<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2284399</hangar_id>
 <dok_id>GE03155</dok_id>
 <rm>1990/91</rm>
 <beteckning>155</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1990/91:155</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>155</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1991-03-14 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:40:34</systemdatum>
 <publicerad>2007-12-19 17:01:05</publicerad>
 <titel>om lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230), m.m.</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GE03155/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GE03155</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GE03155</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;1990/91:155&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;om lag om ändring i jordförvärvslagen&lt;br&gt;(1979: 230), m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 155&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Regeringens proposition&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;1990/91:155&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;om lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230),&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifo-&lt;br&gt;gade utdrag ur regeringsprotokollet den 14 mars 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingvar Carlsson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mats Hellström&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås ändringar i jordförvärvslagen (1979:230). Försla-&lt;br&gt;gen innebär en omfattande avreglering. Bl.a. föreslås att reglerna om pris-&lt;br&gt;prövning slopas. Även bestämmelserna som tar sikte på jordbrukets och&lt;br&gt;skogsbrukets ration alisering utmönstras ur lagstiftningen utom i fråga om&lt;br&gt;starkt ägosplittrade områden. Lagstiftningen förstärks som regionalpolitiskt&lt;br&gt;instrument. Juridiska personers förvärvsrätt begränsas på samma sätt som&lt;br&gt;för närvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreslås en ändrad instansordning för överklagande av beslut om&lt;br&gt;förvärvstillstånd. Lantbruksstyrelsens beslut skall i fortsättningen kunna&lt;br&gt;överklagas till kammarrätten i stället för till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;1 Förslag till&lt;/h5&gt;
&lt;h5&gt;Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979: 230)&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om jordförvärvslagen (1979: 230)&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 6 och 7 §§ skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 1, 2, 4, 10 och 12 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall inforas tre nya paragrafer, 3 a, 3 b och 10 a §§, av&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med denna lag är att främja&lt;br&gt;en från allmän synpunkt lämplig ut-&lt;br&gt;veckling av företag inom jordbruket,&lt;br&gt;skogsbruket och trädgårdsnäringen&lt;br&gt;(lantbruksföretag). Vid tillämp-&lt;br&gt;ningen skall eftersträvas att från re-&lt;br&gt;gionalpolitisk synpunkt ändamåls-&lt;br&gt;enliga företag bildas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna lag avses med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lantbruksegendom: fast egendom&lt;br&gt;som är taxerad som lantbruksenhet,&lt;br&gt;glesbygd: stora sammanhängande&lt;br&gt;områden med gles bebyggelse och&lt;br&gt;långa avstånd till sysselsättning eller&lt;br&gt;service och skärgårdsområde, om det&lt;br&gt;är av regionalpolitisk betydelse att&lt;br&gt;sysselsättning eller bosättning inom&lt;br&gt;områdena främjas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omarronderingsområde: område&lt;br&gt;med mycket stark ägosplittring för&lt;br&gt;vilket länsstyrelsen har fastställt en&lt;br&gt;plan för rationalisering av ägostruk-&lt;br&gt;turen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bestämmer vilka kom-&lt;br&gt;muner eller delar av kommuner som&lt;br&gt;skall vara glesbygd och omarronde-&lt;br&gt;ringsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förförvärv avfast egendom som är &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagen gäller förvärv av lantbruks-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;taxerad som lantbruksenhet krävs egendom som sker genom&lt;br&gt;tillstånd enligt denna lag, när förvär-&lt;br&gt;vet sker genom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. köp, byte eller gåva,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. tillskott till bolag eller förening,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. utdelning eller skifte från bolag eller förening,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. fusion enligt 14 kap. 1 eller 2 § aktiebolagslagen (1975: 1385).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd enligt denna lag krävs&lt;br&gt;också i fall då någon genom köp,&lt;br&gt;byte eller gåva förvärvar ett dödsbo&lt;br&gt;vari ingår fast egendom som är tax-&lt;br&gt;erad som lantbruksenhet eller då nå-&lt;br&gt;gon, som genom köp, byte eller gåva&lt;br&gt;har förvärvat en andel i ett sådant&lt;br&gt;dödsbo och inte på annan grund är&lt;br&gt;delägare i boet, tillskiftas den fasta&lt;br&gt;egendomen eller del därav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen gäller också då någon ge-&lt;br&gt;nom köp, byte eller gåva förvärvar&lt;br&gt;ett dödsbo z vilket ingår lantbruks-&lt;br&gt;egendom eller då någon, som genom&lt;br&gt;köp, byte eller gåva har förvärvat en&lt;br&gt;andel i ett sådant dödsbo och inte på&lt;br&gt;någon annan grund är delägare i&lt;br&gt;boet, tillskiftas den fasta egendo-&lt;br&gt;men eller en del av den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1987: 468.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:1391.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd enligt denna lag fordras&lt;br&gt;för förvärv av lantbruksegendom om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. förvärvet avser egendom i gles-&lt;br&gt;bygd och 3 b § inte är tillämplig,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förvärvet avser egendom i omar-&lt;br&gt;ronderingsområde, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. förvärvaren är juridisk person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndfordras dock inte om för-&lt;br&gt;värvet sker genom inrop på exekutiv&lt;br&gt;auktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3b§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan tillstånd enligt denna lag får&lt;br&gt;egendom i glesbygd som inte ingår i&lt;br&gt;omarronderingsområdeförvärvas av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den som i minst ett halvår har&lt;br&gt;varit bosatt i glesbygd inom den kom-&lt;br&gt;mun där egendomen är belägen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den som i ett särskilt åtagande&lt;br&gt;förbinder sig att vara bosatt på fas-&lt;br&gt;tigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmälan om förvärvet skall göras&lt;br&gt;till länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Atagande om bosättning skall gö-&lt;br&gt;ras i anmälan. Åtagandet skall inne-&lt;br&gt;bära att förvärvaren inom sex måna-&lt;br&gt;der från förvärvet skall bosätta sig på&lt;br&gt;fastigheten och därefter bo på den i&lt;br&gt;minst fem år.&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03155/prop_199091__155-1.png" style="width:14pt;height:10pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Förvärvstillstånd får vägras,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om det är av allmänt intresse att&lt;br&gt;egendomen tas i anspråkför jordbru-&lt;br&gt;kets eller skogsbrukets rationalise-&lt;br&gt;ring,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om förvärvet kan antas medföra&lt;br&gt;att två eller flera utvecklade eller ut-&lt;br&gt;vecklingsbara lantbruksföretag, som&lt;br&gt;bör förbli självständiga, förs sam-&lt;br&gt;man till ett företag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om förvärvet kan antas medföra&lt;br&gt;att ett utvecklat eller utvecklingsbart&lt;br&gt;lantbruksföretag delas upp och upp-&lt;br&gt;delningen medför olägenhet av nå-&lt;br&gt;gon betydelse för företaget,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. om det är uppenbart att köpe-&lt;br&gt;skillingen eller annan ersättning av-&lt;br&gt;sevärt överstiger egendomens mark-&lt;br&gt;nadsvärde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd till förvärv av egendom i&lt;br&gt;glesbygd får vägras, om egendomen&lt;br&gt;behövs för att främja sysselsätt-&lt;br&gt;ningen eller bosättningen på orten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1990: 1104.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. om förvärvet avser andel i egen-&lt;br&gt;domen och ägarförhållandena ge-&lt;br&gt;nom förvärvet skulle bli sådana att&lt;br&gt;ett rationellt utnyttjande av egendo-&lt;br&gt;men kan komma att försvåras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket 4 gäller inte i fråga&lt;br&gt;om tillstånd att förvärva egendom på&lt;br&gt;offentlig auktion enligt 17 § eller en-&lt;br&gt;ligt 3 kap. 3 § lagen (1982: 618) om&lt;br&gt;utländska förvärv av fast egendom&lt;br&gt;m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I beslut om tillstånd att förvärva&lt;br&gt;egendom, på vilken drivs eller skall&lt;br&gt;drivas utvecklat eller utvecklingsbart&lt;br&gt;lantbruksföretag, eller egendom,&lt;br&gt;som av regionalpolitiska skäl behövs&lt;br&gt;för att främja sysselsättningen på or-&lt;br&gt;ten, får tillståndsmyndigheten efter&lt;br&gt;åtagande av förvärvaren föreskriva&lt;br&gt;att denne skall yrkesmässigt bruka&lt;br&gt;egendomen och, om det finns sär-&lt;br&gt;skilda skäl till det, även att han skall&lt;br&gt;vara bosatt på den. Sådan föreskrift&lt;br&gt;skall avse viss tid, dock högst fem år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Iakttar förvärvaren inte föreskrift&lt;br&gt;meddelad enligt första stycket eller&lt;br&gt;överlåter han egendomen före den fö-&lt;br&gt;reskrivna tidens utgång, får staten&lt;br&gt;lösa egendomen, om det inte är oskä-&lt;br&gt;ligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd till förvärv av egendom i&lt;br&gt;omarronderingsområde får vägras,&lt;br&gt;om förvärvet skulle göra det svårare&lt;br&gt;att genomföra rationaliseringen av&lt;br&gt;ägostrukturen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I beslut om tillstånd att förvärva&lt;br&gt;egendom i glesbygd inom omarron-&lt;br&gt;deringsområde får tillståndsmyn-&lt;br&gt;digheten efter åtagande av förvärva-&lt;br&gt;ren förelägga denne att inom sex&lt;br&gt;månader från tillståndet bosätta sig&lt;br&gt;på fastigheten och därefter bo på den&lt;br&gt;i minst fem år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Iakttar en förvärvare inte ett föreläg-&lt;br&gt;gande enligt 10 § eller uppfyller en&lt;br&gt;förvärvare inte sitt åtagande om bo-&lt;br&gt;sättning enligt 3b§ eller överlåter&lt;br&gt;han egendomen före femårstidens&lt;br&gt;utgång, får staten lösa egendomen,&lt;br&gt;om det inte är oskäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen skall genast anmäla&lt;br&gt;till jordbruksverket om förutsätt-&lt;br&gt;ningar för att lösa egendomen före-&lt;br&gt;ligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmälan enligt 3 b§ skall göras&lt;br&gt;inom tre månader från det förvärvet&lt;br&gt;skedde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvärvstillstånd skall sökas inom tre månader från det förvärvet skedde,&lt;br&gt;om inte frågan om förvärvstillstånd enligt 10 kap. 3 § andra stycket fastig-&lt;br&gt;hetsbildningslagen (1970: 988) skall underställas tillståndsmyndigheten av&lt;br&gt;fastighetsbildningsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga om förvärvstillstånd får inte prövas förrän förvärvet skett utom i&lt;br&gt;fall som avses i 2 § 2 —4. Ansökan beträffande förvärv som skett genom köp&lt;br&gt;eller byte får inte heller prövas eller på grund av återkallelse avskrivas innan&lt;br&gt;det avgjorts huruvida förköp enligt förköpslagen (1967: 868) äger rum, om&lt;br&gt;det inte är uppenbart att förköpsrätt inte kommer att utövas. Tillstånd att&lt;br&gt;förvärva egendom på offentlig auktion enligt 17 § eller enligt 3 kap. 3 § lagen&lt;br&gt;(1982: 618) om utländska förvärv av fast egendom m. m. lämnas före auk-&lt;br&gt;tionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya bestämmelserna skall tillämpas i ärenden om förvärvstillstånd&lt;br&gt;som inte är slutligt avgjorda den 1 juli 1991. Om de nya föreskrifterna&lt;br&gt;innebär att tillstånd fordras till förvärv av egendom i glesbygd skall dock&lt;br&gt;förvärvet prövas enligt den upphävda 7 § i stället för enligt 4 § första stycket.&lt;br&gt;Även 10 § skall i fråga om sådana förvärv gälla i sin äldre lydelse såvitt avser&lt;br&gt;föreläggande om bosättning. I fråga om förelägganden om bosättning som&lt;br&gt;har meddelats med stöd av äldre lag gäller 10 § i sin gamla lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har länsstyrelsen förordnat om auktion enligt 16 § och skulle tillstånd till&lt;br&gt;förvärvet inte längre krävas vid vanligt köp, skall länsstyrelsens beslut inte&lt;br&gt;verkställas.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;2 Förslag till&lt;/h5&gt;
&lt;h5&gt;Lag om ändring i lagen (1990: 1492) om ändring i jordförvärvs-&lt;br&gt;lagen(1979: 230)&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 3, 9, 14, 16 och 18 §§ jordförvärvslagen&lt;br&gt;(1979: 230), i den lydelse paragraferna erhållit genom lagen (1990: 1492) om&lt;br&gt;ändring i nämnda lag, skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvärvstillstånd enligt 2 § behövs&lt;br&gt;inte,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om egendomen förvärvas från&lt;br&gt;staten genom överlåtelse av länssty-&lt;br&gt;relse eller lantbruksstyrelsen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen gäller inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om egendomen förvärvas från&lt;br&gt;staten genom överlåtelse av rege-&lt;br&gt;ringen, länsstyrelsen eller statens&lt;br&gt;jordbruksverk,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om egendomen förvärvats av staten genom annan myndighet än statens&lt;br&gt;affarsdrivande verk,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om kommun förvärvar egendomen från staten eller utövar forköpsrätt&lt;br&gt;enligt förköpslagen (1967: 868),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. om egendomen förvärvas av kreditinrättning som enligt lag eller enligt&lt;br&gt;reglemente eller bolagsordning, som regeringen har fastställt, är skyldig att&lt;br&gt;åter avyttra egendomen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. om förvärvaren är gift med överlåtaren och inte heller om förvärvaren&lt;br&gt;eller, när makar förvärvar gemensamt, någon av dem är överlåtarens av-&lt;br&gt;komling, allt under förutsättning att överlåtaren inte är skyldig att avyttra&lt;br&gt;egendomen enligt 16 § eller enligt 3 kap. 1 § lagen (1982:618) om utländska&lt;br&gt;förvärv av fast egendom m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. om förvärvet skall prövas enligt lagen om utländska förvärv av fast&lt;br&gt;egendom m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. om egendomen enligt detaljplan eller områdesbestämmelser är avsedd&lt;br&gt;för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. om förvärvet omfattar område som är avsett för annat ändamål än&lt;br&gt;jordbruk eller skogsbruk eller sådan fastighet som har nybildats för annat&lt;br&gt;ändamål än jordbruk eller skogsbruk och som därefter inte har undergått&lt;br&gt;taxering,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. om andel i fastighet förvärvas av någon som redan äger till samma&lt;br&gt;taxeringsenhet hörande andel i fastigheten och som inte är skyldig att avyttra&lt;br&gt;sistnämnda andel enligt 16 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. om förvärvet sker genom inrop&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på exekutiv auktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga om tillstånd enligt denna&lt;br&gt;lag prövas av länsstyrelsen, om inte&lt;br&gt;regeringen föreskriver att pröv-&lt;br&gt;ningen skall göras av lantbrukssty-&lt;br&gt;relsen eller regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga om tillstånd enligt denna&lt;br&gt;lag prövas av länsstyrelsen, om inte&lt;br&gt;regeringen föreskriver att pröv-&lt;br&gt;ningen skall göras av jordbruksver-&lt;br&gt;ket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Blir köp ogiltigt till följd av att&lt;br&gt;förvärvstillstånd vägras enligt 4 §&lt;br&gt;första stycket 1 eller 7^ är staten&lt;br&gt;skyldig att lösa egendomen till det&lt;br&gt;pris som har avtalats, om säljaren&lt;br&gt;begär det. Sådan skyldighet förelig-&lt;br&gt;ger dock inte, om köpeskillingen el-&lt;br&gt;ler annan ersättning inte endast obe-&lt;br&gt;tydligt överstiger egendomens värde&lt;br&gt;med hänsyn till dess avkastning och&lt;br&gt;övriga omständigheter eller om av-&lt;br&gt;talsvillkoren i övrigt är oskäliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Blir ett köp ogiltigt till följd av att&lt;br&gt;förvärvstillstånd vägras enligt 4 § är&lt;br&gt;staten skyldig att lösa egendomen&lt;br&gt;till det pris som har avtalats, om säl-&lt;br&gt;jaren begär det. Sådan skyldighet fö-&lt;br&gt;religger dock inte, om köpe-&lt;br&gt;skillingen eller annan ersättning inte&lt;br&gt;endast obetydligt överstiger egen-&lt;br&gt;domens värde med hänsyn till dess&lt;br&gt;avkastning och övriga omständighe-&lt;br&gt;ter eller om avtalsvillkoren i övrigt&lt;br&gt;är oskäliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begäran om inlösen skall framställas hos länsstyrelsen inom tre månader&lt;br&gt;efter det att avslagsbeslutet vunnit laga kraft. Talan om inlösen skall väckas&lt;br&gt;vid den fastighetsdomstol inom vars område egendomen är belägen inom&lt;br&gt;sex månader från nämnda tidpunkt. Har säljaren fått del av beslutet först&lt;br&gt;sedan detta vunnit laga kraft, räknas dock tidsfristerna från dagen för del-&lt;br&gt;fåendet. Iakttar inte säljaren vad som har sagts nu, förlorar han sin talan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Egendom som har förvärvats genom inrop på exekutiv auktion under&lt;br&gt;sådana förhållanden att förvärvstillstånd skulle ha krävts vid vanligt köp&lt;br&gt;skall åter avyttras inom två år efter det att auktionen vunnit laga kraft, om&lt;br&gt;inte dessförinnan nämnda förhållanden har upphört eller inroparen har fått&lt;br&gt;tillstånd att behålla egendomen. Har inropet skett för att skydda fordran, för&lt;br&gt;vilken inroparen har panträtt i egendomen, eller någon hans rättighet som är&lt;br&gt;inskriven i den, får länsstyrelsen på ansökan medge skäligt anstånd med&lt;br&gt;avyttrandet, om det är sannolikt att förlust annars skulle uppkomma för&lt;br&gt;inroparen. Avyttras inte egendomen inom föreskriven tid, skall länsstyrel-&lt;br&gt;sen besluta att egendomen skall säljas av kronofogdemyndigheten på offent-&lt;br&gt;lig auktion enligt 17 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anteckning om bestämmelserna i första stycket skall göras i det köpebrev&lt;br&gt;som utfärdas med anledning av den exekutiva auktionen och, när lagfart&lt;br&gt;söks, införas i fastighetsboken, om inte sökanden visar att avyttringsskyl-&lt;br&gt;digheten har upphört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om tillstånd att behålla&lt;br&gt;egendom gäller i tillämpliga delar&lt;br&gt;bestämmelserna om förvärvs-&lt;br&gt;tillstånd i 4—8 §§ med undantag av&lt;br&gt;4§ första stycket 4 samt i 10 och&lt;br&gt;H§§-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en ansökan att behålla egen-&lt;br&gt;domen har avslagits, skall 4 § första&lt;br&gt;stycket 4 inte tillämpas om inropa-&lt;br&gt;ren säljer egendomen inom två år ef-&lt;br&gt;ter det att auktionen har vunnit laga&lt;br&gt;kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om tillstånd att behålla&lt;br&gt;egendom tillämpas bestämmelserna&lt;br&gt;om förvärvstillstånd i 4, 5, 8, 10 och&lt;br&gt;H§§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens beslut enligt denna&lt;br&gt;lag får överklagas hos lantbrukssty-&lt;br&gt;relsen. Lantbruksstyrelsens beslut&lt;br&gt;får överklagas hos regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens beslut enligt denna&lt;br&gt;lag får överklagas hos jordbruksver-&lt;br&gt;ket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverkets beslut får över-&lt;br&gt;klagas hos kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall fråga om tillstånd till ett forvärv prövas enligt 7 § jordförvärvslagen&lt;br&gt;i den lydelse paragrafen hade före den 1 juli 1991 gäller även 14 § i sin äldre&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om överklagande av beslut som har meddelats av lantbruksstyrel-&lt;br&gt;sen före ikraftträdandet gäller 18 § i sin äldre lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;3 Förslag till&lt;/h5&gt;
&lt;h5&gt;Lag om ändring i förköpslagen (1967:868)&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 12 § förköpslagen (1967: 868)' skall ha följande&lt;br&gt;lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Köp av fast egendom är för sin giltighet beroende av att förköp ej sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har lagfart för köparen beviljats i&lt;br&gt;strid med 20 kap. 7§ 12 jordabal-&lt;br&gt;ken, är förköpsrätten förlorad. Har&lt;br&gt;förköp skett, är det utan verkan.&lt;br&gt;Motsvarande gäller när förvärvs-&lt;br&gt;tillstånd har meddelats i strid med&lt;br&gt;12 § andra stycket jordförvärvsla-&lt;br&gt;gen (1979: 230) eller i strid med&lt;br&gt;1 kap. 6§ lagen (1982: 618) om ut-&lt;br&gt;ländska förvärv av fast egendom&lt;br&gt;m. m. eller i strid med 16 b § fjärde&lt;br&gt;stycket lagen (1973: 188) om arren-&lt;br&gt;denämnder och hyresnämnder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har lagfart for köparen beviljats i&lt;br&gt;strid med 20 kap. 7 § 12 jordabal-&lt;br&gt;ken, är förköpsrätten förlorad. Har&lt;br&gt;förköp skett, är det utan verkan.&lt;br&gt;Motsvarande gäller när förvärvs-&lt;br&gt;tillstånd har meddelats i strid med&lt;br&gt;12 § Zrc&amp;lt;7/&amp;lt;? stycket jordförvärvslagen&lt;br&gt;(1979: 230) eller i strid med 1 kap.&lt;br&gt;6 § lagen (1982: 618) om utländska&lt;br&gt;förvärv av fast egendom m.m. eller&lt;br&gt;i strid med 16 b § fjärde stycket la-&lt;br&gt;gen (1973: 188) om arrendenämn-&lt;br&gt;der och hyresnämnder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När förköpet fullbordats, skall köparen till kommunen överlämna de&lt;br&gt;handlingar angående fastigheten som köparen innehar och som är av bety-&lt;br&gt;delse for kommunen såsom ägare av fastigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen omtryckt 1974: 815.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1988: 724.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;4 Förslag till&lt;/h5&gt;
&lt;h5&gt;Lag om ändring i lagen (1985: 658) om arrendatorers rätt att&lt;br&gt;förvärva arrendestället&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1985: 658) om arrendatorers rätt att&lt;br&gt;förvärva arrendestället skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har ett hembud antagits men har&lt;br&gt;förvärvet blivit ogiltigt till följd av att&lt;br&gt;förvärvstillstånd vägrats enligt 4§&lt;br&gt;första stycket 4 jordförvärvslagen&lt;br&gt;(1979: 230) eller enligt 1 kap. 8 § la-&lt;br&gt;gen (1982:618) om utländska för-&lt;br&gt;värv av fast egendom m. m. jämförd&lt;br&gt;med nämnda bestämmelse kvarstår&lt;br&gt;alltjämt hembudsskyldigheten enligt&lt;br&gt;5 § under den tid samma intresse-&lt;br&gt;anmälan gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har ett förvärv blivit ogiltigt till följd av att begärd fastighetsbildning inte&lt;br&gt;har kunnat ske föreligger ändå fortfarande hembudsskyldighet om ett hem-&lt;br&gt;bud skäligen bör kunna omfatta så mycket av jordägarens fasta egendom,&lt;br&gt;innefattande arrendestället eller huvuddelen därav, som behövs för att be-&lt;br&gt;stämmelserna i fastighetsbildningslagen (1970: 988) inte längre skall med-&lt;br&gt;föra hinder för ett giltigt förvärv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om hembudsskyldighet&lt;br&gt;enligt andra stycket prövas av arren-&lt;br&gt;denämnden. Intill dess sådan pröv-&lt;br&gt;ning har skett gäller det i 5 § första&lt;br&gt;stycket angivna överlåtelseförbu-&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om hembudsskyldighet&lt;br&gt;enligt första stycket prövas av arren-&lt;br&gt;denämnden. Intill dess sådan pröv-&lt;br&gt;ning har skett gäller det i 5 § första&lt;br&gt;stycket angivna överlåtelseförbu-&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1987: 473. Ändringen innebär att första stycket upphävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;5 Förslag till&lt;/h5&gt;
&lt;h5&gt;Lag om ändring i lagen (1990: 1484) om ändring i lagen&lt;br&gt;(1985: 658) om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att i 5 § lagen (1985: 658), i den lydelse paragrafen&lt;br&gt;erhållit enligt lagen (1990: 1484) om ändring i nämnda lag, ordet ”lantbruks-&lt;br&gt;styrelsen” skall bytas ut mot ”statens jordbruksverk”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Jordbruksdepartementet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 mars 1991&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden S. An-&lt;br&gt;dersson, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Hellström, G. Andersson, Lönn-&lt;br&gt;qvist, Thalén, Freivalds, Lööw, Persson, Larsson, Åsbrink&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Hellström&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Proposition om lag om ändring i jordförvärvslagen&lt;br&gt;(1979:230), m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;1 Inledning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Den 23 februari 1989 förordnade jag professorn Sören Wibe att utreda vissa&lt;br&gt;frågor rörande jordförvärvslagstiftningen. Utredaren avlämnade i septem-&lt;br&gt;ber 1989 en rapport över resultatet av utredningsarbetet. Rapporten har&lt;br&gt;remissbehandlats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till protokollet i detta ärende bör fogas dels sammanfattningen av rap-&lt;br&gt;porten som bilaga 1, dels en förteckning över remissinstanserna och en&lt;br&gt;sammanställning över remissyttrandena som bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att belysa vissa särskilda frågor i lagstiftningsärendet har vid ett sär-&lt;br&gt;skilt sammanträde med representanter för lantbruksstyrelsen, skogsstyrel-&lt;br&gt;sen, statens lantmäteriverk, Lantbrukarnas riksförbund och Skogsägarnas&lt;br&gt;riksförbund tagits upp frågor som rör skogsbrukets arrondering, prispröv-&lt;br&gt;ningen och juridiska personers förvärv.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Lagrådet&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 14 februari 1991 att inhämta lagrådets yttrande&lt;br&gt;över de lagförslag som utarbetats i ärendet. De till lagrådet remitterade&lt;br&gt;lagförslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har yttrat sig över förslagen. Yttrandet bör fogas till protokollet&lt;br&gt;som bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har följt lagrådets förslag. Jag återkommer till lagrådets yttrande i&lt;br&gt;specialmotiveringen till jordförvärvslagen. Härutöver bör vissa redaktio-&lt;br&gt;nella ändringar göras i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2 Allmän motivering&lt;/h4&gt;
&lt;h5&gt;2.1 Allmänna överväganden&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Jordförvärvslagen har i flera avseenden inte varit ett effektivt instrument&lt;br&gt;för att uppnå uppställda mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Lagstiftningen har i vissa fall t.o.m. motverkat de uppställda målen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Lagstiftningen är delvis oförenlig med målen för den nya livsmedelspo- Prop. 1990/91:155&lt;br&gt;litiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en omfattande avreglering, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en differentiering och precisering av kvarvarande bestämmelser i syfte att&lt;br&gt;effektivisera lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast följande förvärv skall i fortsättningen prövas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— förvärv av egendom i glesbygd i vissa fall, främst när förvärvaren inte har&lt;br&gt;för avsikt att bosätta sig på egendomen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— förvärv i särskilt ägosplittrade områden om en plan för strukturrationa-&lt;br&gt;lisering finns antagen, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— förvärv av juridiska personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1.1 Bakgrund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den jordpolitiska lagstiftningen har sedan länge uppställts hinder mot vissa&lt;br&gt;förvärv av jordbruks- och skogsfastigheter i syfte att begränsa jordinnehavet&lt;br&gt;till vissa ägarkategorier och att underlätta rationalisering av fastigheterna. I&lt;br&gt;lagstiftningen har också ställts krav när det gäller skötseln av jordbruk och&lt;br&gt;skogsbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såväl gällande jordförvärvslag som lagen (1979:425) om skötsel av jord-&lt;br&gt;bruksmark kom till för att tillgodose de riktlinjer för jordbrukspolitiken som&lt;br&gt;hade antagits under år 1977. Det jordbrukspolitiska beslutet år 1977 byggde&lt;br&gt;på grundsatsen att jordbrukspolitiken skulle främja ett rationellt utnytt-&lt;br&gt;jande av landets naturliga resurser för jordbruksproduktion. Det innebar&lt;br&gt;bl.a. att den brukningsvärda åkerarealen skulle behållas i ungefär dåvarande&lt;br&gt;omfattning och att den skulle brukas på ett ändamålsenligt sätt. Såväl jord-&lt;br&gt;förvärvslagen som skötsellagen kom att innehålla samverkande bestämmel-&lt;br&gt;ser som syftade till att tillgodose ett effektivt och rationellt brukande av&lt;br&gt;jordbruksmarken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En omfattande översyn av gällande jordförvärvslag genomfördes under år&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1987.1 propositionen 1986/87:122 med förslag till ändringar i lagen fram-&lt;br&gt;höll jag bl.a. att behovet av storleksrationalisering inte var lika stort som&lt;br&gt;tidigare. Mot bakgrund av att ett rationellt utnyttjande av jordbruks- och&lt;br&gt;skogsmarken får anses vara ett samhällsintresse ansåg jag emellertid att det&lt;br&gt;var viktigt att även i fortsättningen fortlöpande förbättra ägoförhållandena&lt;br&gt;i jordbruket och skogsbruket. En modernisering av lagen var i det samman-&lt;br&gt;hanget viktig. Ändringarna år 1987 tog sikte på att jordförvärvslagen skall&lt;br&gt;slå vakt om familjejordbruket, främja främst skogsbrukets rationalisering,&lt;br&gt;begränsa juridiska personers förvärvsrätt och göra det möjligt att i glesbyg-&lt;br&gt;derna ta till vara sysselsättningsmöjligheterna i jordbruket och skogsbruket.&lt;br&gt;Dessa syften skulle förenas med lättnader i möjligheterna att få förvärvs-&lt;br&gt;tillstånd, vilket skulle stimulera till en ökad omsättning av fastigheter. Lant-&lt;br&gt;bruksstyrelsens verksamhetsstatistik visar att omsättningen ökat från ca&lt;br&gt;4 500 ansökningar per år till ca 6 500. Samtidigt har bifallsprocenten ökat&lt;br&gt;från 85 % i början av 1980-talet till 94% under budgetåret 1989/90.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt med denna översyn ändrades också reglerna i skötsellagen. Prop. 1990/91:155&lt;br&gt;Visserligen behölls det gällande tillståndskravet for den som ville ta jord-&lt;br&gt;bruksmark ur produktion, men bestämmelserna ändrades så att sådant till-&lt;br&gt;stånd lättare skulle kunna erhållas. Bakgrunden till ändringarna var pro-&lt;br&gt;duktionsutvecklingen inom jordbruket som innebär att landets åkerareal är&lt;br&gt;för stor i förhållande till möjligheterna att på ett lönsamt sätt avsätta pro-&lt;br&gt;duktionen. Under sådana förhållanden kunde det inte anses skäligt att jord-&lt;br&gt;bruksföretagarna skulle vara skyldiga att hålla all den dåvarande åkerarea-&lt;br&gt;len i produktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan år 1987 har de jordbrukspolitiska förutsättningarna förändrats.&lt;br&gt;Riksdagen har under våren 1990 fattat beslut om en ny livsmedelspolitik&lt;br&gt;(prop. 1989/90:146, JoU25, rskr. 327). Den nya livsmedelspolitiken inne-&lt;br&gt;bär en marknadsanpassning och avreglering av jordbruket. En utgångspunkt&lt;br&gt;för den ändrade politiken har varit att jordbruksproduktionen i princip skall&lt;br&gt;vara underkastad samma villkor som andra näringar. Producenterna skall&lt;br&gt;endast ersättas för efterfrågade varor och tjänster. Avregleringen kommer&lt;br&gt;att leda till att produktionen av traditionella jordbruksprodukter minskar&lt;br&gt;och att marken får ny användning. Med hänsyn till detta och att lantbru-&lt;br&gt;karna skall agera på en avreglerad inhemsk marknad är det inte lämpligt att&lt;br&gt;bevara bestämmelser som hindrar en jordbruksföretagare att själv avgöra&lt;br&gt;hur marken skall utnyttjas. En anpassning av skötsellagen till den nya livs-&lt;br&gt;medelspolitiken har redan skett. Bl.a. har brukningsplikten upphört liksom&lt;br&gt;kravet på tillstånd för den som vill ta mark ur jordbruksproduktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även jordförvärvslagen måste nu anpassas till de nya förutsättningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1.2 Jordförvärvslagen som styrmedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om jordförvärvslagen har ansetts vara ett viktigt jordbrukspolitiskt&lt;br&gt;instrument så påverkar lagen i sin nuvarande utformning bara en mindre del&lt;br&gt;av det totala antalet överlåtelser av jordbruks- och skogsfastigheter. Endast&lt;br&gt;ca 30% av samtliga överlåtelser prövas enligt lagen. Av ansökningarna bi-&lt;br&gt;falls 94 %. Lagens betydelse som styrmedel kan mot den bakgrunden, enligt&lt;br&gt;min mening, ifrågasättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under budgetåret 1989/90 prövades knappt 6 500 ärenden av lantbruks-&lt;br&gt;nämnderna. Enbart lantbruksnämndernas handläggning av dessa ärenden&lt;br&gt;krävde en arbetsinsats som uppskattningsvis motsvarar 64 årsarbetskrafter.&lt;br&gt;Till detta skall läggas det arbete som utförs av lantbruksstyrelsen och inom&lt;br&gt;regeringskansliet i överklagade ärenden. Det är således omfattande resurser&lt;br&gt;som hittills har tagits i anspråk för den prövning som för närvarande sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De grundläggande syftena med jordförvärvslagen har varit att slå vakt om&lt;br&gt;familjejordbruket, att utveckla effektiva jordbruks- och skogsbruksföretag&lt;br&gt;och att förbättra glesbygdsutvecklingen. Enligt utredningen fyller lagen inte&lt;br&gt;sina syften utom i ett viktigt avseende, nämligen då det gäller juridiska&lt;br&gt;personers ägande. I förhållande till övriga mål är lagstiftningen ineffektiv.&lt;br&gt;Enligt utredningen finns det anledning att anta att lagen i väsentliga delar&lt;br&gt;verkat i en riktning som gått rakt emot dess uttalade syften. Lagstiftningen&lt;br&gt;har bidragit till att utveckla ett storskaligt men inte med nödvändighet mer&lt;br&gt;rationellt jord- och skogsbruk, den avfolkar snarare än befolkar glesbygden,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den motverkar inte spekulation i lantbruksegendomar och den skiljer troli- Prop. 1990/91: 155&lt;br&gt;gen ägandet från brukandet av marken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som exempel kan nämnas att utredningen anser att lagen genom att för-&lt;br&gt;hindra köp av ”outsiders” och genom att pressa fastighetspriserna medfört&lt;br&gt;att en stor del av fastigheterna har stannat som släktegendom. Till stor del&lt;br&gt;har släkten inte velat bruka jorden. Eftersom man inte heller har velat sälja&lt;br&gt;den har man arrenderat ut jorden till någon jordbrukare i närheten. På det&lt;br&gt;sättet har lagen aktivt bidragit till att slå in en kil mellan brukande och&lt;br&gt;ägande av den svenska åkerjorden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningen har tiden och förhållandena förändrats så att lagstift-&lt;br&gt;ningen inte längre fyller sin funktion. Vad som skett med jordförvärvslagen&lt;br&gt;är i vissa avseenden ett exempel på att människor anpassar sitt beteende till&lt;br&gt;ett regleringssystem med resultat att lagstiftningen får effekter som ingen har&lt;br&gt;räknat med. I sådana fall blir inte sällan den faktiska verkan av lagstift-&lt;br&gt;ningen rakt motsatt den ursprungligen avsedda. Utredningen anser att jord-&lt;br&gt;förvärvslagen i stor utsträckning har tjänat ut som ett effektivt redskap för&lt;br&gt;den politik den skulle befrämja.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har efter den genomförda analysen av jordförvärvslagen&lt;br&gt;sammanfattat effekterna av lagen i följande punkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— den omsatta mängden fastigheter minskar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— andelen och antalet släktförvärv ökar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— priset på jordbruksfastigheter faller,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— säljare och potentiella säljare gör förluster,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— de köpare som utestängs från marknaden gör förluster, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— de som får köpa fastigheter gör vinster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser har riktat kritik både mot utredningens undersök-&lt;br&gt;ningsmetoder och dess slutsatser. Bl.a. har gjorts gällande att utredningen&lt;br&gt;inte i tillräcklig omfattning tagit hänsyn till de ändringar som genomfördes&lt;br&gt;i lagstiftningen år 1987. Många remissinstanser anser vidare att väsentliga&lt;br&gt;delar av lagstiftningen är nödvändiga även i framtiden. Framför allt fram-&lt;br&gt;hålls, förutom begränsningarna i juridiska personers förvärvsrätt, behovet&lt;br&gt;av skydd för fortsatt sysselsättning och bosättning i glesbygden och behovet&lt;br&gt;av en förbättrad ägostruktur i vissa områden. Lantbruksstyrelsen gör i sitt&lt;br&gt;remissyttrande bl.a. gällande att utredningen inte har tagit tillräcklig hänsyn&lt;br&gt;till varierande förutsättningar i olika landsändar och till effekterna för olika&lt;br&gt;typer av företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om kritiska synpunkter på utredningens resultat har framförts från&lt;br&gt;flera håll, anser jag att utredningen tillräckligt tydligt visar att jordförvärvs-&lt;br&gt;lagen i flera avseenden inte har varit något effektivt instrument för att uppnå&lt;br&gt;de uppställda målen och att lagstiftningen i vissa fall t.o.m. motverkat dessa&lt;br&gt;mål. Enligt min mening är reglerna i jordförvärvslagen inte tillräckligt dif-&lt;br&gt;ferentierade och preciserade i förhållande till de mål som skall uppnås. Detta&lt;br&gt;medför enligt min mening en onödig byråkrati och medverkar också till att&lt;br&gt;minska lagens effektivitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av att reglera förvärven varierar mellan olika delar av landet.&lt;br&gt;Olika intressen gör sig också gällande beroende på var i landet förvärvs-&lt;br&gt;egendomen är belägen. Bestämmelserna i lagen bör därför i största möjliga&lt;br&gt;utsträckning differentieras och mera direkt inriktas på de olika behov som &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 155&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall tillgodoses. Härigenom blir bestämmelserna mer effektiva samtidigt Prop. 1990/91: 155&lt;br&gt;som hinder inte i onödan uppställs för omsättningen av jordbruksfastighe-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ter. Negativa effekter av lagstiftningen kan då också elimineras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1.3 En ny lagstiftning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med en ändrad livsmedelspolitik, där större krav ställs på lantbrukarna att&lt;br&gt;agera som företagare på en marknad måste enligt min mening lantbrukarna&lt;br&gt;ges en ökad handlingsfrihet vid överlåtelse av mark. Onödiga regler bör&lt;br&gt;utmönstras ur lagstiftningen och kvarvarande regler omformas så att de&lt;br&gt;effektivt kan verka för att uppställda mål uppnås. Det är framfor allt i tre&lt;br&gt;skilda hänseenden som förvärvslagstiftningen bör upprätthållas i fortsätt-&lt;br&gt;ningen. Det gäller 1) prövningen av juridiska personers förvärv, 2) möjlig-&lt;br&gt;heten att förvärva egendom i glesbygd och 3) möjligheten att förvärva egen-&lt;br&gt;dom i särskilt ägosplittrade områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon generell prövning av samtliga förvärv av jordbruksmark med hän-&lt;br&gt;syn till jordbrukets rationalisering kan knappast anses ändamålsenlig när&lt;br&gt;brukningsplikten och tillståndskravet i skötsellagen har slopats. I den ut-&lt;br&gt;sträckning en fortsatt rationalisering är påkallad bör den i framtiden ske&lt;br&gt;med andra medel. Prövningen bör i stället begränsas till att avse endast&lt;br&gt;arronderingsförbättringar i mycket starkt ägosplittrade områden. En ytter-&lt;br&gt;ligare förutsättning för att behålla kravet på förvärvsprövning bör vara att&lt;br&gt;det finns en plan för att förbättra ägostrukturen i området. Prövningen kan&lt;br&gt;då bli ett led i planens genomförande. Härigenom kan prövningen begränsas&lt;br&gt;till områden där den kan utgöra ett effektivt medel för att uppnå redan&lt;br&gt;uppställda och preciserade mål. I mycket starkt ägosplittrade områden bör&lt;br&gt;tillstånd kunna vägras, om ett genomförande av strukturrationaliseringen&lt;br&gt;skulle försvåras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det regionalpolitiska inslaget i jordförvärvslagen har efter hand fått allt&lt;br&gt;större betydelse. De ändringar som gjordes år 1987 innebar bl.a. ett ökat&lt;br&gt;sådant hänsynstagande. Det måste alltjämt anses angeläget att det tillgäng-&lt;br&gt;liga sysselsättningsunderlaget inom jordbruket och skogsbruket kan tas till&lt;br&gt;vara. Det är också av stor betydelse för en levande landsbygd med tillfreds-&lt;br&gt;ställande samhällsservice att tillräckligt många är bosatta på en ort. Jag anser&lt;br&gt;att möjligheterna att genom bestämmelser i jordförvärvslagen beakta gles-&lt;br&gt;bygdsintressena bör förstärkas så att bestämmelserna kan användas som ett&lt;br&gt;självständigt regionalpolitiskt instrument. Om en förvärvsegendom är be-&lt;br&gt;lägen i ett glesbygdsområde, bör den som redan bor i området och den som&lt;br&gt;avser att bosätta sig på fastigheten i minst fem år få förvärva egendomen&lt;br&gt;utan tillstånd. I andra fall skall förvärvet liksom hittills tillståndsprövas.&lt;br&gt;Tillstånd skall då kunna vägras om egendomen behövs för sysselsättningen&lt;br&gt;eller bosättningen i området. Som jag kommer att utveckla i det följande är&lt;br&gt;avsikten med bestämmelserna inte att i första hand ta till vara sysselsätt-&lt;br&gt;ningen i lantbruket. Också annan verksamhet än jordbruk skall kunna be-&lt;br&gt;drivas på fastigheterna. Det område inom vilket glesbygdsbestämmelserna&lt;br&gt;skall kunna tillämpas bör i huvudsak överensstämma med det område som&lt;br&gt;gäller för glesbygdsstöd enligt förordningen (1990:643) om glesbygdsstöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med glesbygd avses då stora sammanhängande områden med gles bebyg- Prop. 1990/91: 155&lt;br&gt;gelse och långa avstånd till sysselsättning eller service samt skärgårdar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med en sådan definition ger en mycket grov uppskattning till resultat att&lt;br&gt;ungefär hälften av alla överlåtelser som i dag kräver tillstånd kan antas&lt;br&gt;komma att ske inom område som klassas som glesbygd enligt jordförvärvs-&lt;br&gt;lagen. Det bosättningskrav och den kontroll i övrigt som föreslås gälla för&lt;br&gt;förvärv inom glesbygdsområde får också den effekten att förvärv som görs i&lt;br&gt;kapitalplaceringssyfte motverkas. Förvärvsreglerna inom ett glesbygdsom-&lt;br&gt;råde av den omfattning som föreslås bidrar därför till att de särskilda be-&lt;br&gt;stämmelserna om prisprövning bör kunna slopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En lagstiftning enligt de riktlinjer som nu har redovisats innebär en myc-&lt;br&gt;ket begränsad tillståndsplikt. En stor del av den omfattande prövning som&lt;br&gt;för närvarande sker kan helt slopas. En lagstiftning om jordförvärv bör i&lt;br&gt;fortsättningen ha följande innehåll. Bestämmelser som enbart tar sikte på&lt;br&gt;jordbrukets och skogsbrukets rationalisering utmönstras ur lagstiftningen,&lt;br&gt;utom i fråga om starkt ägosplittrade områden. Lagstiftningen förstärks som&lt;br&gt;regionalpolitiskt instrument. Juridiska personers förvärvsrätt begränsas på&lt;br&gt;samma sätt som för närvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kommer också i det följande att föreslå en ändrad instansordning för&lt;br&gt;överklagande av beslut i ärenden om förvärvstillstånd. Mot bakgrund av&lt;br&gt;Europakonventionens krav på domstolsprövning bör sådana ärenden i fort-&lt;br&gt;sättningen kunna överklagas från lantbruksstyrelsen till kammarrätten i&lt;br&gt;stället för till regeringen. Regeringen bör inte heller som för närvarande&lt;br&gt;handlägga några sådana ärenden som första instans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill i det här sammanhanget också något beröra frågan om utländska&lt;br&gt;bolags förvärv av skogsmark i Sverige. Förvärv av sådan mark kan ske&lt;br&gt;antingen genom förvärv av ett svenskt bolag eller genom förvärv av marken&lt;br&gt;direkt. Frågan om utländska förvärv regleras för närvarande i lagen&lt;br&gt;(1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m. och i lagen&lt;br&gt;(1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m.m. Inom ramen för&lt;br&gt;pågående EES-förhandlingar torde det bli aktuellt med en ändring av be-&lt;br&gt;stämmelserna. Icke-diskrimineringsprincipen inom EG innebär nämligen&lt;br&gt;att föreskrifter som innebär särskilda inskränkningar för medlemsstaternas&lt;br&gt;medborgare att etablera sig bara får meddelas för att tillgodose säkerhetsin-&lt;br&gt;tressen och liknande intressen. En minskad reglering av utländska förvärv&lt;br&gt;kommer således att aktualiseras. Skulle ett ökat utländskt ägande medföra&lt;br&gt;problem för den svenska skogsindustrin, genom t.ex. minskad avverkning,&lt;br&gt;är detta en fråga som får lösas genom bestämmelser i den svenska skogs vårds-&lt;br&gt;lagstiftningen och inte i en lagstiftning som jordförvärvslagen. Den sittande&lt;br&gt;skogspolitiska kommittén har självfallet anledning att följa och överväga&lt;br&gt;också frågor av det här slaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;2.2 Förvärvshinder av rationaliseringsskäl&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Lagen skall fortfarande utgöra ett instrument for arron-&lt;br&gt;deringsförbättringar i särskilt ägosplittrade områden, under förut-&lt;br&gt;sättning att det finns en plan för att förbättra ägostrukturen i området.&lt;br&gt;I övrigt skall rationaliseringsskäl inte längre utgöra förvärvshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Lagens bestämmelser om förvärvshinder av ratio-&lt;br&gt;naliseringsskäl slopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget har fått ett mycket blandat mottagande.&lt;br&gt;Flera remissinstanser är negativa till förslaget, däribland lantbruksstyrel-&lt;br&gt;sen, skogsstyrelsen, lantmäteriverket och flertalet av de länsstyrelser som&lt;br&gt;har yttrat sig i den här delen. Lantbruksstyrelsen är kritisk mot utredningens&lt;br&gt;slutsatser vad gäller jordbruket, bl.a. därför att hänsyn inte har tagits till de&lt;br&gt;arronderingsförbättringar som har kunnat uppnås tack vare lagstiftningen.&lt;br&gt;Arronderingsförbättringar inom jordbruket är enligt styrelsen nödvändiga i&lt;br&gt;starkt ägosplittrade områden. I fråga om skogsbruket framhåller lantbruks-&lt;br&gt;styrelsen att i vissa län utgör arronderingsförhållandena sannolikt ett av&lt;br&gt;skogsbrukets allvarligaste problem. Dålig arrondering medför eftersatt&lt;br&gt;skogsvård vilket inte nämns i utredningen. Liknande synpunkter framförs&lt;br&gt;av lantmäteriverket. Även skogsstyrelsen är negativ till utredningens förslag&lt;br&gt;och anser att det är viktigt för Sveriges konkurrenskraft när det gäller skogs-&lt;br&gt;produkter att en fortsatt rationalisering och omarrondering kan ske. Lant-&lt;br&gt;bruksstyrelsen anser allmänt att utredningen har för stor tilltro till mark-&lt;br&gt;nadskrafterna, men anser trots detta att en nedtoning av rationaliserings-&lt;br&gt;momentet vad gäller att vidmakthålla lantbruksföretag kan ske. Ett stort&lt;br&gt;antal remissinstanser är emellertid positiva till utredningens förslag och&lt;br&gt;anser att bestämmelserna helt kan slopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Bestämmelser som gör det möjligt att vägra&lt;br&gt;förvärvstillstånd med hänsyn till ett rationellt jord- och skogsbruk finns för&lt;br&gt;närvarande i 4 § jordförvärvslagen. Bestämmelserna innebär i huvudsak att&lt;br&gt;tillstånd får vägras om det är av allmänt intresse att fastigheten tas i anspråk&lt;br&gt;för jordbrukets eller skogsbrukets rationalisering, om förvärvet kan antas&lt;br&gt;medföra att två eller flera utvecklade eller utvecklingsbara lantbruksföretag,&lt;br&gt;som bör förbli självständiga, förs samman till ett företag, om förvärvet&lt;br&gt;innebär en skadlig uppdelning av ett företag eller om förvärvet avser andel&lt;br&gt;i egendomen och ägarförhållandena genom förvärvet skulle bli sådana att ett&lt;br&gt;rationellt utnyttjande av egendomen kan komma att försvåras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens slutsats är att lagen har befrämjat en snabb storlekstillväxt&lt;br&gt;i jordbruket, men inte en snabbare effektivisering. Ett avskaffande av be-&lt;br&gt;stämmelserna skulle därför, enligt utredningen, inte beröra takten i jord-&lt;br&gt;brukets rationalisering. Antalet jordbrukare skulle däremot troligen påver-&lt;br&gt;kas positivt. Vad gäller skogsbruket gör utredningen gällande att arronde-&lt;br&gt;ringen har en mycket liten inverkan på den totala effektiviteten i det svenska&lt;br&gt;skogsbruket och att mycket litet står att vinna på att tvinga fram en stor-&lt;br&gt;leksrationalisering. Sammanfattningsvis anser utredningen att endast myc-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ket små effektivitetsvinster kan göras i skogsbruket med hjälp av jordfor- Prop. 1990/91:155&lt;br&gt;värvslagens rationaliseringsbestämmelser. Utredningens slutsats är att ra-&lt;br&gt;tionaliseringsprocessen inom jord- och skogsbruket sköts på ett naturligt&lt;br&gt;sätt genom konkurrens och inte behöver understödjas genom särskild for-&lt;br&gt;värvslagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har haft till uppgift att analysera om jordförvärvslagen har&lt;br&gt;varit effektiv i förhållande till de uppställda målen för lagstiftningen och&lt;br&gt;därvid funnit att så inte varit fallet. Däremot har det inte ingått i utredning-&lt;br&gt;ens uppdrag att ta ställning till vilka de framtida målen för lagstiftningen&lt;br&gt;skall vara. Utredningen har utifrån sina utgångspunkter föreslagit ett slo-&lt;br&gt;pande av de bestämmelser som tar sikte på att skapa och vidmakthålla ett&lt;br&gt;rationellt jord- och skogsbruk. Flera remissinstanser är kritiska till utred-&lt;br&gt;ningens analyser. Bl.a. menar lantbruksstyrelsen att utredningen bara har&lt;br&gt;berört storleksrationaliseringen inom jordbruket och inte de arronderings-&lt;br&gt;förbättringar som har uppnåtts. Vidare anser lantbruksstyrelsen att utred-&lt;br&gt;ningens påstående att dåligt arronderad mark skulle höra till svenskt skogs-&lt;br&gt;bruks minsta problem är felaktigt, framför allt vad gäller Kopparbergs,&lt;br&gt;Värmlands och Västernorrlands län. Enligt lantbruksstyrelsen har det också&lt;br&gt;kunnat konstateras att dåligt arronderad mark medför eftersatt skogsvård,&lt;br&gt;något som inte nämnts i utredningen. Även skogsstyrelsen är negativ till&lt;br&gt;utredningen vad gäller skogsbruket och menar att det är viktigt för Sveriges&lt;br&gt;konkurrenskraft att hålla kostnaderna i skogsbruket nere, bl.a. genom stor-&lt;br&gt;leksrationalisering och arronderingsförbättringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan lång tid har kritik riktats mot jordförvärvslagstiftningens bestäm-&lt;br&gt;melser vad gäller storleksrationalisering. Det har ansetts att lagen har bidra-&lt;br&gt;git till att minska befolkningsunderlaget i glesbygden och därmed underlaget&lt;br&gt;för en tillfredsställande samhällsservice. När lagen ändrades år 1987 fram-&lt;br&gt;höll jag också i propositionen att produktionsresurserna inom svenskt jord-&lt;br&gt;bruk betydligt överstiger den lönsamma efterfrågan på jordbruksprodukter,&lt;br&gt;och att det mot den bakgrunden inte längre kunde anses vara lika angeläget&lt;br&gt;från allmän synpunkt att lagen främjar en storleksrationalisering inom jord-&lt;br&gt;bruket. Bl.a. borde det bli lättare att förvärva en mindre fastighet i syfte att&lt;br&gt;driva jordbruk i begränsad skala. Samtidigt framhöll jag vad gällde skogs-&lt;br&gt;bruket att inte heller där borde rationaliseringsbestämmelserna tillämpas&lt;br&gt;annat än om det fanns starka skäl till det från allmän synpunkt. Ett sådant&lt;br&gt;skäl kunde vara arronderingsförbättring i starkt ägosplittrade områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dagens jordbrukspolitiska riktlinjer innebär en positiv inställning till del-&lt;br&gt;tidsjordbruket. Detta har bl.a. kommit till uttryck i ändringar som gjorts i&lt;br&gt;fastighetsbildningslagen (1970:988) och som trätt i kraft den 1 januari 1991.&lt;br&gt;Det har blivit lättare att med beaktande av regionalpolitiska hänsyn bilda&lt;br&gt;jordbruks- och skogsfastigheter som inte ger sin innehavare full sysselsätt-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser som syftade till ett rationellt jordbruk fanns förutom i&lt;br&gt;jordförvärvslagen tidigare också bl.a. i lagen om skötsel av jordbruksmark.&lt;br&gt;Så gällde t.ex. enligt 3 § skötsellagen att jordbruksmark som var lämplig för&lt;br&gt;jordbruksproduktion skulle brukas så att markens produktionsförmåga togs&lt;br&gt;till vara. Om det behövdes fick lantbruksnämnden enligt 9 § förelägga inne-&lt;br&gt;havaren att åter ta marken i jordbruksproduktion eller att ge växtodlingen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en annan inriktning. Marken fick inte heller tas ur produktion utan lant-&lt;br&gt;bruksnämndens tillstånd. Sådant tillstånd fick i vissa fall inte lämnas. Detta&lt;br&gt;gällde t.ex. om marken behövdes för ett utvecklat eller utvecklingsbart lant-&lt;br&gt;bruksföretag, dvs. av rationaliseringsskäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag inledningsvis nämnde har riksdagen under våren 1990 beslutat&lt;br&gt;om en ny livsmedelspolitik. Den nya politiken innebär en marknadsanpass-&lt;br&gt;ning och avreglering av jordbruket. Genom riksdagens beslut upphävdes&lt;br&gt;också skötsellagens bestämmelser om såväl brukningsplikt som tillstånds-&lt;br&gt;plikt för den som vill ta jordbruksmark ur produktion. Tillståndsplikten&lt;br&gt;ersattes av en anmälningsskyldighet. Att bestämmelserna upphävdes var en&lt;br&gt;naturlig följd av det behov av omställning som kommer att uppstå till följd&lt;br&gt;av den livsmedelspolitiska reformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen om livsmedelspolitiken anförde jag bl.a. att en vidgad&lt;br&gt;tillståndsmöjlighet inte var tillräcklig för att i ett längre perspektiv uppnå ett&lt;br&gt;utnyttjande av marken som är lämpligt både från enskild och samhällseko-&lt;br&gt;nomisk synpunkt. Jag framhöll också att en ändrad livsmedelspolitik skulle&lt;br&gt;ställa större krav på lantbrukarna att agera som företagare på en marknad.&lt;br&gt;Bestämmelser om att företagarna skall hålla all jordbruksmark i produktion&lt;br&gt;borde då inte finnas. I stället måste jordbruksföretagarna själva få avgöra på&lt;br&gt;vilket sätt jordbruksmarken skall användas för att möta marknadens skif-&lt;br&gt;tande krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till den avreglering av jordbrukssektorn som har beslutats är&lt;br&gt;det av stor betydelse att inte kringliggande lagstiftning för jordbruket är&lt;br&gt;sådan att en marknadsanpassning av näringen försvåras. Det är viktigt att en&lt;br&gt;strukturomvandling av näringen och en alternativ användning av marken&lt;br&gt;underlättas, att mark inte onödigtvis undanhålls marknaden och att den&lt;br&gt;som måste lämna näringen erhåller det pris som marknaden är villig att&lt;br&gt;betala. Jag anser således att det står i överensstämmelse med det livsme-&lt;br&gt;delspolitiska beslutet att rationaliseringssträvandena i fortsättningen i prin-&lt;br&gt;cip överlåts till näringen. Det är också en logisk följd av att brukningsplikten&lt;br&gt;och tillståndsplikten för att ta jordbruksmark ur produktion har slopats. Ett&lt;br&gt;undantag bör dock enligt min mening göras. Det gäller särskilt ägosplittrade&lt;br&gt;områden. Jag återkommer i det följande till detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad jag nu har anfört gäller framför allt jordbruket. Det är emellertid&lt;br&gt;knappast möjligt att i det här sammanhanget skilja mellan jordbruk och&lt;br&gt;skogsbruk. Ofta finns inom ett lantbruksföretag med jordbruksmark också&lt;br&gt;skogsmark. Ett bibehållande av rationaliseringshänsynen vid förvärvspröv-&lt;br&gt;ning av skogsmark skulle därför innebära att den åsyftade avregleringen inte&lt;br&gt;kunde åstadkommas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För skogsbrukets del har som lantbruksstyrelsen också framhållit i sitt&lt;br&gt;remissvar rationaliseringsverksamheten huvudsakligen varit inriktad på att&lt;br&gt;åstadkomma arronderingsförbättringar. De medel som har stått till förfo-&lt;br&gt;gande för detta har förutom jordförvärvslagen varit framför allt jordfonden&lt;br&gt;och fastighetsbildningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordfonden, som förvaltas av lantbruksstyrelsen, skall enligt gällande fö-&lt;br&gt;reskrifter (SFS 1989:281) användas främst för att främja en från allmän&lt;br&gt;synpunkt lämplig utveckling av bl.a. skogsbruket. Jordfonden uppgår för&lt;br&gt;närvarande till 367 milj. kr. Förutom att fonden används för inlösen av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fastigheter enligt jordförvärvslagen kan den användas för att på den fria Prop. 1990/91: 155&lt;br&gt;marknaden direkt förvärva fastigheter i konkurrens med andra köpare. Fon-&lt;br&gt;den har således en från jordförvärvslagen fristående funktion. De fastigheter&lt;br&gt;som tillförs fonden skall säljas ut på ett sådant sätt att fastighetsstrukturen&lt;br&gt;och arronderingsförhållandena förbättras. En fastighet skall avyttras så&lt;br&gt;snart ändamålet med förvärvet kan tillgodoses. Fonden har stor betydelse&lt;br&gt;för arbetet med de genomgripande fastighetsregleringar som görs i områden&lt;br&gt;med mycket splittrad fastighetsindelning, särskilt i Kopparbergs län. Detta&lt;br&gt;beror bl.a. på att fonden möjliggör uppbyggandet av den markreserv som är&lt;br&gt;en nödvändig förutsättning för en sådan reglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om fastighetsreglering finns i fastighetsbildningslagen. En-&lt;br&gt;ligt 5 kap. 1 § får genom fastighetsreglering mark överföras från en fastighet&lt;br&gt;eller samfallighet till en annan sådan enhet. Genom fastighetsreglering kan&lt;br&gt;också bl.a. samfälligheter bildas. Fastighetsreglering får ske för att åstad-&lt;br&gt;komma en lämpligare fastighetsindelning eller annars en mera ändamåls-&lt;br&gt;enlig markanvändning under förutsättning att fördelarna med regleringen&lt;br&gt;överväger de kostnader och olägenheter som regleringen medför. Fastighets-&lt;br&gt;reglering får påkallas av länsstyrelsen om regleringen är av större betydelse&lt;br&gt;från allmän synpunkt. Rätt att begära reglering tillkommer också bl.a. fas-&lt;br&gt;tighetsägare som berörs av regleringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom fastighetsreglering har flera stora omarronderingar kunnat ge-&lt;br&gt;nomföras med radikalt förbättrade ägarförhållanden som följd. Genom ett&lt;br&gt;nyligen avslutat projekt i Bonäs-Våmhus i Dalarna har t.ex. antalet skogs-&lt;br&gt;skiften kunnat minskas från ca 19 000 med en genomsnittlig areal på 2,5 ha&lt;br&gt;till 815 med en genomsnittlig areal på 55 ha. Fastighetsregleringen i området&lt;br&gt;har även i övrigt givit positiva resultat från flera olika synpunkter. Bl.a. kan&lt;br&gt;nämnas att kulturhistoriskt värdefulla miljöer har kunnat bevaras genom att&lt;br&gt;skyddszoner har kunnat upprättas mot hyggesupptagning i omgivande&lt;br&gt;skogsmark. Viktiga naturvärden har kunnat säkerställas genom bildande av&lt;br&gt;ett antal naturreservat. Projektet har omfattat sammanlagt ca 2 000 fastig-&lt;br&gt;hetsägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är skogsmark uppdelad på ett sådant sätt att ett tillfredsställande utnytt-&lt;br&gt;jande av skogen hindras väsentligt kan vidare genom fastighetsreglering&lt;br&gt;bildas särskilda samfälligheter av skogsmarken för skogsbruksändamål. Så-&lt;br&gt;dana s.k. gemensamhetsskogar får bildas under förutsättning att de får så-&lt;br&gt;dan storlek och utformning att de medger ekonomiskt tillfredsställande&lt;br&gt;skogsdrift. Ett antal sådana gemensamhetsskogar har bildats i det nyss&lt;br&gt;nämnda projektet. Bildandet av gemensamhetsskog behöver emellertid inte&lt;br&gt;utgöra en del i ett sådant större projekt utan kan användas som ett fristående&lt;br&gt;medel för att uppnå bättre skogsbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett problem vid fastighetsreglering är de stora kostnader för enskilda som&lt;br&gt;ofta är förenade med ett sådant förfarande. Kritik har riktats mot nuvarande&lt;br&gt;principer för finansieringen. Det har hävdats att det finns risk för att den&lt;br&gt;nuvarande avgiftsnivån har avhållit fastighetsägare från att ta initiativ till en&lt;br&gt;fastighetsbildning. Bl.a. dessa frågor har nu varit föremål för en särskild&lt;br&gt;utredning. Utredningen har redovisat resultatet av sitt arbete i betänkandet&lt;br&gt;(SOU 1990:9) Kostnader för fastighetsbildning m.m. Utredningen har i sitt&lt;br&gt;betänkande konstaterat att fastighetsägare i betydande omfattning avhåller&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sig från att ansöka om t.ex. större omregleringar och andra strukturförbätt-&lt;br&gt;rande åtgärder för jord- och skogsbruket av kostnadsskäl. För att åstad-&lt;br&gt;komma en väl fungerande fastighetsbildningsverksamhet föreslår utred-&lt;br&gt;ningen åtgärder för att stimulera fastighetsägare att söka fastighetsbildning&lt;br&gt;som är önskvärd från allmän synpunkt. Utredningens betänkande som har&lt;br&gt;remissbehandlats bereds för närvarande i bostadsdepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett särskilt bidrag lämnas också till yttre rationalisering enligt förord-&lt;br&gt;ningen (1978: 250) om statligt stöd till jordbrukets rationalisering. Bidraget&lt;br&gt;används i huvudsak för att begränsa den enskildes kostnader för lantmäte-&lt;br&gt;riförrättningen. Bidraget används särskilt för att genomföra angelägna&lt;br&gt;omarronderingsprojekt i starkt ägosplittrade områden, t.ex. i Kopparbergs&lt;br&gt;län. Mot bakgrund av förhållandena i dessa områden har regeringen i årets&lt;br&gt;budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil.11) föreslagit att bidraget bör&lt;br&gt;behållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från bl.a. lantbruksstyrelsens sida har framhållits att jordförvärvslagen,&lt;br&gt;jordfonden och fastighetsbildningslagen utgör en samverkande helhet där&lt;br&gt;alla delarna är nödvändiga. Jordförvärvslagens effektivitet som medel att&lt;br&gt;främja arronderingen och rationaliseringen inom skogsbruket måste emel-&lt;br&gt;lertid ifrågasättas. Sedan länge gäller att endast 30 % av samtliga överlåtelser&lt;br&gt;prövas enligt lagen. Under budgetåret 1989/90 uppgick antalet tillstånds-&lt;br&gt;ansökningar till ungefär 6 500. Det innebär att antalet faktiska överlåtelser&lt;br&gt;av jordbruksfastigheter under samma tid kan beräknas ha uppgått till un-&lt;br&gt;gefär 20 000. Av ansökningarna avslogs drygt 230 på den grunden att egen-&lt;br&gt;domen behövdes för jordbrukets eller skogsbrukets rationalisering. 