<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2228240</hangar_id>
 <dok_id>GE0317</dok_id>
 <rm>1990/91</rm>
 <beteckning>17</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1990/91:17</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>17</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1990-10-04 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:36:41</systemdatum>
 <publicerad>2007-12-19 17:01:18</publicerad>
 <titel>om tillfällig försäljning</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GE0317/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GE0317</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GE0317</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1990/91:17&lt;/h1&gt;
&lt;p&gt;om tillfällig försäljning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 17&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Regeringens proposition&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1990/91:17&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;om tillfällig försäljning&lt;/h3&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE0317/prop_199091__17-1.png" style="width:35pt;height:38pt;"/&gt;
&lt;h4&gt;Prop.&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;1990/91: 17&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i&lt;br&gt;bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 4 oktober 1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingvar Carlsson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Margot Wallström&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att de näringsidkare som bedriver tillfällig försälj-&lt;br&gt;ning skall bli skyldiga att lämna konsumenten upplysning om sitt namn, sin&lt;br&gt;postadress och sitt telefonnummer. Denna informationsskyldighet skall i&lt;br&gt;princip omfatta alla former av tillfällig handel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreslås att tillfällighetshandeln i princip skall bli fri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det emellertid behövs med hänsyn till varuförsörjningen i ett om-&lt;br&gt;råde, skall enligt förslaget kommunen efter regeringens bemyndigande få&lt;br&gt;föreskriva att tillstånd skall krävas i området. Detta skall gälla i fråga om en&lt;br&gt;del viktiga basvaror, nämligen kläder och skor samt sådana livsmedel, som&lt;br&gt;inte är avsedda att förtäras på stället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa förslag tas upp i en ny lag om tillfällig försäljning. Den avses&lt;br&gt;ersätta lagen (1975:985) om tillfällig handel. De tillståndskrav som gäller&lt;br&gt;enligt bl. a. allmänna ordningsstadgan (1956:617), livsmedelslagen (1971:&lt;br&gt;511) och livsmedelsförordningen (1971:807) berörs inte av förslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen innebär förslagen i propositionen att marknadshandeln skall&lt;br&gt;regleras på samma sätt som offentliga tillställningar i allmänna ordnings-&lt;br&gt;stadgan. Kungörelsen (1941:206) med vissa bestämmelser angående mark-&lt;br&gt;nader föreslås därför bli upphävd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya lagstiftningen avses träda i kraft den 1 januari 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 17&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Propositionens lagförslag&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;1 Förslag till&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Lag om tillfällig försäljning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagens tillämpningsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag gäller när en näringsidkare yrkesmässigt säljer varor till&lt;br&gt;konsumenter. Den skall dock inte tilllämpas vid försäljning som bedrivs&lt;br&gt;stadigvarande från ett fast tillverknings- eller försäljningsställe eller i&lt;br&gt;omedelbar anslutning till näringsidkarens fasta tillverknings- eller försälj-&lt;br&gt;ningsställe.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Informationsskyldighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Vid försäljning som omfattas av denna lag skall genom en väl synlig&lt;br&gt;skylt eller på något annat verksamt sätt lämnas upplysning om näringsid-&lt;br&gt;karens namn, postadress och telefonnummer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det pris som konsumenten sammanlagt skall betala överstiger 300&lt;br&gt;kronor, skall informationen dessutom lämnas skriftligen till konsumenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna paragraf gäller inte vid sådan försäljning som omfattas av hem-&lt;br&gt;försäljningslagen (1981: 1361).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter om tillståndskrav&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Om det behövs med hänsyn till varuförsörjningen i ett område, får&lt;br&gt;regeringen i en förordning föreskriva att försäljning i området av kläder,&lt;br&gt;skor eller sådana livsmedel som inte är avsedda for förtäring på stället får&lt;br&gt;ske bara efter särskilt tillstånd av den kommun där området ligger. Sådana&lt;br&gt;föreskrifter skall begränsas på sätt som framgår av 5 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får överlåta åt kommunerna att meddela föreskrifter som&lt;br&gt;avses i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § I 3 § avses med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;livsmedel: varor som avses i 1 § 1 livsmedelslagen (1971: 511),&lt;br&gt;kläder: varor som avses i 61 eller 62 kap. tulltaxelagen (1987:1068),&lt;br&gt;skor: varor som avses i 64 kap. tulltaxelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Föreskrifter enligt 3 § får meddelas bara i fråga om försäljning som&lt;br&gt;sker&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i en lokal eller ett liknande utrymme som näringsidkaren utnyttjar vid&lt;br&gt;enstaka tillfallen eller for en kortare tid, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— från ett fordon som huvudsakligen är inrättat for försäljning eller&lt;br&gt;transport av varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna får dock inte avse försäljning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— inom en lokal där någon annan näringsidkare bedriver stadigvarande&lt;br&gt;försäljning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— från ett fordon som har ställts upp efter tillstånd enligt 2 § allmänna&lt;br&gt;ordningsstadgan (1956:617) eller på ett salutorg eller någon liknande&lt;br&gt;plats som kommunen har upplåtit till allmän försäljningsplats, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— vid offentliga tillställningar som avses i allmänna ordningsstadgan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller vid allmänna sammankomster som avses i lagen (1956:618) om&lt;br&gt;allmänna sammankomster. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Frågor om tillstånd prövas av den kommunala nämnd som kommun-&lt;br&gt;fullmäktige bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Tillstånd skall lämnas, om försäljningen inte kan väntas medföra&lt;br&gt;någon störning av betydelse för varuförsörjningen inom området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Tillstånd ges for ett bestämt tillfälle eller för en viss tid, högst tre år i&lt;br&gt;sänder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd får förenas med villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Ett tillstånd får återkallas, om en föreskrift i denna lag eller en&lt;br&gt;föreskrift eller ett villkor som har meddelats med stöd av lagen i något&lt;br&gt;väsentligt avseende har satts åsido.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Den kommunala nämnd som avses i 6 § skall utfärda bevis om&lt;br&gt;meddelat tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndsbeviset i original eller kopia skall föras med vid försäljningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straff&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Till böter, högst ettusen kronor, skall den dömas som uppsåtligen&lt;br&gt;eller av oaktsamhet bryter mot 2 § eller 10 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till böter skall den dömas som uppsåtligen eller av oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. bedriver försäljning utan föreskrivet tillstånd, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. bryter mot villkor som har ställts upp med stöd av 8 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 ringa fall skall inte dömas till ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Näringsidkaren ansvarar för en sådan gärning som avses i 11 §, om&lt;br&gt;den har begåtts i hans rörelse och han har haft eller borde ha haft vetskap&lt;br&gt;om gärningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagande m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § En kommunal nämnds beslut i ärenden om tillstånd enligt denna lag&lt;br&gt;får överklagas hos länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens beslut får överklagas hos kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Beslut i ärenden om tillstånd skall gälla omedelbart, om inte något&lt;br&gt;annat föreskrivs i samband med beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991, då lagen (1975:985) om&lt;br&gt;tillfällig handel skall upphöra att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Sådana tillstånd för försäljning av kläder, skor eller livsmedel som har&lt;br&gt;meddelats enligt den upphävda lagen gäller fortfarande. I fråga om sådana&lt;br&gt;tillstånd skall föreskrifterna i den lagen tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Förslag till&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Lag om upphävande av kungörelsen (1941:206) med vissa&lt;br&gt;bestämmelser angående marknader&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att kungörelsen (1941:206) med vissa bestämmel-&lt;br&gt;ser angående marknader skall upphöra att gälla vid utgången av år 1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådana tillstånd som har meddelats med stöd av kungörelsen och som&lt;br&gt;avser marknader som får hållas fram till utgången av år 1991 gäller&lt;br&gt;fortfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 17&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3 Förslag till&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Lag om ändring i allmänna ordningsstadgan (1956:617)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 9 och 12 §§ allmänna ordningsstadgan&lt;br&gt;(1956:617) skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 §*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med offentlig tillställning avses&lt;br&gt;tävling och uppvisning i sport och&lt;br&gt;idrott, danstillställning, cirkusföre-&lt;br&gt;ställning, tivoli- och marknadsnö-&lt;br&gt;jen, festtåg samt tillställning av an-&lt;br&gt;nat slag, som anordnas för allmän-&lt;br&gt;heten och som icke avses i lagen om&lt;br&gt;allmänna sammankomster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med offentlig tillställning avses&lt;br&gt;tävling och uppvisning i sport och&lt;br&gt;idrott, danstillställning, cirkusföre-&lt;br&gt;ställning, tivolinöjen, festtåg, mark-&lt;br&gt;nad och mässa samt tillställning av&lt;br&gt;annat slag, som anordnas för all-&lt;br&gt;mänheten och som inte avses i la-&lt;br&gt;gen (1956:618) om allmänna sam-&lt;br&gt;mankomster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom offentlig skall anses jämväl tillställning, till vilken tillträde är&lt;br&gt;beroende av medlemsskap i viss förening eller av inbjudning, därest&lt;br&gt;tillställningen uppenbarligen utgör del av rörelse, som föreningen eller&lt;br&gt;inbjudaren driver uteslutande eller väsentligen för anordnande av dylika&lt;br&gt;tillställningar, eller vilken eljest, såsom med avseende å omfattningen av&lt;br&gt;den krets som äger tillträde eller de villkor under vilka tillträde lämnas, är&lt;br&gt;att jämställa med tillställning till vilken allmänheten har tillträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentlig tillställning får inte anordnas på allmän plats utan tillstånd av&lt;br&gt;polismyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådant tillstånd fordras även i&lt;br&gt;annat fall för offentlig danstillställ-&lt;br&gt;ning, cirkusföreställning, tivoli- och&lt;br&gt;marknadsnöjen och därmed jäm-&lt;br&gt;förlig nöjestillställning samt tävling&lt;br&gt;och uppvisning i motorsport och&lt;br&gt;professionell brottning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådant tillstånd fordras även i&lt;br&gt;annat fall för offentlig danstillställ-&lt;br&gt;ning, cirkusföreställning, tivolinö-&lt;br&gt;jen och därmed jämförlig nöjestill-&lt;br&gt;ställning, utomhusmarknad samt&lt;br&gt;tävling och uppvisning i motor-&lt;br&gt;sport och professionell brottning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det kan ske utan fara för ordning och säkerhet, får polismyndigheten&lt;br&gt;befria en sammanslutning eller annan anordnare från skyldigheten att söka&lt;br&gt;tillstånd enligt andra stycket beträffande tillställningar av ett visst slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Bestämmelserna om tillståndsplikt i 12 § och om anmälningsplikt i&lt;br&gt;13 § tillämpas inte i den mån tillstånd fortfarande gäller enligt den upp-&lt;br&gt;hävda kungörelsen (1941:206) med vissa bestämmelser angående markna-&lt;br&gt;der.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1982: 344.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1982: 344.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Civildepartementet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 oktober 1990&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Eng-&lt;br&gt;ström, Hjelm-Wallén, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström,&lt;br&gt;Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Freivalds, Wall-&lt;br&gt;ström, Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Larsson, Åsbrink&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Wallström&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Proposition om tillfällig försäljning&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;1 Inledning&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;1.1 Nuvarande lagstiftning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Olika former av tillfällighetshandel regleras i dag bl. a. i lagen (1975:985)&lt;br&gt;om tillfällig handel (ändrad senast 1983:648), allmänna ordningsstadgan&lt;br&gt;(1956:617, ändrad senast 1982:1171) och kungörelsen (1941:206) med&lt;br&gt;vissa bestämmelser angående marknader (ändrad senast 1977:908, mark-&lt;br&gt;nadskungörelsen). Det gäller sådana former av tillfällig handel som sker på&lt;br&gt;tillfälliga försäljningsplatser och under kringföring, torghandel och lik-&lt;br&gt;nande samt marknadshandel. Regleringen innefattar i huvudsak krav på&lt;br&gt;tillstånd och informationsskyldighet samt administrativa bestämmelser&lt;br&gt;och ordningsföreskrifter. Bestämmelsernas syfte äribl. a. att skydda konsu-&lt;br&gt;menternas långsiktiga intressen genom att trygga en grundläggande varu-&lt;br&gt;försörjning via fast handel och att kontrollera handeln från ordningssyn-&lt;br&gt;punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra författningar som inte primärt reglerar tillfällig handel finns&lt;br&gt;också bestämmelser för olika typer av sådan handel. Som exempel kan&lt;br&gt;nämnas livsmedelslagen (1971:511, ändrad senast 1989:461) och livsme-&lt;br&gt;delsförordningen (1971:807, ändrad senast 1990:310), som reglerar hand-&lt;br&gt;eln med livsmedel från hälsoskyddssynpunkt. Lagen (1981:2) om handel&lt;br&gt;med skrot och begagnade varor med tillhörande förordningar syftar till att&lt;br&gt;förebygga avsättning av stulet eller på annat sätt olovligen åtkommet gods&lt;br&gt;och att underlätta polisens efterspaning av sådant gods. Enligt väglagen&lt;br&gt;(1971:948, ändrad senast 1988:953) krävs tillstånd för handel inom väg-&lt;br&gt;område. Väghållningsmyndighetens prövning sker från bl. a. trafiksäker-&lt;br&gt;hetssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om tillfällig handel är tillämplig på all yrkesmässig handel där&lt;br&gt;medförda varor bjuds ut på ett tillfälligt försäljningsställe eller under&lt;br&gt;kringföring. Undantagna är dock bl. a. torg- och marknadshandel. försälj-&lt;br&gt;ning på mässor samt försäljning i samband med offentliga tillställningar&lt;br&gt;och vissa allmänna sammankomster.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;1.2 Riksdagen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I riksdagen har under flera riksmöten väckts motioner med begäran om&lt;br&gt;såväl förenklingar som skärpningar av gällande bestämmelser. Sålunda&lt;br&gt;föreslogs i motionerna 1979/80: 1765 och 1980/81:1019 en avreglering av&lt;br&gt;den tillfälliga handeln med undantag för skyldigheten att lämna konsumen-&lt;br&gt;ten namn- och adressuppgifter för eventuella reklamationer. I motion&lt;br&gt;1982/83:2021 begärdes en översyn av lagen om tillfällig handel. Enligt&lt;br&gt;motionärerna behövdes en översyn eftersom tillämpningen av lagen hade&lt;br&gt;mjukats upp. I den sistnämnda motionen och i motion 1983/84:2366&lt;br&gt;framfördes också att det är önskvärt med en bättre samstämmighet mellan&lt;br&gt;reglerna för torghandel och de bestämmelser som finns inom andra områ-&lt;br&gt;den av den tillfälliga handeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen avslog motionerna, men förutsatte samtidigt att det ansvariga&lt;br&gt;statsrådet noga följde utvecklingen på området och tog initiativ till en&lt;br&gt;översyn av lagen när det kunde bedömas erforderligt (NU 1980/81:4, NU&lt;br&gt;1980/81:32, NU 1982/83:54, rskr. 402).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 motion 1983/84:1312 föreslogs att försäljning av livsmedel skulle&lt;br&gt;omfattas av lagen om tillfällig handel då den tillfälliga handeln ansågs ha&lt;br&gt;ökat kraftigt på senare år, vilket uppgavs ha orsakat den fasta handeln&lt;br&gt;problem. Samtidigt begärdes en översyn av lagen. Med hänvisning till att&lt;br&gt;regeringen då hade beslutat om en översyn av vissa former av tillfallighets-&lt;br&gt;handeln avslog riksdagen motionen på näringsutskottets hemställan (NU&lt;br&gt;1984/85:24).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;1.3 Skrivelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Örebro kommun har i en skrivelse den 3 februari 1983 till regeringen satt i&lt;br&gt;fråga, om marknadskungörelsen behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en skrivelse den 5 juli 1984 till finansdepartementet har Sveriges&lt;br&gt;Köpmannaförbund fört fram synpunkter på den tillfälliga handeln.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;1.4 Utredning, remissbehandling&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;År 1977 tillkallades en särskild utredare (Dir. 1977: 15) för att göra en&lt;br&gt;översyn av allmänna ordningsstadgan. Utredaren har avlämnat betänkan-&lt;br&gt;det (SOU 1985:24) Ordningslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betänkandet har remissbehandlats. Ärendet bereds för närvarande inom&lt;br&gt;justitiedepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I juni 1985 uppdrog chefen för finansdepartementet åt en särskild&lt;br&gt;utredare (departementsrådet Karl-Ingmar Edstrand) att se över lagstift-&lt;br&gt;ningen om olika former av tillfällighetshandel. Utredaren skulle med&lt;br&gt;utgångspunkt i konsumentintresset lägga fram förslag i syfte att så långt&lt;br&gt;som möjligt samordna, förenkla och förtydliga lagstiftningen för alla for-&lt;br&gt;mer av yrkesmässig tillfällighetsförsäljning (Dir. 1985:8).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren, som har arbetat under namnet utredningen om tillfällig&lt;br&gt;handel, har avlämnat betänkandet (SOU 1988:46) Tillfällig handel. Till&lt;br&gt;protokollet i detta ärende bör fogas dels en sammanfattning av betänkan-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det som bilaga 1, dels de lagförslag som betänkandet innehåller som bilaga Prop. 1990/91:17&lt;br&gt;2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betänkandet har remissbehandlats. Till protokollet i detta ärende bör&lt;br&gt;fogas en förteckning över de remissinstanser som yttrat sig över betänkan-&lt;br&gt;det som bilaga 3. En sammanställning av remissyttrandena har gjorts inom&lt;br&gt;civildepartementet och finns tillgänglig i detta lagstiftningsärende (dnr MA&lt;br&gt;311/89).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;1.5 Ytterligare skrivelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Köpmannaförbundet har i en skrivelse den 12 oktober 1989 till civil-&lt;br&gt;departementet påtalat vikten av att den tillfälliga handeln underkastas&lt;br&gt;myndigheternas kontroll i samma utsträckning som den fasta handeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 en skrivelse den 1 mars 1990 har Köpmannaförbundet vidare samman-&lt;br&gt;fattat vissa slutsatser från ett seminarium om tillfällig handel som förbun-&lt;br&gt;det anordnade den 23 februari samma år. 1 skrivelsen framhålls bl. a.&lt;br&gt;behovet av en fortsatt reglering av den tillfälliga handeln i syfte att skydda&lt;br&gt;konsumenterna och möjliggöra en konkurrens på lika villkor mellan fast&lt;br&gt;och tillfällig handel. I ytterligare en skrivelse av den 10 maj 1990, har&lt;br&gt;Köpmannaförbundet bifogat ett uttalande av dess fullmäktige i anledning&lt;br&gt;av regeringens remiss till lagrådet. I uttalandet sägs sammanfattningsvis att&lt;br&gt;kommunerna bör ges ansvaret att bestämma vilka varuområden och han-&lt;br&gt;delsformer som bör omfattas av tillståndskrav, att det bör krävas re-&lt;br&gt;gistrering av näringsidkare som bedriver tillfällig handel så att konsumen-&lt;br&gt;ten vid behov kan reklamera, samt att det i lagens sanktioner bör finnas&lt;br&gt;möjlighet till förverkande och ordningsbot.