<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2230431</hangar_id>
 <dok_id>GE03131</dok_id>
 <rm>1990/91</rm>
 <beteckning>131</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1990/91:131</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>131</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1991-03-07 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:40:24</systemdatum>
 <publicerad>2007-12-19 17:00:12</publicerad>
 <titel>om vissa frågor om internationellt samarbete brottmål m.m.</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GE03131/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GE03131</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GE03131</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1990/91:131&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;om vissa frågor om internationellt samarbete i&lt;br&gt;brottmål m.m.&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03131/prop_199091__131-1.png" style="width:65pt;height:53pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifo-&lt;br&gt;gade utdrag ur regeringsprotokollet den 7 mars 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingvar Carlsson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Laila Freivalds&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Sverige deltar i internationellt samarbete som avser inbördes rättshjälp mel-&lt;br&gt;lan olika stater, bl.a. i fråga om utredning och lagföring av brott samt skatte-&lt;br&gt;uppbörd. Flera av de överenskommelser om inbördes rättshjälp som Sverige&lt;br&gt;har ingått under senare tid eller avser att ingå innehåller bestämmelser om&lt;br&gt;informationsutbyte mellan staterna. Informationsutbytet gäller bl.a. upplys-&lt;br&gt;ningar och bevismaterial som myndigheterna i de berörda staterna har in-&lt;br&gt;tresse av att utnyttja i sin verksamhet. En myndighet i Sverige som har erhål-&lt;br&gt;lit information från en främmande stat får dock som regel inte använda infor-&lt;br&gt;mationen fritt. I överenskommelserna anges nämligen ofta villkor för hur&lt;br&gt;informationen får utnyttjas. Ett sådant villkor är t.ex. att bevismaterial inte&lt;br&gt;får användas för annat ändamål än för vilket det begärdes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett villkor i en överenskommelse med främmande stat, som begränsar&lt;br&gt;möjligheten för svenska myndigheter att utnyttja erhållen information, kan&lt;br&gt;strida mot inhemska regler om att myndigheterna i sin verksamhet är skyl-&lt;br&gt;diga att utnyttja eller beakta informationen. En polismyndighet eller en&lt;br&gt;åklagare är t.ex. i princip skyldig att inleda förundersökning så snart det&lt;br&gt;finns anledning anta att ett brott som hör under allmänt åtal har begåtts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås regler som innebär att svenska myndigheter skall&lt;br&gt;vara skyldiga att följa sådana villkor som har överenskommits med en främ-&lt;br&gt;mande stat om hur upplysningar eller bevismaterial som har överlämnats&lt;br&gt;från den främmande staten får användas. Inhemska regler om hur myndig-&lt;br&gt;heten skall handla i olika hänseenden skall inte gälla i den utsträckning som&lt;br&gt;sådana regler strider mot villkor i den överenskommelse som ligger till grund&lt;br&gt;för informationsutbytet. Förbudet mot att utnyttja information i strid med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1990191. I saml. Nr 131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en överenskommelse med främmande stat skall enligt förslaget gälla för alla Prop.&lt;br&gt;myndigheter, även domstolar. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1990/91:131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås också en ändring i reglerna om immunitet för vissa&lt;br&gt;vittnen m.fl. Denna ändring har samband med frågan om Sveriges tillträde&lt;br&gt;till en inom Förenta Nationerna utarbetad narkotikabrottskonvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag med vissa bestämmelser om internationellt samarbete&lt;br&gt;på brottmålsområdet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Har en svensk myndighet fått upplysningar eller bevismaterial från en&lt;br&gt;främmande stat för att användas vid utredning av brott eller i ett rättsligt&lt;br&gt;förfarande med anledning av brott och gäller på grund av överenskommelse&lt;br&gt;med den främmande staten villkor som begränsar möjligheten att utnyttja&lt;br&gt;materialet, skall svenska myndigheter följa villkoren oavsett vad som annars&lt;br&gt;är föreskrivet i lag eller annan författning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § I den utsträckning det har avtalats i en överenskommelse som Sverige&lt;br&gt;har ingått med främmande stat, får den som efter kallelse i enlighet med&lt;br&gt;överenskommelsen har rest in i Sverige från den främmande staten för att&lt;br&gt;höras eller på annat sätt medverka vid utredning av brott eller i ett rättsligt&lt;br&gt;förfarande med anledning av brott inte lagforas, berövas sin frihet eller på&lt;br&gt;annat sätt underkastas inskränkning i denna på grund av handling, underlå-&lt;br&gt;tenhet eller dom som härrör från tiden före inresan i Sverige och som, när&lt;br&gt;det gäller en tilltalad, inte är avsedd med kallelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Immuniteten upphör om den som rest hit stannar kvar i Sverige trots att han&lt;br&gt;haft möjlighet att lämna landet under en sammanhängande tid av femton&lt;br&gt;dagar från det att han har fått besked från myndigheten om att hans närvaro&lt;br&gt;inte längre krävs, eller om han, efter att ha lämnat landet, återvänder hit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehåller överenskommelsen bestämmelse att immuniteten skall ha mindre&lt;br&gt;omfattning än som nu angetts, gäller i stället den bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:131&lt;br&gt;Propositionens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1973:431) om utredning angående&lt;br&gt;brott mot utländsk tullag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1973:431) om utredning angående brott&lt;br&gt;mot utländsk tullag skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:131&lt;br&gt;Propositionens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 1, 4 - 9, 13 och&lt;br&gt;16 §§ lagen (1990:314) om ömsesidig&lt;br&gt;handräckning i skatteärenden samt&lt;br&gt;bestämmelserna om förundersök-&lt;br&gt;ning och tvångsmedel i lagen&lt;br&gt;(1960:418) om straff för varusmugg-&lt;br&gt;ling samt i 23, 27 och 28 kap. rätte-&lt;br&gt;gångsbalken äger motsvarande till-&lt;br&gt;lämpning. Bestämmelse, vars till-&lt;br&gt;lämpning förutsätter att misstanke&lt;br&gt;föreligger mot någon, får dock ej&lt;br&gt;tillämpas. Tvångsmedel får ej an-&lt;br&gt;vändas i syfte att möjliggöra förver-&lt;br&gt;kande av egendom. Vad som i ovan&lt;br&gt;nämnda bestämmelser i lagen&lt;br&gt;(1990:314) om ömsesidig handräck-&lt;br&gt;ning i skatteärenden sägs om riks-&lt;br&gt;skatteverket skall härvid i stället&lt;br&gt;avse generaltullstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 1,4-9, 13 och&lt;br&gt;16 §§ lagen (1990:314) om ömsesidig&lt;br&gt;handräckning i skatteärenden, be-&lt;br&gt;stämmelserna om förundersökning&lt;br&gt;och tvångsmedel i lagen (1960:418)&lt;br&gt;om straff för varusmuggling, bestäm-&lt;br&gt;melserna i 23, 27 och 28 kap. rätte-&lt;br&gt;gångsbalken samt bestämmelserna i&lt;br&gt;1 § lagen (1991:000) med vissa be-&lt;br&gt;stämmelser om internationellt samar-&lt;br&gt;bete pä brottmålsområdet äger mot-&lt;br&gt;svarande tillämpning. Bestämmelse,&lt;br&gt;vars tillämpning förutsätter att miss-&lt;br&gt;tanke föreligger mot någon, får dock&lt;br&gt;ej tillämpas. Tvångsmedel får ej an-&lt;br&gt;vändas i syfte att möjliggöra förver-&lt;br&gt;kande av egendom. Vad som i ovan&lt;br&gt;nämnda bestämmelser i lagen&lt;br&gt;(1990:314) om ömsesidig handräck-&lt;br&gt;ning i skatteärenden sägs om riks-&lt;br&gt;skatteverket skall härvid i stället&lt;br&gt;avse generaltullstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:316.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att l kap. 4 § sekretesslagen (1980:100)' skall ha föl-&lt;br&gt;jande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gäller förbud enligt denna lag mot att röja uppgift, får uppgiften inte hel-&lt;br&gt;ler i övrigt utnyttjas utanför den verksamhet i vilken sekretess gäller för upp-&lt;br&gt;giften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I insiderlagen (1990:1342) finns bestämmelser om förbud att utnyttja vissa&lt;br&gt;uppgifter som är ägnade att väsentligt påverka kursen på fondpapper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;/ lagen (1991:000) med vissa be-&lt;br&gt;stämmelser om internationellt samar-&lt;br&gt;bete på brottmålsområdet finns be-&lt;br&gt;stämmelser som begränsar möjlighe-&lt;br&gt;ten att utnyttja vissa uppgifter som en&lt;br&gt;svensk myndighet har fått från en&lt;br&gt;främmande stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:131&lt;br&gt;Propositionens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1989:713.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:1345.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1* Riksdagen 1990/91. 1 samt. Nr 131&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1985:988) om immunitet för vissa&lt;br&gt;vittnen m.fl&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att lagen (1985:988) om immunitet för vissa vittnen&lt;br&gt;m.fl. skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den mån det har avtalats i en&lt;br&gt;överenskommelse som Sverige har&lt;br&gt;ingått med annan stat, får den som&lt;br&gt;efter kallelse i enlighet med överens-&lt;br&gt;kommelsen har rest in i Sverige från&lt;br&gt;den andra staten för att höras som&lt;br&gt;tilltalad, vittne eller sakkunnig inte&lt;br&gt;lagforas, fängslas eller på annat sätt&lt;br&gt;underkastas inskränkning i sin frihet&lt;br&gt;på grund av dom eller gärning som&lt;br&gt;härrör från tiden före inresan i Sve-&lt;br&gt;rige och som, såvitt gäller tilltalad,&lt;br&gt;inte är avsedd med kallelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Immuniteten upphör om den till-&lt;br&gt;talade. vittnet eller den sakkunnige&lt;br&gt;stannar kvar i Sverige trots att han&lt;br&gt;haft möjlighet att lämna landet un-&lt;br&gt;der en sammanhängande tid av fem-&lt;br&gt;ton dagar från det att han har fått be-&lt;br&gt;sked från domstolen om att hans&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;närvaro inte längre påfordras, eller&lt;br&gt;om han, efter att ha lämnat landet,&lt;br&gt;återvänder hit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den mån det har avtalats i en&lt;br&gt;överenskommelse på privaträttens&lt;br&gt;område som Sverige har ingått med&lt;br&gt;annan stat, får den som efter kallelse&lt;br&gt;i enlighet med överenskommelsen&lt;br&gt;har rest in i Sverige från den andra&lt;br&gt;staten för att höras som vittne eller&lt;br&gt;sakkunnig inte lagforas, berövas sin&lt;br&gt;frihet eller på annat sätt underkastas&lt;br&gt;inskränkning i denna på grund av&lt;br&gt;dom eller gärning som härrör från ti-&lt;br&gt;den före inresan i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Immuniteten upphör om vittnet&lt;br&gt;eller den sakkunnige stannar kvar i&lt;br&gt;Sverige trots att han haft möjlighet&lt;br&gt;att lämna landet under en samman-&lt;br&gt;hängande tid av femton dagar från&lt;br&gt;det att han har fått besked från dom-&lt;br&gt;stolen om att hans närvaro inte&lt;br&gt;längre påfordras, eller om han, efter&lt;br&gt;att ha lämnat landet, återvänder hit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:131&lt;br&gt;Propositionens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehåller överenskommelsen bestämmelse att immuniteten skall ha&lt;br&gt;mindre omfattning än som nu angivits, gäller i stället den bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1990:314) om ömsesidig&lt;br&gt;handräckning i skatteärenden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:314) om ömsesidig handräck-&lt;br&gt;ning i skatteärenden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 2 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 23 av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om utländsk tull, andra&lt;br&gt;skatter, avgifter och pålagor som av&lt;br&gt;svensk tullmyndighet uppbärs vid el-&lt;br&gt;ler i samband med export eller im-&lt;br&gt;port av varor gäller denna lag endast&lt;br&gt;i den mån särskilt anges i lagen&lt;br&gt;(1969:200) om uttagande av ut-&lt;br&gt;ländsk tull, annan skatt, avgift eller&lt;br&gt;pålaga eller i 2 § lagen (1973:431)&lt;br&gt;om utredning angående brott mot&lt;br&gt;utländsk tullag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om utländsk tull, andra&lt;br&gt;skatter, avgifter och pålagor som av&lt;br&gt;utländsk tullmyndighet uppbärs vid&lt;br&gt;eller i samband med export eller im-&lt;br&gt;port av varor gäller denna lag endast&lt;br&gt;i den mån särskilt anges i lagen&lt;br&gt;(1969:200) om uttagande av ut-&lt;br&gt;ländsk tull, annan skatt, avgift eller&lt;br&gt;pålaga eller i 2 § lagen (1973:431)&lt;br&gt;om utredning angående brott mot&lt;br&gt;utländsk tullag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:131&lt;br&gt;Propositionens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en svensk myndighet fått upp-&lt;br&gt;lysningar från en främmande stat i ett&lt;br&gt;skatteärende och gäller på grund av&lt;br&gt;överenskommelse med den främ-&lt;br&gt;mande staten villkor som begränsar&lt;br&gt;möjligheten att utnyttja upplysning-&lt;br&gt;arna, skall svenska myndigheter följa&lt;br&gt;villkoren oavsett vad som annars är&lt;br&gt;föreskrivet i lag eller annan författ-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Justitiedepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 mars 1991&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: Statsrådet Odd Engström, ordförande, och statsråden Hjelm-&lt;br&gt;Wallén, S. