<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2224070</hangar_id>
 <dok_id>GE03140</dok_id>
 <rm>1990/91</rm>
 <beteckning>140</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1990/91:140</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>140</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1991-03-21 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:40:24</systemdatum>
 <publicerad>2007-12-19 17:00:21</publicerad>
 <titel>Arbetsmiljö och rehabilitering</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GE03140/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GE03140</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GE03140</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1990/91:140&lt;/h1&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmiljö och rehabilitering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 140&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Regeringens proposition&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1990/91:140&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Arbetsmiljö och rehabilitering&lt;/h3&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03140/prop_199091__140-1.png" style="width:35pt;height:45pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91: 140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag&lt;br&gt;ur regeringsprotokollet den 21 mars 1991 för de åtgärder och de ändamål&lt;br&gt;som framgår av föredragandens hemställan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Odd Engström&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mona Sahlin&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås vissa ändringar i brottsbalken och i arbetsmiljö-&lt;br&gt;lagen m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I brottsbalken införs en ny bestämmelse om arbetsmiljöbrott. Enligt den&lt;br&gt;nya bestämmelsen skall den som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosät-&lt;br&gt;ter sina skyldigheter i enlighet med arbetsmiljölagen att förebygga ohälsa&lt;br&gt;eller olycksfall och någon till följd därav avlider, skadas eller utsätts för&lt;br&gt;fara, kunna dömas för arbetsmiljöbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I arbetsmiljölagen införs en särskild ändamålsbestämmelse i vilken an-&lt;br&gt;ges att lagens ändamål är att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— förebygga ohälsa och olycksfall och att i övrigt skapa en tillfredsställan-&lt;br&gt;de arbetsmiljö,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— främja den samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare som behövs&lt;br&gt;för att åstadkomma en god arbetsmiljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen införs vidare en uttrycklig rätt för arbetstagare att påverka den&lt;br&gt;egna arbetssituationen och att medverka i förändrings- och utvecklingsar-&lt;br&gt;bete. Vidare införs krav om att teknik, arbetsorganisation och arbetsinne-&lt;br&gt;håll skall utformas så att arbetstagaren inte utsätts för fysiska eller psykiska&lt;br&gt;belastningar som kan medföra ohälsa eller olycksfall. Vid arbetsorganisa-&lt;br&gt;tionens utformning skall betydelsen av löneform och förläggning av arbets-&lt;br&gt;tid beaktas. Starkt styrt eller bundet arbete skall undvikas eller begränsas.&lt;br&gt;Vidare preciseras arbetstagarens skyldighet att medverka i arbetsmiljöar-&lt;br&gt;betet och delta i genomförandet av åtgärder för att åstadkomma en god&lt;br&gt;arbetsmiljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen införs också en bestämmelse som anger arbetsgivarens skyldighet&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att planera, leda och kontrollera arbetsmiljöarbetet. Bestämmelsen inne- Prop. 1990/91: 140&lt;br&gt;fattar krav på att fortlöpande undersöka riskerna i arbetet och genomföra&lt;br&gt;de åtgärder som behövs. Arbetsgivaren skall även dokumentera arbetsmil-&lt;br&gt;jön och arbetet med den i den utsträckning verksamheten kräver. Därvid&lt;br&gt;skall handlingsplaner upprättas. I lagen renodlas också skyddskommitténs&lt;br&gt;och skyddsombudens uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang infors vidare en bestämmelse om att arbetsgivare&lt;br&gt;skall se till att en på lämpligt sätt organiserad arbetsanpassnings- och&lt;br&gt;rehabiliteringsverksamhet bedrivs på arbetsstället. Kravet på att arbetsför-&lt;br&gt;hållandena skall anpassas till den enskilde arbetstagarens förutsättningar&lt;br&gt;förtydligas. Härigenom skapas bättre förutsättningar för bl. a. långtidssju-&lt;br&gt;ka att återgå i arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringar i bemyndigandebestämmelserna i arbetsmiljölagen föreslås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bl. a. föreslås ett nytt bemyndigande att meddela de ytterligare föreskrifter&lt;br&gt;som behövs för att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet. Vidare skapas&lt;br&gt;större möjligheter att anpassa kontrollen av tekniska anordningar och&lt;br&gt;farliga ämnen till det behov som föreligger på olika produktområden och&lt;br&gt;till de kontrollformer som är under utveckling internationellt. Därvid&lt;br&gt;undanröjs också skillnaderna mellan produktkontrollreglerna för tekniska&lt;br&gt;anordningar och för farliga ämnen. Ett uttryckligt bemyndigande att rikta&lt;br&gt;föreskrifter mot leverantörer också om kontroll av farliga ämnen föreslås.&lt;br&gt;Ändringarna innebär att krav på provning och annan kontroll, tillverk-&lt;br&gt;ningskontroll och efterkontroll kan ställas utan samband med krav på&lt;br&gt;godkännande. Ytterligare ändringar av dessa regler kommer att behövas&lt;br&gt;för Sveriges EES-samarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreslås också att möjligheterna att ställa krav på produktinforma-&lt;br&gt;tion vid marknadsföringen vidgas. I produktsäkerhetsregleringen i arbets-&lt;br&gt;miljölagen föreslås vidare att det införs en möjlighet för tillsynsmyndighe-&lt;br&gt;terna att begära uppgifter om levererade produkter hos leverantörerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås vidare att en grundläggande bestämmelse om&lt;br&gt;arbetsmiljöansvar för byggherrar och andra, som medverkar vid projekte-&lt;br&gt;ring av en byggnad eller en anläggning, förs in i arbetsmiljölagen. I och&lt;br&gt;med detta blir det möjligt för Sverige att ratificera ILOs konvention&lt;br&gt;(nr 167) om säkerhet och hälsa vid byggnads- och anläggningsarbete, vilket&lt;br&gt;också föreslås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nu föreslagna ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen lämnas förslag om villkor för bidrag till företagshälso-&lt;br&gt;vården. Företagshälsovårdens uppgift är att arbeta förebyggande och med-&lt;br&gt;verka i den yrkesinriktade rehabiliteringen på arbetsplatsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen tas i propositionen upp frågor som gäller arbetarskyddsverkets&lt;br&gt;roll, arbetslivsfondens verksamhet, information och utbildning samt visst&lt;br&gt;fortsatt utredningsarbete.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Propositionens lagförslag&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;1 Förslag till&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Lag om ändring i brottsbalken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att nuvarande 3 kap. 10 och 11 §§ skall betecknas 3 kap. 11 och&lt;br&gt;12§§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att den nya 3 kap. 12 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att i balken skall införas en ny paragraf, 3 kap. 10 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §‘ Vållande till kroppsskada&lt;br&gt;eller sjukdom må, om brottet ej är&lt;br&gt;grovt, åtalas av åklagare endast om&lt;br&gt;målsäganden angiver brottet till&lt;br&gt;åtal eller har åsamkats skadan eller&lt;br&gt;sjukdomen i verksamhet som ar-&lt;br&gt;betstagare och åtal finnes påkallat&lt;br&gt;ur allmän synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om brott, som i 7—9§§ sägs, har&lt;br&gt;begåtts genom att någon uppsåt-&lt;br&gt;ligen eller av oaktsamhet åsidosatt&lt;br&gt;vad som i enlighet med arbetsmiljö-&lt;br&gt;lagen (1977:1160) ålegat honom till&lt;br&gt;förebyggande av ohälsa eller olycks-&lt;br&gt;fall, döms för arbetsmiljöbrott till&lt;br&gt;strajf som i nämnda lagrum sägs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Vållande till kroppsskada el-&lt;br&gt;ler sjukdom får, om brottet inte är&lt;br&gt;grovt, åtalas av åklagare endast om&lt;br&gt;målsäganden anger brottet till åtal&lt;br&gt;och åtal är påkallat ur allmän syn-&lt;br&gt;punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.1 fråga om gärningar som begåtts&lt;br&gt;före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1981:1313.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2 Förslag till&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om arbetsmiljölagen (1977:1 160)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att nuvarande 1 kap. 1— 4 §§ skall betecknas 1 kap. 2 — 5 §§, att&lt;br&gt;nuvarande 3 kap. 10 och 11 §§ skall betecknas 3 kap. 11 och 12 §§ samt att&lt;br&gt;nuvarande 3 kap. 12 — 18 §§ skall betecknas 4 kap. 2 —9 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att den nya 1 kap. 3 §, 2 kap. 1 §, 3 kap. 2 —4, 8, 9 och de nya 11 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §§, de nya 4 kap. 1 — 8 §§, 6 kap. 1, 4 och 9 §§, 7 kap. 4, 6, 7, 9 och 13 §§,&lt;br&gt;8 kap. 2 och 4 §§ samt rubriken till 1 kap. skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det skall inforas sju nya paragrafer, 1 kap. 1 §, 3 kap. 2 a, 10 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §§, 4 kap. 1 och 10 §§, 6 kap. 6a § samt närmast före det nya 4 kap. en&lt;br&gt;ny rubrik av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap. Tillämpningsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap. Lagens ändamål och tillämp-&lt;br&gt;ningsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §‘ Vid tillämpning av 2kap.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap. 1 —14 §§, 17 § andra stycket&lt;br&gt;och 18 § samt 7 — 9 kap. skall med&lt;br&gt;arbetstagare likställas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den som genomgår utbild-&lt;br&gt;ning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den som under vård i anstalt&lt;br&gt;utför anvisat arbete,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. värnpliktig och annan som&lt;br&gt;fullgör i lag föreskriven tjänstgöring&lt;br&gt;eller som deltager i frivillig utbild-&lt;br&gt;ning för verksamhet inom total-&lt;br&gt;försvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagens ändamål är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att säkerställa en arbetsmiljö&lt;br&gt;som inte utsätter arbetstagare för&lt;br&gt;ohälsa eller olycksfall och som är&lt;br&gt;tillfredsställande med hänsyn till ar-&lt;br&gt;betets natur och den sociala och tek-&lt;br&gt;niska utvecklingen i samhället, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att främja att arbetsgivare och&lt;br&gt;arbetstagare samverkar för att&lt;br&gt;åstadkomma en god arbetsmiljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Vid tillämpning av 2 kap., 3&lt;br&gt;kap. 1—73§§, 4 kap. l — 5§§ och&lt;br&gt;8—10§§ samt 7 — 9 kap. skall med&lt;br&gt;arbetstagare likställas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den som genomgår utbild-&lt;br&gt;ning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den som under vård i anstalt&lt;br&gt;utför anvisat arbete,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. värnpliktig och annan som&lt;br&gt;fullgör i lag föreskriven tjänstgöring&lt;br&gt;eller som deltar i frivillig utbildning&lt;br&gt;för verksamhet inom totalförsva-&lt;br&gt;ret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Elever och vårdtagare som avses i första stycket 1 och 2 skall likställas&lt;br&gt;med arbetstagare även vid tillämpning av 5 kap. 1 och 3 §§. I fråga om&lt;br&gt;elever finns dessutom särskilda bestämmelser i 6 kap. 17 och 18 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i första och andra&lt;br&gt;styckena skall vad i lagen sägs om&lt;br&gt;arbetsgivare gälla den som driver&lt;br&gt;den verksamhet i vilken arbetet ut-&lt;br&gt;föres.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i första och andra&lt;br&gt;styckena skall vad i lagen sägs om&lt;br&gt;arbetsgivare gälla den som driver&lt;br&gt;den verksamhet i vilken arbetet w/-&lt;br&gt;Jora.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1990:233.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap. Arbetsmiljöns beskaffenhet&lt;br&gt;1§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmiljön skall vara tillfreds-&lt;br&gt;ställande med hänsyn till arbetets&lt;br&gt;natur och den sociala och tekniska&lt;br&gt;utvecklingen i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsförhållandena skall anpas-&lt;br&gt;sas till människans förutsättningar&lt;br&gt;i fysiskt och psykiskt avseende. Det&lt;br&gt;skall eftersträvas att arbetet anord-&lt;br&gt;nas så, att arbetstagare själv kan&lt;br&gt;påverka sin arbetssituation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsförhållandena skall anpas-&lt;br&gt;sas till människors olika förutsätt-&lt;br&gt;ningar i fysiskt och psykiskt avseen-&lt;br&gt;de.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetstagaren skall ges möjlighet&lt;br&gt;att medverka i utformningen av sin&lt;br&gt;egen arbetssituation samt i föränd-&lt;br&gt;rings- och utvecklingsarbete som rör&lt;br&gt;hans eget arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Teknik, arbetsorganisation och&lt;br&gt;arbetsinnehåll skall utformas så att&lt;br&gt;arbetstagaren inte utsätts för fysiska&lt;br&gt;eller psykiska belastningar som kan&lt;br&gt;medföra ohälsa eller olycksfall. Där-&lt;br&gt;vid skall även löneformer och för-&lt;br&gt;läggning av arbetstider beaktas.&lt;br&gt;Starkt styrt eller bundet arbete skall&lt;br&gt;undvikas eller begränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skall eftersträvas att arbetet&lt;br&gt;ger möjligheter till variation, social&lt;br&gt;kontakt och samarbete samt sam-&lt;br&gt;manhang mellan enskilda arbets-&lt;br&gt;uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skall vidare eftersträvas att&lt;br&gt;arbetsförhållandena ger möjligheter&lt;br&gt;till personlig och yrkesmässig ut-&lt;br&gt;veckling liksom till självbestäm-&lt;br&gt;mande och yrkesmässigt ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap. Allmänna skyldigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivare skall vidtaga alla åt-&lt;br&gt;gärder som behövs för att förebygga&lt;br&gt;att arbetstagare utsättes för ohälsa&lt;br&gt;eller olycksfall. Han skall ägna upp-&lt;br&gt;märksamhet åt att arbetet planläg-&lt;br&gt;ges och anordnas så, att en tillfreds-&lt;br&gt;ställande arbetsmiljö skapas. Loka-&lt;br&gt;ler samt maskiner, redskap, skydds-&lt;br&gt;utrustning och andra tekniska an-&lt;br&gt;ordningar skall underhållas väl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om arbetsförhållandena påkallar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivaren skall vidta alla åt-&lt;br&gt;gärder som behövs för att förebygga&lt;br&gt;att arbetstagaren utsätts för ohälsa&lt;br&gt;eller olycksfall. Lokaler samt ma-&lt;br&gt;skiner, redskap, skyddsutrustning&lt;br&gt;och andra tekniska anordningar&lt;br&gt;skall underhållas väl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om arbetsförhållandena påkallar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1985:321.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det skall arbetsgivare föranstalta&lt;br&gt;om företagshälsovård i den omfatt-&lt;br&gt;ning verksamheten kräver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivare skall beakta den sär-&lt;br&gt;skilda risk för ohälsa och olycksfall&lt;br&gt;som kan följa av att arbetstagare&lt;br&gt;utför arbete ensam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det skall arbetsgivaren föranstalta&lt;br&gt;om företagshälsovård i den omfatt-&lt;br&gt;ning verksamheten kräver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivaren skall beakta den&lt;br&gt;särskilda risk för ohälsa och olycks-&lt;br&gt;fall som kan följa av att arbetstaga-&lt;br&gt;ren utför arbete ensam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivaren skall systematiskt&lt;br&gt;planera, leda och kontrollera verk-&lt;br&gt;samheten på ett sätt som säkerstäl-&lt;br&gt;ler att arbetsmiljön uppfyller kraven&lt;br&gt;i denna lag och i föreskrifter som&lt;br&gt;har meddelats med stöd av lagen.&lt;br&gt;Han skall utreda arbetsskador, fort-&lt;br&gt;löpande undersöka riskerna i verk-&lt;br&gt;samheten och vidta de åtgärder som&lt;br&gt;föranleds därav. Åtgärder som inte&lt;br&gt;kan vidtas omedelbart skall tidspla-&lt;br&gt;neras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivaren skall i den utsträck-&lt;br&gt;ning verksamheten kräver doku-&lt;br&gt;mentera arbetsmiljön och arbetet&lt;br&gt;med denna. Handlingsplaner skall&lt;br&gt;därvid upprättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivaren skall vidare se till&lt;br&gt;att det på arbetsställe i hans verk-&lt;br&gt;samhet finns en på lämpligt sätt or-&lt;br&gt;ganiserad arbetsanpassnings- och&lt;br&gt;rehabiliteringsverksamhet för full-&lt;br&gt;görande av de uppgifter som enligt&lt;br&gt;denna lag och enligt 22 kap. lagen&lt;br&gt;(1962:381) om allmän försäkring&lt;br&gt;vilar på honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivare skall se till att ar-&lt;br&gt;betstagare får god kännedom om de&lt;br&gt;förhållanden, under vilka arbetet&lt;br&gt;bedrives, och upplyses om de risker&lt;br&gt;som kan vara förbundna med arbe-&lt;br&gt;tet. Han skall förvissa sig om att&lt;br&gt;arbetstagaren har den utbildning&lt;br&gt;som behövs och vet vad han har att&lt;br&gt;iakttaga för att undgå riskerna i ar-&lt;br&gt;betet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det åligger arbetsgivare att taga&lt;br&gt;hänsyn till arbetstagarens särskilda&lt;br&gt;förutsättningar för arbetet. Vid ar-&lt;br&gt;betets planläggning och anordnan-&lt;br&gt;de skall beaktas att människors för-&lt;br&gt;utsättningar att utföra arbetsupp-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivaren skall se till att ar-&lt;br&gt;betstagaren får god kännedom om&lt;br&gt;de förhållanden, under vilka arbe-&lt;br&gt;tet bedrivs, och att arbetstagaren&lt;br&gt;upplyses om de risker som kan vara&lt;br&gt;förbundna med arbetet. Arbetsgiva-&lt;br&gt;ren skall förvissa sig om att arbets-&lt;br&gt;tagaren har den utbildning som be-&lt;br&gt;hövs och vet vad han har att iaktta&lt;br&gt;för att undgå riskerna i arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivaren skall genom att an-&lt;br&gt;passa arbetsförhållandena eller vid-&lt;br&gt;ta annan lämplig åtgärd ta hänsyn&lt;br&gt;till arbetstagarens särskilda förut-&lt;br&gt;sättningar för arbetet. Vid arbetets&lt;br&gt;planläggning och anordnande skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;br&gt;gifter är olika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beaktas att människors förutsätt-&lt;br&gt;ningar att utföra arbetsuppgifter är&lt;br&gt;olika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetstagare skall medverka till&lt;br&gt;att åstadkomma en tillfredsställan-&lt;br&gt;de arbetsmiljö. Han skall följa giv-&lt;br&gt;na föreskrifter samt använda de&lt;br&gt;skyddsanordningar och iakttaga&lt;br&gt;den försiktighet i övrigt som be-&lt;br&gt;hövs för att förebygga ohälsa och&lt;br&gt;olycksfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finner arbetstagare att arbete in-&lt;br&gt;nebär omedelbar och allvarlig fara&lt;br&gt;för liv eller hälsa, skall han snarast&lt;br&gt;underrätta företrädare för arbetsgi-&lt;br&gt;varen eller skyddsombud. För ska-&lt;br&gt;da till följd av att arbetstagaren&lt;br&gt;underlåter att utföra arbetet i av-&lt;br&gt;vaktan på besked om det skall fort-&lt;br&gt;sättas är han fri från ersättnings-&lt;br&gt;skyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som tillverkar, importerar,&lt;br&gt;överlåter eller upplåter maskin,&lt;br&gt;redskap, skyddsutrustning eller an-&lt;br&gt;nan teknisk anordning skall se till&lt;br&gt;att anordningen erbjuder betryg-&lt;br&gt;gande säkerhet mot ohälsa och&lt;br&gt;olycksfall, när den avlämnas för att&lt;br&gt;tagas i bruk eller utställes till för-&lt;br&gt;säljning eller i reklamsyfte. De an-&lt;br&gt;visningar som behövs för anordning-&lt;br&gt;ens montering, användning och&lt;br&gt;skötsel skall medfölja vid avläm-&lt;br&gt;nandet. Anordningen skall vara tyd-&lt;br&gt;ligt märkt med uppgifter av betydel-&lt;br&gt;se för att förebygga ohälsa och&lt;br&gt;olycksfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetstagaren skall medverka i&lt;br&gt;arbetsmiljöarbetet och delta i ge-&lt;br&gt;nomförandet av de åtgärder som be-&lt;br&gt;hövs för att åstadkomma en god ar-&lt;br&gt;betsmiljö. Han skall följa givna fö-&lt;br&gt;reskrifter samt använda de skydds-&lt;br&gt;anordningar och iaktta den försik-&lt;br&gt;tighet i övrigt som behövs för att&lt;br&gt;förebygga ohälsa och olycksfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om arbetstagaren finner att arbe-&lt;br&gt;tet innebär omedelbar och allvarlig&lt;br&gt;fara för liv eller hälsa, skall han sna-&lt;br&gt;rast underrätta arbetsgivaren eller&lt;br&gt;skyddsombud. Arbetstagaren är fri&lt;br&gt;från ersättningsskyldighet för skada&lt;br&gt;som uppstår till följd av att han&lt;br&gt;underlåter att utföra arbetet i av-&lt;br&gt;vaktan på besked om det skall fort-&lt;br&gt;sättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som tillverkar, importerar,&lt;br&gt;överlåter eller upplåter en maskin,&lt;br&gt;ett redskap, skyddsutrustning eller&lt;br&gt;annan teknisk anordning skall se&lt;br&gt;till att anordningen erbjuder be-&lt;br&gt;tryggande säkerhet mot ohälsa och&lt;br&gt;olycksfall, när den avlämnas för att&lt;br&gt;tas i bruk eller när den ställs ut till&lt;br&gt;försäljning eller i reklamsyfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgifter om anordningen som är&lt;br&gt;av betydelse för att förebygga ohälsa&lt;br&gt;och olycksfall (produktinformation)&lt;br&gt;skall lämnas vid avlämnandet ge-&lt;br&gt;nom tydlig märkning eller på annat&lt;br&gt;sätt. Information av särskild bety-&lt;br&gt;delse för arbetsmiljön skall lämnas&lt;br&gt;vid marknadsföring av anordning-&lt;br&gt;en.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som tillverkar, importerar&lt;br&gt;eller överlåter ämne, som kan för-&lt;br&gt;anleda ohälsa eller olycksfall, skall&lt;br&gt;vidtaga de åtgärder som behövs för&lt;br&gt;att hindra eller motverka att ämnet&lt;br&gt;vid avsedd användning innebär&lt;br&gt;risk från skyddssynpunkt. När äm-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som tillverkar, importerar&lt;br&gt;eller överlåter ett ämne, som kan&lt;br&gt;föranleda ohälsa eller olycksfall,&lt;br&gt;skall vidta de åtgärder som behövs&lt;br&gt;för att hindra eller motverka att&lt;br&gt;ämnet vid avsedd användning in-&lt;br&gt;nebär risk från skyddssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;net avlämnas för att tagas i bruk&lt;br&gt;skall de anvisningar medfölja som&lt;br&gt;behövs för hanteringen. Ämnet eller&lt;br&gt;förpackning, kärl eller liknande,&lt;br&gt;vari det förvaras, skall vara tydligt&lt;br&gt;märkt med uppgifter av betydelse&lt;br&gt;för att förebygga ohälsa och olycks-&lt;br&gt;fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i 8 § andra stycket&lt;br&gt;om produktinformation och infor-&lt;br&gt;mation vid marknadsföring skall&lt;br&gt;gälla även i fråga om ämnen som&lt;br&gt;kan föranleda ohälsa eller olycks-&lt;br&gt;fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Den som installerar anord-&lt;br&gt;ning som avses i 8 § skall se till att&lt;br&gt;behövliga skyddsanordningar upp-&lt;br&gt;sättes och att i övrigt erforderliga&lt;br&gt;skyddsåtgärder vidtages.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § 17 kap. 8 och 9 §§ föreskrives&lt;br&gt;om skyddsansvar i vissa fall för den&lt;br&gt;som råder över arbetsställe eller&lt;br&gt;upplåter lokal eller markområde för&lt;br&gt;arbete eller såsom personalutrym-&lt;br&gt;me.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som överlåter eller upplåter&lt;br&gt;en förpackad produkt skall se till att&lt;br&gt;förpackningen inte innebär risk för&lt;br&gt;ohälsa eller olycksfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Den som installerar en tek-&lt;br&gt;nisk anordning skall se till att be-&lt;br&gt;hövliga skyddsanordningar sätts&lt;br&gt;upp och att i övrigt erforderliga&lt;br&gt;skyddsåtgärder vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § 17 kap. 8 och 9 §§ föreskrivs&lt;br&gt;om skyddsansvar i vissa fall för den&lt;br&gt;som råder över ett arbetsställe eller&lt;br&gt;upplåter en lokal, ett markområde&lt;br&gt;eller ett utrymme under jord för ar-&lt;br&gt;bete eller som personalutrymme.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som låter utföra byggnads-&lt;br&gt;eller anläggningsarbete skall vid&lt;br&gt;projekteringen se till att arbets-&lt;br&gt;miljösynpunkter, avseende såväl&lt;br&gt;byggskedet som det framtida bru-&lt;br&gt;kandet, beaktas och att olika delar&lt;br&gt;av projekteringen samordnas. Den&lt;br&gt;som tillverkar monteringsfdrdiga&lt;br&gt;byggnader eller anläggningar skall&lt;br&gt;på samma sätt se till att arbets-&lt;br&gt;miljösynpunkter beaktas vid projek-&lt;br&gt;teringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även arkitekter, konstruktörer&lt;br&gt;och andra som medverkar vid pro-&lt;br&gt;jekteringen, skall inom ramen för&lt;br&gt;sina uppdrag se till att arbetsmiljö-&lt;br&gt;synpunkter beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap. Bemyndiganden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Regeringen eller, efter rege-&lt;br&gt;ringens bestämmande, arbetar-&lt;br&gt;skyddsstyrelsen får föreskriva om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. provning eller annan kontroll&lt;br&gt;av tekniska anordningar eller av&lt;br&gt;ämnen som kan föranleda ohälsa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Om det är påkallat från&lt;br&gt;skyddssynpunkt kan regeringen el-&lt;br&gt;ler, efter regeringens bestämmande,&lt;br&gt;arbetarskyddsstyrelsen föreskriva&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att arbetsprocess, arbetsmetod&lt;br&gt;eller anläggning avsedd för verk-&lt;br&gt;samhet av visst slag får användas&lt;br&gt;endast efter tillstånd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att visst slag av anordning som&lt;br&gt;avses i 8 § endast efter godkännan-&lt;br&gt;de får användas eller avlämnas för&lt;br&gt;att tagas i bruk,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. att visst ämne som avses i 9 §&lt;br&gt;får användas endast efter godkän-&lt;br&gt;nande eller att särskilt villkor skall&lt;br&gt;gälla vid användningen av sådant&lt;br&gt;ämne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som förutsättning för godkän-&lt;br&gt;nande som avses i första stycket 2&lt;br&gt;kan föreskrivas villkor. I anslutning&lt;br&gt;till sådant godkännande kan fast-&lt;br&gt;ställas krav på monterings- och&lt;br&gt;bruksanvisning som skall medfölja&lt;br&gt;anordning, när den avlämnas för att&lt;br&gt;tagas i bruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller olycksfall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. villkor och kontroll vid tillverk-&lt;br&gt;ning och användning av sådana an-&lt;br&gt;ordningar eller ämnen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. undersökning av skyddsförhål-&lt;br&gt;landena i ett visst slag av verksam-&lt;br&gt;het.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Om det behövs för att förebyg-&lt;br&gt;ga ohälsa eller olycksfall i arbetet&lt;br&gt;får regeringen eller, efter regering-&lt;br&gt;ens bestämmande, arbetarskydds-&lt;br&gt;styrelsen föreskriva&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att arbetsprocesser, arbetsme-&lt;br&gt;toder eller anläggningar, som är av-&lt;br&gt;sedda för verksamhet av ett visst&lt;br&gt;slag får användas endast efter till-&lt;br&gt;stånd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att tekniska anordningar eller&lt;br&gt;ämnen som kan föranleda ohälsa&lt;br&gt;eller olycksfall, endast efter tillstånd&lt;br&gt;eller godkännande får användas el-&lt;br&gt;ler avlämnas för att tas i bruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I föreskrift som avses i första styc-&lt;br&gt;ket får anges att det i anslutning till&lt;br&gt;ett tillstånd eller ett godkännande&lt;br&gt;kan fastställas krav på produktin-&lt;br&gt;formation och på villkor som skall&lt;br&gt;gälla vid tillverkning samt på kon-&lt;br&gt;troll efter tillverkning. I sådan före-&lt;br&gt;skrift kan även anges att ett tillstånd&lt;br&gt;eller godkännande kan förenas med&lt;br&gt;villkor för användningen. Föreskrift&lt;br&gt;som avses i första stycket 2 kan vi-&lt;br&gt;dare ange villkor vars uppfyllande&lt;br&gt;skall utgöra förutsättning för till-&lt;br&gt;stånd eller godkännande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid meddelande av föreskrift en-&lt;br&gt;ligt första stycket 2 kan anges villkor&lt;br&gt;för brukandet. Tillstånd eller god-&lt;br&gt;kännande som avses i första stycket&lt;br&gt;kan förenas med villkor för brukan-&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även utan samband med före-&lt;br&gt;skrift enligt första stycket kan i an-&lt;br&gt;given ordning föreskrivas om kon-&lt;br&gt;troll, provning eller fortlöpande till-&lt;br&gt;syn vid användning av anordning,&lt;br&gt;som där avses, samt om undersök-&lt;br&gt;ning av de arbetshygieniska förhål-&lt;br&gt;landena i visst slag av verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Regeringen eller, efter rege-&lt;br&gt;ringens bestämmande, arbetar-&lt;br&gt;skyddsstyrelsen kan föreskriva&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att visst slag av anordning som&lt;br&gt;avses i 8 § skall ha skylt eller annan&lt;br&gt;märkning som upptager tillverka-&lt;br&gt;rens namn eller annan uppgift om&lt;br&gt;anordningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att ämne som avses i 9 § eller&lt;br&gt;förpackning, kärl eller liknande,&lt;br&gt;vari ämnet förvaras, skall vid an-&lt;br&gt;vändningen ha märkning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. att förteckning skall föras över&lt;br&gt;sådan anordning och sådant ämne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samma ordning kan meddelas&lt;br&gt;föreskrifter i fråga om installation&lt;br&gt;av visst slag av anordning som avses&lt;br&gt;i8§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § År det av särskild betydelse&lt;br&gt;från skyddssynpunkt kan regering-&lt;br&gt;en eller, efter regeringens bestäm-&lt;br&gt;mande, arbetarskyddsstyrelsen fö-&lt;br&gt;reskriva förbud att använda ar-&lt;br&gt;betsprocess, arbetsmetod, anord-&lt;br&gt;ning som avses i 8 § eller ämne som&lt;br&gt;avses i 9 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Innebär visst slag av arbete&lt;br&gt;risk för ohälsa eller olycksfall kan&lt;br&gt;regeringen eller, efter regeringens&lt;br&gt;bestämmande, arbetarskyddsstyrel-&lt;br&gt;sen föreskriva om läkarundersök-&lt;br&gt;ning av dem som sysselsättes eller&lt;br&gt;skall sysselsättas i arbetet. Före-&lt;br&gt;skrift kan också meddelas om för-&lt;br&gt;bud att till arbetet anlita den som&lt;br&gt;vid läkarundersökning har företett&lt;br&gt;sjuklighet eller svaghet som gör ho-&lt;br&gt;nom särskilt mottaglig för sådan&lt;br&gt;risk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Medför visst slag av arbete&lt;br&gt;särskild risk för vissa grupper av&lt;br&gt;arbetstagare kan regeringen eller,&lt;br&gt;efter regeringens bestämmande, ar-&lt;br&gt;betarskyddsstyrelsen meddela före-&lt;br&gt;skrift om förbud mot att arbetet ut-&lt;br&gt;föres av arbetstagare, som tillhör&lt;br&gt;sådan grupp, eller föreskriva att&lt;br&gt;särskilt villkor skall gälla när arbe-&lt;br&gt;tet utföres av sådan arbetstagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Regeringen eller, efter rege-&lt;br&gt;ringens bestämmande, arbetar-&lt;br&gt;skyddsstyrelsen kan föreskriva&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att produktinformation skall&lt;br&gt;lämnas i fråga om tekniska anord-&lt;br&gt;ningar eller ämnen som kan föran-&lt;br&gt;leda ohälsa eller olycksfall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att på arbetsställen skall föras&lt;br&gt;en förteckning över där befintliga&lt;br&gt;tekniska anordningar av vissa slag&lt;br&gt;eller vissa ämnen som kan föranle-&lt;br&gt;da ohälsa eller olycksfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter i fråga om installa-&lt;br&gt;tion av tekniska anordningar kan&lt;br&gt;meddelas i samma ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Om det är av särskild betydel-&lt;br&gt;se från skyddssynpunkt kan rege-&lt;br&gt;ringen eller, efter regeringens be-&lt;br&gt;stämmande, arbetarskyddsstyrel-&lt;br&gt;sen föreskriva förbud att använda&lt;br&gt;arbetsprocesser, arbetsmetoder eller&lt;br&gt;tekniska anordningar eller ämnen&lt;br&gt;som kan föranleda ohälsa eller&lt;br&gt;olycksfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Om ett arbete innebär risk för&lt;br&gt;ohälsa eller olycksfall, kan regering-&lt;br&gt;en eller, efter regeringens bestäm-&lt;br&gt;mande, arbetarskyddsstyrelsen fö-&lt;br&gt;reskriva om skyldighet att föran-&lt;br&gt;stalta om läkarundersökning eller&lt;br&gt;vaccinering eller annan förebyggan-&lt;br&gt;de behandling mot smitta av dem&lt;br&gt;som sysselsätts eller skall sysselsät-&lt;br&gt;tas i arbetet. Föreskrift kan också&lt;br&gt;meddelas om förbud att till arbetet&lt;br&gt;anlita den som vid läkarundersök-&lt;br&gt;ning har företett sjuklighet eller&lt;br&gt;svaghet som gör honom särskilt&lt;br&gt;mottaglig för en sådan risk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Om ett arbete medför särskild&lt;br&gt;risk för vissa grupper av arbetstaga-&lt;br&gt;re, kan regeringen eller, efter rege-&lt;br&gt;ringens bestämmande, arbetar-&lt;br&gt;skyddsstyrelsen meddela föreskrift&lt;br&gt;om förbud mot att arbetet utförs av&lt;br&gt;arbetstagare, som tillhör en sådan&lt;br&gt;grupp, eller föreskriva att särskilda&lt;br&gt;villkor skall gälla när arbetet utförs&lt;br&gt;av sådana arbetstagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Regeringen eller, efter rege-&lt;br&gt;ringens bestämmande, arbetar-&lt;br&gt;skyddsstyrelsen kan föreskriva att&lt;br&gt;vid läkarundersökning som har&lt;br&gt;föreskrivits med stöd av 15 eller&lt;br&gt;16 § skall föras register med uppgif-&lt;br&gt;ter om de undersöktas namn och&lt;br&gt;om undersökningsresultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samma ordning kan meddelas&lt;br&gt;föreskrifter för dem som har skydds-&lt;br&gt;ansvar enligt 2 eller 5 § att göra an-&lt;br&gt;mälan eller lämna uppgifter till till-&lt;br&gt;synsmyndighet eller att förvara&lt;br&gt;handling som har betydelse från&lt;br&gt;skyddssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Regeringen eller, efter rege-&lt;br&gt;ringens bestämmande, arbetar-&lt;br&gt;skyddsstyrelsen kan föreskriva att&lt;br&gt;register skall föras vid läkarunder-&lt;br&gt;sökning som har föreskrivits med&lt;br&gt;stöd av 5 eller 6 § med uppgifter om&lt;br&gt;de undersöktas namn och om&lt;br&gt;undersökningsresultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Regeringen eller, efter rege-&lt;br&gt;ringens bestämmande, arbetar-&lt;br&gt;skyddsstyrelsen kan meddela före-&lt;br&gt;skrifter om skyldighet att göra an-&lt;br&gt;mälan eller lämna uppgifter till en&lt;br&gt;tillsynsmyndighet eller att förvara&lt;br&gt;handlingar som har betydelse från&lt;br&gt;skyddssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Regeringen eller, efter rege-&lt;br&gt;ringens bestämmande, arbetar-&lt;br&gt;skyddsstyrelsen får meddela de yt-&lt;br&gt;terligare föreskrifter om arbetsmil-&lt;br&gt;jöns beskaffenhet och om allmänna&lt;br&gt;skyldigheter i fråga om arbetsmiljön&lt;br&gt;som behövs för att förebygga ohälsa&lt;br&gt;och olycksfall i arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap. Samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivare och arbetstagare&lt;br&gt;skall bedriva en på lämpligt sätt or-&lt;br&gt;ganiserad skyddsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivare och arbetstagare&lt;br&gt;skall bedriva en på lämpligt sätt or-&lt;br&gt;ganiserad arbetsmiljöverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddsombud företräder arbets-&lt;br&gt;tagarna i skyddsfrågor och skall ver-&lt;br&gt;ka för tillfredsställande skyddsför-&lt;br&gt;hållanden. I detta syfte skall ombu-&lt;br&gt;det inom sitt skyddsområde vaka&lt;br&gt;över skyddet mot ohälsa och&lt;br&gt;olycksfall. Ombudet skall deltaga&lt;br&gt;vid planering av nya eller ändrade&lt;br&gt;lokaler, anordningar, arbetsproces-&lt;br&gt;ser och arbetsmetoder liksom vid&lt;br&gt;planering av användning av ämnen&lt;br&gt;som kan föranleda ohälsa eller&lt;br&gt;olycksfall. Arbetsgivare skall under-&lt;br&gt;rätta skyddsombud om förändring-&lt;br&gt;ar av betydelse för skyddsförhållan-&lt;br&gt;dena inom ombudets område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddsombud företräder arbets-&lt;br&gt;tagarna i arbetsmiljöfrågor och skall&lt;br&gt;verka för en tillfredsställande ar-&lt;br&gt;betsmiljö. I detta syfte skall ombu-&lt;br&gt;det inom sitt skyddsområde vaka&lt;br&gt;över skyddet mot ohälsa och&lt;br&gt;olycksfall samt över att arbetsgiva-&lt;br&gt;ren uppfyller kraven i 3 kap. 2a§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddsombud skall delta vid pla-&lt;br&gt;nering av nya eller ändrade lokaler,&lt;br&gt;anordningar, arbetsprocesser, ar-&lt;br&gt;betsmetoder och av arbetsorganisa-&lt;br&gt;tion liksom vid planering av an-&lt;br&gt;vändning av ämnen som kan merf-&lt;br&gt;föra ohälsa eller olycksfall. Skydds-&lt;br&gt;ombud skall vidare delta vid upprät-&lt;br&gt;tande av handlingsplaner enligt 3&lt;br&gt;kap. 2 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivaren skall underrätta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skyddsombud om förändringar av&lt;br&gt;betydelse för arbetsmiljöförhållan-&lt;br&gt;dena inom ombudets område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddsombud skall söka vinna&lt;br&gt;arbetstagarnas medverkan i skydds-&lt;br&gt;arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivare och arbetstagare svarar gemensamt för att skyddsombud&lt;br&gt;får erforderlig utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddskommitté skall planera&lt;br&gt;och övervaka skyddsarbetet på ar-&lt;br&gt;betsstället. Den skall noga följa ut-&lt;br&gt;vecklingen i frågor som rör skyddet&lt;br&gt;mot ohälsa och olycksfall samt ver-&lt;br&gt;ka för tillfredsställande skyddsför-&lt;br&gt;hållanden. I skyddskommitté skall&lt;br&gt;behandlas frågor om företagshälso-&lt;br&gt;vård, frågor om planering av nya&lt;br&gt;eller ändrade lokaler, anordningar,&lt;br&gt;arbetsprocesser och arbetsmetoder&lt;br&gt;liksom av användning av ämnen&lt;br&gt;som kan föranleda ohälsa eller&lt;br&gt;olycksfall samt frågor om upplys-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;£&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett skyddsombud anser att åt-&lt;br&gt;gärder behöver vidtas for att uppnå&lt;br&gt;en tillfredsställande arbetsmiljö,&lt;br&gt;skall skyddsombudet vända sig till&lt;br&gt;arbetsgivaren och begära sådana åt-&lt;br&gt;gärder. Skyddsombudet kan också&lt;br&gt;begära att en viss undersökning&lt;br&gt;skall göras för kontroll av förhållan-&lt;br&gt;dena inom skyddsområdet. På&lt;br&gt;framställning skall arbetsgivaren&lt;br&gt;genast lämna skyddsombudet en&lt;br&gt;skriftlig bekräftelse på att han mot-&lt;br&gt;tagit dennes begäran. Arbetsgivaren&lt;br&gt;skall utan dröjsmål lämna besked i&lt;br&gt;frågan. Gör han inte det eller beak-&lt;br&gt;tas inte begäran inom skälig tid,&lt;br&gt;skall yrkesinspektionen efter fram-&lt;br&gt;ställan av skyddsombudet pröva om&lt;br&gt;föreläggande eller förbud enligt 7&lt;br&gt;kap. 7 § skall meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Där skyddskommitté finns, kan&lt;br&gt;skyddsombud direkt påkalla kom-&lt;br&gt;mitténs behandling av en arbets-&lt;br&gt;miljöfråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddskommittén skall delta i&lt;br&gt;planeringen av arbetsmiljöarbetet&lt;br&gt;på arbetsstället samt följa arbetets&lt;br&gt;genomförande. Den skall noga följa&lt;br&gt;utvecklingen i frågor som rör skyd-&lt;br&gt;det mot ohälsa och olycksfall samt&lt;br&gt;verka för tillfredsställande arbets-&lt;br&gt;miljöförhållanden. I skyddskom-&lt;br&gt;mittén skall behandlas frågor om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. företagshälsovård,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. handlingsplaner enligt 3 kap.&lt;br&gt;2a§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. planering av nya eller ändrade&lt;br&gt;lokaler, anordningar, arbetsproces-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1985:321.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning och utbildning rörande arbets-&lt;br&gt;miljön. Skyddskommitté skall vida-&lt;br&gt;re verka för att en på lämpligt sätt&lt;br&gt;organiserad arbetsanpassnings- och&lt;br&gt;rehabiliteringsverksamhet bedrivs&lt;br&gt;på arbetsstället.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ser, arbetsmetoder och av arbetsor-&lt;br&gt;ganisation,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. planering av användning av&lt;br&gt;ämnen som kan föranleda ohälsa&lt;br&gt;eller olycksfall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. upplysning och utbildning rö-&lt;br&gt;rande arbetsmiljön,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. arbetsanpassnings- och reha-&lt;br&gt;biliteringsverksamheten på arbets-&lt;br&gt;stället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap. Tillsyn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som i sin verksamhet använ-&lt;br&gt;der viss produkt eller har uppdragit&lt;br&gt;åt annan att utföra visst arbete är&lt;br&gt;skyldig att på tillsynsmyndighets&lt;br&gt;begäran lämna upplysning om vem&lt;br&gt;som har levererat produkten eller&lt;br&gt;utför arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som i sin verksamhet använ-&lt;br&gt;der en viss produkt eller har upp-&lt;br&gt;dragit åt annan att utföra ett visst&lt;br&gt;arbete är skyldig att på en tillsyns-&lt;br&gt;myndighets begäran lämna upplys-&lt;br&gt;ning om vem som har levererat pro-&lt;br&gt;dukten eller utför arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har överlåtit eller upplå-&lt;br&gt;tit en teknisk anordning eller överlå-&lt;br&gt;tit ett ämne, som kan föranleda&lt;br&gt;ohälsa eller olycksfall, är skyldig att&lt;br&gt;på en tillsynsmyndighets begäran&lt;br&gt;lämna tillgängliga upplysningar om&lt;br&gt;till vilka produkten har överlåtits el-&lt;br&gt;ler upplåtits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finns på gemensamt arbetsställe&lt;br&gt;ej någon som har samordningsan-&lt;br&gt;svar enligt 3 kap. 7 §, kan yrkesin-&lt;br&gt;spektionen bestämma vem som&lt;br&gt;skall ha sådant ansvar. När särskil-&lt;br&gt;da skäl föreligger kan yrkesinspek-&lt;br&gt;tionen bestämma att annan än den&lt;br&gt;som har ansvaret enligt nämnda pa-&lt;br&gt;ragraf skall vara samordningsan-&lt;br&gt;svarig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av första stycket&lt;br&gt;skall samordningsansvaret läggas&lt;br&gt;på någon av dem som driver verk-&lt;br&gt;samhet på det gemensamma ar-&lt;br&gt;betsstället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det på ett gemensamt ar-&lt;br&gt;betsställe inte finns någon som har&lt;br&gt;samordningsansvar enligt 3 kap.&lt;br&gt;7 §, kan yrkesinspektionen bestäm-&lt;br&gt;ma vem som skall ha ett sådant an-&lt;br&gt;svar. När det finns särskilda skäl&lt;br&gt;kan yrkesinspektionen bestämma&lt;br&gt;att någon annan än den som har&lt;br&gt;ansvaret enligt nämnda paragraf&lt;br&gt;skall vara samordningsansvarig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av första stycket&lt;br&gt;skall samordningsansvaret läggas&lt;br&gt;på den som låter utföra byggnads-&lt;br&gt;eller anläggningsarbete på det ge-&lt;br&gt;mensamma arbetsstället eller på nå-&lt;br&gt;gon av dem som driver verksamhet&lt;br&gt;t/är.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yrkesinspektionen äger gent-&lt;br&gt;emot den som har skyddsansvar en-&lt;br&gt;ligt 3 kap. 2 —10 §§, 5 kap. 3 § förs-&lt;br&gt;ta stycket eller 6 § i detta kapitel&lt;br&gt;meddela föreläggande eller förbud&lt;br&gt;som behövs for att denna lag eller&lt;br&gt;föreskrifter som har meddelats med&lt;br&gt;stöd av lagen skall efterlevas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yrkesinspektionen får gentemot&lt;br&gt;den som har skyddsansvar enligt 3&lt;br&gt;kap. 2 — 11 och 13§§, 5 kap. 3§&lt;br&gt;första stycket eller 6 § i detta kapi-&lt;br&gt;tel meddela de förelägganden eller&lt;br&gt;förbud som behövs för att denna&lt;br&gt;lag eller föreskrifter som har med-&lt;br&gt;delats med stöd av lagen skall efter-&lt;br&gt;levas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I beslut om föreläggande eller förbud kan yrkesinspektionen sätta ut&lt;br&gt;vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlåter någon att vidtaga åt-&lt;br&gt;gärd som åligger honom enligt före-&lt;br&gt;läggande, får yrkesinspektionen&lt;br&gt;förordna om rättelse på hans be-&lt;br&gt;kostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har föreläggande meddelats be-&lt;br&gt;träffande någon åtgärd till vilken&lt;br&gt;det krävs bygglov, rivningslov eller&lt;br&gt;marklov enligt plan- och bygglagen&lt;br&gt;(1987:10) men beviljas inte sådant&lt;br&gt;lov, är föreläggandet förfallet såvitt&lt;br&gt;avser åtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon inte vidtar en åtgärd&lt;br&gt;som åligger honom enligt ett före-&lt;br&gt;läggande, får yrkesinspektionen&lt;br&gt;förordna om rättelse på hans be-&lt;br&gt;kostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett föreläggande har medde-&lt;br&gt;lats beträffande någon åtgärd till&lt;br&gt;vilken det krävs bygglov, rivnings-&lt;br&gt;lov eller marklov enligt plan- och&lt;br&gt;bygglagen (1987:10) men sådant&lt;br&gt;lov inte beviljas, upphör föreläggan-&lt;br&gt;det att gälla såvitt avser åtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreligger missförhållande i&lt;br&gt;skyddshänseende beträffande lokal&lt;br&gt;eller markområde som har upplå-&lt;br&gt;tits för arbete eller såsom personal-&lt;br&gt;utrymme, kan yrkesinspektionen&lt;br&gt;meddela förbud enligt 7 § mot så-&lt;br&gt;dan upplåtelse till dess angiven åt-&lt;br&gt;gärd har vidtagits med lokalen eller&lt;br&gt;markområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har utsetts till skydds-&lt;br&gt;ombud eller ledamot i skyddskom-&lt;br&gt;mitté eller den som har deltagit i&lt;br&gt;arbetsanpassnings- och rehabilite-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns något missförhål-&lt;br&gt;lande i skyddshänseende beträffan-&lt;br&gt;de en lokal, ett markområde eller&lt;br&gt;ett utrymme under jord som har&lt;br&gt;upplåtits för arbete eller som perso-&lt;br&gt;nalutrymme, kan yrkesinspektio-&lt;br&gt;nen meddela förbud enligt 7 § mot&lt;br&gt;en sådan upplåtelse till dess angi-&lt;br&gt;ven åtgärd har vidtagits med loka-&lt;br&gt;len, markområdet eller utrymmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yrkesinspektionen kan gentemot&lt;br&gt;den som upplåter en lokal, ett mark-&lt;br&gt;område eller ett utrymme under&lt;br&gt;jord för arbete eller som personalut-&lt;br&gt;rymme, meddela förelägganden en-&lt;br&gt;ligt 7om undersökning av skydds-&lt;br&gt;förhållandena på platsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har utsetts till skydds-&lt;br&gt;ombud eller ledamot i skyddskom-&lt;br&gt;mitté eller den som har deltagit i&lt;br&gt;arbetsanpassnings- och rehabilite-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:973.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1989:961.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ringsverksamhet på arbetsstället en-&lt;br&gt;ligt 6 kap. 9§ får inte obehörigen&lt;br&gt;röja eller utnyttja vad han under&lt;br&gt;uppdraget har erfarit om yrkeshem-&lt;br&gt;lighet, arbetsförfarande, affärsför-&lt;br&gt;hållande, enskilds personliga för-&lt;br&gt;hållande eller förhållande av bety-&lt;br&gt;delse för landets försvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ringsverksamhet på arbetsställe en-&lt;br&gt;ligt denna lag får inte obehörigen&lt;br&gt;röja eller utnyttja vad han under&lt;br&gt;uppdraget har erfarit om yrkeshem-&lt;br&gt;lighet, arbetsförfarande, affärsför-&lt;br&gt;hållande, enskilds personliga för-&lt;br&gt;hållande eller förhållande av bety-&lt;br&gt;delse för landets försvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har ombudet, ledamoten eller deltagaren utsetts av sådan lokal arbetsta-&lt;br&gt;garorganisation som avses i 6 kap. 2 och 8 §§, får han utan hinder av&lt;br&gt;tystnadsplikten i första stycket lämna uppgift vidare till en ledamot i&lt;br&gt;organisationens styrelse eller till en sakkunnig i arbetsmiljöfrågor hos en&lt;br&gt;central arbetstagarorganisation till vilken den lokala organisationen hör.&lt;br&gt;Rätten att lämna uppgift vidare gäller endast om uppgiftslämnaren under-&lt;br&gt;rättar mottagaren om tystnadsplikten. I sådant fall gäller tystnadsplikten&lt;br&gt;också för denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om arbetsställen i det all-&lt;br&gt;männas verksamhet tillämpas i&lt;br&gt;stället for vad som sägs i första och&lt;br&gt;andra stycket bestämmelserna i 14&lt;br&gt;kap. 7, 9 och 10 §§ sekretesslagen&lt;br&gt;(1980:100).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om arbetsställen i det all-&lt;br&gt;männas verksamhet tillämpas i&lt;br&gt;stället för vad som sägs i första och&lt;br&gt;andra styckena bestämmelserna i&lt;br&gt;14 kap. 7, 9 och 10 §§ sekretessla-&lt;br&gt;gen (1980:100).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap. Ansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som uppsåtligen eller av&lt;br&gt;oaktsamhet bryter mot föreskrifter&lt;br&gt;eller villkor som har meddelats&lt;br&gt;med stöd av 3 kap. 12 eller 14 §&lt;br&gt;döms till böter eller fängelse i högst&lt;br&gt;ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som uppsåtligen eller av&lt;br&gt;oaktsamhet bryter mot föreskrifter&lt;br&gt;eller villkor som har meddelats&lt;br&gt;med stöd av 4 kap. 1, 2 eller 4§&lt;br&gt;döms till böter eller fängelse i högst&lt;br&gt;ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. anlitar en minderårig i strid mot 5 kap. 2 § första stycket eller mot&lt;br&gt;föreskrifter som meddelats med stöd av 5 kap. 2 § tredje eller fjärde&lt;br&gt;stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. bryter mot föreskrifter som&lt;br&gt;har meddelats med stöd av 3 kap.&lt;br&gt;13 eller 15-17§ eller 5 kap. 3§&lt;br&gt;andra stycket, 4 eller 5 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. bryter mot föreskrifter som&lt;br&gt;har meddelats med stöd av 4 kap. 3&lt;br&gt;eller 5 — 8§§ eller 5 kap. 3 § andra&lt;br&gt;stycket, 4 eller 5 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lämnar oriktiga uppgifter om förhållanden av vikt, när en tillsyns-&lt;br&gt;myndighet har begärt upplysningar, handlingar eller prov eller begärt&lt;br&gt;undersökningar enligt 7 kap. 3 eller 4 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. utan giltigt skäl tar bort en skyddsanordning eller sätter den ur bruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har vid brott som avses i detta Har vid brott som avses i detta&lt;br&gt;kapitel anordning eller ämne an- kapitel en anordning eller ett ämne&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:973.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vänts i strid mot förbud enligt 3&lt;br&gt;kap. 14 § eller 7 kap. 7 §, skall&lt;br&gt;förverkande ske av egendomen el-&lt;br&gt;ler dess värde, om denna rättsver-&lt;br&gt;kan ej är uppenbart obillig.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;använts i strid mot förbud enligt 4&lt;br&gt;kap. 4§ eller 7 kap. 7 §, skall&lt;br&gt;förverkande ske av egendomen el-&lt;br&gt;ler dess värde, om det inte är uppen-&lt;br&gt;bart oskäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3 Förslag till&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Lag om ändring i lagen (1978:410) om rätt till ledighet för&lt;br&gt;vård av barn, m. m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (1978:410) om rätt till ledighet för&lt;br&gt;vård av barn, m. m. skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12§'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Får en kvinnlig arbetstagare inte&lt;br&gt;sysselsättas i sitt arbete på grund av&lt;br&gt;en föreskrift om förbud mot arbete&lt;br&gt;under havandeskap, som har med-&lt;br&gt;delats med stöd av 3 kap. 16 § ar-&lt;br&gt;betsmiljölagen (1977:1160), har&lt;br&gt;hon rätt att bli omplacerad till ett&lt;br&gt;annat arbete med bibehållna an-&lt;br&gt;ställningsförmåner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Får en kvinnlig arbetstagare inte&lt;br&gt;sysselsättas i sitt arbete på grund av&lt;br&gt;en föreskrift om förbud mot arbete&lt;br&gt;under havandeskap, som har med-&lt;br&gt;delats med stöd av 4 kap. 6 § arbets-&lt;br&gt;miljölagen (1977:1160), har hon&lt;br&gt;rätt att bli omplacerad till ett annat&lt;br&gt;arbete med bibehållna anställnings-&lt;br&gt;förmåner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kvinnlig arbetstagare, som på grund av havandeskap inte kan utföra&lt;br&gt;fysiskt påfrestande arbetsuppgifter, har rätt att bli omplacerad till ett&lt;br&gt;mindre ansträngande arbete med bibehållna anställningsförmåner. Detta&lt;br&gt;gäller dock endast från och med den sextionde dagen före den beräknade&lt;br&gt;tidpunkten för barnets födelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt till omplacering föreligger endast om det skäligen kan krävas att&lt;br&gt;arbetsgivaren bereder kvinnan annat arbete hos sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1985:85.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Arbetsmarknadsdepartementet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 mars 1991&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsrådet Engström ordförande, och statsråden Hjelm-&lt;br&gt;Wallén, S. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström,&lt;br&gt;Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Freivalds, Wall-&lt;br&gt;ström, Persson, Sahlin, Larsson, Åsbrink&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Sahlin&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Proposition om arbetsmiljö och rehabilitering&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;1 Inledning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Genom beslut den 17 april 1986 bemyndigade regeringen dåvarande che-&lt;br&gt;fen för arbetsmarknadsdepartementet att tillkalla en särskild utredare med&lt;br&gt;uppdrag att göra en översyn av sanktionssystemet vid arbetsolyckor till&lt;br&gt;följd av brister i arbetsmiljön. Därefter förordnades en särskild utredare,&lt;br&gt;sakkunniga, experter och sekreterare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen som antog namnet arbetsolycksutredningen avlämnade i&lt;br&gt;januari 1988 betänkandet (SOU 1988:3) Arbetsolycka — ”olycka” eller&lt;br&gt;arbetsmiljöbrott?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till protokollet i detta ärende bör fogas utredningens sammanfattning&lt;br&gt;av betänkandet som bilaga 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-&lt;br&gt;serna och en sammanställning över remissyttrandena har upprättats och&lt;br&gt;finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (DnrR 757/88).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom beslut den 17 september 1987 bemyndigade regeringen dåvaran-&lt;br&gt;de chefen för arbetsmarknadsdepartementet att tillkalla en arbetsgrupp&lt;br&gt;inom departementet för att se över vissa bestämmelser i arbetsmiljölagen.&lt;br&gt;En arbetsgrupp utsågs därefter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen avlämnade i juni 1989 betänkandet (Ds 1989:48) Pro-&lt;br&gt;duktkontroll enligt arbetsmiljölagen, m.m och i januari 1990 betänkandet&lt;br&gt;(Ds 1990:6) Arbetsmiljöansvar vid projektering, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till protokollet i detta ärende bör fogas sammanfattningarna av dessa&lt;br&gt;betänkanden som bilaga 2 och 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betänkandena har remissbehandlats. Förteckningar över remissinstan-&lt;br&gt;serna och sammanställningar över remissyttrandena har upprättats och&lt;br&gt;finns tillgängliga i lagstiftningsärendena (Dnr R 4 669/89 och Dnr R&lt;br&gt;845/90).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom beslut den 25 augusti 1988 bemyndigade regeringen dåvarande&lt;br&gt;chefen för arbetsmarknadsdepartementet att tillsätta en arbetsgrupp för&lt;br&gt;att göra en översyn av 1986 års företagshälsovårdsreform. En arbetsgrupp&lt;br&gt;tillsattes därefter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen avlämnade i juni 1990 betänkandet (Ds 1990:42) Före- Prop. 1990/91: 140&lt;br&gt;tagshälsovård i omvandling. Översyn av 1986 års företagshälsovårdsre-&lt;br&gt;form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till protokollet i detta ärende bör fogas sammanfattningen av detta&lt;br&gt;betänkande som bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-&lt;br&gt;serna och sammanställning över remissyttrandena har upprättats och finns&lt;br&gt;tillgängliga i lagstiftningsärendet (Dnr AL 6448/90).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom beslut den 24 november 1988 bemyndigade regeringen dåvaran-&lt;br&gt;de chefen för arbetsmarknadsdepartementet att tillkalla en kommission&lt;br&gt;med uppdrag att lägga fram förslag till åtgärder för att ändra sådana&lt;br&gt;arbetsförhållanden, som skapar skador och ohälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen, som antog namnet arbetsmiljökommissionen, avlämna-&lt;br&gt;de i juni 1990 betänkandet (SOU 1990:49) Arbete och hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till protokollet i detta ärende bör fogas en sammanfattning av detta&lt;br&gt;betänkande som bilaga 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen har lämnat förslag till ändringar i arbetsmiljölagen&lt;br&gt;(1977:1 160) och lagen om allmän försäkring (1962:381) om det förebyg-&lt;br&gt;gande arbetsmiljöarbetet och om rehabilitering. Vidare har kommissionen&lt;br&gt;lämnat principförslag bl. a. om ekonomiska styrmedel, personalekonomisk&lt;br&gt;redovisning, utbildning och informationsförsörjning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-&lt;br&gt;serna och en inom arbetsmarknadsdepartementet upprättad sammanställ-&lt;br&gt;ning över remissyttrandena finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (Dnr&lt;br&gt;AL 5 383/90).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Lagrådet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 31 januari 1991 att inhämta lagrådets yttrande&lt;br&gt;över förslag till ändringar i brottsbalken, arbetsmiljölagen (1977:1 16&lt;br&gt;samt lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m. m. Försla-&lt;br&gt;gen har upprättats i arbetsmarknadsdepartementet på grundval av de nyss&lt;br&gt;redovisade betänkandena. De förslag som har remitterats till lagrådet bör&lt;br&gt;fogas till protokollet som bilaga 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har avstyrkt den föreslagna bestämmelsen i 3 kap. 10 § brotts-&lt;br&gt;balken. De grundläggande bestämmelserna i 1—3 kap. arbetsmiljölagen&lt;br&gt;bör enligt lagrådet ges en något mindre kategorisk utformning. Frågan bör&lt;br&gt;enligt lagrådets mening tas upp i samband med en kommande översyn av&lt;br&gt;arbetsmiljölagstiftningen. Lagrådet har vidare föreslagit en del förändring-&lt;br&gt;ar i förslagets 4 kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt har lagrådet godtagit de föreslagna ändringarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet som bilaga 7. I samband&lt;br&gt;med att jag behandlar de enskilda paragraferna (3 kap. 10 § i förslaget till&lt;br&gt;lag om ändring i brottsbalken och 4 kap. 1 —2 och 10 §§ i förslaget till lag&lt;br&gt;om ändring i arbetsmiljölagen) kommer jag att gå in på lagrådets synpunk-&lt;br&gt;ter. Dessutom behandlar jag lagrådets synpunkter under avsnitten 5.1.1,&lt;br&gt;7.1 och 11. De förslag jag nu har lagt fram avviker från lagrådsremissens&lt;br&gt;lagförslag på det sättet att vissa omformuleringar och omredigeringar har&lt;br&gt;gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jagredovisaridetföljandeminaövervägandenochförslag. Jagharnärdet Prop. 1990/91: 140&lt;br&gt;gäller frågor som behandlats i arbetsmiljökommissionens betänkande&lt;br&gt;SOU 1990:49 samrått med chefen för socialdepartementet och när det&lt;br&gt;gäller ändringarna i brottsbalken med chefen för justitiedepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om bakgrund, gällande rätt och nuvarande förhållanden i övrigt&lt;br&gt;hänvisas till betänkandena.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Bakgrund&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;De stora orättvisorna&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Den sociala välfärden och grundtryggheten har successivt byggts upp och&lt;br&gt;förstärkts under efterkrigstiden. Den ekonomiska tillväxten har gjort det&lt;br&gt;möjligt att bygga upp starka skyddsnät för de enskilda så att sjukdom,&lt;br&gt;ålderdom, arbetslöshet och andra förändringar i livssituationen inte skall&lt;br&gt;behöva innebära ett hot mot tryggheten. En kraftfull fördelningspolitik har&lt;br&gt;samtidigt inneburit att de ekonomiska resurser, som tillväxten har skapat,&lt;br&gt;har kunnat fördelas på ett mer rättvist sätt och därmed ökat valfriheten&lt;br&gt;och oberoendet för människorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetslivet har förnyats och demokratiserats. Arbetstagarnas inflytande&lt;br&gt;över sin egen arbetssituation har ökat. Redan före sekelskiftet fanns regler&lt;br&gt;om arbetarskydd i Sverige. Arbetsmarknadens parter har med statsmakter-&lt;br&gt;nas stöd utvecklat och breddat arbetsmiljöarbetet och höjt ambitions-&lt;br&gt;nivån. Fortfarande återstår mycket att göra. En rad traditionella sedan&lt;br&gt;länge kända arbetsmiljöproblem återstår att lösa. Samtidigt tillkommer&lt;br&gt;det ständigt nya arbetsmetoder, nya produkter, ny kunskap m. m. som ger&lt;br&gt;nya möjligheter men också medför nya risker i arbetsmiljön. I dag handlar&lt;br&gt;det inte längre om att endast skydda arbetstagarna mot skador och ohälsa&lt;br&gt;utan om att sträva efter det goda arbetet för alla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I arbetslivet är villkoren fortfarande mycket olika. Ofta är det så att&lt;br&gt;arbeten som för med sig hälsorisker av olika slag samtidigt är ensidiga,&lt;br&gt;med små möjligheter till personlig och yrkesmässig utveckling för arbetsta-&lt;br&gt;garna. Arbetsinnehåll, ansvar och befogenheter är otillräckliga. Branscher&lt;br&gt;med en dålig arbetsmiljö är ofta också branscher med en hög andel ensidi-&lt;br&gt;ga arbeten och arbetsuppgifter med låga kvalifikationskrav. Dessa arbeten&lt;br&gt;utförs dessutom ofta av kvinnor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fördelningen av psykisk och fysisk ansträngning är omvänd mot fördel-&lt;br&gt;ningen av befogenheter och frihet i arbetet. I industrin är det en fjärdedel&lt;br&gt;av arbetarna som kan bestämma vad de skall göra nästa timme vilket skall&lt;br&gt;jämföras med tre fjärdedelar av tjänstemännen. En starkt styrd, hierarkisk&lt;br&gt;arbetsorganisation dämpar kreativitet och arbetslust. Många, speciellt&lt;br&gt;kvinnliga arbetare inom industri, vård och omsorg saknar både valfrihet,&lt;br&gt;befogenheter och status.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller hälsa, sjukdom och risk för tidig död, finns skillnader&lt;br&gt;kvar, trots strävan att utjämna sociala klyftor genom bl. a. utbyggnad av&lt;br&gt;den offentliga sjukvården. Att klasskillnader i hälsa fortfarande kan påvi-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sas är en tydlig fingervisning om att orsakerna till skillnaderna är djupt&lt;br&gt;rotade i samhällets sociala och ekonomiska struktur. Arbetslivet bör sär-&lt;br&gt;skilt uppmärksammas i detta sammanhang. Skillnaden mellan yrkesutbil-&lt;br&gt;dade och icke yrkesutbildade, mellan tjänstemän och arbetare liksom&lt;br&gt;mellan mäns och kvinnors villkor i arbetslivet är av stor betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Modern svensk forskning har visat på skillnader mellan olika grupper i&lt;br&gt;samhället när det gäller såväl hälsa, speciella sjukdomar som överdödlig-&lt;br&gt;het. Dessa skillnader har dokumenterats för alla perioder av livet, från&lt;br&gt;födelsen till ålderdomen. Som regel är de som har det sämst i andra&lt;br&gt;avseenden också de som råkar ut för flest hälsoproblem. Utvecklingen när&lt;br&gt;det gäller arbetsskador, långtidssjukskrivningar och förtidspensioneringar&lt;br&gt;är oroande. Människor som skadas i arbetet går långvarigt sjukskrivna och&lt;br&gt;kan tvingas lämna arbetslivet i förtid. De förlorar yrkeskunnande, arbets-&lt;br&gt;gemenskap, känner sig ofta nedvärderade, isolerar sig och får år av sina liv&lt;br&gt;förstörda. Såväl mänskliga och sociala som ekonomiska skäl talar därför&lt;br&gt;för att det behövs insatser från många olika håll för att vända denna&lt;br&gt;utveckling och skapa säkrare och tryggare arbetsplatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvinnor i alla åldrar är sjukare än män i motsvarande yrke, både vad&lt;br&gt;gäller fysisk och psykisk sjuklighet. Inom LO/SAF-området är kvinnornas&lt;br&gt;sjukfrånvaro 80 procent högre än männens. Kvinnorna står också för två&lt;br&gt;tredjedelar av sjuktalets ökning under den senaste tioårsperioden. Till&lt;br&gt;detta bidrar sannolikt kvinnornas i allmänhet betydligt större belastning&lt;br&gt;av hushållsarbete, barntillsyn etc. och att kvinnorna ofta har mindre&lt;br&gt;stimulerande arbetsuppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De generella välfärdssystemen inom hälso- och sjukvård, barn- och&lt;br&gt;äldreomsorg, socialförsäkring, utbildning etc. har ofta tillkommit i en bred&lt;br&gt;politisk enighet, som haft sin grund i att en utvecklad välfärd minskar&lt;br&gt;klyftorna i samhället och främjar och fördjupar demokratin. Ändå finns&lt;br&gt;fortfarande skillnader i ekonomiska villkor och levnadsvillkor i övrigt&lt;br&gt;liksom i fråga om utbildning och möjligheter att aktivt påverka samhälls-&lt;br&gt;utvecklingen. Den som har en svag ekonomi och kort utbildning har ofta&lt;br&gt;sämre självförtroende och vågar inte hävda sina åsikter på samma sätt som&lt;br&gt;den ekonomiskt starke och välutbildade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om förkrigstidens klassamhälle successivt har brutits ner, så finns&lt;br&gt;fortfarande traditioner, normer och livsstilar, som tenderar att gå i arv&lt;br&gt;mellan generationerna och som bidrar till att klassklyftorna i samhället&lt;br&gt;och i arbetslivet dröjer kvar. Detta märks inte minst på utbildningsområ-&lt;br&gt;det. Den grundläggande skolutbildningen är inte längre segregerad.&lt;br&gt;Grundskolan är gemensam för alla. Men redan under ungdomsåren sker&lt;br&gt;undan för undan val som blir avgörande för framtida valmöjligheter och&lt;br&gt;yrkesinriktning. Redan tidigt läggs grunden för arbetslivs- och livssi-&lt;br&gt;tuationen i framtiden. Trots väsentligt förbättrat studiestöd och färre&lt;br&gt;”återvändsgränder” i utbildningssystemet har den sociala snedrekrytering-&lt;br&gt;en till högre utbildning och forskning inte kunnat förändras i den riktning&lt;br&gt;som de politiska målen har angett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Arbetets betydelse&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet är av grundläggande betydelse för såväl den enskilde som för&lt;br&gt;samhället som helhet. Ett samhälle med hög sysselsättning skapar beståen-&lt;br&gt;de produktiva värden som kan bidra till människornas välfärd. Därför har&lt;br&gt;full sysselsättning varit och är ett av huvudmålen för den svenska arbets-&lt;br&gt;marknadspolitiken. Statistiken visar att människor i arbete mår bättre än&lt;br&gt;de som saknar arbete. Dödstalen för icke förvärvsarbetande män låg under&lt;br&gt;1980-talet ca 2.5 gånger högre än för de förvärvsarbetande männen. Det är&lt;br&gt;dock fortfarande så att de som har de sämsta jobben ofta också har den&lt;br&gt;lägsta levnadsstandarden och minst valmöjligheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet är viktigt för livskvaliteten. Arbetskamraterna och arbetsgrup-&lt;br&gt;pen fyller en viktig funktion och ger stöd och trygghet. Arbetsgruppen och&lt;br&gt;arbetsgemenskapen är särskilt viktiga när förändringarna och kravet på&lt;br&gt;förnyelse är stora.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns också ett tydligt samband mellan arbete och fritid. Personer&lt;br&gt;som är aktiva och självständiga i arbetslivet har som regel också en aktiv&lt;br&gt;fritid. De är oftare fackligt och politiskt aktiva, deltar ofta i föreningslivet&lt;br&gt;och utnyttjar kulturutbudet. Däremot orkar personer som har ensidiga och&lt;br&gt;osjälvständiga arbeten oftast inte kompensera detta på fritiden, utan blir&lt;br&gt;passiva även där. Maktutredningen har bl. a. konstaterat att arbetarkvin-&lt;br&gt;nor betonar familjens betydelse och livet i hemmiljö medan det för kvinn-&lt;br&gt;liga tjänstemän finns värden att hämta från arbetslivet som medför att de&lt;br&gt;blir orienterade mot livet utanför familjen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Det goda arbetet som mål för den enskilde&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Grundläggande krav på arbetet är trygghet i anställningen och en arbets-&lt;br&gt;miljö utan risk för ohälsa och olycksfall. På ”det goda arbetet” måste&lt;br&gt;ställas krav som går utöver dessa grundläggande trygghetsbehov. Från en&lt;br&gt;syn där lönen ofta varit motivationsfaktor, har arbetstagarna lagt ökad&lt;br&gt;vikt vid gemenskap och erkänsla. De ställer allt större krav på att arbets-&lt;br&gt;uppgifterna skall vara meningsfulla och utvecklande och att arbetstagaren&lt;br&gt;skall ha ett inflytande över arbetet. I det goda arbetet hör ansvar och&lt;br&gt;befogenheter ihop. Arbetstagaren skall veta att han eller hon behövs, att&lt;br&gt;arbetsinsatsen är viktig och meningsfull och ingår i ett större sammanhang&lt;br&gt;som går att överblicka. Möjligheter att uppleva samhörighet med andra&lt;br&gt;och att utveckla sin förmåga och yrkesskicklighet är viktiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta ideal överensstämmer ofta inte med verkligheten. Klyftan är&lt;br&gt;störst inom industribranchen. En majoritet bland industriarbetarna anser&lt;br&gt;att deras arbete inte ger dem något utöver lönen. Tidigare har en huvudfrå-&lt;br&gt;ga för arbetsgivaren varit hur arbetskraften kan anpassas till industriarbe-&lt;br&gt;tet. Idag är det mer rimligt att fråga hur arbetet skall kunna anpassas till&lt;br&gt;människornas förutsättningar och krav. Som exempel kan tas den gamla&lt;br&gt;hierarkiska arbetsfördelningsmodellen som blivit allt mer otidsenlig. En&lt;br&gt;organisation där utveckling enbart är liktydig med befordran till en högre&lt;br&gt;nivå i en bestående hierarki, tillvaratar inte personalens fulla kreativitet&lt;br&gt;och utvecklingsförmåga. I en sådan organisation förändras inte arbetet.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strukturen av arbetsuppgifter består, det är bara personer som byter ar- Prop. 1990/91: 140&lt;br&gt;betsuppgifter och befattningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alternativet är i stället en organisation med färre beslutsnivåer där&lt;br&gt;utvecklingsmöjligheter och mångkunnighet prioriteras och grupporgani-&lt;br&gt;serat arbete främjas. Grupporienterat arbete ger större möjligheter till&lt;br&gt;samverkan och möjligheter att blanda olika åldrar, erfarenheter och kom-&lt;br&gt;petens så att man inom gruppen kan lära sig mer och föra över yrkeskun-&lt;br&gt;skaper till varandra. I ett innehållsrikt arbete ges möjlighet till lärande i&lt;br&gt;själva arbetssituationen. Ett sådant lärande lägger grunden för ett brett och&lt;br&gt;gediget yrkeskunnande. Men det kommer också att behövas specialisering&lt;br&gt;och arbetsdelning. Därav följer dock inte att självbestämmandet i arbetet,&lt;br&gt;tillgången till information, delaktigheten i planering, beslutsfattandet och&lt;br&gt;ansvarstagandet måste fördelas ojämt. En god arbetsorganisation ökar&lt;br&gt;personalens förmåga och beredskap att vid behov utföra andra arbetsupp-&lt;br&gt;gifter. Det kan också leda till att fördelningen av arbetsuppgifter och&lt;br&gt;befogenheter successivt ändras. Ansvar kan flyttas neråt i organisationen&lt;br&gt;som på så vis också kan bli plattare, med färre beslutsnivåer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvinnorna har kraftigt ökat sitt deltagande i arbetslivet. De finns dock&lt;br&gt;inom betydligt färre områden på arbetsmarknaden än männen. Kvinnor&lt;br&gt;anställs ofta i monotona arbeten och arbeten som orsakar förslitning vilket&lt;br&gt;återspeglas i högre tal för belastningssjukdomar hos kvinnor. Det är fram-&lt;br&gt;för allt viktigt att förändra och utveckla dessa enkla och monotona arbeten&lt;br&gt;där kvinnor dominerar. Arbetsmiljön måste anpassas så att förutsättning-&lt;br&gt;arna för kvinnorna, som utgör nästan hälften av arbetskraften, beaktas.&lt;br&gt;Det kan t. ex. gälla utformningen av arbetsverktyg och arbetsplatser och&lt;br&gt;möjligheten till flexibilitet i arbetstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ungdomars krav på arbete och arbetsförhållanden inrymmer förvänt-&lt;br&gt;ningar på arbetsvillkor som ofta stämmer dåligt överens med vad industri-&lt;br&gt;arbeten eller styrda och rutinbetonade service- och vårdarbeten kan erbju-&lt;br&gt;da. Klyftan är stor mellan å ena sidan de egna målen och planerna samt&lt;br&gt;anspråken på fysisk och psykisk frihet och å andra sidan en styrd och&lt;br&gt;tillrättalagd arbetsprocess. Det kan också finnas skillnader i vuxnas och&lt;br&gt;ungdomars hela livssituation och värderingsbild som gör det svårt för&lt;br&gt;ungdomarna att hitta sin plats i arbetslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I skolans arbete betonas ifrågasättande och kritisk analys, samarbete och&lt;br&gt;självständigt tänkande. Det skapar en attityd och ett arbetssätt, som passar&lt;br&gt;dåligt i ett arbetsliv med auktoritära beslutsvägar och värderingar. Ett&lt;br&gt;arbete skall inte bara vara tryggt och säkert, utan också utvecklande och&lt;br&gt;självständigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur företag och förvaltningar klarar att möta de krav som bl. a. ungdo-&lt;br&gt;marna ställer på ett arbete, blir avgörande för deras rekryteringsmöjlighe-&lt;br&gt;ter i en framtid som kommer att präglas av minskande ungdomskullar och&lt;br&gt;en allt högre medelålder bland de förvärvsarbetande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Det goda arbetet som mål för arbetsgivarna&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivarna måste prioritera en god arbetsmiljö som anpassas till män-&lt;br&gt;niskors olika förutsättningar. Arbetsmiljöarbetet behöver finna nya, mer&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;systematiska former och integreras med verksamheten i övrigt. Förnyelsen&lt;br&gt;av arbetslivet innebär bl. a. att man alltmer går ifrån långt driven speciali-&lt;br&gt;sering och sönderdelning av arbeten i en stelt hierarkisk arbetsorganisa-&lt;br&gt;tion. Begrepp som flexibilitet, närhet till kunden, helhetslösningar med&lt;br&gt;skräddarsydda tjänster och produkter osv. är i stället vägledande. Man står&lt;br&gt;inför uppgiften att forma strategier där bl. a. nya tankar om ledarskap,&lt;br&gt;företagskultur, relationer mellan företagsledning och anställda är viktiga&lt;br&gt;inslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För arbetsgivarna är det viktigt att satsa på arbetsmiljön och utveckling&lt;br&gt;av personalen. Den utveckling som skett under 1980-talet både när det&lt;br&gt;gäller sjuktalet och det stora antalet förtidspensioneringar har medfört&lt;br&gt;stora problem, både för samhället och för enskilda arbetsgivare, förutom&lt;br&gt;det lidande det medför för dem som drabbas. De bakomliggande orsaker-&lt;br&gt;na kan till stor del hänföras till arbetslivet. Därför ger offensiva satsningar&lt;br&gt;möjligheter att på sikt minska kostnaderna for sjukfrånvaro, överanställ-&lt;br&gt;ningar, personalrekrytering och introduktion. Arbetet måste inriktas inte&lt;br&gt;bara på de traditionella frågorna kring den fysiska arbetsmiljön, utan&lt;br&gt;också på frågor kring arbetsorganisation etc. För arbetstagare som ändå&lt;br&gt;drabbas av ohälsa eller olycksfall måste det finnas en snabbt och väl&lt;br&gt;fungerande rehabiliteringsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivarna har blivit medvetna om de kostnader som en dålig arbets-&lt;br&gt;miljö medför och betydelsen av att bättre ta till vara de enskilda arbetsta-&lt;br&gt;garnas engagemang och kreativitet i arbetet. Genom denna insikt har&lt;br&gt;också arbetsmiljöns betydelse för produktivitet och konkurrenskraft blivit&lt;br&gt;tydligare. Det gäller inte enbart att minska de direkta orsakerna till ohälsa&lt;br&gt;och olycksfall utan också att skapa förutsättningar för att de enskilda&lt;br&gt;människornas resurser kan tas till vara på ett bra sätt. Arbetslivets föränd-&lt;br&gt;ring har till stor del präglats av mekanisering, automatisering och datorise-&lt;br&gt;ring. Produktiviteten ökade genom personalrationaliseringar. Resultatet&lt;br&gt;blev en långt driven arbetsuppdelning som ofta gett arbeten med få och&lt;br&gt;ensidiga arbetsmoment. Om arbetsgivarna nu inte anpassar arbetets orga-&lt;br&gt;nisation och ledning efter arbetstagarnas förväntningar, behov och förut-&lt;br&gt;sättningar är det risk för en fortsatt låg produktivitetsutveckling under&lt;br&gt;1990-talet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmarknadens parter har ett grundläggande ansvar för arbetsmiljö-&lt;br&gt;arbetet. Samverkan ligger i arbetsgivarens intresse eftersom ett lyckat&lt;br&gt;förändringsarbete förutsätter arbetstagarnas engagemang och aktiva med-&lt;br&gt;verkan. Genom avtal kan lagens bestämmelser utvecklas, preciseras och&lt;br&gt;anpassas till förhållandena inom olika branscher och verksamheter. Par-&lt;br&gt;terna kan, i det praktiska arbetsmiljöarbetet, smidigt göra de anpassningar&lt;br&gt;som krävs för att aktivt driva fram förändringsarbetet i ett arbetsliv i&lt;br&gt;snabb utveckling. Det är viktigt att parternas samverkan får genomslag&lt;br&gt;ända ut på arbetsställenivå, dvs. att man stöder det lokala arbetet och&lt;br&gt;följer upp att avtalens intentioner blir uppfyllda och inte bara stannar i&lt;br&gt;formuleringar i centrala avtal m. m. Svårigheterna i det lokala arbetet kan&lt;br&gt;många gånger bero på bristande resurser, gammal teknologi, föråldrad&lt;br&gt;arbetsorganisation m. m. För att bryta upp sådana förhållanden behövs det&lt;br&gt;kunskap, medvetenhet och kraft. Det är därför viktigt att parterna också&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;driver utbildnings- och utvecklingsarbete samt forskning och utveckling Prop. 1990/91: 140&lt;br&gt;inom olika områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivaren har huvudansvaret för arbetsmiljön inom den verksam-&lt;br&gt;het han bedriver. Behovet av insatser från statens och samhällets sida samt&lt;br&gt;vikten av att arbetsmiljöarbetet sker i samverkan med arbetstagarna och&lt;br&gt;deras fackliga organisationer får inte skymma detta grundläggande förhål-&lt;br&gt;lande. En tydlig ansvarsfördelning är viktig. Oklara ansvarsförhållanden&lt;br&gt;ökar risken för passivitet. Den enskilde, som behöver stöd, kan uppleva att&lt;br&gt;han bollas mellan olika instanser utan att han ges någon riktig hjälp. Det&lt;br&gt;kan ge en känsla av maktlöshet, kanske rent av vanmakt. För att få ny kraft&lt;br&gt;i arbetsmiljö- och rehabiliteringsarbetet är det viktigt att arbetsgivarens&lt;br&gt;ansvar görs tydligt. En sådan tydlig ansvarsfördelning ökar också arbetsta-&lt;br&gt;garnas möjligheter att aktivt medverka och att på lokal nivå finna nya&lt;br&gt;former för arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt att företag och förvaltningar internt utvecklar styrmedel&lt;br&gt;och incitament som skyndar på de förändringsprocesser som leder till ett&lt;br&gt;arbetsliv där arbetet inte är riskfyllt eller ohälsosamt utan innehållsrikt,&lt;br&gt;utvecklande och meningsfullt och ger de anställda inflytande och kontroll&lt;br&gt;över det egna arbetet. Även samhällets styrmedel bör, t. ex. genom diffe-&lt;br&gt;rentierade arbetsgivaravgifter, utformas så att produktion med bra arbeten&lt;br&gt;premieras medan de arbeten som vållar skador får ta en större del av&lt;br&gt;kostnaderna för skadorna. Sjuklönen är ett steg i den riktningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett arbete med att få till stånd ett utvidgat och mer strukturerat samar-&lt;br&gt;bete mellan EFTA och EG pågår. En ram för ett s. k. EES-avtal kan vara&lt;br&gt;klar under våren. Ett sådant EES-avtal kommer att underlätta företagens&lt;br&gt;verksamhet över gränserna. Avtalet skall bl. a. skapa fri rörlighet för varor,&lt;br&gt;tjänster, kapital och personer inom hela Västeuropa.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Det goda arbetet som mål för samhället&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Demokrati bygger på principen att alla människor har lika värde. Alla&lt;br&gt;medborgare skall ha rätt att på lika villkor delta i utformningen av samhäl-&lt;br&gt;let. De skall kunna påverka sina egna levnadsvillkor också i arbetslivet. Ett&lt;br&gt;demokratiskt samhälle förutsätter att också arbetslivet är demokratiskt&lt;br&gt;och rättvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett demokratiskt samhälle blir aldrig statiskt och ”färdigt”. 1 ett samhäl-&lt;br&gt;le där människor har verkliga möjligheter att påverka utvecklingen kom-&lt;br&gt;mer samhället att förändras och förnyas, så att det svarar mot människors&lt;br&gt;behov och önskningar. Det gäller utvecklingen av utbildning, hälso- och&lt;br&gt;sjukvård, omsorg, arbetsliv etc., som på ett allt bättre sätt måste kunna&lt;br&gt;svara mot de berättigade kraven från medborgarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att förbättra folkhälsan och skapa jämlika möjligheter till ett hälsosamt&lt;br&gt;och långt liv för alla är ett viktigt mål. För att förbättra folkhälsan generellt&lt;br&gt;och samtidigt minska klasskillnaderna i hälsa står det klart att reformering&lt;br&gt;av arbetslivet och förbättringar av arbetsmiljön är bland de viktigast&lt;br&gt;faktorerna. Arbetsmiljöaspekterna bör därför få en större tyngd i folkhäl-&lt;br&gt;soarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förbättrad folkhälsa ökar välfärden. Den innebär också att kostna-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;derna for arbetsmarknadspolitiska åtgärder, social- och sjukförsäkring&lt;br&gt;sjunker så att resurser kan frigöras för angelägna reformer och mer aktiva&lt;br&gt;insatser. En välfärdspolitik som vill främja aktivt förebyggande arbets-&lt;br&gt;miljöarbete och en arbetslinje med aktiv rehabilitering förutsätter att det&lt;br&gt;inom primärvården finns tillräckliga resurser för en snabb medicinsk&lt;br&gt;rehabilitering som ofta är en förutsättning för mer yrkesinriktade åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den fulla sysselsättningen är en grundpelare i regeringens politik. Den är&lt;br&gt;bl. a. en viktig förutsättning för arbetslivets förnyelse. I ett samhälle där&lt;br&gt;det finns arbeten för alla har arbetstagarna möjlighet att säga nej till&lt;br&gt;torftiga arbeten och dåliga arbetsmiljöer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förnyelsearbetet måste genomföras på ett sådant sätt att arbetstagarna&lt;br&gt;kan känna trygghet också vid förändring. En förutsättning är att de känner&lt;br&gt;sig delaktiga i förändringsarbetet och har inflytande över förändringspro-&lt;br&gt;cessen. Detta ställer krav på arbetsmarknadens parter och särskilt på&lt;br&gt;arbetsgivarna att arbeta långsiktigt och målinriktat och i nära samverkan&lt;br&gt;med dem som är berörda på arbetsplatsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En aktiv medverkan i förnyelsearbetet innebär också ökade krav på&lt;br&gt;arbetstagarnas kunskaper och kompetens. En viktig förutsättning för att&lt;br&gt;arbetslivet skall kunna förnyas är att de anställda ges möjlighet att lära,&lt;br&gt;utvecklas och bredda sin kompetens. Det innebär också att det måste&lt;br&gt;finnas resurser för aktiva arbetsmarknadspolitiska insatser för att hjälpa&lt;br&gt;dem som blir arbetslösa till ett nytt arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yrkeskunnande och yrkesroller måste utvecklas. Det behövs en politik&lt;br&gt;som främjar en bred kompetensutveckling. Grundutbildningen måste ge&lt;br&gt;en fast kunskapsgrund som också omfattar grundläggande arbetsmiljökun-&lt;br&gt;skaper och därmed skapar utvecklingsmöjligheter för förändringar i ar-&lt;br&gt;betslivet. Fort- och vidareutbildning är ett viktigt samverkansområde för&lt;br&gt;utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken. Inom näringsliv och offentlig&lt;br&gt;sektor är det viktigt att man tar till vara möjligheterna att genom personal-&lt;br&gt;utbildning öka den samlade kompetensen, bredda kunnandet, öka konkur-&lt;br&gt;renskraften och flexibiliteten och på så vis minska sårbarheten.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Vad kan vi göra nu?&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Tiden är nu mogen för en genomgripande reformering av arbetsmiljö- och&lt;br&gt;rehabiliteringsarbetet. Underlag för denna reform finns i olika utredningar&lt;br&gt;som genomförts under de senaste åren. Arbetsmiljörisker skall i första&lt;br&gt;hand mötas med tidiga och förebyggande insatser. Arbetsmiljöarbetet&lt;br&gt;måste inriktas på att hindra att människor drabbas av skador och ohälsa i&lt;br&gt;arbetslivet och underlätta för de drabbade att komma tillbaka till ett&lt;br&gt;lämpligt arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kommer bl. a. att föreslå en rad ändringar i arbetsmiljölagen med&lt;br&gt;utgångspunkt från de förslag som arbetsmiljökommissionen har lagt fram.&lt;br&gt;Syftet är att lyfta fram de arbetsorganisatoriska frågorna och de psykosoci-&lt;br&gt;ala arbetsmiljöfaktorerna. Den enskilde måste på ett nytt sätt placeras i&lt;br&gt;centrum och få möjligheter och förutsättningar att aktivt delta i utform-&lt;br&gt;ningen av sitt eget arbete. Arbetsgivarens ansvar för ett systematiskt ar-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betsmiljöarbete måste utvecklas. Skyddskommittéernas och skyddsombu-&lt;br&gt;dens uppgifter renodlas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kommer också att föreslå aktiva åtgärder för att människor som&lt;br&gt;skadats eller drabbats av sjukdom snabbare skall kunna återvända till&lt;br&gt;arbetet eller ett i övrigt aktivt liv. Det innebär att arbetslinjen i socialför-&lt;br&gt;säkringssektorn stärks ytterligare. Som ett led i denna politik är det viktigt&lt;br&gt;att utveckla möjligheterna för skadade eller sjuka arbetstagare att snabbt&lt;br&gt;komma tillbaka till sin arbetsplats. Jag kommer att föreslå att arbetsgiva-&lt;br&gt;ransvaret för att organisera och bedriva ett aktivt rehabiliteringsarbete på&lt;br&gt;arbetsplatserna slås fast och att ansvaret för arbetsmiljöanpassning utvid-&lt;br&gt;gas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagshälsovården är en viktig expertresurs vars insatser behövs både&lt;br&gt;i det förebyggande arbetsmiljöarbetet, vid arbetsmiljöanpassning och i&lt;br&gt;rehabiliteringsverksamheten. Det nuvarande bidragssystemet har fungerat&lt;br&gt;sedan år 1986 och det är nu dags att i vissa delar revidera det. Syftet är att&lt;br&gt;ytterligare stimulera utbyggnaden av företagshälsovården. Främst är det&lt;br&gt;nu de små företagens anställda som saknar tillgång till företagshälsovård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt arbetsmiljölagen ligger huvudansvaret på arbetsgivaren men det&lt;br&gt;finns också andra skyddsansvariga. En ambition har varit att inte splittra&lt;br&gt;ansvaret på alltför många. En fråga som särskilt har uppmärksammats är&lt;br&gt;att en hel del risker både vid uppförandet och vid det senare utnyttjandet&lt;br&gt;av en byggnad eller anläggning skulle kunna förebyggas genom att arbets-&lt;br&gt;miljöhänsyn beaktas redan på projekteringsstadiet. Jag kommer därför att&lt;br&gt;föreslå ett kompletterande ansvar vid projektering. Byggbranschen är en&lt;br&gt;bransch med många arbetsskador, ofta med allvarliga följder. Sådant som&lt;br&gt;skulle kunna förebyggas är t. ex. belastningsskador på grund av olämplig&lt;br&gt;utformning av byggprodukter eller för trånga utrymmen vid rördragning&lt;br&gt;samt olika risker för dem som skall utföra servicearbeten eller ha sin&lt;br&gt;arbetsplats i den färdiga byggnaden. En ratificering av ILOs konvention&lt;br&gt;(nr 167) om säkerhet och hälsa vid byggnads- och anläggningsarbete förut-&lt;br&gt;sätter också att vissa ändringar görs i de svenska bestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn bl. a. till den internationella utvecklingen och till det sär-&lt;br&gt;skilda behov som finns inom olika produktområden behöver produktkont-&lt;br&gt;rollreglerna i arbetsmiljölagen revideras. Det är viktigt att få in kontroll på&lt;br&gt;ett tidigt stadium vid tillkomsten av både tekniska anordningar och farliga&lt;br&gt;ämnen. Därför har ett ändamålsenligt utformat leverantörsansvar en vik-&lt;br&gt;tig plats i arbetsmiljölagstiftningen. Det har visat sig vara angeläget att se&lt;br&gt;över arbetarskyddsstyrelsens bemyndiganden att meddela föreskrifter.