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;1.6 Lagrådet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 5 april 1990 att inhämta lagrådets yttrande över&lt;br&gt;förslag till lag om näringsidkares informationsskyldighet vid tillfällig för-&lt;br&gt;säljning, lag om viss tillfällig försäljning, lag om upphävande av kungörel-&lt;br&gt;sen med vissa bestämmelser angående marknader samt lag om ändring i&lt;br&gt;allmänna ordningsstadgan. Förslagen hade upprättats i civildepartementet&lt;br&gt;på grundval av förslagen i det tidigare nämnda betänkandet om tillfällig&lt;br&gt;handel och remissvaren däröver. Lagrådsremissens lagförslag bör fogas till&lt;br&gt;protokollet som bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har i sitt yttrande, som bör fogas till protokollet som bilaga 5,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i sak i allt väsentligt godtagit förslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har emellertid bl. a. föreslagit en gemensam lagtext för de båda&lt;br&gt;regelverk som i remissen betecknats lag om näringsidkares informations-&lt;br&gt;skyldighet vid tillfällig försäljning och lag om viss tillfällig försäljning. Som&lt;br&gt;lagrubrik har lagrådet föreslagit ”Lag om tillfällig försäljning”. Till de&lt;br&gt;enskilda paragraferna har lagrådet anfört synpunkter av såväl saklig som&lt;br&gt;redaktionell art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som kommer att framgå av det följande godtar jag i allt väsentligt&lt;br&gt;lagrådets synpunkter och förordar alltså vissa ändringar i de remitterade&lt;br&gt;förslagen. På en punkt (s. 36 f.) som gäller övergångsbestämmelserna till&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den nya lagen om tillfällig försäljning, har jag dock frångått lagrådets Prop. 1990/91: 17&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Bakgrund&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;2.1 Nuvarande ordning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Tillfällig handel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med tillfällig handel förstås enligt lagen om tillfällig handel att någon på ett&lt;br&gt;av honom tillfälligt begagnat försäljningsställe eller under kringföring&lt;br&gt;yrkesmässigt salubjuder varor som han för med sig. All tillfällighetshandel&lt;br&gt;utgör dock inte tillfällig handel i lagens mening. Undantag görs bl. a. för&lt;br&gt;torghandel, marknadshandel, handel på mässa och handel som anordnas i&lt;br&gt;samband med offentlig tillställning eller sammankomster för framförande&lt;br&gt;av konstnärligt verk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillfällig handel får enligt lagen bedrivas endast efter särskilt tillstånd av&lt;br&gt;länsstyrelsen. Tillstånd krävs emellertid inte för kringförings- eller utom-&lt;br&gt;hushandel, som utgör ett underordnat led i en annars på stadigvarande&lt;br&gt;driftställe bedriven rörelse och avser sådana varor som regelmässigt fram-&lt;br&gt;ställs där (s. k. kompletteringshandel). Inte heller krävs tillstånd för sed-&lt;br&gt;vanlig auktionsförsäljning av lösöre som tillhör dödsbo eller enskild per-&lt;br&gt;son. Vidare krävs inte tillstånd för den som vill driva tillfällig handel med&lt;br&gt;livsmedel, blommor och alster av inhemsk hemslöjd. Det sistnämnda&lt;br&gt;undantaget gäller inte för icke-nordiska medborgare utan permanent uppe-&lt;br&gt;hållstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd får som huvudregel lämnas endast om den avsedda handeln är&lt;br&gt;av väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt eller om det annars före-&lt;br&gt;ligger särskilda skäl. Dessutom får tillstånd lämnas för handel med varor&lt;br&gt;som tillhör konkursbo eller för handel vilken utgör ett underordnat led i en&lt;br&gt;annars på stadigvarande driftställe bedriven rörelse och avser varor som&lt;br&gt;regelmässigt framställs där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Torghandel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med torghandel förstås försäljning på salutorg och andra platser som en&lt;br&gt;kommun har upplåtit till allmän försäljningsplats. Kommunernas befogen-&lt;br&gt;het att upplåta visst område för torghandel följer av allmänna kommunal-&lt;br&gt;rättsliga grundsatser om den kommunala kompetensen. I 1 kap. 4 § kom-&lt;br&gt;munallagen (1977:179, ändrad senast 1990:787) anges denna kompetens&lt;br&gt;genom föreskriften att kommun själv får vårda sina angelägenheter. Kom-&lt;br&gt;munen har dock ingen skyldighet att upplåta platser för torghandel. En&lt;br&gt;kommun kan alltså fritt avgöra om torghandel skall få förekomma i&lt;br&gt;kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upplåtelse av ett område till allmän försäljningsplats sker som regel på&lt;br&gt;så sätt att kommunen i en lokal ordningsstadga anger vilken eller vilka&lt;br&gt;platser i kommunen som skall vara allmän försäljningsplats. För handel på&lt;br&gt;dessa platser gäller inget tillståndskrav enligt allmänna ordningsstadgan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samma stadga föreskriver vidare att en kommun får meddela närmare Prop. 1990/91: 17&lt;br&gt;föreskrifter om ordningen vid torghandel. Sådana ordningsföreskrifter&lt;br&gt;brukar tas in i en särskild torghandelsstadga, som skall antas av kommun-&lt;br&gt;fullmäktige och fastställas av länsstyrelsen. Kommunförbundet har till&lt;br&gt;ledning för kommunerna utarbetat ett normalförslag till torghandels-&lt;br&gt;stadga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknader och mässor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadskungörelsen reglerar tid och plats för marknaders hållande. I&lt;br&gt;övrigt saknas regler om handel på marknader. Enligt marknadskungörelsen&lt;br&gt;beslutar länsstyrelsen om tillstånd att hålla marknad och om indragning av&lt;br&gt;sådana tillstånd. Det åligger också länsstyrelsen att årligen för varje mark-&lt;br&gt;nad bestämma under vilka dagar den får hållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I marknadskungörelsen anges inte vad som avses med marknad. Enligt&lt;br&gt;uppgift varierar uppfattningen härom mellan olika länsstyrelser. För för-&lt;br&gt;säljning på sådan ”marknad” för vilken länsstyrelsen inte har lämnat&lt;br&gt;tillstånd enligt marknadskungörelsen gäller i stället reglerna i lagen om&lt;br&gt;tillfällig handel. Om även nöjen ingår i marknaden är det dock tveksamt&lt;br&gt;huruvida lagen är tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 9 § allmänna ordningsstadgan är marknadsnöjen att anse som&lt;br&gt;offentlig tillställning. Tillstånd av polismyndigheten krävs för att sådana&lt;br&gt;nöjen skall få anordnas. För marknadsarrangemang vid vilka förekommer&lt;br&gt;både försäljning av varor och marknadsnöjen krävs alltså normalt tillstånd&lt;br&gt;av både länsstyrelsen och polismyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förarbetena till lagen om tillfällig handel skall med mässa förstås&lt;br&gt;ett arrangemang med flera näringsidkare som har förevisning och demon-&lt;br&gt;stration av olika varor som huvudsakligt syfte (prop. 1977/78:186 s. 79).&lt;br&gt;Lagen är dock inte tillämplig på mässor. Varumässor och särskilda utställ-&lt;br&gt;ningar är dock i allmänhet så omfattande och publikdragande att de oftast&lt;br&gt;är att anse som offentliga tillställningar och därför kräver tillstånd enligt&lt;br&gt;allmänna ordningsstadgan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Informationsskyldighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 9 § lagen om tillfällig handel skall den som bedriver tillfällig handel&lt;br&gt;vid handelns utövande genom ett anslag eller på något annat sätt lämna&lt;br&gt;uppgift om namn samt fast adress och telefonnummer. Fordras enligt lagen&lt;br&gt;tillstånd för handeln skall informationen lämnas till köparen i skriftlig&lt;br&gt;form. Dessutom skall tillståndsbevis medföras vid handelns utövande och&lt;br&gt;visas upp vid anfordran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan lagfäst informationsskyldighet föreligger inte vid torg- och&lt;br&gt;marknadshandel, och inte heller vid handel på mässor, utställningar och&lt;br&gt;liknande. När det gäller torghandel finns emellertid i Svenska kommunför-&lt;br&gt;bundets normalförslag till torghandelsstadga en föreskrift som ålägger den&lt;br&gt;som har fast försäljningsställe på salutorg att ha en skylt som anger namn&lt;br&gt;och adress. Motsvarande krav har endast i begränsad utsträckning ställts&lt;br&gt;upp i lokala torghandelsstadgor för den som har tillfällig saluplats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.2 Den tillfälliga handelns omfattning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Allmänt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillfällig handel i vid bemärkelse är av mycket skiftande karaktär och&lt;br&gt;bedrivs i en mängd olika former: försäljning i tillfälligt utnyttjade lokaler,&lt;br&gt;kringföringsförsäljning (t. ex. försäljning från varuhussar och hemförsälj-&lt;br&gt;ning), försäljning i samband med olika arrangemang (t. ex. marknader och&lt;br&gt;mässor), torghandel, annan utomhusförsäljning (t. ex. försäljning från&lt;br&gt;stånd eller bärbara lådor), auktionsförsäljning m. m. Statens pris- och&lt;br&gt;kartellnämnd (numera statens pris- och konkurrensverk, SPK) undersökte&lt;br&gt;år 1985 omfattningen av olika former av dagligvaruförsäljning (se utred-&lt;br&gt;ningens betänkande s. 172 f). Av denna undersökning framgår att av den&lt;br&gt;totala dagligvaruförsäljningen förmedlades 85 procent genom butiker,&lt;br&gt;drygt 7 procent genom kiosker och gatukök och knappt 4 procent genom&lt;br&gt;olika former av tillfällig handel. Den tillfälliga handeln ingår alltså som en,&lt;br&gt;om än mindre, del i den allmänna distributionen av varor till konsument-&lt;br&gt;erna. För att något belysa denna handel vill jag här kortfattat redogöra för&lt;br&gt;resultatet av den kartläggning av den tillfälliga handeln som utredningen&lt;br&gt;har gjort (se betänkandet s. 91-170).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handel enligt lagen om tillfällig handel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under åren 1980—1985 registrerades i genomsnitt 250 ärenden om till-&lt;br&gt;stånd enligt lagen om tillfällig handel per år. Flest ärenden (ca 25 per år)&lt;br&gt;registrerades hos länsstyrelsen i Stockholms län. En tredjedel av samtliga&lt;br&gt;ärenden registrerades i de fem Norrlandslänen. Antalet ärenden har mins-&lt;br&gt;kat under de senaste åren. Denna minskning beräknas fortsätta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under perioden 1983—1985 meddelades sammanlagt ca 640 slutliga&lt;br&gt;beslut, varav ca 450 innebar bifall till sökandens ansökan. Hälften av de&lt;br&gt;beslut där tillstånd lämnades meddelades i Norrlandslänen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakom de ca 450 bifallna ansökningarna finns 215 olika sökanden. Av&lt;br&gt;dessa avsåg 56 kringföringshandel och gällde främst försäljning av bal-&lt;br&gt;longer, vindsnurror, leksaker, flaggor, halsdukar, souvenirer, kläder och&lt;br&gt;textilier. 159 sökanden fick tillstånd att bedriva handel från tillfälliga&lt;br&gt;försäljningsställen, t. ex. i Folkets hus, hembygdsgårdar, hotell och lik-&lt;br&gt;nande samt butikslokaler. Denna handel avsåg framför allt kläder, skor,&lt;br&gt;päls- och skinnvaror, textilier, möbler och mattor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hälften av alla tillstånd för kringföringsförsäljning meddelades i Stock-&lt;br&gt;holms län. En majoritet av alla tillstånd för försäljning från tillfälliga&lt;br&gt;försäljningsställen meddelades i Norrlandslänen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från lagens ikraftträdande den 1 juli 1976 till den 31 december 1986&lt;br&gt;lagfördes drygt 800 personer på grund av brott mot lagen. Hälften av dessa&lt;br&gt;avsåg kringföringshandel och hälften handel från tillfälliga försäljningsstäl-&lt;br&gt;len. Enligt utredningen finns det starka skäl att anta att antalet överträdel-&lt;br&gt;ser är betydligt större än vad statistiken om lagföring visar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Torghandel &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med torghandel avses som tidigare nämnts försäljning på salutorg och&lt;br&gt;andra platser som en kommun har upplåtit till allmän försäljningsplats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hösten 1986 förekom torghandel i 197 av landets 284 kommuner. Flertalet&lt;br&gt;av dessa hade inrättat bara ett salutorg. Sammanlagt fanns 399 salutorg och&lt;br&gt;andra allmänna försäljningsplatser på 276 orter. Handeln var starkt kon-&lt;br&gt;centrerad till landets södra och mellersta delar, där ca 94 procent av&lt;br&gt;samtliga salutorg fanns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under år 1985 upplät de berörda kommunerna fast saluplats till drygt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 600 personer eller företag och tillfällig saluplats till ca 7 300. Den sist-&lt;br&gt;nämnda siffran är något osäker, då flera personer och företag fanns regi-&lt;br&gt;strerade i olika kommuner. En mer realistisk siffra torde enligt utredningen&lt;br&gt;vara mellan 4000 och 6000 personer. De varor som såldes genom torghan-&lt;br&gt;del var klassiska torghandelsvaror såsom blommor, frukt, grönsaker och&lt;br&gt;andra livsmedel, men även kläder, textilier och hemutrustning salufördes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknader&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under år 1984 lämnade länsstyrelserna tillstånd till 268 marknader. Fler-&lt;br&gt;talet av dessa pågick endast en eller två dagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då marknadskungörelsen inte innehåller någon sanktion för de fall&lt;br&gt;marknader skulle hållas utan tillstånd och då det är oklart vilka arrange-&lt;br&gt;mang som skall anses vara marknader, har utredningen undersökt även&lt;br&gt;andra ”marknader” och marknadsliknande arrangemang för vilka tillstånd&lt;br&gt;inte hade lämnats enligt marknadskungörelsen. Enligt de uppgifter som&lt;br&gt;utredningen inhämtat från olika kommuner hölls knappt 900 marknader&lt;br&gt;under år 1985, inklusive de för vilka länstyrelserna lämnat tillstånd enligt&lt;br&gt;marknadskungörelsen. På drygt 600 av dessa bedrevs framför allt handel.&lt;br&gt;Totalt anordnades marknadsarrangemang i 235 kommuner. De varor som&lt;br&gt;säljs på marknader är främst kläder, textilier, husgeråd, lädervaror, korg-&lt;br&gt;och träarbeten, leksaker och bijouterier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillfällig handel med livsmedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillfällig handel med livsmedel regleras i princip inte i lagen om tillfällig&lt;br&gt;handel. Enligt livsmedelslagen och livsmedelsförordningen krävs tillstånd&lt;br&gt;av miljö och hälsoskyddsnämnden för att få bedriva handel med livsmedel&lt;br&gt;på platser som inte är livsmedelslokaler. Dessutom fattar nämnden beslut&lt;br&gt;om vilka lokaler som skall anses som livsmedelslokaler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under år 1985 meddelades i 35 undersökta kommuner ca 1 300 tillstånd&lt;br&gt;till handel med livsmedel på annan plats än i livsmedelslokal. Av dessa&lt;br&gt;avsåg ca 1 000 tillfällig handel i vid bemärkelse. De flesta tillstånden gällde&lt;br&gt;marknadshandel, publikdragande arrangemang och torghandel. Endast en&lt;br&gt;mycket liten del avsåg egentlig tillfällig handel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid försäljning från fordon krävs antingen särskilt tillstånd från miljö-&lt;br&gt;och hälsoskyddsnämnden eller att fordonet är kvalificerat som livsmedels-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lokal. Hösten 1986 fanns totalt 214 fordon registrerade som godkända i de Prop. 1990/91:17&lt;br&gt;undersökta kommunerna. Knappt en tredjedel avsåg butiks- och varuhus-&lt;br&gt;sar, cirka en fjärdedel gällde specialfordon, t. ex. fryshussar, och resterande&lt;br&gt;tredjedel var avsedda för gatukök eller liknande. Totalt kan sägas att ca 120&lt;br&gt;fordon av de 214 var avsedda för konsumenternas grundläggande livsme-&lt;br&gt;delsbehov. De flesta varuhussarna fanns i södra och mellersta Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en allmän uppfattning har en kraftig nedgång av den tillfälliga&lt;br&gt;handeln från fordon ägt rum under senare år. Enligt utredningens bedöm-&lt;br&gt;ning finns i dag ca 500 butiksfordon i Sverige. Av dessa är ca 200 glassbilar.&lt;br&gt;Av återstående 300 fordon beräknas ca en tiondel finnas i Norrland.&lt;br&gt;Olovlig försäljning vid användande av varuhussar förekommer inte sär-&lt;br&gt;skilt ofta, enligt de uppgifter utredningen har fått fram.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3. Allmän motivering&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;3.1 Allmänna utgångspunkter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;En framtida reglering av den tillfälliga handeln bör enligt min uppfattning&lt;br&gt;utgå från behovet av att skydda konsumenternas intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen antog år 1986 nya riktlinjer för konsumentpolitiken (prop.&lt;br&gt;1985/86:121, LU 34, rskr. 292). Målet skall vara att att stödja hushållen i&lt;br&gt;deras strävan att effektivt utnyttja sina resurser samt att stärka konsu-&lt;br&gt;menternas ställning på marknaden. Sambandet mellan pris-, konkurrens-&lt;br&gt;och konsumentpolitik betonas. Främjandet av en effektiv konkurrens&lt;br&gt;anses vara ett viktigt led i konsumentpolitiken. Priserna kan pressas och&lt;br&gt;varuutbudet bli större. Den tillfälliga handeln har en roll att spela för&lt;br&gt;konkurrensen inom handeln även om dess betydelse inte skall överdrivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detaljhandeln bedrivs i vårt land i en rad olika former. Handeln vid&lt;br&gt;fasta försäljningsställen kompletteras med bl. a. postorderförsäljning, hem-&lt;br&gt;försäljning, försäljning på torg, marknader och mässor samt annan tillfällig&lt;br&gt;handel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensen inom handeln är viktig för att konsumenterna skall kunna&lt;br&gt;erbjudas ett stort utbud av varor och tjänster till bra kvalitet och till så låga&lt;br&gt;priser som möjligt. Viktigt är också att det genom en sund konkurrens&lt;br&gt;skapas förutsättningar för förnyelse inom handeln. Möjligheter måste&lt;br&gt;finnas till nyetableringar, nya företags- och handelsformer, nya distribu-&lt;br&gt;tionsformer m. m. Den tillfälliga handeln kan i vissa fall erbjuda konsu-&lt;br&gt;menterna en service som inte alltid den fasta handeln kan. Jag tänker då&lt;br&gt;t. ex. på konsumenter i glesbygd där den fasta handeln inte alltid kan vara&lt;br&gt;lönsam, men där tillfällighetshandel i stället kan vara ett bra alternativ för&lt;br&gt;konsumenterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tillfälliga handeln har emellertid en speciell karaktär som gör att det&lt;br&gt;är motiverat att i vissa avseenden ställa speciella krav på den från konsu-&lt;br&gt;mentsynpunkt. Det kan i praktiken t. ex. vara svårt för en konsument att&lt;br&gt;hävda sina rättigheter gentemot tillfällighetsförsäljare då försäljarna oftast&lt;br&gt;finns kvar på samma plats endast under en kort tid. Det allmänna måste&lt;br&gt;därför sätta upp regler som gör att konsumenten relativt enkelt kan finna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den försäljare som han har handlat av, så att han t. ex. kan reklamera Prop. 1990/91: 17&lt;br&gt;felaktiga varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat speciellt problem med den tillfälliga handeln är att den i vissa&lt;br&gt;fall kan utgöra ett hot mot konsumenternas långsiktiga intresse av till-&lt;br&gt;gången till en god kommersiell service. Detta gäller främst i glesbygd. 1&lt;br&gt;syfte att garantera konsumenterna tillgång till en god service framför allt av&lt;br&gt;viktiga basvaror kan det vara nödvändigt att samhället griper in och&lt;br&gt;reglerar den tillfälliga handeln. En sådan reglering får emellertid inte vara&lt;br&gt;mer ingripande än vad som är motiverat av dess skyddsintresse. Utgångs-&lt;br&gt;punkten bör, som nyss påpekats, vara att en effektiv, fungerande konkur-&lt;br&gt;rens är till konsumenternas bästa. Ingripande från samhällets sida bör&lt;br&gt;alltså reserveras för de fall där konkurrensen kan vara skadlig for konsu-&lt;br&gt;menterna. Dessa ingripanden bör också göras från den nivå där den bästa&lt;br&gt;kunskapen finns om de lokala behoven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis bör alltså en framtida reglering av den tillfälliga&lt;br&gt;handeln utgå från konsumentintresset. Det är därvid särskilt viktigt att&lt;br&gt;konsumenterna ges möjligheter att hävda sina rättigheter och långsiktigt få&lt;br&gt;sin kommersiella service säkrad. Regleringen skall givetvis inte vara mer&lt;br&gt;omfattande än nödvändigt. I stället bör strävan vara att minska antalet&lt;br&gt;regler och decentralisera beslutsfattandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordningen (1990:643) om glesbygdsstöd, som trädde i kraft den 1 juli&lt;br&gt;1990 och då ersatte den tidigare gällande förordningen (1985:619), har i&lt;br&gt;viss mån samma syfte som en reglering av den tillfälliga handeln. Förord-&lt;br&gt;ningen utgör ett viktigt instrument i arbetet att befrämja en god lokal&lt;br&gt;kommersiell service. En reglering av tillfällighetshandeln i vissa fall kan&lt;br&gt;vara ett bra komplement till ett eventuellt glesbygdsstöd. Glesbygdsstödet&lt;br&gt;och en reglering av viss tillfällig försäljning bör alltså inte ses som alterna-&lt;br&gt;tiv utan i stället som komplement till varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från en del håll hävdas att en reglering av den tillfälliga handeln är&lt;br&gt;motiverad även av andra skäl och att en reglering bör fungera som ett&lt;br&gt;kontrollinstrument i olika avseenden. Några anser att en lagstiftning om&lt;br&gt;den tillfälliga handeln bör fungera som en kontroll över att tillfällighetsför-&lt;br&gt;säljare betalar skatter och avgifter som de skall. Andra hävdar att lagstift-&lt;br&gt;ningen om den tillfälliga handeln bör fungera som ett instrument i arbetet&lt;br&gt;med att förebygga avsättningen av stöldgods m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Givetvis bör olika handelsformer arbeta under likvärdiga villkor. Före-&lt;br&gt;tagen skall ha samma möjligheter och skyldigheter. Ett särskilt problem&lt;br&gt;därvid är oseriös näringsverksamhet som kan snedvrida konkurrensen och&lt;br&gt;ytterst vara till nackdel för konsumenterna. Detta har beaktats genom att&lt;br&gt;ett flertal generella åtgärder har vidtagits i syfte att stävja sådana oegent-&lt;br&gt;ligheter. Detta gäller t. ex. skattekontrollen. Redan i motiven till lagen om&lt;br&gt;tillfällig handel anfördes att det inte fanns belägg för att problem med&lt;br&gt;undandragande av skatt m. m. hade en större utbredning inom den&lt;br&gt;tillfälliga handeln än inom den fasta (prop. 1975:52, s. 18). Inte heller&lt;br&gt;utredningen har funnit belägg för att näringsidkare som driver tillfällig&lt;br&gt;handel generellt sett skulle vara mindre benägna att betala skatt än närings-&lt;br&gt;idkare som driver fast handel (betänkandet s. 210 f).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller arbetet med att förebygga avsättningen av stöldgods m. m.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finns i dag särskild lagstiftning med det syftet. Lagen om handel med skrot Prop. 1990/91:17&lt;br&gt;och begagnade varor syftar till att förebygga avsättningen av stöldgods eller&lt;br&gt;på annat sätt olovligen åtkommet gods och att underlätta polisens efter-&lt;br&gt;spaning av sådant gods.