<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2290373</hangar_id>
 <dok_id>GE03124</dok_id>
 <rm>1990/91</rm>
 <beteckning>124</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1990/91:124</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>124</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1991-03-07 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:40:14</systemdatum>
 <publicerad>2007-12-19 17:00:02</publicerad>
 <titel>om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft, m.m.</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GE03124/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GE03124</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GE03124</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1990/91:124&lt;/h1&gt;
&lt;p&gt;om privat arbetsförmedling och&lt;br&gt;uthyrning av arbetskraft, m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1990/91. 1 samt. Nr 124&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Regeringens proposition&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1990/91:124&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;om privat arbetsförmedling och uthyrning av&lt;br&gt;arbetskraft, m. m.&lt;/h3&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03124/prop_199091__124-1.png" style="width:35pt;height:46pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91: 124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som tagits upp i bifogade&lt;br&gt;utdrag ur regeringsprotokollet den 7 mars 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingvar Carlsson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mona Sahlin&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås en lag om privat arbetsförmedling och uthyrning&lt;br&gt;av arbetskraft. Lagen ersätter 1935 års lag med vissa bestämmelser om&lt;br&gt;arbetsförmedling. I lagen föreslås bl. a. en särreglering av uthyrning av&lt;br&gt;arbetskraft dvs. en verksamhet som enligt gällande rätt anses som en form&lt;br&gt;av arbetsförmedling och är förbjuden om den bedrivs i förvärvssyfte.&lt;br&gt;Särregleringen innebär att uthyrning av arbetskraft legaliseras samtidigt&lt;br&gt;som den som hyr ut eller hyr in arbetskraft i sin verksamhet måste iakttaga&lt;br&gt;vissa regler som syftar till att arbetstagare som fått arbete via uthyrningsfö-&lt;br&gt;retag inte skall hamna i svårigheter av olika slag. I detta sammanhang&lt;br&gt;föreslås bl. a. att uthyrd arbetskraft endast får anlitas om detta föranleds av&lt;br&gt;ett tillfälligt behov av arbetskraft samt att vissa begränsningar skall gälla i&lt;br&gt;förhållande till anställningsskyddslagens möjligheter att träffa tidsbegrän-&lt;br&gt;sade anställningsavtal. Vidare föreslås att en enskild arbetstagare får, inom&lt;br&gt;ramen för uthyrningsuppdraget, ställas till en beställares förfogande för en&lt;br&gt;sammanhängande tid av högst fyra månader. Genom kollektivavtal får&lt;br&gt;avvikelser träffas från bl. a. den angivna tidsfristen. När det gäller arbets-&lt;br&gt;förmedling föreslås bl. a. en möjlighet för företag som förmedlar arbets-&lt;br&gt;kraft i företags- eller verksledande ställning att efter tillstånd av AMS&lt;br&gt;bedriva sin verksamhet i förvärvssyfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att förstärka de fackliga organisationernas möjligheter att utöva&lt;br&gt;inflytande i samband med att en arbetsgivare avser att anlita extern&lt;br&gt;arbetskraft föreslås också vissa ändringar i medbestämmandelagen. Änd-&lt;br&gt;ringarna innebär en förstärkt förhandlings- och informationsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen föreslås en möjlighet för AMS att, vid sidan av straff, gentemot&lt;br&gt;den som bryter mot lagens bestämmelser i vissa avseenden meddela de&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förelägganden och förbud som behövs för lagens efterlevnad. Ett sådant Prop. 1990/91: 124&lt;br&gt;beslut kan förenas med vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom idag föreslås regeringen vara slutinstans i ärenden enligt lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om vitesföreläggande eller vitesförbud prövas dock av länsrätt i&lt;br&gt;samband med utdömandet av vitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Propositionens lagförslag &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sup&gt;Pr&lt;/sup&gt;°P- 1990/91:124&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;1 Förslag till&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Lag om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreskriver följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagens innehåll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag gäller arbetsförmedling som bedrivs av annan än den&lt;br&gt;offentliga arbetsförmedlingen och som inte sker genom utgivande av skrift&lt;br&gt;på vilken tryckfrihetsförordningen är tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med arbetsförmedling enligt lagen avses verksamhet som har till ända-&lt;br&gt;mål att skaffa arbete till arbetssökande eller arbetskraft åt arbetsgivare och&lt;br&gt;som inte innebär uthyrning av arbetskraft enligt 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § I lagen ges också bestämmelser om uthyrning av arbetskraft. Härmed&lt;br&gt;avses ett rättsförhållande mellan en beställare och en arbetsgivare som&lt;br&gt;innebär att arbetsgivaren mot ersättning ställer arbetstagare till beställa-&lt;br&gt;rens förfogande för att utföra arbete som hör till dennes verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsförmedling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Arbetsförmedling får inte bedrivas i förvärvssyfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av första stycket får dock arbetsmarknadsstyrelsen ge till-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stånd till arbetsförmedling i förvärvssyfte för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. musiker och sceniska artister för verksamhet som innefattar anställ-&lt;br&gt;ning i utlandet av dem som är bosatta i Sverige eller anställning i Sverige&lt;br&gt;av dem som är bosatta i utlandet, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. arbetstagare som med hänsyn till arbetsuppgifter och anställningsvill-&lt;br&gt;kor får anses ha företags- eller verksledande eller därmed jämförlig ställ-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd får beviljas för högst ett år i sänder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Arbetsförmedling utan förvärvssyfte men mot ersättning får bedrivas&lt;br&gt;endast efter tillstånd av arbetsmarknadsstyrelsen. Sådant tillstånd får dock&lt;br&gt;inte beviljas enskilda personer eller avse arbetsförmedling för sjömän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § En förutsättning för tillstånd enligt 3 eller 4 § är att det finns ett&lt;br&gt;behov av verksamheten från arbetsmarknadspolitisk synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmarknadsstyrelsen skall fastställa den högsta ersättning som får&lt;br&gt;tas ut för förmedling vartill tillstånd lämnats enligt 3 eller 4 §. Ersättningen&lt;br&gt;får endast i de fall som avses i 3 § överstiga de beräknade kostnaderna för&lt;br&gt;verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd enligt 3 eller 4 § får förenas med villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Den som bedriver arbetsförmedling utan att ersättning tas ut skall&lt;br&gt;anmäla detta till arbetsmarknadsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Arbetsmarknadsstyrelsen får, helt eller delvis, återkalla ett tillstånd Prop. 1990/91: 124&lt;br&gt;eller meddela ändrade villkor om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. de förutsättningar som gällde när tillståndet meddelades inte längre&lt;br&gt;föreligger, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. verksamheten inte bedrivs enligt föreskrifter i lagen eller enligt villkor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som tillståndet har förenats med.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Om en tillståndshavare dör eller försätts i konkurs och dödsboet eller&lt;br&gt;konkursboet vill fortsätta verksamheten, skall boet skriftligen anmäla det-&lt;br&gt;ta till arbetsmarknadsstyrelsen inom två månader från dödsfallet eller&lt;br&gt;konkursbeslutet. Om anmälan inte görs inom denna tid upphör tillståndet&lt;br&gt;att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uthyrning av arbetskraft&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § En arbetsgivare som avser att hyra ut arbetskraft enligt 2 § skall iaktta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. En arbetstagare får, inom ramen för det enskilda uthyrningsuppdra-&lt;br&gt;get, ställas till en beställares förfogande för en sammanhängande tid av&lt;br&gt;högst fyra månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Mellan arbetsgivaren och arbetstagaren skall det finnas ett skriftligt&lt;br&gt;anställningsavtal som reglerar anställningsformen samt lön och allmänna&lt;br&gt;anställningsvillkor. Avtal om tidsbegränsad anställning får dock inte träf-&lt;br&gt;fas i de fall som avses i 5 § 1 och 3 samt 6 § lagen (1982:80) om anställ-&lt;br&gt;ningsskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. En arbetstagare får inte genom villkor i avtal eller på annat sätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hindras att ta anställning hos en beställare för vilken arbete utförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. En arbetstagare som har sagt upp sig från en anställning och tar&lt;br&gt;anställning hos en arbetsgivare som hyr ut arbetskraft får inte hyras ut till&lt;br&gt;sin tidigare arbetsgivare tidigare än sex månader efter det att anställningen&lt;br&gt;hos denne upphörde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § En beställare får anlita uthyrd arbetskraft endast om detta föranleds&lt;br&gt;av ett tillfälligt behov av arbetskraft och under de förutsättningar som&lt;br&gt;anges i 9 § 1. En beställare får inte medverka till att uthyrd arbetskraft i&lt;br&gt;strid mot 9 § 3 hindras att ta anställning hos beställaren eller anlita uthyrd&lt;br&gt;arbetskraft i strid mot 9 § 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Avvikelser får göras från 9§ 1 och 2 samt 10 § första meningen&lt;br&gt;genom kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en central arbetsta-&lt;br&gt;garorganisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsyn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Arbetsmarknadsstyrelsen skall utöva tillsyn över efterlevnaden av&lt;br&gt;denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Arbetsmarknadsstyrelsen har rätt att från den som omfattas av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillsyn enligt denna lag på begäran få de upplysningar och handlingar som Prop. 1990/91: 124&lt;br&gt;behövs för tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Arbetsmarknadsstyrelsen får meddela föreläggande eller förbud&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gentemot den som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. utan tillstånd bedriver arbetsförmedling i förvärvssyfte, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. anlitar arbetskraft som förmedlats genom sådan olaglig arbetsförmed-&lt;br&gt;ling, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. i strid mot 9 eller 10 § hyr ut eller anlitar uthyrd arbetskraft utan att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avtal om avvikelse har träffats enligt 11 §, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. underlåter att fullgöra sin skyldighet enligt 13 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmarknadsstyrelsen får förena beslut om föreläggande eller förbud&lt;br&gt;med vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utan tillstånd bedriver&lt;br&gt;arbetsförmedling i förvärvssyfte döms till böter eller fängelse i högst sex&lt;br&gt;månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utan tillstånd bedriver arbets-&lt;br&gt;förmedling utan förvärvssyfte men mot ersättning döms till böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att göra anmälan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt 6 § döms till penningböter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Den som överträtt ett vitesföreläggande eller ett vitesförbud enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § får inte dömas till ansvar enligt denna lag för en gärning som omfattas&lt;br&gt;av föreläggandet eller förbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Arbetsmarknadsstyrelsens beslut om vitesföreläggande eller vites-&lt;br&gt;förbud får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmarknadsstyrelsens beslut i övrigt enligt denna lag får överklagas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hos regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Vid en prövning av en ansökan om utdömande av vite får även&lt;br&gt;vitets lämplighet prövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992, då lagen (1935:113) med&lt;br&gt;vissa bestämmelser om arbetsförmedling skall upphöra att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2 Förslag till&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:124&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i&lt;br&gt;arbetslivet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 38 § lagen (1976:580) om medbestämmande i&lt;br&gt;arbetslivet skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Facklig vetorätt i visst fall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan arbetsgivare beslutar att låta någon utföra visst arbete för hans&lt;br&gt;räkning eller i hans verksamhet utan att denne därvid skall vara arbetsta-&lt;br&gt;gare hos honom, skall han på eget initiativ förhandla med arbetstagarorga-&lt;br&gt;nisation i förhållande till vilken han är bunden av kollektivavtal för sådant&lt;br&gt;arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller ej, om arbe-&lt;br&gt;tet är av kortvarig och tillfällig na-&lt;br&gt;tur eller kräver särskild sakkunskap&lt;br&gt;och ej heller om den tilltänkta åt-&lt;br&gt;gärden i allt väsentligt motsvarar&lt;br&gt;åtgärd som har godtagits av arbets-&lt;br&gt;tagarorganisationen. Om organisa-&lt;br&gt;tionen i särskilt fall påkallar det, är&lt;br&gt;arbetsgivaren dock skyldig att för-&lt;br&gt;handla innan han fattar eller verk-&lt;br&gt;ställer beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller ej, om arbe-&lt;br&gt;tet är av kortvarig och tillfällig na-&lt;br&gt;tur eller kräver särskild sakkunskap&lt;br&gt;och det inte är fråga om anlitande&lt;br&gt;av uthyrd arbetskraft enligt lagen&lt;br&gt;( ) om privat arbetsförmedling och&lt;br&gt;uthyrning av arbetskraft. Första&lt;br&gt;stycket gäller ej heller om den till-&lt;br&gt;tänkta åtgärden i allt väsentligt&lt;br&gt;motsvarar åtgärd som har godtagits&lt;br&gt;av arbetstagarorganisationen. Om&lt;br&gt;organisationen i särskilt fall på-&lt;br&gt;kallar det, är arbetsgivaren dock&lt;br&gt;skyldig att förhandla innan han&lt;br&gt;fattar eller verkställer beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om synnerliga skäl föranleder det, får arbetsgivaren fatta och verkställa&lt;br&gt;beslut innan han har fullgjort sin förhandlingsskyldighet enligt första styc-&lt;br&gt;ket. Påkallas förhandling enligt andra stycket, är arbetsgivaren icke skyldig&lt;br&gt;att uppskjuta beslutet eller verkställigheten till dess förhandlingsskyldighe-&lt;br&gt;ten har fullgjorts, om särskilda skäl föreligger mot uppskov. I fråga om&lt;br&gt;förhandling enligt första och andra styckena äger 14 § motsvarande&lt;br&gt;tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har förhandling påkallats enligt&lt;br&gt;första eller andra stycket är arbets-&lt;br&gt;givaren skyldig att på begäran av&lt;br&gt;arbetstagarorganisationen lämna&lt;br&gt;sådan information om det tilltänkta&lt;br&gt;arbetet som organisationen behöver&lt;br&gt;för att kunna ta ställning i frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Arbetsmarknadsdepartementet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sup&gt;Pr&lt;/sup&gt;°P-1990/91:124&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 mars 1991&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsrådet Engström, ordförande, och statsråden Hjelm-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Wallén, S. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, Johansson, Lindqvist,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;G. Andersson, Lönnqvist, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson, Molin,&lt;br&gt;Sahlin, Åsbrink&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Sahlin&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Proposition om privat arbetsförmedling och&lt;br&gt;uthyrning av arbetskraft, m. m.&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;1 Inledning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1935:113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling (arbets-&lt;br&gt;förmedlingslagen) trädde i kraft den 1 januari 1936. Lagen har varit&lt;br&gt;föremål för ett flertal utredningar under årens lopp och har även ändrats&lt;br&gt;ett antal gånger. Bland de mer betydelsefulla ändringarna kan nämnas&lt;br&gt;1942 års lag (1942:209) genom vilken uthyrning av arbetskraft ansågs&lt;br&gt;utgöra arbetsförmedling om det huvudsakliga syftet med verksamheten&lt;br&gt;var att förmedla arbete. Genom en lagändring år 1970 (prop. 1970:166, 2&lt;br&gt;LU 93, rskr. 458) infördes dels skärpningar i straffskalan för olaga arbets-&lt;br&gt;förmedling dels en utvidgning av det straffbara området till att avse också&lt;br&gt;den som använder arbetskraft som har förmedlats genom förvärvssyftande&lt;br&gt;förmedling. År 1976 (prop. 1975/76:84, InU 28, rskr. 222) infördes en&lt;br&gt;möjlighet att under vissa förutsättningar erhålla tillstånd att bedriva ar-&lt;br&gt;betsförmedling i förvärvssyfte till och från utlandet för musiker och sceni-&lt;br&gt;ska artister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AMS-kommittén, som hade i uppdrag att göra en översyn av arbets-&lt;br&gt;marknadsverkets ansvarsområde och organisation, uttalade sig i slutbetän-&lt;br&gt;kandet (SOU 1985:7) om behovet av en översyn av arbetsförmedlings-&lt;br&gt;lagen i syfte att ge den ökad klarhet och bättre redaktionell utformning.&lt;br&gt;Något behov av att ompröva lagens allmänna inriktning ansåg emellertid&lt;br&gt;kommittén inte föreligga. I prop. 1985/86:138 (AU 1985/86:14, rskr. 338)&lt;br&gt;instämde föredragande departementschefen i denna uppfattning och upp-&lt;br&gt;gav vidare att en arbetsgrupp inom arbetsmarknadsdepartementet hade&lt;br&gt;påbörjat ett arbete med en översyn av arbetsförmedlingslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen avlämnade i juni 1989 en promemoria (Ds 1989:30)&lt;br&gt;Arbetsförmedlingslagen — en översyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-&lt;br&gt;serna och en inom arbetsmarknadsdepartementet upprättad sammanställ-&lt;br&gt;ning över remissyttrandena bör fogas till protokollet som bilaga 1.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Lagrådet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 21 februari 1991 att inhämta lagrådets yttrande&lt;br&gt;över förslag till lag om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbets-&lt;br&gt;kraft och lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i&lt;br&gt;arbetslivet. Förslagen hade upprättats i arbetsmarknadsdepartementet på&lt;br&gt;grundval av promemorian Arbetsförmedlingslagen — en översyn (Ds&lt;br&gt;1989:30). De förslag som remitterades till lagrådet bör fogas till protokol-&lt;br&gt;let i detta ärende som bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran. Lagrådets yttrande bör&lt;br&gt;fogas till protokollet som bilaga 3. Lagrådets granskning har lett till vissa&lt;br&gt;redaktionella ändringar av lagförslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag redovisar i det följande i korthet bakgrunden till det nuvarande&lt;br&gt;regelsystemet och de problem som anses förknippade med gällande ord-&lt;br&gt;ning. I övrigt hänvisas till promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Arbetsförmedlingslagen&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;2.1 Gällande bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ansvaret för arbetsförmedlingen i Sverige vilar i princip på arbetsmark-&lt;br&gt;nadsverket. För den offentliga arbetsförmedlingen finns bestämmelser i&lt;br&gt;förordningen (1987:405) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten&lt;br&gt;och arbetsmarknadsverkets instruktion (1988:1139). Arbetsmarknads-&lt;br&gt;myndigheterna skall bistå arbetssökande och arbetsgivare när det gäller att&lt;br&gt;skaffa arbete eller att tillhandahålla arbetskraft. Arbetsmarknadsmyndig-&lt;br&gt;heterna skall vidare inhämta och lämna så saklig och fullständig informa-&lt;br&gt;tion som möjligt i de avseenden som har betydelse för såväl arbetssökande&lt;br&gt;som arbetsgivare. Förmedlingen skall vara avgiftsfri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även privat arbetsförmedling får förekomma i viss begränsad omfatt-&lt;br&gt;ning och i noggrant reglerade former. Sådan arbetsförmedling regleras i&lt;br&gt;lagen (1935:113) med vissa bestämmelserom arbetsförmedling (arbetsför-&lt;br&gt;medlingslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med privat arbetsförmedling enligt lagen avses också s. k. uthyrning av&lt;br&gt;arbetskraft. Detta uttrycks i lagen (1 § andra stycket) så att ”Har mellan&lt;br&gt;utövare av verksamhet för arbetsanskaffning och arbetssökande träffats&lt;br&gt;avtal om anställning av den arbetssökande hos verksamhetens utövare&lt;br&gt;eller av den sistnämnde hos arbetssökanden, skall, där av omständigheter-&lt;br&gt;na framgår, att det huvudsakliga syftet med anställningen är förmedling av&lt;br&gt;arbete åt arbetssökanden, sådan förmedling anses som arbetsförmedling&lt;br&gt;enligt denna lag.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt arbetsförmedlingslagen får arbetsförmedling inte bedrivas i&lt;br&gt;förvärvssyfte. Det enda undantaget härifrån avser förmedling till och från&lt;br&gt;utlandet av musiker och sceniska artister. Tillstånd till sådan arbetsför-&lt;br&gt;medling kan beviljas för högst ett år i sänder. Som förutsättning för&lt;br&gt;tillstånd gäller att sökande utfäster sig att vid förmedling inte ställa upp&lt;br&gt;villkor som begränsar förmedlingssökandes möjligheter att anlita den of-&lt;br&gt;fentliga arbetsförmedlingen. Av förordningen om den arbetsmarknadspo-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;litiska verksamheten framgår att det är arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) Prop. 1990/91:124&lt;br&gt;som prövar frågor om tillstånd till förvärvssyftande arbetsförmedling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som vill bedriva arbetsförmedling utan förvärvssyfte men mot&lt;br&gt;ersättning måste ha tillstånd av AMS. AMS fastställer den högsta ersätt-&lt;br&gt;ning som får tas ut och fastställer de villkor och bestämmelser för verksam-&lt;br&gt;heten som bedöms nödvändiga. Ersättningen får inte överstiga självkost-&lt;br&gt;naden för förmedlingen. Ett tillstånd kan återkallas och ändrade villkor&lt;br&gt;och bestämmelser kan meddelas för verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som bedriver avgiftsfri arbetsförmedling behöver inget tillstånd&lt;br&gt;men måste anmäla verksamheten till AMS inom tre månader från verk-&lt;br&gt;samhetens början.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AMS utövar tillsyn över lagens efterlevnad. Den som bedriver privat&lt;br&gt;arbetsförmedling är skyldig att föra anteckningar och hålla dessa och andra&lt;br&gt;handlingar angående verksamheten tillgängliga för granskning samt i öv-&lt;br&gt;rigt lämna sådana uppgifter som behövs för att AMS skall kunna utöva sin&lt;br&gt;tillsyn och samordna arbetsförmedlingsverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsförmedlingslagens bestämmelser är straffsanktionerade. Sanktio-&lt;br&gt;nen för den som utan tillstånd bedriver arbetsförmedling i förvärvssyfte&lt;br&gt;utgörs av böter eller fängelse i högst sex månader. Straffansvar föreligger&lt;br&gt;också för den som bereder arbete åt någon efter anvisning från sådan&lt;br&gt;otillåten arbetsförmedling. Även här är straffet böter eller fängelse i högst&lt;br&gt;sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AMS beslut i ärenden enligt arbetsförmedlingslagen kan överklagas till&lt;br&gt;regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.2 Vissa internationella åtaganden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Till grund för den svenska lagstiftningen ligger en år 1933 av internationel-&lt;br&gt;la arbetsorganisationen (ILO) antagen konvention om avgiftskrävande&lt;br&gt;arbetsförmedlingsbyråer (nr 34). Eftersom arbetsförmedlingslagen utfor-&lt;br&gt;mades med konventionen som grund får konventionen (liksom 1949 års&lt;br&gt;reviderade konvention, se nedan) betydelse vid tolkning av lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionen behandlade såväl privat arbetsförmedling som bedrevs i&lt;br&gt;vinstsyfte som sådan förmedling som bedrevs utan vinstsyfte eller utan&lt;br&gt;ersättning. Bestämmelserna i konventionen syftade till att inskränka och&lt;br&gt;reglera arbetsförmedling som bedrivs i privat regi. Enligt konventionen&lt;br&gt;förband sig ratificerande stat att inom tre år från konventionens ikraftträ-&lt;br&gt;dande avskaffa avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer som bedrivs i&lt;br&gt;vinstsyfte. Nya sådana fick inte upprättas under denna tid. Under avveck-&lt;br&gt;lingstiden skulle de stå under myndighets uppsikt och fick endast uppbära&lt;br&gt;avgift och ersättning för kostnader enligt taxa Som myndigheten fastställt.&lt;br&gt;Enligt konventionen kunde dock redan befintliga byråer få tillstånd av&lt;br&gt;myndighet att under vissa förutsättningar fortsätta sin verksamhet. Un-&lt;br&gt;dantaget gällde sådana i lag noggrant angivna kategorier av arbetare som&lt;br&gt;tillhörde yrken där arbetsförmedlingen ägde rum under sådana särskilda&lt;br&gt;förhållanden som gjorde avvikelsen berättigad. För dessa byråer kunde&lt;br&gt;tillstånd beviljas för ett år i taget dock under högst tio år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiftskrävande byråer som drevs utan vinstsyfte skulle ha tillstånd av &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;11&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;myndighet att driva sin verksamhet. De fick inte ta ut mer ersättning än Prop. 1990/91: 124&lt;br&gt;enligt en av myndigheten fastställd taxa, beräknad efter självkostnadsprin-&lt;br&gt;cipen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I konventionen fanns också en bestämmelse om att den som — mot&lt;br&gt;avgift eller kostnadsfritt — bedrev arbetsförmedling skulle göra anmälan&lt;br&gt;om detta till vederbörande myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionen ratificerades av Sverige år 1935 och trädde i kraft för&lt;br&gt;Sveriges del den 1 januari 1937.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid ILOs konferenssammanträde år 1949 antogs ett förslag till revide-&lt;br&gt;rad konvention (nr 96) angående avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyrå-&lt;br&gt;er. Frågan om en revision hade på sin tid väckts av Sveiige, närmast för&lt;br&gt;aktualisera ett underlättande av möjligheterna till internationell arbetsför-&lt;br&gt;medling inom musiker- och artistbranschen. Konventionsförslaget, som&lt;br&gt;innebar att de svenska revisionskraven tillgodosågs, innehöll en uppmjuk-&lt;br&gt;ning av vissa grundläggande artiklar i konventionen. Den reviderade kon-&lt;br&gt;ventionen gav medlemmarna möjlighet att ratificera ettdera av två olika&lt;br&gt;alternativ. Enligt det alternativ som Sverige har valt (del II) skall, liksom&lt;br&gt;enligt 1933 års konvention, avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer med&lt;br&gt;vinstsyfte successivt avskaffas (i motsats till del III som endast föreskriver&lt;br&gt;vissa villkor för sådana byråer). Någon bestämd tid för avvecklingen&lt;br&gt;föreskrevs emellertid inte. Inte heller förbjöds inrättandet av nya sådana&lt;br&gt;byråer under avvecklingsperioden. Vidare medgavs under vissa förutsätt-&lt;br&gt;ningar avvikelser från avvecklingskravet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige ratificerade konventionen nr 96 den 18 juli 1950, varför denna&lt;br&gt;trädde i kraft ett år senare (prop. 1950:188). Till den 1 mars 1990 har&lt;br&gt;konventionen ratificerats av 39 stater (och sagts upp av en, nämligen&lt;br&gt;Brasilien). Flertalet stater har accepterat konventionens del II. Detta gäller&lt;br&gt;bl. a. Finland och Norge samt EG-länderna Belgien, Frankrike, Italien,&lt;br&gt;Luxemburg, Nederländerna, Spanien och Förbundsrepubliken Tyskland.&lt;br&gt;Del III har accepterats av bl. a. Irland, Portugal och Turkiet. Danmark och&lt;br&gt;Island m. fl. har avstått från att ratificera konventionen. Internationella&lt;br&gt;arbetsbyrån företar f. n. en översyn av tillämpningen av konventionen i ett&lt;br&gt;tjugotal medlemsländer.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.3 Rättspraxis&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Antalet domstolsavgöranden om olaglig arbetsförmedling är ganska få.&lt;br&gt;Högsta domstolen har emellertid i några vägledande fall haft att ta ställ-&lt;br&gt;ning till frågan om viss verksamhet varit att anse som arbetsförmedling&lt;br&gt;eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller skrivbyråernas s. k. ambulerande verksamhet fann Högsta&lt;br&gt;domstolen i rättsfallet NJA 1962 s. 820 att en skrivbyrås verksamhet var&lt;br&gt;sådan att arbetsförmedling i arbetsförmedlingslagens mening förelåg.&lt;br&gt;Högsta domstolen beaktade därvid att skrivbyråns anställda i betydande&lt;br&gt;utsträckning utfört sitt arbete annorstädes än på skrivbyråns kontor, att de&lt;br&gt;anställda i många fall vid utförandet av sitt arbete varit inordnade i&lt;br&gt;kundföretagets organisation på ett sådant sätt att de måste sägas vara&lt;br&gt;ställda till kundföretagets förfogande, att de endast arbetat vissa perioder&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samt att de dessemellan inte fått någon ersättning från skrivbyrån och även Prop. 1990/91:124&lt;br&gt;varit oförhindrade att åta sig arbete för annans räkning. (Jfr även NJA&lt;br&gt;1989 s. 629)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rättsfallet NJA 1973 s. 562 fann Högsta domstolen viss verksamhet på&lt;br&gt;varvsområdet vara att betrakta som arbetsförmedling. Den fråga som&lt;br&gt;tilldrog sig intresset i målet var om den aktuella verksamheten avsåg&lt;br&gt;entreprenad eller om den avsåg uthyrning av arbetskraft. Domstolen utta-&lt;br&gt;lade då att 1 § andra stycket arbetsförmedlingslagen får anses innebära&lt;br&gt;förbud mot skapandet av ett rättsförhållande mellan en beställare och en&lt;br&gt;uppdragstagare, som går ut på att den senare skall ställa arbetskraft till&lt;br&gt;förfogande för beställaren, s. k. uthyrning av arbetskraft, men att rättsför-&lt;br&gt;hållanden av innebörd att någon åtar sig att med hos honom anställd&lt;br&gt;arbetskraft åt annan åstadkomma ett visst arbetsresultat inte träffades av&lt;br&gt;denna lagregel. De omständigheter som beaktades vid bedömningen var&lt;br&gt;att det aktuella företagets egen verksamhet huvudsakligen avsett personal-&lt;br&gt;administrativa uppgifter, att samma slags arbeten lämnats även till kund-&lt;br&gt;företagets egna arbetslag, att den högre tekniska ledningen för arbetet legat&lt;br&gt;hos kundföretaget, samt att ersättningen beräknats på grundval av samma&lt;br&gt;ackordsberäkningar som tillämpats för kundföretagets egna arbetare och&lt;br&gt;att dessa ackordsberäkningar i huvudsak utförts av kundföretaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av rättsfallen framgår att det inte är möjligt att dra någon klar och tydlig&lt;br&gt;gräns mellan uthyrning och entreprenad. Avgörandet måste ske efter en&lt;br&gt;värdering av samtliga faktorer och med ledning av omständigheterna i det&lt;br&gt;enskilda fallet (jfr prop. 1970:166 s. 21 ff).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.4 Övrigt&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Olaga arbetsförmedling kan motverkas inte bara genom arbetsförmed-&lt;br&gt;lingslagens bestämmelser om tillsyn och straff. I medbestämmandelagen&lt;br&gt;finns bestämmelser (38 — 40 §§) om facklig vetorätt bl. a. i sådana fall där&lt;br&gt;en arbetsgivare vill anlita utomstående som kan antas bedriva olaga ar-&lt;br&gt;betsförmedling. Bestämmelsen har kommit till bl. a. i syftet att förstärka&lt;br&gt;möjligheterna att förhindra olaglig uthyrning av arbetskraft. Genom veto-&lt;br&gt;reglerna och de skadeståndsregler som har knutits till dem finns en effektiv&lt;br&gt;möjlighet för de fackliga organisationerna att förhindra att en arbetsgivare&lt;br&gt;anlitar uthyrningsföretag som bedriver misstänkt olaga arbetsförmedling.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.5 Allmänna överväganden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Frågan om arbetsförmedlingslagens tillämplighet och räckvidd har länge&lt;br&gt;varit kontroversiell. Det har då främst gällt olika former av ifrågasatt&lt;br&gt;olaglig arbetsförmedling (inkl, uthyrning) på kultur- och kontorsområde-&lt;br&gt;na. Inom kulturområdet har det främst gällt den förmedlingsverksamhet&lt;br&gt;som bedrivs av s. k. produktionsbolag, managers, artistagenter och liknan-&lt;br&gt;de och inom kontorsområdet är det främst skrivbyråernas verksamhet som&lt;br&gt;tilldragit sig uppmärksamhet. Även inom transportbranschen och varvs-&lt;br&gt;och verkstadsindustrin har från tid till annan meddelats domar rörande&lt;br&gt;olaga arbetsförmedling. Frågan om arbetsförmedling på dessa områden&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har ocksä utretts upprepade gånger och berörts i olika lagstiftningssam- Prop. 1990/91: 124&lt;br&gt;manhang (se promemorian främst sid. 21 — 34). Problemet har främst tagit&lt;br&gt;sikte på att fastställa en skiljelinje mellan självständigt arbetsuppdrag&lt;br&gt;(entreprenad) och uthyrning av arbetskraft. Om verksamheten har befun-&lt;br&gt;nits utgöra entreprenadverksamhet är arbetsförmedlingslagens regler inte&lt;br&gt;tillämpliga. Om däremot syftet med verksamheten varit att ställa arbets-&lt;br&gt;kraft till en beställares förfogande, dvs. hyra ut arbetskraften, har lagregler-&lt;br&gt;na ansetts tillämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppfattningarna om vad som är lagens rätta innebörd går ofta starkt isär&lt;br&gt;och domstolsavgörandena om olaglig arbetsförmedling är ganska få. Det&lt;br&gt;har ibland hävdats att en av orsakerna till den olagliga verksamheten är&lt;br&gt;just svårigheten att dra en klar gräns mellan uthyrningsverksamhet och&lt;br&gt;entreprenad. Man talar om att lagen är ”oklar” och uttrycker önskemål om&lt;br&gt;ett förtydligande. Man har goda skäl att anta att den svårigheten endast till&lt;br&gt;en mindre del förklarar problemets omfattning. Genom högsta domstolens&lt;br&gt;avgörande år 1962 har det exempelvis sedan länge stått klart att den&lt;br&gt;verksamhet skrivbyråerna bedriver med personal som arbetar hos och&lt;br&gt;underordnas kunden är olaglig uthyrningsverksamhet. Trots detta fortsät-&lt;br&gt;ter vissa skrivbyråer verksamheten i stort sett utan förändringar. Den&lt;br&gt;snabba utvecklingen av tjänsteföretag torde i stället ha sin grund i att&lt;br&gt;verksamheten av många uppfattas som nyttig och värdefull. Ett eventuellt&lt;br&gt;bötesstraff för olaglig verksamhet har kunnat tas som en obetydlig kost-&lt;br&gt;nadspost i verksamheten. Införandet av fängelse i straffskalan år 1971 vid&lt;br&gt;fortsatt brottslighet har inte medfört några förändringar i detta synsätt. Så&lt;br&gt;länge uthyrningsalternativet anses önskvärd och värdefull både för uthyra-&lt;br&gt;ren och inhyraren och då servicesektorn är snabbt växande finns det&lt;br&gt;anledning att förmoda att behovet att anlita uthyrningsföretag i framtiden&lt;br&gt;snarare kommer att öka än att minska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis kan sägas att tvistefrågan egentligen inte gäller&lt;br&gt;hurdan lagstiftningen är utan fastmer har sin grund i olika uppfattningar&lt;br&gt;bland arbetsmarknadens parter och andra om hur lagstiftningen bör vara&lt;br&gt;utformad; vilka förfaranden skall den förbjuda och vilka intressen skall&lt;br&gt;den skydda? Debatten är starkt präglad av olika intresseståndpunkter.&lt;br&gt;Problemet kan också uttryckas så att det är frågan om var gränserna ska&lt;br&gt;dras för den offentliga arbetsförmedlingens avgiftsfria verksamhet och&lt;br&gt;vilken roll som man vill att den offentliga arbetsförmedlingen skall ha.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare om uthyrningsföretagens verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En allmän tendens i hela Västeuropa på senare år är uppkomsten av ett&lt;br&gt;”kunskapsintensivt” tjänstesamhälle som delvis håller på att ersätta eller i&lt;br&gt;vart fall kompletterar det traditionella varuproducerande industrisamhäl-&lt;br&gt;let. En mångfald företrädesvis mindre företag har växt fram och erbjuder&lt;br&gt;tjänster, vart och ett inom sitt kompetensområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad dessa företag säljer är tillfälliga uppdrag eller tjänster åt kundföre-&lt;br&gt;tagen med hjälp av egna anställda. Det mest kända exemplet är kontorsar-&lt;br&gt;bete men företagen finns på många andra områden. Företagen är oftast&lt;br&gt;kunskapsföretag dvs. de tjänster som erbjuds är av kvalificerad art och har&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;väsentliga inslag av rådgivning och problemlösning även om också mer Prop. 1990/91:124&lt;br&gt;hantverksmässiga moment kan ingå. Storleken kan variera från några få&lt;br&gt;till flera hundra anställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den principiella avtalsfrihet rättssystemet tillerkänner parter i fråga om&lt;br&gt;utformning av rättsförhållanden, gör att de här beskrivna avtalstyperna&lt;br&gt;aldrig blir klart avgränsade utan man får en glidande skala som spänner&lt;br&gt;allt från uthyrning av arbetskraft via mellanformer till klara entreprenad-&lt;br&gt;förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den följande framställningen avses endast sådana foretag som bedriver&lt;br&gt;uthyrning av arbetskraft dvs. en enligt gällande rätt olaglig verksamhet.&lt;br&gt;Företag som bedriver sedvanlig, helt laglig entreprenadverksamhet faller&lt;br&gt;alltså helt utanför det följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vanligen anlitas ett uthyrningsföretag när ett företag eller en organisa-&lt;br&gt;tion har behov av att få arbetsuppgifter utförda och den ordinarie perso-&lt;br&gt;nalstyrkan av olika skäl inte kan klara detta eller man finner det orationellt&lt;br&gt;att bygga upp en egen kompetens på området. Det kan vara fråga om&lt;br&gt;tillfälliga behov på grund av en ordinarie anställds sjukdom, semester eller&lt;br&gt;annan ledighet, vid en oväntad arbetstopp eller omorganisation, vakanser,&lt;br&gt;specialprojekt av begränsad varaktighet m. m. Även om det tillfälliga&lt;br&gt;behovet i och för sig i flera fall skulle kunna lösas genom korttidsanställ-&lt;br&gt;ning finner många av kundföretagen det mera bekvämt och smidigt att&lt;br&gt;anlita ett uthyrningsföretag istället. Uthyrningsföretag som anställer och&lt;br&gt;hyr ut personal på tillfällig basis (vikariat o. d.) debiterar vanligen kundfö-&lt;br&gt;retaget en ersättning som täcker den anställdes lön, skatt och sociala&lt;br&gt;avgifter samt administrativa kostnader och en vinst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Emellertid finns det idag också en hel del problem förknippade med&lt;br&gt;vissa uthyrningsföretags verksamhet. Jag redovisar därför i det följande&lt;br&gt;min syn på hur dessa problem ser ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Problemen är av flera slag men allvarligast är att anställda i uthyrnings-&lt;br&gt;företag ofta befinner sig i ett underläge gentemot såväl sin egen arbetsgiva-&lt;br&gt;re som den till vilken de hyrs ut och att denna grupp av arbetstagare&lt;br&gt;erfarenhetsmässigt lätt råkar ut för svårigheter av olika slag. Dessa arbets-&lt;br&gt;tagare har visserligen ofta möjlighet att få bättre ekonomiskt utbyte av sitt&lt;br&gt;arbete än de arbetstagare med samma arbetsuppgifter som är anställda vid&lt;br&gt;det inhyrande företaget. Samtidigt är emellertid anställningstryggheten&lt;br&gt;ofta otillfredsställande. Många har anställningsavtal som strider mot an-&lt;br&gt;ställningsskyddslagens (LAS) regler om tidsbegränsade anställningsavtal.&lt;br&gt;S. k. uppdragsanställningsavtal är vanliga, dvs. möjligheten till arbete be-&lt;br&gt;ror helt på om företaget får uppdrag från beställare. Arbetstagarna anställs&lt;br&gt;uppdrag för uppdrag och något anställningsförhållande finns således inte&lt;br&gt;mellan uppdragen. Muntliga anställningsavtal är vanliga och avtalen är&lt;br&gt;ofta oklara till sin innebörd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En del av idén med uthyrning av arbetskraft är att företag mot betalning&lt;br&gt;övertar affärsrisker från andra företag. Det blir uthyrningsföretaget som&lt;br&gt;får ta risken att ha arbetsgivaransvaret för ett antal anställda som kanske&lt;br&gt;inte kan sysselsättas när orderingången krymper. Inhyraren/kunden slutar&lt;br&gt;bara att hyra arbetskraften. Detta blir en drivkraft för oseriösa företag att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vältra över risken på dem som arbetar åt företaget. Företagen försöker på&lt;br&gt;olika sätt att komma ur sitt arbetsgivaransvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är inte helt ovanligt att uthyrningsföretagen bygger upp och binder&lt;br&gt;de anställda i någon slags personalpool för tillfälligt arbete med arbetslös-&lt;br&gt;hetsunderstöd som en löneutfyllnad. Erfarenheterna har visat att det varit&lt;br&gt;svårt för arbetsförmedlingen att agera mot ”personalpoolsanställda” med&lt;br&gt;erbjudanden om fasta arbeten hos annan arbetsgivare. Det har också hänt&lt;br&gt;inom t. ex. kontorsservicebranschen att företagen gjort sig av med arbets-&lt;br&gt;kraft som av olika skäl inte längre hängt med i arbetet eller klarat sina&lt;br&gt;arbetsuppgifter. Dessa har arbetsförmedlingen fått ta hand om och försökt&lt;br&gt;lösa problemen för. Enligt min mening är det därför viktigt att skapa ett&lt;br&gt;system som inte medför att uthyrningsföretagen tar lättare på sitt arbets-&lt;br&gt;givaransvar än andra arbetsgivare utan uppfyller de krav som i allmänhet&lt;br&gt;åvilar en arbetsgivare med avseende på bl. a. anställningsförhållanden och&lt;br&gt;anställningsvillkor, samt utbildning och andra personalpolitiska åtgärder.