<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2228372</hangar_id>
 <dok_id>GE03118</dok_id>
 <rm>1990/91</rm>
 <beteckning>118</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1990/91:118</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>118</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1991-03-07 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:40:14</systemdatum>
 <publicerad>2007-12-19 16:59:56</publicerad>
 <titel>med förslag tilllag om särskild kontroll av vissa utlänningar, m.m.</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GE03118/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GE03118</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GE03118</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1990/91:118&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;med förslag till lag om särskild kontroll av&lt;br&gt;vissa utlänningar, m. m.&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03118/prop_199091__118-1.png" style="width:34pt;height:43pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i&lt;br&gt;bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 7 mars 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingvar Carlsson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Maj-Lis Lööw&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås en lag om särskild kontroll av vissa utlänningar.&lt;br&gt;Den nya lagen skall ersätta den nuvarande terrorist lagen (1989:530) och&lt;br&gt;en bestämmelse i utlänningslagen (1989:529) om utvisning med hänsyn&lt;br&gt;till rikets säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bekämpandet av terrorism ges hög prioritet i praktiskt taget alla stater.&lt;br&gt;Liksom andra länder måste Sverige skydda sig mot terroristhandlingar.&lt;br&gt;Befolkningen i vårt land — både våra egna medborgare och de utlänningar&lt;br&gt;som bor här — har ett självklart anspråk på att de svenska statsmakterna&lt;br&gt;söker bereda ett sådant skydd med medel som är godtagbara i ett demokra-&lt;br&gt;tiskt samhälle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att vi så långt som möjligt skall kunna skydda oss mot terroristak-&lt;br&gt;tioner måste vi arbeta efter olika linjer; det internationella samarbetet&lt;br&gt;måste fungera, den polisiära organisationen måste vara effektiv och vi&lt;br&gt;måste ha en ändamålsenlig straff- och processlagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 propositionen konstateras att särskilda bestämmelser alltjämt behövs&lt;br&gt;som ger utrymme för att avlägsna sådana utlänningar ur landet som med&lt;br&gt;hänsyn till risken för terroristhandlingar bedöms som farliga. Enligt den&lt;br&gt;föreslagna lagen skall en utlänning kunna utvisas, om det med hänsyn till&lt;br&gt;vad som är känt om hans tidigare verksamhet och övriga omständigheter&lt;br&gt;kan befaras att han kommer att begå eller medverka till en brottslig&lt;br&gt;gärning som innefattar våld, hot eller tvång för politiska syften (det person-&lt;br&gt;liga rekvisitet). Finns grund för avvisning eller utvisning enligt utlännings-&lt;br&gt;lagens regler skall dock i första hand dessa bestämmelser tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget innebär att det s. k. organisationsrekvisitet utmönstras. Detta&lt;br&gt;rekvisit, som syftar till att koppla samman utlänningen med en viss organi-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sation som kan befaras begå terroristhandlingar här i landet, har ansetts&lt;br&gt;svårt att tillämpa och kan dessutom leda till oönskade ”stämplingseffek-&lt;br&gt;ter”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den nu gällande terroristlagen kan endast risken for terrorhand-&lt;br&gt;lingar här i landet beaktas. 1 propositionen föreslås att även brottslig&lt;br&gt;gärning i en främmande stat kan beaktas vid tillämpning av den föreslagna&lt;br&gt;lagens bestämmelse om utvisning. Undantag skall göras för en sådan&lt;br&gt;gärning i främmande stat som har övervägande karaktär av politiskt brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige tillämpar av tradition en vidsträckt asylrätt. Det innebär bl. a.&lt;br&gt;att vi inte sänder tillbaka ens en utlänning som begått våldsdåd av allvar-&lt;br&gt;ligt slag till ett land där han löper risk för politisk förföljelse. I den nya&lt;br&gt;lagen föreslås därför bestämmelser om inhibition av verkställighet av utvis-&lt;br&gt;ningsbeslut som överensstämmer med nu gällande regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till den nya lagen överförs den nuvarande bestämmelsen att regeringen&lt;br&gt;skall ompröva utvisningsbeslutet och beslutet om inhibition när det finns&lt;br&gt;skäl till det. Bestämmelsen kompletteras nu på så sätt att rikspolisstyrelsen&lt;br&gt;åläggs att årligen anmäla till regeringen om det finns skäl att ompröva ett&lt;br&gt;beslut om utvisning som har inhiberats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För fall då inhibition meddelats gäller för närvarande att regeringen får&lt;br&gt;föreskriva inskränkningar och villkor i fråga om utlänningens vistelseort&lt;br&gt;(s. k. kommunarrest), byte av bostad och anställning samt anmälnings-&lt;br&gt;plikt. Vidare blir i sådana fall terroristlagens bestämmelser om särskilda&lt;br&gt;tvångsmedel, t. ex. husrannsakan och hemlig teleavlyssning, automatiskt&lt;br&gt;tillämpliga. I den nya lagen föreslås av främst rättssäkerhetshänsyn bety-&lt;br&gt;delsefulla förändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslaget skall det inte längre finnas möjlighet att föreskriva om&lt;br&gt;5. k. kommunarrest. Vidare skall det inte längre vara möjligt att föreskriva&lt;br&gt;villkor om byte av bostad och anställning. Däremot behålls bestämmelser-&lt;br&gt;na om anmälningsplikt, dvs. en skyldighet för utlänningen att på vissa&lt;br&gt;tider anmäla sig hos en polismyndighet. Vidare behålls möjligheterna till&lt;br&gt;husrannsakan, hemlig teleavlyssning m. fl. tvångsåtgärder i spaningssyfte.&lt;br&gt;Tillämpningen av dessa bestämmelser har dock gjorts beroende av att&lt;br&gt;regeringen i varje enskilt fall förordnar härom. Förutsättningarna för att i&lt;br&gt;det särskilda fallet tillgripa tvångsmedel har också skärpts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreslås en regel som innebär att ett beslut om anmälningsplikt&lt;br&gt;eller ett förordnande om befogenhet att tillämpa tvångsmedelsbestämmel-&lt;br&gt;serna skall ha en giltighetstid på högst tre år, räknat från dagen för beslutet&lt;br&gt;om utvisning. För att beslutet skall kunna få längre varaktighet krävs att&lt;br&gt;det finns risk för att utlänningen även i fortsättningen kommer att medver-&lt;br&gt;ka till terroraktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande beslutsbefogenheten i terroristärenden föreslås inga föränd-&lt;br&gt;ringar i fråga om själva utvisningsbeslutet och de inledande besluten&lt;br&gt;angående anmälningsplikt och tvångsmedel. Det innebär att regeringen&lt;br&gt;även i fortsättningen skall ta ställning i dessa frågor. Liksom tidigare skall&lt;br&gt;sådana beslut föregås av förhandling. Det föreslås dock att förhandling&lt;br&gt;skall kunna undvaras, om ärendet är synnerligen brådskande. Förhand-&lt;br&gt;lingen skall enligt förslaget hållas av allmän domstol. För att stärka dom-&lt;br&gt;stolens roll i terroristärenden föreslås att domstolen på begäran av rege-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ringen skall kunna avge yttrande. Yttrandet skall inte vara bindande for Prop. 1990/91: 118&lt;br&gt;regeringen. Även andra ändringar beträffande proceduren föreslås, avsed-&lt;br&gt;da att förbättra förfarandet och höja rättssäkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller anmälningsplikt och befogenhet att tillämpa tvångsmedels-&lt;br&gt;bestämmelserna efter treårsfristens utgång föreslås att allmän domstol på&lt;br&gt;ansökan av rikspolisstyrelsen skall pröva sådana frågor. Domstolens beslut&lt;br&gt;skall ha en giltighetstid på tre år. Någon yttersta tidsgräns för åtgärder av&lt;br&gt;det här slaget föreslås dock inte. Domstolens beslut skall efter överklagan-&lt;br&gt;de från utlänningens sida kunna överprövas i vanlig ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen läggs även fram vissa förslag som gäller sekretess, parla-&lt;br&gt;mentarisk kontroll samt förhållandet mellan terroristlagstiftningen och&lt;br&gt;strafflagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen föreslås att bestämmelserna i utlänningslagen om utvisning&lt;br&gt;med hänsyn till rikets säkerhet (4 kap. 11 §) förs över till den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya lagen och följdändringar i utlänningslagen, rättshjälpslagen&lt;br&gt;(1972:429), sekretesslagen (1980:100) och lagen (1965:94) om polisregis-&lt;br&gt;ter m. m. föreslås träda i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om särskild kontroll av vissa utlänningar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § En utlänning som inte avvisas eller utvisas enligt utlänningslagen&lt;br&gt;(1989:529), får utvisas ur landet enligt denna lag, om det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. behövs av hänsyn till rikets säkerhet, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. med hänsyn till vad som är känt om utlänningens tidigare verksamhet&lt;br&gt;och övriga omständigheter kan befaras att han kommer att begå eller&lt;br&gt;medverka till brottslig gärning som innefattar våld, hot eller tvång för&lt;br&gt;politiska syften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket 2 gäller inte när fara föreligger for sådan gärning i annan&lt;br&gt;stat som har övervägande karaktär av politiskt brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Beslut om utvisning meddelas av regeringen. Frågan tas upp på&lt;br&gt;ansökan av rikspolisstyrelsen eller av regeringen självmant.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en polismyndighet, en länsstyrelse eller statens invandrarverk finner&lt;br&gt;anledning att anta att ett beslut om utvisning enligt 1 § bör meddelas, skall&lt;br&gt;myndigheten anmäla detta till rikspolisstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Om ärendet inte är synnerligen brådskande skall yttrande inhämtas&lt;br&gt;från statens invandrarverk och förhandling hållas i ärendet vid en tings-&lt;br&gt;rätt, innan regeringen meddelar beslut om utvisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns skäl för det, skall yttrande inhämtas även från den tingsrätt&lt;br&gt;som håller förhandlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om förhandling och om yttrande får fattas av det statsråd som&lt;br&gt;har till uppgift att föredra ärenden enligt lagen, eller den tjänsteman som&lt;br&gt;statsrådet bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Beslut om utvisning skall förenas med förbud för utlänningen att&lt;br&gt;utan tillstånd av regeringen återvända till Sverige. Förbudet meddelas för&lt;br&gt;en viss tid eller utan tidsbegränsning. I beslutet skall utlänningen, om&lt;br&gt;förbudet är tidsbegränsat, upplysas om vilken dag förbudet upphör att&lt;br&gt;gälla. Han skall vidare upplysas om den påföljd som en överträdelse av&lt;br&gt;förbudet kan medföra enligt 24 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § I ärenden enligt denna lag gäller i tillämpliga delar 4 kap. 15 §, 5 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §, 6 kap. 4§ andra stycket, 5§ andra stycket och 6 — 11 §§, 7 kap. 7§, 8&lt;br&gt;kap. 1—6, 14 och 16 §§, 9 kap. 1 — 3 §§ samt 11 kap. 5 och 6 §§ utlännings-&lt;br&gt;lagen (1989:529).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhandling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Förhandling enligt 3 § skall hållas vid Stockholms tingsrätt eller, om&lt;br&gt;särskilda skäl talar mot att förhandlingen hålls där, vid en annan tingsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid förhandlingen skall utlänningen höras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikspolisstyrelsen skall vid förhandlingen vara utlänningens motpart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrätten får bestämma att även andra än utlänningen skall höras vid&lt;br&gt;förhandlingen. Om någon av parterna åberopar muntlig eller skriftlig&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bevisning, prövar rätten om bevisningen skall tillåtas. Därvid tillämpas 35 Prop. 1990/91:118&lt;br&gt;kap. 7 § rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om inställelse till förhandlingen tillämpas 6 kap. 13 § utlännings-&lt;br&gt;lagen (1989:529).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Vid förhandlingen skall noga utredas de omständigheter som kan&lt;br&gt;inverka på hur ärendet blir avgjort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikspolisstyrelsen skall redogöra för omständigheterna i ärendet och ges&lt;br&gt;tillfälle att ställa frågor till utlänningen och andra som hörs i ärendet.&lt;br&gt;Rikspolisstyrelsen skall även lämna andra upplysningar som behövs för att&lt;br&gt;genomföra förhandlingen. Utlänningen skall få tillfälle att ange sin stånd-&lt;br&gt;punkt och att uttala sig om de omständigheter som åberopas i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom frågor och påpekanden skall rätten försöka avhjälpa otydligheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och ofullständigheter i de uppgifter som lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid förhandlingen tillämpas 6 kap. 14§ andra stycket och 15§ utlän-&lt;br&gt;ningslagen (1989:529).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättens yttrande enligt 3 § får grundas även på handlingar eller annat&lt;br&gt;material som enligt 14 kap. 5§ första stycket sekretesslagen (1980:100)&lt;br&gt;inte får lämnas ut till parter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvar och uppsikt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § En utlänning får tas i förvar, om det finns ett beslut om utvisning&lt;br&gt;enligt denna lag eller om det är sannolikt att ett sådant beslut kommer att&lt;br&gt;meddelas och det finns anledning anta att utlänningen annars kommer att&lt;br&gt;hålla sig undan eller bedriva brottslig verksamhet i Sverige eller hans&lt;br&gt;identitet är oklar. Om utlänningen är under sexton år, får han inte utan&lt;br&gt;synnerliga skäl tas i förvar. Detsamma gäller hans vårdnadshavare eller en&lt;br&gt;av dem, om de är flera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under de förutsättningar som anges i första stycket kan utlänningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ställas under uppsikt, om detta är tillräckligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Om frågan om utvisning ännu inte har förts till regeringen, får rikspo-&lt;br&gt;lisstyrelsen besluta att utlänningen skall tas i förvar eller ställas under&lt;br&gt;uppsikt, även om förutsättningarna i 8§ inte är för handen. Ett sådant&lt;br&gt;beslut skall genast anmälas till regeringen. Det statsråd som har till uppgift&lt;br&gt;att föredra ärenden enligt denna lag skall snarast pröva om åtgärden skall&lt;br&gt;bestå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hinder mot verkställighet m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Om regeringen har beslutat om utvisning enligt denna lag men&lt;br&gt;hinder som anges i 8 kap. 1 — 4 §§ utlänningslagen (1989:529) möter mot&lt;br&gt;att beslutet verkställs eller om beslutet av någon annan särskild anledning&lt;br&gt;inte bör verkställas, skall regeringen förordna att verkställighet tills vidare&lt;br&gt;inte får ske (inhibition).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvisningsbeslutet och förordnandet om inhibition skall prövas på nytt&lt;br&gt;när det finns skäl till det. Så länge utvisningsbeslutet fortfarande gäller&lt;br&gt;men inte har kunnat verkställas, skall rikspolisstyrelsen före utgången av&lt;br&gt;varje kalenderår efter det då beslutet meddelades anmäla hos regeringen&lt;br&gt;huruvida det finns skäl för prövning av beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Regeringen får besluta att utlänningen på vissa tider skall anmäla sig&lt;br&gt;hos en polismyndighet (anmälningsplikt), om ett beslut om utvisning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt denna lag tills vidare inte skall verkställas på grund av inhibition. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;7&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om utvisningsbeslutet grundas på 1 § första stycket 2, får regeringen också Prop. 1990/91:118&lt;br&gt;besluta att 19 — 22 §§ skall tillämpas på utlänningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket tillämpas också, om ett beslut om avvisning eller utvis-&lt;br&gt;ning enligt utlänningslagen (1989:529) inte kan verkställas och det förelig-&lt;br&gt;ger sådana omständigheter beträffande utlänningen som avses i 1 § första&lt;br&gt;stycket 1 eller 2. Innan beslutet meddelas skall förhandling hållas. Om det&lt;br&gt;finns skäl för det, skall även yttrande inhämtas enligt 3§. Vid förhandling-&lt;br&gt;en tillämpas 6 och 7 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Ett beslut av regeringen enligt 11 § gäller i längst tre år räknat från&lt;br&gt;dagen för beslutet om avlägsnande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Om regeringen inte har förordnat om inhibition, skall ett beslut om&lt;br&gt;utvisning enligt denna lag verkställas så snart det kan ske. Rikspolisstyrel-&lt;br&gt;sen skall svara för verkställigheten. Regeringen får dock förordna att en&lt;br&gt;annan myndighet skall ombesörja verkställigheten. För verkställighet av&lt;br&gt;ett beslut om utvisning skall regeringen meddela sådana anvisningar som&lt;br&gt;avses i 4 kap. 12 § andra stycket utlänningslagen (1989:529).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den verkställande myndigheten finner att verkställigheten inte kan&lt;br&gt;genomföras eller att ytterligare besked behövs, skall myndigheten under-&lt;br&gt;rätta regeringen om detta. Det statsråd som har till uppgift att föredra&lt;br&gt;ärenden enligt denna lag får besluta att verkställighet inte skall ske innan&lt;br&gt;regeringen har prövat huruvida förordnande om inhibition skall meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmälningsplikt och tvångsmedel efter beslut av domstol&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Bedöms i fall som avses i 11 § risk föreligga för att utlänningen begår&lt;br&gt;eller medverkar till brott mot rikets säkerhet eller brott som anges i 1 §&lt;br&gt;första stycket 2 efter utgången av den i 12 § angivna treårsfristen, får&lt;br&gt;anmälningsplikt beslutas även för tid efter denna frists utgång. På motsva-&lt;br&gt;rande grunder får förordnas att 19 — 22 §§ skall tillämpas på utlänningen&lt;br&gt;för sådan tid, om risken avser brott som anges i 1 § första stycket 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor som avses i första stycket prövas av Stockholms tingsrätt på&lt;br&gt;ansökan av rikspolisstyrelsen. Beslut i en sådan fråga skall meddelas för en&lt;br&gt;viss tid och högst tre år, räknat från den dag då beslutet skall börja tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För förfarandet vid rätten gäller, utom i de hänseenden som anges i&lt;br&gt;fjärde stycket, vad som är föreskrivet om mål som rör allmänt åtal för&lt;br&gt;brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i sex måna-&lt;br&gt;der.