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagen (1986:436) om näringsförbud (ändrad senast 1987:628) kan&lt;br&gt;näringsidkare som bedrivit viss oegentlig verksamhet åläggas närings-&lt;br&gt;förbud, dvs. fråntas rätten att bedriva näringsverksamhet under en viss tid,&lt;br&gt;minst tre och högst fem år. Härigenom ges det allmänna en möjlighet att&lt;br&gt;förhindra fortsatt verksamhet av särskilt olämpliga näringsidkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa sammanhang har också framförts att den tillfälliga handelns&lt;br&gt;marknadsföring ofta är vilseledande och ovederhäftig. När så är fallet finns&lt;br&gt;möjlighet till ingripande mot marknadsföringen med stöd av marknadsfö-&lt;br&gt;ringslagen (1975:1418, ändrad senast 1988:1605). Enligt generalklausulen&lt;br&gt;i 2 § marknadsföringslagen kan nämligen marknadsdomstolen förbjuda&lt;br&gt;näringsidkare att fortsätta med reklamåtgärd eller annan handling som är&lt;br&gt;otillbörlig mot konsumenter eller näringsidkare. Sådant förbud skall i regel&lt;br&gt;förenas med vite. Enligt 6 § samma lag kan näringsidkare som vid mark-&lt;br&gt;nadsföring uppsåtligen använder vilseledande framställning av allmän&lt;br&gt;domstol dömas till böter eller fängelse i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av det nyss anförda framgår att det i dag finns en rad olika föreskrifter&lt;br&gt;som har till syfte att förhindra olika former av oegentligheter. Skulle&lt;br&gt;ytterligare åtgärder behöva vidtagas anser jag att de generella föreskrifter&lt;br&gt;som finns på respektive område bör skärpas. Däremot bör inte en särskild&lt;br&gt;reglering införas enbart med avseende på den tillfälliga handeln. Detta&lt;br&gt;skulle bl. a. kunna medföra en oönskad dubbelreglering av vissa företeelser&lt;br&gt;på marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om regleringen av den tillfälliga handeln härtill syfte att ta tillvara&lt;br&gt;konsumenternas intressen kan dock en reglering få positiva effekter för&lt;br&gt;samhället i andra avseenden. Bl. a. kan kommunernas kostnader för den&lt;br&gt;sociala servicen minskas om inte glesbygdsbutiker slås ut. Vidare kan&lt;br&gt;oseriös näringsverksamhet stävjas, om tillfällighetsförsäljare inte tillåts&lt;br&gt;uppträda anonymt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.2 Informationsskyldighet vid tillfällig försäljning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;3.2.1 Omfattningen av informationsskyldigheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: I princip alla näringsidkare som driver tillfällig försälj-&lt;br&gt;ning skall vid försäljningen vara skyldiga att upplysa om sitt namn,&lt;br&gt;sin postadress och sitt telefonnummer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i princip med mitt förslag (be-&lt;br&gt;tänkandet s. 223). Utredningen föreslår att information skall lämnas om&lt;br&gt;registrerad firma, postadress och telefonnummer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har inte haft något att&lt;br&gt;erinra mot utredningens förslag. SPK och Grossistförbundet Svensk Han-&lt;br&gt;del anser emellertid att regler om informationsskyldighet bör gälla generellt &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 17&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och inte bara vid tillfällig försäljning. Beträffande innehållet i informatio- Prop. 1990/91: 17&lt;br&gt;nen anser riksskatteverket att näringsidkare dessutom bör vara skyldiga att&lt;br&gt;lämna uppgift om organisationsnummer. Köpmannaförbundet anser att&lt;br&gt;uppgiftsskyldigheten bör kompletteras med information om momsregistre-&lt;br&gt;ringsnummer. Skellefteå kommun föreslår att uppgift skall lämnas om hur&lt;br&gt;många dagar den aktuella försäljningen kommer att äga rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Den som driver tillfällig handel är enligt 9 §&lt;br&gt;lagen om tillfällig handel skyldig att lämna uppgift om sitt namn samt fast&lt;br&gt;adress och telefonnummer. Syftet med bestämmelsen är att underlätta för&lt;br&gt;konsumenter att nå tillfälliga försäljare för reklamationer och liknande.&lt;br&gt;Det har nämligen ansetts vara av stor betydelse från konsumentsynpunkt&lt;br&gt;att tillfallighetsförsäljare inte uppträder anonymt och därigenom drar sig&lt;br&gt;undan ansvaret för sålda varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nu gällande informationsskyldigheten gäller vid all försäljning som&lt;br&gt;enligt lagen om tillfällig handel är att anse som tillfällig handel. Däremot&lt;br&gt;gäller inte skyldigheten vid torg- och marknadshandel eller vid försäljning&lt;br&gt;på mässor och utställningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentens behov av information om vem som svarar för en viss&lt;br&gt;försäljning är särskilt framträdande när den sker vid ett tillfälligt försälj-&lt;br&gt;ningsställe. Jag anser därför i likhet med utredningen att informationsskyl-&lt;br&gt;digheten i princip bör gälla vid all sådan försäljning, dvs. även vid torg- och&lt;br&gt;marknadshandel och vid försäljning på mässor och liknande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller den fasta handeln framgår i allmänhet namnet av butiks-&lt;br&gt;skyltar e. d. och adressen genom att den överensstämmer med platsen för&lt;br&gt;inköpet. Några bestämmelser om informationsskyldighet vid handel på&lt;br&gt;fasta försäljningsställen behövs därför enligt min mening inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om innehållet i informationen har utredningen föreslagit den&lt;br&gt;ändringen i förhållande till vad som nu gäller att uppgiften skall avse&lt;br&gt;näringsidkarens registrerade firma. Utredningen har vidare föreslagit att&lt;br&gt;samtliga enskilda näringsidkare som bedriver handel med varor blir skyl-&lt;br&gt;diga att registrera sig i handelsregistret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har motiverat sitt förslag när det gäller uppgift om registre-&lt;br&gt;rad firma med att möjligheterna på så sätt ökar att i efterhand spåra en&lt;br&gt;försäljare via exempelvis offentliga register.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller juridiska personer kan man i allmänhet med ledning av&lt;br&gt;firman få fram aktuella adressuppgifter m. m. från offentliga register.&lt;br&gt;Handelsbolag och ekonomiska föreningar finns registrerade i handelsregi-&lt;br&gt;stret respektive föreningsregistret hos länsstyrelsen. I det av patent- och&lt;br&gt;registreringsverket förda aktiebolagsregistret kan motsvarande uppgifter&lt;br&gt;erhållas för aktiebolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fysiska personer kan driva näring under firma som inte sammanfaller&lt;br&gt;med näringsidkarens namn. Om näringsidkaren har låtit registrera sig, kan&lt;br&gt;uppgifter om aktuell adress m. m. fås från handelsregistret med ledning av&lt;br&gt;näringsidkarens registrerade firma. Skulle näringsidkaren byta firma kan&lt;br&gt;konsumentens möjligheter att finna honom försämras. Genom näringsid-&lt;br&gt;karens personnamn kan emellertid aktuella uppgifter erhållas från det av&lt;br&gt;länsskattemyndigheten i varje län förda personregistret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av det anförda anser jag inte att uppgifter om registrerad&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;firma är av avgörande betydelse for konsumenternas möjligheter att spåra Prop. 1990/91:17&lt;br&gt;tillfällighetsförsäljare. Jag är därför inte enbart av det skälet beredd ansluta&lt;br&gt;mig till utredningens förslag i denna del. Till det kommer att utredningens&lt;br&gt;förslag till ändring av handelsregisterlagen för närvarande inte bör genom-&lt;br&gt;föras av andra skäl. Regeringen uppdrog nämligen den 19 april 1990 åt&lt;br&gt;statskontoret att överväga och föreslå ändringar av länsstyrelsernas verk-&lt;br&gt;samhet med registrering av handelsbolag och ekonomiska föreningar.&lt;br&gt;Statskontoret skall enligt uppdraget särskilt överväga registrens organisa-&lt;br&gt;toriska hemvist samt arbetsrutiner. Enligt min mening bör handelsregi-&lt;br&gt;stren inte påföras ytterligare uppgifter innan resultatet av detta uppdrag&lt;br&gt;redovisats. Jag utesluter inte att det därefter kan komma att finnas anled-&lt;br&gt;ning att återkomma till dessa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening bör i stället, förutom postadress och telefonnummer,&lt;br&gt;information lämnas om näringsidkarens namn. Detta stämmer också över-&lt;br&gt;ens med vad som nu gäller enligt lagen om tillfällig handel och hemförsälj-&lt;br&gt;ningslagen (1981: 1361, ändrad senast 1987:492).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från vissa håll har framförts att bestämmelserna om informationsskyl-&lt;br&gt;dighet även bör syfta till att underlätta kontrollen av att tillfällighetsförsäl-&lt;br&gt;jare har vederbörliga tillstånd m. m. Enligt min mening bör de ha ett&lt;br&gt;renodlat konsumentbefrämjande syfte. Föreskrifter som har till ändamål&lt;br&gt;att underlätta myndigheternas kontroll av tillfällighetsförsäljare bör ges i&lt;br&gt;de författningar där tillståndsfrågor regleras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.2 Sättet för överlämnande av informationen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Informationen skall lämnas till konsumenten genom en&lt;br&gt;väl synlig skylt eller på något annat verksamt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det pris som konsumenten skall betala överstiger 300 kronor,&lt;br&gt;skall informationen dessutom lämnas skriftligen till konsumenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i princip med mitt förslag (be-&lt;br&gt;tänkandet s. 223).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har inte haft något att&lt;br&gt;erinra mot utredningens förslag. Småföretagens Riksorganisation och&lt;br&gt;Grossistförbundet Svensk Handel ifrågasätter dock lämpligheten av att ha&lt;br&gt;en beloppsgräns för överlämnande av informationen skriftligen till konsu-&lt;br&gt;menten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Enligt den ordning som nu gäller skall informa-&lt;br&gt;tionen lämnas genom anslag i eller vid försäljningsstället eller på något&lt;br&gt;annat sätt. Om det enligt lagen om tillfällig handel krävs tillstånd för&lt;br&gt;handeln, skall informationen lämnas över till köparen i skriftlig form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med utredningen anser jag det inte motiverat med några större&lt;br&gt;ändringar jämfört med vad som nu gäller i fråga om sättet för överläm-&lt;br&gt;nande av informationen. Sålunda bör informationen regelmässigt lämnas&lt;br&gt;genom en väl synlig skylt eller på något annat verksamt sätt. Näringsidka-&lt;br&gt;ren bör dessutom vara skyldig att lämna informationen skriftligen till&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konsumenten. Denna sistnämmnda skyldighet bör dock inte gälla for varje Prop. 1990/91:17&lt;br&gt;försäljningstillfalle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I många fall är det uppenbart att det inte föreligger något stort behov for&lt;br&gt;en konsument att efter köpet nå säljaren. Det gäller t. ex. vid torgförsälj-&lt;br&gt;ning av frukt och grönsaker. I sådana och andra liknande fall har kon-&lt;br&gt;sumenten goda möjligheter att före köpet undersöka och upptäcka fel i&lt;br&gt;varan. En skyldighet att lämna skriftlig information vid alla försäljningar&lt;br&gt;kan också bli onödigt betungande för näringsidkaren. Det gäller framför&lt;br&gt;allt när försäljningen uppgår till mindre belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser därför att skyldigheten att lämna skriftlig information endast&lt;br&gt;bör gälla när det sammanlagda belopp som en konsument skall betala&lt;br&gt;överstiger ett visst minsta värde. I likhet med utredningen anser jag att&lt;br&gt;denna värdegräns lämpligen kan bestämmas till 300 kronor. Härigenom&lt;br&gt;kommer gränsen också att stämma överens med den som gäller enligt 1 §&lt;br&gt;hemförsäljningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.3. Den framtida regleringen av tillfällighetshandeln&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;3.3.1 Krav på tillstånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: För tillfällig försäljning skall det i princip inte längre&lt;br&gt;krävas tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en sådan försäljning kan väntas hota försörjningen i ett&lt;br&gt;område av vissa viktiga basvaror, skall dock krav på tillstånd kunna&lt;br&gt;införas i området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.&lt;br&gt;Utredningen föreslår dock att tillståndskravets geografiska omfattning&lt;br&gt;skall vara hel kommun (betänkandet s. 193 fl).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inget att erinra mot&lt;br&gt;utredningens förslag. Några remissinstanser, bl. a. Näringsfrihetsombuds-&lt;br&gt;mannen (NO), SPK och kommerskollegium, anser dock att behovet av en&lt;br&gt;fortsatt reglering av den tillfälliga handeln kan ifrågasättas. Om man&lt;br&gt;behåller en reglering på området, anser NO att utredningens förslag är att&lt;br&gt;föredra framför det nuvarande systemet. Kooperativa Förbundet (KF)&lt;br&gt;anser emellertid att ett generellt tillståndskrav skall gälla i de kommuner&lt;br&gt;som inte tar ställning däremot. Några remissinstanser, bl. a. konsument-&lt;br&gt;verket och SPK, anser beträffande tillståndskravets geografiska omfattning&lt;br&gt;att det bör kunna begränsas till att avse en del av en kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Som jag tidigare har sagt verkar en effektiv och&lt;br&gt;fungerande konkurrens oftast till konsumentens bästa. Begränsningar i&lt;br&gt;konkurrensen bör endast göras i de fall den skulle vara skadlig för konsu-&lt;br&gt;menterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från konsumentsynpunkt är det viktigt att det finns tillgång till en god&lt;br&gt;kommersiell service. Vanligen resulterar en fri konkurrens också i detta.&lt;br&gt;Man kan dock inte bortse från risken att den tillfälliga handeln i vissa fall&lt;br&gt;kan bidra till att den fasta handeln slås ut. Detta kan vara negativt för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konsumenternas långsiktiga intresse att trygga försörjningen av sådana Prop. 1990/91:17&lt;br&gt;varor som behövs för den dagliga hushållningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strukturomvandlingen inom dagligvaruhandeln har på många håll fört&lt;br&gt;med sig stora problem för konsumenterna. Det gäller särskilt i glesbygds-&lt;br&gt;områden, t. ex. i övre Norrland och vissa skärgårdskommuner. Kundun-&lt;br&gt;derlaget på orter inom dessa områden är ofta litet och har fört med sig&lt;br&gt;nedläggningar av lokala butiker. I den mån sådana butiker finns kvar är de&lt;br&gt;ofta mycket känsliga för störningar av konkurrensen från tillfällig handel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att tillgodose konsumenternas beaktansvärda intresse av att i gles-&lt;br&gt;bygden eller på mindre orter få behålla t. ex. sin lanthandel bör det enligt&lt;br&gt;min mening finnas möjligheter för det allmänna att ingripa med åtgärder.&lt;br&gt;Det kan, som utredningen har föreslagit, ske genom att man inför krav på&lt;br&gt;tillstånd för tillfällig försäljning i områden där en sådan försäljning kan&lt;br&gt;hota varuförsörjningen inom området. Härigenom blir inte regleringen&lt;br&gt;mera ingripande än vad som föranleds av dess skyddsintresse, nämligen att&lt;br&gt;främja konsumenternas långsiktiga intresse av en god kommersiell service&lt;br&gt;med viktiga basvaror.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att en föreskrift om krav på tillstånd för att bedriva&lt;br&gt;tillfällig försäljning lämpligen bör avse hel kommun. Utredningens förslag&lt;br&gt;på denna punkt motiveras inte närmare. Enligt min mening är utredning-&lt;br&gt;ens förslag i denna del inte helt ändamålsenligt. I många till ytan stora&lt;br&gt;kommuner, t. ex. i norra Norrland, är det långt mellan orterna. Varuför-&lt;br&gt;sörjningssituationen kan vara helt olika på olika platser. Om varuförsörj-&lt;br&gt;ningsproblem kan väntas uppstå på en liten ort inom en till arealen stor&lt;br&gt;kommun, bör det ensamt inte vara tillräckligt för att införa ett tillstånds-&lt;br&gt;krav i hela kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser därför i likhet med flera remissinstanser att tillståndskravet&lt;br&gt;bör kunna begränsas till att avse en del av en kommun. Härigenom blir inte&lt;br&gt;tillståndskravet mer omfattande än nödvändigt. Samtidigt blir det möjligt&lt;br&gt;att införa tillståndskrav där det är motiverat, även om det endast rör ett&lt;br&gt;mindre antal konsumenter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag innebär en långtgående avreglering. Vissa remissinstanser&lt;br&gt;har yrkat på att regleringen helt skall tas bort, andra på att den bör vara mer&lt;br&gt;omfattande. Enligt min uppfattning är det lämpligt att efter en tid utvär-&lt;br&gt;dera om konsumenternas intressen kan tillvaratas på bästa sätt inom&lt;br&gt;ramen för denna reglering. Denna utvärdering bör lämpligen ske efter cirka&lt;br&gt;tre år. När denna tid har gått finns det alltså anledning att återkomma till&lt;br&gt;regeringen i denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3.2 Omfattningen av den framtida tillståndsregleringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Den framtida tillståndsregleringen skall omfatta tillfäl-&lt;br&gt;lig försäljning av kläder eller skor eller sådana livsmedel som inte är&lt;br&gt;avsedda for förtäring på stället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regleringen skall avse sådan försäljning som sker&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i en lokal eller ett liknande utrymme som näringsidkaren ut-&lt;br&gt;nyttjar vid enstaka tillfällen eller för en kortare tid, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— från ett fordon som huvudsakligen är inrättat för försäljning&lt;br&gt;eller transport av varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtliga näringsidkare skall omfattas av de nya bestämmelserna.&lt;br&gt;Undantag görs inte för näringsidkare som också har ett fast drift-&lt;br&gt;ställe i kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag med undantag&lt;br&gt;av att utredningen föreslår att näringsidkare med fast tillverknings- eller&lt;br&gt;försäljningsställe i en kommun inte skall behöva söka tillstånd för tillfällig&lt;br&gt;försäljning i den kommunen (betänkandet s. 196 ff och 205).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: I de flesta yttrandena tillstyrks utredningens förslag.&lt;br&gt;Några remissinstanser har dock synpunkter på förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Köpmannaförbundet anser att kommunen själv skall få avgöra vilka&lt;br&gt;varor som skall omfattas av de nya bestämmelserna. Den enda formella&lt;br&gt;begränsningen för kommunen bör vara den som tryckff hetsförordningen&lt;br&gt;föreskriver. Några remissinstanser, däribland konsumentverket, vill utöka&lt;br&gt;antalet varuslag. Verket föreslår att regleringen bör bli tillämplig också på&lt;br&gt;möbler. I vissa andra yttranden föreslås att husgeråd, textilier och växter&lt;br&gt;skall omfattas av de nya bestämmelserna. SPK, vars grundinställning är att&lt;br&gt;inte ha någon reglering av den tillfälliga handeln, anser att ett skydd enbart&lt;br&gt;mot konkurrens på livsmedelsområdet när det gäller dagligvaror kan vara&lt;br&gt;otillräckligt för att bevara en dagligvarubutik och dess livsmedelsförsälj-&lt;br&gt;ning. Andra varor än livsmedel svarar, enligt verket, för en inte oväsentlig&lt;br&gt;del av omsättningen i livsmedelsförsäljande butiker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om handelsformer anser Köpmannaförbundet att kommunerna&lt;br&gt;bör ha frihet att själva bestämma på vilka en reglering skall vara tillämplig.&lt;br&gt;I några yttranden framförs också viss kritik mot fordonsrekvisitet som&lt;br&gt;anses vara alltför snävt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag när det gäller näringsidkare med fast driftställe&lt;br&gt;kritiseras av tre remissinstanser (konsumentverket, SPK och Småföreta-&lt;br&gt;gens Riksorganisation). Om en livsmedelshandlare med fast driftställe i&lt;br&gt;kommunens centralort fritt skulle få köra runt i kommunens avlägsna och&lt;br&gt;glesbefolkade delar, skulle livsmedelshandlare i dessa delar utsättas för en&lt;br&gt;sådan oönskad konkurrens som lagen syftar till att förhindra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag tidigare har anfört bör det vara konsumenternas långsiktiga&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;intresse av tillgången till en god kommersiell service med viktiga basvaror Prop. 1990/91: 17&lt;br&gt;som skall vara föremålet för en framtida reglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser att det är ett väsentligt intresse för konsumenterna att de inom&lt;br&gt;rimligt avstånd har tillgång till inköpsställen för sådana varor som behövs&lt;br&gt;för den dagliga försörjningen, främst livsmedel, kläder och skor. Kostna-&lt;br&gt;derna för inköp av dessa varor utgör tillsammans med boendekostnaderna&lt;br&gt;de tyngsta posterna i normalhushållens budget. De flesta andra varugrup-&lt;br&gt;per har mer karaktären av sällanköpsvaror och säljs i allmänhet genom ett&lt;br&gt;mer specialiserat och glest butiksnät. Deras betydelse för olika konsument-&lt;br&gt;grupper är mycket svår att bedöma inom ramen för ett tillståndssystem.