&lt;br&gt;Detta är särskilt viktigt mot bakgrund av att den som anlitar ett uthyr-&lt;br&gt;ningsföretag inte har något personaladministrativt ansvar eller något eget&lt;br&gt;arbetsgivaransvar för den som man på detta sätt anlitar. Ett krav som&lt;br&gt;uppdragsgivaren regelmässigt ställer är nämligen att den inhyrda arbets-&lt;br&gt;kraften skall kunna gå direkt in i arbetet utan tids- och kostnadskrävande&lt;br&gt;introduktion. Vidare förbehåller sig uppdragsgivaren ofta rätten att gent-&lt;br&gt;emot uthyrningsföretaget när som helst säga upp avtalet beträffande den&lt;br&gt;inhyrda arbetskraften för det fall denne i ett eller annat avseende inte är&lt;br&gt;nöjd med det arbete som utförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat problem i sammanhanget är uthyrningsföretagens ibland bris-&lt;br&gt;tande vilja att fullgöra sina skyldigheter gentemot det allmänna. Före-&lt;br&gt;komsten av s. k. grå arbetskraft och missbruk av den principiella avtalsfri-&lt;br&gt;heten i syfte att kringgå lagar och avtal har under lång tid varit utmärkande&lt;br&gt;för denna slags verksamhet och detta förhållande var ett av de bärande&lt;br&gt;motiven till reglerna i medbestämmandelagen om facklig vetorätt&lt;br&gt;(38 — 40 §§). Problemen var vid denna lags tillkomst särskilt uttalade inom&lt;br&gt;varvsindustrin och på byggnads- och anläggningsindustrins område, men&lt;br&gt;förekom också på många andra håll. Ofta rörde det sig om uthyrningsföre-&lt;br&gt;tag som försökte kringgå arbetsrättslig lagstiftning och gällande kollektiv-&lt;br&gt;avtal samt undandra sig förpliktelser enligt skattelagstiftning och socialav-&lt;br&gt;giftslagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag torde problemen med grå arbetskraft och liknande vara störst inom&lt;br&gt;tillverknings-, metall- och verkstadsindustrin. Ofta rör det sig om inhyr-&lt;br&gt;ning av utländsk arbetskraft. Vanligt förekommande är att det uthyrande&lt;br&gt;företaget inte gör något avdrag för preliminär A-skatt vid utbetalningen av&lt;br&gt;arbetstagarnas ersättningar och inte heller lämnar föreskrivna kontroll-&lt;br&gt;uppgifter. Arbetstagarna får också på detta sätt möjlighet att undanhålla&lt;br&gt;inkomsterna från beskattning utan större risk för upptäckt. Rent generellt&lt;br&gt;kan sägas att när det gäller nu beskrivna förhållanden föreligger i viss mån&lt;br&gt;en ohelig allians mellan arbetsgivaren och de anställda, där dessa byter&lt;br&gt;bort anställningstryggheten mot att arbetsgivaren gör det möjligt för de&lt;br&gt;anställda att undandra sig skatt. Det är emellertid inte ovanligt att ”allian-&lt;br&gt;sen” spricker och detta sker i regel när arbetstagaren inte får ut sin del av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avtalet, nämligen lönen. Ofta är dessa foretag registrerade under fiktiva Prop. 1990/91: 124&lt;br&gt;adresser och när den anställde eller dennes fackliga organisation försöker&lt;br&gt;få ut lönen, visar det sig att företaget är spårlöst borta. Det kan här tilläggas&lt;br&gt;att den fackliga medvetenheten och organisationsgraden på dessa företag&lt;br&gt;ofta är obefintlig eller i vart fall låg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uthyraren å sin sida underlåter att redovisa sin inkomst av verksamhe-&lt;br&gt;ten samtidigt som varken han själv eller uppdragsgivaren redovisar de&lt;br&gt;arbetgivaravgifter som belöper på arbetstagarens ersättningar. Uthyraren&lt;br&gt;undandrar sig också sina skyldigheter i fråga om mervärdeskatt och försvå-&lt;br&gt;rar möjligheterna till kontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utmärkande för de företag som medvetet bryter mot skatterättslig och&lt;br&gt;annan lagstiftning är mycket komplicerade anställningsförhållanden. Ofta&lt;br&gt;föreligger stora svårigheter att peka ut vem som är den uthyrdes arbetsgi-&lt;br&gt;vare. Det kan t. ex. handla om en finsk arbetare som är medlem i norska&lt;br&gt;metallförbundet och för tillfället arbetar i Sverige för ett danskt företag.&lt;br&gt;Detta danska företag hyr sedan ut den här personen till ett annat företag&lt;br&gt;som i sin tur hyr ut honom ett till ett tredje osv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller arbetskraft som hyrs ut främst inom tillverkningsindu-&lt;br&gt;strin och inom bygg- och anläggningsverksamhet förekommer ofta arbets-&lt;br&gt;miljöproblem. Det kan här röra sig om åsidosättande av på arbetsplatsen&lt;br&gt;gällande säkerhetsföreskrifter eller brott mot i lag eller avtal föreskrivna&lt;br&gt;arbetstidsregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang måste man också ställa sig frågan varför de fackliga&lt;br&gt;organisationerna inte i större utsträckning än vad som idag är fallet&lt;br&gt;utnyttjar sin fackliga vetorätt enligt 38 och 39 §§ MBL. Med hjälp av dessa&lt;br&gt;regler har de fackliga organisationerna idag en möjlighet att med omedel-&lt;br&gt;bar verkan förhindra en arbetsgivares åtgärd att hyra in arbetskraft. Som&lt;br&gt;påpekats i promemorian har emellertid organisationerna uppenbarligen&lt;br&gt;haft praktiska svårigheter att med stöd av dessa regler effektivt motverka&lt;br&gt;missbruk i samband med ut- och inhyrning av arbetskraft. Skälen till detta&lt;br&gt;kan vara flera. Ett skäl torde emellertid vara det omfattande utredningsar-&lt;br&gt;bete och den i många fall komplicerade rättsliga bedömningen som måste&lt;br&gt;göras vid fall av misstänkt olaga arbetsförmedling. Många gånger torde det&lt;br&gt;också vara så att den lokala fackliga organisationen ger sitt uttryckliga eller&lt;br&gt;tysta samtycke när arbetsgivaren vill anlita icke anställd arbetskraft för att&lt;br&gt;lösa olika uppkommande situationer. Själva formen för anlitandet (entre-&lt;br&gt;prenad, inhyrning etc.) torde här vara mindre intressant. Både arbetsgiva-&lt;br&gt;ren och den lokala organisationen har nämligen ofta ett sammanfallande&lt;br&gt;intresse av att rädda produktionen och därmed den egna sysselsättningen&lt;br&gt;t. ex. vid en oväntad arbetstopp och andra akuta arbetsbristsituationer och&lt;br&gt;där den offentliga arbetsförmedlingen inte klarar rekryteringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den fackliga organisationen befinner sig här ofta i en intressekonflikt&lt;br&gt;där man visserligen ser med visst principiellt ogillande på arrangemanget&lt;br&gt;men där fördelarna trots allt överväger. Som LO också har påpekat i sitt&lt;br&gt;remissyttrande kan inhyrning under kortare tid vara ett smidigt sätt att&lt;br&gt;lösa vissa problem och samtidigt ge arbetarna på inhyrningsföretaget vissa&lt;br&gt;fördelar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis kan konstateras att nuvarande förhållanden när det &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 124&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gäller uthyrningsverksamheten inte är tillfredsställande. Å ena sidan finns Prop. 1990/91: 124&lt;br&gt;de som menar att uthyrningsföretagens verksamhet är nyttig och värdefull&lt;br&gt;för alla parter men att lagen hindrar eller i vart fall försvårar denna&lt;br&gt;verksamhet. Å andra sidan ser man från företrädesvis fackligt håll med oro&lt;br&gt;på den nya utvecklingen och de svårigheter som föreligger att få kontroll&lt;br&gt;över och insyn i verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På sätt jag närmare kommer att utveckla i det följande kommer jag att&lt;br&gt;föreslå att uthyrningsbegreppet bryts ut ur det nuvarande arbetsförmed-&lt;br&gt;lingsbegreppet i syfte att kunna legalisera denna verksamhet. Jag är emel-&lt;br&gt;lertid inte beredd att legalisera uthyrning av arbetskraft utan att samtidigt&lt;br&gt;skapa garantier för att de anställda i uthyrningsföretagen tillförsäkras&lt;br&gt;samma rättigheter som övriga arbetstagare på den svenska arbetsmarkna-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag redovisar i det följande mina överväganden och förslag med anled-&lt;br&gt;ning av promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Allmän motivering&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;3.1 Begreppet ”uthyrning av arbetskraft”&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Uthyrning av arbetskraft skall inte längre regleras som&lt;br&gt;en form av arbetsförmedling och därmed inte heller omfattas av det&lt;br&gt;idag gällande förbudet mot privat arbetsförmedling. I en ny lag om&lt;br&gt;privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft definieras ut-&lt;br&gt;hyrning av arbetskraft som ett rättsförhållande mellan en beställare&lt;br&gt;och en arbetsgivare som innebär att arbetsgivaren mot ersättning&lt;br&gt;ställer arbetstagare till beställarens förfogande för att utföra arbete&lt;br&gt;som hör till dennes verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Det övervägande flertalet remissinstanser tillstyrker&lt;br&gt;att uthyrningsverksamhet inte bör betraktas och regleras på samma sätt&lt;br&gt;som arbetsförmedling. Flera remissinstanser har emellertid pekat på att&lt;br&gt;den föreslagna definitionen på uthyrningsverksamhet kan medföra gräns-&lt;br&gt;dragningsproblem i första hand mot entreprenadverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Som redogjorts för har det gällande förbudet&lt;br&gt;mot uthyrningsverksamhet fått en ganska egendomlig och svårtolkad reg-&lt;br&gt;lering i såväl den svenska lagstiftningen som den ILO-konvention på&lt;br&gt;vilken lagstiftningen vilar. Räckvidden av de vägledande rättsfall som&lt;br&gt;finns på området, NJA 1962 s. 820 resp. 1973 s. 562, har ofta diskuterats&lt;br&gt;liksom ILO-konventionens generella tillämplighet på verksamhet som in-&lt;br&gt;nebär uthyrning av arbetskraft. Även den omständigheten att det i prakti-&lt;br&gt;ken förekommer i stor utsträckning, åtminstone inom vissa branscher, att&lt;br&gt;arbetstagare hyrs ut för att tjänstgöra hos andra arbetsgivare och på andra&lt;br&gt;arbetsplatser utan att detta medfört någon större reaktion från myndighe-&lt;br&gt;ternas sida har också bidragit till en osäkerhet om innehållet i gällande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rätt. Det har mot denna bakgrund ibland gjorts gällande att i vart fall&lt;br&gt;sådan uthyrningsverksamhet som idag bedrivs under seriösa former i&lt;br&gt;själva verket är en enligt arbetsförmedlingslagen helt laglig verksamhet,&lt;br&gt;fullt jämförbar med entreprenadverksamhet eller t. o. m. utgörande sådan&lt;br&gt;verksamhet. Denna osäkerhet om uthyrningsföretagens legala status åter-&lt;br&gt;speglas också bland de remissinstanser som uttalat sig i frågan. Bland&lt;br&gt;annat har Svea hovrätt och Juridiska fakultetsstyrelsens forskningsnämnd&lt;br&gt;vid Lunds universitet framhållit att eventuella lagstiftningsåtgärder bör&lt;br&gt;avvakta tills vägledande uttalanden har erhållits från den högsta domstols-&lt;br&gt;instansen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom två nyligen avkunnade domar av Högsta domstolen (NJA 1989&lt;br&gt;s. 629) har sådant vägledande uttalande erhållits. Domstolen hade i dessa&lt;br&gt;mål att pröva lagenligheten av viss skrivbyråverksamhet. Efter samman-&lt;br&gt;fattande värdering av omständigheterna i målet kom Högsta domstolen till&lt;br&gt;det resultatet att de förhållanden som enligt praxis är av betydelse vid&lt;br&gt;bedömningen inte avvek på sådant sätt från de förhållanden som förelåg i&lt;br&gt;1962 och 1973 års rättsfall att det fanns anledning att bedöma avtalsförhål-&lt;br&gt;landet mellan bolaget och beställarna på annat sätt än Högsta domstolen&lt;br&gt;gjorde i fråga om de avtalsförhållanden som prövades i dessa rättsfall. Det&lt;br&gt;har alltså enligt domstolen varit fråga om uthyrning av arbetskraft i för-&lt;br&gt;värvssyfte utan tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högsta domstolens avgörande innebär ett klargörande av det i prome-&lt;br&gt;morian beskrivna rättsläget, nämligen att uthyrning av arbetskraft i för-&lt;br&gt;värvssyfte är en olaglig verksamhet (olaga arbetsförmedling).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framhålls i promemorian är det flera omständigheter som talar för&lt;br&gt;att dagens mycket restriktiva lagstiftning i detta avseende inte är särskilt&lt;br&gt;väl lämpad att möta de förändringar som ägt rum och de nya företeelser&lt;br&gt;som växt fram sedan lagens tillkomst för över femtio år sedan. Många&lt;br&gt;uthyrningsföretag fyller onekligen för närvarande ett behov när det gäller&lt;br&gt;kravet på en smidig och fungerande arbetsmarknad. För samhället i stort&lt;br&gt;kan uthyrningsföretagens verksamhet innebära rationaliseringsvinster i&lt;br&gt;form av ökad flexibilitet på arbetsmarknaden och ett ökat utbud av arbets-&lt;br&gt;kraft. En legalisering av uthyrningsverksamheten innebär samtidigt att&lt;br&gt;resurser kan skapas för att på ett mer effektivt sätt än i dag ingripa mot den&lt;br&gt;del av uthyrningsverksamheten som inte motsvarar samhällets krav och&lt;br&gt;där problemen är som störst. Jag instämmer därför i promemorians förslag&lt;br&gt;att uthyrning av arbetskraft inte bör ses som en form av arbetsförmedling&lt;br&gt;utan som en verksamhet skild från detta. Så gott som samtliga remissin-&lt;br&gt;stanser har också tillstyrkt behovet av en sådan särreglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om man vill särreglera uthyrningsverksamheten i förhållande till arbets-&lt;br&gt;förmedling i syfte att legalisera verksamheten måste själva begreppet ut-&lt;br&gt;hyrning närmare definieras i lagtexten. I promemorians lagförslag § 2&lt;br&gt;föreslås att med uthyrning av arbetskraft ”avses verksamhet som går ut på&lt;br&gt;att en arbetsgivare mot ersättning ställer sina arbetstagares arbetskraft,&lt;br&gt;helt eller delvis, till en beställares förfogande för att under den senares&lt;br&gt;ledning utföra arbete som hör till dennes näringsverksamhet.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser har uttryckt farhågor att det med promemorians&lt;br&gt;förslag till definition av begreppet uthyrning av arbetskraft kan uppstå&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;problem med gränsdragningen i första hand mot entreprenad. Risk förelig- Prop. 1990/91: 124&lt;br&gt;ger, menar man, att i dag helt tillåtna verksamheter kommer att omfattas&lt;br&gt;av den föreslagna definitionen och att det därför bör övervägas ytterligare&lt;br&gt;om inte lagtexten kan formuleras ännu tydligare på denna punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten när det gäller att definiera och särreglera uthyrning av&lt;br&gt;arbetskraft måste vara att under detta begrepp endast föra sådant som&lt;br&gt;enligt gällande rätt är att betrakta som olaga arbetsförmedling enligt 1 §&lt;br&gt;andra stycket arbetsförmedlingslagen. Av Högsta domstolens domar NJA&lt;br&gt;1973 s. 562 och 1989 s. 629 framgår att det gällande förbudet mot uthyr-&lt;br&gt;ning av arbetskraft innebär ett förbud mot skapandet av ett rättsförhållan-&lt;br&gt;de mellan en beställare och en uppdragstagare, som går ut på att den senare&lt;br&gt;skall ställa arbetskraft till förfogande för beställaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår ansluter-den i promemorian föreslagna definitionen gans-&lt;br&gt;ka väl till vad som enligt gällande rätt är att betrakta som uthyrning av&lt;br&gt;arbetskraft. För att ytterligare ansluta definitionen till vad som i dag kan&lt;br&gt;anses vara gällande rätt bör emellertid enligt min mening definitionen ta&lt;br&gt;sin utgångspunkt i själva uppdragsavtalet, dvs. rättsförhållandet mellan&lt;br&gt;beställaren och arbetsgivaren och alltså inte, på sätt som föreslås i prome-&lt;br&gt;morian, låta verksamheten som sådan vara avgörande för avgränsningen&lt;br&gt;gentemot andra verksamhetsformer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller den närmare gränsdragningen mellan uthyrning av arbets-&lt;br&gt;kraft och entreprenad måste, som också framhålls i promemorian, denna&lt;br&gt;bedömning göras med beaktande av samtliga omständigheter i det enskil-&lt;br&gt;da fallet. Detta medför, vilket också påpekats av arbetsdomstolen (AD) att&lt;br&gt;det blir mycket svårt för att inte säga omöjligt att i lagtext ge en riktig och&lt;br&gt;heltäckande beskrivning av vad som skall anses utgöra uthyrning av ar-&lt;br&gt;betskraft (jfr prop. 1970:166 s. 53 ff och LU II 1970:93). Enligt AD finns&lt;br&gt;det exempelvis, med den utformning förslaget fått, en risk for att en del av&lt;br&gt;alla de faktorer som måste beaktas, tillmäts en alltför stor betydelse i&lt;br&gt;förhållande till andra. AD synes här närmast syfta på arbetsledningskrite-&lt;br&gt;riet i begreppets senare led, nämligen ... för att ”under den senares ledning&lt;br&gt;(dvs. beställarens) utföra arbete...&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar arbetsdomstolens bedömning att det föreligger en risk att&lt;br&gt;särskilt arbetsledningskriteriet i promemorieförslaget har fått för stor&lt;br&gt;tyngd i förhållande till alla faktorer som måste beaktas. Det torde heller&lt;br&gt;inte vara nödvändigt att i lagtexten särskilt lyfta fram detta moment.&lt;br&gt;Enligt min mening ligger redan i den omständigheten att arbetskraften,&lt;br&gt;enligt förslaget, ställs till en beställares förfogande, att denne alltså dispo-&lt;br&gt;nerar över arbetskraften i olika hänseenden inbegripet den direkta arbets-&lt;br&gt;ledningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett par remissinstanser, nämligen riksskatteverket (RSV), länsrätten i&lt;br&gt;Stockholms län och AMS har pekat på att ordet ”näringsverksamhet’ i&lt;br&gt;uttryckets sista led synes missvisande eftersom lagen uppenbarligen är&lt;br&gt;avsedd att tillämpas även på sådan uthyrning där beställaren inte bedriver&lt;br&gt;näring, exempelvis myndigheter. Jag delar denna uppfattning och föreslår&lt;br&gt;därför att ledet ”närings-” i sista ordet utgår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av vad jag nu har anfört bör uthyrning av arbetskraft&lt;br&gt;kunna definieras som ett rättsförhållande mellan en beställare och en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbetsgivare som innebär att arbetsgivaren mot ersättning ställer arbetsta- Prop. 1990/91: 124&lt;br&gt;gare till beställarens förfogande för att utföra arbete som hör till dennes&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uthyrningsverksamhet i lagens mening skall föreligga måste alltså&lt;br&gt;arbetsgivaren uppbära ersättning i en eller annan form. Ersättningens&lt;br&gt;storlek är här inte avgörande. Såväl förvärvssyftande (vinstsyftande) verk-&lt;br&gt;samhet som verksamhet som drivs endast mot självkostnad eller liknande&lt;br&gt;omfattas av den föreslagna definitionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett par remissinstanser har pekat på att svårigheter kan uppstå att med&lt;br&gt;förslagets utformning definiera vem eller vilka som skall anses som bestäl-&lt;br&gt;lare i lagens mening. Enligt min mening får med beställare i detta samman-&lt;br&gt;hang avses den som står som avtalspart (uppdragsgivare) i ett avtal om&lt;br&gt;inhyrning av arbetskraft. Den som på detta sätt anlitar inhyrd arbetskraft&lt;br&gt;är idag så gott som uteslutande en person eller ett företag/myndighet som&lt;br&gt;bedriver en verksamhet med arbetsgivaransvar för egna anställda. I rättslig&lt;br&gt;mening är då beställaren den enskilde näringsidkaren eller det aktiebolag&lt;br&gt;eller den juridiska person av annat slag eller myndighet som bedriver&lt;br&gt;rörelsen även om de skyldigheter som åvilar beställaren enligt förslaget&lt;br&gt;rent faktiskt kan komma att fullgöras av företrädare för beställaren. I ett&lt;br&gt;aktiebolag är det exempelvis ofta en VD eller någon som utses av VD som&lt;br&gt;handhar den löpande verksamheten eller uppträder som beslutsfattare. I&lt;br&gt;normalfallet bör det inte vålla några problem att avgöra vem som skall&lt;br&gt;anses vara beställare i lagens mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet att arbetet skall utföras i beställarens verksamhet innebär att om&lt;br&gt;beställaren saknar egen verksamhet för det aktuella arbetet faller arbetet&lt;br&gt;utanför lagens tillämpningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening torde det knappast vara möjligt eller ens önskvärt att&lt;br&gt;på ett mer uttömmande sätt än så i lagtext definiera begreppet uthyrning&lt;br&gt;av arbetskraft. Som TA/iS&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; också har påpekat innehåller Norge och Finlands&lt;br&gt;lagstiftning liknande definitioner utan att det tycks ha inneburit några&lt;br&gt;större avgränsningsproblem. I övrigt utgör de förarbetsuttalanden som&lt;br&gt;gjordes i samband med 1970 års lagstiftning fortfarande en god grund för&lt;br&gt;gränsdragningen mellan uthyrning av arbetskraft och entreprenad (se&lt;br&gt;prop. 1970:166 s. 21 ff). Genom de av Högsta domstolen nyligen avkunna-&lt;br&gt;de domarna (NJA 1989 s. 629) har ytterligare utvecklats på vilket sätt&lt;br&gt;gränsdragningen skall ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagets förhållande till ILOs konvention nr 96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare redovisats är Sverige bunden av ILO-konventionen nr 96&lt;br&gt;som i princip stadgar ett förbud mot avgiftskrävande arbetsförmedlingsby-&lt;br&gt;råer med vinstsyfte. I konventionens artikel 1, mom 1 (a), definieras&lt;br&gt;avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer med vinstsyfte som ”varje per-&lt;br&gt;son, sammanslutning, byrå eller annan organisation, vilken tjänar som&lt;br&gt;mellanhand för anskaffande av anställning åt arbetare eller av arbetare åt&lt;br&gt;arbetsgivare i syfte att direkt eller indirekt från någondera erhålla ekono-&lt;br&gt;misk eller annan materiell fordel.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningen av konventionen nr 96 har inte varit problemfri. Bl. a.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har Sverige år 1965 vänt sig till ILOs internationella arbetsbyrå med en Prop. 1990/91; 124&lt;br&gt;begäran om klarläggande av innebörden av konventionens uttryck ”av-&lt;br&gt;giftskrävande arbetsförmedlingsbyrå med vinstsyfte”. Korrespondensen&lt;br&gt;redovisas i promemorians avsnitt 5.1. Härav framgår bl. a. att enligt ar-&lt;br&gt;betsbyråns mening kan konventionen vara tillämplig på t. ex. ambulerande&lt;br&gt;skrivbyråverksamhet sådan den beskrivits i regeringens framställning till&lt;br&gt;ILO, varvid det väsentligaste kriteriet för bedömningen om konventionen&lt;br&gt;är tillämplig är transaktionens natur. Arbetsbyråns svar lämnades med det&lt;br&gt;sedvanliga förbehållet att ILOs stadga inte ger byrån någon speciell befo-&lt;br&gt;genhet att ge en auktorativ tolkning av konventioner som antagits av&lt;br&gt;arbetskonferensen. Denna rätt tillkommer endast internationella domsto-&lt;br&gt;len i Haag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera länder som ratificerat konvention nr 96 har valt en restriktivare&lt;br&gt;tolkning av konventionens tillämpningsområde än vad arbetsbyrån gav&lt;br&gt;uttryck för i sitt utlåtande. I flertalet av dessa länder menar man att det&lt;br&gt;inte kan vara fråga om arbetsförmedling i konventionens mening när&lt;br&gt;arbetstagaren är anställd vid ett uthyrningsföretag vilket upprätthåller en&lt;br&gt;arbetsgivarfunktion såväl gentemot de anställda som det allmänna. Frågan&lt;br&gt;om konventionens tillämplighet på uthyrningsverksamhet har också under&lt;br&gt;senare år varit föremål för en omfattande rättsvetenskaplig debatt och&lt;br&gt;analys såväl inom som utom ILO. Meningarna har härvid varit delade.&lt;br&gt;ILOs styrelse har också vid ett par tillfällen efter arbetsbyråns utlåtande&lt;br&gt;uttryckt de svårigheter som föreligger att tillämpa och tolka konventionens&lt;br&gt;räckvidd när det gäller uthyrning av arbetskraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av det nu redovisade framgår att frågan om konventionens tillämplighet&lt;br&gt;på uthyrning av arbetskraft är kontroversiell och svårbedömd främst mot&lt;br&gt;bakgrund av att det i konventionen inte finns en enda bestämmelse som&lt;br&gt;formulerats uttryckligen med tanke på denna slags verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland de remissinstanser som yttrat sig över förslagets förhållande till&lt;br&gt;konventionen har ILO-kommittén framhållit att arbetsbyråns tolkning&lt;br&gt;gjordes med utgånspunkt från en särskild typ av förmedlingsbyråer och&lt;br&gt;gäller endast i den utsträckning som samma omständigheter som tolkning-&lt;br&gt;en grundar sig på är för handen. Enligt ILO-kommittén bör det väsentliga&lt;br&gt;vid bedömningen om konventionens tillämplighet vara på vilket sätt och&lt;br&gt;under vilka omständigheter som arbetskraften ställs till uppdragsgivarens&lt;br&gt;förfogande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ILO-kommittén anför vidare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Eftersom ett grundläggande syfte med konventionen är att skydda arbets-&lt;br&gt;tagare mot en oegentlig behandling bör vid denna prövning avgörande vikt&lt;br&gt;fästas vid hur förhållandet mellan verksamhetens utövare och vederböran-&lt;br&gt;de arbetstagare samt förhållandet till uppdragsgivaren gestaltar sig. Om&lt;br&gt;detta första förhållande uppfyller de krav som normalt kan ställas på ett&lt;br&gt;anställningsförhållande med avseende på anställningens form och innehåll&lt;br&gt;synes det befogat att dra den slutsatsen att den person eller det företag som&lt;br&gt;ställer arbetskraften till en uppdragsgivares förfogande inte ”tjänar som&lt;br&gt;mellanhand för anskaffande av anställning åt arbetare eller av arbetare åt&lt;br&gt;arbetsgivare”. Därmed faller denna kategori utanför konventionens till-&lt;br&gt;lämpningsområde. Om däremot förhållandet mellan uthyraren och arbets-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tagaren inte uppfyller de nu nämnda kraven bör konventionen vara til-&lt;br&gt;lämplig eftersom arbetstagaren i denna situation i realiteten torde vara att&lt;br&gt;betrakta som anställd inte hos det uthyrande företaget, utan hos den&lt;br&gt;person eller det företag, till vars förfogande han eller hon ställs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om konventionens tillämplighet med avseende på&lt;br&gt;de uthyrningsföretag som enligt promemorian föreslås kunna få tillstånd&lt;br&gt;att bedriva uthyrningsverksamhet synes dessa enligt ILO-kommittén upp-&lt;br&gt;fylla de krav som enligt ovan redovisade synsätt måste föreligga för att&lt;br&gt;verksamhetens utövare inte skall omfattas av konventionens begrepp ”av-&lt;br&gt;giftskrävande arbetsförmedlingsbyrå”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A-lFoch Sveriges Industriförbund har uttryckt uppfattningen att uthyrning&lt;br&gt;av arbetskraft är en verksamhet som faller utanför konventionens tillämp-&lt;br&gt;ningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakultetsstyrelsens forskningsnämnd vid Lunds universitet har&lt;br&gt;anfört att oavsett den osäkerhet som föreligger beträffande gällande rätt&lt;br&gt;finns det — om man vill tillåta viss uthyrningsverksamhet — anledning att&lt;br&gt;särreglera denna verksamhet för att, om än inte till punkt och pricka&lt;br&gt;uppfylla Sveriges åtaganden gentemot ILO och den av Sverige ratificerade&lt;br&gt;konventionen nr 96, så åstadkomma ett regelverk som i någon utsträck-&lt;br&gt;ning harmonierar därmed liksom med regleringen i några andra europeis-&lt;br&gt;ka länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AMS påpekar att oavsett konventionens räckvidd när det gäller uthyr-&lt;br&gt;ning av arbetskraft är ILO-konventionens detaljerade regelsystem alltför&lt;br&gt;snävt när det gäller att hitta en ändamålsenlig lösning av problemen med&lt;br&gt;privat arbetsförmedling m.m. Enligt AMS bör regeringen därför i första&lt;br&gt;hand verka för en revidering inom ILO av konventionen nr 96 och i andra&lt;br&gt;hand, om en sådan revidering inte kan komma till stånd inom rimlig tid,&lt;br&gt;överväga om inte konventionen borde sägas upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På skäl som jag kommer att närmare utveckla i ett senare sammanhang&lt;br&gt;är jag inte beredd att verka för en revidering av konventionen eller att säga&lt;br&gt;upp densamma. Detta är emellertid enligt min mening inte heller nödvän-&lt;br&gt;digt i anledning av det nu föreliggande lagförslaget. Jag har nämligen inte&lt;br&gt;någon annan uppfattning i denna fråga än den som ILO-kommittén gett&lt;br&gt;uttryck för, nämligen att om anställningsförhållandet mellan uthyraren&lt;br&gt;och dennes arbetstagare uppfyller de krav som normalt kan ställas på ett&lt;br&gt;anställningsförhållande uppträder inte heller uthyraren som mellanhand i&lt;br&gt;konventionens mening. Den som hyr ut arbetskraft är i motsats till den&lt;br&gt;som bedriver arbetsförmedling, ansvarig såväl gentemot sina anställda&lt;br&gt;som uppdragsgivaren. Jag avser att i det följande föreslå vissa bestämmel-&lt;br&gt;ser för att garantera att anställningsförhållandet uppfyller de krav som&lt;br&gt;måste kunna ställas. Det är således min uppfattning att sådan uthyrnings-&lt;br&gt;verksamhet som i fortsättningen skall kunna bedrivas med stöd av lagen&lt;br&gt;faller utanför konventionens tillämpningsområde. Med denna bedömning&lt;br&gt;saknas också anledning att gå in på hur förslaget i och för sig förhåller sig&lt;br&gt;till de olika bestämmelserna i konventionens del II.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.2 Begreppet ”arbetsförmedling” och&lt;br&gt;förmedlingsmonopolet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: I lagen infors en generell definition av begreppet&lt;br&gt;arbetsförmedling. Med arbetsförmedling förstås sålunda en verk-&lt;br&gt;samhet som har till ändamål att skaffa arbete åt arbetssökande eller&lt;br&gt;arbetskraft åt arbetsgivare och som inte innebär uthyrning av ar-&lt;br&gt;betskraft. Som en nyhet införs en möjlighet att efter tillstånd av&lt;br&gt;AMS bedriva arbetsförmedling i förvärvssyfte för arbetstagare i&lt;br&gt;företags- eller verksledande ställning. Som en annan nyhet föreslås&lt;br&gt;att kravet att tillstånd till internationell arbetsförmedling utan&lt;br&gt;förvärvssyfte förutsätter bilaterala överenskommelser slopas. I öv-&lt;br&gt;rigt föreslås i huvudsak vissa språkliga och redaktionella ändringar i&lt;br&gt;den nuvarande regleringen när det gäller sådan arbetsförmedling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med mitt förslag. I pro-&lt;br&gt;memorian föreslås inte någon utvidgning av möjligheten att bedriva&lt;br&gt;förvärvssyftande arbetsförmedling, liksom inte heller avskaffandet av&lt;br&gt;kravet på överenskommelser med främmande stat för att bedriva interna-&lt;br&gt;tionell arbetsförmedling utan förvärvssyfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte lämnat några syn-&lt;br&gt;punkter på förslaget i denna del eller lämnat det utan erinran. Några&lt;br&gt;remissinstanser bl. a. länsrätten i Stockholms län och flertalet arbetsgivar-&lt;br&gt;organ har synpunkter på den föreslagna definitionen av begreppet arbets-&lt;br&gt;förmedling och menar att begreppet arbetsförmedling istället bör bygga på&lt;br&gt;begreppet anställning. A MS, som i och för sig inte har något att erinra mot&lt;br&gt;det sakliga innehållet i den föreslagna definitionen, anser att det inte finns&lt;br&gt;något behov av en definition eftersom det inte har funnits några problem&lt;br&gt;med den nuvarande tillämpningen. A MS har vidare förklarat att en arbets-&lt;br&gt;förmedling fortfarande bör skötas i offentlig regi men att man inte är&lt;br&gt;främmande för att under vissa förutsättningar tillåta privata förmedlingar.&lt;br&gt;Bl. a. föreslår AMS att lagen bör innehålla ett uttryckligt undantag för&lt;br&gt;yrkesmässig förmedling av personer i företagsledande ställning (s. k. head-&lt;br&gt;hunting).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SAF och Sveriges Industriförbund pekar på att det i promemorian inte&lt;br&gt;framförs några bärande skäl mot att det i detta sammanhang finns starka&lt;br&gt;skäl för en konkurrerande verksamhet som kan tillgodose behov som de&lt;br&gt;nuvarande förmedlingarna ej klarar av eller som genom själva konkurren-&lt;br&gt;sen stimulerar den offentliga förmedlingens effektivitet. Även SACO/SR&lt;br&gt;har framfört liknande synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Genom att den särskilda form av arbetsförmed-&lt;br&gt;ling som i dag regleras i lagens 1 § andra stycke (dvs. uthyrningsverksam-&lt;br&gt;het) bryts ut ur arbetsförmedlingsbegreppet och görs till föremål för sär-&lt;br&gt;skild reglering måste begreppet arbetsförmedling närmare definieras i&lt;br&gt;lagen. Med förslaget att reglera uthyrningsverksamhet som något skilt från&lt;br&gt;arbetsförmedling försvinner samtidigt en del av de i dag föreliggande svå-&lt;br&gt;righeterna med att definiera begreppet arbetsförmedling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjlighet finns att införa ett mer ”renodlat” arbetsformedlingsbegrepp. Prop. 1990/91: 124&lt;br&gt;Till arbetsförmedling skulle då först och främst kunna hänföras sådan&lt;br&gt;traditionell arbetsförmedlingsverksamhet som går ut på att knyta kontakt&lt;br&gt;mellan arbetsgivare och arbetstagare i avsikt att dessa skall träffa avtal om&lt;br&gt;anställning. I och för sig skulle kunna övervägas att rent allmänt definiera&lt;br&gt;arbetsförmedling utifrån en sådan verksamhet, vilket också ett par remiss-&lt;br&gt;instanser varit inne på. Med hänsyn till de skiftande verksamheter och&lt;br&gt;former under vilka arbetsförmedling kan tänkas bedrivas föreligger emel-&lt;br&gt;lertid, enligt min uppfattning, stor risk för att en sådan definition skulle&lt;br&gt;komma att bli för snäv. En vidare definition är därför nödvändig. Arbets-&lt;br&gt;förmedling skulle då, på sätt som i sak föreslagits i promemorian, kunna&lt;br&gt;definieras som en verksamhet som har till ändamål att anskaffa arbete åt&lt;br&gt;arbetssökande eller arbetskraft åt arbetsgivare och som inte avser sådan&lt;br&gt;verksamhet som tidigare definierats som uthyrning av arbetskraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan i 1970 års lagstiftningsärende (1970:166 sid 54) övervägdes att&lt;br&gt;införa en liknande definition på arbetsförmedling vilket emellertid då&lt;br&gt;avvisades med hänsyn till den osäkerhet en sådan definition skulle kunna&lt;br&gt;tänkas föranleda på längre sikt i fråga om sådan verksamhet som bedrevs&lt;br&gt;som uthyrningsverksamhet. Vad lagstiftaren här syftade på var att risk&lt;br&gt;förelåg att vid en rättslig prövning uthyrningsverksamheten skulle kunna&lt;br&gt;falla utanför en definition på vad arbetsförmedling är för något. De farhå-&lt;br&gt;gor som 1970 års lagstiftare hyste mot att i lagtexten införa en definition av&lt;br&gt;begreppet arbetsförmedling försvinner emellertid om man samtidigt inför&lt;br&gt;en definition på uthyrningsverksamhet och ett förslag till reglering i sär-&lt;br&gt;skild ordning av denna verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ovan nämnda lagstiftningsärende uttalades också att arbetsförmedling&lt;br&gt;(inkl, sådan verksamhet som är att betrakta som uthyrningsverksamhet)&lt;br&gt;torde kunna definieras med utgångspunkt i verksamhetens huvudsakliga&lt;br&gt;syfte. Den närmare innebörden i gällande rätt av begreppet ”verksamhe-&lt;br&gt;tens huvudsakliga syfte” är oklar. Frågan har inte ställts på sin spets i&lt;br&gt;rättspraxis. Motsatsvis skulle begreppet kunna uppfattas så att om någon&lt;br&gt;bedriver en verksamhet som till mer än femtio procent består av något&lt;br&gt;som inte är att betrakta som arbetsförmedling skulle resten av verksamhe-&lt;br&gt;ten kunna utgöras av arbetsförmedling och denna mindre del av verksam-&lt;br&gt;heten därigenom falla utanför lagen. En skrivbyrå som bedriver exempel-&lt;br&gt;vis 60 procent stationär verksamhet och 40 procent ambulerande verksam-&lt;br&gt;het skulle med ett sådant synsätt kunna tänkas falla utanför lagens defini-&lt;br&gt;tion på arbetsförmedling. Detta kan emellertid inte ha varit lagstiftarens&lt;br&gt;avsikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nu sagda innebär att om man definierar arbetsförmedling med&lt;br&gt;utgångspunkt i verksamhetens huvudsakliga syfte uppstår besvärliga&lt;br&gt;gränsdragningsproblem. En bättre avgränsning är att i stället definiera&lt;br&gt;arbetsförmedling med utgångspunkt i verksamheten som sådan och inte i&lt;br&gt;dess huvudsakliga syfte. Arbetsförmedling skulle då kunna definieras som&lt;br&gt;en verksamhet som har till ändamål att skaffa arbete åt arbetssökande eller&lt;br&gt;arbetskraft åt arbetsgivare i stället för att det huvudsakliga syftet med&lt;br&gt;verksamheten skall vara avgörande. Det bör emellertid framhållas att,&lt;br&gt;förutom att uthyrningsverksamhet inte längre skall anses som arbetsför-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medling, avsikten med en sådan definition inte är att införa ett nytt eller&lt;br&gt;annorlunda arbetsförmedlingsbegrepp än vad som i dag får anses vara&lt;br&gt;gällande rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om endast en mindre del av en utövares totala verksamhet utgörs&lt;br&gt;av arbetsförmedling faller denna verksamhet in under lagen under förut-&lt;br&gt;sättning att den bedrivs under stadigvarande och yrkesmässiga former.&lt;br&gt;Detta torde för övrigt också ha varit lagstiftarens ursprungliga syfte med&lt;br&gt;begreppet arbetsförmedling. I socialstyrelsens förslag till lagstiftning i 1935&lt;br&gt;års lagstiftningsärende (prop. 1935:83) föreslogs att med arbetsförmedling&lt;br&gt;enligt lagen skulle avses endast sådan arbetsförmedling som bedrevs yrkes-&lt;br&gt;eller regelmässigt. Med ordet ”yrkesmässigt” ville man, enligt socialstyrel-&lt;br&gt;sens motivering till sitt förslag, ej angiva att förmedlingsverksamheten&lt;br&gt;skulle utgöra förmedlarens enda eller huvudsakliga sysselsättning utan&lt;br&gt;endast att verksamheten bedrevs på yrkesmässigt sätt (sid. 25). Vid överar-&lt;br&gt;betningen av socialstyrelsens förslag vidtogs en del jämkningar. Enligt&lt;br&gt;föredragande departementschefen var jämkningarna av formell natur.&lt;br&gt;Bland annat togs uttrycket ”yrkes- och regelmässigt” bort. Enligt departe-&lt;br&gt;mentschefen torde med användandet av ordet ”bedrives” med tillräcklig&lt;br&gt;tydlighet framgå att lagen endast äger tillämplighet på arbetsförmedling av&lt;br&gt;viss permanens och omfattning (sid. 28).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av de skiftande verksamheter under vilken arbetsförmed-&lt;br&gt;ling bedrivs torde det knappast vara möjligt eller ens önskvärt att i lag på&lt;br&gt;ett mer uttömmande sätt än vad som ovan föreslagits försöka ange alla de&lt;br&gt;former av verksamheter som kan betraktas vara arbetsförmedling. För det&lt;br&gt;första skulle en sådan uppräkning inte kunna göras fullständig och för det&lt;br&gt;andra skulle den snabbt bli inaktuell till följd av förändringar inom arbets-&lt;br&gt;livet. Dessutom kan verksamheter som befinner sig på gränsen till arbets-&lt;br&gt;förmedling formellt anordnas på många sätt och lätt maskeras så att&lt;br&gt;verksamheten faller utanför en definition av vilka verksamhetsformer som&lt;br&gt;skall anses vara arbetsförmedling. Det är därför inte möjligt att dra en klar&lt;br&gt;gräns mellan olika verksamhetsformer. Detta gäller såväl gränsdragningen&lt;br&gt;mellan arbetsförmedling och urhyrning som mellan uthyrning och entre-&lt;br&gt;prenad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det närmare gäller gränsdragningen mellan arbetsförmedling och&lt;br&gt;uthyrning talar naturligtvis den omständigheten att ett skriftligt anställ-&lt;br&gt;ningsförhållande föreligger mellan en arbetstagare och det företag som&lt;br&gt;ställer arbetstagaren till ett annat företags förfogande för att det är fråga&lt;br&gt;om uthyrningsverksamhet. Om emellertid anställningen till sitt innehåll&lt;br&gt;blir så uttunnad att den inte längre kan anses uppfylla de krav som måste&lt;br&gt;kunna ställas på en anställning för att anställningsförhållande rättsligt sett&lt;br&gt;skall anses ha uppkommit eller, om det är fråga om s. k. skenavtal i syfte&lt;br&gt;att kringgå lagstiftningen, kan situationen vara att bedöma annorlunda.&lt;br&gt;Förhållandena är då likartade med dem som råder när en arbetstagare&lt;br&gt;anställs endast ”uppdrag för uppdrag”. I dessa fall torde arbetstagaren vid&lt;br&gt;en rättslig bedömning i realiteten vara att betrakta som anställd inte hos&lt;br&gt;det uthyrande företaget, utan hos det företag, till vars förfogande arbetsta-&lt;br&gt;garen ställs. Verksamheten torde då vara att bedöma som arbetsförmed-&lt;br&gt;ling. Detsamma får anses gälla vid fall då den som har hyrt in arbetskraft, i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samband med inhyrningen eller kort tid därefter, i sin tur hyr ut samma Prop. 1990/91: 124&lt;br&gt;arbetskraft till någon annan s. k. vidareuthyrning. Sådan verksamhet torde&lt;br&gt;vara att bedöma som arbetsförmedling även om den som hyr ut den&lt;br&gt;inhyrda arbetskraften träffar formella anställningsavtal med den arbets-&lt;br&gt;kraft som berörs. Detta betyder att det i sista hand får ankomma på&lt;br&gt;domstol att på basis av en helhetsbedömning i det enskilda fallet avgöra&lt;br&gt;om en viss verksamhet är att hänföra till arbetsförmedling eller uthyrning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmedlingsmonopolet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AMS har i sitt remissyttrande pekat på att den offentliga arbetsförmedling-&lt;br&gt;en förenar tre viktiga funktioner, nämligen informationsfunktionen, för-&lt;br&gt;medlingsfunktionen och den marknadspåverkande funktionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Enligt AMS fungerar arbetsförmedlingen som en marknadsplats där&lt;br&gt;de sökande ska kunna överblicka de lediga platserna och där arbetsgivarna&lt;br&gt;kan få kontakt med de arbetssökande. Ju större andel av platserna och de&lt;br&gt;sökande som finns hos förmedlingen, ju bättre fungerar den som mark-&lt;br&gt;nadsplats. Uppgiften är här att sprida information om lediga platser och&lt;br&gt;arbetssökande till sökande och arbetsgivare. Om tillkomsten av nya priva-&lt;br&gt;ta arbetsförmedlingar leder till att informationen om de lediga platserna&lt;br&gt;spjälkas upp mellan ett antal olika förmedlingar försämras marknadsfunk-&lt;br&gt;tionen. Nackdelen med en uppsplittring av informationen om de lediga&lt;br&gt;platserna skulle emellertid kunna motverkas om systemet byggs ut så det&lt;br&gt;skulle vara tillgängligt för alla förmedlingar, privata och offentliga, och alla&lt;br&gt;förmedlingar skulle vara skyldiga att lämna sin information till systemet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot kan man knappast göra alla arbetssökande tillgängliga för alla&lt;br&gt;förmedlingar. Det är svårt att tänka sig att en arbetssökande som har&lt;br&gt;anmält sig till den offentliga förmedlingen för att t. ex. byta arbete skulle&lt;br&gt;kunna exponeras av en annan förmedling för den sökandes egen arbetsgi-&lt;br&gt;vare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A andra sidan kan man tänka sig att en ombytessökande som inte&lt;br&gt;utnyttjar den offentliga förmedlingen ändå skulle vara beredda att anmäla&lt;br&gt;sig som sökande hos en privat förmedling; så fungerar av allt att döma flera&lt;br&gt;av de s. k. head-huntingföretagen redan idag. En sådan utveckling skulle i&lt;br&gt;så fall betyda ett tillskott av sökande genom etablering av konkurrerande&lt;br&gt;eller kompletterande förmedlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Enligt AMS fungerar den offentliga arbetsförmedlingen vidare som en&lt;br&gt;mäklare mellan arbetsgivare och arbetssökande och ska i det enskilda&lt;br&gt;fallet åstadkomma överensstämmelse mellan individens och arbetsgiva-&lt;br&gt;rens önskemål. Ju bättre kontakt mellan parterna, ju större kunskap om&lt;br&gt;respektive parts önskemål och ju större marknadsandel som förmedlingen&lt;br&gt;har, ju bättre kan den lösa formedlingsuppdragen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När man i den offentliga debatten talar om privata förmedlingar menar&lt;br&gt;man nog i allmänhet konkurrens i mäklarfunktionen eller åtminstone en&lt;br&gt;komplettering av mäklarfunktionen på de områden där den offentliga&lt;br&gt;förmedlingen inte förmår ge en tillräckligt god service. Tillkomsten av&lt;br&gt;sådana konkurrerande eller kompletterande förmedlingar skulle säkert&lt;br&gt;kunna innebära ett ökat utbud av service och en större lyhördhet för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppdragsgivarens behov. Det bör dock observeras att den avgörande frå- Prop. 1990/91: 124&lt;br&gt;gan inte är om ett sådant ökat tjänsteutbud sker i privat eller offentlig regi.