal. Den höga nivån är främst ett resultat av en mycket&lt;br&gt;hög konsumtion av vin. Ungern och det tidigare Östtyskland har också en&lt;br&gt;hög spritkonsumtion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alkoholvanorna varierar mellan länderna i Europa både med avseende&lt;br&gt;på mängden konsumerad alkohol och med avseende på vilka alkohol-&lt;br&gt;drycker som konsumeras. Under 1980-talet har det emellertid bötjat ske&lt;br&gt;en utjämning mellan länderna, både när det gäller hur mycket man&lt;br&gt;dricker och vad man dricker. Vinkonsumtionen har ökat i traditionellt&lt;br&gt;sett sprit- och ölkonsumerande länder samtidigt som ölkonsumtionen på&lt;br&gt;motsvarande sätt ökat i de länder där vinkonsumtionen av tradition är&lt;br&gt;utbredd.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.3 Alkoholens skadeverkningar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Att hög konsumtion av alkohol har ett samband med sjukdom och för&lt;br&gt;tidig död är väl belagt genom en mängd olika undersökningar, både i&lt;br&gt;Sverige och utomlands. En rad allvarliga medicinska och sociala problem&lt;br&gt;har ett samband med missbruk av alkohol. Uppskattningsvis 300 000&lt;br&gt;svenskar dricker så mycket alkohol att det har en negativ inverkan på&lt;br&gt;deras hälsa, familjeliv och arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överdödlighet där alkohol är en orsaksfaktor är ett viktigt folkhälso-&lt;br&gt;problem och en vanlig följd av alkoholmissbruk. I en svensk undersök-&lt;br&gt;ning av dödligheten bland medelålders män kunde konstateras att s.k.&lt;br&gt;alkoholrelaterad dödlighet var den främsta orsaken till för tidig död.&lt;br&gt;Bland dödsorsakerna kan nämnas levercirrhos (skrumplever), pancreatit&lt;br&gt;(bukspottkörtelinflammation), inflammation i hjärtmuskeln, alkoholför-&lt;br&gt;giftning, självmord och olika andra former av våldsam död.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av dödsfallen bland män under trettio år är en tredjedel alkoholrelatera-&lt;br&gt;de. Särskilt utsatt är den som har en mycket hög alkoholkonsumtion i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;unga år. Det visar en studie av 50 000 unga svenska män, som följts Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;under en femtonårsperiod efter mönstringen. De som hade en hög kon-&lt;br&gt;sumtion vid mönstringen löpte nästan fem gånger så stor risk att dö i&lt;br&gt;unga år som genomsnittet. Den vanligaste dödsorsaken var våldsam död&lt;br&gt;i olika former.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvinnor har en lägre genomsnittlig alkoholkonsumtion än män. Kvinnor&lt;br&gt;är dock känsligare än män för åtminstone en del alkoholskador, bl.a.&lt;br&gt;leverskador. Kvinnor har också en högre alkoholrelaterad överdödlighet&lt;br&gt;än män. Av en undersökning av dödligheten bland manliga och kvinnliga&lt;br&gt;sjukhusvårdade alkoholister i Stockholm under perioden 1962 - 1983&lt;br&gt;framgick att den relativa risken för att dö var tre gånger så hög bland&lt;br&gt;männen och mer än fem gånger så hög bland kvinnorna jämfört med den&lt;br&gt;allmänna befolkningen i Stockholm i motsvarande ålder. Bland kvinnor&lt;br&gt;är dödligheten starkt koncentrerad till ett mindre antal orsaker, i första&lt;br&gt;hand levercirrhos och självmord. Även en överdödlighet i bröstcancer&lt;br&gt;har konstaterats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hög alkoholkonsumtion under graviditeten kan ge fosterskador i form&lt;br&gt;av tillväxthämning, kroppsliga avvikelser och störningar på det centrala&lt;br&gt;nervsystemets funktion. Flera svenska och utländska undersökningar&lt;br&gt;påvisar dessutom ett samband mellan alkoholmissbruk under graviditeten&lt;br&gt;och en ökad spädbarnsdödlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen om det ofödda barnet uppgav i delbetänkandet (SOU&lt;br&gt;1987:11) Åtgärder vid missbruk m.m. under graviditet, att antalet alko-&lt;br&gt;holskadade bam troligen minskat betydligt sedan mitten av 1970-talet.&lt;br&gt;Fortfarande föds emellertid i vårt land ca 100 gravt missbildade bam per&lt;br&gt;år till följd av modems alkoholmissbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är ett känt faktum att alkoholister har en klar överdödlighet i jäm-&lt;br&gt;förelse med befolkningen i stort. Detta gäller såväl män som kvinnor.&lt;br&gt;Självmord utgör en mycket stor andel av den totala dödligheten hos&lt;br&gt;alkoholister. Alkohol är en viktig orsaksfaktor bakom självmord över&lt;br&gt;huvud taget. Mellan 15 och 25 % av alla självmord i samhället begås av&lt;br&gt;alkoholmissbrukare. Självmord som dödsorsak är dock vanligare bland de&lt;br&gt;alkoholister som är socialt mer välintegrerade än bland de mer utsatta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En mycket hög andel av den totala alkoholrelaterade dödligheten faller&lt;br&gt;på ensamstående män som inte tillhör arbetsmarknaden. Risken för att dö&lt;br&gt;i alkoholrelaterade sjukdomar eller skador är betydligt lägre bland socialt&lt;br&gt;välintegrerade grupper. Dödligheten bland alkoholister i sårbara sociala&lt;br&gt;situationer har ökat. Enligt socialberedningens betänkande (SOU 1987:27)&lt;br&gt;- Missbrukarna, Socialtjänsten, Tvånget - har överdödligheten bland&lt;br&gt;manliga socialt utslagna alkoholmissbrukare ökat dramatiskt under efter-&lt;br&gt;krigstiden. Bland de yngre alkoholmissbrukama har överdödligheten stigit&lt;br&gt;särskilt kraftigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta alkoholrelaterade sjukdomarna är resultatet av en långvarig&lt;br&gt;hög alkoholkonsumtion. Det krävs ofta tiotals år för att utveckla sådana&lt;br&gt;sjukdomar som levercirrhos eller pancreatit. De akuta alkoholskadorna&lt;br&gt;har däremot mer att göra med hur mycket man dricker vid konsumtions-&lt;br&gt;tillfället och hur man då beter sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alkoholskadorna drabbar inte bara högkonsumenter. Dessa löper visser- &amp;nbsp;Prop. 1990/91:175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ligen högre individuell risk att skadas, men då normalkonsumentema är&lt;br&gt;så många fler kommer en mycket betydande del av alkoholskadorna att&lt;br&gt;drabba dem. Särskilt gäller det skador av berusning, i samband med&lt;br&gt;olyckor och våld.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den hittillsvarande forskningen har visat att det finns ett säkert sam-&lt;br&gt;band mellan den totala alkoholkonsumtionen i samhället och dödligheten&lt;br&gt;i levercirrhos, pancreatit och cancer i matstrupen samt sjuklighet i lever-&lt;br&gt;cirrhos, pancreatit, alkoholpsykos (delirium) och alkoholförgiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns många belägg för att levercirrhosen i ett land ökar när den&lt;br&gt;totala alkoholkonsumtionen ökar och att den minskar när den totala kon-&lt;br&gt;sumtionen minskar. Detta har att göra med det empiriskt belagda för-&lt;br&gt;hållandet, att ju mer alkohol som totalt sett dricks i ett samhälle, desto&lt;br&gt;fler storkonsumenter kommer det att finnas och desto fler kommer att få&lt;br&gt;skador av sitt drickande. När totalkonsumtionen ökar, tycks såväl mått-&lt;br&gt;lighets- som storkonsumenter öka sin alkoholkonsumtion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns data som för svenskt vidkommande visar på att en period av&lt;br&gt;kraftig minskning av den totala alkoholkonsumtionen följs av motsvaran-&lt;br&gt;de minskning i dödlighet på grund av levercirrhos och pancreatit. Under&lt;br&gt;perioden 1976 - 1982 minskade alkoholförsäljningen i vårt land med&lt;br&gt;17 %. En jämförelse mellan data från åren 1979 och 1982 visar att död-&lt;br&gt;ligheten i levercirrhos minskade med nästan 30 %. Samtidigt minskade&lt;br&gt;dödligheten i pancreatit med mer än 30 %. Däremot skedde det ingen&lt;br&gt;minskning av dödligheten på grund av alkoholpsykos, alkoholism och&lt;br&gt;alkoholförgiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alkoholens roll som underliggande och bidragande dödsorsak är sanno-&lt;br&gt;likt underskattad. En relativt ny svensk doktorsavhandling visar på en&lt;br&gt;kraftig underdiagnostik av alkoholrelaterade sjukdomar. Minst 6 000&lt;br&gt;dödsfall per år har enligt tidigare beräkningar ansetts ha ett samband med&lt;br&gt;alkohol. Detta kan således vara en underskattning, vilket skulle innebära&lt;br&gt;att alkoholen är av långt större betydelse för folkhälsan än man tidigare&lt;br&gt;antagit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man räknar i dag med att en hög andel av de förtidspensionerade män-&lt;br&gt;nen är alkoholmissbrukare. Även sjukskrivningsfrekvensen har samband&lt;br&gt;med alkoholkonsumtionen. En svensk studie som omfattar åren 1963 -&lt;br&gt;1983 fann ett relativt starkt samband mellan alkoholförsäljning och från-&lt;br&gt;varo från arbetet på grund av ohälsa. Sambandet var särskilt starkt för&lt;br&gt;männens del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppskattningsvis omkring 20 % av patienterna på akutmottagningarna&lt;br&gt;inom kroppssjukvården och 40 % av patienterna på psykiatriska akut-&lt;br&gt;mottagningar har alkoholproblem. Drygt hälften av män utskrivna från&lt;br&gt;sluten psykiatrisk vård har behandlats för alkoholpsykos eller alkohol-&lt;br&gt;beroende. För kvinnornas del är motsvarande andel 13 %. Olika lokala&lt;br&gt;studier pekar på att omkring 15 % av de vuxna patienterna inom primär-&lt;br&gt;vården har alkoholproblem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En mycket hög andel av de olyckor som leder till långvarig sjukhus-&lt;br&gt;vård, invaliditet och död är alkoholbetingade. Cirka 70 % av offren för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;drunkningsolyckor är alkoholpåverkade. Uppskattningar gör gällande att Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;15 - 30 % av alla trafikdödade förare har hög alkoholhalt i blodet. När&lt;br&gt;det gäller snöskoterolyckor uppskattas andelen vara så hög som 90 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såväl svensk som utländsk forskning visar att det finns starka samband&lt;br&gt;mellan alkohol och våldsbrott; en majoritet av våldsverkama och en stor&lt;br&gt;del av offren är alkoholpåverkade vid brottstillfället. Amerikansk forsk-&lt;br&gt;ning har även visat på ett samband mellan alkoholförbrukning och familje-&lt;br&gt;våld, frånsett i de fall det rör sig om vad man skulle kunna kalla kroniska&lt;br&gt;misshandlare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På individnivå finns det således ett väldokumenterat samband mellan&lt;br&gt;alkoholpåverkan och våldsbrott. Det finns också undersökningar som för&lt;br&gt;Sveriges del antyder ett samband mellan alkoholförsäljningen och antalet&lt;br&gt;självmord. Likaså finns det ett samband mellan totalkonsumtion och&lt;br&gt;antalet misshandelsbrott i Sverige under 1900-talet. När totalkonsumtionen&lt;br&gt;ökat har det skett en motsvarande ökning av antalet misshandelsbrott. På&lt;br&gt;motsvarande sätt har misshandelsbrotten minskat i tider av en avtagande&lt;br&gt;alkoholkonsumtion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter år 1977 har emellertid detta samband inte funnits. Samtidigt som&lt;br&gt;totalkonsumtionen minskade inträffade en ökning av antalet anmälda&lt;br&gt;misshandelsbrott. En tolkning som förts fram i diskussionen kring det&lt;br&gt;ökade våldet är att detta till viss del kan förklaras av att restaurangkon-&lt;br&gt;sumtionen har ökat. Denna anses ha större effekt på antalet anmälda&lt;br&gt;våldsbrott än den konsumtion som äger rum i hemmen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.4 Alkoholpolitiken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;År 1977 antog riksdagen under stor enighet regeringens proposition&lt;br&gt;(191 bli!: 108) om alkoholpolitiken. Stor vikt lades vid det alkoholpolitiska&lt;br&gt;målet att minska den totala alkoholkonsumtionen och att därigenom&lt;br&gt;reducera alkoholens skadliga verkningar. Socialstyrelsen tilldelades det&lt;br&gt;centrala ansvaret för alkoholpolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1977 års alkoholpolitiska beslut lades de grunder för alkoholpolitiken&lt;br&gt;fast, vilka i det väsentliga alltjämt tillämpas. I beslutet understryks be-&lt;br&gt;tydelsen av socialpolitiska insatser av skilda slag i syfte att undanröja&lt;br&gt;orsakerna till alkoholmissbruk och motverka en konsumtion av alkohol&lt;br&gt;som leder till skador. Stor vikt läggs vid förebyggande åtgärder och vid&lt;br&gt;opinionsbildande insatser. I linje härmed utgår ett omfattande ekonomiskt&lt;br&gt;stöd till organisationer och föreningar som arbetar förebyggande och med&lt;br&gt;opinionsbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillgången på alkohol skall begränsas. Detta skall ske dels genom en&lt;br&gt;aktiv prispolitik, dels genom att vissa restriktioner upprätthålls i handeln&lt;br&gt;med alkohol. Alkoholbeskattningen och därmed prissättningen på alko-&lt;br&gt;holhaltiga drycker skall användas som ett medvetet instrument för att&lt;br&gt;hålla tillbaka konsumtionen av alkohol och för att styra över konsum-&lt;br&gt;tionen till svagare drycker. Priserna på alkoholdrycker skall vara höga&lt;br&gt;och följa med i den allmänna prisutvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har i Sverige en rad olika regler, som framför allt innebär inskränk- Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;ningar i rätten att tillverka, sälja och marknadsföra drycker men som&lt;br&gt;också innebär inskränkningar när det gäller köp och konsumtion. Dessa&lt;br&gt;regler har som sitt främsta syfte att utgöra ett skydd för ungdomen. Så är&lt;br&gt;t.ex. åldersgränsen vid inköp i systembutikerna 20 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handeln med rusdrycker är uppdelad på två statliga monopolföretag.&lt;br&gt;VIN &amp;amp; SPRIT AB svarar för partihandel av vin, sprit och utländskt&lt;br&gt;starköl och har även tillverkningsmonopol för spritdrycker. Det andra&lt;br&gt;företaget, Systembolaget AB, har monopol på detaljhandeln. Bolaget&lt;br&gt;sköter också partihandeln av vin, sprit och utländskt starköl till restau-&lt;br&gt;rangerna. Svenskt starköl säljs direkt till restaurangerna från de svenska&lt;br&gt;bryggerierna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nu gällande svenska alkoholpolitiken kan sammanfattas i följande&lt;br&gt;punkter:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;Det privata vinstintresset i alkoholhanteringen skall så långt möjligt&lt;br&gt;begränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Konsumtionen skall minskas genom begränsning av tillgängligheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta skall åstadkommas genom en aktiv prispolitik samt genom&lt;br&gt;restriktioner när det gäller tillverkning, försäljning och marknads-&lt;br&gt;föring av alkoholdrycker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;Samhället skall genom information och opinionsbildning verka för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att den totala konsumtionen minskas och att alkoholskadorna be-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omtanken om ungdomen löper som en röd tråd genom den svenska&lt;br&gt;alkoholpolitiken. Såväl lagstiftningen som samhällets olika stödinsatser är&lt;br&gt;utformade i syfte att utgöra ett skydd för ungdomen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1977 års beslut betonades att restriktionerna i handeln med alkohol&lt;br&gt;måste vara av sådant slag att de av en bred allmänhet kan uppfattas som&lt;br&gt;meningsfulla. I gengäld skall man satsa på att övervaka att nykterhets-&lt;br&gt;politiska olägenheter inte uppkommer i samband med försäljning av&lt;br&gt;alkoholdrycker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynsverksamheten är av den anledningen en viktig del av alkohol-&lt;br&gt;politiken. Den regionala tillsynen av alkoholhanteringen sköts av läns-&lt;br&gt;styrelsen och den lokala av socialnämnderna och polismyndigheterna.&lt;br&gt;Länsstyrelsen har huvudansvaret och har ensam befogenhet att vidta&lt;br&gt;sanktioner. Socialnämnder och polismyndigheter har skyldighet att till&lt;br&gt;länsstyrelsen rapportera om sådana förhållanden som kan ha betydelse&lt;br&gt;för tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om berörda myndigheter har stora befogenheter i sin kontroll&lt;br&gt;över verksamheten framhålls i den nämnda propositionen att tillsynsverk-&lt;br&gt;samheten främst skall inriktas på rådgivande och förebyggande insatser.&lt;br&gt;Sanktioner skall endast komma till begränsad användning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om alkoholhanteringen är i huvudsak samlade i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m.m. (LTD),&lt;br&gt;lagen (1977:293) om handel med drycker (LHD),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga pre- Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;parat (LFTA) samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen (1977:306) om dryckesskatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningsföreskrifter till lagen om handel med drycker återfinns i&lt;br&gt;förordningen (1977:305) om handel med drycker. Vidare har socialstyrel-&lt;br&gt;sen (rörande LTD och LHD) och läkemedelsverket (rörande LFTA)&lt;br&gt;utfärdat vissa föreskrifter och allmänna råd.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.5 Utredningar m.m. inom alkoholområdet&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;10.5.1 Socialutskottets betänkande om en aktiv alkoholpolitik&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I ett av riksdagen godtaget betänkande (SoU 1989/90:2) behandlade&lt;br&gt;socialutskottet i november 1989 olika frågor om åtgärder som kan leda&lt;br&gt;till en sänkt alkoholkonsumtion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare redogjorts för har Sverige ställt sig bakom WHO-målet att&lt;br&gt;minska alkoholkonsumtionen med 25 % fram till år 2000. I sitt alko-&lt;br&gt;holpolitiska betänkande poängterar socialutskottet att detta fortfarande är&lt;br&gt;ett angeläget mål. Den ökade konsumtionen under senare år försvårar&lt;br&gt;enligt utskottets mening Sveriges möjligheter att leva upp till målet.&lt;br&gt;Särskilt oroande är ungdomarnas ökade alkoholkonsumtion, eftersom&lt;br&gt;ungdomen är framtidens alkoholkonsumenter och det är i denna grupp&lt;br&gt;som framtidens högkonsumenter och missbrukare kommer att rekryteras.&lt;br&gt;Enligt utskottets mening är det nu mycket angeläget att vända de senaste&lt;br&gt;årens ökning av alkoholkonsumtionen till en minskning i syfte att nå det&lt;br&gt;uppsatta målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utskottet anser att regeringen nu måste besluta om konkreta åtgärder&lt;br&gt;som leder till en varaktig sänkning av alkoholkonsumtionen. Utgångs-&lt;br&gt;punkten för dessa insatser bör vara det alkoholpolitiska beslutet år 1977.&lt;br&gt;Insatserna kan dock i vissa avseenden behöva anpassas till samhällsföränd-&lt;br&gt;ringar och ny kunskap inom alkohol forskningen. Alla medel som kan leda&lt;br&gt;till en minskning av alkoholskadorna måste därvid enligt utskottet över-&lt;br&gt;vägas, såväl åtgärder som begränsar tillgängligheten av alkohol som&lt;br&gt;åtgärder för att minska efterfrågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis anser socialutskottet att alkoholfrågan måste flyttas&lt;br&gt;fram i blickpunkten. En större medvetenhet om alkoholens skadeverk-&lt;br&gt;ningar och förståelse för behovet av alkoholpolitiska åtgärder måste&lt;br&gt;skapas. Utskottet uttalar sig för förstärkta informations- och utbildnings-&lt;br&gt;insatser, åtgärder mot langning, stöd till alkoholfria miljöer, restriktivitet&lt;br&gt;vid utskänkning av alkoholdrycker, insatser mot ungdomsmissbruk och&lt;br&gt;missbruk på arbetsplatserna, åtgärder mot snabbvin, hembränning och&lt;br&gt;missbruk av teknisk sprit samt för ökad alkoholforskning. Utskottet ser&lt;br&gt;positivt på socialstyrelsens initiativ att ta fram ett handlingsprogram i&lt;br&gt;syfte att nå en sänkning av alkoholkonsumtionen med 25 % fram till år&lt;br&gt;2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen beslutade den 15 november 1989 att som sin mening ge Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;regeringen till känna vad utskottet anfört.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;10.5.2 &amp;nbsp;Socialstyrelsens handlingsprogram&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsens handlingsprogram, som överlämnades till regeringen i&lt;br&gt;januari 1990, anger fem delmål som enligt socialstyrelsens mening bör&lt;br&gt;ligga till grund för arbetet med att sänka alkoholkonsumtionen. Dessa är:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Att lyfta fram och tydliggöra folkhälsoperspektivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Att verka för att någon alkoholkonsumtion ej förekommer under upp-&lt;br&gt;växttiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Att skapa och vidmakthålla kunskaper om alkoholens skadeverk-&lt;br&gt;ningar, alkohollagstiftningen, alkoholpolitiska samband, drogföre-&lt;br&gt;byggande insatser, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Att begränsa tillgången bl.a. genom att utveckla prisinstrumentet och&lt;br&gt;effektivisera lagtillämpningen och tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Att verka för att ingen alkohol konsumeras i situationer som ställer&lt;br&gt;särskilda krav på reaktionsförmåga och omdöme.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I handlingsprogrammet föreslås åtgärder för att klarare än hittills fram-&lt;br&gt;hålla alkoholfrågan som en folkhälsofråga. I övrigt föreslås åtgärder&lt;br&gt;avseende såväl efterfrågan som tillgängligheten på alkohol. Förslag finns&lt;br&gt;om inventering och förbättring av skolans undervisningsmaterial, utbild-&lt;br&gt;ning av lärare, vårdarbetare, journalister m.fl. förmedlargrupper samt&lt;br&gt;intensifierat informationsarbete till föräldrar. I programmet behandlas&lt;br&gt;även speciella informationsinsatser i form av en riksomfattande kampanj&lt;br&gt;och information till särskilda målgrupper såsom ungdomar, vissa yrkes-&lt;br&gt;grupper, blivande mödrar m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller alkoholens tillgänglighet avser förslagen tillsynsmyndig-&lt;br&gt;heternas ansvar inom området. Därutöver framförs ett antal förslag som&lt;br&gt;avser skärpning av det alkoholpolitiska regelsystemet. Förslagen avser&lt;br&gt;bl.a. en höjning av åldersgränsen för servering av alkoholdrycker på&lt;br&gt;restaurang, åtgärder som syftar till att förändra prispolitiken på alko-&lt;br&gt;holdrycker, striktare riktlinjer för alkoholservering vid statlig representa-&lt;br&gt;tion, internationella överenskommelser för att förbereda en avveckling av&lt;br&gt;taxfree-systemet och reglera reklamen i satellitsänd TV, åtgärder mot&lt;br&gt;onykterhet till sjöss och ytterligare medel till forsknings- och utvecklings-&lt;br&gt;projekt inom området.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;10.5.3 &amp;nbsp;Socialstyrelsens rapport om åtgärder för att minska&lt;br&gt;alkoholens tillgänglighet i ungdomsgrupperna&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringen uppdrog i september 1988 åt socialstyrelsen att överväga&lt;br&gt;möjliga åtgärder i syfte att minska alkoholens tillgänglighet i ungdoms-&lt;br&gt;grupperna. Frågan om en bättre efterlevnad av åldersgränserna vid för-&lt;br&gt;säljning av alkoholdrycker skulle uppmärksammas särskilt. Vidare skulle&lt;br&gt;socialstyrelsen enligt uppdraget även överväga förstärkta insatser mot&lt;br&gt;langning av alkohol till ungdomar och uppmärksamma de problem som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är förknippade med det ökade antalet serveringsställen vilka främst riktar Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;sig till en ungdomlig publik. Styrelsen skulle även överväga behovet av&lt;br&gt;mer aktiv tillsyn från berörda myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppdraget redovisades till regeringen i januari 1990 i rapporten Åt-&lt;br&gt;gärder för att minska alkoholens tillgänglighet i ungdomsgrupperna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen anför att den ökade alkoholkonsumtionen i ungdoms-&lt;br&gt;gruppen från mitten av 1980-talet har samband med bl.a. förhållanden&lt;br&gt;inom restaurangbranschen. Antalet serveringsställen med tillstånd att&lt;br&gt;servera alkohol har ökat kraftigt under senare delen av 1980-talet, sam-&lt;br&gt;tidigt som inriktningen i många fall har förskjutits från egentlig restau-&lt;br&gt;rangverksamhet till dryckes- och nöjesverksamhet - ofta med inriktning&lt;br&gt;på ungdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen pekar på att denna utveckling har inneburit att restau-&lt;br&gt;rangkonsumtionens andel av totalkonsumtionen av alkohol har ökat be-&lt;br&gt;tydligt. Styrelsen anser vidare att bryggerierna har medverkat i utveck-&lt;br&gt;lingen genom aktiv marknadsföring och finansiellt engagemang i restau-&lt;br&gt;rangbranschen. Alkoholfria nöjesaltemativ har fått svårt att hävda sig och&lt;br&gt;ungdomen har fått alltmer alkoholpräglade umgängesmönster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen anser att alla berörda instanser, inom ramen för sina&lt;br&gt;befogenheter och resurser, bör öka sitt engagemang i fråga om både att&lt;br&gt;åstadkomma en striktare lagtillämpning och att vidta andra kompletteran-&lt;br&gt;de åtgärder i form av t.ex. riktad information och stöd till alkoholfria&lt;br&gt;ungdomsmiljöer. Detta inbegriper också åtgärder när det gäller efter-&lt;br&gt;levanden av reglerna om åldersgränser och åtgärder mot langning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom föreslår socialstyrelsen lagändringar för att höja åldersgrän-&lt;br&gt;sen för alkoholservering på restauranger, avskaffa bryggeriernas rätt till&lt;br&gt;partihandel med starköl, precisera bestämmelsen om restaurangmässighet&lt;br&gt;vid alkoholservering, skärpa bestämmelserna för marknadsföring av&lt;br&gt;alkoholdrycker och införa regler som gör det möjligt för länsstyrelsen att&lt;br&gt;göra ålderskontroller i samband med tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare anser socialstyrelsen att prisinstrumentet bör användas mer aktivt&lt;br&gt;och särskilt användas för att dämpa starkölskonsumtionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens resurser för bl.a. ärendehandläggning och tillsyn bör&lt;br&gt;enligt socialstyrelsens mening förstärkas. Styrelsen bedömer att minsk-&lt;br&gt;ningen hittills av länsstyrelsernas resurser, tillsammans med kommuner-&lt;br&gt;nas allt liberalare inställning, också är en viktig orsak till den beskrivna&lt;br&gt;negativa utvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen anser socialstyrelsen att ytterligare resurser bör avdelas för&lt;br&gt;information och för stöd till alkoholfria alternativ för ungdom.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;10.5.4 Våldskommissionen om alkohol och gatuvåld&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Våldskommissionen har behandlat frågan om alkohol och gatuvåld. I sitt&lt;br&gt;slutbetänkande (SOU 1990:92) Våld och brottsoffer gör kommissionen&lt;br&gt;vissa ställningstaganden och lämnar förslag till åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen konstaterar att det finns ett klart samband mellan alkohol&lt;br&gt;och våld, även om inte alla som dricker alkohol begår våldshandlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Majoriteten av gärningsmännen och en stor del av offren för våld är Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;alkoholpåverkade vid brottstillfället. Gatuvåldet är geografiskt relaterat&lt;br&gt;till servering av alkohol. Större delen av våldsfallen mellan obekanta sker&lt;br&gt;i nöjeslokaler eller utanför dessa eller när människor rör sig mellan eller&lt;br&gt;till och från nöjeslokaler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under senaste decenniet har nöjeslivet förändrats i vissa avseenden.&lt;br&gt;Antalet restauranger med tillstånd att servera alkohol har fördubblats&lt;br&gt;samtidigt som alkoholfria dansställen så gott som helt försvunnit. Stark-&lt;br&gt;ölsdrickandet bland ungdomar har ökat mycket kraftigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare, när fylleriet var kriminaliserat och dansställena ofta var alko-&lt;br&gt;holfria, gällde det för ungdomarna att i vart fall försöka se nyktra ut. Nu&lt;br&gt;är det i betydligt högre grad än tidigare accepterat att uppträda alkohol-&lt;br&gt;påverkad utomhus.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare har det under den senaste 1 O-årsperioden vuxit fram ytterligare&lt;br&gt;företeelser som kan antas vara våldsfrämjande, nämligen köerna utanför&lt;br&gt;nöjeslokalema och dörrvakterna i entréer. Vanligtvis har dörrvakterna&lt;br&gt;inte ordningsvaktsförordnade, utan är endast anställda av restauratören.&lt;br&gt;De besitter enligt våldskommissionens mening inte alltid det lugn och&lt;br&gt;omdöme som bör krävas i dessa situationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Våldskommissionen ser socialstyrelsens förslag för att minska alkoholens&lt;br&gt;tillgänglighet i ungdomsgrupperna (dvs. höjd åldersgräns, en begränsning&lt;br&gt;av antalet restauranger, högre pris m.m.) som tveksamma ur snävt brotts-&lt;br&gt;förebyggande synpunkt. Kommissionen ser en risk, att köerna växer om&lt;br&gt;nöjesställena blir färre, drickandet före restaurangbesöket ökar om priser-&lt;br&gt;na höjs, allt fler blir avvisade om åldersgränserna höjs och fler är be-&lt;br&gt;rusade redan när de kommer till restaurangen. Allt detta ökar risken for&lt;br&gt;våld utanför nöjeslokalema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Våldskommissionen ser det som mer angeläget att vidta åtgärder som&lt;br&gt;motverkar bråk och den oordning som kan råda runt nöjesställen, varvid&lt;br&gt;köer och dörrvakter utgör särskilda problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Våldskommissionen anser att lagen om handel med drycker bör komp-&lt;br&gt;letteras med en bestämmelse att tillståndshavaren svarar för att ordning&lt;br&gt;råder i och utanför serveringslokalen. Tillståndshavarens ansvar bör&lt;br&gt;således utsträckas till att även gälla utanför lokalen och i den närmaste&lt;br&gt;omgivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till att det utanför lokalen är fråga om rena ordningsuppgif-&lt;br&gt;ter måste det krävas ordningsvaktsförordnande av den som skall utföra&lt;br&gt;dessa uppgifter. Kommissionen anser vidare att det bör övervägas att&lt;br&gt;generellt kräva ordningsvaktsförordnande även av dörrvakterna vid restau-&lt;br&gt;rangerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen bör vid sin tillsyn rikta uppmärksamheten på ordningen&lt;br&gt;inom och utanför lokalen och vid behov ingripa aktivt med föreskrifter&lt;br&gt;eller återkalla serveringstillståndet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 — Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen föreslår även åtgärder för att sänka toleransen för be- Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;rusat uppträdande genom att skärpa bestämmelserna om förargelse-&lt;br&gt;väckande beteende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen i betänkandet övervägs för närvarande i justitiedepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;10.5.5 &amp;nbsp;Socialstyrelsens rapport om åtgärder mot missbruk av tek-&lt;br&gt;nisk&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;sprit m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen behandlade frågan om åtgärder mot missbruket av teknisk&lt;br&gt;sprit våren 1988 (SoU 1987/88:17, s. 30-31). Socialutskottet uttalade att&lt;br&gt;tillgängligheten av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat måste be-&lt;br&gt;gränsas. Vidare borde olika ersättningsmedel med mindre risk för miss-&lt;br&gt;bruk så långt möjligt ersätta nuvarande preparat, främst T-röd. Vad&lt;br&gt;utskottet anfört om åtgärder mot missbruk av teknisk sprit gav riksdagen&lt;br&gt;som sin mening regeringen till känna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen uppdrog därefter åt socialstyrelsen att överväga åtgärder för&lt;br&gt;att minska missbruket av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat. Som&lt;br&gt;ett led i regeringsuppdraget träffade socialstyrelsen en överenskommelse&lt;br&gt;med olika branschorganisationer om att T-röd och liknande preparat i&lt;br&gt;enlitersförpackningar fr.o.m. den 1 juli 1989 endast skulle säljas över&lt;br&gt;disk. Socialstyrelsen har härefter i en rapport till regeringen lagt fram&lt;br&gt;ytterligare förslag till åtgärder mot missbruk av tekniska alkoholproduk-&lt;br&gt;ter. Socialstyrelsen anser att det i första hand krävs insatser på vård- och&lt;br&gt;behandlingsområdet för att förhindra pågående missbruk. Som stöd och&lt;br&gt;komplement till dessa insatser och för att minska nyrekrytering till&lt;br&gt;gruppen som missbrukar tekniska alkoholprodukter föreslår socialstyrel-&lt;br&gt;sen att det skall bli lag på att de aktuella preparaten endast skall få säljas&lt;br&gt;över disk. Vidare föreslås att försäljningsförbudet i LFTA förtydligas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialutskottet uttalade hösten 1989 att utskottet fann det tillfredsställan-&lt;br&gt;de att socialstyrelsen nu lagt fram förslag till åtgärder i syfte att nedbringa&lt;br&gt;missbruket (SoU 1989/90:2). Utskottet anförde att det dock var viktigt att&lt;br&gt;regeringen följde denna fråga och även i fortsättningen uppmärksammade&lt;br&gt;problemet med missbruk av tekniska alkoholprodukter.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;10.5.6 &amp;nbsp;Alkoholhandelsutredningen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade i juni 1984 att tillsätta en utredning för översyn av&lt;br&gt;vissa regler inom alkohollagstiftningen, den s.k. alkoholhandelsutred-&lt;br&gt;ningen. I direktiven (Dir. 1984:30) angavs att utredningen skulle se över&lt;br&gt;lagstiftningen på alkoholområdet och därvid försöka åstadkomma förenk-&lt;br&gt;lingar och rationaliseringar i regelsystemet. Principerna för alkoholpoli-&lt;br&gt;tiken enligt 1977 års riksdagsbeslut skulle dock ligga fast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen överlämnade betänkandet (SOU 1985:15) Handel med&lt;br&gt;alkoholdrycker, promemorian (Ds S 1986:4) Partihandel med starköl och&lt;br&gt;slutbetänkandet (SOU 1986:35) Handel med teknisk sprit m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller lagen (1977:293) om handel med drycker (LHD) föreslog Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;utredningen att den kommunala vetorätten i serveringsärenden skulle&lt;br&gt;avskaffas liksom att behovsprövningen av den tilltänkta verksamheten&lt;br&gt;skulle slopas. De ordnings- och nykterhetsproblem som kunde uppkomma&lt;br&gt;till följd av en omfattande etablering av serveringsställen skulle i stället&lt;br&gt;mötas med en skärpt tillsynsverksamhet och ett effektivt utnyttjande av&lt;br&gt;sanktionsmöjlighetema enligt lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen ansåg att man borde kunna släppa på kravet att matserve-&lt;br&gt;ringen skall utgöra en viss andel av rörelsen. I stället borde länsstyrelser-&lt;br&gt;na göra en helhetsbedömning, där det avgörande kriteriet skulle vara&lt;br&gt;huruvida verksamheten kunde antas medföra nykterhetspolitiska olägen-&lt;br&gt;heter eller ej. Emellertid ansåg inte utredningen att man skulle luckra upp&lt;br&gt;det nuvarande kravet på att mat skall finnas att tillgå under hela den tid&lt;br&gt;som alkoholservering sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sidan av prövningen av sökandes personliga lämplighet, serverings-&lt;br&gt;ställets tjänlighet och mathållningen skulle det vid tillståndsprövningen&lt;br&gt;inte behövas tas någon särskild hänsyn till om den tilltänkta rörelsen&lt;br&gt;vänder sig till en ungdomlig publik. Utredningen ansåg i stället att kon-&lt;br&gt;trollen och tillsynen borde skärpas och att det härvid borde ägnas särskild&lt;br&gt;uppmärksamhet åt dansrestauranger och andra serveringsställen som i&lt;br&gt;större utsträckning besöks av ungdomar. Utredningen föreslog att det&lt;br&gt;särskilda prövningsförfarandet av föreståndare och dennes ersättare skulle&lt;br&gt;avskaffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafikservering liksom alkoholservering vid nöjes- och idrottsplatser&lt;br&gt;borde enligt utredningen bedömas efter samma grunder som all annan&lt;br&gt;alkoholservering. Utredningen föreslog vidare att de särskilda bestämmel-&lt;br&gt;serna om självservering och servering i drinkbar samt förbud mot upp-&lt;br&gt;maning till alkohol förtäring skulle upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen ansåg att ölhanteringen kan ske under friare former och&lt;br&gt;föreslog att tillståndsprövningen slopas såväl när det gäller parti- och&lt;br&gt;detaljhandeln som servering av öl klass II.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningens mening är det viktigt att tillståndsgivningen på&lt;br&gt;serveringsområdet följs upp med en effektiv tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m.m. (LTD)&lt;br&gt;fann utredningen inte anledning att föreslå några mer ingripande föränd-&lt;br&gt;ringar i bestämmelserna om tillverkning av alkohol. Emellertid föreslogs&lt;br&gt;vissa lagändringar för att komma till rätta med hembränning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gällde problem som berör hemtillverkning av vin ansåg utred-&lt;br&gt;ningen det inte vara någon framkomlig väg att införa någon form av&lt;br&gt;förbud mot försäljning eller användning av vare sig sammanhållna snabb-&lt;br&gt;vinsatser eller olika beredningsämnen för tillverkning av vin. Utredningen&lt;br&gt;fann inte heller skäl att skärpa marknadsföringslagstiftningen vad gäller&lt;br&gt;snabbvinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att komma åt hembränningen föreslog utredningen en skärpning av&lt;br&gt;reglerna för hantering av aktivt kol genom att införa ett tillståndssystem&lt;br&gt;för tillverkning, överlåtelse och import av aktivt kol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;preparat (LFTA) ville utredningen ersätta med en ny språkligt omarbetad&lt;br&gt;lag. I sak föreslogs endast vissa kompletteringar och förtydliganden av nu&lt;br&gt;gällande regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens betänkanden remissbehandlades. Flera av utredningens&lt;br&gt;centrala förslag kritiserades. Dåvarande chefen för socialdepartementet&lt;br&gt;ansåg att det var svårt att väga samman många av utredningens förslag&lt;br&gt;till mer genomgripande förändringar med kravet att regelsystemet skall&lt;br&gt;fylla sin alkoholpolitiska funktion. Vissa oroande tendenser under senare&lt;br&gt;hälften av 1980-talet vad gäller konsumtionens utveckling talade även för&lt;br&gt;stor försiktighet med större förändringar inom alkoholpolitikens område.&lt;br&gt;Mot den bakgrunden beslutade regeringen i samband med budgetpro-&lt;br&gt;positionen 1988 (prop. 1987/88:100 bil. 7) att inte lägga fram en mer&lt;br&gt;omfattande alkoholpolitisk proposition.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;10.5.7 Alkoholskatteutredningen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I oktober 1989 beslutade regeringen att tillkalla en särskild utredare för&lt;br&gt;att utreda frågan om beskattning av alkoholhaltiga drycker. Utgångs-&lt;br&gt;punkten för utredningen - som arbetar under namnet alkoholskatteutred-&lt;br&gt;ningen - var enligt direktiven (Dir. 1989:51) att skapa ett system där&lt;br&gt;beskattningen av alkoholdrycker, och därmed också dryckens pris, i&lt;br&gt;högre grad än för närvarande bestäms av dess alkoholhalt. Syftet är att&lt;br&gt;åstadkomma ett skattesystem som är enhetligt för samtliga alkoholdrycker&lt;br&gt;och dessutom neutralt i förhållande till olika produkter med likvärdig&lt;br&gt;alkoholstyrka. Vidare skall utredningen pröva om den nuvarande klass-&lt;br&gt;indelningen av maltdrycker är ändamålsenlig och om den går att inordna&lt;br&gt;i ett enhetligt skattesystem. I uppdraget ingår också att undersöka huru-&lt;br&gt;vida de gällande reglerna för skattskyldighet m.m. är ändamålsenliga och&lt;br&gt;att närmare belysa de prissättningsmetoder som tillämpas av alkohol-&lt;br&gt;bolagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har också att beakta dryckesskattens alkoholpolitiska be-&lt;br&gt;tydelse. De alkoholpolitiska aspekterna på beskattningen av de alkohol-&lt;br&gt;haltiga dryckerna har under senare tid betonats i allt större utsträckning.