&lt;br&gt;Jag tror därför att en reglering som avser andra varugrupper än livsmedel,&lt;br&gt;kläder och skor skulle bli schablonartad och riskera att mer värna om&lt;br&gt;strukturen inom vissa branscher än om konsumenternas intressen. Detta&lt;br&gt;skulle också kunna innebära att konkurrensen utan tillräckliga skäl häm-&lt;br&gt;mas, vilket som jag tidigare anfört inte gagnar konsumenterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SPK framhåller betydelsen av övriga dagligvaror och påpekar att försälj-&lt;br&gt;ningen av dessa varor spelar en inte oväsentlig roll för en butiks försörj-&lt;br&gt;ning. Att utvidga tillämpningsområdet, vilket SPK i och för sig inte&lt;br&gt;förordar, till att avse ”övriga dagligvaror” såsom pappers-, toalett- och&lt;br&gt;rengöringsartiklar, torde föra med sig svåra gränsdragningsproblem och en&lt;br&gt;alltför omfattande och krånglig reglering. Genom att låta de nya bestäm-&lt;br&gt;melserna bli tillämpliga på livsmedel kommer i vart fall mellan 80 och 85&lt;br&gt;procent av dagligvarorna att bli omfattade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med livsmedel avses en mängd olika varor. Jag är medveten om att alla&lt;br&gt;dessa varor inte spelar lika stor roll för konsumenternas grundläggande&lt;br&gt;varuförsörjning. En ordning med detaljerade undantag för vissa varor som&lt;br&gt;saknar egentlig betydelse i sammanhanget anser jag bör undvikas. I stället&lt;br&gt;måste den omständigheten att en viss vara inte spelar någon större roll från&lt;br&gt;varuförsörjningssynpunkt få betydelse vid tillståndsgivningen. Däremot är&lt;br&gt;försäljning av sådana livsmedel som är avsedda för förtäring på stället,&lt;br&gt;t.ex. varm korv, hamburgare, glass och traditionella kioskvaror, enligt min&lt;br&gt;mening av sådan karaktär att de lämpligen bör lämnas utanför en reglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäljningsformer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då man har att överväga vilka försäljningsformer som bör omfattas, är&lt;br&gt;det viktigt att se till dessas betydelse från varuförsörjningssynpunkt. Det är&lt;br&gt;nämligen inte alla former av tillfällig försäljning som är av den arten att de&lt;br&gt;kan väntas störa varuförsörjningen på en ort. En reglering bör därför inte&lt;br&gt;avse tillfällig handel i allmänhet, utan i stället inriktas på sådan försäljning&lt;br&gt;som är av betydelse i sammanhanget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera typer av den tillfälliga handel som i dag regleras av lagen om&lt;br&gt;tillfällig handel har knappast någon större betydelse från varuförsörjnings-&lt;br&gt;synpunkt, t. ex. utomhusförsäljningar från stånd och liknande liksom&lt;br&gt;enklare former av kringföringshandel. Detsamma torde gälla för försälj-&lt;br&gt;ning som sker i samband med olika arrangemang, t. ex. marknader och&lt;br&gt;mässor, även om de är av relativt betydande omfattning. Inte heller&lt;br&gt;torghandeln är normalt av beskaffenhet att kunna konkurrera ut fasta&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;butiker. Torghandeln pågår relativt regelbundet på samma plats och fullgör Prop. 1990/91:17&lt;br&gt;på så sätt också en mer fast servicefunktion. Genom att kommunen själv&lt;br&gt;avgör om den vill upplåta område till allmän försäljningsplats har den&lt;br&gt;också möjlighet att styra torghandeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den typ av försäljning som har någon egentlig betydelse från varufor-&lt;br&gt;sörjningssynpunkt torde, såsom utredningen också har funnit, främst vara&lt;br&gt;tillfällig försäljning i lokaler och försäljning från fordon. Det är genom&lt;br&gt;dessa försäljningsformer som ett mer betydande varusortiment kan distri-&lt;br&gt;bueras till konsumenterna. I praktiken torde det vara fråga om utförsälj-&lt;br&gt;ningar av kläder och skor i tillfälligt hyrda lokaler och ambulerande&lt;br&gt;försäljning från fordon när det gäller livsmedel. Det är här vanligtvis fråga&lt;br&gt;om varuhussar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill i detta sammanhang åter framhålla den nya regleringens syfte,&lt;br&gt;nämligen att främja konsumenternas långsiktiga intresse av tillgången till&lt;br&gt;en god kommersiell service med viktiga basvaror. Jag föreslår ingen änd-&lt;br&gt;ring i gällande ordning när det gäller sådana tillståndskrav för torg- och&lt;br&gt;gatuhandel som syftar till att kontrollera den tillfälliga handeln från ord-&lt;br&gt;ningssynpunkt. Kommunerna bör alltså även i framtiden själva ha rätt att&lt;br&gt;avgöra huruvida torghandel skall få äga rum i kommunen. Likaså bör&lt;br&gt;reglerna i allmänna ordningsstadgan om polismyndighetens tillståndspröv-&lt;br&gt;ning vad avser försäljning på allmänna platser från stånd och liknande&lt;br&gt;bestå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande ordningen innebär ofta att näringsidkaren måste söka&lt;br&gt;mer än ett tillstånd för att bedriva tillfällig handel. Om en näringsidkare&lt;br&gt;exempelvis önskar bedriva tillfällig handel på en allmän plats som inte är&lt;br&gt;torgplats är han tvungen att dels ansöka om tillstånd hos polismyndigheten&lt;br&gt;enligt allmänna ordningsstadgan, dels ansöka om tillstånd hos länsstyrel-&lt;br&gt;sen enligt lagen om tillfällig handel. Även om de båda lagarna har olika&lt;br&gt;syften framstår det dubbla tillståndskravet som onödigt byråkratiskt. En av&lt;br&gt;tankarna bakom en reform av lagstiftningen för den tillfälliga handeln är&lt;br&gt;att så långt det är möjligt komma ifrån det i vissa fall dubbla tillståndskra-&lt;br&gt;vet och förenkla tillståndsgivningen. Det är därför även av denna anled-&lt;br&gt;ning angeläget att begränsa de försäljningsformer som tillståndsregleringen&lt;br&gt;bör bli tillämplig på.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Näringsidkare med fast driftställe&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förekommer att näringsidkare med fast driftställe också bedriver&lt;br&gt;tillfällig försäljning från varuhussar e. d.. Liksom när det gäller den tillfäl-&lt;br&gt;liga handeln i allmänhet är sådan handel ofta ett bra komplement till den&lt;br&gt;fasta handeln. Denna typ av handel kan dock utgöra ett väl så allvarligt hot&lt;br&gt;mot viss fast handel som annan tillfällig handel. Antag att en livsmedels-&lt;br&gt;handlare i centralorten i en glesbygdskommun beslutar sig for att åka runt&lt;br&gt;med en varubuss i de mer glest befolkade områdena i kommunen. Denna&lt;br&gt;konkurrens kan få samma följder för de små livsmedelsbutikerna som en&lt;br&gt;kringresande buss från en annan kommun. Konsumenterna i de glesbefol-&lt;br&gt;kade områdena är inte garanterade att varubussen regelbundet återkom-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mer i framtiden. Jag anser därför inte att det finns tillräckliga skäl att göra Prop. 1990/91:17&lt;br&gt;undantag för näringsidkare med fast driftställe i kommunen. Samtliga&lt;br&gt;näringsidkare bör därför omfattas av de nya bestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3.3 Beslutandeorgan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Regeringen skall meddela föreskrifter om krav på&lt;br&gt;tillstånd för tillfällig försäljning. Vidare skall regeringen kunna över-&lt;br&gt;låta åt en kommun att meddela sådana föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om tillstånd skall prövas av den kommunala nämnd som&lt;br&gt;kommunfullmäktige bestämmer. Tillstånd skall lämnas, om försälj-&lt;br&gt;ningen inte kan väntas medföra någon störning av betydelse för&lt;br&gt;varuförsörjningen inom området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningen föreslår att beslut om tillståndskrav&lt;br&gt;efter regeringens bemyndigande skall fattas av länsstyrelsen efter framstäl-&lt;br&gt;lan från den berörda kommunen. I övrigt överensstämmer utredningens&lt;br&gt;förslag med mitt (betänkandet s. 198).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har inte haft något&lt;br&gt;att invända mot utredningens förslag. Några, bl.a. Svenska Kommunför-&lt;br&gt;bundet och Köpmannaförbundet, föreslår dock att kommunen själv bör få&lt;br&gt;besluta om införande av tillståndskrav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Kommunerna har i dag det lokala ansvaret för&lt;br&gt;varuförsörjningen. Detta har kommit till uttryck bl. a. genom att ett stort&lt;br&gt;antal kommuner har utarbetat s. k. varuförsörjningsplaner. Kommunerna&lt;br&gt;har vidare betydande beslutsfunktioner och möjligheter när det gäller att&lt;br&gt;styra såväl den fasta handeln som viss tillfällighetshandel. Sålunda har&lt;br&gt;kommunerna enligt plan- och bygglagen (1987:10, ändrad senast&lt;br&gt;1989:1049) vittgående befogenheter och möjligheter att i detalj reglera hur&lt;br&gt;byggnader skall användas. Härigenom har kommunerna stora möjligheter&lt;br&gt;att styra den fasta handelns villkor. Slutligen ligger det inom kommunernas&lt;br&gt;beslutanderätt att upplåta torgplatser. Avstår kommunerna härifrån kan&lt;br&gt;varuutbudet begränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en bred majoritet av landets kommuner har s. k. varuförsörjningspla-&lt;br&gt;ner antagits. Dessa planer bygger bl.a. på konsumtionsunderlag samt&lt;br&gt;butikernas antal, lokalisering och omsättning. I planerna anges målen med&lt;br&gt;dessa och hur dessa mål skall uppnås. Genom att ge kommunerna en&lt;br&gt;möjlighet att ingripa med åtgärder i de fall tillfällig handel kan väntas&lt;br&gt;utgöra ett hot mot varuförsörjningen kompletteras dessa planer med ett&lt;br&gt;effektivt instrument.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa omständigheter talar för att låta kommunerna själva, efter bemyn-&lt;br&gt;digande från regeringen, få avgöra om ett krav på tillstånd skall införas i&lt;br&gt;kommunen. En sådan reglering skulle också ligga bäst i linje med det&lt;br&gt;kommunala ansvaret på varuförsörjningsområdet och den kommunala&lt;br&gt;kompetensen enligt plan- och bygglagen samt allmänna ordningsstadgan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ordning som lägger ansvaret på kommunerna ligger också i linje med&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den strävan som i dag finns att så långt som möjligt decentralisera och Prop. 1990/91:17&lt;br&gt;delegera beslutfattande till lokal nivå. Utgångspunkten måste vara att de&lt;br&gt;som är verksamma ute i kommunerna bäst känner till den lokala situatio-&lt;br&gt;nen och därför också är bäst skickade att bedöma de nu aktuella frågorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns enligt min mening inte någon anledning att befara att kommu-&lt;br&gt;nerna skulle använda denna befogenhet till att besluta om olämpliga&lt;br&gt;inskränkningar i konkurrensen. Jag förutsätter att kommunerna vid be-&lt;br&gt;dömningen av om tillståndskrav skall inforas noga beaktar värdet för&lt;br&gt;kommuninvånarna av en fri konkurrens i handeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser alltså att övervägande skäl talar för att låta kommunerna själva&lt;br&gt;få besluta i frågan huruvida tillståndskrav skall införas i kommunen. Av&lt;br&gt;konstitutionella skäl måste kommunernas rätt att meddela föreskrifter&lt;br&gt;härom ske med stöd av regeringsbemyndigande (8 kap. 11 § regeringsfor-&lt;br&gt;men). Statens inflytande över beslut om att införa tillståndskrav bör&lt;br&gt;begränsas till besvärsförfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndsgivningen bör anförtros åt kommunen. Om det finns en kon-&lt;br&gt;sumentnämnd i kommunen kan det vara lämpligt att låta den ansvara för&lt;br&gt;tillståndsgivningen. Det bör dock ankomma på kommunen själv att avgöra&lt;br&gt;vilken nämnd som skall ansvara för dessa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd bör lämnas i alla de fall där det med tillståndskravet motive-&lt;br&gt;rade skyddsintresset inte hotas. Jag vill i detta sammanhang framhålla&lt;br&gt;vikten av att den tillståndsgivande kommunala nämnden har ett tillfreds-&lt;br&gt;ställande beslutsunderlag när den skall pröva ett ärende. Till stor del&lt;br&gt;överensstämmer denna prövning med den som kommunfullmäktige skall&lt;br&gt;göra då den överväger införande av tillståndskrav. Skillnaden är att full-&lt;br&gt;mäktige har att göra en abstrakt prognos, medan den aktuella kommunala&lt;br&gt;nämnden skall göra en konkret bedömning av en viss bestämd tillfällig&lt;br&gt;försäljning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.4. Marknader och mässor&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Marknadskungörelsen upphävs. I stället skall markna-&lt;br&gt;der och mässor regleras på samma sätt som offentliga tillställningar i&lt;br&gt;allmänna ordningsstadgan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag (betänkandet s.&lt;br&gt;227 fl).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Alla remissinstanser utom en har tillstyrkt utred-&lt;br&gt;ningens förslag eller inte haft något att erinra mot det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Enligt marknadskungörelsen är det länsstyrelsen&lt;br&gt;som beslutar om tillstånd att hålla marknad. Länsstyrelsen bestämmer&lt;br&gt;också årligen för vaije marknad under vilka dagar den får hållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningen har skilda länsstyrelser definierat begreppet marknad&lt;br&gt;olika. Det har fört med sig att liknande arrangemang har kommit att&lt;br&gt;bedömas enligt olika regler beroende på var i landet tillstånd har sökts.&lt;br&gt;Sålunda har sådana arrangemang i vissa fall bedömts som marknader på&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vilka marknadskungörelsen är tillämplig, medan andra har bedömts som Prop. 1990/91:17&lt;br&gt;offentliga tillställningar på vilka allmänna ordningsstadgan har tillämpats.&lt;br&gt;Tillståndsprövningen görs i båda fallen från ordningssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande ordningen är enligt min mening otillfredsställande.&lt;br&gt;Regelsystemet bör göras klarare och enklare så att man över hela landet får&lt;br&gt;en så enhetlig rättstillämpning som möjligt. Detta bör ske genom att&lt;br&gt;marknader och därmed likartade arrangemang regleras exklusivt i en enda&lt;br&gt;författning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med utredningen och i princip samtliga remissinstanser anser jag&lt;br&gt;att marknader bör betraktas som offentliga tillställningar och regleras i&lt;br&gt;allmänna ordningsstadgan. Att själva marknaderna — och inte bara som&lt;br&gt;nu marknadsnöjen (9 § allmänna ordningsstadgan) — blir att anse som&lt;br&gt;offentliga tillställningar, överensstämmer också med ordningsstadgeutred-&lt;br&gt;ningens forslag (SOU 1985:24 s. 345), som i denna del inte har mött någon&lt;br&gt;kritik vid remissbehandlingen av det betänkandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I praktiken har mässor regelmässigt kommit att anses som offentliga&lt;br&gt;tillställningar. Enligt min mening bör även detta komma till klart uttryck.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna ordningsstadgan bör alltså ändras på så sätt att som offentlig&lt;br&gt;tillställning betraktas tivolinöjen, marknad och mässa i stället för som i dag&lt;br&gt;tivoli- och marknadsnöjen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt allmänna ordningsstadgan är samtliga offentliga tillställningar&lt;br&gt;som anordnas utomhus tillståndspliktiga, medan offentliga tillställningar&lt;br&gt;som arrangeras inomhus som huvudregel endast är anmälningspliktiga.&lt;br&gt;Därför bör utomhusmarknader vara tillståndspliktiga enligt 12 § allmänna&lt;br&gt;ordningsstadgan, medan inomhusmarknader lämpligen bör vara anmäl-&lt;br&gt;ningspliktiga enligt 13 § samma stadga.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.5. De nya bestämmelsernas förhållande till EG:s regler&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;För närvarande finns ett direktiv (75/369) inom EG som rör näringsrättslig&lt;br&gt;reglering av tillfällig forsäljningsverksamhet. Direktivet är tillämpligt på&lt;br&gt;olika former av tillfällig handel, t. ex. gatuhandel, torghandel, kringförings-&lt;br&gt;försäljning m. m. Direktivet hänvisar inledningsvis till Romfördragets&lt;br&gt;artiklar som anger att all särbehandling som grundar sig på nationalitet inte&lt;br&gt;är tillåten när det gäller etablering och utförande av tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har funnit att direktivet inte innebär något hinder mot att&lt;br&gt;ett enskilt medlemsland har en nationell lagstiftning om tillfällig handel,&lt;br&gt;under förutsättning att den inte medför särbehandling av andra medlems-&lt;br&gt;länders medborgare. Enligt mitt förslag till nya bestämmelser om tillstånd-&lt;br&gt;skrav for viss tillfällig försäljning görs ingen skillnad mellan svenska och&lt;br&gt;utländska medborgare. Den nya regleringen strider alltså inte mot EG:s&lt;br&gt;regler på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.6. Kostnader&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag till nya bestämmelser på den tillfälliga handelns område&lt;br&gt;innebär en betydande avreglering. Samhällets kostnader för tillståndsgiv-&lt;br&gt;ning och kontroll kommer därför sammantaget att minska. Vissa kostnads-&lt;br&gt;förskjutningar kan dock äga rum på enstaka punkter.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.7. Den lagtekniska lösningen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: De nya bestämmelserna om tillfällighetsförsäljares&lt;br&gt;informationsskyldighet och den framtida regleringen angående till-&lt;br&gt;stånd för viss tillfällighetsförsäljning ges i en gemensam lag som&lt;br&gt;ersätter lagen om tillfällig handel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Bestämmelserom tillfällighetsförsäljares informa-&lt;br&gt;tionsskyldighet tas in i en särskild lag. Regleringen angående tillstånd för&lt;br&gt;viss tillfällighetsförsäljning ges också i en särskild lag (betänkandet,&lt;br&gt;s. 191 ff och 223).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En bred majoritet av remissinstanserna tillstyrker&lt;br&gt;utredningens förslag eller har inget att erinra mot det. Polismyndigheten i&lt;br&gt;Uppsala anser att de nya reglerna om informationsskyldighet bör tas in i&lt;br&gt;den nya tillståndslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet: De nya bestämmelserna om tillfällighetsförsäljares informa-&lt;br&gt;tionsskyldighet och den framtida regleringen angående tillstånd för viss&lt;br&gt;tillfällighetsförsäljning ges i en gemensam lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: I lagrådsremissen föreslog jag en lagteknisk&lt;br&gt;lösning i enlighet med utredningens förslag. Lagrådet anser emellertid att&lt;br&gt;det är oegentligt att dela upp bestämmelserna om informationsskyldighet&lt;br&gt;och tillståndsreglerna på två skilda lagar. Att reglerna om tillstånd skall ha&lt;br&gt;en mer begränsad räckvidd än reglerna om informationsskyldighet är enligt&lt;br&gt;lagrådet inte ett bärande skäl för en uppdelning på två skilda lagar. Enligt&lt;br&gt;lagrådet finns det också anledning att ange tillämpningsområdet för de&lt;br&gt;båda regelverken på samma sätt. Jag godtar lagrådets ståndpunkt och&lt;br&gt;föreslår alltså att reglerna om informationsskyldighet och tillstånd ges i en&lt;br&gt;gemensam lag som ersätter den nuvarande lagen om tillfällig handel. På&lt;br&gt;lagrådets inrådan föreslår jag att den nya lagen ges rubriken ”Lag om&lt;br&gt;tillfällig försäljning”.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Upprättade lagförslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad jag nu har anfört har inom civildepartementet upprät-&lt;br&gt;tats förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om tillfällig försäljning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om upphävande av kungörelsen (1941:206) med vissa bestämmel-&lt;br&gt;ser angående marknader,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i allmänna ordningsstadgan (1956:617).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget under 3 har upprättats efter samråd med justitieministern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Specialmotivering&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;5.1 Förslaget till lag om tillfällig försäljning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Lagens tillämpningsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag gäller när en näringsidkare yrkesmässigt säljer varor till&lt;br&gt;konsumenter. Den skall dock inte tillämpas vid försäljning som bedrivs&lt;br&gt;stadigvarande från ett fast tillverknings- eller försäljningsställe eller i&lt;br&gt;omedelbar anslutning till näringsidkarens fasta tillverknings- eller försälj-&lt;br&gt;ningsställe.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jfr § 1 i lagrådsremissens lagförslag 1. De försäljningsformer som tas upp&lt;br&gt;där har på förslag av lagrådet angetts kortfattat så som framgår av föreva-&lt;br&gt;rande paragraf, vilken anger ett tillämpningsområde som är gemensamt för&lt;br&gt;lagens båda huvudpunkter om informationsskyldighet och föreskrifter om&lt;br&gt;tillståndskrav. Paragrafen skiljer sig endast redaktionellt från lagrådets&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna om informationsskyldighet gäller i princip fullt ut inom lagens&lt;br&gt;tillämpningsområde. Möjligheterna att meddela föreskrifter om tillstånds-&lt;br&gt;krav enligt lagen är dock mer begränsade än vad tillämpningsområdet&lt;br&gt;anger. När det gäller reglerna om tillståndskrav kan paragrafen sägas ställa&lt;br&gt;upp ett yttre tillämpningsområde med innebörden att försäljningsformer&lt;br&gt;som inte faller inom tillämpningsområdet överhuvudtaget inte kan komma&lt;br&gt;i fråga för tillståndskrav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen är tillämplig på all s.k. tillfällighetshandel, oavsett om den bedrivs&lt;br&gt;i lokaler eller liknande utrymmen som utnyttjas vid enstaka tillfällen eller&lt;br&gt;för kortare tid, från försäljningsstånd, fordon eller andra anordningar som&lt;br&gt;har ställts upp utomhus eller genom kringföring. Till skillnad från lagen om&lt;br&gt;tillfällig handel är den nya lagen alltså tillämplig även i fråga om torghan-&lt;br&gt;del, marknadshandel samt handel som sker på mässa och liknande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen gäller inte vid utomhusförsäljning som en näringsidkare för egen&lt;br&gt;räkning ordnar på eller i omedelbar anslutning till sitt fasta tillverknings-&lt;br&gt;eller försäljningsställe. Genom ordet ”stadigvarande” undviks missför-&lt;br&gt;ståndet att återkommande tillfälliga försäljningar från ett och samma&lt;br&gt;”fasta” ställe — exempelvis torgförsäljning som under en längre tid bedrivs&lt;br&gt;på samma torgplats — skulle vara undantagna från lagens tilllämpnings-&lt;br&gt;område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen är tillämplig på yrkesmässig försäljning från näringsidkare till&lt;br&gt;konsumenter. Begreppet näringsidkare har här samma vidsträckta bety-&lt;br&gt;delse som i annan konsumenträttslig lagstiftning, t. ex. marknadsförings-&lt;br&gt;lagen (prop. 1970:57 s. 90). Med näringsidkare förstås var och en som&lt;br&gt;yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk art, både fysiska och juri-&lt;br&gt;diska personer. Därvid krävs inte att verksamheten drivs i privaträttslig&lt;br&gt;form eller i vinstsyfte. För att näringsidkaren skall anses yrkesmässigt&lt;br&gt;bedriva viss verksamhet krävs att verksamheten har en viss omfattning och&lt;br&gt;varaktighet. Verksamheten behöver dock inte vara vederbörandes huvud-&lt;br&gt;sysselsättning. Om en person på sin fritid regelbundet sysslar med försälj-&lt;br&gt;ningsverksamhet är han ändå att anse som näringsidkare. Om en ideell&lt;br&gt;förening väljer att främja sitt syfte genom att driva näringsverksamhet är&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den också att anse som näringsidkare och omfattas således av lagen. Prop. 1990/91: 17&lt;br&gt;Lagrådet har i sitt yttrande närmare belyst vissa frågor i samband med&lt;br&gt;näringsidkarbegreppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det i lagen talas om försäljning av näringsidkare måste, som lagrådet&lt;br&gt;framhållit, utan särskilt förtydligande också det fallet att själva försälj-&lt;br&gt;ningen handhas av någon annan än näringsidkaren själv omfattas. Den&lt;br&gt;förtydligande bestämmelsen härom i lagrådsremissen (2 § i förslag 1) har&lt;br&gt;därför på förslag av lagrådet fått utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Informationsskyldighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Vid försäljning som omfattas av denna lag skall genom en väl synlig&lt;br&gt;skylt eller på något annat verksamt sätt lämnas upplysning om näringsid-&lt;br&gt;karens namn, postadress och telefonnummer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det pris som konsumenten sammanlagt skall betala överstiger 300&lt;br&gt;kronor, skall informationen dessutom lämnas skriftligen till konsumenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna paragraf gäller inte vid sådan försäljning som omfattas av hem-&lt;br&gt;forsäljningslagen (1981:1361).