<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2285699</hangar_id>
 <dok_id>GE03123</dok_id>
 <rm>1990/91</rm>
 <beteckning>123</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1990/91:123</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>123</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1991-03-07 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:40:14</systemdatum>
 <publicerad>2007-12-19 17:00:01</publicerad>
 <titel>om fornminnesbrott m.m.</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GE03123/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GE03123</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GE03123</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1990/91:123&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;om fornminnesbrott m.m.&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03123/prop_199091__123-1.png" style="width:37pt;height:66pt;"/&gt;
&lt;h3&gt;Prop.&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;1990/91:123&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i&lt;br&gt;bifogade utdrag av regeringsprotokollet den 7 mars 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Odd Engström&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bengt Göransson&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har mot bakgrund av den tilltagande plundringen av forn-&lt;br&gt;minnen anmodat regeringen att lägga fram förslag till skärpt lagstiftning&lt;br&gt;på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås ändringar i 2 kap. lagen (1988:950) om kul-&lt;br&gt;turminnen m.m. F&lt;sup&gt;;&lt;/sup&gt;örslagen avser dels en straffskärpning för olovliga in-&lt;br&gt;grepp i fornlämningar, dels införande av ett generellt förbud att använ-&lt;br&gt;da metallsökare i landet. •&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringarna föreslås träda i kraft den i juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1990191. I saml. Nr 123&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens lagförslag &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:123&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen&lt;br&gt;m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:950) om kulturminnen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 2 kap. 11, 13, 18-21 och 24 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 21 a och 22 a §§,&lt;br&gt;av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap. Fornminnen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;H §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det behövs en särskild utredning för att ta reda på om en fast&lt;br&gt;fornlämning berörs av ett planerat arbetsföretag som innebär att ett stör-&lt;br&gt;re markområde tas i anspråk, skall kostnaden för utredningen betalas av&lt;br&gt;företagaren. Som sådan exploatering räknas t.ex. anläggande av allmän&lt;br&gt;väg, större enskild väg, järnväg, flygfält, anläggning för energiförsörj-&lt;br&gt;ning, större vattenföretag och mer omfattande byggande för bostads-, in-&lt;br&gt;dustri- eller handelsändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om särskild utredning Beslut om särskild utredning&lt;br&gt;fattas av länsstyrelsen. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;fattas av länsstyrelsen. Länsstyrel-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sen skall i beslutet ange vem som&lt;br&gt;skall utföra utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som villkor för tillstånd enligt 12 § får länsstyrelsen ställa upp skäliga&lt;br&gt;krav på särskild undersökning för att dokumentera fornlämningen eller&lt;br&gt;särskilda åtgärder för att bevara den. I beslutet om tillstånd skall såvitt&lt;br&gt;möjligt anges den kostnad som åtgärderna beräknas medföra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan länsstyrelsen prövar en ansökan enligt 12 §, får den besluta om&lt;br&gt;en arkeologisk förundersökning av fornlämningen, om det behövs för&lt;br&gt;att få ett tillfredsställande underlag för prövningen eller för att bedöma&lt;br&gt;behovet av att ställa krav på särskild undersökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen skall i beslutet om&lt;br&gt;arkeologisk förundersökning eller&lt;br&gt;särskild undersökning ange vem&lt;br&gt;som skall utföra undersökningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Apparat som kan användas för&lt;br&gt;att på elektronisk väg spåra metall-&lt;br&gt;föremål under markytan (metall-&lt;br&gt;sökare) får inte medföras på fasta&lt;br&gt;fornlämningar annat än vid färd pä&lt;br&gt;sådan väg som är upplåten för all-&lt;br&gt;mänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Metallsökare får inte användas&lt;br&gt;inom Gotlands län eller inom Borg-&lt;br&gt;holms och Mörbylänga kommuner i&lt;br&gt;Kalmar län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Metallsökare får inte heller an-&lt;br&gt;vändas inom område där fornfynd&lt;br&gt;av det slag som skall hembjudas en-&lt;br&gt;ligt 4 § andra stycket tidigare har&lt;br&gt;påträffats. Sådant område omfattar&lt;br&gt;fyndplatsen och den omgivande&lt;br&gt;mark där ytterligare fornfynd kan&lt;br&gt;tänkas förekomma med hänsyn till&lt;br&gt;del tidigare fyndets karaktär, fynd-&lt;br&gt;platsens och den omgivande mar-&lt;br&gt;kens utseende samt förekomsten av&lt;br&gt;andra kända fyndplatser i närheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;regeringen bestämmer meddelar fö-&lt;br&gt;reskrifter om den närmare avgräns-&lt;br&gt;ningen av sådant område som avses&lt;br&gt;i andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Apparat som kan användas för&lt;br&gt;att på elektronisk väg spåra metall-&lt;br&gt;föremål under markytan (metall-&lt;br&gt;sökare) får inte användas om inte&lt;br&gt;annat anges i 19 eller 20 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Metallsökare får inte heller med-&lt;br&gt;föras på fasta fornlämningar annat&lt;br&gt;än vid färd på sådan väg som är&lt;br&gt;upplåten för allmänheten, om inte&lt;br&gt;annat anges i 19 eller 20 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet i 18 § all medföra och&lt;br&gt;använda metallsökare gäller inte&lt;br&gt;riksantikvarieämbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ulan hinder av förbudet i 18 §&lt;br&gt;får metallsökare medföras och an-&lt;br&gt;vändas i militär verksamhet för all&lt;br&gt;söka efter annat än fornfynd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare får ulan hinder av vad&lt;br&gt;som sägs i 18 § första stycket me-&lt;br&gt;tallsökare användas i myndigheters&lt;br&gt;verksamhet för att söka efter annat&lt;br&gt;än fornfynd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ulan hinder av vad som sägs i&lt;br&gt;19 § får metallsökare användas i&lt;br&gt;militär verksamhet och för att yrkes-&lt;br&gt;mässigt söka efter annat än forn-&lt;br&gt;fynd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:428.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av vad som sägs i 18&lt;br&gt;och 19 §§ gäller all metallsökare&lt;br&gt;får medföras och användas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;/. vid undersökningar av forn-&lt;br&gt;lämningar eller platser där forn-&lt;br&gt;fynd påträffats, när undersökningen&lt;br&gt;utförs av riksantikvarieämbetet el-&lt;br&gt;ler av någon annan efter medgivan-&lt;br&gt;de av länsstyrelsen eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om länsstyrelsen i annat fall&lt;br&gt;har lämnat tillstånd att medföra&lt;br&gt;och använda metallsökare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till böter eller fängelse i högst&lt;br&gt;sex månader döms den som av&lt;br&gt;uppsåt eller oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. gömmer, skadar, ändrar, av-&lt;br&gt;yttrar eller förvärvar föremål som&lt;br&gt;enligt 4 § skall tillfalla eller hem-&lt;br&gt;bjudas staten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. inte anmäler fornfynd enligt&lt;br&gt;5§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. bryter mot 6 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. bryter mot bestämmelserna i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § andra stycket eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. bryter mot 18 eller 19 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som bryter mot 5 $ har för-&lt;br&gt;lorat all rätt på grund av fyndet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Metallsökare som har använts vid&lt;br&gt;brott enligt första stycket 5, skall&lt;br&gt;förklaras förverkad, om det inte är&lt;br&gt;uppenbart oskäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av 18 § får metall-&lt;br&gt;sökare medföras och användas vid&lt;br&gt;sådana undersökningar av fasta&lt;br&gt;fornlämningar eller platser där&lt;br&gt;fornfynd har påträffats som efter&lt;br&gt;medgivande av länsstyrelsen utförs&lt;br&gt;av någon annan än riksantikvarie-&lt;br&gt;ämbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen får även i annat&lt;br&gt;fall lämna tillstånd att medföra&lt;br&gt;och använda metallsökare, om skäl&lt;br&gt;därtill föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till böter eller fängelse i högst&lt;br&gt;sex månader döms för fornminnes-&lt;br&gt;brott den som av uppsåt eller oakt-&lt;br&gt;samhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. tillägnar sig eller eljest förvär-&lt;br&gt;var, gömmer, skadar, ändrar eller&lt;br&gt;avyttrar föremål som enligt 4 §&lt;br&gt;skall tillfalla staten eller hembju-&lt;br&gt;das till staten eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. olovligen rubbar, lar bort, grä-&lt;br&gt;ver ut, täcker över eller genom be-&lt;br&gt;byggelse, plantering eller på annat&lt;br&gt;sätt ändrar eller skadar en fast forn-&lt;br&gt;lämning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om brott som avses i första&lt;br&gt;stycket har begåtts uppsätligen och&lt;br&gt;är att anse som grovt döms för grovt&lt;br&gt;fornminnesbrott till fängelse i högst&lt;br&gt;fyra är. Vid bedömande av om brot-&lt;br&gt;tet är grovt skall särskilt beaktas om&lt;br&gt;gärningsmannen har använt särskild&lt;br&gt;utrustning eller annars visat särskild&lt;br&gt;förslagenhet, om gärningen utförts&lt;br&gt;vanemässigt, avsett fornfynd av stör-&lt;br&gt;re värde eller omfattning eller med-&lt;br&gt;fört en omfattande förstörelse av ett&lt;br&gt;fornminne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För försök eller förberedelse till&lt;br&gt;grovt fornminnesbrott döms till an-&lt;br&gt;svar enligt 23 kap. brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till böter eller fängelse i högst&lt;br&gt;sex månader döms den som av upp-&lt;br&gt;såt eller oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. inte anmäler fornfynd enligt&lt;br&gt;5§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. inte gör anmälan enligt 10 §&lt;br&gt;andra stycket eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. bryter mot 18 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fornfynd som varit föremåj för&lt;br&gt;brott enligt detta kapitel, och som&lt;br&gt;inte enligt 4 § första stycket ändå&lt;br&gt;skall tillfalla staten, skall förklaras&lt;br&gt;förverkat, om det inte är uppenbart&lt;br&gt;oskäligt. 1 stället för fornfyndet kan&lt;br&gt;dess värde förklaras förverkat. Aven&lt;br&gt;annat utbyte av ett sådant brott&lt;br&gt;skall förklaras förverkat, om det in-&lt;br&gt;te är uppenbart oskäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Metallsökare som har använts vid&lt;br&gt;brott enligt detta kapitel skall för-&lt;br&gt;klaras förverkad, om det inte är&lt;br&gt;uppenbart oskäligt. Annan utrust-&lt;br&gt;ning som använts som hjälpmedel&lt;br&gt;vid brott enligt detta kapitel eller&lt;br&gt;dess värde får förklaras förverkat,&lt;br&gt;om det är nödvändigt för att före-&lt;br&gt;bygga brott eller det finns andra sär-&lt;br&gt;skilda skäl till del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av länsstyrelsen överkla-&lt;br&gt;gas hos kammarrätten när det gäl-&lt;br&gt;ler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. fastställelse av gränserna för&lt;br&gt;ett fornlämningsområde enligt 2 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. särskilda ordningsföreskrifter&lt;br&gt;enligt 9 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. fridlysning enligt 9 § eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av länsstyrelsen överkla-&lt;br&gt;gas hos kammarrätten när det gäl-&lt;br&gt;ler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. fastställelse av gränserna för&lt;br&gt;ett fornlämningsområde enligt 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. särskilda ordningsföreskrifter&lt;br&gt;enligt 9 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. fridlysning enligt 9 § eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. tillstånd att medföra och an-&lt;br&gt;vända metallsökare enligt 20 §&lt;br&gt;andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller i fråga om be-&lt;br&gt;slut om sådana föreskrifter som av-&lt;br&gt;ses i 19 § tredje stycket och som&lt;br&gt;meddelas av annan myndighet än&lt;br&gt;regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av riksantikvarieämbetet&lt;br&gt;enligt 16 § överklagas hos kam-&lt;br&gt;marrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut i övrigt enligt detta kapi-&lt;br&gt;tel av länsstyrelsen eller riksanti-&lt;br&gt;kvarieämbetet får överklagas hos&lt;br&gt;regeringen, om inte annat följer av&lt;br&gt;25 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen får överklaga läns-&lt;br&gt;styrelsens beslut enligt 2 § andra&lt;br&gt;stycket, 9 § första-fjärde styckena&lt;br&gt;och 12 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. tillstånd att medföra och an-&lt;br&gt;vända metallsökare enligt 20 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av riksantikvarieämbetet&lt;br&gt;enligt 16 § överklagas hos kam-&lt;br&gt;marrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut i övrigt enligt detta kapi-&lt;br&gt;tel av länsstyrelsen eller riksanti-&lt;br&gt;kvarieämbetet får överklagas hos&lt;br&gt;regeringen, om inte annat följer av&lt;br&gt;25 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen får överklaga läns-&lt;br&gt;styrelsens beslut enligt 2 § andra&lt;br&gt;stycket, 9 § första-fjärde styckena&lt;br&gt;och 12 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1991.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Utbildningsdepartementet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sup&gt;Pr&lt;/sup&gt;°p- 1990/91:123&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 mars 1991&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsrådet Engström, ordförande, och statsråden Hjelm-&lt;br&gt;Wallén, Göransson, Gradin, Dahl, Johansson, Lindqvist, G. Andersson,&lt;br&gt;Lönnqvist, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Åsbrink&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Göransson&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Proposition om fornminnesbrott m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1 Inledning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer (riksantikvarieäm-&lt;br&gt;betet) har i en skrivelse till regeringen dagtecknad den 26 februari 1990&lt;br&gt;föreslagit vissa åtgärder för att stävja det tilltagande antalet plundringar&lt;br&gt;av fornminnen. I skrivelsen föreslog riksantikvarieämbetet bl.a. att straf-&lt;br&gt;fen för brott mot bestämmelserna i 2 kap. lagen (1988:950) om kultur-&lt;br&gt;minnen m.m. (kulturminneslagen) skulle skärpas och att förbudet mot&lt;br&gt;användning av s.k. metallsökare skulle utvidgas till att gälla hela landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under riksmötet 1989/90 togs i flera motioner upp frågan om skärpta&lt;br&gt;åtgärder mot plundring av fornminnen. Vid behandlingen i kulturut-&lt;br&gt;skottet av dessa motioner tog utskottet del av riksantikvarieämbetets&lt;br&gt;skrivelse. I sitt betänkande (KrU26) över motionerna anförde kulturut-&lt;br&gt;skottet bl.a.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Utskottet ser i likhet med motionärerna och RAÄ med stor oro på&lt;br&gt;den plundring av fornlämningar som starkt ökat under förra året och&lt;br&gt;som möjliggörs genom att sofistikerade metallsökare kan användas för&lt;br&gt;att lokalisera fynden. Plundringen utgör ett allvarligt hot mot delar av&lt;br&gt;det svenska kulturarvet. Som RAÄ (riksantikvarieämbetet) påpekat ut-&lt;br&gt;gör fornminnen en unik historisk kunskapsbank och ett osakkunnigt&lt;br&gt;grävande i fornlämningar och tillgrepp av fynd av ädelmetall innebär att&lt;br&gt;materialets källvärde fördärvas för all framtid samtidigt som fynden i sig&lt;br&gt;kan ha ett synnerligen högt värde på marknaden. Kulturutskottet anser&lt;br&gt;att det är nödvändigt med snabba åtgärder för att hindra eller i vart fall&lt;br&gt;så långt möjligt begränsa utplundringen.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utskottet föreslog riksdagen dels att omedelbart besluta om en av ut-&lt;br&gt;skottet utarbetad ändring i kulturminneslagen som innebar att förbudet&lt;br&gt;att använda metallsökare skulle utvidgas från att ha gällt uteslutande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gotlands län till att gälla även Borgholms och Mörbylånga kommuner i Prop. 1990/91:123&lt;br&gt;Kalmar län, dels att ge regeringen tillkänna att det lagstiftningsärende&lt;br&gt;som aktualiserats genom riksantikvarieämbetets skrivelse skulle bedrivas&lt;br&gt;med största skyndsamhet. Riksdagen biföll vad utskottet hemställt (rskr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;276). Förbudet att använda metallsökare även inom Borgholms och&lt;br&gt;Mörbylånga kommuner i Kalmar län trädde i kraft den 1 juli 1990 (SFS&lt;br&gt;1990:428).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksantikvarieämbetets skrivelse har remissbehandlats. Till protokol-&lt;br&gt;let i detta ärende bör som bilaga 1-2 fogas riksantikvarieämbetets skri-&lt;br&gt;velse och remissammanställningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 10 januari 1991 att inhämta lagrådets yttrande&lt;br&gt;över förslag till lag om ändring av lagen (1988:950) om kulturminnen&lt;br&gt;m.m. Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets yttrande, som avgavs den 15 januari 1991, bör fogas till&lt;br&gt;protokollet som bilaga 4. Lagrådet har i allt väsentligt godtagit förslaget&lt;br&gt;men föreslagit en viss omfördelning av texten mellan 19 och 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det förslag som jag nu lägger fram har jag beaktat vad lagrådet an-&lt;br&gt;fört. Därutöver har jag gjort några redaktionella ändringar i lagtexten,&lt;br&gt;däribland en i förtydligande syfte i 21 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 samband med att jag behandlar de enskilda paragrafer som berörs&lt;br&gt;av lagrådets yttrande tar jag upp lagrådets synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Allmän motivering&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Bakgrund&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Fornlämningar och fornfynd behandlas i 2 kap. kulturminneslagen.