1325 fall&lt;br&gt;lämnades förvärvstillstånd sedan förvärvaren avstått mark för rationalise-&lt;br&gt;ringsändamål. I hur många av ärendena egendomen behövde tas i anspråk&lt;br&gt;för just skogsbrukets rationalisering går inte att utläsa ur den tillgängliga&lt;br&gt;statistiken på området. Av de redovisade siffrorna kan emellertid enligt min&lt;br&gt;mening ganska enkelt utläsas att lagens betydelse för arronderingsförbätt-&lt;br&gt;ringar inom skogsbruket är begränsad. Detta får anses vara fallet även om&lt;br&gt;det kan antas att lagen också i viss utsträckning haft en indirekt verkan&lt;br&gt;genom att säljare prioriterat köpare som kunnat förmodas få tillstånd. Det&lt;br&gt;kan å andra sidan förutsättas vara så att lagen har haft en återhållande&lt;br&gt;inverkan på fastighetsmarknaden, vilket även det kan vara till nackdel för&lt;br&gt;möjligheterna att skapa rationella brukningsenheter. Vid det sammanträde&lt;br&gt;som anordnades angående jordförvärvslagen framfördes också från såväl&lt;br&gt;Lantbrukarnas riksförbunds som från Skogsägarnas riksförbunds sida att&lt;br&gt;fastighetsbildningslagen fick anses vara det viktigaste instrumentet för att&lt;br&gt;skapa en bättre ägostruktur i starkt ägosplittrade områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behövs ytterligare instrument utöver jordfonden och fastighetsbildnings-&lt;br&gt;lagen för att förbättra arronderingen inom skogsbruket bör andra och mer&lt;br&gt;effektiva medel skapas. Regeringen beslutade i juni 1990 att tillsätta en&lt;br&gt;kommitté för att utvärdera skogspolitikens mål och medel. I utredningens&lt;br&gt;uppdrag ingår bl.a. att göra en bedömning av de medel som behövs i skogs-&lt;br&gt;politiken och lämna förslag till medlens utformning. En viktig utgångspunkt&lt;br&gt;skall vara att medlen skall vara enkla och lätta att tillämpa. Utredningen&lt;br&gt;skall också lämna förslag på sådana medel som inte innebär myndighets-&lt;br&gt;styrning. Kommittén skall redovisa sina förslag senast den 1 juli 1992. Ut-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;redningens arbete bör således kunna resultera i att bättre och effektivare Prop. 1990/91:155&lt;br&gt;medel skapas för att garantera att skogsmarken utnyttjas på ett rationellt&lt;br&gt;sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis innebär vad jag nu har anfört att jag anser att sam-&lt;br&gt;hället i princip inte längre genom generella bestämmelser i jordförvärvsla-&lt;br&gt;gen bör ingripa vare sig till förmån för ett rationellt jordbruk eller ett ratio-&lt;br&gt;nellt skogsbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett särskilt problem utgör dock områden med mycket stark ägosplittring.&lt;br&gt;Sådana områden finns bl.a. i vissa kommuner i Kopparbergs län. Exempel&lt;br&gt;på sådana kommuner är Borlänge, Falun, Gagnef, Malung, Mora, Orsa,&lt;br&gt;Rättvik, Leksand, Vansbro och Älvdalen. I Kopparbergs län utgör t.ex.&lt;br&gt;skiften med mindre än 50 meters bredd närmare 30% av den privata skogs-&lt;br&gt;marksarealen. Vidare finns hälften av landets alla ägoskiften i Dalarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I områden med sådana mycket starkt ägosplittrade marker där det är av&lt;br&gt;särskilt intresse att förbättra ägostrukturen kan det enligt min mening finnas&lt;br&gt;anledning att behålla en viss prövning. Prövningen bör dock förbehållas&lt;br&gt;sådana områden för vilka det finns en av länsstyrelsen antagen plan för&lt;br&gt;strukturrationaliseringen av jord- och skogsbruket. Det bör ankomma på&lt;br&gt;regeringen att i verkställighetsföreskrifter till lagen ange inom vilka områ-&lt;br&gt;den bestämmelserna om tillståndsprövning av arronderingsskäl skall tilläm-&lt;br&gt;pas. Att det är fråga om ett undantag från huvudregeln att rationaliserings-&lt;br&gt;skäl i fortsättningen inte skall beaktas bör komma till uttryck i en mycket&lt;br&gt;snäv avgränsning inriktad på områden med särskilt svår ägosplittring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvärvstillstånd bör inom sådana områden kunna vägras om förvärvet&lt;br&gt;skulle medföra att ett genomförande av planen skulle försvåras.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;2.3 Förvärv i glesbygdsområde&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Lagen förstärks som regionalpolitiskt instrument. Såväl&lt;br&gt;sysselsättningen som bosättningen i glesbygd skall främjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är bosatt i ett glesbygdsområde och den som åtar sig att bo&lt;br&gt;på förvärvsfastigheten i minst fem år skall kunna förvärva egendo-&lt;br&gt;men utan särskilt tillstånd. Anmälan om förvärvet skall dock göras till&lt;br&gt;länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra fall skall liksom hittills fordras tillstånd till förvärvet. Så-&lt;br&gt;dant tillstånd skall kunna vägras om egendomen behövs för syssel-&lt;br&gt;sättningen eller bosättningen i glesbygdsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Om lagen skall innehålla bestämmelser som syftar&lt;br&gt;till att förstärka de regionalpolitiska hänsynstagandena, bör förvärvs-&lt;br&gt;tillstånd bara kunna vägras om köparen inte är bosatt på orten och inte heller&lt;br&gt;ämnar bosätta sig på fastigheten. Som alternativ till bestämmelser med den&lt;br&gt;innebörden föreslår utredningen att regionalpolitiken förstärks med tradi-&lt;br&gt;tionella medel, såsom t.ex. lokaliseringsbidrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser, däribland lantbruksstyrel-&lt;br&gt;sen, är positiva till att lagen behålls och förstärks som regionalpolitiskt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;instrument. Några framhåller framfor allt betydelsen av att ökad inflyttning&lt;br&gt;kan främjas, medan andra betonar att även sysselsättningen för redan orts-&lt;br&gt;boende måste kunna prioriteras. Lantbruksstyrelsen och boverket anser att&lt;br&gt;bosättningsplikten bör kunna vitessanktioneras. Ett par remissinstanser,&lt;br&gt;bl.a. Svenska kommunförbundet, anser att kommunerna bör ges ett ökat&lt;br&gt;inflytande i ärendena. Ett tiotal remissinstanser är dock negativa till utred-&lt;br&gt;ningens förslag. Ett par av dem anser att andra regionalpolitiska medel bör&lt;br&gt;användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Enligt gällande jordförvärvslag i dess ursprungliga&lt;br&gt;lydelse fick förvärvstillstånd vägras av regionalpolitiska skäl om det inte&lt;br&gt;drevs ett utvecklat eller utvecklingsbart lantbruksföretag på egendomen och&lt;br&gt;den behövdes antingen för att stärka ett sådant lantbruksföretag på orten&lt;br&gt;eller för att främja sysselsättningen för någon som var bosatt på orten.&lt;br&gt;Bestämmelserna kom i praktiken att tillämpas relativt sällan och ändrades&lt;br&gt;därför vid 1987 års översyn av lagen. I propositionen om ändring i jordför-&lt;br&gt;värvslagen anförde jag bl.a. att det fanns anledning att betona lagens bety-&lt;br&gt;delse i det regionalpolitiska sammanhanget. Avgörande skäl för avslag på&lt;br&gt;regionalpolitiska grunder borde enligt min mening vara hänsynen till sys-&lt;br&gt;selsättningen på orten. Den ändrade bestämmelsen borde gälla som särskild&lt;br&gt;avslagsgrund i sådana glesbygder där en jordförvärvspolitisk styrning har en&lt;br&gt;direkt och påvisbar effekt på sysselsättningen. Endast sysselsättningsskäl&lt;br&gt;skulle dock få vara avgörande. Med stöd av bestämmelsen skulle förvärvs-&lt;br&gt;tillstånd kunna vägras om en egendom behövde användas i kombination&lt;br&gt;med annan verksamhet eller för att stärka sysselsättningsunderlaget för en&lt;br&gt;redan etablerad jord- eller skogsbruksföretagare på orten eller om förvärva-&lt;br&gt;ren inte avsåg att själv bruka egendomen och den behövdes av sysselsätt-&lt;br&gt;ningsskäl. Jag ansåg inte att det borde läggas fast i lagen inom vilka områden&lt;br&gt;bestämmelsen skulle få tillämpas eftersom detta skulle förhindra en önsk-&lt;br&gt;värd flexibilitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen anser att jordförvärvslagen inte har varit något verksamt&lt;br&gt;regionalpolitiskt instrument. Skälet till detta är enligt utredningen att lagens&lt;br&gt;huvudinriktning mer varit att skydda de i glesbygden redan boende än att&lt;br&gt;underlätta inflyttning. Utredningen framhåller också att rationaliserings-&lt;br&gt;ambitionerna i lagen har bidragit till att göra lantbruken större och därige-&lt;br&gt;nom också avfolkat glesbygden. Utredningen anser att om lagen skall bli ett&lt;br&gt;verksamt medel i regionalpolitiken är det inflyttning, mer än skydd för de&lt;br&gt;kvarvarande, som bör uppmuntras. Skall de regionalpolitiska ambitionerna&lt;br&gt;lyftas fram anser utredningen att de som önskar flytta till ett glesbygdsom-&lt;br&gt;råde bör jämställas med ortsboende vid tillståndsprövningen. Förvärvs-&lt;br&gt;tillstånd bör således inte kunna vägras den som önskar bosätta sig på egen-&lt;br&gt;domen även om det finns en lokal intressent. Bara om köparen är en icke&lt;br&gt;ortsboende som inte heller har för avsikt att bosätta sig på fastigheten skall&lt;br&gt;tillstånd kunna vägras. Begreppet ortsboende bör ges en vid tolkning och&lt;br&gt;inte diskriminera köpare som bor på bara några mils avstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar utredningens uppfattning att lagen bör behållas som ett regio-&lt;br&gt;nalpolitiskt styrinstrument. Genom den allmänna utvecklingen i samhället&lt;br&gt;har antalet sysselsatta och bosatta i glesbygd minskat. Det är därför viktigt&lt;br&gt;att de medel tas till vara som kan verka för en positiv landsbygdsutveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har i det föregående föreslagit att rationaliseringsmålet i princip skall Prop. 1990/91:155&lt;br&gt;slopas i lagstiftningen. Rationaliseringsmålet har många gånger hindrat ny-&lt;br&gt;tillkommande från att få köpa gårdar, t.ex. för att ägna sig åt deltidsjordbruk&lt;br&gt;eller för att bara bo på landet. Bestämmelserna har så gott som undantagslöst&lt;br&gt;gynnat dem som redan bott på orten. Detta har också inneburit att eventu-&lt;br&gt;ella nytillkommande har stängts ute från marknaden. Rationalisering har&lt;br&gt;varit den allra vanligaste avslagsgrunden. Den konflikt mellan rationalise-&lt;br&gt;ringsmål och regionalpolitiska mål som hittills varit inbyggd i lagstiftningen&lt;br&gt;försvinner nu. Härigenom skapas de nödvändiga förutsättningarna för att&lt;br&gt;göra lagstiftningen till ett effektivt instrument för regionalpolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I gällande bestämmelser betonas enbart vikten av att befintlig sysselsätt-&lt;br&gt;ning tas till vara. Liksom utredningen anser jag att detta bör ändras. De&lt;br&gt;regionalpolitiska målen i jordförvärvslagen bör formuleras så att de bättre&lt;br&gt;överensstämmer med gällande landsbygdspolitiska ambitioner. Detta inne-&lt;br&gt;bär att lagen i fortsättningen bör kunna användas både för att främja sys-&lt;br&gt;selsättningen och för att främja bosättningen i glesbygd. Bosättningen bör&lt;br&gt;därvid ges en självständig betydelse. Detta är enligt min mening viktigt&lt;br&gt;eftersom boendet utgör grunden för såväl offentlig som kommersiell service&lt;br&gt;och därför är en nödvändig förutsättning för en levande landsbygd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten med bestämmelserna är inte att i första hand ta till vara syssel-&lt;br&gt;sättningen i jordbruket. Som en följd av det livsmedelspolitiska beslutet&lt;br&gt;kommer denna att minska. En stor del av minskningen kommer sannolikt&lt;br&gt;att ske genom att jordbruk i ännu större utsträckning än för närvarande&lt;br&gt;används i kombination med annan verksamhet, t.ex. skogsbruk, tjänste-&lt;br&gt;produktion såsom ”farmartjänst” eller landskapsvård, annat företagande&lt;br&gt;eller tjänst utanför företaget. I större utsträckning än hittills kommer således&lt;br&gt;annan verksamhet än jordbruk att bedrivas på fastigheterna. Sådan verk-&lt;br&gt;samhet stimuleras genom olika åtgärder för att underlätta övergången till ett&lt;br&gt;mer marknadsinriktat system.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom en sådan inriktning av bestämmelserna som nu föreslås blir lag-&lt;br&gt;stiftningen i det här hänseendet ett rent regionalpolitiskt instrument. Ut-&lt;br&gt;gångspunkten bör vara att antalet boende i glesbygden blir så stort som&lt;br&gt;möjligt. Antingen kan detta ske direkt genom att inflyttningen främjas eller&lt;br&gt;genom att befintligt sysselsättningsunderlag tas till vara för att förhindra&lt;br&gt;utflyttning från glesbygden. För redan etablerade jord- och skogsbruksföre-&lt;br&gt;tagare innebär detta i princip att bara förvärv av den som behöver ytterligare&lt;br&gt;sysselsättningsunderlag för sin försörjning skall prioriteras i förhållande till&lt;br&gt;förvärv som görs av den som varken bor på orten eller har för avsikt att flytta&lt;br&gt;till fastigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller att avgränsa de områden inom vilka de regionalpolitiska&lt;br&gt;bestämmelserna skall tillämpas vill jag först framhålla att glesbygd inte är&lt;br&gt;något entydigt begrepp. Det föreligger också stora skillnader mellan gles-&lt;br&gt;bygdsområden i olika delar av landet vad gäller tillgång till service och&lt;br&gt;sysselsättning. Jag anser att de områden inom vilka jordförvärvslagens be-&lt;br&gt;stämmelser skall kunna tillämpas i huvudsak bör överensstämma med de&lt;br&gt;områden som gäller för glesbygdsstöd. Med glesbygd avses i förordningen&lt;br&gt;(1990:643) om glesbygdsstöd i huvudsak stora sammanhängande områden&lt;br&gt;med gles bebyggelse och långa avstånd till sysselsättning eller service samt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skärgårdar. Samma definition av glesbygd bör kunna användas i jordför-&lt;br&gt;värvslagen. Enligt glesbygdsförordningen är det länsstyrelsen som anger&lt;br&gt;vilka områden inom länet som är att hänföra till glesbygd. I fråga om jord-&lt;br&gt;förvärv bör det i stället ankomma på regeringen att i verkställighetsföre-&lt;br&gt;skrifter till lagen ange inom vilka områden bestämmelserna om regionalpo-&lt;br&gt;litiskt hänsynstagande skall gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag nyss nämnde är de intressen som skall tillgodoses genom jord-&lt;br&gt;förvärvslagen främst inflyttning till glesbygden och sysselsättning för dem&lt;br&gt;som redan bor där. Strävan att främja både sysselsättningen och bosätt-&lt;br&gt;ningen kan naturligtvis i det enskilda fallet innebära en konflikt. Jag anser&lt;br&gt;att avvägningen mellan de båda intressena bör göras på i huvudsak det sätt&lt;br&gt;som utredningen har föreslagit. Det innebär att lagstiftningen inte skall&lt;br&gt;hindra ett förvärv om redan genom förvärvet något av de skyddsvärda&lt;br&gt;intressena tillgodoses. I sådana fall skall enligt min mening förvärvaren&lt;br&gt;prioriteras även om det finns ett motstående intresse. Är det köparens avsikt&lt;br&gt;att stadigvarande bosätta sig på fastigheten skall således inte förvärvet hind-&lt;br&gt;ras även om det på orten skulle finnas en redan bosatt som skulle behöva&lt;br&gt;fastigheten för sin sysselsättning. På samma sätt skall en på orten bosatt som&lt;br&gt;har förvärvat egendomen inte behöva avstå från egendomen även om egen-&lt;br&gt;domen är sådan att den skulle kunna användas för att få till stånd nyinflytt-&lt;br&gt;ning. I det sistnämnda fallet torde nämligen i allmänhet kunna antas att&lt;br&gt;förvärvaren på något sätt skall använda fastigheten för sin sysselsättning.&lt;br&gt;Som jag strax återkommer till ger en sådan ordning möjlighet till en förenk-&lt;br&gt;lad tillämpning av lagstiftningen samtidigt som marknadskrafterna ges ett&lt;br&gt;visst spelrum också i glesbygd. Att marknadskrafterna tillåts bli styrande&lt;br&gt;stämmer bättre överens med intentionerna bakom de övriga förslag som nu&lt;br&gt;läggs fram än om avvägningen skulle göras efter särskild prövning i det&lt;br&gt;enskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då förvärvaren varken är ortsboende eller tänker bosätta sig på fastighe-&lt;br&gt;ten bör däremot förvärvet inte tillåtas annat än om fastigheten inte behövs&lt;br&gt;vare sig för sysselsättningen på orten eller för att främja inflyttningen i&lt;br&gt;glesbygdsområdet. Givetvis måste i det enskilda ärendet, förutom att hän-&lt;br&gt;syn tas till behovet av att använda egendomen för något av de skyddsvärda&lt;br&gt;intressena, en bedömning göras av vilka möjligheter det finns att få en sådan&lt;br&gt;användning till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande är jordförvärvslagen utformad så att tillstånd krävs till de&lt;br&gt;förvärv som regleras i lagen. De regler jag nu har föreslagit för glesbygdsför-&lt;br&gt;värv gör det emellertid möjligt att medge att förvärv får ske utan någon&lt;br&gt;prövning från myndigheternas sida. Detta skulle medföra avsevärda förde-&lt;br&gt;lar såväl för enskilda som för samhället i form av minskad byråkrati. Skall&lt;br&gt;förvärvaren bosätta sig på fastigheten eller är förvärvaren redan bosatt i&lt;br&gt;glesbygdsområdet finns det inte någon anledning att fordra tillstånd till&lt;br&gt;förvärvet, eftersom tillstånd i sådana fall, enligt vad jag har anfört, inte bör&lt;br&gt;kunna vägras. I dessa fall bör det vara tillräckligt att det sker en anmälan om&lt;br&gt;förvärvet. En sådan bör dock krävas för att myndigheterna skall kunna&lt;br&gt;kontrollera att bestämmelserna efterlevs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att glesbygdsboende fritt kan förvärva gör förvärv i olika former möjliga,&lt;br&gt;t.ex. att flera slår sig samman till ett fastighetsköp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ortsboende fritt skall få förvärva egendom bör det krävas att Prop. 1990/91:155&lt;br&gt;bosättningen har varat i minst sex månader vid tidpunkten för förvärvet.&lt;br&gt;Utan ett sådant krav kan det finnas en viss risk för att bestämmelserna&lt;br&gt;kringgås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett förvärv avser egendom som av regionalpolitiska skäl behövs för&lt;br&gt;sysselsättningen på orten, kan ett förvärvstillstånd enligt gällande bestäm-&lt;br&gt;melser, om förvärvaren åtar sig det, kombineras med ett föreläggande för&lt;br&gt;förvärvaren att bo på fastigheten viss tid, högst fem år. En motsvarande&lt;br&gt;skyldighet att bo på fastigheten bör gälla även i fortsättningen. Skall lagen ha&lt;br&gt;åsyftad effekt är det nämligen viktigt att en avsedd inflyttning verkligen&lt;br&gt;kommer till stånd och att den också får en viss varaktighet. Den som åbe-&lt;br&gt;ropar tillståndsfrihet på den grunden att det är hans avsikt att bosätta sig på&lt;br&gt;egendomen bör därför åta sig att bo på fastigheten under en bestämd tid. Ett&lt;br&gt;sådant åtagande bör fogas till anmälan om förvärvet. För närvarande gäller&lt;br&gt;fem år som den längsta tid under vilken bosättning kan krävas. Jag anser att&lt;br&gt;det kan vara lämpligt att även i fortsättningen sätta gränsen vid fem år.&lt;br&gt;Åtagandet bör följaktligen avse en bosättning under minst fem år för att&lt;br&gt;förvärvet skall få ske utan tillstånd. Jag anser att det också bör krävas att&lt;br&gt;inflyttningen till fastigheten sker inom en rimlig tid. Denna tid bör kunna&lt;br&gt;bestämmas till sex månader, räknat från det att förvärvet skedde. I de fall ett&lt;br&gt;åtagande om bosättning görs i enlighet med vad jag nu har anfört saknas&lt;br&gt;anledning för myndigheterna att meddela särskilda förelägganden om bo-&lt;br&gt;sättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis innebär vad jag nu har anfört att jag anser att förvärv&lt;br&gt;i glesbygd bör kunna ske utan tillståndsprövning om förvärvaren antingen&lt;br&gt;redan är bosatt i glesbygdsområdet eller skall bosätta sig på förvärvsegen-&lt;br&gt;domen och vara bosatt där i minst fem år. Övriga förvärv i glesbygd bör&lt;br&gt;liksom hittills tillståndsprövas eftersom förvärvarens intresse av att behålla&lt;br&gt;egendomen då måste vägas mot det allmänna intresset av inflyttning till och&lt;br&gt;sysselsättning i glesbygden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att på det sättet begränsa tillståndsprövningen till de fall då inte vissa i&lt;br&gt;lagen direkt angivna förutsättningar för förvärv är uppfyllda överensstäm-&lt;br&gt;mer med vad som för närvarande gäller i Danmark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett par remissinstanser har framhållit att det är viktigt att kommunerna&lt;br&gt;får ett ökat inflytande över den typ av tillståndsärenden som det nu är fråga&lt;br&gt;om. Tillståndsprövningen bör enligt min mening handhas av länsstyrelserna&lt;br&gt;som efter den 1 juli i år övertar lantbruksnämndernas arbetsuppgifter. Läns-&lt;br&gt;styrelsen bör i den utsträckning det behövs samråda med den aktuella kom-&lt;br&gt;munen inför prövningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Iakttar en förvärvare inte ett föreläggande om bosättning eller överlåter&lt;br&gt;han egendomen före den föreskrivna tidens utgång får staten enligt gällande&lt;br&gt;bestämmelser i jordförvärvslagen lösa egendomen. En sådan möjlighet att&lt;br&gt;lösa egendomen bör finnas även i fortsättningen när en förvärvare inte&lt;br&gt;uppfyller sitt åtagande om bosättning. Jag anser däremot inte, som några&lt;br&gt;remissinstanser, att en bosättningsplikt skall kunna vitessanktioneras. Vid&lt;br&gt;tillkomsten av jordförvärvslagen yttrade lagrådet bl.a. följande (1978/79: 85&lt;br&gt;s. 125 f.). Ett åläggande av myndighet att under viss tid vara bosatt på en viss&lt;br&gt;fastighet strider mot grundlagsstadgandet i 2 kap. 8 § regeringsformen som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillförsäkrar varje medborgare frihet att förflytta sig inom riket och att lämna&lt;br&gt;detta. Enligt lagrådet gäller detta även om åläggandet kan ses som en följd av&lt;br&gt;en frivillig ansökan om att få förvärva fastigheten. Begränsning i rörelsefri-&lt;br&gt;heten blir dock tillåtlig enligt 2 kap. 12 § regeringsformen, om den görs en-&lt;br&gt;dast för att tillgodose ett ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt&lt;br&gt;samhälle. Ett åläggande av den art som föreslogs ansåg lagrådet rymdes inom&lt;br&gt;den gränsen, men åläggandet får då enligt samma bestämmelse inte gå ut-&lt;br&gt;över vad som är nödvändigt med hänsyn till det avsedda ändamålet. Det&lt;br&gt;syfte som angavs vid lagens tillkomst varatt säkerställa att ett utvecklat eller&lt;br&gt;utvecklingsbart jordbruk skulle komma att brukas och bebos av ägaren själv.&lt;br&gt;Lagrådet utgick ifrån att beslut om tvångsbosättning bara fick meddelas på&lt;br&gt;grund av den berördes eget åtagande. Syftet med de nu föreslagna bestäm-&lt;br&gt;melserna om bosättning är delvis ett annat än vid lagens tillkomst. Syftet är&lt;br&gt;nu renodlat regionalpolitiskt och avsikten är att motverka avfolkningen av&lt;br&gt;glesbygden. Även detta syfte är emellertid enligt min mening av den arten att&lt;br&gt;en bosättningsplikt får anses vara förenlig med gällande grundlagsstadgan-&lt;br&gt;den. Att myndigheterna skulle kunna framtvinga en efterlevnad av ett åta-&lt;br&gt;gande om bosättning genom vitesföreläggande innebär emellertid enligt min&lt;br&gt;mening att större inskränkningar görs i den enskildes rörelsefrihet än som är&lt;br&gt;nödvändigt. En sådan möjlighet anser jag därför inte bör införas. För att&lt;br&gt;uppnå det avsedda syftet med bestämmelserna måste det anses tillräckligt&lt;br&gt;att den som inte uppfyller sitt åtagande kan förlora fastigheten. Därigenom&lt;br&gt;blir det möjligt att på nytt använda fastigheten för att t.ex. få en nyinflyttning&lt;br&gt;till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot anser jag att det är viktigt att tillståndsmyndigheterna bevakar&lt;br&gt;att åtagandet efterlevs och att myndigheterna också verkligen gör påföljden&lt;br&gt;gällande. En rutin bör införas för en regelbunden uppföljning av gjorda&lt;br&gt;åtaganden. Sex månader efter det att en anmälan har inkommit bör det t.ex.&lt;br&gt;regelmässigt ske en kontroll av att förvärvaren verkligen har bosatt sig på&lt;br&gt;fastigheten. För närvarande är det lantbruksnämnden som skall föra talan&lt;br&gt;om inlösen. Jag anser att den uppgiften bör flyttas till lantbruksstyrelsen. För&lt;br&gt;att effektivisera verksamheten bör det dessutom införas en skyldighet för&lt;br&gt;länsstyrelsen att anmäla till lantbruksstyrelsen om inlösen kan bli aktuell.&lt;br&gt;Sådan anmälan bör länsstyrelsen göra genast när den har fått kännedom om&lt;br&gt;förhållandena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har i motioner till riksdagen också tagits upp frågan om en skyldighet&lt;br&gt;att bruka egendomen. Med stöd av gällande bestämmelser i jordförvärvsla-&lt;br&gt;gen kan föreläggande meddelas inte bara om boende utan också om bruk-&lt;br&gt;ande. I förarbetena till lagen uttalas t.o.m. att det är brukningsplikten som&lt;br&gt;är det väsentliga. Enligt den utredning som låg till grund för lagförslaget&lt;br&gt;borde den yrkeskunnige brukaren som hade för avsikt att bosätta sig på&lt;br&gt;fastigheten och själv bruka den ges företräde vid förvärv av utvecklade eller&lt;br&gt;utvecklingsbara lantbruksföretag. Avsikten var att skapa förutsättningar för&lt;br&gt;en fullgod skötsel av framför allt åkerjorden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordförvärvslagens regler om skyldighet för ägaren att på det här sättet&lt;br&gt;själv bruka marken kompletterades tidigare av bestämmelser i lagen&lt;br&gt;(1979:425) om skötsel av jordbruksmark. Fram till den 1 juli 1990 gällde&lt;br&gt;som tidigare nämnts enligt skötsellagen ett krav på att jordbruksmark skulle&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;brukas så att markens produktionsförmåga togs till vara. Jordbruksmark Prop. 1990/91: 155&lt;br&gt;fick inte heller tas ur jordbruksproduktion utan tillstånd. Bestämmelserna&lt;br&gt;om brukningsplikt och kravet på tillstånd för den som vill ta mark ur pro-&lt;br&gt;duktion upphävdes i samband med att riksdagen beslutade en ny livsme-&lt;br&gt;delspolitik. Med hänsyn bl.a. till det behov av omställning inom jordbruks-&lt;br&gt;produktionen som uppstår till följd av reformen ansåg riksdagen att det var&lt;br&gt;naturligt att brukningsplikten enligt skötsellagen avskaffades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att behålla och eventuellt också skärpa reglerna om brukande i jordför-&lt;br&gt;värvslagen strider enligt min mening mot riksdagens ställningstagande till&lt;br&gt;brukningsplikten i övrigt. Denna skyldighet har nyligen avskaffats och jag&lt;br&gt;anser för egen del inte att den på nytt bör införas, inte ens i begränsad&lt;br&gt;omfattning genom regler i jordförvärvslagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;2.4 Prisprövning&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: De särskilda bestämmelserna om prisprövning slopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig över&lt;br&gt;utredningens förslag i den här delen är positiva till att bestämmelserna om&lt;br&gt;prisprövning slopas. Några remissinstanser anser att framför allt kapital-&lt;br&gt;placeringsförvärv måste kunna stoppas så att inte den allmänna prisnivån&lt;br&gt;drivs upp. Några, däribland lantbruksstyrelsen, anser att en form av bered-&lt;br&gt;skapslagstiftning bör behållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Gällande bestämmelser om prisprövning finns i 4 §&lt;br&gt;första stycket 4 jordförvärvslagen. Bestämmelserna innebär att förvärvs-&lt;br&gt;tillstånd får vägras om det är uppenbart att köpeskillingen eller annan er-&lt;br&gt;sättning avsevärt överstiger egendomens marknadsvärde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om prisprövning infördes i den nu gällande jordförvärvs-&lt;br&gt;lagen vid lagens tillkomst för att bryta en då onormal utveckling av priserna&lt;br&gt;på jordbruksfastigheter. Regeln innebar en förhållandevis sträng prövning.&lt;br&gt;Vid 1987 års översyn av jordförvärvslagen ansåg jag att prisprövningsregeln&lt;br&gt;inte borde behållas i sin ursprungliga utformning. För att motverka förvärv&lt;br&gt;i kapitalplaceringssyfte och en osund allmän prisstegring ansåg jag dock att&lt;br&gt;det borde finnas en möjlighet att avslå en tillståndsansökan om det avtalade&lt;br&gt;priset avsevärt översteg egendomens marknadsvärde. Avslagsgrunden&lt;br&gt;borde dock inte vara obligatorisk och någon priskontroll borde enligt min&lt;br&gt;mening inte ske regelmässigt utan endast i uppenbara fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter ändringarna år 1987 har enligt utredningen prisstegringstakten på&lt;br&gt;lantbruksfastigheter tilltagit. Utredningen har emellertid vid en specialun-&lt;br&gt;dersökning funnit att fastighetspriserna i genomsnitt inte innehåller några&lt;br&gt;större spekulationselement utan motsvarar underliggande reella värden.&lt;br&gt;Utredningen anser vidare att prisprövningen innebär ett direkt gynnande av&lt;br&gt;dem som önskar och får köpa egendomar och ett missgynnande av säljarna&lt;br&gt;i motsvarande omfattning. Mot bakgrund bl.a. härav föreslår utredningen&lt;br&gt;att bestämmelserna slopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som utredningen har påpekat torde det vara klart att priskontrollen tidi-&lt;br&gt;gare hade en återhållande effekt på prisutvecklingen. Fram till år 1987 var&lt;br&gt;också för högt pris den vanligaste avslagsgrunden näst efter rationaliserings-&lt;br&gt;skäl. Efter den 1 juli 1987 när de nya reglerna trädde i kraft har prispröv-&lt;br&gt;ningsregeln använts endast i begränsad utsträckning. Lantbruksstyrelsen&lt;br&gt;har i sitt remissyttrande anfört att regeln närmast haft karaktären av bered-&lt;br&gt;skapslagstiftning, med möjlighet att ingripa vid osund prisstegring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För egen del vill jag anföra följande. Ytterst har prisprövningsregeln lik-&lt;br&gt;som jordförvärvslagens övriga bestämmelser syftat till att lagens allmänna&lt;br&gt;mål skall uppnås. Dessa mål har varit att slå vakt om familjejordbruket,&lt;br&gt;främja främst skogsbrukets rationalisering, begränsa juridiska personers&lt;br&gt;äganderätt samt göra det möjligt att i glesbygden ta till vara sysselsättnings-&lt;br&gt;möjligheterna i jord- och skogsbruket. Sammanfattningsvis innebär detta&lt;br&gt;att avsikten varit att främja sambandet mellan ägandet, boendet och bru-&lt;br&gt;kandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lantbruksstyrelsens tillämpningsanvisningar till jordförvärvslagen&lt;br&gt;kan prisprövningsregeln tillämpas för att motverka kapitalplaceringsför-&lt;br&gt;värv dels när en juridisk person utan anknytning till jord- eller skogsbruk&lt;br&gt;förvärvar en jordbruksfastighet, dels när köparen inte har för avsikt att&lt;br&gt;bruka eller bebo förvärvsegendomen. För att motverka en osund allmän&lt;br&gt;prisstegring kan bestämmelsen, enligt anvisningarna, tillämpas när förvär-&lt;br&gt;varen visserligen avser att yrkesmässigt bruka eller bebo fastigheten, men&lt;br&gt;priset avviker från vad som är en normal prisutveckling på ett sätt som&lt;br&gt;antingen äventyrar syftet att slå vakt om familjejordbruket eller syftet att slå&lt;br&gt;vakt om sysselsättningen i glesbygd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bestämmelse om prisprövning i ett avreglerat jordbruk måste med&lt;br&gt;nödvändighet få ett något annat syfte än vad den hittillsvarande regeln haft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller kapitalplaceringsförvärv kan en regel liksom hittills ha till&lt;br&gt;ändamål att främja sambandet mellan ägande och boende. När det gäller&lt;br&gt;skogsfastigheter kan man åtminstone främja förvärv av ortsboende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till den del prisprövningsregeln syftat till att motverka en osund allmän&lt;br&gt;prisstegring bör det framhållas att med en reglerad marknad värdet av en&lt;br&gt;viss brukningsenhet ganska väl har kunnat bestämmas med utgångspunkt i&lt;br&gt;ett traditionellt utnyttjande. Också i glesbygd har det varit möjligt att ganska&lt;br&gt;väl beräkna vad en ortsboende traditionell jordbrukare skäligen kan betala&lt;br&gt;för mark som han avser att bruka på hel- eller deltid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med ett avreglerat jordbruk förutsätts däremot marken komma att ut-&lt;br&gt;nyttjas i en mångfald former och förmodligen i långt större utsträckning än&lt;br&gt;hittills i kombination med andra verksamheter. Det blir då svårare att be-&lt;br&gt;räkna en fastighets marknadsvärde. Detta innebär i sin tur att en prisregel&lt;br&gt;inte kan ha samma syfte som tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enbart det förhållandet att fastighetspriserna kan stiga kan knappast ut-&lt;br&gt;göra grund för att behålla en bestämmelse om prisprövning, om inte de&lt;br&gt;stigande priserna missgynnar spekulanter som tänkt bosätta sig på fastighe-&lt;br&gt;ten för att helt eller delvis leva på avkastningen från fastigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis innebär vad jag nu har anfört att en prisprövnings-&lt;br&gt;regel i framtiden knappast kan tjäna något annat syfte än att främja boendet&lt;br&gt;och tillvaratagandet av den resurs som jordbruks- och skogsmarken utgör.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta gäller oavsett om regeln skall förhindra kapitalplaceringsförvärv eller&lt;br&gt;användas för att dämpa en allmän osund prisstegring. I den mån man vill&lt;br&gt;trygga boendet bör det emellertid enligt min mening inte ske genom en&lt;br&gt;prisprövningsregel, som då endast kommer att verka indirekt, utan genom&lt;br&gt;regler som direkt tar sikte på att garantera och skapa förutsättningar för ett&lt;br&gt;boende. Inom de områden där boendet är särskilt angeläget tillgodoses detta&lt;br&gt;krav genom de särskilda bestämmelserna om förvärv i glesbygd. Någon&lt;br&gt;särskild regel om prisprövning behövs enligt min mening därför inte inom&lt;br&gt;de områden som hör dit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utanför glesbygden kommer, om mina förslag genomförs, en omfattande&lt;br&gt;avreglering att ske. Förutom i särskilt ägosplittrade områden med pågående&lt;br&gt;strukturrationalisering kommer endast förvärv av juridiska personer att&lt;br&gt;prövas. Att behålla en prisprövningsregel för att främja boendet samtidigt&lt;br&gt;som en sådan omfattande avreglering av jordförvärven i övrigt genomförs&lt;br&gt;kan få oönskade effekter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom sådana områden där jordförvärvslagen inte innehåller några be-&lt;br&gt;stämmelser som prioriterar eller utesluter vissa kategorier köpare kommer&lt;br&gt;en prisprövningsregel bara slumpmässigt att fylla sitt syfte. Visserligen kan&lt;br&gt;ett avslag på en ansökan från en förvärvare som inte har för avsikt att vare&lt;br&gt;sig bo på eller bruka fastigheten leda till att en annan förvärvare får köpa&lt;br&gt;egendomen till ett lägre pris. Men resultatet kan lika gärna bli att den ur-&lt;br&gt;sprunglige förvärvaren får köpa fastigheten till ett lägre pris än vad han&lt;br&gt;annars hade varit beredd att betala. En sådan kapitalöverföring från säljare&lt;br&gt;till köpare kan knappast anses önskvärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rent allmänt torde det också kunna ifrågasättas om en prisprövningsregel&lt;br&gt;kan få annat än kortsiktiga effekter på prisutvecklingen. I varje fall är det inte&lt;br&gt;troligt att det skulle gå att motverka en prisstegring av fastighetspriserna&lt;br&gt;med hjälp av en sådan regel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya livsmedelspolitiken kan dessutom förväntas få effekter på pris-&lt;br&gt;utvecklingen vad gäller jordbruksfastigheter. Det huvudsakliga medlet för&lt;br&gt;att uppnå det tidigare inkomstmålet inom jordbrukspolitiken var prisstöd&lt;br&gt;genom pris- och marknadsreglering. Prisstödet ledde oavsiktligt till en om-&lt;br&gt;fattande kapitalisering i framför allt markvärden. Den beslutade avregle-&lt;br&gt;ringen av jordbruket bör därför, som jag också framhållit i den livsmedels-&lt;br&gt;politiska propositionen, leda till en sänkning av priserna på jordbruksmark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag har framhållit i föregående avsnitt är det med hänsyn till den&lt;br&gt;beslutade avregleringen av jordbrukssektorn viktigt att lagstiftningen på&lt;br&gt;jordbrukets område inte är sådan att en marknadsanpassning av näringen&lt;br&gt;försvåras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av vad jag nu har anfört anser jag, liksom flertalet remiss-&lt;br&gt;instanser, att bestämmelserna om prisprövning bör kunna slopas.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;2.5 Förvärvshinder för juridiska personer&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Gällande bestämmelser behålls oförändrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig i den&lt;br&gt;här delen tillstyrker utredningens förslag. Näringsfrihetsombudsmannen&lt;br&gt;framhåller dock att undantag från förbudet måste kunna göras bl.a. i syfte att&lt;br&gt;stimulera småskalig förädlingsverksamhet av jordbruksprodukter. Flera re-&lt;br&gt;missinstanser, däribland LO, är dock tveksamma till eller avstyrker försla-&lt;br&gt;get. Ett par remissinstanser anser att förslaget är för dåligt analyserat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Enligt gällande bestämmelser i jordförvärvslagen&lt;br&gt;får juridiska personer bara lämnas förvärvstillstånd under vissa förutsätt-&lt;br&gt;ningar. Bestämmelserna, som finns i 5 §, innebär ytterligare begränsningar&lt;br&gt;för juridiska personer utöver de som följer av de allmänna bestämmelserna&lt;br&gt;i 4 §. För att förvärvstillstånd skall få lämnas krävs antingen att den juridiska&lt;br&gt;personen avstår eller kan antas komma att avstå egendom av betydelse för&lt;br&gt;jordbrukets eller skogsbrukets rationalisering som i storlek och värde unge-&lt;br&gt;fär motsvarar förvärvsegendomen, att egendom som redan tillhör den juri-&lt;br&gt;diska personen blir mera ändamålsenlig, att egendomen är avsedd för annat&lt;br&gt;än jord- eller skogsbruk eller att det finns något annat särskilt skäl. Vidare&lt;br&gt;följer av en särskild regel att träförädlande företag, som redan bedriver&lt;br&gt;skogsindustriell verksamhet av betydelse för sysselsättningen på en ort, skall&lt;br&gt;kunna ges företräde vid förvärv av skogsmark framför andra träförädlande&lt;br&gt;företag. Det sistnämnda gäller dock endast om inte egendomen i stället med&lt;br&gt;hänsyn till ortsförhållandena bör ägas av en på orten bosatt fysisk person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har funnit att ägandet av jordbruks- och skogsmark fördelat&lt;br&gt;på olika ägarkategorier har varit i stort sett konstant under långa tidsperio-&lt;br&gt;der. Åkerarealen har ägts till 92 % av privata ägare medan motsvarande siffra&lt;br&gt;för skogsmarkens del har hållit sig kring 50%. Enligt utredningen är det&lt;br&gt;troligt att bestämmelserna i jordförvärvslagen har medfört att juridiska&lt;br&gt;personers markinnehav inte har ökat mer än det har gjort. Vad gäller ren&lt;br&gt;jordbruksmark anser utredningen inte att det är troligt att juridiska personer&lt;br&gt;skulle öka sitt markinnehav även om inskränkningarna i juridiska personers&lt;br&gt;förvärvsrätt togs bort. När det gäller skogsmark är förhållandet annorlunda.&lt;br&gt;Utredningen anser att om bestämmelserna avskaffades för skogsmark är det&lt;br&gt;inte otroligt att skogsbolagen på lång sikt skulle väsentligt öka sitt markin-&lt;br&gt;nehav. Utredningen anser att ett ökat bolagsägande av skogsmark inte skulle&lt;br&gt;vara samhällsekonomiskt fördelaktigt. De privata ägarna är enligt utred-&lt;br&gt;ningen inte mindre aktiva i sitt brukande av marken. Utredningen gör t.o.m.&lt;br&gt;gällande att de är mer aktiva än vissa juridiska personer. Dessutom fram-&lt;br&gt;håller utredningen att ett ökat bolagsägande innebär att mark undandras&lt;br&gt;från fastighetsmarknaden på ett otillfredsställande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten med bestämmelserna om juridiska personers förvärvsrätt har&lt;br&gt;varit att behålla balansen mellan olika ägarkategorier. Lagstiftningen har&lt;br&gt;också visat sig vara effektiv i det hänseendet. Utredningen har föreslagit att&lt;br&gt;gällande bestämmelser som begränsar juridiska personers förvärvsrätt skall&lt;br&gt;behållas. Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet re-&lt;br&gt;missinstanser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även jag är av den uppfattningen att bestämmelserna bör behållas med&lt;br&gt;oförändrat innehåll. Bl.a. måste det från samhällsekonomisk synpunkt an-&lt;br&gt;ses vara en fördel om man genom ett omfattande privat ägande kan säker-&lt;br&gt;ställa en mångfald i fråga om olika metoder i jord- och skogsbruket. Som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utredningen också framhållit innebär ett ökat bolagsägande vidare bl.a. att Prop. 1990/91:155&lt;br&gt;marken i stor utsträckning undandras marknaden. Dessutom gäller att om&lt;br&gt;jordbruksmark kan överlåtas till ny ägare genom förvärv av aktier eller&lt;br&gt;andelar i bolaget kommer heller ingen ny prövning av förvärvets lämplighet&lt;br&gt;till stånd, vilket kan innebära nackdelar framför allt från regionalpolitisk&lt;br&gt;synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Näringsfrihetsombudsmannen har framhållit vikten av att lagstiftningen&lt;br&gt;inte lägger hinder i vägen för bönder som önskar gå samman i juridiska&lt;br&gt;enheter för att därigenom möjliggöra en småskalig förädling av jordbruks-&lt;br&gt;produkter. Som framgår av vad jag anförde i den livsmedelspolitiska pro-&lt;br&gt;positionen anser jag att sådan verksamhet med småskalig förädling av jord-&lt;br&gt;bruksprodukter kan vara av intresse för att förbättra jordbruksföretagen&lt;br&gt;framför allt i glesbygd. Det livsmedelspolitiska beslutet innebär också att&lt;br&gt;stöd skall kunna beviljas till investeringar i sådan verksamhet. Bestämmel-&lt;br&gt;serna i jordförvärvslagen om prövning av juridiska personers förvärv inne-&lt;br&gt;bär emellertid enligt min mening inte några hinder mot en ökad kombina-&lt;br&gt;tionsverksamhet. Endast i undantagsfall kan det förmodas bli aktuellt för&lt;br&gt;företag av den typen att förvärva egen mark för jordbruksproduktion. Skulle&lt;br&gt;ett sådant företag behöva förvärva jordbruksmark finns möjlighet att ge&lt;br&gt;tillstånd till förvärvet med tillämpning av bestämmelsen om tillstånd vid&lt;br&gt;särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan fråga som jag också vill ta upp hänger samman med företags-&lt;br&gt;beskattningen. Den reformering av företagsbeskattningen som riksdagen&lt;br&gt;beslutade om under våren 1990 (prop. 1989/90:110, SkU30, rskr. 356)&lt;br&gt;innebär att reserveringsmöjligheterna för egenföretagarna inte överens-&lt;br&gt;stämmer med vad som gäller för juridiska personer. Detta har i sin tur&lt;br&gt;inneburit särskilda problem för företagare inom jordbruket eftersom bo-&lt;br&gt;lagsförbudet i jordförvärvslagen begränsar möjligheten för dem att överföra&lt;br&gt;hela verksamheten till bolagsform. I allmänhet är det således för närvarande&lt;br&gt;endast möjligt att överföra driften av jordbruket till bolagsform, medan&lt;br&gt;marken måste ägas av en fysisk person. Frågan har varit föremål för särskild&lt;br&gt;utredning. Bl.a. utreddes under hösten 1989 inom jordbruksdepartementet&lt;br&gt;frågan om att tillåta familjejordbruk i aktiebolags- eller handelsbolagsform&lt;br&gt;vid tillämpningen av jordförvärvslagen (Ds 1989:64).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen om reformerad företagsbeskattning pekade på olika alter-&lt;br&gt;nativ för att lösa de problem som rör egenföretagarnas skattesituation på ett&lt;br&gt;tillfredsställande sätt. Ett sådant alternativ var en särskild redovisningsme-&lt;br&gt;tod. Frågan om en sådan metod blev även föremål för särskild utredning&lt;br&gt;(SOU 1989:94). Den modell till lösning som föreslogs medförde emellertid&lt;br&gt;vissa problem. Problemen var sådana att regeringen inte ansåg att det var&lt;br&gt;möjligt att lösa dem i sådan tid att ett förslag kunde föreläggas riksdagen&lt;br&gt;samtidigt med övriga förslag i fråga om företagsbeskattningen (prop.&lt;br&gt;1989/90:110, SkU30, rskr. 356). I propositionen anmäldes dock att model-&lt;br&gt;len borde utredas vidare och att målet för det utredningsarbetet borde vara&lt;br&gt;att kunna erbjuda egenföretagare möjlighet att arbeta på samma skattemäs-&lt;br&gt;siga villkor som aktiebolag utan att för den skull behöva använda sig av&lt;br&gt;någon form av bolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har under hösten 1990 beslutat att tillkalla en särskild utre-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dare med uppgift att utforma och värdera förslag bl.a. om särskild redovis- Prop. 1990/91: 155&lt;br&gt;ningsmetod för enskilda näringsidkare. Utredaren skall redovisa sitt arbete&lt;br&gt;före utgången av år 1991. Resultatet av det utredningsarbetet bör enligt min&lt;br&gt;mening avvaktas innan frågan om en möjlighet för familjejordbruk som&lt;br&gt;bedrivs i bolagsform att förvärva jordbruksfastigheter blir föremål för yt-&lt;br&gt;terligare överväganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av vad jag nu har anfört anser jag att de särskilda bestäm-&lt;br&gt;melserna om prövning av juridiska personers förvärv är utformade så att de&lt;br&gt;kan behållas oförändrade. Bestämmelserna möjliggör enligt min mening att&lt;br&gt;en tillfredsställande intresseavvägning kan göras i det enskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;2.6 Instansordningen i jordförvärvsärenden&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Beslut i jordförvärvsärenden skall få överklagas hos&lt;br&gt;kammarrätten i stället för hos regeringen. Regeringens handläggning&lt;br&gt;av jordförvärvsärenden i första instans skall också upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Det har inte ingått i utredningens uppdrag att lägga&lt;br&gt;fram förslag i den här delen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Frågan har inte berörts av remissinstanserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Sedan våren 1984 pågår inom regeringskansliet en&lt;br&gt;systematisk översyn av bestämmelser som innebär att myndighetsbeslut kan&lt;br&gt;överklagas till regeringen. Arbetet bedrivs i enlighet med riktlinjer som har&lt;br&gt;beslutats av riksdagen (prop. 1983/84: 120, KU23, rskr. 250). Syftet med&lt;br&gt;översynen är att begränsa antalet överklaganden hos regeringen. Parallellt&lt;br&gt;med den översynen sker också områdesvis en genomgång av aktuella för-&lt;br&gt;fattningar mot bakgrund av Sveriges åtaganden enligt Europakonventionen&lt;br&gt;om mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Vid denna genomgång&lt;br&gt;skall övervägas om konventionens krav på domstolsprövning bör föranleda&lt;br&gt;att överprövning som i dag sker i administrativ ordning skall ersättas med&lt;br&gt;domstolsprövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt gällande bestämmelser i jordförvärvslagen prövas frågor om till-&lt;br&gt;stånd av lantbruksnämnden. Regeringen har dock möjlighet att föreskriva&lt;br&gt;att prövningen i stället skall göras av lantbruksstyrelsen eller av regeringen.&lt;br&gt;Sådana föreskrifter finns för närvarande i 7 och 8 §§ jordförvärvsförord-&lt;br&gt;ningen (1979:231). Bestämmelserna innebär i huvudsak att lantbrukssty-&lt;br&gt;relsen prövar större förvärv av vissa juridiska personer. Regeringen prövar&lt;br&gt;sådana förvärv när prövningen enligt andra föreskrifter skall göras av rege-&lt;br&gt;ringen och när lantbruksstyrelsen på grund av särskilda skäl överlämnar ett&lt;br&gt;ärende till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lantbruksnämndens beslut får enligt 18 § jordförvärvslagen överklagas&lt;br&gt;hos lantbruksstyrelsen. Lantbruksstyrelsens beslut får överklagas hos rege-&lt;br&gt;ringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den europeiska domstolen för mänskliga rättigheter har i ett par avgö-&lt;br&gt;randen konstaterat att det förhållandet att det saknas möjlighet att få för-&lt;br&gt;värvsärenden prövade i domstol strider mot konventionen. Sedan den 1 maj&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1988 föreligger visserligen en möjlighet att få en domstolsprövning till stånd Prop. 1990/91:155&lt;br&gt;enligt lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut, men&lt;br&gt;denna möjlighet är tidsbegränsad eftersom lagen upphör att gälla vid ut-&lt;br&gt;gången av år 1991. Lagen har tillkommit för att avhjälpa bristerna i fråga om&lt;br&gt;tillgång till domstolsprövning i svensk lagstiftning. Avsikten är emellertid&lt;br&gt;att brister i det angivna hänseendet i första hand skall avhjälpas genom&lt;br&gt;ändringar i resp, författning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad jag nu har anfört innebär enligt min mening att jordförvärvslagen bör&lt;br&gt;ändras så att besluten i fortsättningen kan överklagas till förvaltningsdom-&lt;br&gt;stol. I konsekvens med detta bör regeringen inte heller handlägga jordför-&lt;br&gt;värvsärenden i första instans.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;2.7 Resursfrågor m.m.&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Enligt lantbruksstyrelsens statistik för budgetåret 1989/90 prövades i hela&lt;br&gt;riket ungefär 6 500 ärenden om tillstånd enligt jordförvärvslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mina förslag innebär att en stor del av tillståndsprövningen slopas. Kvar&lt;br&gt;blir att pröva förvärv i glesbygd om förvärvaren inte är bosatt i glesbygds-&lt;br&gt;området och inte heller avser att bosätta sig på fastigheten, förvärv i särskilt&lt;br&gt;ägosplittrade områden med pågående strukturrationalisering samt förvärv&lt;br&gt;av juridiska personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En mycket grov uppskattning ger vid handen att hälften av ärendena, eller&lt;br&gt;ca 3 000, avsåg överlåtelser inom det område där glesbygdsbestämmelserna&lt;br&gt;kommer att gälla. Hur många av dessa ärenden som kommer att behöva&lt;br&gt;prövas enligt de nya bestämmelserna är svårt att beräkna. Övervägande&lt;br&gt;delen av ärendena kan dock förmodas vara sådana att tillstånd i fortsätt-&lt;br&gt;ningen inte kommer att krävas. Med en mycket försiktig beräkning kan det&lt;br&gt;antas att antalet tillståndsärenden minskar till hälften, dvs. till ca 1 500,&lt;br&gt;sedan de nya bestämmelserna trätt i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Knappt 600 ärenden av dem som prövades under budgetåret 1989/90&lt;br&gt;avsåg förvärvstillstånd för juridiska personer. En stor del av dessa ärenden,&lt;br&gt;uppskattningsvis hälften, torde dock avse överlåtelser inom glesbygd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till detta skall läggas ärenden avseende förvärv av egendom i sådana&lt;br&gt;omarronderingsområden som inte är belägna inom glesbygd. Med hänsyn&lt;br&gt;till den begränsade omfattning som omarronderingsområdena avses få finns&lt;br&gt;inte anledning att räkna med att antalet tillståndsärenden blir särskilt stort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om det således är svårt att ha någon exakt uppfattning om hur stor&lt;br&gt;ärendemängden blir i framtiden är det klart att antalet tillståndsärenden&lt;br&gt;kommer att minska betydligt och i vart fall inte överstiga 2 000 ärenden om&lt;br&gt;året.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande gäller att det för lantbruksnämndernas handläggning av&lt;br&gt;tillståndsärendena krävs ungefär 64 årsarbetskrafter. Enligt den årliga re-&lt;br&gt;sultatredovisningen för lantbruksnämnderna uppgick kostnaderna för verk-&lt;br&gt;samheten med jordförvärvslagen budgetåret 1989/90 till 20,8 milj. kr. Till&lt;br&gt;detta skall läggas det arbete som utförs av lantbruksstyrelsen och regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt mina antaganden kommer ärendemängden att minska till ungefär&lt;br&gt;en tredjedel. Den arbetsinsats som krävs för handläggningen av tillstånds-&lt;br&gt;ärendena bör minska i motsvarande mån. För budgetåret 1991/92 har be-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sparingarna tillföljd av en ändrad jordförvärvslagstiftning till viss del redan Prop. 1990/91: 155&lt;br&gt;beaktats för berörda myndigheter i årets budgetproposition. Ytterligare åt-&lt;br&gt;gärder vid de berörda myndigheterna budgetåret 1991/92 med anledning av&lt;br&gt;en förändring av lagstiftningen får prövas i samband med beslut om regle-&lt;br&gt;ringsbrev for detta budgetår. Mot bakgrund av antagandet om minskningen&lt;br&gt;av antalet ärenden beräknar jag emellertid nu att en ytterligare besparing&lt;br&gt;med cirka 14 milj. kr. bör kunna göras vid länsstyrelsernas lantbruksenheter&lt;br&gt;senast budgetåret 1992/93.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det här sammanhanget bör också jordfonden behandlas. Bestämmelser&lt;br&gt;för fonden finns i förordningen (1989:281) om jordfonden. Fonden förval-&lt;br&gt;tas av lantbruksstyrelsen och på fonden förs kostnaderna för lantbruks-&lt;br&gt;nämndernas förvärv, överlåtelser och förvaltning av fastigheter och köpe-&lt;br&gt;skillingarna för försålda jordbruksfastigheter. Fastigheterna som redovisas&lt;br&gt;under fonden skall användas främst för att främja en från allmän synpunkt&lt;br&gt;lämplig utveckling av företag inom jordbruket, skogsbruket och trädgårds-&lt;br&gt;näringen. Därvid skall också eftersträvas att från regionalpolitisk synpunkt&lt;br&gt;ändamålsenliga företag bildas. Jordfonden uppgår för närvarande till 367&lt;br&gt;milj. kr. Fonden har varit ett effektivt medel i arbetet med att åstadkomma&lt;br&gt;bättre arrenderade fastigheter i områden med stor ägosplittring, särskilt i&lt;br&gt;Kopparbergs län. Den används också för att underlätta arbetet med andra&lt;br&gt;från samhällets synpunkt viktiga arbeten såsom vägbyggen och bildande av&lt;br&gt;naturreservat. Under omställningsperioden till den nya livsmedelspolitiken&lt;br&gt;får den också betydelse för inlösen av vissa jordbruksfastigheter vid hög&lt;br&gt;skuldsättning hos brukaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamheten i jordfonden bör enligt min mening fortgå i stort sett oför-&lt;br&gt;ändrad. Som jag tidigare anfört kan fonden även i fortsättningen komma att&lt;br&gt;få stor betydelse som ett instrument för att förbättra arronderingen inom&lt;br&gt;skogsbruket.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3 Upprättade lagförslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad jag nu har anfört har inom jordbruksdepartementet&lt;br&gt;upprättats förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1990:1492) om ändring i jordförvärvslagen&lt;br&gt;(1979:230),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i förköpslagen (1967: 868),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i lagen (1985:658) om arrendatorers rätt att för-&lt;br&gt;värva arrendestället,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i lagen (1990:1484) om ändring i lagen (1985:658)&lt;br&gt;om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslaget under 3 har upprättats i samråd med bostadsministern och&lt;br&gt;lagförslagen under 4 och 5 i samråd med justitieministern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4 Specialmotivering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I årets budgetproposition ( prop. 1990/91: 100 bil. 11) har regeringen före-&lt;br&gt;slagit riksdagen att en ny myndighet, statens jordbruksverk, inrättas den 1&lt;br&gt;juli 1991. Samtidigt skall bl.a. lantbruksstyrelsen upphöra som myndighet.&lt;br&gt;Riksdagen har ännu inte behandlat förslaget. Förslaget om ny myndighet&lt;br&gt;föranleder även vissa förslag till ändringar i jordförvärvslagen och lagen om&lt;br&gt;arrendatorers rätt att förvärva arrendestället.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;4.1 Jordförvärvslagen&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;II § finns för närvarande bestämmelser som anger syftet med lagen. Genom&lt;br&gt;att lagen nu har getts en mera differentierad tillämpning än tidigare är det&lt;br&gt;inte möjligt att längre ange syftet på det sättet genom en inledande övergri-&lt;br&gt;pande bestämmelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I stället definieras i förevarande paragraf vissa begrepp som har betydelse&lt;br&gt;för lagens tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordförvärvslagen gäller bara för fast egendom som är taxerad som lant-&lt;br&gt;bruksenhet. Någon ändring i det avseendet har inte gjorts. I första punkten&lt;br&gt;i förevarande paragraf har dock begreppet lantbruksegendom införts för att&lt;br&gt;beteckna sådan egendom. Ändringen har gjorts för att förenkla lagstift-&lt;br&gt;ningen redaktionellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen skall i fortsättningen i samma omfattning som hittills tillämpas på&lt;br&gt;förvärv där förvärvaren är en juridisk person. Därutöver skall lagen bara&lt;br&gt;gälla förvärv av egendom i glesbygd och i omarronderingsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med glesbygd avses enligt andra punkten stora sammanhängande områ-&lt;br&gt;den med gles bebyggelse och långa avstånd till sysselsättning eller service&lt;br&gt;samt skärgårdsområden, om det är av regionalpolitisk betydelse att syssel-&lt;br&gt;sättning eller bosättning inom områdena främjas. Detta överensstämmer i&lt;br&gt;huvudsak med de områden inom vilka också glesbygdsstöd kan utgå enligt&lt;br&gt;förordningen om sådant stöd. Glesbygd enligt den angivna definitionen&lt;br&gt;omfattar främst Norrlands inland, delar av Norrlands kustland samt delar&lt;br&gt;av Kopparbergs, Värmlands och Älvsborgs län. Sådana områden finns även&lt;br&gt;i viss omfattning i övriga Sverige, t.ex. i skärgårdarna och i Småland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med omarronderingsområde avses enligt tredje punkten områden med&lt;br&gt;mycket stark ägosplittring om länsstyrelsen har fastställt en plan för struk-&lt;br&gt;turrationaliseringen i området. Områden med sådan stark ägosplittring&lt;br&gt;finns främst i Kopparbergs län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den exakta avgränsningen av vilka områden som är att anse som glesbygd&lt;br&gt;resp, omarronderingsområde skall göras av regeringen genom verkställig-&lt;br&gt;hetsföreskrifter. Detta framgår av andra stycket i förevarande paragraf.