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om informationsskyldighet har behandlats i den allmänna motive-&lt;br&gt;ringen (avsnitt 3.2.1 och 3.2.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har i förhållande till 3 § i lagrådsremissens lagförslag 1&lt;br&gt;omformulerats, i allt väsentligt enligt lagrådets förslag. Det är självfallet så,&lt;br&gt;att det är näringsidkarens förhållanden som informationen skall avse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafen skall informationen lämnas genom en särskilt uppsatt&lt;br&gt;skylt eller på något annat verksamt sätt. Ett sådant sätt kan t. ex. vara att ha&lt;br&gt;texten förtryckt på ett fordon. Om informationen skall lämnas skriftligen&lt;br&gt;till konsumenten kan detta enklast göras genom att uppgifterna finns på&lt;br&gt;kvitton eller förtryckta kort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att näringsidkaren skall vara tvungen att lämna även skriftlig infor-&lt;br&gt;mation till konsumenten skall det sammanlagda pris som konsumenten&lt;br&gt;skall betala överstiga 300 kronor. Någon hänsyn skall alltså inte tas till&lt;br&gt;värdet av de enskilda varorna. I sakens natur ligger att handlingen skall&lt;br&gt;överlämnas till konsumenten i samband med köpet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör observeras att kravet på information genom skylt eller liknande&lt;br&gt;alltid gäller. Att informationen lämnas skriftligen när så krävs gör alltså&lt;br&gt;inte information enligt första stycket obehövlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Informationsskyldigheten enligt paragrafen gäller i princip for all tillfäl-&lt;br&gt;lighetshandel i enlighet med lagens tillämpningsområde. Det enda undan-&lt;br&gt;taget framgår av tredje stycket. I syfte att undvika dubbelreglering sägs där&lt;br&gt;att paragrafen inte gäller vid sådan försäljning som omfattas av hemforsälj-&lt;br&gt;ningslagen. Denna tillämpas vid s.k. hemförsäljning om det pris konsu-&lt;br&gt;menten skall betala överstiger 300 kronor. Paragrafen kommer alltså att&lt;br&gt;vara tillämplig vid sådan hemförsäljning där priset understiger det nämnda&lt;br&gt;beloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter om tillståndskrav&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Om det behövs med hänsyn till varuförsörjningen i ett område, får&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regeringen i en förordning föreskriva att försäljning i området av kläder, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;30&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skor eller sådana livsmedel som inte är avsedda för förtäring på stället får&lt;br&gt;ske bara efter särskilt tillstånd av den kommun där området ligger. Sådana&lt;br&gt;föreskrifter skall begränsas på sätt som framgår av 5 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får överlåta åt kommunerna att meddela föreskrifter som&lt;br&gt;avses i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 den allmänna motiveringen har frågan om tillståndskrav behandlats i&lt;br&gt;avsnitt 3.3.1, omfattningen av regleringen i avsnitt 3.3.2 och frågan om&lt;br&gt;beslutande organ i avsnitt 3.3.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har med en redaktionell avvikelse utformats enligt lagrådets&lt;br&gt;förslag (jfr 3 § i lagrådsremissens lagförslag 2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheterna att införa tillståndskrav för vissa geografiska områden är&lt;br&gt;starkt begränsad beträffande såväl varuslag som försäljningsformer och får&lt;br&gt;inte förestavas av andra skäl än konsumenternas långsiktiga intresse av&lt;br&gt;tillgång till en god kommersiell service.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör inte vara möjligt att införa ett tillståndskrav för att varuförsörj-&lt;br&gt;ningen hotas av vilken anledning som helst. Hotet måste komma från&lt;br&gt;någon sådan tillfällig försäljning som avses i lagen. Dessutom får tillstånds-&lt;br&gt;krav införas endast med avseende på den eller de hotade varugrupperna,&lt;br&gt;nämligen livsmedel, kläder eller skor. Om försörjningen av en varugrupp&lt;br&gt;skulle hotas bör det inte vara möjligt att införa tillståndskrav för försälj-&lt;br&gt;ning av andra varor som avses i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillståndskrav skall kunna införas om den tillfälliga försäljningen kan&lt;br&gt;väntas störa varuförsörjningen. Någon störning behöver alltså inte ha&lt;br&gt;uppkommit för att ett tillståndskrav skall få införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En rad olika faktorer måste beaktas då man överväger ett tillståndskrav.&lt;br&gt;Självfallet måste det aktuella områdets butiksbestånd beaktas, liksom&lt;br&gt;dessa butikers möjligheter att klara av en konkurrens från sådan försäljning&lt;br&gt;som avses i lagen. Vinstmarginalerna för butikerna i området bör under-&lt;br&gt;sökas. Säljs ett brett varuutbud från butikerna, kan det tyda på att de skulle&lt;br&gt;kunna klara av en konkurrens. Om det däremot bara säljs ett fåtal varusor-&lt;br&gt;ter i butiken, är den kanske mycket känslig för konkurrens från handel med&lt;br&gt;just sådana varor. Men det är framför allt viktigt att undersöka konsumen-&lt;br&gt;teras behov av butiken eller butikerna. Är butikerna de enda inom ett stort&lt;br&gt;område eller finns fler inom rimligt avstånd? Hur är kollektivtrafik och&lt;br&gt;färdtjänst organiserad? De nu angivna faktorerna utgör enbart exempel på&lt;br&gt;vad som bör beaktas då beslut om tillståndskrav övervägs. Om t. ex. en&lt;br&gt;liten livsmedelsbutik i en glesbygd eller på en mindre ort bedriver sin&lt;br&gt;verksamhet med mycket små marginaler, eventuellt med glesbygdsstöd,&lt;br&gt;kan det kanske antas att en i området kringresande varubuss skulle kunna&lt;br&gt;utgöra ett hot mot butikens existens. Finns det ingen annan butik inom&lt;br&gt;rimligt avstånd för de boende på orten bör ett tillståndskrav kunna införas&lt;br&gt;på den orten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndskravet kan begränsas till att avse vissa varor eller en viss&lt;br&gt;försäljningsform. Detta bör, som lagrådet framhållit, stå klart utan att det&lt;br&gt;behöver anges i lagtexten. Den förtydligande bestämmelsen härom i 3 § 2&lt;br&gt;st lagrådsremissens lagförslag 2 har därför här fått utgå. För att inte&lt;br&gt;tillståndskravet skall bli alltför omfattande bör vid tillämpningen en be-&lt;br&gt;gränsning med avseende på varuslag och försäljningsformer också ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om tillståndskrav skall avse ett visst område. I allmänhet torde Prop. 1990/91:17&lt;br&gt;det inte finnas anledning att införa tillståndskrav i en hel kommun, även&lt;br&gt;om det självfallet kan ske om det föreligger ett sådant behov. Detta torde&lt;br&gt;dock vara fallet endast undantagsvis. Kommunen utgör då det område som&lt;br&gt;nämns i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan hur de områden där tillståndskrav skall gälla lämpligen skall&lt;br&gt;avgränsas regleras inte närmare i lagtexten. Det får avgöras från fall till fall.&lt;br&gt;Tillståndskravet kan t.ex. begränsas till att omfatta en eller flera försam-&lt;br&gt;lingar eller en eller flera kommundelar där sådana finns. I beslutet kan&lt;br&gt;också anges den ort inom vilken tillfällig försäljning inte får ske utan&lt;br&gt;tillstånd. Till beslutet kan även fogas en karta som exakt anger de geogra-&lt;br&gt;fiska gränserna för tillståndskravet. Detta kan vara lämpligt t. ex. när&lt;br&gt;gränserna mellan församlingar, kommundelar eller liknande inte är till-&lt;br&gt;räckligt tydliga i form av skyltar e. d.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § I 3 § avses med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;livsmedel', varor som avses i 1 § 1 livsmedelslagen (1971:511),&lt;br&gt;kläder, varor som avses i 61 eller 62 kap. tulltaxelagen (1987:1068),&lt;br&gt;skor, varor som avses i 64 kap. tulltaxelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom hänvisningen till 1 § 1 livsmedelslagen kommer med livsmedel att&lt;br&gt;förstås matvaror, dryckesvaror, njutningsmedel eller andra varor som är&lt;br&gt;avsedda att förtäras av människor, dock inte varor som läkemedels-&lt;br&gt;förordningen (1962:701) är tillämplig på. Genom hänvisningar till bestäm-&lt;br&gt;melserna i 61, 62 och 64 kap. tulltaxelagen ges en definition av kläder och&lt;br&gt;skor. Härigenom kommer med kläder att förstås plagg av textilmaterial och&lt;br&gt;med skor fotbeklädnader av olika slag. Lagen kommer därmed inte att&lt;br&gt;omfatta vare sig pälsar och skinnkläder eller begagnade kläder och skor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Föreskrifter enligt 3 § får meddelas bara ifråga om försäljning som&lt;br&gt;sker&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i en lokal eller ett liknande utrymme som näringsidkaren utnyttjar vid&lt;br&gt;enstaka tillfällen eller för en kortare tid, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— från ett fordon som huvudsakligen är inrättat för försäljning eller&lt;br&gt;transport av varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna får dock inte avse försäljning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— inom en lokal där någon annan näringsidkare bedriver stadigvarande&lt;br&gt;försäljning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— från ett fordon som har ställts upp efter tillstånd enligt 2 § allmänna&lt;br&gt;ordningsstadgan (1956:617) eller på ett salutorg eller någon liknande&lt;br&gt;plats som kommunen har upplåtit till allmän försäljningsplats, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— vid offentliga tillställningar som avses i allmänna ordningsstadgan&lt;br&gt;eller vid allmänna sammankomster som avses i lagen (1956:618) om&lt;br&gt;allmänna sammankomster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jfr 1 § i lagrådsremissens lagförslag 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har på förslag av lagrådet utformats som en begränsning av&lt;br&gt;möjligheterna att meddela föreskrifter enligt 3 § när det gäller försäljnings-&lt;br&gt;former. Föreskrifter om tillståndskrav får alltså meddelas endast i fråga om&lt;br&gt;försäljning som sker i tillfälligt nyttjade lokaler eller från vissa fordon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen avviker bara i några språkliga avseenden från lagrådets Prop. 1990/91: 17&lt;br&gt;förslag. Dessutom har paragrafen getts en annan inplacering än i lagrådets&lt;br&gt;förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med lokal avses i princip utrymmen i byggnader. Vad som är lokal får i&lt;br&gt;övrigt avgöras med ledning av hyres- och byggnadslagstiftningen. För att&lt;br&gt;reglerna skall vara enkla att tillämpa bör även gränsfallen omfattas av&lt;br&gt;lagen, varför det är lämpligt att lagen omfattar även ”liknande utrymme”.&lt;br&gt;Om t. ex. en enklare kiosk tillfälligt ställs upp på en plats bör lagen alltså&lt;br&gt;kunna tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med uttrycket ”fordon som huvudsakligen är inrättat för försäljning&lt;br&gt;eller transport av varor” avses lastbilar, inbegripet varuhussar, och släp-&lt;br&gt;fordon som är särskilt inrättade for ändamålet. Lagen omfattar alltså&lt;br&gt;glassbilar och liknande, men normalt inte försäljning från personbilar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör heller inte vara möjligt att undgå tillståndskravet genom att i&lt;br&gt;omedelbar anslutning till lokalen eller fordonet sätta upp ett stånd eller&lt;br&gt;liknande och bedriva försäljningen därifrån. Om försäljningen i praktiken&lt;br&gt;bedrivs från lokalen eller fordonet genom att varorna hämtas därifrån&lt;br&gt;under försäljningen är lagen tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 första stycket anges vidare att lagen gäller om försäljningen sker i en&lt;br&gt;lokal eller liknande utrymme som näringsidkaren utnyttjar vid enstaka&lt;br&gt;tillfällen eller för en kortare tid. Det är självfallet svårt att ange någon&lt;br&gt;bestämd tidsgräns för vilken försäljning som skall omfattas av lagen.&lt;br&gt;Uttrycket ”enstaka tillfällen eller för en kortare tid” bör dock tolkas på&lt;br&gt;liknande sätt som ”tillfälligt begagnat” i lagen om tillfällig handel. Avgö-&lt;br&gt;rande vikt bör fästas vid i vilken omfattning lokalen hålls tillgänglig för&lt;br&gt;allmänheten. Om försäljning sker under ett fåtal dagar per år är det klart att&lt;br&gt;lokalen utnyttjas vid ”enstaka tillfällen”. Om försäljningen sker under&lt;br&gt;sedvanlig affärstid och sammanhängande under minst några månaders tid,&lt;br&gt;torde försäljningen i allmänhet inte anses ske vid ”enstaka tillfällen” eller&lt;br&gt;för en ”kortare tid”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild fråga i detta sammanhang är hur man skall bedöma försälj-&lt;br&gt;ning från s.k. sommarbutiker och annan liknande säsongsmässig försälj-&lt;br&gt;ning som betingas av en kraftig ökning av kundunderlaget under en&lt;br&gt;begränsad period på en ort. Av betänkandet (s. 113) framgår att vissa&lt;br&gt;länsstyrelser i hittillsvarande praxis i olika beslut har förklarat att försälj-&lt;br&gt;ning från s.k. sommarbutiker inte omfattats av lagen om tillfällig handel.&lt;br&gt;Som lagrådet framhåller i detta sammanhang kan en försäljning som&lt;br&gt;förläggs exempelvis enbart till tiden mitten av juni till mitten av augusti i&lt;br&gt;en skärgårdskommun rycka undan grunden för en butik som förser den&lt;br&gt;fasta befolkningen med varor under resten av året. Som jag förut har sagt är&lt;br&gt;det svårt att ange någon bestämd tidsgräns. Liksom hittills får frågan&lt;br&gt;överlämnas till rättstillämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid försäljning från fordon föreskrivs inget särskilt tidskrav. All sådan&lt;br&gt;försäljning kan bli föremål för föreskrifter om tillståndskrav, såvida detta&lt;br&gt;inte är uteslutet enligt andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket anges vissa fall av försäljning som föreskrifter om&lt;br&gt;tillståndskrav inte får avse. Första punkten tar hänsyn till att sortiments-&lt;br&gt;blandning bör vara fullt tillåten. Det skall alltså inte krävas tillstånd för den &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som tillfälligt hyr ett utrymme på en stormarknad eller liknande for att Prop. 1990/91: 17&lt;br&gt;sälja varor. På förslag av lagrådet har regeln formulerats för att ange detta&lt;br&gt;tydligt. Vad som sägs i de två sista punkterna motiveras av att sådan&lt;br&gt;försäljning som där nämns redan är tillståndspliktig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Frågor om tillstånd prövas av den kommunala nämnd som kommun-&lt;br&gt;fullmäktige bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det torde vara lämpligt att beslut om tillstånd fattas av konsument-&lt;br&gt;nämnden, om det finns en sådan inrättad i kommunen. Om så inte är fallet&lt;br&gt;bör denna uppgift handhas av den nämnd som ansvarar för varuförsörj-&lt;br&gt;ningsfrågor i kommunen, i sista hand kommunstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Tillstånd skall lämnas, om försäljningen inte kan väntas medföra&lt;br&gt;någon störning av betydelse för varuförsörjningen inom området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som inte finns upptagen i lagrådsremissen, har på förslag av&lt;br&gt;lagrådet utformats i huvudsaklig överensstämmelse med 8 § i betänkan-&lt;br&gt;dets lagförslag 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett tillståndskrav gäller i ett område bör tillstånd lämnas i alla de fall&lt;br&gt;där det med tillståndskravet motiverade skyddsintresset inte hotas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den bedömning som tillståndsmyndigheten gör vid tillståndspröv-&lt;br&gt;ningen blir i hög grad likartad kommunfullmäktiges prövning av frågan&lt;br&gt;huruvida krav på tillstånd skall införas i kommunen eller inte. Tillstånds-&lt;br&gt;myndighetens prövning avser dock en konkret situation. I bägge fallen&lt;br&gt;måste en rad omständigheter beaktas. Kommer några butiker överhuvud-&lt;br&gt;taget att påverkas av den tillfälliga försäljningen? Hur ser butiksstrukturen&lt;br&gt;ut för de butiker som kan komma att påverkas av det sökta tillståndet?&lt;br&gt;Vilka vinstmarginaler har de?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några typexempel kan ges då tillstånd till den tillfälliga försäljningen&lt;br&gt;normalt bör kunna ges och inte ges. Om den tillfälliga försäljningen skulle&lt;br&gt;avse endast en varusort, t. ex. glass, bröd, potatis eller fisk, bör tillstånd&lt;br&gt;normalt inte kunna vägras. Om försäljningen däremot skulle omfatta ett&lt;br&gt;större sortiment, t. ex. från en varubuss eller liknande, bör ansökan om&lt;br&gt;tillstånd kunna avslås. Vad gäller försäljningen av en varusort torde det i&lt;br&gt;princip inte spela någon roll under hur lång tid försäljningen kommer att&lt;br&gt;vara. När det däremot gäller försäljning från en varubuss eller liknande bör&lt;br&gt;omfattningen av försäljningen beaktas. Skulle försäljningen avse ett eller&lt;br&gt;några få tillfallen torde det i normalfallet inte vara möjligt att vägra&lt;br&gt;tillstånd. Skulle försäljningen däremot bedrivas under ett flertal tillfällen,&lt;br&gt;kanske enligt ett fastlagt schema, bör tillstånd kunna nekas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta utgör givetvis endast exempel på typfall. Situationen i det enskilda&lt;br&gt;fallet kan vara sådan att en annan bedömning behöver göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ärendet är tveksamt kan det vara lämpligt att ansökan remitteras till&lt;br&gt;lokala köpmannaorganisationer och konsumentföreningar för yttrande. I&lt;br&gt;annat fall torde tillstånd kunna meddelas eller nekas relativt omgående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Tillstånd ges för ett bestämt tillfälle eller for en viss tid, högst tre år Prop. 1990/91:17&lt;br&gt;i sänder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd får förenas med villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar i huvudsak 8 § första stycket lagen om tillfällig&lt;br&gt;handel. Villkor som kan anges är t.ex. inom vilket närmare område som&lt;br&gt;försäljningen får ske, vilken sträckning som en varubuss får trafikera m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Ett tillstånd får återkallas, om en föreskrift i denna lag eller en&lt;br&gt;föreskrift eller ett villkor som har meddelats med stöd av lagen i något&lt;br&gt;väsentligt avseende har satts åsido.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats efter förebild av 24 § förordningen (1981:402)&lt;br&gt;om handel med skrot (ändrad senast 1985:433). På förslag av lagrådet har&lt;br&gt;paragrafen utformats så att den inte utesluter fall när någon annan än&lt;br&gt;innehavaren av tillståndet handhaft försäljningen och i samband därmed&lt;br&gt;satt åsido väsentliga åligganden på ett sätt som bör drabba tillståndshava-&lt;br&gt;ren. Paragrafen avviker språkligt något från lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som grund för återkallelse har ställts upp att åsidosättande av en&lt;br&gt;föreskrift eller ett villkor skall ha skett i något väsentligt avseende. Detta&lt;br&gt;innebär bl a att ringa brott enligt 11 § 3 st inte utgör grund för återkallelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ligger i sakens natur att det är den kommunala nämnd som meddelat&lt;br&gt;tillståndet som också beslutar om återkallelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Den kommunala nämnd som avses i 6 § skall utfärda bevis om&lt;br&gt;meddelat tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndsbeviset i original eller kopia skall föras med vid försäljningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen stämmer delvis överens med föreskrifterna i 10 § förord-&lt;br&gt;ningen om handel med skrot och 9 § andra stycket lagen om tillfällig&lt;br&gt;handel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straff&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Till böter, högst ettusen kronor, skall den dömas som uppsåtligen&lt;br&gt;eller av oaktsamhet bryter mot 2 § eller 10 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till böter skall den dömas som uppsåtligen eller av oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. bedriver försäljning utan föreskrivet tillstånd, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. bryter mot villkor som har ställts upp med stöd av 8 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 ringa fall skall inte dömas till ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har med endast en mindre redaktionell avvikelse utformats&lt;br&gt;enligt lagrådets förslag. (Jfr 4 § i lagrådsremissens lagförslag 1 samt 8 § i&lt;br&gt;lagrådsremissens lagförslag 2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantag görs i tredje stycket för ringa fall av överträdelser. Härigenom&lt;br&gt;ges en möjlighet att inte döma till ansvar vid bagatellartade överträdelser&lt;br&gt;av lagen, t. ex. om det gäller försäljning i liten omfattning och näringsid-&lt;br&gt;karen inte har sökt erforderligt tillstånd, men uppenbarligen skulle ha fått&lt;br&gt;sådant om han hade sökt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är tillämplig på den som rent faktiskt bedriver försäljningen. Prop. 1990/91:17&lt;br&gt;I de fall denna person inte är näringsidkaren själv kan näringsidkaren fällas&lt;br&gt;till ansvar med stöd av 12 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har föreslagit att varor som någon bjuder ut till försäljning&lt;br&gt;utan behövligt tillstånd skall förklaras förverkade, om det inte är uppen-&lt;br&gt;bart oskäligt. Någon förverkandemöjlighet föreslås dock inte i den nya&lt;br&gt;lagen. Normalt finns inte någon förverkandemöjlighet vid rena bötesbrott.