<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2229408</hangar_id>
 <dok_id>GE03154</dok_id>
 <rm>1990/91</rm>
 <beteckning>154</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1990/91:154</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>154</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1991-03-21 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:40:34</systemdatum>
 <publicerad>2007-12-19 17:01:01</publicerad>
 <titel>om rörelseregler för bank m.m.</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GE03154/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GE03154</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GE03154</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1990/91:154&lt;/h1&gt;
&lt;p&gt;om rörelseregler för&lt;br&gt;bank m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;».♦.4&amp;gt;A4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;om rörelseregler för bank m. m.&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i&lt;br&gt;bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 21 mars 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Odd Engström&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erik Åsbrink&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Propositionen behandlar flera olika huvudområden. Det föreslås att rörel-&lt;br&gt;sereglerna för bank skall ändras. En ny beskrivning av begreppet bankverk-&lt;br&gt;samhet medför att bl. a. factoring och leasing av lös egendom får bedrivas i&lt;br&gt;banken direkt. Förvärvsreglerna ändras så, att en bank inom en given ram&lt;br&gt;får möjlighet att förvärva placeringsaktier. Inom denna ram får också&lt;br&gt;kreditgivning ske genom t. ex. vinstandelslån. Den allmänna s. k. match-&lt;br&gt;ningsregeln vad gäller en banks in-, upp- och utlåning behålls men de&lt;br&gt;särskilda begränsningarna avseende löptid och storlek för obligationsut-&lt;br&gt;givningen tas bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås också regler för en integration mellan bank- och&lt;br&gt;annan finansiell verksamhet å ena sidan och försäkringsverksamhet å&lt;br&gt;andra sidan, s. k. branschglidning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreslås att det införs möjligheter för finansbolag att ge ut ford-&lt;br&gt;ringsbevis avsedda för allmän omsättning, exempelvis obligationer. Samti-&lt;br&gt;digt införs ett krav på tillstånd av bankinspektionen om ett finansbolag&lt;br&gt;skall öppna filial utomlands eller förvärva organisationsaktier. Utländska&lt;br&gt;finansiella företag föreslås få rätt att driva verksamhet från filial i Sverige&lt;br&gt;enligt finansbolagslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen föreslås att en lokal föreningsbank får möjlighet att ta över del&lt;br&gt;av en central föreningsbanks rörelse. Syftet är att göra det möjligt för de&lt;br&gt;centrala föreningsbankerna att erhålla en enhetlig struktur inför en inom&lt;br&gt;föreningsbanksrörelsen planerad fusion mellan de centrala föreningsban-&lt;br&gt;kerna.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens lagförslag &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sup&gt;Pr&lt;/sup&gt;°P-1990/91:154&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lagom ändring i bankrörelselagen (1987:617)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om bankrörelselagen (1987:617)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 2 kap. 2, 3 och 20 §§ skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att rubriken närmast före 2 kap. 20 § skall utgå,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 1 kap. 5 §, 2 kap. 1, 4, 6, 8, 9 a — 12 och 14 — 16 §§, 7 kap. 14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samt 9 kap. 1 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall föras in tre nya paragrafer, 2 kap. 6 a och 15 a §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samt 7 kap. 18 §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen annan än bank, Sveriges&lt;br&gt;riksbank, Sveriges allmänna hypo-&lt;br&gt;teksbank, Sveriges investeringsbank&lt;br&gt;aktiebolag och sådant bankföretag&lt;br&gt;som avses i 4 § får i sin firma eller i&lt;br&gt;övrigt vid beteckning av affärsrö-&lt;br&gt;relse använda ordet bank.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen annan än bank, Sveriges&lt;br&gt;riksbank, Sveriges allmänna hypo-&lt;br&gt;teksbank och sådant bankföretag&lt;br&gt;som avses i 4 § får i sin firma eller i&lt;br&gt;övrigt vid beteckning av affärsrö-&lt;br&gt;relse använda ordet bank.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanslutning eller annan juridisk person med nära anknytning till&lt;br&gt;företag som avses i första stycket får dock, efter tillstånd av bankinspektio-&lt;br&gt;nen, använda ordet bank i sin firma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lydelse enligt prop. 1990/91:142 Föreslagen lydelse&lt;br&gt;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bank får bedriva in- och utlå-&lt;br&gt;ning av pengar samt, med den in-&lt;br&gt;skränkning som följer av 2 §, driva&lt;br&gt;annan verksamhet som har sam-&lt;br&gt;band därmed. Att en lokal för-&lt;br&gt;eningsbanks rätt att bedriva inlå-&lt;br&gt;ning är begränsad följer av 1 kap.&lt;br&gt;5§ föreningsbankslagen (1987:&lt;br&gt;620).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bank är skyldig att ta emot&lt;br&gt;inlåning på räkning från allmänhe-&lt;br&gt;ten. Att en lokal föreningsbanks&lt;br&gt;rätt att bedriva inlåning är begrän-&lt;br&gt;sad följer av 1 kap. 5 § förenings-&lt;br&gt;bankslagen (1987:620).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bank får, med iakttagande av&lt;br&gt;vad som föreskrivs i detta kapitel,&lt;br&gt;bedriva&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. sådan finansieringsverksamhet&lt;br&gt;och annan finansiell verksamhet&lt;br&gt;som är förenlig med inlåning samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. verksamhet som har nära sam-&lt;br&gt;band med inlåning eller med verk-&lt;br&gt;samhet som anges i 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen (1991:000) om värdepappersrörelse finns bestämmelser om rätt&lt;br&gt;för en bank att driva värdepappersrörelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller, efter regering-&lt;br&gt;ens bemyndigande, bankinspektio-&lt;br&gt;nen får meddela närmare föreskrif-&lt;br&gt;ter om vilken verksamhet en bank&lt;br&gt;får bedriva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bank får förvärva&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. fast egendom, tomträtt och bostadsrätt för att erhålla lokaler för&lt;br&gt;verksamheten eller tillgodose därmed sammanhängande behov,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. aktie eller andel i företag, vilket uteslutande har till syfte att förvalta&lt;br&gt;fast egendom eller tomträtt, som är avsedd för det under 1 angivna&lt;br&gt;ändamålet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. inventarier, vilka anskaffas för&lt;br&gt;rörelsen eller till fastighet som ban-&lt;br&gt;ken äger eller till lokaler som ban-&lt;br&gt;ken i övrigt innehar, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. fast egendom, tomträtt och bo-&lt;br&gt;stadsrätt för att bereda bostad åt&lt;br&gt;någon som är anställd i banken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. inventarier, vilka anskaffas för&lt;br&gt;rörelsen eller till fastighet som ban-&lt;br&gt;ken äger eller till lokaler som ban-&lt;br&gt;ken i övrigt innehar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. fast egendom, tomträtt och bo-&lt;br&gt;stadsrätt för att bereda bostad åt&lt;br&gt;någon som är anställd i banken,&lt;br&gt;samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lös egendom som skall upplåtas&lt;br&gt;till nyttjande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter tillstånd av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,&lt;br&gt;bankinspektionen får&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ett bankaktiebolag förvärva aktie i annat bankaktiebolag samt aktie&lt;br&gt;eller andel i utländskt bankföretag och i svenskt eller utländskt företag,&lt;br&gt;vars ändamål kan anses vara till nytta för bankväsendet eller det allmäna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en sparbank förvärva aktie eller andel i svenskt företag, vars ändamål&lt;br&gt;kan anses vara till nytta för bankväsendet eller det allmänna eller som&lt;br&gt;tillgodoser för sparbanker gemensamma intressen, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. en central föreningsbank förvärva aktie eller andel i svenskt företag,&lt;br&gt;vars ändamål kan anses vara till nytta för bankväsendet eller det allmänna&lt;br&gt;eller som tillgodoser för föreningsbanker gemensamma intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i första stycket gäller även i fråga om garantifondsbevis,&lt;br&gt;förlagsbevis eller förlagsandelsbevis som har utfärdats av företag som&lt;br&gt;avses i första stycket. Med banks förvärv av garantifondsbevis jämställs&lt;br&gt;utfärdande av garantifondsförbindelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För sparbanks förvärv av aktier i Sparbankernas Bank och central för-&lt;br&gt;eningsbanks förvärv av aktier i Föreningsbankernas Bank krävs inget&lt;br&gt;tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande förvärv av aktier eller&lt;br&gt;andelar i försäkringsföretag gäller&lt;br&gt;6 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller, efter regering-&lt;br&gt;ens bemyndigande, bankinspektio-&lt;br&gt;nen får lämna ett bankaktiebolag&lt;br&gt;tillstånd att förvärva aktier eller an-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;delar i ett svenskt eller utländskt för-&lt;br&gt;säkringsföretag och en sparbank el-&lt;br&gt;ler föreningsbank tillstånd att för-&lt;br&gt;värva aktier i ett svenskt försäk-&lt;br&gt;ringsaktiebolag, om förvärvet ingår&lt;br&gt;som ett led i organisationen av verk-&lt;br&gt;samheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;br&gt;För att skydda fordran får en bank&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. på offentlig auktion, fondbörs&lt;br&gt;eller sådan marknad som avses i 2 §&lt;br&gt;andra stycket lagen (1979:749) om&lt;br&gt;Stockholms fondbörs eller vid exe-&lt;br&gt;kutiv försäljning köpa egendom&lt;br&gt;som är utmätt eller utgör säkerhet&lt;br&gt;för fordringen, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. på offentlig auktion eller börs&lt;br&gt;eller annan reglerad marknad eller&lt;br&gt;vid exekutiv försäljning köpa egen-&lt;br&gt;dom som är utmätt eller utgör sä-&lt;br&gt;kerhet för fordringen, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om det finns anledning att anta att banken annars skulle lida avsevärd&lt;br&gt;förlust, som betalning för fordran överta egendom som utgör säkerhet för&lt;br&gt;fordringen eller annan egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte egen aktie eller bevis om andel i eller tillskott&lt;br&gt;till föreningsbank. I fråga om sparbanks förvärv av bevis om tillskott till&lt;br&gt;garantifond eller grundfond i sparbanken gäller bestämmelserna i 5 kap.&lt;br&gt;7 § första stycket sparbankslagen (1987:619).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I utbyte mot egendom som har köpts eller övertagits enligt första stycket&lt;br&gt;får en bank förvärva aktier i ett bolag, som bildats för förvaltning av&lt;br&gt;egendomen eller för fortsättande av en med denna driven verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har aktier förvärvats enligt första eller tredje stycket får banken, om&lt;br&gt;uppenbar fara föreligger för att banken annars lider förlust, förvärva&lt;br&gt;ytterligare aktier i samma bolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har aktier förvärvats enligt första, tredje eller fjärde stycket får banken,&lt;br&gt;om aktiebolaget överlåter sina tillgångar på ett annat aktiebolag, byta ut&lt;br&gt;dessa aktier mot aktier i det andra aktiebolaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den egendom som banken förvärvat enligt denna paragraf skall avyttras&lt;br&gt;så snart det lämpligen kan ske och senast när det kan äga rum utan förlust&lt;br&gt;för banken. Har egendomen inte avyttrats inom tre år från förvärvet, krävs&lt;br&gt;bankinspektionens tillstånd för fortsatt innehav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9a§‘&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitalbasen utgörs av summan av primärt och supplementärt kapital&lt;br&gt;efter avräkning enligt sista stycket. Det primära kapitalet skall utgöra&lt;br&gt;minst hälften av kapitalbasen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med primärt kapital avses:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A. I bankaktiebolag eget kapital, i sparbanker reservfonder och uppskriv-&lt;br&gt;ningsfonder samt i föreningsbanker eget kapital med undantag för&lt;br&gt;förlagsinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;B. Sjuttio procent av skatteutjämningsreserven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;C. Sjuttio procent av det belopp&lt;br&gt;som svarar mot bankens reserver&lt;br&gt;till följd av avskrivning på egen-&lt;br&gt;dom som upplåtits till nyttjande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1990:1306.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med supplementärt kapital avses det nominella värdet av förlagsandels-&lt;br&gt;bevis samt förlagsbevis och andra skuldförbindelser med en ursprunglig&lt;br&gt;löptid av minst fem år och med rätt till betalning forst efter bankens övriga&lt;br&gt;borgenärer, dock sammanlagt högst till ett belopp som motsvarar hälften&lt;br&gt;av det primära kapitalet. Bevis och andra skuldförbindelser vilkas återstå-&lt;br&gt;ende löptid understiger fem år skall tas upp till ett belopp som motsvarar&lt;br&gt;tjugo procent av det nominella värdet för varje helt år som återstår till&lt;br&gt;förfallodagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som primärt eller supplementärt kapital får dessutom, enligt medgivan-&lt;br&gt;de av regeringen eller efter regeringens bemyndigande av bankinspektio-&lt;br&gt;nen, räknas andra kapitaltillskott och reserver än som sägs i andra och&lt;br&gt;tredje styckena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från summan av det primära och&lt;br&gt;supplementära kapitalet skall räk-&lt;br&gt;nas av det bokförda värdet av vad&lt;br&gt;som har skjutits till som aktiekapi-&lt;br&gt;tal eller i annan form i ett företag&lt;br&gt;som driver något slag av bankverk-&lt;br&gt;samhet. Någon avräkning skall&lt;br&gt;dock inte göras om tillskottet upp-&lt;br&gt;går till högst fem procent av företa-&lt;br&gt;gets egna kapital eller motsvarande&lt;br&gt;och det sammanlagda bokförda&lt;br&gt;värdet av sådana tillskott inte över-&lt;br&gt;stiger tio procent av bankens egna&lt;br&gt;kapital eller egna fonder. Avräk-&lt;br&gt;ning skall inte heller göras för till-&lt;br&gt;skott i företag som omfattas av be-&lt;br&gt;stämmelserna i 11 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från summan av det primära och&lt;br&gt;supplementära kapitalet skall räk-&lt;br&gt;nas av det bokförda värdet av vad&lt;br&gt;som har skjutits till som aktiekapi-&lt;br&gt;tal eller i annan form i ett företag&lt;br&gt;som driver försäkringsverksamhet&lt;br&gt;eller något slag av bankverksamhet.&lt;br&gt;Någon avräkning skall dock inte&lt;br&gt;göras om tillskottet uppgår till&lt;br&gt;högst fem procent av företagets&lt;br&gt;egna kapital eller motsvarande och&lt;br&gt;det sammanlagda bokförda värdet&lt;br&gt;av sådana tillskott inte överstiger&lt;br&gt;tio procent av bankens egna kapital&lt;br&gt;eller egna fonder. Avräkning skall&lt;br&gt;inte heller göras för tillskott som&lt;br&gt;belöper på företag som omfattas av&lt;br&gt;bestämmelserna om konsoliderat&lt;br&gt;kapitalkrav i 11 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitalkravet enligt 9 § bestäms i förhållande till bankens tillgångar&lt;br&gt;samt sådana garantiförbindelser och andra åtaganden på kapitalmarkna-&lt;br&gt;den som innebär en kreditrisk för banken (placeringar). Placeringarna&lt;br&gt;delas in i följande grupper:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A 1. Inneliggande kassa, checkar och postremissväxlar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Värdehandlingar och fordringar för vilka svenska staten, en svensk&lt;br&gt;kommun eller en därmed jämförlig samfällighet svarar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Värdehandlingar och fordringar för vilka utländska stater eller cent-&lt;br&gt;ralbanker svarar, om värdehandlingen eller fordran gäller i den&lt;br&gt;nationella valutan och är refinansierad i samma valuta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Övriga värdehandlingar och fordringar för vilka svarar någon av de&lt;br&gt;utländska stater och centralbanker som regeringen föreskriver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Fordringar, garantiförbindelser och andra åtaganden på kapital-&lt;br&gt;marknaden, för vilka säkerheten utgörs av sådana tillgångar som&lt;br&gt;avses i 1 eller sådana statliga värdehandlingar som avses i 2 —4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:1306.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;B 1. Värdehandlingar och fordringar för vilka allmänna pensionsfonden&lt;br&gt;eller ett svenskt företag som bedriver något slag av bankverksamhet&lt;br&gt;svarar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Värdehandlingar och fordringar för vilka svarar en kommun eller en&lt;br&gt;därmed jämförlig samfällighet i någon av de utländska stater som&lt;br&gt;regeringen föreskriver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Värdehandlingar och fordringar med en återstående löptid av högst&lt;br&gt;ett år för vilka en utländsk bank svarar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Värdehandlingar och fordringar för vilka svarar en bank i någon av&lt;br&gt;de utländska stater som regeringen föreskriver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Värdehandlingar och fordringar för vilka svarar någon av de interna-&lt;br&gt;tionella utvecklingsbanker som regeringen föreskriver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Fordringar, garantiförbindelser och andra åtaganden på kapital-&lt;br&gt;marknaden, för vilka säkerheten utgörs av värdehandlingar eller&lt;br&gt;fordringar som anges i 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;C. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Fordringar, garantiförbindelser och andra åtaganden på kapital-&lt;br&gt;marknaden, för vilka säkerheten utgörs av panträtt i bostadsfastighet&lt;br&gt;eller tomträtt till sådan fastighet inom det uppskattade värde som&lt;br&gt;banken bestämt efter särskild värdering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;D. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Övriga tillgångar, garantiförbindelser och andra åtaganden på kapi-&lt;br&gt;talmarkanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bestämmandet av kapitalkravet undantas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— sådana tillskott som enligt 9 a § sista stycket skall räknas av från&lt;br&gt;kapitalbasen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— tillskott i företag som omfattas — sådana tillskott som avses i 9 a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av bestämmelserna i 11 §, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;sista stycket sista meningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— de placeringar som anges i första stycket A,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fordringar mot företag som ingår&lt;br&gt;i samma koncern som banken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fordringar som har garanterats&lt;br&gt;av ett företag i samma koncern&lt;br&gt;som banken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— fordringar mot företag som ingår&lt;br&gt;i samma koncern som banken&lt;br&gt;och som omfattas av bestämmel-&lt;br&gt;ser om konsoliderat kapitalkrav,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— fordringar som har garanterats&lt;br&gt;av ett företag som ingår i samma&lt;br&gt;koncern som banken och som&lt;br&gt;omfattas av bestämmelser om&lt;br&gt;konsoliderat kapitalkrav,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— fordringar mellan en sparbank och Sparbankernas Bank samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— fordringar mellan en föreningsbank och Föreningsbankernas Bank.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt skall vid bestämmandet av kapitalkravet placeringarna tas upp&lt;br&gt;till sammanlagt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— tjugo procent av summan av de placeringar som anges i första stycket B,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— femtio procent av summan av de placeringar som anges i första stycket&lt;br&gt;C samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— hela summan av de placeringar som anges i första stycket D.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till grund för bestämmandet av kapitalkravet enligt tredje stycket skall&lt;br&gt;placeringarna värderas enligt följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Tillgångar värderas till sitt bok-&lt;br&gt;förda värde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Garantiförbindelser med an-&lt;br&gt;knytning till kreditgivning vär-&lt;br&gt;deras till sitt nominella belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Övriga garantiförbindelser vär-&lt;br&gt;deras till halva sitt nominella be-&lt;br&gt;lopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Andra åtaganden på kapital-&lt;br&gt;marknaden värderas till sitt no-&lt;br&gt;minella belopp, om inte rege-&lt;br&gt;ringen föreskriver ett lägre be-&lt;br&gt;lopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Tillgångar, för vilka reserver som&lt;br&gt;avses i 9a § andra stycket C har&lt;br&gt;satts av, värderas till sitt brutto-&lt;br&gt;bokföringsvärde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Övriga tillgångar värderas till sitt&lt;br&gt;bokförda värde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Garantiförbindelser med an-&lt;br&gt;knytning till kreditgivning vär-&lt;br&gt;deras till sitt nominella belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Övriga garantiförbindelser vär-&lt;br&gt;deras till halva sitt nominella be-&lt;br&gt;lopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Andra åtaganden på kapital-&lt;br&gt;marknaden värderas till sitt no-&lt;br&gt;minella belopp, om inte rege-&lt;br&gt;ringen föreskriver ett lägre be-&lt;br&gt;lopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får bemyndiga bankinspektionen att meddela sådana före-&lt;br&gt;skrifter som enligt denna paragraf ankommer på regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en bank har ett dotterföre-&lt;br&gt;tag, skall vad som föreskrivs i 9 §&lt;br&gt;om kapitalkrav tillämpas även på&lt;br&gt;koncernen (konsoliderat kapital-&lt;br&gt;krav).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Koncernens kapitalbas och pla-&lt;br&gt;ceringar skall bestämmas med till-&lt;br&gt;ämpning av de regler som enligt 4&lt;br&gt;kap. 11 § gäller för upprättandet av&lt;br&gt;koncernbalansräkningar. Även den&lt;br&gt;del av kapitalbasen som belöper på&lt;br&gt;minoritetsandelar skall ingå. Redo-&lt;br&gt;visad goodwill skall räknas av från&lt;br&gt;primärt kapital. Placeringarna skall&lt;br&gt;tas upp till de värden som föresk-&lt;br&gt;rivs i 10 § eller, om dotterföretaget&lt;br&gt;inte är en bank, i annan lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller, efter regering-&lt;br&gt;ens bemyndigande, bankinspektio-&lt;br&gt;nen får i samband med att tillstånd&lt;br&gt;lämnas enligt 6 § besluta att vad&lt;br&gt;som föreskrivs i första stycket skall&lt;br&gt;tillämpas även på ett företag som&lt;br&gt;inte är dotterföretag till banken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en bank har ett dotterföre-&lt;br&gt;tag, skall vad som föreskrivs i 9 §&lt;br&gt;om kapitalkrav tillämpas även på&lt;br&gt;koncernen (konsoliderat kapital-&lt;br&gt;krav), om inte annat följer av fjärde&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Koncernens kapitalbas och pla-&lt;br&gt;ceringar skall bestämmas med till-&lt;br&gt;ämpning av de regler som enligt 4&lt;br&gt;kap. 11 § gäller för upprättandet av&lt;br&gt;koncernbalansräkningar. Även den&lt;br&gt;del av kapitalbasen som belöper på&lt;br&gt;minoritetsandelar skall ingå. Redo-&lt;br&gt;visad goodwill som belöper på före-&lt;br&gt;tag som omfattas av det konsolide-&lt;br&gt;rade kapitalkravet skall räknas av&lt;br&gt;från primärt kapital. Placeringarna&lt;br&gt;skall tas upp till de värden som fö-&lt;br&gt;reskrivs i 10 § eller, om dotterföre-&lt;br&gt;taget inte är en bank, i annan lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller, efter regering-&lt;br&gt;ens bemyndigande, bankinspektio-&lt;br&gt;nen får i samband med att tillstånd&lt;br&gt;lämnas enligt 6 eller 6 a§ besluta att&lt;br&gt;vad som föreskrivs i första stycket&lt;br&gt;skall tillämpas även på ett företag&lt;br&gt;som inte är dotterföretag till ban-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1989:1086.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagets kapitalbas och place-&lt;br&gt;ringar skall då beaktas i den omfatt-&lt;br&gt;ning som motsvarar den andel ban-&lt;br&gt;ken äger i företaget. I övrigt tilläm-&lt;br&gt;pas andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett bankaktiebolag, en sparbank&lt;br&gt;och en central föreningsbank skall&lt;br&gt;hålla en kassareserv som är tillräck-&lt;br&gt;lig med hänsyn till rörelsens art och&lt;br&gt;omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kassareserven skall bestå av till-&lt;br&gt;gångar som med lätthet kan&lt;br&gt;förvandlas i pengar och skall, till-&lt;br&gt;sammans med inneliggande kassa,&lt;br&gt;uppgå till lägst ett belopp som svarar&lt;br&gt;mot tio procent av bankens samtliga&lt;br&gt;förbindelser med undantag av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. förlagslån,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lån mot panträtt i egen fastighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lån, som har tagits upp hos all-&lt;br&gt;männa pensionsfonden i sam-&lt;br&gt;band med återlån enligt fondens&lt;br&gt;reglemente, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. garantiförbindelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller, efter regering-&lt;br&gt;ens bemyndigande, bankinspektio-&lt;br&gt;nen får utfärda närmare föreskrifter&lt;br&gt;om vilka tillgångar som får inräk-&lt;br&gt;nas i kassareserven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ken. Företagets kapitalbas och pla-&lt;br&gt;ceringar skall då beaktas i den om-&lt;br&gt;fattning som motsvarar den andel&lt;br&gt;banken äger i företaget. I övrigt til-&lt;br&gt;lämpas andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det konsoliderade kapitalkravet&lt;br&gt;omfattar inte försäkringsföretag och&lt;br&gt;sådana dotterföretag till försäk-&lt;br&gt;ringsföretag som inte driver någon&lt;br&gt;form av finansiell verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett bankaktiebolag, en sparbank&lt;br&gt;och en central föreningsbank skall&lt;br&gt;ha en med hänsyn till rörelsens art&lt;br&gt;och omfattning tillräcklig betal-&lt;br&gt;ningsberedskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller, efter regering-&lt;br&gt;ens bemyndigande, bankinspektio-&lt;br&gt;nen får meddela närmare föreskrif-&lt;br&gt;ter om betalningsberedskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en bank beviljar kredit får den inte avtala att bankens fordran skall&lt;br&gt;medföra rätt till betalning först efter låntagarens övriga borgenärer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter tillstånd av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,&lt;br&gt;bankinspektionen får dock en sparbank och en central föreningsbank avta-&lt;br&gt;la om sådant villkor vid beviljande av kredit till svenskt företag, vars&lt;br&gt;ändamål kan anses vara till nytta för bankväsendet eller det allmänna.&lt;br&gt;Under samma förutsättningar får ett bankaktiebolag avtala om sådant&lt;br&gt;villkor vid beviljande av kredit till annat bankaktiebolag, till utländskt&lt;br&gt;bankföretag eller till sådant svenskt eller utländskt företag, vars ändamål&lt;br&gt;kan anses vara till nytta för bankväsendet eller det allmänna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Angående rätt att bevilja kredit&lt;br&gt;med villkor som avses i första styc-&lt;br&gt;ket finns ytterligare bestämmelser i&lt;br&gt;15 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bank får inte vid avtal om kredit eller i sin rörelse i övrigt förbehålla&lt;br&gt;sig andel i vinst på affär, som banken inte själv får avsluta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bank får inte heller på annat sätt beredas andel i vinst på verksamhet,&lt;br&gt;som banken inte själv får bedriva. Vad nu sagts gäller dock inte utdelning&lt;br&gt;på aktier eller vad banken som ägare av aktier i övrigt har rätt till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av första och andra styckena får, efter tillstånd av bankin-&lt;br&gt;spektionen, en sparbank och en central föreningsbank lämna vinstan-&lt;br&gt;delslån till ett företag som tillgodoser för sparbanker eller föreningsbanker&lt;br&gt;gemensamma intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Angående rätt att lämna vinstan-&lt;br&gt;delslån finns ytterligare bestämmel-&lt;br&gt;ser i 15 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bank får inom en ram som&lt;br&gt;motsvarar trettio procent av kapital-&lt;br&gt;basen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. förvärva aktier utöver vad som&lt;br&gt;sägs i 4, 6, 6 a och 8 §§ och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. bevilja krediter med sådana vill-&lt;br&gt;kor som avses i 14 och 15 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En banks innehav och åtaganden&lt;br&gt;enligt första stycket i ett enskilt före-&lt;br&gt;tag får sammanlagt uppgå till högst&lt;br&gt;fem procent av den i första stycket&lt;br&gt;angivna ramen. Om banken ingår i&lt;br&gt;en koncern, gäller denna begräns-&lt;br&gt;ning för varje företag i koncernen&lt;br&gt;utom försäkringsföretag och sådana&lt;br&gt;dotterföretag till försäkringsföretag&lt;br&gt;som inte driver någon form av fi-&lt;br&gt;nansiell verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett aktieinnehav enligt första&lt;br&gt;stycket får inte utan bankinspektio-&lt;br&gt;nens medgivande motsvara mer än&lt;br&gt;fem procent av röstetalet för samtli-&lt;br&gt;ga aktier i aktiebolaget. Om banken&lt;br&gt;ingår i en koncern, gäller denna be-&lt;br&gt;gränsning koncernens sammanlag-&lt;br&gt;da innehav. Vid beräkningen av&lt;br&gt;koncernens innehav skall dock, in-&lt;br&gt;till ett innehav motsvarande fem&lt;br&gt;procent av röstetalet i bolaget, bort-&lt;br&gt;ses från aktier som innehas av för-&lt;br&gt;säkringsföretag i koncernen eller av&lt;br&gt;dotterföretag till försäkringsföre-&lt;br&gt;tagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon av gränserna i denna&lt;br&gt;paragraf efter förvärvet kommer att&lt;br&gt;överskridas, skall innehavet eller&lt;br&gt;åtagandet avvecklas i motsvarande&lt;br&gt;mån så snart det är lämpligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bank skall ägna särskild upp-&lt;br&gt;märksamhet åt att banken inte i så-&lt;br&gt;dan omfattning, att fara kan upp-&lt;br&gt;komma för dess säkerhet, har ford-&lt;br&gt;ringar på samma låntagare eller på&lt;br&gt;låntagare som är förbundna med&lt;br&gt;varandra i väsentlig ekonomisk in-&lt;br&gt;tressegemenskap. Detsamma gäller&lt;br&gt;kredit mot säkerhet av aktier eller&lt;br&gt;förlagsbevis, som utgivits av sam-&lt;br&gt;ma aktiebolag eller aktiebolag som&lt;br&gt;är förenade i sådan gemenskap.&lt;br&gt;Med fordran jämställs säkerhet i&lt;br&gt;form av borgen eller annan garanti-&lt;br&gt;förbindelse till banken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bank får inte ha fordringar på&lt;br&gt;samma låntagare eller låntagare&lt;br&gt;som är förbundna med varandra i&lt;br&gt;väsentlig ekonomisk gemenskap i&lt;br&gt;sådan omfattning att det finns risk&lt;br&gt;att banken inte kan fullgöra sina&lt;br&gt;skyldigheter om en sådan låntagare&lt;br&gt;inte kan betala sin skuld. Detsam-&lt;br&gt;ma gäller fordringar mot säkerhet i&lt;br&gt;aktier eller förlagsbevis, som har&lt;br&gt;getts ut av samma aktiebolag eller&lt;br&gt;aktiebolag som är förenade i sådan&lt;br&gt;gemenskap. Med fordran jämställs&lt;br&gt;säkerhet i form av borgen eller an-&lt;br&gt;nan garantiförbindelse till banken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första stycket&lt;br&gt;gäller också i fråga om garantiför-&lt;br&gt;bindelser som banken utfördar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller, efter regering-&lt;br&gt;ens bemyndigande, bankinspektio-&lt;br&gt;nen får meddela närmare föreskrif-&lt;br&gt;ter om vilka begränsningar som&lt;br&gt;skall gälla för sådana fordringar och&lt;br&gt;garantiförbindelser som avses i för-&lt;br&gt;sta och andra styckena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En central föreningsbank skall dessutom bevaka att inte banken tillsam-&lt;br&gt;mans med anslutna lokala föreningsbanker har fordringar som avses i&lt;br&gt;första stycket i sådan omfattning att fordringarna sammantagna kan med-&lt;br&gt;föra fara för föreningsbankernas säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankinspektionens beslut enligt denna lag, bankaktiebolagslagen&lt;br&gt;(1987:618), sparbankslagen (1987:619) och föreningsbankslagen&lt;br&gt;(1987:620) överklagas hos regeringen. Inspektionens beslut får verkställas&lt;br&gt;utan hinder av att det överklagats, om inte regeringen förordnar något&lt;br&gt;annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om överklagande av beslut i vis-&lt;br&gt;sa fall finns bestämmelser i 8 kap.&lt;br&gt;8 § och 9 kap. 3 § sista stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om överklagande av beslut i vis-&lt;br&gt;sa fall finns bestämmelser i 18 §,&lt;br&gt;8 kap. 8 § och 9 kap. 3 § sista styc-&lt;br&gt;ket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon tar emot inlåning på&lt;br&gt;räkning från allmänheten utan att&lt;br&gt;ha tillstånd till det, skall bankin-&lt;br&gt;spektionen förelägga honom att&lt;br&gt;upphöra med verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År det osäkert om verksamheten&lt;br&gt;omfattar inlåning enligt första styc-&lt;br&gt;ket, får inspektionen förelägga den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som driver verksamheten att lämna&lt;br&gt;de upplysningar som behövs för att&lt;br&gt;bedöma om verksamheten omfattar&lt;br&gt;sådan inlåning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förelägganden enligt första och&lt;br&gt;andra styckena får förenas med vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett föreläggande enligt denna pa-&lt;br&gt;ragraf får riktas såväl mot ett ut-&lt;br&gt;ländskt företag som mot den som&lt;br&gt;här i landet är verksam för ett så-&lt;br&gt;dant företags räkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut enligt denna paragraf&lt;br&gt;får överklagas hos kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till böter eller fängelse i högst ett&lt;br&gt;år döms den som uppsåtligen i Sve-&lt;br&gt;rige driver bankrörelse utan att vara&lt;br&gt;berättigad till detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. bryter mot bestämmelsen i 1 kap. 5 § om forbud att i firma eller i&lt;br&gt;övrigt vid beteckning av affärsrörelse använda ordet bank,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. för ett utländskt bankföretags räkning förestår en verksamhet som&lt;br&gt;utan anmälan enligt 1 kap. 4 § första stycket 2 drivs från ett representa-&lt;br&gt;tionskontor i Sverige,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. bryter mot bestämmelsen om anmälningsskyldighet i 3 kap. 2 § andra&lt;br&gt;stycket bankaktiebolagslagen (1987:618).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken skall inte följa för den som bryter&lt;br&gt;mot förbudet i 1 kap. 6 § första stycket att obehörigen röja enskildas&lt;br&gt;förhållande till en bank. Detsamma gäller en revisor som bryter mot&lt;br&gt;förbudet i 3 kap. 14 § första stycket att lämna upplysningar om en banks&lt;br&gt;angelägenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har åsidosatt vitesföreläggande som avses i 3 § får inte dömas&lt;br&gt;till ansvar för gärning som omfattas av föreläggandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. För banker som har ett räkenskapsår som påbörjats före den 1 mars&lt;br&gt;1991 och som vid lagens ikraftträdande ännu inte har avslutats gäller&lt;br&gt;bestämmelsen i punkt 2 av övergångsbestämmelserna till lagen&lt;br&gt;(1990:1306) om ändring i bankrörelselagen (1987:617).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Utan hinder av vad som föreskrivs i 2 kap. 10 § första stycket får,&lt;br&gt;intill utgången av år 1991, värdehandlingar och andra fordringar för vilka&lt;br&gt;försäkringsbolag svarar hänföras till grupp B.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1990:821.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 och 5 §§, 4 kap. 2 § samt 5 kap. 1 och&lt;br&gt;17 §§ bankaktiebolagslagen (1987:618) skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett bankaktiebolag får ingå som&lt;br&gt;dotterbolag i en koncern endast om&lt;br&gt;ett annat bankbolag är moderbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett bankaktiebolag får ingå som&lt;br&gt;dotterbolag i en koncern endast om&lt;br&gt;ett annat bankbolag eller ett försäk-&lt;br&gt;ringsbolag är moderbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns särskilda skäl får regeringen medge undantag från första&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingår ett bankaktiebolag i en&lt;br&gt;koncern, där moderbolaget inte är&lt;br&gt;bank, skall bestämmelserna i bank-&lt;br&gt;rörelselagen (1987:617) om banks&lt;br&gt;rörelse och om tillsyn av bank samt&lt;br&gt;bestämmelserna i denna lag om&lt;br&gt;banks ledning gälla för moderbola-&lt;br&gt;get i tillämpliga delar och för övriga&lt;br&gt;företag, som om de vore dotterföre-&lt;br&gt;tag till bank. Begränsningarna i frå-&lt;br&gt;ga om banks rörelse skall avse före-&lt;br&gt;tagen gemensamt. Koncernbidrag&lt;br&gt;får ges endast efter medgivande av&lt;br&gt;bankinspektionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingår ett bankaktiebolag i en&lt;br&gt;koncern, skall bestämmelserna i&lt;br&gt;bankrörelselagen (1987:617) om&lt;br&gt;banks rörelse och om tillsyn av&lt;br&gt;bank samt bestämmelserna i denna&lt;br&gt;lag om banks ledning gälla i&lt;br&gt;tillämpliga delar för övriga företag z&lt;br&gt;koncernen. Begränsningarna i fråga&lt;br&gt;om banks rörelse skall avse företa-&lt;br&gt;gen gemensamt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns synnerliga skäl, får&lt;br&gt;regeringen eller, efter regeringens&lt;br&gt;bemyndigande, bankinspektionen&lt;br&gt;medge undantag från bestämmel-&lt;br&gt;serna i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte försäk-&lt;br&gt;ringsföretag och sådana dotterföre-&lt;br&gt;tag till försäkringsföretag som inte&lt;br&gt;driver någon form av finansiell verk-&lt;br&gt;samhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Koncernbidrag får ges endast ef-&lt;br&gt;ter medgivande av bankinspektio-&lt;br&gt;nen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns synnerliga skäl, får&lt;br&gt;regeringen eller, efter regeringens&lt;br&gt;bemyndigande, bankinspektionen&lt;br&gt;medge ytterligare undantag från be-&lt;br&gt;stämmelserna i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1990:822.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid nyemission får aktier tecknas&lt;br&gt;mot betalning med pengar eller&lt;br&gt;med annan egendom (apport), om&lt;br&gt;annat inte följer av bestämmelserna&lt;br&gt;i 2 kap. 5 § andra stycket bankrörel-&lt;br&gt;selagen (1987:617). Betalningen&lt;br&gt;för aktier får inte understiga det no-&lt;br&gt;minella beloppet. Skall aktie kunna&lt;br&gt;tecknas med rätt eller skyldighet att&lt;br&gt;betala aktierna med apportegen-&lt;br&gt;dom, får värdet på denna egendom&lt;br&gt;inte sättas högre än det verkliga&lt;br&gt;värdet för bankaktiebolaget. En-&lt;br&gt;dast sådan egendom som är eller&lt;br&gt;kan antas bli till nytta för bolagets&lt;br&gt;verksamhet kan utgöra apportegen-&lt;br&gt;dom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om aktie skall tecknas mot betal-&lt;br&gt;ning med apportegendom, krävs&lt;br&gt;bankinspektionens medgivande för&lt;br&gt;detta. Utgörs apportegendomen av&lt;br&gt;hela eller en inte obetydlig del av en&lt;br&gt;annan banks rörelse, krävs dock re-&lt;br&gt;geringens eller bankinspektionens&lt;br&gt;tillstånd enligt 2 kap. 5 § första styc-&lt;br&gt;ket bankrörelselagen för genomfö-&lt;br&gt;rande av nyemissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid nyemission får aktier tecknas&lt;br&gt;mot betalning med pengar eller&lt;br&gt;med annan egendom (apport). Be-&lt;br&gt;talningen för aktier får inte under-&lt;br&gt;stiga det nominella beloppet. Skall&lt;br&gt;aktie kunna tecknas med rätt eller&lt;br&gt;skyldighet att betala aktierna med&lt;br&gt;apportegendom, får värdet på den-&lt;br&gt;na egendom inte sättas högre än det&lt;br&gt;verkliga värdet för bankaktiebola-&lt;br&gt;get. Endast sådan egendom som är&lt;br&gt;eller kan antas bli till nytta för bola-&lt;br&gt;gets verksamhet kan utgöra apport-&lt;br&gt;egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om aktie skall tecknas mot betal-&lt;br&gt;ning med apportegendom, krävs&lt;br&gt;bankinspektionens medgivande för&lt;br&gt;detta. Utgörs apportegendomen av&lt;br&gt;hela eller en inte obetydlig del av en&lt;br&gt;annan banks rörelse, krävs dock re-&lt;br&gt;geringens eller bankinspektionens&lt;br&gt;tillstånd enligt 2 kap. 5 § bankrörel-&lt;br&gt;selagen för genomförande av ny-&lt;br&gt;emissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om aktier tecknas med villkor som strider mot första stycket, skall det&lt;br&gt;nominella beloppet ändå betalas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid fondemission får inte till aktiekapitalet föras över belopp som är&lt;br&gt;lägre än summan av de nya aktiernas nominella belopp eller den samman-&lt;br&gt;lagda höjningen av aktiernas nominella belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lydelse enligt prop. 1990/91:142 Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett bankaktiebolag kan mot er-&lt;br&gt;sättning ge ut konvertibla skulde-&lt;br&gt;brev eller skuldebrev förenade med&lt;br&gt;optionsrätt till nyteckning. Sådana&lt;br&gt;skuldebrev skall ställas till inneha-&lt;br&gt;varen eller till viss man eller order.&lt;br&gt;Bestämmelserna i 2 kap. 20 §&lt;br&gt;bankrörelselagen (1987:617) om&lt;br&gt;bankaktiebolags rätt att utfärda ob-&lt;br&gt;ligationer skall därvid iakttas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett bankaktiebolag kan mot er-&lt;br&gt;sättning ge ut konvertibla skulde-&lt;br&gt;brev eller skuldebrev förenade med&lt;br&gt;optionsrätt till nyteckning. Sådana&lt;br&gt;skuldebrev skall ställas till inneha-&lt;br&gt;varen eller till viss man eller order.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konvertibla skuldebrev skall innehålla en utfästelse från bolaget om att&lt;br&gt;borgenären har rätt att helt eller delvis byta ut sin fordran enligt skulde-&lt;br&gt;breven mot aktier i bolaget. Skuldebrev förenade med optionsrätt till&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nyteckning skall ge borgenären rätt att teckna aktier i bolaget mot betal- Prop. 1990/91: 154&lt;br&gt;ning i pengar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Villkoren för utbyte eller nyteckning av aktie skall bestämmas så att&lt;br&gt;utbyte eller nyteckning kan ske utan att bolagsordningen ändras. Ersätt-&lt;br&gt;ningen för ett konvertibelt kuldebrev får inte understiga det nominella&lt;br&gt;beloppet på aktie som lämnas ut vid utbyte, om inte mellanskillnaden&lt;br&gt;täcks genom kontant betalning vid utbytet. Skall ett konvertibelt skulde-&lt;br&gt;brev kunna betalas med annan egendom än pengar (apport) krävs bankin-&lt;br&gt;spektionens medgivande eller i vissa fall regeringens eller bankinspektio-&lt;br&gt;nens tillstånd enligt 4 kap. 2 § andra stycket. I övrigt gäller härvid bestäm-&lt;br&gt;melserna i 4 kap. 2 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Optionsrätt till nyteckning kan knytas till optionsbevis som är fogade till&lt;br&gt;skuldebrev. Borgenären får avskilja ett optionsbevis från ett skuldebrev&lt;br&gt;och förfoga över beviset särskilt, om det inte i skuldebrevet föreskrivs att&lt;br&gt;beviset får avskiljas först efter viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om bankaktiebolag, som enligt insiderlagen (1990:1342) utgör&lt;br&gt;aktiemarknadsbolag, samt dotterbolag till sådana bolag gäller, förutom&lt;br&gt;föreskrifterna i detta kapitel, bestämmelserna i lagen (1987:464) om vissa&lt;br&gt;riktade emissioner i aktiemarknadsbolag, m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av aktiekontolagen (1989:827) framgår att utfästelser som avses i ovan&lt;br&gt;angivna skuldebrev och optionsbevis kan registreras enligt den lagen och&lt;br&gt;att skuldebrev eller optionsbevis inte får utfärdas om registrering skall ske.&lt;br&gt;I sådana fall gäller bestämmelserna i detta kapitel i tillämpliga delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upptagande av lån mot obligationer eller andra skuldebrev med rätt till&lt;br&gt;ränta, vars storlek är helt eller delvis beroende av utdelningen till aktieäga-&lt;br&gt;re i bolaget eller bolagets vinst (vinstandelsbevis) beslutas av bolagsstäm-&lt;br&gt;man. Styrelsen får dock fatta ett sådant beslut under förutsättning av&lt;br&gt;bolagsstämmans godkännande eller efter bolagsstämmans bemyndigande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 2 kap. 20 §&lt;br&gt;bankrörelselagen (1987:617) om&lt;br&gt;bankaktiebolags rätt att utfärda ob-&lt;br&gt;ligationer skall iakttas vid uppta-&lt;br&gt;gande av lån enligt första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i föreningsbankslagen (1987:620)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om föreningsbankslagen (1987:620)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 1 kap. 5 §, 3 kap. 4 och 5 §§ samt 4 kap. 1 § skall ha följande&lt;br&gt;lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 10 kap. 8 a §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En lokal föreningsbank får inte för egen räkning låna in pengar från&lt;br&gt;allmänheten och inte heller, utan den centrala föreningsbankens tillstånd,&lt;br&gt;låna pengar av annan än denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En lokal föreningsbank får inte ge&lt;br&gt;ut fordringsbevis som är avsedda för&lt;br&gt;allmän omsättning eller ställa ga-&lt;br&gt;rantier för sådana fordringsbevis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En medlem har rätt att säga upp sig till utträde ur föreningsbanken. I&lt;br&gt;stadgarna får föreskrivas att en uppsägning skall göras skriftligen och att&lt;br&gt;uppsägningshandlingen skall vara försedd med medlemmens bevittnade&lt;br&gt;namnunderskrift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I stadgarna får även föreskrivas&lt;br&gt;att uppsägning inte får göras förrän&lt;br&gt;efter viss tid, högst två år, från in-&lt;br&gt;trädet. Tiden får utsträckas till&lt;br&gt;högst fem år, om bankinspektionen&lt;br&gt;medger det. Föreskrifter i stadgar-&lt;br&gt;na om att uppsägning får göras först&lt;br&gt;efter viss tid gäller inte i fall som&lt;br&gt;avses i 7 kap. 15 § tredje stycket och&lt;br&gt;10kap. 3 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I stadgarna får även föreskrivas&lt;br&gt;att uppsägning inte får göras förrän&lt;br&gt;efter viss tid, högst två år, från in-&lt;br&gt;trädet. Tiden får utsträckas till&lt;br&gt;högst fem år, om bankinspektionen&lt;br&gt;medger det. Föreskrifter i stadgar-&lt;br&gt;na om att uppsägning får göras först&lt;br&gt;efter viss tid gäller inte i fall som&lt;br&gt;avses i 7 kap. 15 § tredje stycket&lt;br&gt;samt 10 kap. 3 § andra stycket och&lt;br&gt;8a § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En medlem får uteslutas ur föreningsbanken på sådan grund som anges i&lt;br&gt;stadgarna. Föreningsbanksstämman skall besluta om uteslutningen, om&lt;br&gt;inte något annat föreskrivs i stadgarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgång ur en föreningsbank sker,&lt;br&gt;utom i fall som avses i 7 kap. 15 §&lt;br&gt;tredje stycket och 10 kap. 3 § andra&lt;br&gt;stycket, vid utgången av det räken-&lt;br&gt;skapsår som slutar näst efter en må-&lt;br&gt;nad eller den längre tid, högst sex&lt;br&gt;månader, som har bestämts i stad-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgång ur en föreningsbank sker,&lt;br&gt;utom i fall som avses i 7 kap. 15 §&lt;br&gt;tredje stycket samt lOkap. 3 § and-&lt;br&gt;ra stycket och 8a§ andra stycket,&lt;br&gt;vid utgången av det räkenskapsår&lt;br&gt;som slutar näst efter en månad eller&lt;br&gt;den längre tid, högst sex månader,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1990/91. 1 samt. Nr 154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;garna, sedan medlemmen har sagt&lt;br&gt;upp sig till utträde eller uteslutits&lt;br&gt;eller någon annan omständighet&lt;br&gt;som föranlett avgången har inträf-&lt;br&gt;fat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som har bestämts i stadgarna, se-&lt;br&gt;dan medlemmen har sagt upp sig&lt;br&gt;till utträde eller uteslutits eller nå-&lt;br&gt;gon annan omständighet som för-&lt;br&gt;anlett avgången har inträffat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En medlem som har uteslutits ur föreningsbanken förlorar genast sin rätt&lt;br&gt;att delta i överläggningar och beslut om föreningsbankens angelägenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en medlem har avgått ur en föreningsbank har han rätt att sex&lt;br&gt;månader efter avgången få ut sina inbetalda medlemsinsatser. Beloppet får&lt;br&gt;dock inte överstiga vad som belöper på honom i förhållande till övriga&lt;br&gt;medlemmar av föreningsbankens egna kapital enligt den balansräkning&lt;br&gt;som hänför sig till tiden före avgången. Vid beräkning av bankens egna&lt;br&gt;kapital skall bortses från reservfonden, uppskrivningsfonden och förlags-&lt;br&gt;insatserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den avgångne har vidare rätt att i samma ordning som övriga medlem-&lt;br&gt;mar få ut vad som belöper på honom av beslutad vinstutdelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Träder föreningsbanken i likvidation inom sex månader från avgången&lt;br&gt;eller meddelas inom samma tid beslut om att försätta föreningsbanken i&lt;br&gt;konkurs, skall den avgångnes rätt att få ut medlemsinsatser bedömas enligt&lt;br&gt;grunderna för reglerna om skifte av föreningsbankens tillgångar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En medlems rätt enligt första —&lt;br&gt;tredje styckena kan begränsas i&lt;br&gt;stadgarna. Detta gäller dock inte i&lt;br&gt;sådana fall som avses i 7 kap. 15 §&lt;br&gt;tredje stycket eller 10 kap. 3 § andra&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En medlems rätt enligt första —&lt;br&gt;tredje styckena kan begränsas i&lt;br&gt;stadgarna. Detta gäller dock inte i&lt;br&gt;sådana fall som avses i 7 kap. 15 §&lt;br&gt;tredje stycket eller 10 kap. 3 § andra&lt;br&gt;stycket eller 8a § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En lokal föreningsbank får överta&lt;br&gt;del av en central föreningsbanks rö-&lt;br&gt;relse efter tillstånd av regeringen el-&lt;br&gt;ler, efter regeringens bemyndigan-&lt;br&gt;de, bankinspektionen. Sådant till-&lt;br&gt;stånd skall meddelas om övertagan-&lt;br&gt;det framstår som ändamålsenligt ur&lt;br&gt;allmän synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid övertagande enligt första styc-&lt;br&gt;ket får medlemskapet för medlem-&lt;br&gt;mar i den centrala föreningsbanken&lt;br&gt;föras över till den övertagande ban-&lt;br&gt;ken. Medlemmarna skall skriftligen&lt;br&gt;underrättas om till vilken bank&lt;br&gt;medlemskapet skall föras över. Om&lt;br&gt;en medlem inte är nöjd med beslu-&lt;br&gt;tet, har han rätt att få sitt medlem-&lt;br&gt;skap överfört till en annan lokal för-&lt;br&gt;eningsbank eller att säga upp sig till&lt;br&gt;utträde ur den överlåtande banken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inom en månad från det att under-&lt;br&gt;rättelsen skickades till honom och i&lt;br&gt;övrigt på de villkor som anges i&lt;br&gt;7 kap. 15 § tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med ett sådant överta-&lt;br&gt;gande som avses i första stycket får&lt;br&gt;den överlåtande bankens reservfond&lt;br&gt;med bankinspektionens medgivan-&lt;br&gt;de sättas ned med skäligt belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1963:76) om kreditaktiebolag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 4 c § lagen (1963:76) om kreditaktiebolag skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4c§*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitalkravet enligt 4 a § bestäms i förhållande till bolagets tillgångar&lt;br&gt;samt sådana garantiförbindelser och andra åtaganden på kapitalmarkna-&lt;br&gt;den som innebär en kreditrisk för bolaget (placeringar). Placeringarna&lt;br&gt;delas in i följande grupper:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A. Tillgångar och åtaganden som avses i 2 kap. 10 § första stycket A&lt;br&gt;bankrörelselagen (1987:617).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;B. Tillgångar och åtaganden som avses i 2 kap. 10 § första stycket B&lt;br&gt;bankrörelselagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;C. Tillgångar och åtaganden som avses i 2 kap. 10 § första stycket C&lt;br&gt;bankrörelselagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;D. Tillgångar och åtaganden som avses i 2 kap. 10 § första stycket D&lt;br&gt;bankrörelselagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bestämmandet av kapitalkravet undantas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— sådana tillskott som enligt 4 b § sista stycket skall räknas av från&lt;br&gt;kapitalbasen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— tillskott i företag som omfattas av bestämmelserna i 4 d §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— de placeringar som anges i första stycket A,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— fordringar mot företag som ingår — fordringar mot företag som ingår&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i samma koncern som kredit- i samma koncern som kredit-&lt;br&gt;aktiebolaget samt &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;aktiebolaget och som omfattas av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmelser om konsoliderat&lt;br&gt;kapitalkrav samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— fordringar som har garanterats — fordringar som har garanterats&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av ett företag i samma koncern av ett företag som ingår i samma&lt;br&gt;som kreditaktiebolaget. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;koncern som kreditaktiebolaget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och som omfattas av bestämmel-&lt;br&gt;ser om konsoliderat kapitalkrav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt skall vid bestämmandet av kapitalkravet placeringarna tas&lt;br&gt;upp till sammanlagt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— tjugo procent av summan av de placeringar som anges i första stycket B,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— femtio procent av summan av de placeringar som anges i första stycket&lt;br&gt;C samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— hela summan av de placeringar som anges i första stycket D.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till grund för bestämmandet av kapitalkravet enligt tredje stycket skall&lt;br&gt;placeringarna värderas enligt följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Tillgångar värderas till sitt bokförda värde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Garantiförbindelser med anknytning till kreditgivning värderas till sitt&lt;br&gt;nominella belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Övriga garantiförbindelser värderas till halva sitt nominella belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Andra åtaganden på kapitalmarknaden värderas till sitt nominella be-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1990:1308.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lopp, om inte regeringen föreskriver ett lägre belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får bemyndiga bankinspektionen att meddela sådana före-&lt;br&gt;skrifter som enligt denna paragraf ankommer på regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. För kreditaktiebolag som enligt lagen (1990:654) om skatteutjäm-&lt;br&gt;ningsreserv inte är berättigade till avdrag for avsättning till sådan reserv&lt;br&gt;gäller bestämmelserna i punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen&lt;br&gt;(1990:1308) om ändring i lagen (1963:76) om kreditaktiebolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. För kreditaktiebolag som har ett räkenskapsår som påbörjats före den&lt;br&gt;1 mars 1991 och som vid lagens ikraftträdande ännu inte har avslutats&lt;br&gt;gäller bestämmelsen i punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen&lt;br&gt;(1990:1308) om ändring i lagen (1963:76) om kreditaktiebolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Utan hinder av vad som föreskrivs i 4 c § första stycket får, intill&lt;br&gt;utgången av år 1991, värdehandlingar och andra fordringar för vilka&lt;br&gt;försäkringsbolag svarar hänföras till grupp B.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1968:555) om rätt för utlänning och&lt;br&gt;utländskt företag att idka näring här i riket&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1968:555) om rätt för utlänning&lt;br&gt;och utländskt företag att idka näring här i riket skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lydelse enligt prop. 1990/91:142 Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13§*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utländskt företag får idka näring här i riket endast efter tillstånd av&lt;br&gt;regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Tillstånd får be-&lt;br&gt;viljas företag, vilket enligt sitt hemlands lag är registrerat som bolag eller&lt;br&gt;ekonomisk förening och driver näringsverksamhet i hemlandet. Annat&lt;br&gt;företag kan erhålla tillstånd, om särskilda skäl föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rätt för utländskt bankföre-&lt;br&gt;tag och utländskt värdepappersföre-&lt;br&gt;tag att bedriva verksamhet gäller be-&lt;br&gt;stämmelserna i 1 kap. 4§ bankrö-&lt;br&gt;relselagen (1987:617) och 2 kap. 7 §&lt;br&gt;lagen (1991:000) om värdepappers-&lt;br&gt;rörelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rätt för vissa utländska före-&lt;br&gt;tag att driva verksamhet gäller sär-&lt;br&gt;skilda bestämmelser, nämligen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. för bankföretag 1 kap. 4§&lt;br&gt;bankrörelselagen (1987:617),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. för värdepappersföretag 2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § lagen (1991:000) om värdepap-&lt;br&gt;persrörelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. för finansbolag 5a§ lagen&lt;br&gt;(1988:606) om finansbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1990:825.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i forsäkringsrörelselagen (1982:713)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om försäkringsrörelselagen (1982:713)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 4 kap. 2 § och 7 kap. 17 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 7 kap. 17 a §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid nyemission skall aktierna betalas med pengar (kontantemission).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om försäkringsbolaget genom&lt;br&gt;ökningen av aktiekapitalet avser att&lt;br&gt;förvärva mer än hälften av aktierna&lt;br&gt;i ett annat försäkringsbolag eller,&lt;br&gt;om det finns aktier med olika&lt;br&gt;röstvärde, så många aktier att rös-&lt;br&gt;tetalet för dem utgör mer än hälften&lt;br&gt;av röstetalet för samtliga aktier,&lt;br&gt;kan försäkringsinspektionen medge&lt;br&gt;att de nya aktierna får betalas med&lt;br&gt;aktier i det sistnämnda bolaget (ap-&lt;br&gt;port) samt att teckningen av de nya&lt;br&gt;aktierna sker med villkor om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om försäkringsbolaget genom&lt;br&gt;ökningen av aktiekapitalet avser att&lt;br&gt;förvärva mer än hälften av aktierna&lt;br&gt;i ett annat försäkringsbolag eller ett&lt;br&gt;företag som driver någon form av&lt;br&gt;finansiell verksamhet eller, om det&lt;br&gt;finns aktier med olika röstvärde, så&lt;br&gt;många aktier att röstetalet för dem&lt;br&gt;utgör mer än hälften av röstetalet&lt;br&gt;för samtliga aktier, kan försäkrings-&lt;br&gt;inspektionen medge att de nya ak-&lt;br&gt;tierna får betalas med aktier i det&lt;br&gt;sistnämnda bolaget (apport) samt&lt;br&gt;att teckningen av de nya aktierna&lt;br&gt;sker med villkor om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett försäkringsbolag får inte utan&lt;br&gt;försäkringsinspektionens medgi-&lt;br&gt;vande äga större andel av aktierna i&lt;br&gt;ett svenskt eller utländskt aktiebo-&lt;br&gt;lag än som svarar mot ett röstetal&lt;br&gt;om högst fem procent av röstetalet&lt;br&gt;för samtliga aktier. Tillhör försäk-&lt;br&gt;ringsbolaget en koncern, skall be-&lt;br&gt;stämmelsen gälla koncernen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett försäkringsbolag får inte utan&lt;br&gt;försäkringsinspektionens medgi-&lt;br&gt;vande äga andelar i en aktiefond&lt;br&gt;eller i annan juridisk person än ak-&lt;br&gt;tiebolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett försäkringsbolag får inte utan&lt;br&gt;försäkringsinspektionens medgi-&lt;br&gt;vande äga större andel av aktierna i&lt;br&gt;ett svenskt eller utländskt aktiebo-&lt;br&gt;lag än som svarar mot ett röstetal&lt;br&gt;om högst fem procent av röstetalet&lt;br&gt;för samtliga aktier. Tillhör försäk-&lt;br&gt;ringsbolaget en koncern, skall be-&lt;br&gt;stämmelsen gälla koncernen. Vid&lt;br&gt;beräkningen av koncernens innehav&lt;br&gt;skall dock, intill ett innehav motsva-&lt;br&gt;rande fem procent av röstetalet i ak-&lt;br&gt;tiebolaget, bortses från aktier som&lt;br&gt;innehas av bankföretag i koncernen&lt;br&gt;eller av dotterföretag till bankföre-&lt;br&gt;tagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett försäkringsbolag får inte utan&lt;br&gt;försäkringsinspektionens medgi-&lt;br&gt;vande äga andelar i en värdepap-&lt;br&gt;persfond eller i annan juridisk per-&lt;br&gt;son än aktiebolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket skall inte tillämpas på aktier eller andelar i försäkringsbo-&lt;br&gt;lag eller i juridiska personer vars verksamhet uteslutande har till föremål&lt;br&gt;att äga aktier i försäkringsaktiebolag, att tillskjuta garantikapital i ömsesi-&lt;br&gt;diga försäkringsbolag, att förvalta försäkringsbolagens fastigheter eller att&lt;br&gt;biträda försäkringsbolag vid rörelsens bedrivande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande försäkringsbolags&lt;br&gt;rätt att äga aktier eller andelar i&lt;br&gt;företag som driver någon form av&lt;br&gt;finansiell verksamhet gäller 17 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett försäkringsbolag får enligt de&lt;br&gt;förutsättningar som anges i denna&lt;br&gt;paragraf förvärva aktier eller an-&lt;br&gt;delar i företag som driver någon&lt;br&gt;form av finansiell verksamhet. Ett&lt;br&gt;försäkringsbolag som är moderbo-&lt;br&gt;lag till ett bankbolag får inte vara&lt;br&gt;dotterföretag till något annat före-&lt;br&gt;tag än ett bankbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För förvärv av aktier eller andelar&lt;br&gt;som, tillsammans med försäkrings-&lt;br&gt;bolagets övriga aktier eller andelar i&lt;br&gt;samma företag, motsvarar ett röste-&lt;br&gt;tal som överstiger fem procent av&lt;br&gt;röstetalet för samtliga aktier eller&lt;br&gt;andelar i företaget krävs tillstånd av&lt;br&gt;regeringen eller, efter regeringens&lt;br&gt;bemyndigande, försäkringsinspek-&lt;br&gt;tionen. Om försäkringsbolaget in-&lt;br&gt;går i en koncern, skall första me-&lt;br&gt;ningen tillämpas på koncernens&lt;br&gt;samlade innehav. Vid beräkningen&lt;br&gt;av koncernens innehav skall dock,&lt;br&gt;intill ett innehav motsvarande fem&lt;br&gt;procent av röstetalet för samtliga&lt;br&gt;aktier eller andelar, bortses från ak-&lt;br&gt;tier och andelar som innehas av fö-&lt;br&gt;retag i koncernen som driver någon&lt;br&gt;form av finansiell verksamhet eller&lt;br&gt;av dotterföretag till sådana företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd enligt andra stycket får&lt;br&gt;ges endast om värdet av de förvärva-&lt;br&gt;de aktierna eller andelarna — till-&lt;br&gt;sammans med det bokförda värdet&lt;br&gt;av försäkringsbolagets eller koncer-&lt;br&gt;nens sammanlagda innehav av ak-&lt;br&gt;tier och andelar som kräver tillstånd&lt;br&gt;enligt andra stycket samt av vad&lt;br&gt;som skjutits till som aktiekapital el-&lt;br&gt;ler i annan form i ett annat försäk-&lt;br&gt;ringsbolag — inte överstiger sum-&lt;br&gt;man av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A. for livförsäkringsbolag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. eget kapital och garantikapital&lt;br&gt;samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. fyra procent av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— försäkringstekniska skulder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— återbäringsmedel och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— femtio procent av övervärden i&lt;br&gt;tillgångar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;B. för skadeförsäkringsbolag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. eget kapital, garantikapital, reg-&lt;br&gt;leringsfond för trafikförsäkring och&lt;br&gt;utjämningsfond,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. sjuttio procent av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— skatteutjämningsreserv och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— återstående del av uppskovsbe-&lt;br&gt;loppet enligt lagen (1990:655)&lt;br&gt;om återföring av obeskattade re-&lt;br&gt;server samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. fyra procent av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— försäkringstekniska skulder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— säkerhetsreserv och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— femtio procent av övervärden i&lt;br&gt;tillgångar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För tillstånd krävs att förvärvet&lt;br&gt;ingår som ett led i organisationen av&lt;br&gt;verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Vid beräkningen enligt 7kap. 17a § tredje stycket av ett skadeförsäk-&lt;br&gt;ringsbolags utrymme för förvärv av företag som driver någon form av&lt;br&gt;finansiell verksamhet skall intill utgången av år 1991 hänsyn tas till — i&lt;br&gt;stället för vad som anges i B.2 i det angivna stycket — sjuttio procent av&lt;br&gt;bolagets värderegleringsreserver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1988:606) om finansbolag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:606) om finansbolag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 2, 5, 8, 11 a, 11 b, 11 c, 15, 23-25 och 27 §§ skall ha följande&lt;br&gt;lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall föras in fyra nya paragrafer, 2 a, 5a, 10a och&lt;br&gt;10b §§, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd krävs för företag som Tillstånd krävs för ett svenskt fö-&lt;br&gt;driver finansieringsverksamhet, om retag som driver finansieringsverk-&lt;br&gt;samhet, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. företaget helt eller delvis ägs av ett svenskt eller utländskt bankinstitut&lt;br&gt;eller dotterbolag till sådant institut, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. företaget driver finansieringsverksamhet riktad mot konsumenter,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. nettovärdet av tillgångarna i verksamheten enligt fastställd balansräk-&lt;br&gt;ning för det senaste räkenskapsåret är minst femtio miljoner kronor och&lt;br&gt;det inte finns anledning anta att värdet därefter har gått ned under detta&lt;br&gt;belopp, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. det annars är uppenbart att nettovärdet av tillgångarna i verksamhe-&lt;br&gt;ten överstiger femtio miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I nettovärdet enligt första stycket 3 och 4 skall inte räknas in värdet av&lt;br&gt;tillgångarna i sådan finansieringsverksamhet som anges i 3 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd krävs inte, om finansieringsverksamheten bedrivs av andra än&lt;br&gt;aktiebolag, ekonomisk förening, handelsbolag eller enskild näringsidkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd krävs för ett utländskt&lt;br&gt;företag som driver finansierings-&lt;br&gt;verksamhet under de förutsättning-&lt;br&gt;ar som anges i 2 § första och andra&lt;br&gt;styckena. Vad som sägs i 2 § första&lt;br&gt;stycket 3 och 4 skall gälla värdet av&lt;br&gt;de tillgångar som omfattas av den&lt;br&gt;bokföring som avses i 23 § lagen&lt;br&gt;(1968:555) om rätt för utlänning&lt;br&gt;och utländskt foretag att idka nä-&lt;br&gt;ring här i riket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd får meddelas endast om&lt;br&gt;finansieringsverksamheten drivs i&lt;br&gt;aktiebolagsform och aktiekapitalet&lt;br&gt;är minst fem miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd för ett svenskt företag&lt;br&gt;får meddelas endast om finansie-&lt;br&gt;ringsverksamheten drivs i aktiebo-&lt;br&gt;lagsform och aktiekapitalet är&lt;br&gt;minst fem miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd skall ges om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. bolagsordningen inte strider mot denna lag eller annan författning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. bolaget inte är olämpligt att driva finansieringsverksamhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. verksamheten kan antas inte bli till skada för det allmänna, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. bolaget uppfyller de villkor som i övrigt anges i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd för ett utländskt företag&lt;br&gt;får meddelas endast om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. verksamheten drivs från avdel-&lt;br&gt;ningskontor med självständig för-&lt;br&gt;valtning (filial),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. företaget i sitt hemland driver&lt;br&gt;finansieringsverksamhet och där&lt;br&gt;står under tillsyn av myndighet eller&lt;br&gt;annat behörigt organ,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. företaget inte är olämpligt att&lt;br&gt;driva finansieringsverksamhet här i&lt;br&gt;landet, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. verksamheten kan antas inte&lt;br&gt;bli till skada för det allmänna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För utländska företag gäller be-&lt;br&gt;stämmelserna i denna lag i tillämp-&lt;br&gt;liga delar. Ett föreläggande enligt&lt;br&gt;denna lag får riktas såväl mot ett&lt;br&gt;utländskt företag som mot den som&lt;br&gt;här i landet är verksam för företa-&lt;br&gt;gets räkning. I övrigt gäller lagen&lt;br&gt;(1968:555) om rätt för utlänning&lt;br&gt;och utländskt företag att idka nä-&lt;br&gt;ring här i riket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bolag som har fått tillstånd att&lt;br&gt;driva finansieringsverksamhet kal-&lt;br&gt;las finansbolag. Annan än finans-&lt;br&gt;bolag får inte i sin firma eller an-&lt;br&gt;nars vid beteckning av verksamhet&lt;br&gt;använda ordet finansbolag eller&lt;br&gt;finansaktiebolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företag som har fått tillstånd att&lt;br&gt;driva finansieringsverksamhet en-&lt;br&gt;ligt denna lag kallas finansbolag.&lt;br&gt;Annan än finansbolag får inte i sin&lt;br&gt;firma eller annars vid beteckning&lt;br&gt;av verksamhet använda ordet fi-&lt;br&gt;nansbolag eller finansaktiebolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett finansbolag får ge ut obliga-&lt;br&gt;tioner och andra fordringsrätter&lt;br&gt;som är avsedda för allmän omsätt-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 b §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvärv av aktier eller andelar i&lt;br&gt;företag kräver tillstånd av bankin-&lt;br&gt;spektionen, om förvärvet ingår som&lt;br&gt;ett led i organisationen av verksam-&lt;br&gt;heten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett finansbolag får bara efter till-&lt;br&gt;stånd av bankinspektionen inrätta&lt;br&gt;filial i utlandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 a§‘&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitalbasen utgörs av summan av primärt och supplementärt kapital&lt;br&gt;efter avräkning enligt sista stycket. Det primära kapitalet skall utgöra&lt;br&gt;minst hälften av kapitalbasen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med primärt kapital avses:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A. Eget kapital.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;B. Sjuttio procent av skatteutjämningsreserven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;C. Sjuttio procent av det belopp som svarar mot bolagets reserver till följd&lt;br&gt;av avskrivning på egendom som upplåtits till nyttjande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med supplementärt kapital avses det nominella värdet av förlagsbevis&lt;br&gt;och andra skuldförbindelser med en ursprunglig löptid av minst fem år och&lt;br&gt;med rätt till betalning först efter bolagets övriga borgenärer, dock sam-&lt;br&gt;manlagt högst till ett belopp som motsvarar hälften av det primära kapita-&lt;br&gt;let. Bevis och andra skuldförbindelser vilkas återstående löptid understi-&lt;br&gt;ger fem år skall tas upp till ett belopp som motsvarar tjugo procent av det&lt;br&gt;nominella värdet for varje helt år som återstår till forfallodagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som primärt eller supplementärt kapital får dessutom, enligt medgivan-&lt;br&gt;de av regeringen eller efter regeringens bemyndigande av bankinspektio-&lt;br&gt;nen, räknas andra kapitaltillskott och reserver än som sägs i andra och&lt;br&gt;tredje styckena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från summan av det primära och&lt;br&gt;supplementära kapitalet skall räk-&lt;br&gt;nas av det bokförda värdet av vad&lt;br&gt;som har skjutits till som aktiekapi-&lt;br&gt;tal eller i annan form i ett företag&lt;br&gt;som driver något slag av finansiell&lt;br&gt;verksamhet som kräver tillstånd.&lt;br&gt;Någon avräkning skall dock inte&lt;br&gt;göras om tillskottet uppgår till&lt;br&gt;högst fem procent av företagets&lt;br&gt;egna kapital eller motsvarande och&lt;br&gt;det sammanlagda bokförda värdet&lt;br&gt;av sådana tillskott inte överstiger&lt;br&gt;tio procent av bolagets egna kapi-&lt;br&gt;tal. Avräkning skall inte heller gö-&lt;br&gt;ras för tillskott i företag som omfat-&lt;br&gt;tas av bestämmelserna i 11 c §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från summan av det primära och&lt;br&gt;supplementära kapitalet skall räk-&lt;br&gt;nas av det bokförda värdet av vad&lt;br&gt;som har skjutits till som aktiekapi-&lt;br&gt;tal eller i annan form i ett företag&lt;br&gt;som driver försäkringsverksamhet&lt;br&gt;eller något slag av finansiell verk-&lt;br&gt;samhet som kräver tillstånd. Någon&lt;br&gt;avräkning skall dock inte göras om&lt;br&gt;tillskottet uppgår till högst fem pro-&lt;br&gt;cent av företagets egna kapital eller&lt;br&gt;motsvarande och det sammanlagda&lt;br&gt;bokförda värdet av sådana tillskott&lt;br&gt;inte överstiger tio procent av bola-&lt;br&gt;gets egna kapital. Avräkning skall&lt;br&gt;inte heller göras för tillskott som&lt;br&gt;belöper på företag som omfattas av&lt;br&gt;bestämmelserna om konsoliderat&lt;br&gt;kapitalkrav i 11 c §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;H b §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitalkravet enligt 11 § bestäms i förhållande till bolagets tillgångar&lt;br&gt;samt sådana garantiförbindelser och andra åtaganden på kapitalmarkna-&lt;br&gt;den som innebär en kreditrisk för bolaget (placeringar). Placeringarna&lt;br&gt;delas in i följande grupper:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A. Tillgångar och åtaganden som avses i 2 kap. 10 § första stycket A&lt;br&gt;bankrörelselagen (1987:617).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;B. Tillgångar och åtaganden som avses i 2 kap. 10 § första stycket B&lt;br&gt;bankrörelselagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:1310.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:1310.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;C. Tillgångar och åtaganden som avses i 2 kap. 10 § första stycket C&lt;br&gt;bankrörelselagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;D. Tillgångar och åtaganden som avses i 2 kap. 10 § första stycket D&lt;br&gt;bankrörelselagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bestämmandet av kapitalkravet undantas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— sådana tillskott som enligt 11 a § sista stycket skall räknas av från&lt;br&gt;kapitalbasen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillskott i företag som omfattas&lt;br&gt;av bestämmelserna i 11 c §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— sådana tillskott som avses z&lt;br&gt;11 a§ sistat stycket sista me-&lt;br&gt;ningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de placeringar som anges i första stycket A,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— fordringar mot företag som ingår&lt;br&gt;i samma koncern som finansbo-&lt;br&gt;laget samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— fordringar som har garanterats&lt;br&gt;av ett företag i samma koncern&lt;br&gt;som finansbolaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— fordringar mot företag som ingår&lt;br&gt;i samma koncern som finansbo-&lt;br&gt;laget och som omfattas av be-&lt;br&gt;stämmelser om konsoliderat ka-&lt;br&gt;pitalkrav samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— fordringar som har garanterats&lt;br&gt;av ett företag som ingår i samma&lt;br&gt;koncern som finansbolaget och&lt;br&gt;som omfattas av bestämmelser&lt;br&gt;om konsoliderat kapitalkrav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt skall vid bestämmandet av kapitalkravet placeringarna tas upp&lt;br&gt;till sammanlagt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— tjugo procent av summan av de placeringar som anges i första stycket B,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— femtio procent av summan av de placeringar som anges i första stycket&lt;br&gt;C samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— hela summan av de placeringar som anges i första stycket D.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till grund för bestämmandet av kapitalkravet enligt tredje stycket&lt;br&gt;skall placeringarna värderas enligt följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Tillgångar, för vilka reserver som avses i 11 a § andra stycket C har satts&lt;br&gt;av, värderas till sitt bruttobokföringsvärde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Övriga tillgångar värderas till sitt bokförda värde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Garantiförbindelser med anknytning till kreditgivning värderas till sitt&lt;br&gt;nominella belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Övriga garantiförbindelser värderas till halva sitt nominella belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Andra åtaganden på kapitalmarknaden värderas till sitt nominella be-&lt;br&gt;lopp, om inte regeringen föreskriver ett lägre belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får bemyndiga bankinspektionen att meddela sådana före-&lt;br&gt;skrifter som enligt denna paragraf ankommer på regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 c§&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett finansbolag har ett dotter-&lt;br&gt;företag, skall vad som föreskrivs i&lt;br&gt;11 § om kapitalkrav tillämpas även&lt;br&gt;på koncernen (konsoliderat kapi-&lt;br&gt;talkrav).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett finansbolag har ett dotter-&lt;br&gt;företag, skall vad som föreskrivs i&lt;br&gt;11 § om kapitalkrav tillämpas även&lt;br&gt;på koncernen (konsoliderat kapi-&lt;br&gt;talkrav), om inte annat följer av&lt;br&gt;tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1989:1095&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Koncernens kapitalbas och pla-&lt;br&gt;ceringar skall bestämmas med till-&lt;br&gt;ämpning av de regler som enligt 11&lt;br&gt;kap. 11 § aktiebolagslagen&lt;br&gt;(1975:1385) gäller för upprättandet&lt;br&gt;av koncernbalansräkningar. Även&lt;br&gt;den del av kapitalbasen som belö-&lt;br&gt;per på minoritetsandelar skall ingå.&lt;br&gt;Redovisad goodwill skall räknas av&lt;br&gt;från primärt kapital. Placeringarna&lt;br&gt;skall tas upp till de värden som fö-&lt;br&gt;reskrivs i 11 b § eller, om dotterfö-&lt;br&gt;retaget inte är ett finansbolag, i an-&lt;br&gt;nan lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Koncernens kapitalbas och pla-&lt;br&gt;ceringar skall bestämmas med till-&lt;br&gt;ämpning av de regler som enligt 11&lt;br&gt;kap. 11 § aktiebolagslagen&lt;br&gt;(1975:1385) gäller för upprättandet&lt;br&gt;av koncernbalansräkningar. Även&lt;br&gt;den del av kapitalbasen som belö-&lt;br&gt;per på minoritetsandelar skall ingå.&lt;br&gt;Redovisad goodwill som belöper på&lt;br&gt;företag som omfattas av det konsoli-&lt;br&gt;derade kapitalkravet skall räknas av&lt;br&gt;från primärt kapital. Placeringarna&lt;br&gt;skall tas upp till de värden som fö-&lt;br&gt;reskrivs i 11 b § eller, om dotterfö-&lt;br&gt;retaget inte är ett finansbolag, i an-&lt;br&gt;nan lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det konsoliderade kapitalkravet&lt;br&gt;omfattar inte försäkringsföretag och&lt;br&gt;sådana dotterföretag till försäk-&lt;br&gt;ringsföretag som inte driver någon&lt;br&gt;form av finansiell verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansbolags tillstånd kan åter-&lt;br&gt;kallas av bankinspektionen, om bo-&lt;br&gt;laget överträtt denna lag eller up-&lt;br&gt;penbart åsidosatt kundernas intres-&lt;br&gt;sen eller om annars förutsättningar-&lt;br&gt;na för tillstånd enligt 5 § inte längre&lt;br&gt;föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansbolags tillstånd kan åter-&lt;br&gt;kallas av bankinspektionen, om bo-&lt;br&gt;laget överträtt denna lag eller up-&lt;br&gt;penbart åsidosatt kundernas intres-&lt;br&gt;sen eller om annars förutsättningar-&lt;br&gt;na för tillstånd enligt 5eller 5a§&lt;br&gt;inte längre föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett tillstånd har återkallats enligt första stycket, skall bolaget stå&lt;br&gt;under bankinspektionens tillsyn till dess att verksamheten avvecklats eller&lt;br&gt;drivs på ett sådant sätt att tillstånd enligt denna lag inte krävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om återkallelse får för-&lt;br&gt;enas med förbud att fortsätta verk-&lt;br&gt;samheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det kan antas att ett företag&lt;br&gt;driver sådan finansieringsverksam-&lt;br&gt;het att denna lag är tillämplig, får&lt;br&gt;bankinspektionen förelägga företa-&lt;br&gt;get att till inspektionen lämna de&lt;br&gt;upplysningar om sin verksamhet&lt;br&gt;som behövs för att bedöma om lagen&lt;br&gt;är tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon utan tillstånd driver&lt;br&gt;sådan verksamhet som kräver till-&lt;br&gt;stånd enligt denna lag, skall bankin-&lt;br&gt;spektionen förelägga honom att&lt;br&gt;upphöra med verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År det osäkert om tillstånd krävs&lt;br&gt;för viss verksamhet, får inspektio-&lt;br&gt;nen förelägga den som driver verk-&lt;br&gt;samheten att lämna de upplysning-&lt;br&gt;ar som behövs för att bedöma om&lt;br&gt;tillstånd krävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förelägganden enligt första och&lt;br&gt;andra styckena får förenas med vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut enligt denna paragraf&lt;br&gt;får överklagas hos kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Meddelar bankinspektionen fö-&lt;br&gt;reläggande eller förbud enligt den-&lt;br&gt;na lag, får inspektionen sätta ut&lt;br&gt;vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Meddelar bankinspektionen fö-&lt;br&gt;reläggande eller förbud enligt den-&lt;br&gt;na lag, får inspektionen även i and-&lt;br&gt;ra fall än som anges i 23 § sätta ut&lt;br&gt;vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankinspektionens beslut enligt&lt;br&gt;denna lag får överklagas hos rege-&lt;br&gt;ringen. Inspektionens beslut har&lt;br&gt;omedelbar verkan, om inte annat&lt;br&gt;beslutas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra fall än som anges i 23 §&lt;br&gt;får bankinspektionens beslut enligt&lt;br&gt;denna lag överklagas hos regering-&lt;br&gt;en. Inspektionens beslut har ome-&lt;br&gt;delbar verkan, om inte annat beslu-&lt;br&gt;tas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som driver finansieringsverk-&lt;br&gt;samhet utan tillstånd, där sådant&lt;br&gt;krävs enligt denna lag, döms till bö-&lt;br&gt;ter eller fängelse i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelseledamot eller befattningshavare hos finansbolag som uppsåtligen&lt;br&gt;eller av oaktsamhet genom oriktig bokföring eller på annat sätt lämnar&lt;br&gt;bankinspektionen felaktiga upplysningar om verksamheten döms, om gär-&lt;br&gt;ningen inte är ringa, till böter eller fängelse i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som bryter mot 8 § döms till böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 j uli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. För finansbolag som har ett räkenskapsår som påbörjats före den 1&lt;br&gt;mars 1991 och som vid lagens ikraftträdande ännu inte har avslutats gäller&lt;br&gt;bestämmelsen i punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen (1990:1310)&lt;br&gt;om ändring i lagen (1988:606) om finansbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Utan hinder av vad som föreskrivs i 11 b § första stycket får, intill&lt;br&gt;utgången av år 1991, värdehandlingar och andra fordringar för vilka&lt;br&gt;försäkringsbolag svarar hänföras till grupp B.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 18 och 20 §§ lagen (1988:1385) om Sveriges&lt;br&gt;riksbank skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18§‘&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken får på penningpolitiskt motiverade villkor bevilja kredit till&lt;br&gt;och ta emot inlåning från bankinstitut samt medverka i betalningsutjäm-&lt;br&gt;ning. Räntevillkoren för denna ut- och inlåning skall offentliggöras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns synnerliga skäl, får&lt;br&gt;riksbanken även på andra villkor&lt;br&gt;än som avses i första stycket bevilja&lt;br&gt;kredit till svenska bankinstitut och&lt;br&gt;till andra företag som står under&lt;br&gt;tillsyn av bank- eller försäkringsin-&lt;br&gt;spektionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns synnerliga skäl, får&lt;br&gt;riksbanken även på andra villkor&lt;br&gt;än som avses i första stycket bevilja&lt;br&gt;kredit till svenska bankinstitut och&lt;br&gt;till andra svenska företag som står&lt;br&gt;under tillsyn av bank- eller försäk-&lt;br&gt;ringsinspektionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kreditpolitiskt syfte får riksbanken genom beslut i enskilda fall uppstäl-&lt;br&gt;la kassakrav gentemot kreditinstitut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med kassakrav avses att viss andel, högst femton procent, av kreditinsti-&lt;br&gt;tutets placeringar eller förbindelser, beräknade på det sätt riksbanken i det&lt;br&gt;enskilda fallet bestämmer, skall under angiven tid motsvaras av medel&lt;br&gt;som med eller utan räntegottgörelse skall innestå på räkning för institutet i&lt;br&gt;riksbanken. I den utsträckning riksbanken i det enskilda fallet bestämmer&lt;br&gt;likställs med sådana medel kreditinstitutets inneliggande kassa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För ett utländskt bankföretag&lt;br&gt;som fått regeringens tillstånd att&lt;br&gt;driva bankrörelse från filial här i&lt;br&gt;landet beräknas kassakravet på fi-&lt;br&gt;lialens placeringar och förbindelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För ett utländskt kreditinstitut&lt;br&gt;som fått tillstånd att driva verksam-&lt;br&gt;het från filial här i landet beräknas&lt;br&gt;kassakravet på filialens placeringar&lt;br&gt;eller förbindelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:831.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:831.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9 Förslagtill&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:154&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1991:000) om värdepappersrörelse&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 5 kap. 3 § lagen (1991:000) om värdepappers-&lt;br&gt;rörelse skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lydelse enligt prop. 1990/91:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitalkravet enligt 1 § bestäms i förhållande till värdepappersbolagets&lt;br&gt;tillgångar samt sådana garantiförbindelser och andra åtaganden på kapital-&lt;br&gt;marknaden som innebär en kreditrisk för bolaget (placeringar). Placering-&lt;br&gt;arna delas in i följande grupper:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A. &amp;nbsp;Tillgångar och åtaganden som avses 2 kap. 10 § första stycket A&lt;br&gt;bankrörelselagen (1987:617).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;B. &amp;nbsp;Tillgångar och åtaganden som avses i 2 kap. 10 § första stycket B&lt;br&gt;bankrörelselagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;C. &amp;nbsp;Tillgångar och åtaganden som avses i 2 kap. 10 § första stycket C&lt;br&gt;bankrörelselagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;D. Tillgångar och åtaganden som avses i 2 kap. 10 § första stycket D&lt;br&gt;bankrörelselagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bestämmandet av kapitalkraven undantas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— sådana tillskott som enligt 2 § sista stycket skall räknas av från kapital-&lt;br&gt;basen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— tillskott i företag som omfattas av bestämmelserna i 4 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— de placeringar som anges i första stycket A,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— fordringar mot företag som&lt;br&gt;ingår i samma koncern som&lt;br&gt;värdepappersbolaget samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— fordringar som har garanterats&lt;br&gt;av ett företag i samma koncern&lt;br&gt;som värdepappersbolaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— fordringar mot företag som ingår&lt;br&gt;i samma koncern som värdepap-&lt;br&gt;persbolaget och som omfattas av&lt;br&gt;bestämmelser om konsoliderat&lt;br&gt;kapitalkrav samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— fordringar som har garanterats&lt;br&gt;av ett företag som ingår i samma&lt;br&gt;koncern som värdepappersbola-&lt;br&gt;get och som omfattas av bestäm-&lt;br&gt;melser om konsoliderat kapital-&lt;br&gt;krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt skall vid bestämmandet av kapitalkravet placeringarna tas upp&lt;br&gt;till seammanlagt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— tjugo procent av summan av de placeringar som anges i första stycket B,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— femtio procent av summan av de placeringar som anges i första stycket&lt;br&gt;C samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— hela summan av de placeringar som anges i första stycket D.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till grund för bestämmandet av kapitalkravet enligt tredje stycket skall&lt;br&gt;placeringarna värderas enligt följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Tillgångar värderas till sitt bokförda värde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Garantiförbindelser med anknytning till kreditgivning värderas till sitt&lt;br&gt;nominella belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Övriga garantiförbindelser värderas till halva sitt nominella belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Andra åtaganden på kapitalmarknaden värderas till sitt nominella be-&lt;br&gt;lopp, om inte regeringen föreskriver ett lägre belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får bemyndiga bankinspektionen att meddela sådana före- Prop. 1990/91: 154&lt;br&gt;skrifter som enligt denna paragraf ankommer på regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Finansdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 mars 1991&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsrådet Engström, ordförande, samt statsråden Hjelm-&lt;br&gt;Wallén, S. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström,&lt;br&gt;Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Freivalds,&lt;br&gt;Wallström, Lööw, Persson, Sahlin, Larsson, Åsbrink&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Åsbrink&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Proposition om rörelseregler för bank m. m.&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1 Inledning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Hösten 1983 tillkallades med stöd av regeringens bemyndigande en kom-&lt;br&gt;mitté, kreditmarknadskommittén (KMK), Fi 1983:06 (f. d. landshövding-&lt;br&gt;en Nils Hörjel, ordförande, överdirektören Alf Carling, bankinspektören&lt;br&gt;Stig Danielsson, riksbanksdirektören Erik Karlsson — sedan Karlsson&lt;br&gt;begärt entledigande förordnades i hans ställe fr. o. m. den 1 januari 1985&lt;br&gt;vice riksbankschefen Anders Sahlén — och ambassadören Kurt Malm-&lt;br&gt;gren), för att se över kreditmarknadens struktur m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén skulle behandla frågor om kreditmarknadens funktionssätt&lt;br&gt;och finansinstitutens rörelseregler i syfte att skapa mer rationella, lagfästa&lt;br&gt;rörelseregler för skilda slag av institut som verkar på den svenska kredit-&lt;br&gt;marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta ärende behandlas kommitténs slutbetänkande Förnyelse av kre-&lt;br&gt;ditmarknaden (SOU: 1988:29) i de delar som rör vissa rörelseregler för&lt;br&gt;bank och finansbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta ärende behandlas också förslagen i departementspromemoriorna&lt;br&gt;Branschglidning i den finansiella sektorn (Ds 1990:57) och Utländska&lt;br&gt;bankfilialer i Sverige (Ds 1989:13) rörande möjligheterna för andra ut-&lt;br&gt;ländska finansiella företag än banker att etablera filialer i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittébetänkandet och departementspromemoriorna har remissbe-&lt;br&gt;handlats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till protokollet i detta ärende bör fogas en förteckning över remissin-&lt;br&gt;stanserna och en sammanställning av remissyttrandena över KMKs resp,&lt;br&gt;departementspromemoriornas förslag som bilaga 1 — 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Föreningsbankers Förbund har i en framställning till finansde-&lt;br&gt;partementet begärt en ändring i föreningsbankslagen (1987:620). Fram-&lt;br&gt;ställningen har remissbehandlats. Framställningen och remissinstanserna&lt;br&gt;redovisas i avsnitt 3.7.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag avser att i detta ärende behandla följande frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Definition av bankverksamhetsbegreppet och utvidgade placerings- Prop. 1990/91:154&lt;br&gt;möjligheter för banker (avsnitt 3.4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Möjligheter till samarbete genom ägande för bank och försäkringsbo-&lt;br&gt;lag, s. k. branschglidning (avsnitt 3.5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Krav på tillstånd för finansbolag som skall öppna filial utomlands&lt;br&gt;eller förvärva organisationsaktier samt möjlighet för finansbolag att ge ut&lt;br&gt;obligationer och för utländsk filialetablering i Sverige (avsnitt 3.6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Möjlighet för lokal föreningsbank att ta över del av central förenings-&lt;br&gt;banks rörelse (avsnitt 3.7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De lagar som berörs är följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. bankrörelselagen (1987:617), (BRL),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. bankaktiebolagslagen (1987:618), (BAL),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. föreningsbankslagen (1987:620),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lagen (1963:76) om kreditaktiebolag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka&lt;br&gt;näring här i riket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. försäkringsrörelselagen (1982:713), (FRL),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. lagen (1988:606) om finansbolag, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 14 mars 1991 att inhämta lagrådets yttrande&lt;br&gt;över de nyss angivna lagförslagen. Förslagen bör fogas till protokollet i&lt;br&gt;detta ärende som bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har i yttrande den 20 mars 1991 lämnat förslagen utan erinran.&lt;br&gt;Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter lagrådsgranskningen har vissa ändringar gjorts i lagförslagen. I&lt;br&gt;2 kap. 10 och 11 §§ BRL samt 11 b § finansbolagslagen har gjorts ett par&lt;br&gt;ytterligare justeringar med hänsyn till de föreslagna reglerna om bransch-&lt;br&gt;glidning. I 2 kap. 6a § andra stycket BRL och 7 kap. 17a § fjärde stycket&lt;br&gt;FRL har lagtexten utformats så att den bättre överensstämmer med vad&lt;br&gt;som anförts i motivtexten. Samtidigt har vissa andra ändringar gjorts i den&lt;br&gt;motivtext som rör dessa paragrafer. I BAL föreslås ändringar i 5 kap. 1 och&lt;br&gt;17 §§, som är en följd av att 2 kap. 20 § BRL föreslås upphävd. I förtydli-&lt;br&gt;gande syfte har 10b § första stycket finansbolagslagen omformulerats.&lt;br&gt;Vidare har 23 § samma lag utformats i närmare överensstämmelse med&lt;br&gt;motsvarande bestämmelser i 7 kap. 18 § BRL. Detta har föranlett följd-&lt;br&gt;ändringar i 24 och 25 §§ finansbolagslagen. Även i övrigt har vissa redak-&lt;br&gt;tionella ändringar gjorts i de remitterade lagförslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 14 mars 1991 en proposition om handel och&lt;br&gt;tjänster på värdepappersmarknaden, m.m. (prop. 1990/91:142), som in-&lt;br&gt;nehåller bl. a. förslag till ändringar i BRL, BAL och lagen (1968:555) om&lt;br&gt;rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket. Försla-&lt;br&gt;gen i förevarande proposition har utformats med utgångspunkt från försla-&lt;br&gt;gen i prop. 1990/91:142.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I prop. 1990/91:142 föreslås också en ny lag om värdepappersrörelse,&lt;br&gt;som skall ersätta bl. a. fondkommissionslagen (1979:748). I 5 kap. den&lt;br&gt;föreslagna lagen finns bestämmelser om kapitaltäckning. Dessa bestäm-&lt;br&gt;melser bör ändras på samma sätt som föreslås i det av lagrådet granskade&lt;br&gt;förslaget till lag om ändring i kreditaktiebolagslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grund av den enkla beskaffenheten av de nya förslag som läggs fram i Prop. 1990/91:154&lt;br&gt;propositionen anser jag att lagrådets hörande i dessa delar skulle sakna&lt;br&gt;betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Bakgrund&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;2.1 De finansiella institutens verksamhetsinriktning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Till de finansiella institutens huvuduppgifter kan räknas dels att upprätt-&lt;br&gt;hålla ett väl fungerande betalningssystem och att vara sparuppsamlare,&lt;br&gt;dels att sörja for en effektiv kreditförmedling, dels att skapa likviditet och&lt;br&gt;att hantera och utjämna finansiella risker och osäkerheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankerna intar en särställning bland de finansiella företagen genom att&lt;br&gt;de i princip har ensamrätt till inlåning på räkning och möjlighet att låna i&lt;br&gt;centralbanken. Inlåningen fungerar som betalningsmedel vilket gör att&lt;br&gt;bankerna spelar en central roll i betalningssystemet. Bankernas rörelse&lt;br&gt;karakteriseras också av en betydande bredd vad gäller in- och utlånings-&lt;br&gt;tjänster. Dessa funktioner har en allmännyttig karaktär. Det krävs därför&lt;br&gt;särskilt tillstånd, oktroj, av regeringen för att driva sådan verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankernas verksamhet är i gällande lagstiftning förenad med restriktio-&lt;br&gt;ner i rörelsereglerna, krav på kapitaltäckning och särskilda tillsynsbestäm-&lt;br&gt;melser. En bank får ägna sig endast åt in- och utlåning av pengar och annan&lt;br&gt;bankverksamhet, som har samband därmed. Den egendom som en bank&lt;br&gt;får förvärva och driva handel med räknas upp i lagen. 