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, Johansson, Lindqvist, G.&lt;br&gt;Andersson, Lönnqvist, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson, Molin, Sahlin,&lt;br&gt;Åsbrink&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Freivalds&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Proposition om vissa frågor om internationellt&lt;br&gt;samarbete i brottmål m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Inledning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Inom justitiedepartementet upprättades under våren 1990 promemorian (Ds&lt;br&gt;1990:61) Vissa frågor om internationellt samarbete i brottmål m.m. I prome-&lt;br&gt;morian föreslås regler som begränsar svenska myndigheters möjligheter och&lt;br&gt;skyldigheter att använda upplysningar eller bevismaterial som har erhållits&lt;br&gt;från en främmande stat, t.ex. vid utredning av brott, om ett sådant utnytt-&lt;br&gt;jande skulle stå i strid med villkor i den överenskommelse som ligger till&lt;br&gt;grund för informationsutbytet med den främmande staten. Promemorian&lt;br&gt;har rcmissbehandlats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag avser nu att ta upp de frågor som behandlas i promemorian. Till proto-&lt;br&gt;kollet i detta ärende bör fogas promemorians lagförslag som bilaga 1 och en&lt;br&gt;förteckning över remissinstanserna som bilaga 2. En sammanställning över&lt;br&gt;remissvaren finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 90-2410).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag tar i detta ärende även upp en fråga om ändring i reglerna om immuni-&lt;br&gt;tet för vissa vittnen m.fl. Den ändringen har samband med frågan om Sverige&lt;br&gt;skall tillträda en narkotikabrottskonvention som har utarbetats inom För-&lt;br&gt;enta Nationerna. Regeringen har tidigare denna dag på min föredragning&lt;br&gt;fattat beslut om proposition i det ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 21 februari 1991 att inhämta lagrådets yttrande&lt;br&gt;över de lagförslag som utarbetats i ärendet. De till lagrådet remitterade lag-&lt;br&gt;förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har lämnat lagförslagen utan erinran. Lagrådets yttrande bör fo-&lt;br&gt;gas till protokollet i detta ärende som bilaga 4. Lagrådets granskning har lett&lt;br&gt;till en mindre redaktionell ändring av lagförslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Allmän motivering&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Bakgrund&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I frågor som gäller utredning och lagföring av brott samt skatteuppbörd på-&lt;br&gt;går sedan gammalt ett omfattande internationellt samarbete mellan stater.&lt;br&gt;Samarbetet gäller bl.a. vad som i Sverige har kommit att betecknas inbördes&lt;br&gt;rättshjälp, dvs. olika former av samarbete stater emellan främst i syfte att&lt;br&gt;staterna skall kunna inleda eller fullfölja rättsliga processer med internatio-&lt;br&gt;nell anknytning. Sverige deltar i detta samarbete på flera olika sätt, bl.a. vad&lt;br&gt;gäller upptagning av muntliga och skriftliga bevis, delgivning av handlingar&lt;br&gt;och verkställighet av olika straffprocessuella säkerhetsåtgärder, t.ex. beslag&lt;br&gt;och kvarstad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det rättsliga regelsystem som det internationella samarbetet på detta om-&lt;br&gt;råde bygger på är för svenskt vidkommande dels lagstiftning, dels olika kon-&lt;br&gt;ventioner och bilaterala avtal som har ingåtts med andra stater. De vidgade&lt;br&gt;internationella kontakterna har gjort att Sverige under senare år i ökad om-&lt;br&gt;fattning har ingått överenskommelser som innehåller bestämmelser om in-&lt;br&gt;bördes rättshjälp. Lagstiftningen å andra sidan är i flera fall gammal och&lt;br&gt;ofullständig och bestämmelserna finns spridda på ett stort antal författ-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framhålls i promemorian har den snabba utvecklingen i det interna-&lt;br&gt;tionella umgänget gjort att det svenska regelsystemet i fråga om inbördes&lt;br&gt;rättshjälp behöver reformeras. De ämnesområden som är aktuella för inbör-&lt;br&gt;des rättshjälp förändras fortlöpande, och det är främst genom pågående&lt;br&gt;konventionsarbete inom ramen för olika internationella organ och genom&lt;br&gt;bilaterala överenskommelser med främmande stater sonj rättsutvecklingen&lt;br&gt;på området nu sker. För domstolar och andra rättstillämpande organ här i&lt;br&gt;landet är det svårt att överblicka regelsystemet. Särskilt för domstolarna,&lt;br&gt;som relativt sällan kommer i kontakt med internationella frågor, är behovet&lt;br&gt;stort av en mer överskådlig lagstiftning. Lagreglerna behöver också ses över&lt;br&gt;i sakligt hänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom justitiedepartementet har inletts en översyn av de internationella&lt;br&gt;straffprocessuella frågorna. Arbetet syftar till att skapa en mer enhetlig och&lt;br&gt;modern lagstiftning som kan svara mot de krav som i dag ställs i det interna-&lt;br&gt;tionella samarbetet. Arbetet är emellertid omfattande och någon mer hel-&lt;br&gt;täckande lagstiftning kan knappast bli färdig förrän tidigast om ett par år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På några områden är det emellertid med hänsyn till den internationella&lt;br&gt;utvecklingen särskilt angeläget att nya regler utarbetas. Det fortsatta re-&lt;br&gt;formarbetet bör därför enligt min mening bedrivas så att etappvisa föränd-&lt;br&gt;ringar av regelsystemet kan genomföras. Siktet bör emellertid vara inställt&lt;br&gt;på att så långt möjligt få en sammanhållen och överskådlig lagstiftning för&lt;br&gt;området i stort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett av de områden där det redan nu är nödvändigt att genomföra reformer&lt;br&gt;gäller de i promemorian behandlade frågorna om informationsutbyte i inter-&lt;br&gt;nationella förhållanden. Vad saken närmare bestämt gäller är om regler bör&lt;br&gt;införas som begränsar svenska myndigheters möjligheter att utnyttja infor-&lt;br&gt;mation eller bevismaterial som har erhållits från en främmande stat i sådana&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fall där den främmande staten har ställt upp villkor för hur informationen får Prop.&lt;br&gt;utnyttjas. I några av de konventioner och avtal som Sverige har ingått eller 1990/91:131&lt;br&gt;har för avsikt att ingå finns bestämmelser som på detta sätt begränsar möjlig-&lt;br&gt;heten att fritt använda erhållen information. För svenskt vidkommande kan&lt;br&gt;en sådan förpliktelse innebära en konflikt mellan bestämmelsen i avtalet el-&lt;br&gt;ler konventionen och bl.a. olika regler i svensk rätt om myndigheters skyl-&lt;br&gt;dighet att fullgöra sina myndighetsuppgifter, t.ex. regeln om åklagares abso-&lt;br&gt;luta åtalsplikt enligt 20 kap. 6 § rättegångsbalken (RB). Frågan aktualisera-&lt;br&gt;des för en tid sedan i ett lagstiftningsärende om godkännande av Europa-&lt;br&gt;råds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteären-&lt;br&gt;den, m.m. Föredragande statsrådet framhöll då att saken övervägdes inom&lt;br&gt;justitiedepartementet och borde kunna lösas inom en inte alltför avlägsen&lt;br&gt;framtid (se prop. 1989/90:14 s. 67). Som jag strax skall återkomma till har en&lt;br&gt;motsvarande fråga nu uppkommit inför Sveriges tillträde till en konvention&lt;br&gt;mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen (narkotikabrotts-&lt;br&gt;konventionen) som har utarbetats inom Förenta Nationerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat område i det internationella samarbetet som under senare år har&lt;br&gt;fått ökad aktualitet gäller överföring av frihetsberövade personer för förhör&lt;br&gt;utomlands. Sverige ratificerade år 1967 den europeiska konventionen om in-&lt;br&gt;bördes rättshjälp i brottmål men gjorde vid ratificeringen ett förbehåll be-&lt;br&gt;träffande konventionens artikel 11. 1 den artikeln föreskrivs att en person&lt;br&gt;som är berövad friheten i en konventionsstat under vissa förutsättningar kan&lt;br&gt;överföras till en annan konventionsstat för vittnesförhör eller konfrontation.&lt;br&gt;Förbehållet vid ratificeringen innebär att Sverige inte lämnar den rättshjälp&lt;br&gt;som avses i artikel 11.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av en rättslig reglering på detta område i enlighet med konventio-&lt;br&gt;nens bestämmelser har blivit allt mer påtagligt (se Ds Ju 1987:12). Det fort-&lt;br&gt;satta arbetet inom justitiedepartementet med de internationella straffpro-&lt;br&gt;cessuella frågorna är därför inriktat på att åstadkomma en rättslig reglering&lt;br&gt;även i detta hänseende. Jag räknar med att inom kort återkomma med för-&lt;br&gt;slag till lagstiftning i denna fråga. Tanken är att den nya lag med vissa be-&lt;br&gt;stämmelser om internationellt samarbete på brottmålsområdet som jag&lt;br&gt;kommer att föreslå i detta lagstiftningsärende skall bilda utgångspunkt för&lt;br&gt;en sådan reglering.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Informationsutbyte i internationella förhållanden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2.2.1 Internationella överenskommelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som redovisas i promemorian har Sverige under åren ingått ett flertal över-&lt;br&gt;enskommelser med främmande stater om inbördes rättshjälp i olika avseen-&lt;br&gt;den. Arbete pågår också i flera olika sammanhang där Sverige deltar, både&lt;br&gt;bilateralt och multilateralt, med att utarbeta överenskommelser som syftar&lt;br&gt;till att vidga det internationella samarbetet vad gäller inbördes rättshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På brottmålsområdet har jag redan nämnt den europeiska rättshjälpskon-&lt;br&gt;ventionen som antogs år 1959 (prop. 1961:48). Sverige ratificerade den kon-&lt;br&gt;ventionen år 1967 och gjorde då vissa förbehåll och förklaringar (SÖ&lt;br&gt;1968:15). Konventionen trädde i kraft för Sveriges del året därpå. I konven-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tionen åtar sig avtalsstaterna att lämna varandra rättshjälp i största möjliga Prop.&lt;br&gt;utsträckning i mål eller ärenden som avser beivrande avbrott. Konventionen 1990/91:131&lt;br&gt;omfattar huvudsakligen bevisupptagning som avser utredning och överläm-&lt;br&gt;nade av bevismaterial eller handlingar, delgivning av rättegångshandlingar&lt;br&gt;och judiciella beslut, översändande av utdrag ur straffregister, lagföring i an-&lt;br&gt;nat land samt underrättelse om straffdomar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälpskonventionen har sedermera kompletterats med ett tillägg-&lt;br&gt;sprotokoll år 1978 (SÖ 1979:12) som i vissa hänseenden utvidgar konventio-&lt;br&gt;nens tillämpningsområde, bl.a. i fråga om brott mot skatte- och avgiftsför-&lt;br&gt;fattningar och rättshjälp på verkställighetsstadiet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om inbördes rättshjälp behandlas även i en del andra multilaterala&lt;br&gt;konventioner, t.ex. de europarådskonventioner som rör överförande av lag-&lt;br&gt;föring och straffverkställighet. Bestämmelser om inbördes rättshjälp ingår&lt;br&gt;dessutom i vissa utlämningsavtal. En del bestämmelser av den innebörden&lt;br&gt;finns i den europeiska utlämningskonventionen från år 1957 (se prop.&lt;br&gt;1958:139 och SÖ 1959:65).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill här också nämna att en expertgrupp inom Europarådet för närva-&lt;br&gt;rande ser över de europeiska konventionerna på straffrättsområdet, bl.a.&lt;br&gt;vad gäller inbördes rättshjälp. Syftet med arbetet är att utarbeta en gemen-&lt;br&gt;sam konvention för de olika frågorna på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mellan de nordiska länderna gäller en överenskommelse från år 1974 om&lt;br&gt;inbördes rättshjälp genom delgivning och bevisupptagning (SÖ 1975:42); se&lt;br&gt;cirkuläret (1975:301) till statsmyndigheterna angående inbördes rättshjälp&lt;br&gt;mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge genom delgivning och&lt;br&gt;bevisupptagning. Överenskommelsen omfattar såväl brottmål som tviste-&lt;br&gt;mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter att under en lång följd av år inte ha ingått några bilaterala överens-&lt;br&gt;kommelser om inbördes rättshjälp utanför Norden, slöt Sverige år 1983 en&lt;br&gt;sådan överenskommelse med Ungern (prop. 1985/86:8, JuU 2, rskr. 18) som&lt;br&gt;trädde i kraft år 1986 (SÖ 1986:5). Därefter har liknande överenskommelser&lt;br&gt;träffats dels med dåvarande Tyska Demokratiska Republiken år 1986 (prop.&lt;br&gt;1986/87:96, JuU 30, rskr. 244), dels med Polen år 1989 (prop. 1989/90:55).&lt;br&gt;De former av rättshjälp som omfattas av dessa överenskommelser är främst&lt;br&gt;delgivning, bevisupptagning och överförande av lagföring. De har sin mot-&lt;br&gt;svarighet i den europeiska rättshjälpskonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt de nu nämnda överenskommelserna förekommer också i viss ut-&lt;br&gt;sträckning ett informationsutbyte mellan staterna. Det kan t.ex. gälla upp-&lt;br&gt;lysningar om gällande inhemska straffbestämmelser eller att staterna skall&lt;br&gt;förse varandra med utdrag ur straffregister rörande dömda personer som är&lt;br&gt;föremål för straffrättsliga förfaranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under senare år har i olika sammanhang aktualiserats behovet av ett ut-&lt;br&gt;ökat informationsutbyte på brottmålsområdet. Som jag redan har berört har&lt;br&gt;nyligen inom ramen för Förenta Nationernas Ekonomiska och Sociala råd&lt;br&gt;(ECOSOC) utarbetats en konvention mot illegal hantering av narkotika.