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvångsmedel enligt 24 och 25 kap. rättegångsbalken får inte tillgripas.&lt;br&gt;En skriftlig berättelse eller en uppteckning eller upptagning av en sådan&lt;br&gt;berättelse som avses i 35 kap. 14 § rättegångsbalken får åberopas som bevis.&lt;br&gt;Bestämmelsen i 14 kap. 5§ andra stycket andra meningen sekretesslagen&lt;br&gt;(1980:100) gäller inte. Beslutet får grundas även på handlingar eller annat&lt;br&gt;material som enligt första stycket samma paragraf inte får lämnas ut till&lt;br&gt;parter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § I de mål som avses i 14 § får rätten, om det finns skäl till det, besluta&lt;br&gt;om anmälningsplikt eller förordna om tillämpning av 19 — 22 §§ för tiden&lt;br&gt;till dess ärendet har avgjorts slutligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättens beslut i de mål som avses i 14 § gäller omedelbart, om inte något&lt;br&gt;annat förordnas. Om ett tidigare meddelat beslut gäller då ärendet avgörs,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;får rätten bestämma att det nya beslutet skall börja tillämpas forst när Prop. 1990/91: 118&lt;br&gt;giltighetstiden for det tidigare har gått ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Om det på grund av ändrade förhållanden finns skäl till det, får&lt;br&gt;rikspolisstyrelsen häva eller i for utlänningen förmånlig riktning ändra ett&lt;br&gt;beslut som rätten har meddelat enligt 14 §. Styrelsen får också besluta om&lt;br&gt;tillfällig lättnad och vidta omedelbart erforderlig jämkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Ett beslut av rätten enligt 14 § upphör att gälla, om utvisningsbeslu-&lt;br&gt;tet verkställs eller upphävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda bestämmelser om tvångsmedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Bestämmelserna i 19 — 22 §§ tillämpas i fråga om en utlänning i den&lt;br&gt;mån regeringen eller domstolen har bestämt det enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Utlänningen får underkastas husrannsakan, kroppsvisitation eller&lt;br&gt;kroppsbesiktning, om det är av betydelse för att utröna om utlänningen&lt;br&gt;eller en organisation eller grupp som han tillhör eller verkar för planlägger&lt;br&gt;eller förbereder någon gärning som innebär våld, hot eller tvång för poli-&lt;br&gt;tiska syften och som innefattar brott för vilket lindrigare straff än fängelse i&lt;br&gt;två år inte är föreskrivet. Det är också tillåtet att ta fingeravtryck av utlän-&lt;br&gt;ningen och fotografera honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordnande om åtgärder enligt första stycket meddelas av rikspolissty-&lt;br&gt;relsen eller en polismyndighet. I fråga om sådana åtgärder gäller i övrigt 28&lt;br&gt;kap. rättegångsbalken i tillämpliga delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § För ett sådant ändamål som avses i 19 § första stycket kan rätten, om&lt;br&gt;det finns synnerliga skäl, meddela rikspolisstyrelsen eller en polismyndig-&lt;br&gt;het tillstånd enligt 27 kap. rättegångsbalken till hemlig teleavlyssning eller,&lt;br&gt;om det är tillräckligt, hemlig teleövervakning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten kan för ett sådant ändamål som avses i 19 § första stycket, om det&lt;br&gt;finns synnerliga skäl, även meddela rikspolisstyrelsen eller en polismyn-&lt;br&gt;dighet tillstånd att närmare undersöka, öppna eller granska post- eller&lt;br&gt;telegrafförsändelser, brev, andra slutna handlingar eller paket som har&lt;br&gt;ställts till utlänningen eller som avsänts från honom och som påträffas vid&lt;br&gt;husrannsakan, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning eller som finns hos&lt;br&gt;posten, telegrafen, järnvägen eller annan befordringsanstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det tillstånd som avses i andra stycket kan rätten förordna att en&lt;br&gt;försändelse som avses i tillståndet och som ankommer till en befordrings-&lt;br&gt;anstalt, skall hållas kvar till dess den närmare undersökts, öppnats eller&lt;br&gt;granskats. Förordnandet skall innehålla underrättelse om att meddelande&lt;br&gt;om åtgärden inte får lämnas till avsändaren, mottagaren eller någon an-&lt;br&gt;nan, utan tillstånd av den som har begärt åtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § Det tillstånd som avses i 20 § skall meddelas att gälla för en viss tid&lt;br&gt;som inte överstiger en månad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om tillstånd prövas av Stockholms tingsrätt på yrkande av riks-&lt;br&gt;polisstyrelsen eller en polismyndighet. Rättens beslut om tillstånd gäller&lt;br&gt;omedelbart. I fråga om förfarandet tillämpas i övrigt 27 kap. rättegångs-&lt;br&gt;balken på motsvarande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § En upptagning eller uppteckning som har gjorts vid hemlig teleav-&lt;br&gt;lyssning skall granskas snarast möjligt. Granskningen får utföras endast av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rätten, rikspolisstyrelsen, en polismyndighet eller en åklagare. Om upptag- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;9&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningen eller uppteckningen innehåller något som inte är av betydelse för Prop. 1990/91: 118&lt;br&gt;det ändamål som har föranlett avlyssningen, skall den i denna del omedel-&lt;br&gt;bart förstöras efter granskningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En försändelse eller någon annan handling som omfattas av tillstånd&lt;br&gt;enligt 20 § får inte närmare undersökas, öppnas eller granskas av någon&lt;br&gt;annan än rätten, rikspolisstyrelsen, en polismyndighet eller en åklagare. En&lt;br&gt;sådan handling skall undersökas snarast möjligt. När undersökningen har&lt;br&gt;slutförts, skall en försändelse som finns hos en befordringsanstalt tillställas&lt;br&gt;den till vilken försändelsen är ställd och en annan handling återlämnas till&lt;br&gt;den hos vilken handlingen påträffats, om den inte tas i beslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straff&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § Till fängelse i högst ett år eller, när omständigheterna är mildrande,&lt;br&gt;till böter döms&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den som hjälper en utlänning som är underkastad förbud enligt 4§ att&lt;br&gt;komma in i Sverige,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den som hindrar eller försöker hindra verkställighet av ett beslut om&lt;br&gt;utvisning enligt denna lag, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. en utlänning som bryter mot anmälningsplikt som har beslutats enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 eller 14§§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För försök eller förberedelse till brott som avses i första stycket 1 döms&lt;br&gt;till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en utlänning under den tid då han står under åtal för brott enligt&lt;br&gt;första stycket 3 fortsätter att begå sådant brott, skall vad han gjort sig&lt;br&gt;skyldig till före varje åtal anses som ett särskilt brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 § Till fängelse i högst ett år eller, om brottet är ringa, till böter döms&lt;br&gt;en utlänning som uppehåller sig i Sverige fastän han enligt ett verkställt&lt;br&gt;beslut om utvisning enligt denna lag inte har haft rätt att återvända hit.&lt;br&gt;Detta gäller dock inte om utlänningen har flytt hit för att undgå förföljelse&lt;br&gt;som avses i 3 kap. 2§ utlänningslagen (1989:529).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ringa fall skall åtal för brott enligt första stycket inte väckas annat än&lt;br&gt;om det är påkallat från allmän synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övriga bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 § Om regeringen handlägger ett ärende om utvisning enligt denna lag,&lt;br&gt;får åtal inte utan regeringens medgivande väckas mot utlänningen innan&lt;br&gt;regeringen avgjort ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 § Beslut av rikspolisstyrelsen i en fråga som avses i 16§ får inte&lt;br&gt;överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991, då lagen (1989:530) om åtgärder&lt;br&gt;för att förebygga våldsdåd med internationell bakgrund (terroristlag) skall&lt;br&gt;upphöra att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 10 § andra stycket, 11 § första stycket samt 12 — 16 §§&lt;br&gt;tillämpas även när regeringen enligt 17§ första stycket terroristlagen&lt;br&gt;(1989:530), 73 § utlänningslagen (1980:376), 8§ lagen (1973:162) om sär-&lt;br&gt;skilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell&lt;br&gt;bakgrund eller 51 § tredje stycket utlänningslagen (1954:193) har förord-&lt;br&gt;nat att avvisnings- eller utvisningsbeslut ej skall verkställas. Bestämmel-&lt;br&gt;serna i 11 § andra stycket samt 12 — 16 §§ är tillämpliga också när beslut om&lt;br&gt;avvisning eller utvisning har meddelats enligt terroristlagen (1989:530)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller utlänningslagen (1980:376) och när beslut om avvisning, förpassning,&lt;br&gt;förvisning eller utvisning har meddelats enligt utlänningslagen (1954:193).&lt;br&gt;Är någon vid ikraftträdandet underkastad anmälningsplikt enligt äldre&lt;br&gt;bestämmelser, gäller dock beslutet härom, även om den i 12 § angivna&lt;br&gt;treårsfristen har gått till ända, intill utgången av december 1991, om det ej&lt;br&gt;har upphävts dessförinnan. Om bestämmelserna i 19 — 22 §§ terroristlagen&lt;br&gt;(1989:530) är tillämpliga på någon vid ikraftträdandet, tillämpas bestäm-&lt;br&gt;melserna i 19 — 22 §§ denna lag på honom intill samma tidpunkt, om ej&lt;br&gt;annat följer av förordnande som meddelas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av 23 § punkterna 1 och 2 samt 24 § likställs med förbud&lt;br&gt;och beslut om utvisning som där avses motsvarande beslut enligt äldre lag.&lt;br&gt;Med föreskrift enligt 23 § punkt 3 likställs motsvarande föreskrifter som&lt;br&gt;meddelats enligt äldre lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det i en lag eller i en annan författning hänvisas till en föreskrift som&lt;br&gt;har ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya&lt;br&gt;bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 4 kap. 11 och 14 §§, 6 kap. 2 och 3 §§, 7 kap. 15&lt;br&gt;och 16 §§, 8 kap. 10 och 12 §§, 10 kap. 3 och 4§§, rubriken närmast före 4&lt;br&gt;kap. 11 § utlänningslagen (1989:529) samt övergångsbestämmelserna till&lt;br&gt;nämnda lag skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvisning av hänsyn till rikets sä- Utvisning i vissa andra fall&lt;br&gt;kerhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;H§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om utvisning av hänsyn till rikets&lt;br&gt;säkerhet och på grund av befarad&lt;br&gt;brottslighet som innefattar våld, hot&lt;br&gt;eller tvång för politiska syften finns&lt;br&gt;bestämmelser i lagen (1991:000)&lt;br&gt;om särskild kontroll av vissa utlän-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det behövs av hänsyn till ri-&lt;br&gt;kets säkerhet, får regeringen utvisa&lt;br&gt;en utlänning eller besluta om in-&lt;br&gt;skränkningar och villkor i fråga om&lt;br&gt;utlänningens vistelseort, byte av bo-&lt;br&gt;stad och anställning samt anmäl-&lt;br&gt;ningsplikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ärenden enligt första stycket&lt;br&gt;skall förhandling hållas. Därvid&lt;br&gt;tillämpas reglerna om förhandling i&lt;br&gt;6 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När statens invandrarverk beslutar om avvisning eller utvisning, får&lt;br&gt;beslutet förenas med förbud för utlänningen att under viss tid återvända&lt;br&gt;till Sverige utan tillstånd av invandrarverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En dom eller ett beslut om utvis-&lt;br&gt;ning enligt 7 eller 11 § skall innehål-&lt;br&gt;la förbud för utlänningen att åter-&lt;br&gt;vända till Sverige under viss tid el-&lt;br&gt;ler utan tidsbegränsning. I domen&lt;br&gt;eller beslutet skall utlänningen upp-&lt;br&gt;lysas om vilken dag förbudet upp-&lt;br&gt;hör att gälla och om den påföljd&lt;br&gt;som överträdelse av förbudet kan&lt;br&gt;medföra enligt 10 kap. 4§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En dom eller ett beslut om utvis-&lt;br&gt;ning på grund av brott skall innehål-&lt;br&gt;la förbud för utlänningen att åter-&lt;br&gt;vända till Sverige under viss tid el-&lt;br&gt;ler utan tidsbegränsning. I domen&lt;br&gt;eller beslutet skall utlänningen upp-&lt;br&gt;lysas om vilken dag förbudet upp-&lt;br&gt;hör att gälla och om den påföljd&lt;br&gt;som överträdelse av förbudet kan&lt;br&gt;medföra enligt 10 kap. 4§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§‘&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utlänning som har fyllt sexton år får tas i förvar om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. hans identitet är oklar vid ankomsten till Sverige eller när han däref-&lt;br&gt;ter ansöker om uppehållstillstånd och han inte kan göra sannolikt att den&lt;br&gt;identitet han uppger är riktig samt hans rätt att få resa in i eller vistas i&lt;br&gt;Sverige inte kan bedömas ändå, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det är nödvändigt för att en utredning om hans rätt att stanna i&lt;br&gt;Sverige skall kunna genomföras, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1990:523.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. det är sannolikt att han kom-&lt;br&gt;mer att avvisas eller utvisas enligt 4&lt;br&gt;kap. 1 — 3 eller 11 § eller fråga upp-&lt;br&gt;kommer om verkställighet av ett&lt;br&gt;beslut om avvisning eller utvisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. det är sannolikt att han kom-&lt;br&gt;mer att avvisas eller utvisas enligt 4&lt;br&gt;kap. 1, 2 eller 3§ eller fråga upp-&lt;br&gt;kommer om verkställighet av ett&lt;br&gt;beslut om avvisning eller utvisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om förvar enligt första stycket 3 får meddelas endast om det med&lt;br&gt;hänsyn till utlänningens personliga förhållanden eller övriga omständighe-&lt;br&gt;ter finns anledning att anta att han annars kommer att hålla sig undan eller&lt;br&gt;bedriva brottslig verksamhet i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utlänning under sexton år får&lt;br&gt;tas i förvar endast om det är sanno-&lt;br&gt;likt att han kommer att avvisas el-&lt;br&gt;ler utvisas enligt 4 kap. 1 — 3 eller&lt;br&gt;//§ eller fråga uppkommer om&lt;br&gt;verkställighet av ett beslut om av-&lt;br&gt;visning eller utvisning och det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utlänning under sexton år får&lt;br&gt;tas i förvar endast om det är sanno-&lt;br&gt;likt att han kommer att avvisas el-&lt;br&gt;ler utvisas enligt 4 kap. 1, 2 eller 3 §&lt;br&gt;eller fråga uppkommer om verk-&lt;br&gt;ställighet av ett beslut om avvisning&lt;br&gt;eller utvisning och det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. finns en uppenbar risk för att han annars håller sig undan och&lt;br&gt;därigenom äventyrar en förestående verkställighet som inte bör fördröjas,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. finns anledning att anta att han annars bedriver brottslig verksamhet i&lt;br&gt;Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är under sexton år får inte tas i förvar om det är tillräckligt att&lt;br&gt;han ställs under uppsikt enligt bestämmelserna i 5 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett barn under sexton år skulle komma att skiljas från sin vårdnads-&lt;br&gt;havare eller, om de är flera, en av dem genom att vårdnadshavaren eller&lt;br&gt;barnet tas i förvar får åtgärden vidtas endast om det finns synnerliga skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om statens invandrarverk efter omprövning eller på grund av en ny&lt;br&gt;ansökan beviljar en utlänning uppehållstillstånd, får verket samtidigt upp-&lt;br&gt;häva ett beslut om avvisning eller utvisning. Meddelar invandrarverket ett&lt;br&gt;tidsbegränsat uppehållstillstånd utan att upphäva beslutet om avvisning&lt;br&gt;eller utvisning, får detta inte verkställas medan tillståndet gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverket får dock inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. upphäva en domstols dom el-&lt;br&gt;ler beslut om utvisning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. upphäva regeringens beslut om&lt;br&gt;utvisning enligt 4 kap. 11 §, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. meddela uppehållstillstånd för&lt;br&gt;den som har utvisats genom en så-&lt;br&gt;dan dom eller ett sådant beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverket får dock inte&lt;br&gt;upphäva en domstols dom eller be-&lt;br&gt;slut om utvisning eller meddela up-&lt;br&gt;pehållstillstånd för den som har ut-&lt;br&gt;visats genom en sådan dom eller ett&lt;br&gt;sådant beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om regeringen finner att en dom&lt;br&gt;eller ett beslut om utvisning på&lt;br&gt;grund av brott eller ett beslut om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om regeringen finner att en dom&lt;br&gt;eller ett beslut om utvisning på&lt;br&gt;grund av brott inte kan verkställas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1990:523.