&lt;br&gt;Fasta fornlämningar är skyddade mot varje form av ingrepp som inte&lt;br&gt;har medgivits av behörig myndighet (1 § jämförd med 6 §). Skyddet gäl-&lt;br&gt;ler utan något särskilt beslut av någon myndighet. Den som t.ex. rubbar&lt;br&gt;eller skadar en fornlämning kan straffas för detta (21 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fornfynd som påträffas i eller vid en fast fornlämning och som har&lt;br&gt;samband med denna tillfaller staten (3 och 4 §§). Andra fornfynd tillfal-&lt;br&gt;ler upphittaren. Upphittaren har dock en hembudsplikt om fornfyndet&lt;br&gt;innehåller föremål som helt eller delvis består av guld, silver, koppar,&lt;br&gt;brons eller annan legering med koppar eller om fornfyndet består av&lt;br&gt;två eller flera föremål, som kan antas ha blivit nedlagda tillsammans,&lt;br&gt;s.k. depåfynd (4 §). Vidare är den som påträffar fornfynd som skall till-&lt;br&gt;falla staten eller hembjudas till staten skyldig att anmäla fornfyndet&lt;br&gt;(5 §). Om anmälan inte görs kan upphittaren straffas (21 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arkeologiutredningen fick den 10 mars 1983 genom tilläggsdirektiv i Prop. 1990/91:123&lt;br&gt;uppdrag att göra en översyn av vissa frågor om bruket av metalldetekto-&lt;br&gt;rer vid skattletning. Utredningen överlämnade den 21 november 1983&lt;br&gt;delbetänkandet (Ds U 1983:3) Metallsökare - bruk och missbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arkeologiutredningens förslag resulterade i att det i den dåvarande&lt;br&gt;lagen (1942:350) om fornminnen infördes bestämmelser om metallsöka-&lt;br&gt;re, dvs. apparater som kan användas för att på elektronisk väg spåra me-&lt;br&gt;tallföremål under markytan. Dessa bestämmelser innebar att metallsöka-&lt;br&gt;re inte fick medföras på fasta fornlämningar annat än vid färd på sådan&lt;br&gt;väg som är upplåten för allmänheten, att metallsökare inte fick använ-&lt;br&gt;das inom Gotlands län samt att metallsökare inte heller fick användas&lt;br&gt;inom område där fornfynd som skall hembjudas till staten tidigare har&lt;br&gt;påträffats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa bestämmelser fördes senare med endast smärre ändringar,&lt;br&gt;främst av redaktionell natur, över till kulturminneslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälet till att arkeologiutredningen stannade för att föreslå att förbud&lt;br&gt;att använda metallsökare skulle gälla generellt endast inom Gotlands län&lt;br&gt;var att det var där som problemen fanns med plundring med hjälp av&lt;br&gt;metallsökare. Från Gotlands län förelåg uppgift om åtskilliga fall av&lt;br&gt;missbruk, medan det från övriga delar av landet förelåg uppgift om en-&lt;br&gt;dast enstaka fall av missbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av riksantikvarieämbetets skrivelse framgår att denna situation nu&lt;br&gt;radikalt har förändrats. Under våren och hösten 1989 har upprepade&lt;br&gt;plundringar av fornminnen ägt rum på Gotland och Öland. Plundring-&lt;br&gt;ar har även anmälts från olika platser på fastlandet, t.ex. från Adelsö i&lt;br&gt;Stockholms län. Plundringarna har varit mer omfattande än tidigare.&lt;br&gt;De har även bedrivits systematiskt, med stor precision och, som det&lt;br&gt;tycks, på basis av ett omfattande förarbete. De plundringar som nu har&lt;br&gt;skett skiljer sig därigenom markant från tidigare överträdelser som mer&lt;br&gt;haft karaktären av missriktad hobbyverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fyndplatser och fornlämningar, främst boplatser, fornborgar och&lt;br&gt;gravfält, har systematiskt genomgrävts vilket har medfört oreparabla ska-&lt;br&gt;dor. Dessutom har grävningen skett på sådana ställen där det förmodas&lt;br&gt;att metallsökare har givit utslag. Tillgrepp av ädelmetallföremål har&lt;br&gt;skett och den omrörning av kulturlagren som detta har medfört har för-&lt;br&gt;stört möjligheterna att dokumentera fyndomständigheterna och att ar-&lt;br&gt;keologiskt tolka dessa.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Straffskärpning för vissa brott mot&lt;br&gt;kulturminneslagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Gärningar som innefattar olovliga ingrepp i forn-&lt;br&gt;lämningar eller tillägnelse av eller annat otillåtet förfarande&lt;br&gt;med fornfynd sammanförs till ett särskilt brott - fornminnes-&lt;br&gt;brott. Straffskalan för sådant brott skall vara böter eller fängelse&lt;br&gt;i högst sex månader, förutsatt att brottet inte är grovt. I fall då&lt;br&gt;brottet är grovt skall straffet vara fängelse i högst fyra år. Be-&lt;br&gt;stämmelser om straff för försök eller förberedelse till grovt forn-&lt;br&gt;minnesbrott införs. Vidare skärps bestämmelserna om förver-&lt;br&gt;kande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksantikvarieämbetets förslag: Riksantikvarieämbetet har föreslagit&lt;br&gt;att brott mot bestämmelserna i 2 kap. kulturminneslagen skall delas&lt;br&gt;upp i tre svårighetsgrader och att straffmaximum skall vara fängelse i&lt;br&gt;sex år. Riksantikvarieämbetet har vidare föreslagit att bestämmelserna&lt;br&gt;om förverkande bör utvidgas och avse även andra redskap än metallsö-&lt;br&gt;kare som används vid brott mot kulturminneslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Alla instanser tillstyrker förslaget att straffbestäm-&lt;br&gt;melserna skall skärpas. Göta hovrätt anser att ett lämpligt straffmaxi-&lt;br&gt;mum är fyra år. Rikspolisstyrelsen föreslår att straffbestämmelserna för&lt;br&gt;de allvarligare brotten tas in i brottsbalken, förslagsvis i kapitlet om ska-&lt;br&gt;degörelse. Riksåklagaren har inget att erinra mot att gärningar enligt 2&lt;br&gt;kap. 21 § 1. och 3. kulturminneslagen (otillåtna förfaranden med forn-&lt;br&gt;fynd och olovliga ingrepp i fornlämningar) indelas i tre svårighetsgrader&lt;br&gt;men är tveksam till att indela övriga straffbelagda förfaranden i flera&lt;br&gt;svårighetsgrader. Han anser vidare att straffskalan för grovt uppsåtligt&lt;br&gt;brott bör kunna sättas i överensstämmelse med den för grov stöld. Bl.a.&lt;br&gt;riksåklagaren har ifrågasatt om inte också försök och förberedelse skall&lt;br&gt;straffbeläggas. De flesta remissinstanserna tillstyrker eller har inte någon&lt;br&gt;erinran mot riksantikvarieämbetets förslag om förverkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Riksantikvarieämbetet har i sin skrivelse ut-&lt;br&gt;förligt redovisat omfattningen av den plundring som pågår av våra fasta&lt;br&gt;fornlämningar. I skrivelsen har det framhållits hur allvarlig plundring-&lt;br&gt;en är. Plundringen medför, förutom att fornfynd förs bort, att kulturlag-&lt;br&gt;ren rörs om och att möjligheterna att dokumentera fyndomständigheter-&lt;br&gt;na och arkeologiskt tolka dem förstörs eller allvarligt försvåras. Jag an-&lt;br&gt;ser, i likhet med riksantikvarieämbetet, att detta utgör ett allvarligt hot&lt;br&gt;mot vårt nationella kulturarv och att det är utomordentligt viktigt att&lt;br&gt;dessa brott beivras på ett kraftfullt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksantikvarieämbetet har i sin skrivelse föreslagit att straffskärpning&lt;br&gt;skall gälla alla typer av brott mot bestämmelserna i 2 kap. kulturmin-&lt;br&gt;neslagen. Jag anser inte att detta är nödvändigt. En del av de gärningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som omfattas av straffbestämmelsen i 2 kap. 21 § kulturminneslagen är&lt;br&gt;mer bagatellartade. Som exempel kan nämnas förseelser mot vissa an-&lt;br&gt;mälningsplikter. Straffskärpningen bör sättas in vid de gärningar som är&lt;br&gt;verkligt allvarliga hot mot vårt kulturarv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som då träder i förgrunden är de olovliga ingreppen i fasta forn-&lt;br&gt;lämningar och de fall då någon olovligen tillägnar sig fornfynd eller el-&lt;br&gt;jest förfogar över sådana fynd på ett otillåtet sätt. Det rör sig här ofta om&lt;br&gt;förstörelse av värden som från arkeologisk synpunkt är oersättliga. Brot-&lt;br&gt;ten har ofta också ett starkt drag av vinningsbrott. Mynt kan exempelvis&lt;br&gt;inbringa betydande belopp vid försäljning. Vidare kan dagens låga straff-&lt;br&gt;satser fresta exempelvis ett företag att genomföra en exploatering utan&lt;br&gt;att ta hänsyn till att det finns en fast fornlämning på platsen. Företagets&lt;br&gt;uträkning kan vara att det då inte behöver betala de arkeologiska kost-&lt;br&gt;naderna och ev. förseningskostnader och att de ansvariga i allmänhet in-&lt;br&gt;te riskerar annat än ett bötesstraff. Med hänsyn till de nu angivna om-&lt;br&gt;ständigheterna bör det finnas möjlighet att utdöma mycket kännbara på-&lt;br&gt;följder för sådana gärningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening bör de gärningar som nu avses, dvs. olovliga in-&lt;br&gt;grepp i fornlämningar och otillåtna förfoganden över fornfynd behand-&lt;br&gt;las för sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande den närmare gärningsbeskrivningen för de brott som så-&lt;br&gt;lunda ges en särskild reglering vill jag anföra följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gärningsbeskrivningarna bör träffa fall då någon uppsåtligen eller av&lt;br&gt;oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. tillägnar sig eller eljest förvärvar, gömmer, skadar, ändrar eller&lt;br&gt;avyttrar föremål som enligt 2 kap. 4 § kulturminneslagen skall tillfalla&lt;br&gt;staten eller hembjudas till staten eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. olovligen rubbar, tar bort, gräver ut, täcker över eller genom be-&lt;br&gt;byggelse, plantering eller på annat sätt ändrar eller skadar en fornläm-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De moment som tas upp under 1. ovan motsvarar vad som för närva-&lt;br&gt;rande täcks av straffbestämmelsen i 2 kap. 21 § första stycket 1. med till-&lt;br&gt;lägg för tillägnelse. Beskrivningen under 2. svarar i sak mot vad som för&lt;br&gt;närvarande täcks av 2 kap. 21 § första stycket 3. Liksom för närvarande&lt;br&gt;bör straffbarhet kunna inträda även vid oaktsamhet. De gärningar som&lt;br&gt;här är ifråga bör få en särskild brottsbeteckning. Den kan lämpligen bli&lt;br&gt;&amp;quot;fornminnesbrott&amp;quot;. Straffskalan bör gå från böter till fängelse i högst sex&lt;br&gt;månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa fall framstår de gärningar som det här gäller som särskilt all-&lt;br&gt;varliga, t.ex. om det varit fråga om systematisk eller annars omfattande&lt;br&gt;verksamhet. Jag anser därför att en särskild straffskala bör gälla för gro-&lt;br&gt;va brott. Det medför också den fördelen att man direkt i lagen kan ange&lt;br&gt;de rekvisit som bör leda till en strängare påföljd. Ansvar för grovt brott&lt;br&gt;bör dock komma ifråga endast för uppsåtliga gärningar. För grovt brott&lt;br&gt;bör straffet vara fängelse med ett straffmaximum på fyra år. Det grova&lt;br&gt;brottet bör benämnas &amp;quot;grovt fornminnesbrott&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömandet om ett fornminnesbrott är grovt bör särskilt beaktas Prop. 1990/91:123&lt;br&gt;om gärningsmannen har visat särskild förslagenhet, om gärningen har&lt;br&gt;utförts vanemässigt, om den avser fornfynd av större värde eller omfatt-&lt;br&gt;ning eller medför en omfattande förstörelse av ett fornminne. Ett exem-&lt;br&gt;pel på särskild förslagenhet är att gärningsmannen har kartlagt områden&lt;br&gt;från fornfyndssynpunkt. Den omständigheten att någon använder en&lt;br&gt;mer avancerad metallsökare för att komma åt exempelvis mynt eller&lt;br&gt;smycken av ädelmetall bör enligt min mening som regel också medföra&lt;br&gt;att gärningen bedöms som grov, l.agrådel har förordat att detta kommer&lt;br&gt;till tydligare uttryck i lagtexten genom att det direkt anges att det vid be-&lt;br&gt;dömande om brottet är grovt särskilt beaktas om gärningsmannen an-&lt;br&gt;vänt särskild utrustning. Jag ansluter mig till lagrådets uppfattning. En&lt;br&gt;annan omständighet som bör föranleda att brottet beaktas som grovt är&lt;br&gt;om gärningsmannen har visat särskild förslagenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När man tar ställning till om ett fornfynd har större värde bör inte&lt;br&gt;bara dess ekonomiska värde vara avgörande utan också hur pass sällsynt&lt;br&gt;det är eller andra omständigheter som gör det värdefullt ur antikvarisk&lt;br&gt;synvinkel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag föreslår också att försök och förberedelse till grovt fornminnes-&lt;br&gt;brott skall straffbeläggas. Genom att straffbelägga även försök och förbe-&lt;br&gt;redelse till grovt brott kan ingripande ske på ett tidigare stadium, redan&lt;br&gt;innan gärningsmannen har hunnit åsamka fornlämningen någon skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill i detta sammanhang också erinra om att den som medverkat&lt;br&gt;till fornminnesbrott kan straffas enligt reglerna om medverkan i brotts-&lt;br&gt;balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksantikvarieämbetet har vidare föreslagit att bestämmelserna om&lt;br&gt;förverkande bör utvidgas och avse även andra redskap än metallsökare&lt;br&gt;som används vid brott mot kulturminneslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar riksantikvarieämbetets åsikt att förverkandereglerna bör ut-&lt;br&gt;vidgas. Straffskärpningen skulle bli tämligen verkningslös om inte de&lt;br&gt;redskap och framför allt de fynd som tagits vid plundring av en forn-&lt;br&gt;lämning skulle kunna tas om hand. De fornfynd som det gäller här är&lt;br&gt;fornfynd av det slag som tillfaller staten (fornfynd som hittats i eller vid&lt;br&gt;fast fornlämning och som har samband med denna) eller sådana som&lt;br&gt;skall hembjudas till staten (föremål som har hittats på något annat ställe&lt;br&gt;och som t.ex. består helt eller delvis av guld, silver, koppar, brons eller&lt;br&gt;annan legering av koppar). I de fall att fornfyndet enligt bestämmelser-&lt;br&gt;na i 4 § skall tillfalla staten kan ett förverkande inte bli aktuellt efter-&lt;br&gt;som staten redan har rätt till egendomen. I de fall där det rör sig om så-&lt;br&gt;dana fornfynd som tillfaller upphittaren men som skall hembjudas sta-&lt;br&gt;ten enligt 4 § kan förverkande komma ifråga. Förverkandet innebär här&lt;br&gt;att den som på ett brottsligt sätt förfogar över fornfyndet förlorar sin rätt&lt;br&gt;att få ersättning för inlösen från staten och i stället får föremålet förver-&lt;br&gt;kat. Har upphittaren sålt föremålet skall även utbytet av försäljningen&lt;br&gt;kunna förverkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan i dag skall metallsökare som har använts vid brott förverkas&lt;br&gt;om det inte är uppenbart oskäligt. Jag anser dock att möjligheterna till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förverkande bör utvidgas så att även andra redskap som har använts som Prop. 1990/91:123&lt;br&gt;hjälpmedel vid brott mot lagen skall kunna förverkas. Det är enligt min&lt;br&gt;mening en förutsättning för att fornminnesbrotten skall kunna motver-&lt;br&gt;kas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Förbud mot användning av metallsökare&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt forslag: Förbudet att använda metallsökare skall utvidgas&lt;br&gt;till att omfatta hela landet. Undantagen från användningsförbu-&lt;br&gt;det begränsas i förhållande till vad som gäller i dag. Generellt&lt;br&gt;undantag medges bara för riksantikvarieämbetet samt för militär&lt;br&gt;verksamhet och myndigheters verksamhet i övrigt för att söka&lt;br&gt;efter annat än fornfynd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom hittills skall förbudet inte gälla sådana undersökningar&lt;br&gt;av fornlämningar m.m. som görs med länsstyrelsens medgivan-&lt;br&gt;de.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen skall vidare även i fortsättningen ha möjlighet&lt;br&gt;att ge särskilda tillstånd i andra fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksantikvarieämbetets förslag: Överensstämmer i stort sätt med mitt&lt;br&gt;förslag. Riksantikvarieämbetet har dock inte föreslagit att de nuvarande&lt;br&gt;undantagen från användningsförbudet skall ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Alla instanser utom Göta hovrätt och rikspolis-&lt;br&gt;styrelsen tillstyrker förslaget att utvidga användningsförbudet. Hovrätten&lt;br&gt;anser inte att det finns skäl att utvidga användningsförbudet för metall-&lt;br&gt;sökare till att gälla hela landet. Förbudet bör gälla endast där det finns&lt;br&gt;ett akut hot. Rikspolisstyrelsen anser att frågan om ett generellt förbud&lt;br&gt;bör övervägas närmare. Bl.a. riksåklagaren ifrågasätter om inte även in-&lt;br&gt;nehav av metallsökare bör förbjudas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: 1 dag får metallsökare inte medföras på fasta&lt;br&gt;fornlämningar annat än vid färd på sådan väg som är upplåten för all-&lt;br&gt;mänheten (18 §). Metallsökare får vidare inte användas inom Gotlands&lt;br&gt;län eller inom Borgholms och Mörbylånga kommuner i Kalmar län el-&lt;br&gt;ler inom område där fornfynd av det slag som skall hembjudas till sta-&lt;br&gt;ten har påträffats (19 §). Vissa undantag finns dock, metallsökare får så-&lt;br&gt;lunda användas i militär verksamhet och för att yrkesmässigt söka efter&lt;br&gt;annat än fornfynd. Metallsökare får vidare medföras och användas vid&lt;br&gt;undersökningar av fornlämningar eller platser där fornfynd tidigare har&lt;br&gt;påträffats om undersökningen utförs av riksantikvarieämbetet eller av&lt;br&gt;någon annan efter medgivande av länsstyrelsen. Vidare kan länsstyrel-&lt;br&gt;sen i annat fall ge tillstånd till att medföra och använda metallsökare&lt;br&gt;(20 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I prop. 1984/85:128 s. 12 ff. diskuterade jag om ett förbud att medfö-&lt;br&gt;ra metallsökare på plats där fornfynd tidigare påträffats skulle införas.