&lt;br&gt;Konventionen innehåller bl.a. bestämmelser om förbättrad information vid&lt;br&gt;bekämpning av olaglig narkotikahantering över gränserna. Frågan är också&lt;br&gt;aktuell i en konvention om förverkande som nyligen har utarbetats inom&lt;br&gt;Europarådet. Andra överenskommelser är under utarbetande. Sverige har&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;också nyligen träffat överenskommelser med Spanien och med Frankrike om&lt;br&gt;bilateralt samarbete på polisområdet i fråga om bl.a. bekämpande av terro-&lt;br&gt;rism. Överenskommelserna tar i första hand sikte på ett ökat informations-&lt;br&gt;utbyte (se prop. 1989/90:155 s. 108).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av betydelse i detta sammanhang är att det till sådana regler i överens-&lt;br&gt;kommelserna som ger möjlighet till information brukar knytas bestämmel-&lt;br&gt;ser som villkorar eller begränsar möjligheten för en stat att fritt använda&lt;br&gt;upplysningar eller bevismaterial som staten har fått del av. Som jag tidigare&lt;br&gt;nämnde kan sådana begränsningar för svenskt vidkommande medföra att en&lt;br&gt;konflikt uppkommer mellan bestämmelserna i överenskommelsen och in-&lt;br&gt;hemska regler om en myndighets skyldighet att fullgöra sina myndighetsupp-&lt;br&gt;gifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har tidigare i dag anmält frågan om ett svenskt tillträde till den nyss&lt;br&gt;nämnda narkotikabrottskonventionen. Enligt artikel 7 i konventionen skall&lt;br&gt;parterna erbjuda varandra inbördes rättshjälp i största möjliga omfattning&lt;br&gt;vid utredningar, åtal och domstolsförfaranden avseende brott som anges i&lt;br&gt;konventionen. Rättshjälp skall erbjudas bl.a. i syfte att få tillgång till infor-&lt;br&gt;mation och bevismaterial. Konventionen innehåller i artikel 7 punkten 13 en&lt;br&gt;bestämmelse som begränsar det mottagande landets möjligheter att använda&lt;br&gt;sig av information för annat ändamål än det som angavs när informationen&lt;br&gt;begärdes. Bestämmelsen har följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Den ansökande parten skall inte, utan den anmodade partens samtycke,&lt;br&gt;vidarebefordra eller använda information eller bevismaterial som lämnats av&lt;br&gt;den anmodade parten för andra utredningar, åtal eller rättegångar än sådana&lt;br&gt;som angetts i framställningen.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag nyss nämnde har inom Europarådet nyligen utarbetats en konven-&lt;br&gt;tion om förverkande av utbyte av brott m.m. Även enligt denna konvention&lt;br&gt;förutsätts att en stat som lämnar ut information får föreskriva att materialet&lt;br&gt;inte får användas för andra ändamål än för vilket det begärts. Sverige har&lt;br&gt;undertecknat konventionen men ännu inte ratificerat den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har även i andra sammanhang i förhandlingar med främmande stat&lt;br&gt;om inbördes rättshjälp i brottmål diskuterat frågor om ett vidgat informa-&lt;br&gt;tionsutbyte staterna emellan. Vid dessa förhandlingar har bestämmelser&lt;br&gt;motsvarande den nu återgivna artikel 7 punkten 13 i FN-konventionen över-&lt;br&gt;vägts. Liknande bestämmelser finns också intagna i ett s.k. modellavtal om&lt;br&gt;inbördes rättshjälp i brottmål som behandlades under FNs åttonde kongress&lt;br&gt;om brottsbekämpning hösten 1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På skatte- och tullområdet förekommer också överenskommelser med reg-&lt;br&gt;ler om informationsutbyte mellan olika stater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skat-&lt;br&gt;teärenden undertecknades av Sverige i april 1989 (se prop. 1989/90:14,&lt;br&gt;SkU17, rskr. 216). Konventionen innehåller bl.a. regler om informationsut-&lt;br&gt;byte för taxeringsändamål, delgivning av handlingar, indrivning av skatter&lt;br&gt;och avgifter samt vidtagande av säkringsåtgärder för framtida indrivning. In-&lt;br&gt;formationsutbytet avses ske i princip på tre sätt; automatiskt genom utbyte&lt;br&gt;av kontrolluppgifter, spontant t.ex. genom att en skattemyndighet som vid&lt;br&gt;en revision finner något som kan vara av intresse för en annan skattemyndig-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;het överlämnar denna information till myndigheten och slutligen på begäran&lt;br&gt;från en medlemsstat. I konventionens kapitel III, avdelning I, artikel 4 åtar&lt;br&gt;sig parterna att utbyta upplysningar dels vid fastställande och uppbörd av&lt;br&gt;skatt samt indrivning och andra exekutiva åtgärder beträffande skatteford-&lt;br&gt;ringar, dels vid förfarande hos administrativ myndighet eller inledande av&lt;br&gt;förfarande vid rättstillämpande myndighet. I punkten 2 i samma artikel finns&lt;br&gt;en bestämmelse om att upplysningar inte får användas för annat ändamål än&lt;br&gt;för vilket de begärdes. Bestämmelsen har följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”En part får använda upplysningar som erhållits enligt denna konvention i&lt;br&gt;en brottmålsprocess endast om den part av vilken upplysningarna erhållits i&lt;br&gt;förväg har gett sitt samtycke därtill. Två eller flera parter kan emellertid&lt;br&gt;komma överens om att avstå från kravet på sådant samtycke.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om tullsamarbete har Sverige ingått ett flertal bilaterala avtal, bl.a.&lt;br&gt;med Tyskland, Frankrike, Nederländerna, Storbritannien och Nordirland. I&lt;br&gt;ett avtal mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater om ömsesidigt bistånd&lt;br&gt;i tullfrågor (se prop. 1987/88:38) finns regler om informationsutbyte mellan&lt;br&gt;länderna och hur sådan information får användas. I artikel 9 i avtalet före-&lt;br&gt;skrivs bl.a. följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;” 2) Upplysningar, handlingar och andra meddelanden som har erhållits&lt;br&gt;inom ramen för det ömsesidiga biståndet får användas enbart för de syften&lt;br&gt;som anges i denna överenskommelse, inbegripet bruk inom ramen för rätts-&lt;br&gt;liga eller administrativa förfaranden. Sådana upplysningar, handlingar och&lt;br&gt;andra meddelanden får användas för andra syften endast om den tullmyndig-&lt;br&gt;het som lämnat dem ger sitt uttryckliga medgivande därtill.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motsvarande regler finns i den s.k. Nairobikonventionen (se SFS 1983:682)&lt;br&gt;och i tullsamarbetsavtalen med de nordiska länderna, Frankrike, Storbrita-&lt;br&gt;nien, Nederländerna och Spanien.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.2 Förhållandet mellan internationella regler och svensk rätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om internationella avtal och konventioner följer många stater den&lt;br&gt;monistiska rättstraditionen. Den innebär att en överenskommelse som har&lt;br&gt;träffats blir tillämplig i den staten utan att några särskilda lagstiftningsåtgär-&lt;br&gt;der behöver vidtas för att införliva överenskommelsen med den nationella&lt;br&gt;rättsordningen. I Sverige gäller inte den ordningen. I stället följer Sverige&lt;br&gt;den dualistiska rättstraditionen. Den innebär att de avtalade reglerna i prin-&lt;br&gt;cip måste införlivas med den svenska rättsordningen genom särskilda lag-&lt;br&gt;stiftningsåtgärder innan de blir tillämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framhålls i promemorian finns det inte några föreskrifter i svensk rätt&lt;br&gt;om hur bestämmelserna i en internationell överenskommelse skall införlivas&lt;br&gt;med den svenska rättordningen. Den praxis som har utbildats innebär i stort&lt;br&gt;sett följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om bestämmelserna i en överenskommelse berör myndigheternas eller&lt;br&gt;enskildas handlande, görs överenskommelsens bestämmelser tillämpliga ge-&lt;br&gt;nom att en lag eller en annan författning utfärdas genom vilken bestämmel-&lt;br&gt;serna i överenskommelsen införlivas med den svenska rättsordningen. Detta&lt;br&gt;behöver dock endast göras till den del dessa bestämmelser saknar motsvarig-&lt;br&gt;het i eller strider mot de svenska rättsreglerna. När en överenskommelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1** Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 131&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall införlivas med svensk rätt kan två olika metoder komma i fråga. Över-&lt;br&gt;enskommelsens bestämmelser kan införlivas med svensk rätt antingen ge-&lt;br&gt;nom s.k. transformation eller genom s.k. inkorporation. Vid transformation&lt;br&gt;omarbetas de delar av den internationella överenskommelsen som behöver&lt;br&gt;införlivas med svensk rätt till svensk författningstext. Inkorporation innebär&lt;br&gt;att det i en lag eller annan författning föreskrivs att konventionens bestäm-&lt;br&gt;melser gäller direkt i Sverige och skall tillämpas av de svenska myndighe-&lt;br&gt;terna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om de överenskommelser om inbördes rättshjälp som Sverige un-&lt;br&gt;der senare år har ingått på brottmålsområdet har några särskilda lagstift-&lt;br&gt;ningsåtgärder för att införliva bestämmelserna med den svenska rättsord-&lt;br&gt;ningen inte ansetts påkallade. Avtalsförpliktelserna har bedömts ha täckning&lt;br&gt;i svensk rätt och svenska myndigheter har ansetts kunna uppfylla Sveriges&lt;br&gt;åtaganden enligt avtalen med stöd av gällande inhemska lagbestämmelser.&lt;br&gt;När det gäller OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatte-&lt;br&gt;ärenden bedömdes det emellertid nödvändigt att införliva konventionen&lt;br&gt;med svensk rätt. Detta skedde dels på så sätt att en särskild lag (1990:313)&lt;br&gt;utfärdades varigenom OECD-konventionen förklarades gälla för Sveriges&lt;br&gt;del, dels genom att vissa grundläggande bestämmelser i konventionen trans-&lt;br&gt;formerades till svensk lag genom lagen (1990:314) om ömsesidig handräck-&lt;br&gt;ning i skatteärenden. Även en del andra lagändringar genomfördes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oavsett vilka särskilda lagstiftningsåtgärder som vidtas i Sverige med an-&lt;br&gt;ledning av en träffad överenskommelse är Sverige givetvis, som betonas i&lt;br&gt;promemorian, folkrättsligt förpliktat att följa de överenskommelser som vi&lt;br&gt;har ingått med andra stater. En bristande överensstämmelse mellan en be-&lt;br&gt;stämmelse i en internationell överenskommelse och en intern regel i lagstift-&lt;br&gt;ningen kan många gånger överbryggas med tillämpning av principen om att&lt;br&gt;inhemska regler skall tolkas i en fördragsvänlig anda. Om en renodlad kon-&lt;br&gt;flikt föreligger mellan ett internationellt åtagande och den interna lagstift-&lt;br&gt;ningen, måste emellertid myndigheten välja att tillämpa lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.3 Myndigheternas utredningsansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag tidigare varit inne på kan det vid tillämpningen av vissa bestämmel-&lt;br&gt;ser om informationsutbyte i överenskommelserna om inbördes rättshjälp&lt;br&gt;uppkomma situationer där en konflikt föreligger mellan det internationella&lt;br&gt;åtagandet och svensk lagstiftning. Det gäller sådana bestämmelser om att&lt;br&gt;upplysningar eller bevismaterial som har mottagits från en främmande stat&lt;br&gt;inte får användas för annat ändamål än för vilket de har begärts, om inte&lt;br&gt;den främmande staten medger ett vidare användningsområde. Denna typ av&lt;br&gt;förpliktelser, som i enlighet med vad jag tidigare har redovisat finns intagna&lt;br&gt;i flera internationella överenskommelser, kan ge upphov till konflikter med&lt;br&gt;sådana regler i den inhemska lagstiftningen som innebär att en myndighet är&lt;br&gt;skyldig att utreda eller vidta andra åtgärder inom sitt verksamhetsområde i&lt;br&gt;syfte att fullgöra sina myndighetsuppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en allmän princip inom förvaltningen anses gälla den s.k. official- el-&lt;br&gt;ler undersökningsprincipen. En myndighet skall se till att frågor som upp-&lt;br&gt;kommer inom myndighetens verksamhetsområde blir så utredda som deras&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beskaffenhet kräver. Denna plikt gäller även i de fall då det är myndigheten Prop.&lt;br&gt;som tar initiativ till ett ingripande mot en enskild (se Hellners m.fl., Nya 1990/91:131&lt;br&gt;förvaltningslagen, 1989, s. 61). Myndigheterna har alltså en grundläggande&lt;br&gt;skyldighet att på eget initiativ gå vidare med frågor som har kommit till deras&lt;br&gt;kännedom i den mån de avser förhållanden inom deras eget verksamhetsom-&lt;br&gt;råde. Särskilda föreskrifter om detta finns bl.a. på skatteområdet och i fråga&lt;br&gt;om socialtjänsten, se 3 kap. 1 § taxeringslagen (1990:324) och 50 § social-&lt;br&gt;tjänstlagen (1980:620).