&lt;br&gt;Ett väsentligt inslag i den svenska alkoholpolitiken är strävan att minska&lt;br&gt;den totala alkoholkonsumtionen och att styra över den till alkoholsvagare&lt;br&gt;drycker. Beskattningen och därmed prissättningen av alkoholdrycker har&lt;br&gt;utnyttjats i detta syfte sedan länge. Avsikten är att säkerställa att alko-&lt;br&gt;holdryckerna håller en konstant hög prisnivå där prisutvecklingen inte&lt;br&gt;blir långsammare än för andra konsumtionsvaror och att med prisdiffe-&lt;br&gt;rentiering söka inrikta konsumtionen på de svagare dryckerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.6 Nuvarande insatser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:175&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;10.6.1 Informationsstrukturen på drogområdet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Informationen om alkohol och narkotika bedrivs på ett mycket brett fält.&lt;br&gt;Många aktörer är inblandade, såväl myndigheter som organisationer och&lt;br&gt;företag. Grunden för de statliga insatserna inom droginformationsområdet&lt;br&gt;utformades inom ramen för 1977 års alkoholpolitiska beslut och 1984 års&lt;br&gt;beslut om en samordnad och intensifierad narkotikapolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens insatser inom området avser dels produktion av informations-&lt;br&gt;material och direkt informationsverksamhet, dels bidragsgivning till&lt;br&gt;kommuner och organisationer som bedriver droginformation eller annan&lt;br&gt;drogförebygggande verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De statliga myndigheter och organ som arbetar med dessa frågor är&lt;br&gt;socialstyrelsen, statens ungdomsråd, skolöverstyrelsen och länsskolnämn-&lt;br&gt;dema. Bland övriga statliga myndigheter eller motsvarande som bedriver&lt;br&gt;informationsinsatser kan nämnas trafiksäkerhetsverket och Systembolaget.&lt;br&gt;De informerar i första hand inom alkoholområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har det samlade centrala ansvaret för den statliga drog-&lt;br&gt;informationen. Till socialstyrelsen är knutet ett alkohol- och narkotika-&lt;br&gt;politiskt råd, det s.k. AN-rådet, som består av representanter för myndig-&lt;br&gt;heter och organisationer som arbetar med drogfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkrörelserna och organisationslivet har en viktig roll i det drogföre-&lt;br&gt;byggande arbetet. En särskild roll har Centralförbundet för alkohol- och&lt;br&gt;narkotikaupplysning (CAN) som är en statsfinansierad folkrörelsebaserad&lt;br&gt;organisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande redogörs utförligare for de olika aktörernas insatser inom&lt;br&gt;området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har det centrala myndighetsansvaret inom det drogpoli-&lt;br&gt;tiska området. Styrelsen arbetar gentemot landsting, socialnämnder och&lt;br&gt;länsstyrelser genom bl.a. allmänna råd, utvecklingsprojekt, informations-&lt;br&gt;material samt kurser och konferenser. Styrelsen bedriver också upplys-&lt;br&gt;ningsverksamhet riktad till allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen fördelar också statsbidrag till organisationer för olika&lt;br&gt;informationsinsatser och andra förebyggande verksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolöverstyrelsen/skolverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det centrala myndighetsansvaret för skolans droginformation åvilar i dag&lt;br&gt;skolöverstyrelsen. Det regionala ansvaret ligger på länsskolnämndema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom skolans område arbetar man på olika sätt för att genom före-&lt;br&gt;byggande insatser motverka skador och missbruk av alkohol, narkotika&lt;br&gt;och tobak (ANT). Insatserna består av bl.a. kunskapsförmedling för att&lt;br&gt;förmå ungdomar att självständigt ta ställning mot användning av droger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med riksdagens beslut med anledning av propositionen om Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;ansvaret för skolan (prop. 1990/91:18, UbU4, rskr. 76) avvecklas med&lt;br&gt;utgången av juni 1991 skolöverstyrelsen och länsskolnämndema. På&lt;br&gt;skolområdet inrättas fr.o.m. den 1 juli 1991 en ny myndighet, statens&lt;br&gt;skolverk. Skolverkets organisation skall bestå av en central del och en&lt;br&gt;fältorganisation. Skolverkets huvuduppgifter blir utveckling av skolan,&lt;br&gt;uppföljning och utvärdering av skolverksamheten samt tillsyn. Denna&lt;br&gt;tillsyn omfattar också insatser på alkohol- och narkotikaområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens ungdomsråd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens ungdomsråd fördelar medel till drogförebyggande insatser som&lt;br&gt;görs av ungdomsorganisationerna. Vidare behandlar ungdomsrådet direkt&lt;br&gt;och indirekt frågor kring ungdomar och droger inom sin utrednings- och&lt;br&gt;publikationsverksamhet. Målgruppen för detta är förenings-och fritids-&lt;br&gt;sektorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga statliga organ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland övriga statliga myndigheter eller motsvarande kan nämnas trafik -&lt;br&gt;säkerhetsverket och Systembolaget. Deras insatser är i första hand in-&lt;br&gt;riktade på information om alkoholens verkningar och de risker som är&lt;br&gt;förknippade med missbruk eller bruk av alkohol i vissa situationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Informationen kan ha som mål att förebygga berusning, beroende och&lt;br&gt;olika former av skador. Vikten av att avstå helt från alkohol i vissa&lt;br&gt;situationer framhålls, t.ex. i trafiken, till sjöss, vid graviditet, i samband&lt;br&gt;med idrott etc. Systembolaget informerar också om olika regler för alko-&lt;br&gt;holförsäljningen, t.ex. åldersgränserna och förbudet mot langning och&lt;br&gt;motiven för dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Systembolagets information riktas i första hand till alla alkoholkonsu-&lt;br&gt;menter. Genom systembutikerna har bolaget en bred kontaktyta gentemot&lt;br&gt;sina kunder. Butiksskyltning och distribution av broschyrer i butikerna är&lt;br&gt;därför en central del av bolagets alkoholinformation. Genom annonser&lt;br&gt;och andra mediainsatser understöds informationen i butikerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan många år tillbaka har Systembolaget utvecklat ett samarbete med&lt;br&gt;idrottsrörelsen. Man samarbetar även med Riksförbundet Hem och Skola&lt;br&gt;för att sprida information till ungdomar och föräldrar om alkohol. System-&lt;br&gt;bolaget har också medverkat i de aktionsgrupper mot alkohol och droger&lt;br&gt;(Boman- och Athena-gruppema) som regeringen tillsatt och som redovisas&lt;br&gt;närmare i det följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;CAN grundades av folkrörelserna vid seklets början och har sedan star-&lt;br&gt;ten varit ett folkrörelsebaserat organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;CANs arbete har emellertid alltid innehållit en betydande samverkan&lt;br&gt;med staten. CAN har upprepade gånger under det senaste decenniet&lt;br&gt;organiserats om och förändrats, senast den 1 juli 1990 då CAN i enlighet&lt;br&gt;med riksdagens beslut blev en fristående organisation i förhållande till&lt;br&gt;socialstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från mitten av 1980-talet fram till den 1 juli 1990 var CAN knutet till&lt;br&gt;socialstyrelsen på så sätt att personalen var anställd vid styrelsen och&lt;br&gt;verksamheten stod under överinseende av styrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;CAN är en suverän organisation, vars styrelse är ansvarig för och fattar&lt;br&gt;beslut om verksamheten. Folkrörelseförankringen kommer till uttryck&lt;br&gt;genom de 41 medlemsorganisationerna och deras representation i styrel-&lt;br&gt;sen och genom den del av verksamheten som innebär kontakt med orga-&lt;br&gt;nisationer och folkrörelser. Styrelsen består av representanter utsedda&lt;br&gt;både av statliga intressenter och av medlemsorganisationerna och perso-&lt;br&gt;nalgruppen. Ordföranden utses av regeringen. UHÄ tillsätter tre repre-&lt;br&gt;sentanter, socialstyrelsen och skolöverstyrelsen vardera en representant.&lt;br&gt;Personalen utser en styrelserepresentant och ombudsförsamlingen minst&lt;br&gt;åtta företrädare för medlemsorganisationerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Organisationen far statsbidrag för att fullfölja de arbetsuppgifter och&lt;br&gt;den inriktning som riksdagen förutsatte år 1984. Det innebär att CAN&lt;br&gt;skall förmedla basfakta och följa och informera om förändringar på drog-&lt;br&gt;området. Upplysningsarbetet skall i första hand avse insatser för folk-&lt;br&gt;rörelser och organisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;CAN har även det samlade ansvaret att följa drogutvecklingen, vilket&lt;br&gt;innebär att man fortlöpande inhämtar och analyserar resultat från for-&lt;br&gt;skning och undersökningar, statistik från olika områden och andra upp-&lt;br&gt;gifter som ger kunskap om droganvändning och missbruk. Man har även&lt;br&gt;ansvaret för att genomföra den årliga undersökningen av skolungdomens&lt;br&gt;drogvanor, för den kontinuerliga undersökningen av drogvanor bland&lt;br&gt;värnpliktiga och för ett regionalt rapporteringssystem. Till detta kommer&lt;br&gt;den centrala uppgiften att utveckla metoder för att i framtiden få en bättre&lt;br&gt;uppfattning om missbruksutvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;CAN ger ut flera skrifter där forskningsprojekt och andra fakta på&lt;br&gt;alkohol- och narkotikaområdet presenteras. Man tillhandahåller också&lt;br&gt;studiematerial, trycksaker m.m. kring drogfrågor. CAN har också en&lt;br&gt;informations- och dokumentationscentral med en databaserad informations-&lt;br&gt;tjänst som består av referenser och sammanfattningar av litteratur för&lt;br&gt;forskning och undervisning inom området alkohol- och narkotikamiss-&lt;br&gt;bruk. Till kansliet är ett bibliotek knutet som är tillgängligt för forskare,&lt;br&gt;informatörer, organisationer, myndigheter och andra intresserade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;CAN har knutit till sig ett vetenskapligt råd som kan bistå i frågor som&lt;br&gt;kräver speciell kompetens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alkohol- och narkotikapolitiska rådet (AN-rådet)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AN-rådet bildades år 1985 som en ersättare för socialstyrelsens dåvaran-&lt;br&gt;de alkoholnämnd. AN-rådet består av ordförande och ledamöter som&lt;br&gt;representerar organisationer som på ett eller annat sätt arbetar med drog-&lt;br&gt;frågor. Rådet knöts till regeringskansliet/socialdepartementet och skulle&lt;br&gt;enligt riksdagens beslut utgöra ett kontaktorgan mellan regeringen och&lt;br&gt;berörda folkrörelser och organisationer, dvs. fungera som ett forum för&lt;br&gt;ömsesidig information om pågående och planerad verksamhet inom&lt;br&gt;drogområdet samt för diskussion om behov av åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den organisation som rådet fick gjorde rådets roll oklar och skapade&lt;br&gt;problem i förhållande till andra myndigheters verksamhet. Med anledning&lt;br&gt;därav beslutade riksdagen att AN-rådet från och med 1 juli 1989 skulle&lt;br&gt;inordnas i socialstyrelsen som ett rådgivande organ åt styrelsen i alkohol-&lt;br&gt;och narkotikafrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Organisationslivets roll i drogupplysningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkrörelserna och organisationslivet har en lång tradition när det gäller&lt;br&gt;att aktivt motverka drogmissbruk. En grundläggande princip är att vaije&lt;br&gt;organisation och vaije förening självständigt och utifrån sina egna förut-&lt;br&gt;sättningar själva väljer arbetssätt och insatser. Organisationernas integri-&lt;br&gt;tet får inte ifrågasättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Organisationerna samverkar på olika sätt med statliga myndigheter och&lt;br&gt;andra. Det sker i mer permanenta former som t.ex. i AN-rådet och i&lt;br&gt;CANs verksamhet. Det sker även inom ramen för tillfälliga satsningar&lt;br&gt;som t.ex. Boman- och Athena-gruppemas verksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Organisationerna behöver ett starkt stöd från samhällets sida för att&lt;br&gt;kunna bedriva sin verksamhet. Statsbidrag utgår dels i form av centralt&lt;br&gt;organisationsstöd, dels som projektmedel till verksamheter med drog-&lt;br&gt;förebyggande syfte.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;10.6.2 Athena-gruppen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringen tillsatte i böijan av år 1989 en arbetsgrupp med uppgift att&lt;br&gt;genomföra en aktion mot droger. Gruppen antog namnet Athena-gruppen.&lt;br&gt;Athena-gruppen föregicks av den s.k. Boman-gruppen (Beredningsgruppen&lt;br&gt;för opinionsbildning mot alkohol och narkotika) som under åren 1987-&lt;br&gt;88 arbetat med att utveckla opinionsbildningen mot alkohol och narkotika.&lt;br&gt;Athena-gruppen erhöll ökade ekonomiska resurser och fick en bredare&lt;br&gt;sammansättning med representanter från såväl centrala myndigheter som&lt;br&gt;organisationer som arbetar med drogfrågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aktionens syfte på alkoholområdet är bl.a. att pressa tillbaka alkohol-&lt;br&gt;konsumtionen bland ungdomar och skjuta upp alkohol debuten, hejda&lt;br&gt;langningen av alkohol till unga, skapa ökad respekt för gällande ålders-&lt;br&gt;gränser vid inköp av alkohol samt skapa förståelse för den svenska alko-&lt;br&gt;holpolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gruppen arbetar även för att stoppa langningen av narkotika och stoppa Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;nyrekryteringen av narkotikamissbrukare. Vidare skall gruppen uppmärk-&lt;br&gt;samma sambandet mellan alkohol- och narkotikamissbruk och riskerna&lt;br&gt;för spridning av HIV. Ytterligare ett viktigt syfte är att stärka och ut-&lt;br&gt;veckla det lokala drogförebyggande arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Athena har lagt stor vikt vid att nå s.k. vidareinformatörer, dvs. perso-&lt;br&gt;ner som på olika sätt kommer i kontakt med ungdomar, t.ex. föräldrar,&lt;br&gt;lärare, fritidsledare och föreningsledare. Dessa stimuleras att på olika sätt&lt;br&gt;arbeta med drogfrågan eller andra förebyggande aktiviteter. Insatser har&lt;br&gt;också riktats direkt till ungdomarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Breda mediainsatser har gjorts för att understödja och förstärka de lokala&lt;br&gt;aktiviteterna. Dessa har behandlat alkoholpolitik, riskerna med narkotika,&lt;br&gt;kompislangning och upptäckares - dvs. kamraters, fritidsledares, lärares&lt;br&gt;m.fl. ansvar att hjälpa och ingripa om man upptäcker att någon böljat&lt;br&gt;missbruka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom seminarier och konferenser har man riktat uppmärksamheten&lt;br&gt;mot viktiga problemområden. Man har också sökt nå särskilda målgrupper&lt;br&gt;t.ex. journalister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Athena-gruppens arbete kommer att pågå fram till den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under våren 1991 genomför gruppen tillsammans med regeringens ak-&lt;br&gt;tionsgrupp mot narkotika en landsomfattande aktion mot droger. Syftet&lt;br&gt;med aktionen är att det förebyggande arbetet i kommuner och bland&lt;br&gt;frivilliga organisationer skall intensifieras.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;10.6.3 &amp;nbsp;Reguljära informations- och opinionsbildande insatser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Under femte huvudtiteln i statsbudgeten finns anslag som helt eller delvis&lt;br&gt;avser samhällets drogförebyggande verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom anslaget E 1. Socialstyrelsen finns medel för socialstyrelsens&lt;br&gt;droginformation. Socialstyrelsen avsätter budgetåret 1990/91 cirka&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.3 milj. kr. för olika informationsinsatser. Vid årsskiftet 1990-91 arbeta-&lt;br&gt;de fem personer med droginformation och övrigt drogförebyggande stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från anslaget H 1. Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplys-&lt;br&gt;ning, CAN utgår medel till CANs verksamhet. För budgetåret 1991/92&lt;br&gt;föreslår regeringen ett anslag på 10,5 milj. kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från anslaget H 3. Bidrag till organisationer utgår bidrag till bl.a.&lt;br&gt;organisationer som arbetar med drogfrågan. För budgetåret 1991/92&lt;br&gt;föreslår regeringen ett anslag på cirka 58,3 milj. kr. till organisationernas&lt;br&gt;drogförebyggande arbete.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;10.6.4 Forskning inom alkohol- och drogområdet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Forskningen på alkohol- och drogområdet är uppsplittrad på ett stort antal&lt;br&gt;institutioner och finansiärer. Regeringen beviljade år 1988 särskilda medel&lt;br&gt;för fem stipendier inom området alkohol forskning med social-, samhälls-&lt;br&gt;och beteendevetenskaplig inriktning för att kompensera bristen på forskar-&lt;br&gt;tjänster på mellannivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delegationen för social forskning (DSF) utarbetade år 1987 ett program Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;för alkoholforskning med social-, samhälls- och beteendevetenskaplig&lt;br&gt;inriktning. I programmet anges två huvudområden som bör prioriteras,&lt;br&gt;nämligen behandlings- och rehabiliteringsforskning samt forskning om&lt;br&gt;alkoholbruk och missbruk. Inom det sistnämnda området betonas bland&lt;br&gt;annat behovet av forskning rörande sambandet mellan alkoholpolitik och&lt;br&gt;samhällsförändring å ena sidan och människors alkoholvanor och attityder&lt;br&gt;till alkohol å andra sidan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en skrivelse till socialdepartementet har Svenska föreningen för Alko-&lt;br&gt;hol- och Drogforskning (SAD) nyligen framfört synpunkter på alkohol-&lt;br&gt;forskningen och på behovet av ytterligare forskning. SAD, som är en&lt;br&gt;sammanslutning av tongivande svenska alkoholforskare, understryker&lt;br&gt;behovet av tvärvetenskapliga ansatser inom alkoholforskningen, eftersom&lt;br&gt;orsakerna bakom alkoholmissbruk enligt SAD sannolikt står att finna i ett&lt;br&gt;samspel mellan många olika faktorer; företrädesvis medicinskt-biologiska,&lt;br&gt;genetiska, beteendevetenskapliga och samhälleliga faktorer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SAD anser att ökade forskningsinsatser behövs inom såväl den biolo-&lt;br&gt;giska som den samhällsvetenskapliga alkoholforskningen. Vidare behövs&lt;br&gt;enligt SAD forskning om motivationsskapande metoder vid behandling av&lt;br&gt;alkohol- och drogmissbrukare samt forskning om metoder som kan an-&lt;br&gt;vändas av personer som på egen hand vill förändra sina alkohol- och&lt;br&gt;drogvanor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller finansiering av forskningsprojekt står Socialvetenskapliga&lt;br&gt;forskningsrådet (SFR, tidigare Delegationen för social forskning, DSF)&lt;br&gt;för en stor del av den samhälls- och beteendevetenskapligt inriktade&lt;br&gt;forskningen om beroendeframkallande medel. Andra viktiga finansiärer&lt;br&gt;är Forskningsrådsnämnden (FRN), Systembolagets fond för alkoholforsk-&lt;br&gt;ning (SFA), Medicinska forskningsrådet (MFR) och riksbankens jubi-&lt;br&gt;leumsfond (RJ). Humanistiskt-och samhällsvetenskapliga forskningsrådet&lt;br&gt;(HSFR) ger också vissa begränsade forskningsbidrag för ändamålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell 4: Externfinansierad alkoholforskning i Sverige, tkr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(kan även inkludera visst drogmissbruk)&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Finansiär&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1990/91&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1989/90&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1988/89&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1987/88&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;DSF&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4 458&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4 334&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 311&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 293&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;MFR&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4 685&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4 134&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4 283&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;RJ&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 572&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 196&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;HSFR&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;—&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;FRN&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 200&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 796&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 851&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;SFA&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 010&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 007&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 835&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Summa&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17 240&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16 026&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;14 352&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9 427&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Källa: SFR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under de senaste åren har bidrag till alkohol forskning som extemfinan-&lt;br&gt;sierats uppgått till sammanlagt cirka 14-17 miljoner kr. årligen. Därav är&lt;br&gt;emellertid cirka 4-5 miljoner kr. att se som tillfälliga satsningar, bl.a.&lt;br&gt;genom att Systembolaget under en femårsperiod avsatt 2 milj.kr. per år&lt;br&gt;till en fond (SFA) for alkohol forskning. Denna satsning upphör i och&lt;br&gt;med sista utdelningen år 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medicinsk forskning, behandlingsforskning och psykologiskt orienterad&lt;br&gt;forskning dominerar anslagsbilden. Den psykiatriska forskningen utgör&lt;br&gt;cirka 30 % av alla forskningsprojekt, vilket kan förklaras av att de psykia-&lt;br&gt;triska klinikerna står för en stor del av vården av alkoholmissbrukare. Den&lt;br&gt;sociologiskt orienterade forskningen och forskning kring prevention spelar&lt;br&gt;däremot en undanskymd roll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forskning inom narkotikaområdet finansieras i huvudsak genom social-&lt;br&gt;vetenskapliga forskningsrådet. Under den senaste femårsperioden har&lt;br&gt;bidrag till forskning inom narkotikaområdet uppgått till cirka 1,5 milj. kr.&lt;br&gt;årligen. Förbudgetåret 1990/91 beviljade SFR cirka 1,7 milj. kr. Emeller-&lt;br&gt;tid avser en större andel av forskningsstödet biandmissbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under åren 1985/86 - 1989/90 fördelade DSF sammanlagt drygt 21&lt;br&gt;milj.kr till forskning inom drogområdet. Fördelningen mellan olika forsk-&lt;br&gt;ningsområden framgår av nedanstående tabell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell 5: Medelsfördelningen av DSF åren 1985/86 —1989/90&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Inriktning&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tilldelade medel (tkr)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;%&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Alkohol&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10 740&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Narkotika&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4 530&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Läkemedel&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 708&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Missbruk, ospec.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4 179&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Summa&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;21 157&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Källa: SFR&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.7 Riktlinjer för den fortsatta alkoholpolitiken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Målet för den svenska alkoholpolitiken skall&lt;br&gt;även fortsättningsvis vara att minska den totala alkoholkonsum-&lt;br&gt;tionen för att därigenom begränsa alkoholens skadeverkningar.&lt;br&gt;Detta kan bl.a. ske genom en aktiv prispolitik och genom att det&lt;br&gt;restriktionssystem som kringgärdar hanteringen av alkoholdrycker&lt;br&gt;upprätthålls. Avsevärt större vikt skall läggas vid förebyggande&lt;br&gt;insatser utifrån ett folkhälsoperspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grunderna för den svenska alkoholpolitiken skall hävdas inför de&lt;br&gt;fortsatta överläggningarna om ett svenskt närmande till de euro-&lt;br&gt;peiska gemenskaperna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Även om den genomsnittliga alkohol- Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;konsumtionen i Sverige är låg i jämförelse med andra länder, skapar&lt;br&gt;alkoholen allvarliga problem. Det finns ett otvetydigt samband mellan å&lt;br&gt;ena sidan den totala alkoholkonsumtionen i samhället och å andra sidan&lt;br&gt;utbredningen av alkoholrelaterade sjukdomar och dödsfall. Detta samband&lt;br&gt;är empiriskt belagt av såväl svensk som utländsk forskning. En minskning&lt;br&gt;av den genomsnittliga alkoholkonsumtionen kan således förväntas resulte-&lt;br&gt;ra bl.a. i en minskning av frekvensen alkoholrelaterade sjukdomar samt&lt;br&gt;en minskad alkoholrelaterad dödlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är insikten om alkoholkonsumtionens betydelse för uppkomsten av&lt;br&gt;sociala problem och ohälsa som ligger til! grund för WHOs rekommenda-&lt;br&gt;tion till medlemsländerna att under en tjugoårsperiod fram till år 2000&lt;br&gt;verka för att alkoholkonsumtionen minskar med minst 25 %. WHO-målet&lt;br&gt;ställdes upp mot bakgrund av att alkoholkonsumtionen hade ökat markant&lt;br&gt;i de flesta europeiska länder under efterkrigstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare påvisats har man under senare tid kunnat skönja en viss&lt;br&gt;utjämning mellan Europas länder när det gäller alkoholvanorna, både med&lt;br&gt;avseende på hur mycket som dricks och vad som dricks. Länder med en&lt;br&gt;mycket hög alkoholkonsumtion minskar sin totala konsumtion och länder&lt;br&gt;med en förhållandevis låg alkoholkonsumtion ökar sin konsumtion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang bör noteras att Sverige i jämförelse med de flesta&lt;br&gt;övriga europeiska länder redan nu har en låg genomsnittlig alkoholkon-&lt;br&gt;sumtion. Sett i detta perspektiv måste den svenska alkoholpolitiken - trots&lt;br&gt;en viss ökning av konsumtionen under senare hälften av 1980-talet - i allt&lt;br&gt;väsentligt bedömas som framgångsrik. Mot bakgrund av att Sverige&lt;br&gt;anslutit sig till den av WHO rekommenderade målsättningen är det lika-&lt;br&gt;fullt betänkligt att alkoholförsäljningen visat en tendens att öka under&lt;br&gt;andra hälften av 1980-talet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som redogjorts för i det föregående har dock alkoholförsäljningen&lt;br&gt;minskat något under det senaste året. Det har också som framgått skett&lt;br&gt;en påtaglig minskning av alkoholkonsumtionen bland ungdomar. Även&lt;br&gt;om man inte kan dra alltför långtgående slutsatser av det senaste årets&lt;br&gt;gynnsamma utveckling, förefaller det inte omöjligt att nå 25-procents-&lt;br&gt;målet inom ramen för den förda alkoholpolitiken. Enligt regeringens&lt;br&gt;mening finns det därför knappast skäl för en drastisk skärpning av den&lt;br&gt;svenska alkoholpolitiken. Regeringen kan inte heller se några skäl för en&lt;br&gt;liberalisering av denna politik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det europeiska perspektivet kommer ofrånkomligen att vara av betydel-&lt;br&gt;se vid framtida överväganden om den svenska nationella alkoholpolitiken.&lt;br&gt;Det gäller oavsett om Sverige blir medlem i EG eller ej. Den utjämning&lt;br&gt;som håller på att ske inom Europa när det gäller alkoholvanorna bör ses&lt;br&gt;som en del av en mer omfattande process av tilltagande kulturellt utbyte&lt;br&gt;över gränserna. Det är regeringens avsikt att inför ett svenskt närmande&lt;br&gt;till EG hävda grunderna för den svenska alkoholpolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått av tidigare redogörelse finns det inom EG ingen gemen-&lt;br&gt;sam alkoholpolitik. Alkoholfrågan har tidigare i huvudsak betraktats som&lt;br&gt;ett jordbruksproblem och endast ett fåtal medlemsländer har haft am-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bitioner att utveckla nationella alkoholpreventiva program. Ministerrådets &amp;nbsp;Prop. 1990/91:175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppmaning till medlemsländerna att anpassa EGs agerande på området till&lt;br&gt;WHOs verksamhet och att därvid noga väga produktions-, distributions-&lt;br&gt;och reklamintressen inom alkoholområdet mot allmänna hälsointressen&lt;br&gt;visar emellertid på en växande medvetenhet om alkoholens betydelse för&lt;br&gt;folkhälsan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ambitionen inom EG är att på sikt utjämna punktskatterna på bl.a.&lt;br&gt;alkohol. Tanken på en omedelbar harmonisering har emellertid övergivits&lt;br&gt;på grund av starkt motstånd från högskatteländema inom EG. Enligt vad&lt;br&gt;kommissionen nu föreslagit skall man före utgången av år 1992 införa en&lt;br&gt;obligatorisk miniminivå på olika punktskatter. Om detta förslag går&lt;br&gt;igenom innebär det att länder med en hög alkoholskatt kan behålla sin&lt;br&gt;höga skatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A andra sidan ingår det även i kommissionens förslag att alla framtida&lt;br&gt;ändringar av punktskatterna skall ske i riktning mot en s.k. målskattenivå,&lt;br&gt;som medlemsländerna inte far avlägsna sig ifrån. Målskattenivån skall&lt;br&gt;ligga något högre än den obligatoriska miniminivån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principerna för alkoholbeskattningen kommer inte att beröras i de&lt;br&gt;pågående förhandlingarna om ett EES-avtal mellan Efta och EG. Hur&lt;br&gt;frågan kommer att ställa sig vid ett eventuellt svenskt medlemskap är&lt;br&gt;ännu för tidigt att uttala sig om. Kommissionens förslag om en s.k.&lt;br&gt;målskattenivå för olika punktskatter kommer - om det genomförs - i&lt;br&gt;realiteten att innebära att högskatteländema fortsättningsvis inte kommer&lt;br&gt;att kunna höja sina skatter. Frågan om en eventuell harmonisering av&lt;br&gt;punktskatterna är emellertid mycket kontroversiell och det är därför&lt;br&gt;ytterst oklart hur och när man kommer att fortsätta att behandla frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alkoholmonopolen utgör ett väsentligt inslag i den svenska alkoholpoli-&lt;br&gt;tiken. Monopolen har tillkommit i syfte att skydda folkhälsan. Motiven&lt;br&gt;bakom dessa är således inte konkurrensbegränsande. I EES-förhandlingar-&lt;br&gt;na har Efta-ländema gemensamt framhållit att de monopol på alkoholom-&lt;br&gt;rådet som finns i vissa Efta-länder inte står i motsättning till artikel 37 i&lt;br&gt;Romfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När grunderna för vår alkoholpolitik lades fast genom riksdagens beslut&lt;br&gt;år 1977 underströks att restriktionerna i handeln med alkohol måste vara&lt;br&gt;av sådant slag att de av en bred allmänhet kan uppfattas som menings-&lt;br&gt;fulla. Såväl skatteutskottet som socialutskottet har tidigare anfört att&lt;br&gt;alkoholransonering skulle kunna skapa negativa attityder mot alkoholpoli-&lt;br&gt;tiska strävanden över lag. Regeringen delar den uppfattningen och finner&lt;br&gt;att det f.n. inte är realistiskt att väsentligt trappa upp de restriktiva med-&lt;br&gt;len.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen hittills i Sverige visar att det går att på ett framgångsrikt&lt;br&gt;sätt minska den totala alkoholkonsumtionen genom en aktiv prispolitik&lt;br&gt;och genom generella åtgärder i syfte att minska alkoholens tillgänglighet.&lt;br&gt;I fråga om beskattning och prissättning anser regeringen således att&lt;br&gt;gällande regler bör bibehålls. Samtidigt framhålls i det följande att till-&lt;br&gt;synen behöver skärpas när det gäller hur restaurangerna efterlever de&lt;br&gt;intentioner som kommer till uttryck i lagen om handel med drycker. Det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finns uppgifter som tyder på att tillståndsgivning och tillsyn när det gäller Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;restaurangverksamheten i dag inte sker helt i lagstiftningens anda. Dess-&lt;br&gt;utom redovisas vissa åtgärder rörande marknadsföringen av snabbvinsat-&lt;br&gt;ser, otillåten sprittillverkning samt missbruk av tekniska alkoholproduk-&lt;br&gt;ter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser framför allt - utifrån ett folkhälsoperspektiv - att&lt;br&gt;information, opinionsbildning och andra förebyggande åtgärder i fram-&lt;br&gt;tiden bör ges en mer framträdande roll i den svenska alkoholpolitiken.&lt;br&gt;Riktlinjerna för ett framtida alkohol- och narkotikapreventivt arbete&lt;br&gt;presenteras närmare i det följande.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.8 Folkhälsoinstitutets program alkohol- och&lt;br&gt;narkotikaprevention; inriktning och innehåll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare har redovisats föreslår regeringen att ett folkhälsoinstitut&lt;br&gt;skall bildas. Institutets arbete skall bedrivas i form av särskilda program.&lt;br&gt;Ett av dessa program skall vara inriktat på alkohol- och drogprevention,&lt;br&gt;ett annat på insatser för bam och ungdomar. En översiktlig beskrivning&lt;br&gt;av innehållet i programmen har lämnats i avsnitt 9. I det följande ger&lt;br&gt;regeringen en fördjupad redovisning av det alkohol- och narkotikapreven-&lt;br&gt;tiva programmets inriktning och innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alkoholprevention&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det alkohol förebyggande arbetet bör utgå från ett folkhälsoperspektiv.&lt;br&gt;Det innebär att alkoholvanorna bäst kan förstås i ett brett socialt perspek-&lt;br&gt;tiv, där livsstilen ses som en del av kulturen. Folkhälsoperspektivet är det&lt;br&gt;perspektiv som WHO lagt på alkoholfrågorna. Organisationen har bland&lt;br&gt;annat framhållit att förebyggande program som enbart inriktas på att&lt;br&gt;förändra dryckesvanoma sannolikt har mycket begränsade effekter. Infor-&lt;br&gt;mation och upplysning om alkohol bör därför enligt WHO inordnas i ett&lt;br&gt;bredare program för hälsa och sociokulturell utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1977 års alkoholpolitiska beslut underströks att restriktionerna i han-&lt;br&gt;deln med alkohol måste vara av sådant slag att de av en bred allmänhet&lt;br&gt;kan uppfattas som meningsfulla. Det är därför av stor vikt för det alko-&lt;br&gt;holpreventiva arbetets utformning att detta grundas på kunskap om män-&lt;br&gt;niskors erfarenhet av alkohol och om deras föreställningar om alkohol.&lt;br&gt;En viktig uppgift för folkhälsoinstitutets alkohol- och narkotikaprogram&lt;br&gt;kommer därför att vara att initiera forskning och andra undersökningar&lt;br&gt;av olika befolkningsgruppers kunskaper, attityder och beteenden i för-&lt;br&gt;hållande till alkohol och andra droger. Denna kunskap skall sedan ligga&lt;br&gt;till grund för utformningen av olika primär- och sekundärpreventiva&lt;br&gt;insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De primärpreventiva insatserna syftar till att förebygga alkoholskador&lt;br&gt;och alkoholberoende genom att nedbringa den totala alkoholkonsum-&lt;br&gt;tionen. De riktar sig således till befolkningen i stort eller till olika katego-&lt;br&gt;rier av befolkningen, t.ex. ungdomar eller gravida kvinnor. Speciell&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppmärksamhet bör riktas till grupper som mer än andra tenderar att öka Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;sin alkoholkonsumtion, främst unga kvinnor. Allmän upplysningsverk-&lt;br&gt;samhet liksom åtgärder för att begränsa alkoholens tillgänglighet är&lt;br&gt;exempel på förebyggande åtgärder av primärpreventivt slag. Fritidsverk-&lt;br&gt;samhet som bedrivs av olika ideella föreningar är också att betrakta som&lt;br&gt;primärpreventiva insatser därigenom att de bidrar till att minska social&lt;br&gt;isolering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekundärpreventiva insatser vänder sig till människor som befinner sig&lt;br&gt;i riskzonen för att utveckla ett skadligt bruk av alkohol eller ett allvarligt&lt;br&gt;alkoholberoende. Det kan t.ex. gälla att i arbetslivet samt inom primär-&lt;br&gt;vård och socialtjänst skapa förutsättningar för tidig upptäckt av ett be-&lt;br&gt;gynnande alkoholberoende. En förutsättning för att kunna skapa sekun-&lt;br&gt;därpreventiva program är att det finns metoder för att identifiera särskilt&lt;br&gt;utsatta grupper och kunskap om riskbeteenden. Likaså krävs det utbild-&lt;br&gt;ningsinsatser för olika personalgrupper, som kan tänkas komma i kontakt&lt;br&gt;med människor med begynnande alkoholproblem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information och opinionsbildning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det pågår, som tidigare nämnts, en utjämning mellan Europas länder när&lt;br&gt;det gäller alkoholvanorna. Denna utjämning är en del i en mer omfattande&lt;br&gt;process av tilltagande kulturellt utbyte över gränserna. I detta samman-&lt;br&gt;hang är det angeläget att som ett led i det primärpreventiva arbetet sprida&lt;br&gt;kännedom om lagstiftningen om alkohol och narkotika och motiven&lt;br&gt;bakom denna i syfte att skapa förståelse för de restriktioner som omger&lt;br&gt;alkohol och narkotika i vårt samhälle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare ett viktigt område för den allmänna upplysningsverksam-&lt;br&gt;heten är den s.k. riskinformationen. Alkoholen är för många förknippad&lt;br&gt;med en mängd positiva upplevelser. Sådana erfarenheter är av betydelse&lt;br&gt;för hur alkoholpolitikens budskap når fram. Riskinformationen bör därför&lt;br&gt;inte domineras av ett ensidigt skadeperspektiv utan den bör vara saklig&lt;br&gt;och ge kunskap om alkoholens fysiologiska och psykologiska verkningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett viktigt mål för riskinformationen bör vara att förebygga beroende&lt;br&gt;och olika former av skador. Vidare bör informationen betona vikten av&lt;br&gt;att helt avhålla sig från alkohol under uppväxtåren, under graviditet, i&lt;br&gt;arbetslivet samt i vissa situationer såsom i trafik till lands och till sjöss.