&lt;br&gt;Praxis efter arbetsmiljölagens ikraftträdande har ändrats när det gäller&lt;br&gt;synen på vad som bör regleras genom verkställighetsföreskrifter. Arbets-&lt;br&gt;miljölagen bör anpassas efter nämnda praxis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller det internationella samarbetet inom arbetsmiljöområdet&lt;br&gt;är en gemensam nordisk hållning viktig. För att bl. a. främja en sådan&lt;br&gt;hållning har de nordiska regeringarna under förra året antagit en nordisk&lt;br&gt;arbetsmiljökonvention. När det gäller närmandet mellan EFTA och EG är&lt;br&gt;det från svensk sida av avgörande betydelse att den s. k. sociala dimensio-&lt;br&gt;nen beaktas vid förverkligandet av de fyra friheterna som omfattar rörlig-&lt;br&gt;het av varor, tjänster, kapital och personer. Internationalisering är bra och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eftersträvansvärd men den måste ske på människans villkor, inte på kapi- Prop. 1990/91: 140&lt;br&gt;talets. Det är då viktigt att löntagarna ges rätt till insyn och inflytande även&lt;br&gt;i transnationella koncerner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allvarlig kritik har riktats mot sanktionssystemets möjligheter att före-&lt;br&gt;bygga olycksfall i arbetslivet. Den förebyggande verksamheten förutsätter&lt;br&gt;ett effektivt sanktionssystem där det individuella ansvaret för var och en&lt;br&gt;som verkar i arbetsmiljön är väsentligt. Arbetsmiljöbrott får inte behand-&lt;br&gt;las så att de kan uppfattas som mindre allvarliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nu aktuella förnyelsearbetet inom arbetslivsområdet påbörjades&lt;br&gt;genom proposition 1989/90:62 om insatser för aktiv rehabilitering och&lt;br&gt;arbetslivsfondens verksamhet, m. m. Som följd av riksdagens beslut med&lt;br&gt;anledning av propositionen (SFU 12, rskr. 185) reglerades bl. a. arbetslivs-&lt;br&gt;fondens verksamhet 'och organisation. Fonden har börjat sin verksamhet&lt;br&gt;och stöder bl. a. breda branschprogram för arbetsmiljöförbättrande åtgär-&lt;br&gt;der samt för rehabiliterings- och arbetsanpassningsinsatser. Genom fon-&lt;br&gt;den har en unik och kraftfull möjlighet skapats att förbättra och förnya&lt;br&gt;arbetslivet samt få till stånd ett aktivt rehabiliteringsarbete. En skärpt&lt;br&gt;förebyggande arbetsmiljöpolitik och en starkare arbetslinje inom socialför-&lt;br&gt;säkringssektorn är inte enbart motiverande av välfärdspolitiska skäl. En&lt;br&gt;sådan politik ökar också arbetsutbudet och påskyndar strukturomvand-&lt;br&gt;lingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom fondens resurser och de förslag till lagändringar m. m., som jag&lt;br&gt;lägger fram, ställer samhället nya medel till förfogande för att på ett avgö-&lt;br&gt;rande sätt stärka och styra upp arbetsmiljöarbetet, förbättra arbetslivet och&lt;br&gt;öka produktiviteten. Arbetsgivarna har ett stort ansvar för att fullfölja ar-&lt;br&gt;betet i samverkan med arbetstagarna och deras organisationer. Genom av-&lt;br&gt;tal, praktisk tillämpning och aktiv samverkan, både på central och lokal&lt;br&gt;nivå, kan lagstiftningens intentioner förverkligas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmiljökommissionens principförslag om ett system med differenti-&lt;br&gt;erade avgifter ger utgångspunkter för ett fortsatt utredningsarbete. Syftet&lt;br&gt;är att skapa ett ekonomiskt styrmedel som ger arbetsgivaren incitament att&lt;br&gt;förbättra både det förebyggande och det rehabiliterande arbetet. Chefen för&lt;br&gt;socialdepartementet föreslår att ett sådant system utreds vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser att det är av stor betydelse att kommissionens principförslag&lt;br&gt;utreds vidare. Det finns dock vissa restriktioner som utredningsarbetet&lt;br&gt;särskilt bör beakta. En sådan restriktion är att systemet inte får leda till&lt;br&gt;ökad utslagning och utestängning av arbetskraft. En annan viktig fråga är&lt;br&gt;att systemet måste utformas så att det tar hänsyn till att olika typer av&lt;br&gt;verksamhet arbetar med olika förutsättningar. För att systemet skall sti-&lt;br&gt;mulera till insatser och investeringar i bättre arbetsmiljö och rehabilite-&lt;br&gt;ring, måste avgiften för ett företag eller en förvaltning fastställas med&lt;br&gt;hänsyn till verksamhetens karaktär och möjligheter. Insatser och förbätt-&lt;br&gt;ringsarbete måste löna sig även i företag med ett svårt utgångsläge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De i det följande presenterade förslagen skall därför ses som ett ytterliga-&lt;br&gt;re steg på vägen mot det goda arbetet med god arbetsmiljö och rikt och&lt;br&gt;utvecklande arbetsinnehåll. Dålig arbetsmiljö och bristande efterlevnad av&lt;br&gt;arbetsmiljöregler får inte ge ekonomiska fördelar i förhållande till konkur-&lt;br&gt;rerande företag som bedriver ett ambitiöst arbetsmiljöarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 En bättre arbetsmiljö&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;3.1 En ny ändamålsbestämmelse i arbetsmiljölagen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: En ny ändamålsbestämmelse införs i arbetsmiljölagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den anges lagens ändamål:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— att säkerställa en arbetsmiljö som inte utsätter arbetstagare för&lt;br&gt;ohälsa eller olycksfall och som är tillfredsställande med hänsyn&lt;br&gt;till arbetets natur och den sociala och tekniska utvecklingen i&lt;br&gt;samhället, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— att främja att arbetsgivare och arbetstagare samverkar för att&lt;br&gt;gemensamt kunna åstadkomma en god arbetsmiljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionens förslag: Överensstämmer i sak med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna har inga invändningar mot för-&lt;br&gt;slaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen till mitt förslag: Arbetsmiljölagen saknar i dag en övergripande&lt;br&gt;målangivelse. I lagens 2 kap. 1 § första stycket finns dock en bestämmelse&lt;br&gt;om att arbetsmiljön skall vara tillfredsställande med hänsyn till arbetets&lt;br&gt;natur och den sociala och tekniska utvecklingen i samhället. Arbetsmiljö-&lt;br&gt;kommissionen har föreslagit att denna del av 2 kap. 1 § lyfts fram och förs&lt;br&gt;in som en del i en ny ändamålsbestämmelse i arbetsmiljölagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna nya paragrafen innebär inga materiella nyheter eller&lt;br&gt;förändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den första punkten sägs att lagens ändamål är att säkerställa en arbets-&lt;br&gt;miljö som inte utsätter arbetstagare för ohälsa eller olycksfall och som är&lt;br&gt;tillfredsställande med hänsyn till arbetets natur och den sociala och teknis-&lt;br&gt;ka utvecklingen i samhället. Andra delen av denna punkt har, som nämnts,&lt;br&gt;flyttats över från 2 kap. 1 §. Överflyttningen till den nya ändamålsbestäm-&lt;br&gt;melsen innebär ingen materiell skillnad. Den måste bl. a. ses mot bak-&lt;br&gt;grund av den utveckling av 2 kap. 1 § som jag kommer att föreslå när det&lt;br&gt;gäller de arbetsorganisatoriska frågorna. I förarbetena till arbetsmiljölagen&lt;br&gt;var det framför allt sådana frågor som behandlades i kommentaren till&lt;br&gt;detta lagrum. När nu tiden är mogen för att i lagen utveckla kraven vad&lt;br&gt;gäller arbetsorganisation och psykosocial arbetsmiljö finner jag det natur-&lt;br&gt;ligt att till ändamålsbestämmelsen lyfta fram det generella kravet att&lt;br&gt;bedömningen av arbetsmiljön skall göras i belysning av den sociala och&lt;br&gt;tekniska utvecklingen. Detta innebär ingen ändring i arbetsgivarens an-&lt;br&gt;svar och skall därför inte heller förändra tillsynsmyndigheternas möjlighe-&lt;br&gt;ter att ställa krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sina allmänna överväganden finner arbetsmiljökommissionen att det&lt;br&gt;är av största vikt att det skapas drivkrafter till och förutsättningar för&lt;br&gt;förändringsprocesser. Rationaliseringar av särskilt utsatta arbetsuppgifter&lt;br&gt;kan på lång sikt ge strukturella förändringar av hela verksamheter som kan&lt;br&gt;innebära att de sämsta arbetstillfällena försvinner. Av särskild vikt i ar-&lt;br&gt;betsmiljösammanhang är att man ser investeringar och kompetensutveck-&lt;br&gt;ling för alla anställda som led i det förebyggande arbetet. Jag delar kom-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;missionens uppfattning och anser att den sociala och tekniska utveckling- Prop. 1990/91: 140&lt;br&gt;en inte är en begränsning utan bör styras och utnyttjas så att arbetslivet&lt;br&gt;utvecklas och förnyas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetarskyddsstyrelsen föreslår en del justeringar av lagtexten i förhål-&lt;br&gt;lande till kommissionens förslag. Styrelsen menar att all mänsklig verk-&lt;br&gt;samhet innebär viss risk för ohälsa eller olycksfall. Avgörande måste vara&lt;br&gt;vilken risknivå som är godtagbar. Den bör vara så låg som möjligt med&lt;br&gt;hänsyn till den sociala och tekniska utvecklingen i samhället, vilket fram-&lt;br&gt;går av lagtexten. Arbetarskyddsstyrelsen är också tveksam till begreppet&lt;br&gt;”skadlig påverkan” som tidigare inte finns i arbetsmiljölagen. En förebild&lt;br&gt;kan ha varit begreppet ”skadlig inverkan” i lagen om arbetsskadeförsäk-&lt;br&gt;ring. Jag delar arbetarskyddsstyrelsens uppfattning att det är olyckligt att&lt;br&gt;använda begrepp som kan leda till tolkningsproblem i arbetsmiljölagen.&lt;br&gt;Innehållsmässigt tillför de behandlade uttrycken inget nytt till lagtexten.&lt;br&gt;Därför föreslår jag att kommissionens förslag ändras i överensstämmelse&lt;br&gt;med arbetarskyddsstyrelsens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den andra punkten lyfter fram lagens uppgift att främja att arbetsgivare&lt;br&gt;och arbetstagare samverkar för att gemensamt kunna åstadkomma en god&lt;br&gt;arbetsmiljö. Formuleringen överensstämmer med utgångspunkten i de&lt;br&gt;allmänna skyldigheterna i lagens 3 kap. 1 §. För att uppnå en varaktig och&lt;br&gt;genomgripande förnyelse av arbetslivet måste de interna förändringspro-&lt;br&gt;cesserna få stöd. Från att i stor utsträckning ha uppfattats som frågor for&lt;br&gt;experter, myndigheter och andra utomstående aktörer, måste arbetsmiljö-&lt;br&gt;arbetet utgå från ett brett engagemang och aktivt deltagande av alla anställ-&lt;br&gt;da och chefer på olika nivåer inom verksamheten. Punkten avser alltså att&lt;br&gt;lyfta fram både betydelsen av det lokala arbetsmiljöarbetet och att det sker&lt;br&gt;i samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.2 Det goda arbetet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Arbetstagarens rätt till ett innehållsrikt och utvecklan-&lt;br&gt;de arbete konkretiseras. Uttryckliga krav införs om att teknik, ar-&lt;br&gt;betsorganisation och arbetets innehåll skall utformas så att arbetsta-&lt;br&gt;gare inte utsätts för fysiska eller psykiska belastningar som kan&lt;br&gt;medföra ohälsa eller olycksfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetstagaren skall ges möjlighet att påverka den egna arbets-&lt;br&gt;situationen och att medverka i förändrings- och utvecklingsarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Starkt styrt eller bundet arbete skall undvikas eller begränsas. Vid&lt;br&gt;arbetsorganisationens utformning skall beaktas betydelsen av löne-&lt;br&gt;former och förläggning av arbetstider. Det skall eftersträvas att&lt;br&gt;arbetet ger möjligheter till variation, social kontakt, samarbete och&lt;br&gt;sammanhang mellan enskilda arbetsuppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare preciseras arbetstagarens skyldighet att medverka i arbets-&lt;br&gt;miljöarbetet och delta i genomförandet av åtgärder för att åstad-&lt;br&gt;komma en god arbetsmiljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionens förslag: Överensstämmer i sak med mitt förslag. Kom-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;missionen föreslår emellertid att löneformer och förläggning av arbetstider&lt;br&gt;som innebär påtaglig risk för ohälsa och olycksfall inte skall användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Samtliga arbetstagarorganisationer och forsknings-&lt;br&gt;organ samt flertalet myndigheter är positiva till förslagen. Arbetsgivar- och&lt;br&gt;näringslivsföreträdarna samt Göta hovrätt är tveksamma till förslagen&lt;br&gt;som avser löneformer och förläggning av arbetstider. Arbetsdomstolen&lt;br&gt;anser att förslaget om löneformer och förläggning av arbetstider inte bör&lt;br&gt;genomföras utan en grundlig analys av konsekvenserna för rättssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen till mitt förslag: Uppmärksamhet har allt mer kommit att riktas&lt;br&gt;mot arbetets innehåll och möjligheterna till inflytande över det egna arbe-&lt;br&gt;tet. Det förebyggande arbetet när det gäller de fysiska arbetsmiljöriskerna&lt;br&gt;har utvecklats. Men det räcker inte. Många sedan länge kända arbetsorga-&lt;br&gt;nisatoriska frågor är fortfarande olösta. Som exempel kan ensidiga repeti-&lt;br&gt;tiva arbeten nämnas. Samtidigt utvecklas arbetslivet, t. ex. genom införan-&lt;br&gt;de av ny teknik. Detta medför både nya möjligheter och problem av&lt;br&gt;betydelse för arbetsmiljön och kan innebära nya både fysiska och psykiska&lt;br&gt;krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmiljökommissionens kartläggningsgrupp bekräftade att de psyko-&lt;br&gt;sociala faktorerna spelar en stor roll för många olika slag av arbetsrelaterad&lt;br&gt;ohälsa. Psykisk stress och psykisk belastning samt sociala faktorer som&lt;br&gt;brist på socialt stöd eller kamratskap har t. ex. nämnts som riskfaktorer i&lt;br&gt;arbetsmiljön som kan bidra till hjärtinfarkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar kommissionens uppfattning att några av de viktigaste förut-&lt;br&gt;sättningarna för ett bättre arbetsliv är ett rikt arbetsinnehåll och möjlighe-&lt;br&gt;ter för den enskilde att själv påverka sin arbetssituation. Arbetsmiljöarbe-&lt;br&gt;tet måste därför omfatta hela arbetssituationen. Den anställde måste få&lt;br&gt;förutsättningar för att efterfråga arbetsmiljöförbättringar och möjligheter&lt;br&gt;att genomdriva förändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kommer att närmare motivera mitt förslag till ändring av det nuva-&lt;br&gt;rande andra stycket i 2 kap. 1 § arbetsmiljölagen i samband med att jag&lt;br&gt;behandlar frågor om anpassning och rehabilitering (avsnitt 3.4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmiljölagens karaktär av ramlag gör det olämpligt att i detalj&lt;br&gt;reglera det arbetsorganisatoriska området. Jag föreslår därför att generella&lt;br&gt;kriterier införs för vad som är utmärkande för det goda arbetet. 1 det lokala&lt;br&gt;arbetsmiljöarbetet och i avtal mellan arbetsmarknadens parter får kraven&lt;br&gt;sedan preciseras och anpassas till olika lokala och branchanknutna förut-&lt;br&gt;sättningar. Arbetarskyddsstyrelsen kan också vid behov utveckla kraven i&lt;br&gt;föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan i arbetsmiljölagens förarbeten betonas att ett aktivt deltagande&lt;br&gt;från de anställdas sida är avgörande för att syftet med lagen skall kunna&lt;br&gt;förverkligas. Jag föreslår nu att arbetstagarnas rätt att medverka i utform-&lt;br&gt;ningen av den egna arbetssituationen breddas till att även omfatta föränd-&lt;br&gt;rings- och utvecklingsarbete som rör det egna arbetet. Att som hittills&lt;br&gt;huvudsakligen inrikta arbetsmiljöarbetet på att avlägsna belastningar&lt;br&gt;skapar ofta passiva arbeten. En kompletterande strategi är att stärka&lt;br&gt;individerna, höja deras anspråk och därmed öka deras delaktighet i en&lt;br&gt;bred och positiv förändringsprocess. Höga arbetskrav är inte skadliga i sig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förutsatt att kraven kan mötas med eget inflytande och möjlighet att Prop. 1990/91:140&lt;br&gt;påverka hur arbetet skall utföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmiljökommissionens kartläggningsgrupp har givit en god beskriv-&lt;br&gt;ning av kvinnors och mäns hälsorisker inom olika yrken. Där framgår&lt;br&gt;bland annat att kvinnor löper stora risker inom såväl mans- som kvinno-&lt;br&gt;dominerade områden. Inom tillverkningsyrkena är riskerna mer markera-&lt;br&gt;de för dem än för männen, såväl när det gäller svåra olycksfall och&lt;br&gt;belastningsskador som död i tidig ålder. Hälso- och sjukvården är en ur&lt;br&gt;risksynpunkt utsatt sektor. Graden av arbetsmiljöproblem är här starkt&lt;br&gt;relaterad till placering i organisationen. Ju längre ner i hierarkin, desto fler&lt;br&gt;sjukskrivningar och arbetsskador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett grundläggande krav är att teknik, arbetsorganisation och arbetsinne-&lt;br&gt;håll utformas så att arbetstagaren inte utsätts för fysiska eller psykiska&lt;br&gt;belastningar som medför ohälsa eller olycksfall. Begreppet teknik innefat-&lt;br&gt;tar i det här sammanhanget också påverkan av kemiska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den inledningsvis antydda utvecklingen av arbetslivet har inneburit att&lt;br&gt;de psykosociala faktorerna blivit allt mer centrala. Det är därför angeläget&lt;br&gt;att i lagtext tydligare lyfta fram dessa psykosociala faktorer och ge dem en&lt;br&gt;ökad tyngd i arbetsmiljöarbetet. Lagstödet kan också underlätta arbetet&lt;br&gt;med dessa arbetsmiljöfrågor som är ”osynliga” på ett annat sätt än de&lt;br&gt;traditionellt uppmärksammade fysiska arbetsmiljöfaktorerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmiljökommissionen föreslår att det i arbetsmiljölagen tas in ett&lt;br&gt;förbud mot löneformer och förläggning av arbetstider som innebär påtag-&lt;br&gt;lig risk för ohälsa eller olycksfall. Kommissionens kartläggningsgrupp be-&lt;br&gt;kräftade att både frågor om arbetstid och löneform kan ha stor inverkan på&lt;br&gt;hälsan. Oregelbundna och obekväma arbetstider, i synnerhet om de med-&lt;br&gt;för nattarbete, är förenade med en ökad risk för sömn- och vakenhetsrubb-&lt;br&gt;ningar, olyckshändelser och hjärt- och kärlsjukdomar. Löneformen kan&lt;br&gt;påverka risktagandet vilket i vissa situationer kan innebära fara både för&lt;br&gt;den enskilde arbetstagaren och för tredje man.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionens förslag att i lagen införa ett förbud mot löneformer och&lt;br&gt;arbetstidsförläggning som innebär påtaglig risk för ohälsa eller olycksfall&lt;br&gt;får stöd framför allt av arbetstagarorganisationerna samt ett flertal myn-&lt;br&gt;digheter och forskningsorgan. Däremot avvisas förslaget med kraft av&lt;br&gt;arbetsgivar- och näringslivsföreträdarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsdomstolen framför att förslaget om löneformer och förläggning av&lt;br&gt;arbetstid är alltför kategoriskt. Arbetsgivare kan ha en avtalsenlig skyldig-&lt;br&gt;het att tillämpa en viss löneform eller en viss arbetstidsordning. Om&lt;br&gt;yrkesinspektionen skulle ingripa uppkommer rättsliga frågor, som inte har&lt;br&gt;besvarats i betänkandet. Enligt arbetsdomstolens mening bör den föreslag-&lt;br&gt;na ändringen föregås av en grundlig analys av de rättsliga frågorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan i propositionen om arbetsmiljölag (prop. 1976/77:149) uppmärk-&lt;br&gt;sammades möjligheten att förbjuda ackordslön. Enligt arbetsmiljöutred-&lt;br&gt;ningen var det uppenbart att vissa former av prestationslön skall undvikas&lt;br&gt;i arbeten med hög säkerhetsrisk. Föredragande departementschefen anför-&lt;br&gt;de följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Denna fråga måste ägnas särskild uppmärksamhet från både de fackliga&lt;br&gt;organisationerna och arbetarskyddsmyndigheternas sida. Härvid synes de&lt;br&gt;av utredningen anförda synpunkterna kunna tjäna som utgångspunkt. Jag&lt;br&gt;vill tillägga att enligt arbetsmiljölagen bör regeringen kunna bemyndiga&lt;br&gt;arbetarskyddsstyrelsen att med direkt straffsanktion förbjuda en arbetsme-&lt;br&gt;tod, om det är av särskild betydelse från skyddssynpunkt (3 kap. 14 §). Till&lt;br&gt;arbetsmetod som sålunda skall kunna förbjudas bör enligt min bedömning&lt;br&gt;kunna räknas arbetsmetod som bygger på ackordssystem som är klart&lt;br&gt;olämpligt från skyddssynpunkt”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med att bestämmelserna om arbetstidens förläggning flyttades&lt;br&gt;över från arbetsmiljölagen till arbetstidslagen (1982:673) markerades att&lt;br&gt;arbetstiden är en arbetsmiljöfråga och att det råder ett nära samband&lt;br&gt;mellan lagarna. I arbetsmiljölagen infördes en ny paragraf (2 kap. 10 §)&lt;br&gt;som hänvisar till arbetstidslagen. I propositionen om ny arbetstidslag&lt;br&gt;m. m. (prop. 1981/82:154 s. 45) anfördes följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Med den uppläggningen kan arbetarskyddsstyrelsens författningar på&lt;br&gt;arbetstidsområdet utfärdas med stöd av antingen arbetsmiljölagen eller&lt;br&gt;arbetstidslagen. Valet blir beroende av om det är en författning, som utgår&lt;br&gt;från de allmänna bestämmelserna i arbetsmiljölagen, eller om det gäller&lt;br&gt;verkställighetsföreskrifter i anslutning till arbetstidslagen. Motsvarande&lt;br&gt;bör gälla i fråga om yrkesinspektionens tillsyn”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmiljökommissionen framhåller att arbetsmarknadens parter haft&lt;br&gt;svårt att tillräckligt bevaka arbetsmiljöaspekterna av arbetstidsfrågorna&lt;br&gt;trots förarbetsuttalandena och utformningen av arbetsmiljölagen. Kom-&lt;br&gt;missionen framför därför att skälen till en lagreglering är att öka både&lt;br&gt;arbetsgivarnas och arbetstagarnas insikt om att dessa faktorer även har&lt;br&gt;arbetsmiljöaspekter och att ge klarare riktlinjer för tillsynsmyndigheternas&lt;br&gt;agerande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar kommissionens uppfattning om att löneform och arbetstidsför-&lt;br&gt;läggning måste få ökad uppmärksamhet som betydelsefulla delar i arbets-&lt;br&gt;organisationen och arbetsmiljön. Den ändring som jag föreslår avser att&lt;br&gt;tydligt markera att arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen med&lt;br&gt;stöd av arbetsmiljölagen kan ställa krav när det gäller arbetsmiljöaspekter&lt;br&gt;både när det gäller löneform och arbetstidens förläggning. Det kan ske i&lt;br&gt;form av generella föreskrifter eller i det enskilda fallet genom föreläggande&lt;br&gt;eller förbud. Jag kan emellertid inte ställa mig bakom kommissionens&lt;br&gt;förslag att direkt i lagen formulera ett förbud mot vissa löneformer och&lt;br&gt;arbetstidsförläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den helhetssyn som måste anläggas på arbetsmiljöarbetet framgår enligt&lt;br&gt;min mening av den föreslagna lagtexten där det krävs att teknik, arbetsor-&lt;br&gt;ganisation och arbetsinnehåll skall utformas så att arbetstagaren inte ut-&lt;br&gt;sätts för fysiska eller psykiska belastningar som kan medföra ohälsa eller&lt;br&gt;olycksfall. Detta krav är ett förtydligande och en utveckling av gällande&lt;br&gt;rätt. Här ryms också frågorna om löneform och arbetstidens förläggning.&lt;br&gt;För att ytterligare markera dessa frågors betydelse lyfter kommissionen i&lt;br&gt;sitt lagförslag särskilt fram dem. Det görs dock på ett sätt som får motsatt&lt;br&gt;effekt. Genom att föra in begreppet ”påtaglig risk” görs en begränsning av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det generella kravet, dvs. att inte utsätta arbetstagare för ohälsa eller Prop. 1990/91:140&lt;br&gt;olycksfall. Redan av ändamålsbestämmelsen i 1 kap. 1 § framgår att be-&lt;br&gt;dömningarna måste göras med hänsyn till bl. a. arbetets natur. Av detta&lt;br&gt;följer att vissa arbetstidsförläggningar måste accepteras som i sig utgör en&lt;br&gt;belastning ur hälsosynpunkt. Exempelvis kräver både vård och omsorg&lt;br&gt;samt processindustri arbete på obekväm tid. Bedömningen av arbetsmiljö-&lt;br&gt;aspekterna måste göras från fall till fall och påverkas av vilket slag av&lt;br&gt;verksamhet det är fråga om. Vid utformning och bedömning av ett arbete&lt;br&gt;måste särskilt beaktas om det skall utföras på en arbetstid som i sig utgör&lt;br&gt;en hälsomässig belastning. Arbetet måste då utformas och organiseras så&lt;br&gt;att den sammantagna belastningen inte leder till ohälsa. Arbetets innehåll,&lt;br&gt;bemanning, organisation och ledningsformer måste utformas med hänsyn&lt;br&gt;till att arbetstidsförläggningen i sig innebär en påfrestning på hälsan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett syfte med att ändra arbetsmiljölagen är, precis som kommissionen&lt;br&gt;anför, att ge klarare riktlinjer dels for tillsynsmyndigheterna, dels för&lt;br&gt;arbetsmarknadens parter, inte minst när det gäller att sluta kollektivavtal&lt;br&gt;som berör arbetsförhållanden av betydelse for arbetsmiljön och arbetsta-&lt;br&gt;garnas hälsa. Jag finner att det är viktigt att frågor om löneform och&lt;br&gt;arbetstidsförläggning behandlas inom ramen för en helhetssyn på arbets-&lt;br&gt;miljön. Jag föreslår därför att löneformer och arbetstidens förläggning&lt;br&gt;skall beaktas vid utformningen av arbetsorganisationen m. m. Härigenom&lt;br&gt;torde också de av arbetsdomstolen och vissa arbetsgivarorganisationer&lt;br&gt;anförda olägenheterna med kommissionens förslag kunna undvikas. Jag&lt;br&gt;vill framhålla att frågorna om arbetstidens förläggning omfattar också&lt;br&gt;arbetspassens längd och hur de fördelas inom den ram som anges i arbets-&lt;br&gt;tidslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 arbetsmiljölagens förarbeten framhölls att särskilt kritiska egenskaper i&lt;br&gt;arbetets organisation var bl. a. ständig upprepning av kortcykliga arbets-&lt;br&gt;moment, systemstyrd arbetstakt särskilt i kombination med höga krav på&lt;br&gt;uppmärksamhet, i detalj förutbestämda rörelsemönster och arbetsmeto-&lt;br&gt;der, utnyttjande av i huvudsak endast motoriska funktioner hos den arbe-&lt;br&gt;tande och bristande möjlighet till social kontakt i arbetet. Antalet anmälda&lt;br&gt;belastningsskador har ökat kraftigt under de senaste tio åren, bl. a. på&lt;br&gt;grund av ändringar i ersättningssystemet. Jag föreslår därför att det ovan&lt;br&gt;redovisade övergripande kravet på utformningen av teknik, arbetsorgani-&lt;br&gt;sation och arbetsinnehåll förtydligas även när det gäller starkt styrt eller&lt;br&gt;bundet arbete. Sådant arbete som ofta karaktäriseras av kortcykliga arbets-&lt;br&gt;moment skall undvikas. Huvudregeln skall således vara att arbetet inte&lt;br&gt;skall vara starkt styrt eller bundet. I vissa fall kan dock verksamheten vara&lt;br&gt;sådan att arbete som innebär stark styrning eller bundenhet eller ensidigt&lt;br&gt;rutinarbete inte kan undvikas. I dessa fall måste sådant arbete i stället&lt;br&gt;begränsas, t. ex. genom att varva det med andra arbetsuppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots den tekniska utvecklingen förekommer fortfarande många enklare&lt;br&gt;hopsättningsarbeten med upprepade, ensidiga arbetsrörelser som kan leda&lt;br&gt;till belastningsskador. I sitt remissyttrande anför arbetsgivarföreningen&lt;br&gt;SFO till och med att utvecklingen inom vissa sektorer eller åtminstone&lt;br&gt;företag gått mot att de kvalificerade arbetena automatiserats medan ande-&lt;br&gt;len enkla, lågkvalificerade tempoarbeten påtagligt ökat. Denna utveckling&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;måste hejdas. Personalutveckling och kompetenshöjning kan vara viktiga Prop. 1990/91: 140&lt;br&gt;medel for att stärka individer och ge personalgrupper med enkla, repeti-&lt;br&gt;tiva uppgifter förutsättningar för att bli mer flexibla så att de inte stannar i&lt;br&gt;rutinarbeten tills de slås ut. Så har ofta varit fallet med lågutbildade&lt;br&gt;kvinnor som vid rationaliseringar har hamnat i en grupp som, i stället för&lt;br&gt;att få möjlighet till vidareutbildning och kompetensutveckling, har tving-&lt;br&gt;ats att byta från ett tempoarbete till ett annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan nu kan yrkesinspektionen med stöd av gällande rätt ingripa när&lt;br&gt;ensidiga arbetsrörelser kan medföra risk för belastningsskador. Den före-&lt;br&gt;slagna kompletteringen kan ytterligare stödja det lokala förändringsarbetet&lt;br&gt;och tillsynsmyndigheternas arbete med frågorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet bör ge variation, social kontakt, möjlighet till samarbete och&lt;br&gt;sammanhang. Det skall eftersträvas att arbetsförhållandena ger möjlighet&lt;br&gt;till personlig och yrkesmässig utveckling, självbestämmande och yrkes-&lt;br&gt;mässigt ansvar. Ensamarbete bör undvikas, inte bara ur skyddssynpunkt,&lt;br&gt;utan också för att arbetskamrater är viktiga för trivseln och kan vara till&lt;br&gt;stöd och utgöra skydd mot ohälsa i pressade situationer. Goda relationer&lt;br&gt;på arbetsplatsen och gott kamratskap förebygger isolering och bristande&lt;br&gt;integration i samhället. En bra arbetsorganisation är ett hinder mot över-&lt;br&gt;utnyttjande, utbrändhet och stress.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den enskilde arbetstagarens ansvar regleras i 3 kap. 4 § arbetsmiljö-&lt;br&gt;lagen. Kommissionen föreslår en ändring som skall förtydliga arbetstaga-&lt;br&gt;rens aktivitetsplikt. Remissinstanserna har inte haft några särskilda syn-&lt;br&gt;punkter på förslaget i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen föreslår att alla arbetstagare skall ges en skyldighet att på&lt;br&gt;ett aktivt sätt medverka i arbetsmiljöarbetet, vilket även innefattar att&lt;br&gt;delta i utarbetande och genomförande av t. ex. handlingsplaner i syfte att&lt;br&gt;förbättra arbetsmiljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ökad lokal aktivitet och ett effektivare förebyggande arbetsmiljöarbe-&lt;br&gt;te förutsätter att den enskilde arbetstagarens erfarenheter och engagemang&lt;br&gt;i arbetet och i arbetsmiljön får ökat utrymme. Mitt tidigare redovisade&lt;br&gt;förslag till ändring av 2 kap. 1 § arbetsmiljölagen har detta syfte. Varje&lt;br&gt;arbetstagare har en viktig funktion i arbetsmiljöarbetet och det fordras&lt;br&gt;också att arbetstagaren på eget initiativ medverkar och är aktiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan i gällande lydelse av 3 kap. 4 § arbetsmiljölagen om arbetstaga-&lt;br&gt;rens ansvar förutsätts att arbetstagaren medverkar i arbetsmiljöarbetet.&lt;br&gt;Vad ansvaret omfattar framgår inte tydligt av förarbetena. Här utvecklas&lt;br&gt;skyldigheten att följa givna föreskrifter, använda skyddsanordningar etc. I&lt;br&gt;sista hand anses arbetsgivaren ha rätt att skilja arbetstagaren från anställ-&lt;br&gt;ningen om denne underlåter att följa gällande skyddsföreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna syn på arbetstagarens skyldigheter är otidsenlig och behöver&lt;br&gt;omprövas. Arbetstagarnas medverkan är av stor betydelse, inte minst för&lt;br&gt;att komma till rätta med arbetsmiljöproblem på det psykosociala och&lt;br&gt;arbetsorganisatoriska området. Som exempel kan nämnas att det av olika&lt;br&gt;skäl kan vara svårt att utan aktiv medverkan av de berörda arbetstagarna&lt;br&gt;genomföra arbetsutvidgning och införa mer variation i arbetet. Motstån-&lt;br&gt;det mot förändringar minskar om arbetstagarens delaktighet i förändrings-&lt;br&gt;och arbetsmiljöarbetet ökar. På detta vis kan benägenheten öka att pröva&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nya arbetsuppgifter och arbetsmetoder, som ur arbetsmiljösynpunkt är Prop. 1990/91: 140&lt;br&gt;mindre belastande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen föreslår också ändringar av arbetsmiljölagens regler om&lt;br&gt;arbetstagarens ansvar i 3 kap. 4 §. Ändringen innebär inte någon föränd-&lt;br&gt;ring i sak jämfört med gällande rätt. Kommissionen föreslår att uttrycket&lt;br&gt;”förebygga” ersätts med ”förhindra”. Avsikten är att markera att arbetsta-&lt;br&gt;garens skyldigheter naturligtvis är begränsade och att det är arbetsgivaren&lt;br&gt;som har ansvaret för att ”förebygga” ohälsa och olycksfall. Jag anser inte&lt;br&gt;att forslaget tillför något i sak och föreslår därför inte någon sådan ändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen föreslår vidare att ett nytt andra stycke införs i paragra-&lt;br&gt;fen. En förebild finns i arbetsmiljöavtalet mellan SAF-LO-PTK och inne-&lt;br&gt;bär att arbetstagare till arbetsgivaren skall påtala brister eller risker i&lt;br&gt;arbetsmiljön som han upptäcker. Syftet är att tydliggöra den s. k. hänvän-&lt;br&gt;delseordningen, dvs. att ange vem en arbetstagare i första hand skall vända&lt;br&gt;sig till om han upptäcker brister eller risker i arbetsmiljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning är att det kan finnas risk for att förslaget kan tolkas så&lt;br&gt;att en utvidgning av arbetstagarens underrättelseskyldighet i motsvarande&lt;br&gt;utsträckning minskar arbetsgivarens undersökningsansvar. Därför avser&lt;br&gt;jag att inte lägga fram förslaget i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör slutligen betonas, att de ändringar som föreslås i 3 kap. 4 § inte&lt;br&gt;avser att ändra på den ansvarsfördelning som gäller mellan arbetsgivare&lt;br&gt;och arbetstagare. Ändringarna är i stället att anse som förtydligande av nu&lt;br&gt;gällande bestämmelser i arbetsmiljölagen och kan bidra till att öka den&lt;br&gt;gemensamma lokala aktiviteten i både det förebyggande arbetsmiljöarbe-&lt;br&gt;tet och i anpassnings- och rehabiliteringsverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.3 Arbetsgivarens ansvar för arbetsmiljöarbetet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: I arbetsmiljölagen införs en ny bestämmelse som anger&lt;br&gt;en skyldighet för arbetsgivaren att systematiskt planera, leda och&lt;br&gt;kontrollera arbetsmiljöarbetet. Bestämmelsen omfattar krav på att&lt;br&gt;fortlöpande undersöka riskerna i verksamheten och genomföra de&lt;br&gt;åtgärder som behövs. Arbetsmiljöfrågorna skall integreras med övri-&lt;br&gt;ga frågor rörande verksamheten i dess helhet. Arbetsmiljön och&lt;br&gt;arbetet med den skall dokumenteras i den utsträckning verksamhe-&lt;br&gt;ten kräver. Handlingsplaner skall därvid upprättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionens förslag: Överensstämmer i sak med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till eller har&lt;br&gt;ingen erinran mot förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen till mitt förslag: Tyngdpunkten i arbetsmiljöarbetet bör förskju-&lt;br&gt;tas från efterhjälpande till tidiga förebyggande insatser. En av förutsätt-&lt;br&gt;ningarna för detta är att arbetsmiljöfrågorna behandlas tillsammans med&lt;br&gt;övriga överväganden rörande verksamheten i dess helhet samt planeras,&lt;br&gt;genomförs och följs upp systematiskt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmiljökommissionen konstaterar att i det traditionella arbets-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljöarbetet behandlas arbetsmiljöfrågorna ofta som frågor för experter i Prop. 1990/91: i&lt;br&gt;en särskild skyddsorganisation. I denna sidoordnade roll är skyddsorgani-&lt;br&gt;sationen ofta mycket välutbildad och välinformerad. Problemet är att&lt;br&gt;kunnandet inte tränger fram och påverkar de strategiska besluten som styr&lt;br&gt;verksamheten. Där sker prioriteringarna enligt andra, affärsmässiga värde-&lt;br&gt;ringar. Kommissionen föreslår ändringar i arbetsmiljölagen med syfte att&lt;br&gt;öka arbetsgivaransvaret för ett systematiskt arbetsmiljöarbete och att inte-&lt;br&gt;grera arbetsmiljöfrågorna med övriga överväganden i linjeorganisationen,&lt;br&gt;dvs. hos beslutsfattande chefer, arbetsledning, personalhandläggare m. fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna stöder syftet med förslaget. Landstings- och kom-&lt;br&gt;munförbunden tar dock avstånd från att kraven skall lagfästas och SAF är&lt;br&gt;tveksam till nyttan av sådan lagstiftning och anser att utvecklingen bör ske&lt;br&gt;på frivillig grund och genom avtal inom ramen for nuvarande lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser liksom kommissionen att det behövs ändringar i arbetsmiljö-&lt;br&gt;lagen för att uppnå det eftersträvade syftet. För att initiera och stödja de&lt;br&gt;lokala förändringsprocesserna måste företagens och förvaltningarnas egen-&lt;br&gt;aktivitet i arbetsmiljöfrågor öka. Arbetsgivaren måste genom ”internkont-&lt;br&gt;roll” säkerställa att arbetsmiljöarbetet bedrivs i linjeorganisationen. Detta&lt;br&gt;synsätt påverkar också skyddskommittéernas arbete och fackets roll vilket&lt;br&gt;jag återkommer till senare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I internkontrollen måste säkerställas en helhetssyn som omfattar såväl&lt;br&gt;den fysiska som den psykosociala arbetsmiljön. Jag har tidigare föreslagit&lt;br&gt;en utvidgning av arbetsmiljölagens regler om arbetsmiljöns beskaffenhet&lt;br&gt;med avseende på bl. a. de arbetsorganisatoriska frågorna. Erfarenheter,&lt;br&gt;från t. ex. oljeindustrin i Norge, visar att det finns en risk att internkon-&lt;br&gt;trollsystem i första hand behandlar olycksfallsrisker och den fysiska arbets-&lt;br&gt;miljön. För att de psykosociala arbetsmiljöfrågorna och de arbetsorganisa-&lt;br&gt;toriska kraven i praktiken skall få genomslag är det nödvändigt att de får&lt;br&gt;sin naturliga plats i arbetsmiljöarbetet i linjeorganisationen och i arbetsgi-&lt;br&gt;varens internkontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kraven på arbetsmiljön och på ett systematiskt arbetsmiljöarbete är&lt;br&gt;generella och omfattar alla arbetsgivare. I små företag blir av naturliga skäl&lt;br&gt;internkontrollsystemet, dokumentationen osv. av mycket mindre omfatt-&lt;br&gt;ning än inom större verksamheter. Riskerna i arbetet måste alltid följas&lt;br&gt;med stor uppmärksamhet. En formell, dokumenterad arbetsfördelning&lt;br&gt;kan däremot, inom ett litet företag, vara överflödig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetarskyddsstyrelsen har i en rapport till kommissionen om styrmedel&lt;br&gt;i det förebyggande arbetsmiljöarbetet särskilt berört de små företagens&lt;br&gt;speciella problem och behov. En slutsats är att det där behövs enkla&lt;br&gt;konkreta råd och förslag. Till stor del bör företagshälsovården kunna ge&lt;br&gt;denna assistans. När det gäller små företag/förvaltningar måste yrkesin-&lt;br&gt;spektionen anpassa sina tillsynsmetoder till de särskilda förutsättningarna&lt;br&gt;där. Inom inspektionen pågår också olika försök att på ett effektivt och&lt;br&gt;meningsfullt sätt nå små och medelstora verksamheter. Jag återkommer&lt;br&gt;till frågor om tillsynsarbetet i avsnitt 8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppfylla kraven på ett systematiskt arbetsmiljöarbete kan lämpli-&lt;br&gt;ga åtgärder vara att arbetsgivaren på högsta ledningsnivå tydligt beskriver&lt;br&gt;viljeinriktning, mål och medel för arbetsmiljöarbetet (arbetsmiljöpolicy),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;v arbetsuppgifter, befogenheter och resurser. Arbetsolyckor Prop. 1990/91:140&lt;br&gt;,.sa som uppkommit i arbetet skall utredas. Riskerna i verksamhe-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;^«i bör systematiskt identifieras och bedömas. Åtgärder som inte kan&lt;br&gt;genomföras omedelbart skall tidplaneras. Arbetsgivaren bör också göra de&lt;br&gt;interna kontroller av verksamheten som behövs för att säkerställa att de&lt;br&gt;uppställda målen och lagstiftningens krav uppfylls samt att planerade&lt;br&gt;åtgärder genomfors och får avsedd verkan. LO bekräftar vikten av att&lt;br&gt;planera och följa upp verksamheten och understryker särskilt betydelsen&lt;br&gt;av handlingsplaner som medel att aktivera det lokala arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland remissinstanserna har statens arbetsmiljönämnd och statens ar-&lt;br&gt;betsgivarverk hänvisat till olika försök inom statsförvaltningen med nya&lt;br&gt;former för arbetsmiljöarbete där bl. a. principen om integrering av arbets-&lt;br&gt;miljöfrågorna i linjen har satts i förgrunden. I det nya arbetsmiljöavtalet&lt;br&gt;på det statliga området (AMLA-89) uppmärksammas betydelsen av t. ex.&lt;br&gt;ökat lokalt handlingsutrymme, en klarare rollfördelning med understry-&lt;br&gt;kande av arbetsgivaransvaret och ökad betoning av systematik och målin-&lt;br&gt;riktning i det lokala arbetsmiljöarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag överensstämmer i sak med kommissionens. Av den före-&lt;br&gt;slagna bestämmelsen framgår bl. a. att arbetsgivaren systematiskt skall&lt;br&gt;planera, leda och kontrollera verksamheten och säkerställa att arbetsmil-&lt;br&gt;jön är tillfredsställande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för ett bra arbetsmiljöarbete är att arbetsgivaren fullgör&lt;br&gt;sitt undersökningsansvar. Det krävs att han fortlöpande undersöker risker-&lt;br&gt;na och bristerna i verksamheten. En grundläggande beståndsdel i ett&lt;br&gt;sådant arbete är att det finns rutiner som garanterar att arbetsolyckor och&lt;br&gt;ohälsa som uppkommit i arbetet utreds. Dessa utredningar kan i en del&lt;br&gt;frågor leda till snabba åtgärder. I övrigt bör de läggas till grund for det&lt;br&gt;systematiska arbetsmiljöförbättrande arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om de generella kunskaperna om sambanden mellan miljö och&lt;br&gt;hälsa hela tiden ökar, måste man i det förebyggande arbetet observera&lt;br&gt;varningssignaler vars orsakssamband kan vara mer eller mindre tydliga.&lt;br&gt;Därför kan det finnas behov av att mer djupgående riskanalyser för att i ett&lt;br&gt;tidigt skede upptäcka risker som ännu inte lett till manifesterade skador.&lt;br&gt;Sådana riskanalyser bör göras systematiskt och även omfatta de psykosoci-&lt;br&gt;ala faktorerna. Företags- och förvaltningsledning, linjeorganisationens&lt;br&gt;chefer, företagshälsovård, personalavdelning och de anställda och deras&lt;br&gt;fackliga företrädare måste lära sig att upptäcka och reagera på förhållan-&lt;br&gt;den och mänskliga reaktioner som utgör tidiga varningstecken, t. ex. hög&lt;br&gt;sjukfrånvaro, vantrivsel, hög personalomsättning, relationsproblem etc.&lt;br&gt;Aven de anställdas egna bedömningar av arbetets belastningar och deras&lt;br&gt;uppfattning om problemen i den egna arbetssituationen måste beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom kraven på en god arbetsmiljö är dynamiska och ändras, bl. a.&lt;br&gt;till följd av den sociala och tekniska utvecklingen, bör handlingsplaner&lt;br&gt;omfatta långsiktiga åtgärder. De kan också innehålla sådana åtgärder som&lt;br&gt;föranleds av arbetsolycksutredningar, riskanalyser eller som för övrigt&lt;br&gt;behöver vidtas om det är ändamålsenligt och inte försenar eller försvårar&lt;br&gt;ett skyndsamt genomförande av åtgärderna. Insatser som snabbt kan ge-&lt;br&gt;nomföras bör inte av onödigt formalistiska skäl anstå för att redovisas i en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övergripande handlingsplan. Sådana åtgärder kan ofta planeras och ge-&lt;br&gt;nomföras utan skriftliga och formaliserade plandokument.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handlingsplaner skall vara mer åtgärdsinriktade än ledningens arbets-&lt;br&gt;miljöpolicy. Syftet med handlingsplaner är att prioritera och se samban-&lt;br&gt;den mellan olika åtgärder. De skall upprättas i den utsträckning verksam-&lt;br&gt;heten kräver och som följer av arbetsmiljön och arbetet med den. Med&lt;br&gt;hänsyn till de dynamiska kraven på god arbetsmiljö och handlingsplaner-&lt;br&gt;nas grundläggande funktion i ett systematiskt arbetsmiljöarbete torde det i&lt;br&gt;praktiken endast i enstaka undantagsfall saknas behov av handlingsplaner.&lt;br&gt;Uppläggning, omfattning, periodicitet m.m. i fråga om handlingsplaner&lt;br&gt;kan närmare preciseras genom föreskrifter av arbetarskyddsstyrelsen.&lt;br&gt;Framfor allt är det dock viktigt att de lokala parterna kommer överens om&lt;br&gt;fungerande interna rutiner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handlingsplanerna skall upprättas i samverkan med arbetstagarna och&lt;br&gt;deras företrädare. På sådana arbetsställen där skyddsombud inte har ut-&lt;br&gt;setts bör samråd ske med berörda arbetstagare. Jag kommer att föreslå att&lt;br&gt;det till arbetsmiljölagens 6 kap. tillförs bestämmelser om att skyddsombu-&lt;br&gt;den skall vaka över arbetsgivarens internkontroll och delta vid upprättan-&lt;br&gt;det av handlingsplaner. Också i skyddskommitténs uppgifter skall ingå att&lt;br&gt;behandla handlingsplanerna. Jag återkommer till dessa frågor i samband&lt;br&gt;med förslagen om ändringar i reglerna om partssamverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det dokumentationskrav som införs i paragrafens andra stycke krävs&lt;br&gt;att arbetsmiljön och arbetet med den skall dokumenteras. Handlingspla-&lt;br&gt;nerna är ett viktigt exempel på sådan dokumentation. Som exempel på&lt;br&gt;övrig dokumentation som kan vara aktuell kan nämnas beskrivningar av&lt;br&gt;hur internkontrollen skall bedrivas, den tidigare nämnda arbetsmiljöpoli-&lt;br&gt;cyn, rutiner för undersökning av arbetsmiljöförhållandena, mätprotokoll,&lt;br&gt;sammanställningar över arbetsskador osv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med arbetsgivarens nu föreslagna dokumentationsskyldighet är&lt;br&gt;att ge ökad tyngd åt internkontrollen och underlätta arbetet för alla som&lt;br&gt;medverkar i arbetsmiljöarbetet, t. ex. företags- och arbetsledning, arbetsta-&lt;br&gt;gare, skyddsombud och specialister. Dokumentationen kan också förbätt-&lt;br&gt;ra möjligheterna att följa upp arbetet samt ligga till grund för yrkesinspek-&lt;br&gt;tionens bedömning av företagets/förvaltningens sätt att bedriva sitt arbets-&lt;br&gt;miljöarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av lagtexten framgår att dokumentationens omfattning måste sättas i&lt;br&gt;relation till verksamhetens krav. Avgörande kan vara både verksamhetens&lt;br&gt;inriktning, förekomsten av olika risker och verksamhetens omfattning. Att&lt;br&gt;det av naturliga skäl bör ställas lägre krav på dokumentation i små företag&lt;br&gt;har redan tidigare berörts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I verksamheten bör också ingå rutiner för att säkerställa arbetsförhållan-&lt;br&gt;dena för anlitade entreprenörer eller andra arbetstagare som inte omfattas&lt;br&gt;av ett direkt anställningsförhållande. Det kan vara lämpligt att ha rutiner&lt;br&gt;för klargörande av ansvarsfrågor och för kontroll av entreprenadföretagets&lt;br&gt;arbetsmiljöstandard. Arbetsmiljöförhållandena för entrepenadanställda&lt;br&gt;som utför uppdrag på olika arbetsställen kan ofta vara svåra att påverka&lt;br&gt;för den egna arbetsgivaren. Det är därför viktigt att även uppdragsgivaren&lt;br&gt;som anlitar tillfällig personal, tar ett ansvar för att arbetsmiljöfrågorna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 19'.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;—handlas. I sådana situationer aktualiseras ofta samordningsansvar och Prop. 1990/91:140&lt;br&gt;ansvar för den som råder över ett arbetsställe. Rutiner för att klargöra&lt;br&gt;dessa ansvarsfrågor bör finnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att arbetsmiljölagens rambestämmelser byggs ut med avseende&lt;br&gt;på systematisk internkontroll blir det möjligt för arbetarskyddsstyrelsen&lt;br&gt;att i föreskrifter vidareutveckla och precisera kraven, t. ex. genom att ange&lt;br&gt;hur internkontrollsystemet bör utformas och vilka moment som bör ingå&lt;br&gt;liksom hur långtgående undersökningsansvaret och dokumentationsskyl-&lt;br&gt;digheten bör vara samt andra liknande frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmiljölagen innehåller regler om arbetsgivarens skyldigheter be-&lt;br&gt;träffande utbildning, information och instruktion. Internkontrollen måste&lt;br&gt;omfatta rutiner för att säkerställa att dessa behov tillgodoses. Arbetsmiljö-&lt;br&gt;kommissionen uppmärksammar betydelsen av väl fungerande, systema-&lt;br&gt;tisk introduktion i arbetet. Kommissionen finner att det, trots de tydliga&lt;br&gt;markeringarna i lagen, fortfarande finns stora brister i introduktionsruti-&lt;br&gt;nerna inom stora delar av arbetslivet. Särskilt när det gäller ungdomar&lt;br&gt;måste behovet av introduktion beaktas. Kommissionen föreslår därför att&lt;br&gt;företag/förvaltningar och tillsynsmyndigheter i större utsträckning skall se&lt;br&gt;till att det finns fungerande introduktionsrutiner som löpande följs upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar kommissionens uppfattning och anser att både riskerna för&lt;br&gt;olycksfall och belastningsskador i stor utsträckning kan undvikas genom&lt;br&gt;att bl. a. ungdomar genom en ordentlig introduktion blir varse riskerna och&lt;br&gt;belastningarna i arbetet och samtidigt får lära sig rätt arbetsmetoder. Jag&lt;br&gt;delar även LOs uppfattning att arbetsledare och småföretagare är grupper&lt;br&gt;som ofta kan sakna tillräckliga arbetsmiljökunskaper. Det är därför viktigt&lt;br&gt;att internkontrollen och yrkesinspektionens systemtillsyn omfattar frågor-&lt;br&gt;na om introduktion och utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO anser att det av arbetsmiljölagen måste framgå att arbetsgivaren är&lt;br&gt;skyldig att på arbetsstället ha ett rapporteringssystem för arbetsskador och&lt;br&gt;att alla skador samt vidtagna åtgärder skall rapporteras till yrkesinspektio-&lt;br&gt;nen som ett underlag för yrkesinspektionens systemtillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tillförlitlig intern rapportering av arbetsskador på arbetsstället och i&lt;br&gt;företaget (motsvarande) är en nödvändig och grundläggande beståndsdel i&lt;br&gt;det förebyggande arbetet. Den kunskap man får genom att rapportera,&lt;br&gt;sammanställa och följa upp arbetsskadorna måste, som tidigare sagts,&lt;br&gt;aktivt användas som underlag i det förebyggande arbetet och snabbt leda&lt;br&gt;till åtgärder. Trots att arbetsskadeutredningarnas stora betydelse i det&lt;br&gt;förebyggande arbetet är väl känt visar bl. a. yrkesinspektionens och försäk-&lt;br&gt;ringskassornas erfarenheter att sådana utredningar genomförs alltför säl-&lt;br&gt;lan. Jag föreslår därför att krav införs i arbetsmiljölagen om att arbetsska-&lt;br&gt;dor skall utredas. Genom föreskrifter kan arbetarskyddsstyrelsen närmare&lt;br&gt;utveckla de krav som i detta avseende kan ställas på arbetsgivaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldigheten att internt registrera, utreda och följa upp arbetsolyckor&lt;br&gt;och annan skadlig inverkan i arbetet måste samverka med skyldigheten att&lt;br&gt;anmäla sådana skador till försäkringskassan och yrkesinspektionen. Den-&lt;br&gt;na anmälningsskyldighet regleras när det gäller anmälningar till försäk-&lt;br&gt;ringskassan i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och förordningen&lt;br&gt;(1977:284) om arbetsskadeförsäkring och statligt personskadeskydd. Den-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;na information ligger bl. a. till grund för den officiella arbetsskadestatisti-&lt;br&gt;ken i informationssystemet om arbetsskador (ISA) som finns hos arbetar-&lt;br&gt;skyddsstyrelsen. Allvarligare skador och tillbud skall dessutom rapporteras&lt;br&gt;till yrkesinspektionen enligt arbetsmiljöförordningen. Intern arbetsskade-&lt;br&gt;information bör finnas som underlag för företagets eller förvaltningens&lt;br&gt;eget arbetsmiljöarbete och utformas med hänsyn till det interna informa-&lt;br&gt;tionsbehovet. Anmälan till de nyss nämnda myndigheterna fyller andra&lt;br&gt;funktioner, bl. a. som underlag för myndigheternas och samhällets insat-&lt;br&gt;ser. Informationen i ISA kan komplettera, men inte ersätta den interna&lt;br&gt;informationen. Jag återkommer till skyldigheten att anmäla arbetsolyckor&lt;br&gt;till yrkesinspektionen under avsnitt 7.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;JämO, RRV, LO och SFO berör sanktionsfrågan. LO anser att avsaknad&lt;br&gt;av handlingsprogram, bristfälliga program eller vägran att genomföra ett&lt;br&gt;program skall leda till vitesföreläggande eller eventuellt en sanktionsavgift.&lt;br&gt;Genom den föreslagna ändringen av 3 kap. 2a § i arbetsmiljölagen faller&lt;br&gt;internkontrollen under lagens sanktionssystem. Yrkesinspektionen kan&lt;br&gt;vid överträdelse av arbetsmiljölagen eller föreskrifter som utfärdats med&lt;br&gt;stöd av lagen, besluta om föreläggande eller förbud som eventuellt för-&lt;br&gt;binds med vite. Jag anser inte att det finns skäl att ändra detta system.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.4 Arbetsanpassning och rehabilitering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: I arbetsmiljölagen införs en bestämmelse om att ar-&lt;br&gt;betsgivare skall se till att det på arbetsställe i hans verksamhet finns&lt;br&gt;en på lämpligt sätt organiserad arbetsanpassnings- och rehabilite-&lt;br&gt;ringsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på att arbetsförhållandena anpassas till den enskilde ar-&lt;br&gt;betstagarens förutsättningar förtydligas. Därigenom skapas bättre&lt;br&gt;förutsättningar för bl. a. långtidssjuka att återgå i arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionens förslag: Kommissionen föreslår i en ”principskiss”&lt;br&gt;bl. a. att arbetsgivarens rehabiliteringsansvar slås fast i lagen om allmän&lt;br&gt;försäkring. Kommissionen föreslår också att arbetsmiljölagens 3 kap. för-&lt;br&gt;tydligas så att det med stöd av lagen kan krävas arbetsmiljöanpassning för&lt;br&gt;alla anställda och underlättas för långtidssjukskrivna att återgå i arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna ser ett behov av att&lt;br&gt;arbetsgivarna tar på sig ett större ansvar för rehabilitering av de anställda.&lt;br&gt;Svenska kommunförbundet, SAF, Sveriges Industriförbund, Företagarnas&lt;br&gt;riksorganisation, KFO och handikapporganisationerna är tveksamma till&lt;br&gt;lagreglering i nuläget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO kräver en skärpning av lagen (1982:80) om anställningsskydd så att&lt;br&gt;anställningsskyddet gäller så länge planerade rehabiliteringsåtgärder inte&lt;br&gt;genomförts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen till mitt förslag: Det finns i dag inte några klara regler om&lt;br&gt;arbetsgivarens ansvar för att en anställd, som drabbats av en skada eller&lt;br&gt;sjukdom, får del av de anpassnings- och rehabiliteringsinsatser som be-&lt;br&gt;hövs för att han eller hon skall kunna fortsätta att arbeta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt arbetsmiljölagen har arbetsgivaren skyldighet att anpassa arbetet Prop. 1990/91: 140&lt;br&gt;till människans förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende (2 kap. 1 §)&lt;br&gt;och att ta hänsyn till arbetstagarens särskilda förutsättningar för arbetet (3&lt;br&gt;kap. 3 §). År 1986 infördes en bestämmelse i arbetsmiljölagens 6 kap. 9 §&lt;br&gt;om att skyddskommittén skall verka for att en på lämpligt sätt organiserad&lt;br&gt;arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamhet bedrivs på arbetsstället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder (främjan-&lt;br&gt;delagen) 8 § p. 1 —2 är arbetsgivaren skyldig att överlägga med länsarbets-&lt;br&gt;nämnden om åtgärder för att förbättra arbetsförhållandena för redan&lt;br&gt;anställda äldre arbetstagare eller arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga&lt;br&gt;samt om åtgärder för att trygga fortsatt anställning åt sådana arbetstagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagens 9 § kan länsarbetsnämnden meddela arbetsgivaren anvis-&lt;br&gt;ningar beträffande åtgärder som bör vidtagas för att bereda bättre syssel-&lt;br&gt;sättningsmöjligheter åt äldre arbetstagare eller arbetstagare med nedsatt&lt;br&gt;arbetsförmåga. Arbetsgivarens möjligheter att omplacera eller säga upp&lt;br&gt;anställda regleras i lagen om anställningsskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Generell arbetsmiljöanpassning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom arbetsmiljölagen infördes år 1977 grundläggande regler i 2 kap. 1 §&lt;br&gt;som ger uttryck för en helhetssyn där arbetets olika aspekter skall anpassas&lt;br&gt;till människans förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende. Det som&lt;br&gt;här åsyftas är en generell anpassning till människan i arbetslivet. Enligt&lt;br&gt;förarbetena till arbetsmiljölagen skall hänsyn tas till den enskilde arbetsta-&lt;br&gt;garens ålder, yrkesvana och övriga individuella förutsättningar. Vidare&lt;br&gt;nämns arbetets anpassning med hänsyn till invandrares särskilda förut-&lt;br&gt;sättningar. Föredraganden framhöll (prop. 1976/77:149) en rad olika fak-&lt;br&gt;torer både när det gäller den fysiska arbetsmiljön och de psykosociala&lt;br&gt;faktorerna. Arbetsbördan måste ges rimliga proportioner. Lika lite som&lt;br&gt;någon får anlitas till ett arbete som är för tungt i rent fysiskt avseende, lika&lt;br&gt;litet bör arbetstagare åläggas ett ansvar som han eller hon inte har utbild-&lt;br&gt;ning for och inte heller känner sig kapabel att klara. Vid planering av&lt;br&gt;arbetsmiljön måste beaktas att människor är olika och att arbetshandikapp&lt;br&gt;är vanliga i arbetslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetarskyddsstyrelsen pekar på att nuvarande formulering lätt ger upp-&lt;br&gt;hov till missförstånd. Uttrycket ”människans förutsättningar” for inte i&lt;br&gt;första hand tanken till olika individers varierande förutsättningar utan&lt;br&gt;snarare till sådana förutsättningar som är gemensamma för människan&lt;br&gt;som art. Styrelsen föreslår därför att uttrycket ersätts av ”människors olika&lt;br&gt;förutsättningar”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar styrelsens uppfattning och föreslår att lagtexten ändras i enlig-&lt;br&gt;het med styrelsens förslag. Detta innebär ingen ändring av den generella&lt;br&gt;skyldigheten till arbetsmiljöanpassning. Den nya formuleringen lyfter på&lt;br&gt;ett bättre sätt fram sakförhållandet att även ”genomsnittsmänniskan” kan&lt;br&gt;se mycket olika ut, beroende av helt generella faktorer, som kön, ålder,&lt;br&gt;yrkesvana, osv. Den generella anpassningsskyldigheten skall naturligtvis&lt;br&gt;omfatta dessa variationer och medge en flexibilitet inom dessa ramar. En&lt;br&gt;arbetsmiljö som utformats efter en statistisk genomsnittsmänniska passar i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;praktiken sannolikt mycket få arbetstagare. En sådan miljö uppfyller alltså Prop. 1990/91: 140&lt;br&gt;inte kraven på arbetsmiljöanpassning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Individuell arbetsmiljöanpassning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den grundläggande bestämmelsen i 2 kap. 1 § arbetsmiljölagen komplette-&lt;br&gt;ras i 3 kap. 3 § andra stycket. Föredraganden anförde (prop. 1976/77:149)&lt;br&gt;bl. a. följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Det är angeläget att arbetsplatserna utformas så, att inte stora grupper av&lt;br&gt;arbetstagare utestängs. Jag har... belyst vilken betydelse arbetsmiljölagen&lt;br&gt;bör ha när det gäller att främja sysselsättningsmöjligheterna. ... Jag föror-&lt;br&gt;dar mot denna bakgrund att i lagen slås fast att arbetsgivare är skyldig att&lt;br&gt;ta hänsyn till den enskilde arbetstagarens särskilda förutsättningar för&lt;br&gt;arbetet och att han skall planlägga och anordna arbetet med beaktande av&lt;br&gt;att människors förutsättningar att utföra arbetet är olika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsplatserna bör alltså utformas så att sysselsättningsmöjligheterna&lt;br&gt;främjas. Sälvfallet kan inte varje arbetsplats och där utfört arbete anpassas&lt;br&gt;till de skilda förutsättningarna hos varje enskild människa. Det bör emel-&lt;br&gt;lertid förebyggas att onödiga hinder uppstår när det gäller att sysselsätta&lt;br&gt;människor med något slag av arbetshandikapp”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmiljökommissionen uppmärksammar att utformningen av lagen&lt;br&gt;medfört vissa tolknings- och tillämpningsproblem. Kommissionen föreslår&lt;br&gt;därför att reglerna om anpassning av arbetsmiljön i 3 kap. 2 —3 §§ arbets-&lt;br&gt;miljölagen ändras. Arbetsgivarens skyldighet måste enligt kommissionen&lt;br&gt;utvidgas med en uttrycklig markering att han skall vidta de anpassnings-&lt;br&gt;och rehabiliteringsåtgärder som krävs för att underlätta för arbetstagare&lt;br&gt;som är långvarigt sjukskrivna att återgå i arbete. Vidare måste det, enligt&lt;br&gt;kommissionen, förtydligas att arbetsgivaren skall vidta förändringar och&lt;br&gt;anpassa arbetsmiljön så att den passar enskilda personer som utför arbetet&lt;br&gt;och som behöver särskilt anpassade arbetsförhållanden för att kunna utfö-&lt;br&gt;ra sina arbetsuppgifter. Kommissionen lämnar dock inget konkret förslag&lt;br&gt;till lagändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av förarbetena till arbetsmiljölagens 3 kap. 3 § andra stycke förefaller&lt;br&gt;det som om avsikten varit att ställa två krav. För det första att arbetsmil-&lt;br&gt;jön anpassas till redan anställda med särskilda behov, t. ex. arbetshandi-&lt;br&gt;kappade. Det kan vara fråga om tekniska arbetshjälpmedel, anpassning av&lt;br&gt;arbetsmetoder och arbetsuppgifter, särskilda informationsåtgärder m. m.&lt;br&gt;Det andra kravet skulle omfatta sysselsättningsfrämjande åtgärder och&lt;br&gt;rikta sig även mot ännu inte anställda. Sådana anpassningsåtgärder bör&lt;br&gt;särskilt beaktas vid planläggning och anordnande av nya arbeten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser att båda kraven är viktiga och även fortsättningsvis måste ingå&lt;br&gt;som huvuddelar i arbetsgivarens ansvar för arbetsmiljöanpassning. Lag-&lt;br&gt;texten bör dock utformas på ett tydligare sätt. Jag föreslår därför att det av&lt;br&gt;3 kap. 3 § andra stycket i arbetsmiljölagen skall framgå att arbetsgivaren&lt;br&gt;skall genom att anpassa arbetsförhållandena eller vidta annan lämplig&lt;br&gt;åtgärd ta hänsyn till arbetstagarens särskilda förutsättningar för arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom denna ändring förtydligas arbetsgivarens skyldighet att dels&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anpassa arbetsförhållandena till arbetstagarens särskilda förutsättningar, Prop, 1990/91: 140&lt;br&gt;dels även i övrigt ta hänsyn till arbetstagarens särskilda förutsättningar för&lt;br&gt;arbetet. Dessa båda krav kompletterar varandra. Att ta hänsyn till arbets-&lt;br&gt;tagarens förutsättningar kan t. ex. innebära en bedömning av vilka arbets-&lt;br&gt;uppgifter och befattningar som är lämpliga i det enskilda fallet, om arbets-&lt;br&gt;tagaren behöver särskilda personella stödinsatser m. m. En person med dålig&lt;br&gt;rygg bör t. ex. över huvud taget inte arbeta med tunga personlyft inom&lt;br&gt;sjukvården. Det andra kravet tar sikte på individinriktade åtgärder direkt i&lt;br&gt;miljön. Det kan t. ex. vara fråga om tekniska åtgärder eller anpass-ning av&lt;br&gt;arbetsredskap, men även arbetsorganisatoriska frågor och åtgärder för att&lt;br&gt;förbättra den psykosociala arbetsmiljön kan aktualiseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmiljölagens förarbeten ger uttryck för en syn där ohälsa och&lt;br&gt;olycksfall kan förebyggas antingen genom att arbetsgivaren anpassar ar-&lt;br&gt;betsförhållandena till den enskildes förutsättningar eller genom att arbetsta-&lt;br&gt;garen omplaceras eller på annat sätt lämnar den arbetsmiljö som medför&lt;br&gt;påfrestningar. Detta synsätt kan bl. a. medföra att arbetsmiljön inte anpas-&lt;br&gt;sas för att underlätta för sjukskrivna att återgå i arbete eftersom de inte&lt;br&gt;utsätts för den påfrestande arbetsmiljön när de är borta från arbetet. Jag tar&lt;br&gt;avstånd från en sådan tillämpning av lagen som varken stämmer överens&lt;br&gt;med dess grundläggande syfte eller med arbetslivspolitiken i övrigt där ar-&lt;br&gt;betslinjen är en övergripande princip. Ett grundläggande syfte med&lt;br&gt;arbetsgivaransva-ret för arbetsmiljö- och rehabiliteringsarbetet är dels att&lt;br&gt;förebygga ohälsa och olycksfall, dels att underlätta återgång i arbete för dem&lt;br&gt;som trots allt drabbas av sjukdom eller skada. Stadgandet i 1 kap. 1 § ar-&lt;br&gt;betsmiljölagen om ”verksamhet i vilken arbetstagare utför arbete för arbets-&lt;br&gt;givares räk-ning” får inte på sätt som arbetarskyddsstyrelsen har gjort gäll-&lt;br&gt;ande ses som en begränsning av arbetsgivarens ansvar till att endast omfatta&lt;br&gt;arbets-tagare som faktiskt befinner sig på arbetsplatsen och utför arbete.&lt;br&gt;Anpass-ningsansvaret, i fallen med långtidssjukskrivning, begränsas av att&lt;br&gt;det finns ett anställningsförhållande, inte av om arbetstagaren faktiskt befin-&lt;br&gt;ner sig på arbetsplatsen eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldigheten att anpassa arbetsmiljön omfattar alla åtgärder som kan&lt;br&gt;krävas med stöd av arbetsmiljölagen. Begreppen arbetsmiljöanpassning&lt;br&gt;och rehabilitering kompletterar varandra. Rehabiliteringsbegreppet avser,&lt;br&gt;när det gäller arbetsgivaransvaret, yrkesinriktade rehabiliteringsinsatser.&lt;br&gt;Åtgärder som kan aktualiseras är utbildning, arbetsträning, yrkesvägled-&lt;br&gt;ning m. m. Arbetsanpassningen innebär ändringar i arbetsmiljön. Det kan&lt;br&gt;vara fråga om både tekniska hjälpmedel, ändringar i den fysiska arbetsmil-&lt;br&gt;jön och ändring av arbetsorganisation, arbetsfördelning och arbetstider&lt;br&gt;m. m. Anpassning av arbetsmiljön kan ofta vara en förutsättning för en&lt;br&gt;framgångsrik rehabilitering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill dock framhålla att avsikten med den nu föreslagna ändringen&lt;br&gt;inte är att varje arbetsplats och varje arbetsuppgift måste anpassas till de&lt;br&gt;olika förutsättningarna hos varje enskild individ. I vissa fall kan det&lt;br&gt;exempelvis vara en lämpligare lösning att i första hand försöka bereda en&lt;br&gt;anställd andra och mer lämpliga arbetsuppgifter inom ramen för anställ-&lt;br&gt;ningen. Detta förhållande får dock inte leda till att omplaceringslösningen&lt;br&gt;av bekvämlighetsskäl väljs före arbetsmiljöanpassning. Arbetsmiljöan-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;passningen bör också få långsiktiga förebyggande effekter för övriga arbets- Prop. 1990/91:140&lt;br&gt;tagare. Därför är det viktigt att åtgärder vidtas i arbetsmiljön även om ett&lt;br&gt;enskilt ärende blir löst genom omplacering. Risken är annars att pro-&lt;br&gt;blemen och skadorna upprepas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredraganden framhöll i propositionen till arbetsmiljölagen att det&lt;br&gt;naturligtvis finns en gräns för hur mycket man kan kräva av en arbetsgiva-&lt;br&gt;re. Även idag är det omöjligt att i lagen klart avgränsa ansvaret. Jag vill&lt;br&gt;dock understryka att möjligheterna att anpassa arbetsvillkoren har ökat&lt;br&gt;genom den tekniska utvecklingen och genom allt bättre kunskaper inom&lt;br&gt;rehabiliteringsområdet. Detta måste också avspeglas i vad man kan kräva&lt;br&gt;av arbetsgivaren. Jag återkommer senare till frågor om omplaceringsan-&lt;br&gt;svar och anställningsskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anpassnings- och rehabiliteringsarbetet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1986 ändrades reglerna om arbetsanpassning i arbetsmiljölagen. Ett&lt;br&gt;ansvar att verka för arbetsanpassnings- och rehabiliteringsinsatser för&lt;br&gt;anställda lades på arbetsplatsen, närmare bestämt på skyddskommittén.&lt;br&gt;Skälen för denna ändring återfinns i propositionen om företagshälsovård&lt;br&gt;och arbetsanpassning (prop. 1984/85:89). Föredraganden uttalade bl. a.&lt;br&gt;följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Att reglera anpassnings- och rehabiliteringsfrågor i 3 kap. arbetsmiljö-&lt;br&gt;lagen där bl. a. arbetsgivarens allmänna skyldigheter behandlas finner jag&lt;br&gt;mindre ändamålsenligt. Detta skulle bl. a. innebära att anpassnings- och&lt;br&gt;rehabiliteringsfrågorna kom att omfattas av föreskrifter från arbetar-&lt;br&gt;skyddsstyrelsen och tillsyn av yrkesinspektionen.... Det är dessutom enligt&lt;br&gt;min mening förenat med utomordentligt stora svårigheter att i lagstiftning&lt;br&gt;eller föreskrifter närmare reglera vad som skall krävas av arbetsgivaren när&lt;br&gt;det gäller anpassnings- och rehabiliteringsåtgärder, bl. a. därför att behovet&lt;br&gt;av insatser varierar i de enskilda fallen. Däremot är dessa frågor av den&lt;br&gt;arten att de bör kunna behandlas av parterna på arbetsstället i samver-&lt;br&gt;kan”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av dessa skäl föreslogs att skyddskommittén skulle ta sig an frågorna.&lt;br&gt;Lagändringen medförde att anpassningsverksamheten kom att regleras&lt;br&gt;genom två lagar, nämligen arbetsmiljölagen och främjandelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsförmedlingen hade tidigare aktivt medverkat i anpassningsgrup-&lt;br&gt;per på arbetsstället. Dessa grupper som bedrevs i trepartssamverkan —&lt;br&gt;arbetsgivare, fackliga företrädare och arbetsförmedlingen — var arbetsför-&lt;br&gt;medlingens organ för att främja äldres och handikappades möjligheter att&lt;br&gt;få och behålla ett arbete. I praktiken hade gruppernas arbete mest kommit&lt;br&gt;att omfatta interna omplaceringar. Föredraganden anförde (prop.&lt;br&gt;1984/85:89):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Den föreslagna ändringen i arbetsmiljölagen medför ett åliggande för&lt;br&gt;parterna på arbetsstället att verka för att redan anställda omfattas av&lt;br&gt;arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamhet. Genom att parterna&lt;br&gt;engageras mer i sådan verksamhet kan åtgärder sättas in i ett tidigt skede.&lt;br&gt;Risken för utslagning bör därigenom kunna minska. Arbetsförmedlingen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan koncentrera sina insatser på de sökande, som saknar arbete. Främjan- Prop. 1990/91:140&lt;br&gt;delagen är arbetsförmedlingens instrument för att främja nyrekrytering till&lt;br&gt;arbetsställena av äldre och arbetshandikappade arbetssökande”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om 1986 års bestämmelse om skyddskommitténs ansvar för anpass-&lt;br&gt;nings- och rehabiliteringsfrågorna kan ha medverkat till att frågorna upp-&lt;br&gt;märksammats mer och att insatserna ökat, så har den också inneburit&lt;br&gt;oklarheter i fråga om ansvarsfördelningen. Oklarheten gäller både arbetet&lt;br&gt;med frågorna internt inom företag och förvaltningar och i myndigheternas&lt;br&gt;arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller rehabiliteringsfrågorna föreslår arbetsmiljökommissionen&lt;br&gt;i en principskiss till ändring i lagen om allmän försäkring att arbetsgivare&lt;br&gt;skall svara för att arbetstagarens behov av rehabiliteringsåtgärder klarläggs&lt;br&gt;samt att han skall medverka till att de åtgärder snarast vidtas som behövs&lt;br&gt;för en effektiv rehabilitering av arbetstagaren. Dessa krav utgår från den&lt;br&gt;enskilde arbetstagaren. På samma sätt som i det förebyggande arbetsmiljö-&lt;br&gt;arbetet bör anpassnings- och rehabiliteringsarbetet bedrivas på ett organi-&lt;br&gt;serat och systematiskt sätt. Denna fråga har kommissionen inte närmare&lt;br&gt;berört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening är sådana bestämmelser som kommissionen föreslår&lt;br&gt;inte tillräckliga för att göra ansvarsförhållandena helt tydliga. Det finns&lt;br&gt;inte heller förslag om tillsyn eller sanktioner, varken när det gäller de&lt;br&gt;enskilda fallen eller när det gäller sättet på vilket anpassnings- och rehabili-&lt;br&gt;teringsarbetet organiseras och bedrivs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Chefen för socialdepartementet föreslår att i lagen om allmän försäkring&lt;br&gt;och med anknytning till nya bestämmelser om rehabiliteringsersättning&lt;br&gt;regleras arbetsgivarens ansvar för att försäkrade arbetstagares rehabilite-&lt;br&gt;ringsbehov utreds och för att erforderliga rehabiliteringsåtgärder vidtas på&lt;br&gt;eller i anslutning till arbetsplatsen. För egen del anser jag att arbetsgivaren&lt;br&gt;dessutom måste ges ett tydligt och lagfäst ansvar för att det på arbetsställe i&lt;br&gt;hans verksamhet finns en på lämpligt sätt organiserad anpassnings- och&lt;br&gt;rehabiliteringsverksamhet. Jag förordar att en sådan bestämmelse tas in i&lt;br&gt;det avsnitt av arbetsmiljölagen som behandlar arbetsgivarens skyldigheter.&lt;br&gt;Detta har redan tidigare föreslagits av arbetarskyddsstyrelsen, vilket sty-&lt;br&gt;relsen också uppmärksammar i sitt remissyttrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen till att detta ansvar skall regleras i arbetsmiljölagen är flera:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— lagen om allmän försäkring utgår från individens rätt till ersättning och&lt;br&gt;åtgärder medan arbetsmiljölagen utgår från arbetsgivarens skyldighet&lt;br&gt;att organisera och ha rutiner för samt bedriva systematiskt förebyggan-&lt;br&gt;de arbetsmiljöarbete där arbetsanpassning ingår,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— genom reglering i arbétsmiljölagen knyts bestämmelserna till lagens&lt;br&gt;tillsynssystem med yrkesinpektionen som tillsynsorgan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— tillsynen kan följas upp genom ett sanktionssystem med förelägganden&lt;br&gt;eller förbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nu föreslagna systemet måste utformas så att det underlättar sam-&lt;br&gt;verkan samtidigt som det så långt möjligt klargör rollfördelningen mellan&lt;br&gt;arbetsgivaren och de olika samhällsorganen. Det är också viktigt att an-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;svarsfördelningen inte utformas så att den enskilde riskerar att hamna Prop. 1990/91:140&lt;br&gt;mellan olika stolar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har tidigare föreslagit att arbetsmiljölagen kompletteras med regler&lt;br&gt;om arbetsgivarens ”internkontroll” av det förebyggande arbetsmiljöarbe-&lt;br&gt;tet. En helhetssyn på människan i arbetssituationen medför att förebyg-&lt;br&gt;gande och rehabiliterande insatser måste ses som olika länkar i samma&lt;br&gt;kedja. För att få långsiktiga effekter bör i internkontrollen ingå att se till att&lt;br&gt;erfarenheterna från rehabiliteringsarbetet systematiskt leder till ändringar&lt;br&gt;i arbetsmiljön som kommer fler anställda till godo.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmiljökommissionen har uppmärksammat att bl. a. arbetsställe-&lt;br&gt;begreppet bör ses över. Som en av anledningarna anges att arbetsmiljöfrå-&lt;br&gt;gorna måste in på alla nivåer i linjeorganisationen och verksamheten som&lt;br&gt;helhet. Mot bakgrund av ett sådant synsätt kan det enligt kommissionen&lt;br&gt;ifrågasättas om inte arbetsställebegreppet behöver ses över, kompletteras&lt;br&gt;och utvecklas så att verksamheten inom hela företaget omfattas. I mitt&lt;br&gt;förslag anknyter jag till den i arbetsmiljölagen befintliga terminologin. Jag&lt;br&gt;vill dock särskilt framhålla att när det gäller anpassnings- och rehabilite-&lt;br&gt;ringsarbetet är det viktigt att frågorna både behandlas lokalt och i ett&lt;br&gt;övergripande sammanhang. Hur man lyckas hitta lämplig möjlighet till&lt;br&gt;omplacering beror t. ex. i stor utsträckning på vilka olika arbetsuppgifter&lt;br&gt;som finns tillgängliga. Här är det viktigt att inte låta organisatoriska eller&lt;br&gt;lokalmässiga gränser försvåra arbetet. Finns det inom en verksamhet&lt;br&gt;arbetsställen som ligger nära varandra kan det ofta vara naturligt att de&lt;br&gt;samverkar eller bedriver ett gemensamt anpassnings- och rehabiliterings-&lt;br&gt;arbete. Drivs arbetet gemensamt, kan det inte anses nödvändigt att varje&lt;br&gt;arbetsställe har en separat uppbyggd egen organisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsplatsens betydelse för ett aktivt och tidigt arbete med arbetsmiljö-&lt;br&gt;anpassning och yrkesinriktad rehabilitering kan inte nog understrykas. I&lt;br&gt;linjeorganisationen, på arbetsledarnivå, finns ofta de bästa förutsättning-&lt;br&gt;arna att bedöma, genomföra och följa upp insatser för anpassning och&lt;br&gt;yrkesinriktad rehabilitering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kraven på att det finns en på lämpligt sätt organiserad anpassnings- och&lt;br&gt;rehabiliteringsverksamhet är generella och gäller alla arbetsgivare. Organi-&lt;br&gt;sationen av arbetet måste anpassas efter skyldigheterna i lagen om allmän&lt;br&gt;försäkring och arbetsmiljölagen. Hur en på lämpligt sätt organiserad an-&lt;br&gt;passnings- och rehabiliteringsverksamhet i detalj bör utfomas varierar&lt;br&gt;beroende på förutsättningarna inom olika verksamheter. Det kan t. ex.&lt;br&gt;innebära att arbetsgivaren ser till att det finns:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— kompetens och kontaktpersoner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— ekonomiska resurser avdelade för ändamålet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— policy och mål för frågorna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— organisation av arbetet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— tydlig ansvarsfördelning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— rutiner för tidiga kontakter med sjukskrivna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— rutiner för undersökning av rehabiliteringsbehov m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— rutiner för kontakter med myndigheter, företagshälsovård m. fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— rutiner för kontroll, uppföljning och utvärdering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— samverkan med arbetstagarna&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Organisation och rutiner skall vara sådana att tidiga varningssignaler&lt;br&gt;uppmärksammas och att åtgärder mot ohälsa planeras och genomförs.&lt;br&gt;Däremot är det inte nödvändigt att man med interna krafter klarar att&lt;br&gt;kartlägga, bedöma behov av och genomföra alla åtgärder. Det finns olika&lt;br&gt;organ med särskild kompetens som kan anlitas för detta. Jag kommer i ett&lt;br&gt;senare avsnitt att återkomma till företagshälsovårdens uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmiljökommissionen föreslår i sin principskiss att det vid varje&lt;br&gt;arbetsställe där det finns en skyddskommitté skall finnas en kontaktper-&lt;br&gt;son. LO delar den uppfattningen och menar att detta underlättar samarbe-&lt;br&gt;tet både för enskilda arbetstagare och för de myndigheter som arbetar med&lt;br&gt;rehabiliteringsfrågorna. På mindre arbetsställen är den som svarar i reha-&lt;br&gt;biliteringsfrågor tämligen lätt att identifiera. På större arbetsställen kan&lt;br&gt;detta vara svårt. Har arbetsstället en sådan storlek att det finns en skydds-&lt;br&gt;kommitté, är det lämpligt att där också finns en kontaktperson i rehabilite-&lt;br&gt;ringsfrågor. Självfallet kan en kontaktperson utses även på mindre ställen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar uppfattningen att en kontaktperson självfallet kan vara en bra&lt;br&gt;resurs i arbetet med rehabiliteringsfrågorna. Skall ett sådant krav lagfästas,&lt;br&gt;bör det därför ske i samband med reglerna i arbetsmiljölagen om hur&lt;br&gt;anpassnings- och rehabiliteringsarbetet skall organiseras. Bedömningen av&lt;br&gt;om det behövs särskild kontaktperson är dock en av många frågor som bör&lt;br&gt;ingå i arbetsgivarens allmänna överväganden om hur arbetet med frågorna&lt;br&gt;läggs upp. Jag anser därför att denna fråga inte skall regleras i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller tillsynen över anpassnings- och rehabiliteringsarbetet&lt;br&gt;framför riksförsäkringsverket i sitt remissyttrande att försäkringskassans&lt;br&gt;roll bör vara att i de enskilda fallen bevaka/se till att arbetsgivaren vidtar&lt;br&gt;arbetsplatsutredning och att följa upp att arbetsgivaren uppfyller sitt åt-&lt;br&gt;gärdsansvar. Verket anser att kassan utöver detta inte bör ha någon for-&lt;br&gt;mell tillsynsfunktion. Tillsynen över att arbetsgivaren fullgör sina skyldig-&lt;br&gt;heter bör åligga yrkesinspektionen. I de fall arbetsgivaren vid upprepade&lt;br&gt;tillfällen försummar sina skyldigheter bör kassan kunna påkalla ingripande&lt;br&gt;från inspektionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar riksförsäkringsverkets uppfattning om fördelningen av tillsyns-&lt;br&gt;ansvaret. Genom att föra in krav i arbetsmiljölagen på att arbetsgivaren&lt;br&gt;bedriver ett på lämpligt sätt organiserat rehabiliteringsarbete får man en&lt;br&gt;enhetlig tillsynsorganisation för kontroll av både det förebyggande arbetet&lt;br&gt;öch arbetet med anpassnings- och rehabiliteringsfrågor och av att frågorna&lt;br&gt;samordnas i linjeorganisationen. Chefen för socialdepartementet föreslår&lt;br&gt;emellertid att försäkringskassans tillsynsuppgifter gentemot arbetsgivarna&lt;br&gt;tydligt uttalas när det gäller rehabiliteringsinsatser för enskilda individer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yrkesinspektionens tillsyn skall alltså avse arbetsmiljön och rehabilite-&lt;br&gt;ringsverksamheten i sin helhet, inte enskilda rehabiliteringsärenden. In-&lt;br&gt;spektionen kan ingripa om arbetsmiljön behöver åtgärdas för att, enligt&lt;br&gt;kraven i arbetsmiljölagen, anpassas efter en enskild arbetstagares behov.&lt;br&gt;Vid tillsynen av rehabiliteringsarbetet är det yrkesinspektionens uppgift&lt;br&gt;att se till att det finns ett organiserat arbete, rutiner, resurser m. m. Under-&lt;br&gt;lag för sådana inspektioner bör inhämtas från försäkringskassan och ar-&lt;br&gt;betsförmedlingen. Kassan kommer också att veta i vilken utsträckning&lt;br&gt;rehabiliteringsutredningar görs och om de uppfyller de kvalitetskrav man&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan ställa på sådana utredningar. Arbetsförmedlingen kan bedöma om Prop. 1990/91:140&lt;br&gt;personalomsättningen är ovanligt hög, vilket kan vara en annan varnings-&lt;br&gt;signal om brister i arbetsmiljö och rehabilitering. Vid en samlad genom-&lt;br&gt;gång av verksamheten från olika utgångspunkter kan brister som tidigare&lt;br&gt;”fallit mellan stolarna” lättare upptäckas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksförsäkringsverket anser att samordningen myndigheterna emellan&lt;br&gt;även fortsättningsvis bör kunna ske med utnyttjande av de kanaler som&lt;br&gt;redan finns och menar då verksamheten i de lokala rehabiliteringsgrupper-&lt;br&gt;na. Chefen för socialdepartementet föreslår att försäkringskassorna skall&lt;br&gt;ha ansvar för att ett samarbete om rehabiliteringsfrågor kommer till stånd&lt;br&gt;mellan myndigheter med ansvar inom rehabiliteringsområdet. Riksförsäk-&lt;br&gt;ringsverket skall ha ett motsvarande ansvar på riksplanet. Jag delar denna&lt;br&gt;uppfattning men vill understryka vikten av att yrkesinspektionen och&lt;br&gt;arbetarskyddsstyrelsen knyts till detta samarbete. I detta sammanhang kan&lt;br&gt;också den samverkan nämnas som utvecklas kring arbetslivsfondens verk-&lt;br&gt;samhet för att stimulera företagens/förvaltningarnas arbete med rehabili-&lt;br&gt;tering. Samarbete har inletts med anledning av fondens verksamhet både&lt;br&gt;på central nivå och länsnivå mellan arbetslivsfonden, arbetsmarknadsver-&lt;br&gt;ket, arbetarskyddsverket, riksförsäkringsverket med försäkringskasseorga-&lt;br&gt;nisationen samt socialstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen som föregick 1986 års ändring av arbetsmiljölagen be-&lt;br&gt;rördes arbetsmarknadsmyndigheternas roll i anpassnings- och rehabilite-&lt;br&gt;ringsarbetet och förhållandet mellan främjandelagen och arbetsmiljölagen.&lt;br&gt;Den ändring som genomfördes innebar att både yrkesinspektionen och&lt;br&gt;arbetsmarknadsverket har tillsynsuppgifter när det gäller anpassningsverk-&lt;br&gt;samheten. Detta har dock i praktiken inte medfört nämnvärda problem.&lt;br&gt;Den nu föreslagna ändringen påverkar inte detta förhållande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser, bl. a. riksförsäkringsverket, LO och TCO framför&lt;br&gt;att de fackliga organisationernas medverkan är mycket betydelsefull för att&lt;br&gt;få igång en fungerande rehabiliteringsverksamhet hos arbetsgivarna. Jag&lt;br&gt;delar den uppfattningen och kommer i senare avsnitt att ta upp samver-&lt;br&gt;kansfrågorna och fackets roll. Med anledning av mina förslag måste bl. a.&lt;br&gt;bestämmelserna om skyddskommitténs uppgifter i anpassnings- och reha-&lt;br&gt;biliteringsarbetet ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO kräver en skärpning av lagen om anställningsskydd. LO anser att&lt;br&gt;arbetsgivaren skall åläggas att göra de förändringar av arbetsorganisation&lt;br&gt;och utrustning som behövs för att arbetstagaren skall kunna utföra arbete&lt;br&gt;för arbetsgivarens räkning. I en sådan lagändring skall det samtidigt klar-&lt;br&gt;göras att den anställde står till arbetsgivarens förfogande och har rätt till&lt;br&gt;lön så länge dessa åtgärder ej vidtagits. I dag har, enligt LO, arbetsgivaren&lt;br&gt;enligt lagen om anställningsskydd enbart skyldighet att undersöka möjlig-&lt;br&gt;heten till omplacering inom ramen för existerande organisation och arbets-&lt;br&gt;uppläggning inom företaget. Därefter kan av arbetsgivaren åberopas att&lt;br&gt;arbetsbrist föreligger eller att arbetstagaren inte står till arbetsgivarens&lt;br&gt;förfogande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om kravet att arbetsgivarens skyldigheter skall utvidgas för att en&lt;br&gt;arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga skall kunna beredas fortsatt an-&lt;br&gt;ställning kan följande sägas. Lagen om anställningsskydd bygger på tanken&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att en uppsägning är den yttersta åtgärd som får sättas in först när alla&lt;br&gt;andra möjligheter att lösa problemet har uttömts (prop. 1973:129 s. 121).