&lt;br&gt;Jag kom dock fram till att detta skulle vara ett för stort ingripande. Ef-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tersom dessa platser inte finns utmärkta vare sig i naturen eller på den&lt;br&gt;ekonomiska kartan och inte heller finns i officiella register skulle det&lt;br&gt;inte gä att efterleva ett sådant förbud. Ett generellt förbud att använda&lt;br&gt;metallsökare inom Gotlands län infördes dock. Motiven för detta var&lt;br&gt;den särskilda fyndtätheten inom Gotlands län och det akuta hotet mot&lt;br&gt;de över hela ön utspridda arkeologiska fyndplatserna. Vid denna tid-&lt;br&gt;punkt fanns det bara enstaka rapporter om att metallsökare hade an-&lt;br&gt;vänts på andra håll i landet för att söka efter fornfynd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av riksantikvarieämbetets skrivelse framgår att det numera förekom-&lt;br&gt;mer på flera håll i landet ett mer eller mindre planmässigt sökande efter&lt;br&gt;fornfynd, främst i form av metallföremål. Metallsökarna har tekniskt&lt;br&gt;förbättrats. Vissa är försedda med särskiljningsfunktion, dvs. ger utslag&lt;br&gt;endast för ädelmetaller. Med hänsyn till den allvarliga vändningen som&lt;br&gt;utvecklingen har tagit anser jag det nödvändigt att utvidga användnings-&lt;br&gt;förbudet för metallsökare. Riksdagen har redan beslutat att använd-&lt;br&gt;ningsförbudet skall omfatta även Borgholms och Mörbylånga kommu-&lt;br&gt;ner i Kalmar län. Det planmässiga sökandet efter fornfynd förekommer&lt;br&gt;dock även på andra fornfyndtäta platser. Mälardalen, Skåne, Västergöt-&lt;br&gt;land och Östergötland är exempel på områden som är särskilt fornfynd-&lt;br&gt;täta. Att avgränsa vissa områden av landet som särskilt skyddsvärda med&lt;br&gt;hänsyn till deras fornminnen är dock svårt att göra. Det är också svårt&lt;br&gt;att - utifrån det hittills kända fynd- och fornlämningsmaterialet - peka&lt;br&gt;ut något särskilt område i landet som inte skulle vara begärligt för&lt;br&gt;plundrare. På grund härav föreslår jag att användningsförbudet skall&lt;br&gt;omfatta hela landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom för närvarande bör vissa generella undantag från använd-&lt;br&gt;ningsförbudet kunna medges. Enligt min mening kan dock undantagen&lt;br&gt;begränsas. De befintliga undantagen gäller militär verksamhet och yr-&lt;br&gt;kesmässig användning för att söka efter annat än fornfynd. Det generella&lt;br&gt;undantaget för all yrkesverksamhet rimmar inte med riksdagens uttala-&lt;br&gt;de önskan om effektiva åtgärder mot skattletning. Undantaget i den nu-&lt;br&gt;varande omfattningen medger en tämligen vid användning av metallsö-&lt;br&gt;kare i markerna genom att all yrkesmässig användning, t.ex. för alla&lt;br&gt;jord- och skogsbrukare, är tillåten. Jag föreslår att de generella undanta-&lt;br&gt;gen framdeles får gälla enbart riksantikvarieämbetet samt för militär&lt;br&gt;verksamhet och myndigheters verksamhet i övrigt. Varken militären el-&lt;br&gt;ler civila myndigheter har dock rätt att med stöd av undantagen söka ef-&lt;br&gt;ter fornfynd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett speciellt undantag både från användningsförbudet och från det&lt;br&gt;existerande förbudet att över huvud taget medföra metallsökare på fasta&lt;br&gt;fornlämningar bör givetvis - liksom för närvarande - finnas för under-&lt;br&gt;sökningar av fornlämningar och platser där fornfynd tidigare har påträf-&lt;br&gt;fats som utförs av riksantikvarieämbetet eller någon som fått medgivan-&lt;br&gt;de av länsstyrelsen att göra sådan undersökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantag från förbudet att medföra metallsökare bör även gälla för&lt;br&gt;militär verksamhet. Skälet till detta undantag är att det finns fasta forn-&lt;br&gt;lämningar inom militära skjutfält och det måste självfallet finnas möjlig-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;het att använda metallsökare över hela skjutfältet för att leta efter blind-&lt;br&gt;gångare eller dyl. Detta innebär inte att det skulle vara helt fritt att an-&lt;br&gt;vända metallsökare i militär verksamhet. Undantaget gäller endast i den&lt;br&gt;mån användningen är motiverad av verksamhetens art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen kan för närvarande lämna tillstånd till att medföra och&lt;br&gt;använda metallsökare även i andra fall. Denna dispensmöjlighet anser&lt;br&gt;jag skall kvarstå. Länsstyrelsen bör dock vara relativt restriktiv med att&lt;br&gt;ge tillstånd både i fall där yrkesmässiga behov åberopas och i andra fall.&lt;br&gt;Bedömningen bör grundas bl.a. på vilka arkeologiska intressen som fö-&lt;br&gt;religger inom det område som tillstånd söks för. Ett exempel på fall där&lt;br&gt;dispens från förbudet att använda metallsökare kan bli aktuellt är mi-&lt;br&gt;neralprospektering där metallsökare ibland är ett viktigt hjälpmedel.&lt;br&gt;Det är dock viktigt att dispens endast meddelas när det av omständighe-&lt;br&gt;terna framgår att den sökande är en seriös prospektör. Främst gäller det-&lt;br&gt;ta de yrkesmässiga prospektörerna, vilka är ganska få till antalet. Det&lt;br&gt;gäller här de stora gruvbolagen eller prospektcringsbolag som arbetar&lt;br&gt;för deras räkning. Dispensen bör i sådana fall ges till företaget, vars led-&lt;br&gt;ning får bära ansvaret för hur de anställda agerar. En annan större&lt;br&gt;grupp är de som deltar i den av samhället organiserade s.k. mineraljak-&lt;br&gt;ten. Personer som tidigare har deltagit i mineraljakten har då i allmän-&lt;br&gt;het skickat in mineralprover till organisatören av mineraljakten och&lt;br&gt;finns därmed registrerade hos denne och får därmed anses vara seriösa&lt;br&gt;prospektörer. Det bör i de här fallen vara förhållandevis enkelt för läns-&lt;br&gt;styrelsen att göra prövningen om en dispens skall kunna utfärdas. Det&lt;br&gt;bör också noteras att mineraljakten för närvarande endast arrangeras i&lt;br&gt;Norrland och Bergslagen samt att uppgifterna om plundring av forn-&lt;br&gt;minnen med hjälp av metallsökare hittills har avsett andra delar av lan-&lt;br&gt;det. Andra fall där dispens från både förbudet att medföra och förbudet&lt;br&gt;att använda metallsökare kan bli aktuellt är för personer som önskar gö-&lt;br&gt;ra begränsade undersökningar i samarbete med de arkeologiska orga-&lt;br&gt;nen. Genom dispensmöjligheten kan länsstyrelsen vidare medge att en&lt;br&gt;jordbrukare får använda metallsökare på sin mark, om det finns ett rim-&lt;br&gt;ligt skäl till en sådan användning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bl.a. riksåklagaren har ifrågasatt om inte innehav av metallsökare&lt;br&gt;skall förbjudas. Jag har övervägt frågan men funnit att detta inte bör&lt;br&gt;ske. Ett sådant förbud skulle medföra behov av ett inlösenförfarande&lt;br&gt;och ett dispensförfarande för dem som i dag innehar sådana apparater.&lt;br&gt;Jag anser att detta skulle medföra onödigt byråkratiskt krångel och&lt;br&gt;framför allt kostnader som ännu inte framstår som påkallade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att den legala användningen inskränks på de sätt som jag har föresla-&lt;br&gt;git innebär att hobbybruk av metallsökare inte längre blir tillåtet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De reella möjligheterna för de rättsvårdande myndigheterna att ingri-&lt;br&gt;pa mot den användning av metallsökare som innebär ett hot mot fasta&lt;br&gt;fornlämningar och fornfynd skulle sålunda beskäras avsevärt om ett så&lt;br&gt;allmänt bruk av metallsökare vore tillåtet. Med hänsyn till behovet att&lt;br&gt;värna de fasta fornlämningarna och fornfynden får intresset att använda&lt;br&gt;metallsökare för hobbybruk stå tillbaka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Beslut om vem som skall utföra arkeologiska&lt;br&gt;undersökningar m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: I kulturminneslagen införs en uttrycklig föreskrift&lt;br&gt;om att det är länsstyrelsen som, i samband med att den beslutar&lt;br&gt;att en särskild utredning, en arkeologisk förundersökning eller&lt;br&gt;en särskild undersökning skall utföras, också skall utse den som&lt;br&gt;skall utföra utredningen resp, undersökningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Frågan om vilken myndighet som skall beslu-&lt;br&gt;ta vem som skall utföra en arkeologisk förundersökning har varit före-&lt;br&gt;mål för regeringens prövning i några fall. Regeringen har härvid uttalat,&lt;br&gt;att det får anses åligga länsstyrelsen att besluta vem som skall utföra un-&lt;br&gt;dersökningen. Skälet till detta är att det är länsstyrelsen som beslutar&lt;br&gt;om undersökningen och som har ansvar för att den blir utförd på ett&lt;br&gt;sätt som är objektivt och vetenskapligt korrekt. För att länsstyrelsen&lt;br&gt;skall kunna ta ansvar för att utredningen/undersökningen blir riktigt ut-&lt;br&gt;förd måste det åligga den att avgöra vem som skall utföra utredning-&lt;br&gt;en/undersökningen. Ett annat skäl till att länsstyrelsen skall utse den&lt;br&gt;som skall utföra utredningen/undersökningen är att utredning-&lt;br&gt;en/undersökningen måste utföras av en person eller institution som inte&lt;br&gt;står i ett sådant beroendeförhållande till byggherren att utredning-&lt;br&gt;ens/undersökningens objektivitet kan sättas ifråga. Jag anser att det finns&lt;br&gt;skäl att låta detta förhållande framgå direkt av lagen och föreslår därför&lt;br&gt;att lagtexten skall ändras så att det i 11 och 13 §§ stadgas att det är läns-&lt;br&gt;styrelsen som i sina beslut skall ange vem som skall utföra en särskild&lt;br&gt;utredning, en arkeologisk förundersökning resp, en särskild undersök-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Upprättat lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;1 enlighet med det anförda har inom utbildningsdepartementet upprät-&lt;br&gt;tats förslag till lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen&lt;br&gt;m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslaget har granskats av lagrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Specialmotivering &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sup&gt;Pr&lt;/sup&gt;°p-1990/91:123&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen&lt;br&gt;m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2 kap. Fornminnen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det behövs en särskild utredning för att ta reda på om en fast forn-&lt;br&gt;lämning berörs av ett planerat arbetsföretag som innebär att ett större&lt;br&gt;markområde tas i anspråk, skall kostnaden för utredningen betalas av&lt;br&gt;företagaren. Som sådan exploatering räknas t.ex. anläggande av allmän&lt;br&gt;väg, större enskild väg, järnväg, flygfält, anläggning för energiförsörj-&lt;br&gt;ning, större vattenföretag och mer omfattande byggande för bostads-,&lt;br&gt;industri- eller handelsändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om särskild utredning fattas av länsstyrelsen. Länsstyrelsen&lt;br&gt;skall i beslutet ange vem som skall utföra utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som villkor för tillstånd enligt 12 § får länsstyrelsen ställa upp skäliga&lt;br&gt;krav på särskild undersökning för att dokumentera fornlämningen eller&lt;br&gt;särskilda åtgärder för alt bevara den. I beslutet om tillstånd skall såvitt&lt;br&gt;möjligt anges den kostnad som åtgärderna beräknas medföra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan länsstyrelsen prövar en ansökan enligt 12 §, får den besluta om&lt;br&gt;en arkeologisk förundersökning av fornlämningen, om det behövs för att&lt;br&gt;få ett tillfredsställande underlag för prövningen eller för att bedöma be-&lt;br&gt;hovet av att ställa krav på särskild undersökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen skall i beslutet om arkeologisk förundersökning eller&lt;br&gt;särskild undersökning ange vem som skall utföra undersökningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna i dessa paragrafer har behandlats i den allmänna moti-&lt;br&gt;veringen avsnitt 2.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Apparat som kan användas för att på elektronisk väg spåra metallföre-&lt;br&gt;mål under markytan (metallsökare) får inte användas om inte annat an-&lt;br&gt;ges i 19 eller 20 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Metallsökare får inte heller medföras på fasta fornlämningar annat&lt;br&gt;än vid färd på sådan väg som är upplåten för allmänheten, om inte an-&lt;br&gt;nat anges i 19 eller 20 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 första stycket ges först en definition av vad som är en metallsökare i&lt;br&gt;denna lags mening. Denna definition är oförändrad sedan förbudet mot&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 123&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;metallsökare infördes. Vidare innefattar stycket ett generellt förbud mot Prop. 1990/91:123&lt;br&gt;att använda metallsökare. Detta förbud är nytt såtillvida att det nu har&lt;br&gt;utvidgats till att gälla hela landet. Från detta förbud finns det flera un-&lt;br&gt;dantag vilka framgår av 19 och 20 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i andra stycket finns ett förbud att medföra metallsökare på fasta&lt;br&gt;fornlämningar. Detta förbud är oförändrat. Undantag kan göras även&lt;br&gt;från detta förbud, vilket framgår av 19 och 20 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet i 18 § att medföra och använda metallsökare gäller inte riksan-&lt;br&gt;tikvarieämbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av forbudet i 18 § får metallsökare medföras och använ-&lt;br&gt;das i militär verksamhet för att söka efter annat än fornfynd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare får utan hinder av vad som sägs i 18 § första stycket metallsö-&lt;br&gt;kare användas i myndigheters verksamhet för att söka efter annat än&lt;br&gt;fornfynd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna paragraf ges vissa generella undantag från förbuden i 18 §.&lt;br&gt;Den har utformats i enlighet med vad lagrådet har förordat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 första stycket undantas riksantikvarieämbetet från förbudet att&lt;br&gt;medföra och använda metallsökare. Detta är naturligt i och med att&lt;br&gt;riksantikvarieämbetet är den myndighet som har överinseendet över&lt;br&gt;kulturminnesvården inom landet och har behov av att kunna använda&lt;br&gt;metallsökare dels vid undersökningar av fasta fornlämningar och platser&lt;br&gt;där fornfynd tidigare har påträffats, dels ock på andra platser för att t.ex.&lt;br&gt;undersöka ev. förekomst av fornfynd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantaget i andra stycket avser rält att medföra och använda metall-&lt;br&gt;sökare i militär verksamhet. I gällande bestämmelser finns det ett un-&lt;br&gt;dantag från förbudet att använda metallsökare avseende militär verk-&lt;br&gt;samhet. Undantaget har nu ändrats så att det även är tillåtet att medföra&lt;br&gt;metallsökare på fasta fornlämningar. Om det t.ex. finns fasta fornläm-&lt;br&gt;ningar inom militära skjutfält får metallsökare medföras och användas&lt;br&gt;där. Användningsområdet begränsas genom att det i bestämmelsen sägs&lt;br&gt;att metallsökare får användas i militär verksamhet för att söka efter an-&lt;br&gt;nat än fornfynd. Metallsökare får alltså i sådan verksamhet användas för&lt;br&gt;att söka efter t.ex. minor men inte för att söka efter fornfynd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantaget i tredje stycket avser myndigheters användning av metall-&lt;br&gt;sökare för att söka efter annat än fornfynd. Undantaget avser inte förbu-&lt;br&gt;det att medföra metallsökare på fasta fornlämningar. Det förbudet gäller&lt;br&gt;alltså andra myndigheter än riksantikvarieämbetet och sådana som inte&lt;br&gt;faller under undantaget för militär verksamhet i paragrafens andra&lt;br&gt;stycke. Undantaget i tredje stycket innebär en inskränkning i förhållan-&lt;br&gt;de till vad som hittills har gällt då all yrkesmässig användning av metall-&lt;br&gt;sökare har varit tillåten. Genom undantaget kan alla myndigheter som&lt;br&gt;behöver använda metallsökare göra det. Om det i något fall skulle vara&lt;br&gt;så att en myndighet behöver använda en metallsökare på en fast forn-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lämning kan den söka tillstånd till detta hos länsstyrelsen, vilket fram- Prop. 1990/91:123&lt;br&gt;går av 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av 18 § får metallsökare medföras och användas vid sådana&lt;br&gt;undersökningar av fasta fornlämningar eller platser där fornfynd har&lt;br&gt;påträffats som efter medgivande av länsstyrelsen utförs av någon annan&lt;br&gt;än riksantikvarieämbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen får även i annat fall lämna tillstånd att medföra och an-&lt;br&gt;vända metallsökare, om skäl därtill föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna paragraf motsvarar delvis vad som i dag stadgas i 20 § andra&lt;br&gt;stycket. Paragrafen har med en redaktionell ändring, utformats i enlig-&lt;br&gt;het med vad lagrådet har förordat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av första stycket framgår att om länsstyrelsen har gett någon tillstånd&lt;br&gt;att utföra en undersökning av en fast fornlämning eller en plats där&lt;br&gt;fornfynd tidigare har påträffats så har denne rätt att medföra och använ-&lt;br&gt;da metallsökare vid undersökningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket framgår att länsstyrelsen, även i andra fall än som&lt;br&gt;avses i första stycket, kan ge tillstånd till att både medföra metallsökare&lt;br&gt;på fasta fornlämningar och använda metallsökare. Det bör påpekas att&lt;br&gt;länsstyrelsen kan begränsa sitt tillstånd på olika sätt, t.ex. till att gälla ba-&lt;br&gt;ra användande av metallsökare inom ett visst område. Det får anses ålig-&lt;br&gt;ga länsstyrelsen att bedöma vilken typ av tillstånd som sökanden har be-&lt;br&gt;hov av att få. Tillstånd får lämnas endast om skäl därtill föreligger. Här-&lt;br&gt;av följer att en prövning alltid skall ske innan dispensen ges. Prövning-&lt;br&gt;en kommer, som har framhållits i den allmänna motiveringen avsnitt&lt;br&gt;2.3, bli olika i olika delar av landet med hänsyn till hur stor fornfynd-&lt;br&gt;tätheten är i området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till böter eller fängelse i högst sex månader döms för fornminnesbrott&lt;br&gt;den som av uppsåt eller oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. tillägnar sig eller eljest förvärvar, gömmer, skadar, ändrar eller&lt;br&gt;avyttrar föremål som enligt 4 § skall tillfalla staten eller hembjudas till&lt;br&gt;staten eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. olovligen rubbar, tar bort, gräver ut, täcker över eller genom be-&lt;br&gt;byggelse, plantering eller på annat sätt ändrar eller skadar en fast forn-&lt;br&gt;lämning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om brott som avses i första stycket har begåtts uppsåtligen och är att&lt;br&gt;anse som grovt döms för grovt fornminnesbrott till fängelse i högst fyra&lt;br&gt;år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om gär-&lt;br&gt;ningsmannen har använt särskild utrustning eller annars visat särskild&lt;br&gt;förslagenhet, om gärningen utförts vanemässigt, avsett fornfynd av större&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;värde eller omfattning eller medfört en omfattande förstörelse av ett&lt;br&gt;fornminne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För försök eller förberedelse till grovt fornminnesbrott döms till an-&lt;br&gt;svar enligt 23 kap. brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna paragraf har de allvarligare brotten mot bestämmelserna i 2&lt;br&gt;kap. kulturminneslagen förts samman. Paragrafen har utformats i enlig-&lt;br&gt;het med vad lagrådet har förordat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket punkterna 1 och 2 avser gärningar som i allt väsentligt&lt;br&gt;redan i dag är straffbelagda. Straffmaximum för normalbrott har inte&lt;br&gt;ändrats utan är böter eller fängelse i högst sex månader. Brottet har&lt;br&gt;dock fått en egen benämning, fornminnesbrott. Till skillnad från i dag&lt;br&gt;sägs det uttryckligen att även den som tillägnar sig ett fornfynd kan&lt;br&gt;straffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket punkten 1 behandlas olovliga förfaranden med forn-&lt;br&gt;fynd. De fornfynd som det gäller är sådana som skall tillfalla staten, dvs.