&lt;br&gt;Ett ökat tjänsteutbud kan likaväl åstadkommas om den offentliga förmed-&lt;br&gt;lingen tillåts att ta ut avgifter for sina tjänster eller får ett tillskott av&lt;br&gt;resurser på annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om man skulle välja att organisera förmedlingsverksamheten i landet i&lt;br&gt;en avgiftsfri offentlig del och en avgiftbelagd privat del måste man beakta&lt;br&gt;följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är en uppenbar styrka för en arbetsförmedling att arbeta med både&lt;br&gt;dem som är arbetslösa och dem som är ombytessökande. Genom att&lt;br&gt;platser tillsätts med ombytessökande skapas ett ledigt utrymme på arbets-&lt;br&gt;marknaden som kan användas för att placera en arbetslös sökande. En&lt;br&gt;utveckling mot splittring av arbetsförmedlingen i en avgiftsfri och en&lt;br&gt;avgiftsbelagd del i olika organisationer innebär samtidigt en stor risk för en&lt;br&gt;uppdelning av marknaden och en kategoriindelning av de arbetssökande&lt;br&gt;som på sikt kan försvåra rörligheten och försvaga möjligheterna för vissa&lt;br&gt;av de arbetssökande. Detta bör ses i samband med arbetsförmedlingens&lt;br&gt;tredje funktion, den marknadspåverkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Förmedlingens marknadspåverkande funktion syftar till, enligt AMS,&lt;br&gt;att stimulera utbudet av arbetskraft och påverka efterfrågan på arbetskraft&lt;br&gt;så att de politiska målen — framför allt målet om full sysselsättning — kan&lt;br&gt;uppnås. Ju bättre resurser och metoder förmedlingen har, ju större förut-&lt;br&gt;sättningar har den att klara denna arbetsmarknadspolitiska uppgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den offentliga förmedlingen har befogenheter att ge ekonomiskt stöd av&lt;br&gt;olika slag för att påverka utbud och efterfrågan på arbetskraft. Den offent-&lt;br&gt;liga förmedlingen har också en kontrollfunktion mot medlemmarna i&lt;br&gt;arbetslöshetsförsäkringskassorna när det gäller att bedöma om medlem-&lt;br&gt;marna står till arbetsmarknadens förfogande. Det är uppenbart att dessa&lt;br&gt;myndighetsfunktioner inte kan överlåtas till privata förmedlingar. Den&lt;br&gt;marknadspåverkande funktionen utgör en hörnpelare i den offentliga för-&lt;br&gt;medlingens verksamhet och måste vara integrerad med funktionen som&lt;br&gt;marknadsplats och mäklare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar i stort de av AMS redovisade synpunkterna på arbetsförmed-&lt;br&gt;lingens roll. Jag vill därutöver göra följande tillägg och kompletteringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Risken för exploatering av arbetskraft torde ha varit det starkaste skälet&lt;br&gt;för lagstiftningen om arbetsförmedling. I förarbetena till 1935 års lag&lt;br&gt;uttalades bl. a. att den enskilde inte skulle behöva avstå från något av sin&lt;br&gt;arbetsförtjänst för att få arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Framväxten av starka fackliga organisationer och en omfattande arbets-&lt;br&gt;rättslig och social lagstiftning har medfört att detta skäl successivt trätt i&lt;br&gt;bakgrunden. Fortfarande måste emellertid gälla att en arbetssökande kost-&lt;br&gt;nadsfritt skall kunna orientera sig på arbetsmarknaden och enkelt få till-&lt;br&gt;gång till den samlade kunskapen om lediga platser. Till detta kommer att&lt;br&gt;även arbetsgivaren skall kostnadsfritt kunna få tillgång till den samlade&lt;br&gt;kunskapen om var det finns ledig arbetskraft och få hjälp att få lediga&lt;br&gt;platser tillsatta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat skäl som på senare tid växt sig allt starkare är arbetsmarknads-&lt;br&gt;politiskt. Genom den offentliga arbetsförmedlingen får den arbetssökande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kontakt med de samhällsorgan som handhar de arbetsmarknadspolitiska Prop. 1990/91: 124&lt;br&gt;medlen. Det kan gälla arbetsmarknadsutbildning, flyttningsbidrag, arbets-&lt;br&gt;löshetshjälp m.m. Nackdelarna med privat arbetsförmedling från denna&lt;br&gt;synpunkt är uppenbar. Genom att samla utbud och efterfrågan på arbets-&lt;br&gt;marknaden till den offentliga arbetsförmedlingen vidgas vidare möjlighe-&lt;br&gt;terna för statsmakterna att få en god och ingående kännedom om det&lt;br&gt;aktuella läget på arbetsmarknaden och i enlighet härmed reagera med&lt;br&gt;nödvändiga arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Även ur effektivitetssyn-&lt;br&gt;punkt finns vinster att hämta om merparten av de lediga arbetena förmed-&lt;br&gt;las via samma myndigheter som ansvarar för de arbetsmarknadspolitiska&lt;br&gt;instrumenten. Redan vid lagens tillkomst utgick man också ifrån att där&lt;br&gt;det finns en välordnad avgiftsfri förmedling skulle en jämsides bedriven&lt;br&gt;arbetsförmedling i vinstsyfte knappast ha någon uppgift att fylla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill även peka på en effekt som är välkänd i andra länder med en&lt;br&gt;svag offentlig arbetsförmedling, nämligen uppkomsten av en segregerad&lt;br&gt;arbetsmarknad. De privata förmedlingarna är i enlighet med sitt vinstsyfte&lt;br&gt;angelägna om att förmedla endast den mest attraktiva arbetskraften dvs.&lt;br&gt;den arbetskraft som ger största möjliga ekonomiska utbyte och som samti-&lt;br&gt;digt medför minst arbete för förmedlingarna. Detta innebär att den offent-&lt;br&gt;liga arbetsförmedlingens huvuduppgift på en sådan arbetsmarknad fram-&lt;br&gt;för allt blir att ta hand om den mest svårplacerade och minst attraktiva&lt;br&gt;arbetskraften, nämligen de som av olika skäl har svårt att göra sig gällande&lt;br&gt;på arbetsmarknaden. Det kan t. ex. röra sig om långtidsarbetslösa eller&lt;br&gt;arbetssökande som på grund av handikapp, ålder eller av andra skäl har&lt;br&gt;nedsatt arbetsförmåga. Ett sådant system medför på sikt en sämre funge-&lt;br&gt;rande arbetsmarknad både för arbetssökande och arbetsgivare och sämre&lt;br&gt;effekter av olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill emellertid peka på att den nuvarande lagstiftningen ger utrymme&lt;br&gt;för att bedriva arbetsförmedling även utanför den offentliga arbetsförmed-&lt;br&gt;lingen. När det gäller förvärvssyftande arbetsförmedling har tillstånd till&lt;br&gt;sådan förmedling meddelats för musiker och sceniska artister för anställ-&lt;br&gt;ning till eller från utlandet. I övrigt har tillstånd till arbetsförmedling&lt;br&gt;beviljats främst inom tre områden, nämligen kulturarbetsmarknaden,&lt;br&gt;kontorsarbetsmarknaden och arbetsmarknaden för mannekänger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min uppfattning bör det nu vara dags att vidga dessa möjligheter.&lt;br&gt;Utgångspunkten bör vara att förmedling av arbetskraft är en fråga av&lt;br&gt;central betydelse för relationen mellan parterna på arbetsmarknaden. En&lt;br&gt;vidgning av möjligheterna att bedriva icke förvärvsyftande arbetsförmed-&lt;br&gt;ling bör därför baseras på en gemensam bedömning av servicebehovet&lt;br&gt;utöver vad den offentliga förmedlingen kan ge. Om parterna inom ett&lt;br&gt;avtalsområde kommer fram till en överenskommelse om att bedriva en&lt;br&gt;gemensam förmedling bör den omständigheten vara ett tillräckligt skäl för&lt;br&gt;att konstatera att det föreligger ett arbetsmarknadspolitiskt behov av en&lt;br&gt;sådan förmedling. Som villkor bör uppställas att förmedlingen skall arbeta&lt;br&gt;efter samma allmänna riktlinjer som gäller för arbetsmarknadspolitiken,&lt;br&gt;t. ex. att främja jämställdhet, att motverka utslagning från arbetslivet&lt;br&gt;m. m. För dessa förmedlingar bör även gälla förbud att ta ut avgifter av de&lt;br&gt;arbetssökande. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På en punkt är jag beredd att vidga möjligheterna att mot tillstånd Prop. 1990/91: 124&lt;br&gt;bedriva privat arbetsförmedling i förvärvssyfte. Jag tänker här på sådan&lt;br&gt;förmedling som uteslutande tar sikte på personer som får anses ha före-&lt;br&gt;tags- och verksledande eller därmed jämförlig ställning (s. k. head-hunting-&lt;br&gt;verksamhet). Som tidigare redogjorts för får AMS idag endast ge tillstånd&lt;br&gt;till sådan förvärvssyftande arbetsförmedling som innefattar förmedling av&lt;br&gt;anställning till eller från utlandet för musiker och sceniska artister. Enligt&lt;br&gt;min mening torde det knappast finnas några bärande arbetsmarknadspoli-&lt;br&gt;tiska skäl mot att öppna en möjlighet även för den nu nämnda förmed-&lt;br&gt;lingsverksamheten att få bedriva sin verksamhet helt legalt. Av AMS&lt;br&gt;remissyttrande framgår att det uppenbarligen finns ett behov av denna&lt;br&gt;speciella form av förmedlingsverksamhet. Jag vill i sammanhanget fram-&lt;br&gt;hålla att den berörda personalkategorin finns väl definierad såväl i anställ-&lt;br&gt;ningsskyddslagen som lagen om offentlig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nu föreslagna ändringarna står i god överensstämmelse med kon-&lt;br&gt;ventionens art. 5 som medger undantag för sådana i lag noggrant angivna&lt;br&gt;personkategorier för vilka tillfredsställande arbetsförmedling inte lämpli-&lt;br&gt;gen kan anordnas inom den offentliga arbetsförmedlingens ram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvaret för verksamheten med arbetsförmedling i landet bör i enlighet&lt;br&gt;med Sveriges åtaganden i ILO inte splittras upp. Det bör även fortsätt-&lt;br&gt;ningsvis ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen att ha det samlade ansva-&lt;br&gt;ret för arbetsförmedling. I detta ansvar ingår att bedriva den offentliga&lt;br&gt;förmedlingen och att svara för tillsynen av all förmedlingsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis innebär det nu sagda att jag, när det gäller möjlig-&lt;br&gt;heten att bedriva arbetsförmedling, föreslår dels en möjlighet att bedriva&lt;br&gt;privat vinstsyftande arbetsförmedling av platser för personer med före-&lt;br&gt;tagsledande eller liknande ställning, dels möjligheter för parter inom ett&lt;br&gt;avtalsområde att under vissa klart angivna villkor bedriva arbetsförmed-&lt;br&gt;ling. Mot denna bakgrund föreligger inte heller något behov, vilket ett par&lt;br&gt;remissinstanser varit inne på, att revidera eller säga upp konventionen.&lt;br&gt;Bestämmelserna i övrigt i lagen är emellertid i stort behov av en språklig&lt;br&gt;översyn och en bättre redaktionell utformning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett par remissinstanser har påpekat att den i promemorian föreslagna&lt;br&gt;4 § andra stycket synes innebära en saklig förändring i förhållande till&lt;br&gt;nuvarande ordning, trots att en sådan ändring inte torde ha varit åsyftad.&lt;br&gt;Jag delar uppfattningen att bestämmelsen fått en olycklig formulering i&lt;br&gt;promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen reglerar möjligheten till internationell arbetsförmedling&lt;br&gt;utan förvärvssyfte. Enligt nuvarande 2 § tredje stycket får tillstånd till&lt;br&gt;sådan arbetsförmedling beviljas endast för de fall och på de villkor som&lt;br&gt;regeringen efter överenskommelse med främmande stat bestämmer. Detta&lt;br&gt;gäller dock inte internationell arbetsförmedling inom musiker- och artist-&lt;br&gt;branschen. Kravet på överenskommelse kom till vid arbetsförmedlingsla-&lt;br&gt;gens tillkomst och grundade sig på bestämmelser i ILOs konvention nr 34,&lt;br&gt;antagen år 1933. Denna konvention reviderades genom 1949 års konven-&lt;br&gt;tion nr 96. I 1949 års konvention, som ratificerades av Sverige år 1950,&lt;br&gt;avskaffades emellertid på svensk begäran förutsättningen att utländsk&lt;br&gt;förmedling krävde bilaterala överenskommelser och den nya konventio- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;30&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nen förutsatte endast tillstånd och medgivande av vederbörande myndig- Prop. 1990/91: 124&lt;br&gt;het (se prop. 1950:188). Någon ändring i arbetsförmedlingslagen gjordes&lt;br&gt;emellertid inte. Lagens stadgande att arbetsförmedling över gränserna&lt;br&gt;förutsätter bilaterala överenskommelser får mot denna bakgrund anses&lt;br&gt;vara utan närmare betydelse. Såvitt är känt har inte heller några sådana&lt;br&gt;överenskommelser med främmande stater träffats av Sverige. Bestämmel-&lt;br&gt;sen kan därför enligt min mening tas bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har även föreslagit vissa förtydliganden i förhållande till promemori-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ans lagförslag. Jag återkommer närmare härtill i specialmotiveringen till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de enskilda paragraferna.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.3 Krav på tillstånd alternativt fackligt samtycke för ut- och&lt;br&gt;inhyrning av arbetskraft&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Uthyrning av arbetskraft legaliseras utan krav på&lt;br&gt;myndighetstillstånd eller, som ett par remissinstanser föreslagit,&lt;br&gt;krav på fackligt samtycke för att inhyrning skall få äga rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Enligt promemorieförslaget får uthyrning av ar-&lt;br&gt;betskraft inte bedrivas. AMS får dock ge tillstånd till uthyrning av arbets-&lt;br&gt;kraft till den som bedöms lämplig att driva verksamheten och om det finns&lt;br&gt;ett behov av verksamheten från arbetsmarknadspolitisk synpunkt. Enligt&lt;br&gt;promemorian får tillstånd beviljas för högst tre år i sänder och kan exem-&lt;br&gt;pelvis återkallas om de arbetsmarknadspolitiska förutsättningarna ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissyttrandena utvisar en mycket splittrad bild.&lt;br&gt;Bland de remissinstanser som har tillstyrkt förslaget, helt eller delvis, eller&lt;br&gt;lämnat förslaget utan erinran hör justitiekanslern (JK), domstolsverket,&lt;br&gt;rikspolisstyrelsen (RPS), riksförsäkringsverket, riksskatteverket (RSV), ar-&lt;br&gt;betarskyddsstyrelsen (ASS) och tjänstemännens centralorganisation (TCO).&lt;br&gt;Länsarbetsnämnden i Stockholms län har i ett av AMS bifogat yttrande i&lt;br&gt;huvudsak tillstyrkt förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett par remissinstanser har utan att varken tillstyrka eller avstyrka&lt;br&gt;förslaget pekat på vissa problem förslaget kan tänkas medföra ur rättssä-&lt;br&gt;kerhetssynpunkt främst när det gäller gränsdragningen mellan laglig och&lt;br&gt;olaglig verksamhet, AMS tillståndsprövning och reglerna om överklagan-&lt;br&gt;de. Elit hör bl. a. Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, länsrätten i Stock-&lt;br&gt;holms län, Juridiska fakultetsstyrelsens forskningsnämnd vid Lunds univer-&lt;br&gt;sitet och arbetsdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanser som i en eller annan form representerar eller företräder&lt;br&gt;näringslivet inklusive arbetsgivarorganisationer har så gott som samtliga&lt;br&gt;avstyrkt eller ställt sig mycket tveksamma till en reglering och kontroll av&lt;br&gt;uthyrningsverksamheten på sätt som föreslagits i promemorian. Bland&lt;br&gt;dessa remissinstanser kan nämnas kommerskollegium, statens arbetsgivar-&lt;br&gt;verk (SAV), näringsfrihetsombudsmannen (NO), statens pris- och konkur-&lt;br&gt;rensverk (SPK), statskontoret, svenska kommunförbundet, landstingsför-&lt;br&gt;bundet, SAF, arbetsgivarföreningen SFO, småföretagens riksorganisation,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kooperationens förhandlingsorganisation, Sveriges Industriförbund samt Prop. 1990/91:124&lt;br&gt;ytterligare några intresseorganisationer inom kontors- och servicesektorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt de nu nämnda remissinstanserna saknas i promemorian argument&lt;br&gt;och analyser som skulle tala för att uthyrning av arbetskraft i de former&lt;br&gt;som idag förekommer skulle vara skadliga för samhällslivet eller enskilda.&lt;br&gt;Förslaget innebär i stället ökad byråkrati, ökade kostnader samt minskad&lt;br&gt;effektivitet i näringslivet. I vart fall krävs ytterligare utredning och analys&lt;br&gt;innan förslaget kan ligga till grund för lagstiftning. Liknande synpunkter&lt;br&gt;har också framförts av riksåklagaren (RÅ), AMS, kammarrätten i Stock-&lt;br&gt;holm, JÄMO, riksrevisionsverket (RRV), och länsstyrelsen i Stockholms&lt;br&gt;län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett par remissinstanser bl. a. AMS, LO och SACO/SR har ställt sig&lt;br&gt;kritiska till förslaget därför att det inte löser de problem som finns på&lt;br&gt;arbetsmarknaden och därför föreslagit andra lösningar än de i promemo-&lt;br&gt;rian framförda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AMS föreslår sålunda att uthyrningsverksamheten bör avkriminaliseras&lt;br&gt;medan en förutsättning för inhyrning skall vara att arbetsmarknadens&lt;br&gt;parter träffat avtal (lokalt eller centralt) om det. I lagen bör anges hur lång&lt;br&gt;tid som en inhyrning ska få äga rum och anställningsvillkoren för den&lt;br&gt;uthyrda arbetskraften. Ett avtal om inhyrning bör anmälas till länsarbets-&lt;br&gt;nämnden. Vidare bör tillsynen utövas av en partsammansatt nämnd, en&lt;br&gt;slags etiknämnd, utanför AMS, som också, vid uppenbara missbruk skall&lt;br&gt;ha möjlighet att besluta om förbud mot fortsatt inhyrning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt AMS behövs ändringar i MBL och främjandelagen. En arbetsgiva-&lt;br&gt;re som bryter mot krav på avtal om inhyrning eller mot innehållet i ett&lt;br&gt;kollektivavtal skulle kunna åläggas skadestånd enligt MBL till sin fackliga&lt;br&gt;motpart. Vidare behövs enligt AMS sanktioner i form av vitesföreläggande&lt;br&gt;mot arbetsgivare som inte anmäler till länsarbetsnämnd och mot sådana&lt;br&gt;inhyrningar som, med eller utan stöd i avtal, innebär ett uppenbart miss-&lt;br&gt;bruk av lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt LO skall inhyrning och uthyrning även i fortsättningen vara i lag&lt;br&gt;förbjudet. Inhyrning skall dock kunna ske till företag som har eller brukar&lt;br&gt;ha kollektivavtal och vars fackliga motpart, med stöd av centrala avtal,&lt;br&gt;gett skriftligt samtycke till inhyrning. De centrala kollektivavtalen skall&lt;br&gt;reglera villkoren för inhyrning, dess omfattning och tid. Samma avtal&lt;br&gt;förpliktigar det inhyrande företaget att i sitt avtal med uthyrningsföretaget&lt;br&gt;föreskriva att det i sin tur inte använder andra företag än sådana som klart&lt;br&gt;handlar inom gällande lagar. I undantagsfall kan, om avtalsslutande parter&lt;br&gt;saknas, AMS ge dispens. LO anser att detta förslag medför att in-/uthyr-&lt;br&gt;ning kommer att användas restriktivt. Det fordrar nya skrivningar i arbets-&lt;br&gt;förmedlingslagen och MBL (38 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Inledningsvis vill jag ta upp en fråga som har&lt;br&gt;ägnats stor uppmärksamhet av ett antal remissinstanser. Det gäller frågan&lt;br&gt;om det verkligen finns något behov över huvud taget av tillsyn och kon-&lt;br&gt;troll över uthyrningsverksamheten. Enligt många remissinstanser saknas&lt;br&gt;nämligen i promemorian argument och analyser som skulle tala för att&lt;br&gt;uthyrning av arbetskraft skulle vara skadliga för samhällslivet eller enskil-&lt;br&gt;da och att något egentligt behov av reglering av verksamheten därför inte&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finns. Den föreslagna ordningen innebär istället, menar man, ökad byrå-&lt;br&gt;krati, ökade kostnader och en minskad effektivitet i näringslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har tidigare närmare beskrivit uthyrningsföretagens verksamhet och&lt;br&gt;de fördelar men även nackdelar som kan anses förknippade med denna&lt;br&gt;slags verksamhet (se avsnitt 2.5). Av redogörelsen framgår att det är viktigt&lt;br&gt;att försöka hålla isär sådan verksamhet som bedrivs på ett seriöst sätt och&lt;br&gt;där företagen tar sitt ansvar såväl gentemot sina anställda som mot sam-&lt;br&gt;hället i övrigt och sådan verksamhet vars huvudsakliga syfte är att kringgå&lt;br&gt;skatterättslig-, arbetsrättslig- och annan lagstiftning. Det är mot denna&lt;br&gt;bakgrund man skall se promemorians förslag att uthyrning av arbetskraft&lt;br&gt;även fortsättningsvis skall vara förbjudet, dock att seriösa företag, efter en&lt;br&gt;arbetsmarknadspolitisk bedömning, skall kunna erhålla tidsbegränsade&lt;br&gt;tillstånd av AMS att bedriva sådan verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som flera remissinstanser har påpekat medför emellertid ett system med&lt;br&gt;tidsbegränsade tillstånd en utökad regelstyrning av verksamheten, något&lt;br&gt;som i sig inte är önskvärt, speciellt inte om regelverket som i detta fall&lt;br&gt;upplevs som tillkrånglat och tungrott i administrativt hänseende. Ett sy-&lt;br&gt;stem som vilar på att verksamheten i lag skall vara förbjuden och endast&lt;br&gt;får bedrivas efter myndighetstillstånd bör därför enligt min mening införas&lt;br&gt;endast om detta är oundgängligen nödvändigt för att syftet med regelstyr-&lt;br&gt;ningen skall kunna uppnås och detta syfte inte kan uppnås på ett annat,&lt;br&gt;mindre ingripande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang har bl. a. AMS och LO pekat på att en framkomlig&lt;br&gt;väg skulle kunna vara att reglera och kontrollera uthyrningsverksamheten&lt;br&gt;på inhyrarsidan. AMS och LOs förslag är visserligen sinsemellan olika&lt;br&gt;men båda förslagen går i stort ut på att ut- och inhyrning av arbetskraft&lt;br&gt;fortfarande skall vara förbjudet dock att ett företag skall ges möjlighet att&lt;br&gt;hyra in arbetskraft under förutsättning att en facklig organisation, genom&lt;br&gt;centrala eller lokala kollektivavtal, gett sitt samtycke till inhyrningen.&lt;br&gt;Härigenom skulle det, enligt AMS och LO, i vart fall på den kollektivav-&lt;br&gt;talsreglerade arbetsmarknaden inte behövas något krav på att uthyrnings-&lt;br&gt;företagen måste ha myndighetstillstånd för att kunna bedriva verksamhe-&lt;br&gt;ten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den av AMS och LO föreslagna modellen är enligt min mening behäftad&lt;br&gt;med vissa nackdelar både av rättslig och mer principiell natur. För det&lt;br&gt;första innebär ett krav på fackligt samtycke (i praktiken en facklig vetorätt)&lt;br&gt;i detta sammanhang överlämnande av myndighetsutövning till en facklig&lt;br&gt;organisation. Det kan nämnas att frågan om krav på kollektivavtal eller&lt;br&gt;krav på fackligt samtycke i andra lagstiftningssammanhang har ansetts&lt;br&gt;vara en mindre lämplig lösning (jfr prop. 1980/81:126 s. 137 f). Härtill&lt;br&gt;kommer att en facklig vetorätt som i ett enskilt fall tar sikte på om&lt;br&gt;arbetsgivaren skall tillåtas få ett visst arbete utfört av ett uthyrningsföretag&lt;br&gt;eller om arbetet i stället bör utföras i egen regi berör en fråga som traditio-&lt;br&gt;nellt anses höra till arbetets ledning och fördelning innefattande bl. a.&lt;br&gt;sättet för arbetets utförande, verksamhetens omfattning och valet mellan&lt;br&gt;tillgängliga former för verksamhetens bedrivande m.m. I sådana frågor&lt;br&gt;har arbetsgivaren enligt MBL en suverän beslutsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare förefaller det enligt min mening mindre lämpligt att ett uthyr-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningsforetag och dess anställda måste vara beroende av en annan facklig Prop. 1990/91: 124&lt;br&gt;organisations medgivande for att få ersättning för sina tjänster; en facklig&lt;br&gt;organisation som dessutom i många fall har ett med uthyrningsföretaget&lt;br&gt;och dess fackliga organisation motstridiga intressen. En ytterligare kompli-&lt;br&gt;kation i sammanhanget är hur de foretag som inte är bundna av kollektiv-&lt;br&gt;avtal skall behandlas. LO pekar visserligen på att AMS i dessa fall skulle&lt;br&gt;kunna träda i den fackliga organisationens ställe och ge dispens dock utan&lt;br&gt;att närmare ange vilka kriterier som skall vara avgörande vid en sådan&lt;br&gt;prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen vill jag peka på att den kontroll på inhyrningssidan som AMS&lt;br&gt;och LO förespråkar inte i något avseende tar sikte på omsorgen om de&lt;br&gt;anställda i uthyrningsföretagen vilket är ett av syftena bakom det nuvaran-&lt;br&gt;de förbudet mot uthyrning av arbetskraft. I stället innebär den av AMS och&lt;br&gt;LO förespråkade ordningen uteslutande ett förstärkt fackligt inflytande i&lt;br&gt;den egna arbetsgivarens verksamhet. Enligt min mening är detta emeller-&lt;br&gt;tid en fråga som i första hand bör lösas inom ramen för MBL och inte&lt;br&gt;genom ändringar i arbetsförmedlingslagen som i grunden är en offentlig-&lt;br&gt;rättslig lagstiftning. Jag avser också i ett senare sammanhang föreslå vissa&lt;br&gt;ändringar i MBL just i syfte att förstärka den fackliga organsiationens&lt;br&gt;inflytande i samband med anlitande av icke anställd arbetskraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis leder det anförda till att om man vill hitta ett&lt;br&gt;fungerande system som tar tillvara de fördelar som en seriöst bedriven&lt;br&gt;uthyrningsverksamhet innebär samtidigt som det så långt det är möjligt&lt;br&gt;förhindrar uppkomsten av en oseriös verksamhet måste man välja en&lt;br&gt;annan väg än den som AMS och LO förespråkat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En legalisering av uthyrningsverksamheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag till lösning innebär att uthyrning av arbetskraft legaliseras&lt;br&gt;utan krav på anmälningsplikt eller myndighetstillstånd eller krav på fack-&lt;br&gt;ligt samtycke o. dyl. Verksamheten blir med förslaget en i lag tillåten&lt;br&gt;verksamhet. På skäl som jag tidigare redovisat är det emellertid inte&lt;br&gt;möjligt eller önskvärt från sociala och samhälleliga utgångspunkter att helt&lt;br&gt;slopa en offentligrättslig reglering och tillsyn över verksamheten. Det&lt;br&gt;alternativ som förespråkats från ett par remissinstanser, nämligen att&lt;br&gt;tillåta uthyrningsverksamheten helt utan begränsningar är således en ord-&lt;br&gt;ning jag inte vill förorda. Genom att legalisera uthyrningsverksamheten&lt;br&gt;samtidigt som garantier skapas så att även arbetstagare anställda i uthyr-&lt;br&gt;ningsföretag kan tillgodogöra sig de möjligheter och rättigheter som det&lt;br&gt;arbetsrättsliga regel- och avtalssystemet avser att ge arbetstagare i allmän-&lt;br&gt;het, ökar också möjligheterna att styra utvecklingen så det motsvarar&lt;br&gt;samhällets krav. Som RSV påpekar talar exempelvis möjligheterna till&lt;br&gt;kontroll av att skatter och avgifter erläggs på ett rätt och riktigt sätt för en&lt;br&gt;reglering på området. Till detta kan också läggas risken för uppkomsten av&lt;br&gt;en osund konkurrenssituation för det fall den oseriösa delen av verksam-&lt;br&gt;heten ges möjligheter att, utan begränsningar i övrigt, breda ut sig på&lt;br&gt;bekostnad av de företag som följer de på arbetsmarknaden uppställda&lt;br&gt;spelreglerna. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationella förhållanden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De beskrivna förhållandena inom uthyrningsbranschen, liksom behovet&lt;br&gt;av en offentligrättslig reglering, är for övrigt inte något unikt för Sveriges&lt;br&gt;del. Förhållandena och problemen är likartade över hela Västeuropa.&lt;br&gt;Övervägande flertalet av de västeuropeiska länder som har ratificerat ILO-&lt;br&gt;konventionen nr 96 menar visserligen att det inte kan vara fråga om&lt;br&gt;arbetsförmedling i konventionens mening när arbetstagaren är anställd i&lt;br&gt;ett uthyrningsföretag. Detta innebär emellertid inte att verksamheten inte&lt;br&gt;är föremål för offentligrättslig tillsyn och kontroll. Vanligtvis krävs någon&lt;br&gt;form av tillstånd enligt de olika ländernas lagstiftning för att få bedriva&lt;br&gt;uthyrningsverksamhet. De nationella reglerna ansluter emellertid inte till&lt;br&gt;ILO-konventionens bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som exempel har i promemorian lämnats en redogörelse för den fin-&lt;br&gt;ländska och norska lagstiftningen på området. När det gäller den norska&lt;br&gt;lagstiftningen är den f. n. föremål för en översyn. Ett förslag har varit ute&lt;br&gt;på remiss som i korthet innebär att uthyrning av arbetskraft legaliseras&lt;br&gt;(med undantag för utövande av myndighetsutövande uppgifter) men att&lt;br&gt;vissa krav ställs både vid etableringen och driften av verksamheten. Tysk-&lt;br&gt;land (f. d. Västtyskland) har en offentligrättslig lagstiftning som i vissa&lt;br&gt;avseenden är mer restriktiv till uthyrning av arbetskraft än den i prome-&lt;br&gt;morian föreslagna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även tidigare utarbetade förslag till EG-direktiv på området vilar på ett&lt;br&gt;system med offentligrättsligt krav på myndighetstillstånd och kontroll av&lt;br&gt;uthyrningsverksamheten, (COM 84— 159; OJ C 133/01/84). Enligt det se-&lt;br&gt;naste förslaget till EG-direktiv (COM 90 — 228) föreslås dock en uppmjuk-&lt;br&gt;ning i förhållande till tidigare förslag på så sätt att verksamheten skulle&lt;br&gt;kunna släppas fri under förutsättning att den uthyrda arbetskraften i olika&lt;br&gt;avseenden inte behandlas sämre än ”vanliga” arbetstagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är av stor vikt för Sverige i det pågående integrationsarbetet, att&lt;br&gt;förslaget om ny arbetsförmedlingslag så långt som möjligt kan anpassas till&lt;br&gt;kommande EG-rätt. Även om några bindande EG-beslut ännu inte har&lt;br&gt;fattats ligger den nu föreslagna särregleringen av uthyrningsverksamheten&lt;br&gt;väl i linje med det senaste utarbetade förslaget till EG-direktiv på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.4 Verksamhetens bedrivande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Mellan uthyraren och dennes anställda skall finnas ett&lt;br&gt;skriftligt anställningsavtal som reglerar anställningsformen samt&lt;br&gt;löner och allmänna anställningsvillkor. Den normala anställnings-&lt;br&gt;formen skall vara tillsvidareanställning. Vissa undantag föreslås&lt;br&gt;från de möjligheter som följer enligt LAS att träffa tidsbegränsade&lt;br&gt;anställningsavtal om tidsbegränsningen föranleds av ett uthyrnings-&lt;br&gt;uppdrag. Vidare föreslås att en arbetstagare får, inom ramen för det&lt;br&gt;enskilda uthyrningsuppdraget, ställas till en beställares förfogande&lt;br&gt;för en sammanhängande tid av högst fyra månader. Inhyrningen&lt;br&gt;måste vara föranledd av ett tillfälligt behov av arbetskraft. Genom&lt;br&gt;kollektivavtal får avvikelser göras från de angivna bestämmelserna.&lt;br&gt;Vidare föreslås regler som riktar sig till såväl uthyraren som bestäl-&lt;br&gt;laren, nämligen dels att en arbetstagare inte får hindras att, om han&lt;br&gt;så önskar, ta anställning hos beställaren efter uppdragets avslutan-&lt;br&gt;de, dels att en arbetstagare som slutar sin anställning och tar anställ-&lt;br&gt;ning hos ett uthyrningsföretag inte får hyras ut till sin tidigare&lt;br&gt;arbetsgivare förrän sex månader förflutit från anställningens upphö-&lt;br&gt;rande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Avviker från mitt förslag enligt följande. Enligt&lt;br&gt;promemorian får en tillståndshavare ställa en arbetstagare till en beställa-&lt;br&gt;res förfogande för högst tre månader i sänder, dock sammanlagt högst sex&lt;br&gt;månader under två år. Genom kollektivavtal får avvikelser göras från den&lt;br&gt;tidsramen. Vidare skall anställningsavtalet mellan tillståndshavaren och&lt;br&gt;de anställda uppfylla de krav som normalt kan ställas på innehållet i ett&lt;br&gt;anställningsavtal inom det eventuella yrkesområdet, varvid löner och and-&lt;br&gt;ra anställningsvillkor inte får understiga de som normalt gäller inom&lt;br&gt;branschen. Såväl tillståndshavaren som beställaren får hyra ut resp, hyra&lt;br&gt;in arbetskraft endast om detta föranleds av ett tillfälligt behov av extra&lt;br&gt;arbetskraft som inte lämpligen kan tillgodoses på annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser har reagerat negativt på pro-&lt;br&gt;memorians förslag till tidsbegränsning av varje enskilt uthyrningsuppdrag&lt;br&gt;och anfört att i vart fall måste fristen göras mera generös. Svea hovrätt har&lt;br&gt;bl. a. anfört att det bör räcka att uthyrningsföretagens anställda arbetar på&lt;br&gt;samma villkor som andra arbetstagare i motsvarande arbete. AD har pekat&lt;br&gt;på att kravet att uthyrningen skall vara föranledd av ett tillfälligt behov av&lt;br&gt;extra arbetskraft kan ifrågasättas mot bakgrund av att uthyraren torde ha&lt;br&gt;svårt att kontrollera ett sådant krav. AD har även framhållit att tillämp-&lt;br&gt;ningsproblem kan uppstå när det gäller kravet att löner och andra anställ-&lt;br&gt;ningsvillkor inte får understiga de som normalt gäller inom branschen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Enligt promemorian bör ett anlitande av ett&lt;br&gt;uthyrningsföretag tillgodose ett kortvarigt och tillfälligt behov av arbets-&lt;br&gt;kraft hos det inhyrande företaget. Tanken är här att en beställare inte skall&lt;br&gt;tillgodose sitt stadigvarande och fortlöpande behov av arbetskraft genom&lt;br&gt;att hyra in sådan arbetskraft istället för att anställa denna arbetskraft hos&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sig. Mot denna bakgrund föreslås i promemorian en regel med innebörd Prop. 1990/91: 124&lt;br&gt;att en arbetstagare får ställas till en beställares förfogande för högst tre&lt;br&gt;månader i sänder, dock sammanlagt högst sex månader under två år och&lt;br&gt;under förutsättning att inhyrningen tillgodoser ett tillfälligt behov av extra&lt;br&gt;arbetskraft som inte lämpligen kan tillgodoses på annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser har reagerat negativt på promemorians förslag i&lt;br&gt;denna del. Invändningarna är av olika slag men sammanfattningsvis me-&lt;br&gt;nar man att regleringen är för långtgående och skapar olika komplikationer&lt;br&gt;vilket leder till att branschen blir mindre effektiv med sämre service och&lt;br&gt;högre kostnader som följd. Tidsbegränsningsregeln är svår att motivera&lt;br&gt;från den enskildes utgångspunkt, den är lätt att kringgå och svår att&lt;br&gt;upprätthålla för tillsynsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När man diskuterar en eventuell begränsning av längden av de enskilda&lt;br&gt;uthyrningsuppdragen måste man till en början ställa sig frågan vilka effek-&lt;br&gt;ter på det arbetsrättsliga regelsystemet en helt oreglerad in- och uthyr-&lt;br&gt;ningsverksamhet kan tänkas medföra. Detta system vilar i princip på&lt;br&gt;förutsättningen att de möjligheter och rättigheter i olika avseenden som de&lt;br&gt;arbetsrättsliga lagarna tillförsäkrar löntagarna och deras fackliga organisa-&lt;br&gt;tioner utövas i nära kontakt med arbetsgivaren och på den egna arbetsplat-&lt;br&gt;sen. Enligt min mening föreligger en klar risk för att möjligheten att&lt;br&gt;tillgodogöra sig dessa rättigheter försvåras och urholkas om arbetstagaren&lt;br&gt;under lång tid är verksam på en annan arbetsplats än sin egen. Därför är&lt;br&gt;det också viktigt att på sätt som föreslås i promemorian försöka upprätt-&lt;br&gt;hålla principen att en beställare inte skall tillgodose sitt stadigvarande och&lt;br&gt;fortlöpande behov av arbetskraft genom att hyra in sådan arbetskraft. Jag&lt;br&gt;delar således promemorians förslag att en förutsättning för att anlita ett&lt;br&gt;uthyrningsföretag är att det skall vara fråga om uppkomsten av ett kortva-&lt;br&gt;rigt och tillfälligt behov av arbetskraft hos beställaren. Anlitandet av ett&lt;br&gt;uthyrningsföretags tjänster skall med andra ord för dessa speciella situatio-&lt;br&gt;ner kunna ses som ett smidigare alternativ till visstidsanställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller den närmare utformningen av den i promemorian före-&lt;br&gt;slagna lagtexten på denna punkt, är denna som framhållits av en del&lt;br&gt;remissinstanser, inte helt lyckad. Som AD påpekat saknar uthyraren i&lt;br&gt;realiteten möjlighet att avgöra om beställarens behov är tillfälligt eller inte.&lt;br&gt;Detta krav måste således uteslutande rikta sig mot beställaren. Vidare&lt;br&gt;anser jag det inte nödvändigt att på sätt som föreslagits i promemorian,&lt;br&gt;ställa upp det ytterligare kravet att en förutsättning för inhyrningen skall&lt;br&gt;vara att det uppkomna behovet lämpligen inte kan tillgodoses på annat&lt;br&gt;sätt. En sådan regel blir mycket svår att rent praktiskt tillämpa och överva-&lt;br&gt;ka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller tidsbegränsningsregeln i föreslagna 9 § 1 bör den enligt&lt;br&gt;min mening omformuleras så att en arbetstagare får, inom ramen för det&lt;br&gt;enskilda uthyrningsuppdraget, ställas till en beställares förfogande för en&lt;br&gt;sammanhängande tid av högst fyra månader. Härigenom markeras att det&lt;br&gt;är själva uthyrningsuppdraget som sätter upp gränserna för tidsbegräns-&lt;br&gt;ningen. Härav följer att det exempelvis står en beställare fritt att i och för&lt;br&gt;sig anlita en och samma arbetstagare på varandra följande olika uppdrag&lt;br&gt;under förutsättning att uppdragens längd inte överstiger fyra månader och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;under förutsättning att det arbete som skall utföras svarar mot ett tillfälligt&lt;br&gt;behov i beställarens verksamhet. Här bör dock noteras att i kravet på att&lt;br&gt;behovet skall vara tillfälligt ligger att det arbete som skall utföras inte får&lt;br&gt;återkomma regelbundet med korta intervaller exempelvis med någon må-&lt;br&gt;nads mellanrum. Skulle arbetet vara på sådant sätt regelbundet återkom-&lt;br&gt;mande får det nämligen anses utgöra ett så normalt inslag i beställarens&lt;br&gt;verksamhet att det uppkomna behovet knappast kan betraktas som tillfäl-&lt;br&gt;ligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med kravet på att den angivna tidsfristen skall vara sammanhängande&lt;br&gt;förstås den tidsperiod som arbetstagaren enligt uthyrningsuppdraget står&lt;br&gt;till beställarens förfogande och således inte den tid som arbetstagaren rent&lt;br&gt;faktiskt utför arbete i beställarens verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kommer senare att föreslå vissa ändringar i 38 § MBL som syftar till&lt;br&gt;en förstärkt förhandlings- och informationsskyldighet för arbetsgivare in-&lt;br&gt;nan han anlitar uthyrd arbetskraft. Jag vill emellertid redan i detta sam-&lt;br&gt;manhang särskilt framhålla att omständigheten att en arbetsgivare hyr in&lt;br&gt;arbetskraft i strid mot de nu föreslagna reglerna kan utgöra laglig grund för&lt;br&gt;den fackliga organisationen att utnyttja sin vetorätt enligt MBL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anställningsvillkor och verksamhetens bedrivande i övrigt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås en regel av innehåll att mellan tillståndshavaren&lt;br&gt;och dennes arbetstagare skall finnas ett skriftligt anställningsavtal som&lt;br&gt;skall uppfylla dels de krav på anställningsform som följer av LAS, dels de&lt;br&gt;krav som normalt kan ställas på innehållet i ett sådant anställningsavtal&lt;br&gt;inom det aktuella yrkesområdet, varvid löner och andra anställningsvill-&lt;br&gt;kor inte får understiga de som normalt gäller inom branschen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar uppfattningen att anställningsavtalen mellan uthyraren och&lt;br&gt;dennes anställda bör vara skriftliga. I avtalen skall regleras anställningsfor-&lt;br&gt;men, löner och allmänna anställningsvillkor. Däremot ställer jag mig&lt;br&gt;tveksam till det i promemorian föreslagna kravet att anställningsavtalet&lt;br&gt;skall uppfylla de krav som normalt kan ställas på innehållet i ett sådant&lt;br&gt;anställningsavtal och att löner och andra anställningsvillkor inte får under-&lt;br&gt;stiga de som normalt gäller inom branschen. Som AD har påpekat kan&lt;br&gt;tillämpningsproblem uppstå när det gäller uppfyllandet av detta krav&lt;br&gt;eftersom skilda uppfattningar kan råda om hur de jämförelser som blir&lt;br&gt;aktuella skall göras. Vad som enligt min mening är ett avgörande skäl mot&lt;br&gt;att genomföra förslaget i denna del är att ett sådant krav i praktiken&lt;br&gt;innebär en lagreglering om löner och anställningsvillkor vilket är främ-&lt;br&gt;mande för svensk rättstradition. Enligt min mening är frågan om anställ-&lt;br&gt;ningarnas innehåll i dessa fall något som på sedvanligt sätt får lösas genom&lt;br&gt;förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter eller direkt mellan arbets-&lt;br&gt;tagaren och arbetsgivaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller anställningsformen följer redan av LAS att anställning&lt;br&gt;normalt skall gälla tills vidare och att tidsbegränsade anställningar bara får&lt;br&gt;träffas i vissa angivna situationer. Härav följer, som Svea hovrätt också&lt;br&gt;påpekar att även uthyrningsföretag har rätt att, om inte annat föreskrivs,&lt;br&gt;träffa tidsbegränsade anställningar under de i lagen angivna kriterierna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och att lovligheten av sådana anställningsformer således inte i och for sig Prop. 1990/91: 124&lt;br&gt;är beroende av var arbetsinsatsen utförs. På sätt som framhålls i prome-&lt;br&gt;morian torde det samtidigt stå klart att vissa former av upprepade tidsbe-&lt;br&gt;gränsade anställningar som idag förekommer i samband med uthyrnings-&lt;br&gt;uppdrag och som innebär att en arbetstagare anställs uppdrag för uppdrag&lt;br&gt;(utan att något anställningsförhållande föreligger mellan uppdragen) vid&lt;br&gt;en rättslig prövning sannolikt skulle betraktas som otillåtna visstidsanställ-&lt;br&gt;ningar. När det gäller andra fall av tidsbegränsade anställningar som är en&lt;br&gt;direkt följd av uthyrningsuppdraget och detta uppdrags längd kan det&lt;br&gt;rättsliga läget vara mer svårbedömt. De kriterier som normalt brukar&lt;br&gt;ställas upp för att avgöra denna fråga är inte direkt tillämpliga på dessa&lt;br&gt;situationer. Främst beror detta på att LAS regler om möjligheten att träffa&lt;br&gt;tidsbegränsade anställningsavtal och den praxis som utbildats i arbets-&lt;br&gt;domstolen vilar på antagandet att det är förhållandena hos den egna&lt;br&gt;arbetsgivaren och förhållandena i dennes verksamhet som är avgörande&lt;br&gt;för lovligheten av den aktuella anställningsformen. Enligt min mening står&lt;br&gt;det emellertid helt klart att vissa av de möjligheter som finns enligt LAS att&lt;br&gt;träffa tidsbegränsade anställningsavtal inte bör kunna tillämpas på de nu&lt;br&gt;aktuella uthyrningsföretagen. En sådan tillämpning skulle nämligen kom-&lt;br&gt;ma att strida mot det grundläggande syfte som bär upp bestämmelserna&lt;br&gt;om tidsbegränsade anställningar enligt LAS. Till väsentlig del bärs dessa&lt;br&gt;bestämmelser upp av syftet att hindra att de mera långtgående reglerna om&lt;br&gt;anställningsskydd vid tillsvidareanställning kringgås genom utnyttjande&lt;br&gt;av andra anställningsformer. Mot denna bakgrund föreslår jag att tidsbe-&lt;br&gt;gränsade anställningsavtal som är direkt föranledda av uthyrningsuppdrag&lt;br&gt;inte får träffas i de fall som anges i 5 § p. 1 och 3 samt 6 § LAS. De fall som&lt;br&gt;avses och där det alltså inte blir möjligt att träffa tidsbegränsade avtal&lt;br&gt;gäller tidsbegränsningar med hänsyn till arbetets särskilda beskaffenhet&lt;br&gt;(5 § p. 1), arbetstoppsanställningar (5 § p. 3) samt provanställningar (6 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening vore det både naturligt och önskvärt att frågan om&lt;br&gt;vilka villkor som bör gälla inom olika branscher när det gäller uthyrd&lt;br&gt;arbetskraft snarast blir föremål för branschöverenskommelser mellan par-&lt;br&gt;terna på arbetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av lagen bör vidare framgå, på sätt som i sak föreslagits i promemorian,&lt;br&gt;dels att en arbetstagare inte får hindras att, om han så önskar, ta anställ-&lt;br&gt;ning hos beställaren efter uppdragets slut, dels att en arbetstagare som&lt;br&gt;slutar sin anställning och tar anställning hos ett uthyrningsföretag inte får&lt;br&gt;hyras ut till sin tidigare arbetsgivare förrän sex månader förflutit från&lt;br&gt;anställningens upphörande. Dessa krav riktar sig både till uthyraren och&lt;br&gt;beställaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det senare kravet, som bl. a. syftar till att motverka en från arbetsmark-&lt;br&gt;nadspolitisk utgångspunkt olämplig rekryteringsverksamhet avviker på&lt;br&gt;två punkter från promemorians förslag. På sätt som TCO påpekat bör inte&lt;br&gt;uppställas något krav på att syftet med uppsägningen skall vara att ta&lt;br&gt;anställning i ett uthyrningsföretag. Ett sådant syfte torde bli svårt att i&lt;br&gt;efterhand kunna konstatera. Vidare bör, som bl. a. forskningsnämnden vid&lt;br&gt;Lunds universitet framhållit, tidsfristen börja löpa från anställningens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;upphörande (och inte, som föreslagits i promemorian, från tidpunkten då Prop. 1990/91:124&lt;br&gt;uppsägningen skedde).