&lt;br&gt;I annan specialstraffrättslig lagstiftning där sådana bestämmelser finns&lt;br&gt;föreskrivs som straff för brott som kan föranleda förverkande böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst ett år (se t. ex. 30 och 32 §§ livsmedelslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvar enligt denna paragraf inverkar inte på det ansvar som kan&lt;br&gt;ådömas näringsidkaren för att han har bedrivit försäljning utan tillstånd&lt;br&gt;enligt 23 § livsmedelslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Näringsidkaren ansvarar för en sådan gärning som avses i 11 §, om&lt;br&gt;den har begåtts i hans rörelse och han har haft eller borde ha haft vetskap&lt;br&gt;om gärningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall näringsidkaren inte personligen har deltagit i själva försäljningen&lt;br&gt;ges i paragrafen en möjlighet att ändå lagföra honom. Paragrafen har med&lt;br&gt;en liten språklig avvikelse utformats i enlighet med lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagande m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § En kommunal nämnds beslut i ärenden om tillstånd enligt denna lag&lt;br&gt;får överklagas hos länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens beslut får överklagas hos kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafen får ett tillståndsbeslut överklagas genom förvaltnings-&lt;br&gt;besvär hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut får överklagas hos kammar-&lt;br&gt;rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen anges inte hur kommunens beslut att införa ett tillståndskrav får&lt;br&gt;överklagas. Sådana beslut överklagas därför genom kommunalbesvär (se 7&lt;br&gt;kap. kommunallagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Beslut i ärenden om tillstånd skall gälla omedelbart, om inte något&lt;br&gt;annat föreskrivs i samband med beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 11 § tredje stycket lagen om tillfällig handel.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ikraftträdande och övergångsbestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. 'Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991, då lagen (1975:985) om&lt;br&gt;tillfällig handel skall upphöra att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Sådana tillstånd för försäljning av kläder, skor eller livsmedel som har&lt;br&gt;meddelats enligt den upphävda lagen gäller fortfarande. I fråga om sådana&lt;br&gt;tillstånd skall föreskrifterna i den lagen tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jfr lagrådsremissens lagförslag 2, som innehåller en övergångsbestäm- Prop. 1990/91: 17&lt;br&gt;melse beträffande försäljning av kläder eller skor. Som lagrådet anmärkt&lt;br&gt;kan tillstånd i vissa fall ha meddelats även beträffande livsmedel (jfr 3 §&lt;br&gt;sista stycket lagen om tillfällig handel). Det gäller närmare bestämt till-&lt;br&gt;stånd för här i riket bosatta utomnordiska medborgare utan permanent&lt;br&gt;uppehållstillstånd att driva tillfällig handel med livsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har emellertid ifrågasatt behovet av en övergångsbestämmelse&lt;br&gt;överhuvudtaget. Lagrådet hänvisar därvid till att enligt förslaget i lagråds-&lt;br&gt;remissen det under alla omständigheter kommer att förflyta viss tid efter&lt;br&gt;ikraftträdandet innan något tillståndskrav enligt den nya lagen införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns inget underlag för att närmare bedöma behovet av en över-&lt;br&gt;gångsbestämmelse för tillstånd av de slag som här är i fråga. Det torde dock&lt;br&gt;inte kunna uteslutas att vissa tillstånd som meddelats enligt den äldre lagen&lt;br&gt;fortfarande gäller när tillståndskrav enligt den nya lagen införs. I punkten 2&lt;br&gt;har därför en övergångsbestämmelse tagits med, som innebär att sådana&lt;br&gt;tillstånd fortsätter att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.2. Förslagen till lag om upphävande av kungörelsen&lt;br&gt;(1941:206) med vissa bestämmelser angående marknader&lt;br&gt;och lag om ändring i allmänna ordningsstadgan (1956: 617).&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergångsbestämmelsen till förslaget till lag om ändring i allmänna&lt;br&gt;ordningsstadgan har tillkommit på förslag av lagrådet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 Hemställan&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen&lt;br&gt;föreslår riksdagen att anta förslagen till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om tillfällig försäljning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om upphävande av kungörelsen (1941:206) med vissa be-&lt;br&gt;stämmelser angående marknader samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i allmänna ordningsstadgan (1956:617).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7 Beslut&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att&lt;br&gt;genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden&lt;br&gt;har lagt fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 17&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Sammanfattning av betänkandet (SOU 1988:46)&lt;br&gt;Tillfällig handel.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Utredningens uppgift har varit att mot bakgrunden av en allmän översyn&lt;br&gt;av den tillfälliga handeln lägga fram förslag till en ny lagstiftning på&lt;br&gt;området. Uppdraget har omfattat inte bara den i den gällande lagstift-&lt;br&gt;ningen reglerade tillfälliga handeln — försäljning i tillfälligt hyrda lokaler,&lt;br&gt;kringföring och viss utomhusförsäljning — utan även närliggande försälj-&lt;br&gt;ningsformer som torg- och marknadshandel, mässor m. m. Uppdraget har&lt;br&gt;även omfattat livsmedelsområdet som nu faller utanför regleringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsaknad av något egentligt faktaunderlag som kan belysa den tillfäl-&lt;br&gt;liga handelns omfattning, struktur och funktioner har det varit nödvändigt&lt;br&gt;att göra en tämligen omfattande kartläggning för att få fram en bild av de&lt;br&gt;faktiska förhållandena. Därutöver har ett allmänt samråd skett med olika&lt;br&gt;myndigheter — främst konsumentverket — och organisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande regleringen har varit mycket restriktiv. Det tillstånd av&lt;br&gt;länsstyrelsen som krävs har i princip endast lämnats om den tillfälliga&lt;br&gt;handeln ansetts täcka ett behov hos konsumenterna som inte annars kan&lt;br&gt;tillgodoses på orten. Denna ordning ter sig numera problematisk från flera&lt;br&gt;synpunkter. Lagens konstruktion har gjort den svårtolkad och av-&lt;br&gt;gränsningen av det reglerade området har framstått som i viss mån god-&lt;br&gt;tycklig. Den prövning som har gjorts har varit mycket schablonartad och&lt;br&gt;inte innefattat någon egentlig avvägning mellan olika distributionsformer.&lt;br&gt;Tillståndsförfarandet har i många fall också framstått som onödigt kom-&lt;br&gt;plicerat. Utredningen har för sin del kommit till den slutsatsen att en ny&lt;br&gt;lagstiftning bör konstrueras från nya utgångspunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En framtida reglering av den tillfälliga handeln bör enligt utredningens&lt;br&gt;mening utgå från konsumenternas intresse av tillgång till en god kommer-&lt;br&gt;siell service. 1 anslutning till de av riksdagen antagna riktlinjerna för&lt;br&gt;konsumentpolitiken bör då ingripanden i marknadsfunktionerna göras&lt;br&gt;först när varuförsörjningen utsätts för störningar genom konkurrens från&lt;br&gt;tillfällig handel. Vad det här kan bli fråga om är i huvudsak att trygga&lt;br&gt;tillgången till närservice med basvaror som livsmedel, kläder och skor på&lt;br&gt;orter med ett glest butiksnät. Utredningens förslag innebär att de kommu-&lt;br&gt;ner som finner sig ha problem med varuförsörjningen kan ta initiativ till att&lt;br&gt;krav på tillstånd till tillfällig försäljning med de berörda varorna införs i&lt;br&gt;kommunen. Regleringen föreslås bli begränsad till försäljning som sker i&lt;br&gt;tillfälligt hyrda lokaler eller genom kringföring från fordon. Företagare&lt;br&gt;med fast driftställe i kommunen kommer inte att beröras av regleringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om tillståndskrav skall fattas av länsstyrelsen. Tillståndspröv-&lt;br&gt;ningen i de enskilda fallen görs sedan av kommunen. Tillstånd skall&lt;br&gt;lämnas, om den tillfälliga försäljningen inte kan väntas störa varuförsörj-&lt;br&gt;ningen så att tillgången till en tillfredsställande butiksservice med de&lt;br&gt;berörda varorna sätts i fara. Genom att regleringen begränsas till kommu-&lt;br&gt;ner som har problem med försörjningen med basvaror och tillståndspröv-&lt;br&gt;ningen överförs till lokala organ anser utredningen att den administrativa&lt;br&gt;omgången reduceras till ett minimum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget innebär en betydande avreglering och förenkling jämfört med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vad som gäller nu, även om försäljning av livsmedel förs in under regle-&lt;br&gt;ringen. Utomhusförsäljning kommer i fortsättning endast att regleras från&lt;br&gt;ordningssynpunkt och befrias från den dubbla tillståndsprövning som nu&lt;br&gt;sker i många fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den reglering som nu föreslås till skydd för konsumenternas varuförsörj-&lt;br&gt;ning omfattar inte torg- och marknadshandeln. Kommunerna får liksom&lt;br&gt;hittills bedöma behovet av torghandel. Beträffande marknaderna föreslås&lt;br&gt;viss förenklingar genom att dessa endast skall bedömas av polismyndighe-&lt;br&gt;ten efter samråd med kommunen enligt de regler som gäller för offentliga&lt;br&gt;tillställningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa åtgärder som underlättar identifiering av företag inom den tillfäl-&lt;br&gt;liga handeln, bl.a. för reklamation, föreslås också.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det här framlagda förslaget till en ny reglering av den tillfälliga handeln&lt;br&gt;har uppenbarligen en begränsad räckvidd. Man kan därför hysa en viss&lt;br&gt;tvekan om behovet av åtgärder på området. Utredningen har ändå ansett&lt;br&gt;det vara befogat att ge de kommuner som har problem med varuförsörj-&lt;br&gt;ningen möjlighet att kunna ingripa. Det kan också vara av värde att ha en&lt;br&gt;viss åtgärdsberedskap inför framtida förändringar inom varudistributio-&lt;br&gt;nen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Lagförslag i betänkandet (SOU 1988:46)&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Tillfällig handel&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;1 Förslag till&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Lag om viss tillfällig försäljning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Regeringen får, om det behövs med hänsyn till varuförsörjningen i en&lt;br&gt;kommun, på framställning av kommunen föreskriva att försäljning som&lt;br&gt;avses i denna lag får bedrivas endast efter särskilt tillstånd av kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får överlåta åt länsstyrelsen att meddela föreskrift enligt&lt;br&gt;första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Lagen gäller yrkesmässig försäljning från näringsidkare till konsu-&lt;br&gt;ment av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. livsmedel, som inte är avsedda för förtäring på stället, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. kläder och skor, om försäljningen sker i former som anges i 3 § och&lt;br&gt;näringsidkaren inte stadigvarande bedriver verksamhet från ett fast&lt;br&gt;tillverknings- eller försäljningsställe i kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Lagen gäller försäljning som sker&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. i en lokal eller annat liknande utrymme som näringsidkaren utnyttjar&lt;br&gt;vid enstaka tillfällen eller for en kortare tid, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. från ett fordon som huvudsakligen är inrättat for försäljning eller&lt;br&gt;transport av varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Utanför lagen faller försäljning som sker&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. i lokaler där försäljning bedrivs stadigvarande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. från fordon som har ställts upp efter tillstånd enligt 2 § allmänna&lt;br&gt;ordningsstadgan (1956:617) eller på salutorg och liknande plats som kom-&lt;br&gt;munen har upplåtit till allmän försäljningsplats, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. vid offentliga tillställningar som avses i allmänna ordningsstadgan&lt;br&gt;(1956:617) eller vid allmänna sammankomster som avses i lagen&lt;br&gt;(1956:618) om allmänna sammankomster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Föreskrift enligt 1 § kan begränsas till att avse antingen livsmedel&lt;br&gt;eller kläder och skor. Föreskriften kan också begränsas till att avse någon&lt;br&gt;av de former av försäljning som anges i 3 § 1 eller 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Begreppet livsmedel har i denna lag samma betydelse som i livsme-&lt;br&gt;delslagen (1971:511).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med kläder avses varor som är att hänföra till 61 eller 62 kap. tulltaxe-&lt;br&gt;lagen (1987:1068) och med skor varor som är att hänföra till 64 kap.&lt;br&gt;samma lag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Prövning av tillståndsärenden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;7 § Frågor om tillstånd prövas av den kommunala nämnd som kommu-&lt;br&gt;nen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Tillstånd skall lämnas, om försäljningen inte kan väntas störa varu-&lt;br&gt;försörjningen på ett sådant sätt att tillgången till en tillfredsställande&lt;br&gt;service med de berörda varorna sätts i fara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Tillstånd skall meddelas för ett bestämt tillfälle eller för en viss tid,&lt;br&gt;högst tre år. Ett tillstånd får förenas med villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Tillstånd får återkallas, om villkor som har ställts upp med stöd av&lt;br&gt;9 § inte iakttas i något väsentligt avseende.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ansvar m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;11 § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bedriver försäljning som&lt;br&gt;avses i denna lag utan behövligt tillstånd eller bryter mot villkor som har&lt;br&gt;ställts upp med stöd av 9 § döms till böter. Till samma straff döms den som&lt;br&gt;för annans räkning bedriver sådan olovlig försäljning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ringa fall döms inte till ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Varor som någon bjuder ut till försäljning utan behövligt tillstånd&lt;br&gt;enligt denna lag skall förklaras förverkade, om det inte är uppenbart&lt;br&gt;oskäligt. I stället för varorna kan värdet av dem förklaras förverkat.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Överklagande m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;13 § Kommunens beslut i tillståndsärenden får överklagas hos länssty-&lt;br&gt;relsen. Länsstyrelsens beslut får överklagas hos kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om föreskrift som länsstyrelsen har meddelat med stöd av bemyn-&lt;br&gt;digande enligt 1 § får överklagas hos regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Beslut som meddelas i tillståndsärenden skall gälla omdelbart, om&lt;br&gt;inte annat bestäms.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den. Föreskrift enligt 1 § får meddelas utan&lt;br&gt;hinder av att lagen inte har trätt i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom lagen upphävs lagen (1975:985) om tillfällig handel. Tillstånd&lt;br&gt;som har meddelats enligt den äldre lagen och som avser försäljning av&lt;br&gt;kläder och skor gäller fortfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2 Förslag till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:17&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Lag om näringsidkares informationsskyldighet vid tillfällig Bilaga 2&lt;br&gt;försäljning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag gäller näringsidkares informationsskyldighet vid yrkes-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mässig försäljning av vara till konsument, om försäljningen sker&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. i en lokal eller annat liknande utrymme som näringsidkaren utnyttjar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vid enstaka tillfällen eller för en kortare tid,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. genom kringföring, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. från försäljningsstånd, fordon eller andra anordningar som ställs upp&lt;br&gt;utomhus.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen gäller dock inte vid utomhusförsäljning som en näringsidkare för&lt;br&gt;egen räkning ordnar på eller i omedelbar anslutning till sitt fasta&lt;br&gt;tillverknings- eller försäljningsställe.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Näringsidkare skall vid försäljning som avses i denna lag genom en&lt;br&gt;väl synlig skylt eller på annat liknande sätt lämna uppgift om registrerad&lt;br&gt;firma samt postadress och telefonnummer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Information som avses i 2 § skall vid försäljning av vara också&lt;br&gt;lämnas till konsumenten i skriftlig form. Understiger det pris som konsu-&lt;br&gt;menten sammanlagt skall betala 300 kronor, behöver någon skriftlig infor-&lt;br&gt;mation dock inte lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Vid försäljning på vilken hemförsäljningslagen (1981:1361) är till-&lt;br&gt;lämplig skall i stället för vad som i i 3 § sägs gälla vad som i den lagen&lt;br&gt;stadgas om informationsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Vad som i denna lag sägs om näringsidkare gäller även anställd hos&lt;br&gt;näringsidkare och annan som handlar på näringsidkares vägnar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet underlåter att lämna&lt;br&gt;information enligt 2 eller 3 § döms till böter, högst ettusen kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 ringa fall döms inte till ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 Förslag till&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 17&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lag om upphävande av kungörelsen (1941:206) med vissa&lt;br&gt;bestämmelser angående marknader&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att kungörelsen (1941:206) med vissa bestämmel-&lt;br&gt;ser angående marknader&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall upphöra att gälla vid utgången av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd som länsstyrelse har meddelat med stöd av kungörelsen och&lt;br&gt;som avser marknader som får hållas fram till utgången av år gäller fort-&lt;br&gt;farande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse av 1 § 1951:657&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4 Förslag till&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 17&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lag om ändring i allmänna ordningsstadgan (1956:617)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 9 och 12 §§ allmänna ordningsstadgan&lt;br&gt;(1956:617) skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med offentlig tillställning avses&lt;br&gt;tävling och uppvisning i sport och&lt;br&gt;idrott, danstillställning, cirkusföre-&lt;br&gt;ställning, tivoli- och marknadsnö-&lt;br&gt;jen, festtåg samt tillställning av an-&lt;br&gt;nat slag, som anordnas för allmän-&lt;br&gt;heten och som icke avses i lagen om&lt;br&gt;allmänna sammankomster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med offentlig tillställning avses&lt;br&gt;tävling och uppvisning i sport och&lt;br&gt;idrott, danstillställning, cirkusfö-&lt;br&gt;reställning, tivolinöjen, marknad,&lt;br&gt;mässa, festtåg samt tillställning av&lt;br&gt;annat slag, som anordnas för all-&lt;br&gt;mänheten och som icke avses i la-&lt;br&gt;gen om allmänna sammankomster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom offentlig skall anses jämväl tillställning, till vilken tillträde är&lt;br&gt;beroende av medlemskap i viss förening eller av inbjudning, därest tillställ-&lt;br&gt;ningen uppenbarligen utgör del av rörelse, som föreningen eller inbjudaren&lt;br&gt;driver uteslutande eller väsentligen för anordnande av dylika tillställ-&lt;br&gt;ningar, eller vilken eljest, såsom med avseende å omfattningen av den krets&lt;br&gt;som äger tillträde eller de villkor under vilka tillträde lämnas, är att&lt;br&gt;jämställa med tillställning till vilken allmänheten har tillträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentlig tillställning får inte anordnas på allmän plats utan tillstånd av&lt;br&gt;polismyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådant tillstånd fordras även i&lt;br&gt;annat fall för offentlig danstillställ-&lt;br&gt;ning, cirkusföreställning, tivoli- och&lt;br&gt;marknadsnöjen och därmed jäm-&lt;br&gt;förlig nöjestillställning samt tävling&lt;br&gt;och uppvisning i motorsport och&lt;br&gt;professionell brottning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådant tillstånd fordras även i&lt;br&gt;annat fall för offentlig danstillställ-&lt;br&gt;ning, cirkusföreställning, tivolinö-&lt;br&gt;jen och därmed jämförlig nöjestill-&lt;br&gt;ställning, utomhusmarknad samt&lt;br&gt;tävling och uppvisning i motor-&lt;br&gt;sport och professionell brottning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det kan ske utan fara för ordning och säkerhet, får polismyndigheten&lt;br&gt;befria en sammanslutning eller annan anordnare från skyldigheten att söka&lt;br&gt;tillstånd enligt andra stycket beträffande tillställningar av ett visst slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1982:344&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1982:344&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5 Förslag till&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 § handelsregisterlagen (1974: 157) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I handelsregister införes enskild&lt;br&gt;näringsidkare och handelsbolag&lt;br&gt;samt ideell förening eller stiftelse&lt;br&gt;som idkar näring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handelsbolag skall söka re-&lt;br&gt;gistrering, innan bolaget börjar sin&lt;br&gt;verksamhet. Detsamma gäller en-&lt;br&gt;skild näringsidkare, ideell förening&lt;br&gt;och stiftelse som skulle ha varit&lt;br&gt;bokföringsskyldig enligt bokfö-&lt;br&gt;ringslagen (1929:117), om denna&lt;br&gt;gällt även efter utgången av år 1976.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enkelt bolag får införas i han-&lt;br&gt;delsregister i den ordning som före-&lt;br&gt;skrives för handelsbolag. Vad i&lt;br&gt;denna lag sägs om handelsbolag gäl-&lt;br&gt;ler även i fråga om sålunda registre-&lt;br&gt;rat bolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I handelsregister införs enskild&lt;br&gt;näringsidkare och handelsbolag&lt;br&gt;samt ideell förening eller stiftelse&lt;br&gt;som idkar näring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handelsbolag skall söka re-&lt;br&gt;gistrering, innan bolaget börjar sin&lt;br&gt;verksamhet. Detsamma gäller en-&lt;br&gt;skild näringsidkare, ideell förening&lt;br&gt;och stiftelse som skulle ha varit&lt;br&gt;bokföringsskyldig enligt bokfö-&lt;br&gt;ringslagen (1929:117), om denna&lt;br&gt;gällt även efter utgången av år 1976.