1 princip råder&lt;br&gt;förbud mot förvärv av aktier och fast egendom som placeringstillgångar.&lt;br&gt;Lagstiftningen avses förhindra att bankerna genom ägarinsatser tar onödi-&lt;br&gt;ga risker och oskäliga hänsyn i kreditgivningen. Om instituten skall vara&lt;br&gt;en effektiv mellanhand mellan insättare, långivare och låntagare måste de&lt;br&gt;ha en oberoende ställning gentemot dessa kundkategorier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kreditmarknadsuppgifterna dominerar bankernas rörelse, i huvudsak&lt;br&gt;kortfristig in- och utlåning. Därtill kommer att bankerna medverkar vid&lt;br&gt;emissioner av certifikat och obligationer och bedriver handel i dessa&lt;br&gt;instrument. Penningmarknadsaffärerna sker såväl för egen räkning som i&lt;br&gt;kommission. På aktiemarknaden avgränsas rollen väsentligt snävare. Där&lt;br&gt;fungerar bankerna i princip endast som emissionsinstitut och kommissio-&lt;br&gt;närer (med ett begränsat eget handelslager).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftningen innehåller också särskilda kapitaltäckningsregler som&lt;br&gt;syftar till att garantera en tillfredsställande soliditet i bankerna. Bankernas&lt;br&gt;tillgångar i form av utestående fordringar och innehav av värdepapper&lt;br&gt;delas in i olika riskklasser. För resp, klass föreskrivs att placeringarna till&lt;br&gt;viss procent skall täckas av eget kapital eller vad som härmed likställs.&lt;br&gt;Rörelse- och kapitaltäckningsreglerna blir i hög grad styrande for verksam-&lt;br&gt;hetens inriktning och riskinnehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det centrala skyddsintresset, som motiverar att bankerna omgärdas av&lt;br&gt;en omfattande lagstiftning, är att främja ett stabilt betalningssystem. Den&lt;br&gt;uppgiften är oundgänglig för hela det ekonomiska systemets funktionsdug-&lt;br&gt;lighet. Det är därmed ett uttalat samhällsintresse — och marknadsintresse&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— att allmänhetens insättningar i bank skyddas genom ett stabilt banksy- Prop. 1990/91: 154&lt;br&gt;stem. Därtill har särskilt hushållen begränsade möjligheter att bedöma&lt;br&gt;risker förenade med en banks verksamhet. Insättarskyddet syftar således&lt;br&gt;primärt till att värna om stabiliteten i systemet. Det är också en fråga om&lt;br&gt;konsumentskydd i vanlig bemärkelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I många länder finns det lagfästa inlåningsförsäkringar för att skydda&lt;br&gt;insättarnas medel. De ger inte bara ett skydd åt enskilda insättare utan de&lt;br&gt;kan också fungera som ett skydd för betalningssystemet. Inom EG är ett&lt;br&gt;direktivförslag om obligatorisk inlåningsförsäkring under utarbetande.&lt;br&gt;Frågan om inlåningsförsäkring utreds f. n. av en arbetsgrupp inom finans-&lt;br&gt;departementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansbolagen finansierar sig på penningmarknaden och via direkt upp-&lt;br&gt;låning hos andra finansiella institut. Bolagen får inte emittera löpande&lt;br&gt;skuldebrev, t. ex. certifikat eller obligationer. I stället sker marknadsfinan-&lt;br&gt;sieringen med hjälp av enkla skuldebrev, s.k. marknadsbevis. Utlåningen,&lt;br&gt;som utgörs av t. ex. kontokortskrediter, leasing och riskkapitaltillskott,&lt;br&gt;täcker varierande löptider och uppvisar, jämfört med bankerna, generellt&lt;br&gt;sett ett större riskinnehåll. Bolagen utgör en heterogen grupp på kredit-&lt;br&gt;marknaden med avseende på ägarförhållanden, storlek och inriktning.&lt;br&gt;Flera större finansbolag ägs av banker eller av industri- och handelsföre-&lt;br&gt;tag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kreditaktiebolag och hypoteksinstitut brukar gemensamt betecknas som&lt;br&gt;mellanhandsinstitut. Bestämmelser om kreditaktiebolagens verksamhet&lt;br&gt;finns i lagen (1963:76) om kreditaktiebolag. Hypoteksinstitutens (stadshy-&lt;br&gt;potek, landshypotek och skeppshypotek) verksamhet regleras i särskilda&lt;br&gt;lagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kreditaktiebolagen har, till skillnad från finansbolagen, till ändamål att&lt;br&gt;driva lånerörelse, som de finansierar genom att ge ut obligationer eller&lt;br&gt;andra masspapper. Enligt kreditaktiebolagslagen skall bolagsordningen&lt;br&gt;godkännas av regeringen. Varje institut är specialiserat på ett ändamål,&lt;br&gt;exempelvis långfristig finansiering till bostäder, kommuner eller näringsli-&lt;br&gt;vet. Bostadsinstituten dominerar. Dessa hanterar betydande lånevolymer&lt;br&gt;och har hittills haft ensamrätt att lämna statligt subventionerade (ränte-&lt;br&gt;bidragsberättigade) bottenlån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mellanhandsinstituten finansierade tidigare huvudsakligen sin verk-&lt;br&gt;samhet hos försäkringssektorn och banksektorn genom att emittera obliga-&lt;br&gt;tioner och låna mot reverser. Mellanhandsinstitutens upplåning på mark-&lt;br&gt;naden utanför kreditinstituten har dock på senare år fått växande betydel-&lt;br&gt;se. Flera av kreditaktiebolagen samägs av staten och bankerna, men även&lt;br&gt;av staten resp, bankerna helägda institut förekommer, t. ex. bland bostads-&lt;br&gt;instituten. Hypoteksinstituten drivs utan vinstsyfte. De har en halvofficiell&lt;br&gt;prägel bl. a. genom att staten i väsentlig omfattning ställer garantier för&lt;br&gt;deras förmåga att infria sina förbindelser. Denna institutionsform är för&lt;br&gt;närvarande föremål för omprövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fondkommissionärer bedriver handel med värdepapper för kunders&lt;br&gt;räkning. Verksamheten regleras i fondkommissionslagen (1979:748). Re-&lt;br&gt;geringen har i prop. 1990/91:142 om handel och tjänster på värdepappers-&lt;br&gt;marknaden, m. m. föreslagit bl. a. en lag om värdepappersrörelse som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ersätter fondkommissionslagen. Lagförslaget innehåller regler för företag&lt;br&gt;som yrkesmässigt tillhandahåller tjänster på värdepappersmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås bl. a. följande. Tillstånd att bedriva värdepap-&lt;br&gt;persrörelse får ges till aktiebolag, bankinstitut och utländska företag för&lt;br&gt;kommissionshandel, förmedling, egenhandel, förvaltning eller medverkan&lt;br&gt;vid emissioner. Sådana företag — värdepappersinstitut — utgör vad som&lt;br&gt;brukar kallas mellanhänder på värdepappersmarknaden. Det är som regel&lt;br&gt;till dessa som en kapitalplacerare vänder sig när han vill köpa eller sälja&lt;br&gt;finansiella instrument. För att underlätta värdepappersrörelsen kan ett&lt;br&gt;värdepappersinstitut få tillstånd att ta emot medel på konto och att lämna&lt;br&gt;kredit mot betryggande säkerhet. För svenska värdepappersinstituts inne-&lt;br&gt;hav av finansiella instrument skall, utifrån företagets kapitalbas, regering-&lt;br&gt;en eller bankinspektionen bestämma s. k. risknivåer. Från dessa risknivåer&lt;br&gt;undantas organisationsaktier och bankers innehav av obligationer, förlags-&lt;br&gt;bevis och andra fordringsbevis avsedda för den allmänna marknaden.&lt;br&gt;Svenska värdepappersbolag, som bedriver egenhandel eller medverkar vid&lt;br&gt;emissioner samt de som tar emot inlåning skall ha kapitaltäckning för sina&lt;br&gt;placeringar och gjorda åtaganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De specialistfunktioner som t. ex. den långfristiga bostadskreditgivning-&lt;br&gt;en eller fondkommissionsverksamheten kan sägas utgöra, hänförs således&lt;br&gt;traditionellt till särskilda institut på marknaden med sinsemellan relativt&lt;br&gt;klara skiljelinjer. Som ett inslag i den finansiella utvecklingens fortskridan-&lt;br&gt;de har dessa verksamheter och bankverksamhet dock till vissa delar kom-&lt;br&gt;mit att glida in i varandra, vilket f. n. skapar gränsdragningsproblem. De&lt;br&gt;finansiella instrumenten har i viss utsträckning ändrat karaktär och blivit&lt;br&gt;mer enhetliga. På placeringssidan sker därmed förändringar i riktning mot&lt;br&gt;en allt större likformighet mellan finansinstituten t. ex. beträffande pen-&lt;br&gt;ningmarknadsaktiviteterna. Även det faktiska tjänsteutbudet uppvisar i&lt;br&gt;vissa fall betydande likheter mellan institut som regleras på olika sätt med&lt;br&gt;utgångspunkt i resp, associationsform. Någon klar gräns mellan bankernas&lt;br&gt;och finansbolagens finansieringsverksamhet är exempelvis svår att dra,&lt;br&gt;vilket framgått av den tidigare översikten. Liknande gränsdragningspro-&lt;br&gt;blem gör sig gällande mellan banker och försäkringsbolag på grund av&lt;br&gt;likheter beträffande bl. a. mottagande av sparmedel från allmänheten,&lt;br&gt;förmögenhetsförvaltning och kreditgivning i olika former.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringsbolagens verksamhet regleras främst i FRL. För att driva&lt;br&gt;försäkringsrörelse krävs tillstånd, koncession, som meddelas av regering-&lt;br&gt;en. Ett försäkringsbolag kan vara antingen aktiebolag eller ömsesidigt&lt;br&gt;bolag. Ett försäkringsbolag får inte driva annan rörelse än försäkringsrörel-&lt;br&gt;se. Direkt livförsäkringsrörelse får inte heller förenas med försäkringsrö-&lt;br&gt;relse som avser annat än personförsäkring. Försäkringsbolagen är de stör-&lt;br&gt;sta enskilda ägarna av bl. a. fastigheter och aktier. Finansförvaltning utgör&lt;br&gt;därför ett viktigt led i försäkringsbolagens verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FRL innehåller bl. a. regler som syftar till att försäkringsbolagen skall&lt;br&gt;kunna fullgöra sina förpliktelser mot försäkringstagarna. Det finns inga&lt;br&gt;uttalade krav på minimikonsolidering i ett försäkringsbolag. Bolagen skall&lt;br&gt;emellertid som en skuldpost i balansräkningen redovisa sina åtaganden&lt;br&gt;enligt ingångna försäkringsavtal, de s. k. försäkringstekniska skulderna.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För livförsäkring har kravet på soliditet fått ett mera allmänt och principi- Prop. 1990/91:154&lt;br&gt;ellt uttryck i bestämmelserna om de grunder som skall finnas för bl. a.&lt;br&gt;beräkning av premier och premiereserv. Bolagens skyldighet att teckna&lt;br&gt;återförsäkring anknyter också till soliditetsprincipen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett klart uttryck för soliditetsprincipen återfinns även i bestämmelserna&lt;br&gt;om att ett belopp motsvarande de försäkringstekniska skulderna för livför-&lt;br&gt;säkring alltid skall redovisas i vissa slag av tillgångar. Livförsäkringsbola-&lt;br&gt;gens möjligheter att placera sina tillgångar har här begränsats med hänsyn&lt;br&gt;till kravet på trygghet för försäkringstagarna. De slag av tillgångar som&lt;br&gt;godtas till täckande av försäkringstekniska skulder för livförsäkring utgörs&lt;br&gt;främst av obligationer och vissa andra skuldförbindelser samt av försäk-&lt;br&gt;ringsbolagens egna fastigheter. Ett belopp motsvarande högst tjugo pro-&lt;br&gt;cent av de försäkringstekniska skulderna för egen räkning, dvs. efter åter-&lt;br&gt;försäkring, får emellertid redovisas i andra tillgångar än de angivna, dock&lt;br&gt;inte i aktier. Beträffande aktieförvärv gäller för alla försäkringsbolag den&lt;br&gt;s. k. femprocentsregeln. Denna regel kan anses vara ett utflöde av förbudet&lt;br&gt;mot annan rörelse. Den innebär att ett försäkringsbolag inte utan medgi-&lt;br&gt;vande av försäkringsinspektionen får äga större andel av aktierna i ett&lt;br&gt;enskilt aktiebolag än som svarar mot ett röstetal om högst fem procent av&lt;br&gt;rösterna för samtliga aktier. Det finns dock inget hinder mot att äga en&lt;br&gt;större andel av aktiekapitalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontrollen av att de finansiella instituten följer gällande lagstiftning och&lt;br&gt;bestämmelser åvilar två tillsynsmyndigheter, bankinspektionen (banker,&lt;br&gt;finansbolag, kreditaktiebolag, hypoteksinstitut och fondkommissionsbo-&lt;br&gt;lag) och försäkringsinspektionen (försäkringsbolag).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till gruppen finansinstitut på den organiserade marknaden räknar man&lt;br&gt;vanligen inte värdepappersfonder, olika investmentföretag eller statliga&lt;br&gt;utvecklingsfonder och lånefonder. Hit räknas dock allmänna pensionsfon-&lt;br&gt;den (AP-fonden) som är den största institutionella placeraren på kapital-&lt;br&gt;marknaden. AP-fondens tillgångar i form av obligationer och andra ränte-&lt;br&gt;bärande instrument samt aktieinnehav förvaltas av totalt tio fondstyrelser.&lt;br&gt;Verksamheten finansieras till övervägande del av arbetsgivaravgifter och&lt;br&gt;förvaltningen regleras genom en särskild lag med reglemente för pensions-&lt;br&gt;fonden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansiella koncerner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redogörelsen har hittills tagit sikte på de kategorier av institut som verkar&lt;br&gt;på kapitalmarknaden med olika legala rättigheter och skyldigheter koppla-&lt;br&gt;de till resp, associationsform. Som framgått påverkas den inbördes rollför-&lt;br&gt;delningen bl. a. av rörelseregler och kapitaltäckningskrav. Likaså bidrar&lt;br&gt;auktorisationsbestämmelser till att hänföra vissa verksamheter till särskil-&lt;br&gt;da institut, då främst beträffande inlåning av pengar, kommissionshandel,&lt;br&gt;långfristig upp- och utlåning samt försäkringsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till bilden hör dock att olika verksamheter idag kombineras i konstella-&lt;br&gt;tioner av moder/dotterföretag i traditionella koncernbildningar eller av&lt;br&gt;olika systerföretag kopplade till ett gemensamt holdingbolag. Härvid öpp-&lt;br&gt;nas nya kombinationsmöjligheter dels i form av renodlade finansiella&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;koncerner, dvs. bankkoncerner eller andra konstellationer som uteslutande Prop. 1990/91:154&lt;br&gt;omfattar finansiella institut, dels s. k. blandade koncerner där ett eller flera&lt;br&gt;av dessa institut kombineras med icke-finansiella företag, t. ex. industrifö-&lt;br&gt;retag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttryckliga lagbestämmelser om koncernbildningar på kapitalmarkna-&lt;br&gt;den finns f. n. bara för de fall bankers ägarförhållanden är berörda.&lt;br&gt;Fr. o. m. halvårsskiftet 1987 gäller regler om att en bank får ingå som&lt;br&gt;dotterbolag i en koncern endast om en annan bank är moderbolag. Undan-&lt;br&gt;tag från huvudregeln att endast bank får äga bank kan komma i fråga i de&lt;br&gt;fall moderföretaget är ett holdingbolag och de övriga systerföretagen är&lt;br&gt;kreditinstitut vilka utövar en verksamhet som kan anses vara förenlig med&lt;br&gt;bankrörelsen. Nuvarande lagstiftning utesluter således att banker ingår i&lt;br&gt;koncernförhållanden med industriföretag eller liknande icke-finansiella&lt;br&gt;aktörer. Även den typ av kapitalförvaltning som försäkringsinstituten&lt;br&gt;bedriver har hittills betraktats som ”bankfrämmande”, vilket medfört att&lt;br&gt;en gränslinje upprätthållits mellan försäkringsbolagen och bankerna vad&lt;br&gt;gäller direkta ägarförhållanden eller holdingbolagskonstruktioner. Där-&lt;br&gt;med kan banker f. n. kombineras endast med fondkommissionsbolag, fi-&lt;br&gt;nansbolag och kreditaktiebolag, varvid koncernens samlade reglering an-&lt;br&gt;passas efter de relativt strikta krav som gäller för bankrörelsen. I departe-&lt;br&gt;mentspromemorian Branschglidning i den finansiella sektorn, föreslås&lt;br&gt;utvidgade möjligheter till integration mellan försäkringsbolag, banker och&lt;br&gt;andra finansiella företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De icke-finansiella företagen har betydligt fler kombinationsmöjligheter&lt;br&gt;inom ramen för de blandade koncernerna där t. ex. produktion, finans-&lt;br&gt;förvaltning, finansieringsverksamhet och kapitalförvaltning i vid bemär-&lt;br&gt;kelse kan sammanföras genom direkta ägarinsatser. Eftersom en bank inte&lt;br&gt;kan ingå i en icke-finansiell koncern kan inte heller mottagande av inlå-&lt;br&gt;ning på räkning ingå bland koncernens aktiviteter. Alla övriga finansiella&lt;br&gt;funktioner kan dock i princip täckas in. Kreditmarknadslagstiftningen blir&lt;br&gt;främst styrande för var och hur verksamheter och tillsyn bedrivs, dvs.&lt;br&gt;reglerna kan i större utsträckning sägas påverka utformningen av organisa-&lt;br&gt;tions- och redovisningslösningar på marknaden än exempelvis en koncerns&lt;br&gt;samlade finansiella funktioner.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Skyddsintressena på kreditmarknaden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;För att de finansiella instituten skall kunna fullgöra sina grundläggande&lt;br&gt;uppgifter, att omfördela sparande och risker resp, skapa likviditet och&lt;br&gt;upprätthålla ett fungerande betalningssystem, måste det existera en väl&lt;br&gt;fungerande marknad. Det förutsätter i sin tur en effektiv konkurrens och&lt;br&gt;en hög grad av flexibilitet. Under perioder med stora förändringar i de&lt;br&gt;yttre verksamhetsbetingelserna blir systemets flexibilitet avgörande för&lt;br&gt;marknadens effektivitet och förmåga att lösa de grundläggande uppgifter-&lt;br&gt;na.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På kreditmarknaden liksom på andra marknader finns det olika slag av&lt;br&gt;marknadsbrister som begränsar förmågan att fullgöra marknadens uppgif-&lt;br&gt;ter. Informationsproblem är förbundna med alla former av kreditgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Problemen kan leda till att sparandet och riskerna fördelas på ett ineffek- Prop. 1990/91:154&lt;br&gt;tivt och för samhället oacceptabelt sätt. Vissa kategorier av långivare&lt;br&gt;(insättare) kan tvingas bära risker som är svåra att bedöma eller hantera.&lt;br&gt;En annan tänkbar konsekvens är att det uppstår en koncentration till ett&lt;br&gt;fåtal stora aktörer på marknaden och en mindre effektiv konkurrens. Den&lt;br&gt;här typen av problem gör att det finns ett behov av offentligrättslig regle-&lt;br&gt;ring för att öka effektiviteten på marknaden och skydda vissa aktörer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även bortsett från marknadens brister finns ett behov av reglering för&lt;br&gt;att marknaden skall kunna fullgöra den mycket viktiga uppgiften att upp-&lt;br&gt;rätthålla ett väl fungerande betalningssystem. Betalningssystemet kan lik-&lt;br&gt;nas vid en kollektiv vara, dvs. en vara som utgör en allmän nyttighet som&lt;br&gt;kommer alla tillgodo, oavsett vem som betalar för den. De privata aktörer-&lt;br&gt;na på marknaden kan inte förväntas ha möjlighet att beakta vilka effekter&lt;br&gt;deras agerande får på betalningssystemet. Detta medför att det finns en&lt;br&gt;risk för att marknaden inte förmår upprätthålla ett stabilt betalningssy-&lt;br&gt;stem i avsaknad av reglering. Ett effektivt och stabilt betalningssystem är&lt;br&gt;av avgörande betydelse för effektiviteten och stabiliteten i hela ekonomin.&lt;br&gt;Därför är skyddsintressena på kreditmarknaden i första hand knutna till&lt;br&gt;betalningssystemfunktionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett effektivt och stabilt betalningssystem förutsätter ett effektivt och&lt;br&gt;stabilt banksystem eftersom en stor del av betalningsströmmarna går över&lt;br&gt;banksystemet via bankernas inlåningskonton. Bankerna är emellertid&lt;br&gt;känsliga för störningar i det avseendet att skulderna i form av inlåning är&lt;br&gt;mycket likvida. De kan disponeras utan uppsägning. Samtidigt har till-&lt;br&gt;gångarna i form av utlåning en låg grad av likviditet. En bank kan därför&lt;br&gt;drabbas av likviditetsproblem så att den inte kan fullgöra sina skyldigheter&lt;br&gt;mot insättarna även om den i grunden är solvent. Om en enskild bank&lt;br&gt;drabbas av problem kan det bland insättarna uppstå misstro mot andra&lt;br&gt;banker så att hela banksystemet hamnar i en förtroendekris. Detta skulle&lt;br&gt;ytterst kunna leda till att betalningssystemet kollapsade, vilket skulle få&lt;br&gt;allvarliga konsekvenser för resten av ekonomin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det krävs således någon form av insättarskydd som skydd för stabilite-&lt;br&gt;ten i bank- och betalningssystemet. Det förutsätter att det finns regler som&lt;br&gt;begränsar de enskilda bankernas risktagande, t. ex. olika former av rörelse-&lt;br&gt;regler, och regler om fördelning av risktagandet på ett rimligt sätt mellan&lt;br&gt;insättarna och övriga fordringsägare, t. ex. kapitaltäckningsregler. Regler&lt;br&gt;av det här slaget fungerar som ett förebyggande skydd, men det räcker inte&lt;br&gt;för att garantera stabiliteten i banksystemet om en bank trots allt hamnar i&lt;br&gt;svårigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att förhindra att det uppstår en kris i hela banksystemet till följd av&lt;br&gt;att en enskild bank drabbas av betalningssvårigheter har riksbanken tillde-&lt;br&gt;lats möjlighet att agera som ”lender of last resort”. Detta innebär att&lt;br&gt;riksbanken kan ge speciella krediter till banker som fått likviditetsprob-&lt;br&gt;lem. Denna funktion är inte avsedd att fungera som någon förlustgaranti&lt;br&gt;för de enskilda bankerna, utan syftet är att förhindra att problemen sprider&lt;br&gt;sig till hela banksystemet. Blotta existensen av en sådan funktion bidrar till&lt;br&gt;att stärka stabiliteten i bank- och betalningssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insättarskyddet bör först och främst vara ett systemskydd, men det&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillgodoser också behovet av ett konsumentskydd för insättarna — ett Prop. 1990/91:154&lt;br&gt;skydd av de enskilda insättarnas medel. Det existerar, som tidigare fram-&lt;br&gt;hållits, speciella informationsproblem på kreditmarknaden, vilket tillsam-&lt;br&gt;mans med det faktum att mindre aktörer och enskilda hushåll har svårt att&lt;br&gt;bedöma och hantera risker, gör att det finns ett behov av ett skydd för&lt;br&gt;konsumenterna. Ett stabilt banksystem ger insättarna tillgång till en fullt&lt;br&gt;likvid och i det närmaste riskfri placeringsform.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentskyddet på kreditmarknaden är emellertid inte enbart knutet&lt;br&gt;till stabiliteten i betalningssystemet. Som på andra marknader har konsu-&lt;br&gt;menterna ett behov av skydd i sin avtalsrelation med den normalt starkare&lt;br&gt;motparten. Detta skydd tillgodoses för insättarnas del främst genom bank-&lt;br&gt;inspektionens tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av ett konsumentskydd är i första hand knutet till de mindre&lt;br&gt;aktörerna och hushållen i egenskap av insättare, men eftersom de även&lt;br&gt;uppträder som låntagare finns det också ett behov av ett låntagarskydd.&lt;br&gt;Till skillnad från insättarskyddet, som i praktiken utformats så att bankens&lt;br&gt;förmåga att fullgöra sina förpliktelser så långt möjligt blir ställd utom&lt;br&gt;tvivel, är motiven på låntagarsidan i högre grad kopplade till det finansiel-&lt;br&gt;la systemets funktionsduglighet i stort. Låntagarskyddet motiveras av de&lt;br&gt;risker som finns för att låntagarna hamnar i ett beroendeförhållande till&lt;br&gt;långivarna. En effektiv konkurrens utgör här en förutsättning för en effek-&lt;br&gt;tiv marknad. Låntagarskyddet har således i viss mån även karaktären av&lt;br&gt;ett systemskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förlängningen av låntagarskyddet återfinns också mer allmänna konsu-&lt;br&gt;mentskyddsintressen. Med hänsyn till den sociala och ekonomiska betydel-&lt;br&gt;se som kreditmarknaden har för allmänheten är det ett samhällsintresse att&lt;br&gt;de finansiella institutens verksamhet inte drivs bara på ett ur stabilitets-&lt;br&gt;och soliditetssynpunkt tillfredsställande sätt, utan också på ett godtagbart&lt;br&gt;sätt från konsumentpolitisk synpunkt. Aspekterna kan här beröra mark-&lt;br&gt;nadsföring, utformning av olika villkor, kreditprövning, integritetsskydd,&lt;br&gt;tillgång till korrekt information osv. Här är det inte främst de lagar som&lt;br&gt;reglerar kreditmarknaden som är av betydelse utan i stället de civilrättsliga&lt;br&gt;konsumentskyddande bestämmelser som återfinns i bl. a. konsumentkre-&lt;br&gt;ditlagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Internationella erfarenheter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I nästan alla OECD-länder pågår sedan flera år en översyn av regler för&lt;br&gt;värdepappersmarknader och kreditinstitutens verksamheter. Förutsätt-&lt;br&gt;ningarna för olika kategorier av institut har förändrats mycket snabbt.&lt;br&gt;Lagstiftning och tillsynsformer har sällan hunnit anpassas i takt med&lt;br&gt;utvecklingen. De kriterier som nu bildar utgångspunkten för förändrings-&lt;br&gt;arbetet rör de finansiella systemens effektivitet och stabilitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller marknadseffektiviteten har myndigheter i olika länder i&lt;br&gt;princip kunnat utgå från vedertagen ekonomisk teori om hur marknads-&lt;br&gt;mekanismer och konkurrensförhållanden bäst främjas, t. ex. på värdepap-&lt;br&gt;persmarknaderna. Mycket av den utveckling som ägt rum i Förenta Stater-&lt;br&gt;na och Storbritannien har här tjänat som förebild för andra länder. Vissa&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gemensamma drag av anpassning och styrning har mot denna bakgrund Prop. 1990/91: 154&lt;br&gt;kunnat skönjas. Genomgående gäller exempelvis att penningpolitiken&lt;br&gt;orienteras om i mer marknadskonform riktning. Kvantitativa regleringar&lt;br&gt;och ränteregleringar har avskaffats. Det finns vidare en tendens att ramar-&lt;br&gt;na for kreditinstitutens verksamhet vidgas. De traditionella gränserna&lt;br&gt;mellan instituten luckras upp. Etableringshinder av olika slag avvecklas i&lt;br&gt;syfte att marknaderna skall bli effektivare. Värdepappersmarknaderna&lt;br&gt;vidareutvecklas, bl. a. genom ökat informationsutbyte, teknisk samord-&lt;br&gt;ning, introduktion av nya instrument och nya tekniker osv. Den finansiel-&lt;br&gt;la rådgivningen gentemot foretag och hushåll växer i omfattning och&lt;br&gt;betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller de grundläggande strukturförändringarna på olika natio-&lt;br&gt;nella marknader, dvs. de forändringar som rör kreditinstitutens spelregler&lt;br&gt;och rollfördelningen inom de finansiella systemen, är bilden splittrad.&lt;br&gt;Vägval och lösningar bygger här i högre grad på ländernas skilda traditio-&lt;br&gt;ner och politiska värderingar än på ekonomiskt modelltänkande. Generellt&lt;br&gt;gäller att marknadsutvecklingen har gjort det svårare att behålla tidigare&lt;br&gt;regleringssystem och avgränsningar mellan olika verksamhetsfält, men&lt;br&gt;inte i något land har marknadskrafterna tillåtits att verka fullt ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De länder som gjort analyser av kreditinstitutens olika funktioner i det&lt;br&gt;finansiella systemet har betonat vikten av att bibehålla en grundläggande&lt;br&gt;rollfördelning uppbyggd kring bankerna. Detta med hänsyn till betalnings-&lt;br&gt;och kreditsystemets särskilda skyddsvärde och de krav på stabilitet och&lt;br&gt;funktionsduglighet som genomgående ställs upp. Bankerna bildar normalt&lt;br&gt;en kärna i betalningssystemen och i kreditgivningsprocessen och utgör&lt;br&gt;därutöver en viktig kanal för penningpolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I västeuropa förekommer allmänt s. k. universella banker, dvs. banker&lt;br&gt;som likt de svenska vid sidan av den traditionella in- och utlåningsrörelsen&lt;br&gt;är engagerade i värdepappersemissioner och handel med värdepapper på&lt;br&gt;olika sekundärmarknader. I Japan, Kanada och Förenta Staterna är ban-&lt;br&gt;kerna omgärdade av betydligt hårdare restriktioner. Instituten är i allt&lt;br&gt;väsentligt specialiserade på egentlig bankverksamhet resp, värdepap-&lt;br&gt;persverksamhet. Som skäl för denna avgränsning anges vanligen att&lt;br&gt;bankverksamhet och värdepapperstransaktioner har helt olika karaktär. I&lt;br&gt;det senare fallet är det frågan om större risktaganden och man har i dessa&lt;br&gt;länder velat undvika de intressekonflikter som kan uppstå mellan bankers&lt;br&gt;utlåningsrörelse och värdepappershandel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de flesta länder, inklusive vårt eget, kan dock bankerna direkt eller&lt;br&gt;indirekt via olika organisationsbolag erbjuda ett mycket brett spektrum av&lt;br&gt;finansiella tjänster. Härav följer också att lagstiftningen och tillsynen nu i&lt;br&gt;högre grad än tidigare fokuseras på hela bankkoncerner. Man försöker&lt;br&gt;exempelvis utforma rörelseregler och kapitaltäckningsregler så att de fun-&lt;br&gt;gerar neutralt för olika koncernbildningar. Så ställs t. ex. samma krav på&lt;br&gt;eget kapital oberoende av var i organisationen en viss finansiell verksam-&lt;br&gt;het görs. Därutöver måste tillsynen över en finansiell koncern anpassas till&lt;br&gt;den nivå som är adekvat for den mest skyddsvärda delen, normalt den&lt;br&gt;bank som ingår i koncernbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strävan efter större organisationsfrihet och konkurrensneutralitet främ-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;jas givetvis av att olika legala restriktioner utformas så likartat som möj- Prop. 1990/91: 154&lt;br&gt;ligt, oavsett vilken typ av institut eller koncerndel som är aktiv i en viss&lt;br&gt;finansiell verksamhet. Om reglerna inte får en tillräckligt sammanhållen&lt;br&gt;utformning tenderar marknadskrafterna att styra de finansiella flödena&lt;br&gt;och verksamheterna till förmån för de institut eller de marknadsavsnitt&lt;br&gt;som har de mest liberala regelverken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor som rör ägandeförhållanden och maktkoncentration har fått&lt;br&gt;ökad uppmärksamhet i många länder. Det handlar exempelvis om bankers&lt;br&gt;kontroll över andra finansinstitut eller andra företag, allianser mellan&lt;br&gt;banker och försäkringsbolag och farhågor för koncentrationstendenser på&lt;br&gt;kreditmarknaden till följd av sammanslagningar och övertaganden. Det är&lt;br&gt;således vanligt att regler ställs upp som anger vilken typ av företag banker&lt;br&gt;får äga och som allmänt skiljer kreditgivning och försörjning med riskkapi-&lt;br&gt;tal åt på marknaderna. Eventuella band mellan banker och icke-finansiella&lt;br&gt;foretag på marknaderna bygger således inte primärt på starka inbördes&lt;br&gt;ägarförhållanden. Den västtyska modellen framstår i detta sammanhang&lt;br&gt;som ett undantag. Tyska banker utövar en betydande kontroll över icke-&lt;br&gt;finansiella företag i kraft av sina stora aktieinnehav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den mån regler ställs upp som begränsar möjligheterna att äga kreditin-&lt;br&gt;stitut görs vanligen åtskillnad mellan ägandet av banker och av övriga&lt;br&gt;institut. Detta beror på bankmarknadens utpräglade särställning. Myndig-&lt;br&gt;heterna vill normalt ha insyn i vilka som äger banker även om det formellt&lt;br&gt;saknas begränsningsregler eller uttryckliga krav på spritt ägande. I EGs&lt;br&gt;andra banksamordningsdirektiv finns bestämmelser om prövning av&lt;br&gt;lämpligheten hos ägare av större aktieposter i kreditinstitut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De finansiella systemens utveckling i olika länder har många gemensam-&lt;br&gt;ma drag. Olikheterna är ändå påtagliga. Enskilda länder har ansett sig ha&lt;br&gt;betydande frihet att själva välja system och struktur. Detta gäller inte&lt;br&gt;minst för Förenta Staternas del, där kreditmarknadens strukturregler länge&lt;br&gt;legat på kongressens bord. Där har tillsynsmyndigheterna i viss mån&lt;br&gt;föregripit lagstiftarna genom att ge banker dispenser från såväl förbudet&lt;br&gt;mot interstate banking, dvs. att verka över delstatsgränserna, (Mc Fadden&lt;br&gt;Act) som mot bankernas deltagande i värdepappershandel (Glass-Steagall&lt;br&gt;Act).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den senaste tidens stabilitetsproblem har å andra sidan understrukit&lt;br&gt;vikten av att inte minst de internationellt verksamma instituten bygger&lt;br&gt;verksamheterna på en större bas av eget kapital. Detta ligger i linje med de&lt;br&gt;överenskommelser som slutits mellan de större industriländernas central-&lt;br&gt;banker om en successiv förstärkning och uppbyggnad av mer enhetliga,&lt;br&gt;riskrelaterade kapitaltäckningsregler fram till 90-talets början.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tendenserna på de här diskuterade regleringsområdena kan i korthet&lt;br&gt;sammanfattas enligt följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Inhemsk och internationell marknadsintegration kräver nytänkande&lt;br&gt;vid användningen av olika regleringssystem. Det är dock få länder som&lt;br&gt;hittills lyckats utveckla en någorlunda konsistent syn på hur deras&lt;br&gt;finansiella system skall se ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Bankernas roll betonas genomgående och förutsättningarna för dessa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att bredda verksamheten tillgodoses i ökad utsträckning genom finansi-&lt;br&gt;ella konglomerat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Kraven på bankernas egenkapital tenderar att öka, bl. a. mot bakgrund&lt;br&gt;av att risktagandet successivt blir klarlagt såväl inom de egna balanser-&lt;br&gt;na som beträffande åtaganden utanför balansräkningarna. Ökade krav&lt;br&gt;ställs på information om bankernas risktagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Etableringshinder av olika slag avskaffas vilket öppnar marknaderna&lt;br&gt;för ökad konkurrens. Tendensen är att frångå användningen av behovs-&lt;br&gt;relaterade kriterier vid auktorisationsförfaranden såsom ”ekonomiskt&lt;br&gt;motiverad”, ”allmänintresse” osv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Regleringar i kreditpolitiskt syfte används i allt mindre utsträckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man kan i processen av strukturförändringar på många marknader&lt;br&gt;observera ett mönster av växelverkan mellan institut och myndigheter.&lt;br&gt;Regelverken anpassas efter marknadens utveckling. Internationaliseringen&lt;br&gt;har också medfört — och påverkats av — samordning av nationella regler&lt;br&gt;för bankverksamhet och tillsyn. Betydelsen av bättre internationell koordi-&lt;br&gt;nering är idag uppenbar — inte minst för tillskapandet av effektiva till-&lt;br&gt;synsfunktioner. Olikheter i ländernas legala och finansiella system har&lt;br&gt;emellertid hittills visat sig ta tid att överbrygga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det tolv EG-länderna har lagt fast ett mycket ambitiöst program för att&lt;br&gt;utveckla samarbetet på det finansiella området. Målet är att förverkliga en&lt;br&gt;inre, fri marknad genom att i princip avveckla samtliga återstående hinder&lt;br&gt;för medlemsländernas varu- och tjänsteutbyte samt för rörligheten vad&lt;br&gt;gäller arbetskraft och kapital. EG-kommissionen har i en vitbok från 1985&lt;br&gt;angivit riktlinjer för hur denna inre marknad skall förverkligas fram till&lt;br&gt;utgången av 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig del i detta samordningsprogram avser den kapitalrörelselibera-&lt;br&gt;lisering, som lägger grunden för ett enhetligt finansiellt system med i&lt;br&gt;princip total frihet för alla kapitalrörelser över gränserna. I ett direktiv&lt;br&gt;från 1988 föreskrivs således att alla kapitalrörelser inom gemenskapen&lt;br&gt;skall vara fria. EG-kommissionen vill också skapa helt nya villkor för en&lt;br&gt;konkurrensneutral marknad för finansiella tjänster fram till 1992, dvs. för&lt;br&gt;verksamheterna på kredit-, försäkrings- och värdepappersområdena. Di-&lt;br&gt;rektiven på detta område framstår som utpräglat marknadsorienterade,&lt;br&gt;inte minst genom den betoning som läggs på fri konkurrens, fri etablerings-&lt;br&gt;rätt och den direkta sammankopplingen med kapitalrörelseliberalisering-&lt;br&gt;en.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare samordningsförsök inom gemenskapen, t. ex. vad gäller bank-&lt;br&gt;lagstiftning, har mött problem. Ofta har betydande nationella undantag för&lt;br&gt;enskilda medlemsländer aktualiserats. Ambitionerna avseende samord-&lt;br&gt;ning av lagstiftningen på kreditmarknaden har på senare tid tonats ned.&lt;br&gt;Den bärande tanken är nu i stället att medlemsländerna skall nå fram till&lt;br&gt;en lägsta harmoniseringsgrad vad avser vissa standardregler för etablering,&lt;br&gt;tillsyn, skydd för allmänheten osv. och därutöver ömsesidigt erkänna&lt;br&gt;varandras nationella regelverk. På detta sätt skall en bankauktorisation i&lt;br&gt;ett enskilt medlemsland ge rätt till verksamhet i hela gemenskapen genom&lt;br&gt;fri filialetablering eller direkt tjänstehandel över gränserna (one single&lt;br&gt;banking license). Primärt skall tillsynen över ett kreditinstituts olika fili-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;aler och gränsöverskridande verksamhet utan etablering utövas av myn- Prop. 1990/91:154&lt;br&gt;digheter i det land där huvudkontoret finns. EG-kommissionen räknar&lt;br&gt;med att principen om hemlandskontroll tillsammans med de liberala&lt;br&gt;etableringsreglerna skall öppna de finansiella marknaderna för en väsent-&lt;br&gt;ligt ökad konkurrens. Detta driver i sin tur avregleringsprocessen och&lt;br&gt;strukturomvandlingen vidare inom gemenskapen. Finansmarknaderna be-&lt;br&gt;räknas då kunna ge betydande bidrag till produktivitets- och välfärdsök-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under 1980-talet inleddes samtal mellan EFTA-länderna och EG-kom-&lt;br&gt;missionen angående ett breddat och fördjupat samarbete. I mars 1989 gav&lt;br&gt;EFTA-ländernas regeringschefer beskedet att de var beredda att förhandla&lt;br&gt;om ett ”så fullständigt genomförande som möjligt av den fria rörligheten&lt;br&gt;för varor, tjänster, kapital och personer i syfte att skapa en dynamisk och&lt;br&gt;homogen europeisk sfär”. Samarbetsområdet avsågs täcka även angrän-&lt;br&gt;sande områden som socialpolitik, utbildning, miljövård, konsumentfrågor&lt;br&gt;samt forskning och utveckling m. m. Formella förhandlingar om det euro-&lt;br&gt;peiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) inleddes i juni 1990. En&lt;br&gt;utgångspunkt för förhandlingarna är att ett avtal skall baseras på de rele-&lt;br&gt;vanta delarna av EGs regelverk (acquis communautaire). Målsättningen i&lt;br&gt;förhandlingarna är att ett EES-avtal skall träda i kraft den 1 januari 1993,&lt;br&gt;dvs. samtidigt som EGs inre marknad fullbordas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har år 1990 behandlat frågan om Sveriges närmande till EG&lt;br&gt;bl. a. mot bakgrund av regeringens skrivelse 1990/91:50. I denna uttalar&lt;br&gt;regeringen sin strävan att få till stånd ett nytt riksdagsbeslut, som tydligare&lt;br&gt;och i mera positiva ordalag uttrycker Sveriges ambition att bli medlem i&lt;br&gt;den Europeiska gemenskapen (utriksutskottets betänkande 1990/91:UU8,&lt;br&gt;rskr. 74). I betänkandet understryks den stora betydelsen av att förhand-&lt;br&gt;lingarna om ett utvidgat och mer strukturerat samarbete mellan EG och&lt;br&gt;EFTA snarast kan slutföras med gott resultat och att ett avtal om ett&lt;br&gt;europeiskt ekonomiskt samarbetsområde kan träda i kraft den 1 januari&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1993.1 betänkandet anförs vidare att vårt land endast som medlem fullt ut&lt;br&gt;kan delta i och få inflytande på den Europeiska gemenskapens samarbete.&lt;br&gt;Slutligen anförs att regeringen, efter en samlad bedömning av de utrikes-&lt;br&gt;och säkerhetspolitiska faktorerna och efter samråd i utrikesnämnden, bör&lt;br&gt;kunna lämna in en ansökan om medlemsskap. Utskottet bedömer det&lt;br&gt;sannolikt att så kan ske under år 1991. Riksdagen har fattat beslut i&lt;br&gt;enlighet med betänkandet.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Allmän motivering&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;3.1 Grundläggande överväganden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De snabba förändringarna på kreditmarknaden under senare år har gjort&lt;br&gt;det nödvändigt att göra en översyn av regelsystemen för kreditinstituten&lt;br&gt;och värdepappersmarknaden. Utvecklingen har redan drivit fram regel-&lt;br&gt;ändringar i ett flertal länder. Ett översynsarbete pågår på många håll. Det&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är den samlade effekten av ett stort antal anpassnings- och konkurrenspro- Prop. 1990/91:154&lt;br&gt;blem som gör att regelsystemen framstår som omoderna och eflfektivitets-&lt;br&gt;hämmande i flera avseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svårigheterna att åstadkomma en ändamålsenligt organiserad och effek-&lt;br&gt;tivt fungerande kreditmarknad hänger samman med att konkurrensintres-&lt;br&gt;set i vissa fall måste vägas mot grundläggande skyddsintressen, som rör&lt;br&gt;bl. a. betalningssystemets stabilitet. Följden av detta avvägningsproblem&lt;br&gt;har hittills blivit att en strikt reglering begränsat utvecklingsmöjligheterna&lt;br&gt;på centrala delar av marknaden, särskilt i banksystemet. Samtidigt har&lt;br&gt;andra företags- och finansieringsformer kunnat utvecklas jämförelsevis&lt;br&gt;fritt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.2 Konkurrensen och skyddsintressena&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Det finansiella systemet måste uppfylla höga krav på stabilitet. Grundläg-&lt;br&gt;gande skyddsintressen, särskilt insättarskyddet och den därmed samman-&lt;br&gt;hängande betalningsmedelsfunktionen, motiverar särskilda regler för ban-&lt;br&gt;kernas verksamhet. Även i övrigt måste krav på soliditet, information och&lt;br&gt;insyn ställas, då det gäller yrkesmässig finansiell verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regelsystemet bör underlätta en marknadsorientering av verksamheten&lt;br&gt;som ger utrymme för effektiv konkurrens och en smidig anpassning till&lt;br&gt;ändrade yttre förhållanden. De senaste årens snabba och uppfinningsrika&lt;br&gt;utveckling understryker betydelsen av sådan flexibilitet. Tjänsteutbudet&lt;br&gt;måste lätt kunna anpassas till efterfrågan på olika slags finansiella tjänster.&lt;br&gt;Systemen skall också kunna arbeta med låga kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anpassningsförmåga och kostnadspress främjas, om olika slags kreditin-&lt;br&gt;stitut får konkurrera inbördes över stora delar av kreditmarknaden. Det&lt;br&gt;talar för att skarpa gränser mellan olika institutgruppers verksamhetsom-&lt;br&gt;råden i görligaste mån bör undvikas. Då det gäller vissa centrala funktio-&lt;br&gt;ner är emellertid skyddsintressena så starka att särregler inte kan undva-&lt;br&gt;ras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är enligt min mening av största betydelse att det finns starka&lt;br&gt;kreditinstitut som kan tillhandahålla insättare en så riskfri och likvid&lt;br&gt;placeringsform som möjligt och därigenom kan förse samhället med betal-&lt;br&gt;ningsmedel och fungera som en kanal för riksbankens penningpolitik.&lt;br&gt;Instituten måste kunna agera oberoende av inflytelserika intressenter och&lt;br&gt;därmed kunna fylla vissa andra funktioner i samband med olika slags&lt;br&gt;krisberedskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankerna bör således också i fortsättningen ha en central ställning på&lt;br&gt;den svenska kreditmarknaden. De bör liksom hittills ha ensamrätt till&lt;br&gt;inlåning på räkning från allmänheten och möjlighet till upplåning i riks-&lt;br&gt;banken. Effektivitetsskäl talar för att de också bör ha möjlighet att konkur-&lt;br&gt;rera över ett brett fält av finansiella marknader, antingen genom verksam-&lt;br&gt;het i banken eller via koncernbolag. Utrymmet för nytänkande och vidare-&lt;br&gt;utveckling av bankernas verksamhet bör ökas. Den nu' arande utform-&lt;br&gt;ningen av förvärvsreglerna i BRL utgör enligt min mening ett hinder för&lt;br&gt;sådan flexibilitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på att banker skall vara oberoende innebär samtidigt att deras &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;48&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;engagemang i övrigt näringsliv genom riskkapitalplaceringar och liknande Prop. 1990/91:154&lt;br&gt;måste hållas inom snäva gränser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då det gäller finansiell verksamhet utanför bankkoncernerna är i all-&lt;br&gt;mänhet motiven för särskild reglering väsentligt svagare. Även här måste&lt;br&gt;emellertid krav ställas på insyn från samhällets sida. Effektivitets- och&lt;br&gt;stabilitetsproblem på finansiella marknader sammanhänger till stor del&lt;br&gt;med ojämnt fördelad information och med bristande resurser för riskbe-&lt;br&gt;dömning hos många placerare och låntagare. Förbättrad tillsyn och åtgär-&lt;br&gt;der för spridning av information är därför av stor betydelse. Men informa-&lt;br&gt;tions- och riskbedömningsproblemen — särskilt för hushållen — kan inte i&lt;br&gt;tillräckligt hög grad lösas med enbart sådana åtgärder. Regler för verksam-&lt;br&gt;heten är nödvändiga i vissa fall. Detta är för övrigt också en viktig del av&lt;br&gt;bakgrunden till de strikta regler i banklagstiftningen som tillkommit för att&lt;br&gt;tillgodose insättarskyddet. Vad gäller gränserna gentemot icke-fmansiell&lt;br&gt;verksamhet behöver reglerna inte upprätthållas i samma utsträckning för&lt;br&gt;andra kreditinstitut som för bankerna.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.3 Kreditmarknadens organisation&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftningen för finansiella institut vid sidan av bankerna kännetecknas&lt;br&gt;inte av någon enhetlig systematik. Regleringarna för de olika instituten har&lt;br&gt;tillkommit för att möta behov av lagstiftning som uppstått under utveck-&lt;br&gt;lingens gång. Det är historiskt betingade faktorer som gör att hypoteksin-&lt;br&gt;stituten, kreditaktiebolagen och finansbolagen regleras i särskilda lagar.&lt;br&gt;Det har tidigare i olika sammanhang — bl. a. vid tillkomsten av finansbo-&lt;br&gt;lagslagen — ansetts olämpligt att samordna lagarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KMK har framfört att arbetsförutsättningarna för instituten bör göras så&lt;br&gt;likvärdiga som skyddsintressena tillåter. För att åstadkomma en större&lt;br&gt;systematik i regelsystemet har KMK därför föreslagit att reglerna för&lt;br&gt;instituten utanför banksystemet skall inordnas i en gemensam lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller fondkommissionsverksamhet har regeringen nyligen till&lt;br&gt;lagrådet överlämnat en remiss om handel och tjänster på värdepappers-&lt;br&gt;marknaden, m.m. med förslag till lagstiftning med utgångspunkt från&lt;br&gt;värdepappersmarknadskommitténs betänkande (SOU 1989:72) Värde-&lt;br&gt;pappersmarknaden i framtiden. Den del av KMKs betänkande som rör&lt;br&gt;värdepappershandel m. m. tas därför inte upp i detta sammanhang. Jag tar&lt;br&gt;nu inte heller upp förslaget till en gemensam lag för finansbolag och&lt;br&gt;kreditaktiebolag. 1 ett avseende, rätt för finansbolag att ge ut obligationer,&lt;br&gt;föreslår jag emellertid ändrade regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 154&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.4 Bankerna&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3.4.1 Bankverksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Med tillstånd att driva bankverksamhet följer en skyl-&lt;br&gt;dighet att ta emot inlåning på räkning från allmänheten. Bankverk-&lt;br&gt;samhet får också omfatta finansieringsverksamhet och annan finan-&lt;br&gt;siell verksamhet som är förenlig med inlåning samt verksamhet som&lt;br&gt;har ett nära samband med den nämnda verksamheten. Bankerna ges&lt;br&gt;härigenom möjlighet att bedriva finansiell leasing och factoring i sin&lt;br&gt;egen rörelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektio-&lt;br&gt;nen får meddela närmare föreskrifter om den för bank tillåtna&lt;br&gt;verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon annan än bank får inte utan särskilt medgivande i lag ta&lt;br&gt;emot inlåning på räkning från allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankinspektionen får förelägga den som, utan att ha erforderligt&lt;br&gt;tillstånd, driver verksamhet som omfattar inlåning att upphöra med&lt;br&gt;verksamheten. Föreläggandet får förenas med vite. Ett sådant beslut&lt;br&gt;får överklagas till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KMKs förslag: Bank definieras som ett företag som fått regeringens&lt;br&gt;tillstånd (oktroj) att driva sådan verksamhet som avses i 2 kap. 1 § BRL. 1&lt;br&gt;detta lagrum anges det för bank tillåtna verksamhetsområdet, innefattan-&lt;br&gt;de inlåning på räkning från allmänheten, finansieringsverksamhet och&lt;br&gt;annan finansiell verksamhet som är förenlig med inlåning samt, om sär-&lt;br&gt;skilda skäl föreligger, annan verksamhet som har ett nära samband med&lt;br&gt;den nyss nämnda verksamheten. Banker skall vara s. k. breddinstitut, dvs.&lt;br&gt;erbjuda allmänheten ett allsidigt utbud av finansiella tjänster utöver in-&lt;br&gt;och utlåning av pengar. Annan än bank får inte utan särskilt medgivande i&lt;br&gt;lag ta emot inlåning på räkning från allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har i huvudsak varit positiva till att verksamhetsreg-&lt;br&gt;lerna för bank lättas upp samt att inlåningsverksamhet förbehålls banker-&lt;br&gt;na. Flera remissinstanser har varit negativa till kravet på att banker skall&lt;br&gt;tillhandahålla ett allsidigt utbud av tjänster utöver in- och utlåning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Med bankrörelse förstås enligt nu gällande&lt;br&gt;bestämmelser (1 kap. 2§ BRL) verksamhet i vilken ingår inlåning från&lt;br&gt;allmänheten på sådan räkning som bank allmänt använder. Definitionen&lt;br&gt;avspeglar det förhållandet att det är insättarnas rätt som banklagstiftning-&lt;br&gt;en avser att skydda. Skyddet kommer till uttryck bl. a. därigenom att det&lt;br&gt;stadgas straff för den som utan att vara bank bedriver bankrörelse (9 kap.&lt;br&gt;1 § BRL). Ett av syftena med definitionen är således att förhindra andra än&lt;br&gt;banker att bedriva bankmässig inlåningsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nu gällande bankdefinitionen utpekar alltså inlåningsverksamheten&lt;br&gt;som det kännetecknande för bankverksamhet. Banker bedriver emellertid&lt;br&gt;inte enbart inlåning utan en kombination av inlåning och utlåning av&lt;br&gt;pengar. Därutöver förknippas bankerna med att de erbjuder allmänheten&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ett brett sortiment av finansiella tjänster. Detta kommer till uttryck i&lt;br&gt;2 kap. BRL där den for bank tillåtna verksamheten beskrivs närmare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hänvisningen till inlåningsverksamheten kan visserligen inte sägas till&lt;br&gt;fullo klargöra innebörden av begreppet bankrörelse. Om, å andra sidan, en&lt;br&gt;definition skulle utformas så att den omfattade alla de olika verksamheter&lt;br&gt;som typiskt sett inryms i bankrörelsebegreppet skulle den täcka ett större&lt;br&gt;område än den begränsade del som skall vara skyddad och förbehållen&lt;br&gt;bankerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tanken på banker som breddinstitut är tilltalande. De svenska bankerna&lt;br&gt;är också av tradition inriktade på att ge en bred service till allmänheten.&lt;br&gt;Såväl ekonomiska som legala faktorer torde ligga bakom utvecklingen av&lt;br&gt;dagens breda och homogent uppbyggda bankföretag. Även om det inte har&lt;br&gt;varit ett lagstadgat krav att bankerna skall ha detta allsidiga utbud av&lt;br&gt;tjänster har det i samband med t. ex. beviljande av oktroj för bank marke-&lt;br&gt;rats vilken syn statsmakterna haft på bankernas uppbyggnad och verksam-&lt;br&gt;het. Den karaktär av samhällsnytta som följer av bankernas inlåningsfunk-&lt;br&gt;tion har även kommit att omfatta bankens övriga tjänster samt, inte minst,&lt;br&gt;distributionen av tjänsterna i form av vältäckande kontorsetableringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är på många sätt dokumenterat att de svenska bankerna utvecklat en&lt;br&gt;hög och effektiv servicenivå. På några områden har det emellertid under&lt;br&gt;senare tid ifrågasatts om inte konkurrensen på marknaden ytterligare kan&lt;br&gt;stärkas till fromma för konsumenterna, t. ex. vad gäller olika former av&lt;br&gt;inlåningstjänster. I betänkandet (SOU 1989:16) Kostnadsutveckling och&lt;br&gt;konkurrens i banksektorn behandlas bl. a. dessa frågor. Där konstateras att&lt;br&gt;man med ett krav på att bankerna skall vara breddinstitut riskerar att&lt;br&gt;konkurrensen och utvecklingen särskilt på inlåningssidan hämmas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankernas i lag givna monopol på inlåningsverksamhet utgör givetvis en&lt;br&gt;konkurrensbegränsning i förhållande till andra företag än banker. Det bör&lt;br&gt;därför inte mer än nödvändigt preciseras vilka verksamheter bankerna i&lt;br&gt;övrigt är skyldiga att tillhandahålla. Möjligheterna för t. ex. mer specialise-&lt;br&gt;rade inlåningsbanker att växa fram kan naturligtvis bedömas vara mycket&lt;br&gt;osäkra från såväl ekonomiska som traditionella utgångspunkter. Lagstift-&lt;br&gt;ningen bör dock inte genom hänvisning till tradition eller normala förhål-&lt;br&gt;landen på marknaden försvåra utveckling och förnyelse på bankmarkna-&lt;br&gt;den. Bankerna bör således inte vara förhindrade att inrikta huvuddelen av&lt;br&gt;sin verksamhet på en eller flera särskilda sektorer av bankområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den hantering av olika penningflöden som sker i in- och utlåningsverk-&lt;br&gt;samheten är den funktion som av hävd ansetts utgöra den mest centrala&lt;br&gt;verksamheten i en bank. I konsekvens med att bankerna har monopol på&lt;br&gt;inlåning på räkning från allmänheten får det anses föreligga en motsvaran-&lt;br&gt;de principiell skyldighet för bank att erbjuda allmänheten möjlighet att&lt;br&gt;sätta in medel på vanlig räkning. Detta bör uttryckligen framgå av lagstift-&lt;br&gt;ningen, även om skyldigheten att ta emot inlåning inte kan vara absolut.&lt;br&gt;Bl. a. kan erinras om det alltmer uppmärksammade problemet med s. k.&lt;br&gt;money laundering, dvs. hantering av pengar som härrör från brottslig&lt;br&gt;verksamhet, främst narkotikahandel. Enligt ett förslag till EG-direktiv på&lt;br&gt;området föreslås bankerna bli skyldiga att iaktta en viss försiktighet i sin&lt;br&gt;inlåningsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom inlåningen på räkning från allmänheten är den mest centrala&lt;br&gt;delen av en banks verksamhet bör det också vara just inlåningen som&lt;br&gt;skyddas av sanktioner. En bestämning av inlåningsbegreppet blir därmed&lt;br&gt;väsentlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inlåningsverksamhet i bankrörelse kännetecknas av ett antal faktorer.&lt;br&gt;Den avser kontoinlåning från allmänheten med i princip likalydande&lt;br&gt;villkor for alla insättare. Behållningen är nominellt säker och helt likvid.&lt;br&gt;Inlåningen är inte förknippad med några skyldigheter för insättarna, och&lt;br&gt;den är inte kopplad till någon annan typ av näringsverksamhet eller&lt;br&gt;rörelse. Det är viktigt att inlåningsverksamhet med dessa kännetecken&lt;br&gt;förbehålls bankerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som auktorisationspliktig inlåningsverksamhet bör inte anses sådan&lt;br&gt;inlåning till en sparkassa som utan vinstsyfte drivs av en förening, vars&lt;br&gt;uppgift är att tillgodose finansieringsbehov hos föreningens medlemmar.&lt;br&gt;Den sparkasserörelse som KF och HSB bedriver har således sedan länge&lt;br&gt;ansetts falla utanför bankverksamhetsbegreppet eftersom insättarna måste&lt;br&gt;vara medlemmar i resp, organisation. Andra former av kontoinsättningar&lt;br&gt;med anknytning till viss affärsverksamhet har blivit allt vanligare. Skilje-&lt;br&gt;linjen mellan sådana kontoinsättningar och inlåning i bank är inte alltid&lt;br&gt;helt tydlig. En förutsättning för att sådana kontoinsättningar skall falla&lt;br&gt;utanför bankinlåningsbegreppet är att de har nära anknytning till någon&lt;br&gt;annan affärsverksamhet än bankrörelse eller annan finansiell rörelse. Det&lt;br&gt;kan inte uteslutas att sparkassor och andra institut, vilka tar emot kontoin-&lt;br&gt;sättningar som inte utgör bankinlåning, kan komma att betraktas som&lt;br&gt;kreditinstitut i ett framtida EES. En översyn av deras verksamhet kan&lt;br&gt;därför bli nödvändig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag nyss anfört bör det inte åvila bankerna en skyldighet att driva&lt;br&gt;verksamhet som omfattar samtliga de banktjänster allmänheten kan tän-&lt;br&gt;kas ha behov av. När det gäller att dra gränsen för vilka övriga verksamhe-&lt;br&gt;ter banker får bedriva måste utgångspunkten vara att de skyddsintressen&lt;br&gt;som bankerna är skyldiga att tillvarata i sin inlåningsverksamhet, främst&lt;br&gt;insättarskyddet, inte äventyras. Med beaktande härav bör den vid sidan av&lt;br&gt;inlåningsverksamheten tillåtna verksamheten kunna beskrivas som finan-&lt;br&gt;sieringsverksamhet och annan finansiell verksamhet under förutsättning&lt;br&gt;att verksamheterna är förenliga med bankinlåning. Härutöver bör möjlig-&lt;br&gt;het finnas att driva sådan verksamhet som har ett nära samband med den&lt;br&gt;övriga bankverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna beskrivningen rymmer alla de verksamheter som ban-&lt;br&gt;kerna idag driver, bl. a. de som anges i 2 kap. 2 och 3 §§ BRL och som&lt;br&gt;gäller bl. a. tillåtliga förvärv av värdepapper för egen portfölj och för&lt;br&gt;handel. Dessa paragrafer kan därför upphävas. Se vidare specialmotive-&lt;br&gt;ringen till 2 kap. 1 § BRL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreslagna bankverksamhetsbegreppet ger emellertid utrymme ock-&lt;br&gt;så för kreditförmedling, betalningsförmedling, ställande av garantiförbin-&lt;br&gt;delser, factoring, finansiell leasing av lös egendom samt rådgivning och,&lt;br&gt;efter särskilt tillstånd, värdepappersrörelse. I avvaktan på ett klargörande&lt;br&gt;av rättsverkningarna för leasing av fast egendom bör bankerna däremot&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte tillåtas bedriva sådan verksamhet. Bankerna ges således inte någon Prop. 1990/91:154&lt;br&gt;vidgad rätt att förvärva fast egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med mitt förslag till bestämning av begreppet bankverksamhet kommer&lt;br&gt;således det område inom vilket bankerna kan bedriva verksamhet att&lt;br&gt;utvidgas. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspek-&lt;br&gt;tionen bör få möjlighet att i föreskrifter närmare precisera vilka verksam-&lt;br&gt;heter som skall anses rymmas inom de i lagen angivna ramarna. Härige-&lt;br&gt;nom skapas förutsättningar för en sådan flexibilitet som är önskvärd på en&lt;br&gt;föränderlig marknad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det första banksamordningsdirektivet definieras begreppet kreditinsti-&lt;br&gt;tut som företag vilkas verksamhet består i att ta emot återbetalbara medel&lt;br&gt;från allmänheten, antingen genom insättningar eller såsom fortlöpande&lt;br&gt;utgivning av obligationer och andra jämförbara värdepapper, och att&lt;br&gt;bevilja kredit för egen räkning. Definitionen omfattar således inte endast&lt;br&gt;depositionsbanker utan även institut som uteslutande finansierar sin utlå-&lt;br&gt;ningsverksamhet genom värdepapper avsedda för allmän omsättning. I en&lt;br&gt;bilaga till EGs andra banksamordningsdirektiv finns en förteckning över&lt;br&gt;verksamheter som, om de bedrivs av ett kreditinstitut (alltså inte bara&lt;br&gt;banker), skall vara föremål för ömsesidigt erkännande av medlemsstater-&lt;br&gt;na. Bland dessa verksamheter ingår mottagande av insättningar och andra&lt;br&gt;återbetalningsbara medel från allmänheten, utlåning (konsumentkrediter,&lt;br&gt;factoring, handelskrediter m. m.), finansiell leasing, betalningsförmedling,&lt;br&gt;handel för egen eller kunders räkning med olika värdepapper, rådgivning&lt;br&gt;och kreditupplysningstjänster. Ett kreditinstitut, som i en medlemsstat är&lt;br&gt;auktoriserat att bedriva alla eller vissa delar av de uppräknade verksamhe-&lt;br&gt;terna skall alltså få bedriva dessa verksamheter i övriga medlemsstater.&lt;br&gt;Det står emellertid varje stat fritt att i sin nationella lagstiftning begränsa&lt;br&gt;de egna instituten i fråga om vilka verksamheter som skall tillåtas. De&lt;br&gt;verksamheter som här förtecknats är alla förenliga med det föreslagna&lt;br&gt;svenska bankverksamhetsbegreppet, även om det enligt mitt förslag i vissa&lt;br&gt;fall krävs särskilt tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller sanktioner för att upprätthålla efterlevnad av regler har&lt;br&gt;utvecklingen gått mot att ersätta straffbestämmelser med vitesförfaranden.&lt;br&gt;Så har i lagen (1990:1114) om värdepappersfonder, som ersatte lagarna&lt;br&gt;om aktiefonder och aktiesparfonder och som trädde i kraft den 1 januari&lt;br&gt;1991, inte intagits några straffbestämmelser. Motsvarande gäller förslagen&lt;br&gt;i prop. 1990/91:142 om handel och tjänster på värdepappersmarknaden,&lt;br&gt;m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan ifrågasättas om en straffrättslig reglering är den mest effektiva.&lt;br&gt;Om tillsynsmyndigheten önskar beivra ett visst förfarande, som den bedö-&lt;br&gt;mer som otillåten inlåningsverksamhet, måste den polisanmäla en händel-&lt;br&gt;se eller ett pågående skeende för polisutredning och eventuellt allmänt&lt;br&gt;åtal. En sådan utredning kan ta lång tid. Ett mer effektivt sätt att komma&lt;br&gt;tillrätta med förfarandet torde vara att tillsynsmyndigheten kan utfärda ett&lt;br&gt;vitesföreläggande för den som driver verksamheten att upphöra med den-&lt;br&gt;na.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen (1990:1114) om värdepappersfonder finns ett sådant vitesförfa-&lt;br&gt;rande. I förarbetena sägs att regler om vilka sanktioner som bankinspektio-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nen bör ha till sitt förfogande bör överensstämma med motsvarande Prop. 1990/91:154&lt;br&gt;bestämmelser i annan lagstiftning inom den finansiella sektorn men att&lt;br&gt;denna fråga dock bör behandlas i ett senare sammanhang (prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1989/90:153 s. 43). Jag anser, att i avvaktan på att denna fråga ses över, ett&lt;br&gt;likartat system kan införas även beträffande bankernas inlåning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag föreslår därför att straffbestämmelsen i 9 kap. 1 § BRL vad gäller&lt;br&gt;bedrivande av otillåten bankverksamhet utmönstras och ersätts med ett&lt;br&gt;vitesförfarande på samma sätt som gäller enligt lagen om värdepappers-&lt;br&gt;fonder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4.2 Förvärvsreglerm.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Bankerna får vidgad rätt att förvärva aktier samt att&lt;br&gt;bevilja vinstandelslån och krediter med efterställd betalningsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En banks sammanlagda placeringar av sådan typ får uppgå till ett&lt;br&gt;belopp motsvarande högst trettio procent av bankens kapitalbas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aktieförvärv i placeringssyfte får inte utan bankinspektionens&lt;br&gt;medgivande överstiga fem procent av röstetalet i ett enskilt bolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En banks totala engagemang i aktieförvärv och lån i ett enskilt&lt;br&gt;företag får uppgå till högst fem procent av den angivna ramen,&lt;br&gt;m. a. o. 1,5 procent av kapitalbasen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om banken ingår i en koncern skall bestämmelserna gälla for alla&lt;br&gt;i koncernen ingående företag utom försäkringsföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KMKs förslag: Det principiella förbudet för bank att förvärva aktier&lt;br&gt;anses grundläggande. Organisations- och transaktionsaktier skall dock&lt;br&gt;med regeringens eller bankinspektionens medgivande få förvärvas. Dess-&lt;br&gt;utom öppnas en ”fri sektor” för förvärv av aktier och andelar i finansi-&lt;br&gt;eringssyfte. Sådana förvärv får göras av banker genom bankägda kredit-&lt;br&gt;marknadsbolag till ett belopp vars sammanlagda kapitalkrav inte får över-&lt;br&gt;stiga tre procent av bankkoncernens kapitalbas. Förvärv av fast egendom i&lt;br&gt;placeringssyfte eller för fastighetsleasing får ej ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget om utvidgade aktieförvärvsmöjligheter&lt;br&gt;för bank har tillstyrkts av flertalet remissinstanser. — Svenska sparbanks-&lt;br&gt;föreningen har uttryckt en viss tveksamhet till att lätta på aktieförvärvsför-&lt;br&gt;budet. LO har framhållit vikten av att banker är neutrala i kreditförmed-&lt;br&gt;lingen. — Flera instanser (t. ex. Svenska Bankföreningen, Svenska spar-&lt;br&gt;banksföreningen, Sveriges Föreningsbankers Förbund, FastighetsRenting&lt;br&gt;AB) har pläderat för att bankerna får möjlighet att förvärva fast egendom i&lt;br&gt;placeringssyfte eller för fastighetsleasing. — Sveriges Föreningsbankers&lt;br&gt;Förbund har anfört att bankerna borde få större möjligheter att förvärva&lt;br&gt;aktier i placeringssyfte. -Flertalet remissinstanser har framhållit vikten av&lt;br&gt;att de svenska bankerna får bedriva sin verksamhet på så likvärdiga villkor&lt;br&gt;som möjligt med utländska banker, främst från EG-länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Enligt de nuvarande förvärvsreglerna begränsas&lt;br&gt;bankernas möjlighet högst väsentligt att engagera sig i olika verksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 2 kap. 4 § BRL får en bank således förvärva fast egendom, tomträtt Prop. 1990/91:154&lt;br&gt;och bostadsrätt endast för att erhålla bl. a. lokaler för verksamheten eller&lt;br&gt;för att bereda bostad åt någon som är anställd i banken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 2 kap. 6 — 8 §§ BRL finns bestämmelser om banks möjligheter att&lt;br&gt;förvärva aktier. Enligt 6 § får en bank efter regeringens eller bankinspek-&lt;br&gt;tionens tillstånd förvärva aktier och andelar i företag, vars ändamål kan&lt;br&gt;anses vara till nytta för bankväsendet eller det almänna, s. k. organisations-&lt;br&gt;företag. En huvudregel i regeringens tillståndspraxis har därvid varit att en&lt;br&gt;bank inte utanför banken får driva sådan verksamhet som inte kan drivas&lt;br&gt;inom banken. Avvikelse från denna princip har emellertid skett i ett antal&lt;br&gt;fall — banker äger t. ex. finansbolag, i vilka bedrivs factoring och leasing&lt;br&gt;samt kreditaktiebolag, som beviljar långfristiga krediter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillståndsprövningen har ofta krävts att banken kan påvisa ett ratio-&lt;br&gt;nellt skäl för att förlägga viss verksamhet i dotterföretag eller delägt före-&lt;br&gt;tag. Banken kan nå organisatoriska fördelar och göra kostnadsbesparingar&lt;br&gt;av att viss verksamhet bedrivs i ett sidoföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bank som medverkar vid emission av aktier på den allmänna mark-&lt;br&gt;naden får, enligt 2 kap. 7 § första och andra styckena BRL, förvärva aktier&lt;br&gt;som ingår i emissionen, emissionsaktier. Aktierna skall avyttras inom ett&lt;br&gt;år. Enligt samma lagrum får en bank som har tillstånd att driva fondkom-&lt;br&gt;missionsrörelse, för att underlätta rörelsen, förvärva bl. a. aktier. Sådana&lt;br&gt;aktier, som alltså förvärvas för egen räkning, ingår i bankens s. k. handels-&lt;br&gt;lager. Storleken på handelslagret är begränsat till ett visst i 16 § första&lt;br&gt;stycket fondkommissionslagen (1979:748) angivet belopp. Jag återkom-&lt;br&gt;mer längre fram till det förslag till ändring i detta avseende som är framlagt&lt;br&gt;i prop. 1990/91:142 om handel och tjänster på värdepappersmarknaden,&lt;br&gt;m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bank får också för skyddande av fordran förvärva bl. a. aktier. Förut-&lt;br&gt;sättningarna för sådana förvärv beskrivs i 2 kap. 8 § BRL. Aktierna skall&lt;br&gt;enligt huvudregeln avyttras inom tre år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen på det finansiella området har varit intensiv under senare&lt;br&gt;år med tilltagande integrering mellan olika länder och olika marknader.&lt;br&gt;Det har också skett ett genomslag för en samlad syn på de finansiella&lt;br&gt;marknadernas spelregler och de internationella aktörernas verksamhets-&lt;br&gt;förutsättningar. Genom internationell koordinering skapas ett alltmer en-&lt;br&gt;hetligt regelverk för de internationellt verksamma instituten. Marknader-&lt;br&gt;na får därigenom och delvis oberoende av graden av etablering eller&lt;br&gt;verksamhet över nationsgränserna en allt starkare internationell karaktär.&lt;br&gt;Även om marknadsstrukturen för lång tid kommer att vara nationell är&lt;br&gt;problemställningarna och tendenserna desamma i många länder. Lagstift-&lt;br&gt;ningsarbetet går i riktning mot att bankerna tillåts verka på allt fler&lt;br&gt;områden. Konkurrensförutsättningarna utjämnas. Den institutionella in-&lt;br&gt;tegreringen mellan bank och försäkringsföretag är redan ett faktum i&lt;br&gt;många länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De svenska bankerna har länge kunnat verka på ett brett arbetsfält&lt;br&gt;omfattande även värdepappershandel och emissionsverksamhet. Däremot&lt;br&gt;har utrymmet vad gäller engagemang i olika former av riskrelaterad finan-&lt;br&gt;siering, tillhandahållande av riskkapital och förvärv av fast egendom varit&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mycket begränsat. Mot bakgrund av den tilltagande internationella inte-&lt;br&gt;grationen på det finansiella området är det nu tid att överväga vilka&lt;br&gt;förändringar som kan och bör vidtas i dessa avseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av de grundläggande principerna bakom svensk banklagstiftning har&lt;br&gt;varit att kreditgivning och ägande skall hållas isär. Principen har motive-&lt;br&gt;rats med att banker inte skall delta i spekulation och risktagande, att&lt;br&gt;banker skall ägna sig åt kreditgivning och vara oberoende i denna roll samt&lt;br&gt;att banker av maktkoncentrationsskäl inte bör ha betydande ägarintressen&lt;br&gt;i näringslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårt närmande till EG innebär emellertid ofrånkomligen olika grader av&lt;br&gt;anpassning till de rörelseregler som där allmänt erkänns. I flera EG-länder&lt;br&gt;får banker äga fast egendom samt aktier i placeringssyfte. I det andra&lt;br&gt;banksamordningsdirektivet föreskrivs vissa maximinivåer för innehav av&lt;br&gt;placeringsaktier. Inget kreditinstitut får ha ett s. k. kvalificerat innehav i&lt;br&gt;ett icke-finansiellt företag överstigande femton procent av institutets kapi-&lt;br&gt;talbas. Sammantaget får dessa kvalificerade innehav inte överstiga sextio&lt;br&gt;procent av kapitalbasen. Begränsningarna gäller inte försäkringsbolag.&lt;br&gt;Med ett kvalificerat innehav förstås ett ägande som representerar minst tio&lt;br&gt;procent av kapital eller röster eller som möjliggör ett väsentligt inflytande&lt;br&gt;över företagets ledning. Inom denna ram växlar bilden mellan enskilda&lt;br&gt;länder. Tyska banker har stora ägarintressen i näringslivet, vilka i dagslä-&lt;br&gt;get överskrider EGs maximinivåer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-direktivet kan på detta område inte sägas komma att ställa några&lt;br&gt;absoluta krav på svensk anpassning. Konkurrensutvecklingen, möjlighe-&lt;br&gt;terna att fullt ut delta i olika finansieringslösningar, framtida samgåenden&lt;br&gt;av företag och samarbeten över nationsgränserna innebär emellertid ett&lt;br&gt;ökat krav på en uppmjukning av de svenska förvärvsreglerna. Det ligger&lt;br&gt;också i linje med inriktningen i lagstiftningen för de finansiella markna-&lt;br&gt;derna att, i stället för att upprätthålla absoluta förbud för viss verksamhet,&lt;br&gt;tillåta olika aktiviteter inom bestämda gränser. Lättnader i den svenska&lt;br&gt;inställningen måste emellertid vila på vår egen bedömning av frågor om&lt;br&gt;risk och intressekonflikter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Risknivån i modern bankverksamhet har höjts beroende på bl. a. hårda-&lt;br&gt;re konkurrens och större räntesvängningar på de finansiella marknaderna.&lt;br&gt;Med nya instrument och genom olika avregleringar har också möjligheter-&lt;br&gt;na att sprida och skydda sig mot risker ökat. Kreditriskerna, som länge&lt;br&gt;varit låga i svenska banker, har på senare tid ökat väsentligt. Krediter och&lt;br&gt;förvärv av räntebärande papper kan under ogynnsamma förhållanden på&lt;br&gt;kort tid leda till betydande förluster. Några absoluta förbud mot att ge&lt;br&gt;dåliga lån går emellertid inte att ställa upp. Det reella skyddet för insättar-&lt;br&gt;nas medel är i stället beroende av vilka regler som i stort gäller för banker&lt;br&gt;och deras verksamhet, av bankledningens kompetens och av tillsynens&lt;br&gt;effektivitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund kan det knappast med fog hävdas att en begränsad&lt;br&gt;möjlighet att komplettera en räntebärande portfölj med placeringar i ak-&lt;br&gt;tier skulle höja risknivån i bankverksamhet. Teoretiskt är aktieförvärv&lt;br&gt;visserligen en mer riskfylld placering än kreditgivning. Tillgång till fler&lt;br&gt;placeringsmöjligheter medför emellertid samtidigt en ökad diversifiering&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och därmed en större riskspridning i bankens totala placeringsportfölj. Av Prop. 1990/91:154&lt;br&gt;stor betydelse för riskbilden är då vilka krav på diversifiering inom den&lt;br&gt;nya placeringskategorin som ställs upp. Dessutom är det väsentligt att&lt;br&gt;storleken på de totala förvärven begränsas så att exempelvis ett allmänt&lt;br&gt;kursfall på aktiebörsen inte i sig utgör ett hot mot bankernas stabilitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller riskerna för intressekonflikter kan det sannolikt hävdas att&lt;br&gt;sådana funnits inrymda sedan lång tid i svenska bankers fondverksamhet.&lt;br&gt;Risken för intressekonflikter kan här vara väl så stor som vid förvaltning&lt;br&gt;av en begränsad aktieportfölj utan reellt inflytande över bolagens skötsel.&lt;br&gt;Sådana synpunkter kan även göra sig gällande i en kreditgivning om den&lt;br&gt;grundas på ett osunt beroendeförhållande mellan kund och bank eller&lt;br&gt;kreditansvarig bankpersonal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om banker får ökade möjligheter att förvärva aktier skulle det innebära&lt;br&gt;en viss breddning av ägandet i näringslivet. Det är enligt min mening svårt&lt;br&gt;att hävda att den öppning för bankerna som nu aktualiseras skulle medföra&lt;br&gt;några problem för riskkapitalmarknadens funktion och attraktivitet. Av-&lt;br&gt;görande för makt- och intressekonfliktfrågorna är vilka begränsningar och&lt;br&gt;krav på spridning av placeringarna som ställs upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang bör också diskuteras frågan om bankernas ansvar&lt;br&gt;för andra bolag i samma koncern. KMK har föreslagit att bank endast&lt;br&gt;genom dotterbolag skall kunna ägna sig åt riskplaceringar i finansierings-&lt;br&gt;syfte, dvs. för att underlätta ett kundföretags anskaffning av kapital. För-&lt;br&gt;slaget motiveras av att skyddsintresset är särskilt stort för banker. På nu&lt;br&gt;aktuella områden är emellertid de avgränsningar KMK föreslår enligt min&lt;br&gt;mening knappast meningsfulla. Beroende på omständigheterna kan det&lt;br&gt;vara svårt att fullt ut isolera resultatet av verksamheten i ett dotterföretag&lt;br&gt;från moderföretaget. Det senare kan dessutom anse sig ha ett moraliskt&lt;br&gt;ansvar för koncernens verksamhet. Att banken och insättarnas medel är&lt;br&gt;mer skyddade om s. k. riskfyllda verksamheter bedrivs i dotterföretag i&lt;br&gt;stället för i själva banken är därför ett påstående som inte äger någon&lt;br&gt;absolut giltighet. Det är i stället av största vikt att det anläggs en för&lt;br&gt;koncernen gemensam syn på riskengagemangen och att detta kommer till&lt;br&gt;uttryck i lagstiftningen. Det bör också betonas att nu aktuella finansi-&lt;br&gt;eringsverksamheter endast skall tillåtas inom snäva ramar oavsett var i&lt;br&gt;koncernen de bedrivs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en samlad bedömning av de förhållanden som här behandlats anser&lt;br&gt;jag att möjligheter nu bör ges direkt till bankerna att inom en mindre ram&lt;br&gt;förvärva aktier och delta i finansieringsverksamhet som traditionellt be-&lt;br&gt;traktats som mer riskfylld.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller innehållet i denna ram är möjligheterna att i lagstiftningen&lt;br&gt;göra ändamålsenliga avgränsningar ganska små. Det kan diskuteras om de&lt;br&gt;kvalitativa gränser KMK uppställer för syftet med olika riskkapitalsats-&lt;br&gt;ningar, t. ex. finansiering eller placering, är ändamålsenliga. Att uppställa&lt;br&gt;sådana gränser kan både medföra byråkrati- och kontrollproblem och&lt;br&gt;innebära onödiga låsningar och bristande flexibilitet för önskade finansi-&lt;br&gt;eringslösningar. Utgångspunkten bör i stället vara att banken själv bäst&lt;br&gt;kan värdera och fördela de olika placeringar som önskas. På aktiesidan bör&lt;br&gt;inte bara börsnoterade svenska och utländska aktier och andra aktierelate-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rade värdepapper kunna ingå. Det är väsentligt att bankerna inom denna Prop. 1990/91: 154&lt;br&gt;ram även har möjligheter att stödja småföretagsamheten genom att teckna&lt;br&gt;aktier vid emissioner i onoterade bolag eller i finansieringssyfte förvärva&lt;br&gt;sådana aktier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankerna har sedan länge rätt att inneha aktier i sin fondkommissions-&lt;br&gt;och emissionsverksamhet. Hittills har en absolut gräns gällt för dessa&lt;br&gt;innehav, men i prop. 1990/91:142 om handel och tjänster på värdepap-&lt;br&gt;persmarknaden, m.m. har regeringen föreslagit nya regler som i stället&lt;br&gt;relaterar innehavet till en viss risknivå. Frågan är närmast om det finns&lt;br&gt;skäl att låta även detta aktieinnehav ingå i den ram för placeringsförvärv&lt;br&gt;m. m. som nu föreslås. För detta talar att affärsinriktningen och hantering-&lt;br&gt;en av bankens innehav av aktier i värdepappersrörelsen kan vara svåra att&lt;br&gt;avgränsa från placeringar inom den givna ramen. Möjligheterna att sär-&lt;br&gt;skilja riskerna i de olika verksamheterna är också små. Information om&lt;br&gt;bankens totala aktieinnehav kan också bli tydligare om en gemensam ram&lt;br&gt;används.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns å andra sidan faktorer som talar för en åtminstone formell&lt;br&gt;uppdelning mellan bankens traditionella verksamheter och dess placering-&lt;br&gt;ar inom den givna ramen. En sådan uppdelning överensstämmer bättre&lt;br&gt;med vad som gäller inom EG. I det sammanhanget måste hänsyn tas till&lt;br&gt;hur risker förknippade med värdepappersrörelse kommer att regleras i&lt;br&gt;lagstiftningen. I propositionen om handel och tjänster på värdepappers-&lt;br&gt;marknaden, m. m. föreslås att, utöver sedvanlig kapitaltäckning, en högsta&lt;br&gt;risknivå enligt principen för valutalimiter skall åsättas innehavet av aktier&lt;br&gt;i värdepappersrörelsen. Systemet med valutalimiter innebär att riksban-&lt;br&gt;ken för varje institut som förvärvar utländsk valuta fastställer högsta&lt;br&gt;tillåtna belopp i procent av kapitalbasen. Regeln om risknivåer för aktiein-&lt;br&gt;nehav motiveras i propositionen bl. a. med att det inte kommer att sättas&lt;br&gt;någon absolut gräns för storleken av innehavet. Bestämmelsen ligger också&lt;br&gt;i linje med de diskussioner om kapitaltäckning för kursrisker som förs&lt;br&gt;inom den s. k. Baselkommittén och inom EG. I det arbetet görs en princi-&lt;br&gt;piell åtskillnad mellan aktieinnehav i värdepappersrörelse och placerings-&lt;br&gt;aktier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening får det, med hänsyn till de principer som internatio-&lt;br&gt;nellt är vägledande, anses mest lämpligt att innehavet av aktier m.m. i&lt;br&gt;värdepappersrörelse hålls utanför den nya placeringsramen. Avsikten är&lt;br&gt;att innehaven i värdepappersrörelsen åtminstone till en början skall vara&lt;br&gt;förhållandevis begränsade. Skulle detta förhållande komma att ändras bör&lt;br&gt;frågan om hur bankers innehav av aktier skall begränsas tas upp till&lt;br&gt;förnyad prövning. Det är självfallet inte lämpligt att bestämmelserna om&lt;br&gt;begränsningar av bankers aktieinnehav m.m. inom den nu föreslagna&lt;br&gt;ramen blir mindre verkningsfulla genom att betydande aktieinnehav byggs&lt;br&gt;upp inom värdepappersrörelsen i en bank eller i något av dess koncernbo-&lt;br&gt;lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankerna bör härutöver få möjlighet att delta i det slag av kreditgivning&lt;br&gt;som står kapitaltillskott nära. Det kan gälla projektlån eller vinstandelslån,&lt;br&gt;som karakteriseras av att villkoren för återbetalning och ränta är beroende&lt;br&gt;av projektets eller bolagets resultat, eller lån med rätt till betalning först&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;efter låntagarens övriga borgenärer, s. k. lån med efterställd betalningsrätt. Prop. 1990/91:154&lt;br&gt;Här avses sålunda finansieringsformer som är förbundna med ett, i vart&lt;br&gt;fall teoretiskt, större risktagande än den vanliga långivningen. Det är&lt;br&gt;emellertid enligt min mening värdefullt att även banker i viss utsträckning&lt;br&gt;kan vara med och utveckla finansieringsformer anpassade till ett företags&lt;br&gt;olika utvecklingsskeden och finansieringssituation. De med denna verk-&lt;br&gt;samhet förbundna förlustriskerna, som ändå till följd av en noggrann&lt;br&gt;kreditprövning skall vara begränsade, skall vägas mot de samhällsekono-&lt;br&gt;miska vinsterna av att dessa tjänster kan erbjudas från så många olika&lt;br&gt;institut som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en sektor för nya slag av placeringar nu skapas aktualiseras även&lt;br&gt;förvärv av fast egendom. Förvärv för annat ändamål än för den egna&lt;br&gt;verksamheten eller för att bereda egna anställda bostad är idag inte tillåt-&lt;br&gt;na. I EGs rättsordning saknas bestämmelser härom. Banker i flertalet EG-&lt;br&gt;länder får emellertid förvärva fastigheter för olika ändamål. Av flera skäl&lt;br&gt;är jag emellertid inte beredd att nu föreslå någon utvidgning för de svenska&lt;br&gt;bankerna att förvärva fast egendom. Fastighetsförvärv är till sin karaktär&lt;br&gt;mindre likvida placeringar. De får därför sägas ligga tämligen långt ifrån&lt;br&gt;bankernas i huvudsak kortfristiga verksamhet. Vidare är fastighetsförvärv&lt;br&gt;och s. k. fastighetsrenting verksamheter som ligger varandra nära. Efter-&lt;br&gt;som den senare verksamheten är föremål för leasingutredningens arbete&lt;br&gt;(dir. 1988:15), bl. a. vad gäller oklarheter av civilrättslig art, anser jag att&lt;br&gt;ett ställningstagande till frågan om fastighetsförvärv för bankerna tills&lt;br&gt;vidare bör anstå. Som nyss nämnts har bankerna redan idag goda möjlig-&lt;br&gt;heter till fastighetsförvärv för den egna verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad sedan gäller den totala omfattningen av det friare placeringsutrym-&lt;br&gt;met ligger det nära till hands att tillämpa den metod EG valt i det andra&lt;br&gt;banksamordningsdirektivet, som innebär att en viss högsta andel av kapi-&lt;br&gt;talbasen får utnyttjas. Direktivet föreskriver dock en ram endast för kvali-&lt;br&gt;ficerade aktieinnehav, dvs. innehav som överstiger tio procent av aktieka-&lt;br&gt;pitalet eller röstetalet eller som möjliggör ett väsentligt inflytande i företa-&lt;br&gt;get. För svenska banker är, som framhållits, avsikten att även fortsätt-&lt;br&gt;ningsvis förhindra att placeringarna får karaktär av ägarintressen i strid&lt;br&gt;med bankernas oberoende ställning och grundläggande uppgifter. Med&lt;br&gt;tanke på att denna placeringssektor för svenska banker innebär något av en&lt;br&gt;principiell nyordning bör öppningen även totalt sett vara försiktig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig faktor vid bestämningen av lämpliga gränser är också kraven&lt;br&gt;på viss kapitaltäckning. I de internationella regler som ligger till grund för&lt;br&gt;de svenska kapitaltäckningskraven återfinns olika former av riskkapital-&lt;br&gt;placeringar i samma riskklass som traditionell kreditgivning med kapital-&lt;br&gt;kravet åtta procent. Det kan anföras skäl för att här sätta kravet högre.&lt;br&gt;Riskkapital har ett sämre förmånsvärde än lånekapital. Den individuella&lt;br&gt;risken har en annan karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns emellertid också skäl att inte avvika från det internationella&lt;br&gt;regelverk som Sverige anslutit sig till. Bankens riskbild bör som tidigare&lt;br&gt;sagts bedömas utifrån den totala placeringsportföljen. Riskkapitalplace-&lt;br&gt;ringar i begränsad omfattning kan ses som ett komplement till räntebäran-&lt;br&gt;de värdepapper och innebär totalt sett en ökad riskspridning, s. k. diversi-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fiering av portföljens innehåll. Att införa högre kapitalkrav endast för Prop. 1990/91: 154&lt;br&gt;bankerna skulle också strida mot en hittills tillämpad princip för kapital-&lt;br&gt;täckningsreglerna, nämligen att samma kapitalkrav skall gälla för en place-&lt;br&gt;ring oberoende av vilken typ av kreditinstitut som gör placeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De internationella reglerna om kapitaltäckning är på vissa områden&lt;br&gt;minimiregler, varför stramare regler skulle kunna tillämpas på nationell&lt;br&gt;nivå. Till grund för att skärpa reglerna kan ligga t. ex. befarade olägenheter&lt;br&gt;till följd av en bristande diversifiering av aktieportföljens innehåll eller&lt;br&gt;många kvalificerade innehav i portföljen. På motsatt sätt kan emellertid&lt;br&gt;krav på sträng diversifiering, på icke-inflytande samt på ett mindre utrym-&lt;br&gt;me totalt sett för riskplaceringar jämfört med vad som tillåts enligt andra&lt;br&gt;banksamordningsdirektivet motivera att inga avsteg görs från nuvarande&lt;br&gt;högsta kapitalkrav om åtta procent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom den tänkta ramen skall enligt förslaget få göras olika slags riskpla-&lt;br&gt;ceringar. Det är svårt att på ett meningsfullt sätt särskilja risknivåer för&lt;br&gt;olika typer av sådana placeringar. Detsamma kan för övrigt sägas om den&lt;br&gt;stora grupp av, från risksynpunkt sett, vitt skilda slag av krediter som&lt;br&gt;återfinns i bankernas nuvarande högsta riskklass. Behovet av enkla och&lt;br&gt;tydliga bestämmelser, som kan efterlevas och kontrolleras, talar då för att&lt;br&gt;ett gemensamt kapitalkrav sätts för alla placeringar. Det bör då omfatta&lt;br&gt;även här aktuella placeringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitaltäckningskravet bör mot denna bakgrund vara åtta procent även&lt;br&gt;för dessa placeringar. Visar det sig, att andra länder tenderar att höja kravet,&lt;br&gt;bör även den svenska regeln ses över. Vidare bör i en koncern kraven be-&lt;br&gt;räknas på samma sätt som sker för andra placeringar samt reglerna om&lt;br&gt;konsoliderad kapitaltäckning tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag föreslår mot bakgrund av gjorda överväganden att ramen sätts till&lt;br&gt;trettio procent av bankens kapitalbas. Utrymmet är således hälften av den&lt;br&gt;ram som inom EG tillåts för ett kreditinstituts samtliga kvalificerade&lt;br&gt;aktieinnehav. Det överensstämmer däremot ganska väl med den ram som&lt;br&gt;KMK med en annan beräkningsmetod har föreslagit för dotterbolag till&lt;br&gt;bank. Beträffande aktier föreslår jag att förvärv i ett enskilt bolag får avse&lt;br&gt;högst fem procent av röstetalet för samtliga aktier i bolaget samt att ett&lt;br&gt;belopp motsvarande högst fem procent av bankens totala utrymme på&lt;br&gt;trettio procent av kapitalbasen, dvs. 1,5 procent av denna, får placeras i ett&lt;br&gt;och samma företag. För aktieförvärv i mindre företag, som väsentligen kan&lt;br&gt;komma att ske i finansieringssyfte, kan begränsningen till fem procent av&lt;br&gt;röstetalet för samtliga aktier i företaget emellertid vara alltför snäv. Möj-&lt;br&gt;lighet bör därför finnas att, efter tillstånd av bankinspektionen, överskrida&lt;br&gt;den angivna gränsen. Ett sådant tillstånd kan avse en viss, från finansi-&lt;br&gt;eringssynpunkt tillräcklig, period. Därvid bör beaktas att banken inte skall&lt;br&gt;ådra sig ett bestående ansvar för verksamheten i bolaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen om vissa näringspolitiska frågor (prop. 1989/90:88) och&lt;br&gt;propositionen om näringspolitik för tillväxt (prop. 1990/91:87) har rege-&lt;br&gt;ringen behandlat frågan om småföretagens försörjning av riskkapital via&lt;br&gt;särskilda riskkapitalbolag eller på annat sätt. Inget utesluter, enligt min&lt;br&gt;mening, att bankerna engagerar sig även inom denna sektor under förut-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sättning att det sker på de villkor som i övrigt ställs upp för bankernas Prop. 1990/91:154&lt;br&gt;förvärv av aktier eller för andra placeringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För placeringar i den kategori av riskrelaterade lån som kan sägas ligga&lt;br&gt;mellan riskkapital och traditionella lån föreslår jag också att engagemang i&lt;br&gt;ett enskilt bolag — tillsammans med eventuella aktieinnehav i bolaget —&lt;br&gt;inte får uppgå till mer än fem procent av bankens totala utrymme för dessa&lt;br&gt;placeringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Storleken av placeringarna i denna sektor skall beräknas efter gällande&lt;br&gt;marknadsvärde. En marginal bör således normalt finnas så att relativt&lt;br&gt;kraftiga kursstegringar kan rymmas inom den beräknade ramen. Förhål-&lt;br&gt;landen som kan förändra värdet på kapitalbasen måste också tas med i&lt;br&gt;denna beräkning. Skulle någon av de angivna gränserna, till följd av&lt;br&gt;förändrade kurser eller liknande, komma att överskridas måste engage-&lt;br&gt;manget till ett motsvarande belopp avvecklas så snart det lämpligen kan&lt;br&gt;ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillhör banken en koncern bör bestämmelserna gälla dels för koncernen,&lt;br&gt;dels för alla i koncernen ingående företag utom försäkringsbolag och&lt;br&gt;dotterbolag till försäkringsbolag. Detta betyder att koncernens samman-&lt;br&gt;lagda placeringar i ett företag, som huvudregel, inte får överstiga fem&lt;br&gt;procent av röstetalet för samtliga aktier i det förvärvade företaget. Om det&lt;br&gt;ingår försäkringsföretag i koncernen, kan koncernens sammanlagda enga-&lt;br&gt;gemang uppgå till högst tio procent (se 7 kap. 17 § försäkringsrörelselagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några krav på riskspridning i övrigt bör inte ställas i lag. Det får dock&lt;br&gt;förutsättas att det sker en tillfredsställande riskspridning även mellan&lt;br&gt;näringsgrenar och branscher. Det bör åvila bankledningen ett ansvar att&lt;br&gt;äga god kännedom om sammansättningen av placeringarna inom sektorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga förvärvsregler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller de bestämmelser som finns idag rörande banks möjlighet att&lt;br&gt;förvärva organisationsaktier föreslår jag ingen ändring utom såvitt avser&lt;br&gt;banks möjlighet att äga aktier i försäkringsaktiebolag. Jag återkommer i&lt;br&gt;avsnitt 3.5 till denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det slutligen gäller emissionsaktier och aktier i värdepappersrörelse&lt;br&gt;har i prop. 1990/91:142 om handel och tjänster på värdepappersmarkna-&lt;br&gt;den, m.m., som jag tidigare nämnt, föreslagits nya bestämmelser, vilka&lt;br&gt;även blir tillämpliga på värdepappersrörelse som bedrivs i bank.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4.3 Kreditgivning och upplåning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Förfallotiden for lån skall, liksom enligt nuvarande&lt;br&gt;regler, bestämmas så att den är förenlig med villkoren for bankens&lt;br&gt;förbindelser. Däremot tas reglerna om tids- och beloppsbegränsning&lt;br&gt;vad gäller banks rätt till obligationsutgivning bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KMK har inte föreslagit några ändringar i detta avseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: I 2 kap. 13 — 19 §§ BRL finns bestämmelser om&lt;br&gt;hur kreditgivningen skall bedrivas. Efter allmänna bestämmelser om att&lt;br&gt;kredit får beviljas endast om låntagaren kan förväntas fullgöra låneforbin-&lt;br&gt;delsen och att betryggande säkerhet i princip skall ställas följer mer speci-&lt;br&gt;ella regler angående vissa villkor vid kreditgivningen. Endast i vissa fall får&lt;br&gt;lån med efterställd betalningsrätt beviljas (14 §). En bank får inte förbehål-&lt;br&gt;la sig rätt till andel i vinst på verksamhet som banken själv inte får bedriva&lt;br&gt;(15 §). Undantag gäller för utdelning m. m. på aktier. Banken skall ägna&lt;br&gt;särskild uppmärksamhet åt att banken inte i sådan omfattning, att fara för&lt;br&gt;dess säkerhet kan uppkomma, har fordringar på samma låntagare (en-&lt;br&gt;handskreditbestämmelsen, 16 §). En bank får inte lämna lån till styrelsele-&lt;br&gt;damöter m.fl. på andra villkor än de banken normalt ställer (17 §). Be-&lt;br&gt;stämmelserna om kredit i 13 — 17 §§ skall tillämpas också på garantiförbin-&lt;br&gt;delser som banken ikläder sig (18 §). Slutligen skall förfallotiden för lån&lt;br&gt;bestämmas så att den är förenlig med villkoren för bankens egna förbindel-&lt;br&gt;ser (19 §). Som huvudregel skall banken förbehålla sig rätt att säga upp ett&lt;br&gt;lån senast inom ett år om lånet inte är ställt att betalas inom den tiden. Lån&lt;br&gt;med längre löptid får lämnas till ett sammanlagt belopp av högst tjugofem&lt;br&gt;procent av bankens egna kapital (eller motsvarande) och dess inlåning.&lt;br&gt;Lån till staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet får lämnas&lt;br&gt;utan iakttagande av tids- och beloppsgränsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller upplåning får, enligt 2 kap. 20 § BRL, en bank inte i&lt;br&gt;Sverige ge ut obligationer med en löptid överstigande sju år. Obligationer&lt;br&gt;som ges ut med en längre löptid än ett år får motsvara högst tre procent av&lt;br&gt;bankens inlåning från allmänheten. Dessa begränsningar beträffande ban-&lt;br&gt;kernas obligationsutgivning syftar bl. a. till att begränsa bankernas möjlig-&lt;br&gt;het att konkurrera med andra finansieringsinstitut, främst kreditaktiebola-&lt;br&gt;gen, på marknaden för långa lån. En lokal föreningsbank får över huvud&lt;br&gt;taget inte utfärda fordringsbevis avsedda för den allmänna marknaden&lt;br&gt;eller ikläda sig ansvaret för sådana förbindelser. Anledningen till detta är&lt;br&gt;att det är den centrala föreningsbanken, som skall svara för den externa&lt;br&gt;medelsanskaffningen för utlåningsverksamheten i de lokala föreningsban-&lt;br&gt;kerna. De lokala föreningsbankerna är förhindrade att för egen räkning ta&lt;br&gt;emot inlåning från allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till att kreditgivnings- och upplåningsreglerna nyligen&lt;br&gt;setts över har KMK inte funnit anledning att överväga några sakliga&lt;br&gt;förändringar av dessa regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudprincipen i BRL är alltså att förfallotiden för bankens utlåning&lt;br&gt;skall vara förenlig med villkoren för bankens upplåning, den s. k. gyllene&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bankregeln. Denna är en form av kvalitativ matchningsregel. Därutöver&lt;br&gt;finns som nämnts kvantitativa begränsningar både for utlåningen och för&lt;br&gt;upplåningen. Med utgångspunkten att rörelsereglerna skall medge större&lt;br&gt;flexibilitet utan att insättarskyddet äventyras kan man ställa frågan om&lt;br&gt;några restriktioner utöver en allmänt hållen matchningsregel behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En god överensstämmelse mellan placeringar (utlåning) och förbindelser&lt;br&gt;(in- och upplåning) bör gälla både i fråga om ränta och förfallotid. Lagbe-&lt;br&gt;stämmelserna avser att säkra en god likviditet, dvs. att balansera förfalloti-&lt;br&gt;derna. I bankernas dagliga verksamhet är emellertid räntekänsligheten&lt;br&gt;också av betydelse. Bankerna har betydande placeringar till fast ränta som&lt;br&gt;inte motsvaras av långfristig upplåning. Även den kortfristiga upplåningen&lt;br&gt;är räntekänslig med varierande förfallotider, som skall matchas mot utlå-&lt;br&gt;ning och placeringar. Räntekänsligheten har ökat i modern bankverksam-&lt;br&gt;het. Den s.k. Baselkommittén förväntas lämna förslag om kapitaltäck-&lt;br&gt;ningskrav för bankernas ränteexponering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begränsningsregeln för utlåningen syftar till att banken skall kunna&lt;br&gt;uppfylla sina åtaganden gentemot insättarna, dvs. hålla en tillräcklig likvi-&lt;br&gt;ditet. Det hör till bankens grundläggande uppgifter att värna om likvidite-&lt;br&gt;ten. Banken skall erbjuda likvid inlåning. I huvudsak måste därför belopp&lt;br&gt;motsvarande inlåningen omvandlas till placeringar av kortfristig natur.&lt;br&gt;Den kvantitativa begränsningen när det gäller bankens utlåning ger därför&lt;br&gt;fortfarande uttryck för vad som krävs av en sund bankverksamhet. Jag&lt;br&gt;föreslår därför inte någon förändring av innehållet i 2 kap. 19 § BRL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Här måste emellertid också låntagaraspekter beaktas. Det är givet att&lt;br&gt;bestämmelserna i 2 kap. 19 § BRL inte får utnyttjas av banken för att säga&lt;br&gt;upp en kredit utan anledning. Den uppsägningsrätt, som bankerna är&lt;br&gt;skyldiga att förbehålla sig enligt denna bestämmelse, får bara utnyttjas på&lt;br&gt;ett sätt som står i överensstämmelse med god banksed, främst i sådana fall&lt;br&gt;då gällande regler om likviditet m. m. annars inte kan följas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Restriktionerna när det gäller upplåningen har som nämnts motiverats&lt;br&gt;av att bankerna inte skall konkurrera på mellanhandsinstitutens område.&lt;br&gt;Emellertid utnyttjar dessa institut idag även marknaden för kortare upplå-&lt;br&gt;ningsinstrument i och med att utlåningen alltmer kommit att anpassas till&lt;br&gt;kundernas olika önskemål. Som framgår i det följande (avsnitt 3.6) före-&lt;br&gt;slår jag också en breddning av möjligheterna att ge ut obligationer till att&lt;br&gt;även omfatta finansbolagen. Härtill kommer att några begränsningar när&lt;br&gt;det gäller att ta upp förlagslån inte gäller för bankerna. Bankerna har ju&lt;br&gt;också möjlighet att skaffa långfristig upplåning genom hel- eller delägda&lt;br&gt;kreditaktiebolag. Ökade möjligheter till obligationsupplåning bör dessut-&lt;br&gt;om bidra till att bankerna kan begränsa sin räntekänslighet. Den gamla&lt;br&gt;motiveringen att begränsa bankernas utnyttjande av den långfristiga låne-&lt;br&gt;marknaden gör sig inte längre gällande. Den allmänna bestämmelsen om&lt;br&gt;att banken skall bestämma förfallotiden för utlåningen så att förfallotiden&lt;br&gt;är förenlig med villkoren för upplåningen är enligt min mening tillräcklig.