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utvisning enligt 4 kap. 11 § inte kan&lt;br&gt;verkställas eller om det annars&lt;br&gt;finns särskilda skäl för att beslutet&lt;br&gt;inte längre skall gälla, får regering-&lt;br&gt;en upphäva avgörandet helt eller&lt;br&gt;delvis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller om det annars finns särskilda&lt;br&gt;skäl för att beslutet inte längre skall&lt;br&gt;gälla, får regeringen upphäva avgö-&lt;br&gt;randet helt eller delvis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om domen eller beslutet om utvisning inte upphävs kan, i fall som avses&lt;br&gt;i första stycket, ett tidsbegränsat uppehållstillstånd och arbetstillstånd&lt;br&gt;meddelas av regeringen. Utvisningsbeslutet får inte verkställas medan&lt;br&gt;tillståndet gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövning av en ansökan om uppehållstillstånd från en utlänning&lt;br&gt;som skall avvisas eller utvisas enligt ett beslut som har vunnit laga kraft,&lt;br&gt;får statens invandrarverk besluta om inhibition av det tidigare meddelade&lt;br&gt;beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får, vid prövning av&lt;br&gt;en fråga om upphävande av en&lt;br&gt;domstols dom eller beslut om utvis-&lt;br&gt;ning eller vid omprövning av ett be-&lt;br&gt;slut om utvisning enligt 4 kap. 11 §,&lt;br&gt;besluta om inhibition av det tidiga-&lt;br&gt;re meddelade beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får, vid prövning av&lt;br&gt;en fråga om upphävande av en&lt;br&gt;domstols dom eller beslut om utvis-&lt;br&gt;ning, besluta om inhibition av det&lt;br&gt;tidigare meddelade beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns särskilda skäl, får invandrarverket också i andra fall än&lt;br&gt;som angetts i första stycket besluta om inhibition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En polismyndighets beslut om&lt;br&gt;avvisning, statens invandrarverks&lt;br&gt;beslut om avvisning med förord-&lt;br&gt;nande om omedelbar verkställig-&lt;br&gt;het, domstols dom eller beslut om&lt;br&gt;utvisning samt regeringens beslut&lt;br&gt;om utvisning enligt 4 kap. 11 § skall&lt;br&gt;verkställas snarast möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En polismyndighets beslut om&lt;br&gt;avvisning, statens invandrarverks&lt;br&gt;beslut om avvisning med förord-&lt;br&gt;nande om omedelbar verkställighet&lt;br&gt;samt domstols dom eller beslut om&lt;br&gt;utvisning skall verkställas snarast&lt;br&gt;möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra fall än som avses i första stycket, skall en utlänning som har&lt;br&gt;avvisats lämna landet inom två veckor och en utlänning som har utvisats&lt;br&gt;lämna landet inom fyra veckor efter det att beslutet vann laga kraft, om&lt;br&gt;inte annat bestäms i beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om utlänningen inte lämnar landet inom den föreskrivna tiden eller det&lt;br&gt;med säkerhet måste antas att han inte har för avsikt att frivilligt lämna&lt;br&gt;landet inom denna tid, skall polismyndigheten verkställa beslutet så snart&lt;br&gt;det kan ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till fängelse i högst ett år eller, när omständigheterna är mildrande, till&lt;br&gt;böter döms&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den som forsöker hindra verk-&lt;br&gt;ställighet av ett beslut om utvisning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som har meddelats enligt 4 kap.&lt;br&gt;H§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den som genom att dölja en&lt;br&gt;utlänning eller genom någon annan&lt;br&gt;sådan åtgärd försöker hindra verk-&lt;br&gt;ställighet av ett beslut om avvisning&lt;br&gt;eller utvisning, om gärningen har&lt;br&gt;skett i vinningssyfte,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. en utlänning som överträder&lt;br&gt;föreskrifter som har meddelats en-&lt;br&gt;ligt denna lag eller enligt en författ-&lt;br&gt;ning som har utfärdats med stöd av&lt;br&gt;denna lag och som innebär skyldig-&lt;br&gt;het för honom att endast vistas&lt;br&gt;inom en viss del av landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den som genom att dölja en&lt;br&gt;utlänning eller genom någon annan&lt;br&gt;sådan åtgärd försöker hindra verk-&lt;br&gt;ställighet av ett beslut om avvisning&lt;br&gt;eller utvisning, om gärningen har&lt;br&gt;skett i vinningssyfte,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en utlänning som överträder&lt;br&gt;föreskrifter som har meddelats en-&lt;br&gt;ligt denna lag eller enligt en författ-&lt;br&gt;ning som har utfärdats med stöd av&lt;br&gt;denna lag och som innebär skyldig-&lt;br&gt;het för honom att endast vistas&lt;br&gt;inom en viss del av landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till fängelse i högst ett år eller,&lt;br&gt;om brottet är ringa, till böter döms&lt;br&gt;en utlänning som uppehåller sig i&lt;br&gt;Sverige fastän han enligt ett verk-&lt;br&gt;ställt beslut om utvisning enligt 4&lt;br&gt;kap. 7 eller 11 § inte har haft rätt att&lt;br&gt;återvända hit. Detta gäller dock&lt;br&gt;inte om utlänningen har flytt hit för&lt;br&gt;att undgå förföljelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till fängelse i högst ett år eller,&lt;br&gt;om brottet är ringa, till böter döms&lt;br&gt;en utlänning som uppehåller sig i&lt;br&gt;Sverige fastän han enligt ett verk-&lt;br&gt;ställt beslut om utvisning enligt 4&lt;br&gt;kap. 7§ inte har haft rätt att åter-&lt;br&gt;vända hit. Detta gäller dock inte&lt;br&gt;om utlänningen har flytt hit för att&lt;br&gt;undgå förföljelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ringa fall skall åtal för brott enligt denna paragraf inte väckas annat än&lt;br&gt;om det är påkallat från allmän synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989, då utlänningslagen&lt;br&gt;(1980:376) skall upphöra att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om ett ärende om avvisning eller utvisning på annan grund än brott&lt;br&gt;har inletts före ikraftträdandet, skall i det ärendet beslut i frågan om&lt;br&gt;avvisning eller utvisning fattas med tillämpning av äldre bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Om ett ärende om verkställighet av ett beslut om avvisning eller&lt;br&gt;utvisning har inletts före ikraftträdandet, tillämpas i det ärendet äldre&lt;br&gt;bestämmelser i fråga om verkställigheten. För utlänningen gäller i sådant&lt;br&gt;fall inte 2 kap. 5 § tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Om det i lag eller annan författning förekommer uttrycken förpass-&lt;br&gt;ning eller förvisning, skall därmed avses utvisning enligt 4 kap. 3 § resp. 7 §&lt;br&gt;i nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Vid tillämpning av 10 kap. 3§&lt;br&gt;l och 3 samt 4§ likställs med beslut&lt;br&gt;om utvisning eller föreskrift som&lt;br&gt;där nämns motsvarande beslut eller&lt;br&gt;föreskrift enligt äldre lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Vid tillämpning av 10 kap. 3§&lt;br&gt;2 och 4§ likställs med beslut om&lt;br&gt;utvisning eller föreskrift som där&lt;br&gt;nämns motsvarande beslut eller fö-&lt;br&gt;reskrift enligt äldre lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Om det i en lag eller i en annan författning hänvisas till en föreskrift,&lt;br&gt;som har ersatts genom en bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den&lt;br&gt;nya bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 41 och 43§§ rättshjälpslagen (1972:429)' skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälp genom offentligt biträde beviljas i mål eller ärende&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. hos utskrivningsnämnd eller psykiatriska nämnden angående intag-&lt;br&gt;ning enligt 8, 9 eller 10§ eller utskrivning enligt 16 eller 19 § lagen&lt;br&gt;(1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. hos utskrivningsnämnd eller psykiatriska nämnden angående inskriv-&lt;br&gt;ning i eller utskrivning från vårdhem eller specialsjukhus enligt 35 § lagen&lt;br&gt;(1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. angående beredande av vård enligt 2 eller 3 §, omedelbart omhänder-&lt;br&gt;tagande enligt 6 §, upphörande av vård enligt 21 §, flyttningsförbud enligt&lt;br&gt;24 § eller upphörande av flyttningsförbud enligt 26 § lagen (1990:52) med&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om vård av unga eller hos allmän förvaltnings-&lt;br&gt;domstol vid överklagande enligt 41 § första stycket 1 samma lag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. hos förvaltningsdomstol angående beredande av vård enligt lagen&lt;br&gt;(1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall eller angående omedelbart&lt;br&gt;omhändertagande enligt 13 § samma lag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. angående avvisning enligt utlänningslagen (1989:529), dock inte hos&lt;br&gt;polismyndighet, såvida inte utlänningen enligt 6 kap. 2 eller 3 § utlännings-&lt;br&gt;lagen hållits i förvar längre än tre dagar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. angående utvisning enligt 4&lt;br&gt;kap. 3 eller // § utlänningslagen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. angående avvisning eller utvis-&lt;br&gt;ning enligt lagen (1989:530) om åt-&lt;br&gt;gärder för att förebygga våldsdåd&lt;br&gt;med internationell bakgrund (terro-&lt;br&gt;ristlag),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. hos regeringen angående åtgär-&lt;br&gt;der som beslutas enligt 4 kap. 11 §&lt;br&gt;utlänningslagen eller 17§ terrorist-&lt;br&gt;lagen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. angående utvisning enligt 4&lt;br&gt;kap. 3§ utlänningslagen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;angående utvisning enligt&lt;br&gt;lagen (1991:000) om särskild kon-&lt;br&gt;troll av vissa utlänningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. hos regeringen angående beslut&lt;br&gt;enligt 11 § lagen om särskild kon-&lt;br&gt;troll av vissa utlänningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. angående hemsändande av utlänning med stöd av 12 kap. 3§ utlän-&lt;br&gt;ningslagen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. angående förverkande av villkorligt medgiven frihet enligt 26 kap.&lt;br&gt;brottsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. angående verkställighet utomlands av frihetsberövande påföljd en-&lt;br&gt;ligt lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och&lt;br&gt;Norge angående verkställighet av straff m.m. eller lagen (1972:260) om&lt;br&gt;internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. angående utlämning enligt lagen (1970:375) om utlämning till Dan-&lt;br&gt;mark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller&lt;br&gt;behandling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1983:487.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:55.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. angående kastrering enligt lagen (1944:133) om kastrering, om gil-&lt;br&gt;tigt samtycke till åtgärden ej lämnats,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. hos regeringen enligt 17§ and-&lt;br&gt;ra stycket terroristlagen angående&lt;br&gt;förordnande om tillämpning av&lt;br&gt;19—22§§samma lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. hos allmän förvaltningsdom-&lt;br&gt;stol angående tillfälligt omhänder-&lt;br&gt;tagande enligt 37 §, tvångsisolering&lt;br&gt;enligt 38, 39 eller 41 § eller upphö-&lt;br&gt;rande av tvångsisolering enligt 42 §&lt;br&gt;smittskyddslagen (1988:1472).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. hos allmän förvaltningsdom-&lt;br&gt;stol angående tillfälligt omhänder-&lt;br&gt;tagande enligt 37 §, tvångsisolering&lt;br&gt;enligt 38, 39 eller 41 § eller upphö-&lt;br&gt;rande av tvångsisolering enligt 42 §&lt;br&gt;smittskyddslagen (1988:1472).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälp genom offentligt biträde beviljas efter ansökan eller då an-&lt;br&gt;nars anledning föreligger. Ansökan får göras av den som kan beviljas&lt;br&gt;rättshjälp och i mål eller ärende som anges i 41 § 1 även av annan som får&lt;br&gt;föra talan i målet eller ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälp beviljas och biträde&lt;br&gt;förordnas av den myndighet som&lt;br&gt;handlägger målet eller ärendet.&lt;br&gt;Dock ankommer prövningen i&lt;br&gt;ärende hos socialnämnd eller social&lt;br&gt;distriktsnämnd enligt 41 § 3 på&lt;br&gt;länsrätten, i ärende som avses i 41 §&lt;br&gt;13 på rättshjälpsmyndigheten, i&lt;br&gt;ärende hos polismyndighet enligt&lt;br&gt;41 § 5 eller 7 på rättshjälpsmyndig-&lt;br&gt;heten, om ansökan om rättshjälp&lt;br&gt;skall avslås, i ärende hos polismyn-&lt;br&gt;dighet enligt 41 § 12 på länsrätten&lt;br&gt;samt i ärende hos regeringen på de-&lt;br&gt;partementstjänsteman som rege-&lt;br&gt;ringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälp beviljas och biträde&lt;br&gt;forordnas av den myndighet som&lt;br&gt;handlägger målet eller ärendet.&lt;br&gt;Dock ankommer prövningen i&lt;br&gt;ärende hos socialnämnd eller social&lt;br&gt;distriktsnämnd enligt 41 § 3 på&lt;br&gt;länsrätten, i ärende som avses i 41 §&lt;br&gt;13 på rättshjälpsmyndigheten, i&lt;br&gt;ärende hos polismyndighet enligt&lt;br&gt;41 § 5 på rättshjälpsmyndigheten,&lt;br&gt;om ansökan om rättshjälp skall av-&lt;br&gt;slås, i ärende hos polismyndighet&lt;br&gt;enligt 41 § 12 på länsrätten samt i&lt;br&gt;ärende hos regeringen på departe-&lt;br&gt;mentstjänsteman som regeringen&lt;br&gt;bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har myndigheten skilt målet eller ärendet från sig, äger under tiden till&lt;br&gt;dess talan fullföljts eller tiden för fullföljd utgått andra stycket motsvaran-&lt;br&gt;de tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälp utgår även när talan fullföljs eller meddelat beslut underställs&lt;br&gt;annan myndighets prövning eller saken överlämnas till annan myndighets&lt;br&gt;avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har rättshjälp beviljats i ärende&lt;br&gt;vari beslutas om avvisning eller ut-&lt;br&gt;visning enligt utlänningslagen&lt;br&gt;(1989:529) eller lagen (1989:530)&lt;br&gt;om åtgärder för att förebygga vålds-&lt;br&gt;dåd med internationell bakgrund&lt;br&gt;(terroristlag) gäller rättshjälpen till&lt;br&gt;dess verkställighet av beslutet skett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har rättshjälp beviljats i ärende&lt;br&gt;vari beslutas om avvisning eller ut-&lt;br&gt;visning enligt utlänningslagen&lt;br&gt;(1989:529) eller lagen (1991:000)&lt;br&gt;om särskild kontroll av vissa utlän-&lt;br&gt;ningar gäller rättshjälpen till dess&lt;br&gt;verkställighet av beslutet skett eller&lt;br&gt;frågan om verkställighet förfallit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1989:534.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller frågan om verkställighet för-&lt;br&gt;fallit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan om rättshjälp genom offentligt biträde ges in till den myndig-&lt;br&gt;het som handlägger målet eller ärendet. Gäller ansökan ärende som avses i&lt;br&gt;41 § 13, ges dock ansökan in till rättshjälpsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndighet som inte själv får bevilja rättshjälpen skall till behörig myn-&lt;br&gt;dighet med eget yttrande överlämna ingiven ansökan med därvid fogade&lt;br&gt;handlingar eller anmäla behovet av offentligt biträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991. I fråga om rättshjälp i ärenden&lt;br&gt;angående avvisning eller utvisning enligt terroristlagen (1989:530) gäller&lt;br&gt;äldre föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 14 kap. 5§ sekretesslagen (1980:100)&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess hindrar inte att sökande, klagande eller annan part i mål eller&lt;br&gt;ärende hos domstol eller annan myndighet tar del av handling eller annat&lt;br&gt;material i målet eller ärendet. Handling eller annat material får dock inte&lt;br&gt;lämnas ut, i den mån det av hänsyn till allmänt eller enskilt intresse är av&lt;br&gt;synnerlig vikt att sekretessbelagd uppgift i materialet inte röjs. I sådant fall&lt;br&gt;skall myndigheten på annat sätt lämna parten upplysning om vad materi-&lt;br&gt;alet innehåller, i den mån det behövs for att han skall kunna ta till vara sin&lt;br&gt;rätt och det kan ske utan allvarlig skada för det intresse som sekretessen&lt;br&gt;skall skydda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess hindrar aldrig att part i mål eller ärende tar del av dom eller&lt;br&gt;beslut i målet eller ärendet. Inte heller innebär sekretess begränsning i&lt;br&gt;parts rätt enligt rättegångsbalken att få del av alla omständigheter som&lt;br&gt;läggs till grund för avgörande av mål eller ärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket tillämpas inte, om&lt;br&gt;avvikande bestämmelser har med-&lt;br&gt;delats i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första och andra styckena tilläm-&lt;br&gt;pas inte, om avvikande bestämmel-&lt;br&gt;ser har meddelats i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 j uli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen omtryckt 1989:713.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lagom ändring i lagen (1965:94) om polisregister m. m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1965:94) om polisregister m. m. skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I uppgift från polisregister må, om ej annat följer av 7a§, ej medtagas&lt;br&gt;anteckning om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. böter, sedan fem år förflutit från dom, beslut eller godkännande av&lt;br&gt;strafföreläggande;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. villkorlig dom, skyddstillsyn,&lt;br&gt;fängelse som ådömts enligt 28 kap.&lt;br&gt;3§ brottsbalken, överlämnande till&lt;br&gt;särskild vård, dom varigenom nå-&lt;br&gt;gon enligt 30 kap. 6§ brottsbalken&lt;br&gt;förklarats fri från påföljd, beslut av&lt;br&gt;åklagare att icke tala å brott eller&lt;br&gt;beslut om utvisning enligt 4 kap. 3&lt;br&gt;eller 11§ utlänningslagen&lt;br&gt;(1989:529) eller 3§ lagen&lt;br&gt;(1989:530) om åtgärder för att före-&lt;br&gt;bygga våldsdåd med internationell&lt;br&gt;bakgrund (terroristlag), sedan tio år&lt;br&gt;förflutit från dom eller beslut;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. villkorlig dom, skyddstillsyn,&lt;br&gt;fängelse som ådömts enligt 28 kap.&lt;br&gt;3§ brottsbalken, överlämnande till&lt;br&gt;särskild vård, dom varigenom nå-&lt;br&gt;gon enligt 30 kap. 6§ brottsbalken&lt;br&gt;förklarats fri från påföljd, beslut av&lt;br&gt;åklagare att icke tala å brott eller&lt;br&gt;beslut om utvisning enligt 4 kap. 3 §&lt;br&gt;utlänningslagen (1989:529) eller 1 §&lt;br&gt;lagen (1991:000) om särskild kon-&lt;br&gt;troll av vissa utlänningar, sedan tio&lt;br&gt;år förflutit från dom eller beslut;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. fängelse i annat fall än som avses i 2 samt forvandlingsstraff for böter,&lt;br&gt;sedan tio år förflutit från frigivningen;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. vandel i övrigt, sedan tio år förflutit från den händelse som föranlett&lt;br&gt;anteckningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anteckning om utvisning som beslutats av allmän domstol tas med&lt;br&gt;under den tid, som är föreskriven för den brottspåföljd som har ådömts&lt;br&gt;jämte utvisningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har före utgången av tid som nu sagts beträffande samma person ånyo&lt;br&gt;meddelats dom eller beslut eller förekommit händelse, som antecknats i&lt;br&gt;registret och icke avser endast förändring av påföljd eller verkställighet av&lt;br&gt;tidigare dom eller beslut, må båda anteckningarna medtagas så länge&lt;br&gt;någondera må medtagas enligt första eller andra stycket. Förekommer&lt;br&gt;flera anteckningar, äger vad nu sagts motsvarande tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991. Äldre föreskrifter gäller fortfa-&lt;br&gt;rande i fråga om anteckning angående beslut om utvisning enligt 4 kap.&lt;br&gt;11 § utlänningslagen (1989:529) eller 3 § terroristlagen (1989:530).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1989:538.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Arbetsmarknadsdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 mars 1991&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsrådet Engström, ordförande, och statsråden Hjelm-&lt;br&gt;Wallén, S. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, Johansson, Lindqvist,&lt;br&gt;G. Andersson, Lönnqvist, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson, Molin,&lt;br&gt;Sahlin, Åsbrink&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Maj-Lis Lööw&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Proposition med förslag till lag om särskild kontroll&lt;br&gt;av vissa utlänningar, m. m.