&lt;br&gt;Enligt bestämmelserna i andra stycket i lagrådsremissen skulle det an-&lt;br&gt;komma på regeringen att meddela närmare föreskrifter om vilka områden&lt;br&gt;som skall vara glesbygd och omarronderingsområden. Att överlåta åt rege-&lt;br&gt;ringen att på det här sättet närmare precisera tillämpningsområdet är en&lt;br&gt;lagstiftningsteknik som tidigare har använts t.ex. i förköpslagen (1967:868).&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gränserna for områdena bör överensstämma med antingen församlings- Prop. 1990/91: 155&lt;br&gt;eller kommungränserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om kriterierna for glesbygd och omarronderingsområde anges täm-&lt;br&gt;ligen utförligt i lagtexten ansåg lagrådet att den använda lagstiftningstekni-&lt;br&gt;ken inte var helt invändningsfri från konstitutionell synpunkt. Lagrådet&lt;br&gt;förordade därför att principerna för avgränsning av de områden som kom-&lt;br&gt;mer i fråga bör komma till uttryck i lagtexten. På grund härav har i enlighet&lt;br&gt;med lagrådets förslag andra stycket utformats så att regeringen bestämmer&lt;br&gt;vilka kommuner eller delar av kommuner som skall vara glesbygd eller&lt;br&gt;omarronderingsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 och 3 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande anges i 2 och 3 §§ för vilka slag av förvärv det krävs resp, inte&lt;br&gt;krävs förvärvstillstånd. Av dessa bestämmelser har också i huvudsak fram-&lt;br&gt;gått vad som varit lagens tillämpningsområde. I fortsättningen innehåller&lt;br&gt;emellertid lagstiftningen också bestämmelser om att förvärv får ske utan&lt;br&gt;tillstånd om vissa förutsättningar är uppfyllda. Lagens tillämpningsområde&lt;br&gt;kan därför inte kopplas till tillståndspliktens omfattning på det sätt som&lt;br&gt;hittills skett. Dessutom är de kriterier som anges i paragraferna inte längre&lt;br&gt;tillräckliga för att ange tillståndspliktens omfattning. Ytterligare begräns-&lt;br&gt;ningar gäller för denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna i 2 och 3 §§ innebär således att bestämmelserna om till-&lt;br&gt;ståndsplikten har kopplats bort från beskrivningen av lagens tillämpnings-&lt;br&gt;område. Bestämmelserna i 2 och 3 §§ kommer således i fortsättningen bara&lt;br&gt;att innehålla vissa förutsättningar för att lagen skall gälla. Tillståndspliktens&lt;br&gt;omfattning anges i stället i en ny 3 b §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I huvudsak kan en sådan ordning genomföras utan att bestämmelserna i&lt;br&gt;paragraferna i övrigt ändras. Enda undantaget utgör reglerna om exekutiva&lt;br&gt;förvärv i 3 § 10 som därför flyttats till den nya 3 b §. Någon ändring i sak&lt;br&gt;innebär inte detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därutöver har i 3 § 1, förutom att ordet lantbruksstyrelsen har bytts mot&lt;br&gt;statens jordbruksverk, den ändringen gjorts att också förvärv från staten&lt;br&gt;efter beslut av regeringen har undantagits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om att förvärv av lantbruks-&lt;br&gt;egendom i vissa fall inte får ske utan tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 3 b § i lagrådsremissen. Bestämmelserna i 3 a § i&lt;br&gt;lagrådsremissen att förvärv i vissa fall får ske utan tillstånd har flyttats till 3&lt;br&gt;b §. Enligt lagrådet är det mest följdriktigt att det först anges när förvärvs-&lt;br&gt;tillstånd fordras och därefter när tillstånd inte behövs. Som lagrådet före-&lt;br&gt;slagit har därför paragraferna fått byta plats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hittills har enligt huvudregeln i 2 § tillståndsplikt gällt för alla förvärv av&lt;br&gt;lantbruksegendom som skett genom något sådant fång som anges i paragra-&lt;br&gt;fen. De nya bestämmelserna i 3 a § innebär långtgående begränsningar av&lt;br&gt;tillståndsplikten. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fortsättningen krävs tillstånd till förvärv av lantbruksegendom bara om Prop. 1990/91:155&lt;br&gt;egendomen är belägen i glesbygd eller i omarronderingsområde eller om&lt;br&gt;förvärvaren är en juridisk person. Tillstånd till förvärv av egendom behövs&lt;br&gt;dessutom bara om inte bestämmelserna i 3 b § är tillämpliga. Genom be-&lt;br&gt;stämmelserna i 3 b § undantas förvärv i glesbygdsområde i vissa fall från&lt;br&gt;tillståndsplikt. En förutsättning är dock att egendomen inte är belägen i&lt;br&gt;omarronderingsområde. Inom omarronderingsområde föreligger alltid till-&lt;br&gt;ståndsplikt för glesbygdsförvärv enligt förevarande paragraf. Undantaget i&lt;br&gt;3 b § 2 är vidare så konstruerat att i princip tillståndsplikt enligt förevarande&lt;br&gt;paragraf föreligger så länge anmälan med åtagande inte har givits in till&lt;br&gt;länsstyrelsen. Detta i sin tur innebär, som också anmärks i kommentaren till&lt;br&gt;3 b §, att ett förvärv blir ogiltigt enligt 13 § om varken anmälan enligt 3 b §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 eller tillstånd har sökts inom tre månader från förvärvet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3b §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny. Paragrafen motsvarar 3 a § i lagrådsremissen. Som nämnts&lt;br&gt;under 3 a § har 3 a och 3 b §§ på förslag av lagrådet fått byta plats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser om att förvärv i vissa fall får ske utan&lt;br&gt;tillstånd. Bestämmelserna omfattar förvärv av egendom i glesbygd om egen-&lt;br&gt;domen ligger utanför omarronderingsområde. Att förvärv av egendom&lt;br&gt;inom omarronderingsområde inte omfattas beror på att sådana förvärv&lt;br&gt;måste tillståndsprövas enligt de särskilda tillståndsreglerna för dessa områ-&lt;br&gt;den. Bestämmelserna har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt&lt;br&gt;2.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första punkten får förvärv ske utan tillstånd om förvärvaren är&lt;br&gt;bosatt inom glesbygdsområdet i den kommun där förvärvsegendomen är&lt;br&gt;belägen. Bestämmelserna innebär att den som i minst ett halvår har varit&lt;br&gt;bosatt i ett glesbygdsområde i en kommun har rätt att förvärva lantbruks-&lt;br&gt;egendom i samma eller andra glesbygdsområden inom kommunen. För&lt;br&gt;förvärv av glesbygdsegendom utanför den egna kommunen fordras däremot&lt;br&gt;tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra punkten får förvärv ske utan tillstånd om förvärvaren åtar sig&lt;br&gt;att vara bosatt på förvärvsegendomen. Åtagandet skall innebära att förvär-&lt;br&gt;varen skall bosätta sig på fastigheten inom sex månader från förvärvet och&lt;br&gt;därefter bo på den i minst fem år. För att förvärvaren skall anses vara bosatt&lt;br&gt;på fastigheten torde i allmänhet krävas att han är folkbokförd på den. Åta-&lt;br&gt;gandet skall tas med i den anmälan om förvärvet som skall göras enligt andra&lt;br&gt;stycket. Uppfylls inte åtagandet får staten lösa egendomen. Bestämmelser&lt;br&gt;härom har tagits in i en ny 10 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att åtagandet på detta sätt har gjorts till en förutsättning för tillståndsfri-&lt;br&gt;het innebär att så länge anmälan inte har gjorts föreligger i princip skyldighet&lt;br&gt;att söka tillstånd till förvärvet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i paragrafen avser bara fysiska personers förvärv. Detta&lt;br&gt;framgår indirekt av att det för tillämpning av såväl första som andra punkten&lt;br&gt;ställs krav på förvärvarens bosättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla förvärv enligt paragrafen skall enligt bestämmelserna i andra stycket&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anmälas till länsstyrelsen. Fordras ett åtagande om bosättning enligt andra Prop. 1990/91:155&lt;br&gt;punkten skall detta göras i anmälan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På lagrådets förslag har bestämmelserna om att åtagandet skall göras i&lt;br&gt;anmälan och om vad åtagandet skall innebära samlats i ett särskilt tredje&lt;br&gt;stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fordras förvärvstillstånd enligt jordförvärvslagen skall en ansökan om&lt;br&gt;lagfart på förvärvsfastigheten avslås om tiden för att ansöka om tillstånd är&lt;br&gt;försutten eller förvärvstillstånd har vägrats. I annat fall skall om tillstånd&lt;br&gt;saknas lagfartsansökningen förklaras vilande. Detta följer av 20 kap 6 § 8&lt;br&gt;och 7§ 13 jordabalken. Bestämmelserna i förevarande paragraf om till-&lt;br&gt;ståndsfrihet kommer i det sammanhanget att innebära följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att avgränsningen av glesbygds- och omarronderingsområdena&lt;br&gt;kommer att följa kommun- eller församlingsgränserna, kan inskrivnings-&lt;br&gt;myndigheterna enkelt avgöra om fastigheten för vilken lagfart söks är belä-&lt;br&gt;gen inom ett sådant område som avses i paragrafen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att ett förvärv får ske utan tillstånd med stöd av första punkten kan enkelt&lt;br&gt;styrkas genom att förvärvaren företer personbevis som visar att han i minst&lt;br&gt;ett halvt år har varit folkbokförd inom ett glesbygdsområde i kommunen.&lt;br&gt;Något hinder för lagfart föreligger då inte enligt jordförvärvslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att tillståndsfrihet skall föreligga enligt andra punkten fordras att&lt;br&gt;anmälan med åtagande om bosättning har skett. Har sådan anmälan inte&lt;br&gt;gjorts föreligger i princip tillståndsplikt. Företes intyg om anmälan förelig-&lt;br&gt;ger inte något hinder för lagfart. I annat fall bör lagfartsansökan förklaras&lt;br&gt;vilande eftersom förvärvet får anses vara beroende av tillståndsprövning.&lt;br&gt;Har inte anmälan skett och har inte heller tillstånd sökts inom den tid som&lt;br&gt;gäller härför innebär reglerna i 13 § jordförvärvslagen att förvärvet blir&lt;br&gt;ogiltigt. Lagfartsansökningen skall således avslås om varken anmälan gjorts&lt;br&gt;eller tillstånd sökts inom föreskriven tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande anges i 4 § i ett flertal punkter olika fall när förvärvstillstånd&lt;br&gt;får vägras. Bestämmelserna syftar bl.a. till att skapa lämpliga och rationella&lt;br&gt;företag och att möjliggöra en viss priskontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna i paragrafen innebär bl.a. att möjligheten att vägra tillstånd&lt;br&gt;av rationaliseringsskäl har begränsats dels genom att bestämmelserna har&lt;br&gt;getts en avgränsad geografisk räckvidd, dels genom att grunderna för avslag&lt;br&gt;har inskränkts. Till paragrafen har också förts bestämmelserna om regio-&lt;br&gt;nalpolitiskt hänsynstagande. Bestämmelserna om prisprövning har utgått&lt;br&gt;ur lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya bestämmelserna i första stycket ersätter de regler om regionalpo-&lt;br&gt;litiskt hänsynstagande som för närvarande finns i 7 §. Avsikten med de nya&lt;br&gt;bestämmelserna är att göra lagstiftningen till ett effektivare regionalpolitiskt&lt;br&gt;instrument. Skälen till detta framgår av den allmänna motiveringen, avsnitt&lt;br&gt;2.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är egendomen belägen utanför ett omarronderingsområde blir bestäm-&lt;br&gt;melserna i första stycket tillämpliga bara om förvärvaren inte är ortsboende&lt;br&gt;på det sättet som krävs enligt 3 b § 1 och inte heller gör ett sådant åtagande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om bosättning som krävs enligt 3 b § 2. Ligger egendomen i ett omarronde- Prop. 1990/91: 155&lt;br&gt;ringsområde skall bestämmelserna däremot alltid tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvärvstillstånd får enligt första stycket vägras om egendomen behövs&lt;br&gt;för sysselsättningen eller bosättningen på orten. I förhållande till tidigare&lt;br&gt;gällande bestämmelser i 7 § innebär detta en utvidgning. Enligt 7 § fick&lt;br&gt;nämligen endast sysselsättningsskäl tillmätas betydelse. 1 förevarande pa-&lt;br&gt;ragraf jämställs behovet av inflyttning till en ort med behovet av sysselsätt-&lt;br&gt;ning för de på orten boende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten med bestämmelserna är att antingen stärka sysselsättningsun-&lt;br&gt;derlaget för dem som är bosatta i glesbygden eller få till stånd varaktig&lt;br&gt;bosättning i området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att bestämmelserna skall åberopas som avslagsgrund bör det krävas&lt;br&gt;att ett vägrat tillstånd kan få en direkt och påvisbar effekt på sysselsättningen&lt;br&gt;eller bosättningen i området. Den tilltänkta användningen av fastigheten&lt;br&gt;bör redovisas. Vidare bör det göras en bedömning av möjligheten att få en&lt;br&gt;sådan användning av fastigheten till stånd inom rimlig tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd bör kunna vägras med hänvisning till behovet av sysselsättning&lt;br&gt;inte bara då fråga är om att stärka sysselsättningsunderlaget för någon som&lt;br&gt;redan är bosatt i området utan också för att skapa sysselsättningsunderlag&lt;br&gt;för inflyttande. Bestämmelserna bör vidare kunna tillämpas både då egen-&lt;br&gt;domen skall användas självständigt och då den skall användas i kombina-&lt;br&gt;tion med annan verksamhet eller för att stärka sysselsättningsunderlaget för&lt;br&gt;en redan etablerad jord- eller skogsbruksföretagare i området. Något krav på&lt;br&gt;att egendomen skall användas för fortsatt jordbruksproduktion gäller inte.&lt;br&gt;Även andra tänkbara sätt att utnyttja fastigheten bör tas i beaktande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på varaktighet i bosättningen får anses innebära att den som inte&lt;br&gt;är beredd att åta sig att bo på fastigheten under den tid som fordras för ett&lt;br&gt;åtagande, dvs. fem år, inte skall betraktas som inflyttande till glesbygdsom-&lt;br&gt;rådet vid en tillämpning av bestämmelserna. I de fall det bedöms angeläget&lt;br&gt;och realistiskt att få en varaktig inflyttning till stånd bör förvärvstillstånd&lt;br&gt;vägras om ett åtagande om bosättning inte görs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att undantagsregeln i 3 b § 2 inte är tillämplig inom omarronde-&lt;br&gt;ringsområden kommer en del förvärv att prövas enligt bestämmelserna i&lt;br&gt;förevarande paragraf, trots att förvärvaren är villig att göra det åtagande&lt;br&gt;som fordras. I de fallen kan tillståndsmyndigheten, om förvärvaren åtar sig&lt;br&gt;det, med stöd av 10 § förelägga förvärvaren en motsvarande boplikt. Sker&lt;br&gt;detta tillgodoses det intresse som de aktuella bestämmelserna avser att&lt;br&gt;skydda. I sådana fall bör förvärvstillstånd inte kunna vägras med hänvisning&lt;br&gt;till regionalpolitiska skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i andra stycket är tillämpliga bara på egendom som är&lt;br&gt;belägen i sådana områden som av regeringen har förklarats vara omarron-&lt;br&gt;deringsområden. Gällande rationaliseringsbestämmelser kan sägas ha inne-&lt;br&gt;burit att ett förvärv har prövats från två olika aspekter. Den ena har gällt&lt;br&gt;ägostrukturen och den andra storleken och omfattningen av lantbruksföre-&lt;br&gt;taget. Lagstiftningen har syftat till dels att bilda och bibehålla väl arronde-&lt;br&gt;rade fastigheter, dels att i viss utsträckning bilda och bibehålla lantbruks-&lt;br&gt;företag som utgör bärkraftiga enheter. Genom ändringarna i paragrafen&lt;br&gt;utmönstras det sistnämnda hänsynstagandet ur lagstiftningen. Paragrafen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall i fortsättningen endast utgöra ett instrument för att förbättra fastighe- Prop. 1990/91:155&lt;br&gt;ternas arrondering. Bestämmelserna har behandlats i den allmänna moti-&lt;br&gt;veringen, avsnitt 2.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ett område skall upptas som ett omarronderingsområde fordras&lt;br&gt;enligt 1 § att det finns ett program för strukturrationaliseringen i området.&lt;br&gt;Avslagsgrunden i andra stycket innebär att förvärvstillstånd kan vägras om&lt;br&gt;förvärvet skulle försvåra ett genomförande av programmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen av avslagsgrunderna i paragrafen är obligatorisk. Vägras förvärvs-&lt;br&gt;tillstånd är staten enligt 14 § skyldig att lösa egendomen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna innebär att möjligheten för regeringen att förbehålla sig viss&lt;br&gt;prövning har slopats. I fortsättningen skall således tillståndsärendena prö-&lt;br&gt;vas av länsstyrelsen eller om regeringen bestämmer det av statens jordbruks-&lt;br&gt;verk. Skälen för detta framgår av den allmänna motiveringen, avsnitt 2.6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom tidigare innehåller första stycket bestämmelser om föreläggande om&lt;br&gt;bosättning i vissa fall av regionalpolitiska skäl. Däremot har bestämmels-&lt;br&gt;erna i övrigt, som närmast tog sikte på att få till stånd ett fortsatt brukande&lt;br&gt;av vissa lantbruksföretag, utgått. Bestämmelserna i andra stycket om rätt för&lt;br&gt;staten att lösa egendomen om ett föreläggande inte efterlevs har flyttats till&lt;br&gt;den nya 10 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom hittills gäller att ett föreläggande om boplikt bara får meddelas på&lt;br&gt;grundval av förvärvarens eget åtagande. Tillämpningsområdet för bestäm-&lt;br&gt;melsen har begränsats till glesbygd inom omarronderingsområde. I fråga om&lt;br&gt;egendom, som ligger i glesbygd men utom omarronderingsområde, kan mot-&lt;br&gt;svarande åtagande göras enligt 3 b §. Sker sådant åtagande skall förvärvet&lt;br&gt;inte prövas. Något föreläggande kan då inte heller meddelas med stöd av&lt;br&gt;förevarande paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tid ett åtagande och därmed också ett föreläggande enligt paragrafen&lt;br&gt;skall omfatta har ändrats så att överensstämmelse uppnås med de krav som&lt;br&gt;ställs på ett åtagande om bosättning enligt 3 b §. Den tid inom vilken bo-&lt;br&gt;sättning skall ske skall räknas från det att lagakraftägande beslut i tillstånds-&lt;br&gt;frågan föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket motsvarar delvis 10 § andra stycket i gällande jordförvärvs-&lt;br&gt;lag. Det tillägget har dock gjorts att rätten för staten att lösa egendom om-&lt;br&gt;fattar inte bara det fallet då ett föreläggande enligt 10 § inte efterlevs utan&lt;br&gt;också det då ett åtagande enligt 3 b § inte uppfylls. På grund av att bestäm-&lt;br&gt;melserna avser inlösen också i vissa andra fall än som avses i 10 § har&lt;br&gt;bestämmelserna i enlighet med lagrådets förslag tagits in i en ny paragraf i&lt;br&gt;stället för att föras till 10 § som ett andra stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i andra stycket däremot saknar motsvarighet i gällande Prop. 1990/91:155&lt;br&gt;lag. Bestämmelserna innebär att länsstyrelsen ålagts att genast anmäla till&lt;br&gt;den centrala myndigheten om det finns förutsättningar att lösa en egendom.&lt;br&gt;Som framgår av den allmänna motiveringen, avsnitt 2.3, skall det i fortsätt-&lt;br&gt;ningen ankomma på den centrala och inte som hittills på den regionala&lt;br&gt;myndigheten att föra talan om inlösen av fastigheten, när förvärvaren inte&lt;br&gt;rättar sig efter föreläggandet eller uppfyller åtagandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett nytt första stycke i paragrafen har tagits in bestämmelser om inom&lt;br&gt;vilken tid en anmälan skall göras. Tiden har bestämts till tre månader. Detta&lt;br&gt;överensstämmer med den tid inom vilken tillstånd skall sökas då sådant&lt;br&gt;fordras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hänvisningarna i paragrafen har ändrats så att staten liksom hittills blir&lt;br&gt;lösenskyldig då förvärvstillstånd vägras av rationaliseringsskäl eller av re-&lt;br&gt;gionalpolitiska skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna är en direkt följd av att tillståndsprövningen har begränsats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna innebär att kammarrätten i stället för regeringen skall pröva&lt;br&gt;ärenden om överklagande av den centrala myndighetens beslut. Skälen här-&lt;br&gt;för har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 2.6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergångsbestämmelserna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya bestämmelserna träder i kraft den 1 juli 1991. En ansökan om&lt;br&gt;förvärvstillstånd som har getts in före ikraftträdandet, men som inte har&lt;br&gt;slutligt avgjorts, skall dock prövas enligt de nya bestämmelserna. I många&lt;br&gt;fall kommer detta att innebära att tillstånd inte längre behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För förvärv i glesbygd gäller dock äldre bestämmelser såvitt avser regio-&lt;br&gt;nalpolitiskt hänsynstagande eftersom de nya föreskrifterna innebär en&lt;br&gt;skärpning. Övergångsvis skall också 10 § i sin äldre lydelse kunna tillämpas&lt;br&gt;i fråga om möjligheten att föreskriva bosättning. Den gamla inlösenbestäm-&lt;br&gt;melsen i 10 § andra stycket skall gälla i fråga om alla förelägganden om&lt;br&gt;bosättning som har meddelats enligt äldre föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya bestämmelserna innebär att anmälan med åtagande om bosätt-&lt;br&gt;ning skall göras senast tre månader efter förvärvet. Sådan anmälan kan bara&lt;br&gt;ske när den nya lagen har trätt i kraft, dvs. i fråga om förvärv som äger rum&lt;br&gt;efter den 1 april 1991. Förvärv som har skett före detta datum blir följakt-&lt;br&gt;1 igen alltid tillståndspliktiga enligt de nya reglerna om egendomen är belägen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i glesbygd och fbrvärvaren inte är ortsboende. Har förvärvet gjorts efter den Prop. 1990/91: 155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 april finns en möjlighet för förvärvaren att inom tremånadersperioden Bilaga 1&lt;br&gt;göra ett sådant åtagande som innebär att förvärvet blir tillståndsfritt. Till-&lt;br&gt;ståndsplikt gäller till dess ett sådant åtagande har gjorts. Gäller tillstånds-&lt;br&gt;plikt skall förvärvet som nämnts prövas enligt de gamla bestämmelserna om&lt;br&gt;regionalpolitiskt hänsynstagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om fastigheter som har förvärvats på exekutiv auktion kan situa-&lt;br&gt;tionen vara den att länsstyrelsen har beslutat om försäljning enligt 16 § trots&lt;br&gt;att tillstånd inte längre skulle krävas enligt de nya reglerna vid vanligt för-&lt;br&gt;värv. För sådana fall föreskrivs i övergångsbestämmelserna att försäljningen&lt;br&gt;inte skall verkställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 fråga om överklagande av beslut som har meddelats av lantbruksstyrel-&lt;br&gt;sen före ikraftträdandet skall äldre föreskrifter gälla.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;4.2 Övriga lagförslag&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i 7 § lagen (1985:658) om arrendatorers rätt att förvärva arrren-&lt;br&gt;destället är en direkt följd av att bestämmelserna om prisprövning i 4 § 4&lt;br&gt;jordförvärvslagen har slopats. I övrigt har i lagen bara den ändringen gjorts&lt;br&gt;att ordet lantbruksstyrelsen i 5 § har bytts mot statens jordbruksverk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i 12 § förköpslagen (1967: 868) beror på att det har införts ett&lt;br&gt;nytt stycke i den paragraf till vilken förköpslagen hänvisar. Någon saklig&lt;br&gt;ändring har inte gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5 Hemställan&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen&lt;br&gt;föreslår riksdagen att anta förslagen till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1990:1492) om ändring i jordförvärvslagen&lt;br&gt;(1979:230),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i förköpslagen (1967:868),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i lagen (1985:658) om arrendatorers rätt att för-&lt;br&gt;värva arrendestället,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i lagen (1990:1484) om ändring i lagen (1985:658)&lt;br&gt;om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6 Beslut&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att&lt;br&gt;genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden&lt;br&gt;har lagt fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Sammanfattning av utredningens förslag &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sup&gt;Pr&lt;/sup&gt;°P- 1990/91:155&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;1 Jordförvärvslagens historiska utveckling&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Jordforvärvslagen reglerar köp och försäljning av jord- och skogsfastigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 landet. Lagens tillkomst kan räknas från den s.k. bolagsförbudslagen —&lt;br&gt;antagen i början av seklet. Lagen har utvecklats i olika steg. I början var&lt;br&gt;skyddet av jordbruksbefolkningen och sambandet brukande-ägande&lt;br&gt;(genom t.ex. bolagsförbudet) det centrala. På 40- och 50- talen ställdes ra-&lt;br&gt;tionaliseringsmålen i centrum och på 70- talet tillfördes lagen regionalpoli-&lt;br&gt;tiska målsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;2 Lagens mål och medel&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande jordförvärvslag kan sägas innehålla tre centrala mål. Lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Främja familjeföretag och sambandet brukande-ägande inom jord- och&lt;br&gt;skogsbruket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Främja jord- och skogsbrukets strukturrationalisering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) Främja sysselsättningen i glesbygd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen fungerar så att lantbruksnämnden i aktuellt län ges rätt att neka en&lt;br&gt;potentiell köpare förvärvstillstånd om köparen är juridisk person, om man&lt;br&gt;anser att priset är alldeles för högt osv.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;3 Utredningens slutsatser i sammandrag&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Huvudfrågeställningen i undersökningen är om lagen är effektiv, dvs. om&lt;br&gt;den bidrar till att uppfylla de angivna syftena. Utredningen har alltså utgått&lt;br&gt;från att de tre målsättningarna ovan är riktiga uttryck för samhällets värde-&lt;br&gt;ringar på området och ifrågasätter dem inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutsatsen av analysen är att lagen inte fyller sina syften utom i ett viktigt&lt;br&gt;avseende, nämligen då det gäller juridiska personers ägande; lagen har verk-&lt;br&gt;samt bidragit till att förhindra bolagsköp av jord och skog.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller övriga mål är lagen ineffektiv. Den har inte förhindrat en&lt;br&gt;långtgående separation av brukande och ägande inom jord- och skogsbruk.&lt;br&gt;Lagen har möjligen bidragit till att göra lantbruksenheterna större än eljest,&lt;br&gt;men den har inte främjat rationaliseringen i betydelsen produktionskostna-&lt;br&gt;der per enhet. Slutligen har lagen inte förhindrat en långtgående utflyttning&lt;br&gt;från glesbygden. Inte heller hindrar lagen köp och försäljning i spekulations-&lt;br&gt;syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till yttermera visso finns det starka skäl att misstänka att lagen i väsentliga&lt;br&gt;delar verkat i en riktning som går rakt emot dess uttalade syften. På goda&lt;br&gt;grunder kan det antas att lagen bidragit till att skilja ägande från brukande&lt;br&gt;samt att den avfolkar snarare än befolkar glesbygden.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;4 Utredningens rekommendationer&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Då lagen är ineffektiv till de angivna syftena är det utredningens slutsats att&lt;br&gt;lagen bör förändras. Vad avser förbudet för juridiska personers förvärv &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;47&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreslås ingen ändring. Som utredningen visar fungerar lagen effektivt, och&lt;br&gt;utredningen ser heller inga samhällsekonomiska skäl till att förändra ägar-&lt;br&gt;strukturen till lantbruksfastigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna för att underlätta rationaliseringsprocessen i skogs- och&lt;br&gt;lantbruk bör emellertid enligt utredningen lyftas ur förvärvslagstiftningen.&lt;br&gt;Rationaliseringsprocessen inom skogs- och jordbruk (liksom för övrigt&lt;br&gt;inom alla andra näringar) sköts på ett naturligt sätt genom konkurrensen och&lt;br&gt;behöver inte understödjas genom en särskild lagstiftning. Ett borttagande av&lt;br&gt;rationaliseringsparagraferna kommer möjligen att leda till en långsammare&lt;br&gt;storlekstillväxt för lantegendomarna, men det kommer inte att medföra en&lt;br&gt;långsammare effektiviseringsprocess.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Likaså anser utredningen att all form av prisprövning skall upphöra. Den&lt;br&gt;specialundersökning av fastighetspriserna som gjorts visar att dessa (i ge-&lt;br&gt;nomsnitt) inte innehåller några större spekultationselement, utan avspeglar&lt;br&gt;underliggande reella värden, som rotnetto, ränta, jordbrukssubventioner&lt;br&gt;osv. Den nuvarande prisprövnigen är ett direkt gynnande av de som önskar&lt;br&gt;och får köpa egendomar. I motsvarande grad missgynnar det nuvarande&lt;br&gt;systemet säljarna, som inte får ut det fulla värdet på sina fastigheter. Syste-&lt;br&gt;met hindrar inte spekulation, det endast begränsar kretsen av människor&lt;br&gt;som tillåts spekulera. Det finns enligt utredningen ingen anledning för att&lt;br&gt;samhället skall ingripa mot priser som är ”för höga” men inte mot priser som&lt;br&gt;är ”för låga”. Om någon köpare (av okunskap eller annat) är beredd att&lt;br&gt;betala vad som normalt anses vara ett för högt pris för en fastighet, bör denne&lt;br&gt;köpare själv få svara for följderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om samhället önskar att stödja t.ex. tillskottsförvärv, bör detta ske genom&lt;br&gt;direkta bidrag eller genom subventioner. Nuvarande system med prispröv-&lt;br&gt;ning innebär att hela kostnaden förförvärvet läggs på säljaren som alltså inte&lt;br&gt;kan ta ut det pris han vill. Det finns förvisso effekter som inte är önskvärda,&lt;br&gt;t.ex. att högre priser via taxeringsvärdena påverkar icke-marknadsförda&lt;br&gt;fastigheter, men dessa problem bör lösas genom skattelagstiftningen och&lt;br&gt;inte genom att begränsa säljarens rätt att kräva det pris han vill ha.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad slutligen avser lagens regionalpolitiska målsättningar konstateras&lt;br&gt;först att dessa motarbetas av lagens rationaliseringsbestämmelser. Om&lt;br&gt;emellertid de senare borttages kan lagen förändras till att bli ett verksamt&lt;br&gt;redskap i regionalpolitiken, låt vara att dess roll alltid kommer att vara&lt;br&gt;tämligen begränsad. Ett alternativ är dock att lägga hela regionalpolitiken&lt;br&gt;utanför förvärvslagstiftningen och istället förstärka de traditionella medlen&lt;br&gt;som t.ex lokaliseringsbidrag och glesbygdsstöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen ser två alternativ till förändring av lagen. I det första alter-&lt;br&gt;nativet behålls bestämmelserna om juridiska personer, rationaliseringsbe-&lt;br&gt;stämmelserna tas bort och de regionalpolitiska ambitionerna lyfts fram.&lt;br&gt;Den förändring som föreslås tar sikte på att underlätta för dem som vill&lt;br&gt;förvärva en lantbruksfastighet i avsikt att bosätta sig i glesbygdsområde. En&lt;br&gt;framtida jordförvärvslag föreslås bestå av två element:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Fortsatt förbud för juridiska personers förvärv av lantbruksfastigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Företräde för ortsboende och de som önskar nyinflytta till glesbygds-&lt;br&gt;områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget innebär att de som önskar flytta till ett glesbygdsområde i för-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;värvsärenden jämställs med ortsboende. Förvärvstillstånd skall således inte&lt;br&gt;längre kunna vägras den som önskar bosätta sig på aktuell fastighet, även om&lt;br&gt;det finns en lokal intressent. Förutom juridiska personer skall förvärvs-&lt;br&gt;tillstånd endast kunna vägras om köparen är en icke ortsboende som heller&lt;br&gt;inte ämnar bosätta sig på fastigheten. (Här bör emellertid lagen precisera en&lt;br&gt;maximal tid, t.ex. 1 år. Om inom denna tid ingen lokal intressent har anmält&lt;br&gt;intresse, bör förvärvstillstånd inte längre kunna vägras.) Vidare bör begrep-&lt;br&gt;pet ”ortsboende” ges en vid tolkning, och lagen bör inte diskriminera mellan&lt;br&gt;köpare som bor på några mils avstånd från varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen är helt på det klara med problemen att i förväg verifiera en&lt;br&gt;försäkran om bosättning. Samtidigt kan konstateras att bestämmelser om&lt;br&gt;bosättning redan finns med i lagen, så det ovanstående förslaget innebär&lt;br&gt;ingen skärpning på någon punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det andra alternativet behålles enbart de nuvarande bestämmelserna om&lt;br&gt;juridiska personers rätt att förvärva fastigheter. Alla bestämmelser som&lt;br&gt;syftar till att underlätta lantbrukets rationaliseringsprocess eller förstärka&lt;br&gt;regionalpolitiken utgår. Regionalpolitiken kan i detta fall förstärkas med&lt;br&gt;traditionella medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör poängteras att båda de förslag till förändring som framförs ovan&lt;br&gt;innebär en väsentlig avreglering på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Sammanfattning av analysen — juridiska personers ägande&lt;br&gt;Ägandet av jord- och skogsmark fördelat på olika ägarkategorier har varit i&lt;br&gt;stort sett konstant under långa perioder. Åkerarealen har städse ägts till&lt;br&gt;95 % av privata, medan motsvarande siffra för skogsmarkens del hållit sig&lt;br&gt;kring 50 %. Andelen skog ägd av privata enskilda personer har fallit något,&lt;br&gt;från ca 51 % till ca 46 % under de senaste femtio åren. Fallet är koncentrerat&lt;br&gt;till 60-talet då det skedde en uppmjukning av jordförvärvslagen vad avser&lt;br&gt;juridiska personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är troligt att existensen av jordförvärvslagen har medfört att juridiska&lt;br&gt;personers ägande ej ökat mer än vad det gjort. Vad avser ren jordbruksmark&lt;br&gt;torde det vara liten risk att juridiska personer kraftigt ökar sina köp, även om&lt;br&gt;lagen avskaffades. Detta gäller emellertid inte för skogsmarken. Skulle lagen&lt;br&gt;avskaffas är det inte otroligt att skogsbolagen på lång sikt väsentligt skulle&lt;br&gt;öka sitt markinnehav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sammanhanget kan man ställa frågan om inte ett ökat bolagsägande av&lt;br&gt;skogsmarken vore samhällsekonomiskt fördelaktigt. I utredningen besvaras&lt;br&gt;frågan negativt. De privata skogsägarna är inte mindre aktiva i sitt brukande&lt;br&gt;än storskogsbruket (Domänverk samt aktiebolagsskogar) och de är klart mer&lt;br&gt;aktiva än den ägargrupp som i statistiken betecknas ”övriga”, dvs. kyrka och&lt;br&gt;kommun. Ur ren aktivitetssynpunkt finns det inga skäl att motarbeta det&lt;br&gt;privata ägandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom innebär ett ökat bolagsägande — dvs. ett ökat ägande av de i dag&lt;br&gt;existerande skogsbolagen — att mark undandras från fastighetsmarknaden,&lt;br&gt;något som här bedöms inverka negativt på skogsmarkens utnyttjande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis finner utredningen inga skäl till att ändra nuvarande&lt;br&gt;lagstiftning vad avser juridiska personers ägande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 155&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;6 Sammanfattning av analysen — familjeägandet samt sam- Prop. 1990/91:155&lt;br&gt;bandet brukande-ägande &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;I föregående stycke noterades att lagen bidragit till att förhindra en urholk-&lt;br&gt;ning av det privata markägandet i landet. Detta är emellertid inte detsamma&lt;br&gt;som att säga att lagen stärkt familjeägandet eller sambandet brukande-&lt;br&gt;ägande. Tvärtom, både vad beträffar jord och skog sker en minskning av det&lt;br&gt;rena familjeägandet och ett skiljande mellan brukande och ägande. Siffrorna&lt;br&gt;är visserligen osäkra, men indikerar att det rena familjeägandet minskat från&lt;br&gt;drygt 90 till 75 °/o mellan åren 1965 och 1980. Beträffande sambandet&lt;br&gt;brukande-ägande kan noteras att 43 % av jordbruksmarken nu arrenderas&lt;br&gt;samt att endast 30 % av åkermarken brukas av företag som helt äger den jord&lt;br&gt;de brukar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även inom privatskogsbruket har det (hittills) skett en långsiktig minsk-&lt;br&gt;ning i det att egenavverkningarna fallit från ca 67 % i mitten av 50-talet till&lt;br&gt;ca 40 % tre decennier senare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreligger således inga som helst tvivel om att lagen misslyckats vad&lt;br&gt;gäller de angivna syftena. I själva verket finns skäl att tro att lagen här&lt;br&gt;motverkat sina syften. Lagen är utformad så att släktköp undantas från&lt;br&gt;prövning. I och med att lagen försvårat för stora medborgargrupper (t.ex.&lt;br&gt;stadsboende) att förvärva jord och skog, och genom att pressa fastighetspri-&lt;br&gt;serna har lagen medfört att en större andel av fastigheterna stannat som&lt;br&gt;släktegendom. Då ägarna inte velat bruka jorden har den i stället arrenderats&lt;br&gt;ut eller — då det varit fråga om en skogsfastighet — har lagen medfört att en&lt;br&gt;större andel skog sålts i rotposter. På detta sätt har lagen troligen bidragit till&lt;br&gt;att slå in en kil mellan ägande och brukande.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;7 Sammanfattning av analysen — rationaliseringsbestämmel-&lt;br&gt;serna&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Ett av huvudsyftena med lagen är att befrämja jord- och skogsbrukets ra-&lt;br&gt;tionalisering. Detta har skett dels genom att lagen främjat bildandet av&lt;br&gt;större enheter, dels genom främjandet av bättre arronderade fastigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad beträffar skogsbruket konstaterar utredningen först att arronderings-&lt;br&gt;aspekterna har en mycket liten inverkan på den totala effektiviteten i det&lt;br&gt;svenska skogsbruket. Det finns givetvis extrema skogsskiften (10 m breda&lt;br&gt;och 2 km långa) men dessa utgör en utomordentligt liten andel av den&lt;br&gt;svenska skogsmarken. Det visar sig även att de privata skogsägarnas akti-&lt;br&gt;vitet i de län med stor andel svår arrondering inte är lägre än andra i ”bättre”&lt;br&gt;län. Problemen med dålig arrondering hör till det svenska skogsbrukets&lt;br&gt;minsta problem och bör kunna hanteras utan en omfattande lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande fastighetsstorleken kan det konstateras att aktiviteten inte&lt;br&gt;skiljer sig nämnvärt mellan olika klasser, möjligtvis med undantag för de&lt;br&gt;extremt små. (Vilka dock utgör en försvinnande liten andel av den svenska&lt;br&gt;skogsmarken.) Resultaten säger således att endast mycket lite står att vinna&lt;br&gt;på en lag som tvingar fram en forcerad storleksrationalisering inom skogs-&lt;br&gt;bruket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis gäller således för det svenska privatskogsbruket att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;endast mycket små effektivitetsvinster kan göras med hjälp av jordförvärvs-&lt;br&gt;lagens rationaliseringsparagraf. Den helt dominerande effektivitetsök-&lt;br&gt;ningen kommer här, liksom inom övriga sektorer, genom den ständigt på-&lt;br&gt;gående teknologiska utvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För jordbrukets del har analysen utförts huvusakligen genom en interna-&lt;br&gt;tionelljämförelse, omfattande EG-länderna, Sverige, Norge och USA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Först jämfördes jordbruksegendomarnas storlekstillväxt — brukad jord-&lt;br&gt;bruksmark. Det visade sig då att Sverige haft den snabbaste tillväxten.&lt;br&gt;Samtidigt hade länder utan motsvarande jordförvärvslag - Italien, USA och&lt;br&gt;Storbrittanien — en mycket låg storlekstillväxt. Analysen pekade således&lt;br&gt;tämligen entydigt på att jordförvärvslagen — i Sverige och andra länder —&lt;br&gt;medverkat till en snabbare storlekstillväxt av jordbruksegendomar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett andra steg av analysen jämfördes så produktivitetstillväxten (pro-&lt;br&gt;duktion per jordbrukare) i de olika länderna. Det visade sig då att denna var&lt;br&gt;tämligen likartad trots att storlekstillväxten varierat mellan 0 och 50 %.&lt;br&gt;Slutsatsen var således att storlekstillväxten inte haft någon avgörande in-&lt;br&gt;verkan på produktivitetsutvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resultatet är naturligt. I och med att ytterligare jordbruksmark (billigt)&lt;br&gt;ställs till jordbrukarnas förfogande har man istället använt mindre av andra&lt;br&gt;produktionsfaktorer, t.ex. arbete. Desto merjord man brukat, desto mindre&lt;br&gt;intensivt har jorden brukats, och produktivitetstillväxten har istället be-&lt;br&gt;stämts av den allmänna utvecklingen i landet och reglerats bl.a. via utflytt-&lt;br&gt;ningen av jordbrukare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen har således befrämjat större, men ej mer effektiva jordbruk. Om&lt;br&gt;lagen avskaffades på denna punkt kommer storlekstillväxten förmodligen&lt;br&gt;inte att bli lika snabb i framtiden. Troligen kommer jordbruksmark i snab-&lt;br&gt;bare takt än hittills att tas i bruk för annat — t.ex. skogsplanteringar eller för&lt;br&gt;fritidsändamål — men antalet jordbrukare kommer inte att minska mer än&lt;br&gt;vad som skulle blivit fallet om lagen kvarstått oförändrad, snarare tvärtom.&lt;br&gt;(Om landets totala jordbruksproduktion antas vara bestämd - av faktorer&lt;br&gt;som tullar, subventioner osv. — kommer ett avskaffande av lagen troligen&lt;br&gt;att öka faktorkvoten arbete — jord.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutsatsen av analysen är alltså att lagen befrämjat en snabb storlekstill-&lt;br&gt;växt i jordbruket, men inte en snabbare effektivisering. Ett avskaffande av&lt;br&gt;lagen skulle därför inte beröra takten i jordbrukets rationalisering. Antalet&lt;br&gt;jordbrukare skulle troligen påverkas (något) positivt.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;8 Sammanfattning av analysen — de regionalpolitiska målen&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Det regionalpolitiska motivet har efter hand fått en allt större betydelse i&lt;br&gt;lagen. Här kan man emellertid först göra en allmän reflektion över lagens&lt;br&gt;effektivitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagens grundläggande konstruktion är sådan att den skyddar glesbygdens&lt;br&gt;befolkning genom att på olika sätt försvåra för andra befolkningsgrupper att&lt;br&gt;köpa mark och fastigheter på landet. Härigenom kan landsbygdens folk köpa&lt;br&gt;jord lättare och billigare, och därigenom — så tänker man sig — underlättas&lt;br&gt;boende på landsbygden. Men att befrämja glesbygdens utveckling genom att&lt;br&gt;på detta sätt skydda den redan där boende befolkningen, kan möjligen vara&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en effektiv politik då en stor andel bor på landet. Detta är inte fallet idag. Nu&lt;br&gt;bor endast 10-15 % i vad som kan betecknas som glesbygd. Att i detta läge&lt;br&gt;bygga en politik för glesbygdens utveckling på hinder för nyinflyttning fö-&lt;br&gt;refaller a priori dömt att misslyckas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ytterligare observation kan fogas till detta resonemang. Som framgick&lt;br&gt;av föregående avsnitt så har lagen troligen befrämjat tillkomsten av stora&lt;br&gt;jordbruksegendomar. Men detta har direkt inneburit att antalet jordbrukare&lt;br&gt;har minskat. Ambitionen att med lagens hjälp rationalisera jordbruket har&lt;br&gt;alltså stått i direkt motsättning till ambitionen att med lagens hjälp öka&lt;br&gt;befolkningen på glesbygden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det framgår vidare att avfolkningen av den svenska glesbygden gått&lt;br&gt;snabbt under hela efterkrigstiden. Utvecklingen har vidare varit snabbare i&lt;br&gt;Sverige än i övriga Europa. Allt detta stärker naturligtvis misstanken att&lt;br&gt;lagen trots sina syften mer avfolkat än befolkat glesbygden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som regionalpolitiskt medel är jordförvärvslagen ineffektiv. Dess ratio-&lt;br&gt;naliseringssyften står dessutom i direkt motsättning till de regionalpolitiska&lt;br&gt;syftena och hindrar människor som vill flytta till glesbygden att där skaffa sig&lt;br&gt;en liten fastighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;9 Sammanfattning av analysen — övrigt&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;I utredningen analyseras även en del frågeställningar speciellt. En sådan rör&lt;br&gt;prisprövningen vad gäller lantbruksfastigheter. Här har gjorts gällande att&lt;br&gt;de senaste årens stigande priser varit ett uttryck för spekulation från kapi-&lt;br&gt;talstarka intressenters sida. I en specialundersökning avvisar utredningen&lt;br&gt;denna syn. Fastighetspriserna är istället ett rimligt uttryck for underliggande&lt;br&gt;substansvärden, och deras utveckling kan fullt tillfredsställande förklaras&lt;br&gt;med realekonomiska faktorer som rotnetto, jordbrukssubventioner. ränte-&lt;br&gt;nivå, inflation osv. I samma undersökning konstateras även att den stränga&lt;br&gt;prisprövning som med jordförvärvslagen rådde 1979-1987, sänkte fastig-&lt;br&gt;hetspriserna med 15 — 30 %. Förutom att säljarna gjorde stora förluster (och&lt;br&gt;köparna vinster) bidrog naturligtvis detta till att minska omsättningen på&lt;br&gt;fastighetsmarkanden, troligen med inte obetydliga effektivitetsförluster&lt;br&gt;som följd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av ovanstående resultat avvisar utredningen fortsatt pris-&lt;br&gt;prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Sammanställning av remissyttranden över utredningens&lt;br&gt;rapport om jordförvärvslagen&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över utredningen avgetts av bankinspektionen,&lt;br&gt;riksskatteverket, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens jordbruks-&lt;br&gt;nämnd, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), plan- och bostadsverket (Bover-&lt;br&gt;ket), statens lantmäteriverk (LMV), statens industriverk (SIND), domän-&lt;br&gt;verket, kammarkollegiet, statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), nä-&lt;br&gt;ringsfrihetsombudsmannen (NO), Svenska kyrkans centralstyrelse,&lt;br&gt;konjunkturinstitutet, länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands,&lt;br&gt;Jönköpings, Kalmar, Gotlands, Kristianstads, Malmöhus, Skaraborgs,&lt;br&gt;Örebro, Västmanlands, Gävleborgs, Jämtlands, Västerbottens och Norr-&lt;br&gt;bottens län, glesbygdsdelegationen, Familjejordbrukarnas riksförbund,&lt;br&gt;Hushållningssällskapens förbund, Kooperativa förbundet (KF), Landsor-&lt;br&gt;ganisationen i Sverige (LO), Landstingsförbundet, Lantbrukarnas riksför-&lt;br&gt;bund (LRF), Småbrukare i Väst, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF),&lt;br&gt;Svenska bankföreningen, Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen,&lt;br&gt;Svenska kommunförbundet, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges&lt;br&gt;jordbruksarrendatorers förbund (SJA), Sveriges jordägareförbund, Sveri-&lt;br&gt;ges skogsägareföreningars riksförbund, Sågverkens råvaruförening, Tjäns-&lt;br&gt;temännens centralorganisation (TCO) och Trädgårdsnäringens riksför-&lt;br&gt;bund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lantbruksstyrelsen har bifogat yttranden från samtliga lantbruksnämn-&lt;br&gt;der. Skogsstyrelsen har bifogat yttranden från skogsvårdsstyrelserna i Kro-&lt;br&gt;nobergs, Älvsborgs,Värmlands, Kopparbergs, Jämtlands och Norrbottens&lt;br&gt;län. Arbetsmarknadsstyrelsen har bifogat yttranden från länsarbetsnämn-&lt;br&gt;derna i Kristianstads, Kopparbergs och Västerbottens län. Statens lantmä-&lt;br&gt;teriverk har bifogat yttranden från överlantmätarmyndigheterna i Skara-&lt;br&gt;borgs, Värmlands, Kopparbergs och Västernorrlands län. Kammarkollegi-&lt;br&gt;et har bifogat yttranden från samtliga egendomsnämnder. Sveriges lant-&lt;br&gt;bruksuniversitet har utan eget yttrande överlämnat ett yttrande från insti-&lt;br&gt;tutionen för ekonomi. Länsstyrelsen i Malmöhus län har bifogat yttrande&lt;br&gt;från Lantbrukarnas provinsförbund i Skåne. Länsstyrelsen i Västerbottens&lt;br&gt;län har bifogat yttrande från skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län. Sve-&lt;br&gt;riges akademikers centralorganisation (SACO/SR) har utan eget yttrande&lt;br&gt;överlämnat ett yttrande från Agrifack. Landsorganisationen i Sverige har&lt;br&gt;överlämnat yttrande från Svenska pappersindustriarbetareförbundet,&lt;br&gt;Svenska skogsarbetareförbundet och Svenska träindustriarbetareförbun-&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom har yttranden inkommit från konsumentdelegationen och&lt;br&gt;Sveriges föreningsbankers förbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;1 Allmänna synpunkter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1.1 Bankinspektionen: Utifrån de synpunkter som bankinspektionen när-&lt;br&gt;mast har att beakta har inspektionen inget att erinra mot förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.2 Riksskatteverket som granskat rubricerade utredning endast ifrån&lt;br&gt;skatterättslig synpunkt har inte något att erinra mot utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.3 Lantbruksstyrelsen anser att en översyn och eventuell annan utform-&lt;br&gt;ning av jordförvärvslagen bör anstå i avvaktan på att riktlinjerna för den&lt;br&gt;framtida livsmedels- och regionalpolitiken fastlagts. Tills effekterna av&lt;br&gt;kommande riksdagsbeslut på dessa områden kan bedömas, bör lagen&lt;br&gt;därför i huvudsak bestå i sin nuvarande utformning. Möjligheterna att&lt;br&gt;beakta ändrade förhållanden genom att anpassa tillämpningen av nuva-&lt;br&gt;rande lagstiftning bedöms dessutom som goda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen anser att utredningen har sådana brister, att dess förslag inte&lt;br&gt;kan ligga till grund för ändringar i jordförvärvslagen. Övervägande delen&lt;br&gt;av analyserna behandlar inte jordförvärvslagens nuvarande utformning&lt;br&gt;utan äldre lagstiftning på området. Slutsatser dras i flera fall utifrån&lt;br&gt;otillräckliga analyser. Internationella jämförelser i makroperspektiv till-&lt;br&gt;mäts alltför stor betydelse. Vidare synes information från myndigheter,&lt;br&gt;företag och organisationer med kännedom om jordpolitiska problem och&lt;br&gt;om fastighetsmarknaden ha inhämtats i alltför begränsad omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren har, enligt styrelsens mening, alltför stor tillit till marknads-&lt;br&gt;krafternas möjligheter att lösa frågor inom jordförvärvslagstiftningens om-&lt;br&gt;råde. Styrelsen anser att väsentliga delar av jordförvärvslagstiftningen är&lt;br&gt;nödvändig även i framtiden. Det gäller regler till skydd för fortsatt syssel-&lt;br&gt;sättning och bosättning i glesbygden, vilket motverkar den spekulation&lt;br&gt;som annars skulle kunna uppkomma, främst i fråga om skogsfastigheter.&lt;br&gt;Även de regler som rör juridiska personers förvärv, arronderingsförbätt-&lt;br&gt;ring i skogsmark, skydd mot försämrad ägarstruktur, vidmakthållande av&lt;br&gt;vissa lantbruksföretag samt möjligheter att ingripa mot osund prisstegring&lt;br&gt;är nödvändiga att ha kvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en ändring av lagen ändå bedöms erforderlig anser styrelsen att&lt;br&gt;följande ändringar kan övervägas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Större tyngd åt regionalpolitiska hänsynstaganden genom verksamma&lt;br&gt;instrument för att främja bosättningen på landsbygden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Förenkling av prisprövningen till i princip en beredskapslagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Nedtoning av rationaliseringsmomentet vad avser vidmakthållande&lt;br&gt;av lantbruksföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Slopande av förbudet mot att sammanföra utvecklade eller utveck-&lt;br&gt;lingsbara företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Lättnader i fråga om krav på yrkeskunskaper vid förvärv av lantbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordförvärvslagen har, vilket utredningen förbisett, kopplingar till an-&lt;br&gt;nan lagstiftning. Dessutom åligger det lantbruksnämnderna att bevaka&lt;br&gt;avvecklingen av dödsbon samt ta fram underlag för prisstatistik. Om stora&lt;br&gt;delar av jordförvärvslagstiftningen avvecklas, kommer det inte att kunna&lt;br&gt;leda till motsvarande förenkling av administrationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;--- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91: 155&lt;br&gt;Utredaren framhåller att endast en mindre del (ca 1/3) av det totala Bilaga 2&lt;br&gt;antalet överlåtelser prövas enligt jordförvärvslagen. Av de ej tillståndsplik-&lt;br&gt;tiga överlåtelserna sker mer än hälften genom arv och resterande del&lt;br&gt;genom släktköp eller gåva. Hänsyn måste i sammanhanget tas till att&lt;br&gt;lagfartsstatistiken är tämligen osäker. Det är vanligt att släktförvärv ge-&lt;br&gt;nomförs på så sätt att andelar av en fastighet överlåts som ett led i ett&lt;br&gt;generationsskifte. En överlåtelse som på öppna marknaden skulle resul-&lt;br&gt;terat i en lagfart ger således inte sällan ett annat utslag i lagfartsstatistiken&lt;br&gt;när det är fråga om släktförvärv. Jordförvärvslagens inverkan på fastig-&lt;br&gt;hetsmarknaden bör mot denna bakgrund inte underskattas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredarens påstående att prisprövningsregelns ändrade tillämpning&lt;br&gt;skulle ha medfört en påtaglig ökning av fastighetsomsättningen ger en&lt;br&gt;alltför schabloniserad bild av utvecklingen. Omvärldsfaktorer som bl.a.&lt;br&gt;virkespriser och priser på småhus har också påverkat fastigheternas priser&lt;br&gt;och omsättningshastighet. Efterfrågan har ökat genom att köparkretsen&lt;br&gt;vidgats, främst som en följd av lättnader i tillämpningen av rationalise-&lt;br&gt;ringsreglerna. För vissa ägare saknar dock prisnivån betydelse för säljbenä-&lt;br&gt;genheten. Den främsta orsaken är den långsiktighet som karaktäriserar&lt;br&gt;ägandet av jordbruksfastigheter. En annan orsak kan vara känslomässig&lt;br&gt;bundenhet till fastigheten. Oberoende av jordförvärvslagens utformning&lt;br&gt;finns alltså omständigheter som verkar i riktning mot en tröghet i fastig-&lt;br&gt;hetsomsättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I utredningen hävdas vidare att ”för låga” priser ger köparen utrymme&lt;br&gt;för ineffektivitet. Styrelsen anser detta vara en anmärkningsvärd slutsats.&lt;br&gt;Vid t. ex. köp av en skogsfastighet medger ett ”för lågt” pris att avverk-&lt;br&gt;ningarna kan förläggas till tidpunkter då det ekonomiska utfallet blir&lt;br&gt;optimalt för företaget. Ett ”för högt” pris innebär för en köpare utan&lt;br&gt;betydande eget kapital, vilket vanligen är fallet, att stora avverkningar för&lt;br&gt;att finansiera köpet måste göras omedelbart. Ofta innebär en sådan lösning&lt;br&gt;inoptimalförluster för köparen då han inte kan utnyttja variationer i&lt;br&gt;skogskonjunkturerna m.m. och för samhället eftersom markens produk-&lt;br&gt;tionskapacitet då inte kan utnyttjas på ett långsiktigt optimalt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lantbruksstyrelsens ställningstagande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren har, enligt styrelsens mening, en alltför stor tillit till mark-&lt;br&gt;nadskrafternas möjligheter att ensamma lösa frågor inom jordförvärvs-&lt;br&gt;lagstiftningens område. Styrelsen anser att utredningen har sådana brister,&lt;br&gt;att dess förslag inte kan ligga till grund för ändringar av jordförvärvslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen anser att lagstiftning är ett viktigt medel för att på ett tillfreds-&lt;br&gt;ställande sätt tillgodose nedan angivna allmänna intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Skydd för fortsatt sysselsättning och bosättning i glesbygden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Begränsning av juridiska personers förvärvsrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Förbättring av ägostrukturen, framför allt i skogsmarken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Skydd mot försämrad ägarstruktur&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Skydd för att vidmakthålla vissa lantbruksföretag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Möjlighet att ingripa vid en osund allmän prisstegring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsens uppfattning är att väsentliga delar av jordförvärvslagstift-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningen är nödvändig även i framtiden. Innan några ändringar görs, bör&lt;br&gt;effekterna av ny livsmedels- och regionalpolitik kunna bedömas. Jord-&lt;br&gt;förvärvslagens nuvarande bestämmelser ger för övrigt stora möjligheter till&lt;br&gt;anpassning efter nya förhållanden. Tills vidare bör därför lagen i huvudsak&lt;br&gt;bestå i sin nuvarande utformning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordförvärvslagen har, vilket utredningen förbisett, kopplingar till an-&lt;br&gt;nan lagstiftning, såsom fastighetsbildningslagen, lagen om kommunal för-&lt;br&gt;köpsrätt samt lagen om utländska förvärv av fast egendom m. m. Lant-&lt;br&gt;bruksnämnderna bevakar att dödsbon avvecklas samt levererar prisstatis-&lt;br&gt;tik som bl. a. ligger till grund för arbetet med taxering av lantbruksfastighe-&lt;br&gt;ter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om stora delar av jordförvärvslagstiftningen avvecklas, kommer det&lt;br&gt;inte att kunna leda till motsvarande förenkling av administrationen. Ett&lt;br&gt;utökat regelsystem behövs då i fastighetsbildningslagen för att förhindra&lt;br&gt;olämpliga åtgärder, t. ex. klyvning. Detta är nödvändigt, inte minst med&lt;br&gt;tanke på att upplösning av flerägande aktualiserat klyvning, även av små&lt;br&gt;fastigheter. Denna åtgärd var vanlig vid sekelskiftet och visade sig bli&lt;br&gt;mycket dyr för samhället genom den i det närmaste oreparabla ägosplitt-&lt;br&gt;ring som uppstod. Vidare måste lagen om kommunal förköpsrätt bevakas&lt;br&gt;på annat håll. Resurser kommer alltså att krävas hos andra myndigheter,&lt;br&gt;varför nettoeffekten av en avreglering blir begränsad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen vill slutligen nämna att lantbruksekonomiska samarbetsnämn-&lt;br&gt;den beviljat medel till att undersöka marknaden för jordbruks- och skogs-&lt;br&gt;fastigheter. Arbetet utförs av lantbruksstyrelsen och beräknas pågå under&lt;br&gt;ett år, räknat från hösten 1989. Syftet är att utvärdera det jordpolitiska&lt;br&gt;regelsystemets effektivitet. Genom enkätundersökningar till dels personer&lt;br&gt;med god kännedom om fastighetsmarknaden, dels till köpare av jord-&lt;br&gt;bruks- och skogsfastigheter, skall faktaunderlag inhämtas. Styrelsen anser&lt;br&gt;att resultaten från denna undersökning, när de ligger klara, bör ha ett stort&lt;br&gt;värde i ett läge då ändringar av jordförvärvslagen övervägs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.4 Skogsstyrelsen anser att en eventuell översyn av jordförvärvslagen bör&lt;br&gt;anstå till dess att konsekvenserna av de nära förestående livsmedelspolitiska&lt;br&gt;och regionalpolitiska besluten kan överblickas. Vidare bör skatterefor-&lt;br&gt;mens effekter på fastighetsöverlåtelser och fastighetspriser samt på de&lt;br&gt;areella näringarnas ekonomi och effektivitet analyseras och beaktas. Sär-&lt;br&gt;skilt viktigt är det att ta hänsyn till eventuella effekter på fastighetsmarkna-&lt;br&gt;den av en skärpt realisationsvinstbeskattning samt av en ändrad förmö-&lt;br&gt;genhets-, arvs- och gåvobeskattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt skogsstyrelsens uppfattning bör en kommande översyn av jord-&lt;br&gt;förvärvslagen bl. a. grundas på en utvärdering av den nu gällande lagens&lt;br&gt;effektivitet. Tidigare utredningar har emellertid visat att jordförvärvsla-&lt;br&gt;gens effekter är svåra både att överblicka och att analysera. En utvärdering&lt;br&gt;av lagen ställer därför stora krav på en väl genomtänkt uppläggning med en&lt;br&gt;betydligt bredare ansats än den som utredningen har valt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har i hög grad varit inriktad på att belysa lagens otillräck-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lighet som instrument för att nå uppsatta mål, men undersöker däremot&lt;br&gt;inte om lagen i någon mån har bidragit till uppbyggnaden av bärkraftiga&lt;br&gt;företag, förbättrad fastighetsstruktur och regional utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har som utgångspunkt att lagens huvudsyften ligger fast.