&lt;br&gt;Jag föreslår därför att bestämmelserna om obligationslånen i 2 kap. 20 §&lt;br&gt;BRL tas bort. Begränsningen i paragrafens andra stycke avseende lokala&lt;br&gt;föreningsbankers möjlighet att ge ut fordringsbevis avsedda för den all-&lt;br&gt;männa marknaden bör behållas. Denna bestämmelse bör lämpligen föras&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;över till 1 kap. 5 § föreningsbankslagen. Hela 20 § kan därmed upphöra att Prop. 1990/91:154&lt;br&gt;gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övrigt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I bestämmelsen om enhandskrediter i 2 kap. 16 § BRL föreslås vissa&lt;br&gt;ändringar. En motsvarande bestämmelse finns i den föreslagna lagen om&lt;br&gt;värdepappersrörelse (prop. 1990/91:142).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankinspektionen har i en särskild rekommendation utarbetat beräk-&lt;br&gt;ningsgrunder för de s. k. enhandsengagemangens storlek. Denna rekom-&lt;br&gt;mendation är emellertid inte bindande för banker. Det är viktigt att&lt;br&gt;bankinspektionen bevakar frågor rörande enhandsengagemang och att&lt;br&gt;inspektionen förfogar över lämpliga medel för tillsynen. Jag finner det&lt;br&gt;därför angeläget att det skapas möjlighet att utforma föreskrifter på detta&lt;br&gt;område. Jag föreslår därför att det förs in ett särskilt stycke med denna&lt;br&gt;innebörd i paragrafen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom EG finns en rekommendation (87/62) till medlemsländerna att&lt;br&gt;tillämpa vissa bestämmelser om enhandskrediter. Ett förslag till ett direk-&lt;br&gt;tiv med bindande regler beträffande enhandskrediter kommer, enligt upp-&lt;br&gt;gift, att presenteras inom kort. I avvaktan på utvecklingen inom EG&lt;br&gt;föreslår jag inga andra förändringar av paragrafen än de nyss nämnda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4.4 Kassareserv/Betalningsberedskap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Bestämmelsen om kassareserv görs om till en allmän&lt;br&gt;föreskrift för bankaktiebolag, sparbanker och centrala föreningsban-&lt;br&gt;ker att hålla en tillräcklig betalningsberedskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KMK har inte föreslagit någon ändring av kassareservsbestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Gällande bestämmelse om kassareserv finns i&lt;br&gt;2 kap. 12 § BRL. Där sägs att bankaktiebolag, sparbanker och centrala&lt;br&gt;föreningsbanker skall hålla en kassareserv som är tillräcklig med hänsyn&lt;br&gt;till rörelsens art och omfattning. Kassareserven skall bestå av tillgångar&lt;br&gt;som med lätthet kan omvandlas i pengar och skall tillsammans med&lt;br&gt;inneliggande kassa motsvara tio procent av bankens samtliga förbindelser&lt;br&gt;med undantag för vissa åtaganden av långfristig karaktär. Vilka tillgångar&lt;br&gt;som får inräknas i reserven får regeringen eller, efter regeringens bemyndi-&lt;br&gt;gande, bankinspektionen lämna föreskrifter om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kassareservskravet syftar till att skapa garantier för att bankerna håller&lt;br&gt;en tillfredsställande likviditet i sin verksamhet för att kunna möta varia-&lt;br&gt;tioner i kassaflödet. Bestämmelserna om kassareservskrav samverkar allt-&lt;br&gt;så med den s. k. gyllene bankregeln i 19 §. Bankernas efterlevnad av&lt;br&gt;kassareservskravet övervakas av bankinspektionen. Enligt bankinspektio-&lt;br&gt;nens föreskrifter skall samtliga banker lämna en kassarcservsrapport per&lt;br&gt;utgången av varje kalenderår. Av föreskrifterna framgår vilka tillgångar&lt;br&gt;som får inräknas för att uppfylla kassareservskravet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På de nya marknader som utvecklats har bankerna numera goda möjlig- Prop. 1990/91:154&lt;br&gt;heter att planera for och möta olika likviditetssvängningar. Enligt min&lt;br&gt;mening finns det därför inte längre något behov av att i lag reglera storle-&lt;br&gt;ken på de medel som en bank skall ha i beredskap for att kunna möta&lt;br&gt;variationer i kassaflödet. En bestämmelse som ålägger en bank att hålla&lt;br&gt;tillräcklig betalningsberedskap är därför tillfyllest. Det ankommer på&lt;br&gt;bankinspektionen att övervaka att det finns en tillräcklig betalningsbered-&lt;br&gt;skap.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.5 Branschglidning i den finansiella sektorn&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3.5.1 Utgångspunkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Banker och andra finansiella foretag å ena sidan samt&lt;br&gt;försäkringsbolag å den andra får möjligheter att äga aktier i varand-&lt;br&gt;ra och att ingå i samma koncern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Avviker från mitt förslag på så sätt att det enligt&lt;br&gt;promemorian krävs att ett koncernforhållande uppstår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser ansluter sig till huvudin-&lt;br&gt;riktningen i förslaget. Flera instanser, bl. a. bankinspektionen och försäk-&lt;br&gt;ringsinspektionen, är dock kritiska mot kravet på att det skall föreligga&lt;br&gt;koncernforhållande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Drivkrafterna bakom nya affärslösningar och&lt;br&gt;strukturer på de finansiella marknaderna har i hög grad sin grund i den&lt;br&gt;öppning för utländsk konkurrens, etablering och samarbete över gränserna&lt;br&gt;som skett under senare år. Samtidigt har produktutveckling och konkur-&lt;br&gt;rens drivit på utvecklingen mot alltmer integrerade finansiella tjänster. Ett&lt;br&gt;framträdande inslag är ett ökat samarbete mellan försäkringsbolag å ena&lt;br&gt;sidan och banker och andra finansieringsinstitut å den andra. I de flesta&lt;br&gt;EG-länderna råder friare samarbets- och ägarförhållanden mellan bank-&lt;br&gt;och försäkringsbolag än i vårt land. Det har på många håll skapats legala&lt;br&gt;förutsättningar både för direkt ägande och för ett ägande inom ramen för&lt;br&gt;en holdingbolagskoncern. Någon särskild EG-reglering finns i princip inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige har samarbetsavtal funnits sedan länge mellan banker och&lt;br&gt;försäkringsbolag. I några fall får samarbetet anses vara relativt långt&lt;br&gt;drivet. Behovet av fastare samarbetsformer har emellertid ökat i den&lt;br&gt;öppnare internationella konkurrensen. Samarbetsavtal utan direkta ägar-&lt;br&gt;intressen upplevs som mindre långsiktiga och hållfasta. De företagsekono-&lt;br&gt;miska vinsterna ses som betydande om verksamheterna kan drivas inom&lt;br&gt;en gemensam koncern eller genom ägarinflytande av tillräcklig omfatt-&lt;br&gt;ning. Det framstår också enligt min mening som sannolikt att ett sådant&lt;br&gt;samarbete kan ge samordningsfördelar, som bör komma kunderna till&lt;br&gt;godo genom billigare tjänster och bättre service.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också i ett annat perspektiv är det mer angeläget än tidigare att se över&lt;br&gt;möjligheterna till fastare integration mellan banker och försäkringsbolag.&lt;br&gt;Den på vissa finansiella områden mycket kraftiga expansion under senare &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;delen av 1980-talet har idag mattats betydligt. Många företag står inför&lt;br&gt;betydande krav på neddragning och rationalisering. Det innebär i sin tur&lt;br&gt;att strukturen förändras, sammanslagningar sker och nya ägarbilder växer&lt;br&gt;fram. Samtidigt formerar sig bolagen ute i Europa i nya grupperingar för&lt;br&gt;att möta en mer global konkurrenssituation i framtiden. I det omvand-&lt;br&gt;lingsskede som således föreligger anser jag att svensk finans- och försäk-&lt;br&gt;ringsverksamhet bör få möjlighet att hävda sina intressen under likartade&lt;br&gt;legala förutsättningar. Detta gäller såväl på hemmamarknaden som inter-&lt;br&gt;nationellt. Med öppnare marknader kan det förväntas att även ägarbind-&lt;br&gt;ningar och samgåenden över nationsgränserna blir vanligare. Det tillför&lt;br&gt;den svenska marknaden ett rikare och mer varierat produktutbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns sålunda flera skäl att öka integrationsmöjligheterna mellan&lt;br&gt;bank- och försäkrings verksamhet. Avgörande för i vilka former och i&lt;br&gt;vilken omfattning detta kan tillåtas är emellertid att de olika skyddsintres-&lt;br&gt;sen som finns i verksamheterna kan tryggas på ett fullgott sätt. Skyddsin-&lt;br&gt;tressena är av olika karaktär och tillgodoses på olika sätt. I banken måste i&lt;br&gt;första hand insättarnas medel skyddas dels av direkta konsumentskäl, dels&lt;br&gt;för att skydda betalningssystemet från allvarligare störningar. I banklag-&lt;br&gt;stiftningen tillgodoses detta genom särskilda krav för att driva bankrörelse&lt;br&gt;samt genom regler om kapitaltäckning och samhällelig tillsyn. På försäk-&lt;br&gt;ringsområdet är lagregleringen till största delen motiverad av konsument-&lt;br&gt;skäl. Det gäller såväl placeringsregler på livförsäkringssidan som kontrol-&lt;br&gt;len av villkor på skade- och livförsäkringar. Försäkringar måste kunna&lt;br&gt;betraktas som riskfria i den meningen att åtagandena alltid uppfylls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör samtidigt understrykas att dessa regelverk aldrig kan utformas&lt;br&gt;så att allt risktagande för hushåll och företag som gör finansiella placering-&lt;br&gt;ar undviks. Att omfördela och sprida risker är, som påpekats i annat&lt;br&gt;sammanhang, en av huvuduppgifterna för finansiella marknader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om skyddsintressena är generella till sin karaktär, kan regelverken&lt;br&gt;och tillämpningen av dessa ändå skilja sig avsevärt mellan länderna. Det&lt;br&gt;är då väsentligt att integrationen mellan bank- och försäkringsverksamhet,&lt;br&gt;som utgör en viktig del av den svenska finansmarknadens internationella&lt;br&gt;anpassning, sker på ett sådant sätt att den inte strider mot de säkerhetsas-&lt;br&gt;pekter och den praxis som traditionellt varit styrande för den svenska&lt;br&gt;lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I departementspromemorian Branschglidning i den finansiella sektorn&lt;br&gt;dras slutsatsen att skillnader i lagstiftning och skyddsintressen mellan&lt;br&gt;bank- och försäkringsverksamhet sammantaget inte är av den art att de&lt;br&gt;helt bör förhindra även en ökad ägarmässig integration. Ett villkor är&lt;br&gt;emellertid att skyddet för insättare resp, försäkringstagare kan upprätthål-&lt;br&gt;las. Bankernas kapital till skydd för insättarna kan inte samtidigt få utgöra&lt;br&gt;riskkapital i försäkringsverksamhet. Försäkringsbolagen måste ha en till-&lt;br&gt;fredsställande riskspridning på medel som förvaltas åt försäkringstagarna.&lt;br&gt;Dessa olika krav innebär enligt promemorian att bank- och försäkringsrö-&lt;br&gt;relse även fortsättningsvis måste drivas i skilda bolag. Ägarsamverkan kan&lt;br&gt;därför enligt promemorian endast tillåtas ske på koncernnivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar i allt väsentligt den syn på dessa frågor som kommer till uttryck&lt;br&gt;i promemorian. Förutom att grundläggande skyddsintressen skall säkras&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;genom att verksamheterna hålls åtskilda, måste den tänkta integrationen&lt;br&gt;ske på ett sådant sätt att bankerna även fortsättningsvis kan stå fria i sin&lt;br&gt;kreditgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian behandlas tre principfall, dels en holdingbolagsmodell&lt;br&gt;med bank och försäkringsbolag som systerbolag, dels två dotterbolagsmo-&lt;br&gt;deller med bank resp, försäkringsbolag som moderbolag. I promemorian&lt;br&gt;förespråkas att samtliga tre modeller för ägarsamverkan tillåts men att det&lt;br&gt;bör ske genom att ägarandelen blir så stor att det förvärvande bolaget får&lt;br&gt;ett dominerande inflytande i banken respektive försäkringsbolaget. Med&lt;br&gt;andra ord skall förvärven leda till en koncernbildning. Någon närmare&lt;br&gt;motivering till att ett koncernvillkor bör uppfyllas lämnas emellertid inte.&lt;br&gt;Ett antal remissinstanser har tagit upp frågan och därvid framhållit det&lt;br&gt;affärsmässigt olämpliga i att ställa krav på koncernförhållande. Såväl&lt;br&gt;marknadsskäl som rent företagsekonomiska skäl kan enligt dessa föreligga&lt;br&gt;som starkt talar för att även mindre andelar bör tillåtas, t. ex. för att&lt;br&gt;möjliggöra att två bolag gemensamt kan forma en fastare relation med ett&lt;br&gt;tredje bolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar denna uppfattning. Om inte avgörande skydds- eller tillsynsas-&lt;br&gt;pekter kan åberopas, finns det inte anledning att kräva ett koncernförhål-&lt;br&gt;lande. Några sådana synpunkter har inte framförts av remissinstanserna.&lt;br&gt;Det finns både tillsynsfrågor som kan underlättas och sådana som kan&lt;br&gt;försvåras av ett krav på koncernförhållande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om det skall krävas ett koncernförhållande eller inte bör emeller-&lt;br&gt;tid också ses mot bakgrund av den vidare frågan om graden av koncentra-&lt;br&gt;tion på marknaden. Koncentrationen på de finansiella marknaderna i&lt;br&gt;Sverige har gått tämligen långt men kan inte sägas vara unik internationellt&lt;br&gt;sett. Bilden är emellertid inte entydig. På vissa områden har en överetable-&lt;br&gt;ring uppstått som nu fordrar ökad koncentration om lönsamhet skall&lt;br&gt;kunna nås. På affärsbanks- resp, försäkringssidan dominerar emellertid en&lt;br&gt;handfull företag marknaden. Även om detta snarast är den gängse bilden&lt;br&gt;internationellt sett och hård konkurrens föreligger, måste riskerna för att&lt;br&gt;det efterhand uppstår en samhällsekonomiskt sett alltför stark marknads-&lt;br&gt;koncentration uppmärksammas. Vid en bedömning av marknadskoncen-&lt;br&gt;trationen eller storleken på de finansiella koncernerna måste samtidigt i&lt;br&gt;större utsträckning än tidigare tas i beaktande den internationella liberali-&lt;br&gt;sering som skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna aspekt talar också för att lagstiftningen inte bör låsa möjligheter-&lt;br&gt;na till samverkan endast till koncernnivå. I stället bör det i största möjliga&lt;br&gt;utsträckning lämnas till bolagen själva att avgöra hur stora ägarförvärv&lt;br&gt;som skall ligga till grund för ett långsiktigt, affärsmässigt samarbete. Vid&lt;br&gt;ett förvärv skall visserligen en redovisning av affärsidén ligga till grund för&lt;br&gt;myndigheternas bedömning av en ansökan om förvärvstillstånd. Jag vill&lt;br&gt;dock framhålla att myndigheterna normalt inte skall göra någon företags-&lt;br&gt;ekonomisk prövning av en tilltänkt affär. Det är bolagens eget ansvarsom-&lt;br&gt;råde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt är det ofrånkomligt att de nu aktuella integrationsmöjligheter-&lt;br&gt;na i vissa avseenden innebär att inflytandet över kapitalmarknaden åt-&lt;br&gt;minstone i formell mening koncentreras till färre grupperingar. Sparandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i Sverige kanaliseras i stor utsträckning genom institutioner inkl, olika slag&lt;br&gt;av fonder och dessa har traditionellt en stark ställning på marknaden. Jag&lt;br&gt;har tidigare framhållit att koncentrationsgraden inte får bedömas i ett för&lt;br&gt;snävt inhemskt perspektiv. Skall svenska bolag hävda sig måste de tillåtas&lt;br&gt;bygga upp koncerner som drar fördel av stordrift, ny produktutformning&lt;br&gt;etc. Detta faktum får dock inte hindra att tillsynsmyndigheterna, från&lt;br&gt;utgångspunkten att de har ett övergripande ansvar för att resp, verksamhet&lt;br&gt;bedrivs i sunda former, måste kunna avslå en ansökan eller påverka&lt;br&gt;utformningen av en tänkt ägarsamverkan så att den blir lämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad sedan gäller möjliga organisationsstrukturer bör en ledande princip&lt;br&gt;även på det nu aktuella området vara att lagstiftningen inte skall vara&lt;br&gt;styrande för organisationsformen, förutsatt att reglerna för resp, verksam-&lt;br&gt;het bedöms kunna efterlevas samt kontrolleras av myndigheterna. Model-&lt;br&gt;len med ett holdingbolag som moderbolag med bank och försäkringsbolag&lt;br&gt;som dotterbolag har av bankinspektionen ansetts vara den mest tilltalande&lt;br&gt;med utgånspunkt från tillsynen. Varken bankinspektionen eller försäk-&lt;br&gt;ringsinspektionen har dock rest några avgörande betänkligheter mot ett&lt;br&gt;direktägande mellan bank och försäkringsföretag, givet de krav och be-&lt;br&gt;gränsningar som föreslagits i övrigt. Ett antal frågor har emellertid aktuali-&lt;br&gt;serats angående möjliga transaktioner i syfte att kringgå den lagstiftning&lt;br&gt;som reglerar bank- resp, försäkringsverksamhet såsom koncernöverföring-&lt;br&gt;ar, interntransaktioner utan marknadsmässig prissättning samt kapitaltill-&lt;br&gt;skott inom koncernen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar promemorians uppfattning att lagstiftningen bör kunna stå&lt;br&gt;neutral till valet av företagsform och ägarstruktur. Den flexibilitet som&lt;br&gt;därmed uppnås är av betydande värde för ett effektivt resursutnyttjande.&lt;br&gt;Flexibiliteten förutsätter emellertid att inspektionsmyndigheterna har er-&lt;br&gt;forderlig kompetens för god översyn och kontroll så att transaktioner som&lt;br&gt;står i strid med grundläggande skyddsintressen eller kraven på sundhet för&lt;br&gt;resp, verksamhet kan förhindras. Transaktioner mellan bolag som kan&lt;br&gt;sägas ske för att dra största möjliga företagsekonomiska nytta av gällande&lt;br&gt;lagstiftning kan emellertid normalt inte anses vara otillåtna. Så kan t. ex.&lt;br&gt;fördelningen av kreditgivningen i viss omfattning komma att ändras i&lt;br&gt;samband med att bank och försäkringsbolag knyter närmare affärsmässiga&lt;br&gt;kontakter. Sannolikt kan även en utveckling mot mer integrerade kredit-&lt;br&gt;och försäkringstjänster väntas ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Generellt medför liberaliseringen av lagstiftningen på de finansiella&lt;br&gt;marknaderna att ett ökat ansvar läggs på tillsynsmyndigheterna. Den mer&lt;br&gt;övergripande aspekten rörande den mest lämpliga organisationen av till-&lt;br&gt;synsverksamheten kommer jag att ta upp senare i år. Här kan konstateras&lt;br&gt;att bankinspektionen ser det som väsentligt att nuvarande två tillsynsmyn-&lt;br&gt;digheter integreras med varandra i samband med att bank- och försäk-&lt;br&gt;ringsverksamheten gör det. Oberoende av hur den frågan löses kommer&lt;br&gt;det att fordras ett betydande samarbete mellan bank- och försäkringstill-&lt;br&gt;synen. Utvecklingen aktualiserar också överväganden om tillsynens inne-&lt;br&gt;håll och utövande. Jag återkommer härtill i avsnitt 3.5.6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.5.2 Bank och försäkringsbolag i samma holdingbolagskoncern&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Försäkringsbolag samt banker och andra finansiella&lt;br&gt;företag får ingå i samma holdingbolagskoncern. Till skillnad från&lt;br&gt;andra koncernföretag träffas försäkringsbolaget inte av den s. k.&lt;br&gt;banksmittan och behandlas i kapitaltäckningshänseende som om&lt;br&gt;det stod utanför koncernen. Den konsoliderade kapitaltäckningen&lt;br&gt;tillämpas alltså inte på försäkringsbolaget. I stället avräknas hol-&lt;br&gt;dingbolagets tillskott till försäkringsbolaget från kapitalbasen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Bankföreningen har anmärkt att avräkning från ka-&lt;br&gt;pitalbasen är avsevärt hårdare än EGs direktiv om kapitaltäckning. Folk-&lt;br&gt;sam och Bankföreningen har framhållit att förslaget till kapitaltäcknings-&lt;br&gt;regler är ofullgånget i olika hänseenden när det gäller behandlingen av&lt;br&gt;försäkringsbolag. Bankinspektionen anser att undantaget för försäkrings-&lt;br&gt;bolag från det konsoliderade kapitalkravet kan medföra styrningseffekter&lt;br&gt;och ett kringgående av kapitaltäckningskraven. Bankinspektionen anser&lt;br&gt;vidare att särskilda regler om enhandskrediter bör införas för försäkrings-&lt;br&gt;bolag i en finansiell koncern och att valutapositionsbegränsningar bör&lt;br&gt;införas för koncernen som helhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Svensk lagstiftning innehåller inte några regler&lt;br&gt;som förbjuder att försäkringsbolag, finansbolag, kreditaktiebolag och&lt;br&gt;fondkommissionsbolag integreras som systerföretag i en koncern. Dessa&lt;br&gt;företag kan alltså tillsammans ingå i en koncern med ett holdingbolag som&lt;br&gt;moderföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De egentliga hindren för integration enligt en holdingbolagsmodell finns&lt;br&gt;i 1 kap. 4 och 5 §§ BAL. Bestämmelserna infördes år 1987 och gäller&lt;br&gt;finansiella koncerner i vilka bank ingår som dotterföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 1 kap. 4 § första stycket gäller som huvudregel att ett bankaktiebo-&lt;br&gt;lag får ingå som dotterföretag i en koncern endast om ett annat bankbolag&lt;br&gt;är moderföretag. Enligt paragrafens andra stycke får regeringen medge&lt;br&gt;dispens från huvudregeln om det föreligger särskilda skäl. En förutsättning&lt;br&gt;för dispens bör enligt motivuttalanden emellertid vara att att samtliga&lt;br&gt;koncernföretag bedriver verksamhet som är förenlig med bankverksamhet&lt;br&gt;(prop. 1986/87:148 s. 20). Enligt föredraganden borde dispens inte ges om&lt;br&gt;försäkringsbolag ingår i koncernen eftersom försäkringsrörelse inte anses&lt;br&gt;förenlig med bankverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att göra det möjligt för banker och försäkringsbolag att ingå i samma&lt;br&gt;holdingbolagskoncern har i promemorian förordats att tillämpningen av&lt;br&gt;dispensregeln skall ändras. Jag har dock valt en något annorlunda lösning.&lt;br&gt;Mitt förslag innebär nämligen att lagstiftningen ändras så att försäkrings-&lt;br&gt;bolag får vara moderbolag till banker. Detta bör framgå av huvudregeln i&lt;br&gt;1 kap. 4 § första stycket. Under sådana förhållanden bör av naturliga skäl&lt;br&gt;dispensregeln ges den innebörden att såväl banker som försäkringsbolag&lt;br&gt;skall — efter regeringens tillstånd — kunna ingå som dotterföretag i en&lt;br&gt;holdingbolagskoncern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 1 kap. 5 § BAL gäller följande. Om en bank ingår som dotterföre- Prop. 1990/91:154&lt;br&gt;tag i en koncern där moderföretaget inte är en bank skall banklagstift-&lt;br&gt;ningens bestämmelser om banks rörelse, tillsyn av bank och banks ledning&lt;br&gt;gälla för moderföretaget i tillämpliga delar och för övriga företag i koncer-&lt;br&gt;nen som om de vore dotterföretag till banken (den s. k. banksmittan). Att&lt;br&gt;dotterföretag till en bank träffas av banksmittan följer av praxis som&lt;br&gt;bygger på uttalanden i förarbetena till den gamla finansbolagslagen&lt;br&gt;(1980:2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av bestämmelserna i 1 kap. 5 § BAL följer bl. a. att BRLs kapitaltäck-&lt;br&gt;ningregler blir direkt tillämpliga på holdingbolaget. Detta innebär också&lt;br&gt;att koncernen omfattas av bestämmelserna om konsoliderad kapitaltäck-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag föreslår i detta ärende att bestämmelserna i 1 kap. 5 § ändras så att&lt;br&gt;den praxis jag nu beskrivit kodifieras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Banksmittan bör dock inte träffa försäkringsbolag eller andra näralig-&lt;br&gt;gande företag som ingår i koncernen. En utgångspunkt måste nämligen&lt;br&gt;vara att ett försäkringsbolag som ingår i samma koncern som en bank skall&lt;br&gt;kunna konkurrera på lika villkor med andra försäkringsbolag. I annat fall&lt;br&gt;torde de föreslagna möjligheterna till integration inte få någon praktisk&lt;br&gt;betydelse. Försäkringsbolag som ingår i samma koncern som en bank bör i&lt;br&gt;likhet med övriga försäkringsbolag endast falla under FRLs regler. Det&lt;br&gt;sagda innebär att försäkringsbolag bör undantas från tillämpning av be-&lt;br&gt;stämmelserna om banksmitta i 1 kap. 5 § BAL. Detsamma bör gälla&lt;br&gt;sådana dotterbolag till försäkringsbolaget som inte driver någon form av&lt;br&gt;finansiell verksamhet. För de svenska försäkringsbolagens del betyder det&lt;br&gt;sådana dotterföretag som bolaget har förvärvat med stöd av 7 kap. 17 §&lt;br&gt;FRL. Om emellertid försäkringsbolaget äger något finansiellt företag, t. ex.&lt;br&gt;ett finansbolag, bör det bolaget inte undantas från banksmittan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller reglerna för koncernens kapitalkrav uppstår likartade&lt;br&gt;problem till följd av att banker och försäkringsbolag har olika system för&lt;br&gt;att säkerställa en tillräcklig soliditet. Att inordna försäkringsbolaget i det&lt;br&gt;konsoliderade kapitaltäckningsförfarandet skulle innebära att bolaget be-&lt;br&gt;lastades med ett kapitalkrav som inte gäller övriga försäkringsbolag. Av&lt;br&gt;konkurrensskäl bör därför försäkringsbolag som tillsammans med en bank&lt;br&gt;ingår i en holdingbolagskoncern undantas från detta konsoliderade kapi-&lt;br&gt;talkrav. Det innebär att försäkringsbolaget — och de dotterbolag till för-&lt;br&gt;säkringsbolaget som enligt det föregående inte skall träffas av banksmittan&lt;br&gt;— i kapitaltäckningshänseende skall behandlas som om det inte ingår i&lt;br&gt;koncernen. Om kapitaltäckningsreglerna justeras i enlighet härmed kom-&lt;br&gt;mer man till rätta med de ofullkomligheter i promemorians förslag och&lt;br&gt;styreffekter som påtalats av vissa remissinstaner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sagda innebär att bankens och övriga koncernbolags placeringar och&lt;br&gt;förbindelser gentemot försäkringsbolaget skall kräva kapitaltäckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I stället för konsoliderad kapitaltäckning föreslås i promemorian att&lt;br&gt;holdingbolagets tillskott till försäkringsbolag skall avräknas från holding-&lt;br&gt;bolagets kapitalbas. Bankföreningen har med EG som utgångspunkt i&lt;br&gt;stället för en avräkningsregel förordat ett kapitalkrav på åtta procent. I&lt;br&gt;samband härmed har följande anförts. Det kapital som skall hållas till&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skydd for kunderna i ett kreditinstitut får inte samtidigt utgöra riskkapital Prop. 1990/91:154&lt;br&gt;i ett annat kreditinstitut. Därför krävs full avräkning när ett kreditinstitut&lt;br&gt;investerar i ett annat. Eftersom ett försäkringsbolag inte genom upplåning&lt;br&gt;kan expandera sin placeringsvolym får ett kapitaltillskott inte samma&lt;br&gt;verkan som i ett finansiellt företag. Den extra placeringsmöjligheten be-&lt;br&gt;gränsas till tillskottets egen storlek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När den nuvarande avräkningregeln infördes fick banker emellertid inte&lt;br&gt;äga aktier i annat än finansiella företag. Det fanns därför inte anledning att&lt;br&gt;överväga kapitalkravet för tillskott till andra företag. En regel om avräk-&lt;br&gt;ning från kapitalbasen ger emellertid, i likhet med konsolideringsförfaran-&lt;br&gt;det, uttryck för kravet på erforderlig kapitalstyrka inom koncernen. Ge-&lt;br&gt;nom förslagen kan vidare försäkringsbolag komma att äga aktier i finansi-&lt;br&gt;ella företag utan att ett koncernförhållande uppstår. Under sådana förhål-&lt;br&gt;landen kan tillskott till försäkringsbolag föras vidare till ett finansiellt&lt;br&gt;företag utan att detta företag träffas av bestämmelserna om konsoliderad&lt;br&gt;kapitaltäckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om skäl kan tala för en annan lösning anser jag att i ett inledande&lt;br&gt;skede främst försiktighetskäl starkt talar för att hela tillskottet till försäk-&lt;br&gt;ringsbolag i nu aktuella koncerner skall avräknas från holdingbolagets&lt;br&gt;kapitalbas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller bankinspektionens förslag om regler om enhandskrediter för&lt;br&gt;försäkringsbolag är bl. a. försäkringsbolagens placeringsregler från risk-&lt;br&gt;spridningsynpunkt föremål för översyn av försäkringsutredningen (Fi&lt;br&gt;1990:11). Jag anser att utredningens förslag i denna del bör avvaktas. Det&lt;br&gt;kan nämnas att försäkringsinspektionen i allmänna råd (Cirkulär 1987:4)&lt;br&gt;rekommenderat att försäkringsbolagens placeringar sprids på ett från risk-&lt;br&gt;synpunkt godtagbart sätt, varvid bl. a. enhandsengagemang bör beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankinspektionen har dessutom föreslagit att valutapositionsbegräns-&lt;br&gt;ningar skall gälla för en koncern som helhet. En sådan reglering behöver&lt;br&gt;utredas närmare och kan inte övervägas i detta sammanhang. Det bör i&lt;br&gt;stället närmast göras inom försäkringsutredningens uppdrag. Jag är därför&lt;br&gt;inte beredd att nu föreslå några valutapositionsbegränsningar för försäk-&lt;br&gt;ringsbolag. Det bör framhållas att försäkringsinspektionen har en allmän&lt;br&gt;skyldighet att kontrollera att försäkringsbolagen inte äventyrar sin solidi-&lt;br&gt;tet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.5.3 Banks ägande i försäkringsbolag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: En bank får efter tillstånd av regeringen eller bankin-&lt;br&gt;spektionen förvärva organisationsaktier i ett försäkringsbolag. In-&lt;br&gt;satsen skall avräknas från bankens kapitalbas. Försäkringsbolag&lt;br&gt;som är dotterbolag till en bank behandlas i kapitaltäckningshänse-&lt;br&gt;ende som om det står utanför koncernen och träffas inte av den s. k.&lt;br&gt;banksmittan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utom att det enligt promemorian krävs att det uppstår ett koncernförhål-&lt;br&gt;lande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De remissynpunkter som redovisades i föregående&lt;br&gt;avsnitt gäller även i förevarande avsnitt, om en banks förvärv av aktier i&lt;br&gt;ett försäkringsbolag konstituerar ett koncernförhållande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Banker får efter regeringens eller bankinspektio-&lt;br&gt;nens tillstånd förvärva s. k. organisationsaktier enligt 2 kap. 6 § BRL.&lt;br&gt;Huvudregeln vid tillståndsprövningen är att förvärvet inte får avse aktier i&lt;br&gt;företag som driver bankfrämmande verksamhet. Försäkringsverksamhet&lt;br&gt;har därvid betraktats som bankfrämmande verksamhet. Det är alltså inte&lt;br&gt;möjligt för banker att få tillstånd att förvärva aktier i försäkringsbolag. En&lt;br&gt;bank är vidare förhindrad att förvärva placeringsaktier i försäkringsbolag.&lt;br&gt;Emellertid har jag i avsnitt 3.4.2 föreslagit att banker skall få förvärva&lt;br&gt;placeringsaktier, t. ex i försäkringsbolag. Sådana förvärv föreslås emeller-&lt;br&gt;tid få ske inom förhållandevis snäva ramar och är principiellt inte att anse&lt;br&gt;som organisationsförvärv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att öppna för en sådan integration som jag inledningsvis förordat&lt;br&gt;måste banker även få möjligheter att efter tillstånd förvärva organisations-&lt;br&gt;aktier i försäkringsaktiebolag och i sådana bolag som äger aktier i försäk-&lt;br&gt;ringsaktiebolag (holdingbolag). Bankaktiebolag bör också få möjlighet till&lt;br&gt;motsvarande förvärv i utländska försäkringsföretag. Som jag tidigare sagt&lt;br&gt;bör det inte krävas att ett förvärv konstituerar ett koncernförhållande.&lt;br&gt;Vilka kriterier som bör ligga till grund för tillståndprövningen behandlas i&lt;br&gt;specialmotiveringen till 2 kap. 6 a § BRL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid ett koncernförhållande mellan banken och försäkringsbolaget upp-&lt;br&gt;står problemet med den s. k. banksmittan som beskrevs i föregående&lt;br&gt;avsnitt. I enlighet med vad som anförs där bör försäkringsbolaget undantas&lt;br&gt;från banksmittan. Detsamma gäller sådana dotterföretag till försäkrings-&lt;br&gt;bolaget som inte driver någon form av finansiell verksamhet. Tillämpning-&lt;br&gt;en av banksmitta på dotterföretag till en bank grundas på praxis som nu&lt;br&gt;föreslås bli kodifierad genom en ändring i 1 kap. 5 § BAL, se avsnitt 3.5.2.&lt;br&gt;Någon motsvarande regel bör emellertid inte införas såvitt avser försäk-&lt;br&gt;ringsbolag som blir dotterföretag till en bank.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mina ställningstaganden i fråga om avräkning från kapitalbasen i hol-&lt;br&gt;dingbolagsmodellen gäller också förvärv som anges i detta avsnitt. Kravet&lt;br&gt;på en avräkning från kapitalbasen avser således att trygga att banken har&lt;br&gt;tillräcklig kapitalstyrka för det avsedda engagemanget utan att bankens&lt;br&gt;övriga åtaganden riskeras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening bör alla organisationsförvärv behandlas lika, oavsett&lt;br&gt;om det det uppstår ett koncernförhållande eller ej. Även vid organisations-&lt;br&gt;förvärv av minoritetsandelar i försäkringsbolag bör alltså tillskottet avräk-&lt;br&gt;nas från bankens kapitalbas. Vad gäller gränsdragningen mellan förvärv av&lt;br&gt;organisationsaktier i försäkringsbolag och placeringsförvärv hänvisas till&lt;br&gt;specialmotiveringen till 2 kap. 6 a § BRL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.5.4 Finansbolags ägande i försäkringsbolag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: För att ge finansbolag större praktiska möjligheter att&lt;br&gt;vara moderbolag till försäkringsbolag undantas försäkringsbolag&lt;br&gt;från finansbolagslagens regler om konsoliderat kapitalkrav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte haft någon&lt;br&gt;erinran mot förslaget. Bankinspektionen har dock hävdat att bankernas&lt;br&gt;och försäkringsbolagens centrala roll i samhällsekonomin och därmed&lt;br&gt;deras speciella skyddsvärde utesluter att de har andra finansiella institut&lt;br&gt;som moderbolag. Följaktligen bör enligt inspektionens mening finansbolag&lt;br&gt;och övriga s. k. specialinstitut inte kunna ha det bestämmande inflytandet&lt;br&gt;över försäkringsbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Ett finansbolag är for närvarande oförhindrat att&lt;br&gt;vara moderbolag till ett försäkringsbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankinspektionen har hävdat att bl. a. finansbolag inte bör kunna ha det&lt;br&gt;bestämmande inflytandet över försäkringsbolag. Jag kan ha en viss förstå-&lt;br&gt;else för bankinspektionens synsätt. Att nu införa ett hinder för ett sådant&lt;br&gt;ägande anser jag dock inte riktigt. Inte minst den internationella konkur-&lt;br&gt;rensen medför att det inte bör vara uteslutet for ett finansbolag att äga ett&lt;br&gt;försäkringsbolag. Däremot är det angeläget att finansbolagens ägande prö-&lt;br&gt;vas på samma sätt som gäller för banker och försäkringsbolag. Som fram-&lt;br&gt;går av avsnitt 3.6.2 föreslår jag att finansbolags förvärv av organisations-&lt;br&gt;aktier skall kräva tillstånd av bankinspektionen. Därmed åstadkoms den&lt;br&gt;prövning som här angetts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansbolagslagen innehåller regler om konsoliderad kapitaltäckning&lt;br&gt;som är identiska med dem som gäller för bankerna. Eftersom finansbo-&lt;br&gt;lagen bör ges motsvarande möjligheter som bankerna till koncernbildning-&lt;br&gt;ar med försäkringsbolag, bör försäkringsbolag också undantas från finans-&lt;br&gt;bolagslagens regler om konsoliderad kapitaltäckning. Tillskott till försäk-&lt;br&gt;ringsbolaget bör i kapitaltäckningshänseende behandlas på samma sätt&lt;br&gt;som i den redovisade integrationsmodellen med bank som moderbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.5.5 Försäkringsbolags ägande i banker och andra finansiella foretag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Ett försäkringsbolag får efter tillstånd av regeringen&lt;br&gt;eller försäkringsinspektionen äga organisationsaktier i banker och&lt;br&gt;andra finansiella företag. Det sammanlagda innehavet av sådana&lt;br&gt;aktier får emellertid inte överstiga en ram som beträffande livförsäk-&lt;br&gt;ringsbolag utgörs i huvudsak av eget kapital och fyra procent av&lt;br&gt;vissa nettotillgångar och beträffande skadeförsäkringsbolag av eget&lt;br&gt;kapital och likställda fonder, 70% av skatteutjämningsreserv och&lt;br&gt;uppskovsbelopp samt fyra procent av vissa nettotillgångar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller begränsningsregeln för skadeförsäkringsbolag ingår dock inte Prop. 1990/91:154&lt;br&gt;skatteutjämningsreserven och uppskovsbeloppet i ramen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser har haft synpunkter på be-&lt;br&gt;gränsningsregelns utformning. Försäkringsförbundet anser att fyrapro-&lt;br&gt;centsgränsen är för snäv och förordar en allmänt hållen regel i stället för en&lt;br&gt;fix procentgräns. Folksam å andra sidan menar att ramen är alltför vid.&lt;br&gt;Folksam och Göta hovrätt ifrågasätter det riktiga i att begränsa utrymmet&lt;br&gt;för obeskattade reserver till fyra procent. Folksam anser att skatteutjäm-&lt;br&gt;ningsreserven skall jämställas med eget kapital. Enligt försäkringsinspek-&lt;br&gt;tionen bör möjlighet till dispens från begränsningsregeln övervägas. Vidare&lt;br&gt;bör avräkning från ramen göras för tillskott till ett annat försäkringsbolag i&lt;br&gt;samma koncern. Folksam anser att ramen inte enbart skall beräknas för&lt;br&gt;varje försäkringsbolag för sig, utan även på konsoliderad basis. Flera&lt;br&gt;remissintanser har påtalat att de ömsesidiga försäkringsbolagen missgyn-&lt;br&gt;nas av begränsningsregeln, eftersom de inte har något eget kapital av&lt;br&gt;betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Ett försäkringsbolag får inte bedriva annan&lt;br&gt;rörelse än försäkringsrörelse, om det inte finns särskilda skäl för det&lt;br&gt;(1 kap. 3 § FRL). Denna bestämmelse kompletteras av bestämmelser i 7&lt;br&gt;kap. 17 § första stycket samma lag. Ett försäkringsbolag får inte förvärva&lt;br&gt;större andel av aktierna i ett enskilt bolag än som motsvarar fem procent&lt;br&gt;av det totala röstvärdet i bolaget. Försäkringsinspektionen kan ge dispens&lt;br&gt;från denna regel. För dispens krävs i allmänhet att rörelsen har ett natur-&lt;br&gt;ligt samband med den egentliga försäkringsrörelsen. Bankverksamhet och&lt;br&gt;annan finansiell verksamhet betraktas som försäkringsfrämmande verk-&lt;br&gt;samheter. Försäkringsbolagen är därför förhindrade att förvärva aktier i&lt;br&gt;banker, finansbolag, fondkommissionsbolag och kreditaktiebolag. Inom&lt;br&gt;ramen för femprocentsgränsen kan försäkringsbolagen dock placera i ak-&lt;br&gt;tier i sådana företag som ett led i finansförvaltningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ett försäkringsbolag skall få möjlighet att förvärva organisations-&lt;br&gt;aktier i banker och andra finansiella företag bör sådana förvärv undantas&lt;br&gt;från femprocentsregelns tillämpning. Detsamma gäller förvärv av aktier i&lt;br&gt;holdingbolag som äger aktier eller andelar i finansiella företag. I likhet med&lt;br&gt;vad som gäller för bankers förvärv av försäkringsbolag bör det krävas&lt;br&gt;tillstånd av regeringen eller försäkringsinspektionen för sådana organisa-&lt;br&gt;tionsförvärv. Tillståndsprövningen bör i tillämpliga delar kunna ske efter&lt;br&gt;samma huvudlinjer som tillståndsprövningen enligt 2 kap. 6 a § BRL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringsutredningens uppdrag består i att skapa mera rationella rö-&lt;br&gt;relseregler för försäkringsbolagen och att åstadkomma ett regelsystem som&lt;br&gt;är förenligt med det inom EG. Utredningens arbete berör alltså i hög grad&lt;br&gt;de frågor som är aktuella i detta ärende. Det kunde därför ha funnits skäl&lt;br&gt;att avvakta utredningens resultat i dessa frågor. Något avgörande hinder&lt;br&gt;mot att redan nu i begränsad omfattning utvidga försäkringsbolagens&lt;br&gt;förvärvsmöjligheter finns det dock inte enligt min mening. En ram bör&lt;br&gt;därför utformas inom vilken försäkringsbolagen tillåts förvärva organisa-&lt;br&gt;tionsaktier i banker och andra finansiella företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En första förutsättning för tillstånd måste vara att försäkringstagarnas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skydd inte eftersätts. Regler bör därför införas som förhindrar att försäk- Prop. 1990/91:154&lt;br&gt;ringstagarnas samlade tillgodohavanden i försäkringsbolagen äventyras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En lämplig utgångspunkt är att restriktioner bör läggas på användningen&lt;br&gt;av de medel som försäkringsbolagen har att förvalta åt försäkringstagarna,&lt;br&gt;liksom på övriga medel eller reserver som bör finnas i försäkringsbolagen&lt;br&gt;för att trygga försäkringstagarna. Under förutsättning att sistnämnda re-&lt;br&gt;server är tillräckliga och att placeringarna i övrigt är väl spridda bör det&lt;br&gt;inte föreligga några hinder mot att eget kapital och därmed jämställda&lt;br&gt;fonder ingår i den ram inom vilken organisationsförvärv får ske. Ett&lt;br&gt;försäkringsaktiebolags aktieägare kan tillskjuta riskkapital i syfte att utvid-&lt;br&gt;ga förvärvsmöjligheterna. Detta gäller även ett försäkringsbolags tillskott&lt;br&gt;till ett annat försäkringsbolag. Emellertid bör kapital som ingår i ramen för&lt;br&gt;ett försäkringsbolag inte samtidigt få ingå i ramen för ett annat försäk-&lt;br&gt;ringsbolag. Tillskottet bör därför avräknas från det tillskjutande bolagets&lt;br&gt;ram eller med andra ord fylla ut ramen. Tillämpad inom en försäkrings-&lt;br&gt;koncern fyller en sådan avräkningregel motsvarande funktion som en ram&lt;br&gt;beräknad på konsoliderad basis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan vara på sin plats att här beröra vissa begrepp som blir aktuella i&lt;br&gt;sammanhanget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De försäkringstekniska skulderna är en sammanfattande benämning på&lt;br&gt;ett försäkringsbolags beräknade kostnader för reglering av såväl inträffade&lt;br&gt;som framtida försäkringsfall. De försäkringstekniska skulderna motsvaras&lt;br&gt;på tillgångssidan av vissa värdehandlingar, främst obligationer och vissa&lt;br&gt;andra lån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Obeskattade reserver förekommer främst i skadeförsäkringsbolag och&lt;br&gt;utgörs av bl. a. värderegleringsreserv, säkerhetsreserv, utjämningsfond och&lt;br&gt;regleringsfond för trafikförsäkring. Skattereformen innebär att möjlighe-&lt;br&gt;ten att göra avsättningar till obeskattade reserver i stort sett upphör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övervärden i tillgångar är den positiva skillnaden mellan en tillgångs&lt;br&gt;verkliga värde och dess bokföringsmässiga värde enligt balansräkningens&lt;br&gt;tillgångssida. Övervärden bör ingå i beräkningsunderlaget för att inte&lt;br&gt;styreffekter skall uppstå, t. ex. så att bolagen säljer tillgångar med höga&lt;br&gt;orealiserade värdestegringar och köper andra för att expandera ramen och&lt;br&gt;därmed förvärvsmöjligheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med dessa utgångspunkter gör jag följande överväganden vad gäller&lt;br&gt;utformningen av en begränsningsregel för livförsäkringsbolag. Eget kapital&lt;br&gt;och garantikapital bör i sin helhet kunna räknas in i ramen. De övriga&lt;br&gt;poster som kan komma i fråga vid utformningen av ramen är försäkrings-&lt;br&gt;tekniska skulder, återbäringsmedel, samt viss andel av övervärden i till-&lt;br&gt;gångar. Ömsesidighetsprincipen innebär att de senare posterna efter hand&lt;br&gt;skall återföras till försäkringstagarna. Dessa medel kan därför sägas tillhö-&lt;br&gt;ra försäkringskollektivet och bör därför behandlas restriktivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande skadeförsäkringsbolagen gör jag följande överväganden.&lt;br&gt;Eget kapital och garantikapital bör kunna räknas in i sin helhet. Skattere-&lt;br&gt;formen innebär bl. a. att vid 1992 års taxering värderegleringsreserverna i&lt;br&gt;form av ett uppskovsbelopp kommer att avskattas till 30% och föras till&lt;br&gt;eget kapital under en övergångsperiod av fyra år; se lagen (1990:655) om&lt;br&gt;återföring av obeskattade reserver. I stället införs en skatteutjämningsre-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;serv (surv); se lagen (1990:654) om skatteutjämningsreserv. Underlaget Prop. 1990/91:154&lt;br&gt;för avsättning är antingen företagets egna kapital (K-surv) eller vad som&lt;br&gt;under året utbetalats i lön till arbetstagarna (L-surv). Avdrag för avsätt-&lt;br&gt;ning till K-surv får göras med högst 30 % kapitalunderlaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till ramen bör föras — förutom eget kapital och garantikapital —&lt;br&gt;utjämningsfond och regleringsfond för trafikförsäkring samt 70% av vär-&lt;br&gt;deregleringsreserverna eller, utgående från balansräkningen per den 31&lt;br&gt;december 1991, 70% av surven och 70% av kvarvarande uppskovsbelopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga poster — försäkringstekniska skulder, säkerhetsreserv och över-&lt;br&gt;värden i tillgångar — bör behandlas restriktivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har i likhet med promemorian stannat för att fyra procent av de&lt;br&gt;medel i livbolagen och skadebolagen som påkallar en restriktiv behandling&lt;br&gt;skall ingå i ramen. Fyraprocentsgränsen har fastställts mot bakgrund av att&lt;br&gt;försäkringsbolagens medel bör placeras med tillräcklig riskspridning.&lt;br&gt;Dessutom har en försiktig bedömning gjorts i avvaktan på försäkringsut-&lt;br&gt;redningens ställningstaganden. En lämplig andel av övervärden i tillgångar&lt;br&gt;som kan ingå i ramen anser jag vara 50%.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis kan begränsningsregeln formuleras enligt följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För livförsäkringsbolag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. eget kapital och garantikapital samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. fyra procent av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— försäkringstekniska skulder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— återbäringsmedel och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— 50% av övervärden i tillgångar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För skadeförsäkringsbolag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. eget kapital, garantikapital, regleringsfond för trafikförsäkring och ut-&lt;br&gt;jämningsfond,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. 70% av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— surv och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— uppskovsbelopp samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. fyra procent av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— försäkringstekniska skulder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— säkerhetsreserv och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— 50% av övervärden i tillgångar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För både livförsäkringsbolag och skadeförsäkringsbolag skall, som jag&lt;br&gt;tidigare nämnt, avdrag göras för tillskott i andra försäkringsbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för ett tillstånd skall bl. a. vara att förvärvet inte kan&lt;br&gt;antas bli till skada för försäkringsverksamheten. Vid tillståndsprövningen&lt;br&gt;får det mot denna bakgrund bedömas om hela utrymmet skall få utnyttjas&lt;br&gt;för förvärv av organisationsaktier i finansiella företag. En sådan bedöm-&lt;br&gt;ning är nödvändig då soliditet och riskspridning kan variera avsevärt&lt;br&gt;mellan olika bolag. För skadeförsäkringsbolag kan säkerhetsreservens stor-&lt;br&gt;lek i förhållande till verksamhetens samlade risker vara av betydelse. För&lt;br&gt;ett nystartat företag kan vidare hela konsolideringskapitalet bestå av eget&lt;br&gt;kapital. Det kan då antas bli till skada för försäkringsverksamheten att&lt;br&gt;hela ramen utnyttjas. Vad gäller frågan om möjlighet till dispens från&lt;br&gt;begränsningsregeln anser jag att något sådan möjlighet inte bör tillskapas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser har hävdat att de ömsesidiga försäkringsbolagen Prop. 1990/91:154&lt;br&gt;missgynnas av den begränsningsregel som föreslås i promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett ömsesidigt bolag ägs av försäkringstagarna. Vad gäller de ömsesidiga&lt;br&gt;livförsäkringsbolagen innebär detta att de inte har medel som kan jämstäl-&lt;br&gt;las med eget kapital. Enligt min mening måste dessa bolag därför behand-&lt;br&gt;las i huvudsak på det sätt som föreslagits i promemorian. Beträffande&lt;br&gt;skadeförsäkringsbolagen har jag beaktat att till följd av skattereformen&lt;br&gt;70% av surven och uppskovsbeloppet samt utjämningsfonden och regle-&lt;br&gt;ringsfonden för trafikförsäkring jämställs med eget kapital och därför kan&lt;br&gt;inräknas i begränsningsregelns ram. Det innebär att skadeförsäkringsbo-&lt;br&gt;lagen, även de ömsesidiga, får ett större förvärvsutrymme enligt mitt&lt;br&gt;förslag än enligt promemorians.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om ett tilltänkt förvärv ligger inom den givna ramen skall bedö-&lt;br&gt;mas vid tidpunkten för förvärvet. Tidigare förvärvade aktier, som skall&lt;br&gt;avräknas från ramen, skall därvid tas upp till sitt bokförda värde. En&lt;br&gt;bokföringsmässig redovisningsmetod ligger i linje med den långsiktighet&lt;br&gt;och stabilitet som bör prägla innehav av organisationsaktier. Som framgår&lt;br&gt;i avsnitt 3.4.2 föreslår jag beträffande bankers innehav av placeringsaktier&lt;br&gt;att dessa skall tas upp till marknadsvärdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Storleken på ramen kan av olika anledningar ändras över tiden. Även i&lt;br&gt;övrigt kan förutsättningarna för tillståndsbeslutet förändras. Därför bör&lt;br&gt;innehav av organisationsaktier fortlöpande prövas av försäkringsinspek-&lt;br&gt;tionen inom ramen för den allmänna tillsynen. Ett överskridande av&lt;br&gt;förvärvsutrymmet till följd av att ramen minskat bör inte i sig leda till att&lt;br&gt;bolaget tvingas sälja av aktieinnehavet eller delar av det. Det bör komma i&lt;br&gt;fråga endast om ett fortsatt innehav framstår som olämpligt vid en helhets-&lt;br&gt;bedömning av försäkringsbolagets förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör slutligen framhållas att utformningen av begränsningsregeln kan&lt;br&gt;behöva ändras som ett led i den pågående svenska anpassningen till EGs&lt;br&gt;regelverk. Den föreslagna begränsningsregeln skall också ses som en provi-&lt;br&gt;sorisk lösning i avvaktan på att nya regler på försäkringsområdet utarbetas&lt;br&gt;av försäkringutredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.5.6 Tillsynm.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Några förändringar i fråga om tillsynens utform-&lt;br&gt;ning föreslås inte i detta sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian innehåller inget förslag i detta hänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Bankinspektionen och försäkringsinspektionen an-&lt;br&gt;ser att transaktioner mellan företag inom en koncern bör genomföras på&lt;br&gt;marknadsmässiga villkor och att tillsynsmyndigheternas befogenheter i&lt;br&gt;dessa hänseenden bör klargöras. Bankinspektionen framhåller vidare att&lt;br&gt;det krävs klara regler om funktionsfördelningen mellan tillsynsmyndighe-&lt;br&gt;terna och om vilka metoder som skall tillämpas. Inspektionen anser vidare&lt;br&gt;att tillsynen inte ens temporärt kan vara uppdelad på två myndigheter.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt försäkringsinspektionen bör dessutom tydliga regler och utökade&lt;br&gt;befogenheter för ingripanden mot osunda inslag tillskapas för tillsynsmyn-&lt;br&gt;digheterna. Riksbanken anser att tillsynsfrågorna är för knapphändigt&lt;br&gt;belysta och att de bör utredas ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: En utgångspunkt för de aktuella förslagen är&lt;br&gt;att det så långt möjligt skall vara fritt att välja den koncernstruktur som&lt;br&gt;framstår som lämpligast ur företagsekonomisk synvinkel. Detsamma gäl-&lt;br&gt;ler vilka verksamheter som skall bedrivas inom de olika koncernföretagen.&lt;br&gt;Organisationslösningar som förhindrar en fungerande tillsyn är dock inte&lt;br&gt;acceptabla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Transaktioner mellan koncernföretag måste ligga inom ramen för gällan-&lt;br&gt;de rörelseregler för respektive institut. Givetvis får inte interntransak-&lt;br&gt;tioner utformas så att de kan äventyra företagens soliditet eller insättarnas&lt;br&gt;och försäkringstagarnas intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att ange vilka transaktioner som kräver ingripanden av tillsynsmyndig-&lt;br&gt;heterna skulle bära för långt i detta sammanhang. Lagstiftaren bör inte&lt;br&gt;utfärda några mer preciserade regler härom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fungerande tillsyn förutsätter att tillsynsmyndigheterna organisation&lt;br&gt;är anpassad till de föreslagna koncernbildningarna. Dessa frågor behand-&lt;br&gt;las i betänkandet (SOU 1991:2) Finansiell tillsyn. I betänkandet föreslås&lt;br&gt;att bankinspektionen och försäkringsinspektionen skall slås samman till en&lt;br&gt;enda myndighet. Branschglidningen utgör enligt utredningen ett tungt&lt;br&gt;vägande skäl för detta ställningstagande. Betänkandet bereds för närvaran-&lt;br&gt;de inom regeringskansliet. Oavsett om förslaget i betänkandet genomförs&lt;br&gt;eller ej måste tillsynen organiseras så att den tillgodoser de krav som följer&lt;br&gt;av bl. a. branschglidningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är naturligtvis önskvärt att förevarande lagförslag och eventuella&lt;br&gt;organisationsförändringar kan genomföras samtidigt. Enligt min mening&lt;br&gt;bör emellertid inte tidpunkten för en organisatorisk lösning av tillsyns-&lt;br&gt;verksamheten bedömas vara av sådan vikt att nu föreslagna lagändringar&lt;br&gt;inte skall kunna träda i kraft den 1 juli 1991. Jag vill i detta sammanhang&lt;br&gt;framhålla att bankinspektionen och försäkringsinspektionen redan nu för-&lt;br&gt;bereder en flyttning till gemensamma lokaler. Tillsynen bör därför under&lt;br&gt;alla omständigheter kunna ordnas på ett smidigt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oavsett om några organisationsförändringar görs bör en översyn av&lt;br&gt;tillsynsverksamheten, som bl. a behandlar utformningen av tillsynen och&lt;br&gt;inspektionsmyndigheternas befogenheter göras. I detta sammanhang bör&lt;br&gt;bl. a. frågan om tillsynen över finansiella koncerner samt offentliga styrel-&lt;br&gt;serepresentanter i koncernföretagen behandlas. Jag avser att återkomma&lt;br&gt;till regeringen i denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller tillståndsprövningen innebär nu gällande beslutsordning för&lt;br&gt;bankers resp, försäkringsbolags aktieförvärv att försäkringsinspektionen&lt;br&gt;prövar försäkringsbolags förvärv av organisationsaktier i banker och andra&lt;br&gt;finansiella företag. Beträffande bankers motsvarande förvärv i försäkrings-&lt;br&gt;bolag görs tillståndsprövningen av bankinspektionen om förvärvet inte är&lt;br&gt;av principiell betydelse eller i övrigt av särskild vikt. I sådant fall prövas&lt;br&gt;förvärvet av regeringen ( se 54 § bankrörelseförordningen 1987:647).&lt;br&gt;Bankinspektionen, försäkringsinspektionen och riksbanken anser att de&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;aktuella tillståndsprövningarna skall vara enhetliga på så sätt att försäk- Prop. 1990/91:154&lt;br&gt;ringsbolags förvärv på motsvarande sätt som bankers prövas av regeringen&lt;br&gt;vid principiellt betydelsefulla eller viktiga förvärv. Som redan framgått&lt;br&gt;delar jag den uppfattningen. En motsvarande reglering bör därför införas i&lt;br&gt;försäkringsrörelselagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankinspektionen har anfört att sekretessfrågor med anknytning till nu&lt;br&gt;aktuella koncerner bör behandlas i detta sammanhang. En sekretessbe-&lt;br&gt;stämmelse till skydd för enskildas förhållanden finns i BRL men inte i&lt;br&gt;FRL. I samband med tillkomsten av FRL ansåg föredraganden att frågan&lt;br&gt;om sekretess behövde övervägas ytterligare och därför fick lösas i ett annat&lt;br&gt;sammanhang (prop. 1981/82:180 s. 203). Enligt min mening bör frågor&lt;br&gt;avseende sekretess inom finansiella koncerner utredas närmare. Jag avser&lt;br&gt;att återkomma till regeringen i frågan. Jag är alltså inte nu beredd att&lt;br&gt;föreslå några sekretessbestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.6 Finansbolagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3.6.1 Utländsk filialetablering i Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Möjlighet öppnas för utländska finansieringsföretag&lt;br&gt;att driva verksamhet från filial här i landet. För verksamheten skall&lt;br&gt;tillstånd enligt lagen (1988:606) om finansbolag fordras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Departementspromemorians förslag: Möjlighet bör öppnas för utländska&lt;br&gt;företag att driva finansieringsverksamhet här i landet i samband med att&lt;br&gt;KMKs förslag till ny kapitalmarknadslag — som omfattar bl. a. de nuva-&lt;br&gt;rande finansbolagen och kreditaktiebolagen — prövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna är i allt väsentligt positiva till arbetsgruppens förslag.&lt;br&gt;RSV anser emellertid att frågan bör anstå tills vissa skattefrågor lösts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Det tidigare förbudet för utlänningar att förvär-&lt;br&gt;va aktier i svenska finansbolag upphävdes den 1 augusti 1990 (prop.&lt;br&gt;1989/90:116, NU38, rskr. 351, SFS 1990:830). Sedan dess är det möjligt&lt;br&gt;för utländska företag att etablera sig i Sverige genom dotterbolag. Samti-&lt;br&gt;digt öppnades möjlighet för utländska banker att etablera filialer i Sverige.&lt;br&gt;För dessa filialer skall BRLs regler gälla i tillämpliga delar. På motsvaran-&lt;br&gt;de sätt har i lagen (1990:1114) om värdepappersfonder utländska fondfö-&lt;br&gt;retag fått möjlighet att efter regeringens eller — efter bemyndigande av&lt;br&gt;regeringen — bankinspektionens tillstånd bedriva fondverksamhet här i&lt;br&gt;landet om verksamheten väsentligen uppfyller de krav som uppställs i&lt;br&gt;lagen. Vidare föreslås enligt den nyligen beslutade prop. 1990/91:142 om&lt;br&gt;handel och tjänster på värdepappersmarknaden, m.m. att utländska vär-&lt;br&gt;depappersföretag skall få möjlighet att etablera filial här efter tillstånd från&lt;br&gt;bankinspektionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De skäl som framförts för denna ordning är bl. a. en anpassning till de&lt;br&gt;regler som gäller inom EG. Samma skäl har till rätt stor del giltighet även&lt;br&gt;beträffande andra utländska finansiella företags möjligheter att etablera&lt;br&gt;filialer i Sverige. Oavsett räckvidden av EGs direktiv om kreditinstitut,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som jag återkommer till längre fram, har Sverige ett starkt intresse av att så Prop. 1990/91: 154&lt;br&gt;långt det är möjligt delta i det europeiska och globala samarbetet för att&lt;br&gt;möjliggöra en finansmarknad som så lite som möjligt präglas av restriktio-&lt;br&gt;ner, nationella särregler och tjänstehandelsbegränsande hinder. Med tiden&lt;br&gt;torde utländska företags etablering i Sverige lämna ett värdefullt bidrag till&lt;br&gt;konkurrensen på den svenska kreditmarknaden. Några skäl som talar mot&lt;br&gt;att utländska fmansieringsföretag får möjlighet att driva verksamhet från&lt;br&gt;filial i Sverige finns enligt min mening inte, givetvis under förutsättning av&lt;br&gt;att de i allt väsentligt uppfyller de kvalitetskrav som gäller för svenska&lt;br&gt;företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige drivs finansieringsverksamhet som inte är bankverksamhet av&lt;br&gt;— huvudsakligen — finansbolag, kreditaktiebolag och hypoteksinstitut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansbolag är aktiebolag som fått bankinspektionens tillstånd att driva&lt;br&gt;finansieringsverksamhet. Med finansieringsverksamhet avses enligt 1 §&lt;br&gt;andra stycket lagen (1988:606) om finansbolag näringsverksamhet som&lt;br&gt;har till ändamål att lämna eller ställa garanti för kredit, förmedla kredit till&lt;br&gt;konsumenter eller medverka till finansiering genom att förvärva fordring-&lt;br&gt;ar eller upplåta lös egendom till nyttjande. Kreditaktiebolag är enligt 1 §&lt;br&gt;lagen (1963:76) om kreditaktiebolag bolag som har till ändamål att driva&lt;br&gt;lånerörelse och att genom utgivande av obligationer eller andra för den&lt;br&gt;allmänna rörelsen avsedda förskrivningar upplåna för verksamheten erfor-&lt;br&gt;derliga medel men i vilkas verksamhet bankrörelse inte ingår. Ett kreditak-&lt;br&gt;tiebolags bolagsordning skall godkännas av regeringen. Hypoteksinstitutio-&lt;br&gt;nerna (Konungariket Sveriges stadshypotekskassa med stadshypoteksföre-&lt;br&gt;ningar, Sveriges allmänna hypoteksbank med landshypoteksföreningar&lt;br&gt;samt Svenska skeppshypotekskassan) har sin verksamhet reglerad i särskil-&lt;br&gt;da, för instituten specifika lagar. I likhet med kreditaktiebolagen finansi-&lt;br&gt;erar hypoteksinstitutionerna sin verksamhet med upplåning genom obliga-&lt;br&gt;tioner och andra löpande fordringsbevis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har i avsnitt 3.4.1 hänvisat till innehållet i EGs andra banksamord-&lt;br&gt;ningsdirektiv. Denna allmänt använda beteckning på direktivet är egentli-&lt;br&gt;gen missvisande, eftersom det är tillämpligt på en vidare kategori av&lt;br&gt;kreditinstitut. Ett ”kreditinstitut” definieras i direktivet som ett företag&lt;br&gt;vars verksamhet består i att från allmänheten ta emot insättningar eller&lt;br&gt;andra återbetalbara medel och att bevilja kredit för egen räkning. Finansi-&lt;br&gt;eringen av verksamheten kan ske genom inlåning på räkning eller genom&lt;br&gt;upplåning via t. ex. obligationer. Av de svenska finansiella instituten pa-&lt;br&gt;ssar inte bara bankerna in under EG-definitionen, utan även mellanhand-&lt;br&gt;sinstituten, dvs. kreditaktiebolagen och hypoteksinstitutionerna. Så länge&lt;br&gt;finansbolagen inte har möjlighet att låna upp medel genom emission av&lt;br&gt;löpande fordringsbevis, kan de inte självklart klassificeras som kreditinsti-&lt;br&gt;tut i EGs mening. Annorlunda blir förhållandet om finansbolagen, så som&lt;br&gt;jag föreslår i det följande, får rätt att ge ut obligationer och andra liknande&lt;br&gt;fordringsbevis avsedda för allmän omsättning. För den händelse det andra&lt;br&gt;banksamordningsdirektivets regler senare blir tillämpliga för Sveriges del,&lt;br&gt;kommer finansbolagen i egenskap av ”kreditinstitut” att med stöd av sin&lt;br&gt;auktorisation i Sverige fritt kunna etablera filialer i andra länder för vilka&lt;br&gt;direktivet gäller. Tillsynen över sådana filialer skall i princip utövas av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;myndigheterna i hemlandet. Bankinspektionens befattning med de ut-&lt;br&gt;ländska filialer som etableras i Sverige kommer i stort sett att inskränka sig&lt;br&gt;till en kontroll av att hemlandsauktorisationen är i sin ordning innan&lt;br&gt;filialverksamheten inleds. I avvaktan på en svensk anslutning till en ord-&lt;br&gt;ning med en enda auktorisation och hemlandstillsyn bör emellertid enligt&lt;br&gt;min mening ett tillståndsförfarande tillämpas. Ett tillståndsförfarande&lt;br&gt;kommer för övrigt under alla förhållanden att behövas för företag från&lt;br&gt;länder, som saknar tillfredsställande regler om auktorisation och tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansbolagslagens definition av begreppet finansieringsverksamhet har&lt;br&gt;en sådan räckvidd att den omfattar även den verksamhet som bedrivs&lt;br&gt;inom kreditaktiebolagen och hypoteksinstitutionerna — och för den delen&lt;br&gt;även stora delar av bankernas verksamhet. Skälet till att finansieringsverk-&lt;br&gt;samhet som utövas av sådana kreditinstitut inte är tillståndspliktig enligt&lt;br&gt;finansbolagslagen är givetvis att instituten redan omfattas av tillsyn, enligt&lt;br&gt;särskild lagstiftning. En uttrycklig undantagsbestämmelse med sådant in-&lt;br&gt;nehåll finns också intagen i finansbolagslagen (3 § sista stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom finansbolagslagens auktorisationsregler är avsedda att fånga&lt;br&gt;upp sådan finansieringsverksamhet som i och för sig motiverar offentlig&lt;br&gt;tillsyn men som inte är föremål för auktorisation enligt annan finansiell&lt;br&gt;lagstiftning, är det naturligt att låta finansbolagslagens definition på finan-&lt;br&gt;sieringsverksamhet bli bestämmande för i vilka fall utländska institut skall&lt;br&gt;kunna få filialtillstånd. Det blir då av mindre intresse i vilken rättslig form&lt;br&gt;det utländska företaget verkar, huruvida det tillståndssökande institutet&lt;br&gt;kan identifieras enligt svenska normer som t. ex. finansbolag, hypoteksin-&lt;br&gt;stitut eller kreditaktiebolag. För filialtillstånd blir det en tillräcklig — och&lt;br&gt;nödvändig — förutsättning att företaget i sitt hemland ägnar sig åt finansi-&lt;br&gt;eringsverksamhet i den mening som finansbolagslagen ger begreppet. Lag-&lt;br&gt;tekniskt kan de utländska filialerna också lämpligen inordnas under fi-&lt;br&gt;nansbolagslagens regler, oavsett om liknande svenskbildade institut skulle&lt;br&gt;ha kunnat betecknas som kreditaktiebolag eller hypoteksinstitut. Några&lt;br&gt;ändringar i kreditaktiebolagslagen eller hypotekslagarna behövs alltså inte.&lt;br&gt;Detta är fördelaktigt också av det skälet att lagarna är föremål för översyn.&lt;br&gt;KMK har föreslagit att kreditaktiebolagen skall utmönstras som särskild&lt;br&gt;företagsform och hypoteksutredningen har i ett betänkande (SOU&lt;br&gt;1989:103) lagt fram förslag om hypotekslagarnas upphävande. Dessa frå-&lt;br&gt;gor är för närvarande föremål för överväganden inom finansdepartemen-&lt;br&gt;tet. Beträffande kreditaktiebolagen och finansbolagen utgör KMKs förslag&lt;br&gt;om en gemensam lag en av utgångspunkterna för arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En grundläggande förutsättning för filialtillstånd enligt finansbolags-&lt;br&gt;lagen bör vara att det utländska företaget i sitt hemland lyder under&lt;br&gt;verksamhetsregler likvärdiga dem som gäller för svenska finansbolag. Det&lt;br&gt;utländska företaget måste också stå under tillsyn i sitt hemland av veder-&lt;br&gt;börlig myndighet. Filialetablering förutsätter också att bankinspektionen&lt;br&gt;skall ha möjlighet att samarbeta med tillsynsmyndigheten i företagets&lt;br&gt;hemland. Vidare erfordras givetvis att hemlandet har betryggande kapital-&lt;br&gt;täckningsregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 likhet med vad som gäller för bl. a. banker bör ett tillstånd avse rätten&lt;br&gt;att öppna filialverksamhet. Om det sker vid ett eller flera kontor bör inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 154&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;spela någon roll. Det bör inte heller finnas något hinder mot att ett Prop. 1990/91:154&lt;br&gt;utländskt foretag driver verksamhet såväl genom dotterbolag som via&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;filial. Verksamheterna måste emellertid vara klart åtskilda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom finansbolagslagen kommer också reglerna i lagen (1968:555)&lt;br&gt;om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket att bli&lt;br&gt;tillämpliga på filialer till utländska finansieringsföretag, bl. a. rörande&lt;br&gt;filialens ledning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RSV tog i samband med remissbehandlingen av departementspromemori-&lt;br&gt;an upp frågan om det beskattningsmässigt behövs utförligare reglering när&lt;br&gt;det gäller utländska filialer i Sverige. I prop. 1989/90:116 om ägande i&lt;br&gt;banker och andra kreditinstitut, m. m., ansågs att det inte fanns tillräckliga&lt;br&gt;skäl att föreslå någon ändring av skattelagstiftningen, se s 74 f. Jag gör&lt;br&gt;samma bedömning nu.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.6.2 Förvärv av organisationsaktier m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Finansbolags förvärv av organisationsaktier samt eta-&lt;br&gt;blering av filial i utlandet skall kräva bankinspektionens tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KMKs förslag: Tillstånd skall krävas för bl. a. förvärv av aktie eller&lt;br&gt;andel i företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Departementspromemorians förslag: Svenska finansinstituts etablering&lt;br&gt;utomlands genom dotterbolag eller filial skall kräva tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna är över lag positiva till förslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Som framgår i avsnitt 3.6.3 avser jag att senare&lt;br&gt;lägga fram förslag till ny lagstiftning för bl. a. finansbolag. Därvid kommer&lt;br&gt;frågan om verksamhetsregler för finansbolag att behandlas. Vidare kom-&lt;br&gt;mer, som jag nyss nämnt (avsnitt 3.5.6), frågan om tillsyn över holdingbo-&lt;br&gt;lag i finansiella koncerner att behandlas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag tidigare nämnt (avsnitt 3.6.1) kommer ett EES-avtal sannolikt&lt;br&gt;att medföra att EGs ordning med hemlandsauktorisation och hemlands-&lt;br&gt;tillsyn blir gällande för Sveriges del. I andra banksamordningsdirektivet&lt;br&gt;föreskrivs att ett kreditinstitut — vartill de svenska finansbolagen kommer&lt;br&gt;att räknas — skall anmäla till hemlandets tillsynsmyndighet att man&lt;br&gt;ämnar etablera en filial utomlands. Tillsynsmyndigheten skall i sin tur&lt;br&gt;inom viss tid underrätta värdlandets vederbörliga myndighet om etable-&lt;br&gt;ringen. Tillsynsmyndigheten kan emellertid med hänsyn till finansbolagets&lt;br&gt;finansiella situation och administrativa struktur vägra att lämna en sådan&lt;br&gt;underrättelse. Detta innebär att bankinspektionen kommer att göra en&lt;br&gt;prövning av ett svenskt finansbolags utlandsetablering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns emellertid flera skäl som talar för att redan nu införa en&lt;br&gt;ordning varigenom ett finansbolags etablering utomlands prövas. Det är&lt;br&gt;nämligen otillfredsställande att som för närvarande, bankinspektionen har&lt;br&gt;möjlighet att ingripa endast om etableringen ter sig så olämplig att den&lt;br&gt;aktualiserar en återkallelse av finansbolagets tillstånd att driva verksamhet&lt;br&gt;över huvud taget. Det är angeläget att bankinspektionen har en klar bild av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ett finansbolags engagemang och verksamhet, dels för att möjliggöra en Prop. 1990/91: 154&lt;br&gt;effektiv tillsyn, dels för att minska riskerna för att allmänna intressen&lt;br&gt;skadas av olämpliga engagemang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller etablering utomlands genom filial bör det för tillstånd tills&lt;br&gt;vidare krävas att det i det land där etableringen sker utövas en tillfredsstäl-&lt;br&gt;lande tillsyn över företaget. En annan förutsättning bör vara att det kan&lt;br&gt;etableras ett fungerande informationsutbyte mellan bankinspektionen och&lt;br&gt;tillsynsmyndigheten i värdlandet. Visar det sig att bolaget inte sköter&lt;br&gt;verksamheten utomlands på ett godtagbart sätt bör bankinspektionen kun-&lt;br&gt;na återkalla filialtillståndet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan förutses att de regler som nu införs kommer att behöva justeras&lt;br&gt;efter ikraftträdandet av ett EES-avtal. Däremot kommer med all sannolik-&lt;br&gt;het regler av det slag jag nu föreslår att även därefter behövas vad gäller&lt;br&gt;etableringar i länder som saknar tillfredsställande regler om auktorisation&lt;br&gt;och tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delvis samma skäl gör sig gällande för att införa ett krav på bankinspek-&lt;br&gt;tionens tillstånd för ett finansbolag att över huvud taget förvärva organisa-&lt;br&gt;tionsaktier. Ett finansbolag kan nu föra över finansbolagsnära verksamhet&lt;br&gt;till ett bolag som inte står under tillsyn. Hittillsvarande erfarenheter gör&lt;br&gt;det angeläget att tillskapa en reell prövningsmöjlighet för bankinspektio-&lt;br&gt;nen. Inte minst är det viktigt att ett finansbolags organisationsförvärv av&lt;br&gt;försäkringsbolag blir föremål för prövning. Den möjlighet för finansbolag&lt;br&gt;att ge ut obligationer som föreslås i avsnitt 3.6.3 motiverar också en&lt;br&gt;förstärkning av tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.6.3 Obligationsutgivning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Finansbolagen får rätt att ge ut obligationer och andra&lt;br&gt;fordringsbevis som är avsedda för allmän omsättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KMK föreslår att bl. a. lagen (1988:606) om finansbolag och lagen&lt;br&gt;(1963:76) om kreditaktiebolag skall ersättas av en ny lag, kapitalmark-&lt;br&gt;nadslagen, och att de bolag vilkas verksamhet regleras av den lagen skall ha&lt;br&gt;rätt att ge ut obligationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna är huvudsakligen positiva till förslaget. Bankinspek-&lt;br&gt;tionen uttalar dock att en öppning av obligationsmarknaden för nya emit-&lt;br&gt;tenter bör ske med försiktighet. Kammarrätten i Göteborg uttalar viss oro&lt;br&gt;för att bankerna kommer att utsättas för skadlig konkurrens. Sveriges&lt;br&gt;Föreningsbankers Förbund efterlyser regler av konsumentskyddskaraktär&lt;br&gt;och Stadshypotekskassan förespråkar viss kontroll av obligationsutgiv-&lt;br&gt;ningen. Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB motsätter sig att&lt;br&gt;t. ex. finansbolag med riskfylld utlåning får möjlighet att utan begränsning-&lt;br&gt;ar ge ut långfristiga obligationer. HSB:s Riksförbund intar samma hållning&lt;br&gt;som SBAB. SABO Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag hävdar att bolag&lt;br&gt;som koncentrerar sin verksamhet till för samhället angelägna finansi-&lt;br&gt;eringsverksamheter bör erhålla speciella rättigheter i utbyte mot att de&lt;br&gt;uppfyller vissa krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Kreditaktiebolag har enligt 1 § kreditaktiebo-&lt;br&gt;lagslagen rätt att ge ut obligationer. En motsvarande bestämmelse finns&lt;br&gt;inte för finansbolagen. Dessa finansierar i stället sin verksamhet på pen-&lt;br&gt;ningmarknaden genom att ge ut enkla skuldebrev med kort löptid i form&lt;br&gt;av finansbolagsreverser, marknadsbevis och finansväxlar eller genom att&lt;br&gt;utnyttja checkräkningskredit hos bank. Detta för med sig att finansbolagen&lt;br&gt;måste finansiera såväl kort som lång utlåning med kortfristig upplåning.&lt;br&gt;Obligationsmarknaden har förbehållits kreditaktiebolagen eftersom dessa&lt;br&gt;är specialiserade på långfristig kreditgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bärande tanke bakom den pågående översynen av lagstiftningen för&lt;br&gt;de finansiella marknaderna är att de olika grupperna av institut i ökad&lt;br&gt;utsträckning skall kunna konkurrera med varandra på så likartade villkor&lt;br&gt;som möjligt. Det innebär bl. a. att den strikta uppdelning på kort- resp,&lt;br&gt;långfristig finansiering som på olika sätt föreligger i lag och praxis bör&lt;br&gt;mjukas upp eller avskaffas. Det var en av utgångspunkterna för KMKs&lt;br&gt;arbete. Ändringar på detta område framstår också som en följdriktig&lt;br&gt;anpassning till den faktiska utvecklingen med mer obestämda gränser&lt;br&gt;mellan kort och lång marknad. Jag har tidigare (avsnitt 3.4.4) redogjort för&lt;br&gt;mitt förslag att ta bort reglerna om tids- och beloppsbegränsningar vad&lt;br&gt;gäller en banks rätt till obligationsutgivning. I prop. 1990/91:142 om&lt;br&gt;handel och tjänster på värdepappersmarknaden, m. m. föreslås att förbu-&lt;br&gt;det för fondkommissionsbolag att ta upp lån för verksamheten genom att&lt;br&gt;ge ut obligationer, förlagslån eller andra förskrivningar som är avsedda för&lt;br&gt;den allmänna rörelsen upphävs. Det förtjänar att påpekas att, eftersom det&lt;br&gt;inte finns något allmänt förbud mot att emittera obligationer, t. ex. ett&lt;br&gt;industriföretag är oförhindrat att finansiera sin verksamhet på detta sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund är därför frågan närmast om finansbolagen redan&lt;br&gt;nu bör få rätt att ge ut obligationer eller om detta bör genomföras i&lt;br&gt;samband med den gemensamma lagstiftning för de nuvarande finansbo-&lt;br&gt;lagen och kreditaktiebolagen som jag anmält i det föregående (avsnitt&lt;br&gt;3.6.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera skäl talar enligt min mening för att redan nu ge finansbolagen&lt;br&gt;tillgång till en bredare upplåningsmarknad. Det framstår som rimligt att&lt;br&gt;finansbolag, banker och värdepappersbolag får tillgång till obligations-&lt;br&gt;marknaden på samma villkor från samma tidpunkt. I den pågående struk-&lt;br&gt;turanpassningen kan det också vara av värde att nya spelregler klargörs i&lt;br&gt;ett så tidigt skede som möjligt. Vidare kan det inte uteslutas att de an-&lt;br&gt;strängda förhållandena på kreditmarknaden även framöver kan leda till&lt;br&gt;onödiga blockeringar av verksamheten om inte finansbolagen har tillgång&lt;br&gt;till långfristig finansiering. En sådan möjlighet leder också till att finansbo-&lt;br&gt;lagen kan anpassa villkoren för upp- och utlåning på ett mer ändamålsen-&lt;br&gt;ligt sätt. Finansbolagen kan i förhållande till kreditinstitut med andra&lt;br&gt;finansieringsmöjligheter för närvarande sägas befinna sig i en ogynnsam&lt;br&gt;konkurrenssituation. I sin tur kan detta leda till ur allmän synpunkt&lt;br&gt;oönskade, destabiliserande effekter på kreditmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadens förtroende för ett bolags soliditet och betalningsförmåga är&lt;br&gt;och bör vara avgörande för finansieringsmöjligheterna. Obligationsmark-&lt;br&gt;nadens funktion bygger i själva verket på att ett betydande förtroende för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;aktörerna måste finnas. Det finns skäl att anta — inte minst mot bakgrund Prop. 1990/91: 154&lt;br&gt;av händelserna på finansmarknaden under hösten 1990 — att ett finansbo-&lt;br&gt;lags ekonomi kommer att bli föremål för en genomgripande analys i&lt;br&gt;samband med ett emissionsförfarande. Detta kommer att lämna nyttiga&lt;br&gt;bidrag till en sund utveckling på finansmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansbolag bör därför, på sätt som nu gäller för kreditaktiebolag och&lt;br&gt;som enligt regeringens förslag skall gälla även för värdepappersbolag, få&lt;br&gt;rätt att ge ut obligationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KMKs förslag om gemensam lagstiftning för finansbolag och kredit-&lt;br&gt;aktiebolag övervägs, som jag tidigare nämnt, inom finansdepartementet. I&lt;br&gt;avvaktan på ställningstagandet på detta område bör dock gränsdragningen&lt;br&gt;mellan de två slagen av kreditinstitut i annat avseende än rätten att ge ut&lt;br&gt;fordringsbevis avsedda för allmän omsättning upprätthållas. Institut som&lt;br&gt;bedriver finansieringsverksamhet med företrädesvis blandad inriktning&lt;br&gt;och varierande säkerheter bör sålunda endast få arbeta som finansbolag.&lt;br&gt;Det kan erinras om att finansbolag i motsats till kreditaktiebolag f. n. är&lt;br&gt;föremål för kassakrav. För godkännande av nya bolag enligt kreditaktiebo-&lt;br&gt;lagslagen är det bl. a. av detta skäl angeläget att ett sådant bolags verksam-&lt;br&gt;het företrädesvis avser finansiering av standardiserad natur och att denna&lt;br&gt;verksamhetsinriktning framgår av bolagsordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.6.4 Vitesförfarande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Bestämmelsen om straff för den som obehörigen&lt;br&gt;driver finansieringsverksamhet utmönstras och ersätts med ett vi-&lt;br&gt;tesförfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KMK anser att straffbestämmelser erfordras. Kommittén föreslår bl. a.&lt;br&gt;att det i den av kommittén föreslagna kapitalmarknadslagen skall tas in en&lt;br&gt;bestämmelse som stadgar böter eller fängelse för den som utan tillstånd&lt;br&gt;uppsåtligen driver tillståndpliktig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Få remissinstanser yttrar sig särskilt i frågan. Bank-&lt;br&gt;inspektionen delar i huvudsak KMKs synsätt. Försäkringsinspektionen&lt;br&gt;liksom riksåklagaren förespråkar däremot att straffbestämmelserna utgår&lt;br&gt;och ersätts av ett vitesförfarande. Riksåklagaren menar att andra sank-&lt;br&gt;tionsformer än straff är effektivare, allra helst som bankinspektionens&lt;br&gt;tillsyn ger goda möjligheter till snabba och effektiva tillrättalägganden av&lt;br&gt;missförhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Enligt 27 § lagen (1988:606) om finansbolag&lt;br&gt;skall den som driver tillståndspliktig finansieringsverksamhet utan till-&lt;br&gt;stånd dömas till böter eller fängelse i högst ett år. Straffsanktionen inflöt i&lt;br&gt;lagstiftningen i samband med att kravet på auktorisation för finansbolag&lt;br&gt;infördes. Bestämmelsen utformades efter förebild från BRL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått tidigare (avsnitt 3.4.1) förslår jag att den nuvarande regeln&lt;br&gt;om straff för den som driver bankrörelse utan tillstånd skall ersättas med&lt;br&gt;en möjlighet för bankinspektionen att vid vite förelägga den som utan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillstånd driver inlåningsverksamhet att upphöra med verksamheten. Skä- Prop. 1990/91:154&lt;br&gt;len för det förslaget gör sig gällande också när det gäller ingripanden mot&lt;br&gt;den som utan tillstånd driver sådan verksamhet som omfattas av finansbo-&lt;br&gt;lagslagen. Jag föreslår alltså att nuvarande straffregel i finansbolagslagen&lt;br&gt;byts ut mot regler om ett vitesförfarande.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.7 Övertagande av del av en central föreningsbanks rörelse&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3.7.1 Bakgrund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Föreningsbankers Förbund (SFF) har i en framställning till fi-&lt;br&gt;nansdepartementet den 11 januari 1991 hemställt om bl. a. ändring i 10&lt;br&gt;kap. 8§ föreningsbankslagen (1987:620) för att göra det möjligt för en&lt;br&gt;lokal föreningsbank att ta över del av en central föreningsbanks rörelse.&lt;br&gt;Ändringen föranleds av ett inom föreningsbanksrörelsen fattat principbe-&lt;br&gt;slut att de nuvarande tolv centrala föreningsbankerna skall sammanföras&lt;br&gt;till en enda riksomfattande central föreningsbank. Till stöd för sin fram-&lt;br&gt;ställning har SFF anfört bl. a. följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av de tolv centrala föreningsbankerna har elva en enhetlig organisations-&lt;br&gt;form bestående av central föreningsbank med anslutna lokala förenings-&lt;br&gt;banker. Till de senare är de enskilda medlemmarna anslutna. I en av de&lt;br&gt;centrala bankerna, Mälarprovinsernas Föreningsbank (MÄL), tillämpas&lt;br&gt;med stöd av lagstiftningen sedan 1960-talet en annan organisationsmodell,&lt;br&gt;s k tvåledsorganisation. Denna organisationsform kännetecknas av att&lt;br&gt;lokala föreningsbanker saknas, vilket innebär att medlemmarna är anslut-&lt;br&gt;na direkt till den centrala banken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för att den nya banken skall bli rationell är att den får&lt;br&gt;en enhetlig medlemsstruktur. Detta blir inte fallet om MÄL i oförändrat&lt;br&gt;skick skulle ingå i fusionen. Man skulle då få en medlemskader bestående&lt;br&gt;av ca 350 lokala banker, härrörande från de elva centrala bankerna som&lt;br&gt;har en likartad organisation samt ca 58000 enskilda medlemmar som nu&lt;br&gt;är direktanslutna till MÄL, ett förhållande som givetvis inte är tillfreds-&lt;br&gt;ställande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå formell likställighet med övriga centrala banker krävs att&lt;br&gt;man inom MÄLs verksamhetsområde bildar en eller flera lokala förenings-&lt;br&gt;banker. Till denna eller dessa överföres de tillgångar, skulder och delar av&lt;br&gt;fonderna som skall eller bör tillkomma lokal föreningsbank. Likaledes&lt;br&gt;skall givetvis även de enskilda medlemmarna i MÄLs centrala förenings-&lt;br&gt;bank överföras till vederbörlig lokal bank.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det lagrum som i detta sammanhang är aktuellt är 10 kap 8§ FBL,&lt;br&gt;Övertagande av del av annan föreningsbanks rörelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I motsats till vad som gäller vid fusion enligt 1 och 2 §§ reglerar inte 8 §&lt;br&gt;frågan om överförande av medlemskapen till den övertagande banken.&lt;br&gt;Detta får närmast ses som ett förbiseende vid lagens tillkomst. Kravet på&lt;br&gt;medlemskap för person som önskar erhålla kredit har alltid varit en central&lt;br&gt;princip inom jordbrukskasse-föreningsbanksrörelsen. Lagstadgandet här-&lt;br&gt;om är visserligen numera avskaffat men kravet kvarstår ändå fullt ut&lt;br&gt;genom stadgebestämmelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det aktuella fallet gäller det alltså att överföra ca 58000 medlemmar i&lt;br&gt;central föreningsbank till en eller flera lokala banker. Att införskaffa nya&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inträdesansökningar från alla dessa medlemmar är i praktiken omöjligt. Prop. 1990/91:154&lt;br&gt;Förbundet hemställer därför om ett sådant tillägg till 10 kap 8 § FBL att ett&lt;br&gt;övertagande av del av annan föreningsbanks rörelse även innefattar med-&lt;br&gt;lemskapet för berörda. Det bör påpekas att lagändringen är nödvändig inte&lt;br&gt;bara för den nu aktuella situationen utan har betydelse vid varje framtida&lt;br&gt;förändring av rörelsens struktur i de fall fusionsinstitutet inte kommer till&lt;br&gt;användning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningsbankerna arbetar med likalydande stadgar över hela fältet.&lt;br&gt;Medlemmarnas rättigheter är därför desamma oavsett vilken förenings-&lt;br&gt;bank vederbörande tillhör. Inte desto mindre bör medlem genom uttryck-&lt;br&gt;ligt stadgande i paragrafen tillförsäkras en liknande rätt till utträde som&lt;br&gt;tillkommer medlem som inte samtyckt till fusion enligt 10 kap 3 § andra&lt;br&gt;stycket FBL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen av Mälarprovinsernas Föreningsbanks organisation ingår&lt;br&gt;som ett förberedande och grundläggande moment för den riksomfattande&lt;br&gt;fusion som är avsedd att genomföras under 1991 och med avsett formellt&lt;br&gt;ikraftträdande 1992-01-01.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Framställningen har remissbehandlats såvitt avser den föreslagna änd-&lt;br&gt;ringen av 10 kap. 8 § föreningsbankslagen. Därvid har bankinspektionen,&lt;br&gt;konsumentverket, fullmäktige i Sveriges riksbank, näringsfrihetsombuds-&lt;br&gt;mannen, Svenska Bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Landsor-&lt;br&gt;ganisationen i Sverige (LO), Svenska Arbetsgivareföreningen, Tjänstemän-&lt;br&gt;nens centralorganisation, Sveriges Akademikers Centralorganisation och&lt;br&gt;Svenska Bankmannaförbundet beretts tillfälle att avge yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.7.2 Ändring i föreningsbankslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: En lokal föreningsbank får ta över del av en central&lt;br&gt;föreningsbanks rörelse. De berörda medlemmarna skall skriftligen&lt;br&gt;underrättas om till vilken bank deras medlemskap avses föras över.&lt;br&gt;Är en medlem inte nöjd med beskedet har han rätt att att få sitt&lt;br&gt;medlemskap överfört till någon annan lokal föreningsbank eller att&lt;br&gt;utträda ur banken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Föreningsbankers Förbunds förslag: Överensstämmer i allt vä-&lt;br&gt;sentligt med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrat sig över fram-&lt;br&gt;ställningen har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran. Bankin-&lt;br&gt;spektionen har förutsatt att regeringen eller, efter regeringens bemyndigan-&lt;br&gt;de, bankinspektionen vid prövningen av tillståndsärendet ser till att en&lt;br&gt;lokal föreningsbank vid förvärv av del av en central föreningsbanks rörelse&lt;br&gt;inte förvärvar sådan egendom som den annars inte får förvärva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Den fusion av centrala föreningsbanker som&lt;br&gt;planeras kan i allt väsentligt genomföras med tillämpning av gällande&lt;br&gt;föreningsbankslag. För att uppnå en enhetlig struktur i den centrala för-&lt;br&gt;eningsbank som skall finnas efter fusionen är det rimligt att Mälarprovin-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sernas Föreningsbank kan omorganiseras på sätt som föreslagits innan Prop. 1990/91:154&lt;br&gt;eller i samband med fusionens genomförande. En lokal föreningsbank kan&lt;br&gt;enligt gällande rätt inte överta del av en central föreningsbanks rörelse. En&lt;br&gt;ändring av föreningsbankslagen som gör detta möjligt är därför nödvän-&lt;br&gt;dig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen bör utformas så att den får generell karaktär. Den bör ses&lt;br&gt;som ett medel för att en enhetlig och hanterlig organisation inom för-&lt;br&gt;eningsbankerna skall kunna genomföras. I 10 kap. föreningsbankslagen&lt;br&gt;bör därför föras in en ny paragraf benämnd 8 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett par följdfrågor uppkommer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som bankinspektionen uppmärksammat föreligger i banklagstiftningen&lt;br&gt;inte överensstämmelse mellan vilken egendom som en lokal föreningsbank&lt;br&gt;resp, en central föreningsbank får förvärva. Det bör därför ankomma på&lt;br&gt;regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen att&lt;br&gt;vid prövningen av tillståndsärendet se till att den lokala föreningsbanken&lt;br&gt;inte förvärvar egendom som banken inte får förvärva. Någon särskild&lt;br&gt;lagbestämmelse om detta behövs dock inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare bör medlemmarnas ställning vid överlåtelsen regleras. Någon&lt;br&gt;bestämmelse med angivande av enligt vilken princip medlemskapet skall&lt;br&gt;föras över till den lokala föreningsbanken är inte nödvändig. Den frågan&lt;br&gt;bör i det enskilda fallet få sin naturliga lösning genom medlemmens&lt;br&gt;hemvist, näringsverksamhet eller annan anknytning till visst område. Det&lt;br&gt;bör därför överlämnas till banken att besluta om till vilken lokal förenings-&lt;br&gt;bank medlemskapet skall föras över. Däremot bör det krävas att medlem-&lt;br&gt;men får möjlighet att ta ställning till om han accepterar det beslutet. Om&lt;br&gt;han inte gör det bör han ha möjlighet att få sitt medlemskap överfört till en&lt;br&gt;annan lokal föreningsbank som han anvisar eller säga upp sig till utträde ur&lt;br&gt;föreningsbanken. Väljer medlemmen att utträda bör hans rätt till återbe-&lt;br&gt;talning av medlemsinsatser inte kunna begränsas i stadgarna. En följdänd-&lt;br&gt;ring bör därför göras i 4 kap. 1 § föreningsbankslagen. Uppsägningstiden&lt;br&gt;bör vara densamma som i fusionsfallet, vilket innebär att medlemmen —&lt;br&gt;oavsett vad som gäller enligt stadgarna — har rätt att utträda ur banken&lt;br&gt;vid utgången av det räkenskapsår som infaller näst efter en månad efter&lt;br&gt;uppsägningen (7 kap. 15 § tredje stycket föreningsbankslagen). Detta med-&lt;br&gt;för behov av följdändringar i 3 kap. 4 och 5 §§ föreningsbankslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skulle kunna hävdas att beslut om en överlåtelse av det nu aktuella&lt;br&gt;slaget — där det helt övervägande antalet medlemmar i en central för-&lt;br&gt;eningsbank fördelas på ett antal lokala föreningsbanker — är av lika&lt;br&gt;ingripande natur som exempelvis ett beslut om fusion med en annan bank&lt;br&gt;och att därför samma krav på beslut på föreningsbankstämma med kvalifi-&lt;br&gt;cerad majoritet osv. borde ställas upp. Ett sådant synsätt skulle emellertid&lt;br&gt;inte kunna gälla alla fall då en lokal föreningsbank övertar en del av en&lt;br&gt;central föreningsbanks rörelse. Det skulle i så fall vara nödvändigt att i&lt;br&gt;lagstiftningen behandla olika sådana fall på olika sätt. Jag har inte funnit&lt;br&gt;skäl att gå in på en sådan uppdelning. Medlemmarnas intressen blir enligt&lt;br&gt;min mening tillräckligt väl tillvaratagna genom de nyss beskrivna reglerna&lt;br&gt;om rätt till utträde ur banken och rätt att få ut medlemsinsatsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått är avsikten att de nuvarande medlemskapen i Mälar-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;provinsernas Föreningsbank skall föras över till tre nybildade lokala för- Prop. 1990/91: 154&lt;br&gt;eningsbanker som skall vara medlemmar i den centrala föreningsbanken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 2 kap. 1 § föreningsbankslagen skall en föreningsbank ha minst tjugo&lt;br&gt;medlemmar. I en central föreningsbank får antalet medlemmar vara lägre,&lt;br&gt;om minst fem medlemmar är lokala föreningsbanker. Om antalet medlem-&lt;br&gt;mar går ned under det lägsta antal som föreskrivs i 2 kap. 1 §, skall styrel-&lt;br&gt;sen snarast möjligt till föreningsbanksstämman hänskjuta frågan huruvida&lt;br&gt;föreningsbanken skall träda i likvidation (9 kap. 2 §). En central förenings-&lt;br&gt;bank bör således vid överlåtelse av del av sin rörelse till lokal förenings-&lt;br&gt;bank bevaka att antalet medlemmar inte går ner under det minimiantal&lt;br&gt;som anges i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På motsvarande sätt som anges i 10 kap. 8 § andra stycket bör bankin-&lt;br&gt;spektionen kunna medge att den överlåtande föreningsbankens reservfond&lt;br&gt;sätts ned med skäligt belopp. Med hänsyn till sättet att bestämma kapital-&lt;br&gt;bas och kapitalkrav för central föreningsbank saknar frågan praktisk bety-&lt;br&gt;delse när överlåtelse sker till en lokal föreningsbank som är ansluten till&lt;br&gt;den centrala föreningsbanken. Om överlåtelse sker till en lokal förenings-&lt;br&gt;bank som är ansluten till en annan central föreningsbank, bör emellertid&lt;br&gt;möjlighet till nedsättning av den överlåtande bankens reservfond finnas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.8 Ekonomiska effekter av mitt förslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mina här framlagda förslag innebär att en del av de nuvarande ansvarsreg-&lt;br&gt;lerna ersätts med ett vitesförfarande, som ger bankinspektionen rätt att&lt;br&gt;förena ett föreläggande med vite. Sådant vite döms ut av länsrätt. Vidare&lt;br&gt;föreslås att bankinspektionens beslut skall kunna överklagas till kammar-&lt;br&gt;rätt i stället som enligt gällande rätt till regeringen. Dessa lagändringar&lt;br&gt;torde medföra endast ringa ökning i förvaltningsdomstolarnas arbetsbe-&lt;br&gt;lastning varför inga ytterligare resurser erfordras. Avskaffandet av straff-&lt;br&gt;sanktioner bör i viss mån också avlasta de allmänna domstplarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inspektionsmyndigheterna åläggs enligt förslaget nya uppgifter. Frågan i&lt;br&gt;vad mån detta skall föranleda att myndigheterna skall tillföras ytterligare&lt;br&gt;resurser får prövas i budgetprocessen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.9 Ikraftträdande&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: De föreslagna lagändringarna bör träda i kraft den&lt;br&gt;1 juli 1991. Särskilda övergångsregler bör införas med hänsyn till att&lt;br&gt;lagändringarna i vissa delar har anknytning till lagstiftning om&lt;br&gt;skatteutjämningsreserv och uppskovsbelopp som tillämpas första&lt;br&gt;gången vid 1992 års taxering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Endast vad gäller departementspromemorian&lt;br&gt;Branschglidning i den finansiella sektorn har vissa remissinstanser haft&lt;br&gt;erinringar beträffande tidpunkten för ikraftträdande, den 1 juli 1991.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erinringarna grundas främst på dessa remissinstansers ståndpunkter i&lt;br&gt;fråga om tillsyn och tillsynsfrågornas behandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad jag anfört i avsnitt 3.5.6 anser jag inte att tillsynsfrå-&lt;br&gt;gorna hindrar att lagändringarna träder i kraft den 1 juli 1991. Inte heller i&lt;br&gt;övrigt finns det anledning att senarelägga tidpunkten för ikraftträdandet&lt;br&gt;av lagändringarna avseende branschglidningen. Även övriga lagändringar&lt;br&gt;bör träda i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som beskrivits i avsnitt 3.5.5 har begränsningsregeln för skadeförsäk-&lt;br&gt;ringsbolags förvärv av aktier i finansiella företag till viss del anknutits till&lt;br&gt;skatteutjämningsreserven (surven) och uppskovsbeloppet. Lagstiftningen&lt;br&gt;avseende surv och uppskovsbelopp trädde i kraft den 1 juli 1990 men&lt;br&gt;tillämpas första gången vid 1992 års taxering. För perioden den 1 juli — 31&lt;br&gt;december 1991 bör skadeförsäkringsbolagen genom en övergångsbestäm-&lt;br&gt;melse ges motsvarande förvärvsutrymme som kommer att gälla fr. o. m.&lt;br&gt;den 1 januari 1992. För detta ändamål bör 70% av värderegleringsreserven&lt;br&gt;räknas in i begränsningsregelns ram under den aktuella perioden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 1 mars 1991 trädde vissa ändringar i kapitaltäckningsreglerna för&lt;br&gt;banker, kreditaktiebolag och finansbolag i kraft (prop. 1990/91:40, NU 16,&lt;br&gt;rskr.85, SFS 1990:1306, 1990:1308, 1990:1310). Ändringarna föranled-&lt;br&gt;des främst av att obeskattade reserver, bl. a. värderegleringsreserver, skall&lt;br&gt;återföras till beskattning och att avsättningar till surv skall kunna göras.&lt;br&gt;Med hänsyn till att kapitaltäckningsreglerna, såsom de lyder sedan den&lt;br&gt;1 mars 1991, skall tillämpas tidigast vid 1992 års taxering är övergångsbe-&lt;br&gt;stämmelserna till nyss nämnda lagändringar alltjämt gällande. Övergångs-&lt;br&gt;bestämmelserna till de lagändringar jag nu föreslår bör utformas på ett&lt;br&gt;sådant sätt att övergångsbestämmelserna till de tidigare lagändringarna&lt;br&gt;inte utsläcks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare nämnts (avsnitt 1) föreslås i prop. 1990/91:142 att en ny&lt;br&gt;lag om värdepappersrörelse skall ersätta bl. a. fondkommissionslagen. Den&lt;br&gt;föreslagna lagen, vars kapitaltäckningsregler är identiska med fondkom-&lt;br&gt;missionslagens, föreslås träda i kraft den 1 juli 1991. De ändringar som jag&lt;br&gt;nu föreslår i 5 kap. 3 § förslaget till lag om värdepappersrörelse kräver&lt;br&gt;därför inga särskilda övergångsregler.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Upprättade lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad jag nu har anfört har inom finansdepartementet upprät-&lt;br&gt;tats förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i föreningsbankslagen (1987:620),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i lagen (1963:76) om kreditaktiebolag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt&lt;br&gt;företag att idka näring här i riket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. lag om ändring i lagen (1988:606) om finansbolag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. lag om ändring i lagen (1991: OOO) om värdepappersrörelse.&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samråd har skett med chefen för industridepartementet beträffande&lt;br&gt;lagförslaget 5.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Specialmotivering&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;5.1 Förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen&lt;br&gt;(1987:617)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1 kap. 5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges investeringsbank AB förvärvades år 1989 av Nordbanken. En viss&lt;br&gt;del av bolagets verksamhet lades över till SIB Invest AB. Investeringsban-&lt;br&gt;kens firma ändrades den 1 september samma år till PK Företagskredit AB&lt;br&gt;och ett år senare till Nordbanken Företagskredit AB. I uppräkningen av de&lt;br&gt;företag som i sin firma får använda ordet bank har Sveriges investerings-&lt;br&gt;bank aktiebolag tagits bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap. 1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankverksamhetsbegreppet bestäms liksom tidigare i 2 kap. BRL. Defini-&lt;br&gt;tionen i 1 § utgör den grundläggande bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av första stycket framgår att inlåning på räkning från allmänheten är&lt;br&gt;bankernas centrala verksamhet. Med tillstånd att driva bankverksamhet&lt;br&gt;följer en skyldighet att ta emot inlåning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldigheten att ta emot inlåning är emellertid inte absolut. Det är&lt;br&gt;självklart att banken inte skall ta emot inlåning under sådana omständig-&lt;br&gt;heter att det skulle innebära att en företrädare för banken gjorde sig skyldig&lt;br&gt;till brott, t. ex. häleri. Inte heller skall banken anses skyldig att ta emot&lt;br&gt;inlåning om den därmed på annat sätt, utan att bankens företrädare begår&lt;br&gt;någon straffbar gärning, skulle underlätta eller dölja eller på annat sätt&lt;br&gt;medverka till en kunds brottsliga förfarande. Vidare kan det i enstaka fall&lt;br&gt;vara befogat att en bank vägrar en enskild kund att ha ett inlåningskonto i&lt;br&gt;banken, t. ex. om kunden genom missbruk av ett tidigare konto eller på&lt;br&gt;annat sätt har uppträtt på ett ohederligt sätt mot banken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inlåningsverksamheten är det för bankerna utmärkande och specifika i&lt;br&gt;förhållande till övriga institut på kreditmarknaden. Att bankerna också&lt;br&gt;har en ensamrätt att ta emot inlåning framgår redan av 1 kap. 2 § BRL, där&lt;br&gt;bankrörelse definieras som verksamhet i vilken ingår inlåning från allmän-&lt;br&gt;heten på sådan räkning som bank allmänt använder. Enligt den nya be-&lt;br&gt;stämmelsen i 7 kap. 18 § BRL kan bankinspektionen förelägga den som&lt;br&gt;obehörigen driver inlåningsverksamhet att upphöra med detta och förena&lt;br&gt;föreläggandet med vite. Hur inlåningsbegreppet skall tolkas har utvecklats&lt;br&gt;i allmänmotiveringen (avsnitt 3.4.