<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2283969</hangar_id>
 <dok_id>GE03149</dok_id>
 <rm>1990/91</rm>
 <beteckning>149</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1990/91:149</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>149</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1991-03-26 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:40:24</systemdatum>
 <publicerad>2007-12-19 17:00:38</publicerad>
 <titel>om radio- och TV-frågor</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GE03149/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GE03149</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GE03149</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1990/91: 149&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;om radio- och TV-frågor&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03149/prop_199091__149-1.png" style="width:36pt;height:29pt;"/&gt;
&lt;h3&gt;Prop.&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;1990/91: 149&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade ut-&lt;br&gt;drag ur regeringsprotokollet den 26 mars 1991 för de åtgärder eller de&lt;br&gt;ändamål som framgår av föredragandens hemställan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingvar Carlsson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bengt Göransson&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen framläggs förslag om en ny reklamfinansierad tredje&lt;br&gt;TV-kanal. Vidare presenteras riktlinjer om Sveriges Radios uppdrag, or-&lt;br&gt;ganisation och finansiering under tiden t.o.m. år 1998. Propositionen&lt;br&gt;har utarbetats under medverkan av en beredningsgrupp med represen-&lt;br&gt;tanter för samtliga riksdagspartier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den marksända televisionen föreslås bli öppnad för reklamfinansie-&lt;br&gt;rade sändningar. Sådana sändningar skall enligt propositionen förbehål-&lt;br&gt;las den nya tredje TV-kanalen. Den skall drivas av ett företag utanför&lt;br&gt;Sveriges Radio-koncernen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändrad lagstiftning föreslås i olika hänseenden. Bl.a. föreslås nya be-&lt;br&gt;stämmelser om annonser i televisionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagens krav på opartiskhet och saklighet avses inte gälla för an-&lt;br&gt;nonser i TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland övriga förslag märks&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av en annons skall framgå i vems intresse den sänds,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annonser får inte syfta till att vinna stöd för politiska eller religiösa&lt;br&gt;åsikter eller åsikter i intressefrågor på arbetsmarknaden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lin annons med reklam får inte syfta till att fånga uppmärksamhe-&lt;br&gt;ten hos barn under 12 år,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sändande företaget får inte diskriminera någon som begär att&lt;br&gt;företaget skall sända en annons.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler föreslås om högsta tillåtna annonsvolym och om hur annon-&lt;br&gt;ser skall få sättas in i sändningarna. Huvudregeln föreslås vara att an-&lt;br&gt;nonser inte får avbryta program. I viss begränsad omfattning avses dock&lt;br&gt;det sändande företaget ha rätt att avbryta ett program med annonser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt föreslås ändringar i bl.a. lagen (1960:729) om upphovsrätt&lt;br&gt;till litterära och konstnärliga verk, lagen (1978:763) med vissa bestäm-&lt;br&gt;melser om marknadsföring av alkoholdrycker och lagen (1978:764) med&lt;br&gt;vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Del nya programföretaget föreslås bli skyldigt att iaktta krav på&lt;br&gt;mångfald och kvalitet i programutbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f öretaget föreslås få sändningsrätt i sex år. Sändarnätel föreslås bli&lt;br&gt;utbyggt snabbt så att befolkningstäckningen under koncessions!iden blir&lt;br&gt;likvärdig med den som Sveriges Television har.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslås bevilja sändningstillstånd efter det att alla in-&lt;br&gt;tresserade har haft möjlighet att ansöka om tillstånd. Avsikten är att ett&lt;br&gt;koncessionsbeslut skall kunna fattas före utgången av augusti 1991. lin&lt;br&gt;bred ägarkrets skall eftersträvas hos företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Radios nuvarande avtal med staten föreslås bli förlängda&lt;br&gt;med sex månader till utgången av år 1992. Under våren 1992 läggs en&lt;br&gt;proposition fram inför den nya avtalsperioden, som skall omfatta åren&lt;br&gt;1993 - 1998. Vissa riktlinjer för den nya avtalsperioden presenteras&lt;br&gt;emellertid redan nu. Bl.a. anges att det i fortsättningen skall finnas ett&lt;br&gt;programföretag för ljudradio och ett för television.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansieringen av Sveriges Radios verksamhet föreslås ske huvud-&lt;br&gt;sakligen med TV-avgifter. Betalda annonser bör inte förekomma i Sveri-&lt;br&gt;ges Televisions sändningar. Finansieringen tas upp till prövning inför&lt;br&gt;medelsberäkningen för år 1996. Vissa möjligheter till sponsring av Sve-&lt;br&gt;riges Televisions sändningar föreslås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag läggs fram om höjningar av TV-avgiften. Ir.o.m. den I juli&lt;br&gt;1991 höjs avgiften med 72 kr. till 1 236 kr. per år, eller till 309 kr. per&lt;br&gt;tremånadersperiod. I r.o.m. den I januari 1992 höjs avgiften med ytterli-&lt;br&gt;gare 84 kr. till 1 320 kr. per år, eller till 330 kr. för tre månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 propositionen aviseras utredningar om huvudmannaskap och fi-&lt;br&gt;nansiering av sändarnätet för rundradio, om myndighetsorganisationen&lt;br&gt;på rundradioområdet samt om de tekniska förutsättningarna för utöka-&lt;br&gt;de sändningar av ljudradio och TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ptop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i radiolagen (1966:755)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om radiolagen (1966:755)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att nuvarande 7-11 §§ skall betecknas 17 och 19-22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 1, 5 och 6 §§ samt de nya 17, 19 och 22 §§ skall ha följande&lt;br&gt;lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas elva nya paragrafer, 7-16 och 18 §§, av&lt;br&gt;följande lydelse samt närmast före 1, 2, 5 och de nya 8, 16, 17 och 19-&lt;br&gt;21 §§ rubriker av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna lag förstås med&lt;br&gt;radiosändning: ljud,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bild eller annat meddelande som&lt;br&gt;sänds med hjälp av elek-&lt;br&gt;tromagnetiska vågor vilkas fre-&lt;br&gt;kvenser är lägre än 3 000 gigahertz&lt;br&gt;och vilka utbreder sig i rymden&lt;br&gt;utan särskilt anordnad ledare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rundradiosändning:&lt;br&gt;radiosändning som är avsedd att&lt;br&gt;tas emot direkt av allmänheten,&lt;br&gt;om sändningen inte är avsedd en-&lt;br&gt;dast för en sluten krets, vars med-&lt;br&gt;lemmar är förenade genom en på-&lt;br&gt;taglig gemenskap av annat slag än&lt;br&gt;ett gemensamt intresse att lyssna&lt;br&gt;på eller se sändningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;t råd sä n d n i ng: ljud, bild&lt;br&gt;eller annat meddelande som sänds&lt;br&gt;med hjälp av elektromagnetiska&lt;br&gt;vågor vilka är bundna vid särskilt&lt;br&gt;anordnad ledare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sändare: anordning för ra-&lt;br&gt;diosändning (radiosändare) eller&lt;br&gt;trådsändning (trådsändare),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mottagare: anordning för&lt;br&gt;mottagning av radiosändning eller&lt;br&gt;trådsändning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Definitioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna lag förstås med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;r a d i o s ä n d n i n g: ljud,&lt;br&gt;bild eller annat meddelande som&lt;br&gt;sänds med hjälp av elek-&lt;br&gt;tromagnetiska vågor vilkas fre-&lt;br&gt;kvenser är lägre än 3 000 gigahertz&lt;br&gt;och vilka utbreder sig i rymden&lt;br&gt;utan särskilt anordnad ledare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;r u n d r a &amp;lt;1 i o s ä n d n i n g:&lt;br&gt;radiosändning som är avsedd att&lt;br&gt;tas emot direkt av allmänheten,&lt;br&gt;om sändningen inte är avsedd en-&lt;br&gt;dast för en sluten krets, vars med-&lt;br&gt;lemmar är förenade genom en på-&lt;br&gt;taglig gemenskap av annat slag än&lt;br&gt;ett gemensamt intresse att lyssna&lt;br&gt;på eller se sändningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tråd sändning: ljud, bild&lt;br&gt;eller annat meddelande som sänds&lt;br&gt;med hjälp av elektromagnetiska&lt;br&gt;vågor vilka är bundna vid särskilt&lt;br&gt;anordnad ledare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sändare: anordning för ra-&lt;br&gt;diosändning (radiosändare) eller&lt;br&gt;trådsändning (trådsändare),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mottagare: anordning för&lt;br&gt;mottagning av radiosändning eller&lt;br&gt;trådsändning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1986:1209.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;radioprogram: radio-&lt;br&gt;sändnings eller trådsändnings in-&lt;br&gt;nehåll, om detta består av annat&lt;br&gt;än, utom angivande av namn eller&lt;br&gt;källa, enkla meddelanden om tid,&lt;br&gt;väderlek, nyheter eller dylikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;radioprogram: radio-&lt;br&gt;sändnings eller trådsändnings in-&lt;br&gt;nehåll, om detta består av annat&lt;br&gt;än, utom angivande av namn eller&lt;br&gt;källa, enkla meddelanden om tid,&lt;br&gt;väderlek, nyheter eller dylikt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;reklam: &amp;nbsp;eil radioprogram&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som är avsett all främja en närings-&lt;br&gt;idkares avsättning av en vara, en&lt;br&gt;tjänst eller någon annan nyttighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a n n o n s t i d i televisi-&lt;br&gt;onen: sändningstid i televisionen&lt;br&gt;som inleds och avslutas av en sär-&lt;br&gt;skild ljud- och bildsignatur som&lt;br&gt;markerar all den som sänder under&lt;br&gt;den angivna liden i huvudsak gör&lt;br&gt;delta på uppdrag av andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehav och användning av radio-&lt;br&gt;sändare och mottagare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Programföretags sändningsrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För rätt att här i landet sända radioprogram i rundradiosändning&lt;br&gt;krävs tillstånd av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För rätt att här i landet sända radioprogram i trådsändning krävs till-&lt;br&gt;stånd av regeringen, om sändningen sker till bostäder och når fler än&lt;br&gt;100 bostäder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje innehavare av tillstånd en-&lt;br&gt;ligt första eller andra stycket&lt;br&gt;(programföretag) avgör ensam vad&lt;br&gt;som skall förekomma i sändning&lt;br&gt;som företaget anordnar med stöd&lt;br&gt;av tillståndet. Härvid skall pro-&lt;br&gt;gramföretaget iaktta bestämmelser-&lt;br&gt;na i 6 § och 7 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd ges för viss lid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje innehavare av tillstånd en-&lt;br&gt;ligt första eller andra stycket&lt;br&gt;(programföretag) avgör ensam vad&lt;br&gt;som skall förekomma i en sänd-&lt;br&gt;ning som företaget anordnar med&lt;br&gt;stöd av tillståndet. Härvid skall&lt;br&gt;programföretaget iaktta föreskrif-&lt;br&gt;terna i 6 och 7 samt 17 § andra&lt;br&gt;stycket. I fråga om vad som sänds&lt;br&gt;under annonstid i televisionen skall&lt;br&gt;programföretaget också iaktta före-&lt;br&gt;skrifterna i 8-15 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Programföretags rätt på grund av tillstånd enligt 5 § första eller andra&lt;br&gt;stycket skall utövas opartiskt och sakligt. Därvid skall beaktas att en vid-&lt;br&gt;sträckt yttrandefrihet och informationsfrihet skall råda i ljudradion och&lt;br&gt;televisionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydels&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Programföretag skall i program-&lt;br&gt;verksamheten hävda det demokra-&lt;br&gt;tiska statsskickets grundidéer samt&lt;br&gt;principen om alla människors lika&lt;br&gt;värde och den enskilda männi-&lt;br&gt;skans frihet och värdighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För programföretag skall i övrigt&lt;br&gt;gälla vad som föreskrivs i avtal&lt;br&gt;mellan regeringen och företaget. 1&lt;br&gt;sådant avtal får som villkor för rätt&lt;br&gt;att sända radioprogram på grund av&lt;br&gt;tillstånd enligt 5 § första eller andra&lt;br&gt;stycket tas in&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. föreskrift om skyldighet att&lt;br&gt;sända berikligande och genmäle,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. föreskrift till skydd för en-&lt;br&gt;skilds privatliv,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. föreskrift om förbud mot kom-&lt;br&gt;mersiell reklam och mot program&lt;br&gt;som bekostas av annan än pro-&lt;br&gt;gramföretag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. föreskrift om skyldighet att på&lt;br&gt;begäran av myndighet sända med-&lt;br&gt;delande till allmänheten, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. föreskrift om skyldighet att&lt;br&gt;sända redogörelse som avses i 7 §&lt;br&gt;andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Programföretaget får inte i pro-&lt;br&gt;gramverksamheten mot vederlag el-&lt;br&gt;ler annars på ett otillbörligt sätt gyn-&lt;br&gt;na ett kommersiellt intresse. Progra-&lt;br&gt;mföretaget får dock i fråga om nå-&lt;br&gt;gon som har bekostat ett program&lt;br&gt;helt eller delvis lämna uppgift om&lt;br&gt;vem bidragsgivaren är.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Programverksamheten skall som&lt;br&gt;helhet pryglas av det demokratiska&lt;br&gt;statssk’ &amp;lt;vets grundidéer samt prin-&lt;br&gt;cipen om alla människors lika vär-&lt;br&gt;de och den enskilda människans&lt;br&gt;frihet och värdighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna i första och andra&lt;br&gt;styckena gäller inte vad som sänds&lt;br&gt;under annonstid i televisionen eller&lt;br&gt;annonser och liknande medde-&lt;br&gt;landen i sökbar text-TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga villkor för programföreta-&lt;br&gt;gets sändningsräll skall las in i ett&lt;br&gt;avtal mellan regeringen och företa-&lt;br&gt;get. 1 detta avtal får det bestämmas&lt;br&gt;om skyldighet för programföretaget&lt;br&gt;att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. sända genmälen och berikti-&lt;br&gt;ganden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. i programverksamheten respek-&lt;br&gt;tera den enskildes privatliv,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. sända ett mångsidigt program-&lt;br&gt;utbud,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. ta hänsyn Ull ljudradions och&lt;br&gt;televisionens särskilda genomslags-&lt;br&gt;kraft när det gäller programmens&lt;br&gt;ämnen och utformning samt tiden&lt;br&gt;för sändning av programmen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. på begäran av myndighet sän-&lt;br&gt;da meddelande till allmänheten,&lt;br&gt;och all&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. sända redogörelse som avses i&lt;br&gt;17 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avtalet får del också bestämmas&lt;br&gt;om skyldighet för programföretaget&lt;br&gt;att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. inte sända reklam mot veder-&lt;br&gt;lag eller program som någon annan&lt;br&gt;har bekostat helt eller delvis,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. endast under annonstid i tele-&lt;br&gt;visionen sända reklam mot vederlag&lt;br&gt;eller program mot betalning, och alt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om någon annan har bekostat&lt;br&gt;ett program helt eller delvis, lämna&lt;br&gt;uppgift om vem bidragsgivaren är.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annonser som sänds under annons-&lt;br&gt;tid i televisionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under annonstid i televisionen får&lt;br&gt;det endast förekomma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. reklam och andra program&lt;br&gt;som någon har uppdragit åt&lt;br&gt;programföretaget all sända,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. programföretagets reklam för&lt;br&gt;egen kommersiell verksamhet, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. programglimtar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av en annons som sänds under&lt;br&gt;annons lid i televisionen skall fram-&lt;br&gt;gå i vems intresse sändningen sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I annonser som sänds mot betal-&lt;br&gt;ning eller annat vederlag får del inte&lt;br&gt;uppträda personer som spelar en&lt;br&gt;framträdande roll i televisionspro-&lt;br&gt;gram som huvudsakligen handlar&lt;br&gt;om nyheter eller nyhetskommenta-&lt;br&gt;rer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annonser som sänds under an-&lt;br&gt;nonslid i televisionen får inte syfta&lt;br&gt;till att vinna stöd för politiska eller&lt;br&gt;religiösa åsikter eller åsikter i intres-&lt;br&gt;sefrågor på arbetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande Lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annons med reklam som&lt;br&gt;sänds under annonslid i televisionen&lt;br&gt;får inte syfta till att fånga upp-&lt;br&gt;märksamheten hos barn under 12&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 annonser med reklam får det in-&lt;br&gt;te uppträda personer eller figurer&lt;br&gt;som spelar en framträdande roll i&lt;br&gt;televisionsprogram som huvudsakli-&lt;br&gt;gen vänder sig till barn under 12 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Programföretaget får inte diskri-&lt;br&gt;minera någon som begär all förela-&lt;br&gt;get skall sända en annons.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av en programtjänsts sändnings-&lt;br&gt;tid per dygn får högst tio procent&lt;br&gt;avse annonser under annons tid i&lt;br&gt;televisionen. Denna andel beräknas&lt;br&gt;särskilt för tiden mellan kl. 18.00&lt;br&gt;och kl. 24.00.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom en sändningstid av en tim-&lt;br&gt;me mellan hela klockslag får an-&lt;br&gt;nonser förekomma under högst åtta&lt;br&gt;minuter eller, i rena undantagsfall,&lt;br&gt;tio minuter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avtalet mellan regeringen och&lt;br&gt;programföretaget får del bestämmas&lt;br&gt;alt högsta tillåtna sändningstiden för&lt;br&gt;annonser under annonslid i televi-&lt;br&gt;sionen skall vara kortare än vad&lt;br&gt;som föreskrivs i första och andra&lt;br&gt;styckena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annonstiden i televisionen vid ett&lt;br&gt;givet tillfälle får inte understiga en&lt;br&gt;minut, sedan sändningstiden för den&lt;br&gt;särskilda ljud- och btldsignaturen&lt;br&gt;har frånräknats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annonser under annonstid i tele-&lt;br&gt;visionen skall sättas in mellan pro-&lt;br&gt;grammen. Annonser med reklam får&lt;br&gt;dock inte förekomma under an-&lt;br&gt;nonstiden omedelbart före eller efter&lt;br&gt;ett program som huvudsakligen vän-&lt;br&gt;der sig till barn under 12 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av första stycket förs-&lt;br&gt;ta meningen får annonser avbryta&lt;br&gt;ett program, om de sätts in&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. i pauser i sportprogram, där&lt;br&gt;det förekommer längre pauser, eller&lt;br&gt;i pauser i program som avser före-&lt;br&gt;ställningar eller evenemang med&lt;br&gt;pauser för publiken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. mellan delar i program, som&lt;br&gt;beslår av olika avslutade delar och&lt;br&gt;där varje del som föregås eller följs&lt;br&gt;av annonser varar minst 20 minu-&lt;br&gt;ter; annonser med reklam får dock&lt;br&gt;inte förekomma under annonstiden&lt;br&gt;omedelbart före eller efter en del av&lt;br&gt;programmet som huvudsakligen&lt;br&gt;vänder sig till barn under 12 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annonser och liknande med-&lt;br&gt;delanden i sökbar text-TV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radionämnden granskar om&lt;br&gt;programföretags rätt på grund av&lt;br&gt;tillstånd enligt 5 § första eller and-&lt;br&gt;ra stycket har utövats i enlighet&lt;br&gt;med 6 § och avtalet mellan rege-&lt;br&gt;ringen och företaget. Regeringen&lt;br&gt;meddelar närmare bestämmelser om&lt;br&gt;radio nämndens verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som föreskrivs i 8-15 §§ gäl-&lt;br&gt;ler inte annonser och liknande&lt;br&gt;meddelanden i sökbar text-TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radionämndens granskning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radionämnden övervakar genom&lt;br&gt;granskning i efterhand om ett&lt;br&gt;programföretags rätt på grund av&lt;br&gt;tillstånd enligt 5 § första eller and-&lt;br&gt;ra stycket utövas i enlighet med&lt;br&gt;denna lag och avtalet mellan rege-&lt;br&gt;ringen och företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det föreskrivs i avtal mellan&lt;br&gt;regeringen oeh programföretag&lt;br&gt;skall företaget sända redogörelse&lt;br&gt;för beslut av radionämnden, i vil-&lt;br&gt;ket företaget förklarats ha brutit&lt;br&gt;mot bestämmelser i denna lag eller&lt;br&gt;i avtalet mellan regeringen och&lt;br&gt;företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det har bestämis i avtalet&lt;br&gt;mellan regeringen och programfö-&lt;br&gt;retaget, skall företaget sända redo-&lt;br&gt;görelse för beslut av radionämn-&lt;br&gt;den, i vilket företaget förklarats ha&lt;br&gt;brutit mot bestämmelser i denna&lt;br&gt;lag eller i avtalet mellan regering-&lt;br&gt;en och företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen meddelar närmare fö-&lt;br&gt;reskrifter om radionämndens verk-&lt;br&gt;samhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 $&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett programföretag skall på upp-&lt;br&gt;maning av radionämnden tillställa&lt;br&gt;nämnden en sådan upptagning av&lt;br&gt;ett program som avses i 10 § första&lt;br&gt;stycket &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;radioans varighetslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1966:756). Om programföretaget&lt;br&gt;inte rättar sig efter en sådan uppma-&lt;br&gt;ning, får nämnden förelägga vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbud mot censuringripanden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheter och andra allmänna organ får inte i förväg granska eller&lt;br&gt;föreskriva förhandsgranskning av radiosändningars innehåll och ej hel-&lt;br&gt;ler förbjuda en radiosändning på grund av dess innehåll. Detsamma gäl-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ler i fråga om trådsändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 fråga om trådsändningar för of-&lt;br&gt;fentlig förevisning av filmer och vi-&lt;br&gt;deogram gäller dock sådant förbud&lt;br&gt;som avses i första stycket endast&lt;br&gt;om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. sändningen är en vidaresänd-&lt;br&gt;ning av en rundradiosändning el-&lt;br&gt;ler av en sändning från en satellit i&lt;br&gt;fast trafik eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. sändningen är en egen-&lt;br&gt;sändning som också sker till bostä-&lt;br&gt;der med stöd av tillstånd enligt 5 §&lt;br&gt;andra stycket eller i enlighet med&lt;br&gt;bestämmelserna i lagen (1985:677)&lt;br&gt;om lokala kabelsändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 fråga om trådsändningar för&lt;br&gt;visning av filmer och videogram&lt;br&gt;vid allmän sammankomst eller of-&lt;br&gt;fentlig tillställning gäller dock så-&lt;br&gt;dant förbud som avses i första&lt;br&gt;stycket endast om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. sändningen är en vidaresänd-&lt;br&gt;ning av en rundradiosändning el-&lt;br&gt;ler av en sändning från en satellit i&lt;br&gt;fast trafik eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. sändningen är en egen-&lt;br&gt;sändning som också sker till bostä-&lt;br&gt;der med stöd av tillstånd enligt 5§&lt;br&gt;andra stycket eller i enlighet med&lt;br&gt;bestämmelserna i lagen (1985:677)&lt;br&gt;om lokala kabelsändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med vidaresändning och egensändning förstås i denna paragraf det-&lt;br&gt;samma som i lagen om lokala kabelsändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första och andra styckena hindrar inte&lt;br&gt;förhandsgranskning eller sändningsförbud i fråga om bild som återger&lt;br&gt;Sverige eller del därav och som innehåller upplysning av betydelse för&lt;br&gt;rikets försvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om andra trådsändningar&lt;br&gt;för offentlig förevisning av filmer&lt;br&gt;och videogram än sådana som av-&lt;br&gt;ses i andra stycket gäller föreskrif-&lt;br&gt;terna i förordningen (1959:348)&lt;br&gt;med särskilda bestämmelser om bio-&lt;br&gt;grafföreställningar m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om andra trådsändningar&lt;br&gt;för visning av filmer och video-&lt;br&gt;gram vid allmän sammankomst el-&lt;br&gt;ler offentlig tillställning än sådana&lt;br&gt;som avses i andra stycket gäller fö-&lt;br&gt;reskrifterna i lagen (1990:886) om&lt;br&gt;granskning och kontroll av filmer&lt;br&gt;och videogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om marknadsföring gäller&lt;br&gt;föreskrifterna i marknadsföringsla-&lt;br&gt;gen (1975:1418), lagen (1978:763)&lt;br&gt;med vissa bestämmelser om&lt;br&gt;marknadsföring av alkoholdrycker,&lt;br&gt;lagen (1978:764) med vissa bestäm-&lt;br&gt;melser om marknadsföring av to-&lt;br&gt;baksvaror och produktsäkerhetsla-&lt;br&gt;gen (1988:1604).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmälan om överlåtelse av tele-&lt;br&gt;visionsmottagare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straff m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till böter dömes den som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. underlåter att fullgöra anmäl-&lt;br&gt;ningsskyldighet som avses i 20 §&lt;br&gt;första eller andra stycket, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. uppsåtligen eller av oaktsam-&lt;br&gt;het lämnar ofullständig eller orik-&lt;br&gt;tig uppgift i anmälan som avses i&lt;br&gt;20 § första eller andra stycket, om&lt;br&gt;ej gärningen är belagd med straff i&lt;br&gt;brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1'ill böter dömes den som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. underlåter att fullgöra anmäl-&lt;br&gt;ningsskyldighet som avses i 9 §&lt;br&gt;första eller andra stycket, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. uppsåtligen eller av oaktsam-&lt;br&gt;het lämnar ofullständig eller orik-&lt;br&gt;tig uppgift i anmälan som avses i&lt;br&gt;9 § första eller andra stycket, om ej&lt;br&gt;gärningen är belagd med straff i&lt;br&gt;brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till böter, högst femhundra kro-&lt;br&gt;nor, dömes den som bryter mot&lt;br&gt;föreskrifterna i 3 § andra stycket&lt;br&gt;eller 3 a S första eller andra&lt;br&gt;stycket. Detsamma gäller den som&lt;br&gt;vid fullgörande av uppgiftsskyl-&lt;br&gt;dighet som avses i 9 i' tredje styck-&lt;br&gt;et uppsåtligen eller av oaktsamhet&lt;br&gt;lämnar oriktig uppgift, om ej gär-&lt;br&gt;ningen är belagd med straff i&lt;br&gt;brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till böter, högst femhundra kro-&lt;br&gt;nor, dömes den som bryter mot&lt;br&gt;föreskrifterna i 3 § andra stycket&lt;br&gt;eller 3 a § första eller andra&lt;br&gt;stycket. Detsamma gäller den som&lt;br&gt;vid fullgörande av uppgiftsskyl-&lt;br&gt;dighet som avses i 20 § tredje&lt;br&gt;stycket uppsåtligen eller av oakt-&lt;br&gt;samhet lämnar oriktig uppgift, om&lt;br&gt;ej gärningen är belagd med straff i&lt;br&gt;brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1989:41) om TV- avgift skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TV-avgiften är / 164 kronor för&lt;br&gt;ett år. Den skall betalas i fyra pos-&lt;br&gt;ter om 291 kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TV-avgiften är / 236 kronor för&lt;br&gt;ett år. Den skall betalas i fyra pos-&lt;br&gt;ter om 309 kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje post avser en avgiftsperiod om tre månader och skall betalas se-&lt;br&gt;nast sista vardagen före avgiftsperiodens början.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För innehav av TV-mottagare under tiden före den första avgiftsperio-&lt;br&gt;den skall TV-avgift betalas med så stort belopp i förhållande till årsavgif-&lt;br&gt;ten som motsvarar innehavstiden. Beloppet avrundas nedåt till jämnt&lt;br&gt;antal kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:475.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1989:41) om TV- avgift skali ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TV-avgiften är / 164 kronor för&lt;br&gt;ett år. Den skall betalas i fyra pos-&lt;br&gt;ter om 291 kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TV-avgiften är 1 320 kronor för&lt;br&gt;ett år. Den skall betalas i fyra pos-&lt;br&gt;ter om 330 kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje post avser en avgiftsperiod om tre månader och skall betalas se-&lt;br&gt;nast sista vardagen före avgiftsperiodens början.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För innehav av TV-mottagare under tiden före den första avgiftsperio-&lt;br&gt;den skall TV-avgift betalas med så stort belopp i förhållande till årsavgif-&lt;br&gt;ten som motsvarar innehavstiden. Beloppet avrundas nedåt till jämnt&lt;br&gt;antal kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1990:475.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i närradiolagen (1982:459)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 9 § närradiolagen (1982:459) skall ha följan-&lt;br&gt;de lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;l ör närradio gäller inte 6 och f ör närradio gäller inte 6-18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 radiolagen (1966:755). &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;radiolagen (1966:755).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dena lag träder i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1990191. 1 sarnl. Nr 149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Förslag till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1981:508) om radiotidningar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1981:508) om radiotidningar skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För radiotidningar gäller inte 6 För radiotidningar gäller inte 6-&lt;br&gt;och 7 $$ radiolagen (1966:755). &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;18 radiolagen (1966:755).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1983:495.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Förslag till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1985:677) om lokala&lt;br&gt;kabelsändningar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 19 § lagen (1985:677) om lokala kabelsänd-&lt;br&gt;ningar&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;l ör lokala kabelsändningar gäl- lör lokala kabelsändningar gäl-&lt;br&gt;ler inte 6 och 7 radiolagen ler inte 6-18 H radiolagen&lt;br&gt;(1966:755). &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;(1966:755).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; l-agen omtryckt 1985:1056.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7 Förslag till&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i radioansvarighetslagen (1966:756)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i radioansvarighetslagen (1966:756) skall&lt;br&gt;införas två nya paragrafer, 2 a och 2 b §§, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ulan hinder av denna lag gäller&lt;br&gt;vad som föreskrivs i annan lag om&lt;br&gt;förbud mot kommersiell annons i&lt;br&gt;den mån annonsen används vid&lt;br&gt;marknadsföring av alkoholhalliga&lt;br&gt;drycker eller tobaksvaror eller vid&lt;br&gt;marknadsföring Ull barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 b §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som föreskrivs i 7 kap. 2 §&lt;br&gt;tryckfrihetsförordningen om au gär-&lt;br&gt;ningar inte skall anses som tryckfri-&lt;br&gt;hetsbrott, därför alt de begås genom&lt;br&gt;meddelanden där del brottsliga är&lt;br&gt;dolt, gäller också i fråga om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. reklamftnansierad television,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. sökbar lexl-TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i den i första stycket&lt;br&gt;angivna föreskriften sägs om tryck-&lt;br&gt;frihetsbrotl skall därvid i stället avse&lt;br&gt;ytlrandefriheisbrolt.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till&lt;br&gt;litterära och konstnärliga verk&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 22 a § lagen (1960:729) om upphovsrätt till&lt;br&gt;litterära och konstnärliga verk skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har företag som avses i 22 §&lt;br&gt;första stycket rätt att i utsändning&lt;br&gt;återgiva verk, må företaget för att&lt;br&gt;säkerställa framtida bevisning om&lt;br&gt;innehållet i program upplaga verket&lt;br&gt;på anordning genom vilken det&lt;br&gt;kan återgivas. Har sådan upptag-&lt;br&gt;ning dokumentariskt värde, må den&lt;br&gt;bevaras i arkiv som avses i lagen&lt;br&gt;(1978:487) om pliktexemplar av&lt;br&gt;skrifter och ljud- och bildupptag-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 a §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upptagning som avses i första&lt;br&gt;stycket får utnyttjas endast för&lt;br&gt;bevisändamål, om ej annat följer&lt;br&gt;av 22 c §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har förelag som avses i 22 §&lt;br&gt;första stycket rätt att i utsändning&lt;br&gt;återge verk, får företaget också ta&lt;br&gt;upp verket på en anordning genom&lt;br&gt;vilken det kan återges, om delta&lt;br&gt;sker&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. för att säkerställa framtida be-&lt;br&gt;visning om utsändningens innehåll&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. för all det behövs för att en&lt;br&gt;statlig myndighet skall kunna fullgö-&lt;br&gt;ra sina uppgifter när del gäller alt i&lt;br&gt;efterhand utöva tillsyn över utsänd-&lt;br&gt;n ings verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har sådan upptagning som avses i&lt;br&gt;första stycket dokumentariskt värde,&lt;br&gt;får den bevaras i arkiv som avses i&lt;br&gt;lagen (1978:487) om pliktexemplar&lt;br&gt;av skrifter och ljud- och bildupplag-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upptagning som avses i första&lt;br&gt;stycket får utnyttjas endast för&lt;br&gt;ändamål som anges där, om ej an-&lt;br&gt;nat följer av 22 c §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991. Den skall tillämpas även på&lt;br&gt;verk som har kommit till före ikraftträdandet. Vad som föreskrivs om&lt;br&gt;verk gäller också framföranden som avses i 45 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Införd genom 1978:488.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1978:763) med vissa&lt;br&gt;bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1978:763) med vissa bestämmelser&lt;br&gt;om marknadsföring av alkoholdrycker skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till de hälsorisker&lt;br&gt;som är förbundna med bruk av al-&lt;br&gt;kohol skall särskild måttfullhet&lt;br&gt;iakttagas vid marknadsföring av al-&lt;br&gt;koholdryck. Därvid gäller särskilt&lt;br&gt;att reklam- eller annan marknads-&lt;br&gt;föringsåtgärd ej får företagas som&lt;br&gt;är påträngande eller uppsökande&lt;br&gt;eller som uppmanar till bruk av&lt;br&gt;alkohol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till de hälsorisker&lt;br&gt;som är förbundna med bruk av al-&lt;br&gt;kohol skall särskild måttfullhet&lt;br&gt;iakttas vid marknadsföring av alko-&lt;br&gt;holdryck. Därvid gäller särskilt att&lt;br&gt;reklam- eller annan marknadsför-&lt;br&gt;ingsåtgärd inte får företas som är&lt;br&gt;påträngande eller uppsökande el-&lt;br&gt;ler som uppmanar till bruk av al-&lt;br&gt;kohol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid marknadsföring av alkohol-&lt;br&gt;dryck får inte användas kommersiell&lt;br&gt;annons i ljudradio- eller televisions-&lt;br&gt;program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid marknadsföring av spritdryck, vin eller starköl får ej användas&lt;br&gt;kommersiell annons i periodisk skrift eller annan skrift på vilken tryck-&lt;br&gt;frihetsförordningen är tillämplig och som med avseende på ordningen&lt;br&gt;för dess utgivning är jämförbar med periodisk skrift. Detta gäller dock&lt;br&gt;ej i fråga om skrift som tillhandahålls endast på försäljningsställe för så-&lt;br&gt;dan dryck.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1978:764) med vissa&lt;br&gt;bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1978:764) med vissa bestämmelser&lt;br&gt;om marknadsföring av tobaksvaror skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till de hälsorisker&lt;br&gt;som är förbundna med bruk av to-&lt;br&gt;bak skall särskild måttfullhet iakt-&lt;br&gt;tagas vid marknadsföring av&lt;br&gt;tobaksvara. Därvid gäller särskilt&lt;br&gt;att reklam- eller annan marknads-&lt;br&gt;föringsåtgärd ej får företagas som&lt;br&gt;är påträngande eller uppsökande&lt;br&gt;eller som uppmanar till bruk av&lt;br&gt;tobak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till de hälsorisker&lt;br&gt;som är förbundna med bruk av to-&lt;br&gt;bak skall särskild måttfullhet iakt-&lt;br&gt;tas vid marknadsföring av tobaks-&lt;br&gt;vara. Därvid gäller särskilt att&lt;br&gt;reklam- eller annan mark-&lt;br&gt;nadsföringsåtgärd inte får företas&lt;br&gt;som är påträngande eller uppsö-&lt;br&gt;kande eller som uppmanar till&lt;br&gt;bruk av tobak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid marknadsföring av tobaksva-&lt;br&gt;ra får inte användas kommersiell&lt;br&gt;annons i ljudradio- eller tele-&lt;br&gt;visionsprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Utbildningsdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 mars 1991&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Hjelm-&lt;br&gt;Wallén, Göransson, Hellström, Johansson, Lindqvist, Lönnqvist, Thalén,&lt;br&gt;I reivalds, Wallslröm, Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Asbrink&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Göransson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Proposition om radio- och TV-frågor&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1 Inledning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;1 rågan om reklamfinansiering av svensk marksänd television behandla-&lt;br&gt;des under år 1989 av en särskild utredare, statssekreteraren i utbild-&lt;br&gt;ningsdepartementet Sverker Gustavsson. Utredaren bedrev sitt arbete&lt;br&gt;under benämningen TV-utredningen (U 1989:04) och överlämnade i&lt;br&gt;september det året betänkandet (SOU 1989:73) TV-politiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Televisionen har också varit föremål för annat utredningsarbete som&lt;br&gt;rör sändningars finansiering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om ändrad lagstiftning på grund av reklamfinansierade TV-&lt;br&gt;sändningar har utretts av radiolagsutredningen (U 1985:05) - särskild ut-&lt;br&gt;redare: justitieombudsmannen Jan Pennlöv. Genom tilläggsdirektiv den&lt;br&gt;3 maj 1989 (dir. 1989:21) uppdrog regeringen åt denna utredning att fö-&lt;br&gt;reslå den lagstiftning som kunde bli aktuell med anledning av TV-&lt;br&gt;utredningens arbete. Radiolagsutredningen överlämnade i februari 1990&lt;br&gt;delbetänkandet (SOU 1990:7) Lagstiftning för reklam i svensk TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare har en sakkunnig i utbildningsdepartementet som jag förord-&lt;br&gt;nat, direktören Leif Larson, utrett vissa frågor om sponsring i Sveriges&lt;br&gt;Radio-koncernens program. Den sakkunnige överlämnade i oktober&lt;br&gt;1989 rapporten (Ds 1989:65) Sponsring m.m. av Sveriges Radios pro-&lt;br&gt;gram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TV-utredningens betänkande och rapporten om sponsring har re-&lt;br&gt;missbehandlats. Fin förteckning över remissinstanserna och en samman-&lt;br&gt;ställning av remissyttrandena har offentliggjorts i promemorian (Ds&lt;br&gt;1990:27) Remissyttranden över TV-politiken, betänkande av TV-&lt;br&gt;utredningen, och Sponsring m.m. av Sveriges Radios program, rapport&lt;br&gt;av en särskild utredare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även radiolagsutredningens delbetänkande har remissbehandlats.&lt;br&gt;Till protokollet i detta ärende bör fogas utredningens lagförslag som bi-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;laga 1 samt en förteckning över remissinstanserna och en sammanställ-&lt;br&gt;ning av remissyttrandena som bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I or det fortsatta beredningsarbetet i TV-reklamfrågan och vissa andra&lt;br&gt;radio- och TV-politiska frågor beslutade regeringen den 6 december&lt;br&gt;1990 att tillsätta en särskild beredningsgrupp under ordförandeskap av&lt;br&gt;Sverker Gustavsson. Från riksdagspartierna medverkar i gruppen riks-&lt;br&gt;dagsledamöterna Anders Björck (m), Åke Gustavsson (s), Bo Hammar&lt;br&gt;(v), Jan Hyttring (c), Kaj Nilsson (mp), Catarina Rönnung (s), Ingrid&lt;br&gt;Sundberg (m) och Jan-Erik Wikström (fp). Gruppen kallas radio- och&lt;br&gt;TV-bered ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beredningens arbete har hittills huvudsakligen gällt TV-&lt;br&gt;reklamfrågan. Enligt vad jag har inhämtat anser en majoritet av grup-&lt;br&gt;pens ledamöter att rätten att bedriva reklamfinansierade sändningar bör&lt;br&gt;förbehållas en ny tredje TV-kanal, som ett företag som står utanför Sve-&lt;br&gt;riges Radio-koncernen bör svara för. Detta är även min uppfattning. Jag&lt;br&gt;finner det därför motiverat att regeringen nu behandlar TV-&lt;br&gt;reklamfrågan från denna utgångspunkt. I sammanhanget tar jag också&lt;br&gt;upp vissa andra radio- och TV-frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fortsättningen tecknar jag först en bakgrund (avsnitt 2) till dagens&lt;br&gt;situation. Mina överväganden och förslag redovisas i avsnitten 3-8 under&lt;br&gt;följande huvudrubriker:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa huvudprinciper i mina förslag (avsnitt 3),&lt;br&gt;lagstiftningsfrågor med tanke på i första hand reklamfinansierade&lt;br&gt;TV-sändningar i marknätet (avsnitt 4),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett reklamfinansierat TV-företag (avsnitt 5),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riktlinjer för Sveriges Radio-koncernen (avsnitt 6),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa utredningar (avsnitt 7),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medelsberäkningar m.m. (avsnitt 8).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid beredningen av detta ärende har jag samrått med cheferna för&lt;br&gt;justitie-, social-, kommunikations- och finansdepartementen samt stats-&lt;br&gt;råden Åsbrink och Wallström.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 7 februari 1991 att inhämta lagrådets yttrande&lt;br&gt;över vissa lagförslag som upprättats inom utbildningsdepartementet,&lt;br&gt;bl.a. ett förslag till lag om annonser i televisionen. De till lagrådet re-&lt;br&gt;mitterade lagförslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bi-&lt;br&gt;laga 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har yttrat sig över förslagen den 5 mars 1991. Lagrådets ytt-&lt;br&gt;rande bör fogas till protokollet som bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagrådet kritiserar det förhållandet att de remitterade förslagen byg-&lt;br&gt;ger på den hittills tillämpade ordningen enligt vilken det - förutom reg-&lt;br&gt;lerna i radiolagen (1966:755) - finns ett avtal mellan staten och varje&lt;br&gt;programföretag, som reglerar det materiella innehållet i företagets sänd-&lt;br&gt;ningar. Enligt lagrådet saknar yttrandefrihetsbegränsningar genom avtal,&lt;br&gt;vare sig de medges i lag eller ej, stöd i regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådsremissens avsnitt 3 motsvaras i propositionen av avsnitt 4. Jag Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;tar ställning till lagrådets synpunkter på olika ställen där (se främst av-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;snitten 4.1.1, 4.2.3, 4.4.1, 4.4.4, 4.5.2, 4.9.2 och 4.9.3).&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Bakgrund&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Den internationella utvecklingen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Fram till början av 1980-talet förekom endast marksändningar för att&lt;br&gt;distribuera TV-program till allmänheten i Europa. En marksänd TV-&lt;br&gt;signals räckvidd är som mest ca 70 km. Utanför det sändande landet kan&lt;br&gt;därför signalen tas emot endast i vissa gränstrakter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grund av den begränsade tillgången på radiofrekvenser är det inte&lt;br&gt;möjligt att medge fri etablering av marksändande TV-företag. I de flesta&lt;br&gt;länder har ett enda eller några få företag tillstånd att bedriva rikstäckan-&lt;br&gt;de TV-sändningar till allmänheten. I Europa har staterna sedan gam-&lt;br&gt;malt fastställt långtgående förpliktelser för de företag som fått tillstånd&lt;br&gt;att sända.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av de olika nationella förutsättningarna har varje land&lt;br&gt;utformat sin egen radio- och TV-politik. Målen för verksamheten skiftar&lt;br&gt;mellan olika länder, men oftast har det funnits en strävan att uppnå go-&lt;br&gt;da mottagningsmöjligheter för alla, objektivitet i nyhetsrapporteringen,&lt;br&gt;publicistiskt oberoende för programföretagen, mångfald och kvalitet i&lt;br&gt;programmen, tonvikt på nationell programproduktion och ett på det eg-&lt;br&gt;na landet inriktat ämnesval. Konkurrensen mellan olika programföretag&lt;br&gt;var tidigare i allmänhet liten eller obefintlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kombination av mottagaravgifter och reklam har varit det vanli-&lt;br&gt;gaste sättet att finansiera radion och televisionen i Västeuropa. Endast&lt;br&gt;ett fåtal länder har förlitat sig helt och hållet på det ena eller andra av&lt;br&gt;dessa finansieringssätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de länder där det är tillåtet för TV-företag att finansiera sändningar&lt;br&gt;med reklam, gäller i allmänhet noggranna regler för reklaminslagens in-&lt;br&gt;nehåll, omfattning och inplacering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användningen av satelliter för att sända TV-program till allmänheten&lt;br&gt;har givit publiken och annonsörerna alternativ till de marksända kana-&lt;br&gt;lerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En telesatellit förstärker en radiosignal från en sändare på jorden&lt;br&gt;och sänder den tillbaka till jorden. 1 princip kan satellitens signal tas&lt;br&gt;emot inom ett mycket stort område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Telesatelliter kan delas in efter sin tekniska beskaffenhet eller sitt an-&lt;br&gt;vändningsområde. Någon klar och allmänt vedertagen indelningsgrund&lt;br&gt;finns inte, utan olika indelningar används för skilda ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den internationella telekonventionen och det till konventionen hö-&lt;br&gt;rande s.k. radioreglementet innehåller föreskrifter om tilldelning av ra-&lt;br&gt;diofrekvenser för olika ändamål, bl.a. hur radiofrekvensspektrum får&lt;br&gt;användas för olika slags satellittjänster. I detta avseende skiljer man mel-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lan bl.a. fast satellittrafik, &amp;quot;Fixed-Satellite Service&amp;quot;, och satellit-&lt;br&gt;rundradio, &amp;quot;Broadcasting-Satellite Service&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fast satellittrafik betyder satellittrafik mellan markstationer på be-&lt;br&gt;stämda platser. Som fast satellittrafik räknas också alla sändningar till&lt;br&gt;satelliter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med satellitrundradio förstås att det från satelliter sänds program&lt;br&gt;som är avsedda att tas emot direkt av en större allmänhet. Med direkt&lt;br&gt;mottagning avses både individuell mottagning och mottagning via cen-&lt;br&gt;tralantennan läggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I radioreglementet finns bestämmelser som reserverar vissa frekvens-&lt;br&gt;band för fast satellittrafik och andra för satellitrundradio. Det finns&lt;br&gt;också regler om vilka procedurer som skall följas då någon avser att&lt;br&gt;börja utnyttja en satellit för ett visst ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har emellertid visat sig att satellitanvändningen inte alltid sker&lt;br&gt;på det sätt som varit avsikten vid frekvensplaneringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Europa startade försök med att sända TV-program via satellit till&lt;br&gt;kabelnät i början av 1980-talet. Fram till år 1988 användes uteslutande&lt;br&gt;s.k. kommunikationssatelliter som sänder med låg effekt över stora om-&lt;br&gt;råden och använder frekvenser för fast satellittrafik. I huvudsak tillhör-&lt;br&gt;de dessa satelliter den internationella telesatellitorganisationen Intelsat&lt;br&gt;eller dess europeiska motsvarighet F.utelsat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I slutet av år 1988 uppsändes Europas första s.k. direktsändande sa-&lt;br&gt;tellit eller rundradiosatellit. Sådana satelliter sänder med hög effekt på&lt;br&gt;frekvenser som är avsatta för satellitrundradio. Täckningsområdet skall&lt;br&gt;vara avpassat för ett visst land eller en viss grupp av länder. Sedan nor-&lt;br&gt;merna för direktsändande satelliter fastställdes har emellertid den tek-&lt;br&gt;niska utvecklingen på mottagarsidan gjort att mottagning med god kvali-&lt;br&gt;tet kan ske i betydligt större områden än man ursprungligen trodde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under våren 1989 togs den första s.k. medeleffektsatelliten i bruk för&lt;br&gt;sändningar till Europa. Denna satellit, Astra, ägs av ett privat konsorti-&lt;br&gt;um i Luxemburg. En medeleffektsatellit använder frekvenser för fast sa-&lt;br&gt;tellittrafik. Den har emellertid högre sändareffekt än de äldre kommu-&lt;br&gt;nikationssatelliterna och dess ändamål är främst att distribuera TV till&lt;br&gt;hushållen. Numera har också Intelsat och Eutelsat sänt upp medelef-&lt;br&gt;fektsatelliter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande utsänds ett 80-tal programkanaler från satellit över&lt;br&gt;Europa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några nationella TV-företag använder satellit för att mata marksän-&lt;br&gt;dare eller för att nå landsmän i andra länder. Dessa sändningar kan&lt;br&gt;också tas emot i kabelnät eller med hjälp av särskilda satellitmottagare.&lt;br&gt;Exempel på sådana kanaler är den sovjetiska televisionen och de italien-&lt;br&gt;ska RA1 1 och 2. Sveriges Televisions sändningar sänds ut via satellit till&lt;br&gt;kabelnät i Norge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den franskspråkiga satellitkanalen TV 5 består av program från na-&lt;br&gt;tionella TV-företag i Frankrike, Belgien, Schweiz och Kanada. Det brit-&lt;br&gt;tiska BBC sänder ut en &amp;quot;satellitversion&amp;quot; av företagets två marksända ka-&lt;br&gt;naler. Det statliga amerikanska Worldnet sänder informationsprogram&lt;br&gt;av olika slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De kommersiella TV-företagens programkanaler är dels inriktade på&lt;br&gt;allmän underhållning, dels specialkanaler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av de allmänna underhållningskanalerna vänder sig numera de fles-&lt;br&gt;ta till ett visst land eller språkområde. De tidigare försöken att vinna pu-&lt;br&gt;blik i stora delar i Europa med ett allmänt inriktat engelskspråkigt pro-&lt;br&gt;gramutbud verkar så gott som ha övergivits. Programmen är genomgå-&lt;br&gt;ende reklamfinansierade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Specialkanalerna har en inriktning mot ett visst slag av program,&lt;br&gt;t.ex. nyheter, sport, långfilmer, djur och natur, barnprogram eller pop-&lt;br&gt;musik. Vissa av kanalerna innehåller reklam, medan andra helt finan-&lt;br&gt;sieras med abonnemangsavgifter (&amp;quot;betal-TV&amp;quot;). Även för vissa av special-&lt;br&gt;kanalerna märks en tendens att välja inriktning mot bestämda språkom-&lt;br&gt;råden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under de år som satellitsändningar av TV-program förekommit har&lt;br&gt;flera programföretag upphört med verksamheten eller uppgått i andra&lt;br&gt;företag. Det verkar rimligt att anta att det även i fortsättningen kommer&lt;br&gt;att ske strukturförändringar inom branschen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För de mottagande länderna har satellitsändningarna inneburit att de&lt;br&gt;nationella TV-företagen fått konkurrens av företag som kan arbeta helt&lt;br&gt;på kommersiella villkor. Dessa företag behöver inte ta några kulturpoli-&lt;br&gt;tiskt betingade hänsyn i sitt programval och de lyder inte under sådana&lt;br&gt;restriktioner i fråga om reklam eller programinnehåll i övrigt som gäl-&lt;br&gt;ler för de flesta marksändande TV-företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett enskilt land har begränsade möjligheter att påverka vad som tas&lt;br&gt;emot från en satellit. Insikten om detta har efter hand blivit alltmer ut-&lt;br&gt;bredd i Europa. Den nya situationen har därför resulterat i att staterna&lt;br&gt;gått samman om vissa gemensamma regler om TV-sändningar till all-&lt;br&gt;mänheten. Två olika instrument har arbetats fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europarådet öppnade i maj 1989 för undertecknande en europeisk&lt;br&gt;konvention om gränsöverskridande television. I oktober samma år be-&lt;br&gt;slutade Europeiska gemenskapen (EG) ett s.k. direktiv till medlemssta-&lt;br&gt;terna med vissa föreskrifter om TV-sändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De båda instrumenten har stora likheter. Det ansvariga landet blir&lt;br&gt;skyldigt att se till att sändningarna uppfyller vissa minimikrav. I gengäld&lt;br&gt;skall de länder där sändningarna tas emot inte hindra vidaresändning av&lt;br&gt;program som uppfyller kraven. Minimireglerna gäller bl.a. förekomst av&lt;br&gt;våldsinslag, pornografi och rashets i programmen, skydd för barn och&lt;br&gt;ungdom, rätt till beriktigande av uppgifter, andel europeiska program&lt;br&gt;samt reklam och sponsring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europarådets konvention träder i kraft när sju stater har uttryckt sitt&lt;br&gt;samtycke till att vara bundna av den, vilket ännu inte har skett. Eventu-&lt;br&gt;ella tvister om innebörden av reglerna skall i första hand lösas genom&lt;br&gt;överläggningar mellan berörda stater. I sista hand kan det bli aktuellt&lt;br&gt;med skiljedom. En ständig kommitté med representanter för konven-&lt;br&gt;tionsstaterna skall hjälpa till vid tolkningen av bestämmelserna och med&lt;br&gt;att lösa tvister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EGs direktiv skall vara genomfört i medlemsländerna senast i okto- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;ber 1991. Eventuella tvister om tillämpningen kan avgöras av EGs dom-&lt;br&gt;stol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningen har fått i uppdrag att belysa konsekvenserna av&lt;br&gt;ett svenskt tillträde till TV- konventionen och lägga fram förslag till den&lt;br&gt;lagstiftning som behövs för att detta skall kunna ske.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Marksänd ljudradio och television i Sverige&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Rundradioverksamheten i Sverige bedrivs i huvudsak inom ramen för&lt;br&gt;ett dominerande företag, Sveriges Radio, som har långtgående förpliktel-&lt;br&gt;ser att verka i allmänhetens tjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan slutet av 1970-talet utgör Sveriges Radio en koncern med Sve-&lt;br&gt;riges Radio AB som moderbolag samt som dotterbolag bl.a. Sveriges Te-&lt;br&gt;levision AB, Sveriges Riksradio AB, Sveriges Lokalradio AB och Sveri-&lt;br&gt;ges Utbildningsradio AB. Det är dessa dotterbolag som svarar för sänd-&lt;br&gt;ningarnas innehåll och som därmed är programföretag i den mening&lt;br&gt;som radiolagen (1966:755, omtryckt 1986:1209) avser. För uppbörden&lt;br&gt;av TV-avgifter finns dessutom dotterbolaget Radiotjänst i Kiruna AB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aktierna i Sveriges Radio AB ägs av organisationer och företag inom&lt;br&gt;folkrörelsesektorn (60 %), näringslivet (20 %) och pressen (20 %). Re-&lt;br&gt;geringen utser ordförande och ytterligare sex ledamöter i bolagets styrel-&lt;br&gt;se, medan fem ledamöter utses av bolagsstämman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom Sveriges Radio-koncernen har moderbolaget det övergripande&lt;br&gt;ansvaret för allt utom själva programverksamheten. Moderbolaget utser&lt;br&gt;dotterbolagens styrelser. Det är också moderbolaget som för koncernens&lt;br&gt;räkning avger anslagsframställning till regeringen och fördelar de av sta-&lt;br&gt;ten tilldelade medlen mellan bolagen inom koncernen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sändningarna av Sveriges Radio-koncernens programföretag distri-&lt;br&gt;bueras av televerket. Programmen kan i princip tas emot i alla befolka-&lt;br&gt;de delar av vårt land. Det finns två rikstäckande sändarnät för TV och&lt;br&gt;fyra rikstäckande sändarnät för ljudradio inom FM- bandet. Vissa ljud-&lt;br&gt;radiosändningar sänds också från AM-sändare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstadgade krav gäller om att rätten att sända skall utövas opartiskt&lt;br&gt;och sakligt och om att programverksamheten skall präglas av demokra-&lt;br&gt;tiska värderingar. I avtal mellan staten och de olika programföretagen&lt;br&gt;finns bestämmelser om att företagen skall sända ett mångsidigt program-&lt;br&gt;utbud av god kvalitet. Varje programföretag bestämmer ensamt vad som&lt;br&gt;skall förekomma i företagets sändningar. Radionämnden prövar genom&lt;br&gt;efterhandsgranskning om programföretagen har iakttagit de regler som&lt;br&gt;gäller för verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt avtalen med staten får inte programföretagen i sändningarna&lt;br&gt;medge kommersiell reklam mot vederlag. Restriktioner gäller också mot&lt;br&gt;att sända sponsrade program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Radios och televerkets drifts- och investeringsutgifter för&lt;br&gt;den allmänna programverksamheten bekostas med TV-avgiftsmedel.&lt;br&gt;Även radionämndens verksamhet bekostas på detta sätt. Utlandspro-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;grammen i Sveriges Riksradio betalas dock över statsbudgeten under ut- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;rikesdepartementets huvudtitel. Över statsbudgeten betalas också Sveri-&lt;br&gt;ges Radio-koncernens och televerkets kostnader för utsändning av en&lt;br&gt;svensk TV-kanal i södra Finland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TV-avgiftens storlek bestäms av riksdagen. Fr.o.m. den 1 juli 1990 är&lt;br&gt;den årliga avgiften för att inneha en TV-mottagare 1 164 kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen bestämmer också medelstilldelningen till Sveriges Radio,&lt;br&gt;televerket och radionämnden. För Sveriges Radios kostnadskompensa-&lt;br&gt;tion tillämpas ett särskilt index.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sidan av Sveriges Radio-koncernens sändningar förekommer viss&lt;br&gt;annan radio- och trådsändningsverksamhet. Det är fråga om antingen&lt;br&gt;sändningar till allmänheten inom begränsade områden eller sändningar&lt;br&gt;som riktar sig till speciella grupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med närradio avses rundradiosändningar med begränsad räckvidd av&lt;br&gt;ljudradioprogram. Närradion är ett språkrör för det lokala ideella fören-&lt;br&gt;ingslivet. Varje sändningsberättigad sammanslutning kan i närradion ge&lt;br&gt;uttryck för sitt budskap. Kommersiell reklam och sponsrade program&lt;br&gt;får inte förekomma i sändningarna. Närradionämnden prövar frågor om&lt;br&gt;tillstånd att sända närradio och har tillsyn över verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 1 juli 1990 pågick närradiosändningar i 158 sändarområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 290 sammanslutningar hade sändningstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med radioiidningar avses radioprogram för synskadade som innehål-&lt;br&gt;ler material ur dagstidningar. Programmen sänds ut nattetid över FM-&lt;br&gt;nätet och spelas in automatiskt hos de synskadade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd för sändning av en radiotidning ges till ägaren av den ny-&lt;br&gt;hetstidning som skall vara förlaga till radiotidningen. Sändning av an-&lt;br&gt;nonsmaterial får ske endast om ljudet är förvrängt eller innehållet ko-&lt;br&gt;dat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I augusti 1990 utsändes 31 dagstidningar som radiotidningar. För&lt;br&gt;verksamheten utgår ett särskilt statligt bidrag. Bidragsmedlen fördelas av&lt;br&gt;taltidningsnämnden, som också meddelar tillstånd att sända radiotid-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan år 1986 pågår en försöksverksamhet med utsändning i Stor-&lt;br&gt;stockholmsområdet av en finländsk TV-kanal från Nacka-sändaren.&lt;br&gt;Sändningarna är avsedda för de ca 40 000 finsktalande hushåll som&lt;br&gt;finns i området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TV-sändningarna skall bestå av vidaresända program som samtidigt&lt;br&gt;sänds eller kort tid dessförinnan har sänts ut i Finland av Finlands na-&lt;br&gt;tionella rundradioföretag, Oy Yleisradio Ab. Kommersiell reklam får&lt;br&gt;inte förekomma i sändningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har givit Sverigefinska Riksförbundet tillstånd att bedriva&lt;br&gt;vidaresändningsverksamheten. Svenska staten betalar de sändningstek-&lt;br&gt;niska kostnaderna och ger bidrag till riksförbundet för dess kostnader. I&lt;br&gt;de program som vidaresänds ingår av upphovsrättsliga skäl inte utländ-&lt;br&gt;ska filmer, serier m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 årets budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 10 s. 351) har rege-&lt;br&gt;ringen föreslagit att den särskilda lag som finns för verksamheten skall&lt;br&gt;fortsätta att gälla till utgången av år 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter förslag av regeringen i prop. 1990/91:25 har riksdagen (1990/91&lt;br&gt;KrU:9, rskr. 98) beslutat att programmen också skall distribueras i kabel&lt;br&gt;på ett 20-tal orter, där det finns många finsktalande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbyggnaden av kabelnät med större kapacitet för mottagning av TV-&lt;br&gt;program satte igång i Sverige i och med att vissa europeiska TV-företag&lt;br&gt;började använda satelliter för sändningar till allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt uppgifter från kabelnämnden kunde den 1 januari 1991 ca&lt;br&gt;1 500 000 bostäder nås av satellitsändningar. Siffran motsvarar ca 45 %&lt;br&gt;av landets hushåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sidan av de större kabelnäten finns sådana nät som omfattar&lt;br&gt;högst 100 bostäder. Antalet hushåll som är anslutna till sådana nät eller&lt;br&gt;till anläggningar för individuell mottagning av satellitsändningar kan&lt;br&gt;uppskattas till några hundra tusen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamheten med sådana kabelsändningar som inte innebär vidare-&lt;br&gt;sändning av sändningar från satelliter, s.k. egensändningar, har utveck-&lt;br&gt;lats långsamt. Det finns för närvarande lokala kabelsändarföretag på 19&lt;br&gt;orter. Dessutom har möjligheten att upplåta kanaler för egensändningar&lt;br&gt;utnyttjats i ett 50-tal fall. De upplåtna kanalerna används mest för att&lt;br&gt;sända rullande textinformation, s.k. kabeltext. Program av annat slag fö-&lt;br&gt;rekommer i blygsam omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kabellagstiftningen bygger på att det krävs tillstånd av kabelnämnden&lt;br&gt;för att vidaresända programkanaler från satelliter samt för egensänd-&lt;br&gt;ningar eller upplåtelse av kanalutrymme för sådana sändningar i kabel-&lt;br&gt;nät som når fler än 100 bostäder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på tillstånd gäller emellertid inte för vidaresändning av rund-&lt;br&gt;radiosändningar. Enligt ett beslut av kabelnämnden i februari 1989 skail&lt;br&gt;medeleffektsatelliten Astra vid tillämpningen av kabellagen behandlas&lt;br&gt;som en rundradiosatellit. 1 ett beslut den 29 november 1990 har nämn-&lt;br&gt;den gjort samma bedömning av bl.a. satelliterna Eutelsat II, Horisont&lt;br&gt;och Tele-X. Den praktiska följden av nämndens beslut är att ett stort an-&lt;br&gt;tal satellitsända program numera kan vidaresändas i kabelnät utan krav&lt;br&gt;på tillstånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningen har i uppdrag att föreslå en kabelsändningslag-&lt;br&gt;stiftning som är så utformad att regler för vidaresändning av satellitpro-&lt;br&gt;gram förblir effektiva oavsett från vilken kategori av satelliter program-&lt;br&gt;men sänds ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 TV-utre&amp;lt;Jningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I TV-utredningens betänkande (SOU 1989:73) TV-politiken presenteras&lt;br&gt;tre huvudalternativ för hur reklamfinansiering av svensk television&lt;br&gt;skulle kunna anordnas. Samtliga förutsätter att de reklamfinansierade&lt;br&gt;programmen sänds ut i ett rikstäckande nät från marksändare och upp-&lt;br&gt;fyller i demokratisk ordning fastställda krav på kvalitet och omväxling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det första alternativet innebär att reklamsändningar inleds av Sveri-&lt;br&gt;ges Television. Reklaminslag kan sändas i den ena av företagets två ka&lt;br&gt;naler eller i båda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt det andra alternativet delas Sveriges Television upp i två före-&lt;br&gt;tag, ett för varje kanal. Det ena företaget lämnar Sveriges Radio-&lt;br&gt;koncernen och sänder helt reklamfinansierade program, medan det&lt;br&gt;andra stannar kvar i koncernen och sänder avgiftsfinansierade program&lt;br&gt;utan reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens tredje alternativ innebär att ett fristående programföre-&lt;br&gt;tag sänder TV-program med reklam i en nyupprättad rikstäckande tred-&lt;br&gt;je kanal. Sveriges Television fortsätter sina avgiftsfinansierade sändning-&lt;br&gt;ar utan reklam i två kanaler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det alternativ där reklaminslagen skulle förekomma i Sveriges Tele-&lt;br&gt;visions sändningar förutsätts ingen ändring av nu gällande programreg-&lt;br&gt;ler bortsett från att förbudet mot att medge kommersiell reklam mot ve-&lt;br&gt;derlag upphävs och att det klargörs att kraven på opartiskhet och saklig-&lt;br&gt;het inte skall gälla för reklaminslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de båda alternativ där reklamsändningarna skall skötas av ett före-&lt;br&gt;tag utanför Sveriges Radio-koncernen föreslås att kraven på program-&lt;br&gt;verksamheten i mycket skall överensstämma med vad som i dag gäller&lt;br&gt;för Sveriges Television. Ett rekiamfinansierat TV-företag bör emellertid&lt;br&gt;inte åläggas långtgående förpliktelser när det gäller att t.ex. tillgodose&lt;br&gt;olika minoritetsintressen eller fullgöra folkbildningsuppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningen bör kretsen av ägare till ett fristående TV-företag&lt;br&gt;ha sådan sammansättning att ingen åsiktsriktning kan dominera. Det är&lt;br&gt;en fördel om ägarna kan hämtas från olika områden i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett fristående TV-företag bör få sitt sändningstillstånd för en begrän-&lt;br&gt;sad tidsperiod. Utredningen anger sex till åtta år som en lämplig första&lt;br&gt;avtalsperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reklaminslagens innehåll avses vara underkastat gällande marknads-&lt;br&gt;föringslagstiftning. Särskilda regler föreslås emellertid för reklam till&lt;br&gt;barn och för viss åsiktsreklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En helt reklamfinansierad TV-kanal föreslås få sända högst sex mi-&lt;br&gt;nuter reklam per timme. Reklaminslagen bör i första hand placeras i&lt;br&gt;block mellan programmen men det bör under vissa förutsättningar vara&lt;br&gt;tillåtet att avbryta program med reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om Sveriges Television skulle få sända betald reklam kan reklam-&lt;br&gt;mängden vara mindre, kanske tre minuter i timmen. Det finns då enligt&lt;br&gt;utredningen inte anledning att frångå principen att reklaminslagen skall&lt;br&gt;placeras mellan programmen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Radiolagsutredningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I delbetänkandet (SOU 1990:7) Lagstiftning för reklam i svensk TV har&lt;br&gt;radiolagsutredningen behandlat vissa av de lagstiftningsfrågor som föran-&lt;br&gt;leds av TV-utredningens betänkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild lag om annonser i televisionen föreslås. 1 lagen, som&lt;br&gt;skall gälla för ett programföretag som sänder reklam mot vederlag, reg-&lt;br&gt;leras vad som får förekomma i annonser, annonsvolymen och hur an-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nonser får sättas in i sändningarna. Särskilda restriktioner för reklam Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;till barn föreslås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen förordar också flera andra lagändringar, till vilka jag&lt;br&gt;återkommer i det följande. Jag vill emellertid redan här peka på den&lt;br&gt;ändring som föreslås av den s.k. demokratibestämmelsen i radiolagen.&lt;br&gt;Detta förslag har inte med TV-reklamfrågan att göra, utan syftet är fram-&lt;br&gt;för allt att klargöra vad regeln bör betyda när det gäller bevakning av&lt;br&gt;vissa händelser.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.5 Regeringens proposition om en&lt;br&gt;yttrandefrihetsgrundlag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 22 november 1990 en proposition om en yt-&lt;br&gt;trandefrihetsgrundlag (prop. 1990/91:64). De nya bestämmelserna före-&lt;br&gt;slås träda i kraft den I januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundlagsförslaget gäller yttrandefriheten i radio, TV, filmer, video-&lt;br&gt;gram och ljudupptagningar m.m. i förhållande till l ryckfri hetsförord-&lt;br&gt;ningen (förordningen omtryckt 1988:1448) utgör lagförslaget en helt&lt;br&gt;självständig text.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Portalbestämmelsen i förslaget säger att varje svensk medborgare gen-&lt;br&gt;temot det allmänna är tillförsäkrad rätt att i ljudradio, television och&lt;br&gt;vissa liknande överföringar, fdmer, videogram och andra upptagningar&lt;br&gt;av rörliga bilder samt ljudupptagningar offentligen uttrycka tankar,&lt;br&gt;åsikter och känslor i vilket ämne som helst (1 kap. I § första stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yttrandefriheten enligt lagförslaget har till ändamål att säkra ett fritt&lt;br&gt;meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt&lt;br&gt;skapande. I den får inga andra begränsningar göras än de som följer av&lt;br&gt;den föreslagna grundlagen (1 kap. I § andra stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget slår fast att varje svensk medborgare och svensk juridisk&lt;br&gt;person har rätt att sända radioprogram genom tråd (.3 kap. 1 § första&lt;br&gt;stycket). Rätten att sända radioprogram på annat sätt än genom tråd får&lt;br&gt;däremot regleras genom lag som innehåller föreskrifter om tillstånd och&lt;br&gt;villkor för att sända (3 kap. 2 § första stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 specialmotiveringen till sistnämnda föreskrift anförs (s. 116) att i&lt;br&gt;ordet villkor inbegrips ett sådant system med avtal mellan staten och&lt;br&gt;tillståndshavarna som finns i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För radio och TV som massmedier innebär i övrigt förslaget att det&lt;br&gt;tillskapas generellt tillämpliga regler som till grundlagens nivå höjer de&lt;br&gt;från tryckfrihetsrätten hämtade principerna om censurförbud för myn-&lt;br&gt;digheter och andra allmänna organ, ensamansvar och källskydd, be-&lt;br&gt;gränsning av möjligheterna till kriminalisering samt särskild rättegångs-&lt;br&gt;ordning med tillgång till jury. När grundlagen träder i kraft kommer&lt;br&gt;den därmed att ersätta kärnan i gällande föreskrifter i radioansvarighets-&lt;br&gt;lagen (1966:756) och övriga lagar av motsvarande innebörd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundlagen skall vara tillämplig på sändningar av radioprogram som&lt;br&gt;är riktade till allmänheten och avsedda att tas emot med tekniska hjälp-&lt;br&gt;medel (I kap. 6 § första stycket) Däremot skall grundlagsskyddet inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 149&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omfatta kommunikationsradio och liknande icke massmediebetonad an- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;vändning av radiofiekvenser eller trådnät.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundlagen skall gälla både markbundna sändningar och sådana sa-&lt;br&gt;tellitsändningar som utgår från Sverige (I kap. 6 &amp;quot;5 första stycket), t.ex.&lt;br&gt;upplänkar till en satellit från svenskt territorium, f öreskrifterna om en-&lt;br&gt;samansvar och källskydd m.m. kommer därmed - i motsats till vad som&lt;br&gt;är fallet med bestämmelserna i radioansvarighetslagen - att kunna gälla&lt;br&gt;också sändningar av satellitsändande programföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa avseenden öppnar grundlagen för en reglering vid sidan av&lt;br&gt;denna genom vanlig lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;l öt det första skall vad som sägs i I kap. 8 och 9 tryckfrihetsför-&lt;br&gt;ordningen om att föreskrifter i lag får meddelas i fråga om upphovs-&lt;br&gt;mäns rättigheter, annonser om alkohol eller tobak, kreditupplysnings-&lt;br&gt;verksamhet och tillvägagångssätt för anskaffande av uppgiftet utan hin-&lt;br&gt;der av grundlagen gälla också i fråga om radioprogram, filmer och ljud-&lt;br&gt;upptagningar (I kap. 12 § första stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hänvisningen till I kap. 9 § tryckfrihetsförordningen innebär bl.a.&lt;br&gt;att det är möjligt att lagstifta om förbud mot att vid marknadsföring av&lt;br&gt;alkohol eller tobak använda kommersiella annonser i ljudradio- och&lt;br&gt;TV-program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundlagens andra öppning gäller att det i lag får meddelas föreskrif-&lt;br&gt;ter om förbud i övrigt mot kommersiell reklam i radioprogram eller&lt;br&gt;om villkor för sådan reklam. Detsamma gäller föreskrifter om förbud&lt;br&gt;mot och villkor för annan annonsering och sändning av program, som&lt;br&gt;helt eller delvis bekostas av annan än den som bedriver programverk-&lt;br&gt;samheten (I kap. 12 § andra stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I special motiveringen till 1 kap. 12 § andra stycket anförs (s. 113) att&lt;br&gt;regleringen i styckets första mening öppnar för en möjlighet att genom&lt;br&gt;lag avgöra om reklam skall få förekomma i inhemsk radio och TV och&lt;br&gt;att reglera villkoren för sådan reklam inom de ramar som bestäms av&lt;br&gt;grundlagens syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tin illustration till styckets innebörd ger enligt propositionen radio-&lt;br&gt;lagsutredningens betänkande (SOU 1990:7) Lagstiftning för reklam i&lt;br&gt;svensk TV. De föreskrifter som föreslås i detta betänkande skulle, anför&lt;br&gt;föredragande statsrådet, i grundlagens mening utgöra villkor för reklam&lt;br&gt;i radioprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med uttrycket kommersiell reklam avser grundlagsförslaget rent af-&lt;br&gt;färsmässiga meddelanden som syftar till att främja avsättning av varor el-&lt;br&gt;ler tjänster m.m; däremot faller inte under detta begrepp reklam som är&lt;br&gt;inriktad på att bibringa allmänheten vissa allmänna värderingar eller&lt;br&gt;påverka människors beteende i viss riktning. I special motiveringen an-&lt;br&gt;förs (s. 114) att till den senare sortens reklam, som i dagligt tal brukar&lt;br&gt;kallas åsiktsannonsering, bör kunna hänföras t.ex. meddelanden från&lt;br&gt;politiska partier. Det uttalas att det bör finnas möjlighet att i lag medde-&lt;br&gt;la föreskrifter även om sådan reklam. I sammanhanget hänvisas till&lt;br&gt;SOU 1990:7 s. 192-199.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttrycket annan annonsering anges hygga på begreppsbildningen i Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;den europeiska TV-konventionen och i det aktuella betänkandet av ra-&lt;br&gt;diolagsutredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen uttalas om 1 kap. 12 § andra stycket att föreskriften när det&lt;br&gt;gäller sponsring lämnar samma utrymme för reglering i vanlig lag som i&lt;br&gt;fråga om kommersiell reklam och annan annonsering.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.6 Regeringens proposition om ändring i&lt;br&gt;radioansvarighetslagen m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I september 1990 började Nordisk Television AB sändningarna av sina&lt;br&gt;program via Tele-X-satelliten (&amp;quot;TV 4&amp;quot;).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en framställning till justitiedepartementet den 3 augusti 1990 har&lt;br&gt;bolaget hemställt att regeringen snarast vidtar åtgärder för att för riksda-&lt;br&gt;gen föreslå en lagstiftning som innebär att sändningar från TV 4 kom-&lt;br&gt;mer att omfattas av samma yttrandefrihetsrättsliga regler som gäller för&lt;br&gt;de företag som har tillstånd att sända enligt radiolagen. Enligt bolaget&lt;br&gt;skulle det vara olyckligt om denna fråga fick sin lösning först i samband&lt;br&gt;med en framtida mer övergripande revidering av den yttrandefrihets-&lt;br&gt;rättsliga lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska journalistförbundet har i en framställning till justitiedepar-&lt;br&gt;tementet den 29 augusti 1990 också framfört krav om lagstiftning i äm-&lt;br&gt;net.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av framställningarna har regeringen den 31 januari&lt;br&gt;1991 beslutat en proposition om erforderliga lagändringar (prop.&lt;br&gt;1990/91:94). Propositionen bygger på en inom justitiedepartementet&lt;br&gt;upprättad promemoria den 2 december 1990 med förslag till ändringar i&lt;br&gt;radioansvarighetslagen och lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrif-&lt;br&gt;ter och ljud- och bildupptagningar. Vid ett möte i justitiedepartementet&lt;br&gt;den 12 december 1990 framförde företrädare för vissa myndigheter samt&lt;br&gt;företag och organisationer synpunkter på promemorians innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionen innebär bl.a. att det görs ett tillägg i 1 § första stycket&lt;br&gt;radioansvarighetslagen om att lagen gäller - förutom yttrandefriheten i&lt;br&gt;ljudradio- och televisionsprogram (radioprogram) som svenskt program-&lt;br&gt;företag får sända med stöd av tillstånd enligt 5 § första eller andra&lt;br&gt;stycket radiolagen - också yttrandefriheten i radioprogram till allmänhe-&lt;br&gt;ten som förmedlas från annat svenskt programföretag genom satellit-&lt;br&gt;sändning som utgår från Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås vidare ändringar i radioansvarighetslagen&lt;br&gt;med utgångspunkt från ett förslag av radiolagsutredningen om att vissa&lt;br&gt;delar av förordningen (1967:226) om tillämpningen av radioansvarig-&lt;br&gt;hetslagen bör inarbetas i lagen, varav kan följa att förordningen som så-&lt;br&gt;dan upphävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens förslag till ändring i pliktexemplarslagen går ut på att&lt;br&gt;även satellitsändande företag som måste göra s.k. referensupptagningar&lt;br&gt;av program enligt radioansvarighetslagen bör vara skyldiga att - sedan de&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;.35&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bevarat upptagningarna i sex månader - lämna dessa som pliktexemplar Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;till arkivet för ljuei oeh bild.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I)e aktuella lagändringarna föresläs träda i kraft den I maj 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Vissa huvudprinciper i mina förslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.1 En bred politisk lösning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Under den senare delen av 1980-talet har vi kunnat iaktta en snabb ut-&lt;br&gt;veckling både när det gäller satellitsänd TV och i fråga om marksänd&lt;br&gt;TV i utlandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag har berört tidigare sänds ett 80-tal programkanaler ut från&lt;br&gt;satellit över Europa. Det finns ett stort antal specialkanaler med inrikt-&lt;br&gt;ning mot särskilda intresseområden. Flera nationella TV-företag ligger&lt;br&gt;bakom redigerade satellitprogram med det bästa ur den egna produktio-&lt;br&gt;nen. För de reklamfinansierade underhållningskanalernas del märks en&lt;br&gt;tyngdpunktsförskjutning i riktning från de tidigare &amp;quot;all-europeiska&amp;quot; pro-&lt;br&gt;grammen till programkanaler som vänder sig till enstaka länder eller&lt;br&gt;språkområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 många länder har det skett förändringar inom den nationella televi-&lt;br&gt;sionen. Förändringarna har i allmänhet inneburit att reklamfinansie-&lt;br&gt;ring har kommit att spela en större roll i den marksända televisionen. I&lt;br&gt;några länder har de programpolitiska följderna av en intensiv konkur-&lt;br&gt;rens mellan olika reklamfinansierade TV-företag kommit till klart ut-&lt;br&gt;tryck i form av ett utslätat programutbud, som främst är inriktat på un-&lt;br&gt;derhållning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de nordiska länderna finns reklamfinansierad TV sedan lång tid i&lt;br&gt;Finland och Island. I Danmark inleddes sändningar i en delvis reklam-&lt;br&gt;finansierad andra TV-kanal så sent som år 1988. I Norge pågår förbere-&lt;br&gt;delserna för att starta en ny reklamfinansierad TV-kanal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även inom ljudradions område har det skett förändringar i vår om-&lt;br&gt;värld, men dessa har haft mindre omfattning än för televisionens del.&lt;br&gt;Det förekommer satellitsända ljudradioprogram, men betydelsen av des-&lt;br&gt;sa är begränsad eftersom de satelliter som används inte medger rörlig&lt;br&gt;mottagning. I den allmänna debatten i Sverige har det framförts förslag&lt;br&gt;om olika nya former av ljudradiosändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett ställningstagande till TV-reklamfrågan i Sverige har, som tidigare&lt;br&gt;har berörts, förberetts genom två utredningars arbete. TV-utredningens&lt;br&gt;betänkande (SOU 1989:73) TV-politiken har en mer principiell inrikt-&lt;br&gt;ning, medan radiolagsutredningen behandlar lagstiftningsfrågorna i be-&lt;br&gt;tänkandet (SOU 1990:7) Lagstiftning för reklam i svensk TV. Remissbe-&lt;br&gt;handlingen av utredningarnas förslag, liksom den offentliga debatten, vi-&lt;br&gt;sar att TV-reklamfrågan i vissa avseenden fortfarande är kontroversiell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till den betydelse som radion och televisionen har för&lt;br&gt;möjligheten att utnyttja yttrandefriheten är det angeläget att politiska&lt;br&gt;beslut om villkoren för radio- och TV-verksamhet kan fattas under så&lt;br&gt;stor politisk enighet som möjligt. Ämnesområdet är även tekniskt och&lt;br&gt;lagstiftningsmässigt komplicerat. Av dessa skäl har, som jag nämnt, före-&lt;br&gt;varande proposition utarbetats i samverkan med en beredningsgrupp&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;.37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som innehåller representanter för de partier som är representerade i Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utifrån överläggningarna i beredningsgruppen gör jag bedömningen&lt;br&gt;att de förslag som jag i det följande kommer att lägga fram i allt väsent-&lt;br&gt;ligt bör kunna få stöd av en bred majoritet i riksdagen. Detta innebär gi-&lt;br&gt;vetvis inte att åsikterna överensstämmer på varje punkt eller att de som&lt;br&gt;har andra uppfattningar än mina skulle avstå från att framföra dessa när&lt;br&gt;ärendet behandlas i riksdagen. Vad jag syftar på är emellertid att bered-&lt;br&gt;ningsgruppens diskussioner ger mig anledning att förmoda att det finns&lt;br&gt;en bred samstämmighet i fråga om alla viktiga punkter i förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förslag som jag lägger fram innebär bl.a. att det blir möjligt att&lt;br&gt;använda reklam som inkomstkälla för svensk marksänd telvision och att&lt;br&gt;ett fristående programföretag skall kunna börja sända marksänd TV med&lt;br&gt;reklam fr.o.m. slutet av innevarande år. Den nödvändiga lagstiftningen&lt;br&gt;föreslås träda i kraft den I juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förslagen berör också villkoren för Sveriges Radio-koncernens verk-&lt;br&gt;samhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nuvarande avtalen mellan staten och Sveriges Radio-koncernens&lt;br&gt;olika företag gäller till utgången av juni 1992. Med hänsyn till att Sveri-&lt;br&gt;ges Radio-koncernens räkenskaper fr.o.m. år 1990 redovisas per kalen-&lt;br&gt;derår bör den nuvarande avtalsperioden förlängas med ett halvår till ut-&lt;br&gt;gången av år 1992. De nya avtalen kommer alltså att börja gälla den 1&lt;br&gt;januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att de innevarande avtalen förlängs behöver inte riksdag och&lt;br&gt;regering ta slutlig ställning till villkoren för Sveriges Radio för den&lt;br&gt;kommande avtalsperioden förrän under år 1992. Bl.a. med hänsyn till&lt;br&gt;att förutsättningarna för Sveriges Radio-koncernen bör kunna över-&lt;br&gt;blickas när beslut om en fristående reklam-TV-kanal fattas är det emel-&lt;br&gt;lertid önskvärt att vissa riktlinjer för tiden efter den I januari 1993 an-&lt;br&gt;ges redan nu.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mina förslag och bedömningar innehåller följande huvuddelar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Inkomster från marknaden för TV-reklam i Sverige skall bidra till&lt;br&gt;att finansiera svensk marksänd television.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Ett programföretag som är fristående från Sveriges Radio-&lt;br&gt;koncernen ges rätt att sända annonsfinansierade TV-program i ett nytt&lt;br&gt;rikstäckande nät av marksändare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* lör all marksänd televisionen skall gälla krav på kvalitet och ett&lt;br&gt;mångsidigt programutbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Sveriges Radio-koncernens uppdrag förblir oförändrat. Sändningar-&lt;br&gt;na skall ske i två kanaler för television och fyra kanaler för ljudradio.&lt;br&gt;Organisationen skall förenklas och effektiviseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Sveriges Radio-koncernens verksamhet finansieras i huvudsak med&lt;br&gt;TV-avgiftsmedel. Koncernens sändningar skall inte innehålla betalda an-&lt;br&gt;nonser. Finansieringen tas upp till prövning inför medelstilldelningen&lt;br&gt;för år 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Avtalen mellan staten och reklam-TV-företaget resp. Sveriges&lt;br&gt;Radio-koncernen bör löpa på sex år. Reklam-TV-företagets avtalstid bör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inledas i slutet av år 1991 eller under år 1992. Sveriges Radios avtal bör Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;gälla fr.o.m. den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Sändarnätet för rundradio får en ny huvudman. Finansieringssättet&lt;br&gt;förändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Myndighetsuppgifterna inom rundradions område samordnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* De tekniska förutsättningarna för utökade sändningar av ljudradio&lt;br&gt;och television utreds.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 de följande kapitlen kommer jag att närmare behandla de olika frå-&lt;br&gt;gorna. I detta sammanhang vill jag anföra vissa principiella motiv för&lt;br&gt;mina ställningstaganden.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.2 Reklaminkomster skall finansiera svensk&lt;br&gt;television&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Det nuvarande förbudet mot reklam som en metod att finansiera TV i&lt;br&gt;Sverige har sin grund i bl.a. de oönskade effekter som förknippas med&lt;br&gt;sådana sändningar. Som exempel kan nämnas att reklam i etermedierna&lt;br&gt;har ansetts hota dagstidningarnas ekonomi, att reklam i TV i jämförelse&lt;br&gt;med annan annonsering uppfattas som påträngande och informations-&lt;br&gt;fattig och att, som utländska erfarenheter visar, reklamfinansiering kan&lt;br&gt;leda till ett utslätat programutbud och till-att programföretagens obero-&lt;br&gt;ende hotas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan några år tilbaka använder emellertid olika företag satelliter för&lt;br&gt;att nå den svenska allmänheten med reklamfinansierade TV-sändningar.&lt;br&gt;För närvarande kan ca 45 % av de svenska hushållen ta emot dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den pågående utbyggnaden av kabelnät kommer säkerligen att med-&lt;br&gt;föra att antalet bostäder där det är möjligt att ta emot satellitprogram&lt;br&gt;ökar ytterligare något. Effekterna av TV-reklam kommer sålunda att&lt;br&gt;framträda även vid ett bibehållande av nuvarande förbud mot reklamfi-&lt;br&gt;nansierade sändningar i marknätet, låt vara kanske inte med samma&lt;br&gt;styrka som i det fallet att marksändningar med reklam når hela folket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta satellitsända programkanaler har en utformning som är an-&lt;br&gt;passad till verksamhetens kommersiella syfte. De har en tonvikt på un-&lt;br&gt;derhållningsprogram av olika slag, och de syftar till all locka den publik&lt;br&gt;som är attraktiv för annonsörerna. Någon motsvarighet till de krav som&lt;br&gt;i de flesta länder ställs på den marksända televisionen finns inte för sa-&lt;br&gt;tellitkanalerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett medel för att dra en stor publik till en TV-kanal är att förvärva&lt;br&gt;ensamrätt att sända intressanta sportevenemang, nyare filmer och popu-&lt;br&gt;lära TV-serier. I en situation med flera reklamsändande TV-företag är&lt;br&gt;kampen om det mest attraktiva programstoffet ett viktigt inslag i kon-&lt;br&gt;kurrensen mellan företagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För TV-publikens del får denna konkurrens betydelse främst om det&lt;br&gt;inte är möjligt för alla att ta emot de attraktiva programmen. Om t.ex.&lt;br&gt;en stor idrottstävling sänds i en satellitkanal i stället för i den marksän-&lt;br&gt;da televisionen kommer de TV-tittare som saknar tillgång till satellitpro-&lt;br&gt;gram inte att kunna följa tävlingen i TV. Det spelar däremot ingen roll&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för publiken om ett visst program sänds i den ena eller andra marksän- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;da kanalen, förutsatt att mottagningsmöjligheterna är desamma för alla&lt;br&gt;kanaler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I takt med att kabelnäten byggs ut kan de satellitsändande program-&lt;br&gt;företag som har framgång hos publiken förväntas få tillgång till allt stör-&lt;br&gt;re resurser för att förvärva program. Genom att det inte ställs kulturpo-&lt;br&gt;litiskt grundade krav på dessa företag kan de dessutom anslå en stor del&lt;br&gt;av de ökade resurserna till att anskaffa just program inom de mest pu-&lt;br&gt;blikattraktiva kategorierna. För Sveriges Television kommer en sådan si-&lt;br&gt;tuation att innebära svårigheter. Företagets förpliktelser omfattar både&lt;br&gt;att sända populära program till en stor publik och att tillgodose önske-&lt;br&gt;målen hos mindre grupper. Om inköpskonkurrensen driver upp priser-&lt;br&gt;na på de mest publikdragande programmen kommer företaget att få det&lt;br&gt;allt svårare att fullgöra sina förpliktelser mot både stora och små grup-&lt;br&gt;per bland publiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver vad jag redan har sagt anser jag därför att jag kan sammanfat-&lt;br&gt;ta utvecklingen i följande ordalag. En betydande del av Sveriges befolk-&lt;br&gt;ning kommer att nås av TV-reklam från satelliter. De reklamsändande&lt;br&gt;företagens programtablåer kommer att vara sammansatta utifrån kom-&lt;br&gt;mersiella hänsyn, och de kommer inte att följa några nationellt fastställ-&lt;br&gt;da riktlinjer vad gäller t.ex. förekomst av program av svenska upphovs-&lt;br&gt;män eller om svenska förhållanden, eller vad gäller att det skall sändas&lt;br&gt;nyhets- och aktualitetsprogram. Sveriges Television kommer att få allt&lt;br&gt;större svårigheter att fylla sin uppgift att sända ett omväxlande program-&lt;br&gt;utbud till hela svenska folket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot den här bakgrunden finner jag det befogat att förespråka en så-&lt;br&gt;dan omläggning av TV-politiken att reklamsändningar tillåts i marknät.&lt;br&gt;I fråga om marksändningar från sändare här i landet kan svenska poli-&lt;br&gt;tiskt valda organ få inflytande över att programverksamheten i väsentli-&lt;br&gt;ga avseenden motsvarar de önskemål som bör ställas på en nationell TV-&lt;br&gt;kanal vad beträffar mångfald, kvalitet och balans. Även med sådana för-&lt;br&gt;pliktelser bör en marksänd TV-kanal kunna bli så attraktiv för annonsö-&lt;br&gt;rerna att reklamintäkterna kommer att kunna bekosta en kvalitativt in-&lt;br&gt;riktad programverksamhet. Det blir då också på ett helt annat sätt än&lt;br&gt;vid ett fortsatt reklamförbud i marksändningar möjligt att motverka de&lt;br&gt;oönskade följderna av TV-reklam.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.3 En ny rikstäckande TV-kanal&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Reklaminkomster kan användas på olika sätt i den marksända televisio-&lt;br&gt;nen. En möjlighet är att låta reklaminkomster tillsammans med avgifts-&lt;br&gt;medel finansiera den befintliga televisionen. En sådan blandad finansie-&lt;br&gt;ring är sedan länge den vanliga i Europa. Om en sådan ordning inför-&lt;br&gt;des i Sverige skulle resurserna för den befintliga televisionen kunna&lt;br&gt;ökas, TV-avgifterna sänkas eller bådadera. TV-tittarna skulle kunna dra&lt;br&gt;fördel av längre sändningstid, mer påkostade program eller lägre TV-&lt;br&gt;avgifter. Antalet TV-kanaler skulle emellertid förbli oförändrat, åtmin-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stone under bästa sändningstid och för de tittare som inte kan ta emot&lt;br&gt;satellitprogram. De satellitsändande programföretagen skulle spela en li-&lt;br&gt;ka viktig roll som hittills för de TV-tittare som kan ta emot program-&lt;br&gt;men. De problem som följer av att vissa intressanta program skulle för-&lt;br&gt;behållas tittare med tillgång till satellitprogram skulle kvarstå oförän-&lt;br&gt;d rat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund förordar jag att reklamintäkter används för att&lt;br&gt;bekosta ytterligare en TV-kanal. Sändarnätet för den nya kanalen bör&lt;br&gt;snabbt byggas ut så att sändningarna kan tas emot i alla befolkade delar&lt;br&gt;av landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett viktigt skäl för mitt förslag är att ökade valmöjligheter på så sätt&lt;br&gt;blir tillgängliga för hela befolkningen. Det ökade urval som reklamfi-&lt;br&gt;nansieringen för med sig blir inte bara förbehållet de hushåll som är ka-&lt;br&gt;belanslutna eller som har kostat på sig en egen parabolantenn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lösning innebär också att de problem som kan bli en följd av&lt;br&gt;att olika programföretag skaffar sig ensamrätt till de mest åtråvärda pro-&lt;br&gt;grammen blir mindre omfattande. Om olika marksändande TV-företag&lt;br&gt;kämpar om t.ex. det mest attraktiva sportmaterialet kommer resultatet&lt;br&gt;inte att bli att vissa grupper bland publiken utestängs från sådana TV-&lt;br&gt;program som de tidigare har kunnat se.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat viktigt skäl för att inrätta ytterligare en TV-kanal är att det&lt;br&gt;på så sätt blir möjligt att låta ett från Sveriges Radio-koncernen friståen-&lt;br&gt;de programföretag inleda TV-sändningar i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att ett nytt programföretag kan verka under full redaktionell&lt;br&gt;och programmässig självständighet möjliggörs ökad mångfald. Händelser&lt;br&gt;och skeenden kan belysas från nya synvinklar. Det nya programföreta-&lt;br&gt;get kommer att kunna organisera verksamheten med utgångspunkt i da-&lt;br&gt;gens teknik och produktionsförhållanden, och kan utveckla journalisti-&lt;br&gt;ken och programpolitiken utifrån egna förutsättningar. Förekomsten av&lt;br&gt;ett nytt programföretag som i viktiga avseenden kommer att arbeta un-&lt;br&gt;der likartade villkor som Sveriges Television bör också kunna få en sti-&lt;br&gt;mulerande inverkan på det sistnämnda företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.4 Krav på kvalitet och ett mångsidigt programutbud&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten att sända television är en begränsad nationell resurs. Det är&lt;br&gt;naturligt att den som får tillgång till denna möjlighet också tar på sig ett&lt;br&gt;ansvar för hur möjligheten används.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som samlingsbeteckning för de villkor som hittills har gällt för den&lt;br&gt;svenska televisionen används benämningen &amp;quot;programverksamhet i all-&lt;br&gt;mänhetens tjänst&amp;quot;. Innebörden har av TV-utredningen sammanfattats&lt;br&gt;under rubrikerna &amp;quot;Geografisk rättvisa&amp;quot;, &amp;quot;Redaktionellt oberoende&amp;quot;,&lt;br&gt;&amp;quot;Mångfald och balans&amp;quot; och &amp;quot;Ett omväxlande programutbud av god kva-&lt;br&gt;litet&amp;quot;. Målet är att, inom de begränsningar som resurstillgång och sänd-&lt;br&gt;ningstid sätter upp, ge hela publiken tillgång till ett intressant program-&lt;br&gt;utbud. 1 detta ingår att fungera som en arena där åsikter bryts och där&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;olika infallsvinklar prövas samt att sända program som vänder sig till så- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;väl stora som små grupper inom publiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill understryka att ansvaret att tillgodose mindre gruppers in-&lt;br&gt;tressen inte är liktydigt med att endast betjäna små grupper av särprägla-&lt;br&gt;de individer. De flesta människor torde på vissa områden ha smak och&lt;br&gt;intressen som överensstämmer med majoritetens medan de på andra&lt;br&gt;områden har önskemål som inte delas av så många andra. I realiteten&lt;br&gt;ingår alla medborgare i ett stort antal minoriteter. Ett programutbud&lt;br&gt;som präglas av mångfald tillgodoser därför behovet av omväxling hos en&lt;br&gt;majoritet inom publiken. Dessutom finns det givetvis TV-tittare som på&lt;br&gt;grund av t.ex. funktionsnedsättningar eller bristande kunskaper i sven-&lt;br&gt;ska behöver särskilda åtgärder för att kunna följa programmen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utländska erfarenheter visar att reklamfinansierade televisionsföretag&lt;br&gt;som arbetar helt på den kommersiella marknadens villkor tenderar att&lt;br&gt;sända ett ensidigt programutbud med tonvikt på underhållningsprogram&lt;br&gt;som i första hand syftar till att vid varje tillfälle dra största möjliga pu-&lt;br&gt;blik. Mindre publikgruppers intressen tillgodoses inte. Ett programut-&lt;br&gt;bud som anpassas till annonsfinansieringens förutsättningar innebär&lt;br&gt;därför att TV-tittarna får mindre möjlighet att välja mellan program av&lt;br&gt;olika slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening bör ett reklamfinansierat TV-företag vars sänd-&lt;br&gt;ningar når hela befolkningen ha goda förutsättningar att uppfylla vill-&lt;br&gt;kor för programverksamheten som går utöver det som kan uppfattas&lt;br&gt;som optimalt från kommersiell synpunkt. Villkor av detta slag kan gälla&lt;br&gt;t.ex. ett omväxlande programutbud, som innehåller program av olika&lt;br&gt;slag och som vänder sig till olika delar av publiken. Finansieringssättet&lt;br&gt;innebär emellertid att ett reklamfinansierat TV-företag inte kan uppfylla&lt;br&gt;lika långtgående krav som ett programföretag som finansieras med avgif-&lt;br&gt;ter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att såväl reklam-TV-företaget som Sveriges Televisions sänd-&lt;br&gt;ningar skall uppfylla villkor av angivet slag i fråga om programverksam-&lt;br&gt;heten kommer emellertid de samlade TV-sändningarna över marknätet&lt;br&gt;att fungera i allmänhetens tjänst. När det gäller den större delen av pro-&lt;br&gt;gramutbudet kommer ansvaret för att så sker att vara delat mellan Sve-&lt;br&gt;riges Television och reklam-TV-företaget. 1 fråga om vissa programtyper&lt;br&gt;och publikgrupper kommer ansvaret emellertid att som hittills odelat&lt;br&gt;åvila Sveriges Television.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av det sagda följer att kraven på Sveriges Televisions programverk-&lt;br&gt;samhet även i fortsättningen kommer att vara lika omfattande som för&lt;br&gt;närvarande. Det innebär bl.a. att programutbudet skall vara omväxlande&lt;br&gt;och ta hänsyn till de skiftande behov, intressen och förutsättningar som&lt;br&gt;finns i befolkningen, varvid även mindre gruppers intressen skall tillgo-&lt;br&gt;doses. Det skall finnas utrymme för en mångfald av olika åsikter och&lt;br&gt;meningsriktningar och för ett mångsidigt utbud av program på svenska&lt;br&gt;språket och med svenska artister och svenska upphovsmän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att dessa ambitioner skall uppfyllas behöver Sveriges Television&lt;br&gt;sända program av många olika slag, t.ex. nyhetsprogram, sportprogram,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;underhållningsprogram av olika slag, kultur- och debattprogram, barn- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;program samt program om religion och vetenskap. Sveriges Television&lt;br&gt;måste också ta särskild hänsyn till språkliga och etniska minoriteter och&lt;br&gt;till olika grupper av handikappade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om tillkomsten av ett nytt programföretag innebär att Sveriges&lt;br&gt;Televisions uppgifter i vad avser en del av programverksamheten kom-&lt;br&gt;mer att delas med det nya företaget kommer inte Sveriges Televisions&lt;br&gt;ansvarsområde att bli smalare än vad det är i dag. Det kommer alltså&lt;br&gt;fortfarande att omfatta allt från nyhetssändningar och populära under-&lt;br&gt;hållningsprogram till t.ex. särskilda program för hörselskadade perso-&lt;br&gt;ner. Sveriges Television kan dock vid utformningen av sin program-&lt;br&gt;verksamhet ta hänsyn även till vad det nya programföretaget sänder.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.5 Sveriges Radio-koncernens finansiering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Det kan anföras skäl för att såväl ett nytt TV-företag som Sveriges Tele-&lt;br&gt;vision får rätt att finansiera sina sändningar genom att sända betalda an-&lt;br&gt;nonser. Ett argument är att en större del av den möjliga reklaminkom-&lt;br&gt;sten då utnyttjas för TV-ändamål, ett annat är att det kommer att bli lät-&lt;br&gt;tare att finansiera resursförstärkningar till Sveriges Radio-koncernen.&lt;br&gt;Ännu ett argument är att behovet av TV-avgiftsmedel kan bli lägre om&lt;br&gt;Sveriges Radio-koncernen delvis kan finansieras med reklam. Ett ytterli-&lt;br&gt;gare argument är att konkurrens mellan flera reklam-TV-företag leder&lt;br&gt;till gynnsammare villkor för annonsörerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För egen del anser jag inte att Sveriges Television, åtminstone inte&lt;br&gt;för närvarande, bör få möjlighet att sända betalda annonser. Det främsta&lt;br&gt;skälet för min uppfattning är att reklamfinansiering kan hota program-&lt;br&gt;verksamhetens integritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nya fristående TV-företaget kommer att ha en självständig ställ-&lt;br&gt;ning i förhållande till Sveriges Radio men kommer att vara beroende av&lt;br&gt;reklaminkomster för att finansiera verksamheten. Utländska erfarenhe-&lt;br&gt;ter tyder på att finansiering med reklam påverkar programpolitiken i&lt;br&gt;särskilt hög grad i en situation då flera inhemska TV-företag tävlar om&lt;br&gt;inkomsterna från den nationella reklammarknaden. I de länder där&lt;br&gt;man har en sådan situation leder konkurrensen mellan olika program-&lt;br&gt;företag till att programmen anpassas till en minsta gemensam nämnare&lt;br&gt;för publiksmaken. Konkurrens på TV-reklammarknaden innebär visser-&lt;br&gt;ligen att annonsörerna får flera TV-företag att välja mellan men medför&lt;br&gt;att publikens valmöjligheter krymper. Om det däremot finns TV-företag&lt;br&gt;som är oberoende av reklaminkomster och som därför inte tvingas ta&lt;br&gt;hänsyn till annonsörernas önskemål, måste ett reklamfinansierat TV-&lt;br&gt;företag kunna mäta sig med det reklamfria företaget för att kunna be-&lt;br&gt;hålla publikens förtroende och därmed sina inkomstmöjligheter på sikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill också peka på svårigheterna att, i varje fall i nuvarande kon-&lt;br&gt;junkturläge, finansiera två TV-kanaler med reklam. Det finns också en&lt;br&gt;risk för att dagspressen, som redan känner av vikande annonsinkomster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skulle få stora svårigheter om en stor del av annonseringen överfördes&lt;br&gt;till televisionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om Sveriges Television skall behållas som ett reklamfritt företag blir&lt;br&gt;det emellertid nödvändigt att på andra sätt se till att Sveriges Radio-&lt;br&gt;koncernen får tillräckliga ekonomiska förutsättningar för att kunna full-&lt;br&gt;göra sitt uppdrag. I det sammanhanget bör man bl.a. ta hänsyn till att&lt;br&gt;den ökade inköpskonkurrensen har medfört kraftiga prisstegringar på&lt;br&gt;vissa typer av programmaterial.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom vi i Sverige inte har erfarenhet av TV-reklam i stor skala&lt;br&gt;går det inte att med full säkerhet bedöma hur stora resurser som kan&lt;br&gt;tillföras svensk television från TV-reklammarknaden. De uppskattningar&lt;br&gt;som har gjorts har använt olika metoder och utgått från olika antagan-&lt;br&gt;den i fråga om vilka villkor som skall gälla för reklamsändningarna. De&lt;br&gt;har därför givit olika resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man kan emellertid konstatera att ett TV-företag som får tillgång till&lt;br&gt;ett rikstäckande nät av marksändare kommer att få en avsevärd konkur-&lt;br&gt;rensfördel i form av högre befolkningstäckning i förhållande till de pro-&lt;br&gt;gramföretag som utnyttjar satellit. Enligt min bedömning bör man där-&lt;br&gt;för kunna räkna med att reklamsändningar i en TV-kanal efter en upp-&lt;br&gt;byggnadsperiod skulle kunna ge en årlig inkomst i storleksordningen&lt;br&gt;uppemot 1,5 miljard kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag drar därav slutsatsen att inkomsterna från reklam i TV inte bara&lt;br&gt;kommer att vara tillräckliga för att möjliggöra ytterligare en rikstäckan-&lt;br&gt;de marksänd TV-kanal utan att det även kan komma att vara möjligt att,&lt;br&gt;utan att ge avkall på kvalitetskraven, avlänka en del av reklaminkomst-&lt;br&gt;erna i form av en koncessionsavgift för att finansiera en del av Sveriges&lt;br&gt;Radios verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En koncessionsavgift från den marksända reklamfinansierade televi-&lt;br&gt;sionen bedöms för närvarande komma att kunna avkasta ungefär 300&lt;br&gt;milj.kr. per år sedan verksamheten kommit i gång. Om dessa inkomster&lt;br&gt;tillförs rundradiokontot bör de tillsammans med en måttlig realhöjning&lt;br&gt;av TV-avgifterna möjliggöra att Sveriges Radio får ett reformbelopp av&lt;br&gt;tillräcklig storlek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svårigheterna att förutse hur reklamintäkter och kostnader kommer&lt;br&gt;att utvecklas innebär emellertid att mina beräkningar med nödvändig-&lt;br&gt;het måste bli osäkra. Det är därför knappast välbetänkt att nu låsa finan-&lt;br&gt;sieringsförutsättningarna för en så lång period som det är tänkt att avta-&lt;br&gt;len skall gälla. Jag förordar därför att finansieringen tas upp till pröv-&lt;br&gt;ning efter en lämplig tidsperiod, förslagsvis i samband med medelsbe-&lt;br&gt;räkningen för år 1996. Om det vid en sådan kontrollstation visar sig att&lt;br&gt;den nu föreslagna finansieringsmetoden inte ger tillräckliga resurser för&lt;br&gt;att Sveriges Radio skall kunna uppfylla sina åtaganden bör man enligt&lt;br&gt;min mening på nytt pröva frågan om rätt för Sveriges Television att sän-&lt;br&gt;da annonser mot betalning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Lagstiftningsfrågor med tanke på i första&lt;br&gt;hand reklamfinansierade TV-sändningar i&lt;br&gt;marknätet&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Allmänna synpunkter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4.1.1 Behovet av lagstiftning och lagstiftningens karaktär&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningen har ansett att införandet av reklamfinansierad te-&lt;br&gt;levision motiverar ny lagstiftning i ett flertal hänseenden. Ingen remiss-&lt;br&gt;instans har uttryckt någon annan mening än utredningen, vars förslag i&lt;br&gt;stort sett har tagits emot väl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan utredningens betänkande offentliggjordes har regeringen lagt&lt;br&gt;fram propositionen med förslag till yttrandefrihetsgrundlag för bl.a. ra-&lt;br&gt;dio och TV (prop. 1990/91:64). Jag har beskrivit delar av förslaget tidi-&lt;br&gt;gare (se avsnitt 2.5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reklamfrågan motiverar ny lagstiftning främst med hänsyn till radio-&lt;br&gt;lagens krav om att ett programföretags sändningsrätt skall utövas opar-&lt;br&gt;tiskl (6 § första stycket radiolagen). Kravet på opartiskhet betyder enligt&lt;br&gt;radionämndens praxis bl.a. att ett programföretag bör vara försiktigt&lt;br&gt;med att sända program eller programinslag som innebär ett reklambeto-&lt;br&gt;nat gynnande av en viss produkt eller ett visst företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom lagstiftning måste således åstadkommas att kravet på opar-&lt;br&gt;tiskhet förlorar sin betydelse när det gäller bedömningen av reklamin-&lt;br&gt;slagen i en reklamfinansierad television.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De normer som behövs för reklamfinansierade TV- sändningar i&lt;br&gt;marknätet bör utformas så att vårt land i den delen kan uppfylla kraven&lt;br&gt;i den europeiska TV- konventionen (jfr nästa avsnitt). Regler av detta&lt;br&gt;slag gäller yttrandefriheten i den mening som regeringsformen (om-&lt;br&gt;tryckt 1988:1444) avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad yttrandefri-&lt;br&gt;het och informationsfrihet (2 kap. I 5 regeringsformen). Yttrandefrihe-&lt;br&gt;ten beskrivs i regeringsformen som en frihet att i tal, skrift eller bild el-&lt;br&gt;ler på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och&lt;br&gt;känslor. Med informationsfrihet avses friheten att inhämta och ta emot&lt;br&gt;upplysningar samt att i övrigt ta del av andras yttranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringsformens yttrandefrihetsbegrepp är vidsträckt. I princip har&lt;br&gt;det samma omfattning som motsvarande begrepp enligt artikel 10 i den&lt;br&gt;europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och&lt;br&gt;de grundläggande friheterna. Regeringsformens föreskrifter om yttran-&lt;br&gt;defriheten gäller därför även den kommersiella reklamen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yttrandefriheten får begränsas, men regeringsformen kräver, bortsett&lt;br&gt;från ett par fall som här saknar intresse, att detta sker genom lag (2 kap.&lt;br&gt;12 § första stycket första meningen regeringsformen). På grund av den-&lt;br&gt;na föreskrift uttalades i lagrådsremissen att det får anses att avtalsbestäm-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;melser, som begränsar företagets yttrandefrihet i de tillståndspliktiga Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;sändningarna, måste ha stöd i lag (jfr prop. 1977/78:91 s. 230 och Ds U&lt;br&gt;1987:2 s. 1 11-1 15 och 134-137).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådsremissen byggde därför på den hittills tillämpade ordningen,&lt;br&gt;enligt vilken det - förutom reglerna i radiolagen - finns ett avtal mellan&lt;br&gt;staten och varje programföretag, i vilket det materiella innehållet i före-&lt;br&gt;tagets sändningar regleras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet uttalar att avtalsregleringen av yttrandefriheten i programfö-&lt;br&gt;retags sändningar härrör från tiden före radiolagens koncessionssystem&lt;br&gt;och tillkomsten av regeringsformen med dess utbyggda skydd för yttran-&lt;br&gt;defriheten. Ordningen med lagföreskrifter om avtalsreglering av yttran-&lt;br&gt;defriheten har godtagits av riksdagen efter regeringsformens tillkomst.&lt;br&gt;Lagrådet finner det emellertid inte berättigat att anse att en konstitutio-&lt;br&gt;nell praxis etablerats härigenom. Yttrandefrihetsbegränsningar genom&lt;br&gt;avtal, vare sig de medges i lag eller ej, saknar stöd i regeringsformen.&lt;br&gt;Numera bör också beaktas att det kan bli aktuellt att koncessionssyste-&lt;br&gt;met skall tillämpas på programföretag som finansiellt är oberoende av&lt;br&gt;det allmänna och att sådana system ger vida styrningsmöjligheter, när&lt;br&gt;grunderna för tillståndgivningen inte är rättsligt fastlagda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett godtagande av avtalsordningen får vidare enligt lagrådet en preju-&lt;br&gt;dicerande verkan med räckvidd också för mindre stabila förhållanden&lt;br&gt;än de nu rådande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet ställer sig därför synnerligen tveksamt till ett ytterligare be-&lt;br&gt;fästande av avtalsordningen så som föreslås i remissen. Det står klart att&lt;br&gt;lagrådet skulle ha avstyrkt ordningen om förslag framförts att nu etable-&lt;br&gt;ra den, särskilt mot bakgrund av den förstärkning av skyddet för yttran-&lt;br&gt;defriheten som förslaget till yttrandefrihetsgrundlag syftar till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 sammanhanget vill lagrådet nämna att nu gällande rundradiokon-&lt;br&gt;cessioner enligt 5 § radiolagen inte har meddelats genom regeringsbeslut&lt;br&gt;i vanlig ordning utan intagits i avtal som jag träffat med programföreta-&lt;br&gt;gen med stöd av regeringens bemyndigande. Att avtala om koncession är&lt;br&gt;enligt lagrådet en egenartad och för vårt rättssystem främmande metod;&lt;br&gt;meddelandet av koncession i ett administrativt system är ett offentlig-&lt;br&gt;rättsligt förvaltningsbeslut som skall kunna kontrolleras och i förekom-&lt;br&gt;mande fall överprövas i den ordning som gäller för sådana beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har även erinringar mot den lagtekniska lösningen i lag-&lt;br&gt;rådsremissen, enligt vilken flertalet av de nya bestämmelserna skulle&lt;br&gt;samlas i en särskild lagom annonser i televisionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad angår lagrådets synpunkter på frågan om att ta in yttrandefri-&lt;br&gt;hetsbegränsande bestämmelser i avtal mellan staten och programföreta-&lt;br&gt;gen vill jag anföra följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 det år 1986 till lagrådet remitterade grundlagsförslaget gällande ytt-&lt;br&gt;randefriheten i andra medier än tryckta skrifter föreslogs bl.a. följande&lt;br&gt;bestämmelse (16 kap. 3 § första stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lag får föreskrivas att sådant tillstånd att sända program i eter- eller&lt;br&gt;trådsändning som omfattar hela landet eller en del av detta får ges en-&lt;br&gt;bart till någon eller några svenska juridiska personer (programföretag). 1&lt;br&gt;sådant fall får villkor för sändningsverksamheten också bestämmas ge-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nom avtal. Villkor som avser begränsning av yttrandefriheten skall där- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;vid ha stöd av lag enligt 1 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1986 års lagrådsremiss gav således uttryckligt stöd för konstruktionen&lt;br&gt;med avtal mellan staten ochprogramföretagen, i vilka det materiella in-&lt;br&gt;nehållet i sändningar regleras. Lagrådet hade inte något att invända mot&lt;br&gt;en sådan ordning (se prop. 1986/87:151 s. 301 och 312).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den proposition med förslag till yttrandefrihetsgrundlag som nu be-&lt;br&gt;handlas av konstitutionsutskottet innehåller i 3 kap. 2 § första stycket&lt;br&gt;en bestämmelse om att rätten att sända radioprogram på annat sätt än&lt;br&gt;genom tråd får regleras genom lag som innehåller föreskrifter om till-&lt;br&gt;stånd och villkor för att sända.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionens förslag till lagtext nämns således inte ordet avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den allmänna motiveringen säger emellertid föredragande statsrådet&lt;br&gt;följande (prop. 1990/91:64 s. 81).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det koncessionssystem vi nu har baseras delvis på avtal mellan staten&lt;br&gt;och programföretagen. Den i lagrådsremissen år 1986 framlagda tanken&lt;br&gt;på att i grundlag klargöra att ett sådant system är tillåtet kan sägas ha le-&lt;br&gt;gat väl i linje med en strävan som på skilda sätt kom till synes i remis-&lt;br&gt;sen. Den strävan gick ut på att grundlagen skulle bli i viss mening neu-&lt;br&gt;tral.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Neutraliteten skulle avse den utveckling av möjligheterna till rund-&lt;br&gt;radioverksamhet som kunde komma att äga rum i landet. Grundlagen&lt;br&gt;skulle inte innebära ett ställningstagande till förmån för någon av de oli-&lt;br&gt;ka uppfattningar som förekommer i frågor om hur sådan radioverksam-&lt;br&gt;het bör vara ordnad. Härigenom skulle en debatt om radions framtida&lt;br&gt;användning kunna fortgå utan inslag av argumentering på konstitutio-&lt;br&gt;nella grunder därför att grundlagen inte föreskrev en viss ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya grundlagen bör enligt föredraganden (se anförd prop. s. 82)&lt;br&gt;inte lägga fast någon viss ordning för hur ljudradio- och IV-&lt;br&gt;verksamheten i landet skall organiseras. Det innebär att grundlagen bör&lt;br&gt;lämna öppet för sådana regler som bör kunna finnas när verksamheten&lt;br&gt;bedrivs av ett företag med en sådan särställning som i dag tillkommer&lt;br&gt;Sveriges Radio. Grundlagen bör följaktligen bl.a. ge utrymme för lag-&lt;br&gt;stiftning som gäller avtal mellan staten och dem som får tillstånd att&lt;br&gt;sända.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sin granskning av detta grund lagsärende hösten 1990 hade lagrå-&lt;br&gt;det inga synpunkter på systemet med avtal mellan staten och program-&lt;br&gt;företagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har vid två tillfallen efter tillkomsten av regeringsformens&lt;br&gt;nuvarande regler godtagit gällande ordning med avtal mellan staten och&lt;br&gt;programföretagen, nämligen vid ändring av radiolagen 1978 (prop.&lt;br&gt;1977/78:91, KrU 24, KU 2 y) och i samband med behandling 1986 av&lt;br&gt;frågor om Sveriges Radios verksamhet (prop. 1985/86:99, KrU 21, KU&lt;br&gt;14 y). Jag är i motsats till lagrådet benägen att anse att denna ordning&lt;br&gt;får anses godtagen såsom förenlig med regeringsformen. Vidare är i sam-&lt;br&gt;manhanget av intresse att motiven till förslaget till yttrandefrihetsgrund-&lt;br&gt;lag tydligt visar, att avsikten har varit att inte lägga hinder i vägen för att&lt;br&gt;staten och ett programföretag i fortsättningen kommer överens om vill-&lt;br&gt;koren för företagets sändningsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Goda skäl talar för en sådan hållning. När det gäller markbundna&lt;br&gt;TV-sändningar finns det med dagens teknik endast utrymme för två yt-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;terligare rikstäckande kanaler utöver de två som Sveriges Television sän- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;der. Den mångfald i meningsriktningar som på grund av den grundlags-&lt;br&gt;fästa etableringsfriheten är realiserbar för de tryckta mediernas del kan&lt;br&gt;därför i varje fall för överskådlig framtid inte åstadkommas inom televi-&lt;br&gt;sionen. Med hänsyn till detta bör de företag som får tillstånd att sända&lt;br&gt;vara beredda att åta sig vissa förpliktelser som staten saknar anledning&lt;br&gt;att vilja ställa på de tryckta medierna. Sådana förpliktelser kan t.ex. syfta&lt;br&gt;till att säkerställa att en programkanal speglar en mångfald av menings-&lt;br&gt;riktningar. Det är inte i alla avseenden lämpligt att sådana förpliktelser&lt;br&gt;formuleras som generella föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalen mellan staten och programföretagen är i strikt juridisk me-&lt;br&gt;ning &amp;quot;villkor för att sända&amp;quot; snarare än egentliga avtal. Motiven till den&lt;br&gt;föreslagna yttrandefrihetsgrundlagen godtar uttryckligen såsom villkor&lt;br&gt;för att sända ett sådant system med avtal mellan staten och tillståndsha-&lt;br&gt;varna som finns idag (se prop. 1990/91:64 s. 116).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot den nu angivna bakgrunden är omständigheterna enligt min&lt;br&gt;mening inte sådana, att man bör frångå lagrådsremissens uppläggning i&lt;br&gt;det här aktuella hänseendet. Jag delar emellertid lagrådets uppfattning&lt;br&gt;att sändningstillståndet inte bör ha formen av ett avtal mellan staten och&lt;br&gt;programföretaget. Sändningstillstånden bör i fortsättningen meddelas ge-&lt;br&gt;nom offentligrättsliga förvaltningsheslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller de lagtekniska aspekterna på den reglering som behövs&lt;br&gt;har jag med anledning av lagrådets yttrande kommit till slutsatsen att&lt;br&gt;det är att föredra att direkt i radiolagen reglera vad som bör gälla om&lt;br&gt;annonstiden i televisionen framför att utforma en särskild lag om detta.&lt;br&gt;Mitt förslag innebär därför att radiolagen tillförs ett antal paragrafer.&lt;br&gt;Det uppstår då ett behov att på vissa punkter ändra lagtexten redaktio-&lt;br&gt;nellt i förhållande till lagrådsremissens förslag. Vidare bör rubriker sät-&lt;br&gt;tas in före vissa paragrafer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om de i lagrådsremissen föreslagna reglerna och deras motiv säger&lt;br&gt;lagrådet att de i hög grad förlitar sig på begrepp och tolkningar som har&lt;br&gt;utvecklats inom å ena sidan marknadsrätten och marknadsdomstolen&lt;br&gt;och å andra sidan radiorätten och radionämnden. Lagrådet anser att det&lt;br&gt;har blivit en vidlyftig, svårgenomtränglig och i hög grad begrepps- och&lt;br&gt;motivstyrd reglering. Det finns enligt lagrådet anledning att räkna med&lt;br&gt;att det kommer att uppstå tolkningssvårigheter och spänningar mellan&lt;br&gt;principerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härtill kommer enligt lagrådet att regleringen i olika delar avviker&lt;br&gt;från den europeiska TV- konventionen, vilket torde komma att leda till&lt;br&gt;nya spänningar när konventionen har trätt i kraft och börjar tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill kommentera dessa synpunkter något.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f örhållandet mellan tryckfrihetsrätten och reklamen har behandlats&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i en rad lagstiftnings- och utredningssammanhang under det här år-&lt;br&gt;hundradet. Särskilt efter tillkomsten av 1931 års lag mot illojal konkur-&lt;br&gt;rens har ämnet tilldragit sig ständig uppmärksamhet. Amnel känneteck-&lt;br&gt;nas av att tolkningssvårigheter föreligger och av att det råder spänningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mellan olika principer (se t.ex. rättsfallen NJA 1975 s. 589 och 1977 s. Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;751).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regelsystemet för radio och TV är på viktiga punkter inspirerat av&lt;br&gt;tryckfrihetsrätten. Samtidigt bedrivs rundradioverksamheten i huvudsak&lt;br&gt;inom ramen för ett dominerande och icke reklamfinansierat företag,&lt;br&gt;Sveriges Radio. Uppgiften nu är att ändra regelsystemet så att också re-&lt;br&gt;klamfinaniserad television kan bli verklighet. Detta innebär ofrånkomli-&lt;br&gt;gen att tolkningssvårigheterna och spänningarna från det tryckfrihets-&lt;br&gt;rättsliga området överförs till radiorätten. Vad lagrådet säger om en&lt;br&gt;begrepps- och motivstyrd reglering bör ses mot denna bakgrund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag ser det för min del snarast som en fördel att de föreslagna regler-&lt;br&gt;na följs av så utförliga motiv som här sker. Därigenom torde eventuella&lt;br&gt;tolkningssvårigheter bli mindre än om motiven till lagstiftningen var&lt;br&gt;mera knapphändiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller TV-konventionen har jag redan nämnt att vi bör utforma&lt;br&gt;regleringen så att vårt land när det gäller reklamfinansierade TV-&lt;br&gt;sändningar i marknätet kan uppfylla konventionens krav. Därmed är&lt;br&gt;emellertid inte sagt att våra regler måste vara identiska med konventio-&lt;br&gt;nens regler. Konventionen är inte ett instrument för att harmonisera&lt;br&gt;staters inhemska rätt eller över huvud taget avsedd att nödvändigtvis bli&lt;br&gt;en del av en stats inhemska rätt. Detta framgår särskilt av två bestäm-&lt;br&gt;melser i konventionen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Artikel 28 tillåter uttryckligen en stat att tillämpa mer restriktiva&lt;br&gt;och detaljerade regler än dem som föreskrivs i konventionen i fråga om&lt;br&gt;programtjänster, som sänds av rättssubjekt eller med tekniska hjälpme-&lt;br&gt;del som konventionsstaten har jurisdiktion över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Artikel 5:1 som ålägger de sändande staterna att &amp;quot;genom lämpliga&lt;br&gt;åtgärder av sina behöriga organ&amp;quot; uppfylla konventionens krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har inte haft något att erinra mot de remitterade förslagen&lt;br&gt;vad gäller radioansvarighetslagen, lagen (1960:729) om upphovsrätt till&lt;br&gt;litterära och konstnärliga verk, lagen (1978:763) med vissa bestämmelser&lt;br&gt;om marknadsföring av alkoholdrycker och lagen (1978:764) med vissa&lt;br&gt;bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot har lagrådet ansett att det inte är påkallat att ändra lagen&lt;br&gt;(1982:460) om ansvarighet för närradio, lagen (1982:521) om ansvarig-&lt;br&gt;het för radio- och kassettidningar och lagen (1985:1057) om ansvarighet&lt;br&gt;för lokala kabelsändningar. Vad gäller lagarna om ansvarighet för närra-&lt;br&gt;dio och lokala kabelsändningar innebär förslaget till yttrandefrihets-&lt;br&gt;grundlag i sak detsamma som de remitterade förslagen. Med hänsyn&lt;br&gt;härtill anser jag att man i denna del kan avstå från lagändringar trots att&lt;br&gt;yttrandefrihetsgrundlagen avses träda i kraft först den 1 januari 1992.&lt;br&gt;Jag delar lagrådets uppfattning i fråga om att lagen om ansvarighet för&lt;br&gt;radio- och kassettidningar inte bör ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller reklamfrågan är mina förslag i princip begränsade till te-&lt;br&gt;levisionen. Tre undantag finns dock.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det första har avseende på förbudet för myndigheter och andra all-&lt;br&gt;männa organ i 8 § radiolagen att ingripa med censuråtgärder mot sänd-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 149&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningar (se avsnitt 4.2.1). Denna paragraf gäller liksom radiolagen i öv- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;rigt både ljudradio och TV. För att marknadsdomstolen inte skall anse&lt;br&gt;sig förhindrad att meddela vitesförbud mot otillbörlig TV-reklam, före-&lt;br&gt;slår jag att det i paragrafen tas in en hänvisning till marknadsförings-&lt;br&gt;rättslig lagstiftning. Eiffekten av en sådan hänvisning blir att marknads-&lt;br&gt;domstolen också kan förbjuda otillbörlig reklam i ljudradio.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det andra undantaget, där mina förslag på reklamområdet även avser&lt;br&gt;ljudradio, gäller vad som enligt radiolagen i fortsättningen bör förstås&lt;br&gt;med reklam (se avsnitt 4.2.2). Om man skall införa en uttrycklig re-&lt;br&gt;klamdefinition i radiolagen, bör den inte skilja mellan ljudradio och te-&lt;br&gt;levision, utan det naturliga är i stället att en sådan regel får betydelse för&lt;br&gt;alla företag som är programföretag i radiolagens mening, även t.ex. Sve-&lt;br&gt;riges Riksradio AB som bara sänder ljudradioprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som det tredje undantaget, där min inställning också gäller ljudra-&lt;br&gt;dio, kan betraktas vad jag föreslår i fråga om möjligheterna att på mark-&lt;br&gt;nadsföri ngsrättsl ig väg motverka alkohol- och tobaksreklam (se avsnitt&lt;br&gt;4.6.2). Gällande lagstiftning om detta har en i princip generell utform-&lt;br&gt;ning och tar - trots den hittillsvarande politiken att inte tillåta reklamfi-&lt;br&gt;nansierade sändningar i radio eller TV - sikte på bl.a. reklam i dessa&lt;br&gt;medier. Mot denna bakgrund anser jag att ändringar i lagstiftningen inte&lt;br&gt;heller bör skilja mellan radio och TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.2 Vissa kommentarer med anledning av remissutfallet på&lt;br&gt;radiolagsutredningens betänkande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om uttryckliga reklamförbud når del gäller reklam i TV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan jag går närmare in på enskildheterna i det regelverk som jag före-&lt;br&gt;slår vill jag kommentera några synpunkter som har framförts vid re-&lt;br&gt;missbehandlingen av radiolagsutredningens betänkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa remissinstanser har rest krav på ett antal uttryckliga reklamför-&lt;br&gt;bud just när det gäller reklam i TV. 1 Jikemedelsreklam har nämnts, li-&lt;br&gt;kaså könsdiskriminerande reklam och sådana tecknade serieprogram i&lt;br&gt;TV som fungerar som en sorts marknadsföring till barn. Konsumentver-&lt;br&gt;ket har för sin del också efterlyst en möjlighet att ålägga ett reklam- TV-&lt;br&gt;företag att sända tillrättalägganden (beriktigande av vilseledande mark-&lt;br&gt;nadsföring).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av synpunkter av detta slag vill jag betona vad jag nu&lt;br&gt;ser som min uppgift. Det är att föreslå de lagändringar som behövs för&lt;br&gt;att det markbundna sändningsnätet skall kunna användas för reklamfi-&lt;br&gt;nansierade TV-sändningar. Den lagstiftning av marknadsföringsrättslig&lt;br&gt;art som gäller för reklam i allmänhet, kommer därmed att kunna till-&lt;br&gt;ämpas även på reklam i TV. Däremot menar jag inte att det bör vara en&lt;br&gt;förutsättning för reklamfinansierade TV-sändningar-i marknätet att man&lt;br&gt;mera allmänt ser över den marknadsföringsrättsliga lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kan emellertid upplysa att statsrådet Wallström inom kort avser&lt;br&gt;att begära regeringens bemyndigande att tillkalla en särskild utredare för&lt;br&gt;att se över marknadsföringslagen. Enligt vad jag har inhämtat kommer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en av uppgifterna i detta utredningsarbete att gälla marknadsföringen i&lt;br&gt;olika nya medier som inte spelade någon nämnvärd roll hos oss när&lt;br&gt;1970 års lag om otillbörlig marknadsföring kom till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller läkemedelsreklamen vill jag härutöver tillägga att läkeme-&lt;br&gt;delsbranschen har egna regler om marknadsföring av läkemedel.&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Enligt&lt;br&gt;dessa regler får information om läkemedel endast avse sådana läkemedel&lt;br&gt;som har registrerats hos läkemedelsverket, som sedan den 1 juli 1990 är&lt;br&gt;den ansvariga myndigheten på läkemedelsområdet. Vidare anges att in-&lt;br&gt;formation till allmänheten om receptbelagda läkemedel endast får ske i&lt;br&gt;den utsträckning som läkemedelsverket medger det. En särskild nämnd,&lt;br&gt;Nämnden för Bedömning av läkemedelsinformation (NBL), kan pröva&lt;br&gt;om en marknadsföringsåtgärd strider mot reglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reklam i TV vänder sig till en stor och allmän publik. Det kan där-&lt;br&gt;för inte förutses att läkemedelsverket kommer att utnyttja sin möjlighet&lt;br&gt;enligt de utomrättsliga reglerna att tillåta reklam till allmänheten för re-&lt;br&gt;ceptbelagda läkemedel, om det är fråga om TV-reklam. Jag har inhämtat&lt;br&gt;att verkets möjlighet att tillåta reklam till allmänheten för receptbelagda&lt;br&gt;läkemedel snarare är avsedd att kunna användas när det gäller reklam i&lt;br&gt;exempelvis tidskrifter som vänder sig till särskilda grupper som lider av&lt;br&gt;en viss sjukdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har också inhämtat att företagen inom läkemedelsbranschen no-&lt;br&gt;ga följer det utomrättsliga regelverket. Med hänsyn till dessa regler be-&lt;br&gt;höver man således inte befara att det i den marksända televisionen kom-&lt;br&gt;mer att göras reklam för receptbelagda läkemedel. Trots den europeiska&lt;br&gt;TV-konventionens regel om förbud mot reklam i TV för sådana läkeme-&lt;br&gt;del som är receptbelagda i det sändande landet (artikel 15:3) anser jag&lt;br&gt;därför att vi inte behöver lagstifta vad gäller läkemedelsreklam i TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om ratifikation av den europeiska TV- konventionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av vad en remissinstans har yttrat förtjänar det även att&lt;br&gt;nämnas att det i detta sammanhang inte är aktuellt att ta ställning till all&lt;br&gt;lagstiftning som behövs för att Sverige skall kunna tillträda IV-&lt;br&gt;konventionen. f rågan om ratifikation av konventionen och vilken lag-&lt;br&gt;stiftning som är nödvändig och mest lämplig från denna synpunkt får&lt;br&gt;bedömas sedan radiolagsutredningen har avgett förslag i ämnet. Det för-&lt;br&gt;hållandet att de av mig förordade markbundna reklam-TV-sändningarna&lt;br&gt;kommer att kunna tas emot även i grannländerna - och således bli&lt;br&gt;gränsöverskridande i konventionens mening (se artikel 3) - medför dock&lt;br&gt;att man vid lagstiftningens utformning bör ta den hänsyn till konventio-&lt;br&gt;nen som behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Regler för läkemedelsinformation, antagna av Läkemedelsindustri-&lt;br&gt;föreningen och Representantföreningen för Utländska Farmacevtiska&lt;br&gt;Industrier, gällande fr.o.m. den 1 januari 1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forhållandet mellan ett reklamfinansierat TV-företag oeh annonsörerna Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;En remissinstans, Stockholms tingsrätt, har tagit upp frågan hur det&lt;br&gt;skall kunna undvikas att annonsörer får ett bestämmande inflytande&lt;br&gt;över programverksamheten. Tingsrätten anser att den frågan är väsentlig&lt;br&gt;och bör utredas närmare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar uppfattningen att en väsentlig fråga som inte bör förbigås&lt;br&gt;gäller förhållandet mellan ett reklamfinansierat TV-företag och dess an-&lt;br&gt;nonsörer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av grundstenarna i den svenska demokratiska samhällsstrukturen&lt;br&gt;är existensen av självständiga massmedier. Genom att pressen och eter-&lt;br&gt;medierna står fria i förhållande till mäktiga grupper i samhället kan de&lt;br&gt;sätta fingret på problem och dra igång debatter även när de makthavare&lt;br&gt;som berörs helst vill slippa publicitet. Genom att massmedierna fung-&lt;br&gt;erar på detta sätt förbättras medborgarnas möjligheter att hålla sig infor-&lt;br&gt;merade och därmed deras förmåga till väl underbyggda valhandlingar.&lt;br&gt;En av de viktigaste uppgifterna för den statliga massmediepolitiken är&lt;br&gt;att skapa sådana förhållanden att massmediernas oberoende inte hotas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den lagstiftning som gäller till skydd för yttrandefriheten i vårt land&lt;br&gt;innebär bl.a. att utgivaren av en tidning ensam ansvarar för tidningens&lt;br&gt;innehåll. Motsvarande ordning gäller för programföretagens sändningar&lt;br&gt;och i princip även i övrigt på radio- och TV-området. På detta område&lt;br&gt;har det också vidtagits andra åtgärder för att säkerställa mediernas obe-&lt;br&gt;roende. Beträffande Sveriges Radio-koncernen kan t.ex. nämnas att fi-&lt;br&gt;nansieringsförutsättningarna bestäms för lång tid och att efterlevnaden&lt;br&gt;av bestämmelserna för sändningsrättens utövande övervakas av ett organ&lt;br&gt;som står fritt i förhållande till såväl bolagets ägare som den politiska&lt;br&gt;makten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reklamfinanserade TV-sändningar gör att frågan om annonsörernas&lt;br&gt;inflytande kommer i förgrunden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den som annonserar i en reklamkanal utgör de program som&lt;br&gt;sänds det nödvändiga lockbetet för att publiken skall nås av reklambud-&lt;br&gt;skapet. En annonsörs bedömning av programmen baseras därför på i&lt;br&gt;vilken utsträckning dessa förmår attrahera den publik som annonsören&lt;br&gt;önskar komma i kontakt med. Detta behöver inte vara liktydigt med att&lt;br&gt;programmen når en stor publik. I vissa fall kan det för en annonsör va-&lt;br&gt;ra mera fördelaktigt att nå en i absoluta tal mindre men mer köpvillig&lt;br&gt;publik än en större publik, vars köpbenägenhet är lägre i fråga om den&lt;br&gt;aktuella produkten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annonsörer kan också på annat sätt ha synpunkter på programverk-&lt;br&gt;samheten. Ett program som tar upp ett kontroversiellt ämne vilket kan-&lt;br&gt;ske framstår som mycket stötande för delar av publiken, kan leda till att&lt;br&gt;tittare får negativa associationer även till produkter som annonseras i&lt;br&gt;anslutning till programmet, l ör annonsörerna är program av detta slag&lt;br&gt;mindre önskvärda. Särskilt kan detta gälla program som kritiskt grans-&lt;br&gt;kar den verksamhet som viktiga annonsörer bedriver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som har sagts nu visar att annonsörers inflytande kan ta sig oli-&lt;br&gt;ka uttryck. Inflytandet kan göra sig gällande indirekt genom att det re-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;klamberoende TV- företaget anpassar sin programtablå efter vad företa- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;get tror medför ökad efterfrågan på annonstid Men inflytandet kan&lt;br&gt;också vara mer direkt och ta sig uttryck i att annonsörer för fram och&lt;br&gt;får gehör för synpunkter på bestämda program. Den mest långtgående&lt;br&gt;formen av annonsörsinflytande föreligger antagligen när programföreta-&lt;br&gt;get överlåter urvalet av program till särskilda förmedlingsföretag som le-&lt;br&gt;vererar ett programinnehåll med redan insatta reklaminslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett starkt beroende av annonsörer kan uppenbarligen komma i kon-&lt;br&gt;flikt med det krav som bör gälla att även den reklamfinansierade televi-&lt;br&gt;sionen skall verka i allmänhetens tjänst. En inriktning på den mest köp-&lt;br&gt;villiga publiken kan leda till att t.ex. äldre personer, som ofta ser&lt;br&gt;mycket på TV, nedprioriteras som målgrupp för programverksamheten.