&lt;br&gt;Utredningen har dock inte på ett övertygande sätt kunnat visa att de&lt;br&gt;föreslagna ändringarna av lagen skulle leda till bättre måluppfyllelse. Detta&lt;br&gt;gäller utredningens båda alternativ, men i särskilt hög grad alternativ två.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt skogsstyrelsens uppfattning har utredningen så stora brister att&lt;br&gt;den inte kan ligga till grund för ändringar av jordförvärvslagen. Om&lt;br&gt;ändringar ändå skulle övervägas anser styrelsen att det finns skäl att beakta&lt;br&gt;att det finns ett behov av fortsatt storleksrationalisering och arronderings-&lt;br&gt;förbättring i skogsbruket. Vidare bör lagen genom lämpliga regler även&lt;br&gt;framgent kunna bidra till att boende och sysselsättning på landsbygden&lt;br&gt;bevaras och förbättras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsvårdsstyrelserna har i sina yttranden också framfört kritiska syn-&lt;br&gt;punkter på stora delar av innehållet i utredningen. Flertalet anser att&lt;br&gt;utredningens analyser är bristfälliga och att detta leder till felaktiga eller&lt;br&gt;svagt underbyggda slutsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis har fyra av de sex tillfrågade skogsvårdsstyrelserna&lt;br&gt;på ett tydligt sätt redovisat uppfattningen att utredningen inte kan ligga till&lt;br&gt;grund för en ändrad lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen finner skäl att påpeka att en utvärdering av nu gällande&lt;br&gt;JFLs effekter inte är tillräcklig som underlag för att föreslå ändringar av&lt;br&gt;lagen. Eventuella ändringsförslag måste också baseras på en framtidsana-&lt;br&gt;lys som syftar till att utröna behovet av förändring. I denna analys är det&lt;br&gt;viktigt att väga in effekterna av skattereformen samt de kommande beslu-&lt;br&gt;ten om ny regionalpolitik och ny livsmedelspolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare redovisas två alternativa förslag till hur lagen bör förändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen är inte beredd att förorda något av de föreslagna alterna-&lt;br&gt;tiven. Skälen till detta är för det första att ändringar i lagen bör anstå till&lt;br&gt;dess att effekterna av en ny livsmedelspolitik och en ny regionalpolitik&lt;br&gt;samt skattereformen kan överblickas. För det andra har utredningen så&lt;br&gt;stora brister att den inte kan ligga till grund för ändringar i jordförvärvs-&lt;br&gt;lagen. Om en ändring av JFL ändå skulle övervägas anser skogsstyrelsen&lt;br&gt;att det finns skäl att, förutom vad ovan har sagts, även beakta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att det fortfarande finns behov av storleksrationalisering och arronde-&lt;br&gt;ringsförbättring i skogsbruket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att skogen kan utnyttjas bättre för att bevara en levande landsbygd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att ägandet av skog utvecklas på ett sätt som i vissa avseenden är&lt;br&gt;negativt för landsbygden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att prisprövningen inte kan slopas helt utan mycket noggranna övervä-&lt;br&gt;ganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överväganden om ändringar av JFL, eller dess tillämpning, bör dock&lt;br&gt;vara grundad på en utvärdering av gällande lag och på en bedömning av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;huren fortsatt lagstiftning bör vara utformad. Skogsstyrelsen har erfarit att Prop. 1990/91: 155&lt;br&gt;lantbruksstyrelsen nyligen har inlett en utvärdering av det jordpolitiska Bilaga 2&lt;br&gt;regelsystemets effektivitet. Detta innebär att resultatet av en sakkunnig&lt;br&gt;utvärdering finns att tillgå inom en snar framtid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.5 Statens jordbruksnämnd vill inledningsvis framhålla att utredningen i&lt;br&gt;flera avseenden är bristfällig. Utredarens antaganden och slutsatser är på&lt;br&gt;flera punkter nämligen alltför dåligt underbyggda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag ligger dock i linje med de förslag som den livsme-&lt;br&gt;delspolitiska arbetsgruppen framfört i rapporten (Ds 1989:63) En ny livs-&lt;br&gt;medelspolitik. Jordbruksnämnden, som i allt väsentligt ställer sig positiv&lt;br&gt;till den livsmedelspolitiska arbetsgruppens rapport, kan därför också till-&lt;br&gt;styrka att jordförvärvslagen ändras i en riktning som innebär ökad frihet&lt;br&gt;för den enskilde vid försäljning av jordbruksfastigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.8 Statens lantmäteriverk: Utredningen tar upp åtskilliga frågeställningar&lt;br&gt;av stort intresse. De iakttagelser och slutsatser som redovisas är i en del fall&lt;br&gt;rimliga och relevanta. I andra fall förs dock resonemang som är alltför&lt;br&gt;ytliga och otillräckligt underbyggda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;--— Samtidigt kan konstateras att utredningen drar många alltför&lt;br&gt;onyanserade slutsatser på områden där det närmast föreligger ett behov av&lt;br&gt;fortsatt forskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I stort sett blir utredarens slutsatser att JFL har misslyckats med samtli-&lt;br&gt;ga sina målsättningar utom att den privatägda jorden inte har minskat&lt;br&gt;nämnvärt och att storleksrationaliseringen har varit framgångsrik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ägarstrukturen har anpassat sig till föränderliga villkor för foretag och&lt;br&gt;företagande inom jord- och skogsbruksnäringarna. Förändringarna i ägar-&lt;br&gt;strukturen beror i mycket på förändringar i samhället i teknologiskt,&lt;br&gt;ekonomiskt, socialt och näringspolitiskt avseende. Det går därför inte att&lt;br&gt;acceptera en analys av måluppfyllelsen, som bortser från andra faktorer än&lt;br&gt;JFL. Förutom JFL har skattelagstiftning, arrendelagstiftning, finansi-&lt;br&gt;eringsstöd till jordbrukets rationalisering, prisstödet till jordbrukets pro-&lt;br&gt;dukter samt en mängd andra faktorer bidragit till utvecklingen. Detta har&lt;br&gt;inte tillräckligt beaktats av utredaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LMV anser att stort avseende måste fästas vid att JFL har en begränsad&lt;br&gt;räckvidd på en mindre del av det totala antalet överlåtelser av jord- och&lt;br&gt;skogsbruksmark. En utvärdering av lagen måste därför ske med detta i&lt;br&gt;åtanke. Sannolikt hade måluppfyllelsen blivit sämre för flera av samhällets&lt;br&gt;målsättningar med avseende på jord- och skogsbruksforetagen utan en&lt;br&gt;jordförvärvslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LMV anser vidare att utredningen ger belägg för att forskning och&lt;br&gt;metodutveckling inom strukturområdet bör öka. Oberoende utvärderingar&lt;br&gt;av måluppfyllelsen för olika lagar och verksamheter i samhället är också en&lt;br&gt;angelägen uppgift, som tyvärr sker alltför sällan. LMV har tillsammans&lt;br&gt;med skogsstyrelsen och lantbruksstyrelsen verkat för att sådan forskning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall komma till stånd. Utan dispositionsrätt över FoU-medel har dock Prop. 1990/91: 155&lt;br&gt;effekten varit begränsad. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LMV anser i första hand att det också fortsättningsvis finns behov av&lt;br&gt;JFL. Något behov av genomgripande ändring föreligger inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LMV föreslår att eventuellt fortsatt lagstiftningsarbete i de frågor som&lt;br&gt;har behandlats i den föreliggande utredningen bedrivs i form av en lagstift-&lt;br&gt;ningsutredning av sedvanligt slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.9 Statens industriverk kan utifrån det presenterade materialet instämma&lt;br&gt;i några av de slutsatser utredningen drar. Dock är analysen i rapporten&lt;br&gt;bristfällig i flera avseenden. Läsaren får ett intryck av att den negativa&lt;br&gt;utvecklingen i glesbygd huvudsakligen kan hänföras till jordförvärvslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Så är givetvis inte fallet, men SIND kan instämma i bedömningen att&lt;br&gt;lagen förmodligen har medverkat till en utarmning av glesbygden genom&lt;br&gt;att den vid tillämpningen ofta ensidigt har gynnat ortsboende och därmed&lt;br&gt;förhindrat flyttning till glesbygden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SIND kan även konstatera att andelen markägare har blivit farre och att&lt;br&gt;lagen har gynnat storlekstillväxt samt att avsikten härvidlag från lant-&lt;br&gt;bruksnämndernas sida har varit att underlätta rationaliseringen. Lagen&lt;br&gt;har uppenbarligen varit effektiv så till vida att bolagsköp har förhindrats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har i sin utvärdering stannat vid en traditionell national-&lt;br&gt;ekonomisk analys och inte fört något resonemang kring andra orsaker till&lt;br&gt;avfolkningen av glesbygden, den negativa åldersstrukturen, ungdomsflyk-&lt;br&gt;ten och den stora andelen dödsboägda fastigheter (enbart i Jämtland 2 200)&lt;br&gt;etc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vad SIND erfarit har jordförvärvslagen tillämpats olika i olika&lt;br&gt;delar av landet. En analys av detta vore intressant att ta del av liksom hur&lt;br&gt;andra rekommendationer har påverkat utvecklingen, t. ex. trädesersätt-&lt;br&gt;ning, skogsplantering och nedläggning av åkermark etc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis gör SIND den bedömningen att utredningen måste&lt;br&gt;sättas in i ett större sammanhang och snabbutredas i perspektivet av en ny&lt;br&gt;regionalpolitik samt en ny livsmedelspolitik. Förslaget till ny livsmedels-&lt;br&gt;politik innebär avreglering och fri konkurrens i produktionsledet. Frågan&lt;br&gt;om jordförvärvslagen måste prövas i den förbindelsen. Endast så kan&lt;br&gt;analysen göras mer fullständig och säkrare slutsatser dras, innan lagen&lt;br&gt;förändras eller undanröjes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.10 Domänverket: De areella näringarna och särskilt jordbruket kommer&lt;br&gt;under 1990-talet att ställas inför krav på stora omställningar. De fysiska&lt;br&gt;och tekniska förutsättningarna förändras och anpassning måste ske till en&lt;br&gt;ny marknadssituation. Målen bör framför medlen stå i centrum för intres-&lt;br&gt;set vid en översyn av jordförvärvslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har urskiljt och utgått från tre mål för nuvarande jord-&lt;br&gt;förvärvslag, nämligen att främja familjeföretag och sambandet brukan-&lt;br&gt;de—ägande inom jord- och skogsbruket, att främja jord- och skogsbrukets&lt;br&gt;rationalisering samt att främja sysselsättningen i glesbygd. Uppdraget har&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;varit att undersöka om jordförvärvslagen bidragit till förverkligandet av Prop. 1990/91:155&lt;br&gt;dessa mål. Utredningens slutsatser är inte särskilt väl underbyggda och kan Bilaga 2&lt;br&gt;på flera punkter ifrågasättas. Utredningens rekommendationer har ett&lt;br&gt;värde endast om målen för en jordförvärvslagstiftning ligger fast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domänverket förutsätter att en översyn av jordförvärvslagen baseras på&lt;br&gt;en mera genomarbetad utredning där mål, medel och konsekvenser analy-&lt;br&gt;seras på ett bättre sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.11 Kammarkollegiet anser sig sakna tillräckligt underlag för att ta ställ-&lt;br&gt;ning till något av de av utredningen framlagda alternativen. Kammarkolle-&lt;br&gt;giet vill emellertid framhålla att en liberalisering av jordförvärvslagen —&lt;br&gt;även med bibehållande av nuvarande restriktioner för kyrkliga förvärv —&lt;br&gt;kan samtidigt underlätta önskvärd överföring av kyrklig jord i enskild ägo&lt;br&gt;och ge bättre förutsättningar för strukturrationalisering av det kyrkliga&lt;br&gt;markinnehavet. Kollegiet vill därför från sin synpunkt tillstyrka en sådan&lt;br&gt;liberalisering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.12 Statskontoret: Den av utredaren gjorda analysen visar att jordför-&lt;br&gt;värvslagen inte längre tjänar sina syften. Vi delar därför utredarens slutsats&lt;br&gt;att lagen kan avskaffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.13 Riksrevisionsverket har inget att erinra mot utredningens analys och&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RRV förutsätter att utredningens förslag medför att resurser för till-&lt;br&gt;ståndsprövningen frigörs. RRV saknar i utredningen emellertid bedöm-&lt;br&gt;ningar av administrativa kostnadskonsekvenser och av hur prövningsarbe-&lt;br&gt;tet efter en eventuell avreglering skall bedrivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.14 Näringsfrihetsombudsmannen: Med hänsyn till den avreglering av&lt;br&gt;jordbrukssektorn som nu är föreslagen i betänkandet (Ds 1989:63) En ny&lt;br&gt;livsmedelspolitik är det av stor betydelse att kringliggande lagstiftning för&lt;br&gt;sektorn är så utformad att en marknadsanpassning av näringen underlät-&lt;br&gt;tas. I detta sammanhang kan särskilt framhållas betydelsen bl. a. av att en&lt;br&gt;strukturomvandling av näringen och en alternativ användning av marken&lt;br&gt;underlättas, att mark ej onödigtvis undanhålls marknaden samt att säljare&lt;br&gt;som måste lämna näringen erhåller det pris marknaden är villig att betala.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den analys som utredningen har gjort av jordförvärvslagen visar inte&lt;br&gt;bara på en dålig måluppfyllelse utan även på att konkurrensen i sektorn&lt;br&gt;onödigtvis har begränsats genom lagstiftningen i dess hittillsvarande utse-&lt;br&gt;ende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;NO delar därför utredningens slutsats att lagen bör förändras och biträ-&lt;br&gt;der därvid utredningens förslag alternativ 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den teoretiska analysen visar att lagens huvudeffekt är att den begränsar&lt;br&gt;efterfrågan på fastigheter, samtidigt som den minskar utbudet. En avregle-&lt;br&gt;ring av jordbruket medför en mycket stor omställning, vilken kan förutsät-&lt;br&gt;tas kräva en strukturanpassning. En sådan anpassning försvåras genom att&lt;br&gt;mark ej bjuds ut på marknaden eftersom priset som erhålls betraktas som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;for lågt. Ett slopande av den garanti en bonde har att få avsättning for det &amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;han odlar till ett visst pris, kan också komma att medföra att värdet på &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;marken från produktionssynpunkt minskar. Det är vid en avreglering&lt;br&gt;därför viktigt, särskilt för den som önskar lämna näringen och sälja sin&lt;br&gt;fastighet, att inte efterfrågan onödigtvis begränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;NO delar utredningens slutsats att lagen bör förändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.15 Svenska kyrkans centralstyrelse: Vad gäller resultatet av den företag-&lt;br&gt;na analysen konstaterar utredningen att nuvarande lagstiftning är ineffek-&lt;br&gt;tiv i förhållande till dess syften. Centralstyrelsen saknar utredningsresurser&lt;br&gt;för att på ett mer vetenskapligt sätt kunna ta ställning till riktigheten av&lt;br&gt;detta konstaterande. Mot bakgrund av den grundlighet med vilken utreda-&lt;br&gt;ren synes ha utfört sitt uppdrag och omfattningen av det förebringade&lt;br&gt;materialet finns det dock inte i och för sig någon anledning att ifrågasätta&lt;br&gt;riktigheten av utredningsresultatet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.16 Konjunkturinstitutet: Institutet finner det beklagligt att utredningen&lt;br&gt;inte diskuterat vilken relevans jordförvärvslagens målsättning har i dagens&lt;br&gt;samhälle, utan enbart undersökt dess tekniska effektivitet i fråga om att&lt;br&gt;uppnå de förutbestämda målen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utifrån en allmän målsättning om ett så effektivt jord- och skogsbruk&lt;br&gt;som möjligt har institutet inget att invända mot att jordförvärvslagen&lt;br&gt;avskaffas. Som ett ytterligare argument för ett avskaffande skall framhållas&lt;br&gt;att de paragrafer som berör förvärvstillstånd är så utformade att rättstill-&lt;br&gt;lämpningen lätt torde kunna bli godtycklig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.17 Länsstyrelsen i Södermanlands län konstaterar inledningsvis att ut-&lt;br&gt;redningen är bristfällig i sin analys av jordförvärvslagens effekter. Bl. a. har&lt;br&gt;sambandet med arrendelagstiftning och fastighetsbildningslagen och den&lt;br&gt;betydelse dessa har på jord- och skogsbruket inte berörts. Jordförvärvs-&lt;br&gt;lagen och fastighetsbildningslagen bör samordnas så att de syftar till att&lt;br&gt;uppnå gemensamma övergripande mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis anser länsstyrelsen att riksdagen först bör fatta&lt;br&gt;beslut om en ny livsmedels/jordbrukspolitik. Därefter bör en översyn&lt;br&gt;göras av samtliga lagverk som rör förhållandena på landsbygden, där jord-&lt;br&gt;och skogsbruksfastigheter berörs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.19 Länsstyrelsen i Jönköpings län vill dock betona att det är nödvändigt&lt;br&gt;med någon form av reglering av jordförvärv för att uppnå en positiv&lt;br&gt;utveckling inom lantbruk och landsbygd. Från att tidigare ha varit en&lt;br&gt;lagstiftning som i huvudsak rört enbart förändringen inom lantbruket, sker&lt;br&gt;en successiv förskjutning mot att förvärvslagstiftningen blir en angelägen-&lt;br&gt;het för hela landsbygdsutvecklingen. Detta innebär också att argumenten&lt;br&gt;för lagens bibehållande och dess inriktning förändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.20 Länsstyrelsen i Kalmar län: Ett genomförande av förslagen i betän-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kandet (Ds 1989:63) En ny livsmedelspolitik kommer att få omvälvande&lt;br&gt;konsekvenser för den svenska jordbruks- och livsmedelspolitiken. Utred-&lt;br&gt;ningens förslag kommer att leda till en betydande krympning av jordbruks-&lt;br&gt;sektorn. En analys av utredningens konsekvenser för Kalmar län visar att&lt;br&gt;vid oförändrad totalproduktion skulle utredningens förslag innebära att&lt;br&gt;jordbrukarna i länet årligen förlorar 204 milj. kr. Detta kommer att leda&lt;br&gt;till en ohållbar situation för ett stort antal jordbrukare. Många jordbrukare&lt;br&gt;som etablerat sig och/eller gjort stora investeringar under 1970—1980-&lt;br&gt;talen med en hög skuldbelastning som följd kommer därför att bli tvingade&lt;br&gt;att avveckla sina företag trots att dessa är effektiva ur teknisk synpunkt.&lt;br&gt;Uppskattningsvis beräknas utredningens förslag leda till ett bortfall av&lt;br&gt;1 500 — 2000 årsarbeten inom jordbrukssektorn i Kalmar län. Effekterna&lt;br&gt;av en förändrad jordbruks- och livsmedelspolitik i landet kommer att leda&lt;br&gt;till strukturförändringar inom jord- och skogsbruket, som helt förändrar&lt;br&gt;förutsättningarna att nå de uttalade huvudsyftena med jordförvärvslagen.&lt;br&gt;Länsstyrelsen finner därför inte anledning att nu förorda några förändring-&lt;br&gt;ar i gällande jordförvärvslag. Länsstyrelsen finner det dock angeläget att en&lt;br&gt;översyn görs av jordförvärvslagen sedan effekterna av en ny jordbruks- och&lt;br&gt;livsmedelspolitik kan skönjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den senaste förändringen av jordförvärvslagen, som genomfördes från&lt;br&gt;den 1 juli 1987, skedde en betydande uppmjukning genom att bl.a. pris-&lt;br&gt;klausulen i princip upphörde att gälla. Utredningens analyser av lagens&lt;br&gt;måluppfyllelse bygger i huvudsak på ett statistiskt underlagsmaterial för&lt;br&gt;tiden fram till år 1987. Effekterna av den senaste genomförda revisionen&lt;br&gt;av jordförvärvslagen har därför inte kunnat belysas i utredningen. Mot&lt;br&gt;denna bakgrund finner länsstyrelsen det meningslöst att lägga några förslag&lt;br&gt;om förändringar i lagen då effekterna av den senaste översynen inte har&lt;br&gt;kunnat analyseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis anser länsstyrelsen att ingen översyn bör genomfö-&lt;br&gt;ras av nu gällande jordförvärvslag innan effekterna av en ny svensk jord-&lt;br&gt;bruks- och livsmedelspolitik kan skönjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen anser att den statistiska analysen inte har lyckats fånga in&lt;br&gt;effekterna av den senaste revideringen av jordförvärvslagen. Med sådana&lt;br&gt;brister i utredningsmaterialet är det inte rimligt att föreslå några föränd-&lt;br&gt;ringar i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.21 Länsstyrelsen i Gotlands län instämmer i de synpunkter som redovi-&lt;br&gt;sas i bifogat yttrande från lantbruksnämnden i Gotlands län. Länsstyrelsen&lt;br&gt;vill för sin del särskilt framhålla lagens betydelse för att främja ett fast&lt;br&gt;boende på landsbygden. Detta är av stor regionalpolitisk betydelse och en&lt;br&gt;av förutsättningarna för en levande landsbygd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lantbruksnämnden: Aktuell utredning måste närmast karaktäriseras&lt;br&gt;som en diskussion hur under åren 1940— 1987 tillämpad jordbrukspolitik&lt;br&gt;överensstämmer med de av utredaren formulerade målen för 1987 års&lt;br&gt;jordbrukspolitik. Utredningen kan enligt nämndens uppfattning inte utgö-&lt;br&gt;ra grund för en objektiv utvärdering av jordförvärvslagens tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lantbruksnämnden i Gotlands län avvisar förslaget om upphävande av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;större delen av jordförvärvslagen. Det måste finnas möjlighet att styra Prop. 1990/91: 155&lt;br&gt;förvärven av jordbruksfastigheter på sådant sätt att bästa möjlighet för Bilaga 2&lt;br&gt;utveckling av näringsliv och sysselsättning för fast boende i länet skapas.&lt;br&gt;Lantbruksnämnden hävdar därför att jordförvärvslagen bör vara kvar i&lt;br&gt;nuvarande utsträckning och att tillämpningen kan anpassas till regionala&lt;br&gt;förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.22 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Inledningsvis anser länsstyrelsen&lt;br&gt;att det är svårt och ej särskilt välbetänkt att ta ställning till en så genomgri-&lt;br&gt;pande ändring av jordförvärvslagen (JFL) som utredaren föreslår i ett&lt;br&gt;tidsskede, då den framtida jordbrukspolitiken är under omprövning och&lt;br&gt;målet för densamma ej är klarlagt. Det oaktat kan de förändringar i lagen&lt;br&gt;som länsstyrelsen nedan föreslår tämligen omgående genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett studium av andelen prövningar, som leder till avslag, visar att denna&lt;br&gt;andel är relativt liten. Detta skulle kunna uppfattas som att lagen har en&lt;br&gt;mycket begränsad verkan. Lagen har dock genom sin blotta existens en ej&lt;br&gt;oväsentlig påverkan på fastighetshandeln. Detta tillsammans med tidigare&lt;br&gt;påtalade omständigheter medför, att JFL med sina riktlinjer har en tung&lt;br&gt;och styrande inverkan på såväl jordbruksnäringen som landsbygdsutveck-&lt;br&gt;lingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att minska administration och byråkrati föreslås att fastigheter&lt;br&gt;under 5 ha undantas från förvärvsprövning förutsatt att mer än halva&lt;br&gt;taxeringsvärdet utgörs av tomt- och bostadsvärde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av samma skäl föreslås en utvidgning av regeln om tillståndsfrihet vid&lt;br&gt;förvärv av andel i fastighet för den som redan äger andel i samma taxe-&lt;br&gt;ringsenhet. Tillståndsfriheten bör omfatta även den vars make/maka äger&lt;br&gt;andel i enheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa möjligheter att mera aktivt kunna främja från naturvårds-, kultur-&lt;br&gt;minnesvårds- och miljövårdssynpunkt lämpliga förvärv borde kunna infö-&lt;br&gt;ras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.23 Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att den i rapporten redovisade&lt;br&gt;analysen inte kan läggas till grund för ett ställningstagande till ändringar i&lt;br&gt;jordförvärvslagen. Inte minst det förhållandet att de starkt skiftande förut-&lt;br&gt;sättningarna för jord- och skogsbruksnäringarna mellan olika delar av&lt;br&gt;Sverige inte har beaktats och belysts minskar tilltron till slutsatserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viktiga ändringar har relativt nyligen gjorts i jordförvärvslagen. De&lt;br&gt;ökade möjligheterna att ta regionalpolitiska hänsyn har inneburit en lämp-&lt;br&gt;lig komplettering av lagen, samtidigt som det kan konstateras att det&lt;br&gt;fortfarande finns behov av strukturförbättrande insatser i vissa områden. I&lt;br&gt;den omställningsprocess som näringen står inför till följd av en livsmedels-&lt;br&gt;politik i förändring bedömer länsstyrelsen det värdefullt att samhället inte&lt;br&gt;avhänder sig det instrument som förvärvslagen utgör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prisprövningen bedöms dock kunna utgå ur lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningsmannen har i huvudsak med stöd av tillgänglig statistik sökt&lt;br&gt;att utröna vilken effekt jordförvärvslagen har haft i skilda avseenden.&lt;br&gt;Villkoren for näringen är emellertid alltför komplexa för att det skall vara&lt;br&gt;möjligt att utan en väsentligt bredare och djupare analys dra några någor-&lt;br&gt;lunda säkra slutsatser. Sålunda har det använda statistikmaterialet endast&lt;br&gt;omfattat uppgifter på riksnivå. Förutsättningarna för jordbruks- och&lt;br&gt;skogsproduktionen är dock synnerligen starkt varierande över riket. Riks-&lt;br&gt;genomsnitt ger därför en mycket ofullständig bild av svenskt jordbruk och&lt;br&gt;av hur jordförvärvslagen har påverkat detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även vid sidan av de naturbetingade villkoren finns åtskilliga inslag att&lt;br&gt;beakta. Prisregleringen på jordbruksprodukter liksom utformningen av&lt;br&gt;jordbruksstödet har säkerligen i högre grad än förvärvslagen påverkat&lt;br&gt;näringen, på olika sätt i olika delar av riket. Av grundläggande betydelse&lt;br&gt;för det ekonomiska resultatet är givetvis den allmänna utvecklingen i&lt;br&gt;samhället. Rapporten innehåller inom dessa fält en belysning bara av ett&lt;br&gt;område, i form av en jämförelse mellan skilda kapitalplaceringsalternativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rapporten gör ett flertal internationella jämförelser rörande utveckling-&lt;br&gt;en i skilda avseenden och drar långtgående slutsatser av dessa. Som grund&lt;br&gt;för dessa jämförelser borde emellertid ha tecknats en bakgrundsbild över&lt;br&gt;läget vid jämförelseperiodens början. Även samhällsutvecklingen och in-&lt;br&gt;slagen av andra politiska styrmedel borde ha belysts. Först då skulle det&lt;br&gt;vara meningsfullt att dra några slutsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare må erinras om att jordförvärvslagen har ändrats under den&lt;br&gt;tidsperiod som har studerats. Väsentliga ändringar gjordes sålunda så sent&lt;br&gt;som per den 1 juli 1987. Detta har berörts endast perifert i rapporten och&lt;br&gt;inte påverkat diskussionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen är sålunda tveksam till uppläggningen av undersökningen,&lt;br&gt;i varje fall i den starkt begränsade form som den har fått.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rapporten innehåller inte något utarbetat lagförslag. Ett eventuellt ställ-&lt;br&gt;ningstagande i linje med utredningsmannens rekommendationer måste&lt;br&gt;därför följas av att ett lagförslag tas fram och remissbehandlas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordförvärvslagen ändrades senast år 1987. Ändringarna innebar bl.a.&lt;br&gt;sänkta rationaliseringsambitioner och ökat utrymme för regionalpolitiska&lt;br&gt;hänsyn samt en kraftigt reducerad prisprövning. Det kan noteras att det i&lt;br&gt;första hand är inom samma områden och i samma riktningar som utred-&lt;br&gt;ningsmannen nu rekommenderar ändringar. Länsstyrelsen anser dock att&lt;br&gt;det ännu är för tidigt att bedöma effekterna av de senaste lagändringarna&lt;br&gt;och av den nu gällande lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag har lagts om en ny livsmedelspolitik (Ds 1989:63) som ett led i&lt;br&gt;den avreglering av världshandeln med jordbruksprodukter som planeras&lt;br&gt;inom ramen för GATT. Den omställning som till följd härav kommer att&lt;br&gt;bli nödvändig för det svenska jordbruket blir betydande och mycket känn-&lt;br&gt;bar. Bl.a. måste en kraftig andel av vår åkerareal läggas om till annan&lt;br&gt;produktion. Det skulle enligt länsstyrelsens mening vara mindre välbe-&lt;br&gt;tänkt att just inför en sådan omställningsprocess försvaga ett av de instru-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ment som kan bidra till lämpliga lösningar på de strukturproblem som blir&lt;br&gt;ofrånkomliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.24 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Ett rationellt utnyttjande av jord-&lt;br&gt;bruks- och skogsbruksmarken är ett samhällsintresse. Detta har varit och&lt;br&gt;bör även i framtiden vara ett riktmärke för den jordpolitiska lagstiftning-&lt;br&gt;en. Vad som är ett rationellt utnyttjande av marken varierar från tid till&lt;br&gt;annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens samlade erfarenheter av jordförvärvslagens verkningar&lt;br&gt;stämmer inte med flera av de resultat som utredningen kommit fram till.&lt;br&gt;De framstår som förvånande och delvis bristfälligt underbyggda. Utred-&lt;br&gt;ningen bortser från att andra mer djupgående faktorer såsom den allmän-&lt;br&gt;na samhällsutvecklingen, näringslivets utveckling och den ekonomiska&lt;br&gt;utvecklingen har haft en mer avgörande betydelse än JFL för den utveck-&lt;br&gt;ling som skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den pågående omorienteringen av jordpolitiken kommer för Skaraborgs&lt;br&gt;län att leda till omfattande förändringar av jordbruket. Staten kan då&lt;br&gt;enligt länsstyrelsens mening inte avhända sig möjligheterna att ha ett&lt;br&gt;inflytande över strukturförändringarna. Särskilt inom skogsbruket är re-&lt;br&gt;sultatet av strukturförbättringar så långsiktigt att det utan statlig påverkan&lt;br&gt;kan vara svårt att få igenom en strukturrationalisering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till de ändrade förutsättningarna kan ifrågasättas om inte&lt;br&gt;lagstiftningen borde få karaktären av en förköpslag. Tillämpningen av en&lt;br&gt;sådan lag skulle kunna anpassas regionalt efter länsövergripande mål fast-&lt;br&gt;lagda av länsförvaltningen. För Skaraborgs län skulle länets grundsyn, det&lt;br&gt;skogliga strukturprogrammet, ett framtida jordbruksprogram m.m. styra&lt;br&gt;tillämpningen av lagstiftningen. Via sådana övergripande program skulle&lt;br&gt;man bl. a. klara ut inom vilka geografiska områden staten har ett så starkt&lt;br&gt;intresse av utvecklingen att lagstiftningen skulle tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skogliga strukturprogrammet inom länet omfattar t. ex. 85000 ha&lt;br&gt;(24%) av skogsmarken inom ca 60 områden. Lantbruksnämndens möjlig-&lt;br&gt;heter att bygga upp en markreserv inom dessa områden har en avgörande&lt;br&gt;betydelse för att nå goda resultat. Även utanför dessa särskilt utpekade&lt;br&gt;områden finns inom såväl jordbruk som skogsbruk behov av punktinsats-&lt;br&gt;er. Detta kan t. ex. avse behovet av att stänga järnvägskorsningar, skapa&lt;br&gt;naturreservat eller skjutfält men också vanlig strukturrationalisering. Det&lt;br&gt;är därför viktigt att staten via jordfonden kan aktivt påverka strukturratio-&lt;br&gt;naliseringen. Detta får utanför de särskilt utpekade områdena ske på&lt;br&gt;fastighetsmarknadens villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.25 Länsstyrelsen i Örebro län: Utredningens slutsats är att lagen inte&lt;br&gt;fyller sina syften utom då det gäller juridiska personers ägande. Denna&lt;br&gt;slutsats är inte invändningsfri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen konstaterar att jordförvärvslagen alltifrån dess tillkomst&lt;br&gt;år 1945 varit ett i stort sett bra instrument när det gällt att främja struktur-&lt;br&gt;rationaliseringen. Lagens innehåll har vid olika tidpunkter förändrats och&lt;br&gt;anpassats till rådande jordbrukspolitik. De uppställda målen har uppnåtts&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i varierande omfattning. Sålunda har förvärv i spekulationssyfte i stor&lt;br&gt;utsträckning förhindrats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strukturrationaliseringen inom jordbruket har varit nödvändig. Huruvi-&lt;br&gt;da storleksrationaliseringen bidragit till att öka effektiviteten kan inte med&lt;br&gt;någon säkerhet avgöras med sådana enkla samband som utredaren använ-&lt;br&gt;der.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den avveckling av den interna marknadsregleringen inom jordbruket,&lt;br&gt;som planeras i början av 1990-talet, kommer sannolikt att medverka till&lt;br&gt;ett kraftigt utbud av jordbruksfastigheter. Tidpunkten för en avreglering&lt;br&gt;av förvärv av lantbruksfastigheter bör med hänsyn härtill noga övervägas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.26 Länsstyrelsen i Västmanlands län anser i likhet med utredningen att&lt;br&gt;det finns anledning att se över jordförvärvslagen och dess tillämpning och&lt;br&gt;att strävandena härvid bör vara i riktning mot en avreglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.28 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Utredaren föreslår en kraftigt försva-&lt;br&gt;gad lagstiftning när det gäller samhällets kontroll över jordförvärv. I hans&lt;br&gt;ena förslag bibehålls endast den s. k. bolagsparagrafen. I hans andra alter-&lt;br&gt;nativ förutsätts att man vid förvärvsprövning därutöver skall kunna ta&lt;br&gt;vissa regionalpolitiska hänsyn. Därvid förespråkas ett företräde för nya&lt;br&gt;bosättare framför i orten boende yrkesutövare. Utredaren ser generellt&lt;br&gt;prisfrågan som en angelägenhet mellan säljare och köpare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen vill bestämt avråda från att utforma jordförvärvslagen på&lt;br&gt;det sätt som utredaren föreslagit. Länsstyrelsen är — som nedan framgår&lt;br&gt;— även starkt kritisk till utredningens rent metodiska uppläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren hävdar, att nuvarande lagstiftning gynnar köpare och miss-&lt;br&gt;gynnar säljare. Han vill därför ha en helt fri prisbildning. Höjda fastig-&lt;br&gt;hetspriser är enligt hans bedömning ett medel att uppnå ett större utbud av&lt;br&gt;fastigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen vill uttryckligen varna för att man i ett läge, där lantbruket&lt;br&gt;står inför viktiga och krävande förändringar, medvetet eftersträvar höjda&lt;br&gt;fastighetspriser. Detta kommer oundvikligen att öka kapitalkostnaderna&lt;br&gt;för nytillträdande yrkesutövare och försvåra nyrekryteringen till näringen&lt;br&gt;av sådana som skall verka och bo i bygden. Såväl för lantbruket som för&lt;br&gt;konsumenterna finns tvärtom alla skäl att söka hålla kostnaderna nere.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen anser slutligen, att utredningens underlag inte på något&lt;br&gt;sätt ger grund för de slutsatser utredaren vill dra. Det synes oss, som om&lt;br&gt;utredaren är helt obekant med jordförvärvslagens praktik. Han har heller&lt;br&gt;inte förstått, att lagens tillämpning under olika tider har varit beroende av&lt;br&gt;den allmänna politiken på jordbruks- och skogsbruksområdet. Därför är&lt;br&gt;det felaktigt att påstå, att dagens lagstiftning skulle medverka till en allmän&lt;br&gt;koncentration av jordägandet. För Jämtlands läns del medverkar förvärvs-&lt;br&gt;prövningen såväl till etablering av smärre deltidslantbruk som till att ge&lt;br&gt;brukare med otillräckligt markinnehav en välbehövlig förstärkning. Med&lt;br&gt;den ringa egendomsstorlek som är typisk för Jämtlands län är det orimligt&lt;br&gt;att beteckna det sistnämnda ändamålet som en strävan till ägandekoncent-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ration. En koncentration av markägandet i händerna på köpstarka grupper Prop. 1990/91:155&lt;br&gt;med spekulativa intressen skulle däremot gynnas just genom de föränd- Bilaga 2&lt;br&gt;ringar utredaren föreslår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De internationella jämförelser utredaren vill använda för att underbygga&lt;br&gt;sina slutsatser är irrelevanta. Det går inte att jämföra länder med så helt&lt;br&gt;olika förhållanden och så annorlunda agrarhistorisk bakgrund, som här&lt;br&gt;görs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen har svårt att betrakta utredningen som vetenskapligt och&lt;br&gt;metodiskt seriös. Dess förslag ses som direkt negativa från såväl regional-&lt;br&gt;politiska som jordbruksekonomiska och allmänsociala synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.30 Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att utredningen alltför ensidigt&lt;br&gt;försökt analysera effekterna av jordförvärvslagen utan att tillräckligt beak-&lt;br&gt;ta hur andra förhållanden påverkat utvecklingen inom fastighets- och&lt;br&gt;lantbruksområdet. Utredningen har dessutom sammanblandat gällande&lt;br&gt;och tidigare jordförvärvslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen menar därför att en del av utredningens slutsatser angå-&lt;br&gt;ende jordförvärvslagens effekter blivit felaktiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen avstyrker utredningens båda alternativa förslag till änd-&lt;br&gt;ringar av jordförvärvslagen och föreslår att nu gällande lag behålls tills&lt;br&gt;vidare. En utvärdering som bör ta med både bifall, avslag och lagens&lt;br&gt;indirekta effekt bör göras om några år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att rätt kunna bedöma effekterna av jordförvärvslagen måste lagen&lt;br&gt;och dess tillämpning sättas in i ett större sammanhang, nämligen föränd-&lt;br&gt;ringarna inom lantbruket både avseende brukande och ägande och de&lt;br&gt;faktorer som påverkat dessa förändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens första alternativ, dvs. i princip bara en bolagsförbudslag,&lt;br&gt;avstyrks med bestämdhet av länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen anser att nuvarande lagutformning är väl avvägd till beho-&lt;br&gt;vet och att någon ändring egentligen inte behövs. I viss utsträckning&lt;br&gt;behövs också en möjlighet att befrämja bättre arrondering. De nuvarande&lt;br&gt;bestämmelserna bör bibehållas. Länsstyrelsen anser också att det är för&lt;br&gt;tidigt att utvärdera lagändringarna som kom till år 1987. Detta bör göras&lt;br&gt;om några år och då bör också bifallsärenden och lagens indirekta effekt&lt;br&gt;studeras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen avstyrker därför också utredningens andra alternativ och&lt;br&gt;föreslår att ingen ändring görs för närvarande i jordförvärvslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.31 Glesbygdsdelegationen har beretts tillfälle att yttra sig över rubrice-&lt;br&gt;rad rapport. Med anledning av detta har delegationen valt att i form av ett&lt;br&gt;tjänstemannayttrande framhålla följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren drar mycket långtgående slutsatser av sin översyn av jord-&lt;br&gt;förvärvslagens effekter. Utredaren anser att den inte har motverkat separa-&lt;br&gt;tion av ägande och brukande, inte främjat rationalisering frånsett just&lt;br&gt;storleksrationaliseringen, inte förhindrat utflyttning från glesbygden och&lt;br&gt;inte heller hindrat köp och försäljning i spekulationssyfte. Utredaren me-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nar att lagen t. o. m. motverkat sitt syfte på så sätt att den bidragit till att Prop. 1990/91:155&lt;br&gt;skilja ägande från brukande och avfolkat glesbygden. Den enda positiva Bilaga 2&lt;br&gt;effekt utredaren finner är att den förhindrat bolagsförvärv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Glesbygdsdelegationen har kritiserat jordförvärvslagen från ungefär&lt;br&gt;samma utgångspunkter som utredaren. Jag kan instämma i mycket av den&lt;br&gt;kritik som utredaren lämnar, bl. a. angående den ensidiga storleksrationa-&lt;br&gt;liseringen som knappast skapat en för glesbygden bättre anpassad struktur&lt;br&gt;inom jordbruket. Jag anser emellertid att utredarens slutsatser i några fall&lt;br&gt;är bristfälligt underbyggda. Det är exempelvis svårt att jämföra befolk-&lt;br&gt;ningsstatistik för glesbygden i olika länder beroende på olika avgränsning-&lt;br&gt;ar av ortsstorleken. Det är också uppenbart att prisprövningen förhindrat&lt;br&gt;spekulationsforvärv även om den inte varit något effektivt instrument i&lt;br&gt;detta avseende. Till skillnad från utredaren ser jag ett lågt pris som en&lt;br&gt;fördel och ofta en förutsättning för ett aktivt lantbruk på fastigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.32 Familjejordbrukarnas riksförbund: Nu när 40% av den svenska åker-&lt;br&gt;marken anses vara överflödig bör endast de som odlar eller kommer att&lt;br&gt;odla alternativt få förvärvstillstånd vid köp av ett jordbruk. Att alternativt&lt;br&gt;odla, exempelvis grönsaker, ger också fler arbetstillfällen på landsbygd och&lt;br&gt;i glesbygd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.35 Landsorganisationen i Sverige instämmer i stort i resonemang och&lt;br&gt;slutsatser som utredningen redovisat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringar i jordförvärvslagen aktualiseras dock även utifrån andra ut-&lt;br&gt;gångspunkter än de som utredningen tar upp. Dels av en nödvändig&lt;br&gt;översyn av hela jordbrukspolitiken bl. a. i samband med närmandet till&lt;br&gt;EG, dels av omläggningen av skattesystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När alla dessa förutsättningar klarnat något mer bör en förändring av&lt;br&gt;jordförvärvslagen komma till stånd innebärande en betydande avregle-&lt;br&gt;ring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.37 Lantbrukarnas riksförbund: Som en konsekvens av dessa föreslår&lt;br&gt;LRF att en lagstiftning skall innehålla ett principförbud för juridiska&lt;br&gt;personers förvärv av jordbruksfastigheter, en regionalpolitisk paragraf&lt;br&gt;som dels ger utrymme att främja boendet på landsbygden, dels möjlighet&lt;br&gt;att bilda bärkraftiga jord- och skogsbruksföretag samt en möjlighet till&lt;br&gt;prövning av överlåtelsepriser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prisprövningen bör sålunda enligt LRF finnas kvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LRF återupprepar också sitt krav på slopad förmögenhetsskatt.&lt;br&gt;LRF kräver att den kommunala förköpsrätten tas bort ur lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LRF har beretts tillfälle att yttra sig över Sören Wibes utredning av&lt;br&gt;jordförvärvslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En stor brist är att utredningen har behandlat förekomsten av en jord-&lt;br&gt;förvärvslag över huvud taget, inte nu gällande lagstiftning och tillämpning-&lt;br&gt;en av denna. Det kan i och för sig vara förenat med svårigheter att&lt;br&gt;utvärdera en lagstiftning som endast varit i kraft ett par års tid, i all&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;synnerhet som bara ett mycket begränsat antal fastighetsöverlåtelser be-&lt;br&gt;rörs av jordförvärvslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots detta är Wibes utredning intressant och visar t. ex. klart att det&lt;br&gt;finns övervägande fördelar med privat ägande av skogs- och jordbruks-&lt;br&gt;mark. Vi tycker det är en styrka att det deklareras att inflyttningen till&lt;br&gt;landsbygden bör uppmuntras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LRF anser dock att utredningen underskattar lagens betydelse för bil-&lt;br&gt;dandet av bärkraftiga foretag. Vi delar inte utredningens bedömning att&lt;br&gt;rationaliseringen enbart har skett för att sänka livsmedelspriserna. Den&lt;br&gt;har varit en förutsättning för att ge jordbrukarna rimliga inkomster. Over-&lt;br&gt;låtelsepriserna vid jordförvärv har inte motiverats utifrån fastigheternas&lt;br&gt;avkastningsvärde vilket medför att heltidsjordbrukare (nuvarande och&lt;br&gt;blivande) får svårigheter att förvärva jordbruksfastigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LRF anser att utredningen inte tillräckligt noga analyserat detta förhål-&lt;br&gt;lande. Utredningen visar visserligen att jordförvärvslagen sänkt priserna&lt;br&gt;och tar detta till intäkt för att prisprövningen varit verksam. Detta saknar&lt;br&gt;emellertid relevans eftersom det är markens ekonomiska avkastningsför-&lt;br&gt;måga som måste motivera överlåtelsepriserna — inte fiktiva marknadsvär-&lt;br&gt;den. Mot denna bakgrund har priserna i många fall varit for höga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med jordförvärvslagen är att reglera markägandet i Sverige. Den&lt;br&gt;är dock endast en del i det statliga regelverk som har betydelse för mark-&lt;br&gt;ägandet. Väl så viktigt är t. ex. skattelagstiftningen och övrig marklagstift-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förändring av jordförvärvslagen i den riktning vi nu skisserar medför&lt;br&gt;betydande förändringar för Sveriges lantbrukare. Ett företräde till förvärv&lt;br&gt;av något skäl kommer i många fall inte att innebära en prissänkning for&lt;br&gt;säljaren utan enbart en förköpsrätt till det överenskomna priset.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olika motiv styr förvärven i olika delar av landet. 1 närheten av större&lt;br&gt;orter är t. ex. bostaden förhållandevis värdefullare än i andra delar av&lt;br&gt;Sverige. Efterfrågan kan där påverkas av tillgången på bostäder snarare än&lt;br&gt;markens avkastningsförmåga. I konkurrens med köpare som har gott om&lt;br&gt;pengar och söker sig ett bra boende kan aktiva jordbrukare i dessa områ-&lt;br&gt;den få svårt att hävda sig. Vid tillämpningen av jordförvärvslagen som&lt;br&gt;LRF tänker sig den antar vi att rationaliseringsmotivet kommer att vara&lt;br&gt;bärande för förvärvsföreträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra delar av Sverige, främst i skogs- och mellanbygderna, är efterfrå-&lt;br&gt;gan svagare. Vid förvärvsprövning bör därför stor vikt läggas vid boendet.&lt;br&gt;Det bör sålunda finnas en effektiv sanktion mot dem som inte bosätter sig&lt;br&gt;på sina fastigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prisprövningen kommer också att spela en roll för att ge arrendatorernas&lt;br&gt;möjlighet att förvärva den jord de brukar ett reellt innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.38 Småbrukare i Väst har med tillfredsställelse tagit del av professor&lt;br&gt;Sören Wibes utredningsförslag då det innehåller många synpunkter som&lt;br&gt;vår organisation framfört till riksdag och regering. — — — Om detta&lt;br&gt;förslag till jordförvärvslag går igenom tänds ett nytt hopp for småbrukarna&lt;br&gt;och landsbygden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.39 Svenska arbetsgivareföreningen: Att analysen utmynnar i långtgåen- Prop. 1990/91: 155&lt;br&gt;de förslag till avreglering är glädjande. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.41 Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen: Även om utredning-&lt;br&gt;ens analyser i vissa fall förefaller väl enkla är rapporten i stort ett intressant&lt;br&gt;diskussionsinlägg med flera nya infallsvinklar. Vi delar utredningens hu-&lt;br&gt;vudsakliga bedömning att jordförvärvslagen i stor utsträckning inte längre&lt;br&gt;är ett effektivt redskap för att nå de avsedda politiska syftena. Utredningen&lt;br&gt;påstår att meningen ej varit att ifrågasätta dessa syften. Vi noterar emeller-&lt;br&gt;tid att så inte genomgående är fallet. Diskussion och slutsatser ifrågasätter&lt;br&gt;tvärtom det samhällsekonomiska värdet av flera av lagens huvudsyften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen diskuterar två alternativ till en ny jordförvärvslag. I båda&lt;br&gt;alternativen finns förbud för juridiska personers förvärv. I det ena finns&lt;br&gt;dessutom företräde för ortsboende och de som önskar nyinflytta till gles-&lt;br&gt;bygden. Skogsindustrierna har ovan redovisat sina uppfattningar i dessa&lt;br&gt;frågor. Regionalpolitiken bör hållas utanför lagen och i stället drivas&lt;br&gt;effektivt med riktade medel. Fortsatt förbud för juridiska personers för-&lt;br&gt;värv behövs inte i vår tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutsatsen av detta skulle således vara att någon jordförvärvslag över&lt;br&gt;huvud taget inte behövs. Så långt vill vi emellertid inte gå. Det finns behov&lt;br&gt;av en enkel modern jordförvärvslag som i huvudsak innehåller t. ex. be-&lt;br&gt;stämmelser för utländska personers förvärv, skydd för oseriöst ägande som&lt;br&gt;leder till inaktivitet samt olika myndigheters roller. Kanske kan jord-&lt;br&gt;förvärvslagens bestämmelser samordnas med annan lagstiftning rörande&lt;br&gt;fastighetsbildning och handel med fastigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.43 Svenska kommunförbundet: Den i rapporten föreslagna avregleringen&lt;br&gt;är positiv. Sparbanksföreningen delar utredarens mening att den nuvaran-&lt;br&gt;de lagstiftningen synes vara ineffektiv i förhållande till lagens syften och&lt;br&gt;att stora delar av lagen kan upphävas utan men för den jordbrukspolitiska&lt;br&gt;utvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruket kommer att utsättas för en omfattande förändring i form av&lt;br&gt;avregleringar och storleksrationaliseringar. Mycket tyder på att statsmak-&lt;br&gt;terna kommer att ompröva grundläggande delar av jordbrukspolitiken,&lt;br&gt;såsom självförsörjning, öppna landskap m. m. Allt pekar på att lantbruks-&lt;br&gt;företaget blir ett företag vilket som helst, men med lokalisering till lands-&lt;br&gt;bygden. Mot denna bakgrund är det angeläget att goda betingelser skapas&lt;br&gt;för att driva jordbruksföretag på landsbygden. En reformering och förnyel-&lt;br&gt;se av jordförvärvslagen är därför viktig. Sparbanksföreningen ställer sig&lt;br&gt;positiv till att handeln med jordbruksfastigheter underlättas och många av&lt;br&gt;tvångsreglerna i jordförvärvslagen avskaffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis ger en avvägning av syftena med jordförvärvslagen&lt;br&gt;i enlighet med vad som anförts ovan vid handen, att ett prövningssystem&lt;br&gt;för jordförvärv bör finnas kvar, men att det kan begränsas till juridiska&lt;br&gt;personers förvärv, med ökade möjligheter än i dag för juridiska personer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att förvärva jordbruksfastigheter, varvid förvärven bör prövas av lant- Prop. 1990/91: 155&lt;br&gt;bruksnämnden. Förenklingssträvandena talar för att prövning i andra Bilaga 2&lt;br&gt;syften bör avskaffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.44 Sveriges jordbruksarrendatorers förbund anser att en jordförvärvslag&lt;br&gt;är nödvändig. Den måste vara så utformad att den som avser att själv&lt;br&gt;bruka fastigheten ges företräde att förvärva den då den utbjuds till försälj-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt att lagen ger grunden till uppbyggnad av en levande&lt;br&gt;landsbygd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammantaget innebär SJAs ställningstagande att nu gällande jordför-&lt;br&gt;värvslag även fortsättningsvis skall tillämpas, dock med en striktare&lt;br&gt;tillämpning av reglerna om prisprövning och boendeplikt. Endast härige-&lt;br&gt;nom kan för närvarande grunden för den levande landsbygden bestå.&lt;br&gt;Skulle förändringar i framtiden erfordras av lagstiftningen måste dessa&lt;br&gt;grundas på noggrann utredning och analys och inte som nu på hypoteser&lt;br&gt;vilka inte blivit ordentligt analyserade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.45 Sveriges jordägareförbund tillstyrker utredningens förslag om änd-&lt;br&gt;ringar i jordförvärvslagstiftningen, innebärande att de nuvarande rationa-&lt;br&gt;liseringsbestämmelserna och prisprövningen slopas med bibehållet förbud&lt;br&gt;mot förvärv av juridiska personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens påpekande att generationsskiftena bestämmer en minimi-&lt;br&gt;nivå för omsättningen av fastigheter är riktigt. Det bör dock tilläggas, att&lt;br&gt;omsättningen av fastigheter påverkas i hög grad även av andra faktorer än&lt;br&gt;jordförvärvslagstiftningen, framför allt skattesystemet. Om föreliggande&lt;br&gt;förslag till nytt skattesystem blir verklighet, kommer detta att medföra en&lt;br&gt;drastisk minskning av omsättningen av jordbruksfastigheter genom köp.&lt;br&gt;Den föreslagna närmast konfiskatoriska realisationsvinstbeskattningen av&lt;br&gt;näringsfastigheter kommer att medföra inlåsningseffekter som gör att om-&lt;br&gt;sättningen på fastighetsmarknaden sjunker till en bråkdel av den nuvaran-&lt;br&gt;de.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi delar utredningens bedömningar om jordförvärvslagens konsekven-&lt;br&gt;ser, dvs. att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den omsatta mängden fastigheter minskar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. andelen och antalet släktförvärv ökar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. priset på jordbruksfastigheter faller,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. säljare och potentiella säljare gör förluster,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. de köpare som utestängs gör förluster,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. insiders, dvs. de som får köpa fastigheter, gör vinster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi delar i stort utredningens syn på jordförvärvslagens målsättningar&lt;br&gt;och jordförvärvslagens effekter. En viss försiktighet måste dock iakttas&lt;br&gt;beträffande slutsatserna om jordförvärvslagstiftningens praktiska konse-&lt;br&gt;kvenser. Den utveckling som faktiskt kan konstateras är oftast en följd av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ett komplicerat samspel av många olika ekonomiska, skattemässiga m. fl. Prop. 1990/91: 155&lt;br&gt;faktorer. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.47 Sågverkens råvaruförening: Utredaren ifrågasätter inte jordförvärvs-&lt;br&gt;lagens mål att:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Främja familjeföretag och sambandet brukande-ägande inom jord-&lt;br&gt;och skogsbruket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Främja jord- och skogsbrukets strukturrationalisering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) Främja sysselsättningen i glesbygd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen diskuterar i stället hur effektivt jordförvärvslagstiftningen&lt;br&gt;uppfyller dessa tre mål vart och ett. Enligt Råvaruföreningen är målen till&lt;br&gt;en del motstridiga, vilket också utredningen på flera ställen pekar på.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En naturlig följd efter denna utredning av jordförvärvslagstiftningen är&lt;br&gt;att diskutera behovet av, och i så fall målen för en jordförvärvslag mot&lt;br&gt;bakgrund av den nya, liberala ekonomiska ordning, som är förestående.&lt;br&gt;Härvid skulle diskussionen troligen leda till skilda analyser för jordbruk&lt;br&gt;och skogsbruk, där skogsbrukets självklara knytning till trävaru- och mas-&lt;br&gt;sa/pappersmarknaderna via skogsindustrin bör innebära mycket fri handel&lt;br&gt;med skogsmark. Priset på timmer och massaved sätts affärsmässigt utifrån&lt;br&gt;världsmarknadspriserna på skogsprodukter. Det finns därför utomordent-&lt;br&gt;liga skäl för affärsmässiga regler även för handel med skogsmark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den mån jordbruket fortsättningsvis kommer att vara en reglerad&lt;br&gt;näring, finns logik i reglerad jordbruksmarkshandel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En gränsdragning mellan skogsfastigheter och jordbruksfastigheter blir i&lt;br&gt;så fall nödvändig efter exempelvis den arealmässiga fördelningen av skog&lt;br&gt;resp, jordbruksmark eller andel av taxeringsvärdet, som belöper på skogs-&lt;br&gt;bruksvärdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;--— anser Sågverkens råvaruförening, att de förändringar som vid-&lt;br&gt;togs år 1987 i jordförvärvsfrågorna var positiva, framför allt för ökad&lt;br&gt;omsättning av skogsfastigheter. Liksom utredningen anser Råvarufö-&lt;br&gt;reningen, att lagen ytterligare bör liberaliseras. Till skillnad från utred-&lt;br&gt;ningen anser Råvaruföreningen, att det kategoriska hindret för juridiska&lt;br&gt;personers förvärv skall modifieras så, att bygdesågar av vital betydelse för&lt;br&gt;skogsorternas sysselsättning ges en klarare möjlighet än i dag att förvärva&lt;br&gt;skogsfastigheter som ett led i sin utveckling. Juridiska personer utanför&lt;br&gt;skogsbranschen eller juridiska personer/skogsindustrier med förädlingen&lt;br&gt;långt från aktuell fastighet eller i orter med differentierat näringsliv kan ej&lt;br&gt;åberopa de lokala sysselsättningsargumenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.48 Tjänstemännens centralorganisation: Utredningen visar enligt TCOs&lt;br&gt;mening med all önskvärd tydlighet att den nuvarande jordförvärvslagen i&lt;br&gt;allt väsentligt i bästa fall varit verkningslös, i sämsta fall motverkat sina&lt;br&gt;syften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är enligt TCOs mening viktigt att tillfoga, att en så omfattande&lt;br&gt;liberalisering av jordförvärvslagstiftningen kräver skatteregler som inte i&lt;br&gt;samma utsträckning som de hittillsvarande gör det skattemässigt gynn-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samt för förmögna personer och höginkomsttagare att förvärva jordbruks-&lt;br&gt;fastigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattelagstiftningen har gjort jordbruksfastigheter till spekulationsob-&lt;br&gt;jekt, som det krävts en hård jordförvärvslagstiftning för att hindra speku-&lt;br&gt;lanter och skatteplanerare från att utnyttja.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.49 Trädgårdsnäringens riksförbund ser inget väsentligt skäl till att ändra&lt;br&gt;de grundläggande principerna för jordförvärvslagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2 Särskilda synpunkter på utredningens material&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;2.3 Lantbruksstyrelsen: En genomgång görs av 12 avslagsärenden i ett län&lt;br&gt;(Västerbotten) under perioden september 1988 — april 1989. Enligt utreda-&lt;br&gt;ren talar redogörelsen för de olika avslagsärendena i stor utsträckning för&lt;br&gt;sig själv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen vill påpeka att en redogörelse av det här slaget där endast&lt;br&gt;avslag och inte några bifall redovisas inte kan tillföra utredningen något av&lt;br&gt;värde. Utöver den omständigheten att antalet ärenden är få, är beskriv-&lt;br&gt;ningen av dem i samtliga fall ofullständig och i några fall tendensiös.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 Skogsstyrelsen anser att utredningen har använt sig av säregna under-&lt;br&gt;sökningsmetoder som i alltför hög grad präglas av teoretiska analyser,&lt;br&gt;studier på makronivå och internationella jämförelser av tveksamt värde.