&lt;br&gt;Den som yrkesmässigt driver handel&lt;br&gt;med varor skall dock alltid söka re-&lt;br&gt;gistrering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enkelt bolag får införas i handels-&lt;br&gt;register i den ordning som före-&lt;br&gt;skrivs för handelsbolag. Vad som i&lt;br&gt;denna lag sägs om handelsbolag gäl-&lt;br&gt;ler även i fråga om sålunda registre-&lt;br&gt;rat bolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1976:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 17&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förteckning över de remissinstanser som har yttrat sig över Prop. 1990/91:17&lt;br&gt;betänkandet (SOU 1988:46) Tillfällig handel &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 3&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av&lt;br&gt;Göta hovrätt,&lt;br&gt;kammarrätten i Stockholm,&lt;br&gt;kommerskollegium,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms handelskammare,&lt;br&gt;Sydsvenska handelskammaren,&lt;br&gt;riksskatteverket,&lt;br&gt;statens livsmedelsverk,&lt;br&gt;länsstyrelsen i Stockholms län,&lt;br&gt;länsstyrelsen i Jönköpings län,&lt;br&gt;länsstyrelsen i Kronobergs län,&lt;br&gt;länsstyrelsen i Skaraborgs län,&lt;br&gt;länsstyrelsen i Västerbottens län,&lt;br&gt;länsstyrelsen i Norrbottens län,&lt;br&gt;länsstyrelsernas organisationsnämnd,&lt;br&gt;rikspolisstyrelsen,&lt;br&gt;polismyndigheten i Stockholm,&lt;br&gt;polismyndigheten i Uppsala,&lt;br&gt;polismyndigheten i Mjölby,&lt;br&gt;polismyndigheten i Malmö,&lt;br&gt;polismyndigheten i Göteborg,&lt;br&gt;näringsfrihetsombudsmannen (NO),&lt;br&gt;statens pris- och konkurrensverk (SPK),&lt;br&gt;konsumentverket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska handelskammarforbundet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jönköpings kommun,&lt;br&gt;Nässjö kommun,&lt;br&gt;Skellefteå kommun,&lt;br&gt;Storumans kommun,&lt;br&gt;konsumentnämnden i Motala kommun,&lt;br&gt;Svenska kommunförbundet,&lt;br&gt;Grossistförbundet svensk handel,&lt;br&gt;Sveriges köpmannaförbund,&lt;br&gt;Småföretagens riksorganisation,&lt;br&gt;Kooperativa förbundet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentvägledarnas förening,&lt;br&gt;Borlänge köpmannaförening,&lt;br&gt;Sveriges livsmedelshandlareförbund,&lt;br&gt;Sveriges möbelhandlares riksförbund,&lt;br&gt;Sveriges pälshandlares riksförening,&lt;br&gt;Sveriges skohandlarförbund,&lt;br&gt;Sveriges textilhandlareförbund,&lt;br&gt;Handelsanställdas förbund,&lt;br&gt;Folkets husföreningarnas riksorganisation,&lt;br&gt;Riksförbundet kiosk &amp;amp; gatukök (KIGA),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges företagareförbund,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Torg- och marknadshandlamas ekonomiska riksförening&lt;br&gt;(TOMER) samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trädgårdsnäringens riksförbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådsremissens lagförslag &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sup&gt;Pr&lt;/sup&gt;°P- 1990/91:17&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;1 Förslag till&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Lag om näringsidkares informationsskyldighet vid tillfällig&lt;br&gt;försäljning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagens tillämpningsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag gäller när en näringsidkare yrkesmässigt säljer varor till&lt;br&gt;konsumenter, om försäljningen sker&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i en lokal eller ett liknande utrymme som näringsidkaren utnyttjar vid&lt;br&gt;enstaka tillfällen eller för en kortare tid,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— från försäljningsstånd, fordon eller andra anordningar som har ställts&lt;br&gt;upp utomhus, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— annars på något annat sätt än från ett fast tillverknings- eller försälj-&lt;br&gt;ningsställe.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen gäller dock inte vid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— sådan försäljning utomhus som en näringsidkare för egen räkning&lt;br&gt;ordnar på eller i omedelbar anslutning till sitt fasta tillverknings- eller&lt;br&gt;försäljningsställe, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— sådan försäljning som omfattas av hemförsäljningslagen (1981:1361).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Vad som i denna lag sägs om en näringsidkare skall tillämpas också&lt;br&gt;på den som är anställd hos näringsidkaren och på någon annan som säljer&lt;br&gt;varor för näringsidkarens räkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Informationsskyldighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Vid försäljningen skall näringsidkaren genom en väl synlig skylt eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på något annat verksamt sätt upplysa om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— sitt namn,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— sin postadress och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— sitt telefonnummer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det pris som konsumenten sammanlagt skall betala överstiger 300&lt;br&gt;kronor, skall informationen dessutom lämnas skriftligen till konsumenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straff&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot bestämmelserna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i 3 § skall dömas till böter, högst ettusen kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ringa fall skall inte dömas till ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2 Förslag till&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Lag om viss tillfällig försäljning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagens tillämpningsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag gäller när en näringsidkare yrkesmässigt till konsumenter&lt;br&gt;säljer kläder eller skor eller sådana livsmedel som inte är avsedda för&lt;br&gt;förtäring på stället, om försäljningen sker&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i en lokal eller ett liknande utrymme som näringsidkaren utnyttjar vid&lt;br&gt;enstaka tillfällen eller för en kortare tid, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— från ett fordon som huvudsakligen är inrättat för försäljning eller&lt;br&gt;transport av varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen gäller dock inte vid försäljning som sker&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i lokaler där försäljning bedrivs stadigvarande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— från fordon som har ställts upp efter tillstånd enligt 2 § allmänna&lt;br&gt;ordningsstadgan (1956:617) eller på ett salutorg och någon liknande&lt;br&gt;plats som kommunen har upplåtit till allmän försäljningsplats, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— vid offentliga tillställningar som avses i allmänna ordningsstadgan&lt;br&gt;eller vid allmänna sammankomster som avses i lagen (1956:618) om&lt;br&gt;allmänna sammankomster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Definitioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § I denna lag avses med&lt;br&gt;livsmedel: varor som avses i 1 § 1 livsmedelslagen (1971:511),&lt;br&gt;kläder: varor som avses i 61 eller 62 kap. tulltaxelagen (1987: 1068),&lt;br&gt;skor: varor som avses i 64 kap. tulltaxelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter om tillstånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Om det behövs med hänsyn till varuförsörjningen i ett område, får&lt;br&gt;regeringen föreskriva att försäljning som avses i denna lag får ske i området&lt;br&gt;bara efter särskilt tillstånd av den kommun där området ligger. Regeringen&lt;br&gt;får överlåta åt en kommun att meddela sådana föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter som avses i första stycket får begränsas till någon av de&lt;br&gt;varor och försäljningsformer som anges i 1 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Frågor om tillstånd prövas av den kommunala nämnd som kommun-&lt;br&gt;fullmäktige bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Tillstånd ges för ett bestämt tillfälle eller för en viss tid, högst tre år.&lt;br&gt;Ett tillstånd får förenas med villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Ett tillstånd får återkallas, om innehavaren i något väsentligt avse-&lt;br&gt;ende har åsidosatt en föreskrift i denna lag eller en föreskrift eller ett villkor&lt;br&gt;som har meddelats med stöd av lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Den kommunala nämnd som avses i 4 § skall utfärda bevis om&lt;br&gt;meddelat tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndsbeviset i original eller kopia skall foras med vid försäljningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straff&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Till böter skall den dömas som uppsåtligen eller av oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. bedriver försäljning utan föreskrivet tillstånd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. bryter mot villkor som har ställts upp med stöd av 5 § andra stycket.&lt;br&gt;I ringa fall skall inte dömas till ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Näringsidkaren ansvarar för sådan gärning som avses i 8 §, om den&lt;br&gt;har begåtts i hans rörelse och han har haft eller borde ha haft vetskap om&lt;br&gt;gärningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagande m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § En kommunal nämnds beslut i ärenden om tillstånd enligt denna lag&lt;br&gt;får överklagas hos länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens beslut får överklagas hos kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Beslut i ärenden om tillstånd skall gälla omedelbart, om inte något&lt;br&gt;annat föreskrivs i samband med beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991, då lagen (1975:985) om&lt;br&gt;tillfällig handel skall upphöra att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Sådana tillstånd för försäljning av kläder eller skor som har meddelats&lt;br&gt;enligt den upphävda lagen gäller fortfarande. I fråga om sådana tillstånd&lt;br&gt;skall föreskrifterna i den lagen tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 Förslag till&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 17&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lag om upphävande av kungörelsen (1941:206) med vissa&lt;br&gt;bestämmelser angående marknader&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att kungörelsen (1941:206) med vissa bestämmel-&lt;br&gt;ser angående marknader skall upphöra att gälla vid utgången av 1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådana tillstånd som har meddelats med stöd av kungörelsen och som&lt;br&gt;avser marknader som får hållas fram till utgången av år 1991 gäller&lt;br&gt;fortfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4 Förslag till&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Lag om ändring i allmänna ordningsstadgan (1956:617)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 9 och 12 §§ allmänna ordningsstadgan&lt;br&gt;(1956:617) skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med offentlig tillställning avses&lt;br&gt;tävling och uppvisning i sport och&lt;br&gt;idrott, danstillställning, cirkusföre-&lt;br&gt;ställning, tivoli- och marknadsnö-&lt;br&gt;jen, festtåg samt tillställning av an-&lt;br&gt;nat slag, som anordnas för allmän-&lt;br&gt;heten och som icke avses i lagen om&lt;br&gt;allmänna sammankomster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med offentlig tillställning avses&lt;br&gt;tävling och uppvisning i sport och&lt;br&gt;idrott, danstillställning, cirkusföre-&lt;br&gt;ställning, tivolinöjen, festtåg, mark-&lt;br&gt;nad och mässa samt tillställning av&lt;br&gt;annat slag, som anordnas för all-&lt;br&gt;mänheten och som inte avses i la-&lt;br&gt;gen (1956:618) om allmänna sam-&lt;br&gt;mankomster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom offentlig skall anses jämväl tillställning, till vilken tillträde är&lt;br&gt;beroende av medlemsskap i viss förening eller av inbjudning, därest&lt;br&gt;tillställningen uppenbarligen utgör del av rörelse, som föreningen eller&lt;br&gt;inbjudaren driver uteslutande eller väsentligen for anordnande av dylika&lt;br&gt;tillställningar, eller vilken eljest, såsom med avseende å omfattningen av&lt;br&gt;den krets som äger tillträde eller de villkor under vilka tillträde lämnas, är&lt;br&gt;att jämställa med tillställning till vilken allmänheten har tillträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentlig tillställning får inte anordnas på allmän plats utan tillstånd av&lt;br&gt;polismyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådant tillstånd fordras även i&lt;br&gt;annat fall för offentlig danstillställ-&lt;br&gt;ning, cirkusföreställning, tivoli- och&lt;br&gt;marknadsnöjen och därmed jäm-&lt;br&gt;förlig nöjestillställning samt tävling&lt;br&gt;och uppvisning i motorsport och&lt;br&gt;professionell brottning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådant tillstånd fordras även i&lt;br&gt;annat fall för offentlig danstillställ-&lt;br&gt;ning, cirkusföreställning, tivolinö-&lt;br&gt;jen och därmed jämförlig nöjestill-&lt;br&gt;ställning, utomhusmarknad samt&lt;br&gt;tävling och uppvisning i motor-&lt;br&gt;sport och professionell brottning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det kan ske utan fara för ordning och säkerhet, får polismyndighe-&lt;br&gt;ten befria en sammanslutning eller annan anordnare från skyldigheten att&lt;br&gt;söka tillstånd enligt andra stycket beträffande tillställningar av ett visst&lt;br&gt;slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1982: 344.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1982: 344.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LAGRÅDET&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1990-05-17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: justitierådet Böret Palm, regeringsrådet Sigvard Berglöf, justi-&lt;br&gt;tierådet Lars K Beckman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 5 april 1990 har regeringen&lt;br&gt;på hemställan av statsrådet Margot Wallström beslutat inhämta lagrådets&lt;br&gt;yttrande över förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om näringsidkares informationsskyldighet vid tillfällig försäljning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om viss tillfällig försäljning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om upphävande av kungörelsen (1941:206) med vissa bestämmel-&lt;br&gt;ser angående marknader samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i allmänna ordningsstadgan (1956:617).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Lars&lt;br&gt;Schuer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna lagstiftningen innebär en avreglering så att i princip allt&lt;br&gt;tillståndskrav i fråga om s.k. tillfällig handel avskaffas utom det som&lt;br&gt;behövs från ordningssynpunkt. Den möjlighet att införa krav på tillstånd&lt;br&gt;för vissa områden som föreslås är starkt begränsad beträffande såväl&lt;br&gt;varuslag som försäljningsformer och får inte förestavas av andra skäl än&lt;br&gt;konsumenternas långsiktiga intresse av tillgång till en god kommersiell&lt;br&gt;service. Intresset av att underlätta det allmännas kontroll av dessa försälj-&lt;br&gt;ningsformer från exempelvis skatte- eller brottssynpunkt får alltså inte&lt;br&gt;inverka när frågan om att införa ett tillståndskrav övervägs. Det kan&lt;br&gt;anmärkas att utredningens förslag innebar en skyldighet för alla som&lt;br&gt;yrkesmässigt handlar med varor att låta registrera sig i handelsregistret.&lt;br&gt;Det har upplysts vid föredragningen inför lagrådet att det varit ofrånkom-&lt;br&gt;ligt att frångå utredningsförslaget i den delen med hänsyn till rådande&lt;br&gt;belastning av handelsregistret. Statskontoret har numera fått regeringens&lt;br&gt;uppdrag att överse formerna för registrering i handelsregistret. Frågan om&lt;br&gt;registrering torde alltså kunna övervägas på nytt i samband med den&lt;br&gt;utvärdering av lagstiftningen som avses ske efter ca tre år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagrådets mening är det oegentligt att dela upp bestämmelserna&lt;br&gt;om informationsskyldighet och tillståndsreglerna på två skilda lagar. Att&lt;br&gt;reglerna om tillstånd skall ha en mer begränsad räckvidd än reglerna om&lt;br&gt;informationsskyldighet är inte ett bärande skäl. Det finns också anledning&lt;br&gt;att ange tillämpningsområdet för de båda lagrummen på samma sätt.&lt;br&gt;Lagregleringen kommer därmed att innefatta att försäljningsformer som&lt;br&gt;inte anges i 1 § förslaget till lag om viss tillfällig försäljning inte skall&lt;br&gt;komma i fråga för tillståndskrav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar i det följande ett fullständigt förslag till en lagtext&lt;br&gt;gemensam för de båda lagförslag som i remissen betecknats lag om närings-&lt;br&gt;idkares informationsskyldighet vid tillfällig försäljning och lag om viss&lt;br&gt;tillfällig försäljning (se Bilaga). Lagens rubrik kan inskränkas till ”Lag om&lt;br&gt;tillfällig försäljning”. De synpunkter lagrådet har att anföra till de enskilda&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;paragraferna redovisas i det följande under de paragrafnummer som upp- Prop. 1990/91:17&lt;br&gt;tagits i lagrådsremissen. Utöver ändringar som framgår av den redogörel- Bilaga 5&lt;br&gt;sen föreslås några redaktionella ändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om näringsidkares informationsskyldighet vid tillfällig&lt;br&gt;försäljning (förslag nr 1) och förslaget till lag om viss tillfällig försäljning&lt;br&gt;(förslag nr 2)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § i förslag nr 1 och 1 § i förslag nr 2 (1 § i lagrådets förslag)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet vill först lämna några synpunkter på begreppet näringsidkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt specialmotiveringen till 1 § förslag nr 1 skall begreppet närings-&lt;br&gt;idkare ha samma vidsträckta betydelse som i annan konsumenträttslig&lt;br&gt;lagstiftning. För tolkning av begreppet hänvisas till forarbetena till mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen (prop. 1970: 57 s. 90; jfr även prop. 1984/85:110 s. 141&lt;br&gt;och prop. 1989/90:89 s. 60). Med näringsidkare avses således varje fysisk&lt;br&gt;eller juridisk person som driver verksamhet av ekonomisk natur och av&lt;br&gt;sådan karaktär att den kan betecknas som yrkesmässig. Det är emellertid&lt;br&gt;inte någon förutsättning att verksamheten drivs i vinstsyfte eller i någon&lt;br&gt;privaträttslig form. Detta innebär att även statliga och kommunala organ&lt;br&gt;som bedriver verksamhet av ekonomisk natur skall anses som näringsid-&lt;br&gt;kare. I prop. 1984/85:110 s. 141 anges som exempel på sådana organ de&lt;br&gt;affärsdrivande verken. Det torde emellertid ligga i sakens natur att statliga&lt;br&gt;och kommunala organ endast undantagsvis kan tänkas bedriva tillfällig&lt;br&gt;försäljning. Den traditionellt godtagna tolkningen av begreppet näringsid-&lt;br&gt;kare skall alltså gälla även här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet vill peka på att i förslaget till reformerad inkomst- och företags-&lt;br&gt;beskattning (prop. 1989/90:110) det i beskattningsrätten tas in ett nytt&lt;br&gt;inkomstslag, näringsverksamhet, och att det föreslås att begreppet närings-&lt;br&gt;idkare införs i skattelagstiftningen (se förslaget till 21 resp. 22 § kommu-&lt;br&gt;nalskattelagen). Förarbetena till dessa bestämmelser ger anledning att anta&lt;br&gt;att det inte kommer att råda full överensstämmelse mellan begreppet&lt;br&gt;näringsidkare i konsumentlagstiftningen och skattelagstiftningen. Det&lt;br&gt;torde således inte i alla situationer vara möjligt att vid bedömningen av om&lt;br&gt;en person skall anses som näringsidkare i konsumentsammanhang hämta&lt;br&gt;ledning i ställningstagandet vid beskattningen och vice versa. Enligt lagrå-&lt;br&gt;dets mening torde dessa eventuella skiljaktigheter i begreppet näringsid-&lt;br&gt;kare inte komma att ge upphov till komplikationer vid utnyttjande av&lt;br&gt;begreppet i de olika sammanhangen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De försäljningsformer som anges i 1 § i förslag nr 1 — och som enligt&lt;br&gt;lagrådet bör utgöra tillämpningsområdet för båda lagarna — kan med&lt;br&gt;fördel anges kortfattat så som framgår av lagrådets förslag. Genom att&lt;br&gt;ordet ”stadigvarande” läggs till undviks missförståndet att återkommande&lt;br&gt;tillfälliga försäljningar från ett och samma ”fasta” ställe skulle vara undan-&lt;br&gt;tagna från tillämpningsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om uttrycket ”kortare tid” har i specialmotiveringen till 1 § i förslag nr&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 angetts att det bör tolkas på liknande sätt som ”tillfälligt begagnat” i&lt;br&gt;lagen om tillfällig handel. Ytterligare sägs emellertid bl. a. att försäljning&lt;br&gt;som pågår på normala arbetstider ”under ett par månaders tid” i vart fall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bör falla utanför lagen. Uttalandet synes vara hämtat ur motiven till lagen &amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om tillfällig handel men har omformulerats på ett sätt som inte är utan &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betydelse. I motivuttalandet sades nämligen att om försäljningen sker&lt;br&gt;under sedvanlig affärstid ”under några månaders tid” detta torde tala för&lt;br&gt;att försäljningsstället bör anses som fast Lagrådet vill framhålla att en&lt;br&gt;försäljning som förläggs exempelvis enbart till tiden mitten av juni till&lt;br&gt;mitten av augusti i en skärgårdskommun kan rycka undan grunden för en&lt;br&gt;butik som förser den fasta befolkningen med varor under resten av året.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttrycket ”i lokaler där försäljning bedrivs stadigvarande” i 1 § andra&lt;br&gt;stycket av förslag nr 2 skall enligt specialmotiveringen innefatta att det inte&lt;br&gt;skall krävas tillstånd för den som tillfälligt hyr ett utrymme på en stormark-&lt;br&gt;nad eller liknande för att sälja varor. Lagrådet har i sitt förslag angett detta&lt;br&gt;tydligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § i förslag nr 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt denna bestämmelse skall vad som i lagen sägs om näringsidkare&lt;br&gt;tillämpas också på den som är anställd hos näringsidkaren och på annan&lt;br&gt;som säljer varor för näringsidkarens räkning. När det i lagen talas om&lt;br&gt;försäljning av näringsidkare måste emellertid utan särskilt förtydligande&lt;br&gt;också fallet att själva försäljningen handhas av någon annan än näringsid-&lt;br&gt;karen omfattas. 