&lt;br&gt;Om hänsynen till annonsörerna medför att programföretaget undviker&lt;br&gt;kontroversiella program avhänder sig företaget möjligheten att använda&lt;br&gt;det unika bildmedium som televisionen är för att uppmärksamma orätt-&lt;br&gt;visor och brister i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag är medveten om de risker som finns för att den reklamfinansiera-&lt;br&gt;de televisionen visar alltför stor lyhördhet för annonsörernas önskemål&lt;br&gt;och därmed eftersätter skyldigheterna mot publiken. Jag är också be-&lt;br&gt;redd att vidta åtgärder för att motverka en sådan utveckling. Det kan bli&lt;br&gt;fråga om åtgärder av olika slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett grundläggande krav på ett programföretag som har rätt att sända&lt;br&gt;rikstäckande TV-program med reklam från marksändare bör vara att fö-&lt;br&gt;retaget tar det odelade ansvaret för sändningarnas innehåll. Som jag har&lt;br&gt;nämnt innebär gällande ordning att den som är utgivare i fråga om ett&lt;br&gt;program ensam ansvarar för sändningsinnehållet. De närmare bestäm-&lt;br&gt;melserna om detta finns i radioansvarighetslagen. Vidare är i detta sam-&lt;br&gt;manhang av betydelse att det i radiolagen föreskrivs att varje programfö-&lt;br&gt;retag ensamt avgör vad som skall förekomma i en sändning som företa-&lt;br&gt;get anordnar med stöd av sändningstillståndet (5 § tredje stycket första&lt;br&gt;meningen radiolagen). Denna föreskrift har hittills betytt mest genom&lt;br&gt;att den utgjort ett stöd när ett programföretag har velat värja sig mot&lt;br&gt;otillbörliga påtryckningar från staten eller andra maktgrupper. Jag vill&lt;br&gt;emellertid understryka att föreskriften, för ett programföretag som är&lt;br&gt;beroende av reklamintäkter, också bör anses innebära att företaget skall&lt;br&gt;slå vakt om sin integritet i förhållande till annonsörerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också på andra sätt bör det radiorättsliga regelverket kunna spela en&lt;br&gt;positiv roll för att motverka att programsättningen helt anpassas till an-&lt;br&gt;nonsörernas önskemål. Vad jag här tänker på är de krav i fråga om pro-&lt;br&gt;gramutbud m.m. som bör ställas på företaget för att det skall få sänd-&lt;br&gt;ningsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gällande avtal mellan staten och programföretagen inom Sveriges&lt;br&gt;Radio-koncernen innehåller långtgående krav i fråga om t.ex. nyhetsbe-&lt;br&gt;vakning, kultur, program för små och stora publikgrupper, program&lt;br&gt;med svenska upphovsmän och svenska artister och program för handi-&lt;br&gt;kappade och språkliga minoriteter. Ett företag som skall få sina inkom-&lt;br&gt;ster från försäljning av reklamtid bör inte vara skyldigt att göra långtgå-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ende åtaganden till förmån för minoritetsgrupper, men i princip bör en- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;ligt min mening också ett reklam-TV-företag åta sig förpliktelser i fråga&lt;br&gt;om programutbudet. På så sätt kan det undvikas att köpsvaga grupper&lt;br&gt;blir utan program i reklamtelevisionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i en situation med marksänd reklamteicvision bör TV-tittarna&lt;br&gt;ha tillgång till ett reklamfritt alternativ. Reklamfri TV och reklam-TV&lt;br&gt;kommer således att konkurrera om tittarna. Förekomsten av sådan kon-&lt;br&gt;kurrens är viktig för att förebygga att annonsörerna skaffar sig inflytan-&lt;br&gt;de över reklam-TV-företagets programverksamhet. En reklamfri TV-&lt;br&gt;kanal behöver inte maximera sin publik för att tillmötesgå olika annon-&lt;br&gt;sörers intressen. Inte heller behöver en sådan kanal överväga om inne-&lt;br&gt;hållet i ett kontroversiellt program kan stöta bort presumtiva annonsö-&lt;br&gt;rer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett TV-företag som på rätt sätt utnyttjar den frihet som det innebär&lt;br&gt;att inte behöva jaga reklamintäkter, kommer att kunna utforma ett&lt;br&gt;självständigt, intressant och omväxlande programutbud med vilket pu-&lt;br&gt;bliken kan jämföra reklam-TV-företagets program. Publiken blir där-&lt;br&gt;med inte hänvisad till de reklamfinansierade sändningarna om dessa till&lt;br&gt;följd av annonsörsberoende framstår som försiktiga, utslätade eller för-&lt;br&gt;utsägbara. Ett reklamfinansierat TV-företag som vill behålla sin ställning&lt;br&gt;hos publiken och sina utsikter till långsiktig överlevnad har alltså skäl&lt;br&gt;att söka undvika att hänsynen till annonsörerna leder till ett följsamt&lt;br&gt;och ointressant programutbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis menar jag att man inte bör negligera riskerna&lt;br&gt;för att ett reklamfinansierat TV-företag blir beroende av annonsörerna.&lt;br&gt;Som jag har anfört bör det emellertid finnas goda möjligheter att mot-&lt;br&gt;verka att beroendet av reklamintäkter påverkar programföretagets själv-&lt;br&gt;ständighet eller leder till stora anpassningar av programutbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hegreppel radioprogram&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kabelnämnden har i sitt remissyttrande uttryckt farhågor för att vissa&lt;br&gt;regler som radiolagsutredningen föreslagit kan kringgås av det skälet att&lt;br&gt;en del uttryck som utredningen laborerar med inte definieras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bl.a. påpekar nämnden att begreppet radioprogram i radiolagen är&lt;br&gt;oklart, eftersom det kan vara svårt att i ett visst fall avgöra om det rör&lt;br&gt;sig om ett eller flera program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är riktigt att man av definitionen av begreppet radioprogram i&lt;br&gt;radiolagen inte får något svar på frågan om en viss utsändning består av&lt;br&gt;ett eller flera program. För lagstiftaren var detta helt ovidkommande&lt;br&gt;när radiolagen skrevs år 1966 och begreppet radioprogram definierades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige är inte unikt i detta hänseende. Situationen är praktiskt taget&lt;br&gt;densamma i de länder som redan har reklam i TV, omgärdad av mer el-&lt;br&gt;ler mindre stränga regler för inplaceringen. 1 utlandet har man uppen-&lt;br&gt;barligen kunnat leva med den föreliggande oklarheten hos programbe-&lt;br&gt;greppet. Eventuella problem bör därför kunna bemästras. Utgångspunk-&lt;br&gt;ten bör rimligen vara hur ett programföretag självt väljer att presentera&lt;br&gt;sitt programutbud. Vad programföretaget presenterar som ett program&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bör alltså normalt kunna betraktas som ett program. Jag noterar i detta Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;sammanhang att inget av TV-företagen bland remissinstanserna har gjort&lt;br&gt;några invändningar mot radiolagsutredningens förslag i det här avseen-&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag återkommer till begreppet radioprogram längre fram (se avsnitt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Minimitiden för en viss annons&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett par av de regler som radiolagsutredningen har föreslagit finner jag&lt;br&gt;vara mindre lämpliga. En av dessa gäller att en annons inte skall få vara&lt;br&gt;kortare än 20 sekunder. Alla remissinstanser som kommenterat det för-&lt;br&gt;slaget har rest invändningar och ansett att det inte bör införas någon så-&lt;br&gt;dan regel. Jag har tagit intryck av dessa synpunkter och delar de flesta&lt;br&gt;av de aktuella remissinstansernas inställning att det inte finns tillräckli-&lt;br&gt;ga skäl att föreskriva någonting om minimitiden för en annons.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill tillägga att frånvaron av en regel av detta slag inte betyder att&lt;br&gt;en annons får vara hur kort som helst. Av marknadsföringslagen följer&lt;br&gt;ett krav på att reklam skall vara lätt att identifiera. Jag föreslår också i&lt;br&gt;detta syfte flera särskilda regler (se avsnitten 4.2.3, 4.4.3 och 4.5.2). Med&lt;br&gt;hänsyn till detta anser jag inte att man behöver befara några olägenheter&lt;br&gt;av att det saknas en regel om minimitiden för en viss annons.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Utgångspunkterna för lagstiftningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4.2.1 Liksom annan reklam bör TV-reklamen övervakas inom ramen for&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;marknadsföringslagens system&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: TV-reklamen skall övervakas inom ramen för&lt;br&gt;marknadsföringslagens system.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillägg görs i det lagrum som föreskriver förbud för myn-&lt;br&gt;digheter att censurera radio- och trådsändningar (8 § radiola-&lt;br&gt;gen). Den nya lydelsen klargör att föreskrifterna i marknadsför-&lt;br&gt;ingslagen (1975:1418), lagen (1978:763) med vissa bestämmelser&lt;br&gt;om marknadsföring av alkoholdrycker, lagen (1978:764) med&lt;br&gt;vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror och pro-&lt;br&gt;duktsäkerhetslagen (1988:1604) gäller också i fråga om sådan&lt;br&gt;marknadsföring som sker i radio eller TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Censurförbudet i radiolagen skall i fortsättningen betecknas&lt;br&gt;som 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningens förslag (betänkandet s. 149 ff. och 236) över-&lt;br&gt;ensstämmer i sak med mitt förslag bortsett från att det i radiolagens cen-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;surförbudsbestämmelse inte görs någon hänvisning till produktsäker- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;hetslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget att TV-reklamen skall övervakas inom&lt;br&gt;ramen för marknadsföringslagens system stöds av Stockholms tingsrätt,&lt;br&gt;radionämnden, konsumentverket, Industriförbundet, Svenska Arbetsgi-&lt;br&gt;vareföreningen (SAF), Grossistförbundet Svensk Handel, Sveriges Mark-&lt;br&gt;nadsförbund, Svenska Tidningsutgivareföreningen, Internationella Han-&lt;br&gt;delskammarens Svenska Nationalkommitté, Nordisk Television AB,&lt;br&gt;Sveriges frikyrkoråd/De fria kristna samfundens råd och Riksidrottsför-&lt;br&gt;bundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Industriför-&lt;br&gt;bundet, SAF och Grossistförbundet Svensk Handel tillstyrker förslaget&lt;br&gt;att inskränka censurförbudet i 8 § radiolagen. Enligt radionämnden bör&lt;br&gt;det i denna paragraf hänvisas även till produktsäkerhetslagen&lt;br&gt;(1988:1604). Socialstyrelsen anser att det i radiolagen måste tas in en be-&lt;br&gt;stämmelse av vilken framgår att ett förbud mot alkohol- och tobaksre-&lt;br&gt;klam inte ens formellt strider mot nuvarande censurförbud. Stockholms&lt;br&gt;tingsrätt kan inte tillstyrka utredningens förslag i fråga om 8 § radiola-&lt;br&gt;gen. Enligt tingsrättens uppfattning tillåter radiolagen redan i sin nuva-&lt;br&gt;rande utformning ingripanden enligt marknadsföringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Radiolagsutredningen har med instämmande&lt;br&gt;av de flesta remissinstanserna ansett att reklamen i den marksända tele-&lt;br&gt;visionen bör övervakas inom ramen för marknadsföringslagens system.&lt;br&gt;Liksom i fråga om reklam i allmänhet betyder detta att konsumentver-&lt;br&gt;ket/KO har ställningen som övervakande och ingripande organ och att&lt;br&gt;marknadsdomstolen är exklusiv domstol i mål enligt bl.a. generalklau-&lt;br&gt;sulen mot otillbörlig marknadsföring i 2§ marknadsföringslagen&lt;br&gt;(1975:1418).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som har antytts tidigare (avsnitt 4.1.2) har även jag uppfattningen att&lt;br&gt;marknadsföringslagens system är lämpligt för övervakningen av TV-&lt;br&gt;reklamen. Jag delar således utredningens och de flesta remissinstanser-&lt;br&gt;nas syn i denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag återkommer till vissa aspekter på marknadsföringslagen längre&lt;br&gt;fram (avsnitt 4.6.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagens censurförbud&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådande förbud för myndigheter och andra allmänna organ att på&lt;br&gt;radio- och trådsändningsområdet tillgripa censuråtgärder innebär bl.a.&lt;br&gt;att en myndighet inte får förbjuda någon radiosändning på grund av&lt;br&gt;dess innehåll (8 § första stycket radiolagen). För att detta censurförbud&lt;br&gt;inte skall hindra marknadsdomstolen från att meddela vitesförbud mot&lt;br&gt;radio- eller TV-reklam som bedöms vara otillbörlig eller hindra domsto-&lt;br&gt;len från att vid vite förbjuda alkohol- eller tobaksreklam i radio eller&lt;br&gt;TV har radiolagsutredningen föreslagit att det görs ett tillägg i lagtexten.&lt;br&gt;Den nya lydelsen skall klargöra att föreskrifterna i marknadsföringsla-&lt;br&gt;gen, lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av al-&lt;br&gt;koholdrycker (alkoholreklamlagen) och lagen (1978:764) med vissa be-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stämmelsei om marknadsföring av tobaksvaror (tobaksreklamlagen) gäl- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;ler också i fråga om sådan marknadsföring som sker i radio eller TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De juridiska remissinstanserna har med ett undantag - Stockholms&lt;br&gt;tingsrätt - tillstyrkt utredningens förslag eller lämnat det utan erinran.&lt;br&gt;Radionämnden, som tillhör de tillstyrkande instanserna, har ansett att&lt;br&gt;det i 8 § radiolagen också bör hänvisas till produktsäkerhetslagen&lt;br&gt;(1988:1604). Stockholms tingsrätts uppfattning är däremot att radiolagen&lt;br&gt;redan i sin nuvarande utformning - liksom tryckfrihetsförordningen -&lt;br&gt;tillåter ingripanden enligt marknadsföringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag gör mot denna bakgrund följande bedömning av behovet att i ra-&lt;br&gt;diolagens censurförbudsbestämmelse erinra om att den marknadsför-&lt;br&gt;ingsrättsliga lagstiftningen också skall gälla för sådan marknadsföring&lt;br&gt;som sker i radio och TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagen innehåller regler av två slag. Dels finns i 1-4, 8, 10 och&lt;br&gt;11 §§ regler som tar sikte på alla slag av trådlösa överföringar (“radio-&lt;br&gt;sändningar&amp;quot;). Dels finns i 5-7 §§ vissa regler som uteslutande gäller ra-&lt;br&gt;dio och TV som massmedier. Regler av det senare slaget är t.ex. kravet&lt;br&gt;på tillstånd av regeringen för rätt att sända radioprogram i rundradio-&lt;br&gt;sändning, kravet att ett programföretags sändningsrätt skall utövas opar-&lt;br&gt;tiskt och sakligt samt regeln att radionämnden i efterhand granskar om&lt;br&gt;så har varit fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För radio och TV som massmedier gäller också en särskild yttrande-&lt;br&gt;fri hetsrättslig lagstiftning, utformad efter mönster av tryckfrihetsförord-&lt;br&gt;ningen. För de företag som är programföretag i radiolagens mening&lt;br&gt;finns de särskilda yttrandefrihetsrättsliga bestämmelserna i radioansva-&lt;br&gt;righetslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tryckfrihetsförordningen är en av våra grundlagar. En central regel i&lt;br&gt;förordningen förbjuder myndigheter och andra allmänna organ att till-&lt;br&gt;gripa censuråtgärder: det får inte förekomma någon tryckningen föregå-&lt;br&gt;ende granskning av skrift eller något förbud mot tryckning därav (1&lt;br&gt;kap. 2 § första stycket tryckfrihetsförordningen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta censurförbud anses inte hindra att marknadsdomstolen med&lt;br&gt;stöd av marknadsföringslagen meddelar vitesförbud mot otillbörlig kom-&lt;br&gt;mersiell reklam i t.ex. en tidning. Det beror på tryckfrihetsförordning-&lt;br&gt;ens yttrandefri hetsbegrepp. Vilket yttrandefrihetsbegrepp tryckfrihets-&lt;br&gt;förordningen har får man klart för sig när man sätter sig in i syftet med&lt;br&gt;förordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tryckfrihetsförordningens syfte kommer till uttryck i 1 kap. 1 § i&lt;br&gt;förordningen. Av bestämmelsen framgår att tryckfriheten såsom den ga-&lt;br&gt;ranteras av förordningen syftar till att säkerställa ett fritt meningsutbyte&lt;br&gt;och en allsidig upplysning. Om ett meddelande i tryckt skrift är lagstri-&lt;br&gt;digt i något annat hänseende än såsom ett överskridande av gränserna&lt;br&gt;för yttrandefriheten, är däremot gängse uppfattning att tryckfrihetsför-&lt;br&gt;ordningen inte hindrar ingripande mot meddelandet med stöd av vanlig&lt;br&gt;lag. En gärning anses exempelvis kunna bestraffas som bedrägeri eller&lt;br&gt;svindleri även om den har begåtts genom meddelande i tryckt skrift. 1&lt;br&gt;rättspraxis har ansetts att meddelande i tryckt skrift om vinstnummer i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ett utländskt lotteri utan hinder av tryckfrihetsförordningen kan leda Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;till straff för brott mot lotterilagstiftningen (NJA 1961 s. 715).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I överensstämmelse med det sagda anses det falla utanför tryckfri-&lt;br&gt;hetsförordningens syfte att skydda näringsidkares ekonomiska intressen&lt;br&gt;(se t.ex. prop. 1986/87:151 s. 46 f ). Det i förordningen föreskrivna cen-&lt;br&gt;surförbudet för myndigheterna tolkas därför så att det inte hindrar att&lt;br&gt;marknadsdomstolen vid vite förbjuder otillbörlig kommersiell reklam i&lt;br&gt;en tryckt skrift (se prop. 1970:57 s. 130 f. och prop. 1986/87:151 s. 53).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radioansvarighetslagen använder sig av samma yttrandefrihetsbe-&lt;br&gt;grepp som tryckfrihetsförordningen (se prop. 1966:156 s. 54).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De resonemang som måste föras i fråga om det tryckfrihetsrättsliga&lt;br&gt;skyddets utsträckning kan emellertid inte utan vidare överföras till cen-&lt;br&gt;surförbudet i 8 § radiolagen. Tre omständigheter klargör detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det första är att märka lagstiftarens avsikt att med censurförbudet&lt;br&gt;värna om radioprogrammens integritet (se prop. 1966:149 s. 33). Begrep-&lt;br&gt;pet radioprogram definieras i radiolagen som en radiosändnings eller&lt;br&gt;trådsändnings innehåll, om detta består av annat än, utom angivande av&lt;br&gt;namn eller källa, enkla meddelanden om tid, väderlek, nyheter eller dy-&lt;br&gt;likt. Som radioprogram anses således inte enkla meddelanden. Vid ra-&lt;br&gt;diolagens tillkomst underströks emellertid (se anförd prop. s. 37) att&lt;br&gt;meddelanden verkligen måste vara enkla för att en sändnings innehåll&lt;br&gt;inte skall betraktas som radioprogram, och det sades särskilt, att medde-&lt;br&gt;landena inte får inramas av t.ex. musik eller reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För rätt att här i landet sända &amp;quot;radioprogram i rundradiosändning&amp;quot;&lt;br&gt;krävs tillstånd av regeringen (5 § första stycket radiolagen). Med rundra-&lt;br&gt;diosändning avses en särskild kategori sändningar vars adressat är all-&lt;br&gt;mänheten. Kravet på tillstånd av regeringen gäller således endast den&lt;br&gt;massmediebetonade användningen av radio och TV. På grund av vad&lt;br&gt;som uttalades vid radiolagens tillkomst om begreppet radioprogram får&lt;br&gt;emellertid som sådan sändningsverksamhet som i princip kräver till-&lt;br&gt;stånd av regeringen anses bl.a. reklam i rundradiosändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sin tillkomst innebar radiolagen att ett företag gavs &amp;quot;ensamrätt&amp;quot;&lt;br&gt;att sända radioprogram i rundradiosändning, dvs. bl.a. reklam i sådana&lt;br&gt;sändningar. Samtidigt etablerades genom avtal den ordningen mellan&lt;br&gt;staten och programföretaget - dvs. Sveriges Radio - att företaget i sänd-&lt;br&gt;ningarna inte fick medge kommersiell reklam mot vederlag. Radiolagen&lt;br&gt;måste emellertid tolkas så att den tryggade Sveriges Radios ställning&lt;br&gt;gentemot myndigheterna. Sändningsförhud skulle en myndighet inte&lt;br&gt;kunna rikta mot något radioprogram, inte heller mot reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagens censurförbud förhindrar således mer effektivt än censur-&lt;br&gt;förbudet i tryckfrihetsförordningen att en myndighet förbjuder viss pub-&lt;br&gt;licering; som har nämnts lämnar tryckfrihetsförordningen den möjlig-&lt;br&gt;heten öppen när det gäller att ingripa mot meddelanden i rent kom-&lt;br&gt;mersiella sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den andra omständigheten som bör understrykas i fråga om det ra-&lt;br&gt;diorättsliga censurförbudet är dess ordalydelse. En myndighet får inte&lt;br&gt;förbjuda någon radiosändning på grund av dess innehåll. Med radiosänd-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning förstås enligt radiolagen ljud, bild eller annat meddelande som Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;sänds med hjälp av elektromagnetiska vågor vilkas frekvenser är lägre&lt;br&gt;än 3 000 gigahertz och vilka utbreder sig i rymden utan särskilt anord-&lt;br&gt;nad ledare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Censurförbudet skyddar därmed inte bara radio och TV som mass-&lt;br&gt;medier utan också radion som ett medel för tvåvägskommunikation. I&lt;br&gt;fråga om kommunikationsradio och liknande gäller ingen särskild ytt-&lt;br&gt;randefri hetsrättslig lagstiftning efter tryckfrihetsrättsligt mönster. Vid en&lt;br&gt;tolkning av censurförbudet på detta område saknar man därför även&lt;br&gt;rent formellt anledning att låta sig influeras av sådana resonemang som&lt;br&gt;måste föras när det gäller frågan om det tryckfrihetsrättsliga skyddets ut-&lt;br&gt;sträckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det tredje bör man vara klar över det radiorättsliga censurförbu-&lt;br&gt;dels tillkomsthistoria. Från början var avsikten att censurförbudet skulle&lt;br&gt;tas in i radioansvarighetslagen (se betänkandena |SOU 1962:27| Radions&lt;br&gt;juridiska ansvar och |SOU 1965:58| Radioansvarighetslag). Under lag-&lt;br&gt;stiftningsarbetets gång flyttades emellertid bestämmelsen till radiolagen.&lt;br&gt;Som motiv för detta anfördes (se prop. 1966:149 s. 34) att regeln var av&lt;br&gt;betydelse inte bara för rundradions programverksamhet. Principen om&lt;br&gt;yttrandefrihet i radio ansågs kräva att inte heller innehållet i andra&lt;br&gt;sändningar än sådana som förbehölls det företag som gavs ensamrätt att&lt;br&gt;sända rundradio utsattes för förhandsgranskning av myndighet eller be-&lt;br&gt;lädes med sändningsförbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagtekniskt sett är således det radiorättsliga censurförbudet helt fri-&lt;br&gt;gjort från radioansvarighetslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Självfallet har det tryckfrihetsrättsliga censurförbudet tjänat som fö-&lt;br&gt;rebild för det radiorättsliga. Detta bör dock inte tas till intäkt för en in-&lt;br&gt;skränkande analog tolkning av det radiorättsliga censurförbudet som&lt;br&gt;har sin grund i ett tryckfrihetsrättsligt resonemang. En myndighet bör&lt;br&gt;inte tolka en skyddsbestämmelse för den enskilde av det slag som radio-&lt;br&gt;lagens censurförbud utgör genom analogi från ett rättsområde, om detta&lt;br&gt;får till följd att bestämmelsens räckvidd inskränks i förhållande till or-&lt;br&gt;dalydelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av nu anförda skäl kan jag inte komma till någon annan slutsats än&lt;br&gt;att censurförbudet i 8 § radiolagen såsom det är formulerat utgör ett&lt;br&gt;hinder mot meddelande av vitesförbud som gäller otillbörlig reklam i&lt;br&gt;radio och TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Censurförbudet bör emellertid inte få den praktiska konsekvensen&lt;br&gt;vid ett öppnande av den marksända televisionen för reklamfinansiering,&lt;br&gt;att marknadsdomstolen anser sig förhindrad att meddela vitesförbud&lt;br&gt;mot otillbörlig TV-reklam. Som radiolagsutredningen har föreslagit kan&lt;br&gt;detta förebyggas genom att det i lagrummet tas in en hänvisning till&lt;br&gt;marknadsföringsrättslig lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man kan säga att det finns två olika slag av sådan lagstiftning om&lt;br&gt;man ser den från yttrandefrihetsrättslig synpunkt: lagstiftning som inte&lt;br&gt;gör intrång på det område som täcks av tryckfrihetsförordningens och&lt;br&gt;radioansvarighetslagens yttrandefrihetsbegrepp och lagstiftning som gör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sådant intrång. Såsom lagstiftning av det förra slaget får betraktas mark- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;nadsföringslagen och till samma kategori bör räknas produktsäkerhets-&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från marknadsföringslagen och produktsäkerhetslagen skiljer sig&lt;br&gt;alkohol- och tobaksreklamlagarna. Denna lagstiftning, som jag återkom-&lt;br&gt;mer till längre fram (se avsnitt 4.6.2), inkräktar på det område som&lt;br&gt;täcks av tryckfrihetsförordningens och radioansvarighctslagens yttrande-&lt;br&gt;fri hetsbegrepp. Vilket yttrandefrihetsbegrepp som tryckfrihetsförord-&lt;br&gt;ningen har får man som jag har nämnt klart för sig när man beaktar&lt;br&gt;syftet med förordningen sådant detta kommer till uttryck i 1 kap. 1 § i&lt;br&gt;förordningen. Det enda som ligger utanför detta skyddssyfte är sådana&lt;br&gt;meddelanden som är av utpräglat kommersiell natur och som har rent&lt;br&gt;kommersiella förhållanden till föremål. Generella förbud mot reklam&lt;br&gt;har ansetts inte säkert falla utanför det tryckfrihetsrättsliga området.&lt;br&gt;Därför har det ansetts nödvändigt att i tryckfrihetsförordningen ge stöd&lt;br&gt;för alkohol- och tobaksreklamlagarna (1 kap. 9 § punkt 1 tryckfrihets-&lt;br&gt;förordningen; jfr prop. 1986/87:151 s. 48 och 53). Marknadsföringslagen&lt;br&gt;och produktsäkerhetslagen anses däremot vara förenliga med tryckfri-&lt;br&gt;hetsförordningen fastän förordningen inte ger något positivt stöd för&lt;br&gt;denna reglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt radiolagsutredningen bör det i 8 § radiolagen hänvisas till,&lt;br&gt;förutom marknadsföringslagen, alkohol- och tobaksreklamlagarna.&lt;br&gt;Stockholms tingsrätt har invändningar också mot detta förslag. Tingsrät-&lt;br&gt;ten kan inte se något behov av en sådan hänvisning; ett sådant stadgande&lt;br&gt;finns ju inte i I kap. 2 § tryckfrihetsförordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta kan jag inte finna vara någon vägande invändning mot den fö-&lt;br&gt;reslagna hänvisningen. Tryckfrihetsförordningen behöver naturligtvis&lt;br&gt;inte i sin censurförbudsbestämmelse hänvisa till akohol- och tobaksre-&lt;br&gt;klamlagarna, när förordningen på annan plats har en sådan hänvisning&lt;br&gt;(1 kap. 9 § punkt 1 tryckfrihetsförordningen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till vad som nu anförts har jag samma uppfattning som&lt;br&gt;de flesta remissinstanserna inklusive radionämnden om till vilken&lt;br&gt;marknadsföringsrättslig lagstiftning det bör hänvisas i radiolagens cen-&lt;br&gt;surförbudsbestämmelse. Av denna paragraf bör således framgå att före-&lt;br&gt;skrifterna i marknadsföringslagen, alkohol- och tobaksreklamlagarna&lt;br&gt;samt produktsäkerhetslagen gäller även i fråga om sådan marknadsför-&lt;br&gt;ing som sker i radio och TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senare kommer jag att behandla TV-reklamen och barnen (avsnitt&lt;br&gt;4.7). Jag föreslår där att det i radiolagen tas in vissa regler som får anses&lt;br&gt;vara av i första hand marknadsföringsrättslig art. Med hänsyn till detta&lt;br&gt;vill jag erinra om den praxis som marknadsdomstolen har utvecklat och&lt;br&gt;som innebär att en marknadsföringsåtgärd som strider mot annan lag-&lt;br&gt;stiftning än marknadsföringslagen kan betraktas som lagstrid ig också en-&lt;br&gt;ligt marknadsföringslagens generalklausul mot otillbörlig marknadsför-&lt;br&gt;ing (om detta se närmare avsnitt 4.10.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min avsikt med att i radiolagens censurförbudsbestämmelse hänvisa Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;till marknadsföringslagen är att ge utrymme för denna praxis också när&lt;br&gt;det gäller sådan marknadsföring som sker i radio eller TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att utforma hänvisningen i radiolagens censurförbudsbestäm-&lt;br&gt;melse på det sätt som här förordas förebygger man enligt min mening&lt;br&gt;att bestämmelsen får oönskade effekter på det marknadsföringsrättsliga&lt;br&gt;området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.2 Begreppet reklam&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Enligt radiolagen (1 §) skall med reklam förstås ett&lt;br&gt;radioprogram som är avsett att främja en näringsidkares avsätt-&lt;br&gt;ning av en vara, en tjänst eller någon annan nyttighet. Detta be-&lt;br&gt;grepp skall ersätta det nuvarande uttrycket kommersiell reklam&lt;br&gt;i rad io lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningens förslag överensstämmer med mitt förslag (be-&lt;br&gt;tänkandet s. 15.3 ff.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna.' Remissinstanserna ansluter sig på det hela taget&lt;br&gt;till utredningens förslag eller lämnar det utan erinran. Kritiska syn-&lt;br&gt;punkter framförs emellertid från några håll. Kritiken gäller huvudsakli-&lt;br&gt;gen detaljer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: I flera olika regelverk finner man reklambe-&lt;br&gt;grepp som har betydelse för de företag som är programföretag i radiola-&lt;br&gt;gens mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt generalklausulen mot otillbörlig marknadsföring i 2 § mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen kan marknadsdomstolen, om en näringsidkare vid&lt;br&gt;marknadsföring av en vara, en tjänst eller någon annan nyttighet företar&lt;br&gt;reklamåtgärd eller annan handling, som genom att strida mot god affärs-&lt;br&gt;sed eller på annat sätt är otillbörlig mot konsumenter eller näringsidka-&lt;br&gt;re, förbjuda näringsidkaren att fortsätta med detta eller att företa annan&lt;br&gt;liknande handling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grund av denna föreskrift har varje programföretag anledning att&lt;br&gt;beakta vad som förstås med att en näringsidkare vid marknadsföring av&lt;br&gt;vara, tjänst eller annan nyttighet företar reklamåtgärd eller annan handling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagen innehåller ett bemyndigande för regeringen att träffa av-&lt;br&gt;tal med ett programföretag om att företaget inte får sända kommersiell&lt;br&gt;reklam (6 § tredje stycket 3 radiolagen). Med stöd av detta bemyndigan-&lt;br&gt;de har mellan staten och varje programföretag avtalats att företaget inte&lt;br&gt;mot vederlag får medge kommersiell reklam i program eller programinslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den europeiska TV-konventionen har en särskild definition av re-&lt;br&gt;klam (artikel 2 f). Reklam betyder här varje offentligt meddelande som&lt;br&gt;är avsett att främja avsättning, inköp eller uthyrning av en vara eller&lt;br&gt;tjänst, att gynna en sak eller idé eller att åstadkomma något annat av an-&lt;br&gt;nonsören önskat resultat, för vilket sändningstid har upplåtits åt annon-&lt;br&gt;sören mot betalning eller annat vederlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller radiolagen bör i detta sammanhang också nämnas kra-&lt;br&gt;vet att ett programföretag skall utöva sändningsrätten opartiskt (6 § för-&lt;br&gt;sta stycket radiolagen). Som tidigare nämnts (se avsnitt 4.1.1) innebär&lt;br&gt;detta enligt radionämndens praxis bl.a. att ett programföretag bör vara&lt;br&gt;försiktigt med att sända program eller programinslag som innebär ett re-&lt;br&gt;klambetonal gynnande av en viss produkt eller ett visst företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen vill jag peka på vad den europeiska TV-konventionen me-&lt;br&gt;nar med sponsorskap och hur konventionen skiljer mellan reklam och&lt;br&gt;sponsorskap. Det senare begreppet definieras i artikel 2 g) såsom med-&lt;br&gt;verkan av en fysisk eller juridisk person, som inte är engagerad inom&lt;br&gt;radio eller television eller med att framställa audiovisuella verk, i att, di-&lt;br&gt;rekt eller indirekt, finansiera ett program i syfte att därmed främja sitt&lt;br&gt;namn, varumärke eller anseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sponsorskap är således ett sätt att marknadsföra sponsorns namn, va-&lt;br&gt;rumärke eller anseende till skillnad från de konkreta produkter som&lt;br&gt;sponsorn marknadsför; marknadsföring av det senare slaget som sker&lt;br&gt;mot vederlag utgör reklam i konventionens mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföringslagens reglering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskild vikt bör tillmätas regleringen i marknadsföringslagen. Huruvi-&lt;br&gt;da marknadsföring sker mot vederlag eller inte är ovidkommande för&lt;br&gt;frågan om tillämpligheten av denna lag. Lagen gäller således även en nä-&lt;br&gt;ringsidkares marknadsföring av varor eller tjänster i den egna verksam-&lt;br&gt;heten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningsområdet är emellertid med tanke på tryckfrihetsförord-&lt;br&gt;ningen begränsat till marknadsföringsåtgärder som är av utpräglat kom-&lt;br&gt;mersiell natur och som inte avser nyhetsförmedlingen eller åsiktsbild-&lt;br&gt;ningen i samhället (se prop. 1970:57 s. 66); de reklamåtgärder som&lt;br&gt;marknadsföringslagen avser är i enlighet härmed sådana som syftar till&lt;br&gt;att främja avsättningen av varor, tjänster eller andra nyttigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som har sagts nu innebär att åsiktsreklam och liknande faller&lt;br&gt;utanför tillämpningsområdet. Detsamma är fallet med inköps- och and-&lt;br&gt;ra anskaffningsfrämjande åtgärder som riktas &amp;quot;bakåt&amp;quot; mot leverantörer,&lt;br&gt;kreditgivare eller arbetssökande; som marknadsdomstolen har framhål-&lt;br&gt;lit i sitt remissyttrande över radiolagsutredningens betänkande förekom-&lt;br&gt;mer det emellertid att annonser är av s.k. blandad typ som faller delvis&lt;br&gt;utanför och delvis under lagens tillämpningsområde. Marknadsdomsto-&lt;br&gt;len är givetvis kompetent till den del man i budskap av detta slag kan&lt;br&gt;särskilja marknadsföringen från det övriga innehållet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De företag som är programföretag har, som radiolagsutredningen på-&lt;br&gt;pekar, ett särskilt skäl att observera regleringen i marknadsföringslagen.&lt;br&gt;Det har att göra med att radioansvarighetslagen gäller för företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radioansvarighetslagen innebär att missbruk av yttrandefriheten i ra-&lt;br&gt;dioprogram kan medföra ansvar och skadeståndsskyldighet endast när&lt;br&gt;gärningen innefattar yttrandefri hetsbrott (2 § radioansvarighetslagen).&lt;br&gt;Orden &amp;quot;ansvar och skadeståndsskyldighet&amp;quot; bör som utredningen fram-&lt;br&gt;håller inte uppfattas bokstavligt utan lagrummet bör anses hindra också&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att det meddelas vitesförbud mot handlingar som ligger inom det i lagen Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;behandlade området (jfr i fråga om tryckfrihetsförordningen prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1970:57 s. 65).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En jämförelse mellan marknadsföringslagens reglering och gällande&lt;br&gt;radiorätlsliga reklambegrepp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningen jämför det reklambegrepp som följer av mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen med uttrycket kommersiell reklam i radiolagen och&lt;br&gt;avtalet mellan staten och varje programföretag. Jämförelsen görs i ljuset&lt;br&gt;av radionämndens beslut den 2 februari 1989 i fråga om underhåll-&lt;br&gt;ningsprogrammet &amp;quot;Zick Zack&amp;quot; i Sveriges Televisions sändningar (SB&lt;br&gt;44/89).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radionämnden prövade här bl.a. om programföretaget hade överträtt&lt;br&gt;avtalsbestämmelsen om förbud att medge kommersiell reklam mot ve-&lt;br&gt;derlag i program eller programinslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett inslag i programmen gällde direktsändning av AB Tipstjänsts&lt;br&gt;dragningar i bolagets båda spel Lotto och Joker. Radionämnden uttalade&lt;br&gt;att detta i hög grad var ägnat att främja avsättningen av Tipstjänsts pro-&lt;br&gt;dukter och ansåg att den exponering som Tipstjänst och dess spel fick i&lt;br&gt;programmen var att betrakta som kommersiell reklam i radiolagens och&lt;br&gt;avtalets mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som radiolagsutredningen framhåller var &amp;quot;Zick Zack&amp;quot;-programmen&lt;br&gt;underhållningsprogram där olika artister framträdde. Radionämndens&lt;br&gt;ställningstagande i fallet kan jämföras med den bedömning av mark-&lt;br&gt;nadsföringslagens räckvidd som högsta domstolen gjorde i det s.k. llelg-&lt;br&gt;Extra-målet (NJA 1975 s. 589). I detta rättsfall yttrade domstolen om en&lt;br&gt;tidnings löpsedel att en sådan inte utan vidare kan jämställas med en&lt;br&gt;sedvanlig annons eller eljest kan sägas vara av utpräglat kommersiell na-&lt;br&gt;tur med rent kommersiella förhållanden till föremål. Domstolen skrev&lt;br&gt;om den i målet aktuella löpsedeln att den, trots att den på ett missvisan-&lt;br&gt;de sätt antydde tidningens innehåll, utgjorde ett led i tidningens nyhets-&lt;br&gt;förmedling. Frågan om ingripande mot löpsedeln för att vara oriktig el-&lt;br&gt;ler vilseledande kunde därför inte prövas enligt marknadsföringslagen&lt;br&gt;utan föll inom ramen för tryckfrihetsförordningens ansvarssystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt radiolagsutredningen förefaller radionämndens beslut i &amp;quot;Zick&lt;br&gt;Zack&amp;quot;-fallet illustrera att uttrycket kommersiell reklam i radiolagen och&lt;br&gt;programföretagens avtal med staten täcker något mer än vad som är&lt;br&gt;möjligt att föra in under det reklambegrepp som följer av marknads-&lt;br&gt;föringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningens förslag och vissa vid remissbehandlingen framförda&lt;br&gt;synpunkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningen har ansett det i princip vara ägnat att komplicera&lt;br&gt;tillvaron för programföretagen att behöva hålla reda på två olika in-&lt;br&gt;hemska reklambegrepp. Utredningen anser dock att olägenheterna inte&lt;br&gt;bör överdrivas och framhåller att radiolagens uttryck kommersiell re-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;klam i dag är av avgjort större intresse för ett programföretag än det re- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;klambegrepp som följer av marknadsföringslagen av det skälet att inget&lt;br&gt;programföretag får finansiera sändningar med reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det skall ske en ändring i detta hänseende finns det dock enligt&lt;br&gt;utredningen goda skäl att man helt håller sig till det reklambegrepp som&lt;br&gt;följer av marknadsföringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På i huvudsak de nu angivna skälen har utredningen föreslagit att re-&lt;br&gt;klam vad gäller alla programföretags sändningar skall definieras som ett&lt;br&gt;radioprogram som är avsett att främja en näringsidkares avsättning av en&lt;br&gt;vara, en tjänst eller någon annan nyttighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innebörden av definitionen diskuteras av utredningen särskilt mot&lt;br&gt;bakgrund av tre speciella företeelser på TV-området, nämligen direkta&lt;br&gt;säljerbjudanden eller liknande (&amp;quot;teleshopping&amp;quot;), namngivande av en spon-&lt;br&gt;sor och varuexponering (&amp;quot;product placement&amp;quot;).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säljerbjudanden och liknande som förekommer i teleshopping anser&lt;br&gt;utredningen utan tvivel vara reklam i den föreslagna definitionens me-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den distinktion som TV-konventionen gör mellan reklam och spon-&lt;br&gt;sorskap bedömer utredningen knappast ha någon relevans när det gäller&lt;br&gt;vad som från marknadsföringslagens synpunkt skall anses vara reklam.&lt;br&gt;Namngivande av en sponsor torde enligt utredningen mycket väl kunna&lt;br&gt;vara reklam enligt den föreslagna definitionen av reklam. Därför anser&lt;br&gt;utredningen att man i det radiorättsliga regelverket på något sätt behö-&lt;br&gt;ver kunna skilja mellan reklam mot vederlag i allmänhet och det för-&lt;br&gt;hållandet att ett sponsrat program sänds och sponsorn namnges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varuexponering i TV innebär att det i vanliga nyhets- eller under-&lt;br&gt;hållningsprogram förekommer en markant fokuseringav en produkt el-&lt;br&gt;ler ett varumärke som inte för tittaren framstår som motiverad med&lt;br&gt;hänsyn till något informativt eller underhållande syfte hos programföre-&lt;br&gt;taget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett exempel skulle kunna vara ett frågesportprogram i TV, där vins-&lt;br&gt;terna utgörs av TV-apparater. Man kan i ett sådant fall inte rikta någon&lt;br&gt;kritik mot programföretaget om det låter TV-bilden göra ett hastigt svep&lt;br&gt;över apparaterna. Om emellertid programföretaget på ett påtagligt och&lt;br&gt;för sammanhanget omotiverat sätt låter bilden fokusera TV-apparaterna&lt;br&gt;är det fråga om varuexponering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen säger om insmugen varuexponering av detta slag att så-&lt;br&gt;dan knappast ens i uppenbara fall är reklam enligt den föreslagna defi-&lt;br&gt;nitionen av detta begrepp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens nu redovisade överväganden har kommenterats av&lt;br&gt;ganska få remissinstanser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms tingsrätt delar uppfattningen att det mest ändamålsenliga&lt;br&gt;är att använda marknadsföringslagens definition av reklam&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsdomstolen påpekar att det centrala i marknadsföringslagen&lt;br&gt;är begreppet marknadsföring, vilket avser såväl reklam i traditionell me-&lt;br&gt;ning som andra marknadsföringsåtgärder. Reklambegreppet definieras&lt;br&gt;inte. Motiven till lagen ger exempel på marknadsföring som inte är re-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;klam (bl.a. prop. 1970:57 s. 72 ff.)_ Einligt domstolen torde utredningens Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;definition av reklam närmast motsvara vad som i marknadsföringslagen&lt;br&gt;förstås med marknadsföring. Begreppet reklam i radiolagen synes alltså&lt;br&gt;få en vidare innebörd än vad reklambegreppet har i motiven till mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges frikyrkoråd/De fria kristna samfundens råd vill understryka&lt;br&gt;nödvändigheten av klara avgränsningar mellan reklam och andra typer&lt;br&gt;av program. Både sponsring och varuexponering mot vederlag försvårar&lt;br&gt;sådana gränsdragningar och bör i princip inte få förekomma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Sveriges Marknadsförbund bör lagstiftningen använda sig av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den europeiska TV-konventionens reklambegrepp. Förbundet anser att&lt;br&gt;alla aktörer fårsvårigheter av att marknadsföringslagen har ett reklambe-&lt;br&gt;grepp, TV-konventionen ett annat och radiolagen ett tredje.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett nytt reklambegrepp för programföretagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För min egen del anser jag till en början att det radiorättsliga reklambe-&lt;br&gt;grepp som skall definieras bör vara gemensamt för alla programföretag.&lt;br&gt;Reklambegreppet bör därför vara detsamma för TV-sändande program-&lt;br&gt;företag och programföretag på ljudradiosidan. Samma reklambegrepp&lt;br&gt;bör också gälla oavsett om programföretaget har rätt att finansiera sänd-&lt;br&gt;ningar med reklam eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grund av det anförda anser jag liksom radiolagsutredningen att re-&lt;br&gt;klamdefinitionen bör tas in i radiolagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller definitionens innehåll ligger naturligtvis den tanken&lt;br&gt;nära att man bör knyta an till TV-konventionens re k lam begrepp. Av&lt;br&gt;flera skäl anser jag emellertid att detta skulle vara mindre lämpligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att Sverige skall kunna tillträda TV-konventionen krävs inte att&lt;br&gt;vår lagstiftning anammar konventionens reklambegrepp. Vad som krävs&lt;br&gt;är att vi kan uppfylla konventionens krav när det gäller exempelvis re-&lt;br&gt;klamens volym och inplacering. Med reklam avses då givetvis reklam i&lt;br&gt;konventionens mening. Däremot lägger sig inte konventionen i på vil-&lt;br&gt;ket sätt vi uppfyller dess krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionens reklambegrepp bryter skarpt mot vad som följer av&lt;br&gt;det svenska yttrandefrihetsrättsliga regelverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har tidigare (avsnitt 4.2.1) föreslagit att det görs ett tillägg till cen-&lt;br&gt;surförbudet i radiolagen som klargör att i fråga om marknadsföring gäl-&lt;br&gt;ler föreskrifterna om marknadsföring i olika lagar. Om man gör så&lt;br&gt;kommer programföretagen att tvingas ta hänsyn till denna reglering&lt;br&gt;oavsett vad som i radiolagen läggs in i begreppet reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill här också påpeka att jag kommer att föreslå vissa särregler i&lt;br&gt;fråga om TV-reklam och yngre barn (avsnitt 4.7). Dessa regler är delvis&lt;br&gt;av marknadsföringsrättslig art, och reglerna avses i den delen kunna till-&lt;br&gt;ämpas av konsumentverket/KO och marknadsdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket/KO och marknadsdomstolen är organ, vars kom-&lt;br&gt;petens i marknadsföringsrättsligt hänseende i princip baserar sig på&lt;br&gt;marknadsföringslagens tillämpningsområde. Detta tillämpningsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 149&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan i princip inte utvidgas, eftersom gränserna för det bestäms av tryck- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;fri hetsförordningens yttrandefrihetsbegrepp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TV-konventionens reklambegrepp gäller däremot ett flertal företeel-&lt;br&gt;ser utanför det marknadsföringsrättsliga området. Som nyss nämnts om-&lt;br&gt;fattar ju konventionens reklambegrepp även t.ex. åsiktsrcklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett eventuellt införande i radiolagen av konventionens reklambe-&lt;br&gt;grepp skulle naturligtvis inte utvidga konsumentverket/KO:s och mark-&lt;br&gt;nadsdomstolens kompetens till åsiktsreklamens område. En sådan åt-&lt;br&gt;gärd skulle emellertid ge intrycket att verket och domstolen i fråga om&lt;br&gt;reklam i TV hade en kompetens som de inte har när det gäller reklam i&lt;br&gt;andra medier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till vad som nu har anförts är min uppfattning att man i&lt;br&gt;fråga om vad som skall läggas in i begreppet reklam i radiolagen hellre&lt;br&gt;bör knyta an till marknadsdomstolens kompetensområde enligt mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen än till TV-konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi&amp;lt;l marknadsföringslagens tillkomst uttalades som jag har visat att&lt;br&gt;lagens tillämpningsområde skulle begränsas till marknadsföringsåtgärder&lt;br&gt;som är av utpräglat kommersiell natur och som inte avser nyhetsför-&lt;br&gt;medlingen eller åsiktsbildningen i samhället. Uttalandet om detta gjor-&lt;br&gt;des med tanke på tryckfrihetsförordningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot sades inte någonting om marknadsföringslagens relation till&lt;br&gt;underhållning och förströelse. I förgrunden för sådana tryckta medier&lt;br&gt;som dagstidningarna står givetvis nyhetsförmedling och åsiktsbildning,&lt;br&gt;l ör radio och TV förhåller det sig inte självfallet likadant. Däremot kan&lt;br&gt;man i fråga om dessa medier alltid säga att de som en viktig uppgift har&lt;br&gt;- vid sidan av nyhetsförmedling och åsiktsbildning - att skänka under-&lt;br&gt;hållning och förströelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till vad som har sagts nu anser jag att den rimligaste&lt;br&gt;tolkningen av marknadsföringslagen på radio- och TV-området är, att&lt;br&gt;underhållning och förströelse behandlas på samma sätt som nyhetsför-&lt;br&gt;medling och åsiktsbildning. Inslag som sänds på grund av sitt underhåll-&lt;br&gt;ningsvärde bör således anses avse just underhållning, även om de skulle&lt;br&gt;kunna ifrågasättas utgöra marknadsföring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som exempel på vad jag menar vill jag hänvisa till radionämndens&lt;br&gt;beslut om &amp;quot;Zick Zack&amp;quot;-programmen i Sveriges Televisions sändningar.&lt;br&gt;Jag har nämnt att det i dessa fall rörde sig om underhållningsprogram,&lt;br&gt;där olika artister framträdde. Att programföretaget direktsände Tips-&lt;br&gt;tjänsts Lotto-dragningar berodde uppenbarligen på dessa inslags nyhets-&lt;br&gt;och undet hållningsvärde, och det kan inte antas att programföretagets&lt;br&gt;syfte med inslagen var att öka Tipstjänsts inkomster. Den omständighe-&lt;br&gt;ten att radionämnden fann att exponeringen av Tipstjänst och dess spel i&lt;br&gt;programmen var att betrakta som kommersiell reklam från radiolagens&lt;br&gt;synpunkt, betyder därför enligt min mening inte att det rörde sig om&lt;br&gt;marknadsföring i marknadsföringslagens mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av vad jag nu har sagt följer att ett programinslag av denna typ inte&lt;br&gt;bör anses utgöra reklam utifrån det nya reklambegrepp i radiolagen som&lt;br&gt;jag föreslår. Radiolagens reklamdefinition bör begränsa sig till närings-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;idkares marknadsföringsåtgärder som är av utpräglat kommersiell natur&lt;br&gt;och som gäller annat än nyhetsförmedlingen eller åsiktsbildningen i&lt;br&gt;samhället och inte heller avser underhållning eller förströelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att göra på detta sätt kan man avvara radiolagens nuvarande&lt;br&gt;uttryck kommersiell reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det centrala i marknadsföringslagen är, som marknadsdomstolen har&lt;br&gt;påpekat, begreppet marknadsföring. Jag håller med domstolen om att&lt;br&gt;radiolagsutredningens definition av reklam närmast motsvarar vad som i&lt;br&gt;marknadsföringslagen förstås med marknadsföring och att begreppet re-&lt;br&gt;klam enligt utredningens förslag därmed synes få en vidare innebörd än&lt;br&gt;vad själva reklambegreppet har enligt motiven till marknadsföringsla-&lt;br&gt;gen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kan dock inte se att detta har några negativa följder. Marknads-&lt;br&gt;domstolens kompetens när det gäller marknadsföring i radio och TV&lt;br&gt;bör ju gälla allt som marknadsföringslagen avser med marknadsföring,&lt;br&gt;och med uttrycket reklam i radiolagen syftar jag på detsamma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till marknadsdomstolens påpekande har jag övervägt att&lt;br&gt;i stället för reklam tala om marknadsföring. Min uppfattning är emel-&lt;br&gt;lertid att detta inte skulle medföra någon fördel; ordet reklam är så inar-&lt;br&gt;betat när det gäller TV-reklamfrågan att det har ett värde att kunna hål-&lt;br&gt;la sig till detta uttryck.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det rör sig om reklam mot vederlag eller inte saknar betydelse&lt;br&gt;för reklambegreppets innebörd. Det täcker även ett programföretags re-&lt;br&gt;klam för varor eller tjänster som gäller den egna verksamheten, t.ex. en&lt;br&gt;av företaget utgiven programtidning (jfr radionämndens beslut den 25&lt;br&gt;maj 1989, SB 222/89).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säljerbjudanden och liknande som förekommer i teleshopping får&lt;br&gt;anses vara reklam i reklambegreppets mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Namngivande av en sponsor kan vara marknadsföring enligt mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen och går därmed in under begreppet reklam. Som ra-&lt;br&gt;diolagsutredningen har uttalat skapar detta ett behov av att på något sätt&lt;br&gt;i det radiorättsliga regelverket skilja mellan reklam mot vederlag i all-&lt;br&gt;mänhet och det förhållandet att ett sponsrat program sänds och spon-&lt;br&gt;sorn namnges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sätt att lösa detta problem är att, som utredningen har föreslagit,&lt;br&gt;acceptera att namngivande av en sponsor kan utgöra reklam och i avta-&lt;br&gt;let mellan staten och programföretaget skilja ut vad som under vissa för-&lt;br&gt;utsättningar och i viss form är tillåten sponsring till skillnad från re-&lt;br&gt;klam mot vederlag i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat sätt skulle kunna vara att i radiolagens reklamdefinition&lt;br&gt;uttryckligen ange att den inte omfattar namngivande av en sponsor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har övervägt att göra på det senare sättet. Jag har emellertid fun-&lt;br&gt;nit att i fråga om tillkännagivande av sponsorskap också annat än själva&lt;br&gt;namngivandet av sponsorn kan kräva särskild reglering. Genom att från&lt;br&gt;reklamdefinitionen endast undanta namngivandet av sponsorn skulle&lt;br&gt;man därför inte vinna något väsentligt. Jag återkommer till sponsorfrå-&lt;br&gt;gan längre fram (se avsnitt 4.9.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av de skäl som nu har redovisats anser jag att det i radiolagen bör Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;införas den definition av reklam som radiolagsutredningen har föresla-&lt;br&gt;git. Som reklam bör således anses ett radioprogram som är avsett att&lt;br&gt;främja en näringsidkares avsättning av en vara, en tjänst eller någon an-&lt;br&gt;nan nyttighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare om del avsättningsfrämjande syftet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radioprogrammet skall vara &amp;quot;avsett att främja&amp;quot; avsättningen av den ak-&lt;br&gt;tuella varan etc. Att den annonserande näringsidkaren har detta syfte&lt;br&gt;kan tas för givet. Detta är dock inte det väsentliga från radiorättslig syn-&lt;br&gt;punkt. Det väsentliga är i stället att programföretaget inte kan anses ha&lt;br&gt;något annat syfte med sändningen. Det rör sig således inte om reklam,&lt;br&gt;om programföretaget sänder programmet i ett uppenbart informativt&lt;br&gt;syfte. Givetvis förutsätter dock detta att informationen inte inskränker&lt;br&gt;sig till sådant som var, när, hur och till vilket pris TV-tiltaren kan skaffa&lt;br&gt;sig en viss produkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man behöver inte tveka om hur det förhåller sig med programföreta-&lt;br&gt;gets motiv i de fall då företaget får betalt av annonsören. Att programfö-&lt;br&gt;retaget har ett reklamsyfte med sändandet kan emellertid stå klart också&lt;br&gt;då företaget inte erhåller några pengar. Jag tänker här på det fallet att&lt;br&gt;programinslaget gäller en produkt av vars försäljning företaget har eko-&lt;br&gt;nomisk fördel. Ett praktiskt exempel kan vara en programtidning som&lt;br&gt;företaget ger ut. Reklam i radio eller I V kan också de uppgifter vara&lt;br&gt;som förekommer i anslutning till Sveriges Utbildningsradios program&lt;br&gt;om hur lyssnare och tittare kan beställa kursböcker och liknande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det i övrigt gäller att bedöma programföretagets handlande i så-&lt;br&gt;dana fall då företaget inte erhåller något vederlag för sändandet, kom-&lt;br&gt;mer man in på bl.a. vem som framför det aktuella budskapet. Att någon&lt;br&gt;yttrar' sig i ett programföretags sändningar och för egen del har ett av-&lt;br&gt;sätt ningsfrämjande syfte med vad som sägs, kan vara en omständighet&lt;br&gt;som i förening med andra bör bestämma hur man bedömer programfö-&lt;br&gt;retagets agerande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till en början gäller det att fastställa den medverkandes syfte. En be-&lt;br&gt;tydelsefull omständighet är givetvis om denne har tagit emot pengar för&lt;br&gt;att framföra sitt budskap. Om så har skett och om budskapets effekt är&lt;br&gt;avsättningsfrämjande kan man knappast komma till annat resultat än att&lt;br&gt;den medverkande har det relevanta syftet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om detta står klart blir nästa fråga om programföretaget med insla-&lt;br&gt;get kan anses ha något motstående informativt eller underhållande syfte&lt;br&gt;som bör anses uppväga den medverkandes avsättningsfrämjande syfte&lt;br&gt;och medföra, att programinslaget - trots den medverkandes syfte - inte&lt;br&gt;bör anses utgöra reklam från programföretagets synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De konsumentupplysande programmen i TV kan här tjäna som ex-&lt;br&gt;empel. Även om en medverkande i ett sådant program bakom ryggen&lt;br&gt;på programföretaget tar emot pengar av tillverkaren av en produkt som&lt;br&gt;programmet uppmärksammar i positiva ordalag, föranleder i allmänhet&lt;br&gt;inte detta någon annan bedömning än att programföretagets syfte med&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;programmet är rent informativt, dvs. det rör sig inte om ett radiopro-&lt;br&gt;gram som är avsett att främja en näringsidkares avsättning av en vara, en&lt;br&gt;tjänst eller någon annan nyttighet. För att ett avsättningsfrämjande ytt-&lt;br&gt;rande som någon fäller mot betalning i ett programföretags sändningar&lt;br&gt;skall bestämma synen på företagets agerande krävs enligt min mening&lt;br&gt;att man kan anse att företaget inte har något informativt eller underhål-&lt;br&gt;lande syfte med programinslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om man måste anse att det från programföretagets sida saknas ett&lt;br&gt;syfte av detta slag blir nästa fråga att dra en gräns mellan sådana med-&lt;br&gt;verkande, vilkas yttranden har betydelse när det gäller att bedöma pro-&lt;br&gt;gramföretagets handlande och medverkande, vilkas yttranden principi-&lt;br&gt;ellt sett inte bör påverka synen på företagets agerande. Till den förra ka-&lt;br&gt;tegorin anser jag att arbetstagare hos programföretaget hör liksom i öv-&lt;br&gt;rigt personer som är kontraktsenligt knutna till programföretaget eller&lt;br&gt;ett detta närstående företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare bör till denna kategori räknas ledamöter av programföretagets&lt;br&gt;eller ett närstående företags styrelse. Vad gäller Sveriges Television bör&lt;br&gt;t.ex. till den aktuella kategorin räknas inte bara programföretagets egna&lt;br&gt;styrelseledamöter utan också styrelseledamöterna i övriga bolag inom&lt;br&gt;Sveriges Radio-koncernen, moderbolaget Sveriges Radio inräknat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser således att en person som hör till den aktuella kretsen av&lt;br&gt;anställda, frilansmedarbetare, styrelseledamöter m.fl. alltid bör anses fö-&lt;br&gt;reträda programföretaget om vederbörande i programföretagets sänd-&lt;br&gt;ningar.mot betalning yttrar något som har en avsättningsfrämjande ef-&lt;br&gt;fekt. Ett sådant programinslag kan därför mycket väl utgöra reklam i&lt;br&gt;det föreslagna reklambegreppets mening. Om det i ett sådant fall rör sig&lt;br&gt;om otillbörlig reklam mot konsumenter eller näringsidkare, kan där-&lt;br&gt;med marknadsdomstolen förbjuda programföretaget att bedriva sådan&lt;br&gt;eller liknande marknadsföring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om direkta säljerbjudanden i TV och sponsring har jag talat tidigare.&lt;br&gt;Jag har däremot inte behandlat varuexponering i TV utifrån det före-&lt;br&gt;slagna reklambegreppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt om varuexponering i TV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varuexponering i TV är en form av smygreklam, och den europeiska&lt;br&gt;TV-konventionen godtar inte att ett programföretag sänder smygreklam&lt;br&gt;mot vederlag. Varuexponering i TV bör därför motverkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som har nämnts innebär radiolagens krav på opartiskhet enligt ra-&lt;br&gt;dionämndens praxis att ett programföretag bör vara försiktigt med att&lt;br&gt;sända program eller programinslag som innebär ett reklambetonat gyn-&lt;br&gt;nande av en viss produkt eller ett visst företag. I princip bör denna till-&lt;br&gt;ämpning kunna träffa även varuexponering i TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den historiska bakgrunden till kravet på opartiskhet är emellertid&lt;br&gt;den reklamfria public service-radion och televisionen. Med tanke på att&lt;br&gt;det nu är aktuellt att introducera kommersiell television i marknätet an-&lt;br&gt;ser jag att opartiskhetskravet bör kompletteras med ett uttryckligt för-&lt;br&gt;bud mot att i programverksamheten gynna kommersiella intressen mot&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vederlag eller annars på ett otillbörligt sätt. Jag tar upp detta senare (av- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;snitt 4.9.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot kan enligt min mening inte insmugen varuexponering i TV&lt;br&gt;särskiljas klart från nyhetsförmedling, åsiktsbildning eller underhållning&lt;br&gt;på ett sådant sätt att man kan säga att det rör sig om reklam utifrån det&lt;br&gt;föreslagna reklambegreppet i radiolagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.3 Begreppet annonstid i televisionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt forslag: Enligt radiolagen (I §) skall med annonslid i televi-&lt;br&gt;sionen förstås sändningstid i televisionen som inleds och avslutas&lt;br&gt;av en särskild ljud- och bildsignatur som markerar att den som&lt;br&gt;sänder under den angivna tiden i huvudsak gör detta på upp-&lt;br&gt;drag av andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningens förslag (betänkandet s. 163 ff.) definierar be-&lt;br&gt;greppet annonstid på ett sätt som i sak överensstämmer med mitt för-&lt;br&gt;slag. Utredningen definierar vidare begreppet annons som ett televi-&lt;br&gt;sionsprogram som sänds under annonstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Utredningens förslag godtas eller lämnas utan&lt;br&gt;erinran av de flesta remissinstanserna. Kritiska synpunkter framförs&lt;br&gt;emellertid från några håll. Bl.a. anser vissa instanser att förslaget om en&lt;br&gt;särskild ljud- och hildsignatur inte är tillräckligt för att uppfylla kravet&lt;br&gt;att reklamen skall vara lätt att identifiera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Enligt tryckfrihetsförordningen gäller bl.a. att&lt;br&gt;man i vissa fall inte som tryckfri hetsbrott skall betrakta tillkännagivande&lt;br&gt;&amp;quot;i annons eller annat sådant meddelande&amp;quot; (7 kap. 2 § tryckfrihetsförord-&lt;br&gt;ningen). Med annat sådant meddelande menas enligt förarbetena till för-&lt;br&gt;ordningen (prop. 1948:230 s. 174) vissa sedvanliga notiser, som på&lt;br&gt;grund av sitt innehåll har samma uppgift som annonser; jfr Eek, Nya&lt;br&gt;tryckfrihetsförordningen, 1948, s. 98. Vad som är att betrakta som re-&lt;br&gt;daktionell text bör således inte anses utgöra annonser eller liknande&lt;br&gt;meddelanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tryckfrihetsförordningen förekommer också uttrycket kommersiell&lt;br&gt;annons (I kap. 9 § punkt 1 tryckfrihetsförordningen). Det anges där att&lt;br&gt;utan hinder av förordningen gäller vad i lag är stadgat om förbud mot&lt;br&gt;kommersiell annons i den mån annonsen används vid marknadsföring&lt;br&gt;av alkoholhaltiga drycker eller tobaksvaror. Motiven (prop. 1973:123 s.&lt;br&gt;46) klargör att redaktionell text inte berörs av bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För televisionens del behöver man kunna göra en motsvarande dis-&lt;br&gt;tinktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 13 i den europeiska TV-konventionen visar hur man för tele-&lt;br&gt;visionens vidkommande kan dra en gräns mellan reklamen och de&lt;br&gt;egentliga programmen. Bl.a. anges där att reklamen skall kunna identi-&lt;br&gt;fieras tydligt som reklam och klart skiljas från övriga inslag i program-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tjänsten genom optiska eller akustiska medel samt att reklamen i prin- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;cip skall sändas i block.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som radiolagsutredningen har framhållit är den som annonserar i te-&lt;br&gt;levisionen i allmänhet någon som står utanför TV-förctaget och som har&lt;br&gt;uppdragit åt företaget att sända det aktuella inslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har mot denna bakgrund föreslagit att lagstiftningen&lt;br&gt;skall definiera uttrycken annonstid och annons. Med annonstid bör en-&lt;br&gt;ligt utredningen förstås sändningstid som inleds och avslutas av en sär-&lt;br&gt;skild ljud- och bildsignatur som markerar att programföretaget under&lt;br&gt;den angivna tiden i huvudsak sänder på uppdrag av andra. Annons defi-&lt;br&gt;nierar utredningen rent formellt som ett televisionsprogram som sänds&lt;br&gt;under annonstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningen bör ett reklam-I V-företag endast under annon-&lt;br&gt;stid i den angivna meningen ha rätt att sända reklam mot vederlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag har resulterat i kritiska kommentarer från en&lt;br&gt;del remissinstanser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kabelnämnden har ansett att det inte framgår hur det fallet skall be-&lt;br&gt;dömas att ett programföretag har sänt reklam e.d. ulan att det förekom-&lt;br&gt;mit någon särskild ljud- och bildsignatur. Vidare säger nämnden att om&lt;br&gt;det särskiljande för annonstiden är att programföretaget under denna tid&lt;br&gt;huvudsakligen sänder på uppdrag av andra, bör i konsekvens härmed&lt;br&gt;&amp;quot;övrig tid&amp;quot; anses vara tid då programföretaget sänder utan någons upp-&lt;br&gt;drag, dvs. på eget initiativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sanna Satellite AB har utifrån sin verksamhet med att driva pro-&lt;br&gt;gramkanalen “Nordic Channel&amp;quot; synpunkter på definitionen av annon-&lt;br&gt;stid. Bolaget uppger att det i denna kanal på uppdrag av andra sänds&lt;br&gt;även vanliga program, inte endast reklam. Sändningstid upplåts åt före-&lt;br&gt;tag, organisationer m.fl. som vill informera i t.ex. politiska, religiösa,&lt;br&gt;fackliga, vetenskapliga eller kulturella angelägenheter. Bolaget finner&lt;br&gt;därför annonstidsdefinitionen olycklig och föreslår att annonstid förkla-&lt;br&gt;ras vara sändningstid, som inleds och avslutas av en särskild ljud- och&lt;br&gt;bildsignatur som markerar att programföretaget under den angivna ti-&lt;br&gt;den i huvudsak sänder &amp;quot;reklam&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till de instanser som inte är nöjda med förslaget om den särskilda&lt;br&gt;ljud- och bildsignaturen som skall inleda och avsluta annonstiden hör&lt;br&gt;socialstyrelsen, konsumentverket och svenska kyrkans centralstyrelse; de&lt;br&gt;båda senare anser att det i bild under hela tiden som ett reklaminslag&lt;br&gt;pågår skall finnas en tydlig reklammarkering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vad Sveriges Reklamförbund uppger använder reklambran-&lt;br&gt;schen beteckningen annons för marknadsföring i tidningar, trycksaker&lt;br&gt;e.d. Förbundet anser att det skulle vara mer ändamålsenligt att i stället&lt;br&gt;för annons tala om &amp;quot;reklamfilm&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framhållits tidigare (se avsnitt 4.1.1) har jag på grund av de syn-&lt;br&gt;punkter lagrådet haft kommit till slutsatsen att man inte bör utforma&lt;br&gt;någon särskild lag om annonser i televisionen utan att man bör ta in&lt;br&gt;reglerna direkt i radiolagen. På grund härav bör uttrycket &amp;quot;annonstid i&lt;br&gt;televisionen&amp;quot; definieras i radiolagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom radiolagsutredningen anser jag att kännetecknande för sådan Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;tid kan anses vara att programföretaget &amp;quot;i huvudsak sänder på uppdrag&lt;br&gt;av andra&amp;quot;. Detta betyder inte att det kommer att råda något förbud för&lt;br&gt;programföretaget att under annan tid än annonstid sända program på&lt;br&gt;uppdrag av andra. Regeln säger bara att annonstiden är tid då program-&lt;br&gt;företaget i huvudsak sänder på uppdrag av andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Typiskt för annonstiden i televisionen är uppenbarligen just detta.&lt;br&gt;Det är därför en fördel om, på det sätt som utredningen har föreslagit,&lt;br&gt;definitionen antyder att programföretaget identifierar sig svagare med&lt;br&gt;vad det sänder under annonstiden än med sändningarna under övrig tid&lt;br&gt;(jfr mitt förslag i avsnitt 4.11.2). Det nu sagda skulle enligt min mening&lt;br&gt;inte framgå tydligt om annonstiden i televisionen beskrevs som sänd-&lt;br&gt;ningstid under vilken programföretaget i huvudsak sände &amp;quot;reklam&amp;quot;. Re-&lt;br&gt;klam kan ju även vara programföretagets egen reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom utredningen anser jag att ett reklam-TV-företag endast under&lt;br&gt;annonstid i televisionen bör ha rätt att sända reklam mot vederlag. Jag&lt;br&gt;skall snart utveckla detta närmare (avsnitt 4.3.3). Jag vill emellertid re-&lt;br&gt;dan här kommentera kabelnämndens uppfattning att det inte framgår&lt;br&gt;hur det fallet skall bedömas att reklam-TV-företaget har sänt reklam e.d.&lt;br&gt;utan att någon särskild ljud- och bildsignatur förekommit. Jag är inte av&lt;br&gt;samma mening som nämnden. Det rör sig i de aktuella fallen antingen&lt;br&gt;om reklam mot vederlag eller om gratisreklam eller annat reklambeto-&lt;br&gt;nat gynnande. I det förra fallet skulle sändandet vara en överträdelse av&lt;br&gt;den nyss berörda regeln att reklam mot vederlag endast får sändas under&lt;br&gt;annonstid. Både i det fallet och vid gratisreklam eller annat reklambeto-&lt;br&gt;nat gynnande skulle också inslaget få bedömas utifrån radiolagens krav&lt;br&gt;att sändningsrätten skall utövas opartiskt; liksom radiolagsutredningen&lt;br&gt;anser jag nämligen att kravet på opartiskhet bör gälla även ett TV-&lt;br&gt;företag som står utanför Sveriges Radio-koncernen (se avsnitt 4.3.1, jfr&lt;br&gt;avsnitt 4.9.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid remissbehandlingen har väckts förslaget att programföretaget en-&lt;br&gt;dast under annonstid skall ha rätt att sända &amp;quot;reklam eller program som&lt;br&gt;någon har uppdragit åt företaget att sända&amp;quot;. Jag behandlar även denna&lt;br&gt;fråga i avsnitt 4.3.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar utredningens uppfattning att annonstiden i televisionen bör&lt;br&gt;inledas och avslutas av &amp;quot;en särskild ljud- och bildsignatur&amp;quot; som mark-&lt;br&gt;erar sändningstidens karaktär. Jag kan emellertid delvis förstå de remis-&lt;br&gt;sinstanser som anser att själva ljud- och bildsignaturen inte är tillräcklig&lt;br&gt;för att uppfylla kravet att reklamen skall vara lätt att identifiera; därmed&lt;br&gt;är inte sagt att det är nödvändigt att gå så långt som till att kräva att det i&lt;br&gt;bild under hela sändningstiden för en annons skall synas att program-&lt;br&gt;met är en annons. Jag återkommer till detta längre fram (avsnitt 4.4.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För tydlighetens skull vill jag också framhålla att tillämpligheten av&lt;br&gt;marknadsföringslagen givetvis inte är beroende av att en sändning om-&lt;br&gt;ges av den föreslagna ljud- och bildsignaturen. Marknadsföringslagen&lt;br&gt;gäller allt sändningsinnehåll som i denna lags mening är marknadsför-&lt;br&gt;ing oavsett om det rör sig om sändning under annonstid eller annan tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 lagrådsremissen definierades i överensstämmelse med utrednings-&lt;br&gt;förslaget annons som ett televisionsprogram som sänds under annonstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har påpekat att en sådan definition är uteslutande formell. I&lt;br&gt;det allmänna språkbruket torde ordet annons ha en förhållandevis klar&lt;br&gt;innebörd och bl.a. i tryckfrihetsförordningen används det utan någon&lt;br&gt;begreppsbestämning. Behovet av en definition i nu förevarande sam-&lt;br&gt;manhang synes inte särskilt starkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot synes enligt lagrådet remissens förslag till definition leda&lt;br&gt;till konflikt med det allmänna språkbrukets användning av ordet an-&lt;br&gt;nons. Även tillkännagivanden utanför den särskilt markerade annonsti-&lt;br&gt;den kan framstå som annonser i vanlig bemärkelse, exempelvis i kurs-&lt;br&gt;program uppgifter om litteratur med prisangivelse och bestäliningsad-&lt;br&gt;ress etc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet förordar därför att definitionen av annons bortfaller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar lagrådets uppfattning att det inte behövs någon uttrycklig&lt;br&gt;definition av annons.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 Ett reklam-TV-företags grundläggande&lt;br&gt;skyldigheter i sändningarna&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4.3.1 Opartiskhet och saklighet i programverksamheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Ett reklamfinansierat TV-företag som ges rätt&lt;br&gt;att sända från marksändare bör vara skyldigt att utöva sänd-&lt;br&gt;ningsrätten opartiskt och sakligt med beaktande av att en vid-&lt;br&gt;sträckt yttrandefrihet och informationsfrihet skall råda i televi-&lt;br&gt;sionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningens bedömning överensstämmer med min bedöm-&lt;br&gt;ning (betänkandet s. 165 ff.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Utredningens bedömning behandlas uttryckligen&lt;br&gt;av fem instanser, Stockholms tingsrätt, Industriförbundet, Svenska Ar-&lt;br&gt;betsgivareföreningen, Grossistförbundet Svensk Handel och Sveriges fri-&lt;br&gt;kyrkoråd/De fria kristna samfundens råd. Samtliga tillstyrker bedöm-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: För programföretagen inom Sveriges&lt;br&gt;Radio-koncernen gäller att sändningsrätten skall utövas opartiskt och&lt;br&gt;sakligt. Därvid skall beaktas att en vidsträckt yttrandefrihet och infor-&lt;br&gt;mationsfrihet skall råda i ljudradion och televisionen (6 § första stycket&lt;br&gt;radiolagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på opartiskhet innebär att olika åsiktsriktningar skall få kom-&lt;br&gt;ma till tals och balanseras på ett rättvist sätt. Av kravet på saklighet föl-&lt;br&gt;jer att uppgifter och påståenden i programmen skall vara korrekta. Hän-&lt;br&gt;visningen till att det i ljudradion och televisionen skall råda en vid-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sträckt yttrandefrihet och informationsfrihet har av radionämnden upp- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;fattats som en uppmaning att inte tolka kraven på opartiskhet och sak-&lt;br&gt;lighet så strängt att det går ut över yttrandefriheten och informationsfri-&lt;br&gt;heten. Kraven på opartiskhet och saklighet kompletteras av bestämmel-&lt;br&gt;ser i avtalen mellan staten och programföretagen om att felaktiga sak-&lt;br&gt;uppgifter skall beriktigas när detta är påkallat och om att den som har&lt;br&gt;befogat anspråk på att bemöta ett påstående skall beredas tillfälle till&lt;br&gt;genmäle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtliga de nämnda kraven kan ses som uttryck för att radio och TV&lt;br&gt;är betydelsefulla medier och en hela svenska folkets angelägenhet. Där-&lt;br&gt;för bör varken ett programföretag självt eller någon viss grupp kunna&lt;br&gt;utnyttja företagets sändningar för att ensidigt driva egna meningar i&lt;br&gt;kontroversiella frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett eller flera fristående reklamsändande TV-företag inrättas ökar&lt;br&gt;möjligheterna atl komma till tals i TV. Publikens valmöjligheter ökar&lt;br&gt;också. Det är emellertid inte troligt att mer än ett fåtal TV-kanaler kom-&lt;br&gt;mer att vända sig till publiken i vårt land. Det finns flera skäl till detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I or den marksända televisionens del utgör knappheten på sänd-&lt;br&gt;ningsfrekvenser en begränsande faktor. Inom ramen för de frekvenser&lt;br&gt;som i internationella förhandlingar har tilldelats Sverige är det med nu-&lt;br&gt;varande teknik möjligt att som mest etablera två rikstäckande TV- kana-&lt;br&gt;ler utöver de två som redan finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid satellitsändningar är de tekniska begränsningarna mindre fram-&lt;br&gt;trädande än vid marksändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den uppmärksamhet som knappheten på sändningsfrekvenser har&lt;br&gt;fått tenderar emellertid att undanskymma vad de ekonomiska realiteter-&lt;br&gt;na betyder. TV-verksamhet är mycket kostnadskrävande och därför be-&lt;br&gt;roende av stora marknader. De ekonomiska realiteterna torde därför&lt;br&gt;även med hänsyn tagen till satellitsändningarna leda till att endast ett få-&lt;br&gt;tal ytterligare TV-företag kommer att kunna bedriva sådan sändnings-&lt;br&gt;verksamhet som vänder sig till svensk publik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grund av vad som nu har anförts är min uppfattning att varje en-&lt;br&gt;skild rikstäckande marksänd TV-kanal kommer att utgöra ett betydelse-&lt;br&gt;fullt medium för information, debatt och kritik. Begränsningarna i frå-&lt;br&gt;ga om sändningsmöjligheter gör det angeläget att olika meningsriktning-&lt;br&gt;ar kan komma till tals i en ny TV-kanal lika väl som i dem som sänds i&lt;br&gt;dag. Den som äger eller leder ett företag, som har rätt att sända riks-&lt;br&gt;täckande TV, bör därför inte kunna utnyttja sin ställning för att ensidigt&lt;br&gt;propagera för egna ståndpunkter eller hindra andras uppfattningar att&lt;br&gt;komma till uttryck.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av dessa skäl anser jag - liksom radiolagsutredningen och de remis-&lt;br&gt;sinstanser som har kommenterat utredningens bedömning - att också ett&lt;br&gt;nytt och reklamfinansierat TV-företag bör vara skyldigt att i program-&lt;br&gt;verksamheten iaktta kraven på opartiskhet och saklighet. I det avseendet&lt;br&gt;bör det inte råda någon skillnad mellan programföretagen inom Sveri-&lt;br&gt;ges Radio-koncernen och ett nytt TV-sändande företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på opartiskhet tar enligt radionämndens praxis sikte på främst&lt;br&gt;fyra företeelser: 1) Kritik som en klart utpekad part inte ges tillfälle att&lt;br&gt;bemöta. 2) Ensidig behandling av ett visst ämne eller en viss händelse.&lt;br&gt;3) Värderande uttalande av programledare eller liknande medverkande&lt;br&gt;i en kontroversiell fråga. 4) Reklambetonat gynnande av en viss produkt&lt;br&gt;eller ett visst företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har resonerat särskilt om företeelsen reklambetonat&lt;br&gt;gynnande och ansett att också ett helt eller huvudsakligen reklamfinan-&lt;br&gt;sierat TV-företag i själva programverksamheten bör vara skyldigt att&lt;br&gt;undvika att sända inslag av denna art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens ställningstagande har inte föranlett några kommentarer&lt;br&gt;vid remissbehandlingen. Jag ansluter mig till utredningens uppfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I själva programverksamheten bör det således åligga ett reklamfinan-&lt;br&gt;sierat TV-företag att följa radiolagens krav på opartiskhet och saklighet&lt;br&gt;på samma sätt som programföretagen inom Sveriges Radio-koncernen&lt;br&gt;är skyldiga att göra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.2 Ingen diskriminering av annonsörer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt forslag: Ett TV-företag som får finansiera sändningar med&lt;br&gt;reklam skall inte få diskriminera någon som begär att företaget&lt;br&gt;skall sända en annons. En föreskrift om detta skall tas in i ra-&lt;br&gt;diolagen (12 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radionämnden skall genom granskning i efterhand övervaka&lt;br&gt;om programföretaget iakttar bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Diskrimineringsförbudet skall inte hindra att programföreta-&lt;br&gt;get utformar en egen annonspolitik om att företaget inte tar&lt;br&gt;emot annonser för vissa varor eller tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningens förslag överensstämmer i sak med mitt förslag&lt;br&gt;(betänkandet s. 176 ff.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: l)e flesta remissinstanserna ansluter sig till försla-&lt;br&gt;get eller lämnar det utan erinran. Till de tillstyrkande instanserna hör&lt;br&gt;näringsfrihetsombudsmannen (NO). Radionämnden anser att den före-&lt;br&gt;slagna bestämmelsen kan leda till åtskilliga tillämpningssvårigheter och&lt;br&gt;att det är nödvändigt att hithörande frågor belyses ytterligare under det&lt;br&gt;fortsatta lagstiftningsarbetet. Svenska Tidningsutgivareföreningen anser&lt;br&gt;inte att det finns bärande skäl att införa den föreslagna bestämmelsen,&lt;br&gt;som skulle stå i motsatsställning till 3 § radioansvarighetslagen. Industri-&lt;br&gt;förvaltnings AB Kinnevik motsätter sig bestämt förslaget, som bolaget&lt;br&gt;finner vara en inskränkning i programutgivarens rätt att bestämma över&lt;br&gt;vad som skall sändas. Stockholms tingsrätt kritiserar förslaget från mot-&lt;br&gt;satt utgångspunkt och anser att det är alltför vagt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Mellan konkurrenslagstiftningen och det ytt-&lt;br&gt;randefrihetsrättsliga regelverket råder en motsättning när det gäller möj-&lt;br&gt;ligheterna att komma till rätta med s.k. annonsvägran. Den renodlade&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;formen av annonsvägran föreligger när en näringsidkare, som önskar Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;göra reklam för varor eller tjänster i ett massmedium, förvägras detta&lt;br&gt;med följd att hans näringsverksamhet försvåras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konflikten mellan de båda regelverken visar sig i att annonsvägran,&lt;br&gt;trots att sådan kan betraktas som en konkurrensbegränsning med skad-&lt;br&gt;lig verkan, inte kan kommas åt med stöd av konkurrenslagstiftningen.&lt;br&gt;Orsaken till detta är den reglering som finns i yttrandefrihetsrätten om&lt;br&gt;en utgivares befogenheter. Således föreskrivs att uppdrag att vara utgiva-&lt;br&gt;re för en periodisk skrift skall innefatta befogenhet att öva inseende&lt;br&gt;över skriftens utgivning och bestämma över dess innehåll så att intet dä-&lt;br&gt;ri får införas mot utgivarens vilja. Inskränkning i den befogenhet, som&lt;br&gt;sålunda tillkommer utgivaren, är utan verkan (5 kap. 3 § andra stycket&lt;br&gt;tryckfrihetsförordningen). En motsvarande reglering gäller för de före-&lt;br&gt;tag som är programföretag i radiolagens mening; ingenting får sändas&lt;br&gt;mot programutgivarens vilja (3 § första stycket radioansvarighetslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kan också konstatera att bestämmanderätten för utgivaren av en&lt;br&gt;periodisk skrift enligt rättspraxis gäller även i fråga om kommersiella&lt;br&gt;annonser (se marknadsdomstolens beslut 1974:4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningen har uttalat att ett programföretag som använ-&lt;br&gt;der marknätet för rikstäckande TV-sändningar med reklam torde bii ett&lt;br&gt;betydligt starkare annonsorgan än de flesta tidningar. Denna bedömning&lt;br&gt;har inte ifrågasatts vid remissbehandlingen, och jag delar den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mellan pressens verksamhet och programföretagens råder principi-&lt;br&gt;ellt betydelsefulla skillnader bl.a. i så måtto att radiolagen kräver att ett&lt;br&gt;programföretags sändningsrätt utövas opartiskt och att det ankommer&lt;br&gt;på en särskild statlig myndighet, radionämnden, att i efterhand granska&lt;br&gt;om villkoren för programföretagets sändningsrätt iakttas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man kan ställa frågan vad kravet på opartiskhet betyder när det gäl-&lt;br&gt;ler annonsvägran. Radionämnden skulle inte kunna låta bli att ta ställ-&lt;br&gt;ning till detta om ett företag som ville annonsera ansåg sig vara utsatt&lt;br&gt;för diskriminerande behandling och begärde nämndens prövning av&lt;br&gt;programföretagets handlande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;NO har i sitt remissyttrande över radiolagsutredningens betänkande&lt;br&gt;som sin uppfattning uttalat, att annonsvägran i TV i framtiden kan&lt;br&gt;komma att bli ett ofta förekommande och i många fall även allvarligt&lt;br&gt;problem. Enligt NO framstår det som än viktigare i framtiden att an-&lt;br&gt;nonsvägran skall kunna förhindras på konkurrensrättsliga grunder. NO&lt;br&gt;förordar en översyn av frågan i syfte att finna ett sätt som kan tillgodose&lt;br&gt;det allmänna intresset både av skydd för yttrandefriheten och av en&lt;br&gt;fungerande konkurrens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;NO har härefter i ett beslut i ett enskilt ärende (1990:262) åter givit&lt;br&gt;uttryck för uppfattningen att en översyn av frågan bör komma till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot den angivna bakgrunden kan man enligt min mening inte förbi-&lt;br&gt;gå det problem som annonsvägran på TV-området skulle kunna utgöra,&lt;br&gt;om det ansvariga företaget var ett företag med sändningsrätt enligt radio-&lt;br&gt;lagen. Den kritik som vid remissbehandlingen har framförts mot radio-&lt;br&gt;lagsutredningens förslag och som bottnar i att det bör gälla samma reg-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ler för TV som för tidningar, bortser enligt mening från att det inte är Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;samma regler som gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har inte resonerat om annonsvägran utifrån radiolagens&lt;br&gt;krav på opartiskhet. I stället har utredningen föreslagit att det införs en&lt;br&gt;särskild lagbestämmelse, enligt vilken ett reklam-TV-företag inte får dis-&lt;br&gt;kriminera någon som begär att företaget skall sända en annons. Vidare&lt;br&gt;innebär utredningens förslag att radionämnden i efterhand skall granska&lt;br&gt;om programföretaget har iakttagit bestämmelsen, Förslaget har till-&lt;br&gt;styrkts av NO med kommentaren att det sträcker sig längre än konkur-&lt;br&gt;renslagen (1982:729) eftersom det omfattar alla som önskar annonsera,&lt;br&gt;inte endast näringsidkare. Stockholms tingsrätt anser å andra sidan att&lt;br&gt;förslaget är alltför vagt, och tingsrätten vill även ifrågasätta om en&lt;br&gt;granskning av radionämnden är ett tillräckligt verksamt medel för att&lt;br&gt;motverka att diskriminering sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För min egen del anser jag att man knappast har något annat val än&lt;br&gt;att som utgångspunkt ta det befintliga regelverket för programföretagen.&lt;br&gt;Ett viktigt inslag i detta är radionämndens granskning av hur ett företag&lt;br&gt;har utövat sin sändningsrätt. Om ett programföretag har gjort sig skyl-&lt;br&gt;digt till annonsvägran bör således radionämnden kunna slå fast att så&lt;br&gt;har skett. För att nämnden skall kunna göra detta krävs givetvis att det&lt;br&gt;finns en regel som säger att det inte får förekomma annonsvägran i TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag är inte främmande för att radionämnden skulle kunna dra vissa&lt;br&gt;slutsatser vad gäller annonsvägran utifrån radiolagens krav på opartisk-&lt;br&gt;het. Samtidigt står klart att kravet på opartiskhet inte har utformats för&lt;br&gt;detta ändamål. Oavsett vilka slutsatser som kan dras av opartiskhetskra-&lt;br&gt;vet anser jag därför att det bör finnas en särskild i lag föreskriven skyl-&lt;br&gt;dighet för ett marksändande reklam-TV-företag att inte diskriminera nå-&lt;br&gt;gon som begär att företaget skall sända en annons.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsdomstolen prövade år 1974 en fråga om annonsvägran från&lt;br&gt;tidningen Lands sida (domstolens beslut 1974:4). Tidningen, ägd av lant-&lt;br&gt;brukets föreningsrörelse, hade vägrat att ta in en annons av ett företag&lt;br&gt;som ville sälja konstgödsel till lantbrukarna i konkurrens med företag&lt;br&gt;som tidningens ägare kontrollerade. Marknadsdomstolens majoritet an-&lt;br&gt;såg emellertid att domstolen inte kunde vidta någon åtgärd med hänsyn&lt;br&gt;till regeln om den ansvarige utgivarens ställning enligt tryckfrihetsför-&lt;br&gt;ordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett reklam-TV-företag uppträder på motsvarande sätt föreligger&lt;br&gt;enligt min mening ett typexempel på vad som bör förstås med att företa-&lt;br&gt;get har diskriminerat någon som begärt att företaget skall sända en an-&lt;br&gt;nons. I ett sådant fall bör alltså radionämnden kunna slå fast att diskri-&lt;br&gt;mineringsförbudet har överträtts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vägran att la in en annons behöver dock inte i första hand vara re-&lt;br&gt;sultatet av en önskan att försvåra näringsutövningen för den som vill an-&lt;br&gt;nonsera. En tidning kan ofta ha välgrundade redaktionella skäl för att&lt;br&gt;inte vilja ta in en annons. Även om vägran att införa en annons skulle&lt;br&gt;klart försvåra en företagares näringsutövning kan man många gånger in-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;te anse att tidningens vägran är från allmän synpunkt otillbörlig (jfr Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;Martenius, Konkurrenslagstiftningen, 1985, s. 261).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aven ett reklam-TV-företag måste ha rätt att utforma sin egen an-&lt;br&gt;nonspolitik. Det måste stå företaget fritt att avgöra att det inte vill ta&lt;br&gt;emot annonser för vissa varor och tjänster. Det är emellertid naturligt&lt;br&gt;att företaget då bemödar sig om ett konsekvent uppträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fallet med tidningen Land illustrerar å andra sidan att vägran att ta&lt;br&gt;in en annons inte behöver ha något samband med TV-företagets redak-&lt;br&gt;tionella inriktning utan främst kan bero på ekonomiska hänsynstagan-&lt;br&gt;den. Företaget kan t.ex. vilja ta hänsyn till en annonsör som annonserar&lt;br&gt;för betydande belopp och som skulle kunna flytta över sitt TV-&lt;br&gt;reklamkonto till ett satellitsändande TV-företag. Man kan också tänka&lt;br&gt;sig en annonsvägran som beror på att TV-företaget tar hänsyn till den&lt;br&gt;ekonomiska verksamheten hos ett företag som står TV-företaget nära&lt;br&gt;ekonomiskt. Vidare kan man tänka sig att direkta påtryckningar mot&lt;br&gt;TV-företaget resulterar i en annonsvägran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från konkurrensrättslig synpunkt finns det anledning att tala om an-&lt;br&gt;nonsvägran endast i sådana fall då någons näringsutövning försvåras.&lt;br&gt;Grunden för det radiorättsliga diskrimineringsförbudet är förvisso ett&lt;br&gt;konkurrensrättsligt synsätt. Tillämpningen av bestämmelsen avses emel-&lt;br&gt;lertid ankomma på radionämnden, som sysslar med helt andra frågor än&lt;br&gt;de myndigheter som är verksamma på det marknadsrättsliga området.&lt;br&gt;Det skulle därför te sig konstlat att avgränsa det radiorättsliga diskrimi-&lt;br&gt;neringsförbudet så att det endast skulle gälla i de fall då någons närings-&lt;br&gt;utövning försvåras. Särskilt tydligt är å andra sidan att man kan ha an-&lt;br&gt;ledning att tala om en överträdelse av det radiorättsliga diskriminerings-&lt;br&gt;förbudet då någons näringsutövning har försvårats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om radionämnden finner att diskrimineringsförbudet har överträtts&lt;br&gt;bör detta leda till att reklam-TV-företaget åläggs att i programverksam-&lt;br&gt;heten redogöra för nämndens beslut (jfr 7 § andra stycket radiolagen).&lt;br&gt;Följden av ett fällande beslut av radionämnden blir däremot inte att TV-&lt;br&gt;företaget tvingas sända annonsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag utgår emellertid från att reklam-TV-företaget lägger sig vinn om&lt;br&gt;att inte missbruka sin ställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.3 Vad som bör skilja annonser från andra program&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Staten skall få träffa avtal med ett programföretag&lt;br&gt;om skyldighet för företaget att endast under annonstid i televi-&lt;br&gt;sionen sända reklam mot vederlag eller program mot betalning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En föreskrift om detta tas in i radiolagen (7 § andra stycket&lt;br&gt;punkt 2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningens förslag överensstämmer i sak med mitt förslag&lt;br&gt;(betänkandet s. 179 ff.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Utredningens förslag lämnas utan erinran av de Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;flesta remissinstanserna. Kabelnämnden uttalar dock att det är mycket&lt;br&gt;vanskligt att visa att vederlag har utgått; det bör därför övervägas att slo-&lt;br&gt;pa vederlagskriteriet så att förekomst av reklam kan bedömas enbart ut-&lt;br&gt;ifrån hur programmet har tett sig för publiken. Svenska Tidningsutgiva-&lt;br&gt;reföreningen (TU) påpekar att utredningens förslag innebär att en&lt;br&gt;åsiktsannons får sändas utanför annonstid, om detta sker utan vederlag.&lt;br&gt;TU anser att en sådan sammanblandning av annonser och program inte&lt;br&gt;bör få ske. Detta kan motverkas om det i radiolagen anges att det får av-&lt;br&gt;talas om skyldighet för programföretaget att &amp;quot;endast under annonstid&lt;br&gt;sända reklam eller program som någon har uppdragit åt företaget att&lt;br&gt;sända&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Reklam-TV-diskussionen gäller om ett eller&lt;br&gt;flera programföretag skall få möjlighet att finansiera sändningar med re-&lt;br&gt;klam. I dag får inget programföretag göra detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nu sagda visar sig i det radiorättsliga regelverket genom den be-&lt;br&gt;stämmelse i avtalet mellan staten och varje programföretag som säger att&lt;br&gt;företaget inte mot vederlag får medge kommersiell reklam i program eller&lt;br&gt;programinslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För programföretagen gäller således inte något kategoriskt förbud&lt;br&gt;mot att sända vad som i någon mening är reklam. Vad som har sagts nu&lt;br&gt;förändras inte av det förhållandet att radiolagen ställer kravet att ett pro-&lt;br&gt;gramföretags sändningsrätt skali utövas opartiskt. Visserligen innebär&lt;br&gt;kravet på opartiskhet enligt radionämndens praxis att ett programföretag&lt;br&gt;bör vara försiktigt med att sända program eller programinslag som inne-&lt;br&gt;bär ett reklambetonat gynnande av en viss produkt eller ett visst företag.&lt;br&gt;Det var dock inte utifrån reklamaspekten som opartiskhetskravet be-&lt;br&gt;handlades när det lagfästes i samband med nuvarande radiolags till-&lt;br&gt;komst år 1966 (se prop. 1966:149 s. 29 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att det nu är aktuellt att öppna den marksända televisionen&lt;br&gt;för reklamfinansierade sändningar, måste vissa ändringar göras i det be-&lt;br&gt;fintliga regelverket. Ändringarna bör samtidigt inte vara större än som&lt;br&gt;betingas av ändamålet. För programföretagen på ljudradiosidan bör reg-&lt;br&gt;leringen i princip inte ändras alls. De icke reklamfinansierade program-&lt;br&gt;företagen bör således inte heller i fortsättningen principiellt sett förbju-&lt;br&gt;das annat än att sända reklam mot vederlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eli reklam-TV-företag bör endast under annonstid ha rätt au sända reklam&lt;br&gt;mot vederlag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller ett TV-företag, som får finansiera sändningar med reklam,&lt;br&gt;bör regelverket tillgodose de krav som den europeiska TV-konventionen&lt;br&gt;ställer. För det första måste konventionens reklambegrepp observeras.&lt;br&gt;Som har nämnts tidigare (avsnitt 4.2.2) är detta reklambegrepp å ena si-&lt;br&gt;dan vidsträckt genom att det i motsats till marknadsföringslagen inklu-&lt;br&gt;derar t.ex. åsiktsreklam och å den andra snävt genom att det endast gäl-&lt;br&gt;ler sådana meddelanden som programföretaget sänder mot vederlag. För&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det andra bör hänsyn tas till artikel 13 i konventionen. Där anges bl.a. Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;att reklamen skall kunna identifieras tydligt som reklam och genom op-&lt;br&gt;tiska eller akustiska medel klart skiljas från övriga inslag i programtjäns-&lt;br&gt;ten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även TV-konventionen fäster således särskild vikt vid reklam som&lt;br&gt;sänds mot vederlag. Konventionen kräver i enlighet med den terminolo-&lt;br&gt;gi som har använts tidigare (avsnitt 4.2.3) att reklam mot vederlag hän-&lt;br&gt;visas till sändning under annonstid i televisionen. Däremot kräver inte&lt;br&gt;konventionen att ett programföretags egenreklam eller annan gratisre-&lt;br&gt;klam skall hänvisas till annonstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En helt annan sak är det nya reklambegrepp som jag föreslår i radio-&lt;br&gt;lagen. Det bör motsvara vad marknadsföringslagen förstår med mark-&lt;br&gt;nadsföring. Begreppet reklam förutsätter därför inte någon vederlags-&lt;br&gt;transaktion. Marknadsföringslagen är som jag har nämnt tillämplig på&lt;br&gt;allt sändningsinnehåll som är marknadsföring i lagens mening oavsett&lt;br&gt;om det är fråga om sändning under annonstid eller annan tid, och som&lt;br&gt;exempel på i dag förekommande marknadsföring i radio och TV har jag&lt;br&gt;nämnt reklam för Sveriges Utbildningsradios kursböcker och liknande i&lt;br&gt;anslutning till utbildningsprogram i radio och TV. Jag ser ingen anled-&lt;br&gt;ning att ett icke reklamfinansierat programföretag skall vara förhindrat&lt;br&gt;att ägna sig åt detta slag av reklam i sändningarna, givetvis under förut-&lt;br&gt;sättning att det inte är fråga om otillbörlig marknadsföring mot konsu-&lt;br&gt;menter eller näringsidkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att till annonstiden för ett TV-företag, som får finansiera sändningar&lt;br&gt;med reklam, styra allt som kan betecknas som reklam skulle mot bak-&lt;br&gt;grund av det anförda inte vara rimligt. Vad som kan styras till annonsti-&lt;br&gt;den bör i princip endast vara den reklam som företaget sänder mot ve-&lt;br&gt;derlag; vederlaget blir då också det tydligaste tecknet på att programmet&lt;br&gt;verkligen gäller reklam, dvs. är avsett att främja avsättningen av den ak-&lt;br&gt;tuella varan etc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eventuella svårigheter att slå fast att programföretaget har erhållit ve-&lt;br&gt;derlag för att det sänt viss reklam bör enligt min mening kunna bemäst-&lt;br&gt;ras genom att staten i avtalet med programföretaget utverkar att företa-&lt;br&gt;get blir skyldigt att tillhandahålla behövligt granskningsmaterial; en så-&lt;br&gt;dan bestämmelse finns i avtalen mellan staten och programföretagen&lt;br&gt;inom Sveriges Radio-koncernen, och såsom denna bestämmelse är for-&lt;br&gt;mulerad bestämmer radionämnden vilket granskningsmaterial nämnden&lt;br&gt;har behov av.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ett programföretag sänder reklam mot vederlag utgår vederlaget&lt;br&gt;till programföretaget eller eventuellt en juridisk person genom vilken&lt;br&gt;det sker en sammankoppling mellan vad annonsörerna betalar och pro-&lt;br&gt;gramföretagets inkomster. Om vederlaget utgår till någon annan handlar&lt;br&gt;det inte om att programföretaget sänder reklam mot vederlag. Enligt&lt;br&gt;min mening bör det motverkas att ett programföretag i den vanliga pro-&lt;br&gt;gramverksamheten sänder reklam också när det är någon annan än pro-&lt;br&gt;gramföretaget som uppbär vederlaget. Bl.a. av detta skäl behandlar jag&lt;br&gt;senare (se avsnitt 4.9.1) frågan om en uttrycklig skyldighet för ett pro-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gramföretag att inte mot vederlag eller annars på ett otillbörligt sätt gyn- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;na ett kommersiellt intresse i programverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Del räcker inte all till annonstiden hänvisa reklam mot vederlag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom det nya reklambegreppet i radiolagen bör ha den innebörd jag&lt;br&gt;nyss angett kommer utanför det att i princip falla dels åsiktsreklam dels&lt;br&gt;inköps- och andra anskaffningsfrämjande åtgärder som riktas &amp;quot;bakåt&amp;quot;&lt;br&gt;mot leverantörer, kreditgivare eller arbetssökande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grund av detta är det inte tillräckligt att i det svenska radiorättsli-&lt;br&gt;ga regelverket ha en regel som säger att programföretaget endast under&lt;br&gt;annonstid har rätt att sända &amp;quot;reklam mot vederlag&amp;quot;. Regeln är otillräck-&lt;br&gt;lig för att tillgodose TV-konventionens krav, eftersom reklam endast syf-&lt;br&gt;tar på marknadsföring i marknadsföringslagens mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nämnts har en remissinstans föreslagit att programföretaget en-&lt;br&gt;dast under annonstid skall ha rätt att sända &amp;quot;reklam eller program som&lt;br&gt;någon har uppdragit åt företaget att sända&amp;quot;, förslaget har motiverats&lt;br&gt;med att det annars är möjligt att i viss utsträckning sända åsiktsannonser&lt;br&gt;utanför annonstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har tidigare (avsnitt 4.2.3) föreslagit att man som annonstid be-&lt;br&gt;tecknar sändningstid i televisionen då programföretaget &amp;quot;i huvudsak&lt;br&gt;sänder på uppdrag av andra&amp;quot;. Samtidigt har jag sagt att detta inte inne-&lt;br&gt;bär något förbud för programföretaget att under annan tid än annonstid&lt;br&gt;sända program på uppdrag av andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan är då om det ändå bör gälla ett sådant förbud. Jag anser inte&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om i allmänhet initiativet till vad som offentliggörs i ett pro-&lt;br&gt;gramföretags sändningar härrör från programföretaget självt ligger det i&lt;br&gt;sakens natur att motsatsen kan gälla. Programmet Anslagstavlan i Sveri-&lt;br&gt;ges Televisions sändningar gäller t.ex. genomgående programinslag som&lt;br&gt;utomstående har uppdragit åt programföretaget att sända.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är inte alltid Sveriges Televisions ensak att sända program av det-&lt;br&gt;ta slag. 1 avtalet mellan staten och programföretaget heter det att företa-&lt;br&gt;get är skyldigt att på begäran av statlig myndighet sända meddelande&lt;br&gt;som är av vikt för allmänheten. Sådana meddelanden kan t.ex behöva&lt;br&gt;sändas i en katastrofsituation då det är motiverat att en myndighet infor-&lt;br&gt;merar allmänheten om utrymningsvägar m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Programföretaget skall enligt avtalet se till att myndighetsmeddelan-&lt;br&gt;den ges en lämplig utformning och att de inte genom sin omfattning el-&lt;br&gt;ler på annat sätt inverkar menligt på programverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Något skäl att kräva att program av detta slag sänds endast under an-&lt;br&gt;nonstid finns givetvis inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min uppfattning är således att det inte skulle vara lämpligt att dra&lt;br&gt;den skarpa skiljelinje som den ifrågasatta regeln gör mellan program&lt;br&gt;som någon har uppdragit åt programföretaget att sända och andra pro-&lt;br&gt;gram. Mot regeln talar också de tillämpningssvårigheter som kan förut-&lt;br&gt;ses; till frågan om åsiktsannonser återkommer jag (se avsnitt 4.4.4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hänsynstagandet till TV-konventionens reklambegrepp kräver emel- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;lertid som nyss har angetts att programföretaget tillhålls något mer än&lt;br&gt;att endast under annonstid sända &amp;quot;reklam mot vederlag&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den regel som behövs bör vara ett i lag givet bemyndigande för rege-&lt;br&gt;ringen att sluta avtal med programföretaget av ett visst innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningens förslag till föreskrift innebär att det i radiola-&lt;br&gt;gen tas in en regel enligt vilken det i avtalet får bestämmas om skyldig-&lt;br&gt;het för programföretaget att endast under annonstid sända &amp;quot;reklam mot&lt;br&gt;vederlag eller program mot betalning&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med vederlag menar utredningen varje form av vederlag, inte endast&lt;br&gt;pengar. Något krav på att vederlaget har en viss storlek finns det enligt&lt;br&gt;utredningen inte anledning att ställa.Med att program sänds mot betal-&lt;br&gt;ning menar däremot utredningen att TV-företaget erhåller ett nettotill-&lt;br&gt;skott av pengar på grund av programmets sändande. Erån detta skiljer&lt;br&gt;utredningen att en utomstående, t.ex. en sponsor, har bekostat en större&lt;br&gt;eller mindre del av ett programs produktionskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett programs produktionskostnader kan enligt utredningen vara av&lt;br&gt;olika slag, t.ex.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ersättning för rätten att sända ett skyddat verk eller att sända från&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ett offentligt evenemang,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ersättning till medverkande artister, idrottsmän och liknande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kostnader för utrustning och teknisk personal för inspelning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;redigering m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kostnader för programtransporter, t.ex. via radiolänk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en utomståendes bidrag uppgick till hela det belopp som pro-&lt;br&gt;gramföretaget annars hade fått lägga ut för att sända programmet skulle&lt;br&gt;alltså företaget få tillgång till programmet utan någon som helst kostnad.&lt;br&gt;Om den utomstående betalade ännu mera för programmet, skulle pro-&lt;br&gt;gramföretaget även få ett bidrag till sina allmänna kostnader. I ilen de-&lt;br&gt;len kan det enligt utredningen inte anses röra sig om exempelvis spons-&lt;br&gt;ring, utan i stället sänds då programmet mot betalning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad utredningen anfört om uttrycken vederlag resp, program som&lt;br&gt;sänds mot betalning har inte föranlett några invändningar vid remissbe-&lt;br&gt;handlingen. Jag ansluter mig till utredningens resonemang i dessa delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot den här bakgrunden gör jag följande bedömning av om det med&lt;br&gt;hänsyn till TV-konventionens reklambegrepp är tillräckligt med ett lag-&lt;br&gt;bemyndigande som gör att man till annonstiden kan hänvisa - förutom&lt;br&gt;reklam mot vederlag - program som sänds mot betalning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta program som en annonsör vill betala för att få sända kom-&lt;br&gt;mer säkerligen att kunna betecknas som reklam, dvs. det kommer att&lt;br&gt;röra sig om budskap som sänds med avsikten att vara säljfrämjande. Av&lt;br&gt;särskild betydelse är därför att reglci ingen hänvisar reklam mot vederlag&lt;br&gt;till annonstiden. Samtidigt är detta inte tillräckligt. Regelverket måste&lt;br&gt;också kunna styra exempelvis ett rekryteringsbudskap, som någon beta-&lt;br&gt;lar för att få sänt, till annonstiden. Detta åstadkoms om, som radiolags-&lt;br&gt;ulredningen har föreslagit, det i radiolagen tas in en regel enligt vilken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det i avtalet också får bestämmas om skyldighet för programföretaget att&lt;br&gt;endast under annonstid sända &amp;quot;program mot betalning&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bl.a. av det skälet att vi i Sverige ännu inte har någon reklamfinan-&lt;br&gt;sierad marksänd TV är det naturligt att ordet vederlag i avtalen mellan&lt;br&gt;staten och programföretagen inom Sveriges Radio-koncernen uppfattas&lt;br&gt;på det sätt som radiolagsutredningen gjort, dvs. så att även den minsta&lt;br&gt;ersättning i pengar eller annan form räknas som vederlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TV-konventionen talar i sitt reklambegrepp om att &amp;quot;sändningstid har&lt;br&gt;upplåtits åt annonsören mot betalning eller annat vederlag&amp;quot;. Detta ut-&lt;br&gt;tryckssätt leder närmast tankarna till formlig reklamfinansiering, dvs.&lt;br&gt;till att TV-företaget på grund av att det sänder reklam erhåller ett netto-&lt;br&gt;tillskott av resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till det anförda anser jag att man inte behöver gå längre&lt;br&gt;för att tillgodose TV-konventionens krav, än att man beslutar om ett så-&lt;br&gt;dant lagbemyndigande för regeringen att träffa avtal som jag nyss angett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den definition av reklam som jag tidigare (avsnitt 4.2.2) har föresla-&lt;br&gt;git skall tas in i radiolagen kan, som jag har påpekat, i och för sig omfat-&lt;br&gt;ta även namngivande av en sponsor. 1 avtalet mellan staten och pro-&lt;br&gt;gramföretaget får del därför klargöras att lämnande av uppgift om att&lt;br&gt;det i fråga om ett visst program har förekommit sponsorfinansiering fal-&lt;br&gt;ler utanför den nu aktuella regleringen; sådana uppgifter skall således&lt;br&gt;inte hänvisas till annonstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.4 Några huvudpunkter i fråga om annonser under Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;annonstid i televisionen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4.4.1 Annonserna och radiolagens krav på opartiskhet och saklighet&lt;br&gt;ni.ni.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Radiolagens krav på opartiskhet och saklighet skall&lt;br&gt;inte gälla vad som sänds under annonstid i televisionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En föreskrift om detta skall tas in i radiolagen (6 § fjärde&lt;br&gt;stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningens förslag (betänkandet s. 182 ff.) överensstäm-&lt;br&gt;mer till största delen med mitt förslag. Det innebär dock också att radio-&lt;br&gt;lagens demokratibestämmelse inte skall gälla för annonser i bemärkel-&lt;br&gt;sen televisionsprogram som sänds under annonstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Utredningens förslag lämnas genomgående utan&lt;br&gt;erinran såvitt angår att kraven på opartiskhet och saklighet inte skall&lt;br&gt;gälla för annonser. Beträffande demokratibestämmelsen påpekar juridis-&lt;br&gt;ka fakultetsnämnden vid Stockholms universitet att det i den marknads-&lt;br&gt;föri ngsrättsl iga lagstiftningen inte finns något remedium mot exempelvis&lt;br&gt;könsdiskriminerande reklam. Enligt nämnden torde det vara påkallat&lt;br&gt;med ett specifikt förbud mot diskriminerande reklam. Radionämnden&lt;br&gt;och Oberoende Filmares Förbund anser att de värderingar som demo-&lt;br&gt;krat i bestäm me Isen värnar om bör prägla även vad som sänds under an-&lt;br&gt;nonstid. Det är t.ex. angeläget att det inte heller under sådan tid får fö-&lt;br&gt;rekomma inslag som ger uttryck för ras- eller könsfördomar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Enligt radiolagen skall ett programföretags&lt;br&gt;sändningsrätt utövas opartiskt och sakligt. Vidare åligger det företaget att&lt;br&gt;i programverksamheten hävda det demokratiska statsskickets grundidéer&lt;br&gt;samt principen om alla människors lika värde och den enskilda männi-&lt;br&gt;skans frihet och värdighet (demokratibestämmelsen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ligger i sakens natur att en annons som gäller reklam för en vara&lt;br&gt;inte kan vara opartisk i förhållande till de varor som marknadsförs av&lt;br&gt;konkurrerande företag. I saklig överensstämmelse med radiolagsutred-&lt;br&gt;ningen anser jag därför att kravet på opartiskhet inte gälla sådana an-&lt;br&gt;nonser som sänds under annonstid i televisionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även förslaget att kravet på saklighet inte skall gälla annonser har&lt;br&gt;godtagits vid remissbehandlingen, och jag är av samma mening som ut-&lt;br&gt;redningen och remissinstanserna. Som utredningen har betonat kom-&lt;br&gt;mer för annonser med reklam att gälla det marknadsföringsrättsliga kra-&lt;br&gt;vet på vederhäftighet i marknadsföringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagens demokratibestämmelse är, som utredningen framhåller,&lt;br&gt;en modifikation av kravet på opartiskhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagrådsremissen uttalades därför att det systematiskt sett skulle vara&lt;br&gt;lämpligast om förslaget att kravet på opartiskhet inte skulle gälla annon-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ser resulterade i att detsamma blev fallet med demokratibestämmelsen. Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;Samtidigt framhölls att det av demokratibestämmelsen följer vissa skyl-&lt;br&gt;digheter för ett programföretag, som enligt föredraganden borde åvila&lt;br&gt;företaget även i fråga om annonstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet uttalar sig klart för att demokratibestämmelsen bör gälla&lt;br&gt;även reklamverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag återkommer till demokratibestämmelsen senare (se avsnitt 4.9.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till vad jag lagrådet anfört finner jag emellertid inte anled-&lt;br&gt;ning att föreslå något undantag från demokratibestämmelsen beträffande&lt;br&gt;vad som sänds under annonstid i televisionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4.2 Under annonstid i televisionen bör det få förekomma tre olika&lt;br&gt;typer av program&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Under annonstid i televisionen för ett reklamsän-&lt;br&gt;dande TV-företag får det endast förekomma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. reklam och andra program som någon har uppdragit åt&lt;br&gt;programföretaget att sända,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. programföretagets reklam för egen kommersiell verksam-&lt;br&gt;het, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. programglimtar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En föreskrift om detta skall tas in i radiolagen (8 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningens förslag överensstämmer i sak med mitt förslag&lt;br&gt;(betänkandet s. 186 ff.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Utredningens förslag lämnas utan erinran av de&lt;br&gt;flesta remissinstanserna, bl.a. Stockholms tingsrätt, Industriförbundet,&lt;br&gt;Svenska Arbetsgivareföreningen, Grossistförbundet Svensk Handel och&lt;br&gt;Sveriges frikyrkoråd/De fria kristna samfundens råd. Radionämnden&lt;br&gt;och Svenska Tidningsutgivareföreningen (TU) anser att det under an-&lt;br&gt;nonstid inte bör få sändas programglimtar. TU motiverar sin ståndpunkt&lt;br&gt;med att de redaktionellt utformade programmen bör hållas klart åtskil-&lt;br&gt;da från reklam och andra program som någon har uppdragit åt pro-&lt;br&gt;gramföretaget att sända (jfr avsnitt 4.3.3). Radionämnden pekar på den&lt;br&gt;konsekvens som förslaget har att en programglimt inte behöver uppfylla&lt;br&gt;radioiagens krav på opartiskhet och saklighet. Nämnden kan inte dela&lt;br&gt;utredningens synsätt att man kan bortse från denna konsekvens bl.a.&lt;br&gt;därför att det program som programglimten är ett sammandrag av kom-&lt;br&gt;mer att bedömas utifrån de nämnda kraven. Det förekommer att nämn-&lt;br&gt;den anser att en programglimt är partisk eller osaklig utan att själva&lt;br&gt;programmet är det. Någon nämnvärd olägenhet synes enligt nämnden&lt;br&gt;inte uppkomma av om programglimtar inte får förekomma under an-&lt;br&gt;nonstid. I stället för att &amp;quot;fylla ut osåld reklamtid&amp;quot; kan ju programföreta-&lt;br&gt;get korta annonstiden och sända programglimten omedelbart efter den&lt;br&gt;särskilda ljud- och bildsignatur som markerar annonstidens slut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barnmiljörådet uttalar att det inte sällan visas programglimtar som Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;innehåller mycket action och våld. Rådet anser det viktigt att program-&lt;br&gt;glimtar utformas utifrån att även barn ser dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for mitt förslag: I föregående avsnitt har jag föreslagit att ra-&lt;br&gt;diolagens krav på opartiskhet och saklighet inte skall gälla för annonser&lt;br&gt;som sänds under annonstid i televisionen. Detta motiverar att man stäl-&lt;br&gt;ler upp restriktioner för vad som får sändas under annonstid. Om man&lt;br&gt;inte gjorde det skulle programföretaget kunna använda annonstiden för&lt;br&gt;att kringgå de för den vanliga programverksamheten gällande&lt;br&gt;opartiskhets- och saklighetskraven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett reklam-TV-företags huvudsakliga inkomst kommer att utgöras av&lt;br&gt;de belopp som annonsörer betalar för att företaget sänder deras annon-&lt;br&gt;ser. Den helt övervägande delen av annonserna under annonstid kom-&lt;br&gt;mer därför med största sannolikhet att gälla betalda meddelanden från&lt;br&gt;utomstående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skulle emellertid vara föga rimligt om regelverket endast medgav&lt;br&gt;att det under annonstiden fick förekomma reklam och andra program&lt;br&gt;som någon hade uppdragit åt programföretaget att sända. Ingen remiss-&lt;br&gt;instans har heller bestritt att programföretaget bör ha rätt att göra egen-&lt;br&gt;reklam och sända annonser för t.ex. en av företaget utgiven programtid-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min uppfattning är det mot denna bakgrund som man bör be-&lt;br&gt;döma om programföretaget under annonstiden också skall ha rätt att,&lt;br&gt;som radiolagsutredningen föreslagit, sända programglimtar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har använt detta uttryck för att beteckna korta sam-&lt;br&gt;mandrag av program som programföretaget avser att sända vid ett senare&lt;br&gt;tillfälle. En programglimt är visserligen ofta av detta slag men inte all-&lt;br&gt;tid. Jag anser att som programglimtar snarare bör betecknas program&lt;br&gt;som till övervägande delen består av korta avsnitt av program som pro-&lt;br&gt;gramföretaget avser att sända vid ett senare tillfälle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som har framgått anser radionämnden och TU att ett reklam-TV-&lt;br&gt;företag inte bör ha rätt att sända programglimtar under annonstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att ett programföretag sänder programglimtar beror naturligtvis på&lt;br&gt;att företaget därigenom vill väcka lyssnares och tittares intresse för de&lt;br&gt;kommande programmen. Man kan därför jämföra programglimtar med&lt;br&gt;det förhållandet att det på en biograf visas - utöver den annonserade&lt;br&gt;långfilmen - utdrag ur en kommande film. Enligt lagen (1972:266) om&lt;br&gt;skatt på annonser och reklam (reklamskattelagen, omtryckt 1984:156)&lt;br&gt;betraktas en sådan filmvisning som reklam i den lagens mening. Det rör&lt;br&gt;sig dock inte om skattepliktig reklam, eftersom, när det gäller reklam&lt;br&gt;som återges genom visning av film, det inte föreligger skatteplikt om re-&lt;br&gt;klamen avser &amp;quot;kommande verksamhet av det slag som bedrivs där rekla-&lt;br&gt;men offentliggörs&amp;quot; (6 § 3 reklamskattelagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Obestridligen har således programglimtarna en reklameffekt för pro-&lt;br&gt;gramföretaget. För ett reklam-TV- företag är detta mera påtagligt än an-&lt;br&gt;nars, eftersom uppgiften här inte bara är att väcka tittarnas intresse utan&lt;br&gt;även annonsörernas. Radionämndens och TU:s uppfattning i den här&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;frågan betyder därför att man skulle tvingas skilja mellan reklam-TV- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;företagets reklam för egen kommersiell verksamhet och programglim-&lt;br&gt;tarna, fastän på sätt och vis också de senare kan sägas utgöra reklam för&lt;br&gt;egen kommersiell verksamhet. Enligt min uppfattning är det emellertid&lt;br&gt;knappast möjligt att från programföretagets reklam för sin verksamhet&lt;br&gt;försöka skilja ut reklam som gäller särskilda kommande program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot kan man skilja mellan annonser och andra program. I det&lt;br&gt;följande föreslår jag (avsnitt 4.4.3) att det av en annons som sänds under&lt;br&gt;annonstid i televisionen alltid skall framgå i vems intresse sändningen&lt;br&gt;sker. Om detta förslag och även förslaget om en särskild ljud- och bild-&lt;br&gt;signatur i början och slutet av annonstiden genomförs behöver I V-&lt;br&gt;tittarna inte sväva i tvivelsmål om vad som är annonser och vad som&lt;br&gt;hör till den egentliga programverksamheten. På det sättet tillgodoses en-&lt;br&gt;ligt min mening bäst TU:s synpunkter i den här frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även när det gäller farhågorna för partiska och osakliga program-&lt;br&gt;glimtar menar jag att frågan bör ses utifrån perspektivet att den helt&lt;br&gt;övervägande delen av annonserna kan antas komma att gälla betalda&lt;br&gt;meddelanden från utomstående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man bör dessutom vara klar över det samband som råder mellan vad&lt;br&gt;som behandlas i detta avsnitt samt frågorna om högsta tillåtna annon-&lt;br&gt;svolym (se avsnitt 4.5.1) och om den kortaste annonstiden vid ett givet&lt;br&gt;tillfälle (se avsnitt 4.5.2). Reglerna om högsta tillåtna annonsvolym&lt;br&gt;kommer med all sannolikhet att innebära ett starkt incitament för pro-&lt;br&gt;gramföretaget att i första hand vilja sända programgiimtar utanför an-&lt;br&gt;nonstiden. Å andra sidan kan man även med mitt förslag att den kortas-&lt;br&gt;te annonstiden skall begränsas till en minut tänka sig fall där program-&lt;br&gt;företaget inte skulle kunna sända vissa annonser vid ett givet tillfälle,&lt;br&gt;om det inte också fick sända programglimtar för att fylla upp tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till vad som nu har anförts anser jag, liksom radiolags-&lt;br&gt;utredningen, att reklam-TV-företaget under annonstid bör ha rätt att&lt;br&gt;sända även programglimtar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller risken för programglimtar med våldsinslag vill jag peka&lt;br&gt;på att jag längre fram (se avsnitt 4.9.5) föreslår en uttrycklig regel som&lt;br&gt;gäller skyldighet att ta hänsyn till televisionens särskilda genomslags-&lt;br&gt;kraft. Enligt min uppfattning bör det således i radiolagen föreskrivas att&lt;br&gt;det i avtalet mellan staten och programföretaget får bestämmas om skyl-&lt;br&gt;dighet för företaget att &amp;quot;ta hänsyn till ljudradions och televisionens sär-&lt;br&gt;skilda genomslagskraft när det gäller programmens ämnen och utform-&lt;br&gt;ning samt tiden för sändning av programmen&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskriften avses ge stöd för avtalsbestämmelser som ålägger ett pro-&lt;br&gt;gramföretag att även under annonstid visa varsamhet när det gäller att&lt;br&gt;t.ex. sända våldsinslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4.3 Annonser som sänds under annonstid i televisionen och&lt;br&gt;grundsatsen om reklamidentifiering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Av en annons som sänds under annonstid i televi-&lt;br&gt;sionen skall framgå i vems intresse sändningen sker. I annonser&lt;br&gt;som sänds mot betalning eller annat vederlag får det inte upp-&lt;br&gt;träda personer som spelar en framträdande roll i televisionspro-&lt;br&gt;gram som huvudsakligen handlar om nyheter eller nyhetskom-&lt;br&gt;mentarer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter om detta skall tas in i radiolagen (9 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningens förslag (betänkandet s. 190 ff.) innebär att det&lt;br&gt;av en annons som någon har uppdragit åt programföretaget att sända&lt;br&gt;skall framgå vem uppdragsgivaren är, om det inte står klart i vems in-&lt;br&gt;tresse annonsen sänds. Enligt utredningens förslag får det i annonser&lt;br&gt;med reklam inte uppträda personer som spelar en framträdande roll i&lt;br&gt;televisionsprogram som huvudsakligen gäller nyheter eller nyhetskom-&lt;br&gt;mentarer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Utredningens förslag lämnas utan erinran av de&lt;br&gt;flesta remissinstanserna. Konsumentverket uttalar att informationen om&lt;br&gt;annonsörens identitet bör innehålla uppgifter som gör det möjligt för&lt;br&gt;TV-tittaren att lätt ta kontakt med näringsidkaren. Enligt Industriför-&lt;br&gt;bundet, Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) och Grossistförbundet&lt;br&gt;Svensk Handel förefaller utredningen att något ha sammanblandat prin-&lt;br&gt;cipen om reklam-/annonsidentifiering med kravet på sändarangivelse,&lt;br&gt;varmed förstås att det klart skall framgå vem annonsören är. En sådan&lt;br&gt;identitetsupplysning kan ges i klartext med namn/firma eller på annat&lt;br&gt;sätt, t.ex. genom att ett känt varumärke visas. För kommersiella förhål-&lt;br&gt;landen kan marknadsföringslagen tillämpas, men en utvidgning av kra-&lt;br&gt;vet till andra annonser fordrar särskild föreskrift. Det kan därför vara&lt;br&gt;rationellt att införa en regel härom som omfattar alla slags TV-&lt;br&gt;annonser. Den bör kunna formuleras enklare än som skett och även av-&lt;br&gt;se TV-företagets egna annonser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Industriförbundet, SAF och Grossistförbundet Svensk Ilandel har in-&lt;br&gt;te något att invända mot utredningens förslag i fråga om att det i annon-&lt;br&gt;ser med reklam inte skall få uppträda personer som spelar en framträ-&lt;br&gt;dande roll i televisionsprogram som huvudsakligen handlar om nyheter&lt;br&gt;eller nyhetskommentarer. Enligt Sveriges Marknadsförbund behövs det&lt;br&gt;inte någon regel om nyhetspresentatörer och liknande. Det befintliga re-&lt;br&gt;gelverket är tillräckligt; förbundet hänvisar till artikel I I i Internatio-&lt;br&gt;nella Handelskammarens Grundregler för reklam. Konsumentverket&lt;br&gt;anser å andra sidan att gruppen av diskvalificerade personer bör utökas&lt;br&gt;till att omfatta även andra program medarbetare. Både Svenska kyrkans&lt;br&gt;centralstyrelse och Sveriges frikyrkoråd/De fria kristna samfundens råd&lt;br&gt;vill också gå längre än utredningen; de menar att även medverkan i bl.a.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samhällsprogram bör diskvalificera från rätt att uppträda i annonser&lt;br&gt;med reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt forslag: Vad den europeiska TV-konventionen avser&lt;br&gt;med reklam har angetts tidigare (avsnitt 4.2.2). Detta reklambegrepp är&lt;br&gt;å ena sidan vidsträckt genom att det i motsats till marknadsföringslagen&lt;br&gt;inkluderar t.ex. åsiktsreklam och å andra sidan snävt genom att det en-&lt;br&gt;dast gäller sådana meddelanden som programföretaget sänder mot ve-&lt;br&gt;derlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller reklam i konventionens mening ger den bl.a. uttryck&lt;br&gt;för principen om reklamidentifiering. 1 artikel 13 föreskrivs nämligen&lt;br&gt;att reklamen skall kunna identifieras tydligt som reklam och klart skil-&lt;br&gt;jas från övriga inslag i programtjänsten genom optiska eller akustiska&lt;br&gt;medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har tidigare (avsnitt 4.2.3) varit inne på frågan om att annonsti-&lt;br&gt;den i televisionen skall inledas och avslutas av en särskild ljud- och&lt;br&gt;bildsignatur. Mitt förslag i detta hänseende är motiverat med hänsyn till&lt;br&gt;artikel 13 i TV-konventionen. Som har framgått är emellertid vissa re-&lt;br&gt;missinstanser inte tillfredsställda med förslaget; de anser att det i bild&lt;br&gt;under hela den tid som det sänds reklam skall synas en reklammar-&lt;br&gt;kering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om de allra flesta annonser står det enligt min mening utan&lt;br&gt;vidare klart i vems intresse de sänds. Det framgår genom t.ex. de pro-&lt;br&gt;duktnamn eller varumärken som visas. Att kräva att reklam-TV-&lt;br&gt;företaget hela tiden skall förse bilden med en särskild annonsmarkering&lt;br&gt;- t.ex. ordet annons - framstår därför enligt min mening som överdrivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principen om reklamidentifiering i fråga om annonstiden bör emel-&lt;br&gt;lertid komma till uttryck också i vissa andra avseenden än vad som föl-&lt;br&gt;jer av mitt förslag om den inledande och avslutande ljud- och bildsigna-&lt;br&gt;turen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har i detta hänseende föreslagit att det av en annons&lt;br&gt;som någon har uppdragit åt programföretaget att sända skall framgå&lt;br&gt;vem uppdragsgivaren är, om det inte står klart i vems intresse annonsen&lt;br&gt;sänds. Mot förslaget har vid remissbehandlingen invänts att en regel dels&lt;br&gt;borde omfatta alla slag av TV-annonser - även programföretagets egna -&lt;br&gt;dels borde kunna formuleras enklare än vad utredningen har gjort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kan ansluta mig till detta. Man bör kunna föreskriva generellt att&lt;br&gt;det av en annons skall framgå i vems intresse den sänds. Som har påpe-&lt;br&gt;kats vid remissbehandlingen kan detta framgå t.ex. genom att annonsö-&lt;br&gt;rens namn eller firma anges eller genom att ett känt varumärke visas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en aspekt av grundsatsen om reklamidentifiering får vidare an-&lt;br&gt;ses, att vissa personer som identifieras klart med den vanliga program-&lt;br&gt;verksamheten inte utnyttjas för att förhöja trovärdigheten i reklambud-&lt;br&gt;skapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den europeiska TV-konventionen föreskriver i detta hänseende (arti-&lt;br&gt;kel 13:4), att personer som regelbundet presenterar nyhetsprogram eller&lt;br&gt;nyhetskommenterande program inte får framträda i reklam i gränsöver-&lt;br&gt;skridande TV-sändningar, varken i ljud eller bild.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På den här punkten innebär utredningens förslag som nämnts att det&lt;br&gt;i annonser med reklam inte skall få uppträda personer som spelar en&lt;br&gt;framträdande roll i televisionsprogram som huvudsakligen gäller nyhe-&lt;br&gt;ter eller nyhetskommentarer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom konventionens bestämmelse är en uttrycklig restriktion,&lt;br&gt;bör enligt min mening det svenska regelverket uppta en motsvarande&lt;br&gt;inskränkande regel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med tanke på TV-konventionens reklambegrcpp skulle en däremot&lt;br&gt;svarande regel inte uppnås om den angavs ta sikte på &amp;quot;annonser med re-&lt;br&gt;klam&amp;quot;, eftersom med reklam avses marknadsföring i marknadsföringsla-&lt;br&gt;gens mening. I stället anser jag att den regel som behövs bör gälla &amp;quot;an-&lt;br&gt;nonser som sänds mot betalning eller annat vederlag&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad angår de personer som bör omfattas av regleringen uppvisar re-&lt;br&gt;missutfallet en något splittrad bild.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till en början gäller det att avgöra i vilka kategorier av program som&lt;br&gt;framträdande kan medföra att personen i fråga går miste om att få upp-&lt;br&gt;träda i annonser. Konventionen begränsar sig här till nyhetsprogram&lt;br&gt;och nyhetskommenterande program (&amp;quot;news and current affairs pro-&lt;br&gt;grammes&amp;quot;), och utredningens förslag följer samma linje. Vissa remissin-&lt;br&gt;stanser vill gå längre. Svenska kyrkans centralstyrelse anser att reglering-&lt;br&gt;en även bör omfatta samhällsprogram och andra program där trovärdig-&lt;br&gt;heten kan ifrågasättas om personen också uppträder i sådana annonser&lt;br&gt;som det är fråga om. Enligt Sveriges frikyrkoråd/De fria kristna samfun-&lt;br&gt;dens råd bör regleringen gälla såväl nyhets- och nyhetskommenterande&lt;br&gt;program som samhällsorienterande program i övrigt där TV-tittarna&lt;br&gt;måste kunna ställa höga krav på objektivitet och integritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är inte bara i det nu aktuella hänseendet som TV-konventionen&lt;br&gt;ställer upp särskilda regler för nyhetsutbudet. Enligt artikel 7:3 skall&lt;br&gt;programföretaget se till att nyhetsprogram återger fakta och händelser&lt;br&gt;rättvisande och främjar den fria åsiktsbildningen. Artikel 14:5 föreskri-&lt;br&gt;ver att bl.a. nyhetsprogram och nyhetskommenterande program som är&lt;br&gt;kortare än 30 minuter inte får avbrytas av reklam. Och artikel 18:2 slår&lt;br&gt;fast att det inte får förekomma sponsorskap i fråga om nyhetsprogram&lt;br&gt;eller nyhetskommenterande program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den regel som bör införas om att personer som framträder i vissa ka-&lt;br&gt;tegorier av program inte får uppträda i annonser bör naturligtvis kunna&lt;br&gt;tillämpas på ett förutsebart sätt. Detta skulle bli svårt om regeln omfatta-&lt;br&gt;de många olika programkategorier, samtidigt som andra förekommande&lt;br&gt;programkategorier lämnades utanför regleringen. Nyhetsprogram och&lt;br&gt;nyhetskommenterande program kan emellertid någorlunda lätt avgrän-&lt;br&gt;sas från andra program. När det gäller nyhetskommenterande program&lt;br&gt;heter det i den förklarande rapporten till TV-konventionen att därmed&lt;br&gt;avses strikt nyhetsrelaterade program, såsom kommentarer till nyheter,&lt;br&gt;analyser av nyhetsutvecklingen och politiska ställningstaganden till ny-&lt;br&gt;hetshändelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av nu anförda skäl anser jag liksom utredningen att de aktuella pro-&lt;br&gt;gramkategorierna bör begränsas till nyhetsprogram och nyhetskommen-&lt;br&gt;terande program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att underlätta lösandet av eventuella gränsdragningsproblem bör&lt;br&gt;man dessutom inte kräva mera än att programmet till sin huvudsakliga&lt;br&gt;inriktning är ett program av det aktuella slaget. Ett enstaka nyhetsinslag&lt;br&gt;i ett program som i övrigt handlar om andra saker än nyheter bör inte&lt;br&gt;medföra att programmet anses vara ett nyhetsprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad slutligen angår arten av den medverkan som bör anses vara dis-&lt;br&gt;kvalificerande, drar konventionen gränsen vid att en person regelbundet&lt;br&gt;presenterar program, och utredningens förslag gäller personer som spe-&lt;br&gt;lar en framträdande roll i programmen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser att utredningens förslag på den här punkten är lämpligt ut-&lt;br&gt;format, och mitt förslag ansluter sig till det. Den medverkan som avses&lt;br&gt;är således den som i första hand nyhetsreportrar och programledare sva-&lt;br&gt;rar för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med det nu anförda innebär mitt förslag att det i annonser&lt;br&gt;som sänds mot betalning eller annat vederlag inte får uppträda personer&lt;br&gt;som spelar en framträdande roll i televisionsprogram som huvudsakli-&lt;br&gt;gen handlar om nyheter eller nyhetskommentarer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4.4 Annonser som gäller politiska eller religiösa åsikter eller åsikter i&lt;br&gt;intressefrågor på arbetsmarknaden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt forslag: Annonser som sänds under annonstid i televisio-&lt;br&gt;nen skall inte få syfta till att vinna stöd för politiska eller re-&lt;br&gt;ligiösa åsikter eller åsikter i intressefrågor på arbetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En föreskrift om detta tas in i radiolagen (II) §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningens förslag (betänkandet s. 192 ff.) innebär i lik-&lt;br&gt;het med mitt förslag ett principiellt förbud mot det aktuella slaget av&lt;br&gt;åsiktsannonser. Utredningen föreslår dock att en annons skall få vara&lt;br&gt;avsedd att främja utbredningen av en åsikt i en politisk fråga, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. annonsen sänds inför ett val (ill riksdagen eller med anledning av&lt;br&gt;att det förestår en sådan rådgivande folkomröstning som avses i rege-&lt;br&gt;ringsformen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. programföretaget och samtliga i riksdagen företrädda partier eller&lt;br&gt;företrädare för samtliga linjer i folkomröstningen är överens om villko-&lt;br&gt;ren för sändandet av annonser och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. annonsen sänds i enlighet med de överenskomna villkoren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Utredningens förslag har fått ett blandat motta-&lt;br&gt;gande. Nordisk Television AB kan från sin utgångspunkt acceptera för-&lt;br&gt;slaget som bolaget anser vara väl genomtänkt. Svenska kyrkans central-&lt;br&gt;styrelse gör den tolkningen att det föreslagna förbudet inte hindrar&lt;br&gt;Svenska kyrkan eller andra trossamfund från att annonsera kulturella&lt;br&gt;evenemang eller tjänster eller att informera om insamlingar om bistånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges frikyrkoråd/De fria kristna samfundens råd tillstyrker det före- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;slagna förbudet men uttalar att det är angeläget att skilja mellan å ena&lt;br&gt;sidan annonser som innehåller ett religiöst budskap och å andra sidan&lt;br&gt;annonser från kyrkor och andra religiösa organisationer med informa-&lt;br&gt;tion om t.ex. evenemang, insamlingar eller verksamhet. Enligt Sveriges&lt;br&gt;Reklamförbund vore det allvarligt om t.ex. ett politiskt parti med stor&lt;br&gt;budget på grund av regelns utformning fick möjlighet att utnyttja re-&lt;br&gt;klamutrymme till &amp;quot;smygpropaganda&amp;quot;. Förbundet föreslår att regeln får&lt;br&gt;lyda: &amp;quot;Annonser som avser åsikter i politiska, religiösa eller fackliga frå-&lt;br&gt;gor får inte sändas.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser menar att förslaget skulle göra att det blev svårt&lt;br&gt;att dra en gräns mellan tillåtna och otillåtna annonser. Till dessa instan-&lt;br&gt;ser hör hovrätten för Nedre Norrland, samhällsvetenskapliga fakultets-&lt;br&gt;nämnden vid Göteborgs universitet, Lantbrukarnas Riksförbund och&lt;br&gt;Sveriges Marknadsförbund. Köpmannaförbundet, som också har denna&lt;br&gt;uppfattning, anser att ett förbud skulle innebära en inskränkning i ytt-&lt;br&gt;randefriheten och att åsiktsreklam bör kunna tillåtas enligt vissa fasta&lt;br&gt;regler. Även enligt Industriförbundet, Svenska Arbetsgivareföreningen&lt;br&gt;(SAF) och Grossistförbundet Svensk Handel bör det vara tillåtet med&lt;br&gt;TV-annonsering i politiska, religiösa och fackliga frågor. Organisatio-&lt;br&gt;nerna uttalar att rätten att framföra åsikter utgör själva innebörden av&lt;br&gt;yttrandefriheten och är en del av demokratins innersta kärna. Mycket&lt;br&gt;starka skäl måste därför till för att motivera ett förbud i ett visst medi-&lt;br&gt;um. Också Svenska Tidningsutgivareföreningen (TU) och Industriför-&lt;br&gt;valtnings AB Kinnevik motsätter sig det föreslagna förbudet; TU menar&lt;br&gt;att det med pressen som förebild bör överlåtas åt programföretaget och&lt;br&gt;programutgivaren att ta ett ansvar för att annonsering i TV sker på ett&lt;br&gt;etiskt godtagbart sätt. Det gäller även åsiktsannonsering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett antal remissinstanser har invändningar mot utredningens förslag&lt;br&gt;om att ge riksdagspartierna inflytande över möjligheten till politisk an-&lt;br&gt;nonsering vid val och folkomröstningar. Dessa instanser är hovrätten&lt;br&gt;för Nedre Norrland, samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid Göte-&lt;br&gt;borgs universitet, Industriförbundet, SAF, Grossistförbundet Svensk&lt;br&gt;Handel, TU, Kinnevik, Svenska kyrkans centralstyrelse och Sveriges fri-&lt;br&gt;kyrkoråd/De fria kristna samfundens råd. Enligt industriförbundet, SAF&lt;br&gt;och Grossistförbundet Svensk Handel kan detta förslag medföra ett från&lt;br&gt;demokratiska utgångspunkter osunt schackrande om yttrandefrihetens&lt;br&gt;omfattning och villkor. TU vänder sig med skärpa mot förslaget. Svens-&lt;br&gt;ka kyrkans centralstyrelse anser det vara fel att ge de politiska partierna&lt;br&gt;rättigheter som förmenas andra folkrörelser och organisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Etermedierna skiljer sig från andra medier&lt;br&gt;för nyhetsförmedling, information och reklam genom att etablerings-&lt;br&gt;möjligheterna är begränsade. För de tryckta mediernas del följer av eta-&lt;br&gt;bleringsfriheten enligt tryckfrihetsförordningen att det finns mycket sto-&lt;br&gt;ra möjligheter att nå ut med opinionsyttringar. Snart sagt var och en&lt;br&gt;som vill ge spridning åt ett budskap kan finna möjlighet till detta i en&lt;br&gt;tidning eller i annan tryckt form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den viktigaste orsaken till att situationen är annorlunda för eterme- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;dierna är knappheten på radiofrekvenser. Detta medför med nuvarande&lt;br&gt;teknik en oundviklig begränsning av det antal ljudradio- och TV-&lt;br&gt;kanaler som samtidigt kan tas emot på en plats. Även då frekvensknapp-&lt;br&gt;heten är mindre påtaglig, t.ex. för sändningar med hjälp av satelliter, le-&lt;br&gt;der det omfattande resursbehovet, framför allt för TV, till att i praktiken&lt;br&gt;endast ett mindre antal programtjänster kommer att vända sig till publi-&lt;br&gt;ken i ett visst land eller språkområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När antalet programtjänster är begränsat uppstår oundvikligen frågan&lt;br&gt;vem som skall bestämma över de tillgängliga informations- och påver-&lt;br&gt;kansmöjligheterna. Frågan får särskild betydelse genom den genomslags-&lt;br&gt;kraft som främst TV-mediet besitter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige har vi sökt lösningar som innebär att många olika åsikter&lt;br&gt;skall speglas i etermedierna. Däremot har vi inte valt att bjuda ut rätten&lt;br&gt;att sända på en marknad, eftersom detta skulle leda till att tillgången till&lt;br&gt;medierna förbehölls de mest resursstarka grupperna i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mångfalden i etermedierna uppnås på två principiellt olika sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom närradion delas den för varje sändare tillgängliga sändningsti-&lt;br&gt;den upp mellan de olika sammanslutningar som har rätt att bedriva&lt;br&gt;närradiosändningar. Varje sammanslutning kan sedan föra fram sina&lt;br&gt;meningar under sändningstiden. Genom att många olika sammanslut-&lt;br&gt;ningar använder närradion kommer den samlade sändningsverksamhe-&lt;br&gt;ten att präglas av mångfald i åsikter och värderingar. Ingen sammanslut-&lt;br&gt;ning hindras att föra fram sitt budskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ordning där ett stort antal organisationer var och en för fram sina&lt;br&gt;uppfattningar kan fungera lokalt, men den skulle bli ohanterlig på riks-&lt;br&gt;planet. Dessutom finns det risk för konflikter mellan å ena sidan ra-&lt;br&gt;dions och televisionens funktioner som medier för nyhetsförmedling,&lt;br&gt;information, kritik och debatt, och å den andra mediernas övriga upp-&lt;br&gt;gifter, t.ex. att förmedla underhållning, folkbildning och konstnärliga&lt;br&gt;upplevelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förhållningssätt som har utvecklats för programföretagen inom&lt;br&gt;Sveriges Radio-koncernen innebär i stället att företagen skall utöva sin&lt;br&gt;sändningsrätt opartiskt och sakligt under beaktande av att det i radio&lt;br&gt;och TV skall råda en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet.&lt;br&gt;Kravet på opartiskhet innebär bl.a. att programledare och liknande&lt;br&gt;medverkande i sändningarna inte skall propagera för egna åsikter i&lt;br&gt;kontroversiella frågor, att ämnen och händelser skall ges en allsidig be-&lt;br&gt;lysning och att parter skall ha möjlighet att bemöta kritik. Partiska pro-&lt;br&gt;gram skall &amp;quot;balanseras&amp;quot; av andra program. Kravet på att det skall råda&lt;br&gt;en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet i radio och TV har&lt;br&gt;av radionämnden uppfattats som en uppmaning att inte tolka kraven&lt;br&gt;på opartiskhet och saklighet så strängt att yttrandefriheten inskränks.&lt;br&gt;En särskild regel säger att den som har befogat anspråk på att bemöta ett&lt;br&gt;påstående skall beredas tillfälle till genmäle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag förut har anfört (avsnitt 4.3.1) bör också ett helt eller hu-&lt;br&gt;vudsakligen reklamfinansierat TV-företag vara skyldigt att utöva sänd-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningsrätten opartiskt och sakligt. Undantag från dessa krav bör endast Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;gälla för annonserna. Även den reklamfinansierade televisionen avses&lt;br&gt;alltså belysa olika sidor av den pågående kultur- och samhällsdebatten&lt;br&gt;på ett balanserat sätt och utan att själv ta ställning i kontroversiella frå-&lt;br&gt;gor. En genmälesrätt motsvarande vad som gäller för Sveriges Televi-&lt;br&gt;sions sändningar bör finnas för den som har angripits eller pekats ut i&lt;br&gt;sändningarna. Liksom fallet är i dag bör därmed olika åsikter och me-&lt;br&gt;ningar få goda möjligheter att speglas och föras fram i televisionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen enskild grupp bör kunna utnyttja mediet till att oemotsagt föra&lt;br&gt;fram sina uppfattningar eller förhindra att meningsmotståndare kom-&lt;br&gt;mer till tals.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har tagit del av svaren på en enkät i juni 1990 om förekomsten&lt;br&gt;av politisk TV-reklam i samband med val som den europeiska radio-&lt;br&gt;unionen (EBU) gjort hos sina medlemsföretag på begäran av Yleisradio&lt;br&gt;i Einland. Enkätsvaren visar att det i ett flertal länder i Europa gäller&lt;br&gt;särskilda restriktioner för främst politisk TV- reklam. Så är fallet i ex-&lt;br&gt;empelvis Danmark, Frankrike, Irland, Schweiz, Storbritannien och&lt;br&gt;Österrike. De europeiska länder som accepterar politisk TV-reklam är&lt;br&gt;främst Grekland, Italien, Nederländerna, Spanien och Tyskland (de ty-&lt;br&gt;ska programföretagen är skyldiga att i viss utsträckning upplåta reklam-&lt;br&gt;tid gratis för politiska partier).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna i Danmark innebär att det i TV inte får göras reklam &amp;quot;för&lt;br&gt;ekonomiska intressegrupper samt religiösa och politiska åskådningar&amp;quot;. I&lt;br&gt;Norge har Stortinget i oktober 1990 fattat beslut om reglerna för reklam&lt;br&gt;i norsk TV. Reglerna innebär att det inte får göras reklam &amp;quot;för livssyn&lt;br&gt;eller politiska budskap&amp;quot;. I Finland har man däremot nyligen beslutat att&lt;br&gt;tillåta politisk reklam i TV fr.o.m. den 6 juni i år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till det anförda och till vad jag har sagt tidigare finner&lt;br&gt;jag det motiverat att behandla frågan om ett uttryckligt förbud i svensk&lt;br&gt;marksänd television mot sådana annonser som syftar till att vinna stöd&lt;br&gt;för politiska eller religiösa åsikter eller åsikter i intressefrågor på arbets-&lt;br&gt;marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sådant annonseringsförbud skulle innebära en av det allmänna&lt;br&gt;föreskriven begränsning av yttrandefriheten i programföretagets sänd-&lt;br&gt;ningar. Därför får ett sådant förbud inte strida mot föreskrifterna i 2&lt;br&gt;kap. 12 och 13 §§ regeringsformen om skydd för yttrandefriheten och&lt;br&gt;informationsfriheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringsformen medger att yttrandefriheten och informationsfrihe-&lt;br&gt;ten begränsas genom lag. En begränsning får emellertid göras endast för&lt;br&gt;att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle.&lt;br&gt;Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn&lt;br&gt;till det ändamål som har föranlett den och den får inte heller sträcka sig&lt;br&gt;så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av&lt;br&gt;folkstyrelsens grundvalar. En begränsning får inte göras enbart på grund&lt;br&gt;av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yttrandefriheten och informationsfriheten får begränsas med hänsyn Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;till rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet, en-&lt;br&gt;skilds anseende, privatlivets helgd eller förebyggandet och beivrandet av&lt;br&gt;brott. Friheten att yttra sig i näringsverksamhet får också begränsas. I&lt;br&gt;övrigt får begränsningar av yttrandefriheten och informationsfriheten&lt;br&gt;ske endast om särskilt viktiga skäl föranleder det. Vid bedömandet av&lt;br&gt;vilka begränsningar som får ske skall särskilt beaktas vikten av vidaste&lt;br&gt;möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet i politiska, religiösa, fack-&lt;br&gt;liga, vetenskapliga och kulturella angelägenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De skyldigheter som enligt vad jag nyss anfört också ett reklamfinan-&lt;br&gt;sierat TV-företag bör ha beror dels på att TV-mediet har stor genom-&lt;br&gt;slagskraft, dels på att tillgången till sändningstid är begränsad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också dessa skyldigheter innebär begränsningar av den i regerings-&lt;br&gt;formen grundlagsfästa yttrandefriheten. Syftet med att ålägga företaget&lt;br&gt;dessa skyldigheter är att säkerställa möjligheten till en allsidig debatt i&lt;br&gt;televisionen. Detta ansågs i lagrådsremissen vara ett sådant särskilt vik-&lt;br&gt;tigt skäl som enligt regeringsformen får föranleda att yttrandefriheten&lt;br&gt;begränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredraganden menade nämligen att den balans som de nyss nämnda&lt;br&gt;reglerna avser att åstadkomma skulle brytas om programföretaget fick&lt;br&gt;rätt att sända sådana annonser som syftade till att vinna stöd för politis-&lt;br&gt;ka eller religiösa åsikter eller åsikter i intressefrågor på arbetsmarkna-&lt;br&gt;den. Vid sidan av att sådana annonsers uppdragsgivare hade möjlighet&lt;br&gt;att få sina uppfattningar belysta i den vanliga programverksamheten&lt;br&gt;skulle de kunna föra fram sina meningar även på annonsplats. Någon&lt;br&gt;genmälesrätt i ett sådant sammanhang är knappast tänkbar, i varje fall&lt;br&gt;inte annat än i form av en betald annons, vilket skulle försvåra för re-&lt;br&gt;surssvaga aktörer att komma till tals.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det var tillåtet att sända detta slag av åsiktsannonser skulle alltså&lt;br&gt;de mest resursstarka grupperna och organisationerna få ökade möjlighe-&lt;br&gt;ter att bedriva opinionsbildning och propaganda i TV, en utväg som in-&lt;br&gt;te stod till buds för ekonomiskt svagare grupper. Det samlade resultatet&lt;br&gt;av en sådan ordning skulle bli att TV-mediet i ökad grad kom under&lt;br&gt;kontroll av de opinionsbildare som förfogade över de största ekonomis-&lt;br&gt;ka resurserna. Den offentliga debatten skulle därmed i ökad utsträck-&lt;br&gt;ning styras av olika aktörers möjligheter att köpa sig sändningstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt föredragandens mening skulle detta minska möjligheterna till&lt;br&gt;en allsidig debatt och därmed vara till nackdel för demokratin och yt-&lt;br&gt;trandefriheten i samhället som helhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En omständighet som också underströks är att marknadsföringslagen&lt;br&gt;inte medför några restriktioner för åsiktsreklamen, varför spelregler&lt;br&gt;närmast skulle saknas för sådana annonser om de fick förekomma i den&lt;br&gt;marksända televisionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredraganden ansåg därför att det i den marksända televisionen inte&lt;br&gt;borde få förekomma annonser som syftar till att vinna stöd för politiska&lt;br&gt;eller religiösa åsikter eller åsikter i intressefrågor på arbetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagrådet gör uppbyggnaden av skyddet för de grundläggande Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;fri- och rättigheterna i regeringsformen det angeläget att vad som be-&lt;br&gt;tecknas som &amp;quot;särskilt viktiga skäl&amp;quot; granskas från rent rättsliga synpunk-&lt;br&gt;ter. Allt som i och för sig kan anses förnuftigt och välmotiverat kan inte&lt;br&gt;utan vidare tillåtas passera, ens om det skulle i sak lämnas obestritt av&lt;br&gt;det stora flertalet. Det måste vara fråga om skäl med en speciell tyngd.&lt;br&gt;Vad det ytterst gäller är att inte skapa olyckliga prejudikat som kan åbe-&lt;br&gt;ropas i andra, oförutsedda sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i remissen sägs om resursstarka och mindre resursstarka&lt;br&gt;grupper vill lagrådet inte tillägga någon speciell tyngd i detta samman-&lt;br&gt;hang. Att förbudsregeln genomgående och uteslutande skulle få den&lt;br&gt;åsyftade verkan är inte säkert. Det kan räcka med att från det politiska&lt;br&gt;området erinra om att nya partibildningar möter svårigheter av olika&lt;br&gt;slag som är inbyggda i konstruktionerna av systemen för riksdagsval och&lt;br&gt;kommunalval och för statligt och kommunalt partistöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Iögonfallande är emellertid att regeringsformen i omedelbar anslut-&lt;br&gt;ning till uttrycket &amp;quot;särskilt viktiga skäl&amp;quot; slår fast att vid bedömande av&lt;br&gt;vilka begränsningar som får ske &amp;quot;skall särskilt beaktas vikten av vidaste&lt;br&gt;möjliga yttrandefrihet i politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och&lt;br&gt;kulturella angelägenheter&amp;quot;. Ett speciellt förbud mot vissa slags annonser&lt;br&gt;i politiska, religiösa och fackliga frågor ter sig enligt lagrådet mot den&lt;br&gt;bakgrunden inte naturligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet vill således framhålla att det i remissen föreslagna annonse-&lt;br&gt;ringsförbudet inger betänkligheter med hänsyn till 2 kap. 13 § rege-&lt;br&gt;ringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min egen uppfattning är att jag i det här fallet inte anser att det går&lt;br&gt;att avgöra vad som skall betraktas som &amp;quot;särskilt viktiga skäl&amp;quot; uteslutande&lt;br&gt;från rent rättsliga synpunkter. Regeringsformen riktar sig ju i en fråga&lt;br&gt;av detta slag till riksdagen såsom lagstiftare (jfr lagrådet i prop.&lt;br&gt;1984/85:199 s. 77).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sak vidhåller jag uppfattningen i lagrådsremissen. Om det skulle&lt;br&gt;vara tillåtet med åsiktsannonser av här åsyftat slag skulle de mest resurs-&lt;br&gt;starka grupperna och organisationerna få möjlighet att oemotsagda an-&lt;br&gt;vända TV-mediet för opinionsbildning och propaganda. Någon motsva-&lt;br&gt;rande möjlighet för ekonomiskt svagarare grupper skulle inte föreligga.&lt;br&gt;TV-mediet skulle i ökad grad komma under kontroll av de opinions-&lt;br&gt;bildare som förfogar över de största ekonomiska resurserna. Detta skulle&lt;br&gt;minska möjligheterna till en allsidig debatt och därmed vara till nackdel&lt;br&gt;för demokratin och yttrandefriheten i samhället som helhet. Att motver-&lt;br&gt;ka detta är enligt min mening ett sådant särskilt viktigt skäl som åsyftas i&lt;br&gt;regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill emellertid betona att jag endast vänder mig mot att det under&lt;br&gt;annonstid i televisionen skall sändas annonser vars syfte just är att vinna&lt;br&gt;stöd för politiska eller religiösa åsikter eller åsikter i intressefrågor på&lt;br&gt;arbetsmarknaden. Den föreslagna regleringen avses inte hindra att t.ex.&lt;br&gt;organisationer eller samfund annonserar om evenemang eller om in-&lt;br&gt;samlingar till hjälpverksamhet. Jag vill också betona att mitt förslag är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;begränsat till att gälla annonser under annonstid i televisionen och att Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;jag inte tar upp frågan om restriktioner mot att ett reklamfinansierat&lt;br&gt;TV-företag ställer sändningstid till förfogande för valprogram av politis-&lt;br&gt;ka partier. Hur en valrörelse skall speglas av ett sådant TV-företag bör&lt;br&gt;liksom motsvarande frågeställning för programföretagen inom Sveriges&lt;br&gt;Radio-koncernen avgöras självständigt av företaget inom ramen för gäl-&lt;br&gt;lande regelverk, i främsta rummet radiolagens krav på opartiskhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en annons går ut på något annat än att vinna stöd för en åsikt av&lt;br&gt;det åsyftade slaget träffas den inte av det föreslagna förbudet. En annons&lt;br&gt;för en bok som förfäktar en viss politisk åsikt bör t.ex. inte anses syfta&lt;br&gt;till att vinna stöd för den i boken förfäktade åsikten, utan en sådan an-&lt;br&gt;nons får i stället anses gälla marknadsföring av boken i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annons är således oantastlig utifrån den nu diskuterade bestäm-&lt;br&gt;melsen så snart den gäller marknadsföring i marknadsföringslagens me-&lt;br&gt;ning. Den föreslagna bestämmelsen bör enligt min mening också rent&lt;br&gt;generellt förstås så att programföretaget, om man med fog kan anlägga&lt;br&gt;olika synpunkter på frågan om tillåtligheten av en viss åsiktsannons, in-&lt;br&gt;te skall vara förhindrat att sända annonsen. När det gäller frågan om&lt;br&gt;svårigheter att dra gränser mellan tillåtna och otillåtna åsiktsannonser&lt;br&gt;anser jag därför att man inte bör överdriva problemen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande den politiska åsiktsannonseringen har radiolagsutred-&lt;br&gt;ningen föreslagit ett särskilt undantag från det principiella förbudet. Ut-&lt;br&gt;redningens uppslag att detta förbud skall kunna brytas inför val och&lt;br&gt;folkomröstningar under förutsättning av medverkan från partierna i&lt;br&gt;riksdagen har emellertid föranlett invändningar, och jag delar på denna&lt;br&gt;punkt de kritiska remissinstansernas uppfattning. Jag är således inte be-&lt;br&gt;redd att förorda något undantag av detta slag till förmån för de etablera-&lt;br&gt;de politiska partierna, utan enligt min mening bör också förbudet mot&lt;br&gt;annonser som syftar till att vinna stöd för politiska åsikter ha en gene-&lt;br&gt;rell utformning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.5 Annonsvolymen och hur annonser bör få sättas in&lt;br&gt;i sändningarna&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4.5.1 Högsta tillåtna annonsvolym&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Av en programtjänsts sändningstid per dygn skall&lt;br&gt;högst tio procent få avse annonser under annonstid i televisio-&lt;br&gt;nen. Denna andel beräknas särskilt för tiden mellan kl. 18.00&lt;br&gt;och kl. 24.00.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom en sändningstid av en timme mellan hela klockslag&lt;br&gt;skall annonser få förekomma under högst åtta minuter eller, i&lt;br&gt;rena undantagsfall, tio minuter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avtalet mellan regeringen och programföretaget får det be-&lt;br&gt;stämmas att högsta tillåtna sändningstiden för annonser under&lt;br&gt;annonstid i televisionen skall vara kortare än vad som nyss har&lt;br&gt;sagts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter i de aktuella hänseendena skall tas in i radiola-&lt;br&gt;gen (13 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningens förslag (betänkandet s. 199 ff.) innehåller i&lt;br&gt;sak samma föreskrifter som mitt förslag bortsett från att förslaget till&lt;br&gt;timregel endast medger att det sänds annonser under åtta minuter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Utredningens förslag lämnas utan erinran av de&lt;br&gt;flesta remissinstanserna, bl.a. samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden&lt;br&gt;vid Göteborgs universitet. Lantbrukarnas Riksförbund, Nordisk Televi-&lt;br&gt;sion AB och Svenska kyrkans centralstyrelse. Nordisk Television uppger&lt;br&gt;att bolaget vid planeringen av TV 4 har utgått från en annonstid om i&lt;br&gt;genomsnitt sex minuter i timmen (10 % av sändningstiden), som man&lt;br&gt;funnit ger tillräckliga intäktsmöjligheter för en fullvärdig TV-kanal. Ju-&lt;br&gt;ridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet ifrågasätter lämp-&lt;br&gt;ligheten av att lagfästa ett så detaljerat system vad gäller annonsinslagens&lt;br&gt;fördelning över programtiden och framkastar tanken att detaljreglering-&lt;br&gt;en skulle kunna ske i ett avtal mellan regeringen och programföretaget.&lt;br&gt;Industriförbundet, Svenska Arbetsgivareföreningen och Grossistförbun-&lt;br&gt;det Svensk Handel anser att lagen bör överensstämma med den europe-&lt;br&gt;iska TV-konventionen så att 15 % sändningstiden får avse reklam och&lt;br&gt;även övriga normer i artikel 12 i konventionen kommer att gälla. Till&lt;br&gt;förmån för en reglering som inte går längre än TV-konventionen uttalar&lt;br&gt;sig också Dagligvaruleverantörers Förbund; konkurrensen om reklam-&lt;br&gt;investeringarna skulle inte ske på lika villkor om en svensk markbase-&lt;br&gt;rad kanal reglerades hårdare än satellitkanalerna. Konsumentverket&lt;br&gt;hänvisar i stället till att verket har ställt sig bakom NLK-rapporten&lt;br&gt;1989:5 med gemensamma nordiska konsumentkrav på TV-reklam till&lt;br&gt;barn och unga. Där framförs åsikten att ingen reklam bör få sändas före&lt;br&gt;kl. 20.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: I den europeiska TV-konventionen finns i ar-&lt;br&gt;tikel 12 bestämmelser om den högsta tillåtna sändningstiden för reklam.&lt;br&gt;Huvudregeln är att reklamtiden inte får överstiga 15 procent av den dag-&lt;br&gt;liga sändningstiden. Denna andel kan dock öka till 20 procent för att&lt;br&gt;inkludera sådana former av reklam som direkterbjudanden till allmän-&lt;br&gt;heten om avsättning, inköp eller uthyrning av varor eller tillhandahål-&lt;br&gt;lande av tjänster (teleshopping), förutsatt att sändningstiden för punkt-&lt;br&gt;reklam (&amp;quot;spot advertising&amp;quot;) inte överstiger 15 procent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sändningstiden för punktreklam under en given entimmesperiod får&lt;br&gt;inte överstiga 20 procent. För teleshopping får sändningstiden inte över-&lt;br&gt;stiga en timme per dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 28 i konventionen bör också uppmärksammas. Den säger att&lt;br&gt;ingenting i konventionen hindrar en stat från att tillämpa mer restrikti-&lt;br&gt;va och detaljerade regler än konventionens i fråga om programtjänster,&lt;br&gt;som sänds av rättssubjekt eller med tekniska hjälpmedel som staten har&lt;br&gt;jurisdiktion över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som har sagts nu betyder å ena sidan att vi är fria att för ett&lt;br&gt;reklam-TV-företag bestämma en lägre annonsvolym än vad konventio-&lt;br&gt;nen tillåter och å den andra att vi inte kan bestämma en högre annon-&lt;br&gt;svolym än vad som följer av konventionens bestämmelser om högsta&lt;br&gt;tillåtna sändningstid för reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur stor annonsvolym ett reklam-TV-företag bör få ha i sina sänd-&lt;br&gt;ningar beror på hur man gör intresseavvägningen mellan dem som be-&lt;br&gt;rörs av frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som ser på TV måste ta del av programmen allteftersom de&lt;br&gt;sänds ut. En tidningsläsare kan däremot snabbt bilda sig en uppfattning&lt;br&gt;om vad som står i tidningen, hoppa över de delar som inte intresserar&lt;br&gt;och läsa återstoden i vilken ordning som helst. En tidning kan därför&lt;br&gt;innehålla en mängd annonser utan att detta framstår som störande. 1 en&lt;br&gt;TV-sändning märks däremot redan en relativt liten annonsvolym.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Publikens intresse är att få följa TV-programmen så ostört som möj-&lt;br&gt;ligt. Ju större annonsvolymen är, desto mera störs man som tittare. Det&lt;br&gt;nu angivna intresset talar för en liten högsta annonsvolym.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För ett TV-företag som skall finansiera sin verksamhet med reklam-&lt;br&gt;inkomster är den tillåtna annonsvolymen en av de faktorer som bestäm-&lt;br&gt;mer intäktsmöjligheterna. Programföretaget har därmed intresse av en&lt;br&gt;stor högsta annonsvolym. Också publiken kan emellertid ha intresse av&lt;br&gt;en stor annonsvolym, eftersom ökade annonsinkomster ger programfö-&lt;br&gt;retaget möjlighet att sända påkostade program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett TV-företags möjligheter att få annonsinkomster bestäms inte en-&lt;br&gt;bart av annonsvolymen. Även annonstidens fördelning under dygnet&lt;br&gt;och hur annonser får sättas in i sändningarna har betydelse för inkomst-&lt;br&gt;möjligheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TV-publikens storlek varierar starkt under dygnets timmar. Under&lt;br&gt;bästa sändningstid på kvällen kan ett enstaka program ses av mer än 30&lt;br&gt;procent av befolkningen, medan andelen TV-tittare under andra tider&lt;br&gt;kan vara begränsad till några få procent. Eftersom det finns ett starkt&lt;br&gt;samband mellan andelen tittare och priset på annonstid har programfö-&lt;br&gt;retaget ett intresse att koncentrera annonseringen till de tider på dygnet&lt;br&gt;då många ser på TV. Detta skulle emellertid vara mycket störande för&lt;br&gt;tittarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningens förslag i det här avseendet innebär att regle-&lt;br&gt;ringen inte tar i anspråk hela det utrymme som TV-konventionen läm-&lt;br&gt;nar. De flesta remissinstanserna har godtagit förslaget eller lämnat det&lt;br&gt;utan erinran. Enligt min mening utgör förslaget en rimlig kompromiss&lt;br&gt;mellan de motstående intressen som finns. Det bör således vara tillräck-&lt;br&gt;ligt att medge att 10 procent av sändningstiden - eller i genomsnitt 6 mi-&lt;br&gt;nuter per timme - får utgöras av annonser. Jag ser inte någon anledning&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att därutöver avsätta tid för direkta säljerbjudanden eller liknande. Såda- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;na program får rymmas inom den tillåtna annonstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genomsnittet bör avse sändningstiden som helhet. Som sändningstid&lt;br&gt;bör inte räknas tid då det endast sänds testbild eller något liknande, med&lt;br&gt;eller utan musik. För att motverka att annonserna förskjuts från t.ex.&lt;br&gt;dagtid till bästa sändningstid under kvällen förordar jag dessutom lik-&lt;br&gt;som utredningen att högst 10 procent av sändningstiden mellan kl.&lt;br&gt;18.00 och 24.00 skall få avse annonser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom dessa ramar bör reglerna möjliggöra en viss flexibilitet. Sänd-&lt;br&gt;ningstiden för annonser bör således under en enskild timme kunna&lt;br&gt;överstiga tio procent (sex minuter). Med timme avser jag då tiden mel-&lt;br&gt;lan två hela klockslag, exempelvis mellan kl. 20.00 och 21.00.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den av utredningen föreslagna maximitiden för annonser under en&lt;br&gt;timme - åtta minuter - bör inte bara ses mot bakgrund av 10 %-gränsen&lt;br&gt;i fråga om hela sändningstiden. Förslaget har också ett samband med&lt;br&gt;vad utredningen föreslår om annonsers inplacering i sändningarna. Jag&lt;br&gt;tar upp detta närmare i det följande (se avsnitt 4.5.3). Redan här vill jag&lt;br&gt;emellertid nämna att jag förordar en mer restriktiv linje än utredningen&lt;br&gt;när det gäller rätten att avbryta program med annonser. Mitt förslag in-&lt;br&gt;nebär att ett programföretag som regel endast kommer att kunna sätta&lt;br&gt;in annonser mellan olika program. I förhållande till utredningens för-&lt;br&gt;slag begränsar detta programföretagets möjligheter att bestämma när un-&lt;br&gt;der sändningstiden annonser skall sättas in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min nu redovisade inställning motiverar en något större flexibilitet i&lt;br&gt;regelsystemet än vad som ligger i utredningens förslag om den högsta&lt;br&gt;annonstiden under en timme.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oftast bör det visserligen vara tillräckligt att programföretaget kan&lt;br&gt;sända annonser upp till åtta minuter i timmen. Om annonser måste sät-&lt;br&gt;tas in mellan programmen kan emellertid programtablån vid enstaka&lt;br&gt;tillfällen göra det försvarbart att 8-minutersgränsen överskrids. Regle-&lt;br&gt;ringen bör därför medge att det kan ske sådana överskridanden. Endast&lt;br&gt;i rena undantagsfall bör dock detta vara möjligt. Och det bör inte någon&lt;br&gt;gång vara tillåtet att under en timme sända annonser mer än K) minu-&lt;br&gt;ter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Så länge vi inte har någon reklamfinansierad television i marknätet&lt;br&gt;vilar i viss mån alla antaganden om effekterna av olika regler på giss-&lt;br&gt;ningar. Jag kan därför tänka mig att det efter en tid, då vi har fått mer&lt;br&gt;erfarenhet, är lämpligt att se över vissa regler. Jag är inte heller främ-&lt;br&gt;mande för att man i det konkreta fallet kan ha anledning att utforma&lt;br&gt;regleringen mer restriktivt än vad jag hittills har sagt. Utredningen har&lt;br&gt;mot den bakgrunden föreslagit en föreskrift om att det i avtalet mellan&lt;br&gt;staten och programföretaget får bestämmas att högsta tillåtna sändnings-&lt;br&gt;tiden för annonser skall vara kortare än vad som följer av de ovan be-&lt;br&gt;handlade reglerna. I lagrådsremissen uttalades att det i sak inte fanns an-&lt;br&gt;ledning till någon annan uppfattning än utredningen. Föredraganden&lt;br&gt;ansåg det emellertid vara onödigt med ett uttryckligt bemyndigande av&lt;br&gt;detta slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta motiverades med att det kunde anses tillräekligt att radiolagen&lt;br&gt;innehåller ett bemyndigande för regeringen att träffa avtal med ett pro-&lt;br&gt;gramföretag om skyldighet för företaget att inte sända reklam mot ve-&lt;br&gt;derlag eller program som någon annan har bekostat helt eller delvis. En&lt;br&gt;avtalsbestämmelse med stöd av detta bemyndigande angavs inte behöva&lt;br&gt;ta i anspråk hela det utrymme som bemyndigandet lämnar. Med stöd av&lt;br&gt;detta skulle därför kunna åstadkommas exempelvis att reklamvolymen i&lt;br&gt;ett programföretags sändningar begränsades i förhållande till vad som&lt;br&gt;följer av de tidigare behandlade reglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet förordar emellertid liksom utredningen att möjligheten till&lt;br&gt;begränsningar uttryckligen markeras i lagen. Jag kan instämma i detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverkets uppfattning att det inte bör få sändas någon re-&lt;br&gt;klam i TV före kl. 20 betingas av verkets syn på att televisionen inte bör&lt;br&gt;få utnyttjas för reklam som vänder sig till barn. Denna fråga skall jag&lt;br&gt;behandla för sig längre fram (avsnitt 4.7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5.2 Den kortaste annonstiden i televisionen vid ett givet tillfälle&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Annonstiden i televisionen vid ett givet tillfälle&lt;br&gt;skall inte få understiga en minut, sedan sändningstiden för den&lt;br&gt;särskilda ljud- och bildsignaturen har frånräknats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En föreskrift om detta skall tas in i radiolagen (14 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningens förslag (betänkandet s. 205 f.) innebär att an-&lt;br&gt;nonstiden vid ett givet tillfälle skall vara minst två och får vara högst sex&lt;br&gt;minuter, sedan ljud- och bildsignaturen frånräknats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Utredningens förslag lämnas utan erinran av de&lt;br&gt;flesta remissinstanserna. Regeln om två minuter som minimitid kritise-&lt;br&gt;ras dock av Industriförbundet, Svenska Arbetsgivareföreningen, Gros-&lt;br&gt;sistförbundet Svensk Handel, Annonsörföreningen, Sveriges Marknads-&lt;br&gt;förbund och Nordisk Television. Annonsörföreningen uttalar att kortare&lt;br&gt;annonstider än två minuter möjliggör en slagkraftigare exponering av&lt;br&gt;enskilda annonser. Likaså underlättas möjligheterna till exponering av&lt;br&gt;endast en eller ett fåtal annonsörers reklambudskap. Detta är i vissa fall&lt;br&gt;ett starkt annonsörsintresse och bör tillåtas. Enligt Nordisk Television&lt;br&gt;skulle den föreslagna två- minutersgränsen enbart leda till onödiga lås-&lt;br&gt;ningar i programtablån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Jag kan se två skäl för att reglera den kortaste&lt;br&gt;annonstiden vid ett givet tillfälle. Det ena har att göra med principen&lt;br&gt;om reklamidentifiering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nämnts tidigare (avsnitt 4.1.2) anser jag i motsats till radiolags-&lt;br&gt;utredningen att det inte bör föreskrivas någonting om minimitiden för&lt;br&gt;en viss annons. Utredningen föreslog att en annons inte skulle få vara&lt;br&gt;kortare än 20 sekunder. Mitt förslag hindrar således inte att det sänds&lt;br&gt;även kortare annonser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En enda kort annons kan emellertid för TV-tittarna vara svår att Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;uppfatta som annons även med beaktande av förslaget om en särskild&lt;br&gt;ljud- och bildsignatur för att omge annonstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det andra skälet att bestämma en undre gräns för annonstiden vid ett&lt;br&gt;givet tillfälle har att göra med att det är önskvärt att antalet annonsav-&lt;br&gt;brott kan begränsas, eftersom varje avbrott måste anses vara ett störande&lt;br&gt;inslag för tittarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aven när det gäller den nu behandlade frågan bör den europeiska&lt;br&gt;TV-konventionen beaktas. Dess bestämmelser om reklamens form och&lt;br&gt;presentation finns i artikel 13.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionen föreskriver att reklamen skall kunna identifieras tyd-&lt;br&gt;ligt som reklam och klart skiljas från övriga inslag i programtjänsten ge-&lt;br&gt;nom optiska eller akustiska medel. Särskilt anges att reklamen i princip&lt;br&gt;skall sändas i block.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eör att man skall kunna tala om ett annonsblock måste annonssänd-&lt;br&gt;ningen gälla i vart fall två annonser. Den förklarande rapporten till&lt;br&gt;konventionen anger att det i undantagsfall bör vara möjligt att inte sän-&lt;br&gt;da reklam i block, t.ex. i fråga om enstaka långa annonser eller om pro-&lt;br&gt;gramföretaget inte har sålt tillräckligt med reklamtid för att kunna sän-&lt;br&gt;da reklam som block.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening är det lämpligt att det svenska regelverket på ett&lt;br&gt;tydligt sätt ger uttryck för principen att annonser skall sändas i block.&lt;br&gt;Därför anser jag, liksom radiolagsutredningen, att det behövs en regel&lt;br&gt;om vad som får vara den kortaste annonstiden vid ett givet tillfälle. Jag&lt;br&gt;anser dock inte att denna tid behöver vara så lång som två minuter,&lt;br&gt;utan det bör räcka att tiden är en minut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna utformningen av regeln hindrar naturligtvis inte att&lt;br&gt;det under en-minutstiden endast sänds en annons.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening är det inte nödvändigt att föreskriva någon sär-&lt;br&gt;skild högsta annonstid vid ett givet tillfälle. En övre gräns avses gälla än-&lt;br&gt;då, eftersom jag föreslår att det under en timme mellan hela klockslag&lt;br&gt;skall få sändas annonser under i princip högst åtta minuter (se föregåen-&lt;br&gt;de avsnitt).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5.3 Allmänna krav på hur annonser får sättas in i sändningarna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Annonser under annonstid i televisionen skall sät-&lt;br&gt;tas in mellan programmen. Annonser skall dock få avbryta ett&lt;br&gt;program, om de sätts in&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. i pauser i sportprogram, där det förekommer längre pau-&lt;br&gt;ser, eller i pauser i program som avser föreställningar eller eve-&lt;br&gt;nemang med pauser för publiken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. mellan delar i program, som består av olika avslutade delar&lt;br&gt;och där varje del som föregås eller följs av annonser varar minst&lt;br&gt;20 minuter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter om detta skall tas in i radiolagen (15 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningens forslag (betänkandet s. 207 ff.) överensstäm-&lt;br&gt;mer delvis med mitt förslag, nämligen när det gäller huvudregeln att an-&lt;br&gt;nonser skall sättas in mellan programmen och undantagsregeln om rätt&lt;br&gt;att sätta in annonser i pauser i sportprogram m.m. Mitt förslag om rätt&lt;br&gt;att sätta in annonser mellan delar i vissa program har ingen uttrycklig&lt;br&gt;motsvarighet i utredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag innehåller till skillnad från mitt förslag också&lt;br&gt;en föreskrift som är särskilt avsedd för ett helt eller huvudsakligen re-&lt;br&gt;klamfinansierat TV- företag. Utredningen har ansett att ett sådant före-&lt;br&gt;tag enligt avtalet med staten bör ha en principiell rätt att avbryta pro-&lt;br&gt;gram med annonser. Bland utredningens villkor för annonsavbrott&lt;br&gt;märks att avbrott måste ske med varsamhet och under hänsynstagande&lt;br&gt;till programmets karaktär och publikens möjligheter att uppleva detta,&lt;br&gt;att annonser inte skall få avbryta ett program som är kortare än 20 mi-&lt;br&gt;nuter och att ett program som består av en fdm som är längre än 45 mi-&lt;br&gt;nuter skall få avbrytas av annonser en gång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Utredningens förslag har fått ett blandat motta-&lt;br&gt;gande. Lantbrukarnas Riksförbund finner reglerna vara väl avvägda bå-&lt;br&gt;de från publikens och programföretagets synpunkt. Också Sveriges&lt;br&gt;Marknadsförbund, Svenska Tidningsutgivareföreningen och Nordisk Te-&lt;br&gt;levision godtar uttryckligen förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stiftelsen Svenska Filminstitutet instämmer i den föreslagna huvud-&lt;br&gt;regeln att annonser skall placeras i pauser mellan programmen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Dagligvaruleverantörers Förbunds bestämda åsikt bör regle-&lt;br&gt;ringen vara densamma oavsett om det reklamsändande TV-företaget blir&lt;br&gt;Sveriges Television eller ett från Sveriges Radio-koncernen fristående fö-&lt;br&gt;retag. Även Sveriges Reklamförbund har denna uppfattning. Sveriges&lt;br&gt;Radio vill, för det fall att det blir tillåtet med annonssändningar för så-&lt;br&gt;väl Sveriges Radio-koncernen som andra företag, framhålla det angeläg-&lt;br&gt;na i att i så fall samma regler kommer att gälla för samtliga företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radionämnden uttalar att den föreslagna regleringen förefaller vara&lt;br&gt;synnerligen invecklad och svår att övervaka. Samhällsvetenskapliga fa-&lt;br&gt;kultetsnämnden vid Göteborgs universitet anser att förslaget är ytterst&lt;br&gt;komplicerat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Industriförbundet, Svenska Arbetsgivareföreningen och Grossistför-&lt;br&gt;bundet Svensk Handel uttalar att man när det gäller att avbryta ett pro-&lt;br&gt;gram med annonser i stort sett bör kunna hålla sig till den europeiska&lt;br&gt;TV- konventionens normer. Förslaget driver detaljeringen ett gott stycke&lt;br&gt;längre och har en ganska byråkratisk karaktär. Enligt Köpmannaför-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bundet ter sig den föreslagna regleringen överdriven och väl byråkra- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;tisk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ganska stor grupp remissinstanser anser att det inte alls bör vara&lt;br&gt;tillåtet att avbryta ett program med annonser. Bland dessa märks social-&lt;br&gt;styrelsen, juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, kon-&lt;br&gt;sumentverket, Sveriges Radio, Tjänstemännens Centralorganisation,&lt;br&gt;Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS),&lt;br&gt;Svenska Teaterförbundet, Svenska Journalistförbundet och SIF- klub-&lt;br&gt;ben vid Sveriges Radio-koncernen. Till förmån för en stor restrikti vitet&lt;br&gt;då det gäller att avbryta program med reklam uttalar sig också Filmin-&lt;br&gt;stitutet och Svenska kyrkans centralstyrelse. Sveriges frikyrkoråd/De fria&lt;br&gt;kristna samfundens råd anser att det är en viktig kulturpolitisk angelä-&lt;br&gt;genhet att upplevelser av t.ex. filmer, konserter, opera- eller teaterföre-&lt;br&gt;ställningar inte störs och splittras av reklaminslag. Några av de nu&lt;br&gt;nämnda instanserna menar att reklamsändningar endast bör få ske på i&lt;br&gt;förväg tillkännagivna tider.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett argument som framförs mot annonsavbrott i program är att såda-&lt;br&gt;na strider mot den ideella rätt till sina verk som upphovsmännen har&lt;br&gt;enligt upphovsrättslagen. Vissa remissinstanser vänder sig speciellt mot&lt;br&gt;att det föreslås vara tillåtet att avbryta fdmer med annonser. Bland dessa&lt;br&gt;instanser märks juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet,&lt;br&gt;Filminstitutet, Svenska Regissörsföreningen, Svenska Teaterförbundet,&lt;br&gt;KLYS och Oberoende Filmares Förbund. Organisationerna anser att&lt;br&gt;bl.a. upphovsrättsliga skäl med särskild styrka talar mot annonsavbrott i&lt;br&gt;filmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for mitt förslag: I utlandet förekommer två huvudmodeller&lt;br&gt;för hur reklam får sättas in i ett TV- företags sändningar. Den ena inne-&lt;br&gt;bär att reklam endast får sättas in mellan programmen och eventuellt i&lt;br&gt;längre pauser i vissa typer av program. Enligt den andra modellen får&lt;br&gt;pågående program avbrytas med reklam, vanligen med vissa begräns-&lt;br&gt;ningar i fråga om t.ex. program som behandlar särskilda ämnesområ-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För sådana TV-företag som har ett mer eller mindre ambitiöst public&lt;br&gt;service-uppdrag gäller ofta att företaget endast får sända reklam mellan&lt;br&gt;programmen, medan friare regler brukar gälla för andra TV-företag.&lt;br&gt;Undantag från vad som har sagts nu förekommer emellertid, t.ex. i Stor-&lt;br&gt;britannien, där den reklamfinansierade televisionen skall uppfylla om-&lt;br&gt;fattande kvalitetskrav samtidigt som program får avbrytas av reklam un-&lt;br&gt;der vissa förutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den europeiska TV-konventionens regler om hur reklam får sättas&lt;br&gt;in i sändningarna finns i artikel 14. Huvudregeln är att reklamen skall&lt;br&gt;sändas mellan programmen. Konventionen godtar emellertid principi-&lt;br&gt;ellt att reklam sätts in i ett program, om detta sker på ett sådant sätt att&lt;br&gt;programmets integritet och värde och rättighetshavarnas intressen inte&lt;br&gt;skadas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I program som består av självständiga delar samt i sportprogram och&lt;br&gt;på liknande sätt sammansatta program som avser evenemang eller före-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ställningar med pauser får reklam sättas in endast mellan delarna eller i Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;pauserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om andra program än sådana som består av självständiga delar e.d.&lt;br&gt;avbryts av reklam bör det gå minst 20 minuter mellan varje avbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En mera restriktiv reglering gäller i fråga om vissa typer av program,&lt;br&gt;där sändningstiden är längre än 45 minuter. De åsyftade programmen är&lt;br&gt;audiovisuella verk såsom biograffilmer och filmer som har gjorts för att&lt;br&gt;visas i TV (med undantag av serier, underhållningsprogram och doku-&lt;br&gt;mentärer). Ett sådant program får avbrytas av reklam en gång för varje&lt;br&gt;hel 45-minutersperiod. Ytterligare ett avbrott får ske om den samman-&lt;br&gt;lagda sändningstiden med minst 20 minuter överstiger två eller flera he-&lt;br&gt;la 45-minutersperioder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reklam får inte sättas in i någon utsändning som gäller en guds-&lt;br&gt;tjänst. Inte heller får det ske reklamavbrott i program som är kortare än&lt;br&gt;30 minuter om det rör sig om nyhetsprogram, nyhetskommenterande&lt;br&gt;program, dokumentärer, religiösa program eller barnprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 28 i konventionen bör också beaktas. Som tidigare nämnts&lt;br&gt;anges där att konventionen inte hindrar en stat från att tillämpa mer re-&lt;br&gt;striktiva och detaljerade regler än konventionens i fråga om program-&lt;br&gt;tjänster, som sänds av rättssubjekt eller med tekniska hjälpmedel som&lt;br&gt;staten har jurisdiktion över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De av radiolagsutredningen föreslagna restriktionerna i fråga om an-&lt;br&gt;nonsavbrott sträcker sig i några avseenden längre än TV-konventionen.&lt;br&gt;Bl.a. innebär förslaget ett absolut förbud mot avbrott i barnprogram och&lt;br&gt;nyhetsprogram. 1 förhållande till konventionen begränsar också försla-&lt;br&gt;get antalet tillåtna annonsavbrott i långfilmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som har framgått uppvisar remissinstansernas inställning en stor&lt;br&gt;spännvidd; medan vissa uttryckligen godtar utredningsförslaget anser&lt;br&gt;andra att det inte alls bör vara tillåtet att avbryta program med annon-&lt;br&gt;ser, och några av de senare anser dessutom att reklaminslag endast bör&lt;br&gt;få sändas på fasta, i förväg tillkännagivna tider, en inställning som moti-&lt;br&gt;veras med att TV-tittarna bör kunna välja om de vill ta del av reklamen&lt;br&gt;eller inte. En särskilt kritisk inställning framkommer när det gäller för-&lt;br&gt;slaget att filmer och andra dramatiska verk skall få avbrytas av annon-&lt;br&gt;ser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har tidigare (avsnitt 3.1) givit den allmänna bakgrunden till var-&lt;br&gt;för jag anser att det nu bör kunna komma till stånd reklamfinansierade&lt;br&gt;sändningar i den marksända televisionen. Som jag har konstaterat sker&lt;br&gt;redan reklamsändningar till svensk publik via satellit. Jag har dragit&lt;br&gt;slutsatsen att det i denna situation är bättre att tillåta reklamsändningar&lt;br&gt;i marknätet än att upprätthålla det i dag rådande förbudet mot reklamfi-&lt;br&gt;nansierade sändningar där. Bl.a. blir det i fråga om TV-reklam i mark-&lt;br&gt;sändningarna lättare att motverka oönskade effekter av reklamen än vad&lt;br&gt;fallet är med den reklam som förekommer i satcllitkanalerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ordning för den marksända televisionen som endast medgav att&lt;br&gt;reklaminslag fick sändas på i förväg tillkännagivna tider skulle enligt&lt;br&gt;min mening gå alltför långt i restriktivitet med tanke på vad som gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för satellitkanalerna. Även om jag har förståelse för bevekelsegrunderna&lt;br&gt;hos de remissinstanser som förespråkar en ordning med fasta reklamti-&lt;br&gt;der, anser jag således att en sådan reglering inte skulle ta tillräcklig hän-&lt;br&gt;syn till ett marksändande TV-företags konkurrenssituation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För mig står i stället valet mellan att antingen godta principen att&lt;br&gt;programföretaget får avbryta program med annonser eller att inta mot-&lt;br&gt;satt grundhållning utan att för den skull gå så långt som till att kräva&lt;br&gt;fasta annonstider.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid det ställningstagandet vill jag mot bakgrund av remissutfallet fäs-&lt;br&gt;ta särskild vikt vid publikens möjligheter till ostörd upplevelse av pro-&lt;br&gt;grammen. TV- tittarna torde i de flesta fall uppfatta annonsavbrott som&lt;br&gt;mycket störande. I en film förtar avbrotten verkan av den dramatiska&lt;br&gt;handlingen och gör det svårare att följa programmet. Jag har stor förstå-&lt;br&gt;else för att upphovsmän till filmer och andra verk ogillar detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därmed är inte sagt att en lagstiftning som medger annonsavbrott i&lt;br&gt;program utan vidare strider mot upphovsmannens ideella rätt till sitt&lt;br&gt;verk enligt upphovsrättslagen. Att generellt säga att annonsavbrott i pro-&lt;br&gt;gram strider mot upphovsmannens ideella rätt leder enligt min mening&lt;br&gt;alltför långt. Och även om lagstiftningen medgav annonsavbrott i pro-&lt;br&gt;gram, skulle naturligtvis en upphovsman vara i sin fulla rätt att hävda&lt;br&gt;att konkreta fall av sådana avbrott kränkte hans ideella rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utländska exempel visar att publiken intar en negativ attityd till re-&lt;br&gt;klamavbrott. I USA, där TV-kanalerna i stor utsträckning avbryter pro-&lt;br&gt;gram med reklam, är ett av argumenten vid marknadsföring av betal-&lt;br&gt;TV-tjänster just frånvaron av reklam i sändningarna. I reklambranschen&lt;br&gt;diskuteras med oro de framväxande företeelserna &amp;quot;zipping&amp;quot; och &amp;quot;zap-&lt;br&gt;ping&amp;quot;. I det förra fallet handlar det om att de som videobandar program&lt;br&gt;spolar förbi reklaminslagen när de i efterhand tar del av programmet.&lt;br&gt;Den andra företeelsen innebär att TV-tittaren med hjälp av fjärrkontrol-&lt;br&gt;len byter kanal så snart ett reklamavbrott inträffar. Enligt min mening&lt;br&gt;tyder detta slag av tittarbeteende på att annonsplacering i programmen&lt;br&gt;kanske inte är så effektiv från annonsörernas synpunkt som man ibland&lt;br&gt;föreställer sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund anser jag att annonsavbrott inte bör få äga rum&lt;br&gt;i så stor utsträckning som skulle bli fallet om radiolagsutredningens för-&lt;br&gt;slag följdes. Som har påpekats vid remissbehandlingen måste utredning-&lt;br&gt;ens förslag också betecknas som komplicerat. Det är en fördel om reg-&lt;br&gt;lerna kan göras enklare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudregeln bör vara all annonser sälls in mellan programmen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudregeln för hur annonser får sättas in i sändningarna bör som ut-&lt;br&gt;redningen har föreslagit vara, att detta skall ske mellan programmen. En&lt;br&gt;sådan placering av annonserna stör inte nämnvärt publikens upplevel-&lt;br&gt;ser av programmen. De tittare som önskar se annonserna kan göra det,&lt;br&gt;medan de som under annonstiden hellre vill göra något annat kan göra&lt;br&gt;det utan att gå miste om sammanhanget i ett program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den aktuella regeln gör att man måste kunna ta ställning till när ett&lt;br&gt;TV-program börjar och slutar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nämnts tidigare (avsnitt 4.1.2) har kabelnämnden pekat på att&lt;br&gt;begreppet radioprogram i radiolagen är oklart så till vida, att det kan va-&lt;br&gt;ra svårt att i ett visst fall avgöra om det rör sig om ett eller flera pro-&lt;br&gt;gram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man bör som jag redan har varit inne på inte överdriva svårigheterna&lt;br&gt;på detta område. Utgångspunkten bör vara hur programföretaget väljer&lt;br&gt;att presentera sitt programutbud. Vad programföretaget presenterar som&lt;br&gt;ett program bör normalt kunna betraktas som ett program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sådant synsätt står enligt min mening i god samklang med all-&lt;br&gt;mänt språkbruk som med ett program får anses förstå en avgränsad del&lt;br&gt;av sändningstiden, vilken presenteras under en särskild rubrik och be-&lt;br&gt;handlar ett på ett visst sätt sammanhållet tema. Exempelvis torde det i&lt;br&gt;allmänhet inte finnas anledning att uppfatta ett enstaka artistframträ-&lt;br&gt;dande eller en enstaka kortfilm eller intervju i ett program med skilda&lt;br&gt;inslag som ett separat program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Del bör finnas vissa möjligheter att avbryta program med annonser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om man håller hårt på principen att ta stor hänsyn till publikens&lt;br&gt;önskemål om att inte störas av annonser saknas det enligt min uppfatt-&lt;br&gt;ning skäl att vara kategorisk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom radiolagsutredningen anser jag nämligen att det bör vara till-&lt;br&gt;åtet att sätta in annonser i pauser i sportprogram, där del förekommer&lt;br&gt;längre pauser och i program som avser föreställningar eller evenemang med&lt;br&gt;pauser för publiken. Jag syftar t.ex. på pauserna mellan perioderna i&lt;br&gt;ishockey- eller fotbollsmatcher och på sådana pauser där publiken på&lt;br&gt;en teater eller i en konsertsal lämnar lokalen för att sträcka på benen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När kabelnämnden pekat på att begreppet radioprogram i radiolagen&lt;br&gt;är oklart har nämnden särskilt berört svårigheten att i samband med s.k.&lt;br&gt;biandprogram avgöra vad som är ett program och vad som är delar av&lt;br&gt;ett längre program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppmärksamhet i detta sammanhang förtjänar således också det för-&lt;br&gt;hållandet att programföretaget sänder långa block där det förekommer&lt;br&gt;längre inslag av helt olika karaktär. I fråga om Sveriges Television har&lt;br&gt;det t.ex. förekommit att sändningarna under en hel kväll hållits sam-&lt;br&gt;man under en gemensam rubrik och av en enda presentatör. Innehållet&lt;br&gt;i sändningen har emellertid varit sammansatt ungefär som under en&lt;br&gt;vanlig programkväll. Barnprogram har t.ex. sänts tidigt på kvällen, ny-&lt;br&gt;hetssändningar har satts in på de vanliga tiderna, vissa serier har åter-&lt;br&gt;kommit på ungefär samma tider vecka efter vecka osv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mellan sådana självständiga inslag bör det enligt min mening i prin-&lt;br&gt;cip vara tillåtet att placera annonser. Denna rätt bör framgå genom en&lt;br&gt;uttrycklig föreskrift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som har nämnts föreskriver den europeiska TV- konventionen att&lt;br&gt;det i allmänhet bör förflyta minst 20 minuter mellan två reklamavbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver vad jag tidigare har föreslagit anser jag därför att annonser Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;bör få sättas in mellan delar i program, som beslår av olika avslutade de-&lt;br&gt;lar och där varje del som föregås eller följs av annonser varar minst 20 mi-&lt;br&gt;nuter. Jag vill också hänvisa till att jag längre fram föreslår vissa särreg-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ler med tanke på barnen och TV-reklamen (se avsnitt 4.7).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.6) Vissa marknadsföringsrättsliga normer&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4.6.1 Marknadsföringslagen och reklam i TV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: I stort sett bör TV-reklamen hanteras utan&lt;br&gt;marknadsföringsrättsliga särregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningens bedömning överensstämmer med min bedöm-&lt;br&gt;ning (betänkandet s. 216 ff.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Utredningens bedömning delas uttryckligen av&lt;br&gt;bl.a. Stockholms tingsrätt, juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms&lt;br&gt;universitet, Industriförbundet, Svenska Arbetsgivareföreningen, Gros-&lt;br&gt;sistförbundet Svensk Handel, Internationella Handelskammarens Sven-&lt;br&gt;ska Nationalkommitté och Nordisk Television. Juridiska fakultetsnämn-&lt;br&gt;den vid Stockholms universitet påpekar att otillbörlighetsnormen i ge-&lt;br&gt;neralklausulen i 2 § marknadsföringslagen är flexibel och möjliggör en&lt;br&gt;nyanserad tillämpning som bl.a. beaktar skillnader mellan olika reklam-&lt;br&gt;medier i fråga om påverkan på mottagaren. Sannolikt kommer praxis&lt;br&gt;att etablera relativt stränga kriterier på TV-reklamområdet. Enligt Inter-&lt;br&gt;nationella Handelskammarens Svenska Nationalkommitté kommer TV-&lt;br&gt;reklamen sannolikt att ge upphov till en del specifika tolkningsproblem&lt;br&gt;när det gäller marknadsföringslagen. I sådana frågor kan då Internatio-&lt;br&gt;nella Handelskammarens Grundregler för reklam erbjuda en ändamål-&lt;br&gt;senlig utgångspunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms tingsrätt och Annonsörföreningen har uppfattningen att&lt;br&gt;informationsskyldigheten enligt 3 § marknadsföringslagen inte bör&lt;br&gt;sträcka sig lika långt för TV-reklam som för reklam i tryckta skrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt barnmiljörådet är skyddet för barn i marknadsföringslagstift-&lt;br&gt;ningen otillräckligt och rådet kräver att lagstiftningen ses över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket anser att det bör finnas möjlighet att ålägga ett&lt;br&gt;reklam-TV-företag att sända tillrättalägganden (beriktigande av vilsele-&lt;br&gt;dande marknadsföring).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: I 8 § radiolagen föreskrivs att ingen myn-&lt;br&gt;dighet får förbjuda en radiosändning på grund av dess innehåll. Jag har&lt;br&gt;tidigare föreslagit att tillämpningsområdet för denna föreskrift skall an-&lt;br&gt;passas till den regel som har varit dess förebild, nämligen censurför-&lt;br&gt;budet i I kap. 2 § tryckfrihetsförordningen (avsnitt 4.2.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om detta förslag genomförs kommer det inte längre att finnas något&lt;br&gt;hinder att i fråga om reklam i radio och TV tillämpa generalklausulen&lt;br&gt;mot otillbörlig marknadsföring i 2 § marknadsföringslagen. Ett genom-&lt;br&gt;förande av förslaget leder därför till att marknadsdomstolen får möjlig-&lt;br&gt;het att vid vite förbjuda sådan reklam i radio eller TV som bedöms vara&lt;br&gt;otillbörlig mot konsumenter eller näringsidkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nämnda generalklausulen är enligt radiolagsutredningen och de&lt;br&gt;flesta remissinstanserna ett tjänligt instrument för att hantera TV-&lt;br&gt;reklamen. Jag delar denna uppfattning och noterar i det sammanhanget&lt;br&gt;vad juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet har uttalat&lt;br&gt;om att rättspraxis sannolikt kommer att etablera relativt stränga kriteri-&lt;br&gt;er på TV-reklamområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföringslagen innehåller en särskild generalklausul om in-&lt;br&gt;formationsskyldighet i reklam (3 §). Radiolagsutredningen har gjort be-&lt;br&gt;dömningen att även den bör kunna få en ändamålsenlig tillämpning när&lt;br&gt;det gäller reklam i TV. Inte heller detta har ifrågasatts vid remissbe-&lt;br&gt;handlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom den praxis som marknadsdomstolen kan utforma får det visa&lt;br&gt;sig vilken omfattning en informationsskyldighet i reklam i TV har jäm-&lt;br&gt;fört med i annan mediereklam. Jag noterar att två remissinstanser utta-&lt;br&gt;lat att informationsskyldigheten inte bör anses vara lika långtgående på&lt;br&gt;TV-reklamområdet som när det gäller reklam i tryckta skrifter. Själv&lt;br&gt;kan jagom detta endast konstatera att frågan gäller hur lagstiftning skall&lt;br&gt;tillämpas i konkreta fall som inte kan komma under regeringens be-&lt;br&gt;dömning. Jag saknar därför anledning att uttala mig närmare i frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot vill jag instämma i radiolagsutredningens slutsats att det i&lt;br&gt;stort sett bör vara möjligt att klara sig utan marknadsföringsrättsliga sär-&lt;br&gt;regler för TV-reklamen. Likaså anser jag - i likhet med utredningen - att&lt;br&gt;det på två områden är motiverat att göra särskilda överväganden. Jag syf-&lt;br&gt;tar dels på reklam för alkohol och tobak, dels på reklam som vänder sig&lt;br&gt;till barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan jag går över till dessa frågor vill jag påminna om vad jag tidi-&lt;br&gt;gare (avsnitt 4.1.2) har bedömt vara min uppgift i detta sammanhang,&lt;br&gt;nämligen att föreslå de lagändringar som behövs för att det markbundna&lt;br&gt;sändningsnätet skall kunna användas för reklamfinansierade TV-&lt;br&gt;sändningar. Däremot har jag inte menat att en förutsättning för detta&lt;br&gt;bör vara att man mera allmänt ser över den marknadsföringsrättsliga&lt;br&gt;lagstiftningen och överväger att i denna införa nya institut, t.ex. av det&lt;br&gt;slag som konsumentverket har efterlyst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6.2 Ingen alkohol- eller tobaksreklam i radio eller TV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: 1 radioansvarighetslagen anges att utan hinder av&lt;br&gt;den lagen gäller vad som föreskrivs i annan lag om förbud mot&lt;br&gt;kommersiell annons i den mån annonsen används vid mark-&lt;br&gt;nadsföring av alkoholhaltiga drycker eller tobaksvaror.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I alkohol- och tobaksreklamlagarna tas in nya bestämmelser&lt;br&gt;som innebär att det vid marknadsföring av en alkoholdryck&lt;br&gt;resp, en tobaksvara är förbjudet att använda en kommersiell an-&lt;br&gt;nons i ljudradio- eller televisionsprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningens förslag (betänkandet s. 228 ff.) överensstäm-&lt;br&gt;mer med mitt förslag såvitt gäller radioansvarighetslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även utredningen har föreslagit att det tas in nya bestämmelser i&lt;br&gt;alkohol- och tobaksreklamlagarna; utredningen har dock begränsat det&lt;br&gt;föreslagna förbudet mot kommersiella annonser till att gälla televisions-&lt;br&gt;program som ett programföretag sänder med stöd av tillstånd enligt 5 §&lt;br&gt;första stycket radiolagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Utredningens förslag tillstyrks eller lämnas utan&lt;br&gt;erinran av Stockholms tingsrätt, socialstyrelsen, juridiska fakultets-&lt;br&gt;nämnden vid Stockholms universitet, samhällsvetenskapliga fakultets-&lt;br&gt;nämnden vid Göteborgs universitet, Lantbrukarnas Riksförbund, Sanna&lt;br&gt;Satellite AB, Svenska kyrkans centralstyrelse och Sveriges frikyrko-&lt;br&gt;råd/De fria kristna samfundens råd. Sanna Satellite AB uppger att det&lt;br&gt;för &amp;quot;Nordic Channel&amp;quot; finns ett särskilt programråd, som övervakar att&lt;br&gt;bl.a. reklam för alkoholdrycker och tobaksvaror, men även reklam som&lt;br&gt;eventuellt kan anses stötande, ej sänds. Socialstyrelsen betonar vikten av&lt;br&gt;att så långt möjligt motverka också s.k. dold reklam för alkohol och to-&lt;br&gt;bak. Som exempel nämns att tobaksindustrin är en av de största sponso-&lt;br&gt;rerna av biltävlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Det förhållandet att det nu bör kunna kom-&lt;br&gt;ma till stånd reklamfinansierade TV- sändningar i marknätet betyder&lt;br&gt;naturligtvis inte att jag anser att det bör sändas alkohol- eller tobaksre-&lt;br&gt;klam i TV. Tvärtom får det anses vara starkt motiverat att det inte före-&lt;br&gt;kommer någon sådan reklam. Vad beträffar tobaksvaror följer f.ö. av&lt;br&gt;den europeiska TV-konventionen att en konventionsstat inte får ha nå-&lt;br&gt;gon reklam för sådana varor i gränsöverskridande TV- sändningar (arti-&lt;br&gt;kel 15:1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vårt land gäller sedan år 1979 vissa generella föreskrifter om mark-&lt;br&gt;nadsföring av alkoholdrycker och tobaksvaror. Reglerna finns i lagen&lt;br&gt;(1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkohold-&lt;br&gt;rycker (alkoholreklamlagen) och lagen (1978:764) med vissa bestämmel-&lt;br&gt;ser om marknadsföring av tobaksvaror (tobaksreklamlagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reklamlagarna ställer ett grundläggande krav på särskild måttfullhet&lt;br&gt;vid marknadsföring av alkohol och tobak. Detta innebär att en reklam-&lt;br&gt;eller annan marknadsföringsåtgärd inte får företas som är påträngande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller uppsökande eller som uppmanar till bruk av alkohol eller tobak&lt;br&gt;(2 § första stycket alkoholreklamlagen resp. 2 § tobaksreklamlagen). En-&lt;br&gt;ligt motiven (prop. 1977/78:178 s. 31) är reklam i radio och TV exempel&lt;br&gt;på sådana reklamformer som anses vara påträngande m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reklamlagarna är anknutna till marknadsföringslagen på det sättet&lt;br&gt;att en marknadsföringsåtgärd som strider mot lagarna anses vara otill-&lt;br&gt;börlig mot konsumenter vid tillämpning av marknadsföringslagens ge-&lt;br&gt;neralklausul mot otillbörlig marknadsföring (3 § alkoholreklamlagen&lt;br&gt;resp. 4 § tobaksreklamlagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alkohol- och tobaksreklamlagarna har också sitt intresse med hän-&lt;br&gt;syn till det yttrandefrihetsrättsliga regelverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radioansvarighetslagen bör ändras&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med det yttrandefrihetsrättsliga regelverket avser jag - förutom reglerna i&lt;br&gt;2 kap. 1, 12 och 13 regeringsformen - för det första bestämmelserna i&lt;br&gt;tryckfrihetsförordningen. För det andra syftar jag på den särskilda an-&lt;br&gt;svarighetslagstiftning som finns på radio- och TV-området, särskilt ra-&lt;br&gt;dioansvarighetslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alkohol- och tobaksreklamlagarna innehåller specialregler i fråga&lt;br&gt;om kommersiella annonser i tryckta periodiska skrifter. Sådana annon-&lt;br&gt;ser får i princip inte avse spritdrycker, vin eller starköl (2 § andra&lt;br&gt;stycket alkoholreklamlagen). Något motsvarande förbud gäller inte i frå-&lt;br&gt;ga om tobaksvaror. Det krävs dock att en tohaksannons återger en sådan&lt;br&gt;varningstext och innehållsdeklaration som skall finnas på en tobaksva-&lt;br&gt;ras förpackning enligt lagen (1975:1 154) om varningstext och innehåll-&lt;br&gt;sdeklaration på tobaksvaror (3 § tobaksreklamlagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna rörande kommersiella annonser i tryck föregicks av att det&lt;br&gt;år 1974 infördes stöd för en sådan reglering i I kap. 9 § tryckfrihets-&lt;br&gt;förordningen. Där slås i punkt 1 fast att utan hinder av förordningen&lt;br&gt;gäller vad i lag är stadgat om förbud mot kommersiell annons i den&lt;br&gt;mån annonsen används vid marknadsföring av alkoholhaltiga drycker&lt;br&gt;eller tobaksvaror.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tryckfrihetsförordningen tillåter således att en förbudslagstiftning&lt;br&gt;riktar sig mot kommersiella annonser som används vid marknadsföring&lt;br&gt;av alkohol eller tobak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 radioansvarighetslagen finns ingen motsvarighet till bestämmelsen i&lt;br&gt;I kap. 9 § punkt Itryckfrihetsförordningen. Radiolagsutredningen har&lt;br&gt;föreslagit att en sådan bestämmelse skall införas, och de flesta remissin-&lt;br&gt;stanserna är positiva till förslaget. Jag är av samma mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min uppfattning är således att det av radioansvarighetslagen bör&lt;br&gt;framgå, att utan hinder av den lagen gäller vad som föreskrivs i annan&lt;br&gt;lag om förbud mot kommersiell annons i den mån annonsen används&lt;br&gt;vid marknadsföring av alkoholhaltiga drycker eller tobaksvaror.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom bestämmelsen i tryckfrihetsförordningen blir det i detta fall&lt;br&gt;lagar fråga om en rambestämmelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 tryckfrihetsförordningen används uttrycket kommersiell annons&lt;br&gt;främst för att markera var gränsen går mellan vad som omfattas av och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vad som kan falla utanför förordningen &amp;quot;så att journalistiken inte drab- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;bas&amp;quot; (prop. 1973:123 s. 46).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För tidningarnas del skiljer man som bekant mellan annonser oeh&lt;br&gt;redaktionell text. Tryckfrihetsförordningens bestämmelse om möjlighet&lt;br&gt;att förbjuda kommersiella annonser innebär att den redaktionella texten&lt;br&gt;är tryggad av förordningens regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med att en annons är kommersiell avses, sades det vid tillkomsten av&lt;br&gt;tryckfrihetsförordningens bestämmelse, att annonsen är ett medel för&lt;br&gt;marknadsföring av en vara. Meddelandet i annonsen skall vara sådant&lt;br&gt;att det av innehållet framgår att meddelandet är avsett att främja avsätt-&lt;br&gt;ning av en vara. Detta betyder bl.a. att s.k. åsiktsannonsering i fråga om&lt;br&gt;alkohol och tobak faller utanför tillämpningsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund uppkommer frågan vad som bör förstås med&lt;br&gt;uttrycket kommersiell annons i den föreslagna bestämmelsen i radioan-&lt;br&gt;svarighetslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till en början vill jag fästa uppmärksamheten på vissa skyldigheter&lt;br&gt;som jag i det föregående har ansett att ett reklamsändande TV-företag&lt;br&gt;bör ha. Jag har föreslagit att företaget endast under den särskilt mark-&lt;br&gt;erade annonstiden i televsionen skall ha rätt att sända reklam mot&lt;br&gt;vederlag (4.3.3). Vidare har jag ansett att för den egentliga programverk-&lt;br&gt;samheten bör gälla bl.a. kravet på opartiskhet (4.3.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill också hänvisa till ett förslag som jag snart kommer till, näm-&lt;br&gt;ligen att det hör införas en uttrycklig regel om att ett programföretag i&lt;br&gt;programverksamheten inte mot vederlag eller annars på ett otillbörligt&lt;br&gt;sätt får gynna ett kommersiellt intresse (4.9.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om dessa förslag genomförs kommer ett reklamsändande TV-företag&lt;br&gt;att ha ytterst begränsade möjligheter att under annan tid än annonstid&lt;br&gt;sända vad som kan framstå som reklam för alkohol och tobak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan också finnas anledning att erinra om mitt förslag till regle-&lt;br&gt;ring för de icke reklamfinansierade programföretagen. Ett sådant företag&lt;br&gt;avses över huvud taget inte ha någon rätt att sända reklam mot vederlag&lt;br&gt;(se avsnitt 4.3.3). Liksom hittills bör för dessa programföretag också kra-&lt;br&gt;vet på opartiskhet gälla allt som företaget sänder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som nu har anförts visar att man inte har något större behov av&lt;br&gt;att kunna betrakta ett vanligt ljudradio- eller TV-program som en kom-&lt;br&gt;mersiell annons i radioansvarighetslagen mening. Endast i undantagsfall&lt;br&gt;bör vad som förekommer i ett vanligt program kunna göra programmet&lt;br&gt;till en sådan annons. Eventuell alkohol- och tobaksreklam i de vanliga&lt;br&gt;programmen bör i de allra flesta fall kunna motverkas med hjälp av reg-&lt;br&gt;lerna för själva programverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Program som sänds under annonstid i TV, dvs. under tid som omges&lt;br&gt;av den särskilda ljud- och bildsignatur som jag föreslår, kommer emel-&lt;br&gt;lertid oftast att vara kommersiella annonser. För att betraktas som en så-&lt;br&gt;dan annons kan det dock som redan antytts inte vara något absolut vill-&lt;br&gt;kor att programmet sänds under annonstid i den angivna meningen. Jag&lt;br&gt;kan t.ex. tänka mig att vad som sägs av en person som på- och avannon-&lt;br&gt;serar ett program kan vara att anse som en kommersiell annons.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hänsyn måste emellertid också tas till de direktsända programmen. I Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;fråga om sådana program befinner sig den som har utsetts till program-&lt;br&gt;utgivare i en annan situation än utgivaren av en tidning (jfr prop.&lt;br&gt;1966:156 s. 44). I ett direktsänt program kan det ju inte uteslutas att vad&lt;br&gt;som sägs kommer som en överraskning för programutgivaren. Vad som&lt;br&gt;förekommer i direktsändning har också rent innehållsmässigt i de allra&lt;br&gt;flesta fall sådan karaktär att parallellen med tidningarnas redaktionella&lt;br&gt;text leder till att man här inte har anledning att tala om kommersiella&lt;br&gt;annonser. I fråga om att motverka eventuell alkohol- och tobaksreklam&lt;br&gt;i direktsändningar får man därför i princip förlita sig på de radiorättsli-&lt;br&gt;ga reglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det anförda leder till att uttrycket kommersiell annons i radioansva-&lt;br&gt;righetslagen bör kunna få en innebörd som sakligt sett stämmer väl&lt;br&gt;överens med motsvarande uttryck i tryckfrihetsförordningen. Regelver-&lt;br&gt;ket kommer därmed även i fortsättningen att trygga vad som i radio och&lt;br&gt;TV får anses motsvara tidningarnas redaktionella text.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alkoholreklamlagen gäller marknadsföring av “alkoholdrycker&amp;quot;,&lt;br&gt;varmed förstås sprit, vin, starköl och öl. I tryckfrihetsförordningens be-&lt;br&gt;stämmelse om möjlighet att förbjuda kommersiella annonser talas det&lt;br&gt;inte om alkoholdrycker utan om &amp;quot;alkoholhaltiga drycker&amp;quot;, som är ett&lt;br&gt;vidare begrepp, eftersom det även omfattar även t.ex. cider och lättöl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anledningen till detta är föreskriftens karaktär av rambestämmelse.&lt;br&gt;Det har ansetts att det i det sammanhanget inte funnits anledning att ge&lt;br&gt;uttryck för några närmare alkoholpolitiska överväganden (se prop.&lt;br&gt;1973:123 s. 45).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man bör kunna resonera på motsvarande sätt i fråga om bestämmel-&lt;br&gt;sen om kommersiella annonser i radioansvarighetslagen. Även i dessa&lt;br&gt;bestämmelser bör det talas om &amp;quot;alkoholhaltiga drycker&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringar i alkohol- och tobaksreklamlagarna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det skall vara möjligt att på marknadsföringsrättslig väg motverka&lt;br&gt;alkohol- och tobaksreklam i radio och TV krävs - utöver att radioansva-&lt;br&gt;righetslagen ändras - nya föreskrifter i alkohol- och tobaksreklamlagar-&lt;br&gt;na. Som radiolagsutredningen har föreslagit bör sådana föreskrifter ut-&lt;br&gt;formas efter mönster av vad som nu står i 2 § andra stycket alkoholre-&lt;br&gt;klamlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har föreslagit att det vid marknadsföring av en alko-&lt;br&gt;holdryck resp, en tobaksvara skall vara förbjudet att använda en kom-&lt;br&gt;mersiell annons &amp;quot;i televisionsprogram som ett programföretag sänder&lt;br&gt;med stöd av tillstånd enligt 5 § första stycket radiolagen&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna avgränsning innebär att reglerna skulle gälla dels enbart TV-&lt;br&gt;program, dels enbart program som sänds av Sveriges Television, Sveriges&lt;br&gt;Utbildningsradio och ett nytt marksändande TV-företag. Däremot skulle&lt;br&gt;reglerna inte gälla ljudradioprogram och inte heller kabelsända pro-&lt;br&gt;gram. Utredningen motiverade detta bl.a. genom att hänvisa till att&lt;br&gt;kommersiell reklam inte får sändas i närradio (10 § första stycket närra-&lt;br&gt;diolagen 11982:459|) och att tillstånd att bedriva s.k. egensändningar i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 149&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kahel kan återkallas om tillståndshavaren har medgett kommersiell re- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;klam i sändningarna eller gjort reklam för egen kommersiell verksam-&lt;br&gt;het i dessa (23 § andra stycket 1 lagen |1985:677| om lokala kabelsänd-&lt;br&gt;ningar). Den konklusion som utredningen drog blev att det över hela&lt;br&gt;linjen finns radiorättsliga bestämmelser som förbjuder kommersiell re-&lt;br&gt;klam i sändningar och att dessa regler träffar även alkohol- och tobaks-&lt;br&gt;reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min uppfattning är emellertid att man bör ta ett bredare grepp om&lt;br&gt;detta ämne än vad radiolagsutredningen har gjort. Jag kan t.ex. inte se&lt;br&gt;någon anledning att reglerna skall vara begränsade till marksändningar,&lt;br&gt;utan jag finner det naturligt att man kan ingripa på marknadsförings-&lt;br&gt;rättslig väg även mot alkohol- och tobaksreklam som sänds från satelli-&lt;br&gt;ter. l ör det talar bl.a. att det inte finns några föreskrifter som förbjuder&lt;br&gt;kommersiell reklam i satellitsändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den lämpligaste lösningen får därför anses vara, att man i alkohol-&lt;br&gt;och tobaksreklamlagarna helt generellt föreskriver att det vid marknads-&lt;br&gt;föring av en alkoholdryck resp, en tobaksvara är förbjudet att använda&lt;br&gt;en kommersiell annons i ljudradio- eller televisionsprogram. Om man&lt;br&gt;gör så kommer lagarna att bli tillämpliga på alla slag av program och&lt;br&gt;oavsett om dessa sänds i marknätet, i kabel eller från satellit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföringslagstiftningens tillämpningsområde vid&lt;br&gt;marknadsföringsåtgärder som har internationell anknytning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag innebär således i motsats till radiolagsutredningens förslag&lt;br&gt;att KO och marknadsdomstolen också skall kunna ingripa mot alkohol-&lt;br&gt;och tobaksreklam i satellitsändningar. Särskilt med hänsyn till detta bör&lt;br&gt;helt allmänt frågan beröras vilket tillämpningsområde den marknadsför-&lt;br&gt;ingsrättsliga lagstiftningen kan anses ha när det gäller marknadsförings-&lt;br&gt;åtgärder med internationell anknytning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Departementschefen tog upp detta i förarbetena till 1970 års lag om&lt;br&gt;otillbörlig marknadsföring, men vad som konkret behandlades var re-&lt;br&gt;klam i utländska tidningar, inte TV-sändningar. Departementschefen yt-&lt;br&gt;trade följande om generalklausulen mot otillbörlig marknadsföring&lt;br&gt;(prop. 1970:57 s. 92 f ).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Generalklausulen är inte formellt begränsad till vad som sker i Sve-&lt;br&gt;rige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad beträffar frågan om dess tillämpning på marknadsföringsåtgärder&lt;br&gt;med internationell anknytning vill jag anföra följande. Huvudsyftet med&lt;br&gt;den föreslagna lagstiftningen är att sörja för att vissa normer iakttas&lt;br&gt;inom reklam och marknadsföring på den svenska marknaden. Avgöran-&lt;br&gt;de för om generalklausulen skall tillämpas på en viss åtgärd bör därför&lt;br&gt;vara om åtgärden är inriktad på en svensk publik. Var åtgärden har&lt;br&gt;företagits är däremot i princip utan betydelse. Generalklausulen bör så-&lt;br&gt;lunda kunna tillämpas exempelvis i fraga om reklammaterial som har&lt;br&gt;producerats i utlandet och därifrån distribuerats till mottagare i Sverige.&lt;br&gt;Detta bör gälla vare sig reklamen är särskilt inriktad på Sverige eller&lt;br&gt;vänder sig till en internationell publik, däribland den svenska. Om där-&lt;br&gt;emot reklamen i och för sig avser bara en viss utländsk marknad bör ge-&lt;br&gt;neralklausulen inte anses tillämplig. Det bör sålunda inte vara möjligt&lt;br&gt;att ingripa mot en annons i en utländsk tidning, vilken inte primärt är&lt;br&gt;avsedd för spridning i andra länder, även om vissa exemplar av tidning-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en skulle förekomma här i landet. Det nu sagda gäller även åtgärder&lt;br&gt;som vidtas av svenska företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sagda innebär att generalklausulen i och för sig kan tillämpas&lt;br&gt;även på handlingar som företas utanför Sveriges gränser. De praktiska&lt;br&gt;möjligheterna att i sådana fall nå den ansvarige med delgivning av ett&lt;br&gt;vitesföreläggande eller att verkställa ett beslut om utdömande av vite&lt;br&gt;torde emellertid vara begränsade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande reklam i TV kan av detta uttalande dras en alldeles be-&lt;br&gt;stämd slutsats: generalklausulen mot otillbörlig marknadsföring är inte&lt;br&gt;tillämplig på TV- reklam som inte kan tas emot i Sverige utan bara av&lt;br&gt;TV- tittare i andra länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Så snart TV-reklam kan tas emot i Sverige bör man enligt min me-&lt;br&gt;ning ställa frågan om reklaminslaget kan anses riktat till Sverige eller till&lt;br&gt;en internationell publik, däribland den svenska. Vid en sådan bedöm-&lt;br&gt;ning har man inte anledning att fästa avgörande vikt vid huruvida sänd-&lt;br&gt;ningen som sådan enligt internationella telekonventionens regelsystem&lt;br&gt;är avsedd att tas emot i Sverige eller kan tas emot här endast på grund&lt;br&gt;av tekniskt ofrånkomligt “överspill&amp;quot;. Vid bedömningen blir därmed frå-&lt;br&gt;gor av typ radiofrekvens, slag av satellit och sändningens styrka bara nå-&lt;br&gt;gra - ofta kanske mindre väsentliga - tolkningsdata bland andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande reklam i utländska sändningar vill jag också betona, att&lt;br&gt;det inte finns anledning att använda generalklausulen mot all reklam&lt;br&gt;som skulle kunna träffas av den. I första hand finns det skäl för KO att&lt;br&gt;uppmärksamma svenska annonsörers verksamhet med inriktning på&lt;br&gt;den svenska marknaden. Och därnäst sådan reklam av utländska annon-&lt;br&gt;sörer av vilken det framgår att svenska TV-tittare hör till målgruppen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild omständighet som bör understrykas är den innebörd&lt;br&gt;man bör tillägga den europeiska TV- konventionen och att detta förhål-&lt;br&gt;lande medför att vi bör iaktta försiktighet när det gäller att använda ge-&lt;br&gt;neralklausulen mot reklam i utländska TV-sändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionen innebär en maning till försiktighet i det nu berörda&lt;br&gt;hänseendet beroende på det sätt som den har bestämt vilken stat som&lt;br&gt;ansvarar för att konventionen följs. Konventionen lägger detta ansvar&lt;br&gt;på den sändande staten (artikel 5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sändande stat när det gäller satellitsändningar är i första hand den&lt;br&gt;stat från vars territorium sändningen till satelliten sker. Om denna&lt;br&gt;sändning sker från en stat som inte är bunden av konventionen är den&lt;br&gt;stat sändande stat som upplåter frekvens eller transponder. Om inte hel-&lt;br&gt;ler den staten är bunden av konventionen men programföretaget har sitt&lt;br&gt;säte i en konventionsstat, anses denna stat som sändande stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om utländska satellitsändningar, där sändningen till satelliten&lt;br&gt;sker från utlandet, är det således i allmänhet någon annan stat än Sveri-&lt;br&gt;ge som ansvarar för efterlevnaden av konventionens krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förbud mot en alkohol- eller tobaksannons bör inte rikta sig mot den&lt;br&gt;som endast vidaresänder en sändning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ofrånkomlig men underförstådd begränsning gäller i fråga om mitt&lt;br&gt;förslag till ändring i alkohol- och tobaksreklamlagarna om att det vid&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;marknadsföring av en alkoholdryck resp, en tobaksvara skall vara för- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;bjudet att använda en kommersiell annons i ljudradio- eller televisions-&lt;br&gt;program: man måste skilja mellan ursprungliga sändningar och vidare-&lt;br&gt;sändningar, dvs. samtidig och oförändrad återutsändning av andra sänd-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreslagna förbudet avses kunna bli riktat mot t.ex. en annonse-&lt;br&gt;rande näringsidkare. Ett förbud kan dock meddelas även andra (se 2 §&lt;br&gt;andra meningen marknadsföringslagen), t.ex. det programföretag som&lt;br&gt;har satt samman det aktuella utbudet. Däremot får av allmänna rätts-&lt;br&gt;grundsatser anses följa att ett förbud inte kan rikta sig mot den som en-&lt;br&gt;dast passivt tar emot en sändning och vidaresänder den i t.ex. ett kabel-&lt;br&gt;nät. Den som endast gör det har ju inget inflytande över sändningarnas&lt;br&gt;innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundregeln om måttfullhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan jag lämnar alkohol- och tobaksreklamen vill jag dröja något vid&lt;br&gt;det grundläggande kravet i reklamlagarna att särskild måttfullhet skall&lt;br&gt;iakttas vid marknadsföring av alkohol och tobak. Uttryckligen sägs att&lt;br&gt;detta innebär att en reklam- eller annan marknadsföringsåtgärd inte får&lt;br&gt;vara påträngande eller uppsökande eller uppmana till bruk av alkohol&lt;br&gt;eller tobak, och jag har visat att motiven till lagarna som exempel på så-&lt;br&gt;dana reklamformer som anses vara påträngande osv. nämner reklam i&lt;br&gt;radio och TV (prop. 1977/78:178 s. 31). Tanken har således varit att&lt;br&gt;marknadsdomstolen redan på denna grund skall kunna meddela vites-&lt;br&gt;förbud mot all alkohol- och tobaksreklam i radio och TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom radiolagsutredningen anser jag emellertid att ett sådant reso-&lt;br&gt;nemang bortser från den innebörd som radioansvarighetslagen får anses&lt;br&gt;ha.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radioansvarighetslagen har samma yttrandefrihetsbegrepp som&lt;br&gt;tryckfrihetsförordningen. Vilket yttrandefrihetsbegrepp som tryckfri-&lt;br&gt;hetsförordningen hat får man klart för sig när man beaktar syftet med&lt;br&gt;förordningen sådant detta syfte kommer till uttryck i främst 1 kap. 1 § i&lt;br&gt;förordningen. Det enda som ligger utanför detta skyddssyfte är sådana&lt;br&gt;meddelanden som är av utpräglat kommersiell natur och som hat rent&lt;br&gt;kommersiella förhållanden till föremål. Generella förbud mot reklam&lt;br&gt;för vissa slag av varor har ansetts inte säkert falla utanför det tryckfri-&lt;br&gt;hetsrättsliga området, l ör att ingripande skall kunna ske mot ett sådant&lt;br&gt;meddelande krävs därför stöd i förordningen (se prop. 1986/87:151 s.&lt;br&gt;53). Det är mot denna bakgrund som regeln i I kap. 9 § punkt I&lt;br&gt;tryckfrihetsförordningen har kommit till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 2 § radioansvarighetslagen medför missbruk av yttrandefrihe-&lt;br&gt;ten i radioprogram ansvar och skadeståndsskyldighet endasl när gär-&lt;br&gt;ningen innefattar yttrandefrihetsbrott. Som jag tagit upp tidigare (avsnitt&lt;br&gt;4.2.2) har man inte anledning att tolka orden &amp;quot;ansvar och skade-&lt;br&gt;ståndsskyldighet&amp;quot; snävt, utan det får anses att de inkluderar även vites-&lt;br&gt;förbud inom det område som lagstiftningen behandlar. Eftersom det in-&lt;br&gt;te finns något stöd i radioansvarighetslagen för att marknadsdomstolen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 16&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har rätt att meddela vitessanktionerade förbud mot alkohol- eller to-&lt;br&gt;baksreklam i radio och TV får det anses att domstolen saknar den rät-&lt;br&gt;ten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande bestämmelsen i I kap. 9 § punkt 1 tryckfrihetsförord-&lt;br&gt;ningen bör också framhållas att den begränsar sig till att möjliggöra för-&lt;br&gt;bud mot kommersiella annonser. Vad angår att motverka alkoholre-&lt;br&gt;klam i tryckta skrifter kan därför marknadsdomstolen agera endast om&lt;br&gt;reklamåtgärden gäller en kommersiell annons. Om det inte är så saknar&lt;br&gt;den grundläggande regeln i alkoholreklamlagen om särskild måttfullhet&lt;br&gt;betydelse, eftersom det för denna regel inte finns något stöd i tryckfri-&lt;br&gt;hetsförordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nu anförda betyder i fråga om sådan radio- och TV- verksamhet,&lt;br&gt;för vilken gäller särskild ansvarighetslagstiftning, att marknadsdomsto-&lt;br&gt;len inte har någon möjlighet att åberopa alkohol- och tobaksreklamla-&lt;br&gt;garnas grundregel om måttfullhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag håller med radiolagsutredningen om att det är motiverat med ett&lt;br&gt;klarläggande om detta med hänsyn till uttalandet i motiven till alkohol-&lt;br&gt;och tobaksreklamlagarna om reklam i radio och TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad till sist gäller frågan om olika former av dold reklam för alkohol&lt;br&gt;och tobak, anser jag att de skyldigheter som jag tidigare nämnt att ett re-&lt;br&gt;klamsändande TV-företag bör ha, bör kunna spela en positiv roll. 1 den&lt;br&gt;mån det är fråga om direktsändningar av t.ex. sporthändelser som äger&lt;br&gt;rum utomlands, torde emellertid en viss exponering av varumärken&lt;br&gt;m.m. inte kunna undvikas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.7 TV-reklamen och barnen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: 1 radioansvarighetslagen införs en ny bestämmelse&lt;br&gt;(2 a §) om att utan hinder av den lagen gäller vad som före-&lt;br&gt;skrivs i annan lag om förbud mot kommersiell annons i den&lt;br&gt;mån annonsen används vid marknadsföring till barn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annons med reklam som sänds under annonstid i televi-&lt;br&gt;sionen skall inte få syfta till att fånga uppmärksamheten hos&lt;br&gt;barn under 12 år. En annons med reklam skall inte få förekom-&lt;br&gt;ma under annonstiden omedelbart före eller efter ett program&lt;br&gt;eller en del av ett program som huvudsakligen vänder sig till&lt;br&gt;barn under 12 år. 1 annonser med reklam skall det inte få upp-&lt;br&gt;träda personer eller figurer som spelar en framträdande roll i te-&lt;br&gt;levisionsprogram som huvudsakligen vänder sig till barn under&lt;br&gt;12 år. - Dessa bestämmelser skall tas in i radiolagen (11 § samt&lt;br&gt;15 § första stycket andra meningen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningens förslag (betänkandet s. 219 ff.) överensstäm-&lt;br&gt;mer i sak till största delen med mitt förslag. När det gäller vilken kate-&lt;br&gt;gori av personer som en annons med reklam inte skall få vara inriktad&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på att fånga uppmärksamheten hos tar utredningens förslag sikte på Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;&amp;quot;yngre barn&amp;quot;. Därmed avses åldrarna upp till 10 år. I övrigt gäller ut-&lt;br&gt;redningens förslag &amp;quot;barn&amp;quot;, varmed avses åldrarna under 12 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det fall att det i avtalet mellan staten och ett programföretag be-&lt;br&gt;stäms att program får avbrytas av annonser har utredningen föreslagit&lt;br&gt;den särskilda regeln, att ett villkor för annonsavbrott skall vara att det&lt;br&gt;inte rör sigom program som huvudsakligen vänder sig till barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon ändring i radioansvarighetslagen har inte föreslagits av utred-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Meningarna bland remissinstanserna går starkt&lt;br&gt;isär. Stockholms tingsrätt, Lantbrukarnas Riksförbund, Nordisk Televi-&lt;br&gt;sion och Svenska Regissörsföreningen tillstyrker utredningens förslag att&lt;br&gt;en annons med reklam inte skall få vara inriktad på att fånga uppmärk-&lt;br&gt;samheten hos yngre barn. Positiv till detta förslag är också Svenska kyr-&lt;br&gt;kans centralstyrelse, dock med den kommentaren att regelverket ge-&lt;br&gt;nomgående bör gälla barn upp till 12 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten för Nedre Norrland, radionämnden, Annonsörföreningen&lt;br&gt;och Sveriges Reklamförbund kritiserar att det görs skillnad mellan&lt;br&gt;&amp;quot;yngre barn&amp;quot; och &amp;quot;barn&amp;quot;; detta befaras kunna medföra tillämpningssvå-&lt;br&gt;righeter. Också Industriförbundet, Svenska Arbetsgivareföreningen&lt;br&gt;(SAF), Grossistförbundet Svensk Handel, Internationella Handelskam-&lt;br&gt;marens Svenska Nationalkommitté och Industriförvaltnings AB Kinne-&lt;br&gt;vik uttalar kritik på denna punkt. Ombudsmannen mot etnisk diskrimi-&lt;br&gt;nering frågar sig om det inte vore rimligt att i TV-reklamsammanhang&lt;br&gt;tillämpa den definition av barn som förekommer i I N:s barnkonven-&lt;br&gt;tion, nämligen att barn är den som är under 18 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Tidningsutgivareföreningen ifrågasätter om det finns till-&lt;br&gt;räckliga skäl att förbjuda reklam riktad till yngre barn. Köpmannaför-&lt;br&gt;bundet, Annonsörföreningen, Sveriges Marknadsförbund och Kinnevik&lt;br&gt;motsätter sig detta förslag. Sveriges frikyrkoråd/De fria kristna samfun-&lt;br&gt;dens råd anser tvärtom att förbudet bör skärpas och föreslår att en an-&lt;br&gt;nons med reklam inte skall få vara inriktad på att fånga uppmärksam-&lt;br&gt;heten hos barn (under 12 år), att reklaminslag inte skall få sättas in före&lt;br&gt;ett bestämt klockslag, förslagsvis kl. 19.00, och att all reklam i TV skall&lt;br&gt;vara utformad så att den tar hänsyn till barns och ungas särskilda käns-&lt;br&gt;lighet. Svenska kyrkans centralstyrelse uttalar att alla annonser i TV, vid&lt;br&gt;vilken tid de än sänds, bör utformas med största hänsyn till bl.a. barn.&lt;br&gt;Svenska Teaterförbundet och SIF-klubben vid Sveriges Radio-&lt;br&gt;koncernen anser att det föreslagna förbudet bör utvidgas till att gälla re-&lt;br&gt;klam riktad till barn och ungdomar. Socialstyrelsen föreslår att det in-&lt;br&gt;förs en rad särskilda restriktioner vad gäller reklam till barn, delvis efter&lt;br&gt;förebild av Internationella Handelskammarens Råd om reklam till barn.&lt;br&gt;Barnmiljörådet anser att det inte bör få förekomma någon reklam rik-&lt;br&gt;tad till barn under 14 år, att ingen reklam bör få visas i TV före kl&lt;br&gt;21.00 och att de regler för reklam till barn och unga som har föreslagits&lt;br&gt;i NEK-rapporten 1989:5 &amp;quot;Konsumentkrav på TV-reklam till barn och&lt;br&gt;unga&amp;quot; bör gälla som miniminivå för all reklam i TV. I likhet med den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nämnda rapporten anser konsumentverket att det hör vara förbjudet att Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;sända reklam i TV om reklamen är riktad till barn under 14 år. Efter-&lt;br&gt;som barn påverkas även av sådan reklam som inte speciellt vänder sig&lt;br&gt;till dem bör reklam över huvud taget inte få sändas under tid då barn är&lt;br&gt;en stor del av publiken. Verket anser därför att det inte bör få sändas&lt;br&gt;någon reklam i TV under tiden kl. 6 - 20.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stiftelsen Svenska Filminstitutet delar utredningens uppfattning att&lt;br&gt;annonser med reklam inte bör få förekomma under annonstiden ome-&lt;br&gt;delbart före eller efter ett program som huvudsakligen vänder sig till&lt;br&gt;barn. Detta förslag tillstyrks också av bl.a. Svenska kyrkans centralsty-&lt;br&gt;relse, Sveriges frikyrkoråd/De fria kristna samfundens råd och Svenska&lt;br&gt;Regissörsföreningen. Sveriges Marknadsförbund instämmer med tvekan&lt;br&gt;i förslaget, medan Riksidrottsförbundet anser att det inte bör få före-&lt;br&gt;komma reklam i anslutning till TV- program för mindre barn. Industri-&lt;br&gt;förbundet, SAF och Grossistförbundet Svensk Handel anser i stället att&lt;br&gt;det bör prövas om inte placeringsreglerna beträffande reklam till barn&lt;br&gt;kan formuleras enklare. Utgångspunkten bör vara Internationella Han-&lt;br&gt;delskammarens Grundregler för reklam/Råd om reklam till barn. En li-&lt;br&gt;knande hållning intar Köpmannaförbundet och Internationella Han-&lt;br&gt;delskammarens Svenska Nationalkommitté. Svenska Teaterförbundet&lt;br&gt;finner det å andra sidan vara otillräckligt att annonser med reklam inte&lt;br&gt;skall få förekomma under annonstiden omedelbart före eller efter ett&lt;br&gt;program som huvudsakligen vänder sig till barn. Förbundet anser att&lt;br&gt;det bör vara förbjudet att sända reklam i anslutning till barn-, ungdoms-&lt;br&gt;och familjeprogram. Samma uppfattning har SIF-klubben vid Sveriges&lt;br&gt;Radio-koncernen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kyrkans centralstyrelse tillstyrker förslaget att program som&lt;br&gt;huvudsakligen vänder sig till barn inte skall få avbrytas av annonser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms tingsrätt, Lantbrukarnas Riksförbund, Nordisk Televi-&lt;br&gt;sion och Sveriges frikyrkoråd/De fria kristna samfundens råd tillstyrker&lt;br&gt;förslaget att det i annonser med reklam inte skall få uppträda personer&lt;br&gt;eller figurer som spelar en framträdande roll i televisionsprogram som&lt;br&gt;huvudsakligen vänder sig till barn. Sveriges Marknadsförbund yttrar om&lt;br&gt;detta förslag att framför allt förväxlingsrisken bör väga tungt så att inte&lt;br&gt;halva svenska skådespelarkåren i onödan utesluts från att få medverka i&lt;br&gt;reklaminslag. Industriförbundet, SA1 och Grossistförbundet Svensk&lt;br&gt;Handel menar att man med fördel bör kunna överlämna åt programfö-&lt;br&gt;retaget att ställa upp lämpliga normer och att lagregleringen kan in-&lt;br&gt;skränkas till vad den europeiska TV-konventionen kräver. Konsument-&lt;br&gt;verket finner det å andra sidan inte tillfredsställande att endast personer&lt;br&gt;som spelar en framträdande roll i barnprogram föreslås bli diskvalifice-&lt;br&gt;rade från reklammedverkan; det bör vara tillräckligt att personen eller&lt;br&gt;figuren har anknytning till ett sådant program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Televisionen är ett medium med stor genom-&lt;br&gt;slagskraft. Barn ser mycket på TV och har stor tilltro till vad de ser och&lt;br&gt;hör. Frågan om TV-reklamen och barnen bör därför ägnas särskild upp-&lt;br&gt;märksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Först kan konstateras att marknadsföringslagen gäller för all kom- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;mersiell reklam på den svenska marknaden. Lagen kommer därmed&lt;br&gt;också att gälla reklam i svenska TV-program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt generalklausulen i 2 § marknadsföringslagen kan marknads-&lt;br&gt;domstolen, om en näringsidkare vid marknadsföring av en vara, tjänst&lt;br&gt;eller någon annan nyttighet företar reklamåtgärd eller annan handling,&lt;br&gt;som genom att strida mot god affärssed eller på annat sätt är otillbörlig&lt;br&gt;mot konsumenter eller näringsidkare, förbjuda näringsidkaren att fort-&lt;br&gt;sätta med detta eller att företa annan liknande handling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hänvisningen till uttrycket &amp;quot;god affärssed&amp;quot; syftar bl.a. på Internatio-&lt;br&gt;nella Handelskammarens Grundregler för reklam, som i sin nu gällande&lt;br&gt;lydelse antogs år 1987.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 förarbetena till marknadsföringslagen (prop. 1970:57 s. 60) anförs&lt;br&gt;att generalklausulen redan från början kunde få en betydande stadga om&lt;br&gt;man till utgångspunkt för tillämpningen tog detta utomrättsliga norm-&lt;br&gt;system.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Grundreglerna (artikel 13) anges att reklam inte får utnyttja barns&lt;br&gt;naturliga godtrogenhet eller ungdomars bristande erfarenhet eller utsät-&lt;br&gt;ta deras lojalitetskänsla för påfrestning. Reklam som riktas till eller är&lt;br&gt;ägnad att påverka barn eller ungdomar får inte innehålla framställning i&lt;br&gt;ord eller bild som kan medföra fysiska skadeverkningar eller påverka&lt;br&gt;dem negativt i psykiskt eller moraliskt avseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundreglerna innehåller ett särskilt avsnitt med Råd om reklam till&lt;br&gt;barn. Med barn avses därvid personer som är under 14 år eller som inte&lt;br&gt;uppnått annan motsvarande åldersgräns, vedertagen i resp. land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Råden betonas att reklam till barn skall kunna identifieras som re-&lt;br&gt;klam, att reklam inte får framstå som överseende med bruk av våld och&lt;br&gt;att den inte får undergräva sociala värderingar eller föräldrars auktoritet&lt;br&gt;och ansvar. Reklamen får inte förleda barn att försätta sig i riskfyllda si-&lt;br&gt;tuationer eller att söka sällskap med främmande personer eller beträda&lt;br&gt;okända eller farliga platser. Inte heller får reklam innehålla direkta&lt;br&gt;uppmaningar till barn att övertala andra att köpa den annonserade pro-&lt;br&gt;dukten åt dem. Råden betonar vikten av särskild aktsamhet för att re-&lt;br&gt;klam inte skall anses vilseleda barn när det gäller t.ex. den annonserade&lt;br&gt;produktens verkliga storlek och beskaffenhet. Prisuppgifter får inte ut-&lt;br&gt;formas så att barn kan få en överdriven uppfattning om produktens&lt;br&gt;verkliga värde eller ge sken av att produkten utan vidare ryms inom&lt;br&gt;varje hushållsbudget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundreglerna ställer således upp restriktioner för sådan reklam som&lt;br&gt;riktas till barn, men de förbjuder inte reklam till barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövning enligt generalklausulen i 2 § marknadsföringslagen av&lt;br&gt;om en framställning är otillbörlig mot konsumenter ställs speciellt höga&lt;br&gt;krav på hederlighet och vederhäftighet när framställningen riktar sig&lt;br&gt;till grupper som kan antas vara mindre kritiska än konsumenter i all-&lt;br&gt;mänhet, exempelvis barn eller sjuka personer (prop. 1970:57 s. 69).&lt;br&gt;Däremot ger lagen inte något stöd för att reklam till barn i ett visst me-&lt;br&gt;dium, t.ex. TV, generellt skall anses vara otillbörlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening bör emellertid ett medium med så stor genom- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;slagskraft som televisionen inte alls få användas för reklam som särskilt&lt;br&gt;vänder sig till yngre barn. Yngre barn kan inte alltid skilja mellan re-&lt;br&gt;klaminslag och vanliga TV-program. Inte heller förstår de alltid att av-&lt;br&gt;sikten med reklaminslag är att locka till köp. Därmed tar de till sig re-&lt;br&gt;klamens budskap utan den skepsis som äldre barn och tonåringar lär sig&lt;br&gt;utveckla. Samtidigt ser barn mycket på TV. Barnprogrammen får ofta&lt;br&gt;mycket höga tittarsiffror inom de åldersgrupper som programmen vän-&lt;br&gt;der sig till. TV kan därför vara ett särskilt effektivt medium för reklam&lt;br&gt;som syftar till att påverka yngre barn. Att använda televisionen på det&lt;br&gt;sättet skulle emellertid strida klart mot barnens intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad jag har sagt nu betyder att jag i den här frågan har en annan&lt;br&gt;uppfattning än de remissinstanser som anser att befintliga reklamregler&lt;br&gt;är tillfyllest också när det gäller reklam i TV. Enligt min uppfattning&lt;br&gt;bör följaktligen lagen om annonser i televisionen innehålla särskilda re-&lt;br&gt;striktioner så att man kan motverka att den marksända televisionen blir&lt;br&gt;ett medium för reklam som särskilt har de yngre barnen som målgrupp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan jag går in på vilka regler som bör gälla vill jag behandla av-&lt;br&gt;gränsningen av den åldersgrupp som reglerna bör ta sikte på.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av vad jag tidigare har sagt innebär marknadsföringsla-&lt;br&gt;gen att det ställs speciellt höga krav på hederlighet och vederhäftighet&lt;br&gt;när en reklamåtgärd riktar sig till exempelvis barn. Något behov av yt-&lt;br&gt;terligare restriktioner för reklam som i största allmänhet har barn som&lt;br&gt;målgrupp finns därför enligt min mening inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den grupp barn för vilka det är motiverat med särskilda regler är&lt;br&gt;barn som ännu inte har lärt sig skilja klart mellan reklaminslag och&lt;br&gt;andra delar av en TV-sändning. I lagrådsremissen betecknades denna&lt;br&gt;grupp av barn som &amp;quot;yngre barn&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet menar att uttrycket &amp;quot;yngre barn&amp;quot; är obestämt. Den bakom-&lt;br&gt;liggande tanken torde enligt lagrådet vara att reglerna skall träffa annon-&lt;br&gt;ser och program som huvudsakligen vänder sig till barn som ännu inte&lt;br&gt;har kommit i puberteten. Enligt lagrådets mening bör regeln i klarhe-&lt;br&gt;tens intresse konkretiseras genom att en 12-årsgräns anges i paragraftex-&lt;br&gt;ten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar lagrådets uppfattning i denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som har framgått förespråkar vissa remissinstanser att reklam i TV&lt;br&gt;med hänsyn till barnen inte skall få sändas före ett visst klockslag. De ti-&lt;br&gt;der som nämns i sammanhanget är kl. 19, 20 och 21.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningen har studerat konsekvenserna av regler av detta&lt;br&gt;slag bl.a. genom att låta undersöka publikens ålderssammansättning vid&lt;br&gt;olika tider på dygnet. Resultatet visar, föga överraskande, att det framför&lt;br&gt;allt är under den tid då det sänds barnprogram som yngre barn utgör en&lt;br&gt;stor andel av TV-publiken. Utredningen drar slutsatsen att man bör av-&lt;br&gt;stå från att införa en regel om att reklaminslag inte skall få sändas under&lt;br&gt;vissa tider på dagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har samma uppfattning, lin regel om att annonser med reklam&lt;br&gt;inte fick sändas under vissa tider skulle försvåra TV-företagets möjlighe-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ter att få tillräckliga inkomster och även kunna leda till en stark kon-&lt;br&gt;centration av annonserna till övriga delar av dygnet. Samtidigt skulle re-&lt;br&gt;geln ha begränsad betydelse vad gäller att motverka att den aktuella&lt;br&gt;gruppen av barn blir påverkade av reklaminslagen. Jag anser att de reg-&lt;br&gt;ler som behövs för att motverka reklam med yngre barn som målgrupp&lt;br&gt;bör utformas så att detta syfte framgår av reglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Först och främst behövs en föreskrift om att en annons med reklam&lt;br&gt;inte får syfta till att fånga uppmärksamheten hos barn under 12 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömningen av om detta syfte föreligger bör samtliga betydelse-&lt;br&gt;fulla omständigheter beaktas. Dit hör t.ex. den annonserade varan eller&lt;br&gt;tjänsten, annonsens utformning och det sammanhang där annonsen fö-&lt;br&gt;rekommer. Regeln bör endast gälla annonser med reklam. Den bör allt-&lt;br&gt;så inte hindra att man använder TV-annonser för att t.ex. lära barn upp-&lt;br&gt;träda i trafiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reklam kan vara särskilt riktad till den aktuella gruppen av barn&lt;br&gt;även om själva reklaminslaget inte är speciellt utformat med hänsyn till&lt;br&gt;barnen. Om ett reklaminslag sänds vid ett tillfälle då det kan antas att&lt;br&gt;dessa barn utgör en övervägande del av publiken måste man anta att av-&lt;br&gt;sikten är att nå just dem med reklambudskapet. Därför bör även den re-&lt;br&gt;geln gälla att en annons med reklam inte får sättas in under annonsti-&lt;br&gt;den omedelbart före eller efter ett program som huvudsakligen vänder&lt;br&gt;sig till barn under 12 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag har behandlat tidigare (avsnitt 4.5.3) är min uppfattning att&lt;br&gt;annonser i princip inte bör få avbryta ett program. Om detta förslag ge-&lt;br&gt;nomförs måste programföretaget, utan att det finns någon uttrycklig re-&lt;br&gt;gel om detta, även avhålla sig från att göra annonsavbrott i program som&lt;br&gt;vänder sig till barn under 12 år. Mitt förslag kräver således inte att detta&lt;br&gt;anges uttryckligen. Med hänsyn till de s.k. biandprogrammen (jfr avsnitt&lt;br&gt;4.5.3) bör dock uttryckligen anges också att annonser inte får sättas in&lt;br&gt;omedelbart före eller efter en del av program som huvudsakligen vän-&lt;br&gt;der sig till barn under 12 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barnprogrammen i TV uppskattas mycket av barnen. En annonsör&lt;br&gt;bör inte kunna dra fördel av detta förhållande för sina reklambudskap.&lt;br&gt;Utredningen har för att motverka sådant föreslagit den regeln, att det i&lt;br&gt;annonser med reklam inte får uppträda personer eller figurer som spe-&lt;br&gt;lar en framträdande roll i televisionsprogram som huvudsakligen vän-&lt;br&gt;der sig till barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstansernas reaktion är som har framgått blandad. Vissa till-&lt;br&gt;styrker förslaget, medan andra ifrågasätter behovet av en regel. Konsu-&lt;br&gt;mentverket efterlyser ytterligare restriktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min uppfattning är att det finns skäl för en reglering och att utred-&lt;br&gt;ningens förslag är lämpligt avvägt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har redan föreslagit en regel av liknande slag med tanke på&lt;br&gt;grundsatsen om reklamidentifiering, nämligen att det i annonser som&lt;br&gt;sänds mot betalning eller annat vederlag inte får uppträda personer som&lt;br&gt;spelar en framträdande roll i televisionsprogram som huvudsakligen&lt;br&gt;handlar om nyheter eller nyhetskommentarer (avsnitt 4.4.3). Delar av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vad jag har anlört i anslutning till denna regel bör kunna anses tillämp- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;ligt för det nu aktuella förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln medför att inte bara medverkan i programföretagets egna&lt;br&gt;barnprogram blir annonsdiskvalificerande utan att samma sak kommer&lt;br&gt;att gälla andra barnprogram i TV som tas emot i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med de regler som nu har beskrivits anser jag att det skapas förutsätt-&lt;br&gt;ningar för att hindra, att annonsörer i televisionen riktar sig särskilt till&lt;br&gt;de yngre barnen utan att för den skull möjligheten till TV-reklam för&lt;br&gt;andra målgrupper begränsas. Jag är naturligtvis medveten om att barn&lt;br&gt;ser andra program än barnprogram och att yngre barn därför kommer&lt;br&gt;att se de annonser som sänds i anslutning till dessa program. Jag anser&lt;br&gt;emellertid inte att det finns något behov av att för de yngre barnens&lt;br&gt;skull föreskriva särskilda regler vid sidan av marknadsföringslagen när&lt;br&gt;det gäller sådan allmänt inriktad reklam i TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det föregående (avsnitt 3.6.1) har jag uttalat mig om generalklausu-&lt;br&gt;len mot otillbörlig marknadsföring i marknadsföringslagen och därvid&lt;br&gt;gjort bedömningen att den är ett tjänligt instrument för att hantera TV-&lt;br&gt;reklamen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag utgår nämligen från att marknadsdomstolen, när den skall bedö-&lt;br&gt;ma om en viss reklamåtgärd strider mot generalklausulen, fäster avseen-&lt;br&gt;de vid det intryck framställningen gör samt tillmäter det betydelse att te-&lt;br&gt;levisionen har stor påverkanskraft, att sändningarna vänder sig till en&lt;br&gt;allmän publik i hemmen och att barn oftast är en del av publiken. La-&lt;br&gt;gen bör ge möjlighet till bedömningar som är anpassade till TV-mediets&lt;br&gt;särart. Redan av nuvarande lagstiftning torde således följa att åtskilligt&lt;br&gt;redan gäller av de särskilda restriktioner som vissa remissinstanser har&lt;br&gt;förespråkat på detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Två av de regler som jag förordar får anses vara av i första hand&lt;br&gt;marknadsföringsrättslig art, nämligen regeln att en annons med reklam&lt;br&gt;inte skall få syfta till att fånga uppmärksamheten hos barn under 12 år&lt;br&gt;och regeln att det i annonser med reklam inte skall få uppträda perso-&lt;br&gt;ner eller figurer som spelar en framträdande roll i televisionsprogram&lt;br&gt;som huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rån yttrandefrihetsrättslig synpunkt bör dessa regler betraktas på&lt;br&gt;samma sätt som t.ex. regeln i 2 § andra stycket alkoholreklamlagen, som&lt;br&gt;förbjuder kommersiella annonser för spritdrycker, vin och starköl i&lt;br&gt;tryckta periodiska skrifter. För denna regel finns stöd i tryckfrihetsför-&lt;br&gt;ordningen (1 kap. 9 § punkt 1), och jag har i föregående avsnitt föresla-&lt;br&gt;git att det i radioansvarighetslagen ges stöd för att i lag förbjuda alkohol-&lt;br&gt;och tobaksannonser i radio och TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser därför konsekvensen bjuda att det av radioansvarighetsla-&lt;br&gt;gen också framgår, att utan hinder av den lagen gäller vad som före-&lt;br&gt;skrivs i annan lag om förbud mot kommersiell annons i den mån an-&lt;br&gt;nonsen används vid marknadsföring till barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan bestämmelse får liksom de tidigare behandlade bestämmel-&lt;br&gt;serna i ansvarighetslagarna för radio och TV karaktären av rambestäm-&lt;br&gt;melse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till detta bör bestämmelsen i radioansvarighetslagen helt Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;allmänt gälla marknadsföring till barn, varmed då får förstås vad som i&lt;br&gt;marknadsföringssammanhang menas med barn, dvs. personer som är&lt;br&gt;under 14 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i det föregående har sagts om innebörden av uttrycket kom-&lt;br&gt;mersiell annons i radioansvarighetslagen är tillämpligt också i detta&lt;br&gt;sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.8 Annonser och liknande meddelanden i sökbar&lt;br&gt;text-TV&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Radiolagens bestämmelser om annonser som sänds&lt;br&gt;under annonstid i televisionen skall inte gälla sökbar text-TV.&lt;br&gt;En föreskrift om detta skall tas in i radiolagen (16 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen skall också uttryckligen föreskrivas att kraven på&lt;br&gt;opartiskhet och saklighet inte skall gälla annonser och liknande&lt;br&gt;meddelanden i sökbar text-TV (6 § fjärde stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningens förslag innehåller inte någon motsvarighet till&lt;br&gt;mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ingen remissinstans har tagit upp frågan om&lt;br&gt;kommersiell text-TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Både utomlands och här förekommer det att&lt;br&gt;TV-företag använder en del av TV- signalens överföringsmöjligheter för&lt;br&gt;att sända särskild textinformation, text-TV. Text-TV har i huvudsak två&lt;br&gt;användningsområden. 1 det ena fallet rör det sig om programtextning.&lt;br&gt;Som exempel på text-TV i denna form kan nämnas att skådespelarnas&lt;br&gt;repliker i utländska filmer textas och att det sänds annan textinforma-&lt;br&gt;tion som komplement till vad som sägs i vanliga TV-program. Textning-&lt;br&gt;en kan t.ex. vara en serviceåtgärd gentemot TV-tittare som har nedsatt&lt;br&gt;hörsel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den andra typen av text-TV innebär att TV-företaget, vid sidan av dc&lt;br&gt;vanliga TV-programmen, sänder separata textade informationssidor som&lt;br&gt;fyller hela TV-rutan. Sidorna är samlade i grupper efter ämnesområden,&lt;br&gt;t.ex. utrikesnyheter, inrikesnyheter, sport, väder osv. TV-tittaren har en&lt;br&gt;valmöjlighet när det gäller att ta del av sådant material.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att sända de textade sidorna används som regel outnyttjat utrym-&lt;br&gt;me i TV-signalen, det s.k. bildsläckningsintervallet. Textsändning av det-&lt;br&gt;ta slag går till så att ett visst antal sidor sänds cykliskt. När den sista si-&lt;br&gt;dan har sänts, upprepas alltså sändningen av den första sidan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f ör att kunna ta emot text-TV av det beskrivna slaget krävs en speci-&lt;br&gt;ellt utrustad mottagare med en minnesenhet och en dekoder. Vidare&lt;br&gt;krävs en knappsats för sidval m.m. TV-tittaren kan härigenom välja ön-&lt;br&gt;skad sida. Informationssidorna är nämligen numrerade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nu beskrivna slaget av text-TV anser jag att man lämpligen kan Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;beteckna som sökbar text-TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sökbar text-TV är ett utpräglat nyhetsmedium. Sveriges Television&lt;br&gt;tillhandahåller numera dagligen ca 300 text- TV-sidor med nyheter, vä-&lt;br&gt;der, programtablåer, börskurser m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en rapport av Sveriges Radios publik- och programforsknings-&lt;br&gt;avdelning (PUB-rapporten &amp;quot;Så ser vi på text-TV&amp;quot;, oktober 1990) har 49&lt;br&gt;procent av befolkningen tillgång till sökbar text-TV och 42 procent av&lt;br&gt;innehavarna tar dagligen del av sådan information.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommersiell sökbar text-TV förekommer utomlands i bl.a. Finland,&lt;br&gt;Irland, Italien, Schweiz och Storbritannien.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening bör ett helt eller huvudsakligen reklamfinansie-&lt;br&gt;rat TV-företag ha rätt att också i sökbar text-TV sända reklam mot ve-&lt;br&gt;derlag. De regler som jag tidigare har föreslagit om annonser som sänds&lt;br&gt;under annonstid i televisionen passar emellertid inte för sökbar text-TV.&lt;br&gt;Begreppet annonstid i televisionen, som är att se mot bakgrund av bl.a.&lt;br&gt;den europeiska TV- konventionens bestämmelser, förutsätter att det är&lt;br&gt;fråga om vanliga TV-program som är inplacerade i en programtablå.&lt;br&gt;Också reglerna om högsta tillåtna annonsvolym förutsätter att det är frå-&lt;br&gt;ga om en ordinär programtjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta av de särskilda regler som jag har föreslagit om TV-&lt;br&gt;annonser skulle heller inte vara motiverade i sökbar text-TV. Det beror&lt;br&gt;på den betydande skillnad som råder mellan den rörliga bilden och ren&lt;br&gt;text i fråga om mediets påverkanskraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller marknadsföring i sökbar text-TV anser jag således att&lt;br&gt;det är tillräckligt med den marknadsföringsrättsliga lagstiftning som&lt;br&gt;finns kompletterad av mina förslag om att det i televisionsprogram inte&lt;br&gt;skall få förekomma kommersiella annonser som gäller alkoholdrycker&lt;br&gt;eller tobaksvaror.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av nu anförda skäl bör radiolagens regler om annonser som sänds&lt;br&gt;under annonstid i televisionen inte gälla sökbar text-TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För annonser och liknande meddelanden i sökbar text-TV behövs&lt;br&gt;emellertid en särskild regel: det måste stå klart att radiolagens krav på&lt;br&gt;opartiskhet och saklighet inte heller gäller för sådana meddelanden; när&lt;br&gt;det gäller annonser som sänds under annonstid i televisionen har jag be-&lt;br&gt;handlat den frågan tidigare (se avsnitt 4.4.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan uppställer sig då vad som bör förstås med annonser och li-&lt;br&gt;knande meddelanden i sökbar text-TV. Jag anser att man med detta ut-&lt;br&gt;tryckssätt bör fånga in motsvarigheten till vad tryckfrihetsförordningen&lt;br&gt;syftar på när i den talas om att som tryckfrihetshrott i vissa fall inte&lt;br&gt;skall anses tillkännagivande &amp;quot;i annons eller annat sådant meddelande&amp;quot;&lt;br&gt;(7 kap. 2 §). Som jag har nämnt tidigare (se avsnitt 4.2.3) menas enligt&lt;br&gt;förarbetena till förordningen med annat sådant meddelande endast vissa&lt;br&gt;sedvanliga notiser, som på grund av sitt innehåll har samma uppgift&lt;br&gt;som annonser. Vad som är att betrakta som redaktionell text i sökbar&lt;br&gt;text-TV bör i enlighet härmed inte anses utgöra annonser eller liknande&lt;br&gt;meddelanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 radiolagen bör således föreskrivas att kraven på opartiskhet och Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;saklighet inte skall gälla annonser och liknande meddelanden i sökbar&lt;br&gt;text-TV.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.9 Vissa frågor som rör alla programföretag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4.9.1 Gynnande av kommersiella intressen i programverksamheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt forslag: Ett programföretag skall inte ha rätt att mot veder-&lt;br&gt;lag eller annars på ett otillbörligt sätt gynna ett kommersiellt in-&lt;br&gt;tresse i programverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En föreskrift om detta skall tas in i radiolagen (6 § andra&lt;br&gt;stycket första meningen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningens förslag överensstämmer med mitt förslag (be-&lt;br&gt;tänkandet s. 160 och 169 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Utredningens förslag stöds av juridiska fakultets-&lt;br&gt;nämnden vid Stockholms universitet, Industriförbundet, Svenska Ar-&lt;br&gt;betsgivareföreningen (SAF), Grossistförbundet Svensk Handel, Svenska&lt;br&gt;Tidningsutgivareföreningen och Sveriges frikyrkoråd/De fria kristna&lt;br&gt;samfundens råd. Industriförbundet, SAF och Grossistförbundet Svensk&lt;br&gt;Ilandel anför som skäl för sin ståndpunkt att olika former av förtäckt&lt;br&gt;reklam bör motverkas med kraft. Enligt juridiska fakultetsnämnden vid&lt;br&gt;Stockholms universitet kan det ifrågasättas om ordet &amp;quot;otillbörligt&amp;quot; är&lt;br&gt;tillräckligt för att motverka s.k. produkt placement i den egentliga pro-&lt;br&gt;gramverksamheten. Radionämnden har uppfattningen att den föreslagna&lt;br&gt;föreskriften inte behövs; radiolagens krav på opartiskhet så som det hit-&lt;br&gt;tills har tillämpats beträffande reklambetonat gynnande räcker fullt ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Den europeiska TV-konventionen innehåller&lt;br&gt;vissa bestämmelser som har betydelse för frågan om det finns anledning&lt;br&gt;att införa en uttrycklig regel som vänder sig mot att ett programföretag i&lt;br&gt;programverksamheten gynnar kommersiella intressen mot vederlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad konventionen avser med reklam och sponsorskap har redovisats&lt;br&gt;i avsnitt 4.2.2. Jag vill också hänvisa till avsnitten 4.2.3, 4.5.1 och 4.5.2,&lt;br&gt;där jag har redogjort för artikel 13 i konventionen. Tidigare har jag&lt;br&gt;dock inte nämnt artikel 13:3, enligt vilken det i gränsöverskridande TV-&lt;br&gt;sändningar inte får förekomma smygreklam (&amp;quot;surreptitious advert-&lt;br&gt;ising&amp;quot;). Särskilt anges att det i program inte får förekomma sådan pre-&lt;br&gt;sentation av varor och tjänster som sker i reklamsyfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill i detta sammanhang också erinra om en av konventionens&lt;br&gt;bestämmelser om sponsring, nämligen artikel 17:3, som säger att spons-&lt;br&gt;rade program inte får uppmuntra till avsättning, inköp eller uthyrning&lt;br&gt;av sponsorns eller tredje mans varor eller tjänster, särskilt inte genom&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att i marknadsföringssyfte göra särskilda hänvisningar till varorna eller Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;tjänsterna i programmen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det står således klart att de stater som blir bundna av TV-&lt;br&gt;konventionen ikläder sig särskilda skyldigheter i fråga om sådant re-&lt;br&gt;klambetonat gynnande av varor och tjänster som sker mot vederlag.&lt;br&gt;Konventionen godtar inte att sådant gynnande sker i den egentliga pro-&lt;br&gt;gramverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gällande svenska regelverk förbjuder inte i klara verba att ett pro-&lt;br&gt;gramföretag, som får finansiera sändningar med reklam, i programverk-&lt;br&gt;samheten gynnar kommersiella intressen mot vederlag. Det är visserli-&lt;br&gt;gen riktigt att radiolagens krav på opartiskhet såsom det tillämpas av ra-&lt;br&gt;dionämnden innebär att programföretagen skall vara försiktiga med att&lt;br&gt;sända program eller programinslag som innebär ett reklambetonat gyn-&lt;br&gt;nande av en viss produkt eller ett visst företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på opartiskhet tar dock huvudsakligen sikte på andra aspekter&lt;br&gt;av programverksamheten än betydelsen av att motverka att kommersiel-&lt;br&gt;la intressen befordras i denna. Bakgrunden till detta krav är ju vår tradi-&lt;br&gt;tion med reklamfri public service-radio och television. Nu står vi inför&lt;br&gt;något nytt, nämligen introduktionen av kommersiell television i mark-&lt;br&gt;nätet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till TV-konventionens bestämmelser och till vad som nu&lt;br&gt;har anförts anser jag det vara lämpligt att införa en uttrycklig regel om&lt;br&gt;att ett programföretag i programverksamheten inte får gynna ett kom-&lt;br&gt;mersiellt intresse mot vederlag eller annars på ett otillbörligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har tidigare (avsnitt 4.3.3) angett vad som menas med att ett pro-&lt;br&gt;gramföretag sänder reklam mot vederlag. Som jag har behandlat förut-&lt;br&gt;sätter denna situalion att vederlaget tillgodoförs programföretaget och&lt;br&gt;inte någon annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också vid gynnande av ett kommersiellt intresse mot vederlag förut-&lt;br&gt;sätts att vederlaget tillgodoförs programföretaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett exempel på denna situation erbjuder radionämndens tidigare om-&lt;br&gt;nämnda beslut den 2 februari 1989 i fråga om underhållningsprogram-&lt;br&gt;met &amp;quot;Zick Zack&amp;quot; i Sveriges Televisions sändningar (SB 44/89). Till&lt;br&gt;grund för dessa sändningar låg ett avtal mellan Sveriges Television och&lt;br&gt;AB Tipstjänst, enligt vilket Tipstjänst till programföretaget skulle lämna&lt;br&gt;ett &amp;quot;produktionsbidrag&amp;quot; om 225 000 kr. per program. Ett inslag i pro-&lt;br&gt;grammen gällde direktsändning av Tipstjänsts dragningar i de båda spe-&lt;br&gt;len 1 x&amp;gt;tto och Joker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radionämndens prövning gällde bl.a. om programföretaget hade&lt;br&gt;överträtt bestämmelsen i företagets avtal med staten om att det inte får&lt;br&gt;medge kommersiell reklam mot vederlag i program eller programinslag.&lt;br&gt;Nämnden uttalade att dragningarna i Tipstjänsts spel var ägnade att&lt;br&gt;främja avsättningen av detta företags produkter och fann att programfö-&lt;br&gt;retaget hade medgivit kommersiell reklam mot vederlag i programmen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Zick Zack&amp;quot;-programmen var underhållningsprogram där olika ar-&lt;br&gt;tister framträdde. Det nya reklambegrepp som jag föreslår i radiolagen&lt;br&gt;avses motsvara begreppet marknadsföring i marknadsföringslagen. Som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;127&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;jag har anfört får den rimligaste tolkningen av marknadsföringslagen på Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;radio- och TV-området anses vara, att underhållning och förströelse be-&lt;br&gt;handlas på samma sätt som det i motiven till lagen uttryckligen anges&lt;br&gt;att nyhetsförmedling och åsiktsbildning skall behandlas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min uppfattning skulle man med ett reklambegrepp i radiola-&lt;br&gt;gen som motsvarar begreppet marknadsföring inte kunna hävda att pro-&lt;br&gt;gramföretaget i &amp;quot;Zick Zack&amp;quot;-fallet hade medgivit reklam mot vederlag.&lt;br&gt;Tveklöst rör det sig dock om gynnande av ett kommersiellt intresse mot&lt;br&gt;vederlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller att programföretaget annars på ett otillbörligt sätt får&lt;br&gt;anses gynna ett kommersiellt intresse aktualiseras i första hand företeel-&lt;br&gt;sen varuexponering i TV-program (&amp;quot;product placement&amp;quot;).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varuexponering i TV kan naturligtvis förekomma såsom gynnande&lt;br&gt;mot vederlag. Ett mera praktiskt fall är emellertid att programföretaget&lt;br&gt;genom att det i ett program gynnar ett kommersiellt intresse slipper vis-&lt;br&gt;sa utgifter som annars skulle ha belastat företaget. Programföretaget&lt;br&gt;uppnår denna ekonomiska fördel genom att i programmet fokusera vis-&lt;br&gt;sa produkter eller varumärken på ett sätt som har reklamvärde för en&lt;br&gt;viss näringsidkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det i ett program förekommer en markant fokusering av en pro-&lt;br&gt;dukt eller ett varumärke och detta inte för tittaren framstår som motive-&lt;br&gt;rat med hänsyn till något informativt eller underhållande syfte hos pro-&lt;br&gt;gramföretaget kan man misstänka att företaget har haft ekonomisk för-&lt;br&gt;del av åtgärden. Oavsett hur det förhåller sig med den ekonomiska för-&lt;br&gt;delen kan det emellertid finnas skäl för bedömningen att företaget i pro-&lt;br&gt;gramverksamheten på ett otillbörligt sätt har gynnat ett kommersiellt in-&lt;br&gt;tresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man bör dock skilja mellan program som programföretaget självt har&lt;br&gt;producerat och program till vilka företaget bara har köpt visningsrätten,&lt;br&gt;t.ex. långfilmer. När det gäller program av det senare slaget kan det vara&lt;br&gt;omöjligt för programföretaget att undvika att en produkt fokuseras på&lt;br&gt;ett sätt som har reklamvärde för en näringsidkare utan att inkräkta på&lt;br&gt;programmet såsom ett upphovsrättsligt skyddat verk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett exempel på ett otillbörligt gynnande av ett kommersiellt intresse&lt;br&gt;skulle emellertid kunna vara ett frågesportprogram i TV, där vinsterna&lt;br&gt;utgörs av TV-apparater. Som jag har nämnt tidigare (avsnitt 4.2.2) kan&lt;br&gt;man i ett sådant fall inte rikta någon kritik mot programföretaget om&lt;br&gt;det låter TV-bilden göra ett hastigt svep över apparaterna. Om emeller-&lt;br&gt;tid programföretaget på ett påtagligt och för sammanhanget omotiverat&lt;br&gt;sätt låter bilden fokusera TV-apparaterna är det fråga om varuexpone-&lt;br&gt;ring av den arten att ett kommersiellt intresse gynnas på ett otillbörligt&lt;br&gt;sätt. Skulle i stället programledaren markera en paus i tävlandet och lå-&lt;br&gt;ta programmet gå över till att uteslutande handla om TV-apparaterna,&lt;br&gt;t.ex. genom att i positiva ordalag beskriva deras egenskaper och ange var&lt;br&gt;man kan köpa dem, då har programmet ändrat karaktär till att gälla ren&lt;br&gt;reklam. Därmed är inte sagt att det är fråga om otillbörlig marknadsför-&lt;br&gt;ing. Marknadsföringen kan vara invändningsfri från marknadsföringsla-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gens synpunkt, t.ex. genom att uppfylla det krav på reklamidentifiering&lt;br&gt;som regelsystemet får anses innefatta. Men även om det rör sig om en i&lt;br&gt;och för sig invändningsfri marknadsföring föreligger givetvis ett klart&lt;br&gt;exempel på gynnande av ett kommersiellt intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om gynnande av ett kommersiellt intresse på ett otillbörligt sätt kan&lt;br&gt;man också ha anledning att tala i vissa situationer då en medverkande i&lt;br&gt;ett programföretags sändningar har yttrat sig på ett avsättningsfrämjande&lt;br&gt;sätt om en produkt och av näringsidkaren fått betalt för detta (jfr fram-&lt;br&gt;ställningen i avsnitt 4.2.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förhållandet att något som sänds bör betraktas som reklam med-&lt;br&gt;för å andra sidan inte nödvändigtvis att ett kommersiellt intresse gynnas&lt;br&gt;på ett otillbörligt sätt. Som exempel på vad som i dag kan vara mark-&lt;br&gt;nadsföring i radio och TV har jag tidigare nämnt marknadsföringen av&lt;br&gt;kursböcker och liknande i anslutning till utbildningsprogrammen i ra-&lt;br&gt;dio och TV. Jag har uttalat (avsnitt 4.3.3) att jag inte ser någon anled-&lt;br&gt;ning att ett icke reklamfinansierat programföretag skall vara förhindrat&lt;br&gt;att sända detta slag av reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ett programföretag sänder reklam utan alt detta anses stå i strid&lt;br&gt;med radiolagens krav på opartiskhet, bör det således inte anses vara frå-&lt;br&gt;ga om att gynna ett kommersiellt intresse på ett otillbörligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.9.2 Den grundläggande regleringen i lag om sändning av sponsrade&lt;br&gt;program&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt forslag: För att ett programföretag skall ha rätt att lämna&lt;br&gt;uppgift om att det i fråga om ett visst program har förekommit&lt;br&gt;sponsorfinansiering utan att detta strider mot kravet på opartisk-&lt;br&gt;het och mot den föreslagna bestämmelsen om förbud mot gyn-&lt;br&gt;nande av kommersiella intressen föreskrivs i en ny bestämmelse&lt;br&gt;i radiolagen (6 § andra stycket andra meningen) att programfö-&lt;br&gt;retaget, i fråga om någon som har bekostat ett program helt eller&lt;br&gt;delvis, får lämna uppgift om vem bidragsgivaren är.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ett programföretag skall kunna bli skyldigt att lämna&lt;br&gt;uppgift om att sponsorfinansering har förekommit i fråga om ett&lt;br&gt;visst program införs också en ny bestämmelse i radiolagen (7 §&lt;br&gt;andra stycket punkt 3) som säger att det i avtalet mellan staten&lt;br&gt;och programföretaget får bestämmas om skyldighet för företaget&lt;br&gt;att, om någon annan har bekostat ett program helt eller delvis,&lt;br&gt;lämna uppgift om vem bidragsgivaren är.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningens förslag överensstämmer med mitt förslag (be-&lt;br&gt;tänkandet s. 238 ff ).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Industriförbundet, Svenska Arbetsgivareförening-&lt;br&gt;en och Grossistförbundet Svensk Ilandel delar uppfattningen att annon-&lt;br&gt;sering och sponsorskap (sponsring) bör behandlas som skilda företeelser&lt;br&gt;och regleras på olika sätt. Riksidrottsförbundet anser att det i regler om&lt;br&gt;129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 149&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sponsorskap bör införas en förpliktelse för programföretaget att garante- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;ra rätt namn på det evenemang som sänds - även om det innehåller&lt;br&gt;sponsorns namn, t.ex. Skandia Cupen. Enligt socialstyrelsen bör det i&lt;br&gt;radiolagen tas in en uttrycklig bestämmelse om att ett programföretag&lt;br&gt;inte får sända program som helt eller delvis har bekostats av någon vars&lt;br&gt;huvudsakliga verksamhet gäller tillverkning eller försäljning av alko-&lt;br&gt;holdrycker eller tobaksvaror. Barnmiljörådet efterlyser ett förbud mot&lt;br&gt;mot sponsring av barn- och ungdomsprogram. Juridiska fakultetsnämn-&lt;br&gt;den vid Stockholms universitet anser inte att den föreslagna lagregeln&lt;br&gt;om bemyndigande att sluta avtal har fått en tillfredsställande utform-&lt;br&gt;ning. Det förefaller ovedersägligt att sponsrade program kommer att&lt;br&gt;gynna kommersiella intressen. Det torde därför vara ett berättigat kon-&lt;br&gt;sumentkrav att uppgifter därom skall lämnas i anslutning till program-&lt;br&gt;met.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till initt förslag: Vad den europeiska TV-konventionen&lt;br&gt;förstår med sponsorskap har angetts tidigare (se avsnitt 4.2.2). Däremot&lt;br&gt;har jag inte tidigare behandlat de materiella bestämmelserna om spon-&lt;br&gt;sorskap i konventionen. De innebär följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ett program eller en serie av program sponsras helt eller delvis,&lt;br&gt;skall sponsorskapet tydligt framgå genom tillkännagivande på lämpligt&lt;br&gt;sätt i början och/eller slutet av programmet (artikel 17:1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sponsor får under inga omständigheter utöva inflytande över ett&lt;br&gt;sponsrat programs innehåll eller inplacering i programtablån på ett så-&lt;br&gt;dant sätt att det påverkar programföretagets ansvar och publicistiska&lt;br&gt;oberoende med avseende på programmen (artikel 17:2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sponsrade program får inte uppmuntra till avsättning, inköp eller&lt;br&gt;uthyrning av sponsorns eller tredje mans varor eller tjänster, särskilt in-&lt;br&gt;te genom att i marknadsföringssyfte göra särskilda hänvisningar till va-&lt;br&gt;rorna eller tjänsterna i programmen (artikel 17:3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Program får inte sponsras av fysiska eller juridiska personer, vars hu-&lt;br&gt;vudsakliga verksamhet gäller tillverkning eller försäljning av sådana va-&lt;br&gt;ror eller tillhandahållande av sådana tjänster, för vilka det inte får göras&lt;br&gt;reklam enligt artikel 15 (artikel 18:1). De i artikel 15 avsedda varorna&lt;br&gt;och tjänsterna är tobaksvaror samt läkemedel och sådan medicinsk be-&lt;br&gt;handling som tillhandahålls endast mot recept av läkare i den sändande&lt;br&gt;konventionsstaten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sponsorskap får inte förekomma i fråga om nyhetsprogram eller ny-&lt;br&gt;hetskommenterande program (artikel 18:2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapporlen om sponsring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nämnts i inledningen har en sakkunnig i utbildningsdepartementet&lt;br&gt;utrett vissa frågor om sponsring i Sveriges Radio-koncernens program&lt;br&gt;och under hösten 1989 överlämnat rapporten (Ds 1989:65) Sponsring&lt;br&gt;m.m. av Sveriges Radios program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lin av utgångspunkterna i detta utredningsarbete har varit TV-&lt;br&gt;konventionens bestämmelser. En annan har varit gällande bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som sätter gränser för arten och omfattningen av s.k. extern finansiering&lt;br&gt;av ett programföretags sändningar. Dessa bestämmelser är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- radiolagens krav att sändningsrätten skall utövas opartiskt och sak-&lt;br&gt;ligt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- bestämmelsen i avtalet mellan staten och programföretaget att före-&lt;br&gt;taget inte mot vederlag får medge kommersiell reklam i program eller&lt;br&gt;programinslag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- avtalsbestämmelserna om s.k. sponsringsförbud, som är formulera-&lt;br&gt;de så, att om programföretagets rätt att sända ett visst program är bero-&lt;br&gt;ende av att &amp;quot;någon annan än ett bolag inom koncernen utger ersättning&lt;br&gt;till den som upplåter rätten&amp;quot;, då får programmet eller programinslaget&lt;br&gt;inte sändas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen i rapporten baserar sig på bedömningen att de nuvarande&lt;br&gt;avtalsbestämmelserna om sponsringsförbud bör upphävas.För att det in-&lt;br&gt;te skall strida mot kravet på opartiskhet i 6 § radiolagen att i sändning-&lt;br&gt;en lämna uppgift om sponsorskap föreslås i rapporten en komplettering&lt;br&gt;i denna paragraf, innebärande att ett programföretag i fråga om någon&lt;br&gt;som har bekostat ett program helt eller delvis får lämna uppgift om vem&lt;br&gt;bidragsgivaren är. Ett programföretag bör således inte längre av kravet&lt;br&gt;på opartiskhet vara förhindrat att lämna sponsorsmeddelanden. Lagtex-&lt;br&gt;ten har emellertid en vid innebörd och skiljer inte mellan olika slag av&lt;br&gt;extern finansiering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rapporten föreslås också ett nytt bemyndigande i 6 § tredje stycket&lt;br&gt;radiolagen för regeringen att sluta avtal med ett programföretag. Enligt&lt;br&gt;denna föreskrift skall programföretaget i ett avtal kunna bli skyldigt att,&lt;br&gt;om någon annan har bekostat ett program helt eller delvis, lämna upp-&lt;br&gt;gift om vem bidragsgivaren är. Syftet därmed är att åstadkomma en av-&lt;br&gt;talsbestämmelse som förpliktar programföretaget att, då ett sponsrat pro-&lt;br&gt;gram sänds, lämna uppgift om sponsorn. Även här har den föreslagna&lt;br&gt;lagtexten en vid innebörd. Det har motiverats med att det inte finns nå-&lt;br&gt;gon anledning att i radiolagen skilja mellan sädan extern finansiering&lt;br&gt;som är sponsring och annan extern finansiering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rapporten skisserar två alternativ när det gäller sändning av sponsra-&lt;br&gt;de program. Enligt alternativ 1 framgår det av ett programföretags avtal&lt;br&gt;med staten att företaget i princip inte får sända sponsrade program. Pro-&lt;br&gt;gramföretaget skall dock få göra detta, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- programmet gäller ett evenemang som direktsänds och som också&lt;br&gt;sänds direkt i andra länder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- programmaterialet har framställts av ett utländskt företag och det&lt;br&gt;saknas anledning anta att sponsorsbidraget har lämnats för att här i lan-&lt;br&gt;det främja sponsorns namn, varumärke eller liknande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Programföretaget skulle emellertid inte få sända ett sponsrat pro-&lt;br&gt;gram, om sponsorn bedriver verksamhet som gäller tillverkning eller&lt;br&gt;försäljning av tobaksvaror, alkholdrycker eller läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alternativ 2 skulle i större utsträckning ge ett programföretag möjlig-&lt;br&gt;heter att träffa sponsringsöverenskommelser. Enligt avtalet skulle dock&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte programföretaget få sända ett sponsrat program, om programmet&lt;br&gt;huvudsakligen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- gäller nyheter, samhällsfrågor eller religiös förkunnelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- vänder sig till barn eller till personer som hör till en språklig mi-&lt;br&gt;noritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aven enligt detta alternativ skulle programföretaget vara förhindrat&lt;br&gt;att sända ett sponsrat program, om sponsorn bedriver verksamhet som&lt;br&gt;gäller tillverkning eller försäljning av tobaksvaror, alkoholdrycker eller&lt;br&gt;läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemensamt för de två alternativen är att avtalet med staten skulle&lt;br&gt;slå fast en skyldighet för programföretaget att omedelbart före och efter&lt;br&gt;sändning av ett sponsrat program lämna uppgift om vem sponsorn är.&lt;br&gt;Detta föreslås ske genom att företaget uppger sponsorns namn eller fir-&lt;br&gt;ma. En särskild bestämmelse i avtalet föreslås om att lämnande av sådan&lt;br&gt;uppgift inte skall betraktas som kommersiell reklam i radiolagens me-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet sponsrat program föreslås bli definierat i avtalet. Som ett&lt;br&gt;sponsrat program betecknas ett program som programföretaget har&lt;br&gt;framställt eller förvärvat och som någon annan har bekostat helt eller&lt;br&gt;delvis för att därmed främja sitt namn, varumärke eller liknande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissutfallet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstansernas inställning till förslagen i rapporten framgår av pro-&lt;br&gt;memorian (Ds 1990:27) Remissyttranden över TV-politiken, betänkande&lt;br&gt;av TV-utredningen, och Sponsring m.m. av Sveriges Radios program,&lt;br&gt;rapport av en särskild utredare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller valet mellan de två alternativen för sändning av spons-&lt;br&gt;rade program ger en majoritet av de remissinstanser som uttalar sig om&lt;br&gt;detta sitt stöd för alternativ 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningen har tagit upp frågorna om sponsring av två skäl.