&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1 Inledning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;1 svensk lagstiftning har sedan år 1973 funnits särskilda bestämmelser som&lt;br&gt;syftar till att förhindra att Sverige blir föremål för internationella terrorist-&lt;br&gt;handlingar. Detta år antog riksdagen en lag i ämnet, den s. k. terrorist-&lt;br&gt;lagen. Huvuddelen av bestämmelserna har under en period varit införda i&lt;br&gt;utlänningslagstiftningen. Samtliga bestämmelser återfinns sedan den 1 juli&lt;br&gt;1989 i lagen (1989:530) om åtgärder för att förebygga våldsdåd med&lt;br&gt;internationell bakgrund, terroristlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I september 1988 tillkallades en kommitté med uppdrag att se över&lt;br&gt;reglerna i utlänningslagen (1980:376) om avvisning och utvisning av ut-&lt;br&gt;länningar som kan befaras medverka i terroristhandlingar här i landet&lt;br&gt;samt reglerna i lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa&lt;br&gt;fall. Kommittén, som arbetade under namnet terroristlagstiftningskom-&lt;br&gt;mittén&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;, avlämnade i december 1989 betänkandet (SOU 1989:104) Terro-&lt;br&gt;ristlagstiftningen. Betänkandet har remissbehandlats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till protokollet i detta ärende bör fogas dels en sammanfattning av&lt;br&gt;betänkandet som bilaga 1, dels det förslag till ny lag i ämnet som läggs&lt;br&gt;fram i betänkandet som bilaga 2, dels en förteckning över remissinstanser-&lt;br&gt;na och en remissammanställning som bilaga 3.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 7 februari 1991 att inhämta lagrådets yttrande&lt;br&gt;över förslag till lag om särskild kontroll av vissa utlänningar samt förslag&lt;br&gt;till ändringar i utlänningslagen (1989:529), rättshjälpslagen (1972:429)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Ordförande i kommittén har varit justitierådet Johan Munck. Övriga ledamöter&lt;br&gt;har varit riksdagsledamöterna Stig Alemyr, Rune Backlund, Doris Håvik, Lars-Erik&lt;br&gt;Lövdén och Ingela Mårtensson samt dåvarande riksdagsledamoten nuvarande gene-&lt;br&gt;raldirektören Björn Körlof.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och lagen (1965:94) om polisregister m.m. Förslagen hade upprättats i Prop. 1990/91:118&lt;br&gt;arbetsmarknadsdepartementet på grundval av terroristlagstiftningskom-&lt;br&gt;mitténs betänkande. De förslag som remitterades till lagrådet bör fogas till&lt;br&gt;protokollet i detta ärende som bilaga 4. Beträffande de två sistnämnda&lt;br&gt;lagförslagen harjagsamrått medjustitieministern. Jagharäven samrått med&lt;br&gt;civilministern i frågor som rör polisen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har i allt väsentligt godtagit förslagen och har dessutom före-&lt;br&gt;slagit en ändring i sekretesslagen (1980:100). Lagrådets yttrande bör fogas&lt;br&gt;till protokollet som bilaga 5.1 samband med att jag behandlar de enskilda&lt;br&gt;paragraferna kommer jag att gå in på lagrådets synpunkter (3, 5 — 8 och&lt;br&gt;13— 14§§). Dessutom behandlar jag lagrådets synpunkter under avsnitt&lt;br&gt;2.9. Som kommer att framgå har lagrådets granskning lett till viss omstruk-&lt;br&gt;turering och omformulering av förslaget till lag om särskild kontroll av&lt;br&gt;vissa utlänningar. Därutöver har vissa ändringar av redaktionell natur&lt;br&gt;gjorts. Vidare föreslås en ändring i sekretesslagen (1980:100).&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Allmän motivering&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Allmänna utgångspunkter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Terrorismen har under de senaste decennierna utvecklats till ett allvarligt&lt;br&gt;internationellt problem, och bekämpandet av terrorism ges hög prioritet i&lt;br&gt;praktiskt taget alla stater. Detta har givetvis i första hand samband med&lt;br&gt;den ständigt ökande eller i varje fall oavbrutet höga frekvensen av terror-&lt;br&gt;aktioner och med aktionernas geografiska spridning. Även metoderna&lt;br&gt;förändras emellertid fortlöpande. Den moderna tekniken erbjuder många&lt;br&gt;nya möjligheter for den som vill bruka våld for att nå politiska resultat. 1&lt;br&gt;dagens samhälle finns många särskilt sårbara funktioner, såsom de inter-&lt;br&gt;nationella trafikmedlen. Den ökade rörligheten över gränserna och de&lt;br&gt;förbättrade kommunikationerna medför att det ofta blir allt svårare att&lt;br&gt;avslöja planläggningen av terrorhandlingar med internationella inslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakom terroristaktioner ligger inte sällan politiska konflikter och spän-&lt;br&gt;ningar eller sociala problem av olika slag. Sådana faktorer kan aldrig&lt;br&gt;ursäkta våldsaktioner som medför att människor drabbas till liv eller hälsa&lt;br&gt;eller utsätts för uppenbar livsfara. Liksom andra länder måste Sverige&lt;br&gt;skydda sig mot handlingar av detta slag. Befolkningen i vårt land — såväl&lt;br&gt;våra egna medborgare som de utlänningar som bor här — har ett självklart&lt;br&gt;anspråk på att den svenska staten söker bereda ett sådant skydd med&lt;br&gt;medel som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle som vårt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att vi så långt möjligt skall kunna skydda oss mot terroristaktioner&lt;br&gt;måste vi arbeta efter olika linjer. Ett viktigt inslag är det internationella&lt;br&gt;samarbetet på området, i vilket Sverige medverkar och ofta har spelat en&lt;br&gt;aktiv roll. Jag vill här erinra om bl. a. de konventioner om bekämpande av&lt;br&gt;terrorism m. m. som Sverige har anslutit sig till. Sverige deltar också inom&lt;br&gt;ramen för olika internationella fora (bet. s. 101 — 114).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan betydelsefull linje i arbetet med att förebygga terroristhand-&lt;br&gt;lingar är att säkerställa att den svenska polisen har en organisation och&lt;br&gt;resurser som är avpassade till hotbilden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tredje komponent i sammanhanget är det särskilda regelsystemet Prop. 1990/91:118&lt;br&gt;mot terrorhandlingar i Sverige som har funnits sedan år 1973.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Terroristaktioner utgör kriminella handlingar, och i den mån man vill&lt;br&gt;tala om en lagstiftning mot terrorism har man snarast anledning att i&lt;br&gt;främsta rummet tänka på de regler som straffbelägger mord, människorov,&lt;br&gt;flygkapningar och liknande handlingar liksom de bestämmelser som regle-&lt;br&gt;rar metoderna for brottsutredning och lagföring när det gäller sådana&lt;br&gt;brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Terroristlagstiftningen har ett delvis annat ändamål. Den syftar till att&lt;br&gt;göra det möjligt att hindra presumtiva terrorister från att komma in i eller&lt;br&gt;stanna kvar i vårt land och att skapa utrymme for kontroll i de fall då de av&lt;br&gt;asylrättsliga skäl ändå måste beredas en fristad här i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna har tillämpats i snart två decennier. Såväl bestämmel-&lt;br&gt;serna som tillämpningen av dem har från tid till annan kritiserats, främst&lt;br&gt;från rättssäkerhets- och effektivitetssynpunkter. Man har bl. a. ansett att&lt;br&gt;rekvisiten for ett avlägsnande är alltför svävande for att kunna läggas till&lt;br&gt;grund för ett ingripande och att lagstiftningen i vissa hänseenden inte är&lt;br&gt;förenlig med de internationella åtaganden som Sverige har t. ex. i fråga om&lt;br&gt;fri- och rättigheter. Å andra sidan har terroristbestämmelserna ansetts&lt;br&gt;utgöra en betydelsefull del i de samlade ansträngningarna för att motverka&lt;br&gt;terrorism.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot den nu angivna bakgrunden finns det anledning att se efter om en&lt;br&gt;avvägning av de olika intressen som gör sig gällande i detta sammanhang&lt;br&gt;kan ge andra resultat än dem som har kommit till uttryck i den nuvarande&lt;br&gt;regleringen. Härvid bör bl. a. beaktas erfarenheterna från lagstiftningens&lt;br&gt;tillämpning, den allmänna debatten som har förts i dessa frågor och&lt;br&gt;innebörden av våra internationella åtaganden beträffande särskilt mänsk-&lt;br&gt;liga rättigheter och behandlingen av flyktingar.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Tidigare lagstiftning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Särskilda bestämmelser med syfte att bekämpa terrorism infördes i svensk&lt;br&gt;lagstiftning år 1973 genom lagen (1973:162) om särskilda åtgärder till&lt;br&gt;förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund, i det följan-&lt;br&gt;de kallad 1973 års terroristlag (prop. 1973:37, JuU18, rskr. 121). Lagen&lt;br&gt;var tidsbegränsad men giltighetstiden förlängdes successivt till utgången&lt;br&gt;av år 1975.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som bakgrund till förslaget erinrade föredragande statsrådet i proposi-&lt;br&gt;tionen 1973:37 om den våg av politiska våldsdåd som hade gått över&lt;br&gt;världen. Dessa våldsdåd ansågs böra bekämpas inte bara genom interna-&lt;br&gt;tionell samverkan utan även genom åtgärder på det nationella planet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det betänkande (Ds Ju 1972:35) som lagen byggde på uttalades bl. a. att&lt;br&gt;det fanns behov av att hindra utlänningars inresa när det fanns skäl anta&lt;br&gt;att deras närvaro innebar risker för politiska terrordåd i vårt land. Bestäm-&lt;br&gt;melserna i utlänningslagen (1954:193) ansågs inte erbjuda tillräckliga möj-&lt;br&gt;ligheter i det hänseendet, varför vidgade möjligheter till avvisning borde&lt;br&gt;införas. Även utvisningsinstitutet borde utvidgas så att det blev möjligt att&lt;br&gt;från svenskt territorium avlägsna utlänningar som inte utan fog betrakta-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;des som presumtiva terrorister. Dessutom erfordrades enligt kommissio- Prop. 1990/91:118&lt;br&gt;nen utökade möjligheter till kontroll och övervakning av presumtiva terro-&lt;br&gt;rister som inte kunde avlägsnas på grund av asylreglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningarna för avvisning enligt 1973 års terroristlag var att det&lt;br&gt;fanns grundad anledning anta att en utlänning, som anlände till Sverige,&lt;br&gt;tillhörde eller verkade för en organisation eller en grupp som på grund av&lt;br&gt;vad som var känt om dess verksamhet kunde befaras här i landet använda&lt;br&gt;våld, hot eller tvång för politiska syften. En utlänning som redan befann&lt;br&gt;sig i landet fick utvisas under samma förutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om avvisning skulle normalt fattas av polismyndigheten. Om&lt;br&gt;utlänningen gjorde gällande att han var politisk flykting skulle emellertid&lt;br&gt;ärendet efter invandrarverkets hörande underställas regeringen, om inte&lt;br&gt;påståendet var uppenbart oriktigt. Underställning skulle också ske om&lt;br&gt;utlänningen hade fått svenskt visum, uppehållstillstånd eller bosättnings-&lt;br&gt;tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om utvisning skulle meddelas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1973 års terroristlag innebar inte någon begränsning av asylrätten. Rege-&lt;br&gt;ringen skulle förordna att beslut om avvisning eller utvisning tills vidare&lt;br&gt;inte fick verkställas, om utlänningen befanns vara politisk flykting eller om&lt;br&gt;det annars förelåg särskild anledning att verkställighet inte borde ske.&lt;br&gt;Beslutet fick omprövas när det fanns anledning till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 alla sådana ärenden enligt 1973 års terroristlag som prövades av&lt;br&gt;regeringen skulle förhör hållas. Förhörsmyndighet utsågs av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om kontroll och övervakning av utlänning som avvisats&lt;br&gt;eller utvisats utan att beslutet kunnat verkställas togs också in i 1973 års&lt;br&gt;terroristlag. Bestämmelserna gällde även i fall då det enligt utlänningsla-&lt;br&gt;gens vanliga regler hade meddelats ett beslut om avvisning eller utvisning&lt;br&gt;som inte gick att verkställa och regeringen funnit att det beträffande&lt;br&gt;utlänningen fanns förutsättningar för avvisning eller utvisning enligt terro-&lt;br&gt;ristlagen. Den kontroll och övervakning som kunde komma i fråga innebar&lt;br&gt;dels att regeringen meddelade föreskrifter och inskränkningar för utlän-&lt;br&gt;ningens vistelse i riket, dels att utlänningen kunde bli föremål för vissa&lt;br&gt;spaningsåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om spaningsåtgärder innebar i huvudsak följande. Om&lt;br&gt;det ansågs vara av betydelse för att utröna huruvida en organisation eller&lt;br&gt;grupp planerade eller förberedde åtgärd som utgjorde hot mot allmän&lt;br&gt;ordning eller säkerhet, fick utlänningen underkastas husrannsakan,&lt;br&gt;kroppsvisitation eller kroppsbesiktning. Av sådan utlänning fick också tas&lt;br&gt;fingeravtryck och fotografi. Förordnande om dessa åtgärder meddelades&lt;br&gt;av polismyndighet. För samma ändamål kunde polismyndighet, om syn-&lt;br&gt;nerliga skäl förelåg, få tillstånd till telefonavlyssning och brevkontroll.&lt;br&gt;Frågor om tillstånd till sådana åtgärder prövades av Stockholms tingsrätt&lt;br&gt;på yrkande av rikspolisstyrelsen. Tillstånd skulle meddelas att gälla viss tid&lt;br&gt;inte överstigande en månad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1975 gjordes omfattande ändringar i den dåvarande utlänningslagen&lt;br&gt;från år 1954 (prop. 1975/76:18, InU24, rskr. 121). I samband därmed&lt;br&gt;fördes huvuddelen av terroristlagens bestämmelser in i utlänningslagen,&lt;br&gt;vilket fick till följd att dessa bestämmelser inte längre blev tidsbegränsade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna om telefonavlyssning och vissa andra särskilda tvångsåtgärder Prop. 1990/91:118&lt;br&gt;intogs i en särskild lag, lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyf-&lt;br&gt;te i vissa fall. Denna lag gjordes tidsbegränsad, men kom genom successiv&lt;br&gt;förlängning av giltighetstiden att gälla till den 1 juli 1989, då den nuvaran-&lt;br&gt;de terroristlagen (1989:530) trädde i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med att terroristbestämmelserna sammanfördes med utlän-&lt;br&gt;ningslagen gjordes vissa ändringar som berörde reglernas tillämpningsom-&lt;br&gt;råde. I bestämmelserna om avvisning och utvisning av terrorister infördes&lt;br&gt;— vid sidan av organisationsrekvisitet — ett personligt rekvisit. Enbart&lt;br&gt;tillhörigheten till en viss organisation eller grupp skulle således inte vara&lt;br&gt;tillräcklig för bestämmelsernas tillämplighet, utan man skulle också beakta&lt;br&gt;om utlänningen själv utgjorde en fara. Vidare gjordes en tydligare begräns-&lt;br&gt;ning av de grupper och organisationer som åsyftades med bestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt de nya reglerna kunde en utlänning avvisas eller utvisas om&lt;br&gt;organisationsrekvitet var uppfyllt och det dessutom förelåg fara för att&lt;br&gt;utlänningen här i landet skulle medverka till en terroristhandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt föredragande statsrådet (prop. s. 155 f) borde den begränsning av&lt;br&gt;grupper och organisationer som åsyftades med terroristbestämmelserna&lt;br&gt;tydligare komma till uttryck i lagen. Detta skedde genom att det i lagtexten&lt;br&gt;tillädes att det skulle vara fråga om grupper eller organisationer som kunde&lt;br&gt;befaras ”utanför sitt hemland” använda våld, hot eller tvång för politiska&lt;br&gt;syften. Därigenom klargjordes att befrielserörelser som för en väpnad&lt;br&gt;kamp i sitt hemland och eventuellt vid enstaka tillfällen har riktat angrepp&lt;br&gt;mot utländskt intresse inte omfattades av bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare preciserades lagtexten i fråga om möjligheterna för regeringen att&lt;br&gt;meddela föreskrifter om inskränkningar och villkor för utlänningens vis-&lt;br&gt;telse i riket. Det angavs i lagen att sådana föreskrifter fick avse utlänning-&lt;br&gt;ens vistelseort, byte av bostad och arbetsanställning samt anmälningsplikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1980 ersattes 1954 års utlänningslag av en ny utlänningslag&lt;br&gt;(1980:376). Terroristbestämmelserna överfördes med i stort sett oföränd-&lt;br&gt;rat sakligt innehåll till den nya lagen. En ändring av närmast terminologisk&lt;br&gt;karaktär som förtjänar omnämnas bestod i att ”förhandling” i stället för&lt;br&gt;”förhör” skulle hållas i ärenden angående terroristbestämmelsernas till-&lt;br&gt;lämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1982 genomfördes vissa ändringar rörande handläggningen av terro-&lt;br&gt;ristärenden (prop. 1981/82:146, AU 1982/83:3, rskr. 43). Ändringarna&lt;br&gt;innebar att polismyndigheternas befogenhet att besluta om avvisning av&lt;br&gt;presumtiva terrorister upphävdes och att det sålunda förbehölls regeringen&lt;br&gt;att fatta sådana beslut. En annan ändring bestod i att det föreskrevs att&lt;br&gt;förhandling i terroristärenden skulle hållas vid Stockholms tingsrätt, om&lt;br&gt;det inte förelåg särskilda skäl mot det.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Nuvarande regler&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande utlänningslagen trädde i kraft den 1 juli 1989 (SFS&lt;br&gt;1989:529, prop. 1988/89:86, SfU 19 och 22, rskr. 325). I samband därmed&lt;br&gt;bröts terroristbestämmelserna ut ur utlänningslagen och fördes i huvudsak&lt;br&gt;oförändrade samman med bestämmelserna i spaningslagen till en särskild&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lag, lagen (1989:530) om åtgärder for att förebygga våldsdåd med interna-&lt;br&gt;tionell bakgrund (terroristlagen), i det följande benämnd 1989 års terro-&lt;br&gt;ristlag. Den tidigare begränsningen av giltighetstiden för spaningslagens&lt;br&gt;regler upphävdes därmed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1 § första stycket i 1989 års terroristlag föreskrivs att en utlänning som&lt;br&gt;kommer till Sverige skall avvisas, om det finns grundad anledning anta att&lt;br&gt;han tillhör eller verkar för en sådan organisation eller grupp som avses i&lt;br&gt;paragrafens andra stycke (organisationsrekvisitet) och om det dessutom&lt;br&gt;med hänsyn till vad som är känt om hans tidigare verksamhet eller i övrigt&lt;br&gt;föreligger fara för att han här i landet medverkar tilll sådana handlingar&lt;br&gt;som avses i det stycket (det personliga rekvisitet). Enligt andra stycket i&lt;br&gt;paragrafen är de organisationer eller grupper som avses sådana som, med&lt;br&gt;hänsyn till vad som är känt om deras verksamhet, kan befaras utanför sitt&lt;br&gt;hemland använda våld, hot eller tvång för politiska syften och därvid begå&lt;br&gt;sådana gärningar här i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det föreligger sådana omständigheter som avses i 1 § första och&lt;br&gt;andra styckena, men avvisning inte kan ske, får enligt 3§ första stycket&lt;br&gt;utlänningen utvisas ur landet. Beslut om avvisning eller utvisning medde-&lt;br&gt;las av regeringen (2 § första stycket och 3 § andra stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När regeringen har beslutat om avvisning eller utvisning enligt terrorist-&lt;br&gt;lagen, men hinder möter mot att verkställa beslutet eller beslutet av annan&lt;br&gt;särskild anledning inte bör verkställas, skall regeringen enligt 14 § förordna&lt;br&gt;om inhibition. I så fall blir 19 — 22 §§ terroristlagen automatiskt tillämpli-&lt;br&gt;ga, vilket innebär att tvångsåtgärder i spaningssyfte kan vidtas om det är&lt;br&gt;av betydelse för att utröna om organisationen eller gruppen planlägger&lt;br&gt;eller förbereder gärning som innebär våld, hot eller tvång för politiska&lt;br&gt;syften. När inhibitionsbeslut meddelats får regeringen också besluta om&lt;br&gt;inskränkningar och villkor beträffande utlänningens vistelseort, byte av&lt;br&gt;bostad och anställning samt anmälningsplikt (17 § jämförd med 4 kap. 11 §&lt;br&gt;utlänningslagen).