&lt;br&gt;Jämförelser och analyser har dessutom gjorts för olika tidsperioder som i&lt;br&gt;alltför liten utsträckning omfattar nu gällande lag. Utredningens slutsatser&lt;br&gt;blir därför osäkra eller i vissa fall felaktiga. I detta yttrande ges många&lt;br&gt;exempel på brister i utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen anser att utredningens undersökningsmetoder och analy-&lt;br&gt;ser är tveksamma och i vissa fall direkt olämpliga. Utredningen präglas i&lt;br&gt;hög grad av ett makroperspektiv där inträffade förlopp, som har påverkats&lt;br&gt;av många olika faktorer, i alltför stor utsträckning tillskrivs jordförvärvs-&lt;br&gt;lagen. Vidare har internationella jämförelser givits alltför stor tyngd. Vari-&lt;br&gt;erande förutsättningar vad gäller jord- och skogsbruk i olika länder och&lt;br&gt;olikheter vad gäller samhällsutvecklingen — t. ex. löner, arbetsmarknad,&lt;br&gt;utbildning och infrastruktur — innebär att det finns anledning att ifråga-&lt;br&gt;sätta om jämförelser av det slag som utredningen gör har något värde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt skogsstyrelsens uppfattning präglas utvärderingen av JFLs effek-&lt;br&gt;ter alltför mycket av teoretiska analyser och teoretiska resonemang. Vidare&lt;br&gt;görs analyserna för olika tidsperioder där nu gällande regler inte alltid&lt;br&gt;ingår eller berörs i liten utsträckning. Skogsstyrelsen anser att utredningen&lt;br&gt;främst borde ha inriktats på att utvärdera effekterna av nu gällande lag. I&lt;br&gt;normalfallet inleds en utvärdering av det här slaget med en faktainsamling&lt;br&gt;av den kunskap som redan finns. Faktainsamlingen kompletteras sedan i&lt;br&gt;lämplig utsträckning med orsaks- och effektanalyser t. ex. genom intervju-&lt;br&gt;er och/eller enkäter. I det här fallet är det dessutom viktigt att noggrant&lt;br&gt;studera lagtillämpningen och dess effekter. Vad gäller det sistnämnda är&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det givetvis nödvändigt att studera både bifallna och avslagna ansökningar&lt;br&gt;och dessutom även JFLs indirekta effekter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen redovisar inte några som helst kontakter med företag,&lt;br&gt;organisationer och myndigheter som har god kännedom både om de&lt;br&gt;areella näringarnas utveckling och om fastighetsmarknaden. Vidare repre-&lt;br&gt;senterar den refererade litteraturen ett mycket smalt urval. Bl. a. saknas&lt;br&gt;tidigare utredningar om JFL, lantbruksstyrelsens tillämpningsföreskrifter&lt;br&gt;till JFL, fastighetsbildningslagen med föreskrifter samt ett antal viktiga&lt;br&gt;forskningsrapporter inom ämnesområdet, bl. a. några av Lars Lönnstedt.&lt;br&gt;Dessa rapporter har stort intresse för vissa frågor som utredningen disku-&lt;br&gt;terar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan noteras att den schematiska framställning av JFLs mål och&lt;br&gt;medel som redovisas i kapitlet (s. 9) tyder på missförstånd om syftet med&lt;br&gt;olika regler. Avslagsgrunderna (medlen) som har kopplats till målet om att&lt;br&gt;främja strukturrationalisering har, såväl vad gäller rationaliseringsaspek-&lt;br&gt;ten som vad gäller hinder mot skadlig uppdelning och mot s. k. additions-&lt;br&gt;förvärv, i hög grad även syftet att främja uppbyggnaden av familjeföretag.&lt;br&gt;Detta framgår också mycket tydligt av såväl förarbetena till JFL som av&lt;br&gt;lantbruksstyrelsens tillämpningsföreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen konstaterar att jordförvärvslagstiftningen har varit före-&lt;br&gt;mål för omfattande översyner flera gånger, bl.a. åren 1965, 1979 och 1987.&lt;br&gt;Jämfört med den nu aktuella utredningen har dessa översyner föregåtts av&lt;br&gt;ett omfattande utredningsarbete (i synnerhet åren 1965 och 1979). Vid&lt;br&gt;varje tillfälle har utredningarna baserat sina förslag på utvärderingar av&lt;br&gt;gällande lagstiftning och en analys av det aktuella behovet av förändring.&lt;br&gt;Enligt skogsstyrelsens uppfattning borde även denna utredning ha haft&lt;br&gt;samma breda ansats och, som tidigare nämnts, lagt tyngdpunkten på en&lt;br&gt;utvärdering av nu gällande lagstiftning. Det kan dock ifrågasättas om inte&lt;br&gt;lagen borde tillämpas under något längre tid innan den blir föremål för&lt;br&gt;utvärdering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa statistiska uppgifter i detta kapitet (Kapitel II En teoretisk analys&lt;br&gt;av lagens effekter) om fastighetsomsättningen är felaktiga och har korrige-&lt;br&gt;rats i efterhand. Siffran 2,5% (250000 ha) i årlig omsättning av den privata&lt;br&gt;skogsmarksarealen uppges som ”troligen för låg” och höjs därför till 4%.&lt;br&gt;Det kan noteras att strukturutredningen kom fram till ca 5 % som genom-&lt;br&gt;snitt för perioden 1976— 1981, dvs. en genomsnittlig innehavstid på ca 20&lt;br&gt;år. Om man utgår ifrån den nivå för antalet överlåtelser i form av lagfarts-&lt;br&gt;köp som utredaren har redovisat, ca 15000 per år, och dessutom beaktar&lt;br&gt;även överlåtelser i form av fastighetsregleringar, som utredaren tycks ha&lt;br&gt;förbisett, måste man dra slutsatsen att den siffra som anges ”som troligen&lt;br&gt;för låg” (2,5%) sannolikt bör fördubblas. Det kan noteras att lantbrukssty-&lt;br&gt;relsen i ett meddelande, 1989—09—11, om medelvärden vid lantbruks-&lt;br&gt;nämndernas skogsvärderingar uppskattar omsättningen av skogsmark till&lt;br&gt;600 000 — 800 000 ha per år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnittet om en teoretisk modell av fastighetsmarknaden påpekar&lt;br&gt;utredaren att om priset stiger kommer släktförvärven att minska, eftersom&lt;br&gt;det då anses lönsamt att sälja fastigheten till utomstående. Detta påpekan-&lt;br&gt;de ger anledning att erinra om vad som hände med prisutvecklingen och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överlåtelserna i mitten av 1970-talet. Prisstegringen var då extremt hög&lt;br&gt;samtidigt som andelen släktförvärv ökade. Det kan inte uteslutas att t. ex.&lt;br&gt;hög inflation leder till minskat intresse att frånhända sig egendom som&lt;br&gt;anses realvärdeskyddad. Utredarens figur II: 1 visar att fastighetsomsätt-&lt;br&gt;ningen har ökat efter ändringen av jordförvärvslagen år 1987. Det kan&lt;br&gt;starkt ifrågasättas om det är en riktig slutsats att hela ökningen är en effekt&lt;br&gt;av en mildrad prisprövning. Enligt skriftlig information från lantbrukssty-&lt;br&gt;relsen 1989—10—19 har såväl ökade virkespriser som prisuppgången på&lt;br&gt;småhus påverkat både omsättning och priser på lantbruksfastigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnittet om lagens fördelningseffekter diskuterar utredaren bl. a. ut-&lt;br&gt;ifrån begreppet avkastningsvärde på ett sätt som om det för en skogsfastig-&lt;br&gt;het skulle finnas ett enda för alla köpare gällande avkastningsvärde. Priset&lt;br&gt;kan i förhållande till detta värde bli för lågt, vilket enligt utredaren ger en&lt;br&gt;marginal för ineffektivitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns anledning att påpeka att avkastningsvärdets nivå är beroende&lt;br&gt;av en rad värdebestämmande faktorer. Några av dessa faktorer är s. k. inte&lt;br&gt;objektsbundna, ägaranknutna faktorer. Till dessa hör ägarens, eller den&lt;br&gt;presumtive ägarens, mål och resurser, yrkesskicklighet, skattesituation och&lt;br&gt;tillgång till eget kapital. T. ex. andelen eget resp, lånat kapital kan mycket&lt;br&gt;väl motivera olika värde och därmed olika pris mellan olika köpare och&lt;br&gt;olika säljare utan att det behöver uppstå marginaler for ineffektivitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är också välbekant, och mycket omdiskuterat i värderingssamman-&lt;br&gt;hang vad gäller fastighetstaxering, att det finns två etablerade prisnivåer,&lt;br&gt;en för överlåtelser på den öppna marknaden och en lägre nivå för släktköp.&lt;br&gt;Eftersom huvuddelen av skogsmarken överlåts i form av släktköp, arv eller&lt;br&gt;gåva innebär det, om utredarens teorier är riktiga, att det finns en stor&lt;br&gt;potential för ineffektivitet för en stor andel av den privatägda skogsmar-&lt;br&gt;ken. Vad utredaren tycks ha missat är att ett högt pris ofta ger större&lt;br&gt;ojämnhet i virkesuttagen och mindre möjligheter till konjunkturanpass-&lt;br&gt;ning. Vidare är erfarenheterna inom SVO att ett högt pris kan leda till&lt;br&gt;alltför låg investeringsbenägenhet när det gäller skogsvård. Med ett lägre&lt;br&gt;pris kan däremot inoptimalförluster i såväl primär- som sekundärproduk-&lt;br&gt;tionen ofta undvikas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen konstaterar att utredarens slutsatser i kapitel II i allt&lt;br&gt;väsentligt är baserade på hypotetiska resonemang och teoretiska analyser.&lt;br&gt;Det hade varit av väsentligt större värde om slutsatserna, så långt det är&lt;br&gt;möjligt, i stället hade byggt på en utvärdering av JFLs verkliga effekter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta kapitel (specialundersökningar) redovisas ett antal olika studier&lt;br&gt;bl.a. prisutvecklingen på lantbruksfastigheter, skattefrågor, strukturfrågor&lt;br&gt;och en studie av ett antal avslagna förvärvsansökningar i ett län. Vad gäller&lt;br&gt;den sistnämnda har den ett mycket begränsat intresse. Det går inte att dra&lt;br&gt;några generella slutsatser av en studie som omfattar några få avslagsären-&lt;br&gt;den i ett enda län under kort tid. Studien hade haft betydligt större värde&lt;br&gt;om den hade omfattat även bifallna ansökningar. Dessa kan, som tidigare&lt;br&gt;har påpekats, ha minst lika stort intresse som avslagna ansökningar för en&lt;br&gt;bedömning av JFLs effekter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3 Familjejordbruk&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;3.3 Lantbruksstyrelsen: Fördelningen av landets skogsmarksareal mellan&lt;br&gt;olika ägarkategorier har sedan lång tid varit i det närmaste oförändrad,&lt;br&gt;dock med en viss minskning av den andel som ägs av fysiska personer.&lt;br&gt;Utredaren menar att den mark som förvärvas av staten eller skogsindu-&lt;br&gt;strin lämnar fastighetsmarknaden för alltid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen finner inte anledning att göra någon annan bedömning av&lt;br&gt;lagens effekt än den utredaren gjort, nämligen att lagen bidragit till att&lt;br&gt;bevara ca hälften av skogsmarken i fysiska personers ägo.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett ökat intresse från juridiska personer, åtminstone inom storstadsregi-&lt;br&gt;onerna i att förvärva jordbruksegendomar, har kunnat märkas. Juridiska&lt;br&gt;personer kan också antas ha stort intresse av att köpa upp bättre skogsfas-&lt;br&gt;tigheter i glesbygden. Motiven att genom lagen begränsa juridiska perso-&lt;br&gt;ners förvärvsrätt stärks härigenom ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren konstaterar att jordförvärvslagen inte kunnat förhindra en&lt;br&gt;långtgående uppdelning mellan jord- och skogsbruk. Styrelsen vill fram-&lt;br&gt;hålla att detta hänger samman med den stora arealen sidoarrenden inom&lt;br&gt;jordbruket. Vid utformningen av jordförvärvslagen har det inte funnits&lt;br&gt;någon strävan att motverka en sådan utveckling, då den överensstämt med&lt;br&gt;lagens intentioner i fråga om rationalisering. Orsakerna till den utveckling&lt;br&gt;som skett behandlas närmare under avsnitt III: 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I utredningen sägs att jordförvärvslagen har misslyckats med att bevara&lt;br&gt;familjeägandet till jord- och skogsbruksfastigheterna. Vidare anses det&lt;br&gt;vara uppenbart att vi med rask takt rör oss mot ett släktägande i stället för&lt;br&gt;ett familjeägande. Till intäkt för detta tas att det under perioden 1976 —&lt;br&gt;1981 skett en viss förskjutning från enägda till tvåägda och i någon mån&lt;br&gt;flerägda företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren har ingen analys av vad som skulle skett om jordförvärvs-&lt;br&gt;lagen inte funnits. Då hade kanske flerägandet varit av ännu större omfatt-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det blir allt vanligare att två personer, antingen man —hustru (sambo)&lt;br&gt;eller förälder—barn tillsammans äger fastigheten. Den senare konstella-&lt;br&gt;tionen är vanlig, och vid överlåtelser av större företag ofta nödvändig&lt;br&gt;under en period då ett generationsskifte genomförs. Ökningen av antalet&lt;br&gt;flerägda företag är marginell men bör kunna hindras, dels genom reglerna&lt;br&gt;för avveckling av dödsbon, dels genom regeln som infördes i jordförvärvs-&lt;br&gt;lagen den 1 juli 1989 och som ger lantbruksnämnderna möjligheter att&lt;br&gt;ingripa mot olämpligt andelsägande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4 Skogsstyrelsen: Utredarens resonemang på s. 22 vad gäller ägar-&lt;br&gt;utvecklingen kan delvis ifrågasättas. Enligt bestämmelserna i 1965 års lag,&lt;br&gt;4§ andra stycket, hade företag för förädling av jordbruks- och skogspro-&lt;br&gt;dukter eller för distribution av jordbruksprodukter viss prioriterad ställ-&lt;br&gt;ning vad gäller förvärv av mark om egendomens alster skulle tillgodogöras&lt;br&gt;i rörelsen. Bestämmelsen hade betydelse främst för skogsbolag och skogs-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;foretag vid förvärv av skogsfastigheter. Bestämmelsen var i kraft fram till&lt;br&gt;år 1979 dvs. den gällde även under boomen år 1974. Tillgängliga uppgifter&lt;br&gt;visar att skogsföretagens nettoförvärv av skogsmark omfattade 81 400 ha&lt;br&gt;under perioden 1 juli 1965 — 31 december 1970 och 36000 ha under&lt;br&gt;perioden 1971 — 1975. Boomen år 1974 märks således inte i statistiken.&lt;br&gt;Utredarens slutsats att skogsindustrin troligen skulle ha utnyttjat sina&lt;br&gt;vinster för att köpa skogsmark vid detta tillfälle, om inte JFL lagt hinder i&lt;br&gt;vägen, är således felaktig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På samma sida uppges det att skogsindustrin aldrig har sålt ut sina&lt;br&gt;skogsmarker. Utredaren förbiser då att NCB, Billerud Gränges Mark AB,&lt;br&gt;Södra skogsägarna, Vänerskog och Domänverket sålde ca 100000 ha&lt;br&gt;skogsmark till lantbruksverket under lågkonjunkturen i början av 1980-&lt;br&gt;talet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen instämmer dock i utredarens samlade bedömning att JFL&lt;br&gt;har varit effektiv när det gäller begränsningen av juridiska personers rätt&lt;br&gt;att förvärva jordbruksfastigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På s. 24 påpekar utredaren att omvandlingen av kombinerade företag till&lt;br&gt;rena skogsföretag beror på att de kombinerade företagen upphör med&lt;br&gt;jordbruksdelen antingen genom försäljning eller genom att jordbruket helt&lt;br&gt;enkelt läggs ned. Påpekandet stämmer dåligt med verkliga förhållanden.&lt;br&gt;Kombinerade företag betraktas i statistiken som rena skogsföretag efter&lt;br&gt;utarrendering av åkern. Försäljning av jordbruksdelen torde sällan före-&lt;br&gt;komma eftersom det ofta inte är tillåtet enligt fastighetsbildningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnittet om familjeägande och släktägande drar utredaren slutsatsen&lt;br&gt;att lagen har misslyckats när det gäller att bevara familjeägandet till jord-&lt;br&gt;och skogsbruken. Slutsatsen dras med ledning av statistik som visar att&lt;br&gt;enägandet har minskat från 90 — 95% av arealen år 1965 till 75% av&lt;br&gt;arealen år 1981.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutsatsen är svårförståelig och måste bygga på en missuppfattning av&lt;br&gt;lagens syfte. Enligt förarbetena till den nu gällande lagen skall JFL vara&lt;br&gt;inriktad på att familjelantbruket skall vara den dominerande företagsfor-&lt;br&gt;men. Vidare skall lagen främja uppbyggnaden och vidmakthållandet av&lt;br&gt;rationella familjeförtag i jord- och skogsbruket. I direktiven till den senaste&lt;br&gt;översynen av lagen (1986) sägs det att familjelantbruket liksom hittills&lt;br&gt;skall utgöra basen i jordbruket. Det är mot den bakgrunden som bestäm-&lt;br&gt;melserna om fysiska personers företräde framför juridiska personers skall&lt;br&gt;ses, detsamma gäller bestämmelserna som innebär hinder mot s. k. addi-&lt;br&gt;tionsförvärv och skadlig uppdelning av fastigheter samt möjligheten att&lt;br&gt;vägra tillstånd av rationaliseringsskäl. Samtliga dessa bestämmelser har&lt;br&gt;enligt förarbetena till lagen bl. a. tillkommit för att slå vakt om familjelant-&lt;br&gt;bruket. En utvärdering av JFLs effekter borde därför ta sikte på att&lt;br&gt;undersöka i vad mån dessa bestämmelser har bidragit till att bygga upp&lt;br&gt;och bevara effektiva familjeföretag. En sådan studie måste omfatta både&lt;br&gt;bifallna och avslagna förvärvsansökningar samt lantbruksnämndernas köp&lt;br&gt;och försäljning av lantbruksfastigheter och andra indirekta effekter av&lt;br&gt;JFL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.8 Statens lantmäteriverk: Utredaren anser (s. 22) att bevarande av det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;privata ägandet av jord troligen inte har något samband med JFL eftersom&lt;br&gt;det enligt utredarens bedömning är osannolikt att t. ex. juridiska personer&lt;br&gt;skulle ha köpt jord i större utsträckning om marknaden hade varit fri.&lt;br&gt;Något underlag för denna bedömning redovisas dock inte. Här bör emel-&lt;br&gt;lertid påpekas att JFL har inneburit — och avsetts innebära — en viktig&lt;br&gt;restriktion mot byggföretags och andra exploatörers förvärv av jordbruks-&lt;br&gt;fastigheter i områden kring tätorter och andra områden till vilka förvänt-&lt;br&gt;ningar har knutits om byggande för bostads-, fritids- eller industriända-&lt;br&gt;mål. Under vissa tidsperioder har ett starkt efterfrågetryck från byggbola-&lt;br&gt;gens sida förelegat. Förvärvstillstånd har visserligen kunnat meddelas,&lt;br&gt;men en förutsättning har då varit att det rört sig om mark där exploatering&lt;br&gt;har varit nära förestående och stått i överensstämmelse med inriktningen&lt;br&gt;av samhällsplaneringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredarens slutsats att bolagsförbudet i JFL har bidragit till att bevara&lt;br&gt;ca hälften av skogsmarken i privat ägo är riktig. Det bör emellertid noteras&lt;br&gt;att den av utredaren påtalade ”inlåsningen” av bolagens skogsmark modi-&lt;br&gt;fieras av att storskogsbruket i ganska stor utsträckning aktivt har bidragit&lt;br&gt;till strukturrationaliseringen på bytesbasis. Det principiella kravet på&lt;br&gt;markkompensation i JFL har i sådana sammanhang utgjort en av utgångs-&lt;br&gt;punkterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På s. 23 redovisas utvecklingen av antalet lantbruksföretag fördelat på&lt;br&gt;olika företagstyper. Detta presenteras felaktigt som utvecklingen av antalet&lt;br&gt;fastigheter, när det är brukningsenheter som avses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som utredaren noterar har ca 60% av den privatägda skogsmarken&lt;br&gt;förlorat anknytningen till jordbruket. Den berörda utvecklingen har pågått&lt;br&gt;kontinuerligt ända sedan 1930-talet. Det är naturligtvis en riktig iakttagel-&lt;br&gt;se att JFL inte har kunnat hindra denna utveckling, men detta är inte&lt;br&gt;anmärkningsvärt eftersom utvecklingen i fråga väsentligen torde ha föran-&lt;br&gt;letts av andra faktorer än sådana som påverkas av JFL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är riktigt att flerägandet i lantbruket har ökat. Förhållandet har&lt;br&gt;belysts av bl. a. strukturutredningen och dödsboutredningen. Dödsbout-&lt;br&gt;redningens förslag har lett till en lag om förvaltning av samägda jordbruks-&lt;br&gt;fastigheter samt ändringar i JFL för att stävja vissa andelsförvärv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredarens hänförande av hälften av tvåägandet till kategorin flerägan-&lt;br&gt;de är emellertid otillräckligt underbyggt. Det går inte att på det redovisade&lt;br&gt;underlaget avgöra hur stor del av det ökade tvåägandet som beror på ökat&lt;br&gt;ägande av makar eller sambor och hur stor del som beror på ökat flerägan-&lt;br&gt;de i den här avsedda bemärkelsen. Utredarens slutsatser angående omfatt-&lt;br&gt;ningen av nedgången i familjeägandet är därför inte hållbara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör samtidigt påpekas att JFLs konstruktion leder till vissa sned-&lt;br&gt;vridningseffekter. Eftersom de flesta släktförvärven inte är tillståndsplikti-&lt;br&gt;ga blir det främst genom dessa typer av transaktioner som ett ökat flerä-&lt;br&gt;gande uppstår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.10 Domänverket: Utredningens slutsats är att jordförvärvslagen verk-&lt;br&gt;samt bidragit till att hindra bolagsköp av jord och skog men att lagen vad&lt;br&gt;gäller övriga mål varit ineffektiv. Analyserna upplevs lite för grunda och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avgränsade för att ge stöd för ett så tvärsäkert påstående. Domänverket Prop. 1990/91: 155&lt;br&gt;tror likväl att utredningens slutsats i fråga om bolagsköp är riktig — det har Bilaga 2&lt;br&gt;varit lätt för beslutande organ att få uppslutning bakom beslut att vägra&lt;br&gt;juridiska personer förvärv av jord och skog. I övriga förvärvsärenden har&lt;br&gt;avvägningarna mellan skilda opinioner inte varit lika enkla, vilket resul-&lt;br&gt;terat i beslut med otydlig målinriktning. Ineffektivitet är emellertid ett&lt;br&gt;alltför hårt omdöme.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.22 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Punktvis lämnas i det följande&lt;br&gt;några kommentarer till vissa avsnitt i utredningsrapporten.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Rapporten&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;JFL har varit effektiv i målsättningen att bibehålla&lt;br&gt;andelen privatägd mark.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målsättningen bör finnas kvar. Bedömningen att&lt;br&gt;det är osannolikt att juridiska personer kommer att&lt;br&gt;köpa åkermark vid fri marknad är ej riktig. Skogs-&lt;br&gt;marken torde visserligen röna den största efterfrå-&lt;br&gt;gan men intresse för köp av även åker finns och är i&lt;br&gt;ökande. Paragrafen beträffande juridiska personers&lt;br&gt;förvärv bör därför, som utredaren föreslår, finnas&lt;br&gt;kvar.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Rapporten&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;JFL har inte kunnat förhindra en långtgående upp-&lt;br&gt;delning mellan jord- och skogsbruk.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen anser det önskvärt att en uppdelning mel-&lt;br&gt;lan jord- och skogsbruk ej sker. JFL har ej kunnat&lt;br&gt;förhindra en viss uppdelning mellan jord- och&lt;br&gt;skogsbruk men lagen har fördröjt denna uppdel-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Rapporten&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;JFL har misslyckats med att behålla arealen för&lt;br&gt;familjeföretag.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Under senare år har på grund av skattebestämmel-&lt;br&gt;ser och andra omständigheter ett stort antal jord-&lt;br&gt;bruksföretag övergått från enägda till tvåägda var-&lt;br&gt;vid makar eller sambor utgör de två ägarna. Med&lt;br&gt;rapportens definition av familjeföretag bör även&lt;br&gt;tvåägda företag föras till denna grupp. Någon större&lt;br&gt;förändring har då ej skett från år 1976 till år 1981,&lt;br&gt;under vilken tid i huvudsak 1965 års jordförvärvs-&lt;br&gt;lag var gällande. I nu gällande JFL finns hinder mot&lt;br&gt;förvärv i flerägandeform. Även andra, nyligen in-&lt;br&gt;förda lagar kommer att medverka till minskning av&lt;br&gt;flerägandet.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;3.30 Länsstyrelsen i Norrbottens län: När det gäller två av lagens syften,&lt;br&gt;nämligen att främja familjeföretag och sambandet ägande —brukande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samt att främja strukturrationaliseringen har lagen både direkt och indi- Prop. 1990/91: 155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rekt i stort sett fungerat som avsikten varit. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.36 Landstingsförbundet: Reservation av ledamöterna Bror Eriksson och&lt;br&gt;Börje Hörnlund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen anser också att de bestämmelser som finns i dag gällande&lt;br&gt;förvärvslag, som syftar till att möjliggöra och utveckla familjejordbruket,&lt;br&gt;måste bibehållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.37 Lantbrukarnas riksförbunds syn på ägandet av skogs- och jordbruks-&lt;br&gt;mark i Sverige är att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Markägandet bör vara enskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige ägs och drivs lantbruksföretagen huvudsakligen som familjefö-&lt;br&gt;retag. Det är eftersträvansvärt att detta förhållande består också i framti-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogs- och jordbruksmark är nödvändiga produktionsmedel for lant-&lt;br&gt;bruksföretagen. Lantbruket är stommen i glesbygdens näringsliv. Den&lt;br&gt;produktion som bedrivs där måste nödvändigtvis ske där marken finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett enskilt ägt jord- och skogsbruk medför en uthållig produktion efter-&lt;br&gt;som småföretag är hårdare bundna till platsen för verksamhetens utövan-&lt;br&gt;de än om produktionen varit en del av ett större företag. Ett enskilt ägande&lt;br&gt;av marken medför därför också ett spritt boende. En ökad mångfald i&lt;br&gt;brukningsformer m.m. kan också förväntas om enskilda människor äger&lt;br&gt;marken. Koncentreras ägandet till staten, kommunerna och ett fåtal bolag&lt;br&gt;prövas endast några människors idéer om hur marken skall brukas. Ett&lt;br&gt;spritt ägande har därför ett värde i sig. Wibes utredning visar att de privata&lt;br&gt;skogsägarna inte är mindre aktiva än storskogsbruket och klart mer aktiva&lt;br&gt;än kyrka och kommun. Även ur skoglig aktivitetssynpunkt är således&lt;br&gt;enskilt ägande att föredra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.41 Svenska cellulosa- och pappersbruksforeningen: Också då det gäller&lt;br&gt;familjeägandet har den allmänna sociala och ekonomiska utvecklingen&lt;br&gt;inneburit att sambandet mellan ägande och brukande försvagats. Jordbru-&lt;br&gt;kets lönsamhetsproblem har också lett till en snabb framväxt av rena&lt;br&gt;skogsegendomar. Fastigheternas avkastning har alltmer utvecklats att bli&lt;br&gt;ett komplement i den övriga familjeekonomin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.45 Sveriges jordägareförbund anser, att olika ägarekategorier bör finnas&lt;br&gt;men att jorden och skogen till allra största delen bör ägas av enskilda. En&lt;br&gt;långsiktig tendens att alltmer jord och skog övergår till institutionellt&lt;br&gt;ägande, dvs. bolag, stat, kommun m. fl. bör brytas, så att det enskilda&lt;br&gt;ägandet i stället ökar. Detta är särskilt angeläget med hänsyn till att&lt;br&gt;utvecklingen i Sverige beträffande skogsmarken skiljer sig i hög grad från&lt;br&gt;de nordiska grannländernas. I Sverige ägs ca 25% av skogsmarken av&lt;br&gt;bolagen medan i Finland endast ca 7 — 8 % och i Norge ca 5 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med denna målsättning står det klart, att det behövs en jordförvärvs-&lt;br&gt;lagstiftning för att stärka det enskilda ägandet gentemot det institutionella.&lt;br&gt;Jordförvärvslagstiftningen behövs för att rätta till den obalans i förutsätt-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningarna för ägandet som föreligger. Det enskilda ägandet konkurrerar ej&lt;br&gt;på lika villkor med det institutionella.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är obestridligt att flerägande i form av dödsbon, samägande m. m.&lt;br&gt;ibland kan medföra komplikationer och därmed en sämre förvaltning av&lt;br&gt;jorden och skogen. Detta har föranlett ny lagstiftning om dödsboägande&lt;br&gt;och samägande av jordbruksfastigheter som kan antas i viss mån underlät-&lt;br&gt;ta en lösning av problemen. Emellertid finns skäl att överväga ytterligare&lt;br&gt;åtgärder i linje med de lösningar som valts i andra länder, t. ex. Norge. Där&lt;br&gt;föreligger en rätt för en delägare i en jordbruksfastighet att lösa ut andra&lt;br&gt;delägare till ett pris motsvarande avkastningsvärdet. En sådan lösning&lt;br&gt;synes även stå i överensstämmelse med historisk tradition och verklighe-&lt;br&gt;tens krav. Jordägandet har ofta betraktats som en familjeangelägenhet och&lt;br&gt;jorden har ansetts böra gå vidare inom efterföljande släktled. Detta är&lt;br&gt;naturligt med hänsyn till jord- och skogsbrukets mycket långsiktiga inrikt-&lt;br&gt;ning. För de fall där ett olämpligt flerägande inte kunnat undvikas borde&lt;br&gt;man därför överväga nya regler motsvarande vad som gäller i andra&lt;br&gt;länder, t. ex. Norge och Västtyskland, för att underlätta generationsskiften&lt;br&gt;på jordbruksfastigheter. Sveriges jordägareförbund föreslår, att denna fråga&lt;br&gt;blir föremål för särskild utredning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4 Brukande-ägande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;4.3 Lantbruksstyrelsen: Utredaren drar slutsatsen att jordförvärvslagen&lt;br&gt;varit ineffektiv i den meningen att den inte kunnat förhindra utvecklingen&lt;br&gt;mot ett arrendejordbruk i stor skala. Lagen sägs ha verkat tvärtemot sina&lt;br&gt;syften genom att en större del av fastigheterna på grund av lagen stannat&lt;br&gt;som släktegendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De två senaste decenniernas ökning av arealen arrenderad åker kan i det&lt;br&gt;närmaste helt hänföras till sidoarrenden. Alternativet för den som arren-&lt;br&gt;derar ut sin jord är oftast inte en försäljning, snarare någon form av&lt;br&gt;extensiv brukning i egen regi eller möjligen nedläggning. Det bör påpekas&lt;br&gt;att tillgång till sidoarrenden i många fall kan vara positiv för brukaren,&lt;br&gt;särskilt under en period av företagsuppbyggnad. Ofta är då sidoarrenden&lt;br&gt;enda möjligheten att nå bättre ekonomi. Det kan t. ex. vara fysiskt omöj-&lt;br&gt;ligt att öka arealen över en viss gräns på grund av åkermarkernas lokalise-&lt;br&gt;ring. Här finns alltså en motsättning mellan de två målen ägande —brukan-&lt;br&gt;de och storleksrationalisering, av vilka det senare prioriteras högst i jord-&lt;br&gt;förvärvslagen. Dessutom är det inte möjligt att med lagens hjälp tvinga&lt;br&gt;fram försäljningar. Lagen bidrar dock till att stärka sambandet brukande-&lt;br&gt;ägande genom att arrenderad mark som är av väsentlig betydelse för ett&lt;br&gt;företag i regel inte tillåts förvärvas av någon annan än arrendatorn vid&lt;br&gt;försäljning på öppna marknaden. Styrelsen vill också framhålla att regler-&lt;br&gt;na för yrkesmässig brukning, yrkeskunskaper och bosättning även gynnar&lt;br&gt;sambandet ägande —brukande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I skogsbruket har självverksamheten minskat. Den tekniska utveckling-&lt;br&gt;en har starkt bidragit till detta. Mekaniserade, kostnadseffektiva avverk- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 155&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningssystem utnyttjas i allt större omfattning inom privatskogsbruket. I&lt;br&gt;områden där möjligheterna till sysselsättning utanför jord- och skogsbruk&lt;br&gt;är begränsade, dvs. i första hand regionalpolitiskt känsliga områden, är det&lt;br&gt;dock särskilt betydelsefullt för många fastighetsägare att vara självverk-&lt;br&gt;samma i egen skog. Genom ingripande med jordförvärvslagen för att&lt;br&gt;främja sysselsättningen är det uppenbart att sambandet mellan ägande och&lt;br&gt;brukande främjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4 Skogsstyrelsen instämmer i konstaterandet att jordförvärvslagen har&lt;br&gt;misslyckats när det gäller att bevara sambandet mellan ägande och brukan-&lt;br&gt;de av åkerjorden. Den primära orsaken är givetvis lagens begränsade&lt;br&gt;räckvidd. Självfallet är en annan viktig orsak att ägarna har måst övergå&lt;br&gt;till att arbeta inom andra näringar för att få bättre försörjningsmöjligheter&lt;br&gt;och högre levnadsstandard. Samtidigt har fastigheten behållits för egen del&lt;br&gt;eller inom släkten för bostads- eller fritidsändamål. En annan viktig orsak&lt;br&gt;till ökad utarrendering av åkerjorden är att andelen ägare som är pensionä-&lt;br&gt;rer har ökat. Med själ v verksamhet vid avverkning som mått påstår utreda-&lt;br&gt;ren att sambandet ägande/brukande har minskat även i skogsbruket. Utre-&lt;br&gt;daren förbiser dock att det är genom ökad själ v verksamhet som en stor del&lt;br&gt;av de senaste årens ökade skogsvårdsinsatser har kunnat genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämförelsen med motsvarande utveckling i andra länder kan man enligt&lt;br&gt;skogsstyrelsens uppfattning inte dra några slutsatser av. Förhållandena&lt;br&gt;mellan olika länder är alltför olika för att göra en jämförelse meningsfull.&lt;br&gt;Vad har t. ex. utbudet av arbetstillfällen i olika länder betytt för utveck-&lt;br&gt;lingen eller takten när det gäller uppbyggnaden av sociala trygghetssystem?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller ägande/brukande anser utredaren att JFL inte ens har&lt;br&gt;varit neutral, den har t. o. m. motverkat sina syften. Påståenden om JFLs&lt;br&gt;inlåsningseffekter har framförts tidigare i olika sammanhang. Det har dock&lt;br&gt;veterligen aldrig styrkts att dessa effekter finns trots att en ganska enkel&lt;br&gt;orsaksanalys bör kunna visa hur det förhåller sig. (Varför har Ni behållit&lt;br&gt;fastigheten inom släkten?) Det som hittills är känt är att fastigheter ofta&lt;br&gt;behålls inom släkten av en rad andra skäl än att det finns en JFL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.8 Statens lantmäteriverk: Den faktiska utvecklingen när det gäller rela-&lt;br&gt;tionen ägd — arrenderad åker har varit sådan som utredaren pekar på. Vid&lt;br&gt;försök till värdering av JFLs roll gäller det först att bedöma vilken utveck-&lt;br&gt;ling som skulle ha kommit till stånd om JFL inte hade funnits. Utredaren&lt;br&gt;menar att en större del av fastigheterna i så fall skulle ha kommit ut på&lt;br&gt;marknaden och en mindre del stannat som släktegendom. Antagandet är&lt;br&gt;rimligt. Men utredaren redovisar inte något stöd för hypotesen att en&lt;br&gt;sådan utveckling skulle ha lett till högre andel ägd och lägre andel arrende-&lt;br&gt;rad jord. Vid frånvaro av JFL kan man mycket väl tänka sig att jordbruks-&lt;br&gt;fastigheterna vid försäljning i stor utsträckning skulle ha kommit i andra&lt;br&gt;personers ägo än jordbrukare och att jordbruket på fastigheterna skulle ha&lt;br&gt;arrenderats ut. Det var en sådan utveckling som JFL skulle motverka och&lt;br&gt;det är fullt rimligt att anta att lagen åtminstone under en mycket stor del av&lt;br&gt;efterkrigstiden har spelat en roll i det avseendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om sambandet mellan ägande och brukande har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bl.a. fastighetsindelningen betydelse. Det finns vidare ett flertal viktiga&lt;br&gt;funktioner i samhället — utöver äganderätten — som grundas på fastig-&lt;br&gt;hetsindelningen. Fastighetskredit, fastighetsbeskattning och folkbokföring&lt;br&gt;kan nämnas som några exempel. En dålig fastighetsstruktur innebär mer-&lt;br&gt;arbete for dessa verksamheter och för ett flertal andra verksamheter som&lt;br&gt;använder fastighetsdata. Samhället har således ett betydande intresse från&lt;br&gt;rättslig och administrativ synpunkt att fastighetsindelningen förvaltas på&lt;br&gt;ett riktigt sätt och att brukningsförhållandena i en ökad omfattning stäm-&lt;br&gt;mer överens med rikets indelning i fastigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För skogsbrukets del bör en analys av självverksamheten också omfatta&lt;br&gt;skogsvårdsåtgärderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.17 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Utredningen hävdar att lagen&lt;br&gt;medverkat till att minska sambandet brukande-ägande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sambandet mellan brukande-ägande har minskat men troligen har&lt;br&gt;faktorer såsom skattelagstiftningen, inflationen och den dåliga lönsamhe-&lt;br&gt;ten i jordbruket spelat minst lika stor eller större roll i detta sammanhang.&lt;br&gt;Det kan därför ifrågasättas hur stor påverkan jordförvärvslagen har haft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.22 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Sambandet brukande-ägande har&lt;br&gt;ej kunnat bevaras oförändrat men JFL har dock ej oväsentligt bidragit till&lt;br&gt;att detta samband ej minskat mer än vad som skett. Ökningen av arrende-&lt;br&gt;arealen ligger helt på sidoarrendena. Denna ökning är dels ett tecken på&lt;br&gt;önskemålet och behovet av en fortlöpande storleksrationalisering inom&lt;br&gt;jordbruket, dels på att många äldre ägare, som inte längre orkar bruka sin&lt;br&gt;jord, känner ett ansvar för landskapets öppethållande och då väljer att&lt;br&gt;överlåta brukandet till grannar. Utvecklingen får i regel anses positiv för&lt;br&gt;de jordbrukare, som ej lyckats förvärva mark men fått tillgång till sidoar-&lt;br&gt;rende. Detta har mycket litet med JFL att göra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.30 Länsstyrelsen i Norrbottens län: När det gäller två av lagens syften,&lt;br&gt;nämligen att främja familjeföretag och sambandet ägande —brukande&lt;br&gt;samt att främja strukturrationaliseringen, har lagen både direkt och indi-&lt;br&gt;rekt i stort sett fungerat som avsikten varit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordförvärvslagen har däremot inte haft som inriktning att hindra ned-&lt;br&gt;läggning eller upphörande av jordbruksdrift. Därför kan man inte heller&lt;br&gt;som i utredningen säga att den i det fallet varit verkningslös.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare nämnts är det andra faktorer än jordförvärvslagen som&lt;br&gt;huvudsakligen styrt förändringarna i brukande och ägande. Länsstyrelsen&lt;br&gt;har vad avser jordförvärvslagens effekt en motsatt åsikt än den som fram-&lt;br&gt;förs av utredningen. Där lagen varit tillämplig har den utan tvekan med-&lt;br&gt;verkat till att åker och skog överförts från icke aktiva ägare till sådana som&lt;br&gt;varit aktiva i jord- och/eller skogsbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.37 Lantbrukarnas riksförbund: Jordbruk och i än högre grad skogsbruk&lt;br&gt;är långsiktiga näringar. En långsiktig förfoganderätt är nödvändig för att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;motivera investeringar för framtiden. Ägandet medför den största möjliga&lt;br&gt;förfoganderätten över något.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige har utvecklingen gått mot att en allt större del av jordbruks-&lt;br&gt;marken brukas av andra än ägarna. Tillskottsarrenden har ofta varit den&lt;br&gt;framkomliga vägen för att utvidga jordbruksföretagen. För unga männi-&lt;br&gt;skor, utan stort eget kapital, har arrenden varit en möjlighet att börja som&lt;br&gt;jordbrukare. Det är värdefullt att denna möjlighet står till buds även&lt;br&gt;framdeles. Det vore dock önskvärt att mer mark innehades av brukarna&lt;br&gt;både ur markanvändnings- och företagsmässig synpunkt. Det är vid för-&lt;br&gt;säljning av fastigheter som ägarstrukturen kan påverkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.45 Sveriges jordägareförbund: Vad beträffar sambandet brukande-&lt;br&gt;ägande gäller, att förhållandet mellan kvantiteten rotpostförsäljningar&lt;br&gt;resp, leveransvirke är ett osäkert mått på privatskogsägarnas självverk-&lt;br&gt;samhet. Det ligger i sakens natur, att avverkningar, framför allt slutavverk-&lt;br&gt;ningar, genom den ökande mekaniseringen i högre grad sker som rotpost-&lt;br&gt;försäljningar medan de mera arbetsintensiva delarna av skogsbruket, plan-&lt;br&gt;tering, röjningar, administration och planering m. m., sker inom ramen för&lt;br&gt;självverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5 Rationalisering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;5.3 Lantbruksstyrelsen: Rationaliseringsprocessen i jordbruket kan&lt;br&gt;underlättas dels genom förbättrad arrondering, dels genom storleksratio-&lt;br&gt;nalisering. Enbart det senare medlet behandlas närmare i utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arronderingsförbättringar är nödvändiga i svårt ägosplittrade områden,&lt;br&gt;men även i samband med borttagning av järnvägsövergångar och ändring&lt;br&gt;av vägsträckningar. Det bör understrykas att lantbruksnämndernas insat-&lt;br&gt;ser via jordförvärvslagen och jordfonden i detta sammanhang sparar tid&lt;br&gt;och kostnader för berörda myndigheter inom kommunikationsväsendet.&lt;br&gt;Även riskerna för olycksfall minskas på detta sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren menar att jordförvärvslagen bidragit till att göra de svenska&lt;br&gt;jordbruken mycket stora. Lagen sägs däremot inte ha bidragit till att öka&lt;br&gt;effektiviteten. Härav dras slutsatsen att lagen kan avskaffas utan några som&lt;br&gt;helst men för den kort- eller långsiktiga utvecklingen vad avser syftet att&lt;br&gt;rationalisera jordbruket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen anser att de svenska jordbruken inte är att betrakta som&lt;br&gt;”mycket stora”. År 1988 fanns i landet enligt lantbruksregistret 101000&lt;br&gt;företag med mer än 2 ha åker. Medelarealen uppgick till 28,5 ha. De helt&lt;br&gt;ägda företagen hade en medelareal av 17,6 ha, medan motsvarande areal&lt;br&gt;för delvis arrenderade företag var 38,5 ha. Endast 15000 företag brukade&lt;br&gt;mer än 50 ha åker medan mer än hälften (58000) av det totala antalet&lt;br&gt;företag hade ett arealunderlag som understeg 20 ha åker. Dessutom är&lt;br&gt;variationerna i företagsstorlek avsevärda mellan olika landsdelar. Inte&lt;br&gt;heller de internationella jämförelserna i utredningen ger vid handen att&lt;br&gt;jordbruken i Sverige är ”mycket stora”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot instämmer styrelsen i utredarens konstaterande att storleksra- Prop. 1990/91: 155&lt;br&gt;tionaliseringen varit framgångsrik. Den tekniska utvecklingen har kunnat Bilaga 2&lt;br&gt;appliceras på jordbruket, delvis som en följd av att brukningsenheterna&lt;br&gt;blivit större.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På många håll har storleksrationaliseringen till övervägande del skett&lt;br&gt;genom tillskott av sidoarrenden. Alternativet hade varit att behålla många&lt;br&gt;små helägda, men olönsamma företag. En viss del ägd mark är nödvändig,&lt;br&gt;även i de företag som baseras på sidoarrenden. Jordförvärvslagen har&lt;br&gt;bidragit till att hålla andelen ägd mark uppe inom dessa företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa bygder skulle det inte varit möjligt att bedriva jordbruk på ett&lt;br&gt;effektivt sätt utan en omfattande storleksrationalisering med stöd av statlig&lt;br&gt;jordbrukspolitik. Under långa perioder har storleksrationaliseringen också&lt;br&gt;varit det väsentligaste inslaget i jordförvärvslagstiftningen. I samman-&lt;br&gt;hanget bör nämnas den så kallade KR/SR-verksamheten som pågick i&lt;br&gt;lantbruksverkets regi under 1960- och 1970-talen och som syftade till en&lt;br&gt;snabb uppbyggnad av effektiva familjeföretag. Övervägande delen av des-&lt;br&gt;sa satsningar har senare visat sig vara riktiga. Under senare år har, mot&lt;br&gt;bakgrund av bl.a. överskottsproduktionen i jordbruket och satsningen på&lt;br&gt;landsbygdsutveckling, en förskjutning skett från uppbyggnad av nya före-&lt;br&gt;tag till vidmakthållande av utvecklingsbara företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Effektiviteten (produktiviteten) mäts i utredningen som förändring (%)&lt;br&gt;av värdeproduktion under viss tid per sysselsatt i jordbruket. Utredaren&lt;br&gt;har här använt sig av internationella jämförelser och har inte funnit något&lt;br&gt;som helst samband mellan företagens storleks- och produktivitetstillväxt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen vill i sammanhanget påpeka att uppgifterna om storlekstillväxt&lt;br&gt;och produktivitetsökning i de under avsnittet redovisade diagrammen inte&lt;br&gt;stämmer överens med uppgifterna i utredningens statistiska appendix. Då&lt;br&gt;de senare uppgifterna i stället används och jämförelserna utgår från sam-&lt;br&gt;ma tidsperiod, kan ett visst samband noteras mellan storlekstillväxt och&lt;br&gt;produktivitetsökning. Utredarens slutsats faller alltså redan här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att dra långtgående slutsatser av enbart en jämförelse av det här slaget&lt;br&gt;är förkastligt. Förhållandena inom jordbruket och andra samhällsområden&lt;br&gt;länderna emellan är inte så likartade att skillnader i produktivitetsutveck-&lt;br&gt;ling kan hänföras till existensen av en särskild jordlagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutsatserna i övrigt tycks bygga på den felaktiga föreställningen att&lt;br&gt;tillgången på åker är obegränsad, och att anpassningen till ändrade ekono-&lt;br&gt;miska förhållanden sker helt automatiskt som i vissa andra näringsverk-&lt;br&gt;samheter. Att så ej är fallet visar all praktisk erfarenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I utredningen hävdas att det inte finns mycket att vinna på en med&lt;br&gt;lagens hjälp forcerad storleksrationalisering inom det privata skogsbruket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett av huvudsyftena med jordförvärvslagen är att främja skogsbrukets&lt;br&gt;rationalisering. Detta kan åstadkommas dels via storleksrationalisering,&lt;br&gt;dels via arronderingsförbättrande åtgärder. Storleksrationaliseringen har&lt;br&gt;dock tonats ned sedan år 1987 och sker till mycket stor del utan ingripan-&lt;br&gt;den med jordförvärvslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För skogsbrukets del är rationaliseringsverksamheten därför huvudsak-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ligen inriktad på att åstadkomma arronderingsförbättringar. Jordförvärvs-&lt;br&gt;lagen och jordfonden är de medel som står till förfogande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Problemen med en dåligt arronderad skogsmark sägs i utredningen med&lt;br&gt;all säkerhet höra till svenskt skogsbruks minsta problem och bör kunna&lt;br&gt;hanteras utan omfattande lagstiftning. I stället kan, menar utredaren, t. ex.&lt;br&gt;lantbruksnämnderna intensifiera sina köp och försäljningar på öppna&lt;br&gt;marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen finner anledning att nyansera utredarens beskrivning. I fram-&lt;br&gt;för allt Kopparbergs, Värmlands och Västernorrlands län utgör arronde-&lt;br&gt;ringsförhållandena sannolikt ett av skogsbrukets allvarligaste problem.&lt;br&gt;Även på andra håll i landet förekommer lokalt svår ägosplittring. Enbart i&lt;br&gt;de tre nämnda länen bedöms 1,5 — 2 milj, ha vara i behov av arronderings-&lt;br&gt;förbättrande åtgärder. I Kopparbergs län utgör skiften med mindre än 50&lt;br&gt;meters bredd närmare 30% av den privata skogsmarksarealen. Vidare har&lt;br&gt;det konstaterats att sämre arrondering medför eftersatt skogsvård, vilket&lt;br&gt;inte nämns i utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett område där omfattande åtgärder planeras har lantbruksnämnden&lt;br&gt;möjlighet att i princip generellt ingripa med stöd av rationaliseringsbe-&lt;br&gt;stämmelsen. Genom jordfonden kan ett större fastighetsinnehav i området&lt;br&gt;byggas upp. En någorlunda omfattande och effektiv jordfondsverksamhet&lt;br&gt;är dock enligt styrelsens bedömning helt beroende av fortsatta möjligheter&lt;br&gt;att använda rationalisering som avslagsskäl vid olämpliga förvärv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren utgår från att den dåligt arrenderade marken utgör 20% av&lt;br&gt;privatskogsmarken samt att denna drabbas av 20% merkostnad vid av-&lt;br&gt;verkningar. Utifrån dessa antaganden skulle den årliga merkostnaden på&lt;br&gt;grund av dåligt arronderad privatskogsmark uppgå till närmare 150 milj,&lt;br&gt;kr. Kostnaderna för den del av myndighetsutövningen inom lantbruksver-&lt;br&gt;ket som avser arronderingsförbättringar är inte möjliga att exakt specifice-&lt;br&gt;ra, men de är otvivelaktigt blygsamma i förhållande till nämnda summa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I utredningen konstateras att det finns stordriftsfördelar vid skogspro-&lt;br&gt;duktion och att detta gäller framför allt vid avverkning med mekaniserade&lt;br&gt;system, främst vid gallring. Det betonas att åtgärdsområdets storlek därvid&lt;br&gt;spelar stor roll för kostnadsnivån samt att motsvarande skalfördelar vid&lt;br&gt;självverksamhet är ringa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen vill nämna att mekaniserade system sedan flera år har varit&lt;br&gt;helt dominerande i privatskogsbrukets slutavverkningar. Även i gallringar-&lt;br&gt;na svarar de mekaniserade systemen för en avsevärd del av avverkningar-&lt;br&gt;na. Denna andel väntas öka markant de närmaste åren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Just vid mekaniserad gallring har alltså storleken på det område som&lt;br&gt;skall åtgärdas betydande inverkan på kostnaderna. Små fastigheter och&lt;br&gt;dåligt arrenderade fastigheter har i regel också små åtgärdsområden. Sam-&lt;br&gt;verkan mellan markägare är en väg att pressa kostnaderna, men för att&lt;br&gt;generellt nå kostnadseffektivitet på längre sikt är storleksrationalisering&lt;br&gt;genom sammanslagning och omarrondering av fastigheter nödvändig.&lt;br&gt;Andra fördelar med större fastigheter är att de ger möjlighet till (och&lt;br&gt;kräver) en högre ambitions- och kunskapsnivå hos ägarna genom att&lt;br&gt;jämnare och mera kontinuerliga förvaltningsåtgärder erfordras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inför en eventuell framtida revidering bör följande ändringar övervägas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den del av rationaliseringsmomentet som avser vidmakthållande av&lt;br&gt;lantbruksföretag bör kunna tonas ned ytterligare och i större utsträckning&lt;br&gt;överlåtas åt lantbrukarna själva. I stället bör en förskjutning av tyngd-&lt;br&gt;punkten i lagen ske, så att de regionalpolitiska hänsynstagandena får större&lt;br&gt;betydelse. Prisprövningen bör inte avvecklas men väl kunna förenklas till&lt;br&gt;en ren beredskapslag. Samhället bör inte avhända sig möjligheten att&lt;br&gt;snabbt kunna ingripa mot en osund allmän prisutveckling. Förbudet mot&lt;br&gt;att sammanföra utvecklade eller utvecklingsbara företag kan utgå ur lag-&lt;br&gt;stiftningen. Lättnader bör kunna ske i fråga om krav på yrkeskunskaper&lt;br&gt;vid förvärv av lantbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.4 Skogsstyrelsen: Skogsvårdsstyrelserna har bl. a. en från utredningen&lt;br&gt;avvikande uppfattning om lagens syfte och lagens effekter när det gäller att&lt;br&gt;främja skogsbrukets rationalisering. Enligt styrelserna är det möjligt i&lt;br&gt;många fall att uppnå effektivitetsvinster genom storleksrationalisering och&lt;br&gt;arronderingsförbättring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller storleksrationaliseringen i jordbruket drar utredaren slut-&lt;br&gt;satsen utifrån en internationell jämförelse att det inte finns något som helst&lt;br&gt;samband mellan storlekstillväxt och produktivitetstillväxt. Skogsstyrelsen&lt;br&gt;anser att det inte går att dra några slutsatser alls av denna jämförelse.&lt;br&gt;Skälet till detta är att storlekstillväxt och produktivitetstillväxt har belysts&lt;br&gt;för olika tidsperioder. Det förekommer även andra felaktigheter i redovis-&lt;br&gt;ningen. I figur 111:6 finns USA med men inte Norge och i figur III: 7 är det&lt;br&gt;tvärtom. Vidare har storlekstillväxten varit positiv i Italien, inte negativ&lt;br&gt;som utredaren har visat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen konstaterar att utredaren i detta avsnitt mer har ifråga-&lt;br&gt;satt JFLs rationaliseringsmål än lagens effekter. Vidare har inte utredning-&lt;br&gt;en alls berört den kraftiga nedtoning av rationaliseringsaspekten, främst i&lt;br&gt;fråga om jordbruksmark, som skedde vid den senaste översynen av lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller JFLs mål att främja skogsbrukets rationalisering kan&lt;br&gt;noteras att utredningen synes ifrågasätta både lagens syfte och dess effek-&lt;br&gt;ter. Skogsstyrelsen delar inte utredningens uppfattning, utan menar att det&lt;br&gt;även framgent är viktigt för Sveriges konkurrenskraft när det gäller skogs-&lt;br&gt;produkter att hålla kostnaderna i skogsbruket nere, bl.a. genom rationali-&lt;br&gt;sering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen har med hänvisning till skogspolitikens mål, i många&lt;br&gt;olika sammanhang framfört uppfattningen att det är angeläget att små&lt;br&gt;brukningsenheter som inte kan drivas rationellt blir föremål för storleksra-&lt;br&gt;tionalisering. Det är också angeläget att snabba upp omarronderingarna.&lt;br&gt;Skogsstyrelsen ansåg därför att det fanns skäl att tillstyrka huvuddelen av&lt;br&gt;strukturutredningens (SOU 1983:71) ganska radikala förslag. Styrelsen&lt;br&gt;var också ganska kritisk mot nedtoningen av rationaliseringsaspekten vid&lt;br&gt;den senaste översynen av jordförvärvslagen. I sitt yttrande pekade skogs-&lt;br&gt;styrelsen bl. a. på att det fortfarande finns behov av storleksrationalisering&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och arronderingsförbättring som i första hand syftar till att åstadkomma Prop. 1990/91:155&lt;br&gt;behandlingsenheter som medger rationell brukning. Skogsstyrelsen pekade Bilaga 2&lt;br&gt;också på vad föreslagna ändringar skulle innebära för den aktiva rationali-&lt;br&gt;seringsverksamhet som bedrivs av lantbruksnämnderna och lantmäteriet,&lt;br&gt;bl.a. att möjligheterna för lantbruksnämnderna att bygga upp markre-&lt;br&gt;server för att underlätta omarronderingar skulle komma att begränsas.&lt;br&gt;Utvecklingen under den senaste tiden har visat att detta påpekande var&lt;br&gt;befogat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningen är vinsterna av omarrondering utomordentligt blyg-&lt;br&gt;samma i ett nationellt perspektiv. 1 samma avsnitt sägs det att dålig&lt;br&gt;arrondering kan antas innebära en tvåprocentig stegring av de totala&lt;br&gt;avverkningskostnaderna i landet och det antyds att detta är närmast för-&lt;br&gt;sumbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen konstaterar att 2% på avverkningskostnaderna motsva-&lt;br&gt;rar ca 140 milj. kr. i nuläget. Till denna siffra skall läggas de vinster som&lt;br&gt;kan göras genom rationellare skogsvårdsåtgärder, minskad administrativ&lt;br&gt;hantering osv.. Redan en kostnadsminskning på 140 milj. kr. per år moti-&lt;br&gt;verar omarrondering av den dåligt arronderade skogsmarken, som enligt&lt;br&gt;utredningen uppgår till ca 20% av den privata skogsmarken. Vid t. ex. 5 %&lt;br&gt;räntekrav ligger lönsamhetsgränsen vid 1 273 kr./ha medan kostnaden för&lt;br&gt;omarrondering för närvarande uppgår till i genomsnitt 1 000 kr./ha. Om&lt;br&gt;förutom vinsten på avverkningssidan även övriga vinster tas med i kalky-&lt;br&gt;len, är det knappast någon tvekan om att omarrondering generellt sett är&lt;br&gt;en lönsam åtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen delar utredningens uppfattning att det finns stordriftsför-&lt;br&gt;delar vid skogsproduktion. Utredningen underskattar dock stordriftsför-&lt;br&gt;delarna vid skogsvård. Enligt skogsvårdsstyrelsernas erfarenheter inverkar&lt;br&gt;behandlingsenhetens storlek starkt på hektarkostnaden vid markbered-&lt;br&gt;ning. Vidare har utredningen överdrivit smådriftsfördelarna av att bedriva&lt;br&gt;ett ståndortsanpassat skogsbruk. Ett ståndortsanpassat skogsbruk kan&lt;br&gt;självfallet bedrivas även inom storskogsbruket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är naturligt och kan också visas rent statistiskt att det finns ett&lt;br&gt;samband mellan fastighetsstorlek och beståndsstorlek. Skogsbruk med&lt;br&gt;små bestånd leder till högre kostnader och inoptimalförluster. Det är&lt;br&gt;riktigt att, som utredningen antyder, en del av stordriftsfördelarna ändå&lt;br&gt;kan uppnås genom samverkan. Kostnaderna för samverkan är dock bety-&lt;br&gt;dande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den jämförelse av genomsnittlig hyggesstorlek för olika ägarkategorier&lt;br&gt;som utredningen gör i tabell IV: 8 ger inte en rättvisande bild. Om jämfö-&lt;br&gt;relsen görs landsdel för landsdel blir skillnaden i hyggesstorlek mellan&lt;br&gt;olika ägarkategorier betydligt mindre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.6 Arbetsmarknadsstyrelsen: Ett huvudsyfte med lagen är att främja bil-&lt;br&gt;dandet av större och bättre arronderade fastigheter samt att befrämja&lt;br&gt;rationaliseringen av jord- och skogsbruket. Utredaren konstaterar att lagen&lt;br&gt;har bidragit till en snabb storlekstillväxt i jordbruket men inte en snabbare&lt;br&gt;effektivisering i betydelsen produktionskostnader per enhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Livsmedelspolitiska arbetsgruppen har föreslagit en avreglering av jord-&lt;br&gt;bruket, som väntas medföra en betydande minskning av den spannmåls-&lt;br&gt;odlade arealen. Mot den bakgrunden finner AMS att bestämmelserna som&lt;br&gt;främjar jordbruksegendomarnas storleks- och produktivitetstillväxt bör&lt;br&gt;utgå ur lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.8 Statens lantmäteriverk: Utredaren anser att med alla bedömnings-&lt;br&gt;grunder måste sägas att storleksrationaliseringen varit framgångsrik ge-&lt;br&gt;nom att medelarealen skog och åker har ökat under den studerade tidsperi-&lt;br&gt;oden (från 18 ha åker och 36 ha skog till 28 ha åker och 40 ha skog enligt&lt;br&gt;figur III: 5). Sedan övergår utredaren till att göra internationella jämförel-&lt;br&gt;ser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Storleksrationaliseringen vad gäller åkermark har främst att göra med&lt;br&gt;att brukningen i ökad omfattning sker i form av sidoarrenden, något som&lt;br&gt;inte omfattas av JFL. Ser man i stället till medelarealen för taxeringsenhe-&lt;br&gt;terna har ökningen varit måttligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är således viktigt att hålla isär tillskottsarrende och tillskottsförvärv.&lt;br&gt;Enligt jordbruksstatistiken ökade exempelvis mellan åren 1983 och 1984&lt;br&gt;ca 6000 lantbruksföretag utav totalt 115000 sitt arealunderlag genom&lt;br&gt;tillskottsarrende. Drygt 3 600 företag erhöll budgetåret 1984/85 större&lt;br&gt;areal genom tillskottsförvärv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den internationella jämförelsen tar utredaren till intäkt för att det inte&lt;br&gt;finns några som helst samband mellan storlekstillväxten och produktivi-&lt;br&gt;tetstillväxten i de jämförda länderna. Spridningen mellan länderna skulle&lt;br&gt;till huvuddelen förklaras med den allmänna utvecklingen av levnadsstan-&lt;br&gt;darden i länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Analysen är förenklad till om det finns en jordförvärvslag eller inte i de&lt;br&gt;jämförda länderna. Men även om man bortser från andra viktiga faktorer,&lt;br&gt;som utvecklingen av levnadsstandarden och det totala innehållet i jord-&lt;br&gt;brukspolitiken i de jämförda länderna, kan man inte bortse från att Eng-&lt;br&gt;land och Italien synes ligga i en grupp för sig om man konstruerar en figur&lt;br&gt;med produktivitetstillväxt på den ena axeln och storlekstillväxt på den&lt;br&gt;andra. England och Italien, som inte har någon jordförvärvslagstiftning,&lt;br&gt;har således en lägre storlekstillväxt än övriga länder. England, som har&lt;br&gt;jordbruksförhållanden jämförbara med övriga länder i Nordeuropa, har&lt;br&gt;dessutom en lägre produktivitetstillväxt än de övriga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om man begränsar analysen till de svenska förhållandena har både en&lt;br&gt;yttre och en inre rationalisering skett under hela efterkrigsperioden. Detta&lt;br&gt;kan mätas i en storlekstillväxt och en produktivitetsökning i jordbruket,&lt;br&gt;vilket figurerna redovisar. Historiskt sett har den yttre rationaliseringen&lt;br&gt;varit nödvändig för att få en anpassning av brukningsenheterna efter de&lt;br&gt;ändrade anspråk på brukningsenheternas storlek, som den jordbrukstek-&lt;br&gt;niska utvecklingen medfört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som utredaren anför till stöd för tesen att storleksrationaliseringen&lt;br&gt;inte har bidragit till att öka effektiviteten är inte tillräckligt för att övertyga&lt;br&gt;om tesens riktighet. En betydande storleksrationalisering har skett genom&lt;br&gt;sidoarrenden till jordbruksföretag. Det är otvetydigt så att de etablerade&lt;br&gt;jordbrukarna har visat starkt intresse för tillskottsmark i den period som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har undersökts. Detta är ett bevis för att det för företagaren finns företags-&lt;br&gt;ekonomiska vinster med att köpa eller arrendera tillskottsmark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LMV anser att en fortsatt allmän satsning från statens sida på storleksra-&lt;br&gt;tionalisering av jordbruksföretagen sannolikt inte är eftersträvansvärd i&lt;br&gt;nuvarande jordbrukspolitiska situation. Däremot finns det fortfarande&lt;br&gt;behov av riktade strukturförbättringar, främst i ägosplittrade områden i&lt;br&gt;Kopparbergs län, Värmlands län, Skaraborgs län m. fl. och i anslutning till&lt;br&gt;vägar och järnvägar. Rationaliseringsbestämmelsen i JFL tillsammans&lt;br&gt;med jordfonden är vidare ett av medlen för samhället att genomföra&lt;br&gt;markbyten och skadeförebyggande åtgärder vid vägdragning och stängning&lt;br&gt;av järnvägskorsningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I utredningen finns ett diagram (s. 37) enligt vilket avverkningsintensite-&lt;br&gt;ten ökar med antalet skiften per fastighet. Diagrammet bygger på en&lt;br&gt;vidarebearbetning av virkesförsörjningsutredningens statistiska material&lt;br&gt;gjord av strukturutredningen (tabell 1, bilaga 2 i strukturutredningens&lt;br&gt;betänkande). Eftersom skiftesantalet inte finns registrerat i något offentligt&lt;br&gt;register bygger undersökningen på 2 233 svar från utlottade skogsägare.