&lt;br&gt;som hittas i eller vid en fast fornlämning och som har samband med&lt;br&gt;denna, eller sådana föremål som skall hembjudas till staten, dvs. föremål&lt;br&gt;som hittas på andra ställen än vad som sagts ovan och som helt eller&lt;br&gt;delvis består av guld, silver, koppar, brons eller annan legering med&lt;br&gt;koppar eller fornfynd som består av två eller flera föremål som kan an-&lt;br&gt;tas ha blivit nedlagda tillsammans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt denna punkt kan den som tillägnar sig fornfynd straffas. Fråga&lt;br&gt;uppkommer här om inte den som har tillägnat sig ett fornfynd också&lt;br&gt;skulle kunna dömas för stöld. Definitionen av fornfynd (3 §) innebär&lt;br&gt;dock bl.a. att det är fråga om ett föremål som när det hittas är utan äga-&lt;br&gt;re. Även om fyndet skall tillfalla staten, kan det ifrågasättas om upphit-&lt;br&gt;taren gör sig skyldig till ett olovligt tagande när han för med sig fyndet&lt;br&gt;från platsen. Om fyndet skall tillfalla upphittaren, om än med hem-&lt;br&gt;budsskyldighet, synes det än svårare att göra gällande ett stöldansvar för&lt;br&gt;upphittaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare kan en person som förvärvar ett fornfynd straffas, givetvis un-&lt;br&gt;der förutsättning att han inte har gjort ett godtrosförvärv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om staten har avstått från inlösen eller i övrigt frånträtt sin rätt till&lt;br&gt;ett fornfynd bör varken den som avyttrar eller den som förvärvar ett så-&lt;br&gt;dant föremål kunna straffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller straffbestämmelsen i första stycket punkten 2 kan fråga&lt;br&gt;uppkomma om gärningsmannen skall dömas för skadegörelse i stället.&lt;br&gt;En sådan rubricering bör dock inte göras. Gärningen bör rubriceras en-&lt;br&gt;bart som fornminnesbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket finns bestämmelser om grovt fornminnesbrott. Straff-&lt;br&gt;skalan är fängelse i högst fyra år. I stycket anges de kriterier som särskilt&lt;br&gt;skall beaktas vid bedömande av om brottet är grovt. Uppräkningen skall&lt;br&gt;dock inte anses vara uttömmande utan även andra fall skall kunna be-&lt;br&gt;dömas som grova. Å andra sidan kan det finnas fall då någon av de upp-&lt;br&gt;räknade omständigheterna föreligger men gärningsmannen ändå på&lt;br&gt;grund av mildrande omständigheter inte skall fällas för grovt brott. På&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förslag av lagrådet har det direkt angetts att det vid bedömande av om&lt;br&gt;brottet är grovt särskilt skall beaktas om gärningsmannen har använt&lt;br&gt;särskild utrustning. Såsom framhållits i den allmänna motiveringen är&lt;br&gt;användning av en mer avancerad metallsökare vid plundring av forn-&lt;br&gt;minnen exempel på användning av sådan särskild utrustning som kan&lt;br&gt;kvalificera brottet som grovt. Har brottet utgjort ett led i t.ex. mera sys-&lt;br&gt;tematiska undersökningar på platser som är kända för sin fyndtäthet så-&lt;br&gt;som Gotland kan detta föranleda att brottet bedöms som grovt. Som ex-&lt;br&gt;empel på särskild förslagenhet kan vidare nämnas att personen ifråga&lt;br&gt;har skaffat olika typer av litteratur som visar var fornfynd har hittats el-&lt;br&gt;ler har anskaffat speciell utrustning - annan än metallsökare - som han&lt;br&gt;behöver bara för att söka just fornfynd och inte behöver för sin yrkes-&lt;br&gt;verksamhet i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i tredje stycket är helt nya. Genom dessa bestämmel-&lt;br&gt;ser kan även försök till och förberedelse till brott straffas. Det gäller&lt;br&gt;dock endast försök och förberedelse till grova brott. Ett exempel på en&lt;br&gt;sådan situation där någon kan dömas för förberedelse till grovt fornmin-&lt;br&gt;nesbrott är att någon påträffas med kartor med fornlämningar utmärkta,&lt;br&gt;med litteratur om olika fornlämningar eller med metallsökare och and-&lt;br&gt;ra redskap och där det står klart att avsikten varit att söka efter forn-&lt;br&gt;fynd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett typiskt exempel på försök till grovt fornminnesbrott är om någon&lt;br&gt;går omkring på en fast fornlämning med en metallsökare på ett sådant&lt;br&gt;sätt att han uppenbarligen söker efter fornfynd. Visserligen är det i och&lt;br&gt;för sig straffbart redan att medföra metallsökare på en fast fornlämning&lt;br&gt;men detta brott konsumeras av det allvarligare brottet försök till grovt&lt;br&gt;fornminnesbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till böter eller fängelse i högst sex inånader döms den som av uppsåt el-&lt;br&gt;ler oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. inte anmäler fornfynd enligt 5 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. inte gör anmälan enligt 10 § andra stycket eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. bryter mot 18 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 denna paragraf har de lindrigare brotten samlats. Det rör sig om&lt;br&gt;underlåtenhet att i vissa fall fullgöra anmälningsplikt och vissa brott&lt;br&gt;som gäller användning eller medförande av metallsökare men där gär-&lt;br&gt;ningen inte har medfört någon skada. Den som gjort sig skyldig till ett&lt;br&gt;fornminnesbrott skall, om gärningen innefattar brott även mot 21 a §,&lt;br&gt;inte samtidigt dömas till ansvar enligt den paragrafen. Ansvaret för forn-&lt;br&gt;minnesbrott får nämligen anses konsumera ansvaret för brott mot&lt;br&gt;21 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller bestämmelsen i punkt 1, dvs. underlåtenhet att anmäla&lt;br&gt;att man har påträffat ett fornfynd, kan jämförelse göras med fyndförseel-&lt;br&gt;se, 10 kap. 8 § brottsbalken. Fyndförseelse kan dock inte bli aktuellt ef-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tersom fyndförseelse avser underlåtenhet att anmäla hittegods eller an-&lt;br&gt;nans sak som man av misstag eller tillfällighet har fått i sin besittning. I&lt;br&gt;9 § lagen (1938:121) om hittegods stadgas att denna lag inte gäller forn-&lt;br&gt;fynd. Vad avser &amp;quot;annans sak&amp;quot; förutsätter detta att det finns en ägare till&lt;br&gt;saken vilket det inte finns till fornfynd. Sammanfattningsvis gäller såle-&lt;br&gt;des att den som inte anmäler att han har hittat ett fornfynd endast kan&lt;br&gt;straffas enligt kulturminneslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i punkt 2 avser den som vid grävning påträffar en fast&lt;br&gt;fornlämning och omedelbart avbryter grävningen men inte anmäler till&lt;br&gt;länsstyrelsen att en fast fornlämning har påträffats. Anmälan till länssty-&lt;br&gt;relsen skall ske omedelbart. Det får i regel anses godtagbart om anmälan&lt;br&gt;görs dagen efter det att fornlämningen påträffades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i punkt 3 avser de fall att någon olovligen medför eller&lt;br&gt;använder metallsökare utan att det rör sig om förberedelse eller försök&lt;br&gt;till fornminnesbrott och utan att någon fornlämning kommer till skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fornfynd som har varit föremål för brott enligt detta kapitel, och som in-&lt;br&gt;te enligt 4 § första stycket ändå skall tillfalla staten, skall förklaras för-&lt;br&gt;verkat, om det inte är uppenbart oskäligt. I stället för fornfyndet kan&lt;br&gt;dess värde förklaras förverkat. Även annat utbyte av ett sådant brott&lt;br&gt;skall förklaras förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Metallsökare som har använts vid brott enligt detta kapitel skall för-&lt;br&gt;klaras förverkad, om det inte är uppenbart oskäligt. Annan utrustning&lt;br&gt;som använts som hjälpmedel vid brott enligt detta kapitel eller dess vär-&lt;br&gt;de får förklaras förverkat, om det är nödvändigt för att förebygga brott&lt;br&gt;eller det finns andra särskilda skäl till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i första stycket är ny. Här stadgas att fornfynd som inte&lt;br&gt;skall tillfalla staten på grund av bestämmelsen i 4 § första stycket skall&lt;br&gt;kunna förverkas. De fornfynd som tillfaller staten enligt 4 § första&lt;br&gt;stycket är fornfynd som påträffas i eller vid en fast fornlämning och har&lt;br&gt;samband med denna. Om ett fornfynd påträffas någon annanstans kan&lt;br&gt;det således förverkas om det är av sådan art att det skall hembjudas sta-&lt;br&gt;ten. Vilka dessa fornfynd är framgår av 4 § andra stycket. Som exempel&lt;br&gt;kan anföras föremål helt eller delvis av guld, silver, koppar, brons eller&lt;br&gt;annan legering med koppar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom att själva fornfyndet kan förverkas kan, om den som har&lt;br&gt;tillägnat sig fornfyndet sålt det, även utbytet vid försäljningen förverkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen om förverkande av fornfynd eller utbyte av fornmin-&lt;br&gt;nesbrott är såtillvida fakultativ att förverkande skall ske, om åtgärden&lt;br&gt;inte framstår som uppenbart oskälig. Presumtionen är alltså att förver-&lt;br&gt;kande skall ske, om övriga förutsättningar är uppfyllda, men åtgärden&lt;br&gt;får underlåtas om det föreligger starka skäl som talar mot förverkande.&lt;br&gt;Det är således endast i undantagsfall som förverkande skall underlåtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom framhållits i den allmänna motiveringen medför ett förver- Prop. 1990/91:123&lt;br&gt;kande på grund av brott att den rätt till ersättning som upphittaren hade&lt;br&gt;haft, om han rätteligen hade anmält sitt fynd till staten, faller bort. Be-&lt;br&gt;stämmelsen i hittillsvarande 21 § andra stycket om att den som försum-&lt;br&gt;mar sin anmälningsskyldighet förlorar all rätt till föremålet får därmed&lt;br&gt;anses obehövlig och har tagits bort ur lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vem förverkande kan ske hos framgår av bestämmelserna i 36 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt bestämmelsen i andra stycket skall metallsökare som används&lt;br&gt;vid brott förverkas. Motsvarande regel gäller i dag. Här införs även en&lt;br&gt;möjlighet att förverka annan utrustning som använts vid brott mot be-&lt;br&gt;stämmelserna i 2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av länsstyrelsen överklagas hos kammarrätten när det gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. fastställelse av gränserna för ett fornlämningsområde enligt 2 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. särskilda ordningsföreskrifter enligt 9 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. fridlysning enligt 9 § eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. tillstånd att medföra och använda metallsökare enligt 20 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av riksantikvarieämbetet enligt 16 § överklagas hos kammar-&lt;br&gt;rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut i övrigt enligt detta kapitel av länsstyrelsen eller riksantikva-&lt;br&gt;rieämbetet får överklagas hos regeringen, om inte annat följer av 25 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen får överklaga länsstyrelsens beslut enligt 2 § andra&lt;br&gt;stycket, 9 § första-fjärde styckena och 12 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har ändrats bl.a. på det sättet att det tidigare andra stycket&lt;br&gt;har utgått. Skälet till detta är att förbudet att använda metallsökare har&lt;br&gt;utvidgats till att gälla hela landet.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Hemställan&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad som jag nu har anfört hemställer jag att rege-&lt;br&gt;ringen föreslår riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att anta förslaget till lag om ändring i lagen (1988:950) om kul-&lt;br&gt;turminnen m.m.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Beslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar&lt;br&gt;att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredra-&lt;br&gt;ganden har lagt fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RIKSANTIKVARIEÄMBETET och &amp;nbsp;&amp;nbsp;Datum&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;STATENS HISTORISKA MUSEER &amp;nbsp;&amp;nbsp;1990-02-26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ert datum&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fornminnesavdelningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna enheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beteckning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dnr 1237/90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Er beteckning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildningsdepartementet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103 33 STOCKHOLM&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag om skärpta straffbestämmelser m.m. för missbruk av metallsöka-&lt;br&gt;re på fornminnen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer (RAÄ) får härmed&lt;br&gt;uppmärksamma regeringen på ett omedelbart behov av ökade insatser&lt;br&gt;för att förhindra brott mot bestämmelserna till skydd för fornlämningar&lt;br&gt;och fornfynd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inträffade skattplundringar under 1989&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under våren och hösten 1989 har upprepade plundringar av fornmin-&lt;br&gt;nen ägt rum på Gotland och Öland. Enstaka incidenter har även an-&lt;br&gt;mälts från olika platser på fastlandet. Plundringarna har haft en omfatt-&lt;br&gt;ning som hittills varit okänd i Sverige. De har uppenbarligen bedrivits&lt;br&gt;systematiskt, med stor precision och med ett omfattande förarbete. De&lt;br&gt;skiljer sig markant från tidigare överträdelser som mer haft karaktär av&lt;br&gt;missriktad hobbyverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadegörelsen nu består i att fyndplatser och fornlämningar, främst&lt;br&gt;boplatser, fornborgar och gravfält systematiskt genomgrävts på sådana&lt;br&gt;ställen där metallsökare måste förmodas ha givit utslag. Oreparabla ska-&lt;br&gt;dor har härvid åstadkommits genom att tillgreppen av ädelmetallföre-&lt;br&gt;mål och omrörningen av kulturlager har förstört möjligheterna att do-&lt;br&gt;kumentera fyndomständigheterna och att arkeologiskt tolka dessa. En&lt;br&gt;förteckning över misstänkta brott under år 1989 bifogas denna skrivelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt nyligen gjorda iakttagelser på Hovgården i Adelsö socken har&lt;br&gt;1990 års plundringssäsong redan inletts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det står utom allt tvivel att plundringarna nu bedrivs i ett direkt kri-&lt;br&gt;minellt syfte. Mycket pekar på att det är fråga om professionella ligor&lt;br&gt;som opererar från baser utanför landet. I samband med att skadegörelse&lt;br&gt;har konstaterats har engelskregistrerade bilar iakttagits under sådana&lt;br&gt;omständigheter att de bör sättas i samband med plundringarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 England är bruket av metallsökare mycket utbrett. Man har beräknat Prop. 1990/91:123&lt;br&gt;att ungefar 300 000 personer är anslutna till föreningar som verkar för Bilaga 1&lt;br&gt;skattletning. Det finns två specialtidningar. The Searcher och The Trea-&lt;br&gt;surehunter, som direkt vänder sig till denna grupp med informativa&lt;br&gt;arktiklar om skattletning och om omsättning av funna mynt och forn-&lt;br&gt;fynd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efterundersökningar på de nu plundrade fyndplatserna har visat att&lt;br&gt;plundrarna haft tillgång till sofistikerad utrustning med s.k. särskilj-&lt;br&gt;ningsfunktion. Det vill säga en möjlighet att skilja mellan föremål av&lt;br&gt;ädelmetall och järn. På gården Kattlunds i Grötlingbo socken på Got-&lt;br&gt;land upptäcktes mellan 400 och 500 plundringsgropar på en tidigare&lt;br&gt;känd fyndplats för en myntskatt. Vid RAA:s efterundersökning av plat-&lt;br&gt;sen visade sig 250 gropar vara helt tömda, i ytterligare ca 150 gropar på-&lt;br&gt;träffades järnföremål, som förövarna uppenbarligen medvetet sorterat&lt;br&gt;bort redan vid sökningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SHMM har under de senaste fyra åren löst in myntfynd från Gotland&lt;br&gt;till ett värde av ca 350 000 kr. (slutreglering av ett fynd pågår). Inlösen-&lt;br&gt;beloppet har i samtliga fall motsvarat ca 10 % av marknadsvärdet. Vär-&lt;br&gt;det på mynten beror främst på tillgång, kvalité och efterfrågan. Priset&lt;br&gt;på vikingatida mynt växlar mellan ca 300 kr. för arabiska och 20 000 kr.&lt;br&gt;för svenska. Enskilda mynt kan dock betinga mångdubbelt högre värde.&lt;br&gt;I varje skattfynd ingår erfarenhetsmässigt alltid ett större antal värdefulla&lt;br&gt;kvalitetsmynt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagna eller planerade motåtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att skydda fornminnena har företrädare för de antikvariska intresse-&lt;br&gt;na både i Gotlands och Kalmar län under år 1989 lagt ner ett mycket&lt;br&gt;omfattande arbete med att kartlägga och uppdaga denna brottsliga verk-&lt;br&gt;samhet. Vidare har man informerat pressen och mobiliserat allmänhe-&lt;br&gt;ten och hembygdsrörelsen i bevakningen. Polisens utredningsarbete har&lt;br&gt;hittills lett till att husrannsakningar genomförts i några fall och att vissa&lt;br&gt;personer tagits i förhör. Åtal har dock ännu inte väckts mot någon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inför 1990 års fältarbetssäsong och det förväntade återkommande hotet&lt;br&gt;mot landets fornlämningar och fornfyndplatser har de antikvariska&lt;br&gt;myndigheterna och museerna vidtagit och planerat en rad motåtgärder.&lt;br&gt;RAÄ avser att tillsammans med rikspolisstyrelsen (RPS) utarbeta all-&lt;br&gt;männa råd avseende bl.a. erforderliga åtgärder vid misstanke om brott,&lt;br&gt;gärningsbeskrivning samt beskrivning av stöldgodset. Ett program för ef-&lt;br&gt;terundersökning av plundrade områden liksom för undersökningar i fö-&lt;br&gt;rebyggande syfte av fyndplatser som bedöms särskilt värdefulla kommer&lt;br&gt;att upprättas. Programmet kommer att omfatta såväl Öland som Got-&lt;br&gt;land. Särskild utbildning i detta syfte kommer att ordnas för arkeologer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare planeras en informationsdag för polis- och åklagarmyndigheten Prop. 1990/91:123&lt;br&gt;med demonstration av metallsökare och utställning av plundringsattrak- Bilaga 1&lt;br&gt;tiva fornfyndstyper. Olika typer av informationsinsatser planeras på re-&lt;br&gt;gional och central nivå såsom skärmutställningar, föredrag och affi-&lt;br&gt;scher. Statens historiska museum studerar förutsättningarna för en rik-&lt;br&gt;tad informations- och utbildningskampanj till landets metallsökaramatö-&lt;br&gt;rer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gällande bestämmelser om metallsökare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser som reglerar användandet av metallsökare vid fornmin-&lt;br&gt;nen finns i 2 kap. 18-20 §§ lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.