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På brottmålsområdet har den nu angivna principen kommit till uttryck sär-&lt;br&gt;skilt tydligt. Flera regler innefattar en ovillkorlig skyldighet för myndighe-&lt;br&gt;terna att vidta åtgärder när fråga är om att utreda och beivra brott. En polis-&lt;br&gt;myndighet eller en åklagare är i princip skyldig att inleda förundersökning&lt;br&gt;så snart det finns anledning att anta att ett brott som hör under allmänt åtal&lt;br&gt;har begåtts (23 kap. 1 § RB). En åklagare är vidare skyldig att, om inte an-&lt;br&gt;nat är särskilt föreskrivet, väcka åtal i fråga om brott som hör under allmänt&lt;br&gt;åtal (20 kap. 6 § RB). Bestämnjelserna syftar bl.a. till att undanröja even-&lt;br&gt;tuella misstankar om att polisen eller åklagaren i sin myndighetsutövning&lt;br&gt;skulle kunna påverkas av ovidkommande hänsyn och att alla således inte&lt;br&gt;skulle behandlas lika inför lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller uppgifter som finns hos en myndighet och som kan få bety-&lt;br&gt;delse för en annan myndighet, t.ex. uppgifter om brott, är utgångspunkten&lt;br&gt;att det inte finns något hinder mot att myndigheten lämnar ut uppgifterna i&lt;br&gt;den mån de är offentliga. Även om det rör sig om sekretessbelagda uppgifter&lt;br&gt;kan uppgifter lämnas myndigheter emellan i brottsbekämpande syfte enligt&lt;br&gt;särskilda regler i 14 kap. sekretesslagen (1980:100, omtryckt 1989:713; se&lt;br&gt;prop. 1983/84:142). Enligt dessa bestämmelser hindrar inte sekretess att en&lt;br&gt;uppgift angående misstanke om brott lämnas till polismyndighet, åklagar-&lt;br&gt;myndighet eller annan myndighet som har att ingripa mot brottet (14 kap.&lt;br&gt;2 §). En förutsättning för att uppgifter skall få lämnas är att det för brottet&lt;br&gt;är föreskrivet fängelse och att det kan antas att den straffbara gärningen för-&lt;br&gt;anleder annan påföljd än böter. För vissa verksamheter, t.ex. inom hälso-&lt;br&gt;och sjukvården, gäller särskilda regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.4 Begränsningar av myndigheternas skyldighet i vissa fall att utnyttja&lt;br&gt;information från en främmande stat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: En myndighet i Sverige som har fått upplysningar eller&lt;br&gt;bevismaterial från en främmande stat för att användas vid utredning&lt;br&gt;av brott eller i ett rättsligt förfarande med anledning av brott skall&lt;br&gt;vara skyldig att följa sådana villkor i den överenskommelse som ligger&lt;br&gt;till grund för informationsutbytet som begränsar möjligheten att ut-&lt;br&gt;nyttja informationen. Svenska regler om hur myndigheten skall&lt;br&gt;handla i olika hänseenden skall inte gälla i den utsträckning som så-&lt;br&gt;dana regler strider mot överenskommelsen. Även överenskommelser&lt;br&gt;om informationsutbyte som träffas i ett enskilt fall skall omfattas av&lt;br&gt;den föreslagna regleringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma skall gälla för en svensk skatte- eller tullmyndighet som&lt;br&gt;på motsvarande sätt har fått information från en främmande stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med mitt förslag. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser utom juridiska fakultetssty- 1990/91:131&lt;br&gt;relsens forskningsnämnd vid Lunds universitet har tillstyrkt förslaget eller&lt;br&gt;lämnat det utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Som framgår av vad jag har sagt i det föregående&lt;br&gt;finns det situationer där en konflikt kan uppkomma mellan vad Sverige folk-&lt;br&gt;rättsligt har åtagit sig i en överenskommelse med främmande stat i fråga om&lt;br&gt;informationsutbyte och vad som följer av vår interna lagstiftning. Lagstift-&lt;br&gt;ningens nuvarande utformning i detta hänseende utgör ett hinder i det inter-&lt;br&gt;nationella samarbetet och kan, som framhålls i promemorian, många gånger&lt;br&gt;medföra att svenska myndigheter tvingas avstå från viktig information som&lt;br&gt;en främmande stat är villig att lämna. Skall Sverige kunna delta fullt ut i&lt;br&gt;fråga om informationsutbyte i internationella förhållanden, måste därför en&lt;br&gt;lagändring göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland remissinstanserna har man över lag ställt sig positiv till promemo-&lt;br&gt;rians förslag. Flera instanser framhåller särskilt att en lagändring på detta&lt;br&gt;område är angelägen. Samtidigt markeras från ett par håll - utan att man&lt;br&gt;därmed vill avstyrka de framlagda förslagen - att begränsningar i myndighe-&lt;br&gt;ternas utredningsskyldighet alltid är förenat med nackdelar, både vad gäller&lt;br&gt;effektiviteten i brottsbekämpningen och allmänhetens tilltro till rättsväsen-&lt;br&gt;det. Domstolsverket har i det sammanhanget erinrat om att en liknande&lt;br&gt;fråga om att införa begränsningar i den brottsbekämpande verksamheten&lt;br&gt;diskuterades med anledning av tvångsmedelskommitténs förslag om lagreg-&lt;br&gt;lering av överskottsinformation vid användning av tvångsmedel (SOU&lt;br&gt;1984:54). I den proposition som lades fram på grundval av betänkandet följ-&lt;br&gt;des dock inte förslaget i denna del, ett ställningstagande som riksdagen&lt;br&gt;ställde sig bakom (prop. 1988/89:124 s. 29 ff, JuU25, rskr. 313).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För egen del vill jag gärna stryka under betydelsen av att gå fram varsamt&lt;br&gt;när det gäller att införa begränsningar i myndigheternas utredningsansvar.&lt;br&gt;Beträffande den fråga som domstolsverket tar upp menar jag emellertid att&lt;br&gt;det är en skillnad mellan å ena sidan de begränsningar som i promemorian&lt;br&gt;föreslås gälla i förhållande till överenskommelser med främmande stat och å&lt;br&gt;andra sidan sådana mera generellt verkande begränsningar som diskutera-&lt;br&gt;des i samband med s.k. överskottsinformation vid användning av tvångsme-&lt;br&gt;del. I det senare fallet rör det sig om överskottsinformation som kommer&lt;br&gt;fram i samband med att brottsutredande organ i Sverige på ett helt lagligt&lt;br&gt;sätt använder tvångsmedel, t.ex. telefonavlyssning, vid förundersökning i&lt;br&gt;samband med brott. Jag framhöll i det lagstiftningsärendet att jag hade svårt&lt;br&gt;att förstå varför polis och åklagare just i en situationen där tvångsmedel an-&lt;br&gt;vänds skulle vara förhindrade att utnyttja information som man fått del av,&lt;br&gt;när det i andra sammanhang inte finns några sådana begränsningar. En avgö-&lt;br&gt;rande omständighet som talade mot att införa sådana begränsningar var en-&lt;br&gt;ligt min mening att en sådan ordning skulle få negativa följder för möjlighe-&lt;br&gt;terna att komma till rätta med allvarlig brottslighet i vissa fall. Både för all-&lt;br&gt;mänheten och för polisen själv skulle det vara svårt att förklara varför sådana&lt;br&gt;skygglappar skulle införas i den brottsbekämpande verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De i promemorian föreslagna begränsningarna är av annat slag. På brott-&lt;br&gt;målsområdet har de sin grund i att Sverige har ett intresse av att delta i inter-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nationellt samarbete för att bekämpa brottslighet med internationella för- Prop.&lt;br&gt;greningar. Det internationella samarbetet ställer vissa villkor som vi måste 1990/91:131&lt;br&gt;kunna uppfylla för att över huvud taget få tillgång till sådan information som&lt;br&gt;här avses. Syftet med de nu aktuella förslagen är att öka möjligheterna att&lt;br&gt;komma till rätta med allvarlig brottslighet. Jag vill också framhålla att de&lt;br&gt;eventuella nackdelar som begränsningar av det slag som förordas i prome-&lt;br&gt;morian sammantaget kan förväntas medföra får anses högst måttliga. I de&lt;br&gt;flesta fall där en begränsningsregel skulle slå till kommer det med all sanno-&lt;br&gt;likhet att vara möjligt för t.ex. polis- eller åklagarmyndigheten att utverka&lt;br&gt;samtycke av den främmande staten till att få utnyttja sådan överskottsinfor-&lt;br&gt;mation som inte omfattas av en framställning. Någon sådan begränsning i&lt;br&gt;myndigheternas utredningsskyldighet som avses med förslagen kommer i så-&lt;br&gt;dana situationer inte att inträffa. Sammantaget menar jag alltså att förslagen&lt;br&gt;är ägnade att förbättra effektiviteten i brottsbekämpningen och därmed&lt;br&gt;också stärka allmänhetens tilltro till rättsväsendet. Motsvarande gäller de&lt;br&gt;förslag som har lagts fram på tull- och skatteområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till det nu anförda anser jag att lagstiftningsåtgärder bör vid-&lt;br&gt;tas för att bringa våra inhemska regler i överensstämmelse med de interna-&lt;br&gt;tionella avtalen på detta område. I den frågan har jag stöd av en bred remis-&lt;br&gt;sopinion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag nyss nämnde har Juridiska fakultetsstyrelsens forskningsnämnd&lt;br&gt;vid Lunds universitet ställt sig kritisk till promemorieförslaget. Forsknings-&lt;br&gt;nämnden menar att förslaget är oförenligt med regeringsformen och att det&lt;br&gt;därför inte är genomförbart i sin nuvarande utformning. Om internationella&lt;br&gt;överenskommelser rörande informationsutbyte skall ges företräde framför&lt;br&gt;nationella regler, är det enligt nämndens uppfattning nödvändigt att införliva&lt;br&gt;överenskommelserna med svensk rätt. Forskningsnämnden hänvisar bl.a.&lt;br&gt;till vissa uttalanden som gjordes av lagrådet i samband med att ett förslag till&lt;br&gt;fartygssäkerhetslag utarbetades inom regeringskansliet (se prop. 1987/88:3&lt;br&gt;s. 191 ff.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För egen del kan jag instämma i forskningsnämndens synpunkter så till&lt;br&gt;vida att det även enligt min mening är nödvändigt att svenska myndigheter&lt;br&gt;har lagstöd för en åtgärd som innebär att annars tillämpliga lagregler sätts åt&lt;br&gt;sidan till förmån för vad som föreskrivs i en överenskommelse som har träf-&lt;br&gt;fats med främmande stat. Jag menar emellertid att den fråga som lagrådet&lt;br&gt;uttalade sig om i samband med att förslaget till fartygssäkerhetslag utarbeta-&lt;br&gt;des är av annat slag än den som behandlas i detta lagstiftningsärende. Den&lt;br&gt;fråga som lagrådet uttalade sig om gällde närmast om det var möjligt att i&lt;br&gt;stället för bestämmelserna i fartygssäkerhetslagen tillämpa bestämmelser i&lt;br&gt;internationella överenskommelser som inte var införlivade med svensk rätt,&lt;br&gt;utan att det fanns någon särskild föreskrift om det i svensk lag. Problemet&lt;br&gt;var med andra ord att fartygssäkerhetslagen genom hänvisningen till interna-&lt;br&gt;tionella överenskommelser tog undan ett område för lagens tillämpning,&lt;br&gt;utan att det fanns någon regel i svensk rätt som angav vad som skulle tilläm-&lt;br&gt;pas i stället. Med det förslag som nu läggs fram är avsikten att myndigheterna&lt;br&gt;skall kunna iaktta vissa angivna villkor i en internationell överenskommelse&lt;br&gt;med stöd av bestämmelserna i den föreslagna lagen. Som jag ser det uppfyl-&lt;br&gt;ler en sådan ordning väl de krav som anges i regeringsformen, och någon&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;särskild införlivandeförfattning vid sidan av den föreslagna lagen behövs en-&lt;br&gt;ligt min mening inte. Den i detta hänseende valda tekniken - att ge villkor&lt;br&gt;angivna i en internationell överenskommelse företräde framför inhemska&lt;br&gt;regler - är för övrigt inte ny. Reglerna i 2 kap. 8 § andra stycket brottsbalken&lt;br&gt;om villkor vid utlämning för brott från främmande stat har en motsvarande&lt;br&gt;konstruktion (se också NJA 1983 s. 441). Ett annat exempel på denna teknik&lt;br&gt;finns i 9 kap. 3 § sekretesslagen som föreskriver om sekretess i den mån riks-&lt;br&gt;dagen har godkänt avtal härom med främmande stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser alltså att en lagändring bör genomföras på det sätt som föreslås&lt;br&gt;i promemorian. Lagändringen bör nära ansluta till reglerna i de internatio-&lt;br&gt;nella överenskommelserna och i huvudsak gå ut på att myndigheternas skyl-&lt;br&gt;dighet att göra utredningar inskränks i den utsträckning inledande av under-&lt;br&gt;sökning eller liknande skulle strida mot en överenskommelse med främ-&lt;br&gt;mande stat om hur informationen får utnyttjas. De nya reglerna bör dock&lt;br&gt;inte begränsa sig till att omfatta villkor som följer av internationella överens-&lt;br&gt;kommelser som regeringen har ingått. Om myndigheter i en främmande stat&lt;br&gt;är villiga att bistå svenska myndigheter med information i ett visst ärende&lt;br&gt;under förutsättning att informationen inte utnyttjas för andra ändamål, bör&lt;br&gt;svenska myndigheter ha möjlighet att träffa överenskommelse om detta. En&lt;br&gt;sådan överenskommelse förutsätter dock att regeringen enligt bestämmel-&lt;br&gt;serna i 10 kap. 3 § regeringsformen uppdrar åt myndigheten att träffa över-&lt;br&gt;enskommelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan inskränkning i myndigheternas rätt att utnyttja information som&lt;br&gt;här avses innebär alltså att inhemska regler om hur myndigheten skall handla&lt;br&gt;i vissa hänseenden sätts åt sidan i den utsträckning som bestämmelserna i&lt;br&gt;en överenskommelse med främmande stat föreskriver annat. Innehåller en&lt;br&gt;sådan överenskommelse t.ex. ett förbud mot att använda erhållen informa-&lt;br&gt;tion för annat ändamål än det för vilket den har begärts, bör förbudet inne-&lt;br&gt;bära ett principiellt hinder för myndigheten att utnyttja informationen för&lt;br&gt;utredning eller lagföring av andra brott än dem som avses med framställan,&lt;br&gt;även när starka motstående intressen talar för att saken bör utredas. Skulle&lt;br&gt;t.ex. i ett enskilt fall sådan överskottsinformation förekomma som ger anled-&lt;br&gt;ning att anta att grov brottslighet har förekommit, är myndigheten - i linje&lt;br&gt;med vad som föreskrivs i avtalen - hänvisad till att utverka samtycke av den&lt;br&gt;främmande staten för att få utnyttja denna information. Man bör kunna&lt;br&gt;räkna med att en sådan begäran i allmänhet kommer att bifallas i de fall som&lt;br&gt;här är av intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett par remissinstanser har, från delvis skilda utgångspunkter, tagit upp&lt;br&gt;frågor om sekretess vad gäller sådan information som inhämtas från en främ-&lt;br&gt;mande stat. I promemorian berörs sekretessfrågorna bl.a. i specialmotive-&lt;br&gt;ringen till den föreslagna lagen (s. 20).