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Behövs särskilda terroristbestämmelser?&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Särskilda terroristbestämmelser behålls i lagstiftningen.&lt;br&gt;Det innebär att lagstiftningen även i fortsättningen ger utrymme för&lt;br&gt;att avlägsna sådana utlänningar ur landet som med hänsyn till&lt;br&gt;risken för terrorhandlingar bedöms som farliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget att särskilda terroristbestämmelser skall&lt;br&gt;behållas har tillstyrkts eller i huvudsak lämnats utan erinran av en majori-&lt;br&gt;tet av remissinstanserna. DO och Svenska Flyktingrådet avvisar emellertid&lt;br&gt;en särskild reglering och framhåller att en sådan är etniskt diskrimineran-&lt;br&gt;de, eftersom den vänder sig enbart mot utländska medborgare. Enligt DO&lt;br&gt;bör man i stället införa en mer allmän utvisningsgrund i utlänningslagen&lt;br&gt;som ger utrymme för att avlägsna utlänningar som kan misstänkas komma&lt;br&gt;att begå terrordåd för politiska syften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakulteten vid Lunds universitet har inga invändningar mot att Prop. 1990/91:118&lt;br&gt;det i svensk lag finns regler om utvisning av en presumtiv terrorist under&lt;br&gt;förutsättning att utlänningslagens bestämmelser om s. k. politiska verkstäl-&lt;br&gt;lighetshinder är tillämpliga. Enligt Svenska avdelningen av Internationella&lt;br&gt;juristkommissionen står den nu gällande ordningen inte i överensstämmel-&lt;br&gt;se med internationella konventioner och svensk grundlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Terroristlagstiftningen är speciellt inriktad på&lt;br&gt;skyddet mot utlänningar som kan befaras göra sig skyldiga till terroristak-&lt;br&gt;tioner på vårt territorium. Den är således en del av utlänningsregleringen.&lt;br&gt;Som framhålls av kommittén skall detta naturligtvis ses mot bakgrund av&lt;br&gt;att de politiska våldsdåd som har begåtts hos oss genomgående har haft sin&lt;br&gt;grund i politiska motsättningar utanför vårt lands gränser och att det&lt;br&gt;framför allt är inför våldsdåd av detta slag som vi har anledning att hålla&lt;br&gt;en särskild beredskap. Samtidigt måste emellertid beaktas att det här&lt;br&gt;föreligger en begränsning i lagens räckvidd som ofta i den allmänna debat-&lt;br&gt;ten har betecknats som opåkallad. Den har kritiserats från effektivitetssyn-&lt;br&gt;punkter och man har menat att den ger uttryck för en diskriminering av&lt;br&gt;utlänningar i förhållande till svenska medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kan ha förståelse för kritiken att den nuvarande terroristlagstiftning-&lt;br&gt;en genom sin utformning i fråga om t. ex. rekvisiten för ett avlägsnande&lt;br&gt;kan ha en begränsad räckvidd eller ge tillämpningssvårigheter och därmed&lt;br&gt;sägas vara otillräcklig eller mindre effektiv. Denna fråga har behandlats&lt;br&gt;tidigare av bl. a. juristkommissionen och den parlamentariska kommissio-&lt;br&gt;nen med anledning av mordet på Olof Palme. Den behandlas också av&lt;br&gt;terroristlagstiftningskommittén. Det bör dock konstateras att den hittills-&lt;br&gt;varande tillämpningen av terroristbestämmelserna i vart fall inte ger fog&lt;br&gt;för antagandet att lagstiftningen varit onödig eller saknat betydelse i arbe-&lt;br&gt;tet med att förebygga terroristhandlingar. Jag återkommer i det följande&lt;br&gt;med några förslag som har till syfte att ytterligare effektivisera tillämp-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller diskrimineringsaspekten bör särskilt påpekas att kärnan i den&lt;br&gt;nuvarande terroristlagstiftningen — möjligheterna att avlägsna presum-&lt;br&gt;tiva terrorister ur landet — aldrig kan komma att beröra svenska medbor-&lt;br&gt;gare, eftersom dessa enligt 2 kap. 7 § regeringsformen åtnjuter ett absolut&lt;br&gt;skydd mot att landsförvisas eller att hindras från att resa in i riket. Det är&lt;br&gt;inte heller rimligt att göra andra bestämmelser i terroristlagstiftningen&lt;br&gt;tillämpliga på svenska medborgare. Den parlamentariska kommissionen&lt;br&gt;med anledning av mordet på Olof Palme har t. ex. avvisat tanken på att&lt;br&gt;tillåta tvångsåtgärder i det fallet där den presumtive terroristen är svensk&lt;br&gt;medborgare. Terroristlagstiftningskommittén uttalar för sin del att det&lt;br&gt;inte ens kan diskuteras att terroristlagstiftningens regler om inskränkning-&lt;br&gt;ar och villkor för vistelsen här i landet skulle kunna göras tillämpliga på&lt;br&gt;svenska medborgare. Även dessa regler härleder sin legitimitet från det&lt;br&gt;förhållandet att de berörda genom ett i vederbörlig ordning meddelat&lt;br&gt;beslut har blivit avvisade eller utvisade ur landet men ändå tillåtits stanna&lt;br&gt;kvar av asylrättsliga eller liknande skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening kan inte heller en särskild terroristlagstiftning ge&lt;br&gt;underlag för någon oro eller osäkerhet bland utlänningar i allmänhet som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vistas i vårt land. Terroristlagstiftningen är idag inriktad uteslutande på Prop. 1990/91:118&lt;br&gt;ett litet och avgränsat antal extremister som inte skyr några medel for att&lt;br&gt;fora sina meningsfränder närmare sina politiska mål och som därmed inte&lt;br&gt;väjer for våld mot oskyldiga för att förverkliga sina syften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftningen utgör en del av de samlade ansträngningarna för att&lt;br&gt;motverka terrorism. Både från internationell och från svensk synpunkt är&lt;br&gt;det angeläget att Sverige inte blir eller betraktas som ett land där interna-&lt;br&gt;tionella terroristgrupper kan räkna med att finna en tillflykt och skaffa sig&lt;br&gt;en bas för sin fortsatta verksamhet. Den allmänna hotbild som ursprungli-&lt;br&gt;gen föranledde lagstiftningens tillkomst har inte förändrats på något så-&lt;br&gt;dant sätt att det av det skälet finns anledning till en omprövning av&lt;br&gt;lagstiftningsbehovet. Den särskilda lagstiftningen motiveras av ett berätti-&lt;br&gt;gat krav på skydd mot terrorhandlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar inte den uppfattning om lagstiftningens oförenlighet med&lt;br&gt;svensk grundlag och internationella konventioner som förs fram av Svens-&lt;br&gt;ka avdelningen av Internationella juristkommissionen. Jag hänvisar till den&lt;br&gt;genomgång av olika internationella konventioner som kommittén gjort&lt;br&gt;(bet. s. 115—144). Kommittén konstaterar att terroristbestämmelserna&lt;br&gt;inte i något avseende kan sägas strida mot de enskilda bestämmelserna i&lt;br&gt;Europakonventionen om skydd for de mänskliga rättigheterna m. m. eller&lt;br&gt;FN-konventionen i samma ämne. Enligt kommittén skulle rent teoretiskt&lt;br&gt;kunna hävdas att terroristbestämmelserna är oförenliga med nämnda kon-&lt;br&gt;ventioner så till vida, att den utlänning som berörs av ett regeringsbeslut&lt;br&gt;inte tillförsäkras något effektivt rättsmedel, om han påstår att hans fri- och&lt;br&gt;rättigheter har blivit kränkta. Samma invändning skulle emellertid kunna&lt;br&gt;göras även i fråga om regeringsbeslut på andra områden och beträffande&lt;br&gt;beslut av högsta domstolen eller regeringsrätten. Det är emellertid inte&lt;br&gt;sannolikt att en sådan fråga över huvud taget skulle tas upp till prövning. I&lt;br&gt;vart fall när det gäller Europakonventionen kan frågan inte alls komma&lt;br&gt;upp i annat fall än om terroristbestämmelserna i något avseende har&lt;br&gt;tillämpats på ett sätt som ter sig tvivelaktigt, så att utlänningen på rimliga&lt;br&gt;grunder kan hävda att hans fri- och rättigheter blivit kränkta (”an arguable&lt;br&gt;claim”).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hittills har det alltså ansetts att en särskild terroristlagstiftning är ett&lt;br&gt;nödvändigt instrument vid sidan av annan utlänningslagstiftning. I förhål-&lt;br&gt;lande till utlänningslagen innehåller terroristreglema i huvudsak följande&lt;br&gt;avvikelser. För det första innebär reglerna att en utlänning som annars&lt;br&gt;skulle ha förutsättningar for att få resa in i landet skall avvisas, om han&lt;br&gt;betraktas som presumtiv terrorist. För det andra får en presumtiv terrorist&lt;br&gt;utvisas utan hinder av att han har permanent uppehållstillstånd eller på&lt;br&gt;annat sätt har stark anknytning till Sverige. Om vederbörande av asylrätts-&lt;br&gt;liga skäl måste beredas en fristad här i landet, kan inskränkningar i&lt;br&gt;rörelsefriheten och andra villkor åläggas honom, och han kan utsättas för&lt;br&gt;tvångsåtgärder i spaningssyfte på grunder som inte skulle ha kunnat åbero-&lt;br&gt;pas till stöd för sådana åtgärder enligt allmänna bestämmelser. I fråga om&lt;br&gt;själva proceduren gäller att beslut om avvisning eller utvisning liksom&lt;br&gt;beslut om inskränkningar och villkor fattas av regeringen efter förhandling&lt;br&gt;i saken infor domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har analyserat rättsläget sådant det skulle te sig om terrorist- Prop. 1990/91:118&lt;br&gt;bestämmelserna inte existerade. Det har då först konstaterats att man&lt;br&gt;redan enligt utlänningslagens allmänna bestämmelser i praktiken skulle&lt;br&gt;kunna fatta beslut om avvisning för att hindra presumtiva terrorister från&lt;br&gt;att komma in i landet. Sålunda gäller enligt 4 kap. 2§ första stycket 3&lt;br&gt;utlänningslagen — på samma sätt som enligt 1954 och 1980 års utlännings-&lt;br&gt;lagar — att en utlänning får avvisas, om han på grund av tidigare ådömt&lt;br&gt;frihetsstraff eller någon annan särskild omständighet skäligen kan antas&lt;br&gt;komma att begå brott i Sverige eller i något annat nordiskt land. Och enligt&lt;br&gt;punkt 4 i samma stycke får en utlänning vidare avvisas, om det med&lt;br&gt;hänsyn till hans tidigare verksamhet eller i övrigt kan antas att han kom-&lt;br&gt;mer att bedriva sabotage, spioneri eller olovlig underrättelseverksamhet&lt;br&gt;här eller i annat nordiskt land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som kommittén framhåller torde det alltså stå klart att, om det inte&lt;br&gt;fanns några särskilda terroristbestämmelser, presumtiva terrorister som&lt;br&gt;söker komma in i vårt land ändå i många fall i praktiken skulle kunna&lt;br&gt;avvisas med stöd av 4 kap. 2§ första stycket 3 utlänningslagen. I vissa fall&lt;br&gt;skulle även punkt 4 kunna vara tillämplig (sabotage kan under vissa&lt;br&gt;förhållanden betraktas som ett terroristbrott, däremot ej spioneri och&lt;br&gt;olovlig underrättelseverksamhet). Till detta kommer att flera andra avvis-&lt;br&gt;ningsgrunder — såsom avsaknad av visering eller uppehållstillstånd — kan&lt;br&gt;vara tillämpliga. Såvitt gäller möjligheterna till avvisning är alltså, enligt&lt;br&gt;kommittén, några särskilda terroristbestämmelser inte nödvändiga, om&lt;br&gt;man tills vidare bortser från det intresse som kan finnas av att beslut i&lt;br&gt;ärendena förbehålls regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annorlunda förhåller det sig när det gäller utvisning av utlänningar som&lt;br&gt;redan har uppehållstillstånd i Sverige. Om det i efterhand uppkommer skäl&lt;br&gt;att befara terroristhandlingar från en sådan utlännings sida och denne har&lt;br&gt;ett tidsbegränsat uppehållstillstånd, bör naturligtvis detta inte förnyas.&lt;br&gt;Vidare gäller att uppehållstillståndet kan återkallas på grund av presumtiv&lt;br&gt;brottslig verksamhet, om frågan tas upp innan utlänningen varit bosatt här&lt;br&gt;med uppehållstillstånd i två år. Därefter kan emellertid inte uppehållstill-&lt;br&gt;ståndet återkallas på sådan grund (2 kap. 11 § utläningslagen). Däremot&lt;br&gt;kan under vissa förutsättningar återkallelse ske, om utlänningen har läm-&lt;br&gt;nat oriktiga uppgifter om sin identitet eller om andra förhållanden (2 kap.&lt;br&gt;9 och 10§§), men detta behöver givetvis inte vara förhållandet i här&lt;br&gt;avsedda fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som kommittén konstaterat är således möjligheterna att besluta om&lt;br&gt;utvisning av utlänningar som innehar gällande uppehållstillstånd mycket&lt;br&gt;begränsade. Frånsett det fallet att utlänningen har begått brott och fälls till&lt;br&gt;ansvar för detta av allmän domstol finns det enligt utlänningslagen möjlig-&lt;br&gt;het att fatta beslut om utvisning i sådana fall endast när det behövs med&lt;br&gt;hänsyn till rikets säkerhet (4 kap. 11 §). Denna grund kan i vissa fall — men&lt;br&gt;förhållandevis sällan — tillämpas gentemot presumtiva terrorister. Flerta-&lt;br&gt;let terroristbrott är nämligen inte brott mot rikets säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att när en utlänning har&lt;br&gt;beviljats uppehållstillstånd och därefter varit bosatt här två år, det utan&lt;br&gt;stöd av de särskilda bestämmelserna i princip skulle saknas möjlighet att &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utvisa honom enbart av det skälet att han på aldrig så goda grunder kan&lt;br&gt;antas begå terroristhandlingar här i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framhålls av kommittén kan man ha olika uppfattningar i vissa av&lt;br&gt;de detaljfrågor som regleras genom terroristlagstiftningen. Enligt kommit-&lt;br&gt;tén måste det emellertid anses stå helt klart att det inte skulle vara rimligt&lt;br&gt;om lagen ej skulle medge möjligheter att avlägsna en utlänning ur landet i&lt;br&gt;det fallet att han på mycket goda grunder kan anses representera en fara för&lt;br&gt;terroristaktioner och inga asylrättsliga skäl talar för att han ändå bör få&lt;br&gt;stanna kvar. Enligt kommittén torde en sådan ordning inte gälla i något&lt;br&gt;jämförbart land, och vi skulle — även bortsett från våra egna skyddsintres-&lt;br&gt;sen — inte kunna försvara den inför omvärlden. Jag har ingen avvikande&lt;br&gt;åsikt i denna fråga. Det förtjänar också påpekas att en möjlighet att besluta&lt;br&gt;om utvisning i sådana fall fanns redan före tillkomsten av 1973 års terro-&lt;br&gt;ristlag, låt vara att man då fick tillgripa en mera allmänt hållen bestämmel-&lt;br&gt;se, som medgav utvisning ”i statens intresse” (34§ i 1954 års utlännings-&lt;br&gt;lag).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan av skäl som nu har anförts står det klart att det inte är möjligt att&lt;br&gt;tillgodose det intresse som ligger till grund för terroristbestämmelserna&lt;br&gt;genom att enbart lita till den vanliga utlänningslagstiftningens nuvarande&lt;br&gt;regler. Enligt min mening är det inte heller lämpligt att, som DO föreslår,&lt;br&gt;komplettera den nuvarande bestämmelsen i 4 kap. 11 § utlänningslagen&lt;br&gt;om utvisning med hänsyn till ”rikets säkerhet” med utvisning ”i statens&lt;br&gt;intresse” eller någon liknande allmän formulering. Även kommittén har&lt;br&gt;avvisat en sådan lösning. En bestämmelse av det slaget överensstämmer i&lt;br&gt;och för sig med vad som gäller i en del andra länder men är alltför diffus&lt;br&gt;och kan därför skapa onödiga svårigheter i tillämpningen. En lösning av&lt;br&gt;det slaget är för övrigt oförenlig med strävandena att av rättssäkerhetshän-&lt;br&gt;syn precisera grunderna för ett avlägsnande. Jag återkommer till denna&lt;br&gt;fråga i följande avsnitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar alltså kommitténs uppfattning att den svenska lagstiftningen&lt;br&gt;även i fortsättningen måste ge utrymme för att avlägsna sådana utlänning-&lt;br&gt;ar ur landet som med hänsyn till risken för terrorhandlingar bedöms som&lt;br&gt;farliga och att detta endast kan ske genom särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;avlägsnande. Som Juridiska fakulteten vid Lunds universitet framhåller&lt;br&gt;måste självfallet sådana bestämmelser, i enlighet med den nuvarande&lt;br&gt;lagstiftningen, kopplas samman med de regler om s. k. politiska verkstäl-&lt;br&gt;lighetshinder som finns i utlänningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till frågan om i vilken utsträckning särskilda kontrollmöjligheter bör&lt;br&gt;finnas för de fall då ett beslut om avlägsnande inte kan verkställas åter-&lt;br&gt;kommer jag i ett senare avsnitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.5 Lagstiftningens grundläggande konstruktion&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Organisationsrekvisitet i terroristlagstiftningen ut-&lt;br&gt;mönstras. Vidare utgår den nuvarande bestämmelsen om avvisning&lt;br&gt;av en utlänning som kan befaras göra sig skyldig till terroristak-&lt;br&gt;tioner. Frågan om avvisning i sådana fall får bedömas enligt utlän-&lt;br&gt;ningslagen (1989:529).