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den riskinformation som folkhälsoinstitutet skall framställa bör bl.a.&lt;br&gt;kunna spridas via Systembolagets butiker. Även viss allmän information&lt;br&gt;om alkoholpolitiken och dess regelsystem bör tillhandahållas i system-&lt;br&gt;butikerna. Uppgiften att producera riskinformationen skall dock uteslutan-&lt;br&gt;de åvila institutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olika lokala projekt bör initieras. Projekten bör sätta in alkohol- och&lt;br&gt;drogfrågoma i ett lokalt folkhälsoperspektiv och bör därför bygga på&lt;br&gt;kunskap om demografiska och sociala förhållanden som är av betydelse&lt;br&gt;för lokalsamhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda teman för det alkohol- och drogpreventiva arbetet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såväl det primärpreventiva som det sekundärpreventiva arbetet kräver en&lt;br&gt;bred uppsättning strategier. I det följande anges ett antal teman som bör&lt;br&gt;få hög prioritet i folkhälsoinstitutets alkohol- och drogpreventiva pro-&lt;br&gt;gram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen alkohol under uppväxttiden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig princip i den svenska alkoholpolitiken är att skydda ungdomen.&lt;br&gt;Under uppväxten är kroppen särskilt känslig för alkohol. Vanor som&lt;br&gt;gäller kost, alkohol, tobak, motion m.m. grundläggs i stor utsträckning&lt;br&gt;under bam- och ungdomsåren. Bland annat därför utgör en tidig alkohol-&lt;br&gt;debut en riskfaktor för ett framtida alkoholberoende. Risken är också&lt;br&gt;högre därför att man som ung i regel saknar de stabiliserande förhållan-&lt;br&gt;den som arbete och egen familj kan utgöra. I jämförelse med genom-&lt;br&gt;snittet löper dessutom den som i unga år har en mycket hög alkoholkon-&lt;br&gt;sumtion betydligt högre risk att dö ung. Ytterligare en faktor av betydelse&lt;br&gt;är sambandet mellan alkohol och andra droger. Ett alkoholmissbruk kan&lt;br&gt;i vissa fall leda till att man böijar experimentera även med andra droger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund härav bör man göra betydande ansträngningar för att&lt;br&gt;skjuta upp alkoholdebuten bland ungdomar och för att minska unga&lt;br&gt;människors alkoholkonsumtion. I detta sammanhang är föreningslivets&lt;br&gt;insatser av stor betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom utbildningsväsendet arbetar man på olika sätt för att genom före-&lt;br&gt;byggande insatser motverka skador och missbruk av alkohol, narkotika&lt;br&gt;och tobak. Arbetet mot droger i skolan bör intensifieras och även det&lt;br&gt;inlemmas i ett bredare folkhälsoperspektiv, som även beaktar elevernas&lt;br&gt;hälsa, miljö och livsstil. Det är likaså av stor betydelse att föräldrar och&lt;br&gt;andra vuxna i ungdomarnas närhet blir delaktiga i det drogförebyggande&lt;br&gt;arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I årets kompletteringsproposition föreslås att de medel som hittills&lt;br&gt;funnits inom skolöverstyrelsen och länsskolenämndema för s.k. ANT-&lt;br&gt;verksamhet (Alkohol, Narkotika, Tobak) överförs till det nya skolverket&lt;br&gt;och dess fältorganisation. En vidareutveckling av ANT-verksamheten bör&lt;br&gt;ske i samarbete med folkhälsoinstitutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motverka langning, hembränning och annan illegal alkoholhantering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En stor andel av skoleleverna i årskurs 9 uppger sig vara alkoholkonsu-&lt;br&gt;menter. Det finns också undersökningar som visar att det är relativt&lt;br&gt;vanligt att föräldrar gör inköp åt sina bam eller att äldre kamrater handlar&lt;br&gt;åt dem som är yngre. Även föräldrarnas bjudvanor är av betydelse. Av&lt;br&gt;en undersökning bland högstadieelever framgick att de elever, som blev&lt;br&gt;bjudna på alkohol i hemmet, mycket oftare än övriga elever tillhörde&lt;br&gt;högkonsumenterna av alkohol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framhållits i det föregående är skyddet för ungdomen en viktig Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;princip i den svenska alkoholpolitiken. Det är därför angeläget att på&lt;br&gt;olika sätt sprida information om vilken betydelse en tidig alkoholdebut&lt;br&gt;kan ha för framtida alkoholvanor. Frågan om langning bör sättas in i&lt;br&gt;detta sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även hembränning och annan illegal hantering av alkohol måste mot-&lt;br&gt;verkas. Det kan bland annat ske genom opinionsbildning för att avglori-&lt;br&gt;fiera och förändra attityderna till den typen av alkoholhantering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alkoholfria miljöer och umgängesformer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utifrån ett primärpreventivt perspektiv är det angeläget att utveckla ett&lt;br&gt;brett spektrum av insatser som syftar till att minska isoleringen i sam-&lt;br&gt;hället. Det är i detta sammanhang viktigt att befrämja alkoholfria um-&lt;br&gt;gängesformer för såväl vuxna som ungdomar. Såväl kommuner som olika&lt;br&gt;frivilliga organisationer gör betydelsefulla insatser för att möta behovet&lt;br&gt;av drogfria nöjesal temati v. Sådana initiativ bör stödjas även fortsättnings-&lt;br&gt;vis. Av särskild betydelse är de drogfria mötesplatser som skapas i män-&lt;br&gt;niskors närmiljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen alkohol i arbetslivet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alkohol- och drogproblem förekommer inom alla yrkesgrupper och är ett&lt;br&gt;problem på många arbetsplatser. Förutom att det kan leda till olyckor på&lt;br&gt;arbetsplatsen är missbruk en viktig orsak till sjukfrånvaro. Missbrukare&lt;br&gt;beräknas ha en sjukfrånvaro som är flera gånger högre än övriga jäm-&lt;br&gt;förbara gruppers. Alkoholmissbruk leder ofta till förtidspensionering och&lt;br&gt;utslagning från arbetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samverkan mellan chefer, arbetsledare och fackliga förtroendemän å&lt;br&gt;ena sidan och företagshälsovården å andra sidan kan leda till ett ökat&lt;br&gt;hälsomedvetande, större restriktivitet med alkohol och en bättre arbets-&lt;br&gt;miljö. De primärpreventiva insatserna bör därför ges stort utrymme. De&lt;br&gt;bör emellertid kombineras med sekundärpreventiva åtgärder som syftar&lt;br&gt;till tidig upptäckt av alkoholproblem. Likaså bör företagshälsovården&lt;br&gt;erbjuda eller förmedla rådgivning. För att detta skall kunna genomföras&lt;br&gt;krävs utbildning av företagshälsovårdens personal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkhälsoinstitutet bör på olika sätt stimulera arbetsmarknadens organi-&lt;br&gt;sationer och olika arbetsplatser att utveckla de drogförebyggande insatser-&lt;br&gt;na. Medel bör anslås till projekt och till konferensverksamhet i syfte att&lt;br&gt;skapa opinion för ett aktivt drogförebyggande arbete på arbetsplatserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 — Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkrörelsernas insatser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkrörelserna spelar en framträdande roll i det drogförebyggande ar-&lt;br&gt;betet, både som opinionsbildare och genom att erbjuda social gemenskap&lt;br&gt;och en meningsfull fritid. Många organisationer har också en viktig&lt;br&gt;uppgift att fylla i det sekundärpreventiva arbetet genom sina insatser&lt;br&gt;bland ungdomar och vuxna som löper särskilda risker att utveckla ett&lt;br&gt;missbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkrörelsernas drogförebyggande insatser utgör viktiga komplement till&lt;br&gt;det arbete som myndigheter bedriver. Mångfalden i det drogförebyggande&lt;br&gt;arbetet bör värnas. Därför bör de enskilda organisationerna utforma sina&lt;br&gt;insatser utifrån den egna organisationens särart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare nämnts utgår årligen bidrag till organisationernas drog-&lt;br&gt;förebyggande verksamhet. För budgetåret 1991/92 föreslås anslaget&lt;br&gt;uppgå till drygt 58 milj. kr. Bidragen fördelas för närvarande av social-&lt;br&gt;styrelsen men denna verksamhet bör fr.o.m. budgetåret 1992/93 över-&lt;br&gt;föras till folkhälsoinstitutet. Stödet till organisationernas insatser inom&lt;br&gt;alkohol- och drogområdet bör förstärkas inom ramen för de medel som&lt;br&gt;folkhälsoinstitutet kommer att förfoga över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forskning, utvärdering och metodutveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkhälsoinstitutet bör inom ramen för det alkohol- och drogpreventiva&lt;br&gt;programmet följa alkohol- och drogutvecklingen samt stödja forsknings-&lt;br&gt;insatser inom alkohol- och drogområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkhälsoperspektivet bör lyftas fram i den framtida alkohol- och drog-&lt;br&gt;forskningen. Institutet skall följa och utvärdera aktuell forskning inom&lt;br&gt;området för att därigenom skaffa sig underlag för att bedöma vilka om-&lt;br&gt;råden som är eftersatta. Institutet skall också initiera eller själv genom-&lt;br&gt;föra forsknings- och utvecklingsarbete inom de eftersatta områdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen under de senaste åren när det gäller dryckesmönstren i&lt;br&gt;olika grupper visar att förhållandena kan skifta snabbt. Det är därför&lt;br&gt;viktigt att vara observant på utvecklingen. Traditionell deskriptiv epide-&lt;br&gt;miologisk kunskap som inhämtas genom undersökningar, statistik och&lt;br&gt;registerdata kommer därför även i fortsättningen att vara av stor betydelse&lt;br&gt;för bedömningen av vilka områden som skall prioriteras i folkhälsoinstitu-&lt;br&gt;tets alkohol- och drogpreventiva program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nämnts inledningsvis är det av stor vikt för det alkohol- och drog-&lt;br&gt;preventiva arbetets utformning att detta grundas på kunskap om män-&lt;br&gt;niskors erfarenhet av alkohol och om deras föreställningar om alkohol&lt;br&gt;och andra droger. Det krävs således en fördjupad kunskap på detta om-&lt;br&gt;råde, såväl nationellt som lokalt. För utformningen av lokala preventions-&lt;br&gt;program krävs dessutom kunskap om lokalsamhället och dess invånare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Systembolagets fond för alkoholforskning (SFA) har under senare år&lt;br&gt;lämnat bidrag till viktiga forskningsinsatser på alkoholområdet. Fonden&lt;br&gt;upphör i och med utdelningen av 1991 års medel. Det är angeläget att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;folkhälsoinstitutet fullföljer den satsning på alkoholforskning som SFA Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;har inlett.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.9 Servering av alkoholdrycker&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;10.9.1 Inledning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen på restaurangsidan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alkoholdryckernas tillgänglighet har ökat under senaste årtiondet. På&lt;br&gt;restaurangsidan har ökningen varit särskilt markant. Antalet restauranger&lt;br&gt;med tillstånd att servera sprit, vin eller starköl har ökat från ca 3 000 år&lt;br&gt;1982 till 5 100 år 1989. Utvecklingen har också inneburit att restau-&lt;br&gt;rangernas andel av den totala försäljningen av alkohol mer än fördubblats&lt;br&gt;under de senaste tio åren och var 12,4 % år 1989. Ökningen av starköls-&lt;br&gt;försäljningen har varit särskilt markant. Mellan år 1985 och år 1988 har&lt;br&gt;restaurangförsäljningen av starköl ökat med 71 %. Restaurangernas andel&lt;br&gt;av den totala starkölsförsäljningen har ökat från 23,6 % år 1982 till&lt;br&gt;34,6 % år 1989.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ökningen av antalet serveringstillstånd hänför sig enligt socialstyrelsen&lt;br&gt;till stor del till serveringsställen som vänder sig till ungdomar. Konsum-&lt;br&gt;tionen av alkoholdrycker på restaurang utgör en förhållandevis stor andel&lt;br&gt;av ungdomens totala konsumtion. Denna bedömning stöds av förhållandet&lt;br&gt;att restaurangernas försäljning av starköl, som är den vanligaste alkohol-&lt;br&gt;drycken bland ungdom, har ökat påfallande under senare år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt uppgifter som länsstyrelserna har lämnat drev år 1988 cirka 810&lt;br&gt;av 4 900 restauranger, som hade tillstånd att servera starkare alkohol-&lt;br&gt;drycker än öl klass II, någon form av verksamhet som helt eller delvis&lt;br&gt;avsåg ungdom. Alkoholfria nöjesaltemativ för ungdom har fatt svårt att&lt;br&gt;hävda sig, och ungdomen har fått alltmer alkoholpräglade mönster för sitt&lt;br&gt;nöjesliv - både i och utanför restaurangerna. Socialstyrelsen konstaterar&lt;br&gt;i rapporten Åtgärder för att minska alkoholens tillgänglighet i ungdoms-&lt;br&gt;grupperna att denna utveckling strider mot lagstiftningens målsättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av tidigare redogörelse ökade alkoholkonsumtionen bland&lt;br&gt;ungdomar under senare delen av 1980-talet. Ökningen var störst i de&lt;br&gt;äldre ungdomsgrupperna, medan den yngre gruppens konsumtion varit&lt;br&gt;relativt oförändrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den senaste Sifo-undersökningen har dock denna trend brutits.&lt;br&gt;Alkoholkonsumtionen bland ungdomar i åldern 12-24 år visade sig vid&lt;br&gt;årsskiftet 1989-90 ha minskat med drygt fem procent jämfört med föregå-&lt;br&gt;ende mätning, efter att tidigare ha ökat fyra år i rad. Emellertid fortsätter&lt;br&gt;konsumtionen bland unga kvinnor i åldern 20-24 år att öka, vilket i&lt;br&gt;huvudsak beror på att de dricker mer starköl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Våld i offentlig miljö&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare redovisats finns ett samband mellan alkohol och våld. Av&lt;br&gt;aktuell forskning framgår att gatuvåldet är geografiskt relaterat till serve-&lt;br&gt;ring av alkohol. De flesta fallen av våld mellan obekanta sker i nöjes-&lt;br&gt;lokaler eller utanför dessa eller när människor rör sig mellan eller till och&lt;br&gt;från nöjeslokaler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminologen Leif Lenke har i avhandlingen Alcohol and criminal&lt;br&gt;violence (1989) studerat effekterna på våldsnivån av variationer i medel-&lt;br&gt;konsumtionen av alkohol. Han har funnit att det finns ett samband mellan&lt;br&gt;den totala alkoholkonsumtionen och antalet misshandelsbrott i Sverige&lt;br&gt;under 1900-talet. När totalkonsumtionen ökat har det skett en motsvaran-&lt;br&gt;de ökning av antalet misshandelsbrott. När konsumtionen minskat har&lt;br&gt;också antalet misshandelsbrott minskat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lenke visar emellertid också att det under de senaste årtiondena inte&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;funnits något direkt samband mellan alkoholkonsumtionens utveckling och&lt;br&gt;våldsutvecklingen. När den totala alkoholkonsumtionen sjönk i mitten av&lt;br&gt;1970-talet, minskade inte våldsbrottsligheten. Det finns sannolikt flera&lt;br&gt;orsaker till detta. Enligt Lenke står emellertid en del av förklaringen att&lt;br&gt;finna i att det finns ett samband mellan utvecklingen av våldet i offentlig&lt;br&gt;miljö och utvecklingen av alkoholdrickandet på restaurang och andra&lt;br&gt;nöjeslokaler. En stor del av våldet utomhus sker i samband med nöjes-&lt;br&gt;aktiviteter, ofta i alkoholpräglade miljöer. Dessa miljöer har som nämnts&lt;br&gt;tidigare ökat markant under de senaste årtiondena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från Norrmalmspolisens (Stockholm) restaurangpatrull rapporteras i&lt;br&gt;verksamhetsberättelsen för år 1989 en rad problemområden. Man konsta-&lt;br&gt;terar att det vid vissa restauranger serveras för mycket alkohol till gäster,&lt;br&gt;vilket för med sig ordningsproblem och onykterhet. Misshandels- och&lt;br&gt;tillgreppsbrott är de vanligaste förekommande brotten på restaurangerna.&lt;br&gt;Av alla våldsbrott inom polisdistriktet sker cirka 30 % på restauranger.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;10.9.2 Ökad tillsyn&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Tillsynsmyndigheterna, dvs. socialstyrel-&lt;br&gt;sen, länsstyrelser, socialnämnder och polismyndigheter, bör inom&lt;br&gt;ramen för tillgängliga resurser kunna intensifiera tillsynsverksam-&lt;br&gt;heten enligt lagen om handel med drycker (LHD) i syfte att få till&lt;br&gt;stånd ökad respekt för förbudet mot servering av alkoholdrycker till&lt;br&gt;minderåriga och till berusade personer och för att motverka våld&lt;br&gt;och ordningsproblem i samband med servering av alkoholdrycker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen finner inte tillräckliga skäl för att i lagtexten ytterliga-&lt;br&gt;re precisera begreppet restaurangkaraktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningsförslag: Alkoholhandelsutredningen föreslog att tillstånds-&lt;br&gt;myndigheten inte skall behöva ta särskild hänsyn till huruvida den till-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tänkta rörelsen vänder sig till en ungdomlig publik när den prövar en Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;ansökan om serveringstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen föreslår att begreppet restaurangkaraktär preciseras i&lt;br&gt;LHD genom att lagtexten på ett mer konkret sätt anger olika slag av icke&lt;br&gt;önskvärda serveringsställen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såväl socialstyrelsen som våldskommissionen föreslår att berörda till-&lt;br&gt;synsmyndigheter ökar sin tillsyn för att åstadkomma en striktare lagtil-&lt;br&gt;lämpning och bl.a. ingripa med föreskrifter eller återkalla serverings-&lt;br&gt;tillståndet vid missförhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen föreslår att länsstyrelsens resurser för bl.a. ärendehand-&lt;br&gt;läggning och tillsyn förstärks. Förstärkningen kan ske genom att höja&lt;br&gt;expeditionsavgiften för serveringstillstånd och införa årliga registerhåll-&lt;br&gt;nings- och tillsynsavgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissynpunkter: Vid remissbehandlingen av alkoholhandelsutred-&lt;br&gt;ningens betänkande avstyrkte en majoritet av remissinstanserna förslaget&lt;br&gt;att avskaffa den särskilda ungdomsprövningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsens idéprogram har remissbehandlats. Förslaget om ökad&lt;br&gt;kontroll av och tillsyn över tillståndsgivning och servering har tillstyrkts&lt;br&gt;av 18 av totalt 75 remissinstanser som inkommit med yttrande över&lt;br&gt;programmet. Övriga har inte berört förslaget. Det är framför allt läns-&lt;br&gt;styrelserna och nykterhetsorganisationema som har haft synpunkter på&lt;br&gt;frågan. Synpunkterna avser dels behovet av en mer strikt lagtillämpning&lt;br&gt;och utökade resurser hos länsstyrelserna, dels behov av klarare riktlinjer&lt;br&gt;vid bedömningen av ansökningar och vid tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Gällande rätt: Genom 1977 års beslut fastslogs att målsättningen för&lt;br&gt;alkoholpolitiken på restaurangområdet skall vara att försäljningen skall&lt;br&gt;skötas på sådant sätt att skador i möjligaste mån förhindras samt att&lt;br&gt;ordning, nykterhet och trevnad råder på serveringsstället, vilket framgår&lt;br&gt;av 7 § LHD.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 41 § LHD får tillstånd till servering av starkare drycker än öl&lt;br&gt;meddelas endast om det kan antas att tillhandahållandet av lagad mat&lt;br&gt;kommer att utgöra en betydande del av rörelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynen av serveringsställena bör ges en sådan inriktning att olägen-&lt;br&gt;heter i nykterhetshänseende kan undvikas. Av 64 § LHD framgår bl.a.&lt;br&gt;att om försäljningen av alkoholdrycker föranleder olägenheter i fråga om&lt;br&gt;ordning, nykterhet och trevnad skall tillståndsmyndigheten återkalla eller&lt;br&gt;begränsa tillståndet eller meddela varning eller särskilda föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överväganden: Överträdelser av de åldersgränser som gäller för alkohol-&lt;br&gt;inköp vid restauranger och systembutiker samt inom livsmedelshandeln&lt;br&gt;tycks enligt olika rapporter vara vanliga. Dessutom visar undersökningar&lt;br&gt;att många ungdomar får tillgång till alkohol genom att vuxna eller äldre&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kamrater köper ut alkoholdrycker åt dem. Härtill kommer att etablering Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;av restauranger särskilt inriktade på en ungdomlig publik synes ha ökat&lt;br&gt;under de senaste åren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen av våldsbrott i offentlig miljö och sambandet med den&lt;br&gt;ökade tillgängligheten av alkohol vid restauranger som har påtalats i vissa&lt;br&gt;forskarrapporter är oroande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nämnts tidigare är skyddet för ungdomen en av de viktigaste&lt;br&gt;principerna inom svensk alkohollagstiftning. I 1977 års alkoholpolitiska&lt;br&gt;beslut ligger tyngdpunkten på insatser till skydd för ungdomar. Det&lt;br&gt;framhålls att restriktionerna inom det alkoholpolitiska regelsystemet måste&lt;br&gt;behållas främst som ett led i skyddet av ungdomen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att skyddet av de unga fortfarande måste vara en&lt;br&gt;viktig princip i den svenska alkohollagstiftningen. Vi vill vidare erinra&lt;br&gt;om vad föredragande statsrådet anförde i samband med 1977 års alkohol-&lt;br&gt;politiska beslut (prop. 1976/77:108, s. 48), nämligen att rörelser som&lt;br&gt;huvudsakligen vänder sig till en ungdomlig publik och som dessutom&lt;br&gt;främst inriktas på dans och liknande bör förvägras tillstånd att servera&lt;br&gt;starkare alkoholdrycker än öl. Uttalandet gjordes i anslutning till bedöm-&lt;br&gt;ningen att servering av alkoholdrycker i princip bör få förekomma endast&lt;br&gt;på egentliga restauranger, dvs. rörelser vars primära uppgift är att till-&lt;br&gt;handahålla lagad mat. Detta grundläggande krav på restaurangkaraktär,&lt;br&gt;som har kommit till uttryck i lagen (41 § LHD), jämte uttalandet i förar-&lt;br&gt;betena är enligt regeringens mening tillräckligt för att uppkomsten av&lt;br&gt;serveringsställen av det aktuella slaget skall kunna motverkas. Något&lt;br&gt;behov av att i lagtexten ytterligare klargöra detta föreligger därför inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Visserligen kan det i den praktiska bedömningen av vad som avses med&lt;br&gt;restaurangkaraktär uppstå vissa problem. Det nuvarande kravet på att&lt;br&gt;tillstånd till alkoholservering endast skall ges till sådana restauranger som&lt;br&gt;kan erbjuda lagad mat i tillfredsställande urval och omfattning utgör dock&lt;br&gt;en rimlig grund för tillståndsprövningen och tillsynen av en redan befint-&lt;br&gt;lig verksamhet. Lagens krav på serveringsställets restaurangkaraktär ute-&lt;br&gt;stänger som nämnts tidigare typiska ungdomsställen som är inriktade på&lt;br&gt;dans samt andra renodlade dryckesställen från möjlighet att servera&lt;br&gt;starkare alkoholdrycker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser i likhet med socialstyrelsen och våldskommissionen&lt;br&gt;att tillsynsinsatsema bör kunna intensifieras. En effektivare tillsyn kan&lt;br&gt;förväntas resultera i ett ökat antal åtgärdsärenden och bidra till en föränd-&lt;br&gt;ring av branschen genom självsanering. I första hand bör åtgärder riktas&lt;br&gt;mot restauranger med olägenheter ifråga om ordning och nykterhet och&lt;br&gt;mot de restauranger som har utpräglad ungdomsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt gällande ordning finns det också skäl för berörda restauranger att&lt;br&gt;iaktta återhållsamhet när det gäller att servera alkoholdrycker till ung-&lt;br&gt;domar. En sådan återhållsamhet är motiverad bl.a. med hänsyn till det&lt;br&gt;allmänna kravet på att ordning, nykterhet och trevnad skall råda på serve-&lt;br&gt;ringsstället. All serveringspersonal har också ett ansvar för att motverka&lt;br&gt;ett skadligt alkoholbruk, särskilt hos ungdomar. I mycket blir det fråga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om ett upplysningsarbete bland tillståndshavama där dessa erinras om Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;lagens innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Restauranger med en ungdomlig kundkrets bör även fortsättningsvis&lt;br&gt;vara underkastade en särskild kontroll och tillsyn. Tillsynsmyndigheterna,&lt;br&gt;dvs. socialstyrelsen, länsstyrelser, kommuner och polismyndigheter, bör&lt;br&gt;intensifiera tillsynsverksamheten i enlighet med LHDs intentioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om ökade resurser till länsstyrelsernas tillsyn-&lt;br&gt;sverksamhet vill vi också erinra om att riksdagen har beslutat om rikt-&lt;br&gt;linjer för ett nytt system för att avgiftsberäkna ansöknings- och expedi-&lt;br&gt;tionsavgifter vid statliga myndigheter (prop 1989/90:138, FiU 138,&lt;br&gt;rskr. 304). Enligt de antagna riktlinjerna skall principen full kostnadstäck-&lt;br&gt;ning fastställas som ekonomiskt mål för den verksamhet som dessa av-&lt;br&gt;gifter avser att täcka. Avgiften för ett tillståndsärende skall tas ut som en&lt;br&gt;ansökningsavgift i stället för en expeditionsavgift, vilket innebär att&lt;br&gt;avgiften tas ut oavsett om ansökan bifalls eller inte. Betalningen av av-&lt;br&gt;giften utgör en förutsättning för att ärendet skall prövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksrevisionsverket har av regeringen fått i uppdrag att utarbeta ett&lt;br&gt;förslag om avgiftsberäkning utifrån de av riksdagen antagna principerna.&lt;br&gt;Förslaget skall ligga till grund för de föreskrifter om avgifter som rege-&lt;br&gt;ringen kommer att besluta. De nya reglerna kommer att gälla från den&lt;br&gt;1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;10.9.3 Åldersgränsen för servering av alkoholdrycker&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Åldersgränsen för servering av alkohol-&lt;br&gt;drycker vid restauranger och andra serveringsställen bör vara&lt;br&gt;oförändrat 18 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningsförslag m.m.: Socialstyrelsen har föreslagit att ålders-&lt;br&gt;gränsen for servering av alkohol på restauranger och andra serverings-&lt;br&gt;ställen skall höjas till 20 år. Socialutskottet har uttalat att skälen för att&lt;br&gt;begränsa ungdomens alkoholkonsumtion nu är så starka att en höjning av&lt;br&gt;åldersgränsen för servering av alkoholdrycker kan övervägas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissynpunkter: Idéprogrammet har remissbehandlats. 34 remiss-&lt;br&gt;instanser tillstyrker en höjning av åldersgränsen till 20 år medan 8 av-&lt;br&gt;styrker. Bland statliga verk och myndigheter tillstyrker skolöverstyrelsen,&lt;br&gt;UHÄ, överbefälhavaren, trafiksäkerhetsverket och rikspolisstyrelsen. Av&lt;br&gt;de 14 länsstyrelser som yttrat sig är det endast 2 som inte tillstyrker&lt;br&gt;förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De 8 som yttrat sig negativt om förslaget är Statens ungdomsråd,&lt;br&gt;Brottsförebyggande rådet, länsstyrelsen i Västemorrlands län, Örebro läns&lt;br&gt;landsting, Sveriges Hotell- och Restaurangförbund, Riksförbundet Hem&lt;br&gt;och Skola samt Kommunistisk ungdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även arbetsmarknadens organisationer (LO, TCO, SACO och SAF) har Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;yttrat sig över förslaget till handlingsprogram. Ingen av dessa har berört&lt;br&gt;förslaget om höjd åldersgräns.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Gällande rätt: Åldersgränserna för försäljning av alkoholdrycker regleras&lt;br&gt;i 11 § LHD. Av denna paragraf framgår att försäljning vid systembutiker&lt;br&gt;eller utlämningsställen inte får ske till den som kan antas ej ha fyllt 20 år.&lt;br&gt;För servering av alkoholdrycker vid restaurang och vid försäljning av öl&lt;br&gt;klass II gäller en 18-årsgräns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överväganden: De gällande åldersgränserna kan uppfattas som ologiska&lt;br&gt;och inkonsekventa. För inköp av alkohol i en systembutik måste man&lt;br&gt;vara 20 år, men för att bli serverad på restaurang behöver man bara vara&lt;br&gt;18 år. Vid inköp av öl klass II gäller också 18-årsgränsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten att göra inköp i systembutik har tidigare haft anknytning till&lt;br&gt;myndighetsåldern. Sambandet bröts år 1974, när myndighetsåldern sänk-&lt;br&gt;tes till 18 år. Inte heller vid 1977 års alkoholpolitiska beslut ansågs det&lt;br&gt;lämpligt att sänka åldersgränsen till 18 år för inköp i systembutik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom Norden är myndighetsåldern 18 år även i Danmark, Finland och&lt;br&gt;Norge. Åldersgränserna för inköp varierar. Danmark har en enhetlig 18-&lt;br&gt;årsgräns. Finland har samma regler som Sverige. Norge har 20-årsgräns&lt;br&gt;för försäljning i systembutik liksom vid servering av sprit på restaurang,&lt;br&gt;men för öl och vin som serveras på restaurang gäller 18-årsgränsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En samordning med myndighetsåldern har alltså inte betraktats som&lt;br&gt;självklar, vare sig i Sverige eller i andra länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa skäl talar för en höjning av åldersgränsen för servering av alkohol&lt;br&gt;på restauranger till 20 år, motsvarande vad som gäller för inköp vid&lt;br&gt;systembutiker. Enhetliga regler för all försäljning av starkare alkohol-&lt;br&gt;drycker skulle därmed uppnås. En höjning av åldersgränsen skulle utgöra&lt;br&gt;en viktig markering av att alkoholkonsumtion under uppväxttiden måste&lt;br&gt;motverkas och att alkoholdebuten bör ske så sent som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det inger å andra sidan betänkligheter att inskränka myndiga personers&lt;br&gt;handlingsfrihet utöver vad som redan nu gäller. Åtgärder av det slaget&lt;br&gt;bör inte ske utan att det föreligger mycket starka skäl och att andra åt-&lt;br&gt;gärder visat sig verkningslösa. En höjd åldersgräns för servering av&lt;br&gt;alkoldrycker skulle - som framhållits i den allmänna debatten - kunna få&lt;br&gt;till följd att ungdomar under 20 år utestängs från olika nöjesställen i än&lt;br&gt;högre grad än vad som sker idag. Vidare finns det risk att langningen av&lt;br&gt;alkoholdrycker till ungdomar skulle öka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser inte att det är nödvändigt att nu förändra gällande&lt;br&gt;åldersgräns vid servering av alkoholdrycker. Åtgärder som är inriktade&lt;br&gt;på att de nuvarande reglerna efterföljs bör först prövas innan restriktio-&lt;br&gt;nerna skärps. Vi anser således att insatserna bör koncentreras till åtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som tidigare föreslagits i propositionen, nämligen ökad information och Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;opinionsbildning, en aktivare tillsyn av restaurangerna och ökade före-&lt;br&gt;byggande insatser, bl.a. stöd till alkoholfria miljöer och alternativ för&lt;br&gt;ungdomar under fritiden.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.10 Kommunalisering av tillståndsgivningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Regeringen har för avsikt att under 1991&lt;br&gt;utreda och analysera förutsättningarna för och konsekvenserna av&lt;br&gt;att tillståndsgivning enlig LHD överförs till kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Gällande rätt: Enligt 58 § LHD meddelas tillstånd till servering av alko-&lt;br&gt;holdrycker av länsstyrelsen i det län där serveringsstället ligger. Till-&lt;br&gt;ståndsgivningen omfattar även servering av öl klass II. Av 60 § LHD&lt;br&gt;framgår att i ett ärende om permanent serveringstillstånd skall länsstyrel-&lt;br&gt;sen alltid inhämta yttrande från berörd kommunfullmäktige och polis-&lt;br&gt;myndighet. I ärenden där obligatorisk remiss till kommunfullmäktige är&lt;br&gt;föreskriven får länsstyrelsen enligt 61 § LHD inte lämna tillstånd om det&lt;br&gt;avstyrkts av kommunen. Enligt LHD har länsstyrelsen också tillsyns-&lt;br&gt;ansvar och kan som enda myndighet vidta sanktioner, bl.a. genom att&lt;br&gt;återkalla tillstånd (64 § LHD).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom kommunerna är socialnämnderna lokala tillsynsmyndigheter enligt&lt;br&gt;LHD. Enligt 11 § socialtjänstlagen (1980:620) åligger det socialnämnden&lt;br&gt;att arbeta för att förebygga och motverka missbruk av bl.a. alkohol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överväganden: Möjligheten att föra över tillståndsgivningen i alkohol-&lt;br&gt;ärenden från länsstyrelsen till kommunerna har övervägts tidigare, bl.a.&lt;br&gt;avriksrevisionsverket(1984), alkoholhandelsutredningen (SOU 1985:15)&lt;br&gt;och utredningen om länsstyrelsernas sociala funktion (Ds 1989:9). Vidare&lt;br&gt;har statskontoret år 1990 på uppdrag av Centrala organisationskommittén&lt;br&gt;för en ny regional statlig förvaltning utrett frågan om länsstyrelsernas&lt;br&gt;sociala funktion och dennas resursbehov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms socialnämnd har i en skrivelse till socialdepartementet&lt;br&gt;hemställt om en serie förändringar av LHD i syfte att stärka det kommu-&lt;br&gt;nala inflytande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet ärenden som gäller permanenta serveringstillstånd och god-&lt;br&gt;kännande av föreståndare ökade med 60-70 % under åren 1981-1987.&lt;br&gt;Enligt en av statskontoret genomförd enkät till länsstyrelserna finns det&lt;br&gt;inget som tyder på en minskning av antalet ärenden. Tendensen är snara-&lt;br&gt;re ett ökat antal tillståndsärenden. Det råder en stark obalans mellan till-&lt;br&gt;ståndsgivning och tillsyn vad gäller länsstyrelsens ärenden enligt LHD.&lt;br&gt;Handläggare av alkoholärenden ägnar cirka 82 % av sin tid åt tillstånds-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;givning men endast 18 % åt tillsyn. Det far till följd att antalet sanktioner Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;enligt lagstiftningen blir få.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns flera skäl som talar för en överföring av tillståndsgivningen&lt;br&gt;enligt LHD till kommunerna. För det första kan man anföra principiella&lt;br&gt;skäl mot att tillståndsgivning och tillsyn ligger hos en och samma myn-&lt;br&gt;dighet. För det andra skulle en sådan överflyttning av tillståndgivningen&lt;br&gt;ligga i linje med den nya länsstyrelsens uppgifter och funktion. För det&lt;br&gt;tredje skulle den kunna frigöra resurser för länsstyrelsens viktiga tillsyns-&lt;br&gt;funktioner inom området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen skulle en kommunalisering av tillståndsgivningen stämma väl&lt;br&gt;överens med de drogförebyggande uppgifter som enligt socialtjänstlagen&lt;br&gt;(1980:620) åvilar kommunernas socialnämnder. Kommunerna har redan&lt;br&gt;idag vana, kompetens och resurser för denna typ av utredningar, eftersom&lt;br&gt;de gör motsvarande prövningar i samband med remissfasen vid ansök-&lt;br&gt;ningar av serveringstillstånd enligt LHD.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser således att mycket talar för att överföra tillstånds-&lt;br&gt;givningen enligt LHD till kommunerna. Emellertid finner vi att en serie&lt;br&gt;frågor behöver belysas ytterligare. Det gäller bl.a. huruvida en kommu-&lt;br&gt;nalisering skulle kunna medföra en alltför stor oenhetlighet i praxis.&lt;br&gt;Behov av förändringar av besvärsordningen för beslut enligt LHD bör&lt;br&gt;också belysas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att närmare utreda och analysera förutsättningarna för&lt;br&gt;en kommunalisering av tillståndsgivningen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.11 Marknadsföringen av snabb vin satser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Frågan om att begränsa marknadsföringen&lt;br&gt;iv snabbvinsatser behöver utredas närmare. Detta bör kunna ske inom&lt;br&gt;amen för den översyn av marknadsföringslagen som planeras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialutskottet förutsätter att regeringen vidtar åtgärder för att begränsa&lt;br&gt;marknadsföringen av snabbvinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;De problem som sammanhänger med en begränsning av marknads-&lt;br&gt;föringen av snabbvinsatser liknar dem som skulle uppkomma vid ett&lt;br&gt;förbud mot försäljning av snabbvinsatser. Vi skall därför inledningsvis&lt;br&gt;redogöra för dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid traditionell hemtillverkning av vin används vanligen färsk frukt och&lt;br&gt;färska bär. Sedan böijan av 1970-talet förekommer hemtillverkning av&lt;br&gt;vin med hjälp av s.k. snabbvinsatser som säljs i dagligvaruhandeln, inom&lt;br&gt;färghandeln och i specialbutiker samt genom postorderföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grundval av olika opinionsundersökningar av IMU och Sifo beräknas&lt;br&gt;hemtillverkningen av vin ha uppgått till ca 20 miljoner liter år 1980, ca&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 miljoner liter år 1982 och till ca 25 miljoner liter åren 1984 och 1988, Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;varav 10-15 miljoner liter antas ha tillverkats av snabbvinsatser. Detta&lt;br&gt;kan jämföras med Systembolagets årliga försäljning av lättvin, som år&lt;br&gt;1989 uppgick till drygt 97 miljoner liter. Hemtillverkat vin utgör således&lt;br&gt;en inte oväsentlig del av den totala lättvinskonsumtionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med 1977 års lagstiftning på alkoholområdet infördes ett&lt;br&gt;förbud mot användningen av extrakt eller koncentrat av saft vid hemtill-&lt;br&gt;verkning av vin. Extrakt och koncentrat var de vanligast förekommande&lt;br&gt;typerna av utgångsråvara i snabbvinsatsema. Syftet med förbudet var att&lt;br&gt;markera att hemtillverkningen främst skulle avse att ta tillvara frukt och&lt;br&gt;bär. Förbudet ledde emellertid inte till att snabbvinsatsema försvann.