&lt;br&gt;(KML). Dessa bestämmelser motsvarar bestämmelserna om metallsöka-&lt;br&gt;re som infördes i fornminneslagen (FML) att gälla fr.o.m. den 1 juli&lt;br&gt;1985 (prop. 1984/85:128). Bestämmelserna är utformade som ett gene-&lt;br&gt;rellt förbud att utan tillstånd använda eller medföra metallsökare på fast&lt;br&gt;fornlämning eller använda metallsökare inom område där s.k. hem-&lt;br&gt;budspliktigt fornfynd påträffats. Länsstyrelsen får avgränsa sådan fynd-&lt;br&gt;plats. Metallsökare får inte användas inom Gotlands län. För yrkesmäs-&lt;br&gt;sig och militär användning gäller bestämmelserna endast i begränsad&lt;br&gt;omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gällande straffbestämmelser&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 samband med de nya bestämmelserna i I MF infördes även en ändring&lt;br&gt;av straffbestämmelserna. Ändringen innebär i sak att en enhetlig straff-&lt;br&gt;skala, böter eller fängelse högst sex månader, skulle gälla för samtliga&lt;br&gt;brott mot FML. Bestämmelser om särskild påföljd för grovt brott togs&lt;br&gt;bort. Syftet var att komma ifrån gränsdragningen mellan normalbrott&lt;br&gt;och brott som är att anse som grovt. I sak samma bestämmelser överför-&lt;br&gt;des den 1 januari 1989 till 2 kap. 21 § KML, dock med det tillägget att&lt;br&gt;också oaktsamhet straffbelädes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anslutning till ikraftträdandet av bestämmelserna om metallsökare&lt;br&gt;informerade RAÄ om de nya reglerna bl.a. genom en affisch kampanj&lt;br&gt;och en folder som distribuerades till försäljningsställen för metallsökare,&lt;br&gt;turistbyråer, gotlandstrafiken m.m. RAÄ utgav även allmänna råd till&lt;br&gt;stöd för länsstyrelsens handläggning av ärendetypen (Underrättelse från&lt;br&gt;RAÄ/SIIMM 1985:1). De nya bestämmelserna synes ha haft en stor ge-&lt;br&gt;nomslagskraft. Mellan åren 1985 och 1988 inkom inte en enda rapport&lt;br&gt;om skadegörelse eller plundring. Myndigheterna överraskades därför av&lt;br&gt;den mycket omfattande aktiviteten som inleddes under våren 1989.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheterna av fjolårets insatser för att förhindra kriminell använd-&lt;br&gt;ning av metallsökare har visat att den relativt låga straffsatsen kan för-&lt;br&gt;svåra polisens utredningsarbete samtidigt som ingripande ofta lågpriori-&lt;br&gt;teras till förmån för brott där höga straff kan utdömas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Analys av gällande straffbestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som inträffat ger anledning till ett försök att närmare analysera&lt;br&gt;straffbestämmelserna i 2 kap. 21 § KML.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en sådan analys får man skilja mellan fyra huvudfall, beroende&lt;br&gt;på om en skattplundring sker på Gotland eller i övriga landet resp, på&lt;br&gt;om den berör en fast fornlämning eller en plats där hembudspliktigt&lt;br&gt;fornfynd tidigare har påträffats. Det kan beträffande fyndplatserna påpe-&lt;br&gt;kas att den omständigheten att ett fynd påträffas ofta är den första indi-&lt;br&gt;kationen på att platsen också upptas av en fast fornlämning. t.ex. en&lt;br&gt;övergiven bo- eller arbetsplats. Fyndet kan alltså föranleda att platsens&lt;br&gt;rättsliga karaktär ändras. I straffrättsligt hänseende är det givetvis förhål-&lt;br&gt;landena när gärningen företas som är avgörande. Detta hindrar inte att&lt;br&gt;en skattplundring på en fyndplats ofta i praktiken också innefattar ska-&lt;br&gt;degörelse på den fasta fornlämning som uppdagas i samband med gär-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fall 1: plundring av fornlämning på Gotland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En skattplundring som företas i en av Gotlands fornlämningar innefat-&lt;br&gt;tar följande var och en för sig straffbelagda gärningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- medförande av metallsökare (möjligen konsumerat i nästa punkt)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- användande av metallsökare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- skadegörelse på fornlämningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- gömmande av fornfynd som skall tillfalla eller hembjudas staten; i se-&lt;br&gt;nare led ofta också avyttrande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- underlåtenhet att anmäla fornfynd (möjligen konsumerat i föregående&lt;br&gt;punkt)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fall 2: plundring av fyndplats på Gotland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En skattplundring på Gotland på en fyndplats som inte samtidigt är en&lt;br&gt;fast fornlämning är en brottslig gärning i följande hänseenden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- användande av metallsökare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- gömmande/avyttrande av hembudspliktigt fornfynd/underlåtenhet att&lt;br&gt;anmäla dito&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fall 3: plundring av fornlämning, övriga landet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utanför Gotland men på en fast fornlämning gäller straffbestämmelsen&lt;br&gt;följande överträdelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- medförande av metallsökare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- skadegörelse på fornlämningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- gömmande/avyttrande av fornfynd/underlåtenhet att anmäla fornfynd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fall 4: plundring av fyndplats, övriga landet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På en fyndplats utanför Gotland är straffbelagt endast&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- gömmande/avyttrande av hembudspliktigt fornfynd/underlåtenhet att&lt;br&gt;anmäla dito&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt om användningsförbudet för metallsökare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man kan i anslutning till fall 4 fråga sig varför inte användande av me-&lt;br&gt;tallsökare upptagits som straffbelagt förfarande. Denna fråga fordrar en&lt;br&gt;närmare kommentar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om det enligt 2 kap. 19 § KML i princip är förbjudet att använ-&lt;br&gt;da metallsökare på varje fyndplats där det tidigare har påträffats hem-&lt;br&gt;budspliktiga fynd, får det anses som synnerligen tveksamt om straffan-&lt;br&gt;svar kan göras effektivt, såvida inte länsstyrelsen har fattat beslut om att&lt;br&gt;avgränsa ett område runt fyndplatsen (prop. 1984/85:128 s. 16, där det&lt;br&gt;antyds som en förutsättning att lagbestämmelserna kompletteras med&lt;br&gt;verkställighetsföreskrifter för att de skall kunna tillämpas). RAÄ känner&lt;br&gt;inte till något fall där länsstyrelsen har fattat sådana avgränsningsbeslut.&lt;br&gt;1 praktiken torde alltså metallsökare straffritt kunna användas överallt i&lt;br&gt;landet, utom på Gotland och på fornlämningarna, där det ju är förbju-&lt;br&gt;det redan att medföra metallsökare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det har skett en skattplundring av en fyndplats någon annanstans&lt;br&gt;än på Gotland torde sålunda straffansvar normalt kunna komma i fråga&lt;br&gt;endast om det kan styrkas att hembudspliktiga fornfynd påträffats och&lt;br&gt;att dessa undangömts resp, inte anmälts. Detta är förhållandet beträffan-&lt;br&gt;de bl.a. de många fyndplatser som finns på Öland. Bevisning om gjorda&lt;br&gt;fynd lär normalt endast kunna säkras i omedelbar anslutning till själva&lt;br&gt;fyndtiilfället, t.ex. genom vittnesiakttagelser eller genast gjord husrann-&lt;br&gt;sakan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medförande och användande av metallsökare torde vara lättare att be-&lt;br&gt;visa än undangömmande m.m. av hembudspliktiga fornfynd. Som isole-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rade företeelser framstår däremot inte sådana handlingar som särskilt Prop. 1990/91:123&lt;br&gt;klandervärda för det allmänna rättsmedvetandet. Det är ju först då forn- Bilaga 1&lt;br&gt;fynd görs och hanteras illojalt som något verkligt straffvärt inträffar.&lt;br&gt;Medförandet och användandet kan emellertid anses som förbrott till&lt;br&gt;den huvudsakliga gärningen och kriminaliseringen ersätter försöks- och&lt;br&gt;förberedelsebrotten inom den allmänna straffrätten. I detta hänseende&lt;br&gt;får regleringen anses vara effektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan kan ställas om inte länsstyrelserna bör vara mer aktiva med att&lt;br&gt;avgränsa fyndplatsområden med användningsförbud. Emellertid måste&lt;br&gt;värdet av sådana insatser anses som obetydligt. I prop. 1984/85:128 har&lt;br&gt;uttalats (s. 16) att det inte är realistiskt att kräva att områdenas gränser&lt;br&gt;markeras i terrängen. Administrativa och ekonomiska resurser för en&lt;br&gt;sådan utmärkning torde också saknas. Samtidigt ligger användingsförbu-&lt;br&gt;dets huvudsakliga nytta i att det är känt för allmänheten var det gäller,&lt;br&gt;så att överträdelser kan uppdagas och rapporteras. Även om länsstyrel-&lt;br&gt;sen ger full offentlighet åt sina avgränsningsbeslut när de meddelas, blir&lt;br&gt;de inte effektiva med mindre än att kunskapen om dem kan hållas le-&lt;br&gt;vande hos dem som brukar färdas i markerna, t.ex. genom något slags&lt;br&gt;utmärkning. Någon svårighet för den som planerar en skattplundring är&lt;br&gt;det däremot inte att ta reda på vilka områden, som länsstyrelserna ge-&lt;br&gt;nom sina avgränsningsbeslut bedömer som mest skyddsvärda med hän-&lt;br&gt;syn till den potentiella förekomsten av forntida skatter. RAÄ ifrågasätter&lt;br&gt;därför om den nuvarande utformningen av användingsförbudet i fråga&lt;br&gt;om fyndplatser utanför Gotland är ändamålsenlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffbestämmelsen och straffvärdet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några närmare uttalanden till ledning för bedömningen av de olika i 2&lt;br&gt;kap. 21 § KML ingående gärningsmomentens straffvärde var för sig eller&lt;br&gt;tillsammans finns inte i förarbetena. Det innebär givetvis inte att dom-&lt;br&gt;stolarna skulle avstå från att göra sedvanliga straffvärdebedömningar.&lt;br&gt;Uppsåt torde straffas strängare än oaktsamhet. En omfattande grävning i&lt;br&gt;fornlämningen torde bedömas allvarligare än mindre ingrepp. Emeller-&lt;br&gt;tid ger KML föga anledning till överväganden av traditionell straffrätts-&lt;br&gt;lig art rörande t.ex. sådana centrala begrepp i straffrätten som ska-&lt;br&gt;da/vinning. Strafflatituden medger inte heller att kvalificerad brottslig-&lt;br&gt;het straffas lika strängt som vid andra brottstyper där skada/vinning in-&lt;br&gt;går i rekvisiten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ljuset av vad man konstaterar om de redan genomförda skattplund-&lt;br&gt;ringarnas omfattning och de sannolika motiven bakom dem ter det sig&lt;br&gt;naturligt att jämföra straffvärdet av dessa gärningar med andra förmö-&lt;br&gt;genhetsbrott och särskilt med stöldbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan i och för sig diskuteras om inte redan gällande rätt medger&lt;br&gt;ansvar för stöld när någon utan lov tillägnar sig ett föremål som tillhör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;staten. Detta är ju fallet i fråga om fornfynd som påträffas på eller vid Prop. 1990/91:123&lt;br&gt;en fast fornlämning och har samband med denna. Enligt andra rättsord- Bilaga 1&lt;br&gt;ningar, t.ex. den engelska, synes också obehöriga tillgrepp av fornfynd&lt;br&gt;bedömas som stöld. Den svenska rättsordningen förefaller däremot inte&lt;br&gt;medge att en skattplundrare döms för detta brott. Redan den omständig-&lt;br&gt;heten att det finns ett specialstraffrättsligt stadgande får den effekten att&lt;br&gt;detta ges försteg i lagkonkurrenssituationen. Dessutom möter teoretiska&lt;br&gt;svårigheter med hänsyn till att fornfynd per definition är herrelöst gods,&lt;br&gt;när det påträffas. Även om fyndet skall tillfalla staten, kan det ifrågasät-&lt;br&gt;tas om upphittaren gör sig skyldig till ett olovligt tagande när han för&lt;br&gt;med sig ett fynd från platsen. I litteraturen synes förfarandet inte anses&lt;br&gt;som olovligt i stöldmening (Jareborg, Brotten II, 1978, s. 20 o 28).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om fyndet är av den arten att det skall tillfalla upphittaren, låt vara&lt;br&gt;med hembudsskyldighet, synes det än svårare att göra gällande ett stöld-&lt;br&gt;ansvar för denne. (Dock bör det av allmänna rättsgrundsatser följa att&lt;br&gt;den som hittar ett föremål med hjälp av förbjudna medel, t.ex. en me-&lt;br&gt;tallsökare, inte kan göra gällande någon upphittarrätt till föremålet. Un-&lt;br&gt;derlåter vederbörande att anmäla hembudspliktigt fynd, förlorar han i&lt;br&gt;vart fall därigenom rätten till fyndet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det sålunda inte förefaller möjligt att åtala en skattplundrare för&lt;br&gt;stöldbrott, talar ändå starka skäl för att skattplundrarens gärning bör be-&lt;br&gt;dömas efter samma straffvärdekriterier som tjuvens. Det som framförallt&lt;br&gt;motiverar jämförelsen är det tillägnelseuppsåt som skattplundraren åda-&lt;br&gt;galägger och de skador som han åstadkommer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också med det kvalificerade stöldbrottet (grov stöld) kan jämförelse&lt;br&gt;göras på flera punkter. Användandet av hjälpmedel som metallsökare - i&lt;br&gt;vissa fall otillåtet redan i och för sig - är en sådan. En metallsökare med&lt;br&gt;särskiljningsfunktion gör det mycket lätt att få tag på enbart de ädelme-&lt;br&gt;tallföremål som har ett stort marknadsvärde. Det tidsödande upptagan-&lt;br&gt;det och bortsorterandet av järnföremål bortfaller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat skäl för jämförelse är att de skador som plundringen inne-&lt;br&gt;bär ofta har ett mycket högt förmögenhetsmässigt värde. Om plundring-&lt;br&gt;en sker på en fornlämning, drabbar denna skada i sin helhet staten.&lt;br&gt;Sker den på en fyndplats, förlorar staten inlösenrätten. Bortsett från att&lt;br&gt;staten inte säljer fornfynd, kan förmögen hetsskadan härav bestämmas&lt;br&gt;som skillnaden mellan inlösenvärdet (112,5 % av metallvärdet efter&lt;br&gt;vikt) och det aktuella marknadsvärdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av skadeverkningarna är det egentligen den immateriella förlusten&lt;br&gt;som är den allvarligaste. Genom att fynden skiljs från den fornlämning&lt;br&gt;eller miljö som de har samband med förstörs deras värde för forskning-&lt;br&gt;en oftast på ett irreparabelt sätt. Bl.a. kan det bli svårt att fastställa en så&lt;br&gt;grundläggande sak som föremålets ålder. Även det omvända förhållan-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det, nämligen att fornfyndet inte kan användas för att datera en forn- Prop. 1990/91:123&lt;br&gt;lämning, är ett men för vetenskapen. I den immateriella skadan ligger Bilaga 1&lt;br&gt;också att vackra eller märkliga föremål inte kan ställas ut eller på annat&lt;br&gt;sätt bli tillgängliga för den intresserade allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör påpekas att även immateriell skada av detta slag får ekonomis-&lt;br&gt;ka konsekvenser. För att säkerställa eventuella vetenskapliga restvärden&lt;br&gt;måste kostnadskrävande efterundersökningar göras inom ramen för re-&lt;br&gt;dan knappa resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakom plundringarna ligger också ofta ett stort mått av förslagenhet&lt;br&gt;och planering. Man får förutsätta att gärningsmännen har en arkeolo-&lt;br&gt;gisk utbildning och att de använder denna för att tolka källmaterial,&lt;br&gt;kartor och terrängförhållanden till att leta fram just sådana fyndplatser&lt;br&gt;där erfarenhetsmässigt guld- och silverföremål är att vänta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattplundrarna utnyttjar den omständigheten att fornlämningar och&lt;br&gt;fyndplatser typiskt sett är svårskyddade. Det är en omöjlig uppgift att&lt;br&gt;anordna bevakning ens på de för plundring sannolikt mest utsatta plat-&lt;br&gt;serna. Detta gäller särskilt som metallsökartekniken gör plundrarna&lt;br&gt;oberoende av dagsljus. I denna mening gör de sig skyldiga till stor hän-&lt;br&gt;synslöshet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En jämförelse mellan skattplundringar och andra brott behöver inte ta&lt;br&gt;sikte enbart på stöldreglerna. Med tanke på att förmögenhetsskadan av&lt;br&gt;pundringarna främst drabbar staten kan man också jämföra med skatte-&lt;br&gt;brotten. En annan jämförelse som gjorts är med brotten enligt jaktlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om sakomständigheterna vid skattplundring ofta får anses jämförbara&lt;br&gt;med motsvarande rekvisit för andra förmögenhetsbrott, särskilt stöld&lt;br&gt;och grov stöld, får man konstatera att strafflatituden i KML långt ifrån&lt;br&gt;är jämförbar. Medan sex månaders fängelse är maximum enligt 2 kap.&lt;br&gt;21 § KML är straffet för grov stöld resp, grovt skattebedrägeri fängelse&lt;br&gt;högst sex år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna om gemensamt straff för flera brott torde visserligen kunna&lt;br&gt;medföra högre fängelsestraff än maximum för kumulerade skattplund-&lt;br&gt;ringar likaväl som för flera samtidigt bedömda förmögenhetsbrott. Det&lt;br&gt;framstår ändå som en alltför stor diskrepans mellan strafflatituderna för&lt;br&gt;att den straffrättsliga reaktionen mot systematisk och omfattande skatt-&lt;br&gt;plundring skall kunna anses adekvat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av strafTskärpning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med tanke främst på den stora och lättfångna vinning som står i utsikt&lt;br&gt;för skattplundrarna, framstår nuvarande strafflatitud som så gott som&lt;br&gt;verkningslös som avhållande faktor. Det kan inte anses orealistiskt att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en metallsökaraktion under kort tid inom begränsade områden, kan ge Prop. 1990/91:123&lt;br&gt;fynd värda en eller flera miljoner kronor på den internationella antikvi- Bilaga 1&lt;br&gt;tetsmarknaden. Även om bevisning för en sådan gärning skulle kunna&lt;br&gt;säkras, vilket med tanke på de ringa kontrollmöjligheterna mer sällan&lt;br&gt;lär bli fallet, framstår den troliga påföljden av några månaders fängelse&lt;br&gt;inte som särskilt avskräckande, vare sig från individualpreventiv eller&lt;br&gt;allmänpreventiv synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande ordning får dessutom inkonsekventa följder. Tillgrepp av&lt;br&gt;en större guld- eller silverskatt från en ägare, t.ex. ett museum, torde in-&lt;br&gt;te kunna bedömas som annat än grov stöld. Om skatten däremot tas ute&lt;br&gt;i markerna, skall den bedömas mycket mildare. Inget utrymme finns att&lt;br&gt;beakta de tillkommande, mycket stora immateriella skadeverkningar&lt;br&gt;som tillgrepp och bortförande av fynd för med sig genom att det veten-&lt;br&gt;skapliga värdet går förlorat. Skatten på museet kan skyddas med säker-&lt;br&gt;hetsanordningar, medan inget motsvarande skydd kan åstadkommas ute&lt;br&gt;i markerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RAÄ drar sålunda slutsatsen att en väsentlig straffskärpning är nöd-&lt;br&gt;vändig som en av flera åtgärder för att motverka skattplundringarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utformningen av en straffskärpning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått av analysen ovan träffar 2 kap. 21 § KML tämligen olika&lt;br&gt;beroende på var en gärning har begåtts och om metallsökare använts&lt;br&gt;som hjälpmedel eller ej. Det vore i och för sig önskvärt med en striktare&lt;br&gt;uppdelning av bestämmelsen efter de olika gärningsmomentens indi-&lt;br&gt;viduella straffvärde och deras förhållande till gärningsmannens uppsåt&lt;br&gt;resp, oaktsamhet. Å andra sidan kan en sådan uppdelning av paragrafen&lt;br&gt;leda till nya oförutsedda komplikationer och till en stelhet i bedöm-&lt;br&gt;ningsgrunderna. Gärningsmomenten bör därför kunna behållas som de&lt;br&gt;är. (Till frågan om ett vidgat användningsförbud - med följande vidgat&lt;br&gt;straffansvar - återkommer RAÄ senare.