&lt;br&gt;Arbetsgivaren är principiellt skyldig att före uppsägning överväga alla&lt;br&gt;möjligheter att flytta arbetstagaren till någon annan arbetsuppgift inom&lt;br&gt;företaget/förvaltningen. Principen är så viktig att den slagits fast i lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de nyssnämnda förarbetena sägs vidare att omplaceringsskyldigheten i&lt;br&gt;första hand avser sysselsättning på samma arbetsplats eller inom samma&lt;br&gt;företagsenhet där arbetstagaren tidigare varit sysselsatt. Arbetsgivaren bör&lt;br&gt;till att börja med undersöka möjligheterna att omplacera arbetstagaren&lt;br&gt;inom ramen för anställningen. Visar det sig vara omöjligt bör arbetsgiva-&lt;br&gt;ren söka erbjuda arbetstagaren annat arbete hos sig. Arbetsgivaren är&lt;br&gt;skyldig att undersöka om det någonstans inom företaget/förvaltningen kan&lt;br&gt;ordnas en ny anställning. En förutsättning för att arbetsgivaren skall anses&lt;br&gt;skyldig att placera om en arbetstagare är att det kan ske utan att en annan&lt;br&gt;arbetstagare friställs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ligger i omplaceringsskyldigheten att arbetsgivaren skall göra en&lt;br&gt;noggrann utredning i omplaceringsfrågan och därvid verkligen ta till vara&lt;br&gt;föreliggande möjligheter att ordna en omplacering (AD 1981 nr 51). Mot&lt;br&gt;bakgrund av arbetsgivarens principiella rätt att besluta om sin verksamhet&lt;br&gt;har arbetsdomstolen emellertid uttalat (AD 1977 nr 151) att det inte gärna&lt;br&gt;kan antas att omplaceringsskyldigheten skulle innebära en skyldighet att&lt;br&gt;inrätta nya permanenta befattningar för att undvika uppsägning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller anskaffande av hjälpmedel för arbetstagaren kan en sådan&lt;br&gt;skyldighet föreligga enligt lagen om anställningsskydd. I rättsfallet AD&lt;br&gt;1982 nr 99 uttalades att det allmänt sett självfallet bör åvila en arbetsgiva-&lt;br&gt;re att ta tillvara de möjligheter som finns att underlätta fortsatt verksam-&lt;br&gt;het för en anställd som av medicinska skäl inte kan utföra sitt tidigare&lt;br&gt;arbete. Detta åliggande innnefattar enligt domstolen i förekommande fall&lt;br&gt;att inom rimliga gränser anskaffa tekniska hjälpmedel. Domstolen tillägger&lt;br&gt;att det vid bedömandet av hur långt ett sådant åliggande kan sträcka sig&lt;br&gt;givetvis spelar in bl. a. tekniska och ekonomiska faktorer vid sidan av&lt;br&gt;bedömningar i vilken utsträckning en arbetstagare kan bli mera varaktigt&lt;br&gt;hjälpt av en teknisk anordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som är rimligt att kräva av arbetsgivaren i fråga om åtgärder för att&lt;br&gt;arbetstagaren skall kunna fortsätta sin anställning kan enligt min mening&lt;br&gt;bara avgöras efter en prövning av omständigheterna i det enskilda fallet&lt;br&gt;där såväl arbetstagarens som arbetsgivarens förhållanden och förutsätt-&lt;br&gt;ningar vägs in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nu föreslagna ändringarna i arbetsmiljölagen vidgar arbetsgivarens&lt;br&gt;ansvar för bl. a. en god arbetsorganisation, arbetsanpassning och rehabili-&lt;br&gt;tering. Genom dessa ändringar ökar arbetsgivarens skyldighet att utveckla&lt;br&gt;arbetsorganisationen, skapa meningsfullt och utvecklande arbete, anpassa&lt;br&gt;arbetet till de enskilda anställdas förutsättningar och genomföra rehabilite-&lt;br&gt;ringsinsatser. Detta vidgade arbetsgivaransvar måste givetvis också påver-&lt;br&gt;ka arbetsgivarens omplaceringsskyldighet. Bedömningen av vad som är&lt;br&gt;saklig grund för uppsägning kan därmed komma att påverkas. Det medför&lt;br&gt;också ökade krav på arbetsgivaren att vidta åtgärder för att stärka den&lt;br&gt;enskilde arbetstagaren och öka hennes eller hans förutsättningar att arbeta.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det torde knappast kunna bli aktuellt att bedöma en uppsägning från&lt;br&gt;arbetsgivaren som sakligt grundad under tid då sådana åtgärder pågår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att arbetsanpassnings- och rehabiliteringsarbetet skall kunna bedri-&lt;br&gt;vas på ett effektivt sätt måste de som deltar i denna verksamhet —&lt;br&gt;arbetsgivarens företrädare, skyddsombud och andra fackliga företrädare&lt;br&gt;samt även t. ex. personal från företagshälsovården — kunna få tillgång till&lt;br&gt;information av betydelse för de åtgärder som skall vidtas. Dessa frågor&lt;br&gt;uppmärksammades bl. a. när skyddskommittéerna fick uppgiften att verka&lt;br&gt;för att en på lämpligt sätt organiserad arbetsanpassnings- och rehabilite-&lt;br&gt;ringsverksamhet bedrivs på arbetstället. Samtidigt reglerades tystnadsplik-&lt;br&gt;ten och sekretessen för sådana uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om tystnadsplikt för den som deltar i sådan arbetsanpass-&lt;br&gt;nings- och rehabiliteringsversamhet som skyddskommittén skall verka för&lt;br&gt;finns i 7 kap. 13 § arbetsmiljölagen när det gäller den enskilda sektorn. I&lt;br&gt;det allmännas verksamhet gäller bestämmelser i 14 kap. 7, 9 och 10 §§&lt;br&gt;sekretesslagen (1980:100) om informationsrätt och tystnadsplikt bl. a. för&lt;br&gt;deltagare i arbetsanpassning- och rehabiliteringsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag föreslår nu att hänvisningen till 6 kap. 9 § arbetsmiljölagen i tyst-&lt;br&gt;nadspliktsbestämmelsen tas bort. Därigenom kommer tystnadsplikt att&lt;br&gt;gälla dem som deltar i arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamhet,&lt;br&gt;oberoende av om skyddskommitté finns på arbetsstället och om denna har&lt;br&gt;medverkat vid organiserandet av denna verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om tystnadsplikt skapar garantier för att utbyte av&lt;br&gt;information skall kunna ske mellan dem som deltar i arbetsanpassnings-&lt;br&gt;och rehabiliteringsverksamheten. Om den som har fått till uppgift att delta&lt;br&gt;i en sådan verksamhet skall kunna göra det på ett meningsfullt sätt bör han&lt;br&gt;också kunna få all den information som behövs för uppgiften. Mottagan-&lt;br&gt;det av informationen sker emellertid med det ansvar som följer av tyst-&lt;br&gt;nadsplikten. En viktig reservation som generellt måste göras är att infor-&lt;br&gt;mationsutbytet när det gäller uppgifter om enskilds personliga förhållan-&lt;br&gt;den bara får avse uppgifter som har betydelse för det problem som skall&lt;br&gt;lösas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill i det här sammanhanget också erinra om vad som uttalades i&lt;br&gt;förarbetena till de angivna ändringarna i arbetsmiljölagen och sekretessla-&lt;br&gt;gen (prop. 1989/90:6) om möjligheterna att lämna vidare sådana uppgifter&lt;br&gt;som avser enskilds personliga förhållanden, nämligen att sådana uppgifter&lt;br&gt;endast bör föras vidare med den enskildes samtycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.5 Partssamarbete&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt forslag: Skyddskommitténs och skyddsombudens uppgifter&lt;br&gt;renodlas. Som en följd av att arbetsgivarens huvudansvar utvecklas,&lt;br&gt;skall skyddskommittén ha till uppgift att delta i planeringen av&lt;br&gt;arbetsmiljö- och rehabiliteringsarbetet samt bevaka och följa upp&lt;br&gt;detta arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddsombudens rätt att begära ingripande av yrkesinspektionen&lt;br&gt;lyfts fram. Arbetsmiljöförordningens bestämmelser på området förs&lt;br&gt;in i arbetsmiljölagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till förslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Enligt grundsynen i arbetsmiljölagen är samver-&lt;br&gt;kan i sig ett viktigt medel för att åstadkomma en tillfredsställande arbets-&lt;br&gt;miljö. Ett vidgat arbetsmiljöbegrepp och ett lagfäst arbetsgivaransvar för&lt;br&gt;rehabilitering innebär att partssamarbetet skall spänna över ett bredare&lt;br&gt;fält som utöver frågor om den fysiska arbetsmiljön också skall omfatta&lt;br&gt;arbetsorganisation, rehabilitering och de anställdas inflytande över arbets-&lt;br&gt;villkoren i stort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar kommissionens uppfattning att en utveckling av samverkans-&lt;br&gt;systemet bör utgå från arbetsgivarens ansvar samtidigt som det säkerställer&lt;br&gt;ett reellt inflytande för arbetstagarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En integrering av arbetsmiljö- och rehabiliteringsarbetet i linjeorganisa-&lt;br&gt;tion samt en fungerande internkontroll kan skapa förutsättningar för att&lt;br&gt;stärka partssamverkan. Beslutsprocessen kan bli distinkt och entydig. Syf-&lt;br&gt;tet med de föreslagna kraven på dokumentation är att ge bättre möjligheter&lt;br&gt;att se helheten. Detta i sin tur skapar förutsättningar för en ändrad rollför-&lt;br&gt;delning i det lokala arbetsmiljö- och rehabiliteringsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddskommittén har, vilket aldrig varit avsikten, i många fall i prakti-&lt;br&gt;ken övertagit arbetsgivarens huvudansvar. Detaljfrågor har kunnat remit-&lt;br&gt;teras till skyddskommittén i stället för att lösas i linjen på arbetsledarnivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser liksom kommissionen att skyddskommitténs roll i förhållande&lt;br&gt;till linjeorganisationen måste renodlas. Kommittén skall vara pådrivande&lt;br&gt;och policyskapande i övergripande frågor och delta i planering, kontroll&lt;br&gt;och uppföljning av arbetsmiljö- och rehabiliteringsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO understryker att fackets rätt till medverkan i bl. a. utarbetande av&lt;br&gt;handlingsplaner, i utformning av arbetsorganisation och i rehabiliterings-&lt;br&gt;arbetet måste förstärkas och preciseras. Liksom kommissionen vill jag&lt;br&gt;framhålla att de fackliga organisationernas påskyndande och ”revideran-&lt;br&gt;de” roll blir tydlig genom att partsrollen utvecklas. Ett sådant förtydligan-&lt;br&gt;de av partsrollerna kan medföra att krafter samlas kring arbetstagarorgani-&lt;br&gt;sationernas kärnuppgifter. Arbetet med dessa kan på så sätt förstärkas och&lt;br&gt;arbetsmiljöfrågorna sättas i centrum samt bidra till att förstärka den&lt;br&gt;dynamiska utvecklingen i arbetslivet. Samtidigt kan de fackliga organisa-&lt;br&gt;tionerna, genom en tydlig partsroll, visa medlemmarna att organisationen&lt;br&gt;kan påverka förändringar och driva fram förbättringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det fackliga deltagandet bör koncentreras på att initiera frågor, medver- Prop. 1990/91: 140&lt;br&gt;ka i arbetet med att ta fram handlingsplaner för arbetsmiljöns förbättring&lt;br&gt;och övervaka genomförandet av dessa. Jag föreslår därför att skyddskom-&lt;br&gt;mitténs uppgifter i arbetsmiljölagens 6 kap. 9 § kompletteras med en&lt;br&gt;föreskrift om att kommittén skall behandla handlingsplanerna som ingår i&lt;br&gt;den internkontroll jag tidigare föreslagit (avsnitt 3.3). Även skyddsombu-&lt;br&gt;dens arbetsuppgifter bör utvidgas med anledning av detta förslag. Skydds-&lt;br&gt;ombud skall vaka över att arbetsgivaren uppfyller kraven i 3 kap. 2 a §. De&lt;br&gt;skall också delta vid upprättande av handlingsplaner. Genomförande-&lt;br&gt;ansvaret för åtgärder ligger däremot hos arbetsgivaren. Detta synsätt över-&lt;br&gt;ensstämmer också med inriktningen i de centrala arbetsmiljöavtalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller samverkansfrågorna uppmärksammar kommissionen be-&lt;br&gt;hovet av att se över bl. a. samordningen mellan samverkansreglerna i&lt;br&gt;arbetsmiljölagen och lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.&lt;br&gt;Flera remissinstanser har understrukit behovet av en sådan översyn. Jag&lt;br&gt;avser att föreslå regeringen att det tillsätts en utredning med uppgift bl. a.&lt;br&gt;att se över dessa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen anser att skyddsombudens arbete bör underlättas. Dels&lt;br&gt;bör det direkt anges att det i skyddsombudets uppgifter även ingår både att&lt;br&gt;vaka över att arbetsgivarens internkontroll fungerar och att delta i plane-&lt;br&gt;ring och utformning av bl. a. arbetsorganisationen. Dels bör det i arbets-&lt;br&gt;miljölagen framgå att ett alternativ till att ett skyddsombud stoppar viss&lt;br&gt;verksamhet är att av yrkesinspektionen begära besked om föreläggande&lt;br&gt;eller förbud. Detta alternativ blir framför allt viktigt när det inte är fråga&lt;br&gt;om omedelbar och allvarlig fara för arbetstagares liv eller hälsa. I sådana&lt;br&gt;fall, t. ex. vid en mer långvarig exponering som kan leda till skadlig&lt;br&gt;påverkan, är stopprätten inte tillämpbar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har, enligt arbetsmiljökommissionens arbetsorganisationsgrupp, vi-&lt;br&gt;sat sig att skyddsombuden i vissa fall har svårt att få gehör för sina idéer&lt;br&gt;och krav. Detta gäller inte minst på det psykosociala området. Det kan&lt;br&gt;delvis bero på att arbetsledarna är oklara över sin roll och sitt ansvar för&lt;br&gt;arbetsmiljön och dessutom ofta saknar både kompetens och tillräckliga&lt;br&gt;ekonomiska befogenheter för att direkt kunna lösa en uppkommen fråga. I&lt;br&gt;anslutning till att arbetsgivarens ansvar utvidgas när det gäller de arbetsor-&lt;br&gt;ganisatoriska frågorna och internkontroll i linjen, måste det även markeras&lt;br&gt;att skyddsombudens uppgifter därmed ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO anser inte att den föreslagna förstärkningen är tillräcklig utan vill att&lt;br&gt;skyddsombudens stopprätt skall utvidgas till att också omfatta arbete som&lt;br&gt;ger skador på sikt i de fall där arbetsgivaren inte vidtar någon åtgärd efter&lt;br&gt;en konstaterad arbetsskada och när yrkesinspektionen inte ingriper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen till arbetsmiljölagen (prop. 1976/77:149) framför före-&lt;br&gt;draganden bl. a. följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av synpunkter i vissa remissyttranden vill jag framhålla att&lt;br&gt;frågan om långtidseffekter måste ägnas stor uppmärksamhet. Det kan&lt;br&gt;emellertid enligt min mening inte anses förenligt med tillsynsmyndigheter-&lt;br&gt;nas och skyddsombudens inbördes roller att införa en särskild befogenhet&lt;br&gt;för skyddsombud att ingripa vid misstanke om sådana effekter. Det måste&lt;br&gt;sålunda fasthållas att skyddsombudens stoppningsrätt aktualiseras när&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;risken är överhängande och man inte hinner avvakta yrkesinspektionens Prop. 1990/91: 140&lt;br&gt;ställningstagande eller när tillsynsmyndighet redan har meddelat ett för-&lt;br&gt;bud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med kommissionens förslag, vilket också överensstämmer med&lt;br&gt;uppfattningen i förarbetena till arbetsmiljölagen, föreslår jag att reglerna&lt;br&gt;om skyddsombudens uppgifter och rättigheter ändras. Jag delar inte LOs&lt;br&gt;uppfattning att skyddsombudens rätt skall utvidgas utöver detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att ”verka för att en på lämpligt sätt organiserad arbetsanpassnings- och&lt;br&gt;rehabiliteringsverksamhet bedrivs på arbetsstället” har ingått i skydds-&lt;br&gt;kommitténs uppgifter. Jag har tidigare föreslagit att arbetsgivaren skall ha&lt;br&gt;det direkta huvudansvaret för dessa frågor. På samma sätt som när det&lt;br&gt;gäller det förebyggande arbetet skall det finnas ett systematiskt uppbyggt&lt;br&gt;anpassnings- och rehabiliteringsarbete i linjen. Jag föreslår att det formella&lt;br&gt;ansvaret för skyddskommittén även i dessa frågor blir policyskapande,&lt;br&gt;planerande, pådrivande och uppföljande. Kommittérnas uppgift inom&lt;br&gt;detta område är viktig eftersom här sannolikt byggts upp betydande kun-&lt;br&gt;skap och erfarenhet inom området.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.6 Kvinnors arbetsmiljö&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Det finns anledning att fästa särskild uppmärksamhet på kvinnors situa-&lt;br&gt;tion i arbetslivet. Arbetarskyddsstyrelsen lämnnade i mars 1990 till rege-&lt;br&gt;ringen ett handlingsprogram för arbetsmiljöinsatser i fyra kvinnodomine-&lt;br&gt;rade branscher, nämligen kontorsarbete, elektroindustri, förskoleverksam-&lt;br&gt;het och sjukvård. Den bild av kvinnors situation i arbetslivet som rappor-&lt;br&gt;ten ger är oroväckande och kräver kraftfulla insatser på många områden.&lt;br&gt;Resultat, som framkommit i arbetsmiljökommissionens rapporter, leder&lt;br&gt;till samma uppfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under de senaste decennierna har alltfler kvinnor kommit ut på arbets-&lt;br&gt;marknaden. År 1963 arbetade 54% av kvinnorna i åldrarna 20 — 64 år. År&lt;br&gt;1990 hade andelen stigit till 86%. Kvinnorna utgör i dag nära hälften av&lt;br&gt;arbetskraften. Kvinnorna släpper således inte längre kontakten med ar-&lt;br&gt;betslivet när de skaffar barn och bildar familj.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fortfarande finns det emellertid stora skillnader mellan kvinnornas och&lt;br&gt;männens villkor i arbetslivet. Arbetsmarknadspolitiken har under lång tid&lt;br&gt;haft som mål att verka för jämställdhet på arbetsmarknaden. Hittills har&lt;br&gt;åtgärderna framför allt varit inriktade på att underlätta för kvinnor att få&lt;br&gt;arbete och att stimulera till otraditionella yrkesval. Arbetsmarknaden är&lt;br&gt;dock fortfarande kraftigt könsuppdelad. Kvinnor arbetar inom vissa sek-&lt;br&gt;torer och yrken — män inom andra. Ledande poster innehas oftast av&lt;br&gt;män. År 1985 fanns drygt 40% av kvinnorna inom de åtta vanligaste&lt;br&gt;yrkena för kvinnor, nämligen kontorist, sjukvårdsbiträde, affärsbiträde,&lt;br&gt;städare, barnsköterska, hemvårdare, sekreterare och restaurangbiträde. I&lt;br&gt;samtliga dessa yrken, utom affärsbiträde, var kvinnoandelen minst 90%.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvinnor har trätt in på en arbetsmarknad formad av män för män.&lt;br&gt;Kvinnorna har i stor utsträckning kvar den dubbla rollen som yrkesarbe-&lt;br&gt;tande och huvudansvarig för hem och barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvinnor och män har ofta olika arbetsuppgifter även om de arbetar Prop. 1990/91:140&lt;br&gt;inom samma bransch. Inom t. ex. industrin har kvinnor i stor utsträckning&lt;br&gt;tagit över monotona och repetitiva jobb där takten är högt uppdriven.&lt;br&gt;Inom kontorsverksamheten har införande av datatekniken skapat nya,&lt;br&gt;ofta hårt styrda rutinuppgifter såsom inmatning och kontroll. Dessa upp-&lt;br&gt;gifter utförs oftast av kvinnor. Även vid lika utbildningsnivå har kvinnor&lt;br&gt;genomsnittligt sett mindre kvalificerade uppgifter än män. Till detta kom-&lt;br&gt;mer att kvinnor inom industrin ofta saknar eller har mycket kort yrkesut-&lt;br&gt;bildning för sina arbetsuppgifter, vilka vanligen utmärks av låga kvalifika-&lt;br&gt;tionskrav och av att de saknar utbildnings- och karriärmöjligheter. Även&lt;br&gt;inom den offentliga sektorn, som är klart kvinnodominerad, finns det fler&lt;br&gt;män än kvinnor på högre tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Könssegregeringen på arbetsmarknaden innebär en allvarlig begräns-&lt;br&gt;ning av dess sätt att fungera. Den bidrar bl. a. till att minska flexibiliteten.&lt;br&gt;Rörligheten sker inom de kvinnliga respektive manliga delområdena men&lt;br&gt;sällan mellan dem. Detta innebär att många kvinnor stannar kvar i mono-&lt;br&gt;tona och tunga jobb, trots en hög risk för arbetsskada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmiljökommissionens kartläggning visar att sjukfrånvaron vari-&lt;br&gt;erar avsevärt mellan olika yrkesgrupper och mellan människor i olika&lt;br&gt;arbetsmiljöer. Förekomsten av upprepade och ensidiga arbetsrörelser har&lt;br&gt;avsevärd betydelse for uppkomsten av långvarig sjukfrånvaro på grund av&lt;br&gt;sjukdomar i rörelseorganen liksom för långvarig sjukfrånvaro i allmänhet.&lt;br&gt;Enformiga och rutinbetonade arbeten med liten omväxling, litet hand-&lt;br&gt;lingsutrymme och små möjligheter till sociala kontakter ökar risken för&lt;br&gt;psykisk belastning. Dessa effekter finns hos både kvinnor och män. Men&lt;br&gt;kvinnor förekommer oftare i de arbeten som orsakar besvären.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom tillverkningsindustri, service och sjukvård finns kvinnor ofta i&lt;br&gt;arbeten, där risken for belastningsskador är stor. Andra faktorer som kan&lt;br&gt;vara orsak till kvinnors större belastningsproblem är lägre muskelstyrka&lt;br&gt;och att arbetsplatser och arbetsredskap skapats for män. Kvinnor inom&lt;br&gt;elektroindustrin, en av de branscher som arbetarskyddsstyrelsen studerat,&lt;br&gt;har till exempel fem gånger så hög risk för belastningsskador som samtliga&lt;br&gt;förvärvsarbetande kvinnor. Såväl med avseende på svåra olycksfall och&lt;br&gt;belastningsskador som på död i tidig ålder är riskerna för kvinnor inom&lt;br&gt;tillverkningsyrkena mer markerade än motsvarande risker för män.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hälso- och sjukvårdssektorn är en ur risksynpunkt på många sätt utsatt&lt;br&gt;sektor. Graden av arbetsmiljöproblem är också starkt relaterad till place-&lt;br&gt;ring i organisationen. Ju längre ner i organisationshierarkin, desto fler&lt;br&gt;sjukskrivningar och arbetsskador, vilket särskilt drabbar kvinnor. Andelen&lt;br&gt;kvinnor bland vårdbiträden och sjuksköterskor är 95%, bland mentalskö-&lt;br&gt;tarna drygt 65 %. Bland läkarna är den 31 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvinnors arbetsmiljöer och arbetsmiljöproblem har inte uppmärksam-&lt;br&gt;mats i lika hög grad som männens. Särskilda insatser for kvinnor på&lt;br&gt;arbetsplatserna har främst handlat om att underlätta anpassning till ett&lt;br&gt;arbetsliv bestämt av ramar och normer byggda utifrån männens förutsätt-&lt;br&gt;ningar. Mer sällan har insatserna angripit sättet att organisera arbetet eller&lt;br&gt;inneburit en anpassning av utrustning, arbetsmetoder etc. Arbetslivet mås-&lt;br&gt;te anpassas till det faktum att kvinnorna, som nu utgör nära 50% av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbetskraften, har kommit på arbetsmarknaden for att stanna. Detta måste&lt;br&gt;också påverka värderingarna som styr arbetslivet och som hittills gjort att&lt;br&gt;kvinnors behov kommit i bakgrunden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder för att förändra kvinnors arbetssituation måste vara en del i&lt;br&gt;det reguljära förändringsarbetet på arbetsplatserna. Arbetsorganisationen&lt;br&gt;och arbetets utformning och innehåll har stor betydelse för människors&lt;br&gt;hälsa och välbefinnande i arbetslivet och möjlighet till lärande och utveck-&lt;br&gt;ling. Detta gäller för såväl kvinnor som för män. Mycket av ett aktivt&lt;br&gt;arbete på arbetsplatserna för att förändra arbetsmiljön kommer att handla&lt;br&gt;om att åstadkomma förändringar i dessa avseenden. Statistik över sjuk-&lt;br&gt;frånvaro, förtidspensioneringar och arbetsskador och den kunskap vi har&lt;br&gt;om traditionella kvinnoarbetsplatser gör att ett sådant förändringsarbete i&lt;br&gt;allt högre utsträckning bör komma kvinnorna till del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan också, särskilt i det uppbyggnadsskede som nu förestår på&lt;br&gt;arbetsmiljöområdet, vara motiverat att göra speciella insatser för kvinnor.&lt;br&gt;Det kan t. ex. gälla frågor om information, utbildning, lokala handlings-&lt;br&gt;program, specialstudier och liknande insatser. Det bör ankomma på bl. a.&lt;br&gt;arbetsgivare och tillsynsmyndigheter att inom ramen för sin ordinarie&lt;br&gt;verksamhet genomföra sådana satsningar. Det bör betonas att det inte är&lt;br&gt;frågan om att ge en viss grupp speciella förmåner utan syftet är att skapa en&lt;br&gt;arbetsmiljö som i reell mening ger kvinnor och män samma möjligheter till&lt;br&gt;i vid mening goda arbetsförhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang bör särskilt uppmärksammas situationen för de&lt;br&gt;personer som befinner sig i eller är på väg in i ett yrkesområde eller ett&lt;br&gt;arbete (de s. k. brytarna) som starkt domineras av det motsatta könet.&lt;br&gt;Dessa, som främst är kvinnor inom yrkesområden eller arbeten som domi-&lt;br&gt;neras av män, t. ex. inom industrin, arbetar ofta i en arbetsmiljö som gör&lt;br&gt;dem särskilt utsatta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det behövs en ökad kunskap och medvetenhet om helhetsbilden när det&lt;br&gt;gäller kvinnors arbetssituation, särskilt viktigt är det att kvinnorna själva&lt;br&gt;medverkar i att definiera problemen och hur de bör angripas. En viktig&lt;br&gt;förutsättning för ett aktivt deltagande i förändringsarbetet är att kvinnor-&lt;br&gt;na börjar använda de beslutsvägar och påverkansmöjligheter som finns i&lt;br&gt;arbetslivet. Detta omfattar också ett ökat inflytande i det fackliga arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetslivsfonden skapar helt nya förutsättningar att höja ambitions-&lt;br&gt;nivån i såväl det förebyggande arbetet som i arbetet med aktiv rehabilite-&lt;br&gt;ring på arbetsplatserna. Det är av stor vikt att fondens pengar används&lt;br&gt;aktivt för att förbättra kvinnornas arbetsliv. Arbetsmarknadens parter har&lt;br&gt;ett stort ansvar i detta arbete, både genom att uppmärksamma kvinnors&lt;br&gt;situation i bransch- och arbetsplatsprogram och i det praktiska arbets-&lt;br&gt;miljöarbetet på arbetsstället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens uppdrag har inom arbetsmiljöfonden inrättats ett särskilt&lt;br&gt;program, det s. k. KOM-programmet, för att förbättra kvinnornas villkor i&lt;br&gt;arbetslivet. En huvuduppgift för programmet är att starta pilotprojekt som&lt;br&gt;kan skapa goda förebilder och vinna spridning i arbetslivet. Särskilt ange-&lt;br&gt;läget är att utveckla arbetsinnehåll och arbetsorganisation i syfte att för-&lt;br&gt;bättra kvinnornas villkor i arbetslivet. Programmet lägger också stor vikt&lt;br&gt;vid information och opinionsbildning på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare är det angeläget att kunskapen om kvinnors arbetsförhållanden Prop. 1990/91:140&lt;br&gt;och de åtgärdsförslag som läggs fram i arbetarskyddsstyrelsens rapport&lt;br&gt;integreras i arbetarskyddsverkets pågående arbete med modernisering av&lt;br&gt;tillsynen. Detta arbete inriktas på utveckling av systemtillsyn, åtgärder på&lt;br&gt;det belastningsergonomiska området, tillsyn som inriktas på organisatoris-&lt;br&gt;ka och sociala aspekter på arbetsmiljön samt breddning av olycksfallsbe-&lt;br&gt;kämpandet genom bättre riskanalyser. Det kan också, som jag nämnt, vara&lt;br&gt;motiverat att göra speciella insatser som rör kvinnors arbetsmiljöförhål-&lt;br&gt;landen. Bl. a. är det viktigt att kunskaperna om kvinnors förhållande i&lt;br&gt;arbetslivet får stor spridning och att arbetarskyddsverket för ut dessa till&lt;br&gt;olika målgrupper.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Företagshälsovården&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;4.1 Inledning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Företagshälsovårdens verksamhet styrs främst genom de avtal som träffats&lt;br&gt;mellan arbetsmarknadens parter. I avtalen anges riktlinjer för företagshäl-&lt;br&gt;sovårdens organisation och arbetsuppgifter. Avtal har träffats såväl inom&lt;br&gt;den privata som inom den offentliga sektorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt avtalen skall företagshälsovården vara en rådgivande expertresurs&lt;br&gt;i det lokala arbetsmiljöarbetet och medverka till att arbetsmiljön i största&lt;br&gt;möjliga utsträckning anpassas till människans förutsättningar och behov.&lt;br&gt;Avtalen lämnar relativt stor frihet åt de lokala parterna att anordna en&lt;br&gt;företagshälsovård som är ändamålsenlig utifrån olika företags och bran-&lt;br&gt;schers speciella förutsättningar och behov av insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även statsmakterna har i olika sammanhang uttalat betydelsen av före-&lt;br&gt;tagshälsovården som en resurs i det lokala arbetsmiljöarbetet. I propositio-&lt;br&gt;nen 1984/85:89 om företagshälsovård och arbetsanpassning lade regering-&lt;br&gt;en fram ställningstaganden och förslag om förändringar på företagshälso-&lt;br&gt;vårdens område. Våren 1985 beslutade riksdagen (SoU13, rskr. 172) i&lt;br&gt;enlighet med förslagen. Förändringarna, som samlat kom att benämnas&lt;br&gt;1986 års företagshälsovårdsreform, trädde i kraft den 1 januari 1986.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen betonades särskilt att företagshälsovårdens verksamhet&lt;br&gt;huvudsakligen skall vara av förebyggande karaktär och beakta såväl medi-&lt;br&gt;cinska och tekniska som psykiska och sociala aspekter i arbetsmiljön.&lt;br&gt;Vidare uttalades att även anpassningsfrågorna och den yrkesinriktade&lt;br&gt;rehabiliteringen bör vara en angelägen uppgift för företagshälsovården.&lt;br&gt;Detta kom sedan till uttryck i det nya systemet för statligt stöd till företags-&lt;br&gt;hälsovården, som var en väsentlig del av 1986 års företagshälsovårdsre-&lt;br&gt;form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nya bidragssystemet för företagshälsovården infördes den 1 januari&lt;br&gt;1986 i syfte att stimulera till förebyggande arbetsmiljöarbete och förbättra&lt;br&gt;anslutningen av små och medelstora företag till företagshälsovården. Bi-&lt;br&gt;drag till anordnare av företagshälsovård lämnas enligt bestämmelserna i&lt;br&gt;förordningen (1985:326) om bidrag till företagshälsovård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I nämnda proposition avvisades tanken på en lagstiftning om obligato-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;risk anslutning till företagshälsovården. I stället förordades att utbyggna- Prop. 1990/91:140&lt;br&gt;den även fortsättningsvis skulle ske på frivillig väg och att parterna på&lt;br&gt;arbetsmarknaden skulle ha ett huvudansvar för företagshälsovårdens ut-&lt;br&gt;byggnad och att dess innehåll och organisation skulle regleras genom avtal&lt;br&gt;och överenskommelser mellan dessa. Samtidigt sattes som mål att minst&lt;br&gt;75 °/o av de anställda skulle ha tillgång till företagshälsovård vid 1990-talets&lt;br&gt;början.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen angav dåvarande chefen for arbetsmarknadsdeparte-&lt;br&gt;mentet att hon inte var beredd att for all framtid avskriva tanken på en&lt;br&gt;lagstiftning om generell skyldighet för arbetsgivare att föranstalta om&lt;br&gt;företagshälsovård. Enligt hennes mening borde behovet av eventuella yt-&lt;br&gt;terligare lagstiftningsåtgärder prövas i samband med en utvärdering av&lt;br&gt;företagshälsovårdsreformen. Regeringen tillsatte i augusti 1989 en ar-&lt;br&gt;betsgrupp för att se över 1986 års företagshälsovårdsreform. Syftet med&lt;br&gt;översynen var huvudsakligen att pröva frågan om företagshälsovårdens&lt;br&gt;fortsatta utbyggnad och att utvärdera effekterna av det nya bidragssyste-&lt;br&gt;met, som infördes 1986. Resultatet av översynsarbetet finns redovisat i&lt;br&gt;betänkandet (Ds 1990:42) Företagshälsovård i omvandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kommer i det följande att lämna den redovisning som den dåvaran-&lt;br&gt;de chefen för arbetsmarknadsdepartementet utlovade i den nyss nämnda&lt;br&gt;propositionen 1984/85:89 om företagshälsovård och arbetsanpassning.&lt;br&gt;Vidare kommer jag att redovisa de ställningstaganden som föranleds av&lt;br&gt;översynen och remissyttrandena över denna.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.2 Företagshälsovårdens mål och arbetsuppgifter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Företagshälsovården har tillkommit på initiativ av arbetsmarknadens par-&lt;br&gt;ter för att utgöra en resurs i det lokala arbetsmiljöarbetet. Denna resurs är&lt;br&gt;gemensam för arbetsgivare och arbetstagare. Verksamheten styrs främst&lt;br&gt;genom riktlinjerna i de avtal som träffats mellan parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företaghälsovården har genom sin förtrogenhet med arbetsplatserna&lt;br&gt;och sin breda kompetens blivit den expertresurs som generellt sett har de&lt;br&gt;bästa möjligheterna att vara ett stöd för företagen och förvaltningarna när&lt;br&gt;det gäller att förverkliga de högt ställda kraven på arbetsmiljön och minska&lt;br&gt;utslagningen från arbetslivet. Dess insatser är därmed till gagn inte bara&lt;br&gt;för arbetstagarna utan har också stor betydelse för samhällsekonomin i&lt;br&gt;stort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av arbetsmiljö- och rehabiliteringsfrågornas ökade vikt&lt;br&gt;liksom samhällets ökade kostnader för arbetsskador, sjukfrånvaro och&lt;br&gt;förtidspensionering, är det viktigt att företagshälsovården verkligen ut-&lt;br&gt;nyttjas som en aktiv resurs i det lokala arbetsmiljö- och rehabiliteringsar-&lt;br&gt;betet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet arbetsmiljö har med tiden fått ett vidgat innehåll. Utöver&lt;br&gt;fysiska och kemiska arbetsmiljöfaktorer, olycksfallsrisker och liknande&lt;br&gt;riskfaktorer i arbetsmiljön innefattar begreppet arbetsmiljö numera allt&lt;br&gt;fler av arbetslivets områden såsom arbetsinnehåll, arbetsorganisation, so-&lt;br&gt;ciala relationer samt inflytande och utvecklingsmöjligheter. Det är före-&lt;br&gt;tagshälsovårdens uppgift att, utifrån detta vidgade arbetsmiljöbegrepp,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbeta med en helhetssyn på förhållandena på arbetsplatsen, där samban- Prop. 1990/91:140&lt;br&gt;den mellan fysiska, psykologiska och sociala faktorer beaktas. Detta kräver&lt;br&gt;bl. a. att all företagshälsovårdspersonal har god kännedom om de verksam-&lt;br&gt;hetsområden som de betjänar och kan se arbetsmiljöfrågorna i relation till&lt;br&gt;verksamheten i dess helhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att nå sina mål måste företagshälsovården därför aktivt medverka i&lt;br&gt;det lokala arbetmiljöarbetet i nära samarbete med arbetsgivare och arbets-&lt;br&gt;tagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagshälsovårdens ställning på arbetsplatserna är i mycket en åter-&lt;br&gt;spegling av hur arbetsmiljöfrågorna hanteras där. De förslag jag nu lägger&lt;br&gt;fram om ändringar i arbetsmiljölagen syftar främst till att åstadkomma&lt;br&gt;förändringar i arbetsmiljöarbetet ute på arbetsplatserna genom krav på att&lt;br&gt;företag och förvaltningar blir mer aktiva i såväl det förebyggande arbets-&lt;br&gt;miljöarbetet som i arbetet med anpassning och rehabilitering. Detta kom-&lt;br&gt;mer att få stor betydelse för företagshälsovårdens förutsättningar och&lt;br&gt;villkor i framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.1 Förebyggande arbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagshälsovårdens huvuduppgift är att arbeta förebyggande och ut-&lt;br&gt;veckla arbetsmiljön. Företagshälsovården har emellertid i många fall tagit&lt;br&gt;på sig alltför mycket av en vårdande och individuellt problemlösande roll.&lt;br&gt;En förutsättning för att företagshälsovården skall få en aktiv roll på arbets-&lt;br&gt;platserna är att den får en tyngdpunktsförskjutning från efterhjälpande till&lt;br&gt;förebyggande, från individinriktade till grupp- och organisationsinriktade&lt;br&gt;insatser. Ett förändringsarbete med denna inriktning pågår på många håll&lt;br&gt;och bör kunna utvecklas ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagshälsovården skall bl. a. förse de anslutna arbetsplatserna med&lt;br&gt;beslutsunderlag som beskriver sambanden mellan arbetsförhållanden och&lt;br&gt;hälsa/arbetstillfredsställelse och i en dialog med beställarna diskutera be-&lt;br&gt;hovet av olika insatser. Företagshälsovården skall kunna förutsäga effekter&lt;br&gt;på hälsan vid nya eller ändrade arbetsförhållanden och tydliggöra problem&lt;br&gt;i befintliga förhållanden och medverka vid en förändring av dessa. Upp-&lt;br&gt;följning och analys av sjukfrånvaro, olyckstillbud, arbetsskador, personal-&lt;br&gt;omsättning är viktiga inslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagshälsovårdens insatser får emellertid inte stanna vid kartlägg-&lt;br&gt;ningsarbete, riskbedömningar etc. Det är lika viktigt att företagshälsovår-&lt;br&gt;den aktivt deltar i företagens och förvaltningarnas förändringsarbete och&lt;br&gt;bistår med synpunkter och råd. Jag vill understryka vikten av att företags-&lt;br&gt;hälsovården kommer med tidigt i förändringsarbetet på arbetsplatserna&lt;br&gt;och att information, utbildning och träning av personal vid förnyelse och&lt;br&gt;förändringsarbete utgör en viktig del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.2 Arbetsanpassning och rehabilitering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En grundförutsättning för ett framgångsrikt anpassnings- och rehabilite-&lt;br&gt;ringsarbete är att insatserna sätts in tidigt, att de är arbetsplatsanknutna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och att det finns en väl fungerande organisation för arbetet. Det torde Prop. 1990/91:140&lt;br&gt;också stå klart att arbetgivaren i många fall kommer att behöva stöd av en&lt;br&gt;expertresurs för att kunna svara mot sitt arbetsgivaransvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagshälsovården har genom sin nära koppling till arbetsplatsen en&lt;br&gt;nyckelroll i detta arbete. Den kan med sin breda kompetenssammansätt-&lt;br&gt;ning anlägga ett helhetsperspektiv på problemen och fungera som en&lt;br&gt;brygga mellan arbetsplatsens och samhällets insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förslag jag i förevarande sammanhang lägger fram om en lagstadgad&lt;br&gt;skyldighet för arbetsgivare att bedriva en organiserad anpassnings- och&lt;br&gt;rehabiliteringsverksamhet på arbetsstället kan väntas medföra en ökad&lt;br&gt;efterfrågan på tjänster från företagshälsovården. Arbetslivsfondens verk-&lt;br&gt;samhet leder också till ökade aktiviteter för att rehabilitera långvarigt&lt;br&gt;sjuka och förbättra arbetsmiljön. Företagshälsovården torde få en betydel-&lt;br&gt;sefull roll i planeringen och genomförandet av sådana aktiviteter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har tidigare uttalat att tyngdpunkten i företagshälsovårdens verk-&lt;br&gt;samhet måste ligga i det förebyggande arbetsmiljöarbetet. På sikt bör en&lt;br&gt;sådan inriktning av arbetet leda till att färre anställda blir långtidssjuk-&lt;br&gt;skrivna och att behovet av rehabiliteringsinsatser minskar. Men i dagens&lt;br&gt;läge, med många arbetsskadeanmälningar och ett högt sjuktal, kan det&lt;br&gt;dock vara motiverat med förhållandesvis stora rehabiliterings- insatser för&lt;br&gt;redan drabbade. Jag anser det emellertid viktigt att det inom företagshäl-&lt;br&gt;sovården finns en balans och nära koppling mellan rehabiliterings- och&lt;br&gt;arbetsmiljöinriktade åtgärder. Rehabiliteringsinsatser för den enskilde&lt;br&gt;måste vara nära knutna till arbetsmiljön så att man i fråga om skador och&lt;br&gt;sjukdomar, som kan ha ett samband med arbetsförhållandena, också gör&lt;br&gt;insatser med syfte att förebygga att fler människor drabbas av skador och&lt;br&gt;ohälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det är fråga om insatser som går utöver vad som normalt kan krävas&lt;br&gt;av företagshälsovården, kan arbetsgivaren hos arbetslivsfonden ansöka om&lt;br&gt;medel härför som del i arbetsplatsprogram. Att så skulle kunna ske har&lt;br&gt;också förutskickats i propositionen 1989/90:62 om insatser för aktiv reha-&lt;br&gt;bilitering och arbetslivsfondens verksamhet, m.m., där föredraganden&lt;br&gt;anger att särskilda insatser från bl. a. företagshälsovården kan betalas med&lt;br&gt;medel från fonden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medel från fonden skall däremot inte användas för en allmän expansion&lt;br&gt;av företagshälsovården. Efter vad jag har erfarit har arbetslivsfonden&lt;br&gt;utarbetat riktlinjer för när bidrag skall kunna utgå för köp av tjänster från&lt;br&gt;företagshälsovården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att arbeta med rehabilitering kräver kunskaper på många områden&lt;br&gt;liksom bra metoder och en fungerande organisation. Ett problem i dag är&lt;br&gt;att rehabiliteringsinsatserna ofta påbörjas för sent. En orsak till detta är&lt;br&gt;sannolikt att många företag och förvaltningar inte har tillräckliga kunska-&lt;br&gt;per om och metoder för hur anpassnings- och rehabiliteringsarbetet skall&lt;br&gt;bedrivas. Jag bedömer att metodiken i rehabiliteringsarbetet behöver ut-&lt;br&gt;vecklas. Framför allt krävs att det på arbetsplatserna utvecklas system för&lt;br&gt;att fånga upp och tillvarata tidiga signaler på att det behövs rehabilite-&lt;br&gt;ringsinsatser. Jag anser i likhet med arbetsgruppen att det är en viktig&lt;br&gt;uppgift för företagshälsovården att medverka i utbildning av chefer, ar-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betsledare, personaladministratörer m.fl. om deras uppgifter i anpass- Prop. 1990/91:140&lt;br&gt;nings- och rehabiliteringsverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rehabiliterande insatser kan vara av olika art, exempelvis medicinsk,&lt;br&gt;yrkesinriktad eller social rehabilitering. Det är inom området yrkesinrik-&lt;br&gt;tad rehabilitering och sådana åtgärder som kan vidtas på arbetsplatser som&lt;br&gt;arbetsgivarens ansvar för rehabilitering har sin tyngdpunkt. Exempel på&lt;br&gt;åtgärder som kan ingå i en yrkesinriktad rehabilitering är olika åtgärder&lt;br&gt;beträffande arbetsorganisation, arbetsinnehåll, förändring av den fysiska&lt;br&gt;miljön, exempelvis för att minska belastning, omplacering m. m. Det kan&lt;br&gt;även gälla mer generella psykosociala insatser såväl för den drabbade som&lt;br&gt;för övriga på arbetsplatsen, attitydpåverkan, kamratstöd etc. Genom sin&lt;br&gt;förtrogenhet med arbetsplatsen och den anställde har företagshälsovården&lt;br&gt;enligt min mening speciella förutsättningar för att medverka i en sådan&lt;br&gt;yrkesinriktad rehabilitering. Företagshälsovården kan också vara kontakt-&lt;br&gt;punkt för de olika funktioner, såväl inom som utom arbetsstället, som ofta&lt;br&gt;behöver medverka i rehabiliteringsprocessen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvaret för den sociala rehabiliteringen ligger i första hand på kommu-&lt;br&gt;nernas socialtjänst och faller följaktligen i princip utanför företagshälso-&lt;br&gt;vårdens ansvarsområde. Vissa sådana insatser är dock tämligen vanliga&lt;br&gt;även inom företagshälsovården. Det kan t. ex. gälla program och aktivite-&lt;br&gt;ter för att motverka olika slag av missbruk. Jag anser att det i vissa fall kan&lt;br&gt;vara av ett stor värde att sådana aktiviteter knyts till arbetsplatsen. Men&lt;br&gt;framför allt bör företagshälsovården kunna ha en förmedlande roll och&lt;br&gt;hjälpa den enskilde att få del av olika sociala rehabiliteringsinsatser hos&lt;br&gt;rätt instans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill här understryka att företagshälsovårdens resurser inte få avledas&lt;br&gt;från förebyggande och arbetsplatsinriktade rehabiliterande insatser till den&lt;br&gt;rent medicinska rehabiliteringen. Denna bör i huvudsak utföras inom den&lt;br&gt;allmänna sjukvården. Däremot kan företagshälsovården medverka till att&lt;br&gt;den anställde får hjälp av rätt instans. Jag återkommer till frågan om&lt;br&gt;sjukvårdens roll inom företagshälsovården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kommer i det följande att föreslå att bidragen till företagshälsovår-&lt;br&gt;den i fortsättningen skall förknippas med vissa ovillkorliga krav som skall&lt;br&gt;gälla lika för all företagshälsovård. Jag anser att ett sådant krav skall vara&lt;br&gt;att företagshälsovården utöver den förebyggande verksamheten även med-&lt;br&gt;verkar i anpassnings- och rehabiliteringsverksamheten på arbetsstället.&lt;br&gt;Detta skall ses som ett led i samhällets strävan att förhindra utslagning&lt;br&gt;från arbetslivet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.3 Sjukvårdens roll inom företagshälsovården&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Den dåvarande chefen för arbetsmarknadsdepartementet behandlade frå-&lt;br&gt;gan om sjukvårdens roll inom företagshälsovården i propositionen&lt;br&gt;1984/85:89 om företagshälsovård och arbetsanpassning. Hon konstatera-&lt;br&gt;de att sjukvård, i bemärkelsen medicinsk behandling, i första hand skall&lt;br&gt;tillgodoses inom ramen för samhällets hälso- och sjukvård. Dock bedömde&lt;br&gt;hon att en viss andel sjukvård har sitt berättigande inom företagshälsovår-&lt;br&gt;den. Statsrådet betonade samtidigt vikten av ett väl fungerande samarbete&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mellan företagshälsovården och hälso- och sjukvården och pekade på att Prop. 1990/91:140&lt;br&gt;landstingens planeringsansvar för den allmänna hälso- och sjukvård även&lt;br&gt;gäller företagshälsovården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den nämnda propositionen framhöll föredraganden särskilt vikten av&lt;br&gt;en ökad satsning på förebyggande verksamhet inom företagshälsovården.&lt;br&gt;Det bidragssystem som infördes år 1986 syftade till att stimulera till&lt;br&gt;förebyggande insatser och reducera sjukvårdens omfattning genom att ta&lt;br&gt;bort den tidigare kopplingen mellan ersättningen och företagshälsovårdens&lt;br&gt;sjukvårdande verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ändring av bidragssystemet som gjordes år 1986 har inneburit att&lt;br&gt;sjukvårdens omfattning har minskat bara marginellt. Detta framgår av den&lt;br&gt;enkätundersökning till landets samtliga företaghälsovårdsenheter som ar-&lt;br&gt;betsgruppen låtit utföra. Trycket på företagshälsovården att tillhandahålla&lt;br&gt;sjukvård är fortfarande stort, samtidigt som sjukvården tar ansenliga&lt;br&gt;resurser i anspråk inom företagshälsovården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen har, som jag tidigare nämnt, varit enig om att tyngd-&lt;br&gt;punkten i företagshälsovårdens arbete skall vara att förebygga ohälsa och&lt;br&gt;bristande välbefinnande i arbetet. Därvid har insatser riktade mot arbets-&lt;br&gt;miljön av högsta prioritet. Denna uppfattning delas av remissinstanserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens majoritet har vidare uttalat uppfattningen att allmänna&lt;br&gt;sjukvårdande, behandlande uppgifter i princip inte faller inom företags-&lt;br&gt;hälsovårdens ansvarsområde utan är en uppgift för hälso- och sjukvården,&lt;br&gt;främst primärvården. Svenska arbetsgivareföreningens (SAF) representant&lt;br&gt;i arbetsgruppen har reserverat sig mot detta och anser att företaghälsovår-&lt;br&gt;den måste få ta på sig visst allmänt sjukvårdsansvar om uppdragsgivaren&lt;br&gt;så önskar. SAF har framför allt hänvisat till bristande resurser inom hälso-&lt;br&gt;och sjukvården. Även bland remissinstanserna råder delade meningar om&lt;br&gt;sjukvårdens roll inom företagshälsovården och flera instanser anser att&lt;br&gt;viss sjukvård skall vara kvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har tidigare uttalat att företagshälsovården främst skall arbeta före-&lt;br&gt;byggande och medverka i anpassnings- och rehabiliteringsarbetet på ar-&lt;br&gt;betsplatsen. De medel som samhället ställer till företagshälsovårdens för-&lt;br&gt;fogande är avsedda att användas för dessa uppgifter och därigenom bidra&lt;br&gt;till att minska samhällets totala kostnader för hälso- och sjukvården. En&lt;br&gt;förutsättning för att företagshälsovården till fullo skall uppnå dessa syften&lt;br&gt;anser jag vara att den klart avgränsar sin roll och koncentrerar sina insatser&lt;br&gt;på arbetsförhållandena, såväl generellt som för den enskilde. Detta inne-&lt;br&gt;bär att allmänna sjukvårdande, behandlande uppgifter i princip inte ingår&lt;br&gt;i företagshälsovårdens uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett vanligt argument för en stor andel sjukvårdande verksamhet inom&lt;br&gt;företagshälsovården är att sjukvården ger viktig information om hälsopro-&lt;br&gt;blem i arbetsmiljön. Denna ståndpunkt förs också fram i några av re-&lt;br&gt;missvaren. Även jag har förståelse för denna uppfattning, men jag anser&lt;br&gt;samtidigt att signaler på ohälsa måste och kan fångas upp i ett tidigare&lt;br&gt;skede, innan det uppstått ett behov av sjukvård. Effektiva insatser i såväl&lt;br&gt;det förebyggande arbetet som i rehabiliteringsarbetet förutsätter tidiga&lt;br&gt;insatser. Genom nära kontakter med arbetsplatserna, anställda, arbetsled-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning m.fl. kan företagshälsovårdens personal i ett tidigare skede få en Prop. 1990/91:140&lt;br&gt;uppfattning om problemen i arbetsmiljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det hävdas ofta att företagshälsovården skall ägna sig åt arbetsrelaterad&lt;br&gt;sjukvård. Arbetsgruppen har emellertid ansett att detta begrepp är oprecist&lt;br&gt;och ger en oklar avgränsning av företagshälsovårdens roll. Jag vill erinra&lt;br&gt;om att liknande synpunkter fördes fram redan vid remissbehandlingen av&lt;br&gt;företagshälsovårdsutredningens betänkande (SOU 1983:32) Företagshäl-&lt;br&gt;sovård för alla. Enligt min mening bör inriktningen vara att företagshälso-&lt;br&gt;vården i början av ett sjukdomsförlopp kan konstatera eventuella sam-&lt;br&gt;band med arbetsmiljön och hänvisa en anställd till rätt vårdinstans och&lt;br&gt;mot slutet underlätta återgång till arbetet och bistå med förslag om anpass-&lt;br&gt;ningsåtgärder som behövs för att arbetstagaren skall kunna utföra arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagshälsovård ses ibland som en arbetsplatsanknuten primärvård,&lt;br&gt;kanske därför att en betydande del av företagshälsovårdens personal har&lt;br&gt;sjukvårdsinriktning i kompetens och arbetssätt. Att förväntningarna på&lt;br&gt;företagshälsovården inte alltid stämmer överens med företagshälsovår-&lt;br&gt;dens målsättning på det sätt den kommit till uttryck i avtalen och i&lt;br&gt;statsmakternas uttalanden har även visat sig vara en konflikt som ibland&lt;br&gt;varit svår för personalen vid företagshälsovårdsenheterna att hantera. En&lt;br&gt;väl genomarbetad policy och klara riktlinjer liksom en effektiv styrning&lt;br&gt;och ledning som håller ihop verksamheten anser jag vara en grundförut-&lt;br&gt;sättning för att på ett effektivt sätt klargöra rollen gentemot beställarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser dessutom att bemanningsstrukturen inom företagshälsovår-&lt;br&gt;den, med en hög andel medicinskt utbildad personal, bidrar till föreställ-&lt;br&gt;ningen om företagshälsovården som en allmän sjukvårdsinstans. En ut-&lt;br&gt;veckling av företagshälsovården i riktning mot mer förebyggande arbete&lt;br&gt;bör få till konsekvens att personalsammansättningen förändras. Detta är&lt;br&gt;emellertid inte en fråga som statsmakterna har att besluta om. Det ankom-&lt;br&gt;mer i stället på de berörda parterna att behandla sådana frågor i sina&lt;br&gt;överväganden om företagshälsovården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SAF har som nämnts ansett att viss sjukvård behövs inom företagshälso-&lt;br&gt;vården bl. a. därför att primärvårdens resurser inte räcker till. Jag anser att&lt;br&gt;ett sådant synsätt motverkar en rationell lösning av båda verksamheterna.&lt;br&gt;Sjukvården inom företagshälsovården undandrar resurser från primärvår-&lt;br&gt;den samtidigt som den förebyggande verksamheten inte ges tillräckligt&lt;br&gt;utrymme. Jag vill också erinra om att det inom hälso- och sjukvården&lt;br&gt;pågår olika förändringar som bl. a. syftar till att öka valfrihet, tillgänglighet&lt;br&gt;och kontinuitet i vården. Möjligheten att välja vård inom eller utom det&lt;br&gt;egna landstinget finns redan på många håll. Inom olika landsting förbätt-&lt;br&gt;ras kontinuiteten i vården och tillgängligheten genom t. ex. längre öppetti-&lt;br&gt;der, kortare köer och ökade möjligheter att komma till samma läkare eller&lt;br&gt;sköterska vid upprepade besök.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser liksom arbetsgruppen att samverkan mellan företagshälsovår-&lt;br&gt;den och hälso- och sjukvården har stor betydelse. Inte minst blir behovet&lt;br&gt;av samverkan påtagligt genom den ökande rehabiliteringsverksamheten.&lt;br&gt;Det borde finnas ett starkt intresse från båda parter att få till stånd en&lt;br&gt;sådan samverkan. Initiativet till planering och utformning av samverkan&lt;br&gt;mellan hälso- och sjukvården och företagshälsovården skall enligt hälso- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och sjukvårdslagen (1982:763) ankomma på huvudmannen för hälso- och Prop. 1990/91: 140&lt;br&gt;sjukvården. Det hindrar dock inte att initiativ kan tas även från företags-&lt;br&gt;hälsovårdens sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med arbetsgruppen och flera av remissinstanserna vill jag fram-&lt;br&gt;hålla vikten av att det sker en konkretisering av formerna för samarbetet&lt;br&gt;mellan företagshälsovården och hälso- och sjukvården, i första hand pri-&lt;br&gt;märvården. Olika vägar kan prövas. Ett exempel är samlokalisering av&lt;br&gt;företagshälsovård och primärvård. Jag ser också positivt på att ett samar-&lt;br&gt;bete formaliseras, exempelvis i avtal mellan företagshälsovårdsenheter och&lt;br&gt;respektive landsting. Sådan samverkan kan t. ex. gälla ömsesidig hänvis-&lt;br&gt;ning av patienter, ömsesidiga konsultationer, gemensam bedömning av&lt;br&gt;anpassnings- och rehabiliteringsbehov, utbyte av kunskap och träffar för&lt;br&gt;ömsesidig orientering om varandras verksamheter m. m. Samverkan mås-&lt;br&gt;te givetvis ske under iakttagande av sedvanliga sekretessregler och ske i&lt;br&gt;samförstånd med patienter/arbetstagare.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.4 Företagshälsovårdens styrning och ledning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Företagshälsovården är organiserad i de former som anges i arbetsmiljöav-&lt;br&gt;talen mellan de centrala parterna på arbetsmarknaden. Arbetsmarknadens&lt;br&gt;parter har genom sina avtal tillskapat särskilda samrådsorgan som under&lt;br&gt;styrorganet skall planera och utforma verksamheten samt följa upp den&lt;br&gt;praktiska tillämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler för partsinflytandet över företagshälsovården är olika beroende&lt;br&gt;på hur den är organiserad. En företagshälsovårdscentral drivs vanligtvis i&lt;br&gt;aktiebolagsform och beslutsfunktionen liksom även det formella juridiska&lt;br&gt;ansvaret ligger därmed på styrelsen för bolaget. Enligt SAF-LO-PTK-&lt;br&gt;avtalet skall en företagshälsovårdskommitté inrättas då företagshälsovård&lt;br&gt;gemensamt anordnas för flera företag. Detta organ är av rådgivande karak-&lt;br&gt;tär. Inom t. ex. den statliga sektorn har man en annan lösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hos den inbyggda företagshälsovården bestäms verksamheten oftast av&lt;br&gt;en central skyddskommitté eller en central arbetsmiljökommitté i enlighet&lt;br&gt;med gällande arbetsmiljöavtal. Denna har fått särskilda befogenheter vad&lt;br&gt;beträffar företagshälsovården. Den har bl. a. rätt att besluta i frågor som&lt;br&gt;gäller t. ex. företagshälsovårdens organisation, verksamhetens inriktning,&lt;br&gt;utveckling etc. och skall ge underlag för och yttra sig över budgeten för&lt;br&gt;företagshälsovården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen har konstaterat att nuvarande styr- och ledningsformer,&lt;br&gt;främst vid företagshälsovårdscentralerna, med både styrelse och företags-&lt;br&gt;hälsovårdskommittéer, ofta leder till oklara budskap och oklarheter om&lt;br&gt;vem som egentligen fattar de avgörande besluten. Ledamöterna i såväl&lt;br&gt;styrelse som kommitté är inte heller alltid tillräckligt insatta i företagshäl-&lt;br&gt;sovårdens målsättning eller har fått möjlighet att ägna sig åt sitt uppdrag.&lt;br&gt;Detta förhållande resulterar i en splittrad verksamhet med otydliga, oftast&lt;br&gt;alltför generella mål. Bl. a. har företagshälsovårdens personal efterlyst ett&lt;br&gt;ökat stöd och en bättre dialog med ledamöterna i styrorganen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser att frågan om företagshälsovårdens styrning och ledning är av&lt;br&gt;största vikt för företagshälsovårdens fortsatta utveckling. Jag delar arbets-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gruppens bedömning om vikten av att effektivisera och renodla styrfunk- Prop. 1990/91: 140&lt;br&gt;tionen för företagshälsovården, oavsett organisationsform. Hur styrfunk-&lt;br&gt;tionen, liksom övriga partsorgan som bedöms nödvändiga, bör utformas&lt;br&gt;anser jag bör ankomma på parterna att avgöra. Jag anser det också vara&lt;br&gt;parternas ansvar att medverka till att ledamöterna i dessa organ får utbild-&lt;br&gt;ning om sina uppgifter och möjligheter, i syfte att effektivisera verksamhe-&lt;br&gt;ten och utveckla dialogen och kontakterna med medlemsföretagen och&lt;br&gt;med företagshälsovårdens personal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvaret för att företaghälsovården får den omfattning, inriktning och&lt;br&gt;innehåll som arbetslivet kräver åvilar i första hand parterna. Jag anser det&lt;br&gt;därför högst väsentligt att såväl arbetstagarorganisationer som arbetsgiva-&lt;br&gt;re tillförsäkras inflytande över styrningen av företagshälsovården, oavsett&lt;br&gt;organisationsform. Beträffande den inbyggda företagshälsovården tillgo-&lt;br&gt;doses detta inflytande bl. a. med stöd av arbetsmiljöavtalen och med&lt;br&gt;utgångspunkt från de grundläggande kraven på inflytande och medbestäm-&lt;br&gt;mande i organisationen. I en företagshälsovårdscentral finns inte motsva-&lt;br&gt;rande garantier för inflytande. Det finns i dag exempel på att arbetstagarna&lt;br&gt;saknar inflytande i centralens styrelse. Eftersom det oftast är i centralens&lt;br&gt;styrelse som de avgörande besluten fattas, anser jag det viktigt att den har&lt;br&gt;partsrepresentation som garant för att verksamheten bedrivs enligt avta-&lt;br&gt;lens och samhällets intentioner. Partsrepresentationen bör också kunna&lt;br&gt;bidra till att förhindra oseriös verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill samtidigt erinra om att parternas inflytande över företagshälso-&lt;br&gt;vårdens verksamhet i hög grad utövas i deras egenskap av beställare av&lt;br&gt;företagshälsovårdens tjänster. Genom att ställa tydliga och befogade krav&lt;br&gt;kan parterna på arbetsplatserna medverka till att utveckla företagshälso-&lt;br&gt;vården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen har konstaterat att den verkställande ledningen på före-&lt;br&gt;tagshälsovårdsenheterna ofta är svagt utvecklad. Enligt den enkät arbets-&lt;br&gt;gruppen genomförde till samtliga enheter saknar ca hälften en speciell&lt;br&gt;chefsfunktion för hela enheten. Chefsrollen är dessutom ofta diffus. Många&lt;br&gt;chefer arbetar i dag endast kort tid med företagshälsovård och har ofta en&lt;br&gt;rent kameral funktion och driver sällan rena arbetsmiljöfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsaknad av en sammanhållen ledningsfunktion och tydliga mål har&lt;br&gt;ofta visat sig vara en orsak till interna problem och har också har lett till&lt;br&gt;vissa svårigheter att få ut enhetliga budskap till avnämarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En verksamhets resultat är i stor utsträckning beroende av det sätt på&lt;br&gt;vilket ledarskapet utövas. Detta gäller även företagshälsovården. Jag delar,&lt;br&gt;liksom remissinstanserna, arbetsgruppens uppfattning att det på varje&lt;br&gt;enhet bör finnas en professionell ledningsfunktion som under styrorganet&lt;br&gt;eller motsvarande ansvarar för att verksamheten planeras och verkställs&lt;br&gt;enligt styrelsens och uppdragsgivarnas intentioner. För varje enhet bör det&lt;br&gt;sålunda finnas en ansvarig chef med väl definierade uppgifter. Detta bör&lt;br&gt;gälla oavsett hur företagshälsovården är organiserad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många företagshälsovårdsenheter är små. Det är enligt min mening&lt;br&gt;inget som hindrar att flera sådana enheter går samman om en gemensam&lt;br&gt;chef.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samhället bör ges möjligheter att på ett effektivt sätt kunna följa upp&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;innehållet i företagshälsovårdens verksamhet. Jag vill därför understryka Prop. 1990/91: 140&lt;br&gt;vikten av att verksamheten dokumenteras i verksamhetsplaner och att&lt;br&gt;verksamheten följs upp och utvärderas. Detta är angeläget inte bara för&lt;br&gt;staten som bidragsgivare utan även för anslutna företag, de fackliga orga-&lt;br&gt;nisationerna och de anställda. Verksamhetsplan och verksamhetsberättel-&lt;br&gt;se bör överlämnas till yrkesinspektionen för kännedom.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.5 Kompetens- och utbildningsfrågor&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Jag har tidigare framhållit vikten av att kvalitetsfrågorna får en framskju-&lt;br&gt;ten plats i arbetet med att bygga ut och utveckla företagshälsovården.&lt;br&gt;Kvalitetsfrågorna hänger nära samman med personalens utbildning och&lt;br&gt;kompetens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill särskilt framhålla vikten av att företagshälsovårdens personal&lt;br&gt;har en utbildning som svarar mot de speciella krav som arbetsuppgifterna&lt;br&gt;inom företagshälsovården ställer. Arbetsmiljöinstitutet ansvarar för denna&lt;br&gt;utbildning och är i dag huvudsaklig anordnare av denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidareutbildning i företagshälsovård bör dels ge gedigna kunskaper om&lt;br&gt;arbetsmiljöfrågor utifrån den grundutbildning som de olika personalkate-&lt;br&gt;gorierna har, dels ange ett arbetssätt som de kan tillämpa i det praktiska&lt;br&gt;foretagshälsovårdsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagshälsovårdens personalsammansättning skall spegla verksamhe-&lt;br&gt;tens innehåll. Jag har tidigare framhållit vikten av att företagshälsovården&lt;br&gt;i sitt arbete utgår från en helhetssyn på arbetsmiljöförhållandena. Ju mer&lt;br&gt;förebyggande och åtgärdsinriktad verksamheten är, desto fler verksam-&lt;br&gt;hetstyper och desto större utbildningsbredd kommer att finnas företrädd&lt;br&gt;inom företagshälsovården. Förutom att redan existerande utbildningar&lt;br&gt;samordnas på lämpligt sätt, anser jag det också viktigt att nya verksam-&lt;br&gt;hets- och kompetensområden förs in i utbildningen. Det är väsentligt att&lt;br&gt;områden som i framtiden får stor betydelse för arbetet inom företagshälso-&lt;br&gt;vården, t. ex. beteendevetenskap, psykosociala frågor, arbetsorganisation&lt;br&gt;och rehabiliteringsmetodik, får en ökad tyngd i utbildningen. De ökade&lt;br&gt;kunskaper om kvinnornas arbetsmiljö och deras hälsorisker som erhållits&lt;br&gt;genom arbetsmiljökommissionens kartläggning och arbetarskyddsstyrel-&lt;br&gt;sens handlingsprogram för fyra kvinnodominerande branscher (se avsnitt&lt;br&gt;3.6) behöver också föras in i sammanhanget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag ser det också som angeläget att fler för olika befattningshavare&lt;br&gt;gemensamma avsnitt införs i vidareutbildningen eller som komplement&lt;br&gt;till denna i syfte att skapa en grundval för en gemensam kunskapsram och&lt;br&gt;ett gemensamt förhållningssätt i personalens dagliga arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen har konstaterat att antalet sökande till vidareutbildning i&lt;br&gt;företagshälsovård för beteendevetare och företagssjukgymnaster för närva-&lt;br&gt;rande är mycket större än tillgången på utbildningsplatser. Jag vill med&lt;br&gt;hänsyn till den framtida inriktningen av företagshälsovårdens verksamhet,&lt;br&gt;som jag tidigare redogjort för, understryka behovet av en utökning av&lt;br&gt;vidareutbildningen för dessa båda yrkeskategorier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har tidigare uttalat att det är viktigt att verksamheten inom företags-&lt;br&gt;hälsovården samordnas under en enhetlig och professionell ledning. Där-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med är det också viktigt att denna personal får en vidareutbildning, som Prop. 1990/91: 140&lt;br&gt;behandlar företagshälsovårdens arbetssätt och verksamhetens syfte och&lt;br&gt;innehåll. Därutöver finns annan administrativ personal som bör erbjudas&lt;br&gt;möjlighet till någon form av utbildning inom företagshälsovård. Jag har&lt;br&gt;med tillfredsställelse kunnat konstatera att dessa yrkeskategorier beretts&lt;br&gt;tillfälle att deltaga i introduktionsutbildningen och att den börjar bedrivas&lt;br&gt;som en reguljär del av institutets utbildningsverksamhet. Jag delar arbets-&lt;br&gt;gruppens uppfattning att, oavsett vilken arbetsuppgift man har inom före-&lt;br&gt;tagshälsovården, samtliga personalkategorier skall kunna erbjudas intro-&lt;br&gt;duktionsutbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen 1984/85:89 anges som ett önskvärt mål att företagshäl-&lt;br&gt;sovårdens personal skall vara utbildad före anställning inom företagshälso-&lt;br&gt;vården. Denna princip har i praktiken visat sig vara svår att genomföra.&lt;br&gt;Som regel har personalen varit anställd inom företagshälsovården 1/2—1&lt;br&gt;år innan vidareutbildning i företagshälsovård påbörjas. Arbetsgruppen har&lt;br&gt;funnit att denna praxis fungerat väl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För egen del ser jag inget skäl att frångå denna praxis. Jag anser emeller-&lt;br&gt;tid att det inte får gå för lång tid innan utbildning erbjuds efter anställning-&lt;br&gt;en. Det är angeläget att en nyanställd så snart som möjligt bereds möjlighet&lt;br&gt;att utbildas inom företagshälsovården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag avser att i diskussioner med arbetsmiljöinstitutet ta upp dessa frågor&lt;br&gt;och frågan om en central, övergripande referensgrupp för utbildningsfrå-&lt;br&gt;gor vid arbetsmiljöinstitutet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.6 Företagshälsovårdens utbyggnad&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Den fortsatta utbyggnaden skall ske på frivillig väg&lt;br&gt;genom avtal mellan arbetsmarknadens parter och inte genom lag-&lt;br&gt;stiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med min bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som behandlat frågan är&lt;br&gt;positiva till arbetsgruppens förslag om anslutning på frivillig väg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen till min bedömning: Arbetsmarknadens parter har genom avtal&lt;br&gt;påtagit sig ansvaret för utbyggnaden av företagshälsovården inom sina&lt;br&gt;respektive avtalsområden. Företagshälsovårdsreformen år 1986 (prop.&lt;br&gt;1984/85:89, SoU 13, rskr 172) innebar samtidigt vissa samhälleliga stödåt-&lt;br&gt;gärder för att underlätta utbyggnaden genom en förändring av statsbi-&lt;br&gt;dragssystemet. Tanken på en lagstiftning om obligatorisk anslutning avvi-&lt;br&gt;sades av riksdagen samtidigt som målsättningen att 75% av de anslutna&lt;br&gt;skall ha tillgång till företagshälsovård vid 1990-talets början lades fast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kan i dag konstatera att ca 80% av de anställda har tillgång till&lt;br&gt;företagshälsovård. Detta innebär att det av riksdagen uppställda målet om&lt;br&gt;75 % anslutning bland de anställda har uppfyllts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kan samtidigt konstatera att det finns såväl branschvisa som regio-&lt;br&gt;nala skillnader i anslutningsgrad. Särskilt inom servicenäringarna är an-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;slutningen låg. Framför allt är det små företag med färre än 20 anställda Prop. 1990/91:140&lt;br&gt;som i dag står utanför företagshälsovården. Det är troligt att åtskilliga av&lt;br&gt;dessa företag skulle behöva ha tillgång till företagshälsovårdens expertkun-&lt;br&gt;nande. Arbetsgivarens ökade ansvar för rehabilitering kommer även att&lt;br&gt;öka behovet av hjälp från företagshälsovården. Detta gäller i hög grad de&lt;br&gt;små företagen, som ofta saknar egna resurser för sådana insatser. Arbets-&lt;br&gt;livsfondens verksamhet ökar ytterligare företagens behov av expertis för&lt;br&gt;att åstadkomma förändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen till att de mindre företagen har en låg anslutning skiftar. Arbets-&lt;br&gt;gruppen konstaterar att det ofta visat sig vara svårt att motivera småföre-&lt;br&gt;tag att ansluta sig. Det råder också viss tveksamhet från företagshälsovår-&lt;br&gt;den att ansluta småföretag, då dessa jämfört med större företag upplevs&lt;br&gt;som mer arbetskrävande och därmed drar med sig jämförelsevis stora&lt;br&gt;kostnader för företagshälsovården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med arbetsgruppen anser jag emellertid inte att en lagstiftning är&lt;br&gt;den rätta vägen för att ansluta de små företagen. En lagreglering skulle bli&lt;br&gt;verkningslös om den inte också innebar en motsvarande skyldighet för&lt;br&gt;någon eller några att tillhandahålla företagshälsovård. Jag ser det också&lt;br&gt;som en förtroendefråga. En lagreglering skulle kunna uppfattas som ett&lt;br&gt;hinder för parternas inflytande på utformningen av företagshälsovården&lt;br&gt;och därmed minska deras intresse och engagemang. Utan förtroende hos&lt;br&gt;såväl arbetsgivare som arbetstagare torde företagshälsovården ha små&lt;br&gt;möjligheter att göra en ändamålsenlig insats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig förutsättning för den fortsatta utbyggnaden av företagshälso-&lt;br&gt;vården anser jag vara att företagen och de anställda inser värdet av att&lt;br&gt;använda sig av företagshälsovårdens tjänster och därmed av fri vilja anslu-&lt;br&gt;ter sig. Detta fordrar för det första att arbetsmiljömedvetandet stärks såväl&lt;br&gt;hos arbetsgivare som hos arbetstagare. Dessutom måste företagshälsovår-&lt;br&gt;den kunna anpassa sina tjänster till de små företagens behov. Små företag&lt;br&gt;behöver enligt min mening ofta hjälp med konkreta råd och färdiga åt-&lt;br&gt;gärdsförslag, mycket information och utbildning kring den egna miljön,&lt;br&gt;information om regelsystem etc. Detta ställer höga krav på flexibilitet och&lt;br&gt;beredskap att pröva nya lösningar hos företagshälsovården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar alltså arbetsgruppens uppfattning att utbyggnaden även i fram-&lt;br&gt;tiden skall ske på frivillig grund genom avtal mellan arbetsmarknadens&lt;br&gt;parter. Det är samtidigt i hög grad önskvärt att anslutningen bland de små&lt;br&gt;företagen ökar. Detta förutsätter att arbetsmarknadens parter genom olika&lt;br&gt;insatser fortsätter att verka för en ökad anslutning bland de små företagen.&lt;br&gt;För egen del kommer jag i det följande att föreslå förändringar av bidragen&lt;br&gt;till företagshälsovården för att ytterligare stimulera till ökad anslutning av&lt;br&gt;små företag. Jag vill också erinra om att en majoritet av de ca en miljon&lt;br&gt;anställda, som i dag står utanför företagshälsovården, omfattas av arbets-&lt;br&gt;miljöavtal och därmed har en avtalsenlig rätt till företagshälsovård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill vidare erinra om att yrkesinspektionen i sin roll som tillsyns-&lt;br&gt;myndighet har som särskild uppgift att följa och främja företagshälsovår-&lt;br&gt;dens utveckling. Yrkesinspektionen kommer enligt min mening att bli allt&lt;br&gt;viktigare i arbetet med att få företagshälsovården utbyggd för de företag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som i dag står utanför. Detta gäller inte minst företag som inte omfattas av Prop. 1990/91: 140&lt;br&gt;kollektivavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill också erinra om att yrkesinspektionen enligt arbetsmiljölagen (3&lt;br&gt;kap. 2 §) i vissa fall genom föreläggande kan ålägga arbetsgivaren att&lt;br&gt;föranstalta om företagshälsovård.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.7 Villkor för bidrag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;4.7.1 Grundläggande villkor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Villkoren för bidrag till företagshälsovården renodlas&lt;br&gt;till att gälla vissa grundläggande krav rörande verksamhetens funk-&lt;br&gt;tion och kvalitet samt styrning och ledning. Dessa villkor skall gälla&lt;br&gt;lika för all företagshälsovård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna ställer sig bakom att&lt;br&gt;villkoren för bidrag skall gälla lika för all företagshälsovård. SACO varnar&lt;br&gt;för en kvalitativ urholkning av företagshälsovården om villkoren samtidigt&lt;br&gt;försvagas. Landstingsförbundet motsätter sig att dispositiviteten tas bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser vänder sig mot att krav på personalens utbildning&lt;br&gt;inte finns med bland villkoren i arbetsgruppens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen till mitt förslag: Företagshälsovården har vuxit fram som en&lt;br&gt;gemensam angelägenhet för parterna på arbetsmarknaden. Dess verksam-&lt;br&gt;het styrs främst genom avtalen om arbetsmiljö och företagshälsovård.&lt;br&gt;Partsstyrningen innebär att verksamheten kan utformas efter de skiftande&lt;br&gt;behoven i olika branscher och sektorer på arbetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt har samhället ett intresse av att företagshälsovården har rätt&lt;br&gt;inriktning och bra kvalitet på verksamheten. Samhället lämnar ett årligt&lt;br&gt;stöd till företagshälsovården på närmare en miljard kronor. Ett skäl till&lt;br&gt;detta är att företagshälsovården har stor betydelse för att motverka utslag-&lt;br&gt;ning och förbättra arbetsmiljön och övriga förhållanden i arbetslivet. Mot&lt;br&gt;denna bakgrund bör samhället kunna ställa krav på företagshälsovården,&lt;br&gt;dess effektivitet och inriktningen av verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid konstruktionen av gällande förordning (1985:326) om bidrag till&lt;br&gt;företagshälsovård rådde stor enighet om att villkoren för statsbidrag inte&lt;br&gt;fick begränsa parternas möjlighet att bestämma om företagshälsovårdens&lt;br&gt;innehåll och att anpassa den till olika branschers förutsättningar och&lt;br&gt;behov. De villkor för statsbidrag, som har att göra med företagshälsovår-&lt;br&gt;dens innehåll och utformning, kom därför i huvudsak att utgå från avta-&lt;br&gt;lens normer. Villkoren gjordes tillämpliga endast om det inte finns kollek-&lt;br&gt;tivavtal (3 §, andra stycket i nämnda förordning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett problem med denna ordning är att befintliga arbetsmiljöavtal är&lt;br&gt;relativt oprecisa vad gäller mål och inriktning. Tydligheten i avtalen vari-&lt;br&gt;erar mellan olika avtalsområden. Detta har lett till skiftande kvalitet och&lt;br&gt;olika inriktning av företagshälsovården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser i likhet med arbetsgruppen och flertalet remissinstanser att de&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;krav, som samhället ställer på företagshälsovården för utbetalning av Prop. 1990/91:140&lt;br&gt;bidrag, skall gälla lika för all företagshälsovård, oavsett hur avtalen utfor-&lt;br&gt;mats. Det bör ankomma på regeringen att besluta om den närmare utform-&lt;br&gt;ningen av bidragsvillkoren. Bland de krav som bör ställas på företagshälso-&lt;br&gt;vården bör enligt min mening ingå att företagshälsovården&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— är en rådgivande expertresurs för hela arbetsstället&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— arbetar förebyggande och medverkar i anpassnings- och rehabiliterings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbetet på arbetsplatsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— aktivt medverkar i det lokala arbetsmiljöarbetet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— samverkar med samhällets olika organ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— styrs av ett organ med partsrepresentation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— har en väl definierad ledningsfunktion&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— årligen upprättar verksamhetsplan och verksamhetsberättelse som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överlämnas till yrkesinspektionen för kännedom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— drivs med för ändamålet utbildad personal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta stämmer väl överens med vad arbetsgruppen föreslagit och vad&lt;br&gt;jag tidigare anfört om företagshälsovårdens arbetsuppgifter. Jag har dock&lt;br&gt;för egen del till arbetsgruppens förslag lagt ytterligare ett villkor, nämligen&lt;br&gt;att företagshälsovården drivs med för ändamålet utbildad personal. Vill-&lt;br&gt;koret finns i den nu gällande bidragsförordningen. För att företagshälso-&lt;br&gt;vården på ett effektivt sätt skall kunna arbeta med arbetsmiljöfrågorna&lt;br&gt;krävs enligt min mening att företagshälsovårdens personal har en utbild-&lt;br&gt;ning som svarar mot de speciella krav som arbetsuppgifterna inom före-&lt;br&gt;tagshälsovården ställer. Jag har tidigare uttalat att en nyanställd inom&lt;br&gt;företagshälsovården så snart som möjligt bör erbjudas den utbildning som&lt;br&gt;arbetsmiljöinstitutet tillhandahåller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar samtidigt arbetsgruppens uppfattning att det är viktigt att&lt;br&gt;villkoren från samhällets sida inte får begränsa parternas strävan att utfor-&lt;br&gt;ma företagshälsovården med hänsyn till olika lokala förutsättningar och&lt;br&gt;behov. Den inriktning av villkoren för bidrag som här har angetts bör inte&lt;br&gt;vara något hinder för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det främsta motivet för att samhället ställer vissa krav på verksamheten&lt;br&gt;är enligt min mening att garantera en rimlig kvalitet med hänsyn till&lt;br&gt;företagshälsovårdens allmänna målsättning och att verksamhetens drivs i&lt;br&gt;planerade former. Den närmare utformningen av verksamheten, som t. ex.&lt;br&gt;dimensionering, styr- och organisationsformen samt sammansättning av&lt;br&gt;personal etc. anser jag i likhet med arbetsgruppen vara en uppgift för de&lt;br&gt;lokala parterna att bestämma om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i fortsättningen bör gälla att yrkesinspektionen har uppgiften att&lt;br&gt;pröva rätten till bidrag medan beräkningen av bidragens storlek och utbe-&lt;br&gt;talning av beloppen ombesörjs av försäkringskassorna. Jag avser att noga&lt;br&gt;följa yrkesinspektionen förändrade uppgifter i samband med bidragspröv-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.7.2 Patientavgift&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Patientavgift skall inte tas ut inom företagshälsovår-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Överenstämmer med mitt förslag. Fem ledamö-&lt;br&gt;ter har reserverat sig mot förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser avvisar förslaget. Bl. a. so-&lt;br&gt;cialstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, TCO, LO och Bygghälsan tillstyrker&lt;br&gt;förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Frågan om patientavgift skall tas ut eller inte&lt;br&gt;avgörs idag av huvudmannen för respektive företagshälsovårdsenhet. År&lt;br&gt;1989 tog ungefär varannan företagshälsovårdsenhet ut patientavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt nuvarande bidragsförordning får patientavgift dock inte tas ut för&lt;br&gt;läkarvård och sjukvårdande behandling till följd av godkänd arbetsskada&lt;br&gt;eller för anpassnings- och rehabiliteringsverksamhet som bedrivs med stöd&lt;br&gt;av arbetsmiljölagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen har övervägt om det även framgent skall finnas en möj-&lt;br&gt;lighet för företagshälsovården att ta ut patientavgift. Arbetsgruppen har&lt;br&gt;därvid diskuterat olika för- och nackdelar med att ta bort denna möjlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen har varit enig om att företagshälsovårdens inriktning är&lt;br&gt;att arbeta förebyggande och medverka vid arbetsanpassning och rehabili-&lt;br&gt;tering. Arbetsgruppens majoritet anser att ett bibehållande av möjligheten&lt;br&gt;att ta ut patientavgift kan ge legitimitet åt sjukvårdande och behandlande&lt;br&gt;instatser och bidra till att öka sådana insatser på bekostnad av företagshäl-&lt;br&gt;sovårdens centrala förebyggande arbetsuppgifter. Det finns enligt arbets-&lt;br&gt;gruppen också risk att företagshälsovården ser patientavgiften som en&lt;br&gt;viktig inkomstkälla för sin verksamhet vilket kan leda till felaktiga priori-&lt;br&gt;teringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens minoritet anser, liksom flera av remissinstanserna, att&lt;br&gt;andelen sjukvård inom företagshälsovården snarare skulle öka än minska&lt;br&gt;om möjligheten att ta ut patientavgift skulle slopas eftersom sjukvården&lt;br&gt;inom företagshälsovården då skulle bli billigare än annan vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För egen del ansluter jag mig till den bedömning som gjorts av arbets-&lt;br&gt;gruppens majoritet och bl. a. LO och TCO. Jag har redan slagit fast att&lt;br&gt;allmänna sjukvårdande och behandlande uppgifter i princip inte hör till&lt;br&gt;företagshälsovårdens ansvarsområde. Huvuduppgiften skall vara att arbe-&lt;br&gt;ta förebyggande samt att medverka vid den yrkesinriktade rehabilitering-&lt;br&gt;en. I dessa uppgifter kan ingå vissa behandlande moment, för vilka pa-&lt;br&gt;tientavgift inte skall tas ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser i likhet med arbetsgruppen att en möjlighet att ta ut patientav-&lt;br&gt;gift ger legitimitet åt sådan sjukvårdande och behandlande verksamhet&lt;br&gt;som inte hör till företagshälsovårdens ansvarsområde. Jag är samtidigt&lt;br&gt;medveten om att trycket på företagshälsovården att bedriva sjukvård&lt;br&gt;fortfarande är stort. Ett borttagande av möjligheten att ta ut patientavgift&lt;br&gt;skulle kunna öka detta tryck genom att sjukvård då skulle upplevas som&lt;br&gt;gratis. Enligt min mening understryker detta vikten av att företagshälso-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vårdens roll tydliggörs och att den renodlar sin verksamhet för att på sikt Prop. 1990/91:140&lt;br&gt;minska efterfrågan på sjukvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag föreslår därför att patientavgift inte skall kunna tas ut inom företags-&lt;br&gt;hälsovården. Möjligheten att ta ut patientavgift bör upphöra den 1 januari&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1993. Detta innebär att företagshälsovården får rimlig tid till anpassning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.8 Vissa ändringar i bidragssystemet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Gränsen för småföretagstillägg sänks från 50 till 20&lt;br&gt;anställda. Småföretagstillägget höjs så att det utgår med samma&lt;br&gt;belopp som grundbidraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En höjning sker av nyanslutningstillägget så att det utgår med två&lt;br&gt;grundbidrag per anställd under en tid av två år för varje nyanslutet&lt;br&gt;företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt förslag vad gäller&lt;br&gt;småföretagstillägget. Arbetsgruppen föreslår att ett särskilt finansierings-&lt;br&gt;stöd skapas vid etablering av nya enheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till förslaget om&lt;br&gt;småföretagstillägg. Flera remissinstanser anser dock att den föreslagna&lt;br&gt;höjningen av småföretagstilläggget är otillräcklig. Några instanser, bl. a.&lt;br&gt;LO, föreslår ett företagsbaserat grundbidrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser stöder arbetsgruppens förslag till särskilt finan-&lt;br&gt;sieringsstöd till nya enheter. Några instanser anser dock att ett sådant stöd&lt;br&gt;i första hand bör utgå för utveckling av befintliga enheter. RRV avstyrker&lt;br&gt;förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunförbundet anser att statsbidraget till företagshälsovården bör&lt;br&gt;slopas helt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen till mitt förslag: Enligt riksdagens beslut (prop. 1984/85:89, SoU&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13, rskr. 172) finansieras bidragen till företagshälsovård sedan den 1&lt;br&gt;januari 1986 över arbetarskyddsavgiften. Arbetarskyddsavgiften för ar-&lt;br&gt;betsgivare höjdes därför från 0,155 till 0,35% av avgiftsunderlaget. Sjuk-&lt;br&gt;försäkringsavgiften, över vilken ersättningen finansierades före 1986, re-&lt;br&gt;ducerades i motsvarande mån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt infördes nya bidragsregler. I propositionen (1984/85:89) om&lt;br&gt;företagshälsovård och arbetsanpassning motiverades förslaget med att nya&lt;br&gt;bidragsregler skulle bryta kopplingen mellan ersättning och sjukvård. Det&lt;br&gt;nya systemet utformades med syfte att dels stimulera till förebyggande&lt;br&gt;insatser, dels främja anslutningen av de små företagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bidrag lämnas i form av grundbidrag, småföretagstillägg och nyanslut-&lt;br&gt;ningstillägg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundbidraget utgör basen i ersättningssystemet och omprövas varje år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För innevarande år uppgår bidraget till 276 kr. per ansluten anställd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Småföretagstillägget lämnas för upp till 50 personer i varje anslutet&lt;br&gt;företag oberoende av företagets storlek. Tillägget utgör hälften av grund-&lt;br&gt;bidraget. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nyanslutningstillägget utgår under de två första åren som ett företag är Prop. 1990/91:140&lt;br&gt;anslutet till företagshälsovården. Tillägget utgör ett belopp som är hälften&lt;br&gt;av summan av grundbidraget och småföretagstillägget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen har enligt sina direktiv haft i uppdrag att utvärdera&lt;br&gt;bidragssystemets effekter på utbyggnaden. Jag har tidigare konstaterat att&lt;br&gt;det av rikdagen uppställda målet om 75% anslutning av de anställda till&lt;br&gt;företagshälsovården är uppnått. Fortfarande står emellertid merparten av&lt;br&gt;företag med mindre än 20 anställda utanför företagshälsovården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar arbetsgruppens uppfattning att många av de faktorer som anses&lt;br&gt;motverka en ökad anslutning av småföretag inte på ett enkelt sätt påverkas&lt;br&gt;genom utformningen av gällande ersättningssystem. Det finns dock skäl&lt;br&gt;att tro att förhållandet delvis är ekonomiskt betingat och att nuvarande&lt;br&gt;ersättningssystem inte är tillräckligt för att kompensera för de relativt&lt;br&gt;högre kostnader som företagshälsovården har för att betjäna de små företa-&lt;br&gt;gen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen har därför diskuterat olika alternativa utformningar av&lt;br&gt;bidragssystemet i syfte att förstärka bidraget för de små företagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten för arbetsgruppens förslag har varit ett oförändrat&lt;br&gt;grundbidrag. Med hänsyn till att grundbidraget är den enda ersättning som&lt;br&gt;utgår för samtliga personer i beräkningsunderlaget bör det även i fortsätt-&lt;br&gt;ningen sättas relativt högt. En sänkning av grundbidraget till förmån för&lt;br&gt;andra bidragskomponenter skulle dessutom för många anordnare innebära&lt;br&gt;väsentligen minskade statsbidrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen har föreslagit en fördubbling av småföretagstillägget,&lt;br&gt;dvs. att det skall utgå med samma belopp som gundbidraget. Detta kan ske&lt;br&gt;genom att gränsen för det antal anställda som småföretagstillägget skall&lt;br&gt;utgå för sänks från 50 till 20 personer.&lt;br&gt;Nyanslutningstillägget föreslås bibehållas oförändrat. Eftersom det främst&lt;br&gt;är de små företagen som återstår att ansluta är nyanslutningstilläggget i&lt;br&gt;praktiken att betrakta som ett bidrag för de små företagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag ansluter mig till arbetsgruppens förslag både vad avser en höjning av&lt;br&gt;småföretagstillägget och sänkning av antalet personer för vilket tillägget&lt;br&gt;skall utgå. Detta bör enligt min mening innebära en ekonomisk stimulans&lt;br&gt;för företagshälsovården att ansluta de små företagen.