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den nya terroristlagstiftningen skall dock en utlänning kun-&lt;br&gt;na utvisas, om det med hänsyn till vad som är känt om hans tidigare&lt;br&gt;verksamhet och övriga omständigheter kan befaras att han kommer&lt;br&gt;att begå eller medverka till en brottslig gärning som innefattar våld,&lt;br&gt;hot eller tvång för politiska syften (det personliga rekvisitet). Finns&lt;br&gt;grund för avvisning eller utvisning enligt utlänningslagens regler&lt;br&gt;skall i första hand dessa bestämmelser tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen om utvisning skall gälla även om det föreligger fara&lt;br&gt;för att en utlänning skall begå eller medverka till en brottslig gärning&lt;br&gt;i en främmande stat. Undantag skall göras för en sådan gärning i&lt;br&gt;främmande stat som har övervägande karaktär av politiskt brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna ställer sig bakom&lt;br&gt;förslagen i denna del eller lämnar dem utan erinran. Vissa synpunkter har&lt;br&gt;dock framförts i fråga om det personliga rekvisitet. Enligt RÅ bör detta&lt;br&gt;rekvisit inte bara omfatta brottsliga gärningar som innefattar våld, hot&lt;br&gt;eller tvång för politiska syften utan också sådana gärningar, exempelvis&lt;br&gt;grov narkotikabrottslighet, som används som ett led i att finansiera terro-&lt;br&gt;ristverksamhet. Domstolsverket framhåller för sin del att det personliga&lt;br&gt;rekvisitet inte får vara alltför preciserat, eftersom man då uttryckligen&lt;br&gt;utpekar någon som presumtiv terrorist och därmed kan få svårigheter att&lt;br&gt;verkställa utvisningen. Enligt Svenska avdelning av Internationella jurist-&lt;br&gt;kommissionen bör rekvisiten vara mer ”handfasta”, dvs. förutsätta att&lt;br&gt;utlänningen har begått eller medverkat till en brottslig gärning eller i vart&lt;br&gt;fall att sannolika skäl föreligger för sådan brottslighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÅ och kammarrätten i Jönköping är tveksamma till om den föreslagna&lt;br&gt;undantagsregeln för politiska brott är nödvändig med hänsyn till att rege-&lt;br&gt;ringen kan avstå från att tillämpa lagen, om det av särskilda politiska skäl&lt;br&gt;skulle vara påkallat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: De särskilda reglerna om avvisning och utvisning&lt;br&gt;av en presumtiv terrorist har alltsedan tillkomsten av 1973 års terroristlag&lt;br&gt;bildat grundvalen för lagstiftningens tillämpningsområde. För närvarande&lt;br&gt;innebär dessa regler (1 och 3 §§ 1989 års terroristlag) att en utlänning kan&lt;br&gt;avvisas eller utvisas om två förutsättningar är uppfyllda. Dels skall det&lt;br&gt;finnas grundad anledning anta att han tillhör eller verkar för en organisa-&lt;br&gt;tion eller grupp som, med hänsyn till vad som är känt om dess verksamhet,&lt;br&gt;kan befaras utanför sitt hemland använda våld, hot eller tvång för politiska&lt;br&gt;syften och därvid begå sådana gärningar här i riket (organisationsrekvisi-&lt;br&gt;tet). Dels skall det, med hänsyn till vad som är känt om utlänningen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föregående verksamhet eller i övrigt, föreligga fara för att han själv här i Prop. 1990/91:118&lt;br&gt;riket medverkar till sådana gärningar (det personliga rekvisitet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När man i 1973 års terroristlag lät en utlännings medlemskap eller&lt;br&gt;anknytning till en viss organisation eller grupp bilda kriterium för avvis-&lt;br&gt;ning eller utvisning, hade man särskilt i tankarna fall då medlemskap i en&lt;br&gt;viss organisation med politiskt våld på programmet innebar att medlem-&lt;br&gt;men var underkastad ovillkorlig lydnadsplikt. Man utgick vidare från att&lt;br&gt;myndigheterna i vårt land och i åtskilliga andra länder i huvudsak hade&lt;br&gt;kännedom om vilka politiska organisationer eller grupper som låg bakom&lt;br&gt;de internationella terrordåden. Redan enligt den lagen gällde dock att det&lt;br&gt;inte krävdes att utlänningen tillhörde en sådan organisation eller grupp;&lt;br&gt;det var tillräckligt att han kunde antas verka för en sådan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som kommittén framhåller får utvecklingen anses ha visat att organisa-&lt;br&gt;tionsrekvisitet i varje fall numera medför vissa olägenheter. Visserligen&lt;br&gt;erbjuder det för det mesta inga svårigheter att fastställa vad som skall&lt;br&gt;anses vara en organisation eller grupp i lagens mening, men ibland kan&lt;br&gt;redan detta vålla problem. Till bilden hör nämligen att de rörelser som det&lt;br&gt;här är fråga om inte alltid kan avgränsas och att de inte sällan upplöses,&lt;br&gt;delas, ändrar namn och byter ledning eller struktur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utlänning som representerar en betydande fara för terroristaktioner&lt;br&gt;kan vidare ibland tillhöra en mindre utbrytarfraktion med löslig struktur&lt;br&gt;som står i uttalad motsättning till den ursprungliga gruppen men som&lt;br&gt;därför inte är mindre farlig, eller han kan operera mer eller mindre på egen&lt;br&gt;hand eller tillsammans med endast någon eller ett par kända bundsförvan-&lt;br&gt;ter. Det kan också vara så att han verkar för politiska mål vilka omfattas&lt;br&gt;av en organisation som vi här i landet erkänner som befrielserörelse men&lt;br&gt;för dessa mål är beredd att använda våldsamma medel mot utomstående&lt;br&gt;på ett sätt som är främmande för organisationen som sådan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även andra olägenheter är förenade med organisationsrekvisitet i dess&lt;br&gt;nuvarande form. Kommittén har pekat på att det är oklart hur lagstiftning-&lt;br&gt;en förhåller sig till begreppet statsterrorism. Svårigheter kan uppstå när det&lt;br&gt;gäller att utreda var en viss organisation har bildats, var dess kärnorganisa-&lt;br&gt;tion håller till och andra faktorer som har betydelse för att avgöra var den&lt;br&gt;skall anses ha sitt hemland. Svårigheten kan också uppstå när det gäller att&lt;br&gt;avgöra om en viss organisation eller grupp kan befaras använda våld&lt;br&gt;utanför sitt hemland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare en olägenhet med organisationskriteriet som kommittén har&lt;br&gt;uppmärksammat är frågan om den ena eller andra rörelsens egenskap av&lt;br&gt;terroristorganisation vid tillämpningen kommer i fokus i sådan grad att&lt;br&gt;frågan om det personliga rekvisitet är uppfyllt — alltså om utlänningen&lt;br&gt;personligen skall anses farlig — blir i viss utsträckning undanskymd. Över&lt;br&gt;huvud taget gäller att lagstiftningen tvingar oss att officiellt peka ut vissa&lt;br&gt;rörelser som terroristorganisationer på ett sätt som saknar motsvarighet i&lt;br&gt;flertalet andra länder och många gånger kan vara direkt olämpligt. Risken&lt;br&gt;kan därmed också finnas att ett avvisnings- eller utvisningsbeslut tolkas så&lt;br&gt;att en rörelse i dess helhet stämplas som terroristorganisation medan det i&lt;br&gt;själva verket finns underlag för en sådan bedömning endast beträffande en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fraktion som är svår att avgränsa och som har lös anknytning till rörelsen Prop. 1990/91:118&lt;br&gt;som sådan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett väsentligt skäl för att organisationsrekvisitet inforts har varit att man&lt;br&gt;velat begränsa terroristlagstiftningens tillämpning till medlemmar av orga-&lt;br&gt;nisationer eller grupper som kan antas vara benägna att begå våldsdåd&lt;br&gt;utanför sitt hemland och därvid även kan befaras organisera sådana ak-&lt;br&gt;tioner i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som påpekats av kommittén och juristkommissionen med anledning av&lt;br&gt;mordet på Olof Palme kan bestämmelsernas avfattning i denna del ge ett&lt;br&gt;visst utrymme för en grupp som planerar terrordåd i andra länder att&lt;br&gt;använda Sverige som bas eller reorganisationsområde, eftersom befarade&lt;br&gt;våldshandlingar i andra länder inte kan åberopas som självständig grund&lt;br&gt;för bedömningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftningen bör enligt min mening inte medge att Sverige kommer att&lt;br&gt;bli eller betraktas som ett land där medlemmar av internationella terrorist-&lt;br&gt;organisationer kan räkna med att finna en fristad, under förutsättning att&lt;br&gt;de inte planerar brott i Sverige. Som närmare skall utvecklas i det följande&lt;br&gt;anser jag därför att även befarade terrordåd i andra länder måste få&lt;br&gt;beaktas vid den svenska terroristlagstiftningens tillämpning. Med denna&lt;br&gt;utgångspunkt bortfaller ett huvudskäl för organisationsrekvisitet i nuva-&lt;br&gt;rande utformning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man kan alltså konstatera att lagstiftningens utformning i fråga om&lt;br&gt;organisationsrekvisitet numera inte är ändamålsenlig. Naturligtvis måste&lt;br&gt;det även i fortsättningen ha stor och kanske ibland avgörande betydelse,&lt;br&gt;om en utlänning tillhör en organisation med våld av terrorkaraktär på&lt;br&gt;programmet, i synnerhet när en mer eller mindre ovillkorlig lydnadsplikt&lt;br&gt;kan antas gälla för honom. Men utvecklingen på området har fått till följd&lt;br&gt;att det inte längre rimligen bör vara en nödvändig förutsättning för lagens&lt;br&gt;tillämplighet att en person kan sägas tillhöra eller verka för en viss be-&lt;br&gt;stämd organisation, om det genom annan utredning är klarlagt att han&lt;br&gt;representerar en betydande fara för terroristaktioner i politiskt syfte. De&lt;br&gt;tillämpningssvårigheter som har berörts i det föregående kan befaras öka i&lt;br&gt;takt med den internationella utvecklingen. Lagstiftningens nuvarande ut-&lt;br&gt;formning kan då ge irrationella resultat, om inte organisationsrekvisitet&lt;br&gt;tänjs på ett sätt som från allmänna legalitetssynpunkter framstår som&lt;br&gt;tvivelaktigt. Av särskild betydelse är vidare att lagstiftningens nuvarande&lt;br&gt;utformning tvingar oss att officiellt peka ut vissa rörelser som terroristor-&lt;br&gt;ganisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av de nu anförda skälen bör organisationsrekvisitet utmönstras ur terro-&lt;br&gt;ristlagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämningen av vem som skall anses vara en presumtiv terrorist är av&lt;br&gt;grundläggande betydelse i rättssäkerhetshänseende och strävandena har&lt;br&gt;länge varit att precisera grunderna för ett avlägsnande. Det nu lagda&lt;br&gt;förslaget att ta bort organisationsrekvisitet innebär dock inte någon preci-&lt;br&gt;sering. Frågan är då om någon precisering i stället bör göras i fråga om det&lt;br&gt;personliga rekvisitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande har detta rekvisit den innebörden att det med hänsyn till&lt;br&gt;vad som är känt om utlänningens föregående verksamhet eller i övrigt skall &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1990/91. 1 samt. Nr 118&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreligga fara for att han här i riket medverkar till handlingar som innefat- Prop. 1990/91:118&lt;br&gt;tar våld, hot eller tvång for politiska syften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från vissa synpunkter — främst effektivitetsintressen — skulle det sna-&lt;br&gt;rare kunna vara en fordel om lagen gavs en enklare och mera allmän&lt;br&gt;utformning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sålunda skulle det vara en obestridlig vinst, om man åtminstone i någon&lt;br&gt;mån kunde undgå den &amp;quot;stämpling” av en person som presumtiv terrorist&lt;br&gt;vilken är förenad med lagens nuvarande utformning. Denna effekt av&lt;br&gt;regelsystemet — som saknar motsvarighet i flertalet övriga länder — ligger&lt;br&gt;inte i Sveriges intresse. Vad vi vill åstadkomma är endast att personer som&lt;br&gt;på goda grunder kan misstänkas för att planera terroristaktioner såvitt&lt;br&gt;möjligt inte skall vistas på vårt territorium och att de skall underkastas&lt;br&gt;kontroll om en vistelse här är ofrånkomlig av asylrättsliga skäl. För den&lt;br&gt;enskilde blir däremot stämplingen som presumtiv terrorist en avsevärd&lt;br&gt;belastning, vilken kan följa honom till ett annat land, där han kanske vill&lt;br&gt;övergå till ett mera normalt liv. Det kan hävdas att vår rätt att bestämma&lt;br&gt;vilka utlänningar som skall få vistas i vårt land inte utan vidare legitimerar&lt;br&gt;oss att utan full oevisning peka ut en person som en — låt vara endast&lt;br&gt;presumtiv — farlig brottsling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som är än mera betydelsefullt från svensk synpunkt är emellertid,&lt;br&gt;som kommittén påpekar och domstolsverket understrukit vid remissbe-&lt;br&gt;handlingen, att det kan vara omöjligt eller i varje fall förenat med stora&lt;br&gt;svårigheter att över huvud taget få ett avvisnings- eller utvisningsbeslut&lt;br&gt;verkställt, om den berörde uttryckligen har pekats ut som en presumtiv&lt;br&gt;terrorist. Beslutet om avvisning eller utvisning kan ju i princip inte verk-&lt;br&gt;ställas genom att denne sänds till sitt hemland om han där riskerar politisk&lt;br&gt;förföljelse, och flertalet övriga länder kan förutsättas vägra att ta emot&lt;br&gt;honom, om han avvisats eller utvisats med denna motivering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som nu sagts får inte missförstås. Det får givetvis inte vara så att vi&lt;br&gt;för andra länder hemlighåller de faktiska omständigheter som svenska&lt;br&gt;myndigheter känner till om en utlänning vilken inte har betraktats som&lt;br&gt;önskvärd här i landet på grund av att han ansetts representera en allvarlig&lt;br&gt;fara för terrorhandlingar. Med hänsyn till intresset av internationell soli-&lt;br&gt;daritet på området bör vi självfallet — i den mån gällande sekretesslagstift-&lt;br&gt;ning medger det — bl. a. inom ramen för det internationella polissamarbe-&lt;br&gt;te som Sverige bedriver lämna upplysningar av detta slag till ett annat&lt;br&gt;berört land. Men sådana upplysningar kan bedömas och värderas på olika&lt;br&gt;sätt i skilda länder, och samarbetet behöver inte nödvändigtvis förutsätta&lt;br&gt;att den som skall avvisas eller utvisas uttryckligen stämplas som presumtiv&lt;br&gt;terrorist, någon som lätt får en spektakulär prägel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns alltså beaktansvärda skäl som talar för en mera allmänt hållen&lt;br&gt;reglering än den nuvarande när det gäller det legala stödet för att avlägsna&lt;br&gt;utlänningar vilka bedöms som presumtiva terrorister ur riket. Med en&lt;br&gt;sådan utgångspunkt kan emellertid olika slutsatser dras beroende på vilken&lt;br&gt;form för avlägsnandet som används — avvisning eller utvisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som förut har konstaterats finns i 1989 års utlänningslag — liksom i dess&lt;br&gt;föregångare — en allmän bestämmelse (4 kap. 2§ första stycket 3) om att&lt;br&gt;en utlänning får avvisas, om han på grund av tidigare ådömt frihetsstraff&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller någon annan särskild omständighet kan antas komma att begå brott i Prop. 1990/91:118&lt;br&gt;Sverige eller i något annat nordiskt land. Jag delar kommitténs uppfatt-&lt;br&gt;ning att denna bestämmelse — i förening med de övriga reguljära grunder-&lt;br&gt;na för avvisning vilka också ofta kan vara tillämpliga i här aktuella fall -&lt;br&gt;är tillräcklig för att säkerställa att vi inte med öppna ögon skall behöva ta&lt;br&gt;emot presumtiva terrorister som söker sig till Sverige. Någon särskild, på&lt;br&gt;skyddet mot terrorism inriktad bestämmelse om avvisning behövs alltså&lt;br&gt;inte. Terrordåd utgör kriminella handlingar och den nyss angivna bestäm-&lt;br&gt;melsen i utlänningslagen bör kunna tillämpas i dessa fall lika väl som när&lt;br&gt;annan allvarlig brottslighet kan befaras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från lagtekniska synpunkter är det i själva verket en fördel, om det inte&lt;br&gt;vid sidan av den allmänna regeln om avvisning vid risk för kriminalitet&lt;br&gt;finns en särskild bestämmelse som anger samma rättsfoljd vid risk for en&lt;br&gt;särskild typ av brottslighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag förordar därför i likhet med kommittén att den nuvarande särskilda&lt;br&gt;regeln om avvisning av en utlänning som kan befaras göra sig skyldig till&lt;br&gt;terroristaktioner utgår och att frågan om avvisning i sådana fall bedöms&lt;br&gt;enligt utlänningslagen. Någon minskning av rättssäkerheten kan detta inte&lt;br&gt;innebära. Till frågan huruvida besluten i dessa ärenden skall vara förbe-&lt;br&gt;hållna regeringen och till övriga procedurfrågor återkommer jag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det däremot gäller utvisning kan man inte repliera på de nuvarande&lt;br&gt;bestämmelserna i utlänningslagen. Dessa måste kompletteras i varje fall&lt;br&gt;med en regel som ger utrymme for avlägsnande av en utlänning som har&lt;br&gt;varit bosatt här med uppehållstillstånd två år eller mer i det fallet att&lt;br&gt;utlänningen på goda grunder kan misstänkas for att planera terroristak-&lt;br&gt;tioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från de synpunkter som enligt det föregående talar för att allmänt hållna&lt;br&gt;bestämmelser kan vara att föredra skulle det ligga nära till hands att föreslå&lt;br&gt;en bestämmelse om utvisning som korresponderar mot den nyss berörda&lt;br&gt;avvisningsbestämmelsen i 4 kap. 2§ första stycket 3 i 1989 års utlännings-&lt;br&gt;lag. Detta skulle innebära att utvisning skulle kunna ske av en utlänning på&lt;br&gt;den grunden att han kan antas komma att begå brott utan att någon&lt;br&gt;lagföring för brottslig verksamhet behöver ha ägt rum. Regler av detta slag&lt;br&gt;finns i vissa andra länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan bestämmelse skulle emellertid hos oss vara otänkbar av andra&lt;br&gt;skäl. Den skulle bli tillämplig i ojämförligt många flera fall än dem som&lt;br&gt;man i detta sammanhang verkligen är ute efter. Till skillnad från den&lt;br&gt;nuvarande terroristlagstiftningen skulle den därmed få en ganska ingripan-&lt;br&gt;de betydelse för här i landet bosatta utlänningars trygghet och kunna ge&lt;br&gt;underlag för en allmän oro bland sådana invandrare. En lösning med&lt;br&gt;sådana konsekvenser kan inte godtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som har berörts förut, fanns det i 1954 års utlänningslag en allmän&lt;br&gt;bestämmelse (34§) om att regeringen kunde utvisa en utlänning dels —&lt;br&gt;liksom för närvarande — när det var påkallat av hänsyn till rikets säkerhet,&lt;br&gt;dels när det eljest var påkallat &amp;quot;i statens intresse&amp;quot; (s. k. politisk utvisning).