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En uppdelning av paragrafen bör i stället ta sikte på att ange olika&lt;br&gt;strafflatituder för ringa, normalt resp, grovt brott. Vad som skall kvalifi-&lt;br&gt;cera brottet som grovt bör anges. Givetvis bör bestämmelsen inte ta sikte&lt;br&gt;endast på skattplundringar, t.ex. obehöriga ingrepp i fornlämningar. En&lt;br&gt;efter denna modell utformad paragraf kan ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § Den som av uppsåt eller oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1......(nuvarande lydelse) .... eller 19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;döms för fornminnesbrott till fängelse i högst två år eller, om&lt;br&gt;brottet är ringa, till böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brottet att anse som grovt, skall för grovt fornminnesbrott dö- &amp;nbsp;Prop. 1990/91:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mas till fängelse, lägst två och högst sex år. Vid bedömande av om &amp;nbsp;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;brottet är att anse som grovt skall särskilt beaktas om det avsett&lt;br&gt;fornfynd av betydande värde, varit ägnat att medföra stor vinning&lt;br&gt;för gärningsmannen, inneburit synnerligen kännbar ekonomisk&lt;br&gt;eller annan skada, riktats mot särskilt svårskyddade objekt eller&lt;br&gt;på annat sätt varit av särskilt farlig art för kulturmiljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som ...(nuvarande lydelse) ... uppenbart oskäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvidgning av användningsförbudet för metallsökare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den särskilda fyndtätheten på Gotland och det akuta hotet mot de över&lt;br&gt;hela ön utspridda arkeologiska fyndplatserna motiverade införandet år&lt;br&gt;1985 av det generella användningsförbudet på Gotland (prop.&lt;br&gt;1984/85:128 s. 16).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Införandet av förbudet ledde - som framhållits ovan - till att den skatt-&lt;br&gt;letning som förekom i alltmer ökad omfattning under slutet av 1970-&lt;br&gt;och början på 80-talet omgående upphörde. Huvudorsaken till att för-&lt;br&gt;budet så pass länge respekterades får tillskrivas den diskussion som före-&lt;br&gt;gick dess införande och att allmänheten härigenom engagerades i frå-&lt;br&gt;gan. För efterlevnaden fordras ju nämligen såväl att förbudet står i över-&lt;br&gt;ensstämmelse med den allmänna rättsuppfattningen, som att allmänhe-&lt;br&gt;ten är beredd att medverka med egna iakttagelser om misstänkta över-&lt;br&gt;trädelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheterna av 1985 års lagstiftning talar för att det vore effektivt&lt;br&gt;att utvidga det geografiska området för det generella användningsförbu-&lt;br&gt;det. Ett ytterligare skäl är att användningsförbudet beträffande de indi-&lt;br&gt;viduella fyndplatserna inte alls kan bedömas vara effektivt, av de orsa-&lt;br&gt;ker som RAÄ har angett tidigare i skrivelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot förslaget kan invändas att förbudet ju inte kunnat förhindra de&lt;br&gt;nu inträffade skattplundringarna på Gotland. Visserligen är detta sant,&lt;br&gt;men den omständigheten att vissa handlingar företas trots att de är oön-&lt;br&gt;skade är inte ett skäl mot att förbjuda dem. En utvidgning av använd-&lt;br&gt;ningsförbudet till klart angivna geografiska områden, inom vilka skatt-&lt;br&gt;letningen kan befaras vara överhängande, är en lättbegriplig och för all-&lt;br&gt;mänheten inte betungande reform. Snarare torde den ha allmänhetens&lt;br&gt;stöd. Liksom hittills bör den militära och yrkesmässiga användningen&lt;br&gt;vara undantagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett utvidgat användningsförbud bör i första hand gälla Öland med&lt;br&gt;hänsyn till den särskilda koncentrationen av fynd av ädelmetallföremål i&lt;br&gt;detta landskap. Avgränsningen av just Öland är dessutom lika lätt att&lt;br&gt;motivera som beträffande Gotland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1990/91. 1 samt. Nr 123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i vissa andra delar av landet har gjorts fynd i sådan omfattning Prop. 1990/91:123&lt;br&gt;att ett användningsförbud för metallsökare framstår som nästan lika mo- Bilaga 1&lt;br&gt;tiverat som i fråga om Gotland och Öland. Det gäller t.ex. Skåne,&lt;br&gt;Väster- och Östergötland samt Mälarlandskapen. Att avgränsa vissa om-&lt;br&gt;råden av landet som mer ägnade för ett användningsförbud för metallsö-&lt;br&gt;kare än andra är dock en vansklig uppgift. Det är inte heller möjligt att&lt;br&gt;- utifrån det hittills kända fynd- och fornlämningsmaterialet - peka ut&lt;br&gt;något särskilt område i landet som inte skulle vara begärligt för plund-&lt;br&gt;ra re.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund och med tanke på att ett användningsförbud som&lt;br&gt;inte drabbar yrkesmässig och militär användning ändå får anses som en&lt;br&gt;relativt måttlig inskränkning i de medborgerliga rättigheterna, vill RAÄ&lt;br&gt;nu förorda att användningsförbudet sträcks ut till att omfatta hela lan-&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konstitutionella aspekter på föreskrifter av länsstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förbud att använda metallsökare är en sådan fråga som enligt 8 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § regeringsformen kräver reglering i lag. Frågan är inte av sådan art&lt;br&gt;att riksdagen med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen kan överlämna åt&lt;br&gt;regeringen att meddela föreskrifter. Hittills synes nämligen inte ha an-&lt;br&gt;setts att delegationsmöjligheten i det sistnämnda lagrummet punkt 4 av-&lt;br&gt;seende bl.a. lagstiftningsfrågor för natur- och miljövård inkluderar kul-&lt;br&gt;turmiljövården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sålunda ansågs med hänvisning till regeringsformens bestämmelser&lt;br&gt;grunderna för avgränsningen av metallsökarförbudet på fyndplatser be-&lt;br&gt;höva meddelas genom lag (prop. 1984/85:128 s. 46). Till följd härav är&lt;br&gt;länsstyrelsens beslut om den faktiska avgränsningen av varje fyndplats&lt;br&gt;att betrakta som utfyllande verkställighetsföreskrifter enligt 8 kap. 13 §&lt;br&gt;regeringsformen, låt vara att det är detta beslut som får den avgörande&lt;br&gt;rättsverkan och att beslutet får anses ha generell giltighet mot den obe-&lt;br&gt;stämda krets personer som kan göra anspråk på att använda metallsöka-&lt;br&gt;re på platsen i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liknande konstitutionella frågor är knutna till andra bestämmelser&lt;br&gt;om skydd för fornlämningar och fyndplatser i KML, nämligen de i 2&lt;br&gt;kap. 9 § om särskilda föreskrifter och om fridlysning. De uttalanden&lt;br&gt;som gjorts i förarbetena om vad särskilda föreskrifter får innehålla tar&lt;br&gt;närmast sikte på föreskrifternas verkan mot markägare (prop. 1942:8 s.&lt;br&gt;38, DsU 1987:9 s. 85, prop. 1987/88:104 s. 37, 105 o. 115 samt KrU&lt;br&gt;1987/88 s. 10). 1 fråga om föreskrifternas generella giltighet mot allmän-&lt;br&gt;heten är upplysningarna mer knapphändiga. Ännu mer knapphändiga&lt;br&gt;är uppgifterna om vad som får regleras med ett fridlysningsbeslut (s. 53&lt;br&gt;resp. 88 resp. 38 resp. 10 f i angivna förarbeten).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man kan jämföra med motsvarande ordning inom naturvården. 8 kap. Prop. 1990/91:123&lt;br&gt;7 och 11 §§ regeringsformen medger här delegation av rätten att besluta Bilaga 1&lt;br&gt;föreskrifter med generell giltighet från riksdagen till regeringen eller&lt;br&gt;myndighet som regeringen bestämmer. Riksdagen har också i 10 och 19&lt;br&gt;§§ naturvårdslagen beslutat om sådan delegation i fråga om föreskrifter&lt;br&gt;för vad allmänheten har att iaktta inom ett naturreservat eller natur-&lt;br&gt;vårdsområde. Regeringen har därefter genom 10 § naturvårdsförord-&lt;br&gt;ningen bemyndigat länsstyrelsen att efter samråd med statens natur-&lt;br&gt;vårdsverk meddela sådana föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den beskrivna ordningen på naturvårdens område får länssty-&lt;br&gt;relsen alltså meddela för allmänheten betungande föreskrifter om tillträ-&lt;br&gt;de till naturreservat och naturvårdsområde. Länsstyrelsen får vidare in-&lt;br&gt;gripa på annat sätt i allemansrätten, t.ex. genom att förbjuda växt- och&lt;br&gt;bärplockning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motsvarande behov av att freda fornlämningar och fyndplatser från&lt;br&gt;t.ex. slitage på grund av tillträde eller från grävning eller annat letande&lt;br&gt;efter ytterligare skattfynd uppkommer från tid till annan. Det kan&lt;br&gt;också vara fråga om tillträdesförbud på grund av rasrisk eller liknande&lt;br&gt;fara. Ett annat praktiskt exempel är ankringsförbud eller restriktioner&lt;br&gt;för fisket vid skeppsvrak. Lör att föreskrifter med detta innehåll skall få&lt;br&gt;beslutas av länsstyrelsen fordras enligt 8 kap. 13 § regeringsformen att&lt;br&gt;föreskrifterna kan ses som verkställighetsföreskrifter till KML. Med tan-&lt;br&gt;ke på vad som sägs i motiven till regeringsformen (prop. 1973:90 s. 211)&lt;br&gt;om att verkställighetsföreskrifter inte får omfatta något som kan betrak-&lt;br&gt;tas som ett (i lag) tidigare ej föreliggande ingrepp i enskilds personliga&lt;br&gt;eller ekonomiska förhållanden och den mycket knapphändiga reglering-&lt;br&gt;en i 2 kap. 9 § KML, förefaller det emellertid som om en sådan tolkning&lt;br&gt;skulle kunna mötas av invändningar av konstitutionell art. En eventuell&lt;br&gt;tveksamhet är olycklig särskilt med tanke på att föreskrifterna får före-&lt;br&gt;nas med vite och att en vitespåföljd ofta är nödvändig för att föreskrif-&lt;br&gt;terna skall respekteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om länsstyrelsen överskrider sin kompetens vid meddelandet av&lt;br&gt;verkställighetsföreskrifter, medför detta bl.a. att föreskriften inte får till-&lt;br&gt;lämpas (11 kap. 14 § regeringsformen). Med hänsyn både till behovet av&lt;br&gt;klara skyddsregler för fornminnena och till allmänhetens intresse av att&lt;br&gt;inte utsättas för obehörigen beslutade och i vissa fall med vite sanktione-&lt;br&gt;rade regler, bör en eventuell tveksamhet om hur långt länsstyrelsen får&lt;br&gt;ingripa i allmänhetens rätt med stöd av särskilda föreskrifter och fridlys-&lt;br&gt;ning enligt 2 kap. 9 § KML undanröjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RAÄ hemställer om översyn av bestämmelserna i de beskrivna hänse-&lt;br&gt;endena. En sådan översyn kan leda fram till att det i 2 kap. 9 § KML&lt;br&gt;klarare anges vad som med verkan gentemot allmänheten får regleras&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;genom särskilda föreskrifter eller fridlysning. Länsstyrelsens beslut om Prop. 1990/91:123&lt;br&gt;att sådana föreskrifter skall gälla för visst område kan därefter anses som Bilaga 1&lt;br&gt;utfyllande verkställighetsföreskrifter. Alternativt kan översynen mynna&lt;br&gt;ut i förslag om ändring i regeringsformen av innebörd att normgivnings-&lt;br&gt;makten beträffande kulturmiljöfrågor - liksom på natur- och miljö-&lt;br&gt;vårdsområdet - får överlämnas till regeringen eller myndighet som rege-&lt;br&gt;ringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om förverkande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 2 kap. 21 § tredje stycket KML skall en metallsökare som använts&lt;br&gt;vid brott mot KML, dvs. som har medförts eller använts i strid med reg-&lt;br&gt;lerna, förklaras förverkad, om det inte är uppenbart oskäligt. Frågan om&lt;br&gt;förverkande av andra brottshjälpmedel än metallsökare, t.ex. fordon el-&lt;br&gt;ler redskap av olika slag, är däremot inte reglerad. Man kan här jämföra&lt;br&gt;t.ex. med brottsbalkens mer omfattande reglering, som emellertid inte&lt;br&gt;torde vara generellt tillämplig inom specialstraffrätten. Även jaktlagen&lt;br&gt;kan anföras i sammanhanget som exempel på en mer verksam reglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RAÄ föreslår att förverkandereglerna i KML ses över, så att antingen&lt;br&gt;en lösning väljs i anknytning till brottsbalken, eller så att särskilda, mer&lt;br&gt;omfattande förverkanderegler förs in i KML.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sammanhanget bör också klaras ut innebörden av bestämmelsen i 2&lt;br&gt;kap. 21 § andra stycket KML. Enligt denna förlorar den som bryter&lt;br&gt;mot anmälnings- eller hembudsskyldigheten avseende fornfynd all rätt&lt;br&gt;på grund av fyndet. Eftersom anmälnings- och hembudsskyldigheten&lt;br&gt;åligger den som påträffar ett fynd torde det alltså vara upphittarens rätt&lt;br&gt;som upphör. Ursprungligen var regelns syfte att utgöra en förverkande-&lt;br&gt;påföljd och den var också så formulerad (prop. 1942:8 s. 55). Den nu-&lt;br&gt;varande lydelsen kan emellertid ge anledning till tveksamhet i flera hän-&lt;br&gt;seenden. Vad gäller t.ex. om upphittaren överlåtit fyndet? Kan det för-&lt;br&gt;verkas från förvärvaren och hur inverkar i så fall dennes goda tro? Bety-&lt;br&gt;der utsläckandet av upphittarens rätt att staten inträder i dennes ställe?&lt;br&gt;Sker detta i så fall direkt på grund av lagens bestämmelser eller behövs&lt;br&gt;ett konstitutivt beslut av domstol?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inlösen av fornfynd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan inte uteslutas att den olovliga metallsökarverksamheten kan ha&lt;br&gt;ett samband med statens begränsade resurser för inlösen av hembuds-&lt;br&gt;pliktiga fornfynd. RAÄ har tidigare väckt denna fråga och avser att åter-&lt;br&gt;komma till den i sin anslagsframställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning av RAÄ:s förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till ovan anförda föreslår RAÄ att regeringen framläg-&lt;br&gt;ger förslag för riksdagen eller i övrigt vidtar åtgärder enligt följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Straffet för överträdelse av 2 kap. 21 § KML bör skärpas väsentligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Användningsförbudet för metallsökare bör utvidgas till hela landet,&lt;br&gt;eller i vart fall till Öland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Reglerna för förverkande bör skärpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Länsstyrelsernas möjligheter att meddela föreskrifter om skydd för&lt;br&gt;fornlämningar och fyndplatser med verkan mot allmänheten bör klar-&lt;br&gt;läggas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fornminnen utgör en unik historisk kunskapsbank. RAÄ har ovan&lt;br&gt;anfört att ett osakkunnigt grävande i fornlämningar och tillgrepp av&lt;br&gt;fynd av ädelmetall innebär att materialets källvärde fördärvas för all&lt;br&gt;framtid samtidigt som fynden i sig kan ha ett synnerligen högt värde på&lt;br&gt;marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utrednings- och spaningsarbetet har visat att plundringarna otvetydigt&lt;br&gt;bör ha utförts av professionella ligor i syfte att avyttra fornfynden på&lt;br&gt;den illegala marknaden. Farhågorna för att plundringsaktionerna kom-&lt;br&gt;mer att fortsätta under 1990 har delvis redan besannats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen under punkt 1 och 2 är därför synnerligen brådskande och&lt;br&gt;bör genomföras så snart att inte plundrarna utan risk för allvarliga&lt;br&gt;straffpåföljder kan fortsätta utarmningen av vårt kulturarv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut i detta ärende har fattats av undertecknad riksantikvarie efter fö-&lt;br&gt;redragning av verksjuristen Thomas Adlercreutz och avdelningsdirektör&lt;br&gt;Christian Meschke. I den slutliga handläggningen har deltagit museichef&lt;br&gt;Ulf Erik Hagberg, avdelningschef Gustaf Trotzig, samt avdelningsdirek-&lt;br&gt;tör David Damell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RIKSANTIKVARIEÄMBETET OCH STATENS HISTORISKA MUSE-&lt;br&gt;ER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Margareta Björnstad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Thomas Adlercreutz&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Christian Meschke&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga: Förteckning över misstänkta brott&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förteckning över platser som plundrats med metallsökare under 1989&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gotland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gravfält; Grausne, Stenkyrka sn. Plundrat vid flera tillfällen under&lt;br&gt;maj.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gravfält; Sättings, Tofta sn. Plundrat vid flera tillfällen under maj.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vendel- och vikingatida hamn och boplats; Stora Masrids, Västergarns&lt;br&gt;sn, Paviken. Plundrat under maj månad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Järnåldershusgrund; Fjäle. Plundrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vikingatida och medeltida boplats och skattfyndplats; Uddvide (Katt-&lt;br&gt;lunds), Grötlingbo sn. Plundrad under maj och oktober.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Järnåldersboplats och skattfyndplats; Norrkvie/Suderkvie, Grötlingbo&lt;br&gt;sn. Plundrad i oktober, ev. också under maj.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Järnåldersboplats och skattfyndplatser; Kauparve, Sanders, Jakobs,&lt;br&gt;Grötlingbo sn. Flera åkrar genomsökta under oktober ev. också under&lt;br&gt;maj.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Järnåldersboplats och skattfyndplats; Arges och Ocksarve, Hemse sn.&lt;br&gt;Genomsökt i oktober.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattfyndplats, ev. boplats,; Norrgårde, Björke sn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Öland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fornborg; Triberga borg, Stenåsa sn. Besiktning den 18 juli 1989 var-&lt;br&gt;vid 25 uppskurna grästuvor iakttogs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fornborg; Ismantorg, Glöminge sn. Stort antal uppskurna torvor och&lt;br&gt;några större gropar. Spåren tyder på att metallsökare med särskiljnings-&lt;br&gt;funktion använts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Boplats; Ormöga, Bredsätra sn. Vid besiktningen iakttogs ett hundratal&lt;br&gt;nedgrävningar, 0,05-2 m stora. Även åkern öster om vägen har genom-&lt;br&gt;sökts av skattsökare liksom betesmarken norr om fornlämningen. Sena-&lt;br&gt;re har 190 gropar registrerats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Boplats; Björnhovda, Torslunda sn. Liknande skador som ovan, dock Prop. 1990/91:123&lt;br&gt;något mindre omfattning kunde iakttas vid besiktning den 27 oktober. Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Boplats: Ovetorp, Algutsrums sn. Ingrepp av samma art och omfatt-&lt;br&gt;ning som vid Ormögaboplatsen registrerades vid besiktning den 27 ok-&lt;br&gt;tober.