&lt;br&gt;Virkesförsörjningsutredningen har därför anmärkt att om materialet delas&lt;br&gt;upp ytterligare kan man inte dra några statistiskt säkra slutsatser om&lt;br&gt;skillnaderna i t. ex. avverkningsintensitet (SOU 1981:81 s. 257). Viss&lt;br&gt;försiktighet måste alltså iakttas när det gäller att utnyttja resultaten från&lt;br&gt;stickprovsundersökningen. Enligt LMVs mening kan bearbetningen inte&lt;br&gt;läggas till grund för några som helst säkra slutsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Virkesförsörjningsutredningen har dock med vissa reservationer konsta-&lt;br&gt;terat följande skillnader mellan olika grupper. De kombinerade jord- och&lt;br&gt;skogsbrukarna har markerat högre avverkningsintensitet än de rena skogs-&lt;br&gt;ägarna. Vidare pekar virkesförsörjningsutredningens undersökning på att&lt;br&gt;avverkningsintensiteten är högre om det bara är en ägare till fastigheten än&lt;br&gt;om fastigheten ägs av flera personer. De yngre skogsägarna tycks vara mera&lt;br&gt;aktiva än de äldre skogsägarna i avverkningshänseende. Skogsägare med&lt;br&gt;skogsbruksplan har genomsnittligt högre avverkningsbenägenhet än de&lt;br&gt;som saknar skogsbruksplan. Några säkra slutsatser om skillnader i avverk-&lt;br&gt;ningsbenägenhet mellan grupperna utbor och åbor kan inte dras. Samman-&lt;br&gt;fattningsvis ger undersökningen otvetydigt intrycket att avverkningsbenä-&lt;br&gt;genheten är lägre hos många av dem som endast indirekt eller inte alls har&lt;br&gt;en anknytning till skog och skogsmark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undersökningar av de enskilda skogsägarnas avverkningsintensitet har&lt;br&gt;också gjorts av Lars Lönnstedt. Resultatet av en intervjuundersökning&lt;br&gt;bekräftar att olikheter existerar vad avverkningsintensiteten beträffar mel-&lt;br&gt;lan olika företagsgrupper och mellan olika delar av Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Enmansägda medelstora och stora lantgårdar uppvisar sålunda för&lt;br&gt;den undersökta tidsperioden den högsta avverkningsintensiteten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Avverkningsintensiteten, framför allt på lantgårdar, tenderar att på-&lt;br&gt;tagligt minska vid flerägande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Bland lantbruksföretagen utmärker sig de små lantgårdarna för en låg&lt;br&gt;avverkningsintensitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Lantbrukare som även arbetar utanför gården har en något lägre&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avverkningsintensitet än lantbrukare som huvudsakligen arbetar på sin&lt;br&gt;gård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Skogsgårdar har generellt sett en något lägre avverkningsintensitet än&lt;br&gt;lantgårdar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Bland skogsgårdarna är det framför allt äldre ägare som utmärks för&lt;br&gt;en påtagligt låg avverkningsintensitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Materialet tyder inte på att utborna avverkar markant mindre än&lt;br&gt;övriga markägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resultatet ger enligt LMVs mening närmast anledning till bedömningen&lt;br&gt;att om man vill främja avverkningarna är det ändamålsenligt att med hjälp&lt;br&gt;av t. ex. JFL påverka ägo- och ägarstrukturen i det privata skogsbruket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strukturutredningen har vidare redovisat en undersökning av åtgärdsbe-&lt;br&gt;hovets eventuella samband med fastighetsstrukturen (s. 136). Jämförelsen&lt;br&gt;visar entydigt for såväl Kopparbergs län som Värmlands län att sämre&lt;br&gt;arronderad skog har större andel kalmark och röjningsskog med stort&lt;br&gt;åtgärdsbehov än bättre arronderad skog. Det konstateras vidare att ande-&lt;br&gt;len kalmark och röjningsskog tillsammans är ungefär densamma i skog&lt;br&gt;med bättre arrondering som i skog med sämre arrondering. Detta innebär&lt;br&gt;att slutavverkningarna utförs i ungefär lika stor omfattning inom sämre&lt;br&gt;arronderade områden som inom bättre arronderade. Däremot är skogsvår-&lt;br&gt;den tydligen mer eftersatt vid sämre arrondering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LMV anser för egen del att vid bedömning av betydelsen av strukturra-&lt;br&gt;tionalisering från allmän och enskild synpunkt är det väsentligt att också&lt;br&gt;granska benägenheten att vidta aktiva skogsvårdsåtgärder som verkar för&lt;br&gt;ett uthålligt skogsbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regionalt är vidare arronderingsproblemen av mycket stor betydelse. 1&lt;br&gt;bl. a. Kopparbergs län och Skaraborgs län finns länsprogram för omarron-&lt;br&gt;deringsverksamheten. I Kopparbergs län bedöms behovet av omarronde-&lt;br&gt;ring beröra ca 750000 ha och i Skaraborgs län ca 85000 ha. Härutöver&lt;br&gt;finns ett bedömt omarronderingsbehov omfattande ca 350000 ha i Värm-&lt;br&gt;lands län. Den av lantmäteriet i samarbete med bl. a. lantbruksnämnderna&lt;br&gt;bedrivna omarronderingsverksamheten har avsevärd omfattning i Kop-&lt;br&gt;parbergs län medan verksamhet i betydligt mindre omfattning bedrivs i de&lt;br&gt;övriga nämnda länen och i begränsad utsträckning på ytterligare några&lt;br&gt;håll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Båtnaden, dvs. nyttan av arronderingsförbättringar för markägarna, har&lt;br&gt;utretts och befunnits vara mycket stor i de mest ägosplittrade områdena.&lt;br&gt;Även i mindre ägosplittrade områden är effekten stor. Härtill kommer&lt;br&gt;samhällsekonomiska vinster genom effektivare tillämpning av skogsvårds-&lt;br&gt;lagen m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;JFL har stor betydelse för omarronderingsverksamheten genom att bety-&lt;br&gt;dande markreserver ofta är en nödvändig förutsättning för en omarronde-&lt;br&gt;ring. Dessutom har JFL betydelse för den successiva rationaliseringen i&lt;br&gt;skogsmark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I specialundersökningen om stordriftsfördelar konstateras att det all-&lt;br&gt;mänt sett finns stordriftsfördelar vid skogsproduktion. Detta gäller fram-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för allt vid avverkning med mekaniserade system, främst vid gallring. Vid&lt;br&gt;självverksamhet anses motsvarande fördelar vara ringa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I specialundersökningen ställs två teknikalternativ mot varandra — dels&lt;br&gt;teknik som anses tillämplig enbart för storskogsbrukets förhållanden och&lt;br&gt;dels en småskalig teknik som anses mest lämplig för självverksamma&lt;br&gt;skogsägare. Den teknik som specialundersökningens författare anser vara&lt;br&gt;lämplig enbart för storskogsbrukets förhållanden är den mekaniserade&lt;br&gt;avverkningsteknik som beskrivs på s. 72 punkt d (skördare och skötare).&lt;br&gt;Denna teknik är dock allmänt tillämpad även inom privatskogsbruket dels&lt;br&gt;genom skogsägareföreningarnas avverkningsorganisation för de anslutna&lt;br&gt;skogsägarna och dels genom fristående skogsentreprenörer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De mindre skogsägarna har alltså möjlighet att köpa avverkningstjänster&lt;br&gt;med rationella metoder för enskilda avverkningsuppdrag oavsett om de är&lt;br&gt;till någon del självverksamma eller ej. De har härigenom möjlighet att i&lt;br&gt;stället ägna sig åt de delar av skogsbruket som ger dem en bättre ersättning&lt;br&gt;för deras arbete, t. ex. skogsvården. De beprövade systemen för mekanise-&lt;br&gt;rad avverkning medför nämligen väsentligt lägre avverkningskostnader&lt;br&gt;per m&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;sk vilket även framgår av figuren IV: 12 s. 74. Det rör sig enligt&lt;br&gt;figuren om kostnadsskillnader i storleksordningen 25 — 40 kr. per m&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;sk&lt;br&gt;beroende av åtgärdsområdets storlek mellan maskinell slutavverkning och&lt;br&gt;motormanuell avverkning med uttransport med jordbrukstraktor utrustad&lt;br&gt;med enkel skogsutrustning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid mycket små avverkningskvantiteter innebär dock de mekaniserade&lt;br&gt;avverkningssystemen så höga fasta kostnader utslaget per m&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;sk avverkad&lt;br&gt;kvantitet att de inte blir konkurrenskraftiga på objekt i storleksordningen&lt;br&gt;100 — 200 m&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;sk. Det är dock endast i det mest ägosplittrade skogsbruket&lt;br&gt;som så små avverkningsobjekt behöver förekomma. Konsekvenserna blir&lt;br&gt;att de mest rationella avverkningsmetoderna — även trots att de tekniskt&lt;br&gt;är tillämpliga på även små objekt — inte tillämpas av kostnadsskäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fördelarna med större åtgärdsenheter inom skogsbruket gäller inte bara&lt;br&gt;för avverkningar utan även för skogsvård, virkesvärde, administration och&lt;br&gt;planering samt på lång sikt även skogsproduktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den helt självverksamme skogsägaren är båtnaden av större åtgärds-&lt;br&gt;enheter mindre. På sikt kan det dock anses tveksamt om de självverksam-&lt;br&gt;ma skogsägarna vill utföra det tunga manuella avverkningsarbetet till en&lt;br&gt;ersättning som jämförd med avverkning med mekaniserade avverknings-&lt;br&gt;system är väsentligt lägre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På senare år har på skogsmaskinmarknaden kommit fram maskiner för&lt;br&gt;avverkning och transport som är mer anpassade för självverksamhet. Även&lt;br&gt;dessa maskiner måste dock i en kalkyl belastas med kapitalkostnader&lt;br&gt;m.m. vilket — om investeringen skall vara ekonomiskt motiverad —&lt;br&gt;kräver bättre planering av verksamheten. I kostnadseffektivitet kan denna&lt;br&gt;typ av maskiner inte mäta sig med de etablerade maskinella avverknings-&lt;br&gt;metoderna. De får i stället ses som en möjlighet för den självverksamme&lt;br&gt;skogsägaren att underlätta det tunga avverkningsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I undersökningen om stordriftsfördelar refereras bl. a. till LMVs rapport&lt;br&gt;1984:3, vilken avser båtnadsberäkning vid fastighetsreglering i skogsmark&lt;br&gt;för omarronderingsprojekt. Vidare behandlas resultat från Gustafssons&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;undersökning år 1986 som behandlar det enskilda företaget. Dessa under-&lt;br&gt;sökningar kompletterar varann och har något olika utgångspunkter och&lt;br&gt;förutsättningar. De står därför inte heller i något motsatsförhållande till&lt;br&gt;varandra. Slutsatsen av beräkningarna blir for de enskilda skogsbrukarna i&lt;br&gt;regleringsområdet att de positiva effekterna av en omreglering är stora i&lt;br&gt;svårt uppsplittrade områden. Vad gäller generella slutsatser om arronde-&lt;br&gt;ringens inverkan på det ekonomiska resultatet i skogsbruket kan sägas att&lt;br&gt;osäkerheten främst gäller sifferbeloppens storlek i detalj och inte de all-&lt;br&gt;männa tendenserna eller lönsamheten av en mer genomgripande fastig-&lt;br&gt;hetsreglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gustafssons undersökning tar vidare inte hänsyn till vissa strukturfakto-&lt;br&gt;rer som t. ex. topografiska förhållanden, formen på åtgärdsenheterna och&lt;br&gt;skiftesformens inverkan på det ekonomiska resultatet. I praktiken leder&lt;br&gt;dålig form till att skiftena måste delas upp i mindre åtgärdsområden eller&lt;br&gt;åtgärdsenheter varvid kostnadsökningen i allmänhet blir betydande. Med&lt;br&gt;säkerhet ökar kostnaden mycket starkt om skiftena är mindre än 50 på&lt;br&gt;bredden. Redan vid en skiftesbredd på 100 m är kostnadsökningen stor.&lt;br&gt;Här föreligger dock ett behov av uppföljande forskning till KTHs medde-&lt;br&gt;lande 4:17 år 1972.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I slutsatserna i undersökningen om stordriftsfördelar s. 81 sägs att&lt;br&gt;genom att behandla närliggande bestånd samtidigt kan man ändå få ut en&lt;br&gt;del stordriftsfördelar. Beräkningar utförda i en utredningsgrupp i Koppar-&lt;br&gt;bergs län tyder dock på att de kapitaliserade merkostnaderna för samtliga&lt;br&gt;samverkansåtgärder för att bedriva ett fullständigt skogsbruk inom starkt&lt;br&gt;ägosplittrade områden överstiger kostnaderna för en genomgripande om-&lt;br&gt;reglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nackdelarna av stark ägosplittring kan till viss del motverkas genom&lt;br&gt;samverkan på det sättet att flera markägare inom en trakt avverkar vid&lt;br&gt;samma tillfälle. Är strukturen på skogsskiftena alltför splittrad blir dock en&lt;br&gt;sådan samverkan svår och dyrbar att genomföra. Problemen kan då över-&lt;br&gt;vinnas endast genom en genomgripande omarrondering av skogsmarken&lt;br&gt;som medför större ägoskiften och möjligheter till större avverkningsenhe-&lt;br&gt;ter och åtgärdsenheter per skogsägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omarronderingar har erfarenhetsmässigt visat sig vara lättare att ge-&lt;br&gt;nomföra om en rationaliseringsreserv av statligt ägd skogsmark har kunnat&lt;br&gt;byggas upp vilken sedan har kunnat användas vid genomförandet av&lt;br&gt;omarronderingen. LMV anser därför, som redan berörts, att det även i&lt;br&gt;fortsättningen finns behov av bestämmelser i JFL som gör det möjligt att&lt;br&gt;bygga upp en markreserv för omarrondering i ägosplittrade områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rationaliseringsbestämmelsen bör i huvudsak behållas i lagen, eventu-&lt;br&gt;ellt med vissa begränsningar när det gäller tillämpningsområdet. För ett&lt;br&gt;behållande av bestämmelsen talar de arronderingsmotiv som LMV har&lt;br&gt;berört samt även de regionalpolitiska motiven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.9 Statens industriverk har tagit del av virkesförsörjningsutredningens&lt;br&gt;material, som det redovisas i föreliggande rapport, och härvid noterat att&lt;br&gt;man inte har funnit några ekonomiska fördelar med stordrift vid avverk-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning av skog. Detta talar for en satsning på utveckling av småskaligt&lt;br&gt;skogsbruk, vilket kunde vara till stor fördel för glesbygden och utveckling-&lt;br&gt;en av kombinationsföretag där. Det är dessutom intressant att utredningen&lt;br&gt;föreslår att lantbruksnämnderna bör intensifiera sitt arbete med jordfon-&lt;br&gt;den och köp och försäljning av fastigheter. SIND instämmer i detta och&lt;br&gt;har på senare tid noterat att aktiviteter i denna riktning pågår samt att&lt;br&gt;projekt som syftar till ökad fastighetsomsättning har inletts i ett par län i&lt;br&gt;Norrland bl. a.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.10 Domänverket: Även om utredningens iakttagelse skulle vara riktig att&lt;br&gt;storleksrationaliseringen inte resulterat i minskad produktionskostnad per&lt;br&gt;enhet, har likväl förutsättningar skapats för en sådan utveckling. En utebli-&lt;br&gt;ven storleksrationalisering skulle sannolikt ha medfört ännu högre produk-&lt;br&gt;tionskostnad per enhet samt minskade möjligheter till arbetsrationalise-&lt;br&gt;ring och arbetsmiljöinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom jord- och skogsbruket kommer det liksom i dag att finnas både&lt;br&gt;stora och små företag med olika ägarkategorier. Alla kommer att ställas&lt;br&gt;inför krav på ökad effektivitet inom allt snävare av samhällshänsyn be-&lt;br&gt;stämda ramar. Lagar som reglerar markutnyttjandet blir viktigare än lagar&lt;br&gt;som reglerar ägandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domänverket delar därför utredningens uppfattning att en avreglering&lt;br&gt;bör ske inom jordförvärvslagstiftningens område---bestämmelserna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om rationalisering — — — omprövas. Alla företag måste emellertid ha&lt;br&gt;möjlighet att förbättra struktur och arrondering på markinnehaven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.14 Näringsfrihetsombudsmannen delar utredningens uppfattning att en&lt;br&gt;rationalisering inom jordbrukssektorn bäst sköts av marknadskrafterna.&lt;br&gt;Att så sker är särskilt viktigt om den föreslagna avregleringen av sektorn i&lt;br&gt;övrigt skall genomföras, eftersom producenten då måste få möjlighet att&lt;br&gt;följa marknadens signaler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande skogsmark visar utredningen att de vinster som erhålls&lt;br&gt;genom att understödja en rationalisering med hjälp av jordförvärvslagen&lt;br&gt;är utomordentligt blygsamma. Då lagens effekter i övrigt motverkar en&lt;br&gt;friare fastighetsmarknad delar NO utredningens uppfattning att skogsbru-&lt;br&gt;kets rationalisering ej behöver understödjas med en särskild lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.17 Länsstyrelsen i Södermanlands län: I utredningen dras slutsatsen att&lt;br&gt;lagen främjat en snabb storlekstillväxt i jordbruket, men inte en snabbare&lt;br&gt;effekti visering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har skett en snabb ökning av medelarealen på jordbruksfastigheter.&lt;br&gt;Enligt lantbruksnämnden är detta nödvändigt bl.a. för att möta den tek-&lt;br&gt;niska utvecklingen. Genom att den tekniska utvecklingen har kunnat&lt;br&gt;utnyttjas har också en större effektivitet kunnat nås, vilket motsäger utred-&lt;br&gt;ningens slutsats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Här instämmer länsstyrelsen i lantbruksnämndens bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör dock framhållas att rationaliseringen och den tekniska utveck-&lt;br&gt;lingen har medfört stora negativa effekter på natur- och kulturmiljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.19 Länsstyrelsen i Jönköpings län är medveten om de konflikter som&lt;br&gt;kan uppstå mellan lantbrukets rationalisering och landsbygdens utveckling&lt;br&gt;i bemärkelsen ökat boende och bibehållande av mindre fastigheter som&lt;br&gt;egna enheter. Strukturrationalisering bör nu användas ytterst restriktivt.&lt;br&gt;Det kan dock fortfarande finnas fastigheter där en strukturrationalisering&lt;br&gt;kan behövas och skall då självfallet vara möjlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen delar inte utredningens slutsats att rationaliseringsbe-&lt;br&gt;stämmelsen helt kan utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen bedömer att marknadskrafterna inte kommer att medver-&lt;br&gt;ka till en förbättring av den skogliga arronderingen i områden med stark&lt;br&gt;ägosplittring och inte heller att de på något sätt kommer att underlätta för&lt;br&gt;familjelantbruken att utvecklas och leva kvar, vilket länsstyrelsen anser&lt;br&gt;vara angeläget med hänsyn till miljö- och näringsliv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen anser således till skillnad från utredningen att det finns ett&lt;br&gt;allmänt intresse av att på något sätt kunna ingripa i vissa lägen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.21 Länsstyrelsen i Gotlands län: Genom utnyttjande av jordförvärvs-&lt;br&gt;lagen i kombination med jordfonden har betydande arronderingsförbätt-&lt;br&gt;ringar kunnat genomföras såväl inom jordbruket som skogsmarken. Ratio-&lt;br&gt;naliseringseffekterna har varit betydande med positiv nationalekonomisk&lt;br&gt;betydelse. Dessutom får man inte förbise de miljömässiga fördelarna t. ex.&lt;br&gt;genom minskade körtider, kanteflfekter osv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.22 Länsstyrelsen i Kristianstads län anser att det i Sverige skall finnas&lt;br&gt;ett livskraftigt jordbruk av viss omfattning, som skötes yrkesmässigt och&lt;br&gt;med tillfredsställande ekonomiskt resultat. En av grundförutsättningarna&lt;br&gt;för detta är att brukningsenheterna har godtagbar storlek samt en god&lt;br&gt;arrondering och ägosammansättning. Med den målsättningen är det nöd-&lt;br&gt;vändigt att till viss del kunna styra marktransaktionerna. Instrumentet för&lt;br&gt;detta är JFL. Genom åren har åtskilliga förbättringar av fastighetsstruktu-&lt;br&gt;ren skett med JFLs hjälp. Inom många områden är dock behovet av&lt;br&gt;förbättrad fastighetsindelning fortfarande stort. Från strukturrationalise-&lt;br&gt;ringssynpunkt finns även i fortsättningen ett behov av JFL.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Rapporten&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Storleksrationaliseringen har varit huvudinslaget i&lt;br&gt;tillämpningen av JFL.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;En korrekt beskrivning är att arronderingsförbätt-&lt;br&gt;ring i kombination med storleksrationalisering är&lt;br&gt;huvudinslaget. Efter ändring den 1 juli 1987 har det&lt;br&gt;också funnits ett regionalpolitiskt syfte. Detta bör&lt;br&gt;förstärkas.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Rapporten&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Det finns inget samband mellan storleks- och pro-&lt;br&gt;duktivitetstillväxt.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Påståendet strider mot hittills vedertagna begrepp.&lt;br&gt;Inte minst den tekniska utvecklingen ställer krav på&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;större arealer. Medelarealen inom jordbruket är P&lt;sup&gt;ro&lt;/sup&gt;P- 1990/91.155&lt;br&gt;fortfarande låg och för det helt övervägande antalet Bilaga 2&lt;br&gt;praktiker torde sambandet storleks- och lönsam-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hetstillväxt stå helt klart för den enskilde brukaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den stora efterfrågan på tillskottsmark och intres-&lt;br&gt;senternas beredvillighet att betala höga köpeskil-&lt;br&gt;lingar eller arrendeavgifter härför tyder på detta.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Rapporten&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;JFL har bidragit till att göra de svenska jordbruken&lt;br&gt;mycket stora men den har inte bidragit till att öka&lt;br&gt;effektiviteten.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Medelarealen åker per företag ligger under 30 ha.&lt;br&gt;Detta ger ingen grund för att beskriva de svenska&lt;br&gt;jordbruken som mycket stora. Däremot har jord-&lt;br&gt;bruken blivit såväl större som effektivare. JFL har&lt;br&gt;bidragit till detta vilket också var syftet. Tankegång-&lt;br&gt;arna i JFL har stort samband med bestämmelserna i&lt;br&gt;fastighetsbildningslagen. Vid sådana från allmän&lt;br&gt;synpunkt önskvärda åtgärder som att mildra verk-&lt;br&gt;ningarna av exempelvis nya vägdragningar och&lt;br&gt;stängning av järnvägsövergångar är dessa båda lagar&lt;br&gt;av stor betydelse.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;En god arrondering och tillräcklig storlek är i många avseenden viktigt&lt;br&gt;på lång sikt. Möjligheten att tillämpa JFL för att främja rationalitet i dessa&lt;br&gt;avseenden bör bibehållas. Däremot kan rationaliseringsaspekten tonas&lt;br&gt;ned när det gäller att nybilda fler utvecklade företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.23 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Enligt länsstyrelsens bedömning, vil-&lt;br&gt;ken styrks av de erfarenheter som lantbruksnämnden i länet har redovisat,&lt;br&gt;finns det ett fortsatt behov av att vidmakthålla de familjejordbruk som&lt;br&gt;finns och av att förbättra arronderingen. En fortsatt storlekstillväxt be-&lt;br&gt;döms angelägen inom länets slättbygder. Lagens avvägning av hur dessa&lt;br&gt;behov skall beaktas vid förvärvsprövningen synes i stort lämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.24 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Se under 1.24.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.25 Länsstyrelsen i Örebro län anser i likhet med utredaren att det&lt;br&gt;numera inte finns tillräckligt starkt behov att fortsätta arbetet med jord-&lt;br&gt;brukets rationalisering. Däremot kvarstår enligt länsstyrelsens mening ett&lt;br&gt;behov att i vissa områden göra koncentrerade insatser för rationalisering&lt;br&gt;av skogsmarken. Att få till stånd sådan verksamhet, utan att det allmänna&lt;br&gt;ges annan möjlighet att bygga upp en markreserv än genom förvärv på&lt;br&gt;öppna marknaden, bedöms som orealistiskt. Det är fortfarande av allmänt&lt;br&gt;intresse att JFL i rationaliseringssyfte kan tillämpas inom sådana områ-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med införande av 1987 års ändringar föreslogs att länspro-&lt;br&gt;gram för strukturrationalisering skulle upprättas av lantbruksnämnden i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nära samarbete med länsstyrelsen och kommunerna. Av länsprogrammet&lt;br&gt;skulle framgå inom vilka områden det enligt JFL 4§ 1. är av allmänt&lt;br&gt;intresse att egendomen tas i anspråk för jordbrukets eller skogsbrukets&lt;br&gt;rationalisering. Programmet skulle fastställas av länsstyrelsen. Länsstyrel-&lt;br&gt;sens idé är, att länsstyrelsen enligt ett sådant fastställt länsprogram skulle&lt;br&gt;kunna ges befogenhet forordna att förvärvstillstånd krävs inom i länspro-&lt;br&gt;grammet angivna områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom övriga områden bör förvärvstillstånd kunna undvaras. Jordbruket&lt;br&gt;och skogsbruket är inte betjänta av prövning enligt en uddlös rationalise-&lt;br&gt;ringsbestämmelse. Sådan prövning skulle troligen uppfattas som onödig&lt;br&gt;byråkrati.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att tillgängliga personella och ekonomiska resurser koncentreras&lt;br&gt;till de mest angelägna områdena i resp, län bör rationaliseringsverksamhe-&lt;br&gt;ten kunna effektiviseras avsevärt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen föreslår att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— JFL ändras på sådant sätt att förvärvstillstånd för fysiska personer&lt;br&gt;behövs endast inom sådant område, som omfattas av länsstyrelsens för-&lt;br&gt;ordnande enligt fastställt länsprogram,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— bestämmelserna i 4§ 2, 3 och 4 upphävs,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— 6 och 7 §§ upphävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.28 länsstyrelsen i Jämtlands län: Utredarens förslag är ägnat att medfö-&lt;br&gt;ra negativa förändringar, då det gäller ägandet av jord och skog. Både&lt;br&gt;etablerade yrkesutövare, som har behov av tillskottsmark och seriösa&lt;br&gt;nytillträdande företagare kommer att missgynnas. 1 konkurrensen om jord&lt;br&gt;och skog kommer köpstarka intressenter som har helt andra motiv än att&lt;br&gt;satsa på jord och skogsbruk, att medvetet gynnas. Likaså kan man förutse&lt;br&gt;en ökning av det s. k. utboägandet — något som står i direkt motsättning&lt;br&gt;till de samhälleliga målen att söka trygga befolkningsunderlaget i glesbyg-&lt;br&gt;derna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— — — Länsstyrelsen anser också att myndigheternas möjligheter att&lt;br&gt;påkalla markbyte med olika institutionella ägare borde stärkas. Sådana&lt;br&gt;skärpningar står givetvis inte i motsättning till att man i okontroversiella&lt;br&gt;förvärvsärenden har en snabb och enkel handläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.29 Länsstyrelsen i Västerbottens län: — — — tillstyrker förslaget till ny&lt;br&gt;jordförvärvslag enligt alternativ 1 — — —.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.30 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Medelarealen brukad åker per jord-&lt;br&gt;bruksföretag liksom medelantalet kor per besättning har ökat kraftigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De faktorer som utöver jordförvärvslagen framför allt bidragit till dessa&lt;br&gt;stora förändringar är:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— mekaniseringen i både jord- och skogsbruk som lett till mindre ar-&lt;br&gt;betsbehov men samtidigt också ett ökat behov av inkomster dvs. inom&lt;br&gt;jordbruket bl. a. krav på större areal och fler kor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— krav på ökade inkomster i takt med den allmänna standardhöjningen&lt;br&gt;i samhället, vilket också lett till strävan efter större areal och fler kor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— jordbrukspolitiken som under en lång följd av år ställt stora krav på&lt;br&gt;en fortgående rationalisering bl. a. genom reglerna för bidragssystemet, för&lt;br&gt;lantbruksnämndernas jordfondsverksamhet och tillämpningen av jord-&lt;br&gt;förvärvslagen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— samhällsutvecklingen inom andra sektorer, vilken ofta varit ogynn-&lt;br&gt;sam för jordbruket genom ökade kostnader (service, frakter, skatter&lt;br&gt;m. m.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är naturligtvis omöjligt att säkert avgöra hur stor betydelse jord-&lt;br&gt;förvärvslagen haft i detta större sammanhang. Störst betydelse har nog&lt;br&gt;utan tvekan den tekniska och ekonomiska utvecklingen haft. Men direkt&lt;br&gt;och indirekt har jordförvärvslagen givetvis påverkat rationaliseringsför-&lt;br&gt;loppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under många år har just kravet att gynna storleksrationalisering och&lt;br&gt;bättre arrondering varit huvudmotivet för jordförvärvslagen. Ser man till&lt;br&gt;utvecklingen i vårt län kan man nog konstatera att lagen fungerat så som&lt;br&gt;den varit tänkt. Där den inte varit tillämplig, t. ex. vid släktöverlåtelser,&lt;br&gt;arv och testamenten, har den naturligtvis inte kunnat styra utvecklingen.&lt;br&gt;Att fastighetsägare som upphört med aktivt jord/skogsbruk ändå oftast&lt;br&gt;behåller fastigheten kan bero på svårighet att köpa en ny fastighet men&lt;br&gt;också på sådana faktorer som släkgård, intresse att behålla anknytning till&lt;br&gt;hembygd, jakt- och fiskemöjligheter m. m. Det visar bl. a. en inventering&lt;br&gt;som gjorts i Tornedalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Norrbottens län har vi fortfarande brister i jordbruksfastigheterna&lt;br&gt;både avseende storlek och arrondering. Vissa möjligheter att befrämja en&lt;br&gt;bättre struktur bör därför finnas. Detta gäller kanske främst åkermarken&lt;br&gt;men i viss utsträckning också skogen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Norrbottens län finns det fortfarande stora brister i främst arronde-&lt;br&gt;ringen av jordbruksfastigheterna. Många fastigheter består av ett flertal&lt;br&gt;små skiften både inom åkermarken och i skogen. Det finns därför ett&lt;br&gt;fortsatt behov av att befrämja en bättre fastighetsstruktur och då framför&lt;br&gt;allt avseende åkern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen anser därför att nuvarande rationaliseringsbestämmelser&lt;br&gt;bör i stort sett bibehållas. I nu gällande utformning av lagen har ju&lt;br&gt;rationaliseringskraven dämpats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den jämförelse som utredningen gjort med andra länder kan inte tas till&lt;br&gt;intäkt för att slopa rationaliseringsbestämmelserna helt. Dels är förhållan-&lt;br&gt;den och förutsättningar mellan länderna mycket olika, dels har utgångslä-&lt;br&gt;get när det gäller storlekar och ägandeformer varit helt annorlunda i&lt;br&gt;exempelvis Sverige, USA och Storbritannien. De senare länderna har ju&lt;br&gt;från början haft en helt annan fastighetsstruktur än Sverige. I själva verket&lt;br&gt;är det så att tillskottsförvärv av åker och skog nästan alltid visat mycket&lt;br&gt;god ekonomisk marginaleffekt på grund av att redan befintliga investering-&lt;br&gt;ar och arbetskraft kunnat användas effektivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.34 Kooperativa förbundet: Alla bestämmelser i jordförvärvslagen som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;syftar till att underlätta lantbrukets rationaliseringsprocess — — — bör Prop. 1990/91: 155&lt;br&gt;utgå. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.36 Landstingsförbundet: Styrelsen tillstyrker — — — det alternativ som&lt;br&gt;innebär---att rationaliseringsbestämmelserna tas bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.38 Småbrukare i Väst: — — — den ensidiga rationaliseringspolitiken&lt;br&gt;och stordriften varit av ondo. Den har inte ökat effektiviteten utan bara&lt;br&gt;påskyndat avfolkningen på landsbygden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Jordförvärvslagen har som visats utan tvivel bidragit till att göra de&lt;br&gt;svenska jordbruken mycket stora. Men den har inte bidragit till att öka&lt;br&gt;effektiviteten. Vad avser syftet att rationalisera jordbruket kan lagen av-&lt;br&gt;skaffas utan några som helst men för den kort- eller långsiktiga utveckling-&lt;br&gt;en” skriver utredaren. Vi instämmer till fullo i kravet på att ta bort&lt;br&gt;rationaliseringsparagrafen. Alla smågårdar som har en köpare bör få vara&lt;br&gt;kvar i framtiden. Stora gårdar som inte klarar sig utan statligt stöd bör&lt;br&gt;delas upp i flera småbruk. Då kan vi få en bebodd landsbygd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Köpare som vill bo och bruka gårdarna bör ges företräde. Den försöks-&lt;br&gt;verksamhet som pågått några år och kommunerna fått ha ett ord med i&lt;br&gt;laget bör utvärderas. Den nuvarande jordförvärvslagens formulering ”av&lt;br&gt;allmänt intresse” är för löst formulerad. Med en stringent lag som gynnar&lt;br&gt;bo och brukande och som hindrar uppenbara ”spekulanter” kan lantbruks-&lt;br&gt;nämnderna avskaffas och lagens tillämpning granskas av kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Småbrukare i Väst hoppades mycket på formuleringen i 1986 års jord-&lt;br&gt;förvärvslag. Men det visar sig att lantbruksnämnderna gör en så vid&lt;br&gt;tolkning av begreppet ”allmänt intresse” att rationaliseringspolitiken har&lt;br&gt;fortsatt i nästan oförminskad kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Problemen med dålig arrondering hör till det svenska skogsbrukets&lt;br&gt;minsta problem” slås fast i utredningen. Likaså att effektiviteten i små-&lt;br&gt;skogsbruket inte är sämre eller att avverkningen är mindre. Det är mycket&lt;br&gt;bra att detta slås fast. I den Dahlgrenska strukturutredningen som lyckligt-&lt;br&gt;vis stoppades påstods raka motsatsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.39 Svenska arbetsgivareföreningen: Av de två alternativ till ändring av&lt;br&gt;lagen som utredningen föreslår förordar SAF det, som innebär att endast&lt;br&gt;de nuvarande bestämmelserna om juridiska personers rätt att förvärva&lt;br&gt;fastighet behålls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att rationaliseringsprocessen inom skogs- och jordbruket, liksom inom&lt;br&gt;alla andra näringar, sköts bäst genom fri konkurrens är en självklarhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.41 Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen: Utredningen visar&lt;br&gt;att de sociala och ekonomiska krafter som styrt utvecklingen av skogs- och&lt;br&gt;lantbruksföretagens storlek och struktur varit starkare än lagen. Lagen har&lt;br&gt;snarast stört utvecklingen genom orättvisa fördelningseffekter, byråkra-&lt;br&gt;tiskt krångel och visst godtycke. Vanliga lönsamhetskrav och konkurrens&lt;br&gt;från andra närings- och samhällssektorer har automatiskt styrt utveckling-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en. Detta torde särskilt vara fallet då det gäller skogsgårdarnas strukturut-&lt;br&gt;veckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsindustrierna delar utredningens bedömning i denna fråga. Något&lt;br&gt;påtagligt behov av statlig reglering då det gäller skogsbrukets strukturratio-&lt;br&gt;nalisering finns inte. Problemet med extrem ägosplittring i vissa bygder&lt;br&gt;löses bäst genom riktade projektaktiviteter i samarbete mellan berörda&lt;br&gt;myndigheter och markägare. Till skogsbolagens arronderings- och till-&lt;br&gt;köpsproblem återkommer vi nedan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.43 Svenska sparbanksföreningen: I valet mellan de i rapporten presente-&lt;br&gt;rade två reformalternativen är Sparbanksföreningen mest positiv till det&lt;br&gt;förslag, enligt vilket av den nuvarande lagstiftningen behålls endast be-&lt;br&gt;stämmelser om juridiska personers rätt att förvärva jordbruksfastigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.44 Sveriges jordbruksarrendatorers förbund: Enligt förslaget skall ratio-&lt;br&gt;naliseringsmotivet försvinna. Som grund for denna ändring anges att&lt;br&gt;rationaliseringsmotivet minskat antalet boende på landsbygden. I motsats&lt;br&gt;till utredaren anser SJA att rationaliseringsmotivet måste finnas kvar.&lt;br&gt;Därigenom främjas möjligheterna att bilda bärkraftiga lantbruksföretag.&lt;br&gt;Även i framtiden torde just de bärkraftiga lantbruksföretagen komma att&lt;br&gt;svara för stabiliteten och ryggraden i den levande landsbygden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.45 Sveriges jordägareförbund: Vi avvisar förslaget att lantbruksnämn-&lt;br&gt;derna skall intensifiera sina köp och försäljningar på öppna marknaden för&lt;br&gt;att förbättra arronderingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi delar utredningens uppfattning, att en av jordförvärvslagstiftningen&lt;br&gt;framtvingad storleksrationalisering inte generellt ökar produktivitetstill-&lt;br&gt;växten inom jordbruksnäringen. Däremot är det viktigt att beakta, att för&lt;br&gt;enskilda företag kan en storleksrationalisering betyda en avsevärd höjning&lt;br&gt;av produktiviteten. Det är därför viktigt att jordförvärvslagstiftningen inte&lt;br&gt;hindrar additionsförvärv, så att företagen kan växa om detta är lönsamt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi delar utredningens uppfattning, att dåligt arronderad skogsmark hör&lt;br&gt;till svenska skogsbrukets minsta problem som kan hanteras utan omfattan-&lt;br&gt;de lagstiftning. Vi avvisar dock helt utredningens förslag, att lantbruks-&lt;br&gt;nämnderna skall intensifiera sina köp och försäljningar på öppna markna-&lt;br&gt;den för att förbättra arronderingen. Det är fullt tillräckligt, att skogsägarna&lt;br&gt;själva utan byråkratiska hinder kan köpa och sälja skogsmark för att&lt;br&gt;förbättra arronderingen i de fall där de anser detta vara lönsamt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi delar utredningens uppfattning, att — — — rationaliseringsbestäm-&lt;br&gt;melserna — — — slopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.47 Sågverkens råvaruförening har två grundintressen i skogsmarkspoliti-&lt;br&gt;ken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) Vi önskar hög omsättning på skogsfastigheter genom att gamla, trötta&lt;br&gt;och ointresserade skogsägare avträder och att nya, alerta, intresserade&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skogsägare träder till. Detta leder till god skogsvård och intresse att avver-&lt;br&gt;ka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) Vårt andra intresse är att motivera bygdesågarnas legitima köp av&lt;br&gt;skogsfastigheter som en bas för sin råvaruförsörjning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förändringar av jordförvärvslagen, som gjordes halvårsskiftet 1987&lt;br&gt;ledde uppenbarligen till en ökad handel med skogsfastigheter, vilket Råva-&lt;br&gt;ruföreningen anser är positivt. Utredningens ifrågasättande av särskilda&lt;br&gt;bestämmelser för att underlätta rationaliseringsprocessen i skogsbruket&lt;br&gt;ansluter sig Råvaruföreningen också till — dock med följande kommenta-&lt;br&gt;rer:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På s. 37 anger utredningen i figur III: 8 att avverkningsintensiteten stiger&lt;br&gt;med antalet skogsskiften (upp till 8 stycken). Längre ned på sidan drar&lt;br&gt;utredningen slutsatsen, att en ökning av antalet skiften ökar avverknings-&lt;br&gt;intensiteten. Råvaruföreningen anser att det är en förhastad slutsats, då&lt;br&gt;antalet skiften kan tänkas samvariera med andra faktorer, exempelvis&lt;br&gt;kombinationsdrift jord —skog på det viset, att skogs/jordbruksgårdarnas&lt;br&gt;skogsinnehav är mer uppsplittrat än rena skogsgårdar och att avverknings-&lt;br&gt;intensiteten på kombinationsgårdar varit högre bl. a. på grund av jordbru-&lt;br&gt;kets lönsamhetsproblem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På s. 36 diskuterar utredningen avverkningsintensiteten på privatskogen&lt;br&gt;och ägarens ålder. Utredningen antyder, att skogsmark av ”rationalise-&lt;br&gt;ringsskäl” ej borde säljas till äldre personer. Det är i första hand sam varia-&lt;br&gt;tionen mellan ägarens ålder och ägandets längd samt det välkända fak-&lt;br&gt;tum, att nytillträdande skogsägare avverkar mer än den som haft skogen i&lt;br&gt;sin ägo länge som är huvudorsaken till Carléns konstaterande om lägre&lt;br&gt;avverkningsintensitet hos äldre skogsägare, inte ägarens ålder som sådan.&lt;br&gt;Tvärtom finns många exempel på äldre, ofta skogsutbildade människor,&lt;br&gt;som under sina sista aktiva eller deltidsaktiva år och även lång tid efter&lt;br&gt;pensioneringen vill se drömmarna om en egen skogsfastighet gå i uppfyllel-&lt;br&gt;se. Mer exemplariskt skötta och avverkade fastigheter torde knappast stå&lt;br&gt;att finna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På s. 27 diskuterar utredningen privatskogsägarnas själverksamhet. Vi&lt;br&gt;tror som författarna, att självverksamheten sjunkit från 1950-talet till i&lt;br&gt;dag. Mellan rotposter och leveranstimmer finns dock säljformerna leve-&lt;br&gt;ransrotposter och avverkningsuppdrag med varianter, varför en jämförelse&lt;br&gt;mellan rotpostandelen år 1950 och leveransvirkesandelen år 1985 måste&lt;br&gt;modifieras. Särskilt avverkningsuppdragen har ökat kraftigt under den&lt;br&gt;studerade tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På s. 38 diskuterar utredningen den genomsnittliga hyggesstorleken över&lt;br&gt;ägarkategori. En viktig orsak till skillnaden är geografisk. Privatskogsägar-&lt;br&gt;na dominerar i Götaland, där hyggesstorleken är mindre, medan bolagen&lt;br&gt;och domänverket dominerar i Norrland, där hyggena är större. Privat-&lt;br&gt;skogsägares i Kronoberg medelhygge är 1,3 ha och i Västernorrland 5,3 ha.&lt;br&gt;Bolagsmedelhygget i Kronoberg är 4,1 ha och i Västernorrland 27,4 ha.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.48 Tjänstemännens centralorganisation tillstyrker — — — utredarens&lt;br&gt;förslag att en framtida jordförvärvslag endast skall ha två element:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Fortsatt förbud för juridiska personers förvärv av lantbruksfastigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Företräde för ortsboende och de som önskar nyinflytta till glesbygds- Prop. 1990/91:155&lt;br&gt;områden. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.49 Trädgårdsnäringens riksförbund anser att jordförvärvslagstiftningen&lt;br&gt;alltjämt skall stödja heltidsföretagare inom bl. a. trädgårdsodlingen så att&lt;br&gt;de får tillgång till produktionsareal. Utvecklingen har gått mot att en allt&lt;br&gt;större del av jordbruksmarken brukas av andra än ägarna. Arrende kan&lt;br&gt;visserligen ge en möjlighet att börja som trädgårdsodlare men en mer&lt;br&gt;långsiktig förfoganderätt är nödvändig för att motivera sådana investe-&lt;br&gt;ringar som är förbundna med ett intensivt arealutnyttjande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6 Regionalpolitik&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;6.3 Lantbruksstyrelsen: Enligt utredaren är det helt uppenbart att jord-&lt;br&gt;förvärvslagens effektivitet vad avser förmågan att skapa sysselsättning i&lt;br&gt;glesbygd varit utomordentligt låg. Dessutom, fortsätter utredaren, kan det&lt;br&gt;mycket väl tänkas att lagen har befrämjat en utflyttning snarare än en&lt;br&gt;inflyttning av boende till glesbygden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen anser att utredaren tagit alltför lätt på uppgiften att bedöma&lt;br&gt;lagens effekt att främja sysselsättningen i glesbygd. Det enda ”beviset” för&lt;br&gt;att utredarens slutsats skulle vara riktig är ett diagram som visar befolk-&lt;br&gt;ningens fördelning på tätort resp, glesbygd i Sverige och Europa under&lt;br&gt;perioden 1930—1980. För det första infördes bestämmelsen om regional-&lt;br&gt;politiska hänsynstaganden i jordförvärvslagen först år 1979. För det andra&lt;br&gt;kan en jämförelse mellan Sverige och Europa i detta avseende inte ge något&lt;br&gt;av värde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren har överskattat lagens möjligheter att främja sysselsättningen&lt;br&gt;i glesbygd. Genom den allmänna utvecklingen i samhället har antalet&lt;br&gt;sysselsatta i glesbygden minskat. Det har därför blivit särskilt angeläget att&lt;br&gt;sysselsättningsunderlaget inom jord- och skogsbruk i ökad utsträckning&lt;br&gt;kan utnyttjas av ortsbefolkningen. Att skapa ny sysselsättning är inte&lt;br&gt;jordförvärvslagens syfte, däremot att styra befintligt sysselsättningsunder-&lt;br&gt;lag i rätt riktning. Enligt styrelsens bedömning är en sådan styrning utom-&lt;br&gt;ordentligt viktig, då det är en påtagligt högre aktivitet och livskraft i de&lt;br&gt;bygder där den bofasta befolkningen också äger marken än vad som är&lt;br&gt;fallet då denna koppling saknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom de handlingsprogram som utarbetats i samråd med länsstyrelser&lt;br&gt;och kommuner till ledning för tillämpningen av lagen ute i länen ges goda&lt;br&gt;möjligheter till lokal anpassning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningen av lagen har gradvis och särskilt efter ändringarna år&lt;br&gt;1987 förskjutits i riktning mot att främja permanent boende för inflyttan-&lt;br&gt;de framför storleksökning av de företag som redan finns. Styrelsen upple-&lt;br&gt;ver inte denna utveckling som negativ, trots att de två syftena kan sägas stå&lt;br&gt;i konflikt med varandra. På många håll finns nämligen en samstämmig&lt;br&gt;uppfattning om boendets betydelse för att bland annat förbättra kommu-&lt;br&gt;nikationer och ge underlag för service i bygden. Styrelsen vill i detta&lt;br&gt;sammanhang erinra om de tankar som ligger bakom förslaget till lag om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förvärv av bostadsfastigheter på vissa orter (bostadsdepartementet, Ds&lt;br&gt;1989:78).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Problem uppstår när det råder tveksamhet om förvärvarens avsikt verk-&lt;br&gt;ligen är att bosätta sig permanent på fastigheten. Nuvarande regler ger&lt;br&gt;möjlighet att efter åtagande av förvärvaren föreskriva brukning och bosätt-&lt;br&gt;ning, särskilt inom glesbygdsområden. Flera lantbruksnämnder betonar&lt;br&gt;svårigheterna vid tillämpningen av detta system och förordar möjligheter&lt;br&gt;att ge vitesföreläggande då bosättning inte kommer till stånd. Vidare&lt;br&gt;framhålls att bosättning bör krävas på lämpliga---.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inför en eventuell framtida revidering bör följande ändringar övervägas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen bör utformas så, åtminstone i glesbygdsområdena, att större vikt&lt;br&gt;än tidigare kan läggas vid möjligheterna att främja permanent bosättning.&lt;br&gt;I annat fall kan det föreligga risk för en omfattande fastighetsspekulation.&lt;br&gt;Nuvarande sanktionsmöjligheter mot förvärvare som inte uppfyller före-&lt;br&gt;skriven bosättningsplikt är alltför ineffektiva. Styrelsen anser därför att&lt;br&gt;reglerna i lagens 10 §, som behandlar föreskrift om brukning och bosätt-&lt;br&gt;ning, bör ersättas med regler om åläggande med möjlighet att förelägga&lt;br&gt;vite. Detta förfarande kan redan i dag användas bland annat då åtgärd&lt;br&gt;behövs med hänsyn till natur- eller skogsvården (11 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens alternativ 1 för främjande av regionalpolitiken avstyrks,&lt;br&gt;främst på grund av de problem som skulle uppstå för både köpare och&lt;br&gt;säljare vid överlåtelser till andra än ortsbor och inflyttande i och med den&lt;br&gt;ettårsfrist som föreslås innan tillstånd kan beviljas dessa köparkategorier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det andra alternativet, att slopa jordförvärvslagens bestämmelser och&lt;br&gt;förstärka de traditionella medlen som t. ex. lokaliseringsbidrag och gles-&lt;br&gt;bygdsstöd är oklart till sin innebörd. Utredaren anser dock att om samhäl-&lt;br&gt;let önskar stödja t. ex. tillskottsförvärv, bör detta ske genom direkta bidrag&lt;br&gt;eller subventioner. Med anledning härav gör styrelsen tolkningen att sam-&lt;br&gt;hället vid ett avslag av en förvärvsansökan skulle stå för skillnaden mellan&lt;br&gt;avtalad köpeskilling och den aktuella intressentens bud. Ett sådant förfa-&lt;br&gt;rande skulle kunna bli mycket svårt att tillämpa. Styrelsen avstyrker därför&lt;br&gt;även detta förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4 Skogsstyrelsen: När det gäller lagens syfte att främja sysselsättningen i&lt;br&gt;glesbygd hävdar flera skogsvårdsstyrelser att lagen efter ändringen år 1987&lt;br&gt;har större möjligheter att bidra till en positiv utveckling. Två skogsvårds-&lt;br&gt;styrelser har också pekat på behovet av att utvidga eller skärpa lagen vad&lt;br&gt;gäller de regionalpolitiska hänsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren har för att bedöma lagens effektivitet när det gäller sysselsätt-&lt;br&gt;ning i glesbygd studerat den faktiska utvecklingen av befolkningens fördel-&lt;br&gt;ning mellan tätort och glesbygd och jämfört denna med motsvarande&lt;br&gt;utveckling i Europa. Skogsstyrelsen anser att stora skillnader i många&lt;br&gt;avseenden mellan olika länder i Europa gör att jämförelsen helt saknar&lt;br&gt;värde. Att perioden dessutom avseråren 1930—1980, dvs. före det att JFL&lt;br&gt;fick ett uttalat regionalpolitiskt syfte, förstärker intrycket av en tämligen&lt;br&gt;meningslös jämförelse. Vad som är intressant är om JFL på något sätt kan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bidra till landsbygdens utveckling. Därför är det av stort intresse att Prop. 1990/91:155&lt;br&gt;studera hur lagen fungerar i detta avseende efter skärpningen år 1987 av de Bilaga 2&lt;br&gt;regionalpolitiska aspekterna i lagen. Vid en sådan studie är det givetvis av&lt;br&gt;intresse att studera även bifallna förvärvsansökningar. I en skriftlig infor-&lt;br&gt;mation från lantbruksstyrelsen daterad 1989-09-21 uppges det att närmare&lt;br&gt;2 600 deltidsjordbrukare har fått tillstånd att köpa jordbruksfastigheter&lt;br&gt;under 1988/89. Vissa av dessa bor redan på orten medan andra har&lt;br&gt;uppgivit att de har för avsikt att bosätta sig på den förvärvade egendomen.&lt;br&gt;Gruppen deltidslantbrukare har under de senaste åren ökat kraftigt i antal&lt;br&gt;bland dem som ansökt om förvärvstillstånd. Från 1984/85 till 1988/89 har&lt;br&gt;denna grupp mer än fördubblat arealen förvärvad mark per år. Det är en&lt;br&gt;brist att studier av det slag som nu har nämnts saknas i föreliggande&lt;br&gt;utredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är också av stort intresse att studera hur JFL, efter ändringarna år&lt;br&gt;1987, tillämpas i olika delar av landet. Enligt lantbruksstyrelsens statistik&lt;br&gt;tillämpas de regionalpolitiska bestämmelserna oftare i Kronobergs län och&lt;br&gt;Jämtlands län än i övriga län. Det är svårt att tro att detta enbart beror på&lt;br&gt;skilda förutsättningar vad gäller regionala förhållanden. Skogsvårdsstyrel-&lt;br&gt;sen i Kronobergs län pekar i sitt yttrande på att lagen har haft positiva&lt;br&gt;effekter i detta avseende tack vare länets handlingsprogram för tillämp-&lt;br&gt;ning av lagen. En utvärdering av lagens regionalpolitiska hänsyn borde&lt;br&gt;även klarlägga i vilken utsträckning som länsprogram och/eller kommu-&lt;br&gt;nernas underlag har fått genomslag i tillämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.6 Arbetsmarknadsstyrelsen finner av flera skäl att lagen bör medverka&lt;br&gt;till att förhindra en fortsatt utglesning av landsbygdens befolkning. Lagen&lt;br&gt;bör således kunna medge att även deltidsbrukare får förvärva jordbruks-&lt;br&gt;fastighet för bosättning på fastigheten och att avstyckning för bostadsbe-&lt;br&gt;byggelse får ske från sådana fastigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om det regionalpolitiska målet att främja sysselsättning och&lt;br&gt;boende i glesbygd finner utredaren att lagens konstruktion försvårat för&lt;br&gt;andra än landsbygdens befolkning att köpa mark och fastigheter på landet.&lt;br&gt;Lagen har tvärtemot sitt syfte verkat som ett hinder för glesbygdens&lt;br&gt;utveckling. Samtidigt har storleksrationaliseringen medverkat till att anta-&lt;br&gt;let jordbrukare minskat. Antalet boende i glesbygd har efter hand minskat&lt;br&gt;till ca 15 % av befolkningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AMS finner denna utveckling oroande och negativ för infrastrukturen&lt;br&gt;som i sin tur har stor betydelse för sysselsättning och bosättning i glesbyg-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förslag till förändringar som läggs fram i utredningen innebär en&lt;br&gt;väsentlig avreglering av området, vilket enligt AMS mening kan få vissa&lt;br&gt;positiva effekter på sysselsättningen i glesbygden. AMS förordar således&lt;br&gt;att enbart de nuvarande bestämmelserna om juridiska personers rätt att&lt;br&gt;förvärva fastigheter bibehålls. De bestämmelser som syftar till att under-&lt;br&gt;lätta lantbrukets rationaliseringsprocess och förstärkningen av regionalpo-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;litiken bör utgå eftersom de har en negativ effekt på bosättning och&lt;br&gt;sysselsättning i glesbygden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AMS vill dock understryka behovet av att den traditionella regionalpoli-&lt;br&gt;tiken förstärks och att glesbygdsmedlen kraftigt utökas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.7 Plan- och bostadsverket: Till att börja med vill Boverket avstyrka&lt;br&gt;utredningens alternativ 2, som visserligen innebär fortsatt förbud för&lt;br&gt;juridiska personer att förvärva lantbruksfastigheter men låter alla bestäm-&lt;br&gt;melser om rationalisering eller regionalpolitik utgå. Detta förslag bör&lt;br&gt;avstyrkas, då det ej är troligt att de önskade regionalpolitiska effekterna&lt;br&gt;kan uppnås med traditionella medel inom regionalpolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens alternativ 1, som lyfter fram de regionalpolitiska ambitio-&lt;br&gt;nerna, kan däremot Boverket tillstyrka avseende den huvudinriktning som&lt;br&gt;förslaget grundas på. Det är principiellt nödvändigt att stärka förutsätt-&lt;br&gt;ningarna för ökat boende på landsbygden. Många bygder behöver fler&lt;br&gt;boende, främst i yngre åldrar, för att förbättra underlaget för befintlig&lt;br&gt;service, det sociala livet osv.. Ett ökat boende sammankopplat med bru-&lt;br&gt;kande av marken förbättrar också förutsättningarna för landskapsvård och&lt;br&gt;bevarande av värdefull naturmiljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några påpekanden bör göras. Alternativ 1 innebär att de som önskar&lt;br&gt;flytta till glesbygdsområde jämställs med ortsboende i förvärvsfrågan. Det&lt;br&gt;är en bra grundregel, men den kan behöva nyanseras i vissa särskilda fall. I&lt;br&gt;flera bygder är det i dag glest mellan gårdar med heltidsarbetande lantbru-&lt;br&gt;kare med djurbesättningar. I många byar svarar oftast en eller möjligen två&lt;br&gt;lantbrukare för att huvuddelen av den brukade marken fortfarande an-&lt;br&gt;vänds och hålls öppen. Dessa lantbrukare är alltså strategiskt viktiga för&lt;br&gt;naturmiljö och landskapsbild och har i de flesta fall tillräckligt med mark&lt;br&gt;för sin verksamhet. Det förekommer dock, och är inte allt för ovanligt i&lt;br&gt;vissa bygder, att lantbrukare nyttjar stora arrenderade arealer eller brukar&lt;br&gt;annans mark utan avtal. Dessa brukare behöver alltså egentligen mer egen&lt;br&gt;areal för att på sikt trygga fortsatt drift. Samma gäller nystartade lant-&lt;br&gt;bruksföretag som är under uppbyggnad. Här kan det ur allmän synpunkt&lt;br&gt;vara angeläget att i jordförvärvsärenden prioritera den på orten boende&lt;br&gt;lantbrukaren före en nyinflyttad. Annars kan man visserligen få en nyin-&lt;br&gt;flyttad familj som brukar en mindre areal, men samtidigt riskera att&lt;br&gt;betydligt större arealer läggs ned med betydande negativa följdeffekter på&lt;br&gt;landskapsbild och naturmiljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ovanstående avvägning kan alltså behöva göras i vissa enskilda fall och&lt;br&gt;lagen bör därför innehålla en undantagsregel, som möjliggör prioritering&lt;br&gt;av på orten boende, om det är av stor betydelse för det befintliga företagets&lt;br&gt;fortsatta existens och ansvar för landskapsvård och naturmiljö. Tillämp-&lt;br&gt;ningen av denna undantagsregel fordrar dock en nyanserad prövning med&lt;br&gt;ett brett och allsidigt beslutsunderlag och måste innebära att man bryter&lt;br&gt;den hittillsvarande ensidiga inriktningen mot struktur- och storleksratio-&lt;br&gt;nalisering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå förslagets regionalpolitiska ambitioner är det väsentligt&lt;br&gt;att boendekravet i lagen efterlevs. Jordförvärvslagen innehåller i dag be-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stämmelser om bosättning och ger möjlighet för lantbruksnämnd att före-&lt;br&gt;lägga vite om förvärvaren inte fullgör vad som åligger honom. Övervak-&lt;br&gt;ningen av paragrafens efterlevnad har dock ibland ifrågasatts, varför den&lt;br&gt;nuvarande boendeklausulen bör utvecklas och förstärkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.8 Statens lantmäteriverk: Regionalpolitik har alltmer kommit att handla&lt;br&gt;om bosättning på fastigheten. Även landskapsvårdsintressen spelar en allt&lt;br&gt;större roll vid lagens tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Traditionellt har det funnits ett synsätt att de redan boende på landsbyg-&lt;br&gt;den skall ges de bästa förutsättningarna för sysselsättning och utkomst. På&lt;br&gt;senare tid, under 1980-talet, har synsättet svängt till att regionalpolitik&lt;br&gt;främst handlar om att underlätta för etablering, nytänkande och nyföreta-&lt;br&gt;gande på landsbygden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LMV anser att rationaliseringsbestämmelsen inte behöver strida mot de&lt;br&gt;regionalpolitiska målen. Tillämpningen av JFL efter 1987 års ändringar&lt;br&gt;ger utrymme för båda de synsätt som exemplifierats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LMV har lämnat förslag om fastighetsbildning på landsbygden (Rapport&lt;br&gt;1988:9). Förslagen avses komma att ligga till grund för lagstiftning inom&lt;br&gt;kort. Lagförslagen avses ge utrymme för utformning av fastigheter för&lt;br&gt;permanent boende på landsbygden samtidigt som mark kan tillföras ratio-&lt;br&gt;naliseringen. Förutom att bostadsfastigheter skall kunna inrymma flera&lt;br&gt;olika markslag kan dessa också efter etablering utvecklas till jordbruksfö-&lt;br&gt;retag eller s. k. kombinationsföretag. Inom glesbygdsområden skall flexibi-&lt;br&gt;liteten kunna vara stor. Lagförslagen inrymmer vidare en regionalpolitisk&lt;br&gt;bestämmelse som gynnar fastighetsbildning för glesbygdsföretag samt även&lt;br&gt;fastighetsbildning som främjar natur- eller kulturminnesvårdens intressen-&lt;br&gt;i vissa särskilda fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LMV kan ansluta sig till en ambitionsinriktning att göra JFL till ett mer&lt;br&gt;verksamt instrument för inflyttning till landsbygden. Eventuellt skulle&lt;br&gt;lagen kunna utformas på sådant sätt att förvärvstillstånd inte behövs om&lt;br&gt;bosättning sker på fastigheten inom två år. Förebilden skulle till viss del&lt;br&gt;kunna vara utformningen av tillståndsplikten vid exekutiva förvärv. And-&lt;br&gt;ra möjligheter skulle kunna vara en avgränsning av rationaliseringsbe-&lt;br&gt;stämmelsen till att gälla inom vissa län eller kommuner. Även en möjlighet&lt;br&gt;att kunna få förhandsbesked om förvärvstillstånd kan övervägas om pris-&lt;br&gt;regeln skulle utmönstras. Det sagda är exempel på nytänkande som kan&lt;br&gt;behövas på området men som bör utredas ytterligare. Lämpligt valda&lt;br&gt;ändringar bör kunna få den effekten att utbudet av jord- och skogsbruks-&lt;br&gt;mark ökar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra hand förordar LMV det första förändringsalternativet, som&lt;br&gt;innebär att de regionalpolitiska ambitionerna uppgraderas i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.10 Domänverket delar — — — utredningens uppfattning att en avregle-&lt;br&gt;ring bör ske inom jordförvärvslagstiftningens område ---bestämmel-&lt;br&gt;serna om--— regionalpolitiska hänsyn omprövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.14 Näringsfrihetsombudsmannen: Utredningen konstaterar att lagen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hindrat nytillkommande att få köpa mindre gårdar, t. ex. för att ägna sig åt&lt;br&gt;deltidsjordbruk, eller bara för att bo på landet. Det framstår som inkonse-&lt;br&gt;kvent att i en situation med överskottsproduktion av i stort sett samtliga&lt;br&gt;jordbruksråvaror förhindra den som så önskar från att köpa en gård för&lt;br&gt;annat ändamål än jordbruk. Det borde ju snarare vara önskvärt att så sker.