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avvikelser genom kollektivavtal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås att avvikelser från den i promemorian föreslagna&lt;br&gt;tidsbegränsningsregeln när det gäller uthyrningsuppdragens längd skall&lt;br&gt;kunna göras genom kollektivavtal på central nivå. Även jag tycker det är&lt;br&gt;önskvärt att ge arbetsmarknadens parter en möjlighet att disponera över&lt;br&gt;längden av de enskilda uthyrningsuppdragen. Genom att göra lagen dispo-&lt;br&gt;sitiv på denna punkt kan parterna anpassa anlitandet av uthyrd arbetskraft&lt;br&gt;till de särskilda förhållanden som råder inom sådana branscher där det är&lt;br&gt;vanligen förekommande att uthyrd arbetskraft anlitas under längre peri-&lt;br&gt;oder. Enligt min mening bör även avvikelser kunna göras från kravet att&lt;br&gt;själva anlitandet skall vara föranlett av ett tillfälligt behov av arbetskraft.&lt;br&gt;Eftersom arbetsförmedlingslagen ytterst är en social skyddslagstiftning bör&lt;br&gt;i nu angivna fall föreskrivas medverkan av en central arbetstagarorganisa-&lt;br&gt;tion för att avsteg skall få ske.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.5 Tillsyns- och ansvarsfrågor m. m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: AMS är tillsynsmyndighet enligt lagen och får, från&lt;br&gt;den som omfattas av tillsynen, begära in de upplysningar och hand-&lt;br&gt;lingar som behövs för tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AMS får en möjlighet att vid vite utfärda förelägganden och&lt;br&gt;förbud mot den som bryter mot lagens föreskrifter i vissa fall.&lt;br&gt;Straffansvaret för den som bedriver olaglig arbetsförmedling be-&lt;br&gt;hålls. Det nuvarande straffansvaret för anlitande av sådan olagligt&lt;br&gt;förmedlad arbetskraft tas bort liksom straffansvaret för den som&lt;br&gt;bryter mot av AMS föreskrivna villkor eller bestämmelser. Vidare&lt;br&gt;föreslås en justering av straffskalan för den som bedriver ersätt-&lt;br&gt;ningsfri arbetsförmedling utan att göra anmälan så att bötesmax-&lt;br&gt;imum överensstämmer med vad som är normalt vid penningböter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Övervägande flertalet av de remissinstanser som&lt;br&gt;yttrat sig över förslaget i denna del har tillstyrkt. AMS och länsrätten i&lt;br&gt;Stockholms län har pekat på att det borde vara möjligt att ingripa med vite&lt;br&gt;även mot den som anlitar olagligt förmedlad arbetskraft eller som använ-&lt;br&gt;der olagligt inhyrd arbetskraft. Svenska kommunförbundet anser att det&lt;br&gt;inte föreligger skäl att ändra eller skärpa den sakliga innebörden av de&lt;br&gt;gällande straffbestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: I likhet med promemorians förslag och gällande&lt;br&gt;rätt bör AMS vara den myndighet som utövar tillsynen över att lagen&lt;br&gt;efterlevs. Att som AMS föreslagit, lägga dessa kontrollgrupper på en sär-&lt;br&gt;skild partsammansatt nämnd fristående från AMS är en lösning som jag&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte finner särskilt lämplig. Enligt min mening faller det sig naturligt att Prop. 1990/91: 124&lt;br&gt;AMS är tillsynsmyndighet enligt lagen. AMS har dessa uppgifter i dag och&lt;br&gt;har vidare en stor erfarenhet och sakkunskap när det gäller att hantera de&lt;br&gt;ganska besvärliga gränsdragningsproblem som kan uppstå exempelvis i&lt;br&gt;samband med privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft. Dess-&lt;br&gt;utom är det angeläget att det samlade ansvaret för verksamheten med&lt;br&gt;arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft inte splittras upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AMS bör ha rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som&lt;br&gt;behövs för tillsynen. Bestämmelsen riktar sig mot den eller de som omfat-&lt;br&gt;tas av tillsynen enligt lagen dvs. såväl den som bedriver arbetsförmedlings-&lt;br&gt;resp. uthyrningsverksamhet som den som anlitar sådan förmedlad eller&lt;br&gt;uthyrd arbetskraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom en lagändring år 1970 (prop. 1970 nr 166. LU 93, rskr. 458)&lt;br&gt;skärptes straffet för arbetsförmedling i förvärvssyfte från dagsböter till&lt;br&gt;böter eller fängelse i högst sex månader. Vidare infördes en bestämmelse&lt;br&gt;att även den som bereder arbete åt någon som har anvisats arbete genom&lt;br&gt;sådan förmedling skulle kunna straffas. Bestämmelsen kompletterades&lt;br&gt;genom en lagändring år 1984 med att allmänt åtal för sådant brott fick&lt;br&gt;väckas endast efter medgivande av arbetsmarknadsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med att infora fängelse i straffskalan och att utvidga det straffbara&lt;br&gt;området var att förbudet mot olaga arbetsförmedling skulle kunna upp-&lt;br&gt;rätthållas på ett mer effektivt sätt. Fängelsestraffet var främst tänkt för&lt;br&gt;grövre fall av olaga arbetsförmedling exempelvis vid upprepad brottslighet&lt;br&gt;o. dyl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt departementschefen (prop. 1970 nr 166 s.55) berodde den rådan-&lt;br&gt;de ineffektiviteten när det gällde att hindra arbetsförmedling i förvärvssyf-&lt;br&gt;te främst av två skäl. Det ena skälet var att arbetsförmedling i förvärvssyf-&lt;br&gt;te ger ett så gott ekonomiskt utbyte att ett bötesstraff har ringa betydelse.&lt;br&gt;Ett annat skäl som anfördes var att den förhållandevis ringa påföljden kan&lt;br&gt;ha medfört att polis och åklagare betraktat brottet som ganska bagatellar-&lt;br&gt;tat och att utredning om ett sådant brott därför fått stå tillbaka för&lt;br&gt;utredningar om andra, med hänsyn till påföljden, grövre brottsliga förfa-&lt;br&gt;randen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan i dag konstateras att de intentioner som låg bakom skärpningar-&lt;br&gt;na av lagstiftningen år 1970 knappast har infriats. I de fall fällande domar&lt;br&gt;förekommer döms fortfarande låga bötesstraff ut som knappast verkar&lt;br&gt;avhållande på utövarna. Såvitt är känt har heller inte någon dömts för att&lt;br&gt;ha anlitat olagligt förmedlad arbetskraft, vilket naturligtvis inte utesluter&lt;br&gt;att denna straffbestämmelse ändå kan ha haft en avhållande effekt. Enligt&lt;br&gt;erfarenheter AMS redovisat är det mycket svårt att få stöd från åklagare&lt;br&gt;och domstolar när det gäller att beivra brott mot arbetsförmedlingslagen.&lt;br&gt;Kunskaperna om lagen är vidare enligt AMS erfarenheter mycket begrän-&lt;br&gt;sade. Till detta kommer att ärenden som tidigare kunde avgöras relativt&lt;br&gt;snabbt med en begränsad polisutredning under senare år har tagit allt&lt;br&gt;längre tid och medfört allt mer omfattande förundersökningar. AMS tradi-&lt;br&gt;tionella tillsynsverksamhet med lagföring som sista utväg har således blivit&lt;br&gt;allt mindre effektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis visar erfarenheterna att det är svårt och tar tid att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;angripa olaglig arbetsförmedling (inkl, uthyrningsverksamhet) enbart ge- Prop. 1990/91: 124&lt;br&gt;nom straffrättsliga åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidgade sanktioner mot utövare av olaglig verksamhet enligt lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till de ovan redovisade svårigheterna har i promemorian&lt;br&gt;föreslagits en möjlighet för AMS att förelägga vite istället för eller vid&lt;br&gt;sidan av straff för att begränsa den olagliga verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rent allmänt kan konstateras att man i lagstiftningen under senare år i&lt;br&gt;ökad utsträckning föreskrivit vite i stället för eller vid sidan om straff.&lt;br&gt;Detta har att göra med att vitet många gånger är effektivare än det mer&lt;br&gt;obestämda straffhotet. Straffhotet verkar ju generellt och är därför inte&lt;br&gt;alltid så effektivt i det enskilda fallet. Ett vitesförläggande däremot riktar&lt;br&gt;sig direkt till den som tredskar. Ett kraftigt tilltaget vite är dessutom ofta&lt;br&gt;en mer kännbar sanktion än exempelvis en måttlig bötespåföljd. Vitet är&lt;br&gt;inte som bötesstraffet maximerat. Det skall till beloppet fastställas så att&lt;br&gt;man uppnår syftet med föreläggandet. Därigenom kan det avpassas så att&lt;br&gt;det inte ter sig som ekonomiskt meningsfullt för utövaren av verksamhe-&lt;br&gt;ten att fortsätta med denna. Vidare kan framhållas att vitesförbud kan&lt;br&gt;riktas direkt mot en juridisk person medan straffansvar endast kan ut-&lt;br&gt;krävas från fysiska personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av det nu anförda talar enligt min mening starka skäl för&lt;br&gt;att det i lagen införs en möjlighet för AMS att vid vite förelägga den som&lt;br&gt;utan tillstånd bedriver arbetsförmedling i förvärvssyfte av arbetskraft att&lt;br&gt;upphöra med verksamheten. Härigenom skulle AMS på ett mer effektivt&lt;br&gt;sätt kunna utöva sin tillsyn enligt lagen. Så gott som samtliga remissinstan-&lt;br&gt;ser som yttrat sig över förslaget om vite har också tillstyrkt detsamma. Jag&lt;br&gt;är även beredd att, på sätt A MS och länsrätten i Stockholms län föreslagit,&lt;br&gt;öppna en möjlighet för AMS att tillgripa vite även mot den som anlitar&lt;br&gt;olagligt förmedlad arbetskraft. Det i promemorian föreslagna vitesförbu-&lt;br&gt;det omfattar även den som utan tillstånd bedriver uthyrning av arbets-&lt;br&gt;kraft. Jag har tidigare gjort den bedömningen att promemorians förslag om&lt;br&gt;tillståndsprövning inte bör genomföras. I stället har jag föreslagit vissa&lt;br&gt;föreskrifter i lagen om vad en uthyrare och beställare har att iaktta när de&lt;br&gt;hyr ut resp, hyr in arbetskraft. Enligt min mening bör även brott mot dessa&lt;br&gt;föreskrifter kunna beivras på så sätt att AMS ges en möjlighet att vid vite&lt;br&gt;meddela de förelägganden och/eller förbud som behövs under förutsätt-&lt;br&gt;ning att avtal om avvikelser inte har träffats enligt kollektivavtal. Även&lt;br&gt;mot den som vägrar att på begäran tillhandahålla AMS nödvändiga upp-&lt;br&gt;lysningar och handlingar bör vitesföreläggande vara en lämplig sanktions-&lt;br&gt;form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon skyldighet för AMS att sätta ut vite i ett föreläggande eller förbud&lt;br&gt;föreslås inte. Det ankommer således på AMS att med hänsyn till omstän-&lt;br&gt;digheterna i det enskilda fallet avgöra om ett meddelat föreläggande eller&lt;br&gt;förbud skall förenas med vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhållandet mellan vite och straff&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svensk rätt har sedan länge intagit ståndpunkten att det inte bör vara&lt;br&gt;möjligt att ingripa med både straff och vitespåföljd mot ett och samma&lt;br&gt;förfarande. Denna princip innebär att vite inte får föreläggas i fall där&lt;br&gt;straffansvar är stadgat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På senare tid har dock i lagstiftningen gjorts flera avsteg från denna&lt;br&gt;princip. Därvid har i den lag som varit aktuell i stället införts en bestäm-&lt;br&gt;melse om att den som har överträtt ett vitesföreläggande eller ett vitesför-&lt;br&gt;bud inte också får dömas till straff för gärning som omfattas av föreläggan-&lt;br&gt;det eller förbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med detta synsätt bör reglerna i den nu föreslagna lagen&lt;br&gt;utformas så att dubbla påföljder inte uppkommer. Detta kan uppnås&lt;br&gt;genom en föreskrift av innebörd att straff inte får utdömas för gärning som&lt;br&gt;omfattas av ett vitesförbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av lagen (1985:206) om viten (viteslagen) följer att förfallet vite skall&lt;br&gt;dömas ut av länsrätt, om annat inte är särskilt föreskrivet, samt att&lt;br&gt;ansökan hos länsrätten görs av den myndighet som har förelagt vitet.&lt;br&gt;Några betänkligheter mot att följa den i viteslagen föreskrivna ordningen&lt;br&gt;när det gäller ärenden om utdömande av vite med stöd av arbetsförmed-&lt;br&gt;lingslagen synes inte föreligga. Av detta följer att det alltså är länsrätten&lt;br&gt;som på ansökan av AMS har att pröva frågor om utdömande av viten.&lt;br&gt;Länsrättens beslut överklagas till kammarrätten och överklaganden av&lt;br&gt;kammarrättens beslut prövas av regeringsrätten efter prövningstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med förslaget om vitessanktion öppnas en möjlighet för AMS att istället&lt;br&gt;för åtalsanmälan ingripa med ett vitesföreläggande eller vitesförbud. Fort-&lt;br&gt;farande gäller emellertid att AMS normalt skall försöka åstadkomma rät-&lt;br&gt;telse på frivillig väg innan ett föreläggande eller förbud meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett föreläggande eller förbud inte efterföljs kan AMS, förutom att&lt;br&gt;låta döma ut vitet, givetvis också meddela ett nytt föreläggande eller&lt;br&gt;förbud vid högre vite. En förutsättning för detta är dock att det första&lt;br&gt;beslutet vunnit laga kraft. Genom att överklaga detta beslut kan således&lt;br&gt;adressaten hindra att ett nytt vite föreläggs (eller att det förelagda vitet&lt;br&gt;döms ut).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att motverka överklaganden i förhålningssyfte har i viteslagen in-&lt;br&gt;förts en möjlighet för myndigheterna att använda s. k. löpande vite. Enligt&lt;br&gt;min mening bör emellertid institutet löpande vite inom det nu aktuella&lt;br&gt;området användas med en viss försiktighet innan en ändamålsenlig praxis&lt;br&gt;har hunnit utformas. Löpande vite bör således inte användas schablon-&lt;br&gt;mässigt utan först efter en prövning i det enskilda fallet. Normalt torde&lt;br&gt;löpande vite kunna användas främst i situationer då det finns skäl att&lt;br&gt;befara att utövaren av verksamheten i fråga kan komma att åsidosätta&lt;br&gt;AMS beslut upprepade gånger och fortsätta sin verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffsanktioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera av arbetsförmedlingslagens bestämmelser är idag straffsanktionera-&lt;br&gt;de. Som framgått av det föregående är sanktionen för den som utan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillstånd bedriver arbetsförmedling i förvärvssyfte böter eller fängelse i Prop. 1990/91: 124&lt;br&gt;högst sex månader. Även om det inte uttryckligen framgår av lagtexten&lt;br&gt;torde straffansvaret innefatta såväl uppsåtligt som oaktsamt handlande.&lt;br&gt;Straffansvar föreligger också för den som anlitar sådan olagligt förmedlad&lt;br&gt;arbetskraft. Även här är straffet böter eller fängelse i högst sex månader.&lt;br&gt;Endast uppsåtligt anlitande är straffbart. Vidare får allmänt åtal för sådant&lt;br&gt;brott väckas endast efter medgivande av AMS. Den som utan tillstånd&lt;br&gt;bedriver arbetsförmedling mot ersättning (dvs. utan förvärvssyfte) kan&lt;br&gt;dömas till böter. Den som bedriver arbetsförmedling utan ersättning och&lt;br&gt;försummar att inom tre månader från verksamhetens början anmäla verk-&lt;br&gt;samheten till AMS kan dömas till böter, högst femhundra kronor. Den&lt;br&gt;som bryter mot av AMS meddelade villkor eller bestämmelser eller utfär-&lt;br&gt;dade föreskrifter döms till böter. Slutligen innehåller lagen en bestämmelse&lt;br&gt;som anger att om någon står under åtal för brott enligt lagen och fortsätter&lt;br&gt;sitt brottsliga förfarande skall som särskilt brott anses vad han förbrutit&lt;br&gt;före varje åtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet att bedriva privat arbetsförmedling omfattar i dag såväl ”van-&lt;br&gt;lig” arbetsförmedling som uthyrning av arbetskraft. Den omständigheten&lt;br&gt;att uthyrningsverksamheten, på sätt jag tidigare föreslagit, bryts ut ur&lt;br&gt;arbetsförmedlingsbegreppet och görs till föremål för en särskild reglering&lt;br&gt;är inte avsedd att ändra på förhållandet att olaglig arbetsförmedling även&lt;br&gt;fortsättningsvis skall vara belagd med straff. Jag föreslår därför i likhet&lt;br&gt;med promemorian att den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utan&lt;br&gt;tillstånd bedriver arbetsförmedling i förvärvssyfte döms till böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst sex månader. När det gäller den som utan tillstånd bedri-&lt;br&gt;ver arbetsförmedling mot ersättning (dvs. utan förvärvssyfte) föreslås,&lt;br&gt;liksom idag, böter. Jag ansluter mig vidare till promemorians förslag om&lt;br&gt;en justering av straffskalan för den som bedriver ersättningsfri arbetsför-&lt;br&gt;medling utan att göra anmälan så att bötesmaximum överensstämmer&lt;br&gt;med vad som är normalt vid penningböter. På denna punkt har AMS&lt;br&gt;ifrågasatt om anmälningsplikten och till anmälningsplikten hörande straff-&lt;br&gt;sanktionen har någon egentlig betydelse. Enligt AMS innebär bestämmel-&lt;br&gt;sen endast onödig byråkrati och kan lika gärna tas bort. Enligt min mening&lt;br&gt;fyller emellertid bestämmelsen ett reellt syfte, nämligen uppfyllandet av&lt;br&gt;kravet i artikel 7 i den tidigare redovisade och av Sverige ratificerade ILO-&lt;br&gt;konventionen nr 96. Enligt denna artikel åligger det nämligen vederböran-&lt;br&gt;de lands myndighet att vidta nödvändiga åtgärder för att förvissa sig att&lt;br&gt;utövaren bedriver sin verksamhet utan ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det därefter gäller anlitandet av olagligt förmedlad arbetskraft före-&lt;br&gt;slås i promemorian att ett sådant anlitande även fortsättningsvis skall vara&lt;br&gt;straffbelagt. Mot bakgrund av vad jag tidigare föreslagit om en möjlighet&lt;br&gt;för AMS att för denna situation utfärda vitesföreläggande eller vitesförbud&lt;br&gt;torde det inte vara erforderligt att därutöver föreskriva en särskild straff-&lt;br&gt;sanktion för anlitandefallen. Någon särskild straffpåföljd vid sidan av&lt;br&gt;vitessanktion för den som bryter mot de tidigare nämnda föreskrifterna&lt;br&gt;om vad en uthyrare eller beställare måste iakttaga när de hyr ut resp, hyr in&lt;br&gt;arbetskraft föreslås inte heller. När det gäller den nuvarande straffsanktio-&lt;br&gt;nerade föreskriften för den som bryter mot av AMS meddelade villkor&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller bestämmelser kan denna enligt min mening tas bort. Det torde Prop. 1990/91: 124&lt;br&gt;knappast vara erforderligt att, vid sidan av möjligheten att återkalla ett&lt;br&gt;tillstånd helt eller delvis eller meddela ändrade villkor ha kvar en straff-&lt;br&gt;sanktionerad bestämmelse för den som bryter mot denna föreskrift. Enligt&lt;br&gt;min mening föreligger det inte heller något behov att ha kvar den nuvaran-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de 11 § som tar sikte på s. k. perdurerande brottslighet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.6 Överklagande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: AMS beslut får överklagas hos regeringen. AMS beslut&lt;br&gt;om att förelägga vite får dock inte överklagas. Sådant beslut prövas&lt;br&gt;av länsrätt i samband med utdömandet av vitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: AMS beslut får överklagas hos kammarrätten.&lt;br&gt;Om ett ärende bedöms principiellt viktigt från arbetsmarknadspolitisk&lt;br&gt;synpunkt får AMS överlämna ärendet till regeringens avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser som yttrat sig över försla-&lt;br&gt;get är positiva till att överklagande bör ske till förvaltningsdomstol. Flera&lt;br&gt;remissinstanser bl.a. kammarrätten i Stockholm, RRV, AD, RSV och&lt;br&gt;juridiska fakultetsstyrelsens forskningsnämnd vid Lunds universitet har&lt;br&gt;emellertid avstyrkt eller ställt sig tveksam till möjligheten för AMS att&lt;br&gt;överlämna ärenden med arbetsmarknadspolitiska bedömningar till rege-&lt;br&gt;ringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: AMS beslut i ärenden enligt arbetsförmedlings-&lt;br&gt;lagen kan överklagas till regeringen. Detta framgår visserligen inte av lagen&lt;br&gt;men följer av den allmänna bestämmelsen om överklagande som finns i&lt;br&gt;51 § förordningen (1988:1139) med instruktion för arbetsmarknadsverket.&lt;br&gt;Skälet till denna ordning torde vara att AMS beslut ansetts innefatta&lt;br&gt;arbetsmarknadspolitiska bedömningar och att regeringen i sådana ärenden&lt;br&gt;bör ha sista ordet. För närvarande förekommer endast i ringa omfattning&lt;br&gt;förvaltningsärenden hos regeringen som avser överklaganden enligt arbets-&lt;br&gt;förmedlingslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har länge varit en strävan att avlasta regeringen ärenden av löpande&lt;br&gt;art så att statsråden och departementen får bättre tid för större och övergri-&lt;br&gt;pande frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I prop. 1983/84:120 om regeringens befattning med besvärsärenden togs&lt;br&gt;frågan upp om att befria regeringen från olika förvaltningsärenden som&lt;br&gt;överklagats. År 1984 (KU 23, rskr. 250) fastställde riksdagen riktlinjer för&lt;br&gt;en systematisk översyn av reglerna om rätt att överklaga ärenden till&lt;br&gt;regeringen och för utformningen av överklaganderegler i nya ärendegrup-&lt;br&gt;per. Som en utgångspunkt angavs att regeringen i allmänhet inte borde&lt;br&gt;vara besvärsinstans annat än när det behövdes en politisk styrning av&lt;br&gt;praxis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till detta kommer också skäl som har anknytning till Europeiska kon-&lt;br&gt;ventionen den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättig-&lt;br&gt;heterna och de grundläggande friheterna. Enligt artikel 6 i den konventio-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nen har var och en rätt till domstolsprövning när det gäller bl. a. civila Prop. 1990/91: 124&lt;br&gt;rättigheter och skyldigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att säkerställa att svensk rätt motsvarar konventionens krav antog&lt;br&gt;riksdagen år 1988 en lag om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut (SFS&lt;br&gt;1988:205). Enligt den lagen skali regeringsrätten under vissa förutsättning-&lt;br&gt;ar pröva bl. a. beslut som regeringen meddelar som sista instans i den&lt;br&gt;”normala” instansordningen. En förutsättning är att beslutet rör något&lt;br&gt;förhållande som avses i 8 kap. 2 eller 3 § regeringsformen, dvs. rör tillämp-&lt;br&gt;ningen av civilrättsliga eller ”betungande” offentligrättsliga regler. I lagens&lt;br&gt;förarbeten (prop. 1987/88:69 s. 18) uttalas emellertid att det på längre sikt&lt;br&gt;bör övervägas i vilken mån det är ändamålsenligt att ersätta den överpröv-&lt;br&gt;ning som idag sker i administrativ ordning med domstolsprövning. Utta-&lt;br&gt;landet lämnades utan erinran av riksdagen (KU 1987/88:38, rskr. 189).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian framhölls att, med promemorians förslag att bedriva&lt;br&gt;uthyrning av arbetskraft efter tillståndsprövning, skulle antalet överkla-&lt;br&gt;gandeärenden till regeringen öka med 15 — 20 ärenden årligen. Mot denna&lt;br&gt;bakgrund och med hänsyn till det allmänna intresset att avlasta regeringen&lt;br&gt;förvaltningsärenden och till konventionens krav på domstolsprövning fö-&lt;br&gt;reslogs i promemorian att överprövning av AMS beslut skulle ske hos&lt;br&gt;kammarrätten. Vidare föreslogs en möjlighet för AMS att överlämna ett&lt;br&gt;ärende till regeringens prövning om ett ärende bedömdes principiellt vik-&lt;br&gt;tigt från arbetsmarknadspolitisk synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har tidigare föreslagit, med avvikelse från promemorians förslag, att&lt;br&gt;uthyrning av arbetskraft får bedrivas utan krav på tillstånd från AMS. Den&lt;br&gt;i promemorian föreslagna instansordningen motiverades huvudsakligen&lt;br&gt;av skäl som hade att göra med tillkomsten av denna nya ärendegrupp. Med&lt;br&gt;hänsyn till de genom mitt förslag ändrade förutsättningarna bör instans-&lt;br&gt;ordningen inte ändras nu. När det gäller bl. a. ärenden om tillstånd till&lt;br&gt;arbetsförmedling har prövningen sådana inslag av arbetsmarknadspolitis-&lt;br&gt;ka bedömningar att frågan om en ny instansordning bör anstå tills ytterli-&lt;br&gt;gare erfarenheter har vunnits. Tills vidare bör Europakonventionens krav&lt;br&gt;på tillgång till domstolsprövning för dessa ärenden vara tillgodosett genom&lt;br&gt;möjligheten till rättsprövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller utdömande av ett av AMS förelagt vite prövas sådana&lt;br&gt;frågor av länsrätten på ansökan av AMS. När det gäller själva vitesföreläg-&lt;br&gt;gandet bör detta enligt min mening inte kunna överklagas till regeringen.&lt;br&gt;Denna fråga bör istället underkastas länsrättens prövning i samband med&lt;br&gt;utdömandet av vitet. Den utdömande myndigheten bör alltså ha fria&lt;br&gt;händer att ompröva föreläggandet i hela dess vidd. Således bör även i&lt;br&gt;dessa fall en ren lämplighetsprövning kunna komma ifråga.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.7 Kostnader&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mlin bedömning: Möjligheten för AMS att ingripa med vitesföreläggande&lt;br&gt;eller vitesförbud innebär vissa nya arbetsuppgifter för AMS och de allmän-&lt;br&gt;na förvaltningsdomstolarna. De merkostnader som kan uppstå vid förvalt-&lt;br&gt;ningsdomstolarna torde bli marginella. AMS utvidgade och förändrade&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillsynsarbete förutsätter dock att AMS tillförs utökade resurser. Bespa- Prop. 1990/91: 124&lt;br&gt;ringar sker vid de allmänna domstolarna. Expeditionsavgifter bör tas ut i&lt;br&gt;samband med att tillstånd ges till arbetsförmedling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: De ökade kostnaderna finansieras genom utta-&lt;br&gt;gande av expeditionsavgifter i samband med tillståndsgivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Av de remissinstanser som yttrat sig i frågan har&lt;br&gt;AMS och statskontoret tillstyrkt förslaget med avgiftsfinansiering. Ett par&lt;br&gt;remissinstanser bl. a. Svea hovrätt, NO, AMS, och statskontoret har pekat&lt;br&gt;på svårigheterna att bedöma vilka ekonomiska konsekvenser som förslaget&lt;br&gt;kan tänkas medföra. AMS har för sin del beräknat merkostnaderna till&lt;br&gt;drygt två miljoner kr. årligen medan NO i ett längre perspektiv uppskattar&lt;br&gt;kostnaderna som mycket stora bl. a. med hänsyn till uppkomna effektivi-&lt;br&gt;tetsförluster för uthyrningsföretagens del. RRV anger att en förutsättning&lt;br&gt;för att avgiftsbeläggning skall kunna övervägas är att kostnader och konse-&lt;br&gt;kvenser klarläggs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Remissutfallet visar på svårigheter att i skilda&lt;br&gt;hänseenden bedöma kostnadseffekterna av promemorians förslag med&lt;br&gt;tillståndsprövning. I motsats till promemorians förslag har jag emellertid&lt;br&gt;föreslagit en legalisering av uthyrningsverksamheten, vilket innebär att&lt;br&gt;den nu föreliggande bedömningen måste göras utifrån delvis andra förut-&lt;br&gt;sättningar än vad som finns redovisat i promemorian och som legat till&lt;br&gt;grund för remissinstansernas ställningstaganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sett ur samhällets synpunkt torde det emellertid stå helt klart att den av&lt;br&gt;mig föreslagna uppmjukningen av dagens restriktiva lagstiftning kan bidra&lt;br&gt;till att effektivisera arbetsmarknadens funktionssätt genom en ökad rörlig-&lt;br&gt;het och flexibilitet. En jämnare löneutveckling och rationaliseringsvinster&lt;br&gt;av skilda slag är exempel på sådana positiva effekter som på sikt kommer&lt;br&gt;hela arbetsmarknaden till godo, men vars värde det är omöjligt att på&lt;br&gt;förhand uppskatta. Detsamma kan sägas om den utvidgade möjligheten&lt;br&gt;för AMS att på ett mer effektivt sätt än idag kunna ingripa mot oseriös&lt;br&gt;verksamhet genom användande av vite. Genom anlitande av s. k. svart&lt;br&gt;eller grå arbetskraft undandras staten årligen åtskilliga miljoner kronor i&lt;br&gt;form av uteblivna skatter, sociala avgifter m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget innebär också nya arbetsuppgifter på AMS och krav på en&lt;br&gt;utökad och effektiv tillsynsverksamhet. Detta förutsätter att AMS tillförs&lt;br&gt;utökade resurser. Jag avser att i ett senare sammanhang återkomma till&lt;br&gt;regeringen i denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De merkostnader som kan uppstå vid förvaltningsdomstolarna med&lt;br&gt;anledning av införandet av vitessanktion torde bli marginella.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I stort sett samtliga av de brottmål som idag handläggs vid de allmänna&lt;br&gt;domstolarna och som rör olaga arbetsförmedling avser uthyrning av ar-&lt;br&gt;betskraft. Genom att uthyrning av arbetskraft legaliseras försvinner denna&lt;br&gt;målgrupp. De kostnadsbesparande effekterna av detta är svårt att närmare&lt;br&gt;beräkna. Även om antalet sådana mål vid våra domstolar är ganska be-&lt;br&gt;gränsat kräver varje mål ett långvarigt och ganska omfattande utrednings-&lt;br&gt;arbete hos såväl polismyndighet, åklagarmyndighet som domstolsmyndig-&lt;br&gt;het.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar slutligen promemorians förslag om finansiering genom utta-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gande av expeditionsavgifter i samband med meddelande av tillstånd till Prop. 1990/91: 124&lt;br&gt;arbetsförmedling. För närvarande tas inga som helst avgifter ut när det&lt;br&gt;gäller tillståndgivning enligt arbetsförmedlingslagen&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.8 Medbestämmandelagen (MBL)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Förstärkt förhandlings- och informationsskyldighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: I 38 § medbestämmandelagen (MBL) föreskrivs att&lt;br&gt;undantagsregeln i 38 § andra stycket inte är tillämplig for det fall&lt;br&gt;arbetsgivaren anlitar ett uthyrningsföretag för att få ett arbete ut-&lt;br&gt;fört. Det innebär att en arbetsgivare alltid är skyldig att på eget&lt;br&gt;initiativ uppta förhandlingar med berörda arbetstagarorganisatio-&lt;br&gt;ner innan han fattar beslut om att hyra in arbetskraft. Vidare före-&lt;br&gt;slås en regel om en förstärkt informationsskyldighet när förhand-&lt;br&gt;lingar bedrivs enligt 38 § MBL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Inga ändringar föreslås i MBL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: LO och TCO har pekat på behovet av ett förstärkt&lt;br&gt;fackligt inflytande enligt MBL vid fall av inhyrning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: När det gäller det fackliga inflytandet när en&lt;br&gt;arbetsgivare hyr in arbetskraft torde ett krav på kollektivavtal eller fackligt&lt;br&gt;samtycke för att inhyrning skall få äga rum inte vara någon framkomlig&lt;br&gt;väg. Nackdelar med ett sådant system har redovisats i det föregående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot kan det finnas skäl att undersöka förutsättningarna för att rent&lt;br&gt;allmänt stärka löntagarorganisationernas inflytande enligt 38 § MBL. Som&lt;br&gt;redovisats i promemorian hemställer LO och TCO i en gemensam skrivel-&lt;br&gt;se till regeringen den 8 februari 1989 bl. a. att kontrollen på inhyrarsidan&lt;br&gt;skulle kunna ske med stöd av en ny paragraf (38 a) i MBL. Den nya&lt;br&gt;paragrafen skulle innebära att inhyraren/arbetsgivaren alltid har en skyl-&lt;br&gt;dighet att före det att avtal om inhyrning sluts, på eget initiativ uppta&lt;br&gt;förhandlingar med berörda arbetstagarorganisationer. TCO har även i sitt&lt;br&gt;remissyttrande föreslagit ett ökat fackligt inflytande genom att en ny 38 a §&lt;br&gt;tillförs MBL enligt den gemensamma hemställan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian framhålls visserligen att undantagsregeln för arbete av&lt;br&gt;kortvarig och tillfällig natur i 38 § andra stycket MBL endast i mycket&lt;br&gt;speciella fall kan leda till att en arbetsgivare kan underlåta att påkalla&lt;br&gt;förhandling enligt 38 § första stycket innan han beslutar sig för att hyra in&lt;br&gt;arbetskraft. Emellertid kan det, enligt min mening, inte uteslutas att den&lt;br&gt;nu berörda undantagsregeln när det gäller arbetsgivarens primära förhand-&lt;br&gt;lingsskyldighet kan vålla problem i den praktiska tillämpningen, speciellt&lt;br&gt;som in- och uthyrningsverksamhet, på sätt jag föreslagit kommer att&lt;br&gt;legaliseras. En delvis ny förhandlingssituation kommmer att uppstå ute på&lt;br&gt;företagen eftersom den nuvarande förhandlingsskyldigheten enligt 38 §&lt;br&gt;första stycket MBL i första hand tar sikte på entreprenadverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis leder det nu anförda till att det kan vara av värde&lt;br&gt;att införa en uttrycklig lagbestämmelse i MBL att undantagsregeln i 38 §&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andra stycket inte är tillämplig för det fall arbetsgivaren avser att anlita ett&lt;br&gt;uthyrningsföretag för att få ett arbete utfört. I dessa situationer skulle&lt;br&gt;således arbetsgivaren alltid vara skyldig att på eget initiativ påkalla för-&lt;br&gt;handling i enlighet med 38 § första stycket MBL. En sådan regel skulle&lt;br&gt;endast kunna frångås genom att parterna träffar kollektivavtal om det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan fråga som i olika sammanhang tagits upp och berörts av de&lt;br&gt;fackliga organisationerna är svårigheterna att få en bra och tillförlitlig&lt;br&gt;information om förhandlingsfrågan när förhandlingar bedrivs enligt 38 §&lt;br&gt;MBL. Vad som här närmast har diskuterats är arbetstagarpartens rätt till&lt;br&gt;insyn i och information om entreprenören/uthyraren och om de förhållan-&lt;br&gt;den under vilken dennes anställda arbetar. En sådan rätt till insyn och&lt;br&gt;information ökar möjligheten för den fackliga organisationen att fatta sina&lt;br&gt;beslut på ett så objektivt beslutsunderlag som möjligt. Även arbetsgivaren&lt;br&gt;och entreprenören/uthyraren har givetvis ett starkt intresse av att förhand-&lt;br&gt;lingarna och arbetstagarparternas ställningstagande bygger på ett tillräck-&lt;br&gt;ligt och korrekt beslutsunderlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Visserligen kan sägas att det rent allmänt ligger i en arbetsgivares primä-&lt;br&gt;ra förhandlingsskyldighet enligt MBL en skyldighet att på ett tidigt stadi-&lt;br&gt;um informera arbetstagarorganisationen i den aktuella frågan. Detta häng-&lt;br&gt;er samman med att en arbetsgivares informationsskyldighet enligt 19 §&lt;br&gt;MBL inte är ”primär” i den meningen att information skall lämnas före en&lt;br&gt;åtgärd eller ett beslut av arbetsgivaren. När det gäller gränsdragningen&lt;br&gt;mellan förhandlingsrättsreglerna i 11 och 38 §§ MBL är denna inte helt&lt;br&gt;klar och denna oklarhet har också medfört vissa svårigheter i den praktiska&lt;br&gt;tillämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den primära förhandlingsskyldigheten enligt 11 § MBL är avsedd att ge&lt;br&gt;arbetstagarorganisationerna ett grundläggande inflytande över viktigare&lt;br&gt;arbetsgivarbeslut. Som utvecklas i lagmotiven till MBL tänkes detta infly-&lt;br&gt;tande bli tillförsäkrat arbetstagarparten genom att arbetsgivaren åläggs ta&lt;br&gt;den första förhandlingskontakten på ett tidigt stadium och genom att&lt;br&gt;arbetstagarparten hålls informerad och får delta i beslutsprocessen i dess&lt;br&gt;olika faser fram till dess att ett ställningstagande skall ske. Den primära&lt;br&gt;förhandlingsrätten enligt 38 § MBL är på denna punkt mer okomplicerad.&lt;br&gt;Av förarbetena framgår att lagstiftaren inte på samma sätt som i 11 § har&lt;br&gt;ålagt arbetsgivaren att ta upp en förhandling enligt 38 § redan på ett tidigt&lt;br&gt;stadium och sedan låta förhandlingen vara ett led i arbetsgivarens eget&lt;br&gt;förberedande av beslutet. Enligt förarbetena inträder förhandlingsskyldig-&lt;br&gt;heten först när arbetsgivaren ”står i begrepp” att anlita viss entreprenör&lt;br&gt;eller viss annan arbetskraft som arbetsgivaren inte avser att anställa.&lt;br&gt;Arbetsgivaren är enligt förarbetena oförhindrad att dessförinnan på egen&lt;br&gt;hand införskaffa den utredning som han anser sig behöva för att själv ta&lt;br&gt;ställning i frågan, t. ex. inleda ett anbudsförfarande för att välja entrepre-&lt;br&gt;nör (prop. 1975/76:105 bil. 1 s. 497, 533). Det är den konkreta frågan om&lt;br&gt;utlämnande av ett visst arbete till en viss entreprenör eller annan utomstå-&lt;br&gt;ende som förhandlingen enligt 38 § skall gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rent principiellt är förhandlingarna enligt 38 § tänkt att utgöra ett led i&lt;br&gt;utövandet av vetorätten. De har till syfte att klargöra om det finns anled-&lt;br&gt;ning att göra en vetoförklaring inför en entreprenad eller en annan sådan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 124&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åtgärd av arbetsgivaren som anges i 38 § första stycket. Förhandlingarna Prop. 1990/91: 124&lt;br&gt;behöver emellertid inte begränsas till att gälla enbart förutsättningarna för&lt;br&gt;en vetoförklaring. De har till uppgift att ge den fackliga förhandlingsparten&lt;br&gt;insyn i den tilltänkta åtgärden och i de förhållanden under vilka arbetet&lt;br&gt;skall komma att utföras. Arbetstagarparten får också ställa villkor för sitt&lt;br&gt;godkännannde och dessa villkor blir ett av förhandlingsämnena. Den mer&lt;br&gt;allmänna frågan huruvida ett arbete över huvud skall lämnas ut på entre-&lt;br&gt;prenad eller utföras i arbetsgivarens egen regi tänkes däremot åtminstone i&lt;br&gt;vissa fall, nämligen när det rör sig om en viktigare förändring, kunna bli&lt;br&gt;föremål för förhandling enligt 11 §. Här kommer för övrigt även förhand-&lt;br&gt;lingsmöjligheterna enligt 12 § MBL in i bilden. I praktiken låter det sig ofta&lt;br&gt;inte göra att dra en skarp gränslinje mellan förhandlingar enligt 11 § resp.&lt;br&gt;38 §, såvitt gäller förhandlingsfrågorna och förhandlingens genomförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller informationsskyldigheten i samband med 11 ^förhand-&lt;br&gt;lingar har AD i ett flertal domar redovisat omfattningen av denna skyldig-&lt;br&gt;het och hur den bäst skall fullgöras. Däremot är rättsläget mer oklart när&lt;br&gt;det gäller hur långt arbetsgivarens informationsskyldighet sträcker sig när&lt;br&gt;det gäller förhandlingar enligt 38 § MBL och då speciellt när det gäller&lt;br&gt;förhållandena hos den tilltänkte entreprenören. Som tidigare nämnts kan&lt;br&gt;arbetstagarsidan vid en förhandling enligt 38 § ställa villkor för att godta&lt;br&gt;arbetsgivarens åtgärd. Enligt förarbetena (prop. 1975/76:105 bil. 1 s. 315,&lt;br&gt;497) kan det tänkas att arbetstagarsidan begär t. ex. att entreprenören skall&lt;br&gt;medge viss insyn i sin verksamhet och lämna vissa uppgifter om sina&lt;br&gt;anställda, att entreprenörens anställda skall ha genomgått viss arbetar-&lt;br&gt;skyddsutbildning, att kollektivavtalsenliga löner utbetalas osv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av det nu sagda framgår att i vart fall när det finns fog för antagande att&lt;br&gt;entreprenaden kan tänkas medföra åsidosättande av lag eller av kollektiv-&lt;br&gt;avtal för arbetet eller annars strida mot vad som är allmänt godtaget inom&lt;br&gt;avtalsområdet kan vid förhandlingen komma att ställas krav på entrepre-&lt;br&gt;nören att lämna information i olika avseenden till arbetstagarsidan för att&lt;br&gt;denna skall kunna acceptera åtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oaktat denna möjlighet för de fackliga organisationerna att ställa villkor&lt;br&gt;som tjänar ändamålet med 38 — 40 §§ har det från fackligt håll framförts&lt;br&gt;önskemål om en skärpning av reglerna för att ge ökade möjligheter till&lt;br&gt;insyn och kontroll över entreprenörens verksamhet. Frågan gäller då hur&lt;br&gt;och på vilket sätt man skall kunna säkerställa att den förhandlande arbets-&lt;br&gt;tagarparten får tillräckligt bra information om förhandlingsfrågan när&lt;br&gt;förhandlingar bedrivs enligt 38 § MBL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening bör det nu angivna informationsbehovet bäst kunna&lt;br&gt;tillgodoses genom införande av en regel i 38 § MBL som rent allmänt&lt;br&gt;medför en mer vidsträckt skyldighet för arbetsgivarparten att lämna infor-&lt;br&gt;mation än den som enligt gällande rätt följer av allmänna grundsatser om&lt;br&gt;förhandlingsskyldighetens innebörd. En sådan regel skulle kunna möjlig-&lt;br&gt;göra för arbetstagarorganisationen att på ett annat sätt än i dag förmå&lt;br&gt;arbetsgivaren att inhämta upplysningar och information om den tilltänkta&lt;br&gt;entreprenörens/uthyrarens verksamhet. En arbetsgivare som bryter mot en&lt;br&gt;sådan regel skulle kunna ådömas skadestånd enligt MBL på vanligt sätt.&lt;br&gt;För det fall en arbetsgivare brister i sin informationsskyldighet och arbets-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tagarorganisationen lägger ett veto som senare visar sig vara tveksamt på Prop. 1990/91: 124&lt;br&gt;grund av att beslutet om veto fattades på ett otillräckligt och ofullständigt&lt;br&gt;beslutsunderlag bör detta kunna räknas arbetstagarorganisationen till godo&lt;br&gt;när det gäller frågan om arbetstagarorganisationen saknat fog för sin&lt;br&gt;ståndpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller informationsskyldighetens gränser bör denna bedömning&lt;br&gt;ha sin utgångspunkt i vad organisationen själv anser angeläget. Informa-&lt;br&gt;tionen skall ha till syfte att skapa förutsättningar för ett ändamålsenligt&lt;br&gt;utnyttjande av vetorättsreglerna.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Upprättade lagförslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med det anförda har inom arbetsmarknadsdepartementet upp-&lt;br&gt;rättats förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Specialmotivering&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;5.1 Förslaget till lag om privat arbetsförmedling och&lt;br&gt;uthyrning av arbetskraft&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Den nya lagens rubrik återspeglar den i lagen föreslagna särregleringen av&lt;br&gt;uthyrning av arbetskraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I.agens innehåll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under denna rubrik har samlats vissa regler och definitioner av allmän&lt;br&gt;betydelse för de följande bestämmelserna i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke har, förutom vissa språkliga ändringar, före-&lt;br&gt;skriften i nuvarande lag om godkända sjuksköterskebyråer tagits bort.