&lt;br&gt;Eör det första har det för utredningen gällt att bedöma vilken lagstift-&lt;br&gt;ning som behövs för att Sverige i fråga om markbundna sändningar&lt;br&gt;skall kunna efterleva kraven i den europeiska TV-konventionen. För&lt;br&gt;det andra har utredningen tagit upp sponsringen i relation till det av ut-&lt;br&gt;redningen föreslagna reklambegreppet i radiolagen. Utredningen har i&lt;br&gt;den frågan ansett att man i det radiorättsliga regelverket på något sätt&lt;br&gt;bör kunna skilja mellan reklam mot vederlag i allmänhet och det för-&lt;br&gt;hållandet att ett sponsrat program sänds och sponsorn namnges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Alldeles oavsett hur man tar ställg till frågor-&lt;br&gt;na om sponsorfinansering av program bör det göras vissa justeringar av&lt;br&gt;nuvarande regler för programföretagens sändningar så att ett företag kan&lt;br&gt;uppfylla kraven i den europeiska TV-konventionen. Särskilt tänker jag&lt;br&gt;då på kravet att — när det är fråga om sponsring helt eller delvis av ett&lt;br&gt;program eller en serie program - sponsorskapet skall framgå tydligt ge-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;132&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nom tillkännagivande på lämpligt sätt i början och/eller slutet av pro- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;grammet (artikel 17:1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till en början bör således ses till att de radiorättsliga reglerna inte&lt;br&gt;hindrar att ett programföretag lämnar uppgift om att sponsorfinansie-&lt;br&gt;ring förekommit i fråga om ett visst program. Som ett hinder mot att så-&lt;br&gt;dana uppgifter lämnas får uppfattas radiolagens krav på opartiskhet, ef-&lt;br&gt;tersom det enligt radionämndens praxis bl.a. innebär att ett programfö-&lt;br&gt;retag bör vara försiktigt med att sända program eller programinslag som&lt;br&gt;innebär ett reklambetonat gynnande av en viss produkt eller ett visst fö-&lt;br&gt;retag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna innebörd av opartiskhetskravet kan i vissa sammanhang få&lt;br&gt;mindre lämpliga följder. Kravet på opartiskhet hindrar inte nödvändigt-&lt;br&gt;vis att ett programföretag sänder program vars produktion finansieras av&lt;br&gt;sponsorer. Om programföretaget i ett sådant fall uppfattar kravet på&lt;br&gt;opartiskhet som ett hinder mot att lämna sponsorsmeddelande innebär&lt;br&gt;det att publiken hålls ovetande om den externa finansieringen. Jag anser&lt;br&gt;det emellertid vara viktigt för TV-tittarna i deras egenskap av konsu-&lt;br&gt;menter att de inte undanhålls information om att t.ex. en viss varutill-&lt;br&gt;verkare har bidragit ekonomiskt till ett program. Sådan information är&lt;br&gt;en signal om att det finns anledning till vaksamhet när det gäller even-&lt;br&gt;tuella positiva associationer till sponsorn i programmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga som uppkommer i fråga om rätten för ett programföretag&lt;br&gt;att namnge en sponsor gäller hur man formulerar vad företagets rätt av-&lt;br&gt;ser. Man skulle kunna begränsa sig till att föreskriva att programföreta-&lt;br&gt;gets rätt gäller att namnge sponsorn, men en nackdel med en sådan re-&lt;br&gt;gel skulle vara att begreppet sponsorskap måste klargöras i lagstiftning-&lt;br&gt;en. Ett skäl mot att i lag bestämma vad som skall anses utgöra sponsor-&lt;br&gt;skap är nämligen det nya reklambegrepp som jag föreslår i radiolagen&lt;br&gt;och som innebär att namngivande av en sponsor kan vara reklam (se&lt;br&gt;avsnitt 4.2.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagrådsremissen uttalades därför att den svenska lagstiftningen inte&lt;br&gt;skulle kunna åstadkomma någon motsvarighet till TV-konventionens&lt;br&gt;hierarki enligt vilken något som räknas som sponsorskap inte anses ut-&lt;br&gt;göra reklam. Detta problem borde enligt remissen lösas genom att avta-&lt;br&gt;let mellan staten och programföretaget skilde ut vad som under vissa&lt;br&gt;förutsättningar och i viss form är tillåten sponsring till skillnad från re-&lt;br&gt;klam mot vederlag i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag har nämnt tidigare (se avsnitt 4 11) har lagrådet karaktärise-&lt;br&gt;rat lagrådsremissens reglering som vidlyftig, svårgenomtränglig och i&lt;br&gt;hög grad begrepps- och motivstyrd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som exempel nämner lagrådet behandlingen av sponsring. Det står&lt;br&gt;enligt lagrådet klart att sponsring enligt TV-konventionens definition&lt;br&gt;faller utanför reklambegreppet. Till grund för det remitterade förslaget&lt;br&gt;ligger däremot föreställningen att tillkännagivande av sponsorns namn&lt;br&gt;kan betraktas som reklam. Till följd härav ges radiolagen en utformning&lt;br&gt;som inte uppfyller konventionens artikel 17:1. I stället föreskriver det&lt;br&gt;remitterade förslaget att programföretaget får lämna uppgift om vem bi-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dragsgivaren är. Bristen i konventionsuppfyllelse avses tydligen botas ge- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;nom att det i radiolagen öppnas en möjlighet att i avtal föreskriva om&lt;br&gt;skyldighet för programföretaget att lämna sådan uppgift. Enligt lagrådets&lt;br&gt;mening är den föreslagna regleringen otillfredsställande dels genom att&lt;br&gt;remissen avstår från att, i en verksamhet som karaktäriseras av en väx-&lt;br&gt;ande internationalisering, tillämpa konventionens normer, dels genom&lt;br&gt;att den förlitar sig på att det därigenom uppkomna problemet genom&lt;br&gt;avtal skall kunna få en lösning som remissen för sin del inte mäktat an-&lt;br&gt;visa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller begreppet reklam i radiolagen har jag i det föregående&lt;br&gt;(se avsnitt 4.2.2) argumenterat för att det bör motsvara vad som i mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen menas med marknadsföring. Bakgrunden till detta för-&lt;br&gt;slag är förhållandet mellan tryckfrihetsrätten och reklamen och den&lt;br&gt;omständigheten att regelsystemet för radio och TV har viktiga berörings-&lt;br&gt;punkter med tryckfrihetsrätten. Jag menar helt enkelt att man inte kan&lt;br&gt;göra på något annat sätt än vad jag har föreslagit, såvida man inteför ra-&lt;br&gt;dions och televisionens vidkommande bestämmer sig för att bryta med&lt;br&gt;vad som har uttalats i olika lagstiftningsärenden och i rättspraxis angå-&lt;br&gt;ende tolkningen av tryckfrihetsförordningen (om detta se t.ex. prop.&lt;br&gt;1986/87:151 s. 47).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kan också konstatera att lagrådet inte har haft något att invända&lt;br&gt;mot mitt förslag till reklamdefinition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Namngivande av en sponsor kan vara marknadsföring enligt mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen. Därmed kan namngivande av en sponsor också vara&lt;br&gt;reklam enligt det föreslagna reklambegreppet. Lagrådets anmärkning att&lt;br&gt;till grund för remissen ligger ”föreställningen att tillkännagivande av&lt;br&gt;sponsorns namn kan betraktas som reklam” går därför inte ihop med&lt;br&gt;den godtagna reklamdefinitionen. Jag delar inte heller uppfattningen att&lt;br&gt;det remitterade förslaget brister i konventionsuppfyllelse. Artikel 5:1 i&lt;br&gt;TV-konventionen säger uttryckligen de sändande staterna skall uppfylla&lt;br&gt;konventionens krav ”genom lämpliga åtgärder av sina behöroga organ”;&lt;br&gt;en konventionsstat har således en betydande handlingsfrihet när det gäl-&lt;br&gt;ler hur en förpliktelse skall uppfyllas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller frågan om avtal mellan staten och programföretagen har&lt;br&gt;jag angett min inställning tidigare (se avsnitt 4.1.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller rätten att lämna sponsorsmeddelanden står jag av nu&lt;br&gt;anförda skäl fast vid uppfattningen i lagrådsremissen att denna bör ha&lt;br&gt;en vid innebörd och inte skilja mellan olika slag av extern finansiering.&lt;br&gt;För att ett programföretag utan hinder av kravet på opartiskhet skall ha&lt;br&gt;rätt att namnge en sponsor eller visa sponsorns varumärke bör således i&lt;br&gt;radiolagen föreskrivas att företaget, i fråga om någon som har bekostat&lt;br&gt;ett program helt eller delvis, får lämna uppgift om vem bidragsgivaren&lt;br&gt;är.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller att reglera skyldigheten för ett programföretag att upp-&lt;br&gt;ge att sponsorsfinansiering har förekommit i fråga om ett visst program&lt;br&gt;(artikel 17:1 i TV-konventionen) kan man enligt min mening välja mel-&lt;br&gt;lan reglering i lag eller avtal. En i lag föreskriven skyldighet i detta hän-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;134&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;seende skulle kräva att begreppet sponsorskap klargjordes i lagstiftning- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;en. Med hänsyn till vad jag nyss sagt anser jag att detta skulle vara mind-&lt;br&gt;re lämpligt. Jag anser i stället liksom den sakkunnige och senare radio-&lt;br&gt;lagsutredningen att den föreskrift som behövs bör vara ett i lag givet be-&lt;br&gt;myndigande för regeringen att sluta avtal med programföretaget av visst&lt;br&gt;innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På motsvarande sätt som beträffande rätten att lämna sponsorsmed-&lt;br&gt;dclanden bör även här lagtexten ha en vid innebörd och inte skilja mel-&lt;br&gt;lan olika slag av extern finansiering. Avsikten med ett lagbemyndigande&lt;br&gt;av det angivna slaget ät självfallet att tillgodose TV-konventionens krav i&lt;br&gt;artikel 17:1 om att sponsorskap skall tillkännages på lämpligt sätt i bör-&lt;br&gt;jan och/eller slutet av programmet. I fortsättningen bör det därför av av-&lt;br&gt;talsbestämmelser mellan staten och programföretag framgå att företaget&lt;br&gt;är skyldigt att lämna sponsorsmeddelanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av det sagda följer även att jag anser att de materiella regler som bör&lt;br&gt;gälla för ett programföretag i fråga om sponsring bör framgå av avtalet&lt;br&gt;mellan staten och företaget. Den legala grunden för sådana avtalsbestäm-&lt;br&gt;melser är nuvarande regel i radiolagen om att det i ett avtal mellan rege-&lt;br&gt;ringen och programföretaget som villkor för sändningsrätten får tas in&lt;br&gt;“föreskrift om förbud mot kommersiell reklam och mot program som&lt;br&gt;bekostas av annan än programföretag&amp;quot; (6 § tredje stycket punkt 3 radio-&lt;br&gt;lagen). Av närmast redaktionella skäl föreslår jag att denna regel skall&lt;br&gt;ersättas av föreskriften att det i avtalet mellan staten och programföreta-&lt;br&gt;get får bestämmas om skyldighet för företaget att &amp;quot;inte sända reklam&lt;br&gt;mot vederlag eller program som någon annan har bekostat helt eller&lt;br&gt;delvis&amp;quot; (se avsnitt 9.1, specialmotiveringen till 7 § andra stycket punkt 1&lt;br&gt;radiolagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.9.3 Radiolagens demokratibestäinmelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Radiolagens demokratibestämmelse formuleras om.&lt;br&gt;Enligt bestämmelsens lydelse i fortsättningen skall programverk-&lt;br&gt;samheten som helhet präglas av det demokratiska statsskickets&lt;br&gt;grundidéer samt principen om alla människors lika värde och&lt;br&gt;den enskilda människans frihet och värdighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningens förslag (betänkandet s. 170 ff.) innebär en&lt;br&gt;mera utförlig omskrivning. Enligt utredningsförslaget skali ett program-&lt;br&gt;företag sända program, i vilka företaget hävdar det demokratiska stats-&lt;br&gt;skickets grundidéer samt principen om alla människors frihet och vär-&lt;br&gt;dighet. Vidare skall, när det i ett program förekommer inslag som moti-&lt;br&gt;verar det, programföretaget hävda dessa principer i samma program el-&lt;br&gt;ler i anslutning till programmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Utredningens förslag lämnas utan erinran av de&lt;br&gt;flesta remissinstanserna. En positiv inställning till förslaget har Sveriges&lt;br&gt;Radio, Industriförbundet, Svenska Arbetsgivareföreningen och Grossist-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förbundet Svensk Handel. Positivt är också Riksidrottsförbundet, som Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;delar utredningens uppfattning att direktsända sportevenemang typiskt&lt;br&gt;sett inte förmedlar något &amp;quot;odemokratiskt budskap&amp;quot; till TV-tittarna.&lt;br&gt;Stockholms tingsrätt anser inte att vad utredningen har åberopat moti-&lt;br&gt;verar en lagändring. En kritisk inställning har också humanistiska&lt;br&gt;utbildnings- och forskningsnämnden vid Göteborgs universitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radionämnden avstyrker att bestämmelsen ändras. När det gäller frå-&lt;br&gt;gan om den s.k. svarta lista som ett visst FN-organ upprättar över id-&lt;br&gt;rottsmän som har framträtt vid evenemang i Sydafrika vidhåller nämn-&lt;br&gt;dens majoritet sin ståndpunkt att sportevenemang där sådana idrottsmän&lt;br&gt;medverkar inte bör sändas i TV. Nämnden uttalar dock att det i denna&lt;br&gt;fråga föreligger en principiell motsättning mellan nämnden och Sveri-&lt;br&gt;ges Television som inte bör bli bestående. Därför delar nämnden utred-&lt;br&gt;ningens uppfattning att riksdagen bör taställning till hur frågan skall lö-&lt;br&gt;sas för framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den av utredningen föreslagna lagtexten går enligt radionämnden&lt;br&gt;långt utöver syftet med förslaget. Nämnden menar att programföretagen&lt;br&gt;med förslagets utformning inte - som fallet är nu - skulle ha någon över-&lt;br&gt;gripande skyldighet att fördöma rasism, våld och brutalitet eller att häv-&lt;br&gt;da jämställdhet mellan könen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Radio invänder å andra sidan mot formuleringen att &amp;quot;pro-&lt;br&gt;gramföretaget skall sända program i vilka förelaget ...&amp;quot; etc. Demokrati-&lt;br&gt;bestämmelsen ligger till grund för den samlade programverksamheten&lt;br&gt;och bolaget anser inte att den bör manifesteras i särskilda enstaka pro-&lt;br&gt;gram. Den föreslagna lydelsen ger dock utrymme för en tolkning som&lt;br&gt;innebär att programföretagen skulle ha skyldighet att sända särskilda&lt;br&gt;program om demokratins grundidéer. Därför föreslår Sveriges Radio&lt;br&gt;följande formulering av första meningen: “Programverksamheten som&lt;br&gt;helhet skall präglas av och verka för det demokratiska statsskickets&lt;br&gt;grundidéer samt principen ...&amp;quot; etc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till mitt förslag: Demokratibestämmelsen i radiolagen&lt;br&gt;(6 § andra stycket) innebär att ett programföretag i programverksamhe-&lt;br&gt;ten skall hävda det demokratiska statsskickets grundidéer samt princi-&lt;br&gt;pen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet&lt;br&gt;och värdighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mellan Sveriges Television och radionämnden råder oenighet om&lt;br&gt;hur bestämmelsen bör förstås. Oenigheten gäller vilket förhållningssätt&lt;br&gt;programföretaget bör inta till sportevenemang där del finns deltagare&lt;br&gt;som har framträtt i Sydafrika och som har satts upp på den av ett FN-&lt;br&gt;organ upprättade svarta listan över sådana idrottsmän. Radionämnden&lt;br&gt;har ansett - under åberopande av att demokratibestämmelsen bl.a. inne-&lt;br&gt;bär att programföretagen i programverksamheten skall verka för att ras-&lt;br&gt;fördomar bekämpas - att Sveriges Television genom att sända program&lt;br&gt;av detta slag handlat i strid mot bestämmelsen, en uppfattning som pro-&lt;br&gt;gramföretaget inte delar. Sedan nämnden i ett beslut den 1 december&lt;br&gt;1988 (SB 482/88) fällt programföretaget för sändandet av vissa tennis-&lt;br&gt;matcher skrev nämligen företaget den 22 i samma månad till regeringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;136&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och bestred att det kunde anses ha åsidosatt sina skyldigheter genom de Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;aktuella sändningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningen har också tagit upp ett annat beslut av radio-&lt;br&gt;nämnden som rör demokratibestämmelsen. Detta beslut, som meddela-&lt;br&gt;des den 13 oktober 1988 (SB 410/88), gällde om det från bl.a. Sveriges&lt;br&gt;Televisions sida hade förekommit tillräcklig bevakning av en nordisk&lt;br&gt;kvinnokonferens med ett stort antal deltagare som ägde rum i Oslo som-&lt;br&gt;maren 1988.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I programföretagets sändningar förekom inte någon nyhetsrapporter-&lt;br&gt;ing om konferensen. Ca en och en halv månad efter konferensen sände&lt;br&gt;dock TV 2 en halvtimmes reportage om denna och ett 45 minuter långt&lt;br&gt;samtalsprogram där några av konferensdeltagarna medverkade. I kanal I&lt;br&gt;förekom inte något inslag om konferensen. Radionämnden uttalade att&lt;br&gt;programföretagen genom demokratibestämmelsen har ålagts en skyldig-&lt;br&gt;het att bl.a. aktivt främja jämställdhet mellan kvinnor och män samt an-&lt;br&gt;såg att Sveriges Televisions bevakning av konferensen var otillräcklig&lt;br&gt;och att detta utgjorde en överträdelse av demokratibestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for mitt forslag: Radiolagsutredningens förslag betyder att det&lt;br&gt;i båda de nu redovisade hänseendena sker en utvidgning av programfö-&lt;br&gt;retagens handlingsfrihet i förhållande till vad radionämndens praxis in-&lt;br&gt;nebär. Den svarta listan över bl.a. idrottsmän som har framträtt vid eve-&lt;br&gt;nemang i Sydafrika bör enligt utredningen inte ha någonting med de-&lt;br&gt;mokratibestämmelsen att göra. Utredningen anser också att bestämmel-&lt;br&gt;sen leder alltför långt om den innebär att det för ett programföretag kan&lt;br&gt;föreligga bevakningsskyldighet även i fråga om en viss bestämd tilldra-&lt;br&gt;gelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagrådsremissen gick föredraganden på samma linje som utredning-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet uttalar att en regel av den karaktär som demokratibestäm-&lt;br&gt;melsen har inte bör ändras över huvud taget annat än om speciella, star-&lt;br&gt;ka skäl har framkommit. I remissen åberopas ett enstaka avgörande av&lt;br&gt;radionämnden och en därav föranledd meningsmotsättning mellan&lt;br&gt;nämnden och Sveriges Television. Detta är uppenbart otillräckligt. Lag-&lt;br&gt;rådet avstår från att uttala sig i det enskilda ärendet; remissutfallet har&lt;br&gt;lagrådet tolkat som främst en antydan om åsiktsläget i sakfrågan. Oavsett&lt;br&gt;detta ger förslaget formellt sett underlag för en tvekan om grundläggan-&lt;br&gt;de konstitutionella principer som lagrådet måste reagera mot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet avstyrker den föreslagna ändringen. Tvärtom bör enligt la-&lt;br&gt;grådets åsikt demokratibestämmelsen få gälla även för reklamverksam-&lt;br&gt;heten. Att några negativa verkningar skulle följa därav har inte visats i&lt;br&gt;remissen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller den svarta listan är det riktigt att det i lagrådsremissen&lt;br&gt;endast åberopades ett avgörande av radionämnden till stöd för att ändra&lt;br&gt;demokratibestämmelsen. Radionämnden har dock även tidigare fattat&lt;br&gt;beslut i samma riktning (se SOU 1990:7 s. 103 f.). Vidare har nämnden&lt;br&gt;efter det att Sveriges Television givit tillkänna att företaget inte godtar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;137&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;radionämndens nu berörda rättstillämpning i flera beslut vidhållit sin Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;praxis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi befinner oss alltså i en situation, där radionämnden vid återkom-&lt;br&gt;mande tillfällen fattar beslut som ett programföretag inte respekterar&lt;br&gt;och där enligt min mening nämnden har givit demokratibestämmelsen&lt;br&gt;en innebörd som går utöver vad bestämmelsen rimligen bör innebära.&lt;br&gt;Eftersom själva systemet med radionämndens efterhandsgranskning av&lt;br&gt;programmen bygger på att programföretagen respekterar nämndens be-&lt;br&gt;dömningar finner jag det därför nödvändigt att överväga en omformule-&lt;br&gt;ring av bestämmelsen för att tydligare låta den räckvidd den enligt min&lt;br&gt;mening bör ha komma till uttryck.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Båda de av radiolagsutredningen föreslagna ändringarna innebär att&lt;br&gt;det sker en utvidgning av yttrandefriheten i programföretagens verksam-&lt;br&gt;het jämfört med radionämndens nuvarande praxis. Jag kan inte dela la-&lt;br&gt;grådets uppfattning att demokratibestämmelsen över huvud taget inte&lt;br&gt;bör ändras i det läge som nu har uppstått. För att utvidga yttrandefrihe-&lt;br&gt;ten bör det inte krävas att de skäl som anförs har någon särskilt stor&lt;br&gt;tyngd. En ändring av bestämmelsen är enligt min mening att klart före-&lt;br&gt;dra framför att fortsätta med den situation som radionämndens praxis&lt;br&gt;har resulterat i.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av anförda skäl ger mig lagrådets yttrande inte anledning att frångå&lt;br&gt;uppfattningen i lagrådsremissen att demokratibestämmelsen bör omfor-&lt;br&gt;muleras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till en början bör i fortsättningen ett programföretag inte anses över-&lt;br&gt;träda demokratibestämmelsen även om sändningar kan sägas innebära&lt;br&gt;alt företaget underlåter att medverka i bojkottaktioner mot t.ex. idrotts-&lt;br&gt;män som har framträtt vid evenemang i Sydafrika. I sändningar av detta&lt;br&gt;slag är det från demokratibestämmelsens synpunkt omständigheter vid&lt;br&gt;sidan av det som sänds som står i blickpunkten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I situationer som dessa kan det enligt min mening inte bortses från&lt;br&gt;att ett programföretag också har andra förpliktelser än sådana som följer&lt;br&gt;av demokratibestämmelsen. Avtalet mellan staten och Sveriges Televi-&lt;br&gt;sion anger t.ex. att programmen genom kvalitet, tillgänglighet och&lt;br&gt;mångsidighet i skälig omfattning skall tillgodose skiftande behov och in-&lt;br&gt;tressen hos landets befolkning. I fall av detta slag blir det därför nödvän-&lt;br&gt;digt att göra en avvägning mellan de skyldigheter som programföretaget&lt;br&gt;har enligt demokratibestämmelsen och vad som kan följa av andra be-&lt;br&gt;stämmelser, t.ex. sådana som går ut på att programföretaget skall fästa&lt;br&gt;vikt vid publikens intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller sporthändelser som direktsänds vill jag också peka på&lt;br&gt;att det här som regel rör sig om offentliga tillställningar som anordnas&lt;br&gt;av någon annan än programföretaget (jfr 1 § andra stycket andra me-&lt;br&gt;ningen radioansvarighetslagen). Om demokratibestämmelsen anses ställa&lt;br&gt;krav på att programföretaget agerar på ett visst sätt med tanke på en del-&lt;br&gt;tagande idrottsman som företaget inte har någon kontraktsrelation med,&lt;br&gt;hamnar företaget i en situation, där valet inte gäller huruvida företaget&lt;br&gt;skall underlåta att sända det ena eller andra inslaget som ingår i ett pro-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;138&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gram utan huruvida företaget har rätt att bevaka en faktisk händelse Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;som bevakas av andra medier, t.ex. pressen. Från journalistisk och pu-&lt;br&gt;blik synpunkt är det tämligen självklart att ett programföretag i förhål-&lt;br&gt;lande till staten bör ha full rätt att bevaka händelser som det bland TV-&lt;br&gt;tittarna Finns ett stort intresse för, och jag ser detta som en viktig prin-&lt;br&gt;cip. Endast i extrema fall bör man enligt min mening ha anledning att&lt;br&gt;säga att det med hänsyn till radiolagens demokratibestämmelse är&lt;br&gt;olämpligt att ett programföretag bevakar en viss händelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag har nämnt innebär i övrigt radiolagsutredningens förslag att&lt;br&gt;det med stöd av demokratibestämmelsen inte bör kunna krävas att ett&lt;br&gt;programföretag är bevakningsskyldigt i fråga om en viss bestämd tilldra-&lt;br&gt;gelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ligger i linje med vad jag nyss har sagt att demokratibestämmel-&lt;br&gt;sen inte bör rubba det förhållandet att ett programföretag skall ha stor&lt;br&gt;frihet att i enlighet med allmänna journalistiska principer bestämma&lt;br&gt;hur det skall agera med tanke på en viss konkret nyhetstilldragelse. De-&lt;br&gt;mokratibestämmelsen bör varken på det ena eller andra sättet beskära&lt;br&gt;det redaktionella oberoendet och utrymmet för en självständig nyhets-&lt;br&gt;värdering. Aven om radionämnden bara en gång har ansett att demokra-&lt;br&gt;tibestämmelsen överträtts på grund av otillräcklig bevakning av en be-&lt;br&gt;stämd tilldragelse, anser jag mig därför ha anledning att ta upp denna&lt;br&gt;fråga. Jag kommer därvid till samma slutsats som radiolagsutredningen&lt;br&gt;att bestämmelsen leder alltför långt om den innebär att bevakningsskyl-&lt;br&gt;dighet kan föreligga även i fråga om en enskild nyhetstilldragelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av lagrådets yttrande över det remitterade förslaget drar jag slutsat-&lt;br&gt;sen att man, om man ser det som nödvändigt att ändra en så allmänt av-&lt;br&gt;fattad föreskrift som demokratibestämmelsen, bör ändra lagtexten så li-&lt;br&gt;tet som möjligt. Enligt min mening bör man kunna åstadkomma den&lt;br&gt;ändring som behövs genom att - i nära anslutning till vad Sveriges Ra-&lt;br&gt;dio anfört - säga att programverksamheten skall som helhet präglas av&lt;br&gt;det demokratiska statsskickets grundidéer samt principen om alla män-&lt;br&gt;niskors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som anförts tidigare (se avsnitt 4.4.1) håller jag med lagrådet om att&lt;br&gt;det inte finns anledning att föreslå något undantag från demokratibe-&lt;br&gt;stämmelsen beträffande vad som sänds under annonstid i televisionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.9.4 Skyldighet att sända ett mångsidigt programutbud&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Staten skall få träffa avtal med ett programföretag&lt;br&gt;om skyldighet för företaget att sända ett mångsidigt programut-&lt;br&gt;bud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fin föreskrift om detta tas in i radiolagen (7 § första stycket&lt;br&gt;punkt 3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningens förslag överensstämmer med mitt förslag (be-&lt;br&gt;tänkandet s. 271 f ).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Den enda remissinstans som har uttalat sig om Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;förslaget är radionämnden, som tillstyrker det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: I avtalen om programverksamheten mellan&lt;br&gt;staten och programföretagen inom Sveriges Radio-koncernen finns be-&lt;br&gt;stämmelser om mångsidighet i programutbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Televisions avtal anger exempelvis att programmen skall ge&lt;br&gt;kunskaper och upplevelser, förmedla erfarenheter samt skänka god un-&lt;br&gt;derhållning. Programmen skall utformas så att de genom kvalitet, till-&lt;br&gt;gänglighet och mångsidighet i skälig omfattning tillgodoser skiftande be-&lt;br&gt;hov och intressen hos landets befolkning. Även mindre gruppers intres-&lt;br&gt;sen skall i görlig mån tillgodoses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det heter även att programutbudet som helhet skall präglas av folk-&lt;br&gt;bildningsambitioner och att det skall utformas så att utrymme ges åt en&lt;br&gt;mångfald av olika åsikter och meningsriktningar och så att hänsyn tas&lt;br&gt;till olika förutsättningar hos befolkningen. Ett mångsidigt utbud av pro-&lt;br&gt;gram på svenska språket skall tillhandahållas och svenska artister och&lt;br&gt;verk av svenska upphovsmän skall i betydande omfattning förekomma i&lt;br&gt;televisionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som har sagts nu konkretiseras ytterligare genom att avtalet rä-&lt;br&gt;knar upp särskilda skyldigheter för programföretaget i fråga om nyhets-&lt;br&gt;förmedling, samhälls- och kulturdebatt, bevakning av makthavare, upp-&lt;br&gt;levelseprogram, konstnärlig och kulturell förnyelse, bevakning av kul-&lt;br&gt;tur, religion, konst och vetenskap samt beträffande program för språkli-&lt;br&gt;ga och etniska minoriteter samt handikappade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De berörda avtalsbestämmelserna kan sägas uttrycka den &amp;quot;positiva&amp;quot;&lt;br&gt;delen av public service-uppdraget. Bestämmelserna avses hindra ett pro-&lt;br&gt;gramföretag från att t.ex. ge programverksamheten en ensidig inriktning&lt;br&gt;mot underhållningsprogram eller billiga inköpta program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt radiolagsutredningen kan förpliktelser av detta slag uppfattas&lt;br&gt;som begränsningar av ett programföretags yttrandefrihet. Utredningen&lt;br&gt;har med hänsyn härtill ansett att det bör ges stöd i lag för förpliktelser-&lt;br&gt;na genom att det i radiolagen föreskrivs att staten får träffa avtal med ett&lt;br&gt;programföretag om skyldighet för företaget att sända ett mångsidigt pro-&lt;br&gt;gramutbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag är av samma mening som utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttrycket &amp;quot;ett mångsidigt programutbud&amp;quot; är avsett att kunna täcka&lt;br&gt;de olika &amp;quot;positiva&amp;quot; krav som finns i de nuvarande avtalen och som tar&lt;br&gt;sikte på att företagen skall sända program av många olika slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.9.5 Skyldighet att ta hänsyn till ljudradions och televisionens särskilda Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;genomslagskraft&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Staten skall få träffa avtal med ett programföretag&lt;br&gt;om skyldighet för företaget att vid utövande av sändningsrätten&lt;br&gt;ta hänsyn till ljudradions och televisionens särskilda genom-&lt;br&gt;slagskraft när det gäller programmens ämnen och utformning&lt;br&gt;samt tiden för sändning av programmen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En föreskrift om detta tas in i radiolagen (7 § första stycket&lt;br&gt;punkt 4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningens forslag överensstämmer med mitt förslag (be-&lt;br&gt;tänkandet s. 272 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Den enda remissinstans som har kommenterat&lt;br&gt;förslaget är radionämnden. Nämnden anser att de värderingar som ra-&lt;br&gt;diolagens demokratibestämmelse värnar om också bör prägla vad som&lt;br&gt;sänds under annonstid. För att detta skall uppnås i det fallet att demo-&lt;br&gt;kratibestämmelsen som sådan inte gäller för annonser har nämnden&lt;br&gt;lanserat den lagtekniska lösningen att förevarande bestämmelse får avse&lt;br&gt;också dessa frågor. Den närmare avgränsningen av bestämmelsens till-&lt;br&gt;ämplighet kan enligt nämnden vara svår att göra i teorin och den bör&lt;br&gt;överlämnas till den praktiska tillämpningen. Vägledande uttalanden av&lt;br&gt;lagstiftaren vore dock självfallet av stort värde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for mitt forslag: Bakgrunden till vad som här föreslås är att&lt;br&gt;nuvarande avtal mellan staten och varje programföretag innehåller be-&lt;br&gt;stämmelsen att företaget skall bedriva programverksamheten med beak-&lt;br&gt;tande av ljudradions resp, televisionens &amp;quot;centrala ställning i samhället&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalsbestämmelsen om televisionens centrala ställning i samhället&lt;br&gt;tar enligt radionämndens praxis sikte på bl.a mediets genomslagskraft.&lt;br&gt;Bestämmelsen aktualiseras bl.a. då det i ett program förekommer vålds-&lt;br&gt;skildringar eller sexuella framställningar Med tillämpning av bestäm-&lt;br&gt;melsen prövar också nämnden t.ex. hur alkohol- och narkotikabruk&lt;br&gt;speglas i programmen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller sexuella framställningar anses hänsynen till mediets ge-&lt;br&gt;nomslagskraft medföra, att program som innehåller bildsekvenser med&lt;br&gt;mera avancerade sexuella motiv som regel inte kan visas under tidig&lt;br&gt;kvällstid. Detsamma gäller underhållningsprogram där det förekommer&lt;br&gt;upprepade inslag av våld eller långvariga och påträngande våldsskil-&lt;br&gt;dringar. När sådana program sänds under sen kvällstid bör de enligt&lt;br&gt;nämnden föregås av någon form av introduktion som klargör inslagens&lt;br&gt;karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna praxis bör kunna upprätthållas även i fortsättningen. Ett pro-&lt;br&gt;gramföretags förpliktelser i enlighet härmed begränsar emellertid otvi-&lt;br&gt;velaktigt yttrandefriheten i programverksamheten, och något stöd i lag&lt;br&gt;för detta finns inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar därför radiolagsutredningens uppfattning att ett programfö- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;retags förpliktelser på detta område bör komma till tydligare uttryck än&lt;br&gt;vad som nu är fallet och att det bör ges lagstöd för radionämndens aktu-&lt;br&gt;ella praxis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Givetvis kan numera mot den gällande avtalsformuleringen även in-&lt;br&gt;vändas, att man inte gärna om var och en av de förekommande&lt;br&gt;ljudradio- och TV- kanalerna kan säga att just den intar en &amp;quot;central&lt;br&gt;ställning&amp;quot; i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som radiolagsutredningen anfört får det väsentliga i radionämndens&lt;br&gt;nyss beskrivna praxis anses vara, att ett programföretag i programverk-&lt;br&gt;samheten skall ta hänsyn till ljudradions resp, televisionens särskilda ge-&lt;br&gt;nomslagskraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser därför att det i radiolagen bör föreskrivas att det i avtalet&lt;br&gt;mellan staten och ett programföretag får bestämmas om skyldighet för&lt;br&gt;företaget alt &amp;quot;ta hänsyn till ljudradions och televisionens särskilda&lt;br&gt;genomslagskraft när det gäller programmens ämnen och utformning&lt;br&gt;samt tiden för sändning av programmen&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med uttrycket &amp;quot;ljudradions och televisionens särskilda genomslags-&lt;br&gt;kraft&amp;quot; avses att medierna vänder sig till hemmen och till en stor allmän&lt;br&gt;publik, där alla åldrar är företrädda, samt att programmen kan påverka&lt;br&gt;lyssnare och tittare starkt. Det är därför naturligt att de ansvariga för&lt;br&gt;sändningarna iakttar varsamhet med program som har sådan karaktär&lt;br&gt;att man kan förstå att delar av publiken kommer att uppröras eller&lt;br&gt;skrämmas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på varsamhet får dock inte drivas så långt att programföreta-&lt;br&gt;gen sviker sin uppgift att meddela nyheter och stimulera till debatt. Det&lt;br&gt;är t.ex. rimligt att bedömningen av våldsinslag är mindre restriktiv då&lt;br&gt;det inte rör sig om underhållningsprogram utan om nyhetsförmedling&lt;br&gt;eller samhällsbevakning. Aven vid program av det senare slaget bör&lt;br&gt;dock programföretagen ta hänsyn till sändningstiden och till att publi-&lt;br&gt;ken bör förberedas på vad som kommer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag innebär som tidigare nämnts (se avsnitt 4.4.1) att demo-&lt;br&gt;kratibestämmelsen i radiolagen bör gälla också vad som sänds under an-&lt;br&gt;nonstid i televisionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nu aktuella föreskriften avser delvis samma frågor. Sammanfatt-&lt;br&gt;ningsvis anser jag att den bör ge stöd för avtalsbestämmelser som ålägger&lt;br&gt;ett programföretag att visa varsamhet när det gäller att t.ex. sända våids-&lt;br&gt;inslag eller inslag med sexualskildringar, program som kan verka&lt;br&gt;skrämmande på barn, program som på ett felaktigt sätt speglar bruk av&lt;br&gt;alkohol eller narkotika och program som är uppenbart kränkande mot&lt;br&gt;ettdcra könet eller mot människor med viss hudfärg, nationalitet eller&lt;br&gt;religion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;142&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.10 Nya uppgifter för radionämnden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.10.1 Radionämnden och reklam i svensk television&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Radionämnden skall genom granskning i efterhand&lt;br&gt;övervaka om ett programföretag som i televisionen sänder re-&lt;br&gt;klam mot vederlag iakttar radiolagens regler om annonser som&lt;br&gt;sänds sänds under annonstid i televisionen. Genom sådan&lt;br&gt;granskning skall nämnden också övervaka om ett från Sveriges&lt;br&gt;Radio-koncernen fristående TV-företag utövar sändningsrätten i&lt;br&gt;enlighet med radiolagen och avtalet mellan staten och företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningens (orslag överensstämmer i sak med mitt förslag&lt;br&gt;(betänkandet s. 242 ff ).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Utredningens förslag om en utvidgad radio-&lt;br&gt;nämndsgranskning tillstyrks uttryckligen av Stockholms tingsrätt, radio-&lt;br&gt;nämnden och Sveriges frikyrkoråd/De fria kristna samfundens råd. Ra-&lt;br&gt;dionämnden uttalar att det ter sig självklart att, om en fristående TV-&lt;br&gt;kanal skall iaktta krav på opartiskhet och saklighet, radionämnden skö-&lt;br&gt;ter granskningen av hur dessa krav efterlevs. Mer diskutabelt är vem&lt;br&gt;som skall ha hand om nytillkommande granskningsuppgifter, främst att&lt;br&gt;annonsörer ej diskrimineras och att föreskrifter om annonsvolym och&lt;br&gt;hur annonser får sättas in efterlevs. Båda uppgifterna är emellertid före-&lt;br&gt;trädesvis av radiorättslig art och synes främmande för marknadsdomsto-&lt;br&gt;len. Att inrätta ett helt nytt granskningsorgan för dessa uppgifter kan in-&lt;br&gt;te anses vara meningsfullt. Radionämnden är därför beredd att åta sig de&lt;br&gt;tillkommande granskningsuppgifterna. Statskontoret är av annan me-&lt;br&gt;ning och anser att annonserna och annonsinnehållet bör granskas skilt&lt;br&gt;från radionämndens granskning av hur kravet på opartiskhet efterlevs.&lt;br&gt;Statskontoret uttalar att marknadsdomstolen bör svara för detta och att&lt;br&gt;den föreslagna utvidgningen av radionämndens uppgifter skulle kräva&lt;br&gt;att nämndens sakkunskap kompletterades i fråga om marknadsföringsla-&lt;br&gt;gen och särskilt dess generalklausul mot otillbörlig marknadsföring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom utredningen anser radionämnden att nämnden inte nu bör&lt;br&gt;få andra möjligheter till sanktion mot ett programföretag än den rätt&lt;br&gt;nämnden har att slå fast att företaget har överträtt lag eller avtal. Det&lt;br&gt;hittillsvarande systemet har med något undantag visat sig tillräckligt i&lt;br&gt;fråga om programföretagen inom Sveriges Radio-koncernen, och det&lt;br&gt;kan antas att en fristående tredje TV-kanal blir så angelägen om sitt&lt;br&gt;sändningstillstånd att förhållandena inte kommer att bli annorlunda be-&lt;br&gt;träffande ett sådant programföretag. Kabelnämnden efterlyser däremot&lt;br&gt;för lindrigare fall av regelöverträdelser mindre ingripande sanktioner än&lt;br&gt;den möjlighet som staten i dag har att säga upp avtalet med ett program-&lt;br&gt;företag. Nämnden vill framhålla möjligheten att införa någon form av&lt;br&gt;sanktionsavgift. Enligt Sveriges frikyrkoråd/De fria kristna samfundens&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;143&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;råd visar erfarenheter från andra länder - Kanada och Storbritannien Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;nämns som exempel - att sanktioner för överträdelser av bestämmelser&lt;br&gt;både kan behövas och utformas på ett effektivt sätt. Organisationerna&lt;br&gt;anser det viktigt att det finns kännbara sanktioner för att de nya bestäm-&lt;br&gt;melserna skall få avsedd verkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for mitt förslag: De regler som jag föreslår för ett reklam-TV-&lt;br&gt;företags sändningar innebär en påbyggnad av dagens radiorättsliga regel-&lt;br&gt;verk. Som exempel kan nämnas reglerna att annonser inte får syfta till&lt;br&gt;att vinna stöd för politiska eller religiösa åsikter (4.4.4), att annonstiden&lt;br&gt;vid ett givet tillfälle inte får understiga en minut (4.5.2) och att annon-&lt;br&gt;ser i princip inte får avbryta ett program (4.5.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skulle inte vara meningsfullt att bestämma att ell TV-företag var&lt;br&gt;skyldigt att iaktta regler av detta slag om det inte vid kritik mot företaget&lt;br&gt;fanns möjlighet att på ett objektivt sätt få fastslaget, om företaget hade&lt;br&gt;följt reglerna eller inte. 1 fråga om vissa regler bör det visserligen vara&lt;br&gt;enkelt att konstatera, om de har följts eller inte. Andra regler är där-&lt;br&gt;emot av den arten att det kommer att krävas både erfarenhet och omdö-&lt;br&gt;me för att tillämpa dem på ett sådant sätt, att de bedömningar som görs&lt;br&gt;kan förväntas bli allmänt godtagna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att bestämma, som jag föreslår, att också ett nytt och reklamfinansie-&lt;br&gt;rat TV-företag skall vara skyldigt att utöva sändningsrätten opartiskt och&lt;br&gt;sakligt, skulleinte heller vara meningsfullt, om det inte fanns möjlighet&lt;br&gt;att få efterlevnaden av reglerna kontrollerad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtliga de här nämnda reglerna motiveras av massmediepolitiska&lt;br&gt;skäl. Vissa av reglerna har inte alls någonting gemensamt med de regler&lt;br&gt;som marknadsdomstolen tillämpar och på grund av vilka det i denna&lt;br&gt;instans ingår ledamöter som representerar t.ex. företagarintressen resp,&lt;br&gt;konsument- och löntagarintressen (se 5 § lagen 11970:417| om mark-&lt;br&gt;nadsdomstol m.m ). Marknadsdomstolen bör därför inte tillämpa sådana&lt;br&gt;regler som jag har pekat på. Jag har i stället samma uppfattning som ra-&lt;br&gt;diolagsutredningen, nämligen att det bör ankomma på radionämnden&lt;br&gt;att tillämpa reglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om sanktioner mot överträdelser av radiorättsli-&lt;br&gt;ga regler innebär utredningens förslaginte någon ändring i förhållande&lt;br&gt;till nuvarande ordning, som begränsar radionämndens möjligheter till&lt;br&gt;att slå fast att ett programföretag har överträtt bestämmelser i radiolagen&lt;br&gt;eller avtalet mellan staten och företaget; nämnden förfogar således inte&lt;br&gt;över några sanktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som har framgått efterlyser vissa remissinstanser en ändring på den-&lt;br&gt;na punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag har samma innebörd som utredningens förslag. Som ra-&lt;br&gt;dionämnden anfört har det hittillsvarande systemet med något undantag&lt;br&gt;visat sig tillräckligt i fråga om programföretagen inom Sveriges Radio-&lt;br&gt;koncernen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill också påminna om att jag har föreslagit en viss insnävning av&lt;br&gt;tillämpningsområdet för radiolagens demokratibestämmelse (se avsnitt&lt;br&gt;4.9.3). Om detta förslag genomförs elimineras det enda inslaget i dagens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;144&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;radiorättsliga regelverk där ett programföretag öppet har demonstrerat&lt;br&gt;att det är av annan mening än radionämnden om hur långt företagets&lt;br&gt;skyldigheter sträcker sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om sanktioner mot överträdelser av radiorättsliga regler kom-&lt;br&gt;mer i ett nytt läge om reglerna skall appliceras på ett helt eller huvud-&lt;br&gt;sakligen reklamfinansierat TV-företag. Ett sådant företag kommer på ett&lt;br&gt;annat sätt än vad som hittills har varit fallet med programföretagen&lt;br&gt;inom Sveriges Radio-koncernen att ha ett ekonomiskt motiv för att bry-&lt;br&gt;ta mot vissa regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till de ämnen på radio- och TV-området som det senare kan bli ak-&lt;br&gt;tuellt att ta upp hör därför frågan om att utforma lämpliga sanktioner&lt;br&gt;för att säkerställa att även ett reklamfinansierat TV-företag efterlever&lt;br&gt;regler av radiorättslig art. I det här sammanhanget - och med tanke på&lt;br&gt;att det inte finns något beslutsunderlag - saknar jag dock anledning att&lt;br&gt;diskutera detta närmare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.10.2 Radionämndens ställning i förhållande till KO och&lt;br&gt;marknadsdomstolen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: 1 första hand bör även den praktiska övervak-&lt;br&gt;ningen av de föreslagna reglerna rörande TV-reklam som vänder&lt;br&gt;sig till yngre barn ankomma på radionämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningens bedömning överensstämmer med min bedöm-&lt;br&gt;ning (betänkandet s. 244 ff.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Utredningens bedömning kommenteras av Stock-&lt;br&gt;holms tingsrätt, konsumentverket. Industriförbundet, Svenska Arbetsgi-&lt;br&gt;vareföreningen och Grossistförbundet Svensk Ilandel. Remissinstanser-&lt;br&gt;na godtar vad utredningen har anfört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Det har varit en strävan från min sida att&lt;br&gt;utforma de av reklamen betingade reglerna som mitt förslag innebär så,&lt;br&gt;att det inte skall behöva uppstå några kollisionspunkter mellan radio-&lt;br&gt;nämndens tillämpning av dessa regler och den tillämpning av mark-&lt;br&gt;nadsföringsrättsliga regler som ankommer på KO och marknadsdomsto-&lt;br&gt;len.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De allra flesta regler som jag föreslår att radionämnden skall tilläm-&lt;br&gt;pa är därför av radiorättslig art, inte marknadsföringsrättslig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns emellertid en skärningspunkt mellan marknadsföringsrät-&lt;br&gt;ten och olika andra rättsområden beroende på den praxis som mark-&lt;br&gt;nadsdomstolen har utvecklat med stöd av marknadsföringslagens gener-&lt;br&gt;alklausul mot otillbörlig marknadsföring. Denna praxis innebär att en&lt;br&gt;åtgärd som strider mot annan lagstiftning än marknadsföringslagen kan&lt;br&gt;betraktas som lagstridig också enligt generalklausulen mot otillbörlig&lt;br&gt;marknadsföring. Därmed blir också sådan marknadsföring otillbörlig&lt;br&gt;marknadsföring i generalklausulens mening (lagstridighetsprincipen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som exempel på marknadsdomstolens praxis i nu berört avseende Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;kan nämnas att det anses strida mot den nämnda generalklausulen att&lt;br&gt;inte vid hemförsäljning överlämna ångerblankett (se bl.a. domstolens&lt;br&gt;beslut 1973:3, Holiday Magic). En näringsidkare som underlåter detta&lt;br&gt;kan enligt 2 § marknadsföringslagen förbjudas vid vite att fortsätta med&lt;br&gt;att åsidosätta reglerna härom i hemförsäljningslagen (1981:1361).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot den här bakgrunden finns det anledning att kommentera några&lt;br&gt;av de regier som jag föreslår, lin av dessa regler är att ett reklamsändan-&lt;br&gt;de TV-företag endast under annonstid skall ha rätt att sända reklam mot&lt;br&gt;vederlag (4.3.3). Detta ser jag som en radiorättslig regel, vars efterlevnad&lt;br&gt;bör övervakas av radionämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har emellertid i avsnitt 4.7 föreslagit vissa regler om TV-reklam&lt;br&gt;till barn som får anses vara av marknadsföringsrättslig art snarare än ra-&lt;br&gt;diorättslig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bl.a. har jag föreslagit att en annons med reklam inte skall få syfta&lt;br&gt;till att fånga uppmärksamheten hos barn under 12 år och att det i an-&lt;br&gt;nonser med reklam inte skall få uppträda personer eller figurer som&lt;br&gt;spelar en framträdande roll i televisionsprogram som huvudsakligen&lt;br&gt;vänder sig till barn under 12 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kan inte komma ifrån att den marknadsföringsrättsliga lagstridig-&lt;br&gt;hetsprincipen skulle kunna leda till att en åtgärd som stred mot dessa&lt;br&gt;regler kom att betraktas som otillbörlig marknadsföring enligt mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen. I första hand anser jag emellertid att den praktiska&lt;br&gt;övervakningen även av dessa regler bör kunna ankomma på radionämn-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom man beträffande de aktuella reglerna kan räkna med att så-&lt;br&gt;väl radionämnden som KO och marknadsdomstolen kommer att anse&lt;br&gt;sig behöriga som tillämpande organ, uppkommer frågan om radio-&lt;br&gt;nämndens roll i förhållande till de marknadsrättsliga organen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan naturligtvis inte uteslutas att radionämnden finner att en&lt;br&gt;viss annons med barn som målgrupp gäller reklam, medan marknads-&lt;br&gt;domstolen kommer till annat resultat. Det kan också tänkas att det mot-&lt;br&gt;satta inträffar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot den här bakgrunden har jag övervägt om det skulle kunna anses&lt;br&gt;lämpligt eller t.o.m. behövligt att radionämnden som underlag för sin&lt;br&gt;bedömning fordrade in yttrande från konsumentverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser emellertid att det i vart fall inte bör föreligga någon sådan&lt;br&gt;skyldighet för radionämnden. Skälet för detta är att KO i sådana här frå-&lt;br&gt;gor intar en partsställning. Min bedömning är därför att radionämnden&lt;br&gt;självständigt och utifrån den radiorättsliga definition av reklam som jag&lt;br&gt;föreslår bör avgöra om en annons gäller reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reklamdefinitionen är avsedd att ansluta till begreppet marknadsför-&lt;br&gt;ing i marknadsföringslagen och den praxis som efter tillkomsten av den-&lt;br&gt;na lag har utvecklats av marknadsdomstolen och högsta domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med vad jag nu har sagt anser jag att det bör vara möjligt att på ett&lt;br&gt;smidigt sätt tillämpa de regler som jag föreslår i fråga om restriktioner&lt;br&gt;mot reklam till barn. Det förhållandet all radionämnden bör anses ha&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;146&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det primära ansvaret för att övervaka reglernas efterlevnad innebär dock Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;inte att marknadsdomstolen skulle sakna behörighet att ta upp en fråga&lt;br&gt;om reglernas tillämpning, om frågan aktualiserades hos domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller övriga regler är naturligtvis de ändringar som jag föreslår i&lt;br&gt;alkohol- och tobaksreklamlagarna (4.6.2) av marknadsföringsrättslig art.&lt;br&gt;De föreslagna reglerna i avsnitt 4.5 om annonsvolym och hur annonser&lt;br&gt;bör få sättas in i sändningarna får däremot anses vara av radiorättslig&lt;br&gt;art. Övervakningen av hur dessa regler följs får därför bli en uppgift för&lt;br&gt;rad io nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.10.3 Radionämndens tillgång till upptagningar av program&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: En ändring görs i 22 a § upphovsrättslagen, den pa-&lt;br&gt;ragraf som behandlar rätten för radio- och televisionsföretag att&lt;br&gt;göra s.k. referensupptagningar av program. I paragrafen klargörs&lt;br&gt;att ett sådant företag får göra referensupptagningar inte endast -&lt;br&gt;som nu - för att säkerställa framtida bevisning om innehållet i&lt;br&gt;en utsändning utan också för att det behövs för att en statlig&lt;br&gt;myndighet skall kunna fullgöra sina uppgifter när det gäller att i&lt;br&gt;efterhand utöva tillsyn över utsändningsverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en ny bestämmelse i radiolagen föreskrivs följande. Ett pro-&lt;br&gt;gramföretag skall på uppmaning av radionämnden tillställa&lt;br&gt;nämnden en sådan upptagning av ett program som företaget är&lt;br&gt;skyldigt att göra enligt de särskilda yttrandefrihetsrättsliga regler-&lt;br&gt;na. Om programföretaget inte rättar sig efter en sådan uppma-&lt;br&gt;ning, kan nämnden förelägga vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningens förslag (betänkandet s. 247 ff.) överensstäm-&lt;br&gt;mer med mitt förslag såvitt gäller radiolagen. Utredningen har inte före-&lt;br&gt;slagit någon ändring i upphovsrättslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Utredningens förslag lämnas utan erinran av alla&lt;br&gt;remissinstanser utom Sveriges Radio, som i tydlighetens intresse anser&lt;br&gt;att radionämnden endast bör kunna kräva in en upptagning i fråga om&lt;br&gt;ett program som kan hänföras till ett diariefört granskningsärende. En-&lt;br&gt;ligt bolaget avtar med detta något av den upphovsrättsliga problematik&lt;br&gt;som är förenad med att upptagningar som överlämnas till radionämn-&lt;br&gt;den utgör allmänna handlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Radiolagsutredningens förslag är att se mot&lt;br&gt;bakgrund av vad som föreskrivs i 14 § närradiolagen (1982:459) och&lt;br&gt;31 § lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar. Enligt dessa bestäm-&lt;br&gt;melser skall en närradiosammanslutning resp, den som bedriver egen-&lt;br&gt;sändningar i kabel på uppmaning av närradionämnden resp, kabel-&lt;br&gt;nämnden tillställa nämnden en sådan upptagning av ett program som&lt;br&gt;avses i den i detta fall relevanta yttrandefrihetsrättsliga lagstiftningen,&lt;br&gt;dvs. lagen (1982:460) om ansvarighet för närradio resp, lagen&lt;br&gt;(1985:1057) om ansvarighet för lokala kabelsändningar. Om vederbö-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rande inte rättar sig efter en sådan uppmaning, kan nämnden förelägga Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radionämndens möjligheter att fä tillgång till upptagningar av pro-&lt;br&gt;gram grundar sig däremot helt på det avtal som gäller mellan staten oeh&lt;br&gt;det aktuella programföretaget. Radiolagsutredningen har ansett att detta&lt;br&gt;är en hrist i regelverket och att radionämnden hör ges en lagfäst rätt att&lt;br&gt;kräva in upptagningar av ett programföretags program. Ingen remissin-&lt;br&gt;stans har invänt mot detta synsätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som Sveriges Radio påpekat har dock den föreslagna regleringen&lt;br&gt;upphovsrättsliga aspekter. Det finns därför anledning att lägga märke&lt;br&gt;till hur ett programföretags rätt och skyldighet att göra upptagningar av&lt;br&gt;program har reglerats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett radio- eller televisionsföretag som har rätt att i utsändning återge&lt;br&gt;verk (en vidare kategori än programföretag i radiolagens mening) har&lt;br&gt;också rätt att göra s.k. referensupptagningar för att säkerställa framtida&lt;br&gt;bevisning om innehållet i program. Har sådan upptagning dokumen-&lt;br&gt;tariskt värde, får den bevaras i arkiv som avses i lagen (1978:487) om&lt;br&gt;pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar (22 a § första&lt;br&gt;stycket upphovsrättslagen). I andra stycket av samma paragraf föreskrivs&lt;br&gt;att en sådan upptagning som avses i första stycket endast får utnyttjas för&lt;br&gt;bevisändamål, om ej annat följer av 22 c §. Sistnämnda paragraf handlar&lt;br&gt;om bl.a. att sådant arkiv som sägs i 22 a § får framställa enstaka exem-&lt;br&gt;plar av verket, om del är påkallat från beredskaps- eller skyddssyn-&lt;br&gt;punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med uttrycket &amp;quot;för att säkerställa framtida bevisning om innehållet i&lt;br&gt;program&amp;quot; förstås enligt motiven till regleringen (prop. 1977/78:97 s.&lt;br&gt;127) sådan skyldighet att göra upptagningar som föreskrivs i 6 § förord-&lt;br&gt;ningen (1967:226) om tillämpningen av radioansvarighetslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt radioansvarighetslagen meddelar regeringen bestämmelser om&lt;br&gt;skyldighet för ett programföretag att vidta åtgärder för att säkerställa&lt;br&gt;framtida bevisning om innehållet i radioprogram och fastställer villko-&lt;br&gt;ren för att enskild skall fä ta del av sådan bevisning (10 § andra stycket&lt;br&gt;radioansvarighetslagen). På grund härav föreskrivs i tillämpningsförord-&lt;br&gt;ningen till lagen att programföretaget skall ombesörja upptagning av&lt;br&gt;varje program som sänds och bevara ett upptaget program minst sex må-&lt;br&gt;nader från sändningen (6 §). Vidare föreskrivs (7 §) att JK har rätt att ta&lt;br&gt;del av upptagning av radioprogram och få en utskrift av vad som har yt-&lt;br&gt;trats i programmet och att programföretaget är skyldigt att låta enskild,&lt;br&gt;som anser att yttrandeft ihetsbrott begåtts mot honom eller att han lidit&lt;br&gt;skada på grund av sådant brott, hos företaget ta del av det radioprogram,&lt;br&gt;i vilket brottet uppges ha förekommit, och få en utskrift av vad som yt-&lt;br&gt;trats i programmet. Detta gäller dock ej, om det är uppenbart att den&lt;br&gt;som begär att få ta del av upptagningen eller att få en utskrift av vad&lt;br&gt;som har yttrats i programmet inte berörs av detta på sådant sätt att han&lt;br&gt;kan vara målsägande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett programföretag har således en rätt och en skyldighet att referens-&lt;br&gt;banda med hänsyn till den särskilda yttrandefrihetsrättsliga regleringen i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;148&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;radioansvarighetslagen. I övrigt finns däremot ingen rätt att referensban- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;da utan endast rätten att göra s.k. efemära upptagningar (22 § första&lt;br&gt;stycket upphovsrättslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för radionämndens efterhandsgranskning av pro-&lt;br&gt;gramföretagens sändningar är givetvis att nämnden har tillgång till upp-&lt;br&gt;tagningar av programmen. Vad som till en början aktualiseras när det&lt;br&gt;gäller en utvidgad rätt att referensbanda är således att detta får ske&lt;br&gt;också för att tillgodose de behov som radionämnden har för sin gransk-&lt;br&gt;ningsverksamhet. Härutöver bör hänsyn tas till de krav som lagstiftning-&lt;br&gt;en ställer på närradionämnden och kabelnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nämnts har närradionämnden redan i dag en laglig rätt att krä-&lt;br&gt;va in upptagningar av program. Närradionämndens uppgifter är att prö-&lt;br&gt;va vissa frågor om närradio och att utöva tillsyn över närradioverksam-&lt;br&gt;heten (se bl.a. 2-4 och 13 §§ närradiolagen ||982:459|).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också kabelnämnden har en laglig rätt all kräva in upptagningar av&lt;br&gt;program. Kabelnämndens uppgifter är alt pröva vissa frågor om lokala&lt;br&gt;kabelsändningar och att utöva tillsyn över verksamheten med lokalaka-&lt;br&gt;belsändningar (se bl.a. 4 och 23 §§ lagen |1985:677| om lokala kahei-&lt;br&gt;sändningar |omtryckt 1985:11)561).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ifrågasatta utvidgningen av rätten att referensbanda bör givetvis&lt;br&gt;vara förenlig med de internationella förpliktelser som Sverige har åtagit&lt;br&gt;sig genom sin anslutning till Bernkonventionen för skydd av litterära&lt;br&gt;och konstnärliga verk. Konventionen ger inte uttryckligen ett radio- el-&lt;br&gt;ler televisionsföretag någon rätt att göra upptagningar av program ut-&lt;br&gt;över vad som följer av artikel llhis 3 om rätt för Bernunionens länder&lt;br&gt;att i sin lagstiftning ge regler om sådana efemära upptagningar, som görs&lt;br&gt;av radioföretag med dess egna hjälpmedel och för dess egna utsändning-&lt;br&gt;ar. Som lagrådet uttalade år 1978 vid tillkomsten av 22 a § upphovsrätts-&lt;br&gt;lagen (se prop. 1977/78:97 s. 158) står emellertid de referensupptagning-&lt;br&gt;ar som det enligt radioansvarighetslagens tillämpningsförordning åligger&lt;br&gt;ett programföretag att göra nära de efemära upptagningarna. Lagrådet&lt;br&gt;uttalade även att det är allmänt erkänt att det är förenligt med Bernkon-&lt;br&gt;ventionen att, utöver de i konventionen uttryckligen medgivna in-&lt;br&gt;skränkningarna i upphovsrätten, göra även andra inskränkningar, om&lt;br&gt;dessa är av mindre betydelse och avser bl.a. kulturella ändamål (se SOU&lt;br&gt;1956:25 s. 230).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Låt mig i detta sammanhang också erinra om artikel 9:2 i Bernkon-&lt;br&gt;ventionen, som säger att ett unionsland som i sin lagstiftning tillåter&lt;br&gt;mångfaldigande av verk i vissa särskilda fall, inte får godta att sådant&lt;br&gt;mångfaldigande gör intrång i det normala utnyttjandet av ett verk eller&lt;br&gt;oskäligt inkräktar på upphovsmännens intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den utvidgade rätt till referensbandning som här diskuteras är av&lt;br&gt;mycket blygsam omfattning. Jag anser att den är förenlig med Bernkon-&lt;br&gt;ventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till det anförda bör det i 22 a § upphovsrättslagen före-&lt;br&gt;skrivas att ett radio- eller televisionsföretag av i paragrafen åsyftat slag&lt;br&gt;har rätt att göra referensupptagningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. för att säkerställa framtida bevisning om en utsändnings innehåll&lt;br&gt;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. för att det behövs för att en statlig myndighet skall kunna fullgöra&lt;br&gt;sina uppgifter när det gäller att i efterhand utöva tillsyn över utsänd-&lt;br&gt;ningsverksam heten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om 22 a § upphovsrättslagen ändras på detta sätt kommer man en-&lt;br&gt;ligt min mening till rätta med den upphovsrättsliga problematik som&lt;br&gt;Sveriges Radio har fäst uppmärksamheten på i fråga om en lagreglerad&lt;br&gt;rätt för radionämnden att kräva in upptagningar av program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under dessa omständigheter delar jag radiolagsutredningens slutsats&lt;br&gt;att det i radiolagen bör föreskrivas att ett programföretag på uppmaning&lt;br&gt;av radionämnden skall tillställa nämnden en sådan upptagning som fö-&lt;br&gt;retaget är skyldigt att göra enligt de särskilda yttrandefrihetsrättsliga reg-&lt;br&gt;lerna och att, om programföretaget inte rättar sig efter en sådan uppma-&lt;br&gt;ning, nämnden skall kunna förelägga vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot anser jag inte att man bör ställa det kravet att en upptag-&lt;br&gt;ning som nämnden vill ha tillgång till skall hänföra sig till ett diariefört&lt;br&gt;granskningsärende. Ett sådant krav är utan reell innebörd. I.tt ärende&lt;br&gt;uppkommer nämligen i och med att radionämnden begär att få tillgång&lt;br&gt;till en upptagning. Jag utgår från att nämnden inte gör det annat än då&lt;br&gt;det finns befogad anledning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;l ör tydlighetens skull vill jag till sist påpeka att den föreslagna före-&lt;br&gt;skriften om rätt för radionämnden att kräva in en upptagning av ett&lt;br&gt;program inte avses ersätta vad som nu regleras i avtalet mellan staten&lt;br&gt;och varje programföretag. Dessa bestämmelser tar sikte på inte bara&lt;br&gt;upptagningar av program utan gäller helt generellt sådant &amp;quot;material som&lt;br&gt;nämnden anser sig behöva för sin granskningsverksamhet&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.11 Radioansvarighetslagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4.11.1 Radioansvarighetslagen och ett nytt reklamsändande TV-loretag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Radioansvarighetslagen bör gälla också för&lt;br&gt;sändningar av ett nytt reklamsändande TV-företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningens bedömning överensstämmer med min bedöm-&lt;br&gt;ning (betänkandet s. 250).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Utredningens bedömning godtas uttryckligen av&lt;br&gt;Stockholms tingsrätt, arkivet för ljud och bild (ALB) samt Sveriges Ra-&lt;br&gt;dio. ALB konstaterar med tillfredsställelse att ett genomförande av för-&lt;br&gt;slaget leder till att också innehållet i ett nytt TV-företags sändningar&lt;br&gt;kommer att bevaras åt eftervärlden enligt vad som föreskrivs i lagen&lt;br&gt;(1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;150&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for min bedömning: Rätt att sända &amp;quot;TV-program med stöd av Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;tillstånd enligt 5 § första stycket radiolagen har i dag endast Sveriges Te-&lt;br&gt;levision och Sveriges Utbildningsradio, som båda ingår i Sveriges Radio-&lt;br&gt;koncernen. Av detta följer att radioansvarighetslagen och förordningen&lt;br&gt;(1967:226) om tillämpningen av radioansvarighetslagen gäller för sänd-&lt;br&gt;ningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I.iksom radiolagsutredningen anser jag att också ett från Sveriges&lt;br&gt;Radio-koncernen fristående TV-företag bör få sin sändningsrätt genom&lt;br&gt;ett tillstånd av regeringen enligt 5 § första stycket radiolagen. Av det&lt;br&gt;kommer att följa att radioansvarighetslagen blir tillämplig på företagets&lt;br&gt;sändningar , l ör sändningarna kommer därmed att gälla principerna om&lt;br&gt;straffrättsligt ensamansvar för programutgivaren samt om meddelar- och&lt;br&gt;anonymitetsskydd för företagets medarbetare och utomstående som trä-&lt;br&gt;der i förbindelse med företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna reglering är givetvis betydelsefull från ytlrandefrihetssyn-&lt;br&gt;punkt. Här vill jag emellertid erinra om regeringens proposition med&lt;br&gt;förslag till yttrandefrihetsgrundlag för bl.a. radio och IV (prop.&lt;br&gt;1990/91:64). Detta förslag, som beskrivits kortfattat i avsnitt 2.5, innehål-&lt;br&gt;ler generellt tillämpliga regler om ensamansvar m.m. för sändningar i&lt;br&gt;radio och TV. Som jag har nämnt föreslås den nya grundlagen träda i&lt;br&gt;kraft den 1 januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 11 § första stycket lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrif-&lt;br&gt;ter och ljud- och bildupplagningar skall programföretag som har sänd-&lt;br&gt;ningsrätt på grund av tillstånd enligt 5 § första eller andra stycket radio-&lt;br&gt;lagen av upptagning av ljudradio- eller televisionsprogram lämna ett&lt;br&gt;pliktexemplar till arkivet för ljud och bild (ALB). Som har framhållits i&lt;br&gt;ALB:s remissyttrande leder ett genomförande av vad jag här föreslår till&lt;br&gt;att också innehållet i ett nytt TV-företags sändningar kommer att beva-&lt;br&gt;ras åt eftervärlden enligt pliktexemplarslagen. Jag delar ALB:s uppfatt-&lt;br&gt;ning att detta är positivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan tilläggas att regeringen i prop. 1990/91:94 om ändringar i ra-&lt;br&gt;dioansvarighetslagen m.m. föreslagit att även satellitsändande företag&lt;br&gt;som måste göra referensupptagningar av program enligt radioansvarig-&lt;br&gt;hetslagen bör vara skyldiga atl - sedan de bevarat upptagningarna i sex&lt;br&gt;månader - lämna dessa som pliktexemplar till ALB&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;151&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.11.2 Det yttrandefrihetsrättsliga ansvaret för annonser och liknande&lt;br&gt;meddelanden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: 1 radioansvat ighetslagen införs en ny bestämmelse&lt;br&gt;som innebär att vad som föreskrivs i 7 kap. 2 § tryckfrihetsför-&lt;br&gt;ordningen om att gärningar inte skall anses som tryckfrihets-&lt;br&gt;brott. därför att de begås genom meddelanden där det brottsliga&lt;br&gt;är dolt, också gäller i fråga om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I. reklamfinansierad television,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. sökbar text-TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vari som i den angivna föreskriften sägs om tryckfrihetsbrott&lt;br&gt;skall därvid i stället avse yttrartdefrihetsbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningens förslag (betänkandet s. 251 f) överensstäm-&lt;br&gt;mer i sak med mitt förslag bortsett från att det inte behandlar sökbar&lt;br&gt;text-TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Utredningens förslag lämnas uttryckligen utan&lt;br&gt;erinran av Stockholms tingsrätt och Sveriges Radio.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Enligt tryckfrihetsförordningen gäller inte&lt;br&gt;ansvaret för tryckfrihetsbrott obetingat i fråga om annonser I 7 kap. 2&lt;br&gt;§ i förordningen föreskrivs nämligen att som tryckfrihetsbrott inte skall&lt;br&gt;anses tillkännagivande i annons eller annat sådant meddelande, om det&lt;br&gt;inte av meddelandets innehåll omedelbart framgår att ansvar för sådant&lt;br&gt;brott kan ifrågakomma. Ar meddelandet i förening med en omständig-&lt;br&gt;het, som inte omedelbart framgå: av meddelandets innehåll, straffbart,&lt;br&gt;gäller föreskrifterna i allmän lag om straff, ansvarighet och rättegång.&lt;br&gt;Slutligen framgår av paragrafen att vad som har sagts nu också gäller i&lt;br&gt;fråga om meddelande genom chiffer eller på annat sätt, som är hemligt&lt;br&gt;för allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som har framhållits i litteraturen (l ek, Nya tryckfrihetsförordning-&lt;br&gt;en, 1948, s. 98) är grunden till den nu angivna regleringen att det i vissa&lt;br&gt;fall inte är möjligt för den tryckfrihetsrättsligt ansvarige att upptäcka att&lt;br&gt;innehållet i en annons konstituerar ett brott, t.ex. ärekränkning. Som&lt;br&gt;exempel kan tas det rättsfall som Eek hänvisade till, NJA 1934 s. 7. Det&lt;br&gt;handlade om en födelseannons i en tidning, l öt ett namngivet par som&lt;br&gt;var nygift tillkännagav annonsen oriktigt &amp;quot;en gosses lyckliga födelse&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Specialregleringen i tryckfrihetsförordningen gäller även om utgiva-&lt;br&gt;ren i det enskilda fallet kände till annonsens straffbarhet; för sin med-&lt;br&gt;verkan kan han då göras ansvarig enligt allmänna regler. Om det där-&lt;br&gt;emot av meddelandets innehåll omedelbart framgår, att det kan bli ak-&lt;br&gt;tuellt med ansvar för tryckfrihetsbrott, gäller inte undantagsregeln; i&lt;br&gt;Eeks bok nämns som exempel en annons i form av ett politiskt upprop&lt;br&gt;eller i vilken en utpekad person angrips.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som har nämnts görs i bestämmelsen undantag också för &amp;quot;meddelan-&lt;br&gt;de genom chiffer eller på annat sätt, som är hemligt för allmänheten&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;152&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även genom chiffer till vissa personer kan man tänka sig att ett äre-&lt;br&gt;kränkningsbrott kan begås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I radioansvarighetslagen finns ingen motsvar ighet till bestämmelsen i&lt;br&gt;7 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom en lösning av TV-reklamfrågan nu är i sikte och vi kan rä-&lt;br&gt;kna med att ett nytt programföretag snart kommer att bedriva reklamfi-&lt;br&gt;nansierade sändningar anser jag att det yttrandefr ihetsrättsliga regelver-&lt;br&gt;ket för televisionens vidkommande bör skilja mellan om yttrandefri-&lt;br&gt;hetsbrott förekommer i annonser eller i den vanliga programverksam-&lt;br&gt;heten. Ansvaret bör därvid utformas så att det överensstämmer med vad&lt;br&gt;som gäller i fråga om ansvaret för tryckfrihetsbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grund av det anförda delar jag radiolagsutredningens uppfattning&lt;br&gt;att det i radioansvarighetslagen bör tas in en bestämmelse som från&lt;br&gt;straffrättslig synpunkt klargör skillnaden mellan annonserna och det öv-&lt;br&gt;riga programutbudet. När det gäller en sådan föreskrifts avfattning anser&lt;br&gt;jag att man som förebild kan använda en bestämmelse i förslaget till yt-&lt;br&gt;trandefrihetsgrundlag (5 kap. 2 §, se prop. 1990/91:64 s. 10). Det inne-&lt;br&gt;bär att bestämmelsen i huvudsak hänvisar till 7 kap. 2 § tryckfrihetsför-&lt;br&gt;ordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttryckligen bör också anges att vad som föreskrivs i tryckfrihetsför-&lt;br&gt;ordningens aktuella föreskrift även gäller i fråga om sökbar text-TV. Be-&lt;br&gt;träffande vilka meddelanden i sökbar text-TV som här avses hänvisar jag&lt;br&gt;till den tidigare framställningen (avsnitt 4.8).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.12 Upprättade lagförslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad jag nu har anfört har inom utbildningsdepartemen-&lt;br&gt;tet upprättats förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lagom ändring i radiolagen (1966:755),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lagom ändring i närradiolagen (1982:459),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lagom ändring i lagen (1981:508) om radiotidningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lagom ändring i radioansvarighetslagen (1966.756),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och&lt;br&gt;konstnärliga verk,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. lag om ändring i lagen (1978:76.3) med vissa bestämmelser om mark-&lt;br&gt;nadsföring av alkoholdrycker,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. lag om ändring i lagen (1978:764) med vissa bestämmelser om mark-&lt;br&gt;nadsföring av tobaksvaror.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen under 5 och 6 har upprättats i samråd med chefen för jus-&lt;br&gt;titiedepartementet och förslagen under 7 och 8 i samråd med statsrådet&lt;br&gt;Wallström.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;153&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Ett reklamfinansierat TV-företag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.1 Inledning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Av föregående avsnitt framgår att jag tänker mig att de förpliktelser som&lt;br&gt;skulle gälla för ett fristående TV-företags sändningsverksamhet skall be-&lt;br&gt;stämmas på i princip samma sätt som Sveriges Radio-företagens. De cen-&lt;br&gt;trala reglerna finns i lag, medan övriga regler läggs fast i avtal mellan&lt;br&gt;staten och programföretaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande kommer jag att behandla de olika villkor som bör gälla&lt;br&gt;för det nya programföretaget samt hur det skall bestämmas vilket företag&lt;br&gt;som skall ges rätt att bedriva programverksamhet i en ny, tredje TV-&lt;br&gt;kanal.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 Villkor för sändningsrättens utövning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;5.2.1 Vissa grundläggande krav på programverksamheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: I avtalet mellan staten och programföretaget bör&lt;br&gt;det bestämmas om skyldighet för företaget alt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* sända genmälen och beriktiganden motsvarande vad som&lt;br&gt;gäller för Sveriges Televisions sändningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* i programverksamheten respektera den enskildes privatliv,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* ta hänsyn till televisionens särskilda genomslagskraft när&lt;br&gt;det gäller programmens ämnen och utformning samt tiden för&lt;br&gt;sändning av programmen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* på begäran av statlig myndighet sända meddelande som är&lt;br&gt;av vikt för allmänheten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* endast under annonstid i televisionen sända reklam mot&lt;br&gt;vederlag eller program mot betalning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* på lämpligt sätt redogöra för beslut av radionämnden, en-&lt;br&gt;ligt vilket företaget har överträtt bestämmelser i radiolagen eller&lt;br&gt;i avtalet mellan staten och företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TV-utredningens bedömning: För ett fristående, reklamfinansierat&lt;br&gt;TV-företag bör gälla samma villkor i fråga om redaktionellt oberoende,&lt;br&gt;mångfald och balans som för Sveriges Television.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna instämmer allmänt i utred-&lt;br&gt;ningens bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Jag har tidigare (se avsnitt 4.3.1) uttalat mig&lt;br&gt;för att också ett reklamfinansierat TV-företag bör vara skyldigt att i pro-&lt;br&gt;gramverksamheten iaktta kraven på opartiskhet och saklighet. Dessa&lt;br&gt;krav anges i radiolagen och blir därmed obligatoriska för det nya TV-&lt;br&gt;företag som får tillstånd till marksändningar. Dock bör som jag tidigare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har behandlat (se avsnitt 4.4.1) de nämnda kraven inte gälla för annon- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;serna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan grupp av krav bör framgå av avtalet mellan staten och&lt;br&gt;programföretaget. Också vissa av dessa krav får anses vara obligatoriska&lt;br&gt;för företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den europeiska TV-konventionen (artikel 8:1) skall varje sän-&lt;br&gt;dande konventionsstat se till att alla fysiska och juridiska personer oav-&lt;br&gt;sett nationalitet och hemvist kan utöva en rätt till genmäle eller har till-&lt;br&gt;gång till andra jämförbara rättsliga eller administrativa möjligheter med&lt;br&gt;avseende på program som sänds eller vidaresänds av rättssubjekt eller&lt;br&gt;med tekniska hjälpmedel som konventionsstaten har jurisdiktion över&lt;br&gt;enligt vad som anges i artikel 3 i konventionen. Särskilt skall staten se&lt;br&gt;till att sändningstiden och övriga omständigheter för utövandet av gen-&lt;br&gt;mälesrätten är sådana att rätten kan utövas effektivt. Ett effektivt ut-&lt;br&gt;övande av denna rätt eller av andra jämförbara rättsliga eller administra-&lt;br&gt;tiva möjligheter skall garanteras både i fråga om sändningstid och övriga&lt;br&gt;omständigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag gör bedömningen att Sverige uppfyller dessa krav genom bestäm-&lt;br&gt;melserna i avtalen mellan å ena sidan staten och å den andra Sveriges&lt;br&gt;Television AB och Sveriges Utbildningsradio AB om att programföreta-&lt;br&gt;get skall beriktiga en felaktig sakuppgift när det ät påkallat och bereda&lt;br&gt;den tillfälle till genmäle som har befogat anspråk på att bemöta ett på-&lt;br&gt;stående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också ett fristående TV-företag bör ha dessa skyldigheter. De utgör&lt;br&gt;ett viktigt komplement till kraven på opartiskhet och saklighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ligger i sakens natur att skyldigheter för programföretaget i fråga&lt;br&gt;om genmälen och beriktiganden endast gäller för den vanliga program-&lt;br&gt;verksamheten och inte för annonserna. Jag erinrar emellertid om mitt&lt;br&gt;förslag (4.3.2) att programföretaget inte skall få diskriminera någon som&lt;br&gt;begär att företaget skall sända en annons.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalen mellan staten och programföretagen inom Sveriges Radio-&lt;br&gt;koncernen innebär en skyldighet för varje programföretag att respektera&lt;br&gt;den enskildes privatliv om inte ett oavvisligt allmänt intresse kräver an-&lt;br&gt;nat. Samma sak bör enligt min mening gälla för ett nytt programföretag.&lt;br&gt;Det är naturligt att en sådan skyldighet gäller såväl för den vanliga pro-&lt;br&gt;gramverksamheten som för annonserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med stöd av det särskilda bemyndigande i radiolagen som jag tidigare&lt;br&gt;har föreslagit (se avsnitt 4.9.5) bör det i avtalet också bestämmas om&lt;br&gt;skyldighet för programföretaget att ta hänsyn till televisionens särskilda&lt;br&gt;genomslagskraft när det gäller programmens ämnen och utformning&lt;br&gt;samt tiden för sändning av programmen. En sådan avtalsbestämmelse&lt;br&gt;innebär att programföretaget måste ta hänsyn till att sändningarna vän-&lt;br&gt;der sig till hemmen och till en stor allmän publik, där alla åldrar är fö-&lt;br&gt;reträdda, och att programmen kan påverka tittarna starkt. De ansvariga&lt;br&gt;för sändningarna bör iaktta varsamhet med program som har sådan ka-&lt;br&gt;raktär att man kan förstå att t.ex. barn i publiken kommer att bli upp-&lt;br&gt;rörda eller skrämda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag har framhållit bör kravet på varsamhet emellertid inte dri- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;vas så långt att programföretaget sviker sin uppgift att meddela nyheter&lt;br&gt;och stimulera till debatt. Det är t.ex. rimligt att inställningen till vålds-&lt;br&gt;skildringar i programmen är mindre restriktiv när det rör sig om ny-&lt;br&gt;hetsprogram eller samhällsbevakning än om våldsinslagen förekommer&lt;br&gt;i Aktionsprogram av underhållningskaraktär. Även i fråga om program&lt;br&gt;av det förstnämnda slaget bör dock programföretaget ta hänsyn till sänd-&lt;br&gt;ningstiden och se till att publiken förbereds på programmets innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag närmare har utvecklat i avsnitt 4.9.5 bör en avtalsbestäm-&lt;br&gt;melse om skyldighet att ta hänsyn till televisionens särskilda genom-&lt;br&gt;slagskraft avse såväl annonserna som de vanliga programmen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De regler som jag hittills har behandlat speglar alla intresset av att&lt;br&gt;programverksamheten bedrivs med ansvar och omdöme. Det finns inte&lt;br&gt;anledning att ställa andra eller lägre anspråk på ett fristående program-&lt;br&gt;företag som finansierar sändningsverksamheten med reklam, än vad&lt;br&gt;som gäller för företagen i Sveriges Radio-koncernen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalet mellan staten och Sveriges Television innebär att program-&lt;br&gt;företaget på begäran av en statlig myndighet skall sända meddelande som&lt;br&gt;är av vikt för allmänheten. Företaget skall se till att meddelandet ges en&lt;br&gt;lämplig utformning och att det inte genom sin omfattning eller på annat&lt;br&gt;sätt inverkar menligt på programverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är inte lika självklart att kräva motsvarande skyldighet av ett&lt;br&gt;reklam-TV-företag. Företaget finansierar ju verksamheten genom att&lt;br&gt;upplåta sändningstid åt andra mot betalning. Myndigheter som behöver&lt;br&gt;informera medborgarna bör därför i allmänhet kunna utnyttja möjlig-&lt;br&gt;heten att köpa reklamtid av reklam-TV-företaget 1 speciella situationer,&lt;br&gt;t.ex. i samband med större olyckor, kan det emellertid finnas behov för&lt;br&gt;en myndighet att snabbt kunna nå allmänheten genom alla TV-kanaler.&lt;br&gt;I sådana fall kan det vara lämpligt att del även för reklam-TV-företaget&lt;br&gt;finns en förpliktelse att utan vederlag sända meddelanden från statlig&lt;br&gt;myndighet. Jag räknar emellertid med att sändningar med stöd av en så-&lt;br&gt;dan förpliktelse endast skall få begränsad omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en del av vad som gäller i fråga om programverksamheten för&lt;br&gt;ett reklamfinansierat TV-företag får betraktas den del av regelverket som&lt;br&gt;går ut på att markera gränserna mellan reklamen och det övriga ut-&lt;br&gt;budet. Med hänsyn till detta har jag tidigare (avsnitt 4.3.3) föreslagit att&lt;br&gt;det i radiolagen skall tas in ett bemyndigande för staten att träffa avtal&lt;br&gt;med ett programföretag om skyldighet för företaget all endast under an-&lt;br&gt;nonstid i televisionen sända reklam mot vederlag eller program mot betal-&lt;br&gt;ning. Avtalet mellan staten och programföretaget bör således slå fast&lt;br&gt;också detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag har nämnt tidigare (bl.a. avsnitt 4.9.2) kan den av mig före-&lt;br&gt;slagna reklamdefinitionen i radiolagen i och för sig även omfatta namn-&lt;br&gt;givande av en sponsor. Därför bör det i avtalet mellan staten och pro-&lt;br&gt;gramföretaget klargöras att lämnande av uppgift om att det i fråga om&lt;br&gt;ett visst program har förekommit sponsorfinansiering faller utanför den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;156&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nu aktuella regleringen, liimnande av sponsorsmeddelanden bör alltså Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;inte hänvisas till annonstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radionämnden övervakar genom granskning i efterhand om ett re-&lt;br&gt;klamfinansierat TV-företag utövar sändningsrätten i enlighet med radio-&lt;br&gt;lagen och avtalet mellan staten och företaget. Radionämndens gransk-&lt;br&gt;ning kommer också att avse de regler om annonser som föreslås ingå i&lt;br&gt;rad io lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På samma sätt som gäller för programföretagen inom Sveriges Radio-&lt;br&gt;koncernen bör det i avtalet mellan staten och det reklamfinansierade&lt;br&gt;TV-företaget bestämmas om skyldighet för företagei att i sändning redo-&lt;br&gt;göra för beslut av radionämnden av innebörd att företaget har överträtt&lt;br&gt;en för sändningarna gällande regel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.2 Programutbudets sammansättning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: I avtalet mellan staten och programföretaget bör&lt;br&gt;det bestämmas om skyldighet för företaget att sända ett mång-&lt;br&gt;sidigt programutbud av god kvalitet. Sändningarna bör innehål-&lt;br&gt;la såväl nyheter och informativa program som underhållnings-&lt;br&gt;program. Bland programkategorier som särskilt bör nämnas i&lt;br&gt;avtalet märks nyhetsprogram, barnprogram, program på svenska&lt;br&gt;språket och med svenska upphovsmän eller svenska artister&lt;br&gt;samt egenproducerade och beställda program. Även frågor om&lt;br&gt;sändningstiden för olika programkalegorier bör kunna regleras i&lt;br&gt;avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom programföretagets inkomster kommer att vara lägre&lt;br&gt;under de första verksamhetsåren bör vissa åtaganden av företaget&lt;br&gt;kunna vara mindre omfattande under de första åren av avtals-&lt;br&gt;perioden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TV-utredningens bedömning: För ett fristående, reklamfinansierat&lt;br&gt;TV-företag bör gälla villkor i fråga om ett omväxlande programutbud av&lt;br&gt;god kvalitet. Dessa villkor överensstämmer i stora delar med de som gäl-&lt;br&gt;ler för Sveriges Television. Kraven kan emellertid inte överensstämma&lt;br&gt;helt. Ett reklamfinansierat TV- företag bör inte ha samma förpliktelser&lt;br&gt;när det gäller att t.ex. tillgodose olika minoritetsintressen eller att full-&lt;br&gt;göra folkbi Id n i ngsu ppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna instämmer i ut-&lt;br&gt;redningens bedömning. Av de remissinstanser som har avvikande upp-&lt;br&gt;fattning förordar några mindre långtgående krav än utredningen, medan&lt;br&gt;andra menar att kraven i princip skall vara lika långtgående som de som&lt;br&gt;ställs på Sveriges Television.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: De villkor som skall gälla i fråga om pro-&lt;br&gt;gramutbudets sammansättning måste avvägas med hänsyn såväl till vad&lt;br&gt;som är känt om reklamfinansieringens effekter på programsammansätt-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;157&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningen som till reklam-TV-företagets möjligheter att få tillräckliga in- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;komster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationella erfarenheter visar på risken att reklamfinansiering le-&lt;br&gt;der till ett ensidigt programutbud, där underhållning av olika slag domi-&lt;br&gt;nerar och där informativa program och kulturprogram förekommer i li-&lt;br&gt;ten omfattning. Förklaringen till ensidigheten är att programföretagen&lt;br&gt;anpassar sig till annonsörernas önskemål om en stor publik för annons-&lt;br&gt;erna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om man vill säkerställa att tillkomsten av ett nytt, reklamfinansierat&lt;br&gt;TV-företag inte bara skall innebära att publiken får ökade möjligheter&lt;br&gt;att välja mellan olika underhållningsprogram, bör villkor om ett mång-&lt;br&gt;sidigt programutbud ingå i avtalet med staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid fastställandet av dessa villkor är det nödvändigt att ta hänsyn till&lt;br&gt;att programföretaget skall kunna få tillräckliga inkomster genom försälj-&lt;br&gt;ning av reklamtid. Annonsörerna har intresse av att annonserna ses av&lt;br&gt;en stor publik, och särskilt av de tittare som är målgrupper för annon-&lt;br&gt;sörernas reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Risken för att annonsfinansiering leder till likriktning av programut-&lt;br&gt;budet förefaller vara större om flera TV-företag konkurrerar på ungefär&lt;br&gt;lika villkor om inkomsterna från samma reklammarknad än om ett&lt;br&gt;företag är ensamt om att bedriva TV- sändningar med reklam från&lt;br&gt;marksändare. Ett sådant företag torde ha så stora fördelar i förhållande&lt;br&gt;till de konkurrerande satellit- TV-företagen att ett åtagande för program-&lt;br&gt;företaget att sända ett mångsidigt programutbud inte kommer att äventy-&lt;br&gt;ra möjligheten till ekonomisk lönsamhet i verksamheten. Det är emel-&lt;br&gt;lertid knappast realistiskt att av ett sådant företag kräva omfattande för-&lt;br&gt;pliktelser när det gäller t.ex. folkbildning eller program för minoriteter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som grundläggande skyldighet för programföretaget bör gälla att pro-&lt;br&gt;gramutbudet skall vara mångsidigt och av god kvalitet. Sändningarna&lt;br&gt;bör innehålla såväl nyhetsprogram och informativa program som&lt;br&gt;underhållningsprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kravet på mångsidighet ligger att programmen skall tillgodose skif-&lt;br&gt;tande behov och intressen hos publiken och att utrymme skall ges åt en&lt;br&gt;mångfald av olika åsikter och meningsriktningar. Utländska program&lt;br&gt;bör spegla olika kulturkretsar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För ett svenskt progamföretag är det naturligt att sändningarna i be-&lt;br&gt;tydande omfattning innehåller program på svenska språket och program&lt;br&gt;där det förekommer svenska artister och verk av svenska upphovsmän.&lt;br&gt;Ett TV-företag som i stor omfattning visar egenproducerade eller beställ-&lt;br&gt;da program får stor betydelse för den konstnärliga utvecklingen och för&lt;br&gt;sysselsättningen inom de berörda yrkesgrupperna. Avtalet bör innehålla&lt;br&gt;villkor i fråga om program av här berört slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill emellertid här peka på en skillnad mellan den situation som&lt;br&gt;gäller för Sveriges Radio-företagen och de förhållanden som kommer att&lt;br&gt;vara rådande för ett reklam-TV-företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målet med Sveriges Radio-företagens verksamhet är att sända radio&lt;br&gt;och TV i allmänhetens tjänst. Resurstilldelningen är bestämd på för-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;158&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hand och verksamheten skall inte gå med vinst. Strävan efter ökad ef- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;fektivitet i verksamheten innebär att man söker bättre vägar att ge pu-&lt;br&gt;bliken bästa möjliga radio och TV. De medel som frigörs genom ratio-&lt;br&gt;naliseringar används till en bättre verksamhet. De villkor som finns in-&lt;br&gt;tagna i avtalen mellan staten och programföretagen kan sägas vara en&lt;br&gt;kodifiering av de ambitioner som finns inbyggda i företagen. Det finns&lt;br&gt;ingen motsättning mellan de mål som uttrycks genom avtalsbestämmel-&lt;br&gt;serna och de mål som de ansvariga i företagen har för verksamheten.&lt;br&gt;Detta förhållande avspeglas i att avtalens regler är avfattade i allmänna&lt;br&gt;ordalag och att motsättningarna i fråga om hur avtalsbestämmelserna&lt;br&gt;skall tolkas har varit få.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För ett fristående reklamfinansierat TV-företag kan det däremot upp-&lt;br&gt;stå en motsättning mellan krav på mångsidighet och kvalitet i pro-&lt;br&gt;grambutbudet och önskemålet att verksamheten skall ge vinst. Ett&lt;br&gt;reklam-TV-företag kan se det som rationellt att t.ex. byta ut dyrbara&lt;br&gt;svenska program mot billigare importerade eller att dra ner på program&lt;br&gt;som främst intresserar köpsvaga grupper som inte har så stort intresse&lt;br&gt;för annonsörerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta förhållande gör det angeläget att avtalet mellan staten och ett&lt;br&gt;fristående reklam-TV-företag i några avseenden får en mer preciserad&lt;br&gt;utformning än som har varit fallet med motsvarande avtal för Sveriges&lt;br&gt;Radio-företagen. När det gäller omfattningen av nyhetsprogram, barn-&lt;br&gt;program och egenproducerade eller beställda program finns det anled-&lt;br&gt;ning att fordra att programföretaget gör bestämda åtaganden. Precise-&lt;br&gt;ringarna bör kunna avse mängden program av olika kategorier uttryckt&lt;br&gt;i sändningstid eller andei av programutbudet, eller sändningarnas place-&lt;br&gt;ring under dygnet. Med hänsyn till de höga kostnaderna för svenska Ak-&lt;br&gt;tionsprogram är det också angeläget med ett särskilt åtagande i fråga om&lt;br&gt;sådana program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under de första verksamhetsåren kan man räkna med att ett reklam-&lt;br&gt;TV-företag kommer att ha lägre inkomster än vad det kommer att få när&lt;br&gt;verksamheten är etablerad. Med hänsyn härtill kan det vara befogat att i&lt;br&gt;vissa avseenden ställa lägre krav under de första åren av avtalsperioden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det framstår som mindre lämpligt att nu försöka fastställa några ni-&lt;br&gt;våer för de krav i fråga om programutbudets sammansättning som staten&lt;br&gt;bör ställa på ett reklam-TV-företag. I det följande (5.4) kommer jag att&lt;br&gt;förorda att de företag som önskar erhålla sändningsrätt anmäler sitt in-&lt;br&gt;tresse till regeringen. I det sammanhanget bör företagen ange hur de av-&lt;br&gt;ser att uppfylla kraven på ett mångsidigt programutbud av god kvalitet&lt;br&gt;och vilka åtaganden de är beredda att göra när det gäller olika program-&lt;br&gt;kategorier. På detta sätt blir det möjligt att jämföra förslag från olika fö-&lt;br&gt;retag och även att låta villigheten att göra åtaganden påverka valet av&lt;br&gt;programföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.3 Sändning av sponsrade program&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Frågor om sändning av sponsrade program bör reg-&lt;br&gt;leras i avtalet mellan staten och det reklamfinansierade TV-&lt;br&gt;företaget. Med ett sponsrat program bör därvid förstås ett pro-&lt;br&gt;gram som programföretaget har framställt eller förvärvat och&lt;br&gt;som en fysisk eller juridisk person, som inte är engagerad inom&lt;br&gt;radio eller television eller med att framställa audiovisuella verk,&lt;br&gt;har bekostat helt eller delvis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ett program eller en serie av program sponsras helt eller&lt;br&gt;delvis, bör sponsorskapet tydligt framgå genom att programföre-&lt;br&gt;taget på lämpligt sätt i början eller slutet av programmet anger&lt;br&gt;sponsorns namn eller firma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Programföretaget bör inte få sända program som är sponsra-&lt;br&gt;de av någon vars huvudsakliga verksamhet gäller tillverkning el-&lt;br&gt;ler försäljning av tobaksvaror, alkoholdrycker eller recept-&lt;br&gt;belagda läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Programföretaget bör inte heller få sända sponsrade program&lt;br&gt;som huvudsakligen avser nyheter eller nyhetskommentarer eller&lt;br&gt;som huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rapporten om sponsring: Innebörden av rapporten (I)s 1989:65)&lt;br&gt;Sponsring m.m. av Sveriges Radios program har redovisats tidigare (se&lt;br&gt;avsnitt 4.9.2). Som har framgått skisseras i rapporten två alternativ för&lt;br&gt;programföretagen inom Sveriges Radio-koncernen när det gäller att sän-&lt;br&gt;da sponsrade program. Rapporten behandlar således inte dessa frågor ut-&lt;br&gt;ifrån ett fristående TV-företags perspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Det finns enligt min uppfattning inte anled-&lt;br&gt;ning att motsätta sig att ett helt eller huvudsakligen reklamfinansierat&lt;br&gt;TV-företag sänder program, till vilkas finansiering utomstående finansiä-&lt;br&gt;rer, s.k. sponsorer, har bidragit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När man överväger vilka regler som skall gälla för sändning av såda-&lt;br&gt;na program är det naturligt att i första hand beakta TV- konventionens&lt;br&gt;krav. Vilka dessa är har redovisats tidigare (se avsnitt 4.2.2 och 4.9.2).&lt;br&gt;Det finns emellertid anledning att på några punkter gå längre än kon-&lt;br&gt;ventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag har nämnt bör de materiella reglerna för ett programföretag&lt;br&gt;i fråga om sändning av sponsrade program anges i avtalet mellan staten&lt;br&gt;och företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till en början aktualiseras därför vad som bör förstås med att ett pro-&lt;br&gt;gram är sponsrat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt TV-konventionens definition av sponsorskap (artikel 2 g i&lt;br&gt;konventionen) är ett sponsrat program ett program som program-&lt;br&gt;företaget har framställt eller förvärvat och som en fysisk eller juridisk&lt;br&gt;person, som inte är engagerad inom radio eller television eller med att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;framställa audiovisuella verk, har bekostat helt eller delvis i syfte au där- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;främja sitt namn, varumärke eller anseende (kursiverat här).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening är detta en alltför snäv definition av sponsorskap.&lt;br&gt;För TV-tittarna är det intressant att få veta om ett program är bekostat&lt;br&gt;av en utomstående finansiär, även om denne har haft ett annat syfte&lt;br&gt;med att bekosta programmet än att främja sitt namn m.m. Skyldigheten&lt;br&gt;att ange sponsorskapct bör därför gälla i alla de fall då någon utanför&lt;br&gt;radio-, TV- och filmbranscherna har bekostat programmet. Även de re-&lt;br&gt;striktioner som bör gälla i fråga om sponsrade program har minst lika&lt;br&gt;stor betydelse i det fall då sponsorn är t.ex. någon av arbetsmarknadens&lt;br&gt;parter som då han har enbart kommersiella skäl för sin sponsring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har tidigare föreslagit en lagändring som gör del möjligt för sta-&lt;br&gt;ten att avtala med ett programföretag om skyldighet för företaget att, om&lt;br&gt;någon annan har bekostat ett program helt eller delvis, lämna uppgift&lt;br&gt;om vem bidragsgivaren är. Avsikten med ett sådant lagbemyndigande är,&lt;br&gt;som jag har nämnt, att tillgodose TV- konventionens krav i artikel 17:1&lt;br&gt;om att sponsorskap skall tillkännages på lämpligt sätt i början och/eller&lt;br&gt;slutet av programmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avtalet mellan staten och programföretaget bör det därför bestäm-&lt;br&gt;mas att, när ett program eller en serie av program sponsras helt eller&lt;br&gt;delvis, sponsorskapet skall framgå tydligt genom att programföretaget&lt;br&gt;på lämpligt sätt i början eller slutet av programmet anger sponsorns&lt;br&gt;namn eller firma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag har behandlat tidigare föreskriver TV-konventionen, att pro-&lt;br&gt;gram inte får sponsras av fysiska eller juridiska personer, vars huvudsak-&lt;br&gt;liga verksamhet gäller tillverkning eller försäljning av sådana varor eller&lt;br&gt;tillhandahållande av sådana tjänster, för vilka det inte får göras reklam i&lt;br&gt;sändningarna (artikel 18:1). De avsedda varorna och tjänsterna är to-&lt;br&gt;baksvaror samt läkemedel och sådan medicinsk behandling som tillhan-&lt;br&gt;dahålls endast mot recept av läkare i den sändande konventionsstaten.&lt;br&gt;Det föreskrivs också att sponsorskap inte får förekomma i fråga om ny-&lt;br&gt;hetsprogram eller nyhetskommenterande program (artikel 18:2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening bör de svenska reglerna för sponsorskap gå läng-&lt;br&gt;re än konventionen i två avseenden. Detta har samband med mina för-&lt;br&gt;slag i det föregående om att de svenska reglerna för reklam på några&lt;br&gt;punkter skall gå längre än de som konventionen ställer upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionen ställer upp vissa regler för reklam för alkohol, men&lt;br&gt;den förbjuder inte sådan reklam. I svensk television bör det emellertid i&lt;br&gt;enlighet med mitt förslag vara förbjudet att göra reklam för alkohol-&lt;br&gt;drycker i TV. I konsekvens med detta bör det inte heller vara tillåtet för&lt;br&gt;någon vars huvudsakliga verksamhet gäller tillverkning eller försäljning&lt;br&gt;av alkoholdrycker att sponsra TV-program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också när det gäller reklam som riktas till yngre barn innebär mitt&lt;br&gt;förslag en mer restriktiv hållning än den som konventionen intar. An-&lt;br&gt;nonser med reklam föreslås sålunda inte få syfta till att fånga uppmärk-&lt;br&gt;samheten hos barn under 12 år. Sådana annonser får inte heller sättas&lt;br&gt;in omedelbart före eller efter program eller delar av program som hu-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;161&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vudsakligen vänder sig till barn under 12 år. Personer eller figurer som&lt;br&gt;spelar en framträdande roll i TV- program som huvudsakligen vänder&lt;br&gt;sig till barn under 12 år föreslås inte få uppträda i annonser med re-&lt;br&gt;klam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motivet för de föreslagna restriktionerna är att ett medium med så&lt;br&gt;stor genomslagskraft som televisionen inte alls bör användas för reklam&lt;br&gt;som särskilt vänder sig till yngre barn, eftersom dessa har svårt att skilja&lt;br&gt;reklam från andra program och att genomskåda avsikten med reklamen.&lt;br&gt;Samma resonemang kan enligt min mening föras också i fråga om&lt;br&gt;sponsrade program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grund av det anförda anser jag att det bör gälla vissa avtalsenliga&lt;br&gt;begränsningar för programföretaget i fråga om möjligheten att sända&lt;br&gt;sponsrade program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Programföretaget bör inte få sända program som har sponsrats av nå-&lt;br&gt;gon vars huvudsakliga verksamhet gäller tillverkning eller försäljning av&lt;br&gt;tobaksvaror, alkoholdrycker eller receptbelagda läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Programföretaget bör inte heller få sända sponsrade program som&lt;br&gt;huvudsakligen avser nyheter eller nyhetskommentarer eller som huvud-&lt;br&gt;sakligen vänder sig till yngre barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill slutligen erinra om mitt förslag (4.9.1) att programföretagen&lt;br&gt;inte skall ha rätt att mot vederlag eller annars på ett otillbörligt sätt gyn-&lt;br&gt;na ett kommersiellt intresse i programverksamheten. Genom denna re-&lt;br&gt;gel tillgodoses bl.a. konventionens krav att sponsrade program inte får&lt;br&gt;uppmuntra till avsättning, inköp eller uthyrning av sponsorns eller&lt;br&gt;tredje mans varor eller tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.3 Övriga koncessionsvillkor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;5.3.1 Utbyggnad av sändningarna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Det nya TV-företaget skall för sina marksändningar&lt;br&gt;utnyttja samma sändarstationer som används av Sveriges Radio-&lt;br&gt;koncernen. Programföretaget bör förbinda sig att se till att en&lt;br&gt;mycket stor del av Sveriges befolkning kan ta emot sändningar-&lt;br&gt;na inom en kort tid efter sändningarnas start. Under avtalstiden&lt;br&gt;bör befolkningstäckningen byggas ut till i huvudsak samma ni-&lt;br&gt;vå som för Sveriges Television. Programföretaget bör emellertid&lt;br&gt;ha möjlighet att distribuera programmen till mindre delar av&lt;br&gt;befolkningen på annat sätt än genom marksändare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TV-utredningens bedömning: Sändarnätet för en ny reklamfinansie-&lt;br&gt;rad TV-kanal bör byggas ut snabbt till samma hushållstäckning som för&lt;br&gt;TV 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Utredningens förslag har endast berörts av ett få- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;tal remissinstanser, vilka i stort instämmer med utredningen. Televerket&lt;br&gt;uppger att det är möjligt att bygga ut sändarnätet till 98 % befolknings-&lt;br&gt;täckning på två och ett halvt år efter ett beslut. Enligt vad jag erfarit&lt;br&gt;räknar televerket numera med att utbyggnaden kan ske ännu snabbare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for mitt förslag: På samma sätt som är fallet med Sveriges Te-&lt;br&gt;levisions sändningar bör sändningarna från ett nytt TV-företag på sikt&lt;br&gt;kunna tas emot i alla befolkade delar av vårt land. Om alla har möjlig-&lt;br&gt;het att se sändningarna uppstår inga nackdelar för publiken av att at-&lt;br&gt;traktiva program sänds ut av olika TV-företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TV-företaget har givetvis ett intresse av en snabb utbyggnad, eftersom&lt;br&gt;den större befolkningstäckningen ger företaget en viktig konkurrensför-&lt;br&gt;del i förhållande till de satellitsända TV-kanalerna. Det är emellertid&lt;br&gt;tänkbart att ett kommersiellt TV-företag kan komma att ha lägre ambi-&lt;br&gt;tioner när det gäller utbyggnadsgraden än som är önskvärt från allmän&lt;br&gt;synpunkt. Att bygga ut marksändare i glesbefolkade områden drar stora&lt;br&gt;kostnader, men ger begränsade tillskott till publiken. Med hänsyn här-&lt;br&gt;till bör staten som villkor för sändningstillståndet sätta ett åtagande av&lt;br&gt;programföretaget att låta bygga ut sändningskapaciteten så att en mycket&lt;br&gt;stor del av Sveriges befolkning kan ta emot sändningarna inom en kort&lt;br&gt;tid efter sändningarnas start. Under avtalstiden bör befolkningstäckning-&lt;br&gt;en byggas ut till i huvudsak samma nivå som för Sveriges Television.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;l-ör att nå detta mål krävs en omfattande utbyggnad av nätet av&lt;br&gt;marksändare. Numera kan emellertid marksändningarna kompletteras&lt;br&gt;med satellitsändningar. Satellitsändning kan användas för att under en&lt;br&gt;begränsad tid ge möjlighet att se programmen i de områden där mark-&lt;br&gt;sändarna ännu inte har tagits i bruk. Sändningar över satelliter med hög&lt;br&gt;eller medelhög effekt kan också vara tänkbara som en mer permanent&lt;br&gt;lösning för att ge mottagningsmöjligheter i glest befolkade områden där&lt;br&gt;det skulle bli mycket kostsamt att inrätta marksändare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med att de företag som önskar erhålla sändningsrätt an-&lt;br&gt;mäler sitt intresse till regeringen bör de ange hur de avser att uppfylla&lt;br&gt;målet för befolkningstäckning. I avtalet mellan staten och regeringen&lt;br&gt;bör det tas in mer preciserade villkor om utbyggnadstakten och - i före-&lt;br&gt;kommande fall - fördelningen mellan marksändning och satellitsänd-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande (avsnitt 7.2) redovisar jag mina bedömningar i fråga&lt;br&gt;om bl.a. huvudmannaskap och finansiering av sändarnätet för rund-&lt;br&gt;radio.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3.2 Programverksamhetens regionala inriktning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt forslag: 1 avtalet mellan regeringen och programföretaget&lt;br&gt;bör anges att händelser och skeenden i olika delar av landet bör&lt;br&gt;speglas i programverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TV-utredningen anser inte att det finns skäl att av ett reklamfinansierat Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;TV-företag kräva att händelser i olika delar av landet speglas i företagets&lt;br&gt;programutbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Utredningens bedömning har inte kommenterats&lt;br&gt;av remissinstanserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen lör mitt förslag: Enligt min mening är det väsentligt att den&lt;br&gt;samlade TV-verksamheten i Sverige speglar landet som helhet. Program-&lt;br&gt;men bör ta upp frågeställningar och uppfattningar som är aktuella i oli-&lt;br&gt;ka delar av landet och inte domineras av ett huvudstadsperspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det sammanhanget kan man peka på alt Sveriges Television har en&lt;br&gt;decentraliserad uppbyggnad. TV 2-kanalens programutbud är uppbyggt&lt;br&gt;på TV-distrikten. Det är givetvis möjligt att. i samband med att villkoren&lt;br&gt;för Sveriges Radio-koncernen fastställs inför nästa avtalsperiod, ytterliga-&lt;br&gt;re föi.stärka verksamhetens regionala förankring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aven ett nytt TV-företag bör lägga sig vinn om att låta olika delar av&lt;br&gt;landet finnas med i programutbudet. Det är emellertid knappast realist-&lt;br&gt;iskt att räkna med att ett sådant företag kommer att ha en omfattande&lt;br&gt;och dyrbar organisation för regional produktion av program. I själva&lt;br&gt;verket framstår det som mest troligt att ett nytt programföretag inte&lt;br&gt;kommer att skaffa sig särskilt omfattande egna produktionsresurser,&lt;br&gt;utan alt det i stället i huvudsak kommer att förlita sig på fristående pro-&lt;br&gt;duktionsföretag. Sådana företag kan givetvis välja att vara verksamma&lt;br&gt;var som helst i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sätt att söka åstadkomma att ett nytt TV-företag får en program-&lt;br&gt;profil med en inriktning på andra delar av landet än huvudstaden, är att&lt;br&gt;se till att verksamhetens ledning förläggs utanför huvudstadsområdet.&lt;br&gt;Detta är den väg som har valts i Danmark och Norge. I Danmark har&lt;br&gt;ledningen för TV 2 förlagts til Odense. I Norge har Stortinget beslutat&lt;br&gt;att den blivande TV-2- kanalen skall ha sitt säte i Bergen. Det kan&lt;br&gt;också ha betydelse var den centrala nyhetsredaktionen är belägen, även&lt;br&gt;om det inte går att bortse från att många av de händelser, som under al-&lt;br&gt;la förhållanden kommet att uppmärksammas i nyhetsverksamheten, in-&lt;br&gt;träffar i Stockholm.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening bör det, när de företag som vill komma i fråga&lt;br&gt;för sändningstillstånd inbjuds att anmäla sitt intresse, framhållas som ett&lt;br&gt;önskemål att händelser och skeenden i olika delar av landet skall speg-&lt;br&gt;las i programvet ksamheten. Jag anser det inte vara lämpligt att på för-&lt;br&gt;hand ange hur denna uppgift skall fullgöras. I stället bör de olika intres-&lt;br&gt;serade företagen lägga fram sina förslag, varefter den valda lösningen i&lt;br&gt;lämplig form bör ingå i avtalet mellan staten och programföretaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3.3 Agarkrets m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Ägarna till del företag som får tillstånd att be-&lt;br&gt;driva TV-sändningar i en tredje kanal hör ha sådan ekonomisk&lt;br&gt;styrka och uthållighet att de kan tillgodose behovet av kapital&lt;br&gt;under verksamhetens uppbyggnadsskede och även svara för ka-&lt;br&gt;pitaltillskott som kan bli aktuella senare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bred krets av ägare bör eftersträvas. Det bör även eftersträ-&lt;br&gt;vas att sammansättningen blir sådan att maktkoncentrationen&lt;br&gt;inom de svenska massmedierna inte förstärks. Det är en fördel&lt;br&gt;om ägarna kan hämtas från olika sektorer av det svenska sam-&lt;br&gt;hället&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;. Avtalet mellan staten och TV-företaget bör medge uppsägning&lt;br&gt;från statens sida om det under avtalstiden sker mer betydelse-&lt;br&gt;fulla förändringar i företagets ägarkrets.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TV-utredningens bedömning överensstämmer i huvudsak med min.&lt;br&gt;Utredningen diskuterar emellertid inte inflytandet från andra massme-&lt;br&gt;dieföretag i ett nytt TV-företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Meningarna ät delade. Några remissinstanser be-&lt;br&gt;tonar kravet på bred ägarstruktur medan andra lägger större vikt vid att&lt;br&gt;ägarna har professionellt kunnande och beslutskompetens. Någon re-&lt;br&gt;missinstans förordar en delad koncession där koncessionshavarna repre-&lt;br&gt;senterar olika sektorer i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Det företag som erhållet koncession för&lt;br&gt;programverksamheten i en ny, reklamfinansierad tredje TV-kanal måste&lt;br&gt;kunna åta sig gentemot staten att svara för att olika villkor i fråga om&lt;br&gt;programverksamheten uppfylls. Programföretaget bör ha sådana ekono-&lt;br&gt;miska resurser att det kan sända ett ambitiöst programutbud även under&lt;br&gt;verksamhetens uppbyggnadsfas, då intäkterna troligen inte kommer att&lt;br&gt;täcka kostnaderna. De bör även kunna svara för ett kapitaltillskott om&lt;br&gt;programföretaget skulle råka i svårigheter senare, l öretagets ägare bör&lt;br&gt;inte ha intresse av att använda företaget för att göra propaganda för egna&lt;br&gt;syften. Dessa förutsättningar leder till vissa önskemål i fråga om före-&lt;br&gt;tagsform och ägarsammansättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är för det första nödvändigt att programföretaget gentemot staten&lt;br&gt;kan ta det fulla och odelade ansvaret för att villkoren för sändningstill-&lt;br&gt;ståndet uppfylls. Jag avvisat därför tanken på s.k. delad koncession, åt-&lt;br&gt;minstone om den innebär att staten skall ha avtalsförhållanden med fle-&lt;br&gt;ra samverkande programföretag Delta utesluter givetvis inte att t.ex. oli-&lt;br&gt;ka programproducerande intressenter går samman och bildar ett pro-&lt;br&gt;gramföretag, som söker koncession för hela verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det krävs en omfattande kapitalinsats för att starta ett nytt TV-&lt;br&gt;företag. Ägarna måste räkna med att de första verksamhetsåren kommer&lt;br&gt;att visa underskott och att det kommer att ta tid innan det kapital som&lt;br&gt;har lagts ned i företaget är återbetalat. Den som vill komma i fråga som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;165&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;programföretag i den tredje kanalen måste vara beredd att presentera en Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;realistisk affärsplan och kunna visa att han kan få fram det kapital som&lt;br&gt;kommer att behövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ännu en utgångspunkt för en diskussion om vad som kan vara en&lt;br&gt;lämplig ägarstruktur för ett nytt TV-företag är kravet på opartiskhet i&lt;br&gt;programverksamheten. Jag har tidigare (avsnitt 4.3.1) förordat att radio-&lt;br&gt;lagens krav på opartiskhet skall gälla för programverksamheten även i&lt;br&gt;ett nytt TV-företag som finansierar sin verksamhet med reklam. Mitt&lt;br&gt;motiv för detta är att de begränsade etableringsmöjligheterna, liksom&lt;br&gt;även de mycket höga kostnaderna, utesluter möjligheten att det startas&lt;br&gt;ett stort antal olika TV-företag som företräder olika åsiktsriktningar.&lt;br&gt;Därför är det angeläget att den som äger eller leder ett TV-företag inte&lt;br&gt;utnyttjar sin position för att ensidigt propagera för egna åsikter och&lt;br&gt;hindra meningsmotståndare från att komma till tals.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är radionämnden som övervakar att programföretaget efterlever&lt;br&gt;kravet på opartiskhet. Om nämnden konstaterar brister avses program-&lt;br&gt;företaget bli skyldigt att redogöra för nämndens beslut i sändningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett programföretag mer systematiskt har uppträtt på ett partiskt&lt;br&gt;sätt är detta givetvis något som det kan tas hänsyn till vid bedömningen&lt;br&gt;av om företaget skall få förnyad koncession vid avtalstidens slut. Under&lt;br&gt;den löpande avtalstiden går det däremot knappast att föreställa sig någon&lt;br&gt;annan och mer ingripande reaktion vid överträdelse av opartiskhetskra-&lt;br&gt;vet än skyldighet att redogöra för nämndens beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund framstår det som önskvärt att ett fristående pro-&lt;br&gt;gramföretag har en sådan ägarkrets att det inte är sannolikt att företaget&lt;br&gt;kommer att uppträda partiskt till förmån för vissa åsikter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga som är besläktad med den om inflytandet för enskilda del-&lt;br&gt;ägare gäller medverkan från andra massmedieföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Massmedieföretag har ett stort kunnande inom områden som är vär-&lt;br&gt;defulla för ett reklamfinansierat TV-företag, t.ex. när det gäller journali-&lt;br&gt;stik, programproduktion och programanskaffning samt i fråga om för-&lt;br&gt;säljning av annonsutrymme. Detta talar för att massmedieföretag bör&lt;br&gt;kunna finnas med bland ägarna till ett reklam-TV-företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som talar emot är risken för en maktkoncentration inom nyhets-&lt;br&gt;förmedling och opinionsbildning. Televisionen har stor genomslagskraft&lt;br&gt;och är för många en viktig källa till information om händelserna i om-&lt;br&gt;världen. Det är inte bra om makten över ett TV- företag och över andra&lt;br&gt;medieföretag är samlad på samma hand. Särskilt olämpligt framstår det&lt;br&gt;om flera TV-företag eller TV-företag och viktiga dagstidningar domine-&lt;br&gt;ras av en och samma ägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra länder finns regler som syftar till att begränsa möjligheten&lt;br&gt;för enskilda delägare att behärska TV-företag. I Norge innebär beslutet&lt;br&gt;om en ny TV-kanal att varje enskild delägare får äga högst 20 % av ak-&lt;br&gt;tiekapitalet. I Storbritannien kommer, i den nya struktur för televisio-&lt;br&gt;nen som skall gälla fr.o.m. den 1 januari 1992, ägare till dagstidningar&lt;br&gt;endast att i begränsad omfattning kunna erhålla koncessioner för TV-&lt;br&gt;sändningar. Liknande begränsningar finns i andra länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;166&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till det anförda anser jag att det bör eftersträvas att det Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;programföretag som skall bedriva TV-sändningar i en tredje kanal har&lt;br&gt;en bred krets av ägare. Det är en fördel om ägarna kan hämtas från oli-&lt;br&gt;ka sektorer av det svenska samhället. Det bör oekså eftersträvas att sam-&lt;br&gt;mansättningen blir sådan att maktkoncentrationen inom de svenska&lt;br&gt;massmedierna inte förstärks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett programföretag som hade en viss ägarsammansättning när det&lt;br&gt;fick sitt sändningstillstånd kan ändra sammansättningen under avtalsti-&lt;br&gt;den. Om t.ex. kapitalbehovet skulle visa sig större än vad man från bör-&lt;br&gt;jan trodde kan vissa ägare önska minska sitt engagemang medan nya&lt;br&gt;ägare kan tillkomma. Det kan också inträffa att någon av programföre-&lt;br&gt;tagets ägare skaffat sig nya eller större intressen i massmedieföretag eller&lt;br&gt;ingår i samverkan med sådana företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att en ändrad ägarsammansättning inte skall allvarligt rubba de&lt;br&gt;förutsättningar som gällde vid avtalets ingående bör staten kunna säga&lt;br&gt;upp avtalet om det under avtalstiden sker mer betydelsefulla förändring-&lt;br&gt;ar i företagets ägarkrets.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3.4 Koncessionsavgift&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Det programföretag som fät sändningstillstånd&lt;br&gt;bör vara skyldigt att betala en årlig koncessionsavgift till staten.&lt;br&gt;Avgiften bör bestå av en fast och en rörlig del Den rörliga delen&lt;br&gt;bör utgöras av en andel av programföretagets bruttoinkomster.&lt;br&gt;Andelen bör sättas högre vid höga inkomster. Intäkterna från&lt;br&gt;avgiften bör tillföras rundradiokontot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TV-utredningens bedömning: För att förhindra att mycket höga in-&lt;br&gt;komster för ett reklam-TV-företag leder till svåra obalanser mellan den&lt;br&gt;reklamfinansierade och den avgiftsfinansierade verksamheten kan stats-&lt;br&gt;makterna lägga en särskild skatt eller avgift på reklam-TV-företaget om&lt;br&gt;reklaminkomsterna skulle överstiga en viss nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Endast ett par remissinstanser berör frågan om&lt;br&gt;koncessionsavgifter för att få rätt att sända. Deras uppfattning är av-&lt;br&gt;visande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: 1 det föregående har jag förordat att Sveri-&lt;br&gt;ges Television inte skall ges rätt att sända betalda annonser. Den huvud-&lt;br&gt;sakliga motiveringen för mitt förslag är att programverksamhetens inte-&lt;br&gt;gritet och kvalitet i såväl Sveriges Television som i det nya reklam-TV-&lt;br&gt;företaget bäst gynnas av att inte flera marksändande TV-kanaler konkur-&lt;br&gt;rerar om inkomsterna från samma reklammarknad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har också pekat på svårigheterna all på förhand bedöma hur sto-&lt;br&gt;ra resurser som kommer att kunna tillföras svensk television från I V-&lt;br&gt;reklammarknaden. Min egen bedömning är att reklamsändningar i en&lt;br&gt;mar ksänd TV-kanal efter en uppbyggnadsperiod skulle kunna ge en år-&lt;br&gt;lig inkomst i storleksordningen mellan 1 och 1,5 miljard kr. Jag vill&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;167&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;emellertid understryka att uppskattningarna är osäkra. Om utveckling- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;en blir mer gynnsam än vad jag har räknat med kan inkomsten bli be-&lt;br&gt;tydligt högre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nya TV-företagets förutsätts bli skyldigt att sända ett omväxlande&lt;br&gt;programutbud av god kvalitet, men det avses inte få lika långtgående&lt;br&gt;förpliktelser i förhållande till t.ex. olika minoritetsgrupper som de som&lt;br&gt;åvilar Sveriges Television. Sveriges Television kommer därmed även i&lt;br&gt;fortsättningen att vara det enda svenska TV-företag som har ett fullstän-&lt;br&gt;digt ansvar för alt bedriva TV-sändningar i allmänhetens tjänst. Det&lt;br&gt;kommer bl.a. all vara skyldigt att sända till såväl små som stora publik-&lt;br&gt;grupper, inklusive språkliga minoritetsgrupper och handikappade. lör&lt;br&gt;vissa programkategorier kommer Sveriges Television att dela ansvaret&lt;br&gt;för alt tillhandahålla ett omfattande programutbud med det nya pro-&lt;br&gt;gramföretaget medan Sveriges Television i andra avseenden kommer att&lt;br&gt;vara ensamt om detta ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kommer även i fortsättningen att vara en uppgift för statsmakter-&lt;br&gt;na att se till att Sveriges Television och Sveriges Radio-koncernen som&lt;br&gt;helhet förfogar över tillräckliga resurser för att kunna uppfylla högt&lt;br&gt;ställda krav på kvalitet och omväxling. Jag återkommer till dessa frågor&lt;br&gt;i avsnitt 6.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;l ör ett TV-företag som skall bygga upp en ny rikstäckande TV-kanal&lt;br&gt;med reklam torde det vara av stort värde att undgå konkurrens på re-&lt;br&gt;klammarknaden från ett redan etablerat TV-företag som Sveriges Televi-&lt;br&gt;sion. Det kan inte uteslutas att reklam-TV-företaget på sikt kommer atl&lt;br&gt;kunna få betydligt högre intäkter än som hade varit möjligt om det från&lt;br&gt;början hade tvingats tävla med Sveriges Television om annonserna. Del&lt;br&gt;är till och med möjligt att inkomsterna blir sä höga att reklam-TV-&lt;br&gt;företaget frestas att försöka konkurrera ut Sveriges Television från de&lt;br&gt;mest populära programkalegot ierna. lin omfattande sådan konkurrens&lt;br&gt;skulle inte ligga i publikens intresse, men leda till kraftigt ökade pro-&lt;br&gt;gramkostnader för båda företagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund anser jag alt reklam-l V-företaget bör erlägga en&lt;br&gt;del av sin inkomst i form av en särskild koncessionsavgift till staten. In-&lt;br&gt;täkterna från koncessionsavgiften bör tillföras rundradiokontot och på&lt;br&gt;så sätt, tillsammans med TV-avgiftsmedlen, finansiera statens åtagande&lt;br&gt;att bekosta Sveriges Radio-koncernens verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lin sådan avgift som jag förordat bör införas genom lag. Det är till-&lt;br&gt;räckligt om ett förslag till lag läggs fram för riksdagen under hösten&lt;br&gt;1991. Eftersom uppläggningen bör vara känd i sina huvuddrag när det&lt;br&gt;bestäms vilket företag som skall få rätt att sända i den tredje kanalen vill&lt;br&gt;jag emellertid redovisa hur jag har tänkt mig att avgiften skall vara kon-&lt;br&gt;struerad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiftsskyldighet bör gälla för programföretag som sänder TV-&lt;br&gt;program med stöd av tillstånd enligt 5 § radiolagcn och som enligt avta-&lt;br&gt;let med regeringen har rätt att sända reklam mot vederlag eller program&lt;br&gt;mot betalning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;168&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiften bör erläggas i form av en fast och en rörlig del. Den rörliga&lt;br&gt;delen bör utgöras av en andel av programföretagets bruttoinkomster.&lt;br&gt;Andelen bör sättas högre vid höga inkomster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den närmare avvägningen mellan den fasta och den rörliga delen&lt;br&gt;samt piocentsatsernas storlek vid olika inkomstnivåer behöver övervägas&lt;br&gt;ytterligare. Vid de beräkningar som ligger till grund för mitt förslag om&lt;br&gt;TV-avgiftens storlek har jag utgått från att den fasta delen skall uppgå&lt;br&gt;till 100 milj. kr. per år och att den rörliga delen skall utgöra 10 % av&lt;br&gt;inkomsterna upp till 1 miljard kr. per år och 20 % av inkomsterna där-&lt;br&gt;utöver, allt angivet i 1992 års penningvärde. Med hänsyn till uppbygg-&lt;br&gt;nadsfasen har jag endast räknat med att den fasta delen skall erläggas&lt;br&gt;under år 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 3.5 har jag förordat att det skall ske en omprövning av fi-&lt;br&gt;nansieringsförutsättningarna för Sveriges Radio inför medelstilldelning-&lt;br&gt;en för år 1996. Med tanke på de förändrade konkurrensförutsättningar&lt;br&gt;som ett sådant beslut skulle leda till för reklam-TV-företaget är det na-&lt;br&gt;turligt att den särskilda koncessionsavgiften upphör om omprövningen&lt;br&gt;skulle leda till att Sveriges Television börjar sända betalda annonser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3.5 Atagande beträffande bidrag till svensk filmproduktion&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Det programföretag som får koncession för den&lt;br&gt;tredje TV-kanalen bör förklara sig villigt att medverka vid en&lt;br&gt;översyn av den svenska filmpolitiken samt att vara med och bi-&lt;br&gt;dra till svensk filmproduktion m.m. fr.o.m. den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: l ill grund för den svenska filmpolitiken&lt;br&gt;ligger ett avtal mellan å ena sidan staten och å den andra sidan organisa-&lt;br&gt;tionerna inom film- och videobranscherna. Enligt avtalet skall anordna-&lt;br&gt;re av biografföreställning samt de som hyr ut eller säljer videogram till&lt;br&gt;allmänheten erlägga avgifter till stiftelsen Svenska Filminstitutet. Av-&lt;br&gt;giftsmedlen används enligt bestämmelser i avtalet för stöd till produktio-&lt;br&gt;nen av svensk film samt till andra filmkulturella ändamål. Även staten&lt;br&gt;bidrar till institutets verksamhet. Sveriges Radio-koncernen är inte part&lt;br&gt;i filmavalet. Däremot finns ett avtal mellan Sveriges Television och&lt;br&gt;Svenska f ilminstitutet enligt vilket TV-bolaget bl.a. erlägger ett visst år-&lt;br&gt;ligt bidrag till institutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i prop. 1990/91:81 anmält en överenskommelse mel-&lt;br&gt;lan parterna om att förlänga avtalet fr.o.m. den 1 juli 1991 intill utgång-&lt;br&gt;en av år 1992 och att i samband därmed göra vissa förändringar av avta-&lt;br&gt;lets regler. Också avtalet mellan Sveriges Television och Svenska f ilm-&lt;br&gt;institutet har förlängts. Ett skäl till att avtalen endast har förlängts med&lt;br&gt;18 månader är osäkerheten om vilken roll televisionen på längre sikt&lt;br&gt;kommer att spela för distribution av film. I propositionen uttalas att det&lt;br&gt;är angeläget att nu inleda en översyn av förutsättningarna för filmpoliti-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ken med syfte att utveckla en hållfast grund för det framtida stödet till Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;den svenska filmen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter regeringens bemyndigande har jag nyligen tillkallat en särskild ut-&lt;br&gt;redare för att göra en översyn av filmpolitiken. Jag ser det som angelä-&lt;br&gt;get att de TV-företag, för vilka film är en viktig del av programutbudet,&lt;br&gt;också är med och skapar förutsättningar för en fortsatt svensk filmpro-&lt;br&gt;duktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilken form som TV-företagens medverkan kommer att få kan inte&lt;br&gt;anges förrän den nämnda översynen är avslutad. Det är därför inte möj-&lt;br&gt;ligt att redan nu ange omfattningen av de åtaganden som det är önskvärt&lt;br&gt;att ett reklam-TV-företag skall göra. Däremot är det rimligt att ett före-&lt;br&gt;tag som önskar komma i fråga för en koncession förklarar sig villigt att&lt;br&gt;medverka till en lösning som innebär att företaget är med och bidrar till&lt;br&gt;svensk filmproduktion enligt i princip motsvarande villkor som Sveri-&lt;br&gt;ges Television.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3.6 Koncessionstidens längd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Konccssionstiden bör vara sex år. Om inte rege-&lt;br&gt;ringen senast två år före koncessionstidens slut har meddelat att&lt;br&gt;fortsatt koncession inte avses komma att beviljas programföreta-&lt;br&gt;get bör företaget kunna påräkna koncession i ytterligare tre år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TV-utredningen: Avtalstiden bör vara så lång att verksamheten hin-&lt;br&gt;ner byggas upp och få stadga men inte så lång att möjligheten att ta upp&lt;br&gt;TV-företagets verksamhet till allsidig prövning inför en ny avtalsperiod&lt;br&gt;skall vara alltför avlägsen Sex till åtta år kan vata en lämplig första av-&lt;br&gt;talsperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Uppfattningen om den lämpliga avtalstiden varie-&lt;br&gt;rar bland det fåtal remissinstanser som diskuterat frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen lör min bedömning: Vid valet av en lämplig koncessionstid&lt;br&gt;bör olika förhållanden beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett reklam-TV-företag måste få tillfälle att bygga upp verksamheten.&lt;br&gt;Under uppbyggnadsperioden kan man räkna med att det ekonomiska&lt;br&gt;resultatet kommer att bli sämre än när sändarnätet är utbyggt och orga-&lt;br&gt;nisationen också i övrigt har blivit intrimmad. Detta talar för att kon-&lt;br&gt;cessionstiden inte görs alltför kort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är samtidigt angeläget att det sätt på vilket programföretaget hat&lt;br&gt;skött verksamheten kan prövas med ganska täta mellanrum. Aven om&lt;br&gt;det kommer att vara möjligt att fortlöpande granska hur programföreta-&lt;br&gt;get tillgodoser de villkor som gäller för sändningstillståndet är det bara i&lt;br&gt;samband med en eventuell förnyelse av koncessionen som det kan göras&lt;br&gt;en helhetsbedömning av företagets handlande. Detta talar för en relativt&lt;br&gt;kort koncessionstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare ett skäl att göra den första koncessionsperioden relativt&lt;br&gt;kort är att vi inte har några erfarenheter av reklamfinansierad television&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;170&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i Sverige. Detta gör att villkoren för sändningstillståndet bör kunna för-&lt;br&gt;ändras ganska snart. De tekniska och andra förändringar som kan vän-&lt;br&gt;tas ske under 1990-talet kan också medföra ändrade förutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En avvägning mellan olika önskemål ger enligt min mening vid han-&lt;br&gt;den att sex år är en lämplig första koncessionsperiod. Jag förordar där-&lt;br&gt;för att koncessionstiden skall omfatta sex år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är också nödvändigt att nu överväga vad som skall hända vid den&lt;br&gt;första koncessionsperiodens slut. Staten måste då ta ställning till om en&lt;br&gt;ny koncession skall beviljas, ifall programföretaget önskar det. En viktig&lt;br&gt;faktor vid bedömningen kommer givetvis att vara hut väl programföre-&lt;br&gt;taget har uppfyllt de villkor som gäller för sändningstillståndet. Brister&lt;br&gt;härvidlag bör kunna föranleda att koncessionen utlyses på nytt så att&lt;br&gt;andra företag får tillfälle att anmäla intresse för att bedriva verksamhe-&lt;br&gt;ten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om både staten och programföretaget är överens om saken bör en&lt;br&gt;fortsatt koncession emellertid kunna beviljas utan att koncessionen utly-&lt;br&gt;ses på nytt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av vad jag nu har anfört anser jag att programföreta-&lt;br&gt;get, om det så önskar, bör kunna påräkna koncession i ytterligare tre år&lt;br&gt;om inte regeringen senast två år före avtalsperiodens slut har meddelat&lt;br&gt;att fortsatt koncession inte avses komma att beviljas företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 samband mecl att ett nytt koncessionsbeslut skall meddelas kan sta-&lt;br&gt;ten eller programföretaget givetvis önska förändra villkoren i olika avse-&lt;br&gt;enden. Erfarenheterna av den gångna avtalsperioden kan påverka be-&lt;br&gt;dömningen, liksom viktiga förhållanden som kan ha förändrats sedan&lt;br&gt;det första avtalet slöts. Genom konstruktionen med successiva förläng-&lt;br&gt;ningar blir det möjligt att vart tredje år ta upp olika villkor i avtalet till&lt;br&gt;prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.4 Hur programföretaget väljs ut&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Det ankommer på regeringen att besluta om vem&lt;br&gt;som skall få koncession för den tredje TV-kanalen. Inför beslu-&lt;br&gt;tet bör regeringen bereda de i riksdagen representerade partier-&lt;br&gt;na tillfälle atl i lämplig form avge synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan ett sådant beslut fattas bör alla intresserade ges möjlig-&lt;br&gt;het att ansöka om tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det får ankomma på regeringen att, genom förhandlingar&lt;br&gt;med sökande som kan anses lämpliga, utreda om en sådan upp-&lt;br&gt;görelse kan träffas med någon av dem att koncession kan bevil-&lt;br&gt;jas. Uppgörelsen ges formen av ett avtal mellan regeringen och&lt;br&gt;företaget där företagets förpliktelser anges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TV-utredningen diskuterar inte närmare hur valet av programföretag&lt;br&gt;skall gå till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;171&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for mitt forslag: Enligt 5 § första stycket radiolagen är det re- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;geringen som beviljar tillstånd att sända radioprogram i rundradiosänd-&lt;br&gt;ningar från sändare här i landet. Detta gäller även för ett nytt program-&lt;br&gt;företag som skall sända TV-program med reklam i ett rikstäckande tred-&lt;br&gt;je marknät. Med hänsyn till frågans vikt anser jag att regeringen, inför&lt;br&gt;ett beslut om ett sådant tillstånd, bör bereda de i riksdagen representera-&lt;br&gt;de partierna tillfälle att avge synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aven om bara ett företag kan få sändningstillstånd i den tredje TV-&lt;br&gt;kanalen, bör alla som önskar komma i fråga ges möjlighet att anmäla&lt;br&gt;sitt intresse. Jag avser därför att, så snart förevarande proposition har av-&lt;br&gt;lämnats till riksdagen, utfärda en inbjudan att ansöka om ett sådant till-&lt;br&gt;stånd. 1 inbjudningen, som avses komma att utfärdas under förbehåll av&lt;br&gt;att riksdagen i ifrågavarande delar beslutar i enlighet med regeringens&lt;br&gt;förslag, anges de förutsättningar, krav och önskemål som bör gälla för&lt;br&gt;sändningsverksamheten. Jag bedömer att det bör vara möjligt att fatta&lt;br&gt;beslut före augusti månads utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det föregående har jag behandlat de villkor av olika slag som bör&lt;br&gt;gälla för ett programföretag som får rätt att sända TV-program med re-&lt;br&gt;klam i ett rikstäckande tredje marknät. 1 fråga om vissa grundläggande&lt;br&gt;krav, bl.a. de som gäller opartiskhet, saklighet och demokratiska värde-&lt;br&gt;ringar i programverksamheten samt skyldigheten att sända genmälen&lt;br&gt;och beriktiganden, kan det inte lämnas utrymme för olika ambitionsni-&lt;br&gt;våer, utan alla som önskar erhålla sändningstillstånd måste vara beredda&lt;br&gt;att uppfylla kraven. Många av de övriga villkoren är däremot av sådan&lt;br&gt;art att de kan uppfyllas på olika sätt. Jag tänker t.ex. på villkor i fråga&lt;br&gt;om befolkningstäckning, programsammansättning, den regionala för-&lt;br&gt;ankringen och programföretagets ägarkrets. Företag som ansöker om&lt;br&gt;tillstånd bör ange på vilket sätt de avser att uppfylla villkor av detta slag,&lt;br&gt;bl.a. i form av preciserade åtaganden i fråga om vissa programtyper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter det att ansökningstiden har löpt ut kan det tänkas att det finns&lt;br&gt;flera sökande som i och för sig uppfyller rimliga krav, men att det be-&lt;br&gt;döms som möjligt att, genom samverkan mellan olika sökande eller på&lt;br&gt;annat sätt, få till stånd ett alternativ som tillgodoser kraven i högre grad&lt;br&gt;än som anges i någon av ansökningarna. 1 ett sådant fall bör regeringen&lt;br&gt;kunna ge tillstånd till en konstellation som inte finns med bland de sö-&lt;br&gt;kande, eller på villkor som innebär mer långtgående åtaganden än som&lt;br&gt;framgår av enskilda ansökningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ingen sökande är beredd att på ett rimligt sätt uppfylla angivna&lt;br&gt;krav, och om det inte heller visar sig möjligt att genom fortsatta för-&lt;br&gt;handlingar få fram ett godtagbart alternativ, behöver regeringen givetvis&lt;br&gt;inte meddela något tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det programföretag som beviljas tillstånd skall sluta ett avtal med re-&lt;br&gt;geringen, av vilket de förpliktelser som företaget har åtagit sig framgår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;172&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Riktlinjer för Sveriges Radio-koncernen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.1 Inledning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;En ny avtalsperiod&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande avtal mellan staten och Sveriges Radio bör som tidigare&lt;br&gt;nämnts förlängas med ett halvår så att en ny avtalsperiod kan inledas&lt;br&gt;den I januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya mediemiljön ställer stora krav på Sveriges Radio. Som jag&lt;br&gt;tidigare har anfört kommer koncernen under överskådlig framtid att&lt;br&gt;svara för huvuddelen av radio- och TV-utbudet i landet. Särskilt gäller&lt;br&gt;detta den del av utbudet som uppfyller de ambitioner som har samman-&lt;br&gt;fattats i public service-begreppet. Det är viktigt att de företag som får&lt;br&gt;uppdraget ges goda möjligheter att förvalta det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen bör redan nu — i god tid inför den nya avtalsperioden —&lt;br&gt;ta ställning till de grundprinciper som skall gälla i fråga om Sveriges&lt;br&gt;Radios uppdrag, ekonomiska förutsättningar, ägarförhållanden och före-&lt;br&gt;tagsform samt organisation. Mera detaljerade förslag till bestämmelser&lt;br&gt;och villkor för den nya avtalsperioden bör föreläggas riksdagen våren&lt;br&gt;1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kommer att i de följande avsnitten redovisa mina förslag till rikt-&lt;br&gt;linjer men vill redan inledningsvis ange huvuddragen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppdraget att sända radio- och TV-program i allmänhetens tjänst bör&lt;br&gt;vara oförändrat. Givetvis måste Sveriges Radio anpassa sitt utbud till&lt;br&gt;den utveckling som har skett och kommer att ske, men det finns inte&lt;br&gt;anledning att förändra de nuvarande, allmänt hållna villkoren för pub-&lt;br&gt;lic service-ansvaret. Inför ett nytt avtal bör emellertid reglerna på vissa&lt;br&gt;områden göras något mindre detaljerade för att ge programföretagen&lt;br&gt;större flexibilitet. För verksamheten bör Sveriges Radio disponera fyra&lt;br&gt;rikstäckande sändarnät för ljudradio och två rikstäckande sändarnät för&lt;br&gt;TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande de ekonomiska villkoren bör Sveriges Radio-koncernen&lt;br&gt;för återstoden av innevarande avtalsperiod och kommande avtalsperiod&lt;br&gt;kunna utgå från nuvarande medelstilldelning som en bas. Därtill bör ett&lt;br&gt;reformtillskott om 600 milj. kr. tillföras verksamheten. Förstärkningen&lt;br&gt;bör starta med 150 milj. kr. under år 1992, alltså redan under inneva-&lt;br&gt;rande avtalsperiod. Under de tre första åren av kommande avtalsperiod&lt;br&gt;bör ett lika stort belopp årligen tillföras verksamheten som reformme-&lt;br&gt;del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medelstilldelningen skall liksom nu värdesäkras med utgångspunkt i&lt;br&gt;ett index. En del av reformmedlen, 200 milj, kr., skall frigöras genom&lt;br&gt;rationaliseringar som i första hand sammanhänger med organisatoriska&lt;br&gt;förändringar. De medel som kan frigöras genom ytterligare rationalise-&lt;br&gt;ringar får utnyttjas inom verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande företagsform bör behållas. I princip bör också ägarförhål- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;landena i Sveriges Radio AB bestå. Ägarsammansättningen kan dock in-&lt;br&gt;för en ny avtalsperiod komma att förändras då en minoritet av ägarna&lt;br&gt;har aviserat sitt utträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Radio-koncernens organisation bör ses över. Ansvarsfördel-&lt;br&gt;ningen mellan moderbolag och dotterbolag är oklar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser det vara mycket angeläget att den nuvarande Sveriges&lt;br&gt;Radio-koncernen i en framtid får en sådan organisation att styrelser-&lt;br&gt;na — efter det att riksdag och regering via lagar, avtal och riksdagsbeslut&lt;br&gt;om ekonomiska villkor har gett de grundläggande förutsättningarna för&lt;br&gt;verksamheten — kan ta ansvar för att verksamheten blir effektiv och&lt;br&gt;framgångsrik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rollfördelningen mellan företagen bör bli klarare än nu. Riksdagen&lt;br&gt;bör ta ställning endast till huvuddragen i den struktur som bör uppnås.