&lt;br&gt;En oundviklig följd av en avreglering av jordbrukssektorn är att mark&lt;br&gt;kommer att frigöras från produktion. Det är då rimligt att en efterfrågan&lt;br&gt;av denna mark för alternativ användning inte förhindras. Det är också&lt;br&gt;viktigt att den som önskar lämna jordbruksnäringen också skall kunna&lt;br&gt;sälja sin mark till det pris marknaden erbjuder. Därför bör inte heller den&lt;br&gt;som önskar förvärva en jordbruksfastighet, eller del därav, för fritidsboen-&lt;br&gt;de förhindras därtill. Om en sådan ordning ej anses uppfylla den regional-&lt;br&gt;politiska målsättningen, är det lämpligare att sätta in riktade, helst tempo-&lt;br&gt;rära, insatser för att exempelvis stimulera en inflyttning. En rätt för&lt;br&gt;privatpersoner att fritt få förvärva fastigheter skapar i vart fall större&lt;br&gt;möjligheter for inflyttning och därmed sysselsättning på landsbygden än&lt;br&gt;dagens jordförvärvslag gör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;NO är negativ till utredningens förslag i alternativ 1 att icke ortsboende&lt;br&gt;som heller inte ämnar bosätta sig på fastigheten skall vägras förvärvstill-&lt;br&gt;stånd. Regionalpolitiska strävanden bör i stället tillgodoses genom riktade&lt;br&gt;åtgärder, exempelvis sådana som föreslås i betänkandet En ny livsmedels-&lt;br&gt;politik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.15 Svenska kyrkans centralstyrelse uttalade även i nämnda yttrande att&lt;br&gt;de allmänna regionalpolitiska målen också från kyrkans utgångspunkt är&lt;br&gt;vällovliga och i linje med kyrkans uppgift att också värna om den verksam-&lt;br&gt;het som sker i glesbygd och på små orter. Centralstyrelsen har inte ändrat&lt;br&gt;uppfattning på denna punkt. Vid valet av de två alternativ som utredning-&lt;br&gt;en föreslår förordar därför centralstyrelsen det första alternativet enligt&lt;br&gt;vilket de regionalpolitiska ambitionerna skulle lyftas fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.17 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Utredningen anser att jord-&lt;br&gt;förvärvslagen är ineffektiv som regionalpolitiskt medel. Dess rationalise-&lt;br&gt;ringssyfte står i direkt motsättning till de regionalpolitiska syftena och&lt;br&gt;hindrar en utflyttning till glesbygden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen instämmer med utredningen att det är svårt att förena&lt;br&gt;dessa mål. För att uppnå de regionalpolitiska målen bör andra medel&lt;br&gt;användas för att främja sysselsättning i glesbygd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.18 Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att lagens möjlighet att styra&lt;br&gt;förvärv i regionalpolitiskt syfte bör bibehållas. Det är särskilt angeläget att&lt;br&gt;ha denna styrmöjlighet i länets skärgård. Ett antal viktiga fastighetsförvärv&lt;br&gt;har under senare år behandlats med tillämpning av denna bestämmelse&lt;br&gt;och därmed givit ökad möjlighet för skärgårdsborna att överta fastigheten&lt;br&gt;i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.19 Länsstyrelsen i Jönköpings län anser att det finns ett behov och ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;intresse av även mindre och medelstora fastigheter. Även sådana fastighe-&lt;br&gt;ter måste kunna bestå som självständiga enheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa faktorer gör att större hänsyn i kommande lagstiftning bör tas till&lt;br&gt;regionalpolitiska ambitioner där boende och allmän landsbygdsutveckling&lt;br&gt;lyfts fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen anser att en framtida förvärvslagstiftning kan utgå från&lt;br&gt;utredningens alternativ 1 med vissa kompletteringar och tillägg, något som&lt;br&gt;närmare redovisas nedan. Utredningens alternativ 1 består av två element&lt;br&gt;som innebär&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. fortsatt förbud mot juridiska personers förvärv av lantbruksfastigheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. företräde för ortsboende och dem som önskar nyinflytta till glesbygds-&lt;br&gt;områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget innebär att de som önskar flytta till glesbygdsområden i&lt;br&gt;förvärvsärenden jämställs med ortsboende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen vill starkt betona att boendet har en avgörande betydelse&lt;br&gt;för en positiv landsbygdsutveckling. Boende är principiellt viktigare än&lt;br&gt;brukande för att kunna vidmakthålla en levande landsbygd. Boendet mås-&lt;br&gt;te därför prioriteras. Lantbruksnämnd eller annan tillståndsgivande myn-&lt;br&gt;dighet bör i framtiden ha ovillkorlig skyldighet att följa upp boendeplik-&lt;br&gt;ten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.21 Länsstyrelsen i Gotlands län: Lantbruksnämndens uppfattning är att&lt;br&gt;jordförvärvslagen har varit ett effektivt medel för att genomföra den vid&lt;br&gt;olika tidpunkter gällande jordbrukspolitiken. Den regionalpolitiska fram-&lt;br&gt;toningen i de två senaste versionerna har av nämnden kunnat användas&lt;br&gt;som ett effektivt medel bland andra att genomföra i länet beslutad regio-&lt;br&gt;nalpolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren föreslår att jordförvärvslagen begränsas till att enbart gälla&lt;br&gt;prövning av juridiska personers förvärv eller eventuellt med tillägg för att&lt;br&gt;ortsboende och nyinflyttande till glesbygdsområden ges företräde. Lant-&lt;br&gt;bruksnämnden anser att jordförvärvslagen ungefär med nuvarande ut-&lt;br&gt;formning är nödvändig främst av regionalpolitiska skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stommen i näringslivet på den gotländska landsbygden är jordbruket.&lt;br&gt;Sysselsättningen och inkomsterna från jordbruksnäringen och de enskilda&lt;br&gt;jordbruken som bostad och bas för kompletterande sysselsättningar eller&lt;br&gt;andra företag är nödvändiga delar i landsbygdsutvecklingen. Samtidigt är&lt;br&gt;många områden attraktiva ur turist- och sommarboendesynpunkt varför&lt;br&gt;det finns uppenbar risk för att så stora delar av jordbruket skulle köpas för&lt;br&gt;sådant ändamål vid en fri marknad att serviceunderlaget skulle bli för litet.&lt;br&gt;Nämndens erfarenhet är att huvuddelen av presumtiva säljare av jord-&lt;br&gt;bruksfastigheter i dessa områden accepterar en dämpande effekt på en fri&lt;br&gt;prisbildning om detta medför att bygden hålls levande. I de mer utpräglade&lt;br&gt;jordbruksområdena är behovet av jordförvärvslagen som styrinstrument&lt;br&gt;för en rationalisering numera mindre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.22 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Allt större kraft bör ägnas åt arbetet&lt;br&gt;med landsbygdsutveckling och intentionerna är att med alla medel försöka&lt;br&gt;stödja strävandena mot en positiv landsbygdsutveckling. Även JFL med&lt;br&gt;dess inslag av regionalpolitiska aspekter är ett medel i denna verksamhet. I&lt;br&gt;bygder med gles bosättning bör permanent bosättning och skilda verksam-&lt;br&gt;heter främjas. Styrelsen ser speciellt permanentbosättningen som, från&lt;br&gt;sociala och andra synpunkter, mycket viktig. JFL medger att krav på&lt;br&gt;permanent bosättning i samband med köp av jordbruksfastighet i vissa fall&lt;br&gt;kan ställas. Denna möjlighet bör finnas kvar även i framtiden och även&lt;br&gt;kunna omfatta fall där det inte är fråga om utvecklade eller utvecklingsba-&lt;br&gt;ra enheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En positiv landsbygdsutveckling bör i större utsträckning kunna främjas&lt;br&gt;genom JFL. Detta kan exempelvis ske genom att ge frågan om permanent&lt;br&gt;bosättning större tyngd och därigenom ökade möjligheter att i områden&lt;br&gt;med gles bosättning stimulera förvärv av personer som utifrån flyttar in i&lt;br&gt;orten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En alltför kraftig storleksrationalisering kan emellertid bidra till att&lt;br&gt;befolkningen på landsbygden glesnar. Den kan därigenom få effekter som&lt;br&gt;strider mot de åtgärder för landsbygdens utveckling som samhället i andra&lt;br&gt;sammanhang stöder. Det var mot denna bakgrund värdefullt att 1987 års&lt;br&gt;översyn av jordförvärvslagen lade en ökad vikt vid sysselsättningsmöjlig-&lt;br&gt;heterna inom svagare bygder och gav möjlighet att vägra förvärvstillstånd&lt;br&gt;om en egendom behövs för att främja sysselsättningen i orten. En jord-&lt;br&gt;bruksfastighet av mindre omfattning kan därigenom komma att tjäna som&lt;br&gt;bas för ett företag där jord- och skogsbruk kombineras med annan verk-&lt;br&gt;samhet. Ett hos regeringen liggande förslag till ändringar i fastighetsbild-&lt;br&gt;ningslagstiftningen är tänkt att verka i samma riktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.25 Länsstyrelsen i Örebro län föreslår att---6 och 7 § § upphävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.26 Länsstyrelsen i Västmanlands län: De regionalpolitiska hänsynen i en&lt;br&gt;översyn bör vara tungt vägande. I utredningsförslaget förs två förslag fram.&lt;br&gt;Dels där lagstiftningen tar regionalpolitiska hänsyn, dels där sådan hänsyn&lt;br&gt;inte tas och i stället det nuvarande stödsystemet blir det enda styrinstru-&lt;br&gt;mentet mot de regionalpolitiska målen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt länsstyrelsens mening behövs även andra instrument än ekono-&lt;br&gt;miskt stöd för att bibehålla och förstärka en livskraftig landsbygd. Jord-&lt;br&gt;förvärvslagen kan, rätt utformad, vara ett sådant instrument.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att den gällande jordförvärvslagen i många stycken har motverkat sitt&lt;br&gt;syfte, såväl i regionalpolitiskt hänseende som i andra avseenden när det&lt;br&gt;gäller utvecklingen i glesbygd och landsbygd, är något som länsstyrelsen&lt;br&gt;kan instämma i. De förslag som lämnas i utredningen har emellertid&lt;br&gt;länsstyrelsen svårt att bedöma i relation till vad som bör uppnås. Länssty-&lt;br&gt;relsen lämnar nedan sin syn på förvärvspolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett splittrat och fjärrstyrt ägande och ett passivt utnyttjande av marken&lt;br&gt;är ett stort hot mot landsbygden. I attraktiva lägen har också prisstegringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inneburit att allt fler fastigheter övergår i fritidsbors händer. Problemet Prop. 1990/91:155&lt;br&gt;gäller jordbruksfastigheter, men också vanliga bostäder på landsbygden. Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I och med förändringarna i jordförvärvslagstiftningen år 1987 har stor-&lt;br&gt;leksrationaliseringen av jordbruksfastigheter tonats ner betydligt och bätt-&lt;br&gt;re möjligheter har öppnats för nya grupper att förvärva fastigheter. Läns-&lt;br&gt;styrelsen ser detta som positivt. Samtidigt har det medfört att ”spekula-&lt;br&gt;tionsförvärv” och förvärv för fritidsutnyttjande har ökat på vissa håll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller bopolitiken vill länsstyrelsen understryka att den formule-&lt;br&gt;ras tydligt i riktning mot krav på någon form av brukande av marken. En&lt;br&gt;avreglering riskerar annars att försvåra fastighetsförvärven för personer&lt;br&gt;som avser att bosätta sig och aktivt bruka fastigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna har ett ansvar för boendet och får ett allt större inflytande&lt;br&gt;över markutnyttjandet. Det är mot denna bakgrund logiskt att ge kommu-&lt;br&gt;nerna ökade befogenheter även inom jordförvärvsprövningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis vill länsstyrelsen föreslå att förvärvslagstiftningen&lt;br&gt;utformas så att boplikten/brukandet blir det styrande instrumentet samt&lt;br&gt;att försök görs med kommunalt inflytande i jordförvärvspolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.27 Länsstyrelsen i Gävleborgs län har enbart bedömt utredningens för-&lt;br&gt;slag ur regionalpolitisk synpunkt. Vi delar därvid utredningens uppfatt-&lt;br&gt;ning att jordförvärvslagen är ineffektiv som regionalpolitiskt medel. För&lt;br&gt;att stimulera människor att bo kvar i glesbygd och också få fler att flytta dit&lt;br&gt;behövs aktiva insatser och stödmöjligheter för att skapa ny sysselsättning,&lt;br&gt;bl. a. kombinationssysselsättning till jord- och skogsbruk. Ökade stödmöj-&lt;br&gt;ligheter behövs även for att stimulera och underlätta alternativ markan-&lt;br&gt;vändning. Dessutom behövs förbättringar av kommunikationer, utbild-&lt;br&gt;ningsmöjligheter, kultur, fritidsaktiviteter m. m. Det är därför angeläget&lt;br&gt;med en kraftig ökning av glesbygdsstödet samt de s.k. NOLA-medlen.&lt;br&gt;Däremot finns det ur regionalpolitisk synpunkt inget vägande skäl att&lt;br&gt;bibehålla nuvarande jordförvärvslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.28 Länsstyrelsen i Jämtlands län anser, att det snarast finns skäl att&lt;br&gt;skärpa praxis i nuvarande lagstiftning. Det gäller både hållningen till&lt;br&gt;utboägande och — — —.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.29 Länsstyrelsen i Västerbottens län tillstyrker förslaget till ny jord-&lt;br&gt;förvärvslag enligt alternativ 1 med tillägget att prövningen av jordförvärv&lt;br&gt;delegeras till de kommuner som så önskar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.30 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Ofta kontaktas handläggande perso-&lt;br&gt;nal före förvärv och vanligen då av presumtiva köpare. Dels genom den&lt;br&gt;information som lämnas och dels genom vetskapen om jordförvärvslagens&lt;br&gt;existens får lagen en betydande indirekt effekt. Förvärven styrs därför i&lt;br&gt;stor utsträckning redan i förväg så att säga åt rätt håll. Det vore därför&lt;br&gt;också fel att av den stora andelen bifallsärenden dra den slutsatsen att&lt;br&gt;jordförvärvslagen egentligen är onödig. Resultatet av ett upphävande av&lt;br&gt;lagen skulle sannolikt bli att just ortsborna eller de som avsåg att flytta till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fastigheten skulle komma till korta i konkurrensen. Främst skulle nog Prop. 1990/91:155&lt;br&gt;skogsbygderna dvs. glesbygden drabbas. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också här är det främst andra faktorer än jordförvärvslagen som påver-&lt;br&gt;kat den negativa utvecklingen. Oavsett om lagen funnits eller ej skulle de&lt;br&gt;små jordbruksenheterna i stor utsträckning ha tvingats att upphöra med&lt;br&gt;sin jordbruksdrift då de kompletterande arbetstillfällena främst i stor-&lt;br&gt;skogsbruket försvann i snabb takt. Möjligen har rationaliseringskravet&lt;br&gt;tidigare varit för dominerande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen anser att den nuvarande utformningen väl svarar mot&lt;br&gt;behovet och dessutom medger en flexibel tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt i dagens situation att försöka gynna sådana förvärv som&lt;br&gt;leder till bosättning och ett aktivt brukande på orten. Jordförvärvslagen&lt;br&gt;kan dock givetvis inte ensam vända utvecklingen på landsbygden och i&lt;br&gt;glesbygd. Beslut och åtgärder inom andra samhällssektorer måste bli posi-&lt;br&gt;tiva för landsbygden om en bestående förbättring skall kunna uppnås.&lt;br&gt;Länsstyrelsen anser att jordförvärvslagen utgör, med den utformning den&lt;br&gt;har nu, en positiv faktor för att befrämja en sådan utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.31 Glesbygdsdelegationen: Utredaren anger två alternativa utformning-&lt;br&gt;ar av jordförvärvslagen som båda innebär avregleringar. Enligt det ena&lt;br&gt;alternativet skall bestämmelsen om begränsningar av juridiska personers&lt;br&gt;förvärv finnas kvar liksom bestämmelser om företräde för ortsboende och&lt;br&gt;de som önskar flytta till glesbygden. Rationaliseringsbestämmelsen tas&lt;br&gt;däremot bort liksom prisprövningen. I det andra alternativet tas även&lt;br&gt;”boplikten” bort och endast bestämmelsen om juridiska personers rätt att&lt;br&gt;förvärva fastigheter behålls. I detta alternativ förutsätts de regional- och&lt;br&gt;glesbygdspolitiska målen uppfyllas genom förstärkt regionalpolitiskt stöd,&lt;br&gt;exempelvis glesbygdsstöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag menar att det första alternativet i huvudsak svarar mot delegatio-&lt;br&gt;nens uppfattning. Utredaren borde emellertid klarare ha markerat att de&lt;br&gt;landsbygdspolitiska målen skall styra förvärvspolitiken och därför skrivas&lt;br&gt;in i förordningens portalparagraf. Vidare kan det vara befogat att behålla&lt;br&gt;någon form av prisprövning för att få rimliga priser på fastigheterna. Det&lt;br&gt;är givetvis också angeläget att kunna fortsätta att trygga markbehovet för&lt;br&gt;de jordbrukare som redan byggt upp sina företag, delvis med arrenderad&lt;br&gt;mark. Jag anser att det andra alternativet däremot kan avföras från vidare&lt;br&gt;diskussioner. Det är inte realistiskt att kompensera med företagsstöd till&lt;br&gt;fastighetsförvärv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett huvudsyfte måste enligt min mening vara att formulera lagen så att&lt;br&gt;den harmonierar med de landsbygdspolitiska ambitionerna. Delegationen&lt;br&gt;förespråkar en politik för förnyelse och inflyttning. Det är då självklart att&lt;br&gt;betona just boplikten med den inriktning som utredaren redovisar, dvs. att&lt;br&gt;inflyttare skall ha samma möjligheter som ortsbefolkningen att förvärva en&lt;br&gt;fastighet. En skärpt boplikt kan möjliggöra en avreglering i övrigt inom&lt;br&gt;förvärvslagstiftningen. Boplikten begränsar köparkretsen och håller där-&lt;br&gt;med också priserna nere. Utredaren anser emellertid att de nuvarande&lt;br&gt;reglerna om boplikten räcker för att gynna permanentbosättning på fastig-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;heterna. Jag ställer mig tveksam till detta och menar att det krävs en&lt;br&gt;skärpning i flera avseenden. Alla fastigheter bör omfattas, alltså även de&lt;br&gt;små ”icke utvecklingsbara”. Tiden inom vilken bosättning på fastigheten&lt;br&gt;måste ske bör vara kort, högst 2 år. Dessutom måste bosättning vara ett&lt;br&gt;tvingande krav och påföljderna av ”avtalsbrott” entydiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Visserligen kan en striktare tillämpning av nu gällande bestämmelser&lt;br&gt;om boplikten innebära en förbättring, men det räcker ändå inte. Jag vill&lt;br&gt;kraftigt understryka att om inte boplikten formuleras mycket tydligt ris-&lt;br&gt;kerar en avreglering att ytterligare försvåra fastighetsförvärven för perso-&lt;br&gt;ner som avser att bosätta sig på och aktivt bruka fastigheterna. Det kan&lt;br&gt;enligt min mening inte accepteras. Samtidigt finns betydande problem&lt;br&gt;med att införa en starkare boplikt, men jag anser att detta måste kunna&lt;br&gt;lösas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill framhålla att delegationen i sin verksamhet understrukit kom-&lt;br&gt;munernas roll i förvärvspolitiken. De får allt större inflytande över mark-&lt;br&gt;utnyttjandet. Mot denna bakgrund är det logiskt att ge kommunen ökade&lt;br&gt;befogenheter även inom jordförvärvsprövningen. En ytterligare nedtoning&lt;br&gt;av rationaliseringsmotivet talar också för detta. Kommunerna bör kunna&lt;br&gt;anlägga den nödvändiga helhetssynen i prövningen av förvärvsärenden.&lt;br&gt;Delegationen har föreslagit att försök med kommunal beslutanderätt över&lt;br&gt;jordförvärvspolitiken genomförs i några landsbygdskommuner. Vi väntar&lt;br&gt;på besked från regeringen som innebär att ett sådant försök kan startas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill också framhålla att det är angeläget att alla parter följer de&lt;br&gt;intentioner om regionalpolitisk hänsyn som lagstiftningen redan i dag ger&lt;br&gt;uttryck för. Det gäller exempelvis vid försäljning av Arvsfondens fastighe-&lt;br&gt;ter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.33 Hushållningssällskapens förbund: Förbundet anser det också angelä-&lt;br&gt;get att sambandet ägande —boende stärks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.34 Kooperativa förbundet: Alla bestämmelser i jordförvärvslagen som&lt;br&gt;syftar till att underlätta lantbrukets rationaliseringsprocess eller förstärka&lt;br&gt;regionalpolitiken bör utgå. Regionalpolitiken kan, som uttalats i rappor-&lt;br&gt;ten, i det nu aktuella fallet förstärkas med traditionella medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.36 Landstingsförbundet: Utredaren redovisar två alternativa föränd-&lt;br&gt;ringar av jordförvärvslagstiftningen. Enligt styrelsens uppfattning är det&lt;br&gt;angeläget att gällande krav på bosättning som grund för förvärvstillstånd&lt;br&gt;bibehålls om jordförvärvslagen skall bli ett verksamt medel i regional- och&lt;br&gt;glesbygdspolitiken. Styrelsen tillstyrker därför det alternativ till lagstift-&lt;br&gt;ning som innebär att bestämmelsen om juridiska personers förvärv bibe-&lt;br&gt;hålls och att rationaliseringsbestämmelserna tas bort. Därmed skulle de&lt;br&gt;regionalpolitiska ambitionerna förstärkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reservation av ledamöterna Bror Eriksson och Börje Hörnlund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen vill med anledning av professor Sören Wibes utredning om&lt;br&gt;jordförvärvslagstiftningen anföra att lagen fyller en viktig funktion för att&lt;br&gt;medverka till en levande landsbygd och för att uppfylla de regionalpolitis-&lt;br&gt;ka ambitionerna. Det är därför viktigt att bibehålla gällande krav på&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bosättning. Tillämpningen av bosättningsplikten måste emellertid skär- Prop. 1990/91:155&lt;br&gt;pas. Enligt styrelsens uppfattning skall därför lantbruksnämnderna ha Bilaga 2&lt;br&gt;möjlighet att med kännbart löpande vitesföreläggande kräva att villkoret&lt;br&gt;om bosättning uppfylls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.37 Lantbrukarnas riksförbund: På grund av den fortgående urbanise-&lt;br&gt;ringen har aktiva jord- och skogsbrukare blivit allt ensammare på lands-&lt;br&gt;bygden. Tendensen har förstärkts av storleksrationaliseringen inom fram-&lt;br&gt;för allt jordbruket. Rationaliseringen har skett dels genom att jord tillar-&lt;br&gt;renderats, dels genom tillskottsköp. I bägge fallen har bosättningen mins-&lt;br&gt;kat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det går inte att kommendera fram ett boende på landsbygden. Förut-&lt;br&gt;sättningarna för det måste skapas. Ett boendekrav vid förvärv av lant-&lt;br&gt;bruksfastighet är således inte tillräckligt för att garantera en levande lands-&lt;br&gt;bygd. Det måste också finnas möjlighet till utkomst i närheten av bostaden&lt;br&gt;eftersom i dag minst en inkomst hämtas utanför lantbruksföretaget. Även&lt;br&gt;den sociala servicen, t. ex. skola, barnomsorg och hemvård har här stor&lt;br&gt;betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattereglerna är mer anpassade till de tätortsboende än landsbygdsbe-&lt;br&gt;folkningen. Inte heller det nya skatteförslaget tar tillräcklig hänsyn till de&lt;br&gt;ökande kostnader landsbygdsboendet medför, tvärtom försämras situatio-&lt;br&gt;nen i förhållande till tätorternas. LRF anser icke desto mindre att ett&lt;br&gt;boendekrav bör finnas i jordförvärvslagstiftningen. Allt som kan bidra till&lt;br&gt;att hålla landsbygden levande måste prövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt LRF bör en framtida jordförvärvslagstiftning innehålla---.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En regionalpolitisk paragraf som dels ger utrymme att främja boendet på&lt;br&gt;landsbygden, dels möjlighet att bilda bärkraftiga jord- och skogsbruksföre-&lt;br&gt;tag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns skäl både att främja boendet på landsbygden och att bilda&lt;br&gt;bärkraftiga företag. Livskraftiga skogs- och jordbruksföretag är på sikt&lt;br&gt;nödvändiga för att upprätthålla sysselsättningen och därmed boendet på&lt;br&gt;landsbygden. Även i tätortsnära områden är det värdefullt att livskraftiga&lt;br&gt;företag av heltidskaraktär bildas. För enskilda lantbrukare kan marktill-&lt;br&gt;skott vara avgörande för företagens framtid. Så kan t. ex. de skärpta&lt;br&gt;bestämmelserna för spridning av naturgödsel i vissa fall leda till att företag&lt;br&gt;måste förändra sin driftsinriktning så att de i princip upphör att vara&lt;br&gt;heltidsföretag om inte arealen kan ökas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Boendet är grunden för såväl kommersiell som offentlig service. Mins-&lt;br&gt;kar boendet riskerar skola, post, hemvård, affär m. m. att hamna längre&lt;br&gt;bort. De allmänna kommunikationerna blir allt glesare eftersom underla-&lt;br&gt;get minskar. För de kvarboende försvåras vardagslivet. Allt tar längre tid,&lt;br&gt;grannkontakterna blir sällsyntare. En tilltagande isolering gör livet på&lt;br&gt;landet svårare. Denna utveckling måste brytas. Alla medel måste därvid&lt;br&gt;användas. Företräde för boende vid jordförvärv är bara ett. Möjligheter&lt;br&gt;till arbete inom pendlingsavstånd är mycket viktiga. Glesbygdens arbets-&lt;br&gt;marknad och näringsliv måste stärkas. De konkurrensnackdelar som finns&lt;br&gt;måste kompenseras med förbättrade ekonomiska förutsättningar. Det är &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 155&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;viktigt att ett effektivt sanktionssystem för dem som inte uppfyller boen-&lt;br&gt;dekravet kommer till stånd. Därför bör ett vitesförfarande prövas. Om&lt;br&gt;vitet inte har effekt bör det skärpas efter hand i tremånadersintervaller.&lt;br&gt;Har ingen fast bosättning, trots detta, skett inom viss tid bör köpet hävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rationaliseringssträvandena och önskemålen om boende på landsbyg-&lt;br&gt;den är delvis motstående —framför allt i det korta perspektivet. Vilket mål&lt;br&gt;som skall prioriteras i varje enskilt fall går inte att ge ett entydigt svar på.&lt;br&gt;Därför måste bägge strävandena rymmas under samma paragraf så att&lt;br&gt;myndigheterna ges en stor frihet att avgöra vem som slutligen skall få&lt;br&gt;förvärvsföreträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.39 Svenska arbetsgivareföreningen: Av de två alternativ till ändring av&lt;br&gt;lagen som utredningen föreslår förordar SAF det, som innebär att endast&lt;br&gt;de nuvarande bestämmelserna om juridiska personers rätt att förvärva&lt;br&gt;fastighet behålls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagens rationaliseringsbestämmelser har motarbetat dess regionalpoli-&lt;br&gt;tiska mål. Trots att rationaliseringsreglernas borttagande skulle eliminera&lt;br&gt;denna negativa effekt bör även bestämmelserna som syftar till att förstärka&lt;br&gt;regionalpolitiken utgå. Om de regionalpolitiska insatserna skall förstärkas&lt;br&gt;bör detta ske på traditionellt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.41 Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen: Det är naturligtvis&lt;br&gt;politiskt lockande att med stöd av statlig jordförvärvspolitik försöka för-&lt;br&gt;hindra en negativ utveckling av glesbygden. Utredningen visar emellertid&lt;br&gt;att nuvarande lag härvid inte är särskilt effektiv. I stället för att främja&lt;br&gt;utveckling av sysselsättning och familjeföretag i glesbygden har lagen blivit&lt;br&gt;alltmer konserverande. Lagen har alltmer kommit att fungera som ett&lt;br&gt;skydd för en krympande landsbygdsbefolkning och förhindrar överföring&lt;br&gt;av mark till nya inflyttande aktiva brukare. Dessutom förekommer inlås-&lt;br&gt;ningseffekter på grund av markägarnas rädsla att lämna ett system de&lt;br&gt;sedan inte kan komma tillbaka in i. En avreglerad jordförvärvspolitik&lt;br&gt;skulle sannolikt minska omfattningen av benefika förvärv och släktköp&lt;br&gt;och innebära en ökad omsättning av fastigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till regionalpolitiken hör också kravet på bosättningsplikt vid förvärv&lt;br&gt;av ny fastighet. Det är vår uppfattning att krav på bosättning inte hör&lt;br&gt;hemma i en modern jordförvärvslag. Främsta skälet är den ovan beskrivna&lt;br&gt;allmänna utvecklingen. Då det gäller det ökande antalet skogsfastigheter&lt;br&gt;utan bostadsbestånd i acceptabelt skick, kan bosättningskravet knappast&lt;br&gt;bli aktuellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare en svårighet är att den förvärvande knappast kan avkrävas&lt;br&gt;bindande löften eller försäkringar för mer än en kortare tid. På lite längre&lt;br&gt;sikt är således ett bosättningskrav meningslöst. Bosättningskrav vid ny-&lt;br&gt;förvärv är dessutom ologiskt och orättvist med hänsyn till att sådant krav&lt;br&gt;inte finns då det gäller 70% av de totala fastighetsöverlåtelserna, dvs.&lt;br&gt;benefika förvärv och släktköp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsindustrierna anser således att regionalpolitiken bör hållas utanför&lt;br&gt;jordförvärvslagen. Regionalpolitik bör i stället drivas med kraftfulla tradi-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tionella medel. Åtgärderna bör vara riktade och anpassade för att ge effekt&lt;br&gt;där de behövs. Om inflyttning, bosättning eller tillskottsförvärv bedöms&lt;br&gt;önskvärda bör stimulans och stöd kunna ges direkt till berörda utan att&lt;br&gt;köpar/sälj arrelationen störs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.42 Svenska kommunförbundet: Nyligen avslutade försök som syftade till&lt;br&gt;att ta större lokala hänsyn vid prövningar av förvärvstillstånd visade att&lt;br&gt;glesbygdskommuner ser jordförvärvslagstiftningen som ett möjligt och&lt;br&gt;verkningsfullt instrument för den lokala utvecklingspolitiken. Försöket&lt;br&gt;visade att en boendeprövning i samband med jordförvärv kan medföra&lt;br&gt;ökat boende i glesbygden. Svenska kommunförbundet förordar bl. a. mot&lt;br&gt;bakgrund av det försöket att kommunerna bör ges möjlighet att bli besluts-&lt;br&gt;organ i jordförvärvsärenden. Systemet bör bygga på en valmöjlighet för&lt;br&gt;kommunerna. I de fall kommunerna föredrar att bibehålla nuvarande&lt;br&gt;ansvarsfördelning med prövning av länsorgan, bör den möjligheten finnas&lt;br&gt;kvar. I de fall kommunerna väljer att överta beslutsansvaret bör länsor-&lt;br&gt;ganen ges en rådgivande roll. Ett sådant system förutsätter dock ett förfa-&lt;br&gt;rande som garanterar rättssäkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förändrad kommunal roll i detta sammanhang överensstämmer för&lt;br&gt;övrigt också med de synsätt som redovisas i livsmedelskommitténs betän-&lt;br&gt;kande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.43 Svenska sparbanksföreningen: I valet mellan de i rapporten presente-&lt;br&gt;rade två reformalternativen är Sparbanksföreningen mest positiv till det&lt;br&gt;förslag, enligt vilket av den nuvarande lagstiftningen behålls endast be-&lt;br&gt;stämmelser om juridiska personers rätt att förvärva jordbruksfastigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller frågan om företräde för ortsboende och personer, som vill&lt;br&gt;flytta till glesbygden, anser Sparbanksföreningen att det kan vara proble-&lt;br&gt;matiskt att i lagen slå fast att en markägare ovillkorligen skall bo på&lt;br&gt;fastigheten. Det finns en risk för att den, som köper en jordbruksfastighet&lt;br&gt;och inte avser att bo där skulle söka och sannolikt finna vägar att kringgå&lt;br&gt;lagstiftningen. Sambandet mellan boende och brukande är även allmänt&lt;br&gt;sett svårdefinierat och osäkert. Mot bakgrund av det nu sagda talar enligt&lt;br&gt;Sparbanksföreningens mening skäl för att en ny jordförvärvslag inte bör&lt;br&gt;syfta till att ge företräde för ortsboende och personer som avser att flytta&lt;br&gt;till jordbruksfastigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.45 Sveriges jordägareförbund: Av de föreslagna alternativen beträffande&lt;br&gt;regionalpolitiken förordar vi det som innebär, att de regionalpolitiska&lt;br&gt;inslagen i jordförvärvslagstiftningen slopas och att regionalpolitiken i stäl-&lt;br&gt;let tillgodoses med andra medel. Detta ligger i linje med avregleringen&lt;br&gt;inom jordbruket och innebär en enklare och bättre fungerande samordning&lt;br&gt;med regionalpolitiken i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.46 Sveriges skogsägareföreningars riksförbund anser att jordförvärvs-&lt;br&gt;lagen bör innehålla följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmelser som främjar boendet på landsbygden och som gör det&lt;br&gt;möjligt att bilda bärkraftiga jord- och skogsbruksföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— — — föreslås följande schematiska tillämpning av lagen: Fysisk&lt;br&gt;person erhåller alltid företräde framför juridisk person. Köpare som är&lt;br&gt;beredda att bosätta sig på fastigheten erhåller företrädesrätt framför redan&lt;br&gt;på orten boende liksom andra köpare som ej är beredda att bosätta sig på&lt;br&gt;fastigheten. I tredje hand ges den företrädesrätt som vill förvärva fastighe-&lt;br&gt;ten med hänvisning till målet att främja strukturrationalisering framför&lt;br&gt;köpare som ej avser att bosätta sig på fastigheten. Förvärvare med doku-&lt;br&gt;menterad färdighet ges i resp, grupp företrädesrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kommande jordförvärvslagen bör utformas så att den ovan angivna&lt;br&gt;prioriteringen kommer till klart uttryck.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.48 Tjänstemännens centralorganisation tillstyrker därför utredarens för-&lt;br&gt;slag att en framtida jordförvärvslag endast skall ha två element:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Fortsatt förbud för juridiska personers förvärv av lantbruksfastigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Företräde för ortsboende och de som önskar nyinflytta till glesbygds-&lt;br&gt;områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.49 Trädgårdsnäringens riksförbund: I större utsträckning än i dag bör&lt;br&gt;brukarna också äga marken. Ägare till jordbruksfastigheter bör också i&lt;br&gt;största möjliga mån bo på dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundet anser att det finns starka skäl för att främja boendet på&lt;br&gt;landsbygden. Livskraftiga företag är på sikt nödvändiga för att upprätthål-&lt;br&gt;la sysselsättningen och därmed boendet på landsbygden. Trädgårdsföretag&lt;br&gt;kan i många fall i högre grad än jordbruksföretag bidra till sysselsättningen&lt;br&gt;och landsbygdsboendet genom att trädgårdsodlingen är mer arbets- och&lt;br&gt;arealintensiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7 Prisprövning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;7.3 Lantbruksstyrelsen: I utredningen påpekas att det torde vara ganska&lt;br&gt;klart att priskontrollen har haft en återhållande effekt på prisutvecklingen&lt;br&gt;sedan slutet av 1970-talet. Vidare sägs att prisutvecklingen till stora delar&lt;br&gt;även förklaras av faktorer, som påverkar avkastningen inom jord- och&lt;br&gt;skogsbruket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prisprövningen har enligt styrelsen bidragit till att hålla tillbaka prisök-&lt;br&gt;ningen på avsett sätt. Syftet var att priserna inte skulle få stiga mer än vad&lt;br&gt;som motsvarade den allmänna prisökningen. Utredarens slutsatser i fråga&lt;br&gt;om prisprövningens värde grundas uppenbarligen på personliga värdering-&lt;br&gt;ar. Storleken av prisprövningens effekter kan dock knappast mätas på det&lt;br&gt;sätt som gjorts i utredningen. Andra orsaker till prisutvecklingen torde&lt;br&gt;vara räntenivån, avkastningen från jord- och skogsbruket samt prisutveck-&lt;br&gt;lingen för småhus, vilken under 1980-talet uppvisar stora likheter med&lt;br&gt;prisutvecklingen för lantbruksfastigheter. Den senare faktorn finns dock&lt;br&gt;inte med i den redovisade undersökningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter den 1 juli 1987 har prisprövningsregeln använts endast i begränsad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omfattning och har närmast haft karaktären av beredskapslagstiftning,&lt;br&gt;med möjlighet att ingripa om det förelegat en osund allmän prisstegring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnittet föranleder inte någon kommentar från styrelsens sida, annat&lt;br&gt;än att förslaget till nytt skattesystem kommer att medföra ändrade förut-&lt;br&gt;sättningar även för de kategorier som ser innehav av lantbruksfastigheter&lt;br&gt;huvudsakligen som kapitalplacering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.4 Skogsstyrelsen: — — — analysen av lantbruksfastigheten som kapi-&lt;br&gt;talplacering. Huvudslutsatsen i utredningen är att ett medelstort rent&lt;br&gt;skogsföretag inte har varit speciellt förmånligt placeringsobjekt under&lt;br&gt;1980-talet. Detta beror enligt utredningen främst på skogsvårdsavgiften&lt;br&gt;som gjort små och medelstora företag till dåliga, och stora till bra place-&lt;br&gt;ringsobjekt (s. 45, andra stycket). Vad gäller det sistnämnda är skogsstyrel-&lt;br&gt;sen helt övertygad om att avgiften inte är orsaken till att stora företag har&lt;br&gt;varit bra placeringsobjekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I utredningen görs en beskrivning av effekterna av förmögenhetsbeskatt-&lt;br&gt;ningen och skogsvårdsavgiften vid omplacering av tillgångar från t. ex.&lt;br&gt;bank eller aktier till en lantbruksfastighet med skog. En jämförelse har&lt;br&gt;gjorts med utgångspunkt från den förmögenhetsskatteskala som har gällt&lt;br&gt;fram t. o. m. år 1989. Principresonemanget blir dock detsamma även med&lt;br&gt;den nya skala som nu gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I utredningen sägs bl. a. att ”den skattebelastning i form av skogsvårds-&lt;br&gt;avgift på en fastighet med skogsbruksvärdet 60000 kr. är lika stor som den&lt;br&gt;förmögenhetsskatt som utgår på bankförmögenhet motsvarande 432000&lt;br&gt;kr. resp. 576000 kr. om tillgångarna finns i aktier”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens jämförelser mellan skogsvårdsavgiften på 60000 kr. i&lt;br&gt;skogsbruksvärde och förmögenhetsskatten på 432 000 kr. i bank är knap-&lt;br&gt;past av något intresse i sammanhanget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Så snart förmögenhetsgränsen uppnåtts har det varit förmånligt att&lt;br&gt;placera pengar i skog — trots skogsvårdsavgiften. Skillnaden blir dessutom&lt;br&gt;betydligt större om man i stället använder den ganska vanliga relation som&lt;br&gt;har rått mellan taxeringsvärde och marknadsvärde under senare år, dvs.&lt;br&gt;ett taxerat skogsbruksvärde som motsvarar 35 — 50% av marknadsvärdet.&lt;br&gt;Vidare finns det också anledning att ta hänsyn till att skogsvårdsavgiften&lt;br&gt;är avdragsgill.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningen innebär förekomsten av skog på lantbruksfastighet&lt;br&gt;(skogsvårdsavgiften) att det ”endast blir lönsamt om man tänker förvärva&lt;br&gt;relativt stora fastigheter”. Ovanstående exempel visar att detta är en&lt;br&gt;felaktig slutsats som i sin tur bygger på ett felaktigt angreppssätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör tilläggas att skogsstyrelsens resonemang ovan givetvis inte har&lt;br&gt;något med debatten om skogsvårdsavgiftens existens att göra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.8 Statens lantmäteriverk har tidigare gjort en egen undersökning av&lt;br&gt;marknadsvärdet för skogsfastigheter under perioden 1971 —1987. Därvid&lt;br&gt;konstaterades att betalda priser på skogsfastigheter under tiden fram till år&lt;br&gt;1979 står i ett ganska konstant förhållande till rånettovärdena, nämligen ca&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65 — 80%. Skulle fria marknadsförhållanden fått gälla under 1980-talet Prop. 1990/91:155&lt;br&gt;borde därför — med i övrigt oförändrade förutsättningar t. ex. beträffande Bilaga 2&lt;br&gt;skogsvårds- och skattelagstiftning — prisutvecklingen på motsvarande vis&lt;br&gt;ha följt rånettovärdets utveckling under samma period. Skillnaden mellan&lt;br&gt;en uppskattad rånettonivå och en genomsnittlig marknadsnivå skulle tyda&lt;br&gt;på att den prisdämpande effekten varit ca 25% på skogsfastigheter i slutet&lt;br&gt;av perioden. Det kan dock finnas flera förklaringsgrunder utöver JFL,&lt;br&gt;exempelvis skattelagstiftning och skogsvårdslagstiftning som haft inflytan-&lt;br&gt;de på utvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LMV biträder dock rekommendationen att prisprövningsbestämmelsen&lt;br&gt;utmönstras. Detta skulle troligen öka utbudet av jord- och skogsbruks-&lt;br&gt;mark. Prisprövningsbestämmelsen kan ersättas med en bestämmelse som&lt;br&gt;bibehåller kapitalplaceringsmotivet som grund att vägra förvärvstillstånd.&lt;br&gt;Bestämmelsen bör ha en snäv avgränsning mot påtagliga spekulationsin-&lt;br&gt;tressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.10 Domänverket delar — — — utredningens uppfattning att en avregle-&lt;br&gt;ring bör ske inom jordförvärvslagstiftningens område — prisprövningen&lt;br&gt;bör avskaffas---.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.17 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Utredningen anser att all form av&lt;br&gt;prisprövning skall upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Södermanlands län har under de senaste åren haft en stark ökning av&lt;br&gt;priset på både små och stora jord- och skogsfastigheter. Vårt läns strategi-&lt;br&gt;ska läge nära Stockholm gör att en stor kategori köpare kan betala priser&lt;br&gt;som i många fall överstiger det reella värdet. Detta kan leda till att nya&lt;br&gt;generationer brukare inte har råd att ta över familjejordbruket och bortfal-&lt;br&gt;let av levande jordbruk blir svårt att reglera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.19 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Om boendeplikten skärps enligt&lt;br&gt;ovan är det länsstyrelsens uppfattning att en sanering av överpriser på&lt;br&gt;lantbruksfastigheter kan komma att ske och även att en osund prisstegring&lt;br&gt;kan komma att motverkas. Vilken effekt det nya skattesystemet kan kom-&lt;br&gt;ma att ha kan för närvarande inte överblickas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen anser att, om den skärpta boendeplikten genomförs och&lt;br&gt;får åsyftad effekt, prisprövningen torde kunna avskaffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.22 Länsstyrelsen i Kristianstads län instämmer i utredarens förslag att&lt;br&gt;prisprövningen kan avskaffas. Detta dock under förutsättning att reglerna&lt;br&gt;för juridisk person bibehålls. Prisutvecklingen bör dock uppmärksamt&lt;br&gt;följas efter beslutet om ny jordbrukspolitik och genomförandet av skatte-&lt;br&gt;paketet. Vid behov bör prisprövning åter aktualiseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.23 Länsstyrelsen i Malmöhus län instämmer däremot i den bedömning&lt;br&gt;som lantbruksnämnden i länet har gjort att den prisprövning som i dag&lt;br&gt;sker enligt lagen kan utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.25 Länsstyrelsen i Örebro län föreslår att — — — bestämmelserna i Prop. 1990/91: 155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;--— 4§ 4 upphävs. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.28 Länsstyrelsen i Jämtlands län anser, att det snarast finns skäl att&lt;br&gt;skärpa praxis i nuvarande lagstiftning. Det gäller både hållningen till&lt;br&gt;utboägande och uppmärksamheten gentemot höga priser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.30 Länsstyrelsen i Norrbottens län delar i princip utredningens syn-&lt;br&gt;punkter i denna fråga. Prisprövningen har ju också i stort sett upphävts.&lt;br&gt;Det är dock angeläget att prisnivån inte påverkas alltför mycket av fakto-&lt;br&gt;rer som egentligen inte har med fastighetens substansvärde att göra. Spe-&lt;br&gt;kulations- och kapitalplaceringsförvärv skall därför kunna avslås. Lagtill-&lt;br&gt;lämpningen bör vara så att sådana förvärv inte driver upp prisnivån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.31 Glesbygdsdelegationen: — — — kan det vara befogat att behålla&lt;br&gt;någon form av prisprövning för att få rimliga priser på fastigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.34 Kooperativa förbundet: — — — bör också bestämmelserna om pris-&lt;br&gt;prövning utgå ur jordförvärvslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.37 Lantbrukarnas riksförbund: Enligt LRF bör en framtida jordför-&lt;br&gt;värvslagstiftning innehålla följande moment.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En möjlighet till fortsatt prisprövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har visat sig att den s. k. prisprövningsparagrafen i stort sett saknat&lt;br&gt;betydelse efter den senaste lagändringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den har karaktären av en beredskapslagstiftning och finns kvar for att&lt;br&gt;möjligheter till ingripanden skall vara möjliga om så anses befogat. Denna&lt;br&gt;möjlighet bör även fortsättningsvis finnas kvar. I tider då kapitalavkast-&lt;br&gt;ningen från andra placeringar, t. ex. aktier, är svag söker sig detta kapital&lt;br&gt;till andra områden. Jord och skog har alltid varit attraktiva som långsikti-&lt;br&gt;ga kapitalplaceringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förväntade driftsöverskotten från lantbruksfastigheterna kommer&lt;br&gt;inte att motivera de priser som erbjuds. För den som skall få sin utkomst&lt;br&gt;från fastigheterna blir det då omöjligt att konkurrera. Om denna situation&lt;br&gt;skulle uppstå måste en möjlighet till prisprövning finnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att skapa neutralitet mellan olika kapitalplaceringsalternativ har&lt;br&gt;LRF tidigare föreslagit att förmögenhetsskatten skall tas bort. Vi återupp-&lt;br&gt;repar nu detta krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.40 Svenska bankföreningen: 1 den nu remitterade utredningen föreslås&lt;br&gt;att all form av prisprövning skall upphöra. En undersökning av fastig-&lt;br&gt;hetspriserna som gjorts visar nämligen att dessa (i genomsnitt) inte inne-&lt;br&gt;håller några tecken på spekulation utan avspeglar underliggande reella&lt;br&gt;värden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankföreningen tillstyrker utredningens förslag i nu angiven del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.41 Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen: I enlighet med vår&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ovan beskrivna allmänna marknadsekonomiska uppfattning delar vi såle- Prop. 1990/91: 155&lt;br&gt;des utredningens bedömning att prisprövningen nu helt bör upphöra. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppfattningen att inköp av skog till högt pris skulle tyda på risk för&lt;br&gt;enbart kapitalplacering eller spekulation är konstruerad. Skogsägande är&lt;br&gt;alltid en kapitalplacering. På sikt är det emellertid otänkbart att ägaren&lt;br&gt;helt skulle avstå från att utnyttja fastighetens avkastning. Inte minst har&lt;br&gt;skogvårdslagen härvid betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.44 Sveriges jordbruksarrendatorers förbund: För att ge den som själv&lt;br&gt;avser att bruka fastigheten möjlighet att förvärva densamma måste pris-&lt;br&gt;prövningen behållas. Priset på fastigheten måste därvid i första hand&lt;br&gt;bestämmas utifrån fastighetens avkastningsvärde, eventuellt med större&lt;br&gt;vikt även till bostadsvärdet på fastigheten. Personer som ser ett köp i&lt;br&gt;första hand som en katitalplacering parat med förmånliga förmögenhets-&lt;br&gt;beskattningsregler måste ges låg prioritet vid förvärvsprövning. Brukande&lt;br&gt;och boende måste alltid gemensamt prioriteras. Endast därigenom kan&lt;br&gt;tillskapas förutsättningar för en levande landsbygd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.45 Sveriges jordägareförbund: Vi delar utredningens uppfattning, att&lt;br&gt;---prisprövningen slopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.46 Sveriges skogsägareföreningars riksförbund: Prisprövningen bör av-&lt;br&gt;skaffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1A1 Sågverkens råvaruförening: Förbundet anser att utvecklingen av&lt;br&gt;markpriserna under senare år inte följt realistiska avkastningsnivåer, trots&lt;br&gt;prisprövningen. Ett slopande av prisprövningen skulle enligt förbundet&lt;br&gt;dock ytterligare accentuera denna utveckling. De orimliga prisnivåerna ger&lt;br&gt;nya och unga brukare små möjligheter att förvärva jordbruksfastigheter.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8 Juridiska personer&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;8.3 Lantbruksstyrelsen: Avsnittet föranleder inte någon kommentar från&lt;br&gt;styrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.6 Arbetsmarknadsstyrelsen instämmer i utredarens uppfattning vad gäl-&lt;br&gt;ler juridiska personers ägande. Utredarens slutsats — — — bör inte heller&lt;br&gt;kunna utesluta ett ökat privat ägande av skog. Krav har framförts från&lt;br&gt;lantbrukare att få förvärva skog från bl. a. domänverket. Syftet är att skaffa&lt;br&gt;kompletterande sysselsättning. Motivet kan komma att accentueras som&lt;br&gt;en konsekvens av den planerade avregleringen av jordbruket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.7 Plan- och bostadsverket: Utredningens förslag till fortsatt förbud för&lt;br&gt;juridiska personers förvärv av lantbruksfastigheter är enligt Boverket nöd-&lt;br&gt;vändigt och tillstyrks därför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.12 Statskontoret: Lagens syfte att hindra juridiska personer att förvärva&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;jordbruksfastigheter har enligt utredaren varit effektivt och någon ändring Prop. 1990/91:155&lt;br&gt;i detta avseende föreslås inte. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förslag till ny jordbrukspolitik som nu remissbehandlas i annan&lt;br&gt;ordning kommer om det genomförs att innebära en stor omställning av&lt;br&gt;jordbruket. Det kan inte uteslutas att t. ex. aktiebolagsformen kan vara en&lt;br&gt;bra organisationsform även för jordbruket. Det kan också finnas skäl att&lt;br&gt;låta skogsbolagen köpa upp sådan mark som av arronderingsskäl inte&lt;br&gt;längre kan drivas som enskilda fastigheter. Det kan därför enligt vår&lt;br&gt;uppfattning vara lämpligt att pröva denna fråga på nytt då erfarenheter&lt;br&gt;vunnits av en ny jordbrukspolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.14 Näringsfrihetsombudsmannen: Utredningen visar att jordförvärvs-&lt;br&gt;lagen beträffande skogsmark bidragit till att bevara ca hälften av denna&lt;br&gt;mark i privat ägo. Därmed har skogsindustrin hindrats från förvärv. NO&lt;br&gt;delar utredningens slutsats att en friare marknad skulle leda till en ökad&lt;br&gt;bolagisering av skogen. Virkesmarknadens struktur och funktionssätt&lt;br&gt;medför dock att en sådan utveckling knappast är önskvärd från konkur-&lt;br&gt;renssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande åkermark konstaterar utredningen att det är osannolikt att&lt;br&gt;juridiska personer i nämnvärd omfattning skulle ha köpt sådan mark även&lt;br&gt;om marknaden varit fri. Från konkurrenssynpunkt är det dock av vikt att&lt;br&gt;undantag kan göras från bolagsförbudet, utöver de möjligheter därtill som&lt;br&gt;finns i dag, för bönder som önskar gå samman i juridiska enheter för att&lt;br&gt;därigenom tillskapa jordbruk som möjliggör en integration med småskalig&lt;br&gt;förädling av jordbruksprodukter och som också framstår som tillräckligt&lt;br&gt;slagkraftiga i konkurrensen med jordbrukskooperationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet för juridiska personers förvärv bör också vara kvar, särskilt&lt;br&gt;vad beträffar förvärv av skogsmark med hänsyn till virkesmarknadens&lt;br&gt;struktur. För förvärv av jordbruksmark bör dock undantag från förvärvet&lt;br&gt;kunna göras i syfte att stimulera småskalig förädlingsverksamhet av jord-&lt;br&gt;bruksprodukter och för att uppnå slagkraftiga enheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.15 Svenska kyrkans centralstyrelse är —--kritisk till vissa slutsatser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som dras vad gäller brukandet av kyrkans skogar. Nederst på s. 103 under&lt;br&gt;avsnittet ”Sammanfattning av analysen — juridiska personers ägande”&lt;br&gt;påstås att ägargruppen ”övriga”, dvs. kyrka och kommun, skulle vara klart&lt;br&gt;mindre aktiva i sitt brukande än övriga ägargrupper. Detta måste, i vart&lt;br&gt;fall såvitt avser det kyrkliga skogsinnehavet, vara fel. I en rapport från&lt;br&gt;lantmäteriverket den 31 november 1988, Svenska kyrkans egendomar,&lt;br&gt;omfattning och avkastning år 1986, konstateras det rakt motsatta. Den&lt;br&gt;analys som där gjorts visar bl. a. ”att det kyrkliga skogsbruket totalt visar&lt;br&gt;betydligt högre nettoavkastning än Domänverket, och i nivå med andra&lt;br&gt;jämförelseföretag i samma storleksgrupper som de kyrkliga förvaltningar-&lt;br&gt;na”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande härefter utredningens rekommendationer i avsnitt V:4, kan&lt;br&gt;konstateras att båda alternativen till förändring av lagen innehåller ett&lt;br&gt;fortsatt förbud för juridiska personer att förvärva lantbruksfastigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till att utredningen inte innehåller några uppgifter om hur &amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;detta förbud skulle komma att utformas är det enligt centralsstyrelsens &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppfattning för tidigt att ta ställning i denna fråga. Centralstyrelsen vill&lt;br&gt;dock i detta sammanhang peka på vad styrelsen anförde i sitt yttrande den&lt;br&gt;3 december 1986 över den tidigare utredningen om översyn av jordför-&lt;br&gt;värvslagen, Ds Jo 1986:5. Där framhölls bl. a. ”att den knäsatta regeln om&lt;br&gt;kompensationsmarksavstående vid förvärv — åtminstone för kyrkans vid-&lt;br&gt;kommande — förorsakat stora problem, som försinkat det angelägna&lt;br&gt;strukturrationaliseringsarbetet av den kyrkliga jorden”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.16 Konjunkturinstitutet: Utan en mer ingående analys av lagens grund-&lt;br&gt;läggande syften är det knappast möjligt att bedöma skälen för att behålla&lt;br&gt;bestämmelserna om juridiska personers förvärvsrätt. Ett motiv för sådan&lt;br&gt;försiktighet i avregleringsarbetet kan vara svårigheten att överblicka de&lt;br&gt;strukturförändringar i det svenska jordbruket, som blir följden av de nu&lt;br&gt;föreslagna, omfattande ändringarna i jordbruksregleringen. Särskilt under&lt;br&gt;en övergångsperiod kan ändrade styrkeförhållanden mellan skilda ägarka-&lt;br&gt;tegorier vara ett skäl för att bibehålla viss restriktivitet i förvärvsreglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.17 Ledamöterna Strindberg, Torfgård och Lennstam: Vi kan tillstyrka&lt;br&gt;utredningens förslag om fortsatt prövning av juridiska personers förvärv&lt;br&gt;av lantbruksfastigheter. Däremot anser vi, i likhet med utredningen, att&lt;br&gt;förvärvsprövningen helt skall upphöra för fysiska personer. Därigenom&lt;br&gt;förstärks den enskilda äganderätten och utbudet av jordbruksfastigheter&lt;br&gt;kan förväntas öka till gagn för jordbruksnäringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.19 Länsstyrelsen i Jönköpings län ansluter sig till utredningens uppfatt-&lt;br&gt;ning och anser att de nuvarande reglerna om juridiska personers förvärv&lt;br&gt;ger en acceptabel flexibilitet och bör bestå. Om man på sikt skall kunna ha&lt;br&gt;möjligheter att hålla landsbygden levande är någon form av bolagsspärr&lt;br&gt;nödvändig. Enskilt ägande är att föredra vad gäller både jordbruks- och&lt;br&gt;skogsmark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.30 Länsstyrelsen i Norrbottens län delar helt utredningens slutsats om&lt;br&gt;behovet av att behålla en lagstiftning avseende juridiska personers förvärv.&lt;br&gt;Ett upphävande skulle säkert leda till omfattande bolagsköp av skog i vårt&lt;br&gt;län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.33 Hushållningssällskapens förbund delar utredarens uppfattning om&lt;br&gt;fortsatt förbud för juridiska personers förvärv av jordbruksfastigheter.&lt;br&gt;Förbundet vill också i sammanhanget framhålla att stor restriktivitet bör&lt;br&gt;gälla för överförande av jordbruksfastigheter till bolag. De framtida konse-&lt;br&gt;kvenserna av ett sådant förfarande kan inte överblickas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.34 Kooperativa förbundet tillstyrker det alternativa förslaget i utredning-&lt;br&gt;en som innebär att i jordförvärvslagstiftningen behålls enbart de nuvaran-&lt;br&gt;de bestämmelserna om juridiska personers rätt att förvärva fastigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa skall dock anpassas till de regler som föreslås i promemorian Vissa Prop. 1990/91:155&lt;br&gt;ändringar i jordförvärvslagen Ds 1989:64, varom mera nedan. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.35 Landsorganisationen i Sverige: Pappersindustriarbetareförbundet,&lt;br&gt;Skogsarbetarefbrbundet och Träindustriarbetareförbundet redovisar i ett&lt;br&gt;bifogat yttrande stor tveksamhet vad gäller förbudet för juridiska personer&lt;br&gt;att förvärva fastigheter. LO delar denna tveksamhet. Utredningen re-&lt;br&gt;dovisar egentligen inget skäl för att behålla denna del av jordförvärvslagen&lt;br&gt;— endast att den inte tycks medföra någon större skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.36 Landstingsförbundet: Styrelsen tillstyrker — — — det alternativ till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagstiftning som innebär att bestämmelserna om juridiska personers för-&lt;br&gt;värv bibehålls---.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reservation av ledamöterna Bror Eriksson och Börje Hörnlund:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen anser vidare att bestämmelserna om juridiska personers för-&lt;br&gt;värv bör stramas upp. Efter den senaste förändringen av jordförvärvs-&lt;br&gt;lagen, då juridiska personer på orten fick visst företräde till förvärv av&lt;br&gt;fastighet, har en oroande utveckling kunnat konstateras. Styrelsen anser&lt;br&gt;därför att skogsbolag, domänverket och kyrkans förvärv bör stoppas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.37 Lantbrukarnas riksförbund: Enligt LRF bör en framtida jordför-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;värvslagstiftning innehålla---.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förbud för juridiska personer att förvärva jord- och skogsmark.&lt;br&gt;Undantag får göras för bolag i enlighet med förslaget till Vissa ändringar i&lt;br&gt;jordförvärvslagen (Ds 1989:64) med de förändringar som LRF föreslagit i&lt;br&gt;sitt remissvar över denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet mot juridiska personers förvärv kan motiveras av många skäl.