2 § kan därför utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § i förslag nr 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(2 § i lagrådets förslag)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om 2 § i förslag nr 1 behålls, innebär 3 § efter sin lydelse att, när en&lt;br&gt;anställd eller annan har hand om försäljningen det är dennes förhållanden&lt;br&gt;informationen skall avse. Under alla omständigheter bör lagtexten formu-&lt;br&gt;leras om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I specialmotiveringen sägs att den skriftliga information som anges i&lt;br&gt;andra stycket skall kunna göra informationen i första stycket obehövlig.&lt;br&gt;Om detta är avsikten måste ordet ”dessutom” strykas. Lagrådet ifrågasät-&lt;br&gt;ter emellertid om inte de krav som ställts upp med den lydelse som&lt;br&gt;föreslagits är väl motiverade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § i förslag nr 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(5 § i lagrådets förslag)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som föredragande statsrådet funnit är det nödvändigt att definiera de&lt;br&gt;varor ett tillståndskrav skall kunna gälla. På grund av tulltaxelagens ut-&lt;br&gt;formning måste hänvisningarna dit bli något svårlästa. Lagrådet kan emel-&lt;br&gt;lertid inte finna något bättre alternativ än det föreslagna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § i förslag nr 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(3 § i lagrådets förslag)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagrådets mening står det klart utan att det behöver anges i lagtexten&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att föreskrifter om tillståndskrav kan begränsas till vissa av de varor resp. Prop. 1990/91:17&lt;br&gt;till vissa av de försäljningsformer som kan komma ifråga. Motivuttalan- Bilaga 5&lt;br&gt;dena i detta avseende ger en tillräcklig anvisning och andra stycket kan&lt;br&gt;utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § i förslag nr 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(6 och 7 §§ i lagrådets förslag)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 3 § i förslag nr 2 gäller som förutsättning för att föreskrifter om&lt;br&gt;tillståndskrav skall få meddelas att det behövs med hänsyn till varuförsörj-&lt;br&gt;ningen i ett område och det har utvecklats utförligt i motiven vilka&lt;br&gt;konkreta förhållanden som måste föreligga för att tillståndskrav skall få&lt;br&gt;införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller prövningen i de enskilda tillståndsärendena föreslog&lt;br&gt;utredningen en bestämmelse om att tillstånd skall lämnas, om försälj-&lt;br&gt;ningen inte kan väntas störa varuförsörjningen på ett sådant sätt att&lt;br&gt;tillgången till en tillfredsställande service med de berörda varorna sätts i&lt;br&gt;fara (se SOU 1988:46 s. 237). Det remitterade förslaget innehåller inte&lt;br&gt;någon motsvarande bestämmelse. Som skäl härför anförs (i specialmotive-&lt;br&gt;ringen till 4 § i förslag nr 2) att det är svårt att i lagtext ställa upp&lt;br&gt;preciserade regler för hur tillståndsprövningen skall ske samt att de huvud-&lt;br&gt;sakliga grunderna för tillståndsprövningen får anses framgå redan av&lt;br&gt;lagens förutsättningar för att tillståndskrav skall införas i ett område.&lt;br&gt;Lagrådet finner inte dessa skäl övertygande och förordar att lagen komplet-&lt;br&gt;teras med en bestämmelse i huvudsaklig överensstämmelse med utred-&lt;br&gt;ningsförslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § i förslag nr 1 samt 6-9 §§ i förslag nr 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(9-12 §§ i lagrådets förslag)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att inte utesluta fall när annan än innehavaren av tillståndet handhaft&lt;br&gt;försäljningen och i samband därmed väsentliga åligganden åsidosatts på ett&lt;br&gt;sätt som bör drabba tillståndshavaren föreslår lagrådet en omformulering&lt;br&gt;av 6 § i förslag nr 2 (9 § i lagrådets förslag).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt samma bestämmelse får ett tillstånd till försäljning återkallas bl.a.&lt;br&gt;om en föreskrift i lagen i något väsentligt avseende åsidosatts. Den före-&lt;br&gt;skrift som här avses kan inte vara någon annan än bestämmelsen i 7 §&lt;br&gt;andra stycket, enligt vilken tillståndsbeviset i original eller kopia skall föras&lt;br&gt;med vid försäljningen. Någon sanktion är emellertid inte kopplad till&lt;br&gt;denna bestämmelse, som enligt uttalande i remissprotokollet avses utgöra&lt;br&gt;en ren ordningsföreskrift. Det bör i och för sig vara möjligt att i grava fall&lt;br&gt;återkalla tillstånd, om näringsidkaren eller den som sköter försäljningen&lt;br&gt;nonchalerar skyldigheten att medföra tillståndsbeviset. Det kan emellertid&lt;br&gt;i sådana fall inte anses vara fråga om en ren ordningsförseelse. Eftersom ett&lt;br&gt;tillståndskrav för sådana försäljningar som det är fråga om knappast kan&lt;br&gt;kontrolleras, om inte föreskriften att medföra tillståndshandlingen följs,&lt;br&gt;kan det ifrågasättas om inte en straffsanktion motsvarande den nuvarande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i lagen om tillfällig handel (se 9 och 10 §§) är motiverad. Lagrådet har tagit&lt;br&gt;med en sådan straffbestämmelse i sitt lagförslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 4 § i förslag nr 1 skall den som uppsåtligen eller av oaktsamhet&lt;br&gt;underlåter att lämna information enligt 3 § i lagen dömas till penningbö-&lt;br&gt;ter, högst 1 000 kr. I ringa fall skall dock inte dömas till ansvar. Bestäm-&lt;br&gt;melsen innebär att penningbot kan ådömas den som direkt ombesörjer&lt;br&gt;försäljningen, oavsett om det är näringsidkaren, en anställd hos denne eller&lt;br&gt;annan som säljer för näringsidkarens räkning. Förslag nr 2 innehåller&lt;br&gt;straffbestämmelser i 8 §. Enligt lagrummet skall den dömas till böter som&lt;br&gt;uppsåtligen eller av oaktsamhet bedriver försäljning utan föreskrivet till-&lt;br&gt;stånd eller bryter mot villkor som har ställts upp med stöd av 5 § andra&lt;br&gt;stycket. I ringa fall skall inte heller här dömas till ansvar. Till dessa&lt;br&gt;bestämmelser har i 9 § i förslag nr 2 fogats en regel enligt vilken näringsid-&lt;br&gt;karen i vissa fall kan lagföras, även om han inte själv deltagit i själva&lt;br&gt;försäljningen. En sådan regel synes fylla en funktion även i fall som avses i&lt;br&gt;förslag nr 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergångsbestämmelserna till förslag nr 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt punkt 2 skall sådana tillstånd för försäljning av kläder eller skor&lt;br&gt;som har meddelats enligt den upphävda lagen (1975:985) om tillfällig&lt;br&gt;handel fortfarande gälla. Lagrådet vill först anmärka att tillstånd i vissa fall&lt;br&gt;kan ha meddelats även beträffande livsmedel (jfr 3 § sista stycket lagen om&lt;br&gt;tillfällig handel). Lagrådet ifrågasätter emellertid behovet av en övergångs-&lt;br&gt;bestämmelse överhuvudtaget med hänsyn till att enligt förslaget det under&lt;br&gt;alla omständigheter kommer att förflyta viss tid efter ikraftträdandet innan&lt;br&gt;något tillståndskrav enligt den nya lagen införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om upphävande av kungörelsen (1941:206) med vissa&lt;br&gt;bestämmelser angående marknader&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt det remitterade förslaget skall sådana tillstånd som har meddelats&lt;br&gt;med stöd av den upphävda kungörelsen och som avser marknader som får&lt;br&gt;hållas fram till utgången av år 1991 fortfarande gälla. Avsikten med&lt;br&gt;förslaget får antas vara att bestämmelserna om tillståndsplikt i 12 § all-&lt;br&gt;männa ordningsstadgan (1956:617) och om anmälningsplikt i 13 § samma&lt;br&gt;stadga inte skall tillämpas i den mån tillstånd enligt kungörelsen fortfa-&lt;br&gt;rande gäller. För att så skall bli fallet behövs en särskild övergångsbestäm-&lt;br&gt;melse till förslaget till lag om ändring i allmänna ordningsstadgan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i allmänna ordningsstadgan (1956:617)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad som anförts vid förslaget till lag om upphävande&lt;br&gt;av kungörelsen (1941:206) med vissa bestämmelser angående marknader&lt;br&gt;förordar lagrådet att förevarande förslag förses med en övergångsbestäm-&lt;br&gt;melse av följande lydelse:&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Bestämmelserna om tillståndsplikt i 12 § och om anmälningsplikt i 13 §&lt;br&gt;tillämpas inte i den mån tillstånd fortfarande gäller enligt den upphävda&lt;br&gt;kungörelsen (1941:206) med vissa bestämmelser angående marknader.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av lagrådet Prop. 1990/91:17&lt;br&gt;upprättat Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förslag till&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Lag om tillfällig försäljning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagens tillämpningsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag gäller när en näringsidkare yrkesmässigt säljer varor till&lt;br&gt;konsumenter i andra fall än vid försäljning som bedrivs stadigvarande från&lt;br&gt;ett fast tillverknings- eller försäljningsställe eller i omedelbar anslutning till&lt;br&gt;hans fasta tillverknings- eller försäljningsställe.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Informationsskyldighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Vid försäljning enligt denna lag skall genom en väl synlig skylt eller&lt;br&gt;på något annat verksamt sätt lämnas upplysning om näringsidkarens&lt;br&gt;namn, postadress och telefonnummer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det pris som konsumenten sammanlagt skall betala överstiger 300&lt;br&gt;kronor, skall informationen dessutom lämnas skriftligen till konsumenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna paragraf gäller inte vid sådan försäljning som omfattas av hemför-&lt;br&gt;säljningslagen (1981:1361).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter om tillståndskrav&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Om det behövs med hänsyn till varuförsörjningen i ett område, får&lt;br&gt;regeringen föreskriva att försäljning i området av kläder, skor eller sådana&lt;br&gt;livsmedel som inte är avsedda för förtäring på stället får ske bara efter&lt;br&gt;särskilt tillstånd av den kommun där området ligger. Sådana föreskrifter&lt;br&gt;skall begränsas på sätt som framgår av 4 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får överlåta åt kommunerna att meddela föreskrifter som avses&lt;br&gt;i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Föreskrifter enligt 3 § får meddelas endast i fråga om försäljning som&lt;br&gt;sker&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i en lokal eller ett liknande utrymme som näringsidkaren utnyttjar vid&lt;br&gt;enstaka tillfällen eller för en kortare tid, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— från ett fordon som huvudsakligen är inrättat för försäljning eller&lt;br&gt;transport av varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna får dock inte avse försäljning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— inom lokal där annan näringsidkare bedriver stadigvarande försälj-&lt;br&gt;ning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— från fordon som har ställts upp efter tillstånd enligt 2 § allmänna&lt;br&gt;ordningsstadgan (1956:617) eller på ett salutorg eller någon liknande&lt;br&gt;plats som kommunen har upplåtit till allmän försäljningsplats, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— vid offentliga tillställningar som avses i allmänna ordningsstadgan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller vid allmänna sammankomster som avses i lagen (1956:618) om Prop. 1990/91:17&lt;br&gt;allmänna sammankomster. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaea&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § I 3 § avses med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;livsmedel: varor som avses i 1 § 1 livsmedelslagen (1971:511),&lt;br&gt;kläder: varor som avses i 61 eller 62 kap. tulltaxelagen (1987:1068),&lt;br&gt;skor: varor som avses i 64 kap. tulltaxelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Frågor om tillstånd prövas av den kommunala nämnd som kommun-&lt;br&gt;fullmäktige bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Tillstånd skall lämnas, om försäljningen inte kan väntas medföra&lt;br&gt;någon störning av betydelse för varuförsörjningen inom området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Tillstånd ges för ett bestämt tillfälle eller för en viss tid, högst tre år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd får förenas med villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Ett tillstånd får återkallas, om en föreskrift i denna lag eller en&lt;br&gt;föreskrift eller ett villkor som har meddelats med stöd av lagen i något&lt;br&gt;väsentligt avseende har åsidosatts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Den kommunala nämnd som avses i 6 § skall utfärda bevis om&lt;br&gt;meddelat tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndsbeviset i original eller kopia skall föras med vid försäljningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Till böter skall den dömas som uppsåtligen eller av oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. bedriver försäljning utan föreskrivet tillstånd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. bryter mot villkor som har ställts upp med stöd av 8 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 2 § eller 10 § andra&lt;br&gt;stycket dömes till böter, högst ettusen kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 ringa fall skall inte dömas till ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Näringsidkaren ansvarar för sådan gärning som avses i 11 §, om&lt;br&gt;den har begåtts i hans rörelse och han har haft eller borde ha haft vetskap&lt;br&gt;om gärningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagande m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § En kommunal nämnds beslut i ärende om tillstånd enligt denna lag&lt;br&gt;får överklagas hos länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens beslut får överklagas hos kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Beslut i ärende om tillstånd skall gälla omedelbart, om inte något&lt;br&gt;annat föreskrivs i samband med beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991, då lagen (1975:985) om&lt;br&gt;tillfällig handel skall upphöra att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehåll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Proposition................................................... 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll........................... 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens lagförslag...................................... 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 oktober 1990 . &amp;nbsp;&amp;nbsp;8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Inledning ................................................. 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.1 Nuvarande lagstiftning.................................. 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.2 Riksdagen............................................. 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.3 Skrivelser ............................................. 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.4 Utredning, remissbehandling&amp;nbsp;............................ 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.5 Ytterligare skrivelser.................................... 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.6 Lagrådet .............................................. 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Bakgrund ................................................. 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 Nuvarande ordning..................................... 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 Den tillfälliga handelns omfattning&amp;nbsp;....................... 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Allmänmotivering ......................................... 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1 Allmänna utgångspunkter ............................... 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2 Informationsskyldighet vid tillfällig&amp;nbsp;försäljning............. 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.1 Omfattningen av informationsskyldigheten........... 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.2 Sättet för överlämnande&amp;nbsp;av&amp;nbsp;informationen ........... 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3 Den framtida regleringen av tillfällighetshandeln ........... 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3.1 Krav på tillstånd.................................. 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3.2 Omfattningen av den framtida tillståndsregleringen ...&amp;nbsp;&amp;nbsp;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3.3 Beslutande organ ................................. 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4 Marknader och mässor.................................. 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.5 De nya bestämmelsernas förhållande till EG:s regler ........ 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.6 Kostnader............................................. 28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.7 Den lagtekniska lösningen............................... 28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Upprättade lagförslag....................................... 28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Specialmotivering.......................................... 29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 Förslaget till lag om tillfällig försäljning ................... 29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 Förslagen till lag om upphävande av kungörelsen (1941:206)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med vissa bestämmelser angående marknader och lag om&lt;br&gt;ändring i allmänna ordningsstadgan (1956:617) ............ 37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Hemställan................................................ 37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Beslut .................................................... 37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet (SOU 1988:46) Tillfällig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;handel .............................................. 38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Lagförslag i betänkandet (SOU 1988:46) Tillfällig handel .. 40&lt;br&gt;Bilaga 3 Förteckning över de remissinstanser som har yttrat sig över&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betänkandet (SOU 1988:46) Tillfällig handel............. 46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag............................ 48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 Utdrag ur lagrådets protokoll den 17 maj 1990 ........... 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Norstedts Tryckeri, Stockholm 1990&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:NU14</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1990-10-10 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1990-10-10 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1990-10-11 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1990-10-25 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Moderaterna</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 09:40:20</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GE0317</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:28:30</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Näringsutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 09:40:20</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GE0317</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199091__17.pdf</filnamn>
<filstorlek>2322751</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>om tillfällig försäljning</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/E2EE1878-4730-4191-AAC6-89130A979A91</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1990/91:NU14</uppgift>
<ref_dok_id>GE01NU14</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>NU14</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Tillfällig försäljning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:17&lt;br/&gt;
Tillfällig försäljning</uppgift>
<ref_dok_id>GE02N4</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>N4</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:17 Tillfällig försäljning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:17&lt;br/&gt;
Tillfällig försäljning</uppgift>
<ref_dok_id>GE02N3</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>N3</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:17 Tillfällig försäljning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:17&lt;br/&gt;
Tillfällig försäljning</uppgift>
<ref_dok_id>GE02N2</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>N2</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:17 Tillfällig försäljning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:17&lt;br/&gt;
Tillfällig försäljning</uppgift>
<ref_dok_id>GE02N1</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>N1</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:17 Tillfällig försäljning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Gudrun Norberg  m.fl. (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:17&lt;br/&gt;
Tillfällig försäljning</uppgift>
<ref_dok_id>GE02N3</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>N3</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:17 Tillfällig försäljning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Gudrun Norberg  m.fl. (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Kurt Ove Johansson  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:17&lt;br/&gt;
Tillfällig försäljning</uppgift>
<ref_dok_id>GE02N4</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>N4</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:17 Tillfällig försäljning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Kurt Ove Johansson  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Per Westerberg  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:17&lt;br/&gt;
Tillfällig försäljning</uppgift>
<ref_dok_id>GE02N1</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>N1</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:17 Tillfällig försäljning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Per Westerberg  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Rune Backlund  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:17&lt;br/&gt;
Tillfällig försäljning</uppgift>
<ref_dok_id>GE02N2</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>N2</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:17 Tillfällig försäljning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Rune Backlund  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>