&lt;br&gt;Sedan kungörelsen den 28 juni 1935 (nr 432) med bestämmelser angående&lt;br&gt;statens godkännande av sjuksköterskebyråer upphävts genom kungörelse&lt;br&gt;(1963:282) saknar bestämmelsen i denna del betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens andra stycke har införts en generell definition av begreppet&lt;br&gt;arbetsförmedling. I bestämmelsen, som är ny, definieras arbetsförmedling&lt;br&gt;som verksamhet som har till ändamål att skaffa arbete åt arbetssökande&lt;br&gt;eller arbetskraft åt arbetsgivare och som inte innebär sådan verksamhet&lt;br&gt;som regleras i nästföljande paragraf, nämligen uthyrning av arbetskraft.&lt;br&gt;Avsikten med bestämmelsen är således att från arbetsförmedlingsbegrep-&lt;br&gt;pet bryta ut den särskilda form av arbetsförmedling, nämligen uthyrnings-&lt;br&gt;verksamhet, som i dag regleras i 1 § andra stycket arbetsförmedlingslagen&lt;br&gt;och i stället reglera denna verksamhet i särskild ordning. Beträffande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bakgrunden och de närmare övervägandena till bestämmelsen hänvisas till Prop. 1990/91:124&lt;br&gt;avsnitt 3.2. Där framgår bl. a. att den föreslagna lagen, liksom nuvarande&lt;br&gt;lag, endast äger tillämplighet på arbetsförmedling av viss permanens och&lt;br&gt;omfattning. Detta uttrycks med att ”verksamheten skall ha till ändamål att&lt;br&gt;skaffa arbete etc.”. Sådan arbetsförmedlingsverksamhet som endast sker&lt;br&gt;undantagsvis faller således inte in under lagen. Det bör slutligen framhål-&lt;br&gt;las att, förutom att uthyrningsverksamhet inte längre skall anses som&lt;br&gt;arbetsförmedling, avsikten med att införa en definition på begreppet ar-&lt;br&gt;betsförmedling, inte är att införa ett nytt eller annorlunda arbetsförmed-&lt;br&gt;lingsbegrepp än vad som idag får anses vara gällande rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen, som saknar direkt motsvarighet i nuvarande lag erinras&lt;br&gt;inledningsvis att i lagen också ges bestämmelser om uthyrning av arbets-&lt;br&gt;kraft. I andra meningen definieras vad som enligt lagen avses med uthyr-&lt;br&gt;ning av arbetskraft. Med uthyrning av arbetskraft enligt lagen avses ett&lt;br&gt;rättsförhållande mellan en beställare och en arbetsgivare som innebär att&lt;br&gt;arbetsgivaren mot ersättning ställer arbetstagare till beställarens förfogan-&lt;br&gt;de för att utföra arbete som hör till dennes verksamhet. Denna bestämmel-&lt;br&gt;se skall ses mot bakgrund av hänvisningen i föregående paragraf. I motsats&lt;br&gt;till tidigare skall således inte uthyrning av arbetskraft anses utgöra en form&lt;br&gt;av arbetsförmedling utan får ställning av en egen självständig verksamhet.&lt;br&gt;De närmare övervägandena bakom den föreslagna regleringen har redovi-&lt;br&gt;sats under avsnitt 3.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uthyrningsverksamhet i lagens mening skall föreligga måste&lt;br&gt;arbetsgivaren uppbära ersättning i en eller annan form. Såväl förvärvssyf-&lt;br&gt;tande verksamhet som verksamhet som bedrivs endast mot självkostnad&lt;br&gt;eller liknande omfattas av definitionen. Med beställare förstås i samman-&lt;br&gt;hanget den som står som avtalspart (uppdragsgivare) i ett avtal om inhyr-&lt;br&gt;ning av arbetskraft. Kravet att arbetet skall utföras i beställarens verksam-&lt;br&gt;het innebär att om beställaren saknar egen verksamhet för det aktuella&lt;br&gt;arbetet faller anlitandet av arbetskraften utanför lagens tillämpningsområ-&lt;br&gt;de. När det gäller den närmare gränsdragningen mellan uthyrning av&lt;br&gt;arbetskraft och andra verksamhetsformer måste den göras med beaktande&lt;br&gt;av samtliga omständigheter i det enskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsförmedling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under denna rubrik har samlats vissa bestämmelser som tar sikte på&lt;br&gt;arbetsförmedlingsverksamhet enligt 1 §. I förhållande till nuvarande lag&lt;br&gt;gäller genomgående i de följande paragraferna den skillnaden att begreppet&lt;br&gt;arbetsförmedling inte längre inbegriper uthyrning av arbetskraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar i sak nuvarande 2 § första stycket och 2 a §. Bemyn-&lt;br&gt;digandet för arbetsmarknadsstyrelsen att ge tillstånd till förvärvssyftande &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;52&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbetsförmedling har tagits in i andra stycket i stället för att som idag Prop. 1990/91: 124&lt;br&gt;meddelas i 14 § förordningen (1987:405) om den arbetsmarknadspolitiska&lt;br&gt;verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en nyhet har i andra stycket föreskrivits att AMS får ge tillstånd till&lt;br&gt;förvärvssyftande arbetsförmedling av arbetstagare som med hänsyn till&lt;br&gt;arbetsuppgifter och anställningsvillkor får anses ha företags- eller verksle-&lt;br&gt;dande eller därmed jämförlig ställning. De närmare övervägandena bakom&lt;br&gt;denna utvidgning av möjligheten att bedriva privat arbetsförmedling i&lt;br&gt;förvärvssyfte har redovisats under avsnitt 3.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt har vissa redaktionella och språkliga ändringar vidtagits. Bl. a.&lt;br&gt;har den nuvarande föreskriften i 2 a § andra stycket om att tillstånd inte får&lt;br&gt;beviljas med mindre än att sökanden utfäster sig att vid förmedling eller&lt;br&gt;eljest icke uppställa villkor som begränsar förmedlingssökandens möjlig-&lt;br&gt;heter att anlita den offentliga arbetsförmedlingen tagits bort. Ett sådant&lt;br&gt;krav bör istället AMS kunna uppställa bland de villkor som AMS enligt&lt;br&gt;den föreslagna 5 § skall kunna förena ett tillstånd med.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar delvis nuvarande 2 §. Vissa språkliga och redaktio-&lt;br&gt;nella ändringar har vidtagits. Vidare har föreskriften i nuvarande 2 §&lt;br&gt;tredje stycket om att arbetsförmedling till och från utlandet får bedrivas&lt;br&gt;endast efter överenskommelse med främmande stat tagits bort eftersom&lt;br&gt;bestämmelsen saknar betydelse i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 paragrafens första stycke har uttryckligen och i förtydligande syfte före-&lt;br&gt;skrivits att det som en förutsättning för tillstånd enligt 3 eller 4 § finns ett&lt;br&gt;behov av verksamheten från arbetsmarknadspolitisk synpunkt. Denna&lt;br&gt;prövning följer av de grundläggande principer som ligger bakom ILO-&lt;br&gt;konventionen och den svenska lagstiftningens restriktivitet mot privata&lt;br&gt;arbetsförmedlingar. Den tillståndsprövning som AMS gör i dag innefattar&lt;br&gt;också en prövning av om det finns ett sådant behov. Detta bör komma till&lt;br&gt;uttryck i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra och tredje styckena motsvarar i sak nuvarande 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har sin motsvarighet i nuvarande 5 §. Den i 5 § föreskrivna&lt;br&gt;tidsfristen har tagits bort. Det betyder att den som bedriver avgiftsfri&lt;br&gt;arbetsförmedling redan vid verksamhetens början har en direkt på lagen&lt;br&gt;grundad skyldighet att göra anmälan därom till AMS.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 7 § har, i förhållande till gällande 4 §, gjorts en precisering av rekvisiten&lt;br&gt;när AMS får återkalla ett tillstånd eller meddela ändrade villkor enligt &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;53&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen. Enligt bestämmelsen får AMS, helt eller delvis återkalla ett tillstånd Prop. 1990/91: 124&lt;br&gt;eller meddela ändrade villkor om 1) de förutsättningar som gällde när&lt;br&gt;tillståndet meddelades inte längre föreligger eller 2) verksamheten inte&lt;br&gt;bedrivs enligt föreskrifter i lagen eller enligt villkor som tillståndet har&lt;br&gt;förenats med. I detta sammanhang måste beaktas de ingripande följder&lt;br&gt;som exempelvis en återkallelse medför för en tillståndshavare. Det förut-&lt;br&gt;sätts därför att AMS innan återkallelse sker eller ändrade villkor meddelas&lt;br&gt;om möjligt försöker förmå tillståndshavaren att på frivillig väg vidta de&lt;br&gt;ändringar eller rättelser som bedöms nödvändiga. När det gäller möjlighe-&lt;br&gt;ten att återkalla ett tillstånd på grund av förändrade arbetsmarknadspoli-&lt;br&gt;tiska förutsättningar bör denna möjlighet självfallet utnyttjas endast vid&lt;br&gt;varaktiga och bestående förändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 8 § har införts en ny bestämmelse som reglerar vad som händer om en&lt;br&gt;tillståndshavare dör eller försätts i konkurs. Vill i sådana fall dödsboet&lt;br&gt;eller konkursboet försätta verksamheten skall skriftlig anmälan om detta&lt;br&gt;göras till AMS inom två månader från dödsfallet eller konkursbeslutet.&lt;br&gt;Om anmälan inte görs inom tvåmånadersperioden upphör tillståndet att&lt;br&gt;gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uthyrning av arbetskraft&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under denna rubrik har samlats vissa bestämmelser som tar sikte på&lt;br&gt;uthyrning av arbetskraft enligt 2 §. Bestämmelserna har närmare behand-&lt;br&gt;lats under avsnitt 3.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 och 10 §§ anger under vilka förutsättningar arbetskraft får hyras ut&lt;br&gt;resp, hyras in och vilka krav som måste ställas på anställningsavtalet&lt;br&gt;mellan uthyraren och dennes anställda. En grundläggande förutsättning&lt;br&gt;för regleringen i 9 och 10 §§ är att uthyrningen skall tillgodose ett kortva-&lt;br&gt;rigt och tillfälligt behov av arbetskraft och att en arbetsgivare inte skall&lt;br&gt;kunna tillgodose sitt stadigvarande och normala behov av arbetskraft&lt;br&gt;genom att hyra in densamma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 11 § framgår att avvikelser från bestämmelserna i vissa avseenden&lt;br&gt;får göras genom kollektivavtal på central nivå. Slutligen bör i samman-&lt;br&gt;hanget också nämnas att enligt den föreslagna 14 § äger AMS gentemot&lt;br&gt;den som bryter mot 9 eller 10 § vid vite meddela föreläggande och förbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna paragraf och även de två nästföljande skall ses mot bakgrund av&lt;br&gt;den föreslagna legaliseringen av uthyrning av arbetskraft. Sådan verksam-&lt;br&gt;het får alltså bedrivas utan krav på tillstånd av AMS. På skäl som redovi-&lt;br&gt;sats i den allmänna motiveringen har det emellertid inte ansetts möjligt att&lt;br&gt;från sociala och samhälleliga utgångspunkter helt slopa en offentligrättslig&lt;br&gt;reglering och tillsyn över verksamheten. En sådan reglering och tillsyn&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avser att motverka, dels risken för en urholkad anställningstrygghet för Prop. 1990/91: 124&lt;br&gt;anställda i uthyrningsföretag, dels risker för ett allmänt kringgående av&lt;br&gt;arbetsrättslig- och annan lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund föreslås till en början i 9 § 1 att en arbetstagare får,&lt;br&gt;inom ramen för det enskilda uthyrningsuppdraget, ställas till en beställares&lt;br&gt;förfogande för en sammanhängande tid av högst fyra månader. Med&lt;br&gt;kravet på att den angivna tidsfristen skall vara sammanhängande förstås&lt;br&gt;den tidsperiod som arbetstagaren enligt uppdraget ställs till beställarens&lt;br&gt;förfogande och inte den tid som han rent faktiskt utför arbete i beställarens&lt;br&gt;verksamhet. Som framgår av den föreslagna 10 § riktar sig bestämmelsen&lt;br&gt;även mot beställaren. Av 11 § framgår att avvikelser från den föreslagna&lt;br&gt;tidsbegränsningsregeln får göras genom kollektivavtal på central nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § 2 ställer upp vissa krav på anställningsförhållandet mellan en uthyra-&lt;br&gt;re och dennes anställda. Till en början föreskrivs att det skall finnas ett&lt;br&gt;skriftligt anställningsavtal som reglerar anställningsformen, lön och all-&lt;br&gt;männa anställningsvillkor. Av 4 § LAS följer att anställningsavtal gäller&lt;br&gt;tills vidare men att avtal om tidsbegränsad anställning får träffas i de fall&lt;br&gt;som anges i den lagens 5 och 6 §§. I 9 § 2 andra meningen föreskrivs dock&lt;br&gt;att avtal om tidsbegränsad anställning som föranleds av ett uthyrnings-&lt;br&gt;uppdrag inte får träffas i de fall som avses i anställningsskyddslagens 5 § 1&lt;br&gt;och 3 samt 6 §. De fall som avses och där det alltså inte blir möjligt att&lt;br&gt;träffa tidsbegränsade avtal gäller tidsbegränsningar med hänsyn till arbe-&lt;br&gt;tets särskilda beskaffenhet, arbetstoppsanställningar och provanställning-&lt;br&gt;ar. De närmare övervägandena bakom denna reglering finns redovisade&lt;br&gt;under avsnitt 3.4. I övrigt skall LAS regler gälla för de aktuella anställ-&lt;br&gt;ningsförhållandena. Det betyder bl. a. att en uthyrd arbetstagare kan angri-&lt;br&gt;pa en felaktigt tidsbegränsad anställning på sätt som anges i 4 och 36 §§&lt;br&gt;LAS och få domstols förklaring på att avtalet skall gälla tills vidare. På sätt&lt;br&gt;som föreskrivs i 2 § LAS får även kollektivavtal träffas som avviker från&lt;br&gt;den nu föreslagna inskränkningen i möjligheten att träffa tidsbegränsade&lt;br&gt;anställningsavtal i 5 och 6 §§ LAS.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § 3 syftar till att förhindra att arbetsgivaren genom villkor i avtal med&lt;br&gt;beställaren eller arbetstagaren eller på annat sätt försvårar för arbetstaga-&lt;br&gt;ren att ta anställning hos beställaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller 9 § 4 har den till syfte att dels motverka försök till&lt;br&gt;kringgående av arbetsrättslig lagstiftning dels motverka oönskad rekryte-&lt;br&gt;ringsverksamhet från uthyrningsföretagets sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges under vilka förutsättningar en beställare får anlita&lt;br&gt;inhyrd arbetskraft. Ett sådant anlitande måste vara föranlett av ett tillfäl-&lt;br&gt;ligt behov av arbetskraft i beställarens verksamhet. Tanken är att en&lt;br&gt;beställare inte skall kunna tillgodose sitt stadigvarande och normala behov&lt;br&gt;av arbetskraft genom att hyra in densamma. I kravet på att behovet skall&lt;br&gt;vara tillfälligt ligger att det inte får återkomma regelbundet med korta&lt;br&gt;intervaller. I paragrafen hänvisas också till att de förutsättningar som&lt;br&gt;gäller för den som hyr ut arbetskraft enligt 9 § 1, 3 och 4 gäller även för den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som hyr in arbetskraft. I sammanhanget bör också nämnas att en beställare Prop. 1990/91:124&lt;br&gt;som hyr in arbetskraft i strid mot 10 § riskerar att vetorättsreglerna i 38 —&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40 §§ MBL aktualiseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;H§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av paragrafen framgår att genom kollektivavtal som har slutits eller god-&lt;br&gt;känts av en central arbetstagarorganisation får avvikelser göras från 9 § 1&lt;br&gt;och 2 samt 10 § första meningen. Härigenom ges arbetsmarknadens parter&lt;br&gt;möjlighet att anpassa anlitandet av uthyrd arbetskraft till de särskilda&lt;br&gt;förhållanden som råder inom den egna branschen eller avtalsområdet.&lt;br&gt;Såväl det foretag som hyr ut som det företag som hyr in arbetskraft måste&lt;br&gt;vara bundet av ett sådant centralt avtal för att avvikelser från 9 § 1 och&lt;br&gt;10 § första meningen skall få göras. Det bör vidare noteras att möjligheten&lt;br&gt;att göra avvikelser från 9 § 2 sista meningen i och för sig redan följer av 2 §&lt;br&gt;LAS.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsyn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 och 13 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 12 §, som delvis motsvarar 6§ i gällande lag, framgår att AMS är&lt;br&gt;tillsynsmyndighet enligt lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 13 § ges AMS rätt att från den som omfattas av tillsyn enligt lagen på&lt;br&gt;begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen. I&lt;br&gt;paragrafen som har sin motsvarighet i 7 § gällande lag, har bemyndigandet&lt;br&gt;för AMS att utfärda föreskrifter tagits bort. Sådana föreskrifter bör AMS i&lt;br&gt;stället kunna utfärda med stöd av förordningen (1987:405) om den arbets-&lt;br&gt;marknadspolitiska verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen som saknar motsvarighet i gällande lag ges AMS en möjlighet&lt;br&gt;att för vissa överträdelser mot lagens bestämmelser ingripa med föreläg-&lt;br&gt;gande eller förbud. Ett sådant föreläggande eller förbud kan kombineras&lt;br&gt;med vite. De överträdelser som regleras i paragrafen under den första och&lt;br&gt;andra punkten avser den som utan tillstånd bedriver arbetsförmedling i&lt;br&gt;förvärvssyfte resp, den som anlitar arbetskraft som förmedlats genom&lt;br&gt;sådan olaglig arbetsförmedling. Punkten 3 gäller den som i strid mot 9 eller&lt;br&gt;10 § hyr ut eller anlitar uthyrd arbetskraft utan att avtal om avvikelse&lt;br&gt;träffats enligt 11 §. Den fjärde punkten slutligen riktar sig mot den som&lt;br&gt;underlåter att enligt 13 § på AMS begäran lämna de upplysningar och&lt;br&gt;handlingar som behövs för tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De närmare övervägandena bakom den föreslagna möjligheten for AMS&lt;br&gt;att i sin tillsynsverksamhet använda vite har redovisats under avsnitt 3.5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar i stort nuvarande 8 § med den skillnaden att uthyr-&lt;br&gt;ning av arbetskraft inte längre innefattas i begreppet arbetsförmedling. För&lt;br&gt;tydlighets skull har angetts att straffbarhet vid olaglig arbetsförmedling&lt;br&gt;föreligger såväl vid uppsåtligt som oaktsamt brott. I tredje stycket har&lt;br&gt;straffskalan för den som bedriver ersättningsfri arbetsförmedling utan att&lt;br&gt;göra anmälan justerats så att påföljden skall bestämmas till penningböter.&lt;br&gt;Enligt förslagen i prop. 1990/91:68, som skall träda i kraft den 1 januari&lt;br&gt;1992, skall penningböter bestämmas till lägst 100 kr. och högst 2000 kr.&lt;br&gt;De straffsanktionerade föreskrifterna i nuvarande 9 — 11 §§ har tagits bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen ger uttryck för principen att den som överträtt ett vitesföreläg-&lt;br&gt;gande eller vitesförbud inte också får dömas till straff för gärning som&lt;br&gt;omfattas av föreläggandet eller förbudet. Paragrafen tar sikte på olovlig&lt;br&gt;arbetsförmedling i förvärvssyfte som dels kan bli föremål för vitespåföljd&lt;br&gt;enligt 14 §, dels är straffsanktionerad enligt 15 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 och 18 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragraferna, som närmare har behandlats under avsnitt 3.6, saknar mot-&lt;br&gt;svarighet i gällande lag. Av 51 § förordningen (1988:1 139) med instruk-&lt;br&gt;tion för arbetsmarknadsverket framgår dock att AMS beslut i ärenden&lt;br&gt;enligt lagen kan överklagas till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 17 § framgår att AMS beslut, utom såvitt avser vitesföreläggande&lt;br&gt;eller vitesförbud, får överklagas hos regeringen. De beslut som här närmast&lt;br&gt;blir aktuellt att överklaga gäller beslut om tillståndsfrågor enligt lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av viteslagen följer att frågor om utdömande av vite prövas av länsrätt&lt;br&gt;på ansökan av den myndighet som utfärdat föreläggandet d.v. s. arbets-&lt;br&gt;marknadsstyrelsen. Enligt 17 § får ett vitesföreläggande inte överklagas.&lt;br&gt;Detta kompenseras av att, enligt 18 §, föreläggandet i hela dess vidd i&lt;br&gt;stället får prövas i mål om utdömande av vitet. Bestämmelsen innebär att&lt;br&gt;prövningen av vitesföreläggandet inte skall vara begränsad till en kontroll&lt;br&gt;av föreläggandets laglighet i sak och form utan att den även skall omfatta&lt;br&gt;dess lämplighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen träder i kraft den 1 januari 1992. Samtidigt upphör lagen&lt;br&gt;(1935:113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några särskilda övergångsbestämmelser torde inte behövas. Jag utgår&lt;br&gt;från att AMS i god tid före lagens ikraftträdande i samråd med berörda&lt;br&gt;tillståndshavare utfärdar nya tillstånd i enlighet med föreskrifterna i den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nya lagen beträffande sådana tillstånd som har meddelats med stöd av den Prop. 1990/91:124&lt;br&gt;upphävda lagen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:580) om&lt;br&gt;medbestämmande i arbetslivet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;38 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden och motiven till de föreslagna ändringarna i paragrafen har&lt;br&gt;behandlats under avsnitt 3.8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens andra stycke har gjorts ett tillägg med anledning av att ut-&lt;br&gt;och inhyrning av arbetskraft legaliserats. Tillägget innebär att undantags-&lt;br&gt;regeln från arbetsgivarens förhandlingsskyldighet i första stycket, när det&lt;br&gt;gäller arbete av kortvarig och tillfällig natur eller arbete som kräver sär-&lt;br&gt;skild sakkunskap, inte är tillämplig för det fall arbetsgivaren anlitar ett&lt;br&gt;uthyrningsföretag för att få ett arbete utfört. Det innebär att, för det fall&lt;br&gt;arbetsmarknadens parter inte har träffat kollektivavtal om annat, en ar-&lt;br&gt;betsgivare alltid är skyldig att på eget initiativ uppta förhandlingar med&lt;br&gt;berörda arbetstagarorganisationer innan han beslutar att hyra in arbets-&lt;br&gt;kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett nytt fjärde stycke har införts en regel som innebär en förstärkt&lt;br&gt;informationsskyldighet när förhandlingar bedrivs enligt 38 §. Regeln inne-&lt;br&gt;bär en mer vidsträckt skyldighet för arbetsgivaren att lämna information&lt;br&gt;om förhållandena hos den tilltänkte entreprenören/uthyraren och om de&lt;br&gt;förhållanden under vilka arbetet skall komma att utföras än vad som enligt&lt;br&gt;gällande rätt rent allmänt följer av allmänna grundsatser om förhandlings-&lt;br&gt;skyldighetens innebörd. En arbetsgivare som brister i sin informations-&lt;br&gt;skyldighet kan ådömas skadestånd enligt MBL på vanligt sätt. På sätt som&lt;br&gt;redogjorts för under avsnitt 3.8 bör vidare en knapphändig och bristfällig&lt;br&gt;information från arbetsgivaren i vissa fall kunna räknas arbetstagarorgani-&lt;br&gt;sationen till godo när det gäller frågan om organisationen saknat fog för sin&lt;br&gt;ståndpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller informationsskyldighetens gränser bör denna bedömning&lt;br&gt;ha sin utgångspunkt i vad organisationen själv anser angeläget. Informa-&lt;br&gt;tionen skall ha till syfte att skapa förutsättningar för ett ändamålsenligt&lt;br&gt;utnyttjande av vetorättsreglerna.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 Hemställan&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen&lt;br&gt;föreslår riksdagen att anta förslagen till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i&lt;br&gt;arbetslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7 Beslut&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att&lt;br&gt;genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden&lt;br&gt;lagt fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Sammanställning av remissyttranden över &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sup&gt;Pr&lt;/sup&gt;°P- 1990/91:124&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;departementspromemorian arbetsförmedlingslagen &amp;nbsp;&lt;sup&gt;Bllaga 1&lt;/sup&gt;&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;— en översyn&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Inkomna yttranden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av justitiekanslern&lt;br&gt;(JK), riksåklagaren (RÅ), domstolsverket (DV), rikspolisstyrelsen (RPS),&lt;br&gt;Svea hovrätt, kammarrätten i Stockholms län, kommerskollegium, riksför-&lt;br&gt;säkringsverket, riksskatteverket (RSV), statens arbetsgivarverk (SAV), nä-&lt;br&gt;ringsfrihetsombudsmannen (NO), statens pris- och konkurrensverk (SPK),&lt;br&gt;juridiska fakultetsstyrelsens forskningsnämnd vid Lunds universitet, ar-&lt;br&gt;betsdomstolen (AD), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), arbetarskyddssty-&lt;br&gt;relsen (ASS), ILO-kommittén, jämställdhetsombudsmannen (JÄMO), sta-&lt;br&gt;tens industriverk (SIND), statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), läns-&lt;br&gt;styrelsen i Stockholms län, Svenska kommunförbundet, Landstingsför-&lt;br&gt;bundet, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Arbetsgivareföreningen&lt;br&gt;SFO, Småföretagens riksorganisation, Kooperationens Förhandlinsorga-&lt;br&gt;nisation (KFO), Landsorganisationen i Sverige (LO), tjänstemännens cen-&lt;br&gt;tralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Sveriges Advo-&lt;br&gt;katsamfund, Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges Industriförbund, Väst-&lt;br&gt;svenska Handelskammaren, Stockholms Handelskammare, Svenska kon-&lt;br&gt;torsserviceförbundet, Kvinnliga kontoristföreningen i Stockholm, Tjäns-&lt;br&gt;teförbundet och Sveriges Personaladministrativa Förening. RÅ har bifogat&lt;br&gt;yttranden från åklagarmyndigheterna i Stockholm och Göteborg och re-&lt;br&gt;gionåklagarmyndigheten i Umeå. RPS har bifogat yttranden från polis-&lt;br&gt;myndigheterna i Stockholm och Göteborg. AMS har bifogat yttranden&lt;br&gt;från länsarbetsnämnderna i Stockholms, Malmöhus, Jönköpings, Norr-&lt;br&gt;bottens och Värmlands län. Slutligen har Sveriges Praktiserande Arkitek-&lt;br&gt;ter, Datakonsultföreningen, Grossistförbundet Svens Handel, riksdataför-&lt;br&gt;bundet, Sveriges Redovisningskonsulters Förbund samt Medborgarrätts-&lt;br&gt;rörelsen inkommit med särskilda yttranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstansernas inställning&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;1 Allmänt&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Samtliga remissinstanser är positiva till att uthyrningsverksamheten inte&lt;br&gt;bör betraktas och regleras på samma sätt som privat arbetsförmedling.&lt;br&gt;Därefter går meningarna isär. Bland de remissinstanser som har tillstyrkt&lt;br&gt;förslaget, helt eller delvis, eller lämnat förslaget utan erinran hör JK, DV,&lt;br&gt;RPS, riksförsäkringsverket, ASS och TCO. Länsarbetsnämnden i Stock-&lt;br&gt;holms län har i en av AMS bifogat yttrande i huvudsak tillstyrkt förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett par remissinstanser har utan att varken tillstyrka eller avstyrka&lt;br&gt;förslaget pekat på vissa problem som förslaget kan tänkas medföra ur&lt;br&gt;rättssäkerhetssynpunkt främst när det gäller gränsdragningen mellan laglig&lt;br&gt;och olaglig verksamhet, AMS tillståndsprövning och reglerna om överkla-&lt;br&gt;gande. Här kan nämnas Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, länsrätten i&lt;br&gt;Stockholms län, Lunds universitet och AD.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanser som i en eller annan form representerar eller företräder Prop. 1990/91:124&lt;br&gt;näringslivet inklusive arbetsgivarorganisationer har så gott som samtliga Bilaga 1&lt;br&gt;avstyrkt eller ställt sig mycket tveksamma till en reglering och kontroll av&lt;br&gt;uthyrningsverksamheten. Bland dessa remissinstanser kan nämnas kom-&lt;br&gt;merskollegium, statskontoret, Svenska kommunförbundet, Landstingsför-&lt;br&gt;bundet, SAF, Arbetsgivarföreningen SFO, småföretagens riksorganisation,&lt;br&gt;KFO, Sveriges Industriförbund samt ytterligare några intresseorganisatio-&lt;br&gt;ner inom kontors- och servicesektorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt de nu nämnda remissinstanserna saknas i promemorian argument&lt;br&gt;och analyser som skulle tala för att uthyrning av arbetskraft i de former&lt;br&gt;som i dag förekommer skulle vara sakdliga för samhällslivet eller enskilda.&lt;br&gt;Förslaget innebär istället ökad byråkrati, ökade kostnader samt minskad&lt;br&gt;effektivitet i näringslivet. I vart fall krävs ytterligare utredning och analys&lt;br&gt;innan förslaget kan ligga till grund för lagstiftning. Liknande synpunkter&lt;br&gt;har också framförts av RÅ, AMS, kammarrätten i Stockholm, JÄMO,&lt;br&gt;RRV och länsstyrelsen i Stockholms län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett par remissinstanser bl. a. AMS, SACO/SR och LO har ställt sig&lt;br&gt;kritiska till förslaget därför att det inte löser de problem som finns på&lt;br&gt;arbetsmarknaden och därför förslaget andra lösningar än de i promemo-&lt;br&gt;rian framförda.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2 ”Ren” arbetsförmedling dvs. arbetsförmedling som ej&lt;br&gt;innefattar uthyrningsverksamhet i 1 § andra stycket samt 3 —&lt;br&gt;6§§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Flertalet remissinstanser har inte lämnat några synpunkter på förslaget i&lt;br&gt;denna del. Ett par remissinstanser har synpunkter på den definition av&lt;br&gt;begreppet arbetsförmedling som lämnas i 1 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten har inget att erinra mot den definition av arbetsförmed-&lt;br&gt;ling som uttryckes i promemorian. För tydlighetens skulle bör dock verk-&lt;br&gt;samheten anges som ”yrkesmässig”. Med denna definition faller uthyr-&lt;br&gt;ningsverksamhet utanför begreppet arbetsförmedling och är således en&lt;br&gt;tillåten verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt länsrätten i Stockholms län bör begreppet arbetsförmedling bygga&lt;br&gt;på det moderna anställningsbegreppet och inte på förmedling av ”arbete”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SAV, Svenska kommunförbundet och SFO anser att begreppet arbets-&lt;br&gt;förmedling bör definieras som ”verksamhet i syfte att skapa kontakt&lt;br&gt;mellan arbetstagare och arbetsgivare i avsikt att dessa skall träffa avtal om&lt;br&gt;anställning”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SAF, Sveriges Industriförbund och KFO föreslår en klar och entydig&lt;br&gt;definition av begreppet arbetsförmedling. För att arbetsförmedling skall&lt;br&gt;vara för handel krävs tre faktorer: En arbetssökande, en arbetsgivare som&lt;br&gt;önskat anställa en medarbetare och en förmedlande mellanhand. Saknas&lt;br&gt;något av dessa element i verksamheten kan det inte röra sig om arbetsför-&lt;br&gt;medling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AALS som i och för sig inte har något att erinra mot det sakliga innehållet&lt;br&gt;i bestämmelsen anser att det inte finns något behov av en ny definition av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;begreppet arbetsförmedling, i all synnerhet som avsikten är att inte göra&lt;br&gt;någon förändring i förhållande till den nuvarande tillämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett par remissinstanser ifrågasätter behovet att upprätthålla det nuva-&lt;br&gt;rande förbudet mot privat arbetsförmedling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller ren arbetsförmedling vill &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;att den fortfarande ska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skötas i offentlig regi eftersom det ger bäst överglick för arbetsgivarna och&lt;br&gt;de arbetssökande. Den offentliga förmedlingen hanterar också så stora&lt;br&gt;ekonomiska värden genom arbetsmarknadspolitiken att den verksamhe-&lt;br&gt;ten inte kan överlämnas til privata förmedlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AMS är ändå inte främmande för att förmedlingsverksamheten i landet&lt;br&gt;byggs ut genom förmedlingar som finansieras genom avgifter från arbetsgi-&lt;br&gt;varna. Men om man ska tillåta privata förmedlingar som tar betalt bör&lt;br&gt;samma krav ställas på dem som på den offentliga förmedlingen när det&lt;br&gt;gäller att leva upp till de arbetsmarknadspolitiska målen för t. ex. arbets-&lt;br&gt;handikappade, invandrare och jämställdhet och när det gäller styrelsein-&lt;br&gt;flytande genom arbetsmarknadens parter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AMS föreslår också att det i fortsättningen ska vara tillåtet med yrkes-&lt;br&gt;mässig förmedling av företagsledare m. fl. (s. k. head-hunting). Dessa yr-&lt;br&gt;kesgrupper är undantagna från de arbetsrättsliga skyddsreglerna i lagen om&lt;br&gt;anställningsskydd m. m. och AMS anser att man bör avgränsa arbetsför-&lt;br&gt;medlingslagen så att den samordnas med de väl etablerade arbetsrättsliga&lt;br&gt;reglerna på den punkten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SAF och Sveriges Industriförbund pekar på att det i promemorain inte&lt;br&gt;framförs några bärande skäl mot att det i detta sammanhang finns starka&lt;br&gt;skäl för en konkurrerande verksamhet som kan tillgodose behov som de&lt;br&gt;nuvrande förmedlingarna ej klarar av eller som genom själva konkurren-&lt;br&gt;sen stimulerar den offenliga förmedlingens effektivitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms tingsrätt och länsrätten i Stockholms län har lämnat vissa&lt;br&gt;lagtekniska synpunkter på §§ 3 — 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AMS har beträffande §§3,4 och 6 lämnat följande synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen om internationell förmedling av musiker m.fl. innebär en&lt;br&gt;ändring i förhållande till nuvarande lagstiftning fastän detta inte har varit&lt;br&gt;avsikten. Enligt den nuvarande bestämmelsen ska den internationella&lt;br&gt;förmedlingen ”innefatta” förmedling av anställning utomlands av den&lt;br&gt;som är bosatt i Sverige eller i Sverige åt den som är bosatt utomlands.&lt;br&gt;Detta uttryckssätt har valts för att göra det möjligt att i viss utsträckning&lt;br&gt;förmedla arbeten i Sverige åt den som är bosatt här i landet i samband med&lt;br&gt;en internationell turné eller liknande. Den möjligheten bör bestå och&lt;br&gt;komma till uttryck i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen motsvarar inte alls i sak den nuvarande regleringen. Den&lt;br&gt;nuvarande regleringen innebär att AMS kan lämna tillstånd till s. k. orga-&lt;br&gt;nisationsförmedling utan begränsning till någon bransch. AMS har också&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lämnat sådana tillstånd till förmedling inom kontorsserviceområdet, mu-&lt;br&gt;siker- och artistområdet, för mannekänger och fotomodeller och för ord-&lt;br&gt;ningsvakter. Alla dessa tillstånd gäller förmedling inom landet och organi-&lt;br&gt;sationsförmedlingarna har utan tvekan den allra största andelen av för-&lt;br&gt;medlade arbeten, inte den offentliga förmedlingen. Den föreslagna regle-&lt;br&gt;ringen skulle innebära ett förbud mot dessa organisationsförmedlingar&lt;br&gt;vilket inte gärna kan ha varit avsikten. Ett sådant förbud skulle, om det&lt;br&gt;följdes, innebära kaos för de berörda yrkesgrupperna. AMS anser inte att&lt;br&gt;det finns någon anledning att ändra på den nuvarande ordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AMS ifrågasätter om bestämmelsen har någon egentlig betydelse. Den&lt;br&gt;nuvarande bestämmelsen följs sannolikt bara i ringa utsträckning och&lt;br&gt;AMS har inte kunnat finna att det innebär några olägenheter. AMS har&lt;br&gt;knappast någonsin funnit anledning att granska förmedlingar som bedrivs&lt;br&gt;utan avgift eller utfärda föreskrifter för dem. ILO-konventionen har inte&lt;br&gt;heller något krav på sådana anmälningar utan innehåller bara en bestäm-&lt;br&gt;melse (artikel 7) att tillsynsmyndigheten ska vidta nödvändiga åtgärder för&lt;br&gt;att vara säker på att förmedlingarnas verksamhet bedrivs gratis. AMS&lt;br&gt;menar att bestämmelsen endast innebär en onödig byråkrati och föreslår&lt;br&gt;att den utgår.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3 Särreglering av uthyrningsverksamheten med tillstånd och&lt;br&gt;kontroll av AMS&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;3.1 Remissinstanser med en positiv grundinställning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;JK, RPS och riksförsäkringsverket har utan närmare kommentarer till-&lt;br&gt;styrkt förslaget eller lämnat det utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverket har pekat på om inte lagtexten kan formuleras ännu&lt;br&gt;tydligare så att gränsdragningen mellan arbetsförmedling och uthyrning,&lt;br&gt;respektive mellan uthyrning och entreprenad blir heltäckande och så klar&lt;br&gt;som möjligt. Domstolsverket anser vidare att tillsynsmundigheten inte bör&lt;br&gt;ges möjlighet att återkalla tillstånd på grund av att det inte längre föreligger&lt;br&gt;behov av verksamheten från arbetsmarknadspolitisk synpunkt. Istället bör&lt;br&gt;endast ettåriga tillstånd beviljas i de fall man har anledning befara att det&lt;br&gt;arbetsmarknadspolitiska läget kommer att ändras inom kort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RSV ansluter sig i stort till tankegångarna i promemorian och tillstyrker&lt;br&gt;i princip det framlagda förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvisso innebär förslaget en utökad regelstyrning av näringsverksam-&lt;br&gt;heten, något som i och för sig inte är önskvärt. Alternativet är att uthyr-&lt;br&gt;ningsverksamhet tillåts utan begränsningar, en ordning som RSV dock&lt;br&gt;inte vill förorda. Förutom de arbetsmarknadspolitiska och andra aspekter&lt;br&gt;som åberopats i promemorian så talar också möjligheterna till kontroll av&lt;br&gt;att skatter och avgifter erläggs rätt och riktigt för en reglering på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 2 § lämnas en definition av vad som avses med uthyrning av arbets-&lt;br&gt;kraft. I denna används begreppet ”näringsverksamhet”. Eftersom, såsom&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RSV uppfattat förslaget, lagen också är avsedd att tillämpas på sådan&lt;br&gt;uthyrning där beställaren inte bedriver näring, t. ex. offentlig myndighet,&lt;br&gt;bör detta klart framgå av lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 8 § i förslaget får tillstånd endast meddelas den som med hänsyn&lt;br&gt;till personliga och ekonomiska förhållanden och andra omständigheter av&lt;br&gt;betydelse bedöms lämplig att driva verksamheten. I specialmotiveringen&lt;br&gt;sägs bl. a. att tillstånd endast bör meddelas den som, vid sidan av uthyr-&lt;br&gt;ningsverksamheten, också bedriver en egen stationär verksamhet som står&lt;br&gt;i rimlig proportion till uthyrningsverksamheten. Ett sådant generellt krav&lt;br&gt;synes innebära att t. ex. ett städbolag, vars entreprenadverksamhet ju&lt;br&gt;normalt utförs hos olika beställare, inte kan få tillstånd till uthyrning.&lt;br&gt;Detta torde knappast ha varit avsikten. Den avgörande bör, såsom RSV&lt;br&gt;ser det, vara att sökanden bedriver rörelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 13 § första stycket föreslås att AMS skall ha ”rätt att på begäran få de&lt;br&gt;upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen”. I specialmotive-&lt;br&gt;ringen till lagrummet (s. 138) sägs att bestämmelsen riktar sig mot såväl&lt;br&gt;den som bedriver arbetsförmedlings- eller uthyrningsverksamhet som den&lt;br&gt;som anlitar sådan förmedlad eller uthyrd arbetskraft. Detta bör framgå av&lt;br&gt;lagrummet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ASS har från de synpunkter styrelsen har att beakta inget att invända&lt;br&gt;mot de framlagda förslagen. ASS påpekar dock att styrelsen och yrkesin-&lt;br&gt;spektionen, vid uthyrning av arbetskraft, i praxis ansett det förslag som&lt;br&gt;utöver den direkta arbetsledningen som arbetsgivare i arbetsmiljölagens&lt;br&gt;mening oavsett det formella anställningsförhållandet. Detta strider mot&lt;br&gt;det synsätt som promemorian ger uttryck för på sid. 114—115. Skulle&lt;br&gt;regeringen ha den uppfattningen att nuvarande praxis bör ändras hemstäl-&lt;br&gt;ler styrelsen att detta klargörs i en eventuell proposition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TCO&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är enligt TCOs uppfattning nödvändigt att även i fortsättningen upp-&lt;br&gt;rätthålla ett ovillkorligt förbund mot privata vinstdrivande arbetsförmed-&lt;br&gt;lingar. Det är också nödvändigt att lagstiftningen innehåller ett principiellt&lt;br&gt;förbud mot uthyrning av arbetskraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TCO tillstyrker att förbudet mot uthyrning av arbetskraft ges en själv-&lt;br&gt;ständig ställning i lagstiftningen. Uthyrningsföretag skiljer sig från förmed-&lt;br&gt;lingar genom att hyra ut egna anställda i stället för att ha en förmedlande&lt;br&gt;roll mellan arbetsgivare och arbetstagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TCO tillstyrker också principen, att företag som vill bedriva uthyrning&lt;br&gt;av arbetskraft måste ha tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt TCOs uppfattning bör tillstånd beviljas för högst ett år i sänder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TCO tillstyrker förslaget om att inrätta en partssammansatt nämnd&lt;br&gt;inom AMS med uppgift att pröva frågor om tillstånd till arbetsförmedling&lt;br&gt;och uthyrning av arbetskraft. Den föreslagna sammansättningen, med en&lt;br&gt;ordförande och två representanter från vardera arbetsgivare och arbetsta-&lt;br&gt;gare, är enligt TCOs uppfattning lämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TCO tillstyrker förslaget om att avgifter används för att finansiera&lt;br&gt;tillsynsverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TCO tillstyrker den föreslagna regeln om tidsgräns för uthyrningsupp- Prop. 1990/91:124&lt;br&gt;drag. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian uttrycks en förmodan,. att de föreslagna lagreglerna&lt;br&gt;skulle kunna tänkas underlätta för de fackliga organisationerna att i högre&lt;br&gt;utsträckning än idag använda sig av de möjligheter som 38 — 40 §§ MBL&lt;br&gt;erbjuder, när det gäller att motverka skadlig och oseriös uthyrningsverk-&lt;br&gt;samhet. Det skulle bero på att ett uthyrningsföretag utan tillstånd blir ett&lt;br&gt;klart fall av olaglig verksamhet, medan frågan om något i dagens läge är&lt;br&gt;olaga arbetsförmedling eller inte, är en komplicerad juridisk bedömnings-&lt;br&gt;fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övervägandena vid prövning av ett tillstånd till uthyrningsverksamhet&lt;br&gt;skiljer sig från de som görs vid en inhyrning. Tillsynsmyndighetens uppgift&lt;br&gt;avses enligt promemorian i huvudsak vara prövning av tillståndsärenden.&lt;br&gt;Det innebär en koncentration på uthyrningsföretagen och uthyrningssitu-&lt;br&gt;ationen. De fackliga organisationerna som försöker tillämpa MBL kom-&lt;br&gt;mer att arbeta med inhyrning av arbetskraft och inhyrningssituationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan mycket väl tänkas, att arbetsgivare försöker tillgodose ett per-&lt;br&gt;manent behov av arbetskraft genom att anlita uthyrningsföretag som upp-&lt;br&gt;fyller kriterierna för tillstånd och också har tillstånd. Med det föreliggande&lt;br&gt;förslaget kan det möjligen bli ett ärende hos tillsynsmyndigheten rörande&lt;br&gt;ett företag som har tillstånd, men inte följer den föreslagna lagens 9 §, 1&lt;br&gt;(”Uthyrningen skall vidare vara föranledd av ett tillfälligt behov av extra&lt;br&gt;arbetskraft som inte lämpligen kan tillgodoses på annat sätt.”).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynsmyndigheten måste då gå in och göra en prövning av det inhy-&lt;br&gt;rande företagets avvägning mellan egen och inhyrd arbetskraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den frågan lämpar sig enligt TCOs uppfattning betydligt bättre för&lt;br&gt;hantering mellan de lokala parterna med stöd av en förstärkt MBL. Med&lt;br&gt;nuvarande utformning av MBL och den praxis som finns, torde det lokala&lt;br&gt;facket få svårt att inlägga veto mot inhyrning av arbetskraft från uthyr-&lt;br&gt;ningsföretag som har tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt TCOs uppfattning behöver därför det fackliga inflytandet vad&lt;br&gt;gäller inhyrning av arbetskraft förstärkas. Det kan förslagsvis ske genom&lt;br&gt;att en ny 38a § tillförs MBL enligt LOs och TCOs gemensamma hemställan&lt;br&gt;1989-02-08.