&lt;br&gt;Jag är samtidigt medveten om att denna åtgärd inte ensamt löser pro-&lt;br&gt;blemen med anslutningen av de små företagen. Bl. a. torde en utökad&lt;br&gt;samverkan mellan olika företagshälsovårdsenheter, t. ex. för ett effektivt&lt;br&gt;utnyttjande av de samlade personalresurerna, kompetens- och meto-&lt;br&gt;dutveckling m. m., vara nödvändig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen föreslår vidare att ett nytt bidrag, benämnt etablerings-&lt;br&gt;bidrag, skall utgå vid etablering av nya enheter. Bidraget föreslås uppgå till&lt;br&gt;ett belopp motsvarande två grundbidrag per ansluten anställd och år i&lt;br&gt;högst tre år. Den föreslagna konstruktionen förutsätter därmed att en&lt;br&gt;etablering redan har skett innan bidrag kan utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet remissinstanser som tagit ställning till frågan är positiva till&lt;br&gt;förslaget. För egen del anser jag att den kompetens och erfarenhet som&lt;br&gt;finns i befintliga enheter i första hand bör tas tillvara. Det finns också en&lt;br&gt;strävan till omstruktureringar inom företagshälsovården som bl. a. innebär&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sammanslagning till större enheter eller olika former för samverkan för att&lt;br&gt;därigenom få ett bättre utnyttjande av de samlade resurserna och ge&lt;br&gt;möjlighet till utveckling och kompetenshöjning. Jag anser att denna strä-&lt;br&gt;van inte får motverkas av ett bidragssystem som leder till överetablering&lt;br&gt;och en uppsplittring av marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag stimulerar endast till att etablera nya enheter,&lt;br&gt;inte till att utvidga verksamheten i redan befintliga. För att stimulera&lt;br&gt;anslutning av små företag bör enligt min mening bidragsbeloppet vara&lt;br&gt;utformat så att det också stimulerar redan etablerade företagshälsovårds-&lt;br&gt;enheter att utvidga sin verksamhet. För egen del vill jag därför föreslå en&lt;br&gt;höjning av nyanslutningstillägget så att det utgår med två grundbidrag per&lt;br&gt;anställd under en tid av två år för varje företag som för första gången&lt;br&gt;ansluter sig till en företagshälsovårdsenhet. Detta menar jag, tillsammans&lt;br&gt;med de förändringar jag föreslagit i övrigt i bidragssystemet, kommer att&lt;br&gt;vara en god stimulans för företagshälsovården att ansluta små företag till&lt;br&gt;företagshälsovården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förändringar jag nu föreslår i bidragssystemet ryms inom gällande&lt;br&gt;ekonomiska ramar för företagshälsovården.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.9 Bygghälsan&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Den särskilda förordning som reglerar bidraget till&lt;br&gt;företagshälsovård för vissa anställda inom byggbranschen skall upp-&lt;br&gt;höra att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Bygghälsan motsätter sig inte förslaget men anser&lt;br&gt;det nödvändigt med en övergångsperiod fram till år 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: För kollektivanställda och arbetsledare inom&lt;br&gt;byggbranschen gäller särskilda regler om bidrag till företagshälsovård,&lt;br&gt;enligt förordningen (1987:729) om bidrag för företagshälsovård för vissa&lt;br&gt;antställda inom byggbranschen, den s.k. Bygghälsan. Enligt ersättnings-&lt;br&gt;reglerna i denna förordning utgör byggbranschens semesterkassor och&lt;br&gt;SALFs medlemsregister grunden för beräkning av antalet bidragsberättiga-&lt;br&gt;de anställda byggnadsarbetare och arbetsledare, som är kollektivt anslutna&lt;br&gt;till Bygghälsan. Småföretagstillägg utgår för varje kollektivansluten arbets-&lt;br&gt;tagare upp till 50 anslutna inom var och en av de regioner där Bygghälsan&lt;br&gt;har sin verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Orsaken till den annorlunda beräkningssgrunden för Bygghälsan var&lt;br&gt;svårigheter att identifiera antalet anställda inom byggbranschen på grund&lt;br&gt;av det stora antalet objektsanställningar. Detta förhållande råder emeller-&lt;br&gt;tid inte längre utan numera tillämpas tillsvidareanställning inom bygg-&lt;br&gt;branschen med åtföljande mindre rörlighet bland de anställda mellan olika&lt;br&gt;arbetsgivare. Företag inom byggbranschen bör därmed, på samma sätt&lt;br&gt;som övriga företag inom näringslivet, bättre kunna redovisa antalet an-&lt;br&gt;ställda som underlag för beräkning av bidraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen har föreslagit att den särskilda förordning som gäller för Prop. 1990/91:140&lt;br&gt;byggbranschen bör upphöra i och med utgången av år 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar arbetsgruppens uppfattning att en strävan bör vara att så långt&lt;br&gt;det är möjligt ha samma bidragsregler för alla. Eftersom skälet till att ha&lt;br&gt;särskilda bidragsbestämmelser för Bygghälsan numera inte kan anses före-&lt;br&gt;ligga anser jag i likhet med arbetsgruppen att den nämnda förordningen,&lt;br&gt;om bidrag till företagshälsovård för vissa anställda inom byggbranschen,&lt;br&gt;bör upphöra att gälla i och med utgången av år 1993.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.10 Organ för samverkan och utveckling av&lt;br&gt;företagshälsovården&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Det är angeläget att det finns ett centralt organ för&lt;br&gt;samverkan och utveckling av företagshälsovården. Jag har kunnat&lt;br&gt;konstatera att arbetsmarknadens parter bildat ett sådant organ. Som&lt;br&gt;bidrag till en basfinansiering av detta organ bör utgå ett belopp&lt;br&gt;motsvarande högst 1 % av de medel som årligen avsätts som stöd till&lt;br&gt;företagshälsovården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare bör företagshälsovårdsdelegationens roll övervägas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser ser positivt på inrättandet&lt;br&gt;av ett centralt samverkansorgan. Riksrevisionsverket avstyrker att ett&lt;br&gt;sådant organ skall finansieras med allmänna medel. Statskontoret anser att&lt;br&gt;dess uppgifter först bör preciseras och dess utgifter regelblundet prövas&lt;br&gt;innan medel tilldelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Företagshälsovården har tillkommit på parter-&lt;br&gt;nas initiativ för att utgöra en resurs i det lokala arbetsmiljöarbetet. Verk-&lt;br&gt;samheten styrs främst genom de avtal och riktlinjer som träffats mellan&lt;br&gt;parterna. Arbetsmarknadens parter har därmed ett ansvar för att företags-&lt;br&gt;hälsovården får den inriktning och omfattning arbetslivet kräver. Detta&lt;br&gt;kräver samtidigt att parterna engagerar sig lokalt, regionalt och centralt för&lt;br&gt;företagshälsovårdens utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har tidigare inte funnits något organiserat samarbete och erfaren-&lt;br&gt;hetsutbyte mellan avtalsområdena. Företagshälsovården har dessutom&lt;br&gt;som bransch varit otydlig, inte minst gentemot andra organ i samhället.&lt;br&gt;Ett partsövergripande organ, som kan svara för hela branschen, har efter-&lt;br&gt;lysts bl. a. av arbetsgruppen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett centralt råd för samverkan och utveckling av företagshälsovården&lt;br&gt;har bildats, vars uppgifter är att inom företagshälsovårdens område&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— främja samråd och erfarenhetsutbyte mellan avtalsområdena&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— ta initiativ till forsknings- och utvecklingsarbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— samla och sprida information om forskning, utveckling och praktiska&lt;br&gt;erfarenheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— förmedla tjänster&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— verka för kompetensutveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— främja och stödja regional samverkan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— överlägga med myndigheter och organisationer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— bedriva övergripande marknadsföring av företagshälsovård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag ser mycket positivt på detta. Jag anser att rådet som hjälp till&lt;br&gt;basfinansiering bör få del av de medel som årligen avsätts för stöd till&lt;br&gt;företagshälsovården med ett belopp som högst får uppgå till 1 % av dessa&lt;br&gt;medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör ankomma på regeringen att besluta om utbetalning av medel&lt;br&gt;härför efter ansökan och särskild prövning av beloppets storlek.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.11 Genomförande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Nu förordade ändringar i bidragssystemet avses träda i kraft den 1 januari&lt;br&gt;1992. Möjligheten att ta ut patientavgift avses upphöra den 1 januari 1993.&lt;br&gt;Den särskilda förordningen för Bygghälsan avses upphöra den 1 januari&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1994.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Produktsäkerhet och produktkontroll m. m.&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;5.1 Normgivningskompetensen i arbetsmiljölagen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;5.1.1 Ett nytt föreskriftsbemyndigande i arbetsmiljölagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Ett bemyndigande att meddela de ytterligare föreskrif-&lt;br&gt;ter om arbetsmiljöns beskaffenhet och allmänna skyldigheter i fråga&lt;br&gt;om arbetsmiljön som behövs för att förebygga ohälsa och olycksfall i&lt;br&gt;arbetet förs in i arbetsmiljölagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtliga bemyndigandebestämmelser samlas i ett nytt kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Överenstämmer i huvudsak med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till eller har&lt;br&gt;ingen erinran mot förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Arbetsmiljölagen är uppbyggd som en utpräglad&lt;br&gt;ramlag när det gäller de krav som ställs i fråga om arbetsmiljöns beskaffen-&lt;br&gt;het. Inom ramen för lagens bestämmelser skall närmare krav på arbetsmil-&lt;br&gt;jön fastställas i takt med den sociala och tekniska utvecklingen i samhället.&lt;br&gt;Vid arbetsmiljölagens tillkomst förutsattes det (prop. 1976/77:149) att&lt;br&gt;dessa krav på arbetsmiljön skulle fastställas genom en närmare reglering av&lt;br&gt;arbetarskyddsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgörande för föreskriftsbemyndigandena vid arbetsmiljölagens till-&lt;br&gt;komst var sanktionssystemets utformning. Huvudregeln var att straffhot&lt;br&gt;för brister i arbetsmiljön inte skulle inträda förrän en tillsynsmyndighet i&lt;br&gt;det enskilda fallet hade meddelat ett föreläggande eller förbud. Endast ett&lt;br&gt;fåtal föreskrifter ansågs därför behöva vara förenade med en direkt straff-&lt;br&gt;sanktion. Detta gällde bl. a. föreskrifter om kontroll eller särskilda villkor&lt;br&gt;för brukande och om förbud mot arbetsprocesser, arbetsmetoder, tekniska&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anordningar och farliga ämnen. Sådana föreskrifter skulle meddelas med Prop. 1990/91: 140&lt;br&gt;stöd av bemyndiganden i arbetsmiljölagen. Övriga föreskrifter skulle med-&lt;br&gt;delas som verkställighetsföreskrifter, med bemyndigande från regeringen&lt;br&gt;intaget i arbetsmiljöförordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bemyndigandena i arbetsmiljölagen har stöd i 8 kap. 7 och 11 §§ rege-&lt;br&gt;ringsformen. Bemyndigandet att meddela verkställighetsföreskrifter har&lt;br&gt;stöd i 8 kap. 13 § regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen har, mot bakgrund av bl. a. den diskussion som förekom-&lt;br&gt;mit om arbetarskyddsstyrelsens verkställighetsföreskrifter och förhållan-&lt;br&gt;det till grundlagens bestämmelser, utrett frågan om delegering av normgiv-&lt;br&gt;ningskompetens till arbetarskyddsstyrelsen. Gruppen har därvid utgått&lt;br&gt;från de uttalanden som gjordes i grundlagsmotiven (prop. 1973:90 s. 211)&lt;br&gt;om utrymmet för verkställighetsföreskrifter. Den föredragande departe-&lt;br&gt;mentschefen anförde bl. a. följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med föreskrifter om verkställighet av lag bör enligt min mening i första&lt;br&gt;hand förstås tillämpningsföreskrifter av rent administrativ karaktär. I viss&lt;br&gt;utsträckning torde det emellertid vara ofrånkomligt att tillåta, att regering-&lt;br&gt;en med stöd av sin behörighet att besluta verkställighetsföreskrifter i&lt;br&gt;materiellt hänseende ”fyller ut” en lag, även om lagen i och för sig skulle&lt;br&gt;befinna sig inom det obligatoriska lagområdet. En förutsättning för att&lt;br&gt;regeringen skall få göra detta måste emellertid vara, att den lagbestämmel-&lt;br&gt;se som skall kompletteras är så detaljerad att regleringen inte tillförs något&lt;br&gt;väsentligt nytt genom den av regeringen beslutade föreskriften. I verkstäl-&lt;br&gt;lighetsföreskriftens form får således inte beslutas om något som kan upple-&lt;br&gt;vas som ett nytt åliggande för enskilda eller om något som kan betraktas&lt;br&gt;som ett tidigare ej föreliggande ingrepp i enskildas personliga eller ekono-&lt;br&gt;miska förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som arbetsgruppen har funnit har det efterhand utbildats en mer restriktiv&lt;br&gt;praxis när det gäller delegering av normgivningskompetens, i enlighet med&lt;br&gt;de anförda uttalandena i grundlagsmotiven. Frågan har varit aktuell i ett&lt;br&gt;flertal lagstiftningsärenden på senare tid (se bl. a. prop. 1987/88:3 om en&lt;br&gt;ny fartygssäkerhetslag och prop. 1987/88:93 om djurskyddslag m. m.). När&lt;br&gt;förutsättningarna är i stort sett desamma som i arbetsmiljölagen sker&lt;br&gt;delegering av normgivningskompetensen sålunda numera med stöd av 8&lt;br&gt;kap. 7 och 11 §§ regeringsformen och inte genom ett bemyndigande att&lt;br&gt;meddela verkställighetsföreskrifter med stöd av 8 kap. 13 § regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser liksom arbetsgruppen att den form som valts för reglering av&lt;br&gt;normgivningskompetensen när det gäller föreskrifter om arbetsmiljön och&lt;br&gt;arbetarskyddsstyrelsens utnyttjande av de bemyndiganden den fått står i&lt;br&gt;principiell överensstämmelse med de berörda grundlagsbestämmelserna&lt;br&gt;och uttalandena i grundlagsmotiven. Så länge arbetarskyddsstyrelsens&lt;br&gt;verkställighetsföreskrifter faller inom ramen för arbetsmiljölagens grund-&lt;br&gt;läggande bestämmelser kan de inte anses innefatta något nytt åliggande&lt;br&gt;eller tidigare ej föreliggande ingrepp i enskildas förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med arbetsgruppen anser jag ändå att det finns starka skäl som&lt;br&gt;talar för att föreskrifterna om arbetsmiljöns beskaffenhet i fortsättningen&lt;br&gt;bör meddelas, i enlighet med 8 kap. 7 § regeringsformen, med stöd av ett&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bemyndigande i arbetsmiljölagen och motsvarande bemyndigande i ar-&lt;br&gt;betsmiljöförordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna om arbetsmiljöns beskaffenhet bör, inom ramen för ar-&lt;br&gt;betsmiljölagens regler, kunna avse alla de förhållanden som måste regleras&lt;br&gt;för att åstadkomma en god arbetsmiljö. Föreskrifterna måste ibland vara&lt;br&gt;detaljerade även om inriktningen i föreskriftsarbetet är att de utformas&lt;br&gt;som funktionskrav. Det är nödvändigt att arbetarskyddsstyrelsen kan bi-&lt;br&gt;behålla den roll i regelgivningen som förutsattes vid arbetsmiljölagens&lt;br&gt;tillkomst. En eventuell osäkerhet om utrymmet för verkställighetsföre-&lt;br&gt;skrifter får inte lägga hinder i vägen för föreskrifter som är nödvändiga för&lt;br&gt;att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot den här bakgrunden bör således författningsstödet för föreskrifts-&lt;br&gt;verksamheten ändras. Arbetarskyddsstyrelsen bör fortsättningsvis kunna&lt;br&gt;meddela de ytterligare föreskrifter som behövs inom ramen för arbets-&lt;br&gt;miljölagens syfte att förebygga ohälsa och olycksfall med stöd av ett i lagen&lt;br&gt;intaget bemyndigande. Med den utformning av bemyndigandebestämmel-&lt;br&gt;sen som jag föreslår kommer sådana gränsdragningsfrågor som har be-&lt;br&gt;handlats inom ramen för arbetsgruppens arbete inte längre att ha samma&lt;br&gt;betydelse för föreskriftsarbetet. En tydligare föreskriftskompetens för ar-&lt;br&gt;betarskyddsstyrelsen är ägnad att öka effektiviteten i föreskriftsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet och Hovrätten för Västra&lt;br&gt;Sverige har framfört synpunkter på frågan om omfattningen av regering-&lt;br&gt;ens subdelegation till arbetarskyddsstyrelsen. Hovrätten har bl. a. pekat på&lt;br&gt;det förhållandet att grundlagsmotiven förutsatte att subdelegation i all-&lt;br&gt;mänhet skulle omfatta endast en del av den normgivningskompetens som&lt;br&gt;regeringen har fått. Hovrätten anser att det är angeläget att regeringen och&lt;br&gt;riksdagen behåller greppet över rättsutvecklingen på det viktiga arbets-&lt;br&gt;miljöområdet och inte överlämnar detta till förvaltningsmyndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag redan framfört anser jag att det huvudsakliga ansvaret för det&lt;br&gt;omfattande föreskriftsarbete som behövs på arbetsmiljöområdet även i&lt;br&gt;fortsättningen måste ligga på arbetarskyddsstyrelsen. Det är där sakkun-&lt;br&gt;skapen finns om arbetsmiljöförhållandena och en fortlöpande bevakning&lt;br&gt;kan ske av förändringar och nya rön inom området. Som uttalades vid&lt;br&gt;arbetsmiljölagens tillkomst måste vida ramar gälla för arbetarskyddsstyrel-&lt;br&gt;sen att självständigt kunna meddela föreskrifter för att styrelsen effektivt&lt;br&gt;och utan tidsutdräkt skall kunna driva arbetsmiljöfrågorna. Jag har därvid&lt;br&gt;beaktat det förhållandet att föreskriftsverksamheten hos arbetarskyddssty-&lt;br&gt;relsen sker med deltagande av arbetsmarknadens parter. Det förhållandet&lt;br&gt;har bl. a. föranlett att undantag för styrelsens del har kunnat göras från&lt;br&gt;den annars gällande skyldigheten enligt begränsningsförordningen&lt;br&gt;(1987:1347) att underställa regeringen föreskriftsförslag innan föreskrifter&lt;br&gt;utfärdas. Jag vill tvärtemot vad hovrätten framför hävda att regelgivning-&lt;br&gt;en hos förvaltningsmyndigheten i det här fallet garanterar allsidighet i&lt;br&gt;bedömningarna och att berörda viktiga samhällsintressen beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den normgivningskompetens som regeringen kan delegera vidare med&lt;br&gt;stöd av det föreslagna bemyndigandet avser inte bara detaljbetonade regler&lt;br&gt;utan bestämmelser överhuvudtaget i ämnet. I förarbetena till regeringsfor-&lt;br&gt;men (prop. 1973:90 s. 320) förutsätts, utom beträffande vissa avgifter, att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;subdelegation i allmänhet kommer att omfatta bara en del av den norm- Prop. 1990/91:140&lt;br&gt;givningskompetens som regeringen har erhållit genom riksdagens bemyn-&lt;br&gt;digande. Eftersom rätten till subdelegation bygger på medgivande av riks-&lt;br&gt;dagen, kan emellertid riksdagen utsträcka eller begränsa subdelegations-&lt;br&gt;möjligheten på det sätt riksdagen finner lämpligt. Det finns därför ingen-&lt;br&gt;ting som hindrar att riksdagen ger regeringen möjlighet att till arbetar-&lt;br&gt;skyddsstyrelsen delegera vidare möjligheten att meddela de föreskrifter&lt;br&gt;som behövs enligt den föreslagna bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt arbetsgruppens förslag skulle bemyndigandet uttryckligen riktas&lt;br&gt;till dem som har skyddsansvar enligt bestämmelser i 3 kap. Det skulle&lt;br&gt;innefatta de föreskrifter som behövs för att förebygga ohälsa och olycksfall&lt;br&gt;i arbete och skapa en tillfredsställande arbetsmiljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag föreslår i förhållande till arbetsgruppens förslag en något ändrad&lt;br&gt;utformning av bemyndigandet. Eftersom även uttrycket ”att skapa en&lt;br&gt;tillfredsställande arbetsmiljö” avser skydd mot ohälsa i en vid bemärkelse&lt;br&gt;anser jag att den bestämning av foreskriftsområdet som ligger i detta&lt;br&gt;uttryck kan undvaras utan någon större olägenhet. Jag vill vidare hänvisa&lt;br&gt;till den av mig föreslagna ändamålsbestämmelsen i 1 kap. 1 § arbetsmiljö-&lt;br&gt;lagen där’ordet tillfredsställande används for att beskriva relationen till&lt;br&gt;arbetets natur och den tekniska och sociala utvecklingen i samhället.&lt;br&gt;Någon hänvisning till bestämmelserna om skyddsansvar behövs enligt min&lt;br&gt;mening inte heller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagrådet är bemyndigandet i lagrådsremissens förslag alltför all-&lt;br&gt;mänt hållet. Lagrådet har pekat på syftet med delegeringen, som är att det&lt;br&gt;skall kunna utfärdas ytterligare föreskrifter om arbetsmiljöns beskaffenhet&lt;br&gt;och om allmänna skyldigheter i frågor om arbetsmiljön för att förebygga&lt;br&gt;ohälsa och olycksfall i arbetet. För att något precisera bemyndigandet bör&lt;br&gt;man enligt lagrådets mening avfatta det i enlighet med detta syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med lagrådets synpunkter föreslår jag att det i lagtexten&lt;br&gt;uttryckligen anges att bemyndigandet avser de ytterligare föreskrifter om&lt;br&gt;arbetsmiljöns beskaffenhet och om allmänna skyldigheter i fråga om ar-&lt;br&gt;betsmiljön som behövs för att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med arbetsgruppens förslag föreslår jag också att samtliga&lt;br&gt;fÖreskriftsbemyndiganden förs samman till ett nytt kapitel i arbetsmiljö-&lt;br&gt;lagen benämnt Bemyndiganden. Härigenom vinner regelsystemet i över-&lt;br&gt;skådlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1.2 Föreskrifter for totalförsvaret&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: En särskild regel om den begränsning av bemyndi-&lt;br&gt;gandet i 1 kap. 4 § arbetsmiljölagen som redan följer av regeringsfor-&lt;br&gt;men bör inte införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: I 1 kap. 4 § arbetsmiljölagen skrivs in den&lt;br&gt;begränsningen att föreskrifter som avser förhållandet mellan enskilda eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 140&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som annars måste meddelas i lag inte får meddelas med stöd av bestäm- Prop. 1990/91: 140&lt;br&gt;melsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte haft någon&lt;br&gt;erinran mot förslaget. Juridiska fakulteten vid Uppsala Universitet har&lt;br&gt;dock ansett att uttalanden i förarbetena generellt sett kan ses som ett&lt;br&gt;lämpligare sätt att erinra om vad som redan följer av grundlagens bestäm-&lt;br&gt;melser. Hovrätten för Västra Sverige har uppfattat förslaget som att det&lt;br&gt;avser en generell begränsning av normgivningsbemyndigandena och har&lt;br&gt;därför föreslagit bl. a. att den föreslagna bestämmelsen bör föras in som en&lt;br&gt;paragraf för sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for min bedömning: Enligt 1 kap. 4 § arbetsmiljölagen får rege-&lt;br&gt;ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela särskilda&lt;br&gt;föreskrifter för totalförsvaret med avvikelse från lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De övriga bemyndigandena i arbetsmiljölagen avser närmare föreskrif-&lt;br&gt;ter i särskilt angivna ämnen. Det aktuella bemyndigandet är annorlunda&lt;br&gt;uppbyggt. Delegationen omfattar härigenom vissa civilrättsliga förpliktel-&lt;br&gt;ser i 6 kap. liksom en del processrättsliga regler i samma kapitel och i 9&lt;br&gt;kap. arbetsmiljölagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen har föreslagit att för bemyndigandet bör genom ett nytt&lt;br&gt;andra stycke anges den begränsningen att föreskrifter som avser förhållan-&lt;br&gt;det mellan enskilda eller som annars måste meddelas i lag inte heller när&lt;br&gt;det gäller totalförsvaret får meddelas med stöd av bestämmelsen. Förslaget&lt;br&gt;har sin förebild i bestämmelser i luftfartslagen (1957:297) och fartygssä-&lt;br&gt;kerhetslagen (1988:49).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser liksom bl. a. Juridiska fakulteten vid Uppsala Universitet att&lt;br&gt;en sådan erinran om vad som redan följer av regeringsformens bestämmel-&lt;br&gt;se inte bör föras in som en föreskrift i lag. Att införa en uttrycklig begräns-&lt;br&gt;ning endast för det nu aktuella bemyndigandet skulle vidare lätt kunna&lt;br&gt;misstolkas vad gäller utrymmet för övriga bemyndiganden.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.2 Produktsäkerhet och produktkontroll&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mina förslag: Reglerna om tekniska anordningar och farliga ämnen&lt;br&gt;i arbetsmiljölagen görs likformiga. Arbetsmiljölagen kompletteras&lt;br&gt;med ett bemyndigande att meddela föreskrifter mot leverantörsle-&lt;br&gt;det också när det gäller farliga ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett mer flexibelt system för förhandskontroll av tekniska anord-&lt;br&gt;ningar och farliga ämnen införs. Föreskrifter skall kunna meddelas&lt;br&gt;om produktkontroll utan samband med godkännandekrav. Kontrol-&lt;br&gt;len skall kunna avse provning och annan liknande kontroll och&lt;br&gt;kontroll i samband med tillverkningen. Ett uttryckligt bemyndigan-&lt;br&gt;de att förena godkännandekrav med villkor i samband med tillverk-&lt;br&gt;ningen införs också.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag om ändring i regeringsformen för att möj-&lt;br&gt;liggöra att certifieringar av ett utländskt organ skulle kunna godtas&lt;br&gt;som alternativ till ett svenskt godkännande genomförs inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag Prop. 1990/91: 140&lt;br&gt;såvitt gäller ändringarna i arbetsmiljölagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till de av ar-&lt;br&gt;betsgruppen föreslagna ändringarna i arbetsmiljölagen. Beträffande den&lt;br&gt;föreslagna ändringen av 10 kap. 5 § regeringsformen tillstyrker flera re-&lt;br&gt;missinstanser utan att närmare behandla frågan medan ett flertal remissin-&lt;br&gt;stanser uttalar att syftet kan uppnås utan någon ändring av regeringsfor-&lt;br&gt;men. JO och Hovrätten för Västra Sverige avstyrker förslaget till ändring&lt;br&gt;av regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mina förslag och min bedömning: Arbetsmiljöförhållandena&lt;br&gt;bestäms i hög grad av om de maskiner, redskap och andra tekniska&lt;br&gt;anordningar samt de kemiska produkter, som används i arbetslivet erbju-&lt;br&gt;der en betryggande säkerhet mot ohälsa och olycksfall. Arbetsmiljölagen&lt;br&gt;innehåller därför även bestämmelser med krav på tekniska anordningar&lt;br&gt;och s. k. farliga ämnen, dvs. kemiska produkter som kan innebära risk för&lt;br&gt;ohälsa eller olycksfall. Detta innebär att arbetsmiljölagen till viss del består&lt;br&gt;av en produktsäkerhetsreglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De krav som ställs på produktsäkerhet riktar sig i första hand mot&lt;br&gt;arbetsgivare och andra som svarar för användningen av produkter i arbe-&lt;br&gt;tet. Bestämmelser finns emellertid också om ett grundläggande ansvar för&lt;br&gt;tillverkare och leverantörer, dvs. de som tillverkar, importerar, överlåter&lt;br&gt;eller upplåter en teknisk anordning eller ett farligt ämne (3 kap. 8 och 9 §§&lt;br&gt;arbetsmiljölagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Leverantörsansvaret innebär att produkter när de avlämnas för att tas i&lt;br&gt;bruk i arbetet eller utställs till försäljning eller i reklamsyfte skall erbjuda&lt;br&gt;en betryggande säkerhet mot ohälsa och olycksfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, arbetarskyddstyrelsen&lt;br&gt;har i 3 kap. 12 och 13 §§ fått bemyndiganden att meddela föreskrifter om&lt;br&gt;förhandskontroll och villkor for användningen av produkter. Detta slags&lt;br&gt;föreskrifter avser vad som skulle kunna kallas produktkontroll, dvs. hur&lt;br&gt;säkerheten skall säkerställas eller kontrolleras. Sådana föreskrifter kan i&lt;br&gt;vissa fall riktas mot tillverkare och leverantörer. Även föreskrifter om&lt;br&gt;märkning och annan produktinformation har betydelse i det här samman-&lt;br&gt;hanget. Jag återkommer till frågor om produktinformation i ett komman-&lt;br&gt;de avsnitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i 18 § arbetsmiljöförordningen (1977:1166) delegerat&lt;br&gt;rätten att meddela föreskrifter enligt de nämnda bemyndigandena till&lt;br&gt;arbetarskyddsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i annan lagstiftning finns det regler som får betydelse for vilka&lt;br&gt;krav som skall ställas på produkter som används i arbetslivet. Generella&lt;br&gt;regler om produktsäkerhet och i viss mån produktkontroll finns bl. a. i&lt;br&gt;lagen (1985:426) om kemiska produkter och i produktsäkerhetslagen&lt;br&gt;(1988:1604). Bestämmelserna i produktsäkerhetslagen gäller emellertid&lt;br&gt;inte andra produkter än sådana som i inte obetydlig omfattning utnyttjas&lt;br&gt;eller kan komma att utnyttjas av konsumenter för enskilt bruk. De produk-&lt;br&gt;ter som framställts enbart för yrkesmässig användning eller som endast i&lt;br&gt;undantagsfall kan komma till användning för privat bruk faller därmed&lt;br&gt;utanför lagens tillämpningsområde. Produktsäkerhetslagen ger möjlighe-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ter till ingripanden mot felaktiga produkter, t. ex. genom åläggande om&lt;br&gt;återkallelse av en produkt. Sådana möjligheter finns inte bland kontroll-&lt;br&gt;formerna i arbetsmiljölagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om provning och kontroll regleras vidare generellt i lagen&lt;br&gt;(1989:164) om kontroll genom teknisk provning och om mätning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetarskyddsstyrelsen har i de skrivelser som låg till grund för arbets-&lt;br&gt;gruppens arbete pekat på behovet av sådana ändringar i arbetsmiljölagen&lt;br&gt;att större möjligheter skapas för styrelsen att meddela föreskrifter om&lt;br&gt;kontroll utan samband med krav på godkännande eller att kravet på&lt;br&gt;förhandsgodkännande kan begränsas så att det inte gäller for sådana pro-&lt;br&gt;dukter som är provade, godkända eller eljest kontrollerade på visst sätt i&lt;br&gt;Sverige eller i något annat land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om produktsäkerhet och produktkontroll har fått ökad betydelse&lt;br&gt;genom de strävanden som finns till en västeuropeisk integration. Genom&lt;br&gt;att anta de riktlinjer som föreslogs i propositionen om Sverige och den&lt;br&gt;västeuropeiska integrationen drog riksdagen upp ramarna for Sveriges&lt;br&gt;deltagande i detta integrationsarbete (prop. 1987/88:66). Riktlinjernas&lt;br&gt;fortsatta giltighet har bekräftats genom riksdagens beslut i anledning av&lt;br&gt;utrikesutskottets betänkanden 1988/89: UU 19 samt 1990/91:UU 8. För&lt;br&gt;närvarande pågår förhandlingar mellan Sverige och övriga EFTA-länder å&lt;br&gt;ena sidan och den Europeiska Gemenskapen (EG) å den andra, om upprät-&lt;br&gt;tandet av ett Europeiskt Ekonomiskt Samarbetsområde (EES), som bl. a.&lt;br&gt;syftar till ett deltagande från EFTA-ländernas sida i varuutbytet på EGs&lt;br&gt;s. k. inre marknad. Riksdagen har också nyligen fattat ett principbeslut om&lt;br&gt;en framtida ansökan om medlemsskap i EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En handelspolitisk strävan i det nämnda integrationsarbetet är att så&lt;br&gt;långt som möjligt undanröja handelshinder och förebygga uppkomsten av&lt;br&gt;nya. I det sammanhanget har särskilt uppmärksammats frågor om prov-&lt;br&gt;ning och kontroll av varor som är föremål för handel. Utgångspunkten är&lt;br&gt;bl. a. att krav på förnyad provning och kontroll av en vara innan den får&lt;br&gt;säljas eller användas i ett land till vilket den har förts in kan innebära&lt;br&gt;handelshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom EG har genom en rådsresolution år 1985 lagts fast en metod (”the&lt;br&gt;new approach”) förTiarmonisering av produktkrav och avskaffande av&lt;br&gt;tekniska handelshinder. Metoden innebär i korthet att endast väsentliga&lt;br&gt;säkerhetskrav fastställs i EG-direktiv medan utarbetandet av tekniska&lt;br&gt;specifikationer överlåts åt de europeiska standardiseringsorganen (bl. a.&lt;br&gt;CEN och CENELEC) där även Sverige och andra EFTA-länder deltar på&lt;br&gt;samma villkor som EG-länderna. Produkter som är tillverkade enligt&lt;br&gt;harmoniserade standarder presumeras uppfylla det aktuella direktivets&lt;br&gt;säkerhetskrav men även andra utföranden godtas, om det kan visas att&lt;br&gt;produkten uppfyller säkerhetskraven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom EG används numera en särskild term för kontroll av att produkter&lt;br&gt;uppfyller ställda krav, nämligen bedömning av överensstämmelse. Hur&lt;br&gt;bedömning av överensstämmelse skall ske bestäms i varje direktiv med&lt;br&gt;utgångspunkt i de risker som produkterna bedöms ha. EG-rådet har i&lt;br&gt;december 1989 antagit en övergripande policy med en helhetssyn på hur&lt;br&gt;bedömning av överensstämmelse skall ske både på det frivilliga och det&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;direktivbundna området (”A global approach to conformity assessment”).&lt;br&gt;Beslutet innebär att kontrollprocedurerna i direktiven skall bestämmas&lt;br&gt;med utgångspunkt från vissa grundformer. Inom EG förbereds vissa kom-&lt;br&gt;pletterande beslut om riktlinjer for användningen av dessa grundformer&lt;br&gt;och av det särskilda märke, CE-märket, som på produkterna anger att&lt;br&gt;direktivens krav är uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det enklaste fallet är det tillräckligt med en deklaration från tillverka-&lt;br&gt;ren eller importören att produkten är tillverkad enligt standard. Erforder-&lt;br&gt;lig provning och kontroll sker då på tillverkarens eller importörens eget&lt;br&gt;ansvar. Ofta finns emellertid krav på att utomstående organ skall medver-&lt;br&gt;ka i kontrollproceduren. Sådana utomstående organ skall av medlemslän-&lt;br&gt;derna anmälas till EG-kommissionen. De brukar benämnas anmälda or-&lt;br&gt;gan (”notified bodies”). Om ett anmält organ har medverkat i kontrollpro-&lt;br&gt;ceduren skall detta framgå av CE-märkningen på ett sätt som identifierar&lt;br&gt;organet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa fall, särskilt i fråga om högriskprodukter, kan krävas att ett&lt;br&gt;anmält organ granskar produktens konstruktion och utfärdar ett typgod-&lt;br&gt;kännande. Detta berättigar inte till CE-märkning utan är endast en förut-&lt;br&gt;sättning for att de färdiga produkterna får CE-märkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsländerna svarar for att de anmälda organen uppfyller direkti-&lt;br&gt;vens kvalitetskrav. De laboratorier, kontrollorgan och certifieringsorgan&lt;br&gt;som är ackrediterade presumeras uppfylla dessa krav. Annars får kompe-&lt;br&gt;tensen styrkas på likvärdigt sätt. System för ackreditering är under upp-&lt;br&gt;byggnad i samtliga EG- och EFTA-länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Produkter som har genomgått föreskriven kontrollprocedur skall få&lt;br&gt;säljas fritt utan förnyad förhandskontroll. Däremot förutsätts de enskilda&lt;br&gt;länderna kontrollera produkter som redan har kommit ut på marknaden.&lt;br&gt;Något hinder finns heller inte att kontrollera produkter som är i bruk, t. ex.&lt;br&gt;i arbetslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För Sveriges del skulle ett EES-avtal eller ett EG-medlemskap med stor&lt;br&gt;säkerhet innebära att systemet med myndighetsgodkännande måste ersät-&lt;br&gt;tas med det system jag nu beskrivit. Med hänsyn till de pågående EES-&lt;br&gt;förhandlingarna och till en förestående ansökan om medlemskap i EG&lt;br&gt;avser jag att återkomma med förslag så snart det klarlagts vilka ändringar&lt;br&gt;som måste genomföras på grund av Sveriges åtaganden härvidlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av utgångspunkterna för mina förslag i nu aktuella delar är att, till&lt;br&gt;dess en EG-anpassning kan genomföras, åstadkomma ett effektivare och&lt;br&gt;mer flexibelt system för produktkontroll som ger bättre möjligheter att&lt;br&gt;anpassa kontrollen efter behovet på olika produktområden med bibehål-&lt;br&gt;lande av höga krav på produktsäkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sådant regelsystem måste erbjuda möjligheter att använda nuvaran-&lt;br&gt;de kontrollsystem med krav på myndighetsgodkännande i vissa fall och&lt;br&gt;samtidigt underlätta kontrollproceduren i förhållande till de kontrollfor-&lt;br&gt;mer som introduceras i det västeuropeiska samarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det i övrigt gäller de allmänna utgångspunkterna för förslagen vill&lt;br&gt;jag liksom arbetsgruppen understryka arbetsgivarens ansvar när det gäller&lt;br&gt;att välja produkter och se till att de används på ett säkert och i övrigt från&lt;br&gt;arbetsmiljösynpunkt riktigt sätt. Grunden för en god produktsäkerhet&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;måste emellertid läggas så tidigt som möjligt genom att produkter som är Prop. 1990/91: 140&lt;br&gt;avsedda att användas i arbetslivet redan vid konstruktion och tillverkning&lt;br&gt;utformas med hänsyn till de krav som arbetsmiljön ställer. Den som&lt;br&gt;skaffar en teknisk anordning eller en kemisk produkt har också ofta be-&lt;br&gt;gränsade möjligheter att bedöma en produkts lämplighet från arbetsmiljö-&lt;br&gt;synpunkt eller att i efterhand vidta effektiva arbetsmiljöåtgärder. Ett ända-&lt;br&gt;målsenligt utformat leverantörsansvar har därför en viktig plats i arbets-&lt;br&gt;miljölagstiftningen. Inriktningen mot att så tidigt som möjligt beakta&lt;br&gt;arbetsmiljökraven stämmer också väl överens med de principer som har&lt;br&gt;varit vägledande för många av de övriga förslagen i detta lagstiftningsären-&lt;br&gt;de.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om leverantörsansvar och förhandsbedömning av tekniska an-&lt;br&gt;ordningar och farliga ämnen diskuterades ingående vid arbetsmiljölagens&lt;br&gt;tillkomst (prop. 1976/77:149 s. 264 — 289). Regelsystemet för produktkon-&lt;br&gt;troll i arbetsmiljölagen utformades med utgångspunkt från att närmare&lt;br&gt;föreskrifter om förhandsbedömning m.m. skulle meddelas av arbetar-&lt;br&gt;skyddsstyrelsen inom ramen för särskilda bemyndiganden. Systemet fick&lt;br&gt;sin tyngdpunkt i möjligheten att införa föreskrifter med krav på förhands-&lt;br&gt;godkännande av tekniska anordningar och farliga ämnen. Sådana krav kan&lt;br&gt;riktas mot både brukare, dvs. oftast arbetsgivare, och leverantörer när det&lt;br&gt;gäller tekniska anordningar men endast mot brukare när det gäller farliga&lt;br&gt;ämnen. Föreskrifter om förhandsbedömning av farliga ämnen som riktar&lt;br&gt;sig mot leverantörsledet förutsattes vid arbetsmiljölagens tillkomst utfär-&lt;br&gt;das med stöd av lagen om hälso- och miljöfarliga varor, som numera är&lt;br&gt;ersatt av lagen (1985:426) om kemiska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan olikhet i regleringen av tekniska anordningar och farliga&lt;br&gt;ämnen är att föreskrifter om villkor för användningen endast kan gälla&lt;br&gt;farliga ämnen och inte tekniska anordningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter om provning eller annan kontroll, utan samband med god-&lt;br&gt;kännandekrav, kan enligt nu gällande bemyndigande endast riktas mot&lt;br&gt;användningsledet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag avser nu, mot bakgrund av de allmänna övervägandena, att ta upp&lt;br&gt;de olika delfrågorna vad avser produktkontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Likformiga regler om tekniska anordningar och farliga ämnen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De skillnader som finns i regleringen av tekniska anordningar och farliga&lt;br&gt;ämnen är, som arbetsgruppen visat, i stora delar inte längre befogade.&lt;br&gt;Särskilt med hänsyn till att dessa begrepp inte är klart avgränsade från&lt;br&gt;varandra bör regleringen så långt som möjligt utformas på ett likartat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag tidigare redovisat förutsattes det vid arbetsmiljölagens tillkomst&lt;br&gt;att föreskrifter om farliga ämnen som riktades mot leverantörsledet skulle&lt;br&gt;meddelas med stöd av dåvarande lagen om hälso- och miljöfarliga varor.&lt;br&gt;När den lagen ersattes med lagen om kemiska produkter uttalades i fråga&lt;br&gt;om samordningen mellan den nya lagstiftningen och arbetsmiljölagstift-&lt;br&gt;ningen (prop. 1984/85:118) att arbetarskyddsstyrelsen skulle kunna med&lt;br&gt;stöd av arbetsmiljölagen meddela sådana föreskrifter mot leverantörsledet&lt;br&gt;som är motiverade väsentligen från arbetsmiljösynpunkt. Bakom den för-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ändrade synen låg vunna erfarenheter av kemikaliekontrollen sedan ar- Prop. 1990/91:140&lt;br&gt;betsmiljölagen trädde i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen har ställt sig bakom det föreslagna bemyndigan-&lt;br&gt;det om föreskrifter för leverantörer av farliga ämnen. Inspektionen har&lt;br&gt;samtidigt framhållit att huvudregeln har varit och också i fortsättningen&lt;br&gt;bör vara att föreskrifter för leverantörer av kemiska produkter meddelas&lt;br&gt;med stöd av lagen om kemiska produkter. Enligt inspektionen förekom-&lt;br&gt;mer det emellertid situationer där en reglering med stöd av arbetsmiljö-&lt;br&gt;lagen kan vara den lämpligaste lösningen. Det förutsätts att samråd sker&lt;br&gt;med inspektionen innan bemyndigandet utnyttjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag förordar att det blir möjligt att dels rikta föreskrifter om kontroll av&lt;br&gt;farliga ämnen även mot leverantörer, dels genom föreskrifter ange villkor&lt;br&gt;för användningen av tekniska anordningar. Därigenom blir produktkon-&lt;br&gt;trollregleringen av tekniska anordningar och farliga ämnen likformig. När&lt;br&gt;föreskrifter om farliga ämnen skall meddelas måste givetvis samråd ske&lt;br&gt;med kemikalieinspektionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetarskyddsstyrelsen har när det gäller lagtextens utformning pekat på&lt;br&gt;att det är något oegentligt att tala om godkännande när det gäller farliga&lt;br&gt;ämnen, eftersom det i regel handlar om tillstånd till ämnets hantering i&lt;br&gt;visst sammanhang. Styrelsen har därför föreslagit att orden ”eller efter&lt;br&gt;tillstånd” läggs till efter ordet ”godkännande” i den föreslagna texten till 4&lt;br&gt;kap. 2 § första stycket 2 arbetsmiljölagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om den nuvarande lagtexten inte gör den åtskillnad som nu&lt;br&gt;åsyftas, kan det finnas skäl att göra det tillägg som arbetarskyddsstyrelsen&lt;br&gt;föreslår. Därmed hindrar inte lagtextens avfattning att den benämning&lt;br&gt;som anses mest relevant i sammanhanget används.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Provning och kontroll utan samband med krav på godkännande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmiljölagen ger möjlighet att ställa krav på tillverkare och andra&lt;br&gt;leverantörer i fråga om provning eller annan kontroll endast om det sker i&lt;br&gt;samband med krav på godkännande. I de fall det anses befogat att ställa&lt;br&gt;upp krav på t. ex. forhandsprovning av en viss slags maskin blir det&lt;br&gt;nödvändigt att också kräva en godkännandeprövning. Godkännande kan&lt;br&gt;lämnas av myndighet eller riksprovplats. Alternativet är att överhuvudta-&lt;br&gt;get inte ställa något provningskrav eller annat kontrollkrav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett godkännandekrav kan vara utformat som ett krav på individuellt&lt;br&gt;godkännande eller som ett krav på typgodkännande, dvs. ett godkännande&lt;br&gt;som omfattar samtliga exemplar av en produkt vilka överensstämmer med&lt;br&gt;ett typprovat exemplar av produkten. Godkännandeförfarandet är i båda&lt;br&gt;fallen en förhållandevis resurskrävande procedur. Även utarbetandet av&lt;br&gt;föreskrifter med godkännandekrav förutsätter resurskrävande insatser.&lt;br&gt;Detta begränsar möjligheten att använda denna kontrollform. Använd-&lt;br&gt;ningsområdet begränsas också av att det i vissa situationer inte är ända-&lt;br&gt;målsenligt med hänsyn till skyddsintresset med sådana krav. Så är fallet&lt;br&gt;bl. a. när en minimistandard inte kan anges utan det snarare finns ett&lt;br&gt;behov av att redovisa vissa egenskaper, t. ex. buller eller vibrationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen har lämnat förslag till ett nytt bemyndigande i arbets- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;87&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljölagen som innebär att föreskrifter kan meddelas om produktkontroll Prop. 1990/91: 140&lt;br&gt;utan att krav samtidigt ställs på godkännandeprövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget syftar till att i föreskriftsverksamheten kunna välja kontroll-&lt;br&gt;form med hänsyn till andra kontrollordningar och till det särskilda behov&lt;br&gt;som finns på produktområdet. Det innebär vidare möjligheter att få in&lt;br&gt;kontroll på ett tidigt stadium vid tillkomsten av både tekniska anordningar&lt;br&gt;och farliga ämnen. Detta skulle enligt min mening innebära en väsentlig&lt;br&gt;utveckling av produktkontrollregleringen i arbetsmiljölagen mot ett mer&lt;br&gt;flexibelt och effektivt system där leverantörsansvaret kan få en mer fram-&lt;br&gt;trädande plats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens mät- och provstyrelse, numera styrelsen för teknisk ackredite-&lt;br&gt;ring (SWEDAC), framhåller den betydelse som bl. a. i EGs beslut om&lt;br&gt;”Global approach” tillmäts s. k. kvalitetssystem och övervakningen av&lt;br&gt;sådana system. Styrelsen pekar på att kvalitetssystem finns som omfattar&lt;br&gt;ett eller flera av områdena konstruktion, tillverkning och kontroll. Styrel-&lt;br&gt;sen anser därför att den av arbetsgruppen föreslagna bestämmelsen istället&lt;br&gt;bör lyda ”villkor som skall gälla vid konstruktion, tillverkning och kontroll&lt;br&gt;samt efter kontroll”. Styrelsen anser vidare att arbetarskyddsstyrelsen bör&lt;br&gt;ges möjlighet att föreskriva att certifiering av ett företags kvalitetssystem&lt;br&gt;skall ske genom ett s. k. anmält organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av bl. a. SWEDACs synpunkter vill jag beröra de kon-&lt;br&gt;trollkrav som enligt min mening bör kunna rymmas inom ett sådant&lt;br&gt;bemyndigande som arbetsgruppen har föreslagit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller tillverkningsledet bör krav kunna ställas såväl på kon-&lt;br&gt;struktionsarbetet som själva tillverkningsprocessen och övervakningen av&lt;br&gt;denna. Villkoren kan därvid gälla ritningsgranskning, tillverkningskontroll&lt;br&gt;och system för övervakning av tillverkningskontrollen. Häri kan ligga&lt;br&gt;bedömning av företagets kompetens och resurser i fråga om organisation,&lt;br&gt;utrustning och personal. Villkor som skall gälla vid tillverkningen kan&lt;br&gt;således avse hela den verksamhet hos tillverkaren som bestämmer produk-&lt;br&gt;tens utformning, dvs. såväl konstruktionsarbetet som tillverkningskontrol-&lt;br&gt;len. Enligt min mening bör inom ramen för sådana villkor bl. a. kunna&lt;br&gt;ställas krav på sådana kvalitetssystem som behövs för att säkerställa pro-&lt;br&gt;dukternas egenskaper från arbetsmiljösynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Villkor skall även kunna ställas på kontroll som innebär att kvaliteten&lt;br&gt;hos tillverkade produkter följs upp genom stickprov (kvalitetsuppfölj-&lt;br&gt;ning). Normalt ingår i villkoren för certifiering en stickprovsmässig efter-&lt;br&gt;kontroll utförd av certifieringsorganet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av bl. a. SWEDACs synpunkter har jag gjort några mind-&lt;br&gt;re ändringar i lagtextens utformning i förhållande till arbetsgruppens för-&lt;br&gt;slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller möjligheten att godta tillverkardeklarationer utfärdade av&lt;br&gt;tillverkare som har ett certifierat kvalitetssystem, vill jag peka på den&lt;br&gt;ändring i lagen (1989:164) om kontroll genom teknisk provning och om&lt;br&gt;mätning genom vilken styrelsen för teknisk ackreditering bemyndigats att&lt;br&gt;ackreditera certifieringsorgan. Bemyndigandet kompletterar det bemyndi-&lt;br&gt;gande som styrelsen har sedan tidigare att ackreditera s. k. provningslabo-&lt;br&gt;ratorier. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill när det gäller certifieringsorganens ställning, ackreditering av Prop. 1990/91: 140&lt;br&gt;sådana organ m. m. hänvisa till vad som anfördes i samband med att&lt;br&gt;förslaget till de angivna lagändringarna lämnades (prop. 1989/90:88).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Krav på certifiering av ett kvalitetssystem genom ett ackrediterat certi-&lt;br&gt;fieringsorgan eller krav på att kontrollen eller övervakningen görs av ett&lt;br&gt;sådant organ bör kunna ställas i föreskrifter med stöd av det föreslagna&lt;br&gt;bemyndigandet i arbetsmiljölagen. Ackrediteringen görs av SWEDAC&lt;br&gt;med stöd av provningslagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller föreskrifter om provning eller annan kontroll av tekniska&lt;br&gt;anordningar och farliga ämnen utan samband med godkännandekrav,&lt;br&gt;vilka riktar sig mot det led som följer efter tillverkningen, ansluter jag mig&lt;br&gt;till vad arbetsgruppen har anfört. Vissa frågor tar jag upp i specialmotive-&lt;br&gt;ringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontroll i samband med krav på godkännande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har enligt vad arbetsgruppen redovisat funnits viss osäkerhet om vad&lt;br&gt;bemyndigandet i nuvarande 3 kap. 12 § arbetsmiljölagen har inneburit när&lt;br&gt;det gäller möjligheten att i samband med krav på godkännande ange&lt;br&gt;villkor för tillverkningen m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening bör samma möjligheter att ställa upp villkor i sam-&lt;br&gt;band med tillverkningen gälla för föreskrifter med krav på godkännande&lt;br&gt;som för föreskrifter i vilka godkännandekrav inte ansetts nödvändiga. Vad&lt;br&gt;jag anfört om sådana villkor utan samband med godkännandekrav bör&lt;br&gt;därför gälla även i godkännandefallen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag föreslår att denna möjlighet uttryckligen införs i det berörda bemyn-&lt;br&gt;digandet om produktkontroll (4 kap. 2 § andra stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetarskyddsstyrelsen har påpekat att den nuvarande bestämmelsen i&lt;br&gt;3 kap. 12 § andra stycket första meningen arbetsmiljölagen, som ger möj-&lt;br&gt;lighet att föreskriva villkor som förutsättning för godkännande bör behål-&lt;br&gt;las.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar arbetarskyddsstyrelsens uppfattning och föreslår därför att i&lt;br&gt;förhållande till arbetsgruppens förslag andra stycket i den nu föreslagna&lt;br&gt;bestämmelsen kompletteras i enlighet härmed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget att ändra 10 kap. 5 § regeringsformen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har tidigare redogjort för de principer som utarbetats inom EG för&lt;br&gt;harmonisering av produktkrav och formerna för att verifiera att kraven&lt;br&gt;uppfylls samt de ställningstaganden som gjorts i Sverige när det gäller vårt&lt;br&gt;deltagande i den västeuropeiska integrationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det pågående integrationsarbetet kommer att ställa krav på fri cirkula-&lt;br&gt;tion av produkter utan förnyad provning eller förnyat godkännande för att&lt;br&gt;därigenom undvika onödiga handelshinder. Som jag tidigare nämnt pågår&lt;br&gt;för närvarande förhandlingar för att få till stånd ett avtal mellan EFTA-&lt;br&gt;länderna och EG. Avtalet, som skall träda i kraft tidigast den 1 januari&lt;br&gt;1993, syftar i denna del till att samma system för produktkontroll skall&lt;br&gt;tillämpas i EG och EFTA-länderna. Detta kan komma att innebära att det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i Sverige traditionella kontrollsystemet med myndighetsgodkännande er-&lt;br&gt;sätts av ett system där staten visserligen svarar för de anmälda organens&lt;br&gt;kompetens men där dessa agerar på privaträttslig grund inom ramen för&lt;br&gt;ett uppdrag från tillverkaren eller importören. CE-märkningen, som sker&lt;br&gt;på tillverkarens eller importörens ansvar, kommer då att vara avgörande&lt;br&gt;för marknadstillträdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För tiden fram till dess att en EG-anpassning kan genomföras finns&lt;br&gt;emellertid ett behov av mer flexibla former för kontrollen av produkter.&lt;br&gt;De föreslagna nya bemyndiganden som skall ge möjlighet att få till stånd&lt;br&gt;en effektiv produktkontroll utan krav på ett godkännandeförfarande syftar&lt;br&gt;till sådana mer flexibla kontrollformer. Detta bör ske under forutsättning&lt;br&gt;av att höga krav på produktsäkerhet kan bibehållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen har ansett att det kan finnas behov av att ge s. k. bevis om&lt;br&gt;överensstämmelse som meddelas av utländska certifieringsorgan, samma&lt;br&gt;giltighet som godkännanden meddelade av en svensk riksprovplats eller&lt;br&gt;myndighet. Arbetsgruppen föreslår att detta skall göras möjligt genom en&lt;br&gt;ändring i 10 kap. 5 § regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 10 kap. 5 § tredje stycket regeringsformen kan riksdagen överlåta&lt;br&gt;vissa rättskipnings- eller förvaltningsuppgifter till bl. a. andra stater eller&lt;br&gt;utländska inrättningar eller samfälligheter. Riksdagen får också i lag be-&lt;br&gt;myndiga regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att i sär-&lt;br&gt;skilda fall besluta om sådan överlåtelse. Innebär uppgiften myndighetsut-&lt;br&gt;övning krävs beslut av riksdagen med tre fjärdedels majoritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen har föreslagit att den aktuella grundlagsbestämmelsen&lt;br&gt;ändras så att riksdagen kan bemyndiga regeringen eller annan myndighet&lt;br&gt;att överlåta förvaltningsuppgift inte bara i ett enskilt fall utan även i fråga&lt;br&gt;om förvaltningsuppgiften generellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar arbetsgruppens uppfattning att det tills vidare i vissa fall blir&lt;br&gt;svårt att undvara godkännandekrav och att det bl. a. gäller i de fall EG&lt;br&gt;kräver s. k. tredjepartscertifiering. Jag instämmer också i gruppens slutsat-&lt;br&gt;ser att det inte på arbetsmiljöområdet är möjligt att utnyttja den i fartygs-&lt;br&gt;säkerhetslagen (1988:49) valda vägen att direkt i lagen ange vilka utländs-&lt;br&gt;ka godkännanden och motsvarande bevis om överensstämmelse som skall&lt;br&gt;godtas. Det är inte heller möjligt att med bibehållande av ett godkännan-&lt;br&gt;dekrav göra undantag för produkter som omfattas av vissa angivna ut-&lt;br&gt;ländska godkännanden, certifieringar eller liknande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag tidigare redogjort för kommer ett framtida EES-avtal eller EG-&lt;br&gt;medlemskap troligen att medföra att det svenska systemet med krav på&lt;br&gt;myndighetsgodkännande ersätts av ett annat. Jag finner därför inte lämp-&lt;br&gt;ligt att för närvarande, innan man med säkerhet kan säga vad Sveriges&lt;br&gt;åtaganden i det europeiska samarbetet kommer att innebära, föreslå ytter-&lt;br&gt;ligare ändringar när det gäller systemet för produktkontroll. I stället avser&lt;br&gt;jag att efter ytterligare överväganden så snart som möjligt återkomma med&lt;br&gt;förslag till sådana ändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.3 Produktinformation&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: I arbetsmiljölagen infors en skyldighet för leverantörer&lt;br&gt;av tekniska anordningar och farliga ämnen att inte bara genom&lt;br&gt;märkning utan även på annat sätt lämna produktinformation i&lt;br&gt;samband med att produkter avlämnas för att tas i bruk. Vidare&lt;br&gt;införs en skyldighet för leverantörer att redan vid marknadsföringen&lt;br&gt;lämna information av särskild betydelse för arbetsmiljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett nytt bemyndigande att meddela föreskrifter om produktinfor-&lt;br&gt;mation infors i arbetsmiljölagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte haft någon erinran&lt;br&gt;mot förslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: I arbetsmiljölagen finns föreskrifter om märk-&lt;br&gt;ning dels i de grundläggande bestämmelserna om leverantörsansvaret i 3&lt;br&gt;kap. 8 och 9 §§, dels i bemyndigandebestämmelserna i 3 kap. 13 § arbets-&lt;br&gt;miljölagen. I de förstnämnda bestämmelserna finns även föreskrifter om&lt;br&gt;monterings- och bruksanvisningar och liknande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om avsikten vid arbetsmiljölagens tillkomst var att ge ordet märk-&lt;br&gt;ning en vid innebörd (prop. 1976/77:149 s. 285) bör skyldigheten att&lt;br&gt;lämna uppgifter nu i enlighet med arbetsgruppens förslag vidgas till att&lt;br&gt;avse produktinformation överhuvudtaget. Produktinformation kommer&lt;br&gt;därmed att kunna omfatta märkning, monterings- och bruksanvisningar&lt;br&gt;men också skriftlig information av annat slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag rörande produktinformation ansluter till de för-&lt;br&gt;slag om produktkontroll som jag tidigare redogjort för. Det är uppenbart&lt;br&gt;att information om en produkts egenskaper är avgörande för om den som&lt;br&gt;skall använda produkten skall kunna välja rätt produkt och vidta de&lt;br&gt;nödvändiga skyddsåtgärderna. Förutom uppgifter om att en produkt är&lt;br&gt;provad eller i förekommande fall godkänd kan det finnas anledning att&lt;br&gt;kräva en redovisning av resultatet av en provning. Som ett exempel har&lt;br&gt;arbetsgruppen nämnt uppgifter om uppmätta buller- och vibrationsvär-&lt;br&gt;den. Arbetarskyddsstyrelsen bör genom ett särskilt bemyndigande få möj-&lt;br&gt;ligheter att meddela straffsanktionerade föreskrifter om i vilka fall pro-&lt;br&gt;duktinformation skall lämnas och dess omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att sådan information som är av särskild betydelse från&lt;br&gt;arbetsmiljösynpunkt lämnas redan vid marknadsföringen av en produkt.&lt;br&gt;Krav på sådan produktinformation bör leda till att den skriftliga informa-&lt;br&gt;tion som lämnas av den som marknadsför produkten kommer att innehål-&lt;br&gt;la sådana uppgifter om produktens arbetsmiljöegenskaper som behövs för&lt;br&gt;att bedöma dess säkerhet från arbetsmiljösynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.4 Anmälningsskyldighet for leverantörer m. m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt forslag: Föreskrifter om skyldighet att göra anmälan eller&lt;br&gt;lämna uppgifter till tillsynsmyndighet eller förvara vissa handlingar&lt;br&gt;skall även kunna gälla tillverkare och andra leverantörer. Härige-&lt;br&gt;nom kan bl. a. regler om kontroll vid tillverkning följas upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynsmyndigheterna får möjlighet att inhämta de uppgifter&lt;br&gt;som finns tillgängliga hos en leverantör om till vilka en teknisk&lt;br&gt;anordning eller ett farligt ämne har levererats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Överenstämmer med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte haft något att erin-&lt;br&gt;ra mot förslagen. SAF har dock avstyrkt förslaget att ge tillsynsmyndighe-&lt;br&gt;terna möjlighet att hos leverantörerna inhämta uppgifter beträffande leve-&lt;br&gt;rerade produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Med stöd av 3 kap 17 § andra stycket arbets-&lt;br&gt;miljölagen kan meddelas föreskrifter om att arbetsgivare och andra bruka-&lt;br&gt;re skall göra anmälan eller lämna uppgifter till tillsynsmyndighet eller&lt;br&gt;förvara handling som har betydelse från skyddssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En möjlighet att föreskriva om anmälningsskyldighet för tillverkare och&lt;br&gt;leverantörer behövs enligt arbetsgruppens mening som ett komplement till&lt;br&gt;föreskrifter om kontroll utan krav på godkännande, bl. a. när det gäller&lt;br&gt;kontroll av organisation, personal eller tillverkningsförfarande. Ett anmäl-&lt;br&gt;ningsförfarande skulle vidare i vissa fall kunna ligga till grund för en&lt;br&gt;registrering av vilka produkter som finns på marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler om egenkontroll kan också behöva kompletteras med anmäl-&lt;br&gt;ningskrav. Det kan gälla uppgifter om resultatet av kontroll som utförs&lt;br&gt;som egenkontroll eller av utomstående organ vid övervakad egenkontroll.&lt;br&gt;Krav kan även behöva ställas på att ändringar av tillverkningskontrollen&lt;br&gt;eller tillverkningsmetoden i något avseende anmäls till tillsynsmyndighe-&lt;br&gt;ten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett anmälningsförfarande skulle även kunna ha en funktion i de fall då&lt;br&gt;typgodkännande krävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett alternativ till anmälningsskyldighet i vissa fall, t. ex. när det gäller&lt;br&gt;resultat vid egenkontroll, är krav på bevarande av dokumentation som vid&lt;br&gt;behov kan visas upp för tillsynsmyndighet eller annat kontrollorgan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag instämmer i arbetsgruppens bedömningar. Det föreslagna bemyndi-&lt;br&gt;gandet, som saknar sakligt samband med första stycket i den av arbetsgrup-&lt;br&gt;pen föreslagna bestämmelsen, bör enligt min mening bilda en egen paragraf&lt;br&gt;(4 kap. 8 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag inledningsvis berörde innehåller arbetsmiljölagen en viss pro-&lt;br&gt;duktsäkerhetsreglering. Den kan sägas fylla en funktion som produktsäker-&lt;br&gt;hetslag på arbetslivets område. Reglerna om leverantörsansvaret ger möj-&lt;br&gt;lighet att ingripa i enskilda fall mot att från arbetsmiljösynpunkt bristfälli-&lt;br&gt;ga produkter tillhandahålls, om det behövs för att förebygga ohälsa och&lt;br&gt;olycksfall. Om förslaget som avser produktinformation genomförs kom-&lt;br&gt;mer ytterligare möjligheter att ingripa i marknadsföringen av en produkt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att ges. När det gäller redan levererade produkter ger arbetsmiljölagen i&lt;br&gt;dess nuvarande lydelse emellertid inga möjligheter for tillsynsmyndighe-&lt;br&gt;terna att rikta sig mot leverantören.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som arbetsgruppen har angett kan det i vissa fall finnas skäl for tillsyns-&lt;br&gt;myndigheten att via leverantören få reda på till vilka en produkt har&lt;br&gt;levererats för att så långt som möjligt hindra att den sprids ytterligare. På&lt;br&gt;grundval av de inhämtade uppgifterna kan också i erforderliga fall infor-&lt;br&gt;mation ges eller andra åtgärder vidtas mot dem som har förvärvat den&lt;br&gt;aktuella produkten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser liksom arbetsgruppen att den upplysningsskyldighet som följer&lt;br&gt;av 7 kap. 3 § arbetsmiljölagen bör kompletteras med en särskild upplys-&lt;br&gt;ningsskyldighet för leverantörer i enlighet med gruppens förslag. Skyldig-&lt;br&gt;heten bör tas in i ett nytt andra stycke i 7 kap. 4 § arbetsmiljölagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förslag som jag nu behandlat ger ökade möjligheter att ingripa mot&lt;br&gt;redan levererade produkter. Tillsammans med de föreslagna reglerna om&lt;br&gt;produktinformation skulle härmed möjligheterna att ingripa i leverantörs-&lt;br&gt;ledet närma sig de som produktsäkerhetslagen (1988:1604) ger. Som jag&lt;br&gt;tidigare berört erbjuder emellertid arbetsmiljölagen bl. a. inte den möjlig-&lt;br&gt;het till återkallelse av produkter som ges i produktsäkerhetslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag avser att återkomma till regeringen med förslag om hur frågorna om&lt;br&gt;produktsäkerhet inom arbetslivets område bör beredas vidare. Därvid bör&lt;br&gt;beaktas bl. a. det arbete som pågår inom EG när det gäller produktsäker-&lt;br&gt;het. Dessa frågor har också samband med hur frågorna om produktkon-&lt;br&gt;troll skall lösas inom ramen för Sveriges deltagande i den västeuropeiska&lt;br&gt;integrationen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.5 Skyddsansvar för förpackning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Leverantörers ansvar för att förpackningen till en&lt;br&gt;produkt inte innebär risk från skyddssynpunkt anges i arbetsmiljö-&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har ingen erinran mot för-&lt;br&gt;slaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Förpackningar till produkter kan innebära sär-&lt;br&gt;skilda risker för olycksfall. Arbetsgruppen har angett som exempel inplas-&lt;br&gt;tade virkespaket, som vid arbete i bl. a. hamnar har lett till olycksfall.&lt;br&gt;Olycksfallen har berott på att förpackningsmaterialet har varit halt och&lt;br&gt;alltför tunt vilket medfört att personer trampat igenom materialet. Grup-&lt;br&gt;pen har pekat på att inplastningen normalt sker hos sågverken och att&lt;br&gt;brukaren — arbetsgivaren för dem som hanterar virkespaketen oftast inte&lt;br&gt;har någon möjlighet att upptäcka riskerna och förebygga olyckorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetarskyddsstyrelsen har angett ytterligare ett antal risker och pro-&lt;br&gt;blem som enligt styrelsens mening bör täckas in av den föreslagna bestäm-&lt;br&gt;melsen. Det kan gälla problem ur belastningsergonomisk synpunkt om&lt;br&gt;förpackningen är svår att lyfta manuellt eller med hänsyn till kraven på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;säker hantering lätt går sönder eller är svår att tömma. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91: 140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening bör även sådana risker som arbetarskyddsstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har angett beaktas när det gäller tillämpningen av den föreslagna bestäm-&lt;br&gt;melsen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.6 Skyddsvaccinering som villkor för arbete&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Skyddsvaccinering skall kunna krävas som villkor för&lt;br&gt;att få anlita någon för visst slags arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget. Hov-&lt;br&gt;rätten för Västra Sverige avstyrker dock förslaget och anser att krav på&lt;br&gt;läkarundersökning och vaccinering är att jämställa med påtvingat kropps-&lt;br&gt;ligt ingrepp, varför hinder mot delegering föreligger enligt regeringsfor-&lt;br&gt;mens bestämmelser. SAF ställer sig tveksam till om delegering av före-&lt;br&gt;skriftsrätten är möjlig i detta fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Enligt 3 kap. 2 § arbetsmiljölagen skall arbetsgi-&lt;br&gt;vare vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagare&lt;br&gt;utsätts för ohälsa eller olycksfall. Enligt lagens förarbeten (prop.&lt;br&gt;IWIT. 149 sid. 297) ligger i det ansvaret ett ansvar att se till att hälso-&lt;br&gt;övervakning och medicinska kontroller kommer till stånd i behövlig om-&lt;br&gt;fattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 3 kap. 15 § arbetsmiljölagen finns bemyndiganden att meddela före-&lt;br&gt;skrifter om läkarundersökning av dem som sysselsätts eller skall sysselsät-&lt;br&gt;tas i ett arbete som innebär risk för ohälsa eller olycksfall. Föreskrifter kan&lt;br&gt;även meddelas om förbud att anlita den som vid läkarundersökning före-&lt;br&gt;tett sjuklighet eller svaghet som gör vederbörande särskilt utsatt för sådan&lt;br&gt;risk. Arbetsmiljölagen saknar dock uttryckliga regler om vaccinering som&lt;br&gt;skydd mot ohälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns emellertid anledning att i vissa fall skydda arbetstagare mot&lt;br&gt;den smittorisk som arbetet innebär. Föreskrifter med krav på att arbetsgi-&lt;br&gt;varen skall erbjuda arbetstagarna skyddsvaccination har därför av arbetar-&lt;br&gt;skyddsstyrelsen meddelats som verkställighetsföreskrifter till arbetsmiljö-&lt;br&gt;lagen bl. a. när det gäller arbete i avloppsanläggningar. För dessa fall är&lt;br&gt;vaccinering dock inte något obligatorium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den mikrobiologiska tekniken är under snabb utveckling och det är&lt;br&gt;sannolikt så att antalet företag som använder denna teknik kommer att öka&lt;br&gt;starkt i framtiden och att även mindre företag kommer att använda tekni-&lt;br&gt;ken. Det kan därför finnas ett behov av att kunna kräva vaccination som&lt;br&gt;villkor för bl. a. arbete med organismer av hög farlighetsgrad. Även vid&lt;br&gt;andra verksamheter med hög smittorisk kan vaccinering behöva krävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkarundersökning och skyddsvaccinering är i sig att betrakta som&lt;br&gt;kroppsliga ingrepp. Varje medborgare är enligt regeringsformens regler (2&lt;br&gt;kap. 6 §) skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp. Ingreppet kan sägas&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vara påtvingat när fysiska tvångsåtgärder eller hot om andra sanktioner&lt;br&gt;kan bli aktuella för att få läkarundersökningen eller vaccinationen till&lt;br&gt;stånd eller när fråga är om myndighetsutövning. De föreskrifter om läkar-&lt;br&gt;undersökning och vaccinering som skulle kunna meddelas med stöd av det&lt;br&gt;föreslagna bemyndigandet riktar sig endast mot arbetsgivaren och syftar&lt;br&gt;till att skydda arbetstagaren. Konsekvensen av att någon vägrar att under-&lt;br&gt;kasta sig läkarundersökning eller vaccinering kan i allmänhet endast bli att&lt;br&gt;denne inte tilldelas en viss arbetsuppgift eller omplaceras till annan arbets-&lt;br&gt;uppgift. Jag instämmer därför i den analys av rättsläget som arbetsgruppen&lt;br&gt;har gjort och som innebär att föreskrifter med de angivna verkningarna&lt;br&gt;inte innebär ett påtvingat kroppsligt ingrepp i regeringsformens mening.&lt;br&gt;Sådana föreskrifter kan meddelas av regeringen eller, efter delegering,&lt;br&gt;arbetarskyddsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag ansluter mig således till arbetsgruppens förslag att det borde ges&lt;br&gt;möjlighet att även meddela föreskrifter som anger vaccination som villkor&lt;br&gt;för att få utföra ett visst arbete, i likhet med vad som gäller för läkarunder-&lt;br&gt;sökningar. Möjligheten bör också omfatta förebyggande injektioner med&lt;br&gt;antikroppar, som inte är vaccinering i strikt mening.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.7 Fullföljande av periodiska läkarundersökningar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Uppföljande läkarundersökningar bör kunna erbju-&lt;br&gt;das personer som tidigare utfört arbete som omfattas av krav på&lt;br&gt;obligatorisk läkarundersökning utan att någon författningsreglerad&lt;br&gt;skyldighet införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens bedömning: Överensstämmer med min bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som har berört frågan&lt;br&gt;ställer sig bakom arbetsgruppens bedömning. LO ser emellertid ingen&lt;br&gt;annan möjlighet att garantera uppföljande hälsokontroller än att frågan&lt;br&gt;regleras i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: 3 kap. 15 § arbetsmiljölagen ger som jag&lt;br&gt;tidigare redogjort för möjlighet att ställa krav på läkarundersökningar i&lt;br&gt;vissa fall (avsnitt 5.6). Med stöd av bestämmelsen har arbetarskyddsstyrel-&lt;br&gt;sen meddelat föreskrifter med krav på bl. a. periodiska läkarundersökning-&lt;br&gt;ar när det gäller vissa arbeten med kvarts (AFS 1983:14) och vissa arbeten&lt;br&gt;med asbest (AFS 1986:2). I de allmänna råd som är knutna till föreskrifter-&lt;br&gt;na sägs att om exponeringstiden överstigit fem år kan det vara lämpligt att&lt;br&gt;de periodiska kontrollerna fortsätter även efter att exponeringen upphört&lt;br&gt;eller kommit under den gräns som gäller för läkarkontroller. Det påpekas&lt;br&gt;också att det är angeläget att arbetstagaren informeras om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som skäl för uppföljande undersökningar har anförts att de kan stilla&lt;br&gt;oron hos den som har exponerats för ett hälsofarligt ämne, att sjukdomar&lt;br&gt;kan upptäckas tidigt och därmed få en tidig behandling och att undersök-&lt;br&gt;ningsmaterialet kan utgöra ett underlag för forskning. Ett hälsoundersök-&lt;br&gt;ningsprogram med inriktning på asbestexponering genomfördes i slutet av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70-talet av socialstyrelsen. Ett nytt sådant program påbörjades 1986 och&lt;br&gt;pågår fortfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som arbetsgruppen har funnit skulle en regel om fortsatta undersökning-&lt;br&gt;ar efter det att ett farligt arbete har upphört närmast utformas som ett krav&lt;br&gt;på arbetsgivaren att erbjuda den som tidigare varit exponerad undersök-&lt;br&gt;ningar. Jag delar gruppens uppfattning att ett sådant krav faller utanför&lt;br&gt;ramen för arbetsmiljölagen, eftersom undersökningen inte syftar till före-&lt;br&gt;byggande åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen ställer sig tveksam till om särskilda lagstiftningsåtgärder&lt;br&gt;är påkallade för att garantera arbetstagare fortsatta läkarundersökningar&lt;br&gt;efter avslutad exponering. Gruppen anser också att krav inte rimligen bör&lt;br&gt;ställas mot andra arbetsgivare än de i vars verksamhet exposition har&lt;br&gt;skett. Bl. a. skulle ett sådant krav kunna skapa svårigheter att få ett nytt&lt;br&gt;arbete. Enligt gruppen bör frågan, om författningsreglering anses påkallad,&lt;br&gt;lösas utanför arbetsmiljölagstiftningens ram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening är lagstiftning inte nödvändig för att fortsatta under-&lt;br&gt;sökningar skall komma till stånd. Det visar bl. a. de angivna hälsounder-&lt;br&gt;sökningprogrammen, där arbetstagare erbjudits kostnadsfri hälsounder-&lt;br&gt;sökning. I vissa sammanhang som när det gäller asbest och kvartsexpone-&lt;br&gt;ring kan fortsatta undersökningar emellertid vara av värde för de tidigare&lt;br&gt;exponerade. Bl. a. kan i samband med sådana undersökningar lämnas&lt;br&gt;hälsoinformation, vilket också har skett i de angivna programmen rörande&lt;br&gt;asbest när det gäller rökningens effekter. Behovet av undersökning måste&lt;br&gt;emellertid alltid mycket noga vägas mot de kostnader och andra konse-&lt;br&gt;kvenser som undersökningen för med sig. Bl. a. måste vad som kan vinnas&lt;br&gt;med dessa vägas mot den hälsorisk som själva undersökningen kan innebä-&lt;br&gt;ra, t. ex. strålningspåverkan vid lungröntgenundersökningar. Dessutom&lt;br&gt;måste beaktas att undersökningarna även kan skapa och öka oron för&lt;br&gt;hälsoeffekterna hos de som undersöks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De allmänna råd som arbetarskyddsstyrelsen har utfärdat till kvarts- och&lt;br&gt;asbestföreskrifterna bör kunna utgöra en utgångspunkt för på frivillig&lt;br&gt;grund anordnade uppföljande undersökningar när detta anses befogat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 Arbetsmiljöansvar vid projektering m. m.&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;6.1 En ny regel i arbetsmiljölagen om arbetsmiljöansvar vid&lt;br&gt;projektering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: En grundläggande bestämmelse om arbetsmiljöansvar&lt;br&gt;for byggherrar, tillverkare av monteringsfärdiga byggnader eller an-&lt;br&gt;läggningar, arkitekter, konstruktörer och andra som medverkar vid&lt;br&gt;projektering av en byggnad eller en anläggning förs in i arbetsmiljö-&lt;br&gt;lagen. Ansvaret skall gälla såväl byggskedet som det framtida bru-&lt;br&gt;kandet av byggnaden. Yrkesinspektionen skall få möjlighet att ingri-&lt;br&gt;pa med föreläggande och förbud för att den föreslagna bestämmel-&lt;br&gt;sen skall efterlevas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i sak med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt förslaget eller&lt;br&gt;lämnat det utan erinran. SAF och Småföretagens Riksorganisation har&lt;br&gt;avstyrkt införandet av ett arbetsmiljöansvar vid projektering och förklarat&lt;br&gt;att de problem som kan finnas bör lösas på annat sätt än genom lagstift-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Byggskedet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grunden för en god arbetsmiljö läggs vid planeringen. När det gäller&lt;br&gt;byggnads- och anläggningsarbete sker huvuddelen av planeringsarbetet i&lt;br&gt;det skede av byggprocessen som kallas projektering. Projektering innebär&lt;br&gt;att med ritningar, beräkningar och beskrivningar bestämma hur byggna-&lt;br&gt;den eller anläggningen skall utformas. Projekteringen utmynnar i bygg-&lt;br&gt;handlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förarbetena till arbetsmiljölagen (prop. 1976/77:149 s. 295 — 297)&lt;br&gt;behandlas frågan hur byggarbetsplatsens arbetsmiljöproblem bör lösas på&lt;br&gt;planeringsstadiet. Den s. k. arbetsmiljöutredningen, vars betänkande låg&lt;br&gt;till grund för propositionen, hade avstått från att föreslå ett särskilt&lt;br&gt;skyddsansvar för projektorer. Den dåvarande departementschefen ville&lt;br&gt;heller inte förespråka lagstiftning om ett projektörsansvar. Enligt hans&lt;br&gt;mening fick ett sådant ansvar normalt anses ligga i beställningen. Om&lt;br&gt;projekthandlingarna skulle ge felaktiga lösningar beträffande arbetarskyd-&lt;br&gt;det kunde detta ge anledning till anmärkningar från beställarens sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har senare visat sig att arbetsmiljölagens regler inte räcker till för att&lt;br&gt;tillgodose kraven på en god arbetsmiljö för byggnadsarbetare. Huvudan-&lt;br&gt;svaret ligger på arbetsgivaren (3 kap. 2 §). Därutöver finns det en särskild&lt;br&gt;regel (3 kap. 7 §) som ålägger den som låter utföra byggnads- eller anlägg-&lt;br&gt;ningsarbete ett ansvar för samordning av åtgärder till skydd mot ohälsa&lt;br&gt;och olycksfall på ett gemensamt arbetsställe för verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Just på byggarbetsplatser har emellertid enskilda arbetsgivare begränsa-&lt;br&gt;de möjligheter att planera arbetsmiljön. Den verksamhet som bedrivs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;projekteras oftast av konsulter, som inte har någon direkt koppling till den&lt;br&gt;entreprenör som skall bedriva verksamheten. Genom att ett anbudsförfa-&lt;br&gt;rande oftast används är entreprenören normalt inte känd vid tiden för&lt;br&gt;projekteringen. När arbetet väl satts igång är möjligheterna att rikta krav&lt;br&gt;mot arbetsgivaren i praktiken begränsade. Denne har svårt att påverka de&lt;br&gt;grundläggande förutsättningarna för arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom byggnads- och anläggningsarbete finns det risk för omedelbara och&lt;br&gt;mycket allvarliga personskador. Det gäller t. ex. olycksfallsskador på grund&lt;br&gt;av fall eller ras. Dessutom finns det risk för belastningsskador, skador på&lt;br&gt;grund av buller eller vibrerande handverktyg och andra arbetsskador. De&lt;br&gt;här arbetsskadorna kan minska i väsentlig omfattning om de som upprät-&lt;br&gt;tar och samordnar bygghandlingarna tar hänsyn till byggnadsarbetarnas&lt;br&gt;säkerhet under arbetstiden så att den enskilde entreprenören får möjlighet&lt;br&gt;att planera arbetet bättre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med arbetsgruppen anser jag alltså att arbetsmiljölagen behöver&lt;br&gt;kompletteras med en bestämmelse om arbetsmiljöansvar för den som&lt;br&gt;bestämmer om eller påverkar projekteringen av en byggnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvaret för att en byggnad produceras i enlighet med de krav som ställs&lt;br&gt;i plan- och bygglagen (1987:10) vilar i första hand på byggherren. Det är&lt;br&gt;därför naturligt att byggherren också får ansvar för att arbetsmiljösyn-&lt;br&gt;punkter beaktas i samband med bygget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I arbetsmiljölagen finns en bestämmelse i 3 kap. 7 § om samordningsan-&lt;br&gt;svar som riktar sig till byggherrar. Den som sålunda har ansvar bör i likhet&lt;br&gt;med vad arbetsgruppen föreslagit även få ett ansvar för projekteringen.&lt;br&gt;Arbetsgruppen har föreslagit att det skall ske genom att den som avses i 3&lt;br&gt;kap. 7 § uttryckligen definieras som byggherre i den bestämmelsen. Med&lt;br&gt;hänsyn till att definitionen avviker från begreppet byggherre i 9 kap. 1 §&lt;br&gt;plan- och bygglagen (1987:10) är det emellertid lämpligare att avstå från&lt;br&gt;en uttrycklig definition och låta det nya ansvaret omfatta samma person&lt;br&gt;som har ansvar enligt 3 kap. 7 § arbetsmiljölagen, dvs. den som låter utföra&lt;br&gt;byggnads- eller anläggningsarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som tillverkar monteringsfärdiga byggnader eller anläggningar bör&lt;br&gt;få samma ansvar som byggherren för att arbetsmiljösynpunkter beaktas&lt;br&gt;vid projekteringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Byggherrar brukar välja att uppdra åt en eller flera konsulter att utföra&lt;br&gt;projekteringsarbetet. Självfallet bör byggherren vara omsorgsfull vid valet&lt;br&gt;av uppdragstagare. Vidare bör byggherren samordna de olika delarna av&lt;br&gt;projekteringsarbetet och se till att det samlade resultatet inte medför risker&lt;br&gt;eller komplikationer för de byggnadsarbetare som skall engageras. Pro-&lt;br&gt;blemen till följd av brister i samordningen av projekteringen har vuxit&lt;br&gt;under senare år. Det beror dels på ökad tidspress och ökad splittring på&lt;br&gt;olika konsultföretag, dels på den byggnadstekniska utvecklingen som gjort&lt;br&gt;byggprocessen mera komplicerad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Byggherren är den som är ytterst ansvarig för den verksamhet som skall&lt;br&gt;äga rum. En av anledningarna till att byggherren anlitar konsulter är att&lt;br&gt;han inte har kompetens att sköta projekteringen. Det kan vara svårt för&lt;br&gt;byggherren att instruera och att förstå hur arbetsmiljöhänsyn i praktiken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall beaktas vid projekteringen. Det förekommer inte sällan att en Prop. 1990/91:140&lt;br&gt;projektledare får i uppgift att samordna hela projekteringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att tillsynsmyndigheterna skall kunna rikta sig mot dem som faktiskt&lt;br&gt;har möjlighet att påverka byggnads- eller anläggningsprojektet på projekte-&lt;br&gt;ringsstadiet anser jag att ett arbetsmiljöansvar bör läggas även på andra än&lt;br&gt;byggherren, t. ex. arkitekter och konstruktörer, som i egenskap av konsul-&lt;br&gt;ter eller på annat sätt har till uppgift att medverka vid projekteringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsulternas befattning med projekteringen beror på uppdraget från&lt;br&gt;byggherren. Deras ansvar måste därför begränsas till att gälla inom ramen&lt;br&gt;för det uppdrag de har fått. Ansvaret bör gälla även om det inte uttryckli-&lt;br&gt;gen har reglerats i projekteringsavtalet. En förutsättning för ansvar måste&lt;br&gt;dock vara att konsulten har en viss självständighet i sin roll i byggproces-&lt;br&gt;sen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt arbetsgruppen bör en konsult som fått ett uppdrag som endast&lt;br&gt;avser t. ex. det konstnärliga utförandet, inte ha något ansvar härutöver.&lt;br&gt;Byggherren skall se till att arbetsmiljösynpunkter på annat sätt kommer in&lt;br&gt;vid projekteringen. Efter att ha tagit del av Svenska Byggnadsarbetareför-&lt;br&gt;bundets remissvar ställer jag mig frågande till detta. Enligt förbundet finns&lt;br&gt;det en mängd material, produkter och konstruktioner som används trots&lt;br&gt;att de är olämpliga ur arbetsmiljösynpunkt. Förbundet anser inte att&lt;br&gt;konstnärliga synpunkter bör få väga tyngre än hänsynen till hälsa och&lt;br&gt;säkerhet för arbetstagare. Det är en ståndpunkt som jag vill ansluta mig&lt;br&gt;till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser, nämligen Kommerskollegium och juridiska fa-&lt;br&gt;kultetsnämnden vid Stockholms universitet menar att det räcker med ett&lt;br&gt;arbetsmiljöansvar för byggherren och att ett ansvar därutöver för konsul-&lt;br&gt;ter är onödigt och skapar oklarheter. Som redan framgått delar jag inte&lt;br&gt;denna uppfattning. Det är önskvärt att ansvaret i så stor utsträckning som&lt;br&gt;möjligt åvilar personer som rent faktiskt har till uppgift att utforma bygg-&lt;br&gt;naden eller anläggningen och därmed den arbetsmiljö som uppstår för&lt;br&gt;byggnadsarbetarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser, t. ex. arbetsmarknadsstyrelsen och LO, har un-&lt;br&gt;derstrukit att byggherren inte bör kunna avbörda sig det yttersta ansvaret&lt;br&gt;för att arbetsmiljöhänsyn beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Byggherrens ansvar bör självfallet bestå även under det skede då projek-&lt;br&gt;teringsarbetet sköts av konsulter. Som jag redan har påpekat är just sam-&lt;br&gt;ordningen av de olika delarna av projekteringen ett av de väsentligaste&lt;br&gt;momenten i det föreslagna ansvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller totalentreprenad är situationen speciell. Byggnadsstyrel-&lt;br&gt;sen har ställt frågan om byggherren just i det fallet skall kunna överlåta sitt&lt;br&gt;arbetsmiljöansvar till entreprenören. Totalentreprenad innebär att en en-&lt;br&gt;treprenör ansvarar för hela framtagningsprocessen av byggnaden eller&lt;br&gt;anläggningen, dvs. arkitektarbetet, den tekniska utformningen och byg-&lt;br&gt;gandet. Även om entreprenören på så sätt övertar byggherrens roll och får&lt;br&gt;kontroll över samtliga led i processen, anser jag inte att byggherren skall&lt;br&gt;kunna göra sig fri från ansvar. Mot en sådan konstruktion talar bl. a. den&lt;br&gt;omständigheten att byggherren är den som slutligt får bära kostnaden för&lt;br&gt;förändringar av projektet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill slutligen framhålla att entreprenörernas arbetsgivaransvar inte Prop. 1990/91:140&lt;br&gt;på något sätt inskränks genom den föreslagna bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bruksskedet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När byggnader och anläggningar har tagits i bruk förekommer det i stor&lt;br&gt;utsträckning att arbete utförs där av personer, vars arbetsgivare inte har&lt;br&gt;någon anknytning alls till fastigheten. Arbetsgivarna har alltså inte formel-&lt;br&gt;la möjligheter att bestämma över förhållandena i lokalerna. Som exempel&lt;br&gt;kan nämnas arbete som utförs av personer inom följande yrkeskategorier:&lt;br&gt;distributionspersonal, renhållningsarbetare, underhållspersonal, skor-&lt;br&gt;stensfejare, fastighetsskötare, brevbärare, hissmontörer, ambulansperso-&lt;br&gt;nal och hem vårdare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa bestämmelser finns som kan ge ett visst skydd för sådana arbetsta-&lt;br&gt;gare. Enligt 3 kap. 5 § plan- och bygglagen (1987:10) skall byggnader ge&lt;br&gt;möjlighet till en god arbetsmiljö. Enligt 7 kap. 8 § arbetsmiljölagen kan&lt;br&gt;yrkesinspektionen rikta föreläggande eller förbud mot den som råder över&lt;br&gt;ett arbetsställe även när denne inte är arbetsgivare i förhållande till den&lt;br&gt;som utsätts för risken. Dessa bestämmelser betyder dock i praktiken inte&lt;br&gt;mycket för personer som ständigt kommer till nya arbetslokaler och ofta&lt;br&gt;utför arbete i vad som egentligen är bostadshus.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte bara när det gäller byggnadsarbete utan även när det gäller service-&lt;br&gt;och underhållsarbete på fastigheter kan det på goda grunder antas att&lt;br&gt;många av de belastnings- och fallskador som uppstår har samband med&lt;br&gt;brister i byggnadens utformning. Om man vill motverka hälsorisker för&lt;br&gt;personer som arbetar i färdiga byggnader och anläggningar kan en god&lt;br&gt;framförhållning vid projekteringen alltså vara den bästa — och kanske den&lt;br&gt;enda — möjligheten att få fram en god arbetsmiljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av vad jag nu har anfört anser jag att den skyldighet att&lt;br&gt;beakta arbetsmiljöhänsyn vid projektering som jag tidigare föreslagit med&lt;br&gt;avseende på byggskedet även bör gälla för bruksskedet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet anser att ansva-&lt;br&gt;ret bör åligga inte bara byggherrar utan även fastighetsägare. Denna reflek-&lt;br&gt;tion väcker frågan hur långt fram i tiden ett arbetsmiljöansvar i samband&lt;br&gt;med projektering egentligen skall sträcka sig. För egen del anser jag inte att&lt;br&gt;fastighetsägare skall omfattas av det föreslagna ansvaret. Syftet med försla-&lt;br&gt;get är att arbetsmiljöhänsyn verkligen skall finnas med på ett tidigt stadi-&lt;br&gt;um vid utformandet av byggnaden eller anläggningen. Ansvaret skall ta&lt;br&gt;sikte både på byggskedet och det senare skede då den färdiga byggnaden&lt;br&gt;eller anläggningen tagits i bruk. Det är dock inte realistiskt att tänka sig att&lt;br&gt;ett ansvar som skall iakttas på projekteringsstadiet skulle överföras från&lt;br&gt;byggherren till fastighetsägaren när byggnads- eller anläggningsarbetet av-&lt;br&gt;slutas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sanktionssystemet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen förklarar i betänkandet att man inledningsvis övervägt ett&lt;br&gt;system med direkt straffsanktionerade föreskrifter om vad som skall beak-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tas i bygghandlingarna. Sedan ett antal invändningar rests mot en sådan Prop. 1990/91: 140&lt;br&gt;lösning har arbetsgruppen övergivit denna tanke. Flera remissinstanser&lt;br&gt;har uttryckt förståelse för arbetsgruppens resonemang och ingen remissin-&lt;br&gt;stans har förespråkat en sådan lösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett ansvar för att arbetsmiljöhänsyn beaktas måste vara sanktionerat.