&lt;br&gt;Tidigare använda råvaror ersattes i stor utsträckning av råsaft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om ett generellt förbud mot försäljning av snabbvinsatser har&lt;br&gt;diskuterats i riksdagen vid flera tillfällen. Förutom en rad motionsyrkan-&lt;br&gt;den har riksdagen också behandlat ett regeringsförslag (prop. 1980/81:91)&lt;br&gt;som syftade till att helt förbjuda försäljning och användning av snabbvin-&lt;br&gt;satser. Tekniskt var förslaget utformat så att i lagen (1977:292) om&lt;br&gt;tillverkning av drycker, m.m. (LTD) skulle införas en ny 19 a § med&lt;br&gt;bestämmelser om förbud mot saluhållande av sampackade råvaror och&lt;br&gt;beredningsämnen för vintillverkning. Vidare föreslogs den ändringen av&lt;br&gt;10 § LTD att endast färska eller torkade frukter, bär, rabarber eller&lt;br&gt;druvor skulle få användas vid hemtillverkning av vin. I enlighet härmed&lt;br&gt;skulle inköpt saft, juice, koncentrat eller dylikt inte kunna användas vid&lt;br&gt;hemtillverkning av vin men väl sådan saft som hemtillverkaren fram-&lt;br&gt;ställer som ett led i vintillverkningen. Genom de föreslagna ändringarna,&lt;br&gt;som också innefattade straffsanktioner, och med tillämpning av marknads-&lt;br&gt;föringslagens bestämmelser ansågs det vara möjligt att i huvudsak stoppa&lt;br&gt;försäljningen av snabbvinsatser. Som en säkerhetsåtgärd föreslogs att&lt;br&gt;socialstyrelsen vid behov skulle kunna utfärda föreskrifter som förhindra-&lt;br&gt;de användningen av bl.a. beredningsämnen som avbryter jäsningspro-&lt;br&gt;cessen eller påskyndar vinets klaming. Om det skulle visa sig erforderligt&lt;br&gt;att ytterligare skärpa åtgärderna mot snabbvinstillverkningen skulle social-&lt;br&gt;styrelsen också kunna förbjuda användningen av särskilda smaktillsatser&lt;br&gt;vid hemtillverkning av vin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionsförslaget godtogs emellertid inte (SkU 1980/81:23,&lt;br&gt;rskr. 184). Som skäl angavs bl.a. att de föreslagna formerna för förbudet&lt;br&gt;inte var lämpliga. Det framhölls särskilt att det av rättssäkerhetsskäl&lt;br&gt;borde undvikas att på det sätt som föreslagits överlåta åt socialstyrelsen&lt;br&gt;att i administrativ ordning fastställa lagens räckvidd. Riksdagen ansåg inte&lt;br&gt;heller att motiven för ett förbud mot snabbvinsatser var så starka att det&lt;br&gt;var försvarligt att tillgripa en så komplicerad och svårkontrollerad lag-&lt;br&gt;stiftning som den föreslagna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har även senare avvisat yrkanden om förbud mot snabbvin-&lt;br&gt;satser (SkU 1984/85:1, &amp;nbsp;&amp;nbsp;1985/86:1,&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1986/87:4,&amp;nbsp;&amp;nbsp;1987/88:5 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1987/88:22). I utskottsbetänkandena har bl.a. framhållits svårigheterna att&lt;br&gt;med bibehållen rätt till hemtillverkning i övrigt förbjuda eller beskatta&lt;br&gt;vinsatsema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De invändningar som kan riktas mot snabbvinstillverkningen träffar i Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;och för sig också delvis den traditionella hemtillverkningen av vin. Det&lt;br&gt;är emellertid här fråga om en verksamhet som bl.a. är motiverad av&lt;br&gt;intresset att ta till vara frukt och bär. Den traditionella vintillverkningen&lt;br&gt;är också förhållandevis omständlig och kräver viss sakkunskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vill man förbjuda försäljningen av snabbvinsatser uppstår det problemet&lt;br&gt;att alla eller flertalet av de komponenter som ingår i snabbvinsatsema&lt;br&gt;normalt finns att köpa separat i de butiker som tillhandahåller tillbehör&lt;br&gt;för traditionell hemtillverkning. I och för sig är det möjligt att, som&lt;br&gt;föreslogs i 1980/81 års proposition, införa ett förbud mot saluhållande av&lt;br&gt;förpackningar där flera olika råvaror eller beredningsämnen ingår. Det&lt;br&gt;kan antas att snabbvinstillverkningen då skulle komma att minska åt-&lt;br&gt;minstone till någon del. Det finns emellertid en klar risk för att en sådan&lt;br&gt;begränsad förbudslagstiftning kunde kringgås så lätt att den skulle framstå&lt;br&gt;som meningslös. Ett förbud mot sammanhållna snabbvinsatser skulle&lt;br&gt;därför behöva kompletteras med förbud mot separat saluhållande av&lt;br&gt;sådana råvaror och ämnen som behövs för snabbvinstillverkning. Detta&lt;br&gt;var också innebörden av 1980/81 års proposition. Det är emellertid&lt;br&gt;förenat med stora svårigheter att i lagtext formulera ett sådant förbud, om&lt;br&gt;man bl.a. vill undvika att träffa den traditionella hemtillverkningen av&lt;br&gt;vin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I socialutskottets betänkande (SoU 1989/90:2) En aktiv alkoholpolitik&lt;br&gt;m.m. betonas att hemtillverkningen av vin innebär stora problem och att&lt;br&gt;marknadsföringen av snabbvinsatser ter sig olycklig ur alkoholpolitisk&lt;br&gt;synpunkt. Utskottet förutsätter att regeringen vidtar åtgärder för att be-&lt;br&gt;gränsa marknadsföringen av snabbvinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om snabbvinstillverkningen inte längre ökar som tidigare är det&lt;br&gt;ändå fråga om ett beaktansvärt alkoholpolitiskt problem. Att det är för-&lt;br&gt;hållandevis stora kvantiteter vin som tillverkas på detta sätt tycks vara&lt;br&gt;obestridligt. Tillverkningen ligger helt utanför alkoholmonopolet och de&lt;br&gt;styrmedel som regelsystemet ger för att begränsa alkoholkonsumtionen.&lt;br&gt;Det finns heller inget hinder för ungdomar att köpa snabbvinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser därför att det finns starka skäl som talar för att frågan om en&lt;br&gt;begränsning av marknadsföringen av snabbvinsatser bör prövas. Det är&lt;br&gt;här frågan om främst tidningsannonsering och reklambroschyrer från&lt;br&gt;postorderföretag och vidare skyltning och varuexponering i butiker. De&lt;br&gt;begränsningar som finns rörande marknadsföringen av alkoholdrycker är&lt;br&gt;härvid av intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen lade år 1973 fram ett förslag (prop. 1973:123) till ändring&lt;br&gt;i 1 kap. 9 § tryckfrihetsförordningen. Detta ändringsförslag, som bifölls&lt;br&gt;av riksdagen, innebar att en möjlighet öppnades att utan hinder av tryck-&lt;br&gt;frihetsförordningen förbjuda kommersiell annonsering vid marknadsfö-&lt;br&gt;ringen av alkoholdrycker (KU 1973:23, rskr. 229, KU 1974:2,&lt;br&gt;rskr. 1974:10).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annonsering och annan marknadsföring som avser alkoholdrycker och&lt;br&gt;som vänder sig till konsumenter regleras sedan den 1 juli 1979 genom&lt;br&gt;lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alko-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;holdrycker (alkoholreklamlagen). Lagen har som grundregel att särskild Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;måttfullhet skall iakttagas vid marknadsföringen av alkoholdrycker, dvs.&lt;br&gt;spritdrycker, vin, starköl och öl. Reklam- eller andra marknadsföringsåt-&lt;br&gt;gärder får inte vara påträngande eller uppsökande och får inte uppmana&lt;br&gt;till bruk av varorna. Tidningsannonsering för spritdrycker, vin och stark-&lt;br&gt;öl är inte tillåten, utom i fråga om skrifter som tillhandahålls enbart på&lt;br&gt;försäljningsställen inkl, serveringsställen. Alkoholreklamlagen anknyter&lt;br&gt;till marknadsföringslagen (1975:1418). Tillämpningen handhas alltså av&lt;br&gt;konsumentombudsmannen och marknadsdomstolen. Handlingar som&lt;br&gt;strider mot föreskrifterna i alkoholreklamlagen skall vid tillämpning av&lt;br&gt;marknadsföringslagen anses vara otillbörliga mot konsumenterna och&lt;br&gt;skall därigenom beivras enligt marknadsföringslagens regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regeringens proposition (1986/87:151) om ändringar i tryckfrihetsför-&lt;br&gt;ordningen m.m., s. 53, uttalade föredragande statsrådet att undantaget i&lt;br&gt;tryckfrihetsförordningen rörande förbud mot kommersiell reklam för&lt;br&gt;alkohol och tobak i tryckta skrifter tillkom för att undanröja tveksamheter&lt;br&gt;om sådana generella förbud är förenliga med tryckfrihetsförordningen.&lt;br&gt;Enligt statsrådets mening bör man göra detsamma, om andra reklam-&lt;br&gt;begränsande åtgärder av denna art skulle aktualiseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföringen av snabbvinsatser för hemtillverkning av vin omfattas&lt;br&gt;inte av alkoholreklamlagen, eftersom lagen avser &amp;quot;färdiga alkohol-&lt;br&gt;drycker&amp;quot;. Något förbud mot annonsering om snabbvinsatser föreligger&lt;br&gt;således inte. Däremot kan frågan huruvida en viss marknadsföringsåtgärd&lt;br&gt;beträffande snabbvinsatser är otillbörlig och därför bör förbjudas prövas&lt;br&gt;med tillämpning av marknadsföringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsdomstolen förbjöd med stöd av marknadsföringslagen i en&lt;br&gt;dom år 1983 marknadsföring av utrustning m.m. för hemtillverkning av&lt;br&gt;vin genom reklam direkt adresserad till personer under 20 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alkoholhandelsutredningen angav i sitt slutbetänkande (SOU 1986:35)&lt;br&gt;Handel med teknisk sprit m.m. att man hade övervägt frågan om en&lt;br&gt;begränsning av marknadsföringen av snabbvinsatser och tillbehör för&lt;br&gt;vintillverkning. I betänkandet anfördes bl.a. att det från vissa håll gjorts&lt;br&gt;gällande att denna marknadsföring är utmanande och påträngande. Ut-&lt;br&gt;redningen hade emellertid vid sina kontakter med bl.a. företrädare för&lt;br&gt;konsumentverket inte kunnat få belägg för att marknadsföringen skulle&lt;br&gt;vara särskilt omfattande. Utredningen framhöll dock att det av alkoholpo-&lt;br&gt;litiska skäl är angeläget att den begränsas så långt det är möjligt. För att&lt;br&gt;konsumentmyndighetema skall få större möjligheter att ingripa kunde det&lt;br&gt;enligt utredningen övervägas att utvidga tillämpningsområdet för alkohol-&lt;br&gt;reklamlagen. Enligt utredningen var det tänkbart att låta åtminstone en&lt;br&gt;del av lagens bestämmelser omfatta även marknadsföring av snabbvinsat-&lt;br&gt;ser och tillbehör för vintillverkning. I betänkandet anfördes häremot att&lt;br&gt;företrädare för konsumentverket uppgett att en sådan lagändring inte&lt;br&gt;skulle få någon nämnvärd praktisk betydelse och att de möjligheter som&lt;br&gt;marknadsföringslagen redan ger var tillräckliga för att komma till rätta&lt;br&gt;med de missförhållanden som finns. Mot den bakgrunden avstod utred-&lt;br&gt;ningen från att föreslå någon ändring i alkoholreklamlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alkoholhandelsutredningens betänkande remissbehandlades. Kon- Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;sumentverket anförde i sitt remissvar att verket ansåg att möjligheten att&lt;br&gt;ingripa med stöd av marknadsföringslagen är tillräcklig för att komma till&lt;br&gt;rätta med de eventuella missförhållanden som kan förekomma vid mark-&lt;br&gt;nadsföringen av snabbvinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare nämnts delar regeringen socialutskottets uppfattning i&lt;br&gt;frågan om marknadsföringen av snabbvinsatser. Eventuella åtgärder mot&lt;br&gt;denna marknadsföring inrymmer dock många outredda frågor. Marknads-&lt;br&gt;föringens omfattning och inriktning är inte närmare belyst. På samma sätt&lt;br&gt;som vid ett eventuellt förbud mot försäljning av snabbvinsatser uppkom-&lt;br&gt;mer svårigheter att i lagtext definiera vad ett marknadsföringsförbud skall&lt;br&gt;omfatta. Det uppstår även gränsdragningsproblem i förhållande till be-&lt;br&gt;redningsämnen och tillbehör som används vid den traditionella hemtill-&lt;br&gt;verkningen av vin där frukt och bär används.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om definitionsproblemen löses torde ett tillägg i alkoholreklam-&lt;br&gt;lagen enbart kunna omfatta grundregeln om särskild måttfullhet och det&lt;br&gt;område som inte skyddas av tryckfrihetsförordningen. Exempelvis skulle&lt;br&gt;skyltning och varuexponering som är påträngande kunna förhindras. En&lt;br&gt;mer omfattande begränsning av marknadsföringen av snabbvinsatser&lt;br&gt;synes kräva en ändring i tryckfrihetsförordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som vi nu har redovisat leder fram till slutsatsen att frågan om en&lt;br&gt;begränsning av marknadsföringen av snabbvinsatser kräver ytterligare&lt;br&gt;beredning. Regeringen kommer inom kort att fatta beslut om en översyn&lt;br&gt;av marknadsföringslagen (1975:1418). Det framstår som naturligt att&lt;br&gt;frågan om en begränsning av marknadsföringen av snabbvinsatser upp-&lt;br&gt;märksammas i detta sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.12 Otillåten sprittillverkning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Regeringen avser att uppdra åt riks-&lt;br&gt;polisstyrelsen att i samarbete med socialstyrelsen och riksåklagaren&lt;br&gt;undersöka möjligheterna att inom ramen för gällande lagstiftning&lt;br&gt;förstärka insatserna mot hembränning och annan illegal sprittill-&lt;br&gt;verkning samt föreslå åtgärder i detta syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningsförslag: Alkoholhandelsutredningen föreslog ett tillstånds-&lt;br&gt;system för hantering av aktivt kol så att tillverkning, överlåtelse och&lt;br&gt;import skulle kräva tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialutskottet anser att åtgärder snarast bör vidtas för att motverka&lt;br&gt;hembränning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissynpunkter: Alkoholhandelsutredningens betänkande har remiss-&lt;br&gt;behandlats. Flertalet remissinstanser tillstyrkte utredningens förslag om&lt;br&gt;krav på tillstånd för att hantera aktivt kol, dock utan att göra några ut-&lt;br&gt;förliga kommentarer. Några tillstyrkte med vissa förbehåll. Socialstyrel-&lt;br&gt;sen delade utredningens uppfattning men ansåg att det är en brist att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utredningen inte närmare utrett och redovisat vilken omfattning handeln Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;med aktivt kol har. Man kan därför inte bedöma vilken omfattning till-&lt;br&gt;ståndsgivningen beträffande aktivt kol kan komma att få.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Näringsfrihetsombudsmannen hade inget att invända mot förslaget&lt;br&gt;förutsatt att utformningen av reglerna och tillståndsprövningen inte inne-&lt;br&gt;bär att en del tillverkare eller försäljare av aktivt kol konkurrensmässigt&lt;br&gt;kommer i ett sämre läge än andra. Fem instanser (generaltullstyrelsen,&lt;br&gt;statskontoret, riksrevisionsverket, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus&lt;br&gt;län och Sveriges Grossistförbund) avstyrkte förslaget med motiveringen&lt;br&gt;att ett sådant system skulle innebära en avsevärd byråkrat i sering utan att&lt;br&gt;den tilltänkta begränsningen skulle kunna garanteras.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Gällande rätt: Enligt 7 § LTD får sprit inte tillverkas utan tillstånd.&lt;br&gt;Spritdrycker får enligt 8 § LTD tillverkas endast av VIN &amp;amp; SPRIT AB.&lt;br&gt;Den som tillverkar sprit utan tillstånd kan med stöd av 27 § LTD straffas&lt;br&gt;med upp till två års fängelse eller, om brottet är grovt, med fängelse i&lt;br&gt;högst fyra år. Med olovlig sprittillverkning jämställs i straffhänseende&lt;br&gt;olovlig renaturering av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat enligt&lt;br&gt;10 § lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga&lt;br&gt;preparat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det krävs - med vissa undantag - tillstånd att tillverka, överlåta eller&lt;br&gt;inneha eller till landet införa apparat som kan användas för tillverkning&lt;br&gt;av sprit (18 § LTD). Överträdelse av tillståndskravet är straffsanktione-&lt;br&gt;rad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som innehar aktiverat (aktivt) kol eller annat renings-eller filtre-&lt;br&gt;ringsmedel får inte överlåta detta, om han har insett eller bort inse att&lt;br&gt;varan skulle komma att användas vid rening eller filtrering av olovligen&lt;br&gt;tillverkad sprit eller vid obehörigt borttagande eller försvagande av dena-&lt;br&gt;tureringsmedel i sprit eller alkoholhaltigt preparat (19 § LTD). Den som&lt;br&gt;bryter mot denna bestämmelse döms till böter eller fängelse i högst ett år&lt;br&gt;(31 § LTD).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen av hembränning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kunskapen om utvecklingen och omfattningen av hembränning är ofull-&lt;br&gt;ständig och osäker. I CANs Rapport 89 - Alkohol- och narkotikautveck-&lt;br&gt;lingen i Sverige redovisas undersökningar som sökt belysa utvecklingen&lt;br&gt;av den olagliga sprittillverkningen. Sifo har sedan 1982 årligen genom-&lt;br&gt;fört s.k. konsumtionsvaneundersökningar. Andelen personer som uppgett&lt;br&gt;att de under de senaste 12 månaderna druckit hembränd sprit var 11 %&lt;br&gt;år 1974, 7 % år 1976, 10 % år 1980, 14 % år 1982, 13 % år 1985,&lt;br&gt;14 % år 1989 och 11 % år 1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är påtagliga skillnader mellan mäns och kvinnors konsumtion av&lt;br&gt;hembränd sprit. Av männen uppgav vid 1989 års undersökning 20 % att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;127&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de druckit hembränd sprit de senaste 12 månaderna. Av kvinnorna var Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;det 8 %. Också mellan olika åldersgrupper föreligger betydande skillna-&lt;br&gt;der. I åldersgruppen 18-29 år har 26 % druckit hembränd sprit mot&lt;br&gt;endast 6 % i gruppen 50-60 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är svårt att dra några säkra slutsatser om hembränningens omfatt-&lt;br&gt;ning och utveckling i Sverige. De olika undersökningar som genomförts&lt;br&gt;indikerar dock en viss ökning från mitten av 1970-talet till bötjan av&lt;br&gt;1980-talet. Under senare år tycks dock situationen ha varit relativt stabil.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Initiativ mot hembränning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har vid olika tillfällen behandlat motioner som berör hem-&lt;br&gt;bränning. Socialutskottet erinrade i sitt yttrande till skatteutskottet&lt;br&gt;(SoU 1987/88: ly) om alkoholhandelsutredningens förslag till skärpning&lt;br&gt;av reglerna för hantering av aktivt kol. Utskottet utgick från att rege-&lt;br&gt;ringen skulle överväga om det var möjligt att skärpa reglerna enligt&lt;br&gt;alkoholhandelsutredningens föreslag. Vidare ansåg utskottet att rege-&lt;br&gt;ringens råd för alkohol- och narkotikafrågor (AN-rådet) borde behandla&lt;br&gt;frågan om hembränningen. Skatteutskottet instämde i socialutskottets&lt;br&gt;uppfattning (SkU 1987/88:5 s. 19).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I socialutskottets betänkande (SoU 1989/90:2) En aktiv alkoholpolitik&lt;br&gt;m.m. behandlas åter frågan om hembränning. Regeringen bör nu, enligt&lt;br&gt;utskottets mening, snarast vidta åtgärder för att motverka hembränningen.&lt;br&gt;Riksdagen har beslutat att som sin mening ge regeringen till känna vad&lt;br&gt;socialutskottet anför bl.a. i frågan om hembränning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare nämnts tillsatte regeringen hösten 1986 en särskild be-&lt;br&gt;redningsgrupp (Boman-gruppen) för att intensifiera och utveckla opinions-&lt;br&gt;bildande insatser inom det alkoholpolitiska området. I gruppens uppgift&lt;br&gt;ingick också att genom opinionsbildande insatser motverka den illegala&lt;br&gt;tillverkningen av alkoholdrycker. Boman-gruppen genomförde under&lt;br&gt;våren 1988 en informations- och mediainsats för att fästa uppmärksamhet&lt;br&gt;på och öka förståelsen för den svenska alkoholpolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens särskilda satsning inom alkoholområdet intensifierades&lt;br&gt;ytterligare i och med att Boman-gruppen i böijan av 1989 ersattes av en&lt;br&gt;ny arbetsgrupp, den s.k. Athena-gruppen. Även Athena-gruppen har&lt;br&gt;genomfört informations- och mediainsatser för att öka kunskapen om och&lt;br&gt;förståelsen för den svenska alkoholpolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överväganden: Regeringen delar alkoholhandelsutredningens liksom&lt;br&gt;skatte-och socialutskottens uppfattning att den olovliga sprittillverkningen&lt;br&gt;utgör ett stort problem på alkoholområdet. I likhet med alkoholhandelsut-&lt;br&gt;redningen anser vi att straffbestämmelserna i dag är så pass stränga att&lt;br&gt;det inte finns skäl till ytterligare skärpning av påföljderna vid brott mot&lt;br&gt;bestämmelserna enligt LTD.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns flera viktiga områden där aktivt kol är betydelsefullt, t.ex. vid&lt;br&gt;rening av luft och vatten m.m. Det går inte heller att bortse från att det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppenbarligen finns relativt omfattande legala behov av aktivt kol för Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;rening i hushåll. Ett tillståndssystem skulle medföra att ett mycket stort&lt;br&gt;antal återförsäljare måste ges tillstånd. Därtill krävs preciserade kriterier&lt;br&gt;för vilka förutsättningar som bör vara uppfyllda för att tillstånd skall&lt;br&gt;kunna ges. Därutöver krävs en omfattande kontrollapparat för att för-&lt;br&gt;hindra överträdelser. Det finns stor risk för att man därvid får en utökad&lt;br&gt;byråkratisk kontroll utan att uppnå större effekt än den som går att nå&lt;br&gt;med nuvarande bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens bedömning bör de nuvarande reglerna enligt LTD&lt;br&gt;kunna utgöra grund för aktiva insatser mot hembränning och annan illegal&lt;br&gt;tillverkning av sprit. En förutsättning för att bestämmelserna mot olovlig&lt;br&gt;sprittillverkning skall fungera är att berörda myndigheter aktivt inriktar&lt;br&gt;sina insatser mot att bekämpa den illegala tillverkningen av sprit. Rege-&lt;br&gt;ringen avser att ge rikspolisstyrelsen i uppdrag att i samråd med social-&lt;br&gt;styrelsen undersöka möjligheterna att inom ramen för gällande lagstiftning&lt;br&gt;förstärka insatserna mot hembränning och annan illegal sprittillverkning,&lt;br&gt;särskilt den storskaliga, samt föreslå åtgärder i detta syfte. Folkhälsoinsti-&lt;br&gt;tutet bör även uppmärksamma hembränningen i sin opinionsbildande&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.13 Missbruk av tekniska alkoholprodukter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Läkemedelsverket bör ges i uppdrag att&lt;br&gt;utreda hur branschöverenskommelsen om överdiskförsäljning av&lt;br&gt;enlitersförpackningar av T-röd och liknande produkter har fungerat,&lt;br&gt;dess effekt på missbruket av tekniska alkoholprodukter och om&lt;br&gt;lagstiftningsåtgärder är nödvändiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningsförslag: Socialstyrelsen föreslår att det i lag skall regleras&lt;br&gt;att T-röd och liknande produkter endast skall få säljas över disk. Vidare&lt;br&gt;föreslås att försäljningsförbudet i 7 § lagen (1961:181) om försäljning av&lt;br&gt;teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat (LFTA) förtydligas så att det av&lt;br&gt;lagen framgår att tekniska alkoholprodukter inte får säljas till personer&lt;br&gt;som är märkbart påverkade av alkohol eller andra berusningsmedel eller&lt;br&gt;om det av någon annan anledning, t.ex. vederbörandes uppträdande eller&lt;br&gt;liknande, kan antas att varan kan komma att användas i berusningssyfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkemedelsverket, som den 1 juli 1990 övertog kontroll- och tillsynsan-&lt;br&gt;svaret enligt LFTA från socialstyrelsen, anser att styrelsens förslag är&lt;br&gt;behövliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91. 1 saml. Nr 175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;129&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund och gällande rätt: Anledningen till att etanol i så stor utsträck-&lt;br&gt;ning används för tekniska ändamål är att den i flera avseenden är överläg-&lt;br&gt;sen andra jämförbara produkter. Etanol är relativt billig. Den är ett&lt;br&gt;mycket bra och i vissa fall svårersättligt lösningsmedel. Dessutom har&lt;br&gt;etanol en god desinfektionsförmåga och svag lukt. Den avdunstar snabbt&lt;br&gt;och är i förhållande till andra lösningsmedel vanligtvis mindre toxisk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den dåvarande tillsynsmyndigheten kontrollstyrelsen beslöt år 1966 att&lt;br&gt;införa s.k. T-sprit. Den skulle ersätta röd- och blåsprit som hade funnits&lt;br&gt;i handeln sedan år 1930. Missbruket av röd- och blåsprit bedömdes vid&lt;br&gt;denna tid vara relativt begränsat. T-spriten fick därför något lindrigare&lt;br&gt;denaturering. Avsikten var att den skulle ersätta åtskilliga specialdenatu-&lt;br&gt;reringar samtidigt som den utan olägenhet skulle kunna användas för&lt;br&gt;olika hushålls- och hantverksändamål. Denna avsikt uppfylldes men sam-&lt;br&gt;tidigt visade det sig att T-spriten blev begärlig bland tyngre missbrukare.&lt;br&gt;Motåtgärder vidtogs efter hand, bl.a. skärptes denatureringen. Upp-&lt;br&gt;gifterna om missbruk kvarstod dock och från vårdhåll framhölls att T-&lt;br&gt;spriten vållade missförhållanden bland intagna på institutioner för miss-&lt;br&gt;brukare. Med hänsyn till detta och till uppgifter från läkarhåll att miss-&lt;br&gt;bruket bötjade sprida sig till yngre åldersgrupper beslöts att T-spriten&lt;br&gt;fr.o.m. den 1 april 1974 inte fick levereras till den allmänna handeln för&lt;br&gt;försäljning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;T-spriten kom att ersättas av en rad olika preparat för allmän använd-&lt;br&gt;ning i hushållen och för speciella ändamål. Partihandelsbolagets dotter-&lt;br&gt;bolag, Kemetyl AB, införde således T-röd, som framför allt kom att&lt;br&gt;ersätta T-sprit i hushållen och som brännvätska. T-röd var starkare dena-&lt;br&gt;turerad än T-sprit. Under årens lopp har T-röds denaturering ändrats flera&lt;br&gt;gånger för att motverka missbruk. Dessa ändringar har endast temporärt&lt;br&gt;haft en viss effekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom monopol inte längre förelåg har dessutom flera företag i&lt;br&gt;konkurrens med Kemetyl AB infört en rad likartade produkter. Handels-&lt;br&gt;namn för T-röds konkurrentprodukter är Dex-röd, Röda Hanen Univer-&lt;br&gt;sal, K-röd, Petro Röd, Sveditol Universal, X-ut Röd och Combi. Dessa&lt;br&gt;preparats alkoholhalt ligger mellan 60 och 85 viktprocent, och de har en&lt;br&gt;relativt likartad sammansättning. Produkterna är främst avsedda att an-&lt;br&gt;vändas som rengörings-, lösnings- och frostskyddsmedel samt som bränn-&lt;br&gt;vätska. Det är framför allt dessa preparat som blivit föremål för miss-&lt;br&gt;bruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt LFTA krävs, med vissa undantag, tillstånd för försäljning och&lt;br&gt;inköp av teknisk sprit. Handeln med alkoholhaltiga preparat är i princip&lt;br&gt;fri. Alkoholhaltiga preparat får dock normalt inte säljas utan att först ha&lt;br&gt;denaturerats på ett sätt som läkemedelsverket föreskrivit eller godkänt.&lt;br&gt;Detta innebär i praktiken att det inte är möjligt att sälja ett visst preparat&lt;br&gt;utan föregående prövning och godkännande av läkemedelsverket. I&lt;br&gt;7 § LFTA sägs att teknisk sprit eller alkoholhaltigt preparat inte får&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillhandahållas om det finns &amp;quot;särkild anledning&amp;quot; att anta att varan är Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;avsedd att användas i berusningssyfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detaljhandeln säljs i dag bl.a. brännvätskor och karburatorsprit, som&lt;br&gt;defmitionsmässigt är att anse som teknisk sprit, utan att vare sig försälja-&lt;br&gt;re eller konsumenter avkrävs tillstånd. För dessa produkter har i praxis&lt;br&gt;endast krävts denaturering och godkännande som för alkoholhaltiga&lt;br&gt;preparat. Det har ansetts att distributionen och användningen av dessa&lt;br&gt;produkter skulle försvåras alltför mycket, om det skulle krävas tillstånd&lt;br&gt;vid vaije överlåtelse. Detaljhandeln med bl.a. T-röd och liknande pro-&lt;br&gt;dukter sker således utan att vare sig försäljnings- eller inköpstillstånd&lt;br&gt;krävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har träffat en överenskommelse med olika bransch-&lt;br&gt;organisationer om att T-röd och liknande produkter i enlitersförpack-&lt;br&gt;ningar fr.o.m. den 1 juli 1990 endast får säljas över disk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överväganden: I regeringens uppdrag till socialstyrelsen rörande åtgärder&lt;br&gt;med anledning av missbruk av tekniska alkoholprodukter ingick bl.a. att&lt;br&gt;bedöma om det är möjligt att ytterligare förbättra denatureringen eller&lt;br&gt;finna ersättningsprodukter med mindre missbruksrisk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har i rapporten Åtgärder mot missbruk av tekniska&lt;br&gt;alkoholprodukter framhållit följande. Alkoholpolitiska utredningen angav&lt;br&gt;i sitt betänkande (SOU 1974:91, s. 429) att denaturering skulle ske på&lt;br&gt;sådant sätt att de tekniska alkoholproduktema om möjligt blev obrukbara&lt;br&gt;för förtäring utan att den legala användningen av produkten försvårades&lt;br&gt;och utan att de vid eventuell förtäring blev hälsovådliga. Vid val av&lt;br&gt;denatureringsmedel måste man därför enligt socialstyrelsen väga svårför-&lt;br&gt;enliga intressen mot varandra. Risken för missbruk far vägas mot arbets-&lt;br&gt;hygieniska, tekniska och industriella intressen. Endast undantagsvis går&lt;br&gt;det att göra en teknisk alkoholprodukt obrukbar för förtäring utan att den&lt;br&gt;legala användningen försvåras eller att produkten blir hälsovådlig vid&lt;br&gt;eventuell förtäring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt socialstyrelsen har det från vissa håll förts fram krav på att&lt;br&gt;kraftigare denaturering borde föreskrivas och t.o.m. att gifter som meta-&lt;br&gt;nol borde användas som denatureringsmedel. Om kraftigare denaturering&lt;br&gt;skall användas måste principerna för denaturering ändras. I förordningen&lt;br&gt;(1985:840) om vissa hälso- och miljöfarliga produkter m.m. stadgas att&lt;br&gt;högst 5 % metanol får ingå i bil vårdsmedel. Anledningen härtill är att&lt;br&gt;man vill förhindra förgiftningsfall. Även bortsett från denatureringsprin-&lt;br&gt;cipema medför detta stadgande att det svårligen går att föreskriva högre&lt;br&gt;metanolhalt för andra produkter som innehåller alkohol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1986 påböijade socialstyrelsen en utredning för att finna bättre&lt;br&gt;denatureringsmedel. Denna kom fram till att det finns ett antal kemiska&lt;br&gt;föreningar som vid behov eventuellt kan ersätta de nuvarande denature-&lt;br&gt;ringsmedlen. Man fann dock inget medel som radikalt kan förbättra&lt;br&gt;denatureringen i de produkter som för närvarande missbrukas mest.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen föreslår inga ändringar vad gäller denaturering. Bevak- Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;ningen av denatureringsfrågan behöver dock skärpas. Överenskommelsen&lt;br&gt;med branschorganisationerna innebär nämligen en risk för ett ökat miss-&lt;br&gt;bruk av andra preparat än dem som omfattas av överenskommelsen. Om&lt;br&gt;så blir fallet bör enligt socialstyrelsen frågan om denaturering prövas på&lt;br&gt;nytt. T.ex. skulle etanolen i karburatorskydd eller spolarvätskor helt eller&lt;br&gt;delvis kunna bytas ut mot isopropylalkohol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att de nuvarande principerna för denaturering har&lt;br&gt;goda skäl för sig och för närvarande inte bör ändras. Man bör dock&lt;br&gt;fortsätta ansträngningarna att hitta effektiva denatureringsmedel och&lt;br&gt;ersättningsprodukter med mindre missbruksrisk. Vi utgår från att läke-&lt;br&gt;medelsverket, som numera är tillsynsmyndighet, kontinuerligt bevakar&lt;br&gt;dessa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen gjorde hösten 1989 en mindre utvärdering av överens-&lt;br&gt;kommelsen om överdiskförsäljning av T-röd och liknande produkter.&lt;br&gt;Läkemedelsverket har i januari 1991 gjort en liten uppföljning av effek-&lt;br&gt;terna av överenskommelsen. Dessa undersökningar har visat att överens-&lt;br&gt;kommelsen fungerat bra på en del håll och mindre bra på andra, resp,&lt;br&gt;att den inte synes ha haft någon effekt på missbruket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nämnda undersökningarna har varit av tämligen begränsad omfatt-&lt;br&gt;ning. Enligt regeringens mening bör man göra en större utvärdering av&lt;br&gt;överenskommelsen om överdiskförsäljning för att bättre klarlägga om det&lt;br&gt;finns behov av lagstiftning. Regeringen avser därför att uppdra åt läke-&lt;br&gt;medelsverket att göra en sådan utvärdering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller förslaget om ett förtydligande av försäljningsförbudet i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § LFTA konstaterar regeringen att den föreslagna fomuleringen i allt&lt;br&gt;väsentligt torde avse sådana omständigheter som utgör särskild anledning&lt;br&gt;att anta att den tekniska alkoholprodukten är avsedd att användas i be-&lt;br&gt;rusningssyfte. Något behov att ändra den nuvarande lydelsen av lagrum-&lt;br&gt;met kan därför inte anses föreligga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;132&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11 VISSA FRÅGOR RÖRANDE TOBAK&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:175&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.1 Inledning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Tobaksbrukets negativa effekter på människors hälsa har beskrivits i olika&lt;br&gt;sammanhang. Ungefär vart tionde dödsfall i Sverige (10 000-12 000 per&lt;br&gt;år) beräknas ha samband med rökning. Rökning har framför allt betydelse&lt;br&gt;för olika cancertyper, särskilt lungcancer, samt för hjärt- och kärlsjuk-&lt;br&gt;domar, allergi, emfysem, kronisk bronkit och luftvägsinfektioner. Även&lt;br&gt;användning av snus innebär hälsorisker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Luftföroreningar av tobaksrökning har också visats ha negativa hälsoef-&lt;br&gt;fekter. Rökningens utbredning gör att en stor del av befolkningen utsätts&lt;br&gt;för tobaksrök i miljön, s.k. passiv rökning, vilket har negativa effekter&lt;br&gt;ur folkhälsosynpunkt. Undersökningar visar t.ex. att bam till rökande&lt;br&gt;föräldrar oftare drabbas av infektionssjukdomar i luftvägarna än bam till&lt;br&gt;föräldrar som inte röker. Vidare beräknas passiv rökning ha betydelse för&lt;br&gt;ett par procent av lungcancerfallen årligen i vårt land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Världshälsoorganisationen (WHO) har slagit fast att ingen annan enskild&lt;br&gt;förebyggande åtgärd i i-ländema kan bidra mera till en förbättrad folkhälsa&lt;br&gt;än minskad tobaksrökning. Olika åtgärder för att begränsa tobakens&lt;br&gt;skadeverkningar har också genomförts i vårt land. Detta arbete böljade&lt;br&gt;i mitten av 1960-talet, när staten första gången avsatte särskilda medel för&lt;br&gt;information om tobakens skadeverkningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheterna har visat att det är möjligt att påverka tobaksvanorna,&lt;br&gt;men trots positiva förändringar röker fortfarande omkring en fjärdedel av&lt;br&gt;den vuxna befolkningen. Till detta kommer en ökad användning av snus&lt;br&gt;främst bland unga män.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tobakskonsumtionen är således trots de ansträngningar som gjorts för&lt;br&gt;att minska användandet fortfarande oroande hög ur hälsosynpunkt. Detta&lt;br&gt;förhållande har också många gånger uppmärksammats i riksdagen bl.a.&lt;br&gt;i form av motioner. Lagutskottet föreslog i sitt betänkande (LU&lt;br&gt;1987/88:13) att regeringen skulle ges i uppdrag att utreda vilka konse-&lt;br&gt;kvenser ett förbud mot annonsering av tobaksvaror skulle få. Riksdagen&lt;br&gt;biföll utskottets hemställan. År 1987 antog vidare Nordiska rådet två&lt;br&gt;rekommendationer enligt följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att utreda&lt;br&gt;restriktiva regler i Norden innebärande exempelvis&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) begränsning av rökning i offentliga lokaler och på offentliga kommuni-&lt;br&gt;kationsmedel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) förbud mot tobaksreklam och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) märkning av tobaksprodukter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Nordiska rådet rekommenderar de nordiska ländernas regeringar att&lt;br&gt;på internationellt plan verka för restriktivare regler för tobakskonsumtion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av dels kunskapen om tobakens hälsorisker, dels nyss&lt;br&gt;redovisade framställningar från riksdagen och Nordiska rådet beslöt&lt;br&gt;regeringen i maj 1988 att tillsätta en särskild utredning för att utreda och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lämna förslag till olika åtgärder för att ytterligare begränsa tobaksbruket Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;och därigenom förebygga tobakens skadeverkningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen som antog namnet tobaksutredningen överlämnade i mars&lt;br&gt;1990 sitt betänkande Tobakslag (SOU 1990:29). Betänkandet har remiss-&lt;br&gt;behandlats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tobaksbrukets negativa effekter för hälsan har under senare tid även&lt;br&gt;behandlats av allergiutredningen, av Folkhälsogruppen och i socialstyrel-&lt;br&gt;sens folkhälsorapport.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allergiutredningen som överlämnade sitt betänkande (SoU 1989:76) till&lt;br&gt;regeringen i november 1989 framhöll att en av de viktigaste faktorerna&lt;br&gt;för att åstadkomma en god inomhusmiljö är rökfria lokaler. Särskilt&lt;br&gt;framhölls betydelsen av lagstadgad skyldighet att hålla offentliga lokaler,&lt;br&gt;transportmedel och arbetslokaler fria från cigarettrök. Folkhälsogruppen&lt;br&gt;överlämnade sina förslag för att minska bruket av tobak till den då på-&lt;br&gt;gående tobaksutredningen. Förslagen går helt i linje med de förslag denna&lt;br&gt;utredning senare lade fram. Även i den folkhälsorapport som socialstyrel-&lt;br&gt;sen nyligen överlämnat till regeringen framhålls tobaksbrukets negativa&lt;br&gt;konsekvenser för hälsan. Däri framhålls betydelsen av ett samlat åtgärds-&lt;br&gt;program med brett samhällsstöd.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.2 Tobaksbruket i ett folkhälsoperspektiv&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;11.2.1 T obaksvanornas utveckling&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bruket av tobak kom till Sverige för flera hundra år sedan. Först efter&lt;br&gt;andra världskriget blev dock cigarettrökning den vanligaste formen av&lt;br&gt;tobaksbruk i vårt land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rökningen bland svenska män ökade under första delen av 1900-talet.&lt;br&gt;I mitten av 1960-talet var ungefär hälften dagligrökare. Utvecklingen bröts&lt;br&gt;omkring år 1970 varefter andelen rökare har minskat. År 1989 var ca&lt;br&gt;25 % av männen (16 år och äldre) dagligrökare. Härtill kom 5-10 % som&lt;br&gt;rökte tillfälligt och 21 % som snusade. Sedan slutet av 1960-talet har&lt;br&gt;bruket av snus ökat efter en nästan oavbruten nedgång sedan mitten av&lt;br&gt;1920-talet. Ökningen har huvudsakligen ägt rum bland pojkar och yngre&lt;br&gt;män.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rökningen bland kvinnor ökade främst under 1950- och 1960-talen.&lt;br&gt;Sedan slutet av 1970-talet minskar rökningen nu också bland kvinnorna.&lt;br&gt;År 1989 var 26 % av kvinnorna dagligrökare. Till detta kom 5-10 % som&lt;br&gt;rökte tillfälligt. Bruket av snus har hittills inte blivit vanligt bland kvinnor-&lt;br&gt;na (2 % år 1989).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland män är rökning mest utbredd bland medelålders och äldre, medan&lt;br&gt;yngre röker i betydligt mindre utsträckning. Bland kvinnor är rökning&lt;br&gt;förhållandevis sällsynt bland de allra äldsta och mest utbredd i åldrarna&lt;br&gt;25-44 år. Bland yngre är rökning därför i dag mer vanlig bland kvinnor&lt;br&gt;än bland män. Snusandet är numera mest utbrett bland yngre män, något&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;134&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som står i skarp kontrast till situationen för några decennier sedan då Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;nästan uteslutande äldre män snusade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rökvanorna har utvecklats olika i olika samhällsgrupper. Rökningen var&lt;br&gt;tidigare mest utbredd i de &amp;quot;högre&amp;quot; socio-ekonomiska grupperna, dvs.