&lt;br&gt;Den interna företagsorganisationen bör bestämmas av det enskilda bola-&lt;br&gt;get.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Programverksamheten bör under en ny avtalsperiod handhas av tre&lt;br&gt;företag, förutom av Utbildningsradion, av ett programbolag för ljudra-&lt;br&gt;dio och ett för TV. Detta innebär att Lokalradion och Riksradion förs&lt;br&gt;samman till ett ljudradioföretag. De tre bolagen bör ha egna avtal med&lt;br&gt;staten som preciserar deras uppdrag som programföretag i allmänhetens&lt;br&gt;tjänst. Dessa organisatoriska förändringar bör genomföras så att förut-&lt;br&gt;sättningar skapas för att förstärka den regionala och lokala radio- och&lt;br&gt;TV-produktionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 den framtida mediemiljön är det viktigt att public service-&lt;br&gt;verksamheten uppträder samlat och utnyttjar sin konkurrensförmåga&lt;br&gt;maximalt. Programverksamheten bör därför organiseras i en koncern.&lt;br&gt;Existensen av ett moderbolag underlättar att programverksamheten kan&lt;br&gt;bedrivas självständigt i förhållande till staten och olika intressegrupper.&lt;br&gt;Mot den anförda bakgrunden bör moderbolaget:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;inge anslagsframställning till regeringen och fördela av staten till-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;delade medel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;ansvara för fördelning och placering av sändningstid om program-&lt;br&gt;företagen inte själva kan enas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;ansvara för beredskapsplanering, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;vara ett organ där koncerngemensamma frågor bereds.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare bör dotterbolaget Radiotjänst i Kiruna AB handha avgiftsupp-&lt;br&gt;börd och avgiftskontroll. Staten bör liksom nu även sluta avtal med mo-&lt;br&gt;derbolaget och Radiotjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelserna i moderbolaget och de tre programbolagen bör vardera&lt;br&gt;bestå av femton ledamöter. För samtliga bör gälla att regeringen utser&lt;br&gt;ordförande och sex ledamöter. Ägarna utser fem ledamöter. Den verk-&lt;br&gt;ställande direktören bör vara självskriven ledamot. Slutligen äger perso-&lt;br&gt;nalen rätt att utse två ledamöter jämte två suppleanter. En sådan ord-&lt;br&gt;ning för utseende av styrelsernas ledamöter uppnås genom föreskrifter i&lt;br&gt;bolagsordningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;174&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att Utbildningsradionsstyrel.se liksom nu i stor ut- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;sträckning utses bland personer med kunskaper och erfarenheter från&lt;br&gt;utbildningsvärlden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Moderbolagets och programbolagens styrelser bör ha ett mer omfat-&lt;br&gt;tande personsamband än vad som nu är fallet. Elva av moderbolagets le-&lt;br&gt;damöter bör ingå i programbolagens styrelser, fyra i Sveriges Televi-&lt;br&gt;sions, fyra i det sammanslagna ljudradiobolagets samt tre i Utbildnings-&lt;br&gt;radions styrelser. Av moderbolagets ledamöter är det då bara ordföran-&lt;br&gt;den, den verkställande direktören och personalrepresentanterna som in-&lt;br&gt;te ingår i något programbolags styrelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ö vergångsperioden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Radio-koncernen bör redan nu, under de knappa två år som&lt;br&gt;återstår till dess att ett nytt avtal skall träffas, ges förutsättningar att för-&lt;br&gt;bereda detsamma. Bl.a. skall omfattande rationaliseringar som samman-&lt;br&gt;hänger med organisatoriska förändringar preciseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av denna anledning bör ändringar i styrelsernas sammansättning gö-&lt;br&gt;ras redan nu.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att underlätta en sammanslagning av Lokalradion och Riksra-&lt;br&gt;dion bör sålunda styrelserna i de båda bolagen få i stort sett samma per-&lt;br&gt;sonsammansättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att förberedelsearbetet inför ett nytt avtal skall fungera väl bör&lt;br&gt;redan under övergångsperioden moderbolagets och programföretagens&lt;br&gt;styrelser ha ett personsamband av tidigare angivet slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har för avsikt att ta kontakt med ägarna och de berörda företagen&lt;br&gt;för att åstadkomma dessa förändringar när nya styrelser skall utses i an-&lt;br&gt;slutning till 1991 års bolagsstämma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har för avsikt att senare föreslå regeringen att med nu anförda&lt;br&gt;syften ta upp förhandlingar med ägarna och Sveriges Radio AB, Sveriges&lt;br&gt;Television AB, Sveriges Riksradio AB, Sveriges Lokalradio AB och Sve-&lt;br&gt;riges Utbildningsradio AB om en överenskommelse angående förbere-&lt;br&gt;delser och framtagande av beslutsunderlag inför den nya avtalsperioden.&lt;br&gt;Detta underlag bör tillställas regeringen i så god tid under hösten 1991&lt;br&gt;att det tillsammans med övriga aktuella utredningsbetänkanden kan lig-&lt;br&gt;ga till grund för ett ställningstagande från riksdagen under våren 1992. I&lt;br&gt;beslutsunderlaget bör bl.a. redovisas hur medelstillskottet planeras kom-&lt;br&gt;ma till användning, hur det angivna rationaliseringskravet skall uppnås,&lt;br&gt;hur ägarkretsen kan förändras och nya ägare från olika delar av samhäl-&lt;br&gt;let kan föras in i organisationen m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riktlinjer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis bör riktlinjerna för Sveriges Radio-koncernen inför&lt;br&gt;en ny avtalsperiod vara följande. Uppdraget bör vara oförändrat. Nuva-&lt;br&gt;rande ägarförhållanden och företagsform förutsätts i huvudsak vara&lt;br&gt;oförändrade. För verksamheten bör Sveriges Radio disponera fyra riks-&lt;br&gt;täckande sändarnät för ljudradio och två rikstäckande sändarnät för TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Programverksamheten bör, förutom av Utbildningsradion, handhas Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;av ett programbolag för TV och ett för ljudradio. Detta innebär att&lt;br&gt;Lokalradion och Riksradion förs samman till ett ljudradioföretag. Mo-&lt;br&gt;derbolaget i koncernen bör inge anslagsframställning till regeringen och&lt;br&gt;fördela av staten tilldelade medel. Moderbolaget bör vidare ansvara för&lt;br&gt;beredskapsplanering samt fördelningen och placering av sändningstid&lt;br&gt;om programföretagen inte själva kan enas. Moderbolaget bör även vara&lt;br&gt;ett organ där koncerngemensamma frågor bereds. Vidare bör det finnas&lt;br&gt;ett dotterbolag för avgiftsuppbörd och avgiftskontroll. Staten bör sluta&lt;br&gt;avtal med samtliga dessa bolag. Styrelserna bör utses så att personsam-&lt;br&gt;band råder mellan moderbolag och resp, programföretag i enlighet med&lt;br&gt;vad som tidigare anförts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag övergår nu till att redovisa mina synpunkter beträffande ekono-&lt;br&gt;miska förutsättningar m.m.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.2 Förlängning av avtalen med Sveriges Radio-&lt;br&gt;koncernen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Nuvarande avtal mellan staten och företagen inom&lt;br&gt;Sveriges Radio-koncernen bör förlängas med sex månader intill&lt;br&gt;utgången av år 1992. En ny avtalsperiod bör omfatta perioden 1&lt;br&gt;januari 1993 — 31 december 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen till mitt förslag: Nu gällande avtal mellan staten och Sveriges&lt;br&gt;Radio-koncernen löper ut den 30 juni 1992. Jag avser att senare åter-&lt;br&gt;komma till regeringen med förslag om att säga upp avtalen eftersom av-&lt;br&gt;talen annars med automatik förlängs i tre år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom Sveriges Radio-koncernens verksamhetsår numera sam-&lt;br&gt;manfaller med kalenderåren bör nuvarande avtal förlängas med sex må-&lt;br&gt;nader. I fortsättningen kommer därmed avtalsperiodernas inledning och&lt;br&gt;avslutning att vara anpassade till Sveriges Radios räkenskapsår. En ny&lt;br&gt;avtalsperiod kan således inledas den 1 januari 1993. I likhet med vad&lt;br&gt;som tidigare gällt för avtal med Sveriges Radio-koncernen anser jag att&lt;br&gt;den nya avtalsperioden bör vara sex år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;176&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.3 Ekonomiska villkor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Sveriges Radios verksamhet bör även fortsätt-&lt;br&gt;ningsvis finansieras med medel som riksdagen anvisar från&lt;br&gt;rundradiokontot. Medelstilldelningen värdesäkras liksom nu&lt;br&gt;med utgångspunkt i ett index. Med början år 1992 får Sveriges&lt;br&gt;Radio en reformram om 150 milj.kr. per år i fyra års tid, sam-&lt;br&gt;manlagt 600 milj.kr. Rundradiokontots intäkter består huvud-&lt;br&gt;sakligen av TV-avgiftsmedel men kompletteras även med andra&lt;br&gt;intäkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På Sveriges Radio ställs ett rationaliseringskrav om samman-&lt;br&gt;lagt 200 milj.kr. under åren 1993 och 1994. De medel som fri-&lt;br&gt;ställs genom ytterligare rationaliseringar får behållas för reform-&lt;br&gt;insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Radio: För att möta 1990-talets krav på radio och TV i all-&lt;br&gt;mänhetens tjänst fann Sveriges Radio AB vid sitt ställningstagande till&lt;br&gt;den s.k. SR-studien, att koncernen behöver resursförstärkningar. En&lt;br&gt;framräkning till 1989 års prisnivå av detta resurstillskott beräknas till&lt;br&gt;561 milj.kr. Om hänsyn även tas till effekterna av de omvärldsföränd-&lt;br&gt;ringar som skett sedan SR-studien gjordes behöver koncernen ytterligare&lt;br&gt;medelstillskott. Den ökade konkurrensen medför högre priser på inköp-&lt;br&gt;ta program och evenemang, högre personalkostnader samt ökade kost-&lt;br&gt;nader vid produktionsutläggningar. Vidare innebär det ägaransvar som&lt;br&gt;tilldelats koncernen för fastighetsbeståndet ett ökat medelsbehov på ca&lt;br&gt;60 milj.kr. per år för att kunna förbättra underhållet. Dessa förändring-&lt;br&gt;ar gör att koncernens medelsbehov för perioden fram till år 1995 kan&lt;br&gt;beräknas öka med 785 milj.kr. per år i 1989 års prisläge. En treårsför-&lt;br&gt;delning av resursbehovet, i stället för det ursprungliga femårsperspekti-&lt;br&gt;vet, innebär ett resurstillskott på 262 milj.kr. för år 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Radio anför vidare att beslutsprocessen vad gäller medelstill-&lt;br&gt;delning och avgiftsnivå skulle kunna förenklas samtidigt som den bring-&lt;br&gt;as i överensstämmelse med syftet med den framtida statliga budgetpro-&lt;br&gt;cessen och medge ett utvecklat och preciserat finansiellt samordningsan-&lt;br&gt;svar för företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Två metoder föreslås. Metod 1 innebär att riksdagen fattar beslut om&lt;br&gt;endast rundradiorörelsens medelsbehov för en viss period, medan rege-&lt;br&gt;ringen ges bemyndigande att fatta beslut om TV-avgiftens storlek. Metod&lt;br&gt;2 innebär att riksdagen fattar beslut om endast TV-avgiftens storlek för&lt;br&gt;en viss period och att intäkterna för uppbörden direkt tillfaller Sveriges&lt;br&gt;Radio-koncernen. Regeringen skulle få ett bemyndigande att indexupp-&lt;br&gt;räkna TV-avgiften i mellanperioden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sver iges Radio förordar metod 2. Man anser att incitamenten till en&lt;br&gt;mer rationell hantering av driften sannolikt skulle öka med detta alter-&lt;br&gt;nativ. Koncernen skulle, oberoende av utvecklingen av antalet avgiftsbe-&lt;br&gt;talare, få klara sig med de intäkter som uppbördsverksamheten inbring-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;177&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ar. Sveriges Radio skulle även få ett fullständigt finansiellt ansvar för Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;den samlade medelshanteringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen till min bedömning: Jag erinrar inledningsvis om vad jag tidi-&lt;br&gt;gare anfört om att reklam inte bör tillåtas i Sveriges Television och om&lt;br&gt;den omprövning av finansieringsförutsättningarna som skall ske inför&lt;br&gt;medelstilldelningen för år 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av de diskussioner som förts inom radio- och TV-&lt;br&gt;beredningen konstaterar jag att det råder ett brett samförstånd när det&lt;br&gt;gäller att värna om Sveriges Radios ställning som ett oberoende public&lt;br&gt;service-företag. Finansieringen bör utformas så att den inte hotar Sveri-&lt;br&gt;ges Radios integritet. Företaget bör stå fritt från kommersiella, politiska&lt;br&gt;eller andra organisationsintressen. De ekonomiska förutsättningarna för&lt;br&gt;Sveriges Radios verksamhet bör därför nu läggas fast så alt framförhåll-&lt;br&gt;ning och planering underlättas. I likhet med vad som nu gäller bör me-&lt;br&gt;delstilldelningen värdesäkras genom ett index. Jag utgår från att man i&lt;br&gt;förberedelsearbetet inför den nya avtalsperioden kommer att behandla&lt;br&gt;frågan om de i indexet ingående komponenterna är väl avvägda och&lt;br&gt;motsvarar kostnaderna för verksamheten även när den kommer att in-&lt;br&gt;nefatta ersättning för programinsamling och utsändning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ge Sveriges Radio goda planeringsförutsättningar är det vik-&lt;br&gt;tigt att nu ange vilka resurstillskott resp, rationaliseringskrav som kon-&lt;br&gt;cernen har att räkna med inför den nya avtalsperioden. Enligt min me-&lt;br&gt;ning bör Sveriges Radios medelstilldelning ökas med 150 milj.kr. per år&lt;br&gt;fr.o.m. år 1992 till t.o.m. år 1995, vilket motsvarar en sammanlagd re-&lt;br&gt;formram om 600 milj.kr. i nu aktuellt prisläge. Med denna förstärkning&lt;br&gt;av Sveriges Radios resurser ges förutsättningar för ett varierat program-&lt;br&gt;utbud av hög kvalitet även i den nya mediesituationen. Rationaliserings-&lt;br&gt;kravet på vardera 100 milj.kr. för år 1993 resp 1994, eller totalt 200&lt;br&gt;milj.kr., utgör en del av finansieringen av nyss nämnda reformmedel.&lt;br&gt;Enligt min mening bör de medel som friställs genom rationaliseringar i&lt;br&gt;övrigt inom Sveriges Radio-koncernen få behållas för ytterligare reform-&lt;br&gt;insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Programföretagen bör genom de medel som ställs till förfogande i&lt;br&gt;större utsträckning än nu ges möjligheter att väga olika slags kostnader&lt;br&gt;mot varandra. Det kan exempelvis röra sig om produktionskostnader i&lt;br&gt;förhållande till program insamlings- och utsändningskostnader eller&lt;br&gt;kostnader för lokaler. Det bör inte förekomma att i sig kostnadskrävan-&lt;br&gt;de resurser av programföretagen upplevs som fria resurser. Från pro-&lt;br&gt;gramföretagens synpunkt är exempelvis i dagsläget utsändningen av ett&lt;br&gt;program en tjänst som inte medför någon utgift. Enligt min mening bör&lt;br&gt;i så stor utsträckning som möjligt organisationsformer och rutiner utfor-&lt;br&gt;mas så att de verksamhetsansvariga sporras till ett effektivare resursut-&lt;br&gt;nyttjande. Jag återkommer senare till några riktlinjer inom detta områ-&lt;br&gt;de när det gäller en ny finansieringsordning för sändarnät (se avsnitt&lt;br&gt;7.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom den föreslagna resursanvisningsmodellen till Sveriges Radio&lt;br&gt;bibehåller staten, i likhet med nu, sitt ansvar för att tillförsäkra företaget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17«&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillräckliga medel för att uppfylla de högt ställda krav som gäller. Den&lt;br&gt;andra sidan av detta ansvar är frågan om intäkter till rundradiokontot.&lt;br&gt;Som jag tidigare har nämnt kommer den huvudsakliga delen av kontots&lt;br&gt;intäkter under överskådlig tid att komma från TV-avgiftsmedel. Därut-&lt;br&gt;över kan resurser tillföras kontot genom koncessionsavgifter från en&lt;br&gt;marksänd reklam-TV-kanal. På sikt kan det också bli fråga om att medel&lt;br&gt;som frigörs i samband med en förändring av sändarnätets finansiering&lt;br&gt;kan tillföras. I fråga om koncessionsavgifter och ny finansieringsordning&lt;br&gt;för sändarnätet vill jag nämna att jag har för avsikt att senare återkom-&lt;br&gt;ma till regeringen med närmare förslag så snart bl.a. utredningsunderlag&lt;br&gt;kommer att föreligga. Beslutsprocessen vad gäller medelstilldelning och&lt;br&gt;avgiftsnivå bör alltså inte förändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inför den nya avtalsperioden anser jag att Sveriges Radio bör ges ett&lt;br&gt;ökat ansvar för sina byggnadsinvesteringar. De medel som hittills anvi-&lt;br&gt;sats för att täcka kapitalkostnader för vissa byggnadsinvesteringar enligt&lt;br&gt;en investeringsplan som fastställdes år 1986 bör inte längre anges i en&lt;br&gt;särskild post. Jag utgår från att Sveriges Radio i sitt beslutsunderlag&lt;br&gt;kommer att redovisa hur en övergång kan ske till en modell där medels-&lt;br&gt;anvisningen till Sveriges Radio-företagen sker samlat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag återkommer i avsnittet om medelsberäkningar m.m. till mina&lt;br&gt;förslag i fråga om TV-avgiftens storlek under åren 1991 och 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.4 Sveriges Radios möjligheter till sponsring av&lt;br&gt;program&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: frågor om sändning av sponsrade program bör&lt;br&gt;regleras i avtalen mellan staten och vart och ett av programföre-&lt;br&gt;tagen inom Sveriges Radio-koncernen. Eftersom företagens&lt;br&gt;sändningar inte skall finansieras med reklam, bör huvudprinci-&lt;br&gt;pen vara att företagen inte heller skall träffa uppgörelser med&lt;br&gt;sponsorer om finansiering av program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För Sveriges Television bör dock införas en rätt att träffa&lt;br&gt;uppgörelser om sponsring i fråga om program, där sändningen&lt;br&gt;gäller en allmän sammankomst eller en offentlig tillställning&lt;br&gt;som anordnas av någon annan än programföretaget. För&lt;br&gt;sportevenemang gäller detta dock endast om evenemanget är av&lt;br&gt;större svenskt eller internationellt intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samma krav som bör ställas på ett reklamfinansierat TV-&lt;br&gt;företag i fråga om sändning av sponsrade program bör ställas på&lt;br&gt;programföretagen inom Sveriges Radio.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rapporten om sponsring: Förslagen i rapporten (Ds 1989:65) Spons-&lt;br&gt;ring m.m. av Sveriges Radios program har redovisats tidigare (se avsnitt&lt;br&gt;4.9.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;179&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren redovisar två alternativ för programföretagen inom Sveri- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;ges Radio-koncernen när det gäller att sända sponsrade program. 1 or att&lt;br&gt;Sveriges Radio-företagen skall kunna delta i det europeiska program-&lt;br&gt;samarbetet krävs som minimum en anpassning av nuvarande regelverk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alternativ 1 innebär att nuvarande tillämpning av förbudet mot ex-&lt;br&gt;tern finansiering också bekräftas formellt. Avtal om sponsring av pro-&lt;br&gt;gram får i princip inte träffas av programföretagen. Beträffande utländ-&lt;br&gt;ska program som helt eller delvis sponsrats föreslås bestämmelser som&lt;br&gt;medger en anpassning till Europarådskonventionen om gränsöverskri-&lt;br&gt;dandc TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alternativ 2 innebär att sponsring av program i begränsad omfatt-&lt;br&gt;ning medges. Programföretagen ges rätt att träffa sponsringsöverenskom-&lt;br&gt;melser när det gäller sport- och kulturprogram, men inte för program&lt;br&gt;inom områden som nyheter, samhällsfrågor och religiös förkunnelse&lt;br&gt;samt program som vänder sig till barn och språkliga minoriteter. Som&lt;br&gt;sponsorer bör inte tillåtas företag som sysslar med tillverk-&lt;br&gt;ni ng/försälj n i ng av alkoholdrycker, tobaksvaror eller läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren förordar alternativ 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: f lertalet remissinstanser instämmer med utred-&lt;br&gt;aren om att nuvarande regelverk bör ändras och anpassas efter vad som&lt;br&gt;gäller i andra länder. I)e problem som kan uppstå vid sponsorfinansi-&lt;br&gt;ering med risker för programföretagens integritet och självständighet tas&lt;br&gt;upp av flera instanser. Andra förordar att ett mindre restriktivt system&lt;br&gt;etableras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Radio anför att den föränderliga situationen visar att lagar&lt;br&gt;och avtal bör anpassas till den utveckling som ägt rum. En anpassning&lt;br&gt;måste vidare göras till kraven i Europarådskonventionen. Sveriges Ra-&lt;br&gt;dio förordar därför alternativ 1. För Sveriges Televisions del bör emel-&lt;br&gt;lertid ett principiellt sponsringsförbud förses med flera undantag än de&lt;br&gt;två som anges i rapporten. Sveriges Radio betonar att ett strikt regelverk&lt;br&gt;gör det möjligt att upprätthålla allmänhetens tilltro till företagets förmå-&lt;br&gt;ga att hävda det programmässiga och journalistiska oberoendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen till mitt förslag: Det har blivit vanligt med sponsring i TV-&lt;br&gt;sammanhang, inte minst vid stora internationella sportevenemang. För&lt;br&gt;att Sveriges Television skall ha förutsättningar att i framtiden kunna&lt;br&gt;sända sådana arrangemang när de äger rum i Sverige eller i utlandet kan&lt;br&gt;sponsring bli en nödvändighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sponsringsmöjligheterna får emellertid inte styra Sveriges Televisions&lt;br&gt;utbud till tittarna. När det exempelvis gäller sportområdet är det enligt&lt;br&gt;min mening viktigt att man som ett företag i allmänhetens tjänst strävar&lt;br&gt;efter en bred täckning av olika idrottsgrenar och sportevenemang. Att&lt;br&gt;olika evenemang i sponsorsammanhang har varierande attraktionskraft&lt;br&gt;bör inte innebära någon skillnad. Jag utgår därför från att program-&lt;br&gt;företagets bevakning av sportevenemang och jämförbara sammankom-&lt;br&gt;ster eller tillställningar i huvudsak skall finansieras av programbolaget&lt;br&gt;självt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund anser jag att Sveriges Television bör ges möjlig-&lt;br&gt;heter till programfinansiering genom sponsring för sändningar från vis-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;180&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sa evenemang som arrangeras av någon annan än programföretaget. På Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;detta område ges därmed företaget liknande möjligheter som sina ut-&lt;br&gt;ländska motsvarigheter. Villkoret att evenemang skall arrangeras av nå-&lt;br&gt;gon annan än programföretaget utesluter givetvis inte att Sveriges Tele-&lt;br&gt;vision kan göra vissa tekniska föranstaltningar för atl underlätta sänd-&lt;br&gt;ningen utan att TV-företaget därmed anses få någon arrangörsroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag innebär bl.a. att Sveriges Television i undantagsfall för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;t.ex. sportevenemang av större svenskt eller internationellt intresse bör&lt;br&gt;kunna träffa uppgörelser med sponsorer om finansiering av program.&lt;br&gt;Det kan exempelvis röra sig om olympiska spel, internationella eller&lt;br&gt;svenska mästerskap samt deltävlingar i internationella cuper eller serier,&lt;br&gt;eller evenemang av motsvarande betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;181&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Vissa utredningar&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.1 Inledning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mina förslag i det föregående innebär att förutsättningarna för TV-&lt;br&gt;verksamhet i Sverige förändras i väsentliga avseenden. För första gången&lt;br&gt;kommer ett programföretag som är fristående från Sveriges Radio-&lt;br&gt;koncernen att få ansvar för sändningar som når hela folket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillkomsten av ett nytt programföretag får konsekvenser för huvud-&lt;br&gt;mannaskap och finansieringssätt i fråga om sändarnätet för rundradion.&lt;br&gt;Även myndighetsstrukturen inom rundradioområdet påverkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns också anledning att undersöka förutsättningarna för utöka-&lt;br&gt;de sändningar, i första hand av ljudradio, men på längre sikt även av te-&lt;br&gt;levision.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dessa frågor föreligger inga förslag. Jag anser emellertid att det nu&lt;br&gt;är angeläget att snabbt ta fram underlag för politiska beslut. För riksda-&lt;br&gt;gens information vill jag redovisa min syn på dessa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.2 Sändarnätet för rundradio&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: En särskild utredning bör tilkallas för att inför&lt;br&gt;den kommande propositionen våren 1992 om ett nytt avtal för&lt;br&gt;Sveriges Radio förbereda en omorganistion av verksamheten&lt;br&gt;med programinsamling och programutsändning för Sveriges Ra-&lt;br&gt;dio och det nya reklam-TV-företaget. En förutsättning bör vara&lt;br&gt;att verksamheten drivs av staten i en organisation som är av-&lt;br&gt;gränsad från televerket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TV-utredningens bedömning: Sändarnäten för marksänd TV bör vara&lt;br&gt;tekniskt sammanhållna även om ett nytt, fristående TV-företag skulle få&lt;br&gt;hand om reklam-TV-sändningarna. Näten bör även i fortsättningen ägas&lt;br&gt;av staten, medan varje sändarföretag betalar för den sändarkapacitet som&lt;br&gt;det använder. Lämpliga former för samverkan mellan Sveriges Radio-&lt;br&gt;koncernen, reklam-TV-företaget och televerket bör övervägas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Utredningens förslag har endast berörts av ett få-&lt;br&gt;tal remissinstanser, vilka i stort instämmer med utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund: Televerket har alltsedan rundradion började byggas ut i&lt;br&gt;Sverige på 1920-talet på statens uppdrag svarat för distributionen till all-&lt;br&gt;mänheten av Sveriges Radios (tidigare Radiotjänsts) program. Televerket&lt;br&gt;har ett sändarnät för ljudradio och TV som omfattar sändare för kort-&lt;br&gt;våg, mellanvåg och långvåg samt 55 större sändarstationer och ca 600&lt;br&gt;mindre stationer (slavsändare) för FM och TV. Ett särskilt radiolänknät&lt;br&gt;finns uppbyggt för programmatningen från resp, programkontroll inom&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Radios sändarföretag ut till sändarna. Befolkningstäckningen Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;ligger mycket nära 100 %. En viss, relativt blygsam utbyggnad av mind-&lt;br&gt;re stationer sker dock fortfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För programinsamling, dvs. överföring av program och programin-&lt;br&gt;slag mellan Sveriges Radio-koncernens produktionsplatser samt Ijud-&lt;br&gt;och bildöverföringar till och från utlandet, utnyttjas såväl rundradions&lt;br&gt;särskilda radiolänknät som det allmänna telenätet, flyttbar radiolänkut-&lt;br&gt;rustning och flyttbara markstationer för satellitförbindelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda beredskapsförberedelser har gjorts för att begränsade ut-&lt;br&gt;sändningar skall kunna upprätthållas i en krigssituation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnaderna för programinsamling och utsändning av Sveriges Ra-&lt;br&gt;dios program finansieras genom att televerket från rundradiokontot er-&lt;br&gt;håller en av riksdagen beslutad medelstilldelning. Medlen är beräknade&lt;br&gt;på grundval av televerkets självkostnad. Något vinstpålägg förekommer&lt;br&gt;inte. Investeringsmedlen avser främst återinvesteringar, t.ex. utbyte av&lt;br&gt;äldre sändaranläggningar. Den medelstilldelning som avser investeringar&lt;br&gt;är beräknad för att täcka hela investeringskostnaden för det aktuella året&lt;br&gt;(omedelbar avskrivning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rundradioverksamheten ingår organisatoriskt som en del av Telever-&lt;br&gt;ket Radio. Anläggningar och personella resurser är samordnade med an-&lt;br&gt;nan verksamhet inom televerket. Vid sidan av rundradiosändningarna&lt;br&gt;sker uthyrning av ledig kapacitet för slutna sändningar, uthyrning till&lt;br&gt;andra delar inom televerket, m.m. Sådana uthyrningsintäkter minskar&lt;br&gt;behovet av medel från rundradiokontot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i prop. 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt före-&lt;br&gt;slagit att en förändrad associationsform för televerket skall införas. Al-&lt;br&gt;ternativen är aktiebolag eller en utvecklad affärsverksform. Frågan om&lt;br&gt;vilken associationsform som skall väljas skall prövas skyndsamt med in-&lt;br&gt;riktning på att televerket skall kunna ha en ny associationsform redan&lt;br&gt;den 1 juli 1992. I propositionen föreslås också att televerkets avkast-&lt;br&gt;ningskrav och utdelningskrav skärps.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ett nytt programföretag skall börja sända TV i Sverige behöver&lt;br&gt;frågor om huvudmannaskap och finansiering av sändarnätet övervägas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till radio- och TV-beredningen har televerket och Sveriges Radio ge-&lt;br&gt;mensamt framfört ett förslag om att bilda ett aktiebolag för sändarnäten.&lt;br&gt;Förslaget är bara en skiss men kan på grundval av nu kända uppgifter&lt;br&gt;beskrivas på följande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bolaget bör ägas av televerket samt Sveriges Radio och övriga TV-&lt;br&gt;företag. Nuvarande direkta medelsanvisning till televerket av TV-&lt;br&gt;avgiftsmedel upphör. Motsvarande medel ställs till Sveriges Radios för-&lt;br&gt;fogande för köp av sändningstjänster. Härigenom uppnås en affärsmässig&lt;br&gt;relation mellan sändarnätsbolaget och användarna. De sistnämndas in-&lt;br&gt;flytande garanterar en prispress. När det separata sändarnätsbolaget bil-&lt;br&gt;das överförs utrustning och anläggningar till det nya bolaget från tele-&lt;br&gt;verket i utbyte mot aktier. Sveriges Radio och andra TV-företag får köpa&lt;br&gt;aktier i det nya sändarnätsbolaget. Några ekonomiska beräkningar har&lt;br&gt;ännu inte redovisats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;183&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt televerket bör det vara möjligt att avgränsa sändarnäten från&lt;br&gt;resten av verket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Med tanke på de stora basinvesteringarna&lt;br&gt;i länkförbindelser, sändarmaster och byggnader är det nödvändigt atl&lt;br&gt;sändarutrustningen för nya programföretag kan inordnas i befintliga an-&lt;br&gt;läggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för att ett programföretag med rätt att bedriva riks-&lt;br&gt;täckande rundradiosändningar från marksändare skall kunna utnyttja&lt;br&gt;sin rätt är att det får tillgång till det befintliga sändarnätet. Den som är&lt;br&gt;huvudman för nätet måste därför ställa det till förfogande för alla sänd-&lt;br&gt;ningsberättigade på likvärdiga villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om en leverantör av utsändningstjänster i rikstäckande mark-&lt;br&gt;nät kan prisbildningen inte ske genom konkurrens. Detta begränsar&lt;br&gt;möjligheten att ange ett marknadspris. Effektiviteten i verksamheten&lt;br&gt;och därmed lägsta möjliga kostnad för programföretagen måste därför&lt;br&gt;säkerställas med andra medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det däremot gäller programinsamling, dvs. transport av program&lt;br&gt;från olika produktionsplatser till programföretagets centrala avveck-&lt;br&gt;lingspunkt har programföretagen alternativ till att utnyttja det särskilda&lt;br&gt;förbindelsenät som är upprättat för rundradioverksamheten. Möjlighe-&lt;br&gt;terna till marknadsprisbildning är därför större.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening bör den organisation för programdistribution&lt;br&gt;och programinsamling för rundradio, som har byggts upp med avgifts-&lt;br&gt;medel och som för närvarande förvaltas av televerket för statens räk-&lt;br&gt;ning, bilda en från televerket avgränsad organisation när televerket får&lt;br&gt;ändrad associationsform. Skälet är de särskilda förutsättningar som gäl-&lt;br&gt;ler för sändningsverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Distributionen av rundradiosändningar bör i princip bedrivas på&lt;br&gt;själv kost nadsbas och kan därmed inte vara vinstgivande. Alla progamfö-&lt;br&gt;retag som har rätt att bedriva programverksamhet bör också ha rätt att&lt;br&gt;använda anläggningarna, och de bör ha prioritet i förhållande till annat&lt;br&gt;utnyttjande enligt nu gällande principer. Jag anser inte att det är lämp-&lt;br&gt;ligt att en verksamhet för vilken dessa särskilda förutsättningar gäller&lt;br&gt;bedrivs inom samma organisation som en rent affärsinriktad verksam-&lt;br&gt;het. Anläggningar och personal för programdistribution och programin-&lt;br&gt;samling för rundradio bör därför samlas hos en särskild huvudman, vid&lt;br&gt;sidan av televerket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På en sådan huvudman bör man ställa kraven att den skall vara obe-&lt;br&gt;roende såväl i förhållande till olika programföretag som till andra nytt-&lt;br&gt;jare. Eftersom distributionstjänsterna i princip skall tillhandahållas till&lt;br&gt;självkostnadspris bör det inte finnas något vinstintresse i verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skissartade förslag av televerket och Sveriges Radio som jag har&lt;br&gt;redogjort för uppfyller inte helt dessa krav. Televerket torde i framtiden&lt;br&gt;ha affärsmässiga relationer med huvudmannen för sändarnätet, t.ex. ge-&lt;br&gt;nom att verket hyr utrymmen i sändarstationerna. Det är därför inte&lt;br&gt;lämpligt att televerket ingår som ägare av den nya näthuvudmannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;184&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skulle i och för sig vara tänkbart att verksamheten bedrevs ge- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;mensamt av de sändningsberättigade programföretagen. I en sådan kon-&lt;br&gt;struktion skulle ägarna ha ett intresse av att verksamheten bedrevs ratio-&lt;br&gt;nellt så att programföretagens kostnader blev de lägsta möjliga. Det&lt;br&gt;finns emellertid starka skäl emot en lösning av detta slag. Det synes vara&lt;br&gt;svårt att finna en konstruktion som leder till en rimlig avvägning mel-&lt;br&gt;lan de olika programföretagens inflytande. Förändringar bland pro-&lt;br&gt;gramföretagen, t.ex. genom att det tillkommer ytterligare ett sådant före-&lt;br&gt;tag eller genom att ett programföretag ersätts av ett annat vid konces-&lt;br&gt;sionstidens slut, skulle också behöva leda till förändringar i ägandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den avgörande invändningen mot en modell enligt de skisserade&lt;br&gt;riktlinjerna är emellertid att staten enligt min mening inte bör avhända&lt;br&gt;sig äganderätten till sändarnätet. Sändarnätet för rundradio är en del av&lt;br&gt;samhällets grundläggande infrastruktur. Såväl beredskapshänsyn som&lt;br&gt;andra skäl gör det angeläget att behålla nätet i statlig ägo.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grund av det anförda anser jag att anläggningar och personal för&lt;br&gt;programinsamling och programutsändning för rundradio bör föras till&lt;br&gt;ett av staten helägt aktiebolag eller till en organisation med annan lämp-&lt;br&gt;lig associationsform.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inför en omorganisation behöver också en rad praktiska frågor kla-&lt;br&gt;ras ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vad som uppgivits från televerket bör det vara möjligt att av-&lt;br&gt;gränsa sändarnäten från övrig verksamhet inom televerket. Ett skiljande&lt;br&gt;av de båda organisationerna kräver ytterligare preciseringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 samband med att det tillkommer ett programföretag utanför Sveri-&lt;br&gt;ges Radio måste de ekonomiska relationerna mellan programföretagen&lt;br&gt;och sändarnätet förändras. Den nuvarande modellen med finansiering&lt;br&gt;genom medelsanvisning från rundradiokontot kan inte tillämpas när yt-&lt;br&gt;terligare ett företag skall utnyttja anläggningarna. 1 stället bör varje pro-&lt;br&gt;gramföretag erlägga en hyra som motsvarar de utnyttjade tjänsterna. Me-&lt;br&gt;delsanvisningen från rundradiokontot till Sveriges Radio får då givetvis&lt;br&gt;ökas med ett belopp som motsvarar hyreskostnaderna. Fortsatta investe-&lt;br&gt;ringar får finansieras genom upplåning, varvid hyreskostnaderna givet-&lt;br&gt;vis får anpassas så att kapitalkostnaderna täcks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Investeringarna i sändarnät har hittills avskrivits direkt. Detta kom-&lt;br&gt;mer att bli omöjligt i framtiden. Overgångslösningar bör utvecklas som&lt;br&gt;gör det möjligt att fördela kapitalkostnaderna rättvist mellan Sveriges&lt;br&gt;Radio-koncernen och det nya reklam-TV-företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Villkoren för den nya verksamheten måste också anges. I enlighet&lt;br&gt;med vad jag anfört bör följande riktlinjer gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Sändarnätet skall vara tillgängligt för alla programföretag med till-&lt;br&gt;stånd att bedriva rundradiosändningar enligt 5 § radiolagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Varje programföretag skall betala hyra för sin användning av distri-&lt;br&gt;butionstjänster. Hyran skall grundas på den kapacitet som varje pro-&lt;br&gt;gramföretag utnyttjar. I övrigt skall villkoren för olika programföretag&lt;br&gt;vara likvärdiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Programföretagen bör kunna hyra programinsamlingstjänster till Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;marknadsmässiga priser, under förutsättning att verksamheten täcker si-&lt;br&gt;na egna kostnader. Under samma förutsättning bör kapacitet i sändarnä-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ten kunna hyras ut till utomstående. Överskott skall användas för att&lt;br&gt;sänka programföretagens kostnader för distributionstjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Omorganisationen bör vara samordnad med att televerket övergår&lt;br&gt;till en ny associationsform. Enligt förslagen i prop. 1990/91:87 inriktas&lt;br&gt;arbetet mot att detta skall kunna ske fr.o.m. den 1 juli 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild utredning bör tillkallas för att förbereda en omorganisa-&lt;br&gt;tion enligt vad jag anfört. Utredningsarbetet bör bedrivas i kontakt med&lt;br&gt;det arbete som syftar till att förändra televerkets organisation och på ett&lt;br&gt;sådant sätt att de förslag som kräver riksdagens medverkan skall kunna&lt;br&gt;läggas fram i en proposition våren 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under tiden fram till dess att den nya finansieringsformen kan infö-&lt;br&gt;ras bör den del av verksamheten som avser Sveriges Radio-koncernen fi-&lt;br&gt;nansieras på nuvarande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan den nya sändarnätsorganisationen har trätt i funktion får den&lt;br&gt;ersättning som det nya reklam-TV-företaget skall erlägga för sändnings-&lt;br&gt;tjänster regleras i avtal mellan företaget och televerket. Jag utgår från att&lt;br&gt;ersättningen, i likhet med vad som gäller för den verksamhet som finan-&lt;br&gt;sieras med medelsanvisning från rundradiokontot, kommer att baseras&lt;br&gt;på televerkets självkostnader, utgående från en marknadsmässig värde-&lt;br&gt;ring av anläggningstillgångarna.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.3 Myndighetsuppgifterna på radio- och TV-området&lt;br&gt;samordnas&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Myndighetsstrukturen på radio- och TV-&lt;br&gt;området bör ses över med syfte att få till stånd en gemensam or-&lt;br&gt;ganisation för myndighetsuppgifter i fråga om radio- och TV-&lt;br&gt;sändningar till allmänheten. Översynen bör omfatta dels radio-&lt;br&gt;nämndens, kabelnämndens och närradionämndens verksamhets-&lt;br&gt;områden, dels ansvaret för nya former av radio- och TV-&lt;br&gt;sändningar till allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: För närvarande har flera olika myndighe-&lt;br&gt;ter uppgifter inom radio- och TV-området. Radionämnden granskar om&lt;br&gt;Sveriges Radio-koncernens sändningar står i överensstämmelse med fö-&lt;br&gt;reskrifterna i radiolagen och programföretagens avtal med staten. Närra-&lt;br&gt;dionämnden har till uppgift att pröva frågor om närradio och att öva&lt;br&gt;tillsyn över närradioverksamheten. Kabelnämnden prövar frågor om lo-&lt;br&gt;kala kabelsändningar och har tillsyn över verksamheten med lokala ka-&lt;br&gt;belsändningar. Tallidningsnämnden beslutar om tillstånd att sända radio-&lt;br&gt;tidningar och fördelar statsbidrag till verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;186&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frekvensförvaltnlngen inom televerket svarar för frekvensplanering, Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;tillståndsgivning för radiosändare och för tillsyn inom sitt område. En&lt;br&gt;särskild utredare (K 1990:2) har till uppgift att bl.a. föreslå en ändrad&lt;br&gt;organisation för frekvensförvaltningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statskontoret redovisade år 1988 en rapport (1988:23) Översyn av&lt;br&gt;små myndigheter - en förstudie. Där föreslogs att man skulle pröva&lt;br&gt;förutsättningarna för en långtgående organisatorisk samordning av&lt;br&gt;&amp;quot;ljud- och bild-myndigheterna&amp;quot;, dvs. statens biografbyrå, arkivet för ljud&lt;br&gt;och bild, radionämnden, kabelnämnden och närradionämnden. Motivet&lt;br&gt;för statskontorets förslag var ökad administrativ effektivitet, inte några&lt;br&gt;överväganden i fråga om de olika myndigheternas uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om riksdagen antar förslagen i förevarande proposition kommer ett&lt;br&gt;nytt programföretag på TV-området att inleda sändningar. Detta företag&lt;br&gt;kommer att få möjlighet att sända betalda annonser. Detta får till följd&lt;br&gt;att radionämndens uppgifter förändras i två avseenden. Dels kommer&lt;br&gt;nämnden att få granska ytterligare ett programföretag, dels kommer den&lt;br&gt;att få granska annonsernas förenlighet med den föreslagna lagstiftning-&lt;br&gt;en. Vid min medelsberäkning för nämnden har jag tagit hänsyn till de&lt;br&gt;utökade uppgifterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under de närmaste åren räknar jag med att det successivt kommer&lt;br&gt;att ske ytterligare förändringar inom radio- och TV-området i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närradioutredningen (1988:7) har i betänkandet (SOU 1990:70) Lo-&lt;br&gt;kalt ledd närradio lagt fram förslag om olika förändringar i regelsyste-&lt;br&gt;met för närradion. Bl.a. föreslår utredningen att besluten i sändnings-&lt;br&gt;tidsärenden skall decentraliseras. Remissbehandlingen av betänkandet&lt;br&gt;har nyligen avslutats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har vidare erfarit att radiolagsutredningen (1985:5) inom kort&lt;br&gt;kommer att lägga fram förslag till lagstiftning om sändningar till satellit&lt;br&gt;samt till ny kabelsändningslagstiftning. Utredningens förslag syftar bl.a.&lt;br&gt;till att göra det möjligt för Sverige att tillträda den europeiska konven-&lt;br&gt;tionen om gränsöverskridande television.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den utredning av de tekniska förutsättningarna för utökade sänd-&lt;br&gt;ningar av ljudradio och television som jag behandlar i det följande syf-&lt;br&gt;tar till att klarlägga möjligheterna att bereda utrymme för radio- och&lt;br&gt;TV-sändningar av andra slag än de som kan inrymmas i dagens regel-&lt;br&gt;verk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det tillkommer nya sorters radio- eller TV-sändningar, eller om&lt;br&gt;förutsättningarna för nuvarande verksamheter förändras, påverkas givet-&lt;br&gt;vis arbetsförutsättningarna för myndigheterna inom området. Nya verk-&lt;br&gt;samheter kan ge upphov till nya arbetsuppgifter, samtidigt som en för-&lt;br&gt;ändring av regleringen kan leda till att befintliga uppgifter blir mindre&lt;br&gt;framträdande. Fördelarna med en gemensam organisation, i stället för&lt;br&gt;den nuvarande, där flera olika små myndigheter har hand om var sitt&lt;br&gt;slag av sändningar, framstår allt tydligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser mot denna bakgrund att tiden nu är mogen att inleda en&lt;br&gt;översyn av organistionen för planering, tillståndsgivning och tillsyn i&lt;br&gt;fråga om radio- och TV-sändningar som riktar sig till allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har för avsikt att i annat sammanhang återkomma till regeringen&lt;br&gt;i denna fråga, men jag vill för riksdagens information nu ange hur jag&lt;br&gt;ser på några av förutsättningarna för översynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med översynen bör vara att få till stånd en gemensam organisa-&lt;br&gt;tion för myndighetsuppgifter dels inom de verksamhetsområden som ra-&lt;br&gt;dionämnden, närradionämnden och kabelnämnden nu ansvarar för,&lt;br&gt;dels för radio- och TV-sändningar till allmänheten som inte förekom-&lt;br&gt;mer i dag eller för vilka det i dag inte finns någon reglering. Översynen&lt;br&gt;bör däremot inte omfatta taltidningsnämndens verksamhet, för vilken&lt;br&gt;en fortsatt anknytning till presstödsnämnden framstår som mest natur-&lt;br&gt;!'g&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frekvensfrågor bör en utgångspunkt för översynen vara&lt;br&gt;att en särskild myndighet skall ha det övergripande ansvaret för fre-&lt;br&gt;kvensförvaltningen. Detta innefattar även frekvenstilldelning inom&lt;br&gt;rundradions område. Däremot kan avvägningar beträffande utnyttjande&lt;br&gt;av tillgängliga frekvenser för rundradioändamål bli en uppgift för den&lt;br&gt;myndighet som i övrigt har ansvar för frågor om olika former av rund-&lt;br&gt;radio.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.4 De tekniska förutsättningarna för utökade&lt;br&gt;sändningar av ljudradio och television utreds&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: En utredning bör tillkallas för att i en första&lt;br&gt;etapp ta fram ett tekniskt underlag i fråga om möjligheterna till&lt;br&gt;ytterligare ljudradiosändningar. Därefter bör utredningsarbetet&lt;br&gt;fortsätta under parlamentarisk medverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under en andra etapp av det tekniska utredningsarbetet bör&lt;br&gt;förutsättningarna i fråga om TV-distribution belysas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Mitt förslag i TV-reklamfrågan innebär&lt;br&gt;att ytterligare en rikstäckande TV-kanal inrättas. Därmed kommer en&lt;br&gt;del av det outnyttjade frekvensutrymmet för TV-sändningar att tas i an-&lt;br&gt;språk. Det finns emellertid fortfarande tillgång till frekvenser för ytterli-&lt;br&gt;gare marksänd TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förekommer sedan flera år en diskussion om lokal eller regional&lt;br&gt;etersänd TV. Vissa förslagsställare har i första hand tänkt sig sändningar&lt;br&gt;som motsvarar nuvarande egensändningar i lokala kabelnät, andra synes&lt;br&gt;snarare önska någon form av lokalt eller regionalt avgränsade kom-&lt;br&gt;mersiella sändningar. Någon närmare precisering av vilka villkor som&lt;br&gt;skulle gälla för verksamheten har inte gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På ljudradions område föreligger, som jag nämnt, ett betänkande av&lt;br&gt;närradioutredningen (U 1988:7). I betänkandet (SOU 1990:70) Lokalt&lt;br&gt;ledd närradio föreslår utredningen vissa förändringar i förutsättningarna&lt;br&gt;för närradion. Förslagen utgår från att närradion skall ha kvar sin ka-&lt;br&gt;raktär av föreningsradio. Frågan om närradions finansiering berörs inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;188&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den allmänna debatten har det emellertid under senare tid fram- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;förts förslag om att det skall bli möjligt att sända lokalt avgränsade ljud-&lt;br&gt;radiosändningar utanför Sveriges Radio- koncernen och vid sidan av det&lt;br&gt;regelverk som gäller för närradion. Det som förslagsställarna har haft i&lt;br&gt;tankarna är sändningar som skulle få bedrivas också av andra än organi-&lt;br&gt;sationer som kan få sändningstillstånd enligt närradiolagen och som&lt;br&gt;skulle få finansieras med reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En orsak till att det hittills inte har varit realistiskt att överväga sänd-&lt;br&gt;ningar av detta slag är bristen på tillgängliga sändningsfrekvenser för&lt;br&gt;ljudradio. I varje fall i storstadsområdena är de tillgängliga frekvenserna&lt;br&gt;inom EM-bandet helt eller i det närmaste fullbelagda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om några år kommer emellertid ett nytt frekvensband, 104 - 108&lt;br&gt;MHz, att bli tillgängligt för rundradiosändningar av ljudradio. Detta&lt;br&gt;band har planerats så att det skall bli möjligt att etablera ett kommun-&lt;br&gt;uppdelat nät av sändare. Något beslut om hur detta sändarnät skall an-&lt;br&gt;vändas har emellertid inte fattats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening finns det anledning att se positivt på önskemålen&lt;br&gt;att etablera nya former av sändningar till allmänheten, i första hand&lt;br&gt;inom ljudradions område. Sådana sändningar skulle kunna ge ett till-&lt;br&gt;skott till yttrandemöjligheterna och fylla behov som i dag varken tillgo-&lt;br&gt;doses av Sveriges Radio-koncernens lokalradio eller närradion. I sam-&lt;br&gt;band med ett beslut som gör det möjligt att etablera sådana sändningar&lt;br&gt;är det nödvändigt att ta ställning till en rad olika frågor, bl.a. i fråga om&lt;br&gt;rätten att bedriva sändningsverksamhet, den geografiska omfattningen&lt;br&gt;och vilka regler som skall gälla för innehållet. En annan viktig fråga i&lt;br&gt;sammanhanget är givetvis förhållandet mellan närradioverksamheten&lt;br&gt;och andra former av lokala ljudradiosändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan dessa frågor, som väsentligen är av politisk karaktär, kan avgö-&lt;br&gt;ras, är det emellertid nödvändigt att de tekniska förutsättningarna ges en&lt;br&gt;noggrann belysning. Det behöver klargöras vilka möjligheter det finns&lt;br&gt;att, inom ramen för de sändningsfrekvenser för rundradio som är eller&lt;br&gt;kommer att bli tillgängliga i Sverige, inrymma ett större antal program-&lt;br&gt;tjänster än som är möjligt med den teknik och de planeringsnormer&lt;br&gt;som nu tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som jag i första hand har i tankarna är den teknik för digital&lt;br&gt;överföring av ljudradioprogram som för närvarande håller på att ut-&lt;br&gt;vecklas. Med digital sändningsteknik utnyttjas frekvenstillgångarna&lt;br&gt;mycket mer effektivt än för närvarande. Under vissa förutsättningar&lt;br&gt;skulle antalet överförda programkanaler kunna tiofaldigas. Ljudkvalite-&lt;br&gt;ten blir dessutom bättre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vad jag erfarit är utvecklingsarbetet så långt framskridet att&lt;br&gt;provsändningar i större omfattning kan starta inom något år, medan re-&lt;br&gt;guljära sändningar skulle kunna inledas i mitten av 1990-talet. I en skri-&lt;br&gt;velse till regeringen har Sveriges Radio AB föreslagit att frekvensbandet&lt;br&gt;104 - 108 MHz reserveras för digital ljudradio och att inga sändningstill-&lt;br&gt;stånd för analoga F-M-sändningar beviljas i detta frekvensband förrän&lt;br&gt;frågan i sin helhet är avgjord.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;189&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För mottagning av radioprogram som sänds med digital teknik krävs Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;nya radiomottagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett klarläggande av de tekniska förutsättningarna bör mot denna&lt;br&gt;bakgrund också omfatta kostnaderna i sändnings- och mottagningsledet&lt;br&gt;samt den tid som en övergång skulle ta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ett alternativ till byte av sändningsteknik bör också belysas vilka&lt;br&gt;möjligheter som finns att genom ändrade planeringsnormer förbättra&lt;br&gt;frekvensekonomin med nuvarande sändningsteknik, samt kostnader och&lt;br&gt;tidsåtgång för en sådan förändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genomgången av tekniska och ekonomiska förutsättningar bör göras&lt;br&gt;i perspektivet av satellitteknikens troliga utveckling. För närvarande på-&lt;br&gt;går planeringen inför en internationell konferens år 1992, då man bl.a.&lt;br&gt;skall diskutera möjligheten att använda lägre frekvenser för satellitsänd&lt;br&gt;ljudradio. Satellitsändningar på lägre frekvenser än de som i dag an-&lt;br&gt;vänds för TV- och ijudradiosändningar skulle möjliggöra rörlig mottag-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under den senaste tiden har det även rapporterats om framsteg i för-&lt;br&gt;söken att utveckla digitala sändningssystem för TV-sändningar av hög&lt;br&gt;kvalitet, s.k. högupplösnings-TV (HDTV). Genom att ett digitalt system&lt;br&gt;kan utnyttja frekvensutrymmet mer effektivt skulle digitala HDTV-&lt;br&gt;sändningar kunna sändas över marknätet. Ett digitalt system skulle&lt;br&gt;också kunna möjliggöra ett större antal TV-kanaier än vad som med da-&lt;br&gt;gens system kan inrymmas inom nuvarande frekvenstilldelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt de bedömningar som görs nu torde det emellertid kunna bli&lt;br&gt;aktuellt med regulära TV-sändningar med digital teknik från marksän-&lt;br&gt;dare tidigast i slutet av 1990-talet, dvs. efter den avtalstid för Sveriges&lt;br&gt;Radio och det nya TV-företaget som nu diskuteras. En eventuell över-&lt;br&gt;gång till ny teknik, och de konsekvenser som den skulle föra med sig&lt;br&gt;måste dock givetvis diskuteras lång tid i förväg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag avser att inom kort återkomma till regeringen med förslag om en&lt;br&gt;utredning av de tekniska förutsättningarna för utökade sändningar av&lt;br&gt;ljudradio och television. Min avsikt är att utredningsarbetet i en första&lt;br&gt;etapp skall behandla frågor om ljudradiosändningar i enlighet med vad&lt;br&gt;jag anfört. Jag räknar med att ett tekniskt underlag skall kunna föreligga&lt;br&gt;i slutet av innevarande år, och att utredningsarbetet då bör drivas vidare&lt;br&gt;under parlamentarisk medverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under en andra etapp av det tekniska utredningsarbetet bör förut-&lt;br&gt;sättningarna i fråga om TV-distribution belysas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;190&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Medelsberäkningar m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I 1991 års budgetproposition (prop. 1990/91: 100 bil. 10 s. 347 f.) har jag&lt;br&gt;anmält att jag avsåg att återkomma till regeringen med en särskild pro-&lt;br&gt;position om radio- och TV-frågor. Förslag till medelstilldelning för den&lt;br&gt;avgiftsfinansierade verksamheten för år 1992 avseende Sveriges Radio&lt;br&gt;och televerket och för budgetåret 1991/92 avseende radionämnden samt&lt;br&gt;förslag om TV-avgiftens storlek kan nu föreläggas riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.1 Allmänna riktlinjer för rundradiorörelsen,&lt;br&gt;ansvarsfördelning och finansiering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De nuvarande riktlinjerna för Sveriges Radios verksamhet lades fast av&lt;br&gt;riksdagen år 1978 (prop. 1977/78:91, KrU 24, rskr. 337) samt ändrades&lt;br&gt;och kompletterades genom beslut av riksdagen år 1986 (prop.&lt;br&gt;1985/86:99, KrU 21, rskr. 343) samt i vissa avseenden även år 1989&lt;br&gt;(prop. 1988/89:18, KrU 9, rskr. 97).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamheten regleras främst genom radiolagen (1966:755), radioan-&lt;br&gt;svarighetslagen (1966:756), förordningen (1967:226) om tillämpningen&lt;br&gt;av radioansvarighetslagen (1966:756) och förordningen (1988:339) med&lt;br&gt;instruktion för radionämnden. Av betydelse i sammanhanget är också&lt;br&gt;lagen (1989:41) och förordningen (1989:46) om TV-avgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sändningsrätt enligt radiolagen har de fyra programföretagen Sveri-&lt;br&gt;ges Television AB, Sveriges Riksradio AB, Sveriges Lokalradio AB och&lt;br&gt;Sveriges Utbildningsradio AB. Närmare bestämmelser om rättigheter&lt;br&gt;och skyldigheter beträffande sändningsrätt och programverksamhet&lt;br&gt;finns i de avtal som träffades mellan staten och programföretagen i juni&lt;br&gt;1986. I avtal som samtidigt träffades mellan staten och Sveriges Radio&lt;br&gt;AB regleras dels detta bolags uppgifter som moderbolag i en koncern i&lt;br&gt;vilken bl.a. de nämnda programföretagen ingår, dels koncernens verk-&lt;br&gt;samhet under krig eller vid krigsfara. Samtliga avtal omfattar perioden&lt;br&gt;t.o.m. den 30 juni 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radionämnden övervakar genom efterhandsgranskning att program-&lt;br&gt;företagen iakttar bestämmelserna i radiolag och avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Televerket svarar för programdistribution och programinsamling&lt;br&gt;samt uppförande av anläggningar för rundradions behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Radio-koncernen utgör tillsammans med radionämnden och&lt;br&gt;televerkets rundradioverksamhet den s.k. rundradiorörelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Radio-koncernens drifts- och investeringskostnader finansie-&lt;br&gt;ras huvudsakligen med TV-avgifter. Även de utgifter televerket har för&lt;br&gt;investeringar och för distribution och insamling av Sveriges Radio-&lt;br&gt;koncernens program finansieras i huvudsak på detta sätt. Medel för pro-&lt;br&gt;gramverksamheten för utlandet och distributionen av dess program an-&lt;br&gt;visas dock över statsbudgeten under anslaget Sveriges Riksradios pro-&lt;br&gt;gramverksamhet för utlandet under utrikesdepartementets huvudtitel.&lt;br&gt;Medelsanvisningarna för Sveriges Radio-koncernen och televerket avser&lt;br&gt;kalenderår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;191&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också radionämndens verksamhet finansieras med TV-avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Televerkets investeringar avseende televisions- och ljudradioanlägg-&lt;br&gt;ningar avskrivs direkt i sin helhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För TV-avgiftsuppbörden och avgiftskontrollen ansvarar Radiotjänst&lt;br&gt;i Kiruna AB, ett dotterbolag i Sveriges Radio-koncernen. Influtna av-&lt;br&gt;giftsmedel placeras på räntebärande räkning, det s.k. rundradiokontot,&lt;br&gt;hos riksgäldskontoret. Staten tillhandahåller genom riksgäldskontoret&lt;br&gt;det rörelsekapital rundradiorörelsen behöver när avgiftsmedlen inte&lt;br&gt;räcker till. Sveriges Radio AB utövar det finansiella samordningsansva-&lt;br&gt;ret för rundradiorörelsen. Däri ingår att för statens räkning förvalta så-&lt;br&gt;väl influtna avgiftsmedel som krediter. Bolaget skall även redovisa me-&lt;br&gt;delsförvaltning och upplåning samt upprätta bokslut för rundradiorörel-&lt;br&gt;sen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 avtal som träffades i februari 1989 mellan staten och Radiotjänst i&lt;br&gt;Kiruna AB regleras bolagets uppgifter. I ett samtidigt träffat avtal regle-&lt;br&gt;ras Sveriges Radio AB:s ansvar för rundradiorörelsens finansiella sam-&lt;br&gt;ordning. Avtalen gäller fr.o.m. den I mars 1989 tills vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.2 Kostnader för år 1989 för den avgiftsfinansierade&lt;br&gt;verksamheten m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Genom 1988 års riksdagsbeslut (prop. 1987/88:100 bil. 10, KrU 11, rskr.&lt;br&gt;220) anvisades Sveriges Radio och televerket medel för dels budgetåret&lt;br&gt;1988/89, dels andra halvåret 1989 (1989:2). Redovisningen i det följande&lt;br&gt;avser kalenderåret 1989. Fr.o.m. år 1990 anvisas medlen för kalenderår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För ljudradio- och TV-verksamheten togs 3 408,3 milj. kr. av avgifts-&lt;br&gt;medel i anspråk under år 1989. Sveriges Radio-koncernen disponerade&lt;br&gt;2 892,7 milj. kr. för programverksamheten i dess helhet, med undantag&lt;br&gt;av utlandsprogramverksamheten, samt avgiftsuppbörd. Televerket ut-&lt;br&gt;nyttjade totalt 508,2 milj. kr. Kostnaderna för radionämndens verksam-&lt;br&gt;het var 2,7 milj. kr. Ränteutgifterna uppgick till 4,7 milj. kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under år 1989 upppgick de totala intäkterna i form av TV-avgifter&lt;br&gt;och räntor till 3 413,9 milj, kr., vilket i förhållande till de avgiftsmedel&lt;br&gt;som togs i anspråk innebär ett positivt resultat om 5,6 milj. kr. Trots&lt;br&gt;detta var rundradiorörelsens underskott 69,6 milj. kr. vid ingången av år&lt;br&gt;1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den årliga TV-avgiften är 1 164 kr. sedan den 1 juli 1990. Antalet&lt;br&gt;TV-avgifter uppgick i april 1990 till knappt 3,33 miljoner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Krediten hos riksgäldskontoret får under år 1990 uppgå till högst 200&lt;br&gt;milj. kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;192&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.3 Sveriges Radio&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3.1 Verksamheten 1990&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resursanvändningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1978 års reformprogram (jfr prop. 1977/78:91, KrU 24, rskr. 337) avslu-&lt;br&gt;tades vid utgången av budgetåret 1988/89 och har redovisats av Sveriges&lt;br&gt;Radio AB i tidigare års anslagsframställningar (jfr prop. 1989/90:100 bil.&lt;br&gt;10 s. 450 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1986 års riksdagsbeslut (jfr prop. 1985/86:99, KrU 21, rskr. 343) om&lt;br&gt;ramarna för Sveriges Radio-koncernens verksamhet under perioden&lt;br&gt;1986/87—1991/92 innebar att vissa kompletterande krav ställdes på pro-&lt;br&gt;gramverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bl.a. skall medverkan av utomstående i programverksamheten hålla&lt;br&gt;en hög och jämn nivå. Av följande sammanställning framgår Sveriges&lt;br&gt;Radio-koncernens faktiska kostnader (milj. kr. i 1989 års prisnivå) un-&lt;br&gt;der andra halvåret 1988 och år 1989 samt den planerade kostnaden år&lt;br&gt;1990 för medverkande, samproduktioner och produktionsutläggningar&lt;br&gt;samt avtalsbundna kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1988:2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1989&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1990&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Medverkandekostnader&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;123,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;287,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;304,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Samproduktioner och pro-&lt;br&gt;duktionsutläggningar&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;57,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;98,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;103,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avtalsbundna kostnader&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;64,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;129,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;126,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Summa&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;245,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;515,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;534,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Med medverkandekostnader avses dels avtalsenliga gager, dels hono-&lt;br&gt;rar enligt det s.k. mångfaldsavtalet. Med avtalsbundna kostnader avses&lt;br&gt;ersättningar till STIM, IFPI, TT, m. fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ökningen av medverkandekostnader, samproduktioner och produk-&lt;br&gt;tionsutläggningar kan till största delen hänföras till Sveriges Television,&lt;br&gt;som sökt öka utläggningar till produktionsbolag och fria filmare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 1986 års riksdagsbeslut framhölls även att programföretagens utbud&lt;br&gt;på svenska språket m.m. måste stärkas, l ör ljudradions del gäller att ut-&lt;br&gt;budet generellt kan ses som ett utbud på svenska språket med undantag&lt;br&gt;av musikutbudet. För riksradions del utgör andelen svensk musik, dvs.&lt;br&gt;musik av svenska upphovsmän eller utövad av svenska artister, ca 36 %&lt;br&gt;av det totala musikutbudet enligt en undersökning från november 1989.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;193&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lokalradions mål att 50 % av musikutbudet skall vara svenskt och lo- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;kalt överträffades med något undantag vid innehållsanalyser av ett antal&lt;br&gt;lokalradiostationer under en vecka år 1989.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Televisions utbud utgörs till ca 60 % av program på svenska&lt;br&gt;språket. Av utbildningsradions TV-sändningar är ca 70 % på svenska&lt;br&gt;språket och av svenska upphovsmän. Ca 50 % av utbildningsradions&lt;br&gt;sändningar i riksradion är på svenska språket och ca 95 % av sändning-&lt;br&gt;arna är av svenska upphovsmän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anslagsframställningen för år 1989 redovisade Sveriges Radio AB en&lt;br&gt;plan för Sveriges Radio-koncernens framtida handikappverksamhel (jfr&lt;br&gt;prop. 1987/88:100 bil. 10 s. 499). Planen omfattar i första hand åtgärder&lt;br&gt;som underlättar för handikappade att ta del av de ordinarie program-&lt;br&gt;men.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lokalradion sänder inga program som är speciellt riktade till handi-&lt;br&gt;kappade, men däremot sådana som som tar upp handikappades speciella&lt;br&gt;problem. Lokalradion avser att närmare pröva möjligheten att i samar-&lt;br&gt;bete med Text-TV-redaktionen göra den lokala informationen och servi-&lt;br&gt;cen tillgänglig för de hörselhandikappade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksradion strävar efter att göra programinformationen tillgänglig&lt;br&gt;för synskadade. En förkortad version av programtidningen Röster i Ra-&lt;br&gt;dio/TV ges ut i punktskrift till ca 700 abonnenter. Programläsning för&lt;br&gt;synskadade utförs med respektive programkanalers paussignaler i bak-&lt;br&gt;grunden för att de som bandar lätt skall kunna höra vilken kanal som&lt;br&gt;avses. Riksradion bevakar vidare kontinuerligt handikappidrotten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Television genomförde våren 1990 en publikundersökning&lt;br&gt;som visar att 90 % av de döva och ca 50 % av de hörselskadade har text-&lt;br&gt;TV. I början av år 1990 startade textning av Rapport fyra kvällar i&lt;br&gt;veckan. Ambitionen är att denna service skall utökas till alla kvällar i&lt;br&gt;veckan. En annan uppskattad service för de hörselskadade är direkt-&lt;br&gt;kommentering i text-TV av sport.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under arbetsåret 1987/88 inleddes en försöksverksamhet med pro-&lt;br&gt;gram på teckenspråk i TV. Verksamheten omfatttar veckonyhetssänd-&lt;br&gt;ningar som anpassats för presentation på teckenspråk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Television genomför under år 1990 ett projekt vars syfte är&lt;br&gt;att göra utländska program mer tillgängliga för synskadade som inte kan&lt;br&gt;läsa översättningstexten. Genom text-TV-systemet överförs översättnings-&lt;br&gt;texten i digital form till TV-mottagaren, där signalerna omformas till&lt;br&gt;syntetiskt tal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildningsradions program för handikappade utgörs till största de-&lt;br&gt;len av program på teckenspråk. En stor del av skolutbudet består av s.k.&lt;br&gt;teckenspråksversioneringar av redan existerande program. En serie TV-&lt;br&gt;program för förståndshandikappade sändes år 1989. l ör vuxna har un-&lt;br&gt;der perioden sänts ett stort antal radio- och TV-program om olika han-&lt;br&gt;dikapp, t. ex. om läs- och skrivsvårigheter, om att leva med handikapp,&lt;br&gt;om handikapp och teknik samt program om utvecklingsstörda. Som en&lt;br&gt;service för hörselskadade textas alla utbildningsradions TV-program från&lt;br&gt;och med högstadiet vid någon sändning, ibland med text-TV-textning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;194&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Programföretagen (exkl. Radio Sweden) bedriver för närvarande&lt;br&gt;sändningar på nio olika minoritetsspråk. Dessutom sänds program på&lt;br&gt;svenska för invandrare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lokalradions utbud för språkliga minoriteter har som främsta syfte&lt;br&gt;att på minoritetsspråk informera om och spegla utvecklingen i det loka-&lt;br&gt;la samhället. Tillkomsten av FM4 har inneburit att servicen till de olika&lt;br&gt;språkgrupperna förbättrats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksradion har under år 1990 inlett en försöksverksamhet med pro-&lt;br&gt;gram på persiska. Medarbetare rekryterades och utbildades under första&lt;br&gt;halvåret. Sändningarna började i september. De nya formerna för pro-&lt;br&gt;gram på samiska, bl.a. samordningen av riksradions och lokalradions&lt;br&gt;program på nordsamiska, som inleddes år 1989 har fortsatt under år&lt;br&gt;1990. I samarbete med Norge och Finland produceras 5—6 timmar TV-&lt;br&gt;program på samiska per år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Television sammanförde hösten 1987 de serbokroatiska, gre-&lt;br&gt;kiska och turkiska programmen till ett enda magasin som textas på&lt;br&gt;svenska. Det finskspråkiga programutbudet i televisionen omfattar sedan&lt;br&gt;augusti 1988 dagliga nyhetssändningar (måndag—fredag) som även tex-&lt;br&gt;tas på svenska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildningsradion sänder finska TV-program för förskolan och sko-&lt;br&gt;lan samt kurser för samisktalande. Vidare produceras radio- och TV-&lt;br&gt;program på lätt svenska för vuxna invandrare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Radio AB har under senare år ägnat uppmärksamhet åt&lt;br&gt;etermedierna och folkbildningen, bl.a. frågan om det samlade utbudets&lt;br&gt;karaktär i förhållande till kunskapsförmedling, information och förut-&lt;br&gt;sättningar för estetisk upplevelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förändrad kanalstruklur inom Sveriges Television&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 1 juli 1987 genomfördes en förändrad kanalstruktur inom Sveriges&lt;br&gt;Television. Produktionsenheterna i Stockholm, med undantag för&lt;br&gt;Rapport-redaktionen, bildade kanal 1 medan de tio distrikten och&lt;br&gt;Rapport-redaktionen bildade TV2. De båda kanalerna har getts en viss&lt;br&gt;ämnesmässig arbetsfördelning samt olika arbetsförutsättningar. Av all-&lt;br&gt;mänproduktion och gestaltande produktion står Kanal 1 för 60 % me-&lt;br&gt;dan TV2 svarar för 40 % samt all regional nyhetsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En extern utredning visar att omorganisationen varit framgångsrik&lt;br&gt;även om vinsterna blivit något mindre än beräknat. Bland de uppnådda&lt;br&gt;effekterna kan nämnas att andelen svensk produktion nu överstiger&lt;br&gt;60% jämfört med 50 % vid tidpunkten för kanalförändringen. Vidare&lt;br&gt;har sändningstiden per vecka ökat med ca 20 % från 108 till 128 tim-&lt;br&gt;mar. Den tunga produktionen — dvs. teater, serieteater, opera, gestal-&lt;br&gt;tande barn- och nöjesprogram — har ökat med 20 %. Utläggningar på&lt;br&gt;fristående produktionsbolag har i 1984/85 års prisläge ökat från 77,9 till&lt;br&gt;98,0 milj, kr, vilket väsentligt överstiger statsmakternas mål för den på-&lt;br&gt;gående avtalsperioden. Medlen för medverkande har i fasta priser ökat&lt;br&gt;med 30 milj. kr. från arbetsåret 1987/88 till år 1990. Totalt beräknas 182&lt;br&gt;milj. kr. gå till utomstående medverkande under år 1990. Personalen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har under perioden minskat med 200 tjänster netto. Därmed har perso- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;nalkostnaderna kunnat minskas med 4 — 5 % trots att nya verksamheter&lt;br&gt;startats, t.ex. de regionala nyhetssändningarna över ABC-län, dagliga ny-&lt;br&gt;heter på finska och utökad sport- och text-TV-service. Samtidigt har ar-&lt;br&gt;betsmarknadens parter träffat avtal om en arbetstidsförkortning som&lt;br&gt;motsvarar ett behov av ca 65 tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ralionaliseringsålgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1986 års riksdagsbeslut innefattade en etablering av ett fjärde FM —nät.&lt;br&gt;Utbyggnaden har skett i fem etapper, från november 1988 till hösten&lt;br&gt;1989. Lokalradion har efter riksdagsbeslutet tredubblat sändningstiden&lt;br&gt;med i stort sett oförändrade resurser. Detta har åstadkommits genom&lt;br&gt;långtgående decentralisering, egna produktionsmetoder med bl.a. en-&lt;br&gt;mansbetjänade sändningar, samt en internt utvecklad och mer effektiv&lt;br&gt;teknisk utrustning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För riksradions del motsvarade 1988 års avtal om arbetstidsförkort-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning för vaktlistpersonal ca 18 tjänster, vilka inte har tillsatts. I stället&lt;br&gt;genomfördes förändringar av arbets- och produktionsmetoder, bl.a. gjor-&lt;br&gt;des investeringar i modern teknisk utrustning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omstruktureringsarbetet vid Sveriges Television har sedan år 1987&lt;br&gt;haft som målsättning att minska den tillsvidareanställda personalen och&lt;br&gt;att omfördela resurserna till rörliga programmedel. Under perioden har&lt;br&gt;nya verksamheter påbörjats inom oförändrade ramar. Rationaliseringar&lt;br&gt;har begränsat det personalbehov som följde av 1988 års kollektivavtal&lt;br&gt;om en arbetstidsförkortning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildningsradion har haft som mål att på tre år minska antalet&lt;br&gt;tjänster med ca 50, samt att komma under 300 tjänster inom den avgifts-&lt;br&gt;finansierade verksamheten. Målet att minska det toiala antalet tjänster&lt;br&gt;har uppnåtts, medan antalet anställda inom avgiftsverksamheten i janua-&lt;br&gt;ri 1990 var 5 fler än målsättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reformer under 1980-ialel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Radio AB konstaterar att 1980-talet inneburit en real resurs-&lt;br&gt;minskning för koncernen med över 100 milj, kr., trots de reformtill-&lt;br&gt;skott som kommit koncernen till del och vars användning redovisats i&lt;br&gt;tidigare anslagsframställningar. Samtliga programföretag har ändå ge-&lt;br&gt;nomfört reformer under 1980-talet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lokalradion har haft en relativt kraftig ökning av antalet tjänster.&lt;br&gt;Lokalredaktioner har öppnats i så gott som samtliga lokalradioområden.&lt;br&gt;Ledningsfunktionerna har förstärkts inom de största lokalradiostationer-&lt;br&gt;na. En ny lokalradiostation. Radio Sjuhärad, har etablerats, liksom&lt;br&gt;sändningar på nya minoritetsspråk. Programmedlen har ökat särskilt i&lt;br&gt;samband med starten av FM 4-nätet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksradion har under perioden uppnått 40 %-målet när det gäller&lt;br&gt;produktion av riksprogram i distrikten. Reformmedel har satsats på&lt;br&gt;ökad program kval i tet, på minoritetsspråksverksamheten samt på områ-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;196&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dena kultur och samhälle. Nyhetssändningar dygnet runt har etablerats,&lt;br&gt;liksom sändningar i P 2 nattetid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även Sveriges Television har uppnått målet att 40% av produktio-&lt;br&gt;nen görs i distrikten. De regionala sändningarna har utökats och omfat-&lt;br&gt;tar för närvarande tio regioner. Reformmedelssatsningar har också&lt;br&gt;gjorts inom områdena text-TV, särskilda grupper, gestaltande produk-&lt;br&gt;tion och utläggningar, samt för att klara ökade rättighetskostnader för i&lt;br&gt;första hand sport, och inköp av svensk film.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom Utbildningsradion har reforminsatser främst ägt rum inom den&lt;br&gt;regionala verksamheten. Dessutom har satsningar gjorts på program för&lt;br&gt;handikappade och minoriteter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Generellt gäller att programföretagens sändningstid ökat avsevärt un-&lt;br&gt;der 1980-talet. Lokalradion ökade sin sändningstid med 293 % från&lt;br&gt;budgetåret 1979/80 (20 521 timmar) till år 1989 (80 650 timmar). För&lt;br&gt;Riksradion var motsvarande ökning 25 %, för Sveriges Television 49 %,&lt;br&gt;och för Utbildningsradion 54 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Moderbolagets förstärkta ansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1986 års riksdagsbeslut (prop. 1985/86:99, KrU 21, rskr. 343) innebar att&lt;br&gt;moderbolaget tillfördes nya ansvarsområden. Det handlar om det över-&lt;br&gt;gripande ansvaret för rationalitet och hushållning inom koncernen samt&lt;br&gt;ansvaret för koncernens likviditetsförvaltning och upplåning. Vidare&lt;br&gt;övergick till moderbolaget ansvaret för koncernens lokalförsörjning, lo-&lt;br&gt;kalsamordning och lokalhållande inkl, ägar- och förvaltningsansvaret&lt;br&gt;för de avgiftsfinansierade fastigheter som ägdes av byggnadsstyrelsen&lt;br&gt;men där äganderätten skulle föras över till moderbolaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad beträffar fastighets- och lokalförsörjningsverksamhelen har mellan&lt;br&gt;Sveriges Radio AB och byggnadsstyrelsen överenskommits att ägande-&lt;br&gt;rättsöverföringen av de med avgiftsmedel finansierade fastigheterna i&lt;br&gt;Stockholm och Göteborg kan anstå tills vidare och att tidigare avtal om&lt;br&gt;nyttjanderätt skall gälla till den I juli 1992. Koncernens fastighetsbe-&lt;br&gt;stånd, inklusive fastigheterna i Stockholm och Göteborg, är värderat till&lt;br&gt;I 787 milj. kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Koncernens byggnadsverksamhet skall numera finansieras genom lån&lt;br&gt;på kreditmarknaden. Från och med budgetåret 1987/88 erhåller moder-&lt;br&gt;bolaget kapitaltäckningsbidrag för täckande av räntor och amorteringar&lt;br&gt;på dessa lån. Kapitaltäckningsmedlen uppgår till 20 % av investeringsut-&lt;br&gt;giften och har för år 1991 beräknats till 32,4 milj. kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt moderbolaget skulle ett rationellt utövande av koncernens fas-&lt;br&gt;tighetsansvar underlättas om kostnader för räntor och avskrivningar sågs&lt;br&gt;som en naturlig del av verksamheten och om medelstilldelningen, som&lt;br&gt;ett alternativ till systemet med kapitaltäckningsmedel, förstärktes i mot-&lt;br&gt;svarande grad, dvs. med ca 60 milj. kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya formerna för finansiering och redovisning av investeringar i&lt;br&gt;teknisk och annan utrustning har nu använts under tre år. Införandet av&lt;br&gt;avskrivningar enligt plan och intern lånefinansiering har resulterat i en&lt;br&gt;viss, troligen inte bestående nedgång i investeringsverksamheten. Sveri-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;197&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ges Radio AB överväger att i framtiden styra investeringarna på ett nytt Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;sätt genom att programföretagens investeringsvolym blir beroende av&lt;br&gt;koncernens samlade finansieringsmöjligheter. Under år 1989 har den&lt;br&gt;totala inventariestocken värderats. Återanskaffningsvärdet har beräknats&lt;br&gt;till 2 100 milj. kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Moderbolaget har utarbetat vissa generella styrsystem i syfte att för-&lt;br&gt;bättra beslutsunderlaget vid utövandet av sitt ansvar för att verksamhe-&lt;br&gt;ten i koncernen bedrivs rationellt och med iakttagande av god hushåll-&lt;br&gt;ning. Ett viktigt mål i rationaliseringsarbetet är en fortsatt minskning av&lt;br&gt;den fasta resursbindningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalen mellan staten och Sveriges Radio-koncernen upphör den 30&lt;br&gt;juni 1992. Eör att bättre kunna fullgöra sitt public service-uppdrag i den&lt;br&gt;skärpta mediekonkurrensen, har koncernen påskyndat de organisatoris-&lt;br&gt;ka, strukturella och programpolitiska förändringar som är motiverade.&lt;br&gt;De frågor som är föremål för utredning och analys är avtalens antal och&lt;br&gt;innehåll, eventuellt bildande av fastighetsbolag och servicebolag inom&lt;br&gt;koncernen, omstrukturering av Utbildningsradions, Sveriges Televisions&lt;br&gt;och radiobolagens verksamheter, alternativa organisationsmodeller för&lt;br&gt;distributionsnätet, samt en översyn av koncernkonstruktionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 skrivelsen den 12 oktober 1990 till regeringen påpekar moderbolagets&lt;br&gt;styrelse att Sveriges Radio kommer att utsättas för väsentligt större kon-&lt;br&gt;kurrens under nästa avtalsperiod. Nya aktörer har redan etablerat sig&lt;br&gt;på TV- och radiomarknaden. Denna utveckling ställer nya krav på kon-&lt;br&gt;cernen och ger inget utrymme för motverkande intressen, varken eko-&lt;br&gt;nomiskt, publikt eller programmässigt. Därför är det angeläget att det&lt;br&gt;övergripande ansvaret samlas och tydliggörs. Det bör avse såväl målupp-&lt;br&gt;fyllelse som det organisatoriska och ekonomiska ansvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen föreslår att koncernen ges mandat att självt formulera en&lt;br&gt;arbetsordning och att införa företagsmässiga styrinstrument i likhet med&lt;br&gt;de som finns i andra medieföretag och i vanliga koncerner. Koncernsty-&lt;br&gt;relsens ansvar bör vara att inom ramen för ett uppdrag grundat på pub-&lt;br&gt;lic service-principen säkerställa förutsättningarna för en rationell och&lt;br&gt;konkurrenskraftig produktion av radio- och TV- program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Public service-uppdraget bör vara att med god tillgänglighet för stora&lt;br&gt;och små publikgrupper ge mångfald genom heltäckande programutbud.&lt;br&gt;Uppdraget bör särskilt understryka Sveriges Radios ansvar såsom den&lt;br&gt;störste producenten av svensk kultur och koncernen bör ges ansvaret&lt;br&gt;för att producera program för mindre såväl som stora och breda publik-&lt;br&gt;grupper. Detta främjas genom en bred förankring i hela landet och ge-&lt;br&gt;nom en unik regional och lokal produktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en konsekvens av detta övergripande uppdrag, bör sambandet&lt;br&gt;mellan koncernens olika styrelser stärkas. Det bör åligga koncernstyrel-&lt;br&gt;sen att självständigt dimensionera och tillsätta dotterbolagens styrelser.&lt;br&gt;Avsikten är att utveckla en styrelsekultur som präglas av koncernge-&lt;br&gt;mensamma intressen. Programverksamheten inom koncernen skall be-&lt;br&gt;drivas med stor publicistisk självständighet och en långtgående decentra-&lt;br&gt;lisering och delegering. När det gäller Sveriges Radios framtida ägar-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;198&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;struktur, är ett brett ägande väsentligt som ett uttryck för företagets ställ- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;ning i allmänhetens tjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3.2 Medelstilldelning för år 1991&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Radio-koncernen har för år 1991 för den avgiftsfinansierade&lt;br&gt;verksamheten tilldelats 2 845,1 milj. kr. i prisläget under andra halvåret&lt;br&gt;1988. Härav utgör 32,4 milj. kr. ersättning för kapitalkostnader och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109,7 milj. kr. för Radiotjänsts i Kiruna AB (RIKAB) verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De medel som moderbolaget fördelat till programföretagen har un-&lt;br&gt;der senare år delats upp i fasta och rörliga medel. De senare får inte an-&lt;br&gt;vändas för att skapa nya fasta resurser i form av t. ex. tjänster eller loka-&lt;br&gt;ler utan skall utnyttjas dels för programverksamheten, dels för kapital-&lt;br&gt;kostnader. De rörliga medlen utgör år 1990 knappt 15 % av den totala&lt;br&gt;budgetomslutningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På den fasta medelsramen ställs rationaliseringskrav. Under år 1991&lt;br&gt;motsvarar det sammanlagt 23,1 milj. kr. De frigjorda medlen tillförs re-&lt;br&gt;spektive bolags rörliga medelsram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av följande sammanställning framgår fördelningen av medel för år&lt;br&gt;1991 (i milj. kr. i 1988 års prisnivå) mellan företagen i koncernen.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tilldelat&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;varav rörliga medel&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lokalradion&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;334,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;50,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Riksradion&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;542,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;72,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Televisionen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 499,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;240,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Utbildningsradion&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;129,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;13,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Moderbolaget&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;148,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Radiotjänst i Kiruna&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;109,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Summa&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 765,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;380,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Anm. Vid bokslutet fördelas s.k. överavskrivningsmedel om 79,9 milj.kr. på resp, bolag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3.3 Medelsbehov för år 1992&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller uppbördsverksamheten är RIKABs huvuduppgift under&lt;br&gt;1990-talet att med tillämpning av gällande regelverk ta upp betalning av&lt;br&gt;så många TV-avgifter som möjligt till rundradiorörelsens resultatkonto.&lt;br&gt;Under 1990-talet kommer det att ställas stora krav på en fungerande&lt;br&gt;uppbördsorganisation. Rutinerna för avgiftskontroll kommer att ses&lt;br&gt;över. Bl.a. skall provisionsbaserad avgiftskontroll utredas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Radio betonar, liksom i tidigare anslagsframställningar, det&lt;br&gt;angelägna i att lokalradions sändningar i stereo får en permanent lös-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;199&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning. Frågan om riksdistribulion av FM 4 i stereo önskar Sveriges Radio Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;behandla när ställningstagande föreligger om radioverksamheten i en ny&lt;br&gt;avtalsperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande medelstilldelning har programföretagen redovisat sina be-&lt;br&gt;hov för år 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lokalradion kommer att få kostnadsökningar, även med en verksam-&lt;br&gt;het på nuvarande nivå, till följd av nya avtal med upphovsrättsorganisa-&lt;br&gt;tioner. För att vidareutveckla lokalradions verksamhet och möta den&lt;br&gt;ökade konkurrensen måste en stabil verksamhet på 12-timmarsnivån&lt;br&gt;under vardagar (i storstäderna 15 timmar) prioriteras. 1 nästa steg krävs&lt;br&gt;resurser för motsvarande utbud sju dagar i veckan. Båda fallen förutsät-&lt;br&gt;ter resurser för en nyhets-, service- och evenemangsbevakning på kvälls-&lt;br&gt;tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksradion behöver resurser för att återställa verksamheten på den&lt;br&gt;nivå som gällde för år 1989 innan en utveckling kan äga rum. För år&lt;br&gt;1992 prioriteras främst den egenproducerade levande musiken och ge-&lt;br&gt;staltande program. Även minoritetsspråksverksamheten samt resurser&lt;br&gt;avsedda att öka kvaliteten i P 2s nattsändningar utgör prioriterade områ-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Television har ett behov av medelstillskott år 1992 för att&lt;br&gt;kunna behålla en i förhållande till år 1991 oförändrad verksamhet. 1991&lt;br&gt;års verksamhet planeras på en nivå som innebär en underbalansering av&lt;br&gt;budgeten. För år 1992 kommer Sveriges Television att öka produktio-&lt;br&gt;nen av svenska program, i synnerhet gestaltande produktion. Vidare har&lt;br&gt;man för avsikt att bl.a. förstärka nyhetsrapporteringen, öka utläggning-&lt;br&gt;arna och antalet externa medverkande samt öka sändningstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildningsradion redovisar ett medelsbehov för att kunna bedriva&lt;br&gt;en oförändrad verksamhet. Behovet avser bl.a. kostnadsökningar i sam-&lt;br&gt;band med en planerad flyttning till lokaler i Solna, en utbyggnad av den&lt;br&gt;regionala verksamheten, produktion för gymnasieskolan, produktion&lt;br&gt;på finska samt generella kvalitetsförbättringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RIKAB yrkar på ett medelstillskott på 5,5 milj, kr., som avser kost-&lt;br&gt;nader för återanskaffning av teknisk utrustning. I övrigt planerar man&lt;br&gt;en verksamhet inom samma ramar som hittills.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Moderbolaget räknar med ökade kostnader som en följd av under-&lt;br&gt;hållsbehov och avskrivningskostnader inom fastighetsverksamheten. För&lt;br&gt;koncernen i sin helhet konstateras vidare en generell urholkning av an-&lt;br&gt;slaget som ett resultat av att SR-index under åren 1989 och 1990 inte till&lt;br&gt;fullo kompenserat de faktiska kostnadsökningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med de överväganden som presenterats ovan, hemställer&lt;br&gt;styrelsen för Sveriges Radio AB att koncernen för år 1992 erhåller en&lt;br&gt;resursförstärkning om 262 milj. kr. (1989 års prisnivå).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medelsbehovet för år 1992 blir därmed (i 1989 års prisläge) 3 324,1&lt;br&gt;milj. kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Radio AB hemställer att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. inriktningen av Sveriges Radio-koncernens verksamhet prövas en-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ligt de förslag som bolagets styrelse redovisar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;200&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Sveriges Radio-koncernen för den avgiftsfinansierade verksamhe- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;ten för år 1992 tilldelas 3 324 100 000 kr. i 1989 års genomsnittliga pris-&lt;br&gt;nivå.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.4 Radionämnden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Medelsanvisningen för radionämnden för innevarande budgetår uppgår&lt;br&gt;till 2 724 000 kr. För budgetåret 1991/92 har nämnden i likhet med fö-&lt;br&gt;regående budgetår inte beräknat någon besparing och redovisar inte hel-&lt;br&gt;ler någon långtidsbedömning. Nämnden begär dels medel som gör det&lt;br&gt;möjligt att behålla nuvarande personalresurser, dels kompensation för&lt;br&gt;prisökningar och ökade lokalkostnader. Nämnden flyttade under våren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990 till nya lokaler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radionämnden hemställer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att 2 724 000 kr. jämte medel för pris- och lönekostnadsökningar&lt;br&gt;och ökade lokalkostnader anvisas för nämndens verksamhet under bud-&lt;br&gt;getåret 1991/92.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.5 Televerket&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;8.5.1 Utgångspunkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Televerkets anslagsframställning utgår från att de medel som televerket&lt;br&gt;anvisats för verksamhetsåret 1991, i enlighet med en skrivelse från ver-&lt;br&gt;ket den 31 augusti 1990, inte skall behöva täcka kostnader för mervärde-&lt;br&gt;skatt och att tilläggsmedel för 1991, i enlighet med samma skrivelse, har&lt;br&gt;beviljats. l)e begärda medlen för verksamhetsåret 1992 anges i en för år&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1991 uppskattad genomsnittlig kostnadsnivå, vartill skall läggas mer-&lt;br&gt;värdeskatt om 23,46 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.5.2 Teknisk utveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom hela rundradioområdet sker internationellt en snabb utveckling&lt;br&gt;och många av dagens TV- och ljudradiosystem är under förändring. Ut-&lt;br&gt;vecklingen kommer att accentueras under den närmaste femårsperio-&lt;br&gt;den, bl.a. genom att fler digitala system introduceras inom hela kedjan&lt;br&gt;från studio till mottagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under de närmaste åren ökar satellitkapaciteten i Europa och det&lt;br&gt;kommer troligen att etableras fler kanaler med en svensk och/eller skan-&lt;br&gt;dinavisk målgrupp. Satelliterna förses med högre sändningseffekt, mot-&lt;br&gt;tagningen förbättras och förenklas. En ökande andel enskilda hushåll&lt;br&gt;kan därför förväntas skaffa egna antenner för mottagning av satellitsän-&lt;br&gt;da TV-program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den hårdnande konkurrensen mellan programkanalerna blir troli-&lt;br&gt;gen den tekniska kvaliteten ett viktigt konkurrensmedel i mitten av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;201&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990-talet. Digital ljudradio för hushållen har redan börjat erbjudas som Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;en satelli t tjänst och högupplösnings-TV (HDTV) planeras att introduce-&lt;br&gt;ras via satellit omkring eller strax efter 1990-talets mitt. För att Sveriges&lt;br&gt;Radio-koncernen skall kunna konkurrera med bästa möjliga teknik är&lt;br&gt;det viktigt att utvecklingsresurser avsätts för kvalitetsförbättringar via de&lt;br&gt;markbundna rundradionäten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ljudradio&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom EBU och ett av EGs tekniska Eureka-projekt pågår utveckling av&lt;br&gt;ett digitalt ljudradiosystem för både markbunden sändning och satellit-&lt;br&gt;sändning. Systemet skall kunna användas såväl i hem som i bil och ge&lt;br&gt;hög mottagningskvalitet. Det bedöms troligt att systemet kan tas i bruk&lt;br&gt;tidigast i mitten av 1990-talet. Televerket och Sveriges Radio deltar i ett&lt;br&gt;antal internationella grupper som behandlar digital ljudradio. Under de&lt;br&gt;närmaste åren planeras en ökning av utvecklingsinsatserna när det gäl-&lt;br&gt;ler täckning, kanalantal, ljudkvalitet m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Television&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den viktigaste tekniska TV-frågan under 1990-talet kommer att vara&lt;br&gt;HDTV. Det dröjer dock troligen till slutet av decenniet innan den nya&lt;br&gt;tekniken slår igenom hos allmänheten. För överföring av full HDTV-&lt;br&gt;kvalitet krävs sändningskanaler med större frekvensutrymme än nuva-&lt;br&gt;rande mark- och satellitsändningskanaler. Sändningssystem för HDTV&lt;br&gt;utvecklas emellertid även för att passa sändningskanaler med mindre&lt;br&gt;frekvensutrymme. Man eftersträvar därvid att få så få kvalitetsförluster&lt;br&gt;som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Japan och inom EG utvecklas HDTV-system för smalbandig satel-&lt;br&gt;litsändning. Dessutom planeras runt om i världen markbundna HDTV-&lt;br&gt;liknande system baserade på nuvarande marksända TV-system.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På längre sikt kommer att introduceras helt digital HDTV, som bät-&lt;br&gt;tre kan förmedla den kvalitet som HDTV-produktioner medger. Det&lt;br&gt;dröjer dock troligen en bit in på 2000-talet innan helt digitala HDTV-&lt;br&gt;system till hushållen etableras. Televerket och Sveriges Radio deltar i&lt;br&gt;det internationella utvecklingsarbetet med digital HDTV. Insatserna be-&lt;br&gt;döms dock behöva ökas under åren 1991-1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Programöverföring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det pågår för närvarande en komplettering av befintliga länknät med&lt;br&gt;digitala förbindelser. För att kunna prova och utvärdera komponenter i&lt;br&gt;ett framtida digitalt rundradionät har försök genomförts under år 1990 i&lt;br&gt;en pilotanläggning baserad på en 140 Mbit/s radiolänkförbindelse mel-&lt;br&gt;lan Stockholm och Karlstad. Utvecklingen av bildöverföringssystem&lt;br&gt;med hög grad av kompression förväntas medge att flera TV-kanaler kan&lt;br&gt;överföras på en 140 Mbit/s-förbindelse, vilket ger god ekonomi. Telever-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;202&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ket och Sveriges Radio deltar i det internationella arbetet kring en så- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;dan standard.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I framtiden kommer satellit att användas i större utsträckning för&lt;br&gt;program insamling i och med att mottagningssystemen blir mindre och&lt;br&gt;billigare. Även det optiska fibernätets utbyggnad ger möjlighet till digi-&lt;br&gt;tal högkvalitativ överföring. Televerket följer och deltar aktivt i utveck-&lt;br&gt;lingen inom olika programöverföringstekniker för att på bästa sätt kun-&lt;br&gt;na planera för utnyttjandet av dem med hänsyn till kvalitet och ekono-&lt;br&gt;mi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.5.3 Översyn av formerna for finansiering och styrning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Televerket har sedan länge uppdraget att svara för distributionen av Sve-&lt;br&gt;riges Radio-koncernens program samt programinsamling för koncer-&lt;br&gt;nens behov. Mediemarknaden förändras nu snabbt. Antalet aktörer ökar&lt;br&gt;och det sker en utveckling av distributions- och programinsamlingstek-&lt;br&gt;niken som leder till alternativa överföringsformer. Både för Sveriges&lt;br&gt;Radio-koncernen och televerket är det angeläget att relationerna mellan&lt;br&gt;företagen baseras på affärsmässiga principer. Det är vidare uppenbart att&lt;br&gt;televerkets tjänster inom rundradioområdet måste tillhandahållas olika&lt;br&gt;användare på marknaden på ett konkurrensneutralt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Televerket och Sveriges Radio-koncernen utreder för närvarande for-&lt;br&gt;merna för finansiering och styrning av televerkets verksamhet för kon-&lt;br&gt;cernen. Televerket utgår i anslagsframställningen för år 1992 från nuva-&lt;br&gt;rande förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.5.4 Investeringar under femårsperioden 1992 — 1996&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För verksamhetsåret 1990 har 165,4 milj. kr. anvisats för televerkets in-&lt;br&gt;vesteringar i rundradioanläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;l ör år 1991 har riksdagen anvisat 164,2 milj. kr. för investeringar i&lt;br&gt;rundradioanläggningar. En ny, femårig investeringsplan har samtidigt&lt;br&gt;fastställts. Televerket har också givits rätt att föra högst 10 milj. kr. mel-&lt;br&gt;lan budgetåren 1991 och 1992 som ett förskott resp, tillgodohavande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 skrivelsen den 31 augusti 1990 har televerket begärt att regeringen&lt;br&gt;skall jämka medelsanvisningen för år 1991 så att den exkl. mervärde-&lt;br&gt;skatt uppgår till 148,8 milj. kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 skrivelsen den 1 1 december 1990 har televerket bl.a. hemställt om&lt;br&gt;att verket medges rätt att fr.o.m. år 1991 göra omfördelningar mellan&lt;br&gt;medel för investeringar och driftskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dispositionen av medlen för år 1991 framgår av tabellen i det följan-&lt;br&gt;de. Tabellen anger också kostnaden för beräknade investeringar under&lt;br&gt;femårsperioden 1992—1996. Beloppen för åren 1991 — 1995 är beräkna-&lt;br&gt;de i 1991 års kostnadsnivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;203&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Disposition av&lt;br&gt;erhållna medel&lt;br&gt;för 1991&lt;br&gt;(milj.kr., 1991&lt;br&gt;års kostnadsnivå)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beräknat investeringsmedels-&lt;br&gt;behov under femårsperioden&lt;br&gt;1992 - 1996 (milj.kr.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1992 &amp;nbsp;1993&amp;nbsp;&amp;nbsp;1994&amp;nbsp;&amp;nbsp;1995&amp;nbsp;&amp;nbsp;1996&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1991 års kostnadsnivå)&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ljudradio&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;15,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;15,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Television&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;62,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;59,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;50,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;50,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;50,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;50,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Radiolänklinjer och&lt;br&gt;OB-utrustning&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;64,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;63,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;56,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;59,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;59,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;59,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Radiodrift- och rund-&lt;br&gt;radiocentraler&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Försvarsber edskap&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Summa&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;148,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;148,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;137,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;132,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;132,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;132,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Rundradionätet omfattar nu 55 större och ca 550 mindre sändarsta-&lt;br&gt;tioner. De har stor betydelse även för andra radiokommunikationssys-&lt;br&gt;tem. De nuvarande markbundna näten ger möjligheter till regionala&lt;br&gt;och lokala sändningar samt mobil mottagning och har betydelse från be-&lt;br&gt;redskapssynpunkt. De kommer därför att utgöra tyngdpunkten i den&lt;br&gt;svenska rundradiodistributionen under lång tid framöver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De tyngre anläggningsdelarna, stationshus och master, har en mycket&lt;br&gt;lång livslängd. Förutom normala underhålls- och kompletteringsåtgär-&lt;br&gt;der behöver dock vissa kostnadskrävande åtgärder vidtas främst på vissa&lt;br&gt;högmaster. Elektronikutrustningarna har en kortare livslängd. Under&lt;br&gt;den kommande femårsperioden behöver återinvesteringarna i TV I-&lt;br&gt;sändarna slutföras och resterande FM-sändarutrustningar bytas. Ett visst&lt;br&gt;renoveringsbehov för TV 2-nätet behöver genomföras. Förbindelsenätets&lt;br&gt;modernisering har påbörjats. Därvid sker en övergång till digitala över-&lt;br&gt;föringsmetoder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ljudradio&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viss fortsatt utbyggnad av mindre FM-stationer planeras för att ge&lt;br&gt;bättre lokalradio- resp, stereomottagning i några återstående områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom samtliga lokalradioområden sker programdistribution till sän-&lt;br&gt;darna i stereo. Inom vissa områden är stereosändningarna provisoriska&lt;br&gt;men planeras bli permanenta senast år 1992. Sändarstationerna har i&lt;br&gt;stor utsträckning fått modern FM-sändarutrustning i samband med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;204&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FM4-utbyggnaden för lokalradion. För de återstående större stationerna&lt;br&gt;beräknas dessa återinvesteringar vara slutförda under år 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den digitala tilläggskanalen RDS är nu införd i sändarnäten för P 1&lt;br&gt;och P 3 samt på sändarna för lokalradio. Antalet RDS-försedda mottaga-&lt;br&gt;re hos allmänheten (för närvarande nästan enbart bilradioapparater) är&lt;br&gt;ca 60 000 och ökar med ca 5 000 per månad. Förutom s.k. fast märk-&lt;br&gt;ning, som bl.a. används för att underlätta inställning av mottagare på&lt;br&gt;önskad programkanal, kan programrelaterad information sändas i såväl&lt;br&gt;lokalradion som riksradion. I slutet av år 1991 sker reguljär märkning&lt;br&gt;av trafikmeddelanden över samtliga lokalradioområden. Införandet av&lt;br&gt;RDS i det återstående sändarnätet, för P 2, sker vid årskiftet 1991/92, när&lt;br&gt;personsökningstjänsten MBS enligt äldre specifikation upphör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landets lång- och mellanvågsstationer är främst avsedda att ge täck-&lt;br&gt;ning utanför landet och används i första hand för utlandsradions räk-&lt;br&gt;ning. För att täcka områden på större avstånd från Sverige finns kort-&lt;br&gt;vågsstationerna i Hörby och Karisborg. Förberedelser för utbyte av sän-&lt;br&gt;darna där pågår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motala långvågssändare modifierades år 1983 och täcker närområdet&lt;br&gt;kring Sverige. Antalet lyssnare i detta område är dock i dag mycket litet.&lt;br&gt;De två kvarvarande, ursprungliga antennmasterna är i dåligt skick och&lt;br&gt;även andra anläggningsdelar behöver åtgärdas. Kostnaden för detta upp-&lt;br&gt;går till ca 3 milj. kr. Enligt televerkets och Sveriges Radios mening&lt;br&gt;finns det inte tillräckliga skäl för en sådan satsning. Motala långvågssän-&lt;br&gt;dare bör därför läggas ned senast vid utgången av år 1991. Behovet av&lt;br&gt;driftsmedel minskar därmed fr.o.m. år 1992 med 1,1 milj. kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För utbyggnad under år 1992 erfordras 0,4 milj. kr. för uppförande&lt;br&gt;av en kompletterande mindre lokalradiosändare. Återinvesteringar av-&lt;br&gt;seende främst äldre FM-sändare vid större stationer kräver 15,2 milj. kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Television&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fortsatt utbyggnad av mindre TV-stationer för förbättrad TV-&lt;br&gt;täckning behövs. Det årliga antalet nya stationer måste dock under de&lt;br&gt;närmaste åren av prioriteringsskäl begränsas till ett tiotal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbyggnaden för att förbättra regional-TV-täckningen följer den plan&lt;br&gt;som beslutades av riksdagen våren 1987. Under år 1991 kommer den&lt;br&gt;större sändarstationen i Motala att kompletteras för att täcka de södra&lt;br&gt;delarna av Örebro län med Tvärsnytt-programmet. Vidare kommer de&lt;br&gt;mindre stationerna i Båstad, Trosa, Norberg och Örkelljunga att förses&lt;br&gt;med TV-sändare för att åtgärda brister i regional-TV-täckningen. Ytterli-&lt;br&gt;gare utbyggnader görs under åren 1992-1993 i enlighet med den fastlag-&lt;br&gt;da planen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sex TV-distrikt sänder för närvarande parvis gemensamma regional-&lt;br&gt;TV-program. En eventuell delning så att kopplade distrikt i stället sän-&lt;br&gt;der var sitt regional-TV-program ingår inte i den nu aktuella femårspla-&lt;br&gt;nen för investeringar. Televerket förutsätter att verkets kostnader till&lt;br&gt;följd av en eventuell delning i enlighet med riksdagens beslut (KrU&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;205&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1985/86:21 s. 38 f, rskr. 343) täcks av medel tilldelade Sveriges Radio&lt;br&gt;AB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller återinvesteringar kommer den sista fjärdedelen av de stör-&lt;br&gt;re TV 1-sändarna att bytas ut under perioden 1992-1996. Även vissa an-&lt;br&gt;tennanläggningar för TV 1 behöver bytas eller renoveras. Ett visst reno-&lt;br&gt;veringsbehov föreligger även för TV 2-antennanläggningarna och för vis-&lt;br&gt;sa TV 2-sändare. Vidare behöver förstärkningsåtgärder m.m. vidtas för&lt;br&gt;att minska riskerna för masthaverier. I något fall måste en helt ny mast&lt;br&gt;uppföras. Under år 1992 slutförs uppförandet av en ny högmast i Örn-&lt;br&gt;sköldsvik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbyggnad pågår av det digitala stereo/flerljudssystemet N1CAM som&lt;br&gt;riksdagen beslutade om våren 1989 (prop. 1988/89:129, KrU21, rskr.&lt;br&gt;311). Under år 1990 beräknas befolkningstäckningen uppgå till ca 75 %.&lt;br&gt;För att ta emot stereoljud eller alternativa språkversioner krävs nya&lt;br&gt;mottagare utrustade för digitalt ljud. Nuvarande TV-mottagare kan an-&lt;br&gt;vändas som tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För år 1992 krävs 17,4 milj. kr. för anläggning av ett tiotal nya mind-&lt;br&gt;re TV-stationer, fortsatt förbättring av regional-TV-täckningen och ut-&lt;br&gt;byggnaden för stereo/flerljud i TV. För återinvesteringar erfordras 41,9&lt;br&gt;milj. kr. för åtgärder avseende TV 1- och TV 2-sändare, TV- sändaran-&lt;br&gt;tenner, master och reservkraftsanläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbindelsenäl&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det fasta förbindelsenätet för programöverföring till sändarstationerna&lt;br&gt;och för programinsamling består dels av ett radiolänknät, dels av förhyr-&lt;br&gt;da kabelförbindelser. Därtill kommer transportabel utrustning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ökade regionala programproduktionen ställer liksom stereo-&lt;br&gt;sändningarna i lokalradion och televisionen större krav på program-&lt;br&gt;överföringsresurserna samt ökade kvalitetskrav. Samtidigt måste omfat-&lt;br&gt;tande återinvesteringar göras med digital teknik under den kommande&lt;br&gt;tioårsperioden. Inledningsvis utökas överföringskapaciteten mellan&lt;br&gt;Stockholm och Sundsvall samt mellan Stockholm och Norrköping.&lt;br&gt;Därefter aktualiseras under perioden förbindelser mot Göteborg (via&lt;br&gt;Norrköping), Luleå och Malmö. Vidare har åtgärder planerats inom&lt;br&gt;femårsperioden för att öka flexibiliteten i programförbindelsenätet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamheten med överföringar från temporära produktionsplatser&lt;br&gt;(OB) kan utvecklas och effektiviseras ytterligare. Att tillämpa satellittek-&lt;br&gt;nik ger många fördelar. Två transportabla jordstationer för överföring&lt;br&gt;via satellit har anskaffats och ytterligare anskaffning för överföring via&lt;br&gt;satellit planeras under femårsperioden. Åtgärder för att öka antalet för-&lt;br&gt;beredda inmatningspunkter i det fasta rundradiolänknätet liksom möj-&lt;br&gt;ligheterna till fjärrstyrning genomförs under perioden. Vidare behöver&lt;br&gt;försliten utrustning för OB- verksamheten ersättas med ny utrustning&lt;br&gt;och det mobila systemet för ljudprograminsamling (HF) behöver kom-&lt;br&gt;pletteras med ytterligare terminaler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;206&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbyggnaden av programförbindelser och OB-utrustning beräknas Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;kosta 21,0 milj. kr. under år 1992. Återinvesteringar kräver 42,1 milj.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiodriftceniraler och rundradiocenlraler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En genomgripande ombyggnad och modernisering av Kaknäsanlägg-&lt;br&gt;ningen slutförs under år 1992. Den regionala rundradiocentralsfunktio-&lt;br&gt;nen kräver också modernisering och anpassning till den digitala miljön&lt;br&gt;och det ökade behovet av fjärrkontroll. Även de sex radiodriftcentraler-&lt;br&gt;na, varifrån bl.a huvuddelen av alla rundradioanläggningar övervakas,&lt;br&gt;behöver moderniseras. Installationen av ett nytt övervaknings- och styr-&lt;br&gt;system pågår under hela femårsperioden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under år 1992 krävs 3,1 milj. kr. för utbyggnad och 3,2 milj. kr. för&lt;br&gt;återinvesteringar. Moderniseringen avser Kaknäsanläggningen samt re-&lt;br&gt;gionala rundradiocentraler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarsberedskapsålgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Planeringen för rundradions försvarsberedskap omfattar för femårspe-&lt;br&gt;rioden utbyggnad av krigsskyddsanordningar vid radiostationer, åtgärder&lt;br&gt;för lokalradioverksamheten i krig, modernisering och komplettering av&lt;br&gt;krigsuppehållsplatserna för rundradiocentraler och radiodriftcentraler&lt;br&gt;samt anskaffning och återinvestering av transportabla radiolänkar och&lt;br&gt;master, FM-sändare och TV-sändare. Under år 1992 behövs 4,5 milj. kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.5.5 Driftskostnader&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamheten t.o.m. år 1991&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;l ör verksamhetsåret 1990 har televerket tilldelats 288,6 milj.kr. av av-&lt;br&gt;giftsmedel för programdistribution och programinsamling. För verk-&lt;br&gt;samhetsåret 1991 har 310,4 milj. kr. anvisats. Televerket har samtidigt&lt;br&gt;fått möjlighet att föra 5,0 milj. kr. mellan åren 1991 och 1992 såsom till-&lt;br&gt;godohavande resp, skuld.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Televerket har i de tidigare nämnda skrivelserna den 31 augusti och&lt;br&gt;den 11 december 1990 begärt att regeringen skall jämka medelsanvis-&lt;br&gt;ningen för år 1991 så att den exkl. mervärdeskatt uppgår till 325,8 milj,&lt;br&gt;kr. och att verket övergångsvis skall få omfördela medlen för investe-&lt;br&gt;ringar och driftskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under år 1989 var drifttiden för l M-näten drygt 32 800 timmar. Ök-&lt;br&gt;ningen från föregående år var drygt I 600 timmar. Drifttiden för TV-&lt;br&gt;näten, inkl, testbildssändning, var år 1989 knappt 9 900 timmar, vilket&lt;br&gt;innebär en ökning med ca 750 timmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avbrottsstatistiken för rundradions distributionsnät visar att antalet&lt;br&gt;fel och störningar totalt sett har minskat under senare år. Förbättringen&lt;br&gt;är i huvudsak resultat av pågående återinvesteringar i sändarnätet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamheten åren 1992—1994&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För verksamhetsåret 1992 beräknas driftskostnaderna uppgå till sam-&lt;br&gt;manlagt 332,8 milj. kr. i 1991 års kostnadsnivå. Beräkningen utgår från&lt;br&gt;den justerade medelsnivå för år 1991 som televerket i särskild skrivelse&lt;br&gt;begärt att regeringen skall fastställa. I jämförelse med denna nivå beräk-&lt;br&gt;nas en volymökning om I % motsvarande normal expansion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intäkterna för mobilsökning har alltsedan budgetåret 1979/80 varit&lt;br&gt;en av utgångspunkterna vid fastställandet av televerkets medelstilldel-&lt;br&gt;ning. Personsökningstjänsten MBS enligt äldre specifikation, vilken&lt;br&gt;sänts över FM 2-sändarna, läggs ned vid årsskiftet 1991/92. Detta medför&lt;br&gt;ett årligt intäktsbortfall av 3,8 milj. kr. Eftersom Sveriges Riksradio till&lt;br&gt;följd av mobilsökningen över FM 2- nätet utan kostnad kunnat utvidga&lt;br&gt;sin verksamhet med nattsändningar i P2 behövs 1,1 milj. kr. av det&lt;br&gt;nämnda beloppet för att fortsätta med nattsändningarna. Televerket och&lt;br&gt;Sveriges Radio föreslår att finansieringen i detta fall sker med de medel&lt;br&gt;som frigörs genom nedläggningen av Motala långvågssändare. Merkost-&lt;br&gt;naden reduceras därmed till 2,7 milj. kr. Dessa merkostnader har med-&lt;br&gt;räknats i det nämnda totalbeloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.5.6 Kompensation för kostnadsutvecklingen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medel till televerkets TV-avgiftsfinaniserade verksamhet anvisas och ut-&lt;br&gt;betalas i ett prognostiserat prisläge för budgetåret i fråga. Kostnadskom-&lt;br&gt;pensationen har i jämförelse med den faktiska kostnadsutvecklingen un-&lt;br&gt;der senare år varit jämförelsevis låg, vilket hänger samman med svårig-&lt;br&gt;heterna att bedöma den långt i förväg. Denna urholkning innebär att te-&lt;br&gt;leverket inte på ett nöjaktigt sätt kan fullgöra sitt uppdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Televerket anser att en annan princip för kostnadskompensation,&lt;br&gt;som är bättre anpassad till den reella kostnadsutvecklingen, måste infö-&lt;br&gt;ras. En indexanknuten kompensation av den typ som Sveriges Radio-&lt;br&gt;koncernen får, bör enligt verket användas för de medel som verket dis-&lt;br&gt;ponerar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund har televerket inte räknat upp de begärda med-&lt;br&gt;len till 1992 års kostnadsnivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.5.7 Medelsbehov för år 1992&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Televerket hemställer att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;televerkets förslag till förlängning av utbyggnadsplanen för&lt;br&gt;televisions- och ljudradioanläggningar godkänns,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. televerket för uppförande av televisions- och ljudradioanläggning-&lt;br&gt;ar för distribution av Sveriges Radios program för verksamhetsåret 1992&lt;br&gt;anvisas investeringsmedel om 148,8 milj. kr. Därtill kommer kostnader&lt;br&gt;för mervärdeskatt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. televerket för uppförande av televisions- och ljudradioanläggning-&lt;br&gt;ar för distribution av Sveriges Radios program för verksamhetsåret 1993&lt;br&gt;beviljas ett beställningsbemyndigande om 30 milj, kr.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. televerket ges rätt att vid behov få utnyttja upp till 10 milj. kr. av&lt;br&gt;nästkommande verksamhetsårs medgivna förbrukning av investerings-&lt;br&gt;medel för att avbalansera det löpande årets förbrukning samt rätt att in-&lt;br&gt;till 10 milj. kr. få utnyttja under ett verksamhetsår icke ianspråktagna&lt;br&gt;investeringsmedel under det nästkommande verksamhetsåret,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. för televerkets andel i rundradiorörelsens driftskostnader under&lt;br&gt;verksamhetsåret 1992 få ta i anspråk ett belopp om 332,8 milj. kr. Här-&lt;br&gt;till kommer kostnader för mervärdeskatt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. televerket ges rätt att vid behov få utnyttja upp till 5 milj. kr. av&lt;br&gt;nästkommande verksamhetsårs medgivna förbrukning av driftsmedel för&lt;br&gt;att avbalansera det löpande årets förbrukning samt rätt att intill 5 milj,&lt;br&gt;kr. få utnyttja under ett verksamhetsår icke ianspråktagna driftsmedei&lt;br&gt;under det nästkommande verksamhetsåret,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. principen för kostnadskompensation för investerings- och drifts-&lt;br&gt;medel förändras i enlighet med televerkets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.6 TV-avgifter m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Radio AB har ansvaret för rundradiorörelsens finansiella sam-&lt;br&gt;ordning. Ansvaret omfattar tre huvudområden, nämligen ansvaret för&lt;br&gt;förvaltningen av TV-avgiftsmedel, ansvaret för bedömningen av rundra-&lt;br&gt;diorörelsens kostnads- och intäktsutveckling samt ansvaret för bedöm-&lt;br&gt;ningen av avgiftsuttagets storlek på kort och lång sikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Moderbolaget menar att det finansiella samordningsansvaret begrän-&lt;br&gt;sas av att riksgäldskontoret, enligt avtalet mellan staten och Sveriges Ra-&lt;br&gt;dio AB, är den enda accepterade kreditgivaren resp, likviditetsplacera-&lt;br&gt;ren av medlen på rundradiokontot. Man anser att ett fullständigt finan-&lt;br&gt;siellt ansvar med fri piaceringsrätt av tillfällig överskottslikviditet inte&lt;br&gt;hade begränsat avkastningsmöjligheterna på det sätt som skedde år 1989.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen fattar årligen beslut om medelstilldelningen till Sveriges&lt;br&gt;Radio-koncernen och om en kostnadskompensation enligt SR-index,&lt;br&gt;som är ett kombinerat pris- och löneindex som statistiska centralbyrån&lt;br&gt;beräknar varje månad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Radio redovisar utvecklingen av SR-index fr.o.m. budgetåret&lt;br&gt;1984/85 jämfört med koncernens interna kostnadsutveckling och konsu-&lt;br&gt;mentprisförändringarna (KPI) under samma period. År 1989 ökade SR-&lt;br&gt;index med 7,1 %. Samtidigt ökade koncernens interna kostnader med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8,3 %. Skillnaden (1,2 %-enheter) motsvarar en urholkning av tillgäng-&lt;br&gt;liga medel med 35 milj. kr. och beror huvudsakligen på stigande kost-&lt;br&gt;nader för löner och programinköp som följt av den skärpta konkurren-&lt;br&gt;sen. Den allt mer konkurrenspräglade utvecklingen på medieområdet&lt;br&gt;kommer enligt moderbolaget sannolikt att pressa upp priserna ytterliga-&lt;br&gt;re. En prognos för år 1990 tyder på en differens på närmare 2 %-&lt;br&gt;enheter, vilket skulle motsvara 65 milj. kr. Ökningen av KPI har under&lt;br&gt;senare år varit lägre än för SR-index, men Sveriges Radio beräknar att&lt;br&gt;KPI kommer att öka mer än SR-index under år 1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;209&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen fattar också beslut om TV-avgiftens storlek. Avgiften är Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;Sveriges Radio-koncernens huvudsakliga finansieringskälla. Den I juli&lt;br&gt;1990 höjdes avgiften med 80 kr. till 1 164 kr. per år. Intäkterna bestäms&lt;br&gt;av nivån på avgiften och antalet betalare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TV-avgiften har ökat med 138 kr. i fast penningvärde sedan år 1985.&lt;br&gt;Det motsvarar en genomsnittlig årlig ökning med 20 kr. i 1989 års pris-&lt;br&gt;nivå. Ökningen har varit för låg för att helt täcka rundradiorörelsens&lt;br&gt;kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sammanlagtia antalet TV-mottagare kan uppskattas till 3 650 300.&lt;br&gt;Av dessa står hushållen för 3 450 000 medan enskilda firmor, offentliga&lt;br&gt;myndigheter och övriga juridiska personer står för återstoden. Antalet&lt;br&gt;registrerade TV-avgifter hos RIKAB uppgick till knappt 3 330 000 i&lt;br&gt;april 1990. Ett huvudmål är att uppnå 3,40 miljoner mottagaravgifter.&lt;br&gt;Av mycket stor betydelse för att minska avgiftsskolket är RIKAB:s möj-&lt;br&gt;ligheter att samköra olika typer av befolknings- och företagsregister med&lt;br&gt;register över TV-innehavare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På rundradiokontot redovisas rundradions samlade kostnader och in-&lt;br&gt;täkter. Resultatet i rörelsen har varit positivt sedan budgetåret 1986/87,&lt;br&gt;med undantag för budgetåret 1987/88. Trots detta har saldot i rundra-&lt;br&gt;diokontot varit negativt under hela perioden. Det är ett kraftigt under-&lt;br&gt;skott från budgetåret 1985/86 som ännu inte återhämtats. I 1988 års&lt;br&gt;budgetproposition var målsättningen för de närmaste årens utveckling&lt;br&gt;av TV-avgiften att saldot i rundradiokontot skulle vara positivt år 1990.&lt;br&gt;Saldot kommer dock att vara negativt (- 104,3 milj, kr.) vid en beräknad&lt;br&gt;förändring av SR-index på 8 % och med 3,30 miljoner TV-avgifts-&lt;br&gt;betalare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För år 1991 kommer rundradiokontot, vid en inflationsnivå (och&lt;br&gt;därmed sammanhängande SR-index) på 6 %, inte ens med 3,40 miljo-&lt;br&gt;ner avgiftsbetalare att visa positivt resultat med nuvarande TV-avgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Radio AB gör bedömningen att en höjning av TV-avgiften&lt;br&gt;med 144 kr. (till 1 308 kr.) den 1 juli 1991 torde vara nödvändig för att&lt;br&gt;nollställa rundradiokontot. Detta under förutsättning atl inflationen blir&lt;br&gt;högst 6 % samtidigt som antalet avgiftsbetalare är 3,30 miljoner, eller att&lt;br&gt;inflationen blir 7 % och antalet avgiftsbetalare 3,33 miljoner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sammanlagda resursbehovet för perioden 1992—1995 har ovan&lt;br&gt;beräknats till 785 milj, kr., vilket motsvarar ett medelstillskott för Sveri-&lt;br&gt;ges Radio-koncernen på 262 milj. kr. år 1992. Det betyder att TV-&lt;br&gt;avgiften behöver höjas med 90 kr. år 1992. Tillsammans med den före-&lt;br&gt;slagna höjningen på 144 kr. år 1991, skulle TV-avgiften därmed komma&lt;br&gt;att uppgå till knappt I 400 kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härutöver kommer att riksdagens beslut om mervärdeskatt (prop.&lt;br&gt;1989/90:11 I, SkU 31, rskr. 357) avseende televerkets rundradioverksam-&lt;br&gt;het kommer att medföra ett ökat medelsbehov från televerkets sida. Om&lt;br&gt;detta skall täckas av rundradiokontot kommer även intäkterna att behö-&lt;br&gt;va ökas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;210&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.7 Föredragandens överväganden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.7.1 Sveriges Radio&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mina förslag om medelsanvisning till Sveriges Radio AB tar sin utgångs-&lt;br&gt;punkt i vad jag tidigare har anfört om finansiering av rundradioverk-&lt;br&gt;samheten (se avsnitt 6.3). förslagen innebär dels en uppskrivning av&lt;br&gt;den medelsram som koncernen tilldelats för 1991, dels ett resurstillskott&lt;br&gt;om 150 milj.kr. Sveriges Radio AB bör sammantaget för år 1992 anvisas&lt;br&gt;3210,5 milj.kr. i 1989 års prisläge för koncernens drifts-, investerings-&lt;br&gt;och kapitalkostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Byggnadsinvesteringarna enligt den investeringsplan som redovisades&lt;br&gt;i 1986 års proposition (s. 91) beräknas för år 1992 inte innebära några&lt;br&gt;nya investeringskostnader. Merkostnader för radio- och TV-huset i Öre-&lt;br&gt;bro medför dock en utgift för Sveriges Radio om ca 3,3 milj.kr. Jag har&lt;br&gt;vid min medelsberäkning tagit hänsyn till byggkostnadsutfallet under ti-&lt;br&gt;digare år. Sammanlagt har jag räknat med 51,1 milj.kr. i kapitalkostna-&lt;br&gt;der för år 1992. Inför den nya avtalsperioden bör Sveriges Radio, som&lt;br&gt;jag tidigare nämnt, ange hur en övergång kan ske till en modell för me-&lt;br&gt;delsberäkningar där kapitalkostnader inte behöver särredovisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har i samband med beslut om tilläggsbudget II (prop.&lt;br&gt;1987/88:125 bil. 5, KrU 23, rskr. 287) bemyndigat regeringen att ställa&lt;br&gt;särskilda medel till Sveriges Radios AB förfogande för utbildningsra-&lt;br&gt;dions programverksamhet i samband med särskilt angelägen fortbild-&lt;br&gt;ning av skolans personal. Med stöd av bemyndigandet tilldelade rege-&lt;br&gt;ringen under år 1990 av allmänna medel 2,5 milj.kr. för nämnda verk-&lt;br&gt;samhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiotjänst i Kiruna AB (RIKAB) har för åren 1990 och 1991, ut-&lt;br&gt;över ordinarie medelstilldelning, anvisats 3,8 resp 4,0 milj.kr. för sär-&lt;br&gt;skilda insatser i syfte att öka antalet TV-avgifter (prop. 1989/90:25 bil. 7,&lt;br&gt;KrU 11, rskr. 82). För år 1990 inriktades dessa insatser mot juridiska&lt;br&gt;personer. Under år 1991 är målgruppen sådana kategorier av hushåll&lt;br&gt;där avgiftsskolket erfarenhetsmässigt är störst. RIKAB har i en delrap-&lt;br&gt;port redovisat att marknadsföringsåtgärderna under år 1990 resulterat i&lt;br&gt;en årlig intäktsökning med ca 4,6 milj.kr. Slutlig redovisning skall läm-&lt;br&gt;nas till regeringen före den 1 mars 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har tidigare anfört (prop. 1988/89:129, KrU 21, rskr. 311) att me-&lt;br&gt;delstilldelningen till RIKAB, i avvaktan på att verksamheten skall stabi-&lt;br&gt;liseras, bör redovisas särskilt. Enligt min mening har verksamheten nu&lt;br&gt;funnit sina former. Det är naturligt att Sveriges Radio-företagen, som&lt;br&gt;genom dotterbolaget RIKAB anförtrotts ansvaret för uppbörd och kon-&lt;br&gt;troll av TV-avgifter, i fortsättningen också får ansvara för hur mycket re-&lt;br&gt;surser som bör avdelas för denna verksamhet. Bedömningen av vilka in-&lt;br&gt;satser som fortsättningsvis bör göras för att komma till rätta med dem&lt;br&gt;som skolkar från TV-avgift görs enligt min mening häst inom Sveriges&lt;br&gt;Radio-företagen. l ör 1992 bör därför medelstilldelningen till Sveriges&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;211&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radio-koncernen inte innefatta någon särskild medelsanvisning för Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;RIKAB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ökade friheten i detta avseende bör dock för regeringens och&lt;br&gt;riksdagens information paras med en fortsatt redovisning av RIKABs&lt;br&gt;medelsanvändning. Jag utgår från att insatser för att öka antalet TV-&lt;br&gt;avgiftsbetalare och uppnådda resultat därvid kommer att bli belysta. Om&lt;br&gt;denna ordning skulle visa sig vara mindre ändamålsenlig anser jag att&lt;br&gt;andra styrmodeller bör prövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Moderbolaget har enligt regeringens anvisningar redovisat en verk-&lt;br&gt;samhetsplan för perioden 1991 — 1995 för Sveriges Radio-koncernens&lt;br&gt;försvarsberedskap. Planen följer de riktlinjer som angavs i den proposi-&lt;br&gt;tion om säkerhetspolitiken och totalförsvaret (prop 1981/82: 102 bil. 7,&lt;br&gt;I ÖU 18, rskr. 374) som, vari beträffar Sveriges Radio-koncernens verk-&lt;br&gt;samhet, antogs av riksdagen våren 1982 och som alltjämt gäller (jfr&lt;br&gt;prop. 1986/87: 95 bil 7, l-ö(J 11, rskr. 310) I medelsberäkningarna för&lt;br&gt;den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten har hänsyn tagits&lt;br&gt;till kostnader för beredskapsåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.7.2 Radionämnden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid min medelsberäkning för radionämndens verksamhet under bud-&lt;br&gt;getåret 1991/92 har jag som tidigare tagit hänsyn till kända löneökningar&lt;br&gt;och till prisutvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;l ör att radionämnden skall kunna fullgöra sin nya uppgift att gran-&lt;br&gt;ska reklam-TV-företagets sändningar bör som jag redovisat i det föregå-&lt;br&gt;ende (se avsnitt 4.10) nämnden få ökade medel, l ör det första halvåret&lt;br&gt;1992 bör därför radionämnden erhålla ett medelstillskott för löner och&lt;br&gt;vissa förvaltningskostnader om 430 000 kr., varav 80 000 är avsedda för&lt;br&gt;engångsändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medelsanvisningen för budgetåret 1991/92 bör uppgå till 3 983 000&lt;br&gt;kr. Därav utgör medlen för löne- och arvodeskoslnader högst 2 705 000&lt;br&gt;kr. och medlen för lokalkostnader 715 000 kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.7.3 Televerket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya reglerna för mervärdeskatt innebär bl.a. att teletjänster skall vara&lt;br&gt;skattepliktiga, vilket medför ökade kostnader för televerket för utsänd-&lt;br&gt;ning m.m. av Sveriges Radios program. Regeringen föreslår nu på&lt;br&gt;tilläggsbudget 11 för innevarande budgetår att televerket till följd av detta&lt;br&gt;bör tilldelas ytterligare medel. Mina förslag i det följande utgår från att&lt;br&gt;riksdagen bifaller dessa förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De riktlinjer jag tidigare redogjort för gällande ny finansieringsord-&lt;br&gt;ning för programinsamling och utsändning (se avsnitt 7.2) innebär att&lt;br&gt;år 1992 blir det sista året för vilket riksdagen behöver fatta beslut om&lt;br&gt;medelstilldelning till televerket och ta ställning till en femårig plan för&lt;br&gt;investeringar i rundradioanläggningar. Jag förutsätter emellertid att in-&lt;br&gt;vesteringsverksamheten kommer att fortsätta efter i huvudsak de riktlin-&lt;br&gt;jer som riksdagen tidigare ställt sig bakom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;212&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För år 1992 har jag beräknat investeringsnivån till 187,4 milj.kr. i Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;1992 års beräknade prisnivå. Jag har därvid tagit hänsyn till den sänk-&lt;br&gt;ning av mervärdeskatten som sker fr.o.m. den 1 januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare år har televerket medgivits ett beställningsbemyndigande&lt;br&gt;om 30 milj.kr. avseende investeringsändamål samt att som skuld resp,&lt;br&gt;tillgodohavande föra högst 10 milj.kr. av investeringsmedlen mellan det&lt;br&gt;verksamhetsår som medelsanvisningen avser och det därpå följande året.&lt;br&gt;På tilläggsbudget II föreslås denna s.k. sluss mellan åren 1991 och 1992&lt;br&gt;få uppgå till 11 milj.kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De riktlinjer jag tidigare har redovisat angående ny finansieringsord-&lt;br&gt;ning för utsändning m.m. av Sveriges Radio-företagens program gör att&lt;br&gt;bemyndiganden med räckvidd efter 1992 års utgång ter sig mindre ända-&lt;br&gt;målsenliga. Jag utgår emellertid från att det går finna övergångslösning-&lt;br&gt;år för behoven av att kunna göra långsiktiga beställningar av utrustning&lt;br&gt;m.m. eller att i kostnadsutjämnande syfte föra medel mellan verksam-&lt;br&gt;hetsår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De övergångslösningar som behöver övervägas för del fall att den nya&lt;br&gt;finansieringsordningen träder i kraft under verksamhetsåret 1992 är av&lt;br&gt;ett annat slag. Till dessa avser jag att återkomma i 1992 års proposition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viil mina beräkningar av medel för år 1992 för televerkets driftskost-&lt;br&gt;nader har jag, när det gäller programinsamling och utsändning tagit&lt;br&gt;hänsyn till riksdagens tidigare beslut angående åtgärder för bättre&lt;br&gt;regional-TV-täckning m.m. (jfr. prop. 1986/87:100 bil. 10, KrUll, rskr&lt;br&gt;197). Jag har även räknat med en viss volymökning samt att mervärde-&lt;br&gt;skatten sänks fr.o.m. den 1 januari 1992. Jag har inget att erinra mot&lt;br&gt;planerna att lägga ned Motala långvågssändare. Bortfallet av intäkter&lt;br&gt;från mobilsökningstjänsten innebär att 2,7 milj. kr. får täckas på annat&lt;br&gt;sätt än genom ökad medelstilldelning. För övrigt erinrar jag om den&lt;br&gt;princip som sedan länge gällt för täckning av televerkets kostnader vid&lt;br&gt;förändringar initierade av ett Sveriges Radio-företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammantaget bör medelsanvisningen för televerkets driftskostnader&lt;br&gt;för år 1992 uppgå till 416,4 milj.kr. i 1992 års beräknade prisnivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad jag tidigare har anfört om övergångsregler och behovet av att i&lt;br&gt;kostnadsutjämnande syfte kunna föra medel mellan verksamhetsår gäl-&lt;br&gt;ler även för driftsmedlen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med mina förslag på tilläggsbudget II (prop. 1990/91:125&lt;br&gt;hil. 6) har jag redovisat att televerket numera tillämpar nya&lt;br&gt;hudgeterings- och redovisningsprinciper som påverkar fördelningen&lt;br&gt;mellan drifts- och investeringsmedel. Detta innebär atl de medelsanvis-&lt;br&gt;ningar avseende år 1992 som jag nyss redovisat inte kommer att vara&lt;br&gt;rättvisande. Eftersom år 1992 kommer att bli det sista året med hittills-&lt;br&gt;varande ordning för medelsanvisning och i avvaktan på att televerkets&lt;br&gt;nya budgeterings- och redovisningsprinciper stabiliseras bör regeringen&lt;br&gt;senast efter 1992 års utgång pröva om medelsanvändningen kan anses ha&lt;br&gt;varit förenlig med utgångspunkterna för mina beräkningar. I konse-&lt;br&gt;kvens härmed bör regeringen ges rätt att omfördela de för år 1992 anvi-&lt;br&gt;sade medlen för investerings- och driftskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21.3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.7.4 TV-avgiften&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mina förslag till medelstilldelning för den med TV-avgifter finansierade&lt;br&gt;radio- och TV-verksamheten under år 1992 för Sveriges Radio-&lt;br&gt;koncernens och televerkets del samt för budgetåret 1991/92 för radio-&lt;br&gt;nämndens del framgår av följande sammanställning. Beloppen anges i&lt;br&gt;milj.kr.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Beräknat för&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Förslag för&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1990/91&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1991&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1991/92&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1992&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Radio&lt;br&gt;Investerings- och&lt;br&gt;driftskostnader&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 845,1'&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;32IO,5&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Radionämnden&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,724'&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3,983&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Televerket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I n vester i ngskost nader&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Driftskostnader&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;164,2' &lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;310,45 s&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;I87,4&lt;sup&gt;8&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;416,4o&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Prisläge 1988&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Prisläge 1989&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;‘ Prisläge 1988/89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Prisläge 1989/90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Prisläge 1991&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;h&lt;/sup&gt; Prisläge 1992&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt; Ytterligare 16,5 milj.kr. föreslås på tilläggsbudget II&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;8&lt;/sup&gt; Ytterligare 78,5 milj.kr. föreslås på tilläggsbudget II&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 prop. 1985/86: 99 om Sveriges Radios verksamhet m.m. redovisade&lt;br&gt;jag som min uppfattning att en successiv återuppbyggnad av radiofon-&lt;br&gt;den, dvs. den dåvarande motsvarigheten till det nuvarande rundradio-&lt;br&gt;kontot, vore lämplig. Vid utgången av december år 1990 var underskot-&lt;br&gt;tet på kontot ca 112 milj.kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;l)e faktorer som är avgörande för behållningen på rundradiokontot&lt;br&gt;är dels storleken på Sveriges Radios kompensationsindex, dels antalet&lt;br&gt;TV-avgiftsbetalare, vilket vid slutet av år 1990 var ca 3 310 000. I sam-&lt;br&gt;manhanget kan nämnas att en ökning av index med 1 procentenhet&lt;br&gt;motsvarar i runda tal en merkostnad för rundradiokontot på 30 milj.kr.