&lt;br&gt;Det är annars osäkert om det efterlevs. Den som närmast bör få en&lt;br&gt;möjlighet att kontrollera hur det blir med den saken är yrkesinspektionen.&lt;br&gt;Vid kontakter med byggherrar och projektorer bör yrkesinspektionen kun-&lt;br&gt;na granska bygghandlingar för att kontrollera att den arbetsmiljö som&lt;br&gt;uppstår först i byggskedet och senare i bruksskedet tillgodoser krav på&lt;br&gt;hälsa och säkerhet i arbetsmiljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med arbetsgruppen anser jag därför att den föreslagna bestäm-&lt;br&gt;melsen i arbetsmiljölagen bör anslutas till den befintliga regeln i 7 kap. 7 §&lt;br&gt;i lagen enligt vilken yrkesinspektionen får meddela sådana föreläggande&lt;br&gt;eller förbud som behövs för att lagen eller föreskrifter som har meddelats&lt;br&gt;med stöd av lagen skall efterlevas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser, bl. a. riksåklagaren har uttryckt farhågor för att&lt;br&gt;de föreslagna sanktionsreglerna kan bli svåra att tillämpa. Enligt riksåkla-&lt;br&gt;garen kan det vara besvärligt att reda ut vem som skall bära straffansvaret&lt;br&gt;vid överträdelse av ett föreläggande eller ett förbud, eftersom ett straff-&lt;br&gt;ansvar inte kan läggas på den juridiska person som är ansvarig för verk-&lt;br&gt;samheten utan alltid måste riktas mot en fysisk person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna i arbetsmiljölagen om föreläggande och förbud föregicks av&lt;br&gt;liknande regler i tidigare lagstiftning. Det rör sig alltså om ett väl inarbetat&lt;br&gt;system. Den nu föreslagna utvidgningen av arbetsmiljöansvaret till att&lt;br&gt;omfatta byggherrar och projektorer skiljer sig inte i något väsentligt avse-&lt;br&gt;ende från vad som gäller vid föreläggande och förbud mot arbetsgivare.&lt;br&gt;Även där är det ofta fråga om verksamhet som bedrivs av juridiska&lt;br&gt;personer. Jag delar därför inte riksåklagarens uppfattning i denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det säger sig självt att det sällan blir aktuellt att använda förbud i detta&lt;br&gt;sammanhang. Konkreta farosituationer torde sällan uppstå på ett stadium&lt;br&gt;då en byggnad planeras och ritas. Ingripanden med föreläggande kan&lt;br&gt;däremot väl tänkas ske då byggherren eller någon annan som medverkar&lt;br&gt;vid projekteringen på något sätt försummat skyldigheten att beakta arbets-&lt;br&gt;miljön för dem som skall uppföra byggnaden eller senare arbeta i den.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6.2 Konventionen (nr 167) och rekommendationen (nr 175)&lt;br&gt;om säkerhet och hälsa vid byggnads- och anläggningsarbete&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;6.2.1 Bakgrund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget att införa en grundläggande bestämmelse i arbetsmiljölagen om&lt;br&gt;arbetsmiljöansvar för byggherrar, tillverkare av monteringsfärdiga byggna-&lt;br&gt;der och anläggningar, arkitekter, konstruktörer och andra som medverkar&lt;br&gt;vid projektering av en byggnad eller en anläggning ger mig anledning att ta&lt;br&gt;upp frågan om en svensk ratifikation av Internationella arbetsorganisatio-&lt;br&gt;nens (ILO) konvention (nr 167) om säkerhet och hälsa vid byggnads- och&lt;br&gt;anläggningsarbete. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionen (nr 167) och rekommendationen (nr 175) om säkerhet Prop. 1990/91: 140&lt;br&gt;och hälsa vid byggnads- och anläggningsarbete antogs av ILOs beslutande&lt;br&gt;församling — internationella arbetskonferensen — vid dess sjuttiofemte&lt;br&gt;möte år 1988. Konventionen och rekommendationen reviderar den av&lt;br&gt;internationella arbetskonferensen år 1937 antagna konventionen (nr 62)&lt;br&gt;och rekommendationen (nr 53) om säkerhetsföreskrifter (byggnadsindu-&lt;br&gt;strin) och den samma år antagna rekommendationen (nr 55) om samver-&lt;br&gt;kan till förekommande av olycksfall (byggnadsindustrin). Konventionen&lt;br&gt;nr 62, som anmäldes till riksdagen genom propositionen 1938:45, har inte&lt;br&gt;ratificerats av Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom propositionen 1989/90:64 med anledning av vissa beslut fattade&lt;br&gt;av internationella arbetskonferensen vid dess sjuttiofemte möte bereddes&lt;br&gt;riksdagen tillfälle att yttra sig över konventionen (nr 167) och rekommen-&lt;br&gt;dationen (nr 175) om säkerhet och hälsa vid byggnads- och anläggningsar-&lt;br&gt;bete. Min företrädare uttalade att hon fann det önskvärt med ett svenskt&lt;br&gt;tillträde till konventionen och förklarade att de krav som ställs i konven-&lt;br&gt;tionsbestämmelserna i så gott som alla avseenden uppfylls av arbetsmiljö-&lt;br&gt;lagen och med stöd av denna utfärdade föreskrifter. Med hänsyn till vissa&lt;br&gt;avvikelser mellan konventionens krav och svensk lagstiftning ansåg hon&lt;br&gt;dock att frågan om en ratifikation borde anstå till dess arbetsgruppen (A&lt;br&gt;1987: D) för översyn av vissa bestämmelser i arbetsmiljölagen avgivit sitt&lt;br&gt;förslag. Riksdagen biträdde denna uppfattning (1990/91: AU9, rskr. 8).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionen är tillämplig på all byggverksamhet, såsom byggnads-,&lt;br&gt;anläggnings-, väg- och vattenbyggnadsarbete samt monterings- och ned-&lt;br&gt;monteringsarbete och alla där förekommande arbetsmoment, inbegripet&lt;br&gt;interna transporter, från det att arbetsstället förbereds till dess projektet är&lt;br&gt;färdigställt. Medlemsstat som ratificerar konventionen förbinder sig att&lt;br&gt;anta sådan lagstiftning att tillämpningen av stadgandena i konventionen&lt;br&gt;säkerställs. Den praktiska tillämpningen av lagstiftningen kan åstadkom-&lt;br&gt;mas genom standardiseringsarbete eller utfärdande av riktlinjer eller med&lt;br&gt;andra lämpliga metoder som överensstämmer med nationell lagstiftning&lt;br&gt;och praxis. Medlemsstaterna skall också beakta de standarder som antagits&lt;br&gt;av internationella standardiseringsorgan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionen och rekommendationen finns återgivna i bilaga 1 och 2&lt;br&gt;till propositionen 1989/90:64.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2.2 Ratifikation av konventionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Sverige ratificerar ILO-konventionen (nr 167) om sä-&lt;br&gt;kerhet och hälsa vid byggnads- och anläggningsarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt förslaget eller&lt;br&gt;lämnat det utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Det är önskvärt att Sverige tillträder konventio-&lt;br&gt;nen. Den står i god överensstämmelse med den svenska grundsynen på&lt;br&gt;arbetsmiljöpolitikens innehåll. De krav som ställs i konventionsbestäm- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;102&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;melserna uppfylls huvudsakligen av arbetsmiljölagen, arbetsmiljöförord- Prop. 1990/91: 140&lt;br&gt;ningen och de med stöd av dessa författningar utfärdade föreskrifterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag tar nu upp frågan om det kan finnas avvikelser mellan konventio-&lt;br&gt;nens krav och svensk lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt konventionens artikel 8(a) skall samordningsansvaret för skydds-&lt;br&gt;åtgärder på gemensamma arbetsställen åvila huvudentreprenören eller&lt;br&gt;annan person eller organ med kontroll- eller primäransvar för verksamhe-&lt;br&gt;ten på byggarbetsplatsen. Den samordningsansvarige skall se till att före-&lt;br&gt;skrivna skyddsåtgärder koordineras. Han skall också, i den utsträckning&lt;br&gt;som föreskrivs i nationell lagstiftning, ansvara för att de vidtas. Om den&lt;br&gt;samordningsansvarige inte vistas på arbetsstället skall han enligt konven-&lt;br&gt;tionens artikel 8(b) utse en behörig person att för hans räkning svara för att&lt;br&gt;samordna och genomföra åtgärder enligt punkt (a). Varje arbetsgivare&lt;br&gt;skall enligt artikel 8(c) förbli skyldig att, vad avser de egna arbetstagarna,&lt;br&gt;ansvara för att de föreskrivna åtgärderna vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 3 kap. 7 § första stycket arbetsmiljölagen ligger ansvaret för sam-&lt;br&gt;ordningen av skyddsåtgärder på gemensamma arbetsställen för bygg-&lt;br&gt;nadsverksamhet i första hand på byggherren. Ansvaret kan överlåtas till&lt;br&gt;någon som bedriver verksamhet på arbetsstället. Arbetsgivare och arbets-&lt;br&gt;tagare som är verksamma på arbetstället har enligt tredje stycket skyldig-&lt;br&gt;het att följa de anvisningar som byggherren lämnar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Entreprenörföreningen har påpekat att en byggherre ofta inte är att anse&lt;br&gt;som arbetsgivare i konventionens mening, eftersom byggherren normalt&lt;br&gt;saknar egna anställda på byggarbetsplatsen. Mot bakgrund härav har ent-&lt;br&gt;reprenörföreningen ifrågasatt om lydelsen av 3 kap 7 § arbetsmiljölagen&lt;br&gt;överensstämmer med innehållet i konventionens artikel 8(a).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För egen del anser jag inte att det råder bristande överensstämmelse&lt;br&gt;mellan artikel 8(a) och den svenska lagstiftningen. Samordningsansvaret&lt;br&gt;skall enligt konventionen utövas antingen av den dominerande entrepre-&lt;br&gt;nören eller av annan person eller annat organ som har kontroll eller ansvar&lt;br&gt;för övergripande frågor på arbetsplatsen. Det är inte något krav att den&lt;br&gt;samordningsansvarige skall ha egna anställda på byggarbetsstället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den omständigheten att byggherren inte ansvarar för att skyddsåtgärder&lt;br&gt;vidtas torde inte utgöra något ratifikationshinder med hänsyn till den&lt;br&gt;hänvisning som i detta sammanhang görs till nationell lagstiftning. Det-&lt;br&gt;samma gäller kravet på att byggherren skall utse en ersättare när han inte&lt;br&gt;är närvarande på byggarbetsstället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det krav, som i konventionens artikel 9 ställs på att de som utformar&lt;br&gt;och planerar ett byggnadsprojekt skall beakta de arbetsmiljörisker, som&lt;br&gt;kan aktualiseras under byggnads- och anläggningsarbete, saknar för närva-&lt;br&gt;rande motsvarighet i svensk arbetsmiljölagstiftning. Jag har i avsnitt 6.1&lt;br&gt;föreslagit att en grundläggande bestämmelse om arbetsmiljöansvar för&lt;br&gt;byggherrar, tillverkare av prefabricerade byggnadskonstruktioner, arkitek-&lt;br&gt;ter, konstruktörer och andra, som medverkar vid projekteringen av ett&lt;br&gt;byggnadsföretag, införs i arbetsmiljölagen. Ansvaret skall gälla såväl under&lt;br&gt;byggskedet som vid det framtida brukandet av byggnaden eller anläggning-&lt;br&gt;en. Genom den föreslagna betämmelsen kommer Sverige att uppfylla&lt;br&gt;kraven i artikel 9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetarskyddsstyrelsen har tidigare pekat på en skillnad mellan konven-&lt;br&gt;tionens artikel 11 (d) och bestämmelserna i arbetsmiljölagen. Enligt artikel&lt;br&gt;11 (d) har arbetstagare skyldighet att utan dröjsmål rapportera till närmas-&lt;br&gt;te arbetsledare och till skyddsombud, om sådant finns, om varje händelse&lt;br&gt;som kan medföra en risk och som de inte själva på ett tillfredsställande sätt&lt;br&gt;kan åtgärda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening uppfylls konventionens krav i detta hänseende ge-&lt;br&gt;nom innehållet i 3 kap. 4 § i arbetsmiljölagen. Där regleras arbetstagares&lt;br&gt;skyddsansvar. En arbetstagare skall enligt första stycket i denna bestäm-&lt;br&gt;melse följa givna föreskrifter och iaktta den försiktighet som behövs för att&lt;br&gt;förebygga ohälsa och olycksfall. Han skall vidare underrätta företrädare&lt;br&gt;för arbetsgivaren eller skyddsombud om sådant som innebär omedelbar&lt;br&gt;och allvarlig fara för liv och hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även kravet i artikel 30 punkt 1 att arbetsgivaren under vissa förhållan-&lt;br&gt;den skall tillhandahålla personlig skyddsutrustning utan kostnad för ar-&lt;br&gt;betstagarna har tidigare framförts som ett ratifikationshinder av arbetar-&lt;br&gt;skyddsstyrelsen, eftersom den svenska lagstiftningen saknar motsvarande&lt;br&gt;betämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 2 kap. 7 § arbetsmiljölagen skall personlig skyddsutrustning an-&lt;br&gt;vändas om inte betryggande skydd mot ohälsa eller olycksfall kan nås på&lt;br&gt;annat sätt. Utrustningen skall tillhandahållas genom arbetsgivarens för-&lt;br&gt;sorg. Häri ligger enligt vad som framhölls av föredragande statsrådet i&lt;br&gt;propositionen 1976/77:149 om arbetsmiljölag m.m., att arbetsgivaren är&lt;br&gt;skyldig att bekosta den personliga skyddsutrustningen, om inte annan&lt;br&gt;överenskommelse träffats. Detta får anses innebära att svensk lagstiftning&lt;br&gt;på ett tillräckligt sätt överenstämmer med kraven i konventionens artikel&lt;br&gt;30. Bedömningen är gjord bl. a. mot bakgrund av hänvisningen till natio-&lt;br&gt;nell lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rekommendationen, som kompletterar konventionen med detaljerade&lt;br&gt;anvisningar, föranleder i sig ingen särskild åtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6.3 Tekniska anordningar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Det bör för närvarande inte tas in en bestämmelse&lt;br&gt;i arbetsmiljölagen om att arbetsmiljösynpunkter skall beaktas även&lt;br&gt;vid projekteringen av tekniska anordningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens bedömning: Överensstämmer med min bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ingen remissinstans har haft något att erinra mot&lt;br&gt;arbetsgruppens bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Arbetarsskyddsstyrelsen har i yttrande till&lt;br&gt;arbetsgruppen föreslagit ett arbetsmiljöansvar även för den som sysslar&lt;br&gt;med konstruktion och planering av maskiner och andra tekniska anord-&lt;br&gt;ningar. Enligt arbetsgruppen finns det knappast något behov av sådana&lt;br&gt;bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen har pekat på skillnaderna mellan byggprocessen och pro-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;jekteringen av tekniska anordningar. Den senare sker i allmänhet inom Prop. 1990/91:140&lt;br&gt;samma verksamhet som tillverkningen. Det är inte, som i byggprocessen,&lt;br&gt;vanligt att arbetet efter ritningarna är uppdelat mellan olika entreprenörer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ritningarna brukar inte heller utgöra underlag för tillfälliga arbetsplatser&lt;br&gt;med de speciella problem det medför ur arbetsmiljösynpunkt. I 3 kap. 8 §&lt;br&gt;arbetsmiljölagen finns det for övrigt en bestämmelse om allmänna skyldig-&lt;br&gt;heter i skyddshänseende för tillverkare, importörer, överlåtare och upplå-&lt;br&gt;tare av tekniska anordningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetarsskyddsstyrelsen har i sitt remissvar inte haft någon invändning&lt;br&gt;mot arbetsgruppens ställningstagande. Detsamma gäller för övriga remiss-&lt;br&gt;instanser. Själv är jag av samma uppfattning som arbetsgruppen. Vidare&lt;br&gt;kan det, som arbetsgruppen påpekat, finnas skäl att avvakta erfarenheter-&lt;br&gt;na av den föreslagna bestämmelsen om arbetsmiljöansvar vid projektering&lt;br&gt;av byggnader och anläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6.4 Arbetsmiljöansvar för upplåtare av lokal eller&lt;br&gt;markområde&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Arbetsmiljölagen kompletteras så att yrkesinspektio-&lt;br&gt;nen får möjlighet dels att meddela förbud mot vidare upplåtelse av&lt;br&gt;ett utrymme under jord, dels att förelägga den, som upplåter en&lt;br&gt;lokal, ett markutrymme eller ett utrymme underjord som arbetslo-&lt;br&gt;kal eller som personalutrymme, skyldighet att utföra undersökning-&lt;br&gt;ar av skyddsförhållanden inom upplåtna utrymmen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt eller inte haft&lt;br&gt;något att erinra mot förslaget. Landstingsförbundet har uttalat att någon&lt;br&gt;lagändring i detta avseende inte behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: I en promemoria 1986-09-18 från arbetar-&lt;br&gt;skyddsstyrelsen föreslås dels att förbud mot upplåtelse skall kunna omfatta&lt;br&gt;även ett utrymme underjord, dels att den som upplåter gruva eller berg-&lt;br&gt;rum skall kunna åläggas att t. ex. utföra geologisk undersökning, bergbe-&lt;br&gt;siktning eller radonmätning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 3 kap. 2—11 §§ finns föreskrifter om skyddsansvar för olika grupper.&lt;br&gt;Skyddsansvaret speglar de krav som finns i 2 kap. om arbetsmiljöns&lt;br&gt;beskaffenhet. Bestämmelsen i 7 kap. 7 § om att yrkesinspektionen kan&lt;br&gt;meddela föreläggande eller förbud anknyter till reglerna i 3 kap. 2—11 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddsansvaret i 3 kap. 11 § gäller den som råder över ett arbetsställe&lt;br&gt;eller upplåter lokal eller markområde för arbete eller såsom personalut-&lt;br&gt;rymme. Ansvaret uttrycks genom en hänvisning till 7 kap. 8 och 9 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 7 kap. 8 § kan yrkesinspektionen, om det på ett arbetsställe&lt;br&gt;föreligger förhållande som innebär risk för ohälsa eller olycksfall för någon&lt;br&gt;som arbetar där, rikta föreläggande eller förbud mot den som råder över&lt;br&gt;arbetsstället, även när denne inte är arbetsgivare i förhållande till den som&lt;br&gt;utsätts för risken. Av arbetsmiljölagens förarbeten (prop. 1976/77:149&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;s. 423 — 424) framgår dock att 7 kap. 8 § inte är tillämplig på den som Prop. 1990/91:140&lt;br&gt;endast uppträder som uthyrare utan att själv bedriva verksamhet på ar-&lt;br&gt;betsstället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förekommer att nedlagda gruvgångar eller andra underjordsutrym-&lt;br&gt;men hyrs ut t. ex. som lagerlokaler utan att uthyraren har någon egen&lt;br&gt;verksamhet på platsen. De företag som är arbetsgivare för den personal&lt;br&gt;som arbetar i lagerutrymmena har sällan någon praktisk möjlighet att&lt;br&gt;undersöka utrymmet med avseende på risk för exempelvis radondotterex-&lt;br&gt;position eller stenfall. Det är ofta naturligt att sådana undersökningar görs&lt;br&gt;av uthyraren. Denne kan genomföra undersökningarna återkommande&lt;br&gt;under en längre tidsrymd medan hyresgästerna växlar. Vidare har uthyra-&lt;br&gt;ren normalt tillgång till hela bergutrymmet, gruvan etc. medan varje&lt;br&gt;hyresgäst kanske bara hyr en begränsad del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 9 § arbetsmiljölagen ger yrkesinspektionen möjlighet att meddela&lt;br&gt;förbud mot en upplåtare. Sådana förbud bör kunna omfatta även utrym-&lt;br&gt;men under jord. Jag håller också med arbetsgruppen om att den andra&lt;br&gt;delen av den föreslagna föreslagna bestämmelsen är behövlig.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6.5 Samordningsansvaret på gemensamma arbetsställen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Yrkesinspektionen skall kunna bestämma att ansvaret&lt;br&gt;för samordning av skyddsåtgärder på ett gemensamt arbetsställe&lt;br&gt;enligt 3 kap. 7 § skall kunna återföras till byggherren då denne&lt;br&gt;överlåtit ansvaret till någon annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt förslaget eller&lt;br&gt;inte haft något att erinra mot det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Enligt 3 kap. 7 § har en byggherre och den som&lt;br&gt;råder över ett fast driftsställe ansvar för samordningen av skyddsåtgärder&lt;br&gt;på ett gemensamt arbetsställe. På ett annat gemensamt arbetsställe än en&lt;br&gt;byggarbetsplats eller ett fast driftsställe kan de som bedriver arbete där&lt;br&gt;komma överens om att en av dem skall ha samordningsansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 7 kap. 6 § kan yrkesinspektionen besluta vem som skall ha sam-&lt;br&gt;ordningsansvar på ett gemensamt arbetsställe. Det kan ske när det inte&lt;br&gt;finns någon på arbetsstället som har samordningsansvar enligt 3 kap. 7 §.&lt;br&gt;Det kan också ske när det finns särskilda skäl, t. ex. när den samordnings-&lt;br&gt;ansvarige är uppenbart olämplig för uppgiften. Ansvaret kan dock inte&lt;br&gt;läggas på byggherren om denne överlåtit ansvaret och inte driver verksam-&lt;br&gt;het på arbetsstället. Detta har visat sig vara en brist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen har föreslagit att yrkesinspektionen skall få möjlighet att&lt;br&gt;återföra samordningsansvaret till byggherren. Jag håller med arbetsgrup-&lt;br&gt;pen om att en sådan möjlighet bör finnas. Ingripande från yrkesinspektio-&lt;br&gt;nen bör exempelvis kunna ske när byggherren har överlåtit ansvaret och&lt;br&gt;inte någon som driver verksamhet på det gemensamma arbetsstället är&lt;br&gt;lämplig att ta hand om samordningen av skyddsåtgärderna. Förutsättning-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arna för ett ingripande från yrkesinspektionen bör i övrigt vara desamma Prop. 1990/91: 140&lt;br&gt;som för närvarande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6.6 Föreläggande och förbud vid överlåtelse av verksamhet&lt;br&gt;eller egendom&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Några nya bestämmelser om verkan av föreläggan-&lt;br&gt;de och förbud efter överlåtelse av verksamhet eller egendom bör för&lt;br&gt;närvarande inte föreslås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens bedömning: Överensstämmer med min.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinsanserna: Samtliga remissinstanser utom LO accepterar ar-&lt;br&gt;betsgruppens bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Enligt arbetsmiljölagen kan en tillsynsmyn-&lt;br&gt;dighet meddela ett föreläggande eller ett förbud mot den som har skydds-&lt;br&gt;ansvar enligt lagen. Det händer att den verksamhet eller egendom som&lt;br&gt;berörs byter ägare eller innehavare innan de påkallade åtgärderna har&lt;br&gt;vidtagits. Det kan leda till att tillsynsmydighetens förfarande måste avbry-&lt;br&gt;tas. Ibland måste förfarandet påbörjas på nytt mot en ny person. Det&lt;br&gt;innebär naturligtvis alltid en tidsförlust.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från arbetstagarhåll har det gjorts gällande att det ibland uppstår pro-&lt;br&gt;blem som hänger samman med att företag byter ägare efter det att yrkesin-&lt;br&gt;pektionen meddelat ett föreläggande eller ett förbud. Krav har ställts på&lt;br&gt;införande av bestämmelser om att förbud och förelägganden skall gälla för&lt;br&gt;en ny ägare eller innehavare till dess påkallade åtgärder har vidtagits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ta reda på om det är vanligt med problem på grund av överlåtelse&lt;br&gt;av verksamhet eller egendom i samband med ett föreläggande eller ett&lt;br&gt;förbud gjorde arbetsgruppen en enkät hos de olika yrkesinspektionsdistrik-&lt;br&gt;ten. Enligt enkätsvaren har distrikten endast undantagsvis haft sådana&lt;br&gt;problem. Arbetsgruppen begärde också in synpunkter från arbetarskydds-&lt;br&gt;styrelsen. I en promemoria som överlämnades till arbetsgruppen förklara-&lt;br&gt;de arbetarsskyddsstyrelsen att den fått åtskilliga förfrågningar om sådana&lt;br&gt;problem. En svårighet har varit att få kännedom om det formella tillväga-&lt;br&gt;gångssättet vid överlåtelsen för att ta reda på om föreläggandet eller&lt;br&gt;förbudet fortfarande gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den mest radikala åtgärden för att lösa problemen skulle vara att införa&lt;br&gt;en regel om att förelägganden och förbud som har utfärdats mot en viss&lt;br&gt;verksamhet eller berör viss egendom skall fortsätta att gälla även efter en&lt;br&gt;överlåtelse. Varken arbetarskyddsstyrelsen eller arbetsgruppen har velat&lt;br&gt;ställa sig bakom ett sådant förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även en sådan lösning skulle emellertid kunna medföra problem. Det&lt;br&gt;kan vara svårt att avgöra om det är fråga om samma verksamhet eller en ny&lt;br&gt;verksamhet för vilken beslutet inte kan gälla. Det kan också vara så att&lt;br&gt;verksamheten överlåtits till någon för vilken arbetsmiljölagens regler i det&lt;br&gt;aktuella avseendet inte gäller. Ett exempel på det kan vara föreläggande&lt;br&gt;om personalrum för en verksamhet som överlåtits till en ensamföretagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett förbud skulle följa viss egendom, t. ex. en bristfällig maskin, Prop. 1990/91: 140&lt;br&gt;oberoende av ägarbyten skulle det vara nödvändigt för en köpare att på&lt;br&gt;något sätt kunna kontrollera om förbud föreligger eller inte. Detta skulle&lt;br&gt;förutsätta någon form av register, vilket skulle bli så resurskrävande att det&lt;br&gt;knappast kan bedömas som realistiskt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett alternativ kunde var att införa en direkt skyldighet för den som fått&lt;br&gt;ett föreläggande eller ett förbud att omedelbart anmäla en överlåtelse.&lt;br&gt;Skyldigheten skulle kunna göras direkt straffsanktionerad. Inte heller en&lt;br&gt;sådan lösning har arbetarskyddsstyrelsen och arbetsgruppen velat föreslå.&lt;br&gt;Arbetsgruppen har pekat på möjligheten i 5 § lagen (1985:206) om viten&lt;br&gt;att förelägga en ägare eller innehavare att, om hans rättställning upphör,&lt;br&gt;lämna uppgift om den nye innehavarens namn och adress. Arbetsgruppen&lt;br&gt;har vidare hänvisat till att en äganderättsövergång inte sällan ändrar&lt;br&gt;förutsättningarna helt när det gäller att välja myndighetsåtgärder för att&lt;br&gt;komma till rätta med problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar arbetsgruppens uppfattning att problemen inte tycks vara så&lt;br&gt;stora att de komplicerade lösningar som står till buds bör genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7 Arbetsolycksutredningen&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;7.1 Arbetsmiljöbrott och arbetsolyckor&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: En ny straffreglering av arbetsmiljöbrott infors i&lt;br&gt;brottsbalken. Enligt den nya regleringen skall den kunna dömas för&lt;br&gt;arbetsmiljöbrott som i enlighet med 3 kap. 7, 8 eller 9 § brottsbalken&lt;br&gt;vållar annans död, kroppsskada eller sjukdom eller framkallar fara&lt;br&gt;för att detta skall kunna inträffa om brottet begås genom att han&lt;br&gt;uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter sina skyldigheter i enlig-&lt;br&gt;het med arbetsmiljölagen for att förebygga ohälsa eller olycksfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att en ny bestämmelse&lt;br&gt;om arbetsmiljöbrott skall införas i brottsbalken och att den nya bestäm-&lt;br&gt;melsen skall tillämpas i stället för 3 kap. 7 —9 §§ brottsbalken när brottet&lt;br&gt;begåtts i arbetsmiljön. Enligt utredningens förslag skall den som uppsåt-&lt;br&gt;ligen eller av oaktsamhet åsidosätter vad som åligger honom för att före-&lt;br&gt;bygga ohälsa eller olycksfall i arbetsmiljön dömas för arbetsmiljöbrott, om&lt;br&gt;någon till följd av detta avlider, drabbas av sådan kroppsskada eller&lt;br&gt;sjukdom som inte är ringa, eller utsätts för livsfara eller fara för svår&lt;br&gt;kroppsskada eller allvarlig sjukdom. Straffet skall enligt förslaget vara&lt;br&gt;böter eller fängelse i högst två år eller om brottet är grovt, fängelse, lägst&lt;br&gt;sex månader och högst fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ett antal remissinstanser, däribland arbetarskydds-&lt;br&gt;styrelsen, LO och TCO har varit positiva till utredningens förslag. Flertalet&lt;br&gt;remissinstanser, särskilt de juridiska, har emellertid varit negativa till&lt;br&gt;förslaget. Kritiken, som till övervägande del varit av lagteknisk karaktär,&lt;br&gt;har bl. a. grundats på att man ansett det olämpligt med olika straffskalor&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beroende på om en arbetstagare eller någon annan skadats. Vidare har Prop. 1990/91:140&lt;br&gt;remissinstanserna bl. a. påpekat att det kan förefalla stötande om det&lt;br&gt;skulle räcka med oaktsamhet för att man skall kunna dömas for framkal-&lt;br&gt;lande av fara for en arbetstagare medan det krävs att oaktsamheten är grov&lt;br&gt;om man framkallar fara för någon annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Huvudansvaret för arbetsmiljön ligger på arbets-&lt;br&gt;givaren som har att uppfylla de krav som arbetsmiljölagstiftningen ställer.&lt;br&gt;Det innebär att arbetsgivaren skall vidta alla åtgärder som behövs för att&lt;br&gt;förebygga att arbetstagarna utsätts for ohälsa eller olycksfall. Även arbets-&lt;br&gt;tagaren har skyldighet att medverka till att åstadkomma en tillfredsställan-&lt;br&gt;de arbetsmiljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det viktiga, förebyggande arbetet för en säker arbetsmiljö skall alltså ske&lt;br&gt;på arbetsplatserna i samverkan. Arbetet för en säker arbetsmiljö skall ses&lt;br&gt;som en del i produktionen och ingå som en naturlig del i företagets&lt;br&gt;verksamhet och skall aktivt ledas av företagets ledning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att säkerställa att den förebyggande verksamheten mot risker och&lt;br&gt;skador i arbetsmiljön upprätthålls, krävs, såsom utredningen framhållit,&lt;br&gt;bl. a. att det finns ett system med effektiva straffrättsliga sanktioner vid&lt;br&gt;vissa typer av överträdelser av de skyldigheter som någon har till följd av&lt;br&gt;bestämmelserna i arbetsmiljölagstiftningen. Sanktionssystemet bör ha så-&lt;br&gt;dan skärpa att vikten av att gällande bestämmelser iakttas framstår klart.&lt;br&gt;Likaså bör ansvarsförhållandena vid överträdelser av lagstiftningen klar-&lt;br&gt;göras så tydligt som möjligt. Detta behövs också för att förhindra att en&lt;br&gt;bristande efterlevnad av arbetsmiljölagstiftningen ger ekonomiska för-&lt;br&gt;delar i förhållande till konkurrerande företag som bedriver ett ambitiöst&lt;br&gt;skyddsarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De straffbestämmelser som i dag främst kan bli tillämpliga i anledning&lt;br&gt;av arbetsolyckor och allvarliga tillbud är brottsbalkens regler om vållande&lt;br&gt;till annans död, vållande till kroppsskada eller sjukdom och framkallande&lt;br&gt;av fara för annan. Dessa straffbestämmelser förknippas oftast med trafik-&lt;br&gt;brott eller skador som uppstått till följd av våld mellan enskilda personer.&lt;br&gt;Polis, åklagare och domstolar har en mycket stor erfarenhet av sådana&lt;br&gt;brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Deras erfarenhet av och kunskap om brott mot arbetsmiljöreglerna är&lt;br&gt;mer begränsad. Redan detta förhållande talar enligt utredningen för att en&lt;br&gt;särskild reglering bör införas som tar sikte på fall där någon åsidosätter&lt;br&gt;sina skyldigheter att förebygga ohälsa eller olycksfall i arbetsmiljön. För-&lt;br&gt;utom det pedagogiska värdet i att dessa brott får en särskild reglering&lt;br&gt;skulle en sådan ordning också på ett tydligare sätt markera de särskilda&lt;br&gt;krav på aktsamhet som gäller i syfte att förebygga ohälsa och olycksfall i&lt;br&gt;arbetsmiljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild straffbestämmelse om arbetsmiljöbrott skulle enligt utred-&lt;br&gt;ningen också underlätta bedömningen av om det finns skäl att väcka talan&lt;br&gt;om att döma ut företagsbot genom att anknytningen till de skyldigheter&lt;br&gt;som gäller för en viss verksamhet markeras tydligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om en sådan reglering bör införas i brottsbalken&lt;br&gt;eller i t. ex. arbetsmiljölagen förordar utredningen att bestämmelserna&lt;br&gt;placeras i brottsbalken. Redan nu döms ju den som genom oaktsamhet,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vare sig det skett i arbetsmiljön eller någon annanstans, orsakat att någon Prop. 1990/91: 140&lt;br&gt;avlider eller drabbas av kroppsskada eller utsätts för allvarlig fara för det&lt;br&gt;enligt brottsbalkens regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Visserligen kommer bedömningen av om ett förfarande är straffbart&lt;br&gt;enligt särskilda bestämmelser om arbetsmiljöbrott att bli beroende av&lt;br&gt;bestämmelserna i arbetsmiljölagstiftningen. Detta ser utredningen dock&lt;br&gt;inte som något hinder mot en placering i brottsbalken. Redan nu finns&lt;br&gt;sådana brottsbalksbrott som förutsätter att någon skall ha åsidosatt sina&lt;br&gt;skyldigheter enligt annan lagstiftning, t. ex. döms den för bokföringsbrott&lt;br&gt;som åsidosatt sina skyldigheter enligt bokföringslagen. Brottsbalken är det&lt;br&gt;centrala lagverket på straffrättens område. Visserligen har specialstraffrät-&lt;br&gt;ten utökats kraftigt sedan brottsbalkens tillkomst, men det utesluter inte&lt;br&gt;att det finns starka skäl att samla så stor del som möjligt av de centrala&lt;br&gt;straffbestämmelserna i brottsbalken. Detta gäller givetvis särskilt sådana&lt;br&gt;brott som kan ha ett högt straffvärde (jfr. bl. a. JuU 1984/85:28 s. 23).&lt;br&gt;Därigenom får termen brottsbalksbrott enligt utredningen också ett visst&lt;br&gt;symbolvärde. En placering av arbetsmiljöbrotten i brottsbalken kan alltså&lt;br&gt;ses som en särskild markering av straffvärdet vid denna typ av brottslighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom jag redovisade i lagrådsremissen delar jag, i likhet med många av&lt;br&gt;de remissinstanser som yttrat sig i frågan, och då särskilt de som har en&lt;br&gt;nära kontakt med arbetsmiljöfrågor, de allmänna utgångspunkter för en&lt;br&gt;straffrättslig reglering som utredningen angivit. En förutsättning för att&lt;br&gt;införa regler av det aktuella slaget är dock att dessa kan ges en utformning&lt;br&gt;som är acceptabel från lagtekniska utgångspunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har i sitt betänkande redovisat två modeller for hur en&lt;br&gt;reglering av arbetsmiljöbrott i brottsbalken skulle kunna utformas. Enligt&lt;br&gt;den ena modellen skulle tre nya bestämmelser, nämligen om vållande till&lt;br&gt;arbetstagares död, vållande till arbetsskada och framkallande av fara för&lt;br&gt;arbetstagare, införas i brottsbalken. De skulle vara utformade ungefär som&lt;br&gt;de tre bestämmelser som redan idag tillämpas och ha i stort sett samma&lt;br&gt;straffskalor som gäller enligt dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt det andra alternativet, vilket förordades av utredningen, skulle&lt;br&gt;den nya regleringen ske genom att en ny bestämmelse införs i brottsbalken.&lt;br&gt;Bestämmelsen skulle utformas så att den omfattade alla de fall som täcks&lt;br&gt;in av alternativet med tre paragrafer. Utredningen konstaterar att det kan&lt;br&gt;vara tillfälligheter som avgör om en olycka inträffar eller om det stannar&lt;br&gt;vid ett tillbud eller vilken effekten av en olycka blir och att det därför bör&lt;br&gt;krävas endast oaktsamhet vid framkallande av livsfara eller fara för svår&lt;br&gt;kroppsskada i arbetsmiljöbrott. Detta talade enligt utredningens mening&lt;br&gt;för att hela regleringen i stället skulle tas in i en paragraf med effekten&lt;br&gt;uppsatt i tre olika punkter. En konsekvens skulle bli att det för brott&lt;br&gt;begånget i arbetsmiljön, oavsett effekten av det, krävdes samma subjektiva&lt;br&gt;rekvisit, nämligen uppsåt eller oaktsamhet. Det skulle innebära en straff-&lt;br&gt;skärpning i förhållande till brottet ”framkallande av fara för annan”&lt;br&gt;eftersom det krävs grov oaktsamnhet för att någon skall kunna dömas till&lt;br&gt;ansvar för det brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett flertal remissinstanser, särskilt de med rättsvårdande uppgifter, har&lt;br&gt;ställt sig kritiska till utredningens förslag eller avstyrkt det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bl. a. Stockholms tingsrätt, Landstingsförbundet och SAF har ansett att&lt;br&gt;den straffskärpning beträffande påföljden som förslaget innebär inte är&lt;br&gt;motiverad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller förslagets bestämmelse i förhållande till brottet framkal-&lt;br&gt;lande av fara för annan har bl. a. riksåklagaren, domstolsverket, Stock-&lt;br&gt;holms tingsrätt, Föreningen Sveriges åklagare och Sveriges domareför-&lt;br&gt;bund framhållit att samma subjektiva rekvisit bör gälla vare sig den som&lt;br&gt;utsätts för fara är arbetstagare eller annan. Det kan te sig stötande för såväl&lt;br&gt;den åtalade som ur allmänhetens synvinkel att det skall anses allvarligare&lt;br&gt;om — kanske t.o. m. vid samma tillfälle, t. ex. sprängningsolycka — en&lt;br&gt;person utsätts för fara än om en annan person är den utsatte. Det finns&lt;br&gt;således inte skäl till den straffskärpning det innebär om det skulle krävas&lt;br&gt;oaktsamhet vid arbetsmiljöbrott och grov oaktsamhet vid samma brott&lt;br&gt;som drabbar annan person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göta hovrätt och domstolsverket har också påpekat att det skulle föra&lt;br&gt;alltför långt om all oaktsamhet inom arbetsmiljöområdet skulle medföra&lt;br&gt;ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverket och TCO har påpekat såsom en omotiverad nackdel att&lt;br&gt;förslaget skulle medföra att preskriptionstiden i vissa fall förlängs från två&lt;br&gt;till fem år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstaner, t. ex. rikspolisstyrelsen, Juridiska fakultetsnämn-&lt;br&gt;den vid Stockholms universitet och domstolsverket, har ansett att försla-&lt;br&gt;gets utformning skulle medföra tolkningsproblem och gränsdragningspro-&lt;br&gt;blem i förhållande till de allmänna reglerna i 3 kap. brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SAF har ansett att uttrycken ohälsa och olycksfall bör definieras klarare&lt;br&gt;om de skall förekomma i lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom jag redovisade i lagrådsremissen, anser jag för egen del att stora&lt;br&gt;delar av den kritik som riktats mot utformningen av utredningens förslag&lt;br&gt;har fog för sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den skärpning av straffskalan som utredningens förslag innebär har&lt;br&gt;enligt utredningen inte varit avsedd att få till följd att strängare straff skall&lt;br&gt;utdömas för arbetsmiljöbrott än för motsvarande allmänna brott. Det är,&lt;br&gt;som jag då framhöll, därför önskvärt att samma straffskalor som nu gäller&lt;br&gt;för de allmänna brotten kan bibehållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har påpekat att det i vissa arbetsmiljöer kan föreligga&lt;br&gt;sådana faror på grund av brister i arbetarskyddet att det endast på grund&lt;br&gt;av de anställdas försiktighet inte inträffar någon arbetsolycka. För att&lt;br&gt;komma tillrätta med sådana farliga arbetsmiljöer har utredningen ansett&lt;br&gt;att det när det gäller framkallande av livsfara eller fara för svår kroppsska-&lt;br&gt;da eller svår sjukdom för arbetstagare endast bör krävas oaktsamhet och&lt;br&gt;inte grov oaktsamhet som för det allmänna brottet framkallande av fara&lt;br&gt;för annan. Jag förklarade mig i och för sig ha förståelse för denna uppfatt-&lt;br&gt;ning men fann, i likhet med vad ett flertal remissinstanser påtalat, att det&lt;br&gt;skulle te sig säreget om förutsättningarna för straffbarhet formellt skulle&lt;br&gt;vara olika beroende på om den som utsattes för fara var arbetstagare eller&lt;br&gt;annan person. Jag framhöll emellertid i sammanhanget också att, även&lt;br&gt;utan en formell ändring av oaktsamhetsgrunden, är kravet på den aktsam-&lt;br&gt;het som arbetsgivare har att iaktta i arbetsmiljön större än vad som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;allmänt kan krävas av andra personer till följd av den i arbetsmiljölagen Prop. 1990/91: 140&lt;br&gt;föreskrivna särskilda skyldigheten att förebygga ohälsa och olycksfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid remissbehandlingen föreslog juridiska fakultetsnämnden vid Stock-&lt;br&gt;holms universitet en förenkling av utredningens förslag. Enligt nämnden&lt;br&gt;skulle i brottsbalkens 3 kap. 10 § kunna införas en bestämmelse med&lt;br&gt;innebörden att då brott som avses i 7 — 9 §§ begåtts av någon genom&lt;br&gt;åsidosättande av vad som ålegat honom för att förebygga ohälsa eller&lt;br&gt;olycksfall i arbetsmiljön, det skulle framgå av brottsrubriceringen att brot-&lt;br&gt;tet begåtts i arbetslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagrådsremissen förordade jag i nära anslutning till fakultetsnämndens&lt;br&gt;förslag,att bestämmelsen, i stället för i enlighet med utredningens förslag,&lt;br&gt;skulle utformas enligt följande. Om brott, som i 7 —9 §§ sägs, har begåtts&lt;br&gt;genom att någon uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosatt vad som i&lt;br&gt;enlighet med arbetsmiljölagstiftningen ålegat honom till förebyggande av&lt;br&gt;ohälsa eller olycksfall, döms för arbetsmiljöbrott till straff som i nämnda&lt;br&gt;lagrum sägs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vad jag anförde innebär en på detta sätt utformad bestämmelse&lt;br&gt;att de subjektiva rekvisiten liksom straffskalorna för de allmänna brotten&lt;br&gt;vållande till annans död, vållande till kroppsskada och framkallande av&lt;br&gt;fara för annan kommer att gälla också vid arbetsmiljöbrott. Om något av&lt;br&gt;dessa brott begåtts genom att någon uppsåtligen eller av oaktsamhet åsido-&lt;br&gt;satt vad som i enlighet med arbetsmiljölagstiftningen ålegat honom till&lt;br&gt;förebyggande av ohälsa eller olycksfall, skall han i ställer dömas för arbets-&lt;br&gt;miljöbrott. Således krävs uppsåt eller oaktsamhet när det gäller åsidosät-&lt;br&gt;tandet av föreskrifter eller annat åliggande för att förebygga ohälsa och&lt;br&gt;olycksfall i arbetsmiljön medan de subjektiva rekvisiten beträffande effek-&lt;br&gt;ten av brottet kvarstår oförändrade. Arbetsgivaren eller den som annars&lt;br&gt;åsidosatt sina skyldigheter kan således dömas för arbetsmiljöbrott oavsett&lt;br&gt;om effekten av hans åsidosättande av skyddsföreskrifter eller liknande&lt;br&gt;drabbar arbetstagare eller annan person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom den konstruktion som jag förordade förlängs inte heller pre-&lt;br&gt;skriptionstiden i förhållande till vad som nu gäller. Detta såg jag som en&lt;br&gt;fördel, inte minst med tanke på att det kan vara ytterligt påfrestande att&lt;br&gt;under en lång utredningstid vara misstänkt för att ha vållat en arbetskam-&lt;br&gt;rats kroppsskada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag framhöll vidare att mitt förslag innebär att man undviker de gräns-&lt;br&gt;dragningsproblem som remissinstanserna befarat vid den konstruktion&lt;br&gt;som utredningen förordat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även med de av mig förordade förändringarna i förhållande till utred-&lt;br&gt;ningens förslag har lagrådet avstyrkt att den föreslagna bestämmelsen&lt;br&gt;införs. Enligt lagrådet är bestämmelsen ägnad att skapa osäkerhet om&lt;br&gt;sammanhangen och att leda till tolkningsproblem som inte vägs upp av&lt;br&gt;den fördel som avses bli uppnådd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nackdel med förslaget som lagrådet i första hand pekat på är den i&lt;br&gt;bestämmelsen intagna allmänna hänvisningen till vad som åligger någon&lt;br&gt;enligt arbetsmiljölagstiftningen. Lagrådet framhåller att det av remissen&lt;br&gt;framgår att därmed inte endast avses arbetsmiljölagen och föreskrifter som&lt;br&gt;meddelats med stöd av denna lag utan även åtskillig annan lagstiftning&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som inte ens i motiven uttömmande preciserats utan endast angetts exem- Prop. 1990/91: 140&lt;br&gt;plifierande. Enligt lagrådets mening kan en så oprecis bestämning av&lt;br&gt;brottsrekvisiten inte godtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För egen del har jag förståelse för lagrådets invändning i detta hänseen-&lt;br&gt;de. Jag är därför beredd att förorda att hänvisningen i bestämmelsen&lt;br&gt;inskränks till att avse arbetsmiljölagen och arbetsmiljöförordningen samt&lt;br&gt;sådana föreskrifter som meddelats med stöd härav. Visserligen kommer en&lt;br&gt;sådan inskränkning att medföra att ansvar för arbetsmiljöbrott kommer&lt;br&gt;att vara uteslutet vid vissa fall av åsidosättanden av skyldigheter som är&lt;br&gt;väsentliga från arbetsmiljösynpunkt. Jag tänker i det sammanhanget bl. a.&lt;br&gt;på bestämmelserna i fartygssäkerhetslagen. Fördelarna med att straffbes-&lt;br&gt;tämmelserna får en klarare avgränsning måste dock anses överväga nack-&lt;br&gt;delarna av att en del fall som väl skulle förtjäna att betecknas som arbets-&lt;br&gt;miljöbrott istället föranleder ansvar enligt bestämmelserna om vållande&lt;br&gt;till kroppsskada eller annans död eller framkallande av fara för annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har emellertid framfört kritik som kvarstår även med en sådan&lt;br&gt;begränsning av hänvisningen i 10 § som jag nu förordat. Lagrådet har&lt;br&gt;således påpekat att det finns goda skäl för att det i arbetsmiljölagen inte&lt;br&gt;införts någon kriminalisering av de mer allmänt formulerade skyldigheter&lt;br&gt;som finns föreskrivna i lagen. Från den utgångspunkten framstår det&lt;br&gt;emellertid enligt lagrådet också som mindre lämpligt att den i brottsbalken&lt;br&gt;upptagna straffbestämmelsen knyts till sådana skyldigheter genom en all-&lt;br&gt;män hänvisning till vad som åligger någon enligt arbetsmiljölagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med lagrådet anser jag att en allmän kriminalisering av skyldig-&lt;br&gt;heterna enligt arbetsmiljölagen från flera olika synpunkter skulle vara&lt;br&gt;direkt olämplig. Det är bl. a. mot den bakgrunden som jag funnit det&lt;br&gt;lämpligt att, vid sidan av de särskilda straffbestämmelserna i arbetsmiljö-&lt;br&gt;lagen, anknyta det straffansvar som behövs för att upprätthålla kraven på&lt;br&gt;trygga och säkra arbetsmiljöer till de allmänna bestämmelser som redan&lt;br&gt;finns i brottsbalken och som tar sikte på kraven att iakta aktsamhet i syfte&lt;br&gt;att undvika att andra människor drabbas av skador eller utsätts för fara.&lt;br&gt;Av naturliga skäl är det i ett sådant sammanhang inte möjligt att precisera&lt;br&gt;kraven i lagtext. En viktig faktor för hur långtgående krav som kan ställas&lt;br&gt;är emellertid i vad mån personer intar en s. k. garantställning eller med&lt;br&gt;andra ord har en särskild skyldighet att avvärja vissa typer av risker. Helt&lt;br&gt;oberoende av om det i lagen tas in en särskild hänvisning är det uppenbart&lt;br&gt;att bl. a. bestämmelserna i arbetsmiljölagen måste beaktas vid den bedöm-&lt;br&gt;ningen. I motsats till den uppfattning som lagrådet givit uttryck för anser&lt;br&gt;jag att det måste framstå som en fördel att detta också utryckligen framgår&lt;br&gt;av lagtexten. Några särskilda tolkningsproblem uppkommer inte heller&lt;br&gt;genom en sådan ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill emellertid i sammanhanget framhålla att det genom förslaget till&lt;br&gt;ändringar i arbetsmiljölagen sker en skärpning av arbetsgivarens ansvar&lt;br&gt;för arbetsmiljön. Bl. a. föreslår jag att det i 3 kap. 2 a § införs en bestäm-&lt;br&gt;melse som anger en skyldighet för arbetsgivaren att systematiskt leda,&lt;br&gt;planera och kontrollera verksamheten på ett sätt som säkerställer att&lt;br&gt;arbetsmiljön uppfyller kraven i arbetsmiljölagen och med stöd av lagen&lt;br&gt;meddelande föreskrifter. Arbetsgivaren skall bl. a. fortlöpande undersöka &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 140&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;riskerna i verksamheten och vidta de åtgärder som föranleds därav. Mitt Prop. 1990/91:140&lt;br&gt;förslag anknyter i den delen nära till de principer som brukar tillämpas vid&lt;br&gt;fastställande av straffrättsligt s. k. företagaransvar. De skärpta bestämmel-&lt;br&gt;serna i arbetsmiljölagen skall självfallet beaktas vid bedömningen av om&lt;br&gt;en arbetsgivare varit oaktsam på ett sådant sätt att ansvar för arbetsmiljö-&lt;br&gt;brott kan komma i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har vidare anfört att den föreslagna bestämmelsen innebär att&lt;br&gt;domstolarna ställs inför en prövning av kausaliteten som kan medföra&lt;br&gt;problem. Vad lagrådet synes avse är att det i ett enskilt fall väl kan vara så&lt;br&gt;att den tilltalade på ett allvarligt sätt åsidosatt sina skyldigheter enligt&lt;br&gt;arbetsmiljölagstiftningen men att ansvar är uteslutet därför att åsidosät-&lt;br&gt;tandet inte kan visas ha varit kausalt i förhållande till den straffbara&lt;br&gt;effekten. I det hänseendet skiljer sig emellertid inte mitt förslag från vad&lt;br&gt;som redan nu gäller. Vill man undvika ett sådant resultat skulle det krävas&lt;br&gt;att åsidosättanden av skyldigheter enligt arbetsmiljölagen kriminalisera-&lt;br&gt;des utan något krav på en särskild effekt — något som, som jag nyss nämnt,&lt;br&gt;såväl lagrådet som jag anser att det finns goda skäl emot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ytterligare en nackdel med mitt förslag har lagrådet angivit att&lt;br&gt;bestämmelsen kan bli tillämplig även om den som utsatts för fara, avlidit&lt;br&gt;eller åsamkats kroppsskada eller sjukdom inte är arbetstagare eller annan&lt;br&gt;med sådan enligt arbetsmiljölagen likställd person. Lagrådet anser att&lt;br&gt;detta framstår som en egendomlighet som kan fördunkla brottets skydds-&lt;br&gt;objekt eller skyddsintresse till förfång för domstolarnas möjlighet att finna&lt;br&gt;stöd i dessa begrepp vid tillämpningen av bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets synpunkt i denna del skulle i och för sig kunna tillgodoses&lt;br&gt;genom en omformulering av den föreslagna bestämmelsen. Även vid sidan&lt;br&gt;av att bestämmelsen härigenom med nödvändighet skulle bli lagtekniskt&lt;br&gt;komplicerad (jfr. 1 kap 2 § arbetsmiljölagen) finns det emellertid starka&lt;br&gt;skäl för att i det aktuella hänseendet bibehålla den av mig förordade&lt;br&gt;utformningen av bestämmelsen. Det är således långt ifrån ovanligt att&lt;br&gt;även andra personer än arbetstagare besöker eller av andra orsaker tillfäl-&lt;br&gt;ligt uppehåller sig på en arbetsplats.- Det kan då självfallet inte uteslutas att&lt;br&gt;dessa drabbas av skador eller utsätts för fara till följd av brister i arbetsmil-&lt;br&gt;jön. Om den ansvarsgrundande gärningen således består i ett åsidosättan-&lt;br&gt;de av skyldigheten enligt arbetsmiljölagen är det enligt min mening natur-&lt;br&gt;ligt att brottet bedöms som arbetsmiljöbrott även om någon utomstående&lt;br&gt;drabbas. Särskilt tydligt är detta om såväl arbetstagare som utomstående&lt;br&gt;drabbas till följd av samma åsidosättande. Utredningens förslag utgick&lt;br&gt;från en skillnad i det straffrättsliga skyddet mellan arbetstagare och annan.&lt;br&gt;Detta förslag, som senare biträddes av lagrådet, utsattes emellertid för en&lt;br&gt;massiv kritik av de juridiska instanserna. Härtill kommer att arbetstagar-&lt;br&gt;begreppet i vissa hänseenden inte är helt lättolkat och en anknytning till&lt;br&gt;detta härigenom skulle kunna ge upphov till tolkningsproblem som inte&lt;br&gt;framstår som sakligt motiverade med hänsyn till intresset att uppnå en&lt;br&gt;kriminalpolitiskt lämplig avgränsning av bestämmelsens tillämpningsom-&lt;br&gt;råde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom jag redan nämnt synes emellertid den kritik som jag nu berört&lt;br&gt;inte i sig ha varit avgörande för lagrådets ställningstagande. Snarare synes&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;detta främst ha sin bakgrund i att lagrådet inte ansett att förslaget är ägnat&lt;br&gt;att medföra sådana fördelar att dessa kan väga upp de nackdelar som&lt;br&gt;förslaget enligt lagrådets mening kan medföra. Lagrådet har således som en&lt;br&gt;mer grundläggande fråga framhållit vad som egentligen skall uppnås med&lt;br&gt;den nya bestämmelsen. Enligt lagrådet förefaller det huvudsakliga skälet&lt;br&gt;vara av pedagogisk art. Lagrådet synes mena att ett sådant skäl inte bör&lt;br&gt;tillmätas någon mer avgörande betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den delen kan jag inte dela lagrådets uppfattning. Enligt min mening är&lt;br&gt;det en viktig och betydelsefull princip att strafflagsstiftningen utformas så&lt;br&gt;att såväl de som mer direkt berörs av olika straffbestämmelser som allmän-&lt;br&gt;heten i stort kan bilda sig en uppfattning om vilka typer av förfaranden&lt;br&gt;som är kriminaliserade. Ett medel för att leva upp till en sådan princip är&lt;br&gt;att söka finna lämpliga och upplysande brottsteckningar för olika former&lt;br&gt;av brott. Vid utarbetandet av brottsbalken lades en stor vikt vid denna&lt;br&gt;uppgift (Jfr. t. ex. prop. 1962:10 s. B 44).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att åsidosättandet av skyldigheter enligt arbetsmiljölagen föranleder&lt;br&gt;ansvar enligt brottsbeteckningar som normalt förknippas med helt andra&lt;br&gt;typer av förfaranden är från denna utgångspunkt mindre lämpligt. Detta&lt;br&gt;gäller särskilt med tanke på att straffansvar i de aktuella fallen regelmässigt&lt;br&gt;brukar grunda sig på principen för s. k. företagaransvar. Detta innebär att&lt;br&gt;den åtalade gärningen ofta består av en underlåtenhet av något slag vars&lt;br&gt;relevans för den straffbara effekten sammanhänger med den garantställ-&lt;br&gt;ning som följer av skyldigheterna enligt arbetsmiljölagen. Enligt min me-&lt;br&gt;ning måste det anses vara av ett betydande pedagogiskt värde om, som&lt;br&gt;enligt mitt förslag, brottets typ direkt framgår av straffbestämmelsen och&lt;br&gt;att det i denna finns en direkt hänvisning till de särskilda skyldigheter som&lt;br&gt;gör att bestämmelsen kan bli tillämplig. Detta gäller inte minst vid bedöm-&lt;br&gt;ningen av om det finns skäl att väcka talan om företagsbot, vilket alltid&lt;br&gt;förutsätter att brottsligheten inneburit ett grovt åsidosättande av särskilda&lt;br&gt;skyldigheter som är förenade med näringsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av de skäl som jag nu redovisat anser jag, i motsats till lagrådet, att det i&lt;br&gt;brottsbalken bör införas en särskild bestämmelse om arbetsmiljöbrott.&lt;br&gt;Som jag tidigare berört anser jag dock att den i förhållande till det förslag&lt;br&gt;som jag redovisade i lagrådsremissen bör inskränkas till att avse åsidosät-&lt;br&gt;tanden av vad som ålegat någon i enlighet med arbetsmiljölagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt gällande regler förutsätter åtal för vållande till kroppsskada eller&lt;br&gt;sjukdom, när brottet inte är grovt, att målsägande angett det till åtal och&lt;br&gt;att åtalet är påkallat ur allmän synpunkt. Vad gäller arbetsolyckor krävs&lt;br&gt;dock inte någon målsägandeangivelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med att ett förslag om borttagande av kravet på målsägande-&lt;br&gt;angivelse behandlades, berördes även frågan om när åtal för vållande till&lt;br&gt;kroppsskada eller sjukdom skulle vara påkallat ur allmän synpunkt. Det&lt;br&gt;uttalades då att det mot bakgrund av den vikt som arbetsmiljöfrågorna&lt;br&gt;numera tillmäts torde vara ställt utom allt tvivel att det förhållandet att&lt;br&gt;arbetsgivaren har brutit mot en regel i arbetsmiljölagstiftningen eller en&lt;br&gt;föreskrift som meddelats med stöd därav utgör ett skäl för åtal (prop.&lt;br&gt;1979/80:66). Eftersom detta förhållande oftast torde föreligga vid arbets-&lt;br&gt;olyckor som medför kroppsskada talar detta för att någon sådan inskränk-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning i åtalsrätten inte bör föreligga när det gäller det nu föreslagna arbets- Prop. 1990/91:140&lt;br&gt;miljöbrottet. I praktiken har inskränkningen inte heller fyllt någon funk-&lt;br&gt;tion. Jag delar därför utredningens uppfattning att det inte skall finnas&lt;br&gt;någon inskränkning i möjligheterna att väcka åtal för arbetsmiljöbrott.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.2 Anmälningsskyldighet vid arbetsolycka&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Arbetsgivarens skyldighet att anmäla arbetsolyc-&lt;br&gt;kor till yrkesinspektionen bör for närvarande inte utvidgas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon straffsanktionerad skyldighet för arbetsgivaren att till poli-&lt;br&gt;sen anmäla en arbetsolycka som medfört dödsfall eller svårare per-&lt;br&gt;sonskada bör inte införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte heller arbetsolycksutredningens förslag att införa bestämmel-&lt;br&gt;ser om en förseningsavgift i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäk-&lt;br&gt;ring bör nu genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Arbetsgivarens anmälningsskyldighet utökas till&lt;br&gt;alla arbetsskador som inte är av lättare art. För arbetsgivaren införs en&lt;br&gt;skyldighet att omedelbart underrätta polisen om arbetsolyckor som lett till&lt;br&gt;dödsfall eller svårare personskada. Ändringarna görs i 2 § arbetsmiljöför-&lt;br&gt;ordningen (1977:1166).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förseningsavgift införs i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring&lt;br&gt;för den arbetsgivare som inte omedelbart fullgör sin anmälningsskyldighet&lt;br&gt;enligt 8 kap. 1 § i den lagen. Avgiften skall utgå med 500 kr. om arbetsgiva-&lt;br&gt;ren inte inom fjorton dagar från det han har fått kännedom om att en&lt;br&gt;arbetsskada har inträffat uppfyller sin skyldighet att göra anmälan till&lt;br&gt;försäkringskassan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser som har uttalat sig i frågan&lt;br&gt;har när det gäller utvidgningen av arbetsgivarens anmälningsskyldighet till&lt;br&gt;yrkesinspektionen inte haft något att erinra mot förslaget. När det däremot&lt;br&gt;gäller att införa en underrättelseskyldighet till polisen har de remissinstan-&lt;br&gt;ser som yttrat sig riktat kritik mot utredningens förslag. Flertalet remissin-&lt;br&gt;stanser har varit positiva till förslaget om en förseningsavgift. Flera har&lt;br&gt;emellertid varit kritiska, bl. a. försäkringsöverdomstolen, riksförsäkrings-&lt;br&gt;verket och SAF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Arbetsgivarna är idag enligt 2 § arbetsmiljö-&lt;br&gt;förordningen skyldiga att anmäla till yrkesinspektionen olycksfall eller&lt;br&gt;annan skadlig inverkan som har föranlett dödsfall eller svårare personska-&lt;br&gt;da eller som samtidigt har drabbat flera arbetstagare. Dessutom skall&lt;br&gt;anmälan göras till försäkringskassan av arbetsskador och arbetssjukdomar&lt;br&gt;enligt bestämmelser i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och för-&lt;br&gt;ordningen (1977:284) om arbetsskadeförsäkring och statligt personskade-&lt;br&gt;skydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller anmälningar till yrkesinspektionen kan det konstateras att&lt;br&gt;det föreligger brister i efterföljden av bestämmelsen i arbetsmiljöförord-&lt;br&gt;ningen. Till en del kan dessa bero på svårigheten att avgöra vad som är&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;svårare personskada. Enligt min mening undanröjs problemet inte nämn- Prop. 1990/91: 140&lt;br&gt;värt med den föreslagna utvidgningen av anmälningsskyldigheten. Det är&lt;br&gt;inte heller förenligt med förslagen om det lokala arbetsmiljöarbetet och&lt;br&gt;yrkesinspektionens förändrade roll att göra en sådan utvidgning. Däremot&lt;br&gt;måste bl. a. yrkesinspektionen verka för att den nuvarande skyldigheten&lt;br&gt;följs på ett bättre sätt. Det bör bl. a. uppmärksammas att skyldigheten är&lt;br&gt;straffsanktionerad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller förslaget att införa en underrättelseskyldighet till polisen&lt;br&gt;har jag tagit fasta på de synpunkter som de flesta remissinstanser har gett&lt;br&gt;uttryck för. Någon sådan skyldighet bör för närvarande inte införas. Jag&lt;br&gt;anser det emellertid mycket angeläget att, som utredningen starkt under-&lt;br&gt;strukit, samarbetet mellan yrkesinspektionen och polisen intensifieras och&lt;br&gt;effektiviseras. Jag ansluter mig också i övrigt till de synpunkter som&lt;br&gt;utredningen lämnat när det gäller sanktionssystemets roll i tillsynsarbetet.&lt;br&gt;Jag återkommer till dessa frågor i nästa avsnitt som behandlar arbetar-&lt;br&gt;skyddsverkets roll (avsnitt 8).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag finner, med anledning av de synpunkter som lämnats av flera re-&lt;br&gt;missinstanser, det inte heller lämpligt att nu ersätta straffansvaret i lagen&lt;br&gt;om arbetsskadeförsäkring med en förseningsavgift så som utredningen&lt;br&gt;föreslagit. Det är emellertid angeläget att bl. a. försäkringskassorna ser till&lt;br&gt;att arbetsskadeanmälningarna snabbt kommer in, bl. a. med hänsyn till&lt;br&gt;behovet av aktuell information om arbetsskadorna i tillsynsarbetet och för&lt;br&gt;arbetsskadestatistiken.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8 Arbetarskyddsverkets roll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens&lt;br&gt;tillsynsuppgifter kommer att utvidgas och förändras, om mina tidi-&lt;br&gt;gare förslag genomförs. Vidare ökar behovet av samarbete med&lt;br&gt;andra myndigheter, bl. a. på socialförsäkrings- och arbetsmarknads-&lt;br&gt;områdena. Arbetarskyddsverket måste därför fortsätta att utveckla&lt;br&gt;och förnya verksamheten så att resurserna blir utnyttjade så effek-&lt;br&gt;tivt som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Arbetarskyddsverkets arbete är av avgöran-&lt;br&gt;de betydelse för att intentionerna på arbetsmiljöområdet skall kunna&lt;br&gt;förverkligas. Jag har tidigare redovisat mina förslag till ändringar i arbets-&lt;br&gt;miljölagen och brottsbalken. Förslagen innebär bl. a. att arbetsgivarnas&lt;br&gt;ansvar för ett systematiskt arbetsmiljöarbete klargörs och att de får ett&lt;br&gt;ansvar för att det på arbetsstället bedrivs en på lämpligt sätt organiserad&lt;br&gt;rehabiliterings- och arbetsanpassningsverksamhet. Vidare ändras den&lt;br&gt;grundläggande bestämmelsen om arbetsmiljöns beskaffenhet så att frågor-&lt;br&gt;na om arbetets organisation och innehåll samt den enskilde arbetstagarens&lt;br&gt;inflytande över arbetssituationen lyfts fram. Produktsäkerhets- och pro-&lt;br&gt;duktkontrollregleringen i arbetsmiljölagen utvidgas och det införs ett nytt &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;117&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skyddsansvar för projektering vid byggnads- och anläggningsarbete. Ett Prop. 1990/91: 140&lt;br&gt;särskilt arbetsmiljöbrott förs in i brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kraven på ett systematiskt arbetsmiljöarbete, vad som ofta kallas in-&lt;br&gt;ternkontroll, kommer att ändra på förutsättningarna för yrkesinspektio-&lt;br&gt;nens inspektionsverksamhet. Genom de krav på dokumentation, bl. a. i&lt;br&gt;form av handlingsplaner, och på ledning och organisation av arbetsmiljö-&lt;br&gt;arbetet, som kommer att kunna ställas med stöd av den föreslagna bestäm-&lt;br&gt;melsen kommer tillsynen att på ett mer effektivt sätt kunna inriktas på s. k.&lt;br&gt;systemtillsyn. Vad som därvid tidigare har uttalats om denna inriktning av&lt;br&gt;tillsynsverksamheten gäller naturligtvis fortfarande (se bl. a. prop.&lt;br&gt;1986/87:100, bil. 12, sid. 110—115). Tillsynen måste bedrivas på ett&lt;br&gt;sådant sätt att den även säkerställer att det av arbetsgivaren bedrivna&lt;br&gt;arbetsmiljöarbetet ger en tillfredsställande arbetsmiljö. Kontroll av den&lt;br&gt;faktiska arbetsmiljön kan emellertid i många fall ske mer stickprovsmäs-&lt;br&gt;sigt. Tillsynen måste vidare anpassas till de mindre företagens situation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i regleringsbrevet för budgetåret 1990/91 bl. a. utfärdat&lt;br&gt;de riktlinjerna för arbetarskyddsverket att den modernisering som pågår&lt;br&gt;måste genomföras så att systemtillsynen kan vara införd under budgetåret.&lt;br&gt;Enligt de av regeringen den 14 juni 1990 beslutade myndighetsspecifika&lt;br&gt;direktiven för verkets anslagsframställning för budgetåren 1992/93 —&lt;br&gt;1994/95 skall arbetarskyddsstyrelsen i den fördjupade anslagsframställ-&lt;br&gt;ningen för dessa budgetår närmare redovisa vilka åtgärder som har vidta-&lt;br&gt;gits med anledning av bl. a. dessa riktlinjer. När de närmare formerna för&lt;br&gt;systemtillsynen och övriga arbetsformer i tillsynsarbetet bestäms bör det&lt;br&gt;föreslagna ansvaret för den s. k. internkontrollen beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en revisionsrapport den 27 november 1990 har riksrevisionsverket&lt;br&gt;(RRV) redovisat en granskning av yrkesinspektionens inspektionsverk-&lt;br&gt;samhet. I rapporten föreslås att inspektionsverksamheten renodlas till en&lt;br&gt;kontrollerande verksamhet, att nya organisations- och arbetsmodeller prö-&lt;br&gt;vas och att arbetarskyddsstyrelsens roll som chefsmyndighet utvecklas.&lt;br&gt;Det som RRV konstaterar i rapporten ligger i princip i linje med de&lt;br&gt;riktlinjer för tillsynsverksamheten som jag senast lämnade i reglerings-&lt;br&gt;brevet för innevarande budgetår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med dessa riktlinjer skall yrkesinspektionens besöksverksam-&lt;br&gt;het inriktas mot de arbetsställen som har många arbetsskador eller på&lt;br&gt;andra sätt visar tecken på en dålig arbetsmiljö. Härvid skall den psykiska&lt;br&gt;belastningen i arbetet, arbetets innehåll och organisation särskilt beaktas.&lt;br&gt;Den föreslagna bestämmelsen i 2 kap. 1 § arbetsmiljölagen bör få betydelse&lt;br&gt;i det sammanhanget. Hur arbetsmiljöarbetet bedrivs, särskilt med hänsyn&lt;br&gt;till den föreslagna bestämmelsen i 3 kap. 2 a §, bör naturligtvis också&lt;br&gt;påverka tillsynens inriktning i framtiden. Vidare skall besöken i större&lt;br&gt;utsträckning leda till uppföljbara skriftliga krav på att brister i arbetsmil-&lt;br&gt;jön åtgärdas. Dessa krav skall dessutom alltid följas upp på ett effektivt&lt;br&gt;sätt. De tvångsmedel som yrkesinspektionen har till sitt förfogande —&lt;br&gt;förelägganden och förbud — skall användas när andra tillsynsåtgärder inte&lt;br&gt;har haft effekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riktlinjerna innebär att inspektionsverksamheten måste renodlas till en&lt;br&gt;mer kontrollerande verksamhet. Rådgivning får inte vara ett alternativ till&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tydliga och uppföljbara krav samt beslut om tvångsmedel eller annat Prop. 1990/91:140&lt;br&gt;utnyttjande av sanktionssystemet. Råd och upplysningar skall emellertid&lt;br&gt;kunna lämnas i enskilda fall när det sker i samband med och som ett stöd&lt;br&gt;för den kontrollerande uppgiften. Företagshälsovården bör i ökad ut-&lt;br&gt;sträckning kunna vara den resurs för företag och förvaltningar som kan&lt;br&gt;bidra med förslag till tekniska lösningar i enskilda fall m. m. Denna kon-&lt;br&gt;sultroll skall yrkesinspektionen inte ha. För min del anser jag samtidigt att&lt;br&gt;uppgiften att sprida information i syfte att förbättra arbetsmiljön och&lt;br&gt;förebygga skador även fortsättningsvis bör vara en viktig uppgift för bl. a.&lt;br&gt;yrkesinspektionen. Omfattningen av informationsverksamheten bör na-&lt;br&gt;turligtvis vara beroende av i vilken omfattning information kan lämnas av&lt;br&gt;andra, t. ex. företagshälsovården. Viss information är emellertid av sådan&lt;br&gt;karaktär att den bör lämnas av myndigheten, t. ex. om kraven i nya&lt;br&gt;föreskrifter m. m. Detta bör då i regel ske genom informationsaktiviteter&lt;br&gt;som riktar sig mot en större grupp av arbetsgivare eller andra skyddsansva-&lt;br&gt;riga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser i likhet med RRV och arbetsmiljökommissionen att en renod-&lt;br&gt;ling av yrkesinspektionens roll på det sätt jag har anfört bör på ett tydligare&lt;br&gt;sätt framgå i instruktionen för arbetarskyddsverket. Jag avser att senare&lt;br&gt;föreslå regeringen en ändring i instruktionen på denna punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya bemyndiganderegler som föreslås i arbetsmiljölagen, bl. a. vad&lt;br&gt;gäller föreskrifter om produktkontroll och produktinformation kommer&lt;br&gt;att innebära dels särskilda krav på arbetarskyddsstyrelsens författningsar-&lt;br&gt;bete, dels att arbetarskyddstyrelsen och yrkesinspektionen får vidgade&lt;br&gt;möjligheter att vända sig mot tillverkare och leverantörer av tekniska&lt;br&gt;anordningar och farliga ämnen. Även kontrollen av produktsäkerhet m. m.&lt;br&gt;hos arbetsgivarna bör påverkas. Detta måste beaktas vid planeringen av&lt;br&gt;tillsynsarbetet. Det är också viktigt att finna effektiva former för arbetar-&lt;br&gt;skyddsstyrelsens deltagande i det europeiska standardiseringsarbetet och&lt;br&gt;att skapa en beredskap för de åtgärder som kommande beslut om Sveriges&lt;br&gt;deltagande i den västeuropeiska integrationen kan innebära.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett nytt skyddsansvar för byggherrar och andra som medverkar vid&lt;br&gt;projekteringen innebär, som jag också berört i avsnitt 6.1, att framför allt&lt;br&gt;yrkesinspektionen kommer att kunna rikta krav mot projekteringsledet&lt;br&gt;och de som svarar för detta. Vid handläggningen av ärenden om förhands-&lt;br&gt;bedömning i byggnadsärenden bör också frågor om projekteringsansvaret&lt;br&gt;uppmärksammas. Dessa möjligheter att kunna ingripa på ett tidigt stadi-&lt;br&gt;um av byggprocessen bör kunna ge effekter i senare led av tillsynsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I min behandling av vissa frågor om företagshälsovård (avsnitt 4.7) har&lt;br&gt;jag föreslagit att de villkor som samhället ställer på anordnare av företags-&lt;br&gt;hälsovård skall gälla lika för all verksamhet. I dag är dessa villkor tillämpli-&lt;br&gt;ga endast om det inte finns kollektivavtal. Detta innebär delvis ändrade&lt;br&gt;förutsättningar för yrkesinspektionens prövning. En ändrad utformning av&lt;br&gt;villkoren i riktning mot funktionskrav kommer också att ställa andra krav&lt;br&gt;på yrkesinspektionens prövning, där tyngdpunkten skall ligga på en be-&lt;br&gt;dömning av verksamhetens kvalitet och vilka resultat som har uppnåtts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns anledning att i tillsynen fästa särskild uppmärksamhet på&lt;br&gt;kvinnors situation i arbetslivet. I avsnitt 3.6 har jag särskilt berört kvin-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nors arbetsmiljö och på vilket sätt dessa frågor bör beaktas i arbetar- Prop. 1990/91: 140&lt;br&gt;skyddsverkets arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 7 föreslår jag att ett arbetsmiljöbrott införs i brottsbalken. Jag&lt;br&gt;redovisar därvid också min bedömning att skyldigheten att anmäla arbets-&lt;br&gt;olyckor till yrkesinspektionen för närvarande inte bör utvidgas på det sätt&lt;br&gt;som arbetsolycksutredningen har föreslagit. I samband med det berör jag&lt;br&gt;bl.a. yrkesinspektionens samarbete med polis och åklagare m.m. Jag vill&lt;br&gt;nu ta upp yrkesinspektionens roll i sin myndighetsutövning och utnyttjan-&lt;br&gt;det av sanktionssystemet i stort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yrkesinspektionen har sakkunskapen om lagstiftningen och föreskrifter-&lt;br&gt;na på arbetsmiljöområdet och känner till förhållandena på arbetsställena.&lt;br&gt;Dessa kunskaper bör på ett bättre sätt än tidigare utnyttjas vid polisens&lt;br&gt;utredning av arbetsolyckor. Samarbetet med polis och åklagare bör utökas&lt;br&gt;vid arbetsmiljöbrott och fasta rutiner så långt möjligt inrättas. Yrkesin-&lt;br&gt;spektionen måste, som arbetsolycksutredningen också påtalat, spela en&lt;br&gt;betydligt mer aktiv roll när det gäller att anmäla och utreda överträdelser&lt;br&gt;av arbetsmiljölagstiftningen och misstänkta arbetsmiljöbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för ett effektivt tillsynsarbete är vidare att yrkesinspek-&lt;br&gt;tionens åtgärder omfattas med förtroende av de som berörs av verksamhe-&lt;br&gt;ten. Det får inte uppstå någon tveksamhet om allvaret i de krav som&lt;br&gt;lagstiftningen och myndigheterna ställer upp. Yrkesinspektionen måste&lt;br&gt;uppträda med fasthet och konsekvens. Det grundläggande är att sanktions-&lt;br&gt;systemet på arbetsmiljöområdet utgör en nödvändig del i det förebyggande&lt;br&gt;systemet. Åtgärder inom ramen för sanktionssystemet kan inte ses isolerat&lt;br&gt;från tillsynsverksamheten i övrigt. Det är vidare så att det sanktionshot&lt;br&gt;som lagstiftningen innehåller måste tillämpas och få ett reellt innehåll för&lt;br&gt;att behålla sin preventiva effekt. Hur sanktionsmöjligheterna utnyttjas i&lt;br&gt;tillsynsarbetet är såväl en effektivitetsfråga som en rättssäkerhetsfråga.&lt;br&gt;Vad jag nu sagt gäller både användningen av förelägganden och förbud och&lt;br&gt;åtgärder vid ifrågasatta brott på arbetsmiljöområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett ökat samarbete med även andra myndigheter kommer att bli nöd-&lt;br&gt;vändigt. Arbetslivsfondens verksamhet kräver särskilda insatser från yr-&lt;br&gt;kesinspektionen, bl. a. i frågor som rör bedömning av arbetsplatsprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening är det viktigt att se sambandet mellan arbetsmiljön&lt;br&gt;och den yttre miljön. På båda områdena är det förebyggande arbetet det&lt;br&gt;mest effektiva sättet att långsiktigt komma till rätta med de grundläggande&lt;br&gt;problemen. För att göra detta möjligt i tillsynsarbetet bör en ökad samver-&lt;br&gt;kan ske mellan myndigheterna på dessa båda områden. Arbetarskyddssty-&lt;br&gt;relsen, kemikalieinspektionen och naturvårdsverket bör därför få i upp-&lt;br&gt;drag att undersöka möjligheterna till en ökad samverkan mellan länsstyrel-&lt;br&gt;serna, yrkesinspektionen och miljö- och hälsoskyddsnämnderna vad gäller&lt;br&gt;tillsynen. Jag har i denna fråga samrått med miljöministern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har nyligen i årets budgetproposition (prop. 1990/91:100,&lt;br&gt;bil. 12) föreslagit att anslaget för arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspek-&lt;br&gt;tionen tillförs medel motsvarande kostnaderna för 50 yrkesinspektörer&lt;br&gt;jämte vissa kringkostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De tillkommande resurserna skall göra det möjligt att bedriva det utvid-&lt;br&gt;gade och förändrade tillsynsarbetet med oförändrat höga ambitioner och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med krav på ökad effektivitet. Det är därvid enligt min mening angeläget Prop. 1990/91: 140&lt;br&gt;att rekryteringen av de nya yrkesinspektörerna sker så att en bred kompe-&lt;br&gt;tens byggs upp. De nya arbetsformerna i tillsynen, betoningen av en&lt;br&gt;bestämd och tydlig myndighetsutövning samt kraven på en helhetssyn i&lt;br&gt;tillsynen måste beaktas. Kompetensen måste omfatta frågorna om arbetets&lt;br&gt;innehåll och organisation, inflytandefrågorna samt arbetsanpassning och&lt;br&gt;rehabilitering. Det är också viktigt att yrkesinspektionen kan arbeta med&lt;br&gt;de psykiska och sociala aspekterna på arbetsmiljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ökade betydelsen av att göra en helhetsbedömning när det gäller&lt;br&gt;arbetsmiljön gör det också nödvändigt för yrkesinspektionen att utveckla&lt;br&gt;arbetsformerna och organisationen för tillsynsarbetet. Arbetsställeanknyt-&lt;br&gt;ningen bör därvid ses över och arbetet bör i större utsträckning organise-&lt;br&gt;ras, samordnas och ledas i grupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i de tidigare nämnda myndighetsspecifika direktiven för&lt;br&gt;budgetåren 1992/93—1994/95 ställt krav på analys och redovisning från&lt;br&gt;arbetarskyddsstyrelsen. Den närmare uppläggningen samt utformningen&lt;br&gt;av redovisningen skall göras i fortlöpande samarbete med arbetsmark-&lt;br&gt;nadsdepartementet. Jag avser att i den dialogen återkomma till de olika&lt;br&gt;frågor om tillsynsarbetet och författningsarbetet, som mina förslag om&lt;br&gt;ändringar i brottsbalken och arbetsmiljölagen i denna proposition samt&lt;br&gt;vad jag anfört om arbetarskyddsverkets roll ger anledning till.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9 Arbetslivsfondens verksamhet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Det är av stor betydelse att effektiva metoder för&lt;br&gt;rehabiliteringsarbetet kan utvecklas och användas av arbetsgivarna&lt;br&gt;när dessa fullgör sitt ansvar för rehabiliteringsarbetet. Arbetslivs-&lt;br&gt;fonden har som en viktig uppgift att stödja sådant utvecklingsarbete&lt;br&gt;samt utbildnings- och informationsinsatser för att sprida kunskap&lt;br&gt;på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Riksdagen har antagit riktlinjer för använd-&lt;br&gt;ningen av arbetslivsfondens medel (prop. 1989/90:62, SfU12, rskr. 185).&lt;br&gt;Riktlinjerna avser bidrag till arbetsmiljöförbättrande åtgärder och till re-&lt;br&gt;habiliterings- och arbetsanpassningsåtgärder. Enligt riktlinjerna skall bi-&lt;br&gt;drag från fonden kunna lämnas för rehabilitering och arbetsanpassning&lt;br&gt;som i huvudsak är yrkesinriktad och som avser dels individinriktade&lt;br&gt;åtgärder, dels uppbyggnad och utveckling av nya rehabiliteringsmetoder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt uttalanden i propositionen bör fonden kunna stödja uppbyggnad&lt;br&gt;och utveckling av nya rehabiliteringsmetoder och försöksverksamheter&lt;br&gt;som rör rehabilitering. Fonden bör i dessa fall kunna lämna bidrag för de&lt;br&gt;kostnader som är förknippade med att pröva och utveckla nya metoder&lt;br&gt;och verksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har i avsnitt 3.4 föreslagit ett ansvar för arbetsgivaren att se till att det&lt;br&gt;på arbetsställe i verksamheten finns en på lämpligt sätt organiserad&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rehabiliterings- och arbetsanpassningsverksamhet. Chefen for social- Prop. 1990/91: 140&lt;br&gt;departementet föreslår att arbetsgi-varna får ett ansvar för den individuella&lt;br&gt;rehabiliteringen. Även ansvaret för anpassningen av arbetsmiljön till den&lt;br&gt;enskilde arbetstagarens förutsätt-ningar förstärks. Härigenom kommer det&lt;br&gt;att bli mycket viktigt att bra och effektiva metoder för det lokala rehabili-&lt;br&gt;teringsarbetet utvecklas, prövas och utvärderas på ett sådant sätt att de så&lt;br&gt;snabbt som möjligt kan bli tillgängliga för arbetsgivarna. Företagens och&lt;br&gt;förvaltningarnas förutsätt-ningar att hantera frågor i samband med&lt;br&gt;rehabiliterings- och anpassnings-verksamheten är i dag ofta mycket bristfäl-&lt;br&gt;liga. Fonden bör därför också kunna lämna bidrag till uppbyggnad och&lt;br&gt;utveckling av system för anpass-ning och rehabilitering på arbetsställena.&lt;br&gt;Riktade utbildnings- och infor-mationsinsatser bör också komma igång. Det&lt;br&gt;blir härigenom en viktig uppgift för den centrala arbetslivsfonden och de&lt;br&gt;regionala arbetslivsfon-derna att stödja projekt med sådana syften. Fond-&lt;br&gt;myndigheterna bör också genom information och på andra sätt vara pådri-&lt;br&gt;vande och verka för att projekt av detta slag sätts igång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av stöd och hjälp för att få till stånd en lämplig organisation&lt;br&gt;m. m. för rehabiliterings- och arbetsanpassningsverksamheten är särskilt&lt;br&gt;stort hos de mindre företagen. Som jag anförde i samband med mina&lt;br&gt;förslag i budgetpropositionen om överföring av medel från arbetslivsfon-&lt;br&gt;den till köp av yrkesinriktad rehabilitering (prop. 1990/91:100, bil. 12 s.&lt;br&gt;40 —41) är det särskilt viktigt att fondmyndigheterna beaktar detta behov i&lt;br&gt;sin verksamhet. Det är också så att de mindre företagens ofta begränsade&lt;br&gt;möjligheter att förändra arbetsuppgifterna, omplacera arbetstagare eller&lt;br&gt;vidta andra individinriktade åtgärder ger särskilda förutsättningar för&lt;br&gt;bidrag till sådana åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I projekt som får bidrag från arbetslivsfonden bör åtgärder som avser&lt;br&gt;rehabiliteringsverksamheten kombineras med arbetsmiljöförbättrande åt-&lt;br&gt;gärder för att motverka att nya skador uppkommer. Detta slogs också fast i&lt;br&gt;det nämnda riksdagsbeslutet om riktlinjer för användningen av arbetslivs-&lt;br&gt;fondens medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fondmyndigheterna bör i sin bidragsgivning även uppmärksamma&lt;br&gt;kvinnors situation i arbetslivet mot bakgrund av vad jag anfört i avsnitt&lt;br&gt;3.6 om kvinnors arbetsmiljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmiljökommissionen har föreslagit att lokala kontakt- och kun-&lt;br&gt;skapscentra upprättas, vilka kan ge hjälp och service åt särskilt de små&lt;br&gt;företagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag avser att senare föreslå regeringen att den centrala arbetslivsfonden&lt;br&gt;får i uppdrag att utreda förutsättningarna för att sådana centra inrättas&lt;br&gt;samt att sätta igång en försöksverksamhet. Därvid bör naturligtvis yrkesin-&lt;br&gt;spektionens och företagshälsovårdens uppgifter och kompetens beaktas.&lt;br&gt;Samråd bör i dessa frågor även ske med arbetsmiljöfonden och andra&lt;br&gt;organ på arbetsmiljöområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10 Information och utbildning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmiljökommissionen föreslår att det regelbundet görs undersökning-&lt;br&gt;ar av det slag arbetsmiljökommissiones kartläggningsgrupp genomfört. En&lt;br&gt;första uppföljande kartläggning föreslås genomföras år 1994. Enligt kom-&lt;br&gt;missionen bör kartläggningen redovisa dels yrken med särskilda risker,&lt;br&gt;dels enstaka undersökningar riktade mot specifika frågeställningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därutöver föreslår kommissionen att statistiska centralbyrån årligen&lt;br&gt;avger en rapport över vissa centrala variabler som gäller arbetsmiljön och&lt;br&gt;vissa andra relevanta data. Exempel på områden som bör täckas är arbets-&lt;br&gt;skador, sjukfrånvaro, förtidspension, personalomsättning och arbetslös-&lt;br&gt;het. Rapporten föreslås vara av mer allmänt och begränsat slag än kartlägg-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag ser det som mycket angeläget att få en helhetsbild av vilka yrken och&lt;br&gt;arbetsmiljöer, som är särskilt utsatta för risker och hälsoproblem och hur&lt;br&gt;förhållandena utvecklas över tiden. Detta är ett viktigt underlag för lång-&lt;br&gt;siktiga bedömningar och överväganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett system för en sådan arbetsmiljöbevakning kan bestå i återkomman-&lt;br&gt;de undersökningar av det slag arbetsmiljökommissionens kartäggnings-&lt;br&gt;grupp genomfört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information från register och databaser är viktiga hjälpmedel härvidlag.&lt;br&gt;Det är därför enligt min mening av stort intresse att möjligheterna att&lt;br&gt;genomföra kartläggningar och analyser underlättas. Jag avser att senare i&lt;br&gt;vår ta upp diskussioner med olika registeransvariga om hur detta behov&lt;br&gt;kan tillgodoses. Detta måste givetvis ske under beaktande av olika integri-&lt;br&gt;tetsaspekter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kommer därefter att överväga genomförandet av en eventuell under-&lt;br&gt;sökning av det slag arbetsmiljökommissionen föreslår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser i likhet med kommissionen att det finns ett brett intresse av att&lt;br&gt;på ett lättillgängligt sätt få sammanfattande information om förändringar&lt;br&gt;av vissa för arbetsmiljöarbetet centrala variabler. Det kan t. ex. gälla&lt;br&gt;uppgifter om arbetsskador, sjukfrånvaro, förtidspensioner, sysselsättning,&lt;br&gt;arbetslöshet och arbetskraftsomsättning, nedbrutet på intressanta redovis-&lt;br&gt;ningsgrupper som bransch, eventuellt yrke och kön. Bl. a. arbetarskydds-&lt;br&gt;styrelsen, riksförsäkringsverket och statistiska centralbyrån ger i dag var&lt;br&gt;för sig ut viss sådan statistik. Jag avser att senare i vår ta kontakt med&lt;br&gt;berörda myndigheter, framför allt de jag nyss nämnt, för en diskussion&lt;br&gt;kring på vilket sätt en sammanfattande och överblickbar information&lt;br&gt;kring för arbetsmiljöarbetet väsentliga variabler kan ges ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett av de effektivaste medlen för att åstadkomma en bättre arbetsmiljö&lt;br&gt;är utbildning. Genom målinriktade satsningar för att öka kunskapen om&lt;br&gt;och engagemanget för att förbättra arbetsmiljön ökar också kraven på både&lt;br&gt;snabba och långsiktiga åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viktiga förutsättningar för ett aktivt arbetsmiljöarbete är arbetstagarnas&lt;br&gt;engagemang och aktiva deltagande och de fackliga organisationernas med-&lt;br&gt;verkan bl. a. genom skyddsombuden. De stora satsningar på arbetsmiljöut-&lt;br&gt;bildning som gjorts under 1970-talet och framåt har främst nått skyddsom-&lt;br&gt;bud och i viss omfattning även arbetsledare. Kursen ”Bättre arbetsmiljö”&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har nått uppemot 700000 personer. Den brett upplagda utbildningen har&lt;br&gt;givit dem förutsättningar att på ett bättre och effektivare sätt bevaka&lt;br&gt;grundläggande arbetsmiljöfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivaren har huvudansvaret för arbetsmiljön som utformas och&lt;br&gt;ändras genom chefernas beslut och genom verksamheten hos konstruktö-&lt;br&gt;rer, inköpare m. fl. Arbetsmiljöfrågorna kan dock inte skiljas från t. ex.&lt;br&gt;tekniska och ekonomiska frågor. Förståelsen för och kunskapen om arbets-&lt;br&gt;miljöfrågor måste därför finnas hos många olika personalkategorier för att&lt;br&gt;de skall kunna samverka och anlägga en helhetssyn i allt arbete. Detta&lt;br&gt;kommer att bli än mer nödvändigt med de förslag till skärpning av arbets-&lt;br&gt;givarens ansvar för arbetsmiljön och dess effekter som jag föreslår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmiljökommissionen pekar på att det fortfarande finns kunskaps-&lt;br&gt;brister och brister i utbildningssystemet. Verksamhetsanpassad arbets-&lt;br&gt;miljöutbildning borde ingå i all grundläggande yrkesförberedande utbild-&lt;br&gt;ning, framför allt i gymnasieskolan och inom högskolan. Det behövs också&lt;br&gt;vidareutbildning i arbetsmiljöfrågor som anpassats till olika yrkesgruppers&lt;br&gt;särskilda behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det vore naturligt att grunden för de yrkes- och verksamhetsspecifika&lt;br&gt;arbetsmiljökunskaperna läggs redan i den grundläggande utbildningen.&lt;br&gt;Arbetsmiljökommissionen konstaterar dock att det inte finns någon enkel&lt;br&gt;och omedelbar koppling mellan samhällets behov av t. ex. arbetsmiljökun-&lt;br&gt;niga tekniker och planeringen av högre teknisk utbildning. Uppmärksam-&lt;br&gt;heten som de senaste åren riktats mot arbetsmiljöproblemens omfattning&lt;br&gt;och samhällsekonomiska konsekvenser har inte inneburit någon märkbar&lt;br&gt;utveckling av kurser med arbetsmiljöinriktning eller arbetsmiljöinslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samarbetet mellan arbetsliv och skola borde förbättras på alla utbild-&lt;br&gt;ningsnivåer. I den decentralisering som karaktäriserar högskoleorganisa-&lt;br&gt;tionen är det linjenämnderna som avgör vilka kurser som skall ingå i de&lt;br&gt;olika utbildningslinjerna. I dessa nämnder finns arbetsmarknadens parter&lt;br&gt;representerade. Hittills har dock t. ex. blivande civilingenjörer fått en&lt;br&gt;mycket bristfällig utbildning om arbetslivs- och arbetsmiljöfrågor. Det&lt;br&gt;borde därför ankomma på linjenämnderna att på lämpligt sätt få till stånd&lt;br&gt;en förstärkning av utbildningen inom arbetsmiljöområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vikten av arbetsmiljöinslag i den tekniska högskoleutbildningen togs&lt;br&gt;upp av chefen för utbildningsdepartementet i budgetpropositionen 1989&lt;br&gt;(Prop. 1989/90:100 bil. 10).