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsarbetsnämnden i Stockholms län har i ett av AMS bifogat yttrande i&lt;br&gt;huvudsak tillstyrkt förslaget och anfört bl. a. följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis vill nämnden framhålla att det är bra att man i&lt;br&gt;lagen har skilt mellan arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft. Det&lt;br&gt;är också bra att verksamheten med uthyrning av arbetskraft genom lagen&lt;br&gt;förs upp till ytan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndsgivningen bör vara restriktiv. Den offentliga arbetsförmed-&lt;br&gt;lingen måste ges skälig tid att agera på arbetsmarknaden vid anskaffning&lt;br&gt;av arbetskraft. Platserna ska alltså ha varit anmälda på arbetsförmedlingen&lt;br&gt;i god tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt länsarbetsnämndens mening måste en eventuell uthyrningsverk-&lt;br&gt;samhet ha en viss varaktighet och yrkesmässighet, vilket utredningen&lt;br&gt;understryker. Anställningsförhållandet måste vara klart reglerat i avtal och&lt;br&gt;följa den lagstiftning som gäller på arbetsmarknaden. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudprincipen bör vara heltidsarbete och tillsvidareanställning. Del-&lt;br&gt;tidsarbete ska vara möjlig om arbetstagaren önskar det av personliga skäl.&lt;br&gt;I sådana fall bör det finnas någon form av skriftlig överenskommelse som&lt;br&gt;också arbetsförmedlingen vid behov får ta del av. Det får nämligen inte bli&lt;br&gt;så att uthyrningsföretagen bygger upp och binder de anställda i någon slags&lt;br&gt;personalpool för tillfälligt arbete med arbetslöshetsunderstöd som en löne-&lt;br&gt;utfyllnad. Erfarenheterna från andra områden har visat att det varit svårt&lt;br&gt;för arbetsförmedlingen att agera mot ”personalpoolsanställda” med erbju-&lt;br&gt;danden om fasta arbeten hos annan arbetsgivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har också hänt inom t. ex. kontorsservicebranschen att företagen&lt;br&gt;gjort sig av med arbetskraft som av olika skäl inte längre hängt med i&lt;br&gt;arbetet eller klarat sina arbetsuppgifter. Dessa har arbetsförmedlingen fått&lt;br&gt;ta hand om och försöka lösa problemen för. Länsarbetsnämnden anser att&lt;br&gt;uthyrningsföretag måste ha samma skyldigheter som alla andra företag och&lt;br&gt;vidta de åtgärder som åvilar arbetsgivaren i form av omplacering, utbild-&lt;br&gt;ning och liknande anpassningsåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uthyrningsverksamheten skall vara arbetsmarknadspolitiskt betingad.&lt;br&gt;De fackliga organisationerna skall självfallet ha ett mycket stort inflytande&lt;br&gt;innan beslut om tillstånd för uthyrningsverksamhet tas. Även länsarbets-&lt;br&gt;nämnden ska höras och deras yttrande väga tungt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2 Remissinstanser soin varken har tillstyrkt eller avstyrkt men som pekat&lt;br&gt;på vissa problem med den föreslagna tillståndsgivningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svea hovrätt anför att begreppet uthyrning måste noga definieras så att det&lt;br&gt;blir möjligt för alla berörda att av lagtexten utläsa vad som gjorts till-&lt;br&gt;ståndspliktigt. Enligt hovrätten har under begreppet ”uthyrning av arbets-&lt;br&gt;kraft” sålunda förts inte bara sådant som är att betrakta som olaga arbets-&lt;br&gt;förmedling enligt gällande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten ställer sig tveksam till den roll som har tilldelats AMS och till&lt;br&gt;de skönsmässiga bedömningar av allmänpolitisk art som ligger i till-&lt;br&gt;ståndsprövningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorians avsnitt 6.3 görs en rad uttalanden om vilka anställ-&lt;br&gt;ningsvillkor som måste erbjudas inom uthyrningsföretaget för att tillstånd&lt;br&gt;skall kunna fås. Innebörden av vad som där sägs är att AMS skall kunna&lt;br&gt;ställa längre gående krav på uthyrningsföretagen än på företag i övrigt eller&lt;br&gt;myndigheter på den svenska arbetsmarknaden. Detta strider mot likabe-&lt;br&gt;handlingsprincipen i 1 kap. 9 § regeringsformen; hovrätten utgår från att&lt;br&gt;AMS i sin tillståndsgivning inte kan till uthyrningsföretagets nackdel åbe-&lt;br&gt;ropa något som är lovligt enligt gällande rätt. Motivuttalandena saknar&lt;br&gt;följaktligen betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten kan inte heller ställa sig bakom den beskrivning av gällande&lt;br&gt;rätt som görs på s. 82 f. och 113. Även uthyrningsföretagen har rätt att&lt;br&gt;anställa extra personal enligt 5 § tredje stycket anställningsskyddslagen, att&lt;br&gt;anställa för viss tid, viss säsong eller visst arbete om det beror på det&lt;br&gt;förväntade arbetets särskilda beskaffenhet. Vikariat och provanställningar&lt;br&gt;är tillåtna på de i lagen angivna betingelserna. Lovligheten av sådana&lt;br&gt;anställningsformer är inte beroende av var arbetsinsatsen utförs. Beskriv-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningen av intermittent arbete och behovsanställning är missvisande; det Prop. 1990/91: 124&lt;br&gt;åberopade propositionsuttalandet och rättsfallet från år 1977 ger endast Bilaga 1&lt;br&gt;uttryck för att garantier för ett visst arbetstidsmått (och därmed förtjänst)&lt;br&gt;kan upparbetas genom tidigare tjänstgöring (så även rättsfallet s. 114&lt;br&gt;överst).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnittet (s. 83) sägs också att AMS som förutsättning för tillstånd skall&lt;br&gt;kunna kräva garantier för ett visst arbetstidsmått eller för en viss garante-&lt;br&gt;rad förtjänst, tydligen även om uthyrningsföretagets stationära personal&lt;br&gt;eller personalen i det förhyrande företaget (myndigheten) inte har några&lt;br&gt;motsvarande garantier; det är ju inte ovanligt med behovsanställningar&lt;br&gt;inom såväl den offentliga som den privata sektorn (t. ex. nattvak på&lt;br&gt;sjukhusen resp, extraanställningar inom butikshandeln). Detta är något&lt;br&gt;som också godtas enligt gällande rätt (se prop. 1981/82:71 s. 122). Detsam-&lt;br&gt;ma gäller säsongsarbete (jfr. undantaget från lönegarantin i 21 § andra&lt;br&gt;meningen anställningsskyddslagen). Även här bör det räcka med att uthyr-&lt;br&gt;ningsföretagets anställda arbetar på samma villkor som andra arbetstagare&lt;br&gt;i motsvarande arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagförslaget får uthyrning av varje enskild arbetstagare ske endast&lt;br&gt;under en förhållandevis kort tidsrymd. Kräver arbetsuppgiften längre tid,&lt;br&gt;måste den anställde bytas ut eller så måste det förhyrande företaget (myn-&lt;br&gt;digheten) anlita ett annat uthyrningsföretag. Dispens kan erhållas endast&lt;br&gt;på det sätt som anges i 11 §, nämligen genom kollektivavtal på förbunds-&lt;br&gt;nivå. Denna lösning kan inte tillstyrkas. Det bör givetvis vara möjligt för&lt;br&gt;AMS att ge tillstånd för längre tid, om arbetsuppgifterna kräver det och&lt;br&gt;dispensgivningen med avseende på en sådan offentligrättslig författning&lt;br&gt;som det här är fråga om bör självfallet ligga hos en förvaltningsmyndighet,&lt;br&gt;inte hos arbetsmarknadens parter (jfr. uttalandena s. 93 ff).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AMS skall ha rätt att under löpande tillståndsperiod återkalla ett tidiga-&lt;br&gt;re lämnat medgivande, om det inte längre skulle finnas arbetsmarknadspo-&lt;br&gt;litiska skäl för uthyrningsverksamheten i fråga. Såvitt hovrätten kan förstå&lt;br&gt;skulle detta kunna ske med omedelbar verkan utan möjlighet för uthyr-&lt;br&gt;ningsföretaget att först säga upp berörd personal och utan ekonomisk&lt;br&gt;kompensation till uthyrningsföretaget och det förhyrande företaget (myn-&lt;br&gt;digheten), eftersom en pågående uthyrning omedelbart måste avbrytas&lt;br&gt;inför risken av straffpåföljd. AMS skall också (s. 136 mitten) kunna med-&lt;br&gt;dela ändrade villkor under en löpande tillståndsperiod. Någon närmare&lt;br&gt;motivering för dessa förslag finns inte, trots att det rör sig om utomordent-&lt;br&gt;ligt långtgående befogenheter. Har inte ett gynnande tillståndsbeslut vun-&lt;br&gt;nit rättskraft? Hur förhåller sig förslaget till den europeiska konventionen&lt;br&gt;om de mänskliga rättigheterna, första tilläggsprotokollet art 1 (se Danelius,&lt;br&gt;Mänskliga rättigheter, 1989, s. 246 f.). motivuttalandet om att AMS skall&lt;br&gt;kunna ändra tidigare uppställda villkor saknar f. ö. stöd i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Stockholms tingsrätt har förslagets 8 och 14 §§ givits en påtaglig&lt;br&gt;svävande och inehållslös utformning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 8 § talas om ”andra omständigheter av betydelse” som spelar in i&lt;br&gt;tillståndsgivningen. I den allmänna motiveringen på sig. 81 i promemo-&lt;br&gt;rian framgår närmare vad som avses. Läst tillsammans med specialmo-&lt;br&gt;tiveringen får man intrycket att det som närmast avses är sökandens&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;administrativa och organisatoriska förutsättningar. Detta borde kunna&lt;br&gt;anges i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 14 § 1 punkten anges att tillstånd får återkallas när ”förutsättningarna&lt;br&gt;för beviljandet av tillståndet har upphört”. Vad denna grund för ett&lt;br&gt;återkallande närmare innebär framgår såvitt tingsrätten kunnat utläsa inte&lt;br&gt;i motiven till förslaget. En tillståndshavare bör ha rätt till att i större&lt;br&gt;utsträckning än så kunna förutse under vilka förhållanden hans tillstånd&lt;br&gt;kan dras in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätten i Stockholms län&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätten tillstyrker att den svenska lagstiftningen i framtiden defini-&lt;br&gt;tionsmässigt skiljer mellan arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätten beklagar att omvändelsen därutinnan inte fått fullt genom-&lt;br&gt;slag i promemorian som brister i konsekvens och precision.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1935 års lag är i behov av en långt större lagteknisk revision än den&lt;br&gt;föreslagna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Självklart skall ingen uthyrningsverksamhet tillåtas som inte sker i an-&lt;br&gt;ständiga och godtagbara former. Promemorian hade dock bort byggas upp&lt;br&gt;på en avvägning mellan behov och samhällsnytta, på den ena sidan, samt&lt;br&gt;en analys av befintliga och ytterligare påkallade skyddsföreskrifter, på den&lt;br&gt;andra sidan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lika självklart som att uthyrning måste ske i anständiga och godtagbara&lt;br&gt;former är att den inte behöver mer reglering, tillsyn och kontroll än som är&lt;br&gt;påkallad utöver befintlig arbetsrättslig lagstiftning. Om man ställer upp de&lt;br&gt;villkor som anses påkallade borde verksamheten kunna betraktas som&lt;br&gt;sund så länge den äger rum inom föreskrivna former.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den lagtekniska uppläggningen av avsnittet uthyrning av arbetskraft är&lt;br&gt;förtjänstfull.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 7 § andra stycket talar man litet ologiskt om behov av verksamheten&lt;br&gt;från arbetsmarknadspolitisk synpunkt (dvs. i belysning av motiven när-&lt;br&gt;mast som ett nödvändigt ont för att AMS hittills visat sig otillräckligt när&lt;br&gt;det gäller förmedling av korttidsarbetskraft). Rimligare hade varit att&lt;br&gt;hänga upp sig på de behov som beskrivs i allmän-motiveringen (s. 77 x),&lt;br&gt;nämligen de anställdas och kundernas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För dem som främst är berörda, uthyrningsföretaget och dess anställda,&lt;br&gt;är det självfallet en mycket besvärande belastning att minst vart tredje år&lt;br&gt;vara beroende av tillståndsmyndighetens välvilja (jfr. för övrigt också t. ex.&lt;br&gt;utskänknings- och trafiktillstånd).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av en ordning med tidsbegränsning måste ses i belysning av&lt;br&gt;möjligheterna att återkalla ett tillstånd. Inom ett område som täcks av&lt;br&gt;återkallelsemöjligheter synes tidsbegränsning kunna ersättas av en regle-&lt;br&gt;ring med en föreskriven exempelvis årlig tillsyn och därmed indirekt också&lt;br&gt;en årlig ”återkallelseprövning”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller innehållet i 9 § har länsrätten betänkligheter i ett hänseen-&lt;br&gt;de. Det gäller p. 1 andra meningen. Där avhandlas förhållanden som en&lt;br&gt;uthyrare knappast kan kontrollera eller bedöma (jfr. spec. mot. s. 137 m).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för ett system med tidsbegränsade tillstånd bör det inte&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;komma i fråga att kunna helt eller delvis återkalla ett tillstånd av det skälet Prop. 1990/91: 124&lt;br&gt;att förutsättningarna enligt 7§ anses ha upphört. 14 § p. 1 bör därför Bilaga 1&lt;br&gt;begränsas till förutsättningarna enligt 8 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter om ändrade villkor av begränsande natur ligger till sin&lt;br&gt;karaktär nära en partiell återkallelse. I specialmotiveringen till 1 § p. tredje&lt;br&gt;stycket (s. 136 m) har man utgått från att tillämpningsmyndigheten skall&lt;br&gt;ha möjlighet att meddela ändrade villkor. En sådan möjlighet måste dock&lt;br&gt;enligt länsrättens uppfattning ha stöd i lagtexten när det gäller begränsande&lt;br&gt;villkor. Gynnande ändringar utgör inte något problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En med länsrättens synsätt naturlig ordning vore om beslutsmyndighe-&lt;br&gt;ten i samband med avslag på en ansökan om förlängt tillstånd eller i&lt;br&gt;samband med begränsande ändrade villkor kunde få medge att verksam-&lt;br&gt;heten fick fortsätta under en viss övergångsperiod på samma sätt som för&lt;br&gt;motsvarande situation föreslagits i p. 1 av övergångsbestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakulteten vid Lunds universitet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakultetsstyrelsens forskningsnämnd anser att den verkliga bety-&lt;br&gt;delsen av den föreslagna regleringen i nuläget är ytterst svårbedömd mot&lt;br&gt;bakgrund av den osäkerhet i rättsläget som föreligger. Med hänsyn till&lt;br&gt;Sveriges internationella åtaganden och omvärldens regler på det aktuella&lt;br&gt;området kan en reglering av föreslagen typ ändå förefalla motiverad. Det&lt;br&gt;förtjänar dock att påpekas, att svårigheterna att dra gränsen mellan uthyr-&lt;br&gt;ning av arbetskraft och sådana uppdrag/entreprenader som inte träffas av&lt;br&gt;reglering kvarstår och kan förväntas öka med framväxten av det s. k.&lt;br&gt;tjänstesamhället. — Tidpunkten för införandet av en reglering av den&lt;br&gt;föreslagna typen är därför, enligt forskningsnämnden, olämpligt vald —&lt;br&gt;åtminstone om den inte föregås av en väsentligt mer djupgående analys av&lt;br&gt;gränsdragningen mellan uthyrning och tillåten tjänsteentreprenad liksom&lt;br&gt;gränsdragningens egentliga funktion. Forskningsnämnden har annars i&lt;br&gt;huvudsak inget att erinra emot i promemorian uppställda förutsättningar&lt;br&gt;för tillstånd för uthyrningsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller förutsättningarna för tillstånd (6.2 —6.5) finner forsk-&lt;br&gt;ningsnämnden flertalet av de uppställda kraven i och för sig acceptabla&lt;br&gt;och ifrågasätter endast uppställandet av en viss tidsgräns för uppdragets&lt;br&gt;längd och tidpunkten för tidsfristens beräknande enligt 9 § 4 p.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den i 9 § 1 p. uppställda regeln, att uppdraget får avse endast tre&lt;br&gt;månader i sänder, dock sammanlagt högst sex månader under två år, i&lt;br&gt;förening med tillägget att uthyrningen alltid bör vara föranledd av ett&lt;br&gt;tillfälligt behov av extra arbetskraft, synes ge uttryck för det enligt forsk-&lt;br&gt;ningsnämndens uppfattning vällovliga syftet att arbetstillfällen, där viss-&lt;br&gt;tidsanställning enligt LAS i och för sig är tillåten, men som avser längre tid&lt;br&gt;i första hand skall tillgodoses genom visstidsanställning direkt hos beställa-&lt;br&gt;ren. De behov som kan förekomma av tjänster av speciellt slag för längre&lt;br&gt;tid kan, som föreslås, sannolikt tillgodoses genom möjligheten att ingå&lt;br&gt;kollektivavtal i frågan på central nivå. I åtskilliga fall torde verksamheten&lt;br&gt;vidare vara att betrakta som uppdrag och därmed falla utanför den före-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;slagna regleringen. — Tidsregeln anknyter emellertid till den enskilda&lt;br&gt;arbetstagaren individuellt och utgör alltså i sig inget hinder för beställaren&lt;br&gt;att hyra in arbetskraft under en längre tid så länge man anlitar skilda&lt;br&gt;arbetstagare. Begränsningen för beställaren ligger således framförallt i&lt;br&gt;senare ledet av regeln. Det är denna som skall förhindra ett kringgående av&lt;br&gt;bl. a. anställningsskyddslagens regler om anställningsform. Tidsregelns be-&lt;br&gt;rättigande blir ur den enskilde arbetstagarens synvinkel därmed mer du-&lt;br&gt;biöst. Om beställaren anlitar inhyrd arbetskraft för längre tid kan det&lt;br&gt;tänkas ligga i den enskilde arbetstagarens intresse att få stanna på samma&lt;br&gt;arbetsplats. Längre tids arbete liksom återkommande uppdrag torde öka&lt;br&gt;möjligheterna till direkt anställning hos beställaren, medan begränsnings-&lt;br&gt;regeln (högst sex månader på 2 år) knappast kan förväntas utgöra ett&lt;br&gt;tillräckligt incitament för beställaren att i stället knyta personen ifråga till&lt;br&gt;sig genom anställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller den närmare utformningen av regeln i 9 § 4 p. ifrågasätter&lt;br&gt;forskningsnämnden om det inte är lämpligare att istället för tidpunkten för&lt;br&gt;uppsägningen ta anställningens upphörande till utgångspunkt för tidsfris-&lt;br&gt;tens beräknande, varvid fristen eventuellt kan kortas något. Som det nu är&lt;br&gt;kan arbetstagaren och den ursprunglige arbetsgivaren, om de är överens,&lt;br&gt;lätt överenskomma om ända upp till sex månaders uppsägningstid varvid&lt;br&gt;uthyrning därefter omedelbart skulle kunna ta vid. Även om det framstår&lt;br&gt;som något oklart vems/vilkas missbruk regeln är avsedd att stävja kan väl&lt;br&gt;detta knappast ha varit avsikten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsdomstolen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gränsdragningen mellan uthyrning av arbetskraft och entreprenad måste,&lt;br&gt;som framhålls i avsnitt 8 i promemorian, göras med beaktande av samtliga&lt;br&gt;omständigheter i det enskilda fallet. Detta medför givetvis att det blir&lt;br&gt;mycket svårt för att inte säga omöjligt att i lagtext ge en riktig beskrivning&lt;br&gt;av vad som skall anses utgöra uthyrning av arbetskraft. Samtidigt framstår&lt;br&gt;det som mycket viktigt att en legaldefinition på uthyrning av arbetskraft&lt;br&gt;får en sådan utformning att inte gränsen mot entreprenad oavsiktligt&lt;br&gt;rubbas. En sådan rubbning av gränsen kan också få konsekvenser i andra&lt;br&gt;sammanhang. Det kan t. ex. finnas kollektivavtalsbestämmelser som regle-&lt;br&gt;rar anlitandet av entreprenörer och som bygger på att begreppet entrepre-&lt;br&gt;nad har en viss innebörd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsdomstolen anser för sin del att den föreslagna definitionen på&lt;br&gt;uthyrning av arbetskraft inte helt motsvarar de krav som måste ställas. Det&lt;br&gt;finns med den utformning förslaget fått en risk för att en del av alla de&lt;br&gt;faktorer som måste beaktas tillmäts en alltför stor betydelse i förhållande&lt;br&gt;till andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 promemorian (s. 75) framhålls också att det inte är möjligt att dra en&lt;br&gt;klar gräns mellan uthyrning och entreprenad. Detta innebär bl. a. att&lt;br&gt;näringsidkare kan komma att sväva i ovisshet om huruvida deras verk-&lt;br&gt;samhet kräver tillstånd eller inte, vilket måste betraktas som en betydande&lt;br&gt;olägenhet. Den kan knappast undanröjas helt inom ramen för ett förslag&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som bygger på en gränsdragning mellan uthyrning av arbetskraft och Prop. 1990/91:124&lt;br&gt;entreprenad. Men möjligen kan olägenheten begränsas genom att närings- Bilaga 1&lt;br&gt;idkare bereds möjlighet att begära förhandsbesked om huruvida verksam-&lt;br&gt;heten kräver tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § innehåller föreskrifter om vad den som fått tillstånd att bedriva&lt;br&gt;uthyrning av arbetskraft skall iaktta. I 9 § 1 p. ställs emellertid också krav&lt;br&gt;som närmast riktas mot inhyraren. Arbetsdomstolen syftar här på kravet&lt;br&gt;att uthyraren skall vara föranledd av ett tillfälligt behov av extra arbets-&lt;br&gt;kraft som inte lämpligen kan tillgodoses på annat sätt. Om detta krav är&lt;br&gt;uppfyllt eller inte torde uthyraren ha svårt att kontrollera. I specialmotive-&lt;br&gt;ringen framhålls också att det i princip måste vara inhyrarens sak att göra&lt;br&gt;denna bedömning. Det kan därför ifrågasättas om detta krav bör riktas&lt;br&gt;mot uthyraren. Mot bakgrund av att det uppställs fasta tidsgränser förut-&lt;br&gt;hyrningen och att det i princip ankommer på inhyraren att göra behovs-&lt;br&gt;och lämplighetsbedömningen kan det för övrigt ifrågasättas om det här&lt;br&gt;aktuella kravet behöver uppställas. Om kravet behålls torde det vara&lt;br&gt;påkallat att i förarbetena utveckla åtminstone hur lämplighetsbedömning-&lt;br&gt;en skall göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller 9 § 2 p. kan anmärkas att den föreslagna lagtexten inte&lt;br&gt;synes ge klart besked om huruvida även sådana anställningsformer, som i&lt;br&gt;och för sig inte är tillåtna enligt anställningsskyddslagen men som är&lt;br&gt;tillåtna enligt kollektivavtal, är godtagbara. Även föreskriften i samma&lt;br&gt;punkt om löner och andra anställningsvillkor kan komma att medföra&lt;br&gt;tillämpningsproblem, eftersom skilda uppfattningar kan råda om hur de&lt;br&gt;jämförelser som blir aktuella skall göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Departementsforslaget innebär att uthyrning kan bli tillåtet efter en till-&lt;br&gt;ståndsprövning. LOs erfarenheter av hur arbetsmarknadsmyndigheterna&lt;br&gt;på olika nivåer tillämpar bedömningsgrunden ”arbetsmarknadspolitiska&lt;br&gt;skäl” är inte goda. Den prövning som nu görs är inte tillräckligt noggrann.&lt;br&gt;Det är enligt LO helt otillräckligt att bedöma behov av in/uthyrningsverk-&lt;br&gt;samhet enbart från arbetsförmedlingens och företagens förmåga att rekry-&lt;br&gt;tera arbetskraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndsgivningen bör istället ske på mycket stränga grunder vilket inte&lt;br&gt;motsvaras av den nuvarande tillämpningen av ”arbetsmarknadspolitiska&lt;br&gt;skäl”. Departementsforslaget innebär också att det straffrättsliga kontroll-&lt;br&gt;systemet behålls, vilket trots förslag om vitesföreläggande kommer att leda&lt;br&gt;till ett okontrollerat utbud från både seriösa och oseriösa uthyrningsföre-&lt;br&gt;tag utan inflytande för arbetstagarna på de inhyrande företagen. De möj-&lt;br&gt;ligheter till fackligt inflytande som ges är inte tillräckliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsformedlingslagen är en av de mest betydelsefulla arbetsmarknads-&lt;br&gt;lagarna. Det är med besvikelse LO har konstaterat att lagen inte fungerat&lt;br&gt;tillfredsställande när det gäller in/uthyrning av arbetskraft. Trots de straff-&lt;br&gt;rättsliga sanktionerna förkommer olaga uthyrning. Förhållanden mellan&lt;br&gt;arbetstagare och arbetsgivare passar normalt inte för straffrättslig regle-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ring. Faktum är att parterna visat stor framgång att själva hantera svåra Prop. 1990/91: 124&lt;br&gt;problem som berör vida samhällsområden vilket det finns många bevis Bilaga 1&lt;br&gt;för. Det borde även prägla en nu föreslagen förändring av arbetsförmed-&lt;br&gt;lingslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;In/uthyrningsfrågan är viktig ur två synvinklar för LO-medlemmarna.&lt;br&gt;Den första är om in/uthyrning över huvud taget är önskvärd eller ej.&lt;br&gt;In/uthyrning har alltid haft en dålig klang med negativa associationer.&lt;br&gt;Emellertid kan in/uthyrning under kortare tid vara ett smidigt sätt att lösa&lt;br&gt;vissa problem. Det kan ge arbetarna på inhyrningsföretaget en del för-&lt;br&gt;delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De som bäst kan avgöra behovet av in/uthyrning är arbetstagarna på&lt;br&gt;inhyrarföretaget som eventuellt skall arbeta tillsammans med inhyrd per-&lt;br&gt;sonal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LOs förslag till reglering av in/uthyrningsverksamheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningen för LOs förslag är att in- och uthyrning fortfarande är i lag&lt;br&gt;förbjudet. LOs förslag innebär att in/uthyrningsverksamheten bryts ut ur&lt;br&gt;straffrätten som till stor del ersätts av arbetsrätten. Förslaget är vad beträf-&lt;br&gt;far arbetsrätten helt inriktad på inhyrarsidan. Ansvaret för in/uthyrnings-&lt;br&gt;verksmheten kommer därför att finnas hos parterna på arbetsmarknaden.&lt;br&gt;Myndigheterna behåller dock kontrollen och tillsynen över förbudet mot&lt;br&gt;in/uthyrning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inhyrning kan i fortsättningen ske till företag som har eller brukar ha&lt;br&gt;kollektivavtal och vars fackliga motpart, med stöd av centrala avtal, gett&lt;br&gt;skriftligt samtycke till inhyrning. De centrala kollektivavtalen skall reglera&lt;br&gt;villkoren för inhyrning, dess omfattning och tid. Samma avtal förpliktigar&lt;br&gt;det inhyrande företaget att i sitt avtal med ut hy rarföretaget föreskriva att&lt;br&gt;det i sin tur inte använder andra företag än sådana som klart handlar inom&lt;br&gt;gällande lagar. I undantagsfall kan, om avtalsslutande parter saknas, AMS&lt;br&gt;ge dispens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO anser att detta förslag medför att in/uthyrning kommer att användas&lt;br&gt;restriktivt. Det fordrar nya skrivningar i arbetsförmedlingslagen och MBL&lt;br&gt;(38 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är dessutom inte ovanligt att parterna på arabetsmarknaden kan&lt;br&gt;träffa avtal på områden som ligger under myndighetskontroll, exempelvis&lt;br&gt;kan hela arbetstidslagen avtalas bort. Den ettårsgräns för in/uthyrnings-&lt;br&gt;uppdragens längd som stadgas i ILO-konventionen och som LO anser skall&lt;br&gt;ingå i den svenska lagen skall exempelvis inte gå att avtala bort. I LOs&lt;br&gt;förslag behåller AMS, genom möjligheten att ge dispens, det övergripande&lt;br&gt;ansvaret för in/uthyrningsverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3 Remissinstanser som avstyrker eller ställer sig mycket negativa till en&lt;br&gt;reglering av uthyrningsverksamheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÅ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamhet innefattande uthyrning av arbetskraft har funnits i Sverige i&lt;br&gt;många år. Framför allt inom kontorsserviceområdet har en stor expansion &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;72&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skett under senare tid. Alldeles uppenbart föreligger ett behov av företag&lt;br&gt;av sådant slag som behandlas i promemorian. Några skadeverkningar för&lt;br&gt;arbetstagarna eller andra av exempelvis skrivbyråernas verksamhet har&lt;br&gt;enligt promemorian inte konstaterats. I promemorian saknas såvitt jag kan&lt;br&gt;finna, helt argument och analyser som skulle tala för att uthyrning av&lt;br&gt;arbetskraft i de former som i dag förekommer i något avseende skulle vara&lt;br&gt;skadliga för samhälletslivet eller för enskilda. Ändå har i promemorian&lt;br&gt;föreslagits en ingående reglering av sådan verksamhet, innefattande ett&lt;br&gt;principiellt förbud mot uthyrning av arbetskraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill hävda, att inskränkningar i näringsfriheten inte bör vidtas utan&lt;br&gt;en betydligt mer ingående analys vad avser behov, kostnader och effekter i&lt;br&gt;övrigt än den som presenterats i promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns en stor risk att en ordning med ett principiellt förbud mot&lt;br&gt;uthyrning av arbetskraft med möjlighet till undantag efter särskilt tillstånd&lt;br&gt;kan medföra negativa konsekvenser för rättssäkerheten samt ökade kost-&lt;br&gt;nader och minskad effektivitet i näringslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av det anförda är det min uppfattning att företagande i&lt;br&gt;form av uthyrning av arbetskraft inte bör särregleras i förhållande till&lt;br&gt;annan näringsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Stockholm&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorieförfattaren har ansett behov föreligga av en särreglering även&lt;br&gt;av den legala uthyrningsverksamheten genom en särskild lag om privat&lt;br&gt;arbetsförmedling m.m. Därmed torde bl. a. viss verksamhet som f. n.&lt;br&gt;bedrivs inom den ofientliga sektorn bli förbjuden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att en särreglering av en verksamhet skall anses vara motiverad från&lt;br&gt;juridisk synpunkt krävs dels att avarter av tillåten verksamhet visats&lt;br&gt;föreligga och dels att andra medel än lagstiftning för att komma till rätta&lt;br&gt;med avarterna har prövats utan framgång. Kammarrätten har i remissma-&lt;br&gt;terialet inte kunnat finna exempel på och än mindre dokumentation av att&lt;br&gt;olämplig uthyrningsverksamhet av någon omfattning förekommer idag.&lt;br&gt;Att i detta läge anföra en icke påkallad sär- och detaljreglering som föranle-&lt;br&gt;der såväl kostnader som onödig byråkrati framstår inte som lämpligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten avstyrker således den tänkta lagen om privat arbetsför-&lt;br&gt;medling m. m. i dess helhet. Mot den bakgrunden finner rätten inte någon&lt;br&gt;anledning att detaljgranska den föreslagna lagtexten. Domstolen kan emel-&lt;br&gt;lertid inte underlåta att påpeka att den är dåligt disponerad, i avsaknad av&lt;br&gt;stringens och innehåller direkta felaktigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommerskollegium&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommerskollegium kan inte finna att det rent allmänt finns några vägande&lt;br&gt;skäl som talar för att uthyrning av arbetskraft behöver underkastas så&lt;br&gt;stränga restriktioner som förslaget till ny arbetsförmedlingslag innebär.&lt;br&gt;Från handelspolitisk synpunkt innehåller förslaget moment som kommer&lt;br&gt;att försvåra Sveriges möjligheter att delta i det internationella arbete som&lt;br&gt;rör liberalisering av handeln med tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kollegiet avstyrker därför förslaget till ny arbetsförmedlingslag. Om&lt;br&gt;uthyrning av arbetskraft skall regleras bör de handelspolitiska konsekven-&lt;br&gt;serna av reglernas utformning beaktas både med hänsyn till EG/EFTA-&lt;br&gt;samarbetet och pågående GATT-förhandlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ä4F&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SAV avstyrker promemorians förslag i de delar som rör entreprenad- och&lt;br&gt;uthyrningsverksamhet, dvs. verksamhet som bedrivs av entreprenadföre-&lt;br&gt;tag och olika slags serviceföretag. SAV framhåller att konsekvenserna&lt;br&gt;inom den statliga (och den offentliga) arbetsmarknadssektorn torde bli&lt;br&gt;mycket betydande både ekonomiskt och på flera andra sätt, om man inför&lt;br&gt;de föreslagna regeländringarna för statliga myndigheters användning av&lt;br&gt;service- och entreprenadföretag. En kartläggning och framtidsprognos av&lt;br&gt;förslagets påverkan för domänverket, SJ, Vattenfall, Posten, FFV, Te-&lt;br&gt;leverket, Luftfartsverket och Sjöfartsverket är nödvändig. När det gäller&lt;br&gt;övriga statliga myndigheter använder de sig redan idag av service- och&lt;br&gt;entreprenadföretag och utvecklingen verkar gå mot en ökad sådan använd-&lt;br&gt;ning. Behovet av service- och entreprenadföretagen kan vara betydande&lt;br&gt;inte minst i den arbetskraftsbristsituation, som nu förutspås för den svens-&lt;br&gt;ka arbetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget i DS 1989:30 innebär olika särregleringar för s. k. entrepre-&lt;br&gt;nadverksamhet och s. k. uthyrningsverksamhet. Det måste i så fall defini-&lt;br&gt;tionsmässigt klargöras till vilken grupp man skall föra entreprenadföretag,&lt;br&gt;konsultföretag, övriga serviceföretag, statliga affärsverks dotterbolag osv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;NO&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande regleringen har i praktiken inte tillämpats. Enligt förslaget&lt;br&gt;skall stora delar av tjänstesektorn — uthyrningen — ställas under arbets-&lt;br&gt;marknadspolitisk nyetablerings- och verksamhetskontroll. Det finns dock&lt;br&gt;inget underlag som anger att uthyrningsverksamheten medför några skad-&lt;br&gt;liga verkningar för berörda arbetstagare eller andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget kommer att medföra stora samhällsekonomiska kostnader.&lt;br&gt;Regleringen skulle bli en hämsko både på den berörda sektorn och på&lt;br&gt;andra delar av näringslivet som är beroende av denna sektor. Det framstår&lt;br&gt;som särskilt allvarligt att även de s.k. kunskapsintensiva delarna av tjäns-&lt;br&gt;tesektorn skulle omfattas av förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;NO avstyrker därför förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget klarlägger över huvud inte vilka företag som kommer att&lt;br&gt;omfattas av regleringen. Det anges (sid. 80) att de mest typiska fallen av&lt;br&gt;uthyrningsverksamhet som i framtiden skall bli beroende av tillstånd finns&lt;br&gt;inom kontorsservicebranschen, men det finns dock liknande företag inom&lt;br&gt;andra branscher. Som förut berörts nämns som exempel i promemorian&lt;br&gt;service- och konsultföretag inom verkstadsindustrin och databranschen. I&lt;br&gt;ett beskrivande avsnitt (sid. 73) talas därtill om städföretag, bevakningsfö-&lt;br&gt;retag, redovisningsbyråer m. m. Den definition och den knapphändiga&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;exemplifiering som görs i betänkandet ger dock ett intryck av att många&lt;br&gt;tjänsteföretag kan komma att behöva tillstånd för att bedriva verksamhet&lt;br&gt;eller i vart fall beröras av frågeställningen om huruvida tillstånd behövs.&lt;br&gt;Detta synes komma att beröra företag sysselsatta inom ett mycket brett&lt;br&gt;spektrum av verksamhetstyper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till detta kommer att också gränsdragningen mellan uthyrning (som&lt;br&gt;skulle kräva tillstånd) och entreprenadverksamhet (som inte skulle kräva&lt;br&gt;tillstånd) är mycket oklar. De kriterier som räknas upp i promemorian&lt;br&gt;avser dessutom industriella entreprenader, och man kan inte utgå från att&lt;br&gt;de är giltiga för andra branscher, ens om de skulle täcka all industriell&lt;br&gt;verksamhet, vilket är oklart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att få tillstånd krävs som förut nämnts att det finns ett behov av&lt;br&gt;verksamheten från arbetsmarknadspolitisk synpunkt och att vederbörande&lt;br&gt;bedöms vara lämplig att driva verksamheten med hänsyn till, i sista hand,&lt;br&gt;”omständigheter av betydelse”. Vad dessa kriterier innebär kan givetvis&lt;br&gt;bli föremål för mycket skiftande tolkningar och en bedömning gjord ut-&lt;br&gt;ifrån dessa måste bli skönsmässig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därtill kommer att tillstånd bara får ges för tre år i sänder. Självfallet&lt;br&gt;måste det vara svårt att starta och driva ett företag med en så snäv&lt;br&gt;planeringshorisont. Man vet ju t. ex. ej hur den arbetsmarknadspolitiska&lt;br&gt;bedömningen kommer att falla ut när frågan om förnyelse av tillstånd skall&lt;br&gt;prövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SPK&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SPK anser inte de angivna skälen till en lagstiftning som reglerar uthyr-&lt;br&gt;ningsverksamhet vara tillräckliga som motiv för en särskild lagstiftning&lt;br&gt;avseende uthyrningsverksamheten. En sådan lagstiftning skulle innebära&lt;br&gt;en direkt försämring av marknadens möjligheter att erbjuda lösningar av&lt;br&gt;kortsiktiga resursförsörjningsproblem. De lagar som idag gäller för uthyr-&lt;br&gt;ningsverksamhet, och som i praktiken inte tillämpas, bör enligt SPK&lt;br&gt;avvecklas och inte, som enligt förslaget, ersättas med en detaljreglering av&lt;br&gt;sådana verksamheter. Farhågorna för oseriös verksamhet kan knappast&lt;br&gt;anses utgöra argument för en marknadsreglering som den föreslagna, efter-&lt;br&gt;som det finns annan lagstiftning som avser att förhindra oseriös verksam-&lt;br&gt;het. Som exempel kan nämnas den arbetsrättsliga lagstiftningen och skat-&lt;br&gt;telagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AMS&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmarknadsdepartementet har föreslagit en ny lag om arbetsförmed-&lt;br&gt;ling och uthyrning av arbetskraft (arbetsförmedlingslagen). AMS är myc-&lt;br&gt;ket kritisk mot förslaget och anser att det inte bör leda till lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AMS pekar i detta remissvar på att förslaget inte löser de problem som&lt;br&gt;finns med den nuvarande lagen och inte heller passar den framtida arbets-&lt;br&gt;marknaden. Det finns risk för att förslaget förbjuder sådana entreprenörer&lt;br&gt;och konsulter som är tillåtna idag. Lagförslaget är inte heller tillräckligt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anpassat till den arbetsrättsliga lagstiftningen i övrigt. AMS menar också&lt;br&gt;att det innebär en stor och onödig byråkrati för hantering av tillstånd till&lt;br&gt;uthyrning, kontroll m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AMS föreslår i stället att uthyrning av arbetskraft avkriminaliseras och&lt;br&gt;förs in i det arbetsrättsliga regelsystemet. Det bör vara parterna på arbets-&lt;br&gt;marknaden som genom avtal kommer överens om hur företagens personal-&lt;br&gt;försörjning ska ske — genom anställtning, inhyrning, konsulter eller entre-&lt;br&gt;prenader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uthyrningsverksamhet bör på motsvarande sätt som entreprenadverk-&lt;br&gt;samhet alltså få äga rum utan tvång på något tillstånd från AMS. Men en&lt;br&gt;förutsättning för att ett uthyrningsföretag ska få anlitas bör vara att arbets-&lt;br&gt;marknadens parter har träffat avtal om det. Sådana avtal kan vara lokala&lt;br&gt;och avse ett särskilt tillfälle eller vara generella centrala förbundsavtal som&lt;br&gt;anger under vilka förutsättningar som inhyrning inom avtalsområdet får&lt;br&gt;äga rum. Därmed kan man anknyta till den teknik och de former som nu&lt;br&gt;gäller i vissa branscher och stora företag för att anlita entreprenörer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De gränser för parternas avtal som lagstiftaren anser behövas för att&lt;br&gt;uthyrningsverksamheten ska hållas under kontroll och för att skydda ar-&lt;br&gt;betstagarna bör anges direkt i lagen. Enligt AMS mening gäller det framför&lt;br&gt;allt hur lång tid som en inhyrning ska få äga rum och anställningsvillkoren&lt;br&gt;för den uthyrda arbetskraften. I övrigt menar AMS att det knappast finns&lt;br&gt;anledning för lagstiftaren att reglera verksamheten. Övriga frågor bör man&lt;br&gt;enligt AMS mening kunna förutsätta att arbetsmarknadens parter har full&lt;br&gt;kompetens att själva reglera. AMS har ingen anledning att lägga synpunk-&lt;br&gt;ter på hur länge inhyrning ska få äga rum. Inte heller har AMS anledning&lt;br&gt;att lägga synpunkter på anställningsvillkoren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att tills vidare behålla en viss offentlig tillsyn över uthyrningsverk-&lt;br&gt;samheten och göra det möjligt att ingripa mot uppenbara missbruk av&lt;br&gt;rätten att hyra in arbetskraft, bör det dessutom krävas en anmälan till&lt;br&gt;länsarbetsnämnden om avtal om inhyrning. Arbetsmarknadens parter,&lt;br&gt;konkurrerande företag och länsarbetsnämnden bör också ha en möjlighet&lt;br&gt;att vid uppenbara missbruk begära förbud mot fortsatt inhyrning. Ett&lt;br&gt;sådant förbud skulle kunna beslutas av den partssammansatta nämnd som&lt;br&gt;bör inrättas för sådana frågor och för tillsynen enligt den nya lagen. Man&lt;br&gt;följer därvid delvis den modell som finns i 14 § främjandelagen (1974:13)&lt;br&gt;när det gäller myndigheternas möjligheter att förbjuda missbruk av rätten&lt;br&gt;att träffa avtal om visstidsanställningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med denna ordning skulle den partssammansatta nämndens huvudsak-&lt;br&gt;liga uppgift vara att skilja oseriösa uthyrningsföretag från seriösa. Det kan&lt;br&gt;på mycket goda grunder antas att arbetsmarknadens parter är ganska&lt;br&gt;överens om var skiljelinjerna i praktiken ska gå och nämnden skulle på&lt;br&gt;detta sätt framför allt få rollen som arbetsmarknadens normgivare för&lt;br&gt;uthyrningsfrågor, en slags etiknämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den partssammansatta nämnden ska pröva frågor som rör arbetsmark-&lt;br&gt;nadsverkets kunder och bl. a. avgöra om de ska få arbeta i konkurrens med&lt;br&gt;arbetsförmedlingen. Av dessa skäl och av de skäl som anförs i kommenta-&lt;br&gt;ren nedan till 7 § 2 st. promemorieförslaget är det inte lämpligt att nämn-&lt;br&gt;den förläggs inom AMS utan den bör ha en från AMS fristående ställning.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns exempel från senare tid på sådana nämnder som står fria från&lt;br&gt;myndigheten i konkurrensfrågor, t. ex. telenämnden (SFS 1989:600).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med det system som har skisserats här skulle det efter hand ske en&lt;br&gt;självsanering av uthyrningsverksamheten så att endast sådana uthyrnings-&lt;br&gt;företag som godkänns av både arbetsgivare och arbetstagarorgansiationer&lt;br&gt;skulle förekomma. AMS tror för sin del att det på sikt skulle innebära en&lt;br&gt;viss begränsning och koncentration av uthyrningsverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För de lagöverträdelser som finns kvar i den nya arbetsförmedlingslagen&lt;br&gt;bör det av effektivitetsskäl finnas en vitessanktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller AMS förslag till reglering av inhyrning av arbetskraft bör&lt;br&gt;det arbetsrättsliga sanktionssystem som finns i MBL gälla i första hand. En&lt;br&gt;arbetsgivare som bryter mot reglerna om krav på avtal för att inhyrning&lt;br&gt;ska få ske eller som bryter mot innehållet i ett kollektivavtal om inhyrning&lt;br&gt;skulle således kunna åläggas att betala skadestånd till sin fackliga motpart.&lt;br&gt;Därutöver kan det finnas behov av sanktioner mot arbetsgivare som inte&lt;br&gt;anmäler till länsarbetsnämnden att de avser att hyra in arbetskraft och&lt;br&gt;sanktioner mot sådana inhyrningar, med eller utan stöd i avtal, som&lt;br&gt;innebär ett uppenbart missbruk av lagstiftningen. I sådana fall bör det&lt;br&gt;finnas en möjlighet för myndigheterna att ingripa med ett vitesföreläggan-&lt;br&gt;de.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några straffrättsliga sanktioner skulle alltså inte längre förekomma i&lt;br&gt;inhyrningsfallen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller de enskilda bestämmelserna i promemorieförslaget vill&lt;br&gt;AMS anför följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet ”näringsverksamhet” är missvisande. Det innefattar enligt&lt;br&gt;AMS mening inte t. ex. offentlig verksamhet. I varje fall finns det risk för&lt;br&gt;en betydande oklarhet i tillämpningen. Avsikten måste vara att uthyrning&lt;br&gt;till myndigheter ska omfattas av lagen. Därför bör begreppet ändras, t. ex.