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikspolisstyrelsen framhåller i sitt remissvar att den svenska ordningen i&lt;br&gt;fråga om allmänna handlingars offentlighet inte så sällan skapar problem i&lt;br&gt;det internationella polisiära umgänget. Styrelsen syftar på sådana brottsutre-&lt;br&gt;dningar där det finns anledning att hämta in information från en främmande&lt;br&gt;stat men där sådan information inte lämnas ut därför att man från svensk&lt;br&gt;sida inte kan garantera att materialet kan hållas hemligt. Styrelsen anser att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;frågan om sekretesskydd för den typen av uppgifter bör uppmärksammas i&lt;br&gt;det fortsatta översynsarbetet inom justitiedepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kan förstå att sekretesskyddet för den typ av uppgifter rikspolisstyrel-&lt;br&gt;sen nämner många gånger är en väsentlig förutsättning för att svenska myn-&lt;br&gt;digheter skall få ta del av uppgifterna från utlandet. Som styrelsen själv anty-&lt;br&gt;der i sitt remissvar ligger emellertid den frågan vid sidan av det lagstiftnings-&lt;br&gt;ärende som nu behandlas. Jag delar emellertid rikspolisstyrelsens uppfatt-&lt;br&gt;ning att de av styrelsen påtalade problemen bör uppmärksammas i det fort-&lt;br&gt;satta översynsarbetet på detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren och överåklagaren i Stockholm har i sina remissvar också&lt;br&gt;berört sekretessfrågor. De har bl.a. ifrågasatt om den ordning som föreslås&lt;br&gt;i promemorian är tillräcklig för att Sverige skall kunna uppfylla sina åtagan-&lt;br&gt;den enligt internationella överenskommelser. Överåklagaren i Stockholm&lt;br&gt;har t.ex. tagit upp frågan om sekretess efter det att åtal har väckts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För egen del är jag klar över att det i den praktiska hanteringen hos polis-&lt;br&gt;och åklagarmyndigheter kan uppstå situationer där gränsdragningsproblem&lt;br&gt;kan förekomma rörande vad som får utnyttjas av myndigheten enligt över-&lt;br&gt;enskommelsen med den främmande staten och vad som inte får utnyttjas.&lt;br&gt;Detta är emellertid, som jag ser det, ett problem som föreligger oavsett vil-&lt;br&gt;ken rättslig reglering lagstiftaren väljer för att lösa konflikten mellan över-&lt;br&gt;enskommelser med främmande stater med villkor om hur information får&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;användas och inhemska regler om utredningsskyldighet för myndigheterna.&lt;br&gt;Frågan vilket material som kan utnyttjas i Sverige med beaktande av den&lt;br&gt;överenskommelse som ligger till grund för informationsutbytet får i första&lt;br&gt;hand avgöras av de myndigheter som skall använda materialet och ytterst av&lt;br&gt;domstolarna, om materialet skulle komma att åberopas där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om sekretess efter det att åtal har väckts anser jag emellertid inte&lt;br&gt;utgöra något problem i detta lagstiftningsärende. Det beror på att de ak-&lt;br&gt;tuella överenskommelser om informationsutbyte som Sverige har ingått med&lt;br&gt;främmande stater inte innehåller några villkor om att erhållen information&lt;br&gt;skall hållas hemlig. De begränsningar som gäller för informationen är endast&lt;br&gt;att svenska myndigheter inte får utnyttja den på ett sätt som strider mot över-&lt;br&gt;enskommelsen. I förhållande till dessa överenskommelser finns det alltså&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte något behov av att införa särskilda regler om sekretess. Det nu sagda&lt;br&gt;hindrar inte att sekretesslagens bestämmelser ändå kommer att ge ett sekre-&lt;br&gt;tesskydd i flertalet fall. Det hänger samman med att omfattningen av vad&lt;br&gt;som är tillåtet att använda för åtal av det utländska materialet i princip skall&lt;br&gt;överensstämma med vad som efter åtal skall offentliggöras av svenska myn-&lt;br&gt;digheter. Har en åklagarmyndighet fått överskottsinformation från utlandet&lt;br&gt;av sådan natur att materialet på grund av villkor i överenskommelsen inte får&lt;br&gt;utnyttjas, skall åtal aldrig väckas. Den sekretess som gäller för uppgifterna&lt;br&gt;kommer i allmänhet att bestå (9 kap. 18 § andra stycket sekretesslagen).&lt;br&gt;Det är vidare så att sekretessen enligt 5 kap. 1 § sekretesslagen inte alltid&lt;br&gt;upphör när åtal väckts. Sekretessen kan bestå även hos domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte heller för sådan information som avser skatte- eller tullområdet finns&lt;br&gt;det enligt min mening skäl att överväga några ändringar i sekretesslagstift-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I specialmotiveringen till förslagen tar jag upp vissa andra sekretessfrågor&lt;br&gt;(se avsnitten 4.1 vid 1 § och 4.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya reglerna om begränsningar av myndigheternas skyldighet i vissa&lt;br&gt;fall att utnyttja information från utlandet är principiellt sett att betrakta som&lt;br&gt;en inskränkning i grundläggande regler för svensk myndighetsutövning på&lt;br&gt;grund av vad som föreskrivs i överenskommelser med främmande stater.&lt;br&gt;Regler av denna typ finns redan på det internationella straffprocessuella om-&lt;br&gt;rådet, nämligen i lagen (1985:988) om immunitet för vissa vittnen m.fl. Mot&lt;br&gt;denna bakgrund föreslås i promemorian att de nu aktuella reglerna skall&lt;br&gt;sammanföras med reglerna i immunitetslägen till en ny lag med vissa bestäm-&lt;br&gt;melser om internationellt samarbete på brottmålsområdet. Förslaget har&lt;br&gt;godtagits av remissinstanserna och även jag anser att den lösningen är natur-&lt;br&gt;lig. Som jag strax skall återkomma till bör immunitetslägen dock inte upphä-&lt;br&gt;vas utan ändras till att gälla vid internationellt samarbete på privaträttens&lt;br&gt;område (se avsnitt 2.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya lagen med vissa bestämmelser om internationellt samarbete på&lt;br&gt;brottmålsområdet bör därmed också kunna bilda utgångspunkt för det fort-&lt;br&gt;satta reformarbete på det internationella straffprocessuella området som jag&lt;br&gt;redogjorde för i avsnitt 2.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 enlighet med promemorieförslaget bör de föreslagna ändringarna på&lt;br&gt;skatte- och tullområdet lämpligen göras i lagen (1990:314) om ömsesidig&lt;br&gt;handräckning i skatteärenden och i lagen (1973:431) om utredning angående&lt;br&gt;brott mot utländsk tullag. I fråga om den förstnämnda lagen kommer jag&lt;br&gt;också att föreslå en mindre justering, som beror på ett förbiseende när lagen&lt;br&gt;utarbetades (se vidare avsnitt 4.2).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Vissa frågor om immunitet för vittnen m.fl.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Som jag inledningsvis nämnde tar jag i detta ärende också upp en fråga om&lt;br&gt;sakliga ändringar i immunitetsreglerna. Ändringarna har samband med frå-&lt;br&gt;gan om Sveriges tillträde till den inom Förenta Nationerna utarbetade nar-&lt;br&gt;kotikabrottskonventionen (se avsnitt 2.2.1) som jag anmält tidigare i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I narkotikabrottskonventionen artikel 7 punkten 18 finns bestämmelser&lt;br&gt;om immunitet för vittne, sakkunnig eller annan som samtycker till att avge&lt;br&gt;vittnesmål eller medverka vid brottsutredning, åtal eller annat rättsligt förfä-&lt;br&gt;rade inom en annan stats territorium. Ett vittne som medverkar vid en&lt;br&gt;brottsutredning eller rättegång i ett annat land får inte åtalas, frihetsberövas,&lt;br&gt;straffas osv. för handlingar som hänför sig till tiden före hans utresa från den&lt;br&gt;andra statens territorium. Bestämmelserna har i stort sett täckning i 1985 års&lt;br&gt;immunitetslag. De svenska immunitetsreglerna gäller dock endast vid kal-&lt;br&gt;lelse till förhör som skall äga rum inför domstol medan narkotikabrottskon-&lt;br&gt;ventionens bestämmelser också omfattar förhör och annan medverkan vid&lt;br&gt;utredning av brott, dvs. förfaranden inför polis och åklagare. För att Sverige&lt;br&gt;skall kunna uppfylla sina förpliktelser enligt narkotikabrottskonventionen är&lt;br&gt;det nödvändigt att ändra immunitetslägen i dessa hänseenden. En utvidg-&lt;br&gt;ning av immuniteten till att omfatta immunitet också inför polis och åklagare&lt;br&gt;får för dagen inte betydelse vid annat internationellt samarbete än sådant&lt;br&gt;som sker inom ramen för narkotikabrottskonventionen. Övriga konventio-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ner som omfattas av lagens immunitetsbestämmelser (se regeringens tillkän-&lt;br&gt;nagivande 1990:172) är begränsade till att gälla vid rättsliga förfaranden in-&lt;br&gt;för domstol. Jag vill samtidigt framhålla att diskussioner om immunitetsreg-&lt;br&gt;lernas utformning som förts vid förhandlingar med främmande stater om nya&lt;br&gt;avtal om inbördes rättshjälp i brottmål visar att det mer allmänt synes finnas&lt;br&gt;behov av en sådan lagändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag föreslår mot denna bakgrund att immunitetsreglernas tillämpningsom-&lt;br&gt;råde i nu aktuellt hänseende preciseras till att gälla vid utredning av brott&lt;br&gt;eller i ett rättsligt förfarande med anledning av brott, dvs. samma formule-&lt;br&gt;ring som föreslås för att avgränsa tillämpningsområdet för de nya reglerna&lt;br&gt;om begränsningar av myndigheternas möjligheter att utnyttja information&lt;br&gt;från utlandet. Även ett par andra justeringar blir nödvändiga att göra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom 1985 års immunitetslag också gäller vid internationellt samar-&lt;br&gt;bete på civilprocessens område -1980 års Haagkonvention om internationell&lt;br&gt;rättshjälp avser mål och ärenden av civil och kommersiell natur - kan immu-&lt;br&gt;nitetslägen inte upphävas helt. Den bör i stället ändras till att gälla vid inter-&lt;br&gt;nationellt samarbete på privaträttens område. Tillämpningsområdet för&lt;br&gt;1985 års immunitetslag kommer därmed också i fortsättningen att vara be-&lt;br&gt;gränsat till att gälla vid rättsliga förfaranden inför domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt promemorieförslaget överförs reglerna om immunitet för vissa vitt-&lt;br&gt;nen m.fl. i sak oförändrade till den nya lagen. Det materiella innehållet i&lt;br&gt;immunitetsreglerna diskuteras inte i promemorian, som enbart behandlar&lt;br&gt;frågor om informationsutbyte i internationella förhållanden. Under remiss-&lt;br&gt;behandlingen har emellertid framförts förslag som avser materiella änd-&lt;br&gt;ringar i immunitetsreglerna. Jag avser inte att nu ta ställning till dessa änd-&lt;br&gt;ringsförslag. Skälet till det är att jag inom kort tänker återkomma med för-&lt;br&gt;slag som gäller överföring av frihetsberövade personer för förhör utomlands&lt;br&gt;(se avsnitt 2.1). De frågor om ändringar i immunitetsbestämmelserna som&lt;br&gt;har kommit upp under remissbehandlingen har ett visst samband med dessa&lt;br&gt;senare frågor. De bör därför enligt min mening lämpligen övervägas i det&lt;br&gt;sammanhanget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:131&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Ikraftträdande m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna lagändringarna bör kunna träda i kraft den 1 juli 1991. Några&lt;br&gt;övergångsbestämmelser behövs enligt min mening inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bör särskilt tillkännage i vilka avtal eller konventioner Sverige&lt;br&gt;har träffat överenskommelse om begränsningar vad gäller möjligheten att&lt;br&gt;utnyttja erhållen information och i fråga om immunitet för vittnen m.fl. Ett&lt;br&gt;sådant tillkännagivande finns för närvarande vad gäller sådana avtal om im-&lt;br&gt;munitet som avses i immunitetslägen, se SFS 1990:172.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några kostnader för staten kommer inte att uppstå på grund av de nya&lt;br&gt;reglerna.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Upprättade lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprät-&lt;br&gt;tats förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag med vissa bestämmelser om internationellt samarbete på brottmåls-&lt;br&gt;området,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1973:431) om utredning angående brott mot ut-&lt;br&gt;ländsk tullag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i lagen (1985:988) om immunitet för vissa vittnen m.fl.