&lt;br&gt;Jag har tidigare avvisat tanken på en återgång till en sådan — från terro-&lt;br&gt;ristlagstiftningen skild — utvisningsgrund. En bestämmelse av detta slag&lt;br&gt;är alltför diffus och ger utrymme för godtycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nu sagda leder enligt mitt förmenande till den slutsatsen att en Prop. 1990/91: 118&lt;br&gt;lagstiftning av ungefär det slag vi har i dag är nödvändig. Kommittén har&lt;br&gt;från samma utgångspunkt diskuterat ytterligare två lösningar. Båda inne-&lt;br&gt;bär att det nuvarande organisationsrekvisitet slopas. Det ena alternativet&lt;br&gt;skulle innebära att man — vid sidan av den nuvarande möjligheten för&lt;br&gt;regeringen att besluta om utvisning av hänsyn till rikets säkerhet — inför&lt;br&gt;en möjlighet till sådana beslut i fall där en utlänning anses utgöra en&lt;br&gt;allvarlig fara för allmän säkerhet. Enligt det andra alternativet skulle&lt;br&gt;grunden för utvisning i huvudsak sammanfalla med det personliga rekvisi-&lt;br&gt;tet i dess nuvarande utformning enligt 1989 års terroristlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förstnämnda av dessa båda alternativ — som har förebild i en del&lt;br&gt;främmande länders lagstiftning — skulle erbjuda vissa fördelar från de&lt;br&gt;synpunkter som i det föregående har anförts till förmån för en mera allmän&lt;br&gt;reglering än den nuvarande. Det har emellertid också nackdelar. Med&lt;br&gt;tanke på rättssäkerheten i traditionell mening skulle det otvivelaktigt anses&lt;br&gt;innebära en försvagning, och tillämpningen skulle, som jag tidigare antytt,&lt;br&gt;bli mera svårkontrollerad än nu. Det är inte uteslutet att en så allmän regel&lt;br&gt;skulle kunna ge underlag för onödiga missuppfattningar bland utlänningar&lt;br&gt;i allmänhet som vistas i vårt land. Även med en sådan regel skulle vidare&lt;br&gt;en utlänning som blev föremål för dess tillämpning ofrånkomligen i prakti-&lt;br&gt;ken bli utpekad som en farlig person, och man skulle alltså knappast mer&lt;br&gt;än marginellt undgå den nuvarande lagstiftningens s. k. stämplingseffek-&lt;br&gt;ter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har därför liksom kommittén stannat för att förorda det andra av de&lt;br&gt;båda alternativen, vilket innebär att grunden för utvisning i huvudsak&lt;br&gt;kommer att sammanfalla med det personliga rekvisitet i den utformning&lt;br&gt;som det har enligt 1989 års terroristlag. Vissa preciseringar av detta&lt;br&gt;rekvisit bör dock göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har inte funnit anledning att föreslå några preciseringar av&lt;br&gt;den innebörden att det befarade brottet skall vara av viss svårhetsgrad eller&lt;br&gt;att bevisningens styrka skall vara särskilt kvalificerad. Inte heller jag anser&lt;br&gt;att sådana justeringar eller förslaget från Svenska avdelningen av interna-&lt;br&gt;tionella juristkommissionen att utlänningen har begått eller medverkat till&lt;br&gt;en brottslig gärning är lämpliga. Även om man bortser från de invändning-&lt;br&gt;ar som bl. a. från säkerhetssynpunkt skulle kunna riktas mot sådana lös-&lt;br&gt;ningar, skulle en ändring av bestämmelserna i denna riktning i viss ut-&lt;br&gt;sträckning kunna få ogynnsamma effekter från de synpunkter som har&lt;br&gt;angetts i det föregående. Stämplingseffekterna skulle sålunda närmast&lt;br&gt;förstärkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller förhållandet mellan avvisning eller utvisning enligt utlän-&lt;br&gt;ningslagens vanliga regler å ena sidan och utvisning enligt terroristlagstift-&lt;br&gt;ningen å den andra anser jag i likhet med kommittén att åtgärder enligt det&lt;br&gt;förra regelsystemet i princip bör ha företräde. Detta ligger i linje med&lt;br&gt;uppfattningen att det innebär fördelar både för de berörda och för det&lt;br&gt;åsyftade resultatet att man så långt möjligt undviker att peka ut en person&lt;br&gt;som presumtiv terrorist och därmed försvårar verkställigheten av ett utvis-&lt;br&gt;ningsbeslut. Skall en utlänning avvisas eller utvisas enligt utlänningslagens&lt;br&gt;vanliga regler, saknas alltså skäl att ta upp frågan om tillämpning av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;terroristbestämmelserna. Detta bör framgå av lagen, så att osäkerhet på Prop. 1990/91: 118&lt;br&gt;denna punkt undanröjs. Vad som har sagts nu bör givetvis inte hindra att&lt;br&gt;frågan om utvisning enligt terroristbestämmelserna tas upp i ett fall där det&lt;br&gt;visserligen är möjligt att avvisning eller utvisning kan ske enligt utlän-&lt;br&gt;ningslagens allmänna regler men frågan härom är svårbedömd eller fordrar&lt;br&gt;tidskrävande utredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare delar jag kommitténs mening att det uttryckligen bör anges i&lt;br&gt;lagen att utvisning förutsätter att en brottslig gärning kan befaras. Även&lt;br&gt;om detta måste antas vara avsikten också med nuvarande formulering,&lt;br&gt;kan lagens avfattning möjligen i vissa fall ge anledning till tvekan på den&lt;br&gt;punkten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den brottsliga gärningen skall innefatta ”våld, hot eller tvång” för&lt;br&gt;politiska syften. Det befarade brottet måste alltså innehålla ett visst ele-&lt;br&gt;ment av våld, hot eller tvång. Ett rån omfattas exempelvis av lagen, om det&lt;br&gt;sker i syfte att skaffa pengar för politiska syften. Utanför regleringen faller&lt;br&gt;emellertid narkotikabrottslighet, även om sådan brottslighet företas av&lt;br&gt;samma skäl. Enligt RAs mening bör någon åtskillnad inte göras utan lagens&lt;br&gt;tillämpningsområde bör utvidgas att omfatta t. ex. grövre former av narko-&lt;br&gt;tikabrott. Enligt min uppfattning skulle en sådan utvidgning strida mot de&lt;br&gt;principer som ligger till grund för terroristlagstiftningen, nämligen att ge&lt;br&gt;ett skydd mot terroraktioner och andra våldshandlingar. Det finns för&lt;br&gt;närvarande inte heller tillräckligt belägg för att en lagändring av detta slag&lt;br&gt;skulle vara nödvändig av effektivitetsskäl. Om ett narkotikabrott eller&lt;br&gt;annat brott som inte innebär våld, hot eller tvång utförs i syfte att skaffa&lt;br&gt;pengar för politiska syften, kan det emellertid vara en omständighet som&lt;br&gt;t. ex. ger stöd för antagandet att en brottslig gärning av terroristkaraktär&lt;br&gt;planeras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För tillämpning av terroristbestämmelserna krävs för närvarande att&lt;br&gt;utlänningen med hänsyn till vad som är känt om hans tidigare verksamhet&lt;br&gt;”eller i övrigt” kan befaras medverka till terroristaktioner. Formuleringen&lt;br&gt;är alltför vag, om den skall tilläggas självständig betydelse vid sidan av&lt;br&gt;utlänningens tidigare verksamhet. En viss justering i detta avseende bör&lt;br&gt;därför göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis bör den grundläggande regeln om utvisning formu-&lt;br&gt;leras i enlighet med kommitténs förslag, så att en utlänning som inte skall&lt;br&gt;avvisas eller utvisas enligt utlänningslagens vanliga regler skall kunna&lt;br&gt;utvisas enligt terroristbestämmelserna, om det med hänsyn till vad som är&lt;br&gt;känt om hans tidigare verksamhet och övriga omständigheter kan befaras&lt;br&gt;att han kommer att medverka till en brottslig gärning som innefattar våld,&lt;br&gt;hot eller tvång för politiska syften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen vill jag i detta sammanhang ta upp frågan om även risken för&lt;br&gt;terroristaktioner i främmande länder skall beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sin nuvarande lydelse förutsätter terroristbestämmelserna för sin till-&lt;br&gt;lämplighet att såväl den ifrågavarande organisationen eller gruppen som&lt;br&gt;den berörde utlänningen själv kan antas komma att begå terroristhandling-&lt;br&gt;ar i Sverige. Befarade terrorhandlingar i andra länder kan alltså inte&lt;br&gt;åberopas som självständig grund för bedömningen, låt vara att det i sådana&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fall givetvis oftast finns skäl att hysa farhågor också för sådana handlingar i Prop. 1990/91:118&lt;br&gt;Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har i det föregående uttalat mig för att organisationsrekvisitet slo-&lt;br&gt;pas. Det återstår att diskutera om det personliga rekvisitet även i fortsätt-&lt;br&gt;ningen bör vara formulerat så att det inte skall kunna vara en tillräcklig&lt;br&gt;förutsättning för terroristbestämmelsernas tillämplighet att en utlänning&lt;br&gt;kan befaras medverka i en terroristaktion i främmande stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige bör som tidigare har framhållits inte bli eller betraktas som ett&lt;br&gt;land där medlemmar av internationella terroristorganisationer kan räkna&lt;br&gt;med att finna en fristad, under förutsättning att de inte planerar terrordåd&lt;br&gt;i Sverige. För närvarande finns otvivelaktigt en viss risk för en sådan&lt;br&gt;utveckling. Med hänsyn såväl till vikten av internationell solidaritet på&lt;br&gt;förevarande område som till våra egna säkerhetsintressen bör en fortsatt&lt;br&gt;utveckling i denna riktning motverkas. Detta talar med styrka för att&lt;br&gt;bestämmelsernas tillämpningsområde utvidgas, så att även risken för&lt;br&gt;våldshandlingar i främmande stater kan beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tidigare lagstiftningssammanhang har begränsningen till befarade brott&lt;br&gt;i Sverige motiverats med att terroristbestämmelserna inte bör få en sådan&lt;br&gt;utformning att de kan tillämpas exempelvis på befrielserörelser som för en&lt;br&gt;väpnad kamp i sitt hemland (prop. 1973:37 s. 21 och 1975/76:18 s. 155).&lt;br&gt;Även den parlamentariska kommissionen med anledning av mordet på&lt;br&gt;Olof Palme har understrukit detta i samband med att den avstyrkt tanken&lt;br&gt;på en utvidgning av terroristbestämmelserna i den riktning som nu disku-&lt;br&gt;teras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar uppfattningen att det är viktigt att terroristbestämmelserna i&lt;br&gt;princip inte bör kunna tillämpas mot befrielseorganisationer och liknande&lt;br&gt;rörelser. Samtidigt måste lagen ge utrymme för beaktande av risker för&lt;br&gt;renodlade terroraktioner i andra länder, och det även om det är fråga om&lt;br&gt;en befrielseorganisation. Det gäller således att finna en lagteknisk lösning&lt;br&gt;som tillgodoser de motstående intressen som här gör sig gällande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av betydelse i detta sammanhang är mitt nyss lämnade förslag att det&lt;br&gt;uttryckligen sägs i lagen att brottslig gärning skall kunna befaras för att&lt;br&gt;terroristbestämmelserna skall bli tillämpliga. Vid bedömningen av om en&lt;br&gt;gärning är att anse som brottslig måste även folkrättsliga aspekter beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det torde således stå klart att sådant våld, som begås inom ramen för&lt;br&gt;väpnade konflikter mellan stater, normalt inte kan anses som en brottslig&lt;br&gt;gärning. Om gärningen inte utgör folkrättsbrott utesluter nämligen folk-&lt;br&gt;rättsliga principer att den som använt våld under dessa förhållanden ställs&lt;br&gt;till ansvar för det vare sig i någon av de i konflikten inblandade staterna&lt;br&gt;eller i någon annan stat. För svensk del följer av 2 kap. 7 § brottsbalken att&lt;br&gt;något straffrättsligt ansvar i sådant fall inte kan bli aktuellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller inbördeskrig och andra icke-internationella väpnade kon-&lt;br&gt;flikter är den folkrättsliga regleringen endast fragmentarisk. På detta områ-&lt;br&gt;de gäller, förutom sedvanerätt, 1977 års andra tilläggsprotokoll till 1949&lt;br&gt;års Geneve-konventioner rörande skydd för offren i icke-internationella&lt;br&gt;väpnade konflikter. Detta protokoll, som ratificerats av Sverige år 1979,&lt;br&gt;har tillämpning på en nationell väpnad konflikt som äger rum mellan å ena&lt;br&gt;sidan en konventionsstats stridskrafter och å den andra upproriska väpna-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de styrkor eller andra organiserade grupper, som under ansvarigt kom- Prop. 1990/91:118&lt;br&gt;mando utövar sådan kontroll över en del av territoriet att de kan utföra&lt;br&gt;sammanhängande och samordnade militära operationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokollet utesluter inte att den i konflikten segrande sidan ställer&lt;br&gt;medlemmar från den besegrade sidan till straffrättsligt ansvar, även om&lt;br&gt;betydelsefulla begränsningar har lagts fast i detta hänseende (art. 4). Det&lt;br&gt;finns inte heller någon uttrycklig regel som tar sikte på möjligheten till&lt;br&gt;lagföring i utomstående stat. Det torde emellertid följa av sedvanerätt —&lt;br&gt;s. k. allmän folkrätt — att lagföring i en utomstående stat inte sker för&lt;br&gt;deltagande i militära operationer i ett sådant fall som omfattas av proto-&lt;br&gt;kollet. Detta torde i så fall inte vara att anse som en brottslig gärning enligt&lt;br&gt;svensk rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan förslaget om en uttrycklig markering i lagstiftningen av att endast&lt;br&gt;befarade brottsliga gärningar skall utgöra grund för tillämpning av terro-&lt;br&gt;ristbestämmelserna torde alltså innebära en begränsning från de synpunk-&lt;br&gt;ter som är aktuella nu. Räckvidden av denna begränsning är emellertid i&lt;br&gt;avsaknad av svensk rättspraxis på området något osäker. Om teorristbe-&lt;br&gt;stämmelsernas tillämpningsområde utvidgas så att befarade terroristdåd i&lt;br&gt;främmande stater skall kunna beaktas, en tankegång som i och för sig inte&lt;br&gt;rönt någon erinran från remissinstanserna, behövs därför ytterligare någon&lt;br&gt;begränsning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt RÅ och kammarrätten i Jönköping kan en begränsning komma till&lt;br&gt;stånd genom att regeringen, om det av politiska skäl anses påkallat, avstår&lt;br&gt;från att besluta om utvisning. Enligt min mening är det emellertid främst&lt;br&gt;från rättsäkerhetssynpunkt väsentligt att i lagen närmare ange sådana fall&lt;br&gt;där utvisning inte får ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmast till hands synes vara att falla tillbaka på de inskränkningar i&lt;br&gt;möjligheten att bevilja utlämning för politisk brottslighet som har kommit&lt;br&gt;till uttryck i utlämningslagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 6§ första stycket lagen (1957:668) om utlämning för brott anges&lt;br&gt;sålunda att utlämning inte får ske för politiskt brott. Med politiskt brott&lt;br&gt;avses i detta stycke s. k. absolut-politiska brott, dvs. brott som riktar sig&lt;br&gt;direkt mot staten, såsom uppror och spioneri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Relativt-politiska brott, dvs. gärningar som frånsett det politiska mo-&lt;br&gt;mentet är straffbara som vanliga brott — t. ex. mord — behandlas i andra&lt;br&gt;stycket av samma paragraf. Det anges där att om ett politiskt brott dessut-&lt;br&gt;om innefattar brott av icke politisk beskaffenhet, utlämning för det brottet&lt;br&gt;får beviljas under förutsättning att gärningen med hänsyn till omständig-&lt;br&gt;heterna i det särskilda fallet bedöms ha övervägande karaktär av ett icke&lt;br&gt;politiskt brott. Avsikten har varit att de objektiva omständigheterna vid&lt;br&gt;brottet skall tilläggas avgörande betydelse, så att utlämning skall kunna&lt;br&gt;beviljas t. ex. för ett mord av politisk hämnd eller ett brott som annars har&lt;br&gt;begåtts utan samband med något verkligt försök att omstörta den beståen-&lt;br&gt;de politiska ordningen (NJA II 1913 s. 336 — 340, särskilt s. 339).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tolkningen av bestämmelsen har belysts i rättsfallet NJA 1972 s. 358,&lt;br&gt;där högsta domstolen inte fann hinder föreligga mot utlämning till USA av&lt;br&gt;en medborgare i Taiwan som i New York försökt mörda Taiwans vice&lt;br&gt;premiärminister. Högsta domstolen uttalade bl. a. att mordförsöket hade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;begåtts utan något verkligt försök att omstörta den politiska ordningen i&lt;br&gt;Taiwan och närmast var att betrakta som en isolerad våldshandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att anknyta till begreppet politiskt brott — som alltså utgör ett&lt;br&gt;inom utlämningslagstiftningen vedertaget begrepp — når man enligt min&lt;br&gt;mening en naturlig och adekvat begränsning av det slag som nu åsyftas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag föreslår således att även fara för att en utlänning i främmande stat&lt;br&gt;skall begå eller medverka till en brottslig gärning som innefattar våld, hot&lt;br&gt;eller tvång för politiska syften skall kunna ligga till grund för utvisning av&lt;br&gt;honom från vårt land. Undantag skall dock göras för en sådan gärning i&lt;br&gt;främmande stat som har övervägande karaktär av politiskt brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Självfallet betyder inte detta att Sverige under alla förhållanden skall&lt;br&gt;vara skyldigt att bereda en fristad åt den som kan antas medverka i ett&lt;br&gt;organiserat försök att omstörta den politiska ordningen i en annan stat.&lt;br&gt;Denna fråga bör emellertid bedömas utifrån andra regler än terroristlag-&lt;br&gt;stiftningen. Ytterligare bör påpekas att — som jag återkommer till i det&lt;br&gt;följande — avsikten är att tillämpningen av terroristlagstiftningen skall&lt;br&gt;ligga i regeringens hand och att regeringen därför får handlingsutrymme i&lt;br&gt;förekommande gränsfall. Häri ligger en betydelsefull garanti för att den&lt;br&gt;nya regeln kommer att tillämpas på ett sätt som står i samklang med de&lt;br&gt;betraktelsesätt som gör sig gällande inom ramen för vår utrikespolitik på&lt;br&gt;området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen bör till undvikande av missförstånd understrykas att den prak-&lt;br&gt;tiska betydelsen av den nu föreslagna regleringen inte bör överdrivas. I de&lt;br&gt;allra flesta fall förhåller det sig givetvis så att, om en utlänning anses&lt;br&gt;representera en fara för terroristhandlingar utomlands, fara också förelig-&lt;br&gt;ger för sådana handlingar här i landet, om han får tillstånd att uppehålla&lt;br&gt;sig här. Att terroristlagstiftningen enligt förslaget skall ge möjlighet att&lt;br&gt;beakta även risk för terrorhandlingar utomlands är en från principiella&lt;br&gt;synpunkter betydelsefull markering, men skillnaden i tillämpningen i för-&lt;br&gt;hållande till nuvarande ordning blir sannolikt ganska marginell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.6 Inskränkningar och villkor när ett avlägsnandebeslut&lt;br&gt;inte kan verkställas&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Regeringens möjlighet att, i samband med inhibition&lt;br&gt;av ett beslut om avlägsnande ur landet av en presumtiv terrorist,&lt;br&gt;kunna föreskriva inskränkningar och villkor för utlänningens fort-&lt;br&gt;satta vistelse här begränsas. Bestämmelserna om inskränkningar&lt;br&gt;och villkor i fråga om vistelseort samt byte av bostad och anställning&lt;br&gt;slopas. Däremot behålls möjligheten att ålägga utlänningen anmäl-&lt;br&gt;ningsplikt. Beslut om anmälningsplikt skall — som hittills — föregås&lt;br&gt;av förhandling i saken inför domstol. Ett beslut om anmälningsplikt&lt;br&gt;skall gälla bara under tre år, räknat från dagen för beslutet om&lt;br&gt;utvisning. Finns det behov av anmälningsplikt även för tiden däref-&lt;br&gt;ter, skall det föreligga risk för att utlänningen kommer att medverka&lt;br&gt;till terroristhandlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Kommittén föreslår att bestämmelserna om in-&lt;br&gt;skränkningar och villkor behålls i sin nuvarande omfattning. Liksom nu&lt;br&gt;skall ett beslut i detta hänseende föregås av förhandling inför domstol.