&lt;br&gt;bland personer med lång utbildning och hög inkomst. I synnerhet gällde&lt;br&gt;detta kvinnor där rökningen främst vann insteg bland socialt och ekono-&lt;br&gt;miskt självständiga grupper. Situationen har ändrats drastiskt under senare&lt;br&gt;år. Både bland män och kvinnor gäller att rökningen minskat främst i&lt;br&gt;grupper med lång utbildning och hög inkomst. Rökningen är nu mest&lt;br&gt;utbredd bland grupper med kort utbildning och låg inkomst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ungdomars rökvanor har påverkats i positiv riktning, men tecken finns&lt;br&gt;som tyder på att utvecklingstrenden vänt. Att rökningen totalt sett minskat&lt;br&gt;beror till största delen på att en allt större del av de uppväxande generatio-&lt;br&gt;nerna förblir rökfria och att den genomsnittliga åldern för rökdebut för-&lt;br&gt;skjuts uppåt. Under 1970-talet minskade andelen rökare bland bam och&lt;br&gt;ungdomar kraftigt. Årliga undersökningar av skolelevernas drogvanor&lt;br&gt;tyder dock på att rökningen nu åter ökar bland bam och ungdomar. År&lt;br&gt;1990 uppgav sig 20 % av pojkarna och 31 % av flickorna vara rökare.&lt;br&gt;Motsvarande siffror år 1985 var 16 % bland pojkarna och 21 % bland&lt;br&gt;flickorna. Det bör dock observeras att det inte enbart rörde sig om daglig-&lt;br&gt;rökare, utan att även tillfällighetsrökare ingick. Flera studier tyder på att&lt;br&gt;rökning bland ungdomar liksom bland vuxna skiljer sig åt mellan olika&lt;br&gt;grupper. Det är således betydligt vanligare i dag att elever på de korta,&lt;br&gt;yrkesinriktade gymnasielinjema röker än det är på de längre, mera teore-&lt;br&gt;tiskt inriktade linjerna.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;11.2.2 Tobaksbruk i ett hälsopolitiskt perspektiv&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Sverige tillhör de länder som anslutit sig till WHOs mål om Hälsa för alla&lt;br&gt;år 2000 (HFA-2000). År 1984 antog medlemsländerna i WHOs Europare-&lt;br&gt;gion 38 mål för HFA-2000. Målen skall vara bestämmande för nationella&lt;br&gt;hälsopolitiska strategier. Vissa mål går ut på att uppnå förändrade levnads-&lt;br&gt;vanor. I ett av målen (nr 16) omnämns direkt behovet av minskat tobaks-&lt;br&gt;bruk, och det föreslås att vaije medlemsland skall sätta upp klara etapp-&lt;br&gt;mål, t.ex. att 80 % av befolkningen skall vara rökfri och att den nationella&lt;br&gt;konsumtionen skall minskas med 50 % från den tidpunkt när målen&lt;br&gt;antogs, dvs. år 1984, till år 1995. Sverige har också ställt sig bakom&lt;br&gt;WHOs Europaregions beslut att under de närmaste åren genomföra en&lt;br&gt;samordnad insats mot tobaken. Den europeiska aktionsplanen har många&lt;br&gt;beröringspunkter med det åtgärdsprogram mot cancer som utarbetats inom&lt;br&gt;EG. Även detta program lägger stor vikt vid åtgärder för minskat tobaks-&lt;br&gt;bruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De hälsopolitiska principerna i de internationella handlingsprogrammen&lt;br&gt;stämmer väl överens med den svenska nationella hälsopolitik som utfor-&lt;br&gt;mats och antagits genom riksdagens godkännande av regeringens pro-&lt;br&gt;position om utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården, m.m. (prop.&lt;br&gt;1984/85:181). Här framhålls behovet av en samlad folkhälsopolitik för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;135&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;forma ett samhälle där riskerna för ohälsa, utslagning och isolering be- Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;kämpas. I en offensiv hälsopolitik skall hälso- och sjukvårdens insatser&lt;br&gt;för att förebygga ohälsa ses i ett perspektiv som omfattar såväl hälsorisker&lt;br&gt;i det omgivande samhället som de risker som är relaterade till den enskilde&lt;br&gt;individens livsstil.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.3 Tidigare åtgärder i Sverige och&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;åtgärder i andra länder&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;11.3.1 Sverige&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Som vi nämnde inledningsvis ställdes statliga medel till förfogande för&lt;br&gt;upplysning om tobakens skadeverkningar för första gången år 1964. På&lt;br&gt;uppdrag av regeringen tillsatte socialstyrelsen år 1971 en särskild ut-&lt;br&gt;redning för att belysa tobakens skadeverkningar och lämna förslag till&lt;br&gt;åtgärder. Utredningens slutrapport Tobaksrökning publicerades år 1973.&lt;br&gt;Även om det inte lades fast något helhetsprogram på basis av utredningens&lt;br&gt;förslag, förverkligades ändå vissa förslag. Bl.a. tillsattes en särskild&lt;br&gt;utredning år 1974 för att konkretisera förslagen om varningstexter på&lt;br&gt;tobaksvaror och förbud mot tobaksreklam och en lag (1975:1154) om&lt;br&gt;varningstext och innehållsdeklaration på tobaksvaror trädde i kraft den 1&lt;br&gt;januari 1977. Den 1 juli 1979 trädde en lag (1978:764) med vissa be-&lt;br&gt;stämmelser om marknadsföring av tobaksvaror i kraft. Enligt denna skall,&lt;br&gt;med hänsyn till de hälsorisker som är förbundna med bruk av tobak,&lt;br&gt;särskild måttfullhet iakttas vid marknadsföring av tobaksvaror. Lagen&lt;br&gt;komplettera med riktlinjer som utfärdas av konsumentverket efter samråd&lt;br&gt;med socialstyrelsen. År 1977 tillsatte regeringen en parlamentarisk tobaks-&lt;br&gt;kommitté. Dess uppdrag var att utarbeta ett program för att nedbringa&lt;br&gt;tobakskonsumtionen och motverka dess skadeverkningar. Kommittén&lt;br&gt;avlämnade 1978 ett delbetänkande, Rökfria miljöer (Ds S 1978:7), och&lt;br&gt;1981 sitt slutbetänkande Minskat tobaksbruk (SOU 1981:18). Som resultat&lt;br&gt;av kommitténs förslag gav regeringen arbetarskyddsstyrelsen och social-&lt;br&gt;styrelsen i uppdrag att i samråd utarbeta rekommendationer om begräns-&lt;br&gt;ning av tobaksrökning i lokaler av gemensamhetskaraktär. År 1983 gav&lt;br&gt;de båda styrelserna gemensamt ut allmänna råd om begränsning av rök-&lt;br&gt;ning i gemensamhetslokaler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare krav på åtgärder mot tobaksbruket framfördes under följande&lt;br&gt;år bl.a. inom utredningen hälso- och sjukvården inför 1990-talet och av&lt;br&gt;cancerkommittén som lade fram sitt slutbetänkande år 1984. Efter över-&lt;br&gt;läggningar mellan konsumentverket och tobaksbranschen utfärdades år&lt;br&gt;1986 skärpta riktlinjer för tobaksreklam som trädde i kraft året därpå.&lt;br&gt;Under en treårsperiod med start budgetåret 1986/87 bedrev socialstyrelsen&lt;br&gt;på regeringens uppdrag en intensifierad upplysning om tobakens skade-&lt;br&gt;verkningar med syfte att motverka rökdebut bland bam och ungdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamheten finansierades med ett årligt anslag om två milj. kr. ur Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;allmänna arvsfonden.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;11.3.2 &amp;nbsp;Andra länder i Norden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Norge har haft en särskild tobakslag sedan 1975. I denna förbjuds bl.a.&lt;br&gt;tobaksreklam och försäljning av tobaksvaror till personer under 16 år. Ar&lt;br&gt;1988 kompletterades lagen med bestämmelser om rökfria offentliga&lt;br&gt;miljöer. Enligt denna skall lokaler och transportmedel dit allmänheten har&lt;br&gt;tillträde vara rökfria liksom arbetslokaler där två eller flera personer är&lt;br&gt;samlade. Särskilda regler gäller dock för restauranger, hotell och liknande.&lt;br&gt;År 1989 infördes förbud mot nya tobaks- och nikotinprodukter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finlandhar haft en särskild tobakslag sedan år 1977. Denna lag överens-&lt;br&gt;stämmer till stor del med den norska lagen. Således är tobaksreklam&lt;br&gt;förbjuden även i Finland, liksom försäljning av tobaksvaror till personer&lt;br&gt;under 16 år. Den finska lagen innehåller också vissa bestämmelser om&lt;br&gt;produktkontroll och bestämmelser om högsta tillåtna värden för vissa&lt;br&gt;beståndsdelar i cigarettrök. Lagen innehåller likaså bestämmelser om att&lt;br&gt;lokaler såsom skolor, daghem, officiella myndigheters lokaler m.fl. skall&lt;br&gt;vara rökfria.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Island trädde en särskild tobakslag i kraft år 1985. Lagen förbjuder all&lt;br&gt;tobaksreklam och rökning i lokaler som är öppna för allmänheten. Undan-&lt;br&gt;tag görs för restauranger som dock alltid måste ha ett antal rökfria bord.&lt;br&gt;Lagen förbjuder också försäljning av tobaksvaror till personer under 16&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Danmark finns inte någon lagreglering avseende tobaksprodukter.&lt;br&gt;Frivilliga överenskommelser finns emellertid och i och med att Danmark&lt;br&gt;är medlem i EG blir de restriktioner som bestäms för EG också tillämpliga&lt;br&gt;i Danmark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samtliga nordiska länder finns bestämmelser om varningstexter på&lt;br&gt;cigarettpaket.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;11.3.3 &amp;nbsp;Vissa länder inom EG&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Generellt inom EG finns direktiv om högsta tillåtna tjärhalt i cigaretter och&lt;br&gt;om varningstexter på tobaksvaror. Vidare har antagits direktiv om förbud&lt;br&gt;mot TV-reklam för tobaksvaror. Förslag finns också om förbud mot&lt;br&gt;försäljning av snus. För närvarande bereder man ett förslag om reklam-&lt;br&gt;förbud och överväger åtgärder för rökfria miljöer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Irland har en särskild tobakslag sedan år 1988 som bl.a. förbjuder&lt;br&gt;försäljning till personer under 16 år. Lagen innehåller också förbud mot&lt;br&gt;försäljning av snus. Vissa former av reklam är helt förbjuden, t.ex.&lt;br&gt;utomhusreklam, medan annan reklam far förekomma med vissa restriktio-&lt;br&gt;ner. Lagen medger också möjligheter att utfärda föreskrifter om förbud&lt;br&gt;mot eller begränsning av rökning i offentliga lokaler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Belgien lagfästes år 1987 förbud mot rökning i alla offentliga lokaler&lt;br&gt;inkl, transportmedel. Restauranger och kaféer berörs inte. Vid överträdel-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;137&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ser utdöms höga böter. År 1982 utfärdades strikta regler om reklam och Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;om obligatorisk märkning med varningstext. Reklamrestriktionema skärp-&lt;br&gt;tes förra året så att även reklam som avser andra produkter men som&lt;br&gt;indirekt gynnar avsättningen av tobaksvaror, förtäckt tobaksreklam, kom&lt;br&gt;att omfattas. Belgien införde år 1990 också förbud mot försäljning av vissa&lt;br&gt;typer av snus.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frankrike har sedan år 1977 en särskild tobakslag. I denna finns bestäm-&lt;br&gt;melser om rökning i lokaler för gemensamt bruk. I fjol antogs i Frankrike&lt;br&gt;en lag om totalt förbud mot tobaksreklam. Förbudet omfattar såväl reklam&lt;br&gt;för tobaksprodukter som förtäckt reklam liksom sponsring som har till&lt;br&gt;syfte att främja försäljning av tobaksprodukter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Italien förbjöds tobaksreklam redan år 1962. Förbudet hade emellertid&lt;br&gt;länge begränsad effekt på grund av låga straffsatser vid överträdelser. År&lt;br&gt;1983 skärptes straffen avsevärt, och för cirka ett år sedan utvidgades lagen&lt;br&gt;till att omfatta även förtäckt tobaksreklam.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;11.3.4 &amp;nbsp;Vissa länder utanför Europa&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Även utanför Europa finns exempel på att man vidtagit långtgående&lt;br&gt;åtgärder för att begränsa tobaksbruket. Som exempel kan nämnas att&lt;br&gt;Canadaår 1988 antog två särskilda tobakslagar som träder i kraft succes-&lt;br&gt;sivt. Den ena innehåller förbud mot tobaksreklam inkl, sponsring. Den&lt;br&gt;andra innehåller bestämmelser om rökfria lokaler och transportmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I USA har en rad stater lagstiftat om rökfria offentliga lokaler. De första&lt;br&gt;och mest långtgående bestämmelserna finns i Minnesota och delar av&lt;br&gt;Kalifornien. I staden New York infördes år 1987 förbud mot rökning på&lt;br&gt;arbetsplatser och i offentliga lokaler, banker, taxi m.m. I restauranger&lt;br&gt;med mer än 50 sittplatser skall hälften av platserna vara reserverade för&lt;br&gt;icke-rökare. Restriktioner för rökning på restauranger finns också i andra&lt;br&gt;stater. Som exempel kan nämnas att det i Chicago finns krav på att hälften&lt;br&gt;av platserna skall vara rökfria. Till skillnad från New York undantas där&lt;br&gt;inte små restauranger. En federal lagstiftning i USA förbjuder rökning på&lt;br&gt;alla resor om högst sex timmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I såväl Canada som USA finns bestämmelser om varningstexter på&lt;br&gt;tobakspaket.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.4 Behov av ytterligare åtgärder&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;11.4.1 Allmänt&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Information om tobakens skadeverkningar har sedan länge bedrivits i vårt&lt;br&gt;land. I detta avseende ligger Sverige långt framme. Däremot har det i&lt;br&gt;många andra länder vidtagits mera långtgående åtgärder av annat slag för&lt;br&gt;att minska användandet av tobak. De ökade kunskaperna om tobakens&lt;br&gt;skadeverkningar har förändrat synen på användandet därav. Det är numera&lt;br&gt;ställt utom allt tvivel att tobaksbruket utgör ett allvarligt hot mot folk-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;138&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hälsan. Framför allt gäller detta naturligtvis det aktiva användandet, men Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;under senare år har det framstått allt tydligare att även s.k. passiv rökning&lt;br&gt;utgör ett stort problem. Det senare kan på sikt medföra allvarliga sjuk-&lt;br&gt;domar men även ge omedelbart uppträdande problem för allergiker och&lt;br&gt;astmatiker. Även bortsett från riskerna att drabbas av sjukdomar och&lt;br&gt;andra medicinska besvär framstår det som en självklar rättighet att få&lt;br&gt;andas luft som är fri från tobaksrök.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av bl.a. de ökade kunskaperna har allt starkare krav&lt;br&gt;vuxit fram på att vidta samhällsåtgärder för att motverka det utbredda&lt;br&gt;bruket av tobak. Sådana insatser måste naturligtvis företas på olika plan.&lt;br&gt;En grundläggande fråga är varför människor röker trots kunskap om&lt;br&gt;vanans farlighet. Något enkelt och allmängiltigt svar finns sannolikt inte.&lt;br&gt;Det enda som framstår som tämligen klart är att få, om ens någon, böljar&lt;br&gt;röka eller snusa genom ett medvetet övervägande och under medvetande&lt;br&gt;om att fastna i ett begär. Snarare är det ett nyfiket prövande som övergår&lt;br&gt;i ett beroende av nikotin som är svårt att bryta. Särskilt svårt att bryta&lt;br&gt;vanan kan det vara om livssituationen innebär påfrestningar av olika slag.&lt;br&gt;Flera studier har visat att rökning idag - till skillnad från tidigare då det&lt;br&gt;omvända förhållandet rådde - är vanligare bland lågutbildade och bland&lt;br&gt;låginkomsttagare än bland högutbildade och socialt väletablerade grupper.&lt;br&gt;Det finns studier som visat att 60 % av unga ensamstående mammor&lt;br&gt;röker, vilket är mera än den dubbla genomsnittliga frekvensen. Orsaken&lt;br&gt;till att rökfrekvensen är så hög i denna grupp torde sannolikt kunna sökas&lt;br&gt;i att deras livssituation är ansträngd och att de därigenom har mindre&lt;br&gt;möjlighet att påverka levnadsvanorna t.ex. att sluta röka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har också visat sig att det i vissa yrken är vanligare med en större&lt;br&gt;andel rökare. Detta gäller framför allt yrken som inte kräver lång ut-&lt;br&gt;bildning, där inkomsten är låg och där det är svårt att själv påverka&lt;br&gt;arbetssituationen. En förklaring som framförts till att vissa yrkesgrupper&lt;br&gt;röker i högre utsträckning än andra är att det skulle vara ett legitimt sätt&lt;br&gt;att få en paus i arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De åtgärder som behöver vidtas för att komma till rätta med situationer&lt;br&gt;av nämnt slag är genomgripande förändringar både på arbetsmarknaden&lt;br&gt;och i fråga om service, t.ex. beträffande barnomsorg. Åtgärder i dessa&lt;br&gt;avseenden pågår mer eller mindre löpande, men är ur hälsosynpunkt av&lt;br&gt;långsiktig karaktär och det tar lång tid innan de slår igenom i form av&lt;br&gt;ändrade levnadsvanor. När det gäller tobaksbruk, framför allt rökning&lt;br&gt;som medför hälsorisker inte enbart för användaren själv utan också för&lt;br&gt;omgivningen, bör särskilda åtgärder vidtas som komplement till de mera&lt;br&gt;långsiktiga insatserna. Förutom att förstärka information och kunskaps-&lt;br&gt;spridande bör även andra samhällsåtgärder vidtas främst i syfte att skydda&lt;br&gt;bam och ungdom och personer som inte vill utsättas för andras rök.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De utredningsförslag och synpunkter från remissinstanser som redovisas&lt;br&gt;i det följande avser tobaksutredningen såvida inte något annat anges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;139&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;11.4.2 Lagreglering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: För att så långt som möjligt tillgodose&lt;br&gt;behoven av att andas rökfri luft och underlätta för bam och ung-&lt;br&gt;dom att förbli rökfria bör vissa restriktioner avseende tobaksbruk&lt;br&gt;och hantering av tobaksprodukter fastläggas i lag. Lagstiftningen&lt;br&gt;bör också innehålla bestämmelser om tobaksproduktemas innehåll,&lt;br&gt;t.ex. maximal tjärhalt i cigarettrök.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i princip med regeringens ställ-&lt;br&gt;ningstagande. Utredningen föreslår att lagbestämmelserna som rör tobak&lt;br&gt;samlas i en särskild lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget att lagstiftningsvägen införa restriktioner&lt;br&gt;mot tobaksbruket tillstyrks av flertalet remissinstanser. Att samla dessa&lt;br&gt;bestämmelser i en särskild tobakslag berörs av en tredjedel av instanser-&lt;br&gt;na. De flesta av dem är positiva till en särskild tobakslag. Man anför&lt;br&gt;bl.a. att en särskild lag underlättar en samlad överblick av lagstiftningen&lt;br&gt;på området. Flera remissinstanser är positiva till en särskild lag men&lt;br&gt;framför kritik mot att den föreslagna lagen inte är tillräckligt långtgående.&lt;br&gt;T.ex. anser Folkhälsogruppen att förslaget är modest men att det ändå&lt;br&gt;utgör en markering av att statsmakterna ser allvarligt på problemet.&lt;br&gt;Några instanser framför dock invändningar mot förslaget om en särskild&lt;br&gt;tobakslag. Dit hör representanter för tobaksbranschen och handeln. En av&lt;br&gt;underinstansema till universitets- och högskoleämbetet, UHÄ (juridiska&lt;br&gt;fakultetsnämnden vid universitet i Stockholm) förespråkar att man i den&lt;br&gt;mån lagreglering kan bli aktuell bygger vidare på befintlig lagstiftning i&lt;br&gt;stället för att skapa en särskild tobakslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Som tidigare anförts finner rege-&lt;br&gt;ringen det ur hälsosynpunkt angeläget att ytterligare begränsa användan-&lt;br&gt;det av tobak. För detta krävs åtgärder av många slag. En av dessa är att&lt;br&gt;införa restriktioner i olika avseenden. Självfallet kan vissa restriktioner&lt;br&gt;åstadkommas på frivillig väg. Detta har också skett på många håll. När&lt;br&gt;det gäller frivilliga överenskommelser visar emellertid erfarenheten att&lt;br&gt;reglerna kan komma att variera i hög utsträckning. Mot bakgrund av den&lt;br&gt;väl dokumenterade hälsorisk tobaksbruk medför, främst vid själva an-&lt;br&gt;vändningen men även vid s.k. passiv rökning, finner regeringen det&lt;br&gt;därför angeläget att utnyttja möjligheterna att genom lagstiftningsåtgärder&lt;br&gt;ge stöd åt strävandena att förbättra hälsosituationen. För närvarande för-&lt;br&gt;bereds en proposition med förslag till lagstiftning avseende tobak. I detta&lt;br&gt;sammanhang kommer vi att ta ställning till om vi skall föreslå att lag-&lt;br&gt;bestämmelserna skall samlas i en särskild tobakslag. Enligt planerna&lt;br&gt;kommer en proposition i ämnet att föreläggas riksdagen senare under&lt;br&gt;detta år. Vad en lagstiftning i detalj skall föreslås omfatta kan inte sägas&lt;br&gt;förrän beredningsarbetet är helt slutfört. Vi finner det ändå angeläget att&lt;br&gt;redan i detta sammanhang i stora drag redovisa vad som planeras att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;läggas fram för riksdagen när det gäller åtgärder för att minska tobaks- Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;bruket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rökfria miljöer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Främst av hälsoskäl men även för att&lt;br&gt;förbättra möjligheterna att få andas rökfri luft bör lagregler till-&lt;br&gt;skapas med inriktning på att vissa miljöer skall hållas rökfria. Den&lt;br&gt;princip som bör gälla är att rökfritt skall vara det normala. Sär-&lt;br&gt;skilda regler bör införas för vissa typer av lokaler såsom daghem,&lt;br&gt;skolor, vårdinrättningar, arbetsplatser, hotell och restauranger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i princip med regeringens ställ-&lt;br&gt;ningstagande. Krav på lagreglering för att tillförsäkra rökfria miljöer har&lt;br&gt;under senare år framförts även från andra håll. Frågan har bl.a. tagits&lt;br&gt;upp av Folkhälsogruppen och allergiutredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget om rökfria miljöer är det som tagits upp&lt;br&gt;av flest remissinstanser. Flertalet instämmer i utredningens bedömning att&lt;br&gt;det är viktigt att tillförsäkra allmänheten rökfria miljöer. T.ex. anför&lt;br&gt;socialstyrelsen att kunskapen om riskerna med s.k. passiv rökning i dag&lt;br&gt;är tillräckligt stor för att motivera att legala skyddsåtgärder vidtas.&lt;br&gt;Statens handikappråd anser rökfria miljöer vara särskilt positivt med&lt;br&gt;tanke på dem som far besvär av tobaksrök, ibland t.o.m. svåra akuta&lt;br&gt;sjukdomstillstånd. Flera instanser förordar att förslagen skärps. T.ex.&lt;br&gt;anser vissa att de föreslagna reglerna även bör omfatta familjedaghem och&lt;br&gt;liknande. Kritik finns också mot utredningens förslag att tillåta rökning&lt;br&gt;på enskilda arbetsrum under vissa förutsättningar. Några remissinstanser,&lt;br&gt;främst företrädare för tobaksbranschen, anser att det saknas vetenskaplig&lt;br&gt;grund för slutsatsen att s.k. passiv rökning är skadlig för hälsan och&lt;br&gt;ifrågasätter därför lagstiftning för att tillskapa rökfria miljöer. De för-&lt;br&gt;ordar i stället frivilliga överenskommelser. Även Svenska Arbetsgivare-&lt;br&gt;föreningen och LO ifrågasätter om det finns behov av att lagstifta om&lt;br&gt;rökförhållanden på arbetsplatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Frågan om förbud mot rökning i&lt;br&gt;lokaler av gemensamhetskaraktär har sedan flera år varit föremål för&lt;br&gt;uppmärksamhet i en rad länder. WHO har rekommenderat regeringar och&lt;br&gt;hälsovårdsmyndigheter att vidta åtgärder för att få till stånd rökfria miljö-&lt;br&gt;er. Många länder har också lagstiftat om sådana. Även i Sverige har&lt;br&gt;åtgärder vidtagits men hittills har lagstiftning av detta slag inte beslutats.&lt;br&gt;På arbetsplatser, såväl offentliga som privata, har rökning i viss utsträck-&lt;br&gt;ning begränsats genom frivilliga överenskommelser. Även inom skolan&lt;br&gt;har ansträngningar gjorts för att tillskapa rökfria miljöer. Många landsting&lt;br&gt;har också infört regler om rökfritt inom egna lokaler, vilket bl.a. inne-&lt;br&gt;burit att hälso- och sjukvården i dessa områden kommit att omfattas av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;141&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sådana regler. Att man inte kan röka fritt på allmänna kommunikations- Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;medel har länge varit självklart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om mycket har gjorts i syfte att åstadkomma rökfria miljöer kan&lt;br&gt;frivilliga bestämmelser inte ersätta lagregler. Eftersom grundinställningen&lt;br&gt;hos dem som har att fatta beslut i frågan varierar är det ofrånkomligt att&lt;br&gt;även de frivilliga bestämmelserna kommer att variera. Detta bekräftas&lt;br&gt;också av undersökningar som gjorts, t.ex. om vilka regler som tillämpas&lt;br&gt;på olika arbetsplatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om viss oenighet råder vad gäller sambandet mellan s.k. passiv&lt;br&gt;rökning och vissa sjukdomar med lång latenstid anser regeringen att det&lt;br&gt;ändå finns tillräckliga skäl att införa lagbestämmelser om rökfria miljöer.&lt;br&gt;Det kan självfallet vara svårt att med absolut säkerhet fastställa att en&lt;br&gt;sjukdom som kan ha en latenstid över flera decennier har sin grund i en&lt;br&gt;bestämd faktor. Under så lång tid är det oundvikligt att även andra fakto-&lt;br&gt;rer kan inverka. Många studier visar dock att passiv rökning med stor&lt;br&gt;sannolikhet har betydelse för lungcancer. Vissa studier pekar också på&lt;br&gt;att passiv rökning kan ha betydelse for uppkomsten av hjärt- och kärlsjuk-&lt;br&gt;domar. Till detta kommer andra sjukdomar där sambandet med passiv&lt;br&gt;rökning är övertygande bevisad. Dit hör vissa sjukdomar hos små bam&lt;br&gt;och hos personer med astma/allergi, luftvägsbesvär eller hjärt-kärlsjuk-&lt;br&gt;dom. Det är inte ovanligt att personer som är överkänsliga för rök måste&lt;br&gt;undvika lokaler där alla borde ha en självklar rätt att få vistas. Mot denna&lt;br&gt;bakgrund har regeringen funnit att lagstiftning bör ske för att förbättra&lt;br&gt;möjligheterna för dem som så önskar att få andas rökfri luft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av särskild betydelse är att lokaler där bam och ungdom ofta vistas&lt;br&gt;hålls rökfria. Således bör bestämmelser om rökfria miljöer fastläggas för&lt;br&gt;t.ex. daghem och skolor. En viss opinion finns för att tillförsäkra rökfri&lt;br&gt;miljö också i familjedaghem. Även om det naturligtvis är av stor betydel-&lt;br&gt;se att inte heller bam som vistas i dessa miljöer utsätts för onödiga hälso-&lt;br&gt;risker, bör inte i lag införas bestämmelser som inkräktar i en privat miljö.&lt;br&gt;Däremot är det viktigt att kommunerna verkar för att bam i familjedag-&lt;br&gt;hem inte utsätts för passiv rökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra lokaler där rökfria miljöer är av särskild betydelse är sådana som&lt;br&gt;är avsedda för hälso- och sjukvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller arbetsplatser har erfarenheten visat att de lokala bestäm-&lt;br&gt;melserna varierar i hög grad. Det är inte ovanligt att krav på rökfri miljö&lt;br&gt;får vika för rökares önskemål. Regeringen anser att alla bör kunna erbju-&lt;br&gt;das möjlighet att få vistas på en arbetsplats utan att utsättas för hälso-&lt;br&gt;risker på grund av tobaksrök. Således anser vi att det normala bör vara&lt;br&gt;att arbetsplatser hålls rökfria och att rökning endast skall få ske i särskilt&lt;br&gt;avsatta utrymmen, t.ex. rökrum. För att göra en anpassning till lokala&lt;br&gt;förhållanden möjlig bör det dock finnas utrymme att träffa överenskom-&lt;br&gt;melser lokalt om undantag från denna regel. Undantag från reglerna om&lt;br&gt;rökfria miljöer bör också kunna ske om särskilda skäl föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom i de lokaler vi nämnt tidigare kan det också finnas skäl att&lt;br&gt;införa bestämmelser om rökfria miljöer för andra lokaler som är avsedda&lt;br&gt;för allmänheten. Dit hör lokaler för offentliga tillställningar av olika slag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;142&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som t.ex. teater och idrottsevenemang. Regler om rökfria miljöer bör Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;också införas för hotell och restauranger. Vilka bestämmelser som kom-&lt;br&gt;mer att föreslås för de olika typerna av lokaler kommer att preciseras i&lt;br&gt;det kommande förslaget om lagstiftning avseende tobak. I detta kommer&lt;br&gt;även allmänna kommunikationer att behandlas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföring av tobaksvaror&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Reklam för tobaksvaror bör förbjudas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett betydelsefullt och omdiskuterat inslag i marknadsföringen av tobaks-&lt;br&gt;varor utgörs av reklam för produkterna. Tobak är en av de varor som det&lt;br&gt;globalt görs allra mest reklam för. Även i Sverige satsar tobaksbolagen&lt;br&gt;stora summor på reklam. Med reklam avses enligt lagen (1972:266) om&lt;br&gt;skatt på annonser och reklam &amp;quot;meddelanden som har till syfte att åstad-&lt;br&gt;komma eller främja avsättning i kommersiell verksamhet&amp;quot; av bl.a. varor&lt;br&gt;och tjänster. Traditionellt inbegrips i första hand annonsering, utomhus-&lt;br&gt;reklam, filmreklam och reklam i etermedia. Det finns olika åsikter om&lt;br&gt;reklamens effekter på tobakskonsumtionen. Enligt Surgeon General (SG),&lt;br&gt;som är en central hälsovårdsmyndighet i USA, kan man identifiera fyra&lt;br&gt;direkta och tre indirekta mekanismer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De direkta mekanismerna är enligt SG följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) Reklam kan stimulera bam och ungdom att böija använda tobak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) Reklam kan öka tobaksbrukamas konsumtion genom påminnelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3) Reklam kan ändra en avsikt att sluta använda tobak genom att fram-&lt;br&gt;häva de positiva dragen och dämpa rädslan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4) Reklam kan medverka till återfall i en tidigare tobaksvana genom att&lt;br&gt;framställa bruket i en positiv dager.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De indirekta mekanismerna är enligt SG följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) Massmedias beroende av reklamintäkter kan göra dem mindre benägna&lt;br&gt;att publicera fakta om tobaksbrukets skadeverkningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) Risk för beroende av sponsring kan leda till att stöd för åtgärder mot&lt;br&gt;tobaksbruk minskar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3) Reklamens själva existens kan tolkas som en bekräftelse på att tobaks-&lt;br&gt;bruk inte är skadligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Självfallet finns det andra faktorer än reklam och annan marknadsföring&lt;br&gt;som påverkar tobaksvanornas utveckling. Det bör också understrykas att&lt;br&gt;det är svårt att genom empiriska studier bevisa reklamens effekter då det&lt;br&gt;alltid kan finnas andra faktorer som kan inverka på resultatet. De mera&lt;br&gt;djupgående analyser som gjorts tyder dock på att ett förbud mot tobaks-&lt;br&gt;reklam har en hämmande effekt på konsumtionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;WHO har länge förespråkat ett totalförbud mot tobaksreklam. Många&lt;br&gt;länder har också infört ett sådant. I Sverige har frågan om förbud dis-&lt;br&gt;kuterats många gånger under de senaste decennierna. Även om något&lt;br&gt;förbud inte införts finns det vissa begränsningar för marknadsföringen av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;143&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tobaksprodukter. Grundregeln är att särskild måttfullhet därvid skall Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;iakttas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens forslag: Utredningen föreslår förbud för reklam och&lt;br&gt;annan marknadsföring av tobaksprodukter samt föreslår införande av&lt;br&gt;regler för annan reklam och marknadsföring så att sådana åtgärder inte&lt;br&gt;på ett påtagligt sätt får vara ägnade att främja avsättningen av tobaks-&lt;br&gt;varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Många remissinstanser tar upp denna fråga. Av&lt;br&gt;dessa gör två tredjedelar det utifrån en positiv utgångspunkt. Många&lt;br&gt;instanser uttalar ett starkt stöd för utredningens förslag. Exempelvis anför&lt;br&gt;socialstyrelsen att ett förbud mot &amp;quot;direkt och förtäckt reklam för tobak&amp;quot;&lt;br&gt;är nödvändigt för att skapa en trovärdig hälsopolitik. Vissa instanser&lt;br&gt;anser att förslaget till lagtext måste preciseras och kompletteras, men är&lt;br&gt;inte kritiska till ett förbud i sig. En underinstans till UHÄ (juridiska&lt;br&gt;fakultetsnämnden vid universitet i Stockholm) avstyrker det föreslagna&lt;br&gt;totalförbudet, men menar att om ett sådant ändå av politiska skäl införs&lt;br&gt;måste ändringar göras i andra lagar som t.ex. radioansvarighetslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stark kritik mot förslaget har framförts främst från representanter från&lt;br&gt;tobaksbranschen och handeln. Dessa finner det inte bevisat att tobaks-&lt;br&gt;reklam stimulerar till konsumtion. Branschföreträdama anför vidare att&lt;br&gt;ett reklamförbud skulle hämma en ur hälsosynpunkt önskvärd produk-&lt;br&gt;tutveckling av övergång till mindre farliga produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Den centrala frågan när man skall&lt;br&gt;ta ställning till om reklam och andra marknadsföringsåtgärder som avser&lt;br&gt;tobak skall förbjudas eller inte är vilken inverkan reklamen kan antas ha&lt;br&gt;på den totala konsumtionen. Av särskild betydelse är i vad mån ung-&lt;br&gt;domar påverkas. Även om det är svårt att med absolut säkerhet dra&lt;br&gt;slutsatser från empiriska studier då sådana när det gäller reklam inte kan&lt;br&gt;utföras i experimentell miljö utan inverkan av andra faktorer, finns det&lt;br&gt;vissa djupgående studier som talar för att totalkonsumtionen påverkas.&lt;br&gt;När det gäller ungdomars tobakskonsumtion spelar reklamen sannolikt en&lt;br&gt;inte obetydlig roll. Reklamen presenterar ofta tobaksvaroma som lyx-&lt;br&gt;betonade konsumtionsvaror och antyder att bruket av dessa är statusfyllt,&lt;br&gt;oproblematiskt och allmänt accepterat i vuxenvärlden. Härigenom bidrar&lt;br&gt;reklamen till att försvaga medvetandet om tobakens skadlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen finner att ett förbud mot reklam för tobaksvaror med all&lt;br&gt;sannolikhet skulle få positiva effekter på folkhälsan. Framför allt bedöms&lt;br&gt;reklamen ha betydelse för påverkan av ungdomars attityder. Ett förslag&lt;br&gt;om förbud mot tobaksreklam bereds därför inom ramen för arbetet med&lt;br&gt;den planerade lagstiftningen rörande tobak. Eftersom det finns en rad&lt;br&gt;juridiska frågor som måste klargöras och som kan påverka den konkreta&lt;br&gt;utformningen av förslaget, kan vi för närvarande inte precisera hur en&lt;br&gt;sådan lagstiftning kan utformas och vad den i detalj kan komma att om-&lt;br&gt;fatta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;144&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övrig lagreglering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Möjlighet bör skapas att föreskriva&lt;br&gt;gränsvärden för vissa skadliga ämnen eller beståndsdelar och att&lt;br&gt;föreskriva vissa restriktioner vad gäller förpackningar. Någon&lt;br&gt;åldersgräns för inköp av tobak bör inte införas och inte heller&lt;br&gt;förbud mot automatförsäljning eller självbetjäning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens ställnings-&lt;br&gt;tagande när det gäller gränsvärden och förpackningsrestriktioner. Däre-&lt;br&gt;mot föreslår utredningen en åldersgräns på 18 år för inköp av tobak samt&lt;br&gt;förbud mot automatförsäljning och självbetjäning. Utredningen föreslår&lt;br&gt;också viss reglering av prissättningen inom detaljhandeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget om gränsvärden tas upp av ett femtontal&lt;br&gt;remissinstanser, varav flertalet tillstyrker förslaget. Smokepeace anser&lt;br&gt;emellertid att konsumenterna inte bör tvångsstyras i sitt val av produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Både förslaget om förpackningsstorlek och prissättning behandlas av ett&lt;br&gt;fatal remissinstanser. Reglerna om förpackningsstorlek tillstyrks huvudsa-&lt;br&gt;kligen medan det föreslagna förbudet mot prisnedsättningar och mäng-&lt;br&gt;drabatter möter invändningar av marknadsrättslig art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om åldersgräns för inköp av tobaksvaror har fått ett blandat&lt;br&gt;mottagande. Förslaget tillstyrks av ett tjugotal instanser. Flera av dessa&lt;br&gt;förklarar sig dock vara medvetna om svårigheterna att kontrollera efter-&lt;br&gt;levnaden men förordar trots detta förslaget. Ett par remissinstanser anser&lt;br&gt;att åldersgränsen i stället bör sättas vid 16 år i likhet med vad som skett&lt;br&gt;i Finland, Norge och Island. Förslaget om åldersgräns avstyrks av många&lt;br&gt;instanser, bland dessa även sådana som i övrigt är positiva till ytterligare&lt;br&gt;lagstiftning om tobak. Dit hör vissa landsting, Förbundet En Rökfri&lt;br&gt;Generation och Riksförbundet Hem och Skola. Dessa hänvisar till svårig-&lt;br&gt;heterna att kontrollera efterlevnaden och risken att en åldersgräns i sig&lt;br&gt;kan medföra att varan framstår som mera lockande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Regeringen bör få rätt att före-&lt;br&gt;skriva gränsvärden för vissa skadliga beståndsdelar i tobak, för att på det&lt;br&gt;sättet minska riskerna för skador vid ett fortsatt tobaksbruk. Föreskrifter-&lt;br&gt;na bör i första hand inriktas på att maximera högsta tillåtna tjärhalt i&lt;br&gt;cigarettrök. Liknande bestämmelser finns i flera länder och direktiv i&lt;br&gt;frågan har också antagits inom EG. EG-direktiven innebär att högsta&lt;br&gt;tillåtna tjärmängd i cigarettrök blir 15 mg per cigarett fr.o.m. år 1993&lt;br&gt;och 12 mg fr.o.m. år 1998. Vi finner det önskvärt att Sverige i detta&lt;br&gt;avseende inför bestämmelser i enlighet med EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om att införa regler om förpackningsstorlek syftar främst till&lt;br&gt;att förhindra förekomst av små förpackningar med cigaretter (t.ex. med&lt;br&gt;mindre än tio stycken), då dessa är särskilt lockande för ungdomar genom&lt;br&gt;att betinga ett förhållandevis lågt pris.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser inte att föreslå någon åldersgräns för inköp av tobaks-&lt;br&gt;varor. Detta innebär självfallet inte att regeringen inte delar utredningens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 — Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 175&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bedömning att det är viktigt att motverka att ungdomar använder tobak. Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;Tvärtom är det av särskild vikt att ungdomar inte använder tobak dels&lt;br&gt;därför att det är särskilt allvarligt ur medicinsk synpunkt att under upp-&lt;br&gt;växtåren tillföra kroppen de skadliga ämnen som tobak innehåller eller&lt;br&gt;ger upphov till, dels därför att det kan leda till ett beroende som är svårt&lt;br&gt;att bryta. Erfarenheten visar också att om en tobaksdebut kan förskjutas&lt;br&gt;till högre åldrar ökar chanserna att flera förblir rökfria även i fortsätt-&lt;br&gt;ningen. Förslaget om åldersgräns för inköp av tobaksvaror bedöms&lt;br&gt;emellertid för vissa grupper kunna få motsatt verkan i förhållande till vad&lt;br&gt;som avsetts. Tobaksbruk skulle genom en åldersgräns kunna förknippas&lt;br&gt;med en vana som betraktas som &amp;quot;vuxen&amp;quot;, något som många ungdomar&lt;br&gt;eftersträvar. Åldersgräns för inköp skulle i sig också kunna ses som ett&lt;br&gt;hinder man vill besegra. Tobak skulle på det sättet bli attraktivt. För-&lt;br&gt;slaget om att införa en åldersgräns bedöms vidare medföra betydande&lt;br&gt;svårigheter i form av kontroll av efterlevnaden. Vi har också erfarit att&lt;br&gt;man inom EG gjort en liknande bedömning och inte har för avsikt att&lt;br&gt;lägga fram något förslag om åldersgräns för inköp av tobaksprodukter,&lt;br&gt;vilket tidigare diskuterats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom någon åldersgräns inte är aktuell saknas det skäl att införa&lt;br&gt;förbud mot automatförsäljning och annan självbetjäning, något som hade&lt;br&gt;direkt samband med utredningens förslag om åldersgräns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag i övrigt bör beredas ytterligare inom regerings-&lt;br&gt;kansliet innan ställning kan tas i dessa avseenden.