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är naturligtvis angeläget att en utökad utbildning om arbetsmiljöfrå-&lt;br&gt;gor inte bara riktas till tekniker, utan också till andra yrkesgrupper som&lt;br&gt;ekonomer, lärare, administratörer m. fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sitt remissyttrande över arbetsmiljökommissionens betänkande före-&lt;br&gt;slår LO att krav införs i arbetsmiljölagen på att personal med arbetsledan-&lt;br&gt;de funktioner skall ha dokumenterade kunskaper i arbetsmiljöfrågor. Jag&lt;br&gt;är inte beredd att föreslå en sådan ändring i arbetsmiljölagen men vill&lt;br&gt;understryka att en utveckling av utbildningsinsatserna ligger i samtliga&lt;br&gt;parters intresse. I förhandlingsprotokollet till utbildningsavtalet mellan&lt;br&gt;LO-SAF-PTK. har SAF åtagit sig ”att verka för att anställda, som har&lt;br&gt;beslutsbefogenheter som påverkar arbetsmiljöförhållandena i företaget,&lt;br&gt;erhåller erforderlig utbildning”. Både arbetarskyddsstyrelsen och Arbe-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tarskyddsnämnden har under 1980-talet givit ut rekommendation för ar-&lt;br&gt;betsmiljöutbildning for konstruktörer, administratörer respektive perso-&lt;br&gt;nal på mellannivå. Dessa avtal och rekommendationer innehåller allt som&lt;br&gt;behövs för att komma igång med arbetsmiljöutbildning för dessa viktiga&lt;br&gt;grupper. Det borde därför vara naturligt att insatserna prioriteras och&lt;br&gt;drivs aktivt av berörda parter. Utbildningen av bl. a. arbetsledare berörs&lt;br&gt;också i samband med frågorna om arbetsmiljöarbetet i avsnitt 3.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att trygga en långsiktig kunskapsbyggnad inom arbetslivsområdet&lt;br&gt;har arbetsmiljöfondens stöd till högskolan, utöver stöd till forskningspro-&lt;br&gt;jektet, i ökad utsträckning fått formen av bidrag till forskartjänster och&lt;br&gt;samlade forskningsprogram med inslag av forskarutbildning. Det är vik-&lt;br&gt;tigt att dessa satsningar fortsätter och att dessa följs upp i högskolans egna&lt;br&gt;prioriteringar. Jag vill i detta sammanhang erinra om att utbildningsminis-&lt;br&gt;tern i 1990 års budgetproposition (prop. 1989/90:100 bil. 10, s. 233)&lt;br&gt;anförde att han var av den uppfattningen att arbetsmiljöaspekterna måste&lt;br&gt;förstärkas påtagligt som ett integrerat moment i den tekniska utbildning&lt;br&gt;och att ansvaret för att detta nu skall ske ligger på de olika linjenämnderna.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11 Fortsatt utredningsarbete&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Företag och förvaltningar åläggs att presentera en&lt;br&gt;personalekonomisk redovisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det arbetsrättsliga regelsystemet bör ses över. Översynsbehovet&lt;br&gt;omfattar också vissa bestämmelser i arbetsmiljölagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmiljökommissionens förslag: Överensstämmer med min bedöm-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser, som yttrat sig, är positiva&lt;br&gt;till personalekonomiska redovisningar som metod. De flesta är också&lt;br&gt;positiva till att lagfästa kraven på sådana redovisningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna menar också att det finns behov av att se över det&lt;br&gt;arbetsrättsliga regelsystemet och vissa bestämmelser i arbetsmiljölagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Personalfrågorna och personalekonomin blir&lt;br&gt;strategiskt allt viktigare ju mer personal- och kunskapsintensiv produktio-&lt;br&gt;nen blir. Med ett aktivt arbetsmiljö- och rehabiliteringsarbete skapas för-&lt;br&gt;utsättningar för en ökad livskvalitet för arbetstagarna samtidigt som pro-&lt;br&gt;duktiviteten kan höjas och kostnaderna för arbetsgivare och samhället&lt;br&gt;minskar. De mänskliga resurserna måste uppmärksammas mer, både i ett&lt;br&gt;företagsekonomiskt och i ett samhällsekonomiskt perspektiv. Arbetsmiljö-&lt;br&gt;kommissionen finner att personalekonomiska redovisningar är ett effek-&lt;br&gt;tivt instrument för att i alla organisationer starkare rikta uppmärksamhe-&lt;br&gt;ten mot frågor som rör personalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Investeringar i produktionsutrustning, material och kapital redovisas&lt;br&gt;för närvarande mycket tydligare än investeringar och kostnader för perso-&lt;br&gt;nalen. För att ge en allsidig bild av verksamheten bör t. ex. kostnader för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;frånvaro och personalomsättning vägas mot kostnader som uppkommer Prop. 1990/91: 140&lt;br&gt;genom aktiva satsningar på de anställda. Sådana kostnader kan vara&lt;br&gt;investeringar i ny teknik, utrustning, meterial eller nya arbetsmetoder men&lt;br&gt;även kostnader for kompetensutveckling, utbildning, personalvård m. m.&lt;br&gt;är viktiga att uppmärksamma. Personalekonmiska redovisningar är ett&lt;br&gt;sätt att göra frågorna om personal och personalekonomi synliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den personalekonomiska redovisning som det nu är fråga om skall i&lt;br&gt;första hand kunna tjäna som underlag för styrelsernas beslut om investe-&lt;br&gt;ringar i arbetsmiljön och om var sådana investeringar är mest ändamålsen-&lt;br&gt;liga. Trots det ambitiösa arbete som bedrivits inom många organisationer&lt;br&gt;är det alltför sällan som styrelsen och den högsta företags-/förvaltningsled-&lt;br&gt;ningen satt sig in i och engagerat sig i personalekonomin. Syftet med de&lt;br&gt;personalekonomiska redovisningarna är att lyfta fram frågorna till strate-&lt;br&gt;giska överväganden och beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Informationen i redovisningarna bör alltså vara övergripande och inte&lt;br&gt;ha större omfattning än vad som behövs för att ge styrelse och företags/&lt;br&gt;förvaltningsledning underlag för sina bedömningar. Den skall med andra&lt;br&gt;ord fungera som ett strategiskt verktyg och kan omfatta uppgifter om t. ex.&lt;br&gt;sjukfrånvaro, arbetsskador, personalomsättning, förtidspensioner och per-&lt;br&gt;sonalutbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även utanför verksamheten finns intressenter som har nytta av de&lt;br&gt;personalekonomiska redovisningarna. Ett vedertaget syfte med all ekono-&lt;br&gt;misk redovisning är att för aktieägare, marknadens aktörer, borgenärer,&lt;br&gt;m. fl. visa företagets/förvaltningens ekonomiska ställning. För att bedöma&lt;br&gt;ett företag eller en förvaltning, kan det vara av stort intresse att se hur man&lt;br&gt;tar till vara personalen. Särskilt i kunskapsföretag och inom den växande&lt;br&gt;tjänstesektorn kan det vara betydelsefullt att den redovisning som lämnas&lt;br&gt;som underlag för bedömning av hur verksamheten sköts, även omfattar&lt;br&gt;uppgifter om hur man förvaltar personalen och deras resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgifterna i en personalekonomisk redovisning är också av intresse för&lt;br&gt;olika myndigheter, t ex arbetsförmedlingen, länsarbetsnämnden, yrkesin-&lt;br&gt;spektionen och försäkringskassan. Redovisningarna kan bli ett värdefullt&lt;br&gt;delunderlag i myndigheternas bedömning av verksamheten. Tanken är&lt;br&gt;dock inte att alla företag och förvaltningar automatiskt skall skicka dessa&lt;br&gt;redovisningar till myndigheterna. En sådan rutin skulle leda till ett onödigt&lt;br&gt;omfattande och byråkratiskt pappersflöde. Däremot kan förhållandet att&lt;br&gt;uppgifterna redan har tagits fram och sammanställts på ett standardiserat&lt;br&gt;sätt underlätta företagens och förvaltningarnas kontakter med myndighe-&lt;br&gt;terna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett delsyfte med att införa krav på personalekonomiska redovisningar är&lt;br&gt;att möjliggöra jämförelser mellan olika verksamheter och deras arbete med&lt;br&gt;personalfrågorna. Det bör dock påpekas att slutsatser av sådana jämförel-&lt;br&gt;ser måste dras med mycket stor försiktighet. Värdena kommer att variera&lt;br&gt;mycket beroende på både inre och yttre faktorer. Som exempel på sådana&lt;br&gt;faktorer kan nämnas personalens ålders- och könsfördelning, i vilken del&lt;br&gt;av landet verksamheten bedrivs, arbetsmarknadsläget, tekniknivån inom&lt;br&gt;företaget osv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmiljökommissionen föreslår att företag och förvaltningar får en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagstadgad skyldighet att ha en löpande personalekonomisk redovisning Prop. 1990/91: 140&lt;br&gt;som, i valda delar, även årligen offentliggörs. Regler om detta bör, enligt&lt;br&gt;kommissionen, lagfästas för hela arbetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Majoriteten av remissinstanserna är positiva till förslaget att kravet på&lt;br&gt;personalekonomiska redovisningar skall lagfästas. Samtliga arbetsgivar-&lt;br&gt;förbund samt ytterligare några remissinstanser avvisar dock förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar kommissionens uppfattning att det behövs lagstöd för att&lt;br&gt;underlätta och skynda på utvecklingen. Det är betydelsefullt att de perso-&lt;br&gt;nalekonmiska uppgifterna tas fram inom alla olika slag av verksamhet och&lt;br&gt;att redovisningarna görs på ett likartat sätt. När det gäller små företag&lt;br&gt;måste dock integritetsaspekterna för personalen särskilt beaktas. Jag ser&lt;br&gt;redovisningarna som en viktig del i det förnyelsearbete inom arbetslivsom-&lt;br&gt;rådet som pågår och som omfattar även de förslag jag i det föregående&lt;br&gt;presenterat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har därför nyligen tillsatt en interdepartemental arbetsgrupp för att&lt;br&gt;utarbeta förslag till en särskild lag om personalekonomiska redovisningar&lt;br&gt;enligt de riktlinjer jag nu har anfört. Sedan uppdraget avrapporterats och&lt;br&gt;remissbehandlats avser jag att återkomma till regeringen med förslag i&lt;br&gt;denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen föreslår en översyn av vissa bestämmelser i arbetsmiljö-&lt;br&gt;lagen. En fråga som särskilt tas upp är utvecklingen mot att verksamhet,&lt;br&gt;som tidigare hållits samman inom ett företag eller en förvaltning, nu ofta&lt;br&gt;delas upp i fristående resultatenheter eller divisionaliseras. Det har också&lt;br&gt;blivit vanligare att t. ex. anlita entreprenörer för verksamhet som tidigare&lt;br&gt;utfördes i egen regi. Kommissionen föreslår att reglerna om samordnings-&lt;br&gt;ansvar och ansvar för den som råder över ett arbetsställe, upplåter lokaler&lt;br&gt;m.m. ses över. Syftet med översynen bör vara att motverka att arbets-&lt;br&gt;miljöansvaret i praktiken tunnas ut så att arbetsmiljöförhållandena och&lt;br&gt;möjligheterna att påverka försämras för dem som arbetar på ett gemen-&lt;br&gt;samt arbetsställe eller på ett arbetsställe som den egna arbetsgivaren inte&lt;br&gt;råder över. En strävan bör, enligt kommissionen, vara att jämställa en&lt;br&gt;uppdragsgivares ansvar med arbetsgivaransvaret, så att både uppdragsgi-&lt;br&gt;vare och uppdragstagare kan vara adressater för yrkesinspektionens före-&lt;br&gt;lägganden och förbud. Kommissionen uppmärksammar vidare bl. a. beho-&lt;br&gt;vet av att se över arbetsställebegreppet i arbetsmiljösammanhang samt&lt;br&gt;sanktionssystemet i arbetsmiljölagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna bekräftar behovet av en översyn. Flera remissinstan-&lt;br&gt;ser menar att det behövs en analys och översyn av samordningen av&lt;br&gt;samverkansreglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller arbetsmiljölagen biträder bl. a. arbetarskyddsstyrelsen&lt;br&gt;förslaget om utredning av de uppmärksammade frågorna. Flera instanser&lt;br&gt;understryker vikten av att arbetsställebegreppet ses över. Riksförsäkrings-&lt;br&gt;verket framhåller svårigheterna i rehabiliteringen på grund av det sätt på&lt;br&gt;vilket verksamheten organiseras hos vissa arbetsgivare. LO uppmärksam-&lt;br&gt;mar särskilt uppdragsgivarens ansvar när andra än de egna arbetstagarna&lt;br&gt;arbetar på ett arbetsställe. LO menar också att skyddsombudsverksamhe-&lt;br&gt;ten inom en stadigvarande verksamhet bör omfatta entreprenadanställda&lt;br&gt;som tillfälligt utför arbete där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har inledningsvis i sitt yttrande tagit upp frågan om utform- Prop. 1990/91: 140&lt;br&gt;ningen av de grundläggande bestämmelserna i arbetsmiljölagens 1 —3 kap.&lt;br&gt;Enligt lagrådet kan det sättas ifråga om dessa bestämmelser fått en sådan&lt;br&gt;utformning att de går att tillämpa fullt ut efter sin ordalydelse. Lagrådet&lt;br&gt;framhåller därvid att de krav som ställs i de föreslagna bestämmelserna i&lt;br&gt;lagrådsremissens 1 kap. 1 a §, 2 kap. 1 § och 3 kap. 2 a §, kan sägas&lt;br&gt;förstärka bestämmelsen i 3 kap. 2 § om att arbetsgivaren skall vidta alla&lt;br&gt;åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagare utsätts för ohälsa&lt;br&gt;eller olycksfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet menar bl. a. att den avvägning som måste göras mellan å ena&lt;br&gt;sidan risken för ohälsa eller olycksfall och å andra sidan t. ex. vikten av att&lt;br&gt;arbetet utförs och kostnaderna för att minska hälso- och olycksfallsrisken&lt;br&gt;inte kan utläsas av bestämmelserna i 1 —3 kap. Vissa av dessa bestämmel-&lt;br&gt;ser bör enligt lagrådets mening ges en något mindre kategorisk utformning&lt;br&gt;och det bör av lagtexten kunna utläsas att kravet på en god arbetsmiljö kan&lt;br&gt;behöva vägas mot andra viktiga intressen. Lagrådet anser att de angivna&lt;br&gt;frågorna bör tas upp till behandling i samband med en kommande översyn&lt;br&gt;av arbetsmiljölagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag avser att återkomma till regeringen med förslag om en ytterligare&lt;br&gt;översyn av arbetsmiljölagen. I översynen bör bl. a. tas upp de angivna&lt;br&gt;frågorna om arbetsställebegreppet och ansvaret för entreprenadanställda&lt;br&gt;m. m. Vad lagrådet anfört bör också behandlas inom ramen för en sådan&lt;br&gt;översyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmiljökommissionen föreslår vidare att det görs en allmän översyn&lt;br&gt;av det arbetsrättsliga regelsystemet som bl. a. omfattar frågorna om en&lt;br&gt;bättre samordning av arbetsmiljölagens och medbestämmandelagens&lt;br&gt;samverkansregler. Ett flertal remissinstanser delar även här kommissio-&lt;br&gt;nens uppfattning och understryker behovet av en översyn. Kommissionen&lt;br&gt;pekar dessutom på vissa andra frågor som bör ingå i en sådan översyn,&lt;br&gt;t. ex. uppmärksammas möjligheten att öka inflytandet för den enskilde&lt;br&gt;arbetstagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har nyss förordat ändringar i fråga om arbetsgivarens ansvar för&lt;br&gt;anpassnings- och rehabiliteringsåtgärder för att bl. a. underlätta för an-&lt;br&gt;ställda att behålla sitt arbete. Mot bakgrund av de föreslagna ändringarna&lt;br&gt;finns det enligt min mening skäl att också se över vissa bestämmelser i lagen&lt;br&gt;(1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kommer därför också att återkomma till regeringen med förslag om&lt;br&gt;en bredare översyn av det arbetsrättsliga regelsystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag tidigare har redovisat avser jag att återkomma till regeringen&lt;br&gt;om hur frågorna om produktsäkerhet och om en anpassning av produkt-&lt;br&gt;kontrollen till ett kommande EES-avtal bör beredas vidare.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12 Upprättade lagförslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad jag nu har anfört har inom arbetsmarknadsdepartemen-&lt;br&gt;tet upprättats förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i brottsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1 160),&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91: 140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av&lt;br&gt;barn, m. m.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13 Specialmotivering&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;1 Förslag till lag om ändring i brottsbalken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;3 kap. 10 § brottsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om brott, som i 7—9§§ sägs, har begåtts genom att någon uppsåtligen&lt;br&gt;eller av oaktsamhet åsidosatt vad som i enlighet med arbetsmiljölagen&lt;br&gt;(1977:1160) ålegat honom till förebyggande av ohälsa eller olycksfall, döms&lt;br&gt;för arbetsmiljöbrott till straff som i nämnda lagrum sägs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen skall tillämpas när någon vållat annans död, vållat kropps-&lt;br&gt;skada eller sjukdom eller framkallat fara för annan genom att åsidosätta vad&lt;br&gt;som ålegat honom i enlighet med arbetsmiljölagen. En förutsättning för&lt;br&gt;ansvar är att åsidosättandet skett uppsåtligen eller av oaktsamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet i enlighet med arbetsmiljölagen innebär att inte bara arbets-&lt;br&gt;miljölagen avses utan också den därtill anslutna arbetsmiljöförordningen&lt;br&gt;(1977:1 166) och föreskrifter som har utfärdats av arbetarskyddsstyrelsen&lt;br&gt;med stöd av lagen och förordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 första hand läggs skyddsansvaret på arbetsgivaren själv. Då det gäller&lt;br&gt;företag som drivs som juridiska personer har enligt praxis ledamöterna i&lt;br&gt;den juridiska personens ledning ansetts ansvariga. Straffansvaret placeras&lt;br&gt;på ledamöter i företagsledningen därför att dessa har ett avgörande infly-&lt;br&gt;tande på hur verksamheten utövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan fråga är möjligheterna för ledningen av verksamheten att&lt;br&gt;delegera arbetsuppgifter och beslutsbefogenheter rörande arbetsmiljöfrå-&lt;br&gt;gor. Det är angeläget att det vid sådan delegering klargörs vem som i olika&lt;br&gt;avseenden bär ansvaret för att lagstiftningens bestämmelser följs. De utta-&lt;br&gt;landen som departementschefen gjorde i propositionen till arbetsmiljö-&lt;br&gt;lagen (1976/77:149 s. 373 f.) och som antagits av riksdagen bör vara&lt;br&gt;vägledande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För ansvar enligt paragrafen krävs förutom att någon uppsåtligen eller&lt;br&gt;av oaktsamhet åsidosätter vad som i enlighet med arbetsmiljölagen åligger&lt;br&gt;honom för att förebygga ohälsa eller olycksfall att han därigenom vållar&lt;br&gt;annans död, kroppsskada eller sjukdom eller framkallar fara för annan i&lt;br&gt;enlighet med 7 —9 §§. Gärningsmannen skall således när det gäller vållan-&lt;br&gt;de till annans död och vållande till kroppsskada eller sjukdom, ha varit&lt;br&gt;oaktsam i förhållande till effekten. När det gäller framkallande av fara för&lt;br&gt;annan krävs inte att någon skada uppkommit utan gärningsmannen skall av&lt;br&gt;grov oaktsamhet ha utsatt någon för livsfara, fara för svår kroppsskada eller&lt;br&gt;allvarlig sjukdom. Konkret fara skall ha förelegat i det särskilda fallet. Det&lt;br&gt;räcker således inte med att en viss situation till sin allmänna karaktär kan&lt;br&gt;betecknas som farlig. Någon skall verkligen i det särskilda fallet ha blivit&lt;br&gt;utsatt för fara. Det innebär dock inte att någon person redan vid handlingen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller underlåtenheten måste ha utsatts för fara. Det är tillräckligt om en Prop. 1990/91:140&lt;br&gt;person senare kommer i farozonen. För att brottet skall bedömas som ar-&lt;br&gt;betsmiljöbrott krävs dessutom att brottet skall vara en följd av att gärnings-&lt;br&gt;mannen uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosatt vad som i enlighet med&lt;br&gt;arbetsmiljölagstiftningen ålegat honom till förebyggande av ohälsa eller&lt;br&gt;olycksfall. Det subjektiva rekvisitet uppsåt eller oaktsamhet avser således&lt;br&gt;åsidosättandet av skyldigheterna när det gäller arbetsmiljön. Det skall också&lt;br&gt;finnas ett samband mellan åsidosättandet och den inträffade effekten. Ett&lt;br&gt;åsidosättande av skyldigheten att förebygga ohälsa och olycksfall i arbets-&lt;br&gt;miljön sker vanligtvis inte genom ett aktivt handlande utan genom en&lt;br&gt;underlåtenhet att vidta de åtgärder man är skyldig att göra enligt arbets-&lt;br&gt;miljöbestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det fall att det inte kan visas att brott enligt 7 — 9 §§ orsakats av att&lt;br&gt;arbetsgivaren åsidosatt sina skyldigheter när det gäller säkerheten i arbets-&lt;br&gt;miljön, kan gärningsmannen givetvis på samma sätt som nu dömas för&lt;br&gt;vållande till annans död, vållande till kroppsskada eller sjukdom eller&lt;br&gt;framkallande av fara för annan även om brottet skett i arbetsmiljön. Vid&lt;br&gt;brottet vållande till kroppsskada eller sjukdom krävs dock, om brottet inte&lt;br&gt;är grovt, att målsäganden anger brottet till åtal och att åtal är påkallat ur&lt;br&gt;allmän synpunkt. Det innebär att en åklagare för det fall han avser att&lt;br&gt;framställa ett alternativt yrkande om ansvar för detta brott bör inhämta en&lt;br&gt;åtalsanmälan från målsäganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som kan ställas till ansvar för arbetsmiljöbrott är den som har&lt;br&gt;skyddsansvaret i arbetsmiljön. Skyddsansvaret enligt arbetsmiljölagen tar&lt;br&gt;inte bara sikte på arbetstagarna utan också andra som vistas på arbetsplat-&lt;br&gt;ser och som omfattas av arbetsmiljölagstiftningen, t. ex. studerande, värn-&lt;br&gt;pliktiga och vårdtagare i anstalt som utför anvisat arbete. Emellertid kan&lt;br&gt;även andra personer än den skyddade kretsen enligt arbetsmiljölagen&lt;br&gt;drabbas av följderna av att en arbetsgivare åsidosätter vad som åligger&lt;br&gt;honom för att förebygga ohälsa eller olycksfall i arbetsmiljön. T. ex. kan&lt;br&gt;vid en sprängolycka såväl arbetstagare som andra personer utsättas för&lt;br&gt;fara på grund av kringflygande sprängsten eller kan vid takarbete nedfal-&lt;br&gt;lande föremål träffa såväl arbetstagare som vanliga fotgängare. Att den&lt;br&gt;drabbade inte tillhör arbetstagarkretsen hindrar inte att en arbetsgivare&lt;br&gt;döms för arbetsmiljöbrott om rekvisiten i övrigt är uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall någon dömas för arbetsmiljöbrott skall han självfallet inte för den&lt;br&gt;gärningen också dömas för sådant brott som i 7 —9 §§ sägs. Har däremot&lt;br&gt;någon genom att åsidosätta vad som ålegat honom i enlighet med arbets-&lt;br&gt;miljölagen gjort sig skyldig till ett uppsåtligt brott mot liv eller hälsa bör&lt;br&gt;lösningen av konkurrensfrågorna ske enligt samma principer som annars&lt;br&gt;gäller vid konkurrens mellan sådana uppsåtliga brott och brott enligt 7 —&lt;br&gt;9 §§. Det bör i sammanhanget framhållas att uppsåt i förhållande till ett&lt;br&gt;åliggande i enlighet med arbetsmiljölagen har åsidosatts inte innebär att&lt;br&gt;det är fråga om ett uppsåtligt brott mot liv eller hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid den konstruktion jag föreslagit för arbetsmiljöbrott kommer straff-&lt;br&gt;skalan att vara i överensstämmelse med vad som stadgas för brotten vål-&lt;br&gt;lande till annans död, vållande till kroppsskada eller sjukdom eller framkal-&lt;br&gt;lande av fara för annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömningen av hur allvarligt brottet är skall givetvis den skada som Prop. 1990/91: 140&lt;br&gt;en olycka lett till vägas in. Mer betydelsefullt för gärningens straffvärde är&lt;br&gt;dock graden av vållande. En viktig faktor i det sammanhanget är hur all-&lt;br&gt;varligt åsidosättandet av skyldigheterna att förebygga ohälsa eller&lt;br&gt;olycksfall framstår i det enskilda fallet. Har den straffbara effekten upp-&lt;br&gt;kommit genom ett uppsåtligt åsidosättande av skyldigheterna enligt ar-&lt;br&gt;betsmiljölagen måste det bedömas som allvarligare än vid oaktsamhet i&lt;br&gt;detta hänseende. Av stor betydelse är självfallet också om åsidosättandet&lt;br&gt;avsett förhållanden som inneburit påtagliga och svåra olycksrisker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom arbetsmiljöbrott begås i utövandet av näringsverksamhet kan&lt;br&gt;detta brott även grunda talan om utdömande av företagsbot. Även om&lt;br&gt;någon gärningsman inte åtalas, exempelvis därför att det inte går att&lt;br&gt;utreda vem som varit ansvarig, kan talan om uttömande av företagsbot&lt;br&gt;föras om det står klart att ett arbetsmiljöbrott är begånget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap. 12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vållande till kroppsskada eller sjukdom får, om brottet inte är grovt, åtalas&lt;br&gt;av åklagare endast om målsäganden anger brottet till åtal och åtal är&lt;br&gt;påkallat ur allmän synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar nuvarande 3 kap. 11 §. Eftersom kroppsskada eller&lt;br&gt;sjukdom som vållas någon i verksamhet som arbetstagare i fortsättningen&lt;br&gt;blir att bedöma enligt det nya stadgandet om arbetsmiljöbrott har paragra-&lt;br&gt;fen ändrats i enlighet med detta. För arbetsmiljöbrott skall inte finnas&lt;br&gt;någon inskränkring i möjligheterna att väcka åtal. I övrigt har språkliga&lt;br&gt;ändringar gjorts i paragrafen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2 Förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1 160)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 kap. Lagens ändamål och tillämpningsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Lagens ändamål är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att säkerställa en arbetsmiljö som inte utsätter arbetstagare för ohälsa&lt;br&gt;eller olycksfall och som är tillfredsställande med hänsyn till arbetets natur&lt;br&gt;och den sociala och tekniska utvecklingen i samhället, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att främja att arbetsgivare och arbetstagare samverkar för att åstad-&lt;br&gt;komma en god arbetsmiljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmiljölagen saknar idag en uttrycklig ändamålsbestämmelse. Därför&lt;br&gt;har inforts en ny bestämmelse i vilken lagens ändamål preciserats samt en&lt;br&gt;ny lydelse av rubriken till lagens inledande kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det första målet är att säkerställa en arbetsmiljö som inte utsätter&lt;br&gt;arbetstagare för ohälsa eller olycksfall. Detta är en huvudmålsättning&lt;br&gt;redan idag men kommer endast indirekt till uttryck i samband med regle-&lt;br&gt;ringen av arbetsgivaransvaret i lagens 3 kap. 2 §. Genom införande av en&lt;br&gt;motsvarande bestämmelse i 1 kap. skapas en naturlig koppling mellan&lt;br&gt;lagens ändamål och arbetsgivaransvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare antyder ordet ”säkerställa”, som saknar tidigare motsvarighet, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;131&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att det handlar om ett systematiskt förebyggande arbete vilket stämmer väl Prop. 1990/91: 140&lt;br&gt;överens med den föreslagna paragrafen 3 kap. 2a § om internkontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra delen av den första punkten är flyttad från 2 kap. 1 § första&lt;br&gt;stycket arbetsmiljölagen där den närmast har karaktär av ändamålsbe-&lt;br&gt;stämmelse. Bestämmelsen uttrycker tanken att arbetsmiljön skall förbätt-&lt;br&gt;ras i takt med den sociala och tekniska utvecklingen i samhället. Att&lt;br&gt;bestämmelsen flyttats till 1 kap. innebär inte någon minskning av det ar-&lt;br&gt;betsgivaransvar som idag följer av 2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den andra punkten, som är en nyhet, säger att lagens ändamål är att&lt;br&gt;främja att arbetsgivare och arbetstagare samverkar för att åstadkomma en&lt;br&gt;god arbetsmiljö. Eftersom en god arbetsmiljö förutsätter en ökad lokal&lt;br&gt;aktivitet har bestämmelsen ett pedagogiskt värde. Visserligen föreskrivs i 3&lt;br&gt;kap. 1 § arbetsmiljölagen att arbetsgivare och arbetstagare skall samverka&lt;br&gt;för att åstadkomma en god arbetsmiljö. Den nu föreslagna lydelsen har&lt;br&gt;emellertid ett vidare innehåll. Den betonar nämligen att lagen skall ses&lt;br&gt;som parternas hjälpmedel för att åstadkomma en god arbetsmiljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Vid tillämpning av 2 kap., 3 kap. 1 — 73 §§, 4 kap. l — 5§§ och 8 —&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §§ samt 7 —9 kap. skall med arbetstagare likställas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den som genomgår utbildning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den som under vård i anstalt utför anvisat arbete,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. värnpliktig och annan som fullgör i lag föreskriven tjänstgöring eller&lt;br&gt;som deltar i frivillig utbildning för verksamhet inom totalförsvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Elever och vårdtagare som avses i första stycket 1 och 2 skall likställas&lt;br&gt;med arbetstagare även vid tillämpning av 5 kap. 1 och 3 §§. I fråga om&lt;br&gt;elever finns dessutom särskilda bestämmelser i 6 kap. 17 och 18 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i första och andra styckena skall vad i lagen sägs om&lt;br&gt;arbetsgivare gälla den som driver den verksamhet i vilken arbetet utförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar nuvarande 2 §. Paragrafens hänvisningar till olika&lt;br&gt;bestämmelser har anpassats efter förslagets kapitel- och paragrafindelning.&lt;br&gt;Dessutom har vissa smärre språkliga justeringar gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap. Arbetsmiljöns beskaffenhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Arbetsförhållandena skall anpassas till människors olika förutsätt-&lt;br&gt;ningar i fysiskt och psykiskt avseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetstagaren skall ges möjlighet att medverka i utformningen av sin&lt;br&gt;egen arbetssituation samt i förändrings- och utvecklingsarbete som rör hans&lt;br&gt;eget arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Teknik, arbetsorganisation och arbetsinnehåll skall utformas så att ar-&lt;br&gt;betstagaren inte utsätts för fysiska eller psykiska belastningar som kan&lt;br&gt;medföra ohälsa eller olycksfall. Därvid skall även löneformer och förlägg-&lt;br&gt;ning av arbetstider beaktas. Starkt styrt eller bundet arbete skall undvikas&lt;br&gt;eller begränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skall eftersträvas att arbetet ger möjligheter till variation, social&lt;br&gt;kontakt och samarbete samt sammanhang mellan enskilda arbetsuppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skall vidare eftersträvas att arbetsförhållandena ger möjligheter till&lt;br&gt;personlig och yrkesmässig utveckling liksom till självbestämmande och&lt;br&gt;yrkesmässigt ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges vilka generella kriterier som bör vara utgångspunkter&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;132&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för parternas aktiviteter för att åstadkomma en god arbetsmiljö och ut- Prop. 1990/91: 140&lt;br&gt;veckla en god arbetsorganisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket motsvarar delvis nuvarande 2 kap. 1 § andra stycket första&lt;br&gt;meningen. Dess funktion i sitt nya sammanhang är att markera att hänsyn&lt;br&gt;alltid skall tas till individuella olikheter i fråga om tålighet mot fysiska och&lt;br&gt;psykiska belastningar. I enlighet med vad som redovisats under avsnitt&lt;br&gt;3.4. tillgodoser ändringen kravet på en bättre arbetsanpassning för redan&lt;br&gt;anställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket utgör en konkretisering av den nuvarande bestämmelsen i&lt;br&gt;2 kap. 1 § andra stycket sista meningen. Bestämmelsen behandlar den&lt;br&gt;enskilde arbetstagarens möjlighet att medverka i utformningen av sin egen&lt;br&gt;arbetssituation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 3.2 har redogjorts närmare för bakgrunden och motiven till det&lt;br&gt;föreslagna tredje stycket. Bestämmelsen föreskriver att teknik, arbetsorga-&lt;br&gt;nisation och arbetsinnehåll skall utformas så att arbetstagaren inte utsätts&lt;br&gt;för fysiska och psykiska belastningar som kan medföra ohälsa eller olycks-&lt;br&gt;fall. Detta innebär att man vid en bedömning av den aktuella situationen&lt;br&gt;skall ha grundad anledning att anta att arbetet ger eller kommer att ge&lt;br&gt;upphov till ohälsa eller olycksfall. Detta innebär att yrkesinspektionen kan&lt;br&gt;ingripa mot arbeten som typiskt sett, genom erfarenheter från arbetsplat-&lt;br&gt;ser, kan sägas innebära skadlig belastning. Andra fall där ingripanden med&lt;br&gt;stöd av denna bestämmelse kan ske är när man på arbetsplatsen kunnat&lt;br&gt;kartlägga omständigheter som typiskt sett är indikationer på att arbetets&lt;br&gt;belastningar utgör en akut eller ackumulerande fara för ohälsa. I tredje&lt;br&gt;stycket sista meningen framhålls särskilt att starkt styrt eller bundet arbete&lt;br&gt;skall undvikas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I begreppet arbetsorganisation ingår även löneformer och arbetstidsför-&lt;br&gt;läggningar. Den uttryckliga föreskriften om löneformer och arbetstidsför-&lt;br&gt;läggningar avser att markera att dessa är viktiga faktorer att beakta när det&lt;br&gt;gäller utformningen av arbetsmiljön. Begreppet arbetstidsförläggningar&lt;br&gt;omfattar, förutom arbetstidens förläggning i stort, också arbetspassens&lt;br&gt;längd och hur de fördelas inom den ram som anges i arbetstidslagen&lt;br&gt;(1982:673). Enligt gällande lagstiftning finns vissa möjligheter för arbe-&lt;br&gt;tarskyddsmyndigheterna att ingripa mot prestationslönesystem när dessa&lt;br&gt;medför höjd säkerhetsrisk eller fara för annans säkerhet. Beträffande ar-&lt;br&gt;betstidsformer finns vissa generella förarbetsuttalanden som betonar att&lt;br&gt;arbetstidsfrågor i vissa situationer kan bedömas som en arbetsmiljöfråga.&lt;br&gt;Det bör här framhållas att arbetsmarknadens parter — som hittills haft&lt;br&gt;ansvaret att i praktiken bevaka dessa frågor — haft svårt att klara av denna&lt;br&gt;roll och att skälen till att nu lyfta fram dessa frågor är att öka såväl&lt;br&gt;arbetsgivarens som arbetstagarens insikt om att dessa faktorer även har&lt;br&gt;arbetsmiljöaspekter samt att ge klarare riktlinjer för tillsynsmyndigheter-&lt;br&gt;nas agerande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör här tilläggas att löneformer och arbetstidsförläggningar ofta i sig&lt;br&gt;utgör en riskökande faktor av betydelse i sitt sammanhang. Det bör också&lt;br&gt;framhållas att såväl löneformen som arbetstidsförläggningen har betydelse&lt;br&gt;i samspel med andra faktorer i arbetsmiljön och att det därför kan vara&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;naturligt att insatserna i första hand riktar sig mot de risker som är Prop. 1990/91:140&lt;br&gt;förbundna med själva arbetet och andra omständigheter i arbetsmiljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller arbetstider regleras dessa i arbetstidslagen. Lagens be-&lt;br&gt;stämmelser får helt eller delvis ersättas genom kollektivavtal. Denna all-&lt;br&gt;männa reglering tillåter alltså arbetsmarknadens parter att avtala om ar-&lt;br&gt;betstider som i sig kan utgöra en belastning ur hälsosynpunkt. Detsamma&lt;br&gt;kan sägas om sådana arbetstidsförläggningar t. ex. nattarbete som är en&lt;br&gt;följd av arbetets natur. Mot denna bakgrund är det viktigt att man vid&lt;br&gt;utformningen av ett arbete särskilt beaktar om det skall utföras på en&lt;br&gt;arbetstid som i sig utgör en hälsomässig belastning. Den helhetssyn som&lt;br&gt;arbetsmiljölagen ger uttryck för innebär i sådana fall att arbetets innehåll,&lt;br&gt;bemanning, organisation och ledningsformer skall utformas med hänsyn&lt;br&gt;till att arbetstidens förläggning i sig innebär en belastningsfaktor av bety-&lt;br&gt;delse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fjärde och femte styckena upptar vissa förhållanden som kan bedömas&lt;br&gt;vara grundläggande kriterier för en god arbetsmiljö. Dessa krav har bl. a&lt;br&gt;stöd i förarbetsuttalanden till första stycket. Användandet av ordet ”efter-&lt;br&gt;strävas” har till syfte att markera att lagen kräver att insatser görs för att&lt;br&gt;förbättra arbetsmiljön i dessa avseenden utan att för den skull fastställa en&lt;br&gt;objektiv norm för arbetsmiljöns beskaffenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap. Allmänna skyldigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Arbetsgivaren skall vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga&lt;br&gt;att arbetstagaren utsätts för ohälsa eller olycksfall. Lokaler samt maskiner,&lt;br&gt;redskap, skyddsutrustning och andra tekniska anordningar skall underhål-&lt;br&gt;las väl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om arbetsförhållandena påkallar det skall arbetsgivaren föranstalta om&lt;br&gt;företagshälsovård i den omfattning verksamheten kräver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivaren skall beakta den särskilda risk för ohälsa och olycksfall&lt;br&gt;som kan följa av att arbetstagaren utför arbete ensam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har företagits en redaktionell ändring med anledning av&lt;br&gt;införandet av en ny paragraf, 2 a §. Ändringen innebär att andra meningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 första stycket utgår. Vidare har några språkliga ändringar vidtagits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 a § Arbetsgivaren skall systematiskt planera, leda och kontrollera verk-&lt;br&gt;samheten på ett sätt som säkerställer att arbetsmiljön uppfyller kraven i&lt;br&gt;denna lag och i föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Han skall&lt;br&gt;utreda arbetsskador, fortlöpande undersöka riskerna i verksamheten och&lt;br&gt;vidta de åtgärder som föranleds därav. Åtgärder som inte kan vidtas ome-&lt;br&gt;delbart skall tidsplaneras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivaren skall i den utsträckning verksamheten kräver dokumentera&lt;br&gt;arbetsmiljön och arbetet med denna. Handlingsplaner skall därvid upprät-&lt;br&gt;tas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivaren skall vidare se till att det på arbetsställe i hans verksamhet&lt;br&gt;finns en på lämpligt sätt organiserad arbetsanpassnings- och rehabilite-&lt;br&gt;ringsverksamhet för fullgörande av de uppgifter som enligt denna lag och&lt;br&gt;enligt 22 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring vilar på honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen, som är ny, regleras i första stycket arbetsgivarens ansvar för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;134&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den s. k. internkontrollen. Detta har närmare utvecklats och behandlats Prop. 1990/91: 140&lt;br&gt;under avsnitt 3.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan av arbetsmiljölagen i dess gällande lydelse, främst 2 kap. 2 § och&lt;br&gt;3 kap. 2 §, följer att en arbetsgivare, för att kunna uppfylla intentionerna i&lt;br&gt;lagstiftningen, på ett genomtänkt sätt måste planera, styra och kontrollera&lt;br&gt;arbetsmiljön och arbetsmiljöarbetet. I arbetsgivaransvaret ligger således&lt;br&gt;ett krav på att utreda inträffade arbetsskador och att systematiskt identifi-&lt;br&gt;era och undersöka riskerna i arbetet samt vidta de åtgärder som föranleds&lt;br&gt;därav, liksom att följa upp dessa åtgärder. En nyhet i förhållande till&lt;br&gt;gällande rätt är dock föreskriften i första stycket att åtgärder som inte kan&lt;br&gt;vidtas omedelbart skall tidsplaneras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan nyhet är skyldigheten i andra stycket för arbetsgivaren att&lt;br&gt;dokumentera arbetsmiljön och arbetet med den i den utsträckning verk-&lt;br&gt;samheten kräver. I samma utsträckning har vidare, vilket också är en&lt;br&gt;nyhet, föreskrivits en skyldighet för arbetsgivaren att upprätta handlings-&lt;br&gt;planer. Handlingsplanerna bör omfatta alla slags arbetsmiljöåtgärder som&lt;br&gt;arbetsgivaren avser att genomföra, såväl förebyggande åtgärder som plane-&lt;br&gt;rade eller beslutade åtgärder med anledning av konstaterade brister i&lt;br&gt;arbetsmiljön. De bör upprättas i samverkan med arbetstagarna och de&lt;br&gt;fackliga organisationerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ankommer på arbetarskyddsstyrelsen att i föreskrifter närmare pre-&lt;br&gt;cisera vad som ankommer på arbetsgivaren i nu angivna hänseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förhållande till arbetsmiljökommissionens förslag innehåller lagförsla-&lt;br&gt;get en ny bestämmelse, nämligen paragrafens tredje stycke. I det här&lt;br&gt;stycket regleras en skyldighet för arbetsgivaren att se till att det på arbets-&lt;br&gt;ställe i hans verksamhet finns en på lämpligt sätt organiserad arbetsanpass-&lt;br&gt;nings- och rehabiliteringsverksamhet. Detta är en nyhet i förhållande till&lt;br&gt;gällande rätt. Bakgrund och allmän motivering finns tecknade i avsnitt&lt;br&gt;3.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag har skyddskommittén ett ansvar att verka för att det på arbetsstäl-&lt;br&gt;let bedrivs en på lämpligt sätt organiserad arbetsanpassnings- och rehabili-&lt;br&gt;teringsverksamhet. Den föreslagna bestämmelsen fastslår att det är arbets-&lt;br&gt;givaren som skall ha ansvaret att detta sker. Den föreslagna ordningen&lt;br&gt;skall ses mot bakgrund av att det i första stycket ställs ett krav på arbetsgi-&lt;br&gt;varen att systematiskt planera, leda och kontrollera verksamheten samt&lt;br&gt;undersöka riskerna i verksamheten och vid behov vidta nödvändiga åtgär-&lt;br&gt;der. Bestämmelsen skall också ses mot bakgrund av att chefen för socialde-&lt;br&gt;partementet föreslår att det i ett nytt 22 kap. i lagen (1962:381) om allmän&lt;br&gt;försäkring införs ett särskilt ansvar för arbetsgivaren att klarlägga och&lt;br&gt;bedöma de anställdas behov av rehabilitering samt att genomföra vissa&lt;br&gt;rehabiliteringsåtgärder. Av betydelse i sammanhanget är vidare den före-&lt;br&gt;slagna skyldigheten för arbetsgivaren att enligt 3 kap. 3 § arbetsmiljölagen&lt;br&gt;anpassa arbetsförhållandena till arbetstagarens särskilda förutsättningar&lt;br&gt;för arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att en arbetsgivare skall kunna uppfylla sitt särskilda rehabiliterings-&lt;br&gt;ansvar enligt 22 kap. lagen om allmän försäkring samt det i 3 kap. 3 §&lt;br&gt;föreslagna ansvaret för arbetsanpassningsfrågor måste arbetsgivaren (och&lt;br&gt;inte skyddskommittén) ha ett motsvarande ansvar enligt arbetsmiljölagen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att se till att det verkligen bedrivs ett systematiskt och organiserat anpass- Prop. 1990/91: 140&lt;br&gt;nings- och rehabiliteringsarbete på arbetsstället. Det är naturligtvis svårt&lt;br&gt;att i lag närmare reglera vad som skall krävas av arbetsgivaren i detta&lt;br&gt;avseende, bland annat därför att behovet av insatser varierar från fall till&lt;br&gt;fall. Det bör ankomma på arbetarskyddsstyrelsen att utforma de närmare&lt;br&gt;reglerna härför. Vissa grundläggande krav måste dock kunna ställas. Hit&lt;br&gt;hör bland annat att arbetsgivaren måste ha en sådan organisation och&lt;br&gt;sådana upparbetade rutiner att tidiga varningssignaler kan uppmärksam-&lt;br&gt;mas så att nödvändiga arbetsanpassnings- och rehabiliteringsåtgärder kan&lt;br&gt;planeras och genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med stöd av 18 § arbetsmiljöförordningen kan arbetarskyddsstyrelsen&lt;br&gt;utfärda verkställighetsföreskrifter till de nu föreslagna bestämmelserna.&lt;br&gt;Arbetarskyddsstyrelsen kan också, med stöd av det föreslagna bemyndi-&lt;br&gt;gandet i 4 kap. 10 § arbetsmiljölagen, meddela de ytterligare föreskrifter&lt;br&gt;som behövs för att förebygga ohälsa och olycksfall i arbete och skapa en&lt;br&gt;tillfredsställande arbetsmiljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det närmare gäller skyldigheten att anpassa arbetsmiljön så omfat-&lt;br&gt;tar den alla arbetsmiljöåtgärder som kan krävas med stöd av arbetsmiljö-&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Arbetsgivaren skall se till att arbetstagaren får god kännedom om de&lt;br&gt;förhållanden, under vilka arbetet bedrivs, och att arbetstagaren upplyses&lt;br&gt;om de risker som kan vara förbundna med arbetet. Arbetsgivaren skall&lt;br&gt;förvissa sig om att arbetstagaren har den utbildning som behövs och vet&lt;br&gt;vad han har att iaktta för att undgå riskerna i arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivaren skall genom att anpassa arbetsförhållandena eller vidta&lt;br&gt;annan lämplig åtgärd ta hänsyn till arbetstagarens särskilda förutsättning-&lt;br&gt;ar för arbetet. Vid arbetets planläggning och anordnande skall beaktas att&lt;br&gt;människors förutsättningar att utföra arbetsuppgifter är olika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket har vissa språkliga ändringar gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens andra stycke första meningen i dess gällande lydelse innebär&lt;br&gt;att arbetsgivaren bl. a. skall ta hänsyn till den enskilde arbetstagarens&lt;br&gt;ålder, yrkesvana och övriga förutsättningar för arbetet. I 2 kap. 1 § första&lt;br&gt;stycket har, när det gäller arbetsmiljöns beskaffenhet, föreslagits en änd-&lt;br&gt;ring av innebörd att arbetsförhållandena generellt skall anpassas till män-&lt;br&gt;niskors olika förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende. Mot denna&lt;br&gt;bakgrund har, i den nu föreslagna bestämmelsen, arbetsgivarens skyldighe-&lt;br&gt;ter i dessa avseenden preciserats genom ett uttryckligt tillägg att han skall&lt;br&gt;genom att anpassa arbetsförhållandena eller vidta annan lämplig åtgärd ta&lt;br&gt;hänsyn till arbetstagarens särskilda förutsättningar för arbetet. Härigenom&lt;br&gt;markeras kravet på en bättre arbetsanpassning för redan anställda. Be-&lt;br&gt;stämmelsen har närmare kommenterats under avsnitt 3.4. Givetvis finns&lt;br&gt;det en gräns för hur långt arbetsgivarens ansvar sträcker sig när det gäller&lt;br&gt;att anpassa arbetsmiljön. Att generellt kräva att varje arbetsplats och varje&lt;br&gt;arbetsuppgift anpassas till varje enskild individ är således inte avsikten. I&lt;br&gt;vissa fall kan det i stället vara en bättre lösning att först undersöka om inte&lt;br&gt;arbetstagaren, inom ramen för anställningen, kan beredas en mer lämplig&lt;br&gt;sysselsättning enligt de regler som innefattas i lagen om anställningsskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Arbetstagaren skall medverka i arbetsmiljöarbetet och delta i genom-&lt;br&gt;förandet av de åtgärder som behövs för att åstadkomma en god arbetsmiljö.&lt;br&gt;Han skall följa givna föreskrifter samt använda de skyddsanordningar och&lt;br&gt;iaktta den försiktighet i övrigt som behövs för att förebygga ohälsa och&lt;br&gt;olycksfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om arbetstagaren finner att arbetet innebär omedelbar och allvarlig fara&lt;br&gt;för liv eller hälsa, skall han snarast underrätta arbetsgivaren eller skydds-&lt;br&gt;ombud. Arbetstagaren är fri från ersättningsskyldighet för skada som upp-&lt;br&gt;står till följd av att han underlåter att utföra arbetet i avvaktan på besked&lt;br&gt;om det skall fortsättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket upptar ett stadgande om att arbetstagare skall medverka i&lt;br&gt;arbetsmiljöarbetet och delta i genomförandet av de åtgärder som behövs&lt;br&gt;för att åstadkomma en god arbetsmiljö. Den föreslagna ändringen innebär&lt;br&gt;ett förtydligande av arbetstagarens aktivitetsplikt och markerar vikten av&lt;br&gt;arbetstagarens medverkan i arbetsmiljöarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket har vissa språkliga förtydliganden gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Den som tillverkar, importerar, överlåter eller upplåter en maskin,&lt;br&gt;ett redskap, skyddsutrustning eller annan teknisk anordning skall se till att&lt;br&gt;anordningen erbjuder betryggande säkerhet mot ohälsa och olycksfall, när&lt;br&gt;den avlämnas för att tas i bruk eller när den ställs ut till försäljning eller i&lt;br&gt;reklamsyfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgifter om anordningen som är av betydelse för att förebygga ohälsa&lt;br&gt;och olycksfall (produktinformation) skall lämnas vid avlämnandet genom&lt;br&gt;tydlig märkning eller på annat sätt. Information av särskild betydelse för&lt;br&gt;arbetsmiljön skall lämnas vid marknadsföring av anordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke har gjorts en del språkliga justeringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket har bestämmelsen ändrats så att inte bara märkning och&lt;br&gt;anvisningar för montering, användning och skötsel omfattas av uppgifts-&lt;br&gt;skyldigheten utan alla uppgifter som kan vara av betydelse för att förebyg-&lt;br&gt;ga att anordningen förorsakar ohälsa och olycksfall efter avlämnandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom bestämmelsen införs viss informationsskyldighet redan vid&lt;br&gt;marknadsföring. Med marknadsföring avses härvid reklaminsatser och&lt;br&gt;andra åtgärder som syftar till att främja avsättning av tekniska anordning-&lt;br&gt;ar som kan föranleda ohälsa eller olycksfall. Även saluhållande och uthyr-&lt;br&gt;ning får anses vara sådana åtgärder. Denna informationsskyldighet skall&lt;br&gt;kunna preciseras genom icke straffsanktionerade föreskrifter från arbetar-&lt;br&gt;skyddsstyrelsen och skall kunna ligga till grund för förelägganden i enskil-&lt;br&gt;da fall från en tillsynsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpning av den nya bestämmelsen om produktinformation vid&lt;br&gt;marknadsföring kan bli aktuell när det gäller ett mycket stort antal typer av&lt;br&gt;tekniska anordningar bl. a. i fråga om redovisning av buller, vibrationer,&lt;br&gt;hållfasthet och temperaturförhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Den som tillverkar, importerar eller överlåter ett ämne, som kan&lt;br&gt;föranleda ohälsa eller olycksfall, skall vidta de åtgärder som behövs för att&lt;br&gt;hindra eller motverka att ämnet vid avsedd användning innebär risk från&lt;br&gt;skyddssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i 8 § andra stycket om produktinformation och information&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;137&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vid marknadsföring skall gälla även i fråga om ämnen som kan föranleda Prop. 1990/91: 140&lt;br&gt;ohälsa eller olycksfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna i första stycket är av rent språklig natur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket skall vad som sagts under 8 § beträffande tekniska&lt;br&gt;anordningar gälla även i fråga om ämnen. Någon skillnad i sak i fråga om&lt;br&gt;ansvaret för leverantörer av tekniska anordningar respektive farliga&lt;br&gt;ämnen avses inte. När det gäller farliga ämnen kan som tänkbara uppgifter&lt;br&gt;som behöver redovisas vid marknadsföring nämnas halten av respirabelt&lt;br&gt;fibermaterial, kvartshalten i olika byggmaterial och halten organiskt lös-&lt;br&gt;ningsmedel i vissa produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Den som överlåter eller upplåter en förpackad produkt skall se till att&lt;br&gt;förpackningen inte innebär risk för ohälsa eller olycksfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom denna nya bestämmelse slås uttryckligen fast att det i leverantörers&lt;br&gt;ansvar ingår att se till att förpackningar inte innebär risk från skyddssyn-&lt;br&gt;punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För förpackningar som används vid transport av farligt gods gäller lagen&lt;br&gt;(1982:821) om transport av farligt gods och de föreskrifter som meddelats&lt;br&gt;med stöd av den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Den som installerar en teknisk anordning skall se till att behövliga&lt;br&gt;skyddsanordningar sätts upp och att i övrigt erforderliga skyddsåtgärder&lt;br&gt;vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar med mindre språkliga justeringar tidigare 10 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § 17 kap. 8 och 9 §§ föreskrivs om skyddsansvar i vissa fall för den&lt;br&gt;som råder över ett arbetsställe eller upplåter en lokal, ett markområde eller&lt;br&gt;ett utrymme under jord för arbete eller som personalutrymme.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta är en följdändring till vissa föreslagna ändringar i 7 kap. 9 § i lagen.&lt;br&gt;Genom dessa ändringar föreslås yrkesinspektionen få möjlighet dels att&lt;br&gt;meddela förbud mot upplåtelse även beträffande ett utrymme underjord,&lt;br&gt;dels att meddela föreläggande om undersökning av skyddsförhållanden&lt;br&gt;mot den som upplåter en lokal, ett markområde eller ett utrymme under&lt;br&gt;jord för arbete eller som personalutrymme.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Den som låter utföra byggnads- eller anläggningsarbete skall vid&lt;br&gt;projekteringen se till att arbetsmiljösynpunkter, avseende såväl byggskedet&lt;br&gt;som det framtida brukandet, beaktas och att olika delar av projekteringen&lt;br&gt;samordnas. Den som tillverkar monteringsfärdiga byggnader eller anlägg-&lt;br&gt;ningar skall på samma sätt se till att arbetsmiljösynpunkter beaktas vid&lt;br&gt;projekteringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även arkitekter, konstruktörer och andra som medverkar vid projekte-&lt;br&gt;ringen, skall inom ramen för sina uppdrag se till att arbetsmiljösynpunkter&lt;br&gt;beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Projektering är det stadium i byggprocessen då det bestäms hur byggnaden&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;138&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller anläggningen skall se ut. Den omfattar allt från de första skissartade&lt;br&gt;lösningarna till de slutliga ritningarna där varje detalj finns med.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom denna nya bestämmelse införs ett särskilt arbetsmiljöansvar för&lt;br&gt;personer som bestämmer om eller påverkar projekteringen. Som framgår&lt;br&gt;av avsnitt 6.1 i den allmänna motiveringen är det svårt att åstadkomma en&lt;br&gt;god arbetsmiljö om man inte planerar för en sådan redan då projektering-&lt;br&gt;en sker. Det ansvar som normalt vilar på arbetsgivaren räcker inte till när&lt;br&gt;det gäller arbetsplatser där denne inte disponerar över utformningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Byggnad är ett i byggsammanhang ganska väl definierat begrepp. En&lt;br&gt;byggnad är en varaktig konstruktion av tak och vanligen även väggar som&lt;br&gt;står på mark eller är placerad helt eller delvis under mark och är så stor att&lt;br&gt;människor kan uppehålla sig i den. Även konstruktioner som genom sin&lt;br&gt;storlek och form ger samma visuella intryck som hus har ansetts vara&lt;br&gt;byggnader även om de saknar utrymmen för människor att uppehålla sig i.&lt;br&gt;Det gäller t. ex. silobyggnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet anläggning är lite mer svårdefmierat. Allmänt kan sägas att en&lt;br&gt;anläggning är ett byggnadsverk och att till definitionen hör att projektering&lt;br&gt;och byggande av en anläggning normalt förutsätter ingenjörskunnande&lt;br&gt;inom byggnadstekniska eller väg- och vattenbyggnadstekniska områden.&lt;br&gt;Anläggningar kan t. ex. vara vägar, tunnlar, järnvägar, broar, viadukter,&lt;br&gt;hamnar, kraftverk, ledningar, raffinaderier och andra processanläggning-&lt;br&gt;ar, idrottsarenor etc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I plan- och bygglagen (1987:10) skiljer man mellan anläggningar för&lt;br&gt;vilka bygglov krävs och andra anläggningar. Den här bestämmelsen omfat-&lt;br&gt;tar alla anläggningar som kräver projektering oavsett om bygglov erfordras&lt;br&gt;eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om- och tillbyggnad samt rivning av en byggnad eller anläggning&lt;br&gt;omfattas av bestämmelsen i den mån arbetet behöver föregås av projekte-&lt;br&gt;ring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens första stycke utvisar att det i första hand är byggherren som&lt;br&gt;skall se till att arbetsmiljösynpunkter beaktas under projekteringen. Syn-&lt;br&gt;punkterna skall ta sikte såväl på byggskedet som på det framtida brukan-&lt;br&gt;det av byggnaden eller anläggningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett stort antal hus — t. ex. bostäder och daghem — köps färdiga av&lt;br&gt;byggherren från företag som tillverkar byggnader i delar och står för&lt;br&gt;formgivning och övriga bygghandlingar. Dessa företag har normalt egna&lt;br&gt;projektorer. Skälen för att beakta arbetsmiljösynpunkter på ett tidigt stadi-&lt;br&gt;um gör sig lika starkt gällande när det gäller monteringsfärdiga byggnader&lt;br&gt;och anläggningar som i andra sammanhang. Även den som tillverkar&lt;br&gt;sådana nämns därför uttryckligen i bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Projekteringen sköts normalt av konsulter. Byggherren skall vara om-&lt;br&gt;sorgsfull vid valet av konsulter och se till att arbetsmiljösynpunkterna&lt;br&gt;kommer med i projekteringen. Det är också byggherrens uppgift att se till&lt;br&gt;att de olika delarna av projekteringsarbetet samordnas och att det samlade&lt;br&gt;resultatet inte medför risker eller komplikationer ur arbetsmiljösynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av den allmänna motiveringen har en avsikt varit att rikta&lt;br&gt;sig till personer som faktiskt har möjlighet att påverka utformningen på&lt;br&gt;projekteringsstadiet. Alla som medverkar vid projekteringen, nämligen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arkitekter, konstruktörer, VVS-konsulter, el-konsulter och andra får därför Prop. 1990/91: 140&lt;br&gt;genom andra stycket ett ansvar för att arbetsmiljösynpunkter beaktas.&lt;br&gt;Ansvaret är detsamma som byggherrens med den begränsningen att kon-&lt;br&gt;sulten enbart svarar för sådant som ligger inom ramen för det egna uppdra-&lt;br&gt;get.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsulternas ansvar skall inte vara beroende av om frågan om arbets-&lt;br&gt;miljösynpunkter berörts i uppdragsavtalet eller inte. En förutsättning för&lt;br&gt;ansvar är dock att projektören har en viss självständighet i sin roll i&lt;br&gt;byggprocessen så att han har en faktisk möjlighet att påverka utformning-&lt;br&gt;en när det gäller den framtida arbetsmiljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under byggskedet tar bestämmelsen främst sikte på byggnadsarbetarnas&lt;br&gt;arbetsvillkor. När det gäller det framtida brukandet skall byggherren och&lt;br&gt;projektorerna tänka sig in i arbetsvillkoren för personer som i framtiden&lt;br&gt;skall arbeta i projekterade arbetslokaler eller som i annat sammanhang&lt;br&gt;skall utföra arbete i byggnaden. Det finns vissa yrkesgrupper som i dag är&lt;br&gt;dåligt tillgodosedda i dessa avseenden. Det gäller dem som inte utför&lt;br&gt;arbete i särskilda lokaler som disponeras av deras arbetsgivare utan arbe-&lt;br&gt;tar på andra ställen t. ex. i bostadshus. Det är omöjligt att ge klara anvis-&lt;br&gt;ningar om allt en projektor skall tänka på. Arbetsgruppen har ansett att&lt;br&gt;följande kan tjäna som ledning, (s. 90 i Ds 1990:6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om det inte sägs uttryckligen i uppdraget från byggherren kan det&lt;br&gt;ligga i projektörens ansvar att se till att tillräckliga utrymmen finns för&lt;br&gt;intransport och montering av olika installationer under byggnadstiden&lt;br&gt;liksom för utbyte i de fall installationerna kan förväntas ha kortare livs-&lt;br&gt;längd än byggnaden. Det är vidare naturligt att det i bygghandlingarna&lt;br&gt;lämnas viss information om arbetsmiljörisker hos produkter som anvisas&lt;br&gt;av projektören. En projektor kan också ha att beakta olika säkerhetsanord-&lt;br&gt;ningar som behöver anges på ritningsstadiet. Det kan också ligga i projek-&lt;br&gt;törens ansvar att ta hänsyn till de arbetsmiljökrav som gäller för den&lt;br&gt;verksamhet som byggnaden är avsedd för, exempelvis transportvägar och&lt;br&gt;ljudisolering eller förläggning av utrymmen för olika ändamål med hänsyn&lt;br&gt;till arbetsmiljön. Ventilation och utblicksfönster är andra exempel på&lt;br&gt;generella problem som en projektor kan ha att beakta i fråga om lokaler för&lt;br&gt;stadigvarande arbete. Det ligger i sakens natur att en projektor även måste&lt;br&gt;beakta att en byggnad skall kunna underhållas utan att arbetsmiljön blir&lt;br&gt;otillfredsställande, t. ex. vad avser sotning och fönsterputsning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Byggherren kan inte överlåta det arbetsmiljöansvar han har vid projekte-&lt;br&gt;ringen. Ansvaret består även sedan uppdrag givits till olika konsulter.&lt;br&gt;Byggherren och projektorerna skall inte kunna undgå ansvar genom att&lt;br&gt;hänvisa till varandra. Ett av de väsentligaste momenten, nämligen sam-&lt;br&gt;ordningen, kommer ju också efter det att projektorerna avlämnat resulta-&lt;br&gt;tet av sina respektive uppdrag till byggherren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap. Bemyndiganden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För överskådlighetens skull har bemyndigandebestämmelserna samlats i&lt;br&gt;ett nytt fjärde kapitel i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har när det gäller dispositionen av fjärde kapitlet anfört att det&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreslagna bemyndigandet i 4 kap. 1 § bör, för att understryka att bemyn- Prop. 1990/91:140&lt;br&gt;digandet avser de ytterligare föreskrifter som behövs, flyttas ned efter&lt;br&gt;förslagets 4 kap. 10 § och att 3 § i kapitlet bör flyttas upp och sättas före&lt;br&gt;kapitlets 2 §. Övriga paragrafer i kapitlet får numreras om i enlighet med&lt;br&gt;detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar lagrådets uppfattning och har därför utformat lagförslaget på&lt;br&gt;det av lagrådet föreslagna sättet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, arbetarskyddsstyrel-&lt;br&gt;sen får föreskriva om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. provning eller annan kontroll av tekniska anordningar eller av ämnen&lt;br&gt;som kan föranleda ohälsa eller olycksfall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. villkor och kontroll vid tillverkning och användning av sådana anord-&lt;br&gt;ningar eller ämnen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. undersökning av skyddsförhållandena i ett visst slag av verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har viss motsvarighet i gällande bestämmelser i 3 kap. 12 §&lt;br&gt;sista stycket om kontrollföreskrifter utan samband med godkännandekrav&lt;br&gt;gentemot arbetsgivare och andra brukare samt om arbetshygieniska under-&lt;br&gt;sökningar. Paragrafen har utformats i enlighet med lagrådets förslag. Möj-&lt;br&gt;ligheten att föreskriva om särskilda villkor vid användning av tekniska&lt;br&gt;anordningar och farliga ämnen reglerades tidigare i 3 kap. 12 § första&lt;br&gt;stycket 3. Eftersom dessa föreskrifter inte behöver ha samband med före-&lt;br&gt;skrifter om tillstånd eller godkännande, har bemyndigandet flyttats över&lt;br&gt;till förevarande paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmiljölagen ger möjlighet att ställa krav mot tillverkare och andra&lt;br&gt;leverantörer i fråga om provning och annan undersökning endast om det&lt;br&gt;sker i samband med krav på godkännande. Det kan emellertid av flera&lt;br&gt;skäl, som behandlats under den allmänna motiveringen, vara befogat att&lt;br&gt;kunna ställa upp krav på förhandsprovning och annan kontroll även utan&lt;br&gt;samband med godkännande gentemot såväl användare som leverantörer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen innehåller inte någon avgränsning vad gäller den krets av&lt;br&gt;skyddsansvariga gentemot vilken föreskrifter kan riktas. I den föreslagna&lt;br&gt;lydelsen omfattar således punkterna 1 och 2 även tillverkare och leverantö-&lt;br&gt;rer. Självfallet måste normgivning med stöd av paragrafen ske med iaktta-&lt;br&gt;gande av de begränsningar i fråga om skyddsansvaret som gäller för vissa&lt;br&gt;kategorier, t. ex samordningsansvariga och upplåtare som avses i 7 kap.&lt;br&gt;9 §. Klart är också att exempelvis leverantörer inte i denna egenskap kan&lt;br&gt;vara aktuella som skyddsansvariga enligt punkt 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I punkt 3 har ”de arbetshygieniska förhållandena” ersatts med ”skydds-&lt;br&gt;förhållandena”. Därigenom inbegrips även t. ex. geotekniska undersök-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Provning utan samband med godkännande kan bli av betydelse när det&lt;br&gt;gäller en rad olika arbetsmiljöfaktorer. Områden som kan bli aktuella i&lt;br&gt;sammanhanget är bl. a. utrustning som emitterar buller, vibrationer och&lt;br&gt;elektromagnetiska fält. Det kan i många fall finnas behov av provnings-&lt;br&gt;krav utan att det är motiverat med typgodkännande. När det gäller buller&lt;br&gt;kan mätning av ljudnivå vid operatörsplats vara ett angeläget krav för&lt;br&gt;stora grupper av maskiner. Beträffande vibrationer är framför allt vibre-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rande handverktyg aktuella. När det gäller elektromagnetiska fält kan t. ex. Prop. 1990/91: 140&lt;br&gt;plastsvetsmaskiner nämnas. På området personlig skyddsutrustning skulle&lt;br&gt;antagligen i vissa fall provning och annan kontroll kunna ersätta nu gällan-&lt;br&gt;de krav på typgodkännande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ytterligare exempel kan anföras pallställ, formpressar och formblås-&lt;br&gt;maskiner samt säkerhetsbrytare för maskiner med olika slag av ingrepps-&lt;br&gt;skydd. Även vissa tryckbärande anordningar som idag skall typgodkännas,&lt;br&gt;t. ex vissa komponenter till kylanläggningar, är tänkbara exempel på objekt&lt;br&gt;aktuella för provning utan godkännandekrav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av stor betydelse när det gäller att utveckla regler om egenkontroll är&lt;br&gt;bestämmelserna om ackrediterade laboratorier och ackrediterade certi-&lt;br&gt;fieringsorgan i lagen (1989:164) om kontroll genom teknisk provning och&lt;br&gt;mätning. I samband med föreskrifter om provning eller annan kontroll&lt;br&gt;utan samband med godkännandekrav kan villkor ställas upp om att kont-&lt;br&gt;rollen skall utföras av ett ackrediterat laboratorium eller ett ackreditera&lt;br&gt;cetifieringsorgan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Krav bör vidare kunna ställas på produktkontroll även i form av rit-&lt;br&gt;ningsgranskning, tillverkningskontroll och övervakning av företagets in-&lt;br&gt;terna tillverkningskontroll. Häri kan ligga kontroll av företagets kompe-&lt;br&gt;tens och resurser i fråga om organisation, utrustning och personal. Det&lt;br&gt;skall också vara möjligt att företaget genom efterkontroll stickprovsvis&lt;br&gt;följer upp kvaliteten hos producerade produkter (kvalitetsuppföljning).&lt;br&gt;Även andra former av intern eller extern kontroll som syftar till att&lt;br&gt;säkerställa produkternas egenskaper från arbetsmiljösynpunkt kan tänkas.&lt;br&gt;Arbetarskyddsstyrelsen skall därför kunna föreskriva om villkor och kon-&lt;br&gt;troll som skall gälla både vid tillverkningen och därefter. Sådana föreskrif-&lt;br&gt;ter skall kunna meddelas separat eller i kombination med föreskrifter om&lt;br&gt;typgodkännande eller provning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Om det behövs för att förebygga ohälsa eller olycksfall i arbetet får&lt;br&gt;regeringen eller, efter regeringens bestämmande, arbetarskyddsstyrelsen&lt;br&gt;föreskriva&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att arbetsprocesser, arbetsmetoder eller anläggningar, som är avsedda&lt;br&gt;för verksamhet av ett visst slag får användas endast efter tillstånd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att tekniska anordningar eller ämnen som kan föranleda ohälsa eller&lt;br&gt;olycksfall, endast efter tillstånd eller godkännande får användas eller av-&lt;br&gt;lämnas för att tas i bruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I föreskrift som avses i första stycket får anges att det i anslutning till ett&lt;br&gt;tillstånd eller ett godkännande kan fastställas krav på produktinformation&lt;br&gt;och på villkor som skall gälla vid tillverkning samt på kontroll efter tillverk-&lt;br&gt;ning. I sådan föreskrift kan även anges att ett tillstånd eller godkännande&lt;br&gt;kan förenas med villkor för användningen. Föreskrift som avses i första&lt;br&gt;stycket 2 kan vidare ange villkor vars uppfyllande skall utgöra förutsättning&lt;br&gt;för tillstånd eller godkännande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som motsvarar tidigare 3 kap. 12 § 1—3 stycket, har utformats&lt;br&gt;i enlighet med lagrådets förslag. Bemyndigandet i 3 kap. 12 § första stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 har flyttats över till förslagets 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket punkt 1. Endast språkliga justeringar har gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket punkt 2. Godkännande- eller tillståndskrav kan föreskri-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vas gentemot leverantörer av farliga ämnen på samma sätt som godkän- Prop. 1990/91: 140&lt;br&gt;nandekrav kan föreskrivas i fråga om tekniska anordningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket. Bestämmelsen om monterings- och bruksanvisning har&lt;br&gt;justerats i anslutning till de föreslagna ändringarna av märkningsbestäm-&lt;br&gt;melserna i 3 kap. 8 och 9 §§. — Vidare slås fast att i anslutning till ett&lt;br&gt;godkännande kan bestämmas om efterkontroll. För att undanröja all tvek-&lt;br&gt;samhet om lagen ger tillräckligt stöd för ett krav på efterkontroll införs nu&lt;br&gt;en uttrycklig bestämmelse om sådan kontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I prop. 1975/76:149 exemplifieras olika slags villkor för brukande av&lt;br&gt;tekniska anordningar och farliga ämnen (s. 401 —402).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, arbetarskyddssty-&lt;br&gt;relsen kan föreskriva&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att produktinformation skall lämnas i fråga om tekniska anordningar&lt;br&gt;eller ämnen som kan föranleda ohälsa eller olycksfall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att på arbetsställen skall föras en förteckning över där befintliga tek-&lt;br&gt;niska anordningar av vissa slag eller vissa ämnen som kan föranleda ohälsa&lt;br&gt;eller olycksfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter i fråga om installation av tekniska anordningar kan medde-&lt;br&gt;las i samma ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar med vissa ändringar tidigare 3 kap 13 §. Genom den&lt;br&gt;nya lydelsen av punkt 1, som gäller såväl tekniska anordningar som farliga&lt;br&gt;ämnen, slås fast att uppgiftsskyldigheten kan föreskrivas inte bara som ett&lt;br&gt;krav på märkning utan också som ett krav på t. ex. tillhandahållande av&lt;br&gt;uppgifter i bullerhänseende. Som framgår av prop. 1976/77:149 s. 285&lt;br&gt;ligger ändringen i linje med den ursprungliga avsikten med märkningsbe-&lt;br&gt;stämmelsen enligt förarbetena till arbetsmiljölagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen om förteckningar över vissa slag av tekniska anordningar&lt;br&gt;och farliga ämnen har flyttats från punkt 3 till punkt 2 i första stycket. Den&lt;br&gt;språkliga utformningen har justerats. Bestämmelsen har samtidigt förtyd-&lt;br&gt;ligats. I sak innebär detta ingen förändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Om det är av särskild betydelse från skyddssynpunkt kan regeringen&lt;br&gt;eller, efter regeringens bestämmande, arbetarskyddsstyrelsen föreskriva&lt;br&gt;förbud att använda arbetsprocesser, arbetsmetoder eller tekniska anord-&lt;br&gt;ningar eller ämnen som kan föranleda ohälsa eller olycksfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar med vissa språkliga justeringar nuvarande 3 kap.&lt;br&gt;14 §. Den innehåller ett bemyndigande att föreskriva om förbud mot&lt;br&gt;användning av vissa slag av arbetsprocesser m. m. Föreskrifter om förbud&lt;br&gt;med straffsanktion kan alltså inte direkt avse överlåtelseledet men inver-&lt;br&gt;kar naturligtvis i praktiken även för leverantörer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Om ett arbete innebär risk för ohälsa eller olycksfall, kan regeringen&lt;br&gt;eller, efter regeringens bestämmande, arbetarskyddsstyrelsen föreskriva&lt;br&gt;om skyldighet att föranstalta om läkarundersökning eller vaccinering eller&lt;br&gt;annan förebyggande behandling mot smitta av dem som sysselsätts eller&lt;br&gt;skall sysselsättas i arbetet. Föreskrift kan också meddelas om förbud att till&lt;br&gt;arbetet anlita den som vid läkarundersökning har företett sjuklighet eller&lt;br&gt;svaghet som gör honom särskilt mottaglig för en sådan risk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;143&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen, som motsvarar gällande 3 kap. 15 §, har utvidgats till att Prop. 1990/91:140&lt;br&gt;omfatta även skyldighet att låta utföra förebyggande behandling mot smit-&lt;br&gt;ta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivaren skall vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att&lt;br&gt;arbetstagarna utsätts för ohälsa eller olycksfall. I detta ligger ett allmänt&lt;br&gt;ansvar att se till att hälsoövervakning och medicinska kontroller kommer&lt;br&gt;till stånd i behövlig omfattning. I arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter finns&lt;br&gt;bestämmelser om att arbetsgivaren i vissa fall, t. ex. vid vissa slag av&lt;br&gt;avloppsarbete, hantering av riskavfall och arbete med mikroorganismer,&lt;br&gt;skall erbjuda skyddsvaccinering om det behövs. Uttryckliga regler om&lt;br&gt;obligatorisk skyddsvaccinering saknas alltså i arbetsmiljölagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om att ge arbetarskyddsstyrelsen möjlighet att kunna föreskriva&lt;br&gt;om obligatorisk vaccinering vid hög smittorisk som vissa arbeten kan&lt;br&gt;innebära har behandlats i den allmänna motiveringen under avsnitt 5.6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet vaccinering innefattar i strikt mening inte förebyggande in-&lt;br&gt;jektioner med antikroppar. Även sådan behandling bör dock kunna före-&lt;br&gt;skrivas som villkor enligt denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Om ett arbete medför särskild risk för vissa grupper av arbetstagare,&lt;br&gt;kan regeringen eller, efter regeringens bestämmande, arbetarskyddsstyrel-&lt;br&gt;sen meddela föreskrift om förbud mot att arbetet utförs av arbetstagare,&lt;br&gt;som tillhör en sådan grupp, eller föreskriva att särskilda villkor skall gälla&lt;br&gt;när arbetet utförs av sådana arbetstagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar med smärre språkliga justeringar 3 kap. 16 § i gäl-&lt;br&gt;lande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, arbetarskyddssty-&lt;br&gt;relsen kan föreskriva att register skall föras vid läkarundersökning som har&lt;br&gt;föreskrivits med stöd av 5 eller 6 § med uppgifter om de undersöktas namn&lt;br&gt;och om undersökningsresultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 3 kap. 17 § första stycket i gällande lydelse med de&lt;br&gt;ändrade hänvisningar som föranleds av förslaget om ett nytt 4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, arbetarskyddsstyrel-&lt;br&gt;sen kan meddela föreskrifter om skyldighet att göra anmälan eller lämna&lt;br&gt;uppgifter till en tillsynsmyndighet eller att förvara handlingar som har&lt;br&gt;betydelse från skyddssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen, som med utvidgat innehåll motsvarar 3 kap. 17 § andra&lt;br&gt;stycket i gällande lydelse, ger regeringen eller arbetarskyddsstyrelsen befo-&lt;br&gt;genhet att föreskriva skyldighet också gentemot leverantörer att göra an-&lt;br&gt;mälan, lämna uppgifter eller förvara handling som har betydelse ur&lt;br&gt;skyddssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvidgningen innebär också att krav på anmälan etc. kan riktas även&lt;br&gt;mot samordningsansvariga, installatörer, upplåtare och byggherrar som&lt;br&gt;avses i 3 kap. 13 § och 7 kap. 8 och 9 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, arbetarskyddssty-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;144&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;relsen får meddela de ytterligare föreskrifter om arbetsmiljöns beskaffenhet Prop. 1990/91:140&lt;br&gt;och om allmänna skyldigheter i fråga om arbetsmiljön som behövs för att&lt;br&gt;förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmiljölagen innehåller i fråga om arbetsmiljöns beskaffenhet vissa&lt;br&gt;grundläggande bestämmelser och anger översiktligt kraven beträffande&lt;br&gt;olika arbetsmiljöfaktorer. Bestämmelserna bildar utgångspunkten för den&lt;br&gt;närmare reglering beträffande arbetsmiljön som sker genom arbetar-&lt;br&gt;skyddsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom denna nya paragraf utvidgas regeringens normgivningskompe-&lt;br&gt;tens och möjligheten att delegera normgivningskompetensen på så sätt att&lt;br&gt;ett på regeringsformens 8 kap. 7 § punkt 1 och 11 § baserat bemyndigande&lt;br&gt;för regeringen eller, efter regeringens bestämmande, arbetarskyddsstyrel-&lt;br&gt;sen att meddela sådana föreskrifter som behövs för att förebygga ohälsa&lt;br&gt;och olycksfall i arbetet förs in i arbetsmiljölagen. Frågan om den normgiv-&lt;br&gt;ningskompetens som regeringen kan delegera vidare behandlas i avsnitt&lt;br&gt;5.1.1. i den allmänna motiveringen. Paragrafen har utformats i enlighet&lt;br&gt;med lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns i huvudsak tre olika kategorier av bemyndiganden till stöd för&lt;br&gt;föreskrifter från arbetarskyddsstyrelsen. Föreskrifter i fråga om arbetsmil-&lt;br&gt;jöns beskaffenhet — materiella föreskrifter — kan meddelas enligt föreva-&lt;br&gt;rande paragraf. Föreskrifter om vissa formella förfaranden och om vissa&lt;br&gt;preciserade villkor och förbud kan med direkt straffsanktion meddelas&lt;br&gt;enligt 4 kap. 2 —8 §§. Vidare kan verkställighetsföreskrifter meddelas en-&lt;br&gt;ligt 18 § första stycket punkt 6 arbetsmiljöförordningen. Med verkställig-&lt;br&gt;hetsföreskrifter förstås i första hand tillämpningsföreskrifter av rent admi-&lt;br&gt;nistrativ karaktär men också i viss utsträckning kompletterande föreskrif-&lt;br&gt;ter som i materiellt hänseende fyller ut en lag utan att något avsteg görs&lt;br&gt;från innehållet i den bakomliggande lagen genom att den tillförs något&lt;br&gt;väsentligt nytt. Med hänsyn till den utvidgade bemyndigandebestämmel-&lt;br&gt;sen skall arbetarskyddsstyrelsen i fortsättningen som verkställighetsföre-&lt;br&gt;skrifter meddela i huvudsak endast föreskrifter av rent administrativ&lt;br&gt;karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 3 kap. 2 — 13 §§ preciseras vilka kategorier som i olika avseenden har&lt;br&gt;ansvar för arbetsmiljön. Självfallet har arbetarskyddsstyrelsen vid medde-&lt;br&gt;lande av föreskrifter att hålla sig inom denna ram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap. Samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Arbetsgivare och arbetstagare skall bedriva en på lämpligt sätt orga-&lt;br&gt;niserad arbetsmiljöverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har en språklig ändring vidtagits i det att uttrycket skydds-&lt;br&gt;verksamhet har ersatts med arbetsmiljöverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Skyddsombud företräder arbetstagarna i arbetsmiljöfrågor och skall&lt;br&gt;verka för en tillfredsställande arbetsmiljö. I detta syfte skall ombudet inom&lt;br&gt;sitt skyddsområde vaka över skyddet mot ohälsa och olycksfall samt över&lt;br&gt;att arbetsgivaren uppfyller kraven i 3 kap. 2 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddsombud skall delta vid planering av nya eller ändrade lokaler, Prop. 1990/91:140&lt;br&gt;anordningar, arbetsprocesser, arbetsmetoder och arbetsorganisation lik-&lt;br&gt;som vid planering av användning av ämnen som kan medföra ohälsa eller&lt;br&gt;olycksfall. Skyddsombud skall vidare delta vid upprättande av handlings-&lt;br&gt;planer enligt 3 kap. 2a§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivaren skall underrätta skyddsombud om förändringar av bety-&lt;br&gt;delse för arbetsmiljöförhållandena inom ombudets område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivare och arbetstagare svarar gemensamt för att skyddsombud&lt;br&gt;får erforderlig utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom att paragrafen genomgått vissa språkliga förtydliganden har det i&lt;br&gt;första stycket gjorts ett tillägg med innebörd att skyddsombud även skall&lt;br&gt;vaka över att arbetsgivaren uppfyller kraven i föreslagna 3 kap. 2 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket regleras skyddsombudets medverkan i planeringsstadiet&lt;br&gt;när förändringar skall ske beträffande faktorer som kan påverka arbetsmil-&lt;br&gt;jön på arbetsstället. Här har beträffande arbetsorganisatoriska frågor gjorts&lt;br&gt;ett tillägg i förhållande till gällande lydelse. Vidare har som en nyhet&lt;br&gt;föreskrivits att skyddsombud skall delta vid upprättande av handlingspla-&lt;br&gt;ner enligt 3 kap. 2 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 a § Om ett skyddsombud anser att åtgärder behöver vidtas för att uppnå&lt;br&gt;en tillfredsställande arbetsmiljö, skall skyddsombudet vända sig till arbets-&lt;br&gt;givaren och begära sådana åtgärder. Skyddsombudet kan också begära att&lt;br&gt;en viss undersökning skall göras för kontroll av förhållandena inom skydds-&lt;br&gt;området. På framställning skall arbetsgivaren genast lämna skyddsombu-&lt;br&gt;det en skriftlig bekräftelse på att han mottagit dennes begäran. Arbetsgiva-&lt;br&gt;ren skall utan dröjsmål lämna besked i frågan. Gör han inte det eller&lt;br&gt;beaktas inte begäran inom skälig tid, skall yrkesinspektionen efter fram-&lt;br&gt;ställan av skyddsombudet pröva om föreläggande eller forbud enligt 7 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § skall meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Där skyddskommitté finns, kan skyddsombud direkt påkalla kommit-&lt;br&gt;téns behandling av en arbetsmiljöfråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som är ny, utgör till största delen en uppdelning av 7 § arbets-&lt;br&gt;miljöförordningen. Vissa språkliga förändringar har vidtagits. Flertalet&lt;br&gt;regler i denna bestämmelse är av sådan principiell betydelse att de bör ingå&lt;br&gt;i själva lagen och därigenom bör också reglerna få ett större genomslag i&lt;br&gt;den praktiska tillämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den nya paragrafen stadgas uttryckligen att för det fall ett skyddsom-&lt;br&gt;bud inte får en begäran till arbetsgivaren beaktad inom skälig tid, skall&lt;br&gt;yrkesinspektionen på framställan av skyddsombudet pröva om föreläggan-&lt;br&gt;de eller förbud enligt 7 kap. 7 § arbetsmiljölagen skall meddelas. Med stöd&lt;br&gt;av paragrafen ges skyddsombudet en uttrycklig rätt att vid långtidseffekter&lt;br&gt;t. ex. belastningsskador initiera att yrkesinspektionen tar ställning till om&lt;br&gt;tvångsmedel skall meddelas om arbetsgivaren inte vidtagit erfoderliga&lt;br&gt;åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Skyddskommittén skall delta i planeringen av arbetsmiljöarbetet på&lt;br&gt;arbetsstället samt följa arbetets genomförande. Den skall noga följa utveck-&lt;br&gt;lingen i frågor som rör skyddet mot ohälsa och olycksfall samt verka för&lt;br&gt;tillfredsställande arbetsmiljöförhållanden. I skyddskommittén skall be-&lt;br&gt;handlas frågor om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;146&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. företagshälsovård,&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. handlingsplaner enligt 3 kap. 2 a §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. planering av nya eller ändrade lokaler, anordningar, arbetsprocesser,&lt;br&gt;arbetsmetoder och arbetsorganisation,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. planering av användning av ämnen som kan föranleda ohälsa eller&lt;br&gt;olycksfall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. upplysning och utbildning rörande arbetsmiljön,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamheten på arbetsstället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har skyddskommitténs övervakande och pådrivande roll för-&lt;br&gt;tydligats med hänsyn till det nya synsättet på arbetsgivarens roll i arbets-&lt;br&gt;miljöarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första meningen har den nuvarande lydelsen att ”Skyddskommitté&lt;br&gt;skall planera och övervaka skyddsarbetet på arbetsstället” ändrats till att&lt;br&gt;”Skyddskommittén skall delta i planeringen av arbetsmiljöarbetet på ar-&lt;br&gt;betsstället samt följa dess genomförande.” Avsikten med denna ändring,&lt;br&gt;liksom föreslagna punkten 6, är att förtydliga att huvudansvaret för arbets-&lt;br&gt;miljöarbetet ligger i arbetsgivarens linjeorganisation. Som en nyhet har&lt;br&gt;föreskrivits att i skyddskommittén skall även behandlas frågor om hand-&lt;br&gt;lingsplaner enligt 3 kap. 2 a §. Vissa redaktionella ändringar har vidtagits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap. Tillsyn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Den som i sin verksamhet använder en viss produkt eller har uppdra-&lt;br&gt;git åt annan att utföra ett visst arbete är skyldig att på en tillsynsmyndig-&lt;br&gt;hets begäran lämna upplysning om vem som har levererat produkten eller&lt;br&gt;utför arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har överlåtit eller upplåtit en teknisk anordning eller överlåtit ett&lt;br&gt;ämne, som kan föranleda ohälsa eller olycksfall, är skyldig att på en&lt;br&gt;tillsynsmyndighets begäran lämna tillgängliga upplysningar om till vilka&lt;br&gt;produkten har överlåtits eller upplåtits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket har gjorts smärre språkliga justeringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nya andra stycket ger tillsynsmyndigheterna möjlighet som inte&lt;br&gt;tidigare funnits enligt arbetsmiljölagen att rikta sig mot leverantören när&lt;br&gt;det gäller en redan såld produkt. Arbetarskyddsstyrelsen kan ha intresse av&lt;br&gt;att via leverantören få veta vilka återförsäljare som köpt en produkt som&lt;br&gt;efter försäljning visat sig ha brister eller förorsaka olycksfall för att i&lt;br&gt;möjligaste mån hindra att den sprids. Den rätt som tillsynsmyndighet&lt;br&gt;enligt 7 kap. 3 § har att få de upplysningar som behövs för tillsynen gäller&lt;br&gt;endast upplysningar angående ännu ej levererade produkter. Som&lt;br&gt;tvångsmedel vid yrkesinspektionens tillämpning av paragrafen står i första&lt;br&gt;hand till buds föreläggande enligt 7 kap. 7 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i 8 kap. 2 § punkt 3 om straff för den, som lämnar oriktig&lt;br&gt;uppgift om förhållanden av vikt, syftar även på det förevarande andra&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Om det på ett gemensamt arbetsställe zn/e finns någon som har&lt;br&gt;samordningsansvar enligt 3 kap. 7 §, kan yrkesinspektionen bestämma&lt;br&gt;vem som skall ha ett sådant ansvar. När det finns särskilda skäl kan &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;147&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;yrkesinspektionen bestämma att någon annan än den som har ansvaret Prop. 1990/91:140&lt;br&gt;enligt nämnda paragraf skall vara samordningsansvarig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av första stycket skall samordningsansvaret läggas på&lt;br&gt;den som låter utföra byggnads- eller anläggningsarbete på det gemensam-&lt;br&gt;ma arbetsstället eller på någon av dem som driver verksamhet där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den här bestämmelsen kan yrkesinspektionen besluta vem som skall&lt;br&gt;ha samordningsansvar på ett gemensamt arbetsställe om det inte finns&lt;br&gt;någon som har ett sådant ansvar. När det finns särskilda skäl kan yrkesin-&lt;br&gt;spektionen också flytta över samordningsansvaret från en person till en&lt;br&gt;annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna i det första stycket är av rent språklig natur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det andra stycket görs en saklig ändring. Enligt 3 kap. 7 § ligger&lt;br&gt;samordningsansvaret på byggherren eller på den som råder över ett fast&lt;br&gt;driftsställe. Yrkesinspektionen får nu en möjlighet att föra över samord-&lt;br&gt;ningsansvaret inte bara till någon som driver verksamhet på arbetsstället&lt;br&gt;utan även tillbaka till byggherren i situationer då denne överlåtit ansvaret&lt;br&gt;till någon annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Yrkesinspektionen får gentemot den som har skyddsansvar enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap. 2 — 11 och 73§§, 5 kap. 3 § första stycket eller 6 § i detta kapitel&lt;br&gt;meddela de förelägganden eller förbud som behövs för att denna lag eller&lt;br&gt;föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen skall efterlevas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I beslut om föreläggande eller förbud kan yrkesinspektionen sätta ut&lt;br&gt;vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon inte vidtar en åtgärd som åligger honom enligt eZZ föreläggan-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de, får yrkesinspektionen förordna om rättelse på hans bekostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett föreläggande har meddelats beträffande någon åtgärd till vilken&lt;br&gt;det krävs bygglov, rivningslov eller marklov enligt plan- och bygglagen&lt;br&gt;(1987:10) men sådant lov inte beviljas, upphör föreläggandet att gälla&lt;br&gt;såvitt avser åtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen görs mindre språkliga justeringar. Vidare anpassas i första&lt;br&gt;stycket hänvisningarna efter den föreslagna nya paragrafindelningen i 3 kap.