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Boplats; Spångebro, Löt sn. Här var åkern vid besiktningstillfället&lt;br&gt;markberedd och det var därför mycket svårt att avgöra vad som var&lt;br&gt;handgrävt, då åkern var mycket stenbunden. Ett flertal försänkningar&lt;br&gt;och upprivna torvor tolkas dock som åstadkomna genom handgrävning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapellruin m.m.; Kapelludden, Bredsätra sn. Vid besiktning den 27&lt;br&gt;oktober iakttogs ett 20-tal förtorkade torvor i det kuperade området sö-&lt;br&gt;der om kapellruinen samt enstaka lösa torvor i ängarna närmast kapel-&lt;br&gt;let. Även invid den södra muren mellan kor och långhus i ruiner fanns&lt;br&gt;spår av grävning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Boplats; Skedsta, Bredsätra sn. Misstänkt verksamhet har rapporterats.&lt;br&gt;Vid besiktningstillfället den 27 oktober var åkern nyplöjd varför alla ev.&lt;br&gt;spår var borta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ottenby kungsgård, Ås sn. Ett antal väl igenlagda gropar kunde iakttas&lt;br&gt;i parken väster om mangårdsbyggnaden. I detta område låg också mind-&lt;br&gt;re vita stenar (fyndmarkeringar?) utlagda på den väl betade markytan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gravfält; Mysinge, Resmo sn. Vid besiktningen den 30 oktober regi-&lt;br&gt;strerades ett 40-tal avtorvade områden. Flertalet var belägna på det&lt;br&gt;flacka området öster om stensättningarna. Åverkan kan sättas i samband&lt;br&gt;med användning av metallsökare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fornborg; Gråborg, Algutsrums sn. Vid besiktning den 19 november&lt;br&gt;påträffades ett 30-tal lösa torvor i borgens södra del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fyndplats för brakteatfynd; Bostrop, N Möckleby sn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slottsruin; Borgholm, Räpplinge sn. Vid besiktning den 16 november&lt;br&gt;konstaterades skador vilka sätts i samband med användning av metallsö-&lt;br&gt;kare strax söder om slottsruinen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kungsgård, Hovgården, Adelsö sn, stort antal plundringsgropar kon-&lt;br&gt;staterades i februari 1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissammanställning över&lt;br&gt;riksantikvarieämbetet och statens historiska&lt;br&gt;museers skrivelse med förslag om skärpta&lt;br&gt;straffbestämmelser m.m. för missbruk av&lt;br&gt;metallsökare på fornminnen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss av skrivelsen har yttrande kommit&lt;br&gt;in från:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göta Hovrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikspolisstyrelsen (RPS)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren (RÅ)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Kalmar län&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Skaraborgs län&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RPS överlämnar yttranden från polismyndigheterna i Stockholm,&lt;br&gt;Göteborg, Malmö, Visby och Kalmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÅ överlämnar yttranden från överåklagarna vid regionåklagarmyn-&lt;br&gt;digheterna i Stockholm, Linköping, Kalmar, Malmö, Vänersborg och&lt;br&gt;Västerås samt från åklagarmyndigheterna i Visby och Kalmar åklagardi-&lt;br&gt;strikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polismyndigheten i Malmö har lämnat förslagen utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffet för överträdelse av 2 kap. 21 § lagen&lt;br&gt;(1988:950) om kulturminnen m.m. (KML) bör&lt;br&gt;skärpas väsentligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göta Hovrätt tillstyrker förslaget om att straffmaximum för brott mot&lt;br&gt;kulturminneslagen höjs. Hovrätten anser att ett lämpligt straffmaximum&lt;br&gt;är fängelse i fyra år. Strafflatituderna för normalbrott och grovt brott&lt;br&gt;bör kunna utformas i enlighet med dem som gäller för skadegörelse.&lt;br&gt;Straffet för skadegörelse är fängelse i högst sex månader eller om brottet&lt;br&gt;är grovt fängelse i högst fyra år. Riksantikvarieämbetet har som ett kri-&lt;br&gt;terium för grovt brott angett bl.a. &amp;quot;synnerligen kännbar ekonomisk eller&lt;br&gt;annan skada&amp;quot;. Hovrätten föreslår att denna lokution utgår. Det förefal-&lt;br&gt;ler oegentligt att i detta sammanhang tala om att staten drabbas av eko-&lt;br&gt;nomisk skada. Kulturminneslagen tar ju inte sikte härpå utan syftar till&lt;br&gt;att skydda oersättliga kulturella värden. Det kan vidare ifrågasättas om&lt;br&gt;det inte bör tillskapas en särskild ansvarsbestämmelse som avser överträ-&lt;br&gt;delse av bestämmelserna om metallsökare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikspolisstyrelsen anser att man bör överväga att ta in bestämmelsen&lt;br&gt;om fornminnesbrott i brottsbalken, förslagsvis i 12 kap. som behandlar&lt;br&gt;skadegörelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polismyndigheterna i Stockholm och Kalmar tillstyrker förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polismyndigheten i Göteborg tillstyrker att straffet skärps men anser&lt;br&gt;att det inte kan anses förenligt med den allmänna rättsuppfattningen att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;höja straffmaximum från sex månader till sex år. Polismyndigheten före- Prop. 1990/91:123&lt;br&gt;slår i stället att normalbrottet skall kunna ge fängelse i högst sex måna- Bilaga 2&lt;br&gt;der, ringa brott böter och grovt brott fängelse i högst sex år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polismyndigheten i Visby anser att bestämmelserna bör kunna utfor-&lt;br&gt;mas enligt RAA:s förslag, dock att straffsatsen för grovt fornminnesbrott&lt;br&gt;bör begränsas att omfatta fängelse i högst fyra år, varvid strafflatituden&lt;br&gt;för grov skadegörelse (BrB 12:3) tjänat som norm.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren har inget att erinra mot att gärningar enligt 2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § 1 och 3 p indelas i tre svårighetsgrader. Han är tveksam till att in-&lt;br&gt;dela övriga straffbelagda förfaranden i 2 kap. 21 § i flera svårighetsgra-&lt;br&gt;der. Han avstyrker att oaktsamma gärningar skulle vara straffsanktione-&lt;br&gt;rade även vid grova brott. Brottet bör anses som grovt om det visar sig&lt;br&gt;att gärningen utförts vanemässigt, i större omfattning eller om gärnings-&lt;br&gt;mannen visat särskild förslagenhet. Det bör även utredas om inte också&lt;br&gt;försök och förberedelse till fornminnesbrott kan göras straffbara för vis-&lt;br&gt;sa gärningsformer. Möjligen kan det ifrågasättas om inte straffskalorna&lt;br&gt;skulle kunna höjas vad avser lindrigare brott mot KML, exempelvis ett&lt;br&gt;års fängelse för dem som olovligen använder metallsökare. Det förtjänar&lt;br&gt;att övervägas om inte strafflatituderna kunde sättas i enlighet med de för&lt;br&gt;stöldbrott gällande. Straffskalan för grovt uppsåtligt brott synes kunna&lt;br&gt;vara i överensstämmelse med den för grov stöld.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överåklagare vid regionåklagarmyndigheten i Stockholm anser att det&lt;br&gt;är angeläget att straffbestämmelserna skärps och att detta sker snabbt.&lt;br&gt;Straffskalan för grovt brott bör vara densamma som för grov stöld. Man&lt;br&gt;bör även överväga straffansvar för försök och förberedelse i de fall där&lt;br&gt;gärningarna inte är att anse som ringa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överåklagaren vid regionåklagarmyndigheten i Linköping anser att det&lt;br&gt;är angeläget med en straffskärpning och att den föreslagna straffskärp-&lt;br&gt;ningen är befogad. Paragrafens föreslagna utformning, med en klart&lt;br&gt;strukturerad uppdelning av strafflatituder, underlättar också vid bedöm-&lt;br&gt;ning av brottets svårighetsgrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överåklagaren vid regionåklagarmyndigheten i Kalmar och åklagar-&lt;br&gt;myndigheten i Kalmar åklagardistrikt anser att kännbara straff och möj-&lt;br&gt;lighet att frihetsberöva misstänkt i avvaktan på straffverkställighet samt&lt;br&gt;att utan ingående utredning beslagta tekniska hjälpmedel skulle innebä-&lt;br&gt;ra en nödvändig effektivisering av kampen mot den aktuella typen av&lt;br&gt;brott. Ansvarsbestämmelserna i 2 kap. 21 § KML bör innefatta för upp-&lt;br&gt;såtligt brott enligt 1 p fängelse i högst två år och i grova fall 6 mån - 6 år&lt;br&gt;(kongurens med BrB 8 kap. 4 §). 5 p fängelse i högst ett år. Övriga brott&lt;br&gt;böter eller fängelse i högst 6 månader (även oaktsamhet straffbar).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överåklagaren vid regionåklagarmyndigheten i Malmö anser att en&lt;br&gt;straffskärpning i vissa avseenden är nödvändig. 21 § bör dock bibehållas&lt;br&gt;oförändrad och en ny 21a § införas för brott, som är att anse som grovt,&lt;br&gt;med påföljden fängelse i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överåklagaren vid regionåklagarmyndigheten i Vänersborg tillstyrker&lt;br&gt;förslaget om straffskärpning. Vidare föreslås att försök och förberedelse&lt;br&gt;till fornminnesbrott skall göras straffbara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överåklagaren vid regionåklagarmyndigheten i Västerås anser att det&lt;br&gt;finns utrymme för en väsentlig straffskärpning. Det finns inte heller nå-&lt;br&gt;got att erinra mot den föreslagna uppdelningen av fornminnesbrottet i&lt;br&gt;svårighetsgraderna ringa, normalt och grovt brott. En skärpning utöver&lt;br&gt;vad som gäller för stöld är otänkbar. Med hänsyn till att stölden i de all-&lt;br&gt;ra flesta fall får anses som en mer klandervärd gärning då den riktat sig&lt;br&gt;mot någon som på ett eller annat sätt förvärvat något bör straffskalan för&lt;br&gt;fornminnesbrott till och med ligga något under straffskalan för stöld.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åklagarmyndigheten i Visby åklagardistrikt anser att RAA:s förslag om&lt;br&gt;skärpta bestämmelser synes väl motiverade och sakliga. Om det av något&lt;br&gt;skäl inte anses att det grova brottet skall jämföras med grov stöld kan&lt;br&gt;jämförelse ske med grov skadegörelse (BrB 12:3) för vilket stadgas fäng-&lt;br&gt;else i högst fyra år och där det stadgas att brottet skall anses som grovt&lt;br&gt;om skadan drabbat sak av stor kulturell eller ekonomisk betydelse eller&lt;br&gt;skadan eljest är synnerligen kännbar. Straff för försök bör övervägas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelserna i Kalmar och i Skaraborgs län tillstyrker förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Användningsförbudet för metallsökare bör&lt;br&gt;utvidgas till att gälla hela landet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Göta Hovrätt anser inte att det finns skäl att utvidga användningsförbu-&lt;br&gt;det för metallsökare till att gälla hela landet. Förbud mot att använda&lt;br&gt;metallsökare bör gälla endast där det finns ett akut hot. Den av riksanti-&lt;br&gt;kvarieämbetet bifogade förteckningen över platser som plundrats med&lt;br&gt;metallsökare under 1989 visar inte att det finns ett behov av ett generellt&lt;br&gt;förbud i andra delar av landet än på Öland och Gotland. Möjligen kan&lt;br&gt;det finnas skäl att införa ett sådant förbud även inom vissa delar av&lt;br&gt;Uppland och Västergötland där det finns en stor koncentration av fynd-&lt;br&gt;platser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikspolisstyrelsen anser att frågan om ett generellt förbud omfattande&lt;br&gt;hela landet bör övervägas närmare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polismyndigheterna i Stockholm, Göteborg, Kalmar och Visby tillstyr-&lt;br&gt;ker förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren anser att det finns skäl att utsträcka användningsförbu-&lt;br&gt;det till hela landet. Det kan också finnas skäl att, med hänsyn till vad&lt;br&gt;som nyligen inträffat i fråga om &amp;quot;plundringståg&amp;quot;, överväga om inte ett&lt;br&gt;förbud mot innehav av metallsökare utom i de redan undantagna fallen&lt;br&gt;i 2 kap. 20 § vore ett mer effektivt medel att hindra missbruk. I sam-&lt;br&gt;band därmed borde möjligheten att hindra införsel till Sverige av me-&lt;br&gt;tallsökare också övervägas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överåklagaren vid regionåklagarmyndigheten i Stockholm anser att&lt;br&gt;förbud för användning av metallsökare bör införas för hela landet. Vida-&lt;br&gt;re bör det övervägas om det är möjligt att också förbjuda införande i ri-&lt;br&gt;ket av metallsökare i vissa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överåklagaren vid regionåklagarmyndigheten i Linköping anser att det&lt;br&gt;är mest ändamålsenligt med en utökning av förbudet mot användning&lt;br&gt;av metallsökare till hela landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överåklagaren vid regionåklagarmyndigheten i Malmö anser att om&lt;br&gt;användningsförbudet för metallsökare skall utvidgas till hela landet mås-&lt;br&gt;te detta kombineras med en möjlighet för länsstyrelserna att meddela&lt;br&gt;tillstånd till användning även för annan än militär och yrkesmässig&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överåklagaren vid regionåklagarmyndigheten i Vänersborg tillstyrker&lt;br&gt;förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överåklagaren vid regionåklagarmyndigheten i Västerås anser att i stäl-&lt;br&gt;let för att utvidga användningsförbudet till hela landet kan man lika&lt;br&gt;gärna löpa linan ut och förbjuda innehav av metallsökare utom i de re-&lt;br&gt;dan undantagna fallen. Möjlighet att med licens inneha metallsökare&lt;br&gt;bör införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åklagarmyndigheten i Visby åklagardistrikt användningsförbudet bör&lt;br&gt;omfatta hela landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelserna i Kalmar och i Skaraborgs län tillstyrker förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Reglerna för förverkande bör skärpas&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Rikspolisstyrelsen har ingen erinran mot att förverkandereglerna i KML&lt;br&gt;ses över med inriktning på en skärpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polismyndigheterna i Stockholm, Kalmar och Visby tillstyrker försla-&lt;br&gt;get.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren biträder RAA’s förslag att förverkandereglerna bör ses&lt;br&gt;över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överåklagaren vid regionåklagarmyndigheten i Stockholm anser att&lt;br&gt;förverkandebestämmelserna bör utvidgas. Också bilar och andra red-&lt;br&gt;skap än metallsökare som kommit till användning vid brotten bör kun-&lt;br&gt;na förverkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överåklagaren vid regionåklagarmyndigheten i Linköping anser att en&lt;br&gt;översyn av förverkandereglerna är befogad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överåklagaren vid regionåklagarmyndigheten i Vänersborg stöder för-&lt;br&gt;slaget om att förverkandereglerna skärps och anser att dessa skall utfor-&lt;br&gt;mas efter mönster i 36 kap. I och 2 §§ samt 3 § 1 p. brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överåklagaren vid regionåklagarmyndigheten i Västerås har ingen&lt;br&gt;erinran mot förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åklagarmyndigheten i Visby åklagardistrikt anser att förverkande bör&lt;br&gt;kunna ske även av andra hjälpmedel, såsom fortskaffningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelserna i Kalmar och i Skaraborgs län tillstyrker förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsernas möjligheter att meddela&lt;br&gt;föreskrifter om skydd för fornlämningar och&lt;br&gt;fyndplatser med verkan mot allmänheten bör&lt;br&gt;klarläggas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Kalmar län anser att en översyn bör göras av bestämmel-&lt;br&gt;serna om länsstyrelsens möjlighet till utfyllande verkställighetsföreskrif-&lt;br&gt;ter till KML.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser att det är av vikt att en snar över-&lt;br&gt;syn av gällande bestämmelser sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överåklagaren vid regionåklagarmyndigheten i Stockholm anser att gär-&lt;br&gt;ningsformerna i 2 kap. 21 § 1 p. bör ändras så att också den som trans-&lt;br&gt;porterar och förvarar föremål som enligt 4 § skall tillfalla eller hembju-&lt;br&gt;das staten träffas av straffansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polismyndigheten i Visby och åklagarmyndigheten i Visby åklagardi-&lt;br&gt;strikt anser att en särskild brottsbenämning avseende olovlig hantering&lt;br&gt;av fornfynd bör övervägas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överåklagaren vid regionåklagarmyndigheten i Kalmar och åklagar-&lt;br&gt;myndigheten i Kalmar åklagardistrikt anser att ett nytt brott, förslagsvis&lt;br&gt;benämnt olaga hantering av fornfynd, bör införas. Innehav av fornfynd&lt;br&gt;under omständigheter vilka indicerar avsikt att olovligen tillägna sig&lt;br&gt;godset, straffbelägges. Straffsats - tängelse i högst två år eller i ringa fall&lt;br&gt;böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överåklagaren vid regionåklagarmyndigheten i Vänersborg anser att&lt;br&gt;om det ur principiell synpunkt är möjligt att i lagen inskriva en ständig&lt;br&gt;rätt för staten att återkräva fornfynd oavsett om god tro föreligger eller&lt;br&gt;inte så vore det önskvärt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Kalmar län anser att riktlinjer för samarbete med tull-&lt;br&gt;myndighet samt ökade anslag för hembudspliktiga fornfynd är insatser&lt;br&gt;som bör prioriteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen&lt;br&gt;m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:950) om kulturminnen&lt;br&gt;m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 2 kap. 11, 13, 18-20, 21 och 24 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 21 a och 22 a §§,&lt;br&gt;av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap. Fornminnen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det behövs en särskild utredning för att ta reda på om en fast&lt;br&gt;fornlämning berörs av ett planerat arbetsföretag som innebär att ett stör-&lt;br&gt;re markområde tas i anspråk, skall kostnaden för utredningen betalas av&lt;br&gt;företagaren. Som sådan exploatering räknas t.ex. anläggande av allmän&lt;br&gt;väg, större enskild väg, järnväg, flygfält, anläggning för energiförsörj-&lt;br&gt;ning, större vattenföretag och mer omfattande byggande för bostads-, in-&lt;br&gt;dustri- eller handelsändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om särskild utredning Beslut om särskild utredning&lt;br&gt;fattas av länsstyrelsen. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;fattas av länsstyrelsen. Länsstyrel-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sen skall i beslutet ange vem som&lt;br&gt;skall utföra utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som villkor för tillstånd enligt 12 § får länsstyrelsen ställa upp skäliga&lt;br&gt;krav på särskild undersökning för att dokumentera fornlämningen eller&lt;br&gt;särskilda åtgärder för att bevara den. 1 beslutet om tillstånd skall såvitt&lt;br&gt;möjligt anges den kostnad som åtgärderna beräknas medföra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan länsstyrelsen prövar en ansökan enligt 12 §, får den besluta om&lt;br&gt;en arkeologisk förundersökning av fornlämningen, om det behövs för&lt;br&gt;att få ett tillfredsställande underlag för prövningen eller för att bedöma&lt;br&gt;behovet av att ställa krav på särskild undersökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen skall i beslutet om&lt;br&gt;arkeologisk förundersökning eller&lt;br&gt;särskild undersökning ange vem&lt;br&gt;som skall utföra undersökningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Apparat som kan användas för&lt;br&gt;att på elektronisk väg spåra metall-&lt;br&gt;föremål under markytan (metall-&lt;br&gt;sökare) får inte medföras på fasta&lt;br&gt;fornlämningar annat än vid färd på&lt;br&gt;sådan väg som är upplåten för all-&lt;br&gt;mänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Metallsökare får inte användas&lt;br&gt;inom Gotlands län eller inom liorg-&lt;br&gt;holms och Mörbylånga kommuner i&lt;br&gt;Kalmar län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Metallsökare får inte heller an-&lt;br&gt;vändas inom område där fornfynd&lt;br&gt;av det slag som skall hembjudas en-&lt;br&gt;ligt 4 § andra stycket tidigare har&lt;br&gt;påträffats. Sådant område omfattar&lt;br&gt;fyndplatsen och den omgivande&lt;br&gt;mark där ytterligare fornfynd kan&lt;br&gt;tänkas förekomma med hänsyn till&lt;br&gt;det tidigare fyndets karaktär, fynd-&lt;br&gt;platsens och den omgivande mar-&lt;br&gt;kens utseende samt förekomsten av&lt;br&gt;andra kända fyndplatser i närheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;regeringen bestämmer meddelar fö-&lt;br&gt;reskrifter om den närmare avgräns-&lt;br&gt;ningen av sådant område som avses&lt;br&gt;i andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av vad som sägs i 19&lt;br&gt;§ får metallsökare användas i mili-&lt;br&gt;tär verksamhet och för att yrkes-&lt;br&gt;mässigt söka efter annat än forn-&lt;br&gt;fynd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Apparat som kan användas för&lt;br&gt;att på elektronisk väg spåra metall-&lt;br&gt;föremål under markytan (metall-&lt;br&gt;sökare) får inte användas i landet&lt;br&gt;om inte annat anges i 19 eller 20 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Metallsökare får inte heller med-&lt;br&gt;föras på fasta fornlämningar annat&lt;br&gt;än vid färd på sådan väg som är&lt;br&gt;upplåten för allmänheten, om inte&lt;br&gt;annat anges i 19 eller 20 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av vad som sägs i&lt;br&gt;18 § får metallsökare medföras och&lt;br&gt;användas i militär verksamhet för&lt;br&gt;att söka efter annat än fornfynd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare får utan hinder av vad&lt;br&gt;som sägs i 18 § första stycket me-&lt;br&gt;tallsökare användas i myndigheters&lt;br&gt;verksamhet för all söka efter annat&lt;br&gt;ån fornfynd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990: 428.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ulan hinder av vad som sägs i 18&lt;br&gt;och 19 §§ gäller att metallsökare får&lt;br&gt;medföras och användas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vid undersökningar av forn-&lt;br&gt;lämningar eller platser där forn-&lt;br&gt;fynd påträffats, när undersökningen&lt;br&gt;utförs av riksantikvarieämbetet eller&lt;br&gt;av någon annan efter medgivande&lt;br&gt;av länsstyrelsen eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om länsstyrelsen i annat fall&lt;br&gt;har lämnat tillstånd att medföra&lt;br&gt;och använda metallsökare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet i 18 § att medföra och&lt;br&gt;använda metallsökare gäller inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. riksantikvarieämbetet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. vid sådana undersökningar av&lt;br&gt;fasta fornlämningar eller platser&lt;br&gt;där fornfynd har påträffats som ut-&lt;br&gt;förs av någon annan än riksan-&lt;br&gt;tikvarieämbetet efter medgivande&lt;br&gt;av länsstyrelsen eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om länsstyrelsen i annat fall&lt;br&gt;har lämnat tillstånd att medföra&lt;br&gt;och använda metallsökare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd att medföra och använ-&lt;br&gt;da metallsökare får meddelas endast&lt;br&gt;om sakliga skäl föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till böter eller fängelse i högst&lt;br&gt;sex månader döms den som av&lt;br&gt;uppsåt eller oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. gömmer, skadar, ändrar, av-&lt;br&gt;yttrar eller förvärvar föremål som&lt;br&gt;enligt 4 § skall tillfalla eller hem-&lt;br&gt;bjudas staten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. inte anmäler fornfynd enligt&lt;br&gt;5 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. bryter mot 6 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. bryter mot bestämmelserna i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § andra stycket eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. bryter mot 18 eller 19 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som bryter mot 5 § har för-&lt;br&gt;lorat all rätt på grund av fyndet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Metallsökare som har använts vid&lt;br&gt;brott enligt första stycket 5, skall&lt;br&gt;förklaras förverkad, om del inte är&lt;br&gt;uppenbart oskäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För fornminnesbrott döms till bö-&lt;br&gt;ter eller fängelse i högst sex måna-&lt;br&gt;der den som av uppsåt eller oakt-&lt;br&gt;samhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. tillägnar sig eller eljest förvär-&lt;br&gt;var, gömmer, skadar, ändrar eller&lt;br&gt;avyttrar föremål som enligt 4 §&lt;br&gt;skall tillfalla staten eller hembju-&lt;br&gt;das till staten eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. olovligen rubbar, tar bort, grä-&lt;br&gt;ver ut, täcker över eller genom be-&lt;br&gt;byggelse, plantering eller på annat&lt;br&gt;sätt ändrar eller skadar en fornläm-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om brott som avses i första&lt;br&gt;stycket har begåtts uppsåtligen och&lt;br&gt;är att anse som grovt döms för grovt&lt;br&gt;fornminnesbrott till fängelse i högst&lt;br&gt;fyra år. Vid bedömande av om brot-&lt;br&gt;tet är grovt skall särskilt beaktas om&lt;br&gt;gärningsmannen har visat särskild&lt;br&gt;förslagenhet, om gärningen utförts&lt;br&gt;vanemässigt, avsett fornfynd av stör-&lt;br&gt;re värde eller omfattning eller med-&lt;br&gt;fört en omfattande förstörelse av ett&lt;br&gt;fornminne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För försök eller förberedelse till&lt;br&gt;grovt fornminnesbrott döms till an-&lt;br&gt;svar enligt 23 kap. brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till böter eller fängelse i högst&lt;br&gt;sex månader döms den som av upp-&lt;br&gt;såt eller oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. inte anmäler fornfynd enligt&lt;br&gt;5§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. inte gör sådan anmälan som&lt;br&gt;avses i 10 § andra stycket eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. bryter mot 18 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till ansvar enligt denna paragraf&lt;br&gt;döms inte om ansvar för gärningen&lt;br&gt;kan dömas ut enligt 21 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fornfynd som varit föremål för&lt;br&gt;brott enligt detta kapitel, och som&lt;br&gt;inte enligt 4 § första stycket ändå&lt;br&gt;skall tillfalla staten, skall förklaras&lt;br&gt;förverkat, om det inte är uppenbart&lt;br&gt;oskäligt. I stället för fornfyndet kan&lt;br&gt;dess värde förklaras förverkat. Även&lt;br&gt;annat utbyte av ett sådant brott&lt;br&gt;skall förklaras förverkat, om det in-&lt;br&gt;te är uppenbart oskäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Metallsökare som har använts vid&lt;br&gt;brott enligt detta kapitel skall för-&lt;br&gt;klaras förverkad, om det inte är&lt;br&gt;uppenbart oskäligt. Andra redskap&lt;br&gt;som använts som hjälpmedel vid&lt;br&gt;brott enligt detta kapitel eller deras&lt;br&gt;värde får förklaras förverkade, om&lt;br&gt;del är nödvändigt för all förebygga&lt;br&gt;brott eller det finns andra särskilda&lt;br&gt;skäl till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av länsstyrelsen överkla-&lt;br&gt;gas hos kammarrätten när det gäl-&lt;br&gt;ler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. fastställelse av gränserna för&lt;br&gt;ett fornlämningsområde enligt 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. särskilda ordningsföreskrifter&lt;br&gt;enligt 9 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. fridlysning enligt 9 § eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av länsstyrelsen överkla-&lt;br&gt;gas hos kammarrätten när det gäl-&lt;br&gt;ler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. fastställelse av gränserna för&lt;br&gt;ett fornlämningsområde enligt 2 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. särskilda ordningsföreskrifter&lt;br&gt;enligt 9 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. fridlysning enligt 9 § eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. tillstånd att medföra och an-&lt;br&gt;vända metallsökare enligt 20 §&lt;br&gt;andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller i fråga om be-&lt;br&gt;slut om sådana föreskrifter som av-&lt;br&gt;ses i 19 § tredje stycket och som&lt;br&gt;meddelas av annan myndighet än&lt;br&gt;regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av riksantikvarieämbetet&lt;br&gt;enligt 16 § överklagas hos kam-&lt;br&gt;marrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut i övrigt enligt detta kapi-&lt;br&gt;tel av länsstyrelsen eller riksanti-&lt;br&gt;kvarieämbetet får överklagas hos&lt;br&gt;regeringen, om inte annat följer av&lt;br&gt;25 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen får överklaga läns-&lt;br&gt;styrelsens beslut enligt 2 § andra&lt;br&gt;stycket, 9 § första-fjärde styckena&lt;br&gt;och 12 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. tillstånd att medföra och an-&lt;br&gt;vända metallsökare enligt 20 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av riksantikvarieämbetet&lt;br&gt;enligt 16 § överklagas hos kam-&lt;br&gt;marrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut i övrigt enligt detta kapi-&lt;br&gt;tel av länsstyrelsen eller riksanti-&lt;br&gt;kvarieämbetet får överklagas hos&lt;br&gt;regeringen, om inte annat följer av&lt;br&gt;25 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen får överklaga läns-&lt;br&gt;styrelsens beslut enligt 2 § andra&lt;br&gt;stycket, 9 § första-fjärde styckena&lt;br&gt;och 12 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde den 1991-01-15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt O. Hamdahl, regeringsrådet Bertil&lt;br&gt;Werner, justitierådet Ulf Gad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 10 januari 1991 har re-&lt;br&gt;geringen på hemställan av statsrådet Göransson beslutat inhämta lagrå-&lt;br&gt;dets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (1988:950) om kul-&lt;br&gt;turminnen m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn&lt;br&gt;Kerstin Fredriksson.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 19 § föreligger generell rätt att medföra och använda metallsö-&lt;br&gt;kare i militär verksamhet för att söka efter annat än fornfynd och gener-&lt;br&gt;ell rätt att använda metallsökare i myndigheters verksamhet för samma&lt;br&gt;ändamål. Vidare har riksantikvarieämbetet enligt 20 § första stycket 1.&lt;br&gt;generell rätt att medföra och använda metallsökare. Ytterligare möjlig-&lt;br&gt;heter till undantag från förbudet i 18 § mot att medföra och använda&lt;br&gt;metallsökare föreligger enligt 20 § första stycket 2. och 3. I det i 2. an-&lt;br&gt;givna fallet krävs dock att fråga är om undersökning till vilken länssty-&lt;br&gt;relsen lämnat medgivande och i fallet under 3. att länsstyrelsen, om skäl&lt;br&gt;därtill föreligger, lämnar tillstånd att medföra och använda metallsöka-&lt;br&gt;re.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet anser att bestämmelserna blir mera överskådliga om de ge-&lt;br&gt;nerella undantagen från förbudet i 18 § förs samman i 19 § och de fall&lt;br&gt;där undantaget är beroende av beslut av länsstyrelsen tas in i 20 § och&lt;br&gt;förordar därför att dessa paragrafer får följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet i 18 § att medföra och använda metallsökare gäller inte riks-&lt;br&gt;antikvarieämbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av förbudet i 18 § får metallsökare medföras och använ-&lt;br&gt;das i militär verksamhet för att söka efter annat än fornfynd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare får utan hinder av vad som sägs i 18 § första stycket metallsö-&lt;br&gt;kare användas i myndigheters verksamhet för att söka efter annat än&lt;br&gt;fornfynd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av 18 § får metallsökare medföras och användas vid sådana&lt;br&gt;undersökningar av fasta fornlämningar eller platser där fornfynd har på-&lt;br&gt;träffats som efter medgivande av länsstyrelsen utförs av någon annan än&lt;br&gt;riksantikvarieämbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen får även i annat fall lämna tillstånd att använda och Prop. 1990/91:123&lt;br&gt;medföra metallsökare, om skäl därtill föreligger. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet anser att vad som anges i motiven som exempel på fall där gär-&lt;br&gt;ningsmannen visat särskild förslagenhet och brottet därför är att anse&lt;br&gt;som grovt kommer till tydligare uttryck om andra stycket andra me-&lt;br&gt;ningen utformas på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om gär-&lt;br&gt;ningsmannen har använt särskild utrustning eller annars visat särskild&lt;br&gt;förslagenhet, om gärningen utförts vanemässigt, avsett fornfynd av större&lt;br&gt;värde eller omfattning eller medfört en omfattande förstörelse av ett&lt;br&gt;fornminne.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Innehållsförteckning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens lagförslag &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 mars 1991 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Inledning&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Allmän motivering&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrund&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Straffskärpning för vissa brott mot kultur-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;minneslagen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förbud mot användning av metallsökare&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Beslut om vem som skall utföra arkeologiska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;undersökningar m.m. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Upprättat lagförslag&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Specialmotivering&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Hemställan&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Beslut&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga I&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksantikvarieämbetets skrivelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissammanställning över riksantikvarieämbetet&lt;br&gt;och statens historiska museers skrivelse med&lt;br&gt;förslag om skärpta straffbestämmelser m.m. för&lt;br&gt;missbruk av metallsökare på fornminnen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådsremissens lagförslag &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets yttrande &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 98144, Stockholm 1991&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>delvis bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:KrU30</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1991-03-20 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1991-03-20 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1991-03-21 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1991-04-08 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Moderaterna</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 22:54:53</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GE03123</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:28:25</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Kulturutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 22:54:53</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GE03123</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199091__123.pdf</filnamn>
<filstorlek>1854513</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>om fornminnesbrott m.m.</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/B8672D83-DC6D-46A5-94B0-C29C55840409</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1990/91:KrU30</uppgift>
<ref_dok_id>GE01KrU30</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>KrU30</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Fornminnesbrott m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:123&lt;br/&gt;
Fornminnesbrott m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Kr21</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr21</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:123 Fornminnesbrott m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:123&lt;br/&gt;
Fornminnesbrott m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Kr22</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr22</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:123 Fornminnesbrott m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:123&lt;br/&gt;
Fornminnesbrott m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Kr23</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr23</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:123 Fornminnesbrott m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Göran Ericsson  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:123&lt;br/&gt;
Fornminnesbrott m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Kr22</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr22</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:123 Fornminnesbrott m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Göran Ericsson  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Jerry Martinger  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:123&lt;br/&gt;
Fornminnesbrott m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Kr21</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr21</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:123 Fornminnesbrott m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Jerry Martinger  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Margareta Fogelberg  m.fl. (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:123&lt;br/&gt;
Fornminnesbrott m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Kr23</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr23</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:123 Fornminnesbrott m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Margareta Fogelberg  m.fl. (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>