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;11.4.3 Information&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Information om tobakens skadeverk-&lt;br&gt;ningar bör förstärkas genom ökat statligt stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens ställnings-&lt;br&gt;tagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget om förstärkta informationsinsatser har&lt;br&gt;mottagits mycket positivt. Många lämnar också förslag på hur förstärk-&lt;br&gt;ningen bör göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Information är den metod som&lt;br&gt;sedan länge utnyttjats för att minska tobaksbruket. Även om åtgärder av&lt;br&gt;annat slag vidtas i denna strävan är olika former av information ett grund-&lt;br&gt;läggande element i ett samhälleligt åtgärdsprogram. Framhållas bör dock&lt;br&gt;att information måste ses som komplement till andra åtgärder. Det räcker&lt;br&gt;inte med enbart information. Samtidigt måste man vara observant på att&lt;br&gt;informationen inte mattas när andra åtgärder vidtas. Information om&lt;br&gt;tobakens skadeverkningar bör framför allt bedrivas lokalt inom skolor,&lt;br&gt;primärvården, frivilliga organisationer etc. men även centralt t.ex. genom&lt;br&gt;kunskapsspridning. Det hälsoupplysande informativa arbetet bör förstär-&lt;br&gt;kas. Detta kan ske med hjälp av det tobaksprogram som vi föreslår skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;146&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bedrivas vid folkhälsoinstitutet. Regeringen och bam- och ungdoms- Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;delegationen avser att ge stöd ur allmänna arvsfonden till Förbundet En&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rökfri Generation för ett tobaksförebyggande projekt. Målet för projektet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är att genom s.k. friskvårdsinformatörer nå eleverna i årskurserna 6-9 för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att halvera antalet tobaksanvändare i årskurs 9.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;11.4.4 Övriga frågor&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Ökad satsning på forskning bör ske,&lt;br&gt;främst i tobakspreventivt syfte. Vidare bör lokalt arbete med bl.a.&lt;br&gt;rökavvänjning stimuleras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningen har inte föreslagit några särskilda&lt;br&gt;åtgärder i dessa avseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Även om det har bedrivits mycket&lt;br&gt;tobaksrelaterad forskning har denna huvudsakligen varit inriktad mot att&lt;br&gt;finna samband mellan tobaksbruk och sjukdomar av olika slag. Sådana&lt;br&gt;samband är nu så väl dokumenterade att ytterligare forskning i det avse-&lt;br&gt;endet inte kan anses ha särskilt hög prioritet. Däremot har det bedrivits&lt;br&gt;mycket litet beteendevetenskaplig forskning om mekanismer som sam-&lt;br&gt;manhänger med tobaksbruk. Ökade kunskaper i detta avseende både vad&lt;br&gt;gäller debut att röka resp, snusa, fortsatt tobaksanvändande och avvänj-&lt;br&gt;ning av tobaksbruk är av värde i det fortsatta arbetet för att främja folk-&lt;br&gt;hälsan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett medel som måste tillämpas i kampen för att nedbringa tobaksbruket&lt;br&gt;är avvänjning. Främst har denna verksamhet varit inriktad på rökavvänj-&lt;br&gt;ning men behov av avvänjning av snusberoende kan också vara aktuellt&lt;br&gt;med tanke på att snusande blivit en vanlig företeelse främst bland unga&lt;br&gt;män. Tidigare bedrevs rökavvänjning huvudsakligen vid särskilda enheter&lt;br&gt;speciellt inriktade på sådan verksamhet. Successivt har emellertid tobak -&lt;br&gt;sawänjning blivit en del av den allmänna hälsovård som bedrivs i primär-&lt;br&gt;vården. Det är naturligtvis där en sådan verksamhet hör hemma. Detta&lt;br&gt;är därmed ett ansvar för lokala huvudmän - landsting eller kommuner.&lt;br&gt;På staten bör i detta avseende falla ett ansvar att stödja det lokala arbetet&lt;br&gt;genom kunskapsförmedling och material som kan vara lämpligt att ta&lt;br&gt;fram centralt men för lokalt bruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;147&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;12 VISSA FRÅGOR RÖRANDE ALLERGI&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:175&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12.1 &amp;nbsp;Inledning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Allergisjukdomar och andra överkänslighetsreaktioner ökar inom befolk-&lt;br&gt;ningen, både bland bam och vuxna. Dessa sjukdomar utlöses bl.a. av&lt;br&gt;faktorer i miljön. En rad olika samhällsområden är berörda, bl.a. arbets-&lt;br&gt;liv, boendemiljö och skolmiljö. En framkomlig väg för att varaktigt&lt;br&gt;minska det lidande och de besvär som sjukdomarna förorsakar är att&lt;br&gt;förebygga att de uppstår. Ett sådant förebyggande arbete kräver kunskap&lt;br&gt;om sambanden mellan olika miljöfaktorer och sjukdoms- och överkänslig-&lt;br&gt;hetssymptom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund beslöt regeringen i februari 1986 att tillsätta en&lt;br&gt;kommitté för att utreda frågor kring förebyggande av allergier och andra&lt;br&gt;överkänslighetsreaktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén fick i uppdrag bl.a. att undersöka om dåvarande åtgärder var&lt;br&gt;tillräckliga inom olika samhällsområden. Om de ytterligare åtgärder som&lt;br&gt;befanns nödvändiga inte förutsatte beslut av riksdagen eller regeringen&lt;br&gt;skulle kommittén ta kontakt med berörda myndigheter eller andra organ&lt;br&gt;och initiera lämpliga åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén som antog namnet allergiutredningen överlämnade sitt&lt;br&gt;betänkande Att förebygga ALLERGI/överkänslighet (SOU 1989:76) till&lt;br&gt;regeringen i november 1989. Samtidigt överlämnades expertbilagan&lt;br&gt;Beskrivningar av ALLERGI/överkänslighet - Medicinska och miljömedi-&lt;br&gt;cinska Kunskapssammanställningar (SOU 1989:77) och statistikbilagan&lt;br&gt;Omfattning av ALLERGI/överkänslighet - Sammanställning av epidemio-&lt;br&gt;logiska studier, undersökningar och registerdata (SOU 1989:78). Be-&lt;br&gt;tänkandet har remissbehandlats. En sammanställning över remissvaren har&lt;br&gt;publicerats i rapporten Ds 1991:1.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12.2 Allergi och annan överkänslighet i ett&lt;br&gt;folkhälsoperspektiv&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Allergier och annan överkänslighet är numera så vanliga att man kan tala&lt;br&gt;om ett folkhälsoproblem. Vanliga former är astma, allergisk rinit (inkl,&lt;br&gt;s.k. hösnuva) och kontakteksem. Allergiutredningen visade t.ex. att vart&lt;br&gt;tredje skolbarn har eller har haft någon form av allergi eller överkänslig-&lt;br&gt;het. Statistiska centralbyrån (SCB) anger i sin rapport om svenska folkets&lt;br&gt;levnadsförhållanden (ULF) år 1988/89 att 35 % av befolkningen över 15&lt;br&gt;år besväras av någon form av allergi eller annan överkänslighet. Detta&lt;br&gt;betyder att cirka tre miljoner svenskar enligt egen uppgift har sådana&lt;br&gt;besvär. Naturligtvis finns en glidande skala av svårighetsgraden allt från&lt;br&gt;lättare snuva och ögonirritationer till mycket allvarliga, t.o.m livshotande&lt;br&gt;astmaanfall. Enligt SCBs statistik avlider i Sverige vaije år drygt 1 200&lt;br&gt;personer i astma. Den stora majoriteten av alla besvärade har dock inte&lt;br&gt;några akuta vårdbehov varför de inte blir registrerade i patientstatistiken.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta gör att det råder en stor diskrepans mellan registerdata och data från Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;frågeundersökningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allergiutredningen fann att allergiproblemen överlag ökade. Detta är en&lt;br&gt;tendens som gäller hela den industrialiserade världen och som har sam-&lt;br&gt;band med olika faktorer. Det är numera allmänt accepterat att de aller-&lt;br&gt;giska sjukdomarna beror på en kombination av arv och miljö. Några&lt;br&gt;svenska studier tyder på att speciellt luftvägsallergiema ökat under senare&lt;br&gt;år. Enligt allergiutredningen är barnen en särskilt utsatt riskgrupp.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12.3 Vissa riskfaktorer&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;12.3.1 &amp;nbsp;Inomhusmiljö&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Inomhusmiljöns betydelse för allergier etc. har uppmärksammats först&lt;br&gt;under senare år trots att vi vistas inomhus uppemot 80 % av vår tid - i&lt;br&gt;bostäder, skolor, bamomsorgslokaler, arbetslokaler m.m. Luftens kvalitet&lt;br&gt;inomhus bestäms främst av förekomsten av föroreningskällor och effekten&lt;br&gt;av åtgärder för att omhänderta föroreningarna vid källan samt ventilation.&lt;br&gt;Allergiutredningen fann att luftkvaliteten inomhus på många håll inte&lt;br&gt;uppnår acceptabel standard. Undersökningar som gjorts har visat att man&lt;br&gt;kunnat komma till rätta med vissa hälsobesvär genom att åtgärda tekniska&lt;br&gt;brister i byggnaden. Därtill har samband fastställts mellan olika över-&lt;br&gt;känslighetseffekter och ämnen etc. i inomhusmiljön såsom kvävedioxid,&lt;br&gt;tobaksrök, lösningsmedel t.ex. formaldehyd, dammkvalster och mögel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En inomhusmiljö som allergiutredningen särskilt uppmärksammade är&lt;br&gt;skolor. Bristande underhåll, dålig luftkvalitet , fukt, mögel och smutsiga&lt;br&gt;heltäckande textilmattor tillsammans med en otillräcklig städning har&lt;br&gt;orsakat en låg hygienisk standard. Enligt allergiutredningen råder sådana&lt;br&gt;förhållanden i omkring hälften av landets skolor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tobaksrökens skadliga effekter på hälsan blev känd först långt efter att&lt;br&gt;rökning spritts över stora delar av världen. Den aktiva rökningens negativa&lt;br&gt;inverkan på hälsan är idag väl belagd. Även den s.k. passiva rökningens&lt;br&gt;hälsoeffekter uppmärksammas alltmer. Känt är t.ex. att bam till rökande&lt;br&gt;föräldrar i högre utsträckning än bam till icke rökande har astma. De&lt;br&gt;vanligaste effekterna av passiv rökning är akuta irritationssymptom i ögon&lt;br&gt;och luftvägar. Särskilt känsliga i detta avseende är astmatiker. Tobaksrök&lt;br&gt;är den vanligaste luftföroreningen inomhus. Tobaksfrågor behandlas&lt;br&gt;särskilt i avsnitt 11, varför de inte vidare tas upp i detta avsnitt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;12.3.2 &amp;nbsp;Utomhusmiljö&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Luftföroreningar i den yttre miljön från bl.a. bilar, förbränningsanlägg-&lt;br&gt;ningar och industrier kan ge verkningar på människan som sträcker sig&lt;br&gt;från lindriga och övergående obehag till allvarliga luftvägssjukdomar. I&lt;br&gt;utomhusluften förekommer ett stort antal kemiska ämnen och partiklar av&lt;br&gt;olika slag. Som exempel kan nämnas att bilavgaser innehåller flera hundra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;149&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;olika ämnen. I atmosfären sker också omvandlingar så att nya ämnen Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;bildas. Man har kunnat konstatera att det i tätorterna finns en över-&lt;br&gt;representation av flera sjukdomar jämfört med landsbygden, bl.a. av&lt;br&gt;kroniska luftvägssjukdomar och lungcancer. Luftföroreningar i tätorter&lt;br&gt;beräknas t.ex. orsaka 300-2 000 cancerfall per år i Sverige. Det är&lt;br&gt;emellertid svårt att finna klara samband mellan en särskild förorening och&lt;br&gt;en viss hälsoeffekt. Olika faktorer kan också samverka. Allergiframkallan-&lt;br&gt;de ämnen av biologiskt ursprung finns naturligt i miljön. Exempel på&lt;br&gt;sådana ämnen är pollen, djurepitel, damm, kvalster och mögelsporer.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;12.3.3 Kemiska produkter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Vissa kemiska ämnen som människor kommer i kontakt med kan efter en&lt;br&gt;kortare eller längre tid ge upphov till ett förändrat reaktionssätt så att&lt;br&gt;överkänslighet uppstår. På sådant sätt förvärvas kontakteksem. Man skiljer&lt;br&gt;mellan det allergiska kontakteksemet (atopiska eksem), som förmedlas&lt;br&gt;genom immunologiska mekanismer, och det icke allergiska (traumitera-&lt;br&gt;tiva, irritativa, toxiska) kontakteksemet. Det senare kan drabba alla och&lt;br&gt;förutsätter inte ärftlig disposition för allergi. Vissa allergen, dvs. allergi-&lt;br&gt;framkallande ämnen, förekommer rikligt i vår miljö och är nästan omöj-&lt;br&gt;liga att undvika, t.ex. nickel och krom. Enligt kemikalieinspektionens&lt;br&gt;produktregister finns ca 55 000 kemiska produkter i Sverige. Det totala&lt;br&gt;antalet ämnen uppskattas till mellan 10 000 och 20 000. När allergiutred-&lt;br&gt;ningen lade fram sitt betänkande var ett 80-tal ämnen uppförda på kemi-&lt;br&gt;kalieinspektionens exempellista över allergiframkallande ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;12.3.4 &amp;nbsp;Livsmedel&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Många livsmedel förorsakar också överkänslighetsreaktioner. Några av&lt;br&gt;våra vanligaste livsmedel, såsom nötter, mjölk, ägg, fisk, soja och&lt;br&gt;sädesslag, är också de som orsakar de flesta reaktionerna av sådant slag&lt;br&gt;bland livsmedlen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;12.3.5 &amp;nbsp;Konsumentprodukter i övrigt&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket har genom anmälningar från konsumenter fått vetskap&lt;br&gt;om deras växande bekymmer vid bruk av vanliga nödvändighetsvaror&lt;br&gt;såsom möbler, inredningstextilier, kläder, hygienprodukter, leksaker och&lt;br&gt;hobbymaterial samt även olika kosmetiska produkter. Orsaken till de&lt;br&gt;besvär som uppstår kan vara flera. En känd riskfaktor är formaldehyd,&lt;br&gt;som används bl.a. i lacker och lim och som konserveringsmedel i kosme-&lt;br&gt;tika. Personer med nickelallergi, som blivit allt vanligare, har stora&lt;br&gt;svårigheter att handskas med många konsumentprodukter, t.ex. kan mynt,&lt;br&gt;knappar och nycklar ge svåra allergiska besvär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;150&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12.4 Åtgärder&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:175&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;12.4.1 &amp;nbsp;Allmänt&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Trots förbättringar i närmiljön återstår mycket for att åstadkomma en bra&lt;br&gt;miljö, fri från hälsoskadliga faktorer. För att långsiktigt och varaktigt&lt;br&gt;minska de miljörelaterade hälsoriskerna måste varor, industriella processer&lt;br&gt;osv. från böljan vara fria från hälso- och miljöskadliga ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta eftersträvas i miljöarbetet under 1990-talet och uttrycks i den&lt;br&gt;miljöpolitiska propositionen En god livsmiljö (prop. 1990/91:90) bl.a.&lt;br&gt;genom krav på ytterligare minskade utsläpp av luft- och vattenförore-&lt;br&gt;ningar, awecklingsplaner för hälso- och miljöfarliga ämnen, ökad återan-&lt;br&gt;vändning och återvinning av avfall. Speciella åtgärder för att minska&lt;br&gt;storstädernas hälso- och miljörisker kommer att genomföras, t.ex. ökad&lt;br&gt;satsning på miljöanpassad kollektivtrafik. Enskilda konsumenter får större&lt;br&gt;möjligheter att aktivt bidra till en god miljö bl.a. genom att en positiv&lt;br&gt;miljömärkning införs så att de kan välja mindre miljöskadliga varor.&lt;br&gt;Dessutom föreslås en ökad satsning på miljöutbildning på alla utbildnings-&lt;br&gt;nivåer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har blivit alltmer uppenbart att miljö- och hälsofrågorna har många&lt;br&gt;gemensamma beröringspunkter. Den ökande komplexiteten i vårt samhälle&lt;br&gt;gör det allt svårare att skilja på faktorer som påverkar hälsan respektive&lt;br&gt;miljön . En helhetssyn på sambandet hälsa - miljö ger förutsättningar att&lt;br&gt;förena god hälsa och miljö samtidigt som andra ekonomiska och sociala&lt;br&gt;mål uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nämndes inledningsvis ingick i allergiutredningens uppdrag att ta&lt;br&gt;kontakt med berörda myndigheter och andra organ och att initiera lämpliga&lt;br&gt;åtgärder för att förebygga allergier och andra överkänslighetsreaktioner.&lt;br&gt;Denna uppgift innebar att utredningen tillämpade ett i utredningssamman-&lt;br&gt;hang nytt arbetssätt. Utredningen tog således initiativ till att lösa en rad&lt;br&gt;problem som blev synliga under själva utredningsarbetet. På detta sätt kom&lt;br&gt;allergiutredningen att utgöra ett samarbetsforum som bidragit till att&lt;br&gt;medvetenheten om allergifrågor ökat och att en del konkreta åtgärder&lt;br&gt;redan vidtagits. Utredningen arrangerade också en rad konferenser m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande ges en sammanfattande redovisning av allergiutredningens&lt;br&gt;förslag, remissinstansernas synpunkter och vad som hittills vidtagits eller&lt;br&gt;planeras.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;12.4.2 &amp;nbsp;Begreppet &amp;quot;sanitär olägenhet&amp;quot;&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Begreppet &amp;quot;sanitär olägenhet&amp;quot; spelar en central roll i miljö- och hälso-&lt;br&gt;skyddsarbetet. Med sanitär olägenhet avses i hälsoskyddslagen&lt;br&gt;(1982:1080) en störning som kan vara skadlig för människors hälsa och&lt;br&gt;som inte är ringa eller helt tillfällig. Vid bedömningen av vad som är&lt;br&gt;sanitär olägenhet skall hänsyn tas till människor som är något känsligare&lt;br&gt;än &amp;quot;normalt&amp;quot; (prop. 1981/82:219). Genom att begreppet &amp;quot;sanitär olägen-&lt;br&gt;het&amp;quot; inte har definierats i författningstexten har det kommit att få sin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;151&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;närmare innebörd främst genom rättstillämpningen. Någon entydig tolk- Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;ning av vem som omfattas av formuleringen &amp;quot;något känsligare än normalt&amp;quot;&lt;br&gt;finns inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allergiutredningen ansåg det angeläget att det, kan vidtas åtgärder även&lt;br&gt;om en enhetlig tolkning av begreppet sanitär olägenhet saknas. Några&lt;br&gt;remissinstanser, däribland socialstyrelsen, kommenterade förslaget. Dessa&lt;br&gt;ansåg att socialstyrelsen bör ge ut allmänna råd som stöd för miljö- och&lt;br&gt;hälsoskyddsnämndernas bedömning av vad som är sanitär olägenhet samt&lt;br&gt;om och på vilket sätt de skall ingripa vid störningar som berör grupper&lt;br&gt;som är &amp;quot;något känsligare än normalt&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvaret för att utfärda allmänna råd om hälsorisker i inomhusmiljön&lt;br&gt;åvilar i princip socialstyrelsen. Naturvårdsverket har motsvarande ansvar&lt;br&gt;för den yttre miljön. Några särskilda åtgärder från regeringens sida i dessa&lt;br&gt;frågor bedöms inte erforderliga. Däremot anser vi att det finns behov av&lt;br&gt;att se över fördelningen av tillsynsverksamheten enligt hälsoskyddslagen.&lt;br&gt;Dessa uppgifter åligger flera myndigheter. Gränsdragningen är i vissa&lt;br&gt;avseenden oklar. För att kartlägga kommunernas verksamhet på miljö- och&lt;br&gt;hälsoskyddsområdet och analysera behovet av kompetensutveckling inom&lt;br&gt;området för de anställda inom kommunerna har regeringen nyligen&lt;br&gt;beslutat tillkalla en särskild utredare. Regeringen kommer därutöver&lt;br&gt;senare i dag att ge arbetarskyddsstyrelsen i uppdrag att i samråd med&lt;br&gt;naturvårdsverket och kemikalieinspektionen kartlägga förutsättningarna&lt;br&gt;för en ökad samverkan i den regionala och lokala tillsynen av arbetsmiljön&lt;br&gt;och den yttre miljön. Även fördelningen av den centrala tillsynsverksam-&lt;br&gt;heten mellan olika myndigheter såsom socialstyrelsen, statens naturvårds-&lt;br&gt;verk, kemikalieinspektionen, strålskyddsinstitutet m.fl. planeras bli före-&lt;br&gt;mål för översyn.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;12.4.3 Inomhusmiljö&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;En huvudfråga i allergiutredningens betänkande har varit åtgärder for att&lt;br&gt;förbättra inomhusmiljön från allergi- och överkänslighetssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Byggnader och ventilation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller byggnads- och inredningsmaterial föreslog utredningen att&lt;br&gt;krav skall ställas på tillverkare och importörer att lämna innehållsredovis-&lt;br&gt;ning, emissionsredovisning och hälsobedömning av materialet. Utred-&lt;br&gt;ningen föreslog vidare höjning av luftflödeskraven och en rad åtgärder&lt;br&gt;för att förbättra ventilationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allergiutredningen föreslog också att de uppenbara bristerna i skol- och&lt;br&gt;bamomsorgsmiljön skulle åtgärdas och att socialstyrelsen och boverket&lt;br&gt;skulle få i uppdrag att initiera, stödja och följa detta arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller byggnads- och inredningsmaterial instämde i princip alla&lt;br&gt;remissinstanserna med allergiutredningens förslag. Också förslagen om&lt;br&gt;att förbättra luftkvaliteten inomhus fick ett brett stöd, men flera instanser&lt;br&gt;ansåg det vara tillräckligt att uppfylla nuvarande normer. Socialstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;152&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och boverket ställde sig positiva till att följa det föreslagna åtgärdsarbetet.&lt;br&gt;Utredningens förslag rörande ventilation fick stöd från i princip samtliga&lt;br&gt;instanser. Även förslaget att åtgärda barnens miljöer stöddes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid årsskiftet 1989/90 utfärdade socialstyrelsen nya allmänna råd&lt;br&gt;(SOSFS 1989:51) om ventilation i bostäder m.fl. lokaler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom allergiutredningen har bostadsdepartementet behandlat frågor&lt;br&gt;om s.k. sjuka hus i bostadsdepartementets promemoria Byggnaders inom-&lt;br&gt;husmiljö m.m. (Ds 1991:14). Även promemorian har remissbehandlats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grundval av allergiutredningen och promemorian har förslag lagts&lt;br&gt;fram i proposition 1990/91:145 om byggnaders inomhusmiljö m.m. som&lt;br&gt;regeringen nyligen överlämnat till riksdagen. I propositionen framhålls att&lt;br&gt;brister i fråga om ventilation brukar anges som en av de viktigaste fak-&lt;br&gt;torerna för uppkomsten av s.k. sjuka hus. Regeringen föreslår därför att&lt;br&gt;en ordning för funktionskontroll av ventilationssystem införs. Byggnadens&lt;br&gt;ägare skall ansvara för att funktionskontroller görs dels innan ventila-&lt;br&gt;tionssystemet tas i bruk, dels därefter vid regelbundet återkommande&lt;br&gt;tillfällen. En sakkunnig som fått godkännande av boverket skall kont-&lt;br&gt;rollera systemen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De grundläggande kraven på god luftkvalitet bör enligt propositionen&lt;br&gt;även i fortsättningen garanteras genom krav på bestämda luftflöden.&lt;br&gt;Boverket föreslås få i uppdrag att i samråd med andra berörda myndig-&lt;br&gt;heter göra en utvärdering av dagens krav på uteluftsflöden sammanställ-&lt;br&gt;da med de medicinska, energipolitiska och tekniska krav som bör ställas.&lt;br&gt;Frågan om s.k. återluft bör noga övervägas och utgå från kraven på&lt;br&gt;luftkvalitet. Boverket föreslås få i uppdrag att utreda även denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Något förslag till särskild lag om produktinformation om byggvaror&lt;br&gt;läggs inte fram. Frågan bör enligt regeringen i stället lösas inom kemika-&lt;br&gt;lielagstifitningens ram. De åtgärder som enligt propositionen i första hand&lt;br&gt;behövs för att få en bättre tillämpning av kemikalielagstiftningen är att&lt;br&gt;effektivisera tillsynen av dess efterlevnad när det gäller byggvarors inne-&lt;br&gt;håll och kemisk avgivning från byggvaror. Vidare bör utarbetas tillämp-&lt;br&gt;ningsföreskrifter som tar sikte på bristande produktinformation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordningen (1985:835) om kemiska produkter bör enligt propositionen&lt;br&gt;ändras så att boverket ges ansvar för bl.a. produktinformation om bygg-&lt;br&gt;varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av förslag i promemorian om byggnaders inomhusmiljö&lt;br&gt;bereds för närvarande inom bostadsdepartementet frågan om en särskild&lt;br&gt;lag om byggnadsgaranti. Förslaget planeras i huvudsak innebära att en&lt;br&gt;byggnadsgaranti skall finnas när ett flerbostadshus uppförs eller byggs&lt;br&gt;om. Garantin som planeras gälla under en tioårsperiod skall omfatta skälig&lt;br&gt;kostnad för att avhjälpa fel i byggnadens konstruktion, material eller&lt;br&gt;utförande samt skador på huset som orsakas av fel. Bakgrunden till att en&lt;br&gt;byggnadsgaranti planeras är bl.a. att väsentliga byggfel antas medföra&lt;br&gt;olägenheter - t.ex. hälsorisker - för dem som bor eller vistas i lägenheten&lt;br&gt;eller bostaden. Byggnadsgarantin förväntas innebära att hälsofarliga&lt;br&gt;inomhusmiljöer saneras snabbare än i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;153&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sammanhanget kan också nämnas att socialstyrelsen for ett år sedan gav &amp;nbsp;Prop. 1990/91:175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ut allmänna råd om bedömning av hälsorisker från vissa golvmaterial&lt;br&gt;(SOSFS 1989:45). Vidare kan nämnas att boverket och byggnads-&lt;br&gt;forskningsrådet i samverkan med byggbranschen under åren 1991-1993&lt;br&gt;genomför en kampanj &amp;quot;Hus och hälsa&amp;quot; med syfte att öka kunskaperna om&lt;br&gt;hur man kan undvika ett boende som skapar problem, och att Nordiska&lt;br&gt;kommittén för byggnadsbestämmelser bedriver en samnordisk verksamhet&lt;br&gt;med syfte att förbättra inomhusklimatet. Kommittén har utarbetat nya&lt;br&gt;rekommendationer om luftkvalitet i byggnader vilka kommer att presente-&lt;br&gt;ras under år 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att uppdra åt socialstyrelsen att i samverkan med&lt;br&gt;boverket och arbetarskyddsstyrelsen initiera, stödja och utvärdera upprust-&lt;br&gt;ning av skollokaler och barnstugor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att hälsoaspekter bör beaktas vid planering av landets&lt;br&gt;energi försörj ning. Åtgärder för att spara energi kan och bör genomföras&lt;br&gt;på sådant sätt att de inte kolliderar med målen för en god hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inomhusmiljö i arbetslivet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allergiutredningen föreslog olika åtgärder för att förbättra inomhusklima-&lt;br&gt;tet på arbetsplatser. Bl.a. föreslogs att företagshälsovården skulle få en&lt;br&gt;aktiv roll redan när lokaler planeras. Dessa förslag togs upp av ett tiotal&lt;br&gt;remissinstanser varav de flesta var positiva. Arbetarskyddsstyrelsen&lt;br&gt;framhöll att föreskrifter med kvalitetskrav på inomhusklimat redan håller&lt;br&gt;på att utarbetas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen i propositionen ombyggnaders inomhusmiljö m.m. gälleräven&lt;br&gt;arbetsmiljö. Därutöver är föreskrifter om luftkvalitet under utarbetande&lt;br&gt;hos arbetarskyddsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övrigt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga förslag rörande inomhusmiljön gäller bl.a. begränsning av hel-&lt;br&gt;täckande textilmattor och förbättrad städning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Heltäckande textilmattor medför i hög grad problem för allergiker inte&lt;br&gt;minst därför att mattorna ofta funnits länge och inte rengjorts effektivt.&lt;br&gt;Utredningen föreslog att heltäckande textilmattor borde bytas ut mot släta&lt;br&gt;golv i en rad offentliga lokaler. Allergiutredningen föreslog också olika&lt;br&gt;åtgärder för att förbättra städningen, såsom ökat ansvarstagande, utfärdan-&lt;br&gt;de av städregler, personalpolitiska insatser, installation av centraldamm-&lt;br&gt;sugare m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad beträffar utredningens förslag om golvbeläggning var remissreak-&lt;br&gt;tionen blandad. Knappt tio instanser uttryckte specifikt stöd för förslagen,&lt;br&gt;däribland socialstyrelsen och Riksförbundet mot astma och allergi. Unge-&lt;br&gt;fär lika många var tveksamma till förslagen eller avstyrkte dem. Negativa&lt;br&gt;till förslagen var framför allt företrädare för branschintressen. Dessa&lt;br&gt;hävdade att det sakliga underlaget för förslaget var bristfälligt. Även&lt;br&gt;företrädare för de hörselskadade var kritiska mot förslaget mot bakgrund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;154&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av att textilmattor har akustiska fördelar. Socialstyrelsen utkom redan år Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;1980 med en rekommendation om begränsning av heltäckande textilmattor&lt;br&gt;i vissa lokaler (SOSFS (M) 1979:91). Rekommendationen innebär främst&lt;br&gt;att heltäckande textilmattor inte skall användas i offentliga lokaler där bam&lt;br&gt;vistas, såsom i förskolor och skolor. Dessutom förespråkas en successiv&lt;br&gt;avveckling av befintliga heltäckande textilmattor i sådana lokaler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi finner det önskvärt att golvmaterialen utvecklas så att de kan tillgodo-&lt;br&gt;se de hörselskadades behov av en god akustisk miljö samtidigt som de&lt;br&gt;tillgodoser allergikernas krav på ren miljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen rörande städning togs upp av ett femtontal remissinstanser.&lt;br&gt;Kraven fick brett stöd av samtliga. Endast vad gäller kravet på installation&lt;br&gt;av centraldammsugare gav några byggansvariga uttryck för viss tveksam-&lt;br&gt;het - främst av kostnadsskäl. Socialstyrelsen utfärdade för ett år sedan i&lt;br&gt;samråd med skolöverstyrelsen och arbetarskyddsstyrelsen allmänna råd&lt;br&gt;om städning i skolor, förskolor, fritidshem och fritidsgårdar (SOSFS&lt;br&gt;1989:46). Konsumentverket arbetar också med att pröva och informera&lt;br&gt;om lämpliga städmaterial.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;12.4.4 Yttre miljö&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Utsläpp o. dyl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allergiutredningen föreslog en rad åtgärder för att begränsa luftförore-&lt;br&gt;ningarna i utomhusmiljön såsom att minska utsläppen genom att använda&lt;br&gt;bästa tillgängliga teknik, minska biltrafiken etc. Vidare föreslogs att&lt;br&gt;åtgärder skall vidtas för att uppnå naturvårdsverkets riktvärden för luft-&lt;br&gt;kvalitet till år 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen till åtgärder för att begränsa luftföroreningarna i utomhus-&lt;br&gt;miljön fick stöd av några remissinstanser, däribland statens naturvårdsverk&lt;br&gt;och Landstingsförbundet. Riksförbundet mot astma och allergi ansåg&lt;br&gt;däremot inte att naturvårdsverkets förslag till riktlinjer kan ligga till grund&lt;br&gt;för bedömningar av hälsorisker hos allergiker och andra överkänsliga då&lt;br&gt;dessa gränsvärden är för höga och samverkanseffekter av olika luftförore-&lt;br&gt;ningar inte framgår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionen En god livsmiljö (prop. 1990/91:90) innehåller förslag i&lt;br&gt;nämnda avseenden. För närvarande avvaktar vi riksdagens ställnings-&lt;br&gt;taganden. I sammanhanget kan nämnas naturvårdsverkets aktionsprogram&lt;br&gt;Luft 90 som bl.a. behandlar luftföroreningar i tätorter och som ingick i&lt;br&gt;underlagsmaterialet till den nämnda propositionen. Naturvårdsverket har&lt;br&gt;också gett ut allmänna råd med riktvärden för luftkvalitet (1990:9).&lt;br&gt;Storstadstrafikkommittén har vidare i sitt betänkande Storstadstrafik 5&lt;br&gt;(SOU 1990:16) behandlat hälso- och miljöeffekter i storstäder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pollen och spor-rapportering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allergiutredningen fann att pollen- och sporrapporter till allmänheten är&lt;br&gt;värdefulla. Det är enligt utredningen viktigt med en genomtänkt organisa-&lt;br&gt;tion och utbyggnad av mätstationer. Allergiutredningen föreslog att Natur-&lt;br&gt;historiska riksmuseet, som är den myndighet till vilken palynologiska&lt;br&gt;laboratoriet hör, får i uppdrag att tillsammans med Landstingsförbundet,&lt;br&gt;Svenska Kommunförbundet och Sveriges meteorologiska och hydrologiska&lt;br&gt;institut (SMHI) överväga hur en fortsatt pollenrapportering och service&lt;br&gt;till allmänheten skall kunna komma till stånd och samordnas med behovet&lt;br&gt;av att bygga ut mätstationer för den palynologiska forskningen. Utred-&lt;br&gt;ningens förslag kommenterades av ett fåtal remissinstanser som samtliga&lt;br&gt;stödde detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket har ett samordnande ansvar för miljöövervakningen.&lt;br&gt;Vi bedömer att pollen- och sporrapporter är till gagn för pollenallergiska&lt;br&gt;personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Stockholm är det palynologiska laboratoriet som sköter denna rapporte-&lt;br&gt;ring. Laboratoriet svarar dessutom för en rikstäckande sammanställning&lt;br&gt;av pollenrapporter samt information med utgångspunkt i dessa. Laborato-&lt;br&gt;riet utreder för närvarande i samråd med Svenska Kommunförbundet,&lt;br&gt;Landstingsförbundet och SMHI m. fl. organisation och finansieringsformer&lt;br&gt;för en utbyggd pollen- och sporrapportering Regeringen har i statsbud-&lt;br&gt;geten beräknat medel för bidrag till palynologiska laboratoriets arbete&lt;br&gt;med pollen- och sporrapportering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avstånd till djurhållning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hästhållning och ridning inom bostads- och fritidsområden orsakar stora&lt;br&gt;problem för allergiker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen framhöll att det ur allergikernas synpunkt kan behövas&lt;br&gt;större avstånd än vanligt (skyddszoner) mellan störande verksamhet och&lt;br&gt;bostadsbebyggelse. Utredningen föreslog att avståndet mellan bostads- och&lt;br&gt;fritidsbebyggelse och djurhållning resp, ridstigar i tätbebyggt område inte&lt;br&gt;bör understiga 500 m. Förslaget berördes av ett fatal remissinstanser.&lt;br&gt;Socialstyrelsen påtalade att hänsyn till människor som är känsligare än&lt;br&gt;normalt skall tas i all planering och uppmärksammade speciellt skolor och&lt;br&gt;förskolor. Norrköpings kommun menade dock att hänsynen till allergiker&lt;br&gt;står i direkt motsatsställning till möjligheterna att ha hästar i tätort och&lt;br&gt;finner det mera rimligt att hålla något eller några områden hästfria.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om skyddsavstånd vid djurhållning är närmast en planfråga&lt;br&gt;som bör beaktas vid planering av bostadsområden. Vi anser i likhet med&lt;br&gt;socialstyrelsen att hänsyn till allergiker bör tas i all planering, i synnerhet&lt;br&gt;vid planering av skolor och förskolor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vedeldning &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vedeldning i bl.a. braskaminer i tätbebyggda områden orsakar ofta besvär&lt;br&gt;hos astmatiker och allergiker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allergiutredningen föreslog att miljövänliga eldningsmetoder bör an-&lt;br&gt;vändas och att teknik skall utvecklas med syfte att minska problem på&lt;br&gt;grund av vedeldning. Ett par remissinstanser stödde allergiutredningens&lt;br&gt;förslag men ville utvidga förslagen till att gälla såväl befintliga som&lt;br&gt;nyetablerade anläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om bedömning av och åtgärder vid sanitär olägenhet i samband&lt;br&gt;med vedeldning är en fråga för de lokala miljö- och hälsoskyddsnämnder-&lt;br&gt;na. Regeringen anser dock att det skulle vara av värde om naturvårds-&lt;br&gt;verket och socialstyrelsen i samråd utarbetade allmänna råd om miljövänli-&lt;br&gt;ga eldningsmetoder. Vad beträffar frågan om teknikutveckling med syfte&lt;br&gt;att minska problem i samband med vedeldning har Styrelsen för teknisk&lt;br&gt;utveckling (STU) ansvar för att stödja utvecklingsarbete av sådant slag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;12.4.5 &amp;nbsp;Kemiska produkter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Kemiska produkter kan ge upphov till allergiska reaktioner av olika slag,&lt;br&gt;t.ex. i luftvägarna och i form av hudeksem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allergiutredningen föreslog en översyn och komplettering av kemika-&lt;br&gt;lieinspektionens lista över allergiframkallande ämnen. Utredningen före-&lt;br&gt;slog också en förbättring av produktinformationen. Socialstyrelsen, kemi-&lt;br&gt;kalieinspektionen, Malmö kommun och ytterligare sex remissinstanser&lt;br&gt;ställde sig positiva till allergiutredningens förslag. Kritiska synpunkter&lt;br&gt;framfördes från ett par instanser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbete med att utvärdera och klassificera potentiella allergen pågår&lt;br&gt;kontinuerligt inom kemikalieinspektionen. Inspektionen har också som&lt;br&gt;målsättning att en gång per år revidera allergilistan. Nyligen har 12 nya&lt;br&gt;ämnen förts upp på denna. Allergifrågoma har också prioriterats i rege-&lt;br&gt;ringens förslag till treårsbudget för kemikalieinspektionen. Med Apoteks-&lt;br&gt;bolagets hjälp har inspektionen gjort en kartläggning av vilka ämnen som&lt;br&gt;mest frekvent orsakar allergi vid hudkontakt och inandning. Dessa ämnen&lt;br&gt;har bedömts som de mest angelägna att åtgärda. Kemikalieinspektionen&lt;br&gt;har också påböljat ett arbete för att åstadkomma en bättre innehålls-&lt;br&gt;deklaration och märkning av kemiska konsumentprodukter, med avseende&lt;br&gt;på innehåll av allergiframkallande ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;12.4.6 &amp;nbsp;Livsmedel&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Tydlig innehållsdeklaration är en viktig förutsättning för att underlätta&lt;br&gt;tillvaron för den som är överkänslig för livsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslog bl.a. utökad kontroll av livsmedlens sammansätt-&lt;br&gt;ning och av telefonservice etc. Vidare betonades nödvändigheten av&lt;br&gt;rättvisande innehållsdeklaration. Flertalet av förslagen tillstyrktes av&lt;br&gt;livsmedelsverket vilket är den myndighet som berörs. Livsmedelsverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;157&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stödde också utredningens åsikt att det vid ett eventuellt EG-samarbete är Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;nödvändigt att den märkning vi har i dag upprätthålls och utvecklas.&lt;br&gt;Livsmedelsverket arbetar redan aktivt med de frågor som aktualiserats av&lt;br&gt;utredningen. Livsmedelskontrollen håller också på att byggas upp på ett&lt;br&gt;delvis nytt sätt. Detta kommer att gagna alla konsumenter, inte minst&lt;br&gt;allergiker. Inom verket har man förklarat sig beredd att även fortsätt-&lt;br&gt;ningsvis ge telefonservice främst till sjukvårdspersonal och att följa&lt;br&gt;utvecklingen bl.a. när det gäller betydelsen av vegetabiliska fetter för&lt;br&gt;allergi.