&lt;br&gt;Enligt förslaget kan yrkesinspektionen ingripa även med stöd av den&lt;br&gt;föreslagna nya bestämmelsen i 3 kap. 10 §. Den föreslagna bestämmelsen i&lt;br&gt;3 kap. 13 § ansluts till tillsynsbestämmelsen i denna paragraf. Yrkesin-&lt;br&gt;spektionen får på så sätt möjlighet att meddela föreläggande eller förbud&lt;br&gt;mot byggherrar och andra projektorer som försummat sitt arbetsmiljö-&lt;br&gt;ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Om det finns något missförhållande i skyddshänseende beträffande&lt;br&gt;en lokal, ett markområde eller ett utrymme under jord som har upplåtits för&lt;br&gt;arbete eller som personalutrymme, kan yrkesinspektionen meddela förbud&lt;br&gt;enligt 7 § mot en sådan upplåtelse till dess angiven åtgärd har vidtagits&lt;br&gt;med lokalen, markområdet eller utrymmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yrkesinspektionen kan gentemot den som upplåter en lokal, ett markom-&lt;br&gt;råde eller ett utrymme under jord för arbete eller som personalutrymme,&lt;br&gt;meddela förelägganden enligt 7 om undersökning av skyddsförhållandena&lt;br&gt;på platsen. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;148&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for förändringarna i den här bestämmelsen återfinns i avsnittet 6.4 Prop. 1990/91: 140&lt;br&gt;i den allmänna motiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket kan yrkesinspektionen meddela förbud mot vidare&lt;br&gt;upplåtelse av lokaler etc. när det finns missförhållanden i skyddshänseen-&lt;br&gt;de. Genom lagändringen blir det möjligt att låta även underjordsutrym-&lt;br&gt;men omfattas av sådana förbud. Därutöver görs vissa språkliga justering-&lt;br&gt;ar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket är helt nytt. Bakgrunden till regeln är att en uthyrare ofta&lt;br&gt;har bättre möjligheter att genomföra undersökningar av skyddsförhållan-&lt;br&gt;dena i en arbetslokal än den arbetsgivare som hyr lokalen. Uthyraren kan&lt;br&gt;kanske genomföra återkommande undersökningar under en längre tid&lt;br&gt;medan hyresgästerna växlar. Vidare har uthyraren normalt tillgång till&lt;br&gt;hela det utrymme som det är fråga om. Bestämmelsen omfattar samma&lt;br&gt;typer av uthyrningsobjekt som de som avses i första stycket — alltså även&lt;br&gt;utrymmen underjord.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Den som har utsetts till skyddsombud eller ledamot i skyddskom-&lt;br&gt;mitté eller den som har deltagit i arbetsanpassnings- och rehabiliterings-&lt;br&gt;verksamhet på arbetsställe enligt denna lag får inte obehörigen röja eller&lt;br&gt;utnyttja vad han under uppdraget har erfarit om yrkeshemlighet, arbets-&lt;br&gt;förfarande, affärsförhållande, enskilds personliga förhållande eller förhål-&lt;br&gt;lande av betydelse för landets försvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har ombudet, ledamoten eller deltagaren utsetts av sådan lokal arbetsta-&lt;br&gt;garorganisation som avses i 6 kap. 2 och 8 §§, får han utan hinderav&lt;br&gt;tystnadsplikten i första stycket lämna uppgift vidare till en ledamot i&lt;br&gt;organisationens styrelse eller till en sakkunnig i arbetsmiljöfrågor hos en&lt;br&gt;central arbetstagarorganisation till vilken den lokala organisationen hör.&lt;br&gt;Rätten att lämna uppgift vidare gäller endast om uppgiftslämnaren under-&lt;br&gt;rättar mottagaren om tystnadsplikten. I sådant fall gäller tystnadsplikten&lt;br&gt;också för denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om arbetsställen i det allmännas verksamhet tillämpas i stället för&lt;br&gt;vad som sägs i första och andra styckena bestämmelserna i 14 kap. 7, 9 och&lt;br&gt;10 §§ sekretesslagen (1980:100).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke, som innehåller en regel om tystnadsplikt för&lt;br&gt;den som har deltagit i arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamhet&lt;br&gt;på arbetsstället enligt 6 kap. 9 §, har hänvisningen till det angivna lagrum-&lt;br&gt;met tagits bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen har vidtagits som en konsekvens av att det enligt föreslagna 3&lt;br&gt;kap. 2a § tredje stycket ankommer på arbetsgivaren att se till att det på&lt;br&gt;arbetsställe i hans verksamhet finns en på lämpligt sätt organiserad arbets-&lt;br&gt;anpassnings- och rehabiliteringsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om arbetsställen i det allmännas verksamhet gäller bestämmelser-&lt;br&gt;na i 14 kap. sekretesslagen (1980:100). I detta stycke har en språklig&lt;br&gt;ändring vidtagits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Kap. Ansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrifter eller&lt;br&gt;villkor som har meddelats med stöd av 4 kap. 1, 2 eller 4 § döms till böter&lt;br&gt;eller fängelse i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. anlitar en minderårig i strid mot 5 kap. 2 § första stycket eller mot&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreskrifter som meddelats med stöd av 5 kap. 2 § tredje eller fjärde&lt;br&gt;stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. bryter mot förskrifter som har meddelats med stöd av 4 kap. 3 eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 — 8§§ eller 5 kap. 3 § andra stycket, 4 eller 5 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lämnar oriktiga uppgifter om förhållanden av vikt, när en tillsyns-&lt;br&gt;myndighet har begärt upplysningar, handlingar eller prov eller begärt&lt;br&gt;undersökningar enligt 7 kap. 3 eller 4 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. utan giltigt skäl tar bort en skyddsanordning eller sätter den ur bruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens hänvisningar till olika bestämmelser har anpassats efter för-&lt;br&gt;slagets kapitel- och paragrafindelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Har vid brott som avses i detta kapitel en anordning eller ett ämne&lt;br&gt;använts i strid mot förbud enligt 4 kap. 4 § eller 7 kap. 7 §, skall förverkan-&lt;br&gt;de ske av egendomen eller dess värde, om det inte är uppenbart oskäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagna ändringar innebär en anpassning dels till förslagets kapitel- och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;paragrafindelning, dels till gängse språkbruk. Någon förändring i sak avses&lt;br&gt;inte.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3 Förslag till lag om ändring i lagen (1978:410) om rätt till&lt;br&gt;ledighet för vård av barn, m. m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Som konsekvens av att 3 kap. 16 § arbetsmiljölagen fått beteckningen 4&lt;br&gt;kap. 6 § görs en följdändring i 12 § lagen (1978:410) om rätt till ledighet&lt;br&gt;för vård av barn, m. m.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14 Hemställan&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen&lt;br&gt;föreslår riksdagen att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. anta förslaget till lag om ändring i brottsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. anta förslaget till lag om ändring i arbetsmiljölagen&lt;br&gt;(1977:1 160),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. anta förslaget till lag om ändring i lagen (1978:410) om rätt till&lt;br&gt;ledighet för vård av barn, m. m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. godkänna vad jag föreslagit om villkor för bidrag till företags-&lt;br&gt;hälsovården (avsnitt 4.7 — 4.10),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. godkänna ILOs konvention (nr 167) om säkerhet och hälsa vid&lt;br&gt;byggnads- och anläggningsarbete (avsnitt 6.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare hemställer jag att regeringen bereder riksdagen tillfälle att&lt;br&gt;ta del av vad jag har anfört om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. utbyggnaden av företagshälsovården (avsnitt 4.6),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. inriktningen av arbetsmiljöarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;150&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;15 Beslut&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att&lt;br&gt;genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för&lt;br&gt;de åtgärder och de ändamål som föredraganden har hemställt om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;151&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Sammanfattning av betänkandet (SOU 1988:3)&lt;br&gt;Arbetsolycka — ”Olycka” eller arbetsmiljöbrott&lt;br&gt;Sammanfattning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Vårt uppdrag är att se över sanktionssystemet vid arbetsolyckor som&lt;br&gt;inträffar till följd av brister i arbetsmiljön. Ett stort antal arbetsolyckor&lt;br&gt;inträffar årligen. Kritik har riktats mot att det trots detta är relativt sällan&lt;br&gt;som arbetsolyckor leder till rättslig prövning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Kartläggning av arbetsolyckorna och hur de utreds&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt statistik från arbetarskyddsstyrelsens informationssystem om ar-&lt;br&gt;betsskador inträffade bland arbetstagare ca 99 000 arbetsolyckor år 1984,&lt;br&gt;drygt 98000 år 1985 och ca 98 500 år 1986. Av dessa var antalet dödsolyc-&lt;br&gt;kor 106 år 1984, 92 år 1985 och 107 år 1986. Dessutom anmäldes årligen&lt;br&gt;ca 6000 arbetsolyckor bland egenföretagare under nämnda år. Detta är&lt;br&gt;olyckor som lett till sjukfrånvaro. Av arbetsolyckorna 1984 bland arbetsta-&lt;br&gt;gare ledde drygt hälften till en sjukfrånvaro längre än sju dagar. Av dessa&lt;br&gt;hade drygt 17 000 en sjukfrånvaro på över 30 dagar och ca 4 500 en sjuktid&lt;br&gt;på över 90 dagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arbetsgivare skall enligt 2 § arbetsmiljöförordningen utan dröjsmål&lt;br&gt;underrätta yrkesinspektionen när ett olycksfall eller annan skadlig inver-&lt;br&gt;kan i arbete föranlett dödsfall eller svårare personskada eller samtidigt&lt;br&gt;drabbat flera arbetstagare. Detsamma gäller vid tillbud som har inneburit&lt;br&gt;allvarlig fara för liv eller hälsa. Denna bestämmelse är straffbelagd med&lt;br&gt;böter. Antalet underrättelser till yrkesinspektionen enligt 2 § arbetsmiljö-&lt;br&gt;förordningen uppgick för år 1984 till endast 1 438 för hela landet. Motsva-&lt;br&gt;rande siffra för år 1985 var 1 485. Det innebär att endast 1—2% av alla&lt;br&gt;arbetsolyckor som inträffar enligt statistiken och leder till sjukfrånvaro&lt;br&gt;anmäls av arbetsgivarna till yrkesinspektionen. Antalet personer som&lt;br&gt;döms för underlåtenhet att anmäla arbetsolyckor är mycket litet, några&lt;br&gt;stycken per år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har gjort en förfrågan till landets samtliga 118 polisdistrikt&lt;br&gt;om antalet arbetsolyckor som kommit till deras kännedom. Svaren visar&lt;br&gt;att under år 1984 kom ca 1 650 och år 1985 ca 1 750 arbetsolyckor till&lt;br&gt;polisens kännedom. Det var alltså endast någon procent av det totala&lt;br&gt;antalet arbetsolyckor som lett till sjukfrånvaro. Det var dock fler än&lt;br&gt;arbetsgivarnas anmälningar till yrkesinspektionen, trots att denna anmäl-&lt;br&gt;ningsskyldighet är författningsreglerad och straffbelagd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polisen får kännedom om inträffade arbetsolyckor nästan uteslutande&lt;br&gt;genom att larmcentralen meddelar att ambulans tillkallats efter en olycka.&lt;br&gt;Yrkesinspektionen gör sällan polisanmälan. Enligt verksamhetsberättelsen&lt;br&gt;för år 1984 anmälde yrkesinspektionen 676 förseelser mot arbetsmiljö-&lt;br&gt;lagen och arbetsmiljöförordningen till polisen. Antalet anmälningar för&lt;br&gt;brott mot brottsbalken var endast nio, samtliga gällde vållande till kropps-&lt;br&gt;skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polisdistriktens svar visar också att beträffande de flesta ärendena leder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;152&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;polisen själva förundersökningen och en klar majoritet av ärendena läggs&lt;br&gt;också ner av polisen. I de flesta polisdistrikten överlämnas få ärenden till&lt;br&gt;åklagare för bedömning. I vissa polisdistrikt har man dock den handlägg-&lt;br&gt;ningen att samtliga eller i stort sett samtliga anmälda arbetsolyckor över-&lt;br&gt;lämnas till åklagare. Sammanställningen av svaren visar att polisen lade&lt;br&gt;ner ca 70% av ärendena vart och ett av åren 1984 och 1985.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet ärenden som överlämnades till åklagare år 1984 var ca 490. Åtal&lt;br&gt;väcktes i 75 av dessa ärenden medan resterande lades ner av åklagaren.&lt;br&gt;Under år 1985 överlämnades ca 520 ärenden till åklagare varav 61 ledde&lt;br&gt;till åtal. Det innebär att det endast är ett fåtal av de arbetsolyckor som&lt;br&gt;kommer till polisens kännedom som leder till åtal. Under år 1984 ledde ca&lt;br&gt;5% till åtal. Motsvarande siffra för år 1985 var ca 3,5%. Av vårt material&lt;br&gt;kan man också konstatera att även om en mycket stor andel av ärendena&lt;br&gt;överlämnas till åklagare, så blir vanligtvis ändå inte andelen väckta åtal&lt;br&gt;generellt sett högre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren har gjort en förfrågan till samtliga åklagardistrikt om&lt;br&gt;antalet arbetsmiljöbrott de haft att handlägga under år 1986 samt vilka&lt;br&gt;beslut åklagarna fattat beträffande dessa ärenden. Riksåklagarens sam-&lt;br&gt;manställning av svaren visar att åklagarna totalt hade prövat 487 ärenden&lt;br&gt;om misstänkt arbetsmiljöbrott. Av dessa avsåg 39 vållande till annans&lt;br&gt;död, 361 vållande till kroppsskada eller sjukdom, 12 framkallande av fara&lt;br&gt;för annan och 65 brott mot arbetsmiljölagen. Av de 412 misstänkta brotts-&lt;br&gt;balksbrotten väcktes åtal endast i 44 fall, dvs. ca 10%. För brott mot&lt;br&gt;arbetsmiljölagen väcktes dock åtal i 41 fall av 65, dvs. i nästan två tredje-&lt;br&gt;delar av fallen. I drygt hälften av alla ärenden som avskrevs var motive-&lt;br&gt;ringen att det inte var brott. Något mer än en fjärdedel avskrevs med&lt;br&gt;motiveringen att brott inte kunde styrkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet domar och strafförelägganden som inrapporterats till yrkesin-&lt;br&gt;spektionen i denna typ av mål har under åren 1984—1986 varit ca 50 — 60&lt;br&gt;årligen. Av dessa har ungefär hälften avsett brott mot arbetsmiljölagen. 1&lt;br&gt;de allra flesta fall har dessa mål lett till fällande dom med bötesstraff på&lt;br&gt;vanligtvis 10 — 40 dagsböter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av resterande antal, som avsett brottsbalksbrott, har årligen ca 10 — 20&lt;br&gt;domar gällt vållande till kroppsskada. Av dessa har ca två tredjedelar lett&lt;br&gt;till fällande domar med vanligtvis 20 — 50 dagsböter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet domar avseende vållande till annans död har varit 5 — 10 årligen.&lt;br&gt;I drygt hälften av fallen har åtalet ogillats. 1 de fällande domarna har&lt;br&gt;påföljden antingen blivit villkorlig dom ibland kombinerad med dagsbö-&lt;br&gt;ter, eller också har brottet ansetts ringa och påföljden bestämts till 20 — 60&lt;br&gt;dagsböter. I ett mål år 1986 har dock fängelsestraff utdömts av både&lt;br&gt;tingsrätten och hovräten. Detta var första domen på fängelse i anledning&lt;br&gt;av en arbetsolycka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några domar gällde framkallande av fara för annan eller allmänfarlig&lt;br&gt;vårdslöshet. Dessutom förekom några domar angående utdömande av&lt;br&gt;vite. Under år 1987 har avkunnats ytterligare en fängelsedom, den första&lt;br&gt;hittills för brott mot arbetsmiljölagen utan att någon olycka inträffat. En&lt;br&gt;byggmästare dömdes till en månads fängelse för brott mot ett av yrkesin-&lt;br&gt;spektionen utfärdat förbud att använda en fasadställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;153&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Överväganden och förslag rörande handläggningsregler och&lt;br&gt;rutiner&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;En grundläggande förutsättning för ett effektivt sanktionssystem är att&lt;br&gt;arbetsolyckorna kommer till myndigheternas, dvs. yrkesinspektionens och&lt;br&gt;polisens, kännedom omedelbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå att betydligt fler arbetsolyckor skall anmälas till yrkesin-&lt;br&gt;spektionen av arbetsgivarna föreslår vi att deras anmälningsskyldighet&lt;br&gt;enligt 2 § arbetsmiljöförordningen förtydligas och utvidgas. I fortsättning-&lt;br&gt;en skall samtliga arbetsolyckor anmälas omedelbart utom olyckor som lett&lt;br&gt;till personskador av lättare art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även olyckor med lättare skador skall dock komma till yrkesinspektio-&lt;br&gt;nens kännedom. Detta skall ske på samma sätt som för närvarande genom&lt;br&gt;den anmälan till försäkringskassan som arbetsgivaren skall göra. Försäk-&lt;br&gt;ringskassan har en skyldighet att sända en kopia av anmälan till yrkesin-&lt;br&gt;spektionen. Vår kartläggning har dock visat att arbetsgivarna inte alltid&lt;br&gt;fullgör sin skyldighet att omedelbart anmäla arbetsskador till försäkrings-&lt;br&gt;kassan. Utredningen föreslår därför att en tidsfrist bör införas inom vilken&lt;br&gt;anmälan skall göras enligt lagen om arbetsskadeförsäkring. Huvudregeln&lt;br&gt;skall även i fortsättningen vara att anmälan skall göras omedelbart. Om&lt;br&gt;anmälan inte har gjorts inom två veckor, skall försäkringskassan ta ut en&lt;br&gt;förseningsavgift på 500 kr. Denna förseningsavgift skall ersätta straffbe-&lt;br&gt;stämmelsen i 8 kap. 11 § lagen om arbetsskadeförsäkring angående under-&lt;br&gt;låtenhet att fullgöra anmälningsskyldigheten. Denna ansvarsbestämmelse&lt;br&gt;tycks aldrig tillämpas i praktiken. Om anmälningsskyldigheten börjar full-&lt;br&gt;göras omedelbart kommer yrkesinspektionen att få kännedom om olyckor-&lt;br&gt;na genom kopian av anmälan betydligt snabbare än för närvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att yrkesinspektionen genom dessa förslag kommer att få fler anmäl-&lt;br&gt;ningar omedelbart innebär inte att polisen kommer att få kännedom om&lt;br&gt;fler arbetsolyckor, eftersom yrkesinspektionen sällan gör polisanmälan. Vi&lt;br&gt;föreslår därför att det i 2 § arbetsmiljöförordningen införs en skyldighet för&lt;br&gt;arbetsgivare att underrätta även polisen om vissa arbetsolyckor, de som&lt;br&gt;lett till dödsfall eller svårare personskada. En sådan lagstadgad skyldighet&lt;br&gt;finns för övrigt redan i både Finland och Norge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen anser att yrkesinspektionen bör i betydligt större utsträck-&lt;br&gt;ning än för närvarande anmäla överträdelser av arbetsmiljölagstiftningen&lt;br&gt;till polisen. Det gäller när direkt straffsanktionerade föreskrifter överträtts&lt;br&gt;eller förelägganden/förbud inte följts men också när man får kännedom&lt;br&gt;om olyckor där man anser att eventuellt brottsligt förfarande bör utredas.&lt;br&gt;Yrkesinspektionen bör enligt utredningens uppfattning inte heller tveka&lt;br&gt;att använda de tvångsmedel som arbetsmiljölagstiftningen ger möjlighet&lt;br&gt;till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande polisens utredning av arbetsolyckor föreslår utredningen att&lt;br&gt;enhetliga anvisningar och handläggningsrutiner skall utarbetas. Vi föreslår&lt;br&gt;också ytterligare utbildning för att förbättra polisens kunskaper om arbets-&lt;br&gt;miljölagstiftningen och om arbetsmiljöbrott. Vid utredning av arbetsolyc-&lt;br&gt;kor bör också yrkesinspektionens sakkunskap utnyttjas på ett helt annat&lt;br&gt;sätt än i dag. Samarbetet mellan polisen och yrkesinspektionen bör därför&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utökas och fasta rutiner inrättas. Det finns även andra statliga kontrollor- Prop. 1990/91:140&lt;br&gt;gan vars sakkunskap bör användas i större utsträckning, bl. a. kemikali- Bilaga 1&lt;br&gt;einspektionen. Vid utredning av arbetsolyckor är det viktigt att också&lt;br&gt;klarlägga organisationen och ansvarsförhållandena i företaget eller förvalt-&lt;br&gt;ningen. Därför skall förutom den skadade alltid höras såväl representanter&lt;br&gt;för arbetsgivaren som för de anställda, framför allt skyddsombud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom mål rörande arbetsolyckor sällan är av enkel beskaffenhet skall&lt;br&gt;enligt utredningens uppfattning förundersökningen i denna typ av mål&lt;br&gt;vanligtvis ledas av åklagare. Detta tillämpas i dag endast i ett fåtal polis-&lt;br&gt;och åklagardistrikt trots att de anvisningar riksåklagaren och rikspolissty-&lt;br&gt;relsen utfärdat föreskriver detta. I många fall torde det lämpligaste vara att&lt;br&gt;en åklagare vid regionåklagarmyndigheten handlägger denna typ av mål,&lt;br&gt;vilket också överensstämmer med riksåklagarens anvisningar. Vi föreslår&lt;br&gt;också att särskild utbildning skall ges till de åklagare som handlägger dessa&lt;br&gt;ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Överväganden och förslag rörande sanktionssystemet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Det individuella straffansvaret&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De straffbestämmelser i brottsbalken som kan bli tillämpliga i anledning&lt;br&gt;av arbetsolyckor och allvarliga tillbud, dvs. vållande till annans död,&lt;br&gt;vållande till kroppsskada eller sjukdom och framkallande av fara för&lt;br&gt;annan (3 kap. 7 — 9 §§ brottsbalken), förknippas oftast med trafikbrott och&lt;br&gt;icke uppsåtliga våldsbrott. För att en straffreglering skall vara effektiv i&lt;br&gt;förebyggande syfte måste den vara allmänt känd bland dem som kan&lt;br&gt;beröras. Därför skulle det enligt utredningens uppfattning, från både peda-&lt;br&gt;gogisk och allmänpreventiv synpunkt, vara bäst med en särskild straffreg-&lt;br&gt;lering av denna typ av brottslighet. Detta gäller såväl för de som har att&lt;br&gt;tillämpa straffbestämmelserna som för de som kan komma att beröras av&lt;br&gt;bestämmelserna ute i företag och förvaltningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår därför att en särskild straffreglering av denna typ&lt;br&gt;av brottslighet skall införas i brottsbalken. Enligt den nya bestämmelsen&lt;br&gt;skall den som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter vad som åligger&lt;br&gt;honom för att förebygga ohälsa eller olycksfall i arbetsmiljön, och om&lt;br&gt;någon till följd av detta avlider, skadas eller utsätts för allvarlig fara för&lt;br&gt;detta, dömas till böter eller fängelse i högst två år. Brottsrubriceringen&lt;br&gt;föreslås bli arbetsmiljöbrott. Den nya bestämmelsen skall tillämpas i an-&lt;br&gt;ledning av arbetsolyckor och allvarliga tillbud till arbetsolyckor i stället för&lt;br&gt;paragraferna 3 kap. 7 — 9 §§ brottsbalken. Eftersom oaktsamhet krävs för&lt;br&gt;det nya brottet innebär förslaget en ändring i förhållande till framkallande&lt;br&gt;av fara för annan, 3 kap. 9 § brottsbalken, där kravet är grov oaktsamhet.&lt;br&gt;Bestämmelsen föreslås tas in i 3 kap. 10 § brottsbalken. Nuvarande 3 kap.&lt;br&gt;10 och 11 §§, som reglerar försök m.m. och åtalsbestämmelser, föreslås&lt;br&gt;flyttas till 11 och 12 §§. Åtalsbestämmelsen, som blir 12 §, föreslås ändras&lt;br&gt;så att det inte skall finnas någon inskränkning i möjligheterna att väcka&lt;br&gt;åtal för det nya brott vi föreslår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har även behandlat frågan om möjligheterna att delegera&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beslutsfattandet i arbetsmiljöfrågor. Vi vill slå fast att det straffrättsliga Prop. 1990/91: 140&lt;br&gt;ansvaret i sig aldrig kan delegeras. Det är endast det interna ansvaret för Bilaga 1&lt;br&gt;arbetsuppgifter och funktioner som kan delegeras. Reglerna om delegation&lt;br&gt;fyller en viktig funktion därför att genom dessa kan man inom foretag och&lt;br&gt;förvaltningar fullgöra sina skyldigheter enligt arbetsmiljölagstiftningen på&lt;br&gt;bästa möjliga säft. En riktig delegering får även betydelse vid bedömning-&lt;br&gt;en av var det straffrättsliga ansvaret ligger. Det är dock mycket viktigt att&lt;br&gt;man vid bedömningen av straffansvar prövar om förutsättningar för en&lt;br&gt;giltig delegation verkligen föreligger. Särskilt att den till vilken ansvar&lt;br&gt;delegerats har en självständig ställning gentemot företagsledningen och att&lt;br&gt;han har tillräckliga bestlutsbefogenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffrättsliga sanktioner mot foretag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt svensk rätt kan endast fysiska personer dömas till straff. Det finns&lt;br&gt;emellertid straffrättsliga sanktioner, benämnda särskild rättsverkan av&lt;br&gt;brott, som kan tillämpas mot företag. Det är dels förverkande av de vinster&lt;br&gt;som ett företag kan ha uppnått genom ett brott, dels företagsbot som&lt;br&gt;infördes fr. o. m. den 1 juli 1986.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagsbot skall åläggas näringsidkare för brott som begåtts i deras&lt;br&gt;näringsverksamhet. Såväl enskilda näringsidkare som juridiska personer&lt;br&gt;kan åläggas företagsbot. Även offentligt, såväl statligt som kommunalt,&lt;br&gt;bedriven näringsverksamhet omfattas. En förutsättning för att företagsbot&lt;br&gt;skall komma i fråga är att det har förekommit en överträdelse av en&lt;br&gt;straffbestämmelse och att detta brott har ägt rum i utövningen av närings-&lt;br&gt;idkarens verksamhet. Företagsbot skall bestämmas direkt i pengar och&lt;br&gt;fastställas till lägst tio tusen kr. och högst tre milj. kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagsbot bör enligt utredningens uppfattning kunna bli ett mycket&lt;br&gt;verksamt sanktionsmedel mot arbetsmiljöbrott vid sidan om det individu-&lt;br&gt;ella ansvar som också bör utkrävas. Såväl brott mot arbetsmiljölagen som&lt;br&gt;brott mot den nya straffbestämmelse vi föreslår i 3 kap. 10 § brottsbalken&lt;br&gt;kan grunda även en talan om företagsbot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagsbot kan också kombineras med förverkande enligt 36 kap. 4 §&lt;br&gt;brottsbalken av eventuella ekonomiska fördelar för näringsidkaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med våra direktiv har vi också övervägt om ekonomiska&lt;br&gt;sanktioner, typ sanktionsavgifter, bör införas. Eftersom vad som kan&lt;br&gt;uppnås med en sanktionsavgift bör kunna uppnås även genom tillämpning&lt;br&gt;av företagsbot, eventuellt tillsammans med förverkande, finns det enligt&lt;br&gt;utredningens uppfattning, i vart fall för närvarande, inte något behov av&lt;br&gt;att införa någon typ av sanktionsavgifter på arbetsmiljöområdet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Kostnader&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;De ändrade handläggningsrutiner vi föreslår för yrkesinspektionen bör&lt;br&gt;genom lämplig omprioritering kunna åstadkommas utan att de tillförs&lt;br&gt;några ytterligare resurser. För den utökade utbildnings- och informations-&lt;br&gt;verksamhet som vi föreslår bör dock yrkesinspektionen få ett särskilt&lt;br&gt;anslagstillskott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Våra förslag medför inte heller att polisen eller åklagarväsendet behöver Prop. 1990/91:140&lt;br&gt;tillföras några ytterligare resurser. Förslagen innebär framför allt att deras Bilaga 1&lt;br&gt;arbete underlättas och effektiviseras. För den utbildning vi föreslår för&lt;br&gt;polis och åklagare, som bör anordnas av riksåklagaren i samråd med&lt;br&gt;rikspolisstyrelsen, bör dock särskilda anslag utgå. Även domstolsverket&lt;br&gt;bör få ett tillskott till sitt utbildningsanslag för att kunna anordna ett par&lt;br&gt;seminarier om arbetsmiljöbrott för domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;157&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Sammanfattning av betänkandet (Ds 1989:48)&lt;br&gt;Produktkontroll enligt arbetsmiljölagen, m. m.&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Sammanfattning&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Normgivningskompetens enligt arbetsmiljölagstiftningen&lt;br&gt;(avsnitt 2)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen tar i detta avsnitt upp frågan om arbetsmiljölagens upp-&lt;br&gt;läggning bör ändras vad gäller sättet för delegering av normgivningskom-&lt;br&gt;petens till arbetarskyddsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt arbetsmiljölagen och dess förarbeten skall arbetarskyddsstyrelsen&lt;br&gt;ha hand om en omfattande reglering av arbetsmiljön inom ramen för&lt;br&gt;lagens grundläggande bestämmelser. Icke straffsanktionerade föreskrifter i&lt;br&gt;fråga om arbetsmiljöns beskaffenhet avses meddelas av styrelsen med stöd&lt;br&gt;av ett bemyndigande från regeringen att meddela verkställighetsföreskrif-&lt;br&gt;ter. En sådan bemyndigandebestämmelse finns i 18 § första stycket punkt&lt;br&gt;6 arbetsmiljöförordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetarskyddsstyrelsen har efter arbetsmiljölagens ikraftträdande med-&lt;br&gt;delat ett stort antal föreskrifter. Styrelsen har såvitt avser icke direkt&lt;br&gt;straffsanktionerade föreskrifter grundat sin kompetens på bemyndigandet&lt;br&gt;från regeringen att medddela verkställighetsföreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen anser att arbetarskyddsstyrelsens hantering av sin norm-&lt;br&gt;givningskompetens står i principiell överensstämmelse med bemyndigan-&lt;br&gt;dena i arbetsmiljölagstiftningen och uttalandena i lagens förarbeten. Sam-&lt;br&gt;tidigt konstateras att praxis efter arbetsmiljölagens ikraftträdande har gått&lt;br&gt;en annan väg när det gäller synen på vad som kan regleras genom verkstäl-&lt;br&gt;lighetsföreskrifter. När förutsättningarna är i stort sett desamma som i&lt;br&gt;arbetsmiljölagen sker delegering av normgivningskompetens sålunda nu-&lt;br&gt;mera av riksdagen med stöd av 8 kap. 7 § RF och inte enbart av regeringen&lt;br&gt;med hänvisning till möjligheten att meddela verkställighetsföreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen anser att arbetsmiljölagen bör anpassas efter nämnda&lt;br&gt;praxis. Det föreslås därför att i lagen förs in ett bemyndigande för regering-&lt;br&gt;en eller, efter regeringens bemyndigande, arbetarskyddsstyrelsen att med-&lt;br&gt;dela sådana föreskrifter som behövs för att förebygga ohälsa och olycksfall&lt;br&gt;i arbete och skapa en tillfredsställande arbetsmiljö. Detta bemyndigande,&lt;br&gt;jämte ett motsvarande bemyndigande för arbetarskyddsstyrelsen i arbets-&lt;br&gt;miljöförordningen, utgör enligt förslaget grunden för arbetarskyddsstyrel-&lt;br&gt;sens befogenhet att meddela icke direkt straffsanktionerade föreskrifter i&lt;br&gt;fråga om arbetsmiljöns beskaffenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen har även granskat delegeringen i 1 kap. 4 § arbetsmiljö-&lt;br&gt;lagen, som ger regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer&lt;br&gt;befogenhet att meddela särskilda föreskrifter för totalförsvaret med avvi-&lt;br&gt;kelse från lagen. Det föreslås att i 1 kap. 4 § i klarhetens intresse skrivs in&lt;br&gt;den begränsningen att föreskrifter som avser förhållandet mellan enskilda&lt;br&gt;och som annars måste meddelas i lag inte får meddelas med stöd av&lt;br&gt;paragrafen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt föreslås inga ändringar i arbetsmiljölagen beträffande sättet för&lt;br&gt;delegering av normgivningskompetens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Tekniska anordningar och farliga ämnen (avsnitt 3)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Efter en genomgång av lagförarbeten och arbetarskyddsstyrelsens praxis&lt;br&gt;konstaterar arbetsgruppen att begreppen tekniska anordningar och farliga&lt;br&gt;ämnen är avsedda att komplettera varandra och inte alltid är klart av-&lt;br&gt;gränsbara från varandra. En utgångspunkt bör enligt arbetsgruppen därför&lt;br&gt;vara att hithörande bestämmelser utformas på likartat sätt, om det inte&lt;br&gt;finns några speciella skäl till avvikelse. Med hänsyn härtill föreslås likfor-&lt;br&gt;miga bemyndigandebestämmélser i arbetsmiljölagen i förhållande till ar-&lt;br&gt;betsgivare och andra användare av tekniska anordningar respektive farliga&lt;br&gt;ämnen. Därigenom vinns också att regleringen blir mindre komplicerad&lt;br&gt;och att lagtexten blir mera lättläst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare har arbetsgruppen konstaterat en bristande uppföljning när det&lt;br&gt;gäller samordningen mellan arbetsmiljölagen och lagstiftningen om kemi-&lt;br&gt;kaliekontroll. Enligt arbetsmiljölagens motiv bör i fråga om farliga ämnen&lt;br&gt;föreskrifter, som riktar sig mot leverantörer, meddelas inom ramen för&lt;br&gt;lagen om hälso- och miljöfarliga varor. Arbetsmiljölagens bemyndigande-&lt;br&gt;bestämmelser gäller följaktligen inte leverantörer av farliga ämnen. I moti-&lt;br&gt;ven till lagen om kemiska produkter, som har ersatt lagen om hälso- och&lt;br&gt;miljöfarliga varor, förutsätts emellertid att arbetarskyddsstyrelsen med&lt;br&gt;stöd av arbetsmiljölagen skall kunna meddela sådan föreskrifter mot leve-&lt;br&gt;rantörsledet som är motiverade väsentligen från arbetsmiljösynpunkt.&lt;br&gt;Bakom den förändrade synen ligger vunna erfarenheter under den tid som&lt;br&gt;gått sedan först kemikaliekontrollagstiftningen och sedan arbetsmiljölagen&lt;br&gt;trädde i kraft. Några motsvarande ändringar har emellertid inte kommit&lt;br&gt;till stånd i arbetsmiljölagens regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen föreslår därför också att arbetsmiljölagen, i samband&lt;br&gt;med den förevarande översynen av lagens bestämmelser om leverantörs-&lt;br&gt;ansvar, kompletteras med bemyndiganden att meddela föreskrifter mot&lt;br&gt;leverantörsledet även när det gäller farliga ämnen. Förslaget avser ingen&lt;br&gt;förändring i den rådande arbetsfördelningen mellan arbetarskyddsstyrel-&lt;br&gt;sen och kemikalieinspektionen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Kontrollformer (avsnitt 4)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmiljölagen innehåller, förutom bestämmelser om främst arbetsgiva-&lt;br&gt;rens ansvar för arbetsmiljön, inslag av en produktsäkerhetsreglering för&lt;br&gt;arbetslivet med skyddsansvar för leverantörer. Lagen anvisar i detta avse-&lt;br&gt;ende i huvudsak den kontrollformen att arbetarskyddsstyrelsen gentemot&lt;br&gt;leverantörer kan föreskriva krav på myndighetsgodkännande av en teknisk&lt;br&gt;anordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen föreslår i detta avsnitt ändringar i arbetsmiljölagen som&lt;br&gt;framför allt syftar till att skapa möjligheter att anpassa kontrollen till&lt;br&gt;föreliggande behov när det gäller olika typer av tekniska anordningar och&lt;br&gt;farliga ämnen och till de kontrollformer som är under utveckling inom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ramen för EG-EFTA-samarbetet. De föreslagna reglerna är avsedda att&lt;br&gt;samverka med bestämmelserna om ackrediterade laboratorier i lagen om&lt;br&gt;kontroll genom teknisk provning och om mätning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslaget öppnas möjlighet för arbetarskyddsstyrelsen att föreskri-&lt;br&gt;va om produktkontroll som skall utföras av leverantörer utan samband&lt;br&gt;med godkännandeprövning. Genom föreskrifter av detta slag kan styrelsen&lt;br&gt;ställa krav på exempelvis buller- och vibrationsprovning av stora grupper&lt;br&gt;av maskiner där godkännande av varje exemplar eller varje typ är prak-&lt;br&gt;tiskt ogenomförbart. I kontrollen skall också kunna ingå tillverkningskon-&lt;br&gt;troll och efterkontroll. Tillverkningskontroll kan innebära bl. a. krav på&lt;br&gt;personal, utrustning och organisation. Efterkontroll eller kvalitetsuppfölj-&lt;br&gt;ning kan ske exempelvis genom att det tas stickprov ur produktionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kontroll som inte läggs till grund för en godkännandeprövning måste&lt;br&gt;på något sätt kombineras med produktinformation om kontrollresultatet.&lt;br&gt;Arbetsgruppen föreslår i detta avseende att det slås fast i arbetsmiljölagen&lt;br&gt;att leverantörers upplysningsskyldighet kan avse inte bara ren märkning&lt;br&gt;utan produktinformation över huvud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ej sällan är det från arbetsmiljösynpunkt viktigt att produktinformation&lt;br&gt;lämnas redan i samband med marknadsföringen. Arbetsgruppen föreslår&lt;br&gt;att det bland leverantörers allmänna skyldigheter enligt arbetsmiljölagen&lt;br&gt;skrivs in att information av särskild betydelse för arbetsmiljön skall läm-&lt;br&gt;nas vid marknadsföringen. Denna skyldighet skall kunna preciseras genom&lt;br&gt;icke straffsanktionerade föreskrifter från arbetarskyddsstyrelsen och skall&lt;br&gt;också kunna ligga till grund för förelägganden i enskilda fall från en&lt;br&gt;tillsynsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild bemyndigandebestämmelse i arbetsmiljölagen ger arbetar-&lt;br&gt;skyddsstyrelsen möjlighet att gentemot arbetsgivare och andra användare&lt;br&gt;föreskriva om skyldighet att göra anmälan, lämna uppgifter till en tillsyns-&lt;br&gt;myndighet eller förvara vissa handlingar. Arbetsgruppen föreslår att be-&lt;br&gt;stämmelsen utvidgas att gälla även andra kategorier av skyddsansvariga&lt;br&gt;enligt arbetsmiljölagen. Härigenom kan bl. a. regler om egenkontroll vid&lt;br&gt;tillverkning följas upp. Det kan t. ex. gälla skyldighet för tillverkaren att&lt;br&gt;göra anmälan om ändring i tillverkningsmetoden eller att bevara doku-&lt;br&gt;mentation om utförandet av egenkontrollen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnittet innehåller också en del mera detaljbetonade förslag i fråga om&lt;br&gt;skyldigheter för leverantörer. Sålunda föreslås en bestämmelse som slår&lt;br&gt;fast att en leverantör har ett ansvar för att förpackningen kring en produkt&lt;br&gt;inte innebär risk vid hanteringen. Vidare föreslås en viss upplysningsskyl-&lt;br&gt;dighet för leverantörer även i fråga om redan levererade tekniska anord-&lt;br&gt;ningar eller farliga ämnen. En leverantör skall sålunda vara skyldig att på&lt;br&gt;en tillsynsmyndighets begäran lämna tillgängliga upplysningar om till vil-&lt;br&gt;ka produkten har överlåtits eller upplåtits. Avsikten är att tillsynmyndig-&lt;br&gt;heterna skall på ett ändamålsenligt sätt kunna varna för eller hindra&lt;br&gt;användning av en produkt som visat sig vålla skador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnittet om kontrollformer behandlas dessutom en grundlagsfråga&lt;br&gt;som har aktualiserats som en följd av det internationella samarbetet på&lt;br&gt;produktkontrollområdet. Bl. a. med hänsyn till bestämmelserna i lagen om&lt;br&gt;kontroll genom teknisk provning och om mätning kan det finnas behov av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att ge s. k. bevis om överensstämmelse (certifieringar), som meddelas av&lt;br&gt;utländska certifieringsorgan, samma giltighet som godkännanden medde-&lt;br&gt;lade av en svensk riksprovplats eller myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen föreslår en ändring i regeringsformen som ger riksdagen&lt;br&gt;möjlighet att bemyndiga regeringen eller annan myndighet att godta certi-&lt;br&gt;fieringar av ett utländskt organ som alternativ till ett svenskt godkännan-&lt;br&gt;de. Bemyndigandet skall beslutas av riksdagen med kvalificerad majoritet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Medicinska frågor (avsnitt 5)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I avsnittet tas upp två frågor med medicinsk anknytning. Den ena gäller&lt;br&gt;möjligheten att kräva skyddsvaccinering som villkor för att få anlita någon&lt;br&gt;i visst arbete. Den andra frågan gäller uppföljning av de periodiska läkar-&lt;br&gt;undersökningar som med stöd av 3 kap. 15 § arbetsmiljölagen krävs för&lt;br&gt;personer som utför ett riskabelt arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om smittskydd föreslår arbetsgruppen att ett bemyndigande tas&lt;br&gt;in i lagen som möjliggör för arbetarskyddsstyrelsen att meddela föreskrif-&lt;br&gt;ter om skyldighet för arbetsgivare att föranstalta om vaccinering eller&lt;br&gt;annan förebyggande behandling mot smitta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller den andra frågan anser arbetsgruppen det naturliga vara att&lt;br&gt;en arbetstagare, som tidigare varit exponerad, erbjuds fortsatta läkarun-&lt;br&gt;dersökningar så länge han är kvar hos arbetsgivaren. Någon särskild regle-&lt;br&gt;ring för att uppnå detta bedömer arbetsgruppen inte vara nödvändig.&lt;br&gt;Enligt arbetsgruppens mening bör frågan, om författningsreglering anses&lt;br&gt;påkallad, lösas utanför arbetsmiljölagstiftningens ram.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Kostnader&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Några kostnader till följd av förslagen förutses inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;161&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 140&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Sammanfattning av betänkandet (Ds 1990:6)&lt;br&gt;Arbetsmiljöansvar vid projektering, m. m.&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Sammanfattning&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Inledning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Det föreliggande betänkandet behandlar huvudsakligen frågor om arbets-&lt;br&gt;miljöansvar vid projektering och vissa upplåtelser. Dessutom tas upp vissa&lt;br&gt;spörsmål vid partssuccession och en speciell fråga angående ansvar för&lt;br&gt;samordning av skyddsåtgärder på ett arbetsställe.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under utredningsarbetet har arbetsgruppen regelbundet samrått med&lt;br&gt;företrädare för arbetarskyddsstyrelsen, Landsorganisationen i Sverige&lt;br&gt;(LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges Akademikers&lt;br&gt;Centralorganisation (SACO), Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), sta-&lt;br&gt;tens arbetsgivarverk (SAV), Landstingsförbundet och Svenska kommun-&lt;br&gt;förbundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Synpunkter på projektering och arbetsmiljö har arbetsgruppen dessutom&lt;br&gt;fått vid kontakter med boverket, Byggförbundet och Entreprenörsför-&lt;br&gt;eningen, Byggherreföreningen, Bygghälsan, Svenska byggnadsarbetareför-&lt;br&gt;bundet, Svenska konsultföreningen SKIF, Sveriges arkitekters riksförbund&lt;br&gt;och VVS-entreprenörernas arbetsgivarförbund.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Arbetsmiljöansvaret vid projektering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen redogör i ett inledande avsnitt (2.1) för gällande bestäm-&lt;br&gt;melser om arbetslokaler, personalrum, byggarbetsplatser m. m. i plan- och&lt;br&gt;bygglagen och arbetsmiljölagen. Arbetsmiljösynpunkter kan här komma in&lt;br&gt;beträffande dels fasta arbetsplatser, dels utrymmen som inte är avsedda&lt;br&gt;som egentliga arbetsplatser men som används vid t. ex. servicearbeten,&lt;br&gt;dels också byggarbetsplatser. En särskild genomgång sker av boverkets&lt;br&gt;nybyggnadsregler och av de föreskrifter och allmänna råd som arbetar-&lt;br&gt;skyddsstyrelsen har meddelat angående utformning av byggnader och an-&lt;br&gt;läggningar samt byggnadsarbete. Det konstateras att krav enligt arbets-&lt;br&gt;miljölagstiftningen kan riktas endast mot den krets av ansvariga som anges&lt;br&gt;i 3 kap. arbetsmiljölagen, i första hand arbetsgivare. Det finns alltså inte&lt;br&gt;möjlighet att med stöd av arbetsmiljölagen vända sig mot arkitekter,&lt;br&gt;konstruktörer eller andra som medverkar vid tillkomsten av byggnader&lt;br&gt;eller anläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därefter följer ett avsnitt (2.2) om byggprocessen och dess olika skeden.&lt;br&gt;Ett skede är projekteringen, som går ut på att med ritningar, beräkningar&lt;br&gt;och beskrivningar bestämma hur objektet skall se ut i färdigt skick och&lt;br&gt;vilken kvalitet det skall ha. Projekteringen utmynnar i upprättande av&lt;br&gt;bygghandlingar. En del av dessa inlämnas till byggnadsnämnden med&lt;br&gt;ansökan om bygglov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhållandet mellan arbetsmiljö- och byggnadslagstiftning beskrivs i ett&lt;br&gt;följande avsnitt (2.3). Utgångspunkter är förarbetena till arbetsmiljölagen&lt;br&gt;och plan- och bygglagen samt en regeringsskrivelse angående utarbetande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av föreskrifter till plan- och bygglagen. I avsnittet behandlas även den Prop. 1990/91: 140&lt;br&gt;prövning som byggnadsnämnderna utför från arbetsmiljösynpunkt liksom Bilaga 3&lt;br&gt;yrkesinspektionens granskning i bygglovärenden. Arbetarskyddsstyrelsen&lt;br&gt;och boverket har i yttranden till arbetsgruppen lämnat synpunkter på&lt;br&gt;gränsdragningen mellan myndigheternas ansvarsområden. Yttrandena fo-&lt;br&gt;gas till betänkandet som bilaga 1 och 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter dessa översikter redovisas synpunkter på projektering och arbets-&lt;br&gt;miljö som arbetsgruppen har fått från arbetarskyddsstyrelsen och boverket&lt;br&gt;(bilaga 1 och 2) och vid kontakter med parter och intressenter inom&lt;br&gt;byggbranschen (avsnitt 2.4). Arbetsgruppens byggexpert har belyst ämnet&lt;br&gt;projektering och arbetsmiljö i en promemoria som bifogas betänkandet&lt;br&gt;som bilaga 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett avsnitt (2.5) gäller internationella förhållanden. Där uppmärksam-&lt;br&gt;mas först internationella arbetskonferensens år 1988 antagna konvention&lt;br&gt;(nr 167) om säkerhet och hälsa inom byggnadsindustrin. Konventionen&lt;br&gt;har i översättning tagits in som bilaga 4 till betänkandet. I ett efterföljande&lt;br&gt;delavsnitt konstateras att det finns strävanden att i fråga om byggverksam-&lt;br&gt;het finna former för ett arbetsmiljöansvar på projekteringsstadiet även&lt;br&gt;inom EG-området. I ytterligare delavsnitt redovisas danska och finska&lt;br&gt;bestämmelser om arbetsmiljöansvar för projektorer. Utdrag ur den danska&lt;br&gt;arbetsmiljölagen och den finska lagen om skydd i arbete fogas som bilaga 5&lt;br&gt;och 6 till betänkandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 sina överväganden (avsnitt 2.6) konstaterar arbetsgruppen att utveck-&lt;br&gt;lingen har fört med sig ökade problem inom byggarbetsmiljön. Byggar-&lt;br&gt;betsplatsernas arbetsmiljö behandlas inom arbetsmiljölagens ram. Av det-&lt;br&gt;ta följer att även projektörsledet behöver täckas in av arbetsmiljölagens&lt;br&gt;bestämmelser om arbetsmiljöansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheterna av den ritningsgranskning som yrkesinspektionen utför&lt;br&gt;med stöd av plan- och bygglagen är inte särskilt positiva. Yrkesinspektio-&lt;br&gt;nen har svårt att få fram alla bygghandlingar av betydelse och har ibland&lt;br&gt;också svårt att få gehör för sina synpunkter. Yrkesinspektionens ställning&lt;br&gt;behöver enligt arbetsgruppens mening förstärkas i förhållande till dem&lt;br&gt;som har hand om eller påverkar projekteringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Byggnadslagstiftningen innehåller en minskande andel föreskrifter som&lt;br&gt;rör arbetsmiljön. I stället skall motsvarande föreskrifter utfärdas av arbe-&lt;br&gt;tarskyddsstyrelsen. Även detta är ett skäl för att inrymma projektorer&lt;br&gt;bland dem som har ett ansvar enligt arbetsmiljölagen. Härvidlag behövs en&lt;br&gt;utvidgning i första hand för att arbetarskyddsstyrelsen skall kunna ge sina&lt;br&gt;föreskrifter en lämplig utformning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen konstaterar vidare att man har att räkna med att bygg-&lt;br&gt;lovsgranskningen minskar, framför allt när det gäller kvalificerade bygg-&lt;br&gt;herrar. Yrkesinspektionen behöver i motsvarande mån ett direkt stöd i&lt;br&gt;arbetsmiljölagen för att kunna gå in i en diskussion med dem som vid&lt;br&gt;projekteringen kan påverka arbetsmiljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund föreslår arbetsgruppen (avsnitt 2.6.3) att i arbets-&lt;br&gt;miljölagen förs in en bestämmelse att byggherrar och även tillverkare av&lt;br&gt;prefabricerade byggnader skall se till att arbetsmiljösynpunkter beaktas&lt;br&gt;vid projekteringen av byggnader och anläggningar. Det föreslås också att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ett arbetsmiljöansvar slås fast av arkitekter, konstruktörer och andra som i Prop. 1990/91: 140&lt;br&gt;egenskap av konsulter eller liknande medverkar vid projekteringen. An- Bilaga 3&lt;br&gt;svaret skall gälla såväl byggskedet som det framtida brukandet av byggna-&lt;br&gt;den eller anläggningen. Arkitekternas m. fl. ansvar begränsas att gälla inom&lt;br&gt;ramen för det uppdrag de har fått. Byggherren kan uppfylla sitt ansvar&lt;br&gt;genom att med tillräcklig omsorg välja projektorer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I arbetsgruppens förslag till lagreglering av arbetsmiljöansvaret vid pro-&lt;br&gt;jektering betonas vidare byggherrens ansvar för att olika projekteringsin-&lt;br&gt;satser samordnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen framhåller att de föreslagna bestämmelserna om projek-&lt;br&gt;törsansvar inte begränsar arbetsgivarnas arbetsmiljöansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen utgår i sitt förslag från den uppdelning av arbetarskydds-&lt;br&gt;styrelsens och boverkets ansvarsområden som numera får anses gälla. I en&lt;br&gt;uppställning åskådliggörs rådande läge och innebörden av förslaget när det&lt;br&gt;gäller granskningen av bygghandlingar med tanke på arbetsmiljökrav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 5.1 ger arbetsgruppen exempel på vad ansvaret för olika projek-&lt;br&gt;törskategorier kan innebära i praktiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om val av sanktionssystem (avsnitt 2.6.4) framhåller arbetsgrup-&lt;br&gt;pen att den föreslagna bestämmelsen om arbetsmiljöansvar vid projekte-&lt;br&gt;ringen skall ses som en rambestämmelse. Med stöd av en sådan bestäm-&lt;br&gt;melse kan yrkesinspektionens proposition, vid inspektionens kontakter&lt;br&gt;med byggherrar och projektorer förstärkas. Detta sker genom att rambe-&lt;br&gt;stämmelsen ansluts till systemet med förelägganden och förbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter anknyter rambestäm-&lt;br&gt;melsen till det lagförslag som framförts i gruppens betänkande 3 (Ds&lt;br&gt;1989:48). Där föreslås bl. a. att arbetarskyddsstyrelsen med stöd av ett&lt;br&gt;särskilt bemyndigande i arbetsmiljölagen skall kunna meddela icke straff-&lt;br&gt;sanktionerade föreskrifter i stället för enbart verkställighetsföreskrifter. I&lt;br&gt;bestämmelsen med ett sådant bemyndigande bör enligt arbetsgruppens&lt;br&gt;mening även hänvisas till nu ifrågavarande bestämmelser om byggherre-&lt;br&gt;och projektörsansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagförslaget i betänkande 3 finns även intaget ett förslag till ändrad&lt;br&gt;lydelse av 3 kap. 17 § andra stycket arbetsmiljölagen, som går ut på att&lt;br&gt;arbetarskyddsstyrelsen skall kunna rikta föreskrifter om bl. a. anmälnings-&lt;br&gt;skyldighet och förvaring av handlingar mot en större krets av arbetsmiljö-&lt;br&gt;ansvariga än hittills. Enligt arbetsgruppens mening bör även byggherrar&lt;br&gt;och projektorer tas med i denna krets. Därmed tillförs arbetarskyddsstyrel-&lt;br&gt;sen en möjlighet att straffsanktionera vissa förfaranden som kan behöva&lt;br&gt;användas som stöd vid exempelvis olika former av egenkontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen diskuterar också (avsnitt 2.6.5) om det finns anledning&lt;br&gt;att införa bestämmelser om ett särskilt projektörsansvar i fråga om teknis-&lt;br&gt;ka anordningar. Arbetsgruppen anser på anförda skäl att det knappast&lt;br&gt;föreligger något behov av sådana bestämmelser i arbetsmiljölagen. I vart&lt;br&gt;fall finns det skäl att avvakta erfarenheterna av den föreslagna bestämmel-&lt;br&gt;sen om projektörsansvar vid byggande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige uppfyller för närvarande inte till alla delar bestämmelserna i den&lt;br&gt;av internationella arbetskonferensen år 1988 antagna konventionen (nr&lt;br&gt;167) om säkerhet och hälsa vid byggnads- och anläggningsarbete. Enligt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbetsgruppens mening (avsnitt 2.6.6) täcker de föreslagna bestämmelser-&lt;br&gt;na om arbetsmiljöansvar vid projektering konventionernas krav vad avser&lt;br&gt;regler om projektansvar. Om arbetsgruppens förslag genomförs föreligger&lt;br&gt;det inte längre något ratificeringshinder på denna punkt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Arbetsmiljöansvaret för vissa upplåtare m. fl.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i 7 kap. 9 § arbetsmiljölagen ger tillsynsmyndigheterna&lt;br&gt;möjlighet att beträffande en lokal eller ett markområde som har upplåtits&lt;br&gt;för arbete eller som personalutrymme meddela förbud men inte föreläg-&lt;br&gt;ganden gentemot upplåtaren. Möjlighet saknas alltså att förlägga upplåta-&lt;br&gt;ren att utföra undersökningar av skyddsforhållanden i upplåtna utrym-&lt;br&gt;men. Emellertid har de företag, som är arbetsgivare i förhållande till&lt;br&gt;personal som arbetar i utrymmena, i vissa fall ingen praktisk möjlighet att&lt;br&gt;undersöka platsen. Ifrågavarande undersökningar måste nämligen ofta&lt;br&gt;utföras vid återkommande tillfällen under lång tid. Uthyraren är därvid&lt;br&gt;den ende som i praktiken kan svara för undersökningarna. Arbetsgruppen&lt;br&gt;föreslår (avsnitt 3.2) en bestämmelse i arbetsmiljölagen som ger yrkesin-&lt;br&gt;spektionen möjlighet att förelägga upplåtare enligt 7 kap. 9 § att utföra&lt;br&gt;undersökningar av skyddsforhållanden på platsen. Samtidigt föreslås att i&lt;br&gt;lagrummet uttryckligen anges att det även gäller utrymmen underjord.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 3.3 och 5.1 föreslås att, när särskilda skäl föreligger, ansvaret&lt;br&gt;för samordning av skyddsåtgärder på ett arbetsställe skall kunna återföras&lt;br&gt;på en byggherre som har överlåtit ansvaret.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Partssuccession i samband med föreläggande eller förbud&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen tar i avsnitt 4 upp en fråga om inverkan av äganderätts-&lt;br&gt;övergång eller ändring av innehavare (partssuccession). Det händer att&lt;br&gt;verksamhet eller egendom som berörs av föreläggande eller förbud byter&lt;br&gt;ägare eller innehavare innan påkallade åtgärder har vidtagits. Partssucces-&lt;br&gt;sionen föranleder då att förfarandet måste avbrytas, eftersom föreläggan-&lt;br&gt;det eller förbudet inte längre är riktat till rätt adressat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen har gjort en enkät hos de olika yrkesinspektionsdistrik-&lt;br&gt;ten angående eventuella problem på grund av partssuccession i samband&lt;br&gt;med förelägganden eller förbud. Enligt enkätsvaren har några nämnvärda&lt;br&gt;problem i detta avseende inte förekommit. Arbetsgruppen har också fått&lt;br&gt;arbetarskyddsstyrelsens synpunkter på den väckta frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den redovisade enkätundersökningen och arbetarskyddsstyrelsens syn-&lt;br&gt;punkter ger en bild av att partssuccession i samband med förelägganden&lt;br&gt;eller förbud inte är något svårbemästrat problem for tillsynsmyndigheter-&lt;br&gt;na. Samtidigt har från arbetstagarhåll hävdats att vissa problem dock&lt;br&gt;föreligger och att dessa bör lösas genom att det föreskrivs att meddelade&lt;br&gt;förbud och förelägganden skall gälla även for ny ägare. Liksom arbetar-&lt;br&gt;skyddsstyrelsen anser emellertid arbetsgruppen att starka skäl talar mot en&lt;br&gt;sådan lösning. Arbetsgruppen hänvisar därvid även till att en äganderätts-&lt;br&gt;övergång ändrar förutsättningarna över huvud vad gäller val av myndig-&lt;br&gt;hetsåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;165&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen föreslår därför inga nya bestämmelser på området. Ar- Prop. 1990/91: 140&lt;br&gt;betsgruppen erinrar samtidigt om möjligheten att utnyttja 5 § lagen om Bilaga 3&lt;br&gt;viten. Enligt denna bestämmelse kan ett föreläggande eller förbud kombi-&lt;br&gt;neras med ett vitesföreläggande att lämna uppgift om ny ägares eller&lt;br&gt;innehavares namn och adress.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Kostnader&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Några ökade kostnader totalt till följd av förslagen förutses inte (avsnitt 6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;166&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Sammanfattning av betänkandet (Ds 1990:42)&lt;br&gt;Företagshälsovård i omvandling&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Sammanfattning&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Bakgrund&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Genom beslut den 11 november 1988 tillsatte arbetsmarknadsministern&lt;br&gt;en arbetsgrupp med uppgift att göra en översyn av 1986 års företagshäl-&lt;br&gt;sovårdsreform. Syftet med översynen är att utvärdera effekterna av det&lt;br&gt;nya bidragssystemet och pröva behovet av ytterligare lagstiftningsåtgärder&lt;br&gt;för att stimulera anslutningen av företag till företagshälsovård. En utvär-&lt;br&gt;dering med denna inriktning utlovades i det riksdagsbeslut som ligger till&lt;br&gt;grund för bidragssystemet. I samband därmed beräknades även att 75% av&lt;br&gt;de anställda skulle ha tillgång till företagshälsovård vid 1990-talets början.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen lägger i detta betänkande fram en rad förslag i syfte att&lt;br&gt;stimulera den fortsatta utbyggnaden av företagshälsovården. Dessutom&lt;br&gt;lägger arbetsgruppen förslag som rör företagshälsovårdens ledningsformer&lt;br&gt;samt utbildning av personal inom företagshälsovård. I övrigt föreslås&lt;br&gt;förändringar i företagshälsovårdens arbetssätt och organisation.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Fortsatt friviilighet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Målsättningen om 75% anslutning av de anställda har uppfyllts. Redan år&lt;br&gt;1988 hade ca 80% av de anställda tillgång till företagshälsovård. Fortfa-&lt;br&gt;rande kvarstår emellertid branschvisa och regionala skillnader vad gäller&lt;br&gt;anslutning till företagshälsovård. Det är framför allt små företag med färre&lt;br&gt;än 20 anställda som står utanför företagshälsovården. Det är uppenbart att&lt;br&gt;åtskilliga av dessa har arbetsmiljöproblem och skulle behöva ha tillgång till&lt;br&gt;företagshälsovård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Översynsgruppen avfärdar tanken på en allmän lagstiftning om företags-&lt;br&gt;hälsovården eftersom den inte skulle lösa de grundläggande problemen för&lt;br&gt;de små företagens anslutning. Det är viktigt att parterna på arbetsplatsen&lt;br&gt;upplever företagshälsovården som sin gemensamma verksamhet. I sista&lt;br&gt;hand måste vid lagstiftning också den utpekas som ska anordna och&lt;br&gt;ansluta företag till företagshälsovården.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Företagshälsovården måste se arbetsplatsen som en helhet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Risker i arbetsmiljön har traditionellt förknippats med fysikaliska fakto-&lt;br&gt;rer, såsom buller och dålig ventilation, tunga lyft, olämpliga arbetsställ-&lt;br&gt;ningar, kemiska ämnen m. m. Arbetets psykologiska och sociala förhållan-&lt;br&gt;den har däremot beaktats i betydligt mindre utsträckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I framtiden måste lösningarna på problemen i arbetsmiljön i allt högre&lt;br&gt;grad sökas i organisatoriska förändringar, i arbetsinnehåll, lönesystem,&lt;br&gt;möjligheter till inflytande, personlig utveckling, sociala kontakter etc.&lt;br&gt;Hela arbetsorganisationen måste engageras i att skapa goda arbetsförhål-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;landen. Helt andra insatser från företagshälsovårdens sida än de traditio- Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nella kommer därvid att behövas. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Verksamhetens inriktning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Översynsgruppen framhåller att tyngdpunkten i företagshälsovården mås-&lt;br&gt;te ligga i det förebyggande arbetsmiljöarbetet med tonvikt på grupp- och&lt;br&gt;organisationsinriktade insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagshälsovården bör lägga stor tyngd vid de tidigare skedena i det&lt;br&gt;förebyggande arbetet och medverka i företagens förändringsarbete under&lt;br&gt;såväl planerings- som genomförandefaserna. Information, utbildning och&lt;br&gt;träning av personal vid förändringsarbete är en viktig del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagshälsovårdens uppgift i rehabiliterings- och anpassningsverk-&lt;br&gt;samheten är främst att vara expert på hur arbete och arbetsförhållanden i&lt;br&gt;övrigt kan anpassas till individens förutsättningar och behov. Sådana&lt;br&gt;insatser ska kombineras med insatser i arbetsmiljön så att man i fråga om&lt;br&gt;skador och sjukdomar, som kan ha ett samband med arbetsmiljön, kan&lt;br&gt;förebygga att fler individer drabbas av skador och ohälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagshälsovårdens roll i rehabiliterings- och anpassningsverksamhe-&lt;br&gt;ten får alltmer ökande betydelse i takt med att ett ökat ansvar i dessa frågor&lt;br&gt;läggs på arbetsgivarna och arbetsplatserna. Företagshälsovården har, ge-&lt;br&gt;nom att den verkar inne på arbetsplatserna, unika möjligheter att bidra till&lt;br&gt;goda lösningar på sådana problem. Sådana möjligheter har knappast ut-&lt;br&gt;omstående konsultorgan.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Sjukvårdens ställning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Översynsgruppen har ingående diskuterat behovet av allmän sjukvård i&lt;br&gt;företagshälsovården. Efter att först ha övervägt mer långtgående engage-&lt;br&gt;mang för företagshälsovården i primärvården, har gruppen stannat för att&lt;br&gt;företagshälsovården bör koncentrera sina insatser på arbetsförhållandena&lt;br&gt;såväl generellt som för den enskilde. Samtidigt kan konstateras att sjukvår-&lt;br&gt;den ofta är en uppskattad service på arbetsplatserna. Detta behov bör dock&lt;br&gt;tillgodoses på annat sätt än genom företagshälsovården. I annat fall ri-&lt;br&gt;skerar de medicinska resurserna att blockeras så att de inte kan användas i&lt;br&gt;det förebyggande arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Översynsgruppen finner att termen ”arbetsrelaterade sjukdomar” är&lt;br&gt;omodern, vag och oklar. Begreppet kan inte användas för avgränsning av&lt;br&gt;sjukvårdens omfattning inom företagshälsovården. Medicinskt rådgivan-&lt;br&gt;de och behandlande insatser inom företagshälsovården kan vara befogade&lt;br&gt;i början och slutet av ett sjukdomsförlopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Former för samarbete mellan företagshälsovården och hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vården måste konkretiseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;168&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bättre styrning och ledning ökar partsinflytande och&lt;br&gt;förhindrar oseriös verksamhet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Företagshälsovårdens verksamhet måste bedrivas i nära samarbete med&lt;br&gt;företagens ledning och linjeorganisation och utgöra en naturlig del av&lt;br&gt;företagens planering. Parterna måste medverka till att kompetensen höjs&lt;br&gt;hos ledamöterna i styrorganen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Översynsgruppen anser att styrelsen och företagshälsovårdskommittén&lt;br&gt;hos en företagshälsovårdscentral, bör renodlas till ett partssammansatt&lt;br&gt;beslutande styrorgan. Förutom att parternas inflytande härigenom marke-&lt;br&gt;ras bör förändringen även bidra till att oseriös verksamhet förhindras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamheten vid en företagshälsovårdsenhet bör samordnas under en&lt;br&gt;enhetlig ledning. För varje enhet bör finnas en ansvarig chef med väl&lt;br&gt;definierade uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Höjt småföretagstillägg&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Översynsgruppen föreslår att gränsen för småföretagstillägg bör sänkas&lt;br&gt;från 50 till 20 anställda varvid småföretagstillägget per individ kan för-&lt;br&gt;dubblas, dvs. utgå med samma belopp som grundbidraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därmed ges företagshälsovårdscentralerna enligt översynsgruppens upp-&lt;br&gt;fattning en ytterligare stimulans att ansluta små företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För nyanslutningstillägg och grundbidrag föreslås inga förändringar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Etableringsbidrag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Översynsgruppen föreslår att det inom ramen för gällande bidragssystem&lt;br&gt;skapas ett särskilt finansieringsstöd för etablering av nya enheter. Etable-&lt;br&gt;ringsbidraget föreslås uppgå till hälften av den genomsnittliga kostnaden&lt;br&gt;för att producera företagshälsovård. Etableringsstödet kan lämpligen kny-&lt;br&gt;tas till grundbidraget. Enligt översynsgruppens uppfattning ska bidraget&lt;br&gt;för en ny etablering kunna uppgå till ett belopp motsvarande två grundbi-&lt;br&gt;drag per ansluten och år i högst tre år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansieringen ska ske inom existerande ekonomiska ramar genom ut-&lt;br&gt;nyttjande av bl. a. de ackumulerade medlen (motsvarande 660 milj.kr.) av&lt;br&gt;den del av influtna arbetarskyddsavgifter, som finansierar bidragen till&lt;br&gt;företagshälsovård.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Grundläggande villkor för bidrag till företagshälsovård&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Samhällsekonomiskt kostar företagshälsovården närmare tre miljarder kr.&lt;br&gt;varav ca en tredjedel täcks av stöd via arbetarskyddsavgiften. För närva-&lt;br&gt;rande är de bidragsvillkor som ställs endast tillämpliga om det inte finns&lt;br&gt;kollektivavtal. Så snart ett kollektivavtal följs betalas i princip bidrag ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Översynsgruppen föreslår att denna dispositivitet slopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälet är att de krav samhället ställer på företagshälsovården ska gälla&lt;br&gt;lika för all företagshälsovård, oavsett hur avtalen utformats. Det främsta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;motivet för att staten uppställer villkor för bidrag är att garantera rimlig &amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kvalitet och att verksamheten bedrivs i planerade former. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Översynsgruppen föreslår en ändrad utformning av villkoren för statsbi-&lt;br&gt;drag. Tonvikten har lagts på funktion och kvalité. För att förtydliga&lt;br&gt;innebörden av villkorspunkterna har dessa kompletterats med kommenta-&lt;br&gt;rer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Översynsgruppen föreslår att bidrag lämnas för företagshälsovård som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. är en rådgivande expertfunktion för arbetsplatserna och i sitt arbete&lt;br&gt;utgår från en helhetssyn på arbetsmiljön,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. arbetar förebyggande med de anställdas arbetsförhållanden som ut-&lt;br&gt;gångspunkt samt medverkar vid arbetsanpassning och rehabilitering,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. aktivt medverkar i det lokala arbetsmiljöarbetet i nära kontakt med&lt;br&gt;linjeorganisationen och samverkar med samhällets olika organ,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. som styrs av ett organ med representation av arbetsmarknadens&lt;br&gt;parter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. i den operativa verksamheten leds av en ansvarig person,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. årligen upprättar verksamhetsplan och verksamhetsberättelse som&lt;br&gt;fastställs av det styrande organet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Parterna bestämmer om utformning och dimensionering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Frågor rörande den närmare utformningen av verksamheten som persona-&lt;br&gt;lens dimensionering, sammansättning etc. anser översynsgruppen vara en&lt;br&gt;uppgift för arbetsmarknadens lokala parter att bestämma om. I dessa delar&lt;br&gt;måste en anpassning ske till behovet av service i medlemsföretagen. Såda-&lt;br&gt;na frågor bör därför inte prövas i samband med reglering av ersättningen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Inga patientavgifter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Eftersom företagshälsovården främst ska arbeta förebyggande och rehabi-&lt;br&gt;literande anser översynsgruppen att patientavgifter inte ska uttas i fortsätt-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ett centralt utvecklingsråd bör inrättas&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Översynsgruppen har kunnat konstatera att företagshälsovården som&lt;br&gt;bransch varit otydlig, inte minst gentemot andra myndigheter och organi-&lt;br&gt;sationer. I branschen arbetar ca 10000 personer på nära 900 enheter men&lt;br&gt;det finns ingen som företräder branschen som helhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bristen på en företrädare för branschen har blivit särskilt uppenbar mot&lt;br&gt;bakgrund av det ökade intresset för aktiva rehabiliteringsinsatser då flera&lt;br&gt;olika aktörer är inblandade på olika nivåer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Översynsgruppen anser det angeläget att ett centralt utvecklingsråd för&lt;br&gt;samverkan och utveckling av företagshälsovården tillskapas. Rådet skulle&lt;br&gt;vara ett forum för gemensamt agerande för företagshälsovården gentemot&lt;br&gt;myndigheter och organisationer, oberoende av avtalsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtliga större centrala parter har enats om att bilda ett sådant utveck-&lt;br&gt;lingsråd. Dess uppgifter ska vara att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. främja samråd och erfarenhetsutbyte mellan avtalsområdena&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91: 140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ta initiativ till forsknings- och utvecklingsarbete&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. samla och sprida information om forskning, utveckling och praktiska&lt;br&gt;erfarenheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. förmedla tjänster&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. verka för kompetensutveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. främja och stödja regional samverkan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Översynsgruppen föreslår att rådet som basfinansiering får medel mot-&lt;br&gt;svarande 1 % från den del av de influtna arbetarskyddsavgifter som delfi-&lt;br&gt;nansierar företagshälsovården.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Företagshälsovårdsdelegationen avskaffas&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Eftersom många av de uppgifter som i dag åligger företagshälsovårdsdele-&lt;br&gt;gationen skulle kunna överföras till det centrala utvecklingsrådet föreslår&lt;br&gt;översynsgruppen att delegationen läggs ned.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör ankomma på arbetarskyddsstyrelsen att finna former för att få&lt;br&gt;olika samhällsintressen vad gäller företagshälsovården tillgodosedda.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Utbildning av personal inom företagshälsovård&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Översynsgruppen föreslår att:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Målet att företagshälsovårdens personal ska ha vidarutbildning före&lt;br&gt;anställning frångås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Antalet utbildningsplatser för beteendevetare och sjukgymnaster bör&lt;br&gt;öka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Ökade inslag av gemensamma avsnitt ingår i arbetsmiljöinstitutets&lt;br&gt;vidareutbildningar i företagshälsovård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— En särskild utbildning för verkställande direktörer eller motsvarande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med inriktning på företagshälsovård anordnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— En central övergripande partssammansatt styrgrupp for utbildningsfrå-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gor inrättas vid arbetsmiljöinstitutet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Sekretessfrågor bör utredas&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;De ökade rehabiliteringsinsatserna på arbetsplatserna och det vidgade&lt;br&gt;arbetsgivaransvar som föreslagits bl. a. av rehabiliteringsutredningen, ar-&lt;br&gt;betsmiljökommissionen och översynsgruppen kräver att vissa sekretessfrå-&lt;br&gt;gor närmare utreds. Främst gäller detta förhållandet mellan arbetsgivare&lt;br&gt;och berörd arbetstagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;171&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Sammanfattning av betänkandet (SOU 1990:49)&lt;br&gt;Arbete och hälsa&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Enligt den officiella statistiken (arbetarskyddsstyrelsen och SCB) anmäls&lt;br&gt;ca 180000 arbetsskador varje år. Samtidigt är arbetsmiljön en viktig&lt;br&gt;bidragande orsak till att mer än 50000 människor årligen förtidspensione-&lt;br&gt;ras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När kommissionen tillsattes fick den bl. a. i uppdrag att överväga om&lt;br&gt;man borde infora ekonomiska styrmedel mot arbetsgivarna för att åstad-&lt;br&gt;komma bättre arbetsmiljöer. Kommissionen har bestämt sig för att föreslå&lt;br&gt;ett system med differentierad arbetsgivaravgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag orsakar brister i arbetsmiljön mycket lidande för enskilda männi-&lt;br&gt;skor och stora kostnader både för företagen och samhället. Med differenti-&lt;br&gt;erad arbetsgivaravgift skapar man ett effektivt system, som leder till för-&lt;br&gt;delar både för individen, företagen och samhället. Dessutom kommer det&lt;br&gt;att finnas närmare 15 miljarder kronor i arbetslivsfonden, som kan använ-&lt;br&gt;das för att skapa bättre förhållanden på arbetsplatserna. De pengarna kan i&lt;br&gt;kombination med ekonomiska styrmedel och de övriga åtgärder kommis-&lt;br&gt;sionen föreslår ge den nytändning för arbetsmiljöarbetet som vi så väl&lt;br&gt;behöver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag betalar alla arbetsgivare lika mycket i arbetsgivaravgift. Den diffe-&lt;br&gt;rentierade avgiften innebär att man skapar ett ekonomiskt incitament för&lt;br&gt;att få företagen att satsa på bättre arbetsmiljö. Hittills har arbetsgivaravgif-&lt;br&gt;ten enbart använts för finansiering, men inte för att styra och påverka&lt;br&gt;företagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det system vi har i dag innebär att välskötta företag med låg sjukfrånva-&lt;br&gt;ro och få arbetssskador får subventionera företag med dåliga arbetsmiljö-&lt;br&gt;er. Alla företag som är bättre än genomsnittet tjänar på ett system med&lt;br&gt;differentierade avgifter. Systemet är speciellt till fördel för de små företa-&lt;br&gt;gen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Den nya arbetslivsavgiften&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har redan tagit ett första steg mot ekonomiska styrmedel&lt;br&gt;genom förslaget att införa 14 dagars obligatorisk sjuklön. Det innebär att&lt;br&gt;arbetsgivare med hög korttidsfrånvaro kommer att drabbas av högre kost-&lt;br&gt;nader än andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men det räcker inte som styrmedel för att förbättra arbetsmiljön, anser&lt;br&gt;arbetsmiljökommissionen. De höga kostnaderna för sjukfrånvaron hänger&lt;br&gt;också samman med långtidssjukskrivningarna och förtidspensioneringar-&lt;br&gt;na. Kommissionen vill därför införa differentierad arbetsgivaravgift. Det&lt;br&gt;föreslagna systemet ser ut så här:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Delar av den nuvarande arbetsgivaravgiften förs samman till en arbets-&lt;br&gt;livsavgift.Avgiften ska i princip täcka kostnaderna för sjukfrånvaro och&lt;br&gt;förtidspensioneringar som berör på brister i arbetsmiljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Arbetslivsavgiften består av en generell del, som solidariskt betalas av&lt;br&gt;alla arbetsgivare, och en kostnadsanpassad del. I dag kostar sjuk- och&lt;br&gt;arbetsskadeförsäkringen arbetsgivarna cirka 12 procent av lönesum-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;man. Eftersom alla kostnader i sjukförsäkringen inte beror på arbetet&lt;br&gt;och arbetsmiljön så kan en viss del av underlaget för differentieringen&lt;br&gt;undantas, menar kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Den kostnadsanpassade delen av arbetslivsavgiften bestäms utifrån&lt;br&gt;företagets kostnader för sjukfrånvaro (vanlig sjukpenning och arbets-&lt;br&gt;skadesjukpenning plus en begränsad kostnad för förtidspensioner och&lt;br&gt;arbetsskadeli vräntor).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Försäkringskassorna administrerar systemet. Företagen/förvaltningar-&lt;br&gt;na placeras i ett antal avgiftsklasser, på basis av information om deras&lt;br&gt;kostnader för sjukfrånvaro, arbetsskador och förtidspensioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Arbetsgivare som tagit initiativ utöver det vanliga för att åstadkomma&lt;br&gt;bättre arbetsmiljö och motverka utslagning ska därutöver kunna få&lt;br&gt;sänkt avgift.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Pengar finns&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Redan i dag satsar både samhället och företagen stora summor på arbets-&lt;br&gt;miljöarbetet. För det utåtriktade arbetsmiljöarbetet finns det ca 5 miljar-&lt;br&gt;der kronor per år (inklusive arbetslivsfonden).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det viktigaste i dagens situation är inte att öka de ekonomiska resurser-&lt;br&gt;na för arbetsmiljöarbetet, menar kommissionen, utan att omfördela dem&lt;br&gt;och att finna organisationsformer och styrmedel som ger stimulans till ett&lt;br&gt;fortgående arbete för att förebygga olycksfall och sjukdomar och medverka&lt;br&gt;till rehabilitering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hittills har arbetsmiljöarbetet uppfattats som en fråga för experter, men&lt;br&gt;nu är det dags att skapa ett brett engagemang och delaktighet på alla nivåer&lt;br&gt;på arbetsplatserna.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Personalekonomisk redovisning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Det är inte längre möjligt att överlämna frågor som rör personal, arbets-&lt;br&gt;skador och miljö till olika stabsorgan och kommittéer som inte är integre-&lt;br&gt;rade i verksamheten. Ansvaret för arbetsmiljön måste ligga på de verksam-&lt;br&gt;hets- och produktionsansvariga och vara en del av det dagliga arbetet.&lt;br&gt;Kostnaderna för dålig arbetsmiljö i form av frånvaro, skador, förtidspen-&lt;br&gt;sioneringar etc. måste lyftas fram i företagens och förvaltningarnas redo-&lt;br&gt;visningar. Därför föreslår kommissionen en obligatorisk personalekono-&lt;br&gt;misk redovisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skulle innebära att företagen regelbundet — varje år, halvår eller&lt;br&gt;kvartal — tvingades granska och analysera sina personalkostnader, t. ex.&lt;br&gt;när det gäller personalomsättning, nyrekrytering, sjukfrånvaro m. m. Där-&lt;br&gt;med skulle man rikta uppmärksamheten mot dessa frågor och öka kunska-&lt;br&gt;perna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmiljön är inte bara en fråga för experter och eldsjälar. Vi ska i och&lt;br&gt;för sig vara glada över att vi har tusentals entusiaster som arbetar med de&lt;br&gt;här frågorna på arbetsplatser över hela landet, men det är lika viktigt att&lt;br&gt;arbetsmiljön blir en självklar del av verksamheten, som systematiskt och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;automatiskt tas med i beräkningen när man fattar beslut på alla nivåer.&lt;br&gt;Kravet på personalekonomisk redovisning kommer att leda till ökad med-&lt;br&gt;vetenhet också bland grupper som hittills inte har varit inblandade i&lt;br&gt;arbetsmiljöarbetet. Kravet på personalekonomisk redovisning ska vara&lt;br&gt;lagfäst.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Klarare och skärpt arbetsmiljölag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen föreslår också andra lagändringar. Den nuvarande arbets-&lt;br&gt;miljölagen räcker nämligen inte till för att lösa dagens problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige ligger i och för sig långt framme jämfört med andra länder. Vi&lt;br&gt;har vidgat begreppet arbetarskydd till att omfatta hela arbetsmiljön. Men&lt;br&gt;tyvärr har lagen inte fått riktigt genomslag på alla områden. Nu gäller det&lt;br&gt;att se till att dess grundtankar genomförs i praktiken. Under de år som har&lt;br&gt;gått sedan lagen infördes har arbetsmarknaden dessutom förändrats på&lt;br&gt;många sätt, både när det gäller struktur och teknik. Vi måste anpassa&lt;br&gt;arbetsmiljölagen till de förhållanden som råder i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I arbetet kan det ingå uppgifter som normalt betraktas som motbjudan-&lt;br&gt;de och skrämmande. Anställda, t. ex. inom sjukvården, konfronteras ofta&lt;br&gt;med smärta, lidande, sorg och död. Det mesta av arbetet går ut på att&lt;br&gt;använda sig själv som instrument i mötet med patienter, klienter och&lt;br&gt;brukare. Den psykiska påfrestningen på de anställda blir därmed stor.&lt;br&gt;Även sådana arbetssituationer måste täckas in av arbetsmiljölagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därför måste lagen revideras och kompletteras. Det innebär bl. a. att&lt;br&gt;kommissionen vill öka kraven på ett systematiskt arbetsmiljöarbete i&lt;br&gt;synnerhet på det lokala planet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmiljökommissionen understrykter vikten av att arbetsgivarens&lt;br&gt;ansvar för arbetsmiljö, sjukfrånvaro och förtidspensioneringar görs tyd-&lt;br&gt;ligt. Arbetsgivaren måste ha klara och tydliga intentioner för arbetsmiljö-&lt;br&gt;arbetet och i en prioriterad åtgärdsplan redovisa hur man har tänkt nå de&lt;br&gt;uppställda målen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen vill också ha en regel i arbetsmiljölagen om att lönefor-&lt;br&gt;mer och arbetstider, som innebär en påtaglig risk för ohälsa, inte ska&lt;br&gt;användas. Hälsoaspekterna har hittills inte prioriterats i dessa samman-&lt;br&gt;hang, därför är det viktigt att se till att löneforms- och arbetstidsfrågorna&lt;br&gt;tas med i en helhetsbedömning av arbetsmiljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skärpningen av arbetsmiljölagen bör också, enligt kommissionen, leda&lt;br&gt;till tydliga kriterier av vad som är att betrakta som ”det goda arbetet” när&lt;br&gt;det gäller arbetsorganisation, arbetsinnehåll, rätt och skyldighet till kom-&lt;br&gt;petensutveckling i arbetet och sociala aspekter på arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen anser att det är möjligt att fastställa vissa generella krav&lt;br&gt;och normer för hur en god arbetsorganisation ska se ut. Det bör också vara&lt;br&gt;möjligt att med hjälp av lagstiftning ge arbetsmarknadens parter ökat stöd&lt;br&gt;att via avtal utveckla och förändra arbetsorganisationen så att varje an-&lt;br&gt;ställd får en tillfredsställande arbetsmiljö. När det gäller arbetsinnehåll och&lt;br&gt;arbetsmetoder menar kommissionen att det bör vara möjligt att bryta ner&lt;br&gt;monotona och repetitiva arbetsuppgifter t. ex. på samma sätt som man&lt;br&gt;gjort inom den statliga sektorn när det gäller bildskärmsarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;174&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yrkesinspektionen föreslås få delvis nya och ändrade uppgifter som Prop. 1990/91:140&lt;br&gt;motiverar en förstärkning med 350 inspektörer. Yrkesinspektionen bör i Bilaga 5&lt;br&gt;framtiden mer mejsla ut sin roll som tillsynsmyndighet och dra ner på&lt;br&gt;rollen som konsult och rådgivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom anser kommissionen att alla anställda bör ha rätt till kompe-&lt;br&gt;tensutveckling i arbetet. Utbildningen bör omfatta både allmän kunskap&lt;br&gt;om företagets/förvaltningens verksamhet samt företags- eller verksam-&lt;br&gt;hetsspecifik utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det gäller inte minst att satsa på kvinnorna inom vården. De flesta&lt;br&gt;kvinnor inom vård och omsorg tycker med rätta att deras arbete är me-&lt;br&gt;ningsfullt. Däremot känner de att omvärlden inte betraktar det som speci-&lt;br&gt;ellt värdefullt. Det påverkar deras självkänsla och därmed förmågan att&lt;br&gt;påverka och fatta beslut. Det är ett mönster som måste brytas. Alla&lt;br&gt;människor måste få möjlighet att fatta självständiga beslut utifrån sina&lt;br&gt;förutsättningar, ta ansvar och få möjlighet att utnyttja sina rättigheter.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Rehabilitering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Det är också dags för nytänkande när det gäller rehabilitering, menar&lt;br&gt;arbetsmiljökommissionen. I dag har den enskilda individen små möjlighe-&lt;br&gt;ter att påskynda sin rehabilitering, bl. a. till följd av att de olika aktörerna&lt;br&gt;inom området inte samverkar. Enskilda människor fastnar ofta i remiss-&lt;br&gt;rundor med långa väntetider och fördröjningar som följd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Näringslivet har under årtionden jagat och försökt minimera kostnader-&lt;br&gt;na för sitt bundna material och kapital, samtidigt som samhällets rehabili-&lt;br&gt;teringsaktörer har gått den motsatta vägen och låtit kostnaderna för pa-&lt;br&gt;ssiva insatser öka. Mångmiljardbelopp har tillåtits flyta i väg, men den&lt;br&gt;enskilda individen framstår ändå som den störste förloraren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget med kraftfulla satsningar på att utveckla effektivare&lt;br&gt;utrednings- och rehabiliteringmetoder, menar arbetsmiljökommissionen.