&lt;br&gt;För år 1991 innebär även mina förslag om tilläggsmedel på tilläggsbud-&lt;br&gt;get 11, bl.a. med anledning av att teletjänster blivit mervärdeskatteplikt-&lt;br&gt;iga, en ökad belastning på rundradiokontot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;214&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid mina bedömingar av TV-avgiftsutvecklingen under de närmaste Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;åren har jag utgått från möjligheten av att en reklam-TV-kanal kan&lt;br&gt;komma att betala en koneessionsavgift till staten, vilket skulle resultera i&lt;br&gt;en intäkt till rundradiokontot. Jag har oekså arbetat med förutsättning-&lt;br&gt;en att Sveriges Radios kompensationsindex, vilket är konstruerat för att&lt;br&gt;återspegla kostnadsutvecklingen för Sveriges Radios verksamhet, under&lt;br&gt;åren 1991 oeh 1992 inte överstiger 7 resp. 5 %. Därutöver har jag haft&lt;br&gt;som riktmärke att underskottet på rundradiokontot sueeessivt bör kun-&lt;br&gt;na arbetas in under de närmaste åren. Sedan underskottet hämtats in&lt;br&gt;bör justeringarna av TV-avgiften under en period kunna bli lägre än de&lt;br&gt;årliga förändringarna av Sveriges Radios kompensationsindex.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 likhet med vad jag tidigare har anfört om anpassning av avtalspe-&lt;br&gt;rioderna till Sveriges Radios verksamhetsår bör även tidpunkterna för&lt;br&gt;justering av TV-avgiftsnivån ändras från den I juli varje år till den I ja-&lt;br&gt;nuari. Som en övergångslösning bör riksdagen nu ta ställning till två&lt;br&gt;ändringar av TV-avgiftsnivån för att täcka ökade kostnader till följd av&lt;br&gt;indexutvecklingen och för att minska underskottet på rundradiokontot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag föreslår därför dels en höjning av TV-avgiften med 72 kr. (6,2 %)&lt;br&gt;till I 236 kr. per år fr.o.m. den 1 juli 1991, dels en höjning med 84 kr.&lt;br&gt;(6,8 %) till I 320 kr. per år fr.o.m. den 1 januari 1992. Avgiften för en&lt;br&gt;tremånadersperiod blir därmed 309 kr. resp. 3.30 kr. l ör närvarande är&lt;br&gt;avgiften I 164 kr. per år eller 291 kr. för tre månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mina förslag rörande TV-avgiften förutsätter att lagen (1989:41) om&lt;br&gt;TV-avgift ändras. F örslag härtill har upprättats inom utbildningsdeparte-&lt;br&gt;mentet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslaget rör i och för sig ett sådant ämne som avses i 8 kap. 18 §&lt;br&gt;andra stycket regeringsformen. Linligt min mening är emellertid lagänd-&lt;br&gt;ringen av sådan beskaffenhet att lagrådets yttrande inte behöver inhäm-&lt;br&gt;tas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;215&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Specialmotivering till lagförslagen i avsnitt&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;4.12&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.1 Förslaget till lag om ändring i radiolagen&lt;br&gt;(1966:755)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Som har nämnts tidigare (se avsnitt 4.1.1) har det på grund av lagrrådets&lt;br&gt;synpunkter i lagtekniskt hänseende ansetts vara att föredra att direkt i&lt;br&gt;radiolagen reglera vad som bör gälla om annonstiden i televisionen&lt;br&gt;framför att utforma en särskild lag om detta. Propositionsförslaget inne-&lt;br&gt;bär därför att radiolagen tillförs ett antal paragrafer (8-16 §§). Dessa be-&lt;br&gt;stämmelser kommer enbart att ha betydelse för det reklamfinansierade&lt;br&gt;TV-företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag föregås ingen paragraf i radiolagen av någon rubrik. Det nya&lt;br&gt;avsnittet bör föregås av rubriken &amp;quot;Annonser som sänds under annonstid&lt;br&gt;i televisionen&amp;quot;. På grund härav är det motiverat att rubriker även sätts&lt;br&gt;in före vissa andra paragrafer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Definitioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna lag förstås med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;radiosändning: ljud, bi Idel ler annat meddelande som sänds&lt;br&gt;med hjälp av elektromagnetiska vågor vilkas frekvenser är lägre än 3&lt;br&gt;000 gigahertz och vilka utbreder sig i rymden utan särskilt anordnad le-&lt;br&gt;dare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rundradiosändning: radiosändning som är avsedd att tas&lt;br&gt;emot direkt av allmänheten, om sändningen inte är avsedd endast för en&lt;br&gt;sluten krets, vars medlemmar är förenade genom en påtaglig gemenskap&lt;br&gt;av annat slag än ett gemensamt intresse att lyssna på eller se sändningen,&lt;br&gt;trådsändning: ljud, bild eller annat meddelande som sänds&lt;br&gt;med hjälp av elektromagnetiska vågor vilka är bundna vid särskilt an-&lt;br&gt;ordnad ledare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sändare: &amp;nbsp;anordning för radiosändning (radiosändare) eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;trådsändning (trådsändare),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mottagare: anordning för mottagning av radiosändning eller&lt;br&gt;trådsändning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;radioprogram: radiosändnings eller trådsändnings innehåll,&lt;br&gt;om detta består av annat än,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utom angivande av namn eller källa, enkla meddelanden om tid, vä-&lt;br&gt;derlek, nyheter eller dylikt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;reklam: ett radioprogram som är avsett all främja en näringsidka-&lt;br&gt;res avsättning av en vara, en tjänst eller någon annan nyttighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a n n o n s t i d i televisionen: sändningstid i televisionen&lt;br&gt;som inleds och avslutas av en särskild ljud- och bildsignatur som markerar&lt;br&gt;att den som sänder under den angivna liden i huvudsak gör delta på upp-&lt;br&gt;drag av andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Definitionerna av reklam och annonslid i televisionen är nya. Vad som&lt;br&gt;förstås med dessa uttryck har utvecklats tidigare (se avsnitten 4.2.2 och&lt;br&gt;4.2.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med reklam förstås i detta sammanhang ett visst radioprogram. Som&lt;br&gt;exempel på reklam i radio och TV har nämnts de uppgifter som kan fö-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rekomma i anslutning till Sveriges Utbildningsradios program om hur Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;lyssnare och tittare kan beställa kursböcker och liknande. Även om&lt;br&gt;uppgifter av detta slag ingår som en del i ett längre program, kan själva&lt;br&gt;reklamen också anses utgöra ett särskilt radioprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reklambegreppet får betydelse för alla företag som är programföretag&lt;br&gt;i radiolagens mening, även t.ex. Sveriges Riksradio AB som bara sänder&lt;br&gt;ljudradioprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som har nämnts tidigare förekommer i dag i radiolagen och pro-&lt;br&gt;gramföretagens avtal med staten uttrycket &amp;quot;kommersiell reklam&amp;quot;; det&lt;br&gt;heter i avtalen att ett programföretag inte mot vederlag får medge kom-&lt;br&gt;mersiell reklam i program eller programinslag. För de icke reklamfi-&lt;br&gt;nansierade programföretagen bör detta i fortsättningen motsvaras av att&lt;br&gt;företaget inte får sända &amp;quot;reklam&amp;quot; mot vederlag, se ändringsförslaget i&lt;br&gt;fråga om 7 § rad io lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttrycket &amp;quot;kommersiell reklam&amp;quot; finns förutom i radiolagen i närra-&lt;br&gt;diolagen (1982:459) och lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar&lt;br&gt;(kabellagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommersiell reklam får inte sändas i närradio (10 § första stycket&lt;br&gt;närradiolagen). Ett tillstånd att bedriva s.k. egensändningar i kabel kan&lt;br&gt;återkallas, om tillståndshavaren har medgett kommersiell reklam i sänd-&lt;br&gt;ningarna eller gjort reklam för egen kommersiell verksamhet i dessa&lt;br&gt;(23 § andra stycket I kabellagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f)e nu berörda reglerna påverkas inte av den nya reklamdefinitionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i radiolagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med uttrycket annonstid i televisionen förstås sändningstid i televisio-&lt;br&gt;nen som inleds och avslutas av &amp;quot;en särskild ljud- och bildsignatur&amp;quot; som&lt;br&gt;markerar att den som sänder under den angivna tiden i huvudsak gör&lt;br&gt;detta på uppdrag av andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den särskilda ljud- och bildsignaturen bör bestå av en försignatur&lt;br&gt;och en eftersignatur. Försignaturen bör förmedla budskapet: &amp;quot;Nu sänds&lt;br&gt;annonser.&amp;quot; Av eftersignaturen bör framgå: &amp;quot;Nu är det slut på annonser-&lt;br&gt;na.&amp;quot; I praktiken bör det hela kunna te sig ungefär som på biografer när&lt;br&gt;det visas reklamfilm som förspel till den aktuella långfilmen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den nya 14 § föreskrivs att annonstiden i televisionen vid ett givet&lt;br&gt;tillfälle inte får understiga en minut, sedan sändningstiden för den sär-&lt;br&gt;skilda ljud- och bildsignaturen har frånräknats. Sändningstiden för den-&lt;br&gt;na regleras inte närmare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Programföretags sändningsrätt m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För rätt att här i landet sända radioprogram i rundradiosändning krävs&lt;br&gt;tillstånd av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För rätt att här i landet sända radioprogram i trådsändning krävs till-&lt;br&gt;stånd av regeringen, om sändningen sker till bostäder och når fler än&lt;br&gt;100 bostäder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd ges för viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje innehavare av tillstånd enligt första eller andra stycket&lt;br&gt;(programföretag) avgör ensam vad som skall förekomma i en sändning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;217&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som företaget anordnar med stöd av tillståndet. Härvid skall programfö- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;retaget iaktta föreskrifterna i 6 och 7 §§ samt 17 § andra stycket. I fråga&lt;br&gt;om vad som sänds under annonstid i televisionen skall programföretaget&lt;br&gt;också iaktta föreskrifterna i 8- 15 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln i tredje stycket är ny. Den innebär emellertid inte någon ändring&lt;br&gt;i förhållande till hur det hittills har varit i praktiken. Det får emellertid&lt;br&gt;anses vara lämpligt att det uttryckligen anges att ett sändningstillstånd&lt;br&gt;skall vara tidsbegränsat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom det nya tredje stycket kommer nuvarande tredje stycke att&lt;br&gt;bilda paragrafens fjärde stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fjärde stycket har ändrats framför allt med hänsyn till de nya regler-&lt;br&gt;na om sådana annonser som sänds under annonstid i televisionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Programföretags rätt på grund av tillstånd enligt 5 § första eller andra&lt;br&gt;stycket skall utövas opartiskt och sakligt. Därvid skall beaktas att en vid-&lt;br&gt;sträckt yttrandefrihet och informationsfrihet skall råda i ljudradion och&lt;br&gt;televisionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Programföretaget får inte i programverksamheten mot vederlag eller an-&lt;br&gt;nars pa ett otillbörligt sätt gynna ett kommersiellt intresse. Programföreta-&lt;br&gt;get far dock i fråga om någon som har bekostat ett program helt eller del-&lt;br&gt;vis, lämna uppgift om vem bidragsgivaren är.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Programverksamheten skall som helhet präglas av det demokratiska&lt;br&gt;statsskickets grundidéer samt principen om alla människors lika värde&lt;br&gt;och den enskilda människans frihet och värdighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna i första och andra styckena gäller inte vad som sänds un-&lt;br&gt;der annons tid i televisionen eller annonser och liknande meddelanden i&lt;br&gt;sökbar text-TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förhållandet att även ett helt eller huvudsakligen reklamfinansierat&lt;br&gt;TV-företag bör vara skyldigt att utöva sändningsrätten opartiskt och sak-&lt;br&gt;ligt har behandlats tidigare (se avsnitt 4.3.1). Kraven på opartiskhet och&lt;br&gt;saklighet gäller dock inte för sådana annonser som sänds under annons-&lt;br&gt;tid i televisionen (se det nya fjärde stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som har framhållits tidigare kommer kravet på opartiskhet i fråga&lt;br&gt;om själva programverksamheten att ha samma innebörd för ett reklam-&lt;br&gt;TV-företag som detta krav har i dag för Sveriges Television och övriga&lt;br&gt;programföretag inom Sveriges Radio-koncernen. I själva programverk-&lt;br&gt;samheten bör således även reklam-TV-företaget vara försiktigt med att&lt;br&gt;sända inslag som kan uppfattas som ett reklambetonat gynnande av en&lt;br&gt;viss produkt eller ett visst företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för att komplettera opartiskhetskravet med regeln i första me-&lt;br&gt;ningen har redovisats tidigare (se avsnitt 4.9.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra meningen är ett undantag från såväl sistnämnda regel som&lt;br&gt;kravet på opartiskhet. Regeln innebär att ett programföretag i fråga om&lt;br&gt;någon som har bekostat ett program helt eller delvis får lämna uppgift&lt;br&gt;om vem bidragsgivaren är. Bakgrunden har angetts i avsnitt 4.9.2. Som&lt;br&gt;har nämnts där är syftet att göra det möjligt för programföretaget att,&lt;br&gt;där sponsorfinansiering har förekommit, lämna sponsorsmeddelande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;218&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utan att detta skall anses strida mot företagets skyldigheter i program- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den s.k. demokratibestämmelsen, som nu står i 6 § andra stycket, har&lt;br&gt;formulerats om. Skälen för att ändra bestämmelsen har behandlats tidi-&lt;br&gt;gare (se avsnitt 4.9.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bjärde stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som föreskrivs i detta stycke har behandlats tidigare (se avsnitt 4.8).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga villkor för programföretagets sändningsrätt skall tas in i ett avtal&lt;br&gt;mellan regeringen och företaget. I detta avtal får del bestämmas om skyl-&lt;br&gt;dighet för programföretaget all&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. sända genmälen och beriktiganden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. i programverksamheten respektera den enskildes privatliv,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. sända ett mångsidigt programutbud,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. ta hänsyn till ljudradions och televisionens särskilda genomslagskraft&lt;br&gt;när del gäller programmens ämnen och utformning samt tiden för sändning&lt;br&gt;av programmen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. på begäran av myndighet sända meddelande till allmänheten, och&lt;br&gt;att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b. sända redogörelse som avses i 17 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avtalet får del också bestämmas om skyldighet för programföretaget&lt;br&gt;all&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. inte sända reklam mot vederlag eller program som någon annan har&lt;br&gt;bekostat helt eller delvis,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. endast under annonstid i televisionen sända reklam mot vederlag el-&lt;br&gt;ler program mot betalning, och att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om någon annan har bekostat ett program helt eller delvis, lämna&lt;br&gt;uppgift om vem bidragsgivaren är.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har brutits ut ur vad som i dag är 6 § tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket första meningen skall det i ett avtal mellan rege-&lt;br&gt;ringen och programföretaget tas in de villkor för sändningsrätten som&lt;br&gt;inte anges i 6 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom vad som i övrigt föreskrivs i första stycket ges stöd i lag för&lt;br&gt;avtalsbestämmelser mellan staten och ett programföretag som gäller&lt;br&gt;andra frågor än sådana som har med programverksamhetens fi-&lt;br&gt;nansiering att göra. En sådan avtalsbestämmelse måste naturligtvis hålla&lt;br&gt;sig inom ramen för det i lagen givna bemyndigandet. Däremot behöver&lt;br&gt;bestämmelsen inte ta i anspråk hela det utrymme som lämnas av be-&lt;br&gt;myndigandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som har sagts nu gäller även sådana avtalsbestämmelser som det&lt;br&gt;ges lagstöd för genom de tre punkterna i andra stycket. Gemensamt för&lt;br&gt;sådana avtalsbestämmelser är att de gäller tillåtet eller förbjudet &amp;quot;kom-&lt;br&gt;mersiellt främjande&amp;quot; i radio och TV. Ett särskilt skäl för att den konkre-&lt;br&gt;ta regleringen här inte sker i lag är att den förutsätts innebära exempel-&lt;br&gt;vis att ett visst programföretag får sända reklam mot vederlag, medan&lt;br&gt;andra programföretag inte får göra detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redaktionella ändringar har gjorts. Möjligheten att avtala om skyldighet&lt;br&gt;att sända genmälen bör lämpligen nämnas först.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även här är det fråga om redaktionella ändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna punkt är ny. Den har behandlats tidigare (se avsnitt 4.9.4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även denna punkt är ny. Den har också behandlats tidigare (se avsnitt&lt;br&gt;4.9.5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna bestämmelse har endast numrerats om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även denna bestämmelse har numrerats om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt I&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt denna bestämmelse får det i avtalet mellan staten och programfö-&lt;br&gt;retaget bestämmas om skyldighet för företaget att &amp;quot;inte sända reklam&lt;br&gt;mot vederlag eller program som någon annan har bekostat helt eller&lt;br&gt;delvis&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av formuleringen bör betonas vad som redan har&lt;br&gt;framhållits, nämligen att en avtalsbestämmelse inte behöver ta i anspråk&lt;br&gt;hela det utrymme som lämnas av lagens bemyndigande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som har framhållits tidigare (se avsnitt 4.2.2) bör man i avtalet mel-&lt;br&gt;lan staten och programföretaget skilja ut vad som under vissa förutsätt-&lt;br&gt;ningar och i viss form är tillåten sponsring till skillnad från reklam mot&lt;br&gt;vederlag i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna föreskrift har behandlats tidigare (se avsnitt 4.3.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med denna föreskrift är att ge lagstöd för en avtalsbestämmelse&lt;br&gt;som ålägger ett programföretag att, där sponsorfinansiering har&lt;br&gt;förekommit, lämna uppgift om detta. Föreskriften har behandlats tidiga-&lt;br&gt;re (se avsnitt 4.9.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annonser som sänds under annonstid i televisionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under annonstid i televisionen får det endast förekomma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. reklam och andra program som någon har uppdragit åt programföre-&lt;br&gt;taget atl sända,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. programföretagets reklam för egen kommersiell verksamhet, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. programglimtar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för denna paragraf har redovisats tidigare (se avsnitt 4.4.2).&lt;br&gt;Punkt 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt denna regel får det under annonstid i televisionen förekomma 1)&lt;br&gt;reklam som någon har uppdragit åt programföretaget att sända och 2)&lt;br&gt;andra program än reklam som någon har uppdragit åt företaget att sän-&lt;br&gt;da. Det väsentliga är således att någon har uppdragit ål programföretaget&lt;br&gt;atl sända programmet. Om så inte är fallet, och om programmet inte hel-&lt;br&gt;ler uppfyller kraven enligt punkt 2 eller 3, får programföretaget inte&lt;br&gt;sända programmet under annonstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;flertalet annonser torde komma att uppfylla kvalifikationen att vara&lt;br&gt;program som någon har uppdragit åt programföretaget att sända, efter-&lt;br&gt;som de kan förmodas gälla betald reklam. Lagen lägger sig dock inte i&lt;br&gt;om reklamen sänds mot vederlag eller är gratisreklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller sponsrade program har naturligtvis sponsorn ett in-&lt;br&gt;tresse av sändningen. Detta betyder dock inte att sponsorn kan anses ha&lt;br&gt;uppdragit åt programföretaget att sända programmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna regel innebär att programföretaget under annonstid får göra re-&lt;br&gt;klam för egen kommersiell verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det centrala är här ordet &amp;quot;reklam&amp;quot;. Ordet &amp;quot;kommersiell&amp;quot; i uttrycket&lt;br&gt;&amp;quot;för egen kommersiell verksamhet&amp;quot; har således ingen självständig bety-&lt;br&gt;delse; det för dock tankarna till vad som åsyftas med reklam utan att lä-&lt;br&gt;saren behöver gå till radiolagen, där reklambegreppet definieras. Ordet&lt;br&gt;&amp;quot;kommersiell&amp;quot; underlättar därför läsningen av lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som har anförts tidigare bör reklam-TV-företaget under annonstid&lt;br&gt;också ha rätt att sända programglimtar, dvs. program som till övervä-&lt;br&gt;gande delen består av korta avsnitt av program som programföretaget&lt;br&gt;avser att sända vid ett senare tillfälle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av en annons som sänds under annonslid i televisionen skall framgå i&lt;br&gt;vems intresse sändningen sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I annonser som sänds mot betalning eller annat vederlag får del inte&lt;br&gt;uppträda personer som spelar en framträdande roll i televisionsprogram&lt;br&gt;som huvudsakligen handlar om nyheter eller nyhetskommenlarer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna paragraf, som är ett uttryck för grundsatsen om reklamidentifi-&lt;br&gt;ering, har behandlats tidigare (se avsnitt 4.4.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annonser som sänds under annonslid i televisionen får inte syfta till atl&lt;br&gt;vinna stöd för politiska eller religiösa åsikter eller åsikter i intressefrågor&lt;br&gt;på arbetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt denna paragraf förbjuds viss åsiktsannonsering i den marksända&lt;br&gt;televisionen. De överväganden som ligger till grund för paragrafen har&lt;br&gt;redovisats tidigare (se avsnitt 4.4.4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;221&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annons med reklam som sänds under annonstid i televisionen får in-&lt;br&gt;te syfta till att fånga uppmärksamheten hos barn under 12 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I annonser med reklam får det inte uppträda personer eller figurer&lt;br&gt;som spelar en framträdande roll i televisionsprogram som huvudsakli-&lt;br&gt;gen vänder sig till barn under 12 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som föreskrivs i denna paragraf har behandlats i avsnitt 4.7. Para-&lt;br&gt;grafen har också berörts i avsnitt 4.10.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Programföretaget får inte diskriminera någon som begär att företaget skall&lt;br&gt;sända en annons.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna paragraf har behandlats i avsnitt 4.3.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av en programtjänsts sändningstid per dygn får högst tio procent avse an-&lt;br&gt;nonser under annonstid i televisionen. Denna andel beräknas särskilt för ti-&lt;br&gt;den mellan kl. 18.00 och kl. 24.00.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom en sändningstid av en timme mellan hela klockslag får annonser&lt;br&gt;förekomma under högst åtta minuter eller, i rena undantagsfall, tio minu-&lt;br&gt;ter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avtalet mellan regeringen och programföretaget får det bestämmas att&lt;br&gt;högsta tillåtna sändningstiden för annonser under annonstid i televisionen&lt;br&gt;skall vara kortare än vad som föreskrivs i första och andra styckena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa regler har behandlats tidigare (se avsnitt 4.5.1). De gäller den&lt;br&gt;högsta tillåtna annonsvolymen för ett programföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttrycket programtjänst (&amp;quot;programme service&amp;quot;) har hämtats från den&lt;br&gt;europeiska TV-konventionen, som definierar det i anslutning till be-&lt;br&gt;greppet programföretag (&amp;quot;broadcaster&amp;quot;). Konventionen betecknar såsom&lt;br&gt;programföretag den fysiska eller juridiska person som sätter samman&lt;br&gt;programtjänster i televisionen för mottagning av en större allmänhet&lt;br&gt;och som sänder eller låter tredje man sända tjänsterna i deras helhet&lt;br&gt;och utan ändringar. Programtjänst definieras såsom alla inslag i en och&lt;br&gt;samma tjänst som tillhandahålls av ett givet programföretag enligt defi-&lt;br&gt;nitionen av detta uttryck.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den svenska lagstiftningen förekommer uttrycket &amp;quot;programkanal&amp;quot; i&lt;br&gt;2 § lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar, kabellagen. Med pro-&lt;br&gt;gramkanal menas där det samlade utbud av radioprogram som under en&lt;br&gt;gemensam beteckning sänds i en kanal. Uttrycket kanal betecknar i ka-&lt;br&gt;bellagen det genom frekvensangivel.se eller på annat därmed jämförligt&lt;br&gt;sätt särskilt bestämda utrymme i ett kabelnät som behövs för sändning&lt;br&gt;av radioprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En programtjänst är ofta identisk med programkanalens innehåll.&lt;br&gt;Så får anses vara fallet med exempelvis de satellitsända programtjänster-&lt;br&gt;na TV 3 och TV 4. När det gäller Sveriges Televsions kanal 1 och TV 2&lt;br&gt;bör emellertid beaktas att det i dessa kanaler utom de aktuella program-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;222&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tjänsterna förekommer program av Sveriges Utbildningsradio. Dessa Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;program kan inte anses ingå i programtjänsterna kanal 1 och TV 2, utan&lt;br&gt;de får anses utgöra en särskild programtjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är givetvis sändningstiden i en och samma programtjänst som av-&lt;br&gt;ses när det i andra stycket talas om en sändningstid av en timme mellan&lt;br&gt;hela klockslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annonstiden i televisionen vid ett givet tillfälle får inte understiga en mi-&lt;br&gt;nut, sedan sändningstiden för den särskilda ljud- och bildsignaturen har&lt;br&gt;frånräknats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som föreskrivs i denna paragraf har behandlats i avsnitt 4.5.2.Med&lt;br&gt;annonstid i televisionen avses enligt definitionen i 1 § sändningstid som&lt;br&gt;inleds och avslutas av en särskild ljud- och bildsignatur som markerar&lt;br&gt;att den som sänder under den angivna tiden i huvudsak gör detta på&lt;br&gt;uppdrag av andra. Vilka program som får sändas under annonstid anges&lt;br&gt;i 8 §. Bl.a. får det under annonstid förekomma programföretagets re-&lt;br&gt;klam för egen kommersiell verksamhet samt programglimtar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annonstiden vid varje givet tillfälle behöver således inte utnyttjas för&lt;br&gt;att i huvudsak sända program på uppdrag av andra. Lagstiftningen hind-&lt;br&gt;rar inte att programföretaget utnyttjar en viss annonstid för att huvud-&lt;br&gt;sakligen eller t.o.m. uteslutande sända egenreklam och programglimtar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annonser under annonslid i televisionen skall sällas in mellan pro-&lt;br&gt;grammen. Annonser med reklam får dock inte förekomma under annons-&lt;br&gt;liden omedelbart före eller efter ett program som huvudsakligen vänder sig&lt;br&gt;till barn under 12 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ulan hinder av första stycket första meningen får annonser avbryta ett&lt;br&gt;program, om de sätts in&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. i pauser i sportprogram, där det förekommer längre pauser eller i&lt;br&gt;pauser i program som avser föreställningar eller evenemang med pauser för&lt;br&gt;publiken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. mellan delar av program, som består av olika avslutade delar och&lt;br&gt;där varje del som föregås eller följs av annonser varar minst 20 minuter;&lt;br&gt;annonser med reklam får dock inte förekomma under annonstiden omedel-&lt;br&gt;bart före eller efter en del av programmet som huvudsakligen vänder sig till&lt;br&gt;barn under 12 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna paragraf har behandlats i avsnitten 4.5.3 och 4.7. Den huvudre-&lt;br&gt;gel som paragrafen ger uttryck åt är att annonser skall sättas in mellan&lt;br&gt;programmen. Detta föreskrivs därför i första stycket första meningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket andra meningen får annonser med reklam inte&lt;br&gt;förekomma under annonstiden omedelbart före eller efter ett program&lt;br&gt;som huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna i andra stycket är undantag från vad som föreskrivs i första&lt;br&gt;stycket första meningen. Den ena undantagsregeln innebär att det i&lt;br&gt;sportprogram, där det förekommer längre pauser och i program som av-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22.3&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ser föreställningar eller evenemang med pauser för publiken, får sättas Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;in annonser i pauserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som avses med att det i ett sportprogram förekommer en längre&lt;br&gt;paus får bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet.&lt;br&gt;I avsnitt 4.5.3 har som exempel nämnts pausen mellan två perioder i en&lt;br&gt;ishockeymatch. Liksom pauser i föreställningar eller evenemang ut-&lt;br&gt;märks en längre paus i ett sportprogram av att publiken på arenan får&lt;br&gt;tillfälle till avkoppling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annonser och liknande meddelanden i sökbar text-TV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som föreskrivs i 8-15 §§ gäller inte annonser och liknande meddelan-&lt;br&gt;den i sökbar text-TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för att föreskrifterna i 8-15 §§ inte skall gälla sökbar text-TV har&lt;br&gt;behandlats tidigare (se avsnitt 4.8).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radionämndens granskning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radionämnden övervakar genom granskning i efterhand om ett&lt;br&gt;programföretags rätt på grund av tillstånd enligt 5 § första eller andra&lt;br&gt;stycket utövas i enlighet med denna lag och avtalet mellan regeringen&lt;br&gt;och företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det har bestämts i avtalet mellan regeringen och programföreta-&lt;br&gt;get, skall företaget sända redogörelse för beslut av radionämnden, i vil-&lt;br&gt;ket företaget förklarats ha brutit mot bestämmelser i denna lag eller i&lt;br&gt;avtalet mellan regeringen och företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen meddelar närmare föreskrifter om radionämndens verksam-&lt;br&gt;het.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radionämndens uppgifter anges i dag i 7 § radiolagen. Nämndens nya&lt;br&gt;granskningsuppgifter har behandlats i avsnitt 4.10.1. Vissa aspekter på&lt;br&gt;radionämndsgranskningen har också tagits upp i avsnitt 4.10.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett programföretag skall på uppmaning av radionämnden tillställa nämn-&lt;br&gt;den en sådan upptagning av ett program som avses i 10 § första stycket ra-&lt;br&gt;dioansvarighelslagen (1966:756). Om programföretaget inte rättar sig efter&lt;br&gt;en sådan uppmaning, får nämnden förelägga vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny. Den har behandlats i avsnitt 4.10.3. Hänvisningen till&lt;br&gt;10 § första stycket radioansvarighetslagen har samband med vad som&lt;br&gt;har föreslagits i prop. 1990/91:94.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;224&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbud mot censuringripanden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheter och andra allmänna organ får inte i förväg granska eller&lt;br&gt;föreskriva förhandsgranskning av radio-sändningars innehåll och ej hel-&lt;br&gt;ler förbjuda en radiosändning på grund av dess innehåll. Detsamma gäl-&lt;br&gt;ler i fråga om trådsändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om trådsändningar för visning av filmer och videogram vid&lt;br&gt;allmän sammankomst eller offentlig tillställning gäller dock sådant förbud&lt;br&gt;som avses i första stycket endast om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. sändningen är en vidaresändning av en rundradiosändning eller av&lt;br&gt;en sändning från en satellit i fast trafik eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. sändningen är en egensändning som också sker till bostäder med&lt;br&gt;stöd av tillstånd enligt 5 § andra stycket eller i enlighet med bestämmel-&lt;br&gt;serna i lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med vidaresändning och egensändning förstas i denna paragraf det-&lt;br&gt;samma som i lagen om lokala kabelsändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första och andra styckena hindrar inte&lt;br&gt;förhandsgranskning eller sändningsförbud i fråga om bild som återger&lt;br&gt;Sverige eller del därav och som innehåller upplysning av betydelse för&lt;br&gt;rikets försvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om andra trådsändningar för visning av filmer och videogram&lt;br&gt;vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning än sådana som avses i&lt;br&gt;andra stycket gäller föreskrifterna i lagen (1990:886) om granskning och&lt;br&gt;kontroll av filmer och videogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om marknadsföring gäller föreskrifterna i marknadsföringslagen&lt;br&gt;(1975:1418), lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring&lt;br&gt;av alkoholdrycker, lagen (1978:764) med vissa bestämmelser om mark-&lt;br&gt;nadsföring av tobaksvaror och produktsäkerhetslagen (1988:1604).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Censurförbudsbestämmelserna i radiolagen står i dag i 8 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 andra och femte styckena har gjorts en ändring som har karaktären&lt;br&gt;av följdändring till lagen (1990:886) om granskning och kontroll av fil-&lt;br&gt;mer och videogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för det nya sista stycket har behandlats i avsnitt 4.2.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till böter dömes den som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. underlåter att fullgöra anmälningsskyldighet som avses i 20 £ förs-&lt;br&gt;ta eller andra stycket, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar ofullständig eller oriktig&lt;br&gt;uppgift i anmälan som avses i 20 § första eller andra stycket, om ej gär-&lt;br&gt;ningen är belagd med straff i brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till böter, högst femhundra kronor, dömes den som bryter mot&lt;br&gt;föreskrifterna i 3 § andra stycket eller 3a § första eller andra stycket.&lt;br&gt;Detsamma gäller den som vid fullgörande av uppgiftsskyldighet som av-&lt;br&gt;ses i 20 § tredje stycket uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig&lt;br&gt;uppgift, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa straffbestämmelser finns i dag i 11 §. En redaktionell ändring har&lt;br&gt;gjorts beroende på att nuvarande 9 § föreslås bli betecknad som 20 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag om att ändra förevarande paragraf har lagts fram också i&lt;br&gt;prop. 1990/91:68.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;225&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 149&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.2 Förslagen till lagar om ändring i närradiolagen&lt;br&gt;(1982:459), lagen (1981:508) om radiotidningar och&lt;br&gt;lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § närradiolagen (1982:459)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närradio gäller inte 6-18 §§ radiolagen (1966:755).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § lagen (1981:508) om radiotidningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 ör radiotidningar gäller inte 6-18 radiolagen (1966:755).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;T or lokala kabelsändningar gäller inte 6-18 radiolagen (1966:755).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa ändringar är följdändringar till de föreslagna ändringarna i radio-&lt;br&gt;lagen (se föregående avsnitt).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.3 Förslaget till lag om ändring i&lt;br&gt;radioansvarighetslagen (1966:756)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ulan hinder av denna lag gäller vad som föreskrivs i annan lag om förbud&lt;br&gt;mot kommersiell annons i den mån annonsen används vid marknadsföring&lt;br&gt;av alkoholhalliga drycker eller tobaksvaror eller vid marknadsföring till&lt;br&gt;barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny. Den har utformats efter förebild av 1 kap. 9 § punkt 1&lt;br&gt;tryckfri hetsförord ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till den del paragrafen gäller marknadsföring av alkohol och tobak&lt;br&gt;har den behandlats i avsnitt 4.6.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för paragrafen när det gäller marknadsföring till barn har re-&lt;br&gt;dovisats i avsnitt 4.7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 b §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som föreskrivs i 7 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen om all gärningar&lt;br&gt;inte skall anses som tryckfrihetsbrott, därför atl de begås genom meddelan-&lt;br&gt;den där det brottsliga är dolt, gäller också i fråga om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. reklamfinansierad television,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. sökbar text-TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i den i första stycket angivna föreskriften sägs om tryckfrihets-&lt;br&gt;brott skall därvid i stället avse yttrandefrihetsbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22b&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny och gäller del yttrandefrihetsrättsliga ansvaret för an- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;nonser och liknande meddelanden i TV. Skälen för paragrafen har re-&lt;br&gt;dovisats i avsnitt 4.1 1.2.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1960:729) om&lt;br&gt;upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;22 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har företag som avses i 22 § första stycket rätt att i utsändning återge&lt;br&gt;verk, får företaget också ta upp verket på en anordning genom vilken det&lt;br&gt;kan återges, om detta sker&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. för att säkerställa framtida bevisning om utsändningens innehåll el-&lt;br&gt;ler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. för atl del behövs för att en statlig myndighet skall kunna fullgöra si-&lt;br&gt;na uppgifter när del gäller atl i efterhand utöva tillsyn över ulsändnings-&lt;br&gt;verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har sådan upptagning som avses i första stycket dokumentariskt värde,&lt;br&gt;får den bevaras i arkiv som avses i lagen (1978:487) om pliktexemplar av&lt;br&gt;skrifter och ljud- och bildupplagningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upptagning som avses i första stycket får utnyttjas endast för ändamål&lt;br&gt;som anges där, om ej annat följer av 22 c §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för att ändra paragrafen har behandlats i avsnitt 4.10.3. Vissa&lt;br&gt;redaktionella ändringar har också gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;/ första stycket har de ändamål, för vilka referensbandning får ske,&lt;br&gt;delats upp i två punkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 1 innebär inte någon ändring i förhållande till vad som nu&lt;br&gt;gäller, medan punkt 2 är ny. Den avser att täcka in den referensband-&lt;br&gt;ning som sker för att tillgodose dels de behov som radionämnden har&lt;br&gt;för sin verksamhet med efterhandsgranskning av program, dels närra-&lt;br&gt;dionämndens och kabelnämndens behov med tanke på dessa nämnders&lt;br&gt;tillsynsuppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket beror på ändringarna i första stycket, som motiverar att&lt;br&gt;nuvarande andra mening i detta stycke bryts ut och får bilda ett eget&lt;br&gt;stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande andra stycke blir därför paragrafens tredje stycke.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:763)&lt;br&gt;med vissa bestämmelser om marknadsföring av&lt;br&gt;alkoholdrycker&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till de hälsorisker som är förbundna med bruk av alkohol&lt;br&gt;skall särskild måttfullhet iakttas vid marknadsföring av alkoholdryck.&lt;br&gt;Därvid gäller särskilt att reklam- eller annan marknadsföringsåtgärd inte&lt;br&gt;får företas som är påträngande eller uppsökande eller som uppmanar&lt;br&gt;till bruk av alkohol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;227&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid marknadsföring av alkoholdryck får inte användas kommersiell an-&lt;br&gt;nons i ljudradio- eller televisionsprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid marknadsföring av spritdryck, vin eller starköl får ej användas&lt;br&gt;kommersiell annons i periodisk skrift eller annan skrift på vilken tryck-&lt;br&gt;frihetsförordningen är tillämplig och som med avseende på ordningen&lt;br&gt;för dess utgivning är jämförbar med periodisk skrift. Detta gäller dock&lt;br&gt;ej i fråga om skrift som tillhandahålls endast på försäljningsställe för så-&lt;br&gt;dan dryck.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna paragraf har behandlats i avsnitt 4.6.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna i första stycket är av redaktionell natur. Skälet för änd-&lt;br&gt;ringarna är dock sakligt. Det finns anledning att komplettera motiven&lt;br&gt;till grundregeln om särskild måttfullhet vid marknadsföring av alko-&lt;br&gt;holdrycker med påpekandet, att regeln inte har någon relevans för så-&lt;br&gt;dan radio- och TV-verksamhet, för vilken det gäller särskild yttrandefri-&lt;br&gt;hetsrättslig lagstiftning, t.ex. radioansvarighetslagen eller lagen&lt;br&gt;(1982:46(1) om ansvarighet för närradio. Alkoholreklam i sådan radio-&lt;br&gt;och TV-verksamhet kan emellertid motverkas på två andra sätt. Det ena&lt;br&gt;sättet representeras av det nya andra stycket i paragrafen. Det är den&lt;br&gt;marknadsföringsrättsliga metoden. Den andra metoden är att al-&lt;br&gt;kohoireklam motverkas med hjälp av radiorättsliga regler. Ett exempel&lt;br&gt;på en sådan regel är 10 § första stycket närradiolagen (1982:459), som&lt;br&gt;föreskriver att kommersiell reklam inte får sändas i närradio. Efterle-&lt;br&gt;vnaden av denna bestämmelse kontrolleras av närradionämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket är som redan har nämnts nytt. Nuvarande andra stycke&lt;br&gt;kommer därför att bilda paragrafens tredje stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:764)&lt;br&gt;med vissa bestämmelser om marknadsföring av&lt;br&gt;tobaksvaror&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till de hälsorisker som är förbundna med bruk av tobak&lt;br&gt;skall särskild måttfullhet iakttas vid marknadsföring av tobaksvara. Där-&lt;br&gt;vid gäller särskilt att reklam- eller annan marknadsföringsåtgärd inte får&lt;br&gt;företas som är påträngande eller uppsökande eller som uppmanar till&lt;br&gt;bruk av tobak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid marknadsföring av tobaksvara får inte användas kommersiell an-&lt;br&gt;nons i ljudradio- eller televisionsprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna paragraf har behandlats i avsnitt 4.6.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande ändringarna i första stycket kan hänvisas till vad som har&lt;br&gt;anförts i föregående avsnitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket är nytt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;228&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Hemställan&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen&lt;br&gt;dels föreslår riksdagen att anta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. förslaget till lagom ändring i radiolagen (1966:755),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förslagen till lag om ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. förslaget till lagom ändring i närradiolagen (1982:459),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. förslaget till lag om ändring i lagen (1981:508) om radiotid-&lt;br&gt;ningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. förslaget till lag om ändring i lagen (1985:677) om lokala ka-&lt;br&gt;be Isändningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;förslaget till lag om ändring i radioansvarighetslagen&lt;br&gt;(1966:756),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. förslaget till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovs-&lt;br&gt;rätt till litterära och konstnärliga verk,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. förslaget till lag om ändring i lagen (1978:763) med vissa be-&lt;br&gt;stämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. förslaget till lagom ändring i lagen (1978:764) med vissa be-&lt;br&gt;stämmelser om marknadsföring av tobaksvaror,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels föreslå riksdagen att godkänna vad jag har förordat i fråga&lt;br&gt;om ett reklamfinansierat TV-företag i vad avser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. vissa grundläggande krav på programverksamheten (avsnitt&lt;br&gt;5.2.1),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1. programutbudets sammansättning (avsnitt 5.2.2),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. sändning av sponsrade program (avsnitt 5.2.3),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. utbyggnad av sändningarna (avsnitt 5.3.1),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. programverksamhetens regionala inriktning (avsnitt 5.3.2),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. hur programföretaget väljs ut (avsnitt 5.4),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels bereda riksdagen tillfälle alt ta del av vad jag har anfört i&lt;br&gt;fråga om ett reklamfinansierat TV-företag i vad avser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16. koncessionstidens längd, (avsnitt 5.3.6)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17. ägarkrets m.m. (avsnitt 5.3.3),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18. koncessionsavgift (avsnitt 5.3.4) samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19. åtagande beträffande bidrag svensk filmproduktion (avsnitt&lt;br&gt;5.3.4)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels föreslå riksdagen att godkänna vad jag har förordat i fråga&lt;br&gt;om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20. en förlängning av avtalen mellan staten och företagen inom&lt;br&gt;Sveriges Radio-koncenen med sex månader till utgången av år&lt;br&gt;1992 (avsnitt 6.2) samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21. Sveriges Radio-företagens möjligheter till sponsring av pro-&lt;br&gt;gram (avsnitt 6.4),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels bereda riksdagen tillfälle att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22. ta del av vad jag har anfört om riktlinjer inför beslut om ett&lt;br&gt;nytt avtal mellan staten och Sveriges Radio-företagen (avsnitt 6.1),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels föreslå riksdagen att godkänna mitt förslag till medelsbe-&lt;br&gt;räkning för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;229&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23. den avgiftsfinansierade verksamheten inom Sveriges Radio- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;koncernen (avsnitt 8.7.1),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24. radionämndens verksamhet (avsnitt 8.7.2) samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25. televerkets investerings- och driftskostnader (avsnitt 8.7.3),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels föreslå riksdagen att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26. bemyndiga regeringen att omfördela medel anvisade för tele-&lt;br&gt;verkets investerings- och driftskostnader avseende år 1992 (avsnitt&lt;br&gt;8.7.3).&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11 Beslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar&lt;br&gt;att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört&lt;br&gt;för de åtgärder och de ändamål som föredraganden har hemställt om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;230&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Radiolagsutredningens lagförslag&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om annonser i televisionen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inledande bestämmelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § I denna lag finns föreskrifter om annonser i televisionen. Lagen&lt;br&gt;gäller för ett programföretag som sänder televisionsprogram med stöd av&lt;br&gt;tillstånd enligt 5 § första stycket radiolagen (1966:755) och som sänder&lt;br&gt;reklam mot vederlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Definitioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § I denna lag avses med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annonsiid: sändningstid som inleds och avslutas av en särskild Ijud-&lt;br&gt;och bildsignatur som markerar att programföretaget under den angivna&lt;br&gt;tiden i huvudsak sänder på uppdrag av andra,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annons: ett televisionsprogram som sänds under annonstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med reklam avses i denna lag detsamma som i radiolagen (1966:755).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som får sändas under annonstid m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Under annonstid får det endast förekomma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. reklam och andra program som någon har uppdragit åt programfö-&lt;br&gt;retaget att sända,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. programföretagets reklam för egen kommersiell verksamhet och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. korta sammandrag av program som programföretaget avser att sän-&lt;br&gt;da vid ett senare tillfälle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Av en annons som någon har uppdragit åt programföretaget att&lt;br&gt;sända skall framgå vem uppdragsgivaren är, om det inte står klart i&lt;br&gt;vems intresse annonsen sänds.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § En annons med reklam får inte vara inriktad på att fånga upp-&lt;br&gt;märksamheten hos yngre barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § I annonser med reklam får det inte uppträda personer eller figurer&lt;br&gt;som spelar en framträdande roll i televisionsprogram som huvudsakli-&lt;br&gt;gen gäller nyheter eller nyhetskommentarer eller som huvudsakligen&lt;br&gt;vänder sig till barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Annonser får inte vara avsedda att främja utbredningen av åsikter i&lt;br&gt;politiska, religiösa eller fackliga frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annons får dock vara avsedd att främja utbredningen av en åsikt i&lt;br&gt;en politisk fråga, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. annonsen sänds inför ett val till riksdagen eller med anledning av&lt;br&gt;att det förestår en sådan rådgivande folkomröstning som avses i rege-&lt;br&gt;ringsformen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;231&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. programföretaget och samtliga i riksdagen företrädda partier eller Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;företrädare för samtliga linjer i folkomröstningen är överens om villko- Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ren för sändandet av annonser och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. annonsen sänds i enlighet med de överenskomna villkoren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § l ör annonser gäller inte 6 § radiolagen (1966:755).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Programföretaget får inte diskriminera någon som begär att företa-&lt;br&gt;get skall sända en annons.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mängden annonser och hur annonser får sättas in&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Av sändningstiden per dygn i en programkanal får högst tio pro-&lt;br&gt;cent avse annonser. Denna andel beräknas särskilt för tiden mellan kl.&lt;br&gt;18.00 och kl. 24.00.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom en sändningstid av en timme mellan hela klockslag får annon-&lt;br&gt;ser förekomma under högst åtta minuter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avtalet mellan regeringen och programföretaget får det bestämmas&lt;br&gt;att högsta tillåtna sändningstiden för annonser skall vara kortare än vad&lt;br&gt;som föreskrivs i första och andra styckena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § En annons får inte vara kortare än 20 sekunder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Annonstiden vid ett givet tillfälle skall vara minst två minuter och&lt;br&gt;får vara högst sex minuter, sedan sändningstiden för den särskilda Ijud-&lt;br&gt;och bildsignaturen frånräknats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Annonser skall sättas in mellan programmen. Annonser med re-&lt;br&gt;klam får dock inte förekomma under annonstiden omedelbart före eller&lt;br&gt;efter ett program som huvudsakligen vänder sig till barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av vad som föreskrivs i första stycket första meningen får&lt;br&gt;i sportprogram, där det förekommer längre pauser och i program som&lt;br&gt;avser föreställningar eller evenemang med pauser för publiken, annon-&lt;br&gt;ser sättas in i pauserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § I avtalet mellan regeringen och programföretaget får det bestäm-&lt;br&gt;mas att företaget har rätt att avbryta program med annonser på följande&lt;br&gt;villkor:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Avbrott skall ske med varsamhet och under hänsynstagande till&lt;br&gt;programmets karaktär och publikens möjligheter att uppleva detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Annonser får inte avbryta ett program som är kortare än 20 minu-&lt;br&gt;ter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Ett program vars sändningstid uppgår till 20 men inte 30 minuter&lt;br&gt;får avbrytas av annonser en gång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Ett program som är längre än 30 minuter får avbrytas av annonser&lt;br&gt;en gång för varje påbörjad 30-minutersperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Annonser får inte avbryta ett program, som huvudsakligen gäller&lt;br&gt;nyheter, nyhetskommentarer eller religiös förkunnelse eller som huvud-&lt;br&gt;sakligen vänder sig till barn. Detsamma gäller för ett program som be-&lt;br&gt;står av en film vars sändningstid är 45 minuter eller kortare. I fråga om&lt;br&gt;program som är kortare än 30 minuter gäller också detsamma, om pro-&lt;br&gt;grammet huvudsakligen handlar om religion eller är en dokumentär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;232&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Ett program som består av en film som är längre än 45 minuter får Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avbrytas av annonser en gång. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Ett program som avbryts av annonser skall omges av sådana eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av program som huvudsakligen vänder sig till barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. Det första programmet i ett sammanhängande programblock får av-&lt;br&gt;brytas av annonser, om det sänds sådana omedelbart efter programmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. Det sista programmet i ett sammanhängande programblock får av-&lt;br&gt;brytas av annonser, om det sänds sådana omedelbart före programmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;233&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i radiolagen (1966:755)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om radiolagen (l‘&amp;gt;66:755)*&lt;br&gt;dels att 1,5 samt 6-8 §§ skall ha följande lydelse,&lt;br&gt;dels att del i lagen skall införas två nya paragrafer, 6 a och 7 a §§, av&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna lag förstås med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;radi o sändning: ljud,&lt;br&gt;bild eller annat meddelande som&lt;br&gt;sänds med hjälp av elektromagne-&lt;br&gt;tiska vågor vilkas frekvenser är lä-&lt;br&gt;gre än 3 000 gigahertz och vilka&lt;br&gt;utbreder sig i rymden utan särskilt&lt;br&gt;anordnad ledare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rundradiosändning:&lt;br&gt;radiosändning som är avsedd att&lt;br&gt;tas emot direkt av allmänheten,&lt;br&gt;om sändningen inte är avsedd en-&lt;br&gt;dast för en sluten krets, vars med-&lt;br&gt;lemmar är förenade genom en på-&lt;br&gt;taglig gemenskap av annat slag än&lt;br&gt;ett gemensamt intresse atl lyssna&lt;br&gt;på eller se sändningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tråd sänd ning: ljud, bild&lt;br&gt;eller annat meddelande som sänds&lt;br&gt;med hjälp av elektromagnetiska&lt;br&gt;vågor vilka är bundna vid särskilt&lt;br&gt;anordnad ledare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sändare: anordning för ra-&lt;br&gt;diosändning (radiosändare) eller&lt;br&gt;trådsändning (trådsändare),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mottagare: anordning för&lt;br&gt;mottagning av radiosändning eller&lt;br&gt;trådsändning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;radioprogram: radio-&lt;br&gt;sändnings eller trådsändnings in-&lt;br&gt;nehåll, om detta består av annat&lt;br&gt;än, utom angivande av namn eller&lt;br&gt;källa, enkla meddelanden om tid,&lt;br&gt;väderlek, nyheter eller dylikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 denna lag förstås med&lt;br&gt;radiosändning: ljud,&lt;br&gt;bild eller annat meddelande som&lt;br&gt;sänds med hjälp av elektromagne-&lt;br&gt;tiska vågor vilkas frekvenser är lä-&lt;br&gt;gre än 3 000 gigahertz och vilka&lt;br&gt;utbreder sig i rymden utan särskilt&lt;br&gt;anordnad ledare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rundradiosändning:&lt;br&gt;radiosändning som är avsedd att&lt;br&gt;tas emot direkt av allmänheten,&lt;br&gt;om sändningen inte är avsedd en-&lt;br&gt;dast för en sluten krets, vars med-&lt;br&gt;lemmar är förenade genom en på-&lt;br&gt;taglig gemenskap av annat slag än&lt;br&gt;ett gemensamt intresse att lyssna&lt;br&gt;på eller se sändningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;trådsändning: ljud, bild&lt;br&gt;eller annat meddelande som sänds&lt;br&gt;med hjälp av elektromagnetiska&lt;br&gt;vågor vilka är bundna vid särskilt&lt;br&gt;anordnad ledare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sändare: anordning för ra-&lt;br&gt;diosändning (radiosändare) eller&lt;br&gt;trådsändning (trådsändare),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mottagare: anordning för&lt;br&gt;mottagning av radiosändning eller&lt;br&gt;trådsändning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;radioprogram: radio-&lt;br&gt;sändnings eller trådsändnings in-&lt;br&gt;nehåll, om detta består av annat&lt;br&gt;än, utom angivande av namn eller&lt;br&gt;källa, enkla meddelanden om tid,&lt;br&gt;väderlek, nyheter eller dylikt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1986:1209.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;234&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;reklam: ett radioprgram som&lt;br&gt;är avsett att främja en näringsidka-&lt;br&gt;res avsättning av en vara, en tjänst&lt;br&gt;eller någon annan nyttighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För rätt att här i landet sända radioprogram i rundradiosändning&lt;br&gt;krävs tillstånd av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För rätt att här i landet sända radioprogram i trådsändning krävs till-&lt;br&gt;stånd av regeringen, om sändningen sker till bostäder och når fler än&lt;br&gt;100 bostäder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje innehavare av tillstånd en-&lt;br&gt;ligt första eller andra stycket (pro-&lt;br&gt;gramföretag) avgör ensam vad som&lt;br&gt;skall förekomma i sändning som&lt;br&gt;företaget anordnar med stöd av&lt;br&gt;tillståndet. Härvid skall program-&lt;br&gt;företaget iaktta bestämmelserna i&lt;br&gt;6 § och 7 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd ges för viss lid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje innehavare av tillstånd en-&lt;br&gt;ligt första eller andra stycket (pro-&lt;br&gt;gramföretag) avgör ensam vad som&lt;br&gt;skall förekomma i en sändning&lt;br&gt;som företaget anordnar med stöd&lt;br&gt;av tillståndet. Härvid skall pro-&lt;br&gt;gramföretaget iaktta föreskrifterna i&lt;br&gt;6 §, 6 a § och 7 § andra stycket.&lt;br&gt;Ett programföretag som i televisio-&lt;br&gt;nen sänder reklam mot vederlag&lt;br&gt;skall också iaktta föreskrifterna i la-&lt;br&gt;gen (1990:000) om annonser i tele-&lt;br&gt;visionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Programföretags rätt på grund av tillstånd enligt 5 § första eller andra&lt;br&gt;stycket skall utövas opartiskt och sakligt. Därvid skall beaktas att en vid-&lt;br&gt;sträckt yttrandefrihet och informationsfrihet skall råda i ljudradion och&lt;br&gt;televisionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Programföretag skall i program-&lt;br&gt;verksamheten hävda det demokra-&lt;br&gt;tiska statsskickets grundidéer samt&lt;br&gt;principen om alla människors lika&lt;br&gt;värde och den enskilda männi-&lt;br&gt;skans frihet och värdighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Programföretaget skall sända pro-&lt;br&gt;gram, i vilka företaget hävdar det&lt;br&gt;demokratiska statsskickets grundi-&lt;br&gt;déer samt principen om alla män-&lt;br&gt;niskors lika värde och den enskil-&lt;br&gt;da människans frihet och värdig-&lt;br&gt;het. När del i ett program förekom-&lt;br&gt;mer inslag som motiverar del, skall&lt;br&gt;programföretaget också hävda dessa&lt;br&gt;principer t samma program eller i&lt;br&gt;anslutning till programmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;235&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För programföretag skall i övrigt&lt;br&gt;gälla vad som föreskrivs i avtal&lt;br&gt;mellan regeringen och företaget. I&lt;br&gt;sådant avtal får som villkor för rätt&lt;br&gt;alt sända radioprogram pä grund av&lt;br&gt;tillstånd enligt 5 § första eller andra&lt;br&gt;stycket tas in&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. föreskrift om skyldighet all sän-&lt;br&gt;da berikligande och genmäle,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. föreskrift till skydd för enskilds&lt;br&gt;privatliv,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. föreskrift om förbud mot kom-&lt;br&gt;mersiell reklam och mot program&lt;br&gt;som bekostas av annan än program-&lt;br&gt;företag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. föreskrift om skyldighet att på&lt;br&gt;begäran av myndighet sända med-&lt;br&gt;delande till allmänheten, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. föreskrift om skyldighet att sän-&lt;br&gt;da redogörelse som avses i 7 § and-&lt;br&gt;ra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Programföretaget får inte i pro-&lt;br&gt;gramverksamheten mot vederlag el-&lt;br&gt;ler annars på ett otillbörligt sätt gyn-&lt;br&gt;na ett kommersiellt intresse. Pro-&lt;br&gt;gramföretaget får dock i fråga om&lt;br&gt;någon som har bekostat ett program&lt;br&gt;helt eller delvis, lämna uppgift om&lt;br&gt;vem bidragsgivaren är.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En föreskrift om undantag från&lt;br&gt;denna paragraf finns i lagen&lt;br&gt;(1990:000) om annonser i televisio-&lt;br&gt;nen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga villkor för programföreta-&lt;br&gt;gets sändningsrätt skall tas in i ett&lt;br&gt;avtal mellan regeringen och företa-&lt;br&gt;get. I detta avtal får det bestämmas&lt;br&gt;om skyldighet för programföretaget&lt;br&gt;all&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. sända genmälen och berikti-&lt;br&gt;ganden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. i programverksamheten respek-&lt;br&gt;tera den enskildes privatliv,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. sända ett mångsidigt program-&lt;br&gt;utbud,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. ta hänsyn ull ljudradions och&lt;br&gt;televisionens särskilda genomslags-&lt;br&gt;kraft när det gäller programs ämnen&lt;br&gt;och utformning samt liden för pro-&lt;br&gt;grams sändande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. på begäran av myndighet sän-&lt;br&gt;da meddelande till allmänheten,&lt;br&gt;och atl&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. sända redogörelse som avses i&lt;br&gt;7 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;/ avtalet får del också bestämmas&lt;br&gt;om skyldighet för programföretaget&lt;br&gt;all&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. inte sända reklam mot vederlag&lt;br&gt;eller program som någon annan har&lt;br&gt;bekostat helt eller delvis,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;236&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. endasi under annonslid sända&lt;br&gt;reklam mot vederlag eller program&lt;br&gt;mot betalning och alt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om någon annan har bekostat&lt;br&gt;ett program helt eller delvis, lämna&lt;br&gt;uppgift om vem bidragsgivaren är.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radionämnden granskar om&lt;br&gt;programföretags rätt på grund av&lt;br&gt;tillstånd enligt 5 § första eller and-&lt;br&gt;ra stycket har utövats i enlighet&lt;br&gt;med 6 § och avtalet mellan rege-&lt;br&gt;ringen och företaget. Regeringen&lt;br&gt;meddelar närmare bestämmelser om&lt;br&gt;radionämndens verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det föreskrivs i avtal mellan&lt;br&gt;regeringen och programföretag&lt;br&gt;skall företaget sända redogörelse&lt;br&gt;för heslut av radionämnden, i vil-&lt;br&gt;ket företaget förklarats ha brutit&lt;br&gt;mot bestämmelser i denna lag eller&lt;br&gt;i avtalet mellan regeringen och före-&lt;br&gt;taget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radionämnden granskar om ett&lt;br&gt;programföretags rätt på grund av&lt;br&gt;tillstånd enligt 5 § första eller and-&lt;br&gt;ra stycket har utövats i enlighet&lt;br&gt;med 6 § och avtalet mellan rege-&lt;br&gt;ringen och företaget. Nämnden&lt;br&gt;granskar även om ett programföre-&lt;br&gt;tag som i televisionen sänder reklam&lt;br&gt;mot vederlag har iakttagit föreskrif-&lt;br&gt;terna i lagen (1990:000) om annon-&lt;br&gt;ser i televisionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det har bestämts i avtalet&lt;br&gt;mellan regeringen och programfö-&lt;br&gt;retaget, skall företaget sända redo-&lt;br&gt;görelse för beslut av radionämn-&lt;br&gt;den, i vilket företaget förklarats ha&lt;br&gt;brutit mot bestämmelser i denna&lt;br&gt;lag, mot vad som har avtalats eller&lt;br&gt;mot föreskrifterna i lagen om an-&lt;br&gt;nonser i televisionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen meddelar närmare fö-&lt;br&gt;reskrifter om radionämndens verk-&lt;br&gt;samhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Programföretaget skall på uppma-&lt;br&gt;ning av radionämnden tillställa&lt;br&gt;nämnden en sådan upptagning som&lt;br&gt;avses i 10 £ första stycket radioan-&lt;br&gt;svarighetslagen (1966:756). Om&lt;br&gt;programföretaget inte rättar sig efter&lt;br&gt;en sådan uppmaning, kan nämnden&lt;br&gt;förelägga vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;237&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheter och andra allmänna organ får inte i förväg granska&lt;br&gt;eller föreskriva förhandsgranskning av radiosändningars innehåll och ej&lt;br&gt;heller förbjuda en radiosändning på grund av dess innehåll. Detsamma&lt;br&gt;gäller i fråga om trådsändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om trådsändningar för offentlig förevisning av filmer och vi-&lt;br&gt;deogram gäller dock sådant förbud som avses i första stycket endast om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. sändningen är en vidaresändning av en rundradiosändning eller av&lt;br&gt;en sändning från en satellit i fast trafik eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. sändningen är en egensändning som också sker till bostäder med&lt;br&gt;stöd av tillstånd enligt 5 § andra stycket eller i enlighet med bestämmel-&lt;br&gt;serna i lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med vidaresändning och egensändning förstås i denna paragraf det-&lt;br&gt;samma som i lagen om lokala kabelsändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första och andra styckena hindrar inte förhands-&lt;br&gt;granskning eller sändningsförbud i fråga om bild som återger Sverige el-&lt;br&gt;ler del därav och som innehåller upplysning av betydelse för rikets för-&lt;br&gt;svar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 fråga om andra trådsändningar för offentlig förevisning av filmer&lt;br&gt;och videogram än sådana som avses i andra stycket gäller föreskrifterna&lt;br&gt;i förordningen (1959:348) med särskilda bestämmelser om biografföre-&lt;br&gt;ställningar m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om marknadsföring gäller&lt;br&gt;föreskrifterna i marknadsföringsla-&lt;br&gt;gen (1975:1418), lagen (1978:763)&lt;br&gt;med vissa bestämmelser om mark-&lt;br&gt;nadsföring av alkoholdrycker och&lt;br&gt;lagen (1978:764) med vissa bestäm-&lt;br&gt;melser om marknadsföring av to-&lt;br&gt;baksvaror.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;238&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Förslag till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i radioansvarighetslagen (1966:756) &lt;sup&gt;B&lt;/sup&gt;'*&lt;sup&gt;aga 1&lt;/sup&gt;&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om radioansvarighetslagen (1966:756)&lt;br&gt;de/a att 3, 4 och 10 skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 2 a, 2 h, 3 a och&lt;br&gt;11 §§, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ulan hinder av denna lag gäller&lt;br&gt;vad som föreskrivs i annan lag om&lt;br&gt;förbud mot kommersiell annons i&lt;br&gt;den mån annonsen används vid&lt;br&gt;marknadsföring av alkoholhalliga&lt;br&gt;drycker eller tobaksvaror.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 h §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som föreskrivs i 7 kap. 2 §&lt;br&gt;tryckfrihetsförordningen gäller ock-&lt;br&gt;så i fråga om sådana annonser som&lt;br&gt;avses i lagen (1990:000) om annon-&lt;br&gt;ser i televisionen. Därvid skall vad&lt;br&gt;som sägs om tryckfrihetsbrott i stäl-&lt;br&gt;let avse yttrandefriheisbrotl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För varje radioprogram skall finnas en programutgivare med uppgift&lt;br&gt;att förebygga yttrandefrihetsbrott. Ingenting får sändas mot programutgi-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;varens vilja.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Programutgivare skall ha hemvist&lt;br&gt;årig eller ha förvaltare enligt I 1 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Programutgivare förordnas av&lt;br&gt;programföretagets chef eller av an-&lt;br&gt;nan tjänsteman hos programföreta-&lt;br&gt;get enligt bestämmelser som medde-&lt;br&gt;las av regeringen. Uppgift om vem&lt;br&gt;som är programutgivare skall före&lt;br&gt;sändningen av program antecknas i&lt;br&gt;register, som föres hos programföre-&lt;br&gt;taget och är tillgängligt för allmän-&lt;br&gt;heten.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i Sverige. Han får inte vara under-&lt;br&gt;7 § föräldrabalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Programutgivare förordnas av,&lt;br&gt;förutom programföretagets chef,&lt;br&gt;annan tjänsteman hos företaget&lt;br&gt;som denne har bemyndigat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:1317.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;239&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Programutgivare är ansvarig för&lt;br&gt;för vilket han är förordnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande program som direkl-&lt;br&gt;sändes kan dock den som skall för-&lt;br&gt;ordna programutgivare besluta, att&lt;br&gt;i stället var och en som framträder&lt;br&gt;i programmet själv skall bära an-&lt;br&gt;svaret för yttrandefrihetsbrott som&lt;br&gt;han begår. Om beslutet skall före&lt;br&gt;sändningen underrättelse lämnas&lt;br&gt;till de berörda och anteckning gö-&lt;br&gt;ras i register som avses i 3 § tredje&lt;br&gt;stycket. Har sådan åtgärd försum-&lt;br&gt;mats beträffande någon av dem&lt;br&gt;som skola framträda i program-&lt;br&gt;met, är beslutet utan verkan mot&lt;br&gt;honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hos programföretaget skall det&lt;br&gt;föras ett eller flera register, som är&lt;br&gt;tillgängliga för allmänheten. I ett så-&lt;br&gt;dant register skall det före sändning-&lt;br&gt;en av program antecknas vem som&lt;br&gt;är programutgivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;yttrandefrihetsbrott i radioprogram&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande program som direkl-&lt;br&gt;sänds kan dock den som skall för-&lt;br&gt;ordna programutgivare besluta, att&lt;br&gt;i stället var och en som framträder&lt;br&gt;i programmet själv skall bära an-&lt;br&gt;svaret för yttrandefrihetsbrott som&lt;br&gt;han begår. Om beslutet skall före&lt;br&gt;sändningen underrättelse lämnas&lt;br&gt;till de berörda och anteckning gö-&lt;br&gt;ras i sådant register som avses i&lt;br&gt;3 a J. Har sådan åtgärd försummats&lt;br&gt;beträffande någon av dem som&lt;br&gt;skall framträda i programmet, är&lt;br&gt;beslutet utan verkan mot honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har programutgivare ej förordnats eller uppgift härom ej registrerats&lt;br&gt;före sändningen, vilar det ansvar för yttrandefrihetsbrott i programmet&lt;br&gt;som programutgivaren skulle ha burit i stället på den som haft att för-&lt;br&gt;ordna programutgivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 S&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare bestämmelser för lill-&lt;br&gt;lämpningen av denna lag meddelas&lt;br&gt;av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Programföretaget skall göra en&lt;br&gt;upptagning av varje program som&lt;br&gt;sänds och bevara denna minst sex&lt;br&gt;månader frän sändningen. Rätt alt&lt;br&gt;kostnadsfritt ta del av en sådan upp-&lt;br&gt;tagning och få en utskrift av vad&lt;br&gt;som har yttrats i programmet har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I. justitiekanslern,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1977:1018.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;240&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen meddelar även be-&lt;br&gt;stämmelser om skyldighet för pro-&lt;br&gt;gramföretaget alt vidtaga åtgärder&lt;br&gt;för all säkerställa framlida bevisning&lt;br&gt;om innehållet i radioprogram och&lt;br&gt;fastställer villkoren för alt enskild&lt;br&gt;skall fä laga del av sådan bevisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en enskild som anser all ett yl-&lt;br&gt;trandefriheisbrou mot honom har&lt;br&gt;begåtts i programmet eller atl han&lt;br&gt;har lidit skada pä grund av eil yt-&lt;br&gt;trandefrihetsbrotl i programmet, om&lt;br&gt;det inte är uppenbart all han inte&lt;br&gt;berörs av programmet på sådant sätt&lt;br&gt;alt han kan vara målsägande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen (1978:487) om pliktexem-&lt;br&gt;plar av skrifter och ljud- och blld-&lt;br&gt;upplagningar finns föreskrifter om&lt;br&gt;skyldighet för programföretaget all&lt;br&gt;lämna upptagningar till arkivet för&lt;br&gt;ljud och bild.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 i §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som uppsåtligen eller av&lt;br&gt;oaktsamhet underlåter au fullgöra&lt;br&gt;någon av sina skyldigheter enligt II)&lt;br&gt;§ första stycket döms till böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst etl år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juslitiekanslern är åklagare i mål&lt;br&gt;om ansvar för broil som avses i för-&lt;br&gt;sta stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;241&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 149&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1978:487) om pliktexemplar&lt;br&gt;av skrifter och ljud- och bildupptagningar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (1978:487) om pliktexemplar av&lt;br&gt;skrifter oeh ljud- och bildupptagningar skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av upptagning av ljudradio- och televisionsprogram, som har sänts av&lt;br&gt;sådant programföretag som har sändningsrätt på grund av tillstånd en-&lt;br&gt;ligt 5 § första eller andra stycket radiolagen (1966:755), skall programfö-&lt;br&gt;retaget lämna ett pliktexemplar till arkivet för ljud och bild.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pliktexemplar enligt första styc-&lt;br&gt;ket skall utgöras av sådan upptag-&lt;br&gt;ning, som programföretaget enligt&lt;br&gt;särskilda föreskrifter skall göra för&lt;br&gt;all säkerställa framlida bevisning&lt;br&gt;om innehållet i program. Pliktex-&lt;br&gt;emplaret skall lämnas inom en&lt;br&gt;månad från den dag då programfö-&lt;br&gt;retagets skyldighet att bevara upp-&lt;br&gt;tagningen enligt dessa föreskrifter&lt;br&gt;upphörde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fil pliktexemplar enligt första&lt;br&gt;stycket är en sådan upptagning,&lt;br&gt;som programföretaget skall göra&lt;br&gt;enligt 10 § första stycket radio an-&lt;br&gt;svarighetslagen (1066:756). Pliktex-&lt;br&gt;emplaret skall lämnas inom en&lt;br&gt;månad från den dag då programfö-&lt;br&gt;retagets skyldighet att bevara upp-&lt;br&gt;tagningen enligt denna föreskrift&lt;br&gt;upphörde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1986:1212.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;242&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1978:763) med vissa&lt;br&gt;bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1978:763) med vissa bestämmelser&lt;br&gt;om marknadsföring av alkoholdrycker skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till de hälsorisker&lt;br&gt;som är förbundna med bruk av al-&lt;br&gt;kohol skall särskild måttfullhet&lt;br&gt;iakttagas vid marknadsföring av al-&lt;br&gt;koholdryck. Därvid gäller särskilt&lt;br&gt;att reklam- eller annan marknads-&lt;br&gt;föringsåtgärd ej får företagas som&lt;br&gt;är påträngande eller uppsökande&lt;br&gt;eller som uppmanar till bruk av&lt;br&gt;alkohol&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till de hälsorisker&lt;br&gt;som är förbundna med bruk av al-&lt;br&gt;kohol skall särskild måttfullhet&lt;br&gt;iakttas vid marknadsföring av alko-&lt;br&gt;holdryck. Därvid gäller särskilt att&lt;br&gt;reklam- eller annan marknadsför-&lt;br&gt;ingsåtgärd inte får företas som är&lt;br&gt;påträngande eller uppsökande el-&lt;br&gt;ler som uppmanar till bruk av al-&lt;br&gt;kohol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid marknadsföring av alkohold-&lt;br&gt;ryck får inte användas kommersiell&lt;br&gt;annons i televisionsprogram som ett&lt;br&gt;programföretag sänder med slöd av&lt;br&gt;tillstånd enligt 5 § första stycket ra-&lt;br&gt;diolagen (1966:755).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid marknadsföring av spritdryck, vin eller starköl får ej användas&lt;br&gt;kommersiell annons i periodisk skrift eller annan skrift på vilken tryck-&lt;br&gt;frihetsförordningen är tillämplig och som med avseende på ordningen&lt;br&gt;för dess utgivning är jämförbar med periodisk skrift. Detta gäller dock&lt;br&gt;ej i fråga om skrift som tillhandahålls endast på försäljningsställe för så-&lt;br&gt;dan dryck.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;243&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1978:764) med vissa&lt;br&gt;bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskr ivs atl 2 § lagen (1978:764) med vissa bestämmelser&lt;br&gt;om marknadsföring av tobaksvaror skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;/•'öreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till de hälsorisker&lt;br&gt;som är förbundna med bruk av to-&lt;br&gt;bak skall särskild måttfullhet iakt-&lt;br&gt;tagas vid marknadsföring av tobak-&lt;br&gt;svara. Därvid gäller särskilt att&lt;br&gt;reklam- eller annan marknadsför-&lt;br&gt;ingsåtgärd ej får företagas som är&lt;br&gt;påträngande eller uppsökande el-&lt;br&gt;ler som uppmanar till bruk av to-&lt;br&gt;bak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till de hälsorisker&lt;br&gt;som är förbundna med bruk av to-&lt;br&gt;bak skall särskild måttfullhet iakt-&lt;br&gt;tas vid marknadsföring av tobak-&lt;br&gt;svara. Därvid gäller särskilt att&lt;br&gt;reklam- eller annan marknadsför-&lt;br&gt;ingsåtgärd inte får företas som är&lt;br&gt;påträngande eller uppsökande el-&lt;br&gt;ler som uppmanar till bruk av to-&lt;br&gt;bak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid marknadsföring av tobaks-&lt;br&gt;vara får inte användas kommersiell&lt;br&gt;annons i televisionsprogram som ett&lt;br&gt;programföretag sänder med stöd av&lt;br&gt;tillstånd enligt 5 § första stycket ra-&lt;br&gt;diolagen (1966:755).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;244&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanställning av remissyttranden över&lt;br&gt;radiolagsutredningens delbetänkande (SOU&lt;br&gt;1990:7) Lagstiftning för reklam i svensk TV&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Remissinstanser m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Över radiolagsutredningens delbetänkande (SOU 1990:7) &amp;quot;Lagstiftning&lt;br&gt;tor reklam i svensk TV&amp;quot; har remissyttranden efter anmodan avgetts av&lt;br&gt;justitiekanslern (JK), hovrätten för Nedre Norrland, Stockholms tings-&lt;br&gt;rätt, socialstyrelsen, barnmiljörådet, radionämnden, arkivet för ljud och&lt;br&gt;bild (ALB), universiteten i Stockholm och Göteborg, marknadsdomsto-&lt;br&gt;len, näringsfrihetsombudsmannen (NO), statens pris- och konkurrens-&lt;br&gt;verk (SPK)och konsumentverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare har remissyttranden avgetts av kabelnämnden, ombudsman-&lt;br&gt;nen mot etnisk diskriminering (1)0), statskontoret, Sveriges Radio AB&lt;br&gt;(SR), Stiftelsen Svenska Filminstitutet, Svenska Arbetsgivareföreningen&lt;br&gt;(SAF), Tjänstemännens Centralorganisation (ICO), Sveriges Akademi-&lt;br&gt;kers Centralorganisation (SACO), lantbrukarnas Riksförbund (LRF),&lt;br&gt;Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS),&lt;br&gt;Svenska Teaterförbundet, Svenska Journalistförbundet, SIF-klubben vid&lt;br&gt;Sveriges Radio-koncernen, Sveriges Industriförbund, Grossistförbundet&lt;br&gt;Svensk Handel, Dagligvaruleverantörers Förbund (l)Ll ), Sveriges Köp-&lt;br&gt;mannaförbund, Annonsörföreningen, Sveriges Reklamförbund, Sveriges&lt;br&gt;Marknadsförbund, Svenska lidningsutgivareföreningen (TU), Interna-&lt;br&gt;tionella Handelskammarens Svenska Nationalkommitté, Industriförvalt-&lt;br&gt;nings AB Kinnevik, Nordisk Television AB, Sanna Satellite AB, Svens-&lt;br&gt;ka kyrkans centralstyrelse, Sveriges frikyrkoråd/De fria kristna samfun-&lt;br&gt;dens råd (SFR/SAMRÅD) och Sveriges Riksidrottsförbund (RF).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms universitet har överlämnat yttranden från juridiska fa-&lt;br&gt;kultetsnämnden, institutionen för journalistik, medier och kommunika-&lt;br&gt;tion samt institutionen för teater- och filmvetenskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göteborgs universitet har till sitt yttrande fogat yttranden från sam-&lt;br&gt;hällsvetenskapliga fakultetsnämnden samt humanistiska utbildnings-&lt;br&gt;och forskningsnämnden; rektorsämbetet har som sitt eget yttrande över-&lt;br&gt;lämnat samhällsvetenskapliga fakultetsnämndens yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SR:s yttrande är gemensamt för detta bolag samt Sveriges Television&lt;br&gt;AB, Sveriges Riksradio AB, Sveriges Lokalradio Ali och Sveriges Ut-&lt;br&gt;bildningsradio AB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Industriförbundet, SAI och Grossistförbundet Svensk Handel har&lt;br&gt;avgett ett gemensamt yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SFR/SAMRÅD:s yttrande har avgetts för dels Fribaptistsamfundet,&lt;br&gt;Helgelseförbundet, Metodistkyrkan i Sverige, Svenska Alliansmissionen,&lt;br&gt;Svenska Baptistsamfundet, Svenska Missionsförbundet och Orebromis-&lt;br&gt;sionen, dels Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen, Frälsningsarmén, Pingst-&lt;br&gt;rörelsen och Sjundedags Adventistsamfundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av betänkandet har skrivelser kommit in från Riksor- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;ganisationen för kvinnojourer i Sverige (ROKS), Svenska Regissörsför- Bilaga 2&lt;br&gt;eningen (SRF) inom Svenska Teaterförbundet, journalisten Charlotte&lt;br&gt;Reimerson och Oberoende Filmares Förbund (OFF).&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Allmänna och sammanfattande synpunkter&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;JK uttalar att han, utifrån de synpunkter han har att företräda, inte har&lt;br&gt;någon erinran mot de framlagda förslagen; på en punkt framförs dock&lt;br&gt;kritik (se avsnitt I 1.3 ).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten för Nedre Norrland finner utifrån de synpunkter hovrätten&lt;br&gt;har att beakta inte skäl till erinran mot de föreslagna lagändringarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt marknadsdomstolen har frågorna om TV-reklam i betänkandet&lt;br&gt;behandlats på ett grundligt och förtjänstfullt sätt. Domstolen instämmer&lt;br&gt;i allt väsentligt i utredningens bedömningar, såvitt gäller de frågor som&lt;br&gt;har anknytning till domstolens verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SPK har från konkurrenssynpunkt inget atl invända mot den före-&lt;br&gt;slagna lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt SR är den principiella lösning som ges i förslaget bra. Lagför-&lt;br&gt;slaget är klart och lättöverskådligt. Det är anpassat till såväl den europe-&lt;br&gt;iska konventionen om gränsöverskridande television som marknadsför-&lt;br&gt;ingslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Industriförbundet, SAP och Grossistförbundet Svensk Handel finner&lt;br&gt;det värdefullt att regeringen har låtit utreda de legala aspekterna på re-&lt;br&gt;klam i den nationella televisionen. Organisationerna anser att förslagen&lt;br&gt;bygger på en penetrerande analys, särskilt i de radiorättsliga delarna och&lt;br&gt;att de väsentligen bör kunna ligga till grund för lagstiftning. Härigenom&lt;br&gt;blir det möjligt att snabbt vidta åtgärder när väl nödvändiga politiska be-&lt;br&gt;slut har fattats. Att lagstiftning förbereds är således tillfredsställande,&lt;br&gt;men detta minskar inte kritiken mot att ett avgörande i själva grundfrå-&lt;br&gt;gan alltjämt dröjer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande etermediepolitikens inriktning hänvisar organisationerna&lt;br&gt;till det yttrande som de tillsammans med Småföretagens Riksorganisa-&lt;br&gt;tion avgav över betänkandet (SOU 1989:73) TV-politiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt organisationerna innebär de föreslagna reglerna i vissa avseen-&lt;br&gt;den onödiga avvikelser från de internationella normerna på området,&lt;br&gt;främst den europeiska TV-konventionen. Organisationerna menar även&lt;br&gt;att utredningen delvis har drivit regleringen längre än vad tittarintresset&lt;br&gt;motiverar. Detta gäller bl.a. bestämmelserna om annonsers placering. I&lt;br&gt;den mån det inledningsvis behövs begränsningar utöver vad TV- kon-&lt;br&gt;ventionen stipulerar, bör dessa i huvudsak kunna tas in i ett avtal mel-&lt;br&gt;lan staten och programföretaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundläggande är enligt organisationerna att lagstiftningen så nära&lt;br&gt;som möjligt ansluter till TV-konventionen. lin sådan anpassning ger&lt;br&gt;också den önskvärda harmoniseringen med EG:s regler; organisationer-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;246&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;na påpekar att EG:s i oktober 1989 antagna direktiv nära överensstäm- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;mer med konventionen. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TCO anser förslaget i stort vara aceeptabelt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Journalistförbundet anser att utredningens förslag till lag om&lt;br&gt;annonser i televisionen är acceptabelt under förutsättning att lagen en-&lt;br&gt;dast skall tillämpas av företag utanför Sveriges Radio-koncernen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SACO har inte något att erinra mot förslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;/./?/•'anser att utredningen på ett förtjänstfullt sätt har belyst de frå-&lt;br&gt;gor som är relevanta för bedömningen av hur TV-reklam bör utformas i&lt;br&gt;ett svenskt alternativ, f örslag och diskussioner grundar sig på väl gjorda&lt;br&gt;definitioner och analyser av olika reklambegrepp, programtyper och fi-&lt;br&gt;nansieringsformer. LR1 kan i huvudsak ställa sig bakom den lagstift-&lt;br&gt;ning som föreslås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Reklamförbund ansluter sig när det gäller sakfrågorna i prin-&lt;br&gt;cip till lagförslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TU har i huvudsak inga invändningar mot förslaget till hur en lag-&lt;br&gt;stiftning för reklam i svensk TV skall inordnas i nuvarande regelsystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Nordisk Televisions uppfattning baseras utredningen på en&lt;br&gt;realistisk bild av den situation och omvärld som svensk television ver-&lt;br&gt;kar i just nu. Dessutom präglas utredningen av en insikt i de villkor&lt;br&gt;som reklamfinansierad TV verkar under och av en vilja att skapa ett re-&lt;br&gt;gelverk som ger realistiska möjligheter att bygga upp och utveckla re-&lt;br&gt;klanfimansierad svensk TV i internationell konkurrens. Bolaget ser i&lt;br&gt;stort sett inte några svårigheter att driva en reklamfinansierad TV-kanal&lt;br&gt;inom ramen förden lagom annonser i televisionen som föreslås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;. Sanna Satellite, som driver satellitkanalen &amp;quot;Nordic Channel&amp;quot;, väl-&lt;br&gt;komnar att det har lagts fram ett lagförslag för reklam i svensk TV men&lt;br&gt;finner det betänkligt att förslaget begränsas till programföretag som sän-&lt;br&gt;der televisionsprogram med stöd av tillstånd enligt 5 § första stycket ra-&lt;br&gt;diolagen; andra reklamsändande TV-företag faller därmed utanför regle-&lt;br&gt;ringen. Bolaget anser också att reklambegränsande bestämmelser bör tas&lt;br&gt;bort i lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar, t.ex. 24 § om särskil-&lt;br&gt;da reklamrestriktioner i satellitsändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kyrkans centralstyrelse ställer sig i huvudsak bakom utred-&lt;br&gt;ningens förslag men vill på några punkter ge uttryck för en avvikande&lt;br&gt;mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SRR/SAMRAl) tillstyrker i huvudsak de framlagda lagförslagen men&lt;br&gt;vill anmäla avvikande synpunkter i några avseenden samtidigt som orga-&lt;br&gt;nisationerna på andra punkter vill poängtera och vidareutveckla utred-&lt;br&gt;ningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RT anser att den föreslagna lagstiftningen är klar och koncis. Den&lt;br&gt;principiella grunden är gedigen och den har anpassats till såväl den eu-&lt;br&gt;ropeiska TV-konventionen som marknadsföringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet yttrar bl.a.:&lt;br&gt;fakultetsnämnden vill inledningsvis uttrycka sin positiva inställning&lt;br&gt;till att arbetet med en &amp;quot;europeisering&amp;quot; av svenska etermedier tagit ytter-&lt;br&gt;ligare ett steg-framåt i och med det aktuella betänkandet, vars förslag fa-&lt;br&gt;kultetsnämnden på det stora hela stödjer. Förslaget, som beaktar den&lt;br&gt;konvention om gränsöverskridande reklam som Europarådet utformat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;247&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;innebär om dess huvudsakliga innehåll genomförs att Sverige också&lt;br&gt;kommer att kunna ratificera&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europarådskonventionen. förslaget torde också innebära en i stort&lt;br&gt;sett tillfredsställande harmonisering i förhållande till det direktiv som&lt;br&gt;utfärdats den 3 oktober 1989 av EG:s ministerråd och som skall ha im-&lt;br&gt;plementerats i medlemsstaterna senast den 3.10 1991 (O.J. No L298/23,&lt;br&gt;17.10.1989).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fakultetsnämnden vill dock peka på de problem som är förenade&lt;br&gt;med att - såsom föreslagits - tillgodose den nyssnämnda Europarådskon-&lt;br&gt;ventionens krav genom transformation inom ramen för en lagtext som&lt;br&gt;är påtagligt fritt utformad i förhållande till konventionstexten. Vid den&lt;br&gt;slutliga utformningen av de svenska lagtexterna bör övervägas att låta&lt;br&gt;konventionsreglerna komma till klarare uttryck. I vart fall bör vikten av&lt;br&gt;en konventionsenlig tillämpning understrykas i motiven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid Göteborgs universitet an-&lt;br&gt;för bl.a.:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudintrycket är att radiolagsutredningen genomfört en ytterst ge-&lt;br&gt;digen analys av problemet och åstadkommit ett väl genomarbetat för-&lt;br&gt;slag. Det är uppenbart att arbetet rymt betydande problem, inte minst&lt;br&gt;vad gäller anpassning till annan svensk reklamlagstiftning. Till detta&lt;br&gt;kommer en rad konsekvenser som bl.a. har att göra med de existerande&lt;br&gt;reglerna kring radio och TV i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som kan invändas, men som inte faller på radiolagsutredningen,&lt;br&gt;är att ett så omfattande utredningsförslag läggs fram på grundval av ett&lt;br&gt;förslag, vars politiska förankring är oklar. Det hade enligt nämndens&lt;br&gt;mening funnits skäl att göra juridiska överväganden även i fråga om&lt;br&gt;andra sätt att utforma TV-reklamen i Sverige. I detta ligger också att det&lt;br&gt;blir svårt att överblicka vad olika modeller för att organisera TV-reklam&lt;br&gt;skulle medföra härvidlag. Vad skulle det betyda om det t.ex. skapas ett&lt;br&gt;system med ett bolag som bara sänder reklam-TV? Eller: blir det lättare&lt;br&gt;om man väljer ett system där reklam endast sänds i block?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fakultetsnämnden menar att det skulle behövas bedömningar även i&lt;br&gt;dessa avseenden inför ett beslut om reviderad lagstiftning med hänsyn&lt;br&gt;till reklam-TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt radionäntnden kan den föreslagna regleringen förväntas med-&lt;br&gt;föra en inte oväsentlig ökning av nämndens arbetsbörda. Det kan därför&lt;br&gt;bli nödvändigt att förstärka nämndens resurser. Nämnden uttalar att&lt;br&gt;dessa redan i dag är ansträngda och att det inte synes stå till buds mer&lt;br&gt;betydande rationaliseringsmöjligheter. Innan behovet av resursförstärk-&lt;br&gt;ning bedöms bör det emellertid ha bestämts hur TV-reklamfrågan skall&lt;br&gt;lösas organisatoriskt sett. Av särskild betydelse är självfallet såväl om en&lt;br&gt;tredje kanal öppnas som om reklam tillåts i någon av Sveriges Televi-&lt;br&gt;sions nuvarande två kanaler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kabelnämnden utgår från att i princip samma regler för program-&lt;br&gt;verksamheten kommer att gälla för ett reklamsändande programföretag&lt;br&gt;och ett reklamfritt public service-företag, givetvis då bortsett från regler-&lt;br&gt;na för annonstid. Skulle skilda regler gälla finns en risk exempelvis för&lt;br&gt;att ett programinslag som anses godtagbart i sändningar av ett reklam-&lt;br&gt;fritt public service-företag, kan komma att bedömas som reklam om det&lt;br&gt;förekommer i ett reklamsändande företags sändningar. Det vore olyck-&lt;br&gt;ligt både för programföretagen och kontrollmyndigheten, och förvirran-&lt;br&gt;de för allmänheten, om olika måttståckar skulle gälla i fråga om vad&lt;br&gt;som är tillåtet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket uppehåller sig särskilt vid de krav som verket anser&lt;br&gt;bör gälla för TV-reklam till barn och ungdom. Utgångspunkten bör va-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;248&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ra att konsumenten inte skall överraskas av reklaminslagen utan ha&lt;br&gt;möjlighet att välja bort dem. Ingen reklam bör få sändas mellan kl. 6&lt;br&gt;och 20. Även ett företag utanför Sveriges Radio-koncernen bör vara&lt;br&gt;skyldigt att följa huvudregeln om att reklamen skall placeras i block&lt;br&gt;mellan programmen. Verket kräver att det i bild under hela reklamin-&lt;br&gt;slaget finns med en reklammarkering, t.ex. i form av en ram eller ett&lt;br&gt;särskilt märke. Med hänsyn till TV-mediets stora genomslagskraft bör&lt;br&gt;det också finnas en möjlighet att ålägga TV-företaget att sända tillrätta-&lt;br&gt;lägganden (beriktiganden av vilseledande marknadsföring).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;NO uttalar sig för att man, när man bedömer behovet av att göra av-&lt;br&gt;vikelser från den europeiska TV-konventionen eller av att fastställa reg-&lt;br&gt;ler som skiljer sig från vad som gäller i andra länder, också väger in&lt;br&gt;konkurrenseffekterna. NO säger bl.a.:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan säkerligen i många fall finnas ett allmänintresse av att ha&lt;br&gt;striktare och mer detaljerade regler än konventionens i fråga om svens-&lt;br&gt;ka sändningar. NO föreställer sig att t.ex. reklam till barn är ett sådant&lt;br&gt;område. NO vill dock peka på det förhållandet att konkurrensen från&lt;br&gt;utländska programföretag om den svenska TV-publiken i dag är en rea-&lt;br&gt;litet. Med utländska företag avser NO här sådana företag vars sändning-&lt;br&gt;ar inte faller under den svenska statens jurisdiktion. Vissa reklaminslag&lt;br&gt;produceras för världsmarknaden eller t.ex. Europa till mycket höga&lt;br&gt;kostnader. Om svenska regler är strängare än konventionens och andra&lt;br&gt;länders regler, är det givetvis helt orealistiskt att annonsören dessutom&lt;br&gt;producerar ett särskilt reklaminslag för den lilla svenska marknaden.&lt;br&gt;Sådana reklaminslag kommer därför att sändas i kanaler som inte står&lt;br&gt;under svensk jurisdiktion, men som ändå når den svenska marknaden.&lt;br&gt;Detta medför att svenska programföretag går miste om reklamintäkter,&lt;br&gt;vilket i sin tur kan försvåra möjligheterna att erbjuda TV- publiken ett&lt;br&gt;bra programutbud. På så sätt försämras de svenska företagens konkur-&lt;br&gt;rensförutsättningar. Men situationen kan också medföra att priserna på&lt;br&gt;annonstid drivs upp i de programföretag som trots att de inte omfattas&lt;br&gt;av de svenska reglerna ändå till viss del vänder sig till svensk publik. Ef-&lt;br&gt;terfrågan på annonstid blir större och programföretagen vet dessutom&lt;br&gt;att det kan vara värdefullt för en annonsör vars inslag inte uppfyller&lt;br&gt;svenska krav att i stället få sända det i den utländska TV-kanalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DLF anser det vara mycket viktigt att den svenska lagstiftningen an-&lt;br&gt;passas till den europeiska TV-konventionen. Vid en jämförelse mellan&lt;br&gt;denna och förslagen framkommer att skillnaderna är relativt stora i vis-&lt;br&gt;sa avseenden. Vad DLF avser är bl.a. den högsta tillåtna annonsvoly-&lt;br&gt;men (se avsnitt 7.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Köpmannaförbundet uttalar att TV-konventionen bör vara en rimlig&lt;br&gt;riktpunkt för regelverkets utformning. Förbundet finner att utredning-&lt;br&gt;ens förslag innebär en restriktionsnivå som ligger väl över den som kon-&lt;br&gt;ventionen omfattar. Det kan ifrågasättas om man i lag bör ge så precisa&lt;br&gt;handlingsregler för reklamsändning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barnmiljörådet anser nu liksom i remissvaret på betänkandet (SOU&lt;br&gt;1989:73) TV-politiken att införandet av reklam i svensk television skulle&lt;br&gt;ske på barnens bekostnad. Enligt rådet är utredningens förslag inte ut-&lt;br&gt;format så att barnen effektivt skyddas mot otillbörlig reklampåverkan.&lt;br&gt;Det bör inte vara tillåtet att sända reklam som riktas till barn, och rådet&lt;br&gt;vill med kraft understryka vikten av att de beslut som skall fattas röran-&lt;br&gt;de barn och reklam utgår från i första hand vad som är bäst för barnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;249&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institutionen för journalistik, medier och kommunikation vid Stock- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;holms universitet hänvisar till den kritik som institutionen framförde i- Bilaga 2&lt;br&gt;sitt yttrande över betänkandet (SOU 1989:73) TV-politiken. Institutio-&lt;br&gt;nen pekade där på olika undersökningar som visar att de inhemska IV-&lt;br&gt;kanalerna inte blir utkonkurrerade av satellitkanalerna. Vad som hotaj'&lt;br&gt;den nationella public service-televisionen är i stället nya reklamfinansie-&lt;br&gt;rade TV-kanaler från marksändare. Den tidigare framförda kritiken gäl-&lt;br&gt;ler också vad som nu föreslås. Enligt institutionen beaktar inget av de&lt;br&gt;båda betänkandena i tillräcklig grad den forskning som finns om re-&lt;br&gt;klam och TV-publikens preferenser. Det kan tilläggas att det numera&lt;br&gt;har publicerats en undersökning (PUB-rapport nr 8/1990) som visar att&lt;br&gt;många människor är beredda att betala en högre TV-avgift än dagens.&lt;br&gt;Institutionen finner det av dessa skäl inte vara meningsfullt att kom-&lt;br&gt;mentera radiolagsutredningens lagförslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statskontoret påpekar att 1989 års tilläggsdirektiv gav radiolagsutred-&lt;br&gt;ningen tre uppgifter och att utredningen av tidsskäl har valt att endast&lt;br&gt;behandla den första av dessa, nämligen behövlig lagstiftning med anled-&lt;br&gt;ning av betänkandet (SOU 1989:73) TV-politiken. Enligt statskontoret&lt;br&gt;är detta otillfredsställande, då de tre frågeställningarna griper in i va-&lt;br&gt;randra. Statskontoret fortsätter:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;T.ex. är detta fallet när det gäller i vilken utsträckning reklamregler&lt;br&gt;för televisionen är kongruenta med reglerna för gränsöverskridande te-&lt;br&gt;levision och i vilken utsträckning samma reklamregler kan tillämpas för&lt;br&gt;marksändande svensk kanal. Sändningstekniken hör heller inte vara av-&lt;br&gt;görande om programmen kan vidaresändas via kabel inom Sverige. Det&lt;br&gt;bör tvärtom bedömas efter andra etiska kriterier och vara oberoende av&lt;br&gt;om programmen och reklamen sänds via marknät eller satellit. Ambi-&lt;br&gt;tionen att snabbt belysa enbart den första frågeställningen i direktiven&lt;br&gt;kan indirekt ha blivit styrande för uppläggningen av analysen och där-&lt;br&gt;med inriktningen av förslag och lösningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statskontoret säger även:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren föreslår en rad regler (s. 242 ff.) för ett reklam-TV-företags&lt;br&gt;sändningar som innebär en pabyggnad av dagens radiorättsliga regel-&lt;br&gt;verk. Statskontoret kan inte biträda en sådan lösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KLYS och SIF-klubben vid Sveriges Radiokoncernen vidhåller sitt&lt;br&gt;motstånd mot reklamfinansierade TV- sändningar. Enligt KLYS bör te-&lt;br&gt;levisionen kunna vara ett medium för konstnärligt skapande på egna&lt;br&gt;villkor utan att vara beroende av och motiveras av reklambudskap och&lt;br&gt;reklamintäkter. SIF-klubben uttalar att med den genomslagskraft som&lt;br&gt;televisionen har - inte minst till barn och ungdom - är den direkt&lt;br&gt;olämplig som reklamförmedlare. Klubben hänvisar också till artikel 28&lt;br&gt;i den europeiska TV-konventionen som på intet sätt förpliktar Sverige&lt;br&gt;att införa reklam i TV utan tvärtom uttryckligen tillåter att en stat har&lt;br&gt;striktare regler än konventionens i fråga om sändningar som faller un-&lt;br&gt;der statens egen jurisdiktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DO finner vägande skäl för att motsätta sig reklamfinansierade TV-&lt;br&gt;sändningar i det markbundna nätet. DO hänvisar till de argument som&lt;br&gt;konsumentverket har framfört i remissyttrandet över betänkandet (SOU&lt;br&gt;1989:73) TV-politiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Charlotte Reimerson är utredningsförslaget ett ur konsuments-&lt;br&gt;ynpunkt mycket dåligt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;OFF yttrar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den oberoende filmen för en i många länder ojämn kamp för sin&lt;br&gt;existens i en alltmer kommersialiserad och internationaliserad medie-&lt;br&gt;värld. Det udda, det personliga och kontroversiella som vi vill represen-&lt;br&gt;tera betraktas som ekonomiskt ointressant av annonsköparna, som före-&lt;br&gt;drar breda publiktillvända programformer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan nu har kommersialiseringen påverkat programläggning och&lt;br&gt;programinköp inom de genrer där vi är verksamma inom. Våra pro-&lt;br&gt;gram placeras ofta på sena sändningstider och programinköpen både av&lt;br&gt;svenska program och utländska på kultur- och dokumentärområdet&lt;br&gt;minskar klart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När vi påtalar denna utveckling är det inte enbart av egenintresse&lt;br&gt;utan därför att det handlar om hur det viktiga public service-arvet ska&lt;br&gt;förvaltas framöver. Det handlar också om tillämpningen av 1974 års&lt;br&gt;kulturpolitiska mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår uppfattning präglades utredningen &amp;quot;TV-politiken&amp;quot; (SOU&lt;br&gt;1989:73) i alltför liten utsträckning av förslag som upprätthåller målen&lt;br&gt;för TV-politiken sedan lång tid tillbaka. Särskilt viktiga är bestämmel-&lt;br&gt;serna i 7 § i avtalet mellan staten och Sveriges Television, som ju i själva&lt;br&gt;verket är en uppräkning av de inslag som tillsammans skapar en televi-&lt;br&gt;sion i allmänhetens tjänst. 1 stället finner vi i utredningen en rad efter-&lt;br&gt;gifter och kompromisser, vilka stärker de ekonomiska intressena på de&lt;br&gt;demokratiska och upphovsrättsliga intressenas bekostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samma tendens finns i den nu framlagda utredningen &amp;quot;Lagstiftning&lt;br&gt;för reklam i svensk television&amp;quot; (SOU 1990:7). Redan titeln på utred-&lt;br&gt;ningen tycks tala i en given riktning - hade det inte varit bättre att be-&lt;br&gt;nämna den &amp;quot;Lagstiftning om reklam i svensk television?&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Synpunkter i vissa särskilda frågor&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Annonsörföreningen anser det vara av stor vikt att beslut om reklam i&lt;br&gt;svensk TV fattas utan ytterligare dröjsmål, så att svenskt näringsliv inte&lt;br&gt;diskrimineras i förhållande till internationella marknadsförare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Industriförbundet, SAF och Grossistförbundel Svensk Handel påpekar&lt;br&gt;att det i debatten har föreslagits att annonsintäkter inte bara borde ut-&lt;br&gt;nyttjas för att etablera en ny fristående TV-kanal utan att därutöver Sve-&lt;br&gt;riges Television borde delfinansieras med reklam. Organisationerna av-&lt;br&gt;visar denna modell, som de anser ha flera allvarliga nackdelar. Den&lt;br&gt;skulle skapa oklarhet om finansieringsansvaret för Sveriges Television,&lt;br&gt;och det kan starkt betvivlas att ett sådant arrangemang på sikt skulle&lt;br&gt;medföra någon egentlig förstärkning av bolagets resurser. Samtidigt&lt;br&gt;skulle det bli svårare att etablera en med Sveriges Television någorlunda&lt;br&gt;jämspelt verksamhet, med åtföljande försvagning av den eftersträvade,&lt;br&gt;dynamiska konkurrensen på TV-området. Blandfmansieras Sveriges Te-&lt;br&gt;levision hamnar med andra ord den fristående kanalen i ett svårkom-&lt;br&gt;penserat underläge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt organisationerna kommer en ny rikstäckande kanal att få en&lt;br&gt;stark ställning på TV-reklammarknaden, men i motsats till vad som&lt;br&gt;ibland hävdas torde den inte kunna uppnå monopol. Redan i dag finns&lt;br&gt;flera aktörer, varav några givetvis kan försvinna, samtidigt som nya kan&lt;br&gt;etableras. Man bör därför inte genom Sveriges Television tillgodose det&lt;br&gt;behov som finns av att olika TV-företag konkurrerar om annonsörerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;251&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Tealerförbundel tar avstånd från tanken på reklamfinansiera-&lt;br&gt;de sändningar inom Sveriges Radio-koncernen. Detta är också SRF:s&lt;br&gt;uppfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KLYS betonar vikten av att ett helt reklamfritt sändningsalternativ&lt;br&gt;bibehålls även om det startas reklamfinansierade TV-sändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet vill, trots att&lt;br&gt;nämnden är medveten om att det är förbjudet med censur av TV-&lt;br&gt;program, väcka frågan om frivillig förhandsgranskning av TV-reklamen.&lt;br&gt;Nämnden uppger att ett organ för frivillig förhandsgranskning spelar en&lt;br&gt;betydande roll i Storbritannien och hävdar att erfarenheterna av detta&lt;br&gt;förefaller vara goda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Marknadsförbund framför tanken på en opartisk och frivillig&lt;br&gt;förhandsgranskning av TV-reklamen. På detta sätt skulle olämpliga re-&lt;br&gt;klaminslag kunna sållas ut på ett tidigt stadium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationella Handelskammarens Svenska Nationalkommitté aktuali-&lt;br&gt;serar frågan om näringslivet bör tillskapa ett särskilt rådgivningsorgan&lt;br&gt;som står till annonsörernas tjänst. Nationalkommittén menar att ett så-&lt;br&gt;dant organ bör vara auktoritativt och representera inte bara marknads-&lt;br&gt;rättslig expertis utan också kommunikationsexpertis. Organets ställning&lt;br&gt;bör vara rådgivande och inte censurerande; annonsörerna bör inte kun-&lt;br&gt;na &amp;quot;skylla ifrån sig&amp;quot; på organet. Även yttrandefrihetssynpunkter talar&lt;br&gt;för en rådgivande status. Organet skulle kunna ha samma status som det&lt;br&gt;av nationalkommittén och Näringslivets Delegation för Marknadsrätt&lt;br&gt;bildade Marknadsetiska Rådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms tingsrätt tar upp frågan om vilka urvalskriterier som bör&lt;br&gt;gälla beträffande annonser. Vid ett överskott av efterfrågan vad avser an-&lt;br&gt;nonstid kommer detta spörsmål att bli särskilt aktuellt. Det kommer att&lt;br&gt;behövas närmare regler för hur annonstiden skall fördelas. För övrigt&lt;br&gt;inställer sig frågan om hur prissättning skall ske samt hur det skall kun-&lt;br&gt;na undvikas att annonsörer får ett bestämmande inflytande över pro-&lt;br&gt;gramverksamheten. Tingsrätten uttalar att dessa spörsmål förbigås med&lt;br&gt;tystnad av utredningen. Tingsrätten anser frågorna väsentliga och menar&lt;br&gt;att de bör utredas närmare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen framhåller att styrelsen inte yttrade sig över betänkan-&lt;br&gt;det (SOU 1989:73) TV-politiken och därför vill begagna tillfället att nu&lt;br&gt;kommentera TV-reklamfrågan ur ett folkhälsoperspektiv:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller att främja goda hälsoförhållanden och motverka ohäl-&lt;br&gt;sa för hela befolkningen bör TV:s kunskapsförmedlande och attitydpå-&lt;br&gt;verkande/mönsterbildande roll särskilt understrykas. Erfarenheter från&lt;br&gt;andra länder, bl.a. USA, visar att TV och även radio kan göra viktiga in-&lt;br&gt;satser i folkhälsoarbetet. I flera länder har radio- och TV-företagen di-&lt;br&gt;rekta åligganden i fråga om samhällsinformation. Det förekommer&lt;br&gt;också att statligt stöd till sådana företag är förknippat med villkor om att&lt;br&gt;ge utrymme till samhällsinformation. Statliga myndigheter m.fl. kan kö-&lt;br&gt;pa programtid till starkt rabatterade priser. Några motsvarande möjlig-&lt;br&gt;heter finns för närvarande inte i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f örslag om att ge TV och radio ett tydligare ansvar för folkhälsoin-&lt;br&gt;formation har framförts vid flera olika tillfallen t.ex. av den statliga to-&lt;br&gt;bakskommittén 1981, cancerkommittén 1984 och nu senast av regering-&lt;br&gt;ens Folkhälsogrupp. Folkhälsogruppen har bl.a. föreslagit att myndig-&lt;br&gt;hetsinformationen genom TV och radio i enlighet med radiolagen bör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;252&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ses över i syfte att förbättra förutsättningarna för en saklig och veten-&lt;br&gt;skapligt underbyggad hälsoinformation i radio och TV. (Fölkhälsogrup-&lt;br&gt;pens rapport nr 4 1989).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett eventuellt införande av reklam även i de statsägda kanalerna un-&lt;br&gt;derstryker behovet av hälsoupplysande program som motvikt till de&lt;br&gt;kommersiella inslagen, liksom naturligtvis behovet av konsumentupp-&lt;br&gt;lysningsprogram för såväl barn, ungdom som vuxna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns risk för att TV-reklamens suggestiva och påträngande ka-&lt;br&gt;raktär kan komma att inverka mest negativt på samhällets s.k. svaga&lt;br&gt;grupper barn, ungdomar och korttidsutbildade. Särskilt när det gäller&lt;br&gt;barn och ungdomar är det nödvändigt att balansera reklaminslagen med&lt;br&gt;intressanta och sakligt upplysande program som ger en vägledning om&lt;br&gt;vad reklam och annan marknadsföring syftar till. Med tanke på rekla-&lt;br&gt;mens inflytande på barn och unga i socialiseringsprocessen bör naturlig-&lt;br&gt;tvis också konsumentupplysningen i skolan utvidgas. Kunskap om re-&lt;br&gt;klamen och en kritisk granskning av reklambilder och reklambudskap&lt;br&gt;bör obligatoriskt ingå i skolundervisningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationell reklam i TV är ofta koncentrerad till vissa konsum-&lt;br&gt;tionsvaror som t.ex. godis, läsk och snacks. Det finns en risk för att kon-&lt;br&gt;sumtionen av detta slags varor kan komma att öka betydligt, vilket kan&lt;br&gt;ha oönskade effekter pa folkhälsan. För att motverka den menliga inver-&lt;br&gt;kan av reklamen i synnerhet för samhällets s.k. svaga grupper, föreslår&lt;br&gt;socialstyrelsen att den svenska televisionens kanaler, både de som inne-&lt;br&gt;håller reklam och eventuella reklamfria kanaler, skall innehålla konsu-&lt;br&gt;mentupplysning/folkhälsoupplysning i en sådan omfattning att TV-&lt;br&gt;reklamen får en motpol i samma medium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen framhåller vidare att den saknar ett klargörande av hur&lt;br&gt;statliga myndigheter m.fl. i fortsättningen skall nå fram med sina bud-&lt;br&gt;skap i Sveriges Televisions sändningar. Av betänkandet framgår inte om&lt;br&gt;den nuvarande Anslagstavlan kommer att finnas kvar i någon form. Sty-&lt;br&gt;relsen har svårt att se hur det med nuvarande storlek på anslagen till de&lt;br&gt;statliga myndigheterna skall kunna medges att en myndighet köper an-&lt;br&gt;nonstid för den information som i dag sänds gratis. Styrelsen anser&lt;br&gt;också att många av de mera hälsoupplysande budskapen liksom infor-&lt;br&gt;mation om nya lagar m.m., som för närvarande sänds i Anslagstavlan,&lt;br&gt;skulle passa dåligt ihop med annonsblock där merparten av annonserna&lt;br&gt;kommer från kommersiella annonsörer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Harnmiljörådet betonar vikten av att statliga myndigheter och andra&lt;br&gt;samhällsorgan även fortsättningsvis kan informera utan kostnad via An-&lt;br&gt;slagstavlan. Konsumentinformationen till barn och unga bör också utö-&lt;br&gt;kas om reklamfinansierade TV-sändningar kommer till stånd. Det gäller&lt;br&gt;både i televisionen och på skolschemat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare vill rådet fästa uppmärksamheten på den i satellitkanalerna&lt;br&gt;förekommande nya dolda formen av TV- reklam till barn där populära&lt;br&gt;leksaker som Transformers, Ghostbusters, My Little Pony m.fl. mark-&lt;br&gt;nadsförs i form av tecknade serieprogram, lin ligt rådet bör det inte vara&lt;br&gt;tillåtet med sådan reklam, s.k. merchandising, om den riktas till barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radionämnden anser - med hänvisning till artikel 15 i den europeis-&lt;br&gt;ka TV-konventionen - att den svenska lagstiftningen bör innehålla re-&lt;br&gt;striktioner om reklam för läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket hänvisar också till TV-konventionen och anser att&lt;br&gt;det i lagen om annonser i televisionen bör föreskrivas förbud mot läke-&lt;br&gt;medelsreklam. Verket påpekar att det enligt socialstyrelsens &amp;quot;Råd och&lt;br&gt;anvisningar&amp;quot; inte är tillåtet att vända sig till allmänheten med reklam&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;253&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för receptbelagda läkemedel. Vad gäller receptfria läkemedel har läke- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;medelsindustrins branschorganisationer ställt upp särskilda regler. Mot Bilaga 2&lt;br&gt;bakgrund av kraven på relativt utförlig information i flera avseenden&lt;br&gt;torde enligt verket TV-reklam inte komma i fråga för receptfria läkeme-&lt;br&gt;del och naturmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verket uttalar sig också om marknadsföring av krediter i TV. Det&lt;br&gt;finns anledning att ställa särskilda krav på återhållsamhet och måttfull-&lt;br&gt;het vid sådan marknadsföring. Om det skulle visa sig att de hushållseko-&lt;br&gt;nomiska problemen förvärras som en följd av ökat låntagande bör ett&lt;br&gt;totalförbud mot marknadsföring av krediter i TV-reklamen övervägas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid Göteborgs universitet tar&lt;br&gt;upp den begränsning som betänkandet har i och med att förslagen gäller&lt;br&gt;rikstäckande TV. Nämnden yttrar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såvitt nämnden kan bedöma finns det inget som hindrar att reklam i&lt;br&gt;Sveriges Television - eller i någon annan kanal - skulle kunna läggas i&lt;br&gt;anslutning till de regionala nyheterna och bara gå ut i vissa områden. 1&lt;br&gt;så fall håller knappast utredningens argumentering på alla punkter. Hur&lt;br&gt;skall man t.ex. räkna annonser som bara går ut i en region vad gäller&lt;br&gt;andelarna av utbudet - är det utbudet i termer av producerat utbud eller&lt;br&gt;av det utbud en enskild tittare har möjlighet att ta del av? Europaråd-&lt;br&gt;skonventions term &amp;quot;transmission time&amp;quot; ger här föga ledning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den fara som framskymtar i en alltför konventionell syn på televi-&lt;br&gt;sion är att lagstiftarens föreställningar snabbt överflyglas av medieut-&lt;br&gt;vecklingen på det sätt som skett både med närradio och satellit-TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kyrkans centralstyrelse anser att tillåtandet av reklam i riks-&lt;br&gt;TV är ytter ligare en anledning till att regering eller riksdag tar initiativ&lt;br&gt;till en ny utredning om lokal-TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Köpmannaförbundet upprepar sin i yttrandet över betänkandet (SOU&lt;br&gt;1989:73) TV-politiken framförda ståndpunkt att reklamsändningar inte&lt;br&gt;får förbehållas de rikstäckande kanalerna utan att det också bör tillåtas&lt;br&gt;att lokala nät sänder reklam. I annat fall kommer konkurrensen att&lt;br&gt;snedvridas till de små och medelstora företagens nackdel. Dessa företag&lt;br&gt;verkar ofta på lokala eller regionala marknader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sanna Satellite tar upp kabelnämndens beslut i februari 1989 om att&lt;br&gt;satelliten Astra vid tillämpningen av kabellagen skall behandlas som en&lt;br&gt;direktsändande satellit. Beslutet leder till att lagens särskilda regel om&lt;br&gt;reklamrestriktioner i satellitsändningar, 24 §, inte spelar någon roll när&lt;br&gt;det är fråga om sändningar från denna satellit. Däremot menar kabel-&lt;br&gt;nämnden att kabellagen skall tillämpas på sändningar via satelliten Eut-&lt;br&gt;elsat I F4. Bolaget uppger att nämnden inte har uttalat sig om kabella-&lt;br&gt;gens tillämplighet på sändningar via andra satelliter, t.ex. Tele-X, Eutel-&lt;br&gt;sat II etc. Bolaget menar därför att det råder osäkerhet om vilka slags sa-&lt;br&gt;tellitsändningar som omfattas av kabellagen. Ett genomförande av utred-&lt;br&gt;ningsförslaget innebär enligt bolaget att viss lagstiftning om reklam skul-&lt;br&gt;le gälla för vissa företag, kabellagen bli tillämplig för andra företag och&lt;br&gt;ingen lagstiftning alls gälla för en tredje grupp företag som bedriver sa-&lt;br&gt;tellitsändningar. Bolaget anser att detta är djupt otillfredsställande och&lt;br&gt;innebär starka konkurrensbegränsningar för företag, vars sändningar&lt;br&gt;omfattas av kabellagen. Bolaget fortsätter:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslaget förstärker och bekräftar alltså det brott mot RT 2:1 pp I&lt;br&gt;och 2 som Kabellagen primärt innebär, med bortseende från möjlighe-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;254&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ten given i RF 2:13 I st. I och för sig anges i RF 2:13 I st att &amp;quot;friheten&lt;br&gt;att yttra sig i näringsverksamhet&amp;quot; får begränsas. Det är emellertid uto-&lt;br&gt;mordentligt betänksamt och oroande att denna möjlighet utnyttjas i en&lt;br&gt;situation då det för TV-tittarna inte syns någon skillnad på bilden i TV-&lt;br&gt;rutan om bilden regleras av lagförslaget, Kabellagen eller ingen lagstift-&lt;br&gt;ning alls! Nordic Channel har inte kunnat finna något skäl angivet i ut-&lt;br&gt;redningen varför en sådan ordning nu skulle vara godtagbar. Som Nord-&lt;br&gt;ic Channel uppfattar NO, delar NO Nordic Channels uppfattning enligt&lt;br&gt;beslut meddelat av NO den 27 pto i ärende med diarienummer 23/90&lt;br&gt;hos NO.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt statskontoret saknas det i betänkandet en analys av vilka krav&lt;br&gt;på reklam som CG ställer med undantag av inskränkningarna i reklam-&lt;br&gt;reglerna för sprit och tobak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statskontoret tar också upp situationen att koncessionen för ett&lt;br&gt;marksändande reklam-TV-företag upphör och skillnaden mellan mark-&lt;br&gt;sändande och satellitsändande TV-företag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med de särregler utredningen föreslår kvarstår frågan om olika reg-&lt;br&gt;ler skall tillämpas för innehållet i olika sändningsformer. TV-tittaren i&lt;br&gt;gemen torde inte kunna göra någon större skillnad mellan olika svensk-&lt;br&gt;språkiga kanaler i ett läge när kabelnät och parabolantenner har nått en&lt;br&gt;majoritet av befolkningen. Detta kan leda till en lika oklar situation&lt;br&gt;som i dag, när kraven baseras på med vilken teknik satellitsändningarna&lt;br&gt;kommer hushållen till del. Statskontoret menar därför att frågorna i ut-&lt;br&gt;redningens tilläggsdirektiv måste lösas samtidigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ROKS anser det anmärkningsvärt att utredningen inte har behandlat&lt;br&gt;könsdiskriminerande reklam. ROKS tolkar frånvaron av förbud mot&lt;br&gt;könsdiskriminerande reklam som att det är fritt fram att på olika sätt&lt;br&gt;förtrycka och förnedra kvinnor samt kräver ett förbud mot könsdiskri-&lt;br&gt;minerande reklam om eller när reklam tillåts i TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet finns det&lt;br&gt;anledning att före ett slutligt ställningstagande till vilken svensk lagstift-&lt;br&gt;ning som är motiverad studera några av de fall som den danska reklam-&lt;br&gt;televisionens granskningsnämnd haft att ta ställning till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Charlotte Reimerson saknar ett fullödigt resonemang om upphovsrät-&lt;br&gt;ten och särskilt dess ideella del. Utredningen antyder att den är viktig&lt;br&gt;men lämnar inte bara konsumentupplysare utan även filmare, författa-&lt;br&gt;re, musiker m.fl. helt ensamma med sina berättigade frågor om de inte&lt;br&gt;kan neka att deras resp, produktioner får avbrytas av reklaminslag oav-&lt;br&gt;sett längd. Charlotte Reimerson anser att den rätten bör skrivas in i en&lt;br&gt;svensk reklam-TV-lag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Utgångspunkterna för lagstiftningsbchovet&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 TV-reklamen bör övervakas inom ramen för&lt;br&gt;marknadsföringslagens system&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: TV-reklamen övervakas inom ramen för mark-&lt;br&gt;nadsföringslagens system.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;255&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;l ör att censurförbudet i radiolagen inte skall hindra att marknads- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;domstolen meddelar vitesförbud mot otillbörlig reklam i radio eller TV Bilaga 2&lt;br&gt;eller vid vite förbjuder alkohol- eller tobaksreklam i radio eller TV görs&lt;br&gt;i 8 § radiolagen ett tillägg enligt vilket föreskrifterna i marknadsförings-&lt;br&gt;lagen och alkohol- och tobaksreklamlagarna gäller också i fråga om så-&lt;br&gt;dan marknadsföring som sker i ljudradio eller television.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms tingsrätt, radionämnden, konsumentverket, Industriförbun-&lt;br&gt;det, SAF, Grossistförbundet Svensk Handel, Sveriges Marknadsförbund,&lt;br&gt;TU, Internationella Handelskammarens Svenska Nationalkommitté, Nor-&lt;br&gt;disk Television, SFRISAMRAD och RF delar uppfattningen TV-reklamen&lt;br&gt;bör övervakas inom ramen för marknadsföringslagens system. Konsu-&lt;br&gt;mentverket framhåller att utvecklingen är mycket snabb och att verket&lt;br&gt;kommer att behöva ytterligare medel för att kunna möta den väntade&lt;br&gt;expansionen av TV-reklamen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag om en begränsning av radiolagens censurförbud&lt;br&gt;tillstyrks av Industriförbundet, SAF och Grossistförbundet Svensk Handel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt radionämnden bör det i 8 § radiolagcn införas en hänvisning&lt;br&gt;också till produktsäkerhetslagen (1988:1604).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det står enligt socialstyrelsen klart att det i radiolagen måste tas in en&lt;br&gt;bestämmelse av vilken framgår att ett förbud mot alkohol- och tobaksre-&lt;br&gt;klam inte ens formellt strider mot censurförbudet i 8 § radiolagen. Det-&lt;br&gt;ta kan med fördel göras på det sätt som utredningen föreslår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet uttalar att det&lt;br&gt;finns anledning att uttrycka uppskattning över den insiktsfulla analys&lt;br&gt;och jämförelse som har gjorts vad gäller grundlagsskyddet för yttrande-&lt;br&gt;och informationsfriheten i relation till det radiorättsliga regelsystemet,&lt;br&gt;där censurförbudet får en annan betydelse för marknadsföringslagens&lt;br&gt;räckvidd än vad som är fallet för det tryckfrihetsrättsligt skyddade me-&lt;br&gt;dieinnehållct. Härutöver sägs:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fakultetsnämnden vill dock påpeka - om än det kan uppfattas som&lt;br&gt;en petitess - att utredningens beskrivning av innehållet i tryckfrihetsför-&lt;br&gt;ordningen bör förtydligas i två avseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det första slår utredningen fast beträffande tryckfrihetens syfte att&lt;br&gt;de &amp;quot;enda meddelanden som det ligger utanför detta syfte att skydda är&lt;br&gt;sådana meddelanden som är av utpräglat kommersiell natur med rent&lt;br&gt;kommersiella förhållanden till föremål&amp;quot; (sid. 230). Med &amp;quot;meddelanden&amp;quot;&lt;br&gt;måste då förstås rena reklammeddelanden. Meddelanden i allmänhet&lt;br&gt;kan falla utanför tryckfrihetens syfte även av den orsaken att syftet är&lt;br&gt;rent ekonomiskt. Härmed avses exempelvis bedrägeri begånget genom&lt;br&gt;annons.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det andra fastslår utredningen att om ett visst meddelande inte&lt;br&gt;får förekomma på grund av ett generellt förbud mot reklam för viss va-&lt;br&gt;ra, faller en sådan begränsning inom ramen för tryckfrihetsförordning-&lt;br&gt;ens yttrandefrihetsbegrepp (sid. 230). Särskild lagstiftning om förbud&lt;br&gt;mot alkohol- och tobaksreklam är möjlig med hänsyn till den avgräns-&lt;br&gt;ning av tryckfrihetsförordningens tillämplighet som görs utifrån tryck-&lt;br&gt;frihetsförordningens syfte. Merparten av reklam i tryckt skrift torde allt-&lt;br&gt;så inte omfattas av tryckfrihetsförordningen, eftersom den har ett rent&lt;br&gt;kommersiellt syfte och avser rent kommersiella förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms tingsrätt kan inte tillstyrka den delen av tillägget i 8 § ra-&lt;br&gt;diolagen som gäller att marknadsföringslagen omnämns. Tingsrätten ytt-&lt;br&gt;rar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;256&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt tingsrättens mening bör det särskilt framhållas att radiolagens&lt;br&gt;censurförbud har censurförbudet i 1 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen&lt;br&gt;som förebild. Detta framgår av förarbetena till radiolagen samt även di-&lt;br&gt;rekt av lagtexten. 1 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen anses inte skydda&lt;br&gt;kommersiell reklam och alltså inte heller hindra att det meddelas för-&lt;br&gt;bud enligt marknadsföringslagen. Detta sammanhänger med att tryckfri-&lt;br&gt;hetsförordningens syfte inte anses vara att skydda kommersiella intres-&lt;br&gt;sen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvisso var reklamfrågan inte aktuell vid utformningen av radiola-&lt;br&gt;gens censurförbud. Det vore dock märkligt om TV-reklam skulle vara&lt;br&gt;mer gynnad enligt radiolagen, som ej är grundlag, än reklam i tryckt&lt;br&gt;skrift. I detta sammanhang bör påpekas att utredningen under avsnitt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2.1 tycks mena att radioansvarighetslagens yttrandefrihetsbegrepp&lt;br&gt;överensstämmer med tryckfrihetsförordningens. Tingsrätten delar den&lt;br&gt;uppfattningen men anser att samma resonemang också är tillämpligt på&lt;br&gt;radiolagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrätten är av den uppfattningen att radiolagen redan i sin nuva-&lt;br&gt;rande utformning - liksom tryckfrihetsförordningen - tillåter ingripan-&lt;br&gt;den enligt marknadsföringslagen. Måhända är marknadsdomstolens be-&lt;br&gt;slut MD 1976:20 en bekräftelse på att marknadsdomstolen också varit av&lt;br&gt;denna uppfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om kommersiell reklam definitionsmässigt faller under begrep-&lt;br&gt;pet &amp;quot;radioprogram&amp;quot; bör således kommersiell reklam redan nu anses un-&lt;br&gt;dantagen från censurförbudet, lin fortsatt överensstämmelse mellan re-&lt;br&gt;gelverken bör sättas framför en reglering vars behov kan ifrågasättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot den nu angivna bakgrunden kan tingsrätten inte heller se att det&lt;br&gt;föreligger något behov av ett tillägg till 8 § radiolagen i fråga om alko-&lt;br&gt;hol och tobak. Ett sådant stadgande finns ju inte i 1 kap. 2 § tryckfri-&lt;br&gt;hetsförordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Begreppen reklam, annonstid och annons&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Uttrycket kommersiell reklam i radiolagen utgår&lt;br&gt;och ersätts av begreppet reklam. Med reklam förstås ett radioprogram&lt;br&gt;som är avsett att främja en näringsidkares avsättning av en vara, en&lt;br&gt;tjänst eller någon annan nyttighet. I en ny lag om annonser i televisio-&lt;br&gt;nen (annonslagen) anges att det med reklam i den lagen avses detsamma&lt;br&gt;som i rad io lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I annonslagen definieras två uttryck - annonstid och annons. Med&lt;br&gt;annonstid förstås sändningstid som inleds och avslutas av en särskild&lt;br&gt;ljud- och bildsignatur som markerar att programföretaget under den&lt;br&gt;angivna tiden i huvudsak sänder på uppdrag av andra. Med annons för-&lt;br&gt;stås ett televisionsprogram som sänds under annonstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms tingsrätt tillstyrker de föreslagna definitionerna och yttrar&lt;br&gt;om begreppet reklam:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förekomsten av olika reklambegrepp motiverar enligt tingsrättens&lt;br&gt;mening att en definition införs i radiolagen. Det mest ändamålsenliga är&lt;br&gt;- som föreslås -att marknadsföringslagens definition av reklam används.&lt;br&gt;En sådan definition kommer att underlätta marknadsdomstolens&lt;br&gt;granskning av TV-reklamen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Industriförbundet, SAF och Grossistförbundet Svensk Handel godtar de&lt;br&gt;föreslagna definitionerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;257&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kyrkans centralstyrelse delar utredningens uppfattning vad Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;gäller definitionerna av reklam och annons. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsdomstolen påpekar att det centrala i marknadsföringslagen&lt;br&gt;är begreppet marknadsföring, vilket avser såväl reklam i traditionell me-&lt;br&gt;ning som andra marknadsföringsåtgärder. Reklambegreppet definieras&lt;br&gt;inte. Motiven till lagen ger exempel pä marknadsföring som inte är re-&lt;br&gt;klam (bl.a. prop. 1970:57 s. 72 ff ). Enligt domstolen torde utredningens&lt;br&gt;definition av reklam närmast motsvara vad som i marknadsföringslagen&lt;br&gt;förstås med marknadsföring. Begreppet reklam i radiolagen synes alltså&lt;br&gt;få en vidare innebörd än vad reklambegreppet har i motiven till mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen tar i sammanhanget också upp åsiktsreklam och liknande&lt;br&gt;samt anskaffningsfrämjande åtgärder som riktas &amp;quot;bakåt&amp;quot; mot leverantö-&lt;br&gt;rer, kreditgivare eller arbetssökande. Enligt domstolen framstår det som&lt;br&gt;alltför kategoriskt att göra gällande att sådana annonser undantas från&lt;br&gt;marknadsföringslagens tillämpningsområde utan att samtidigt göra re-&lt;br&gt;servationer. Bl.a. kan s.k. blandade annonser falla delvis utanför och&lt;br&gt;delvis under lagens tillämpningsområde. Det torde inte vara uteslutet att&lt;br&gt;ett inslag som syftar till att främja avsättningen av varor, tjänster eller&lt;br&gt;andra nyttigheter kan förekomma även i exempelvis en platsannons på&lt;br&gt;sådant sätt att inslaget kan prövas enligt marknadsföringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten för Nedre Norrland anser liksom utredningen att det är&lt;br&gt;nödvändigt att man kan skilja mellan de egentliga programmen och ett&lt;br&gt;TV-företags annonssändningar. Hovrätten tillstyrker därför lösningen&lt;br&gt;om en särskild ljud- och hildsignatur vid annonstidens början och slut.&lt;br&gt;Dock vill hovrätten fästa uppmärksamheten på att det med denna lös-&lt;br&gt;ning inte under annonstiden på annat sätt än genom själva inslaget&lt;br&gt;framgår att det är fråga om en annonssändning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid Göteborgs universitet an-&lt;br&gt;ser att utredningen argumenterar övertygande för att det reklambegrepp&lt;br&gt;som följer av marknadsföringslagen är det rimliga. Nämnden reagerar&lt;br&gt;dock något mot den terminologi som blir följden av detta: det talas om&lt;br&gt;att det under annonstid kan förekomma både &amp;quot;reklam&amp;quot; och &amp;quot;andra pro-&lt;br&gt;gram&amp;quot;. Det överordnade begreppet är &amp;quot;annons&amp;quot;. Dessutom förekommer&lt;br&gt;i förslaget till ändring i radioansvarighetslagen vad gäller alkohol- och&lt;br&gt;tobaksreklam uttrycket &amp;quot;kommersiell annons&amp;quot;, något som synes bryta&lt;br&gt;mot terminologin. Nämnden fortsätter:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller den s.k. annonstiden - det som i vanligt språkbruk brukar&lt;br&gt;kallas annonsblock - skall denna klart markeras genom &amp;quot;ljud- och bild-&lt;br&gt;signatur&amp;quot;. Eftersom erfarenheten från de senaste årens studier av TV-&lt;br&gt;reklam i USA och Storbritannien är att stora delar av publiken vid en&lt;br&gt;sådan signal snabbt skiftar kanal. Det finns anledning att tro att l'V-&lt;br&gt;företagen kommer att markera denna gräns så litet som möjligt, liksom&lt;br&gt;de kommer att försöka lägga in program inom blocken för att göra dem&lt;br&gt;attraktiva på det sätt som bl.a. förekommer i Italen och Västtyskland.&lt;br&gt;Om särskilt den senare tekniken kommer att användas för att luckra&lt;br&gt;upp känslan av att det är &amp;quot;annonstid&amp;quot; är detta i strid mot den föreslagna&lt;br&gt;lagens anda, men det är svårt att se hur man kan komma åt det som la-&lt;br&gt;gen nu är formulerad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;258&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SFRISAMRAD vill understryka nödvändigheten av klara avgräns-&lt;br&gt;ningar mellan reklam och andra typer av program. Både sponsring och&lt;br&gt;varuexponering mot vederlag försvårar sådana gränsdragningar och bör&lt;br&gt;i princip inte få förekomma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kabelnämnden finner vissa termer och begrepp vara oklara och ytt-&lt;br&gt;rar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Exempelvis finns i den föreslagna lagstiftningen, förutom begreppet&lt;br&gt;reklam i förslaget till lag om ändring i radiolagen, även begreppet kom-&lt;br&gt;mersiell annons i förslaget till lag om ändring i radioansvarighetslagen.&lt;br&gt;Begreppet kommersiell annons förekommer också i förslagen till lagar-&lt;br&gt;na om marknadsföring av tobaksvaror och alkoholdrycker. Det är&lt;br&gt;oklart om med kommersiell annons avses samma sak som med reklam&lt;br&gt;enligt förslaget till radiolag. Vidare är det oklart om med annons avses&lt;br&gt;detsamma som i förslaget till lag om annonser i TV, eller om annons&lt;br&gt;syftar på annonsbegreppet i marknadsföringslagen, eftersom anknytning&lt;br&gt;finns även till den senare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På tal om uttrycket annonstid saknar kabelnämnden en definition av&lt;br&gt;&amp;quot;övrig tid&amp;quot; och bestämmelser om kommersiella inslag som kan före-&lt;br&gt;komma i sändningarna under denna tid (exempelvis sponsring). Nämn-&lt;br&gt;den fortsätter:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skillnaden mellan annonstid och övrig tid bör klargöras för att un-&lt;br&gt;derlätta tillämpningen av reglerna. Bl.a. framgår inte hur det fallet skall&lt;br&gt;bedömas att ett programföretag har sänt reklam e.d. utan särskild Ijud-&lt;br&gt;och bildsignal. Om det särskiljande för annonstid är att programföreta-&lt;br&gt;get under denna tid huvudsakligen sänder på uppdrag av annan bör i&lt;br&gt;konsekvens härmed &amp;quot;övrig tid&amp;quot; vara sådana sändningar då programföre-&lt;br&gt;taget sänder utan annans uppdrag, dvs. på eget initiativ. På motsvarande&lt;br&gt;sätt som i det nyssnämnda reklamfallet uppstår i sådana fall frågan om&lt;br&gt;hur en sändning, som har skett på annans uppdrag men som inte har&lt;br&gt;markerats genom särskild ljud- och bildsignal, skall bedömas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Marknadsförbund anser att man bör använda sig av samma&lt;br&gt;reklambegrepp som i den europeiska TV-konventionen. Det försvårar&lt;br&gt;för alla aktörer att marknadsföringslagen har ett reklambegrepp, TV-&lt;br&gt;konventionen ett annat och radiolagen ett tredje.