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatte-&lt;br&gt;ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen under 2 och 5 har upprättats i samråd med chefen för finansde-&lt;br&gt;partementet&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Specialmotivering&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Förslaget till lag med vissa bestämmelser om&lt;br&gt;internationellt samarbete på brottmålsområdet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller en bestämmelse som begränsar möjligheten resp, skyl-&lt;br&gt;digheten för svenska myndigheter att utnyttja upplysningar eller bevismate-&lt;br&gt;rial som har erhållits från en främmande stat, i den utsträckning det i en över-&lt;br&gt;enskommelse med den främmande staten har avtalats om sådana begräns-&lt;br&gt;ningar. Som framgår av vad som sagts i den allmänna motiveringen (avsnitt&lt;br&gt;2.2.4) skall bestämmelsen ses mot bakgrund av myndigheternas principiella&lt;br&gt;skyldighet enligt svensk rätt att se till att frågor som uppkommer inom myn-&lt;br&gt;dighetsområdet blir så utredda som deras beskaffenhet kräver. Paragrafen&lt;br&gt;innefattar alltså en begränsning av denna utredningsskyldighet, såvitt gäller&lt;br&gt;de frågor som omfattas av en sådan överenskommelse. I förhållande till pro-&lt;br&gt;memorians lagförslag har paragrafen omarbetats något i syfte att förenkla&lt;br&gt;texten. Någon ändring i sak är dock inte avsedd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En svensk myndighet kan få upplysningar eller bevismaterial från en främ-&lt;br&gt;mande stat med stöd av skilda typer av överenskommelser (se 10 kap. 1 -&lt;br&gt;3 §§ regeringsformen). En situation är att myndigheten, på grund av en in-&lt;br&gt;ternationell konvention eller bilateral överenskommelse som regeringen har&lt;br&gt;ingått med en främmande stat, inhämtar upplysningar eller bevismaterial i&lt;br&gt;ett visst ärende. Myndigheten är då bunden av sådana regler i den internatio-&lt;br&gt;nella överenskommelsen som begränsar möjligheten att utnyttja denna in-&lt;br&gt;formation. En annan situation är att myndigheten - utan att det föreligger&lt;br&gt;någon internationell konvention eller bilateral överenskommelse av nyss an-&lt;br&gt;gett slag - träffar överenskommelse med en myndighet i den främmande sta-&lt;br&gt;ten om att få upplysningar eller bevismaterial i ett visst ärende. Myndigheten&lt;br&gt;i den främmande staten kan därvid ange vissa villkor för hur materialet får&lt;br&gt;utnyttjas, som den svenska myndigheten måste iaktta. Av 10 kap. 3 § rege-&lt;br&gt;ringsformen följer att en myndighet som önskar träffa en sådan överenskom-&lt;br&gt;melse måste ha ett bemyndigande från regeringen. Den inskränkning i en&lt;br&gt;myndighets skyldighet enligt inhemska regler att utnyttja eller beakta infor-&lt;br&gt;mation som anges i paragrafen gäller för samtliga nu angivna överenskom-&lt;br&gt;melser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De överenskommelser om informationsutbyte mellan stater på brottmål-&lt;br&gt;sområdet jag syftar på här tar som regel sikte på upplysningar och bevismate-&lt;br&gt;rial som skall användas vid utredning av brott eller i rättsliga förfaranden&lt;br&gt;med anledning av brott. I de fall överenskommelserna ställer upp villkor för&lt;br&gt;hur erhållen information får användas, finns som regel också bestämmelser&lt;br&gt;om att den främmande staten kan ge sitt samtycke till en vidare användning&lt;br&gt;av informationen. Under vilka förutsättningar och på vilket sätt ett sådant&lt;br&gt;samtycke kan erhållas framgår av överenskommelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det i paragrafen angivna förbudet mot att utnyttja upplysningar eller be-&lt;br&gt;vismaterial på ett sätt som strider mot en överenskommelse som har träffats&lt;br&gt;med en främmande stat gäller inte bara för den myndighet som har inhämtat&lt;br&gt;materialet. Även andra myndigheter omfattas av bestämmelsen. Som myn-&lt;br&gt;digheter betraktas i detta sammanhang även domstolar (se 1 kap. 8 § rege-&lt;br&gt;ringsformen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En begränsningsregel som förekommer i de internationella avtalen är att&lt;br&gt;erhållen information inte får användas för annat ändamål än det för vilket&lt;br&gt;den har begärts (se avsnitt 2.2.1). Har en myndighet som är bunden av en&lt;br&gt;sådan bestämmelse inhämtat upplysningar eller bevismaterial från en främ-&lt;br&gt;mande stat rörande en viss person och det i materialet också finns uppgifter&lt;br&gt;rörande andra personer, kan myndigheten eller andra myndigheter inte utan&lt;br&gt;vidare inleda undersökning eller rättsliga förfaranden mot dessa personer på&lt;br&gt;grundval av vad som framkommer i materialet. Den ifrågavarande paragra-&lt;br&gt;fen innebär alltså i en sådan situation att t.ex. rättegångsbalkens regler om&lt;br&gt;absolut åtalsplikt sätts åt sidan och att det i stället gäller ett principiellt för-&lt;br&gt;bud för myndigheten att utnyttja denna s.k. överskottsinformation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En myndighet får i en situation som den nu nämnda anses ”utnyttja” upp-&lt;br&gt;lysningar eller bevismaterial inte bara när den t.ex. lägger det till grund för&lt;br&gt;egna beslut eller åberopar det i domstol eller hos annan myndighet på ett&lt;br&gt;sätt som påverkar en enskilds rätt. Bestämmelsen täcker även det fallet att&lt;br&gt;en myndighet som genom upplysningarna eller bevismaterialet får känne-&lt;br&gt;dom om en viss omständighet enbart av den anledningen inleder en under-&lt;br&gt;sökning på det området, även om informationen senare inte kommer att ut-&lt;br&gt;göra beslutsunderlag eller liknande. Om det å andra sidan skulle finnas an-&lt;br&gt;ledning att inleda undersökning på ett visst område eller rörande en viss per-&lt;br&gt;son, oavsett uppgifterna i den erhållna informationen, innebär den ifrågava-&lt;br&gt;rande bestämmelsen inte något hinder härvidlag. Vad som framkommer vid&lt;br&gt;en sådan undersökning kan givetvis visa sig omfatta hela eller delar av det&lt;br&gt;material som myndigheten redan förfogar över genom överskottsinforma-&lt;br&gt;tion från den främmande staten. Uppgifter som på detta sätt har kommit&lt;br&gt;fram genom undersökning i Sverige får utan hinder av den ifrågavarande be-&lt;br&gt;stämmelsen användas i ett rättsligt förfarande, även om det råder identitet&lt;br&gt;mellan dessa uppgifter eller delar därav och uppgifterna från utlandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nu anförda ger vid handen att det är av stor betydelse hur den myndig-&lt;br&gt;het som begär information från utlandet utformar sin framställan. Bestäm-&lt;br&gt;melserna i de internationella överenskommelserna om begränsningar vad&lt;br&gt;gäller utnyttjandet syftar oftast till att ge skydd mot att materialet används&lt;br&gt;för ändamål som ligger helt vid sidan av det ändamål som uppgavs när fram-&lt;br&gt;ställan gjordes. Däremot finns det i allmänhet inte något motiv för en främ-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mande stat att vilja begränsa utnyttjandet av upplysningar eller bevismate-&lt;br&gt;rial som rör samma förundersökning eller samma brottsliga förfarande, även&lt;br&gt;om materialet berör personer som svenska myndigheter inte tidigare haft&lt;br&gt;kännedom om i ärendet. Detta bör beaktas vid utformningen av en framstäl-&lt;br&gt;lan för att undvika att tvivel reses om tillåtligheten av att använda materialet.&lt;br&gt;I det sammanhanget bör också understrykas vikten av att myndigheterna do-&lt;br&gt;kumenterar den skriftväxling med utländska myndigheter som har förekom-&lt;br&gt;mit i ärendet, för den händelse saken senare skulle prövas av domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en myndighet som har inhämtat bevismaterial från en främmande stat&lt;br&gt;åberopar bevisningen i domstol, kan det tänkas att en tilltalad som berörs av&lt;br&gt;bevismaterialet gör gällande att ett utnyttjande av materialet står i strid med&lt;br&gt;den överenskommelse som ligger till grund för informationsutbytet och att&lt;br&gt;bevisningen därför inte får läggas till grund för avgörandet i målet. En sådan&lt;br&gt;invändning bör i tveksamma fall föranleda den myndighet som åberopar be-&lt;br&gt;vismaterialet att inhämta ett klarläggande samtycke från den främmande sta-&lt;br&gt;ten om att få använda materialet. Om det i undantagsfall skulle visa sig att ett&lt;br&gt;sådant samtycke inte kan erhållas, blir det ytterst domstolen som får avgöra&lt;br&gt;frågan. Finner domstolen att överenskommelsen lägger hinder i vägen för&lt;br&gt;att utnyttja materialet, skall domstolen avvisa bevisningen. Med hänsyn till&lt;br&gt;att en tilltalad har rätt till frikännande dom om ett åtal läggs ned, är det också&lt;br&gt;från denna synpunkt angeläget att myndigheterna noggrant överväger ut-&lt;br&gt;formningen av en framställan om information.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör framhållas att förbudet mot att utnyttja viss information i strid&lt;br&gt;med en överenskommelse tar sikte på sådant material som har mottagits/ra»&lt;br&gt;en främmande stat. Om en polismyndighet i strid med en internationell över-&lt;br&gt;enskommelse har utnyttjat upplysningar från en främmande stat för att i Sve-&lt;br&gt;rige skaffa fram annat bevismaterial rörande en viss person, har polismyn-&lt;br&gt;digheten genom att utnyttja upplysningarna visserligen handlat i strid med&lt;br&gt;överenskommelsen och den förevarande paragrafen. Åberopas det bevisma-&lt;br&gt;terial som har införskaffats i Sverige sedermera i en domstol, kan domstolen&lt;br&gt;dock inte avvisa materialet med stöd av denna bestämmelse. Bevismaterialet&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har inte överlämnats från den främmande staten och något förbud mot att&lt;br&gt;utnyttja det finns inte. En annan sak är att Sverige i en sådan situation får&lt;br&gt;anses ha brutit mot den internationella överenskommelsen och att den eller&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de myndighetspersoner som har införskaffat bevismaterialet kan ha begått&lt;br&gt;tjänstefel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i den förevarande paragrafen innefattar inte någon be-&lt;br&gt;gränsning i den enskildes rätt enligt tryckfrihetsförordningen att ta del av&lt;br&gt;eller använda sig av allmänna handlingar. Frågor om begränsningar i rätten&lt;br&gt;att ta del av allmänna handlingar regleras i sekretesslagen. Uppgifter som&lt;br&gt;inhämtas från en främmande stat med stöd av en överenskommelse som här&lt;br&gt;avses kommer genomgående att mottas av polis- eller åklagarmyndigheter&lt;br&gt;som ett led i förundersökning i brottmål. Uppgifterna kommer därmed som&lt;br&gt;regel att omfattas av förundersökningssekretess (se 5 kap. 1 § och 9 kap. 17&lt;br&gt;och 18 §§ sekretesslagen). Detsamma kommer att gälla beträffande sådan&lt;br&gt;överskottsinformation som myndigheten inte har möjlighet att utnyttja utan&lt;br&gt;samtycke från den främmande staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om att lämna uppgifter till en annan myndighet är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;läget ett annat. Enligt bestämmelserna i 14 kap. 2 och 3 §§ sekretesslagen&lt;br&gt;kan en myndighet begära att få ta del av sekretessbelagda uppgifter som&lt;br&gt;finns förvarade hos en annan myndighet, om vissa förutsättningar som anges&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 bestämmelserna föreligger. Förbudet för svenska myndigheter enligt den&lt;br&gt;förevarande paragrafen att utnyttja sådana uppgifter som har inhämtats från&lt;br&gt;en främmande stat får emellertid till följd att en annan myndighet inte kan&lt;br&gt;utnyttja uppgifterna i sin verksamhet. Frågan om att lämna ut uppgifterna&lt;br&gt;till en annan myndighet torde därför inte bli aktuell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skall tilläggas att förbudet i artikel 7 punkten 13 i FNs narkotikabrotts-&lt;br&gt;konventionen mot att ”vidarebefordra” uppgifter som har erhållits från en&lt;br&gt;främmande stat avser förbud att vidarebefordra uppgifter till en annan stat.&lt;br&gt;Något förbud mot att föra uppgifter vidare från en myndighet till en annan i&lt;br&gt;samma stat finns inte i konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i denna paragraf har överförts från lagen (1985:988) om im-&lt;br&gt;munitet för vissa vittnen m.fl. Regleringen tar dock endast sikte på immuni-&lt;br&gt;tet som följer av internationella överenskommelser på brottmålsområdet.&lt;br&gt;De immunitetsregler som gäller vid internationellt samarbete på civilproces-&lt;br&gt;sens område finns i sak oförändrade kvar i 1985 års immunitetslag (se avsnitt&lt;br&gt;4.4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förhållande till nu gällande regler innebär de föreslagna bestämmelserna&lt;br&gt;ändringar i framför allt två hänseenden. Den ena ändringen innebär att det&lt;br&gt;immunitetsskydd som följer av paragrafen utvidgas till att gälla inte bara för-&lt;br&gt;faranden inför domstol utan också vid utredning av brott som äger rum vid&lt;br&gt;polis- eller åklagarmyndighet. En följd av det är att immuniteten inte enbart&lt;br&gt;gäller vid förhör utan också vid annan medverkan i en brottsutredning, t.ex.&lt;br&gt;konfrontation. Vidare har den personkrets som ges immunitetsskydd enligt&lt;br&gt;bestämmelserna utvidgats till att avse även andra personer än sådana som&lt;br&gt;kallas hit i egenskap av tilltalad, vittne eller sakkunnig. De nya reglerna in-&lt;br&gt;nebär t.ex. att en målsägande som efter kallelse kommer till Sverige för att&lt;br&gt;medverka vid brottsutredningen, ges det immunitetsskydd som följer av pa-&lt;br&gt;ragrafen. Ändringarna har behandlats i avsnitt 2.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:131&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:431) om&lt;br&gt;utredning angående brott mot utländsk tullag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller enligt sin nuvarande lydelse hänvisningar till ett flertal&lt;br&gt;bestämmelser i olika lagar, som är avsedda att kunna tillämpas vid utredning&lt;br&gt;om brott mot utländsk tullag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har nu gjorts ett tillägg, varigenom bestämmelsen i den före-&lt;br&gt;slagna 1 S lagen med vissa bestämmelser om internationellt samarbete på&lt;br&gt;brottmålsområdet görs tillämplig i fråga om upplysningar eller bevismaterial&lt;br&gt;som har erhållits i enlighet med överenskommelser med främmande stater&lt;br&gt;på tullområdet. En tullmyndighet i Sverige som har erhållit upplysningar el-&lt;br&gt;ler bevismaterial från en främmande stat får alltså inte utnyttja sådan infor-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mation på ett sätt som strider mot överenskommelsen. I övrigt hänvisas till Prop.