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;12.4.7 Konsumentprodukter i övrigt&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Allergiutredningen la fram flera förslag om provning av olika artiklar och&lt;br&gt;information om produkter som kan vara allergiframkallande. Frågan om&lt;br&gt;riktlinjer för formaldehyd i kläder bedömdes av utredningen som ange-&lt;br&gt;lägen. Konsumentverket ansåg att de framlagda förslagen låg väl inom&lt;br&gt;ramen för verkets kompetens och arbetsområden. Konsumentverket,&lt;br&gt;statens provningsanstalt och kemikalieinspektionen fann det också&lt;br&gt;angeläget att textilier inte innehåller oacceptabla halter av formaldehyd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i den senaste forskningspolitiska propositionen (prop.&lt;br&gt;1989/90:90), vilkens förslag riksdagen antagit, markerat konsumentverkets&lt;br&gt;betydelsefulla roll för provning av konsumentprodukter. Konsumentverket&lt;br&gt;har också med vissa undantag förklarat sig berett att ta de initiativ som&lt;br&gt;föreslagits av allergiutredningen. Vissa uppgifter har verket funnit vara&lt;br&gt;lämpade att behandla i den till verket knutna konsumenttekniska nämnden.&lt;br&gt;Konsumentverket har också en viktig roll som kunskapsspridare bl.a. med&lt;br&gt;hjälp av sina konsumentvägledare, tidskrifter och faktablad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande formaldehyd beslöt regeringen år 1989 på förslag från&lt;br&gt;socialstyrelsen att sänka gränsvärdet i inomhusmiljöer. Enligt kemikalie-&lt;br&gt;inspektionens föreskrifter kommer man fr.o.m. den 1 januari 1991 inte&lt;br&gt;heller att få tillverka träbaserade skivor som avger mer formaldehyd än&lt;br&gt;0,13 mg per kbm luft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad beträffar formaldehyd i textilier finns f.n. inga svenska gränsvärden.&lt;br&gt;Kemikalieinspektionen har rekommenderat tillverkare och importörer att&lt;br&gt;följa de finska gränsvärdena. Regeringen finner det angeläget att gräns-&lt;br&gt;värden för formaldehyd i kläder snarast utarbetas. Kemikalieinspektionen&lt;br&gt;planerar också ett sådant arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nickelallergi är ett allvarligt problem som allergiutredningen också&lt;br&gt;uppmärksammat. För att förbättra möjligheten att undvika uppkomst av&lt;br&gt;nickelallergi har socialstyrelsen utfärdat allmänna råd om håltagning i&lt;br&gt;öronen (SOSFS 1989:40). Statens provningsanstalt har också böijat&lt;br&gt;analysera nickelhalten i bl.a. smycken. Anstalten har vidare utarbetat en&lt;br&gt;särskild symbol för låg nickelhalt. Ytterligare upplysning krävs dock av&lt;br&gt;ansvariga myndigheter för att göra framför allt skolungdomar uppmärk-&lt;br&gt;samma på riskerna med nickelhaltiga smycken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;158&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;12.4.8 Biomaterial&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med biomaterial (implantat) avses material som inte är biologiskt och som&lt;br&gt;ansluts till, infogas i eller ersätter biologisk vävnad, t.ex. kontaktlinser,&lt;br&gt;spiraler, plaströr i öronen, konstgjorda leder och blodkärl samt tand-&lt;br&gt;fyllningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allergiutredningen föreslog att en obligatorisk kontroll skulle införas av&lt;br&gt;biomaterials kvalitet och säkerhet och att ett biverkningsregister skulle&lt;br&gt;upprättas för allergiska biverkningar av biomaterial. Förslagen om bio-&lt;br&gt;material har kommenterats av några remissinstanser, bl.a. Landstings-&lt;br&gt;förbundet och Sveriges tandläkarförbund, vilka samtliga tillstyrkte dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De åtgärder som utredningen föreslog sammanfaller med förslag som&lt;br&gt;lagts fram i betänkandet Medicinteknisk säkerhet (SOU 1987:23) samt i&lt;br&gt;socialstyrelsens rapport Kontroll och tillsyn av dentala material (Ds S&lt;br&gt;1986:2). Allergiutredningens förslag rörande biomaterial kommer att&lt;br&gt;behandlas i anslutning till beredningen av övriga förslag på området. I&lt;br&gt;detta sammanhang måste vägas in det arbete på området som bedrivs inom&lt;br&gt;EG.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;12.4.9 &amp;nbsp;Läkemedel&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Läkemedelsbiverkningar utgör ett allvarligt problem inom sjukvården, och&lt;br&gt;innehållsdeklarationema för läkemedel kan vara svåra att förstå för konsu-&lt;br&gt;menterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allergiutredningen föreslog att innehållsdeklarationema skall förbättras&lt;br&gt;och att läkare i ökad omfattning skall informera om vilka läkemedel som&lt;br&gt;kan ge biverkningar. Vidare föreslogs krav på särskild märkning av&lt;br&gt;läkemedel som ofta ger upphov till överkänslighetsreaktioner. Förslagen&lt;br&gt;tillstyrkes av medicinska forskningsrådet (MFR) och Landstingsförbundet&lt;br&gt;och vad beträffar födoämnesallergen även av socialstyrelsen som då&lt;br&gt;ansvarade för frågor om läkemedel. Socialstyrelsen fann emellertid försla-&lt;br&gt;get om särskild allergimärkning av läkemedel orealistiskt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser det angeläget att kända födoämnesallergen såsom mjölk, soja,&lt;br&gt;ägg, nötter och fisk i läkemedel deklareras eftersom personer som är&lt;br&gt;överkänsliga för sådana ämnen kan drabbas svårt. Vi finner emellertid inte&lt;br&gt;behov av att vidta några särskilda åtgärder med anledning av allergiutred-&lt;br&gt;ningens förslag, eftersom dessa ligger inom det område som det den 1 juli&lt;br&gt;1990 inrättade läkemedelsverket har till uppgift att bevaka.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;12.4.10 Register och informationssystem&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Allergiutredningen fann att det finns behov av ytterligare epidemiologiska&lt;br&gt;studier för att öka kunskaperna om olika riskgrupper och riskmiljöer.&lt;br&gt;Detta skulle kunna ge bättre underlag för prioritering. För att förbättra de&lt;br&gt;epidemiologiska kunskaperna föreslog utredningen att olika forskningsråd&lt;br&gt;borde prioritera studier om allergi. Socialstyrelsens och SCBs statistiska&lt;br&gt;register föreslogs också utvecklas. Vidare föreslogs att socialstyrelsen i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samarbete med skolöverstyrelsen skulle få i uppdrag att se över registre- Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;ringen av allergier vid barnavårdscentralerna och inom skolhälsovården&lt;br&gt;samt att bi verkningsrapporteringen borde förbättras. Förslagen kommente-&lt;br&gt;rades av socialstyrelsen och forskningsrådsnämnden. Båda ställde sig&lt;br&gt;bakom förslagen. Nämnden betonade att fler forskningsorgan än de som&lt;br&gt;utredningen nämnt kan bli engagerade i forskningsprojekt inom området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar utredningens uppfattning att det finns behov av bättre&lt;br&gt;kunskaper om hur allergiska sjukdomar och överkänslighetsbesvär ut-&lt;br&gt;vecklas över tiden. I forskningspolitiska propositionen (prop. 1989/90:90)&lt;br&gt;föreslogs att det socialvetenskapliga forskningsrådet skulle få ansvar för&lt;br&gt;en långsiktig satsning på folkhälsovetenskaplig forskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller översyn av den löpande registreringen av allergiska besvär&lt;br&gt;vid barnavårdscentralerna och skolläkarmottagningama och att föranstalta&lt;br&gt;om en särskild registrering vid några mottagningar är detta en fråga som&lt;br&gt;faller inom ramen för aktuella myndigheters ordinarie verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom socialstyrelsens folkhälsoenhet pågår för närvarande, som tidigare&lt;br&gt;nämnts, en uppbyggnad av ett epidemiologiskt centrum, med uppgift att&lt;br&gt;inte bara administrera socialstyrelsens hälsoregister utan även att göra&lt;br&gt;epidemiologiska studier. Förslaget om regelbunden avrapportering av den&lt;br&gt;epidemiologiska och miljömedicinska forskningen om allergiska sjukdomar&lt;br&gt;och annan överkänslighet bör kunna verkställas vid socialstyrelsens&lt;br&gt;föreslagna epidemiologiska centrum i samråd med berörda forsknings-&lt;br&gt;organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkemedelsbiverkningar kan vara av olika karaktär och svårighetsgrad,&lt;br&gt;som ibland kan få mycket allvarliga konsekvenser. Vi överväger att&lt;br&gt;uppdra åt läkemedelsverket att närmare granska erfarenheterna av försöks-&lt;br&gt;verksamheter med registrering av läkemedel vid vårdcentraler med datori-&lt;br&gt;serade patientregister. Om verket bedömer erfarenheterna som goda är det&lt;br&gt;angeläget att sprida kunskaperna därom.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;12.4.11 Utbildning och information&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Information till allmänheten är en viktig del i ett allergiförebyggande&lt;br&gt;arbete. Utredningen konstaterade att det behövs en kunskapshöjning på&lt;br&gt;samtliga områden som utredningen behandlade. Mot bl.a. denna bakgrund&lt;br&gt;föreslogs inrättandet av ett allergicentrum (se p. 12.4.12). När det speci-&lt;br&gt;fikt gäller arbetsmiljön konstaterade utredningen att behovet av kunskaper&lt;br&gt;om arbetsrelaterade allergiproblem är stort. Utredningen föreslog därför&lt;br&gt;att åtgärder skulle vidtas för att höja kunskapsnivån hos såväl arbetsgivare&lt;br&gt;som arbetstagare. Även informationen på arbetsplatser föreslogs förbätt-&lt;br&gt;rad. Utredningen föreslog också att samarbetet mellan skolhälsovården och&lt;br&gt;syoverksamheten skulle förstärkas och att samarbete mellan syoverksam-&lt;br&gt;heten och arbetslivet skulle utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom att arbetarskyddsstyrelsen har ett ansvar på detta område&lt;br&gt;kommer det planerade allergicentrumet att ge möjligheter att förbättra&lt;br&gt;dagens situation. Regeringen har erfarit att arbetarskyddsstyrelsen tillsam-&lt;br&gt;mans med arbetsmarknadsinstitutet och skolöverstyrelsen arbetar med ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;projekt med avsikt att komplettera läroplanen med arbetsmiljöfrågor. Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;Allergi och annan överkänslighet ingår som ett led däri. Skolhälsovården,&lt;br&gt;syoverksamheten och arbetsförmedlingen har viktiga roller vid yrkesväg-&lt;br&gt;ledning och stöd inför arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sammanhanget kan nämnas att skolöverstyrelsen anordnat kurser om&lt;br&gt;allergi för skolhälsovårdens personal. Vidare har styrelsen utarbetat en&lt;br&gt;rapport om allergier i skolan för skolpersonal. Denna publiceras nu i vår.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;12.4.12 Organisatoriska förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Allergicentrum&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allergiutredningen föreslog att man som komplement till insatser på&lt;br&gt;kommunal- och myndighetsnivå skulle bilda ett allergicentrum med stat&lt;br&gt;och näringsliv som finansiärer. Allergicentrumets huvuduppgifter föreslogs&lt;br&gt;vara information och utbildning, forskningsrapportering, samarbete och&lt;br&gt;samordning. Förslaget fick stöd av ett tiotal instanser. Socialstyrelsen ville&lt;br&gt;utvidga förslaget till ett mera allmänt centrum för hälsoinformation om&lt;br&gt;olika folksjukdomar. Åtta instanser var kritiska eller tveksamma till&lt;br&gt;förslaget, däribland riksrevisionsverket och naturvårdsverket. Flera&lt;br&gt;remissinstanser lämnade också synpunkter på den verksamhet som före-&lt;br&gt;slogs för allergicentrum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i budgetpropositionen för budgetåret 1991/92 bl.a.&lt;br&gt;föreslagit att 1 milj.kr. skall tillskjutas som startbidrag för att göra det&lt;br&gt;möjligt att inrätta ett allergicentrum i enlighet med allergiutredningens&lt;br&gt;förslag. Regeringen uppdrog i mars i år åt en särskild utredningsman, att&lt;br&gt;utreda och föreslå dimensionering av ett sådant centrum vars inriktning&lt;br&gt;bör vara att genom information och opinionsbildande arbete verka för mer&lt;br&gt;allergisäkra miljöer och öka kunskapen hos olika personalgrupper och&lt;br&gt;allmänheten. Ett sådant centrum bör också initiera och stödja forskning,&lt;br&gt;särskilt tvärsektoriell sådan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Organisatoriska förslag i övrigt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allergiutredningen föreslog att allergikommittéer skulle bildas på kom-&lt;br&gt;munal nivå i samverkan mellan kommuner, landsting, Riksförbundet mot&lt;br&gt;astma och allergi och andra organisationer. Utredningen föreslog också&lt;br&gt;att en allergigrupp skulle inrättas på socialstyrelsen med uppgift att sam-&lt;br&gt;ordna allergiförebyggande arbete på myndighetsnivå och att stimulera till&lt;br&gt;allergiförebyggande arbete i kommuner och landsting, verka för kunskaps-&lt;br&gt;spridning och utbildning samt att följa allergiutvecklingen på nationell&lt;br&gt;nivå. Vidare föreslog utredningen att en arbetsgrupp skulle tillsättas inom&lt;br&gt;socialdepartementet med uppgift att ta fram strategier för allergiföre-&lt;br&gt;byggande åtgärder samt att initiera och samordna departementets genom-&lt;br&gt;förandearbete i allergifrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 — Riksdagen 1990/91. 1 samt. Nr 175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;161&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allergiutredningensförslagomallergikommittéerpåkommunalnivåfick Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;stöd av ett tiotal remissinstanser. Flera ansåg att frågan om att inrätta&lt;br&gt;lokala allergikommittéer måste beslutas lokalt. Utredningens förslag om&lt;br&gt;att inrätta en särskild allergigrupp på socialstyrelsen fick stöd av några&lt;br&gt;instanser. Vissa ansåg att det inte fanns behov av någon särskild aller-&lt;br&gt;gigrupp om ett allergicentrum inrättas. Landstingsförbundet och LO har&lt;br&gt;förordat att det centrala arbetet med att utforma inriktningen av det fort-&lt;br&gt;satta allergi förebyggande arbetet skall ske inom ramen för Folkhälsogrup-&lt;br&gt;pen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I flera kommuner finns redan allergikommittéer eller liknande verksam-&lt;br&gt;heter vars erfarenheter rapporterats vara goda. Ett alternativ till lokala&lt;br&gt;allergikommittéer kan vara de lokala hälsoråd som redan finns i många&lt;br&gt;kommuner. Valet av former för det lokala allergiförebyggande arbetet bör&lt;br&gt;beslutas lokalt. Regeringen anser att socialstyrelsen själv bör få besluta&lt;br&gt;om sin inre organisation. Vi finner vidare att det centrala arbetet med att&lt;br&gt;utforma inriktningen av det fortsatta allergiförebyggande arbetet kan&lt;br&gt;beredas dels inom Folkhälsogruppen, dels av sakkunniga inom socialde-&lt;br&gt;partementet. Behov av någon särskild allergigrupp härutöver bedöms inte&lt;br&gt;föreligga.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;12.4.13 Allergiforskning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Det finns enligt allergiutredningen starka skäl för att intensifiera forsk-&lt;br&gt;ningen om allergi/överkänslighet. Utredningen föreslog därför att forsk-&lt;br&gt;ning om allergi/överkänslighet görs till ett prioriterat område i regeringens&lt;br&gt;förslag till forskningspolitiska satsningar och att forskning och forskar-&lt;br&gt;utbildningen förstärks inom områdena allergi/ överkänslighet och andra&lt;br&gt;områden såsom medicinsk grundforskning och klinisk forskning, epide-&lt;br&gt;miologi, inomhusmiljö, arbetsmiljö, utomhusmiljö och handikappfor-&lt;br&gt;skning. Vidare föreslog utredningen att särskild vikt läggs vid forskning&lt;br&gt;om sambanden miljö, i synnerhet inomhus- och utomhusmiljön, och&lt;br&gt;allergi/ överkänslighet och att behoven av forskning och utbildning inom&lt;br&gt;allergiområdet i ökad utsträckning tillgodoses genom lokalt initierat arbete.&lt;br&gt;Utgångspunkten för detta borde enligt utredningen vara lokala problem&lt;br&gt;och strävan att tillgodose lokala kunskapsbehov. Allergiutredningens&lt;br&gt;förslag fick starkt stöd av det tiotal remissinstanser som berörde förslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen Om forskning (prop. 1989/90:90) utpekas inte allergiforsk-&lt;br&gt;ning specifikt som prioriterat område. Däremot har regeringen särskilt&lt;br&gt;beaktat behovet av medel för folkhälsovetenskaplig forskning. Allergi kan&lt;br&gt;betraktas som en sådan bred folksjukdom som avses i propositionen.&lt;br&gt;Vidare görs, med speciell hänvisning till allergiutredningens betänkande,&lt;br&gt;en särskild satsning på problem med s.k. sjuka hus, där kunskapsbehoven&lt;br&gt;fortfarande är mycket stora. Regeringen framhåller också explicit att &amp;quot;alla&lt;br&gt;myndigheter som har ansvar för forskning och utveckling skall beakta och&lt;br&gt;prioritera miljöfrågorna i sina forskningsprogram&amp;quot;. Regeringen anser&lt;br&gt;vidare att konsumentforskningen bör ges stöd för att kunna etablera sig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;162&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;långsiktigt. Konsumentverket och konsumenttekniska nämnden bör, enligt Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;propositionen, få förstärkta resurser för att på olika sätt stödja forskning,&lt;br&gt;initiera förprojekt, sprida information om forskning samt medverka till att&lt;br&gt;forskargrupper bildas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I nämnda proposition har också särskilt beaktats behovet av medel för&lt;br&gt;folkhälsovetenskaplig forskning och forskning om inomhusmiljön. Vidare&lt;br&gt;har viktiga områden för forsknings- och utvecklingsbehov inom miljö-&lt;br&gt;området utpekats, bl.a. forskning om ett miljövänligare transportsystem&lt;br&gt;och ett miljövänligt energisystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammantaget innebär dessa satsningar att flera av allergiutredningens&lt;br&gt;förslag om forskning redan beaktats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av den forskningspolitiska propositionen pågår inom&lt;br&gt;Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet ett beredningsarbete&lt;br&gt;i syfte att påböija en mer systematisk och omfattande forskning och&lt;br&gt;utveckling (FoU) inriktad på kommunernas och landstingens behov av&lt;br&gt;kunskaper för att utveckla och förnya den egna verksamheten. Avsikten&lt;br&gt;är att denna FoU-verksamhet skall finansieras av kommunerna och lands-&lt;br&gt;tingen själva. Svenska Kommunförbundet har i detta syfte beslutat att&lt;br&gt;kraftigt öka sina anslag till kommunalt inriktad FoU-verksamhet under&lt;br&gt;åren 1990-1992. Därmed ges ekonomiska förutsättningar för en ökad&lt;br&gt;satsning också på lokalt initierat FoU-arbete inom allergiområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har också erfarit att det inrättats ett lokalt centrum för astma-&lt;br&gt;och allergiforskning vid Karolinska institutet. Inom ramen för naturvårds-&lt;br&gt;verkets forskningsprogram har vidare ett par allergiprojekt prioriterats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;163&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;13 VISSA FRÅGOR RÖRANDE DOPNING&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Förslag till lagstiftning för att mot-&lt;br&gt;verka dopning bör läggas fram. Förslaget bör väsentligen&lt;br&gt;grundas på betänkandet (Ds 1989:60) Åtgärder mot doping,&lt;br&gt;vilket har remissbehandlats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens bedömning: Dopning har sedan länge använts&lt;br&gt;i samband med idrottsutövning och innebär i princip att idrottsutövaren&lt;br&gt;förbättrar sin prestationsförmåga på ett konstlat sätt. De preparat som&lt;br&gt;används i dopningssammanhang är till övervägande del att hänföra till&lt;br&gt;läkemedel. De används dock i dessa sammanhang inte alltid på medicin-&lt;br&gt;ska indikationer och ofta i helt andra doseringar än som avsetts. Dopning&lt;br&gt;är därmed inte endast en idrottsetisk fråga utan kan också innebära en&lt;br&gt;hälsorisk för utövaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dopning, som ursprungligen förekom i huvudsak bland elitidrottare, har&lt;br&gt;med tiden spritt sig även till nivåerna därunder. Numera är dopning&lt;br&gt;huvudsakligen inte endast ett problem för den egentliga idrottsrörelsen.&lt;br&gt;Även i andra sammanhang där kroppsaktiviteter förekommer utnyttjas&lt;br&gt;dopningsmedel, främst kanske bland kroppsbyggare på motionsnivå.&lt;br&gt;Flertalet av de dopningsmedel som används i Sverige har smugglats in i&lt;br&gt;landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europarådet formulerade redan på 1960-talet följande rekommendation&lt;br&gt;när det gäller att definiera dopning: &amp;quot;Dopning är friska människors bruk&lt;br&gt;av eller administrering av kroppsfrämmande ämnen i någon form eller&lt;br&gt;fysiologiska substanser som tillföres kroppen i onormala mängder eller&lt;br&gt;på ett onormalt sätt med den enda avsikten att höja prestationsförmågan&lt;br&gt;i tävling på ett konstlat och osportsligt sätt. Dessutom måste olika psyko-&lt;br&gt;logiska metoder att öka den sportsliga prestationsförmågan betraktas som&lt;br&gt;dopning&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige leds kampen mot dopning av Sveriges Riksidrottsförbund&lt;br&gt;(RF). RF bildade år 1977 en dopningskommission. Det program som&lt;br&gt;kommissionen tog fram baserades på information, utbildning och kontroll-&lt;br&gt;verksamhet. Arbetet ledde bl.a. fram till inrättandet av ett dopningslabo-&lt;br&gt;ratorium vid Huddinge sjukhus.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att använda dopningsmedel i syfte att förbättra olika idrottsprestationer&lt;br&gt;har i Sverige hittills ansetts vara en angelägenhet som i huvudsak enbart&lt;br&gt;rört den organiserade idrotten. Genom att dopning blivit allt vanligare och&lt;br&gt;kommit att utnyttjas inte bara inom elitidrotten har emellertid frågan fått&lt;br&gt;en vidare betydelse. Regeringen kan konstatera att dopning numera före-&lt;br&gt;kommer inte endast vid idrottstävlingar utan även utnyttjas under trä-&lt;br&gt;ningsperioder samt att den nått nya grupper, såsom motionärer och&lt;br&gt;kroppsbyggare. Från folkhälsosynpunkt finns därför anledning att upp-&lt;br&gt;märksamma i vart fall sådana typer av dopning där det kan befaras att ett&lt;br&gt;okontrollerat bruk medför skador på den mänskliga organismen. De flesta&lt;br&gt;dopningsmedel är dessutom läkemedel. Staten har sedan lång tid påtagit&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sig ett särskilt ansvar för kontrollen över tillverkning av, handel med och Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;användning av läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska idrottsrörelsen har vuxit fram som en folkrörelse och har,&lt;br&gt;till skillnad från vad som är fallet i många andra länder, en från staten&lt;br&gt;oberoende ställning, låt vara att det allmänna funnit att idrotten bör ges&lt;br&gt;betydande ekonomiskt stöd. Utgångspunkten när man överväger olika&lt;br&gt;åtgärder mot dopning bör enligt regeringens mening vara att idrottsrörel-&lt;br&gt;sens självständiga ställning måste bestå och att det också i fortsättningen&lt;br&gt;bör vara idrottsrörelsen själv som i första hand driver kampen mot dop-&lt;br&gt;ning och andra oegentligheter i idrottssammanhang. Idrottsrörelsen har&lt;br&gt;redan visat att den tagit detta ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europarådets konvention mot dopning, som öppnades för undertecknan-&lt;br&gt;de den 16 november 1989, trädde för Sveriges del i kraft den 1 augusti&lt;br&gt;1990 (prop. 1989/90:142, SoU30, rskr. 316).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionen innebär bl.a. följande. I avsikt att minska och slutligen&lt;br&gt;avskaffa dopning från idrotten åtar sig parterna att vidta alla nödvändiga&lt;br&gt;steg för att kunna tillämpa konventionens bestämmelser. Dopning inom&lt;br&gt;idrott definieras som förmedling till idrottsutövare eller dessa personers&lt;br&gt;bruk av vissa farmakologiska dopningsmedel eller dopningsmetoder.&lt;br&gt;Därvid hänvisas till den dopningslista som skall godkännas av den s.k.&lt;br&gt;övervakningsgruppen. För att begränsa tillgängligheten och bruket av&lt;br&gt;förbjudna dopningsmedel och dopningsmetoder och i synnerhet anabola&lt;br&gt;steroider skall parterna vidta lämpliga lagstiftnings- eller administrativa&lt;br&gt;åtgärder. Under begreppet tillgänglighet inkluderas därvid bestämmelser&lt;br&gt;för att kontrollera omsättning, innehav, införsel, distribution och försälj-&lt;br&gt;ning. För detta ändamål skall som kriterium för offentliga bidrag gälla att&lt;br&gt;idrottsorganisationema effektivt tillämpar föreskrifter mot dopning. Par-&lt;br&gt;terna skall vidare bistå sina idrottsorganisationer med finansiering av dop-&lt;br&gt;ningskontroller och analyser, främja dopningskontroller såväl under som&lt;br&gt;vid sidan av tävlingar samt främja överenskommelser om dopningskon-&lt;br&gt;troller i andra länder av idrottsorganisationens medlemmar. Konventionen&lt;br&gt;föreskriver vidare att parterna skall verka för att dopningslaboratorier,&lt;br&gt;som kan ackrediteras enligt internationella regler, inrättas. Parterna skall&lt;br&gt;vidare utarbeta utbildningsprogram och informationskampanjer om de&lt;br&gt;faror som dopningen innebär för hälsan och för idrottens etiska värden.&lt;br&gt;Idrottsorganisationema skall uppmuntras att harmonisera sina anti-dop-&lt;br&gt;ningsbestämmelser och dopningslistor med motsvarande internationella,&lt;br&gt;liksom reglerna fördopningskontroll och bestraffhingsprocedur. Idrottsor-&lt;br&gt;ganisationema skall också uppmuntras att arbeta med frågan internatio-&lt;br&gt;nellt. För att övervaka tillämpningen av konventionen har inrättats ett&lt;br&gt;särskilt organ, en s.k. övervakningsgrupp. De stater som anslutit sig till&lt;br&gt;konventionen får vara företrädda i övervakningsgruppen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslöt den 29 juni 1989 att utreda möjligheterna att via änd-&lt;br&gt;ringar i läkemedelslagstiftningen minska tillgången på dopningspreparat.&lt;br&gt;Uppdraget redovisades i september 1989 i en promemoria (Ds 1989:60)&lt;br&gt;Åtgärder mot doping. I denna promemoria gjordes en genomgång av&lt;br&gt;olika dopningsmedel och de åtgärder som hittills vidtagits mot dopning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;165&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;såväl nationellt som internationellt. Det konstaterades att en okontrollerad Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;konsumtion av dessa preparat kan innebära en allvarlig hälsofara. Dop-&lt;br&gt;ning har samtidigt spritt sig till nya grupper och därigenom blivit en&lt;br&gt;angelägenhet inte bara för den organiserade idrotten. Kompletterande&lt;br&gt;lagbestämmelser anses behövliga för att motverka ett icke medicinskt&lt;br&gt;betingat bruk av testosteron, syntetiska anabola steroider samt tillväxt-&lt;br&gt;hormon. Beträffande övriga typer av dopningspreparat bedöms läkeme-&lt;br&gt;dels- och narkotikalagstiftningen för närvarande ge tillräckliga möjligheter&lt;br&gt;till kontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian läggs fram förslag om en särskild lag om vissa medel&lt;br&gt;med hormonell inverkan, som innebär bl.a. att förvärv, innehav och&lt;br&gt;överlåtelse av i lagen angivna preparat bara blir tillåtet för medicinskt&lt;br&gt;eller vetenskapligt ändamål. Överträdelse härav föreslås bli straffbart, i&lt;br&gt;uppsåtliga fall med böter eller fängelse i upp till två år. Det blir härige-&lt;br&gt;nom möjligt att utnyttja t.ex. husrannsakan för att utreda misstänkta&lt;br&gt;förfaranden. De medel som avses med bestämmelserna föreslås få en&lt;br&gt;generell definition. Lagen kan därför användas även i fråga om nytillkom-&lt;br&gt;mande anabola steroider, vilka utvecklas i snabb takt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian behandlas även vissa andra insatser mot dopning, bl.a.&lt;br&gt;den fortsatta upplysningsverksamheten till idrottsutövare och allmänhet,&lt;br&gt;test och analysverksamhet samt vissa åtgärder av socialstyrelsen och lant-&lt;br&gt;bruksstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om kriminalisering av den inhemska hanteringen av dopnings-&lt;br&gt;preparat har tagits emot positivt liksom att kriminaliseringen sker genom&lt;br&gt;en separat lag. Vissa remissinstanser har haft lagtekniska synpunkter på&lt;br&gt;gränsdragningen kring preparaten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I majoriteten av yttrandena uttrycks en tillfredsställelse med avgräns-&lt;br&gt;ningen av de straffbara förfarandena. Ett fåtal förordar att även själva&lt;br&gt;bruket av preparaten kriminaliseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av ytterligare information om riskerna med dopning under-&lt;br&gt;stryks med skärpa av flera instanser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med denna utgångspunkt bör, för att bedöma behovet av lagstiftningsåt-&lt;br&gt;gärder, i första hand granskas de olika medel som används för dopning,&lt;br&gt;med hänsyn tagen såväl till medlens normala medicinska användning som&lt;br&gt;till risken för ett mera okontrollerat bruk av hälsofarligt slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anabola steroider tillförs kroppen i dopningssyfte oftast i stora kvantite-&lt;br&gt;ter och under långa tidsperioder. Det är delvis oklart hur en sådan an-&lt;br&gt;vändning påverkar den mänskliga organismen på lång sikt. Läkemedlen&lt;br&gt;är ju inte alls prövade under dessa förutsättningar. De anabola steroi-&lt;br&gt;dernas funktion - äggvitenybildande - antyder dock att man på ett allvar-&lt;br&gt;ligt sätt rubbar kroppens normala funktion, och detta ger anledning att&lt;br&gt;befara skadeverkningar i form av störningar i hormonbalansen och fett-&lt;br&gt;omsättningen, vilket bl.a. innebär höjd risk för åderförkalkning och&lt;br&gt;kranskärlssjukdomar. Ungdomar som ännu inte slutat växa stannar i&lt;br&gt;växten om de ges anabola steroider. Liksom naturligt testosteron kan&lt;br&gt;anabola steroider leda till en bestående virilisering hos kvinnor samt&lt;br&gt;sterilitet hos män. Även andra skador, bl.a. vissa sällsynta former av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;166&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;cancer, misstänks ha samband med användning av anabola steroider.&lt;br&gt;Psykisk påverkan har också rapporterats, bl.a. ökad aggressivitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är alltså klara faror förenade med en okontrollerad användning av&lt;br&gt;anabola steroider. Något bärkraftigt skäl for att acceptera ett alltmer&lt;br&gt;utbrett bruk av dessa medel vid sidan av deras medicinska användning&lt;br&gt;synes inte finnas. Vad som nu sagts gäller även naturligt testosteron, som&lt;br&gt;har ett medicinskt användningsområde men som också kan utnyttjas som&lt;br&gt;dopningsmedel och då har samma typer av skadeverkningar som de&lt;br&gt;syntetiskt framställda anabola steroiderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillväxthormon, som tidigare varit mycket dyrt och svåråtkomligt, har&lt;br&gt;genom ny teknik böijat kunna framställas i större kvantiteter och kan&lt;br&gt;därför befaras nu böija få större betydelse som dopningsmedel. Läkeme-&lt;br&gt;del med tillväxthormon, som används mot dvärgväxt, kan om de konsu-&lt;br&gt;meras felaktigt ge allvarliga bestående skadeverkningar. Enligt regering-&lt;br&gt;ens mening bör även tillväxthormon hänföras under de skärpta regler som&lt;br&gt;måste övervägas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns också vissa medel som är avsedda att på ett onaturligt sätt öka&lt;br&gt;kroppens egen produktion av främst testosteron. Detta medför samma&lt;br&gt;faror som en okontrollerad användning av det naturliga hormonet. Det&lt;br&gt;finns därför skäl att i förevarande sammanhang likställa sådana medel&lt;br&gt;med resp, hormonpreparat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom ny teknik har det nu också blivit möjligt att i större kvantiteter&lt;br&gt;och till lägre kostnad framställa erytropoietin, en substans som ökar&lt;br&gt;kroppens produktion av röda blodkroppar. Erytropoietin har tills helt&lt;br&gt;nyligen varit mycket dyrt och svårtillgängligt på marknaden. Beredningar&lt;br&gt;av substansen är registrerade som farmacevtiska specialiteter och används&lt;br&gt;bl.a. i samband med transplantationer. Substansen uppges, efter nyligen&lt;br&gt;utförda test, ha en prestationshöjande effekt och befaras kunna bli aktuellt&lt;br&gt;som dopningsmedel. Ett problem i sammanhanget är att underlaget för att&lt;br&gt;kunna bedöma eventuella negativa medicinska effekter av de blodbildande&lt;br&gt;substanserna är mycket begränsat. Det kan dock noteras att erytropoietin&lt;br&gt;nyligen har förts upp på den till europarådskonventionen fogade listan&lt;br&gt;över dopningsmedel. Frågan om lagreglering av dessa substanser bör ske&lt;br&gt;utöver vad som gäller enligt läkemedelsförfattningama får prövas i det&lt;br&gt;fortsatta beredningsarbete som krävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Något skall också sägas om s.k. bloddopning, dvs. metoden att utnyttja&lt;br&gt;blodtransfusion - av eget eller annans blod - för att öka prestationsförmå-&lt;br&gt;gan inför en tävling. Detta är uppenbart en metod som kräver insatser av&lt;br&gt;medicinskt skolad personal och inte kan användas direkt av idrottsutövar-&lt;br&gt;na själva. Redan på grund härav kan man utgå från att det inte kan bli&lt;br&gt;någon mera utbredd företeelse. Det medicinska yrkesansvaret för läkare&lt;br&gt;och sjuksköterskor torde här utgöra en tillräcklig garanti mot missbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som regeringen tidigare framhållit har idrottsrörelsen förklarat sig&lt;br&gt;beredd att också i fortsättningen ta ansvaret för kampen mot dopning och&lt;br&gt;andra oegentligheter i idrottssammanhang. Regeringen anser därför att&lt;br&gt;lagstiftningsåtgärder i ämnet i princip bör inskränkas till vad som kan&lt;br&gt;behövas med hänsyn till det ansvar som staten har för läkemedelskontroll&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och läkemedelshantering och till de hälsofaror som idrottsutövama, och Prop. 1990/91:175&lt;br&gt;då särskilt idrottande ungdomar, medvetet eller omedvetet kan utsätta sig&lt;br&gt;för genom att dopa sig. Denna avgränsning stämmer väl överens med&lt;br&gt;uppfattningen hos flertalet av remissinstanserna. En sådan inriktning av&lt;br&gt;lagstiftningsåtgärderna ligger också i linje med innehållet i Europarådets&lt;br&gt;konvention mot dopning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande den huvudsakliga innebörden av den lagreglering som&lt;br&gt;behövs har regeringen lika lite som remissinstanserna någon annan upp-&lt;br&gt;fattning än som redovisas i promemorian. Det innebär att begränsningar&lt;br&gt;i tillgängligheten av dopningsmedel bör uppnås genom en reglering som&lt;br&gt;förbjuder och straffbelägger olika former av hantering, bl.a. innehav, av&lt;br&gt;sådana medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantag bör givetvis göras om substanserna hanteras för medicinskt&lt;br&gt;eller vetenskapligt ändamål. Straffskalan vid brott som innebär överträdel-&lt;br&gt;se bör bestämmas så, att det blir möjligt att tillämpa straffjprocessuella&lt;br&gt;tvångsmedel, t. ex. husrannsakan, under brottsutredning. Möjligheterna&lt;br&gt;bör finnas att förverka dopningsmedel, som varit föremål för brott och&lt;br&gt;vinning genom brott mot den avsedda lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att, sedan ärendets beredning, innefattande bl.a. lag-&lt;br&gt;rådsbehandling, har slutförts, återkomma till riksdagen med en proposi-&lt;br&gt;tion i ämnet senare i år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;168&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;14 VISSA FRÅGOR RÖRANDE&lt;br&gt;HÄLSOVÅRDHEM OCH HÄLSOHEM&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Mot bakgrund av altemativmedicinkom-&lt;br&gt;mitténs förslag bör stadgan (1970:88) om enskilda vårdhem m.m.&lt;br&gt;omarbetas med syfte att särskilja den verksamhet som bedrivs vid&lt;br&gt;hälsovårdhemmen från annan hälsohemsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Altemativmedicinkommitténs förslag: Överensstämmer med rege-&lt;br&gt;ringens bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Av de remissinstanser som yttrat sig över förslaget&lt;br&gt;har flertalet tillstyrkt detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Altemativmedicinkommittén, som&lt;br&gt;slutförde sitt arbete år 1989, har i Huvudbetänkande från altemativmedi-&lt;br&gt;cinkommittén (SOU 1989:60) behandlat hälsohemmens verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har definierat hälsohem enligt följande: Hälsohem är en&lt;br&gt;institution som i sjukdomsförebyggande och hälsofrämjande syfte, och i&lt;br&gt;vissa fall även för behandling och rehabilitering, bedriver verksamhet&lt;br&gt;med framför allt vegetarisk kost, fasta, motion, spänningsreducerande&lt;br&gt;aktiviteter samt utbildning och information i livsföringsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hälsohem omfattar dels institutioner som förfogar över goda medicinska&lt;br&gt;och tekniska resurser, dels hem för ett fåtal patienter/gäster som drivs&lt;br&gt;under ganska enkla förhållanden. Vissa hälsohem har en högt utbildad&lt;br&gt;behandlarstab, andra hem har inte tillgång till personal med formell&lt;br&gt;kompetens i medicinskt avseende. Vid en del hem bedrivs en etablerad&lt;br&gt;medicinsk verksamhet medan andra främst tillämpar alternativa behand-&lt;br&gt;lingsformer. Vissa hälsohem är inriktade på behandling och vård, andra&lt;br&gt;erbjuder främst friskvård. Hälsohemsverksamhet är i dag följaktligen inte&lt;br&gt;ett entydigt begrepp. I den mån hälso- och sjukvården behöver utnyttja&lt;br&gt;de vård- och behandlingsresurser som finns vid vissa hälsohem är det&lt;br&gt;angeläget att kunna särskilja dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med altemativmedicinkommittén anser regeringen att de hälso-&lt;br&gt;hem som bedriver vård och behandling skall benämnas hälsovårdhem.&lt;br&gt;Särskilda kriterier för tillstånd att bedriva sådana hem bör utarbetas med&lt;br&gt;utgångspunkt i att institutionerna som ges tillstånd arbetar efter de prin-&lt;br&gt;ciper för förebyggande och hälsofrämjande verksamhet som kännetecknar&lt;br&gt;hälsohemmen men dessutom erbjuder medicinsk behandling och sjukvård&lt;br&gt;vanligtvis enligt principer för biologisk medicin. Avsikten med detta är&lt;br&gt;att skapa en ordning för kontrollen som bidrar till att ge ökade garantier&lt;br&gt;för vårdens inriktning vid dessa hem. Beteckningen hälsovårdhem kan ses&lt;br&gt;som en konsumentupplysning till patientema/gästema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Altemativmedicinkommittén har inte utarbetat något förslag till författ-&lt;br&gt;ning. Den s.k. tillsynsutredningen (dir 1987:21) behandlar bl.a. frågor&lt;br&gt;som gäller stadgan (1970:88) om enskilda vårdhem m.m. Frågan om&lt;br&gt;särskiljande av hälsovårdhem får beredas i anslutning till denna översyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;169&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;15 ÄRENDET TILL RIKSDAGEN&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad som anförts föreslår regeringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för folkhälsopoliti-&lt;br&gt;ken som föreslås (avsnitt 8),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;att riksdagen godkänner att ett folkhälsoinstitut med de uppgifter&lt;br&gt;och den verksamhetsinriktning som anges i avsnitt 9 inrättas den 1 januari&lt;br&gt;1992,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;att riksdagen godkänner de riktlinjer för alkoholpolitiken som anges&lt;br&gt;i avsnitt 10.7,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;att riksdagen till Statens folkhälsoinstitut för budgetåret 1991/92&lt;br&gt;under femte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 47 500 000 kr.