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon skyldighet att tillhandahålla andra tjänster än inlåning åvilar inte&lt;br&gt;en bank. Utöver inlåningsverksamhet får bankerna emellertid enligt andra&lt;br&gt;stycket bedriva finansieringsverksamhet och annan finansiell verksamhet,&lt;br&gt;om verksamheten är förenlig med inlåning. Finansieringsverksamhet inne-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fattar kreditgivning, ställande av garanti för kredit och annan medverkan Prop. 1990/91: 154&lt;br&gt;vid finansiering av annan än egen verksamhet. I begreppet finansierings-&lt;br&gt;verksamhet ingår således utlåning, som kan sägas vara den mest renodlade&lt;br&gt;formen av finansieringsverksamhet. Verksamheten måste vara förenlig&lt;br&gt;med inlåningen för att få bedrivas i en bank. Däri ligger bl. a. att finansie-&lt;br&gt;ringsverksamheten inte får äventyra de intressen som banken har att&lt;br&gt;tillvarata i sin inlåningsverksamhet, främst insättarintresset. En bank får&lt;br&gt;således inte engagera sig i finansieringsformer som innebär ett så stort&lt;br&gt;risktagande att banken inte kan trygga insättarnas medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Factoring och leasing av lös egendom är de finansieringsformer som&lt;br&gt;varit särpräglande för finansbolagens verksamhet. Med det allmänna be-&lt;br&gt;greppet finansieringsverksamhet kommer factoring och leasing av lös&lt;br&gt;egendom att falla inom den tillåtna verksamhetsramen även för banker.&lt;br&gt;Factoring innebär att ett säljande företag med utnyttjande av sina fakturor&lt;br&gt;får betalt för sina kundfordringar av finansbolaget eller banken inom en&lt;br&gt;viss ram. Beloppet uppgår till mellan sjuttio och nittio procent av de&lt;br&gt;överlåtna fakturornas värde. Resterande del utgör bl. a. ersättning till&lt;br&gt;finansbolaget eller banken. De olika formerna av factoring — fakturabelå-&lt;br&gt;ning, fakturaköp och fakturagaranti — innehåller alla en bedömning av en&lt;br&gt;fordrings belåningsvärde och den kreditrisk som är förbunden med ford-&lt;br&gt;ringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller leasing av lös egendom finns två huvudtyper — finansiell&lt;br&gt;och operationell leasing. Den senare formen avser korttidshyra av lös&lt;br&gt;egendom i regel i förening med ett åtagande om service eller underhåll och&lt;br&gt;ett ansvar för uthyrningsobjektets kvalitet. Denna form av leasing innehål-&lt;br&gt;ler således inslag som knappast kan hänföras till finansiell verksamhet,&lt;br&gt;varför den inte bör förekomma i bankerna. Vid finansiell leasing däremot&lt;br&gt;är finansieringsmomentet den centrala delen. Regelsystemet för denna&lt;br&gt;form av leasing är i allt väsentligt internationellt vedertaget. Tjänsten&lt;br&gt;innebär att leasegivaren (finansbolaget eller banken) köper in utrustning&lt;br&gt;som anvisats av leasetagaren. Utrustningen ägs av leasegivaren medan&lt;br&gt;nyttjanderätten genom ett leasingavtal upplåts till leasetagaren under en&lt;br&gt;viss tid. Avtalet är i princip ouppsägbart men kan förlängas efter avtalsti-&lt;br&gt;dens utgång. Leasetagaren har då ofta också en möjlighet att förvärva&lt;br&gt;objektet. Vid finansiell leasing friskriver sig leasegivaren regelmässigt från&lt;br&gt;ansvar för leasingobjektets fel eller brist, funktion, prestanda och lämplig-&lt;br&gt;het. Möjligheten till friskrivning från ansvar i denna del är avgörande för&lt;br&gt;att en bank skall kunna medverka i en finansiering genom leasing. Genom&lt;br&gt;ändringen i 4 § får banken möjlighet att formellt förvärva den egendom&lt;br&gt;som krävs för att genomföra leasingaffärer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sale-and-lease-back av fast egendom bör som anförts i allmänmotive-&lt;br&gt;ringen tills vidare inte förekomma i bank.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till finansieringsverksamhet i vid bemärkelse bör också hänföras den&lt;br&gt;typ av förvärv av fordringar som avses i 3 § — som nu föreslås bli upphävd&lt;br&gt;— och detta även om fordringen inte ursprungligen grundas på ett låneav-&lt;br&gt;tal. Det är tillräckligt att banken skulle ha kunnat bevilja en kredit som&lt;br&gt;motsvarar den förvärvade fordringen. Möjlighet finns alltså att under&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;denna förutsättning ta över exempelvis export- och importfordringar och Prop. 1990/91: 154&lt;br&gt;enkla växelfordringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att annan finansiell verksamhet än finansieringsverksamhet skall&lt;br&gt;vara tillåten för bank krävs också att den är förenlig med inlåning. Ett&lt;br&gt;exempel på sådan verksamhet är värdepappersrörelse, som enligt proposi-&lt;br&gt;tionen (1990/91:142) om handel och tjänster på värdepappersmarknaden,&lt;br&gt;m. m. kan utgöras av fem olika verksamheter, vilka samtliga kräver sär-&lt;br&gt;skilt tillstånd, även för en bank. Dessa utgör handel för annans räkning i&lt;br&gt;eget namn, förmedling av kontakt mellan köpare och säljare av finansiella&lt;br&gt;instrument, handel för egen räkning, förvaltning av annans finansiella&lt;br&gt;instrument samt medverkan vid emission av fondpapper eller erbjudan-&lt;br&gt;den om köp eller försäljning av finansiella instrument, som är riktade till&lt;br&gt;en öppen krets. Till annan finansiell verksamhet hör också bankens för-&lt;br&gt;värv för egen räkning av och handel med obligationer och andra fordrings-&lt;br&gt;rätter som är utgivna för allmän omsättning. Hit kan också räknas nota-&lt;br&gt;riatrörelse, betalningsförmedling, valutaaffärer och företagsservice.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bank får slutligen utöver inlåning, finansieringsverksamhet och an-&lt;br&gt;nan finansiell verksamhet bedriva verksamhet som har ett nära samband&lt;br&gt;med övrig verksamhet. Här avses bistånd till kunder i vissa serviceinrikta-&lt;br&gt;de tjänster som banken driver för eget behov såsom t. ex. revisionsverk-&lt;br&gt;samhet, redovisningsverksamhet och värdetransporter. Boutrednings-&lt;br&gt;uppdrag och tillhandahållande av bankfack är andra exempel på icke&lt;br&gt;finansiell verksamhet som en bank får bedriva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens fjärde stycke finns en bestämmelse som ger regeringen&lt;br&gt;eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen möjlighet att vid&lt;br&gt;behov närmare precisera den för bank tillåtna verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap. 4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 paragrafen finns bestämmelser om den egendom som en bank får förvär-&lt;br&gt;va för bankverksamhetens bedrivande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom den nya bestämmelsen i 1 § blir det möjligt för banken att ägna&lt;br&gt;sig åt finansiell leasing av lös egendom i själva banken. Ett leasingavtal&lt;br&gt;förutsätter att leasegivaren är ägare till den uthyrda egendomen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förevarande paragraf har därför försetts med en ny punkt 5 vari en bank&lt;br&gt;tillåts förvärva egendom som avses bli föremål för leasingavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap. 6 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 paragrafen har införts ett nytt sista stycke där en hänvisning görs till 6 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap. 6 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom paragrafen, som är ny, utvidgas bankers möjligheter att göra&lt;br&gt;organisationsförvärv till att omfatta även försäkringsföretag. Hit bör också&lt;br&gt;räknas sådana företag av holdingbolagstyp som äger aktier eller andelar i&lt;br&gt;försäkringsföretag. I det till lagrådet remitterade protokollet angavs att det&lt;br&gt;skulle vara fråga om bolag som var moderbolag till försäkringsföretag. I&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enlighet med vad som skall gälla när det är fråga om en banks direktägande Prop. 1990/91: 154&lt;br&gt;i försäkringsföretag bör dock inte krävas att det skall föreligga ett koncer-&lt;br&gt;naförhållande mellan holdingbolaget och försäkringsföretaget. Däremot&lt;br&gt;krävs det att holdingbolagets innehav av aktier och andelar i försäkringsfö-&lt;br&gt;retag genomgående har organisationskaraktär och att holdingbolaget har&lt;br&gt;aktier och andelar bara i sådana företag som banken får direktäga. En bank&lt;br&gt;får alltså inte med stöd av denna paragraf förvärva aktier eller andelar i&lt;br&gt;företag som gör placeringsförvärv i t. ex. försäkringsföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande situationen att även en bank ingår i holdingbolagskon-&lt;br&gt;cernen hänvisas till avsnitt 3.5.2 och specialmotiveringen till 1 kap. 4§&lt;br&gt;BAL. Andra organisationsförvärv behandlas liksom tidigare i 6 §. I den&lt;br&gt;paragrafen föreslås inte någon ändring, bortsett från en hänvisning till&lt;br&gt;förevarande paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvärv av försäkringsföretag kräver tillstånd av regeringen eller, efter&lt;br&gt;regeringens bemyndigande, bankinspektionen. I prövningen skall inräknas&lt;br&gt;också sådana aktier i samma företag som banken kan inneha med stöd av&lt;br&gt;15a§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För tillstånd enligt paragrafen krävs att det är fråga om förvärv av&lt;br&gt;organisationsaktier. Det förutsätts således att det ligger organisatoriska&lt;br&gt;motiv och en långsiktig affärsstrategi bakom förvärvet. I princip är inte&lt;br&gt;förvärvets storlek bestämmande för tillståndsprövningen. Det är emeller-&lt;br&gt;tid naturligt att ju större andel av aktierna eller andelarna som förvärvas&lt;br&gt;desto starkare blir presumtionen för att det är fråga om ett organisatoriskt&lt;br&gt;betingat förvärv. Om förvärvet konstituerar ett koncernförhållande skall&lt;br&gt;innehavet normalt anses vara ett organisationsförvärv. Detsamma gäller&lt;br&gt;om banken och ett annat företag vardera äger hälften av ett försäkringsbo-&lt;br&gt;lag och ägarföretagen endast har gemensam beslutanderätt (s. k. 50/50-&lt;br&gt;bolag). Samma bedömning bör också göras om banken utövar ägandet&lt;br&gt;tillsammans med fler än ett företag, men i övrigt under motsvarande&lt;br&gt;förutsättningar som beträffande 50/50-bolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ju mindre andel som förvärvas desto mer krävs av banken i fråga om&lt;br&gt;redovisning av omständigheter som innebär att förvärvet kan anses vara&lt;br&gt;betingat av organisatoriska skäl. Exempel på sådana omständigheter kan&lt;br&gt;vara olika typer av samarbetsavtal eller avtal som ger banken större infly-&lt;br&gt;tande än vad storleken på aktieinnehavet utvisar. Ett förhållandevis litet&lt;br&gt;aktieförvärv kan utgöra ett led i ett större successivt förvärv. Dessutom&lt;br&gt;kan även förvärv av en mindre andel i ett stort företag ibland ge ett&lt;br&gt;betydande inflytande och därmed anses utgöra organisationsförvärv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndsprövningen bör normalt inte omfatta förvärvets lämplighet ur&lt;br&gt;företagsekonomisk synpunkt. Om ett planerat förvärv skulle grundas på&lt;br&gt;uppenbara missbedömningar eller felkalkyler, måste detta dock rimligen&lt;br&gt;beaktas vid tillståndsprövningen. I normala fall torde emellertid sådana&lt;br&gt;frågor klaras ut vid underhandskontakter som föregår ett slutligt avgöran-&lt;br&gt;de av ett tillståndsärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den allmänna motiveringen (avsnitt 3.5.1) berörs frågan om koncentra-&lt;br&gt;tion på marknaden till följd av koncernbildningar. Frågan är komplicerad&lt;br&gt;och kan betraktas från såväl nationella som internationella utgångspunk-&lt;br&gt;ter. Det kan uppstå behov att behandla frågan i större sammanhang. Inom&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ramen för ett enskilt tillståndsärende bör emellertid eventuella koncentra- Prop. 1990/91:154&lt;br&gt;tionstendenser i regel inte ha någon avgörande betydelse. Det är emellertid&lt;br&gt;tänkbart att en tilltänkt koncernbildning blir så dominerande att den&lt;br&gt;allvarligt försämrar den rådande konkurrenssituationen och marknadens&lt;br&gt;funktionssätt i övrigt. Tillståndsprövningen bör omfatta sådana särskilda&lt;br&gt;förhållanden. Det är naturligt att tillståndsmyndigheten i ett sådant fall&lt;br&gt;inhämtar NOs yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap. 8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen regleras de förutsättningar under vilka en bank får förvärva&lt;br&gt;egendom för skyddande av fordran. I första stycket har en ändring gjorts&lt;br&gt;för att möjliggöra för banken att köpa bl. a. egendom som är utmätt även&lt;br&gt;på andra marknadsplatser än som anges i den nuvarande lydelsen. Försla-&lt;br&gt;get överensstämmer med vad som i denna del föreslås i 3 kap. 2 § förslaget&lt;br&gt;till lag om värdepappersrörelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap. 9 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser om beräkningen av banks kapitalbas.&lt;br&gt;I och med att banker får rätt att ägna sig åt finansiell leasing bör bankerna,&lt;br&gt;på samma sätt som finansbolagen, ha rätt att i det primära kapitalet&lt;br&gt;inräkna 70% av eventuell överavskrivning på leasingobjekt. En bestäm-&lt;br&gt;melse härom har tagits in i andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sista stycket föreslås att avräkning skall göras från det primära och&lt;br&gt;supplementära kapitalet för banks tillskott också till företag som driver&lt;br&gt;försäkringsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grunden för avräkningsregeln är att det kapital som skall hållas till&lt;br&gt;skydd för bankens verksamhet inte samtidigt får utgöra riskkapital i ett&lt;br&gt;annat kreditinstitut. Genom det konsoliderade kapitalkravet uppnås sam-&lt;br&gt;ma syfte beträffande en banks tillskott till företag inom samma koncern. I&lt;br&gt;den allmänna motiveringen har emellertid konstaterats att försäkringsbo-&lt;br&gt;lag som ingår i bankkoncern bör undantas från den konsoliderade kapital-&lt;br&gt;täckningen. Mot denna bakgrund föreslås att avräkning av tillskott till ett&lt;br&gt;försäkringsbolag skall göras även om försäkringsbolaget ingår i samma&lt;br&gt;koncern som banken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild situation uppstår om en bank skjuter till aktiekapital till ett&lt;br&gt;försäkringsbolag som är dotterföretag till banken och försäkringsbolaget i&lt;br&gt;sin tur är moderbolag till ett finansiellt företag enligt den föreslagna&lt;br&gt;förvärvsbestämmelsen i 7 kap. 17 a § FRL, t. ex ett finansbolag. Som&lt;br&gt;nämnts bör försäkringsbolaget undantas från den konsoliderade kapital-&lt;br&gt;täckningen. Något undantag skall dock inte göras för finansbolaget. En&lt;br&gt;konsekvent tillämpning av den konsoliderade kapitaltäckningen innebär&lt;br&gt;då att den del av tillskottet som motsvarar värdet av försäkringsbolagets&lt;br&gt;aktier i finansbolaget inte skall avräknas från bankens kapitalbas. För att&lt;br&gt;komma till rätta med denna situation föreskrivs att avräkning inte skall&lt;br&gt;göras för tillskott som belöper på företag som omfattas av bestämmelserna&lt;br&gt;om konsoliderat kapitalkrav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt bestämmelserna i 1 kap. 5 § BAL blir avräkningsregeln i föreva- Prop. 1990/91:154&lt;br&gt;rande paragraf tillämplig även för det fall moderföretaget är ett holdingbo-&lt;br&gt;lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap. 10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser om beräkning av kapitalkravet för&lt;br&gt;bank.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt bestämmelserna i andra stycket undantas från kapitalkravsberäk-&lt;br&gt;ningen för närvarande bl. a. fordringar mot ett företag som ingår i samma&lt;br&gt;koncern som banken. Genom reglerna om konsoliderad kapitaltäckning&lt;br&gt;tillgodoses att koncernen i dess helhet uppfyller kravet enligt 9 §, och det&lt;br&gt;saknas anledning att föreskriva kapitaltäckning för interna fordringar&lt;br&gt;inom koncernen. Detsamma gäller för fordringar som banken har mot&lt;br&gt;någon utomstående men som har garanterats av ett annat företag inom&lt;br&gt;koncernen. En sådan fordran kommer istället att kräva kapitaltäckning av&lt;br&gt;det företag som ställt ut garantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ändringar som nu görs föranleds av att ett försäkringsbolag och vissa&lt;br&gt;av dess dotterföretag inom en koncern, i kapitaltäckningshänseende, skall&lt;br&gt;behandlas som om de inte ingår i koncernen och således inte omfattas av&lt;br&gt;det konsoliderade kapitalkravet. Syftet är att det skall krävas kapitaltäck-&lt;br&gt;ning för fordringar mot eller garanterade av försäkringsbolaget, eftersom&lt;br&gt;försäkringsbolaget inte omfattas av den konsoliderade kapitaltäckningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bstämmelserna i fjärde stycket om hur placeringar skall värderas har&lt;br&gt;justerats med hänsyn till att bankerna skall få ägna sig åt fmasiell leasing.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap. 11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen regleras det konsoliderade kapitalkravet. I andra stycket in-&lt;br&gt;förs en begränsning av regeln om avräkning av goodwill från det primära&lt;br&gt;kapitalet. Någon avräkning skall inte göras för goodwill som belöper på de&lt;br&gt;koncernföretag som inte omfattas av det konsoliderade kapitalkravet, dvs.&lt;br&gt;försäkringsföretagen och vissa av dessas dotterföretag. Skälet är att det&lt;br&gt;skulle uppstå en typ av dubbel belastning om det skulle krävas både&lt;br&gt;avräkning enligt 9 a § sista stycket för tillskottet i ett försäkringsföretag och&lt;br&gt;avräkning enligt förevarande paragraf för den goodwill som belöper på det&lt;br&gt;företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt nuvarande lydelse av tredje stycket kan regeringen eller bankin-&lt;br&gt;spektionen i samband med att tillstånd ges till ett organisationsförvärv&lt;br&gt;enligt 6 § bestämma att ett visst företag skall omfattas av den konsolidera-&lt;br&gt;de kapitaltäckningen trots att bankens ägarandel inte är så stor att banken&lt;br&gt;är moderföretag till det andra företaget. Denna möjlighet utsträcks nu till&lt;br&gt;att omfatta även organisationsförvärv enligt 6 a §. Om en bank förvärvar&lt;br&gt;ett försäkringsbolag och försäkringsbolaget äger t. ex. 30% av aktierna i ett&lt;br&gt;finansbolag, kan det alltså bestämmas att jämväl finansbolaget skall ingå i&lt;br&gt;den konsoliderade kapitaltäckningen på det sätt som anges i stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare införs ett nytt fjärde stycke, enligt vilket försäkringsbolag som&lt;br&gt;ingår i koncernen inte skall omfattas av det konsoliderade kapitalkravet. I&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stället skall som sagt avräkning för tillskott i försäkringsbolaget ske från Prop. 1990/91:154&lt;br&gt;bankens respektive holdingbolagets primära och supplementära kapital (se&lt;br&gt;kommentaren till 9 a §). De nuvarande bestämmelserna innebär att kon-&lt;br&gt;cernens kapitalbas och placeringar skall bestämmas med utgångspunkt&lt;br&gt;från koncernbalansräkningen. Ändringen får till följd att ett försäkringsbo-&lt;br&gt;lag — i fråga om kapitaltäckning — redovisningsmässigt skall behandlas&lt;br&gt;som om det inte tillhör koncernen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådana dotterföretag till försäkringsbolag som inte driver någon form av&lt;br&gt;finansiell verksamhet omfattas inte heller av kapitaltäckningsreglerna.&lt;br&gt;Detta innebär att även t. ex. bilverkstäder, företag som bedriver skadeföre-&lt;br&gt;byggande verksamhet samt företag inom hälso- och friskvårdsområdena&lt;br&gt;skall undantas (se också vid 9 a §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap. 12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regleringen av kassareserven har tagits bort. Kvar finns en allmän bestäm-&lt;br&gt;melse i första stycket om att bankerna skall hålla en med hänsyn till&lt;br&gt;rörelsens art och omfattning tillräcklig betalningsberedskap och en möjlig-&lt;br&gt;het i andra stycket för regeringen eller bankinspektionen att meddela&lt;br&gt;närmare föreskrifter om betalningsberedskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap. 14 och 15 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 paragraferna har lagts till ett sista stycke där en hänvisning görs till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap. 15 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om en banks möjligheter&lt;br&gt;att förvärva aktier (s. k. placeringsaktier) i företag samt bevilja vinstan-&lt;br&gt;delslån och lån med efterställd betalningsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det utrymme som får användas för dessa placeringar anges i första&lt;br&gt;stycket till trettio procent av bankens kapitalbas. Hur kapitalbasen beräk-&lt;br&gt;nas framgår av 9 a §. Bankens möjligheter att inneha aktier och andelar i&lt;br&gt;fastighetsförvaltande bolag (4 §), s. k. organisationsaktier (6 och 6 a §§),&lt;br&gt;aktier och andelar för skyddande av fordran (8 §) samt aktier för värdepap-&lt;br&gt;persrörelsen inkluderande emissionsverksamhet (4 kap. 2 och 3 §§ den&lt;br&gt;föreslagna lagen om värdepappersrörelse) skall inte begränsas av den an-&lt;br&gt;givna ramen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att sprida de risker som kan vara förbundna med denna typ av&lt;br&gt;placeringar föreskrivs i andra stycket att högst fem procent av den angivna&lt;br&gt;ramen får användas för placeringar i ett enskilt företag. Från denna be-&lt;br&gt;stämmelse kan undantag inte medges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i tredje stycket avser att begränsa en banks ägande i ett&lt;br&gt;enskilt företag. Det bör emellertid finnas en möjlighet att överskrida den&lt;br&gt;angivna gränsen om fem procent av röstetalet för samtliga aktier. En bank&lt;br&gt;kan, som ett led i projektfinansiering i ett mindre företag, kombinera&lt;br&gt;kreditgivning med aktieförvärv. Ett sådant innehav kan vara motiverat &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;under ett uppbyggnadsskede eller i övrigt under en övergångsperiod. För&lt;br&gt;ett sådant fall kan bankinspektionen medge att denna femprocentsgräns&lt;br&gt;överskrids. Det är viktigt att banken genom denna typ av finansiering inte&lt;br&gt;ådrar sig ett bestående ansvar för verksamheten i företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att tillgodose önskemålen om riskspridning måste de angivna be-&lt;br&gt;stämmelserna gälla även för den koncern som banken eventuellt ingår i. I&lt;br&gt;andra stycket anges därför att begränsningen till fem procent av ramen&lt;br&gt;gäller för varje företag i koncernen. Inget företag i koncernen får alltså&lt;br&gt;använda mer än fem procent av trettio procent av sin kapitalbas för&lt;br&gt;engagemang i ett enskilt företag. Undantag görs bara för de försäkringsfö-&lt;br&gt;retag som kan ingå i koncernen och för sådana dotterföretag till försäk-&lt;br&gt;ringsföretagen som inte driver någon form av finansiell verksamhet, även&lt;br&gt;om sådana dotterföretag sällan torde ha några aktieinnehav av här avsett&lt;br&gt;slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör observeras att de nu angivna bestämmelserna inte medför någon&lt;br&gt;rätt för andra i koncernen ingående företag att förvärva placeringsaktier&lt;br&gt;osv. Huruvida någon sådan rätt föreligger avgörs av de verksamhetsregler&lt;br&gt;som gäller för företaget i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i tredje stycket har tagits in särskilda koncernregler. På samma sätt&lt;br&gt;som gäller enligt försäkringsrörelselagen föreskrivs här att gränsen fem&lt;br&gt;procent av röstetalet gäller för hela koncernen. Undantag görs dock för&lt;br&gt;försäkringsföretag och dotterföretag till försäkringsföretag. Det bör obser-&lt;br&gt;veras att detta undantag omfattar alla dotterföretag till försäkringsföretag,&lt;br&gt;alltså även sådana som driver finansiell verksamhet. Skälet är att undanta-&lt;br&gt;get här har en annan karaktär, genom att det ger ett gemensamt placerings-&lt;br&gt;utrymme för försäkringsföretagen och deras dotterföretag. För de syften&lt;br&gt;som begränsningsregeln skall tillgodose spelar det inte någon roll hur&lt;br&gt;innehavet är fördelat inom denna grupp av företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringsföretagen i koncernen kan tillsammans inneha upp till fem&lt;br&gt;procent av röstetalet i ett enskilt företag utan att det inkräktar på övriga&lt;br&gt;koncernföretags utrymme för innehav i samma företag. Om ett utländskt&lt;br&gt;försäkringsföretag och dess dotterföretag skulle inneha t. ex. åtta procent&lt;br&gt;av röstetalet i ett enskilt företag, innebär det emellertid att koncernen i&lt;br&gt;övrigt kan förvärva ytterligare högst två procent av röstetalet. Ett ut-&lt;br&gt;ländskt försäkringsföretag som ingår i en svensk koncern tillsammans med&lt;br&gt;en bank får emellertid aldrig inneha mer än tio procent av röstetalet, även&lt;br&gt;om ett sådant innehav skulle vara tillåtet enligt de regler som gäller för&lt;br&gt;företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De gränser som satts upp i denna paragraf relateras till marknadsvärdet&lt;br&gt;av innehavet. Bestämmelsen kan få den konsekvensen att en bank eller&lt;br&gt;annat bolag i en bankkoncern genom kursförändringar, uppköp eller dylikt&lt;br&gt;utan egen förskyllan kommer att överskrida någon av de angivna gränsvär-&lt;br&gt;dena. Banken eller bolaget måste då sälja aktier eller avveckla krediter till&lt;br&gt;ett motsvarande belopp så att engagemanget ryms inom ramen. Avveck-&lt;br&gt;lingen skall ske så snart det är lämpligt. En bank bör därmed ha rätt att&lt;br&gt;avvakta med försäljning av aktier under en period med fallande kurser för&lt;br&gt;att undvika onödiga förluster. Om det är fråga om att avveckla en kredit&lt;br&gt;måste hänsyn naturligtvis tas till det låntagande företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap. 16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna paragraf finns bestämmelsen om s.k. enhandskrediter. I första&lt;br&gt;stycket har vissa ändringar gjorts i överensstämmelse med vad som före-&lt;br&gt;slås i 3 kap. 7 § förslaget till lag om värdepappersrörelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt ett nytt andra stycke gäller bestämmelsen även garantiförbindel-&lt;br&gt;ser, som banken utfärdar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett nytt tredje stycke får regeringen eller, efter regeringens bemyndigan-&lt;br&gt;de, bankinspektionen rätt att utfärda föreskrifter i detta avseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt huvudregeln överklagas bankinspektionens beslut hos regeringen. I&lt;br&gt;andra stycket hänvisas till vissa paragrafer (bl. a. den nya 18 §) där en&lt;br&gt;annan instansordning föreskrivs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny. Det är för närvarande straffbelagt att driva bankrörelse&lt;br&gt;utan att vara berättigad till det. Bankinspektionen får nu enligt första&lt;br&gt;stycket möjlighet att ingripa mot den som, utan att ha tillstånd till det, tar&lt;br&gt;emot inlåning på räkning från allmänheten. Ett föreläggande att upphöra&lt;br&gt;med verksamheten får förenas med vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om utdömande av vite prövas av länsrätten i Stockholms län på&lt;br&gt;ansökan av bankinspektionen. Förfarandet regleras i lagen (1985:206) om&lt;br&gt;viten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det är osäkert om en viss verksamhet skall anses omfattad av lagen&lt;br&gt;eller ej får inspektionen enligt andra stycket i stället begära in upplysningar&lt;br&gt;av den som bedriver verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett utländskt företag bedriver inlåningsverksamhet i Sverige utan&lt;br&gt;tillstånd, ger tredje stycket möjlighet att rikta ett föreläggande inte bara&lt;br&gt;mot det utländska företaget som sådant utan också mot den som är&lt;br&gt;verksam här i landet för det utländska företagets räkning. En liknande&lt;br&gt;bestämmelse finns i bl. a. 44 § lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt fjärde stycket överklagas beslut enligt denna paragraf hos kam-&lt;br&gt;marrätten. En hänvisning till denna bestämmelse finns i 14 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap. 1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket har tagits bort. I stället för denna straffbestämmelse har&lt;br&gt;införts en bestämmelse om vitesförfarande i 7 kap 18 §.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 Förslaget till lag om ändring i bankaktiebolagslagen&lt;br&gt;(1987:618)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1 kap. 4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna ändringen i första stycket innebär att ett försäkringsbolags&lt;br&gt;förvärv av aktiemajoriteten i en bank inte kommer att kräva dispens enligt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andra stycket. En grundtanke bakom dispensregeln i andra stycket är att Prop. 1990/91:154&lt;br&gt;bankens moderföretag inte i sin tur får vara dotterföretag. Avsikten har&lt;br&gt;inte varit att denna ordning skall ändras i detta sammanhang. Därför har&lt;br&gt;en regel införts i FRL som förhindrar ett försäkringsbolag som är dotterfö-&lt;br&gt;retag att förvärva aktiemajoriteten i en bank (se 7 kap. 17 a § första stycket&lt;br&gt;FRL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap. 5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har ändrats på så sätt att den nu reglerar förhållandet när ett&lt;br&gt;bankaktiebolag ingår i en koncern oavsett om moderbolaget är en bank&lt;br&gt;eller inte. Härigenom har också tidigare praxis beträffande den s. k. bank-&lt;br&gt;smittan kodifierats, (se avsnitt 3.5.2)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 3.5.2) bör försäk-&lt;br&gt;ringsbolag undantas från dessa regler. Ett sådant undantag har tagits in i&lt;br&gt;det nya andra stycket. Detsamma gäller dotterföretag som inte driver&lt;br&gt;någon form av finansiell verksamhet. Andra koncernföretag än de nu&lt;br&gt;nämnda, t. ex. ett finansbolag som är dotterföretag till ett försäkringsföre-&lt;br&gt;tag, skall däremot fullt ut omfattas av de bestämmelser som anges i första&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För försäkringsbolagens rörelse, tillsyn och ledning skall således endast&lt;br&gt;FRLs bestämmelser gälla. Koncernbidrag från bank till försäkringsbolag&lt;br&gt;skall dock kräva bankinspektionens medgivande. Bestämmelsen har flyt-&lt;br&gt;tats till ett nytt tredje stycke för att den inte skall omfattas av undantaget i&lt;br&gt;andra stycket. Den närmare innebörden av förslaget har behandlats i den&lt;br&gt;allmänna motiveringen, avsnitt 3.5.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap. 2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen finns bestämmelser om teckning av aktier vid nyemission mot&lt;br&gt;betalning med pengar eller apportegendom. Hänvisning görs i första och&lt;br&gt;andra styckena till 2 kap. 5 § BRL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom en lagändring (1990:821) som trädde i kraft den 1 augusti 1990&lt;br&gt;upphävdes 2 kap. 5 § andra stycket BRL. Den i förevarande paragraf i&lt;br&gt;första stycket intagna hänvisningen till den upphävda bestämmelsen har&lt;br&gt;nu tagits bort. I andra stycket har en redaktionell följdändring gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap. 1 och 17 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dessa paragrafer har hänvisningarna till 2 kap. 20 § BRL, som nu föreslås&lt;br&gt;upphävd, tagits bort.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.3 Förslaget till lag om ändring i föreningsbankslagen&lt;br&gt;(1987:620)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1 kap. 5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nya andra stycket har med endast redaktionella ändringar förts över&lt;br&gt;från 2 kap. 20 § BRL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap. 4 och 5 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de båda paragraferna har lagts till en hänvisning avseende situationen när&lt;br&gt;en medlem begär utträde ur en föreningsbank vid lokal föreningsbanks&lt;br&gt;övertagande av del av central föreningsbanks rörelse enligt 10 kap. 8 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap. 1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första —tredje styckena är oförändrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fjärde stycket anges i vilka fall en medlems rätt att erhålla återbetalning&lt;br&gt;av sina inbetalda medlemsinsatser inte kan begränsas i stadgarna. Änd-&lt;br&gt;ringen innebär att en sådan begränsning inte heller får ske om avgången&lt;br&gt;har samband med att en lokal föreningsbank övertar del av en central&lt;br&gt;föreningsbanks rörelse enligt 10kap. 8 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10kap. 8a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny. I första stycket anges att en lokal föreningsbank får ta&lt;br&gt;över del av en central föreningsbanks rörelse. Regeringen eller, efter rege-&lt;br&gt;ringens bemyndigande, bankinspektionen skall lämna tillstånd till överta-&lt;br&gt;gandet om det framstår som ändamålsenligt ur allmän synpunkt. Bestäm-&lt;br&gt;melsen överensstämmer med vad som enligt 8 § gäller i andra fall av&lt;br&gt;övertagande av del av föreningsbanks rörelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket regleras medlemmarnas ställning vid övertagande enligt&lt;br&gt;första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid överlåtelsen skall de berörda medlemmarna skriftligen underrättas&lt;br&gt;om till vilken föreningsbank deras medlemsskap skall föras över. Är med-&lt;br&gt;lemmen inte nöjd med beslutet kan han få sitt medlemskap överfört till&lt;br&gt;annan av honom anvisad lokal föreningsbank eller begära sitt utträde ur&lt;br&gt;föreningsbanken. Underrättelsen bör sändas till medlemmen i så god tid&lt;br&gt;att han får skäligt rådrum för sitt ställningstagande. Därför har valts&lt;br&gt;samma tidsfrist som i fusionsfallet (se 10 kap. 3 §). Medlemmen får därige-&lt;br&gt;nom i övertagandefallet möjlighet att inom en månad från det att under-&lt;br&gt;rättelsen skickades till honom begära sitt utträde ur den överlåtande ban-&lt;br&gt;ken eller anvisa annan lokal föreningsbank i vilken han vill vara medlem.&lt;br&gt;Om en medlem inte hör av sig till banken får han antas ha godtagit&lt;br&gt;beslutet. Någon efterforskning av medlemmar bör inte krävas. Av den&lt;br&gt;uppställda tidsfristen följer att övertagandet inte får verkställas förrän&lt;br&gt;tidigast en månad efter det att underrättelse om övertagandet med beslut&lt;br&gt;om till vilken bank medlemskapet skall föras över skickats till medlem-&lt;br&gt;marna. Därigenom blir det alltid utifrån den överlåtande bankens eget&lt;br&gt;kapital som medlemmens återbetalningsbara medlemsinsatser enligt&lt;br&gt;4 kap. 1 § skall beräknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket anges att, efter bankinspektionens medgivande, den&lt;br&gt;överlåtande föreningsbankens reservfond får sättas ned med skäligt be-&lt;br&gt;lopp. Bestämmelsen har kommenterats i den allmänna motiveringen (av-&lt;br&gt;snitt 3.7.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1963:76) om&lt;br&gt;kreditaktiebolag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4c§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller regler om kapitalkravet for kreditaktiebolag. Regler-&lt;br&gt;na är, liksom för finansbolagen, innehållsmässigt identiska med dem som&lt;br&gt;gäller för bankerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna i andra stycket motsvaras av ändringar i 2 kap. 10 § andra&lt;br&gt;stycket BRL. Liksom i den lagen är syftet att det skall krävas kapitaltäck-&lt;br&gt;ning för fordringar mot eller garanterade av försäkringsbolag, när försäk-&lt;br&gt;ringsbolaget inte ingår i konsoliderad kapitaltäckning. Om kreditaktie-&lt;br&gt;bolaget och det försäkringsbolag som fordringen riktar sig mot ingår som&lt;br&gt;systerföretag i en bankkoncern, krävs det alltså kapitaltäckning för ford-&lt;br&gt;ringen hos kreditaktiebolaget; försäkringsbolaget omfattas inte av det kon-&lt;br&gt;soliderade kapitalkravet enligt 2 kap. 11 § BRL. Om försäkringsbolaget är&lt;br&gt;ett dotterbolag till kreditaktiebolaget, krävs däremot inte någon kapital-&lt;br&gt;täckning eftersom försäkringsbolaget omfattas av den konsoliderade kapi-&lt;br&gt;taltäckningen enligt 4 d § kreditaktiebolagslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1968:555) om rätt&lt;br&gt;för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket&lt;br&gt;13§&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Till andra stycket har fogats en hänvisning i punkt 3 beträffande utländska&lt;br&gt;finansbolag till finansbolagslagen. Tillståndsprövning skall alltså inte ske&lt;br&gt;enligt 1968 års lag i fråga om utländska finansbolags rätt att verka i Sverige&lt;br&gt;genom filial. I stället skall reglerna i 5 a § finansbolagslagen tillämpas. Ett&lt;br&gt;utländskt finansbolag som fått filialtillstånd i Sverige skall, enligt 5 a §&lt;br&gt;finansbolagslagen, vara underkastat finansbolagslagens bestämmelser och&lt;br&gt;i övrigt reglerna i 1968 års lag om företagsfilialer i allmänhet. 1968 års lag&lt;br&gt;hänvisar i sin tur (1 §) till att utlänningar och utländska företag skall följa&lt;br&gt;de föreskrifter som enligt andra författningar gäller för näringsverksamhet&lt;br&gt;här i riket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stycket har också omarbetats redaktionellt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.6 Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen&lt;br&gt;(1982:713)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4 kap. 2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller regler om betalning av aktier vid nyemission i ett&lt;br&gt;försäkringsaktiebolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket innebär att ett försäkringsaktiebolag har möjlighet att öka&lt;br&gt;sitt aktiekapital och använda de nya aktierna för att byta till sig så många&lt;br&gt;aktier i ett annat försäkringsaktiebolag att detta blir dotterbolag (apporte-&lt;br&gt;mission). Bestämmelsen är ett undantag från huvudregeln att aktierna vid&lt;br&gt;nyemission skall betalas med pengar. Undantaget tillkom år 1960 för att&lt;br&gt;underlätta koncernbildningar inom försäkringsväsendet (se prop.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1981/82:180 s. 173). Den nu föreslagna ändringen innebär att förfarandet Prop. 1990/91:154&lt;br&gt;blir möjligt även för försäkringsaktiebolags förvärv av aktier i finansiella&lt;br&gt;företag och även holdingbolag som äger sådana företag, se avsnitt 3.5.2.&lt;br&gt;Som hittills krävs försäkringsinspektionens medgivande för transaktionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 17 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens första stycke innehåller den s. k. femprocentsregeln som be-&lt;br&gt;skrivits i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.5.5). Huvudregeln är att ett&lt;br&gt;försäkringsbolag inte får äga större andel av aktierna i ett enskilt aktiebo-&lt;br&gt;lag än som motsvarar fem procent av röstetalet för samtliga aktier. Sist i&lt;br&gt;stycket har nu införts en undantagsregel för aktier som innehas av bankfö-&lt;br&gt;retag och dotterföretag till bankföretag. En motsvarande regel finns i 2 kap.&lt;br&gt;15 a § tredje stycket BRL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket har ordet aktiefond bytts ut mot ordet värdepapperfond;&lt;br&gt;jämför lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringsinspektionen kan medge dispens från femprocentsregeln i&lt;br&gt;första stycket. I praxis har dispens emellertid inte medgetts för förvärv av&lt;br&gt;aktier i banker och andra finansiella företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande lagtexten och den praxis som har utvecklats kring denna&lt;br&gt;ger ingen ledning för hur dispensregeln skulle kunna tillämpas på försäk-&lt;br&gt;ringsbolags förvärv av aktier i banker och andra finansiella företag. Sådana&lt;br&gt;förvärv bör därför prövas i särskild ordning och enligt särskilda kriterier.&lt;br&gt;Förvärvsreglerna för sådana aktieförvärv har därför inte utformats som en&lt;br&gt;utvidgad tillämpning av dispensregeln. I stället har reglerna placerats i en&lt;br&gt;ny paragraf, 17 a §. En hänvisning dit har tagits in i ett nytt fjärde stycke.&lt;br&gt;Förevarande paragraf blir därmed inte tillämplig beträffande försäkrings-&lt;br&gt;bolags förvärv av aktier och andelar i banker och andra finansiella företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 17 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om försäkringsbolags för-&lt;br&gt;värv av organisationsaktier eller motsvarande andelar i företag som driver&lt;br&gt;någon form av finansiell verksamhet. Med sådana företag avses svenska&lt;br&gt;banker, finansbolag, värdepappersbolag, kreditaktiebolag och motsvaran-&lt;br&gt;de utländska företag. Hit bör också räknas sådana företag av holdingbo-&lt;br&gt;lagstyp som äger aktier eller andelar i finansiella företag. I det till lagrådet&lt;br&gt;remitterade protokollet angavs att det skulle vara fråga om bolag som var&lt;br&gt;moderbolag till finansiella företag. 1 enlighet med vad som skall gälla när&lt;br&gt;det är fråga om försäkringsbolags direktägande i finansiella företag bör&lt;br&gt;dock inte krävas att det skall föreligga ett koncernförhållande mellan&lt;br&gt;holdingbolaget och det finansiella företaget. Däremot krävs det att hol-&lt;br&gt;dingbolagets innehav av aktier och andelar i finansiella företag genomgå-&lt;br&gt;ende har organisationskaraktär och att holdingbolaget har aktier och an-&lt;br&gt;delar bara i sådana företag som försäkringsbolaget får direktäga. Försäk-&lt;br&gt;ringsbolag får alltså inte med stöd av denna paragraf förvärva aktier eller&lt;br&gt;andelar i företag som gör placeringsförvärv i t. ex. finansiella företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare gäller att ett försäkringsbolag inte kan vara moderbolag till ett Prop. 1990/91:154&lt;br&gt;holdingbolag, om en bank ingår i holdingbolagskoncernen, se avsnitt 3.5.2&lt;br&gt;och specialmotiveringen till 1 kap. 4 § BAL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket får ett försäkringsbolag förvärva aktier eller andelar&lt;br&gt;i banker och andra finansiella företag. Andra meningen innehåller en viss&lt;br&gt;begränsning av förvärvsrätten. Där föreskrivs att ett försäkringsbolag som&lt;br&gt;är moderbolag till en bank i sin tur inte får vara dotterföretag till annat&lt;br&gt;företag än en bank. Beträffande bakgrunden till den bestämmelsen hänvi-&lt;br&gt;sas till specialmotiveringen till ändringen i 1 kap. 4 § BAL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt bestämmelsen i andra stycket krävs för förvärv av organisations-&lt;br&gt;aktier som överstiger fem procent av röstetalet att regeringen eller försäk-&lt;br&gt;ringsinspektionen lämnar tillstånd till förvärvet. Liksom när det gäller&lt;br&gt;motsvarande ärenden på banksidan bör regeringen bemyndiga försäk-&lt;br&gt;ringsinspektionen att pröva sådana förvärv som inte är av sådan art att de&lt;br&gt;behöver prövas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I linje med regeln i 17 § skall femprocentsregeln i förevarande paragraf&lt;br&gt;tillämpas även på koncernbasis. Emellertid har ett undantag införts beträf-&lt;br&gt;fande finansiella företag och dotterföretag till sådana företag. Undantaget&lt;br&gt;motsvarar regeln i 2 kap. 15 a § tredje stycket BRL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i tredje stycket begränsar försäkringsbolagens möjlighet&lt;br&gt;att använda sina tillgångar som riskkapital i finansiella företag. Den när-&lt;br&gt;mare utformningen av regeln har behandlats i den allmänna motiveringen,&lt;br&gt;avsnitt 3.5.5. Bestämmelsen tillgodoser de olika skyddsintressena och&lt;br&gt;kravet på en tillfredsställande organisatorisk stabilitet. Den innebär att en&lt;br&gt;första förutsättning för att få tillstånd till ett förvärv av aktier eller andelar&lt;br&gt;i banker och andra finansiella företag är att insatskapitalet uppgår till högst&lt;br&gt;ett belopp som, tillsammans med det bokförda värdet av tidigare förvärv&lt;br&gt;av sådana företag eller av försäkringsbolag, håller sig inom de ramar som&lt;br&gt;anges i begränsningsregeln. De fastställda ramarna är alltså avsedda att&lt;br&gt;gälla det totala ägandet i banker och andra finansiella företag. Innehav&lt;br&gt;som understiger femprocentsgränsen i andra stycket faller dock inte in&lt;br&gt;under begränsningregeln. Överskrids femprocentsgränsen i andra stycket&lt;br&gt;första och andra meningen blir dock begränsningsregeln tillämplig på&lt;br&gt;innehavet i dess helhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begränsningsregeln utgör en maximiregel. Även om insatskapitalet lig-&lt;br&gt;ger inom ramen för regeln, kan tillstånd till förvärvet ändå vägras med&lt;br&gt;hänsyn till de prövningskriterier som kommer att behandlas i det följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fjärde stycket anges att för tillstånd krävs att förvärvet ingår som ett led&lt;br&gt;i organisationen av verksamheten. Det skall alltså ligga en långsiktig orga-&lt;br&gt;nisatorisk strategi bakom förvärvet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På samma sätt som för bankers förvärv av försäkringsbolag (se special-&lt;br&gt;motiveringen till 2 kap. 6 a§ BRL) är i princip inte förvärvets storlek&lt;br&gt;bestämmande för tillståndsprövningen. Det är emellertid naturligt att ju&lt;br&gt;större andel av en bank eller ett finansiellt företag som förvärvas desto&lt;br&gt;starkare blir presumtionen för att förvärvet görs av organisatoriska skäl.&lt;br&gt;Om förvärvet konstituerar ett koncernförhållande skall kravet på förvärv&lt;br&gt;av organisatoriska skäl som regel anses uppfyllt. Detsamma gäller om&lt;br&gt;försäkringsbolaget och ett annat företag vardera äger hälften av en bank&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller annat finansiellt foretag och ägarföretagen endast har gemensam&lt;br&gt;beslutanderätt (s. k. 50/50-bolag). Samma bedömning bör också göras om&lt;br&gt;försäkringsbolaget utövar ägandet tillsammans med fler än ett företag,&lt;br&gt;men i övrigt under motsvarande förutsättningar som beträffande 50/50-&lt;br&gt;bolag. Ju mindre andel som förvärvas desto mer krävs av försäkringsbola-&lt;br&gt;get i fråga om redovisning av omständigheter som innebär att förvärvet&lt;br&gt;kan anses ha skett av organisatoriska skäl. Exempel på sådana omständig-&lt;br&gt;heter kan vara olika typer av samarbetsavtal eller avtal som ger försäk-&lt;br&gt;ringsbolaget större inflytande än vad storleken på aktieinnehavet utvisar.&lt;br&gt;Ett förhållandevis litet aktieförvärv kan utgöra ett led i ett större successivt&lt;br&gt;förvärv. Dessutom kan även förvärv av en mindre andel i ett stort företag&lt;br&gt;ibland ge ett betydande inflytande och därmed anses vara ett organisato-&lt;br&gt;riskt förvärv. Om ett förvärv inte kan anses organisatoriskt betingat skall&lt;br&gt;tillstånd vägras även om förvärvet ligger inom ramen för begränsningsre-&lt;br&gt;geln. Som tidigare framgått behövs dock inte något tillstånd om innehavet&lt;br&gt;inte uppgår till mer än fem procent av röstetalet i företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även andra omständigheter än frågan om förvärvet är av organisatorisk&lt;br&gt;natur bör beaktas vid tillståndsprövningen. Mot bakgrund av de allmänna&lt;br&gt;sundhets- och soliditetskraven bör det vid tillståndsprövningen bedömas&lt;br&gt;huruvida hela utrymmet i praktiken skall kunna utnyttjas för förvärv av&lt;br&gt;aktier i banker och andra finansiella företag. En sådan bedömning är&lt;br&gt;nödvändig därför att soliditet och faktisk riskspridning kan variera väsent-&lt;br&gt;ligt mellan enskilda försäkringsbolag. Exempelvis kan ett nystartat försäk-&lt;br&gt;ringsbolags hela konsolideringskapital bestå av eget kapital.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller frågan om ett förvärv i övrigt är lämpligt och motiverat ur&lt;br&gt;företagsekonomisk synpunkt, är utgångspunkten densamma som beträf-&lt;br&gt;fande bankers förvärv av aktier i försäkringsbolag, se specialmotiveringen&lt;br&gt;till 2 kap. 6 a § BRL. Således bör tillståndsprövningen normalt inte omfat-&lt;br&gt;ta förvärvets lämplighet ur företagsekonomisk synpunkt. Om ett planerat&lt;br&gt;förvärv grundas på uppenbara missbedömningar eller felkalkyler, måste&lt;br&gt;det dock rimligen beaktas vid tillståndsprövningen. I normala fall torde&lt;br&gt;emellertid sådana frågor klaras ut vid underhandskontakter som föregår&lt;br&gt;ett slutligt avgörande av ett tillståndsärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den allmänna motiveringen (avsnitt 3.5.1) berörs frågan om koncentra-&lt;br&gt;tion på marknaden till följd av koncernbildningar. Som framhållits i&lt;br&gt;specialmotiveringen till 2 kap. 6 a § BRL är frågan komplicerad och kan&lt;br&gt;betraktas från såväl nationella som internationella utgångspunkter. Det&lt;br&gt;kan uppstå behov av att behandla frågan i större sammanhang. Inom&lt;br&gt;ramen för ett enskilt tillståndsärende bör emellertid eventuella koncentra-&lt;br&gt;tionstendenser i regel inte ha någon avgörande betydelse. Det är emellertid&lt;br&gt;tänkbart att det finns grundad anledning anta att en tilltänkt koncernbild-&lt;br&gt;ning blir så dominerande att den allvarligt försämrar den rådande konkur-&lt;br&gt;renssituationen och marknadens funktionssätt i övrigt. Tillståndspröv-&lt;br&gt;ningen bör omfatta sådana särskilda förhållanden. Det är naturligt att&lt;br&gt;tillståndsmyndigheten i ett sådant fall inhämtar NOs yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:606) om&lt;br&gt;finansbolag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2 och 2 a §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 2 §, i dess nuvarande lydelse, redogörs för de situationer när tillstånd för&lt;br&gt;bedrivande av finansieringsverksamhet krävs. Avsikten är att dessa be-&lt;br&gt;stämmelser skall gälla för utländska företag som genom filial driver finan-&lt;br&gt;sieringsverksamhet här i landet. Villkoren kan emellertid inte utformas&lt;br&gt;helt identiskt. 2 § bör därför i fortsättningen avse endast svenska företag.&lt;br&gt;Med svenska företag avses svenska rättssubjekt, dvs. företag som är bilda-&lt;br&gt;de enligt svenska regler och som har hemort i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 2 a § beskrivs de situationer när finansieringsverksamhet som drivs av&lt;br&gt;ett utländskt företag kräver tillstånd. Tillstånd för finansieringsrörelse&lt;br&gt;krävs om företaget ägs av ett bankinstitut eller ett dotterbolag till sådant&lt;br&gt;institut, om verksamheten är riktad till konsumenter eller om värdet på&lt;br&gt;tillgångarna i verksamheten överstiger femtio miljoner kronor. Vid be-&lt;br&gt;stämmandet av tillgångarnas storlek skall inte hänsyn tas till det utländska&lt;br&gt;företagets totala tillgångar. Det väsentliga i sammanhanget är i stället hur&lt;br&gt;stora de tillgångar är som används i den verksamhet som bedrivs här i&lt;br&gt;landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 3 §, som inte bör ändras, framgår att tillstånd likväl inte krävs i vissa&lt;br&gt;situationer. Så skall inte heller vara fallet för utländska företag. De till-&lt;br&gt;gångar som används i verksamhet som är undantagen från tillståndsplikt&lt;br&gt;skall inte räknas in i underlaget för bedömningen om en verksamhet&lt;br&gt;fordrar tillstånd enligt 2 a §. Detta framgår av hänvisningen till 2 § andra&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 2 § tredje stycket anges att tillstånd inte krävs, om finansieringsverk-&lt;br&gt;samheten bedrivs av andra än aktiebolag, ekonomisk förening, handelsbo-&lt;br&gt;lag eller enskild näringsidkare. Härigenom undantas exempelvis staten,&lt;br&gt;kommuner, stiftelser och ideella föreningar från tillståndsplikten. 2 a §&lt;br&gt;innehåller inte någon hänvisning till 2 § tredje stycket. Härav följer att&lt;br&gt;något sådant generellt undantag för utländska rättssubjekt inte finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 och 5 a §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På motsvarande sätt som i 2 och 2 a §§ har en uppdelning gjorts mellan&lt;br&gt;tillståndsförutsättningarna för svenska resp, utländska företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 5 f anges för närvarande vilka förutsättningar som skall gälla för att ett&lt;br&gt;företag skall få tillstånd att bedriva tillståndspliktig finansieringsverksam-&lt;br&gt;het. Första stycket ändras endast på det sättet att det framgår att paragra-&lt;br&gt;fen gäller endast svenska rättssubjekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 5 a §, som är ny, behandlas de krav som skall uppfyllas av utländska&lt;br&gt;företag som önskar bedriva tillståndspliktig finansieringsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamheten här i landet måste drivas från kontor med självständig&lt;br&gt;förvaltning (filial).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamheten skall vidare omfatta finansieringsverksamhet. Begreppet&lt;br&gt;finansieringsverksamhet förklaras i 1 § andra stycket. Det fordras att bola-&lt;br&gt;get driver sådan verksamhet i sitt hemland och att det där står under&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillsyn av myndighet eller annat behörigt organ. Med myndighet eller Prop. 1990/91:154&lt;br&gt;annat behörigt organ avses ett organ som har till uppgift att utöva tillsyn&lt;br&gt;över finansiella företag, dvs. en motsvarighet till bankinspektionen. Filial-&lt;br&gt;etablering förutsätter att inspektionen skall ha möjlighet att samarbeta&lt;br&gt;med tillsynsmyndigheten i finansbolagets hemland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att tillstånd skall ges förutsätts också — på samma sätt som gäller for&lt;br&gt;svenska företag — att företaget inte är olämpligt att driva finansierings-&lt;br&gt;verksamhet här i landet och att verksamheten kan antas inte bli till skada&lt;br&gt;för det allmänna. Företaget skall t. ex. i sitt hemland lyda under betryggan-&lt;br&gt;de kapitaltäckningsregler. Det skall också allmänt ha bedrivit verksamhe-&lt;br&gt;ten i sitt hemland på sådant sätt att det finns skäl att tro att en verksamhet&lt;br&gt;i Sverige kommer att drivas på ett seriöst sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket framgår att vad som stadgas i lagen också i tillämpliga&lt;br&gt;delar skall gälla filialer. Det framhålls särskilt att sådana förelägganden&lt;br&gt;som bankinspektionen enligt lagen kan rikta mot finansbolag kan, när det&lt;br&gt;gäller utländska företag, riktas såväl mot det utländska företaget som mot&lt;br&gt;filialen och dess ledning. Om ett utländskt företag skulle driva tillstånds-&lt;br&gt;pliktig verksamhet här i landet utan att ha fått tillstånd, kan ett föreläggan-&lt;br&gt;de att upphöra med verksamheten riktas mot var och en som är verksam&lt;br&gt;för företagets räkning här i landet. Genom en hänvisning till lagen om rätt&lt;br&gt;för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket kommer en&lt;br&gt;filial till ett utländskt företag att lyda under de regler som finns i den lagen&lt;br&gt;om bl. a. filialens ledning, bokföring, revision m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt innebär bestämmelsen bl. a. att det är bankinspektionen som&lt;br&gt;lämnar tillstånd för verksamheten (1 §), att de närmare bestämmelser om&lt;br&gt;beräkning av besläktade företags tillgångar som anges i 4 § skall tillämpas&lt;br&gt;även beträffande utländska företag, att utländskt företag som fått tillstånd&lt;br&gt;att driva verksamhet här i landet kan använda beteckningen finansbolag&lt;br&gt;(8 §), att utländskt företag har rätt att ge ut obligationer m. m. (10 a §), att&lt;br&gt;räkenskaperna och filialledningens förvaltning skall granskas av auktorise-&lt;br&gt;rad revisor (12 §), att filialen står under tillsyn av bankinspektionen och&lt;br&gt;att vad som sägs om tillsyn i 13 — 17 samt 19 — 21 §§ gäller för filialen samt&lt;br&gt;att bestämmelserna om överklagande, tystnadsplikt och straff som åter-&lt;br&gt;finns i 25 —27 §§ också gäller filialer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första mening anges för närvarande att bolag som har fått&lt;br&gt;tillstånd att driva finansieringsverksamhet kallas finansbolag. Ordet ”bo-&lt;br&gt;lag” har nu bytts ut mot ordet ”företag”, eftersom det inte är säkert att&lt;br&gt;utländska företag som etablerar sig genom filial här i landet svarar mot&lt;br&gt;beteckningen bolag. Genom ändringen kommer alltså även utländska fi-&lt;br&gt;nansieringsföretag med filialtillstånd att få beteckningen finansbolag. Det&lt;br&gt;betyder att vad som sägs om finansbolag i exempelvis lagen (1974:922) om&lt;br&gt;kreditpolitiska medel och lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank kom-&lt;br&gt;mer att gälla också för de utländska filialerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom begreppet finansieringsverksamhet används också i den före-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;slagna nya lydelsen av 2 kap. 1 § bankrörelselagen, har begreppet här Prop. 1990/91:154&lt;br&gt;kompletterats med orden ”enligt denna lag”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny. Genom bestämmelsen får finansbolag möjlighet att ge ut&lt;br&gt;t. ex. obligationer, förlagsbevis och andra löpande skuldebrev.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om värdepappersbolag och banker föreslås att rätten att utan&lt;br&gt;begränsningar ge ut obligationer skall framgå bara genom att nuvarande&lt;br&gt;förbud resp, begränsningar upphävs. I fråga om finansbolagen finns det&lt;br&gt;emellertid skäl att i lagen införa en uttrycklig regel om rätten att ge ut&lt;br&gt;obligationer. Skälet är att ett finansbolag som ger ut obligationer i många&lt;br&gt;fall kommer att svara mot beskrivningen av ett kreditaktiebolag. För&lt;br&gt;klarhetens skull bör det därför framgå av finansbolagslagen att även fi-&lt;br&gt;nansbolag får ge ut obligationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10b §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndsplikten avser bara förvärv av aktier eller andelar i företag som&lt;br&gt;ingår som ett led i organisationen av finansbolagets verksamhet. Frågan&lt;br&gt;huruvida tillstånd krävs skall alltså prövas med utgångspunkt i om förvär-&lt;br&gt;vet kan anses vara betingat av organisatoriska skäl. I första hand torde det&lt;br&gt;bli fråga om förvärv av försäkringsföretag, företag som driver sådan verk-&lt;br&gt;samhet som kräver tillstånd av bankinspektionen samt företag som driver&lt;br&gt;näraliggande men inte tillståndspliktig verksamhet, exempelvis placerings-&lt;br&gt;rådgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 a, 11 b och 11 c §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragraferna innehåller kapitaltäckningsregler för finansbolag. Kapital-&lt;br&gt;täckningsreglerna för finansbolag är innehållsmässigt identiska med dem&lt;br&gt;som gäller för bankerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ändringar som gjorts i 11 a § sista stycket, 11 b § andra stycket och&lt;br&gt;11 c § andra och tredje styckena motsvarar ändringarna i 2 kap. 9 a, 10 och&lt;br&gt;11 §§ BRL. Beträffande innebörden av ändringarna i förevarande paragra-&lt;br&gt;fer hänvisas till specialmotiveringen till ändringarna i BRL och kredit-&lt;br&gt;aktiebolagslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket har hänvisningen till 5 § kompletterats med en hänvisning&lt;br&gt;till nya 5 a §, som behandlar tillståndsförutsättningarna för de utländska&lt;br&gt;finansbolagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt det nya tredje stycket kan bankinspektionen förena ett beslut om&lt;br&gt;återkallelse av ett tillstånd med ett förbud att fortsätta verksamheten. Om&lt;br&gt;inspektionen misstänker att ett företag som får sitt tillstånd återkallat ändå&lt;br&gt;inte kommer att upphöra med verksamheten, kan inspektionen redan i&lt;br&gt;samband med återkallelsen förbjuda fortsatt verksamhet och behöver allt-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;så inte avvakta att den nya bestämmelsen i 23 § första stycket blir tillämp- Prop. 1990/91:154&lt;br&gt;lig. Detta får särskild betydelse när straffbestämmelsen i 27 § första stycket&lt;br&gt;upphävs. Att ett förbud mot fortsatt verksamhet kan förenas med vite&lt;br&gt;framgår av 24 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom den nya regeln i första stycket får bankinspektionen möjlighet att&lt;br&gt;förelägga den som driver tillståndspliktig finansieringsverksamhet utan&lt;br&gt;tillstånd att upphöra med verksamheten. Denna möjlighet ersätter straff-&lt;br&gt;bestämmelsen i 27 § första stycket, som föreslås upphävt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket, som i sak överensstämmer med paragrafens tidigare&lt;br&gt;innehåll, framgår att inspektionen kan genom ett föreläggande infordra&lt;br&gt;underlag för bedömningen om en verksamhet är tillståndspliktig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje och fjärde styckena har utformats på samma sätt som motsvaran-&lt;br&gt;de stycken i 7 kap. 18 § BRL. De anger att förelägganden enligt första och&lt;br&gt;andra styckena kan förenas med vite och att bankinspektionens beslut&lt;br&gt;enligt paragrafen får överklagas till kammarrätten. En allmän bestämmelse&lt;br&gt;om att inspektionens förelägganden och förbud enligt lagen får förenas&lt;br&gt;med vite finns redan i 24 §. En regel om vite har ändå tagits med i&lt;br&gt;förevarande paragraf, för att det inte skall råda något tvivel om att beslutet&lt;br&gt;att sätta ut vite skall överklagas till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 och 25 §§&lt;br&gt;Ändringarna i dessa paragrafer är följdändringar till de nya regler som&lt;br&gt;införs i 23 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i första stycket om straff för den som utan tillstånd bedriver&lt;br&gt;tillståndspliktig verksamhet har tagits bort. I stället har ett förfarande med&lt;br&gt;föreläggande att upphöra med verksamheten införts genom nya bestäm-&lt;br&gt;melser i 23 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra och tredje styckena är oförändrade.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1385) om&lt;br&gt;Sveriges riksbank&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket är oförändrat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket regleras den extraordinära möjlighet riksbanken har att&lt;br&gt;lämna lån om exempelvis konkurs hotar ett bankinstitut eller ett annat&lt;br&gt;finansiellt företag och en sådan utveckling skulle allvarligt undergräva&lt;br&gt;förtroendet för landets kredit- och betalningssystem. Endast svenska bank-&lt;br&gt;institut kan nu få sådan kredit. I konsekvens med detta bör även kredit-&lt;br&gt;möjligheten för andra finansiella företag förbehållas svenska rättssubjekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första och andra styckena är oförändrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket ändras för att göra klart att, också när det gäller utländska&lt;br&gt;finansbolag, kassakravet skall beräknas på filialens — inte hela det ut-&lt;br&gt;ländska fmansieringsföretagets — placeringar eller förbindelser. Den änd-&lt;br&gt;ring som görs i sista meningen är en språklig anpassning till andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:000) om&lt;br&gt;värdepappersrörelse&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;5 kap. 3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller regler om kapitalkravet för värdepappersbolag. Reg-&lt;br&gt;lerna är, liksom för finansbolagen och kreditaktiebolagen, innehållsmäs-&lt;br&gt;sigt identiska med dem som gäller för bankerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ändringar som gjorts i andra stycket motsvarar ändringarna i 4 c §&lt;br&gt;kreditaktiebolagslagen. Beträffande innebörden av ändringarna i föreva-&lt;br&gt;rande paragraf hänvisas till ändringarna i den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Hemställan&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels anta de av lagrådet granskade förslagen till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i föreningslagen (1987:620),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i lagen (1963:76) om kreditaktiebolag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt&lt;br&gt;företag att idka näring här i riket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. lag om ändring i lagen (1988:606) om finansbolag, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels anta förslaget till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lag om ändring i lagen (1991:000) om värdepappersrörelse.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Beslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att&lt;br&gt;genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden&lt;br&gt;lagt fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanställning av remissyttranden över&lt;br&gt;kreditmarknadskommitténs betänkande (SOU&lt;br&gt;1988:29) Förnyelse av kreditmarknaden i den del&lt;br&gt;betänkandet avser bankverksamhetsdefmitionen,&lt;br&gt;och rörelseregler för bank&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttrande över de i rubriken angivna avsnitten i betänkan-&lt;br&gt;det avgetts av bankinspektionen, försäkringsinspektionen, kommerskolle-&lt;br&gt;giet, sydsvenska och Stockholms handelskammare, konsumentverket, sta-&lt;br&gt;tens industriverk (SIND), riksskatteverket (RSV), riksåklagaren, patent-&lt;br&gt;och registreringsverket (PRV), hovrätten för västra Sverige, kammarrätten&lt;br&gt;i Göteborg, fullmäktige i Sveriges riksbank, fullmäktige i riksgäldskonto-&lt;br&gt;ret, näringsfrihetsombudsmannen (NO), Svenska Bankföreningen, Svens-&lt;br&gt;ka sparbanksföreningen, Sveriges Föreningsbankers Förbund, Stadshypo-&lt;br&gt;tekskassan, Finansbolagens Förening, Svenska Fondhandlareföreningen,&lt;br&gt;Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska Bankmannaförbundet,&lt;br&gt;Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Industriförbundet, Svensk Indu-&lt;br&gt;striförening, Svenska Kommunförbundet, Svenska Revisorsamfundet,&lt;br&gt;Kooperativa förbundet (KF) samt Medborgarrättsrörelsen Friheten i Sve-&lt;br&gt;rige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Allmänna synpunkter avseende&lt;br&gt;bankverksamhetsbegreppet&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.1 Bankinspektionen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den nu gällande definitionen anger den yttre ramen för bankernas verk-&lt;br&gt;samhet och är inte preciserad. Genom detaljerade förvärvsregler, som&lt;br&gt;anger vilken egendom en bank får förvärva för egen räkning eller driva&lt;br&gt;handel med, görs väsentliga inskränkningar i det av definitionen angivna&lt;br&gt;verksamhetsområdet. I praxis har dessa inskränkningar kommit att utgöra&lt;br&gt;de regler som gett definitionen av verksamhetsområdet konkret innehåll.&lt;br&gt;Bank har enligt nuvarande bestämmelser således tillstånd att förvärva och&lt;br&gt;driva handel endast med den egendom som nämns i dessa regler. Förvärv&lt;br&gt;av all annan egendom anses i dag förbjuden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankinspektionen delar kommitténs uppfattning att de nuvarande verk-&lt;br&gt;samhetsreglerna för bank har begränsat bankernas utvecklingsmöjligheter&lt;br&gt;samtidigt som andra företags- och finansieringsformer kunnat utvecklas&lt;br&gt;jämförelsevis fritt. Kreditmarknadskommittén har ansett att bankerna&lt;br&gt;måste ges förutsättningar att behålla sin centrala ställning på kreditmark-&lt;br&gt;naden. Bankinspektionen instämmer i detta ställningstagande och anser&lt;br&gt;att bland annat förslaget till ny bankverksamhetsdefinition kan bidra till&lt;br&gt;en liberalisering av banklagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom den nya metoden att definiera bankverksamhetsbegreppet kan&lt;br&gt;verksamheten på ett helt nytt sätt anpassas till utvecklingen. Bankinspek-&lt;br&gt;tionen tillstyrker denna principiella förändring av uppbyggnaden och inne-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hållet av begreppet bankverksamhet. Det är dock viktigt att konstatera att&lt;br&gt;kommitténs avsikt med den nya uppbyggnaden inte är att härigenom&lt;br&gt;utvidga vad som i dag anses som bankverksamhet utan främst att söka&lt;br&gt;tillskapa en i detta avseende flexibel lagstiftning. Detta är ett inspektio-&lt;br&gt;nens framtida ställningstaganden i fråga om gränsdragningen mellan&lt;br&gt;bankverksamhet och annan verksamhet. Avsikten förtjänar att till före-&lt;br&gt;kommande av missuppfattningar kraftigt understrykas i det fortsatta lag-&lt;br&gt;stiftningsarbetet. Vidare bör framhållas att en flexibel lagstiftning liksom&lt;br&gt;en avreglering på det finansiella området ställer större krav på en effektiv&lt;br&gt;och kvalificerad tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankinspektionen vill i detta sammanhag peka på det förhållandet att&lt;br&gt;den bankliknande inlåningsverksamhet som bedrivs av bl. a. hyresgäst-&lt;br&gt;och konsumentkooperationerna inte omfattas av banklagstiftningen och&lt;br&gt;dess skyddsbestämmelser. Grunden för detta undantag har sedan lång tid&lt;br&gt;ansetts vara att denna form av verksamhet anses bedriven inte bland&lt;br&gt;allmänheten utan endast bland en begränsad krets av personer med intres-&lt;br&gt;segemenskap såsom medlemmar i en förening och organisation. Antalet&lt;br&gt;medlemmar i konsumentkooperationen uppgår för närvarande till om-&lt;br&gt;kring 2 miljoner. Bankinspektionen delar KMK:s uppfattning att denna&lt;br&gt;verksamhet måste anses riktad mot allmänheten och menar att grunden&lt;br&gt;för udnantag från skyddsbestämmelserna i banklagstiftningen är föråld-&lt;br&gt;rad. Verksamheten är mycket omfattande och skyddsintressena i form av&lt;br&gt;t. ex. insättarskyddet är lika relevant i detta sammanhang som vid bankin-&lt;br&gt;låning. KMK har på grund av kommittédirektiven inte ansett sig kunna&lt;br&gt;utreda nämnda förhållande och föreslå någon ändring. Inspektionen anser&lt;br&gt;emellertid att frågan är så viktig att den bör tas upp till diskussion i&lt;br&gt;samband med det fortsatta lagstiftningsarbetet på finansmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.2 Försäkringsinspektionen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I avsnitten 7.1 och 7.2 redovisas kommitténs överväganden och förslag i&lt;br&gt;fråga om definition av bankrörelse och rörelsereglerna för bankinstituten.&lt;br&gt;Inspektionen har ingen erinran mot kommitténs ställningstaganden. I&lt;br&gt;fråga om möjligheter för bank att förvärva aktier och andelar i organisa-&lt;br&gt;tionsföretag vill inspektionen erinra om att motsvarande fråga är aktuell&lt;br&gt;också på försäkringsområdet. KMK föreslår att en bank skall ges tillstånd&lt;br&gt;att förvärva aktier och andelar i svenskt eller utländskt företag med en&lt;br&gt;verksamhet som utgör eller har en nära anknytning till bankverksamhet,&lt;br&gt;om hinder inte möter från allmän synpunkt. Regelsystemet för försäk-&lt;br&gt;ringsbolags aktieförvärv är annorlunda uppbyggt men rent principiellt&lt;br&gt;anser inspektionen, som också framgår av vad inspektionen anfört i sitt&lt;br&gt;remissttrande över FVK:s slutbetänkande, att ett försäkringsbolag på mot-&lt;br&gt;svarande sätt skall i ett dotterbolag få driva verksamhet som också försäk-&lt;br&gt;ringsbolaget självt får driva. Vid översynen av bestämmelserna i försäk-&lt;br&gt;ringsrörelselagen bör tillses att inspektionen får samma insyns- och till-&lt;br&gt;synsmöjligheter som gäller i förhållande till försäkringsbolaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.3 Kommerskollegium&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I regeringens proposition ”Sverige och den västeuropeiska integrationen”&lt;br&gt;framhålls särskilt Sveriges intresse att medverka i samarbete med EG för&lt;br&gt;att skapa ökad rörlighet för varor, tjänster, kapital och arbetskraft i Väst-&lt;br&gt;europa. Avvecklingen av stora delar av den svenska valutaregleringen som&lt;br&gt;skett under senare tid är en viktig förutsättning för att skapa möjligheter&lt;br&gt;för ett — på grundval av fri konkurrens — fritt utbyte av finansiella&lt;br&gt;tjänster med EG och Västeuropa i övrigt. Intentionerna bakom kredit-&lt;br&gt;marknadskommitténs liggande betänkande är ju också att bl. a. söka åstad-&lt;br&gt;komma en struktur med ökad internationalisering. Med tanke på att mer&lt;br&gt;än hälften av Sveriges utrikeshandel sker med EG-området (ca 2/3 med&lt;br&gt;Västeuropa) är det — inte minst av övergripande internationella konkur-&lt;br&gt;rensskäl — angeläget att det svenska regelverket på bank- och försäkrings-&lt;br&gt;området utformas på ett sådant sätt att den inom EG åsyftade förstärk-&lt;br&gt;ningen av konkurrenseffektiviteten i tjänsteutbytet tillåts slå igenom även&lt;br&gt;i Sverige. Detta innebär krav på en långtgående harmonisering med an-&lt;br&gt;passning till motsvarande bestämmelser/arrangemang inom EG så att&lt;br&gt;företag och medborgare i Sverige kan delta på samma villkor i tjänsteutby-&lt;br&gt;tet som sina motsvarigheter i EG. Detta torde gälla för flertalet av de&lt;br&gt;lagstiftningsområden som behandlas i KMK:s betänkande och i förslaget&lt;br&gt;från kapitaltäckningsgruppen (bl. a. frågan om bankdefinition, förvärvs-&lt;br&gt;förbud, kapitaltäckningsregler, ägande- och rösträttsbegränsning, ut-&lt;br&gt;ländskt ägande, försäkringsbolagens finansförvaltning samt koncernfrå-&lt;br&gt;gor). Andra frågor av direkt relevans i sammanhanget rör frågor om&lt;br&gt;hemlandskontroll, utländska bankfilialer och avgränsning mellan bank&lt;br&gt;och försäkringsbolag ur ägande- och kreditgivningssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då många av ovanstående frågor ännu ej fått sin slutliga lösning i form&lt;br&gt;av bindande EG-direktiv är det naturligt att man på svensk sida så nära&lt;br&gt;som möjligt följer händelseutvecklingen inom EG för att inte tappa mo-&lt;br&gt;mentum i det erforderliga svenska harmoniserings- och anpassningsarbe-&lt;br&gt;tet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.4 Sydsvenska handelskammaren&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Det är av yttersta vikt att reglerna för den svenska kreditmarknaden&lt;br&gt;anpassas till den internationella utvecklingen. Detta gäller särskilt utveck-&lt;br&gt;lingen inom EG. Tyvärr har inte kommittén beaktat den ökade internatio-&lt;br&gt;naliseringen och vad som komma skall genom EG:s inre marknad 1992.&lt;br&gt;Det är för svenskt vidkommande utomordentligt angeläget att följa med i&lt;br&gt;denna utvecklingsprocess.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De internationella konkurrensaspekterna kommer här i förgrunden. Re-&lt;br&gt;dan i dag konkurrerar svenska banker och försäkringsbolag i hög grad med&lt;br&gt;utländska motsvarigheter. Valutaregleringens avskaffande, möjligheten att&lt;br&gt;öppna utländska bankfilialer i Sverige m. m. kommer att ytterligare skärpa&lt;br&gt;denna konkurrens. Det är därvid helt nödvändigt att svenska banker,&lt;br&gt;försäkringsbolag och andra kreditinstitut ges samma organisations- och&lt;br&gt;verksamhetsbetingelser som motsvarande institutioner i andra länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig utvecklingstendens som berör bankernas och försäkringsbola- Prop. 1990/91:154&lt;br&gt;gens verksamhetsbetingelser är den ökade integrationen av respektive Bilaga 1&lt;br&gt;verksamhetsområden. I flera länder har denna integration gått mycket&lt;br&gt;långt. För svensk del är frågan föremål för fortsatt utredning. Vad gäller en&lt;br&gt;framtida svensk reglering anser Handelskammaren att den bör utgå från en&lt;br&gt;väsentligt ökad integration mellan bank- och försäkringsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen vill Handelskammaren tillstyrka att bankverksamhetsbegrep-&lt;br&gt;pet får en generell utformning. Detta kommer att göra det möjligt för&lt;br&gt;bankerna att i framtiden utan lagändring utveckla och förnya verksamhe-&lt;br&gt;ten.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.5 Stockholms handelskammare&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kommittén lägger även fram flera förslag av betydelse för bankernas&lt;br&gt;organisation och verksamhet. Handelskammaren anser det viktigt att ban-&lt;br&gt;kerna så långt som möjligt får frihet att själva organisera sin verksamhet.&lt;br&gt;Det befrämjar effektivitet, marknadsanpassning och konkurrens. Handels-&lt;br&gt;kammaren kan därvid tillstyrka att bankverksamhetsbegreppet ges en&lt;br&gt;generell utformning som ger bättre möjligheter för bankerna att i framti-&lt;br&gt;den utveckla och förnya verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett steg i rätt riktning är också att bankerna fått möjlighet att förlägga&lt;br&gt;även verksamhetsgrenar, som anses utgöra central eller egentlig bankverk-&lt;br&gt;samhet, i dotterbolag om detta framstår som organisatoriskt ändamålsen-&lt;br&gt;ligt. Detta bör dock enligt Handelskammarens mening inte föranleda att&lt;br&gt;ytterligare statliga styrelseledamöter tillförs bankorganisationerna. För-&lt;br&gt;utom att koncernledningen självfallet fortfarande har ett ansvar för verk-&lt;br&gt;samheten är de aktuella dotterbolagen underkastade särskild reglering och&lt;br&gt;föremål för bankinspektionens tillsyn. Förslaget framstår därmed som en&lt;br&gt;onödig administrativ merbelastning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.6 Konsumentverket&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kommittén ger enligt Konsumentverket goda skäl för att bankerna skall&lt;br&gt;behålla sin särställning på kreditmarknaden, där insättarskyddet har en&lt;br&gt;central roll. Verket instämmer med kommittén i att hushållen inte ska&lt;br&gt;behöva företa riskbedömningar i egentlig mening när man lånar ut sina&lt;br&gt;tillgångar till banker utan att de behöver ha tillgång till en i praktiken&lt;br&gt;riskfri och fullt likvid placeringsform. Kravet på fungerande betalsystem&lt;br&gt;ger också bankerna en central roll på kreditmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket vill dock i detta sammanhang framhålla att hushållen&lt;br&gt;har en relativt svag ställning gentemot bankerna i den oligopolposition&lt;br&gt;som nu råder och som kommittén föreslår ska fortsätta att råda på inlå-&lt;br&gt;ningssidan. Med bankernas ensamrätt till inlåning kan det befaras att&lt;br&gt;konkurrensen inte stimuleras, vilket kan få negativa följder för hushållen i&lt;br&gt;form av t. ex. högre avgifter. Verket vill därför inte helt utesluta att i&lt;br&gt;framtiden även andra former av inlåningsinstitut bör få etableras under&lt;br&gt;förutsättning att den kan ske under lika betryggande former som i banker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till den sociala och ekonomiska betydelse som finansverk-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samheten har för hushållen är det ett samhällsintresse inte bara att den&lt;br&gt;verksamheten bedrivs på ett ur stabilitets- och soliditetssynpunkt tillfreds-&lt;br&gt;ställande sätt, utan också att den sker på ett sätt som tillgodoser konsu-&lt;br&gt;menternas intressen i övrigt. Konsumentverket, som bl. a. har tillsynen&lt;br&gt;enligt konsumentkreditlagen och har till uppgift att stärka konsumenternas&lt;br&gt;ställning bl. a. på kreditområdet, mottar årligen ett stort antal klagomål&lt;br&gt;och förfrågningar som direkt eller indirekt rör banker och övriga finansie-&lt;br&gt;ringsföretags verksamhet. Man kritiserar därvid ofta bl. a. brister i infor-&lt;br&gt;mation och marknadsföring. Höga avgifter föranleder också många klago-&lt;br&gt;mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund bl. a. av den starka ställning som bankerna har är det&lt;br&gt;enligt Konsumentverket orimligt att ta ut separata avgifter för självklar&lt;br&gt;grundservice på inlåningssidan, t. ex. uttag av innestående medel, saldobe-&lt;br&gt;sked o. dyl. Det finns också anledning att se kritiskt på höga avgifter i&lt;br&gt;samband med utlåning. Konsumenterna har anledning att räkna med att&lt;br&gt;räntan täcker bankernas kostnader i sådana sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.7 Riksåklagaren&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I mitt yttrande begränsar jag mig till den del av kommitténs förslag som&lt;br&gt;rör bestämmelserna om straff och vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt sett bör kriminalisering komma ifråga endast när andra sank-&lt;br&gt;tionsformer inte står till buds. Ofta är ekonomiska eller administrativa&lt;br&gt;sanktioner långt effektivare än straff när det gäller att stävja icke önskvär-&lt;br&gt;da företeelser inom närignsverksamhet. Stundom kan tvångsmedel i form&lt;br&gt;av vite vara att föredra framför straff. Den lagstiftning varom här är fråga&lt;br&gt;avser ett område där typiskt sett andra sanktionsformer än straff är de&lt;br&gt;mest effektiva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framhålls i betänkandet ersattes 1985 straffbestämmelsen om olaga&lt;br&gt;försäkringsrörelse med ett vitesförfarande i samband med att den enskilde&lt;br&gt;fick möjlighet att erhålla förhandsbesked huruvida en viss verksamhet är&lt;br&gt;att bedöma som försäkringsrörelse. Lagändringarna motiverades främst av&lt;br&gt;önskemålet att förenkla sanktionssystemet och möjliggöra ett snabbare&lt;br&gt;ingripande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även enligt det nu föreliggande förslaget öppnas möjlighet för den&lt;br&gt;enskilde att få bindande besked huruvida en viss typ av verksamhet kräver&lt;br&gt;tillstånd. Liksom inom försäkringsväsendet utövas tillsynen och kontrol-&lt;br&gt;len inom bankväsendet av en särskild myndighet med långtgående befo-&lt;br&gt;genheter. Enligt min mening utgör bankinspektionens verksamhet en ga-&lt;br&gt;ranti för en sund utveckling inom bankväsendet och ger också goda möjlig-&lt;br&gt;heter till ett snabbt och effektivt tillrättaläggande av eventuellt förekom-&lt;br&gt;mande missförhållanden inom branschen. Mot denna bakgrund och med&lt;br&gt;hänsyn till vad jag inledningsvis anfört anser jag, i motsats till kommittén,&lt;br&gt;att övervägande skäl talar för att man nu efter mönster av motsvarande&lt;br&gt;regelsystem inom försäkringsrörelselagstiftningen låter straffbestämmel-&lt;br&gt;sen utgå och i stället tillämpar ett vitesförfarande för den som utan till-&lt;br&gt;stånd driver bankverksamhet eller annan tillståndspliktig rörelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt ansluter jag mig till kommitténs överväganden och förslag&lt;br&gt;beträffande nu ifrågavarande avsnitt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.8 Hovrätten för västra Sverige&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har med sitt arbete försökt tillgodose ett antal intressen av&lt;br&gt;särskild vikt. Den har sålunda velat få till stånd så konkurrensneutrala&lt;br&gt;villkor som möjligt för dem som är verksamma på kapitalmarknaden. Den&lt;br&gt;har vidare strävat efter att bevara ett starkt insättarskydd och att över&lt;br&gt;huvud taget förstärka konsumentskyddet på den finansiella marknaden.&lt;br&gt;En annan ledstjärna i arbetet har varit principen att ägarintressen inte skall&lt;br&gt;influera kreditgivningen. Ytterligare har kommittén haft som målsättning&lt;br&gt;att underlätta en fortsatt internationalisering och att skapa ett flexibelt&lt;br&gt;regelsystem som gör det möjligt för instituten att smidigt anpassa sin&lt;br&gt;verksamhet till förändrade förutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intresset av flexibilitet i regelsystemet har tagit sig uttryck i generellt&lt;br&gt;hållna, för att inte säga konturlösa, bestämmelser om vilken verksamhet&lt;br&gt;som kräver tillstånd och vilken verksamhet som institut med tillstånd, s. k.&lt;br&gt;tillsynsobjekt, får bedriva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är i denna del som hovrätten har de starkaste invändningarna mot&lt;br&gt;förslaget. Avgränsningen av tillåtlig verksamhet ger inte tillfredsställande&lt;br&gt;möjligheter att förutse vad som gäller och tillgodoser därmed inte kravet&lt;br&gt;på rättssäkerhet. Bestämmelserna får för läsaren substans — och i några&lt;br&gt;fall begripligt innehåll — först efter ett studiium av motivuttalandena.&lt;br&gt;Men inte heller dessa ger tillräcklig vägledning om vad som gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmodligen i medvetande om dessa brister har kommittén föreslagit&lt;br&gt;att bankinspektionen dels skall kunna ge dispens från auktorisations-&lt;br&gt;kravet, dels på ansökan ge bindande förhandsbesked om bestämmelsernas&lt;br&gt;räckvidd. Proceduren med dispensgivning och lämnande av förhandsbe-&lt;br&gt;sked framstår emellertid för hovrätten som påtagligt byråkratisk och elimi-&lt;br&gt;nerar inte förslagets påtalade brist på rättssäkerhet. Den torde kunna&lt;br&gt;avvaras, om bestämmelserna omarbetas och ges större konkretion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förslaget ersätts nuvarande definition av bankrörelse (2 § BRL) med en&lt;br&gt;bankdefinition (2 kap. 1 § 1 st. KML) och en bankverksamhetsdefinition&lt;br&gt;(föreslagna 2 kap. 1 § 1 st. BRL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motivet till ändringen är bl. a. att den nuvarande bankrörelsedefini-&lt;br&gt;tionen anses för inskränkt. Den talar endast om ”verksamhet i vilken ingår&lt;br&gt;inlåning från allmänheten”. Kommittén påpekar att bankerna i själva&lt;br&gt;verket bedriver en verksamhet av mer omfattande slag än som kommer till&lt;br&gt;uttryck i bankrörelsedefinitionen. Den föreslagna bankverksamhetsdefmi-&lt;br&gt;tionen anses alltså ge en riktigare bild av bankernas verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan i det föregående har hovrätten ställt sig tveksam till att i KML&lt;br&gt;införa en bankdefinition. Den saknar praktisk betydelse. Dessutom är&lt;br&gt;banklagstiftningen redan nu uppdelad på ett flertal lagar. Att föra in en&lt;br&gt;bestämmelse om bank i ytterligare en lag medför en ökad splittring. Anses&lt;br&gt;behov föreligga av definitionen bör den införas i BRL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svårigheten att i en s. k. bankverksamhetsdefinition beskriva det typiska&lt;br&gt;i bankverksamhet och samtidigt ange gränserna för vad bank får ägna sig&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åt beror inte minst på att verksamhetsförutsättningarna varierar starkt&lt;br&gt;mellan olika banker. En stor affärsbank och en mindre sparbank, kanske&lt;br&gt;med bara några få personer anställda och med begränsat öppethållande,&lt;br&gt;har utöver traditionell bankverksamhet av typ inlåning och utlåning inte&lt;br&gt;mycket gemensamt. Sådana specialtjänster som en större affärsbank till-&lt;br&gt;handahåller, t. ex. corporate finance, kan och skall naturligtvis inte mindre&lt;br&gt;banker erbjuda. Denna diskrepans mellan olika bankers verksamhet kom-&lt;br&gt;mer inte till uttryck i den föreslagna bankverksamhetsdefinitionen. Den&lt;br&gt;ger m. a. o. ingen bild av vad bankerna i gemen driver för verksamhet. Ett&lt;br&gt;av syftena med den har därför inte uppfyllts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Än mindre fyller definitionen funktionen att avgränsa bankverksamhet&lt;br&gt;från den verksamhet som andra kreditinstitut får bedriva. Tvärtom görs i&lt;br&gt;definitionen en sammanblandning av den verksamhet som är förbehållen&lt;br&gt;bank (mottagande av inlåning) och verksamheter som såväl bank som&lt;br&gt;andra kreditinstitut får ägna sig åt. Att beteckna den sålunda uppräknade&lt;br&gt;verksamheten som ”bankverksamhet” är missledande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En legaldefinition är i allmänhet en nödvändighet då behov finns att i&lt;br&gt;skilda regler referera till ett begrepp eller en särskild företeelse. Det förelig-&lt;br&gt;gande förslaget visar inte på ett sådant behov; bara på några få ställen i&lt;br&gt;lagen används begreppet bankverksamhet och där är det möjligt att hänvi-&lt;br&gt;sa till den bestämmelse som beskriver för bank tillåten verksamhet i stället&lt;br&gt;för att referera till ”bankverksamhet”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den starkaste invändningen mot bestämmelsen är emellertid att den&lt;br&gt;inte tillfresställande anger kriterierna på tillåtlig bankverksamhet, låt vara&lt;br&gt;att dessa kommer till synes i motiven till förslaget. Åtminstone i allmänna&lt;br&gt;termer borde i lagtexten anges vad som utmärker den verksamhet en bank&lt;br&gt;får bedriva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten föreslår på anförda skäl att bankverksamhetsdefinitionen&lt;br&gt;som sådan utmönstras samtidigt som bestämmelsen i 1 kap. 2 § BRL med&lt;br&gt;den nu gällande bankrörelsedefinitionen får kvarstå i lagen. Därmed bort-&lt;br&gt;faller naturligtvis behovet av ändring av ansvarsbestämmelsen i 9 kap. 1 §&lt;br&gt;BRL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med den uppbyggnad lagförslaget getts kan emellertid inte undvaras en&lt;br&gt;bestämmelse som anger ramen för vilken verksamhet en bank får bedriva.&lt;br&gt;En överträdelse av en sådan bestämmelse är inte straffsanktionerad och&lt;br&gt;den kan därför ges en mera allmän utformning än om så vore fallet. De&lt;br&gt;begränsningar som är nödvändiga på grund av förekommsten av centrala&lt;br&gt;skyddsintressen bör dock framgå direkt av lagtexten. Vidare bör den — av&lt;br&gt;skäl som närmare framgår av det följande — ange att tillåtligheten av viss&lt;br&gt;verksamhet är avhängig av den enskilda bankens resurser och kompetens.&lt;br&gt;Som illustration till det anförda kan tjäna följande modell, som alltså är&lt;br&gt;avsedd inte som ett lagförslag i egentlig mening utan endast som ett&lt;br&gt;belysande exempel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bank får mottaga inlåning på räkning från allmänheten, ge kredit och, i&lt;br&gt;mån av resurser och kompetens, bedriva annan finansiell verksamhet. Den&lt;br&gt;får i övrigt bedriva verksamhet som gagnar den finansiella verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bank får dock inte bedriva en verksamhet som kan äventyra bankens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;säkerhet, oberoende, sunda utveckling eller allmänhetens förtroende för&lt;br&gt;bankväsendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 1 kap. 5§ föreningsbankslagen (1987:620) följer att en lokal för-&lt;br&gt;eningsbanks rätt att bedriva inlåning är begränsad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare begränsningar för bankverksamhet följer av 3 — 7 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bestämmelse av detta slag — som alltså handlar om en banks rättighe-&lt;br&gt;ter — bör kompletteras med en bestämmelse om skyldigheten att utöva&lt;br&gt;viss verksamhet. En regel om skyldighet att erbjuda allmänheten ett allsi-&lt;br&gt;digt utbud av finansiella tjänster ingår, enligt kommitténs förslag, som en&lt;br&gt;del av bankverksamhetsdefinitionen. Det framstår för hovrätten som mera&lt;br&gt;logiskt att denna typ av åliggande skiljs från vad som behandlar den&lt;br&gt;tillåtliga verksamheten. Den centrala skyldigheten att bedriva viss verk-&lt;br&gt;samhet bör alltså enligt hovrättens mening införas i en särskild paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan vidare starkt ifrågasättas om denna skyldighet bör vara så&lt;br&gt;omfattande som kommittén föreslagit. Hovrätten har tidigare erinrat om&lt;br&gt;att verksamhetsförutsättningarna för större affärsbanker och t. ex. mindre&lt;br&gt;sparbanker är helt olika. Det är uppenbart att ett stort antal mindre&lt;br&gt;sparbanker idag inte lever upp till det krav som enligt ordalydelsen ställs&lt;br&gt;på dem i kommittéförslaget. Får bestämmelsen föreslagen lydelse, är åt-&lt;br&gt;minstone den formella grunden lagd till en omfattande strukturomvand-&lt;br&gt;ling på sparbankssidan i riktning mot allt större enheter. Frågan om&lt;br&gt;behovet av en sådan strukturomvandling ges med jämna mellanrum aktua-&lt;br&gt;litet. De motiv till bestämmelsen som kommittén redovisar tyder emeller-&lt;br&gt;tid inte på att förslaget är tänkt som ett styrmedel för att få till stånd en&lt;br&gt;förändring av sparbanksstrukturen. Då bestämmelsen likväl är att uppfat-&lt;br&gt;ta på detta sätt bör den ges en mera inskränkt betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta är angeläget också av den anledningen, att bestämmelsen annars&lt;br&gt;kan verka som ett incitament för mindre banker att starta verksamheter&lt;br&gt;som banken varken har resurser eller kompetens till. Det är känt, att&lt;br&gt;bankinspektionen vid ett inte ringa antal tillfällen sett sig föranlåten att&lt;br&gt;avstyra mindre bankers planer på att tillhandahålla kvalificerade tjänster&lt;br&gt;på det finansiella området. Anledningen har varit just att banken ansetts&lt;br&gt;sakna erforderlig kompetens. I förlängningen är det naturligtvis omsorgen&lt;br&gt;om de kunder som efterfrågar tjänsterna som varit drivkraften för bankin-&lt;br&gt;spektionen vid dessa ingripanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan tilläggas att hovrättens nu redovisade synpunkter — som kom-&lt;br&gt;mer till uttryck också i den tidigare presenterade modellen rörande tillåtlig&lt;br&gt;bankverksamhet — gäller oaktat kommittén i motiven framhållit att det&lt;br&gt;inte är nödvändigt att bank ägnar sig åt de olika verksamheterna i egen&lt;br&gt;regi, utan att det är tillräckligt att banken genom förmedling tillhandahål-&lt;br&gt;ler tjänsterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten anser mot bakgrund av det anförda att skyldigheten bör&lt;br&gt;inskränkas till att ta emot inlåning från allmänheten och att, i mån av&lt;br&gt;kreditutrymme, erbjuda allmänheten krediter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.9 Fullmäktige i Sveriges riksbank&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Definition och reglering av bankverksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KMK föreslår inga inskränkningar i de verksamheter som banker för&lt;br&gt;närvarande får bedriva. I vissa avseenden vill man se verksamhetsfältet&lt;br&gt;vidgat. Med hjälp av en ny bankdefinition försöker utredningen ange vad&lt;br&gt;som skall rymmas i begreppet bankverksamhet. Därtill fogas vissa ur&lt;br&gt;skyddssynpunkt avgörande förbud, bl. a. mot aktieförvärv. Underförstått&lt;br&gt;är att andra aktiviteter, som lagstiftningen inte omnämner, skall vara&lt;br&gt;tillåtna, förutsatt att dessa är förenliga med bankinlåningens karaktär och&lt;br&gt;har nära samband med bankverksamheten i övrigt. Detta kan betecknas&lt;br&gt;som en ”omvänd” konstruktion av lagstiftningen jämfört med dagens läge.&lt;br&gt;Förslaget förutsätter vidare att bankinspektionen noga övervakar gränser-&lt;br&gt;na för vad som är tillåtet och otillåtet. KMK markerar att bankernas&lt;br&gt;huvudfunktion även i fortsättningen skall vara att transformera inlåning&lt;br&gt;till ränterörlig utlåning i olika former.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Definitionen av en ny bank&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige kan ansluta sig till detta synsätt och till den övergripande&lt;br&gt;lagstiftningsmodell för banker som utredningen har formulerat. Modellen&lt;br&gt;torde ge bättre utrymme för anpassningar till skiftande marknadsförhål-&lt;br&gt;landen än vad dagens mer detaljerade uppräkning av tillåtna aktiviteter&lt;br&gt;medger. Samtidigt förutsätter KMK:s förslag en ny, utvidgad bankdefini-&lt;br&gt;tion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förefaller naturligt att en sådan definition koncentreras kring inlå-&lt;br&gt;ningen respektive utlåningen och verksamhet som kan anses ha nära&lt;br&gt;samband därmed. Fullmäktige ser det vidare som en fördel att inriktning-&lt;br&gt;en mot allmänheten utgör en del i den föreslagna definitionen. Att ge&lt;br&gt;service uteslutande till egna ägargrupper eller andra närstående intressen-&lt;br&gt;ter bör inte stå som kännemärke för en bank.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därutöver vill KMK lagfasta att banker skall erbjuda ”ett allsidigt utbud&lt;br&gt;av finansiella tjänster” på marknaden och genomgående fungera som s. k.&lt;br&gt;breddinstitut. Detta synsätt får anses överensstämma med vad som tradi-&lt;br&gt;tionellt gällt på svensk bankmarknad framför allt under perioder med&lt;br&gt;omfattande kreditpolitiska regleringar. Parallellt med utlåningsrestrik-&lt;br&gt;tioner och ränteregleringar har krav ställts på bankerna att erbjuda allmän-&lt;br&gt;heten en bred kombination av finansieringsformer och andra finansiella&lt;br&gt;tjänster och att fungera under ett visst mått av inbördes konkurrens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige vill emellertid ifrågasätta om kravet på bredd och allsidig-&lt;br&gt;het är lämpligt att direkt infoga i den nya lagstiftningen. Marknadsutveck-&lt;br&gt;lingen gör att frågan om bredd kontra specialisering för banker tenderat att&lt;br&gt;bli mer komplicerad. Den ökade konkurrensen inom landet leder till&lt;br&gt;förändringar. När valutaregleringen avvecklas och flera etableringshinder&lt;br&gt;rivs blir det också tveksamt att ställa formella krav på bredd och allsidig-&lt;br&gt;het som inte har någon motsvarighet i viktigare konkurrentländer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mycket talar för att endast ett begränsat antal institut kan fungera som&lt;br&gt;breddinstitut i verklig mening på en framtida, utvecklad bankmarknad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De mindre bankerna kan då behöva koncentrera sina verksamheter i högre&lt;br&gt;grad än vad som gäller för närvarande, bl. a. för att finna lönsamma&lt;br&gt;nischer att verka i. Detta är en utveckling fullmäktige inte motsätter sig.&lt;br&gt;Man bör vara öppen för att mer av variationer i bankbegreppet sannolikt&lt;br&gt;kommer att uppträda. Mot denna bakgrund förordar fullmäktige att frågan&lt;br&gt;om specialisering kontra bredd inte låses fast i lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Formuleringen som stadgar att banker skall erbjuda ett allsidigt tjänste-&lt;br&gt;utbud i 2 kap. 1 § andra stycket bankrörelselagen, bör alltså utgå. Lagrum-&lt;br&gt;met bör utformas så det klart framgår att en bank skall erbjuda allmänhe-&lt;br&gt;ten möjlighet till inlåning (av pengar) och att annan än bank inte utan&lt;br&gt;särskilt medgivande i lag får motta inlåning på räkning från allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankernas särställning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått ovan förutser fullmäktige en fortsatt snabb strukturomvand-&lt;br&gt;ling på bankområdet, inte minst genom olika influenser från utländska&lt;br&gt;marknader och ett allmänt hårdare konkurrensklimat. Bankernas särställ-&lt;br&gt;ning bör tydligt markeras, men deras karaktär måste samtidigt tillåtas&lt;br&gt;ändras över tiden. Ensamrätten till inlåning på konto från allmänheten bör&lt;br&gt;bestå som en central hörnsten i bankverksamheten. Synen på bankernas&lt;br&gt;rörelseregler och val av tillgångar kan dock komma att förändras i ett något&lt;br&gt;längre tidsperspektiv. Ställningen som valutabanker inom ramen för valu-&lt;br&gt;talagstiftningen kan också genomgå förändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan viktig aspekt på bankernas ställning gäller förhållandet till&lt;br&gt;centralbanken och det som ibland — även av KMK — felaktigt beskrivs&lt;br&gt;som ”rätten att låna” i riksbanken. Fullmäktige återkommer nedan i&lt;br&gt;avsnitt 3.5 till en diskussion om centralbankens roll som lender-of-last-&lt;br&gt;resort men vill redan här understryka att bankerna vad gäller kopplingen&lt;br&gt;till centralbanken och betalningssystemet inte har några egentliga legala&lt;br&gt;”rättigheter” att hänvisa till. Riksbanken avgör självständigt, med stöd av&lt;br&gt;riksbankslagen, vilka banker som skall få direktaccess till kreditfaciliteter-&lt;br&gt;na, liksom till den centrala clearing som utgör betalningssystemets kärna.