&lt;br&gt;specialmotiveringen till 1 § lagen med vissa bestämmelser om internationellt 1990/91:131&lt;br&gt;samarbete på brottmålsområdet, avsnitt 4.1.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 paragrafen har införts ett nytt tredje stycke som hänvisar till att det i lagen&lt;br&gt;med vissa bestämmelser om internationellt samarbete på brottmålsområdet&lt;br&gt;finns bestämmelser som innebär förbud mot att utnyttja vissa uppgifter som&lt;br&gt;en svensk myndighet har fått från en främmande stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tystnadsplikt inom det allmännas verksamhet regleras i sekretesslagen.&lt;br&gt;Med tystnadsplikt avses förbud att röja uppgifter. Förbudet att röja uppgif-&lt;br&gt;ter innefattar också ett förbud mot att utnyttja en uppgift utanför den verk-&lt;br&gt;samhet i vilken sekretess gäller för uppgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av principerna bakom regleringen i sekretesslagen är att alla tystnads-&lt;br&gt;plikter inom det allmännas verksamhet skall framgå av lagen antingen direkt&lt;br&gt;eller genom en hänvisning till en annan lag. Myndigheterna kommer att om-&lt;br&gt;fattas av de begränsningar i möjligheterna att utnyttja information enligt be-&lt;br&gt;stämmelserna i 1 § i den nu föreslagna nya lagen med vissa bestämmelser om&lt;br&gt;internationellt samarbete på brottmålsområdet. I 1 kap. 4 § sekretesslagen&lt;br&gt;finns en hänvisning till insiderlagen och dess regler om förbud att utnyttja&lt;br&gt;information (jfr. prop. 1990/91:42 s. 110). Jag anser det därför vara naturligt&lt;br&gt;att det av 1 kap. 4 § sekretesslagen framgår att ett förbud för myndigheter&lt;br&gt;att utnyttja uppgifter också finns i lagen med vissa bestämmelser om interna-&lt;br&gt;tionellt samarbete på brottmålsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1985:988) om&lt;br&gt;immunitet för vissa vittnen m.fl.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningsområdet för lagen, som enligt gällande regler omfattar immuni-&lt;br&gt;tet såväl vid internationellt samarbete på brottmålsområdet som i fråga om&lt;br&gt;överenskommelser på civilprocessens område, föreslås begränsat till att avse&lt;br&gt;sådan immunitet som har avtalats i överenskommelser på civilprocessens&lt;br&gt;område. Lagtexten har justerats med hänsyn till denna inskränkning i till-&lt;br&gt;lämpningsområdet. Ändringen har behandlats i avsnitt 2.3.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:314) om&lt;br&gt;ömsesidig handräckning i skatteärenden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna ändringen i paragrafen beror på ett förbiseende i samband&lt;br&gt;med att lagen utarbetades (se prop. 1989/90:14). Det är utländska tullmyn-&lt;br&gt;digheter som i samband med export eller import av varor uppbär utländsk&lt;br&gt;tull m.m. på det sätt som avsfis i paragrafen. Ordet ”svensk” tullmyndighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i den gällande lydelsen av paragrafen har därför i den föreslagna lydelsen Prop.&lt;br&gt;ersatts med ”utländsk” tullmyndighet. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1990/91:131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som saknar motsvarighet i den nu gällande lagen, överensstäm-&lt;br&gt;mer i allt väsentligt med vad som föreslås gälla enligt 1 § lagen med vissa&lt;br&gt;bestämmelser om internationellt samarbete på brottmålsområdet. En svensk&lt;br&gt;myndighet som har mottagit upplysningar från främmande stat i ett skatte-&lt;br&gt;ärende, får alltså inte använda upplysningarna på ett sätt som strider mot&lt;br&gt;överenskommelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör framhållas att vissa skillnader föreligger i ifrågavarande hän-&lt;br&gt;seende mellan de internationella överenskommelserna om inbördes rätts-&lt;br&gt;hjälp på brottmålsområdet och den för skatteområdet gällande Europaråds-&lt;br&gt;och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden. En-&lt;br&gt;ligt den senare konventionen får en myndighet som har erhållit upplysningar&lt;br&gt;från en främmande stat i ett skatteärende inte använda dessa i en brottmåls-&lt;br&gt;process, om inte den främmande staten har gett sitt samtycke till det. Förbu-&lt;br&gt;det mot att använda erhållen information utan samtycke är således begränsat&lt;br&gt;till brottmålsprocesser. I övrigt har myndigheten i princip frihet att utnyttja&lt;br&gt;informationen på det sätt man finner lämpligt. Till skillnad från vad som i&lt;br&gt;allmänhet gäller på brottmålsområdet kan t.ex. myndigheten lägga över-&lt;br&gt;skottsinformation till grund för ett beslut om beskattning eller överlämna&lt;br&gt;informationen till en kronofogdemyndighet, som på grundval av informatio-&lt;br&gt;nen fattar beslut om utmätning. Utformningen av den ifrågavarande para-&lt;br&gt;grafen innebär ingen ändring härvidlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör även nämnas att enligt 9 kap. 3 § sekretesslagen gäller absolut&lt;br&gt;sekretess i beskattnings- och indrivningsverksamheten för sådana uppgifter&lt;br&gt;om enskilda personliga och ekonomiska förhållanden som lämnas till Sverige&lt;br&gt;med stöd av avtal med främmande stat som har godkänts av riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Hemställan&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen före-&lt;br&gt;slår riksdagen att anta förslagen till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag med vissa bestämmelser om internationellt samarbete på brottmåls-&lt;br&gt;området,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1973:431) om utredning angående brott mot ut-&lt;br&gt;ländsk tullag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i lagen (1985:988) om immunitet för vissa vittnen m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatte-&lt;br&gt;ärenden,&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Beslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att&lt;br&gt;genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden&lt;br&gt;har lagt fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Promemorians lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag med vissa bestämmelser om internationellt samarbete&lt;br&gt;på brottmålsområdet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Innehåller en internationell överenskommelse om inbördes rättshjälp i&lt;br&gt;brottmål som Sverige har ingått med främmande stat villkor som begränsar&lt;br&gt;möjligheten att utnyttja upplysningar eller bevismaterial som erhålls med&lt;br&gt;stöd av överenskommelsen, skall svenska myndigheter iaktta sådana be-&lt;br&gt;gränsningar oavsett vad som annars är föreskrivet i lag eller annan författ-&lt;br&gt;ning. Detsamma gäller, om en svensk myndighet i andra fall erhåller upplys-&lt;br&gt;ningar eller bevismaterial från en främmande stat för att användas vid utred-&lt;br&gt;ning av brott eller i ett rättsligt förfarande med anledning av brott och den&lt;br&gt;främmande staten har angett villkor som innebär begränsningar i fråga om&lt;br&gt;möjligheten att utnyttja materialet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § I den mån det har avtalats i en överenskommelse som Sverige har ingått&lt;br&gt;med främmande stat, får den som efter kallelse i enlighet med överenskom-&lt;br&gt;melsen har rest in i Sverige från den främmande staten för att höras som&lt;br&gt;tilltalad, vittne eller sakkunnig inte lagforas, fängslas eller på annat sätt un-&lt;br&gt;derkastas inskränkning i sin frihet på grund av dom eller gärning som härrör&lt;br&gt;från tiden före inresan i Sverige och som, såvitt gäller tilltalad, inte är avsedd&lt;br&gt;med kallelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Immuniteten upphör om den tilltalade, vittnet eller den sakkunnige stan-&lt;br&gt;nar kvar i Sverige trots att han haft möjlighet att lämna landet under en sam-&lt;br&gt;manhängande tid av femton dagar från det att han har fått besked från dom-&lt;br&gt;stolen om att hans närvaro inte längre påfordras, eller om han, efter att ha&lt;br&gt;lämnat landet, återvänder hit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehåller överenskommelsen bestämmelse att immuniteten skall ha&lt;br&gt;mindre omfattning än som nu angivits, gäller i stället den bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991, då lagen (1985:988) om immunitet&lt;br&gt;för vissa vittnen m.fl. skall upphöra att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1990:314) om ömsesidig&lt;br&gt;handräckning i skatteärenden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning&lt;br&gt;i skatteärenden skaVl införas en ny paragraf, 23 av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehåller en internationell över-&lt;br&gt;enskommelse om handräckning i&lt;br&gt;skatteärenden som Sverige har ingått&lt;br&gt;med främmande stat villkor som be-&lt;br&gt;gränsar möjligheten att utnyttja upp-&lt;br&gt;lysningar som erhålls med stöd av&lt;br&gt;överenskommelsen, skall svenska&lt;br&gt;myndigheter iaktta sådana begräns-&lt;br&gt;ningar oavsett vad som annars är&lt;br&gt;föreskrivet i lag eller annan författ-&lt;br&gt;ning. Detsamma gäller, om en svensk&lt;br&gt;myndighet i andra fall erhåller upp-&lt;br&gt;lysningar från en främmande stat i ett&lt;br&gt;skatteärende och den främmande sta-&lt;br&gt;ten har angett villkor som innebär be-&lt;br&gt;gränsningar i fråga om möjligheten&lt;br&gt;att utnyttja upplysningarna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1973:431) om utredning angående&lt;br&gt;brott mot utländsk tullag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1973:431) om utredning angående brott&lt;br&gt;mot utländsk tullag skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 1,4-9, 13 och&lt;br&gt;16 §§ lagen (1990:314) om ömsesidig&lt;br&gt;handräckning i skatteärenden samt&lt;br&gt;bestämmelserna om förundersök-&lt;br&gt;ning och tvångsmedel i lagen&lt;br&gt;(1960:418) om straff för varusmugg-&lt;br&gt;ling samt i 23, 27 och 28 kap. rätte-&lt;br&gt;gångsbalken äger motsvarande till-&lt;br&gt;lämpning. Bestämmelse, vars till-&lt;br&gt;lämpning förutsätter att misstanke&lt;br&gt;föreligger mot någon, får dock ej&lt;br&gt;tillämpas. Tvångsmedel får ej an-&lt;br&gt;vändas i syfte att möjliggöra förver-&lt;br&gt;kande av egendom. Vad som i ovan&lt;br&gt;nämnda bestämmelser i lagen&lt;br&gt;(1990:314) om ömsesidig handräck-&lt;br&gt;ning i skatteärenden sägs om riks-&lt;br&gt;skatteverket skall härvid i stället&lt;br&gt;avse generaltullstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 1, 4 - 9, 13 och&lt;br&gt;16 §§ lagen (1990:314) om ömsesidig&lt;br&gt;handräckning i skatteärenden, be-&lt;br&gt;stämmelserna om förundersökning&lt;br&gt;och tvångsmedel i lagen (1960:418)&lt;br&gt;om straff för varusmuggling, bestäm-&lt;br&gt;melserna i 23, 27 och 28 kap. rätte-&lt;br&gt;gångsbalken samt bestämmelserna i&lt;br&gt;1 lagen (1991:000) med vissa be-&lt;br&gt;stämmelser om internationellt samar-&lt;br&gt;bete på brottmålsområdet äger mot-&lt;br&gt;svarande tillämpning. Bestämmelse,&lt;br&gt;vars tillämpning förutsätter att miss-&lt;br&gt;tanke föreligger mot någon, får dock&lt;br&gt;ej tillämpas. Tvångsmedel får ej an-&lt;br&gt;vändas i syfte att möjliggöra förver-&lt;br&gt;kande av egendom. Vad som i ovan&lt;br&gt;nämnda bestämmelser i lagen&lt;br&gt;(1990:314) om ömsesidig handräck-&lt;br&gt;ning i skatteärenden sägs om riks-&lt;br&gt;skatteverket skall härvid i stället&lt;br&gt;avse generaltullstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:316.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanser som yttrat sig&lt;br&gt;över promemorian&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Yttranden över departementspromemorian (Ds 1990:61) Vissa frågor om in-&lt;br&gt;ternationellt samarbete i brottmål m.m. har avgetts av justitiekanslern, dom-&lt;br&gt;stolsverket, riksåklagaren, generaltullstyrelsen, riksskatteverket, rikspolis-&lt;br&gt;styrelsen, Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, Malmö tingsrätt, Göteborgs&lt;br&gt;tingsrätt, kammarrätten i Sundsvall, juridiska fakultetsnämnden vid Lunds&lt;br&gt;universitet, riksdagens ombudsmän, Sveriges advokatsamfund, Sveriges do-&lt;br&gt;mareförbund, Föreningen Sveriges polischefer och Föreningen Sveriges&lt;br&gt;åklagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren har bifogat yttranden från överåklagarna vid åklagarmyn-&lt;br&gt;digheten i Stockholm, vid regionåklagarmyndigheten i Västerås samt vid&lt;br&gt;statsåklagarmyndigheten för speciella mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikspolisstyrelsen har bifogat yttranden från polismyndigheterna i Stock-&lt;br&gt;holm, Göteborg och Malmö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag med vissa bestämmelser om internationellt samarbete&lt;br&gt;på brottmålsområdet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Har en svensk myndighet fått upplysningar eller bevismaterial från en&lt;br&gt;främmande stat för att användas vid utredning av brott eller i ett rättsligt&lt;br&gt;förfarande med anledning av brott och gäller på grund av överenskommelse&lt;br&gt;med den främmande staten villkor som begränsar möjligheten att utnyttja&lt;br&gt;materialet, skall svenska myndigheter följa villkoren oavsett vad som annars&lt;br&gt;är föreskrivet i lag eller annan författning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § I den utsträckning det har avtalats i en överenskommelse som Sverige&lt;br&gt;har ingått med främmande stat, får den som efter kallelse i enlighet med&lt;br&gt;överenskommelsen har rest in i Sverige från den främmande staten för att&lt;br&gt;höras eller på annat sätt medverka vid utredning av brott eller i ett rättsligt&lt;br&gt;förfarande med anledning av brott inte lagforas, frihetsberövas eller på an-&lt;br&gt;nat sätt underkastas inskränkning