&lt;br&gt;Det är viktigt att utveckla nya metoder för samverkan mellan arbetsgivare,&lt;br&gt;myndigheter och andra samhällsorgan. Dessutom är det viktigt att påverka&lt;br&gt;de sjukskrivande läkarna, så att de inser att sjukskrivning inte är en neutral&lt;br&gt;åtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att arbetsgivaren får ett huvudansvar för frånvaro och rehabilitering får&lt;br&gt;vid det här laget betraktas som en självklar förutsättning för att verkliga&lt;br&gt;förbättringar ska kunna uppnås, menar kommissionen. Detta ansvar bör&lt;br&gt;lagfastas. Fackets roll bör vara att stödja den enskilde i rehabiliteringen&lt;br&gt;och fungera pådrivande gentemot arbetsgivaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmiljökommissionen föreslår också en samlad översyn av behovet&lt;br&gt;av att ändra nuvarande sekretessbestämmelser för att undanröja de hinder&lt;br&gt;som finns för en smidig samverkan mellan de aktörer som deltar i rehabili-&lt;br&gt;teringen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Utbildning och information&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen har också behandlat frågor om utbildning, information,&lt;br&gt;forskning och spridning av kunskaper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildningsbehoven gäller främst de grupper som genom sitt kunnande Prop. 1990/91: 140&lt;br&gt;och sin yrkesroll påverkar andras arbete t. ex. ingenjörer, tekniker och Bilaga 5&lt;br&gt;chefer på olika nivåer. Kommissionen föreslår därför att utbildningsinsat-&lt;br&gt;serna for dessa yrkeskategorier utvecklas. Detta gäller särskilt arbetsmiljö-&lt;br&gt;utbildningen för civilingenjörer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen vill också ha en förbättrad utbildning i arbetsmiljöfrågor&lt;br&gt;både på arbetsplatser och i skolor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I viss utsträckning är det inte bristen på kunskap som är det primära&lt;br&gt;problemet, utan det är spridning och tillämpning av befintlig kunskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen föreslår därför att man skall utveckla lokala kontakt- och&lt;br&gt;kunskapscentra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordentlig introduktion och risk- och skyddsinformation är viktig, sär-&lt;br&gt;skilt när det gäller ungdomar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen anser att både arbetsgivare och tillsynsmyndigheter i&lt;br&gt;större utsträckning måste uppmärksamma att det skall finnas fungerande&lt;br&gt;introduktionsrutiner.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Sanktioner&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen är inte heller främmande för utvidgade sanktioner mot&lt;br&gt;företag som missköter arbetsmiljön, men man lämnar på grund av tids-&lt;br&gt;brist inte några preciserade förslag utan föreslår i stället att sanktionsfrå-&lt;br&gt;gorna ses över ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;T. ex. kan behovet av sanktioner övervägas när åtgärdsplaner inte upp-&lt;br&gt;rättas eller om planerna inte följs. Att använda sanktionsavgifter kan&lt;br&gt;prövas i ökad utsträckning, exempelvis vid överträdelse av olika slags&lt;br&gt;ordningsföreskrifter. Kommissionen menar också att tillämpningen av&lt;br&gt;vitessystemet behöver ses över och att möjligheten att döma ut företagsbot&lt;br&gt;bör kunna tillgripas i fler fall än i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;176&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;1 Förslag till&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Lag om ändring i brottsbalken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att nuvarande 3 kap. 10 och 11 §§ skall betecknas 3 kap. 11 och&lt;br&gt;12§§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att den nya 3 kap. 12 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att i balken skall införas en ny paragraf, 3 kap. 10 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §‘ Vållande till kroppsskada&lt;br&gt;eller sjukdom må, om brottet ej är&lt;br&gt;grovt, åtalas av åklagare endast om&lt;br&gt;målsäganden angiver brottet till&lt;br&gt;åtal eller har åsamkats skadan eller&lt;br&gt;sjukdomen i verksamhet som ar-&lt;br&gt;betstagare och åtal finnes påkallat&lt;br&gt;ur allmän synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om brott, som i 7—9§§ sägs, har&lt;br&gt;begåtts genom att någon uppsåt-&lt;br&gt;ligen eller av oaktsamhet åsidosatt&lt;br&gt;vad som i enlighet med arbetsmiljö-&lt;br&gt;lagstiftningen ålegat honom till fö-&lt;br&gt;rebyggande av ohälsa eller olycks-&lt;br&gt;fall, döms för arbetsmiljöbrott till&lt;br&gt;straffsom i nämnda lagrum sägs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Vållande till kroppsskada el-&lt;br&gt;ler sjukdom får, om brottet inte är&lt;br&gt;grovt, åtalas av åklagare endast om&lt;br&gt;målsäganden anger brottet till åtal&lt;br&gt;och åtal är påkallat ur allmän syn-&lt;br&gt;punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1981:1313.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;177&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 140&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2 Förslag till&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Lagom ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om arbetsmiljölagen (1977:1160)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att nuvarande 3 kap. 10 och 11 §§ skall betecknas 3 kap. 11 och&lt;br&gt;12 §§, samt att nuvarande 3 kap. 12 — 18 §§ skall betecknas 4 kap. 2 — 10 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 1 kap. 2 §, 2 kap. 1 §, 3 kap. 2 —4, 8, 9 och de nya 11 och 12 §§, de&lt;br&gt;nya 4 kap. 2 —10 §§, 6 kap. 4 och 9 §§, 7 kap. 4, 6, 7, 9 och 13 §§, 8 kap. 2&lt;br&gt;och 4 §§ samt rubriken till 1 kap. skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det skall införas sex nya paragrafer, 1 kap. 1 a §, 3 kap. 2 a §, 10&lt;br&gt;och 13 §§, 4 kap. 1 §, 6 kap. 6a § samt närmast före det nya 4 kap. en ny&lt;br&gt;rubrik av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap. Tillämpningsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap. Lagens ändamål och tillämp-&lt;br&gt;ningsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;la§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagens ändamål är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att säkerställa en arbetsmiljö&lt;br&gt;som inte utsätter arbetstagare för&lt;br&gt;ohälsa eller olycksfall och som är&lt;br&gt;tillfredsställande med hänsyn till ar-&lt;br&gt;betets natur och den sociala och tek-&lt;br&gt;niska utvecklingen i samhället, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att främja den samverkan mel-&lt;br&gt;lan arbetsgivare och arbetstagare&lt;br&gt;som behövs för att åstadkomma en&lt;br&gt;god arbetsmiljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av 2 kap., 3 kap.&lt;br&gt;1 —14§§, 17 § andra stycket och&lt;br&gt;18 § samt 7 — 9 kap. skall med ar-&lt;br&gt;betstagare likställas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den som genomgår utbild-&lt;br&gt;ning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den som under vård i anstalt&lt;br&gt;utför anvisat arbete,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. värnpliktig och annan som&lt;br&gt;fullgör i lag föreskriven tjänstgöring&lt;br&gt;eller som deltager i frivillig utbild-&lt;br&gt;ning för verksamhet inom total-&lt;br&gt;försvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av 2 kap., 3 kap.&lt;br&gt;1 — 75§§, 4 kap. 1-5§§ och 8-&lt;br&gt;10 §§ samt 7 — 9 kap. skall med ar-&lt;br&gt;betstagare likställas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den som genomgår utbild-&lt;br&gt;ning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den som under vård i anstalt&lt;br&gt;utför anvisat arbete,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. värnpliktig och annan som&lt;br&gt;fullgör i lag föreskriven tjänstgöring&lt;br&gt;eller som deltar i frivillig utbildning&lt;br&gt;för verksamhet inom totalförsva-&lt;br&gt;ret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Elever och vårdtagare som avses i första stycket 1 och 2 skall likställas&lt;br&gt;med arbetstagare även vid tillämpning av 5 kap. 1 och 3 §§. I fråga om&lt;br&gt;elever finns dessutom särskilda bestämmelser i 6 kap. 17 och 18 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1990:233.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i första och andra&lt;br&gt;styckena skall vad i lagen sägs om&lt;br&gt;arbetsgivare gälla den som driver&lt;br&gt;den verksamhet i vilken arbetet ut-&lt;br&gt;föres.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i första och andra&lt;br&gt;styckena skall vad i lagen sägs om&lt;br&gt;arbetsgivare gälla den som driver&lt;br&gt;den verksamhet i vilken arbetet ut-&lt;br&gt;förs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap. Arbetsmiljöns beskaffenhet&lt;br&gt;1§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmiljön skall vara tillfreds-&lt;br&gt;ställande med hänsyn till arbetets&lt;br&gt;natur och den sociala och tekniska&lt;br&gt;utvecklingen i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsförhållandena skall anpas-&lt;br&gt;sas till människans förutsättningar&lt;br&gt;i fysiskt och psykiskt avseende. Det&lt;br&gt;skall eftersträvas att arbetet anord-&lt;br&gt;nas så, att arbetstagare själv kan&lt;br&gt;påverka sin arbetssituation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsförhållandena skall anpas-&lt;br&gt;sas till människors olika förutsätt-&lt;br&gt;ningar i fysiskt och psykiskt avseen-&lt;br&gt;de.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetstagaren skall ges möjlighet&lt;br&gt;att medverka i utformningen av sin&lt;br&gt;egen arbetssituation samt i föränd-&lt;br&gt;rings- och utvecklingsarbete som rör&lt;br&gt;hans eget arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Teknik, arbetsorganisation och&lt;br&gt;arbetsinnehåll skall utformas så att&lt;br&gt;arbetstagaren inte utsätts för fysiska&lt;br&gt;eller psykiska belastningar som kan&lt;br&gt;medföra ohälsa eller olycksfall. Där-&lt;br&gt;vid skall även löneformer och för-&lt;br&gt;läggning av arbetstider beaktas.&lt;br&gt;Starkt styrt eller bundet arbete skall&lt;br&gt;undvikas eller begränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skall eftersträvas att arbetet&lt;br&gt;ger möjligheter till variation, social&lt;br&gt;kontakt och samarbete samt sam-&lt;br&gt;manhang mellan enskilda arbets-&lt;br&gt;uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skall vidare eftersträvas att&lt;br&gt;arbetsförhållandena ger möjligheter&lt;br&gt;till personlig och yrkesmässig ut-&lt;br&gt;veckling liksom till självbestäm-&lt;br&gt;mande och yrkesmässigt ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap. Allmänna skyldigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivare skall vidtaga alla åt-&lt;br&gt;gärder som behövs för att förebygga&lt;br&gt;att arbetstagare utsättes för ohälsa&lt;br&gt;eller olycksfall. Han skall ägna upp-&lt;br&gt;märksamhet åt att arbetet planläg-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivaren skall vidta alla åt-&lt;br&gt;gärder som behövs för att förebygga&lt;br&gt;att arbetstagare utsätts för ohälsa&lt;br&gt;eller olycksfall. Lokaler samt ma-&lt;br&gt;skiner, redskap, skyddsutrustning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1985:321.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;179&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ges och anordnas så, att en tillfreds-&lt;br&gt;ställande arbetsmiljö skapas. Loka-&lt;br&gt;ler samt maskiner, redskap, skydds-&lt;br&gt;utrustning och andra tekniska an-&lt;br&gt;ordningar skall underhållas väl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och andra tekniska anordningar&lt;br&gt;skall underhållas väl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om arbetsförhållandena påkallar det skall arbetsgivare föranstalta om&lt;br&gt;företagshälsovård i den omfattning verksamheten kräver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivare skall beakta den särskilda risk för ohälsa och olycksfall som&lt;br&gt;kan följa av att arbetstagare utför arbete ensam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivaren skall systematiskt&lt;br&gt;planera, leda och kontrollera verk-&lt;br&gt;samheten på ett sätt som säkerstäl-&lt;br&gt;ler att arbetsmiljön uppfyller kraven&lt;br&gt;i denna lag och i föreskrifter som&lt;br&gt;har meddelats med stöd av lagen.&lt;br&gt;Han skall utreda arbetsskador, fort-&lt;br&gt;löpande undersöka riskerna i verk-&lt;br&gt;samheten och vidta de åtgärder som&lt;br&gt;föranleds därav. Åtgärder som inte&lt;br&gt;kan vidtas omedelbart skall tidspla-&lt;br&gt;neras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivaren skall dokumentera&lt;br&gt;arbetsmiljön och arbetet med den i&lt;br&gt;den utsträckning verksamheten krä-&lt;br&gt;ver. Handlingsplaner skall därvid&lt;br&gt;upprättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivaren skall vidare se till&lt;br&gt;att en på lämpligt sätt organiserad&lt;br&gt;arbetsanpassnings- och rehabilite-&lt;br&gt;ringsverksamhet bedrivs på arbets-&lt;br&gt;stället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivare skall se till att ar-&lt;br&gt;betstagare får god kännedom om de&lt;br&gt;förhållanden, under vilka arbetet&lt;br&gt;bedrives, och upplyses om de risker&lt;br&gt;som kan vara förbundna med arbe-&lt;br&gt;tet. Han skall förvissa sig om att&lt;br&gt;arbetstagaren har den utbildning&lt;br&gt;som behövs och vet vad han har att&lt;br&gt;iakttaga för att undgå riskerna i ar-&lt;br&gt;betet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det åligger arbetsgivare att taga&lt;br&gt;hänsyn till arbetstagarens särskilda&lt;br&gt;förutsättningar för arbetet. Vid ar-&lt;br&gt;betets planläggning och anordnan-&lt;br&gt;de skall beaktas att människors för-&lt;br&gt;utsättningar att utföra arbetsupp-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivaren skall se till att ar-&lt;br&gt;betstagaren får god kännedom om&lt;br&gt;de förhållanden, under vilka arbe-&lt;br&gt;tet bedrivs, och att arbetstagaren&lt;br&gt;upplyses om de risker som kan vara&lt;br&gt;förbundna med arbetet. Han skall&lt;br&gt;förvissa sig om att arbetstagaren&lt;br&gt;har den utbildning som behövs och&lt;br&gt;vet vad han har att iaktta för att&lt;br&gt;undgå riskerna i arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivaren skall ta hänsyn till&lt;br&gt;samt anpassa arbetsförhållandena&lt;br&gt;till arbetstagarens särskilda förut-&lt;br&gt;sättningar för arbetet. Vid arbetets&lt;br&gt;planläggning och anordnande skall&lt;br&gt;beaktas att människors förutsätt-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gifter är olika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetstagare skall medverka till&lt;br&gt;att åstadkomma en tillfredsställan-&lt;br&gt;de arbetsmiljö. Han skall följa giv-&lt;br&gt;na föreskrifter samt använda de&lt;br&gt;skyddsanordningar och iakttaga&lt;br&gt;den försiktighet i övrigt som be-&lt;br&gt;hövs för att förebygga ohälsa och&lt;br&gt;olycksfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finner arbetstagare att arbete in-&lt;br&gt;nebär omedelbar och allvarlig fara&lt;br&gt;för liv eller hälsa, skall han snarast&lt;br&gt;underrätta företrädare för arbetsgi-&lt;br&gt;varen eller skyddsombud. För ska-&lt;br&gt;da till följd av att arbetstagaren&lt;br&gt;underlåter att utföra arbetet i av-&lt;br&gt;vaktan på besked om det skall fort-&lt;br&gt;sättas är han fri från ersättnings-&lt;br&gt;skyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningar att utföra arbetsuppgifter är&lt;br&gt;olika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetstagaren skall medverka i&lt;br&gt;arbetsmiljöarbetet och delta i ge-&lt;br&gt;nomförandet av de åtgärder som be-&lt;br&gt;hövs för att åstadkomma en god ar-&lt;br&gt;betsmiljö. Han skall följa givna fö-&lt;br&gt;reskrifter samt använda de skydds-&lt;br&gt;anordningar och iaktta den försik-&lt;br&gt;tighet i övrigt som behövs för att&lt;br&gt;förebygga ohälsa och olycksfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om arbetstagaren finner att arbe-&lt;br&gt;tet innebär omedelbar och allvarlig&lt;br&gt;fara för liv eller hälsa, skall han sna-&lt;br&gt;rast underrätta arbetsgivaren eller&lt;br&gt;skyddsombud. Arbetstagaren är fri&lt;br&gt;från ersättningsskyldighet för skada&lt;br&gt;till följd av att han underlåter att&lt;br&gt;utföra arbetet i avvaktan på besked&lt;br&gt;om det skall fortsättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som tillverkar, importerar,&lt;br&gt;överlåter eller upplåter maskin,&lt;br&gt;redskap, skyddsutrustning eller an-&lt;br&gt;nan teknisk anordning skall se till&lt;br&gt;att anordningen erbjuder betryg-&lt;br&gt;gande säkerhet mot ohälsa och&lt;br&gt;olycksfall, när den avlämnas för att&lt;br&gt;tagas i bruk eller utställes till för-&lt;br&gt;säljning eller i reklamsyfte. De an-&lt;br&gt;visningar som behövs för anordning-&lt;br&gt;ens montering, användning och&lt;br&gt;skötsel skall medfölja vid avläm-&lt;br&gt;nandet. Anordningen skall vara tyd-&lt;br&gt;ligt märkt med uppgifter av betydel-&lt;br&gt;se för att förebygga ohälsa och&lt;br&gt;olycksfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som tillverkar, importerar,&lt;br&gt;överlåter eller upplåter en maskin,&lt;br&gt;ett redskap, skyddsutrustning eller&lt;br&gt;annan teknisk anordning skall se&lt;br&gt;till att anordningen erbjuder be-&lt;br&gt;tryggande säkerhet mot ohälsa och&lt;br&gt;olycksfall, när den avlämnas för att&lt;br&gt;tas i bruk eller när den ställs ut till&lt;br&gt;försäljning eller i reklamsyfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgifter av betydelse för att före-&lt;br&gt;bygga ohälsa och olycksfall (pro-&lt;br&gt;duktinformation) skall lämnas vid&lt;br&gt;avlämnandet genom tydlig märk-&lt;br&gt;ning eller på annat sätt. Informa-&lt;br&gt;tion av särskild betydelse för arbets-&lt;br&gt;miljön skall lämnas vid marknads-&lt;br&gt;föring av anordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som tillverkar, importerar&lt;br&gt;eller överlåter ämne, som kan för-&lt;br&gt;anleda ohälsa eller olycksfall, skall&lt;br&gt;vidtaga de åtgärder som behövs för&lt;br&gt;att hindra eller motverka att ämnet&lt;br&gt;vid avsedd användning innebär&lt;br&gt;risk från skyddssynpunkt. När äm-&lt;br&gt;net avlämnas för att tagas i bruk&lt;br&gt;skall de anvisningar medfölja som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som tillverkar, importerar&lt;br&gt;eller överlåter ett ämne, som kan&lt;br&gt;föranleda ohälsa eller olycksfall,&lt;br&gt;skall vidta de åtgärder som behövs&lt;br&gt;för att hindra eller motverka att&lt;br&gt;ämnet vid avsedd användning in-&lt;br&gt;nebär risk från skyddssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i 8 § andra stycket&lt;br&gt;om produktinformation och infor-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;181&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behövs för hanteringen. Ämnet eller&lt;br&gt;förpackning, kärl eller liknande,&lt;br&gt;vari det förvaras, skall vara tydligt&lt;br&gt;märkt med uppgifter av betydelse&lt;br&gt;för att förebygga ohälsa och olycks-&lt;br&gt;fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mation vid marknadsföring skall&lt;br&gt;gälla även i fråga om ämnen som&lt;br&gt;kan föranleda ohälsa eller olycks-&lt;br&gt;fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Den som installerar anord-&lt;br&gt;ning som avses i 8 § skall se till att&lt;br&gt;behövliga skyddsanordningar upp-&lt;br&gt;sättes och att i övrigt erforderliga&lt;br&gt;skyddsåtgärder vidtages.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § 17 kap. 8 och 9 §§ föreskrives&lt;br&gt;om skyddsansvar i vissa fall för den&lt;br&gt;som råder över arbetsställe eller&lt;br&gt;upplåter lokal eller markområde for&lt;br&gt;arbete eller såsom personalutrym-&lt;br&gt;me.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som levererar en förpackad&lt;br&gt;produkt skall se till att förpackning-&lt;br&gt;en inte innebär risk från skyddssyn-&lt;br&gt;punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Den som installerar en tek-&lt;br&gt;t nisk anordning skall se till att be-&lt;br&gt;hövliga skyddsanordningar sätts&lt;br&gt;i upp och att i övrigt erforderliga&lt;br&gt;skyddsåtgärder vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;r 12 § 17 kap. 8 och 9 §§ föreskrivs&lt;br&gt;i om skyddsansvar i vissa fall för den&lt;br&gt;som råder över ett arbetsställe eller&lt;br&gt;upplåter en lokal, ett markområde&lt;br&gt;eller ett utrymme under jord för ar-&lt;br&gt;bete eller som personalutrymme.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Om det är påkallat från&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som låter utföra byggnads-&lt;br&gt;eller anläggningsarbete skall vid&lt;br&gt;projekteringen se till att arbets-&lt;br&gt;miljösynpunkter, avseende såväl&lt;br&gt;byggskedet som det framtida bru-&lt;br&gt;kandet, beaktas och att olika delar&lt;br&gt;av projekteringen samordnas. Den&lt;br&gt;som tillverkar monteringsfärdiga&lt;br&gt;byggnader eller anläggningar skall&lt;br&gt;på samma sätt se till att arbets-&lt;br&gt;miljösynpunkter beaktas vid projek-&lt;br&gt;teringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även arkitekter, konstruktörer&lt;br&gt;och andra som medverkar vid pro-&lt;br&gt;jekteringen, skall inom ramen för&lt;br&gt;sina uppdrag se till att arbetsmiljö-&lt;br&gt;synpunkter beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap. Bemyndiganden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Regeringen eller, efter rege-&lt;br&gt;ringens bestämmande, arbetar-&lt;br&gt;skyddsstyrelsen får meddela de yt-&lt;br&gt;terligare föreskrifter som behövs för&lt;br&gt;att förebygga ohälsa och olycksfall i&lt;br&gt;arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Om det är påkallat från&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skyddssynpunkt kan regeringen el-&lt;br&gt;ler, efter regeringens bestämmande,&lt;br&gt;arbetarskyddsstyrelsen föreskriva&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att arbetsprocess, arbetsmetod&lt;br&gt;eller anläggning avsedd för verk-&lt;br&gt;samhet av visst slag får användas&lt;br&gt;endast efter tillstånd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att visst slag av anordning som&lt;br&gt;avses i 8 § endast efter godkännan-&lt;br&gt;de får användas eller avlämnas för&lt;br&gt;att tagas i bruk,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. att visst ämne som avses i 9 §&lt;br&gt;får användas endast efter godkän-&lt;br&gt;nande eller att särskilt villkor skall&lt;br&gt;gälla vid användningen av sådant&lt;br&gt;ämne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som förutsättning för godkän-&lt;br&gt;nande som avses i första stycket 2&lt;br&gt;kan föreskrivas villkor. I anslutning&lt;br&gt;till sådant godkännande kan fast-&lt;br&gt;ställas krav på monterings- och&lt;br&gt;bruksanvisning som skall medfölja&lt;br&gt;anordning, när den avlämnas för att&lt;br&gt;tagas i bruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid meddelande av föreskrift en-&lt;br&gt;ligt första stycket 2 kan anges villkor&lt;br&gt;för brukandet. Tillstånd eller god-&lt;br&gt;kännande som avses i första stycket&lt;br&gt;kan förenas med villkor för brukan-&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även utan samband med före-&lt;br&gt;skrift enligt första stycket kan i an-&lt;br&gt;given ordning föreskrivas om kon-&lt;br&gt;troll, provning eller fortlöpande till-&lt;br&gt;syn vid användning av anordning,&lt;br&gt;som där avses, samt om undersök-&lt;br&gt;ning av de arbetshygieniska förhål-&lt;br&gt;landena i visst slag av verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Regeringen eller, efter rege-&lt;br&gt;ringens bestämmande, arbetar-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;br&gt;skyddssynpunkt kan regeringen el-&lt;br&gt;ler, efter regeringens bestämmande,&lt;br&gt;arbetarskyddsstyrelsen föreskriva&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att en arbetsprocess, arbetsme-&lt;br&gt;tod eller anläggning, som är avsedd&lt;br&gt;för en verksamhet av ett visst slag&lt;br&gt;får användas endast efter tillstånd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att en teknisk anordning eller&lt;br&gt;ett ämne, som kan föranleda ohälsa&lt;br&gt;eller olycksfall, endast efter tillstånd&lt;br&gt;eller godkännande får användas el-&lt;br&gt;ler avlämnas för att tas i bruk,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. att särskilda villkor skall gälla&lt;br&gt;vid användning av en sådan anord-&lt;br&gt;ning eller ett sådant ämne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som förutsättning för ett tillstånd&lt;br&gt;eller godkännande som avses i förs-&lt;br&gt;ta stycket 2 kan villkor föreskrivas. I&lt;br&gt;anslutning till ett tillstånd eller god-&lt;br&gt;kännande kan krav fastställas på&lt;br&gt;produktinformation som skall med-&lt;br&gt;följa anordningen eller ämnet vid&lt;br&gt;avlämnandet. Vidare kan i anslut-&lt;br&gt;ning till ett tillstånd eller godkän-&lt;br&gt;nande bestämmas om villkor, som&lt;br&gt;skall gälla vid tillverkning och kon-&lt;br&gt;troll efter tillverkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd eller godkännande kan&lt;br&gt;förenas med villkor för brukandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Även utan samband med en&lt;br&gt;föreskrift om tillstånd eller godkän-&lt;br&gt;nande enligt 2 § kan regeringen el-&lt;br&gt;ler, efter regeringens bestämmande,&lt;br&gt;arbetarskyddsstyrelsen föreskriva&lt;br&gt;om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. provning eller annan kontroll&lt;br&gt;av en teknisk anordning eller ett&lt;br&gt;ämne som kan föranleda ohälsa el-&lt;br&gt;ler olycksfall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. villkor och kontroll vid tillverk-&lt;br&gt;ning av en sådan anordning eller ett&lt;br&gt;sådant ämne,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. undersökning av arbetsmiljö-&lt;br&gt;förhållandena i ett visst slag av&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Regeringen eller, efter rege-&lt;br&gt;ringens bestämmande, arbetar-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;183&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skyddsstyrelsen kan föreskriva&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att visst slag av anordning som&lt;br&gt;avses i 8 § skall ha skylt eller annan&lt;br&gt;märkning som upptager tillverka-&lt;br&gt;rens namn eller annan uppgift om&lt;br&gt;anordningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att ämne som avses i 9 § eller&lt;br&gt;förpackning, kärl eller liknande,&lt;br&gt;vari ämnet förvaras, skall vid an-&lt;br&gt;vändningen ha märkning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. att förteckning skall föras över&lt;br&gt;sådan anordning och sådant ämne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samma ordning kan meddelas&lt;br&gt;föreskrifter i fråga om installation&lt;br&gt;av visst slag av anordning som avses&lt;br&gt;i 8 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § År det av särskild betydelse&lt;br&gt;från skyddssynpunkt kan regering-&lt;br&gt;en eller, efter regeringens bestäm-&lt;br&gt;mande, arbetarskyddsstyrelsen fö-&lt;br&gt;reskriva förbud att använda ar-&lt;br&gt;betsprocess, arbetsmetod, anord-&lt;br&gt;ning som avses i 8 § eller ämne som&lt;br&gt;avses i 9 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Innebär visst slag av arbete&lt;br&gt;risk för ohälsa eller olycksfall kan&lt;br&gt;regeringen eller, efter regeringens&lt;br&gt;bestämmande, arbetarskyddsstyrel-&lt;br&gt;sen föreskriva om läkarundersök-&lt;br&gt;ning av dem som sysselsattes eller&lt;br&gt;skall sysselsättas i arbetet. Före-&lt;br&gt;skrift kan också meddelas om för-&lt;br&gt;bud att till arbetet anlita den som&lt;br&gt;vid läkarundersökning har företett&lt;br&gt;sjuklighet eller svaghet som gör ho-&lt;br&gt;nom särskilt mottaglig för sådan&lt;br&gt;risk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Medför visst slag av arbete&lt;br&gt;särskild risk för vissa grupper av&lt;br&gt;arbetstagare kan regeringen eller,&lt;br&gt;efter regeringens bestämmande, ar-&lt;br&gt;betarskyddsstyrelsen meddela före-&lt;br&gt;skrift om förbud mot att arbetet ut-&lt;br&gt;föres av arbetstagare, som tillhör&lt;br&gt;sådan grupp, eller föreskriva att&lt;br&gt;särskilt villkor skall gälla när arbe-&lt;br&gt;tet utföres av sådan arbetstagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Regeringen eller, efter rege-&lt;br&gt;ringens bestämmande, arbetar-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skyddsstyrelsen kan föreskriva&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att produktinformation skall&lt;br&gt;lämnas i fråga om en teknisk anord-&lt;br&gt;ning eller ett ämne som kan föranle-&lt;br&gt;da ohälsa eller olycksfall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att på arbetsställen skall föras&lt;br&gt;en förteckning över där befintliga&lt;br&gt;tekniska anordningar av vissa slag&lt;br&gt;eller vissa ämnen som kan föranle-&lt;br&gt;da ohälsa eller olycksfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter i fråga om installa-&lt;br&gt;tion av en teknisk anordning kan&lt;br&gt;meddelas i samma ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Om det är av särskild betydel-&lt;br&gt;se från skyddssynpunkt kan rege-&lt;br&gt;ringen eller, efter regeringens be-&lt;br&gt;stämmande, arbetarskyddsstyrel-&lt;br&gt;sen föreskriva förbud att använda&lt;br&gt;en arbetsprocess, arbetsmetod eller&lt;br&gt;teknisk anordning eller ett ämne&lt;br&gt;som kan föranleda ohälsa eller&lt;br&gt;olycksfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Om ett arbete innebär risk för&lt;br&gt;ohälsa eller olycksfall, kan regering-&lt;br&gt;en eller, efter regeringens bestäm-&lt;br&gt;mande, arbetarskyddsstyrelsen fö-&lt;br&gt;reskriva om skyldighet att föran-&lt;br&gt;stalta om läkarundersökning eller&lt;br&gt;vaccinering eller annan förebyggan-&lt;br&gt;de behandling mot smitta av dem&lt;br&gt;som sysselsätts eller skall sysselsät-&lt;br&gt;tas i arbetet. Föreskrift kan också&lt;br&gt;meddelas om förbud att till arbetet&lt;br&gt;anlita den som vid läkarundersök-&lt;br&gt;ning har företett sjuklighet eller&lt;br&gt;svaghet som gör honom särskilt&lt;br&gt;mottaglig för en sådan risk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Om ett arbete medför särskild&lt;br&gt;risk för vissa grupper av arbetstaga-&lt;br&gt;re, kan regeringen eller, efter rege-&lt;br&gt;ringens bestämmande, arbetar-&lt;br&gt;skyddsstyrelsen meddela föreskrift&lt;br&gt;om förbud mot att arbetet utförs av&lt;br&gt;arbetstagare, som tillhör en sådan&lt;br&gt;grupp, eller föreskriva att särskilda&lt;br&gt;villkor skall gälla när arbetet utförs&lt;br&gt;av sådana arbetstagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Regeringen eller, efter rege-&lt;br&gt;ringens bestämmande, arbetar-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;184&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skyddsstyrelsen kan föreskriva att&lt;br&gt;vid läkarundersökning som har&lt;br&gt;föreskrivits med stöd av 75 eller&lt;br&gt;16 § skall föras register med uppgif-&lt;br&gt;ter om de undersöktas namn och&lt;br&gt;om undersökningsresultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samma ordning kan meddelas&lt;br&gt;föreskrifter för dem som har skydds-&lt;br&gt;ansvar enligt 2 eller 5 § att göra an-&lt;br&gt;mälan eller lämna uppgifter till till-&lt;br&gt;synsmyndighet eller att förvara&lt;br&gt;handling som har betydelse från&lt;br&gt;skyddssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Regeringen eller, efter rege-&lt;br&gt;ringens bestämmande, arbetar-&lt;br&gt;skyddsstyrelsen kan meddela före-&lt;br&gt;skrifter i fråga om skyldighet för&lt;br&gt;läkare att hos tillsynsmyndighet&lt;br&gt;göra anmälan om sjukdom, som&lt;br&gt;kan ha samband med arbete, och&lt;br&gt;att lämna tillsynsmyndighet upp-&lt;br&gt;lysningar och biträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skyddsstyrelsen kan föreskriva att&lt;br&gt;register skall föras vid läkarunder-&lt;br&gt;sökning som har föreskrivits med&lt;br&gt;stöd av 6 eller 7 § med uppgifter om&lt;br&gt;de undersöktas namn och om&lt;br&gt;undersökningsresultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Regeringen eller, efter rege-&lt;br&gt;ringens bestämmande, arbetar-&lt;br&gt;skyddsstyrelsen kan meddela före-&lt;br&gt;skrifter om skyldighet att göra an-&lt;br&gt;mälan eller lämna uppgifter till en&lt;br&gt;tillsynsmyndighet eller att förvara&lt;br&gt;handlingar som har betydelse från&lt;br&gt;skyddssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Regeringen eller, efter rege-&lt;br&gt;ringens bestämmande, arbetar-&lt;br&gt;skyddsstyrelsen kan meddela före-&lt;br&gt;skrifter i fråga om skyldighet för&lt;br&gt;läkare att hos en tillsynsmyndighet&lt;br&gt;göra anmälan om sjukdom, som&lt;br&gt;kan ha samband med arbete, och&lt;br&gt;att lämna en tillsynsmyndighet&lt;br&gt;upplysningar och biträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap. Samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddsombud företräder arbets-&lt;br&gt;tagarna i skyddsfrågor och skall ver-&lt;br&gt;ka för tillfredsställande skyddsför-&lt;br&gt;hållanden. I detta syfte skall ombu-&lt;br&gt;det inom sitt skyddsområde vaka&lt;br&gt;över skyddet mot ohälsa och&lt;br&gt;olycksfall. Ombudet skall deltaga&lt;br&gt;vid planering av nya eller ändrade&lt;br&gt;lokaler, anordningar, arbetsproces-&lt;br&gt;ser och arbetsmetoder liksom vid&lt;br&gt;planering av användning av ämnen&lt;br&gt;som kan föranleda ohälsa eller&lt;br&gt;olycksfall. Arbetsgivare skall under-&lt;br&gt;rätta skyddsombud om förändring-&lt;br&gt;ar av betydelse för skyddsförhållan-&lt;br&gt;dena inom ombudets område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddsombud företräder arbets-&lt;br&gt;tagarna i arbetsmiljöfrågor och skall&lt;br&gt;verka för en tillfredsställande ar-&lt;br&gt;betsmiljö. I detta syfte skall ombu-&lt;br&gt;det inom sitt skyddsområde vaka&lt;br&gt;över skyddet mot ohälsa och&lt;br&gt;olycksfall samt över att arbetsgiva-&lt;br&gt;ren uppfyller kraven i 3 kap. 2 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddsombud skall delta vid pla-&lt;br&gt;nering av nya eller ändrade lokaler,&lt;br&gt;anordningar, arbetsprocesser, ar-&lt;br&gt;betsmetoder och arbetsorganisation&lt;br&gt;liksom vid planering av använd-&lt;br&gt;ning av ämnen som kan medföra&lt;br&gt;ohälsa eller olycksfall. Skyddsom-&lt;br&gt;bud skall vidare delta vid upprättan-&lt;br&gt;de av handlingsplaner enligt 3 kap.&lt;br&gt;2a§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivaren skall underrätta&lt;br&gt;skyddsombud om förändringar av&lt;br&gt;betydelse för arbetsmiljöförhållan-&lt;br&gt;dena inom ombudets område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddsombud skall söka vinna&lt;br&gt;arbetstagarnas medverkan i skydds-&lt;br&gt;arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivare och arbetstagare&lt;br&gt;svarar gemensamt för att skydds-&lt;br&gt;ombud får erforderlig utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;br&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivare och arbetstagare&lt;br&gt;svarar för att skyddsombud får er-&lt;br&gt;forderlig utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett skyddsombud anser att åt-&lt;br&gt;gärder behöver vidtas för att uppnå&lt;br&gt;en tillfredsställande arbetsmiljö,&lt;br&gt;skall skyddsombudet vända sig till&lt;br&gt;arbetsgivaren. Skyddsombudet kan&lt;br&gt;också begära att en viss undersök-&lt;br&gt;ning skall göras för kontroll av för-&lt;br&gt;hållandena inom skyddsområdet.&lt;br&gt;På begäran skall arbetsgivaren läm-&lt;br&gt;na skyddsombudet en skriftlig be-&lt;br&gt;kräftelse på dennes framställning.&lt;br&gt;Arbetsgivaren skall utan dröjsmål&lt;br&gt;lämna besked i frågan. Gör han inte&lt;br&gt;det eller beaktas inte framställning-&lt;br&gt;en inom skälig tid, skall yrkesin-&lt;br&gt;spektionen på begäran av skydds-&lt;br&gt;ombudet pröva om föreläggande el-&lt;br&gt;ler förbud enligt 7 kap. 7 § skall&lt;br&gt;meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Där skyddskommitté finns, kan&lt;br&gt;skyddsombud direkt påkalla kom-&lt;br&gt;mitténs behandling av en arbets-&lt;br&gt;miljöfråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddskommitté skall planera&lt;br&gt;och övervaka skyddsarbetet på ar-&lt;br&gt;betsstället. Den skall noga följa ut-&lt;br&gt;vecklingen i frågor som rör skyddet&lt;br&gt;mot ohälsa och olycksfall samt ver-&lt;br&gt;ka för tillfredsställande skyddsför-&lt;br&gt;hållanden. I skyddskommitté skall&lt;br&gt;behandlas frågor om företagshälso-&lt;br&gt;vård, frågor om planering av nya&lt;br&gt;eller ändrade lokaler, anordningar,&lt;br&gt;arbetsprocesser och arbetsmetoder&lt;br&gt;liksom av användning av ämnen&lt;br&gt;som kan föranleda ohälsa eller&lt;br&gt;olycksfall samt frågor om upplys-&lt;br&gt;ning och utbildning rörande arbets-&lt;br&gt;miljön. Skyddskommitté skall vida-&lt;br&gt;re verka för att en på lämpligt sätt&lt;br&gt;organiserad arbetsanpassnings- och&lt;br&gt;rehabiliterings verks a mhet bedrivs&lt;br&gt;på arbetsstället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddskommittén skall delta i&lt;br&gt;planeringen av arbetsmiljöarbetet&lt;br&gt;på arbetsstället samt följa dess ge-&lt;br&gt;nomförande. Den skall noga följa&lt;br&gt;utvecklingen i frågor som rör skyd-&lt;br&gt;det mot ohälsa och olycksfall samt&lt;br&gt;verka för tillfredsställande arbets-&lt;br&gt;miljöförhållanden. I skyddskom-&lt;br&gt;mittén skall behandlas frågor om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. företagshälsovård,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. handlingsplaner enligt 3 kap. 2&lt;br&gt;a§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. planering av nya eller ändrade&lt;br&gt;lokaler, anordningar, arbetsproces-&lt;br&gt;ser, arbetsmetoder och arbetsorga-&lt;br&gt;nisation,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. planering av användning av&lt;br&gt;ämnen som kan föranleda ohälsa&lt;br&gt;eller olycksfall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. upplysning och utbildning rö-&lt;br&gt;rande arbetsmiljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1985:321.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;186&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddskommittén skall vidare&lt;br&gt;delta i planeringen av arbetsanpass-&lt;br&gt;nings- och rehabiliteringsverksam-&lt;br&gt;heten på arbetsstället samt följa&lt;br&gt;dess genomförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap. Tillsyn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som i sin verksamhet använ-&lt;br&gt;der viss produkt eller har uppdragit&lt;br&gt;åt annan att utföra visst arbete är&lt;br&gt;skyldig att på tillsynsmyndighets&lt;br&gt;begäran lämna upplysning om vem&lt;br&gt;som har levererat produkten eller&lt;br&gt;utför arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som i sin verksamhet använ-&lt;br&gt;der en viss produkt eller har upp-&lt;br&gt;dragit åt annan att utföra ett visst&lt;br&gt;arbete är skyldig att på en tillsyns-&lt;br&gt;myndighets begäran lämna upplys-&lt;br&gt;ning om vem som har levererat pro-&lt;br&gt;dukten eller utför arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har överlåtit eller upplå-&lt;br&gt;tit en teknisk anordning eller överlå-&lt;br&gt;tit ett ämne, som kan föranleda&lt;br&gt;ohälsa eller olycksfall, är skyldig att&lt;br&gt;på en tillsynsmyndighets begäran&lt;br&gt;lämna tillgängliga upplysningar om&lt;br&gt;till vilka produkten har överlåtits el-&lt;br&gt;ler upplåtits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finns på gemensamt arbetsställe&lt;br&gt;ej någon som har samordningsan-&lt;br&gt;svar enligt 3 kap. 7 §, kan yrkesin-&lt;br&gt;spektionen bestämma vem som&lt;br&gt;skall ha sådant ansvar. När särskil-&lt;br&gt;da skäl föreligger kan yrkesinspek-&lt;br&gt;tionen bestämma att annan än den&lt;br&gt;som har ansvaret enligt nämnda pa-&lt;br&gt;ragraf skall vara samordningsan-&lt;br&gt;svarig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av första stycket&lt;br&gt;skall samordningsansvaret läggas&lt;br&gt;på någon av dem som driver verk-&lt;br&gt;samhet på det gemensamma ar-&lt;br&gt;betsstället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det på ett gemensamt ar-&lt;br&gt;betsställe inte finns någon som har&lt;br&gt;samordningsansvar enligt 3 kap.&lt;br&gt;7 §, kan yrkesinspektionen bestäm-&lt;br&gt;ma vem som skall ha ett sådant an-&lt;br&gt;svar. När det finns särskilda skäl&lt;br&gt;kan yrkesinspektionen bestämma&lt;br&gt;att någon annan än den som har&lt;br&gt;ansvaret enligt nämnda paragraf&lt;br&gt;skall vara samordningsansvarig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av första stycket&lt;br&gt;skall samordningsansvaret läggas&lt;br&gt;på den som låter utföra byggnads-&lt;br&gt;eller anläggningsarbete på det ge-&lt;br&gt;mensamma arbetsstället eller på nå-&lt;br&gt;gon av dem som driver verksamhet&lt;br&gt;tZär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yrkesinspektionen äger gent-&lt;br&gt;emot den som har skyddsansvar en-&lt;br&gt;ligt 3 kap. 2-10 §§, 5 kap. 3 § första&lt;br&gt;stycket eller 6 § i detta kapitel med-&lt;br&gt;dela föreläggande eller förbud som&lt;br&gt;behövs för att denna lag eller före-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yrkesinspektionen får gentemot&lt;br&gt;den som har skyddsansvar enligt 3&lt;br&gt;kap. 2-13 §§, 5 kap. 3 § första styc-&lt;br&gt;ket eller 6 § i detta kapitel meddela&lt;br&gt;de förelägganden eller förbud som&lt;br&gt;behövs för att denna lag eller före-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1990:973.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skrifter som har meddelats med&lt;br&gt;stöd av lagen skall efterlevas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skrifter som har meddelats&lt;br&gt;stöd av lagen skall efterlevas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I beslut om föreläggande eller förbud kan yrkesinspektionen sätta ut&lt;br&gt;vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlåter någon att vidtaga åt-&lt;br&gt;gärd som åligger honom enligt före-&lt;br&gt;läggande, får yrkesinspektionen&lt;br&gt;forordna om rättelse på hans be-&lt;br&gt;kostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har föreläggande meddelats be-&lt;br&gt;träffande någon åtgärd till vilken&lt;br&gt;det krävs bygglov, rivningslov eller&lt;br&gt;marklov enligt plan- och bygglagen&lt;br&gt;(1987:10) men beviljas inte sådant&lt;br&gt;lov, är föreläggandet förfallet såvitt&lt;br&gt;avser åtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Föreligger missförhållande i&lt;br&gt;skyddshänseende beträffande lokal&lt;br&gt;eller markområde som har upplå-&lt;br&gt;tits för arbete eller såsom personal-&lt;br&gt;utrymme, kan yrkesinspektionen&lt;br&gt;meddela förbud enligt 7 § mot så-&lt;br&gt;dan upplåtelse till dess angiven åt-&lt;br&gt;gärd har vidtagits med lokalen eller&lt;br&gt;markområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon inte vidtar en åtgärd&lt;br&gt;som åligger honom enligt ett före-&lt;br&gt;läggande, får yrkesinspektionen&lt;br&gt;förordna om rättelse på hans be-&lt;br&gt;kostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett föreläggande har medde-&lt;br&gt;lats beträffande någon åtgärd till&lt;br&gt;vilken det krävs bygglov, rivnings-&lt;br&gt;lov eller marklov enligt plan- och&lt;br&gt;bygglagen (1987:10) men sådant&lt;br&gt;lov inte beviljas, upphör föreläggan-&lt;br&gt;det att gälla såvitt avser åtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Om det finns något missför-&lt;br&gt;hållande i skyddshänseende beträf-&lt;br&gt;fande en lokal, ett markområde el-&lt;br&gt;ler ett utrymme under jord som har&lt;br&gt;upplåtits för arbete eller som perso-&lt;br&gt;nalutrymme, kan yrkesinspektio-&lt;br&gt;nen meddela förbud enligt 7 § mot&lt;br&gt;en sådan upplåtelse till dess angi-&lt;br&gt;ven åtgärd har vidtagits med loka-&lt;br&gt;len, markområdet eller utrymmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yrkesinspektionen kan gentemot&lt;br&gt;den som upplåter en lokal, ett mark-&lt;br&gt;område eller ett utrymme under&lt;br&gt;jord för arbete eller som personalut-&lt;br&gt;rymme, meddela förelägganden en-&lt;br&gt;ligt 7 § om undersökning av skydds-&lt;br&gt;förhållandena på platsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har utsetts till skydds-&lt;br&gt;ombud eller ledamot i skyddskom-&lt;br&gt;mitté eller den som har deltagit i&lt;br&gt;arbetsanpassnings- och rehabilite-&lt;br&gt;ringsverksamhet på arbetsstället&lt;br&gt;enligt 6 kap. 9 § får inte obehörigen&lt;br&gt;röja eller utnyttja vad han under&lt;br&gt;uppdraget har erfarit om yrkeshem-&lt;br&gt;lighet, arbetsförfarande, affärsför-&lt;br&gt;hållande, enskilds personliga för-&lt;br&gt;hållande eller förhållande av bety-&lt;br&gt;delse för landets försvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har utsetts till skydds-&lt;br&gt;ombud eller ledamot i skyddskom-&lt;br&gt;mitté eller den som har deltagit i&lt;br&gt;arbetsanpassnings- och rehabilite-&lt;br&gt;ringsverksamhet på arbetsstället får&lt;br&gt;inte obehörigen röja eller utnyttja&lt;br&gt;vad han under uppdraget har erfa-&lt;br&gt;rit om yrkeshemlighet, arbetsförfa-&lt;br&gt;rande, affärsförhållande, enskilds&lt;br&gt;personliga förhållande eller förhål-&lt;br&gt;lande av betydelse för landets för-&lt;br&gt;svar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har ombudet, ledamoten eller deltagaren utsetts av sådan lokal arbetsta-&lt;br&gt;garorganisation som avses i 6 kap. 2 och 8 §§, får han utan hinder av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1989:961.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;188&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tystnadsplikten i första stycket lämna uppgift vidare till en ledamot i&lt;br&gt;organisationens styrelse eller till en sakkunnig i arbetsmiljöfrågor hos en&lt;br&gt;central arbetstagarorganisation till vilken den lokala organisationen hör.&lt;br&gt;Rätten att lämna uppgift vidare gäller endast om uppgiftslämnaren under-&lt;br&gt;rättar mottagaren om tystnadsplikten. I sådant fall gäller tystnadsplikten&lt;br&gt;också för denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om arbetsställen i det allmännas verksamhet tillämpas i stället för&lt;br&gt;vad som sägs i första och andra stycket bestämmelserna i 14 kap. 7, 9 och&lt;br&gt;10 §§ sekretesslagen (1980:100).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap. Ansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som uppsåtligen eller av&lt;br&gt;oaktsamhet bryter mot föreskrifter&lt;br&gt;eller villkor som har meddelats&lt;br&gt;med stöd av 3 kap. 12 eller 14 §&lt;br&gt;döms till böter eller fängelse i högst&lt;br&gt;ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som uppsåtligen eller av&lt;br&gt;oaktsamhet bryter mot föreskrifter&lt;br&gt;eller villkor som har meddelats&lt;br&gt;med stöd av 4 kap. 2, 3 eller 5§&lt;br&gt;döms till böter eller fängelse i högst&lt;br&gt;ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. anlitar en minderårig i strid mot 5 kap. 2 § första stycket eller mot&lt;br&gt;föreskrifter som meddelats med stöd av 5 kap. 2 § tredje eller fjärde&lt;br&gt;stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. bryter mot föreskrifter som har&lt;br&gt;meddelats med stöd av 3 kap. 13&lt;br&gt;eller 15 — 17§ eller 5 kap. 3 § andra&lt;br&gt;stycket, 4 eller 5 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. bryter mot föreskrifter som har&lt;br&gt;meddelats med stöd av 4 kap. 4&lt;br&gt;eller 6—8 §§ eller 5 kap. 3 § andra&lt;br&gt;stycket, 4 eller 5 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lämnar oriktiga uppgifter om förhållanden av vikt, när en tillsyns-&lt;br&gt;myndighet har begärt upplysningar, handlingar eller prov eller begärt&lt;br&gt;undersökningar enligt 7 kap. 3 eller 4 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. utan giltigt skäl tar bort en skyddsanordning eller sätter den ur bruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har vid brott som avses i detta&lt;br&gt;kapitel anordning eller ämne an-&lt;br&gt;vänts i strid mot förbud enligt 3&lt;br&gt;kap. 14 § eller 7 kap. 7 §, skall&lt;br&gt;förverkande ske av egendomen el-&lt;br&gt;ler dess värde, om denna rättsver-&lt;br&gt;kan ej är uppenbart obillig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har vid brott som avses i detta&lt;br&gt;kapitel en anordning eller ett ämne&lt;br&gt;använts i strid mot förbud enligt 4&lt;br&gt;kap. 5 § eller 7 kap. 7 §, skall&lt;br&gt;förverkande ske av egendomen el-&lt;br&gt;ler dess värde, om det inte är uppen-&lt;br&gt;bart oskäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1990:973.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;189&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3 Förslag till&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Lagom ändring i lagen (1978:410) om rätt till ledighet för&lt;br&gt;vård av barn, m. m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (1978:410) om rätt till ledighet for&lt;br&gt;vård av barn, m. m. skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Får en kvinnlig arbetstagare inte&lt;br&gt;sysselsättas i sitt arbete på grund av&lt;br&gt;en föreskrift om förbud mot arbete&lt;br&gt;under havandeskap, som har med-&lt;br&gt;delats med stöd av 3 kap. 16 § ar-&lt;br&gt;betsmiljölagen (1977:1160), har&lt;br&gt;hon rätt att bli omplacerad till ett&lt;br&gt;annat arbete med bibehållna an-&lt;br&gt;ställningsförmåner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Får en kvinnlig arbetstagare inte&lt;br&gt;sysselsättas i sitt arbete på grund av&lt;br&gt;en föreskrift om förbud mot arbete&lt;br&gt;under havandeskap, som har med-&lt;br&gt;delats med stöd av 4 kap. 7 f arbets-&lt;br&gt;miljölagen (1977:1160), har hon&lt;br&gt;rätt att bli omplacerad till ett annat&lt;br&gt;arbete med bibehållna anställnings-&lt;br&gt;förmåner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kvinnlig arbetstagare, som på grund av havandeskap inte kan utföra&lt;br&gt;fysiskt påfrestande arbetsuppgifter, har rätt att bli omplacerad till ett&lt;br&gt;mindre ansträngande arbete med bibehållna anställningsförmåner. Detta&lt;br&gt;gäller dock endast från och med den sextionde dagen före den beräknade&lt;br&gt;tidpunkten för barnets födelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt till omplacering föreligger endast om det skäligen kan krävas att&lt;br&gt;arbetsgivaren bereder kvinnan annat arbete hos sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1985:85.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;190&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1991-02-28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f. d. regeringsrådet Bengt Wieslander, regeringsrådet Stig von&lt;br&gt;Bahr, justitierådet Hans-Gunnar Solerud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 31 januari 1991 har rege-&lt;br&gt;ringen på hemställan av statsrådet Mona Sahlin beslutat inhämta lagrådets&lt;br&gt;yttrande över förslag till lag om ändringar i brottsbalken och i arbetsmiljö-&lt;br&gt;lagen (1977:1160), m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorerna Hans&lt;br&gt;Blyme, Marianne Tejning och Lii Orlov Baumann.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:&lt;br&gt;Lagrådet behandlar förslagen i nedan nämnd ordning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Lagen om ändring i arbetsmiljölagen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Allmänna synpunkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmiljölagen är enligt sin i remissen föreslagna lydelse uppbyggd på&lt;br&gt;följande sätt. I de tre första kapitlen finns bestämmelser om lagens ända-&lt;br&gt;mål och tillämpningsområde (kap. 1), arbetsmiljöns beskaffenhet (kap. 2)&lt;br&gt;och allmänna skyldigheter för arbetsgivare m. fl. (kap. 3). Bestämmelserna&lt;br&gt;i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dessa kapitel kompletteras dels med föreskrifter som regeringen eller arbe-&lt;br&gt;tarskyddsstyrelsen kan meddela med stöd av bemyndiganden enligt 4 kap.,&lt;br&gt;dels genom förelägganden eller förbud som tillsynsmyndighet kan meddela&lt;br&gt;med stöd av 7 kap. 7—10 §§. I beslut om föreläggande eller förbud kan&lt;br&gt;tillsynsmyndigheten sätta ut vite. Enligt 8 kap. 1 § kan, såvida inte vite&lt;br&gt;utsatts, den som bryter mot ett föreläggande eller förbud dömas till böter&lt;br&gt;eller fängelse högst ett år. Av 8 kap. 2 § framgår att straffansvar även kan&lt;br&gt;inträda för den som bryter mot föreskrift eller villkor som har meddelats&lt;br&gt;med stöd av 4 kap. Däremot är bestämmelserna i 1 — 3 kap. inte förenade&lt;br&gt;med några direkta sanktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av det anförda följer att bestämmelserna i 1 —3 kap. främst skall bilda&lt;br&gt;underlag för den kompletterande normgivning som kan ske enligt 4 kap.&lt;br&gt;ävensom för den i 7 kap. angivna tillsynsverksamheten. Enligt lagrådets&lt;br&gt;mening kan det emellertid sättas i fråga om de grundläggande bestämmel-&lt;br&gt;serna i 1 — 3 kap. erhållit en sådan utformning att de går att tillämpa fullt&lt;br&gt;ut efter sin ordalydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 förslaget till ny 1 kap. 1 a§ sägs bl. a. att lagens ändamål är att&lt;br&gt;säkerställa en arbetsmiljö som inte utsätter arbetstagare för ohälsa eller&lt;br&gt;olycksfall. Enligt det nya tredje stycket i 2 kap. 1 § skall teknik, arbetsorga-&lt;br&gt;nisation och arbetsinnehåll utformas så att arbetstagaren inte utsätts för&lt;br&gt;fysiska eller psykiska belastningar som kan medföra ohälsa eller olycksfall.&lt;br&gt;Av den nya 3 kap. 2 a § framgår att arbetsgivaren bl. a. skall systematiskt&lt;br&gt;planera, leda och kontrollera verksamheten på ett sätt som säkerställer att&lt;br&gt;arbetsmiljön uppfyller kraven i arbetsmiljölagen och i föreskrifter som kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;191&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ha meddelats med stöd av lagen. — De nu nämnda bestämmelserna kan &amp;nbsp;Prop. 1990/91: 140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sägas förstärka den redan tidigare gällande regeln i 3 kap. 2 § om att &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbetsgivaren skall vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att&lt;br&gt;arbetstagare utsätts för ohälsa eller olycksfall (jfr även 3 kap. 4 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera viktiga samhällsfunktioner — exempelvis transporter, sjukvård&lt;br&gt;och räddningstjänst — kan inte fullgöras utan att arbetstagare utsätts för&lt;br&gt;någon form av risk för ohälsa eller olycksfall. Det kan således inte vara&lt;br&gt;avsett att varje arbetsgivare som inte kan säkerställa att arbetstagarna&lt;br&gt;undgår sjukdom eller olycksfall i arbetet bryter mot arbetsmiljölagens&lt;br&gt;krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av förarbetena till arbetsmiljölagen framgår också att det är nödvändigt&lt;br&gt;med en nyanserad bedömning när man ställer kraven på arbetsmiljön. De&lt;br&gt;insatser som krävs för att förbättra arbetsmiljön får inte vara orimliga i&lt;br&gt;förhållande till de resultat som kan uppnås (se prop. 1976/77:149 s. 253).&lt;br&gt;Tydligt är att i åtskilliga fall en avvägning måste göras mellan å ena sidan&lt;br&gt;risken för ohälsa eller olycksfall och å andra sidan t. ex. vikten av att&lt;br&gt;arbetet utförs och kostnaderna för att minska hälso- och olycksfallsrisken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att en avvägning av detta slag måste göras kan inte utläsas av bestäm-&lt;br&gt;melserna i 1—3 kap. Än mindre ger arbetsmiljölagen besked om vilka&lt;br&gt;principer som skall vara vägledande när exempelvis nyttoaspekten hos viss&lt;br&gt;verksamhet skall vägas mot risken för ohälsa eller olycksfall. Avsaknaden&lt;br&gt;av regler i dessa hänseenden är enligt lagrådets uppfattning ägnat att&lt;br&gt;medföra osäkerhet vid fastställande av arbetsmiljölagens rätta innebörd.&lt;br&gt;Detta gäller redan då kompletterande föreskrifter skall utfärdas med stöd&lt;br&gt;av 4 kap. och vid utövande av tillsynsverksamheten enligt 7 kap. Osäker-&lt;br&gt;heten förs emellertid över till arbetsgivare och berörda domstolar om fråga&lt;br&gt;uppkommer t. ex. om utdömande av ett förelagt vite eller om åtal väckts&lt;br&gt;med påstående att en arbetsgivare brutit mot en av arbetarskyddsstyrelsen&lt;br&gt;meddelad föreskrift. Genomförs förslaget i remissen att införa en bestäm-&lt;br&gt;melse om arbetsmiljöbrott i 3 kap. 10 § brottsbalken kommer spörsmålet&lt;br&gt;om vad som i olika situationer åligger arbetsgivare m.fl. enligt arbets-&lt;br&gt;miljölagen att behöva lösas även i det sammanhanget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det anförda visar enligt lagrådets mening att vissa av de grundläggande&lt;br&gt;bestämmelserna i 1 — 3 kap. bör ges en något mindre kategorisk utform-&lt;br&gt;ning. Av lagtexten bör således kunna utläsas att kravet på en god arbets-&lt;br&gt;miljö kan behöva vägas mot andra viktiga intressen. Önskvärt är vidare att&lt;br&gt;lagtexten åtminstone ger någon antydan om vilken tyngd som skall tillmä-&lt;br&gt;tas olika faktorer vid denna avvägning. Lagrådet är medvetet om att en&lt;br&gt;sådan omarbetning av arbetsmiljölagen knappast nu kan komma till stånd&lt;br&gt;i det förevarande lagstiftningsärendet. Frågan bör dock tas upp till be-&lt;br&gt;handling i samband med en kommande översyn av arbetsmiljölagstift-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;192&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap. Bemyndiganden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmiljölagen är en utpräglad ramlag. Den kräver för sin tillämpning,&lt;br&gt;som också framgår av lagrådsremissen, bemyndiganden enligt 8 kap. 7 §&lt;br&gt;regeringsformen. Det är alltså inte, som man tidigare antagit, tillräckligt&lt;br&gt;med tillämpningsföreskrifter enligt 8 kap. 13 § regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen innehåller för närvarande i 3 kap. bemyndiganden enligt 8 kap.&lt;br&gt;7 § regeringsformen i vissa särskilda frågor. För att lagen skall kunna&lt;br&gt;fungera fordras emellertid därutöver ett bemyndigande enligt sistnämnda&lt;br&gt;lagrum som täcker övriga fall. Remissen innehåller i 4 kap. 1 § förslag till&lt;br&gt;sådant bemyndigande. Förslaget är allmänt hållet och innehåller inte några&lt;br&gt;begränsningar eller någon precisering. Det stämmer i detta hänseende inte&lt;br&gt;med den praxis som på senare år har tillämpats på området (jämför&lt;br&gt;propositionen, 1973:90 s. 209, med förslag till ny regeringsform). Det är&lt;br&gt;heller inte nödvändigt för att tillgodose syftet med delegeringen, som är att&lt;br&gt;det skall kunna utfärdas ytterligare föreskrifter om arbetsmiljöns beskaf-&lt;br&gt;fenhet och om allmänna skyldigheter i frågor om arbetsmiljön för att&lt;br&gt;förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet, att ha en så vidsträckt formulerad&lt;br&gt;bestämmelse om bemyndigande. För att något precisera bemyndigandet&lt;br&gt;kan det lämpligen avfattas i enlighet med det nu angivna syftet, vilket för&lt;br&gt;övrigt stämmer med den avfattning som motsvarande stadgande i 10 §&lt;br&gt;fartygssäkerhetslagen (1988:49) har fått.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att understryka att bemyndigandet avser de ytterligare föreskrifter&lt;br&gt;som behövs föreslår lagrådet att 4 kap. 1 § i förslaget, med det innehåll&lt;br&gt;som nyss angivits, flyttas ned efter 10 § i nämnda kapitel. Vidare bör enligt&lt;br&gt;lagrådets mening 3 § detta kapitel flyttas upp och sättas före kapitlets 2 §.&lt;br&gt;Vissa jämkningar av i huvudsak redaktionell karaktär bör vidtagas i dessa&lt;br&gt;två paragrafer. De två första paragraferna i 4 kap. och den sista i samma&lt;br&gt;kapitel skulle alltså enligt lagrådets mening ges följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, arbetarskyddsstyrelsen&lt;br&gt;får föreskriva om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. provning eller annan kontroll av tekniska anordningar eller av ämnen&lt;br&gt;som kan föranleda ohälsa eller olycksfall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. villkor och kontroll vid tillverkning och användning av sådana anord-&lt;br&gt;ningar eller ämnen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. undersökning av skyddsförhållandena i ett visst slag av verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det behövs för att förebygga ohälsa eller olycksfall i arbetet får rege-&lt;br&gt;ringen eller, efter regeringens bestämmande, arbetarskyddsstyrelsen före-&lt;br&gt;skriva&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att arbetsprocesser, arbetsmetoder eller anläggningar som är avsedda&lt;br&gt;för verksamhet av ett visst slag får användas endast efter tillstånd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att tekniska anordningar eller ämnen, som kan föranleda ohälsa eller&lt;br&gt;olycksfall, endast efter tillstånd eller godkännande får användas eller av-&lt;br&gt;lämnas för att tas i bruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I föreskrift som avses i första stycket får anges att det i anslutning till ett&lt;br&gt;tillstånd eller ett godkännande kan fastställas krav på produktinformation&lt;br&gt;och på villkor som skall gälla vid tillverkning samt på kontroll efter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;193&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillverkning. I sådan föreskrift kan även anges att ett tillstånd eller godkän-&lt;br&gt;nande kan förenas med villkor för användningen. Föreskrift som avses i&lt;br&gt;första stycket 2 kan vidare ange villkor vars uppfyllande skall utgöra&lt;br&gt;förutsättning för tillstånd eller godkännande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, arbetarskyddsstyrelsen&lt;br&gt;får meddela de ytterligare föreskrifter om arbetsmiljöns beskaffenhet och&lt;br&gt;om allmänna skyldigheter i fråga om arbetsmiljön som behövs för att&lt;br&gt;förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga paragrafer i förslagets 4 kap. får numreras om i enlighet med det&lt;br&gt;anförda. Dessutom bör hänvisningen till 4 kap. 7 § i 12 § förslaget till lag&lt;br&gt;om ändring i lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m. m.&lt;br&gt;avse 6 § i samma kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Lagen om ändring i brottsbalken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 den nya bestämmelsen i 3 kap. 10 § uppställs åsidosättande av ett&lt;br&gt;åliggande enligt t. ex. arbetsmiljölagen som brottsrekvisit i stället för att&lt;br&gt;som nu bli behandlat som moment vid bedömningen av huruvida gär-&lt;br&gt;ningsmannen förfarit oaktsamt enligt 7 — 9 §§. Den föreslagna ordalydel-&lt;br&gt;sen av lagtexten men även uttalandena i den allmänna motiveringen och&lt;br&gt;specialmotiveringen ger närmast intryck av att det är för brotten enligt 7 —&lt;br&gt;9 §§ som gärningsmannen skall dömas. Oavsett vilket brott som är i fråga&lt;br&gt;skall rubriceringen dock vara arbetsmiljöbrott. I grund och botten skulle&lt;br&gt;det hela då vara reducerat till en ren rubriceringsfråga, låt vara att förslaget&lt;br&gt;i denna del anses vara av betydelse för att understryka vikten av att&lt;br&gt;arbetsmiljölagstiftningens regler iakttages.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Emellertid måste likväl en prövning ske av de uppställda förutsättning-&lt;br&gt;arna för tillämpningen av lagrummet i den nya 10 §. Av betydelse blir då&lt;br&gt;både den tydlighet med vilken förutsättningarna är angivna i lagrummet&lt;br&gt;och möjligheterna att styrka att de föreligger i det enskilda fallet. 1 sist-&lt;br&gt;nämnt hänseende är beaktansvärt att det ofta är svårt för polis och åklaga-&lt;br&gt;re att efter en olycka utreda vem inom arbetsgivarens eller någon annan&lt;br&gt;skyddsansvarigs organisation som bör bära straffansvaret (SOU 1988:3 s.&lt;br&gt;137). När sådana svårigheter föreligger kan åtal och dom i själva verket&lt;br&gt;komma att avse något av brotten i 7 —9 §§ och inte arbetsmiljöbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller de i förslaget angivna förutsättningarna för tillämpningen&lt;br&gt;av bestämmelsen i 10 § framträder särskilt den omständigheten att hänvis-&lt;br&gt;ning sker till vad som åligger någon enligt arbetsmiljölagstiftningen. Av&lt;br&gt;remissen framgår att därmed inte avses endast arbetsmiljölagen utan även&lt;br&gt;dels föreskrifter som meddelats med stöd av denna lag, dels åtskillig annan&lt;br&gt;lagstiftning som inte ens i motiven uttömmande preciserats utan endast&lt;br&gt;angetts exemplifierande. Enligt lagrådets mening kan en så oprecis bestäm-&lt;br&gt;ning av brottsrekvisit inte godtas. Den i remissmotiveringen (s. 164)&lt;br&gt;gjorda jämförelsen med bokföringsbrott enligt 11 kap. 5 § brottsbalken&lt;br&gt;synes inte träffande. I denna paragraf finns en hänvisning till en viss&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;194&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämd lag kompletterad med konkreta rekvisit till stöd för tolkningen&lt;br&gt;och tillämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I arbetsmiljölagen kriminaliseras endast vissa förfaranden som kan an-&lt;br&gt;ses var tämligen preciserade i lagen eller genom anknytningen till föreskrif-&lt;br&gt;ter meddelade med stöd av lagen. Däremot har det inte ansetts motiverat&lt;br&gt;att i denna lag kriminalisera t. ex. den mer allmänt formulerade skyldighe-&lt;br&gt;ten för arbetsgivaren att vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga&lt;br&gt;att arbetstagarna utsetts för ohälsa eller olycksfall. I enlighet med vad&lt;br&gt;lagrådet anfört inledningsvis finns det goda skäl för detta. Från denna&lt;br&gt;utgångspunkt framstår det emellertid som mindre lämpligt att den i brotts-&lt;br&gt;balken upptagna straffbestämmelsen knyts till denna skyldighet genom en&lt;br&gt;allmän hänvisning till vad som åligger någon enligt arbetsmiljölagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med den föreslagna bestämmelsen i 3 kap. 10 § brottsbalken ställs&lt;br&gt;domstolarna inför en prövning av kausaliteten som kan medföra problem.&lt;br&gt;Detta följer av att bestämmelsen enbart avser fall där det andra brottet har&lt;br&gt;begåtts ”genom” åsidosättandet av vad som ålegat någon enligt arbets-&lt;br&gt;miljölagstiftningen. Om en domstol finner att ett dylikt åsidosättande i&lt;br&gt;och för sig skett men att orsakssammanhangen är mer komplicerade kan&lt;br&gt;den komma till att bestämmelsen trots allt inte är tillämplig. Fördelen med&lt;br&gt;att ett särskilt brott uppställts i brottsbalken går då förlorad även om det i&lt;br&gt;belysning av det enskilda fallet hade framstått som väl så angeläget att&lt;br&gt;framhäva det allvarliga i att en skyldighet enligt arbetsmiljölagstiftningen&lt;br&gt;åsidosätts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det framstår vidare som en egendomlighet att — såsom är avsett enligt&lt;br&gt;remissen, s. 169 och 199 — någon kan dömas för arbetsmiljöbrott enligt&lt;br&gt;bestämmelsen när den som utsatts för fara, avlidit eller åsamkats kropps-&lt;br&gt;skada eller sjukdom inte är arbetstagare eller annan med sådan enligt&lt;br&gt;arbetsmiljölagen likställd person. Detta synes kunna fördunkla brottets&lt;br&gt;skyddsobjekt eller skyddsintresse till förfång för domstolarnas möjlighet&lt;br&gt;att finna stöd i dessa begrepp vid tillämpningen av bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framhållits i remissen (s. 163) förknippas de i 3 kap. 7 — 9 §§&lt;br&gt;angivna gärningarna oftast med trafikbrott. En av arbetsolycksutredning-&lt;br&gt;en berörd konsekvens av detta är att beträffande vållande till annans död&lt;br&gt;och vållande till kroppsskada eller sjukdom brottens straffvärde bedöms&lt;br&gt;med beaktande av bestämmelsen i trafikbrottslagen om vårdslöshet i tra-&lt;br&gt;fik. Enligt vad som uttalas i remissen (s. 163) torde det främsta syftet med&lt;br&gt;den nya straffbestämmelsen vara att åstadkomma en pedagogisk effekt och&lt;br&gt;en tydligare markering av de särskilda krav på aktsamhet som gäller för att&lt;br&gt;förebygga ohälsa och olycksfall i arbetsmiljön. Att därmed emellertid inte&lt;br&gt;avsetts att straffvärdebestämningen av arbetsmiljöbrotten skall ske mer&lt;br&gt;fristående från motsvarande bedömningar i fråga om brotten i 7 och 8 §§&lt;br&gt;och i vart fall generellt medföra ett högre straffvärde synes framgå av&lt;br&gt;uttalandena i remissen (s. 167 f) och stöds också av den avfattning bestäm-&lt;br&gt;melsen i den föreslagna 10 § getts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I remissen har visserligen samtidigt framhållits (s. 199) att påföljden för&lt;br&gt;arbetsmiljöbrott skall bestämmas med utgångspunkt från hur allvarligt&lt;br&gt;åsidosättandet av skyldigheterna att förebygga ohälsa och olycksfall fram-&lt;br&gt;står i det enskilda fallet. Det vill dock synas som om detta uttalande inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har så mycket med det till arbetsmiljölagstiftningen knutna rekvisitet i och&lt;br&gt;för sig att göra som fastmera den allmänna bedömningen av graden av den&lt;br&gt;oaktsamhet som anges i bestämmelserna i 7 — 9 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sammanfattande helhetsintryck blir således att av de nyss berörda&lt;br&gt;skälen till införandet av bestämmelsen i 10 § förefaller det huvudsakliga&lt;br&gt;vara av pedagogisk art. Situationen är med andra ord inte jämförbar med&lt;br&gt;den som råder i fråga om t. ex. narkotikabrott och skattebrott och som, i&lt;br&gt;enlighet med vad arbetsolyckskommittén påpekat, föranlett fängelsestraff-&lt;br&gt;kommitténs förslag (SOU 1986:13—14) om att bestämmelser om dessa&lt;br&gt;brott skulle tas in i brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmast i förbigående har anmärkts (s. 163 i remissen) som en fördel&lt;br&gt;med den föreslagna bestämmelsen att den skulle underlätta bedömningen&lt;br&gt;av om det finns skäl att väcka talan om företagsbot. För tillämpligheten av&lt;br&gt;reglerna om företagsbot saknar det betydelse om brottet regleras i brotts-&lt;br&gt;balken eller i annan lag liksom om det i brottsbalken regleras på det ena&lt;br&gt;eller andra sättet. Några beaktansvärda skillnader torde inte heller förelig-&lt;br&gt;ga mellan det fallet att det redan av domslutet framgår att en skyldighet&lt;br&gt;enligt arbetsmiljölagstiftningen blivit åsidosatt och det att detta förhållan-&lt;br&gt;de framgår endast domskälsvis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det anförda leder fram till slutsatsen att den föreslagna bestämmelsen i&lt;br&gt;3 kap. 10 § är ägnad att skapa osäkerhet om sammanhangen och leda till&lt;br&gt;tolkningsproblem som inte uppväger den fördel som avses bli uppnådd.&lt;br&gt;Lagrådet avstyrker därför att bestämmelsen införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon ny bestämmelse om arbetsmiljöbrott inte införs i 3 kap. 10 §&lt;br&gt;brottsbalken måste övervägas vad som enligt 11 § (förslagets 12 §) i samma&lt;br&gt;kap. skall gälla beträffande åtal. Lagrådet delar i huvudsak den uppfatt-&lt;br&gt;ning som kommit till uttryck i remissen, nämligen att någon inskränkning i&lt;br&gt;åtalsrätten inte bör föreligga vid arbetsolyckor som medför kroppsskada&lt;br&gt;eller sjukdom. För att ge erforderlig konkretion och för att knyta an till&lt;br&gt;lydelsen av den nuvarande bestämmelsen i 11 § föreslås att denna paragraf&lt;br&gt;får följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vållande till kroppsskada eller sjukdom får, om brottet inte är grovt, åtalas&lt;br&gt;av åklagare endast om målsäganden har åsamkats skadan eller sjukdomen&lt;br&gt;i verksamhet som arbetstagare eller om målsäganden anger brottet till åtal&lt;br&gt;och åtal är påkallat ur allmän synpunkt.”&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Lagen om ändring i lagen om rätt till ledighet för vård av&lt;br&gt;barn, m. m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar förslaget utan erinran, dock bör hänvisningen till 4 kap.&lt;br&gt;7 § arbetsmiljölagen som en följd av vad lagrådet anfört om 4 kap. arbets-&lt;br&gt;miljölagen ändras till att avse 6 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;196&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Innehållsförteckning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionen................................................ 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens lagförslag...................................... 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Inledning ................................................ 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Bakgrund ................................................ 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 En bättre arbetsmiljö ...................................... 31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1 &amp;nbsp;En ny ändamålsbestämmelse i arbetsmiljölagen........... 31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2 &amp;nbsp;Det goda arbetet ..................................... 32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3 &amp;nbsp;Arbetsgivarens ansvar för arbetsmiljöarbetet............. 38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4 &amp;nbsp;Arbetsanpassning och rehabilitering .................... 43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.5 &amp;nbsp;Partssamarbete ...................................... 54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.6 &amp;nbsp;Kvinnors arbetsmiljö ................................. 56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Företagshälsovården....................................... 59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;Inledning............................................ 59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;Företagshälsovårdens mål och arbetsuppgifter............ 60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.1 Förebyggande arbete ............................ 61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.2 Anpassning och rehabilitering .................... 61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 &amp;nbsp;Sjukvårdens roll inom företagshälsovården .............. 63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4 &amp;nbsp;Företagshälsovårdens styrning och ledning............... 66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5 &amp;nbsp;Kompetens- och utbildningsfrågor...................... 68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6 &amp;nbsp;Företagshälsovårdens utbyggnad ....................... 69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.7 &amp;nbsp;Villkor för bidrag..................................... 71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.7.1 Grundläggande villkor........................... 71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.7.2 Patientavgift ................................... 73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.8 &amp;nbsp;Vissa ändringar i bidragssystemet....................... 74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.9 &amp;nbsp;Bygghälsan .......................................... 76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.10 Organ för samverkan och utveckling av företagshälsovården .&amp;nbsp;&amp;nbsp;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.11 Genomförande....................................... 78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Produktsäkerhet och produktkontroll m.m.................... 78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 &amp;nbsp;Normgivningskompetensen i arbetsmiljölagen............ 78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1.1 Ett nytt föreskriftsbemyndigande i arbetsmiljölagen . 78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1.2 Föreskrifter för totalförsvaret..................... 81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 &amp;nbsp;Produktsäkerhet och produktkontroll ................... 82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 &amp;nbsp;Produktinformation .................................. 91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.4 &amp;nbsp;Anmälningsskyldighet för leverantörer m. m.............. 92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.5 &amp;nbsp;Skyddsansvar för förpackning.......................... 93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.6 &amp;nbsp;Skyddsvaccinering som villkor för arbete ................ 94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.7 &amp;nbsp;Fullföljande av periodiska läkarundersökningar .......... 95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Arbetsmiljöansvar vid projektering m. m...................... 97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 &amp;nbsp;En ny regel i arbetsmiljölagen om arbetsmiljöansvar vid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;projektering ......................................... 97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 &amp;nbsp;Konventionen (nr 167) och rekommendationen (nr 175) om&lt;br&gt;säkerhet och hälsa vid byggnads- och anläggningsarbete .... 101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2.1 Bakgrund ...................................... 101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2.2 Ratifikation av konventionen..................... 102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3 &amp;nbsp;Tekniska anordningar................................. 104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4 &amp;nbsp;Arbetsmiljöansvar för upplåtare av lokal eller markområde . 105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.5 &amp;nbsp;Samordningsansvaret på gemensamma arbetsställen ...... 106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.6 &amp;nbsp;Föreläggande och förbud vid överlåtelse av verksamhet eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;egendom ............................................ 106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Arbetsolycksutredningen................................... 108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1 &amp;nbsp;Arbetsmiljöbrott och arbetsolyckor ..................... 108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 &amp;nbsp;Anmälningsskyldighet vid arbetsolycka.................. 116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;197&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Arbetarskyddsverkets roll .................................. 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Arbetslivsfondens verksamhet .............................. 121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Information och utbildning................................. 123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Fortsatt utredningsarbete................................... 125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 Upprättade lagförslag...................................... 128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 Specialmotivering......................................... 129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 Hemställan............................................... 150&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 Beslut ................................................... 151&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet (SOU) 1988:3) Arbets-&lt;br&gt;olycka — ”Olycka” eller arbetsmiljöbrott .............. 152&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Sammanfattning av betänkandet (Ds 1989:48) Produkt-&lt;br&gt;kontroll enligt arbetsmiljölagen, m. m.................. 158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 Sammanfattning av betänkandet (Ds 1990:6) Arbets-&lt;br&gt;miljöansvar vid projektering, m.m.................... 162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 Sammanfattning av betänkandet (Ds 1990:42) Företags-&lt;br&gt;hälsovård i omvandling ............................. 167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 Sammanfattning av betänkandet (SOU 1990:49) Arbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och hälsa .......................................... 172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6 Lagrådsremissens lagförslag.......................... 177&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7 Lagrådets yttrande.................................. 191&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Norstedts Tryckeri, Stockholm 1991&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;198&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>Bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:AU22</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framglada förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framglada förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>Bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:AU22</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>3</nummer>
<beteckning>3</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>Bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:AU22</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>3</nummer>
<beteckning>3</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>4</nummer>
<beteckning>4</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad som föreslagits i propositionen om villkor för bidrag till företagshälsovården (avsnitt 4.7--4.10)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>4</nummer>
<beteckning>4</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad som föreslagits i propositionen om villkor för bidrag till företagshälsovården (avsnitt 4.7--4.10)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>Bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:AU22</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>5</nummer>
<beteckning>5</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner ILOs konvention (nr 167) om säkerhet och hälsa vid byggnads- och anläggningsarbete (avsnitt 6.2)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>Bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:AU22</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>5</nummer>
<beteckning>5</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner ILOs konvention (nr 167) om säkerhet och hälsa vid byggnads- och anläggningsarbete (avsnitt 6.2)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>6</nummer>
<beteckning>6</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts i propositionen om utbyggnaden av företagshälsovården (avsnitt 4.6)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>6</nummer>
<beteckning>6</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts i propositionen om utbyggnaden av företagshälsovården (avsnitt 4.6)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>Till handlingarna</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:AU22</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>7</nummer>
<beteckning>7</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts i propositionen om inriktningen av arbetsmiljöarbetet.</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>Till handlingarna</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:AU22</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>7</nummer>
<beteckning>7</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts i propositionen om inriktningen av arbetsmiljöarbetet.</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1991-03-28 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1991-03-28 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1991-04-08 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1991-04-16 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Moderaterna</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 11:42:48</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GE03140</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:28:27</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Arbetsmarknadsutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 11:42:48</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GE03140</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199091__140.pdf</filnamn>
<filstorlek>9604741</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>Arbetsmiljö och rehabilitering</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/25FBBA34-441E-494B-9A43-ADA0B5B2885F</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1990/91:AU22</uppgift>
<ref_dok_id>GE01AU22</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>AU22</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Arbetsmiljö och rehabilitering</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:140&lt;br/&gt;
Arbetsmiljö och rehabilitering</uppgift>
<ref_dok_id>GE02A40</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A40</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:140 Arbetsmiljö och rehabilitering</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:140&lt;br/&gt;
Arbetsmiljö och rehabilitering</uppgift>
<ref_dok_id>GE02A41</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A41</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:140 Arbetsmiljö och rehabilitering</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:140&lt;br/&gt;
Arbetsmiljö och rehabilitering</uppgift>
<ref_dok_id>GE02A42</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A42</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:140 Arbetsmiljö och rehabilitering</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:140&lt;br/&gt;
Arbetsmiljö och rehabilitering</uppgift>
<ref_dok_id>GE02A43</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A43</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:140 Arbetsmiljö och rehabilitering</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:140&lt;br/&gt;
Arbetsmiljö och rehabilitering</uppgift>
<ref_dok_id>GE02A44</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A44</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:140 Arbetsmiljö och rehabilitering</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:140&lt;br/&gt;
Arbetsmiljö och rehabilitering</uppgift>
<ref_dok_id>GE02A45</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A45</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:140 Arbetsmiljö och rehabilitering</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Elver Jonsson  m.fl. (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:140&lt;br/&gt;
Arbetsmiljö och rehabilitering</uppgift>
<ref_dok_id>GE02A42</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A42</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:140 Arbetsmiljö och rehabilitering</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Elver Jonsson  m.fl. (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Inger Schörling  och Anna Horn af Rantzien  (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:140&lt;br/&gt;
Arbetsmiljö och rehabilitering</uppgift>
<ref_dok_id>GE02A45</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A45</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:140 Arbetsmiljö och rehabilitering</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Inger Schörling  och Anna Horn af Rantzien  (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lars Werner  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:140&lt;br/&gt;
Arbetsmiljö och rehabilitering</uppgift>
<ref_dok_id>GE02A41</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A41</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:140 Arbetsmiljö och rehabilitering</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lars Werner  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Sonja Rembo  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:140&lt;br/&gt;
Arbetsmiljö och rehabilitering</uppgift>
<ref_dok_id>GE02A40</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A40</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:140 Arbetsmiljö och rehabilitering</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Sonja Rembo  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Stina Gustavsson  och Kersti Johansson  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:140&lt;br/&gt;
Arbetsmiljö och rehabilitering</uppgift>
<ref_dok_id>GE02A44</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A44</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:140 Arbetsmiljö och rehabilitering</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Stina Gustavsson  och Kersti Johansson  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Stina Gustavsson  och Marianne Andersson i Vårgårda  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:140&lt;br/&gt;
Arbetsmiljö och rehabilitering</uppgift>
<ref_dok_id>GE02A43</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A43</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:140 Arbetsmiljö och rehabilitering</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Stina Gustavsson  och Marianne Andersson i Vårgårda  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>