&lt;br&gt;Ett är att om juridiska personer en gång förvärvat en fastighet har det visat&lt;br&gt;sig att den inte kommer ut på marknaden igen. Vid en försäljning av aktier&lt;br&gt;i ett bolag förvärvsprövas inte den nya ägaren enligt jordförvärvslagen. Ett&lt;br&gt;inte ovanligt förhållande har varit att mindre skogs- och träförädlingsföre-&lt;br&gt;tag köpts av större. Själva verksamheten läggs ner medan skogen behålls&lt;br&gt;och sköts av anställd personal vilken sällan bor på orten. Resultatet har&lt;br&gt;blivit att ägandet koncentrerats och glesbygdsboendet minskat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.38 Småbrukare i Väst: stöder helt utredarens förslag att inte underlätta&lt;br&gt;för juridiska personer att köpa jord- och skogsbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.39 Svenska arbetsgivareföreningen: Av de alternativ till ändring av lagen&lt;br&gt;som utredningen föreslår förordar SAF det, som innebär att endast de&lt;br&gt;nuvarande bestämmelserna om juridiska personers rätt att förvärva fastig-&lt;br&gt;het behålls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom inte samma skattemässiga förutsättningar råder för juridiska&lt;br&gt;och fysiska personer, förefaller det emellertid välbetänkt att tills vidare&lt;br&gt;behålla reglerna beträffande juridiska personers rätt att förvärva skogs-&lt;br&gt;och jordbruksfastigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.41 Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen: Utredningen finner&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte anledning föreslå ändringar då det gäller juridiska personers möjlighet&lt;br&gt;att förvärva mark. Analysen av denna fråga är utredningens svagaste&lt;br&gt;punkt. Några hållbara skäl att behålla denna diskriminerande bestämmel-&lt;br&gt;se redovisas egentligen inte. Utredningen menar att aktiviteten i privat-&lt;br&gt;skogsbruket numera är god och att det därför med hänsyn till önskemål om&lt;br&gt;ett aktivare skogsbruk inte finns anledning underlätta en överföring av&lt;br&gt;privat skogsmark till storskogsbruket. Vi delar denna bedömning att ak-&lt;br&gt;tiviteten i privatskogsbruket är god. Samtidigt är det ingen tvekan om att&lt;br&gt;de svenska skogsbolagens skogsförvaltning är mycket ansvarsfull, långsik-&lt;br&gt;tig och kompetent, med en hög intensitet i såväl skogsvård som avverkning&lt;br&gt;och med hänsyn till naturvård och andra intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppenbarligen finns fortfarande kvar en gammaldags misstro och felak-&lt;br&gt;tig rädsla för att skogsbolag köper upp mark, skövlar skog och utarmar&lt;br&gt;landsbygden av kortsiktiga intressen. Dessa uppfattningar och politiska&lt;br&gt;stämningar är naturligtvis helt obefogade och i grunden osakliga. Såsom&lt;br&gt;sagts ovan är skogsindustrin, liksom Sverige i övrigt, beroende av att alla&lt;br&gt;skogar brukas så att de långsiktigt ger en hög och värdefull avkastning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt är det vår uppfattning att även om det skulle bli möjligt för&lt;br&gt;skogsindustriföretagen att öka sitt skogsmarksinnehav så torde effekten av&lt;br&gt;denna möjlighet bli marginell. Den nuvarande fördelningen mellan olika&lt;br&gt;ägarkategorier kommer i huvudsak att bestå. Bolagen vill köpa skogsägar-&lt;br&gt;nas virke, inte deras mark. Bolagens investeringar kommer alltid i första&lt;br&gt;hand att riktas framåt mot alltmer vidareförädlade produkter och nya&lt;br&gt;marknader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot finns stort intresse hos skogsbolagen att genom omarronde-&lt;br&gt;ringar, ägobyten och tillköp till befintliga marker förbättra ägofigurer som&lt;br&gt;är så olämpligt utformade att de motverkar ett aktivt och rationellt skogs-&lt;br&gt;bruk. Inom detta fält finns utrymme för stora förenklingar. Nuvarande&lt;br&gt;kompensationsbestämmelser tillämpas på olika sätt av lantbruksnämnder-&lt;br&gt;na. Flera orimligheter kan redovisas och rättsläget är oklart. En enkel och&lt;br&gt;helt nödvändig förstahandsåtgärd måste därför vara att nu införa smidiga-&lt;br&gt;re och liberalare bestämmelser för i dag skogsägande och skogsförädlande&lt;br&gt;juridiska personers skogsförvärv av strukturskäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsindustriernas grunduppfattning är emellertid att förbudet för&lt;br&gt;skogsägande och skogsförädlande bolags förvärv av skogsmark nu bör&lt;br&gt;avvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.43 Svenska sparbanksföreningen: I valet mellan de i rapporten presente-&lt;br&gt;rade två reformalternativen är Sparbanksföreningen mest positiv till det&lt;br&gt;förslag, enligt vilket av den nuvarande lagstiftningen behålls endast be-&lt;br&gt;stämmelser om juridiska personers rätt att förvärva jordbruksfastigheter.&lt;br&gt;Ur jordbrukets synvinkel kan det, i varje fall för glesbygderna, vara bra om&lt;br&gt;nya ägarkategorier till jordbruksmark kan förekomma. Detta kan långsik-&lt;br&gt;tigt hålla uppe priserna på jordbruksfastigheter och underlätta den om-&lt;br&gt;ställning som är förestående för jordbruket. Ett arrenderat eller leasat&lt;br&gt;jordbruksföretag är mindre kapitalkrävande och binder inte upp så stora&lt;br&gt;ekonomiska resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är även önskvärt att jordförvärvslagstiftningen harmoniserar med&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de nya skattereglerna, varför juridiska personer bör kunna köpa jordbruks-&lt;br&gt;mark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aktiebolags förvärv av jordbruksfastigheter bör dock alltid prövas av&lt;br&gt;lantbruksnämnden enligt bestämda kriterier i lagen. Det bör härvid efter-&lt;br&gt;strävas att det redan stora institutionerande markägandet inte skall öka.&lt;br&gt;En lantbrukares övergång från enskild firma eller handelsbolag till aktiebo-&lt;br&gt;lag för sin verksamhet, där aktiebolaget köper fastigheten, bör däremot&lt;br&gt;underlättas. Aktie i aktiebolag, som äger jordbruksfastigheter, bör registre-&lt;br&gt;ras hos lantbruksnämnden och försäljning eller ändrade majoritetsförhål-&lt;br&gt;landen bör anmälas till lantbruksnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan även tänkas, att lantbrukets organisationer i kollektiv samver-&lt;br&gt;kan äger jordbruksmark, vilket skulle innebära, att jordbrukarna skulle&lt;br&gt;bilda en s. k. jordfond eller motsvarande till vilken jordbrukarna kunde&lt;br&gt;sälja sin mark med t. ex. en återköpsklausul. Om man i lagstiftningen ger&lt;br&gt;utrymme för dylika operatörer på lantbruksmarknaden, antingen de är&lt;br&gt;ägda av jordbrukare eller är privata företag, bör emellertid staten uppställa&lt;br&gt;bestämda regler för dessa. Företag som på sådan basis bedriver sale —&lt;br&gt;and — lease — back — affärer med jordbruksmark bör ha lantbruksstyrelsens&lt;br&gt;tillstånd innan de kan starta sin verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.44 Sveriges jordbruksarrendatorers förbund: — — — måste även förbud&lt;br&gt;för juridiska personers förvärv av jordbruksfastighet behållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.45 Sveriges jordägareförbund: Vi delar utredningens uppfattning, att det&lt;br&gt;rent samhällsekonomiskt finns föga att invända mot att jordförvärvslagens&lt;br&gt;bestämmelser om juridiska personer blir kvar. Vi anser dessutom, att det&lt;br&gt;är ur samhällsekonomiska synpunkter mycket positivt att man genom ett&lt;br&gt;omfattande privat ägande av skogsmark säkerställer en mångfald i skogs-&lt;br&gt;bruksmetoder, virkesförråd m. m. som ger ökad riskspridning och flexibili-&lt;br&gt;tet inför framtiden. Härtill kommer, att det även ur naturvårdssynpunkt är&lt;br&gt;mycket angeläget att säkerställa en mångfald och variation i förvaltningen&lt;br&gt;av skogsmarken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi delar utredningens uppfattning, att förbudet för juridiska personers&lt;br&gt;förvärv skall vara kvar — — —.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.46 Sveriges skogsägareföreningars riksförbund: — — — anser att jord-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förvärvslagen bör innehålla — — — ett principförbud för juridiska perso-&lt;br&gt;ners förvärv av jordbruksfastigheter —--.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.47 Sågverkens råvaruförening: Den enda punkt — enligt utredarna —&lt;br&gt;där lagen entydigt visat sig vara effektiv gäller hindren för juridiska perso-&lt;br&gt;ner att köpa skogsmark. Råvaruföreningen är av samma uppfattning. De&lt;br&gt;förhoppningar många bygdesågar ställde år 1987 på den reviderade lag-&lt;br&gt;stiftningen har visat sig komma på skam i och med fortsatta stora svårighe-&lt;br&gt;ter att få förvärvstillstånd för juridiska personer/bygdesågar. När det i den&lt;br&gt;näringspolitiska debatten gäller argumenteringen för resp, emot juridiska&lt;br&gt;personers skogsmarksförvärv hämtas erfarenheterna från de stora börsno-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;terade skogsbolagen. Dessa har visserligen historiskt till stor del byggts upp&lt;br&gt;genom successiva uppköp av mindre skogsindustribolag med tillhörande&lt;br&gt;skog, men detta mönster gäller knappast längre. Tvärtom, de fall under&lt;br&gt;senaste 1 O-årsperioden som finns på uppköpta eller nedlagda sågverk med&lt;br&gt;tillhörande skogsmark har inneburit, att sågverksägarfamiljen behållit&lt;br&gt;skogen, medan industrin sålts av eller lagts ned.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Råvaruföreningen tror, att goda möjligheter för de privatägda, mindre/&lt;br&gt;medelstora köpsågverken att köpa skogsfastigheter är av betydelse för&lt;br&gt;bygdernas utveckling. Köpsågarna, vilka endast tar någon procent av sitt&lt;br&gt;råvarubehov ur egen skog, spelar en avgörande roll för skogsnäringens&lt;br&gt;ekonomi och för sysselsättningen i skogsbygderna. Dessa sågverk är ekono-&lt;br&gt;miskt extra sårbara på grund av sitt utsatta råvaruläge. En viss andel egen&lt;br&gt;skog skapar för denna företagskategori nödvändig stabilitet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Det ger råvarutrygghet — särskilt vid säsongstarten — vilket ger en&lt;br&gt;lugnare virkesmarknad och minskar behovet av timmerlagring över som-&lt;br&gt;maren. Bevattnat sommartimmer drar räntor och hanteringskostnader,&lt;br&gt;kan påverka miljön negativt och leder till virkesskador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Det skapar en bas för en kompetent skogsavdelning, som kan erbjuda&lt;br&gt;skogsvård och avverkningsservice till det allt mindre självverksamma&lt;br&gt;privatskogsbruket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Viss egen råvara ger trygghet inför de satsningar på ökad vidareföräd-&lt;br&gt;ling av trävarorna som många står inför, vilket höjer sysselsättningsgraden&lt;br&gt;kraftigt i skogsbygderna. .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Ett visst skogsmarksinnehav ger möjlighet till bättre kreditvärdighet&lt;br&gt;inför de framtidssatsningar som träindustrin går mot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Råvaruföreningens uppfattning är, att hög skogsvårds- och avverknings-&lt;br&gt;intensitet ger önskvärd lokal sysselsättning. Virkesförädling i bygdens såg-&lt;br&gt;och trävaruindustri ger högst sysselsättning per kubikmeter råvara, därtill&lt;br&gt;nära skogen. De livskraftiga, lokala sågverken av måttlig storlek ger direkt&lt;br&gt;skogsbruket rånetto, och indirekt skapas drägliga levnadsvillkor genom&lt;br&gt;den samhälls- och kommersiella service sågindustrin skapar underlag för.&lt;br&gt;Den långsiktiga utvecklingen av dessa företag är därför ett direkt samhälls-&lt;br&gt;intresse. Härvid är skogsmarksförvärvsfrågan en viktig del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.48 Tjänstemännens centralorganisation tillstyrker därför utredarens för-&lt;br&gt;slag att en framtida jordförvärvslag endast skall ha två element:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Fortsatt förbud för juridiska personers förvärv av lantbruksfastighe-&lt;br&gt;ter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Företräde för ortsboende och de som önskar nyinflytta till glesbygds-&lt;br&gt;områden.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9 Övrigt&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;9.7 Plan- och bostadsverket: Att fortsättningsvis låta lantbruksnämnderna&lt;br&gt;självständigt ta erforderliga beslut i jordförvärvsärenden kan ifrågasättas,&lt;br&gt;särskilt om de regionalpolitiska aspekterna, boendet och landskapsbilds-&lt;br&gt;frågor lyfts fram i förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna har genom sina översiktsplaner fått ett alltmer ökat an-&lt;br&gt;svar för frågor som rör markanvändning, service, landsbygdsboende, na-&lt;br&gt;turmiljö, behovet av landskapsvård osv., och är det organ som oftast har&lt;br&gt;den samlade helhetssynen på problemen. Kommunerna har också i dessa&lt;br&gt;frågor viktig lokalkunskap samt närhet till de som berörs. Det bör därför&lt;br&gt;vara naturligt att kommunerna som ett led i det ökade ansvaret för mark-&lt;br&gt;användningsfrågor, även ges formell möjlighet till inflytande i tillämp-&lt;br&gt;ningen av jordförvärvslagen. Förslagsvis bör i 9§ göras det tillägget att&lt;br&gt;lantbruksnämnden beslutar efter samråd med kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.10 Domänverket: De bestämmelser som gäller för förvaltningen av den&lt;br&gt;specialreglerade kyrkliga egendomen bör —--komma till uttryck i den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;praktiska tillämpningen av JFL. Enskilda ärenden om förvärvstillstånd&lt;br&gt;bör sålunda prövas mot den allmänna bakgrunden som redovisas här så att&lt;br&gt;en rationalisering av det kyrkliga fastighetsinnehavet i stort inte försvåras.&lt;br&gt;Det är sålunda viktigt att kompensationskravet vid kyrkliga markförvärv&lt;br&gt;tillämpas smidigt och långsiktigt. En förutsättning för att kyrklig jord skall&lt;br&gt;ställas till förfogande för önskvärd strukturrationalisering är självfallet att&lt;br&gt;de myndigheter som handlägger de kyrkliga markfrågorna kan påräkna&lt;br&gt;förståelse för den kyrkliga strukturrationaliseringen och för önskemål att&lt;br&gt;omplacera försäljningsmedel i nyförvärvad mark. Kompensationsfrågan&lt;br&gt;får inte, som någon gång skett, bedömas med hänsyn till förhållandena&lt;br&gt;enbart inom en lantbruksnämnds område. Detta är av särskild betydelse,&lt;br&gt;eftersom stiftens markförvaltning i stor utsträckning omfattar mark inom&lt;br&gt;mer än en lantbruksnämnds område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarkollegiet företräder allmänna arvsfondens intressen. Egendom&lt;br&gt;som tillfallit fonden skall avvecklas för fondens räkning så snart det är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skulle utredningens förslag inte genomföras, är det angeläget att det ges&lt;br&gt;klara riktlinjer om sådan handläggning av arvsfondens försäljningsären-&lt;br&gt;den att fondens och lantbruksnämndernas intressen hålls isär. Den nya&lt;br&gt;länsstyrelseorganisationen med lantbruksenheter som en del av länsstyrel-&lt;br&gt;serna har förstärkt behovet av att bryta ut försäljningen av arvsfondens&lt;br&gt;fastigheter från länsstyrelserna. Försäljningen handläggs i allmänhet på&lt;br&gt;allmänna enheten/rättsenheten. Det har redan förekommit fall där arvs-&lt;br&gt;fondens fastighet helt enkelt förts över till lantbruksenheten — utan att&lt;br&gt;något köpeavtal upprättats — för att säljas av länsstyrelsen på denna enhet&lt;br&gt;när någon lämplig köpare dyker upp. En sådan handläggning måste anses&lt;br&gt;strida mot bestämmelserna i arvsfondslagen och försäljningsförordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.22 Länsstyrelsen i Kristianstads län ser det också som angeläget att&lt;br&gt;jordbrukarkåren har goda yrkeskunskaper. Dels talar rent företagsekono-&lt;br&gt;miska skäl för detta, dels är det ett konsumentintresse att livsmedel produ-&lt;br&gt;ceras av yrkeskunniga lantbrukare. Detta är bästa garantin för god skötsel&lt;br&gt;av mark och djur och för god livsmedelskvalitet. Hittillsvarande jord-&lt;br&gt;förvärvslagar har möjliggjort att i stort sett endast de, som skaffat sig&lt;br&gt;tillfredsställande yrkeskunskaper, har medgivits förvärva utvecklade och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utvecklingsbara lantbruk. Visserligen har antalet avslag på förvärvsansök- Prop. 1990/91:155&lt;br&gt;ningar med hänvisning till bristande yrkeskunskaper ej varit särskilt stort Bilaga 2&lt;br&gt;men medvetandet om bestämmelsen i JFL är god och den fyller därför en&lt;br&gt;funktion långt större än vad som framgår av tillgänglig statistik. Önske-&lt;br&gt;målet om en yrkeskunnig jordbrukarkår talar därför att i JFL även i&lt;br&gt;fortsättningen skall finnas bestämmelser om yrkeskunskaper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.37 Lantbrukarnas riksförbund: Den kommunala förköpsrätten bör tas&lt;br&gt;bort ur jordförvärvslagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommuner har redan i dag möjlighet att expropriera fastigheter om det&lt;br&gt;finns behov av dem for allmänna ändamål. En kommunal förköpsrätt får&lt;br&gt;således sitt värde enbart i de fall fastigheten inte behövs för allmänna&lt;br&gt;ändamål. LRF anser inte att ett sådant synsätt kan försvaras, tvärtom&lt;br&gt;behöver de enskilda jordbrukarnas ställning förstärkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.45 Sveriges jordägareförbund: I olika lagar förekommer speciella regler&lt;br&gt;för en mer eller mindre snävt begränsad familjekrets. Det gäller bl.a.&lt;br&gt;jordförvärvslagen och för kommunalskattelagen vid tillämpning av regler-&lt;br&gt;na om fåmansbolag. Att familjekretsen definieras olika i olika lagar är&lt;br&gt;både opraktiskt och sakligt omotiverat. Lagstiftningen bör vara enhetlig.&lt;br&gt;Därför bör jordförvärvslagstiftningens frikrets utvidgas till att motsvara&lt;br&gt;den i kommunalskattelagen 35 § 1 a mom 9 angivna kretsen av närstående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårt förslag: Att 2§ 5 punkten jordförvärvslagen ändras, så att den&lt;br&gt;erhåller följande lydelse: (förvärvstillstånd fordras dock ej — — —) om&lt;br&gt;förvärvaren är fångesmannens förälder, far- eller morförälder, make, av-&lt;br&gt;komlings make, syskon eller syskons make eller avkomling eller dödsbo&lt;br&gt;vari förvärvaren eller någon av nämnda personer är delägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.46 Sveriges skogsägareföreningars riksförbund anser att den kommuna-&lt;br&gt;la förköpsrätten skall slopas. Kommuner har redan i dag möjlighet att&lt;br&gt;expropriera fastigheter om det finns behov av dem för allmänna ändamål.&lt;br&gt;En kommunal förköpsrätt får således sitt värde enbart i de fall fastigheten&lt;br&gt;inte behövs för allmänna ändamål. En sådan ordning kan inte försvaras,&lt;br&gt;tvärtom behöver de enskilda brukarnas ställning stärkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmögenhetsskatten bör slopas. Som denna är utformad saknas neutra-&lt;br&gt;litet mellan olika kapitalplaceringsalternativ, vilket bl.a. ger oönskade&lt;br&gt;effekter på marknaden för jordbruksfastigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.47 Sågverkens råvaruförening: Vidare anser förbundet att den kommu-&lt;br&gt;nala förköpsrätten bör tas bort ur jordförvärvslagstiftningen. Kommuner&lt;br&gt;har redan i dag möjlighet att expropiera fastigheter om det finns behov av&lt;br&gt;dem för allmänna ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;128&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;1 Förslag till&lt;/h5&gt;
&lt;h5&gt;Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979: 230)&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om jordförvärvslagen (1979: 230)’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 6 och 7 §§ skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 1,2,4, 10 och 12 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 3 a och b §§, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med denna lag är att främja&lt;br&gt;en från allmän synpunkt lämplig ut-&lt;br&gt;veckling av företag inom jordbruket,&lt;br&gt;skogsbruket och trädgårdsnäringen&lt;br&gt;(lantbruksföretag). Vid tillämp-&lt;br&gt;ningen skall eftersträvas att från re-&lt;br&gt;gionalpolitisk synpunkt ändamåls-&lt;br&gt;enliga företag bildas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna lag avses med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lantbruksegendom: fast egendom&lt;br&gt;som är taxerad som lantbruksenhet,&lt;br&gt;glesbygd: stora sammanhängande&lt;br&gt;områden med gles bebyggelse och&lt;br&gt;långa avstånd till sysselsättning eller&lt;br&gt;service samt skärgårdsområden, om&lt;br&gt;det är av regionalpolitisk betydelse&lt;br&gt;att sysselsättning eller bosättning&lt;br&gt;inom områdena främjas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omarronderingsområde: område&lt;br&gt;med mycket stark ägosplittring för&lt;br&gt;vilket länsstyrelsen har fastställt pro-&lt;br&gt;gram for strukturrationaliseringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen meddelar närmare fö-&lt;br&gt;reskrifter om vilka områden som&lt;br&gt;skall vara glesbygd och omarronde-&lt;br&gt;ringsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förförvärv avfast egendom som är &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagen gäller förvärv av lantbruks-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;taxerad som lantbruksenhet krävs egendom som sker genom&lt;br&gt;tillstånd enligt denna lag, när förvär-&lt;br&gt;vet sker genom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. köp, byte eller gåva,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. tillskott till bolag eller förening,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. utdelning eller skifte från bolag eller förening,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. fusion enligt 14 kap. 1 eller 2 § aktiebolagslagen (1975: 1385).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd enligt denna lag krävs&lt;br&gt;också i fall då någon genom köp,&lt;br&gt;byte eller gåva förvärvar ett dödsbo&lt;br&gt;vari ingår fast egendom som är tax-&lt;br&gt;erad som lantbruksenhet eller då nå-&lt;br&gt;gon, som genom köp, byte eller gåva&lt;br&gt;har förvärvat en andel i ett sådant&lt;br&gt;dödsbo och inte på annan grund är&lt;br&gt;delägare i boet, tillskiftas den fasta&lt;br&gt;egendomen eller del därav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen gäller också då någon ge-&lt;br&gt;nom köp, byte eller gåva förvärvar&lt;br&gt;ett dödsbo i vilket ingår lantbruks-&lt;br&gt;egendom eller då någon, som genom&lt;br&gt;köp, byte eller gåva har förvärvat en&lt;br&gt;andel i ett sådant dödsbo och inte på&lt;br&gt;någon annan grund är delägare i&lt;br&gt;boet, tillskiftas den fasta egendo-&lt;br&gt;men eller en del av den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;' Lagen omtryckt 1987: 468.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:1391.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan tillstånd enligt denna lag får&lt;br&gt;egendom i glesbygd som inte ingår i&lt;br&gt;omarronderingsområde förvärvas av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den som i minst ett halvår har&lt;br&gt;varit bosatt inom glesbygdsområdet i&lt;br&gt;den kommun där egendom är belä-&lt;br&gt;gen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den som i ett särskilt åtagande&lt;br&gt;förbinder sig att vara bosatt på fas-&lt;br&gt;tigheten. Åtagandet skall innebära&lt;br&gt;att förvärvaren inom sex månader&lt;br&gt;från förvärvet skall bosätta sig på fas-&lt;br&gt;tigheten och därefter bo på den i&lt;br&gt;minst fem år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmälan om förvärvet skall göras&lt;br&gt;till länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtagande om bosättning skall gö-&lt;br&gt;ras i anmälan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3b§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd fordras till förvärv av&lt;br&gt;lantbruksegendom om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. förvärvet avser egendom i gles-&lt;br&gt;bygd och 3a§ inte är tillämplig,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förvärvet avser egendom i omar-&lt;br&gt;ronderingsområde, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. förvärvaren är juridisk person&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndfordras dock inte om för-&lt;br&gt;värvet sker genom inrop på exekutiv&lt;br&gt;auktion.&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03155/prop_199091__155-2.png" style="width:15pt;height:11pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Förvärvstillstånd får vägras,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om det är av allmänt intresse att&lt;br&gt;egendomen tas i anspråkför jordbru-&lt;br&gt;kets eller skogsbrukets rationalise-&lt;br&gt;ring,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om förvärvet kan antas medföra&lt;br&gt;att två eller flera utvecklade eller ut-&lt;br&gt;vecklingsbara lantbruksföretag, som&lt;br&gt;bör förbli självständiga, förs sam-&lt;br&gt;man till ett företag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om förvärvet kan antas medföra&lt;br&gt;att ett utvecklat eller utvecklingsbart&lt;br&gt;lantbruksföretag delas upp och upp-&lt;br&gt;delningen medför olägenhet av nå-&lt;br&gt;gon betydelse för företaget,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. om det är uppenbart att köpe-&lt;br&gt;skillingen eller annan ersättning av-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd till förvärv av egendom i&lt;br&gt;glesbygd får vägras, om egendomen&lt;br&gt;behövs för sysselsättningen eller bo-&lt;br&gt;sättningen på orten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1990: 1104.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sevärt överstiger egendomens mark-&lt;br&gt;nadsvärde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. om förvärvet avser andel i egen-&lt;br&gt;domen och ägarförhållandena ge-&lt;br&gt;nom förvärvet skulle bli sådana att&lt;br&gt;ett rationellt utnyttjande av egendo-&lt;br&gt;men kan komma att försvåras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket 4 gäller inte i fråga&lt;br&gt;om tillstånd att förvärva egendom på&lt;br&gt;offentlig auktion enligt 17 § eller en-&lt;br&gt;ligt 3 kap. 3 § lagen (1982: 618) om&lt;br&gt;utländska förvärv av fast egendom&lt;br&gt;m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd till förvärv i omarronde-&lt;br&gt;ringsområde får vägras, om förvärvet&lt;br&gt;skulle göra det svårare att genomföra&lt;br&gt;strukturrationaliseringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I beslut om tillstånd att förvärva&lt;br&gt;egendom, på vilken drivs eller skall&lt;br&gt;drivas utvecklat eller utvecklingsbart&lt;br&gt;lantbruksföretag, eller egendom,&lt;br&gt;som av regionalpolitiska skäl behövs&lt;br&gt;för att främja sysselsättningen på or-&lt;br&gt;ten, får tillståndsmyndigheten efter&lt;br&gt;åtagande av förvärvaren föreskriva&lt;br&gt;att denne skall yrkesmässigt bruka&lt;br&gt;egendomen och, om det finns sär-&lt;br&gt;skilda skäl till det, även att han skall&lt;br&gt;vara bosatt på den. Sådan föreskrift&lt;br&gt;skall avse viss tid, dock högst fem år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Iakttar förvärvaren inte föreskrift&lt;br&gt;meddelad enligt första stycket eller&lt;br&gt;överlåter han egendomen före den&lt;br&gt;föreskrivna tidens utgång, får staten&lt;br&gt;lösa egendomen, om det inte är&lt;br&gt;oskäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I beslut om tillstånd att förvärva&lt;br&gt;egendom i glesbygd inom omarron-&lt;br&gt;deringsområde får tillståndsmyn-&lt;br&gt;digheten efter åtagande av förvärva-&lt;br&gt;ren förelägga denne att inom sex&lt;br&gt;månader från tillståndet bosätta sig&lt;br&gt;på fastigheten och därefter bo på den&lt;br&gt;i minst fem år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppfyller en förvärvare inte ett fö-&lt;br&gt;reläggande enligt första stycket eller&lt;br&gt;sitt åtagande om bosättning enligt 3&lt;br&gt;a § eller överlåter han egendomen&lt;br&gt;före femårstidens utgång, får staten&lt;br&gt;lösa egendomen, om det inte är&lt;br&gt;oskäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen skall genast anmäla&lt;br&gt;till jordbruksverket om bosättnings-&lt;br&gt;kravet inte uppfylls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmälan enligt 3 a § skall göras&lt;br&gt;inom tre månader från det förvärvet&lt;br&gt;skedde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvärvstillstånd skall sökas inom tre månader från det förvärvet skedde,&lt;br&gt;om inte frågan om förvärvstillstånd enligt 10 kap. 3 § andra stycket fastig-&lt;br&gt;hetsbildningslagen (1970: 988) skall underställas tillståndsmyndigheten av&lt;br&gt;fastighetsbildningsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga om förvärvstillstånd får inte prövas förrän förvärvet skett utom i&lt;br&gt;fall som avses i 2 § 2 —4. Ansökan beträffande förvärv som skett genom köp&lt;br&gt;eller byte får inte heller prövas eller på grund av återkallelse avskrivas innan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det avgjorts huruvida förköp enligt förköpslagen (1967: 868) äger rum, om&lt;br&gt;det inte är uppenbart att förköpsrätt inte kommer att utövas. Tillstånd att&lt;br&gt;förvärva egendom på offentlig auktion enligt 17 § eller enligt 3 kap. 3 § lagen&lt;br&gt;(1982: 618) om utländska förvärv av fast egendom m. m. lämnas före auk-&lt;br&gt;tionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya bestämmelserna skall tillämpas i ärenden om förvärvstillstånd&lt;br&gt;som inte är slutligt avgjorda den 1 juli 1991. Om de nya föreskrifterna&lt;br&gt;innebär att tillstånd fordras till förvärv av egendom i glesbygd skall dock&lt;br&gt;förvärvet prövas enligt den upphävda 7 § i stället för enligt 4 § första stycket.&lt;br&gt;Även 10 § skall i fråga om sådana förvärv gälla i sin äldre lydelse såvitt avser&lt;br&gt;föreläggande om bosättning. I fråga om förelägganden om bosättning som&lt;br&gt;har meddelats med stöd av äldre föreskrifter gäller 10 § andra stycket i sin&lt;br&gt;gamla lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om länsstyrelsen har förordnat om auktion enligt 16 § och skulle inte&lt;br&gt;längre tillstånd till förvärvet krävas vid vanligt köp, skall länsstyrelsens&lt;br&gt;beslut inte verkställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om överklagande av beslut som har meddelats av lantbruksstyrel-&lt;br&gt;sen före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;132&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;2 Förslag till&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:15 5&lt;/h5&gt;
&lt;h5&gt;Lag om ändring i lagen (1990: 1492) om ändring i jordförvärvs- &lt;sup&gt;B1&lt;/sup&gt;^&lt;sup&gt;aga 3&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;lagen(1979: 230)&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 3, 9, 14, 16 och 18 §§ jordförvärvslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1979: 230), i den lydelse paragraferna erhållit genom lagen (1990: 1492) om&lt;br&gt;ändring i nämnda lag, skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvärvstillstånd enligt 2 § behövs&lt;br&gt;inte,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om egendomen förvärvas från&lt;br&gt;staten genom överlåtelse av länssty-&lt;br&gt;relse eller lantbruksstyrelsen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen gäller inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om egendomen förvärvas från&lt;br&gt;staten genom överlåtelse av rege-&lt;br&gt;ringen, länsstyrelsen eller statens&lt;br&gt;jordbruksverk,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om egendomen förvärvats av staten genom annan myndighet än statens&lt;br&gt;affärsdrivande verk,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om kommun förvärvar egendomen från staten eller utövar förköpsrätt&lt;br&gt;enligt förköpslagen (1967: 868),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. om egendomen förvärvas av kreditinrättning som enligt lag eller enligt&lt;br&gt;reglemente eller bolagsordning, som regeringen har fastställt, är skyldig att&lt;br&gt;åter avyttra egendomen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. om förvärvaren är gift med överlåtaren och inte heller om förvärvaren&lt;br&gt;eller, när makar förvärvar gemensamt, någon av dem är överlåtarens av-&lt;br&gt;komling, allt under förutsättning att överlåtaren inte är skyldig att avyttra&lt;br&gt;egendomen enligt 16 § eller enligt 3 kap. 1 § lagen (1982: 618) om utländska&lt;br&gt;förvärv av fast egendom m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. om förvärvet skall prövas enligt lagen om utländska förvärv av fast&lt;br&gt;egendom m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. om egendomen enligt detaljplan eller områdesbestämmelser är avsedd&lt;br&gt;för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. om förvärvet omfattar område som är avsett för annat ändamål än&lt;br&gt;jordbruk eller skogsbruk eller sådan fastighet som har nybildats för annat&lt;br&gt;ändamål än jordbruk eller skogsbruk och som därefter inte har undergått&lt;br&gt;taxering,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. om andel i fastighet förvärvas av någon som redan äger till samma&lt;br&gt;taxeringsenhet hörande andel i fastigheten och som inte är skyldig att avyttra&lt;br&gt;sistnämnda andel enligt 16 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. om förvärvet sker genom inrop&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på exekutiv auktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga om tillstånd enligt denna&lt;br&gt;lag prövas av länsstyrelsen, om inte&lt;br&gt;regeringen föreskriver att pröv-&lt;br&gt;ningen skall göras av lantbrukssty-&lt;br&gt;relsen eller regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga om tillstånd enligt denna&lt;br&gt;lag prövas av länsstyrelsen, om inte&lt;br&gt;regeringen föreskriver att pröv-&lt;br&gt;ningen skall göras av jordbruksver-&lt;br&gt;ket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Blir köp ogiltigt till följd av att&lt;br&gt;förvärvstillstånd vägras enligt 4 §&lt;br&gt;första stycket 1 eller 7 § är staten&lt;br&gt;skyldig att lösa egendomen till det&lt;br&gt;pris som har avtalats, om säljaren&lt;br&gt;begär det. Sådan skyldighet förelig-&lt;br&gt;ger dock inte, om köpeskillingen el-&lt;br&gt;ler annan ersättning inte endast obe-&lt;br&gt;tydligt överstiger egendomens värde&lt;br&gt;med hänsyn till dess avkastning och&lt;br&gt;övriga omständigheter eller om av-&lt;br&gt;talsvillkoren i övrigt är oskäliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Blir ett köp ogiltigt till följd av att&lt;br&gt;förvärvstillstånd vägras enligt 4 § är&lt;br&gt;staten skyldig att lösa egendomen&lt;br&gt;till det pris som har avtalats, om säl-&lt;br&gt;jaren begär det. Sådan skyldighet fö-&lt;br&gt;religger dock inte, om köpe-&lt;br&gt;skillingen eller annan ersättning inte&lt;br&gt;endast obetydligt överstiger egen-&lt;br&gt;domens värde med hänsyn till dess&lt;br&gt;avkastning och övriga omständighe-&lt;br&gt;ter eller om avtalsvillkoren i övrigt&lt;br&gt;är oskäliga.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/h5&gt;
&lt;h5&gt;Bilaga 3&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Begäran om inlösen skall framställas hos länsstyrelsen inom tre månader&lt;br&gt;efter det att avslagsbeslutet vunnit laga kraft. Talan om inlösen skall väckas&lt;br&gt;vid den fastighetsdomstol inom vars område egendomen är belägen inom&lt;br&gt;sex månader från nämnda tidpunkt. Har säljaren fått del av beslutet först&lt;br&gt;sedan detta vunnit laga kraft, räknas dock tidsfristerna från dagen för del-&lt;br&gt;fåendet. Iakttar inte säljaren vad som har sagts nu, förlorar han sin talan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Egendom som har förvärvats genom inrop på exekutiv auktion under&lt;br&gt;sådana förhållanden att förvärvstillstånd skulle ha krävts vid vanligt köp&lt;br&gt;skall åter avyttras inom två år efter det att auktionen vunnit laga kraft, om&lt;br&gt;inte dessförinnan nämnda förhållanden har upphört eller inroparen har fått&lt;br&gt;tillstånd att behålla egendomen. Har inropet skett för att skydda fordran, för&lt;br&gt;vilken inroparen har panträtt i egendomen, eller någon hans rättighet som är&lt;br&gt;inskriven i den, får länsstyrelsen på ansökan medge skäligt anstånd med&lt;br&gt;avyttrandet, om det är sannolikt att förlust annars skulle uppkomma för&lt;br&gt;inroparen. Avyttras inte egendomen inom föreskriven tid, skall länsstyrel-&lt;br&gt;sen besluta att egendomen skall säljas av kronofogdemyndigheten på offent-&lt;br&gt;lig auktion enligt 17 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anteckning om bestämmelserna i första stycket skall göras i det köpebrev&lt;br&gt;som utfärdas med anledning av den exekutiva auktionen och, när lagfart&lt;br&gt;söks, införas i fastighetsboken, om inte sökanden visar att avyttringsskyl-&lt;br&gt;digheten har upphört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om tillstånd att behålla&lt;br&gt;egendom gäller i tillämpliga delar&lt;br&gt;bestämmelserna om förvärvs-&lt;br&gt;tillstånd i 4 — 8§§ med undantag av&lt;br&gt;4§ första stycket 4 samt i 10 och&lt;br&gt;H§§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en ansökan att behålla egen-&lt;br&gt;domen har avslagits, skall 4 § första&lt;br&gt;stycket 4 inte tillämpas om inropa-&lt;br&gt;ren säljer egendomen inom två år ef-&lt;br&gt;ter det att auktionen har vunnit laga&lt;br&gt;kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om tillstånd att behålla&lt;br&gt;egendom tillämpas bestämmelserna&lt;br&gt;om förvärvstillstånd i 4, 5, 8, 10 och&lt;br&gt;H§§-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;134&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 155&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens beslut enligt denna&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens beslut enligt denna&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;lag får överklagas hos lantbrukssty-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;lag får överklagas hos jordbruksver-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;relsen. Lantbruksstyrelsens beslut&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ket.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;får överklagas hos regeringen.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverkets beslut får över-&lt;br&gt;klagas hos kammarrätten.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Skall fråga om tillstånd till ett förvärv prövas enligt 7 § jordförvärvslagen&lt;br&gt;i den lydelse paragrafen hade före den 1 juli 1991 gäller även 14 § i sin äldre&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;135&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;3 Förslag till&lt;/h5&gt;
&lt;h5&gt;Lag om ändring i förköpslagen (1967:868)&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 12 § förköpslagen (1967: 868)&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande&lt;br&gt;lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Köp av fast egendom är för sin giltighet beroende av att förköp ej sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har lagfart för köparen beviljats i&lt;br&gt;strid med 20 kap. 7 § 12 jordabal-&lt;br&gt;ken, är förköpsrätten förlorad. Har&lt;br&gt;förköp skett, är det utan verkan.&lt;br&gt;Motsvarande gäller när förvärvs-&lt;br&gt;tillstånd har meddelats i strid med&lt;br&gt;12 § andra stycket jordförvärvsla-&lt;br&gt;gen (1979: 230) eller i strid med&lt;br&gt;1 kap. 6§ lagen (1982: 618) om ut-&lt;br&gt;ländska förvärv av fast egendom&lt;br&gt;m. m. eller i strid med 16 b § fjärde&lt;br&gt;stycket lagen (1973: 188) om arren-&lt;br&gt;denämnder och hyresnämnder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har lagfart för köparen beviljats i&lt;br&gt;strid med 20 kap. 7 § 12 jordabal-&lt;br&gt;ken, är förköpsrätten förlorad. Har&lt;br&gt;förköp skett, är det utan verkan.&lt;br&gt;Motsvarande gäller när förvärvs-&lt;br&gt;tillstånd har meddelats i strid med&lt;br&gt;12 § tredje stycket jordförvärvslagen&lt;br&gt;(1979: 230) eller i strid med 1 kap.&lt;br&gt;6 § lagen (1982: 618) om utländska&lt;br&gt;förvärv av fast egendom m. m. eller&lt;br&gt;i strid med 16 b § fjärde stycket la-&lt;br&gt;gen (1973: 188) om arrendenämn-&lt;br&gt;der och hyresnämnder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När förköpet fullbordats, skall köparen till kommunen överlämna de&lt;br&gt;handlingar angående fastigheten som köparen innehar och som är av bety-&lt;br&gt;delse för kommunen såsom ägare av fastigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen omtryckt 1974: 815.&lt;br&gt;Senaste lydelse 1988: 724.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;136&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;4 Förslag till&lt;/h5&gt;
&lt;h5&gt;Lag om ändring i lagen (1985: 658) om arrendatorers rätt att&lt;br&gt;förvärva arrendestället&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1985: 658) om arrendatorers rätt att&lt;br&gt;förvärva arrendestället skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har ett hembud antagits men har&lt;br&gt;förvärvet blivit ogiltigt till följd av att&lt;br&gt;förvärvstillstånd vägrats enligt 4§&lt;br&gt;första stycket 4 jordförvärvslagen&lt;br&gt;(1979: 230) eller enligt 1 kap. 8 § la-&lt;br&gt;gen (1982:618) om utländska för-&lt;br&gt;värv av fast egendom m. m. jämförd&lt;br&gt;med nämnda bestämmelse kvarstår&lt;br&gt;alltjämt hembudsskyldigheten enligt&lt;br&gt;5 § under den tid samma intresse-&lt;br&gt;anmälan gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har ett förvärv blivit ogiltigt till följd av att begärd fastighetsbildning inte&lt;br&gt;har kunnat ske föreligger ändå fortfarande hembudsskyldighet om ett hem-&lt;br&gt;bud skäligen bör kunna omfatta så mycket av jordägarens fasta egendom,&lt;br&gt;innefattande arrendestället eller huvuddelen därav, som behövs för att be-&lt;br&gt;stämmelserna i fastighetsbildningslagen (1970: 988) inte längre skall med-&lt;br&gt;föra hinder för ett giltigt förvärv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om hembudsskyldighet&lt;br&gt;enligt andra stycket prövas av arren-&lt;br&gt;denämnden. Intill dess sådan pröv-&lt;br&gt;ning har skett gäller det i 5 § första&lt;br&gt;stycket angivna överlåtelseförbu-&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om hembudsskyldighet&lt;br&gt;enligt första stycket prövas av arren-&lt;br&gt;denämnden. Intill dess sådan pröv-&lt;br&gt;ning har skett gäller det i 5 § första&lt;br&gt;stycket angivna överlåtelseförbu-&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1987: 473. Ändringen innebär att första stycket upphävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;5 Förslag till&lt;/h5&gt;
&lt;h5&gt;Lag om ändring i lagen (1990: 1484) om ändring i lagen&lt;br&gt;(1985: 658) om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att i 5 § lagen (1985: 658), i den lydelse paragrafen&lt;br&gt;erhållit enligt lagen (1990: 1484) om ändring i nämnda lag ordet ”lantbruks-&lt;br&gt;styrelsen” skall bytas ut mot ”statens jordbruksverk”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;138&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Lagrådet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1991-02-21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt O. Hamdahl, regeringsrådet Bertil&lt;br&gt;Werner, justitierådet Ulf Gad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 14 februari 1991 har rege-&lt;br&gt;ringen på hemställan av statsrådet Hellström beslutat inhämta lagrådets&lt;br&gt;yttrande över förslag till lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230),&lt;br&gt;m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför lagrådet föredragits av kanslirådet Kerstin Frideen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Förslaget till lag om ändring i jordförvärvslagen&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke definieras begreppen lantbruksegendom, gles-&lt;br&gt;bygd och omarronderingsområde. Enligt andra stycket skall det ankomma&lt;br&gt;på regeringen att meddela närmare föreskrifter om vilka områden som skall&lt;br&gt;vara glesbygd och omarronderingsområden. I specialmotiveringen till pa-&lt;br&gt;ragrafen anges att regeringen därvid bör bestämma gränserna så att de över-&lt;br&gt;ensstämmer med antingen församlings- eller kommungränserna. Även om&lt;br&gt;kriterierna för glesbygd och omarronderingsområde anges tämligen utförligt&lt;br&gt;i lagtexten anser lagrådet att den använda lagstiftningstekniken inte är helt&lt;br&gt;invändningsfri från konstitutionell synpunkt. Lagrådet förordar därför att&lt;br&gt;principerna för avgränsning av de områden som kommer ifråga och där&lt;br&gt;förvärvstillstånd således kan komma att behövas bör komma till uttryck i&lt;br&gt;lagtexten. På grund av det anförda föreslår lagrådet att paragrafens andra&lt;br&gt;stycke utformas på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Regeringen bestämmer vilka kommuner eller delar av kommuner som&lt;br&gt;skall vara glesbygd och omarronderingsområden.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 a och 3 b §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 3 a § får förvärv av lantbruksegendom i vissa fall ske utan tillstånd. I&lt;br&gt;3 b § anges när förvärvstillstånd fordras. Det är enligt lagrådets mening mest&lt;br&gt;följdriktigt att först ange när förvärvstillstånd fordras och därefter när till-&lt;br&gt;stånd inte behövs. Lagrådet föreslår därför att paragraferna får byta plats. I&lt;br&gt;samband därmed bör ytterligare vissa redaktionella jämkningar göras, bl.a.&lt;br&gt;kan bestämmelserna i 3 b § i lagrådets förslag om att åtagande om bosättning&lt;br&gt;skall göras i anmälan och vad åtagandet skall innebära lämpligen bilda ett&lt;br&gt;särskilt sista stycke i paragrafen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket i paragrafen innehåller bestämmelser om föreläggande för&lt;br&gt;förvärvare av lantbruksegendom om bosättning på fastigheten i vissa fall.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket får staten lösa egendomen om förvärvaren inte iakttar Prop. 1990/91: 155&lt;br&gt;föreläggandet. Detta stycke innehåller bestämmelser om inlösen även i vissa Bilaga 4&lt;br&gt;andra fall än som avses i paragrafens första stycke. Bestämmelserna i för-&lt;br&gt;slagets andra och tredje stycken bör med vissa redaktionella justeringar&lt;br&gt;lämpligen tas upp i en särskild paragraf, som kan ges beteckningen 10 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga lagförslag lämnas utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;140&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Innehåll&lt;/h5&gt;
&lt;h5&gt;Prop. 1990/91:155&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Proposition.................................................. 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens lagförslag...................................... 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 mars 1991 ... &amp;nbsp;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Inledning.................................................. 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Allmänmotivering ......................................... 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 Allmänna överväganden................................. 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1.1 Bakgrund ........................................ 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1.2 Jordförvärvslagen som&amp;nbsp;styrmedel.................... 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1.3 En ny lagstiftning ................................. 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 Förvärvshinder av rationaliseringsskäl .................... 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 Förvärv i glesbygdsområde&amp;nbsp;.............................. 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 Prisprövning........................................... 31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5 Förvärvshinder för juridiska&amp;nbsp;personer..................... 33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6 Instansordningen i jordförvärvsärenden ................... 36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.7 Resursfrågor m.m....................................... 37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Upprättade lagförslag....................................... 38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Specialmotivering.......................................... 39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 Jordförvärvslagen ...................................... 39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 Övriga lagförslag ....................................... 46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Hemställan................................................ 46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Beslut .................................................... 46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Sammanfattning av utredningens förslag................ 47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Sammanställning av remissyttranden över utredningens rap-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;port om jordförvärvslagen............................. 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 De remitterade lagförslagen ........................... 129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 Lagrådets yttrande ................................... 139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Norstedts Tryckeri, Stockholm 1991&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;141&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:JoU26</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1991-03-26 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1991-03-26 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1991-03-27 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1991-04-15 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Moderaterna</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 21:22:42</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GE03155</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:28:28</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Jordbruksutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 21:22:42</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GE03155</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199091__155.pdf</filnamn>
<filstorlek>6530776</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>om lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230), m.m.</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/346A511A-F480-44CE-BEFC-29015FC998E3</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1990/91:JoU26</uppgift>
<ref_dok_id>GE01JoU26</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>JoU26</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Ändring i jordförvärvslagen m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:155&lt;br/&gt;
Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230), m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Jo142</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo142</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:155 Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230), m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:155&lt;br/&gt;
Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230), m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Jo143</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo143</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:155 Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230), m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:155&lt;br/&gt;
Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230), m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Jo144</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo144</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:155 Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230), m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:155&lt;br/&gt;
Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230), m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Jo145</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo145</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:155 Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230), m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:155&lt;br/&gt;
Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230), m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Jo146</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo146</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:155 Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230), m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:155&lt;br/&gt;
Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230), m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Jo147</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo147</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:155 Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230), m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:155&lt;br/&gt;
Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230), m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Jo148</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo148</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:155 Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230), m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:155&lt;br/&gt;
Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230), m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Jo149</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo149</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:155 Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230), m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:155&lt;br/&gt;
Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230), m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Jo150</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo150</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:155 Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230), m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:155&lt;br/&gt;
Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230), m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Jo151</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo151</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:155 Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230), m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:155&lt;br/&gt;
Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230), m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Jo152</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo152</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:155 Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230), m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Anne Wibble  (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:155&lt;br/&gt;
Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230), m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Jo146</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo146</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:155 Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230), m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Anne Wibble  (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Annika Åhnberg  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:155&lt;br/&gt;
Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230), m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Jo150</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo150</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:155 Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230), m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Annika Åhnberg  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Eivor Husing  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:155&lt;br/&gt;
Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230), m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Jo148</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo148</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:155 Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230), m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Eivor Husing  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Göthe Knutson  och Gullan Lindblad  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:155&lt;br/&gt;
Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230), m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Jo144</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo144</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:155 Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230), m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Göthe Knutson  och Gullan Lindblad  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Karl Erik Olsson  m.fl. (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:155&lt;br/&gt;
Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230), m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Jo152</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo152</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:155 Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230), m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Karl Erik Olsson  m.fl. (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Maggi Mikaelsson  (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:155&lt;br/&gt;
Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230), m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Jo151</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo151</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:155 Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230), m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Maggi Mikaelsson  (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Marianne Samuelsson  m.fl. (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:155&lt;br/&gt;
Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230), m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Jo143</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo143</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:155 Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230), m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Marianne Samuelsson  m.fl. (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Martin Olsson  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:155&lt;br/&gt;
Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230), m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Jo145</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo145</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:155 Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230), m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Martin Olsson  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Nils-Olof Gustafsson  och Rune Berglund  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:155&lt;br/&gt;
Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230), m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Jo149</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo149</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:155 Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230), m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Nils-Olof Gustafsson  och Rune Berglund  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Sven Eric Lorentzon  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:155&lt;br/&gt;
Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230), m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Jo142</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo142</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:155 Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230), m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Sven Eric Lorentzon  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Viola Furubjelke  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:155&lt;br/&gt;
Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230), m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Jo147</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo147</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:155 Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230), m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Viola Furubjelke  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>