i sin frihet på grund av handling, underlå-&lt;br&gt;tenhet eller dom som härrör från tiden före inresan i Sverige och som, när&lt;br&gt;det gäller en tilltalad, inte är avsedd med kallelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Immuniteten upphör om den som rest hit stannar kvar i Sverige trots att&lt;br&gt;han haft möjlighet att lämna landet under en sammanhängande tid av fem-&lt;br&gt;ton dagar från det att han har fått besked från myndigheten om att hans när-&lt;br&gt;varo inte längre krävs, eller om han, efter att ha lämnat landet, återvänder&lt;br&gt;hit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehåller överenskommelsen bestämmelse att immuniteten skall ha&lt;br&gt;mindre omfattning än som nu angetts, gäller i stället den bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1973:431) om utredning angående&lt;br&gt;brott mot utländsk tullag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1973:431) om utredning angående brott&lt;br&gt;mot utländsk tullag skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 1, 4 - 9, 13 och&lt;br&gt;16 §§ lagen (1990:314) om ömsesidig&lt;br&gt;handräckning i skatteärenden samt&lt;br&gt;bestämmelserna om förundersök-&lt;br&gt;ning och tvångsmedel i lagen&lt;br&gt;(1960:418) om straff för varusmugg-&lt;br&gt;ling samt i 23, 27 och 28 kap. rätte-&lt;br&gt;gångsbalken äger motsvarande till-&lt;br&gt;lämpning. Bestämmelse, vars till-&lt;br&gt;lämpning förutsätter att misstanke&lt;br&gt;föreligger mot någon, får dock ej&lt;br&gt;tillämpas. Tvångsmedel får ej an-&lt;br&gt;vändas i syfte att möjliggöra förver-&lt;br&gt;kande av egendom. Vad som i ovan&lt;br&gt;nämnda bestämmelser i lagen&lt;br&gt;(1990:314) om ömsesidig handräck-&lt;br&gt;ning i skatteärenden sägs om riks-&lt;br&gt;skatteverket skall härvid i stället&lt;br&gt;avse generaltullstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 1,4-9, 13 och&lt;br&gt;16 §§ lagen (1990:314) om ömsesidig&lt;br&gt;handräckning i skatteärenden, be-&lt;br&gt;stämmelserna om förundersökning&lt;br&gt;och tvångsmedel i lagen (1960:418)&lt;br&gt;om straff för varusmuggling, bestäm-&lt;br&gt;melserna i 23, 27 och 28 kap. rätte-&lt;br&gt;gångsbalken samt bestämmelserna i&lt;br&gt;1 lagen (1991:000) med vissa be-&lt;br&gt;stämmelser om internationellt samar-&lt;br&gt;bete på brottmålsområdet äger mot-&lt;br&gt;svarande tillämpning. Bestämmelse,&lt;br&gt;vars tillämpning förutsätter att miss-&lt;br&gt;tanke föreligger mot någon, får dock&lt;br&gt;ej tillämpas. Tvångsmedel får ej an-&lt;br&gt;vändas i syfte att möjliggöra förver-&lt;br&gt;kande av egendom. Vad som i ovan&lt;br&gt;nämnda bestämmelser i lagen&lt;br&gt;(1990:314) om ömsesidig handräck-&lt;br&gt;ning i skatteärenden sägs om riks-&lt;br&gt;skatteverket skall härvid i stället&lt;br&gt;avse generaltullstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:316.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 § sekretesslagen (1980:100)' skall ha föl-&lt;br&gt;jande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gäller förbud enligt denna lag mot att röja uppgift, får uppgiften inte hel-&lt;br&gt;ler i övrigt utnyttjas utanför den verksamhet i vilken sekretess gäller för upp-&lt;br&gt;giften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I insiderlagen (1990:1342) finns bestämmelser om förbud att utnyttja vissa&lt;br&gt;uppgifter som är ägnade att väsentligt påverka kursen på fondpapper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen (1991:000) med vissa be-&lt;br&gt;stämmelser om internationellt samar-&lt;br&gt;bete på brottmålsområdet finns be-&lt;br&gt;stämmelser som begränsar möjlighe-&lt;br&gt;ten att utnyttja vissa uppgifter som en&lt;br&gt;svensk myndighet har fått frän en&lt;br&gt;främmande stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1989:713.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:1345.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:131&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;&lt;sup&gt;4Försla&lt;/sup&gt;g&lt;sup&gt;tlH&lt;/sup&gt; &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1985:988) om immunitet för vissa&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;vittnen m.fl&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att lagen (1985:988) om immunitet för vissa vittnen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;m.fl. skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den mån det har avtalats i en&lt;br&gt;överenskommelse som Sverige har&lt;br&gt;ingått med annan stat, får den som&lt;br&gt;efter kallelse i enlighet med överens-&lt;br&gt;kommelsen har rest in i Sverige från&lt;br&gt;den andra staten för att höras som&lt;br&gt;tilltalad, vittne eller sakkunnig inte&lt;br&gt;lagforas, fängslas eller på annat sätt&lt;br&gt;underkastas inskränkning i sin frihet&lt;br&gt;på grund av dom eller gärning som&lt;br&gt;härrör från tiden före inresan i Sve-&lt;br&gt;rige och som, såvitt gäller tilltalad,&lt;br&gt;inte är avsedd med kallelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Immuniteten upphör om den till-&lt;br&gt;talade, vittnet eller den sakkunnige&lt;br&gt;stannar kvar i Sverige trots att han&lt;br&gt;haft möjlighet att lämna landet un-&lt;br&gt;der en sammanhängande tid av fem-&lt;br&gt;ton dagar från det att han har fått be-&lt;br&gt;sked från domstolen om att hans&lt;br&gt;närvaro inte längre påfordras, eller&lt;br&gt;om han, efter att ha lämnat landet,&lt;br&gt;återvänder hit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehåller överenskommelsen bc&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den mån det har avtalats i en&lt;br&gt;överenskommelse på privaträttens&lt;br&gt;område som Sverige har ingått med&lt;br&gt;annan stat, får den som efter kallelse&lt;br&gt;i enlighet med överenskommelsen&lt;br&gt;har rest in i Sverige från den andra&lt;br&gt;staten för att höras som vittne eller&lt;br&gt;sakkunnig inte \'dgfötas, frihetsberö-&lt;br&gt;vas eller på annat sätt underkastas&lt;br&gt;inskränkning i sin frihet på grund av&lt;br&gt;dom eller gärning som härrör från ti-&lt;br&gt;den före inresan i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Immuniteten upphör om vittnet&lt;br&gt;eller den sakkunnige stannar kvar i&lt;br&gt;Sverige trots att han haft möjlighet&lt;br&gt;att lämna landet under en samman-&lt;br&gt;hängande tid av femton dagar från&lt;br&gt;det att han har fått besked från dom-&lt;br&gt;stolen om att hans närvaro inte&lt;br&gt;längre påfordras, eller om han, efter&lt;br&gt;att ha lämnat landet, återvänder hit.&lt;br&gt;iimmelse att immuniteten skall ha&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mindre omfattning än som nu angivits, gäller i stället den bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1990:314) om ömsesidig&lt;br&gt;handräckning i skatteärenden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:314) om ömsesidig handräck-&lt;br&gt;ning i skatteärenden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 2 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 23 §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om utländsk tull, andra&lt;br&gt;skatter, avgifter och pålagor som av&lt;br&gt;svensk tullmyndighet uppbärs vid el-&lt;br&gt;ler i samband med export eller im-&lt;br&gt;port av varor gäller denna lag endast&lt;br&gt;i den mån särskilt anges i lagen&lt;br&gt;(1969:200) om uttagande av ut-&lt;br&gt;ländsk tull, annan skatt, avgift eller&lt;br&gt;pålaga eller i 2 § lagen (1973:431)&lt;br&gt;om utredning angående brott mot&lt;br&gt;utländsk tullag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om utländsk tull, andra&lt;br&gt;skatter, avgifter och pålagor som av&lt;br&gt;utländsk tullmyndighet uppbärs vid&lt;br&gt;eller i samband med export eller im-&lt;br&gt;port av varor gäller denna lag endast&lt;br&gt;i den mån särskilt anges i lagen&lt;br&gt;(1969:200) om uttagande av ut-&lt;br&gt;ländsk tull, annan skatt, avgift eller&lt;br&gt;pålaga eller i 2 § lagen (1973:431)&lt;br&gt;om utredning angående brott mot&lt;br&gt;utländsk tullag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en svensk myndighet fått upp-&lt;br&gt;lysningar från en främmande stat i ett&lt;br&gt;skatteärende och gäller på grund av&lt;br&gt;överenskommelse med den främ-&lt;br&gt;mande staten villkor som begränsar&lt;br&gt;möjligheten att utnyttja upplysning-&lt;br&gt;arna, skall svenska myndigheter följa&lt;br&gt;villkoren oavsett vad som annars är&lt;br&gt;föreskrivet i lag eller annan författ-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;LAGRÅDET&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1991-02-28.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt O. Hamdahl, regeringsrådet Bertil&lt;br&gt;Werner, justitierådet Ulf Gad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 21 februari 1991 har rege-&lt;br&gt;ringen på hemställan av statsrådet Freivalds beslutat inhämta lagrådets ytt-&lt;br&gt;rande över förslag till lag med vissa bestämmelser om internationellt samar-&lt;br&gt;bete på brottmålsområdet, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Håkan Lavén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:131&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Proposition................................................ 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll ......................... 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens lagförslag.................................... 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll från regeringssammanträde den 7 mars 1991.. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Inledning ............................................. 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Allmän motivering..................................... 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;Bakgrund......................................... 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;Informationsutbyte i internationella förhållanden ...... 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Internationella överenskommelser............ 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förhållandet mellan internationella regler och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;svensk rätt................................. 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Myndigheternas utredningsansvar............. 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Begränsningar av myndigheternas skyldighet i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vissa fall att utnyttja information från en främ-&lt;br&gt;mande stat................................. 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 Vissa frågor om immunitet för vittnen m.fl............ 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 Ikraftträdande m.m................................ 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Upprättade lagförslag................................... 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Specialmotivering...................................... 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;Förslaget till lag med vissa bestämmelser om internatio-&lt;br&gt;nellt samarbete på brottmålsområdet................. 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:431) om utred-&lt;br&gt;ning angående brott mot utländsk tullag .............. 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1985:988) om immu-&lt;br&gt;nitet för vissa vittnen m.fl........................... 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:314) om ömsesi-&lt;br&gt;dig handräckning i skatteärenden .................... 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Hemställan............................................ 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Beslut................................................ 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilagor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Promemorians lagförslag.................................. 28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över promemo-&lt;br&gt;rian ....................................................... 31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Lagrådsremissens lagförslag............................... 32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Lagrådets yttrande....................................... 37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 98123, Stockholm 1991&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:JuU28</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1991-03-18 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1991-03-18 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1991-03-19 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1991-04-08 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text></text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 06:00:10</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GE03131</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:28:26</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Justitieutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 06:00:10</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GE03131</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199091__131.pdf</filnamn>
<filstorlek>1364460</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>om vissa frågor om internationellt samarbete brottmål m.m.</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/0CCD7C2D-7CC6-40E1-AE26-98D91868440A</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1990/91:JuU28</uppgift>
<ref_dok_id>GE01JuU28</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>JuU28</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Internationellt samarbete i brottmål m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>