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sanna Satellite har synpunkter på definitionen av annonstid. Bolaget&lt;br&gt;uppger att &amp;quot;Nordic Channel&amp;quot; på uppdrag av andra sänder även vanliga&lt;br&gt;program, inte endast reklam. Sändningstid upplåts åt företag, organisa-&lt;br&gt;tioner m.fl. som vill informera i t.ex. politiska, religiösa, fackliga, veten-&lt;br&gt;skapliga eller kulturella angelägenheter. Bolaget finner därför definitio-&lt;br&gt;nen av annonstid olycklig och föreslår att annonstid förklaras vara sänd-&lt;br&gt;ningstid, som inleds och avslutas av en särskild ljud- och bildsignatur&lt;br&gt;som markerar att programföretaget under den angivna tiden i huvudsak&lt;br&gt;sänder &amp;quot;reklam&amp;quot;. Därmed skulle enligt bolaget den fördelen uppnås att&lt;br&gt;TV-företagets egna programglimtar, reklamliknande samhällsinforma-&lt;br&gt;tion och sponsrade program föll utanför annonstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Reklamförbund uppger att beteckningen annons inom re-&lt;br&gt;klambranschen används för marknadsföring i tidningar, trycksaker o.d.&lt;br&gt;Enligt förbundets uppfattning skulle det därför vara mer ändamålsenligt&lt;br&gt;atl i stället för annons använda beteckningen &amp;quot;reklamfilm&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket anser det vara viktigt att det av varje reklaminslag&lt;br&gt;framgår att det är fråga om reklam. Tittaren bör direkt av sändningen&lt;br&gt;kunna urskilja de kommersiella meddelandena från övrigt programma-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;259&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;terial. Enbart annonssignaturen är inte tillräcklig för att uppfylla kravet Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;att reklamen skall vara lätt att identifiera som sådan (jfr Internationella Bilaga 2&lt;br&gt;Handelskammarens Grundregler för reklam, artikel 11). Det bör dessu-&lt;br&gt;tom i bild under hela inslaget finnas en tydlig reklammarkering i form&lt;br&gt;av t.ex. en ram eller ett särskilt märke. En sådan markering är väsentlig&lt;br&gt;från konsumentsynpunkt och kan inte anses vara förenad med några&lt;br&gt;särskilda nackdelar eller stora kostnader för annonsören eller det sän-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dande företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt socialstyrelsen bör det under hela tiden som ett reklaminslag&lt;br&gt;pågår klart framgå att det är fråga om reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kyrkans centralstyrelse anser att det under hela annonstiden&lt;br&gt;bör förekomma en visuell signal för att ytterligare göra skillnaden mel-&lt;br&gt;lan vanliga program och annonser tydlig.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Ett reklam-TV-företags grundläggande&lt;br&gt;skyldigheter&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;5.1 Opartiskhet och saklighet i programverksamheten&lt;br&gt;Utredningens bedömning: Ett från Sveriges Radio-koncernen fristående&lt;br&gt;I V-företag som ges rätt att sända från marksändare bör vara skyldigt att&lt;br&gt;utöva sändningsrätten opartiskt och sakligt med beaktande av att en vid-&lt;br&gt;sträckt yttrandefrihet och informationsfrihet skall råda i televisionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms tingsrätt yttrar: Kravet på opartiskhet och saklighet i den&lt;br&gt;egentliga programverksamheten bör, som utredningen föreslår, gälla&lt;br&gt;även för ett reklamsändande företag utanför Sveriges Radio-koncernen.&lt;br&gt;Skälet för detta är att ett företag som får rikstäckning genom marksän-&lt;br&gt;dare får en stark ställning. Ett sådant företag kommer inte att ha några&lt;br&gt;jämbördiga konkurrenter. Utrymmet i etern är såvitt avser frekvenser&lt;br&gt;för TV- sändningar från marksändare starkt begränsat. Detta motiverar&lt;br&gt;att speciella krav också måste ställas på ett sådant företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Industriförbundet, SAF och Grossistförbundet Svensk Handel delar upp-&lt;br&gt;fattningen att även etl fristående TV-företag bör vara skyldigt att i själva&lt;br&gt;programverksamheten iaktta opartiskhet och saklighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SFRISAMRAl) uttalar att kravet på opartiskhet, mångfald och balans&lt;br&gt;i programverksamheten är särskilt viktigt att markera och upprätthålla&lt;br&gt;för ett TV-företag som är helt eller delvis reklamfinansierat. Även om&lt;br&gt;ett särskilt reklamfinansierat bolag skulle tillåtas kommer antalet TV-&lt;br&gt;företag i Sverige att förbli litet på grund av det begränsade frekvensut-&lt;br&gt;rymmet. Detta gör att varje företag som får hand om en sådan kanal får&lt;br&gt;en stark ställning. Dessutom är det av konkurrensskäl angeläget att lik-&lt;br&gt;värdiga villkor gäller för Sveriges Radio och ett eventuellt fristående&lt;br&gt;TV-företag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 Ingen diskriminering av annonsörer&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utredningens forslag: I annonslagen föreskrivs att ett reklamsändande&lt;br&gt;TV-företag inte får diskriminera någon som begär att företaget skall sän-&lt;br&gt;da en annons. Radionämnden granskar i efterhand om programföretaget&lt;br&gt;har iakttagit bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;NO tillstyrker förslaget. NO framhåller att detta sträcker sig längre&lt;br&gt;än konkurrenslagen eftersom det omfattar alla som önskar annonsera,&lt;br&gt;inte endast näringsidkare. NO upplyser att det efter marknadsdomsto-&lt;br&gt;lens beslut i det s.k. Land-ärendet (MD 1974:4) har förekommit flera&lt;br&gt;ärenden gällande annonsvägran och att det på senare tid även dykt upp&lt;br&gt;förfrågningar och anmälningar rörande annonsvägran i TV. lör närva-&lt;br&gt;rande handläggs på ämbetet bl.a. ett ärende där ett veckotidningsförlag&lt;br&gt;förvägrats annonstid för en av sina tidningar i TV 3 (ScanSat). NO fort-&lt;br&gt;sätter:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;NOs uppfattning är att annonsvägran i TV i framtiden kan komma&lt;br&gt;att bli ett bade ofta förekommande och i många fall även allvarligt pro-&lt;br&gt;blem. Detta gäller särskilt som TV har en mycket stark ställning som&lt;br&gt;annonsmedium. Mot bakgrund av NOs tidigare erfarenheter av annon-&lt;br&gt;svägran i olika medier samt med tanke på den framtida utvecklingen&lt;br&gt;på TV-området, framstår det som än viktigare i framtiden att annonsväg-&lt;br&gt;ran skall kunna förhindras på konkurrensrättsliga grunder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt har NO förståelse för alt utgivarens ensamansvar för yt-&lt;br&gt;trandefrihetsbrott innebär att inget får föras in mot hans vilja. NOs tidi-&lt;br&gt;gare undantagsförslag för kommersiella annonser hade den svagheten att&lt;br&gt;det kan vara svårt att avgöra vad som skall betraktas som en kommersi-&lt;br&gt;ell annons. Utgivaren kan således inte vara säker på att han inte kan&lt;br&gt;komma att ställas till ansvar för en annons.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom det från konkurrenssynpunkt fortfarande är angeläget att&lt;br&gt;kunna ingripa mot annonsvägran, bör dock enligt NOs mening alterna-&lt;br&gt;tiva lösningar på konflikten mellan KL och TE övervägas. Ett sätt vore&lt;br&gt;förstås att inte längre ha ett system med ensam ansvarig utgivare. NO är&lt;br&gt;dock medveten om att detta skulle dra med sig radikala förändringar i&lt;br&gt;det svenska tryckfrihetsrättsliga systemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett alternativ skulle kunna vara att i det avsedda fallet tvinga fram&lt;br&gt;införandet av en annons, om annonsvägran befinns medföra skadliga ef-&lt;br&gt;fekter i KLs mening och det är uppenbart att annonsen i fråga ej utgör&lt;br&gt;ett brott mot TE. Vem som skall avgöra huruvida annonsen strider mot&lt;br&gt;TE eller ej måste i så fall utredas närmare. Ärenden enligt IT avgörs i&lt;br&gt;dag av en särskild tryckfrihetsjury. Mot bakgrund av Ml)s särskilda&lt;br&gt;kompetens i hithörande frågor borde det dock inte vara omöjligt att&lt;br&gt;domstolen i just konkurrensbegränsningsärenden gavs den formella&lt;br&gt;kompetensen att bedöma annonsen även tryckfrihetsrättsligt med på-&lt;br&gt;följd att ansvarige utgivaren befriades från tryckfrihetsansvar om dom-&lt;br&gt;stolen ansåg sig kunna ingripa med stöd av konkurrenslagen. En sådan&lt;br&gt;ordning skulle ju inte ändra på det förhållandet att fällande dom för&lt;br&gt;tryckfrihetsbrott endast kan ske i nu gällande former.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ovanstående skall endast ses som ett uppslag från NOs sida. NO vill&lt;br&gt;dock framhålla dels sin ståndpunkt att annonsvägran är en konkurrens-&lt;br&gt;begränsning som kan få allvarliga effekter och därför i vissa lägen rätts-&lt;br&gt;politiskt ej bör skyddas, dels att övergången till reklam-TV kan komma&lt;br&gt;att ställa annonsvägransproblemen ytterligare på sin spets. NO vill där-&lt;br&gt;för förorda en översyn i frågan i syfte att finna ett sätt som kan tillgodo-&lt;br&gt;se det allmänna intresset både av skyddet för yttrandefriheten och av en&lt;br&gt;fungerande konkurrens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;261&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även Nordisk Television har uppfattningen att en reklamfinansierad&lt;br&gt;TV-kanal inte bör få diskriminera vissa annonsörer. Den annonspolitik&lt;br&gt;som förs bör vara konsekvent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag tillstyrks också av SFRISAMRÅl). Organisatio-&lt;br&gt;nerna vill understryka att även ett helt eller delvis reklamfinansierat&lt;br&gt;TV-företag måste ha rätt att utforma sin egen annonspolitik och t.ex.&lt;br&gt;vägra att ta emot annonser för vissa typer av varor och tjänster. Ekono-&lt;br&gt;miska hänsynstaganden eller påtryckningar får dock inte leda till diskri-&lt;br&gt;minering av vissa annonsörer till förmån för andra. Organisationerna&lt;br&gt;tillstyrker att radionämnden får granska annonspolitiken även från den-&lt;br&gt;na utgångpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radionämnden uttalar att den föreslagna bestämmelsen kan leda till&lt;br&gt;åtskilliga tillämpningssvårigheter. Nämnden anser atl det är nödvändigt&lt;br&gt;att hithörande frågor belyses ytterligare under det fortsatta lagstiftnings-&lt;br&gt;arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TU är kritisk mot förslaget och yttrar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren föreslår atl i lagen skall anges att programföretaget inte får&lt;br&gt;diskriminera någon som begär att företaget skall sända en annons. Sam-&lt;br&gt;tidigt hänvisar utredaren till den yttrandefrihetsrättsliga regel som inne-&lt;br&gt;bär att ingenting får sändas mot programutgivarens vilja. Redan logiken&lt;br&gt;borde då ha uteslutit den föreslagna bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 den lagstiftning som gäller för tryckt skrift finns ingen motsvarande&lt;br&gt;regel om att annonsör inte får diskrimineras. Man har inte velat tunna&lt;br&gt;ut den centrala principen om ansvarig utgivares bestämmanderätt över&lt;br&gt;innehållet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet att annonsör inte skall diskrimineras har ändå normativ&lt;br&gt;tyngd, f rånvaron av en tvingande regel har naturligtvis inte heller inne-&lt;br&gt;burit att man inom dagspressen vägrar annonser på ett godtyckligt sätt.&lt;br&gt;Frågan om annonsvägran hanteras inom tidningsföretagen och på&lt;br&gt;branschnivå med stor uppmärksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TU anser inte att det finns bärande skäl att i lagen om annonser i te-&lt;br&gt;levisionen införa ett förbud mot diskriminering av annonsör. En sådan&lt;br&gt;lagregel skulle stå i motsatsställning till bestämmelsen i 3 S radioansva-&lt;br&gt;righetslagen om att ingenting får sändas mot programutgivarens vilja.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TU förutsätter därför att 9 § i förslaget till lag om annonser i televi-&lt;br&gt;sionen utgår. Programföretaget, liksom tidningsföretaget, bör ansvara för&lt;br&gt;att annonsörer ges en godtagbar och likvärdig behandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kinnevik motsätter sig bestämt utredningens förslag, som bolaget fin-&lt;br&gt;ner vara en inskränkning i programutgivarens rätt att bestämma över&lt;br&gt;vad som skall sändas. En sådan inskränkning finns inte beträffande&lt;br&gt;tryckt skrift. Av både praktiska och principiella skäl bör samma regler&lt;br&gt;gälla för TV som för tidningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms tingsrätt anser å andra sidan att den föreslagna bestäm-&lt;br&gt;melsen är alltför vag. Tingsrätten yttrar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som utredningen riktigt påpekar föreligger en konflikt mellan kon-&lt;br&gt;kurrenslagstiftningen och yttrandefrihetsrätten. Yttrandefriheten kräver&lt;br&gt;för bl.a. föreskrivna straffsanktioner att det finns en ansvarig programut-&lt;br&gt;givare. Dennes bestämmanderätt kan knappast, med hänsyn till det&lt;br&gt;straffansvar han bär, inskränkas eller styras. Mot detta måste vägas en&lt;br&gt;annonsörs krav att inte diskrimineras i fråga om annonser som han öns-&lt;br&gt;kar att TV-företaget skall sända.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att det i den föreslagna lagen om annonser i te-&lt;br&gt;levisionen införs en allmänt hållen bestämmelse, 9 §, av innehåll att&lt;br&gt;programföretaget inte får diskriminera någon som begär att programfö-&lt;br&gt;retaget skall sända en annons. Utredningen föreslår vidare att radio-&lt;br&gt;nämnden skall granska att sådan diskriminering ej sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;262&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrätten anser den föreslagna 9 § alltför vag och vill därtill ifrå-&lt;br&gt;gasätta om en granskning av radionämnden är ett tillräckligt verksamt&lt;br&gt;medel för att komma tillrätta med det angivna problemet. I detta sam-&lt;br&gt;manhang bör uppmärksammas TV-mediets särställning i förhållande till&lt;br&gt;tryckta skrifter samt det faktum atl ett reklamsändande TV-företag kom-&lt;br&gt;mer att få en särskilt stark ställning utan några jämbördiga konkurren-&lt;br&gt;ter såvitt avser spridning och annonsunderlag. En annons i ett riks-&lt;br&gt;täckande reklamnät får därtill anses ha ett stort kommersiellt värde.&lt;br&gt;Härvid måste också särskilt poängteras att annonsutrymmet kommer att&lt;br&gt;bli starkt begränsat. Mot bakgrund av det anförda får frågan om diskri-&lt;br&gt;minering av annonsörer anses vara av väsentligt större intresse än i&lt;br&gt;tryckfrihetsrättsliga sammanhang. Irågan förtjänar därför en större upp-&lt;br&gt;märksamhet än vad utredningen givit den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.3 Vad som i sak bör skilja annonser frän andra&lt;br&gt;program&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: I radiolagen införs en ny bestämmelse som säger&lt;br&gt;att staten får träffa avtal med ett programföretag om skyldighet för före-&lt;br&gt;taget att endast under annonstid sända reklam mot vederlag eller pro-&lt;br&gt;gram mot betalning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avtalet mellan staten och ett reklamsändande TV- företag utnyttjar&lt;br&gt;staten detta bemyndigande. I avtalet klargörs dock att sponsrade pro-&lt;br&gt;gram faller utanför regleringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kabelnämnden uttalar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att visa att vederlag har utgått är mycket vanskligt. Om vederlagskri-&lt;br&gt;teriet skall ges relevans vid bedömningen av reklaminslag, bör kontroll-&lt;br&gt;myndigheten ges reella möjligheter till inblick i programföretagets eko-&lt;br&gt;nomiska transaktioner. Aven om sådana möjligheter införs är svårighe-&lt;br&gt;terna att påvisa att vederlag förekommit mycket stora. Ett vederlag kan&lt;br&gt;också utformas eller kanaliseras så att det inte framträder i programföre-&lt;br&gt;tagets bokföring. Mot bakgrund av bl.a. sådana överväganden bedöms i&lt;br&gt;kabelnämndens praxis förekomst av reklam enbart utifrån hur program-&lt;br&gt;met ter sig för publiken. En sådan princip bör övervägas även för denna&lt;br&gt;lagstiftnings del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;IU uttalar att utredningens förslag innebär att en åsiktsannons skulle&lt;br&gt;kunna sändas även utanför annonstid om det skedde utan vederlag. En-&lt;br&gt;ligt TU bör en sådan sammanblandning av annonser och program inte&lt;br&gt;få ske. Reklam eller program som någon har uppdragit ål programföre-&lt;br&gt;taget att sända bör oavsett om vederlag utgår få sändas endast under an-&lt;br&gt;nonstid. Detta kan åstadkommas om det i radiolagen anges att det får&lt;br&gt;avtalas om skyldighet för programföretaget att &amp;quot;... endast under annon-&lt;br&gt;stid sända reklam eller program som någon har uppdragit åt företaget&lt;br&gt;att sända ...&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;263&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Några huvudpunkter i fråga om annonser i&lt;br&gt;TV&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;6.1 Annonserna och kraven pä opartiskhet, saklighet&lt;br&gt;och demokratiska värderingar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utredningens forslag: Av annonslagen skall framgå atl radiolagens krav&lt;br&gt;på opartiskhet, saklighet oeh demokratiska värderingar i programverk-&lt;br&gt;samheten inte gäller för annonser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det får enligt Stockholms tingsrätt anses vara självklart att kraven på&lt;br&gt;opartiskhet oeh saklighet inte skall gälla för reklam. Att det bör ställas&lt;br&gt;krav på att annonser är vederhäftiga är en annan sak. Det blir mark-&lt;br&gt;nadsdomstolens uppgift att bevaka att kravet på vederhäftighet efterlevs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radionämnden har i princip ingen invändning mot att kraven på&lt;br&gt;opartiskhet och saklighet inte skall gälla för annonser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet delar utredning-&lt;br&gt;ens uppfattning vad gäller kraven på opartiskhet och saklighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt humanistiska utbildnings- och forskningsnämnden vid Göteborgs&lt;br&gt;universitet kommer betänkandet självklart fram till att kraven på opar-&lt;br&gt;tiskhet och saklighet inte skall vara tillämpliga på annonstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Industriförbundet, SAF och Grossistförbundet Svensk Handel uttalar&lt;br&gt;att det för reklamen givetvis måste göras ett undantag från kraven på&lt;br&gt;opartiskhet och saklighet; detta undantag bör, i enlighet med förslaget,&lt;br&gt;kunna utsträckas till andra annonser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kyrkans centralstyrelse har inget att invända mot förslaget att&lt;br&gt;radiolagens krav på opartiskhet inte skall gälla för annonser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SFRISAMRÅl) uttalar att det i fråga om annonser av reklamkaraktär&lt;br&gt;ligger i sakens natur att kravet på opartiskhet inte kan gälla. I sak bör&lt;br&gt;det krav på saklighet som gäller för programverksamheten i allmänhet&lt;br&gt;kunna gälla för annonser. Annonserna skall dock falla under marknads-&lt;br&gt;föringslagen vars krav på vederhäftighet fyller samma funktion som kra-&lt;br&gt;vet på saklighet. Mot denna bakgrund tillstyrks att radiolagens krav på&lt;br&gt;opartiskhet och saklighet inte gäller för reklaminslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt OFF är utredningen oklar när det gäller annonserna och kra-&lt;br&gt;vet på saklighet. Å ena sidan sägs att detta krav inte bör gälla annonstid.&lt;br&gt;Ä andra sidan föreslås att en annons inte skall få vara kortare än 20 sek-&lt;br&gt;under för att kunna förmedla saklig information till konsumenterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet påpekar beträf-&lt;br&gt;fande demokratibestämmelsen att det i den marknadsföringsrättsliga lag-&lt;br&gt;stiftningen inte finns något remedium mot exempelvis könsdiskrimine-&lt;br&gt;rande reklam. Enligt nämnden torde det vara påkallat med ett specifikt&lt;br&gt;förbud mot diskriminerande reklam. Nämnden hänvisar till EG:s IV-&lt;br&gt;direktiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DO påpekar att marknadsföringslagen skyddar konsumenterna just i&lt;br&gt;deras egenskap av konsumenter. Ingripanden mot reklam eller annan&lt;br&gt;marknadsföring som är otillbörlig genom att diskriminera på grund av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;264&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ras, hudfärg, etniskt eller nationellt ursprung kan med allra största san- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;nolikhet inte ske med stöd av marknadsföringslagen. Etniskt diskrimi- Bilaga 2&lt;br&gt;nerande TV-reklam kan med nuvarande regelsystem bara påtalas om&lt;br&gt;den skulle utgöra brottet hets mot folkgrupp. Det kan inte uteslutas att&lt;br&gt;TV-reklamen i en framtid kan komma att vända sig till främlingsfientli-&lt;br&gt;ga eller rasistiska grupper eller - vilket bedöms vara den största risken -&lt;br&gt;beskriva folkgrupper på ett schabloniserande, nedsättande eller förlöjli-&lt;br&gt;gande sätt utan att för den skull utgöra brott. Atl det saknas möjligheter&lt;br&gt;att påtala sådan reklam kan inte vara förenligt med samhällets strävan-&lt;br&gt;den i övrigt att motarbeta främlingsfientlighet och etnisk intolerans.&lt;br&gt;Detta blir särskilt påtagligt då fråga är om ett medium med så stor ge-&lt;br&gt;nomslagskraft som televisionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;OFF anser att utredningen när det gäller demokratifrågan för några&lt;br&gt;resonemang som förefaller oklara. Å ena sidan föreslås att annonser inte&lt;br&gt;skall få vara avsedda att främja utbredningen av åsikter i politiska, re-&lt;br&gt;ligiösa eller fackliga frågor. A andra sidan sägs att radiolagens demokra-&lt;br&gt;tibestämmelse innefattar en allmän skyldighet att sända program som&lt;br&gt;hävdar de demokratiska värderingarna. Utredningen fortsätter med att&lt;br&gt;säga att &amp;quot;det är uppenbart att sådana krav inte kan ställas på annonser&amp;quot;.&lt;br&gt;Men i demokratibestämmelsen ligger ju föreskrifter om alla människors&lt;br&gt;lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet. Detta in-&lt;br&gt;nefattar också fördömande av rasism, våld och brutalitet samt hävdande&lt;br&gt;av jämställdhet mellan män och kvinnor. Självklart skall demokratikra-&lt;br&gt;ven också gälla annonser!&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radionämnden anser att av det förhållandet att opartiskhet och sak-&lt;br&gt;lighet inte behöver iakttas i annonser inte följer motsvarande slutsats&lt;br&gt;vad gäller demokratibestämmelsen. Einligt nämnden bör de värderingar&lt;br&gt;som denna bestämmelse värnar om prägla även vad som sänds under&lt;br&gt;annonstid. Det är t.ex. angeläget att det inte heller under sådan tid får&lt;br&gt;förekomma inslag som ger uttryck för ras- eller könsfördomar. f or att&lt;br&gt;åstadkomma detta ligger enligt nämnden den lagtekniska lösningen nära&lt;br&gt;till hands att man låter den föreslagna bestämmelsen om ljudradions&lt;br&gt;och televisionens särskilda genomslagskraft (se avsnitt 9.5) avse också nu&lt;br&gt;berörda frågor.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.2 Under annonstid bör det få förekomma tre olika&lt;br&gt;typer av program&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: I annonslagcn föreskrivs att det under annonstid&lt;br&gt;för ett reklamsändande TV-företag endast får förekomma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. reklam och andra program som någon har uppdragit åt program-&lt;br&gt;företaget att sända,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. programföretagets reklam för egen kommersiell verksamhet och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. korta sammandrag av program som programföretaget avser att sän-&lt;br&gt;da vid ett senare tillfälle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms tingsrätt, Industriförbundet, SAF och Grossistförbundet&lt;br&gt;Svensk Handel har inget att erinra mot förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;265&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SFRISAMRAD tillstyrker förslaget som enligt organisationerna ska-&lt;br&gt;par tillräckliga möjligheter att göra en klar avgränsning mellan reklam&lt;br&gt;och annan programverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radionämnden uppehåller sig vid programkategorin korta samman-&lt;br&gt;drag av program som programföretaget avser att sända vid ett senare till-&lt;br&gt;fälle (programglimtar). Nämnden pekar på den konsekvens som försla-&lt;br&gt;get har att en programglimt inte behöver uppfylla radiolagens krav på&lt;br&gt;opartiskhet och saklighet. Nämnden kan inte dela utredningens synsätt&lt;br&gt;att man kan bortse från denna konsekvens bl.a. därför att det program&lt;br&gt;som programglimten är ett sammandrag av kommer att bedömas utifrån&lt;br&gt;de nämnda kraven. Det förekommer nu att nämnden fäller en program-&lt;br&gt;glimt utan att kritisera själva programmet. Programglimten kan sålunda&lt;br&gt;vara partisk eller osaklig utan att själva programmet är det. Program-&lt;br&gt;glimtar bör därför inte få förekomma under annonstid. Någon nämn-&lt;br&gt;värd olägenhet synes inte uppkomma härav. I stället för att &amp;quot;fylla ut&lt;br&gt;osåld reklamtid&amp;quot; kan ju programföretaget korta annonstiden och sända&lt;br&gt;programglimten omedelbart efter den särskilda ljud- och bildsignatur&lt;br&gt;som markerar att annonstiden är slut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även TU har uppfattningen att programglimtar inte bör få förekom-&lt;br&gt;ma under annonstiden. TU uttalar att reklam och andra program som&lt;br&gt;någon har uppdragit åt programföretaget att sända bör hållas klart åt-&lt;br&gt;skilda från redaktionellt utformade program (jfr avsnitt 5.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Harnmiljörådel uppehåller sig vid hur programglimtar presenteras.&lt;br&gt;Enligt rådet sker detta inte sällan genom att det visas klipp med mycket&lt;br&gt;action och våld. Rådet anser att sådana våldsamma programglimtar är&lt;br&gt;klart olämpliga för barn och att det är angeläget att denna typ av egenre-&lt;br&gt;klam utformas utifrån att även barn är mottagare.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.3 Annonserna och grundsatsen om&lt;br&gt;reklamidentifiering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: I annonslagen föreskrivs följande. Av en annons&lt;br&gt;som någon har uppdragit åt det reklamsändande TV-företaget att sända&lt;br&gt;skall framgå vem uppdragsgivaren är, om det inte står klart i vems in-&lt;br&gt;tresse annonsen sänds. 1 annonser med reklam får det inte uppträda per-&lt;br&gt;soner som spelar en framträdande roll i televisionsprogram som huvud-&lt;br&gt;sakligen gäller nyheter eller nyhetskommentarer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms tingsrätt tillstyrker att det införs en bestämmelse av inne-&lt;br&gt;börd att uppdragsgivaren till en viss annons skall framgå av annonsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SFRISAMRAD uttalar att det är ett starkt konsumentintresse och all-&lt;br&gt;mänintresse att reklam avgränsas tydligt från programverksamheten i&lt;br&gt;övrigt och att det framgår vem uppdragsgivaren bakom annonsen är.&lt;br&gt;Därför tillstyrks utredningens förslag om att det av en annons som nå-&lt;br&gt;gon har uppdragit åt TV-företaget att sända skall framgå vem uppdrags-&lt;br&gt;givaren är, om det inte står klart i vems intresse annonsen sänds.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket vill i fråga om förslaget att det av en annons i vissa&lt;br&gt;fall skall framgå vem uppdragsgivaren är betona att informationen om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;266&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annonsörens identitet bör innehålla uppgifter som gör det möjligt för Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;TV-tittaren att lätt ta kontakt med näringsidkaren. Fullständigt namn Bilaga 2&lt;br&gt;samt adress eller telefonnummer bör anges, där detta är möjligt. Infor-&lt;br&gt;mation om eventuell konsumentkontakt kan vara värdefull för den som&lt;br&gt;önskar ytterligare information om produkten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Industriförbundet, SAF och Grossistförbundel Svensk Handel menar&lt;br&gt;att det i ett avseende är oklart om utredningen rätt har uppfattat mark-&lt;br&gt;nadsföringslagens innebörd och fortsätter:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På flera ställen (s. 188, 190, 191) betvivlas att en sändning kan be-&lt;br&gt;traktas som reklam i MFL:s mening om det inte framgår att uppdragsgi-&lt;br&gt;varen är kommersiell. Vi vill till detta påpeka att avgörande härvidlag är&lt;br&gt;de faktiska förhållandena - dvs. om annonsören är näringsidkare och&lt;br&gt;framställningen har kommersiellt syfte och rent kommersiella förhål-&lt;br&gt;landen till föremål; vad som för tittaren framgår är inte av betydelse i&lt;br&gt;denna del men väl vid bedömning av identifierbarheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett TV-inslag som uppfyller reklamrekvisiten utgör givetvis reklam&lt;br&gt;även om det sänds utanför annonstid. Det kan då prövas enligt MFL&lt;br&gt;samt träffas av det föreslagna förbudet mot otillbörligt gynnande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på reklamidentifiering kan med stöd av MFL bara upprätthål-&lt;br&gt;las för just kommersiell reklam, lör att tillgodose önskemål om en vid-&lt;br&gt;sträcktare annonsidentifiering i TV måste man, som utredaren anger,&lt;br&gt;särskilt föreskriva detta. Kravet uppställs emellertid redan genom att an-&lt;br&gt;nonser endast får sändas under annonstid, vilken ju definieras som an-&lt;br&gt;nonsmarkerad sändningstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren förefaller att något ha sammanblandat principen om&lt;br&gt;reklam-/annonsidentifiering med kravet på sändarangivelse, varmed för-&lt;br&gt;stås att det klart skall framgå vem annonsören är. En sådan identitets-&lt;br&gt;upplysning kan ges i klartext med namn/firma eller på annat sätt, t.ex.&lt;br&gt;genom att ett känt varumärke visas. För kommersiella förhållanden kan&lt;br&gt;MI L tillämpas, men en utvidgning av kravet till andra annonser fordrar&lt;br&gt;särskild föreskrift. Det kan därför vara rationellt att i den föreslagna la-&lt;br&gt;gen införa en regel härom som omfattar alla slags TV-annonser. Den&lt;br&gt;bör kunna formuleras enklare än utredaren gjort och även avse TV-&lt;br&gt;företagets egna annonser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Organisationerna påpekar att det av TV-konventionens artikel 13:4&lt;br&gt;följer att personer som regelbundet presenterar nyhetsprogram eller ny-&lt;br&gt;hetskommenterande program inte får medverka i reklam. Organisatio-&lt;br&gt;nerna har därför inte något att invända mot vad utredningen föreslagit i&lt;br&gt;denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Marknadsförbund kan beträffande personer som förekommer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i nyhetsprogram instämma i sakfrågan men anser att det befintliga regel-&lt;br&gt;verket är tillräckligt. Förbundet hänvisar till artikel II i Internationella&lt;br&gt;Handelskammarens Grundregler för reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket kommenterar också detta förslag. Avsikten med för-&lt;br&gt;slaget är i första hand att säkerställa integriteten hos TV-mediet som ny-&lt;br&gt;hetsförmedlare. Förslaget ligger emellertid också väl i linje med det all-&lt;br&gt;männa kravet på reklamidentifiering. Gruppen av diskvalificerade per-&lt;br&gt;soner bör enligt verkets uppfattning utökas till att omfatta även andra&lt;br&gt;program medarbetare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även Svenska kyrkans centralstyrelse anser att regeln om personer&lt;br&gt;som förekommer i nyhetsprogram bör vidgas och preciseras. Regeln bör&lt;br&gt;även omfatta personer eller figurer som spelar en framträdande roll i&lt;br&gt;samhällsprogram och andra program där trovärdigheten hos personen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;267&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller i framförandet kan ifrågasättas om denne även uppträder i annon- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;ser med reklam. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SFRISAMRAD anser att förbudet för personer att uppträda i annon-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ser med reklam bör preciseras till att gälla nyhetsreportrar, programle-&lt;br&gt;dare och liknande i såväl nyhets- och nyhetskommenterande program&lt;br&gt;som samhällsorienterande program i övrigt där TV-tittarna måste kunna&lt;br&gt;ställa höga krav på objektivitet och integritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4 Annonser i politiska, religiösa eller fackliga frågor&lt;br&gt;Utredningens förslag: I annonslagen föreskrivs att annonser inte får vara&lt;br&gt;avsedda att främja utbredningen av åsikter i politiska, religiösa eller&lt;br&gt;fackliga frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annons får dock vara avsedd att främja utbredningen av en åsikt i&lt;br&gt;en politisk fråga, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. annonsen sänds inför ett val till riksdagen eller med anledning av&lt;br&gt;att det förestår en sådan rådgivande folkomröstning som avses i rege-&lt;br&gt;ringsformen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. programföretaget och samtliga i riksdagen företrädda partier eller&lt;br&gt;företrädare för samtliga linjer i folkomröstningen är överens om villko-&lt;br&gt;ren för sändandet av annonser och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. annonsen sänds i enlighet med de överenskomna villkoren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nordisk Television kan från sin utgångspunkt acceptera förslagen&lt;br&gt;som bolaget anser vara väl genomtänkta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kyrkans centralstyrelse gör den tolkningen av det föreslagna&lt;br&gt;förbudet att det inte hindrar Svenska kyrkan eller andra trossamfund&lt;br&gt;från att annonsera kulturella evenemang eller tjänster eller att informe-&lt;br&gt;ra om insamlingar om bistånd. Centralstyrelsen ser inte heller att försla-&lt;br&gt;get hindrar annonser som gäller anskaffningsfrämjande åtgärder eller att&lt;br&gt;kyrkliga företag hindras att annonsera sina varor eller tjänster. Om&lt;br&gt;emellertid denna tolkning anses vara oriktig motsätter sig centralstyrel-&lt;br&gt;sen förbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt SFRISAMRAD belyser utredningen väl det dilemma som upp-&lt;br&gt;står då man diskuterar vilka typer av åsiktsreklam som skall tillåtas i&lt;br&gt;TV. Organisationerna tillstyrker det föreslagna förbudet men uttalar att&lt;br&gt;det är angeläget att skilja mellan å ena sidan t.ex. annonser som innehål-&lt;br&gt;ler ett religiöst budskap och å andra sidan annonser från kyrkor och&lt;br&gt;andra religiösa organisationer med information om t.ex. evenemang, in-&lt;br&gt;samlingar eller verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SI R/SAMRÅD fortsätter:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skulle uppstå en ohållbar situation om t.ex. DIAKONIA eller&lt;br&gt;Lutherhjälpen utestängdes från möjligheter till I V-annonser om insam-&lt;br&gt;lingar som står öppna för Rädda barnen eller Röda Korset därför att de&lt;br&gt;senare är religiöst obundna. Lika orimligt vore det om idrottsrörelsen&lt;br&gt;skulle få annonsera stora idrottstävlingar men kyrkorna skulle vara för-&lt;br&gt;bjudna att annonsera allkristna riksmöten eller om kyrkornas telefon-&lt;br&gt;jour eller diakonala insatser inte skulle få annonseras medan BRIS eller&lt;br&gt;kvinnojourerna inte drabbades av motsvarande restriktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;268&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SR vidhåller de principiella invändningar mot politisk annonsering i&lt;br&gt;TV som bolaget framförde i yttrandet över betänkandet (SOU 1989:73)&lt;br&gt;TV-politiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Reklamförbund känner en viss tveksamhet inför den något&lt;br&gt;vaga formuleringen att annonser inte får vara avsedda att främja utbred-&lt;br&gt;ningen av åsikter i politiska, religiösa eller fackliga frågor. Det vore all-&lt;br&gt;varligt om t.ex. ett politiskt parti med stor budget på grund av regelns&lt;br&gt;utformning fick möjlighet att utnyttja reklamutrymme till &amp;quot;smygpropa-&lt;br&gt;ganda&amp;quot;. Förbundet föreslår att regeln får lyda: &amp;quot;Annonser som avser&lt;br&gt;åsikter i politiska, religiösa eller fackliga frågor får inte sändas.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten för Nedre Norrland har inga synpunkter på de övervägan-&lt;br&gt;den som ligger till grund för det föreslagna förbudet. Hovrätten vill&lt;br&gt;dock påpeka att det i vissa fall kan vara svårt att dra en klar gräns mel-&lt;br&gt;lan vad som skall anses vara politiska och kulturella frågor varför det av&lt;br&gt;motiven särskilt bör framgå hur gränsdragningen skall göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kabelnämnden noterar att ett genomförande av förslaget medför att&lt;br&gt;vad som är tillåtet programutbud enligt kabellagen blir förbjudet för ett&lt;br&gt;reklamfinansierat programföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid Göteborgs universitet an-&lt;br&gt;ser att förslaget bl.a. reser frågan hur åsiktsannonser skall skiljas från&lt;br&gt;andra annonser. Nämnden yttrar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller frågan om hur &amp;quot;åsiktsannonsering&amp;quot; skall avgränsas synes&lt;br&gt;denna kunna bli problematisk. Formuleringarna i motiven om att &amp;quot;de&lt;br&gt;grupper som har råd&amp;quot; (s. 195) inte skall få större möjligheter att bilda&lt;br&gt;opinion via TV kan tolkas som att det handlar om annonser från orga-&lt;br&gt;nisationer. Såvitt fakultetsnämnden kan bedöma finns det härvidlag en&lt;br&gt;stor mängd gränsdragningsproblem. Ett ytterst besvärligt område borde&lt;br&gt;t.ex. vara hur den typ av imageannonsering som troligen kommer att&lt;br&gt;spela en viktig roll i TV-reklam skall bedömas i detta sammanhang. En&lt;br&gt;sadan annons på t.ex. 30 sekunder, där ett företag inom bilbranschen sä-&lt;br&gt;ger vad det göt för miljön, är ju rimligen &amp;quot;ägnad att göra en genomsnitt-&lt;br&gt;lig åskådare välvilligt inställd till annonsörens åsikter&amp;quot; (s. 197). Vad skil-&lt;br&gt;jer detta från ett politiskt parti som vill tala om exakt vad ett visst för-&lt;br&gt;slag som det lagt i riksdagen faktiskt innehåller?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterst handlat den principiella frågan vad som skall läggas in i bl.a.&lt;br&gt;politiska och fackliga frågor. Och vad ligger bakom att man inte tänker&lt;br&gt;sig motsvarande inskränkning beträffande åsikter i ekonomiska och kul-&lt;br&gt;turella frågor? Det finns här en rad principiella problem som borde&lt;br&gt;uppmärksammas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;/.RF finner det önskvärt att reglerna för åsiktsreklam så nära som&lt;br&gt;möjligt ansluter till de regler som gäller för pressen. Undantag är moti-&lt;br&gt;verat för de politiska partiernas valpropaganda under valkampanjer på&lt;br&gt;grund av det begränsade utrymmet. Den ordning som utredningen före-&lt;br&gt;slår, att reklamtiden fördelas i samråd med de politiska partierna, finner&lt;br&gt;LRF' väl motiverad. LRF fortsätter:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt är svårigheterna betydande att särskilja s.k. åsiktsreklam från&lt;br&gt;annan reklam. Det gäller t.ex. mellan reklam för en vata eller en tjänst&lt;br&gt;som skall användas i ett visst syfte och propaganda för syftet som sådant.&lt;br&gt;Är det åsiktsreklam eller tillåten reklam att motivera inköp i kooperati-&lt;br&gt;va - eller privatägda - butiker med ideologiska argument? Var går grän-&lt;br&gt;sen mellan antikärnkraftspropaganda och marknadsföring av miljövänli-&lt;br&gt;ga energiformer? Exemplen kan mångfaldigas och det ekonomiska mo-&lt;br&gt;tivet för ett förbud är föga hållbart. Organisationer och företag med sto-&lt;br&gt;ra resurser har under alla förhållanden ett försteg i propagandan, men&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;269&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eftersom TV rätt använt är ett kostnadseffcktivt reklammedium kan de Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;mindre resursstarka t.o.m. få relativa fördelar av att det får utnyttjas&lt;br&gt;även för s.k. åsiktsreklam. Därför, och för enhetlighetens skull, anser&lt;br&gt;LRF att reglerna bör så nära som möjligt ansluta till dem som gäller för&lt;br&gt;pressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Marknadsförbund anser att den föreslagna begränsningen&lt;br&gt;kan vara motiverad men att det blir fråga om en svår gränsdragning. Var&lt;br&gt;går gränsen mellan fackliga - och branschorganisationer? Kan reklam&lt;br&gt;för naturgas eller elvärme tillåtas? Förbundet menar slutligen att när&lt;br&gt;politisk reklam förekommer, bör den betraktas som all annan reklam&lt;br&gt;och alltså bedömas enligt marknadsföringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Köpmannaförbundet uttalar att man i och för sig kan ha en viss för-&lt;br&gt;ståelse för förslaget. Ett förbud mot åsiktsannonser skulle dock innebära&lt;br&gt;en inskränkning i yttrandefriheten och leda till svårigheter när det gäl-&lt;br&gt;ler att dra gränser gentemot kommersiella inslag och andra meddelan-&lt;br&gt;den på betalt utrymme. Därför hör också åsiktsreklam kunna tillåtas en-&lt;br&gt;ligt vissa fasta regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Industriförbundet, SAF och Grossislförbundet Svensk Handel anser att&lt;br&gt;TV-annonsering bör tillåtas även när det gäller politiska, fackliga eller&lt;br&gt;religiösa frågor. Organisationerna, som således motsätter sig utredning-&lt;br&gt;ens förslag, yttrar om detta:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudskälet anges vara att tillgång till TV-mediet skulle ge resurs-&lt;br&gt;starka aktörer ett övertag över ekonomiskt mindre välrustade menings-&lt;br&gt;motståndare (bl.a. s. 195). Rent faktiskt ligger det givetvis något i detta,&lt;br&gt;men är likväl en sanning med betydande modifikation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det första är förhållandet inte något för TV säreget; samma gäller&lt;br&gt;beträffande andra media, exempelvis vid annonsering i dagspress. Vidare&lt;br&gt;torde i enskilda frågor inte sällan finnas en intressegemenskap mellan&lt;br&gt;flera, måhända var för sig resurssvaga, aktörer vilket möjliggör slagkraf-&lt;br&gt;tigare formeringar. Räckvidd och kostnadseffektivitet gör dessutom det&lt;br&gt;tänkbart att grupper med begränsad kampanjkassa i vissa lägen har lätta-&lt;br&gt;re att verkligen fa ut sitt budskap till befolkningen via TV än genom tra-&lt;br&gt;ditionella media. Sannolikt kan lågbudgetproduktioner utnyttjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det andra kan det inte bortses från att rätten att framföra åsikter&lt;br&gt;utgör själva innebörden av yttrandefriheten och är en del av demokra-&lt;br&gt;tins innersta kärna. Mycket starka skäl måste därför till för att motivera&lt;br&gt;ett förbud i visst medium. Här bör även erinras om att etableringsmöj-&lt;br&gt;ligheterna inom etermedia är starkt beskurna och i vissa stycken obe-&lt;br&gt;fintliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund framstår utredarens påstående (s. 196) att ett&lt;br&gt;förbud inte kan kritiseras från konstitutionell utgångspunkt som må-&lt;br&gt;hända formellt korrekt, men i sak tvivelaktigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härtill kommer att ett förbud mot åsiktsannonsering oundvikligen&lt;br&gt;medför svårbemästrade gränsdragningsproblem. Annonser i vetenskapli-&lt;br&gt;ga och kulturella frågor skall enligt betänkandet vara tillåtna (s. 194).&lt;br&gt;Det är emellertid lätt att föreställa sig sådana inslag som underförstått el-&lt;br&gt;ler indirekt förmedlar också t.ex. ett politiskt budskap. Annonser för&lt;br&gt;hjälpverksamhet kan ha en religiös underton. Vidare, hur skall reklam&lt;br&gt;för publikationer, kurser och dylikt i politiska/religiösa/fackliga ämnen&lt;br&gt;betraktas? Över huvud taget blir s.k. blandade meddelanden ett problem&lt;br&gt;i sammanhanget. Utredaren anför (s. 197) att det för förbud skall räcka&lt;br&gt;med att annonsen &amp;quot;är ägnad att göra en genomsnittlig tittare välvilligt&lt;br&gt;inställd till annonsörens åsikter&amp;quot;, en med förlov sagt både långtgående&lt;br&gt;och oklar regel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TU upprepar sin i yttrandet över betänkandet (SOU 1989:73) TV-&lt;br&gt;politiken framförda ståndpunkt att det inte finns vägande skäl att be-&lt;br&gt;gränsa åsiktsreklamen - och därmed yttrandefriheten - rörande fackliga,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;270&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;religiösa eller politiska frågor. Inför allmänna val och folkomröstningar&lt;br&gt;liksom i andra samhälleliga frågor bör möjligheten till åsiktsannonse-&lt;br&gt;ring även i TV-mediet i princip vara öppen för alla opinionsbildare. TU&lt;br&gt;menar att det med pressen som förebild bör överlåtas åt programföreta-&lt;br&gt;get och programutgivaren att ta ett ansvar för att annonsering i TV sker&lt;br&gt;på ett etiskt godtagbart sätt. Det gäller även åsiktsannonsering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kinnevik anser att det saknas tillräckliga skäl att på det föreslagna sät-&lt;br&gt;tet begränsa yttrandefriheten och opinionsbildningen. Det finns ingen&lt;br&gt;anledning att i detta avseende behandla ett TV-företag annorlunda än en&lt;br&gt;tidning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett antal remissinstanser har invändningar mot utredningens förslag&lt;br&gt;om att ge riksdagspartierna inflytande över möjligheten till politisk an-&lt;br&gt;nonsering vid val och folkomröstningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten för Nedre Norrland anför att förslaget innebär att ett parti&lt;br&gt;som har endast ett mandat i riksdagen kan förhindra en mellan samtliga&lt;br&gt;övriga partier träffad överenskommelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid Göteborgs universitet ytt-&lt;br&gt;rar bl.a.:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också undantagen från regeln - att partier skall kunna komma över-&lt;br&gt;ens om TV-reklam på vissa villkor i en valrörelse - väcker en rad princi-&lt;br&gt;piella frågor. Om det är så att utredningen menar att åsiktsannonsering&lt;br&gt;faktiskt skapar opinionsmässig orättvisa är det något förvånande att den&lt;br&gt;just skulle tillåtas i en valrörelse. Den omvända principen - att sådan&lt;br&gt;annonsering på andra tider än under valrörelsen - förefaller i så fall va-&lt;br&gt;ra mer rimlig. Detta är dessutom vad Sveriges Radio ofta har tillämpat&lt;br&gt;vad gäller politiskt aktiva medarbetare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men utredningens motiv att göra undantag hänger samman med att&lt;br&gt;man här överlåter till riksdagspartierna att göra upp villkoren. Detta fö-&lt;br&gt;refaller i tur vara principiellt olyckligt. Visserligen handlar det inte om&lt;br&gt;redaktionellt innehåll utan om annonser, men det synes ändå olämpligt&lt;br&gt;att partierna skall förhandla om innehåll i en TV-kanal inför ett val.&lt;br&gt;Den parallell som dras med att det i den redaktionella valrörelsebevak-&lt;br&gt;ningen gjorts vissa överenskommelser med partierna är missvisande:&lt;br&gt;dessa har alltid skett på det sändande företagets villkor - och har f.ö.&lt;br&gt;successivt upphört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt nämndens bedömning kan det finnas skäl att ytterligare pröva&lt;br&gt;om de redovisade argumenten för förslaget är tillräckliga vad gäller poli-&lt;br&gt;tisk och facklig annonsering; skäl för ett förbud kan dock finnas vad&lt;br&gt;gäller åsiktsannonsering i religiösa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Industriförbundet, SAF och Grossistförbundet Svensk Handel motsätter&lt;br&gt;sig förslaget att riksdagspartierna skall kunna förhandla om undantag&lt;br&gt;från ett förbud mot politiska TV-annonser. Detta kan medföra ett från&lt;br&gt;demokratiska utgångspunkter osunt schackrande om yttrandefrihetens&lt;br&gt;omfattning och villkor. TV-företaget hamnar i en integritetsmässigt be-&lt;br&gt;svärande situation gentemot den politiska makten. Det är f.ö. oklart vad&lt;br&gt;förhandlingarna närmare skulle gå ut på - omfattas t.ex. priser och till-&lt;br&gt;gänglig tid eller, än värre, vilka som får annonsera?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med sin inställning anser organisationerna att åsiktsannon-&lt;br&gt;sering bör tillåtas enligt fasta regler och inte göras till föremål för poli-&lt;br&gt;tiska överläggningar och kompromisser vid enskilda tillfällen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;271&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TU vänder sig med skärpa mot förslaget att de etablerade riksdags- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;partierna inför valen skall ges rätten att bestämma om programföreta- Bilaga 2&lt;br&gt;gets annonspolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Kinnevik framstår det som olämpligt att varje riksdagsparti&lt;br&gt;skall få vetorätt i fråga om denna typ av reklam inför ett val och att for-&lt;br&gt;merna för reklamen skall avtalas mellan programföretaget och partier-&lt;br&gt;na. Härigenom skulle ett enstaka parti ges möjlighet att påverka opi-&lt;br&gt;nionsbildningen inför ett val i en utsträckning som inte bör accepteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Svenska kyrkans centralstyrelse är det fel att ge de politiska par-&lt;br&gt;tierna rättigheter som förmenas andra folkrörelser och organisationer.&lt;br&gt;Det skulle kunna innebära det absurda förhållandet, att det enda som&lt;br&gt;får sägas om Svenska kyrkans åsikter i TV-reklamen är det som de poli-&lt;br&gt;tiska partierna säger i sina kampanjer inför kyrkofullmäktigevalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SFRISAMRAD anser i konsekvens med organisationernas tillstyrkan-&lt;br&gt;de av det föreslagna förbudet mot åsiktsreklam i TV, att det inte bör få&lt;br&gt;förekomma politisk annonsering i anslutning till t.ex. val och folkom-&lt;br&gt;röstningar.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Mängden annonser och hur annonser bör få&lt;br&gt;sättas in&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;7.1 Allmänna synpunkter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Svenska kyrkans centralstyrelse har inget att invända mot förslaget vad&lt;br&gt;gäller begränsningen av mängden annonser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radionämnden ser inte som sin uppgift att lämna närmare synpunk-&lt;br&gt;ter på vad som föreslås i dessa delar. Nämnden kan emellertid från de&lt;br&gt;utgångspunkter som nämnden har att beakta inte underlåta att påpeka&lt;br&gt;att regleringen förefaller synnerligen invecklad och svår att övervaka.&lt;br&gt;Nämnden skulle hälsa med tillfredsställelse om denna synpunkt kunde&lt;br&gt;beaktas i det fortsatta lagstiftningsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid Göteborgs universitet an-&lt;br&gt;för att betänkandet innehåller den oklarheten att det talas om &amp;quot;mäng-&lt;br&gt;den annonser&amp;quot;, inte mängden annonstid; basen för tidsberäkningen bör&lt;br&gt;vara annonstidens längd, inte annonserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Industriförbundet, SAF och Grossistförbundet Svensk llandel upp-&lt;br&gt;märksammar utredningens uttalande i anslutning till artikel 28 i den&lt;br&gt;europeiska TV- konventionen, att konventionen inte hindrar att en stat&lt;br&gt;helt säger nej till reklam i TV. Organisationerna påpekar att denna fråga&lt;br&gt;också måste ses i ljuset av artikel 10:2 i Europakonventionen om de&lt;br&gt;mänskliga rättigheterna. Mycket talar för att i vart fall generella reklam-&lt;br&gt;förbud inte är förenliga med den bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är Dl.F.s bestämda åsikt att regleringen bör vara densamma oav-&lt;br&gt;sett om del reklamsändande TV-företaget blir Sveriges Television eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;272&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ett från Sveriges Radio- koncernen fristående företag. Att reglera Sveri-&lt;br&gt;ges Television hårdare än ett fristående TV-företag skulle innebära att&lt;br&gt;detta företag inte kunde konkurrera på lika villkor med det andra före-&lt;br&gt;taget. Ifen bästa lösningen ur konkurrenssynpunkt anser DLF vara att&lt;br&gt;reklamsändningar tillåts inom såväl Sveriges Television som ett friståen-&lt;br&gt;de TV-företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Reklamförbund anser att reglerna beträffande reklamens om-&lt;br&gt;fattning och placering i förhållande till programtiden bör vara desam-&lt;br&gt;ma, oavsett om det är Sveriges Television eller ett fristående programfö-&lt;br&gt;retag som sänder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Köpmannaförbundet anser att den detaljerade regleringen vad gäller&lt;br&gt;annonsvolym och annonseringssätt ter sig överdriven och väl byråkra-&lt;br&gt;tisk. Lagstiftningen bör begränsas till mer grundläggande principer och&lt;br&gt;överlåta de detaljerade handlingsreglerna till ett avtal mellan staten och&lt;br&gt;programföretaget utgående från den europeiska TV-konventionen och&lt;br&gt;Internationella Handelskammarens Grundregler för reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kinnevik menar att det är uppenbart att utformningen av reglerna&lt;br&gt;om reklamens omfattning och inplacering kommer att få stor betydelse&lt;br&gt;för programverksamheten. Bolaget anser att dessa regler bör vara anpas-&lt;br&gt;sade till vad som gäller internationellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.2 Högsta tillåtna annonsvolym&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: 1 annonslagen föreskrivs följande. Högst tio pro-&lt;br&gt;cent av sändningstiden per dygn i en programkanal får avse annonser.&lt;br&gt;Denna andel beräknas särskilt för tiden mellan kl. 18.00 och kl. 24.00.&lt;br&gt;Inom en sändningstid av en timme mellan hela klockslag får annonser&lt;br&gt;förekomma under högst åtta minuter. I avtalet mellan staten och pro-&lt;br&gt;gramföretaget får det bestämmas att högsta tillåtna sändningstiden för&lt;br&gt;annonser skall vara kortare än vad som nyss har sagts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;l.RR finner reglerna vara väl avvägtia.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nordisk Television accepterar utredningens förslag. Bolaget uppger&lt;br&gt;att det vid planeringen av sin programkanal TV 4 har utgått från en an-&lt;br&gt;nonstid om i genomsnitt sex minuter i timmen (10 % av sändningsti-&lt;br&gt;den), som man funnit ger tillräckliga intäktsmöjligheter för en fullvär-&lt;br&gt;dig TV-kanal. Denna nivå är visserligen lägre än vad den europeiska&lt;br&gt;TV- konventionen tillåter (i genomsnitt nio minuter i timmen), men&lt;br&gt;enligt bolaget är det fullt möjligt att driva en konkurrenskraftig TV-&lt;br&gt;kanal med den reklamtidsnivå utredningen föreslår. Bolaget accepterar&lt;br&gt;också förslaget att högsta tillåtna annonstid under en timme mellan hela&lt;br&gt;klockslag skall vara åtta minuter. Aven om detta ger en konkurren-&lt;br&gt;snackdel jämfört med en TV-kanal som följer TV-konventionens regler&lt;br&gt;(högsta annonstid tolv minuter under en viss timme) ger utredningens&lt;br&gt;förslag en tillräcklig flexibilitet i fråga om annonsernas inplacering.&lt;br&gt;Samtidigt framhåller bolaget att en väsentligt mer restriktiv reglering än&lt;br&gt;vad som följer av TV-konventionen skulle skapa en klar konkurren-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;273&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;snackdel för reklam-TV-kanaler som är baserade i Sverige jämfört med Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;internationella kanaler som riktas mot de svenska hushållen. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kyrkans centralstyrelse har inget att invända mot förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid Göteborgs universitet utta-&lt;br&gt;lar alt argumenten för att hålla sig till åtta minuter per klocktimme är&lt;br&gt;väl underbyggda. Nämnden delar också uppfattningen att detta bör ses&lt;br&gt;som ett maximum som kan avtalas bort för del fall att Sveriges Televi-&lt;br&gt;sion ges rätt att sända betald reklam. Möjligen bör enligt nämnden detta&lt;br&gt;också kunna gälla för andra TV-företag som i en framtid får sändnings-&lt;br&gt;rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet ifrågasätter&lt;br&gt;lämpligheten av att lagfästa ett så i detalj utformat system vad gäller an-&lt;br&gt;nonsinslagens fördelning över programtiden och framkastar tanken att&lt;br&gt;detaljregleringen hellre skulle kunna ske i ett avtal mellan regeringen&lt;br&gt;och programföretaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Industriförbundet, SAF och Grossistförbundet Svensk Handel yttrar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna annonsmängden är inte liten och kan tjäna som rikt-&lt;br&gt;märke till en början. Det ter sig dock väsentligt att stor överefterfrågan&lt;br&gt;på reklamtid om möjligt undviks, liksom att sådan brist pressar upp pri-&lt;br&gt;serna till mycket höga nivåer. Kvotering av annonstid bör, av uppenba-&lt;br&gt;ra skäl, i det längsta undvikas. Vi anser mot denna bakgrund att lagen&lt;br&gt;bör överensstämma med TV-konventionen, dvs. 15 procent av sänd-&lt;br&gt;ningstiden samt övriga normer enligt artikel 12. Om det bedöms öns-&lt;br&gt;kvärt att inleda verksamheten med den försiktigare nivå som utredaren&lt;br&gt;föreslår, kan det lämpligen regleras i avtalet mellan programbolaget och&lt;br&gt;staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1)1.F påpekar att TV-konventionen tillåter att 15 % av den dagliga&lt;br&gt;sändningstiden (20 % inklusive &amp;quot;teleshopping&amp;quot;) utnyttjas för annonser,&lt;br&gt;medan utredningen föreslår 10 %. Del har enligt Dl.l- stor betydelse för&lt;br&gt;markbundna kanalers möjlighet alt finansiera sin verksamhet med re-&lt;br&gt;klamintäkter att lagstiftningen är anpassad till TV-konventionen, efter-&lt;br&gt;som kanalerna kommer att konkurrera med satellitkanalerna om an-&lt;br&gt;nonsörernas investeringar. Konkurrensen om reklaminvesteringarna&lt;br&gt;skulle inte ske på lika villkor om svenska markbaserade reklam-TV-&lt;br&gt;kanaler reglerades hårdare än satellitkanalerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Marknadsförbund anser att alla detaljer runt tider för an-&lt;br&gt;nonsblock resp, enskild annons är sådant som lämpligen justeras rent&lt;br&gt;praktiskt efter ett halvår. Alltför mycket reklam kommer att reglera sig&lt;br&gt;självt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket hänvisar till att verket har ställt sig bakom N1'K-&lt;br&gt;rapporten 1989:5 med gemensamma nordiska konsumentkrav på TV-&lt;br&gt;reklam till barn och unga. Där framförs åsikten att ingen reklam bör få&lt;br&gt;sändas före kl. 20.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.3 Minimitiden för en annons&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: I annonslagen föreskrivs att en annons inte får va-&lt;br&gt;ra kortare än 20 sekunder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;274&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invändningar och kritik mot förslaget framförs av juridiska fakultets- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;nämnden vid Stockholms universitet, kabelnämnden, Filminstitutet, Indu- Bilaga 2&lt;br&gt;striförbundet, SAF, Grossislförbundet Svensk Handel, DLF, Köpmannaför-&lt;br&gt;bundet, Annonsörföreningen, Sveriges Reklamförbund, Sveriges Marknads-&lt;br&gt;förbund, Nordisk Television, Sanna Satellite och Charlotte Reimerson.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kabelnämnden yttrar bl.a.:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden har vid sin granskning av reklaminslag i olika satellitkana-&lt;br&gt;ler funnit att de enskilda reklaminslagen av typ bioreklam i allmänhet&lt;br&gt;är mellan 13 och 30 sekunder långa. F ör inslagen gäller generellt att de&lt;br&gt;oftast innehåller sekvenser med vacker miljö eller tilltalande människor&lt;br&gt;som agerar till musik. På slutet sägs eller skrivs några positiva ord om&lt;br&gt;produkten, ibland bara produktens namn. Någon skillnad i informa-&lt;br&gt;tionsmängd beroende på inslagets längd har nämnden inte funnit. En&lt;br&gt;regel om minsta längd är också lätt att uppfylla utan att mer informa-&lt;br&gt;tion sätts in i inslaget. Sammanfattningsvis bör syftet med och konse-&lt;br&gt;kvenserna av minimitid för annonser övervägas närmare under det fort-&lt;br&gt;satta lagstiftningsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Filminstitutet uttalar att det är en förlegad uppfattning att endast in-&lt;br&gt;slag på över 20 sekunder kan förmedla annonsörens budskap på ett in-&lt;br&gt;formativt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Industriförbundet, SAF och Grossislförbundet Svensk Handel anser att&lt;br&gt;förslaget är en onödig och fördyrande restriktion. Väsentlig information&lt;br&gt;kan lämnas på kort tid. Om de informationsanspråk som kan ställas&lt;br&gt;med hänsyn till mediets egenskaper och konsumenternas behov är upp-&lt;br&gt;fyllda eller ej i det enskilda fallet får, som för annan reklam, bedömas&lt;br&gt;enligt den lagstiftning som gäller (3 § marknadsföringslagen). För övriga&lt;br&gt;TV-annonser torde längden i vart fall inte utgöra någon garanti för in-&lt;br&gt;formationshalten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annonsörföreningen anser att den föreslagna regeln skulle leda till att&lt;br&gt;mindre företag - som ofta är svenska - får svårigheter att göra reklam i&lt;br&gt;TV, vilket av konkurrensskäl vore olyckligt. Föreningen fortsätter:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Annonsörföreningens uppfattning finns det inget omedelbart&lt;br&gt;samband mellan annonsens längd och dess informationsinnehåll. Mera&lt;br&gt;väsentligt härvidlag är annonsens utformning. En längre annons kan&lt;br&gt;t.ex. vara informationsfattig om inte annonstiden fokuseras på fakta om&lt;br&gt;den marknadsförda produkten/tjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Väsentligt är vidare vad för slag av produkt/tjänst det handlar om. In-&lt;br&gt;formationsbehovet varierar högst avsevärt mellan olika produkt-/ tjäns-&lt;br&gt;teslag. Det är därför bättre att lata annonsers informationsinnehåll bedö-&lt;br&gt;mas från fall till fall enligt gängse marknadsrättsliga regler.---Det lig-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ger i detta sammanhang nära till hands att jämföra med vad som gäller&lt;br&gt;för biografreklam. Enligt &amp;quot;Normer för visning av reklamfilm&amp;quot; som anta-&lt;br&gt;gits av Sandrew Media och SF Media AB 1987-10-25 och biträtts av An-&lt;br&gt;nonsörföreningen och Godkända Annonsförmedlares Förening, är re-&lt;br&gt;klamfilmens normallängder 15, 30, 45 och 60 sekunder. Andra längder&lt;br&gt;mellan 5 sekunder och 4 minuter kan visas efter särskild överenskom-&lt;br&gt;melse. Några negativa effekter av dessa regler är inte kända. Någon an-&lt;br&gt;ledning att ställa hårdare krav på TV-reklam föreligger därför enligt An-&lt;br&gt;nonsörföreningens uppfattning inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 liknande ordalag som Annonsörföreningen uttalar sig bl.a. DLF&lt;br&gt;och Nordisk Television, som även påpekar att goda resultet kan nås om&lt;br&gt;man först annonserar en produkt i ett längre reklaminslag (exempelvis&lt;br&gt;30 sekunder) för att att senare under sändningen återkomma med en&lt;br&gt;&amp;quot;påminnare&amp;quot; (exempelvis 10 sekunder).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;275&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Charlotte Reimerson betecknar utredningens förslag som &amp;quot;helt be- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;fängt&amp;quot;; reklamen blir inte bättre, dvs. mer informativ, för att den varar Bilaga 2&lt;br&gt;länge. Dessutom kan ett 20-sekunderskrav göra det alltför dyrt för små&lt;br&gt;företagare att använda TV-mediet för marknadsföring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f lertalet av de remissinstanser som behandlar frågan anser att det in-&lt;br&gt;te bör föreskrivas någonting om minimitid. Bl.a. av praktiska skäl kan&lt;br&gt;emellertid Annonsörföreningen godta en minimitid om 10 sekunder.&lt;br&gt;Sveriges Reklamförbund anser att en minimitid om 10 sekunder är lämp-&lt;br&gt;ligare än utredningens förslag. Sanna Satellite föreslår en minimitid om&lt;br&gt;15 sekunder.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.4 Annonstiden vid ett givet tillfälle&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: I annonslagen föreskrivs att annonstiden vid ett gi-&lt;br&gt;vet tillfälle skall vara minst två minuter och får vata högst sex minuter,&lt;br&gt;sedan sändningstiden för den särskilda ljud- och bildsignaturen frånräk-&lt;br&gt;nats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Reklamförbund anser alt reklamblocken inte bör ha längre&lt;br&gt;varaktighet än två till tre minuter Detta skulle medföra större spridning&lt;br&gt;vad gäller tillgången till reklamutrymme och vidare med all sannolikhet&lt;br&gt;att ett större antal tittare följde reklaminslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Industriförbundet, SAF' och Grossislförbundet Svensk Ilandel anser att&lt;br&gt;regeln om två minuter som minimitid bör utgå l.nligt organisationerna&lt;br&gt;torde tittarnas möjlighet att genast få annonsinslagcns karaktär klar för&lt;br&gt;sig inte bero främst på blockets längd, utan på andra identifieringsele-&lt;br&gt;ment - inte minst den särskilda ljud- och bildsignaturen. Organisatio-&lt;br&gt;nerna har inte något att erinra mot regeln om 6 minuter som maximi-&lt;br&gt;tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även Annonsörföreningen anser att kortare annonstider än två minu-&lt;br&gt;ter bör tillåtas och fortsätter:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom möjliggörs en slagkraftigare exponering av enskilda an-&lt;br&gt;nonser. Möjligheterna till exponering av endast en eller ett fåtal annon-&lt;br&gt;sörers reklambudskap underlättas också. Detta är i vissa fall ett starkt&lt;br&gt;annonsörsintresse och bör, i motsats till vad som föreslagits, tillåtas, lin&lt;br&gt;sänkning av minsta tillåtna totala annonstid vid ett givet tillfälle ökar&lt;br&gt;också flexibiliteten för programföretaget vid inplaceringen av annonsti-&lt;br&gt;den under dagsprogrammet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f öreningen vill bestämt avråda förslaget om sex minuter som högsta&lt;br&gt;tillåtna annonstid. Detta gagnar varken TV-tittarna eller annonsörerna;&lt;br&gt;som föreningen tidigare framhållit kan så långa reklamtider skapa trött-&lt;br&gt;hetsreaktioner hos tittarna. Till följd härav blir de sista minuterna av så&lt;br&gt;långa reklamblock mindre värdefulla för annonsörerna. Om en minsta&lt;br&gt;annonstid om en minut tillåts, skapar reklamblock om 5 minuter inga&lt;br&gt;problem för programföretaget. Allra lämpligast är dock reklamblock på&lt;br&gt;högst tre till fyra minuter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Marknadsförbund anser att det är onödigt att sätta två minu-&lt;br&gt;ter som minimum. Även kortare annonstider bör kunna förekomma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;276&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utan att annonstiden förväxlas med det redaktionella materialet. Sex- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;minutersgränsen finner förbundet vara rimlig. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nordisk Television uttalar att det inte har lämnats någon saklig moti-&lt;br&gt;vering för regeln om två minuters minimitid för annonsavbrotten. Bola-&lt;br&gt;get kan inte heller förstå att det finns anledning att ställa upp en sådan&lt;br&gt;regel. Den skulle enbart leda till onödiga låsningar i programtablån.&lt;br&gt;Däremot kan bolaget acceptera sex minuter som maximitid. En sådan&lt;br&gt;regel kommer i praktiken knappast att påverka TV-kanalens verksamhet&lt;br&gt;eftersom man av tittar- och affärsmässiga skäl kommer att eftersträva att&lt;br&gt;reklamavbrotten blir högst 3 | ä 4 minuter långa.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.5 Hur annonser bör fä sättas in&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: I annonslagen föreskrivs som huvudregel att an-&lt;br&gt;nonser skall sättas in mellan programmen. Annonser med reklam får&lt;br&gt;dock inte förekomma under annonstiden omedelbart före eller efter ett&lt;br&gt;program som huvudsakligen vänder sig till barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som enda undantag från huvudregeln att annonser skall sättas in&lt;br&gt;mellan programmen föreskrivs i annonslagen att det i sportprogram, där&lt;br&gt;det förekommer längre pauser och i program som avser föreställningar&lt;br&gt;eller evenemang med pauser för publiken, får sättas in annonser i pau-&lt;br&gt;serna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avtalet mellan staten och ett programföretag får det bestämmas att&lt;br&gt;företaget har rätt att avbryta program med annonser på följande villkor:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Avbrott skall ske med varsamhet och under hänsynstagande till&lt;br&gt;programmets karaktär och publikens möjligheter att uppleva detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Annonser får inte avbryta ett program som är kortare än 20 minu-&lt;br&gt;ter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Ett program vars sändningstid uppgår till 20 men inte 30 minuter&lt;br&gt;får avbrytas av annonser en gång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Ett program som är längre än 30 minuter får avbrytas av annonser&lt;br&gt;en gång för varje påbörjad 30-minutersperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Annonser får inte avbryta ett program, som huvudsakligen gäller&lt;br&gt;nyheter, nyhetskommentarer eller religiös förkunnelse eller som huvud-&lt;br&gt;sakligen vänder sig till barn. Detsamma gäller för ett program som be-&lt;br&gt;står av en film vars sändningstid är 45 minuter eller kortare. I fråga om&lt;br&gt;program som är kortare än 30 minuter gäller också detsamma, om pro-&lt;br&gt;grammet huvudsakligen handlar om religion eller är en dokumentär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Ett program som består av en film som är längre än 45 minuter&lt;br&gt;får avbrytas av annonser en gång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Ett program som avbryts av annonser skall omges av sådana eller&lt;br&gt;av program som huvudsakligen vänder sig till barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. Det första programmet i ett sammanhängande programblock får&lt;br&gt;avbrytas av annonser, om det sänds sådana omedelbart efter program-&lt;br&gt;met.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. Det sista programmet i ett sammanhängande programblock får av-&lt;br&gt;brytas av annonser, om det sänds sådana omedelbart före programmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;277&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LRF finner reglerna vara väl avvägda både från publikens och pro-&lt;br&gt;gramföretagets synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Marknadsförbund godtar de föreslagna reglerna om annons-&lt;br&gt;avbrott i program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt TU måste det vara rimligt att reklamreglerna utformas på ett&lt;br&gt;sådant sätt att programföretaget ges realistiska möjligheter att ta i an-&lt;br&gt;språk den tillåtna annonstiden. Det måste vara praktiskt möjligt att läg-&lt;br&gt;ga in annonstid även i ett programutbud som innehåller långa program.&lt;br&gt;En förutsättning för att avbryta program med annonser bör vara att det-&lt;br&gt;ta sker med största varsamhet och under hänsynstagande till det enskil-&lt;br&gt;da programmets karaktär och till publikens möjligheter att uppleva pro-&lt;br&gt;grammet. Detta framhålls också i förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nordisk Television godtar förslaget och yttrar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av de viktigaste frågorna när det gäller lagstiftning och regelverk&lt;br&gt;för tv-reklam är hur annonserna får placeras in i programtablån. Denna&lt;br&gt;fråga är väsentlig för både programskapare, tittare, annonsörer och re-&lt;br&gt;klamfinansierade tv-kanaler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många programskapare, i synnerhet när det gäller gestaltande pro-&lt;br&gt;duktion men också för vissa typer av faktaprogram, ser negativt pa att&lt;br&gt;deras program bryts för annonsering. De är oroade för att programmets&lt;br&gt;karaktär påverkas eller går förlorad. Lagstiftning och regelverk måste ta&lt;br&gt;hänsyn till den betydelse upphovsrättens ideella del (droit moral) har i&lt;br&gt;detta sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För tittarna kan en alltför aggressiv placering av annonser bli irriter-&lt;br&gt;ande. Att undvika sådan irritation och ge tittarna möjlighet att uppleva&lt;br&gt;programmen ligger dock i tv-kanalens egenintresse och frågan bör där-&lt;br&gt;för ur denna synvinkel vara självreglerande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annonsörerna har ett självklart intresse av att deras budskap når en&lt;br&gt;så stor del av tittarna som möjligt. Detta leder naturligt till önskemål&lt;br&gt;om reklamavbrott placerade inne i programmen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För en reklamfinansierad tv-kanal är en av de centrala frågorna att&lt;br&gt;finna en bra balans mellan programskaparnas, tittarnas och annonsörer-&lt;br&gt;nas intressen, en balans som ger kanalen möjlighet att utvecklas både&lt;br&gt;programmässigt och ekonomiskt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom kanalen har reklam som enda intäktskälla är det viktigt att&lt;br&gt;lagstiftning och regelverk ger tillräckliga intäktsmöjligheter, både i kon-&lt;br&gt;kurrens med andra medier och med utlandsbaserade satellitkanaler med&lt;br&gt;sändning till Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser att utredningen i sitt förslag till lagstiftning om placering av&lt;br&gt;annonser i tv---satt upp regler som gör det möjligt för en reklamfi-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nansierad tv-kanal att både balansera ovannämnda parters intressen och&lt;br&gt;att driva en ekonomiskt bärkraftig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi accepterar huvudregeln om att annonser i första hand ska sättas&lt;br&gt;in i korta block mellan programmen. Vi anser vidare att de regler som&lt;br&gt;anger under vilka förutsättningar man kan avbryta program med an-&lt;br&gt;nonser är väl genomtänkta och lätta att tillämpa. Vi ser det som helt na-&lt;br&gt;turligt att &amp;quot;reklamen sätts in med varsamhet och under hänsynstagande&lt;br&gt;till det enskilda programmets karaktär och till publikens möjligheter att&lt;br&gt;uppleva programmet&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Filminstitutet instämmer i huvudregeln att annonser skall placeras i&lt;br&gt;pauserna mellan programmen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid Göteborgs universi-&lt;br&gt;tet förefaller utredningsförslaget rimligt. Nämnden fortsätter dock:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att det kräver så många olika regler blir förslaget till lagtext&lt;br&gt;mycket tekniskt. Den svaga punkt som möjligen finns är att exemplen&lt;br&gt;förefaller bygga på dagens programtablåer och programformat. Men vad&lt;br&gt;som händer om dessa format ändras, t.ex. att serieprogram på 50 minu-&lt;br&gt;ter faktiskt delas i två och det därigenom blir en naturlig paus är&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;278&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mycket svårt att överblicka. Utredningen saknar på denna punkt en dis-&lt;br&gt;kussion&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det allmänna intrycket är att regelverket är ytterst komplicerat vad&lt;br&gt;gäller hur och när annonser skall få läggas in (s. 208 ff ).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten för Nedre Norrland vill ifrågasätta om det är nödvändigt&lt;br&gt;med den detaljrika regleringen rörande möjligheten att avtala om rätt&lt;br&gt;för programföretaget att avbryta program med annonser. Hovrätten an-&lt;br&gt;ser att det borde vara tillfyllest att i lag ge regeringen en föreskriftsrätt&lt;br&gt;för att inte onödigtvis tynga lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kabelnämnden yttrar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den föreslagna lagstiftningen förekommer termerna program, pro-&lt;br&gt;gramkanal, programblock och televisionsprogram utan närmare definitio-&lt;br&gt;ner, vilket kan skapa problem vid tillämpningen, framför allt om nuva-&lt;br&gt;rande definition av begreppet radioprogram i radiolagen kvarstår. Bland&lt;br&gt;annat blir det, vid bedömningen av om ett programföretag följer regler-&lt;br&gt;na om hur annonser får sättas in (10-14 §§ förslaget till lag om annon-&lt;br&gt;ser i televisionen), helt avgörande vad som räknas som ett program resp,&lt;br&gt;ett programblock. Programföretaget kan t.ex. hävda att ett programblock&lt;br&gt;börjar tidigare eller senare än vad kontrollmyndigheten anser, eller&lt;br&gt;t.o.m. att det är fråga om sinsemellan fristående program. Med gällande&lt;br&gt;definition av begreppet radioprogram medför även begreppet &amp;quot;mellan&lt;br&gt;programmen&amp;quot; motsvarande typ av t v ist igheter. De i förslaget angivna&lt;br&gt;tidsintervallerna torde förutsätta att det klart kan fastslås när ett pro-&lt;br&gt;gram börjar och slutar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt kabelnämndens mening finns en uppenbar risk för att avsak-&lt;br&gt;naden av närmare definitioner av dylika centrala begrepp i lagförslagen&lt;br&gt;kan komma att utnyttjas för att kringgå de uppställda reklamreglerna.&lt;br&gt;Exempelvis kan bestämmelserna i förslaget till lagom annonser i televi-&lt;br&gt;sionen, om program som huvudsakligen vänder sig till barn, leda till att&lt;br&gt;program bo lagen sätter in barnprogrammen som en del av ett program-&lt;br&gt;block som varar större delen av kvällen. De kan sedan hävda att pro-&lt;br&gt;grammet inte huvudsakligen vänder sig till barn, utan att annonser kan&lt;br&gt;sättas in enligt de generella regler som gäller för reklam. Samma förfa-&lt;br&gt;ringssätt är tänkbart då det gäller nyhetsprogram, program med religiös&lt;br&gt;förkunnelse etc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Industriförbundet, SAK och Grossislförbundet Svensk Handel yttrar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om de placeringsregler som bör gälla, delar vi den grundläg-&lt;br&gt;gande inställningen (s. 207) att annonserna skall sättas in med varsam-&lt;br&gt;het och hänsyn tas till programmets karaktär och till publikens möjlig-&lt;br&gt;heter att uppleva programmet. Huvudprincipen bör sålunda vara att re-&lt;br&gt;klam och andra annonser sänds mellan de egentliga programmen, så-&lt;br&gt;som också anges i TV-konventionen. Ett visst utrymme för programav-&lt;br&gt;brott bör dock lämnas, något som även utredaren föreslår. Härvid bör&lt;br&gt;man, enligt vår uppfattning, i stort kunna hålla sig till konventionens&lt;br&gt;normer. Utredaren har dock drivit detaljeringen ett gott stycke längre&lt;br&gt;och de föreslagna reglerna får en ganska byråkratisk karaktär; det kan,&lt;br&gt;menar vi, ifrågasättas om tittarintresset verkligen påfordrar en sådan&lt;br&gt;ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren tycks utgå från att programbolaget skulle vilja ohämmat&lt;br&gt;fylla sändningarna med reklam. Vad publiken accepterar i form av an-&lt;br&gt;nonsmängd, avbrott m.m. sätter dock en gräns härvidlag. Inom ramen&lt;br&gt;för de grundnormer som konventionen uppställer (artikel 14), bör såle-&lt;br&gt;des bolaget kunna ges större frihet att utforma kompletterande place-&lt;br&gt;ringsregler än förslaget för närvarande medger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett exempel kan vara utredarens föreskrift att ett program som av-&lt;br&gt;bryts av annonser måste omges av. annonser. Detta för att styra rekla-&lt;br&gt;men i första hand till pauserna. Även om annonseringen i huvudsak&lt;br&gt;skall ligga mellan programmen, bör enligt vår mening de avbrottsmöj-&lt;br&gt;ligheter som följer av lagen och avtalet kunna utnyttjas utan ytterligare&lt;br&gt;administrativa spärrar av detta slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;279&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ganska många remissinstanser anser å andra sidan att det inte alls Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;bör vara tillåtet att avbryta ett program med annonser. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Filminstitutet uttalar att största möjliga restriktivitet måste tillämpas&lt;br&gt;då det gäller att avbryta program för reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kyrkans centralstyrelse anser att reklamavbrott i program bör&lt;br&gt;ske endast undantagsvis och att normalt all annonstid bör läggas i block&lt;br&gt;mellan programmen. Starka skäl talar också för att man helt förbjuder&lt;br&gt;reklamavbrott i nyheter, nyhetskommentarer eller religiös förkunnelse&lt;br&gt;eller i program som huvudsakligen vänder sig till barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den i betänkandet redovisade undersökningen från Sveriges Radios&lt;br&gt;publik- och programforskningsavdelning (PUB) ger enligt centralstyrel-&lt;br&gt;sen underlag för kravet att alla annonser i televisionen, vid vilken tid de&lt;br&gt;än sänds, ska utformas med största hänsyn till barn och andra socialt ut-&lt;br&gt;satta grupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SFRISAMRAD uttalar att reklamen bör sättas in på ett sätt som så lite&lt;br&gt;som möjligt stör upplevelserna av de ordinarie programmen och visar&lt;br&gt;största möjliga respekt mot både upphovsmän och tittare. Det är en vik-&lt;br&gt;tig kulturpolitisk angelägenhet att upplevelser av t.ex. filmer, konserter,&lt;br&gt;opera- eller teaterföreställningar inte störs och splittras av reklaminslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Organisationerna anser att det finns större möjligheter att tillgodose&lt;br&gt;detta krav om reklamen begränsas till en av Sveriges Televisions kana-&lt;br&gt;ler, där reklamintäkterna endast blir en kompletterande inkomstkälla,&lt;br&gt;l ör det fallet föreslår organisationerna att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- huvudregeln blir att reklaminslagen enbart får sändas i block i pau-&lt;br&gt;serna mellan olika program, dock inte i pausen före eller efter ett barn-&lt;br&gt;program,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- inga program får avbrytas av reklaminslag med undantag för sport-&lt;br&gt;program eller liknande program med naturliga pauser inom program-&lt;br&gt;mets ram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en självständig reklamfinansierad TV-kanal tillåts blir det enligt&lt;br&gt;SFR/SAMRÅD av ekonomiska skäl svårare att upprätthålla huvudregeln&lt;br&gt;konsekvent. För att undvika att en sådan kanal utarmas på långfilmer&lt;br&gt;och andra längre program föreslår organisationerna följande ytterligare&lt;br&gt;undantag från huvudregeln, nämligen attprogram som är längre än 45&lt;br&gt;minuter får brytas för reklam högst en gång, dock inte barnprogram,&lt;br&gt;gudstjänstprogram eller nyhetsprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De remissinstanser som anser att det inte bör vara tillåtet att avbryta&lt;br&gt;ett program med annonser är socialstyrelsen, juridiska fakultetsnämnden&lt;br&gt;vid Stockholms universitet, konsumentverket, SR, TCO, Kl.YS, Svenska&lt;br&gt;Teaterförbundet, Svenska Journalistförbundet, SIF-klubben vid Sveriges&lt;br&gt;Radio-koncernen, RF, SRF och OFF; RF kan dock acceptera reklamin-&lt;br&gt;slag i naturliga pauser vid t.ex. idrottstävlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SR hänvisar i fråga om sin syn på annonsavbrott till vad bolaget ytt-&lt;br&gt;rat över betänkandet (SOU 1989:73) TV-politiken. Bolaget påpekar att&lt;br&gt;detta betänkande inte behandlade frågan om annonsavbrott utifrån att&lt;br&gt;det skulle kunna bli tillåtet med annonssändningar för såväl SR-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;280&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;koncernen som andra företag. SR vill framhålla det angelägna i att i så&lt;br&gt;fall samma regler kommer att gälla för samtliga företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa av de remissinstanser som anser att det inte bör vara tillåtet att&lt;br&gt;avbryta ett program med annonser intar ståndpunkten att all reklam&lt;br&gt;skall placeras i block som sänds på en fast, i förväg tillkännagiven tid.&lt;br&gt;De instanser som anser att en sådan ordning bör gälla är socialstyrelsen,&lt;br&gt;juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, konsumentverket,&lt;br&gt;Svenska Tealerförbundet och SIF-klubben vid Sveriges Radio-koncernen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet yttrar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I utredningen eller i lagförslaget nämns ingenting om att annonser&lt;br&gt;skall sändas pa fasta tider. Fakultetsnämnden anser att en sådan ordning&lt;br&gt;vore att föredra. Tittarna skall inte onödigtvis tvingas på annonser utan&lt;br&gt;höt beträffande dessa, liksom vad gäller övriga program av återkomman-&lt;br&gt;de typ, ha möjlighet att välja i förväg, l asta reklamtider ger också möj-&lt;br&gt;lighet att ta hänsyn till de föräldrar som inte vill att deras barn skall ta&lt;br&gt;del av reklam i tv. Detta slags hänsyn bör tas mot bakgrund av att det&lt;br&gt;inte ansetts möjligt att följa NEK-rapporten 1989:5 med avseende på för-&lt;br&gt;slaget att reklam inte bör förekomma före klockan 20.(10.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket anför att huvudkravet bör vara att tittaren inte skall&lt;br&gt;överraskas av reklaminslagen utan ha möjlighet att välja bort dem. Det-&lt;br&gt;ta uppnås säkrast genom att reklaminslagen samlas till vissa, i förväg&lt;br&gt;fastställda sändningstider. På så sätt framgår det redan av programtablån&lt;br&gt;var reklamen är placerad. Reklamen kan då även anmälas i programan-&lt;br&gt;nonseringen. Verket anser att huvudprincipen om att reklamen skall in-&lt;br&gt;placeras i block mellan programmen bör gälla även för företag utanför&lt;br&gt;Sveriges Radio-koncernen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Filminstitutet avstyrker förslaget att det i ett program som är mellan&lt;br&gt;20 och 30 minuter långt skall vara tillåtet att göra annonsavbrott en&lt;br&gt;gång och att ett program som är längre än 30 minuter skall få avbrytas&lt;br&gt;av annonser en gång per påbörjad 30-minutersperiod. Gränsen bör sät-&lt;br&gt;tas avsevärt högre. Förslagsvis bör program under 45 minuters längd in-&lt;br&gt;te få avbrytas av reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De möjligheter att göra annonsavbrott som Filminstitutet enligt det&lt;br&gt;anförda vänder sig mot finner också juridiska fakultetsnämnden vid&lt;br&gt;Stockholms universitet vara olämpliga. Även SRF avstyrker dessa förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket tar upp frågan om annonsavbrott i filmer och yttrar&lt;br&gt;om detta:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det torde normalt ligga i tittarnas intresse att kunna följa filmer och&lt;br&gt;liknande program utan avbrott. TV-utredningen uttalade att om reklam&lt;br&gt;bara får placeras mellan programmen skulle det kunna medföra att pro-&lt;br&gt;gramplaneringen påverkas så att främst korta program sänds (SOU&lt;br&gt;1989:73). Verket ifrågasätter om denna farhåga är befogad. I vart fall bör&lt;br&gt;frågan om det störande momentet i avbrotten närmare utredas innan&lt;br&gt;förslaget genomförs. Det finns också anledning att ta hänsyn till upp-&lt;br&gt;hovsmännens inställning till att deras verk avbryts av reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även Filminstitutet är kritiskt när det gäller frågan om annonsavbrott&lt;br&gt;i filmer:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa typer av program och ämnesområden är extra känsliga för re-&lt;br&gt;klamavbrott. l ör Filminstitutets del vill vi naturligtvis främst lyfta fram&lt;br&gt;spel- och dokumentärfilmer, där vi över huvud taget bestämt motsätter&lt;br&gt;oss reklamavbrott. Upplevelsen av dessa konstnärliga alster förstörs ge-&lt;br&gt;nom avbrott för annonser av mer eller mindre påträngande slag. Vi av-&lt;br&gt;styrker därför uttryckligen utredningens förslag att filmer som är längre&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;281&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;än 45 minuter ska få avbrytas av annonser en gång. Det är bättre att i&lt;br&gt;stället förlänga annonsutrymmet före och efter filmen. Utredningens&lt;br&gt;farhågor att förbud mot annonsavbrott i långfilmer skulle leda till ett&lt;br&gt;minskat intresse från programföretaget att visa långfilm anser Filminsti-&lt;br&gt;tutet vara kraftigt överdrivna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Teaterförbundel vänder sig speciellt mot förslaget att tillåta&lt;br&gt;annonsavbrott i långfilmer och annan konstnärlig produktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kyrkans centralstyrelse känner tveksamhet inför förslaget att&lt;br&gt;tillåta ett fristående TV-företag att göra reklamavbrott i längre program,&lt;br&gt;som biograffilmer eller andra program som är eller förmedlar konstnär-&lt;br&gt;liga verk, vilka är avsedda att betraktas och avlyssnas som en helhet. Bå-&lt;br&gt;de upphovsmän och TV-tittare drabbas om programmen blir onaturligt&lt;br&gt;uppdelade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera av de remissinstanser som vänder sig mot förslagen om annons-&lt;br&gt;avbrott i program åberopar som ett argument för sin ståndpunkt hänsyn&lt;br&gt;till upphovsmännens ideella rätt till sina verk Uttalanden av denna in-&lt;br&gt;nebörd gör juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, KLYS,&lt;br&gt;Svenska Teaterförbundel, SIF-klubben vid Sveriges Radio-koncernen, SRF&lt;br&gt;och OFF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller bl.a. filmer kan enligt juridiska fakultetsnämnden vid&lt;br&gt;Stockholms universitet mot bakgrund av 3 och 28 upphovsrättslagen&lt;br&gt;annonsavbrott ifrågasättas, om innehavaren av upphovsrätten inte på&lt;br&gt;förhand givit sitt tillstånd till avbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KLYS yttrar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 3 § URL får ett verk inte ändras så att upphovsmannens litter-&lt;br&gt;ära eller konstnärliga anseende eller egenart kränks; ej heller får verket&lt;br&gt;göras tillgängligt för allmänheten i sådan form eller i sådant samman-&lt;br&gt;hang som är på angivet sätt kränkande för upphovsmannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vart och ett av de nu redovisade kriterierna för intrång i den ideella&lt;br&gt;rätten aktualiseras för tillämpning av den föreslagna möjligheten att av-&lt;br&gt;bryta program med annonser. Det är oacceptabelt att Sveriges tillträde&lt;br&gt;till Europarådskonventionen skulle bidra till att det sker intrång i upp-&lt;br&gt;hovsmannens ideella rätt - den ideella rätt som är ett karaktäristiskt och&lt;br&gt;unikt särdrag för just upphovsrätten. Det kan inte vara ett intresse för&lt;br&gt;riksdag och regering som företrädare för public service-televisionen att&lt;br&gt;medverka till att upphovsmännens och de utövande konstnärernas inte-&lt;br&gt;gritet i programverksamheten på detta sätt urholkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns som bekant i 3 § URL också en föreskrift som öppnar för&lt;br&gt;att upphovsmannen kan efterge sin idella rätt så vitt angår en till art&lt;br&gt;och omfattning begränsad användning av verket. Samtidigt är det en se-&lt;br&gt;dan gammalt etablerad princip på den svenska avtalsmarknaden inom&lt;br&gt;televisions- och filmområdet att de avtal som träffas innefattar att upp-&lt;br&gt;hovsmän och utövande konstnärer är bibehållna sin ideella rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är oacceptabelt att Sveriges tillträde till Europarådskonventionen&lt;br&gt;skulle bereda marken för en ändrad och försämrad avtalsmarknad be-&lt;br&gt;träffande den ideella upphovsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SRF tillbakavisar mycket bestämt utredningens förslag om hur vissa&lt;br&gt;längre program skall tillåtas bli avbrutna av reklam och fortsätter:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därvid värnar vi naturligtvis speciellt om visning av filmverk (spel-&lt;br&gt;film och dokumentär) och s.k. TV-teater, inspelad med elektronteknik.&lt;br&gt;Regissören för sådana verk har en upphovsrätt, som skulle kränkas (§ 3&lt;br&gt;Upphovsrättslagen) om hans/hennes verk skulle avbrytas av för verkets&lt;br&gt;innehåll, stil och tendens helt främmande element, vilket reklaminslag&lt;br&gt;skulle utgöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;282&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;OH yttrar: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;OFF har tidigare i olika sammanhang kritiserat den europeiska TV- Bilaga 2&lt;br&gt;konventionens reglering av avbrott för reklam/annonser. Vi har gjort&lt;br&gt;det med hänvisning till svensk och internationell upphovsrättslig lag-&lt;br&gt;stiftning om upphovsmannens ideella rätt. Avbrotten strider också mot&lt;br&gt;den kulturpolitiska målsättning och det grundlagsbud - RF 2:19 - som&lt;br&gt;tillförsäkrar upphovsmännen upphovsrätt. Det här betyder att varje av-&lt;br&gt;brott eller annat tekniskt ingrepp som görs i konstnärliga verk utan sär-&lt;br&gt;skild överenskommelse med upphovsmannen i varje enskilt fall utgör&lt;br&gt;en kränkning av den ideella rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;l ör oss är det obegripligt att man från svensk sida undertecknat den&lt;br&gt;europeiska TV-konventionen när ett tillämpande av den leder till in-&lt;br&gt;trång i eller kränkning av upphovsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är lika obegripligt att en statssekreterare på ett kulturdeparte-&lt;br&gt;ment - när han gör en utredning om reklamfinansiering av svensk tele-&lt;br&gt;vision - lägger fram förslag som medger avbrott i konstnärliga verk för&lt;br&gt;annonsinslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är slutligen obegripligt att jurister som arbetar fram förslag om&lt;br&gt;&amp;quot;lagstiftning för reklam i svensk television&amp;quot; fortsätter den här linjen&lt;br&gt;utan att särskilt utreda de upphovsrättsliga aspekterna. Varför tar man&lt;br&gt;sig friheten att låta upphovsmännen - redan hart trängda i en kommers-&lt;br&gt;ialiserad medievärld - med sina verk bli lockfåglar för annonsköparna?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen säger att avbrotten skall ske med varsamhet och under&lt;br&gt;hänsynstagande till programmets karaktär och avser då enbart publikens&lt;br&gt;upplevelsesituation. Han nämner inte varsamhet i förhållande till upp-&lt;br&gt;hovsmannen eller verket. Vem ska för övrigt utöva denna varsamhet&lt;br&gt;och hur ska brist på varsamhet beivras?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den enda formen för varsamhet gentemot såväl publik som upp-&lt;br&gt;hovsman är att avbrott för annonser inte tillåts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tendensen att utesluta upphovsmännens intressen är tämligen ge-&lt;br&gt;nomgående i utredarens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om när reklamavbrott får ske, gör utredaren&lt;br&gt;alldeles godtyckliga graderingar av olika verk. Varför får en dokumentär&lt;br&gt;avbrytas efter 30 minuter men en långfilm efter 45 minuter?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren skriver också att en &amp;quot;begränsning till ett enda annonsav-&lt;br&gt;brott i en film som är längre än 45 minuter anser jag vara en rimlig&lt;br&gt;kompromiss mellan de olika önskemål som finns&amp;quot;. Ilär ekar Sverker&lt;br&gt;Gustavssons egna ord i den nye utredarens mun - båda glömmer att låta&lt;br&gt;upphovsmännen delta i kompromissandet mellan publikens ovilja att&lt;br&gt;bli störd och annonsörernas ekonomiska intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De båda utredarnas förhållningssätt redan på detta stadium är illavar-&lt;br&gt;slande för den ställning som upphovsrättsliga verk kan tänkas få i en&lt;br&gt;framtida svensk television. Hur ska det gå om inte ens de högsta tjänste-&lt;br&gt;männen på ett kulturdepartement månar om konsten, kulturen och&lt;br&gt;upphovsrätten?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Filminstitutet delar utredningens uppfattning att annonser med re-&lt;br&gt;klam inte bör få förekomma under annonstiden omedelbart före eller&lt;br&gt;efter ett program som huvudsakligen vänder sig till barn. Detta förslag&lt;br&gt;tillstyrks också av Svenska kyrkans centralstyrelse, SFRISAMRAD och&lt;br&gt;SRF. Sveriges Marknadsförbund instämmer med tvekan i förslaget, me-&lt;br&gt;dan RF anser att det inte bör få förekomma reklam i anslutning till TV-&lt;br&gt;program för mindre barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Industriförbundet, SAF och Grossistförbundet Svensk Handel uttalar&lt;br&gt;om placeringsreglerna beträffande reklam till barn att försiktighet givet-&lt;br&gt;vis är påkallad med hänsyn till barns känslighet. Frågan är dock om in-&lt;br&gt;te de höga ambitionerna även här har tillåtits driva fram väl byråkratis-&lt;br&gt;ka normer. Det bör prövas om inte reglerna kan formuleras enklare.&lt;br&gt;Utgångspunkten bör vara de principer och normer som kommer till ut-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;283&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tryck i Internationella Handelskammarens Grundregler för reklam/Råd&lt;br&gt;om reklam till barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Köpmannaförbundet uttalar kritik mot förslaget att annonser med re-&lt;br&gt;klam inte skall få förekomma under annonstiden omedelbart före eller&lt;br&gt;efter ett program som huvudsakligen vänder sig till barn. Förbundet an-&lt;br&gt;ser det vara bättre att utgå från Internationella Handelskammarens&lt;br&gt;Grundregler för reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även Internationella Handelskammarens Svenska Nationalkommitté&lt;br&gt;uttalar i fråga om placeringsreglerna för reklam till barn att utgångs-&lt;br&gt;punkten bör vara Grundreglerna för reklam/Råd om reklam till barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Teaterförbundel finner det å andra sidan vara otillräckligt att&lt;br&gt;annonser med reklam inte skall få förekomma under annonstiden ome-&lt;br&gt;delbart före eller efter ett program som huvudsakligen vänder sig till&lt;br&gt;barn. Förbundet anser att det bör vara förbjudet att sända reklam i an-&lt;br&gt;slutning till barn-, ungdoms- och familjeprogram. Förbundet fortsätter:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om möjligheter ges att annonsera i anslutning till barn-, ungdoms-&lt;br&gt;och familjeprogram finns en risk att enbart program som når maximalt&lt;br&gt;antal tittare kommer att sändas och att barn och ungdom riskerar att al-&lt;br&gt;drig få tillgång till ett mångsidigt kulturutbud och program som vänder&lt;br&gt;sig till mindre eller speciella grupper eller som av TV-bolaget förväntas&lt;br&gt;intressera enbart vissa åldrar, specialintressen eller barn och ungdomar&lt;br&gt;ur hem med en viss kulturell eller etnisk bakgrund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Televisionen har en sådan genomslagskraft att den, vad gäller kultur-&lt;br&gt;förmedling till barn och ungdom bör åläggas ett speciellt ansvar och in-&lt;br&gt;te bör styras av att till dessa grupper maximera antalet tittare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slb-klubben vid Sveriges Radio-koncernen anser att annonsering mås-&lt;br&gt;te förbjudas i anslutning till barn-, ungdoms- och familjeprogram för att&lt;br&gt;bättre skydda de svagaste och mest utsatta grupperna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Särskilda normer för reklam i TV&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;8.1 Marknadsföringslagen och reklam i TV&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utredningens bedömning: I stort sett kan TV-reklamen hanteras utan&lt;br&gt;marknadsföringsrättsliga särregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms tingsrätt yttrar att kärnan i vad utredningen här säger är&lt;br&gt;att den gällande marknadsrättsliga lagstiftningen är tillräcklig såvitt av-&lt;br&gt;ser bevakningen TV-reklamen. Tingsrätten delar helt denna bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet framhåller att&lt;br&gt;utredningens förslag innebär att generalklausulen mot otillbörlig mark-&lt;br&gt;nadsföring i 2 § marknadsföringslagen blir huvudbestämmelsen också&lt;br&gt;för bedömning av TV-reklam. Nämnden fortsätter:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fakultetsnämnden finner denna lösning lämplig. Det finns ingen an-&lt;br&gt;ledning att befara att inte det i Sverige sedan länge etablerade marknads-&lt;br&gt;rättsliga kontrollsystemet inte skulle kunna fungera också på TV-&lt;br&gt;reklamområdet. Marknadsföringslagen är redan i dag tillämplig på 1'V-&lt;br&gt;reklam som är riktad, helt eller delvis, till svenska TV-tittare. Det kan&lt;br&gt;påpekas att generalklausulens grundläggande otillbörlighetsnorm med&lt;br&gt;dess hänvisning till god affärssed är flexibel och möjliggör en nyanserad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;284&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillämpning som bl.a. beaktar skillnader mellan olika reklammedier i&lt;br&gt;fråga om paverkan på mottagaren. Sannolikt kommer praxis att etablera&lt;br&gt;relativt stränga kriterier på TV-reklamområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Industriförbundet, SAP och Grossislförbundet Svensk Handel delar gi-&lt;br&gt;vetvis utredarens bedömning. Organisationerna uttalar att övervakning&lt;br&gt;och normbildning inom marknadsföringslagens ram innebär samma&lt;br&gt;ordning som har etablerats för andra medier. Bedömningen kan då&lt;br&gt;också direkt repliera på redan fastställda och erkända principer, bl.a. de&lt;br&gt;som kommer till uttryck i Internationella Handelskammarens Grund-&lt;br&gt;regler för reklam. Samtidigt nås en betydande grad av flexibilitet och en&lt;br&gt;besvärande detaljreglering kan undvikas. Denna lösning har sålunda up-&lt;br&gt;penbara förtjänster och ligger f.ö. helt i linje med vad organisationerna&lt;br&gt;länge förordat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Marknadsförbunds grundinställning är att reklam i TV skall&lt;br&gt;lyda under samma regler som övrig reklam, dvs. marknadsföringslagen&lt;br&gt;och Internationella Handelskammarens Grundregler för reklam. Vad&lt;br&gt;som är etisk praxis fastställs de facto av marknadsdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationella Handelskammarens Svenska Nationalkommitté finner&lt;br&gt;utredningens förslag väl avvägt. Den brist på konkretion som känne-&lt;br&gt;tecknar marknadsföringslagens generalklausuler kompenseras bara del-&lt;br&gt;vis av marknadsdomstolens praxis. Den bristande konkretionen hos ge-&lt;br&gt;neralklausulerna motverkas emellertid av Grundreglerna för reklam,&lt;br&gt;som faktiskt har fungerat som utfyllande norm (tolkningsanvisningar)&lt;br&gt;till marknadsföringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som utredningen påpekar kommer Grundreglerna att få en motsva-&lt;br&gt;rande funktion på TV-reklamens område. Sannolikt kommer man att&lt;br&gt;ställas inför en del för TV-reklamen specifika tolkningsproblem. Erfa-&lt;br&gt;renheterna från bl.a. Storbritannien indikerar detta. Grundreglerna kan&lt;br&gt;då erbjuda en ändamålsenlig utgångspunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nordisk Television delar utredningens uppfattning att marknadsför-&lt;br&gt;ingslagens generalklausul mot otillbörlig marknadsföring bör kunna få&lt;br&gt;en ändamålsenlig tillämpning när det gäller reklam i TV. Regelverket&lt;br&gt;för reklam i TV bör i alla avseenden så långt möjligt överensstämma&lt;br&gt;med de regler som gäller andra medier och andra former av marknads-&lt;br&gt;föring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms tingsrätt och Annonsörföreningen anser att informations-&lt;br&gt;skyldigheten enligt 3 § marknadsföringslagen inte bör sträcka sig lika&lt;br&gt;långt för TV-reklam som för reklam i tryckta skrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;liarnmiljörådet uttalar att skyddet för barn i marknadsföringslagstift-&lt;br&gt;ningen är otillräckligt och därtill oprövat vad gäller TV-reklamen. Rå-&lt;br&gt;det kräver därför atl lagstiftningen ser över och anpassas till nya förhål-&lt;br&gt;landen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller den europeiska TV-konventionen anser rådet att hand-&lt;br&gt;läggningen av olämplig reklam till barn, exempelvis reklam med vålds-&lt;br&gt;inslag, är ytterst komplicerad och att sanktionsmöjligheterna är bristfäl-&lt;br&gt;liga. Rådet finner det mycket angeläget att ytterligare klargörande arbete&lt;br&gt;sker i denna komplicerade fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;285&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Einligt konsumentverket bör det i en lagstiftning om TV-reklam ges&lt;br&gt;möjlighet att ålägga TV-företaget att sända tillrättalägganden (beriktigan-&lt;br&gt;den av vilseledande marknadsföring). Verket fortsätter:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TV-mediet har stor genomslagskraft och når många konsumenter.&lt;br&gt;Vilseledande eller direkt felaktiga påståenden bör rättas så snart det är&lt;br&gt;möjligt. Det är viktigt att tillrättaläggandet görs under motsvarande&lt;br&gt;sändningstid och att det i övrigt får minst samma uppmärksamhetsvärde&lt;br&gt;som del felaktiga inslaget. Erfarenheterna från den redovisning av Ra-&lt;br&gt;dionämndens fällande beslut som görs i våra riks-TV-kanaler är goda&lt;br&gt;och den redovisningsformen kan tjäna som förebild för beriktiganden&lt;br&gt;av vilseledande marknadsföring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör finnas möjlighet att förelägga företaget att sända en redovis-&lt;br&gt;ning av beslut meddelade av Radionämnden respektive Marknadsdom-&lt;br&gt;stolen, där företaget kritiseras i något avseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Charlotte Reimerson menar att det är naivt av utredningen att tro att&lt;br&gt;marknadsföringslagen räcker för att skydda konsumenterna mot otill-&lt;br&gt;börlig TV-reklam. Marknadsföringslagens vapen måste slipas och sank-&lt;br&gt;tionsmöjligheterna utökas väsentligt. Ett absolut konsumentkrav innan&lt;br&gt;TV-reklamen släpps lös är att det införs en ny för TV-reklam special-&lt;br&gt;skriven och mycket strängare marknadsföringslag. Övertramp skall kos-&lt;br&gt;ta företagen rejäla summor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.2 Reklam till barn&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utredningens forslag: I annonslagen föreskrivs följande. En annons med&lt;br&gt;reklam får inte vara inriktad på att fånga uppmärksamheten hos yngre&lt;br&gt;barn. I annonser med reklam får det inte förekomma personer eller fi-&lt;br&gt;gurer som spelar en framträdande roll i televisionsprogram som huvud-&lt;br&gt;sakligen vänder sig till barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grund av TV-mediets särskilda genomslagskraft menar även Stock-&lt;br&gt;holms tingsrätt att frågan om barns påverkan av reklam särskilt bör upp-&lt;br&gt;märksammas. I viss mån kan en bevakning ske inom ramen för mark-&lt;br&gt;nadsföringslagens begrepp otillbörlig marknadsföring. Tingsrätten delar&lt;br&gt;bedömningen att vid längre gående krav på reklam särskild lagstiftning&lt;br&gt;erfordras. I örslaget tillstyrks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LRF anser förslaget vara motiverat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Nordisk Television är de föreslagna reglerna rimliga. Reglerna&lt;br&gt;bör tillfredsställa den opinion som vill förhindra att TV-mediet används&lt;br&gt;för reklam till barn. Bolaget instämmer i att vad som föreslås är mer&lt;br&gt;adekvat än en regel om att reklaminslag inte får sändas under vissa tider&lt;br&gt;på dagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SRF ser positivt på förslaget om förbud mot reklam riktad till yngre&lt;br&gt;barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kyrkans centralstyrelse uttalar att regelverket genomgående&lt;br&gt;bör avse barn upp till 12 år. Med denna skärpning tillstyrker centralsty-&lt;br&gt;relsen förslaget att en annons med reklam inte får vara inriktad på att&lt;br&gt;fånga uppmärksamheten hos barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;286&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten för Nedre Norrland ifrågasätter om det är meningsfullt att Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;göra en åtskillnad mellan &amp;quot;yngre barn&amp;quot; (5 § i annonslagförslaget) och Bilaga 2&lt;br&gt;&amp;quot;barn&amp;quot; (6 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt radionämnden saknas det tillräckliga skäl att göra skillnad&lt;br&gt;mellan &amp;quot;yngre barn&amp;quot; och &amp;quot;barn&amp;quot;. För enkelhetens skull bör endera ål-&lt;br&gt;dersgränsen väljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Reklamförbund befarar att uppdelningen i &amp;quot;yngre barn&amp;quot; och&lt;br&gt;&amp;quot;barn&amp;quot; kan medföra praktiska tillämpningssvårigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DO påpekar att regeringen i en proposition till riksdagen har föresla-&lt;br&gt;git att Sverige skall ratificera FN:s barnkonvention och att med barn i&lt;br&gt;konventionen avses den som är under 18 år. DO frågar sig om det inte&lt;br&gt;vore rimligt att i TV-reklamsammanhang tillämpa barnkonventionens&lt;br&gt;definition av barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TU ifrågasätter om det finns tillräckliga skäl att införa en särskild&lt;br&gt;lagbestämmelse om förbud mot reklam riktad till yngre barn. De sär-&lt;br&gt;skilda regler om reklam till barn som återfinns i Internationella Han-&lt;br&gt;delskammarens Grundregler om reklam kompletterade med reglerna i&lt;br&gt;den europeiska TV-konventionen torde kunna ge garantier för att re-&lt;br&gt;klaminslag inte utformas på ett otillbörligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Köpmannaförbundet anser att ett förbud mot reklam som fångar de&lt;br&gt;yngre barnens intresse kommer att innebära en rad gränsdragningspro-&lt;br&gt;blem. Det vore bättre att utgå från den typ av uppföranderegler som&lt;br&gt;återfinns i Internationella Handelskammarens Grundregler för reklam.&lt;br&gt;Dessa ger i artikel 13 ett koncentrat av vad som bör iakttas vid reklam&lt;br&gt;som gäller barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annonsörföreningen noterar med tillfredsställelse att det inte föreslås&lt;br&gt;något förbud mot att sända reklam före ett visst klockslag. Enligt fören-&lt;br&gt;ingen torde det dock leda till avsevärda lagtolkningsproblem att bestäm-&lt;br&gt;ma vilka annonser som skall anses vara inriktade på att fånga uppmärk-&lt;br&gt;samheten hos yngre barn. Tolkningsproblem kan också uppstå vad gäl-&lt;br&gt;ler uttrycken &amp;quot;som spelar en framträdande roll&amp;quot; resp, &amp;quot;huvudsakligen&lt;br&gt;vänder sig till barn&amp;quot;. Vidare torde det leda till vissa komplikationer att&lt;br&gt;lagen använder både begreppet yngre barn (upp till 10 års ålder) resp.&lt;br&gt;barn (under 12 år). Enligt föreningen får marknadsföringslagen och In-&lt;br&gt;ternationella Handelskammarens Grundregler för reklam anses vara till-&lt;br&gt;räckliga föt att i huvudsak tillgodose behovet av att skydda barn. De sär-&lt;br&gt;skilda bestämmelser som utredningen förordar föreslås därför utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Marknadsförbund kan instämma i sakfrågan men anser att&lt;br&gt;det befintliga regelverket är tillräckligt. Det är praktiskt svårt med sär-&lt;br&gt;regler som tar sikte på olika åldersgrupper. Ämnets komplexitet visar&lt;br&gt;sig genom produkter som t.ex. cykelhjälmar, barntandborstar och refle-&lt;br&gt;xer, vilka har barn som viktiga målgrupper. Lagstiftningen bör helst in-&lt;br&gt;te helt omöjliggöra att dessa kan kommuniceras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kinnevik anser atl förslaget att en annons med reklam inte skall få&lt;br&gt;vara inriktad på att fånga uppmärksamheten hos yngre barn innebär ett&lt;br&gt;markant avsteg från internationell praxis. Bolaget anser att en svensk&lt;br&gt;reglering bör stå i samklang med vad som gäller internationellt och hän-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;287&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;visar till Internationella Handelskammarens Grundregler för reklam. Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;Vidare har bolaget svårt att förstå skälen för att använda två olika ålders- Bilaga 2&lt;br&gt;bestämningar som ligger så nära varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SFRISAMRAD anser att utredningens förslag bör skärpas på tre&lt;br&gt;punkter;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Förslagen kompliceras onödigt av att det förekommer två ålder-&lt;br&gt;gränser (under tio år och under tolv år). Tolvårsgränsen bör gälla i&lt;br&gt;samtliga fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Den i betänkandet redovisade undersökningen från Sveriges Ra-&lt;br&gt;dios publik- och programforskningsavdelning (PIJB) visar att andelen 3-&lt;br&gt;l()-åringar bland tittarna är hög under dagtid men minskar kraftigt efter&lt;br&gt;kl. 19.00. I linje med detta och vad som förordas i NEK-rapporten&lt;br&gt;1989:5 bör det gälla ett förbud mot att sända reklam i TV före ett visst&lt;br&gt;klockslag, förslagsvis kl. 19.00.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Av PUB-undersökningen framgår att 3-10-åringar ingår i TV-&lt;br&gt;publiken under alla tider på dygnet. Konsekvensen av detta måste bli att&lt;br&gt;all reklam i TV skall vara utformad på ett sådant sätt att den tar hänsyn&lt;br&gt;till barns och ungas särskilda känslighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Organisationerna föreslår därför att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- en annons med reklam inte skall få vara inriktad på att fånga upp-&lt;br&gt;märksamheten hos barn (under 12 år),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- reklaminslag inte skall få sättas in före eti bestämt klockslag, för-&lt;br&gt;slagsvis kl. 19.00,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- all reklam i TV skall vara utformad så att den tar hänsyn till barns&lt;br&gt;och ungas särskilda känslighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Teaterförbundel ser positivt på förslaget om förbud mot re-&lt;br&gt;klam riktad till yngre barn. Enligt förbundet bör dock förbudet utvidgas&lt;br&gt;till att omfatta reklam riktad till barn och ungdomar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SIF-klubben vid Sveriges Radio-koncernen anser att förbudet mot re-&lt;br&gt;klam riktad till yngre barn måste utvidgas till att gälla även äldre barn&lt;br&gt;och ungdomar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen delar utredningens bedömning att marknadsföringsla-&lt;br&gt;gens generalklausul mot otillbörlig marknadsföring måste kompletteras&lt;br&gt;med ytterligare regler. Styrelsen anser dock att utredningen inte har be-&lt;br&gt;aktat att marknadsföringslagstiftningen inte kan täcka de nyanser i bud-&lt;br&gt;skapet som TV-reklam kan innehålla jämfört med annan reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen hänvisar till NEK-rapporten 1989:5 &amp;quot;Konsumentkrav på&lt;br&gt;TV-reklam till barn och unga&amp;quot; och föreslår att följande särskilda regler&lt;br&gt;införs:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Reklamen skall fylla särskilt höga etiska krav. Speciell aktsamhet&lt;br&gt;bör iakttas vid användning av ljud, ljus och andra tekniska effekter.&lt;br&gt;Kraven på saklighet och vederhäftighet bör vara högt ställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Det skall vara mycket tydligt när ett reklaminslag påbörjas och un-&lt;br&gt;der hela inslaget skall klart framgå att det är fråga om reklam. Rekla-&lt;br&gt;men skall sändas i block på fasta tider mellan program och anmälas i&lt;br&gt;programannonseringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Reklamen får inte antyda att barn eller unga får sämre status eller&lt;br&gt;utvecklingsmöjligheter om de inte har en viss produkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;288&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Uppgifter om produkter som även vänder sig till barn och unga Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;måste vara speciellt sakliga vad gäller produktens storlek, värde, hållbar- o-, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;het, prestationsmöjligheter och pris. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Reklam får inte innehålla uppmaning till barn och unga att påver-&lt;br&gt;ka någon att köpa en viss produkt. Inte heller får reklam innehålla ut-&lt;br&gt;fästelser om belöning till den som skaffar nya köpare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Reklam får inte innehålla ord eller bild som avser farlig verksam-&lt;br&gt;het eller situationer där normala försiktighetsmått åsidosätts eller som&lt;br&gt;på annat sätt kan leda till ett farligt eller oansvarigt handlande. Om en&lt;br&gt;produkt inte bör användas utan att särskilda säkerhetshänsyn tas skall&lt;br&gt;detta uttryckligen anges i reklamen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Reklam får inte innehålla inslag med våld eller som kan tolkas&lt;br&gt;som en stimulans till våld.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Barn skall inte medverka i reklam annat än när deras medverkan&lt;br&gt;är en naturlig del av den avbildade miljön eller när det är helt klart att&lt;br&gt;det är nödvändigt med deras medverkan för att beskriva hur produkten&lt;br&gt;skall användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen betonar också att det, särskilt när det gäller barn och&lt;br&gt;ungdomar, blir nödvändigt att väga upp reklaminslagen med intressanta&lt;br&gt;och sakligt upplysande program som ger vägledning om vad reklam och&lt;br&gt;annan marknadsföring syftar till. Sådana program skall, bl.a. på basis av&lt;br&gt;tittarfrågor, granska produkter och sätten att marknadsföra dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tfarnmiljörådel godtar inte helt utredningens slutsatser av den i be-&lt;br&gt;tänkandet redovisade PUB-undersökningen. Trots de relativt sett låga&lt;br&gt;procentsatserna för barnens TV-tittande under kvällstid ser enligt rådet&lt;br&gt;ett stort antal barn på TV under andra tider än barnprogramtid. Rådet&lt;br&gt;kan inte dela åsikten att de föreslagna reglerna om reklamfrihet i och&lt;br&gt;runt sändningarna av barnprogram utgör ett tillräckligt effektivt skydd&lt;br&gt;för barn mot reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet föreslår&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att det inte får förekomma någon reklam riktad till barn under 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;år,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att ingen reklam bör visas i TV före kl. 21.00 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att de regler för reklam till barn och unga som har föreslagits i&lt;br&gt;NIK-rapporten 1989:5 i sin helhet skall tillämpas som miniminivå på&lt;br&gt;all reklam som produceras för TV-sändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet efterlyser också restriktiva regler för s.k. product placement i&lt;br&gt;barn- och ungdomsprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket anser i likhet med NEK-rapporten 1989:5 &amp;quot;Konsu-&lt;br&gt;mentkrav på TV-reklam till barn och unga&amp;quot; att reklam riktad till barn&lt;br&gt;under 14 år bör vara förbjuden. Mot bakgrund av att barn även påver-&lt;br&gt;kas av sådan reklam som inte speciellt riktar sig till barn bör reklam&lt;br&gt;över huvud taget inte få sändas då barn är en stor del av publiken. Ver-&lt;br&gt;ket anser därför att ingen reklam bör få sändas från kl. 6 till kl. 20.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verket påpekar att gruppen barn enligt Internationella Handelskam-&lt;br&gt;marens Grundregler för reklam avser åldersgruppen upp till 14 år. Ver-&lt;br&gt;ket anser att utredningen inte har visat på något skäl att frångå denna&lt;br&gt;definition och finner det direkt olämpligt att göra en uppdelning mellan&lt;br&gt;yngre barn (under 10 år) och barn (under 12 år).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SkR/SAMRÅD tillstyrker förslaget atl det i annonser med reklam inte&lt;br&gt;skall få uppträda personer eller figurer som spelar en framträdande roll&lt;br&gt;i televisionsprogram som huvudsakligen vänder sig till barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;289&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Marknadsförbund uttalar att man när det gäller identifierbar-&lt;br&gt;heten hos reklam bör vara speciellt strikt vad gäller reklam till barn ef-&lt;br&gt;tersom barn har lätt att identifiera sig med idoler etc. Barn är dock&lt;br&gt;kräsna reklamkonsumenter. I)e kan notmalt urskilja ett reklaminslag&lt;br&gt;och förväntar sig att reklam skall vara informativ och underhållande,&lt;br&gt;l ör att inte i onödan utesluta halva svenska skädespelarkåren från att&lt;br&gt;medverka i reklaminslag bör det framför allt vara förväxlingsrisken som&lt;br&gt;väger tungt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också Industriförbundet, SAF och Grossistförbundet Svensk Handel&lt;br&gt;kommenterar denna regel. I.nligt organisationerna kan det från pro-&lt;br&gt;gramföretagets synpunkt, av bl.a. integritetsskäl, måhända finnas skäl till&lt;br&gt;sådana regler, kanske avseende fler kategorier och all TV-annonsering.&lt;br&gt;Organisationerna anser dock att man med fördel bör kunna överlämna&lt;br&gt;till programföretaget att självt ställa upp lämpliga normer och att lagreg-&lt;br&gt;leringen kan inskränkas till vad TV-konventionen kräver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket finner det å andra sidan inte tillfredsställande att&lt;br&gt;endast personer som spelar &amp;quot;en framträdande roll&amp;quot; i televisionsprogram&lt;br&gt;som huvudsakligen vänder sig till barn diskvalificeras från reklammed-&lt;br&gt;verkan; det bör vara tillräckligt att personen eller figuren har anknytning&lt;br&gt;till ett sådant program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.3 Ingen alkohol- eller tobaksreklam&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: 1 radioansvarighetslagen införs en ny bestämmelse&lt;br&gt;rörande att utan hinder av den lagen gäller vad som föreskrivs i annan&lt;br&gt;lag om förbud mot kommersiell annons i den mån annonsen används&lt;br&gt;vid marknadsföring av alkoholhaltiga drycker eller tobaksvaror.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagarna med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkohold-&lt;br&gt;rycker resp, tobaksvaror tas det in nya bestämmelser som innebär att det&lt;br&gt;vid marknadsföring av en alkoholdryck eller en tobaksvara är förbjudet&lt;br&gt;att använda en kommersiell annons i televisionsprogram som ett pro-&lt;br&gt;gramföretagsänder med stöd av tillstånd enligt 5 § första stycket radiola-&lt;br&gt;gen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms tingsrätt tillstyrker förslaget. Det förefaller helt riktigt att&lt;br&gt;generella förbud mot alkohol- och tobaksreklam i TV - på samma sätt&lt;br&gt;som i I kap. 9 § tryckfrihetsförordningen - regleras särskilt. Sådana för-&lt;br&gt;bud anses inte tryckfrihetsförordningen ge utrymme för och logiskt sett&lt;br&gt;därmed inte heller radiolagarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet uttalar att det&lt;br&gt;synes välgrundat att komplettera radioansvarighetslagen på föreslaget&lt;br&gt;sätt efter mönster av 1 kap. 9 § punkt I tryckfrihetsförordningen. Som&lt;br&gt;utredningen konstaterar skulle det vara märkligt att göra en principiell&lt;br&gt;skillnad mellan reklam för alkohol och tobak i tryckt skrift och i andra&lt;br&gt;medier, exempelvis TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran också av&lt;br&gt;samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid Göteborgs universitet, L.RF,&lt;br&gt;Sanna Satellite, Svenska kyrkans centralstyrelse, SFRISAMRAD och RF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;290&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sanna Satellite uppger att &amp;quot;Nordic Channel&amp;quot; har ett särskilt program- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;råd, som övervakar att bl.a. reklam för alkoholdrycker och tobaksvaror, Bilaga 2&lt;br&gt;men även reklam som eventuellt kan anses stötande, ej sänds.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen vill starkt understryka utredningens uppfattning att&lt;br&gt;det inte bör få förekomma någon alkohol- eller tobaksreklam i TV. Sty-&lt;br&gt;relsen ifrågasätter dock behovet av uttryckliga tillägg i alkohol- och to-&lt;br&gt;baksreklamlagarna med hänsyn till att förarbetena gör klart att reklam i&lt;br&gt;radio eller TV strider mot det allmänna kravet om &amp;quot;särskild måttfull-&lt;br&gt;het&amp;quot; vid marknadsföring av alkohol och tobak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen betonar också vikten av att så långt möjligt hindra s.k. dold&lt;br&gt;reklam i fråga om alkohol och tobak. Som exempel nämns att tobaksin-&lt;br&gt;dustrin är en av de största sponsorerna av biltävlingar, vilket har sin&lt;br&gt;grund i att denna sport kring sig har den aura av manlighet, våghalsig-&lt;br&gt;het, spänning osv., som industrin också annars söker skapa kring sina&lt;br&gt;produkter. Tobaksindustrin sponsrar även andra evenemang som t.ex.&lt;br&gt;jazz- och popkonserter, konstutställningar, operor osv. Genom att varu-&lt;br&gt;märken exponeras i sådana sammanhang kan de även komma in i sport-&lt;br&gt;program och liknande utan att det direkt framgår att det rör sig om be-&lt;br&gt;tald märkesreklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statskontoret anser att utredningens förslag inte går att samordna&lt;br&gt;med en EG-anpassning av reglerna.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Vissa frågor som berör alla programföretag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;9.1 Gynnande av kommersiella intressen i&lt;br&gt;programverksamheten&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: 1 en ny bestämmelse i radiolagen föreskrivs att etl&lt;br&gt;programföretag inte mot vederlag eller annars på ett otillbörligt sätt får&lt;br&gt;gynna ett kommersiellt intresse i programverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Industriförbundet, SAF och Grossislförbundet Svensk Handel anser att&lt;br&gt;olika former av förtäckt reklam bör motverkas med kraft. Organisatio-&lt;br&gt;nerna tillstyrker därför förslaget. Förslaget tillstyrks också av SFR/ SAM-&lt;br&gt;RÅD.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet uttalar att det&lt;br&gt;kan ifrågasättas om ordet &amp;quot;otillbörligt&amp;quot; är tillräckligt för att motverka&lt;br&gt;s.k. product placement i den egentliga programverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TU konstaterar att den föreslagna regeln inte utesluter att vissa typer&lt;br&gt;av program ibland kan komma att sändas som annonser under annon-&lt;br&gt;stid och ibland som inslag i den vanliga programverksamheten. Beträf-&lt;br&gt;fande reklam för programföretagets egen kommersiella verksamhet får&lt;br&gt;förutsättas att sådan reklam på ett otillbörligt sätt gynnar ett kommersi-&lt;br&gt;ellt intresse, om den sänds i programverksamheten. Däremot skulle en&lt;br&gt;åsiktsannons kunna sändas även utanför annonstid om det skedde utan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;291&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vederlag. Detta kan motver kas genom en omformulering av ett av utred- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;ningens förslag (se ovan avsnitt 5.3). &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såvitt radionämnden kan finna regleras genom den föreslagna be-&lt;br&gt;stämmelsen endast ett specialfall av vad som följer av kravet på opartisk-&lt;br&gt;het. Inga särskilda rättsverkningar är knutna till förbudet, och det synes&lt;br&gt;inte alls oundgängligen nödvändigt av lagtekniska skäl, t.ex. av hänsyn&lt;br&gt;till den europeiska TV-konventionen. lästmer framstår det som lagte-&lt;br&gt;kniskt överflödigt, l.nligt radionämnden behövs inte den föreslagna be-&lt;br&gt;stämmelsen; regeln om opartiskhet så som den hittills har tillämpats be-&lt;br&gt;träffande reklambetonat gynnande räcker fullt ut.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.2 Den grundläggande regleringen i lag av sändning&lt;br&gt;av sponsrade program&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: l ör att lämnande av sponsorsmeddelande inte&lt;br&gt;skall anses strida mot kravet på opartiskhet och den föreslagna bestäm-&lt;br&gt;melsen om förbud mot gynnande av kommersiella intressen föreskrivs i&lt;br&gt;en ny bestämmelse i radiolagen att ett programföretag i fråga om någon&lt;br&gt;som har bekostat ett program helt eller delvis får lämna uppgift om vem&lt;br&gt;bidragsgivaren är.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;l ör att ett programföretag skall kunna bli skyldigt att lämna spon-&lt;br&gt;sorsmeddelande införs också en ny bestämmelse i radiolagen om att det&lt;br&gt;i avtalet mellan staten och programföretaget får bestämmas om skyldig-&lt;br&gt;het för företaget att, om någon annan har bekostat ett program helt eller&lt;br&gt;delvis, lämna uppgift om vem bidragsgivaren är.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Industriförbundet, SAF och Grossislförbundet Svensk Ilandel delar&lt;br&gt;uppfattningen att annonsering och sponsorskap (sponsring) bör behand-&lt;br&gt;las som skilda företeelser och regleras på olika sätt. Organisationerna&lt;br&gt;vill allmänt understryka vikten av att kommande regler på sponsrings-&lt;br&gt;området utformas på ett sådant sätt att programbolagens integritet garan-&lt;br&gt;teras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet anser inte att&lt;br&gt;det föreslagna lagregeln om bemyndigande att sluta avtal har fått en till-&lt;br&gt;fredsställande utformning. Det förefaller ovedersägligt att sponsrade pro-&lt;br&gt;gram kommer att gynna kommersiella intressen. Det torde därför vara&lt;br&gt;ett berättigat konsumentkrav att uppgifter därom skall lämnas i anslut-&lt;br&gt;ning till programmet. Den europeiska TV-konventionen kräver detta&lt;br&gt;(artikel 17:1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RF anser att det i regler om sponsorskap bör införas en förpliktelse&lt;br&gt;för programföretaget att garantera rätt namn på det evenemang som&lt;br&gt;sänds - även om det innehåller sponsorns namn, t.ex. Skandia Cupen.&lt;br&gt;Det är just sponsorn som gör det möjligt att arrangera det program som&lt;br&gt;sänds.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen anser att det i radiolagen bör tas in en uttrycklig be-&lt;br&gt;stämmelse om att ett programföretag inte får sända program som helt el-&lt;br&gt;ler delvis har bekostats av någon vars huvudsakliga verksamhet gäller&lt;br&gt;tillverkning eller försäljning av alkoholdrycker eller tobaksvaror.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;292&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Harnmiljörådel efterlyser ett förbud mot mot sponsring av barn- och Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;ungdomsprogram. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.3 Radiolagens demokratibestämmelse&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Demokratibestämmelsen i radiolagen formuleras&lt;br&gt;om Det föreskrivs att varje programföretag skall sända program, i vilka&lt;br&gt;företaget hävdar det demokratiska statsskickets grundidéer samt princi-&lt;br&gt;pen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet&lt;br&gt;och värdighet. Vidare föreskrivs att när det i ett program förekommer&lt;br&gt;inslag som motiverar det, skall programföretaget också hävda dessa prin-&lt;br&gt;ciper i samma program eller i anslutning till programmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Industriförbundet, SAF och Grossislförbundet Svensk Ilandel delar&lt;br&gt;uppfattningen att demokratibestämmelscn inte är lämpligt avfattad när&lt;br&gt;den, som blivit fallet, kan drivas i konflikt med informationsfriheten;&lt;br&gt;den bör därför modifieras på föreslaget sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RF tillstyrker förslaget; förbundet delar uppfattningen att direktsända&lt;br&gt;sportevenemang inte är av den arten att programmen förmedlar ett&lt;br&gt;&amp;quot;odemokratiskt budskap&amp;quot; till TV-tittarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SR yttrar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan att på något sätt ifrågasätta SR-koncernens skyldigheter att i&lt;br&gt;programverksamheten hävda de demokratiska grundidéerna och princi-&lt;br&gt;pen om alla människors lika värde välkomnar SR den föreslagna för-&lt;br&gt;ändringen. Denna syftar inte till att begränsa företagens självklara skyl-&lt;br&gt;digheter på detta område utan endast till att bekräfta lagrummets avsed-&lt;br&gt;da och faktiska innebörd. Och sålunda ge en tydlig anvisning om en än-&lt;br&gt;damålsenlig tillämpning med en rimlig praktisk avvägning mot andra&lt;br&gt;väsentliga intressen nämligen yttrande- och informationsfriheten och&lt;br&gt;SR-koncernens publicistiska oberoende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller den påtalade &amp;quot;svarta listan-problematiken&amp;quot; anser SR för-&lt;br&gt;slaget vara fullt godtagbart. Det görs klart att det i ett program får före-&lt;br&gt;komma uttalanden som är antidemokratiska eller företeelser som kan&lt;br&gt;uppfattas som ett stöd för antidemokratiska idéer, om detta bemöts med&lt;br&gt;avståndstaganden eller klargöranden i programmet eller i anslutning till&lt;br&gt;detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SR har dock invändningar mot formuleringen att &amp;quot;programföretaget&lt;br&gt;skall sända program i vilka företaget ...&amp;quot; etc. Demokratibestämmelsen&lt;br&gt;ligger till grund för den samlade programverksamheten och den bör en-&lt;br&gt;ligt bolaget inte manifesteras i särskilda enstaka program. Den föreslag-&lt;br&gt;na lydelsen ger dock utrymme för en tolkning som innebär att program-&lt;br&gt;företagen skulle ha skyldighet att sända särskilda program om demokra-&lt;br&gt;tins grundidéer. Därför föreslår SR följande formulering av första me-&lt;br&gt;ningen: &amp;quot;Programverksamheten som helhet skall präglas av och verka&lt;br&gt;för det demokratiska statsskickets grundidéer samt principen ...&amp;quot; etc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid Göteborgs universitet an-&lt;br&gt;ser att utredningens förslag reser två principiella frågor. Den ena är att&lt;br&gt;den nya formuleringen innebär ett påbud &amp;quot;att sända program&amp;quot;, medan&lt;br&gt;bestämmelsens gällande lydelse bara talar om att &amp;quot;i programverksamhe-&lt;br&gt;ten hävda&amp;quot;. Nämnden anser att förslaget snarast synes öppna för på-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;293&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tryckningar mot ett programföretag av det slag som utredningen vill&lt;br&gt;undvika och att gällande formulering är att föredra från yttrandefrihets-&lt;br&gt;synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den andra principfrågan är enligt nämnden vad uttrycket &amp;quot;det de-&lt;br&gt;mokratiska statsskicket&amp;quot; egentligen innebär. Med den påbjudande for-&lt;br&gt;mulering som föreslås är det viktigt att detta begrepp ges en något mera&lt;br&gt;konkret innebörd. Det som nu i förarbetena sägs om demokratiska&lt;br&gt;grundvärderingar ger föga ledning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms tingsrätt finner inte att det skäl utredaren åberopat moti-&lt;br&gt;verar ett tillägg till bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radionämnden avstyrker att den föreslagna bestämmelsen införs.&lt;br&gt;Nämnden vill till en början understryka demokratibestämmelsens själv-&lt;br&gt;ständiga värde. Aven om den i visst hänseende är en modifiering av kra-&lt;br&gt;vet på opartiskhet har den en betydelse som går långt därutöver när det&lt;br&gt;gäller grunderna för statsskicket, rasism, jämställdhet mellan män och&lt;br&gt;kvinnor, skildringar av våld mot människor och annat. Det synes natur-&lt;br&gt;ligt att med den nuvarande lagtexten kräva att programföretagen gener-&lt;br&gt;ellt skall hävda de idéer och principer del här är fråga om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om 1-N:s s.k. svarta lista vidhåller nämndens&lt;br&gt;majoritet sin ståndpunkt. I yttrandet uttalas dock att det här föreligger&lt;br&gt;en principiell motsättning mellan nämnden och Sveriges Television som&lt;br&gt;inte bör bli bestående. Nämnden delar därför utredningens uppfattning&lt;br&gt;att riksdagen bör ta ställning till hur frågan skall lösas för framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden fortsätter:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller bevakningen av kvinnokonferensen kan radionämn-&lt;br&gt;den inte inse att programföretagets och radiolagsutredningens kritik är&lt;br&gt;principiellt berättigad. Hur en princip tillämpas i ett enskilt fall kan&lt;br&gt;självfallet alltid diskuteras. Radionämnden har alltid varit utomordent-&lt;br&gt;ligt försiktig med att kritisera programföretagen för underlåten bevak-&lt;br&gt;ning i olika hänseenden. Det behövs dock en viss granskning i efter-&lt;br&gt;hand av hur programföretagen uppfyller sin rapporteringsskyldighet&lt;br&gt;och en sådan har också skett i vissa fall. Självfallet kan den bara gälla&lt;br&gt;mer betydelsefulla eller omfattande händelser eller företeelser. Nagon&lt;br&gt;gräns mellan vad granskningen i delta hänseende får respektive inte får&lt;br&gt;avse torde emellertid inte kunna dras lagstiftningsvägen. Gränsdragning-&lt;br&gt;en bör ske i tillämpningen. Huruvida radionämnden vid sin granskning&lt;br&gt;tillämpar demokratibestämmelsen eller någon annan bestämmelse synes&lt;br&gt;sakna principiellt intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om statsmakterna skulle biträda radiolagsutredningens stånd-&lt;br&gt;punkter i de nu angivna hänseendena synes den föreslagna lagtexten gå&lt;br&gt;långt utöver syftena med ändringen. Med den utformning som lagtexten&lt;br&gt;getts innebär den ett radikalt brott mot den nuvarande demokratibe-&lt;br&gt;stämmelsens princpiella innebörd och synes dessutom leda till i sak me-&lt;br&gt;ningslösa resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den föreslagna lydelsen skulle programföretagen inte - som är&lt;br&gt;fallet nu - ha någon övergripande skyldighet att fördöma rasism, våld&lt;br&gt;och brutalitet eller att hävda jämställdhet mellan män och kvinnor. Det&lt;br&gt;skulle endast finnas en obestämd skyldighet att sända program i vilka&lt;br&gt;programföretagen &amp;quot;hävdar det demokratiska statsskickets grundidéer&lt;br&gt;samt principen om alla människors lika värde och den enskilda männi-&lt;br&gt;skans frihet och värdighet&amp;quot;. Med frågan om jämställdhet mellan män&lt;br&gt;och kvinnor som utgångspunkt konstaterar radionämnden att det inte&lt;br&gt;längre skulle vara möjligt att pröva huruvida programverksamheten&lt;br&gt;inom t.ex. ett speciellt ämnesområde präglats av en strävan atl hävda&lt;br&gt;jämställdhet. Radionämndens beslut från 1987 rörande alltför bristfällig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;294&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bevakning av kvinnosport skulle sålunda sakna lagligt stöd enligt den Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;föreslagna bestämmelsen. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare innehåller förslaget att när det i program förekommer inslag&lt;br&gt;som motiverar det, programföretaget skall hävda de angivna principerna&lt;br&gt;i samma program eller i anslutning till programmet. Det har exempelvis&lt;br&gt;förekommit programinslag om vilka radionämnden ansett att de på&lt;br&gt;grund av sitt kvinnoföraktande och fördomsbefrämjande innehåll inte&lt;br&gt;borde ha sänts i den utformning de fått. Det skulle självfallet vara me-&lt;br&gt;ningslöst att - om inte sändningen sker i något alldeles speciellt syfte -&lt;br&gt;godta att sådana inslag sänds under förutsättning att de försetts med en&lt;br&gt;kritisk kommentar från programföretagets sida. Radiolagsutredningen&lt;br&gt;har säkerligen ej heller avsett något sådant. Resultatet synes emellertid&lt;br&gt;följa av den föreslagna lagtextens ordalydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radionämnden har bifogat några exempel på sin tillämpning av de-&lt;br&gt;mokratibestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämndledamoten Bengt Wernersson har i en skiljaktig mening an-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sett att nämnden bort yttra:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om FN:s svarta lista föreligger en principiell&lt;br&gt;motsättning mellan radionämnden och Sveriges Television som inte bör&lt;br&gt;bli bestående. Nämnden kan därför för sin del ansluta sig till utredning-&lt;br&gt;ens uppfattning (s. 174 x) att frågan om demokratibestämmelsens räck-&lt;br&gt;vidd hör underställas riksdagen och finner det följdriktigt att utredning-&lt;br&gt;en av detta skäl föreslår en ändring av bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kritisk mot radiolagsutredningens förslag är även humanistiska&lt;br&gt;utbildnings- och forskningsnämnden vid Göteborgs universitet. Nämnden&lt;br&gt;anser att utredningen utanför sitt uppdrag har gett sig i kast med uppgif-&lt;br&gt;ten att stympa demokratibestämmelsens räckvidd. Detta beror enligt&lt;br&gt;nämnden på utredningsuppdragets art, som har varit att finna regler&lt;br&gt;som är tillämpliga oavsett om reklam-TV hanteras inom Sveriges Radio-&lt;br&gt;koncernen eller av ett annat företag. Allt tydligare avtecknar sig kontu-&lt;br&gt;rerna av det fristående företaget med andra - mindre - skyldigheter än&lt;br&gt;de nuvarande i fråga om opartiskhet. Det verkligt betänkliga är emeller-&lt;br&gt;tid att de rättsliga likhetskraven leder till en uppmjukning också av de&lt;br&gt;ursprungliga programföretagens skyldigheter.