&lt;br&gt;genom att ta bort ledet ”närings”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom det inte finns någon utredning om hur den marknad ser ut som&lt;br&gt;kan komma att omfattas av definitionen har AMS egentligen inte underlag&lt;br&gt;för att bedöma om bestämmelsen tillräckligt avgränsar företag för uthyr-&lt;br&gt;ning av arbetskraft från andra tjänsteföretag, som utför andra tjänster än&lt;br&gt;att enbart ställa arbetskraft till förfogande. AMS kan bara för sin del&lt;br&gt;påpeka att det finns en stor risk för att t.ex. sådana företag, som idag&lt;br&gt;bedöms som entreprenörer vid tillämpningen av arbetsförmedlingslagen,&lt;br&gt;skulle komma att omfattas av uthyrningsbegreppet. Likaså kan det tänkas&lt;br&gt;att den föreslagna definitionen av anställd men uthyrd arbetskraft omfat-&lt;br&gt;tar sådana arbetstagare som vid en arbetsrättslig prövning skulle komma&lt;br&gt;att anses som anställda hos inhyraren. Sådana effekter kan inte gärna&lt;br&gt;godtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt måste det påpekas att liknande definitioner har använts i&lt;br&gt;Norge och Finland utan att det tycks ha inneburit några större avgräns-&lt;br&gt;ningsproblem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § 2st.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AMS anser inte att prövningen av tillståndsfrågor ska läggas på AMS utan&lt;br&gt;på en särskild partssammansatt nämnd fristående från AMS. Skälen för&lt;br&gt;detta är främst följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndsgivningen innebär att uthyrningsföretag och arbetsförmedling-&lt;br&gt;ar kommer att arbeta med personalförsörjning jämsides på arbetsmarkna-&lt;br&gt;den. Detta blir särskilt tydligt inom kontorsservicemarknaden. Det inne-&lt;br&gt;bär att förmedlingar och uthyrningsföretag kommer att konkurrera med&lt;br&gt;varandra, i all synnerhet allteftersom den offentliga förmedlingen an-&lt;br&gt;stränger sig att erbjuda sin service till en allt större del av marknaden. Det&lt;br&gt;är olämpligt att servicemyndigheten AMS prövar om det ska få förekom-&lt;br&gt;ma konkurrenter och i så fall vilka. Det är ägnat att undergräva förtroendet&lt;br&gt;hos våra kunder och hos allmänheten till vår opartiskhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till detta kommer att frågor om privat arbetsförmedling och uthyrning&lt;br&gt;av arbetskraft under lång tid har varit mycket kontroversiella i förhållan-&lt;br&gt;det mellan AMS och verkets kunder, representerade genom arbetsgivare-&lt;br&gt;och arbetstagarorganisationerna i verkets styrelser. Att även i fortsättning-&lt;br&gt;en behålla tillståndsfrågorna hos AMS riskerar att permanenta motsätt-&lt;br&gt;ningarna och försvåra den samverkan mellan myndigheten och parterna&lt;br&gt;som är en så viktig förutsättning för framgång i den arbetsmarknadspolitis-&lt;br&gt;ka verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§3st.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt ILO-konventionen nr. 96 ska tillstånd endast få lämnas för ett år i&lt;br&gt;sänder och förslaget om treåriga tillstånd lär inte kunna undgå kritik från&lt;br&gt;ILO. Det kan inte anses tillräckligt att tillsynsmyndigheten ska få årliga&lt;br&gt;redovisningar från uthyrningsföretagen. AMS anser därför att tillstånden&lt;br&gt;inte ska få gälla för längre tid än ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De villkor om skriftliga avtal, rätt för arbetstagaren att ta anställning hos&lt;br&gt;beställaren och karenstid för den som har slutat ett arbete för att ta&lt;br&gt;anställning i ett uthyrningsföretag är lätta att kringgå och det är sannolikt&lt;br&gt;alldeles omöjligt för en tillsynsmyndighet att kontrollera att de efterlevs.&lt;br&gt;De lägger också på tillsynsmyndigheten uppgifter som normalt inte hör till&lt;br&gt;myndigheterna. För arbetsmarknadsverket, som har till huvudsaklig upp-&lt;br&gt;gift att förmedla arbetskraft, är det artfrämmande uppgifter att gå in i&lt;br&gt;företag för att granska anställningsvillkor m. m. Kontroll och granskning&lt;br&gt;av det slaget hör däremot normalt till de fackliga organisationernas centra-&lt;br&gt;la uppgifter och i den mån det behövs föreskrifter av detta slag bör rätten&lt;br&gt;till granskning och kontroll läggas på de fackliga organisationerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13-16 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I konsekvens med vad AMS har sagt i fråga om hanteringen av tillstånds-&lt;br&gt;frågorna bör dessa kontrolluppgifter läggas på den särskilda partssamman-&lt;br&gt;satta nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller de årliga redovisningarna vill AMS understryka att det är&lt;br&gt;viktigt att begränsa omfattningen. Det kommer sannolikt att bli fråga om&lt;br&gt;många hundra redovisningar om året och om granskningen av dem och&lt;br&gt;tillsynen med anledning av redovisningarna ska kunna utföras med någon&lt;br&gt;mening får uppgifterna inte bli särskilt omfattande. Redovisningarna bör&lt;br&gt;begränsas till vad som krävs för att bedöma effektiviteten från arbetsmark-&lt;br&gt;nadspolitisk synpunkt hos uthyrningsföretagen, dvs. statistiska uppgifter&lt;br&gt;om utförda uppdrag som motsvarar de uppgifter om verksamheten som&lt;br&gt;AMS regelbundet tar in från arbetsförmedlingarna. Det bör tilläggas att&lt;br&gt;AMS redan med de mycket få tillstånd till organisationsförmedling som&lt;br&gt;finns idag har svårt att hinna med någon egentlig granskning av verksam-&lt;br&gt;heten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;JÄMO&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämställdhetsombudsmannen befarar att den föreslagna regleringen med&lt;br&gt;krav på tillstånd från arbetsmarknadsmyndigheten är en alldeles för byrå-&lt;br&gt;kratisk ordning och att en sådan reglering skulle hämma ett effektivt&lt;br&gt;arbetskraftsutbud. Dessa effektivitetskrav måste naturligtvis vägas mot&lt;br&gt;kravet på att arbetstagare och arbetssökande erhåller acceptabla anställ-&lt;br&gt;ningsvillkor och godtagbart anställningsskydd. Det är emellertid enligt&lt;br&gt;ombudsmannens mening tveksamt om denna avvägning skall skötas av en&lt;br&gt;statlig myndighet. Lämpligare vore kanske att genom en reglering inom det&lt;br&gt;arbetsrättsliga regelsystemet i första hand låta arbetsmarknadens parter&lt;br&gt;göra denna avvägning. Även sanktionssystemet skulle då lämpligen kunna&lt;br&gt;anpassas till arbetsrättsliga regler och avkriminaliseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RRV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RRV avstyrker utredarens förslag att uthyrning av arbetskraft i princip&lt;br&gt;skall vara förbjuden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RRV konstaterar att utredaren i sin behovsanalys har kommit fram till&lt;br&gt;att uthyrningsföretagen har en effektiviserande uppgift att fylla på arbets-&lt;br&gt;marknaden. Trots detta vill utredaren förbjuda uthyrning och reglera den&lt;br&gt;med tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren har inte angett några hållbara skäl för den föreslagna till-&lt;br&gt;ståndsregleringen av uthyrningsverksamheten. Enligt verkets mening&lt;br&gt;kommer en tillståndsreglering att leda till utökad byråkrati och ökade&lt;br&gt;kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om utredarens förslag ändå skulle antas av statsmakterna vill RRV peka&lt;br&gt;på följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RRV avstyrker inrättandet av ett särskilt beslutsorgan (”partssamman-&lt;br&gt;satt nämnd”) inom arbetsmarknadsverket. Kriterierna för tillståndsgiv-&lt;br&gt;ningen är mycket otydliga och kan befaras lämna stort spelrum för subjek-&lt;br&gt;tiva bedömningar. Detta måste betraktas som otillfredsställande för rätts-&lt;br&gt;säkerheten. Utredarens förslag att inte likställa uthyrning av arbetskraft&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med annan företagsamhet gör också att gränsdragningsproblematiken ut-&lt;br&gt;hyrning-entreprenad-konsult kvarstår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredaren skall tillstånden tidsbegränsas till tre år. Skälen för&lt;br&gt;detta har inte redovisats i utredningen och RRV ställer sig därför tveksamt&lt;br&gt;till denna regel. Förutom att byråkratin, kostnader och ärendemängd ökar&lt;br&gt;är det svårt att se skälen för en tidsbegränsning. De flesta tillstånd bör&lt;br&gt;kunna ges tills vidare. Tidsbegränsade tillstånd bör endast användas i de&lt;br&gt;fall man misstänker att det finns något tvivelaktigt i företaget och man vill&lt;br&gt;ge det en prövotid (jfr. bestämmelserna i Finland). Vidare ifrågasätter&lt;br&gt;vkeret tidsbegränsningen för enskilda uppdrag till högst tre månader i&lt;br&gt;sänder, dock högst sex månader under en tvåårsperiod. Tidsbegränsningen&lt;br&gt;kan lätt kringgås genom att skilda uthyrningsföretag anlitas. Regler bör f.ö.&lt;br&gt;inte införas som svårligen kan kontrolleras och ställer stora krav på resur-&lt;br&gt;ser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statskontoret&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den generella definition av begreppet ”uthyrning av arbetskraft” som ges i&lt;br&gt;2 § av den tilltänkta lagen, synes medföra krav på tillstånd för betydligt&lt;br&gt;flera verksamheter än sådana som hittills vanligen uppmärksammats för&lt;br&gt;övertramp av arbetsförmedlingslagen. Enligt statskontorets erfarenhet är&lt;br&gt;det således inte ovanligt att konsultföretag ställer experter till kundens&lt;br&gt;förfogande på sådana villkor som kommer att falla under det föreslagna&lt;br&gt;uthyrningsbegreppet och därmed i fortsättningen bli tillståndspliktiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statskontoret saknar i utredningen en bedömning eller analys av den&lt;br&gt;föreslagna lagens räckvidd. Enligt vår bedömning kan en konsekvens av&lt;br&gt;den föreslagna regleringen bli en kraftigt utbyggd tillstånds- och tillsynsap-&lt;br&gt;parat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund avstyrker statskontoret att en lagreglering av ar-&lt;br&gt;betskraftsuthyrning utformas på detta sätt. En alternativ modell som skul-&lt;br&gt;le kunna förenkla förfarandet och minska administrationen är att i lagstift-&lt;br&gt;ningen reglera vilka grundläggande villkor som ska uppfyllas för att få&lt;br&gt;bedriva verksamhet med uthyrning av arbetskraft. Dessa villkor bör i&lt;br&gt;första hand garantera de anställdas situation genom att slå fast arbetsgivar-&lt;br&gt;ansvar, anställningstrygghet samt normala arbetsvillkor i övrigt. Dessa&lt;br&gt;villkor beaktas också av utredningen i 8 — 11 §§ i förslaget. Särskilda till-&lt;br&gt;stånd ska därutöver inte krävas utan arbetsmarknadsverket åläggs att&lt;br&gt;utöva tillsyn över lagens efterlevnad. En annan modell skulle kunna vara&lt;br&gt;den av utredningen beskrivna (sid. 59) norska modellen, dvs. att i lag eller&lt;br&gt;förordning ange generella undantag från tillståndskrav för vissa typer av&lt;br&gt;verksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härutöver vill statskontoret anföra följande synpunkter på ett par av de&lt;br&gt;detaljlösningar som föreslås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De max-tider som föreslås som villkor för att hyra ut arbetskraft i 9 § 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— tre månader i sänder dock sammanlagt högst sex månader under två år&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— täcker inte tillnärmelsevis de tider under vilka exempelvis en AU/ADB-&lt;br&gt;konsult, låt vara på deltid, kan arbeta hos en kund med utveckling eller&lt;br&gt;dyl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den partssammansatta nämnd som föreslås avgöra frågor om tillstånd&lt;br&gt;till uthyrningsverksamhet bör utökas så att den medger en mera fullödig&lt;br&gt;representation av de berörda parterna på arbetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Stockholms län&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning att arbetsförmedlingslagen&lt;br&gt;måste ändras så att den verksamhet som de allt flera uthyrningsföretagen&lt;br&gt;bedriver inte skall betraktas som ett brott mot arbetsförmedlingslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen har dock flera invändningar mot utredningens förslag om&lt;br&gt;att särreglera uthyrningsverksamheten. Uthyrnings- eller serviceföretagen&lt;br&gt;utgör en nödvändig och naturlig del i det framväxande tjänstesamhället&lt;br&gt;och bör inte beläggas med långtgående restriktioner. I stället bör arbets-&lt;br&gt;marknadens parter på området få ett större ansvar för när och hur uthyr-&lt;br&gt;ningsföretagens tjänster ska upphandlas, till exempel via avtal. I den mån&lt;br&gt;reglering av branschen ska förekomma anser länsstyrelsen att reglerna&lt;br&gt;skall vara enkla och generösa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen anser att de regleringar som föreslås är för långtgående&lt;br&gt;och skapar onödiga komplikationer. Nedan ges några exempel på detta. I&lt;br&gt;förslaget till lagtext sägs att personliga och ekonomiska omständigheter&lt;br&gt;skall vara avgörande för tillståndsgivningen. Att hitta entydiga kriterier för&lt;br&gt;denna bedömning kan vara vanskligt. Det finns därför stora risker för&lt;br&gt;godtycke vid behandlingen av tillståndsansökningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreskrivs att det ska vara en rimlig proportion mellan stationär&lt;br&gt;och ambulerande verksamhet. Detta kommer att skapa problem med att&lt;br&gt;mäta proportionerna, innebära ökad byråkrati, samt leda till att uthyr-&lt;br&gt;ningsföretagen kommer att tvingas använda dyrbar tid till att organisera&lt;br&gt;arbetet så att proportionerna efterlevs, tid som annars skulle användas till&lt;br&gt;att ge kunderna kontorsservice.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tredje exempel är förslaget om att en arbetstagare får ställas till en&lt;br&gt;beställares förfogande för högst tre månader i sänder, dock sammanlagt&lt;br&gt;högst sex månader under två år. Hur skall begreppet beställare definieras?&lt;br&gt;Enligt lagförslaget skulle Ericsson vid Kungens kurva vara hindrade från&lt;br&gt;att beställa en tjänst som utförs av en anställd vid ett kontorsserviceföretag&lt;br&gt;om denna redan fyllt sin kvot vid t. ex. Ericssons anläggning vid Tele-&lt;br&gt;fonplan. Problem kommer alltid att uppstå om vem som är beställare. Är&lt;br&gt;det koncernen, ett företag, ett arbetsställe eller en enskild avdelning?&lt;br&gt;Uthyrningsföretagen kommer att få ägna mera resurser åt att placera ut&lt;br&gt;sina anställda på de beställande företagen eftersom ett visst antal anställda&lt;br&gt;inte kan tjänstgöra på de företag som fyllt sin kvot. Detta kan leda till att&lt;br&gt;branschen blir mindre effektiv med sämre service och högre priser som&lt;br&gt;följd. För de beställande företagen uppstår problem eftersom de inte kan få&lt;br&gt;en återkommande tjänst utförd av den person som de anser bäst skickad&lt;br&gt;att utföra arbetet. För arbeten som tar längre tid än tre månader i anspråk&lt;br&gt;blir beställaren tvingad att byta arbetskraft innan arbetet slutförts. Och&lt;br&gt;varför har gränsen för den tid som uthyrning av arbetskraft ska få äga rum,&lt;br&gt;satts till tre månader? I vilken utsträckning inhyrning av arbetskraft ska få&lt;br&gt;äga rum och för hur lång tid är omöjligt för ett tillsynsorgan att bedöma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1990/91. 1 samt. Nr 124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kommunförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kommunerna förekommer sedan länge anlitande av entreprenörer, även&lt;br&gt;sådana serviceföretag som tar sikte på uthyrningsverksamhet. Det har&lt;br&gt;främst gällt de tekniska förvaltningarnas verksamhetsområden, gatukon-&lt;br&gt;tor, el- och energiverk, fastighetskontor etc. samt kontorsserviceområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En naturlig utgångspunkt är att kommunerna som arbetsgivare och som&lt;br&gt;avnämare av serviceföretagens verksamhet endast anlitar företag som ur&lt;br&gt;samhällets synpunkt bedöms som önskvärda och seriösa. Mot denna bak-&lt;br&gt;grund kan den i departementspromemorian föreslagna tillståndsreglering-&lt;br&gt;en ur kommunal arbetsgivarsynpunkt inte sägas vara motiverad. De fackli-&lt;br&gt;ga organisationernas rättigheter torde dessutom redan med nu gällande&lt;br&gt;regelkomplex i 38 — 40 §§ medbestämmandelagen vara väl tillgodosedda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rörande konsekvenserna av departementspromemorians lagförslag for&lt;br&gt;kommunernas del i egenskap av seriösa brukare av nyttigheter från ser-&lt;br&gt;viceföretag är följande förhållanden värda att särskilt uppmärksammas:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— När det gäller förutsättningarna för beviljande av tillstånd har i depar-&lt;br&gt;tementspromemorian angivits att endast den som vid sidan av uthyr-&lt;br&gt;ningsverksamhet också bedriver en stationär verksamhet som står i&lt;br&gt;rimlig proportion till uthyrningsverksamheten normalt kan komma i&lt;br&gt;fråga för erhållande av sådant tillstånd. Ett genomförande av förslaget&lt;br&gt;medför att stora delar av den kommunala verksamheten inte kommer&lt;br&gt;att kunna utföras av entreprenad- eller serviceföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Föreskriften att en arbetstagare får ställas till en beställares förfogande&lt;br&gt;för högst tre månader i sänder eller högst sex månader under två år kan&lt;br&gt;innebära en besvärande begränsning för ett riktigt bedrivande av verk-&lt;br&gt;samheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Förbundsstyrelsen kan inte finna, att det material som återfinns i de-&lt;br&gt;partementspromemorian ger tillräckligt stöd för en så långtgående reg-&lt;br&gt;lering som kommit till uttryck i lagförslaget när det gäller serviceföre-&lt;br&gt;tagen. Enligt förbundsstyrelsens mening bör därför frågan om vilka&lt;br&gt;bestämmelser i lag om kontroll och insyn i serviceföretagens verksam-&lt;br&gt;het som verkligen är nödvändiga och ändamålsenligt ur samhällets&lt;br&gt;synpunkt för att tillgodose kraven på arbetsmarknadspolitiska insatser&lt;br&gt;bli föremål för ytterligare utredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingsförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundsstyrelsen är tveksam till den föreslagna ordningen med till-&lt;br&gt;ståndsprövning som villkor för rätt att bedriva uthyrningsverksamhet.&lt;br&gt;Erfarenhetsmässigt medför prövningsförfarande av det här slaget onödig&lt;br&gt;och resurskrävande byråkrati. Att införa ett sådant förfarande rimmar&lt;br&gt;också illa med den strävan mot avregler gällande inom offentlig verksam-&lt;br&gt;het. Även från andra utgångspunkter kan det ifrågasättas om den reglering&lt;br&gt;i frågan som föreslås är riktig och ändamålsenlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget innebär med sin nu föreslagna konstruktion alltjämt tolknings-&lt;br&gt;problem i fråga om viss verksamhet är att hänföra till sådant som faller in&lt;br&gt;under lagens nya begrepp om uthyrning av arbetskraft eller hör till s. a. s.&lt;br&gt;fri entreprenörsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare framgår av motiven till lagförslaget att endast den som vid sidan&lt;br&gt;av uthyrningsverksamhet också har egen stationär verksamhet kan komma&lt;br&gt;i fråga för tillstånd. Detta villkor medför att stora delar av landstingskom-&lt;br&gt;munal verksamhet som idag utförs på entreprenad blir otillåten i sin&lt;br&gt;nuvarande form. Den här begränsningen skulle också riskera det utveck-&lt;br&gt;lingsarbete med olika former av personalkooperativ som påbörjats inom&lt;br&gt;landstingsvärlden. Sådan verksamhet kan i vissa fall bedömas som uthyr-&lt;br&gt;ningsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare anser förbundsstyrelsen att villkoret som uppställs om att en&lt;br&gt;arbetstagare får ställas till en beställares förfogande högst tre månader är&lt;br&gt;alltför snävt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen har förbundsstyrelsen svårt att förstå den starka koppling&lt;br&gt;lagförslaget gör mellan rätt att bedriva uthyrning av arbetskraft och behov&lt;br&gt;av verksamheten från arbetsmarknadspolitisk synpunkt. Enligt departe-&lt;br&gt;mentspromemorian skall det vara fråga om branscher där den offentliga&lt;br&gt;arbetsförmedlingen har svårigheter att klara rekryteringen på ett tillfreds-&lt;br&gt;ställande sätt och där de anställda huvudsakligen består av personer som i&lt;br&gt;annat fall inte skulle stå till förfogande på arbetsmarknaden. Förbundssty-&lt;br&gt;relsen anser att arbetsmarknadspolitiska åtgärder givetvis har ett klart&lt;br&gt;berättigande i olika bristsituationer. Endera kan det vara fråga om brist på&lt;br&gt;arbetskraft eller brist på arbetstillfällen. I sådana fall krävs snabba, effekti-&lt;br&gt;va och riktade åtgärder för att komma tillrätta med problemen. Några&lt;br&gt;sådana problem har förbundsstyrelsen svårt att förknippa med den uthyr-&lt;br&gt;ningsverksamhet som avses med lgförslaget, allra helst som verksamheten&lt;br&gt;förutsätter tidsbegränsade uthyrningar enligt villkoren i lagförslaget. Ar-&lt;br&gt;betsmarknadspolitiska åtgärder bör alltså komma till uttryck på annat sätt&lt;br&gt;än genom styrning av uthyrning av arbetskraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundsstyrelsen är i och för sig positiv till en modernisering av arbets-&lt;br&gt;förmedlingslagen men ställer sgi kritisk till den föreslagna särregleringen&lt;br&gt;beträffande uthyrning av arbetskraft. Denna fråga bör utredas ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivarföreningen SFO&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SFO är kritisk till den utformning förslaget fått i väsentliga delar och anser&lt;br&gt;att det idag inte kan läggas till grund för lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom bl. a. den omfattande arbetsrättsliga och sociala lagstiftning som&lt;br&gt;ägt rum har det motiv som ligger bakom nuvarande lagstiftning, dvs. att&lt;br&gt;motverka exploatering av arbetskraft, kraftigt förlorat i styrka för att inte&lt;br&gt;säga helt eliminerats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande det huvudsakliga motiv som nu anförs för en särskild regle-&lt;br&gt;ring av uthyrningsverksamheten ifrågasätter SFO den starka koppling som&lt;br&gt;görs mellan rätten att bedriva uthyrning av arbetskraft och behovet av&lt;br&gt;verksamheten från arbetsmarknadspolitisk synpunkt. I vissa krissitu-&lt;br&gt;ationer på arbetsmarknaden kan det finnas skäl för kraftfulla insatser av&lt;br&gt;arbetsmarknadspolitisk karaktär. Enligt SFO innehåller emellertid inte&lt;br&gt;promemorian material som ger tillräckligt stöd för den reglering avseende&lt;br&gt;serviceföretagen som förslaget innebär. Härvid kan särskilt framhållas att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den bedömning som ska göras av AMS från fall till fall riskerar att bli Prop. 1990/91:124&lt;br&gt;godtycklig framför allt mot bakgrund av alla de kriterier som, enligt Bilaga 1&lt;br&gt;förslaget, ska beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan anmärkas att även om ett företag uppfyller de krav som ställs&lt;br&gt;för att betraktas som seriöst kan verksamheten förbjudas från arbetsmark-&lt;br&gt;nadspolitisk synpunkt. Förslaget kan i den här delen inte betraktas som&lt;br&gt;tillfredsställande ur rättssäkerhetssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SFO vill också framhålla att erfarenhetsmässigt medför ett tillståndsför-&lt;br&gt;farande i aktuell omfattning en inte nödvändig men däremot resurskrä-&lt;br&gt;vande byråkrati. Tillståndsförfarandet måste också anses strida direkt mot&lt;br&gt;strävandena att undanröja onödig reglering och att stimulera nyföretagan-&lt;br&gt;de.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot nödvändigheten av ett tillståndsförfarande talar också, enligt SFO,&lt;br&gt;att de fackliga organisationerna idag har möjligheter att reagera mot&lt;br&gt;oseriösa företag enligt gällande regler i MBL §§38 — 40.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller enskildheter i den här delen anser SFO att föreskriften om att&lt;br&gt;en arbetstagare får ställas till en beställares förfogande högst tre månader i&lt;br&gt;sänder eller högst sex månader under två år kan innebära en besvärande&lt;br&gt;begränsning för verksamhetens bedrivande. Några frister över huvud taget&lt;br&gt;behöver inte anges utan det måste anses tillfyllest med att det i föreskriften&lt;br&gt;står ”tillfälligt behov” (§ 9 mom. 1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Småföretagens Riksorganisation avstyrker förslaget i promemorian om&lt;br&gt;att seriösa företag som bedriver uthyrningsverksamhet skall behöva till-&lt;br&gt;stånd av Arbetsmarknadsstyrelsen for att få utöva sin verksamhet. Enligt&lt;br&gt;organisationens uppfattning bör entreprenadverksamhet tillåtas om an-&lt;br&gt;ställningsavtalet för de anställda i entreprenadföretaget är utformat så att&lt;br&gt;arbetstagarna inte kan betraktas som arbetssökande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KFO&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I praktiken kommer det att vara mycket svårt att dra gränsen mellan&lt;br&gt;uthyrning och entreprenad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom uthyrningsverksamheten endast ska få äga rum efter tillstånd,&lt;br&gt;finns det en uppenbar risk att man bygger upp en byråkrati för tillstånds-&lt;br&gt;frågor och kontroll. Detta torde stå i strid med statsmaktens ambition att&lt;br&gt;förenkla och effektivisera statsförvaltningen. Den näringsverksamhet det&lt;br&gt;är fråga om kommer vidare att vara beroende på begreppet ”arbetsmark-&lt;br&gt;nadspolitisk synpunkt”, vilket kan innebära en risk att begreppet kan få&lt;br&gt;olika tolkningar beroende på när och var verksamheten ska bedrivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KFO vill sammanfattningsvis anföra att organisationen ställer sig myc-&lt;br&gt;ket tveksam till förslaget vad avser uthyrningsverksamhet, och menar&lt;br&gt;således att sådan verksamhet bör få bedrivas utan samhällets tillståndsgiv-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SAF och Sveriges Industriförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Organisationerna delar bedömningen om behovet av ett klarläggande av&lt;br&gt;arbetsförmedlingslagen och hälsade därför planerna på en översyn med &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;84&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillfredsställelse, inte minst mot bakgrund av att den rådande rättsosäker-&lt;br&gt;heten upplevts som ytterst besvärande för berörda företag och deras an-&lt;br&gt;ställda. Enligt vår mening har arbetsmarknadsdepartementet emellertid&lt;br&gt;misslyckats med denna uppgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SAF har inför översynen till departementet och i den offentliga debatten&lt;br&gt;framfört ett förslag till en klar och entydig definition av begreppet arbets-&lt;br&gt;förmedling. För att arbetsförmedling skall vara för handen krävs tre fakto-&lt;br&gt;rer:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en arbetssökande;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en arbetsgivare som önskar anställa en medarbetare;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en förmedlande mellanhand&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet skall vara att de båda förstnämnda skall ingå i ett anställningsav-&lt;br&gt;tal. Saknas något av dessa element i verksamheten kan det inte röra sig om&lt;br&gt;arbetsförmedling. Verksamhetens laglighet är därvid att bedöma efter de&lt;br&gt;lagar som i övrigt gäller, med utgångspunkt i en principiell näringsfrihet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Organisationerna anser att en sådan klar gräns bör sättas för arbetsför-&lt;br&gt;medlingslagens tillämplighet. Promemorian har icke visat på behov av&lt;br&gt;lagstiftning som reglerar s. k. uthyrningsverksamhet och dess förslag till&lt;br&gt;reglering är inte baserad på en tillfredsställande utredning eller kunskap&lt;br&gt;om den utveckling av serviceverksamhet som ägt rum under senare tid.&lt;br&gt;Härigenom har förslaget kommit att inrymma och kriminalisera, om än&lt;br&gt;med möjlighet att dispensvägen tillåta, en betydande del av serviceföreta-&lt;br&gt;gens idag lagliga och av ingen hittills ifrågasatta verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De framförda förslagen för att reglera serviceföretagens verksamhet har&lt;br&gt;inte kunnat motiveras på ett tillfredsställande sätt. I promemorian fram-&lt;br&gt;förda argument, t. ex. befarade skadliga konsekvenser av en i privat regi&lt;br&gt;bedriven arbetsförmedling såsom risken för exploatering av arbetskraft,&lt;br&gt;rätten att söka arbete utan kostnad för den arbetssökande samt arbets-&lt;br&gt;marknadspolitiska skäl att bevara en allmän offentlig arbetsförmedling, är&lt;br&gt;inte relevanta i sammanhanget. Inget av dessa skäl berör den behandlade&lt;br&gt;serviceverksamheten eftersom den inte avser arbetsförmedling. De bör&lt;br&gt;därför inte ligga till grund för en kontrollagstiftning. Dessutom kan bärig-&lt;br&gt;heten i dessa argument mot att i dag tillåta arbetsförmedling i privat regi&lt;br&gt;ifrågasättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SAF har tidigare utförligt visat vilka skadliga konsekvenser den föreslag-&lt;br&gt;na lagstiftningen skulle få för en stor mängd serviceföretag, deras anställda&lt;br&gt;och kunder, varför organisationerna avstod från att upprepa denna redo-&lt;br&gt;visning här. Att lagförslaget dessutom innehåller allvarliga rättsliga brister&lt;br&gt;med icke avsedda negativa konsekvenser har utförligt visats, inte minst i&lt;br&gt;Svea Hovrätts yttrande över förslaget, och organisationerna instämmer i&lt;br&gt;den i detta yttrande framförda kritiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi vill dock särskilt kommentera förslaget att göra tillåtligheten av&lt;br&gt;företags verksamhet avhängig av mer eller mindre skönsmässiga bedöm-&lt;br&gt;ningar av en partssammansatt nämnd inom eller utom AMS. En sådan&lt;br&gt;teknik är oss helt främmande och vi är inte för egen del beredda medverka&lt;br&gt;i en sådan nämnd. Tillåtligheten av viss verksamhet måste framgå direkt&lt;br&gt;av lagen och vara förutsebar för berörda företag, anställda och kunder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Organisationerna hemställer mot ovanstående bakgrund&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att arbetsförmedlingslagen moderniseras och förtydligas med utgångs-&lt;br&gt;punkt från den ovan angivna definitionen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att promemorians förslag om regler för uthyrning ej läggs till grund för&lt;br&gt;lagstiftning samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att frågan om privat arbetsförmedling även fortsättningsvis skall vara&lt;br&gt;förbjuden blir föremål för utredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Köpmannaförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundet har förståelse för motiven bakom behovsprövningen. Det är&lt;br&gt;viktigt att uthyrningsverksamheten inte missbrukas på olika sätt. Behovs-&lt;br&gt;prövningen är dock ofta ett dåligt sätt att komma tillrätta med sådana&lt;br&gt;problem. Två andra områden där samhället har menat att det finns viktiga&lt;br&gt;skyddsintressen är bank- och försäkringsväsendena. Där fanns tidigare en&lt;br&gt;liknande behovsprövning som den som här föreslås. Behovsprövningen&lt;br&gt;har på dessa områden dock inte fungerat tillfredsställande utan hindrat&lt;br&gt;konkurrensen mellan företagen på marknaderna och varit till nackdel för&lt;br&gt;konsumenterna. Därför har regering och riksdag under 80-talet successivt&lt;br&gt;avvecklat behovsprövningen på bank- och försäkringsområdet. Även på&lt;br&gt;andra områden där behovsprövning tillämpats är denna under avveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Istället för behovsprövning har man exempelvis på bankområdet skärpt&lt;br&gt;övervakningen av de företag som redan finns på marknaden. Var och en&lt;br&gt;som har kunnat följa bankinspektionens verksamhet på området kan be-&lt;br&gt;kräfta att kontrollen hårdnat. Detta är från samhällets synpunkt ett bättre&lt;br&gt;sätt att övervaka en näringsgren. De som vill starta en verksamhet får göra&lt;br&gt;det men missköter de si blir påföljden kännbar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen har handelskamrarna i Stockholm och Göteborg, Svenska kon-&lt;br&gt;torsserviceförbundet, Kvinnliga kontoristföreningen, Tjänsteförbundet och&lt;br&gt;Sveriges personaladministrativa förening avstyrkt förslaget om en reglering&lt;br&gt;av uthyrningsverksamheten. Sammanfattningsvis anser dessa remissin-&lt;br&gt;stanser att tjänsteföretagens- och kontorsserviceföretagens verksamhet bör&lt;br&gt;få bedrivas enligt de allmänna regler och villkor som gäller för övrig&lt;br&gt;företagande verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4 Påföljds- och sanktionssystemet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Av de remissinstanser som uttryckligen har lämnat synpunkter på förslaget&lt;br&gt;om införande av vitesförbud har domstolsverket, länsrätten i Stockholms&lt;br&gt;län, juridiska fakulteten vid Lunds universitet, AMS, LO, TCO och Sveri-&lt;br&gt;ges Advokatsamfund tillstyrkt förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätten i Stockholms län har intet att erinra mot att ett vitesinstitut&lt;br&gt;införs, inte heller mot de därför föreslagna förfarandereglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan att hylla sig till dem som mera allmänt ropar efter fler straffbestäm-&lt;br&gt;melser och utvidgade möjligheter att förelägga viten vill länsrätten, mot&lt;br&gt;bakgrund av vad som sägs i specialmotiveringen till 18 § om att ansvaret i&lt;br&gt;högre grad bör inriktas på inhyraren, ifrågasätta om inte en vitessanktion&lt;br&gt;också bör kunna drabba denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I specialmotiveringen till 19 § anförs att bötessanktion inte behövs för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den som bryter mot föreskrifter eller villkor. Samtidigt påpekas i special-&lt;br&gt;motiveringen till 14 § med hänvisning till de mycket ingripande följderna&lt;br&gt;av en återkallelse att det förutsätts att beslutsmyndigheten om möjligt&lt;br&gt;försöker förmå tillståndshavaren till rättelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den i promemorian redovisade synen framstår inte som konsekvent.&lt;br&gt;Just för de mera ordningskaraktärsbetonade förseelserna finns ett utrym-&lt;br&gt;me för och behov av böter eller viten som en första reaktion innan&lt;br&gt;återkallelsefråga rimligen kan aktualiseras (jämför förhållandet varning —&lt;br&gt;återkallelse i skilda sammanhang).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förtjänar i sammanhanget framhållas att återkallelseinstitutet inte&lt;br&gt;kan användas när det är beställaren som flear och inte nämnvärt drabbar&lt;br&gt;denne i en situation när uthyraren slås ut eftersom han då kan vända sig till&lt;br&gt;annan uthyrare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller uppsåtsregleringen ogillar länsrätten genomgående krimi-&lt;br&gt;naliseringen vid ringa oaktsamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tänkbar lösning därvidlag är att ringa oaktsamhet uttryckligen tas&lt;br&gt;undan. En annan väg är att uttryckligen ange uppsåtsfallen i lagtexten och,&lt;br&gt;som hittills, utelämna den subjektiva sidan i övriga fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av promemorian framgår ej klart om bestämmelsen i 19 § p. 1 är avsedd&lt;br&gt;att rikta sig mot såväl uthyrare som beställare (jfr. specialmotiveringen till&lt;br&gt;18 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AMS anser att det bör vara möjligt att ingripa med vite även mot den&lt;br&gt;som anlitar olagligt förmedlad arbetskraft eller som använder olagligt&lt;br&gt;ingyrd arbetskraft. Det har i tillämpningen nämligen visat sig att använ-&lt;br&gt;darna är betydligt känsligare för ingripanden än förmedlarna eller uthyrar-&lt;br&gt;na.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kommunförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en följd av den förut angivna principiella inställningen i fråga om&lt;br&gt;begreppet arbetsförmedling anser förbundsstyrelsen inte att det föreligger&lt;br&gt;skäl att ändra eller skärpa den sakliga innebörden av de gällande straffbe-&lt;br&gt;stämmelserna. En lagstiftning om privat arbetsförmedling på grundval av&lt;br&gt;en begreppsbestämning som bygger på arbetsförmedling i egentlig bemär-&lt;br&gt;kelse torde dock kunna förenas med vidgade sanktioner i from av vitespå-&lt;br&gt;följd mot utövare av olaga verksamhet enligt lagen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5 Överklagande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DV anser att de här aktuella ärenden är av den arten att de kräver&lt;br&gt;domstolsprövning. Med hänsyn till att det endast rör sig om ett fåtal&lt;br&gt;ärenden per år har DV inget att invända mot att prövningen läggs hos&lt;br&gt;kammarrätten. DV är annars av åsikten att en genomgripande översyn bör&lt;br&gt;företas i syfte att förskjuta rättsprövningen i förvaltningsdomstolarna ned-&lt;br&gt;åt i instanskedjan. Översynen bör emellertid inledningsvis inriktas på mål&lt;br&gt;av masskaraktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De allmänna förvaltningsdomstolarna har på senare tid tillförts flera nya&lt;br&gt;målgrupper. Även om det endast rör sig om ett flertal mål som genom den&lt;br&gt;här föreslagna lagstiftningen kommer att tillföras länsrätten i Stockholms&lt;br&gt;län och kammarrätten i Stockholm kan det således inte uteslutas att dessa&lt;br&gt;domstolar kommer att behöva ytterligare resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svea hovrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ser man till lagförslaget från rättssäkerhets- och rättskipningssynpunkt&lt;br&gt;möter man, som redan har antytts, åtskilliga svårigheter. Som en utgångs-&lt;br&gt;punkt kan tas uttalandet s. 128 överst att de förvaltningsdomstolar som&lt;br&gt;skall bedöma ett förelagt vite inte kan göra någon prövning om vitet varit&lt;br&gt;sakligt befogat, endast om det har varit lagligen grundat. Hovrätten frågar&lt;br&gt;sig hur detta skall kunna ske, om AMS kan hänföra sig till uttryck i&lt;br&gt;lagtexten som ”behov från arbetsmarknadspolitisk synpunkt” (7 § andra&lt;br&gt;stycket), ”lämplig ... med hänsyn till ... andra omständigheter av betydel-&lt;br&gt;se” (8 §), ”inte lämpligen kan tillgodoses på annat sätt” (9 § första punk-&lt;br&gt;ten) eller ”krav som normalt kan ställas” (9 § andra punkten).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Stockholm&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket av 21 § ges en generell besvärsrätt till kammarrätten över&lt;br&gt;alla beslut av AMS enligt lagen medan enligt andra stycket AMS enligt eget&lt;br&gt;gottfinnande får överlämna vissa ärenden till regeringen. Samrodning&lt;br&gt;saknas mellan bestämmelserna. Hur avses det ena stycket stå i relation till&lt;br&gt;det andra? På vilket stadium skall AMS överlämna ett ärende? Skall&lt;br&gt;regeringen träda in i stället för AMS, i stället för kammarrätten eller i&lt;br&gt;stället för regeringsrätten? Vidare: vem skall avgöra när ett ärende är&lt;br&gt;principiellt viktigt från arbetsmarknadspolitisk synpunkt? Skall endast&lt;br&gt;AMS eller även den enskilde ha möjlighet att få ett ärende prövat av&lt;br&gt;regeringen? Därest AMS finner ett ärende principiellt viktigt skall den&lt;br&gt;enskilde då vara utestängd från att få sin sak prövad av domstol? Vilken&lt;br&gt;praxis skall gälla, regeringsrättens eller regeringens? är det tänkt att AMS&lt;br&gt;skall vara part i processen hos de allmänna förvaltningsdomstolarna? Skall&lt;br&gt;AMS för det fall kammarrätten skulle ändra dess beslut ha besvärsrätt till&lt;br&gt;regeringsrätten eller skall AMS då i stället överlämna målet till regeringen&lt;br&gt;som varande principiellt viktigt? Som förslaget är utformat torde AMS&lt;br&gt;sakna besvärsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätten i Stockholms län delar uppfattningen att överklagande bör&lt;br&gt;ske till förvaltningsdomstol. I andra sammanhang har länsrätten med kraft&lt;br&gt;hävdat att en instanskedja i domstolen bör vara så uppbyggd att ett&lt;br&gt;avgörande av domstol alltid kan undergå överprövning i en högre instans&lt;br&gt;utan krav på prövningstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för nuvarande reglering på andra områden, med det fåtal&lt;br&gt;fall av överprövning av tillståndsfrågor som det sägs bli fråga om och med&lt;br&gt;tillståndsprövningen i första instans samlad centralt inom beslutsmyndig- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;heten med kvalificerat beslutsorgan vill länsrätten inte motsätta sig den Prop. 1990/91: 124&lt;br&gt;föreslagna instansordningen. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den befogenhet som beslutsmyndigheten ges i 21 § andra stycket att i&lt;br&gt;enskilda fall välja bort överprövning i domstol passar sig inte i vår rätts-&lt;br&gt;ordning och avstyrks bestämt (det är här fråga om något helt annat än att&lt;br&gt;skjuta upp beslutsfattandet ett steg i förhållande till vad som är den&lt;br&gt;ordinära besvärsinstansen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RSV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AMS beslut enligt lagen skall enligt förslaget (21 §) överprövas av kammar-&lt;br&gt;rätten. Överklaganden av kammarrättens beslut prövas av regeringsrätten&lt;br&gt;efter prövningstillstånd, RSV tillstyrker en sådan ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 21 § föreslås vidare att AMS skall få lämna över ett ärende till regering-&lt;br&gt;ens avgörande om ärendet bedöms som principiellt viktigt från arbets-&lt;br&gt;marknadspolitisk synpunkt. RSV anser att besluts- och besvärsordningen&lt;br&gt;bör vara enhetlig och avstyrker därför förslaget i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakulteten vid Lunds universitet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forskningsnämnden noterar med viss tveksamhet att förslaget medför att&lt;br&gt;bedömningen av ytterst grannlaga juridiska frågeställningar — t. ex. avse-&lt;br&gt;ende gränsdragningen mellan tillåten utlåning av arbetskraft, förbjuden&lt;br&gt;uthyrning av arbetskraft och tillåtna uppdrag/entreprenader — kommer&lt;br&gt;att spridas över ett stort antal skilda instanser inom rättsväsendet. Frågor&lt;br&gt;om straff skall således bedömas av de allmänna domstolarna, frågor om&lt;br&gt;tillstånd och vitesförelägganden av förvaltningsdomstolarna osv. I prome-&lt;br&gt;morian diskuteras möjligheten att inrätta en ”domstolsnämnd” med sär-&lt;br&gt;skild insikt i arbetsrättsliga frågor för överklaganden i tillstånds- och&lt;br&gt;vitesförbudsfrågor. Ett tredje alternativ, som bör övervägas, är att hänföra&lt;br&gt;dessa överklaganden till Arbetsdomstolen som andra och sista instans. —&lt;br&gt;De eventuella olägenheter av att frågor om utdömande av vite handläggs i&lt;br&gt;länsrätt etc. är inte större än att denna ordning kan accepteras. Det&lt;br&gt;berättigade i själva vitesförbudet kommer ju att ha prövats först, i annan&lt;br&gt;ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AD&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framhålls i promemorian är den föreslagna ordningen för överklagan-&lt;br&gt;de inte helt lyckad, eftersom den innebär att domstolar kan komma att&lt;br&gt;göra arbetsmarknadspolitiska bedömningar. En annan lösning med inrät-&lt;br&gt;tande av en domstolsliknande nämnd har därför diskuterats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till vad som sagts om olägenheterna med den föreslagna ordningen kan&lt;br&gt;läggas att förslaget också innebär att frågor om t. ex. gränsdragningen&lt;br&gt;mellan uthyrning och entreprenad kan komma upp i flera olika domstolar,&lt;br&gt;nämligen i allmänna domstolar i brottmål, i arbetsdomstolen i arbetstvis-&lt;br&gt;ter och i förvaltningsdomstolarna i mål rörande tillstånd till uthyrning. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 124&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta ökar givetvis riskerna för att en och samma fråga bedöms på olika&lt;br&gt;sätt av olika domstolar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sätt att undvika att de arbetsmarknadspolitiska bedömningarna görs&lt;br&gt;av domstol kan vara att tillståndsprövningen grundas på en bedömning av&lt;br&gt;det faktiska behovet av verksamheten och alltså utan hänsyn till om&lt;br&gt;verksamheten från andra utgångspunkter kan betraktas som önskvärd. För&lt;br&gt;enskilda arbetstagare torde detta med hänsyn till vad som i övrigt krävs&lt;br&gt;inte behöva medföra några nackdelar. De arbetsmarknadspolitiska aspek-&lt;br&gt;terna skulle dock givetvis träda i bakgrunden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RRV avstyrker förslaget att AMS undantagsvis skulle få överlämna ett&lt;br&gt;ärende till regeringens prövning om det bedöms principiellt viktigt. Den&lt;br&gt;föreslagna konstruktionen skulle med hänsyn till Europakonventionen&lt;br&gt;(artikel 6) innebära att regeringens beslut måste kunna bli föremål för&lt;br&gt;överprövning i domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kommunförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundsstyrelsen har ej några invändningar mot att arbetsmarknadssty-&lt;br&gt;relsens beslut i ärenden enligt arbetsförmedlingslagen överklagas hos kam-&lt;br&gt;marrätten och regeringsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6 Förslagets förhållande till ILOs konvention nr. 96&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;ILO-kommittén har, från de synpunkter kommittén har att beakta, inget&lt;br&gt;att erinra mot det förslag som lagts fram i promemorian. Kommittén har&lt;br&gt;därvid anfört bl. a. följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningen av den reviderade konventionen nr. 96 har inte varit&lt;br&gt;problemfri. Bl. a. har Sverige år 1965 vänt sig till internationella arbetsby-&lt;br&gt;rån med en begäran om klarläggande av innebörden av konventionens&lt;br&gt;uttryck ”avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyrå med vinstsyfte”. Korre-&lt;br&gt;spondensen redovisas i betänkandet avsnitt 5.1. Härav framgår bl. a. att&lt;br&gt;enligt arbetsbyråns mening kan konventionen vara tillämplig på t. ex.&lt;br&gt;ambulerande skrivbyråverksamhet sådan den beskrivits i regeringens&lt;br&gt;framställning till ILO, varvid det väsentligaste kriteriet för bedömningen&lt;br&gt;om konventionen är tillämplig är transaktionens natur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera länder som ratificerat konvention nr. 96 har valt en restriktivare&lt;br&gt;tolkning av dess omfattning vad avser skrivbyråer och motsvarande verk-&lt;br&gt;samheter än vad arbetsbyrån gav uttryck för i sitt utlåtande år 1966.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I flertalet av dessa länder menar man att det inte kan vara fråga om&lt;br&gt;arbetsförmedling i konventionens mening när arbetstagaren är anställd vid&lt;br&gt;ett uthyrningsföretag vilket upprätthåller en arbetsgivarfunktion såväl&lt;br&gt;gentemot de anställda som det allmänna. Frågan om konventionens till-&lt;br&gt;lämplighet på uthyrningsverksamhet har också under senare år varit före-&lt;br&gt;mål för en omfattande rättsvetenskaplig debatt och analys såväl inom som&lt;br&gt;utom ILO. Meningarna har därvid varit delade. Som nämns i promemo-&lt;br&gt;rian (s. 60) har också ILOs styrelse vid ett par tillfällen efter arbetsbyråns&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utlåtande uttryckt de svårigheter som föreligger att tillämpa och tolka&lt;br&gt;konventionens räckvidd när det gäller uthyrning av arbetskraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av det nu redovisade framgår att frågan om konventionens tillämplighet&lt;br&gt;på ambulerande skrivbyråverksamhet och annan liknande verksamhet är&lt;br&gt;kontroversiell och svårbedömd främst mot bakgrund av att det i konven-&lt;br&gt;tionen inte finns en enda bestämmelse som formulerats uttryckligen med&lt;br&gt;tanke på denna slags verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsbyråns tolkning gjordes med utgångspunkt från en särskild typ av&lt;br&gt;förmedlingsbyråer och gäller endast i den utsträckning som samma om-&lt;br&gt;ständigheter som tolkningen grundar sig på är för handen. Enligt ILO-&lt;br&gt;kommittén bör, vilket också arbetsbyrån framhöll i sitt yttrande, det&lt;br&gt;väsentliga vid bedömningen om konventionens tillämplighet vara på vil-&lt;br&gt;ket sätt och under vilka omständigheter som arbetskraften ställs till upp-&lt;br&gt;dragsgivarens förfogande. Eftersom ett grundläggande syfte med konven-&lt;br&gt;tionen är att skydda arbetstagare mot en oegentlig behandling bör vid&lt;br&gt;denna prövning avgörande vikt fästas vid hur förhållandet mellan verk-&lt;br&gt;samhetens utövare och vederbörande arbetstagare samt förhållandet till&lt;br&gt;uppdragsgivaren gestaltar sig. Om detta första förhållande uppfyller de&lt;br&gt;krav som normalt kan ställas på ett anställningsförhållande med avseende&lt;br&gt;på anställningens form och innehåll synes det befogat att dra den slutsat-&lt;br&gt;sen att den person eller det företag som ställer arbetskraften till en upp-&lt;br&gt;dragsgivares förfogande inte ”tjänar som mellanhand för anskaffande av&lt;br&gt;anställning åt arbetare eller av arbetare åt arbetsgivare”. Därmed faller&lt;br&gt;denna kategori utanför konventionens tillämpningsområde. Om däremot&lt;br&gt;förhållandet mellan uthyraren och arbetstagaren inte uppfyller de nu&lt;br&gt;nämnda kraven bör konventionen vara tillämplig eftersom arbetstagaren i&lt;br&gt;denna situation i realiteten torde vara att betrakta som anställd inte hos&lt;br&gt;det uthyrande företaget, utan hos den person eller det företag, till vars&lt;br&gt;förfogande han eller hon ställs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om konventionens tillämplighet med avseende på&lt;br&gt;de uthyrningsföretag som enligt promemorian föreslås kunna få tillstånd&lt;br&gt;att bedriva uthyrningsverksamhet synes dessa enligt ILO-kommittén upp-&lt;br&gt;fylla de krav som enligt ovan redovisade synsätt måste föreligga för att&lt;br&gt;verksamhetens utövare inte skall omfattas av konventionens begrepp ”av-&lt;br&gt;giftskrävande arbetsförmedlingsbyrå”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom de aktuella uthyrningsföretagen inte skulle falla in under kon-&lt;br&gt;ventionens tillämpningsområde saknas anledning att kommentera hur&lt;br&gt;förslaget förhåller sig i de olika bestämmelserna i konventionens del II.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakulteten vid Lunds universitet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forskningsnämnden anser att betydelsen av den föreslagna regleringen i&lt;br&gt;nuläget är mycket svårbedömd, mot bakgrund av den osäkerhet som&lt;br&gt;föreligger beträffande gällande rätt. Oavsett innehållet i det klarläggande&lt;br&gt;av nuvarande rättsläge som inom kort är att vänta från Högsta domstolen&lt;br&gt;finns det emellertid — om man vill tillåta viss uthyrningsverksamhet —&lt;br&gt;anledning att särreglera denna verksamhet för att, om än inte till punkt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och pricka uppfylla Sveriges åtaganden gentemot ILO och den av Sverige&lt;br&gt;ratificerade konventionen nr. 96, så åstadkomma ett regelverk som i någon&lt;br&gt;utsträckning harmonierar därmed liksom med regleringen i några andra&lt;br&gt;europeiska länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AMS&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som det utvecklas i promemorian tycks det finnas osäkerhet om huruvida&lt;br&gt;uthyrning av arbetskraft omfattas av ILO-konventionens bestämmelser&lt;br&gt;om privat arbetsförmedling eller ej. Av redovisningen att döma (PM sid.&lt;br&gt;60, sid. 131) tycks ILO vackla i frågan men anser att det åligger länder som&lt;br&gt;vill tillåta uthyrning att iaktta bestämmelserna i konventionens artikel 5&lt;br&gt;(som innehåller regler om tillsyn genom en myndighet, om ettåriga till-&lt;br&gt;stånd, om offentlig kontroll av avgifterna och om förmedling till utlandet).&lt;br&gt;Promemorian är dock inte så utförlig på denna punkt att det går att&lt;br&gt;bestämt ta ställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan med det förslag till reglering av uthyrningsverksamheten som&lt;br&gt;promemorian innehåller görs det emellertid avvikelser från konventionens&lt;br&gt;syften, om den skulle anses omfatta även uthyrningsföretag. Konventio-&lt;br&gt;nens del II, som Sverige har antagit, föreskriver nämligen att länderna&lt;br&gt;successivt men inom en begränsad tidsperiod ska avskaffa avgiftskrävande&lt;br&gt;arbetsförmedlingsbyråer som bedrivs i vinstsyfte. Promemorians förslag&lt;br&gt;innefattar ju inte någon ytterligare begränsning av sådan uthyrningsverk-&lt;br&gt;samhet som bedöms som arbetsförmedling utan ökar kraftigt möjligheter-&lt;br&gt;na för sådan uthyrningsverksamhet, låt vara under myndigheternas kon-&lt;br&gt;troll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oavsett om man väljer att lagstifta enligt departementspromemorian&lt;br&gt;eller om man väljer AMS förslag är ILO-konventionens detaljerade regle-&lt;br&gt;ringssystem alltför snävt för framtiden. AMS anser inte att det är rimligt&lt;br&gt;om ILO-konventionen hindrar en ändamålsenlig lösning av problemen&lt;br&gt;med privat arbetsförmedling m. m. Regeringen bör därför med anledning&lt;br&gt;av detta lagstiftningsärende verka för en revidering inom ILO av konven-&lt;br&gt;tionen nr. 96 så att den för framtiden blir bättre anpassad till de syften som&lt;br&gt;den vill främja och till de förändrade förhållandena på arbetsmarknaden.&lt;br&gt;Om en sådan revidering inte kan ske inom rimlig tid, något som bör kunna&lt;br&gt;utredas i det fortsatta lagstiftningsarbetet, anser AMS att regeringen bör&lt;br&gt;överväga om inte Sverige borde säga upp konventionen för att möjliggöra&lt;br&gt;en ny lagstiftning som är anpassad till våra problem och behov. En sådan&lt;br&gt;uppsägning kan ske under de närmaste åren och det är därför ett lämpligt&lt;br&gt;tillfälle att ta upp frågan nu.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AMS delar inte den uppfattning som förs fram i promemorian (sid. 93 —&lt;br&gt;94) om att ett krav på avtal för att gå med på inhyrning skulle strida mot&lt;br&gt;ILO-konventionen. Konventionen har över huvud taget inga bestämmel-&lt;br&gt;ser om det fackliga inflytandet. Konventionens syfte är ju att begränsa&lt;br&gt;förekomsten av privata arbetsförmedlingar och om det som en förutsätt-&lt;br&gt;ning för en tillståndsmyndighet att bevilja tillstånd ställs upp ett krav om&lt;br&gt;kollektivavtal innebär det endast en ytterligare begränsning av utrymmet&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för privat förmedling men inte att tillståndsgivningen läggs på de fackliga Prop. 1990/91:124&lt;br&gt;organisationerna. Och begränsningar av utrymmet för privat förmedling Bilaga 1&lt;br&gt;ligger i linje med konventionens syften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SAF och Sveriges Industriförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt organisationernas mening (och numera ILOs vid behandlingen av&lt;br&gt;ett klagomål riktat mot Japan) är den extensiva tolkning som ILO-konven-&lt;br&gt;tionen nr. 96 fått i Sverige felaktig. Konventionen utgör därför enligt vår&lt;br&gt;uppfattning inget hinder för det klargörande av arbetsförmedlingslagens&lt;br&gt;omfattning som vi förespråkar. Skulle den svenska regeringen likväl anse&lt;br&gt;att konventionen innebär ett hinder mot en anpassning av arbetsförmed-&lt;br&gt;lingslagen till dagens förhållanden bör Sverige säga upp konventionen vid&lt;br&gt;första möjliga tillfälle, vilket innträffar inom kort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förhållande till ILO-konventionens innehåll innebär LOs förslag en mer&lt;br&gt;inskränkande ordning än varje generell lösning som från början medger&lt;br&gt;undantag för vissa personkategorier.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7 Kostnadsaspekter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Svea hovrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten har ingen möjlighet att bedöma vilka ekonomiska konsekvenser&lt;br&gt;som förslaget kan tänkas medföra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppskattningen (s. 116) att det kommer att bli fråga om 15 — 20 överkla-&lt;br&gt;ganden årligen i ett inledningsskede är enligt hovrättens mening tagen i&lt;br&gt;underkant. Man har gott fog för antagandet att flertalet tjänsteföretag inte&lt;br&gt;kommer att nöja sig med avslagsbeslut som meddelas av AMS utan kom-&lt;br&gt;mer att föra frågan till förvaltningsdomstol för en i deras tycke mera&lt;br&gt;neutral prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;NO&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nämnda osäkerheterna för uthyrningsföretagen medför skilda former&lt;br&gt;av effektivitetsförluster och kostnadsfördyringar för samhället. Ett synner-&lt;br&gt;ligen omfattande regleringssystem byggt på så betydande osäkerheter&lt;br&gt;skapar stora hinder för den effektiva, fungerande konkurrens som stats-&lt;br&gt;makterna har lagt fast som medel för att konsumentkollektivet i slutändan&lt;br&gt;skall få så bra varor och tjänster som möjligt till så låga priser som det går.&lt;br&gt;I ett sådant ekonomiskt system är det från konkurrenssynpunkt vitalt med&lt;br&gt;fria etableringsmöjligheter där inte mycket tunga skäl talar för en reglering.&lt;br&gt;Om en reglering skulle kunna införas utan sådana skäl finns det stora&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;risker for att de redan etablerade företagen blir inneffektiva eller i vart fall&lt;br&gt;tar ut för höga priser för att t. ex. kompensera sig för den osäkerhet&lt;br&gt;beträffande verksamhetsförutsättningarna som förslaget innebär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är rimligt att anta att förslaget skulle komma att medföra en kraftig&lt;br&gt;begränsning i uthyrningsföretagens utbud jämfört med nuläget. Detta skul-&lt;br&gt;le i många fall leda till påtagliga problem att tillgodose behoven av tillfällig&lt;br&gt;arbetskraft eller expertis, vilka måste lösas på ett ineffektivt och kostsamt&lt;br&gt;sätt, t. ex. genom att tillsvidareanställa personal som inte kan ges full&lt;br&gt;sysselsättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ytterligare kostnad är den för hanteringen av det mycket vidsträckta&lt;br&gt;regelsystemet. Detta binder resurser i företagen och de medel som tas i&lt;br&gt;anspråk på det här sättet kan inte användas i produktionen av tjänster.&lt;br&gt;Detta berörs över huvud inte i promemorian. Därtill kommer kostnaden&lt;br&gt;för den administrativa prövningen på myndighetssidan, som visserligen&lt;br&gt;berörs i promemorian men endast ytligt och utan försök till någon form av&lt;br&gt;kvantifiering. Hänvisning sker endast till att finansieringen torde kunna&lt;br&gt;ske genom expeditionsavgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnaderna till följd av förslaget går naturligtvis inte att ange i några&lt;br&gt;bestämda tal. Tillståndsprövningen torde dock, enligt NOs mening, bli&lt;br&gt;mycket omfattande med hänsyn till hur omfattande förslaget är. NOs&lt;br&gt;erfarenheter ger också grund för att i ett längre perspektiv uppskatta&lt;br&gt;kostnaderna som mycket stora.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AMS&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är svårt att beräkna vilka resurser i form av personal och annat som&lt;br&gt;behövs som en konsekvens av förslaget i promemorian. Det måste bli fråga&lt;br&gt;om mycket grova uppskattningar. Till grund för beräkningarna har AMS&lt;br&gt;lagt SAFs bedömning av det minsta antal medlemsföretag som skulle&lt;br&gt;kunna bli berörda. Det gäller alltså 2 500 uthyrningsföretag som ska prövas&lt;br&gt;minst vart tredje år. Åtminstone de första åren måste det därutöver bli&lt;br&gt;fråga om många fler ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om man efter de första åren utgår från minst åttahundra ansöknings-&lt;br&gt;och tillsynsärenden om året och utgår från att tillsynen ska vara effektiv&lt;br&gt;krävs minst fem handläggare på AMS med god arbetsmarknadspolitisk,&lt;br&gt;juridisk och ekonomisk kompetens. Lönekostnaderna för dessa (inklusive&lt;br&gt;lönebikostnader och kostnader för gemensam administration) kan beräk-&lt;br&gt;nas till 1,5 milj. kr. om året. En del tjänster kan behöva köpas utifrån, t. ex.&lt;br&gt;bokföringsgranskning o. dyl. Kostnaden för detta kan uppskattas till ca&lt;br&gt;250000 kr. Till detta kommer kostnader för resor m. m. i tillsynsverksam-&lt;br&gt;heten, som kan uppskattas till minst 250000 kr. årligen. Sammanlagt&lt;br&gt;innebär förslaget, försiktigt räknat, alltså en merkostnad på ca 2 milj. kr.&lt;br&gt;om året. Till detta kommer arvodeskostnader m. m. för den föreslagna&lt;br&gt;nämndens ledamöter som i enlighet med promemorian kan beräknas till ca&lt;br&gt;50000 kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AMS anser att det är en lämplig lösning att tillståndsgivningen och&lt;br&gt;tillsynsverksamheten finansieras genom avgifter. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statskontoret&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De administrativa kostnader som den föreslagna lagstiftningen ger upphov&lt;br&gt;till har inte närmare beräknats av utredningen. Med hänsyn till vad som&lt;br&gt;ovan anförts om lagens räckvidd behöver en närmare analys göras av&lt;br&gt;omfattningen av den tillstånds- och tillsynsverksamhet som bestämmelser&lt;br&gt;kan ge upphov till. Statskontoret tillstyrker dock utredningens förslag att&lt;br&gt;kostnaderna bör kunna finansieras genom avgifter i samband med till-&lt;br&gt;ståndsgivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RRV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RRV konstaterar att det i betänkandet saknas uppskattningar av hur&lt;br&gt;mycket förslaget kommer att kosta. Utredningen anger inte hur många&lt;br&gt;företag som kan komma att beröras till tillståndsgivningen. Av den kart-&lt;br&gt;läggning från Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) som refereras i utred-&lt;br&gt;ningen framgår att det finns ett stort antal serviceföretag med skiftande&lt;br&gt;verksamhet. Detta tyder på att det kommer att krävas ett icke obetydligt&lt;br&gt;antal handläggare på AMS för att utreda och bereda tillståndsärendena.&lt;br&gt;Nämndens arbete kommer härvid också att bli omfattande. Än mer omfat-&lt;br&gt;tande kommer det att bli om tillståndsgivningen ska göras tidsbegränsad.&lt;br&gt;Vidare förutsätter detaljregleringen en väl utbyggd tillsyns- och kontrollap-&lt;br&gt;parat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RRV konstaterar att underlag saknas för beslut om införande av avgifter&lt;br&gt;för tillstånd enligt arbetsförmedlingslagen. En förutsättning för att avgifts-&lt;br&gt;beläggning skall kunna övervägas är att kostnader, konsekvenser etc. klar-&lt;br&gt;läggs.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8 Övergångsbestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Slutligen har ett par remissinstanser haft synpunkter på övergångsbestäm-&lt;br&gt;melserna punkt 2 till promemorians lagförslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt AMS mening innebär förslaget på denna punkt att det i praktiken&lt;br&gt;bli omöjligt för AMS som tillsynsmyndighet att ingripa mot praktiskt taget&lt;br&gt;alla uthyrningsföretag intill dess att lagen träder i kraft och fristen för&lt;br&gt;tillstånd har gått ut. Övergångsbestämmelsen kommer alltså tills vidare att&lt;br&gt;fungera som ett fribrev för uthyrningsföretagen. Detta är inte lämpligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt TCOs uppfattning bör den sista meningen strykas (”Om ansök-&lt;br&gt;ningen avslås får medges att verksamheten ändå får fortsätta under en viss&lt;br&gt;övergångstid om det finns särskilda skäl för detta.”). I promemorians&lt;br&gt;avsnitt om förhållandet mellan vite och straff, förs ett resonemang som går&lt;br&gt;ut på att ett av AMS meddelat förbud inte bör förenas med en tidsfrist,&lt;br&gt;eftersom detta kan uppfattas som att AMS tillåter en verksamhet som är&lt;br&gt;förbjuden i lag. Samma invändning kan riktas mot den nyss citerade&lt;br&gt;övergångsregeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är givetvis angeläget med hänsyn till de anställda i företagen, att de&lt;br&gt;företag som tvingas upphöra med sin verksamhet på grund av den nya&lt;br&gt;lagen får en viss tid för avveckling. Det finns emellertid tillräckligt med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tidsfrister inbyggda i förslaget utan den ovannämnda meningen. För det&lt;br&gt;första finns tiden mellan ett riksdagsbeslut och lagens ikraftträdande, för&lt;br&gt;det andra sexmånadersfristen för att söka tillstånd, och för det tredje tiden&lt;br&gt;mellan ansökan och tidpunkten då ansökan slutligt har prövats. Den&lt;br&gt;sistnämnda tidsfristen kan dessutom komma att sträckas ut avsevärt ge-&lt;br&gt;nom överklaganden av avslagsbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Sveriges Advokatsamfund borde rätten att bedriva verksamheten&lt;br&gt;under en avvecklingsperiod vara en huvudregel och ej som föreslagits en&lt;br&gt;undantagsregel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt JÄMO går förslaget ut på att en uthyrningsverksamhet som idag&lt;br&gt;är otillåten skulle få fortsätta under den tid ansökan om tillstånd prövas&lt;br&gt;och även viss tid efter ett eventuellt avslag på sådan ansökan. Att på detta&lt;br&gt;sätt tillåta en i sig otillåten verksamhet kan inte vara lämpligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;1 Förslag till&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Lag om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreskriver följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagens innehåll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag gäller arbetsförmedling som bedrivs av andra än den&lt;br&gt;offentliga arbetsförmedlingen och som inte sker genom utgivande av skrif-&lt;br&gt;ter på vilka tryckfrihetsförordningen är tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med arbetsförmedling enligt lagen avses verksamhet som går ut på att&lt;br&gt;skaffa arbete till arbetssökande eller arbetskraft åt arbetsgivare och som&lt;br&gt;inte innebär uthyrning av arbetskraft enligt 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § I lagen ges också bestämmelser om uthyrning av arbetskraft. Härmed&lt;br&gt;avses ett rättsförhållande mellan en beställare och en arbetsgivare som går&lt;br&gt;ut på att arbetsgivaren mot ersättning ställer arbetstagare till beställarens&lt;br&gt;förfogande för att utföra arbete som hör till dennes verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsförmedling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Arbetsförmedling får inte bedrivas i förvärvssyfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av första stycket får dock arbetsmarknadsstyrelsen ge till-&lt;br&gt;stånd till arbetsförmedling i förvärvssyfte dels för musiker och sceniska&lt;br&gt;artister för verksamhet som innefattar förmedling av anställning till eller&lt;br&gt;från utlandet dels för förmedling av arbetstagare som med hänsyn till&lt;br&gt;arbetsuppgifter och anställningsvillkor får anses ha företags- eller verksle-&lt;br&gt;dande eller därmed jämförlig ställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd får beviljas för högst ett år i sänder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Arbetsförmedling utan förvärvssyfte men mot ersättning får bedrivas&lt;br&gt;endast efter tillstånd av arbetsmarknadsstyrelsen. Sådant tillstånd får dock&lt;br&gt;inte beviljas enskilda personer eller avse arbetsförmedling för sjömän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § En förutsättning för tillstånd enligt 3 eller 4 § är att det skall finnas ett&lt;br&gt;behov av verksamheten från arbetsmarknadspolitisk synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ett tillstånd ges enligt 3 eller 4 § skall arbetsmarknadsstyrelsen&lt;br&gt;fastställa den högsta ersättning som får tas ut för förmedlingen. Ersättning-&lt;br&gt;en får endast i de fall som avses i 3 § överstiga de beräknade kostnaderna&lt;br&gt;för verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd enligt 3 eller 4 § får förenas med villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Den som bedriver arbetsförmedling utan ersättning skall anmäla&lt;br&gt;detta till arbetsmarknadsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Arbetsmarknadsstyrelsen får, helt eller delvis, återkalla ett tillstånd&lt;br&gt;eller meddela ändrade villkor om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. förutsättningarna för tillståndet har upphört, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. verksamheten inte bedrivs enligt föreskrifter i lagen eller enligt villkor&lt;br&gt;som tillståndet har förenats med.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Om en tillståndshavare dör eller försätts i konkurs och boet vill&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fortsätta verksamheten, skall boet skriftligen anmäla detta till arbetsmark- Prop. 1990/91: 124&lt;br&gt;nadsstyrelsen inom två månader från dödsfallet eller konkursbeslutet. Om Bilaga 2&lt;br&gt;anmälan inte görs inom denna tid upphör tillståndet att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uthyrning av arbetskraft&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § En arbetsgivare som avser att hyra ut arbetskraft enligt 2 § skall iaktta&lt;br&gt;följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. En arbetstagare får, inom ramen för det enskilda uthyrningsuppdra-&lt;br&gt;get, ställas till en beställares förfogande för en sammanhängande tid av&lt;br&gt;högst fyra månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Mellan arbetsgivaren och arbetstagaren skall det finnas ett skriftligt&lt;br&gt;anställningsavtal som reglerar anställningsformen samt lön och allmänna&lt;br&gt;anställningsvillkor. Avtal om tidsbegränsad anställning får dock inte träf-&lt;br&gt;fas i de fall som avses i 5 § 1 och 3 samt 6 § lagen (1982:80) om anställ-&lt;br&gt;ningsskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. En arbetstagare får inte genom villkor i avtal eller på annat sätt&lt;br&gt;hindras att ta anställning hos en beställare för vilken arbete utförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. En arbetstagare som har sagt upp sig från en anställning och tar&lt;br&gt;anställning hos en annan arbetsgivare får inte hyras ut till sin tidigare&lt;br&gt;arbetsgivare förrän sex månader efter det att anställningen upphörde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § En beställare får anlita uthyrd arbetskraft endast om detta föranleds&lt;br&gt;av ett tillfälligt behov av arbetskraft och under de förutsättningar som&lt;br&gt;anges i 9 § 1. En beställare får heller inte anlita uthyrd arbetskraft i strid&lt;br&gt;mot 9 § 3 och 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Avvikelser får göras från 9§ 1 och 2 samt 10 § första meningen&lt;br&gt;genom kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en central arbetsta-&lt;br&gt;garorganisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsyn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Arbetsmarknadsstyrelsen skall utöva tillsynen över efterlevnaden av&lt;br&gt;denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Arbetsmarknadsstyrelsen har rätt att från den som omfattas av&lt;br&gt;tillsyn enligt denna lag på begäran få de upplysningar och handlingar som&lt;br&gt;behövs för tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Påföljder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Arbetsmarknadsstyrelsen får meddela föreläggande eller förbud&lt;br&gt;gentemot den som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. utan tillstånd bedriver arbetsförmedling i förvärvssyfte, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. anlitar sådan olagligt förmedlad arbetskraft, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. i strid mot 9 eller 10 §§ hyr ut eller anlitar uthyrd arbetskraft utan att&lt;br&gt;avtal om avvikelse har träffats enligt 11 §, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. underlåter att fullgöra sin skyldighet enligt 13 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmarknadsstyrelsen får förena beslut om föreläggande eller förbud&lt;br&gt;med vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utan tillstånd bedriver&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbetsförmedling i förvärvssyfte döms till böter eller fängelse i högst sex Prop. 1990/91: 124&lt;br&gt;månader. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utan tillstånd bedriver arbets-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förmedling utan förvärvssyfte men mot ersättning döms till böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att göra anmälan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt 6 § döms till penningböter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Den som överträtt ett vitesföreläggande eller ett vitesförbud enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § får inte dömas till ansvar enligt denna lag för en gärning som omfattas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av föreläggandet eller förbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Arbetsmarknadsstyrelsens beslut om vitesföreläggande eller vites-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förbud får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmarknadsstyrelsens beslut i övrigt enligt denna lag får överklagas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hos regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Vid en prövning av en ansökan om utdömande av vite får även&lt;br&gt;vitets lämplighet prövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992, då lagen (1935:113) med&lt;br&gt;vissa bestämmelser om arbetsförmedling skall upphöra att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 Förslag till&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:124&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;h4&gt;Lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i&lt;br&gt;arbetslivet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 38 § lagen (1976:580) om medbestämmande i&lt;br&gt;arbetslivet skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Facklig vetorätt i visst fall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan arbetsgivare beslutar att låta någon utföra visst arbete för hans&lt;br&gt;räkning eller i hans verksamhet utan att denne därvid skall vara arbetsta-&lt;br&gt;gare hos honom, skall han på eget initiativ förhandla med arbetstagarorga-&lt;br&gt;nisation i förhållande till vilken han är bunden av kollektivavtal för sådant&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller ej, om arbe-&lt;br&gt;tet är av kortvarig och tillfällig na-&lt;br&gt;tur eller kräver särskild sakkunskap&lt;br&gt;och ej heller om den tilltänkta åt-&lt;br&gt;gärden i allt väsentligt motsvarar&lt;br&gt;åtgärd som har godtagits av arbets-&lt;br&gt;tagarorganisationen. Om organisa-&lt;br&gt;tionen i särskilt fall påkallar det, är&lt;br&gt;arbetsgivaren dock skyldig att för-&lt;br&gt;handla innan han fattar eller verk-&lt;br&gt;ställer beslut.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller ej, om arbe-&lt;br&gt;tet är av kortvarig och tillfällig na-&lt;br&gt;tur eller kräver särskild sakkunskap&lt;br&gt;och det inte är fråga om anlitande&lt;br&gt;av uthyrd arbetskraft enligt lagen&lt;br&gt;( &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;) om privat arbetsförmedling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och uthyrning av arbetskraft. Första&lt;br&gt;stycket gäller ej heller om den till-&lt;br&gt;tänkta åtgärden i allt väsentligt&lt;br&gt;motsvarar åtgärd som har godtagits&lt;br&gt;av arbetstagarorganisationen. Om&lt;br&gt;organisationen i särskilt fall på-&lt;br&gt;kallar det, är arbetsgivaren dock&lt;br&gt;skyldig att förhandla innan han&lt;br&gt;fattar eller verkställer beslut.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Om synnerliga skäl föranleder det, får arbetsgivaren fatta och verkställa&lt;br&gt;beslut innan han har fullgjort sin förhandlingsskyldighet enligt första styc-&lt;br&gt;ket. Påkallas förhandling enligt andra stycket, är arbetsgivaren inte skyldig&lt;br&gt;att uppskjuta beslutet eller verkställigheten till dess förhandlingsskyldighe-&lt;br&gt;ten har fullgjorts, om särskilda skäl föreligger mot uppskov. I fråga om&lt;br&gt;förhandling enligt första eller andra styckena äger 14 § motsvarande&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;tillämpning.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Har förhandling påkallats enligt&lt;br&gt;första eller andra stycket är arbets-&lt;br&gt;givaren skyldig att på begäran av&lt;br&gt;den fackliga organisationen lämna&lt;br&gt;sådan information om det tilltänkta&lt;br&gt;arbetet som organisationen behöver&lt;br&gt;för att kunna ta ställning i frågan.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1991-02-26&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f. d. regeringsrådet Bengt O. Hamdahl, regeringsrådet Bertil&lt;br&gt;Werner, justitierådet Ulf Gad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 21 februari 1991 har rege-&lt;br&gt;ringen på hemställan av statsrådet Sahlin beslutat inhämta lagrådets ytt-&lt;br&gt;rande över förslag till lag om privat arbetsförmedling och uthyrning av&lt;br&gt;arbetskraft, m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Hans Blyme.&lt;br&gt;Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Innehållsförteckning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Propositionen................................................&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll............................ 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens lagförslag....................................... 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 mars 1991..... 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Inledning.................................................. 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Arbetsförmedlingslagen...................................... 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 Gällande bestämmelser.................................. 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 Vissa internationella åtaganden........................... 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 Rättspraxis.............................................. 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 Övrigt................................................. 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5 Allmänna överväganden................................. 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Allmänmotivering.......................................... 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1 Begreppet ”uthyrning&amp;nbsp;av arbetskraft”...................... 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2 Begreppet ”arbetsförmedling”&amp;nbsp;och&amp;nbsp;förmedlingsmonopolet....&amp;nbsp;&amp;nbsp;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3 Krav på tillstånd alternativt fackligt samtycke för ut- och in-&lt;br&gt;hyrning av arbetskraft................................... 31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4 Verksamhetens bedrivande............................... 36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.5 Tillsyns-och ansvarsfrågor m. m.......................... 40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.6 Överklagande .......................................... 45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.7 Kostnader............................................. 46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.8 Medbestämmandelagen (MBL)........................... 48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Upprättade lagförslag....................................... 51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Specialmotivering........................................... 51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 Förslag till lag om privat arbetsförmedling och uthyrning av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbetskraft............................................. 51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestäm-&lt;br&gt;mande i arbetslivet...................................... 58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Hemställan................................................ 58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Beslut..................................................... 59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Sammanställning av remissyttranden över departe-&lt;br&gt;mentspromemorian Arbetsförmedlingslagen — en över-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;syn ............................................... 60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Upprättade lagförslag ............................... 97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Utdrag ur lagrådets protokoll den&amp;nbsp;26 februari 1991 ...... 101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Norstedts Tryckeri, Stockholm 1991&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>Delvis bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:AU20</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1991-03-15 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1991-03-15 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1991-03-18 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1991-04-08 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Socialdemokraterna</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 19:34:01</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GE03124</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:28:25</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Arbetsmarknadsutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 19:34:01</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GE03124</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199091__124.pdf</filnamn>
<filstorlek>4583050</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft, m.m.</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/8E123401-2B09-4EF8-9C52-CCEF78D1A449</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1990/91:AU20</uppgift>
<ref_dok_id>GE01AU20</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>AU20</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:124&lt;br/&gt;
Privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02A39</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A39</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:124 Privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:124&lt;br/&gt;
Privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02A38</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A38</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:124 Privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:124&lt;br/&gt;
Privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02A37</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A37</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:124 Privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:124&lt;br/&gt;
Privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02A36</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A36</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:124 Privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:124&lt;br/&gt;
Privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02A35</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A35</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:124 Privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:124&lt;br/&gt;
Privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02A34</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A34</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:124 Privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:124&lt;br/&gt;
Privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02A33</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A33</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:124 Privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Anita Modin  och Björn Ericson  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:124&lt;br/&gt;
Privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02A39</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A39</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:124 Privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Anita Modin  och Björn Ericson  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Birgitta Johansson  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:124&lt;br/&gt;
Privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02A33</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A33</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:124 Privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Birgitta Johansson  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Kjell Johansson  m.fl. (FP, M, C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:124&lt;br/&gt;
Privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02A38</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A38</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:124 Privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Kjell Johansson  m.fl. (FP, M, C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lars Werner  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:124&lt;br/&gt;
Privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02A34</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A34</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:124 Privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lars Werner  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lennart Nilsson  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:124&lt;br/&gt;
Privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02A36</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A36</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:124 Privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lennart Nilsson  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Margitta Edgren  och Kjell-Arne Welin  (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:124&lt;br/&gt;
Privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02A37</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A37</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:124 Privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Margitta Edgren  och Kjell-Arne Welin  (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Sonja Rembo  m.fl. (M, FP, C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:124&lt;br/&gt;
Privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02A35</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A35</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:124 Privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Sonja Rembo  m.fl. (M, FP, C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>