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;att riksdagen godkänner de förordade riktlinjerna för resursför-&lt;br&gt;stärkningar till folkhälsoinstitutet för budgetåren 1992/93, 1993/94 och&lt;br&gt;1994/95 (avsnitt 9).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;170&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Socialdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 april 1991&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden&lt;br&gt;Engström, Hjelm-Wallén, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson,&lt;br&gt;Hellström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén,&lt;br&gt;Freivalds, Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Larsson, Asbrink&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsråden Thalén och Lindqvist anmäler vissa folkhälsofrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar att genom proposition lämna förslag till riksdagen om&lt;br&gt;vissa folkhälsofrågor i enlighet med bilagan till detta protokoll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ur protokollet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Maud Melin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;171&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll ...................1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;INLEDNING..............................4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Mål for hälsopolitiken ....................4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;En hållbar utveckling ur ett folkhälsoperspektiv.....4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Hälsopolitisk jämlikhetsarbete................6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Folkhälsoarbetets sektorsövergripande karaktär .....7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Utgångspunkter för denna proposition...........8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;HÄLSANS UTVECKLING OCH FÖRDELNING ......11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;En god hälsa för alla....................11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Hälsans utveckling i ett internationellt perspektiv ... 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Hälsans utveckling i Sverige ...............14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Hälsans ojämlika fördelning................15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vissa grupper ........................16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kvinnor......................16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Barn och ungdom................17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Äldre........................19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Handikappade ..................20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Invandrare.....................21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;HÄLSANS VILLKOR .......................22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Kost ..............................22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Fysisk aktivitet........................23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Tobak .............................24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Alkohol............................26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Arbetsliv ...........................27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Miljö och hälsa .......................31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Sociala relationer ......................34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;NÅGRA STORA FOLKSJUKDOMAR.............36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Psykisk ohälsa........................37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Rörelseorganens sjukdomar................38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Hjärt-kärlsjukdom......................39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Olycksfallsskador......................40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Cancer.............................40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Allergi och annan överkänslighet.............41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Sexuellt överförbara sjukdomar..............41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Hoten mot folkhälsan....................42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;DEN OFFENTLIGA SEKTORN OCH FOLKHÄLSAN ... 43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Folkhälsoarbetet inom landsting och kommuner .... 43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Statliga myndigheters ansvar för folkhälsan ......45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;FOLKRÖRELSERNA OCH FOLKHÄLSAN .........54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Folkbildningens roll for kunskapsuppbyggnaden ... 54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Folkrörelsernas roll för den fysiska aktiviteten .... 54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Folkrörelsernas roll i det alkohol- och drog-&lt;br&gt;förebyggande arbetet ....................55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Fackliga organisationer...................57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FOLKHÄLSOARBETET I ETT INTERNATIONELLT&lt;br&gt;PERSPEKTIV ............................58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Folkhälsoarbetet inom Världshälsoorganisationen ... 58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;WHO och alkoholpolitiken...........59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Folkhälsoarbete i ett EG-perspektiv ...........60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;EG och alkoholpolitiken............62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;FOLKHÄLSOSTRATEGIER FÖR 1990-TALET -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;NÅGRA PRIORITERADE OMRÅDEN ............64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Folkhälsoarbete under utveckling.............64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lokalt folkhälsoarbete .............65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Framtagande, sammanställande och spridande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av kunskap ....................67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Samarbete över sektorsgränsema.......68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Hälsopolitiska mål och riktlinjer -&amp;nbsp;generella&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utgångspunkter........................68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Hälsopolitiska mål................69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Prioriterade grupper.....................70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bam och ungdom ................70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Kvinnor......................72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Alkohol och tobak......................73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Alkohol ......................73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Tobak .......................74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;INRÄTTANDE AV ETT FOLKHÄLSOINSTITUT .....75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Samordning och effektivare utnyttjande av sam-&lt;br&gt;hällets resurser för folkhälsa................75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Folkhälsoinstitutets uppgifter, arbetsformer och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;organisation..........................77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Uppgifter .....................77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Särskilda program................78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Organisation ...................81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Folkhälsoinstitutets relation till andra aktörer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inom folkhälsoområdet...................82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.3.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Socialstyrelsen..................82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.3.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Centralförbundet för alkohol- och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;narkotikaupplysning (CAN)................83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.3.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Universitet och forskningsråd.........83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Finansiering och anslagsfrågor..............84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 &amp;nbsp;DEN SVENSKA ALKOHOLPOLITIKEN ...........85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1 &amp;nbsp;Inledning ...........................85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2 &amp;nbsp;Alkoholkonsumtionens utveckling ............85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3 &amp;nbsp;Alkoholens skadeverkningar................89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4 &amp;nbsp;Alkoholpolitiken.......................92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.5 &amp;nbsp;Utredningar m.m. inom alkoholområdet ........94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Socialutskottets betänkande&amp;nbsp;om en aktiv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;alkoholpolitik...................94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.5.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Socialstyrelsens handlingsprogram......95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.5.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Socialstyrelsens rapport om åtgärder för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att minska alkoholens tillgänglighet i&lt;br&gt;ungdomsgrupperna................95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.5.4 &amp;nbsp;Våldskommissionen om alkohol och gatuvåld 96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.5.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Socialstyrelsens rapport om åtgärder mot&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;missbruk av teknisk sprit m.m.........98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.5.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Alkoholhandelsutredningen ..........98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.5.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Alkoholskatteutredningen........... 100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.6 &amp;nbsp;Nuvarande insatser .................... 101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.6.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Informationsstrukturen på drogområdet . .&amp;nbsp;&amp;nbsp;101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.6.2 &amp;nbsp;Athena-gruppen ................ 104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.6.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Reguljära informations- och opinions-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bildande insatser................ 105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.6.4 &amp;nbsp;Forskning inom alkohol- och drogområdet&amp;nbsp;&amp;nbsp;105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.7 &amp;nbsp;Riktlinjer för den framtida alkoholpolitiken ..... 107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.8 &amp;nbsp;Folkhälsoinstitutets program alkohol- och narkoti-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kaprevention; inriktning och&amp;nbsp;innehåll ......... 110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.9 &amp;nbsp;Servering av alkoholdrycker............... 115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.9.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Inledning .................... 115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.9.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ökad tillsyn................... 116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.9.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Åldersgränsen för servering av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;alkoholdrycker................. 119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.10 Kommunalisering av tillståndsgivningen ....... 121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.11 Marknadsföringen av snabbvinsatser.......... 122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.12 Otillåten sprittillverkning ................ 126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.13 Missbruk av tekniska alkoholprodukter........ 129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 &amp;nbsp;VISSA FRÅGOR RÖRANDE TOBAK............ 133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.1 &amp;nbsp;Inledning .......................... 133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.2 &amp;nbsp;Tobaksbruket i ett folkhälsoperspektiv ........ 134&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Tobaksvanornas utveckling ......... 134&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Tobaksbruk i ett hälsopolitiskt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;perspektiv.................... 135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.3 &amp;nbsp;Tidigare åtgärder i Sverige och åtgärder i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andra länder ........................ 136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.3.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Sverige...................... 136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.3.2 &amp;nbsp;Andra länder i Norden............ 137&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.3.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vissa länder inom EG ............ 137&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.3.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vissa länder utanför Europa......... 138&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.4 &amp;nbsp;Behov&amp;nbsp;av ytterligare åtgärder.............. 138&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Allmänt ..................... 138&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagreglering .................. 140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.4.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Information................... 146&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.4.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Övriga frågor.................. 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 &amp;nbsp;VISSA FRÅGOR RÖRANDE&amp;nbsp;ALLERGI........... 148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.1 &amp;nbsp;Inledning .......................... 148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.2 &amp;nbsp;Allergi och annan överkänslighet i ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;folkhälsoperspektiv .................... 148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;174&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.3 &amp;nbsp;Vissa riskfaktorer..................... 149 &amp;nbsp;Prop.&amp;nbsp;1990/91:175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.3.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Inomhusmiljö.................. 149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.3.2 &amp;nbsp;Utomhusmiljö ................. 149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.3.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Kemiska produkter .............. 150&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.3.4 &amp;nbsp;Livsmedel.................... 150&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.3.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Konsumentprodukter i övrigt ........ 150&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.4 &amp;nbsp;Åtgärder........................... 151&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Allmänt ..................... 151&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Begreppet &amp;quot;sanitär olägenhet&amp;quot;........ 151&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.4.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Inomhusmiljö.................. 152&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.4.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Yttre miljö ................... 155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.4.5 &amp;nbsp;Kemiska produkter .............. 157&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.4.6 &amp;nbsp;Livsmedel.................... 157&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.4.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Konsumentprodukter i övrigt ........ 158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.4.8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Biomaterial ................... 159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.4.9 &amp;nbsp;Läkemedel.................... 159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.4.10 Register och informationssystem...... 159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.4.11 Utbildning och information ......... 160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.4.12 Organisatoriska förslag............ 161&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.4.13 Allergiforskning................ 162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 &amp;nbsp;VISSA FRÅGOR RÖRANDE&amp;nbsp;DOPNING .......... 164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 &amp;nbsp;VISSA FRÅGOR RÖRANDE&amp;nbsp;HÄLSOVÅRDHEM OCH&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HÄLSOHEM............................ 169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 &amp;nbsp;ÄRENDET TILL RIKSDAGEN ................ 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 april 1991 &amp;nbsp;&amp;nbsp;171&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Norstedts Tryckeri AB, Stockholm 1991&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;175&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för folkhälsopolitiken som föreslås (avsnitt 8)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:SoU23</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för folkhälsopolitiken som föreslås (avsnitt 8)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner att ett folkhälsoinstitut med de uppgifter och den verksamhetsinriktning som anges i avsnitt 9 inrättas den 1 januari 1992</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner att ett folkhälsoinstitut med de uppgifter och den verksamhetsinriktning som anges i avsnitt 9 inrättas den 1 januari 1992</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>delvis bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:SoU23</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>3</nummer>
<beteckning>3</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner de riktlinjer för alkoholpolitiken som anges i avsnitt 10.7</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>delvis bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:SoU23</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>3</nummer>
<beteckning>3</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner de riktlinjer för alkoholpolitiken som anges i avsnitt 10.7</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>4</nummer>
<beteckning>4</beteckning>
<lydelse>att riksdagen till Statens folkhälsoinstitut för budgetåret 1991/92 under femte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 47 500 000 kr.</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>4</nummer>
<beteckning>4</beteckning>
<lydelse>att riksdagen till Statens folkhälsoinstitut för budgetåret 1991/92 under femte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 47 500 000 kr.</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:SoU23</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>5</nummer>
<beteckning>5</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner de förordade riktlinjerna för resursförstärkningar till folkhälsoinstitutet för budgetåret 1992/93, 1993/94 och 1994/95 (avsnitt 9).</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>delvis bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:SoU23</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>5</nummer>
<beteckning>5</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner de förordade riktlinjerna för resursförstärkningar till folkhälsoinstitutet för budgetåret 1992/93, 1993/94 och 1994/95 (avsnitt 9).</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1991-04-22 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1991-04-23 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1991-04-24 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1991-05-08 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Moderaterna</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 13:18:59</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GE03175</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:28:30</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Socialutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 13:18:59</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GE03175</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199091__175.pdf</filnamn>
<filstorlek>8352687</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>om vissa folkhälsofrågor</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/B87938FF-BBC5-49D0-AA80-DBC5A6635070</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1990/91:SoU23</uppgift>
<ref_dok_id>GE01SoU23</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>SoU23</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Folkhälsofrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:175&lt;br/&gt;
Vissa folkhälsofrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So71</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So71</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:175 Vissa folkhälsofrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:175&lt;br/&gt;
Vissa folkhälsofrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So72</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So72</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:175 Vissa folkhälsofrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:175&lt;br/&gt;
Vissa folkhälsofrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So73</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So73</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:175 Vissa folkhälsofrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:175&lt;br/&gt;
Vissa folkhälsofrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So74</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So74</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:175 Vissa folkhälsofrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:175&lt;br/&gt;
Vissa folkhälsofrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So75</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So75</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:175 Vissa folkhälsofrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:175&lt;br/&gt;
Vissa folkhälsofrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So76</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So76</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:175 Vissa folkhälsofrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:175&lt;br/&gt;
Vissa folkhälsofrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So77</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So77</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:175 Vissa folkhälsofrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:175&lt;br/&gt;
Vissa folkhälsofrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So78</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So78</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:175 Vissa folkhälsofrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:175&lt;br/&gt;
Vissa folkhälsofrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So79</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So79</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:175 Vissa folkhälsofrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:175&lt;br/&gt;
Vissa folkhälsofrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So80</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So80</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:175 Vissa folkhälsofrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:175&lt;br/&gt;
Vissa folkhälsofrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So81</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So81</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:175 Vissa folkhälsofrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:175&lt;br/&gt;
Vissa folkhälsofrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So82</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So82</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:175 Vissa folkhälsofrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:175&lt;br/&gt;
Vissa folkhälsofrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So83</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So83</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:175 Vissa folkhälsofrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:175&lt;br/&gt;
Vissa folkhälsofrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So84</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So84</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:175 Vissa folkhälsofrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:175&lt;br/&gt;
Vissa folkhälsofrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So85</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So85</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:175 Vissa folkhälsofrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:175&lt;br/&gt;
Vissa folkhälsofrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So86</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So86</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:175 Vissa folkhälsofrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:175&lt;br/&gt;
Vissa folkhälsofrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So87</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So87</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:175 Vissa folkhälsofrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:175&lt;br/&gt;
Vissa folkhälsofrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So88</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So88</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:175 Vissa folkhälsofrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:175&lt;br/&gt;
Vissa folkhälsofrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So89</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So89</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:175 Vissa folkhälsofrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:175&lt;br/&gt;
Vissa folkhälsofrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So90</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So90</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:175 Vissa folkhälsofrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:175&lt;br/&gt;
Vissa folkhälsofrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So91</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So91</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:175 Vissa folkhälsofrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:175&lt;br/&gt;
Vissa folkhälsofrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So92</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So92</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:175 Vissa folkhälsofrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:175&lt;br/&gt;
Vissa folkhälsofrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So93</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So93</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:175 Vissa folkhälsofrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:175&lt;br/&gt;
Vissa folkhälsofrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So94</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So94</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:175 Vissa folkhälsofrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:175&lt;br/&gt;
Vissa folkhälsofrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So95</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So95</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:175 Vissa folkhälsofrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Anita Modin  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:175&lt;br/&gt;
Vissa folkhälsofrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So81</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So81</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:175 Vissa folkhälsofrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Anita Modin  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Anita Stenberg  m.fl. (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:175&lt;br/&gt;
Vissa folkhälsofrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So95</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So95</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:175 Vissa folkhälsofrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Anita Stenberg  m.fl. (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Barbro Sandberg  (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:175&lt;br/&gt;
Vissa folkhälsofrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So76</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So76</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:175 Vissa folkhälsofrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Barbro Sandberg  (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Barbro Westerholm  m.fl. (FP, V, S, MP, C, M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:175&lt;br/&gt;
Vissa folkhälsofrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So87</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So87</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:175 Vissa folkhälsofrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Barbro Westerholm  m.fl. (FP, V, S, MP, C, M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Bengt Kindbom  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:175&lt;br/&gt;
Vissa folkhälsofrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So80</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So80</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:175 Vissa folkhälsofrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Bengt Kindbom  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Bengt Kronblad  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:175&lt;br/&gt;
Vissa folkhälsofrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So75</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So75</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:175 Vissa folkhälsofrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Bengt Kronblad  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Björn Samuelson  och Gudrun Schyman  (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:175&lt;br/&gt;
Vissa folkhälsofrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So89</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So89</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:175 Vissa folkhälsofrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Björn Samuelson  och Gudrun Schyman  (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Charlotte Cederschiöld  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:175&lt;br/&gt;
Vissa folkhälsofrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So71</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So71</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:175 Vissa folkhälsofrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Charlotte Cederschiöld  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Daniel Tarschys  m.fl. (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:175&lt;br/&gt;
Vissa folkhälsofrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So83</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So83</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:175 Vissa folkhälsofrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Daniel Tarschys  m.fl. (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Elver Jonsson  och Hans Lindblad  (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:175&lt;br/&gt;
Vissa folkhälsofrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So94</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So94</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:175 Vissa folkhälsofrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Elver Jonsson  och Hans Lindblad  (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Gudrun Norberg  och Isa Halvarsson  (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:175&lt;br/&gt;
Vissa folkhälsofrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So79</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So79</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:175 Vissa folkhälsofrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Gudrun Norberg  och Isa Halvarsson  (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Gunnar Björk  m.fl. (C, S, MP, M, FP, V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:175&lt;br/&gt;
Vissa folkhälsofrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So88</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So88</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:175 Vissa folkhälsofrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Gunnar Björk  m.fl. (C, S, MP, M, FP, V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Göran Magnusson  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:175&lt;br/&gt;
Vissa folkhälsofrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So77</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So77</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:175 Vissa folkhälsofrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Göran Magnusson  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Isa Halvarsson  (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:175&lt;br/&gt;
Vissa folkhälsofrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So84</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So84</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:175 Vissa folkhälsofrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Isa Halvarsson  (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Jan Hyttring  och Kjell Ericsson  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:175&lt;br/&gt;
Vissa folkhälsofrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So85</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So85</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:175 Vissa folkhälsofrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Jan Hyttring  och Kjell Ericsson  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Karin Israelsson  m.fl. (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:175&lt;br/&gt;
Vissa folkhälsofrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So91</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So91</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:175 Vissa folkhälsofrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Karin Israelsson  m.fl. (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Karin Israelsson  m.fl. (C, M, FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:175&lt;br/&gt;
Vissa folkhälsofrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So92</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So92</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:175 Vissa folkhälsofrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Karin Israelsson  m.fl. (C, M, FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lars Werner  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:175&lt;br/&gt;
Vissa folkhälsofrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So90</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So90</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:175 Vissa folkhälsofrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lars Werner  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Magnus Persson  och Kristina Svensson  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:175&lt;br/&gt;
Vissa folkhälsofrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So82</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So82</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:175 Vissa folkhälsofrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Magnus Persson  och Kristina Svensson  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Margareta Winberg  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:175&lt;br/&gt;
Vissa folkhälsofrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So93</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So93</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:175 Vissa folkhälsofrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Margareta Winberg  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Mats Lindberg  och Lena Boström  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:175&lt;br/&gt;
Vissa folkhälsofrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So78</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So78</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:175 Vissa folkhälsofrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Mats Lindberg  och Lena Boström  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Sten Andersson i Malmö  och Birger Hagård  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:175&lt;br/&gt;
Vissa folkhälsofrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So72</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So72</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:175 Vissa folkhälsofrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Sten Andersson i Malmö  och Birger Hagård  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Sten Svensson  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:175&lt;br/&gt;
Vissa folkhälsofrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So73</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So73</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:175 Vissa folkhälsofrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Sten Svensson  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Sten Svensson  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:175&lt;br/&gt;
Vissa folkhälsofrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So74</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So74</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:175 Vissa folkhälsofrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Sten Svensson  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Sven-Gösta Signell  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:175&lt;br/&gt;
Vissa folkhälsofrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So86</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So86</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:175 Vissa folkhälsofrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Sven-Gösta Signell  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>