&lt;br&gt;Vissa mindre eller starkt specialiserade bankinstitut kan komma att hänvi-&lt;br&gt;sas till att klara sin likviditet och sin roll inom betalningsförmedlingen&lt;br&gt;utan möjlighet till direkt upplåning i riksbanken. Ett sådant förfarande&lt;br&gt;tillämpas för övrigt redan för sparbanker och föreningsbanker, vilka har&lt;br&gt;sin koppling till centralbanken via respektive affärsbanker (Sparbankernas&lt;br&gt;Bank och Föreningsbankernas Bank). Friheten på detta område gör att&lt;br&gt;riksbanken i praktiken också kan välja vilka banker som i huvudsak skall&lt;br&gt;fungera som instrument och kanal för penningpolitiken och utforma egna&lt;br&gt;standardkrav för de berörda instituten. Via den ränta som utkrävs på&lt;br&gt;banksystemets upplånade medel förfogar riksbanken över en direkt länk&lt;br&gt;till penningmarknaden och räntesättningen där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straff&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KMK har inte funnit skäl föreslå någon förändring av gällande straff- och&lt;br&gt;vitesbestämmelser. Fullmäktige vill ändå peka på behov av förändring i ett&lt;br&gt;avseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffbestämmelserna i tillämpliga lagar, liksom i den föreslagna kapital-&lt;br&gt;marknadslagen, föreskriver regelmässigt böter eller fängelse i högst ett år.&lt;br&gt;Åtal förekommer sällan. Men skulle gällande föreskrifter grovt åsidosättas&lt;br&gt;finns risk för störningar inom det finansiella systemet. Mot den bakgrun-&lt;br&gt;den framstår enligt fullmäktiges mening straffmaximum som väl låg. En&lt;br&gt;höjning till fängelse i högst två år skulle ytterligare inskärpa vikten av att&lt;br&gt;lagstiftningen följs. Fullmäktige föreslår således att straffmaximum höjs&lt;br&gt;från fängelse i högst ett år till fängelse i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genomförs förslaget skulle det medföra att preskriptionstiden förlängs&lt;br&gt;från två till fem år. Reglerna om åtalspreskription är nämligen knutna till&lt;br&gt;föreskriven straffmaximum i straffskalan. I ett utredningsärende av stor&lt;br&gt;omfattning kan den gällande korta preskriptionstiden bli ett hinder mot att&lt;br&gt;saken blir fullständigt utredd innan åtal måste väckas. Förundersökningar&lt;br&gt;om komplicerade ekonomiska förhållanden tar erfarenhetsmässigt lång&lt;br&gt;tid. En höjning av straffmaximum skulle således också resultera i en&lt;br&gt;önskvärd förlängning av preskriptionstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För de fall nuvarande straffbestämmelser bibehålls oförändrade anser&lt;br&gt;fullmäktige att möjligheten att införa bestämmelser om förlängda pres-&lt;br&gt;kriptionstider ändå bör övervägas. Ett närmande till gällande preskrip-&lt;br&gt;tionstider för skatte- och valutabrott (i normalfallet fem år) bör i första&lt;br&gt;hand prövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resursfrågan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige delar och understryker KMK:s uppfattning att det är omöjligt&lt;br&gt;för bankinspektionen att i framtiden utan kraftigt ökade resurser fullgöra&lt;br&gt;de uppgifter som kommer att vila på inspektionen. Redan med nuvarande&lt;br&gt;arbetsuppgifter är inspektionens resurser otillräckliga. Under den senaste&lt;br&gt;tioårsperioden, som kännetecknats av mycket snabb omvandling på de&lt;br&gt;finansiella marknaderna, har bankinspektionens kostnader i reala termer&lt;br&gt;minskat. Mot denna bakgrund framstår KMKs förslag om en resursför-&lt;br&gt;stärkning som klart motiverad och förstärkningen bör enligt fullmäktiges&lt;br&gt;mening genomföras så snart som möjligt. Förtroendet i Sverige och utom-&lt;br&gt;lands för de finansiella marknadernas stabilitet vilar ytterst på att tillsynen&lt;br&gt;bedrivs effektivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det står klart att bankinspektionens ansvar och uppgifter kommer att&lt;br&gt;utökas väsentligt de närmaste åren. Kreditmarknadslagstiftningen blir mer&lt;br&gt;flexibel och lämnar en större handlingsfrihet för berörda institut på mark-&lt;br&gt;naden om de bärande delarna av KMKs förslag genomförs. Avregleringar-&lt;br&gt;na internt och externt fortsätter likaså. Integrationen med de utländska&lt;br&gt;finansiella marknaderna får därmed en avgörande betydelse. Mot denna&lt;br&gt;bakgrund måste tillsynsfrågorna komma i förgrunden i det anpassningsar-&lt;br&gt;bete som nu pågår. Detta innebär dels att resurserna för tillsyn väsentligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;måste utökas, dels att det internationella samarbetet behöver fördjupas Prop. 1990/91:154&lt;br&gt;ytterligare. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.10 Fullmäktige i riksgäldskontoret&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Konkurrens och skyddsintressen på kreditmarknaden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avregleringen av den svenska kreditmarknaden har under 1980-talet radi-&lt;br&gt;kalt ändrat förutsättningarna för flertalet svenska finansinstitut. Effekten&lt;br&gt;av avregleringarna har blivit en ökad konkurrens såväl mellan olika in-&lt;br&gt;hemska finansinstitut som mellan inhemska och utländska finansinstitut.&lt;br&gt;Behovet av nyä och mer enhetliga regler för de olika instituten är därför&lt;br&gt;stort och fullmäktige välkomnar därför denna utgångspunkt för kredit-&lt;br&gt;marknadskommitténs slutbetänkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ökad konkurrens kommer enligt fullmäktiges mening att leda till en&lt;br&gt;mer effektivt fungerande kreditmarknad. De av kommittén presenterade&lt;br&gt;förslagen avseeende utlänningars möjlighet att äga aktier i svenska finans-&lt;br&gt;institut, likformiga kapitaltäckningsregler, friare verksamhetsregler för&lt;br&gt;banker och mer likformig och förbättrad övervakning av finansinstituten&lt;br&gt;kommer på sikt att avsevärt förbättra finansmarknadernas effektivitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ökad konkurrens kan emellertid leda till ett ökat risktagande hos&lt;br&gt;olika finansinstitut. En sådan utveckling vore enligt fullmäktiges mening&lt;br&gt;olycklig om den skulle påverka det internationella förtroendet för den&lt;br&gt;svenska marknaden. Skyddsintresset till följd av de föreslagna enhetligare&lt;br&gt;lagarna blir därför av ökad betydelse framöver. De särskilda skyddsintres-&lt;br&gt;sen som bör hävdas är följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insättarskyddet, som innebär att kredit- och likviditetsrisker skall minime-&lt;br&gt;ras för sparare i finansinstitut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betalningsmedelsförsörjningen, som skall förse ekonomin med betal-&lt;br&gt;ningsmedel och garantera fungerande betalningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samhällsintresset, som innebär att vissa institut från tid till annan får&lt;br&gt;fylla olika penningpolitiskt betingade funktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ökade konkurrensen har lett till att en minskande andel av hushållens&lt;br&gt;och företagens finansiella tillgångar i dag hålls i form av sedlar, mynt och&lt;br&gt;bankinlåning. Till följd av internationaliseringen och en ökad konkurrens,&lt;br&gt;kommer nya placeringsalternativ att utvecklas för de svenska hushållen av&lt;br&gt;ett flertal olika institut. Som framgår av den studie om utvecklingen på&lt;br&gt;den svenska kerditmarknaden, som kommittén presenterar (bilaga 1),&lt;br&gt;kommer denna utveckling att accentueras åren framöver. Kravet på insät-&lt;br&gt;tarskydd omfattar därför ett flertal olika institutformer på kreditmarkna-&lt;br&gt;den som banker, mellanhandsinstitut, finansbolag och staten via riksgälds-&lt;br&gt;kontoret. Det är mot denna bakgrund enligt fullmäktiges mening olämpligt&lt;br&gt;att lösa insättarskyddet med explicita eller implicita statsgarantier gent-&lt;br&gt;emot vissa institut i finanssektorn som t. ex. banker. I stället bör ett gott&lt;br&gt;insättarskydd generellt sett erhållas via kapitaltäckningskrav, verksam-&lt;br&gt;hetsavgränsningar och en kvalitativt sett god övervakning av finansinstitu-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ten. Om ytterligare säkerhet för insättarna anses önskvärd bör detta upp- Prop. 1990/91: 154&lt;br&gt;fyllas genom olika former av försäkringssystem. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betalningsmedelsförsörjningen som är av väsentlig betydelse för den&lt;br&gt;ekonomiska stabiliteten har utvecklats kraftigt under de senaste decennier-&lt;br&gt;na. Vid sidan av sedlar, mynt, bankräkningar och girokonton, har i takt&lt;br&gt;med teknikutvecklingen, kredit och betalkort utvecklat betalningssyste-&lt;br&gt;men. Emellertid sker huvuddelen av betalningsförmedlingen som överfö-&lt;br&gt;ringar mellan olika bankkonton. Enligt fullmäktiges mening utgör därför&lt;br&gt;säkerheten i denna del av det totala betalningsväsendet ett väsentligt&lt;br&gt;samhälleligt skyddsintresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den metod som enligt fullmäktiges mening bör väljas for att garantera&lt;br&gt;betalningförmedlingen sammanfaller i stort med kommitténs förslag och&lt;br&gt;innebär följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Enbart banker bör ges rätt att ta emot inlåning på räkning från allmän-&lt;br&gt;heten. Med inlåning på räkning avses i detta sammanhang kortfristiga&lt;br&gt;kassabehållningar knutna till betalningsförmedling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Dessa banker bör i den mån de ej står i soliditetskris garanteras likvidi-&lt;br&gt;tet genom lån med eller utan säkerhet i riksbanken, d. v. s. riksbanken&lt;br&gt;fungerar som lender of last resort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige vill i detta sammanhang påpeka att postgirots status är av&lt;br&gt;speciell natur och kräver särskilda överväganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå rimliga konkurrensförhållanden på kreditmarknaden är&lt;br&gt;det enligt fullmäktiges mening viktigt att de svenska bankerna ej ges&lt;br&gt;implicita statsgarantier för den mer långfristiga upplåningsverksamhet&lt;br&gt;som konkurrerar med andra finansinstitut. Fullmäktige är medveten om&lt;br&gt;det gränsdragningsproblem som föreligger att urskilja betalningsförmed-&lt;br&gt;ling från upplåningsverksamhet i banker. Emellertid torde denna fråga&lt;br&gt;kunna lösas på ett tillfredsställande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.11 NO&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Enligt den föreslagna bankverksamhetsdefinitionen i BRL skall som förut-&lt;br&gt;sättning för oktroj också krävas att banken erbjuder allmänheten ett allsi-&lt;br&gt;digt utbud av finansiella tjänster, däribland möjlighet till in- och utlåning&lt;br&gt;av pengar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;NO kan inte biträda förslaget att i banklagstiftningen införa krav på&lt;br&gt;allsidigt utbud och att även utlåningsverksamhet skall bedrivas. Enligt&lt;br&gt;gällande lagstiftning är det endast inlåning från allmänheten på räkning&lt;br&gt;som karaktäriserar bankverksamhet. Det vore olyckligt att i lagen på&lt;br&gt;förhand utesluta mera specialiserade banker. I debatten har t. ex. på senare&lt;br&gt;tid framförts tankar på inlåningsbanker, som i stället för att bedriva&lt;br&gt;utlåningsverksamhet skulle placera de inlånade medlen i obligationer och&lt;br&gt;andra värdepapper. En utveckling av andra sådana specialinstitut som&lt;br&gt;bostads- och konsumentkooperationens sparkassor borde inte heller defi-&lt;br&gt;nitionsmässigt försvåras genom krav på att tjänsterna skall erbjudas all-&lt;br&gt;mänheten. NO anser att KMKs förslag alltför mycket tar sin utgångspunkt&lt;br&gt;i vad som av hävd kommit att förknippas med bankverksamhet. Möjlighe-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ter till faktisk och potentiell konkurrens från olika specialinriktade banker Prop. 1990/91:154&lt;br&gt;borde utgöra ett effektivitetsfrämjande inslag på den från struktursyn- Bilaga 1&lt;br&gt;punkt oligopolitiska bankmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den i tidigare avsnitt påtalade bristande konkurrensen beträffande rän-&lt;br&gt;tor och avgifter borde också kunna motverkas genom tillskapandet av&lt;br&gt;sådana specialiserade institut. Detta borde i sin tur kunna bidra till att öka&lt;br&gt;det otillfredsställande låga privata sparandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;NO vill även ifrågasätta om det är verklighetsanknutet att i lagen ställa&lt;br&gt;upp som krav att inlåning från allmänheten måste ingå i banks verksam-&lt;br&gt;het. Det torde redan nu finnas banker som inte är intresserade av inlåning&lt;br&gt;från allmänheten. Genom att ha endast ett kontor som ligger otillgängligt&lt;br&gt;och att erbjuda en mycket oförmånlig inlåningsränta kan allmänheten&lt;br&gt;avhållas från att sätta in pengar och att över huvud taget anlita banken.&lt;br&gt;Dessa banker har en inriktning mot näringslivets behov av banktjänster.&lt;br&gt;Även inlåning bör därför ingå bland de finansiella tjänster som banker får&lt;br&gt;erbjuda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att i lagen ställa upp krav på att vissa tjänster måste tillhandahållas och&lt;br&gt;att verksamheten skall omfatta ett allsidigt utbud står inte i god överens-&lt;br&gt;stämmelse med konkurrenslagens skadlighetskriterium hämmande av ef-&lt;br&gt;fektiviteten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att lagen inte på förhand utesluter mera specialinriktade institut står&lt;br&gt;också i överensstämmelse med en sådan flexibilitet som KMK i andra&lt;br&gt;sammanhang förordar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med denna reservation accepterar NO, med hänsyn till insättarskyddet,&lt;br&gt;att banker även fortsättningsvis kommer att ha monopol på inlåning på&lt;br&gt;räkning från allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.12 Svenska Bankföreningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I kommitténs förslag lämnas en definition av såväl bank som bankverk-&lt;br&gt;samhet. Bankföreningen, som bifogar en inom kansliet utarbetad prome-&lt;br&gt;moria (bil. 1) om vissa lagtekniska frågor, vill i detta sammanhang beröra&lt;br&gt;vissa mer principiella frågor som har samband med kommitténs definitio-&lt;br&gt;ner av dessa båda begrepp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 2 kap. 1 § kapitalmarknadslagen definieras bank som ett foretag som&lt;br&gt;fått regeringens tillstånd (oktroj) att driva sådan verksamhet som avses i&lt;br&gt;bankrörelselagen. Bankverksamhetsdefinitionen återfinns sedan i bankrö-&lt;br&gt;relselagen. Enligt föreningen bör stadgandet i kapitalmarknadslagen, efter-&lt;br&gt;som det inte innehåller någon självständig definition av bank som före-&lt;br&gt;tagsform, i stället kunna ersättas med en hänvisning till de lagar som&lt;br&gt;innehåller bestämmelser om bank.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår att bankverksamhetsbegreppet skall omfatta dels&lt;br&gt;inlåning på räkning från allmänheten dels finansieringsverksamhet och&lt;br&gt;annan finansiell verksamhet; de bägge sistnämnda verksamheterna dock&lt;br&gt;under forutsättning att de är förenliga med bankinlåning. Om särskilda&lt;br&gt;skäl föreligger, skall till bankverksamhet få hänföras också annan, icke&lt;br&gt;finansiell verksamhet som har nära samband med övrig bankverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan ett studium av förarbetena är det till en början inte möjligt att dra&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;någon säker slutsats om vilka aktiviteter som faller under begreppet finan- Prop. 1990/91:154&lt;br&gt;sieringsverksamhet respektive begreppet annan finansiell verksamhet. En Bilaga 1&lt;br&gt;lagstiftning som är uppbyggd på sådant sätt är knappast acceptabel. Efter-&lt;br&gt;som begreppet finansieringsverksamhet enligt den definition det givits i&lt;br&gt;betänkandet i sig bör kunna inrymmas under begreppet ”annan finansiell&lt;br&gt;verksamhet” föreslår bankföreningen att ordet finansieringsverksamhet&lt;br&gt;slopas i bankverksamhetsdefinitionen. Den sakliga innebörden av kom-&lt;br&gt;mitténs förslag synes emellertid kunna stå i överensstämmelse med vad&lt;br&gt;som i EG:s förslag till det s.k. andra banksamordningsdirektivet är att&lt;br&gt;anse som bankverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till att en kombination av in- och utlåning är det väsentli-&lt;br&gt;gaste kännetecknet på bankverksamhet bör enligt kommittén en bank&lt;br&gt;bedriva in- och utlåningsverksamhet som inte svarar för endast en ringa&lt;br&gt;del av bankens samlade verksamhet. Inlåning på räkning från allmänheten&lt;br&gt;sägs alltjämt skola utgöra en banks centrala verksamhet. Bankföreningen&lt;br&gt;delar de värderingar som kommittén här ger uttryck för; dock kan det&lt;br&gt;ifrågasättas om de kan anses spegla den verklighet som idag råder på&lt;br&gt;bankområdet. Detta gäller särskilt de utlandsägda bankerna, vars inlåning&lt;br&gt;huvudsakligen härrör från företagssidan. Bankföreningen ifrågasätter allt-&lt;br&gt;så om förarbetena bör innehålla så bestämda och icke närmare analyserade&lt;br&gt;uttalanden i fråga om inriktningen på bankverksamhet, när ett antal ban-&lt;br&gt;ker med färska oktrojer inte kan anses leva upp till dessa. Denna fråga bör&lt;br&gt;övervägas vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén konstaterar i detta avsnitt vidare att Kooperativa förbun-&lt;br&gt;dets och HSB:s riksförbunds medlemstal för länge sedan har uppnått&lt;br&gt;minimigränsen för vad som kan inrymmas under begreppet allmänhet.&lt;br&gt;Förhåller det sig så som kommittén anför står de två organisationernas&lt;br&gt;inlåning i strid med den nu gällande bestämmelsen i 1 kap. 2 § bankrörel-&lt;br&gt;selagen, som i princip förbehåller bankerna sådan inlåning. Kommittén&lt;br&gt;har dock — med hänvisning till att det i direktiven uttryckligen anges att&lt;br&gt;specialinstitut som bostads- och konsumentkooperations sparkassor inte&lt;br&gt;bör behandlas av kommittén — ansett sig förhindrad att ta vidare befatt-&lt;br&gt;ning med frågan. Enligt bankföreningen är det inte godtagbart att kommit-&lt;br&gt;tén, trots att den finner anledning att påtala förhållanden som strider mot&lt;br&gt;lagstiftningen, inte också föreslår åtgärder för att rätta till dessa. Ett rimligt&lt;br&gt;förslag hade varit att den inlåningsverksamhet som förekommer hos de två&lt;br&gt;instituten uttryckligen undantogs från bankrörelselagens tillämpningsom-&lt;br&gt;råde.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.13 Svenska sparbanksföreningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Ny bankdefinition&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KMK diskuterar i avsnitt 7.1 med utgångspunkt i förslaget till bankdefini-&lt;br&gt;tion vilka krav som bör ställas på ett finansiellt institut för att detta skall&lt;br&gt;kunna erhålla bankoktroj. KMK framhåller bl. a. kravet att allmänheten&lt;br&gt;skall erbjudas ett allsidigt utbud av finansiella tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sparbanksföreningen har inget att invända mot grundprincipen att en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bank måste vara ett breddinstitut för att få oktroj. En annan fråga är dock&lt;br&gt;vad som mera konkret menas med breddinstitut, d. v. s. vad som skall&lt;br&gt;innefattas i uttrycket allsidigt utbud av finansiella tjänster. Här kommer&lt;br&gt;man in på frågan vilka verksamheter som en bank över huvud taget får&lt;br&gt;ägna sig åt. Frågan vilka verksamheter som är förenliga med bankverksam-&lt;br&gt;hetsbegreppet behandlas nedan i anslutning till vissa konkreta förslag från&lt;br&gt;KMK på detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sparbanksföreningen vill i sammanhanget understryka att det inlånings-&lt;br&gt;monopol som bankerna har och som KMK anför som grund för kravet på&lt;br&gt;ett allsidigt tjänsteutbud från bankernas sida inte får behandlas som en&lt;br&gt;formalitet utan skall ha ett reellt innehåll, om nu detta monopol skall&lt;br&gt;upprätthållas i framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa företag bedriver idag utan oktroj verksamhet som inte utan visst&lt;br&gt;fog kan betraktas som mer eller mindre renodlad inlåningsverksamhet.&lt;br&gt;Det gäller bl. a. bostads- och konsumentkooperationens sparkassor. Dessas&lt;br&gt;verksamhet förutsätter visserligen inte oktroj, om det är så att verksamhe-&lt;br&gt;ten uteslutande bedrivs bland en begränsad krets av personer med viss&lt;br&gt;intressegemenskap. Det synes dock kunna ifrågasättas om inte verksamhe-&lt;br&gt;ten egentligen har sådan karaktär att den borde vara tillståndspliktig.&lt;br&gt;KMK har emellertid ansett sig förhindrad att närmare behandla denna&lt;br&gt;fråga beroende på kommittédirektivens utformning i denna del. Detta är&lt;br&gt;beklagligt. Enligt Sparbanksföreningens mening hade frågan förtjänat en&lt;br&gt;närmare belysning från KMKs sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Värdet av bankoktroj har utan tvekan rent allmänt urholkats under&lt;br&gt;senare år i takt med marknadens avreglering. Samtidigt upprätthålls dock&lt;br&gt;kravet på ett allsidigt tjänsteutbud. Sparbanksföreningen vill betona det&lt;br&gt;klara samband som bör föreligga mellan det oktrojskyddade inlåningsmo-&lt;br&gt;nopolet, å ena sidan, och kravet på ett allsidigt utbud av banktjänster, å&lt;br&gt;andra sidan. Sparbanksföreningen har i och för sig inget att invända mot&lt;br&gt;att reglerna för inlåningsmonopolet förändras och att bankerna får kon-&lt;br&gt;kurrens på inlåningssidan från andra aktörer. Ett oeftergivligt krav är då&lt;br&gt;att verksamhetsförutsättningarna blir mera konkurrensneutrala och att en&lt;br&gt;modifiering sker av allsidighetskravet. Det kan inte godtas att inlånings-&lt;br&gt;verksamhet skall få bedrivas utan krav på oktroj och därmed förenade&lt;br&gt;förpliktelser, om samtidigt bankerna åläggs krav på allsidighet i tjänsteut-&lt;br&gt;budet som kan upplevas som alltför långtgående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om bankernas inlåningsmonopol skulle komma att upphävas och&lt;br&gt;det skulle bli möjligt att inrätta specialiserade inlåningsinstitut, vill Spar-&lt;br&gt;banksföreningen understryka att begreppet bank även i framtiden måste&lt;br&gt;förbehållas de finansiella institut som idag har oktroj. Begreppet bank&lt;br&gt;måste förknippas med vissa grundläggande funktioner som idag i allt&lt;br&gt;väsentligt är utmärkande för de svenska bankerna. De sparkassor som&lt;br&gt;finns idag och de ytterligare inlåningsinstitut som kan tillkomma är och får&lt;br&gt;inte kallas banker, även om de givetvis bör åläggas kapitalkrav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sparbanksföreningen vill emellertid anmäla stark tveksamhet inför en&lt;br&gt;utvedckling mot inrättande av specialiserade inlåningsinstitut. Det kan&lt;br&gt;starkt ifrågasättas om en sådan utveckling verkligen ligger i allmänhetens&lt;br&gt;och konsumenternas intresse. Det kan befaras att den hårdnande konkur-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rens som därmed skulle uppkomma mellan de olika finansiella instituten&lt;br&gt;leder till en specialisering och uttunning av traditionell bankverksamhet.&lt;br&gt;En sådan utveckling är möjlig särskilt utanför storstadsområdena och i&lt;br&gt;glesbygderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankverksamhetsbegreppet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KMK tar i avsnitt 7.2 ett nytt grepp vad gäller definitionen av bankverk-&lt;br&gt;samhetsbegreppet. I stället för att som nu ange detta begrepp genom en&lt;br&gt;uppräkning av tillåtna verksamhetsgrenar, föreslår kommittén en defini-&lt;br&gt;tion som jämte ett antal särskilt angivna förbud innebär att alla förvärv&lt;br&gt;utom de uttryckligen angivna blir tillåtna, under foruttsättning att de ryms&lt;br&gt;inom bankverksamhetsdefinitionens ram. Härigenom uppnås enligt kom-&lt;br&gt;mittén en större flexibilitet än idag, och bankerna ges bättre förutsättning-&lt;br&gt;ar att anpassa sin verksamhet i takt med utvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sparbanksföreningen delar kommitténs uppfattning att den nuvarande&lt;br&gt;utformningen av bankverksamhetsbegreppet och anknytande forvärvsreg-&lt;br&gt;ler låser bankernas utvecklingsmöjligheter. Föreningen finner en ändring&lt;br&gt;härvidlag nödvändig. Den av kommittén föreslagna lagtekniska utform-&lt;br&gt;ningen är ändamålsenlig och tillgodoser väl önskemålet om en ökad flexi-&lt;br&gt;bilitet. Sparbanksföreningen kan inte finna att förslaget är förenat med&lt;br&gt;några nackdelar av betydelse. Föreningen tillstyrker därför att den av&lt;br&gt;kommittén föreslagna lagtekniska lösningen förverkligas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad beträffar innehållet i bankverksamhetsdefinitionen kan Sparbanks-&lt;br&gt;föreningen i stort ansluta sig till kommitténs uppfattning såsom den kom-&lt;br&gt;mer till uttryck i dels förslaget till formell bankverksamhetsdefinition i 2&lt;br&gt;kap. 1 § bankrörelselagen, dels avsnitt 7.2.3.5 om begreppen finansierings-&lt;br&gt;verksamhet, annan finansiell verksamhet och icke finansiell verksamhet.&lt;br&gt;Vad beträffar ägande av aktier i näringslivet hänvisas dock till särskilt&lt;br&gt;avsnitt därom nedan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen vill dessutom anmärka att den finner kommitténs stånd-&lt;br&gt;punkt avseende vissa serviceinriktade tjänster av icke finansiell natur&lt;br&gt;alltför snäv. Enligt kommittén bör en bank kunna ge kunder bistånd i form&lt;br&gt;av tjänster inom ramen för egen verksamhet som bedrivs för att tillgodose&lt;br&gt;egna behov. Som exempel nämns bl. a. revisionsverksamhet, redovisnings-&lt;br&gt;verksamhet och fastighetsvärdering. Endast tillfällig överkapacitet bör&lt;br&gt;enligt kommittén få utnyttjas för att kunna erbjuda allmänheten tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den av kommittén gjorda gränsdragningen mellan tillåten och otillåten&lt;br&gt;verksamhet i nu nämnda avseenden kan knappast sägas vara exempel på&lt;br&gt;någon högre grad av verklighetsförankring. Det torde exempelvis vara&lt;br&gt;vanligt förekommande idag att banker i sin normala verksamhet erbjuder&lt;br&gt;redovisningstjänster åt kunder av olika slag, såsom fastighetsägare samt&lt;br&gt;ekonomiska och ideella föreningar. Det kan knappast här sägas vara fråga&lt;br&gt;om ett utnyttjande av en tillfällig överkapacitet utan är tvärtom ett re-&lt;br&gt;guljärt inslag i bankverksamheten och ett komplement till de övriga tjäns-&lt;br&gt;ter som bankerna erbjuder allmänheten. Det slags tjänster som det nu är&lt;br&gt;fråga om bör enligt Sparbanksföreningens mening alltid få räknas till&lt;br&gt;tillåten bankverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;127&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.14 Svenska Föreningsbankers förbund&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Ny bankdefinition&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KMK föreslår att bank bör definieras som ett företag som fått regeringens&lt;br&gt;tillstånd (oktroj) att driva sådan verksamhet som anges i kommitténs&lt;br&gt;förslag till bankverksamhetsdefinition. Definitionen skall ange den yttre&lt;br&gt;ramen för bankernas verksamhet. Ramen beskrivs så att tillåten bankverk-&lt;br&gt;samhet kan anpassas till utvecklingen på bankområdet. Således föreslås&lt;br&gt;den ordningen gälla att all verksamhet, som inte är uttryckligen förbjuden,&lt;br&gt;är tillåten om den är förenlig med den föreslagna bankverksamhetsdefini-&lt;br&gt;tionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SFF ansluter sig helt till detta synsätt. Förslaget är principiellt betydelse-&lt;br&gt;fullt och kommer att underlätta en successiv anpassning av bankernas&lt;br&gt;verksamhet i takt med nya förutsättningar och konkurrensbetingelser. SFF&lt;br&gt;anser dock att bankerna bör tillåtas förvärva aktier och fastigheter i place-&lt;br&gt;ringssyfte i viss utsträckning, d. v. s. en utvidgad verksamhetsdefinition&lt;br&gt;jämfört med vad KMK föreslagit (se nedan avsnitt 2.2.1 —2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att KMK inte föreslår någon ändring beträffande bankernas ensamrätt&lt;br&gt;såvitt avser inlåning från allmänheten är mycket tillfredsställande. Vidare&lt;br&gt;säger KMK att det för att ett finansinstitut skall få oktroj som bank bör&lt;br&gt;krävas att det erbjuder allmänheten ett allsidigt utbud av finansiella tjäns-&lt;br&gt;ter, däribland möjlighet till in- och utlåning av pengar. Principen att&lt;br&gt;banker skall vara breddinstitut bör komma till uttryck i bankverksamhets-&lt;br&gt;definitionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankens tjänsteutbud skall således erbjudas en vid och obestämd krets&lt;br&gt;bland allmänheten. Samtidigt får en bank vända sig i första hand till en&lt;br&gt;viss grupp bland allmänheten bara inte allmänheten i övrigt utestängs från&lt;br&gt;bankens tjänsteutbud. Vidare är det nödvändigt att bankerna behåller&lt;br&gt;karaktären av allmänna serviceorgan för näringslivet och den breda all-&lt;br&gt;mänheten. Åter hindrar inte det att banken inriktar huvuddelen av sin&lt;br&gt;verksamhet på en särskild sektor av bankområdet. Inriktningen får dock&lt;br&gt;inte drivas så långt att verksamheten avgränsas till enbart detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SFF menar att det av vad som ovan anförts av kommitténs ställningsta-&lt;br&gt;gande klart framgår att det inte entydigt kan förutsägas i vilken omfattning&lt;br&gt;en bank måste uppfylla kraven på bredd i verksamheten. Att bredd i någon&lt;br&gt;bemärkelse dock måste förekomma står dock helt klart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av de utlandsägda bankerna i Sverige har endast de två finska bankerna,&lt;br&gt;Kansallisbanken och Okobanken hållit medel i egenkassa. Det innebär att&lt;br&gt;endast dessa två banker haft service gentemot hushållen i form av sedvan-&lt;br&gt;liga banktjänster över disk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom de utlandsägda bankerna, med några undantag, inte riktar sig&lt;br&gt;till hushållen mottar de inte heller inlåning från hushållen i någon större&lt;br&gt;utsträckning. Finansieringen i kronor sker i stället till övervägande delen&lt;br&gt;genom kortfristig upplåning från svenskägda affärsbanker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I konkurrens med bankerna verkar de riksomfattande sparkassor som&lt;br&gt;drivs av HSB respektive KF. HSB erbjuder sina medlemmar inlånings-&lt;br&gt;tjänster av olika slag med inriktning på målsparande för bostadsanskaff-&lt;br&gt;ning medan KF har ett brett sortiment av kort- och långsiktiga inlånings-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tjänster inklusive en så bankspecifik sparform om Vinstsparande. KF&lt;br&gt;erbjuder också sina medlemmar olika slag av kontokortskrediter via ett&lt;br&gt;eget finansbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KFs och HSBs sparkassor är öppna för alla och envar som vill bli&lt;br&gt;medlem i respektive organisation. Det förefaller sannolikt att det i en&lt;br&gt;majoritet av de svenska hushållen finns en eller flera personer som är&lt;br&gt;medlem i endera eller båda av organisationerna. Att sparkassorna riktar&lt;br&gt;sig till allmänheten står således fullt klart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SFF betraktar KFs och HSBs sparkassor som historiskt betingade un-&lt;br&gt;dantag från regeln om att inlåningsverksamhet inte får bedrivas i förhål-&lt;br&gt;lande till allmänheten av annan än bank.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SFF motsätter sig bestämt att de befintliga sparkassorna, som inte står&lt;br&gt;under bankinspektionens tillsyn, skulle tillåtas ytterligare bredda sitt ut-&lt;br&gt;bud av finansiella tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SFF vill samtidigt avvisa de tankar som kan finnas på att inrätta särskil-&lt;br&gt;da inlåningsinstitut som konkurrenter till bankerna. Behovet av sådana&lt;br&gt;institut, som skulle kunna ha rätt att ta emot inlåning från allmänheten&lt;br&gt;utan att för den skull vara förpliktigade att erbjuda samma allmänhet ett&lt;br&gt;brett sortiment av finansiella tjänster, får antas vara mycket begränsat.&lt;br&gt;Det är ett allmänt intresse att hushållens finansiella affärer så långt möjligt&lt;br&gt;kan skötas i eller genom ett och samma institut. Härigenom minskar&lt;br&gt;hanteringskostnaderna för både kund och bank. Vidare skulle en etable-&lt;br&gt;ring av inlåningsinstitut kunna leda till att hushållen kan få det svårare att&lt;br&gt;ta upp krediter i bank liksom att riskerna ökar för att enskilda kunder&lt;br&gt;försöker ta upp lån i större utsträckning än vad deras hushållsekonomi tål&lt;br&gt;om de nämligen har sina affärer splittrade mellan en bank och ett inlå-&lt;br&gt;ningsinstitut.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.15 Stadshypotek&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kassastyrelsen vill rikta invändningar mot KMK:s förslag i detta för hela&lt;br&gt;utredningens centrala avsnitt. Enligt kassastyrelsens uppfattning borde&lt;br&gt;utredningen gett utrymme för en ytterligare företagsform, nämligen den&lt;br&gt;specialiserade banken av den typ som finns i andra länder: merchant&lt;br&gt;banks, mortgage banks, investments banks etc. I det följande skall vi&lt;br&gt;anföra ett antal motiv för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver banker och kreditmarknadsbolag finns hypoteksinstituten. Ut-&lt;br&gt;redningen har haft uppenbara svårigeter att foga in dessa institut i det&lt;br&gt;shcema för kreditmarknadens organisation som utredningen på ett tidigt&lt;br&gt;stadium fastnade för. Frågan har nu hänskjutits till en särskild hypoteksut-&lt;br&gt;redning som också har till uppgift att behandla hypoteksinstitutens interna&lt;br&gt;organisatiosproblem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strukturförändringar på kreditmarknaden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen på bankmarknaden går mot att endast ett begränsat antal&lt;br&gt;banker kan upprätthålla ett brett serviceutbud med heltäckande nät av&lt;br&gt;bankkontor. Vi kommer sannolikt att i Sverige få se en koncentration mot&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fyra-fem rikstäckande universalbanker med inlåning från allmänheten. De Prop. 1990/91:154&lt;br&gt;kommer att svara för huvuddelen av all betalningsförmedling. Dessa ban- Bilaga 1&lt;br&gt;ker har i det närmaste obegränsad upplåningsrätt i riksbanken och kan&lt;br&gt;liknas vid clearingbankerna i England eller Money Centerbankerna i USA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sidan av dessa banker kommer det att finnas ett antal banker utan&lt;br&gt;denna breda service och med ingen eller begränsad upplåningsrätt i riks-&lt;br&gt;banken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen mot två former av banker i Sverige kommer ytterligare att&lt;br&gt;förstärkas av att i stort sett endast de fyra eller fem största bankerna&lt;br&gt;förväntas bli placerarombud i PmC. Det betyder att de kommer att hand-&lt;br&gt;ha större delen av alla värdepapperstransaktioner mellan icke PmC-med-&lt;br&gt;lemmar i värdepapper som är anslutna till PmC. Eftersom PmC har fått en&lt;br&gt;halvofficiell ställning genom riksbankens åtagande att vara ”lender of last&lt;br&gt;resort” förstärker detta placerarombudsbankernas roll som clearingban-&lt;br&gt;ker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kommer även finnas svenska banker som vill eller tvingas att hårt&lt;br&gt;koncentrera sig inom en viss nisch. Exempel på detta är dagens omstöpta&lt;br&gt;Jämtlands Folkbank som slagits ihop med PM Capital Markets och nu&lt;br&gt;kommer att profilera sig som kapitalmarknadsbank. Det går knappast att&lt;br&gt;här tala om en bank med det breda serviceutbud som KMK har i åtanke.&lt;br&gt;En liknande utveckling får vi kanske se i andra mindre banker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-lagstiftning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttredningen har inte närmare diskuterat hur den svenska kreditmark-&lt;br&gt;nadslagstiftningen skall anpassas till den som gäller inom EG. Denna&lt;br&gt;lagstiftning är ännu inte harmoniserad. Det står dock klart att flertalet&lt;br&gt;länder inom EG ger utrymme i sin lagstiftning för specialbanker, exempel-&lt;br&gt;vis Hypotekenbanken i Västtyskland, Mortgage Banks och Merchant&lt;br&gt;Banks i England.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En anpassning till EG innebär att Sverige måste acceptera att sådana&lt;br&gt;specialbanker får etableringsrätt i Sverige. Således måste Stadshypotek få&lt;br&gt;räkna med att vi kommer att få konkurrera med specialiserade ”mortage&lt;br&gt;banks” i Sverige. Det skulle leda till en snedvridning i konkurrensförut-&lt;br&gt;sättningarna om inte även Stadshypotek fick kallas hypoteksbank.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utländska bankfilialer kommer att få etableras från 1990 i Sverige.&lt;br&gt;Något krav på att dessa filialer i Sverige har ett fullt sortiment av bank-&lt;br&gt;tjänster kan uppenbart inte ställas. Filialerna torde inte heller av flera skäl&lt;br&gt;kunna ges upplåningsrätt i riksbanken. Internationaliseringen av bankvä-&lt;br&gt;sendet driver således fram en viss enhetlighet i de legala associationsfor-&lt;br&gt;mer inom vilka kreditföretagen i olika länder arbetar.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.16 Finansbolagens förening&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Begreppet finansieringsverksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förvärvsreglerna i gällande rätt förhindras bankerna att bedriva&lt;br&gt;factoring och leasing. Att bankverksamhet i fortsättningen skall inbegripa&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finansieringsverksamhet som är förenlig med inlåning lyfter bort detta Prop. 1990/91: 154&lt;br&gt;hinder. I betänkandet anförs (sid 214) att den praxis som utvecklats hos Bilaga 1&lt;br&gt;finansbolagen bör kunna godtas när det gäller formerna för bankernas&lt;br&gt;factoring- och leasingverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen vill i detta sammanhang endast peka på att finansiell leasing&lt;br&gt;till skillnad mot traditionella bankkreditformer inrymmer andra risker än&lt;br&gt;rent finansiella risker, alltså risker som är hänförliga till leasetagarens&lt;br&gt;bristande betalningsförmåga. Leasing är inte någon kreditform utan en&lt;br&gt;form av investeringsfinansiering. För närvarande saknas lagstiftning angå-&lt;br&gt;ende finansiell leasing och endast ett fåtal rättsfall har avgjorts i högsta&lt;br&gt;instans. Produkten innehåller flera oklara frågor av civil- och skatterättslig&lt;br&gt;natur. Påpekas bör att uthyraren blir part i ett trepartsförhållande där&lt;br&gt;intressekonflikter kan uppstå mot såväl leverantörer som hyresmän. Detta&lt;br&gt;bör bättre klargöras i en ev. proposition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet inlåning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankerna har traditionellt haft momopol på inlåning på räkning från&lt;br&gt;allmänheten. KMK har inte tänkt sig att ändra på detta förhållande. På&lt;br&gt;sidorna 201 och 202 diskuteras innebörden av begreppet ”inlåning på&lt;br&gt;räkning från allmänheten”. P. g. a. det sätt varpå direktiven har utformats&lt;br&gt;finner sig kommittén förhindrad föreslå att den inlåning som bedrivs inom&lt;br&gt;KF’s (med 2 miljoner medlemmar) och HSB’s riksförbund skall betraktas&lt;br&gt;som inlåning från allmänheten. Föreningen konstaterar i likhet med KMK&lt;br&gt;att KF’s medlemstal för länge sedan passerat gränsen för vad som kan&lt;br&gt;betecknas som ”icke-allmänhet”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KMK diskuterar vidare frågan under vilka förhållanden som inbetal-&lt;br&gt;ningar på kontokortskonton kan betraktas som otillåten bankverksamhet.&lt;br&gt;I princip stadfästs nuvarande principer och gränsdragningar. Föreningen&lt;br&gt;vill dock erinra om att en annan statlig utredning, Bankkostnadsutredning-&lt;br&gt;en, nyligen aviserat förslag om att andra institutioner än banker skall&lt;br&gt;kunna få ta emot viss form av inlåning. Utan att närmare ha kunnat&lt;br&gt;analysera grunderna för förslaget vill föreningen framhålla att en sådan&lt;br&gt;utvidgning av möjligheterna att ta emot inlåningsmedel bör gälla även för&lt;br&gt;kontokortsföretagen, särskilt som dessa företag i andra avseenden är hår-&lt;br&gt;dare reglerade än bankerna.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.17 Svenska fondhandlareföreningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kreditmarknadskommittén har gjort en mycket ambitiös genomgång av&lt;br&gt;den svenska kreditmarknaden med utvikningar till andra områden av&lt;br&gt;kapitalmarknaden. Denna genomgång är i sig givetvis värdefull som en&lt;br&gt;spegling av vad dessa marknader i olika hänseenden stod i Sverige under&lt;br&gt;andra halvan av 1980-talet. Genomgången har i och för sig inte lett&lt;br&gt;kommittén till några mer långtgående strukturgrepp, vilket snarast måste&lt;br&gt;ses som ett tecken på att rådande ordning på det stora hela är god. Det&lt;br&gt;bortses här från vissa lagtekniska förslag, främst förslaget till en ny kapitai-&lt;br&gt;marknadslag. Sådana lagtekniska ändringar torde dock i sig ändra endast &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;131&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;marginellt på marknadsförutsättningarna. Även i övrigt torde kommitténs&lt;br&gt;förslag endast komma att få begränsade effekter på marknadsstrukturen,&lt;br&gt;om de genomförs. Kreditmarknadskommitténs förslag torde således t. ex.&lt;br&gt;få avsevärt mindre betydelse för marknadens utveckling än det aktuella&lt;br&gt;förhållandet att valutaregleringen är på väg att avskaffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det senast sagda hindrar inte att flera av kommitténs förslag är betydel-&lt;br&gt;sefulla. Det gäller i vissa fall i positiv bemärkelse och i andra fall i negativ&lt;br&gt;bemärkelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På den positiva sidan märks främst den ändrade lagstiftningstekniken&lt;br&gt;när det gäller att ange tillåten resp, otillåten verksamhet i de olika institu-&lt;br&gt;ten. Den hittillsvarande ordningen, som byggt på det förhållandet att allt&lt;br&gt;är förbjudet som inte är uttryckligen tillåtet, har tveklöst försvårat en&lt;br&gt;utveckling av nya produkter och en anpassning till modern internationell&lt;br&gt;utveckling. Detta har självklart varit till nackdel för alla de berörda institu-&lt;br&gt;ten. Den nyordning som kommittén föreslår är därför mycket angelägen,&lt;br&gt;och måste betecknas som en nödvändighet med de krav på snabba föränd-&lt;br&gt;ringar, för vilka instituten numera utsätts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är även positivt att de i lag angivna rörelseförutsättningarna för&lt;br&gt;olika slag av institut alltmer likställs så långt detta är möjligt. Kommitténs&lt;br&gt;ambition att så långt som möjligt samordna kapitalkraven för de olika&lt;br&gt;insitutsgrupperna tillstyrks således. Även i övrigt bör samordning ske. Det&lt;br&gt;gynnar konkurrens på lika villkor och därmed utvecklingen av en effektiv&lt;br&gt;kreditmarknad.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.18LO&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Banklagstiftningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO instämmer i de grundläggande överväganden, som KMK presenterat&lt;br&gt;som bakgrund för sina förslag beträffande bankerna. Ett avgörande kriteri-&lt;br&gt;um måste även fortsättningsvis vara att ingen annan än bank ska få motta&lt;br&gt;inlåning från allmänheten. Utbudet av banktjänster föreslås bli friare&lt;br&gt;genom att endast särskilt utpekade finansieringsfunktioner blir otillåtna.&lt;br&gt;Därigenom sker en breddning av banks rörelsedefinition. Leasing och&lt;br&gt;factoring får bedrivas av bank i särskilt dotterbolag. Däremot förhindras&lt;br&gt;genom KMKs förslag möjligheten för bank att bedriva s. k. fastighets-&lt;br&gt;leasing/-renting. LO understryker att den åtskillnad mellan ägande och&lt;br&gt;kreditgivning, som KMK föreslår, skall upprätthållas. Förvärv i place-&lt;br&gt;ringssyfte av aktier och fastigheter bör vara förbjudna för bankerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt föreslår KMK, att banker i vissa fall genom ett dotterbolag skall&lt;br&gt;kunna förvärva aktier i finansieringssyfte. Vidare ge förlagslån och vinst-&lt;br&gt;andelslån samt medverka i projektfinansiering. Omfattningen av sådana&lt;br&gt;verksamheter föreslås bli begränsade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO har dock i ett par avseenden en annan värdering av bankens roll och&lt;br&gt;därav följande synpunkter på prioriteter i banklagstiftningen och banktill-&lt;br&gt;synen. LO betonar behovet av betydligt friare konkurrens och vidare&lt;br&gt;kravet att hopkopplingar mellan bankverksamhet och andra affärsintres-&lt;br&gt;sen löses upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;132&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensgraden i bankväsendet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta är en aspekt som särskilt framhölls i KMKs direktiv. Statsrådet&lt;br&gt;anförde att vid sidan av den grundläggande kredit- och valutapolitiska&lt;br&gt;hänsyn, som kommittén borde beakta, måste också de konkurrensmässiga&lt;br&gt;effekterna bedömas. Om internationella banker medges etablera sig här,&lt;br&gt;kommer stödet från deras moderbanker och internationella nät av dotter-&lt;br&gt;banker att göra dem till starkare konkurrenter till svenska banker i fråga&lt;br&gt;om internationella affärer. I direktiven nämndes vidare att erfarenheter&lt;br&gt;från Danmark och Finland inte ger anledning befara att konkurrensen&lt;br&gt;skulle bli övermäktig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan några år — beslutet togs efter det att KMK lämnat ett delbetän-&lt;br&gt;kande i frågan — har utländska bankers etablering av dotterbolag tillåtits.&lt;br&gt;Ur konkurrenssynpunkt är denna förändring hittills närmast ett fiasko. De&lt;br&gt;utländska bankerna har inte lyckats nå mer än ett par procents marknads-&lt;br&gt;andel. Flertalet har inte ens kunnat redovisa vinst och flera har lagt ned&lt;br&gt;verksamheten efter misslyckandet. Förhoppningen att man denna väg&lt;br&gt;skulle få effektivisering av konkurrensen i bankväsendet har inte infriats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvarig för övervakning av kartellbildning och otillbörliga konkurrens-&lt;br&gt;begränsningar är bankinspektionen. Denna har därmed en dubbelroll, som&lt;br&gt;innefattar att övervaka bankernas oberoende av andra affärsintressen,&lt;br&gt;deras soliditet och förmåga att infria insättarnas krav vid en eventuell&lt;br&gt;betalningsinställelse och se till att fri konkurrens råder på marknaden. I&lt;br&gt;konflikten mellan olika målsättningar har åtgärderna för att åstadkomma&lt;br&gt;öppen och fri konkurrens kommit på mellanhand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO, som tillmäter kravet på möjligast fri konkurrens stor betydelse,&lt;br&gt;anser att erfarenheten talar för att ansvaret för denna aspekt mera klart än&lt;br&gt;hittills läggs på NO. SPK bör få utvidgad instruktion för att bevaka&lt;br&gt;konkurrensen på bankmarknaden. Jämfört med 1983, då KMKs direktiv&lt;br&gt;skrevs, har problemet med otillräcklig konkurrens, höga vinstmarginaler i&lt;br&gt;bankerna och bristande service knappast lindrats. Genom avreglering av&lt;br&gt;räntesättning, kreditramar och valutarestriktioner har marknaden i övriga&lt;br&gt;avseenden ändrats radikalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Problemet med att åstadkomma bättre konkurrens är dock inte bara en&lt;br&gt;fråga om att utpeka viss myndighet och rättsprocedur. Det måste också&lt;br&gt;åstadkommas strukturförändringar som kan bilda grunden för en effektiv&lt;br&gt;konkurrensmarknad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO delar direktivens uppfattning, att ett konkurrenstryck från utlandet&lt;br&gt;skulle vara till fördel för att åstadkomma snabbare rationalisering, höjd&lt;br&gt;effektivitet och servicebenägenhet i banksektorn. Dessutom krävs inhems-&lt;br&gt;ka strukturändringar. LO vill för sin del endast antyda arten av dessa men&lt;br&gt;ser inte anledning att lämna detaljförslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En väg att gå är att söka öka transparensen för kunderna, företag och&lt;br&gt;personer genom krav på talande och enhetlig informtion om tjänsterna.&lt;br&gt;Eftersom den rikhaltiga floran av olika tjänster försvårar en genomlysning&lt;br&gt;och överskådlighet för kunden, bör man överväga hur vissa standardisera-&lt;br&gt;de bastjänster kan utvecklas genom föreskrifter. Produktdifferentiering är&lt;br&gt;en av de metoder bankerna tillämpar för att skapa nischer och samtidigt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ett symptom på rådande konkurrensbegränsning. Erbjudanden av paket av Prop. 1990/91:154&lt;br&gt;olika tjänster minskar också kundens möjlighet till genomlysning. Situa- Bilaga 1&lt;br&gt;tionen är därtill ytterst olika för hushåll och företag. Till skillnad från de&lt;br&gt;flesta hushåll har större företag goda möjligheter att på ett kompetent sätt&lt;br&gt;jämföra banktjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Större rörlighet hos bankkunderna skulle stärka konkurrensviljan. Ten-&lt;br&gt;densen att man behåller en speciell bank som partner, oavsett ränte- och&lt;br&gt;avgiftsnivåer, är en bidragande faktor till det rådande konkurrensklimatet.&lt;br&gt;Det finns en föreställning om att servicen förbättras om alla ens tjänstebe-&lt;br&gt;hov kanaliseras via en enda bank. Inställningen har kanske bakgrund i&lt;br&gt;tidigare rådande kreditrestriktioner. Om en bank däremot kan visa att&lt;br&gt;varaktigt sparande i den egna banken ger förmåner i form av bättre&lt;br&gt;kreditvillkor eller om en stabil kreditkund som kompensation erbjuds&lt;br&gt;hägre inlåningsränta vore det nämnda beteendet rationellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsmakterna har uttalat att valutaregleringen i allt väsentligt skall vara&lt;br&gt;avvecklad till mitten av 1990. Behovet att behålla valutabanksbegreppet&lt;br&gt;kommer då att upphöra, i varje fall behovet att förbehålla valutaaffärer för&lt;br&gt;svensk valutabank. LO har i särskilt yttrande anfört tvekan till tidtabellen&lt;br&gt;för den fortsatta valutaliberaliseringen, men detta inverkar inte principi-&lt;br&gt;ellt på valutabanksmonopolet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är inte orealistiskt att konkurrensklimatet i banksystemet kan kom-&lt;br&gt;ma att stärkas, om olika system för informationsspridning om marknader,&lt;br&gt;tjänster, priser och andra villkor blir avsevärt ymnigare, t. ex. genom&lt;br&gt;hemterminaler. En viss parallell finns här till utvecklingen på värdepap-&lt;br&gt;persmarknaden, även om bankväsendets tjänsteutbud är mer heterogent&lt;br&gt;och svårgenomlyst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO drar slutsatsen att det finns ett visst utrymme för att förstärka&lt;br&gt;konkurrenselementen på bankmarknaden genom insatser från de organ&lt;br&gt;som ska ha till uppgift att följa upp konkurrensreglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ökad utländsk konkurrens måste också anses vara angelägen. Erfarenhe-&lt;br&gt;ten har dock visat att etableringen av utländska dotterbolag inte förmått&lt;br&gt;bidra nämnvärt i det avseendet. LO förordar att förbudet mot utländska&lt;br&gt;bankfilialer upphävs. Det är troligt att den därigenom förenklade procedu-&lt;br&gt;ren för marknadsinträde kan göra att den utländska konkurrensen blir mer&lt;br&gt;påtaglig än hittills. En filial har moderföretagets kapitaltäckning och servi-&lt;br&gt;cekompetens som stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom en filial står under samma tillsyn som moderbanken och denna&lt;br&gt;följer hemlandets banklagstiftning är det en nödvändig förutsättning att&lt;br&gt;kapitaltäckning, insättarskydd, neutralitet gentemot andra affärsintressen,&lt;br&gt;insiderregler och konkurrensbestämmelser motsvarar minst den skydds-&lt;br&gt;nivå, som anses acceptabel i Sverige. I övrigt skall den utländska filialen&lt;br&gt;kunna konkurrera på den svenska marknaden med de beteenderegler som&lt;br&gt;gäller svenska banker. Genom att tillåta utländska bankfilialer här uppstår&lt;br&gt;en motsvarighet till rätten för svensk bank att öppna filial utomlands. För&lt;br&gt;att tillgodose svenska bankers intresse av marknadsmöjligheter utomlands&lt;br&gt;bör en kontroll förekomma av att rätten till filialverksamhet i praktiken är&lt;br&gt;ömsesidig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;134&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grunder för LOs bedömningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande fem synpunkter tillmäts särskild vikt av LO i samband med en&lt;br&gt;översyn av bank- och kreditmarknadslagstiftningen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankernas neutrala roll i kreditförmedling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankerna skall ha en neutral roll som kreditförmedlare i ekonomin, d. v. s.&lt;br&gt;vara oberoende av särskilda affärsintressen. Detta är en förutsättning for&lt;br&gt;att kreditförmedlingen skall ske effektivt och endast med hänsyn till vän-&lt;br&gt;tad lönsamhet och kreditvärdighet i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansinstitut som maktinstrument&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En stark ställning på kredditmarknaden kan för vissa aktörer vara en väg&lt;br&gt;till ökat ägande och maktpositioner på olika marknader genom att förvärv&lt;br&gt;i stor skala med relativt låg egeninsats möjliggöra. Syftet kan vara att nå en&lt;br&gt;dominerande ställning på exempelvis en varu- eller tjänstemarknad och&lt;br&gt;därigenom minskad konkurrens. Innehav av eller nära anknytning till ett&lt;br&gt;fondhandlarbolag eller annat kreditmarknadsföretag ökar möjligheterna&lt;br&gt;till affärer med stora ägarandelar. En förstärkt kontroll krävs i syfte att&lt;br&gt;stärka konkurrens på lika villkor för alla aktörer och motverka en koncen-&lt;br&gt;tration, som inte betingas av marknadseffektivitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säker betalningsmedelsfunktion&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den finansiella sektorns soliditet, som är beroende av kapitaltäckningen,&lt;br&gt;riskvärderingen m.m., är viktig för att garantera stabilitet och därmed en&lt;br&gt;permanent betalningsmedelsfunktion. Med den långt utvecklade interna-&lt;br&gt;tionaliseringen är det viktigt att Sverige deltar i ett system med likartade&lt;br&gt;normer för bankers och andra instituts kapitaltäckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fri konkurrens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den finansiella sektorn måste ha en rimligt hög grad av konkurrens för att&lt;br&gt;rationalisering, effektivisering och motsvarande strukturanpassning skall&lt;br&gt;kunna ske fortlöpande. Också denna marknad måste kännetecknas av&lt;br&gt;konkurrens med pris och funktionskvalité som medel, trots de speciella&lt;br&gt;tjänsternas art. Fri konkurrens främjas av att kunden har en fullständig&lt;br&gt;genomlysning av marknaden till förfogande (priser, omsättning, tjänstens&lt;br&gt;art, värdepåverkande faktorer), medan koppling av olika tjänster försvårar&lt;br&gt;denna transparens. Ofta hävdas att stora företag genom sin kompetens och&lt;br&gt;marknadskännedom har en sådan ställning att konkurrensbegränsning&lt;br&gt;från kreditföretagets sida inte är något problem, medan hushåll och mind-&lt;br&gt;re företag kan bli mer utsatta. Problem finns f. n. ur konkurrenssynvinkel&lt;br&gt;genom en marknadsstruktur med ett fåtal stora banker och även för&lt;br&gt;finanssektorn i övrigt en koncentration till vissa företag. Restriktiv nyeta-&lt;br&gt;blering och fåtalsdominans skapar ett klimat för konkurrensbegränsning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentpolitiska synpunkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett gott skydd for konsumenten, insättare eller låntagare, måste finnas.&lt;br&gt;Det extrema fallet är garantier för insatta medel i händelse av en banks&lt;br&gt;eller ett finansforetags betalningskris. Det finns också ett stort behov att&lt;br&gt;bevaka kundens intressen i den dagliga verksamheten genom information,&lt;br&gt;rådgivningsmöjligheter etc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under den period som bankernas avgifter på olika kundtjänster fått&lt;br&gt;ökad omfattning har bankernas räntemarginaler samtidigt ökat kraftigt.&lt;br&gt;Detta är anmärkningsvärt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att skapa legitimitet för ett rationellt avgiftssystem är det angeläget&lt;br&gt;att kunderna kan välja mellan konton med låg avkastning där tjänsterna är&lt;br&gt;avgiftsfria eller konton med hög avkastning och kostnadstäckande avgif-&lt;br&gt;ter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Näringspolitiska synpunkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den finansiella sektorn har en nyckelroll i ekonomin. Varje ekonomisk&lt;br&gt;verksamhet har behov av finansiella tjänster i större eller mindre grad.&lt;br&gt;Finanssektorn påverkar därmed indirekt effektivitet och värdeskapande i&lt;br&gt;olika delar av näringslivet. Grovt uttryckt är billiga krediter och hög&lt;br&gt;avkastning på sparande av stor betydelse för den allmänna tillväxten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den finansiella sektorn själv är en stor marginal mellan ut- och&lt;br&gt;inlåningsräntor efter avräkning för sektorns kostnader det mål som efter-&lt;br&gt;strävas. Under förutsättning att rationaliseringstakten och teknikutveck-&lt;br&gt;lingen är gynnsamma främjas målet. Finansiella sektorn står i ett skede,&lt;br&gt;där hittillsvarande nationella avgränsning av marknaden — genom kredit-&lt;br&gt;och valutaregleringar — kan komma att avlösas av ett system med öppen&lt;br&gt;internationell konkurrens. Liksom i andra näringsgrenar blir därmed den&lt;br&gt;relativa konkurrenskraften i den svenska finanssektorn ett specifikt mål,&lt;br&gt;teoretiskt sett. Med gynnsamt konkurrensläge kan en nettoexport av&lt;br&gt;finanstjänster uppnås och en motsvarande förstärkning av sysselsättnings-&lt;br&gt;utvecklingen på längre sikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men praktiskt sett finns en tendens till stark koncentration av bank- och&lt;br&gt;finansföretag till några få centra i världen, av vilka de största finns i New&lt;br&gt;York, London, Tokyo, Frankfurt och Zurich. Det är en följd av mycket&lt;br&gt;starka storleksfördelar i fråga om hur finansiella marknader fungerar och&lt;br&gt;av låga transaktionskostnader. I ett framtidsperspektiv är det något obe-&lt;br&gt;stämt vilken relativ roll som kommer att spelas av den lokala kontakten&lt;br&gt;med kunden å ena sidan och anknytning till stora finanscentra med mång-&lt;br&gt;sidig service och aktuell marknadskontakt å andra sidan.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.19 Svenska Bankmannaförbundet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;— Förbundet är positiv till den föreslagna strukturen som KMK föreslår.&lt;br&gt;Bankerna bör även fortsättningsvis vara de institut som har ensamrätt&lt;br&gt;att mottaga inlåning från allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Branschglidningsproblematiken bank-försäkring måste lösas i samband Prop. 1990/91:154&lt;br&gt;övriga strukturfrågor. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.20 SAF&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Tidigare har inom kreditmarknadslagstiftningen i princip gällt, att det som&lt;br&gt;inte uttryckligen tillåtits i lagen varit förbjudet. I den föreslagna, nya&lt;br&gt;kreditmarknadslagstiftningen skulle i stället — den på andra områden&lt;br&gt;gängse — principen gälla, att det som inte förbjuds i lagstiftningen är&lt;br&gt;tillåtet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Arbetsgivareföreningen instämmer i dessa övergripande princi-&lt;br&gt;per avseende den allmänna inriktningen av en översyn av den svenska&lt;br&gt;kreditmarknadslagstiftningen. I högre grad än vad som synes ha varit fallet&lt;br&gt;inom kreditmarknadskommittén vill vi emellertid betona det internatio-&lt;br&gt;nella perspektivet. Det är enligt vår bedömning utomordentligt angeläget,&lt;br&gt;att en förnyelse av den svenska kreditmarknadslagstiftningen harmoni-&lt;br&gt;serar med utvecklingen inom — i främsta rummet — den europeiska&lt;br&gt;gemenskapen och att nya svenska lagbestämmelser inte tillskapas, som står&lt;br&gt;i motsättning och kan försvåra en anpassning till EG. Vi återkommer&lt;br&gt;fortsättningsvis till detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Banker&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Bankerna har idag en central ställning på kreditmarknaden”, heter det i&lt;br&gt;betänkandet. ”Kommitténs utgångspunkt är att så skall vara fallet även i&lt;br&gt;framtiden. En förutsättning härför är att bankerna på ett smidigare sätt än&lt;br&gt;för närvarande kan anpassa sin verksamhet till utvecklingen i samhället”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Arbetsgivareföreningen, som inte har något att erinra mot den&lt;br&gt;valda utgångspunkten, avstår från att kommentera tekniska aspekter på&lt;br&gt;kreditmarknadskommitténs förslag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.21 Industriförbundet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Komittén framhåller att bankerna har den centrala ställningen på kredit-&lt;br&gt;marknaden idag och att utgångspunkten är att så ska vara fallet även i&lt;br&gt;framtiden. Detta förutsätter att bankerna på ett smidigare sätt än för&lt;br&gt;närvarande kan anpassa sin verksamhet till utvecklingen i samhället.&lt;br&gt;Kommittén föreslår mot denna bakgrund att den nuvarande restriktiva&lt;br&gt;regleringen av bankerna ersätts med ett generellt utformat bankverksam-&lt;br&gt;hetsbegrepp. All verksamhet som ryms inom ramen för detta begrepp får&lt;br&gt;bedrivas av bankerna, vilket ger bankerna flexiblare rörelseregler än de&lt;br&gt;nuvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundet tillstyrker den av kommittén föreslagna ”vändningen” av&lt;br&gt;den nuvarande lagstiftningen. För industrin är det ytterst väsentligt att&lt;br&gt;kreditmarknaden kan utvecklas smidigt så att nya behov av finansiella&lt;br&gt;tjänster kan tillfredsställas. Vilken typ av institut som tillgodoser behoven&lt;br&gt;är dock av mindre vikt än att behoven kan tillfredsställas och att det finns&lt;br&gt;förutsättningar för en effektiv konkurrens mellan olika typer av institut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;137&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.22 Svenska Kommunförbundet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kreditmarknaden har förändrats i snabb takt under senare delen av 80-&lt;br&gt;talet. Kommittén har med utgångspunkt från denna utveckling redovisat&lt;br&gt;förslag som baseras på ett regelsystem som underlättar marknadsoriente-&lt;br&gt;ring, konkurrens och smidig anpassning till ändrade förhållanden. Styrel-&lt;br&gt;sen har inget att erinra mot detta synsätt och de förslag som redovisas i&lt;br&gt;betänkandet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.23 Svenska Revisorsamfundet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Bankverksamhetsdefinitionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att banker i viss utsträckning och under vissa förut-&lt;br&gt;sättningar skall kunna erbjuda sina kunder serviceinriktade tjänster även&lt;br&gt;om de inte är av finansiell natur (del 1 i betänkandet s. 216 f.). Samfundet&lt;br&gt;avgränsar yttrandet i denna del till att gälla revisions- och redovisnings-&lt;br&gt;tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett grundläggande krav på revisorer är att de är och av intressenterna&lt;br&gt;uppfattas som fristående och obundna från sidointressen som kan stå i&lt;br&gt;konflikt med ett riktigt fullgörande av revisionsuppdragen. Enligt samfun-&lt;br&gt;dets mening kan detta oberoende ifrågasättas om banker, som är en av&lt;br&gt;flera intressentgrupper, tillhandahåller revisionstjänster. Samfundet av-&lt;br&gt;styrker därför att banker skall kunna tillhandahålla externa revisionstjäns-&lt;br&gt;ter även inom ramen för tillfällig överkapacitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under senare år har det vidare förekommit flera exempel när enskilda&lt;br&gt;banker bygger upp en självständig redovisningsverksamhet. I några fall har&lt;br&gt;denna marknadsförts som ”banken som företagets nya ekonomipartner”&lt;br&gt;och dylikt. Enligt samfundets mening finns det skäl att ifrågasätta om&lt;br&gt;denna självständiga verksamhet bör vara en tillåten tjänst för banker.&lt;br&gt;Härutöver vill samfundet peka på de effekter en sådan utveckling får för&lt;br&gt;konkurrensneutraliteten mellan olika kreditgivare eftersom den bank som&lt;br&gt;tillhandahåller redovisningstjänster kan grunda sina besut på väsentligt&lt;br&gt;bättre information än andra intressenter. Samfundet anser därför att&lt;br&gt;gränsdragningen mellan tillåten och otillåten verksamhet bör göras klara-&lt;br&gt;re. Dessutom bör området för tillåtna tjänster inskränkas enligt vad sam-&lt;br&gt;fundet ovan anfört.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.24 KF&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;KF noterar kommitténs ställningstagande att en bank skall erbjuda all-&lt;br&gt;mänheten ett allsidigt utbud av finansiella tjänster. Det har i dagarna&lt;br&gt;blossat upp en debatt om ersättningen för de tjänster, som bankerna&lt;br&gt;tillhandahåller främst privatpersoner. Det är uppenbart att handeln bär&lt;br&gt;kostnader sammanhängande med kassahantering bl. a. vid betalning med&lt;br&gt;check. Enligt KFs uppfattning bör bankerna på samma sätt utan kostnader&lt;br&gt;hantera de betalningsmedel — pengar — som än så länge är basen för den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;138&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;privata hushållningen. Det ter sig vidare främmande att andra typer av Prop. 1990/91:154&lt;br&gt;betalningsmedel — checkar — som bankerna tidigare lanserat hos allmän- Bilaga 1&lt;br&gt;heten, numera är föremål för kostnadsuttag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KF har velat ta upp dessa frågor bl. a. som en bakgrund till kommitténs&lt;br&gt;förslag till kapitaltäckningsregler. Möjligen kan höjningen av kraven sägas&lt;br&gt;vara förhållandevis blygsam men den kommer förmodligen att utgöra&lt;br&gt;underlag för kostnadshöjningar. KF anser att säkerhetsaspekten bakom&lt;br&gt;den föreslagna höjningen av kapitaltäckningskravet inte motiverar att&lt;br&gt;ytterligare pålagor gentemot den enskilde bankkunden kan riskeras. Å&lt;br&gt;andra sidan finner KF att kraven på skydd för den enskilde inte möjliggör&lt;br&gt;en sänkning av befintlig nivå. KF är inte helt övertygad om att den&lt;br&gt;möjlighet till konkurrens, som utgör bakgrund till många av kommitténs&lt;br&gt;förslag, verkligen kommer de enskilda konsumenterna till godo i form av&lt;br&gt;lägre kostnader. Såvitt KF kunnat finna har bankernas konkurrensan-&lt;br&gt;strängningar i betydande utsträckning inriktats på förhållandevis sofistike-&lt;br&gt;rade tjänsteutbud först mot företagssektorn men senare även mot vissa&lt;br&gt;grupper av privatpersoner. KF efterlyser därför konkurrens även när det&lt;br&gt;gäller allmänhetens behov av vissa bastjänster från bankerna, där hante-&lt;br&gt;ring av betalningsmedel är ett inslag, insättningar och uttag ett annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang synes det KF rimligt att särskilt markera sin upp-&lt;br&gt;slutning kring de tankegångar som återfinns i kommittédirektiven rörande&lt;br&gt;konsument- och bostadskooperationens sparkassor. Det är en inlånings-&lt;br&gt;verksamhet, som vänder sig uteslutande till medlemmar i konsumentföre-&lt;br&gt;ningar respektive HSB-föreningar. Denna sparkasseverksamhet är för des-&lt;br&gt;sa privatpersoner ett alternativ till sparande i bank.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.25 Medborgarrättsrörelsen Friheten i Sverige&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Bankerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kommitténs betänkande sägs mycket om att man minskar detaljreglering-&lt;br&gt;en av bankerna, och låter allt som inte är förbjudet bli tillåtet. Detta&lt;br&gt;motsägs dock av de omfattande regelsystem som föreslås beträffande ban-&lt;br&gt;kerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härtill kommer att Bankinspektionen ges kompetens att helt formlöst&lt;br&gt;reglera bankernas verksamhet. Bankinspektionen kan komma med skrift-&lt;br&gt;lig erinran om inspektionen anser att förhållandet har betydelse för ”en&lt;br&gt;sund utveckling av bankverksamheten”. Det betyder att Bankinspektio-&lt;br&gt;nen helt skönsmässigt utan lagstiftning, kan gripa in mot alla slag av&lt;br&gt;bankverksamhet. Det räcker att inspektionen anser sig kunna beteckna en&lt;br&gt;företeelse som en osund utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KMK synes inte räkna med att det skall finnas någon möjlighet för&lt;br&gt;berörd bank att överklaga Bankinspektionens beslut till regeringen. En&lt;br&gt;sådan möjlighet måste emellertid finnas, men MRR:s avgörande invänd-&lt;br&gt;ning är att Bankinspektionen inte kan tillåtas få formlöst reglera bankernas&lt;br&gt;verksamhet, som om inspektionen vore den lagstiftande församlingen i&lt;br&gt;landet. Inspektionens rätt att gripa in måste inskränkas till vissa klart&lt;br&gt;beskrivna situationer. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots kommitténs tal om att den vill minska regleringen av bankerna, så Prop. 1990/91: 154&lt;br&gt;visar många förslag att den går i motsatt riktning. Exempelvis infors en Bilaga 1&lt;br&gt;skyldighet för bankerna att erbjuda allmänheten ett allsidigt utbud av&lt;br&gt;finansiella tjänster. Detta hämmar konkurrensen i de fall då en bank vill&lt;br&gt;begränsa sin verksamhet för att koncentrera sig på vissa typer av bank-&lt;br&gt;tjänster. LO skulle inte kunna genomföra sina planer på att grunda en bank&lt;br&gt;för enbart inlåning. En sådan utveckling som hindrar en diversifiering&lt;br&gt;vore olycklig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avslutning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;MRR avstyrker huvuddelan av Kreditmarknadskommitténs förslag som&lt;br&gt;varande alltför detaljrikt och ingripande i näringsfriheten och äganderät-&lt;br&gt;ten. Vidare ges Bankinspektionen allt för stort inflytande. Fler förslag är&lt;br&gt;inte anpassade till tidsutvecklingen och kommer i konflikt med Sveriges&lt;br&gt;europa-anpassning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Istället föreslår MRR att en ny utredning tillsätts med uppdrag att inom&lt;br&gt;ett år lägga fram förslag till en modern lag som inrymmer en enkel regle-&lt;br&gt;ring av all finansverksamhet i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Förvärvsregler för bank&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;2.1 SIND&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kreditmarknadskommittén föreslår, som undantag från förvärvsförbudet&lt;br&gt;i kapitalmarknadslagen, att förvärv skall kunna ske av aktier och andelar i&lt;br&gt;finansieringssysfte av kreditmarnadsbolag. SIND tillstyrker detta förslag&lt;br&gt;och ser det som angeläget att bl. a. bankerna får möjlighet att bidra till det&lt;br&gt;stora behov av riskkapital som finns hos de mindre och medelstora företa-&lt;br&gt;gen. Detta kommer att förbättra möjligheterna för landets industriella&lt;br&gt;tillväxt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SIND har under senare år nära följt utvecklingen när det gäller de&lt;br&gt;mindre och ej börsnoterade företagens möjligheter att expandera genom&lt;br&gt;tillskott av externt riskkapital. Genom bl. a. OTC-marknadens tillkomst&lt;br&gt;växte en betydande riskkapitalmarknad fram under åren 1982 — 84. Många&lt;br&gt;nya venture capitalbolag startades för att förse de små och unga företagen&lt;br&gt;med riskkapital genom att gå in som minoritetsägare. Men riskbenägenhe-&lt;br&gt;ten hos investerarna har ändrats radikalt under senare år. Förlusterna på&lt;br&gt;engagemangen i unga företag har varit stora. Därför är det idag svårt för&lt;br&gt;nystartade företag att få tillskott av riskkapital. Samtidigt har skattelag-&lt;br&gt;stiftningen gjort att majoritetsägande är mer intressant, då det öppnar&lt;br&gt;möjligheter bl. a. till koncernbidrag. Konsekvenserna har blivit att det&lt;br&gt;råder brist på minoritetskapital.'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;' Se t. ex. SIND 1988:3 ”Riskkapitalet och de mindre företagen”, Hans Landström:&lt;br&gt;”Småföretagens försörjning med riskkapital. Vägar i Europa att förstärka företagens&lt;br&gt;egna kapital”, Stockholm 1988.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns ett stort behov av riskkapital framfor allt hos de mindre&lt;br&gt;företagen som ju ofta har en låg soliditet. Speciellt viktiga för småföretagen&lt;br&gt;är de finansiärer som går in som minoritetsägare och som låter entreprenö-&lt;br&gt;ren ha kvar kontrollen över företagen. Riskkapitalet är viktigt för företa-&lt;br&gt;gens tillväxt. Genom nyemissioner kan företagen få in kapital för investe-&lt;br&gt;ringar, marknadssatsningar och annat som är nödvändigt för att öka&lt;br&gt;produktionen, erövra nya marknader och expandera. Bara detta kan skapa&lt;br&gt;en bas för en ökat sysselsättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbudet av privat riskkapital till de onoterade företagen har stagnerat.&lt;br&gt;Det är därför angeläget att åtgärder vidtas för att öka de mindre företagens&lt;br&gt;möjligheter att finansiera sin tillväxt genom att kunna få tillskott av&lt;br&gt;riskkapital från minoritetsägare som samtidigt låter entreprenören ha&lt;br&gt;kontrollen kvar över företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SIND ser därför positivt på att kreditmarknadskommittén föreslår att&lt;br&gt;även bankägda kreditmarknadsbolag tillåts finansiera företag genom aktie-&lt;br&gt;förvärv. Detta skulle kunna öppna nya finansieringsmöjligheter för de&lt;br&gt;onoterade företagen. Det är också värdefullt att den erfarenhet av företag-&lt;br&gt;sutveckling som finns i bankerna kan i ökad utsträckning komma företa-&lt;br&gt;gen till godo genom ett närmare ägarengagemang. Många småföretag har&lt;br&gt;en bristande kunskap i företagsledning och detta skulle kunna förbättras&lt;br&gt;genom bankernas medverkan. Erfarenheterna från utlandet där bankerna&lt;br&gt;tillåts medverka som minoritetsägare i företagens finansiering är goda. I&lt;br&gt;t. ex. USA och England sker detta i stor omfattning. De betänkligheter som&lt;br&gt;funnits mot bankernas agerande på detta område har visat sig vara obefo-&lt;br&gt;gade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SIND anser att kreditmarknadsbolagens ägarengagemang bör begränsas&lt;br&gt;till ett minoritetsinnehav. Kreditmarknadskommittén föreslår som övre&lt;br&gt;gräns en tredjedel av aktiekapitalet och röstvärdet. Denna gräns förefaller&lt;br&gt;vara godtyckligt vald. Ett tillräckligt krav borde vara att ägarfinansiering-&lt;br&gt;en de facto begränsar sig till ett minoritetsengagemang, dvs. understiger&lt;br&gt;femtio procent.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Fullmäktige i Sveriges riksbank&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Som framgått ovan föreslår KMK att bankerna genom en vidgad verksam-&lt;br&gt;hetsdefinition tillåts göra det som inte uttryckligen förbjuds i lagstiftning-&lt;br&gt;en. Tillåten verksamhet blir det som kan anses förenligt med en banks&lt;br&gt;ställning och skyddsintressen och det åvilar i sista hand bankinspektione&lt;br&gt;att förtydliga de gränslinjer som skall gälla. Den friare lagstiftningsmodell&lt;br&gt;KMK valt skärper alltså i detta avseende kravet på den offentliga bevak-&lt;br&gt;ningen och tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller bankers rätt att förvärva och driva handel med egendom&lt;br&gt;föreslås vissa förändringar, som fullmäktige vill tillstyrka. KMK vill hän-&lt;br&gt;föra factoring och leasing, med undantag för fastighetsrenting, till den&lt;br&gt;tillåtna sfären, enligt den praxis som redan utvecklats i finansbolagen.&lt;br&gt;Förvärv av aktier och fast egendom i placeringssyfte bör alltjämt vara&lt;br&gt;förbjudna för bankerna, enligt kommitténs skrivning. Vad gäller aktierna&lt;br&gt;understöds detta synsätt av ett principiellt förbud direkt i lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man vill så långt möjligt undvika en sammanblandning av ägande och Prop. 1990/91: 154&lt;br&gt;kreditgivning på marknaden. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa begränsningsregler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De skyddsintressen som utgör grunden för bankernas speciella och delvis&lt;br&gt;konkurrensskyddade ställning talar enligt fullmäktiges mening för att de-&lt;br&gt;ras verksamhetsinriktning och organisation bör vara överskådlig, såväl for&lt;br&gt;kunder som för tillsynsansvariga myndigheter. I en bankkoncern skall man&lt;br&gt;kunna utgå från att hela banken står bakom de skyftande förbindelserna&lt;br&gt;mot allmänheten. Detta synsätt på bankkoncerners verksamheter och or-&lt;br&gt;ganisation gör sig också gällande på det internationella planet, exempelvis&lt;br&gt;i anslutning till den nu aktuella överenskommelsen om samordnade kapi-&lt;br&gt;taltäckningsregler mellan tiogruppens länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De skyddsvärda funktionerna, tillsammans med kravet på överskådlig-&lt;br&gt;het, sätter i sin tur ganska snäva gränser för bankernas handlingsfrihet.&lt;br&gt;Detta gäller inte minst för deltagandet i mer riskbetonade sammanhang,&lt;br&gt;exempelvis när det gäller näringslivets riskkapitalförsörjning. Bankerna&lt;br&gt;tilldelas av utredningen vissa avgränsade utrymmen for sådana engage-&lt;br&gt;mang. Utrymme ges härvid för forvärv av aktier i fmansieringssyfte, av&lt;br&gt;förlagslån och vinstandelslån och även för medverkan i projektfinansie-&lt;br&gt;ring och fastighetsrenting. Bankerna måste enligt förslaget förlägga dessa&lt;br&gt;nya verksamheter i dotterbolag (kreditmarknadsbolag) under ganska detal-&lt;br&gt;jerade begränsningsregler. Bildandet av sådana bolag förutsätter bankin-&lt;br&gt;spektionens tillstånd varvid verksamheternas sammanlagda kapitalkrav&lt;br&gt;inte får överstiga tre procent av den konsoliderade kapitalbasen. Kravet på&lt;br&gt;att denna ”riskram” hänförs till en separat bolagsbildning motiveras enligt&lt;br&gt;utredningen av kontrollskäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige har inga invändningar mot den uppläggning KMK här&lt;br&gt;förespråkar. Det är uppenbart att det på bankområdet inte räcker med en&lt;br&gt;allmänt hållen lagstiftning för att tillfredsställande kunna styra och avgrän-&lt;br&gt;sa verksamheternas inriktning i hela dess vidd. Fullmäktige tillstyrker, när&lt;br&gt;det gäller avgränsningar av nya riskverksamheter inom bankkoncerner, att&lt;br&gt;dessa verksamheter förläggs i separata bolag och förenas med begränsning-&lt;br&gt;ar för de röstandelar eller andelar av ett bolags aktiekapital som får&lt;br&gt;förvärvas. Den totala riskramen bör avgränsas i relation till bankkoncer-&lt;br&gt;nens egen kapitalbas på det sätt KMK föreslår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därutöver innehåller förslaget ytterligare bestämmelser i avsikt att säkra&lt;br&gt;att engagemangen i fråga har ett ”rent fmansieringssyfte”. Aktier eller&lt;br&gt;andelar som förvärvats skall alltid avyttras när finansieringssyftet är upp-&lt;br&gt;nått enligt lagförslaget. Om detta inte skett inom fem år från förvärvet&lt;br&gt;föreslås ett förhöjt kapitaltäckningskrav gälla (etthundra procent). Full-&lt;br&gt;mäktige anser denna senare femårsregel vara ett onödigt inslag i den&lt;br&gt;aktuella författningen. Det torde vara fullt tillräckligt att kravet på fman-&lt;br&gt;sieringssyfte tydligt markeras och därmed blir föremål för fortlöpande&lt;br&gt;kontroll av bankinspektionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;142&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 NO&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;No instämmer i att det är angeläget med en översyn av bankernas rörelse-&lt;br&gt;regler i syfte att göra dessa mera flexibla och öppna för nya finansierings-&lt;br&gt;lösningar. De nackdelar som följt av de striktare reglerna för bankerna&lt;br&gt;jämfört med andra finansinstitut kan från konkurrenssynpunkt sägas i viss&lt;br&gt;mån ha uppvägts av de fördelar som bankerna haft när det gäller att ha&lt;br&gt;tillgång till den relativt sett billiga inlåningen från allmänheten. Det är&lt;br&gt;emellertid tydligt att de detaljerade rörelsereglerna för bankerna har bidra-&lt;br&gt;git till en stelhet i banksystemet och svårigheter att anpassa sig till ändrade&lt;br&gt;förutsättningar samt en icke optimal organisatorisk struktur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En riktig utgångspunkt är också att bankerna och deras verksamhet inte&lt;br&gt;bör vara reglerade i vidare mån än vad som är nödvändigt med hänsyn till&lt;br&gt;olika skyddsintressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;NO tillstyrker mot denna bakgrund den metod som föreslås av KMK&lt;br&gt;vad gäller förvärvsreglerna, nämligen att i stället för att i lagen räkna upp&lt;br&gt;vilka förvärv bank får göra ange vilka förvärv som är förbjudna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller bankverksamhetsdefinitionen har NO i tidigare avsnitt föror-&lt;br&gt;dat att bankerna inte bör ha skyldighet att erbjuda några tjänster. Samtliga&lt;br&gt;verksamheter bör ingå bland sådana som bank får bedriva. Frånsett detta&lt;br&gt;har NO i övrigt inga invändningar mot att den ytterligare exemplifiering&lt;br&gt;som föreslås i bankverksamhetsdefinitionen och de avgränsnignar som&lt;br&gt;görs av KMK. NO är positiv till att bankerna tillåts att inom bankrörelsen&lt;br&gt;bedriva leasing och factoring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om bankernas rätt till förvärv av aktier i placeringssyfte behand-&lt;br&gt;las senare under rubriken Försäkringsbolagens finansförvaltning m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller undantagen för förvärv av aktier i organisationsföretag vill&lt;br&gt;NO tillstyrka den förändring som föreslås, innebärande att sparbanker och&lt;br&gt;föreningsbanker får rätt att förvärva aktier i både svenska och utländska&lt;br&gt;bankaktiebolag. Eftersom hittillsvarande skillnader i förutsättningar till&lt;br&gt;utlandsetablering i de olika banklagarna uppenbarligen har kommit att&lt;br&gt;upplevas som ett påtagligt hinder, främst för vissa sparbanker, synes en&lt;br&gt;sådan ändring angelägen. De olika banklagarna bör, som fastlades redan i&lt;br&gt;1969 års lagstiftning, ge förutsättningar för konkurrens på lika villkor för&lt;br&gt;de olika bankgrupperna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förefaller vidare välmotiverat att överge nyttorekvisitet vid till-&lt;br&gt;ståndsprövningen av förvärv av organisationsaktier. NO tillstyrker i prin-&lt;br&gt;cip KMKs förslag att tillstånd skall ges om hinder inte möter från allmän&lt;br&gt;synpunkt. Med hänsyn till uttryckets mångtydighet synes det lämpligt med&lt;br&gt;vägledande preciseringar i förarbetena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av de riktlinjer som kommittén lämnar vill NO endast kommentera den&lt;br&gt;åtskillnad som görs mellan förvärv av aktier i utländska banföretag eller&lt;br&gt;andra utländska företag å ena sidan och etaberlingar på den svenska&lt;br&gt;marknaden å andra sidan. Beträffande de förstnämnda förvärven uttalar&lt;br&gt;kommittén (s 235) att syftet till stor del skall vara att stödja svensk&lt;br&gt;utrikeshandel eller i övrigt främja svenska ekonomiska intressen medan&lt;br&gt;det beträffande inhemska förvärv sägs att bankens egen företagsekonomis-&lt;br&gt;ka bedömning i allmänhet bör godtas. NO anser kommitténs distinktion&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;143&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tvivelaktig. Bankens företagsekonomiska bedömning bör normalt kunna Prop. 1990/91:154&lt;br&gt;godtas även när det gäller förvärv i utlandet. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringsbolagens finansförvaltning m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén anser det riktigt att även fortsättningsvis upprätthålla ett&lt;br&gt;principiellt förbud mot aktieförvärv i placeringssyfte för bankerna. För&lt;br&gt;försäkringsbolagen föreslås en provisorisk ordning som innebär att dessa&lt;br&gt;alltjämt skall kunna förvärva aktier, låt vara med ytterligare begränsning-&lt;br&gt;ar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av KMKs analys framgår att flera av de skäl som har ansetts motivera&lt;br&gt;förbudet för banker att placera i aktier också kan anföras som skäl för att&lt;br&gt;förbjuda försäkringsbolag att placera i aktier. Särskilt kan nämnas maktas-&lt;br&gt;pekten och frågan om sammanblandning av ägande och kreditgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringsverksamhetskommittén har anfört vissa motiv för att upp-&lt;br&gt;rätthålla de för bankerna respektive försäkringsbolagen skilda reglerna för&lt;br&gt;placering i aktier (SOU 1987:58, s 268). Förenklat uttryckt kan dessa skäl&lt;br&gt;sägas ha sin utgångspunkt i respektive instituts olika roller på kreditmark-&lt;br&gt;naden, där bankernas huvuduppgift är att omvandla inlåning till krediter&lt;br&gt;medan försäkringsbolagens huvuduppgift är att söka ge bästa möjliga&lt;br&gt;avkastning på försäkringstagarnas pengar. Denna skillnad har också under&lt;br&gt;efterkrigstiden givit utslag i att banksparande framstår som en förhållande-&lt;br&gt;vis ogynnsam sparform och förjsäkringssparande som en förhållandevis&lt;br&gt;gynnsam sparform.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt kommitténs förslag förs åtminstone provisoriskt vidare en situa-&lt;br&gt;tion där konkurrensvillkoren är helt olika i fråga om placering av medel i&lt;br&gt;aktier. Frågan är hur långt särarter de båda institutionerna emellan kan&lt;br&gt;åberopas för att upprätthålla den nuvarande ordningen. Även om starka&lt;br&gt;skäl kan anföras till stöd för förbudet för bankerna att förvärva aktier,&lt;br&gt;rimmar den situation som därmed uppkommer illa med bankspararnas&lt;br&gt;intresse av en god avkastning och av ett inflationsskydd. Man kan fråga sig&lt;br&gt;om bankspararna hade placerat sina pengar i bank i den omfattning som&lt;br&gt;skett om de varit mer känt att bankernas funktion mer är att tillgodose&lt;br&gt;kreditmarknadens behov än bankspararnas nyssnämnda intresse. Skall&lt;br&gt;man upprätthålla denna särställning för bankerna, borde det vara angelä-&lt;br&gt;get från konsumentpolitisk synpunkt att kunskaperna om detta förhållan-&lt;br&gt;de gjordes mer kända. NO vill i sammanhanget erinra om vad NO tidigare&lt;br&gt;anfört om att banklagstiftningen inte får utesluta specialiserade institut av&lt;br&gt;typ inlåningsbanker eftersom dessa skulle kunna bidra till ökad konkur-&lt;br&gt;rens om insättarnas medel och härigenom förbättrade villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har funnit det vara mycket väsentligt att det snarast utreds&lt;br&gt;hur ett så långt möjligt konkurrensneutralt regelsystem skall kunna genom-&lt;br&gt;föras. Därvid skall enligt förslaget olika konsekvenser för försäkringsvä-&lt;br&gt;sendet noggrant utredas. 1 avvaktan på resultaten av en sådan utredning,&lt;br&gt;som nu påbörjats inom finansdepartementet, anser sig NO inte ha under-&lt;br&gt;lag för att föreslå förändringar i det för dagen rådande läget, trots att den&lt;br&gt;skillnad i fråga om aktieförvärv som nu föreligger mellan banker och&lt;br&gt;försäkringsbolag framstår som principiellt otillfredsställande. I denna situ-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;144&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ation finner NO att det ej är påkallat att nu gå ut med en provisorisk&lt;br&gt;lösning av det slag kommittén föreslagit i form av ytterligare begränsnings-&lt;br&gt;regler for försäkringsbolagens aktieförvärv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund vidhåller NO den ståndpunkt som NO intog i&lt;br&gt;remissyttrande 1988-04-21 över försäkringsverksamhetskommitténs be-&lt;br&gt;tänkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den av NO där utvecklade uppfattnigen bör den restriktiva tolk-&lt;br&gt;ningen av vad som skall anses vara annan rörelse än försäkringsrörelse&lt;br&gt;upphöra och utvecklingen tillåtas gå i en mera liberal riktning. Försäk-&lt;br&gt;ringsbolagens kapitalförvaltning borde inte anses komma i konflikt med&lt;br&gt;förbudet mot annan rörelse. Försäkringsbolagen borde ha betydligt vidga-&lt;br&gt;de möjligheter att engagera sig i den finansiella sektorn och andra verk-&lt;br&gt;samheter som i vid bemärkelse har samband med försäkringsrörelsen.&lt;br&gt;Bolagen borde ha möjligheter att engagera sig via dotterbolag eller aktiein-&lt;br&gt;nehav i företag som driver sådan verksamhet. Försäkringsbolagen bör&lt;br&gt;därför ges möjlighet att bilda särskilda kreditmarknadsbolag enligt den&lt;br&gt;nya lagstiftningen vilket KMK också föreslår. NO accepterade i yttrandet&lt;br&gt;att det även i fortsättningen i FRL ställdes upp gränser för försäkringsbola-&lt;br&gt;gens aktieplaceringar med hänsyn till maktaspekten (det näringspolitiska&lt;br&gt;motivet). NO invände inte mot FVKs förslag att något höja gränsen för&lt;br&gt;röstetalet (från 5 till 8 procent) och att införa en begränsning av andelen av&lt;br&gt;aktiekapitalet vid högst 20 procent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I konsekvens härmed avstyrker NO KMKs förslag att som provisorisk&lt;br&gt;åtgärd införa ytterligare skärpningar av reglerna för försäkringsbolagens&lt;br&gt;placeringar i aktier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ter sig även ur andra aspekter som NO har att beakta angeläget att&lt;br&gt;ställning skyndsamt tas till hur långt branschglidningen mellan bank och&lt;br&gt;försäkring får gå. Inte minst gör den internationella utvecklingen, särskilt&lt;br&gt;inom EG, det angeläget att svenska försäkringsbolag och banker får likar-&lt;br&gt;tade konkurrensförutsättningar som sina utländska konkurrenter.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Svenska Bankföreningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Allmänna synpunkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom bankföreningen påpekat redan inledningsvis är kommitténs förslag&lt;br&gt;i vissa delar inte längre aktuellt, dels på grund av att vissa frågor blivit&lt;br&gt;föremål för ny utredning i särskild ordning, dels därför att en anpassning&lt;br&gt;till vad som föreslås gälla inom EG innebär att förbud som nu gäller inom&lt;br&gt;bankverksamheten och som kommittén föreslår skall gälla oförändrade i&lt;br&gt;viss mån bör lättas upp. Att så sker blir så mycket viktigare som ett&lt;br&gt;avskaffande av valutaregleringen snart synes bli verklighet och konkurren-&lt;br&gt;sen från utländsk bankverksamhet därmed ökat i styrka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till rörelsereglerna hör de viktiga bestämmelserna om banks rätt att&lt;br&gt;förvärva och inneha olika slags tillgångar. Kommittén har vid en återblick&lt;br&gt;på tidigare förvärvsregler tagit fasta på värderingar som legat till grund&lt;br&gt;härför sedan decennier tillbaka. Sålunda slår kommittén fast som en&lt;br&gt;allmängiltig grundsats att ägande och kreditgivning inte skall blandas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 154&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samman såvitt avser icke finansiell verksamhet. Föreningen delar denna&lt;br&gt;grundläggande värdering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt ett riksdagsbeslut från år 1988 har statsmakterna att åstadkomma&lt;br&gt;en harmonisering av den svenska banklagstiftningen till motsvarande lag-&lt;br&gt;stiftning inom EG. Målet för EG:s arbete på bankområdet är att vid&lt;br&gt;utgången av år 1992 få till stånd en enhetlig bankmarknad. Bankerna skall&lt;br&gt;då ha rätt att etablera dotterbanker och kontor samt tillhandahålla tjänster&lt;br&gt;inom hela EG-området. En svårighet vid en sådan anpassning är att det för&lt;br&gt;harmoniseringen grundläggande s. k. andra samordningsdirektivet för&lt;br&gt;banker, som avser bl. a. rörelseregler, för närvarande föreligger endast i&lt;br&gt;förslag. Direktivet väntas bli antaget sommaren 1989.?? Såvitt föreningen&lt;br&gt;är bekant kan detta direktiv förväntas innehålla bl. a. bestämmelser om&lt;br&gt;möjlighet för bank att äga aktier i industriföretag. Som nyss nämnts&lt;br&gt;biträder bankföreningen kommitténs principiella syn på att ägande av icke&lt;br&gt;finansiella företag och kreditgivning bör hållas isär. Den reciprocitet, som&lt;br&gt;är ett huvudsyfte med svensk harmonisering med EG:s regler och som&lt;br&gt;oftast krävs för konkurrens på lika villkor med utländska banker, behöver&lt;br&gt;inte nödvändigtvis slå igenom på detta särskilda område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs ambition att skapa mer flexibla rörelseregler för bankerna&lt;br&gt;är vällovlig. Bankföreningen tillstyrker därför att rörelsereglerna genomgår&lt;br&gt;den förändringen att alla förvärv som inte uttryckligen förbjuds är tillåtna&lt;br&gt;för bank. Denna nya konstruktion underlättar också de ändringar i lagstift-&lt;br&gt;ningen som den förutsatta EG-anpassningen kan medföra. Den nya lag-&lt;br&gt;stiftningstekniken har den väsentliga fördelen att den innebär en större&lt;br&gt;möjlighet för bankerna att i framtiden anpassa sig till samhällsutveckling-&lt;br&gt;en.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aktieförvärv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har föreslagit att det principiella aktieförvärvsförbundet be-&lt;br&gt;hålls. Kommittén hänför sig i denna fråga till uttalanden som gjorts av&lt;br&gt;bl. a. 1924 års bankkommitté. Enligt den kommittén medför bl. a. rätten&lt;br&gt;att förvärva aktier ”lätt nog, att banken blir företagare och ej endast&lt;br&gt;kreditgivare”. Samma kommitté fortsätter ”En sådan utveckling synes&lt;br&gt;lagstiftaren ej böra befrämja. Den med kreditgivning förenade risken är så&lt;br&gt;avsevärd att bankerna därutöver ej bör påtaga sig även företagarrisk.” till&lt;br&gt;de ny angivna motiven för förbudet lägger kreditmarknadskommittén att&lt;br&gt;bankväsendet inte heller från maktsynpunkt bör ha betydande ägarintres-&lt;br&gt;sen i det privata näringslivet. Av denna anledning bör enligt kommittén&lt;br&gt;det principiella förbudet för bank att förvärva aktier anses vara grundläg-&lt;br&gt;gande. Med regeringens eller bankinspektionens tillstånd skall dock orga-&lt;br&gt;nisations- och transaktionsaktier få förvärvas. Dessutom föreslås att en&lt;br&gt;s. k. fri sektor för förvärv av aktier och andelar i fmansieringssyfte öppnas&lt;br&gt;för banker genom bankägda kreditmarknadsbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare nämnts kommer, såvitt nu kan bedömas, EG:s andra&lt;br&gt;samordningsdirektiv för banker att medge möjlighet till bank- aktie- och&lt;br&gt;andelsägande i icke finansiella företag. Mot bakgrund av vad som kan&lt;br&gt;förväntas komma att gälla inom EG kunde alltså enligt föreningen finnas&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;146&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anledning att ompröva kommitténs förslag i fråga om banks aktieförvärvs-&lt;br&gt;rätt. Föreningen har dock stannat för att en dylik anpassning för närvaran-&lt;br&gt;de inte bör göras. De värderingar som kommittén lagt till grund för sitt&lt;br&gt;förslag om att bibehålla det generella aktieförvärvsförbundet har alltjämt&lt;br&gt;bärighet. De svenska bankerna har av tradition sin främsta uppgift som&lt;br&gt;kreditgivare åt allmänheten. Detta bör utgöra bankernas centrala roll även&lt;br&gt;för framtiden. Det kan mot bakgrund härav inte anses ligga i bankernas&lt;br&gt;intresse att inneha placeringsaktier. Om däremot en svensk anpassning till&lt;br&gt;EG skulle innebära, att utländska banker får i större utsträckning än idag&lt;br&gt;förvärva placeringsaktier i svenska företag, är det givetvis av konkurrens-&lt;br&gt;skäl rimligt att de svenska bankerna får en motsvarande förvärvsmöjlig-&lt;br&gt;het.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om att bankkoncerner skall få rätt att i ökad utsträckning&lt;br&gt;förvärva aktier i fmansieringssyfte tillstyrkes däremot. En sådan rätt får&lt;br&gt;anses rimma väl med vad som kan förutsättas gälla inom EG. Med de&lt;br&gt;begränsningar till tre procent av kapitalbasen (den s. k. fria sektorn) som&lt;br&gt;föreslagits finns det emellertid inte några skäl som talar mot att sådana&lt;br&gt;förvärv får förekomma i själva bankverksamheten och inte endast i de av&lt;br&gt;kommittén föreslagna bankägda kreditmarknadsbolagen. Föreningen för-&lt;br&gt;ordar därför att dylika förvärv tillåts förekomma också i bankverksamhe-&lt;br&gt;ten inom den föreslagna ramen (jfr även under avsnitt 8.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;F astighetsforvärv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén anser att förvärv av fastighet i placeringssyfte eller för fastig-&lt;br&gt;hetsrenting utgör finansieringsverksamhet som inte kan anses förenlig med&lt;br&gt;bankverksamheten. Mot bakgrund härav föreslår kommittén att det tidiga-&lt;br&gt;re gällande förbudet att förvärva fastighet för sådana syften bibehålies.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankföreningen menar att kommitténs bedömning i nu nämnda hänse-&lt;br&gt;ende inte är korrekt. Dessutom bör en EG-anpassning medföra en betyd-&lt;br&gt;ligt mer liberal syn plå fastighetsförvärv. Förslaget till det tidigare nämnda&lt;br&gt;samordningsdirektivet innehåller inga föreskrifter om fastighetsförvärv.&lt;br&gt;Detta tyder på att respektive land självt i sin lagstiftning får bestämma om&lt;br&gt;eventuell frihet härvidlag. T. ex. får danska banker förvärva fastigheter&lt;br&gt;eller aktier i fastighetsbolag upp till 20 procent av bankens eget kapital. En&lt;br&gt;större frihet för svenska banker att förvärva fastigheter för olika ändamål&lt;br&gt;får därför förmodas stämma bättre överens med vad som gäller eller&lt;br&gt;kommer att gälla inom EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fastighetsrenting å sin sida är en i praktiken väl etablerad finansierings-&lt;br&gt;form. Kommittén har också föreslagit att ett av bank ägt kreditmarknads-&lt;br&gt;bolag får bedriva sådan verksamhet inom den s. k. fria sektorn. Vid kredit-&lt;br&gt;givning anses fastigheter i regel utgöra mycket goda säkerheter. Detta talar&lt;br&gt;enligt bankföreningen för att fastighetsrenting bör få förekomma också&lt;br&gt;direkt inom banken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En vidgad rätt till fastighetsförvärv för att värna om bankens framtida&lt;br&gt;rörelse kan dessutom, med hänsyn till den goda avkastning som sådant&lt;br&gt;innehav medför, inte anses utgöra något hot mot insättarnas trygghet och&lt;br&gt;därmed inte heller vara oförenlig med bankverksamhet. Det torde i stället&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vara väl känt att värdeutvecklingen över tiden for placeringar i fastigheter Prop. 1990/91:154&lt;br&gt;i allmänhet garanterar en gynnsam total avkastning. Av bl. a. detta skäl har Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;t. ex. första—tredje AP-fondstyrelserna fått möjlighet att i och för det&lt;br&gt;allmänna pensionssystemet inom en viss ram förvärva fast egendom i&lt;br&gt;placeringssyfte, antingen genom direkta förvärv eller genom förvärv av&lt;br&gt;samtliga aktier i ett fastighetsbolag. Det bör vidare framhållas att också&lt;br&gt;försäkringsbolagen har rätt att i sin rörelse fritt förvärva fastigheter. Av&lt;br&gt;bl. a. konkurrensneutralitetsskäl är det således av stor vikt att bankerna får&lt;br&gt;en rätt motsvarande den som tillkommer AP-fondstyrelserna och försäk-&lt;br&gt;ringsbolagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankföreningen anser alltså sammanfattningsvis att inom bankverksam-&lt;br&gt;hetsdefinitionen bör rymmas förvärv av fastighet såväl för fastighetsren-&lt;br&gt;ting bedriven av banken som för placeringsändamål. Det finns inte något&lt;br&gt;skäl att befara missbruk av en sådan ny frihet. Med hänsyn till kraven på&lt;br&gt;likviditet och vinstspridning i bankverksamheten torde bankerna själv-&lt;br&gt;mant komma att ålägga sig den begränsning i fråga om fastighetsförvärv&lt;br&gt;som är rimlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande kommenterar föreningen vissa detaljer i förslaget om ban-&lt;br&gt;kernas förvärvsrätt. Även i dessa avseenden finns skäl att ta den reglering&lt;br&gt;som förutsätts gälla inom EG som intäkt för att föreningens krav bör&lt;br&gt;tillgodoses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvärv av vissa fordringsbevis&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår att bankerna får rätt att förvärva, förutom fordrings-&lt;br&gt;bevis med efterställd betalningsrätt, även andra likartade bevis om till-&lt;br&gt;skott av riskkapital, om bevisen är avsedda för den allmänna marknaden.