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.4 Skyldighet att sända ett mångsidigt programutbud&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: 1 radiolagen införs en ny bestämmelse som säger&lt;br&gt;alt staten får träffa avtal med ett programföretag om skyldighet för före-&lt;br&gt;taget att sända ett mångsidigt programutbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radionämnden har inget att erinra mot förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.5 Skyldighet att ta hänsyn till ljudradions och&lt;br&gt;televisionens särskilda genomslagskraft&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: I radiolagen införs en ny bestämmelse som säger&lt;br&gt;att staten får träffa avtal med ett programföretag om skyldighet för före-&lt;br&gt;taget att vid utövande av sändningsrätten ta hänsyn till ljudradions och&lt;br&gt;televisionens särskilda genomslagskraft när det gäller programs ämnen&lt;br&gt;och utformning samt tiden för programs sändande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;295&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som angetts i avsnitt 6.1 har radionämnden - för att motverka att det Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;under annonstid sänds inslag som ger uttryck för ras- eller könsfördo- Bilaga 2&lt;br&gt;mar - lanserat den den lagtekniska lösningen att förevarande bestämmel-&lt;br&gt;se får avse också sådana frågor. Den närmare avgränsningen av bestäm-&lt;br&gt;melsens tillämplighet kan enligt nämnden vara svår att göra i teorin och&lt;br&gt;den bör överlämnas till den praktiska tillämpningen. Vägledande utta-&lt;br&gt;landen av lagstiftaren vore självfallet dock av stort värde.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Nya uppgifter för radionämnden&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;10.1 Radionämnden och reklam i svensk television&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Radionämnden skall efterhandsgranska om ett&lt;br&gt;programföretag som i televisionen sänder reklam mot vederlag har iakt-&lt;br&gt;tagit bestämmelserna i annonslagen. Nämnden skall också efterhands-&lt;br&gt;granska om ett från Sveriges Radio-koncernen fristående TV-företag har&lt;br&gt;utövat sändningsrätten i enlighet med radiolagen och avtalet mellan sta-&lt;br&gt;ten och företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms tingsrätt tillstyrker att radionämnden får granska även&lt;br&gt;hur ett fristående programföretag efterlever regler av radiorättslig art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SFR/SAMRAl) delar bedömningen att betald reklam i svensk televi-&lt;br&gt;sion måste leda till en utvidgad radionämndsgranskning, oavsett vilket&lt;br&gt;företag som svarar för de reklamfinansierade sändningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt radionämnden ter det sig självklart att, om en fristående IV-&lt;br&gt;kanal skall iaktta krav på opartiskhet och saklighet, granskningen av&lt;br&gt;hur dessa krav efterlevs bör skötas av radionämnden. Mer diskutabelt är&lt;br&gt;vem som skall ha hand om nytillkommande granskningsuppgiftei,&lt;br&gt;främst att diskriminering ej sker av annonsöret och att föreskrifter om&lt;br&gt;mängden annonser och hur annonser får sättas in efterlevs. Båda upp-&lt;br&gt;gifterna är emellertid företrädesvis av radiorättslig art och synes främ-&lt;br&gt;mande föt marknadsdomstolen. Att inrätta ett helt nytt granskningsor-&lt;br&gt;gan för dessa uppgifter framstår inte meningsfullt Radionämnden är&lt;br&gt;därför beredd att åta sig dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statskontoret yttrar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningens analys utgår från hur reklamen inom svensk&lt;br&gt;marksändande television i framtiden skall regleras och hur ansvaret&lt;br&gt;skall utkrävas. Statskontoret tycker av flera skäl att detta är olyckligt.&lt;br&gt;Utgångspunkten bör i stället vara att reklam inom televisionsområdet&lt;br&gt;skall behandlas på samma sätt som reklam inom andra media. Detta för&lt;br&gt;att utnyttja kompetensen inom detta specialområde på effektivast möjli-&lt;br&gt;ga sätt. Varje annan lösning innebär någon typ av dubblering av denna&lt;br&gt;kompetens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagens arbete med reklam och marknadsföring ingår i viss ut-&lt;br&gt;sträckning som delar i brett upplagda reklamkampanjer, där i princip&lt;br&gt;samma budskap i stort sett i samma utformning förs ut i olika medier,&lt;br&gt;dagstidningar, fackpress, affischer och biografreklam. Den senare kan&lt;br&gt;manga gånger vara identisk, dvs. samma reklamfilm sänds i TV och före&lt;br&gt;filmvisning på bio.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;296&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statskontoret anser därför att annonserna oeh annonsinnehållet bör Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;granskas skilt från radionämndens granskning av hur resp. TV-företag Bilaga 2&lt;br&gt;efterlever kravet på opartiskhet. Själva innehållet i annonserna bör&lt;br&gt;granskas av marknadsdomstolen oberoende av om TV-reklam kommer&lt;br&gt;att sändas av Sveriges Television eller ett företag som står utanför Sveri-&lt;br&gt;ges Radio-koncernen. Marknadsdomstolens granskning bör även omfat-&lt;br&gt;ta de särskilda reglerna om innehållet i TV-reklam, dvs. begränsningar&lt;br&gt;för reklam som riktar sig i första hand till barn, samt riktlinjerna för&lt;br&gt;marknadsföringen av alkohol och tobak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statskontoret bygger sitt ställningstagande på bl.a. följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;l ör det första skulle den av utredningsmannen föreslagna vidgningen&lt;br&gt;av radionämndens nuvarande uppgifter kräva att denna kompletteras&lt;br&gt;med sakkunskap vad gäller marknadsföringslagen och särskilt dess ge-&lt;br&gt;neralklausul. Detta leder i sin tur till att samhället bygger in samma&lt;br&gt;kompetensprofil i flera myndigheter och ökade kostnader. För det and-&lt;br&gt;ra är marknadsdomstolen en domstol i den bemärkelse som den europe-&lt;br&gt;iska gemenskapen inom många områden ställer krav på till skillnad mot&lt;br&gt;radionämnden som följer den svenska förvaltningstraditionen med tjäns-&lt;br&gt;temannabeslut inom traditionellt ämbetsverk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser kommenterar det förhållandet att utredning-&lt;br&gt;ens förslag i fråga om sanktioner mot överträdelser av radiorättsliga reg-&lt;br&gt;ler inte innebär någon ändring i förhållande till gällande ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radio nämnden yttrar på denna punkt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med radiolagsutredningen anser radionämnden att nämnden&lt;br&gt;inte nu bör få andra möjligheter till sanktion mot ett programföretag än&lt;br&gt;den rätt nämnden har att slå fast att programföretaget har överträtt lag&lt;br&gt;eller avtal. Det hittillsvarande systemet har med något undantag visat sig&lt;br&gt;tillräckligt i fråga om programföretagen inom Sveriges Radio-&lt;br&gt;koncernen. Det kan antas att en fristående tredje TV-kanal blir så ange-&lt;br&gt;lägen om sitt sändningstillstånd att förhållandena inte kommer att bli&lt;br&gt;annorlunda beträffande ett sådant programföretag. Skulle framtida erfa-&lt;br&gt;renheter visa motsatsen, kan andra sanktionsmöjligheter övervägas då.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet fäster uppmärk-&lt;br&gt;samheten på att samtidigt som det föreslås ett flertal materiella regler&lt;br&gt;om förbud mot annonser med viss utformning, ingenting sägs om sank-&lt;br&gt;tioner vid överträdelser av bestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kabelnämnden efterlyser för lindrigare fall av regelöverträdelser&lt;br&gt;mindre ingripande sanktionsmöjligheter än den möjlighet som staten i&lt;br&gt;dag har att säga upp avtalet med ett programföretag. Utan ytterligare&lt;br&gt;sanktionsmöjligheter finns en risk för att kontrollmyndigheten får svårt&lt;br&gt;att upprätthålla lagstiftningens intentioner. Nämnden vill framhålla&lt;br&gt;möjligheten att införa någon form av sanktionsavgift och fortsätter:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan sanktion måste utformas så att den inte kommer i konflikt&lt;br&gt;med censurförbudet i radiolagen. Någon konflikt torde inte uppkomma&lt;br&gt;om kontrollmyndigheten ges befogenhet att exempelvis påföra avgift&lt;br&gt;som påföljd för en konstaterad överträdelse i ett redan sänt program. En&lt;br&gt;höjning av avgiften om överträdelsen upprepas torde inte heller stå i&lt;br&gt;konflikt med nämnda censurförbud, så länge avgiftsuttaget grundas på&lt;br&gt;en bedömning av redan sända program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt SFR/SAMRÅD visar erfarenheter från andra länder - Kanada&lt;br&gt;och Storbritannien nämns som exempel - att sanktioner för överträdel-&lt;br&gt;ser av bestämmelserna både kan behövas och utformas på ett effektivt&lt;br&gt;sätt. Organisationerna anser det viktigt att det finns kännbara sanktioner&lt;br&gt;för att de nya bestämmelserna skall få avsedd verkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;297&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.2 Radionämndens ställning i förhållande till KO&lt;br&gt;och marknadsdomstolen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens bedömning: I första hand bör även den praktiska övervak-&lt;br&gt;ningen av de föreslagna reglerna om TV-reklam som vänder sig till barn&lt;br&gt;ankomma på radionämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms tingsrätt uttalar att utredningen under denna rubrik pe-&lt;br&gt;kar på delvis svårlösta kompetenskonflikter som kan uppkomma mellan&lt;br&gt;radionämnden, KO och marknadsdomstolen. Tingsrätten delar de syn-&lt;br&gt;punkter som framförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket har inte något att erinra mot utredningens bedöm-&lt;br&gt;ning. Konsumentverket/KO har alltid möjlighet att med stöd av mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen granska och ingripa mot vilseledande TV-reklam. Vid&lt;br&gt;prövning enligt marknadsföringslagen tas hänsyn till om marknadsför-&lt;br&gt;ingsåtgärden strider mot annan lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Industriförbundet, SAF' och Grossislförbundet Svensk Handel finner&lt;br&gt;den fördelning av uppgifter mellan radionämnden, KO och marknads-&lt;br&gt;domstolen som utredaren argumenterar för vara ändamålsenlig.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.3 Radionämndens tillgång till upptagningar av&lt;br&gt;program&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: I en ny bestämmelse i radiolagen föreskrivs att ett&lt;br&gt;programföretag på uppmaning av radionämnden skall tillställa nämn-&lt;br&gt;den en sådan upptagning som företaget är skyldigt att göra enligt de sär-&lt;br&gt;skilda yttrandefrihetsrättsliga reglerna. Om programföretaget inte rättar&lt;br&gt;sig efter en sådan uppmaning, kan nämnden förelägga vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SKRISAMRÅl) tillstyrker förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radionämnden vill understryka att den föreslagna bestämmelsen in-&lt;br&gt;galunda medför att nuvarande bestämmelse i avtalet mellan staten och&lt;br&gt;varje programföretag blir överflödig. Nämnden fortsätter:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 den föreslagna bestämmelsen regleras nämligen bara upptagning av&lt;br&gt;program medan avtalsbestämmelsen täcker också annat &amp;quot;material som&lt;br&gt;nämnden anser sig behöva för sin granskningsverksamhet&amp;quot;. Någon änd-&lt;br&gt;ring härvidlag i sak synes utredningen inte ha åsyftat, skäl härför har i&lt;br&gt;vart fall inte redovisats (s. 247 ff. och 275 m), och en sådan ändring är&lt;br&gt;heller inte motiverad. 1 sammanhanget kan det finnas skäl att instämma&lt;br&gt;i utredningens uttalande (s. 249 m) att en upptagning naturligtvis bör&lt;br&gt;lämnas tillbaka så snart behov av den inte längre finns med den kom-&lt;br&gt;pletterande kommentaren att sådant behov bl.a kan bestå i att vid en&lt;br&gt;betydligt senare tidpunkt kunna ta fram en upptagning i ett principiellt&lt;br&gt;viktigt ärende för jämförelses skull eller vid utbildning och information&lt;br&gt;om nämndens verksamhet och praxis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SR yttrar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den föreslagna paragrafen ges Radionämnden lagstöd för sin rätt att&lt;br&gt;erhålla kopior av sända program. Bestämmelsen härom i programbola-&lt;br&gt;gens avtal med staten förs över till radiolagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till att programbolagens åliggande ges en mycket katego-&lt;br&gt;risk utformning i lag anser SR det motiverat att i lag även ange de om-&lt;br&gt;ständigheter under vilka nämnden kan påfordra programkopior och fö-&lt;br&gt;relägga vite. I tydlighetens intresse bör det sålunda anges att nämnden&lt;br&gt;endast kan utfärda ett åläggande i fråga om program som kan hänföras&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;298&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till ett diariefört granskningsärende. Med detta avtar även något av den&lt;br&gt;upphovsrättsliga problematik som är förenad med att överlämnande av&lt;br&gt;program utgör allmän handling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11 Radioansvarighetslagen&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;11.1 Radioansvarighetslagen och ett nytt&lt;br&gt;reklamsändande TV-företag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utredningens bedömning: Radioansvarighetslagen skall gälla också för&lt;br&gt;sändningar av ett nytt reklamsändande TV-företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms tingsrätt delar uppfattningen att radioansvarighetslagen&lt;br&gt;skall gälla även för ett fristående reklamsändande företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ALB tillstyrker bedömningen och konstaterar med tillfredsställelse&lt;br&gt;att sändningarnas innehåll därmed kommer att bevaras åt eftervärlden&lt;br&gt;enligt vad som föreskrivs i lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrif-&lt;br&gt;ter och ljud- och bildupptagningar. Enligt ALB har det stor betydelse&lt;br&gt;för forskningen att en ny TV-kanal kan dokumenteras redan från star-&lt;br&gt;ten, något som tyvärr inte har varit möjligt för andra nya medier som&lt;br&gt;närradio eller satellit-TV. ALB framhåller emellertid att det, om en&lt;br&gt;tredje TV-kanal blir verklighet, är nödvändigt att arkivet ges tillräckliga&lt;br&gt;resurser för att kunna spara sändningsband som ligger så nära original-&lt;br&gt;kvaliteten som möjligt och för att kunna katalogisera materialet på en&lt;br&gt;tillräckligt detaljerad nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SR har inget att erinra mot bedömningen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.2 Det yttrandefrihetsrättsliga ansvaret för annonser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: I radioansvarighetslagen införs en ny bestämmelse&lt;br&gt;som innebär att vad som föreskrivs i 7 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen&lt;br&gt;också gäller i fråga om annonser i TV och att vad som i lagrummet sägs&lt;br&gt;om tryckfrihetsbrott i stället skall avse yttrandefrihetsbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms tingsrätt tillstyrker i linje med vad som sagts i fråga om&lt;br&gt;överensstämmelsen mellan tryckfrihetsrätten och radiorätten att det i ra-&lt;br&gt;dioansvarighetslagen införs en bestämmelse som motsvarar 7 kap. 2 §&lt;br&gt;tryckfrihetsförordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SR har inget att erinra mot förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.3 Radioansvarighetslagen och dess&lt;br&gt;tillämpningsförordning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utredningens forslag: Det väsentliga i radioansvarighetslagens tillämp-&lt;br&gt;ningsförordning tas in i radioansvarighetslagen. Detta medför att till-&lt;br&gt;lämpningsförordningen kan upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;299&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I nya bestämmelser i radioansvarighetslagen föreskrivs: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Ett programföretag skall göra en upptagning av varje program som Bilaga 2&lt;br&gt;sänds och bevara denna minst sex månader från sändningen. Rätt att&lt;br&gt;kostnadsfritt ta del av en sådan upptagning och få en utskrift av vad som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har yttrats i programmet har JK och - i princip - en enskild som anser&lt;br&gt;attett yttrandefrihetsbrott mot honom har begåtts i programmet eller att&lt;br&gt;han har lidit skada på grund av ett yttrandefrihetsbrott i programmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra&lt;br&gt;någon av sina skyldigheter enligt föregående punkt skall dömas till bö-&lt;br&gt;ter eller fängelse i högst ett år. JK är åklagare i mål om ansvar för så-&lt;br&gt;dant brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aven Stockholms tingsrätt har uppfattningen att delar av radioansva-&lt;br&gt;righetslagens tillämpningsförordning bör tas in i själva lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;JK påpekar att förslaget inte innehåller någon motsvarighet till nuva-&lt;br&gt;rande bestämmelser i 5 § första stycket tillämpningsförordningen, enligt&lt;br&gt;vilka skall antecknas bl.a. namn, födelsetid och bostadsadress beträffan-&lt;br&gt;de sådan medverkande i ett program som själv kan bli ansvarig för ytt-&lt;br&gt;randefrihetsbrott. JK är tveksam till utredningens ståndpunkt att det in-&lt;br&gt;te torde vara nödvändigt med uttryckliga föreskrifter om detta och anser&lt;br&gt;att det är av värde med ett uttryckligt lagstöd för anteckningsskyldighe-&lt;br&gt;ten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet uppmärksam-&lt;br&gt;mar att inget särskilt sägs om rätt att kostnadsfritt ta del av upptagningar&lt;br&gt;av program (inklusive utskrifter) för KO eller en näringsidkare som&lt;br&gt;önskar föra talan mot reklamprogram enligt marknadsföringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt konsumentverket bör inte bara JK och en enskild som anser att&lt;br&gt;det i ett program har förekommit ett yttrandefrihetsbrott mot honom&lt;br&gt;utan också konsumentverket ges rätt att utan kostnad ta del av program-&lt;br&gt;företagets upptagningar av program och få utskrifter av vad som har ytt-&lt;br&gt;rats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SR delar utredningens allmänna synpunkter om att till radioansva-&lt;br&gt;righetslagen bör föras över de väsentligaste delarna av tillämpningsför-&lt;br&gt;ordningen och att denna sedan kan upphävas. Enligt SR bör dock pro-&lt;br&gt;gramföretagen inte ha någon skyldighet att tillhandahålla utskrifter av&lt;br&gt;program. Bolaget fortsätter:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såväl JK:s som enskilda målsägares intressen synes bli bäst tillgodo-&lt;br&gt;sedda om programmet tillhandahålls i den form i vilket det offentlig-&lt;br&gt;gjorts. Ur alla synpunkter torde ett ljudband eller ett videoband ge den&lt;br&gt;mest rättvisande uppfattningen om ett yttrandes straffrättsliga valör och&lt;br&gt;det sammanhang i vilket det fällts, vilket inte sällan är av stor betydelse&lt;br&gt;för bedömningen. Till saken hör även att uppspelningstekniken numer&lt;br&gt;är så allmänt spridd hos allmänheten att det inte föreligger något fak-&lt;br&gt;tiskt behov av den skriftliga formen. SR vill därför förorda att program-&lt;br&gt;företagens skyldigheter inte skall omfatta utskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Majoriteten i SR:s styrelse har även erinringar mot hur utredningen&lt;br&gt;utformat förslaget till lagfäst rätt för JK att ta del av s.k. referensinspel-&lt;br&gt;ningar. Styrelsemajoriteten yttrar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till att denna rätt nu föreslås stadfäst i lag och därtill&lt;br&gt;straffsanktionerad bör det även i lagen anges under vilka omständighe-&lt;br&gt;ter rätten kan utövas och ohörsamhet beivras. Såsom bestämmelsen nu&lt;br&gt;föreslås utformad ges intrycket att JK har en i det närmaste generell rätt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;300&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att utkräva programkopior eller utskrifter för vilket som helst ändamål Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;t.ex. för utredning om annat än yttrandefrihetsbrott i radioprogram. Ril&lt;sub&gt;aea&lt;/sub&gt; ?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta är självfallet inte avsikten och det finns därför enligt SR goda skäl &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;°&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för en precisering även på denna punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsemajoriteten anser att JK:s rätt bör begränsas till sådana fall&lt;br&gt;då &amp;quot;programmet kan hänföras till ett diariefört ärende om yttrandefri-&lt;br&gt;hetsbrott i ett programföretags program&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelseledamoten Anders Björck delar inte denna uppfattning. Han&lt;br&gt;anser att JK kan ha goda skäl att först ta del av inspelat material och&lt;br&gt;därefter bestämma om ett formellt ärende skall läggas upp.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;12 Delar av utredningens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;12.1 Förslaget till lag om annonser i televisionen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;12.1.1 Lagens rubrik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet har lagen in-&lt;br&gt;te ett så brett innehåll som rubriken närmast anger. Nämnden anför att&lt;br&gt;marknadsföringslagen blir huvudlagen för bedömning av TV-annonsers&lt;br&gt;utformning och tillåtlighet och förordar att det med hänsyn härtill över-&lt;br&gt;vägs om det inte i annonslagen bör göras en hänvisning till marknads-&lt;br&gt;föringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid Göteborgs universitet an-&lt;br&gt;ser att även regler för regional och lokal -TV borde inkluderas i en lag&lt;br&gt;som avser &amp;quot;annonser i televisionen&amp;quot;; alternativt borde lagen kanske be-&lt;br&gt;nämnas &amp;quot;lag om annonser i nationell television&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.1.2 Inledande bestämmelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radionämnden tar upp formuleringen att lagen gäller för ett programfö-&lt;br&gt;retag som &amp;quot;sänder reklam mot vederlag&amp;quot;. Det kan enligt nämnden ifrå-&lt;br&gt;gasättas om lagens tillämplighet bör knytas till vad som sänds och inte&lt;br&gt;till det förhållandet att programföretaget i fråga har träffat avtal med&lt;br&gt;visst innehåll eller motsvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.1.3 Definitioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms tingsrätt förordar att den föreslagna definitionen av reklam i&lt;br&gt;radiolagen också tas in i annonslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;301&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.1.4 Vad som får sändas under annonstid m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt radionämnden synes uttrycket &amp;quot;kommersiell&amp;quot; i punkt 2 sakna&lt;br&gt;självständig betydelse. Om så är fallet bör det utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten för Nedre Norrland anser det vara lämpligare att använda ut-&lt;br&gt;trycket &amp;quot;barn under 12 år&amp;quot; i stället för endast ordet barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms tingsrätt tillstyrker paragrafen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12.2 Förslaget till lag om ändring i radiolagen&lt;br&gt;(1966:755)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;6 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms tingsrätt tillstyrker hänvisningen i fjärde stycket till 8 § an-&lt;br&gt;nonslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radionämnden uttalar att det från lagteknisk synpunkt framstår som&lt;br&gt;egendomligt att bestämmelsen i fjärde stycket hänvisar till en lagsom är&lt;br&gt;tillämplig beträffande programföretag som &amp;quot;sänder reklam mot veder-&lt;br&gt;lag&amp;quot; (jfr nämndens synpunkt på 1 § i förslaget till annonslag).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SR uttalar att tredje stycket principiellt sett hänger samman med det&lt;br&gt;inledande stycket och föreslår att stycket får följa direkt efter detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet anser att den före-&lt;br&gt;slagna definitionen av &amp;quot;reklam&amp;quot; i I § radiolagen i kombination med vad&lt;br&gt;som föreslås i förevarande paragraf kommer att innefatta en skillnad i&lt;br&gt;förhållande till kommersiella meddelanden i tryckt skrift. Beträffande&lt;br&gt;tryckta skrifter är marknadsföringslagen i princip tillämplig också på så-&lt;br&gt;dant som inte är marknadsföring i just kommersiell annons. Även pro-&lt;br&gt;motion i redaktionella avsnitt torde i princip falla under lagens tillämp-&lt;br&gt;ningsområde. Den föreslagna regleringen vad gäller TV-reklam innebär&lt;br&gt;att även s.k. sponsrade program endast kommer att kunna bedömas av&lt;br&gt;radionämnden, men inte av marknadsdomstolen. Denna effekt ter sig&lt;br&gt;diskutabel.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12.3 Förslaget till lag om ändring i&lt;br&gt;radioansvarighetslagen (1966:756)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms tingsrätt tillstyrker paragrafen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;302&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3a § &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;JK förordar att också bestämmelserna i 5 § första stycket tillämpnings- Bilaga 2&lt;br&gt;förordningen förs in i paragrafen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:763)&lt;br&gt;med vissa bestämmelser om marknadsföring av&lt;br&gt;alkoholdrycker&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms tingsrätt tillstyrker det föreslagna tillägget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:764)&lt;br&gt;med vissa bestämmelser om marknadsföring av&lt;br&gt;tobaksvaror&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms tingsrätt tillstyrker det föreslagna tillägget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;303&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om annonser i televisionen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inledande bestämmelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § I denna lag finns föreskrifter om annonser i televisionen. Lagen&lt;br&gt;gäller för ett programföretag som sänder televisionsprogram med stöd av&lt;br&gt;tillstånd enligt 5 § första stycket radiolagen (1966:755) och som sänder&lt;br&gt;reklam mot vederlag; lagen gäller dock inte sökbar text-TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Definitioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Med reklam avses i denna lag detsamma som i radiolagen&lt;br&gt;(1966:755). Vidare avses med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annonslid: sändningstid i televisionen som inleds och avslutas av en&lt;br&gt;särskild ljud- och bildsignatur som markerar att programföretaget under&lt;br&gt;den angivna tiden i huvudsak sänder på uppdrag av andra,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annons: ett televisionsprogram som sänds under annonstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som får sändas i annonser m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Under annonstid får det endast förekomma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. reklam och andra program som någon har uppdragit åt programfö-&lt;br&gt;retaget att sända,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. programföretagets reklam för egen kommersiell verksamhet, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. programglimtar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Av en annons skall framgå i vems intresse den sänds.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I annonser som sänds mot betalning eller annat vederlag får det inte&lt;br&gt;uppträda personer som spelar en framträdande roll i televisionsprogram&lt;br&gt;som huvudsakligen handlar om nyheter eller nyhetskommentarer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Annonser får inte syfta till att vinna stöd för politiska eller religiö-&lt;br&gt;sa åsikter eller åsikter i intressefrågor på arbetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § En annons med reklam får inte syfta till att fånga uppmärksamhe-&lt;br&gt;ten hos yngre barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I annonser med reklam får det inte uppträda personer eller figurer&lt;br&gt;som spelar en framträdande roll i televisionsprogram som huvudsakli-&lt;br&gt;gen vänder sig till yngre barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Programföretaget får inte diskriminera någon som begär att företa-&lt;br&gt;get skall sända en annons.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;304&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annonsvolymen och hur annonser får sättas in i sändningarna &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Av en programtjänsts sändningstid per dygn får högst tio procent&lt;br&gt;avse annonser. Denna andel beräknas särskilt för tiden mellan kl. 18.00&lt;br&gt;och kl. 24.00.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom en sändningstid av en timme mellan hela klockslag får annon-&lt;br&gt;ser förekomma under högst åtta minuter eller, i rena undantagsfall, tio&lt;br&gt;minuter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 tj Annonstiden vid ett givet tillfälle får inte understiga en minut, se-&lt;br&gt;dan sändningstiden för den särskilda ljud- och bildsignaturen har från-&lt;br&gt;räknats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Annonser skall sättas in mellan programmen. Annonser med re-&lt;br&gt;klam får dock inte förekomma under annonstiden omedelbart före eller&lt;br&gt;efter ett program som huvudsakligen vänder sig till yngre barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av första stycket första meningen får annonser avbryta ett&lt;br&gt;program, om de sätts in&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. i pauser i sportprogram, där det förekommer längre pauser, eller i&lt;br&gt;pauser i program som avser föreställningar eller evenemang med pauser&lt;br&gt;för publiken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. mellan delar i program, som består av olika avslutade delar och där&lt;br&gt;varje del som föregås eller följs av annonser varar minst 20 minuter; an-&lt;br&gt;nonser med reklam får dock inte förekomma under annonstiden ome-&lt;br&gt;delbart före eller efter en del av programmet som huvudsakligen vänder&lt;br&gt;sig till yngre barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den I juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;305&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 149&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i radiolagen (1966:755)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om radiolagen (1966:755)'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 1,5 samt 6-8 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 6aoch 7 a §§, av&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna lag förstås med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;radiosändning: ljud, bild&lt;br&gt;eller annat meddelande som sänds&lt;br&gt;med hjälp av elektromagnetiska&lt;br&gt;vågor vilkas frekvenser är lägre än&lt;br&gt;3 000 gigahertz och vilka utbreder&lt;br&gt;sig i rymden utan särskilt anord-&lt;br&gt;nad ledare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rundradiosändning: &amp;nbsp;&amp;nbsp;ra-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;diosändning som är avsedd att tas&lt;br&gt;emot direkt av allmänheten, om&lt;br&gt;sändningen inte är avsedti endast&lt;br&gt;för en sluten krets, vars medlem-&lt;br&gt;mar är förenade genom en påtaglig&lt;br&gt;gemenskap av annat slag än ett&lt;br&gt;gemensamt intresse att lyssna på&lt;br&gt;eller se sändningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;trådsändning: ljud, bild&lt;br&gt;eller annat meddelande som sänds&lt;br&gt;med hjälp av elektromagnetiska&lt;br&gt;vågor vilka är bundna vid särskilt&lt;br&gt;anordnad ledare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sändare: anordning för ra-&lt;br&gt;diosändning (radiosändare) eller&lt;br&gt;trådsändning (trådsändare),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mottagare: anordning för&lt;br&gt;mottagning av radiosändning eller&lt;br&gt;trådsändning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna lag förstås med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;radiosändning: ljud, bild&lt;br&gt;eller annat meddelande som sänds&lt;br&gt;med hjälp av elektromagnetiska&lt;br&gt;vågor vilkas frekvenser är lägre än&lt;br&gt;3 000 gigahertz och vilka utbreder&lt;br&gt;sig i rymden utan särskilt anord-&lt;br&gt;nadledare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;r u n d r a d i o s ä n d n i n g: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;ra-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;diosändning som är avseddatt tas&lt;br&gt;emot direkt av allmänheten, om&lt;br&gt;sändningen inte är avsedd endast&lt;br&gt;för en sluten krets, vars medlem-&lt;br&gt;mar är förenade genom en påtaglig&lt;br&gt;gemenskap av annat slag än ett&lt;br&gt;gemensamt intresse att lyssna på&lt;br&gt;eller se sändningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;t r å d s ä n d n i n g: ljud, bild&lt;br&gt;eller annat meddelande som sänds&lt;br&gt;med hjälp av elektromagnetiska&lt;br&gt;vågor vilka är bundna vid särskilt&lt;br&gt;anordnad ledare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sändare: anordning för ra-&lt;br&gt;diosändning (radiosändare) eller&lt;br&gt;trådsändning (trådsändare),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mottagare: anordning för&lt;br&gt;mottagning av radiosändning eller&lt;br&gt;tråd sändning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Lagen omtryckt 1986:1209.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;306&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;radioprogram: radio-&lt;br&gt;sändnings eller trådsändnings in-&lt;br&gt;nehåll, om detta består av annat&lt;br&gt;än, utom angivande av namn eller&lt;br&gt;källa, enkla meddelanden om tid,&lt;br&gt;väderlek, nyheter eller dylikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;radioprogram: radio-&lt;br&gt;sändnings eller trådsändnings in-&lt;br&gt;nehåll, om detta består av annat&lt;br&gt;än, utom angivande av namn eller&lt;br&gt;källa, enkla meddelanden om tid,&lt;br&gt;väderlek, nyheter eller dylikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;reklam: elt radioprogram som&lt;br&gt;är avsett alt främja en näringsidka-&lt;br&gt;res avsättning av en vara, en tjänst&lt;br&gt;eller någon annan nyttighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För rätt att här i landet sända radioprogram i rundradiosändning krävs&lt;br&gt;tillstånd av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För rätt att här i landet sända radioprogram i trådsändning krävs till-&lt;br&gt;stånd av regeringen, om sändningen sker till bostäder och når fler än&lt;br&gt;100 bostäder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje innehavare av tillstånd en-&lt;br&gt;ligt första eller andra stycket (pro-&lt;br&gt;gramföretag) avgör ensam vad som&lt;br&gt;skall förekomma i sändning som&lt;br&gt;företaget anordnar med stöd av&lt;br&gt;tillståndet. Härvid skall program-&lt;br&gt;företaget iaktta bestämmelserna i&lt;br&gt;6 § och 7 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd ges för viss lid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje innehavare av tillstånd en-&lt;br&gt;ligt första eller andra stycket (pro-&lt;br&gt;gramföretag) avgör ensam vad som&lt;br&gt;skall förekomma i en sändning&lt;br&gt;som företaget anordnar med stöd&lt;br&gt;av tillståndet. Härvid skall pro-&lt;br&gt;gramföretaget iaktta föreskrifterna i&lt;br&gt;6 §, 6 a § och 7 § andra stycket.&lt;br&gt;Eli programföretag som i televisio-&lt;br&gt;nen sänder reklam mot vederlag&lt;br&gt;skall också iaktta föreskrifterna i la-&lt;br&gt;gen (1991:000) om annonser i&lt;br&gt;televisionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Programföretags rätt på grund av tillstånd enligt 5 § första eller andra&lt;br&gt;stycket skall utövas opartiskt och sakligt. Därvid skall beaktas att en vid-&lt;br&gt;sträckt yttrandefrihet och informationsfrihet skall råda i ljudradion och&lt;br&gt;televisionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;307&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Programföretag skall i program-&lt;br&gt;verksamheten hävda det demokra-&lt;br&gt;tiska statsskickets grundidéer samt&lt;br&gt;principen om alla människors lika&lt;br&gt;värde och den enskilda männi-&lt;br&gt;skans frihet och värdighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För programföretag skall i övrigt&lt;br&gt;gälla vad som föreskrivs i avtal&lt;br&gt;mellan regeringen och företaget. I&lt;br&gt;sådant avtal får som villkor för rätt&lt;br&gt;alt sända radioprogram på grund av&lt;br&gt;tillstånd enligt 5 första eller andra&lt;br&gt;stycket las in&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. föreskrift om skyldighet atl&lt;br&gt;sända beriktigande och genmäle,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. föreskrift till skydd för enskilds&lt;br&gt;privatliv,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. föreskrift om förbud mot kom-&lt;br&gt;mersiell reklam och mot program&lt;br&gt;som bekostas av annan än program-&lt;br&gt;företag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Programföretaget får inte i pro-&lt;br&gt;gramverksamheten mot vederlag el-&lt;br&gt;ler annars på ett otillbörligt sätt gyn-&lt;br&gt;na ett kommersiellt intresse. Pro-&lt;br&gt;gramföretaget får dock i fråga om&lt;br&gt;någon som har bekostat ett program&lt;br&gt;helt eller delvis lämna uppgift om&lt;br&gt;vem bidragsgivaren är.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Programföretaget skall sända pro-&lt;br&gt;gram, i vilka förelaget hävdar det&lt;br&gt;demokratiska statsskickets grund-&lt;br&gt;idéer samt principen om alla män-&lt;br&gt;niskors lika värde och den enskil-&lt;br&gt;da människans frihet och vä-&lt;br&gt;rdighet. När det i ett program före-&lt;br&gt;kommer inslag som motiverar del,&lt;br&gt;skall programföretaget också hävda&lt;br&gt;dessa principer i samma program el-&lt;br&gt;ler i anslutning till programmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna paragraf gäller inte för så-&lt;br&gt;dana annonser som avses i lagen&lt;br&gt;(1991:000) om annonser i tele-&lt;br&gt;visionen. Den gäller inte heller för&lt;br&gt;annonser och liknande med-&lt;br&gt;delanden i sökbar text-TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga villkor för programföreta-&lt;br&gt;gets sändningsrätt skall tas in i en&lt;br&gt;avtal mellan regeringen och&lt;br&gt;företaget. I detta avtal får del be-&lt;br&gt;stämmas om skyldighet för pro-&lt;br&gt;gramföretaget att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;sända genmälen och be-&lt;br&gt;riktiganden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. i programverksamheten respek-&lt;br&gt;tera den enskildes privatliv,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. sända ett mångsidigt program-&lt;br&gt;utbud,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;308&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. föreskrift om skyldighet att på&lt;br&gt;begäran av myndighet sända med-&lt;br&gt;delande till allmänheten, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. föreskrift om skyldighet att sända&lt;br&gt;redogörelse som avses i 7 § andra&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radionämnden granskar om&lt;br&gt;programföretags rätt på på grund&lt;br&gt;av grund av tillstånd enligt 5 § för-&lt;br&gt;sta eller andra stycket har utövats i&lt;br&gt;enlighet med 6 § och avtalet mel-&lt;br&gt;lan regeringenoch företaget. Rege-&lt;br&gt;ringen meddelar närmare bestäm-&lt;br&gt;melser om radionämndens verksam-&lt;br&gt;het.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. ta hänsyn till ljudradions och&lt;br&gt;televisionens särskilda genomslags-&lt;br&gt;kraft när del gäller programmens&lt;br&gt;ämnen och utformning samt liden&lt;br&gt;för sändning av programmen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. på begäran av myndighet sända&lt;br&gt;meddelande till allmänheten, och&lt;br&gt;alt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. sända redogörelse som avses i 7&lt;br&gt;§ andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;/ avtalet får del också bestämmas&lt;br&gt;om skyldighet för programföretaget&lt;br&gt;alt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. inte sända reklam mot vederlag&lt;br&gt;eller program som någon annan har&lt;br&gt;bekostat helt eller delvis,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. endast under annonslid i televi-&lt;br&gt;sionen sända reklam mot vederlag&lt;br&gt;eller program mot betalning, och atl&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om någon annan har bekostat&lt;br&gt;ett program helt eller delvis, lämna&lt;br&gt;uppgift om vem bidragsgivaren är.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radionämnden övervakar genom&lt;br&gt;granskning i efterhand om ett&lt;br&gt;programföretags rätt på grund av&lt;br&gt;tillstånd enligt 5 § första eller and-&lt;br&gt;ra stycket utövas i enlighet med 6&lt;br&gt;§ och avtalet mellan regeringen&lt;br&gt;och företaget. Genom sådan&lt;br&gt;granskning övervakar nämnden&lt;br&gt;också om ett programföretag som i&lt;br&gt;televisionen sänder reklam mot&lt;br&gt;vederlag iakttar föreskrifterna i la-&lt;br&gt;gen (1991:0()0) om annonser i tele-&lt;br&gt;visionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;309&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det föreskrivs i avtal mellan&lt;br&gt;regeringen och programföretag&lt;br&gt;skall företaget sända redogörelse&lt;br&gt;för beslut av radionämnden, i vil-&lt;br&gt;ket företaget förklarats ha brutit-&lt;br&gt;mot bestämmelser i denna lag eller&lt;br&gt;i avtalet mellan regeringen och före-&lt;br&gt;taget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det har bestämts i avtalet&lt;br&gt;mellan regeringen och programfö-&lt;br&gt;retaget, skall företaget sända redo-&lt;br&gt;görelse för beslut av ra-&lt;br&gt;dionämnden, i vilket företaget för-&lt;br&gt;klarats ha brutit mot föreskrifter i&lt;br&gt;denna lag, mot vad som har avta-&lt;br&gt;lats eller mot föreskrifterna i lagen&lt;br&gt;om annonser i televisionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen meddelar närmare fö-&lt;br&gt;reskrifter om radionämndens verk-&lt;br&gt;samhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Programföretaget skall på uppma-&lt;br&gt;ning av radionämnden tillställa&lt;br&gt;nämnden en sådan upptagning av&lt;br&gt;ett program som avses i 10 § första&lt;br&gt;stycket &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;radioans varighelslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1966:756). Om programföretaget&lt;br&gt;inte rättar sig efter en sådan uppma-&lt;br&gt;ning, får nämnden förelägga vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheter och andra allmänna organ får inte i förväg granska eller&lt;br&gt;föreskriva förhandsgranskning av radiosändningars innehåll och ej hel-&lt;br&gt;ler förbjuda en radiosändning på grund av dess innehåll. Detsamma gäl-&lt;br&gt;ler i fråga om trådsändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om trådsändningar för of-&lt;br&gt;fentlig förevisning av filmer och vi-&lt;br&gt;deogram gäller dock sådant förbud&lt;br&gt;som avses i första stycket endast&lt;br&gt;om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fraga om tradsändningar för&lt;br&gt;visning av filmer och videogram&lt;br&gt;vid allmän sammankomst eller of-&lt;br&gt;fentlig tillställning gäller dock så-&lt;br&gt;dant förbud som avses i första&lt;br&gt;stycket endast om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;310&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. sändningen är en vidaresänd-&lt;br&gt;ning av en rundradiosändning el-&lt;br&gt;ler av en sändning från en satellit i&lt;br&gt;fast trafik eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;sändningen är en egen-&lt;br&gt;sändning som också sker till bostä-&lt;br&gt;der med stöd av tillstånd enligt 5&lt;br&gt;§ andra stycket eller i enlighet&lt;br&gt;med bestämmelserna i lagen&lt;br&gt;(1985:677) om lokala kabelsänd-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;sändningen är en vida-&lt;br&gt;resändning av en rundradiosänd-&lt;br&gt;ning eller av en sändning från en&lt;br&gt;satellit i fast trafik eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;sändningen är en egen-&lt;br&gt;sändning som också sker till bostä-&lt;br&gt;der med stöd av tillstånd enligt 5&lt;br&gt;§ andra stycket eller i enlighet&lt;br&gt;med bestämmelserna i lagen&lt;br&gt;(1985:677) om lokala kabelsänd-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med vidaresändning och egensändning förstås i denna paragraf&lt;br&gt;detsamma som i lagen om lokala kabelsändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första och andra styckena hindrar inte&lt;br&gt;förhandsgranskning eller sändningsförbud i fråga om bild som återger&lt;br&gt;Sverige eller del därav och som innehåller upplysning av betydelse för&lt;br&gt;rikets försvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om andra trådsändningar&lt;br&gt;för offentlig förevisning av filmer&lt;br&gt;och videogram än sådana som av-&lt;br&gt;ses i andra stycket gäller fö-&lt;br&gt;reskrifterna i förordningen&lt;br&gt;(1959:348) med särskilda bestäm-&lt;br&gt;melser om biografföreslällningar&lt;br&gt;m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om andra trådsändningar&lt;br&gt;för visning av filmer och video-&lt;br&gt;gram vid allmän sammankomst el-&lt;br&gt;ler offentlig tillställning än sådana&lt;br&gt;som avses i andra stycket gäller fö-&lt;br&gt;reskrifterna i lagen (1990:886) om&lt;br&gt;granskning och kontroll av filmer&lt;br&gt;och videogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om marknadsföring gäller&lt;br&gt;föreskrifterna i marknadsföringsla-&lt;br&gt;gen (1975:1418), lagen (1978:763)&lt;br&gt;med vissa bestämmelser om mark-&lt;br&gt;nadsföring av alkoholdrycker, lagen&lt;br&gt;(1978:764) med vissa bestämmelser&lt;br&gt;om marknadsföring av tobaksvaror&lt;br&gt;och &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;produktsäkerhetslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1988:1604).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;311&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i närradiolagen (1982:459)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 9 § närradiolagen (1982:459) skall ha följan-&lt;br&gt;de lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;l ör närradio gäller inte 6 och 7 l ör närradio gäller inte 6-7 a&lt;br&gt;radiolagen (1966:755). &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;radiolagen (1966:755).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;312&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Förslag till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1981:508) om radiotidningar &lt;sup&gt;Bila&lt;/sup&gt;£&lt;sup&gt;a&lt;/sup&gt;&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1981:508) om radiotidningar skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;l ör radiotidningar gäller inte 6 l ör radiotidningar gäller inte&lt;br&gt;och 7 radiolagen (1966:755). &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;6-7 a §§ radiolagen (1966:755).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den I juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 19X3:495.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;313&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Förslag till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1985:677) om lokala &lt;sup&gt;B,laga 3&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;kabelsändningar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 19 § lagen (1985:677) om lokala kabelsänd-&lt;br&gt;ningar&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;l ör lokala kabelsändningar gäl- l ör lokala kabelsändningar gäller&lt;br&gt;ler inte 6 och 7 $$ radiolagen inte 6 och 7 a £$ radiolagen&lt;br&gt;(1966:755). &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;(1966:755).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den I juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; I agen omtryckt 1985:1056.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;314&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i radioansvarighetslagen (1966:756)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i radioansvarighetslagen (1966:756) skall&lt;br&gt;införas två nya paragrafer, 2 a oeh 2 b §§, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av denna lag gäller&lt;br&gt;vad som föreskrivs i annan lag om&lt;br&gt;förbud mot kommersiell annons i&lt;br&gt;den mån annonsen används vid&lt;br&gt;marknadsföring av alkoholhaltiga&lt;br&gt;drycker eller tobaksvaror eller vid&lt;br&gt;marknadsföring till barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2b §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som föreskrivs i 7 kap. 2 §&lt;br&gt;tryckfrihetsförordningen om all gär-&lt;br&gt;ningar inte skall anses som tryckfri-&lt;br&gt;helsbroll, därför atl de begås genom&lt;br&gt;meddelanden där del brottsliga är&lt;br&gt;dolt, gäller också i fråga om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. sådana annonser som avses i&lt;br&gt;lagen (1W 1:000) om annonser i&lt;br&gt;televisionen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. sökbar text-TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i den angivna fö-&lt;br&gt;reskriften sägs om tryckfrihetsbrott&lt;br&gt;skall därvid i stället avse yttran-&lt;br&gt;defrihetsbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den I juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;315&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Förslag till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1982:460) om ansvarighet för &lt;sup&gt;Bl aga&lt;/sup&gt; '&lt;br&gt;närradio&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1982:460) om ansvarighet för när-&lt;br&gt;radio skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag gäller yttrandefriheten i ljudradioprogram som sänds med&lt;br&gt;stöd av närradiolagen (1982:459).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna i 2 §, 5 § andra&lt;br&gt;stycket, 7 § första, tredje och fjärde&lt;br&gt;styckena samt 8-9 a radio-&lt;br&gt;ansvarighetslagen (1966:756) är&lt;br&gt;tillämpliga på radioprogram som&lt;br&gt;anges i första stycket. Därvid skall&lt;br&gt;vad som sägs om radioprogram,&lt;br&gt;programföretag och radioansvari-&lt;br&gt;ghetslagen i stället avse program&lt;br&gt;som anges i första stycket,&lt;br&gt;sammanslutningar som har till-&lt;br&gt;stånd att sända närradio samt den-&lt;br&gt;na lag. I frågor som inte behandlas&lt;br&gt;i de angivna föreskrifterna i radio-&lt;br&gt;ansvarighetslagen eller i denna lag&lt;br&gt;gäller vad som föreskrivs i andra&lt;br&gt;författningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna i 2 §, 2 a 5 §&lt;br&gt;andra stycket, 7 § första, tredje och&lt;br&gt;fjärde styckena samt 8-9 a §§&lt;br&gt;radioansvarighetslagen (1966:756)&lt;br&gt;är tillämpliga på radioprogram&lt;br&gt;som anges i första stycket. Därvid&lt;br&gt;skall vad som sägs om radiopro-&lt;br&gt;gram, programföretag och radio-&lt;br&gt;ansvarighetslagen i stället avse pro-&lt;br&gt;gram som anges i första stycket,&lt;br&gt;sammanslutningar som har till-&lt;br&gt;stånd att sända närradio samt den-&lt;br&gt;na lag. I frågor som inte behandlas&lt;br&gt;i de angivna föreskrifterna i radio-&lt;br&gt;ansvarighetslagen eller i denna lag&lt;br&gt;gäller vad som föreskrivs i andra&lt;br&gt;författningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den I juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;316&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1982:521) om ansvarighet för&lt;br&gt;radio- och kassettidningar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:521) om ansvarighet för&lt;br&gt;radio- och kassettidningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 16 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels alt det i lagen skall införas&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;liestämmelserna i 2, 3, 6, 8 och 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § andra stycket, 11, 12, 14&lt;br&gt;och 15 §§ gäller också den del av&lt;br&gt;en radio- eller kassettidning som&lt;br&gt;innehåller en sammanställning av&lt;br&gt;material ur två eller flera radio- el-&lt;br&gt;ler kassettidningars förlagor, vilkas&lt;br&gt;ägare samverkar härom, samt upp-&lt;br&gt;gifter om hur sammanställningen&lt;br&gt;har disponerats. Därvid skall vad&lt;br&gt;som sägs om ansvarighet enligt 5&lt;br&gt;eller 7 § i stället avse ansvarighet&lt;br&gt;enligt 20 eller 21 § såvitt gäller&lt;br&gt;yttrandefrihetsbrott i denna del av&lt;br&gt;radio- eller kassettidningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den I juli&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en ny paragraf, 2 a §, av följande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ulan hinder ut' denna lag gäller&lt;br&gt;vad som föreskrivs i annan lag om&lt;br&gt;förbud mot kommersiell annons i&lt;br&gt;den män annonsen används vid&lt;br&gt;marknadsföring av alkoholhaltiga&lt;br&gt;drycker eller tobaksvaror.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna i 2-3, 6, 8 och 9&lt;br&gt;§§, 10 § andra stycket, 11, 12, 14&lt;br&gt;och 15 gäller också den del av&lt;br&gt;en radio- eller kassettidning som&lt;br&gt;innehåller en sammanställning av&lt;br&gt;material ur två eller flera radio- el-&lt;br&gt;ler kassettidningars förlagor, vilkas&lt;br&gt;ägare samverkar härom, samt upp-&lt;br&gt;gifter om hur sammanställningen&lt;br&gt;har disponerats. Därvid skall vad&lt;br&gt;som sägs om ansvarighet enligt 5&lt;br&gt;eller 7 § i stället avse ansvarighet&lt;br&gt;enligt 20 eller 21 § såvitt gäller&lt;br&gt;yttrandefrihetsbrott i denna del av&lt;br&gt;radio- eller kassettidningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;317&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Förslag till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1985:1057) om ansvarighet &lt;sup&gt;B1,aga 3&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;för lokala kabelsändningar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1985:1057) om ansvarighet för lo-&lt;br&gt;kala kabelsändningar skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna i 2 §, 5 § andra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stycket, 7 § första, tredje och fjärde&lt;br&gt;styckena samt 8-9 a radioansva-&lt;br&gt;righetslagen (1966:756) är tillämp-&lt;br&gt;liga på radioprogram som anges i&lt;br&gt;1 § andra stycket. Därvid skall vad&lt;br&gt;som sägs om radioprogram, pro-&lt;br&gt;gramföretag och radioansvarighets-&lt;br&gt;lagen i stället avse program som&lt;br&gt;anges i 1 § andra stycket, den som&lt;br&gt;bedriver egensändningar respekti-&lt;br&gt;ve denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;F öreskrifterna i 2 §, 2 a §, 5 §&lt;br&gt;andra stycket, 7 § första, tredje och&lt;br&gt;fjärde styckena samt 8-9 a §§ ra-&lt;br&gt;dioansvarighetslagen (1966:756) är&lt;br&gt;tillämpliga på radioprogram som&lt;br&gt;anges i 1 § andra stycket. Därvid&lt;br&gt;skall vad som sägs om radiopro-&lt;br&gt;gram, programföretag och radioan-&lt;br&gt;svarighetslagen i stället avse pro-&lt;br&gt;gram som anges i I § andra&lt;br&gt;stycket, den som bedriver egen-&lt;br&gt;sändningar respektive denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;F örsta stycket gäller inte program eller delar av program som består i&lt;br&gt;en direktsändning av en dagshändelse eller av en sådan gudstjänst eller&lt;br&gt;offentlig tillställning som anordnas av någon annan än den som bedri-&lt;br&gt;ver egensändningen. Inte heller gäller 5, 6 och 8 denna lag sådana&lt;br&gt;program eller delar av program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I frågor som inte behandlas i de angivna föreskrifterna i radioansva-&lt;br&gt;righetslagen eller i denna lag gäller vad som föreskrivs i andra författ-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;318&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till&lt;br&gt;litterära och konstnärliga verk&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 22 a § lagen (1960:729) om upphovsrätt till&lt;br&gt;litterära oeh konstnärliga verk skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 a&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lar företag som avses i 22 § för-&lt;br&gt;sta stycket rätt att i utsändning&lt;br&gt;återgiva verk, må företaget för att&lt;br&gt;säkerställa framtida bevisning om&lt;br&gt;innehållet i program upplaga verket&lt;br&gt;på anordning genom vilken det&lt;br&gt;kan återgivas. Ilar sådan upptag-&lt;br&gt;ning dokumentariskt värde, må den&lt;br&gt;bevaras i arkiv som avses i lagen&lt;br&gt;(1978:487) om pliktexemplar av&lt;br&gt;skrifter och ljud- och bildupptag-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upptagning som avses i första&lt;br&gt;stycket får utnyttjas endast för be-&lt;br&gt;visändamål, om ej annat följer av&lt;br&gt;22 c §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 lar företag som avses i 22 § för-&lt;br&gt;sta stycket rätt att i utsändning&lt;br&gt;återge verk, får företaget också ta&lt;br&gt;upp verket på en anordning genom&lt;br&gt;vilken det kan återges, om detta&lt;br&gt;sker&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. för att säkerställa framtida be-&lt;br&gt;visning om utsändningens innehåll&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. för atl det behövs för atl en&lt;br&gt;statlig myndighet skall kunna fullgö-&lt;br&gt;ra sina uppgifter när del gäller all i&lt;br&gt;efterhand utöva tillsyn över utsänd-&lt;br&gt;ningsverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har sådan upptagning som avses i&lt;br&gt;första stycket dokumentariskt värde,&lt;br&gt;får den bevaras i arkiv som avses i&lt;br&gt;lagen (1978:487) om pliktexemplar&lt;br&gt;av skrifter och ljud- och bildupptag-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upptagning som avses i första&lt;br&gt;stycket får utnyttjas endast för än-&lt;br&gt;damål som anges där, om ej annat&lt;br&gt;följer av 22 c §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den I juli 1991. Den skall tillämpas även på&lt;br&gt;verk som har kommit till före ikraftträdandet. Vad som föreskrivs om&lt;br&gt;verk gäller också framföranden som avses i 45 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Införd genom 197X:-I88.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;319&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1978:763) med vissa&lt;br&gt;bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1978:763) med vissa bestämmelser&lt;br&gt;om marknadsföring av alkoholdrycker skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till de hälsorisker&lt;br&gt;som är förbundna med bruk av al-&lt;br&gt;kohol skall särskild måttfullhet&lt;br&gt;iakttagas vid marknadsföring av al-&lt;br&gt;koholdryck. Därvid gäller särskilt&lt;br&gt;att reklam- eller annan marknads-&lt;br&gt;föringsåtgärd ej får företagas som&lt;br&gt;är påträngande eller uppsökande&lt;br&gt;eller som uppmanar till bruk av&lt;br&gt;alkohol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till de hälsorisker&lt;br&gt;som är förbundna med bruk av al-&lt;br&gt;kohol skall särskild måttfullhet&lt;br&gt;iakttas vid marknadsföring av alko-&lt;br&gt;holdryck. Därvid gäller särskilt att&lt;br&gt;reklam- eller annan mark-&lt;br&gt;nadsföringsåtgärd inte får företas&lt;br&gt;som är påträngande eller uppsö-&lt;br&gt;kande eller som uppmanar till&lt;br&gt;bruk av alkohol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid marknadsföring av alkohol-&lt;br&gt;dryck får inte användas kommersiell&lt;br&gt;annons i ljudradio- eller televisions-&lt;br&gt;program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid marknadsföring av spritdryck, vin eller starköl får ej användas&lt;br&gt;kommersiell annons i periodisk skrift eller annan skrift på vilken tryck-&lt;br&gt;frihetsförordningen är tillämplig och som med avseende på ordningen&lt;br&gt;för dess utgivning är jämförbar med periodisk skrift. Detta gäller dock&lt;br&gt;ej i fråga om skrift som tillhandahålls endast på försäljningsställe för så-&lt;br&gt;dan dryck.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den I juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;320&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1978:764) med vissa&lt;br&gt;bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1978:764) med vissa bestämmelser&lt;br&gt;om marknadsföring av tobaksvaror skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till de hälsorisker&lt;br&gt;som är förbundna med bruk av to-&lt;br&gt;bak skall särskild måttfullhet iakt-&lt;br&gt;tagas vid marknadsföring av tobak-&lt;br&gt;svara. Därvid gäller särskilt att&lt;br&gt;reklam- eller annan mark-&lt;br&gt;nadsföringsåtgärd ej får företagas&lt;br&gt;som är påträngande eller uppsö-&lt;br&gt;kande eller som uppmanar till&lt;br&gt;bruk av tobak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till de hälsorisker&lt;br&gt;som är förbundna med bruk av to-&lt;br&gt;bak skall särskild måttfullhet iakt-&lt;br&gt;tas vid marknadsföring av tobak-&lt;br&gt;svara. Därvid gäller särskilt att&lt;br&gt;reklam- eller annan marknadsfö-&lt;br&gt;ringsåtgärd inte får företas som är&lt;br&gt;på trängande eller uppsökande el-&lt;br&gt;ler som uppmanar till bruk av to-&lt;br&gt;bak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid marknadsföring av tobaksva-&lt;br&gt;ra får inte användas kommersiell&lt;br&gt;annons i ljudradio- eller televisions-&lt;br&gt;program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;321&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 149&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1991-03-05&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. regeringsrådet Eskil Hellner, justitierådet Eredrik Ster-&lt;br&gt;zel, regeringsrådet Björn Sjöberg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 7 februari 1991 har re-&lt;br&gt;geringen på hemställan av statsrådet Hjelm-Wallén beslutat inhämta la-&lt;br&gt;grådets yttrande över förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om annonser i televisionen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i radiolagen (1966:755),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lagom ändring i närradiolagen (1982:459),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lagom ändring i lagen (1981:508) om radiotidningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lagom ändring i lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lagom ändring i radioansvarighetslagen (1966:756),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. lagom ändring i lagen (1982:460) om ansvarighet för närradio,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. lag om ändring i lagen (1982:521) om ansvarighet för radio- oeh&lt;br&gt;kassettidningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. lag om ändring i lagen (1985:1057) om ansvarighet för lokala ka-&lt;br&gt;belsändningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära&lt;br&gt;och konstnärliga verk,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. lag om ändring i lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om&lt;br&gt;marknadsföi ing av alkoholdrycker,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. lag om ändring i lagen (1978:764) med vissa bestämmelser om&lt;br&gt;marknadsföring av tobaksvaror.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;l örslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Tor&lt;br&gt;Bergman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna synpunkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 remissen föreslås lagändringar som avses göra det tillåtet att ta in kom-&lt;br&gt;mersiell reklam i sådana rundradioprogram i television, som efter kon-&lt;br&gt;cession av regeringen radiosänds utan satellitmedverkan eller trådsänds,&lt;br&gt;dvs. &amp;quot;marksänds&amp;quot; för att använda ett i remissen förekommande uttryck&lt;br&gt;som inte är definierat i radiolagen (1966:755). Vidare skall i samma&lt;br&gt;slags sändningar tillåtas vissa annonser som inte är kommersiell reklam,&lt;br&gt;dock endast under förutsättning att programföretaget också sänder re-&lt;br&gt;klam mot vederlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;l ör ljudradio och egensändningar i kabelnät föreslås inga ändringar i&lt;br&gt;fråga om reklam. Satellitsändningar, vare sig de tas emot direkt av all-&lt;br&gt;mänheten eller kabeldistribueras av en mottagande operatör, berörs ej&lt;br&gt;heller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets granskning skall enligt 8 kap. 18 regeringsformen (RE) av-&lt;br&gt;se bl.a. frågan om ett remitterat lagförslag är så utformat att lagen &amp;quot;kan&lt;br&gt;antagas tillgodose angivna syften&amp;quot;. Vidare skall granskningen avse hur&lt;br&gt;förslaget förhåller sig till grundlagarna och rättsordningen i övrigt. I)es-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;.322&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sa uppgifter aktualiserar för lagrådet ett behov av att i ett lagstiftnings- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;ärende som det förevarande få en mera bestämd utgångspunkt för Bilaga 4&lt;br&gt;granskningen. Avsaknaden av ett auktoritativt politiskt ställningstagande&lt;br&gt;i de aktuella TV-frågorna har stundom varit besvärande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I remissen är det praktiskt taget enbart TV-reklamens möjligheter att&lt;br&gt;vara en inkomstkälla som bildar bakgrund till ställningstagandena på&lt;br&gt;olika punkter. Med utgångspunkt i att det är det ekonomiska syftet som&lt;br&gt;i första ledet skall tillgodoses är det tydligt att lagstiftningen måste vara&lt;br&gt;så utformad att reklamsändningarna får ett värde och därmed blir efter-&lt;br&gt;frågade. Restriktioner på reklamsändningarna i syfte att slå vakt om&lt;br&gt;andra intressen försämrar uppenbarligen inkomstmöjligheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avvägningen mellan de intressen som restriktionerna avser att skyd-&lt;br&gt;da och det ekonomiska intresset får förutsättas ha skett när de olika re-&lt;br&gt;striktionerna utformats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det hinder som gällande lag reser mot reklam i marksänd television&lt;br&gt;är föreskriften i 6 § radiolagen om att rätten att sända rundradiopro-&lt;br&gt;gram skall utövas opartiskt. Detta hinder föreslås i remissen bli genom-&lt;br&gt;brutet genom att föreskriften i ett tillägg till samma paragraf förklaras&lt;br&gt;inte gälla annonser enligt den samtidigt föreslagna lagen om annonser i&lt;br&gt;televisionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissens förslag ger emellertid anledning till avsevärt vidare syn-&lt;br&gt;punkter på den radiorättsliga lagstiftningens struktur och inpassning i&lt;br&gt;stort i vårt rättssystem. Inte minst påkallas det av RF:s regler om yttran-&lt;br&gt;defriheten och av det förslag till yttrandefrihetsgrundlag som framlagts i&lt;br&gt;prop. 1990/91:64.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Införandet av möjlighet att sända reklam mot vederlag i televisionen&lt;br&gt;förändrar också förutsättningarna för programföretags verksamhet. Lag-&lt;br&gt;ändringen kommer att möjliggöra att programföretag etableras utan att&lt;br&gt;det allmänna svarar för eller deltar i finansieringen. Därmed framträder&lt;br&gt;radioprogram som medier för yttrandefriheten av principiellt samma&lt;br&gt;slag som det tryckta ordet och andra medier. Dock finns här den&lt;br&gt;mycket viktiga skillnaden att programföretag inte får sända sina pro-&lt;br&gt;gram utan regeringens tillstånd, som med nuvarande ordning kan för-&lt;br&gt;bindas med villkor. Dessa villkor avser inte bara tekniska och adminis-&lt;br&gt;trativa förhållanden utan gäller också programinnehållet. Till formen&lt;br&gt;för denna reglering av programinnehållet återkommer lagrådet i det föl-&lt;br&gt;jande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang vill lagrådet också med eftertryck framhålla att&lt;br&gt;den radiorättsliga lagstiftningen numera präglas av svåröverskådlighet&lt;br&gt;och svårtillgänglighet. Detta är en nästan ofrånkomlig följd av att ett&lt;br&gt;från början enkelt regelsystem tid efter annan byggts på med regler för&lt;br&gt;nya situationer. Påbyggnaden i det föreliggande lagärendet med ytterli-&lt;br&gt;gare en lag om annonser i televisionen förbättrar inte läget i systema-&lt;br&gt;tiskt hänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett iögonfallande drag i den nuvarande ordningen är de dubbla kon-&lt;br&gt;cessionssystem som radiolagen innehåller. Sålunda gäller ett till-&lt;br&gt;ståndstvång för innehav eller användning av radiosändare (§ 2 ). Med&lt;br&gt;detta tillgodoses bl. a. intresset av fördelning och ordning i utnyttjandet&lt;br&gt;av tillgängliga frekvenser för olika ändamål. Tillståndsprövningen an-&lt;br&gt;kommer på regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer (te-&lt;br&gt;leverket). Detta tillståndstvång saknar i och för sig intresse i förevarande&lt;br&gt;sammanhang. Viktigt är däremot det tillståndstvång enligt 5 § som gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;323&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sändning av rundradioprogram, dvs. ljudradio-och televisionsprogram Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;avsedda för allmänheten. Tillståndsprövningen här ankommer på rege- Bilaga 4&lt;br&gt;ringen utan delegationsrätt. Eftersom det inte är fråga om &amp;quot;föreskrifter&lt;br&gt;som utan avseende på yttrandes innehåll närmare reglerar visst sätt att&lt;br&gt;sprida eller mottaga yttranden&amp;quot; (2 kap. 13 § tredje stycket RE) blir till-&lt;br&gt;ståndstvånget att anse som en begränsning av yttrandefriheten. Därmed&lt;br&gt;måste RF:s regler om förutsättningarna för begränsningar av denna iakt-&lt;br&gt;tas. De reglerna innefattar vittgående restriktioner som anges i 2 kap. 12&lt;br&gt;och 13 §§. I detta sammanhang tar lagrådet upp kravet på lagform för&lt;br&gt;begränsningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan kan ställas om nu tillämpad ordning, till vilken remissens&lt;br&gt;förslag om ändring i radiolagen ansluter, verkligen är förenlig med RF:s&lt;br&gt;krav på lag och har stöd i den yttrandefri hetsgrundlag som föreslagits&lt;br&gt;riksdagen. Sålunda hänvisar 6 a § radiolagen beträffande de villkor, med&lt;br&gt;vilka en koncession att sända radioprogram kan förenas, till avtal mel-&lt;br&gt;lan regeringen och programföretaget. Sådana villkor är, som nämnts,&lt;br&gt;enligt såväl den nu gällande som den föreslagna lagtexten ingalunda av&lt;br&gt;enbart teknisk och administrativ natur utan kan innefatta - och gör det&lt;br&gt;också i gällande avtal med de existerande programfretagen - en reglering&lt;br&gt;av innehållet i rundradioprogrammen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör uppmärksammas att, förutom de nu föreslagna allmänna&lt;br&gt;reglerna för reklam, endast opartiskhets- och saklighetskraven samt&lt;br&gt;skyldigheten att hävda demokratiska värden är omedelbart lagstadgade.&lt;br&gt;Övriga villkor, som alltså kan tas in i avtal, anges i lagen enbart genom&lt;br&gt;vad som får uppfattas som en uppräkning av ämnen; se den föreslagna&lt;br&gt;6a §. Några av dessa ämnen har angivits allmänt, som exempelvis att&lt;br&gt;&amp;quot;sända ett mångsidigt programutbud&amp;quot;, vilken rubrik avses täcka vad&lt;br&gt;som i nu gällande avtal med varje programbolag utgör två omfattande&lt;br&gt;paragrafer med uppräkningar av specifika verksamhetsmål resp, ämnen&lt;br&gt;för programmen (remissen avsnitt 3.9.4). Andra är otydliga till sin sakli-&lt;br&gt;ga innebörd och lånar sig således till olika uttolkningar. Detta gäller ex-&lt;br&gt;empelvis det nu föreslagna, att programföretaget kan förpliktas &amp;quot;ta hän-&lt;br&gt;syn till ljudradions och televisionens särskilda genomslagskraft när det&lt;br&gt;gäller programmens ämnen och utformning samt tiden för sändning av&lt;br&gt;programmen&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det allmänna har med detta system åstadkommit inskränkningar i&lt;br&gt;yttrandefriheten i den koncessionerade programverksamheten. Resulta-&lt;br&gt;tet har nåtts genom avtal och inte i form av lag som RF kräver. Avtals-&lt;br&gt;formen sanktioneras emellertid av lagen som också anger i vilka hänse-&lt;br&gt;enden avtalet får reglera programinnehållet. Vid bedömningen av frågan&lt;br&gt;om ordningen är godtagbar från grundlagssynpunkt bör också beaktas&lt;br&gt;att avtalsformen inte framstår som ett instrument för en överenskom-&lt;br&gt;melse mellan likvärdiga parter i ett läge när det allmänna ensamt till-&lt;br&gt;handahåller de ekonomiska resurserna för programverksamheten. Reali-&lt;br&gt;teten får nog sägas vara att avtalet uttrycker det allmännas direktiv för&lt;br&gt;verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med den rådande ordningen skall jämföras RF:s krav på lagform för&lt;br&gt;yttrandefrihetsinskränkningar, till yttermera visso utbyggt med en sär-&lt;br&gt;skild möjlighet att fördröja behandlingen av lagförslag om begränsning&lt;br&gt;av yttrandefriheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 remissen anses att RF:s krav på lag för begränsningarna av yttran-&lt;br&gt;defriheten - att fråga är om sådana ifrågasätts inte i remissen, se bl.a. av-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;.324&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;snitt 3.9.4 - är uppfyllt genom att radiolagen hänvisar till avtalsformen Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;och anger de ämnen som får regleras avtalsvägen. Som stöd för denna Bilaga 4&lt;br&gt;uppfattning kan anföras att den rådande ordningen godtagits av riksda-&lt;br&gt;gen vid två tillfällen efter tillkomsten av RF:s nuvarande regler, nämli-&lt;br&gt;gen vid ändring av radiolagen 1978 (prop. 1977/78:91, KrU 24, KU 2 y)&lt;br&gt;och i samband med behandling 1986 av frågor om Sveriges Radios verk-&lt;br&gt;samhet (prop. 1985/86:99, KrU 21, KU 14 y). Yttrande inhämtades inte&lt;br&gt;från lagrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagstiftningsärendet 1978 refererade konstitutionsutskottet i sitt ytt-&lt;br&gt;rande till kulturutskottet till ett uttalande i propositionen att RF:s be-&lt;br&gt;stämmelser om yttrandefrihet &amp;quot;får ... anses kräva att möjligheterna för&lt;br&gt;regeringen att i avtal med programföretag införa föreskrift om skyldig-&lt;br&gt;het att sända beriktigande och genmäle samt vissa meddelanden till all-&lt;br&gt;mänheten ges stöd i lag, liksom en erinran att avtalet kan innehålla fö-&lt;br&gt;reskrifter till skydd för enskilds privatliv och förbud mot kommersiell&lt;br&gt;reklam och mot program som bekostas av annan än programföretaget&amp;quot;.&lt;br&gt;Konstitutionsutskottet förklarade sig i sitt yttrande ansluta sig till propo-&lt;br&gt;sitionens förslag i det nämnda avseendet; utskottet kommenterade inte&lt;br&gt;ståndpunkten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det må anmärkas att det genom 1978 års ändring i radiolagen för&lt;br&gt;första gången kom till klart uttryck att sändandet av rundradioprogram&lt;br&gt;var - med generell räckvidd - underkastat tillståndsplikt. Radiolagens&lt;br&gt;dittillsvarande lydelse föreskrev ensamrätt för det aktiebolag (tidigare&lt;br&gt;&amp;quot;företag&amp;quot;) som regeringen bestämde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid riksdagsbehandlingen av 1986 års proposition, som inte berörde&lt;br&gt;radiolagen, uttalade konstitutionsutskottet att propositionen inte inne-&lt;br&gt;höll några viktiga ändringsförslag i förhållande till vad som då gällde.&lt;br&gt;Utskottet hänvisade till att arbete pågick med en yttrandefrihetsgrund-&lt;br&gt;lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förslaget till yttrandefrihetsgrundlag medges i 3 kap. 2 § konces-&lt;br&gt;sionstvång genom vanlig lag i fråga om rätt att sända radioprogram på&lt;br&gt;annat sätt än genom tråd. Reglerna motiveras med behovet av fördel-&lt;br&gt;ning av tillgängliga radiofrekvenser. Den föreslagna lagtexten nämner li-&lt;br&gt;ka litet som RF:s regler om yttrandefriheten möjligheten att begränsa&lt;br&gt;denna genom avtal. Det kan anmärkas att eftersom den föreslagna&lt;br&gt;grundlagen inte medger koncessionstvång för trådsändning bortfaller i&lt;br&gt;fråga om sådan sändning möjligheten att ställa avtal som villkor för&lt;br&gt;sändningsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även den reglering av kommersiell reklam och sändning av sponsra-&lt;br&gt;de program som yttrandefrihetsgrundlagen medger skall enligt 1 kap.&lt;br&gt;12 § ske i lags form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalsregleringen av yttrandefriheten i programföretags sändningar&lt;br&gt;härrör från tiden före radiolagens koncessionssystem och tillkomsten av&lt;br&gt;RF med dess utbyggda skydd för yttrandefriheten. Ordningen med lagfö-&lt;br&gt;reskrifter om avtalsreglering av yttrandefriheten har godtagits av riksda-&lt;br&gt;gen efter RF:s tillkomst. Lagrådet finner det emellertid inte berättigat att&lt;br&gt;anse att en konstitutionell praxis etablerats härigenom. Yttrandefrihets-&lt;br&gt;begränsningar genom avtal, vare sig de medges i lag eller ej, saknar stöd&lt;br&gt;i RF. Numera bör också beaktas att det kan bli aktuellt att koncessions-&lt;br&gt;systemet skall tillämpas på programföretag som finansiellt är oberoende&lt;br&gt;av det allmänna och att sådana system ger vida styrningsmöjligheter, när&lt;br&gt;grunderna för tillståndsgivningen inte är rättsligt fastlagda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;325&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett godtagande av avtalsordningen får vidare en prejudicerande ver- Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;kan med räckvidd också för mindre stabila förhållanden än de nu rå- Bilaga 4&lt;br&gt;dande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av det anförda följer att lagrådet ställer sig synnerligen tveksamt till&lt;br&gt;ett ytterligare befästande av avtalsordningen så som föreslås i remissen.&lt;br&gt;Det står klart att lagrådet skulle ha avstyrkt ordningen om förslag fram-&lt;br&gt;förts att nu etablera den, särskilt mot bakgrund av den förstärkning av&lt;br&gt;skyddet för yttrandefriheten som förslaget till yttrandefrihetsgrundlag&lt;br&gt;syftar till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 sammanhanget vill lagrådet nämna att nu gällande rundradiokon-&lt;br&gt;cessioner enligt 5 § radiolagen inte meddelats genom regeringsbeslut i&lt;br&gt;vanlig ordning utan intagits i de avtal som vederbörande statsråd träffat&lt;br&gt;med programföretagen med stöd av regeringens bemyndigande. Efter-&lt;br&gt;som meddelandet av koncession i ett administrativt systemär ett offent-&lt;br&gt;ligrättsligt förvaltningsbeslut skall det kunna kontrolleras och i före-&lt;br&gt;kommande fall överprövas i den ordning som gäller för sådana beslut.&lt;br&gt;Att avtala om en koncession är därför en egenartad och för vårt rättssys-&lt;br&gt;tem främmande metod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 det remitterade förslaget har ingående redovisats hur anpassningen&lt;br&gt;till det sidoordnade regelsystemet för marknadsföring av varor och tjäns-&lt;br&gt;ter skall ske och hur uppkommande tillämpningsproblem kan bli lösta.&lt;br&gt;Härvid berörs (avsnitt 3.10.2) radionämndens granskningsuppgift och&lt;br&gt;den svårighet nämnden ställs inför när den skall bedöma en föreliggan-&lt;br&gt;de fråga med utgångspunkt i marknadsrättsliga förhållanden. Detta ger&lt;br&gt;lagrådet anledning nämna att motsvarande problem redan nu uppkom-&lt;br&gt;mer när det i anmälan till radionämnden sätts i fråga att ett program in-&lt;br&gt;nefattat brott, särskilt yttrandefrihetsbrott. Att problem av detta slag&lt;br&gt;uppstår understryker behovet av en översyn av hela det radiorättsliga&lt;br&gt;systemets uppbyggnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den lagtekniska lösningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna regleringen ger ett splittrat och provisoriskt intryck.&lt;br&gt;Som tidigare konstaterats är utgångspunkten för den föreslagna särregle-&lt;br&gt;ringen av reklamen radiolagens krav på opartiskhet och den tolkning&lt;br&gt;radionämnden gett detta krav i fråga om reklam. Med den utgångspunk-&lt;br&gt;ten hade det varit naturligt att reglera reklamfrågorna i radiolagen som&lt;br&gt;ett undantag från opartiskhetskravet. Den uppdelning som nu skett av&lt;br&gt;stoffet mellan lagen om annonser i televisionen och radiolagen ger an-&lt;br&gt;ledning till erinringar. Enligt lagrådets mening hade det varit följdrik-&lt;br&gt;tigt att, om man stannat för att ha en särskild lag om annonser, koncen-&lt;br&gt;trera reglerna om annonserna till denna och i radiolagen enbart ta in en&lt;br&gt;hänvisning i det hänseendet. Med en sådan läsning synes ändringar i&lt;br&gt;bl.a. I och 7 §§ radiolagen ha kunnat undvikas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den lösning som föreslagits innebär också att lagreglerna och deras&lt;br&gt;motiv i hög grad förlitar sig på begrepp och tolkningar som utvecklats&lt;br&gt;inom ena sidan marknadsrätten och marknadsdomstolen och andra si-&lt;br&gt;dan radiorätten och radionämnden. Det har blivit en vidlyftig, svårge-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;326&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nomtränglig och i hög grad hegrepps- och motivstyrd reglering. Det &amp;nbsp;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finns anledning att räkna med att det kommer att uppstå tolkningssvå- &amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;righeier och spänningar mellan principerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härtill kommer att regleringen i olika delar avviker från den europe-&lt;br&gt;iska TV-konventionen, vilket lorde komma att leda till nya spänningar&lt;br&gt;när TV-konventionen trätt i kraft och börjar tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som exempel kan nämnas behandlingen av sponsring. Uttrycket tor-&lt;br&gt;de i rundradiosammanhang rent språkligt inte innebära mer än att nå-&lt;br&gt;gon utomstende ställer upp som finansiär exempelvis för ett program el-&lt;br&gt;ler för ett evenemang som sänds. Uttrycket ges emellertid i den praktis-&lt;br&gt;ka användningen regelmässigt, oftast underförstått, en mer specifik in-&lt;br&gt;nebörd. 1 TV-konventionen anges att sponsringen syftar till att främja&lt;br&gt;sponsorns namn, varumärke eller anseende. Det står emellertid klart att&lt;br&gt;sponsring enligt TV-konventionens definition faller utanför reklambe-&lt;br&gt;greppet. Särskilda regler ges i art. 17 och 18 om sponsring, däribland en&lt;br&gt;regel som innehåller att, om ett program eller en serie av program&lt;br&gt;sponsras helt eller delvis, så skall sponsorskapet tydligt framgå genom&lt;br&gt;tillkännagivande på lämpligt sätt i början och/eller slutet av programmet&lt;br&gt;(art. 17:1). Som framgår av remissen (avsnitt 3.9.2) ligger däremot till&lt;br&gt;grund för den föreslagna regleringen i 6 § radiolagen föreställningen att&lt;br&gt;tillkännagivande av sponsorns namn kan betraktas som reklam. Till&lt;br&gt;följd härav ges radiolagen en utformning som inte uppfyller kraven i&lt;br&gt;konventionens art. 17:1. I stället föreskriver 6§ radiolagen att program-&lt;br&gt;företaget får lämna uppgift om vem bidragsgivaren är. Bristen i konven-&lt;br&gt;tionsuppfyllelse avses tydligen botas genom att det i 6a § radiolagen&lt;br&gt;öppnas en möjlighet att i avtal föreskriva om skyldighet för programfö-&lt;br&gt;retaget att lämna sådan uppgift. Enligt lagrådets mening är den föreslag-&lt;br&gt;na regleringen otillfredsställande dels genom att remissen avstår från att,&lt;br&gt;i en verksamhet som karakteriseras av en växande internationalisering,&lt;br&gt;tillämpa konventionens normer, dels genom att den förlitar sig på att&lt;br&gt;det därigenom uppkomna problemet genom avtal skall kunna få en lös-&lt;br&gt;ning som remissen för sin del inte mäktat anvisa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet noterar att radiolagsutredningen tillsattes med uppdrag att&lt;br&gt;göra en översyn av radiolagen. Till följd av mellankommande tilläggsdi-&lt;br&gt;rektiv har utredningen ännu inte fått tillfälle att genomföra denna över-&lt;br&gt;syn. Den nuvarande radiolagstiftningen har i de delar som här är i fråga&lt;br&gt;ursprungligen tillkommit i ett läge då det gällde att i vissa då för tiden&lt;br&gt;mindre kontroversiella hänseenden styra en monopolverksamhet. I den&lt;br&gt;nya situation som nu mer och mer framträder - med avancerade teknis-&lt;br&gt;ka lösningar, internationalisering av verksamheten samt med kommersi-&lt;br&gt;ella och från staten helt fristende program- och distributionsföretag - är&lt;br&gt;det angeläget att radiolagstiftningen snarast ses över i syfte att fylla de&lt;br&gt;nya krav som utvecklingen ställer. En särskild anledning till en sådan&lt;br&gt;översyn ger som redan antytts den yttrandefrihetsgrundlag som avses trä-&lt;br&gt;da i kraft den I januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland dessa krav märks de för all lagstiftning elementära på klarhet&lt;br&gt;och överskådlighet. Det bör också på ett bättre sätt än nu framgå hur&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;327&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagstiftningen om närradio och lokala kabelsändningar samordnas metl&lt;br&gt;radiolagen, i den mån dessa lagars bestämmelser inte inarbetas i en revi-&lt;br&gt;derad radiolag. Det kan andra å andra sidan ifrågasättas om inte utveck-&lt;br&gt;lingen motiverar att rundradio i vid mening bör behandlas skilt från&lt;br&gt;andra former av radiokommunikation. Med framväxten av fristående&lt;br&gt;program- och distributionsföretag mste också följa att kraven på dessa&lt;br&gt;framgår på ett tydligare sätt än som varit motiverat när det gällt Sveriges&lt;br&gt;Radio-koncernen. Detta innebär bl.a. att de i 6 och 6 a §§ antydda rikt-&lt;br&gt;linjerna för verksamheten måste ges en betydligt utförligare presenta-&lt;br&gt;tion. Vad här sagts innebär också att lagstiftningen måste bringas i sam-&lt;br&gt;klang med den internationella utvecklingen och ges en genomtänkt och&lt;br&gt;stringent motivering. Vid denna översyn bör också regleringen av TV-&lt;br&gt;reklamen och närliggande företeelser som berörs i förevarande remiss&lt;br&gt;förutsättningslöst omprövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En speciell uppgift för översynen blir som framgått av det förut an-&lt;br&gt;förda att bättre anpassa regelverket till grund lagsreglerna om yttrandefri-&lt;br&gt;heten. Begränsningar i denna skall ha lags form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om annonser i TV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 och 2 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 2 § definieras annons som ett televisionsprogram som sänds under an-&lt;br&gt;nonstid. Definitionen är således uteslutande formell. I det allmänna&lt;br&gt;språkbruket torde ordet annons ha en förhållandevis klar innebörd och&lt;br&gt;bl.a. i tryckfrihetsförordningen används det utan någon begreppsbestäm-&lt;br&gt;ning. Behovet av en definition i nu frevarande sammanhang synes inte&lt;br&gt;särskilt starkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot synes den föreslagna formella definitionen leda till konflikt&lt;br&gt;med det allmänna språkbrukets användning av ordet annons. Även till-&lt;br&gt;kännagivanden utanför den särskilt markerade annonstiden kan fram-&lt;br&gt;stå som annonser i vanlig bemärkelse, exempelvis i kursprogram uppgif-&lt;br&gt;ter om litteratur med prisangivelse och beställningsadress, i kultur-&lt;br&gt;program uppgifter om utställningar och evenemang, i konsu-&lt;br&gt;mentupplysnings- och miljöprogram uppgifter om produkter och tjäns-&lt;br&gt;ter, i samhällsbevakande och religiösa program uppgifter om möten och&lt;br&gt;andra begivenheter etc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om, såsom lagrådet föreslår, definitionen av annons bortfaller i 2 §&lt;br&gt;bör i stället lagens tillämpningsområde i 1 § anges omfatta annonser un-&lt;br&gt;der annonstid. 1 konsekvens med utformningen av det nya fjärde stycket&lt;br&gt;i 6 § radiolagen bör annonslagen därvid anges reglera det sända och inte&lt;br&gt;verksamheten hos sändarföretaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet föreslår följande lydelse (med oförändrade rubriker) av 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Denna lag gäller annonser som under annonstid sänds i telelevisio-&lt;br&gt;nen av programföretag, som har regeringens tillstånd enligt 5 § första&lt;br&gt;stycket radiolagen (1966:755) och som sänder reklam mot vederlag. La-&lt;br&gt;gen gäller dock inte sökbar text-TV.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;328&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som departementschefen framhåller i remissen (avsnitt 3.4.4) skulle det&lt;br&gt;annonseringsförbud i politiska, religiösa och fackliga frågor, som före-&lt;br&gt;slås infört i denna paragraf, innebära en av det allmänna föreskriven be-&lt;br&gt;gränsning av yttrandefriheten i programföretagets sändningar. Ett sådant&lt;br&gt;förbud får därför inte strida mot föreskrifterna i 2 kap. 12 och 13 §§&lt;br&gt;RE. En kärnpunkt blir, som också framhålls i remissen, om de motiv&lt;br&gt;som anförs kan anses svara mot RF:s krav på &amp;quot;särskilt viktiga skäl&amp;quot; för&lt;br&gt;tillåtligheten av en yttrandefrihetsbegränsning i fall som det aktuella.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den uppbyggnad, som skyddet för grundläggande fri- och rättigheter&lt;br&gt;har getts i RE, gör det angeläget att vad som i dessa sammanhang beteck-&lt;br&gt;nas som &amp;quot;särskilt viktiga skäl&amp;quot; granskas från rent rättsliga synpunkter.&lt;br&gt;Allt som i och för sig kan anses förnuftigt och välmotiverat kan inte&lt;br&gt;utan vidare tillåtas passera, ens om det skulle i sak lämnas obestritt av&lt;br&gt;det stora flertalet. Det måste vara fråga om skäl med en speciell tyngd.&lt;br&gt;Vad det ytterst gäller är att inte skapa olyckliga prejudikat som kan åbe-&lt;br&gt;ropas i andra, oförutsedda sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i remissen sägs om resursstarka och mindre resursstarka&lt;br&gt;grupper vill lagrådet inte tillägga någon speciell tyngd i detta samman-&lt;br&gt;hang. Att förbudsregeln genomgående och uteslutande skulle få den&lt;br&gt;åsyftade verkan är inte säkert. Det kan räcka med att från det politiska&lt;br&gt;området erinra om att nya partibildningar möter svårigheter av olika&lt;br&gt;slag som är inbyggda i konstruktionerna av systemen för riksdagsval och&lt;br&gt;kommunalval och för statligt och kommunalt partistöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Iögonfallande är emellertid att regeringsformen i omedelbar anslut-&lt;br&gt;ning till uttrycket &amp;quot;särskilt viktiga skäl&amp;quot; slår fast att vid bedömande av&lt;br&gt;vilka begränsningar som får ske &amp;quot;skall särskilt beaktas vikten av vidaste&lt;br&gt;möjliga yttrandefrihet politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och&lt;br&gt;kulturella angelägenheter&amp;quot;. Ett speciellt förbud mot vissa slags annonser&lt;br&gt;i just politiska, religiösa och fackliga frågor ter sig mot den bakgrunden&lt;br&gt;inte naturligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet vill således framhålla att 5 § inger betänkligheter med hän-&lt;br&gt;syn till 2 kap. 13 § RF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller särregler om reklam som vänder sig till yngre&lt;br&gt;barn. Uttrycket &amp;quot;yngre barn&amp;quot; är emellertid obestämt och preciseras inte&lt;br&gt;i paragrafen. I motiven (avsnitt 3.7) talas om &amp;quot;barn i upp till 10-12-&lt;br&gt;årsåldern&amp;quot;. Den bakomliggande tanken torde vara att reglerna skall träf-&lt;br&gt;fa annonser och program som huvudsakligen vänder sig till barn som&lt;br&gt;ännu inte har kommit i puberteten. Enligt lagrådets mening bör regeln&lt;br&gt;i klarhetens intresse konkretiseras genom att en 12-årsgräns anges i pa-&lt;br&gt;ragraftexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;.329&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av avsnitt 3.5.1 i lagrådsremissen, liksom av de föreslagna ändringarna i&lt;br&gt;radiolagen, framgår att den i paragrafen angivna maximitiden för an-&lt;br&gt;nonser skall kunna begränsas genom avtal mellan regeringen och pro-&lt;br&gt;gramföretaget. Till skillnad från utredningen har emellertid departe-&lt;br&gt;mentschefen inte ansett någon bestämmelse om detta nödvändig i an-&lt;br&gt;nonslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet konstaterar att annonslagen gäller för alla programföretag&lt;br&gt;som sänder reklam mot vederlag. Den innehåller självständiga regler för&lt;br&gt;reklamen och dessa regler har i förslaget fått en kategorisk utformning.&lt;br&gt;Om avsikten är att de i lagen angivna normerna skall kunna frngås ge-&lt;br&gt;nom avtal anser lagrådet det för sin del påkallat att av annonslagen&lt;br&gt;framgår i vilka avseenden det skall kunna ske. Lagrådet förordar därför&lt;br&gt;liksom utredningen att möjligheten till begränsningar markeras i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom i 6 § bör i första stycket och i andra stycket 2. uttrycket &amp;quot;yngre&lt;br&gt;barn&amp;quot; konkretiseras genom angivande av en 12-årsgräns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den motivering som anförs i remissen (avsnitt 3.9.3) för att ändra radio-&lt;br&gt;lagens s.k. demokratibestämmelse kan lagrådet inte godta. Det är fråga&lt;br&gt;om ett enkelt uttryck för vissa värderingar som är grundläggande för det&lt;br&gt;svenska statsskicket men som har lagts fast även i detta speciella sam-&lt;br&gt;manhang därför att radiolagen ställer upp ett krav på opartiskhet och&lt;br&gt;saklighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En regel av denna karaktär bör enligt lagrådets uppfattning överhu-&lt;br&gt;vudtaget inte ändras annat än om speciella, starka skäl har framkommit.&lt;br&gt;1 remissen åberopas ett enstaka avgörande av radionämnden och en där-&lt;br&gt;av föranledd meningsmotsättning mellan nämnden och Sveriges Televi-&lt;br&gt;sion. Detta är uppenbart otillräckligt. Lagrådet avstår från att uttala sig i&lt;br&gt;det enskilda ärendet; remissutfallet har lagrådet tolkat som främst en an-&lt;br&gt;tydan om åsiktsläget i sakfrågan. Oavsett detta ger förslaget formellt sett&lt;br&gt;underlag för en tvekan om grundläggande konstitutionella principer&lt;br&gt;som lagrådet måste reagera mot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet avstyrker den föreslagna ändringen Tvärtom bör enligt lag-&lt;br&gt;rådets åsikt demokratibestämmelsen få gälla även för reklamverksamhe-&lt;br&gt;ten. Att några negativa verkningar skulle följa därav har inte visats i re-&lt;br&gt;missen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan att ingå på någon detaljerad kritik av motiven finner sig lagrå-&lt;br&gt;det inte kunna underlåta att påpeka, att dessas avfattning belyser del&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;.330&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vanskliga i att ta upp frågor av denna karaktär utan tvingande skäl. Det Prop. 1990/91:149&lt;br&gt;sägs ”att demokratibestämmelsen inte bör rubba det förhållandet att ett Bilaga 4&lt;br&gt;programföretag skall ha stor frihet” att agera enligt allmänna journali-&lt;br&gt;stiska principer, att den ”bör varken på det ena eller andra sättet beskä-&lt;br&gt;ra det redaktionella oberoendet och utrymmet för en självständig ny-&lt;br&gt;helsvärdering”, att föredragande statsrådet inte vill förorda en ”så stark”&lt;br&gt;uttunning av bestämmelsen etc. Allt detta är enligt lagrådets mening äg-&lt;br&gt;nat att inge onödiga missuppfattningar om vår inställning till demokrati.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om ändring i lagen om ansvarighet för närradio och lagen om&lt;br&gt;ändring i lagen om ansvarighet för lokala kabelsändningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I remissen föreslås att i dessa lagar tas in hänvisningar till den nya&lt;br&gt;bestämmelsen i 2 a § radioansvarighetslagen, som syftar kommersiella&lt;br&gt;annonser om alkoholhaltiga drycker eller tobaksvaror samt&lt;br&gt;kommersiella annonser som riktar sig till barn. Eftersom kommersiell&lt;br&gt;reklam över huvud taget inte får förekomma i närradio eller lokala&lt;br&gt;egensändningar i kabelnät är emellertid de föreslagna hänvisningarna&lt;br&gt;missvisande och onödiga, varför de bör slopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om ändring i lagen om ansvarighet för radio- och kassettidningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna lag tas enligt remissens förslag in en bestämmelse som motsva-&lt;br&gt;rar 2 a § radioansvarighetslagen men begränsas till alkohol- och tobaks-&lt;br&gt;reklam. Karakteristiskt för radio- och kassettidningar är emellertid att&lt;br&gt;de återger innehållet i tryckta tidningar, inbegripet förekommande re-&lt;br&gt;klam. Särregler för reklam i radio- och kassettidningar innebär därför&lt;br&gt;ett avsteg från förlagetroheten. Vid användning av det s.k. RATS-&lt;br&gt;systemet, som innebär att datainnehllet i tidningstryckeriets dator i sin&lt;br&gt;helhet via radio överförs till de synskadade abonnenter som har en där-&lt;br&gt;för ägnad mottagare kommer sådana regler att strida mot hela tanken&lt;br&gt;med systemet. Aven de föreslagna ändringarna i lagen om ansvarighet&lt;br&gt;för radio- och kassettidningar bör därför slopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;331&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Proposition om radio- och TV-frågor &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens lagförslag &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 mars 1991 &amp;nbsp;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Inledning&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrund&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Den internationella utvecklingen&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Marksänd ljudradio och television i Sverige&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;TV-utredningen&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Radiolagsutredningen&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Regeringens proposition om en yttrandefrihets-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;grundlag &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Regeringens proposition om ändring i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;radioansvarighetslagen m.m. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Vissa huvudprinciper i mina förslag&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;En bred politisk lösning&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Reklaminkomster skall finansiera svensk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;television &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;En ny rikstäckande TV-kanal&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Krav på kvalitet och ett mångsidigt programutbud 41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sveriges Radio-koncernens finansiering&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagstiftningsfrågor med tanke på i första hand&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;reklamfinansierade TV-sändningar i marknätet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Allmänna synpunkter&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Behovet av lagstiftning och lagstiftningens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;karaktär &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.2 &amp;nbsp;Vissa kommentarer med anledning av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;remissutfallet på radiolagsutredningens&lt;br&gt;betänkande &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utgångspunkterna för lagstiftningen&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.1 &amp;nbsp;Liksom annan reklam bör TV-reklamen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övervakas inom ramen för&lt;br&gt;marknadsföringslagens system &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.2 &amp;nbsp;Begreppet reklam&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.3 &amp;nbsp;Begreppet annonstid i televisionen&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ett reklam-TV-företags grundläggande skyldig-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;heter i sändningarna&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Opartiskhet och saklighet i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;programverksamheten &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.2 &amp;nbsp;Ingen diskriminering av annonsörer&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.3 &amp;nbsp;Vad som bör skilja annonser från&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andra program &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;.3.32&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4.4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Några&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;huvudpunkter i fråga om annonser under&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;annonstid i televisionen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4.4.1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Annonserna och radiolagens krav på&lt;br&gt;opartiskhet och saklighet m.m.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4.4.2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Under annonstid i televisionen bör det&lt;br&gt;få förekomma tre olika typer av program&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4.4.3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Annonser som sänds under annonstid i&lt;br&gt;televisionen och grundsatsen om&lt;br&gt;reklam identifiering&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4.4.4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Annonser som gäller politiska eller&lt;br&gt;religiösa åsikter eller åsikter i&lt;br&gt;intressefrågor på arbetsmarknaden&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4.5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Annonsvolymen och hur annonser bör få&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;sättas&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;in i sändningarna&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4.5.1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Högsta tillåtna annonsvolym&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4.5.2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Den kortaste annonstiden i televisionen&lt;br&gt;vid ett givet tillfälle&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4.5.3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Allmänna krav på hur annonser får&lt;br&gt;sättas in i sändningarna&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4.6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Vissa&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;marknadsföringsrättsliga normer&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4.6.1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföringslagen och reklam i TV&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4.6.2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ingen alkohol- eller tobaksreklam i&lt;br&gt;radio eller TV&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 10&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4.7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;TV-reklamen och barnen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 17&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4.8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Annonser och liknande meddelanden i sökbar&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;text-TV&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;124&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4.9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Vissa&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;frågor som rör alla programföretag&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;126&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4.9.1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Gynnande av kommersiella intressen i&lt;br&gt;programverksamheten&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;126&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4.9.2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Den grundläggande regleringen i lag&lt;br&gt;om sändning av sponsrade program&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;129&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4.9.3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Radiolagens demokratibestämmelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;135&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4.9.4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Skyldighet att sända ett mångsidigt&lt;br&gt;programutbud&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;139&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4.9.5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Skyldighet att ta hänsyn till ljudradions&lt;br&gt;och televisionens särskilda genomslagskraft&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;141&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4.10&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nya u&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ppgifter för radionämnden&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;143&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4.10.1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Radionämnden och reklam i svensk&lt;br&gt;television&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;143&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4.10.2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Radionämndens ställning i förhållande&lt;br&gt;till KO och marknadsdomstolen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;145&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4.10.3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Radionämndens tillgång till&lt;br&gt;upptagningar av program&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;147&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4.1 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Radioansvarighetslagen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;150&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4.11.1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Radioansvarighetslagen och ett nytt&lt;br&gt;reklamsändande TV-företag&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;150&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;333&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.11.2 Det yttrandefrihetsrättsliga ansvaret för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annonser och liknande meddelanden &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;152&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4.12&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Upprättade lagförslag&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;153&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Ett reklamfinansierat TV-företag&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;154&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5.1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Inledning&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;154&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5.2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Villkor för sändningsrättens utövning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.1 Vissa grundläggande krav på&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;154&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;p rogra m ve r ksa m te n&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;154&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5.2.2 Programutbudets sammansättning&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;157&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5.2.3 Sändning av sponsrade program&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;160&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5.3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Övriga koncessionsvillkor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;162&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5.3.1 &amp;nbsp;Utbyggnad av sändningarna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3.2 &amp;nbsp;Programverksamhetens regionala&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;162&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;inriktning&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;163&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5.3.3 Ägarkrets m.m.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;165&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5.3.4 &amp;nbsp;Koncessionsavgift&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Åtagande beträffande bidrag till svensk&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;167&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;filmproduktion&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;169&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5.3.6 Koncessionstidens längd&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;170&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5.4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Hur programföretaget väljs ui&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;171&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Riktlinjer för Sveriges Radio-koncernen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;173&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6.1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Inledning&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;173&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6.2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Förlängning av avtalen med Sveriges Radio-&lt;br&gt;koncernen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;176&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6.3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ekonomiska villkor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;177&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6.4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Radios möjligheter till sponsring av&lt;br&gt;program&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;179&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Vissa&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;utredningar&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;182&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7.1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Inledning&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;182&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7.2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sändarnätet för rundradio&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;182&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7.3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Myndighetsuppgifterna på radio- och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TV-området samordnas&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;186&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7.4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;De tekniska förutsättningarna för utökade&lt;br&gt;sändningar av ljudradio och television utreds&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;188&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Medelsberäkningar m.m.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;191&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8.1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Allmänna riktlinjer för rundradiorörelsen,&lt;br&gt;ansvarsfördelning och finansiering&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;191&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8.2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kostnader för år 1989 för den avgifts-&lt;br&gt;finansierade verksamheten m.m.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;192&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8.3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Radio&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;193&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8.3.1 Verksamheten 1990&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;193&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8.3.2 Medelstilldelning för år 1991&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;199&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8.3.3 Medelshehov för år 1992&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;199&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8.4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Radionämnden&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;201&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8.5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Televerket&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;201&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8.5.1 Utgångspunkter&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;201&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8.5.2 Teknisk utveckling&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;201&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;334&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.5.3 &amp;nbsp;Översyn av formerna för&amp;nbsp;finansiering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och styrning &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;203&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.5.4 &amp;nbsp;Investeringar under femårsperioden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1992-1996 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;203&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.5.5 &amp;nbsp;Driftskostnader&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;207&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.5.6 &amp;nbsp;Kompensation för kostnadsutvecklingen 208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.5.7 &amp;nbsp;Medelsbehov för år 1992&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;TV-avgifter m.m.&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;209&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föredragandens överväganden&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;211&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.7.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Sveriges Radio&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;211&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.7.2 &amp;nbsp;Radionämnden&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;212&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.7.3 &amp;nbsp;Televerket&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;212&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.7.4 &amp;nbsp;TV-avgiften&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;214&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Specialmotivering till lagförslagen i avsnitt 4.12&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lagom ändring i radiolagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1966:755) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslagen till lagar om ändring i närradiolagen&lt;br&gt;(1982:459), lagen (1981:508) om radiotidningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar 226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;radioansvarighetslagen (1966:756) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lagom ändring i lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1960:729) om upphovsrätt till litterära och&lt;br&gt;konstnärliga verk &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;227&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;f orslaget till lagom ändring i lagen (1978:763)&lt;br&gt;med vissa bestämmelserom marknadsföring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av alkoholdrycker &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;227&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:764)&lt;br&gt;med vissa bestämmelser om marknadsföring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av tobaksvaror &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;228&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Hemställan&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;229&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Beslut&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;230&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Radiolagsutredningens lagförslag&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;231&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sammanställning av remissyttranden över&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;radiolagsutredningens delbetänkande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(SOU 1990:7) Lagstiftning för reklam i svensk TV 245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;304&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådet&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;322&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 98330, Stockholm 1991&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>delvis bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:KU39</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>10</nummer>
<beteckning>10</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om ett reklamfinansierat TV-företag i vad avser vissa grundläggande krav på programverksamheten (avsnitt 5.2.1)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>10</nummer>
<beteckning>10</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om ett reklamfinansierat TV-företag i vad avser vissa grundläggande krav på programverksamheten (avsnitt 5.2.1)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>delvis bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:KU39</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>11</nummer>
<beteckning>11</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om ett reklamfinansierat TV-företag i vad avser programutbudets sammansättning (avsnitt 5.2.2)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>delvis bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:KU39</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>11</nummer>
<beteckning>11</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om ett reklamfinansierat TV-företag i vad avser programutbudets sammansättning (avsnitt 5.2.2)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>12</nummer>
<beteckning>12</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om ett reklamfinansierat TV-företag i vad avser sändning av sponsrade program (avsnitt 5.2.3)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>12</nummer>
<beteckning>12</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om ett reklamfinansierat TV-företag i vad avser sändning av sponsrade program (avsnitt 5.2.3)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>delvis bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:KU39</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>13</nummer>
<beteckning>13</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om ett reklamfinansierat TV-företag i vad avser utbyggnad av sändningarna (avsnitt 5.3.1)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>delvis bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:KU39</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>13</nummer>
<beteckning>13</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om ett reklamfinansierat TV-företag i vad avser utbyggnad av sändningarna (avsnitt 5.3.1)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>14</nummer>
<beteckning>14</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om ett reklamfinansierat TV-företag i vad avser programverksamhetens regionala inriktning (avsnitt 5.3.2)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>14</nummer>
<beteckning>14</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om ett reklamfinansierat TV-företag i vad avser programverksamhetens regionala inriktning (avsnitt 5.3.2)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>delvis bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:KU39</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>15</nummer>
<beteckning>15</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om ett reklamfinansierat TV-företag i vad avser hur programföretaget väljs ut (avsnitt 5.4)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>delvis bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:KU39</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>15</nummer>
<beteckning>15</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om ett reklamfinansierat TV-företag i vad avser hur programföretaget väljs ut (avsnitt 5.4)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>16</nummer>
<beteckning>16</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts i fråga om ett reklamfinansierat TV-företag i vad avser koncessionstidens längd (avsnitt 5.3.6)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>16</nummer>
<beteckning>16</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts i fråga om ett reklamfinansierat TV-företag i vad avser koncessionstidens längd (avsnitt 5.3.6)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>delvis bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:KU39</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>17</nummer>
<beteckning>17</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts i fråga om ett reklamfinansierat TV-företag i vad avser ägarkrets m.m. (avsnitt 5.3.3)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>delvis bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:KU39</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>17</nummer>
<beteckning>17</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts i fråga om ett reklamfinansierat TV-företag i vad avser ägarkrets m.m. (avsnitt 5.3.3)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>18</nummer>
<beteckning>18</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts i fråga om ett reklamfinansierat TV-företag i vad avser koncessionsavgift (avsnitt 5.3.4)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>18</nummer>
<beteckning>18</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts i fråga om ett reklamfinansierat TV-företag i vad avser koncessionsavgift (avsnitt 5.3.4)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>delvis bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:KU39</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>19</nummer>
<beteckning>19</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts i fråga om ett reklamfinansierat TV-företag i vad avser åtagande beträffande bidrag svensk filmproduktion (avsnitt 5.3.4)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>delvis bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:KU39</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>19</nummer>
<beteckning>19</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts i fråga om ett reklamfinansierat TV-företag i vad avser åtagande beträffande bidrag svensk filmproduktion (avsnitt 5.3.4)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>20</nummer>
<beteckning>20</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om en förlängning av avtalen mellan staten och företagen inom Sveriges Radio-koncernen med sex månader till utgången av år 1992 (avsnitt 6.2)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>20</nummer>
<beteckning>20</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om en förlängning av avtalen mellan staten och företagen inom Sveriges Radio-koncernen med sex månader till utgången av år 1992 (avsnitt 6.2)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>delvis bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:KU39</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>21</nummer>
<beteckning>21</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om Sveriges Radio-företagens möjligheter till sponsring av program (avsnitt 6.4)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>delvis bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:KU39</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>21</nummer>
<beteckning>21</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om Sveriges Radio-företagens möjligheter till sponsring av program (avsnitt 6.4)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>22</nummer>
<beteckning>22</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts i propositionen om riktlinjer inför beslut om ett nytt avtal mellan staten och Sveriges Radio-företagen (avsnitt 6.1)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>22</nummer>
<beteckning>22</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts i propositionen om riktlinjer inför beslut om ett nytt avtal mellan staten och Sveriges Radio-företagen (avsnitt 6.1)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>delvis bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:KU39</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>23</nummer>
<beteckning>23</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om medelsberäkning för den avgiftsfinansierade verksamheten inom Sveriges Radio-koncernen (avsnitt 8.7.1)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>delvis bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:KU39</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>23</nummer>
<beteckning>23</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om medelsberäkning för den avgiftsfinansierade verksamheten inom Sveriges Radio-koncernen (avsnitt 8.7.1)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>24</nummer>
<beteckning>24</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om medelsberäkning för radionämndens verksamhet (avsnitt 8.7.2)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>24</nummer>
<beteckning>24</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om medelsberäkning för radionämndens verksamhet (avsnitt 8.7.2)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>delvis bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:KU39</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>25</nummer>
<beteckning>25</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om medelsberäkning för televerkets investerings- och driftskostnader (avsnitt 8.7.3)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>delvis bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:KU39</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>25</nummer>
<beteckning>25</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om medelsberäkning för televerkets investerings- och driftskostnader (avsnitt 8.7.3)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>26</nummer>
<beteckning>26</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar vad som föreslagits i propositionen om att bemyndiga regeringen att omfördela medel anvisade för televerkets investerings- och driftskostnader avseende år 1992 (avsnitt 8.7.3).</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>26</nummer>
<beteckning>26</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar vad som föreslagits i propositionen om att bemyndiga regeringen att omfördela medel anvisade för televerkets investerings- och driftskostnader avseende år 1992 (avsnitt 8.7.3).</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>delvis bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:KU39</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1991-03-28 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1991-03-28 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1991-04-08 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1991-04-16 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Socialdemokraterna</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 19:51:25</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GE03149</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:28:27</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Konstitutionsutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 19:51:25</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GE03149</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199091__149.pdf</filnamn>
<filstorlek>13276304</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>om radio- och TV-frågor</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/AA1F2A02-8C08-49F5-B9EF-4CE9E8250866</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1990/91:KU39</uppgift>
<ref_dok_id>GE01KU39</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>KU39</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K60</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K60</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K61</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K61</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K62</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K62</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K63</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K63</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K64</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K64</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K65</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K65</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K66</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K66</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K67</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K67</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K68</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K68</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K69</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K69</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K70</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K70</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K71</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K71</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K72</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K72</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K73</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K73</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K74</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K74</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K75</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K75</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K76</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K76</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K77</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K77</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K78</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K78</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K79</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K79</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K80</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K80</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K81</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K81</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K82</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K82</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K83</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K83</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K84</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K84</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K85</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K85</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K86</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K86</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K87</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K87</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K88</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K88</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K89</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K89</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K90</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K90</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K91</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K91</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K92</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K92</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K93</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K93</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Anders Björck  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K63</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K63</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Anders Björck  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Anita Jönsson  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K76</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K76</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Anita Jönsson  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Bengt Harding Olson  (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K93</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K93</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Bengt Harding Olson  (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Bengt Harding Olson  m.fl. (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K62</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K62</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Bengt Harding Olson  m.fl. (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Bengt Westerberg  m.fl. (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K88</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K88</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Bengt Westerberg  m.fl. (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Bo Forslund  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K66</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K66</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Bo Forslund  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Bruno Poromaa  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K69</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K69</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Bruno Poromaa  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Bruno Poromaa  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K70</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K70</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Bruno Poromaa  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Börje Hörnlund  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K83</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K83</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Börje Hörnlund  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Börje Hörnlund  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K84</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K84</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Börje Hörnlund  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Erkki Tammenoksa  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K91</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K91</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Erkki Tammenoksa  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Gustav Persson  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K67</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K67</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Gustav Persson  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Göran Engström  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K90</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K90</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Göran Engström  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Göran Engström  och Kjell Ericsson  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K82</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K82</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Göran Engström  och Kjell Ericsson  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Håkan Hansson  m.fl. (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K81</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K81</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Håkan Hansson  m.fl. (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Ingela Mårtensson  och Erling Bager  (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K89</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K89</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Ingela Mårtensson  och Erling Bager  (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Inger Schörling  m.fl. (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K85</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K85</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Inger Schörling  m.fl. (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Karl-Erik Svartberg  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K68</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K68</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Karl-Erik Svartberg  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Kjell Ericsson  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K77</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K77</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Kjell Ericsson  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Kjell Ericsson  och Karin Starrin  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K78</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K78</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Kjell Ericsson  och Karin Starrin  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Kjell-Arne Welin  m.fl. (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K92</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K92</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Kjell-Arne Welin  m.fl. (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Knut Wachtmeister  och Rune Rydén  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K61</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K61</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Knut Wachtmeister  och Rune Rydén  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Krister Skånberg  (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K79</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K79</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Krister Skånberg  (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lars Ahlström  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K72</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K72</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lars Ahlström  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lars Werner  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K74</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K74</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lars Werner  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lars-Erik Lövdén  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K75</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K75</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lars-Erik Lövdén  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lennart Andersson  m.fl. (S, V, FP, C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K71</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K71</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lennart Andersson  m.fl. (S, V, FP, C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lisbeth Staaf-Igelström  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K64</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K64</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lisbeth Staaf-Igelström  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Maud Björnemalm  och Håkan Strömberg  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K86</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K86</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Maud Björnemalm  och Håkan Strömberg  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Olof Johansson  m.fl. (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K80</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K80</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Olof Johansson  m.fl. (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Per Stenmarck  och Margit Gennser  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K73</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K73</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Per Stenmarck  och Margit Gennser  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Sten Andersson i Malmö  och Bertil Persson  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K65</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K65</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Sten Andersson i Malmö  och Bertil Persson  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Sten-Ove Sundström  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K60</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K60</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Sten-Ove Sundström  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Åke Wictorsson  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:149&lt;br/&gt;
Radio- och TV-frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K87</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K87</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Åke Wictorsson  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>