&lt;br&gt;Denna utvidgning av förvärvsrätten är något som föreningen hälsar med&lt;br&gt;tillfredsställelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot uttalar kommittén på sid 223 (del 1) att förvärv av bevis som&lt;br&gt;inte är avsedda för den allmänna marknaden alltjämt bör vara förbjudet&lt;br&gt;för bank. Föreningen utgår från att inskränkningen endast avser nyss&lt;br&gt;nämnda riskkapitaltillskott. Eftersom kommittén emellertid inte i sam-&lt;br&gt;band med redogörelsen för innebörden av den omsvängda tekniken för&lt;br&gt;tillåten bankverksamhet med ett ord berör förvärv av fordringar som ej&lt;br&gt;avsetts för den allmänna marknaden, finns anledning för föreningen att&lt;br&gt;något uppehålla sig vid denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med 1987 års banklagstiftning gavs bank rätt att förvärva&lt;br&gt;annan fordran än sådan som är avsedd för den allmänna marknaden, om&lt;br&gt;fordringen grundas på låneavtal, som har sådant innehåll att banken själv&lt;br&gt;vid förvärvstillfället hade kunnat bevilja krediten (se 2 kap. 3 §BRL). Det&lt;br&gt;kan uppenbarligen inte ha varit kommitténs avsikt att utan vidare avskaffa&lt;br&gt;denna förvärvsmöjlighet. Tvärtom måste enligt föreningen det nya synsät-&lt;br&gt;tet på tillåten verksamhet anses innebära, att de av föreningen tidigare i&lt;br&gt;detta hänseende framförda synpunkterna nu har beaktats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen anser således att en utvidgning av förvärvsrätten beträffande&lt;br&gt;nyssnämnda typ av fordringar följer av den lagteknik som har valts. Har&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;detta inte varit kommitténs avsikt, hemställer föreningen att nu ifrågava-&lt;br&gt;rande ändring genomförs och att det av motiven klart framgår att förvärv&lt;br&gt;också av andra enskilda fordringar än sådana som grundar sig på låneavtal&lt;br&gt;är tillåtna, t. ex. fordringar som uppstått i samband med försäljning av&lt;br&gt;varor eller tjänster i en rörelse eller i samband med överlåtelse av t. ex.&lt;br&gt;företag eller fastighet. Grunden för fordringen behöver alltså inte vara en&lt;br&gt;försträckning. Det avgörande är i stället att fordringen vid förvärvstillfället&lt;br&gt;har sådana villkor att banken då hade kunnat bevilja en kredit i enlighet&lt;br&gt;med den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom en sålunda utvidgad förvärvsrätt kommer bankerna att kunna&lt;br&gt;stå till tjänst med t. ex. köp av exportfordran ä forfait för vidare placering i&lt;br&gt;den internationella marknaden, även när det inte gäller en växelfordran.&lt;br&gt;Bankerna kan vidare ta hand om en köpeskillingsrevers för fastighet eller&lt;br&gt;företag i egen räkning för placering i marknaden och behöver inte hänvisas&lt;br&gt;till att förmedla sådana affärer mellan säljare och köpare. Bankerna får&lt;br&gt;härigenom möjlighet att ägna sig åt en banknära verksamhet som är&lt;br&gt;tillåten och oreglerad för andra finansieringsföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvärv av förlagsbevis m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har föreslagit att det krav på tillstånd, som gäller för förvärv&lt;br&gt;av organisationsaktier, skall motsvaras av ett krav på tillstånd för förvärv&lt;br&gt;av fordringsbevis med efterställd betalningsrätt och likartade bevis om&lt;br&gt;tillskott av riskkapital, som emitterats av bank och banknära företag,&lt;br&gt;oavsett om det skett på den allmänna marknaden eller ej (2 kap. 4 § BRL).&lt;br&gt;Enligt bankföreningen kan de skyddsintressen som motiverar ett krav plå&lt;br&gt;kontroll av förvärv av aktier i sådana företag genom tillstånd inte rimligen&lt;br&gt;göras gällande i fråga om nu nämnda bevis om de emitterats av företagen&lt;br&gt;på den allmänna marknaden. Syftet bakom dylika förvärv är ju de facto&lt;br&gt;inte att vinna något ägarinflytande i ett företag. I stället ser bankerna&lt;br&gt;förvärven huvudsakligen som en god placering. Enligt bankföreningen bör&lt;br&gt;därför nu avsedda bevis få förvärvas fritt av bankerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upplåningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har inte föreslagit någon förändring i bestämmelserna om&lt;br&gt;bankernas obligationsupplåning (se 2 kap. 20 § BRL). Med de grundläg-&lt;br&gt;gande värderingar som kommittén ger uttryck för, nämligen att likartade&lt;br&gt;verksamhetsförutsättningar skall gälla för de olika kreditinstituten på&lt;br&gt;marknaden, finns inte längre anledning att upprätthålla den belopps- och&lt;br&gt;löptidsbegränsning som nu är förknippad med rätten för bank att utge&lt;br&gt;obligationslån i Sverige. Reglernas syfte synes har varit att från kreditpoli-&lt;br&gt;tiska utgångspunkter begränsa bankernas möjlighet att konkurrera med&lt;br&gt;andra finansieringsinstitut, främst kreditaktiebolagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom bankerna i framtiden kan påräkna en ökad konkurrens på sitt&lt;br&gt;affärsområde, bör alltså den förutsatta likställigheten mellan olika kredit-&lt;br&gt;institut kräva att begränsningarna nu slopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan för övrigt konstateras att förlagslån för närvarande används i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;större utsträckning än obligationslån i bankverksamhet. Detta gäller såväl Prop. 1990/91:154&lt;br&gt;i svensk som i utländsk valuta. För förlagslånen gäller ingen motsvarande Bilaga 1&lt;br&gt;begränsning i belopp eller löptid. Det föreligger för närvarande inte någon&lt;br&gt;ränteskillnad mellan de två upplåningsformerna, när lånet löper i svensk&lt;br&gt;valuta. Med den ökade friheten på kapitalmarknaden och inför ett upphä-&lt;br&gt;vande av valutaregleringen saknas anledning att vidmakthålla de båda&lt;br&gt;begränsningarna för bankernas obligationslån. Om det blir fritt att utge&lt;br&gt;kronobligationer i utlandet skulle för övrigt enligt ordalgen i 2 kap. 20 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BRL en beloppsbegränsning inte gälla.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.5 Svenska sparbanksföreningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Förvärvsförbudsregler avseende aktier m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KMK föreslår vidare att det nuvarande principiella aktieförvärvsförbudet&lt;br&gt;för banker skall bestå. Denna förbudsregel har varit oförändrad sedan&lt;br&gt;införandet år 1933. Tidigare fanns en begränsad rätt till förvärv av aktier&lt;br&gt;genom emissionsverksamhet och handel med aktier. Det grundläggande&lt;br&gt;motivet till det nuvarande förbudet kan sägas vara att förhindra samman-&lt;br&gt;blandning av ägande och kreditgivning med därav följande risk för osund&lt;br&gt;kreditgivning, för stort risktagande och åsidosättande av insättarskyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sparbanksföreningen anser i och för sig att det nuvarande förbudet mot&lt;br&gt;aktieförvärv i placeringssyfte har fog för sig och att det inte nu finns&lt;br&gt;tillräckliga skäl för en ändring av lagstiftningen på detta område. Det&lt;br&gt;skulle dock kunna ifrågasättas om de av kommittén anförda motiven för&lt;br&gt;ett upprätthållande av aktieförvärvsförbudet har samma bärkraft i dagens&lt;br&gt;samhälle som tidigare. De ursprungliga skälen för förbudet speglar en&lt;br&gt;gången tids värderingar och erfarenheter, vilka skulle kunna påstås vara&lt;br&gt;mindre relevanta idag. Det torde finnas röster för uppfattningen att en&lt;br&gt;utvidgad möjlighet för banker att få förvärva aktier i placeringssyfte —&lt;br&gt;inklusive förvärv av egendom som motsvarar eller har anknytning till&lt;br&gt;aktier — inte skulle innebära risker för den traditionella bankverkamheten&lt;br&gt;och därmed insättarskyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns även skäl att beakta utvecklingen utomlands och inte minst&lt;br&gt;inom EG. På många håll utomlands har banker möjligheter att förvärva&lt;br&gt;aktier i placeringssyfte. I själva verket är den svenska banklagstiftningen&lt;br&gt;tämligen unik med sin restriktiva inställning härvidlag. Såvitt känt har&lt;br&gt;bland OECD-länderna endast Belgien, Sverige och USA totalförbud. Inom&lt;br&gt;EG pågår ett harmoniseringsarbete bl. a. på detta område, innebärande&lt;br&gt;enhetliga regler om villkor för förvärv och innehav av aktier. Denna&lt;br&gt;harmonisering förefaller gå i riktning mot en begränsning av en banks&lt;br&gt;möjligheter till innehav av aktier i annat företag till viss procent av&lt;br&gt;bankens eget kapital och en ytterligare procentuell begränsning vad gäller&lt;br&gt;bankens sammanlagda aktieengagemang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns anledning att räkna med att man inom EG-området kommer&lt;br&gt;att införa enhetliga regler för bankers möjligheter till förvärv av aktier i&lt;br&gt;placeringssyfte. Dessa torde komma att innebära att banker i begränsad&lt;br&gt;utsträckning ges rätt till sådana förvärv. Med tanke på harmoniseringen i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;150&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övrigt inom EG på banklagtiftningens område och den internationella Prop. 1990/91:154&lt;br&gt;konkurrens som den öppna bankmarknaden kommer att leda till, kan den Bilaga 1&lt;br&gt;frågan ställas om det på sikt är möjligt att bibehålla det nuvarande aktie-&lt;br&gt;förvärvsförbudet i den svenska banklagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fastighetsleasing&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet fastighetsleasing är inte ett entydigt begrepp. Det kan därför i&lt;br&gt;praktiken uppkomma gränsdragningsproblem när det gäller att särskilja&lt;br&gt;olika finansieringsformer. KMK berör denna fråga men påpekar att det&lt;br&gt;inte torde vara möjligt att ”gå in i detaljerna kring gränsdragningen av&lt;br&gt;begreppet fastighetsleasing”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sparbanksföreningen anser att KMK borde ha gjort ett försök till att&lt;br&gt;utforma en definition av begreppet fastighetsleasing. Utan en sådan klar-&lt;br&gt;görande definition uppkommer besvärande konkurrensförhållanden för&lt;br&gt;de finansieringsföretag som måste ha auktorisation för sin verksamhet,&lt;br&gt;eftersom dessa kan få konkurrens från andra företag, vars verksamhet i&lt;br&gt;nuvarande läge inte kräver auktorisation. Det är enligt Sparbanksförening-&lt;br&gt;ens mening inte tillräckligt att överlämna åt bankinspektionen att med&lt;br&gt;stöd av, som KMK föreslår, en ”flexibel lagstiftning” avgöra var gränsen&lt;br&gt;går mellan tillståndspliktig och inte tillståndspliktig verksamhet. Det före-&lt;br&gt;liggande beslutsunderlag i denna del är således enligt Sparbanksförening-&lt;br&gt;ens mening otillfredsställande och inte tillräckligt för att kunna ligga till&lt;br&gt;grund för lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankers engagemang i annan än traditionell bankverksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KMK föreslår vissa möjligheter för banker att engagera sig i riskverksam-&lt;br&gt;het och annan verksamhet som inte är förenlig med normal bankverksam-&lt;br&gt;het. Detta föreslås kunna ske genom bankägda kreditmarknadsbolag.&lt;br&gt;KMK föreslår dock den begränsningen att det sammanlagda kapitalkravet&lt;br&gt;för verksamhet av ifrågavarande slag inte får överstiga 3 % av bankens eller&lt;br&gt;moderföretagets konsoliderade kapitalbas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sparbanksföreningen ser positivt på förslaget som sådant och tillstyrker&lt;br&gt;således att möjligheter öppnas för banker till engagemang av detta slag.&lt;br&gt;Föreningen anser dock den föreslagna begränsningen 3% alltför snävt&lt;br&gt;tilltagen. Även om det för sparbankerna blir möjligt att utnyttja dessas&lt;br&gt;konsoliderade kapitalbaser for verksamhet i ett dotterbolag till Sparban-&lt;br&gt;kernas Bank, är det föreslagna utrymmet onödigt begränsat. Sparbanks-&lt;br&gt;föreningen föreslår en vidare ram och anser att den bör åtminstone för-&lt;br&gt;dubblas. Det ökade risktagande som detta innebär torde vara av underord-&lt;br&gt;nad betydelse totalt sett.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.6 Sveriges Föreningsbankers Förbund&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Aktieförvärv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KMK har föreslagit att det principiella aktieförvärvsförbudet för banker&lt;br&gt;skall bibehållas. KMK har gjort en grundlig genomgång av de motiv och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;151&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;värderingar som legat till grund för aktieförvärvsförbudet och samman-&lt;br&gt;fattningsvis konstaterat att dessa äger fortsatt giltighet, såvitt avser förvärv&lt;br&gt;som sker i placeringssyfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SFF kan inte ansluta sig till KMKs uppfattning i denna fråga av följande&lt;br&gt;skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det första kommer troligen EG-reglerna ge banker inom EG möjlig-&lt;br&gt;het att förvärva aktier i icke finansiella företag inom en ram motsvarande&lt;br&gt;50 procent av banks eget kapital. Redan av detta skäl finns anledning för&lt;br&gt;lagstiftaren att allvarligt ompröva den traditionellt restriktiva inställning-&lt;br&gt;en till svenska bankers aktieförvärv. En skillnad på denna punkt mellan&lt;br&gt;svenska banker och bankerna inom EG skulle allvarligt kunna hämma de&lt;br&gt;svenska bankernas konkurrensförmåga. Det finns därför ingen anledning&lt;br&gt;för den svenska lagstiftaren att låsa sig för ett bibehållet aktieförvärvsför-&lt;br&gt;bud innan läget inom EG klarnat på denna punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det andra finns det enligt SFFs mening sakliga skäl för att överge det&lt;br&gt;kategoriska förbudet mot aktieförvärv. Bland de motiv mot aktieförvärv&lt;br&gt;som KMK betonat finns riskaspekten, d. v. s. att aktieförvärv är förenat&lt;br&gt;med risk och att banker av hänsyn till insättarna inte bör kunna placera i&lt;br&gt;tillgångar av riskkaraktär. SFF vill inte förneka att aktieplaceringar kan&lt;br&gt;vara riskfyllda. SFF menar dock att KMK, liksom lagstiftaren hittills,&lt;br&gt;överbetonat riskaspekten. Enligt SFFs mening skulle man mycket väl&lt;br&gt;kunna vända på resonemanget och i stället se aktieförvärv som ett sätt för&lt;br&gt;banken att realvärdeskydda det egna kapitalet och därmed skapa större&lt;br&gt;säkerhet för insättarna. För försäkringsbolagen anses placeringar i realtill-&lt;br&gt;gångar — aktier och fastigheter — som ett naturligt sätt att åstadkomma en&lt;br&gt;god avkastning på lång sikt. Tillgångarna i bankernas balansräkningar&lt;br&gt;består till helt övervägande del av nominella räntebärande placeringar,&lt;br&gt;d. v. s. monetära tillgångar. Företag med i huvudsak monetära tillgångar&lt;br&gt;har vid inflation större svårigheter än andra företag att hålla det egna&lt;br&gt;kapitalet intakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den av SFF nämnda aspekten har inte berörts i diskussionen om aktie-&lt;br&gt;förvärven. Tiden är emellertid mogen att seriöst diskutera bankernas&lt;br&gt;behov av större frihet på placeringssidan (även beträffande fastigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En invändning som brukar framföras mot att banker skall få förvärva&lt;br&gt;sktier är att bankinlåningen är av kortfristig karaktär. Stor skillnad förelig-&lt;br&gt;ger för försäkringsbolagen vars åtaganden gentemot t. ex. pensionssparare&lt;br&gt;är mycket långfristiga. Denna invändning är givetvis riktig och innebär att&lt;br&gt;en bank — även om frihet gavs — aldrig skulle kunna ha samma struktur&lt;br&gt;på balansräkningens tillgångssida som ett försäkringsbolag. Skillnaden&lt;br&gt;mellan åtagandena för bank- och försäkringsbolag är emellertid inte så&lt;br&gt;stora att det är motiverat med ett totalförbud för bank att placera i reala&lt;br&gt;tillgångar. Om de banker skulle ges rätt förvärva aktier borde de även få&lt;br&gt;större möjligheter att låna upp långfristigt. SFF anser således att den&lt;br&gt;nuvarande begränsningen för bankerna obligationsupplåning (se 2 kap.&lt;br&gt;20 § BRL) borde slopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med sådana begränsningar av aktieförvärvsrätten som diskuterats inom&lt;br&gt;EG — motsvarande maximalt 50% av banks egna kapital och 10% av&lt;br&gt;aktierna i enskilda företag — finns ingen anledning befara att banker&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;152&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;härigenom skulle skaffa sig ett för stort eller otillbörligt inflytande över&lt;br&gt;näringslivet. I vart fall torde banker inte komma ens i närheten av det&lt;br&gt;aktieinnehav som försäkringsbolagen har.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vådan av sammanblandning av ägande och kreditgivning — ett klassiskt&lt;br&gt;argument mot att banker skall få äga aktier och som även KMK tryckt&lt;br&gt;starkt på — anser SFF sannolikt starkt överdriven, reminiscenser från&lt;br&gt;tider med andra marknader och annan insyn i och tillsyn av bankerna än&lt;br&gt;dagens förhållanden. Dessutom innebär argumentet ett underkännande av&lt;br&gt;bankernas kompetens att rätt bedöma sina kreditengagemang. Ett företag&lt;br&gt;vars ställning är så svag att ett utvidgat kreditengagemang inte kommer i&lt;br&gt;fråga skall naturligtvis inte heller ha nytt riskkapital.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den problematik som eventuellt kan förekomma avseende ägande och&lt;br&gt;kreditgivning i samma företag berör emellertid endast undantagsvis den&lt;br&gt;typ av aktieförvärv som behandlats i detta avsnitt och som avser aktier&lt;br&gt;som placeringsobjekt. När det gäller nystartade företag är saken delvis&lt;br&gt;annorlunda, främst p. g. a. att risken är högre. Det är också befogat att vara&lt;br&gt;mer restriktiv beträffande banks möjlighet att göra risksatsningar av ”ven-&lt;br&gt;capkaraktär”. KMK har föreslagit att bank skall få rätt att inom viss ram&lt;br&gt;göra aktieförvärv av denna senare typ. SFF återkommer till detta, men vill&lt;br&gt;här peka på att förvärv av aktier i placeringssyfte borde anses vara mer&lt;br&gt;naturligt för bankerna än riskkapitalsatsningar av ”ven-capkaraktär”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om bank ges rätt förvärva aktier i placeringssyfte kan föreskrift ges om&lt;br&gt;att beslut om köp och försäljning av aktier ej får delegeras under verkstäl-&lt;br&gt;lande ledningen till delegater med kreditbevillningsrätt. Detta är ett sätt&lt;br&gt;att markera åtskillnad mellan banks normala kreditgivning och placeringar&lt;br&gt;i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SFF anser sammanfattningsvis&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att det finns skäl att ge banker viss frihet att förvärva aktier i placerings-&lt;br&gt;syfte, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att lagstiftaren, även om övervägande skäl fortfarande anses föreligga för&lt;br&gt;ett bibehållande av förbudet, i vart fall inte tar definitiv ställning i&lt;br&gt;frågan innan det klarlagts hur kommande EG-regler på området kom-&lt;br&gt;mer att utformas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;F astighetsförvärv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KMK föreslår att det nuvarande förbudet för banker att förvärva fastighe-&lt;br&gt;ter för annat ändamål än egen verksamhet och för egen personal skall&lt;br&gt;bibehållas. Dessutom anser KMK att fastighetsrenting visserligen kan få&lt;br&gt;förekomma i kreditmarknadsbolag — även bankägt — men ej direkt i&lt;br&gt;bank.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SFF kan inte godta KMKs förslag i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SFF åberopar samma argument som anförts angående aktieförvärv. Det&lt;br&gt;kan finnas skäl att införa en begränsning för fastighetsförvärv i placerings-&lt;br&gt;syfte. t. ex. maximalt inom 50% av banks eget kapital.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande fastighetsrenting kan sägas att detta numera är en väl etable-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;153&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rad finansieringsform. SFF anser att fastighetsrenting rimligen bör anses&lt;br&gt;falla inom ramen för sådan verksamhet som bank kan bedriva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvärv av förlagsbevis&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KMK har förslagit att det skall krävas tillstånd för bank att förvärva&lt;br&gt;fordringsbevis med efterställd betalningsrätt och likartat bevis om tillskott&lt;br&gt;av riskkapital som emitterats av bank eller banknära företag oavsett om&lt;br&gt;det skett på den allmänna marknaden eller ej (2 kap. 4 § BRL). tillstånds-&lt;br&gt;kravet är detsamma som gäller för banks förvärv av organisationsaktier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankernas obligationsupplåning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KMK har inte föreslagit någon ändring i bestämmelserna om bankernas&lt;br&gt;obligationsupplåning (jrf 2 kap. 20 § BRL). Innebörden av dessa bestäm-&lt;br&gt;melser är att bank inte får ge ut obligationslån med en löptid som översti-&lt;br&gt;ger 7 år och inte till belopp som överstiger 3% av bankens inlåning från&lt;br&gt;allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SFF anser att denna regel bör slopas och att banker bör ges samma rätt&lt;br&gt;som t. ex. kreditaktiebolagen att låna upp medel långfristigt på obligations-&lt;br&gt;marknaden. Det bakomliggande syftet med begränsningsregeln torde vara&lt;br&gt;av kreditpolitisk karaktär. Numera måste begränsningsregeln ha spelat ut&lt;br&gt;sin roll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ökade möjligheter till långfristig upplåning vore därutöver ett naturligt&lt;br&gt;komplement till de mer långfristiga placeringsmöjligheter i aktier och&lt;br&gt;fastigheter som SFF förordat ovan.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.7 LO&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Neutral roll för banker i kreditförmedlingen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För en effektiv kapitalallokering i ekonomin, d. v. s. förmedling av sparan-&lt;br&gt;det till sådana ändamål, som ger störst lönsamhet och avkastning och i&lt;br&gt;övrigt är mest angelägna, krävs att bank- och kreditväsendet inte är par-&lt;br&gt;tiskt genom hopknytningar — ägarmässigt eller på annat sätt — med&lt;br&gt;särskilda affärsintressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhållanden som påverkar sådan sammanknytning är bl. a. följande:&lt;br&gt;företags innehav av bankaktier, regler som begränsar vilka som kan vara&lt;br&gt;moderbolag till bank, regler för spridning av ägande och rösträtt i bank,&lt;br&gt;banks rätt att direkt eller via dotterbolag göra aktie- eller andra andels-&lt;br&gt;förvärv, begränsningsregler för bankrepresentation i företags styrelser,&lt;br&gt;bankers indirekta ägarinflytande över företag via pensionsfonder, bankers&lt;br&gt;engagemang i leasing med det realkapitalägande som hör till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sett från de icke-finansiella företagens sida kan det finnas företagseko-&lt;br&gt;nomiska skäl att skapa en nära förbindelse till en bank eller ett kreditmark-&lt;br&gt;nadsbolag. Man önskar större säkerhet för framtida kapitalförsörjning och&lt;br&gt;möjlighet att utnyttja sådana hävstångseffekter till ökade resurser, som&lt;br&gt;inte den lagliga sfären inte är möjliga utanför kreditväsendet ram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är bank- och kreditlagstiftningens uppgift att bl. a. bryta upp eller Prop. 1990/91:154&lt;br&gt;motverka sådana intressekopplingar. Det har skett i viss men svårbe- Bilaga 1&lt;br&gt;dömbar grad hittills i Sverige. Å andra sidan finns eller har funnits ganska&lt;br&gt;tydliga grupperingar grundade på familjestiftelser, verksamma som styror-&lt;br&gt;gan för både bank och icke-finansiella foretag, vidare sfärer av gradvis&lt;br&gt;beroende företag kring de större affärsbankerna och på senare tid förvärv&lt;br&gt;eller försök till förvärv av en bank till att bli en del av en koncern med&lt;br&gt;vidare syftning än den rent bankmässiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KMK betonar förtjänstfullt principen att kreditgivning och ägande skall&lt;br&gt;skiljas åt. Å andra sidan öppnar kommittén med de nu föreslagna bankre-&lt;br&gt;formerna vissa undantag från oberoendekravet med hänvisning till önskan&lt;br&gt;om breddning av bankers tjänsteutbud till större flexibilitet vad gäller&lt;br&gt;koppling till andra tjänster och till internationella tendenser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO förordar en mer strikt politik från statsmakternas sida, när det gäller&lt;br&gt;att bibehålla eller skapa en neutral, opartisk roll för kreditförmedling.&lt;br&gt;Hotet ligger inte enbart i ägarförhållanden. I ett framtidsperspektiv med&lt;br&gt;starkt internationaliserat bankväsende är det väsentligt att rågången mel-&lt;br&gt;lan bank- och andra affärsintressen i Sverige är trovärdig. Därigenom&lt;br&gt;påverkas svenska bankers kreditvärdighet och kundförtroende i den egen-&lt;br&gt;tliga bankmarknadskonkurrensen. I samband med kommande övervägan-&lt;br&gt;den om EG-samarbete anser LO att bankers neutralitet i kreditförmedling-&lt;br&gt;en skall drivas som ett av minimikraven för ömsesidigt godkännande av&lt;br&gt;utländska bankfilialer och för öppen konkurrens med banktjänster i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO har inte anledning resa invändningar mot KMKs förslag i övrigt för&lt;br&gt;att åstadkomma ett system med möjligast oberoende banker. LO vill&lt;br&gt;understryka förslaget att bankinspektionens tillsyn ska ta fasta på koncer-&lt;br&gt;nen i stället för bankaktiebolaget i de fall detta är aktuellt. Detta är en&lt;br&gt;väsentlig sak.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.8 SAF&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Bankers aktieägande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kreditmarknadskommitténs förslag innebär, att principen om åtskillnad&lt;br&gt;mellan ägande och kreditgivning upprätthålls också i framtiden. Ett gene-&lt;br&gt;rellt förvärvsförbud avseende viss angiven egendom föreslås sålunda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En uppmjukning av förvärvsförbudet föreslås emellertid. Enligt kom-&lt;br&gt;mittén bör sålunda en bank kunna välja att av organisatoriska eller andra&lt;br&gt;skäl lägga ut verksamhet till dotterbolag under förutsättning att banken&lt;br&gt;själv äger rätt att bedriva verksamheten. Undantag från förvärvsförbudet&lt;br&gt;föreslås därför för s. k. organisationsföretag, d. v. s. svenska eller utländska&lt;br&gt;företag med nära anknytning till bankverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kreditmarknadskommittén föreslår också, att bankerna ges möjlighet&lt;br&gt;till ett begränsat aktieägande via dotterbolag. De skall därigenom mer&lt;br&gt;aktivt än för närvarande kunna medverka till vissa företags långsiktiga&lt;br&gt;anskaffande av eget kapital. Kommitténs förslag innebär sålunda, att ifrå-&lt;br&gt;gavarande riskverksamhet skall avskiljas från banken och läggas ut i hel-&lt;br&gt;eller delägda dotterbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Arbetsgivareföreningen bedömer de föreslagna uppmjukningar- Prop. 1990/91:154&lt;br&gt;na av nuvarande förvärsvförbudsregler som värdefulla och ägnade att Bilaga 1&lt;br&gt;kunna ge bankerna en mer aktiv roll i företagens utveckling än för närva-&lt;br&gt;rande. Förslaget att det nuvarande systemet med s. k. samhällsrepresen-&lt;br&gt;tanter i bankernas styrelser skulle kunna utvidgas också till de s. k. organi-&lt;br&gt;sationsbolagen finner vi däremot onödigt och byråkratiskt. Vi noterar&lt;br&gt;också, att även i här behandlade hänseende avviker kreditmarknadskom-&lt;br&gt;mitténs förslag från utvecklingen inom EG, sådan den idag kan skönjas.&lt;br&gt;Av OECD-länderna är det idag bara Sverige, Belgien och USA som har ett&lt;br&gt;totalförbud för bankerna att äga industriaktier. Sannolikt kommer det&lt;br&gt;nuvarande harmoniseringsarbetet inom EG att leda fram till bestämmelser&lt;br&gt;som tillåter bankerna att ha ett begränsat aktieägande i andra icke-fmansi-&lt;br&gt;ella företag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.9 Sveriges Industriförbund&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Åtskillnad mellan ägande och kreditgivning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår att en bank genom ett i bankkoncernen ingående&lt;br&gt;dotterbolag får möjlighet att genom aktieförvärv medverka till rekonstruk-&lt;br&gt;tion och fusion av bestående företag och nyetablering av t. ex. högriskföre-&lt;br&gt;tag. Bankkoncernen får genom dotterbolag också rätt att göra riskfyllda&lt;br&gt;placeringar, t. ex. villkorslån, vinstandelslån och förlagslån, samt bedriva&lt;br&gt;fastighetsleasing/renting. Alla nu nämnda engagemang måste dock hålla&lt;br&gt;sig inom en finansiell ram motsvarande 3% av bankkoncernens kapitalbas.&lt;br&gt;I fråga om leasing av lös egendom och factoring föreslås att bank får rätt&lt;br&gt;bedriva sådan verksamhet i bankens egen rörelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Industriförbundet tillstyrker kommitténs förslag på denna punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittéförslaget leder inte till att den grundläggande principen om&lt;br&gt;åtskillnad mellan ägande och kreditgivning överges. Sverige har idag&lt;br&gt;strängare regler när det gäller åtskillnad mellan kreditgivning och ägande&lt;br&gt;än vad som är vanligt internationellt. Det förefaller också som om den&lt;br&gt;internationella utvecklingen går mot större frihet för bankerna att kunna&lt;br&gt;medverka till företags långsiktiga anskaffande av eget kapital. För indu-&lt;br&gt;strin är det positivt om bankerna ges möjlighet att spela en mer aktiv roll i&lt;br&gt;företagens utveckling och försörjning med egenkapital.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.10 Svensk Industriförening&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Riskkapital för småföretag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kreditmarknadskommittén föreslår undantag från förvärvsförbudet i&lt;br&gt;KML ifråga om förvärv av aktier i företag i fmansieringssyfte. Kredit-&lt;br&gt;marknadsbolag skall enligt förslaget ges möjlighet att inneha minoritetsan-&lt;br&gt;delar i företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är i mindre företag, som också ofta har en låg soliditet, mycket&lt;br&gt;viktigt med finansiärer som kan gå in långsiktigt utan att ta över kontrollen&lt;br&gt;av företaget. Då utbudet av riskkapital för mindre, på OTC-listan inte&lt;br&gt;noterade företag visat tendenser att stagnera, är det mycket angeläget med&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förslag som kan underlätta utvecklingen av mindre företag. Eftersom Prop. 1990/91:154&lt;br&gt;behovet av riskkapital i mindre företag är stort, tillstyrker Svensk Industri- Bilaga 1&lt;br&gt;förening förslaget. Ifråga om tillämpningsreglerna finns emellertid vissa&lt;br&gt;allvarliga svagheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ett kreditmarknadsbolag inte skall kunna ta kontrollen över ett&lt;br&gt;företag föreslår kommittén att innehav av aktier i ett företag begränsas till&lt;br&gt;en tredjedel av kapitalet och röstvärdet. Principen i detta förslag är riktig,&lt;br&gt;men begränsningen till en tredjedel anser Svensk Industriförening vara&lt;br&gt;omotiverad. Innehavet bör i stället begränsas till ett minoritetsägande,&lt;br&gt;dvs. mindre än 50 procent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår vidare att det inte skall gälla någon längsta tid för&lt;br&gt;innehav av aktier i företag. Detta är, enligt Svensk Industriförening, en&lt;br&gt;mycket viktig förutsättning för att föreslagna undantag i KML skall få&lt;br&gt;någon effekt. Erfarenhet har visat att det ofta tar tid att utveckla nya&lt;br&gt;konkurrenskraftiga och lönsamma företag. En begränsning i detta avseen-&lt;br&gt;de skulle därför vara mycket olycklig. Samtidigt föreslår dock kommittén&lt;br&gt;att kravet på kapitaltäckning efter fem års tid skall öka från 24 till 100&lt;br&gt;procent för kreditmarknadsbolag. Av samma skäl som anförts ifråga om&lt;br&gt;längsta tid för innehav av aktier, avstyrkes detta förslag. Effekten av ett&lt;br&gt;sådant krav skulle bli att satsningar enbart gjordes på företag som redan&lt;br&gt;utvecklat en lönsam verksamhet och följaktligen inte i de företag som&lt;br&gt;verkligen har det största behovet av externt riskkapital, nämligen mindre&lt;br&gt;nystartade företag med låg soliditet, men med en stark affärsidé.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.11 Stockholms Handelskammare&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I linje med bankernas breddade verksamhetsförutsättningar ligger också&lt;br&gt;att de skall kunna medverka i finansiella lösningar som innebär tillskott av&lt;br&gt;ägar- och annat riskkapital. Handelskammaren ser positivt på förslaget&lt;br&gt;som är ägnat att befrämja näringslivets kapitalförsörjning och utveckling.&lt;br&gt;Handelskammaren vill dock föreslå att även sådant kapital skall kunna&lt;br&gt;tillhandahållas direkt av bank i stället för som enligt förslaget läggas ut i ett&lt;br&gt;av banken hel- eller delägt kreditmarknadsbolag. En sådan ordning leder&lt;br&gt;till onödig administration och därmed kostnader utan några påvisbara&lt;br&gt;fördelar. Ett direktengagemang från bankens sida bör kunna komma till&lt;br&gt;stånd utan att några skyddsintressen äventyras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;157&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanställning av remissyttranden över&lt;br&gt;departementspromemorian (Ds 1990:57)&lt;br&gt;Branschglidning i den finansiella sektorn&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över framställningen avgetts av bankinspektio-&lt;br&gt;nen, försäkringsinspektionen, kommerskollegium, Stockholms Handels-&lt;br&gt;kammare, Sydsvenska handelskammaren, konsumentverket, Göta hov-&lt;br&gt;rätt, kammarrätten i Göteborg, fullmäktige i Sveriges riksbank, riksgälds-&lt;br&gt;kontoret, näringsfrihetsombudsmannen (NO), riksskatteverket, försäk-&lt;br&gt;ringsutredningen (Fi 1990:11), Svenska Bankföreningen, Svenska spar-&lt;br&gt;banksföreningen, Sparbankernas Bank, Sveriges Föreningsbankers För-&lt;br&gt;bund, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Sveriges allmänna hy-&lt;br&gt;poteksbank, Finansbolagens Förening, Svenska Fondhandlareföreningen,&lt;br&gt;styrelsen för Stockholms fondbörs, Tjänstemännens centralorganisation&lt;br&gt;(TCO), Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges Industriförbund,&lt;br&gt;Industrins Finansförening, Sveriges Försäkringsförbund, Folksam, Svens-&lt;br&gt;ka Handelskammarförbundet, Sveriges Advokatsamfund, Svenska Bank-&lt;br&gt;mannaförbundet och Försäkringstjänstemannaförbundet.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Allmänna synpunkter&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1.1 Bankinspektionen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Bankinspektionen finner, i likhet med promemorian, att banker och för-&lt;br&gt;säkringsbolag bör ges legala förutsättningar till ökad integration ochatt&lt;br&gt;detta bör ske snarast möjligt. Kravet på snabbhet förutsätter att så få&lt;br&gt;ändringar som möjligt görs i den nu gällande lagstiftningen. Av hänsyn till&lt;br&gt;de speciella skyddsintressen som föreligger för banker och försäkringsbo-&lt;br&gt;lag bör, enligt inspektionens uppfattning, integrationen tillåtas endast på&lt;br&gt;koncernnivå. Detta underlättar också en snabb förändring av lagstiftning-&lt;br&gt;en. Den avgörande frågan är emellertid hur de skyddsintressen som disku-&lt;br&gt;teras i departementspromemorian i praktiken kan tillgodoses på en accep-&lt;br&gt;tabel nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankinspektionen vill ifrågasätta om förslaget att banker endast tillåts&lt;br&gt;förvärva försäkringsbolag i vilka de erhåller det bestämmande inflytandet&lt;br&gt;är nödvändigt och riktigt. De skyddsintressen som föreligger för respektive&lt;br&gt;institut tillgodoses bl. a. av tillsynen och de särskilda rörelseregler som&lt;br&gt;föreligger för bolagen. Den föreslagna begränsningen kan leda till onödig&lt;br&gt;koncentration som kanske annars inte skulle komma till stånd. De efter-&lt;br&gt;strävade fördelarna med samverkan mellan bank och försäkringsbolag kan&lt;br&gt;i många fall tänkas uppnås även med mindre ägarandelar än lagförslaget&lt;br&gt;förutsätter. Principen bör, enligt inspektionen, vara att lagstiftningen är&lt;br&gt;neutral inför olika organisationslösningar om genomlysnings- och tillsyns-&lt;br&gt;aspekten kan tillgodoses på ett tillräckligt effektivt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till att utgångspunkten for promemorian har varit koncern-&lt;br&gt;bildning och att så få ingrepp som möjligt bör göras i det gällande syste-&lt;br&gt;met, som förutsätter att bank erhåller bestämmande inflytande i dotterbo-&lt;br&gt;lag, bör tills vidare en sådan effekt accepteras. Vid behandling av Kredit-&lt;br&gt;marknadskommitténs betänkande bör emellertid detta problem tas upp&lt;br&gt;till behandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankinspektionen anser att samma synpunkter, beträffande lagförsla-&lt;br&gt;gets krav på bestämmande inflytande, som inspektionen framfört beträf-&lt;br&gt;fande bankers förvärv av försäkringsbolag är giltiga också för försäkrings-&lt;br&gt;bolags förvärv av banker. Inspektionen ifrågasätter om en sådan begräns-&lt;br&gt;ning är nödvändig med hänsyn till skyddsintressena. Den kan, enligt&lt;br&gt;inspektionens mening, leda till onödig koncentration.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankinspektionen konstaterar att bankers förvärv av försäkringsbolag&lt;br&gt;avses prövas av regeringen eftersom förvärvet måste anses vara av princi-&lt;br&gt;piell betydelse eller i övrigt av särskild vikt. Försäkringsbolagens förvärv&lt;br&gt;av banker skall enligt promemorian prövas av försäkringsinspektionen.&lt;br&gt;Bankinspektionen anser att en väl fungerande kreditmarknad bör känne-&lt;br&gt;tecknas av att samtliga aktörer på kreditmarknaden lyder under likartade&lt;br&gt;regelsystem. Inspektionen anser därför att de aktuella tillståndspröv-&lt;br&gt;ningarna bör göras av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av&lt;br&gt;tillsynsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Informella beslutsvägar inom koncernen bör inte godtas så att koncern-&lt;br&gt;styrelsen eller koncernledningen tar beslut för dotterbolagens räkning. För&lt;br&gt;att motverka sådana tendenser bör inslaget av externa styrelseledamöter&lt;br&gt;vara markant.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samordningen innebär att koncernstyrelsen t. ex. har skyldighet att hålla&lt;br&gt;sig underrättad om riskerna i koncernen. Det förutsätter inte bara avrap-&lt;br&gt;portering av dotterbolagens resultatutveckling utan även typ av affärer och&lt;br&gt;stora engagemang. Det senare gäller såväl för enskilt bolag i koncernen&lt;br&gt;som på en sammanräknad nivå. Koncernstyrelsens uppgift blir att ange&lt;br&gt;riskprofil. Vidare kan t. ex. låntagarens identitet avslöjas om det är en&lt;br&gt;förutsättning för att en riskbedömning skall kunna utföras. Detta bör gälla&lt;br&gt;vid stora eller riskfyllda engagemang. För att motverka att verksamheterna&lt;br&gt;sammanblandas bör något godkännande i förväg av moderbolaget i enskil-&lt;br&gt;da ärenden inte få förekomma. Inte heller bör det få förekomma att&lt;br&gt;kundidentiteten avslöjas t. ex. genom utbyte av kundregister inom koncer-&lt;br&gt;nen. Nu upptagna sekretessfrågor bör enligt bankinspektionen behandlas i&lt;br&gt;det fortsatta arbetet med promemorieförslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankinspektionen konstaterar att reglerna om finansiella koncerner in-&lt;br&gt;nebär att holdingbolaget i en koncern skall stå under tillsyn av bankinspek-&lt;br&gt;tionen. Om bankens moderbolag är ett försäkringsbolag står detta under&lt;br&gt;tillsyn av försäkringsinspektionen. Banken står under tillsyn av bankin-&lt;br&gt;spektionen. Ett holdingbolag söm äger försäkringsbolag men inte bank står&lt;br&gt;enligt nu gällande regler inte under tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian diskuteras om holdingbolaget, som inte är bank eller&lt;br&gt;försäkringsbolag, i en finansiell koncern bör stå under tillsyn. Bankinspek-&lt;br&gt;tionen finner att det är helt avgörande för att en meningsfull tillsyn skall&lt;br&gt;kunna utövas att även holdingbolaget i de finansiella koncernerna står&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;under tillsyn. Strategiska beslut angående koncerndispositioner som bank-&lt;br&gt;inspektionen berört i det föregående kan i praktiken fattas av moderbola-&lt;br&gt;get. Det kan t. ex. gälla beslut om anpassning till assymetriska kapitaltäck-&lt;br&gt;ningsregler, risktagande etc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En finansiell koncern uppfattas ofta som en enhet, ett bolag, av allmän-&lt;br&gt;heten. För att undvika att påverkas negativt då problem uppstår hos ett&lt;br&gt;koncernbolag kan de övriga koncernbolagen känna sig tvingade att hjälpa&lt;br&gt;det drabbade bolaget. Banker får enligt 1 kap 5 § bankaktiebolagslagen ge&lt;br&gt;koncernbidrag endast efter medgivande av bankinspektionen. Det är ange-&lt;br&gt;läget att regeln även i fortsättningen gäller för finansiella koncerner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bolagen kan emellertid även stödja utsatta delar av gruppen genom&lt;br&gt;indirekta metoder, såsom höjda utdelningar och internprissättningar till&lt;br&gt;icke marknadsmässiga villkor. Genom att på detta sätt tvingas ge indirekt&lt;br&gt;stöd riskerar även de solida bolagen att bli försvagade eftersom deras&lt;br&gt;kapital används till andra ändamål än de som gagnar bolaget. Internpris-&lt;br&gt;sättning till icke marknadsmässiga priser kan även vara motiverade av&lt;br&gt;företagsledningens önskan att maskera fel och brister, t. ex. att dölja förlus-&lt;br&gt;ter i ett koncernbolag. Internprissättning kan även användas för att kon-&lt;br&gt;kurrera ut bolag som inte tillhör koncernen, s. k. ”unfair” konkurrens. För&lt;br&gt;att motverka sådana beteenden bör tillsynsmyndigheten kunna ålägga&lt;br&gt;koncernbolag att rapportera väsentliga transaktioner mellan koncernbo-&lt;br&gt;lagen som inte äger rum på marknadsmässiga villkor. Vidare kan försäk-&lt;br&gt;ringsbolag lämna förlagslån och andra tillskott som påverkar koncernbola-&lt;br&gt;gens kapitalbas. Bankerna har också möjlighet att lämna krediter och&lt;br&gt;garantier till koncernbolag. Genom den s. k. fem-procentsregeln kan för-&lt;br&gt;säkringsbolag förvärva aktier i de övriga i koncernen ingående bolagen och&lt;br&gt;därmed förstärka de enskilda bolagens kapitalbas liksom koncernens kapi-&lt;br&gt;talbas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om moderbolaget inte står under tillsyn är det, enligt inspektionens&lt;br&gt;bedömning, förenat med betydande svårigheter att avgöra om nu upptag-&lt;br&gt;na och andra transaktioner sker på marknadsmässiga villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna lagstiftningen förutsätter en effektiv tillsyn för att&lt;br&gt;skyddsintressena skall kunna tillgodoses på en acceptabel nivå. Genom att&lt;br&gt;banker och försäkringsbolag går samman i finansiella koncerner blir till-&lt;br&gt;synsmyndighetens arbete väsentligt mer komplicerat. Branschglidningen&lt;br&gt;påverkar institutens riskpositioner. Speciellt vid de tillfällen en krissitua-&lt;br&gt;tion uppstår inom en koncern måste det finnas klara regler som avgör&lt;br&gt;vilken myndighet som skall agera och vilka metoder som skall tillämpas.&lt;br&gt;Åtgärderna måste dessutom ofta sättas in under stark tidspress. Bankin-&lt;br&gt;spektionen har därför svårt att tänka sig att tillsynen ens temporärt skulle&lt;br&gt;kunna vara uppdelad mellan två myndigheter. Ställning till denna fråga får&lt;br&gt;tas inom kort vid behandingen av den s. k. tillsynsutredningens (Fi&lt;br&gt;1990:02) betänkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag gäller speciella valutapositionsbegränsningar för bl. a. banker, fi-&lt;br&gt;nansbolag och kreditaktiebolag. Försäkringsbolag omfattas inte av samma&lt;br&gt;regler. Integrationen innebär att de hittillsvarande metoderna för riskbe-&lt;br&gt;gränsning starkt kan komma att motverkas. Valutapositionsbegränsning&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bör, enligt bankinspektionens uppfattning, inforas for koncernen som Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;helhet for att minimera risker och förhindra kringgående. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.2 Försäkringsinspektionen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag kan ses som en nödvändig anpassning av de svenska&lt;br&gt;finansinstitutens verksamhetsförutsättningar till internationella förhållan-&lt;br&gt;den. Hänsynen till den internationella utvecklingen utgör ett avgörande&lt;br&gt;motiv för att förslaget bör genomföras. Om de svenska företagen med&lt;br&gt;framgång skall kunna hävda sig på en internationell marknad och på en&lt;br&gt;svensk marknad med ökad konkurrens utifrån måste även de svenska&lt;br&gt;försäkringsbolagen och bankerna kunna utnyttja de fördelar som kan nås&lt;br&gt;genom etablerandet av finansiella enheter med ett brett utbud av finansiel-&lt;br&gt;la tjänster. Inspektionen kan i allt väsentligt instämma i vad arbetsgruppen&lt;br&gt;anför om de fördelar som ligger i att genom ägarintegration skapa stabila&lt;br&gt;konstellationer med de företagsekonomiska fördelar som därvid kan upp-&lt;br&gt;nås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med det sagda tillstyrker försäkringsinspektionen att promemorieförsla-&lt;br&gt;get läggs till grund för lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör emellertid understrykas att en viktig utgångspunkt måste vara&lt;br&gt;att principen om att bankrörelse resp försäkringsverksamhet skall hållas&lt;br&gt;åtskild och drivas i skilda bolag skall upprätthållas även inom finansiella&lt;br&gt;koncerner. Denna princip tillämpas allmänt också i utlandet och är, som&lt;br&gt;framhålls i promemorian, viktig för att kunna hålla isär de skilda skydds-&lt;br&gt;intressen som gäller för insättarna och försäkringstagarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt promemorieförslaget skall till en början kunna konstateras att det&lt;br&gt;föreligger ett dotterbolagsförhållande, d v s att gränsen 50% av röstetalet&lt;br&gt;för samtliga aktier överskrids. Denna förutsättning är ett uttryck för den&lt;br&gt;grundläggande princip som präglar promemorians behandling av&lt;br&gt;branschglidningsfrågan, innebärande att det av stabilitetsskäl skall vara&lt;br&gt;fråga om koncernförhållande. Någon närmare diskussion i frågan förs&lt;br&gt;dock inte i promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inspektionen delar uppfattningen att en utgångspunkt för en provisorisk&lt;br&gt;lagstiftning kan vara att det skall vara fråga om koncernförhållande. In-&lt;br&gt;spektionen anser emellertid för sin del att det varken i lagen eller i motiven&lt;br&gt;bör läggas fast att det under alla förhållanden måste vara fråga om ett&lt;br&gt;dotterbolagsägande. Det kan finnas fall där ägarbilden är sådan att det kan&lt;br&gt;vara befogat att medge att ett försäkringsbolags eller en banks ägarandel är&lt;br&gt;mindre än vad som konstituerar ett dotterbolagsförhållande. Det är själv-&lt;br&gt;fallet svårt att ge klara riktlinjer för tillämpningen härvidlag; det får bli&lt;br&gt;fråga om en bedömning från fall till fall mot bakgrund av samtliga omstän-&lt;br&gt;digheter i ärendet. Samtidigt vill inspektionen peka på att det förefaller&lt;br&gt;sannolikt att frågan om att ställa upp krav på att ägandet i föreliggande fall&lt;br&gt;skall ha en viss storlek för att godtas torde falla bort inför en anpassning till&lt;br&gt;EG:s regelsystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild fråga, som inte närmare berörts av arbetsgruppen, gäller&lt;br&gt;vilken myndighet som skall handha prövningen. Enligt förslaget kommer&lt;br&gt;olika regler att gälla för försäkringsbolag och banker. Enligt inspektionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;161&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bör ordningen vara den att prövningen görs av försäkringsinspektionen&lt;br&gt;resp bankinspektionen, men med skyldighet att till regeringen hänskjuta&lt;br&gt;förvärvsfrågor som är av principiell betydelse eller som annars är av större&lt;br&gt;vikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan fråga som inte berörts i promemorian gäller förhållandet&lt;br&gt;mellan dotterbolagskravet och en tillgänglig ram enligt begränsningsregeln&lt;br&gt;samt de etiska regler som kan komma att gälla för handeln med börsaktier&lt;br&gt;i vad avser uppköpsanbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En aspekt som tas upp i promemorian är att den föreslagna integra-&lt;br&gt;tionen innebär ett visst avsteg från den s.k. ickesammanblandningsprinci-&lt;br&gt;pen. Denna innebär att inom en koncern, i vilken bank, ingår ägande och&lt;br&gt;traditionell kreditgivning inte skall sammanblandas. Mot bakgrund av att&lt;br&gt;banker och försäkringsbolag bedriver sina respektive traditionella verk-&lt;br&gt;samheter enligt gällande olika regelsystem delar inspektionen uppfattning-&lt;br&gt;en, att en åtskillnad skall kunna upprätthållas mellan ägandet och banker-&lt;br&gt;nas kreditgivning. Denna får självfallet inte styras av olika ägarintressen&lt;br&gt;som är ovidkommande för bankverksamheten. Inspektionen vill tillägga&lt;br&gt;att ett försäkringsbolags kreditgivning inte får styras av ovidkommande&lt;br&gt;hänsyn till något särskilt förhållande mellan en bank och dess låntagare&lt;br&gt;eller andra kunder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang kan påpekas att i promemorian inte närmare be-&lt;br&gt;rörts förutsättningarna för transaktioner mellan de i en finansiell koncern&lt;br&gt;ingående företagen. Som en allmän regel bör här gälla att transaktioner&lt;br&gt;mellan företagen alltid skall ske på marknadsmässiga villkor. För att&lt;br&gt;illustrera den nämnda frågna och dess betydelse kan följande särskilda&lt;br&gt;exempel anges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett finansieringsbolag ingår i en försäkringsbolagskoncern kan det&lt;br&gt;visa sig vara rationellt att koncernen samlar upplåningsverksamheten i ett&lt;br&gt;särskilt bolag som då också hanterar upplåningen — helt eller delvis — för&lt;br&gt;finansbolaget. Genom att koncernens moderbolag i någon form garanterar&lt;br&gt;upplåningen kan denna ske på förmånligare villkor än vad annars skulle&lt;br&gt;vara fallet. För den risk som ligger i garantin bör då finansoblaget enligt&lt;br&gt;inspektionen rimligen betala en avgift till försäkringssidan i koncernen&lt;br&gt;grundad på en marknadsmässig bedömning. Det är enligt inspektionen&lt;br&gt;angeläget att i lagstiftningsärendet närmare klargörs vilka principer och&lt;br&gt;riktlinjer som de båda tillsynsmyndigheterna har att hävda i ett sådant fall&lt;br&gt;och vid andra transaktioner mellan koncernföretag. För vissa transaktio-&lt;br&gt;ner bör gälla att de redovisas i årsredovisningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller holdingbolagsmodellen finns inga heltäckande regler om in-&lt;br&gt;syn i och tillsyn av moderbolaget/holdingbolaget. För det fall att en bank&lt;br&gt;ingår som dotterbolag under holdingbolaget finns såtillvida en tillsynsrätt&lt;br&gt;som att banklagstiftningen ger bankinspektionen samma tillsynsrätt över&lt;br&gt;holdingbolaget som över banken. Men om ett försäkringsbolag och ett&lt;br&gt;finansbolag är systerbolag under ett holdingbolag faller detta utanför in-&lt;br&gt;spektionsmyndigheternas tillsyn. Särskilda regler kan behövas för det fall&lt;br&gt;att ett utländskt bolag ingår i koncernen. Enligt inspektionens mening bör&lt;br&gt;angivna och andra därmed sammanhängande tillsynsfrågor snarast klaras&lt;br&gt;ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inspektionen anser emellertid att det finns starka skäl att i samband med&lt;br&gt;en granskning av de aktuella förslagens konsekvenser för tillsynsfrågorna&lt;br&gt;göra en total översyn av regelsystemen for de båda tillsynsmyndigheternas&lt;br&gt;verksamhet. Tillsynsutredningen (Fi 1990:02) har i uppdrag att granska&lt;br&gt;inspektionernas organisation och tillsynsinriktning men har inte till upp-&lt;br&gt;gift att behandla tillsynsreglerna. Vad gäller instituten under bankinspek-&lt;br&gt;tionens tillsyn gjorde kreditmarknadskommittén i sitt slutbetänkande&lt;br&gt;(SOU 1989:29) Förnyelse av kreditmarknaden bl. a. en översyn av tillsyns-&lt;br&gt;reglerna i 7 kap bankrörelselagen. Syftet var i huvudsak att förtydliga&lt;br&gt;reglerna och att tillskapa instrument för ingripanden liggande mellan&lt;br&gt;erinringar och den kraftigaste åtgärden, återkallande av tillstånd. Försäk-&lt;br&gt;ringsinspektionen tillstyrkte i sitt remissyttrande förslagen med vissa ju-&lt;br&gt;steringar. Inspektionen framhöll också att försäkringsverksamhetskom-&lt;br&gt;mittén i sitt utredningsarbete inte-behandlat frågan om utformningen av&lt;br&gt;reglerna om s. k. rättställande åtgärder. Inspektionen föreslog att en över-&lt;br&gt;syn av motsvarande regler i FRL också borde ske, därvid det förutsattes att&lt;br&gt;en samordning av regelsystem kom till stånd. Inspektionen kan konstatera&lt;br&gt;att det föreligger starka skäl för att en allmän översyn av berörda regler i&lt;br&gt;bankrörelse- och försäkringsrörelselagarna nu sker utan dröjsmål. Inspek-&lt;br&gt;tionen delar sålunda kreditmarknadskommitténs uppfattning att de stora&lt;br&gt;förändringarna som sker på kapitalmarknaden gör det befogat att tillskapa&lt;br&gt;enhetliga, klargörande och reella befogenheter för tillsynsmyndigheten i&lt;br&gt;syfte att bl. a. ingripa mot osunda inslag i verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.3 Konsumentverket&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Verket saknar en analys av det samarbete som redan idag föreligger mellan&lt;br&gt;banker och försäkringsbolag och vilka konsekvenser en längre gående&lt;br&gt;integration kan få för de enskilda hushållen. En utveckling som leder till en&lt;br&gt;fortsatt integration med andra delar av näringslivet är inte problemfri. En&lt;br&gt;sådan fortsatt integration kan skapa alltför stora bindningar och försämra&lt;br&gt;valmöjligheterna för konsumenterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verket kan i och för sig inse att samgående mellan bank- och försäk-&lt;br&gt;ringsbolag kan ge besparingseffekter och rationaliseringsvinster. Men det&lt;br&gt;är långtifrån självklart att detta skulle komma konsumenterna tillgodo.&lt;br&gt;Inom bankväsendet kan det t. ex. ifrågasättas om de rationaliseringsvins-&lt;br&gt;ter, som bör ha uppstått i och med att stora delar av personlig betjäning&lt;br&gt;har ersatts av elektroniska hjälpmedel, till någon del kommit hushållen&lt;br&gt;tillgodo — tvärtom tenderar många banker att avgiftsbelägga denna ser-&lt;br&gt;vice, samtidigt som rörelseöverskottet kraftigt ökat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för att konsumenterna ska kunna påverka utbudet och&lt;br&gt;därigenom få tillgång till ändamålsenliga och prisvärda finansiella tjänster&lt;br&gt;är att det existerar en fungerande konkurrens. För att det ska kunna&lt;br&gt;uppnås krävs tillräckligt många fristående banker och försäkringsbolag och&lt;br&gt;att dessa lämnar sådan information om sina tjänster att det blir möjligt för&lt;br&gt;hushållen att jämföra dem. Verket ställer sig tvivlande till att den utländs-&lt;br&gt;ka konkurrensen skulle i tillräcklig grad uppväga den minskande konkur-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rensen på den inhemska marknaden. För tillståndsprövningen är det där-&lt;br&gt;för viktigt att konkurrensaspekterna nogsamt beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Banker och försäkringsbolag strävar alltmer efter att göra sina produkt-&lt;br&gt;utbud och erbjudanden unika. Finansiella tjänster sammankopplas och&lt;br&gt;olika bonussystem tillskapas för att knyta kunden hårdare till banken&lt;br&gt;och/eller försäkringsbolaget. De olika företagens utbud blir således svår-&lt;br&gt;jämförbara. Verket befarar att en integration mellan banker och finansbo-&lt;br&gt;lag kommer att leda till att en mer vildvuxen utbudsflora kommer att&lt;br&gt;marknadsföras. Denna ogenomskinlighet i utbuden skapar också en risk&lt;br&gt;för att konkurrensen begränsas. Vidare leder det sannolikt till ökad per-&lt;br&gt;sonadresserad reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis anser verket att verkningarna för hushållen till&lt;br&gt;följd av en integrering av banker och försäkringsbolag bör utredas närma-&lt;br&gt;re. Eventuella nackdelar för konsumenterna som då framkommer bör i&lt;br&gt;möjligaste mån undanröjas om föreslagna lagändringar vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.4 Göta hovrätt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Alldeles avgörande för frågan om risken för missgynnande av bank- resp&lt;br&gt;försäkringskunderna elimineras genom förslaget är hur de koncernrättsliga&lt;br&gt;regler som finns i lag och som har utbildats i praxis fungerar. Hindrar de&lt;br&gt;tillräckligt effektivt att tillgångar som bör vara förbehållna det ena kollek-&lt;br&gt;tivet tas i anspråk för att tillgodose det andras intressen? Hovrätten saknar&lt;br&gt;en noggrann (och mer ingående än på s 111 ff i promemorian utförd)&lt;br&gt;analys av vad som följer av koncernrättens regler, bl a i fråga om möjlighe-&lt;br&gt;terna att inom en koncern utnyttja kapital i ett bolag till förmån för ett&lt;br&gt;annat bolag. Det synes enligt promemorieförslaget t. ex. inte finnas något&lt;br&gt;hinder mot att ett försäkringsbolag som är dotterbolag till en bank lämnar&lt;br&gt;förlagslån till moderbolaget/banken till förstärkning av dess kapitalbas.&lt;br&gt;Det är inte säkert att sådana placeringar alltid är fördelaktiga från försäk-&lt;br&gt;ringstagarnas synpunkt. En annan fråga som skulle kunna diskuteras när-&lt;br&gt;mare än som skett i promemorian är vilket ansvar ett moderbolag juridiskt&lt;br&gt;kan anses ha för ett dotterbolags skulder (jämför Rodhe i Festskrift för&lt;br&gt;Hellner s 481 ff).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian (s 110 1) sägs att ett samgående mellan några av de&lt;br&gt;största bankerna och försäkringsbolagen skulle kunna få till följd att dessa&lt;br&gt;skaffar sig en dominerande ställning på marknaden och därmed förhindrar&lt;br&gt;en önskvärd konkurrens men att tillståndsprövningen vid vilken lämplig-&lt;br&gt;heten av koncernbildningen skall prövas ger regeringen tillräckliga styrme-&lt;br&gt;del för att förhindra uppkomsten av konkurrensskadliga koncernbildning-&lt;br&gt;ar samt att frågan om konkurrensskadlighet torde längre fram få bedömas&lt;br&gt;med hänsyn till de konkurrensförhållanden som gäller på den internatio-&lt;br&gt;nella bank- och försäkringsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innebörden härav är att en koncernbildning skulle kunna betraktas som&lt;br&gt;skadlig i ett nationellt perspektiv men som ofarlig i ett internationellt. Så&lt;br&gt;länge det är oklart i vilken omfattning internationell konkurrens på bank-&lt;br&gt;och försäkringsområdet skall kunna förekomma inom landet, lärer det&lt;br&gt;vara en näst intill omöjlig uppgift att göra den i promemorian förutsatta&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lämplighetsprövningen på ett acceptabelt sätt. Det nu sagda leder fram till Prop. 1990/91:154&lt;br&gt;den lagtekniska synpunkten att de föreslagna lagändringarna kanske borde Bilaga 2&lt;br&gt;göras avhängiga av när ett principbeslut fattas om att utländska banker och&lt;br&gt;försäkringsbolag får konkurrera fritt på den svenska marknaden med de&lt;br&gt;svenska bankerna och försäkringsbolagen. Kopplingen skulle kunna ske&lt;br&gt;genom att det skulle ankomma på regeringen att besluta om ikraftträdan-&lt;br&gt;det av lagändringarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt hovrättens mening kan det ifrågasättas om inte departementspro-&lt;br&gt;memorians förslag bör överarbetas innan den läggs till grund för lagstift-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.5 Kammarrätten i Göteborg&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;En integration av bank- och försäkringsväsendet öppnar möjlighet för&lt;br&gt;ytterligare företags- och kapitalkoncentrationer på dessa områden. Huru-&lt;br&gt;vida en sådan utveckling är nödvändig eller önskvärd för att möta konkur-&lt;br&gt;rens från omvärlden undandrar sig kammarrättens bedömande. I vart fall&lt;br&gt;måste den innebära att möjligheterna till insyn och kontroll försvåras,&lt;br&gt;även om tillsynsbefogenheterna i och för sig är vittgående. Man får nog&lt;br&gt;också räkna med att de stora ekonomiska potentialer som kan uppstå&lt;br&gt;genom sådana företags- och kapitalkoncentrationer kan leda till att den&lt;br&gt;politiska maktens möjligheter att påverka den ekonomiska utvecklingen&lt;br&gt;urholkas. Dessa konsekvenser berörs visserligen i promemorian men det&lt;br&gt;hade varit välkommet med en närmare analys av vad man kan vänta sig.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.6 Fullmäktige i Sveriges riksbank&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige delar vid en sammanvägning av olika för- och nackdelar&lt;br&gt;arbetsgruppens uppfattning att man bör förändra de legala förutsättningar-&lt;br&gt;na för en närmare integration mellan banker och försäkringsbolag. Enligt&lt;br&gt;fullmäktiges mening kan den ökade organisationsfrihet som föreslås i&lt;br&gt;promemorian främja den finansiella sektorns samlade konkurrenskraft&lt;br&gt;gentemot utlandet och möjliggöra ett effektivare resursutnyttjande på den&lt;br&gt;svenska marknaden. Fullmäktige vill också understryka att konkurrensför-&lt;br&gt;utsättningarna för banker, finansbolag och försäkringsbolag inte längre&lt;br&gt;kan bedömas utifrån ett renodlat inhemskt perspektiv. Synen på institu-&lt;br&gt;tens verksamhetsförutsättningar måste vidgas. En omprövning av den del&lt;br&gt;av lagstiftningen som styr ägarförhållandena och de organisatoriska sam-&lt;br&gt;banden mellan banker och försäkringsbolag ligger i linje med den interna-&lt;br&gt;tionella utvecklingen och med förhållandena inom EG. Omprövningen&lt;br&gt;kan därmed bidra till den pågående harmoniseringen av regelsystemen på&lt;br&gt;det finansiella området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör understrykas att det faktum att de finansiella marknaderna har&lt;br&gt;öppnats för internationell konkurrens inte innebär att svenska organisa-&lt;br&gt;tions- eller rörelseregler med nödvändighet helt måste anpassas till de&lt;br&gt;lösningar som finns i omvärlden. Det bör även i fortsättningen noga&lt;br&gt;övervägas hur grundläggande säkerhetsaspekter och skyddsintressen skall&lt;br&gt;tillgodoses. Fullmäktiges ställningstagande i branschglidningsfrågan ute-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;165&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sluter heller inte bestående avvikelser i behandlingen av banker jämfört Prop. 1990/91:154&lt;br&gt;med andra finansiella foretag på den svenska marknaden. Regelsystemen Bilaga 2&lt;br&gt;är som framgått olika i utgångsläget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten for de föreslagna integrationsmodellerna — att verk-&lt;br&gt;samheterna genomgående organiseras så att en klar åtskillnad mellan&lt;br&gt;bank- och försäkringsdelarna kan upprätthållas — är mot denna bakgrund&lt;br&gt;mycket betydelsefull. I sista hand blir det en viktig tillsynsuppgift för&lt;br&gt;inspektionsmyndigheterna att övervaka hur detta krav på åtskillnad efter-&lt;br&gt;levs i de löpande verksamheterna när det gäller olika typer av engagemang&lt;br&gt;mot kunder, transaktioner mellan koncernbolag och insatser av personal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tre olika modeller för integration av bank- och försäkringsrörelse före-&lt;br&gt;slås i promemorian. Dessa har alla det gemensamt att verksamheterna&lt;br&gt;bedrivs inom separata bolag inom en koncern. Fullmäktige vill inte uteslu-&lt;br&gt;ta att det kan finnas fall då en annorlunda form av ägarsamverkan bör&lt;br&gt;kunna tillåtas. Enligt fullmäktiges mening bör därför övervägas att skapa&lt;br&gt;en öppning härför i motivuttalandena. Ett villkor för en sådan ”oäkta”&lt;br&gt;koncernbildning bör då bl. a. vara att samarbetet mellan de ingående&lt;br&gt;bolagen får en betydande omfattning och är väl manifesterat utöver ägar-&lt;br&gt;förhållandena. Som ett ytterligare krav bör ställas att överliggande bolag i&lt;br&gt;en sådan koncern tillsammans har majoriteten av rösterna i underliggande&lt;br&gt;bolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan i detta sammanhang påpekas att det inte framstår som helt&lt;br&gt;tillfredsställande att de föreslagna koncernbildningarna inte kommer till&lt;br&gt;klarare uttryck i lagtexten. För försäkringsbolag, som ej har några ägarbe-&lt;br&gt;gränsningar, är det naturligt att det inte finns några bestämmelser i försäk-&lt;br&gt;ringsrörelselagen rörande överordnade bolag. Bankaktiebolag däremot får&lt;br&gt;enligt 1 kap 4 § första stycket bankaktiebolagslagen endast ingå i koncern i&lt;br&gt;vilken ett annat bankbolag är moderbolag. Av andra stycket i denna&lt;br&gt;paragraf framgår dock att regeringen kan medge undantag från denna&lt;br&gt;begränsning om det finns särskilda skäl. Det är dock endast av motivutta-&lt;br&gt;landena som det framgår att även de föreslagna koncernbildningarna kan&lt;br&gt;tillåtas. Enligt fullmäktiges mening bör övervägas om inte lagtexten bör&lt;br&gt;ändras så att de i promemorian föreslagna koncernbildningarna uttryckli-&lt;br&gt;gen anges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om de nu aktuella förslagen förverkligas kommer dessa att resultera i&lt;br&gt;fusioner över branschgränserna mellan bank- och försäkringsbolag. Man&lt;br&gt;kan förutse att de nya koncernerna kommer att spela en allt större roll för&lt;br&gt;styrkeförhållandena på marknaden. I förlängningen av detta kan man inte&lt;br&gt;utesluta att den svenska marknaden kan komma att präglas av ett fåtal&lt;br&gt;stora finansiella koncerner, med helt dominerande marknadsandelar i&lt;br&gt;verksamheter som kreditgivning, inlåning och livförsäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En integration av bank och försäkring aktualiserar en rad problem till&lt;br&gt;följd av att koncentrationstendenserna på marknaden förstärks. Det finns&lt;br&gt;självfallet risk för att grundläggande marknadsfunktioner fungerar sämre&lt;br&gt;när dessa koncentreras till färre händer, t. ex. sparandetjänster och värde-&lt;br&gt;papperstjänster. Effekten av detta skulle kunna bli en sämre fungerande&lt;br&gt;prisbildning med åtföljande välfärdsförluster. Risker för att ägandet av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;166&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och inflytandet över svenskt näringsliv ytterligare koncentreras måste&lt;br&gt;också uppmärksammas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av fullmäktiges allmänna syn att det ändå är rimligt att&lt;br&gt;låta banker och försäkringsbolag bilda gemensamma koncerner måste&lt;br&gt;andra vägar än förbud mot samgående väljas för att minska de här diskute-&lt;br&gt;rade koncentrationstendenserna. Fullmäktige vill speciellt peka på beho-&lt;br&gt;vet av ökad konkurrens både nationellt och internationellt. Utvecklingen&lt;br&gt;under senare år har härvidlag lagt vissa grunder, framförallt kapitalrörelse-&lt;br&gt;liberaliseringen och avvecklingen av etableringshinder och förvärvshin-&lt;br&gt;der.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige vill här understryka betydelsen av att ytterligare steg tas i&lt;br&gt;syfte att öppna de svenska marknaderna för ökad konkurrens. Det finns&lt;br&gt;skäl för ansvariga myndigheter att noga följa hur konkurrensförhållandena&lt;br&gt;ändras för att slå vakt om en sund och stabil utveckling på olika delmark-&lt;br&gt;nader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nya organisationslösningar av det slag arbetsgruppen föreslår ställer&lt;br&gt;högre krav på tillsynsverksamheten. Flera av de presenterade lagförslagen&lt;br&gt;har karaktären av ganska allmänt formulerade undantagsbestämmelser,&lt;br&gt;vars innehåll slutligen tar form vid den prövning och lämplighetsbedöm-&lt;br&gt;ning som tillsynsmyndigheterna utför i anslutning till enskilda aktie-&lt;br&gt;förvärv eller etableringsansökningar. Fullmäktige utgår från att frågor av&lt;br&gt;större principiell vikt kommer att avgöras av regeringen. Till grundförut-&lt;br&gt;sättningarna för branschglidningsförslagen hör vidare att varje bolag skall&lt;br&gt;driva sin rörelse separat under eget regelsystem. Utan effektiv tillsyn kan&lt;br&gt;denna planerade gränsdragning för verksamheter och regleringsinsatser&lt;br&gt;inom finansiella koncerner inte upprätthållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynsmyndigheterna måste alltså ta ett fast grepp över de olika verk-&lt;br&gt;samhetsgrenar som kan finnas representerade inom en finansiell koncern&lt;br&gt;av det slag som här diskuteras. Vidare måste koncernen som helhet uppvi-&lt;br&gt;sa erforderlig kapitalstyrka och standard t. ex. ifråga om ledningsfunk-&lt;br&gt;tioner och system för riskhantering och intern kontroll. Tillsynsintresset&lt;br&gt;riktas i dessa fall särskilt mot koncernernas moderföretag, som kan vara&lt;br&gt;banker, försäkringsbolag eller gemensamma holdingbolag. Om en bank&lt;br&gt;ingår som dotterföretag under ett holdingbolag har bankinspektionen med&lt;br&gt;stöd av banklagstiftningen samma tillsynsbefogenheter över holdingbola-&lt;br&gt;get som över själva banken. Några generella lagregler som ställer moderfö-&lt;br&gt;retag i finansiella koncerner under tillsyn finns emellertid inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 den nu föreliggande promemorian anser fullmäktige att tillsynsfrågor-&lt;br&gt;na är knapphändigt belysta. Några konkreta förslag till anpassningar i&lt;br&gt;formerna för koncerntillsynen framläggs inte. Arbetsgruppen konstaterar&lt;br&gt;att tillsynsmyndigheterna i ökad utsträckning måste samverka med var-&lt;br&gt;andra om branschglidningsförslagen förverkligas men hänvisar i allt vä-&lt;br&gt;sentligt till den sittande tillsynsutredningen (Fi 1990:02).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund anser fullmäktige att flera utredningsinsatser åter-&lt;br&gt;står innan tillsynsfrågorna kan sägas ha fått en tillfredsställande behand-&lt;br&gt;ling. Tillsynsutredningens arbete pågår och ett betänkande kan där väntas&lt;br&gt;i början av 1991. Någon allmän översyn över myndigheternas tillsynsbefo-&lt;br&gt;genheter över olika holdingbolagskonstruktioner har inte aviserats men en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sådan översyn bör enligt fullmäktiges mening snarast komma till stånd.&lt;br&gt;Finansiella koncerner med såväl svenska som utländska moderbolag bör&lt;br&gt;uppmärksammas ur tillsynssynpunkt. Det finns vidare skäl att närmare&lt;br&gt;undersöka EG:s planer på förstärkt koncerntillsyn på det finansiella områ-&lt;br&gt;det. I avvaktan på tillsynsutredningens resultat och att tillsynsunderlagen&lt;br&gt;även i vissa andra avseenden kompletteras och förstärks asner fullmäktige&lt;br&gt;att slutlig ställning till branschglidningsgruppens förslag inte bör tas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna slutsats återverkar självfallet på tidpunkten för ikraftträdandet&lt;br&gt;av de nu aktuella lagändringarna. Tidpunkten är i promemorian satt till&lt;br&gt;den 1 juli 1991. Om nödvändiga kompletteringar i bestämmelserna om&lt;br&gt;tillsyn och kontroll skall kunna ske blir konsekvensen att ikraftträdande-&lt;br&gt;tidpunkten flyttas framåt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.7 Riksgäldskontoret&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldskontoret delar uppfattningen att det mot bakgrund av en tillta-&lt;br&gt;gande internationell konkurrens bör skapas juridiska förutsättningar for&lt;br&gt;att närmare integrera försäkringsbolag, banker och andra finansiella före-&lt;br&gt;tag så att den svenska finanssektorns konkurrenskraft ökar. Nackdelarna&lt;br&gt;med en sådan integration bör dock inte förringas. Den sannolikt ökade&lt;br&gt;företagskoncentrationen kan föra med sig att viktiga marknader kommer&lt;br&gt;att fungera sämre. En sådan marknad är penning- och obligationsmarkna-&lt;br&gt;den. Den utgör en av gränsytorna mellan banker och försäkringsbolag.&lt;br&gt;Bankerna och vissa fondkommissionsbolag upprätthåller denna marknad&lt;br&gt;genom att ställa priser mot varandra och gentemot slutplacerarna, av vilka&lt;br&gt;försäkringsbolagen i kraft av sin stora placeringskapacitet är speciellt&lt;br&gt;betydelsefulla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En omfattande och långt driven integration mellan banker och försäk-&lt;br&gt;ringsbolag kan medföra att försäkringsbolagen vid värdepapperstransak-&lt;br&gt;tioner i första hand använder banker ingående i samma koncern. Detta&lt;br&gt;leder till försämrad lönsamhet för fristående banker och fondkommis-&lt;br&gt;sionsbolag. Dessa kan därför komma att dra sig ur marknaden. Resultatet&lt;br&gt;skulle bli minskad konkurrens med sämre prisbildning och minskad likvi-&lt;br&gt;ditet som följd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund är det angeläget att den internationella konkurren-&lt;br&gt;sen på bank- och försäkringsområdet, som utgör bakgrunden till prome-&lt;br&gt;morians förslag, också kommer att ta sig uttryck i form av utländska&lt;br&gt;aktörers medverkan på den svenska penning- och obligationsmarknaden,&lt;br&gt;bl: a. som riksgäldskontorets återförsäljare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är emellertid också angeläget att integrationen mellan banker och&lt;br&gt;försäkringsbolag inte blir starkare än vad som bolagen själva finner nöd-&lt;br&gt;vändigt för att uppnå tillräcklig internationell konkurrenskraft. Riksgälds-&lt;br&gt;kontoret anser därför att lagstiftningen bör kunna medge att bolagen efter&lt;br&gt;tillståndsprövning integreras också på svagare sätt än som föreslås i pro-&lt;br&gt;memorian. Om de samarbetande bolagen inte är inordnade i ett strikt&lt;br&gt;moder-dotter-förhållande eller som systerföretag med ett holdingbolag&lt;br&gt;som moderföretag ökar också möjligheterna att de agerar relativt oberoen-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;168&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de av varandra på viktiga marknader som t. ex. penning- och obligations- Prop. 1990/91:154&lt;br&gt;marknaden. Därmed skulle konkurrensen stimuleras. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.8 Näringsfrihetsombudsmannen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I promemorian framhålls några konsekvenser av de föreslagna koncern-&lt;br&gt;modellerna. Här pekas bl. a. på att en integration mellan banker och&lt;br&gt;försäkringsbolag kan innebära en ökad koncentration på den finansiella&lt;br&gt;marknaden. I promemorian berörs inte de möjligheter som konkurrensla-&lt;br&gt;gen (1982:729) ger att ingripa mot företagsförvärv, också på det aktuella&lt;br&gt;området, som medför att det förvärvande företaget får eller förstärker en&lt;br&gt;dominerande ställning på relevant marknad (5 §). En förutsättning för&lt;br&gt;ingripande är vidare att förvärvet medför sådan skadlig verkan som avses i&lt;br&gt;2§-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad NO ser som det kanske största problemet i sammanhanget är det&lt;br&gt;samlade inflytande som banker och försäkringsbolag inom en koncern av&lt;br&gt;ifrågavarande slag uppnår på kapitalmarknaden. De konstellationer som&lt;br&gt;redan nu kan skönjas (t ex SE-banken — Skandia, SPP — Trygg Hansa —&lt;br&gt;Gotagruppen) visar att sådana finansiella koncerner kommer att bli domi-&lt;br&gt;nerande aktörer på kapitalmarknaden och därigenom också väsentliga&lt;br&gt;maktfaktorer i näringslivet. Även på detta område kan konstateras att&lt;br&gt;möjligheterna att ingripa med konkurrenslagstiftningen ter sig begränsade.&lt;br&gt;Här måste annan lagstiftning, bl. a. vad gäller placeringsregler för försäk-&lt;br&gt;ringsbolagen, dra upp gränser för sådant inflytande. Den nyligen tillsatta&lt;br&gt;kommittén för översyn av försäkringsbolagens verksamhet m. m. skall ju&lt;br&gt;dessutom enligt sina direktiv särskilt bedöma dessa risker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild aspekt, som enligt NO:s mening bör uppmärksammas, är det&lt;br&gt;inflytande och den insyn i konkurrerande företag som försäkringsbolags&lt;br&gt;ägande och bankers kreditgivning inom ramen för koncerngemenskap kan&lt;br&gt;medföra. Detta blir särskilt påtagligt om banken och/eller försäkringsbola-&lt;br&gt;get inom en och samma koncern är representerade i styrelsen för konkurre-&lt;br&gt;rande företag. Sådan insyn och inflytande i konkurrerande företag bör&lt;br&gt;enligt NO:s mening motverkas eftersom det kan påverka de konkurreran-&lt;br&gt;de företagens konkurrensvilja och härigenom hämma effektiviteten i nä-&lt;br&gt;ringslivet. Det sagda innebär inte att NO anser att finansiella koncerner&lt;br&gt;alltid skall avhålla sig från att utöva inflytande i egenskap av ägare. Det&lt;br&gt;olämpliga ligger i ätt man får inflytande i företag om konkurrerar med&lt;br&gt;varandra. NO är medveten om att det kan vara olämpligt att en stor ägare&lt;br&gt;endast är hänvisad till exit om andra ägare inte utövar voice i den utsträck-&lt;br&gt;ning som företaget har behov av. Konkurrenslagen (2 §) är här ett möjligt&lt;br&gt;men kanske inte tillräckligt medel att motverka denna konkurrensbegräns-&lt;br&gt;ning som internationellt brukar benämnas interlocking directorship. Det&lt;br&gt;kunde vara motiverat att låta den nyligen tillsatta kommittén om översyn&lt;br&gt;av försäkringsbolagens verksamhet m. m. se över även denna aspekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;169&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.9 Riksskatteverket&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Sedan departementspromemorian färdigställts har skadeförsäkringsbola-&lt;br&gt;gens skattesituation behandlats i prop. 1990/91:54. De regler som där&lt;br&gt;föreslås får anses som relativt generösa. Försäkringsföretagen föreslås få&lt;br&gt;möjligheter till surv-avsättning trots att avsättning till säkerhetsreserven&lt;br&gt;kan ge ytterligare konsolideringsutrymme (prop 1990/91:54 sid 264).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med en ökad integration av finansiella företag i kombination med stora&lt;br&gt;konsolideringsmöjligheter för något av de i företagsgemenskapen ingående&lt;br&gt;företagen ökar genom koncernbidrag möjligheterna att maximalt utnyttja&lt;br&gt;dessa konsolideringsmöjligheter. Eftersom bankers och finansbolags re-&lt;br&gt;serveringsmöjligheter kraftigt minskar fr. o. m. 1992 års taxering kan man&lt;br&gt;anta att i vart fall de reserveringsmöjligheter som finns i gruppen av&lt;br&gt;företag kommer att tas till vara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheterna till reservering styrs av den s. k. normalplanen, som upp-&lt;br&gt;rättas av försäkringsinspektionen. Riksskatteverket (RSV) har i ett av sina&lt;br&gt;yttranden lämnat synpunkter kring försäkringsinspektionens förslag till&lt;br&gt;ändrad normalplan (se bilaga 2, p 2). Med en ökad integration av finans-&lt;br&gt;företagen ökar kravet på normalplanen. Det är angeläget att de regler och&lt;br&gt;beräkningssätt som där finns övervägs noga.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.10 Svenska Bankföreningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Bankföreningen tillstyrker att lagstiftningen ändras för att möjliggöra inte-&lt;br&gt;gration mellan bank- och försäkringsverksamhet. Föreningen tillstyrker&lt;br&gt;vidare att detta sker genom de tre föreslagna modellerna för koncernbild-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankföreningen har uppmärksammat att enligt den föreslagna lagstift-&lt;br&gt;ningen banks förvärv av försäkringsbolag skall prövas av regeringen eller,&lt;br&gt;efter dess bemyndigande, av bankinspektionen, medan försäkringsbolags&lt;br&gt;bankförvärv skall prövas av försäkringsinspektionen. Det bör tillses att&lt;br&gt;antingen regeringen eller tillsynsmyndigheterna i båda fall anförtros pröv-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.11 Svenska sparbanksföreningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Sparbanksföreningen tillstyrker att det nu i lagstiftningen öppnas möjlig-&lt;br&gt;heter för integrering av bank- och försäkringsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sparbanksföreningen tillstyrker att integration mellan bank- och försäk-&lt;br&gt;ringsverksamhet föreslås kunna ske enligt de tre modeller som promemo-&lt;br&gt;rieförslaget innehåller. Föreningen förutsätter därvid att dessa tre princip-&lt;br&gt;modeller kommer att stå i överensstämmelse med EG:s kommande regler&lt;br&gt;på detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sparbanksföreningen kan till stora delar godta det närmare innehållet i&lt;br&gt;promemorians förslag avseende de olika integrationsmodellema och till-&lt;br&gt;styrker därför i princip förslagen i dessa hänseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian påpekas att det vid tillståndsprövningen av t. ex. ett&lt;br&gt;holdingbolags förvärv av aktier i ett försäkringsbolag skall bedömas om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;koncernbildningen är lämplig. Bl. a. skall enligt promemorian tillses att det&lt;br&gt;storleksmässigt råder rimliga proportioner mellan de i koncernen ingående&lt;br&gt;företagen och att koncernstrukturen i övrigt framstår som lämplig. Hur&lt;br&gt;denna lämplighetsprövning närmare skall göras anges dock inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Sparbanksföreningens mening är det nödvändigt att det i motiven&lt;br&gt;till den förväntade lagstiftningen närmare utvecklas vad som t. ex. avses&lt;br&gt;med uttrycket ”rimligt proportioner” och lämplig koncernstruktur i detta&lt;br&gt;avseende. Det kan inte godtas att denna fråga kan bli föremål för mer eller&lt;br&gt;mindre skönsmässiga myndighetsbedömningar utan klara riktlinjer i lag&lt;br&gt;och förarbeten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sparbanksföreningen har den uppfattningen att det i första hand måste&lt;br&gt;vara respektive företags ansvar att finna lämpliga organisationslösningar.&lt;br&gt;Det är inte möjligt att i förväg ange vilken organisationsstruktur som vid&lt;br&gt;varje tidpunkt kan anses vara ”lämplig”. En mycket starkt bevisbörda bör&lt;br&gt;därför läggas på den ansvariga myndigheten för att en organisationsstruk-&lt;br&gt;tur skall kunna underkännas såsom olämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sparbanksföreningen vill i detta sammanhang framhålla att det bör vara&lt;br&gt;möjligt för banker och försäkringsbolag att samverka genom att t. ex.&lt;br&gt;gemensamt äga försäkringsbolag. En bank eller ett holdingbolag i en finan-&lt;br&gt;siell koncern bör således kunna få tillstånd att förvärva aktier i ett försäk-&lt;br&gt;ringsbolag utan att aktieförvärvet nödvändigtvis måste ha sådan omfatt-&lt;br&gt;ning att försäkringsbolaget aktiebolagsrättsligt sett blir ett dotterbolag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.12 Sveriges Föreningsbankers Förbund (SFF)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;SFF tillstyrker att lagregler införs som möjliggör branschglidning enligt de&lt;br&gt;redovisade förslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett motivuttlalande anges att bank som äger aktier i ett försäkringsbo-&lt;br&gt;lag måste ha ett bestämmande inflytande i försäkringsbolaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SFF anser att det inte finns motiv för detta förslag. Innebörden är att&lt;br&gt;innehavet i det ägda bolaget skall vara så stort — mer än 50% av röstande-&lt;br&gt;len — att det måste bli fråga om ett dotterbolag. Den praktiska konsekven-&lt;br&gt;sen är att bank och försäkringsbolag inte kan bilda ett gemensamt bolag,&lt;br&gt;eller ett bolag som ägs av ytterligare någon part vid sidan av banken och&lt;br&gt;försäkringsbolaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om minikravet på banks ägarandel har direkt bäring på för-&lt;br&gt;eningsbankernas speciella situation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För föreningsbankerna som är ekonomiska föreningar är den s. k. hol-&lt;br&gt;dingbolagskonstruktionen inte aktuell. En föreningsbank kan inte ingå i ett&lt;br&gt;holdingbolag eftersom en ekonomisk förening inte kan ägas av andra än&lt;br&gt;sina medlemmar. Av samma skäl kan en föreningsbank inte ägas av ett&lt;br&gt;försäkringsbolag. Associationsformen medger således inte annan försäk-&lt;br&gt;ringssamverkan för en föreningsbank än direkt ägande av ett försäkrings-&lt;br&gt;bolag, helt eller delvis. Den lösning för försäkringssamverkan som valts av&lt;br&gt;föreningsbanken är ett delägande i ett separat livförsäkringsbolag tillsam-&lt;br&gt;mans med Länsförsäkringsbolagen och Lantbrukarnas Riksförbund&lt;br&gt;(LRF). Dessa tre företagsgrupper har gemensamma rötter i sitt landsbygds-&lt;br&gt;ursprung och har sedan länge samverkat i många olika sammanhang. För&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;171&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreningsbankerna och LRF är denna samverkan en självklar följd av Prop. 1990/91:154&lt;br&gt;samhörigheten inom lantbrukskooperationen. Den federativt uppbyggda Bilaga 2&lt;br&gt;och kundägda länsförsäkringsbolagsgruppen har en naturlig gemenskap&lt;br&gt;med LRF och föreningsbankerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samverkansprincipen gäller även föreningsbankens engagemang inom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;s. k. fondanknuten försäkring där avsikten är att bli delägare i LFs fondliv-&lt;br&gt;bolag. En sådan lösning innebär att det gemensamma fondlivbolaget får en&lt;br&gt;större bas och därmed får förutsättningar att skapa volymer som möjliggör&lt;br&gt;relativt sett konkurrenskraftiga administrationskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innebörden av promemorieförslaget är således att föreningsbankerna&lt;br&gt;och länsförsäkringsbolagen inte kan samverka på ägarplanet, såvida inte&lt;br&gt;föreningsbankerna får mer än 50% röstandel i det gemensamma bolaget.&lt;br&gt;SFF kan inte acceptera förslaget i denna del. Något bärande argument för&lt;br&gt;att ett moder-dotterbolagsförhållande måste uppnås har inte framförts.&lt;br&gt;Några särskilda skyddsaspekter kan knappast åberopas. I de EG-dirketiv&lt;br&gt;som antagits — eller nu föreliggande förslag till direktiv på försäkringsom-&lt;br&gt;rådet — finns inte heller stöd för kravet att ett ägarförhållande i en&lt;br&gt;finansiell grupp måste vara så långtgående att ett moder-dotterbolagsför-&lt;br&gt;hållande etableras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SFF vill således bestämt yrka att banker och försäkringsbolag får tillåtas&lt;br&gt;ägarsamverka utan att krav på moder-dotterbolagsförhållande uppställs.&lt;br&gt;En tillfredsställande garanti för att ägarsamverkan sker i former som är&lt;br&gt;sunda och tillgodoser de skyddsintressen som bankernas insättare och&lt;br&gt;försäkringstagarna har är den prövning av ägarfrågan som i dessa fall blir&lt;br&gt;aktuell i såväl bank- som försäkringsinspektionen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.13 Finansbolagens Förening&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Föreningen, som granskat förslagen utifrån de intressen som finansbo-&lt;br&gt;lagen har i frågan, tillstyrker att lagförslagen genomförs i allt väsentligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den snabba fortgående integrationen i Sverige inom bank- och försäk-&lt;br&gt;ringsbolagssektorn leder till att antalet aktörer på kapitalmarknaden mins-&lt;br&gt;kar. Även om integrationsprocessen är positiv i ett europeiskt perspektiv&lt;br&gt;har vissa nackdelar med koncentrationen blivit tydliga under den s. k.&lt;br&gt;finansbolagskrisen, främst på så sätt att de fristående finansbolagens möj-&lt;br&gt;ligheter till extern upplåning har visat sig vara mycket begränsade. Mot&lt;br&gt;bakgrund härav är det önskvärt att myndigheterna inte uppställer några&lt;br&gt;formella eller andra hinder mot att utländska kreditinstitut etablerar sig på&lt;br&gt;den svenska marknaden. Det är vidare mycket angeläget att ett lagförslag&lt;br&gt;snarast läggs fram som breddar finansbolagens refinansieringsmöjligheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;t. ex. genom att de ges rätt att emittera löpande skuldebrev.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.14 Svenska Fondhandlareföreningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Föreningen är positiv till de grundläggande förslagen i promemorian och&lt;br&gt;tillstyrker att förslagen genomförs med följande påpekande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fondhandlareföreningen har tagit del av utkast till yttrande som kom-&lt;br&gt;mer att avges av Svenska Bankföreningen. Fondhandlareföreningen vill&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hänvisa till detta och instämmer således i allt väsentligt i vad bankför- Prop. 1990/91:154&lt;br&gt;eningen kommer att anföra. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande frågan om fondkommissionsbolags rätt att vara moderbolag&lt;br&gt;i en koncern i vilken försäkringsbolag ingår vill dock föreningen framhålla&lt;br&gt;att det i vart fall i ett senare skede av den legala utvecklingen på området&lt;br&gt;bör övervägas möjlighet för fondkommissionsbolag att i dotterbolag bedri-&lt;br&gt;va s. k. captiveverksamhet. Föreningen kan förutse att det finns anledning&lt;br&gt;att senare återkomma i den frågan.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.15 Tjänstemännens Centralorganisation (TCO)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;TCO tillstyrker att det görs nödvändiga lagstiftningsändringar för att möj-&lt;br&gt;liggöra skapandet av finansiella koncerner. TCO finner det emellertid&lt;br&gt;problematisk att utredarna inte ägnar någon tanke åt hur konkurrensen i&lt;br&gt;framtiden ska tryggas också på den svenska marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TCO understryker betydelsen av att lagstiftningen utformas på sådant&lt;br&gt;sätt att det inte inom koncernerna via koncernbidrag och andra transaktio-&lt;br&gt;ner blir möjligt att kringgå de kapitaltäckningskrav m. m. som stipuleras&lt;br&gt;för de olika i koncernen ingående företagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan kring den ökande komplexiteten i de finansiella företagen och&lt;br&gt;koncernerna gör det nödvändigt att samhället samordnar och förstärker&lt;br&gt;tillsynsmyndigheterna. TCO anser att samordningen brådskar occh ser&lt;br&gt;därför med särskilt intresse fram emot det förslag som den av regeringen&lt;br&gt;utsedde ensamutredaren ska presentera. Tillsynen av den finansiella före-&lt;br&gt;tagen måste bli heltäckande. Det är därför av betydelse att ett holdingbolag&lt;br&gt;som moderbolag inte undantas från tillsyn av inspektionerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås att regeringen ska kunna utse offentliga repre-&lt;br&gt;sentanter också i holdingbolagens styrelser. TCO kräver att de facklig&lt;br&gt;organisationerna garanteras representation inte bara i de verksamhets-&lt;br&gt;drivande bolagens styrelser utan även i styrelserna för de eventuella hol-&lt;br&gt;dingbolag som kommer att skapas. Många för de anställda viktiga beslut&lt;br&gt;beträffande sysselsättning m. m. kommer sannolikt att fattas i dessa styrel-&lt;br&gt;ser. Det är därför nödvändigt att de anställdas organisationer har en&lt;br&gt;representation där.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.16 Sveriges Industriförbund och Industrins finansförening&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Industriförbundet och Industrins finansförening har ingenting emot fi-&lt;br&gt;nansdepartementets förslag. Det är en av flera ändringar som måste göras i&lt;br&gt;de lagar som i dag reglerar finansmarknaderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen är dock inte helt problemfri. Dagens banker och försäkrings-&lt;br&gt;bolag har i hägnet av ett gammalt lagsystem kunnat skapa var för sig starka&lt;br&gt;finansiella enheter. Med samgående ökas koncentrationen. En sådan kan&lt;br&gt;bli bestående eftersom inträdeskostnaderna till marknaderna i fråga är&lt;br&gt;höga. Samtidigt öppnas emellertid gränserna alltmer mot världen vilket&lt;br&gt;motverkar koncentrationstendenserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa är emellertid inte unika för Sverige utan uppträder i hela Europa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därför finns anledning att både i Sverige och i framtiden inom EG bevaka&lt;br&gt;utvecklingen från konkurrenssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat problem gäller branchglidningens effekter på aktiemarknader-&lt;br&gt;nas effektivitet och på ägarrollen i Sverige och i ett i framtiden ekonomiskt&lt;br&gt;enat Europa. Om koncentrationen blir mycket stark och samtidigt finans-&lt;br&gt;konglomeraten får som i Tyskland äga aktier i exempelvis industriföretag&lt;br&gt;skulle aktiemarknadens karaktär av institutionellt ägande bli mycket mar-&lt;br&gt;kant. Därmed kommer också frågan om ägarrollen i fokus. Det finns med&lt;br&gt;andra ord all anledning att fortsättningsvis följa utvecklingen i nämnda&lt;br&gt;avseenden.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.17 Sveriges Försäkringsförbund&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Försäkringsförbundet tillstyrker att integration mellan försäkringsverk-&lt;br&gt;samhet samt bank- och annan finansiell verksamhet skall kunna ske genom&lt;br&gt;alla de föreslagna modellerna och enligt förbundet är det ytterst angeläget&lt;br&gt;att förslaget snabbt genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringsförbundet motsätter sig kravet att innehav i det ägda bolaget&lt;br&gt;skall vara så stort att det blir fråga om dotterbolag. All finansiell verksam-&lt;br&gt;het är underkastad långt gående krav på tillsyn av endera bank- eller&lt;br&gt;försäkringsinspektionen för att tillgodose olika skyddsintressen. Det finns&lt;br&gt;därför enligt riksförbundets mening inget sådant intresse som nödvändig-&lt;br&gt;gör att ett moder-dotterbolagsförhållande bör krävas. Inom den finansiella&lt;br&gt;sektorn, lika litet som inom näringslivet i övrigt, är ett regelrätt moder-&lt;br&gt;dotterbolagsförhållande alltid nödvändigt för att man skall uppnå effekti-&lt;br&gt;va strukturer. Redan ett mindre engagemang kan ibland vara tillräckligt&lt;br&gt;för att det ägande bolaget skall kunna utöva den faktiska ledningen i det&lt;br&gt;andra företaget. I internationella sammanhang anses en ägarandel på 25%&lt;br&gt;tillräcklig för att konstituera ett kontrollägande i företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I antagna EG-direktiv och föreliggande förslag till direktiv på försäk-&lt;br&gt;ringsområdet finns inget stöd för att kräva att ett ägarförhållande i en&lt;br&gt;finansiell grupp måste vara så långtgående att det blir fråga om dotterbo-&lt;br&gt;lag. Det är ytterligare ett skäl som enligt Försäkringsförbundets mening&lt;br&gt;starkt talar mot att låsa reglerna för svenska finansiella grupper till mer&lt;br&gt;begränsade ägarstrukturer.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.18 Folksam&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Folksam välkomnar att svenska företag inom bank- och försäkringsväsen-&lt;br&gt;dets område ges legala möjligheter att integrera sig som dotter- och syster-&lt;br&gt;företag i finansiella koncerner. Folksam instämmer i att integrationen bör&lt;br&gt;enbart förekomma på koncernnivå och att det alltså inte skall vara tillåtet&lt;br&gt;att i ett enskilt företag blanda artskilda verksamheter, som t. ex. bank- och&lt;br&gt;försäkringsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen är i flera avseenden ofullkomliga och måste bli föremål för&lt;br&gt;överarbetning innan lagstiftningen genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för banks m. fl. förvärv av ett försäkringsbolag är enligt&lt;br&gt;förslaget att moderbolaget i bankkoncernen förvärvar så många aktier att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1990/91: 154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;174&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det får ett bestämmande inflytande i försäkringsbolaget. Försäkringsbola-&lt;br&gt;get måste alltså vara ett dotterföretag i bankkoncernen. Folksam ifrågasät-&lt;br&gt;ter att det med hänsyn till skyddsintressena i bankverksamheten skulle&lt;br&gt;vara motiverat med ett sådant krav. Detta skulle bl. a. omöjliggöra konst-&lt;br&gt;ruktioner som innebär att en bank och ett försäkringsbolag bildar ett&lt;br&gt;gemensamt 50/50-ägt bolag eller en koncern för branschgemensamma&lt;br&gt;verksamheter. Förslaget i denna del begränsar enligt Folksams mening&lt;br&gt;möjligheterna till lämpliga bolags/koncernbildningar på ett onödigt och&lt;br&gt;stelbent sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör påpekas att, mot bakgrund av den intressegemenskap som&lt;br&gt;kommer att råda mellan försäkringsbolaget och övriga företag i koncernen,&lt;br&gt;det kan finnas risk för att de av försäkringsbolaget förvaltade tillgångarna&lt;br&gt;kommer att användas för att stärka övriga koncernföretags kapitalsitua-&lt;br&gt;tion. Försäkringsbolaget kan t. ex. inom ramen för femprocentsregeln till-&lt;br&gt;skjuta aktiekapital till finansbolag, kreditaktiebolag, och därmed förstärka&lt;br&gt;såväl det enskilda företagens kapitalbaser som koncernens konsoliderade&lt;br&gt;kapitalbas. Dessutom kan försäkringsbolagets tillgångar användas för att&lt;br&gt;— utan begränsning av femprocentsregeln — lämna förlagslån och andra&lt;br&gt;kapitalbasgrundande tillskott till såväl moder- som systerföretagen i kon-&lt;br&gt;cernen. Förstärkningen av kapitalbasen kommer i dessa fall att bli delvis&lt;br&gt;skenbar eftersom tillskotten av riskkapital kommer från företag inom&lt;br&gt;koncernen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang bör också erinras om att femprocentsregeln har till&lt;br&gt;syfte att förhindra försäkringsbolag från att skaffa sig företagarintressen&lt;br&gt;och därmed företagaransvar i andra verksamheter än försäkringsverksam-&lt;br&gt;het. Det regelsystem som föreslås i promemorian innebär att försäkrings-&lt;br&gt;verksamheten riskerar att underordnas annan finansiell verksamhet och&lt;br&gt;att försäkringsbolagens finansförvaltning används för ändamål som inte i&lt;br&gt;första hand gagnar försäkringstagarna. Detta kan inte anses förenligt med&lt;br&gt;de motiv som ligger till grund för femprocentsregeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folksam vill mot bakgrund av vad som nu anförts sätta i fråga om inte&lt;br&gt;det föreslagna regelsystemet bör kompletteras på sådant sätt att tillskott&lt;br&gt;som härrör från ett försäkringsbolag inom koncernen inte får medräknas i&lt;br&gt;vare sig det enskilda företagets kapitalbas eller koncernens konsoliderade&lt;br&gt;kapitalbas. Genom en sådan regel skulle icke önskvärda incitament att&lt;br&gt;utnyttja det i försäkringsbolaget förvaltade kapitalet för andra ändamål än&lt;br&gt;sådana som tjänar försäkringstagarnas intressen i stor utsträckning för-&lt;br&gt;svinna. En sådan regel skulle också vara väl förenlig med principerna för&lt;br&gt;den konsoliderade kapitaltäckningen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.19 Sveriges Advokatsamfund&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Samfundet tillstyrker föreslagna förändringar i bankrörelselagen, bankak-&lt;br&gt;tiebolagslagen, lagen om finansbolag och försäkringsrörelselagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samfundet ser det som ett oeftergivligt krav att den integration som kan&lt;br&gt;komma ifråga endast kan ske på koncernnivå. Lagstiftningen måste även&lt;br&gt;framgent mycket starkt tillgodose de s. k. skyddsintressena inom såväl&lt;br&gt;bank- som försäkringsrörelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian framhålls att den s. k. konkurrensproblematiken mellan Prop. 1990/91: 154&lt;br&gt;Sverige och utlandet mer ingående behöver uppmärksammas nu. Samfun- Bilaga 2&lt;br&gt;det ser det som angeläget att det relativt kortsiktiga perspektivet inte i&lt;br&gt;något avseende får stå före de för bankkunder och försäkringstagare så&lt;br&gt;viktiga skyddsintressena. Friheten för bolagen får inte ta sig sådana former&lt;br&gt;att tilltron till banker och försäkringsbolag på sikt kan komma att ifråga-&lt;br&gt;sättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från bank- och försäkringshåll framhålls att tillgängliga samarbetslös-&lt;br&gt;ningar inte är tillräckliga. Samarbetet bör bygga på ägarsamband. Detta är&lt;br&gt;en för samfundet viktig utgångspunkt för samfundets ställningstagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samfundet är av den uppfattningen att endast ett ägande som ger ett&lt;br&gt;stabilt bestämmande inflytande kan ge ytterligare samordningsfördelar&lt;br&gt;utöver vad som nu är möjligt. Ägarintressen av sådan omfattning leder till&lt;br&gt;förstärkta kapitalbaser utöver vad som nuvarande regler leder till för vart&lt;br&gt;och ett enskilt bankbolag eller försäkringsbolag. Ägarintressen av mindre&lt;br&gt;omfattning leder som regel inte till det ägaransvar som är nödvändigt för&lt;br&gt;att integrationen som sådan skall leda till eftersträvade välfärdsvinster.&lt;br&gt;Aktieinnehav av den mindre omfattning som föreslås gälla för försäkrings-&lt;br&gt;bolag når inte detta mål. Aktieinnehav kan där möjligen syfta till att ge&lt;br&gt;bolagen en viss insyn i och kontroll över de samarbetsavtal som likväl&lt;br&gt;kommer att bli en nödvändighet mellan de alltjämt särskilda verksamhe-&lt;br&gt;terna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå ett stabilt bestämmande inflytande erfordras att aktie-&lt;br&gt;förvärven leder till minst 50% av röstvärdet i det förvärvade bolaget.&lt;br&gt;Koncernförhållande kan som bekant föreligga även vid lägre innehav.&lt;br&gt;Vidare kan för praktiskt bruk ett bestämmande inflytande föreligga vid&lt;br&gt;mycket låga innehav i fall då resterande aktier ligger på en mångfald&lt;br&gt;händer. Samfundet menar att det stabila bestämmande inflytande som&lt;br&gt;erfordras för att uppnå långsiktiga rationaliseringsvinster utan eftergift&lt;br&gt;vad gäller skyddsintressena inte är förenligt med dessa lägre innehav&lt;br&gt;eftersom det bestämmande inflytandet då i inte obetydlig omfattning kan&lt;br&gt;vara beroende av förhållanden som bank- respektive försäkringsbolaget&lt;br&gt;inte råder över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På s. 111 — 113 förs resonemang kring bland annat ansvarsgenombrott.&lt;br&gt;Samfundet vill med skärpa framhålla vikten av att tillsyn och kontroll helt&lt;br&gt;bygger på ett för tillsynsmyndigheterna tillgängligt regelsystem. Med den&lt;br&gt;hårdnande internationella konkurrens som förespeglas kan man inte förli-&lt;br&gt;ta sig på moderbolags moraliska ansvar. Sådant ansvar bygger för övrigt på&lt;br&gt;ett mycket stort ägarintresse. De mindre poster som försäkringsbolagen&lt;br&gt;föreslås få tillstånd för inrymmer normalt inte sådant ansvarstagande.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.20 Svenska Bankmannaförbundet (SBmf) och&lt;br&gt;Försäkringstjänstemannaförbundet (FTF)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Förbunden är positiva till de förändringar som föreslås för att möjliggöra&lt;br&gt;en integration mellan banker och försäkringsbolag samt att svenska bank-&lt;br&gt;och försäkringsbolag får verka under samma villkor som i övriga Europa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är Bankinspektionen respektive Försäkringsinspektionen som har&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att tillse att verksamheten bedrivs på ett sunt sätt och utan risk for bankens&lt;br&gt;eller försäkringsbolagets soliditet och likviditet. Nuvarande ordning förut-&lt;br&gt;sätts gälla även med den föreslagna lagstiftningen. Bankinspektionen kon-&lt;br&gt;trollerar därmed banker och andra företag under dess tillsyn i en finansiell&lt;br&gt;koncern medan Försäkringsinspektionen har tillsynen över försäkringsbo-&lt;br&gt;lag inom koncernen. Bankinspektionen skall ge tillstånd för banks förvärv&lt;br&gt;av försäkringsbolag. Försäkringsbolag som vill köpa bank, finansbolag,&lt;br&gt;fondkommissionsbolag eller kreditaktiebolag skall ha godkännande av&lt;br&gt;Försäkringsinspektionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundet anser det lämpligt att en samordning sker av tillsynsmyndig-&lt;br&gt;heterna så att även i detta avseende ett likartat regelverk gäller och en&lt;br&gt;enhetligt praxis tillämpas. Vi tror inte att detta är möjligt om inte bank och&lt;br&gt;försäkringsinspektionerna slås samman till en myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tillsyn som skall ske av de olika delarna av en finansiell koncern&lt;br&gt;måste vara heltäckande. Något skäl att undantaga moderbolaget i den&lt;br&gt;finansiella koncernen från tillsyn kan inte föreligga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare en fråga som avser holdingbolag önskar förbunden aktualise-&lt;br&gt;ra. I promemorian föreslås att regeringen skall kunna utse offentliga leda-&lt;br&gt;möter i holdingbolags styrelse och att ordförande i styrelsen skall godkän-&lt;br&gt;nas av Bankinspektionen. Härmed jämställes den finansiella koncernen&lt;br&gt;med vad som gäller för banker och försäkringsbolag. För de anställda är&lt;br&gt;det självfallet nödvändigt att även representanter för de anställda har säte i&lt;br&gt;styrelsen för holdingbolagt med tanke på de för koncernen viktiga beslut&lt;br&gt;som där tas, på samma sätt som gäller i banker och försäkringsbolag i&lt;br&gt;övrigt. Förbunden kräver därför att lagstiftningen också utsträcks att gälla&lt;br&gt;de anställdas styrelserepresentation.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.21 Övriga remissinstanser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De övriga remissinstanserna har tillstyrkt eller inte haft några erinringar&lt;br&gt;om huvudinriktningen i promemorians förslag.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Holdingbolagsmodell&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Bankinspektionen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Bankernas och försärkringsbolagens centrala roll i samhällsekonomin och&lt;br&gt;därmed deras speciella skyddsvärde utesluter att de har andra finansiella&lt;br&gt;institut som moderbolag. De speciella skyddsintressena tillgodoses då&lt;br&gt;banken är moderbolag till försäkringsbolaget eller vice versa och även då&lt;br&gt;ett holdingbolag är moderbolag för de aktuella instituten och äger institut&lt;br&gt;under direkt eller indirekt tillsyn. Finansbolag och övriga s. k. specialinsti-&lt;br&gt;tut bör emellertid, enligt bankinspektionens mening, inte ha det bestäm-&lt;br&gt;mande inflytandet över banker och försäkringsbolag. Moderbolaget till&lt;br&gt;banken eller försäkringsbolaget bör alltså inte var annat kreditinstitut än&lt;br&gt;bank eller i sin tur vara dotterföretag till annat kreditinstitut än bank.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såväl tillsyn som riskanalys måste göras för koncernerna som helhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;177&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Partiell bolagstillsyn ger inte en tillräckligt tydlig bild av bolagets risksitua-&lt;br&gt;tion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankinspektionen anser att holdingbolagsmodellen, under förutsättning&lt;br&gt;att holdingbolaget står under tillsyn, är klart att föredra från tillsynssyn-&lt;br&gt;punkt. Holdingbolagsmodellen är överskådlig och flexibel. Den under-&lt;br&gt;lättar en heltäckande riskananlys. Genomlysningen torde fungera bättre än&lt;br&gt;om moderbolaget utgörs av bank eller försäkringsbolag. Då moderbolaget&lt;br&gt;är rörelsedrivande finns det, enligt bankinspektionens mening, större risk&lt;br&gt;för att intressemotsättningar uppkommer inom koncernen och att skydds-&lt;br&gt;intressena därmed tillgodoses sämre än om företagen är organiserade&lt;br&gt;enligt holdingbolagsmodellen. Bankinspektionen finner emellertid att des-&lt;br&gt;sa aspekter inte bör väga tyngre än de neutralitetsskäl som promemorian&lt;br&gt;framhållit. Även de två andra modellerna bör alltså kunna godtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom försäkringsbolagens placeringar inte omfattas av kapitaltäck-&lt;br&gt;ningen i en finansiell koncern är det möjligt att förlägga placeringar som&lt;br&gt;kräver hög kapitaltäckning till försäkringsbolaget. Den lägsta kostnaden&lt;br&gt;kan därmed komma att styra hela koncernens verksamhet och därmed&lt;br&gt;koncernens allokering av risker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankinspektionen förutsätter att frånvaron av kapitaltäckningskrav&lt;br&gt;även kommer att påverka strukturutvecklingen på kreditmarknaden och&lt;br&gt;påskynda integrationen mellan bank och försäkringsverksamhet. Lagstift-&lt;br&gt;ningen innebär en möjlighet att kringgå kapitaltäckningskraven. Av kon-&lt;br&gt;kurrensskäl kommer det för bankerna närmast att vara nödvändigt att ha&lt;br&gt;ett nära förhållande till ett försäkringsbolag. Lagstiftningen kan medföra&lt;br&gt;en strukturförändring för den finansiella marknaden som annars inte&lt;br&gt;skulle ha kommit till stånd. Så länge kapitaltäckningsfrågan inte är löst&lt;br&gt;kvarstår ett allvarligt problem för den finansiella marknaden. Bankinspek-&lt;br&gt;tionen anser dock inte att denna fråga bör hindra den föreslagna integra-&lt;br&gt;tionen mellan bank och försäkringsbolag. Lika konkurrensförutsättningar&lt;br&gt;gentemot utländska bolag väger i ett kortare perspektiv tyngre än den&lt;br&gt;påtagliga risken för icke önskvärda styrningseffekter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Så länge frågan om kapitaltäckning inte är löst står tillsynsmyndigheten&lt;br&gt;inför uppgiften att avgöra om koncernens verksamhetsplanering och even-&lt;br&gt;tuella interna överföringar har sin grund i koncernens önskan att kringgå&lt;br&gt;kapitaltäckningsreglerna. Bankinspektionen finner att om myndigheten&lt;br&gt;skall ha någon reell möjlighet att kontrollera sådan överföring är det&lt;br&gt;nödvändigt att holdingbolaget i den finansiella koncernen står under till-&lt;br&gt;syn. Tillsynsmyndigheten bör även ha möjlighet att förbjuda verkställighet&lt;br&gt;av transaktioner som görs i uppenbart kringgående syfte samt att ålägga&lt;br&gt;bolag att vidta rättelse där så kan ske om transaktionerna redan verkställts.&lt;br&gt;Detta bör framgå direkt i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att försäkringsbolagen undantas från bankernas rörelseregler&lt;br&gt;kommer inte heller bankernas regler om enhandskrediter att omfatta för-&lt;br&gt;säkringsbolaget. Bankinspektionen finner att med hänsyn till koncerner-&lt;br&gt;nas risknivåer bör särskilda regler om enhandskrediter införas för försäk-&lt;br&gt;ringsbolag. Gränser bör även sättas på koncernbasis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;178&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Försäkringsinspektionen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Inspektionen vill understryka vad i promemorian framhålls om vikten av&lt;br&gt;att en finansiell koncern av avsett slag har en tillräcklig ekonomisk stabili-&lt;br&gt;tet. I detta ingår att holdingbolaget har en kapitalstyrka som står i rimlig&lt;br&gt;proportion till koncernens storlek. Inspektionen tillstyrker i detta sam-&lt;br&gt;manhang den i 2 kap 9 a § sista stycket bankrörelselagen införda avräk-&lt;br&gt;ningsregeln avseende holdingbolagets tillskott till försäkringsbolag i kon-&lt;br&gt;cernen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslaget undantas från den s. k. banksmittan försäkringsbolag&lt;br&gt;och sådana dotterbolag till försäkringsbolag som bedriver verksamhet&lt;br&gt;enligt 7 kap 17 § tredje stycket FRL (”försäkringsnära verksamhet”). And-&lt;br&gt;ra dotterbolag till försäkringsbolag, såsom t. ex. finansbolag, skall däremot&lt;br&gt;omfattas av bankrörelsereglerna, såvitt avser rörelse och ledning samt&lt;br&gt;konsoliderad kapitaltäckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inspektionen finner denna grundtanke riktig. Emellertid är avgränsning-&lt;br&gt;en enligt inspektionens menig alldeles for snäv i det att förslaget utgår från&lt;br&gt;att endast de s. k. frikretsbolagen bedriver försäkringsnära verksamhet. Så&lt;br&gt;är icke fallet. Inspektionen har, med stöd av 7 kap 17 § första eller andra&lt;br&gt;stycket FRL, under årens lopp i åtskilliga fall lämnat försäkringsbolagen&lt;br&gt;medgivande att äga aktier eller andelar i bolag som i allt väsentligt bedri-&lt;br&gt;ver sådan försäkringsnära verksamhet som avses i 7 kap 17 § trejde stycket&lt;br&gt;FRL. Det kan t. ex. vara fråga om fastighetsförvaltningsbolag som inte är&lt;br&gt;helägda eller biträdesbolag som inte uteslutande biträder försäkringsbola-&lt;br&gt;get och dess kunder utan inom ramen för viss överskottskapacitet i vad&lt;br&gt;avser t. ex. konsult- eller andra servicetjänster riktar sig även mot andra&lt;br&gt;intressenter. Vidare kan nämnas medgivanden till ägarengagemang i bolag&lt;br&gt;som på annat sätt har anknytning till försäkringsrörelsen, såsom bilverk-&lt;br&gt;städer för studier och reparationer av försäkringskador, företag som bedri-&lt;br&gt;ver skadeforebygande verksamhet inom sakförsäkringsområdet samt även&lt;br&gt;företag inom hälso- och friskvårdsområdena med sådan verksamhet kopp-&lt;br&gt;lad till försäkringsbolagens försäkringsprodukter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sin praxis har inspektionen vidare av formella skäl betraktat vissa&lt;br&gt;utländska biträdesbolag som tillståndsplikiga enär föremålsstadgandet i&lt;br&gt;bolagsordningen ofta är så omfattande — särskilt i England och USA — att&lt;br&gt;snart sagt vilken verksamhet som helst tillåts. Inspektionen har därvid&lt;br&gt;villkorat sina medgivanden till aktieinnehav i sådana bolag så att verksam-&lt;br&gt;heten begränsas till att huvudsakligen avse biträdesfunktionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt inspektionen bör sålunda även nu angivna dotterbolag, vilka&lt;br&gt;förvärvats med stöd av medgivande enligt 7 kap 17 § första eller andra&lt;br&gt;stycket FRL, undantas från bankrörelsereglerna. Bankrörelsereglerna bör&lt;br&gt;inte heller omfatta försäkringsbolagens aktie- eller andelsengagemang i&lt;br&gt;intressebolag med ovan angiven verksamhetsinriktning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Svenska Bankföreningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I promemorian anges att ett holdingbolags aktieförvärv skall vara under-&lt;br&gt;kastat tillståndsprövning enligt de regler som gäller for banker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;179&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankföreningen anser det inte klart var i lagen detta krav på tillstånd Prop. 1990/91: 154&lt;br&gt;står att finna. Möjligen är tanken i promemorian att bestämmelsen i 1 kap Bilaga 2&lt;br&gt;5 § BAL reglerar denna fråga. Enligt denna bestämmelse skall ju bestäm-&lt;br&gt;melserna i bankrörelselagen om bl. a. banks rörelse tillämpas också på ett&lt;br&gt;moderbolag i en koncern i vilken bank ingår. Eftersom bestämmelsen i 1&lt;br&gt;kap 5 § BAL får antas reglera förhållandena i en redan existerande kon-&lt;br&gt;cern, bör den dock inte samtidigt kunna reglera bildandet av en koncern.&lt;br&gt;Holdingbolagets möjligheter till aktieförvärv för den förutsatta koncern-&lt;br&gt;bildningen bör därför regleras särskilt i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankföreningen vill beträffande förslaget om kapitaltäckning framhålla&lt;br&gt;följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag om avräkning skulle medföra en betydligt hårda-&lt;br&gt;re belastning för finansiella koncerner i Sverige än vad som krävs enligt&lt;br&gt;EG:s direktiv om ”own funds of credit institutions” (89/299/EEC) och&lt;br&gt;direktivet om ”a solvency ratio for credit institutions” (89/647/EEC).&lt;br&gt;Enligt förstnämnda direktiv (Article 2) skall från kapitalbasen avräknas&lt;br&gt;”holdings in other credit and financial institutions”; till dessa räknas dock&lt;br&gt;inte försäkringsbolag. Innehav av aktier i försäkringsbolag skall således&lt;br&gt;inte avräknas i kapitalbasen; i stället krävs härför 8% kapitaltäckning&lt;br&gt;enligt direktivet om ”solvency ratio”. Promemorians förslag innebär där-&lt;br&gt;för att innehav av aktier i försäkringsbolag skulle belastas med 100%&lt;br&gt;kapitalkrav, medan EG:s regler endast kräver 8%.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt gällande regler om konsoliderat kapitalkrav (2 kap 11 § andra&lt;br&gt;stycket BRL) skall redovisad goodwill räknas av från primärt kapital.&lt;br&gt;Detta kan accepteras i den koncern där man konsoliderar de ingående&lt;br&gt;dotterbolagen och därför inte i moderföretagets kapitalbas behöver avräk-&lt;br&gt;na tillskott i dotterbolagen (enligt 2 kap 9 a § femte stycket BRL). I en&lt;br&gt;finansiell koncern, där man, enligt promemorians förslag, vid kapitaltäck-&lt;br&gt;ningsberäkningen inte skall konsolidera försäkringsbolaget med holding-&lt;br&gt;bolaget men skall i holdingbolagets kapitalbas avräkna tillskottet i försäk-&lt;br&gt;ringsbolaget, blir det däremot dubbel belastning om man dessutom från&lt;br&gt;koncernens primära kapital skall avräkna totalt redovisad goodwill. I 11 §&lt;br&gt;bör därför stadgas att goodwill, som avser dotterbolag som inte omfattas&lt;br&gt;av konsoliderat kapitalkrav, inte skall avräknas från primärt kapital, om&lt;br&gt;promemorians förslag om avräkning genomförs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankföreningen vill belysa ett annat kapitaltäckningsproblem genom&lt;br&gt;följande exempel. Om ett holdingbolag äger en bank och ett försäkringsbo-&lt;br&gt;lag, kan försäkringsbolaget i sin tur äga ett finansbolag. Enligt promemo-&lt;br&gt;rians förslag — mot vilket bankföreningen ovan framfört invändningar —&lt;br&gt;skall då i holdingbolagets kapitalbas avräkning göras för aktierna i försäk-&lt;br&gt;ringsbolaget; samtidigt skall konsoliderat kapitalkrav gälla för holdingbo-&lt;br&gt;laget, banken och finansbolaget. I 2 kap 9 a § femte stycket BRL stadgas att&lt;br&gt;avräkning inte skall göras för ”tillskott i företag som omfattas av bestäm-&lt;br&gt;melserna om konsoliderat kapitalkrav”. Detta innebär, enligt bankför-&lt;br&gt;eningens mening, att i holdingbolagets kapitalbas inte skall avräknas vad&lt;br&gt;som motsvarar värdet av aktierna i finansbolaget (dotterdotterbolaget).&lt;br&gt;När aktierna i försäkringsbolaget skall avräknas från holdingbolagets kapi-&lt;br&gt;talbas, bör därför undantas det belopp som motsvarar försäkringsbolagets&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förvärvsvärde för aktierna i finansbolaget. Att det förhåller sig så kan &amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91: 154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;möjligen läsas in i lagtextens 9 a § femte stycket. Ett förtydligande såväl i &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagtexten som i motiven bör emellertid göras för klarhets skull, om prome-&lt;br&gt;morians förslag om avräkning genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankföreningen vill påpeka att — mot bakgrund av den föreslagna&lt;br&gt;utformningen av kapitalkraven för en finansiell koncern — gränsdragning-&lt;br&gt;en mellan dotterföretag med försäkringsnära verksamhet (se 7 kap 17&lt;br&gt;tredje stycket försäkringsrörelselagen) och i promemorian föreslås att för-&lt;br&gt;säkringsbolag skall undantas från finansbolagslagens regler om konsoli-&lt;br&gt;derad kapitaltäckning. Här avses det fall då ett finansbolag äger ett försäk-&lt;br&gt;ringsbolag. I stället skall avräkning ske för finansbolagets tillskott till&lt;br&gt;försäkringsbolag på motsvarande sätt som föreslås då ett holdingbolag&lt;br&gt;eller en bank tillskjuter medel till ett försäkringsbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankföreningen vill beträffande detta förslag hänvisa till de synpunkter&lt;br&gt;avseende avräkning som framförts på sid. 3 — 5 ovan. Motsvarande änd-&lt;br&gt;ring avseende goodwill bör därför göras i 11 c § lagen om finansbolag samt&lt;br&gt;ett förtydligande i propositionens lagtext och motiv avseende den avräk-&lt;br&gt;ning som stadgas i 11 a § femte stycket samma lag — om promemorians&lt;br&gt;förslag om avräkning i finansbolagets kapitalbas genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Svenska sparbanksföreningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Sparbanksföreningen kan i och för sig acceptera att reglerna om s. k.&lt;br&gt;banksmitta och konsoliderad kapitaltäckning i banklagstiftningen inte blir&lt;br&gt;tillämpliga på försäkringsbolag i en finansisell holdingbolagskoncern och&lt;br&gt;försäkringsnära företag. Sparbanksföreningen vill emellertid understryka&lt;br&gt;vikten av en klar gränsdragning mellan företag som omfattas av banklag-&lt;br&gt;stiftningens totala regelverk och sådana företag som enligt vad som nyss&lt;br&gt;nämnts undantas från dessa reglers tillämpningsområde. Det kan då kon-&lt;br&gt;stateras att promemorian inte innehåller någon närmare precisering av&lt;br&gt;begreppet försäkringsnära verksamhet. Sparbanksföreningen anser att det&lt;br&gt;i motiven till en kommande lagstiftning bör närmare utvecklas hur begrep-&lt;br&gt;pet försäkringsnära verksamhet skall tolkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om Sparbanksföreningen nu godtar att det i reglerna i bankrörelse-&lt;br&gt;lagen om konsoliderad kapitaltäckning görs undantag för försäkringsföre-&lt;br&gt;tag, är det inte givet att en sådan lösning skall permanentas för överskådlig&lt;br&gt;framtid. Sparbanksföreningen förutsätter att denna fråga uppmärksam-&lt;br&gt;mas i kommande utredningssammanhang avseende försäkringsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.5 Svenska Försäkringsförbundet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Försäkringsförbundet tillstyrker i allt väsentligt förslaget att försäkringsbo-&lt;br&gt;lag skall undantas från reglerna om s. k. banksmitta och konsoliderad&lt;br&gt;kapitaltäckning. Enligt riksförbundet bör emellertid även sådana dotterbo-&lt;br&gt;lag till försäkringsbolag vilka har förvärvats med stöd av 7 kap 17 § första&lt;br&gt;stycket FRL, t. ex. bilverkstäder eller företag som driver skadeförebyggan-&lt;br&gt;de verksamhet, undantas från den konsoliderade kapitaltäckningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;181&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.6 Folksam&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;För att bankers m. fl. soliditet inte skall äventyras vid förvärv av försäk-&lt;br&gt;ringsbolag föreslås att vad som tillskjuts till försäkringsbolaget skall avräk-&lt;br&gt;nas från bankens m. fl. kapitalbas. Principen om avräkning är riktig och&lt;br&gt;nödvändig om insättarskyddet skall kunna bevaras på ett tillfredsställande&lt;br&gt;sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om att undanta försäkringsbolagets tillgångar och skulder vid&lt;br&gt;beräkning av konsoliderat kapitalkrav är i princip också riktigt. Undanta-&lt;br&gt;get är en nödvändig förutsättning för att bankägda försäkringsbolag skall&lt;br&gt;kunna konkurrera på lika vilkor med fristående försäkringsbolag. Försla-&lt;br&gt;get i denna del är emellertid ofullständigt genom att krediter som banken&lt;br&gt;kan lämna till försäkringsbolaget och garantiåtaganden som banken kan&lt;br&gt;ställa för försäkringsbolagets skuldförbindelser inte kommer att framgå av&lt;br&gt;koncernbalansräkningen. Därmed kommer sådana åtaganden inte att bli&lt;br&gt;föremål för konsoliderad kapiitaltäckning. Denna ofullständighet kan&lt;br&gt;medföra vissa inte helt obetydliga risker för insättarskyddet och den torde&lt;br&gt;inte heller vara förenlig med vare sig EG:s eller den s. k. Baselkommitténs&lt;br&gt;regler om kapitaltäckning på konsoliderad nivå.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Dotterbolagsmodell med försäkringsbolag som&lt;br&gt;moderföretag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;3.1 Bankinspektionen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Ett av målen med den aktuella lagstiftningen är att regelsystemet skall vara&lt;br&gt;konkurrensneutralt. Den i promemorian föreslagna begränsningsregelns&lt;br&gt;syfte är att garantera försäkringsbolagens soliditet. Ömsesidiga försäk-&lt;br&gt;ringsbolag har emellertid ett litet eget kapital i förhållande till försäkrings-&lt;br&gt;aktiebolag. De ömsesidiga bolagen kan inte heller som aktiebolagen genom&lt;br&gt;nyemission av aktier erhålla kapital för att utöka möjligheten till dotterbo-&lt;br&gt;lagsförvärv. Begränsningen innebär därför en snävare begränsning för&lt;br&gt;ömsesidiga bolag än för försäkringsaktiebolag. Det är angeläget att utred-&lt;br&gt;ningen, Dir 1990:56, om försäkringsbolagens verksamhet m. m. behandlar&lt;br&gt;denna olikhet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.2 Försäkringsinspektionen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna (provisoriska) regeln för begränsning av ett försäkringsbo-&lt;br&gt;lags engagemang i en bank eller ett annat finansinstitut har diskuterats av&lt;br&gt;hänssyn till försäkringstagarskyddet. Detta föranleder inspektionen till&lt;br&gt;följande kommentarer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den finansiella skötseln av ett försäkringsbolag är en komplex process&lt;br&gt;som innebär att hänsyn måste tas till en rad samverkande faktorer såväl&lt;br&gt;inom som utom bolaget. Beslut om placeringsinriktningen måste dessutom&lt;br&gt;många gånger ske under stor osäkerhet. En placeringspolitik som vid en&lt;br&gt;tidpunkt bedöms som nödvändig för att ge en säker och god avkastning,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och möta riskerna att kapitalet urholkas, kan vid en senare tidpunkt visa&lt;br&gt;sig helt felaktig. Om en stor del av kapitalet därvid är bundet i anläggnings-&lt;br&gt;tillgångar (tillgångar som är avsedda att stadigvarande brukas eller innehas&lt;br&gt;i rörelsen) eller andra tillgångar som är svåra att avyttra kan likviditets-&lt;br&gt;problem uppstå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund kan det ifrågasättas om det är lämpligt att i&lt;br&gt;försäkringsrörelselagen nu lägga fast en enkel schablonregel för försäk-&lt;br&gt;ringsbolags maximala förvärv av vissa anläggningstillgångar — i detta fall i&lt;br&gt;form av aktier i företag under bankinspektionens tillsyn eller aktier i&lt;br&gt;utländska banker eller andra finansföretag. Vid sin tillståndsprövning skall&lt;br&gt;tillståndsmyndigheten visserligen kunna säga nej till ett förvärv trots att&lt;br&gt;köpet ryms inom det utrymme som begränsningsregeln ger, men den&lt;br&gt;prövning som enligt utredningen därvid skall företas synes i stort sett vara&lt;br&gt;begränsad till förhållanden som kan utläsas från balansräkningen. Ett så&lt;br&gt;avgränsat underlag för bedömningen kan inte anses tillfredsställande av&lt;br&gt;hänsyn till försäkringstagarnas skyddsintressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan i sammanhanget framhållas att nya regler för skadeförsäkrings-&lt;br&gt;bolags säkerhetsreserver skall tillämpas fr o m räkenskapsåret 1991. Reg-&lt;br&gt;lerna innebär att säkerhetsreserven skall få tas i anspråk endast för att&lt;br&gt;täcka förluster på själva försäkringsrörelsen. Endast efter särskilt medgi-&lt;br&gt;vande, och då synnerliga skäl föreligger, kan uttag ur säkerhetsreserven&lt;br&gt;medges för att täcka förluster som uppstått på finansrörelsen. Sistnämnda&lt;br&gt;slag av förlust skall istället täckas med eget kapital och SURV. Det är&lt;br&gt;således inte förenligt med den nya bestämmelsen att utttag görs ur säker-&lt;br&gt;hetsreserven för att stötta t. ex. ett finansiellt dotterföretag. Det blir där-&lt;br&gt;med än viktigare att den finansiella skötseln framledes inte inrymmer ett&lt;br&gt;alltför stort risktagande. Å andra sidan är det naturligtvis angeläget att —&lt;br&gt;med hänsyn till försäkringstagarna — försäkringsbolaget ges möjlighet att&lt;br&gt;förvalta sitt kapital på ett sätt som borgar för en god avkastning. Därvid&lt;br&gt;bör normalt placeringspolitiken kunna grundas på bl. a. sådana olika för-&lt;br&gt;hållanden som inledningsvis beskrivits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Livförsäkringsrörelse och skadeförsäkringsrörelse skiljer sig från var-&lt;br&gt;andra på många sätt. Det kan därför inte uteslutas att skilda utgångspunk-&lt;br&gt;ter egentligen borde gälla för bl. a. liv- och skadeförsäkringsbolags nu&lt;br&gt;avsedda aktieförvärv. Det torde få ankomma på försäkringsutredningen&lt;br&gt;att granska denna fråga. Detsamma gäller frågan om de skilda förutsätt-&lt;br&gt;ningarna för ömsesidiga bolag och aktiebolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett försäkringsbolag med t. ex. ett växande bestånd av långa försäkringar&lt;br&gt;eller i övrigt ett kontantflöde som förväntas vara positivt under en lång tid&lt;br&gt;kan ha fördel av att göra stora långsiktiga investeringar i exempelvis ett&lt;br&gt;finansiellt dotterföretag. Det är inte omöjligt att den föreslagna provisoris-&lt;br&gt;ka begränsningsregeln därvid visar sig vara alltför snäv. Det borde därför&lt;br&gt;övervägas om inte till en begränsningsregel av det slag som utredningen&lt;br&gt;föreslår borde knytas en dispensregel för det fall synnerliga skäl föreligger&lt;br&gt;att tillåta ett förvärv som är större än det som regeln medger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begränsningsregeln bör — analogt med de föreslagna reglerna för banker&lt;br&gt;och finansbolag — justeras så att avräkning sker av det bokförda värdet av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;183&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vad som har skjutits till som aktiekapital eller i annan form i annat Prop. 1990/91: 154&lt;br&gt;försäkringsbolag inom koncernen. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare en svaghet hos det föreslagna regelsystemet är att bedöm-&lt;br&gt;ningen av placeringens lämplighet endast är avsedd att ske vid själva&lt;br&gt;köptillfället och inte fortlöpande. Frågan om vad som bör gälla i detta&lt;br&gt;hänseende får tas upp av försäkringsutredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För fullständighetens skull bör nämnas att även om FRL — i motsats till&lt;br&gt;banklagstiftningens — inte innehåller uttryckliga regler om enhandsenga-&lt;br&gt;gemang och riskspridning, så har inspektionen i allmänna råd från år 1987&lt;br&gt;angett vissa riktlinjer i dessa hänseenden.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.3 Göta hovrätt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;När det gäller den föreslagna begränsningsregeln i 7 kap 17 a § försäkrings-&lt;br&gt;rörelselagen har det inte närmare motiverats varför regeln utformats på&lt;br&gt;det sätt som skett, bl. a. ges ej några närmare skäl för varför möjligheterna&lt;br&gt;att ta i anspråk obeskattade reserver bör begränsas så starkt som skett i&lt;br&gt;förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.4 Fullmäktige i Sveriges riksbank&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige kan acceptera att den modell arbetsgruppen presenterat för&lt;br&gt;branschglidningen tills vidare läggs till grund för en ändrad lagstiftning.&lt;br&gt;Fullmäktige vill dock understryka vikten av att försiktighet iakttas ifråga&lt;br&gt;om provisoriska ingrepp i försäkringssektorns regelsystem bl. a. för att inte&lt;br&gt;försvåra den pågående översynen av försäkringsbolagens verksamhet. Den&lt;br&gt;ram som fastställs för branschglidningen bör därför inte överstiga fyra&lt;br&gt;procent av bolagens nettotillgångar. Förutom i promemorian angivna kri-&lt;br&gt;terier finns det enligt fullmäktiges mening skäl att vid prövningen beakta&lt;br&gt;huruvida det återstår ett tillräckligt stort, outnyttjat ”beredskapsutrym-&lt;br&gt;me” av ramen för att möta de behov av kapitaltillskott till en dotterbank&lt;br&gt;som kan tänkas aktualiseras, p. g. a. verksamhetens expansion eller om&lt;br&gt;banken skulle drabbas av svårigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ramen bör vidare ta sikte på respektive försäkringsbolags totala ägande&lt;br&gt;av finansiella företag på det sätt som anges i promemorian. Utnyttjas hela&lt;br&gt;det tillgängliga utrymmet för förvärv av en bank eller ett finansbolag&lt;br&gt;återstår alltså ingen placeringskapacitet för minoritetsposter i andra finan-&lt;br&gt;siella företag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.5 Näringsfrihetsombudsmannen (NO)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Som framgår i promemorian (s 104) synes den föreslagna begränsningsre-&lt;br&gt;geln inte vara konkurrensneutral mellan ömsesidiga försäkringsbolag och&lt;br&gt;försäkringsaktiebolag som följd av att det egna kapitalet, som kan ingå i&lt;br&gt;den maximala ramen, systematiskt är mindre i de ömsesidiga bolagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare har försäkringsaktiebolagen större möjligheter än ömsesidiga&lt;br&gt;bolag att utvidga sin maximala ram via nyemission där aktieägarna till-&lt;br&gt;skjuter kapital i syfte att utvidga förvärvsmöjligheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;184&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är svårt att på föreliggande uppgifter avgöra om dessa skilda förut- &amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sättningar beroende på organisationsform kommer att innebära några &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mera påtagliga nackdelar eller hinder för de ömsesidiga bolagen när det&lt;br&gt;gäller deras möjligheter att förvärva eller etablera bank som dotterbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om denna diskriminering av de ömsesidiga bolagen påtagligt skulle&lt;br&gt;försvåra för dessa att ingå i rationella kombinationer med banker och&lt;br&gt;andra finansiella företag som dotterbolag bör den enligt NOs uppfattning&lt;br&gt;inte accepteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det måste också ses som en brist att begränsningsregeln inte har anpas-&lt;br&gt;sats till motsvarande bestämmelser inom EG, där lika långtgående place-&lt;br&gt;ringsrestritioner inte finns. NO har dock viss förståelse för att frågeställ-&lt;br&gt;ningen kan behöva ses över i ett större sammanhang i den utredning som&lt;br&gt;nyligen tillsatts och att den vidare utvecklingen inom EG kan behöva&lt;br&gt;avvaktas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.6 Försäkringsutredningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Enligt promemorian har en utgångspunkt vid utformningen av begräns-&lt;br&gt;ningsregeln varit att inte lägga några hinder i vägen för utredningens arbete&lt;br&gt;med att utforma nya soliditets- och placeringsregler. I promemorian påpe-&lt;br&gt;kas också att regeln delvis är oförenlig med en väsentlig tanke bakom EGs&lt;br&gt;direktiv på området, nämligen att medlemsstaterna inte får ge några&lt;br&gt;föreskrifter för placeringen av tillgångar som inte fordras för täckning av&lt;br&gt;försäkringstekniska skulder. Det står alltså klart att regeln så småningom&lt;br&gt;måste ändras för att en anpassning till EGs regelsystem skall vara möjlig.&lt;br&gt;Såvitt utredningen nu kan bedöma torde den föreslagna regeln dock inte&lt;br&gt;försvåra en övergång till en ordning som är förenlig med EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen vill emellertid erinra om att de bedömningar som försäk-&lt;br&gt;ringsinspektionen måste göra i varje enskilt fall kan vara av mycket skif-&lt;br&gt;tande karaktär. De bedömningsgrunder som framförs i promemorian kan&lt;br&gt;därför inte anses vara heltäckande, utan får betraktas som en första vägled-&lt;br&gt;ning för inspektionens prövning. Utredningen utgår dock ifrån att försäk-&lt;br&gt;ringsinspektionen vid tillståndsprövningen särskilt beaktar att försäkrings-&lt;br&gt;bolagen bör ha en tillfredsställande riskspridning bland sina placeringar.&lt;br&gt;Vid prövning av hur stor del av den s.k. maximala ramen som skall få&lt;br&gt;utnyttjas för förvärv av dotterbolag finns anledning att inta en försiktig&lt;br&gt;hållning i de fall ett försäkringsbolags konsolideringskapital till stor del&lt;br&gt;utgörs av eget kapital. Därvid skall naturligtvis hänsyn även tas till de&lt;br&gt;enskilda bolagens försäkringsåtaganden. Under dessa förutsättningar tor-&lt;br&gt;de regeln som ett provisorium, och i avvaktan på nya soliditets- och&lt;br&gt;placeringsregler, kunna anses godtagbar från soliditetssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt vill utredningen betona att betydelsen av en tillfredsställande&lt;br&gt;riskspridning inte bara gäller den ifrågavarande situationen, dvs. förvärv&lt;br&gt;av företag som står under tillsyn av bankinspektionen, utan vid alla typer&lt;br&gt;av investeringar som ett försäkringsbolag kan göra. I sammanhanget kan&lt;br&gt;påpekas att vissa, redan nu gällande regler i försäkringsrörelselagen är&lt;br&gt;otillfredsställande ur riskspridningssynpunkt. Det är t. ex. möjligt för ett&lt;br&gt;enskilt försäkringsbolag att inom ramen för den s. k. 5 %-regeln göra place-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ringar som innebär ett väsentligt risktagande, om insatserna är betydande i&lt;br&gt;förhållande till bolagets totala tillgångar. Detsamma gäller försäkringsbo-&lt;br&gt;lagens möjligheter att helt eller delvis förvärva andra försäkringsbolag.&lt;br&gt;Utredningen kommer under sitt fortsatta arbete att behandla dessa frågor&lt;br&gt;närmare.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.7 Svenska Bankföreningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Bankföreningen anser det naturligt att en begränsningsregel införs som ett&lt;br&gt;provisorium i avvaktan dels på att kommittén för översyn av försäkrings-&lt;br&gt;bolagens verksamhet framlägger mer preciserade soliditetsregler för för-&lt;br&gt;säkringsbolag än de nuvarande (dir. 1990:56), dels på Sveriges EG-anpass-&lt;br&gt;ning. En begränsningsregel for försäkringsbolags förvärv av aktier i finan-&lt;br&gt;siella foretag kan ses som motsvarighet till de regler om kapitaltäckning&lt;br&gt;som kommer att gälla för finansiella företags innehav av aktier i försäk-&lt;br&gt;ringsbolag (se punkt 3 och 4 ovan.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begränsningsregeln skall enligt promemoriaförslaget tillämpas så, att&lt;br&gt;försäkringsbolagets tidigare innehav av aktier i finansiella företag skall&lt;br&gt;medräknas. Förslaget synes innebär att därvid skall medräknas även inne-&lt;br&gt;hav av placeringsaktier i finansiella företag. Sådana aktier får försäkrings-&lt;br&gt;bolag inneha intill högst fem procent av röstetalet för samtliga aktier i&lt;br&gt;företaget. Sådana innehav kan, om de medräknas, ta i anspråk så stor del&lt;br&gt;av beräkningsunderlaget för förvärv av organisationsaktier i ett finansiellt&lt;br&gt;företag att försäkringsbolaget för att genomföra detta förvärv nödgas sälja&lt;br&gt;aktier som det innehar i andra finansiella företag. Medräknande av fem-&lt;br&gt;procentsinnehav, som utgörs av placeringsaktier, kan alltså leda till sådana&lt;br&gt;inskränkningar i möjligheterna att förvärva organisationsaktier i finansiel-&lt;br&gt;la företag som skulle innebära en icke avsedd strukturpåverkan. Förening-&lt;br&gt;en föreslår därför att det i lagtexten kommer till klart uttryck att befintliga&lt;br&gt;placeringsaktier inte skall medräknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian anges att en förutsättning för denna organisationsmodell&lt;br&gt;är att regeringen medger undantag från huvudregeln i BAL att bank inte&lt;br&gt;får ingå som dotterbolag i en koncern om annat företag än ett bankbolag är&lt;br&gt;moderföretag. En förutsättning för den i detta fall erforderliga dispensen&lt;br&gt;föreslås ”normalt” vara att moderföretaget/försäkringsbolaget i sin tur inte&lt;br&gt;är dotterföretag till annan än försäkringsbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankföreningen anser att inget bör hindra att försäkringsbolaget i sin tur&lt;br&gt;är dotterbolag till bank. När det gäller den ändrade tillämpningen av&lt;br&gt;dispensregeln, hänvisar bankföreningen till att lagstiftning inte kan åstad-&lt;br&gt;kommas genom enbart motivskrivning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.8 Konungariket Sveriges stadshypotekskassa&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kassastyrelen har inga principiella invändningar mot att försäkringsbolag&lt;br&gt;kan få vara moderföretag till en bank eller ett annat kreditföretag. En helt&lt;br&gt;central fråga i sammanhanget, som avgörande påverkar vilka krafter som&lt;br&gt;fortsättningsvis skall bli pådrivande i kreditmarknadens strukturutveck-&lt;br&gt;ling, är dock vilka som försäkringsbolagen skall kunna få satsa som egenka-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;186&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;pital i finansföretag. Inte minst som följd av de särskilt gynnsamma&lt;br&gt;skattereglerna för försäkringssparande har livbolagen under senare år kun-&lt;br&gt;nat attrahera mycket stora belopp från hushållen. Samtidigt är de tekniska&lt;br&gt;reglerna för bolagens tilldelning av återbäring till försäkringstagarna utfor-&lt;br&gt;made så, att den långt största delen av den avkastning som premiemedlen&lt;br&gt;ger får ställning av fria fonder hos bolagen i stället för att betecknas som&lt;br&gt;försäkringstekniska skulder. Till följd av detta har bolagen byggt upp en&lt;br&gt;mycket stor förmögenhetsmassa med betydligt mindre av placeringsres-&lt;br&gt;triktioner än som skulle gälla om man anlagt ett synsätt som innebär att&lt;br&gt;det är fråga om att förvalta ett principiellt sett lånat kapital.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I departementspromemorian diskuteras denna fråga något och bl. a.&lt;br&gt;erinras om att kreditmarknadskommittén varit inne på möjligheten att&lt;br&gt;föreskriva att livbolagens återbäring löpande skall tillskrivas försäkringsta-&lt;br&gt;garna. Med en sådan lösning skulle de försäkringstekniska skulderna bli&lt;br&gt;mycket större än i dag och de fria fonderna mindre, vilket på ett naturligt&lt;br&gt;sätt skulle minska bolagens utrymme för riskkapitalengagemang. Det har&lt;br&gt;emellertid inte funnits tid att i den nu aktuella promomerian fullfölja ett&lt;br&gt;resonemang kring dessa frågor, utan förslaget blir endast att en schablon-&lt;br&gt;mässigt utformad provisorisk begränsning skall gälla för försäkringsbola-&lt;br&gt;gens ägarplaceringar i banker och finansföretag. I övrigt hänvisar prome-&lt;br&gt;morian till en ny försäkringsutredning, som bl. a. skall ta upp frågan om&lt;br&gt;bolagens placeringsmöjligheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kassastyrelsen anser det olyckligt att den grundläggande diskussionen&lt;br&gt;av frågan om vilka restriktioner som bör gälla för försäkringsbolagens&lt;br&gt;placeringar och ägarinflytande på detta sätt måste skjutas på en obestämd&lt;br&gt;framtid. Den troliga innebörden av detta är ju att avregleringens huvud-&lt;br&gt;sakliga effekt på den svenska kreditmarknadens struktur redan har hunnit&lt;br&gt;ske innan någon ny prövning har kommit till stånd. I det läge som nu&lt;br&gt;uppstått finns emellertid knappast något alternativ, utan kassastyrelsen&lt;br&gt;kan endast framhålla vikten av att den provisoriska begränsningen inte&lt;br&gt;görs så vid att den blir helt meningslös.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.9 Svenska Försäkringsförbundet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Begränsningen av rätten för försäkringsbolag att förvärva företag i 7 kap.&lt;br&gt;17 a § till att avse företag som står under bankinspektionens tillsyn ger&lt;br&gt;upphov till en fråga. Med denna begräsning kan försäkringsbolag ej söka&lt;br&gt;tillstånd utan förvärva aktier i bolag som uteslutande har till syfte att äga&lt;br&gt;aktier i bank eller annat finansiellt företag, om detta bolag inte står under&lt;br&gt;bankinspektionens tillsyn. Riksförbundet anser att paragrafen bör utvid-&lt;br&gt;gas till att omfatta möjlighet att förvärva aktier i sådana bolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den teknik som man har valt i promemorian vid utformningen av&lt;br&gt;begränsningsregeln är inte den som enligt riksförbundet är den lämpligas-&lt;br&gt;te. Riksförbundet anser dock att tekniken som sådan kan godtas i en&lt;br&gt;situation där frågan är föremål för mera ingående överväganden inom&lt;br&gt;ramen för försäkringsutredningens arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beräkningar som har gjorts inom branschen visar emellertid att den&lt;br&gt;valda fyraprocent-satsen ger ett alldeles för snävt utrymme. Med denna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;procentsats medger begränsningsregeln exempelvis inte att Försäkringsak-&lt;br&gt;tiebolaget SPP (Nordens största försäkringsbolag) kan förvärva ens hälften&lt;br&gt;av aktierna i Gota (en medelstor bank). Som tidigare framhållits är ett så&lt;br&gt;stort innehav visserligen inte alltid nödvändigt för att man skall uppnå&lt;br&gt;önskade strukturella effekter. Enligt riksförbundets mening får begräns-&lt;br&gt;ningsregeln dock inte i praktiken förhindra majoritetsförvärv i sådana fall&lt;br&gt;där det är uppenbart att försäkringstagarskyddet inte är i fara och koncern-&lt;br&gt;bildningen i övrigt måste bedömas som lämplig. Riksförbundet menar att&lt;br&gt;den aktuella procentsatsen bör kunna höjas från fyra till tio. Oavsett vilken&lt;br&gt;procentsats som väljs innebär begränsningsregeln enligt förslaget ju inte&lt;br&gt;någon ovillkorlig rätt för ett försäkringsbolag att göra förvärv intill deri&lt;br&gt;angivna gränsen, eftersom försäkringsinspektionen under alla förhållan-&lt;br&gt;den skall göra en diskretionär prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En principiellt riktigare teknik än att bygga på en begränsningsregel med&lt;br&gt;fixa procentsatser är dock enligt riksförbundet att tillämpa en mera all-&lt;br&gt;mänt hållen regel. Även en sådan regel bör kunna tjäna till ledning för&lt;br&gt;inspektionen vid tillståndsgivningen. Givetvis bör försäkringsinspek-&lt;br&gt;tionen vid sin prövning bl. a. beakta de krav som kan ställas på en lämplig&lt;br&gt;proportion mellan de olika bolagen i en tillämnad koncern så som anges i&lt;br&gt;promemorian (s. 124).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tillståndsprövning enligt ovanstående modell innebär ett till interna-&lt;br&gt;tionella förhållanden bättre anpassat förfarande, som också bör kunna&lt;br&gt;tillgodose försäkringstagarskyddet på ett fullt tillfredsställande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oavsett hur begränsningsregelen utformas, bör den enligt riksförbundets&lt;br&gt;mening endast avse förvärv av sådana aktier i finansiella företag som skall&lt;br&gt;utgöra anläggningstillgångar. Av promemorian framgår ej klart om även&lt;br&gt;placeringar i finansiella företag (omsättningstillgångar) skall inrymmas i&lt;br&gt;den föreslagna begränsningsregeln. Riksförbundet utgår från att detta inte&lt;br&gt;är avsikten med förslaget. För sina placeringstillgångar gör bolagen be-&lt;br&gt;dömningar av balansen mellan olika tillgångsslag och placeringsobjekt&lt;br&gt;med hänsyn till riskspridning m. m. En normal placeringspolitik som&lt;br&gt;innebär omplaceringar mellan olika aktier med hänsyn till hela port-&lt;br&gt;följmixen skulle omöjliggöras om bolagen vid varje behov av omplacering&lt;br&gt;måste ta hänsyn också till innehavet av anläggningstillgångar i den finansi-&lt;br&gt;ella sektorn så att det sammanlagda innehavet inte överskrider en viss&lt;br&gt;gräns. Formuleringen av 7 kap. 7 a § FRL bör därför ändras så att det klart&lt;br&gt;framgår vilka innehav som avses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian (s. 105) berörs möjligheterna att via nyemssion tillskjuta&lt;br&gt;aktiekapital i ett försäkringsaktiebolag i syfte att utvidga förvärvsmöjlighe-&lt;br&gt;terna. Enligt 4 kap. 2 § andra stycket FRL gäller att ett försäkringsbolag&lt;br&gt;som vill förvärva aktiemajoriteten i ett annat försäkringsbolag — efter&lt;br&gt;inspektionens tillstånd — kan få betala de nya aktierna med apportegen-&lt;br&gt;dom. Enligt riksförbundets mening måste denna bestämmelse utvidgas till&lt;br&gt;att gälla även vid förvärv av finansiella bolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av vad som anförs i promemorian (s. 107) om risker för&lt;br&gt;opåkallande vinstöverföringar vill riksförbundet hänvisa till att ett skade-&lt;br&gt;försäkringsbolags möjligheter att använda uttag ur säkerhetsreserven till&lt;br&gt;att ge koncernbidrag bortfaller enligt proposition 1990/91:54. Därmed&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;188&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;synes inte några begränsningsregler i detta avseende nödvändiga. Däremot&lt;br&gt;bör det vara möjligt att även inom finansiella koncerner, förutsatt att de&lt;br&gt;olika skyddsintressena tillgodosetts på konsoliderad nivå genom uppfyl-&lt;br&gt;lande av kapitaltäckningskrav och erforderliga reserveringar, få använda&lt;br&gt;kvarvarande överskottsmedel fritt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.10 Folksam&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I promemorian understryks att begränsningsregeln utgör endast en maxi-&lt;br&gt;miregel. Även om insatskapitalet ligger inom ramen för begränsningsre-&lt;br&gt;geln, skall tillstånd kunna vägras med hänsyn till andra prövningskriterier.&lt;br&gt;De kriterier som omnäms i promemorian är den totala aktieportföljens&lt;br&gt;spridning, säkerhetsreservens storlek och en allmän lämplighetsbedöm-&lt;br&gt;ning av koncernen i dess helhet. Dessa kriterier är enligt Folksams uppfatt-&lt;br&gt;ning otillräckliga och alltför vagt utformade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det från soliditetssynpunkt viktigaste prövningskriteriet, säkerhetsre-&lt;br&gt;servens storlek, innebär att om ett försäkringsbolag har en liten säkerhets-&lt;br&gt;reserv i förhållande till verksamhetens samlade risker, bör inte hela ramen&lt;br&gt;kunna utnyttjas för förvärv av finansiella dotterföretag. Ingenting sägs&lt;br&gt;emellertid om hur liten säkerhetsreserven får vara eller i vilken omfattning&lt;br&gt;en inte helt fylld säkerhetsreserv skall minska ramen för förvärv av banker&lt;br&gt;och andra finansiella institut. Kriteriet har inte heller något avseende på&lt;br&gt;livförsäkringsbolag, eftersom dessa inte har någon säkerhetsreserv. Något&lt;br&gt;motsvarande kriterium för sistnämnda slag av bolag uppställs inte och tas&lt;br&gt;inte heller upp till diskussion i promemorian. Detta förhållande är en&lt;br&gt;uppenbar brist i förslaget, i synnerhet med hänsyn till att försäkringstagar-&lt;br&gt;nas trygghet väger tyngst i livförsäkringsverksamheten. De övriga pröv-&lt;br&gt;ningskriterierna är än mer vagt utformade och det torde kunna förutses att&lt;br&gt;dessa kommer att föranleda vissa tillämpningssvårigheter för tillsynsmyn-&lt;br&gt;digheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan uppenbar brist i förslaget är att ramen beräknas enbart för&lt;br&gt;varje försäkringsbolag för sig. Ramen skall alltså inte beräknas på konsoli-&lt;br&gt;derad basis, även om det i en koncern ingår flera försäkringsbolag. Detta&lt;br&gt;kommer att ackumuleras med storleken av de aktietillskott som ett försäk-&lt;br&gt;ringsbolag gjort i ett annat försäkringsbolag inom koncernen. Samma&lt;br&gt;kapital kommer alltså att kunna räknas med i ramen två och vissa fall flera&lt;br&gt;gånger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En samlad bedömning av den föreslagna ramen ger vid handen att den&lt;br&gt;med hänsyn till de starka skyddsintressen som finns i försäkringsverksam-&lt;br&gt;heten, i synnerhet livförsäkringsverksamheten, är alltför generöst tilltagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folksam vill slutligen anmärka på några egendomligheter i den föreslag-&lt;br&gt;na ramens uppbyggnad. Enligt förslaget får eget kapital och garantikapital&lt;br&gt;räknas in i ramen till hundra procent. Obeskattade reserver får medräknas&lt;br&gt;endast till ett belopp motsvarande 4% av 70% av reservernas storlek, dvs.&lt;br&gt;till 2,8%. Någon motivering till denna åtskillnad mellan eget kapital och&lt;br&gt;obeskattade reserver lämnas inte i promemorian. Än mindre redovisas hur&lt;br&gt;man lyckats komma fram till just 2,8% såsom en rimlig riskspridnings-&lt;br&gt;kvot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;189&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såväl eget kapital som obeskattade reserver ingår i konsolideringskapi- Prop. 1990/91:154&lt;br&gt;talet, och dessa poster är helt likvärdiga som skydd för såväl försäkringsta- Bilaga 2&lt;br&gt;gare som fordringshavare i övrigt till försäkringsbolaget. Man kan därför&lt;br&gt;med visst fog hävda att posterna skall behandlas lika vid beräkningen av&lt;br&gt;ramens storlek. Det enda som skiljer posterna åt är att obeskattade re-&lt;br&gt;server ännu inte tagits fram till beskattning och att dessa därför kan sägas&lt;br&gt;vara belastade med en latent skatteskuld.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Banklagstiftningens kapitaltäckningsregler innebär att bankers och and-&lt;br&gt;ra kreditinstituts obeskattade reserver — värderegleringskontona — får&lt;br&gt;räknas in i kapitalbasen till ett belopp motsvarande 70% av reservernas&lt;br&gt;storlek. Bakgrunden till denna begränsning är att de regler som den s. k.&lt;br&gt;Baselkommittén antagit i fråga om internationellt verksamma banker inte&lt;br&gt;uttryckligen erkänner obeskattade reserver som kapitalbasgrundande kapi-&lt;br&gt;tal (internationellt är obeskattade reserver ofta ett okänt belopp). Med&lt;br&gt;hänsyn till att obeskattade reserver från konsolideringssynpunkt faktiskt&lt;br&gt;är jämställt med eget kapital tillåter den svenska banklagstiftningen att&lt;br&gt;sådana reserver räknas in i kapitalbasen. För att undgå eventuell kritik om&lt;br&gt;att svenska banker på ett otillbörligt sätt gynnas via skattesystemet avräk-&lt;br&gt;nas dock den latenta skatteskulden, som fr. o. m. nästa år motsvarar 30%. I&lt;br&gt;den mån det är möjligt att dra någon parallell till banklagstiftningen borde&lt;br&gt;försäkringsbolagen tillåtas att i ramen medräkna åtminstone 70% av re-&lt;br&gt;servernas storlek, inte 2,8%.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folksam vill också peka på att den föreslagna ramen kraftigt missgynnar&lt;br&gt;ömsesidiga försäkringsbolag jämfört med försäkringsaktiebolag. Konsoli-&lt;br&gt;deringskapitalet i ömsesidiga bolag utgörs huvudsakligen av obeskattade&lt;br&gt;reserver, vilka tillhör försäkringstagarna i deras egenskap av ägare av&lt;br&gt;bolaget. Försäkringsaktiebolag har regelmässigt ett större inslag av eget&lt;br&gt;kapital i konsolideringskapitalet. Genom att endast 2,8% av de obeskatta-&lt;br&gt;de reserverna får räknas in i ramen kommer de ömsesidiga bolagen och&lt;br&gt;därmed försäkringstagarna att ställas i en missgynnad ställning i förhållan-&lt;br&gt;de till försäkringsaktiebolagen och dess ägare. Det kan visserligen hävdas&lt;br&gt;att de ömsesidiga bolagen alltid har möjlighet att ta fram reserverna till&lt;br&gt;beskattning, varvid det egna kapitalet automatiskt ökar med normalt 70%&lt;br&gt;av framtaget belopp. Det kan emellertid inte vara avsikten att i en närings-&lt;br&gt;rättslig lagstiftning som har till ändamål att liberalisera försäkringsbola-&lt;br&gt;gens placeringsregler införa regleringsmässiga styreffekter för att tillgodose&lt;br&gt;fiskala intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har nyligen föreslagit (prop. 1990/91:54) regler om införan-&lt;br&gt;de av surv för försäkringsbolagen. Folksam förutsätter att den surv som&lt;br&gt;skapas för försäkringsbolagen, på motsvarande sätt som för bankerna,&lt;br&gt;jämställs med eget kapital vid beräkningen av ramens storlek, liksom att&lt;br&gt;surven kommer att ingå i beräkningsunderlaget enligt enhetliga principer&lt;br&gt;oberoende av i vilken associationsform surven redovisas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.11 Sveriges Advokatsamfund&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den begränsningsregel som föreslås för försäkringsbolagens aktieförvärv&lt;br&gt;synes kunna leda till att dessa bolag endast kommer att kunna förvärva &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;190&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;relativt små finansiella foretag om krav på bestämmande inflytande skall Prop. 1990/91:154&lt;br&gt;gälla även för dessa innehav, vilket samfundet starkt förordar. Samfundet Bilaga 2&lt;br&gt;menar att detta klart skall framgå av lagtiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Små innehav leder möjligen till att ledningen i bank- och försäkringsbo-&lt;br&gt;lag får ”a larger playing field” snarare än att bank- och försäkringsverk-&lt;br&gt;samheten tillförsäkras ”a level playing field”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttryckliga regler av nu skissad innebörd kan möjligen leda till onödiga&lt;br&gt;låsningar för tillämpande tillståndsmyndigheter. Samfundet menar dock&lt;br&gt;att uttalanden av denna innebörd i vart fall bör ingå i lagens förarbeten för&lt;br&gt;att på så sätt ge tillämpande myndigheter vederbörlig vägledning vid&lt;br&gt;tillståndsprövningen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Samgåenden med utländska finansiella bolag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Försäkringsinspektionen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Inspektionen noterar att i promemorian inte berörs i vad mån svenska&lt;br&gt;banker och försäkringsbolag kan integreras i en utländsk koncern. I det&lt;br&gt;fortsatta lagstiftningsarbetet bör närmare överväga förutsättningarna för&lt;br&gt;en utländsk bank eller ett utländskt försäkringsföretag att förvärva svenska&lt;br&gt;institut inom ramen för de föreslagna integrationsmodellerna. Enligt in-&lt;br&gt;spektionens uppfattning bör i princip för sådana förvärv gälla samma&lt;br&gt;förutsättningar som gäller för svenska förvärv.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Fullmäktige i Sveriges riksbank&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I holdingmodellen framgår det ej lika klart huruvida utländskt försäkrings-&lt;br&gt;bolag kan ingå eller ej. I det tillagda andra stycket i 1 kap. 5 § bankaktiebo-&lt;br&gt;lagslagen omnämns ”försäkringsbolag och sådana dotterföretag till försäk-&lt;br&gt;ringsbolag som avses i 7 kap. 17 § tredje stycket försäkringsrörelselagen”&lt;br&gt;såsom företag som förstås kunna ingå i holdingbolagskoncernen. Det får&lt;br&gt;förmodas att däri inbegrips såväl svenska som utländska försäkringsföre-&lt;br&gt;tag i konformitet med att bankbolag i bankaktiebolagslagens 1 kap. 4 §&lt;br&gt;omfattar både svenska och utländska banker. Fullmäktige finner inga&lt;br&gt;vägande skäl att utesluta utländska försäkringsföretag. Det bör av lagtext&lt;br&gt;och motivuttalanden klart framgå att dessa kan ingå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ovan har behandlats fall då moderbolaget är svenskt medan koncernen i&lt;br&gt;övrigt kan innehålla även utländska banker och försäkringsföretag. Där-&lt;br&gt;emot diskuteras inte det fall att svenska banker och försäkringsbolag&lt;br&gt;integreras i en utländsk koncern. För försäkringsbolag kan en sådan inte-&lt;br&gt;gration ske utan hinder av gällande regler. Om ett utländskt försäkringsfö-&lt;br&gt;retag avser att förvärva en svensk bank eller koncern i vilken svensk bank&lt;br&gt;ingår aktualiseras emellertid en mer ingående prövning. En förutsättning&lt;br&gt;för att ett sådant förvärv skall kunna äga rum är dels att även utländskt&lt;br&gt;försäkringsbolag, såsom diskuterats tidigare, får ingå i den koncernbild-&lt;br&gt;ning som omtalas i 5 § bankaktiebolagslagen, dels också att det får vara&lt;br&gt;moderbolag i en sådan koncern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;191&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt fullmäktiges mening bör en sådan organisationslösning inte ute- Prop. 1990/91: 154&lt;br&gt;slutas. Det bör alltså skapas likvärdiga möjligheter för ett utländskt försäk- Bilaga 2&lt;br&gt;ringsföretag som for ett svenskt att förvärva svensk bank. Förvärvet måste&lt;br&gt;dock prövas enligt de generella regler som gäller enligt lagen (1982:617)&lt;br&gt;om utländska förvärv av svenska företag. Givetvis bör koncernen i fråga&lt;br&gt;också prövas utifrån samma krav på enhetlighet, överskådlighet m. m. som&lt;br&gt;en koncern med svenskt moderbolag. Som ett viktigt villkor gäller också&lt;br&gt;att det utländska försäkringsföretaget — och för den delen också utländsk&lt;br&gt;bank som moderbolag — i sin tur inte får ingå i en koncern som också&lt;br&gt;driver bank- eller försäkringsfrämmande verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;192&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanställning över remissyttranden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Departementspromemorian (Ds 1989:13)&lt;br&gt;Utländska bankfilialer i Sverige, såvitt avser filial&lt;br&gt;till annat företag än bank som driver&lt;br&gt;finansieringsverksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden avgetts av bankinspektionen, försäkringsin-&lt;br&gt;spektionen, kommerskollegium, konsumentverket, riksskatteverket, hov-&lt;br&gt;rätten för Västra Sverige, kammarrätten i Göteborg, fullmäktige i Sveriges&lt;br&gt;riksbank, fullmäktige i riksgäldskontoret, näringsfrihetsombudsmannen&lt;br&gt;(NO), Svenska Bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges&lt;br&gt;Föreningsbankers Förbund, Svenska skeppshypotekskassan, Finansbola-&lt;br&gt;gens förening, Svenska Fondhandlareföreningen, Styrelsen för Stockholms&lt;br&gt;fondbörs, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralor-&lt;br&gt;ganisation (TCO), Svenska Bankmannaforbundet, Svenska Arbetsgivare-&lt;br&gt;föreningen (SAF), Sveriges industriförbund, Svenska försäkringsbolags&lt;br&gt;riksförbund, Utländska Försäkringsbolags Förening, Stockholms handels-&lt;br&gt;kammare, Sydsvenska handelskammaren och Föreningen Auktoriserade&lt;br&gt;Revisorer (FAR).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.1 Bankinspektionen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Bankinspektionen tillstyrker bankfilialgruppens förslag om etablering av&lt;br&gt;utländska bankfilialer och andra finansiella företags filialer i Sverige.&lt;br&gt;Villkoren för filialernas verksamhet bör vara konkurrensneutrala i förhål-&lt;br&gt;lande till svenska banker. I linje därmed anser bankinspektionen att bank-&lt;br&gt;filialer och andra företags filialer i Sverige bör ha en styrelse av den typ&lt;br&gt;som finns vid inhemska bankers region- eller centralkontor. Detta är också&lt;br&gt;en fördel från tillsynssynpunkt. Inspektionen tillstyrker förslaget om till-&lt;br&gt;ståndspliktig etablering utomlands av filialer för svenska finans- och fond-&lt;br&gt;kommissionsbolag. Bankinspektionen vill betona att utländska filialetab-&lt;br&gt;leringar i Sverige förutsätter ett fungerande internationellt tillsynssamar-&lt;br&gt;bete. Till övervägande del måste tillsynsansvaret anses åligga hemlandet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.2 Försäkringsinspektionen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Försäkringsinspektionen tillstyrker arbetsgruppens förslag att utländska&lt;br&gt;banker och andra finansiella företag skall kunna ges rätt att etablera filialer&lt;br&gt;i Sverige. När det gäller tillståndsprövningen konstaterar inspektionen, att&lt;br&gt;det vad gäller banker i praktiken inte görs någon behovsprövning vid&lt;br&gt;utgående filialetablering, även om 1 kap 4§ bankrörelselagen (1987:617)&lt;br&gt;föreskriver detta. Arbetsgruppen föreslår (s 78), att samma ordning bör&lt;br&gt;gälla för ingående bankfilialer som för utgående, d v s att lagstiftningen&lt;br&gt;skall innehålla krav på nytta för bankväsendet eller det allmänna och att&lt;br&gt;någon behovsprövning inte skall göras. Arbetsgruppen hänvisar i denna&lt;br&gt;del till att frågan om prövningskriterier bör tas upp i anslutning till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;193&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beredningen av kreditmarknadskommitténs slutbetänkande. Inspektionen&lt;br&gt;menar, att det av lagstiftningen bör framgå, att någon behovsprövning inte&lt;br&gt;skall göras vid utgående filialetableringar. När det gäller ingående filial-&lt;br&gt;etableringar anser inspektionen att — i avbidan på att tillståndskriterierna&lt;br&gt;och frågan om en däri ingående behovsprövning kommer att omprövas —&lt;br&gt;sådana bör behandlas på grundval av samma kriterier som gäller för annan&lt;br&gt;banketablering i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.3 Komrnerskollegium&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kommerskollegium finner, från de synpunkter kollegiet har att beakta, att&lt;br&gt;bankfilialgruppens förslag är mycket positivt. Enligt kollegiets mening får&lt;br&gt;förslaget dock bara ses som ett steg på vägen mot en fullständig liberalise-&lt;br&gt;ring, i vart fall inom EG-EFTA-området.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.4 Konsumentverket&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Förslagen om att utländska företag ska få bedriva finansiell verksamhet&lt;br&gt;genom filial i Sverige samt att svenska finansbolag och fondkommissions-&lt;br&gt;bolag ska kunna bilda filial i utlandet efter tillstånd finner verket ligga i&lt;br&gt;linje med internationella liberaliseringssträvanden. Konsumentverket&lt;br&gt;finner de föreslagna ändringarna i gällande lagar lämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.5 Riksskatteverket&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;RSV anser att nuvarande reglering om hur prissättning m. m. mellan fasta&lt;br&gt;driftställen (och således även filialer) och ägarbolag skall behandlas är&lt;br&gt;otillräcklig. Allmänna principer och några enstaka uttryckliga regler finns&lt;br&gt;emellertid att tillgå. Avsaknaden av hänvisningar till dessa regler och&lt;br&gt;direkta principer i lagtext är dock ett problem, i synnerhet som rättspraxis&lt;br&gt;på området är mycket sparsam. RSV anser att det är nödvändigt med&lt;br&gt;hänvisningar av nu nämnt slag. Sammanfattningsvis ifrågasätter RSV om&lt;br&gt;bankfilialgruppens förslag skall genomföras innan beskattnings- och kon-&lt;br&gt;trollfrågor rörande utländska filialer i Sverige har lösts.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.6 Hovrätten för Västra Sverige&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Sedan Sverige — betydligt senare än de nordiska grannländerna — öppnat&lt;br&gt;möjlighet för utländska banker att i Sverige etablera sig genom dotterbank&lt;br&gt;och gett rätt för svenska banker att bedriva verksamhet genom filial i&lt;br&gt;utlandet är det naturligt att, såsom gruppen föreslår, ytterligare öka möjlig-&lt;br&gt;heten till etablering över gränserna. Hovrätten saknar anledning att i sak&lt;br&gt;göra invändningar mot den föreslagna liberaliseringen. Med hänsyn till att&lt;br&gt;tillsynsreglerna är ett bärande element i den på bankområdet gällande&lt;br&gt;lagstiftningen är det otillfredsställande att osäkerhet kan råda om tillsyns-&lt;br&gt;ansvarets fördelning och innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;194&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.7 Kammarrätten i Göteborg&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten är positiv till de framlagda förslagen och tillstyrker att&lt;br&gt;dessa lägges till grund for ny lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.8 Sveriges Riksbank&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige i riksbanken kan tillstyrka de framlagda förslagen om utökad&lt;br&gt;etableringsfrihet på det finansiella området. För andra finansiella företag&lt;br&gt;än banker bör de aktuella frågorna om filialetableringar och utländskt&lt;br&gt;ägande i svenska bolag lösas i ett sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.9 Riksgäldskontoret&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kontoret har uppmärksammat att filialernas kapitaltäckningsregler skall&lt;br&gt;vara de som gäller i hemlandet. Fullmäktige förutsätter härvidlag att&lt;br&gt;bankinspektionens tillsyn och regeringens tillstånd borgar för att någon&lt;br&gt;osund konkurrens i kapitaltäckningsregler ej uppstår. Fullmäktige tillstyr-&lt;br&gt;ker under nu angivna förutsättningar gruppens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.10 Näringsfrihetsombudsmannen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;NO tillstyrker förslaget att utländska företag som driver finansieringsverk-&lt;br&gt;samhet skall få lagliga möjligheter att bedriva verksamhet i Sverige varvid&lt;br&gt;filialetablering bör tillåtas som alternativ etableringsform.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.11 Svenska Bankföreningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Enligt bankföreningen har frågan om utländska bankfilialetableringar i&lt;br&gt;Sverige fått en i stort sett tillfredsställande lösning i det förslag som&lt;br&gt;arbetsgruppen lägger fram. Bankföreningen kan därför tillstyrka att detta&lt;br&gt;genomförs i sina huvuddrag. Något krav på att det skall röra sig om ett&lt;br&gt;finansiellt foretag uppställs inte i själva lagen. Att ett krav för filialetable-&lt;br&gt;ringen är att företaget bedriver finansiell verksamhet bör enligt föreningen&lt;br&gt;framgå uttryckligen av lagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.12 Svenska Sparbanksföreningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Sparbanksföreningen instämmer i arbetsgruppens bedömning att princi-&lt;br&gt;pen om likabehandling bör ligga till grund för regler om ingående filial-&lt;br&gt;etableringar i Sverige. Det är enligt Sparbanksföreningens mening angelä-&lt;br&gt;get att svenska och utländska kreditinstitut får möjlighet att verka under så&lt;br&gt;konkurrensneutrala betingelser som möjligt. Arbetsgruppens bedömningar&lt;br&gt;och förslag rörande tillämpligheten av enskilda regler i bankrörelselagen&lt;br&gt;och annan lagstiftning på utländska filialetableringar ter sig väl förenliga&lt;br&gt;med syftet att uppnå största möjliga konkurrensneutralitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;195&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.13 Svenska Skeppshypotekskassan&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kassan kan icke se egentliga nackdelar vare sig för egen del eller för&lt;br&gt;låntagarnas/rederiföretagens del av den föreslagna möjligheten för ut-&lt;br&gt;ländska banker och finansföretag att öppna filial i Sverige. Utifrån de&lt;br&gt;allmänna strävandena mot ökad internationalisering, liberalisering och&lt;br&gt;anpassning till omvärldens regelsystem talar starka principiella skäl för att&lt;br&gt;medge filialetablering i Sverige. Kassan tillstyrker därför Bankfilialgrup-&lt;br&gt;pens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.14 Finansbolagens Förening&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Föreningen delar gruppens uppfattning att möjlighet bör öppnas för ut-&lt;br&gt;ländska företag att bedriva finansiell verksamhet i Sverige genom filial.&lt;br&gt;Föreningen utgår då från att det rör sig om utländska kreditinstituts filialer&lt;br&gt;i Sverige. Det principiella förbudet mot utländskt ägande av finansbolag&lt;br&gt;bör enligt föreningens mening upphävas i samband med att filialfrågan&lt;br&gt;löses. Det finns ingen anledning att avvakta en eventuell proposition&lt;br&gt;rörande KMKs förslag till kapitalmarknadslag. Föreningen delar vidare&lt;br&gt;gruppens mening att svenska finansbolag bör få etablera filialer utomlands&lt;br&gt;och att lagen bör ändras i enlighet härmed.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.15 Svenska Fondhandlareföreningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;När det gäller andra utländska företags än bankers rätt att driva närmare&lt;br&gt;angiven finansiell verksamhet genom filial i Sverige, anser föreningen&lt;br&gt;också att förslaget i den delen i princip bör genomföras. I det avseendet&lt;br&gt;måste emellertid den inskränkningen göras att en sådan rätt endast bör ges&lt;br&gt;till ett utländskt företag, som driver finansiell verksamhet. Detta bör&lt;br&gt;framgå av lagtexten. Fondhandlareföreningen vill också understryka att&lt;br&gt;utländska filialers verksamhet i Sverige i regelhänseende måste behandlas i&lt;br&gt;likhet med vad som gäller för motsvarande svenska verksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.16 LO&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Beträffande andra utländska finansiella företag än banker framhåller LO&lt;br&gt;att etablering av sådana i Sverige, även om den inte förändrar konkur-&lt;br&gt;rensklimatet väsentligt, kan vara till fördel. Både alternativen med dotter-&lt;br&gt;bolags- resp, filialetablering är tänkbara. Liksom i fråga om bankfilialerna&lt;br&gt;anser LO att de framförda villkoren för denna handlingslinje är acceptab-&lt;br&gt;la.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.17 Svenska Arbetsgivareföreningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;SAF välkomnar från konkurrenssynpunkt i princip att utländska finans-&lt;br&gt;institut skall kunna bedriva finansiell verksamhet genom filialer i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;196&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.18 Industriförbundet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Industriförbundet är positivt till att det skapas möjligheter för utländska&lt;br&gt;banker att öppna filialer i Sverige, att utländska finansbolag och fondkom-&lt;br&gt;missionsbolag kan etableras i Sverige och att svenska finansinstitut ges&lt;br&gt;möjligheter att etablera dotterbolag eller filial utomlands. För svensk&lt;br&gt;industri är det välkommet med den ökade konkurrens som etableringen av&lt;br&gt;utländska företag inom den finansiella sektorn i Sverige kan komma att&lt;br&gt;medföra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.19 Svenska Försäkringsbolags Riksförbund&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Riksförbundet anser förslaget ligga väl i linje med den utveckling mot en&lt;br&gt;internationellt öppnare marknad som förbundet i olika sammanhang utta-&lt;br&gt;lat sig för. Svenska lagar bör på alla områden visa en sådan öppenhet för&lt;br&gt;internationell konkurrens att det även möjliggör svenska företags deltagan-&lt;br&gt;de i denna på lika villkor. Utan att gå in på detaljer i förslaget är riksför-&lt;br&gt;bundet positivt till detsamma.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.20 Utländska försäkringsbolags förening&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Föreningen finner det framlagda förslaget positivt och helt i linje med&lt;br&gt;Föreningens inställning till en ökad internationell integration.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.21 Stockholms Handelskammare&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Stockholms Handelskammare tillstyrker det förslag som bankfilialgruppen&lt;br&gt;framlägger. Förslaget ligger väl i linje med de tankegångar som Stockholms&lt;br&gt;Handelskammare tidigare framfört på detta område.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.22 Sydsvenska Handelskammaren&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag är ytterligare ett steg i riktning mot ökad integre-&lt;br&gt;ring med utlandet och EG, vilket vi länge förespråkat.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.23 Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;FAR tillstyrker förslaget. FAR finner att förslaget helt stämmer med den&lt;br&gt;allmänna utvecklingen mot större öppenhet vad avser det internationella&lt;br&gt;bankväsendet och svenskt näringsliv i allmänhet. FAR har inga invänd-&lt;br&gt;ningar mot utformningen av reglerna om tillstånd, rörelse, tillsyn m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;197&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Kreditmarknadskommitténs betänkande (SOU&lt;br&gt;1988:29) Förnyelse av kreditmarknaden, såvitt&lt;br&gt;avser rörelseregler för kreditmarknadsbolag samt&lt;br&gt;straff och vite&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av bankinspektionen,&lt;br&gt;försäkringsinspektionen, kommerskollegium, konsumentverket, Statens&lt;br&gt;Industriverk, riksskatteverekt, riksåklagaren, patent-och registreringsver-&lt;br&gt;ket, hovrätten för Västra Sverige, kammarrätten i Göteborg, fullmäktige i&lt;br&gt;Sveriges riksbank, fullmäktige i riksgäldskontoret, näringsfrihetsombuds-&lt;br&gt;mannen (NO), ägarutredningen (1 1985:04), värdepappersmarknadskom-&lt;br&gt;mittén (Fi 1987:03), utredningen med uppdrag att utreda frågor om lea-&lt;br&gt;sing av fast och lös egendom (Ju 1988:01), Svenska Bankföreningen,&lt;br&gt;Svenska sparbanksföreningen, Sparbankernas Bank, Sveriges Förenings-&lt;br&gt;bankers Förbund, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Sveriges all-&lt;br&gt;männa hypoteksbank, Svenska skeppshypotekskassan, Finansbolagens&lt;br&gt;förening, Svenska Fondhandlareföreningen, Styrelsen för Stockholms&lt;br&gt;fondbörs, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralor-&lt;br&gt;ganisation (TCO), Svenska Bankmannaförbundet, Svenska Arbetsgivare-&lt;br&gt;föreningen (SAF), Småföretagens Riksorganisation, Företagareförbundet,&lt;br&gt;Sveriges industriförbund, Svensk industriförening, Svenska kommunför-&lt;br&gt;bundet, Svenska Försäkringsbolags Riksförbund, Folksam, FastighetsRen-&lt;br&gt;ting AB, Nordisk Renting AB, Skandinavisk Fastighetsrenting AB (Skand-&lt;br&gt;renting), Svensk Fastighetsleasing AB (SFL), Granit &amp;amp; Beton Fastighets-&lt;br&gt;renting AB, Sveriges Köpmannaförbund, AB Industrikredit, Svenska Han-&lt;br&gt;delskammareförbundet, Stockholms Handelskammare, AB Svensk Ex-&lt;br&gt;portkredit, Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB, Sveriges Inves-&lt;br&gt;teringsbank AB, Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR), Svenska&lt;br&gt;Revisorssamfundet (SRS), Bokföringsnämnden (BFN), Värdepapperscen-&lt;br&gt;tralen VPC AB, Grossistförbundet Svensk Handel, Kooperativa förbun-&lt;br&gt;det, HSB:s Riksförbund, Sveriges Aktiesparares Riksförbund, Gotagrup-&lt;br&gt;pen AB, Tredje löntagarfondstyrelsen, SABO (Sveriges Allmännyttiga Bo-&lt;br&gt;stadsföretag), Svenska Livförsäkringsföreningars Riksförbund, Medbor-&lt;br&gt;garrättsrörelsen Friheten i Sverige, Företagens uppgiftslämnardelegation,&lt;br&gt;FUD, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Svenska Kreditförsäkrings AB&lt;br&gt;och Wasa Kredit Försäkrings AB.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Bankinspektionen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Bankinspektionen tillstyrker kommitténs förslag att kreditmarknadsbo-&lt;br&gt;lagen huvudsakligen skall bedriva finansiell verksamhet och att principen&lt;br&gt;om förbud mot blandning av kreditgivning och ägande införs för dessa&lt;br&gt;bolag. Detta betyder att de i likhet med vad som gäller för bank inte får&lt;br&gt;ägna sig åt industriell verksamhet eller annan verksamhet som ligger&lt;br&gt;utanför det finansiella området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inspektionen anser att det är väsentligt att förbudet mot aktie- och&lt;br&gt;andelsförvärv, det s. k. förvärvsförbudet, inte urholkas med alltför många&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;undantag. Kommittén har föreslagit ett antal undantag. Inspektionen är&lt;br&gt;inte negativ till något av dessa men vill i fallet med undantag för förvärv av&lt;br&gt;aktier och andelar i fmansieringssyfte anmärka att förslaget att aktier och&lt;br&gt;andelar som innehafts längre än fem år skall kräva kapitaltäckning med&lt;br&gt;100% inte innehåller något krav på avveckling. Skärpningen av kapital-&lt;br&gt;täckningskravet betyder endast att det blir dyrare för institutet att behålla&lt;br&gt;innehavet och för det fall detta anses lönsamt finns inget avvecklingskrav.&lt;br&gt;Bankinspektionen vill föreslå att det av förarbetena till bestämmelsen&lt;br&gt;tydligt framgår att inspektionen efter prövning i varje särskilt fall skall ha&lt;br&gt;rätt att med åberopande av förvärvsförbudet kunna kräva att institut&lt;br&gt;avvecklar sådant engagemang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KMKs förslag innebär också att den för finansbolagen nu stängda obli-&lt;br&gt;gationsmarknaden öppnas och att det fortsättningsvis är marknaden som&lt;br&gt;avgör om ett bolag har den storlek och finansiella styrka som krävs för att&lt;br&gt;accepteras som obligationsemitterande institut. Den enda möjlighet till&lt;br&gt;styrning från myndigheternas sida som kommittén angivit är att staten kan&lt;br&gt;ställa särskilda villkor för att ett kreditmarknadsbolag skall få delta i&lt;br&gt;bostadsbyggandets finansiering genom att ge lån med räntegaranti. Vid&lt;br&gt;bankinspektionens auktorisationsprövning kan bolag inte medges speciella&lt;br&gt;rättigheter mot att det uppfyller vissa krav. Däremot kan inspektionen vid&lt;br&gt;prövningen tillse att finansieringsändamål med artskilda säkerheter av&lt;br&gt;riskskäl inte blandas i ett och samma institut. T. ex. att ett obligationsemit-&lt;br&gt;terande kreditmarknadsbolags låneportfölj måste vara säkerställd på ett&lt;br&gt;betryggande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankinspektionen har ingen erinran mot att obligationsmarknaden på&lt;br&gt;sikt öppnas även för andra än de nuvarande kreditaktiebolagen och hypo-&lt;br&gt;teksinstituten. Däremot vill inspektionen betona att denna marknad under&lt;br&gt;lång tid särbehandlats och skyddats och att en förändring måste ske med&lt;br&gt;försiktighet speciellt med tanke på marknadens långsiktiga karaktär och&lt;br&gt;hänsynen till obligationshavarnas intressen. Bankinspektionen hyser en&lt;br&gt;viss tveksamhet till att på det sätt kommittén föreslår i ett slag öppna för&lt;br&gt;samtliga kreditmarknadsbolag och fondkommissionsbolag att låna upp&lt;br&gt;medel mot utgivande av obligationer. De institut som idag emitterar&lt;br&gt;obligationer är mycket stora och solventa jämfört med flertalet av övriga&lt;br&gt;institut. Dessutom är placerarna på marknaden ganska få och så gott som&lt;br&gt;uteslutande professionella. Genom KMKs förslag är det troligt att de&lt;br&gt;mindre instituten i första hand emitterar s. k. hushållsobligationer, något&lt;br&gt;som på senare år introducerats på marknaden. Enligt bankinspektionens&lt;br&gt;mening får det aldrig uppstå en risk att obligationsemitterande institut får&lt;br&gt;betalningsproblem, speciellt om handel med hushållsobligationer blir allt&lt;br&gt;vanligare. En jämförelse kan göras med banklagstiftningens insättarskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankinspektionen har svårt att överblicka konsekvenserna av en så&lt;br&gt;öppen obligationsmarknad som KMK föreslagit. Vad bankinspektionen är&lt;br&gt;mån om att betona är att skyddsintressena för obligationsköparna upprätt-&lt;br&gt;hålls och att detta är synnerligen väsentligt om s. k. hushållsobligationer&lt;br&gt;börjar emitteras i allt större omfattning. Bankinspektionen har inget kon-&lt;br&gt;kret förslag till lösning på problemet men är för det fall skyddet för den&lt;br&gt;enskilde placeraren inte kan garanteras och upprätthållas inte främmande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;199&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;for att ytterligare kontrollmöjligheter måste tillföras förslaget. Förslaget Prop. 1990/91: 154&lt;br&gt;innebär desutom att väsentligt större krav i framtiden måste ställas på de Bilaga 3&lt;br&gt;emissionsinstitut som medverkar vid introduktion och handel med obliga-&lt;br&gt;tioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KMKs förslag till nya tillsynsbestämmelser bygger på principen att&lt;br&gt;samtliga institut på den framtida kapitalmarknaden i möjligaste mån skall&lt;br&gt;behandlas så enhetligt som möjligt och regleras av likalydande bestämmel-&lt;br&gt;ser. Bankinspektionen har samma uppfattning som kommittén att det&lt;br&gt;härigenom skapas kunkurrensneutralitet även på detta område samt att&lt;br&gt;tillämpningen och överskådligheten av bestämmelserna underlättas. In-&lt;br&gt;spektionen anser att KMK gjort en riktig bedömning när bankrörelsela-&lt;br&gt;gens regler om tillsyn, straff och vite använts som utgångspunkt för kapi-&lt;br&gt;talmarknadslagens bestämmelse i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Försäkringsinspektionen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;En fråga är huruvida straffbestämmelserna kan ersättas med vitesföreläg-&lt;br&gt;gande för den som utan tillstånd driver bankverksamhet eller annan till-&lt;br&gt;ståndspliktig rörelse. KMK har stannat för att behålla straffbestämmelser-&lt;br&gt;na. Försäkringsinspektionen vill för sitt vidkommande förorda att man&lt;br&gt;även i denna fråga följer den lösning som valts i försäkringsrörelselagen,&lt;br&gt;dvs. att möjligheten till vitesföreläggande ersätter straffbestämmelserna.&lt;br&gt;Dessutom synes kriminalisering på detta område något otidsenligt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Sydsvenska Handelskammaren med instämmande av&lt;br&gt;Kommerskollegium&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Handelskammaren tillstyrker att kreditinstituten utanför banksystemet&lt;br&gt;inordnas i en gemensam lag, kapitalmarknadslagen. Det torde vara ägnat&lt;br&gt;att utjämna skillnader i konkurrensförutsättningarna mellan olika kredit-&lt;br&gt;institut.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Riksåklagaren&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Allmänt sett bör kriminalisering komma ifråga endast när andra sank-&lt;br&gt;tionsformer inte står till buds. Ofta är ekonomiska eller administrativa&lt;br&gt;sanktioner långt effektivare än straff när det gäller att stävja icke önskvär-&lt;br&gt;da företeelser inom näringsverksamhet. Stundom kan tvångsmedel i form&lt;br&gt;av vite vara att föredra framför straff. Den lagstiftning varom här är fråga&lt;br&gt;avser ett område där typiskt sett andra sanktionsformer än straff är de&lt;br&gt;mest effektiva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening utgör bankinspektionens verksamhhet en garanti för&lt;br&gt;en sund utveckling inom bankväsendet och ger också goda möjligheter till&lt;br&gt;ett snabbt och effektivt tillrättaläggande av eventuellt förekommande&lt;br&gt;missförhållanden inom branschen. Mot denna bakgrund och med hänsyn&lt;br&gt;till vad jag inledningsvis anfört anser jag, i motsats till kommittén, att&lt;br&gt;övervägande skäl talar för att man nu efter mönster av motsvarande&lt;br&gt;regelsystem inom försäkringsrörelselagstiftningen låter straffbestämmel-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;200&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sen utgå och i stället tillämpar ett vitesförfarande för den som utan till- Prop. 1990/91:154&lt;br&gt;stånd driver bankverksamhet eller annan tillståndspliktig rörelse. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.5 Kammarrätten i Göteborg&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Avsikten är nu att kreditmarknadsbolagen skall få möjligheter att låna&lt;br&gt;genom obligationsutgivning. I betänkandet diskuteras främst säkerhetsas-&lt;br&gt;pekten på sådan upplåning men inte andra möjliga konsekvenser. Om&lt;br&gt;bolagen väljer att ge ut ”hushållsobligationer” på lägre belopp måste det&lt;br&gt;antagas att hushållens banksparande minskar väsentligt. Bankerna har&lt;br&gt;ensamrätt till inlåning på konto men har av säkerhetsskäl därför ålagts&lt;br&gt;restriktioner avseende tillåtna verksamheter. Hushållsinlåningen är kost-&lt;br&gt;sam för bankerna, och det torde endast vara konton som rörs sällan eller&lt;br&gt;som har större belopp innestående som är lönsamma. Avtappningen från&lt;br&gt;bankinlåningen kommer att ske från dessa lönsamma konton. I ett läge när&lt;br&gt;företagens likviditet är sämre än för närvarande kan avtappningen möjli-&lt;br&gt;gen också leda till att banksystemet får försämrad likviditet. Det är natur-&lt;br&gt;ligtvis positivt med ökad konkurrens om hushållens sparmedel, men frå-&lt;br&gt;gan om bankerna kommer att få betala ett för högt pris för sin rätt — och&lt;br&gt;skyldighet — att ha kontoinlåning borde kanske undersökas närmare. Om&lt;br&gt;”hushållsobligationer” börjar säljas i större omfattning kan kravet på&lt;br&gt;konkurrensneutralitet komma att medföra antingen krav på restriktioner&lt;br&gt;för kreditmarknadsbolagen liknande dem som gäller för bankerna eller&lt;br&gt;krav på minskade restriktioner för bankerna. För att förhindra en sådan&lt;br&gt;utveckling borde kanske kreditmarknadsbolagens obligationsutgivnings-&lt;br&gt;rätt begränsas på så sätt att krav på ett visst lägsta belopp (t. ex. 1 Mkr)&lt;br&gt;skall gälla för deras obligationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det vore kanske en fördel om det fanns ett ”obligationsutgivningsinsti-&lt;br&gt;tut” gemensamt för flera kreditmarknadsbolag. Genom de större voly-&lt;br&gt;merna skulle hanteringen bli effektivare och dessutom torde obligations-&lt;br&gt;köparnas risk bli mindre. Ett sådant institut borde nämligen ha anledning&lt;br&gt;att noga undersöka de deltagande bolagens ställning vilket riksbanken&lt;br&gt;tydligen inte anser sig kunna göra inom ramen för sin emissionskontroll.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.6 Sveriges Riksbank&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kommittén drar återkommande paralleller mellan regleringen av banker&lt;br&gt;och kreditmarknadsbolag i sina överväganden. Strävan att nå mera likvär-&lt;br&gt;diga arbetsförutsättningar är i och för sig rimlig och en förutsättning för&lt;br&gt;avvecklingen av konkurrenshinder på marknaden. Detta gäller framför allt&lt;br&gt;beträffande kraven på auktorisation och kapitaltäckning. Ytterligare ett&lt;br&gt;exempel på sådan överensstämmelse gäller rätten att bilda egna organisa-&lt;br&gt;tionsbolag. För närvarande sker ingen prövning av förvärv av organisa-&lt;br&gt;tionsaktier i finansbolagen. Fullmäktige delar KMKs uppfattning att så-&lt;br&gt;dan prövning bör förekomma efter mönster från bankområdet. Det kan i&lt;br&gt;detta sammanhang vara befogat att särskilt uppmärksamma förvärv av&lt;br&gt;andelar i utländska företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffbestämmelserna i tillämpliga lagar, liksom i den föreslagna kapital-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;201&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;marknadslagen, föreskriver regelmässigt böter eller fängelse i högst ett år. Prop. 1990/91:154&lt;br&gt;Åtal förekommer sällan. Men skulle gällande föreskrifter grovt åsidosättas Bilaga 3&lt;br&gt;finns risk för störningar inom det finansiella systemet. Mot den bakgrun-&lt;br&gt;den framstår enligt fullmäktiges mening straffmaximum som väl låg. En&lt;br&gt;höjning till fängelse i högst två år skulle ytterligare inskärpa vikten av att&lt;br&gt;lagstiftningen följs. Fullmäktige föreslår således att straffmaximum höjs&lt;br&gt;från fängelse i högst ett år till fängelse i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.7 Riksgäldskontoret&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Effektiviteten på obligationsmarknaden är beroende av en stabil utveck-&lt;br&gt;ling samt ett starkt förtroende från placerare att låntagare kan uppfylla&lt;br&gt;sina åtaganden. Låntagarnas förtroende har inte satts på prov på den&lt;br&gt;svenska obligationsmarknaden under modern tid. Detta beror till stor del&lt;br&gt;på att de låntagare som idag uppträder på denna marknad är solida för sina&lt;br&gt;åtaganden. Att detta förtroende skall bestå är av största vikt för en sund&lt;br&gt;och effektiv utveckling även i framtiden. Fullmäktige anser att kommit-&lt;br&gt;téns förslag till viss del kan äventyra detta. En större och vidare krets än&lt;br&gt;idag ges genom kommitténs förslag möjlighet att uppträda som emissions-&lt;br&gt;institut. Det finns genom detta risk att obligationsmarknaden tillförs lån-&lt;br&gt;tagare som inte uppfyller de krav som idag i praktiken gäller. Kommittén&lt;br&gt;framför även detta i sitt betänkande. Slutsatsen kommittén kommer till i&lt;br&gt;detta avseende torde vara att detta trots allt inte innebär ett reellt problem.&lt;br&gt;Hänvisning görs till att det idag i princip är tillåtet för vilket industriföre-&lt;br&gt;tag som helst att emittera obligationer. Vidare antas att förekomsten av&lt;br&gt;ratinginstitut minimerar placerarnas förlustrisker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige vill därför framföra följande. En förlust för placerare på&lt;br&gt;obligationsmarknaden p.g. a. låntagares konkurs skulle kunna minska för-&lt;br&gt;troendet för hela obligationsmarknaden. Detta gäller inte minst utländska&lt;br&gt;placerare, vilka i en snar framtid förmodligen kommer att utgöra en viktig&lt;br&gt;kategori på den svenska marknaden. Som en konsekvens kunde många&lt;br&gt;långivare tänkas minska sina placeringar på denna marknad till förmån för&lt;br&gt;andra alternativ. Den avkastning placerare skulle kräva kunde då öka till&lt;br&gt;följd av dels den på marknaden totalt sett ökade kreditrisken, dels den&lt;br&gt;minskade likviditeten. Fullmäktige vill fästa uppmärksamheten på dessa&lt;br&gt;risker och förutsätter att vidgningen av kretsen emissionsinstitut sker&lt;br&gt;parallellt med att en väl fungerande och internationellt sett acceptabel&lt;br&gt;rating utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.8 Sveriges Föreningsbankers Förbund&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Vad först gäller sammanföringen av finansbolag och kreditaktiebolag till&lt;br&gt;en bolagsform anser SFF att det finns både för- och nackdelar med en&lt;br&gt;sådan reform. En fördel är att reformen innebär att nuvarande finansbolag&lt;br&gt;får tillgång till ett upplåningsinstrument som finansbolagen nu är förhind-&lt;br&gt;rade att använda, nämligen obligationer. En nackdel är att det blir svårt&lt;br&gt;för marknaden att genom firmanamnet särskilja olika bolag med olika&lt;br&gt;marknadsinriktning. Även om SFF inte noterat att finansbolagen har ett&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;202&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stort behov av möjligheter till obligationsupplåning och även om den&lt;br&gt;nuvarande uppdelningen mellan finansbolag och kreditaktiebolag fungerat&lt;br&gt;väl under lång tid vill SFF inte motsätta sig en reform innebärande att&lt;br&gt;bolagen får i lag identiska rörelseregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sammanslagning av rörelseregler i lag för finansbolagen och kredit-&lt;br&gt;aktiebolagen enligt förslaget innebär som ovan nämnts att nuvarande&lt;br&gt;finansbolag får låna upp medel på obligationsmarknaden. Mot detta har&lt;br&gt;SFF ingen invändning. Emellertid finns en komplikation härvidlag. SFF&lt;br&gt;anser inte att alla bolag utan urskillning bör få möjlighet att genom obliga-&lt;br&gt;tionsupplåning vända sig till hushållen på sätt som t. ex. Stadshypoteks-&lt;br&gt;kassan gjort under senare år. Ett ”konsumentskydd” av liknande typ som&lt;br&gt;skyddet för bankernas insättare borde eftersträvas. SFF anser inte att&lt;br&gt;enbart det faktum att ifrågavarande bolag erhållit auktorisation konstitue-&lt;br&gt;rar ett tillräckligt skydd för konsumenterna. En tänkbar lösning kan vara&lt;br&gt;att det i bolagens bolagsordningar skall framgå huruvida bolagen avser att&lt;br&gt;vända sig till en bredare allmänhet vid obligationsupplåning. Härigenom&lt;br&gt;kommer frågan upp i samband med bankinspektionens prövning av bola-&lt;br&gt;gens bolagsordningar.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.9 Stadshypotekskassan&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Skillnaden mellan upplåning och inlåning på konto tenderar att bli mind-&lt;br&gt;re. Det system för försäljning av Privat-obligationer som Stadshypotek&lt;br&gt;byggt upp kan användas till att sälja t. ex. ränterörliga ”upplåningsbevis”.&lt;br&gt;Stadshypotek har för närvarande inga planer att lansera en sådan produkt.&lt;br&gt;Man kan dock inte utesluta att det på sikt kan bli intressant. Sådan&lt;br&gt;upplåning skulle underlätta matchning av den ränterörliga utlåning som&lt;br&gt;nu växer i omfattning efter att den frisläppts av riksbanken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd att vara specialbank borde även kunna inrymma tillstånd att ta&lt;br&gt;emot inlåning. Den snabbare tekniska utvecklingen ger företag av Stadshy-&lt;br&gt;poteks typ möjlighet att utveckla nya upplåningsformer som är svåra att&lt;br&gt;skilja från inlåning. Kassastyrelsen anser att Stadshypotek här skulle kun-&lt;br&gt;na utveckla en hälsosam konkurrens gentemot det traditionella banksyste-&lt;br&gt;met.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom upplåning/inlåning i de former som här redovisats är lika&lt;br&gt;skyddsvärda som annan bankinlåning, bör det ställas lika höga krav på&lt;br&gt;sådana specialbanker som på allmänna banker vad avser soliditet, kontroll&lt;br&gt;mm. Detta talar för att kraven på ett kreditinstitut som skall bedriva&lt;br&gt;denna typ av upplåning bör ställas väsentligt högre än det som ställs för att&lt;br&gt;ett kreditmarknadsbolag skall bli auktoriserat. Därav följer att det behövs&lt;br&gt;en särskild auktorisation för att bedriva denna typ av försäljning av&lt;br&gt;inlåningsinstrument till den breda allmänheten. Enligt kassastyrelsen bor-&lt;br&gt;de sådana särskilt auktoriserade kreditföretag få kallas banker.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.10 Finansbolagens Förening&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Vad som nu sker är att man med relativt betydelselösa undantag vill lägga&lt;br&gt;samma begränsningar på finansbolagen som på bankerna utan att ge&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;203&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finansbolagen de förmåner som bankerna åtnjuter i många hänseenden,&lt;br&gt;allt i konkurrenslikhetens namn. Men så länge likheterna endast gäller&lt;br&gt;begränsningar och inte möjligheter går det inte att tala om konkurrenslik-&lt;br&gt;het. Enligt föreningens mening har kreditmarknadskommittén på ett par&lt;br&gt;punkter drivit linjen om likareglering för långt och därigenom suddat ut&lt;br&gt;profilskillnaderna mellan banker och finansbolag utan att detta varit sak-&lt;br&gt;ligt motiverat. Detta gäller t. ex. i fråga om förslagen om aktieinnehav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt de föreslagna reglerna om organisationsaktier skall förvärv av&lt;br&gt;sådana aktier endast få ske efter bankinspektionens tillstånd om förvärvet&lt;br&gt;innebär kapitaltillskott till eller ägandeförändring i det förvärvade företa-&lt;br&gt;get. Tillstånd skall ges om hinder inte möter från allmän synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen har ingen annan invändning mot förslaget än att det inte&lt;br&gt;synes meningsfullt att kräva bankinspektionens tillstånd när det gäller&lt;br&gt;förvärv av aktier i annat auktoriserat finansbolag. Båda verksamheterna&lt;br&gt;står under offentlig tillsyn, varför förvärvet aldrig torde vara kontrover-&lt;br&gt;siellt. Det borde i sådana fall räcka med en anmälningsskyldighet till&lt;br&gt;bankinspektionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mer motiverat förefaller det då vara att generellt kräva tillstånd vid&lt;br&gt;förvärv av aktier i utländska företag. Föreningen är dock tveksam till det&lt;br&gt;av KMK uppställda förutsättningarna för förvärv, nämligen att det huvud-&lt;br&gt;sakliga syftet med förvärvet skall vara att främja svenska ekonomiska&lt;br&gt;intressen. I bästa fall är detta villkor så diffust att det inte betyder någon-&lt;br&gt;ting men det kan lika gärna utnyttjas mycket godtyckligt, genom att mer&lt;br&gt;eller mindre detaljerade föreskrifter uppställs som villkor för förvärven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen delar KMKs uppfattning att det inte är meningsfullt att&lt;br&gt;behålla kreditaktiebolag som särskild bolagsform när denna definitions-&lt;br&gt;mässigt endast skiljer sig från finansbolag genom en upplåningsrättsbe-&lt;br&gt;stämmelse. En logisk konsekvens av reformen är att finansbolag ges rätt att&lt;br&gt;utfärda löpande skuldebrev, vilket är en klar vinning med förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.11 LO&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I hittillsvarande lagstiftning har kreditaktiebolag haft en särställning, som&lt;br&gt;ytterst bestått i en rätt att emittera obligationer. Det är framför allt inom&lt;br&gt;områdena bostads-, lantbruks-, fartygsbyggnads- och allmän långsiktig&lt;br&gt;företagsfinansiering som denna form kommit till användning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KMKs förslag att detta särbelopp upphävs och att alla kreditmarknads-&lt;br&gt;bolag således blir likställda i detta avseende tillstyrks av LO. Argumentet&lt;br&gt;att sammansmältning i hög grad skett mellan vad som tidigare var långa&lt;br&gt;och korta marknader är avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO anser att det med hänsyn till den korta tid den nya finansbolagslagen&lt;br&gt;varit i kraft m. m. är vanskligt att bedöma om kreditmarknaden utanför&lt;br&gt;bankväsendet och värdepappershandeln kommer att kännetecknas av till-&lt;br&gt;räcklig konkurrens och effektivitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom denna sektor, liksom i fråga om banksektorn och värdepappers-&lt;br&gt;marknaden, kan det vara positivt för att inte säga nödvändigt att förbättra&lt;br&gt;konkurrensgraden genom att tillåta utländsk etablering eller filialbildning.&lt;br&gt;Om så sker skall naturligtvis behovet av tillräckliga skyddsregler tillgodo-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;204&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ses. Det fbrenhetligande av lagstiftningen, som införandet av den föreslag-&lt;br&gt;na kreditmarknadslagen (KML) innebär medför i sig en breddning av&lt;br&gt;nuvarande företags verksamheter och bidrar därmed i någon mån till mer&lt;br&gt;effektiv konkurrens.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.12 Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;SBAB vill kraftigt stryka under KMKs ståndpunkt att artskilda verksam-&lt;br&gt;heter och säkerheter inte skall blandas i samma bolag. För obligations-&lt;br&gt;marknaden och de nuvarande bostadsinstituten skulle det kunna bli för-&lt;br&gt;ödande om t. ex. finansbolag med en riskfylld utlåning — som i sin tur kan&lt;br&gt;medföra kort livslängd för bolagen — fick möjligheter att utan begräns-&lt;br&gt;ningar ge ut långfristiga obligationer av samma slag som bostadsinstituten.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.13 HSB: s Riksförbund ek. for.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Frågan om associationsformen har för närvarande ett nära samband med&lt;br&gt;bolagens upplåningsförutsättningar. Finansbolagen är av lagstiftningen&lt;br&gt;hänvisade till den korta marknaden, medan kreditaktiebolagen huvudsak-&lt;br&gt;ligen är verksamma på den långa marknaden. KMKs förslag innebär att i&lt;br&gt;princip alla kreditmarknadsbolag skulle få tillgång till obligationsmarkna-&lt;br&gt;den. HSB ställer sig avvisande till en sådan förändring. Obligationsmark-&lt;br&gt;naden bör vara begränsad till företag, där garantierna för seriositet, stabili-&lt;br&gt;tet och uthållighet är mycket högt ställda. Det synes inte troligt att en&lt;br&gt;breddning på det sätt KMK föreslår skulle ge sådana garantier. Risk torde&lt;br&gt;föreligga för att statusen på obligationsmarknaden försämras på ett icke&lt;br&gt;acceptabelt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En breddning av obligationsmarknaden enligt KMKs förslag torde även&lt;br&gt;medföra ett ökat utbud av obligationer. En förskjutning kan härvid för-&lt;br&gt;väntas i balansen mellan utbud och efterfrågan, som är ägnad att påverka&lt;br&gt;räntan uppåt. Samma effekt torde uppstå om obligationer med högre risk&lt;br&gt;tillåts expandera på denna marknad. En sådan utveckling får, med de&lt;br&gt;begränsade marginaler hos bostadsinstituten som tidigare konstaterats,&lt;br&gt;omedelbart genomslag i högre utlåningsräntortill bostadssektorn. I huvud-&lt;br&gt;sak drabbar detta bostadskonsumenterna eller, beroende på den statliga&lt;br&gt;räntegarantins utformning, statsbudgeten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det anseende som nu är knuten till bostadsobligationerna med emis-&lt;br&gt;sionsrätten begränsad till ett fåtal bankägda kreditaktiebolag samt Stads-&lt;br&gt;hypotekskassan synes utgöra den bästa garantin för att upplåningskostna-&lt;br&gt;derna kan hållas så låga som den allmänna räntenivån tillåter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis i detta avsnitt ifrågasätter HSB värdet av en änd-&lt;br&gt;ring av lagstiftningen som tvingar nuvarande finansbolag och kreditaktie-&lt;br&gt;bolag till en gemensam associationsform. Verksamheterna synes alltför&lt;br&gt;artskilda för att några vinster skulle kunna uppnås ur en sådan förändring.&lt;br&gt;Däremot synes risker för försämringar i väsentliga avseenden föreligga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om emellertid skälen för en enhetlig lagstiftning bedöms överväga vill&lt;br&gt;HSB starkt betona vikten av en sådan auktorisationsprövning, att kredit-&lt;br&gt;instituten på bostadssektorn kan behålla nuvarande status och stabilitet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;205&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och att även emissionsrätten på obligationsmarknaden forknippas med Prop. 1990/91: 154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sådana krav att bostadsinstitutens kapitalförsörjning inte försämras. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.14 SABO Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Många av dagens kreditaktiebolag kan uppfattas ha en viss offentlig prägel&lt;br&gt;genom att företagen grundats för att tillgodose vissa för samhället angeläg-&lt;br&gt;na ändamål, t. ex. långfristig bostadsfinansiering. I sak hindrar inget att de&lt;br&gt;kreditaktiebolag, vars verksamhet riktas mot de intressen samhället sär-&lt;br&gt;skilt vill värna om, lagtekniskt bör kunna bedrivas i samma associations-&lt;br&gt;form. Samhällets intressen bör kunna tillvaratagas med andra styrmedel&lt;br&gt;än genom en definition i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett av styrmedlen för att åstadkomma detta är en auktorisationspröv-&lt;br&gt;ning som bankinspektionen enligt kommitténs förslag skall göra. En förut-&lt;br&gt;sättning for att sådana samhällsviktiga kreditmarknadsbolag skulle få till-&lt;br&gt;stånd till långfristig utlåning och emission av obligationer skulle då vara,&lt;br&gt;att bolaget i allt väsentligt koncentrerade sig på viss verksamhet och att&lt;br&gt;finansieringsändamål med artskilda säkerheter inte blandades. Vi menar,&lt;br&gt;att kreditmarknadsbolag som koncentrerar sin verksamhet till för samhäl-&lt;br&gt;let angelägna finansieringsverksamheter, som rena specialinstitut, bör er-&lt;br&gt;hålla speciella rättigheter i utbyte mot att de uppfyller vissa krav. Det bör&lt;br&gt;ytterligare övervägas om detta skall inordnas i själva auktorisationspröv-&lt;br&gt;ningen eller om det skall regleras vid sidan av den egentliga kreditmark-&lt;br&gt;nadslagstiftningen genom särskilda författningar och bestämmelser. Vi&lt;br&gt;anser det vara av ett väsentligt allmänt intresse, att det skall finnas inslag&lt;br&gt;av specialinstitut med särskilda verksamhetsförutsättningar inom gruppen&lt;br&gt;kreditmarknadsbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;206&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sup&gt;Pr&lt;/sup&gt;°P-&lt;sup&gt;1990/91:154&lt;/sup&gt;&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om bankrörelselagén (1987:617)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 2 kap. 2, 3 och 20 §§ skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att rubriken närmast före 2 kap. 20 § skall utgå,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 1 kap. 5 §, 2 kap. 1, 4, 8, 9 a—12 och 16 §§, 7 kap. 14 § samt 9&lt;br&gt;kap. 1 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall föras in tre nya paragrafer, 2 kap. 6 a och 15 a §§&lt;br&gt;samt 7 kap. 18 §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen annan än bank, Sveriges&lt;br&gt;riksbank, Sveriges allmänna hypo-&lt;br&gt;teksbank, Sveriges investeringsbank&lt;br&gt;aktiebolag och sådant bankföretag&lt;br&gt;som avses i 4 § får i sin firma eller i&lt;br&gt;övrigt vid beteckning av affärsrö-&lt;br&gt;relse använda ordet bank.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen annan än bank, Sveriges&lt;br&gt;riksbank, Sveriges allmänna hypo-&lt;br&gt;teksbank och sådant bankföretag&lt;br&gt;som avses i 4 § får i sin firma eller i&lt;br&gt;övrigt vid beteckning av affärsrö-&lt;br&gt;relse använda ordet bank.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanslutning eller annan juridisk person med nära anknytning till&lt;br&gt;företag som avses i första stycket får dock, efter tillstånd av bankinspektio-&lt;br&gt;nen, använda ordet bank i sin firma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bank får bedriva in- och utlå-&lt;br&gt;ning av pengar samt, med den in-&lt;br&gt;skränkning som följer av 2 §, driva&lt;br&gt;annan verksamhet som har sam-&lt;br&gt;band därmed. Att en lokal för-&lt;br&gt;eningsbanks rätt att bedriva inlå-&lt;br&gt;ning är begränsad följer av 1 kap.&lt;br&gt;5§ föreningsbankslagen (1987:&lt;br&gt;620).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bank är skyldig att ta emot&lt;br&gt;inlåning på räkning från allmänhe-&lt;br&gt;ten. Att en lokal föreningsbanks&lt;br&gt;rätt att bedriva inlåning är begrän-&lt;br&gt;sad följer av 1 kap. 5 § förenings-&lt;br&gt;bankslagen (1987:620).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bank får, med iakttagande av&lt;br&gt;vad som föreskrivs i detta kapitel,&lt;br&gt;bedriva&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. sådan finansieringsverksamhet&lt;br&gt;och annan finansiell verksamhet&lt;br&gt;som är förenlig med inlåning samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. verksamhet som har nära sam-&lt;br&gt;band med inlåning eller med verk-&lt;br&gt;samhet som anges i 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;207&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fondkommissionslagen (1979:&lt;br&gt;748) finns bestämmelser om rätt&lt;br&gt;för bank att driva fondkommis-&lt;br&gt;sionsrörelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen (1991:000) om värdepap-&lt;br&gt;persrörelse finns bestämmelser om&lt;br&gt;rätt för en bank att driva värdepap-&lt;br&gt;persrörelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller, efter regering-&lt;br&gt;ens bemyndigande, bankinspektio-&lt;br&gt;nen får meddela närmare föreskrif-&lt;br&gt;ter om vilken verksamhet en bank&lt;br&gt;får bedriva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bank får förvärva&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. fast egendom, tomträtt och bostadsrätt för att erhålla lokaler för&lt;br&gt;verksamheten eller tillgodose därmed sammanhängande behov,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. aktie eller andel i företag, vilket uteslutande har till syfte att förvalta&lt;br&gt;fast egendom eller tomträtt, som är avsedd för det under 1 angivna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ändamålet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. inventarier, vilka anskaffas för&lt;br&gt;rörelsen eller till fastighet som ban-&lt;br&gt;ken äger eller till lokaler som ban-&lt;br&gt;ken i övrigt innehar, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. fast egendom, tomträtt och bo-&lt;br&gt;stadsrätt för att bereda bostad åt&lt;br&gt;någon som är anställd i banken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. inventarier, vilka anskaffas för&lt;br&gt;rörelsen eller till fastighet som ban-&lt;br&gt;ken äger eller till lokaler som ban-&lt;br&gt;ken i övrigt innehar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. fast egendom, tomträtt och bo-&lt;br&gt;stadsrätt för att bereda bostad åt&lt;br&gt;någon som är anställd i banken,&lt;br&gt;samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lös egendom som skall upplåtas&lt;br&gt;till nyttjande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter tillstånd av regeringen eller,&lt;br&gt;efter regeringens bemyndigande,&lt;br&gt;bankinspektionen får ett bankaktie-&lt;br&gt;bolag förvärva aktier eller andelar i&lt;br&gt;ett svenskt eller utländskt försäk-&lt;br&gt;ringsföretag samt en sparbank eller&lt;br&gt;föreningsbank förvärva aktier i ett&lt;br&gt;svenskt försäkringsaktiebolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd skall ges om förvärvet&lt;br&gt;ingår som ett led i organisationen av&lt;br&gt;verksamheten och förvärvet inte kan&lt;br&gt;antas bli till skada for bankverk-&lt;br&gt;samheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att skydda fordran får en bank&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. på offentlig auktion, fondbörs&lt;br&gt;eller sådan marknad som avses i 2 §&lt;br&gt;andra stycket lagen (1979:749) om&lt;br&gt;Stockholms fondbörs eller vid exe-&lt;br&gt;kutiv försäljning köpa egendom&lt;br&gt;som är utmätt eller utgör säkerhet&lt;br&gt;för fordringen, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. på offentlig auktion eller börs&lt;br&gt;eller annan reglerad marknad eller&lt;br&gt;vid exekutiv försäljning köpa egen-&lt;br&gt;dom som är utmätt eller utgör sä-&lt;br&gt;kerhet för fordringen, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om det finns anledning att anta att banken annars skulle lida avsevärd&lt;br&gt;förlust, som betalning för fordran överta egendom som utgör säkerhet för&lt;br&gt;fordringen eller annan egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte egen aktie eller bevis om andel i eller tillskott&lt;br&gt;till föreningsbank. I fråga om sparbanks förvärv av bevis om tillskott till&lt;br&gt;garantifond eller grundfond i sparbanken gäller bestämmelserna i 5 kap.&lt;br&gt;7 § första stycket sparbankslagen (1987:619).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I utbyte mot egendom som har köpts eller övertagits enligt första stycket&lt;br&gt;får en bank förvärva aktier i ett bolag, som bildats för förvaltning av&lt;br&gt;egendomen eller för fortsättande av en med denna driven verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har aktier förvärvats enligt första eller tredje stycket får banken, om&lt;br&gt;uppenbar fara föreligger för att banken annars lider förlust, förvärva&lt;br&gt;ytterligare aktier i samma bolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har aktier förvärvats enligt första, tredje eller fjärde stycket får banken,&lt;br&gt;om aktiebolaget överlåter sina tillgångar på ett annat aktiebolag, byta ut&lt;br&gt;dessa aktier mot aktier i det andra aktiebolaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den egendom som banken förvärvat enligt denna paragraf skall avyttras&lt;br&gt;så snart det lämpligen kan ske och senast när det kan äga rum utan förlust&lt;br&gt;för banken. Har egendomen inte avyttrats inom tre år från förvärvet, krävs&lt;br&gt;bankinspektionens tillstånd för fortsatt innehav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9a§‘&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitalbasen utgörs av summan av primärt och supplementärt kapital&lt;br&gt;efter avräkning enligt sista stycket. Det primära kapitalet skall utgöra&lt;br&gt;minst hälften av kapitalbasen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med primärt kapital avses:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A. I bankaktiebolag eget kapital, i sparbanker reservfonder och uppskriv-&lt;br&gt;ningsfonder samt i föreningsbanker eget kapital med undantag för&lt;br&gt;förlagsinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;B. Sjuttio procent av skatteutjämningsreserven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;C. Sjuttio procent av det belopp som&lt;br&gt;svarar mot bankens reserver till&lt;br&gt;följd av avskrivning på egendom&lt;br&gt;som upplåtits till nyttjande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med supplementärt kapital avses det nominella värdet av förlagsandels-&lt;br&gt;bevis samt förlagsbevis och andra skuldförbindelser med en ursprunglig&lt;br&gt;löptid av minst fem år och med rätt till betalning först efter bankens övriga&lt;br&gt;borgenärer, dock sammanlagt högst till ett belopp som motsvarar hälften&lt;br&gt;av det primära kapitalet. Bevis och andra skuldförbindelser vilkas återstå-&lt;br&gt;ende löptid understiger fem år skall tas upp till ett belopp som motsvarar&lt;br&gt;tjugo procent av det nominella värdet för varje helt år som återstår till&lt;br&gt;förfallodagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som primärt eller supplementärt kapital får dessutom, enligt medgivan-&lt;br&gt;de av regeringen eller efter regeringens bemyndigande av bankinspektio-&lt;br&gt;nen, räknas andra kapitaltillskott och reserver än som sägs i andra och&lt;br&gt;tredje styckena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från summan av det primära och Från summan av det primära och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:1306.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;209&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;supplementära kapitalet skall räk-&lt;br&gt;nas av det bokförda värdet av vad&lt;br&gt;som har skjutits till som aktiekapi-&lt;br&gt;tal eller i annan form i ett foretag&lt;br&gt;som driver något slag av bankverk-&lt;br&gt;samhet. Någon avräkning skall&lt;br&gt;dock inte göras om tillskottet upp-&lt;br&gt;går till högst fem procent av företa-&lt;br&gt;gets egna kapital eller motsvarande&lt;br&gt;och det sammanlagda bokförda&lt;br&gt;värdet av sådana tillskott inte över-&lt;br&gt;stiger tio procent av bankens egna&lt;br&gt;kapital eller egna fonder. Avräk-&lt;br&gt;ning skall inte heller göras för till-&lt;br&gt;skott z företag som omfattas av be-&lt;br&gt;stämmelserna i 11 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;supplementära kapitalet skall räk-&lt;br&gt;nas av det bokförda värdet av vad&lt;br&gt;som har skjutits till som aktiekapi-&lt;br&gt;tal eller i annan form i ett företag&lt;br&gt;som driver försäkringsverksamhet&lt;br&gt;eller något slag av bankverksamhet.&lt;br&gt;Någon avräkning skall dock inte&lt;br&gt;göras om tillskottet uppgår till&lt;br&gt;högst fem procent av företagets&lt;br&gt;egna kapital eller motsvarande och&lt;br&gt;det sammanlagda bokförda värdet&lt;br&gt;av sådana tillskott inte överstiger&lt;br&gt;tio procent av bankens egna kapital&lt;br&gt;eller egna fonder. Avräkning skall&lt;br&gt;inte heller göras för tillskott som&lt;br&gt;belöper på företag som omfattas av&lt;br&gt;bestämmelserna om konsoliderat&lt;br&gt;kapitalkrav i 11 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitalkravet enligt 9 § bestäms i förhållande till bankens tillgångar&lt;br&gt;samt sådana garantiförbindelser och andra åtaganden på kapitalmarkna-&lt;br&gt;den som innebär en kreditrisk för banken (placeringar). Placeringarna&lt;br&gt;delas in i följande grupper:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A 1. Inneliggande kassa, checkar och postremissväxlar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Värdehandlingar och fordringar för vilka svenska staten, en svensk&lt;br&gt;kommun eller en därmed jämförlig samfällighet svarar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Värdehandlingar och fordringar för vilka utländska stater eller cen-&lt;br&gt;tralbanker svarar, om värdehandlingen eller fordran gäller i den&lt;br&gt;nationella valutan och är refinansierad i samma valuta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Övriga värdehandlingar och fordringar för vilka svarar någon av de&lt;br&gt;utländska stater och centralbanker som regeringen föreskriver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Fordringar, garantiförbindelser och andra åtaganden på kapital-&lt;br&gt;marknaden, för vilka säkerheten utgörs av sådana tillgångar som&lt;br&gt;avses i 1 eller sådana statliga värdehandlingar som avses i 2 —4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;B 1. Värdehandlingar och fordringar för vilka allmänna pensionsfonden&lt;br&gt;eller ett svenskt företag som bedriver något slag av bankverksamhet&lt;br&gt;svarar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Värdehandlingar och fordringar för vilka svarar en kommun eller en&lt;br&gt;därmed jämförlig samfällighet i någon av de utländska stater som&lt;br&gt;regeringen föreskriver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Värdehandlingar och fordringar med en återstående löptid av högst&lt;br&gt;ett år för vilka en utländsk bank svarar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Värdehandlingar och fordringar för vilka svarar en bank i någon av&lt;br&gt;de utländska stater som regeringen föreskriver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Värdehandlingar och fordringar för vilka svarar någon av de interna-&lt;br&gt;tionella utvecklingsbanker som regeringen föreskriver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Fordringar, garantiförbindelser och andra åtaganden på kapital-&lt;br&gt;marknaden, för vilka säkerheten utgörs av värdehandlingar eller&lt;br&gt;fordringar som anges i 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;C. Fordringar, garantiförbindelser och andra åtaganden på kapital-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:1306.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;marknaden, för vilka säkerheten utgörs av panträtt i bostadsfastighet&lt;br&gt;eller tomträtt till sådan fastighet inom det uppskattade värde som&lt;br&gt;banken bestämt efter särskild värdering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;D. Övriga tillgångar, garantiförbindelser och andra åtaganden på kapi-&lt;br&gt;talmarkanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bestämmandet av kapitalkravet undantas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— sådana tillskott som enligt 9 a § sista stycket skall räknas av från&lt;br&gt;kapitalbasen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— tillskott i företag som omfattas av bestämmelserna i 11 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— de placeringar som anges i första stycket A,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— fordringar mot företag som ingår&lt;br&gt;i samma koncern som banken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— fordringar som har garanterats&lt;br&gt;av ett företag i samma koncern&lt;br&gt;som banken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— fordringar mot företag som ingår&lt;br&gt;i samma koncern som banken&lt;br&gt;och som omfattas av bestämmel-&lt;br&gt;ser om konsoliderat kapitalkrav,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— fordringar som har garanterats&lt;br&gt;av ett företag som ingår i samma&lt;br&gt;koncern som banken och som&lt;br&gt;omfattas av bestämmelser om&lt;br&gt;konsoliderat kapitalkrav,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— fordringar mellan en sparbank och Sparbankernas Bank samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— fordringar mellan en föreningsbank och Föreningsbankernas Bank.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt skall vid bestämmandet av kapitalkravet placeringarna tas upp&lt;br&gt;till sammanlagt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— tjugo procent av summan av de placeringar som anges i första stycket B,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— femtio procent av summan av de placeringar som anges i första stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;C samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— hela summan av de placeringar som anges i första stycket D.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till grund för bestämmandet av kapitalkravet enligt tredje stycket skall&lt;br&gt;placeringarna värderas enligt följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Tillgångar värderas till sitt bok-&lt;br&gt;förda värde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Garantiförbindelser med anknyt-&lt;br&gt;ning till kreditgivning värderas&lt;br&gt;till sitt nominella belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Övriga garantiförbindelser vär-&lt;br&gt;deras till halva sitt nominella be-&lt;br&gt;lopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Andra åtaganden på kapital-&lt;br&gt;marknaden värderas till sitt no-&lt;br&gt;minella belopp, om inte rege-&lt;br&gt;ringen föreskriver ett lägre be-&lt;br&gt;lopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Tillgångar, för vilka reserver som&lt;br&gt;avses i 9a § andra stycket C har&lt;br&gt;satts av, värderas till sitt brutto-&lt;br&gt;bokföringsvärde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Övriga tillgångar värderas till sitt&lt;br&gt;bokförda värde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Garantiförbindelser med an-&lt;br&gt;knytning till kreditgivning vär-&lt;br&gt;deras till sitt nominella belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Övriga garantiförbindelser vär-&lt;br&gt;deras till halva sitt nominella be-&lt;br&gt;lopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Andra åtaganden på kapital-&lt;br&gt;marknaden värderas till sitt no-&lt;br&gt;minella belopp, om inte rege-&lt;br&gt;ringen föreskriver ett lägre be-&lt;br&gt;lopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får bemyndiga bankinspektionen att meddela sådana före-&lt;br&gt;skrifter som enligt denna paragraf ankommer på regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;211&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11§&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en bank har ett dotterföre-&lt;br&gt;tag, skall vad som föreskrivs i 9 §&lt;br&gt;om kapitalkrav tillämpas även på&lt;br&gt;koncernen (konsoliderat kapital-&lt;br&gt;krav).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Koncernens kapitalbas och pla-&lt;br&gt;ceringar skall bestämmas med till-&lt;br&gt;ämpning av de regler som enligt 4&lt;br&gt;kap. 11 § gäller för upprättandet av&lt;br&gt;koncernbalansräkningar. Även den&lt;br&gt;del av kapitalbasen som belöper på&lt;br&gt;minoritetsandelar skall ingå. Redo-&lt;br&gt;visad goodwill skall räknas av från&lt;br&gt;primärt kapital. Placeringarna skall&lt;br&gt;tas upp till de värden som föresk-&lt;br&gt;rivs i 10 § eller, om dotterföretaget&lt;br&gt;inte är en bank, i annan lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en bank har ett dotterföre-&lt;br&gt;tag, skall vad som föreskrivs i 9 §&lt;br&gt;om kapitalkrav tillämpas även på&lt;br&gt;koncernen (konsoliderat kapital-&lt;br&gt;krav), om inte annat följer av fjärde&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Koncernens kapitalbas och pla-&lt;br&gt;ceringar skall bestämmas med till-&lt;br&gt;ämpning av de regler som enligt 4&lt;br&gt;kap. 11 § gäller för upprättandet av&lt;br&gt;koncernbalansräkningar. Även den&lt;br&gt;del av kapitalbasen som belöper på&lt;br&gt;minoritetsandelar skall ingå. Redo-&lt;br&gt;visad goodwill som belöper på före-&lt;br&gt;tag som omfattas av det konsolide-&lt;br&gt;rade kapitalkravet skall räknas av&lt;br&gt;från primärt kapital. Placeringarna&lt;br&gt;skall tas upp till de värden som fö-&lt;br&gt;reskrivs i 10 § eller, om dotterföre-&lt;br&gt;taget inte är en bank, i annan lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen får&lt;br&gt;i samband med att tillstånd lämnas enligt 6 § besluta att vad som före-&lt;br&gt;skrivs i första stycket skall tillämpas även på ett företag som inte är&lt;br&gt;dotterföretag till banken. Företagets kapitalbas och placeringar skall då&lt;br&gt;beaktas i den omfattning som motsvarar den andel banken äger i företaget.&lt;br&gt;I övrigt tillämpas andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det konsoliderade kapitalkravet&lt;br&gt;enligt första och andra styckena om-&lt;br&gt;fattar inte försäkringsföretag och så-&lt;br&gt;dana dotterföretag till försäkringsfö-&lt;br&gt;retag som inte driver någon form av&lt;br&gt;finansiell verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett bankaktiebolag, en sparbank&lt;br&gt;och en central föreningsbank skall&lt;br&gt;hålla en kassareserv som är tillräck-&lt;br&gt;lig med hänsyn till rörelsens art och&lt;br&gt;omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kassareserven skall bestå av till-&lt;br&gt;gångar som med lätthet kan&lt;br&gt;förvandlas i pengar och skall, till-&lt;br&gt;sammans med inneliggande kassa,&lt;br&gt;uppgå till lägst ett belopp som svarar&lt;br&gt;mot tio procent av bankens samtliga&lt;br&gt;förbindelser med undantag av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. förlagslån,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lån mot panträtt i egen fastighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lån, som har tagits upp hos all-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett bankaktiebolag, en sparbank&lt;br&gt;och en central föreningsbank skall&lt;br&gt;ha en med hänsyn till rörelsens art&lt;br&gt;och omfattning tillräcklig betal-&lt;br&gt;ningsberedskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1989:1086.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;212&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;manna pensionsfonden i sam-&lt;br&gt;band med återlån enligt fondens&lt;br&gt;reglemente, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. garantiförbindelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller, efter regering-&lt;br&gt;ens bemyndigande, bankinspektio-&lt;br&gt;nen får utfärda närmare föreskrifter&lt;br&gt;om vilka tillgångar som får inräk-&lt;br&gt;nas i kassareserven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller, efter regering-&lt;br&gt;ens bemyndigande, bankinspektio-&lt;br&gt;nen får meddela närmare föreskrif-&lt;br&gt;ter om betalningsberedskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bank får inom en ram som&lt;br&gt;motsvarar trettio procent av kapital-&lt;br&gt;basen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. förvärva aktier utöver vad som&lt;br&gt;sägs i 4, 6, 6 a och 8 §§ och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. bevilja krediter med sådana vill-&lt;br&gt;kor som avses i 14 och 15 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En banks innehav och åtaganden&lt;br&gt;enligt första stycket i ett enskilt före-&lt;br&gt;tag får sammantaget uppgå till&lt;br&gt;högst fem procent av den i första&lt;br&gt;stycket angivna ramen. Om banken&lt;br&gt;ingår i en koncern, gäller denna be-&lt;br&gt;gränsning för varje företag i koncer-&lt;br&gt;nen utom försäkringsföretag och så-&lt;br&gt;dana dotterföretag till försäkringsfö-&lt;br&gt;retag som inte driver någon form av&lt;br&gt;finansiell verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett aktieinnehav enligt första&lt;br&gt;stycket får inte utan bankinspektio-&lt;br&gt;nens medgivande motsvara mer än&lt;br&gt;fem procent av röstetalet för samtli-&lt;br&gt;ga aktier i aktiebolaget. Om banken&lt;br&gt;ingår i en koncern, gäller denna be-&lt;br&gt;gränsning koncernens sammanlag-&lt;br&gt;da innehav. Vid beräkningen av&lt;br&gt;koncernens innehav skall dock, in-&lt;br&gt;till ett innehav motsvarande fem&lt;br&gt;procent av röstetalet i bolaget, bort-&lt;br&gt;ses från aktier som innehas av för-&lt;br&gt;säkringsföretag i koncernen eller av&lt;br&gt;dotterföretag till försäkringsföre-&lt;br&gt;tagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon av gränserna i denna&lt;br&gt;paragraf efter förvärvet kommer att&lt;br&gt;överskridas, skall innehavet eller&lt;br&gt;åtagandet avvecklas i motsvarande&lt;br&gt;mån så snart det är lämpligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bank skall ägna särskild upp- En bank får inte ha fordringar på&lt;br&gt;märksamhet åt att banken inte i så- &amp;nbsp;&amp;nbsp;samma låntagare eller låntagare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;213&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 Riksdagen 1990/91. 1 samt. Nr 154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dan omfattning, att fara kan upp-&lt;br&gt;komma för dess säkerhet, har ford-&lt;br&gt;ringar på samma låntagare eller på&lt;br&gt;låntagare som är förbundna med&lt;br&gt;varandra i väsentlig ekonomisk in-&lt;br&gt;tressegemenskap. Detsamma gäller&lt;br&gt;kredit mot säkerhet av aktier eller&lt;br&gt;förlagsbevis, som utgivits av sam-&lt;br&gt;ma aktiebolag eller aktiebolag som&lt;br&gt;är förenade i sådan gemenskap.&lt;br&gt;Med fordran jämställs säkerhet i&lt;br&gt;form av borgen eller annan garanti-&lt;br&gt;förbindelse till banken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som är förbundna med varandra i&lt;br&gt;väsentlig ekonomisk gemenskap i&lt;br&gt;sådan omfattning att det finns risk&lt;br&gt;att banken inte kan fullgöra sina&lt;br&gt;skyldigheter om en sådan låntagare&lt;br&gt;inte kan betala sin skuld. Detsam-&lt;br&gt;ma gäller fordringar mot säkerhet z&lt;br&gt;aktier eller förlagsbevis, som har&lt;br&gt;getts ut av samma aktiebolag eller&lt;br&gt;aktiebolag som är förenade i sådan&lt;br&gt;gemenskap. Med fordran jämställs&lt;br&gt;säkerhet i form av borgen eller an-&lt;br&gt;nan garantiförbindelse till banken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första stycket&lt;br&gt;gäller också i fråga om garantiför-&lt;br&gt;bindelser som banken utfärdar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller, efter regering-&lt;br&gt;ens bemyndigande, bankinspektio-&lt;br&gt;nen får meddela närmare föreskrif-&lt;br&gt;ter om vilka begränsningar som&lt;br&gt;skall gälla för sådana fordringar och&lt;br&gt;garantiförbindelser som avses i för-&lt;br&gt;sta och andra styckena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En central föreningsbank skall dessutom bevaka att inte banken tillsam-&lt;br&gt;mans med anslutna lokala föreningsbanker har fordringar som avses i&lt;br&gt;första stycket i sådan omfattning att fordringarna sammantagna kan med-&lt;br&gt;föra fara för föreningsbankernas säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankinspektionens beslut enligt denna lag, bankaktiebolagslagen&lt;br&gt;(1987:618), sparbankslagen (1987:619) och föreningsbankslagen&lt;br&gt;(1987:620) överklagas hos regeringen. Inspektionens beslut får verkställas&lt;br&gt;utan hinder av att det överklagats, om inte regeringen förordnar något&lt;br&gt;annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om överklagande av beslut i vis-&lt;br&gt;sa fall finns bestämmelser i 8 kap.&lt;br&gt;8 § och 9 kap. 3 § sista stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om överklagande av beslut i vis-&lt;br&gt;sa fall finns bestämmelser i 18 §, 8&lt;br&gt;kap. 8 § och 9 kap. 3 § sista stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon tar emot inlåning på&lt;br&gt;räkning från allmänheten utan att&lt;br&gt;ha tillstånd till det, skall bankin-&lt;br&gt;spektionen förelägga honom att&lt;br&gt;upphöra med verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är det osäkert om verksamheten&lt;br&gt;omfattar inlåning enligt första styc-&lt;br&gt;ket, får inspektionen förelägga den&lt;br&gt;som bedriver verksamheten att läm-&lt;br&gt;na de upplysningar som behövs för&lt;br&gt;att bedöma om verksamheten om-&lt;br&gt;fattar sådan inlåning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förelägganden enligt första och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;214&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andra styckena får förenas med vite.&lt;br&gt;Ett föreläggande enligt denna pa-&lt;br&gt;ragraf får riktas såväl mot ett ut-&lt;br&gt;ländskt foretag som mot den som&lt;br&gt;här i landet är verksam för ett så-&lt;br&gt;dant företags räkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut enligt denna paragraf&lt;br&gt;får överklagas hos kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till böter eller fängelse i högst ett&lt;br&gt;år döms den som uppsåtligen i Sve-&lt;br&gt;rige driver bankrörelse utan att vara&lt;br&gt;berättigad till detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. bryter mot bestämmelsen i 1 kap. 5 § om förbud att i firma eller i&lt;br&gt;övrigt vid beteckning av affärsrörelse använda ordet bank,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. för ett utländskt bankföretags räkning förestår en verksamhet som&lt;br&gt;utan anmälan enligt 1 kap. 4 § första stycket 2 drivs från ett representa-&lt;br&gt;tionskontor i Sverige,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. bryter mot bestämmelsen om anmälningsskyldighet i 3 kap. 2 § andra&lt;br&gt;stycket bankaktiebolagslagen (1987:618).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken skall inte följa för den som bryter&lt;br&gt;mot förbudet i 1 kap. 6 § första stycket att obehörigen röja enskildas&lt;br&gt;förhållande till en bank. Detsamma gäller en revisor som bryter mot&lt;br&gt;förbudet i 3 kap. 14 § första stycket att lämna upplysningar om en banks&lt;br&gt;angelägenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har åsidosatt vitesföreläggande som avses i 3 § får inte dömas&lt;br&gt;till ansvar för gärning som omfattas av föreläggandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. För banker som har ett räkenskapsår som påbörjats före den 1 mars&lt;br&gt;1991 och som vid lagens ikraftträdande ännu inte har avslutats gäller&lt;br&gt;bestämmelsen i punkt 2 av övergångsbestämmelserna till lagen&lt;br&gt;(1990:1306) om ändring i bankrörelselagen (1987:617).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Utan hinder av vad som föreskrivs i 2 kap. 10 § första stycket får,&lt;br&gt;intill utgången av år 1991, värdehandlingar och andra fordringar för vilka&lt;br&gt;försäkringsbolag svarar hänföras till grupp B.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1990:821.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;215&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 och 5 §§ samt 4 kap. 2 § bankaktiebo-&lt;br&gt;lagslagen (1987:618) skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett bankaktiebolag får ingå som&lt;br&gt;dotterbolag i en koncern endast om&lt;br&gt;ett annat bankbolag är moderbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett bankaktiebolag får ingå som&lt;br&gt;dotterbolag i en koncern endast om&lt;br&gt;ett annat bankbolag eller ett försäk-&lt;br&gt;ringsbolag är moderbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns särskilda skäl får regeringen medge undantag från första&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingår ett bankaktiebolag i en&lt;br&gt;koncern, där moderbolaget inte är&lt;br&gt;bank, skall bestämmelserna i bank-&lt;br&gt;rörelselagen (1987:617) om banks&lt;br&gt;rörelse och om tillsyn av bank samt&lt;br&gt;bestämmelserna i denna lag om&lt;br&gt;banks ledning gälla för moderbola-&lt;br&gt;get i tillämpliga delar och för övriga&lt;br&gt;företag, som om de vore dotterföre-&lt;br&gt;tag till bank. Begränsningarna i frå-&lt;br&gt;ga om banks rörelse skall avse före-&lt;br&gt;tagen gemensamt. Koncernbidrag&lt;br&gt;får ges endast efter medgivande av&lt;br&gt;bankinspektionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingår ett bankaktiebolag i en&lt;br&gt;koncern, skall bestämmelserna i&lt;br&gt;bankrörelselagen (1987:617) om&lt;br&gt;banks rörelse och om tillsyn av&lt;br&gt;bank samt bestämmelserna i denna&lt;br&gt;lag om banks ledning gälla i&lt;br&gt;tillämpliga delar för övriga företag.&lt;br&gt;Begränsningarna i fråga om banks&lt;br&gt;rörelse skall avse företagen gemen-&lt;br&gt;samt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns synnerliga skäl, får&lt;br&gt;regeringen eller, efter regeringens&lt;br&gt;bemyndigande, bankinspektionen&lt;br&gt;medge undantag från bestämmel-&lt;br&gt;serna i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte försäk-&lt;br&gt;ringsföretag och sådana dotterföre-&lt;br&gt;tag till försäkringsföretag som inte&lt;br&gt;driver någon form av finansiell verk-&lt;br&gt;samhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Koncernbidrag får ges endast ef-&lt;br&gt;ter medgivande av bankinspektio-&lt;br&gt;nen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns synnerliga skäl, får&lt;br&gt;regeringen eller, efter regeringens&lt;br&gt;bemyndigande, bankinspektionen&lt;br&gt;medge ytterligare undantag från be-&lt;br&gt;stämmelserna i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid nyemission får aktier tecknas Vid nyemission får aktier tecknas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1990:822.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mot betalning med pengar eller&lt;br&gt;med annan egendom (apport), om&lt;br&gt;annat inte följer av bestämmelserna&lt;br&gt;i 2 kap. 5 § andra stycket bankrörel-&lt;br&gt;selagen (1987:617). Betalningen&lt;br&gt;för aktier får inte understiga det no-&lt;br&gt;minella beloppet. Skall aktie kunna&lt;br&gt;tecknas med rätt ellcr skyldighet att&lt;br&gt;betala aktierna med apportegen-&lt;br&gt;dom, får värdet på denna egendom&lt;br&gt;inte sättas högre än det verkliga&lt;br&gt;värdet för bankaktiebolaget. En-&lt;br&gt;dast sådan egendom som är eller&lt;br&gt;kan antas bli till nytta för bolagets&lt;br&gt;verksamhet kan utgöra apportegen-&lt;br&gt;dom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om aktie skall tecknas mot betal-&lt;br&gt;ning med apportegendom, krävs&lt;br&gt;bankinspektionens medgivande för&lt;br&gt;detta. Utgörs apportegendomen av&lt;br&gt;hela eller en inte obetydlig del av en&lt;br&gt;annan banks rörelse, krävs dock re-&lt;br&gt;geringens eller bankinspektionens&lt;br&gt;tillstånd enligt 2 kap. 5 § första styc-&lt;br&gt;ket bankrörelselagen for genomfö-&lt;br&gt;rande av nyemissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mot betalning med pengar eller&lt;br&gt;med annan egendom (apport). Be-&lt;br&gt;talningen för aktier får inte under-&lt;br&gt;stiga det nominella beloppet. Skall&lt;br&gt;aktie kunna tecknas med rätt eller&lt;br&gt;skyldighet att betala aktierna med&lt;br&gt;apportegendom, får värdet på den-&lt;br&gt;na egendom inte sättas högre än det&lt;br&gt;verkliga värdet för bankaktiebola-&lt;br&gt;get. Endast sådan egendom som är&lt;br&gt;eller kan antas bli till nytta för bola-&lt;br&gt;gets verksamhet kan utgöra apport-&lt;br&gt;egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om aktie skall tecknas mot betal-&lt;br&gt;ning med apportegendom, krävs&lt;br&gt;bankinspektionens medgivande för&lt;br&gt;detta. Utgörs apportegendomen av&lt;br&gt;hela eller en inte obetydlig del av en&lt;br&gt;annan banks rörelse, krävs dock re-&lt;br&gt;geringens eller bankinspektionens&lt;br&gt;tillstånd enligt 2 kap. 5 § bankrörel-&lt;br&gt;selagen för genomförande av ny-&lt;br&gt;emissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om aktier tecknas med villkor som strider mot första stycket, skall det&lt;br&gt;nominella beloppet ändå betalas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid fondemission får inte till aktiekapitalet föras över belopp som är&lt;br&gt;lägre än summan av de nya aktiernas nominella belopp eller den samman-&lt;br&gt;lagda höjningen av aktiernas nominella belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;217&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i föreningsbankslagen (1987:620)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om föreningsbankslagen (1987:620)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 1 kap. 5 §, 3 kap. 4 och 5 §§ samt 4 kap. 1 § skall ha följande&lt;br&gt;lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 10 kap. 8 a §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En lokal föreningsbank får inte för egen räkning låna in pengar från&lt;br&gt;allmänheten och inte heller, utan den centrala föreningsbankens tillstånd,&lt;br&gt;låna pengar av annan än denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En lokalföreningsbank får inte ge&lt;br&gt;ut fordringsbevis som är avsedda för&lt;br&gt;allmän omsättning eller ställa ga-&lt;br&gt;rantier för sådana fordringsbevis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En medlem har rätt att säga upp sig till utträde ur föreningsbanken. I&lt;br&gt;stadgarna får föreskrivas att en uppsägning skall göras skriftligen och att&lt;br&gt;uppsägningshandlingen skall vara försedd med medlemmens bevittnade&lt;br&gt;namnunderskrift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I stadgarna får även föreskrivas&lt;br&gt;att uppsägning inte får göras förrän&lt;br&gt;efter viss tid, högst två år, från in-&lt;br&gt;trädet. Tiden får utsträckas till&lt;br&gt;högst fem år, om bankinspektionen&lt;br&gt;medger det. Föreskrifter i stadgar-&lt;br&gt;na om att uppsägning får göras först&lt;br&gt;efter viss tid gäller inte i fall som&lt;br&gt;avses i 7 kap. 15 § tredje stycket och&lt;br&gt;10kap. 3 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I stadgarna får även föreskrivas&lt;br&gt;att uppsägning inte får göras förrän&lt;br&gt;efter viss tid, högst två år, från in-&lt;br&gt;trädet. Tiden får utsträckas till&lt;br&gt;högst fem år, om bankinspektionen&lt;br&gt;medger det. Föreskrifter i stadgar-&lt;br&gt;na om att uppsägning får göras först&lt;br&gt;efter viss tid gäller inte i fall som&lt;br&gt;avses i 7 kap. 15 § tredje stycket&lt;br&gt;samt 10kap.3§ andra stycket och&lt;br&gt;8a § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En medlem får uteslutas ur föreningsbanken på sådan grund som anges i&lt;br&gt;stadgarna. Föreningsbanksstämman skall besluta om uteslutningen, om&lt;br&gt;inte något annat föreskrivs i stadgarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgång ur en föreningsbank sker,&lt;br&gt;utom i fall som avses i 7 kap. 15 §&lt;br&gt;tredje stycket och 10 kap. 3 § andra&lt;br&gt;stycket, vid utgången av det räken-&lt;br&gt;skapsår som slutar näst efter en må-&lt;br&gt;nad eller den längre tid, högst sex&lt;br&gt;månader, som har bestämts i stad-&lt;br&gt;garna, sedan medlemmen har sagt&lt;br&gt;upp sig till utträde eller uteslutits&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgång ur en föreningsbank sker,&lt;br&gt;utom i fall som avses i 7 kap. 15 §&lt;br&gt;tredje stycket samt 10 kap. 3 § and-&lt;br&gt;ra stycket och 8a § andra stycket,&lt;br&gt;vid utgången av det räkenskapsår&lt;br&gt;som slutar näst efter en månad eller&lt;br&gt;den längre tid, högst sex månader,&lt;br&gt;som har bestämts i stadgarna, se-&lt;br&gt;dan medlemmen har sagt upp sig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;218&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller någon annan omständighet till utträde eller uteslutits eller nå-&lt;br&gt;som föranlett avgången har inträf- gon annan omständighet som for-&lt;br&gt;fat. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;anlett avgången har inträffat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En medlem som har uteslutits ur föreningsbanken förlorar genast sin rätt&lt;br&gt;att delta i överläggningar och beslut om föreningsbankens angelägenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en medlem har avgått ur en föreningsbank har han rätt att sex&lt;br&gt;månader efter avgången få ut sina inbetalda medlemsinsatser. Beloppet får&lt;br&gt;dock inte överstiga vad som belöper på honom i förhållande till övriga&lt;br&gt;medlemmar av föreningsbankens egna kapital enligt den balansräkning&lt;br&gt;som hänför sig till tiden före avgången. Vid beräkning av bankens egna&lt;br&gt;kapital skall bortses från reservfonden, uppskrivningsfonden och förlags-&lt;br&gt;insatserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den avgångne har vidare rätt att i samma ordning som övriga medlem-&lt;br&gt;mar få ut vad som belöper på honom av beslutad vinstutdelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Träder föreningsbanken i likvidation inom sex månader från avgången&lt;br&gt;eller meddelas inom samma tid beslut om att försätta föreningsbanken i&lt;br&gt;konkurs, skall den avgångnes rätt att få ut medlemsinsatser bedömas enligt&lt;br&gt;grunderna för reglerna om skifte av föreningsbankens tillgångar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En medlems rätt enligt första —&lt;br&gt;tredje styckena kan begränsas i&lt;br&gt;stadgarna. Detta gäller dock inte i&lt;br&gt;sådana fall som avses i 7 kap. 15 §&lt;br&gt;tredje stycket eller 10 kap. 3 § andra&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En medlems rätt enligt första —&lt;br&gt;tredje styckena kan begränsas i&lt;br&gt;stadgarna. Detta gäller dock inte i&lt;br&gt;sådana fall som avses i 7 kap. 15 §&lt;br&gt;tredje stycket eller 10 kap. 3 § andra&lt;br&gt;stycket eller 8a § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En lokal föreningsbank får överta&lt;br&gt;del av. en central föreningsbanks rö-&lt;br&gt;relse efter tillstånd av regeringen el-&lt;br&gt;ler, efter regeringens bemyndigan-&lt;br&gt;de, bankinspektionen. Sådant till-&lt;br&gt;stånd skall meddelas om övertagan-&lt;br&gt;det framstår som ändamålsenligt ur&lt;br&gt;allmän synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid övertagande enligt första styc-&lt;br&gt;ket får medlemskapet för medlem-&lt;br&gt;mar i den centrala föreningsbanken&lt;br&gt;föras över till den övertagande ban-&lt;br&gt;ken. Medlemmarna skall skriftligen&lt;br&gt;underrättas om till vilken bank&lt;br&gt;medlemskapet skall föras över. Om&lt;br&gt;en medlem inte är nöjd med beslu-&lt;br&gt;tet, har han rätt att få sitt medlem-&lt;br&gt;skap överfört till en annan lokal för-&lt;br&gt;eningsbank eller att säga upp sig till&lt;br&gt;utträde ur den överlåtande banken&lt;br&gt;inom en månad från det att under-&lt;br&gt;rättelsen skickades till honom och i&lt;br&gt;övrigt på de villkor som anges i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 15 § tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med ett sådant överta-&lt;br&gt;gande som avses i första stycket får&lt;br&gt;den överlåtande bankens reservfond&lt;br&gt;med bankinspektionens medgivan-&lt;br&gt;de sättas ned med skäligt belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;220&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1963:76) om kreditaktiebolag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 4 c § lagen (1963:76) om kreditaktiebolag skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4c§‘&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitalkravet enligt 4 a § bestäms i förhållande till bolagets tillgångar&lt;br&gt;samt sådana garantiförbindelser och andra åtaganden på kapitalmarkna-&lt;br&gt;den som innebär en kreditrisk för bolaget (placeringar). Placeringarna&lt;br&gt;delas in i följande grupper:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A. Tillgångar och åtaganden som avses i 2 kap. 10 § första stycket A&lt;br&gt;bankrörelselagen (1987:617).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;B. Tillgångar och åtaganden som avses i 2 kap. 10 § första stycket B&lt;br&gt;bankrörelselagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;C. Tillgångar och åtaganden som avses i 2 kap. 10 § första stycket C&lt;br&gt;bankrörelselagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;D. Tillgångar och åtaganden som avses i 2 kap. 10 § första stycket D&lt;br&gt;bankrörelselagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bestämmandet av kapitalkravet undantas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— sådana tillskott som enligt 4 b § sista stycket skall räknas av från&lt;br&gt;kapitalbasen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— tillskott i företag som omfattas av bestämmelserna i 4 d §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— de placeringar som anges i första stycket A,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— fordringar mot företag som ingår — fordringar mot företag som ingår&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i samma koncern som kredit- i samma koncern som kredit-&lt;br&gt;aktiebolaget samt &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;aktiebolaget och som omfattas av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmelser om konsoliderat&lt;br&gt;kapitalkravsamt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— fordringar som har garanterats — fordringar som har garanterats&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av ett företag i samma koncern av ett företag som ingåri samma&lt;br&gt;som kreditaktiebolaget. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;koncern som kreditaktiebolaget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och som omfattas av bestämmel-&lt;br&gt;ser om konsoliderat kapitalkrav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt skall vid bestämmandet av kapitalkravet placeringarna tas&lt;br&gt;upp till sammanlagt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— tjugo procent av summan av de placeringar som anges i första stycket B,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— femtio procent av summan av de placeringar som anges i första stycket&lt;br&gt;C samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— hela summan av de placeringar som anges i första stycket D.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till grund för bestämmandet av kapitalkravet enligt tredje stycket skall&lt;br&gt;placeringarna värderas enligt följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Tillgångar värderas till sitt bokförda värde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Garantiförbindelser med anknytning till kreditgivning värderas till sitt&lt;br&gt;nominella belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Övriga garantiförbindelser värderas till halva sitt nominella belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Andra åtaganden på kapitalmarknaden värderas till sitt nominella be-&lt;br&gt;lopp, om inte regeringen föreskriver ett lägre belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:1308.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;221&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får bemyndiga bankinspektionen att meddela sådana före-&lt;br&gt;skrifter som enligt denna paragraf ankommer på regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. För kreditaktiebolag som enligt lagen (1990:654) om skatteutjäm-&lt;br&gt;ningsreserv inte är berättigade till avdrag för avsättning till sådan reserv&lt;br&gt;gäller bestämmelserna i punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen&lt;br&gt;(1990:1308) om ändring i lagen (1963:76) om kreditaktiebolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. För kreditaktiebolag som har ett räkenskapsår som påbörjats före den&lt;br&gt;1 mars 1991 och som vid lagens ikraftträdande ännu inte har avslutats&lt;br&gt;gäller bestämmelsen i punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen&lt;br&gt;(1990:1308) om ändring i lagen (1963:76) om kreditaktiebolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Utan hinder av vad som föreskrivs i 4 c § första stycket får, intill&lt;br&gt;utgången av år 1991, värdehandlingar och andra fordringar for vilka&lt;br&gt;försäkringsbolag svarar hänföras till grupp B.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;222&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1968:555) om rätt för utlänning och&lt;br&gt;utländskt foretag att idka näring här i riket&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1968:555) om rätt för utlänning&lt;br&gt;och utländskt företag att idka näring här i riket skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13§‘&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utländskt företag får idka näring här i riket endast efter tillstånd av&lt;br&gt;regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Tillstånd får be-&lt;br&gt;viljas företag, vilket enligt sitt hemlands lag är registrerat som bolag eller&lt;br&gt;ekonomisk förening och driver näringsverksamhet i hemlandet. Annat&lt;br&gt;företag kan erhålla tillstånd, om särskilda skäl föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rätt för utländskt bankföre-&lt;br&gt;tag att bedriva verksamhet gäller be-&lt;br&gt;stämmelserna i 1 kap. 4§ bankrö-&lt;br&gt;relselagen (1987:617).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rätt för vissa utländska före-&lt;br&gt;tag att driva verksamhet gäller sär-&lt;br&gt;skilda bestämmelser, nämligen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. för bankföretag 1 kap. 4§&lt;br&gt;bankrörelselagen (1987:617),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. för värdepappersföretag 2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § lagen (1991:000) om värdepap-&lt;br&gt;persrörelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. för finansbolag 5a§ lagen&lt;br&gt;(1988:606) om finansbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1990:825.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;223&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om försäkringsrörelselagen (1982:713)&lt;br&gt;dels att 4 kap. 2 § och 7 kap. 17 § skall ha följande lydelse,&lt;br&gt;dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 7 kap. 17 a §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid nyemission skall aktierna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om försäkringsbolaget genom&lt;br&gt;ökningen av aktiekapitalet avser att&lt;br&gt;förvärva mer än hälften av aktierna&lt;br&gt;i ett annat försäkringsbolag eller,&lt;br&gt;om det finns aktier med olika&lt;br&gt;röstvärde, så många aktier att rös-&lt;br&gt;tetalet för dem utgör mer än hälften&lt;br&gt;av röstetalet för samtliga aktier,&lt;br&gt;kan försäkringsinspektionen medge&lt;br&gt;att de nya aktierna får betalas med&lt;br&gt;aktier i det sistnämnda bolaget (ap-&lt;br&gt;port) samt att teckningen av de nya&lt;br&gt;aktierna sker med villkor om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betalas med pengar (kontantemission).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om försäkringsbolaget genom&lt;br&gt;ökningen av aktiekapitalet avser att&lt;br&gt;förvärva mer än hälften av aktierna&lt;br&gt;i ett annat försäkringsbolag eller ett&lt;br&gt;företag som driver någon form av&lt;br&gt;finansiell verksamhet eller, om det&lt;br&gt;finns aktier med olika röstvärde, så&lt;br&gt;många aktier att röstetalet för dem&lt;br&gt;utgör mer än hälften av röstetalet&lt;br&gt;för samtliga aktier, kan försäkrings-&lt;br&gt;inspektionen medge att de nya ak-&lt;br&gt;tierna får betalas med aktier i det&lt;br&gt;sistnämnda bolaget (apport) samt&lt;br&gt;att teckningen av de nya aktierna&lt;br&gt;sker med villkor om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett försäkringsbolag får inte utan&lt;br&gt;försäkringsinspektionens medgi-&lt;br&gt;vande äga större andel av aktierna i&lt;br&gt;ett svenskt eller utländskt aktiebo-&lt;br&gt;lag än som svarar mot ett röstetal&lt;br&gt;om högst fem procent av röstetalet&lt;br&gt;för samtliga aktier. Tillhör försäk-&lt;br&gt;ringsbolaget en koncern, skall be-&lt;br&gt;stämmelsen gälla koncernen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett försäkringsbolag får inte utan&lt;br&gt;försäkringsinspektionens medgi-&lt;br&gt;vande äga andelar i en aktiefond&lt;br&gt;eller i annan juridisk person än ak-&lt;br&gt;tiebolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett försäkringsbolag får inte utan&lt;br&gt;försäkringsinspektionens medgi-&lt;br&gt;vande äga större andel av aktierna i&lt;br&gt;ett svenskt eller utländskt aktiebo-&lt;br&gt;lag än som svarar mot ett röstetal&lt;br&gt;om högst fem procent av röstetalet&lt;br&gt;för samtliga aktier. Tillhör försäk-&lt;br&gt;ringsbolaget en koncern, skall be-&lt;br&gt;stämmelsen gälla koncernen. Vid&lt;br&gt;beräkningen av koncernens innehav&lt;br&gt;skall dock, intill ett innehav motsva-&lt;br&gt;rande fem procent av röstetalet i ak-&lt;br&gt;tiebolaget, bortses från aktier som&lt;br&gt;innehas av bankföretag i koncernen&lt;br&gt;eller av dotterföretag till bankföre-&lt;br&gt;tagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett försäkringsbolag får inte utan&lt;br&gt;försäkringsinspektionens medgi-&lt;br&gt;vande äga andelar i en värdepap-&lt;br&gt;persfond eller i annan juridisk per-&lt;br&gt;son än aktiebolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträjfande försäkringsbolags&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;224&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rätt att äga aktier eller andelar i&lt;br&gt;företag som driver någon form av&lt;br&gt;finansiell verksamhet gäller 17 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket skall inte tillämpas på aktier eller andelar i försäkringsbo-&lt;br&gt;lag eller i juridiska personer vars verksamhet uteslutande har till föremål&lt;br&gt;att äga aktier i försäkringsaktiebolag, att tillskjuta garantikapital i ömsesi-&lt;br&gt;diga försäkringsbolag, att förvalta försäkringsbolagens fastigheter eller att&lt;br&gt;biträda försäkringsbolag vid rörelsens bedrivande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett försäkringsbolag får förvärva&lt;br&gt;aktier eller andelar i företag som&lt;br&gt;driver någon form av finansiell verk-&lt;br&gt;samhet. Ett försäkringsbolag som är&lt;br&gt;moderbolag till ett bankbolag får&lt;br&gt;inte vara dotterföretag till något an-&lt;br&gt;nat företag än ett bankbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För förvärv av aktier eller andelar&lt;br&gt;som, tillsammans med försäkrings-&lt;br&gt;bolagets övriga aktier eller andelar i&lt;br&gt;samma företag, motsvarar ett röste-&lt;br&gt;tal som överstiger fem procent av&lt;br&gt;röstetalet för samtliga aktier eller&lt;br&gt;andelar i företaget krävs tillstånd av&lt;br&gt;regeringen eller, efter regeringens&lt;br&gt;bemyndigande, försäkringsinspek-&lt;br&gt;tionen. Om försäkringsbolaget in-&lt;br&gt;går i en koncern, skall första me-&lt;br&gt;ningen tillämpas på koncernens&lt;br&gt;samlade innehav. Vid beräkningen&lt;br&gt;av koncernens innehav skall dock,&lt;br&gt;intill ett innehav motsvarande fem&lt;br&gt;procent av röstetalet för samtliga&lt;br&gt;aktier eller andelar, bortses från ak-&lt;br&gt;tier och andelar som innehas av fö-&lt;br&gt;retag i koncernen som driver någon&lt;br&gt;form av finansiell verksamhet eller&lt;br&gt;av dotterföretag till sådana företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd enligt andra stycket får&lt;br&gt;ges endast om värdet av de förvärva-&lt;br&gt;de aktierna eller andelarna — till-&lt;br&gt;sammans med det bokförda värdet&lt;br&gt;av försäkringsbolagets eller koncer-&lt;br&gt;nens sammanlagda innehav av ak-&lt;br&gt;tier och andelar som kräver tillstånd&lt;br&gt;enligt andra stycket samt av vad&lt;br&gt;som skjutits till som aktiekapital el-&lt;br&gt;ler i annan form i ett annat försäk-&lt;br&gt;ringsbolag — inte överstiger sum-&lt;br&gt;man av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;225&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A. för livförsäkringsbolag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. eget kapital och garantikapital&lt;br&gt;samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. fyra procent av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— försäkringstekniska skulder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— återbäringsmedel och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— femtio procent av övervärden i&lt;br&gt;tillgångar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;B. för skadeförsäkringsbolag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. eget kapital, garantikapital, reg-&lt;br&gt;leringsfond för trafikförsäkring och&lt;br&gt;utjämningsfond,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. sjuttio procent av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— skatteutjämningsreserv och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— återstående del av uppskovsbe-&lt;br&gt;loppet enligt lagen (1990:655)&lt;br&gt;om återföring av obeskattade re-&lt;br&gt;server samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. fyra procent av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— försäkringstekniska skulder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— säkerhetsreserv och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— femtio procent av övervärden i&lt;br&gt;tillgångar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd skall ges om förvärvet&lt;br&gt;ingår som ett led i organisationen av&lt;br&gt;verksamheten och förvärvet inte kan&lt;br&gt;antas bli till skada för försäkrings-&lt;br&gt;verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Vid beräkningen enligt 7kap. 17a § tredje stycket av ett skadeförsäk-&lt;br&gt;ringsbolags utrymme för förvärv av företag som driver någon form av&lt;br&gt;finansiell verksamhet skall intill utgången av år 1991 hänsyn tas till — i&lt;br&gt;stället för vad som anges i B.2 i det angivna stycket — sjuttio procent av&lt;br&gt;bolagets värderegleringsreserver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;226&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1988:606) om finansbolag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:606) om finansbolag&lt;br&gt;dels att 2, 5, 8, 11 a — 11 c, 15, 23 och 27 §§ skall ha följande lydelse,&lt;br&gt;dels att det i lagen skall föras in fyra nya paragrafer, 2 a, 5 a, 10 a och&lt;br&gt;10b §§, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd krävs för företag som&lt;br&gt;driver finansieringsverksamhet,&lt;br&gt;om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd krävs för ett svenskt fö-&lt;br&gt;retag som driver finansieringsverk-&lt;br&gt;samhet, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. företaget helt eller delvis ägs av ett svenskt eller utländskt bankinstitut&lt;br&gt;eller dotterbolag till sådant institut, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. företaget driver finansieringsverksamhet riktad mot konsumenter,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. nettovärdet av tillgångarna i verksamheten enligt fastställd balansräk-&lt;br&gt;ning för det senaste räkenskapsåret är minst femtio miljoner kronor och&lt;br&gt;det inte finns anledning anta att värdet därefter har gått ned under detta&lt;br&gt;belopp, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. det annars är uppenbart att nettovärdet av tillgångarna i verksamhe-&lt;br&gt;ten överstiger femtio miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I nettovärdet enligt första stycket 3 och 4 skall inte räknas in värdet av&lt;br&gt;tillgångarna i sådan finansieringsverksamhet som anges i 3 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd krävs inte, om finansieringsverksamheten bedrivs av andra än&lt;br&gt;aktiebolag, ekonomisk förening, handelsbolag eller enskild näringsidkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd krävs för ett utländskt&lt;br&gt;företag som driver finansierings-&lt;br&gt;verksamhet under de förutsättning-&lt;br&gt;ar som anges i 2 § första och andra&lt;br&gt;styckena. Vad som sägs i 2 § första&lt;br&gt;stycket 3 och 4 skall gälla värdet av&lt;br&gt;de tillgångar som omfattas av den&lt;br&gt;bokföring som avses i 23 § lagen&lt;br&gt;(1968:555) om rätt för utlänning&lt;br&gt;och utländskt företag att idka nä-&lt;br&gt;ring här i riket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd får meddelas endast om&lt;br&gt;finansieringsverksamheten drivs i&lt;br&gt;aktiebolagsform och aktiekapitalet&lt;br&gt;är minst fem miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd för ett svenskt företag&lt;br&gt;får meddelas endast om finansie-&lt;br&gt;ringsverksamheten drivs i aktiebo-&lt;br&gt;lagsform och aktiekapitalet är&lt;br&gt;minst fem miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd skall ges om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. bolagsordningen inte strider mot denna lag eller annan författning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. bolaget inte är olämpligt att driva finansieringsverksamhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. verksamheten kan antas inte bli till skada för det allmänna, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. bolaget uppfyller de villkor som i övrigt anges i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;227&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bolag som har fått tillstånd att&lt;br&gt;driva finansieringsverksamhet kal-&lt;br&gt;las finansbolag. Annan än finans-&lt;br&gt;bolag får inte i sin firma eller an-&lt;br&gt;nars vid beteckning av verksamhet&lt;br&gt;använda ordet finansbolag eller&lt;br&gt;fmansaktiebolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd för ett utländskt företag&lt;br&gt;får meddelas endast om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. verksamheten drivs från avdel-&lt;br&gt;ningskontor med självständig för-&lt;br&gt;valtning (filial),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. företaget i sitt hemland driver&lt;br&gt;finansieringsverksamhet och där&lt;br&gt;står under tillsyn av myndighet eller&lt;br&gt;annat behörigt organ,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. företaget inte är olämpligt att&lt;br&gt;driva finansieringsverksamhet här i&lt;br&gt;landet, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. verksamheten kan antas inte&lt;br&gt;bli till skada för det allmänna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För utländska företag gäller be-&lt;br&gt;stämmelserna i denna lag i tillämp-&lt;br&gt;liga delar. Ett föreläggande enligt&lt;br&gt;denna lag får riktas såväl mot ett&lt;br&gt;utländskt företag som mot den som&lt;br&gt;här i landet är verksam för företa-&lt;br&gt;gets räkning. I övrigt gäller lagen&lt;br&gt;(1968:555) om rätt för utlänning&lt;br&gt;och utländskt företag att idka nä-&lt;br&gt;ring här i riket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företag som har fått tillstånd att&lt;br&gt;driva finansieringsverksamhet en-&lt;br&gt;ligt denna lagkallas finansbolag.&lt;br&gt;Annan än finansbolag får inte i sin&lt;br&gt;firma eller annars vid beteckning&lt;br&gt;av verksamhet använda ordet fi-&lt;br&gt;nansbolag eller finansaktiebolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett finansbolag får ge ut obliga-&lt;br&gt;tioner och andra fordringsbevis som&lt;br&gt;är avsedda för allmän omsättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10b§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För förvärv av aktier eller andelar&lt;br&gt;i företag som ingår som ett led i&lt;br&gt;organisationen av ett finansbolags&lt;br&gt;verksamhet krävs tillstånd av bank-&lt;br&gt;inspektionen. Detsamma gäller för&lt;br&gt;förvärv av aktier eller andelar i för-&lt;br&gt;säkringsföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett finansbolag får bara efter till-&lt;br&gt;stånd av bankinspektionen inrätta&lt;br&gt;filial i utlandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;228&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 a§*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitalbasen utgörs av summan av primärt och supplementärt kapital&lt;br&gt;efter avräkning enligt sista stycket. Det primära kapitalet skall utgöra&lt;br&gt;minst hälften av kapitalbasen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med primärt kapital avses:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A. Eget kapital.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;B. Sjuttio procent av skatteutjämningsreserven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;C. Sjuttio procent av det belopp som svarar mot bolagets reserver till följd&lt;br&gt;av avskrivning på egendom som upplåtits till nyttjande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med supplementärt kapital avses det nominella värdet av förlagsbevis&lt;br&gt;och andra skuldförbindelser med en ursprunglig löptid av minst fem år och&lt;br&gt;med rätt till betalning först efter bolagets övriga borgenärer, dock sam-&lt;br&gt;manlagt högst till ett belopp som motsvarar hälften av det primära kapita-&lt;br&gt;let. Bevis och andra skuldförbindelser vilkas återstående löptid understi-&lt;br&gt;ger fem år skall tas upp till ett belopp som motsvarar tjugo procent av det&lt;br&gt;nominella värdet för varje helt år som återstår till förfallodagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som primärt eller supplementärt kapital får dessutom, enligt medgivan-&lt;br&gt;de av regeringen eller efter regeringens bemyndigande av bankinspektio-&lt;br&gt;nen, räknas andra kapitaltillskott och reserver än som sägs i andra och&lt;br&gt;tredje styckena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från summan av det primära och&lt;br&gt;supplementära kapitalet skall räk-&lt;br&gt;nas av det bokförda värdet av vad&lt;br&gt;som har skjutits till som aktiekapi-&lt;br&gt;tal eller i annan form i ett företag&lt;br&gt;som driver något slag av finansiell&lt;br&gt;verksamhet som kräver tillstånd.&lt;br&gt;Någon avräkning skall dock inte&lt;br&gt;göras om tillskottet uppgår till&lt;br&gt;högst fem procent av företagets&lt;br&gt;egna kapital eller motsvarande och&lt;br&gt;det sammanlagda bokförda värdet&lt;br&gt;av sådana tillskott inte överstiger&lt;br&gt;tio procent av bolagets egna kapi-&lt;br&gt;tal. Avräkning skall inte heller gö-&lt;br&gt;ras för tillskott i företag som omfat-&lt;br&gt;tas av bestämmelserna i 11 c §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från summan av det primära och&lt;br&gt;supplementära kapitalet skall räk-&lt;br&gt;nas av det bokförda värdet av vad&lt;br&gt;som har skjutits till som aktiekapi-&lt;br&gt;tal eller i annan form i ett företag&lt;br&gt;som driver försäkringsverksamhet&lt;br&gt;eller något slag av finansiell verk-&lt;br&gt;samhet som kräver tillstånd. Någon&lt;br&gt;avräkning skall dock inte göras om&lt;br&gt;tillskottet uppgår till högst fem pro-&lt;br&gt;cent av företagets egna kapital eller&lt;br&gt;motsvarande och det sammanlagda&lt;br&gt;bokförda värdet av sådana tillskott&lt;br&gt;inte överstiger tio procent av bola-&lt;br&gt;gets egna kapital. Avräkning skall&lt;br&gt;inte heller göras för tillskott som&lt;br&gt;belöper på företag som omfattas av&lt;br&gt;bestämmelserna om konsoliderat&lt;br&gt;kapitalkrav i 11 c §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;H b §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitalkravet enligt 11 § bestäms i förhållande till bolagets tillgångar&lt;br&gt;samt sådana garantiförbindelser och andra åtaganden på kapitalmarkna-&lt;br&gt;den som innebär en kreditrisk för bolaget (placeringar). Placeringarna&lt;br&gt;delas in i följande grupper:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A. Tillgångar och åtaganden som avses i 2 kap. 10 § första stycket A&lt;br&gt;bankrörelselagen (1987:617).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;B. Tillgångar och åtaganden som avses i 2 kap. 10 § första stycket B&lt;br&gt;bankrörelselagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:1310.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:1310.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;229&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;C. Tillgångar och åtaganden som avses i 2 kap. 10 § första stycket C&lt;br&gt;bankrörelselagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;D. Tillgångar och åtaganden som avses i 2 kap. 10 § första stycket D&lt;br&gt;bankrörelselagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bestämmandet av kapitalkravet undantas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— sådana tillskott som enligt 11 a § sista stycket skall räknas av från&lt;br&gt;kapitalbasen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— tillskott i foretag som omfattas av bestämmelserna i 11 c §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— de placeringar som anges i första stycket A,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— fordringar mot företag som ingår&lt;br&gt;i samma koncern som finansbo-&lt;br&gt;laget samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— fordringar som har garanterats&lt;br&gt;av ett företag i samma koncern&lt;br&gt;som finansbolaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— fordringar mot företag som ingår&lt;br&gt;i samma koncern som finansbo-&lt;br&gt;laget och som omfattas av be-&lt;br&gt;stämmelser om konsoliderat ka-&lt;br&gt;pitalkravsamt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— fordringar som har garanterats&lt;br&gt;av ett företag som ingår i samma&lt;br&gt;koncern som finansbolaget och&lt;br&gt;som omfattas av bestämmelser&lt;br&gt;om konsoliderat kapitalkrav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt skall vid bestämmandet av kapitalkravet placeringarna tas upp&lt;br&gt;till sammanlagt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— tjugo procent av summan av de placeringar som anges i första stycket B,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— femtio procent av summan av de placeringar som anges i första stycket&lt;br&gt;C samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— hela summan av de placeringar som anges i första stycket D.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till grund för bestämmandet av kapitalkravet enligt tredje stycket skall&lt;br&gt;placeringarna värderas enligt följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Tillgångar, för vilka reserver som avses i 11 a § andra stycket C har satts&lt;br&gt;av, värderas till sitt bruttobokföringsvärde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Övriga tillgångar värderas till sitt bokförda värde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Garantiförbindelser med anknytning till kreditgivning värderas till sitt&lt;br&gt;nominella belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Övriga garantiförbindelser värderas till halva sitt nominella belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Andra åtaganden på kapitalmarknaden värderas till sitt nominella be-&lt;br&gt;lopp, om inte regeringen föreskriver ett lägre belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får bemyndiga bankinspektionen att meddela sådana före-&lt;br&gt;skrifter som enligt denna paragraf ankommer på regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;llc§&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett finansbolag har ett dotter-&lt;br&gt;företag, skall vad som föreskrivs i&lt;br&gt;11 § om kapitalkrav tillämpas även&lt;br&gt;på koncernen (konsoliderat kapi-&lt;br&gt;talkrav).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Koncernens kapitalbas och pla-&lt;br&gt;ceringar skall bestämmas med till-&lt;br&gt;ämpning av de regler som enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett finansbolag har ett dotter-&lt;br&gt;företag, skall vad som föreskrivs i&lt;br&gt;11 § om kapitalkrav tillämpas även&lt;br&gt;på koncernen (konsoliderat kapi-&lt;br&gt;talkrav), om inte annat följer av&lt;br&gt;tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Koncernens kapitalbas och pla-&lt;br&gt;ceringar skall bestämmas med till-&lt;br&gt;ämpning av de regler som enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1989:1095&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;230&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 kap. 11 § aktiebolagslagen&lt;br&gt;(1975:1385) gäller for upprättandet&lt;br&gt;av koncernbalansräkningar. Även&lt;br&gt;den del av kapitalbasen som belö-&lt;br&gt;per på minoritetsandelar skall ingå.&lt;br&gt;Redovisad goodwill skall räknas av&lt;br&gt;från primärt kapital. Placeringarna&lt;br&gt;skall tas upp till de 'ärden som fö-&lt;br&gt;reskrivs i 11 b § eller, om dotterfö-&lt;br&gt;retaget inte är ett finansbolag, i an-&lt;br&gt;nan lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansbolags tillstånd kan åter-&lt;br&gt;kallas av bankinspektionen, om bo-&lt;br&gt;laget överträtt denna lag eller up-&lt;br&gt;penbart åsidosatt kundernas intres-&lt;br&gt;sen eller om annars förutsättningar-&lt;br&gt;na för tillstånd enligt 5 § inte längre&lt;br&gt;föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 kap. 11 § aktiebolagslagen&lt;br&gt;(1975:1385) gäller för upprättandet&lt;br&gt;av koncembalansräkningar. Även&lt;br&gt;den del av kapitalbasen som belö-&lt;br&gt;per på minoritetsandelar skall ingå.&lt;br&gt;Redovisad goodwill som belöper på&lt;br&gt;företag som omfattas av det konsoli-&lt;br&gt;derade kapitalkravet skall räknas av&lt;br&gt;från primärt kapital. Placeringarna&lt;br&gt;skall tas upp till de värden som fö-&lt;br&gt;reskrivs i 11 b § eller, om dotterfö-&lt;br&gt;retaget inte är ett finansbolag, i an-&lt;br&gt;nan lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det konsoliderade kapitalkravet&lt;br&gt;enligt första och andra styckena om-&lt;br&gt;fattar inte försäkringsföretag och så-&lt;br&gt;dana dotterföretag till försäkringsfö-&lt;br&gt;retag som inte driver någon form av&lt;br&gt;finansiell verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansbolags tillstånd kan åter-&lt;br&gt;kallas av bankinspektionen, om bo-&lt;br&gt;laget överträtt denna lag eller up-&lt;br&gt;penbart åsidosatt kundernas intres-&lt;br&gt;sen eller om annars förutsättningar-&lt;br&gt;na för tillstånd enligt 5 eller 5 a §&lt;br&gt;inte längre föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett tillstånd har återkallats enligt första stycket, skall bolaget stå&lt;br&gt;under bankinspektionens tillsyn till dess att verksamheten avvecklats eller&lt;br&gt;drivs på ett sådant sätt att tillstånd enligt denna lag inte krävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om återkallelse får för-&lt;br&gt;enas med förbud att fortsätta verk-&lt;br&gt;samheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det kan antas att ett företag&lt;br&gt;driver sådan finansieringsverksam-&lt;br&gt;het att denna lag är tillämplig, får&lt;br&gt;bankinspektionen förelägga företa-&lt;br&gt;get att till inspektionen lämna de&lt;br&gt;upplysningar om sin verksamhet&lt;br&gt;som behövs för att bedöma om lagen&lt;br&gt;är tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon utan tillstånd driver&lt;br&gt;sådan verksamhet som kräver till-&lt;br&gt;stånd enligt denna lag, skall bankin-&lt;br&gt;spektionen förelägga honom att&lt;br&gt;upphöra med verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År det osäkert om tillstånd krävs&lt;br&gt;för viss verksamhet, får inspektio-&lt;br&gt;nen förelägga den som driver verk-&lt;br&gt;samheten att lämna de upplysning-&lt;br&gt;ar som behövs för att bedöma om&lt;br&gt;tillstånd krävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som driver finansieringsverk-&lt;br&gt;samhet utan tillstånd, där sådant&lt;br&gt;krävs enligt denna lag, döms till bö-&lt;br&gt;ter eller fängelse i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;231&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelseledamot eller befattningshavare hos finansbolag som uppsåtligen&lt;br&gt;eller av oaktsamhet genom oriktig bokföring eller på annat sätt lämnar&lt;br&gt;bankinspektionen felaktiga upplysningar om verksamheten döms, om gär-&lt;br&gt;ningen inte är ringa, till böter eller fängelse i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som bryter mot 8 § döms till böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. För finansbolag som har ett räkenskapsår som påbörjats före den 1&lt;br&gt;mars 1991 och som vid lagens ikraftträdande ännu inte har avslutats gäller&lt;br&gt;bestämmelsen i punkt 2 av övergångsbestämmelserna till lagen&lt;br&gt;(1990:1310) om ändring i lagen (1988:606) om finansbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Utan hinder av vad som föreskrivs i 11 b§ första stycket får, intill&lt;br&gt;utgången av år 1991, värdehandlingar och andra fordringar för vilka&lt;br&gt;försäkringsbolag svarar hänföras till grupp B.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1095.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;232&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 18 och 20 §§ lagen (1988:1385) om Sveriges&lt;br&gt;riksbank skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18§‘&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken får på penningpolitiskt motiverade villkor bevilja kredit till&lt;br&gt;och ta emot inlåning från bankinstitut samt medverka i betalningsutjäm-&lt;br&gt;ning. Räntevillkoren för denna ut- och inlåning skall offentliggöras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns synnerliga skäl, får&lt;br&gt;riksbanken även på andra villkor&lt;br&gt;än som avses i första stycket bevilja&lt;br&gt;kredit till svenska bankinstitut och&lt;br&gt;till andra företag som står under&lt;br&gt;tillsyn av bank- eller försäkringsin-&lt;br&gt;spektionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns synnerliga skäl, får&lt;br&gt;riksbanken även på andra villkor&lt;br&gt;än som avses i första stycket bevilja&lt;br&gt;kredit till svenska bankinstitut och&lt;br&gt;till andra svenska företag som står&lt;br&gt;under tillsyn av bank- eller försäk-&lt;br&gt;ringsinspektionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kreditpolitiskt syfte får riksbanken genom beslut i enskilda fall uppstäl-&lt;br&gt;la kassakrav gentemot kreditinstitut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med kassakrav avses att viss andel, högst femton procent, av kreditinsti-&lt;br&gt;tutets placeringar eller förbindelser, beräknade på det sätt riksbanken i det&lt;br&gt;enskilda fallet bestämmer, skall under angiven tid motsvaras av medel&lt;br&gt;som med eller utan räntegottgörelse skall innestå på räkning för institutet i&lt;br&gt;riksbanken. I den utsträckning riksbanken i det enskilda fallet bestämmer&lt;br&gt;likställs med sådana medel kreditinstitutets inneliggande kassa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För ett utländskt bankföretag&lt;br&gt;som fått regeringens tillstånd att&lt;br&gt;driva bankrörelse från filial här i&lt;br&gt;landet beräknas kassakravet på fi-&lt;br&gt;lialens placeringar och förbindel-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För ett utländskt kreditinstitut&lt;br&gt;som fått tillstånd att driva verksam-&lt;br&gt;het från filial här i landet beräknas&lt;br&gt;kassakravet på filialens placeringar&lt;br&gt;eller förbindelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1990:831.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1990:831.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;233&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1991-03-20.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f. d. regeringsrådet Bengt O. Hamdahl, regeringsrådet Bertil&lt;br&gt;Werner, justitierådet Ulf Gad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 14 mars 1991 har regering-&lt;br&gt;en på hemställan av statsrådet Åsbrink beslutat inhämta lagrådets yttrande&lt;br&gt;över förslag till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617), m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorerna Christi-&lt;br&gt;na Strandman Ullrich och Håkan Nyholm.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;234&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Innehåll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Proposition.................................................. 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens lagförslag...................................... 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 mars 1991 ... &amp;nbsp;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Inledning.................................................. 35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Bakgrund ................................................. 37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 De finansiella institutens verksamhetsinriktning............ 37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 Skyddsintressena på kreditmarknaden..................... 41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 Internationella erfarenheter.............................. 43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Allmän motivering ......................................... 47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1 Grundläggande överväganden............................ 47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2 Konkurrensen och skyddsintressena....................... 48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3 Kreditmarknadens organisation .......................... 49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4 Bankerna.............................................. 50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4.1 Bankverksamhet.................................. 50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4.2 Förvärvsregler m. m............................... 54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4.3 Kreditgivning och upplåning ....................... 62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4.4 Kassareserv/Betalningsberedskap ................... 64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.5 Branschglidning i den finansiella sektorn................... 65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.5.1 Utgångspunkter................................... 65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.5.2 Bank och försäkringsbolag i samma holdingbolagskon-&lt;br&gt;cern ............................................. 69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.5.3 Banks ägande i försäkringsbolag..................... 71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.5.4 Finansbolags ägande i försäkringsbolag............... 73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.5.5 Försäkringsbolags ägande i banker och andra finansiella&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;företag........................................... 73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.5.6 Tillsyn m.m...................................... 77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.6 Finansbolagen ......................................... 79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.6.1 Utländsk filialetablering i Sverige ................... 79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.6.2 Förvärv av organisationsaktier m. m................. 82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.6.3 Obligationsutgivning .............................. 83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.6.4 Vitesförfarande................................... 85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.7 Övertagande av del av en central föreningsbanks rörelse ..... 86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.7.1 Bakgrund ........................................ 86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.7.2 Ändring i föreningsbankslagen...................... 87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.8 Ekonomiska effekter av mitt förslag....................... 89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.9 Ikraftträdande ......................................... 89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Upprättade lagförslag....................................... 90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Specialmotivering.......................................... 91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 Förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617) ...&amp;nbsp;&amp;nbsp;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 Förslaget till lag om ändring i bankaktiebolagslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1987:618)............................................. 99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 Förslaget till lag om ändring i föreningsbankslagen (1987:620). 100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1963:76) om kreditaktie-&lt;br&gt;bolag .................................................. 102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1968:555) om rätt för&lt;br&gt;utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket .... 102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.6 Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1982:713)............................................. 102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:606) om finansbolag 106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;riksbank............................................... 109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.9 Förslaget till lagom ändring i lagen (1991:000) om värdepap-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;235&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;persrörelse............................................. 110 &amp;nbsp;Prop.&amp;nbsp;1990/91:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Hemställan................................................ 110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Beslut .................................................... 110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Sammanställning av remissyttranden över del av Kredit-&lt;br&gt;marknadskommitténs betänkande (SOU 1988:29) Förny-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;else av kreditmarknaden............................. 111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Sammanställning av remissyttranden över departe-&lt;br&gt;mentspromemorian (Ds 1990:57) Branschglidning i den&lt;br&gt;finansiella sektorn .................................. 158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 Sammanställning av remissyttranden över&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;del av departementspromemorian (Ds 1989:13) Ut-&lt;br&gt;ländska bankfilialer i Sverige,...................... 193&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 del av Kreditmarknadskommitténs betänkande (SOU&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1988:29) Förnyelse av kreditmarknaden............ 198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 De remitterade lagförslagen..........................207&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 Utdrag ur lagrådets protokoll den 20 mars 1991 ......... 234&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Norstedts Tryckeri, Stockholm 1991&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;236&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de av lagrådet granskade och i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:NU41</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de av lagrådet granskade och i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:NU41</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1991-04-05 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1991-04-08 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1991-04-09 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1991-04-23 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Folkpartiet liberalerna</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 09:27:27</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GE03154</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:28:28</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Näringsutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 09:27:27</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GE03154</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199091__154.pdf</filnamn>
<filstorlek>10936506</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>om rörelseregler för bank m.m.</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/D8C8F66E-221E-4C62-A89A-7EA09C2F5448</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1990/91:NU41</uppgift>
<ref_dok_id>GE01NU41</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>NU41</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Rörelseregler för bank m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:154&lt;br/&gt;
Rörelseregler för bank m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02N107</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>N107</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:154 Rörelseregler för bank m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:154&lt;br/&gt;
Rörelseregler för bank m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02N108</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>N108</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:154 Rörelseregler för bank m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:154&lt;br/&gt;
Rörelseregler för bank m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02N109</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>N109</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:154 Rörelseregler för bank m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:154&lt;br/&gt;
Rörelseregler för bank m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02N110</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>N110</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:154 Rörelseregler för bank m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:154&lt;br/&gt;
Rörelseregler för bank m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02N111</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>N111</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:154 Rörelseregler för bank m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:154&lt;br/&gt;
Rörelseregler för bank m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02N112</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>N112</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:154 Rörelseregler för bank m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:154&lt;br/&gt;
Rörelseregler för bank m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02N113</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>N113</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:154 Rörelseregler för bank m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Hadar Cars  m.fl. (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:154&lt;br/&gt;
Rörelseregler för bank m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02N112</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>N112</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:154 Rörelseregler för bank m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Hadar Cars  m.fl. (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Håkan Hansson  m.fl. (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:154&lt;br/&gt;
Rörelseregler för bank m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02N113</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>N113</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:154 Rörelseregler för bank m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Håkan Hansson  m.fl. (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lars Norberg  m.fl. (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:154&lt;br/&gt;
Rörelseregler för bank m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02N111</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>N111</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:154 Rörelseregler för bank m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lars Norberg  m.fl. (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Nic Grönvall  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:154&lt;br/&gt;
Rörelseregler för bank m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02N110</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>N110</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:154 Rörelseregler för bank m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Nic Grönvall  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Per Westerberg  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:154&lt;br/&gt;
Rörelseregler för bank m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02N108</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>N108</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:154 Rörelseregler för bank m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Per Westerberg  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Rolf L Nilson  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:154&lt;br/&gt;
Rörelseregler för bank m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02N109</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>N109</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:154 Rörelseregler för bank m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Rolf L Nilson  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Sigge Godin  och Isa Halvarsson  (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:154&lt;br/&gt;
Rörelseregler för bank m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02N107</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>N107</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:154 Rörelseregler för bank m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Sigge Godin  och Isa Halvarsson  (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>