&lt;br&gt;Kommittén föreslår också att ett beslut om inskränkningar och villkor&lt;br&gt;skall gälla bara under tre år. Bedöms det som påkallat att föreskrifter gäller&lt;br&gt;även för tiden därefter, skall en påtaglig risk krävas för att utlänningen&lt;br&gt;kommer att medverka till terroraktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna anser att bestäm-&lt;br&gt;melserna om inskränkningar och villkor bör behållas. Skilda synpunkter&lt;br&gt;har framförts beträffande den föreslagna treårs-regeln och förutsättningar-&lt;br&gt;na att efter den tiden bibehålla meddelade föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DO,juridiska fakulteten vid Lunds universitet, Sveriges advokatsamfund,&lt;br&gt;Svenska avdelningen av Internationella juristkommissionen, Svenska Flyk-&lt;br&gt;tingrådet och Amnesty International, UK, anser att bestämmelserna om&lt;br&gt;s. k. kommunarrest bör avskaffas. Advokatsamfundet accepterar dock be-&lt;br&gt;stämmelser om anmälningsplikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Det ligger i sakens natur att de utlänningar som&lt;br&gt;medverkat till eller misstänks för att vilja planera politiska våldsdåd ofta&lt;br&gt;löper risk för förföljelse av politiska skäl i hemlandet och även i övrigt&lt;br&gt;uppfyller de kriterier som gäller för att betraktas som flyktingar. Enligt&lt;br&gt;1951 års Geneve-konvention angående flyktingars rättsliga ställning gäller&lt;br&gt;som huvudregel att en flykting som lovligen uppehåller sig inom en för-&lt;br&gt;dragsslutande stats område inte får utvisas. Undantag görs dock i konven-&lt;br&gt;tionen för utvisning som sker ”på grund av skäl hänförliga till den natio-&lt;br&gt;nella säkerheten eller den allmänna ordningen”. Även från det förbud som&lt;br&gt;i konventionen föreskrivs mot utvisning av en flykting till område där han&lt;br&gt;hotas av förföljelse finns liknande undantag, nämligen för fall där det&lt;br&gt;föreligger skälig anledning att betrakta utlänningen som en fara för säker-&lt;br&gt;heten eller när han på grund av lagakraftägande dom för synnerligen grovt&lt;br&gt;brott utgör en ”samhällsfara”. Mot denna bakgrund medger 1989 års&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utlänningslag — liksom sina närmaste föregångare — att även en flykting&lt;br&gt;kan vägras asyl, om det finns synnerliga skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är emellertid en svensk tradition att normalt tillerkänna flyktingar&lt;br&gt;asylrätt även i fall då våra konventionsförpliktelser och andra folkrättsliga&lt;br&gt;principer i och för sig inte tvingar oss till det. Vi sänder i allmänhet inte&lt;br&gt;ens en utlänning som begått ett våldsdåd av allvarligt slag till ett land där&lt;br&gt;han löper risk för politisk förföljelse eller ej är skyddad mot att vidarebe-&lt;br&gt;fordras till ett sådant land. Vid tillkomsten av 1973 års terroristlag var det&lt;br&gt;en utgångspunkt att denna vidsträckta asylrätt skulle bevaras oinskränkt.&lt;br&gt;Jag anser liksom kommittén att samma ställningstagande bör göras i dag.&lt;br&gt;Som i olika sammanhang anförts, bl. a. av riksdagens justitieutskott (JuU&lt;br&gt;1975/76: ly och 1976/77:36), måste dock prövning göras i varje särskilt&lt;br&gt;fall. Det bör emellertid ytterligare nämnas att utlänningslagen numera&lt;br&gt;innehåller ett undantagslöst förbud mot att en avvisning eller en utvisning&lt;br&gt;verkställs till ett land där utlänningen riskerar dödsstraff, kroppsstraff eller&lt;br&gt;tortyr eller till ett land varifrån han inte skulle vara skyddad mot vidarebe-&lt;br&gt;fordran till ett sådant land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som har anförts nu innebär att vi med öppna ögon kan tänkas tillåta&lt;br&gt;även en terrorist att vistas i Sverige, om han behöver vårt skydd mot ett&lt;br&gt;hotande dödsstraff i annat land eller mot politisk förföljelse där. Det har&lt;br&gt;ansetts att vi med denna utgångspunkt i gengäld rimligen måste ha en&lt;br&gt;ordning som gör det möjligt för oss att effektivt övervaka sådana politiska&lt;br&gt;flyktingar som, på grund av att de kan misstänkas för planering av terro-&lt;br&gt;ristaktioner, utgör en fara för svenska medborgare och utländska invand-&lt;br&gt;rares trygghet. Det är mot denna bakgrund som reglerna om frihetsin-&lt;br&gt;skränkande föreskrifter och tvångsmedel i spaningssyfte skall ses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med kommittén anser jag att det principiella synsätt som i&lt;br&gt;enlighet härmed ligger till grund för dessa regler är naturligt och befogat.&lt;br&gt;Har vi väl gjort den bedömningen att en utlänning representerar en bety-&lt;br&gt;dande fara för terroraktioner, skulle det knappast vara följdriktigt om vi&lt;br&gt;inte kunde sörja för att han underkastas särskild kontroll för det fall att&lt;br&gt;han får tillstånd att stanna här i landet. Så långt det är möjligt skall redan&lt;br&gt;begångna våldsbrott lagföras här i landet i dessa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Å andra sidan bör framhållas att det inte är någon självklarhet att en&lt;br&gt;utlänning på vilken terroristlagstiftningen är tillämplig skall vara under-&lt;br&gt;kastad inskränkningar och villkor för vistelsen i Sverige och andra bestäm-&lt;br&gt;melser i samma syfte. Vi kan visserligen bestämma att han inte skall få&lt;br&gt;stanna här i landet, om inga asylrättsliga eller liknande skäl hindrar att han&lt;br&gt;avlägsnas ur riket. Får utlänningen emellertid lov att stanna, måste en&lt;br&gt;avvägning ske gentemot den för vår invandringspolitik grundläggande&lt;br&gt;principen om likabehandling mellan svenska och utländska medborgare.&lt;br&gt;Denna princip gör sig dock uppenbarligen inte så starkt gällande när det&lt;br&gt;som här är fråga om personer som har utvisats ur riket och den måste&lt;br&gt;liksom nu kunna genombrytas i här aktuella fall. Detta bör emellertid inte&lt;br&gt;ske med någon automatik, utan som ett resultat av en avvägning av de&lt;br&gt;olika intressen som står mot varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett beslut angående avvisning eller utvisning inte kan verkställas, får&lt;br&gt;regeringen föreskriva inskränkningar och villkor i fråga om utlänningens&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vistelseort, byte av bostad och anställning samt anmälningsplikt. Sådana Prop. 1990/91:118&lt;br&gt;föreskrifter får också meddelas när det behövs av hänsyn till rikets säker-&lt;br&gt;het (17 § i 1989 års terroristlag och 4 kap. 11 § utlänningslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 de fåtaliga fall där regeringen har fattat beslut av det slag som är&lt;br&gt;aktuellt nu har föreskriften brukat få den innebörden att utlänningen får&lt;br&gt;vistas endast inom en viss kommun (vanligen den där han upphöil sig när&lt;br&gt;beslutet meddelades) och att han regelbundet skall anmäla sig hos polisen.&lt;br&gt;Vidare brukar rikspolisstyrelsen (i praktiken säkerhetspolisen, se 4§ för-&lt;br&gt;ordningen /1989:773/ med instruktion for rikspolisstyrelsen) bemyndigas&lt;br&gt;att meddela tillfälliga undantag. Enligt förarbetena kan den tillåtna vistel-&lt;br&gt;seorten begränsas till del av kommun, men detta har inte förekommit i&lt;br&gt;praktiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motiven till reglerna om inskränkningar och villkor är ganska sparsam-&lt;br&gt;ma när det gäller frågan vilket syfte åtgärder av detta slag i första hand&lt;br&gt;skall tillgodose. Ursprungligen synes man snarast haft i tankarna fall där&lt;br&gt;hänsyn till rikets säkerhet eller annat viktigt statsintresse gjorde det nöd-&lt;br&gt;vändigt att hindra en utlänning från att vistas på en viss plats (jfr NJA II&lt;br&gt;1954 s. 166). Självfallet gäller emellertid att begränsningarna kan ha olika&lt;br&gt;ändamål beroende på om de ålagts av hänsyn till rikets säkerhet eller för&lt;br&gt;att bereda skydd mot terrorism. I det senare fallet får numera anses gälla&lt;br&gt;att det är intresset av att polisen ges bättre möjligheter att kunna hålla de&lt;br&gt;berörda utlänningarna under erforderlig uppsikt som i första hand motive-&lt;br&gt;rar att föreskrifter av aktuellt slag meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan också finnas andra skäl for att meddela föreskrifter om begräns-&lt;br&gt;ning av vistelseort. I den mån flera medlemmar av en som farlig betraktad&lt;br&gt;organisation samtidigt vistas i Sverige kan det i viss mån motverka gemen-&lt;br&gt;sam planering av aktioner och andra konspirationer, om medlemmarna&lt;br&gt;åläggs olika vistelseorter och på så sätt sprids över landet. Föreskrifterna&lt;br&gt;kan också tänkas ha en preventiv funktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inskränkningarna är emellertid till sin natur närmast avpassade för en&lt;br&gt;övergångstid, efter vars utgång man räknar med att utvisningsbeslutet skall&lt;br&gt;kunna verkställas. Den hittillsvarande tillämpningen av bestämmelserna&lt;br&gt;visar dock på lång varaktighet i åtskilliga fall. Föreskrifterna blir därmed&lt;br&gt;alltmera svårhanterliga och efterlevnaden mycket svår att effektivt kon-&lt;br&gt;trollera. Givetvis ökar också påfrestningarna for den enskilde efter hand&lt;br&gt;som han kanske i många hänseenden anpassar sig till det svenska samhäl-&lt;br&gt;let. Även för omgivningen och allmänheten kommer inskränkningarna&lt;br&gt;med tiden att te sig svårbegripliga. Detta gäller så mycket mera som det av&lt;br&gt;sekretesskäl inte alltid är möjligt att ge offentlighet åt bakgrunden till&lt;br&gt;besluten. Eftersom de förebyggande effekterna är svåra att mäta, kan det&lt;br&gt;anförda ge anledning till frågan, om möjligheten att vidmakthålla frihets-&lt;br&gt;inskränkningar av aktuellt slag i längden är värd sitt pris.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till vad som har sagts nu kommer att ett antagande om en persons&lt;br&gt;benägenhet att medverka i terrorhandlingar åtminstone typiskt sett torde&lt;br&gt;avta i styrka allteftersom tiden går utan att antagandet blir uttryckligen&lt;br&gt;bekräftat. Även om skäl skulle kvarstå för ett sådant antagande, kan&lt;br&gt;hävdas att det skulle ligga i linje med vår vidsträckta tillämpning av&lt;br&gt;asylrätten att i varje fall efter en tid tillerkänna även de utlänningar som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det här är fråga om den rörelsefrihet som gäller för utlänningar i allmän- Prop. 1990/91: 118&lt;br&gt;het. Det är också rent allmänt sett inte bra att under obegränsad tid&lt;br&gt;upprätthålla ett straffsanktionerat förbud, om vilket man vet att det endast&lt;br&gt;med svårighet kan övervakas och oupphörligen kommer att överträdas.&lt;br&gt;Allmänhetens förtroende för regelsystemet och myndigheternas hantering&lt;br&gt;av ärendena kan då allvarligt försvagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från rent rättslig synpunkt har högsta domstolen (HD) i ett par avgöran-&lt;br&gt;den (NJA 1989 s. 131) anfört, att det med tanke på den vikt som måste&lt;br&gt;fästas vid regeringsformens skydd för den personliga friheten kan sättas i&lt;br&gt;fråga, om inte en utlännings situation vid ett mycket långvarigt förbud att&lt;br&gt;lämna en kommun i förening med en anmälningsplikt kan i sådan grad&lt;br&gt;likna ett frihetsberövande, att regeringsformens regler härom kan bli&lt;br&gt;tillämpliga åtminstone analogt. Detta skulle betyda att föreskrifterna i&lt;br&gt;sådana fall måste prövas av domstol. Liksom när det gäller tillämpningen&lt;br&gt;av Europakonventionen bör härvid enligt HD göras en samlad bedömning&lt;br&gt;av förbudets verkningar. Liknande synpunkter har under remissbehand-&lt;br&gt;lingen framförts av Svenska avdelningen av Internationella juristkommis-&lt;br&gt;sionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sagda talar onekligen för att man nu måste överväga att begränsa&lt;br&gt;eller till och med slopa möjligheten att meddela vistelseinskränkningar&lt;br&gt;beträffande utlänningar som har utvisats som presumtiva terrorister. Det&lt;br&gt;kan i sammanhanget nämnas att möjligheten i 1980 års utlänningslag&lt;br&gt;(13§) att begränsa ett tidsbegränsat uppehållstillstånd att gälla vistelse&lt;br&gt;endast inom en viss del av landet inte har fått någon motsvarighet i 1989&lt;br&gt;års utlänningslag. Denna ändring motiverades av att det inte längre ansågs&lt;br&gt;föreligga något behov att kunna inskränka utlänningars rätt att fritt röra&lt;br&gt;sig inom landet eller meddela andra föreskrifter. Behov av sådana bestäm-&lt;br&gt;melser ansågs dock alltjämt föreligga när ett beslut om avlägsnande med-&lt;br&gt;delats av hänsyn till rikets säkerhet eller på grund av risk för terroristhand-&lt;br&gt;lingar (prop. 1988/89:86 s. 103).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Terroristlagstiftningskommittén har i sitt arbete fått viss information&lt;br&gt;som talar för att de beslut enligt terroristbestämmelserna om vistelsein-&lt;br&gt;skränkningar som meddelats under senare år har haft betydelse för den&lt;br&gt;nödvändiga beredskapen. Från polishåll anser man de nuvarande reglerna&lt;br&gt;kan ha stor betydelse, och det även med vetskap om att överträdelser är&lt;br&gt;vanliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har emellertid från annat håll, bl. a. DO, satts i fråga om inte den&lt;br&gt;s. k. kommunarresten ur spanings- och kontrollteknisk synpunkt är föråld-&lt;br&gt;rad. Den förbättrade möjligheten idag att effektivt kommunicera med&lt;br&gt;varandra trots långa avstånd är ett av argumenten. Också Sveriges advokat-&lt;br&gt;samfund och Svenska flyktingrådet ifrågasätter om ifrågavarande bestäm-&lt;br&gt;melser utgör ett effektivt medel att förhindra terroraktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om det givetvis är mycket svårt att mäta de spaningsmässiga och&lt;br&gt;andra berörda effekterna av vistelseinskränkningar, har det anförda lett&lt;br&gt;mig till den slutsatsen att de principiella och praktiska invändningarna&lt;br&gt;mot regleringen är av sådan art att de fördelar i polisarbetet och annars&lt;br&gt;som kan uppnås genom sådana åtgärder måste stå tillbaka. Jag föreslår&lt;br&gt;därför att bestämmelserna i 1989 års terroristlag om inskränkningar i fråga&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om utlänningars vistelseort slopas. Jag har då även tagit i beaktande de Prop. 1990/91: 118&lt;br&gt;överväganden som kommittén har gjort vad gäller olika lösningar med&lt;br&gt;tidsbegränsad varaktighet av ett beslut om vistelseinskränkningar. Sådana&lt;br&gt;lösningar kan endast i viss utsträckning komma till rätta med de invänd-&lt;br&gt;ningar som har riktats mot systemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening kan en tillräckligt effektiv övervakning upprätthållas&lt;br&gt;genom att de särskilda kontrollmöjligheterna såsom husrannsakan, brev-&lt;br&gt;censur m.m., vilka jag återkommer till, kompletteras med de nuvarande&lt;br&gt;bestämmelserna om anmälningsplikt. Av det jag nyss anfört följer att&lt;br&gt;några bestämmelser om förbud mot byte av bostad och anställning inte bör&lt;br&gt;bibehållas i den nya lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om anmälningsplikt kan uppfattas som en ganska ingripande&lt;br&gt;begränsning av den personliga friheten, innebär den till skillnad från&lt;br&gt;vistelseinskränkningar inte något hinder för utlänningen att röra sig fritt&lt;br&gt;inom landet. Det finns inte heller — precis som i dag — några hinder mot&lt;br&gt;utresa ur landet. Anmälningsplikten innebär inte ett frihetsberövande och&lt;br&gt;bör inte heller analogivis kunna jämställas med ett sådant. Detta förutsät-&lt;br&gt;ter dock att anmälningsplikten inte utformas på ett sådant sätt att den i&lt;br&gt;praktiken inskränker utlänningens rörelsefrihet inom landet. I fråga om&lt;br&gt;den närmare utformningen av anmälningsplikten återkommer jag i spe-&lt;br&gt;cialmotiveringen (11 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Givetvis bör ett system med anmälningsplikt lika lite som det nuvaran-&lt;br&gt;de tillämpas automatiskt, utan en särskild intresseavvägning måste göras,&lt;br&gt;varvid man får väga de vinster från övervakningssynpunkt som man tror&lt;br&gt;sig kunna uppnå i det enskilda fallet mot de motstående intressen som gör&lt;br&gt;sig gällande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nuvarande bestämmelserna innebär att ett beslut om anmälnings-&lt;br&gt;plikt är tidsobegränsat men att det skall bli föremål för omprövning så&lt;br&gt;snart det finns skäl till det. Kommittén, som föreslagit att även bestämmel-&lt;br&gt;serna om anmälningsplikt skall tidsbegränsas och endast kunna förlängas&lt;br&gt;under vissa förutsättningar, har diskuterat frågan om en yttersta tidsgräns&lt;br&gt;för varaktigheten av beslut om inskränkningar och villkor. Kommittén&lt;br&gt;konstaterar att det vare sig ur svensk konstitutionell synpunkt eller av&lt;br&gt;hänsyn till våra internationella åtaganden finns tillräckliga skäl att föreslå&lt;br&gt;någon yttersta tidsgräns. Jag delar denna uppfattning. Skälen för att välja&lt;br&gt;en sådan tidsgräns minskar ju också, om man i enlighet med mitt förslag&lt;br&gt;nöjer sig med övervakning i form av anmälningsplikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill emellertid — även om enbart anmälningsplikt kvarstår — anslu-&lt;br&gt;ta mig till kommitténs förslag att ett beslut skall gälla under högst tre år,&lt;br&gt;räknat från dagen för beslutet om utvisning. Kommittén har också föresla-&lt;br&gt;git att beslutets giltighetstid skall kunna förlängas endast om det finns en&lt;br&gt;påtaglig risk för att utlänningen kommer att medverka till terroraktioner.&lt;br&gt;Detta innebär enligt kommittén att omständigheterna måste vara sådana&lt;br&gt;att det finns välgrundad anledning befara terrorhandlingar från utlänning-&lt;br&gt;ens sida, t. ex. på grund av att nya indikationer av allvarlig art har fram-&lt;br&gt;kommit efter det ursprungliga beslutet. Enligt min mening är ett sådant&lt;br&gt;beviskrav allt för högt ställt, särskilt med beaktande av att det enligt mitt&lt;br&gt;förslag inte skall vara möjligt att meddela några inskränkningar i utlän-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningens rörelsefrihet. Jag gör i detta sammanhang också jämförelse med de Prop. 1990/91:118&lt;br&gt;beviskrav som i andra sammanhang brukar ställas upp (jfr prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1986/87:112 s. 100 ff.). Jag anser det tillräckligt för en förlängning av ett&lt;br&gt;beslut om anmälningsplikt att det föreligger risk för att utlänningen kom-&lt;br&gt;mer att medverka till terroristhandlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som närmare skall utvecklas i avsnitt 2.8.3 är det vidare min tanke att&lt;br&gt;frågan om att ålägga anmälningsplikt för tiden efter treårsfristens utgång&lt;br&gt;skall prövas av domstol på ansökan av rikspolisstyrelsen, och domstolen&lt;br&gt;skall kunna fastställa ett sådant åläggande endast för tre år i sänder.&lt;br&gt;Domstolens beslut skall efter överklagande från utlänningens eller rikspo-&lt;br&gt;lisstyrelsens sida kunna överprövas i vanlig ordning, dvs. av hovrätt och —&lt;br&gt;om prövningstillstånd meddelas — av HD.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.7 Tvångsåtgärder i spaningssyfte när ett avlägsnandebeslut&lt;br&gt;inte kan verkställas&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: De särskilda bestämmelserna i terroristlagstiftningen&lt;br&gt;om tvångsåtgärder, exempelvis husrannsakan och teleavlyssning, i&lt;br&gt;spaningssyfte behålls. Tvångsmedelbestämmelserna skall emellertid&lt;br&gt;inte som hittills automatiskt kunna tillämpas så snart en utlänning&lt;br&gt;har utvisats med stöd av terroristlagen men till följd av ett inhibi-&lt;br&gt;tionsbeslut ändå tillåtits att stanna kvar i landet. Tillämpligheten&lt;br&gt;skall i stället vara beroende av att regeringen beslutar härom. Vidare&lt;br&gt;skall en förutsättning för att i det särskilda fallet tillgripa tvångsme-&lt;br&gt;del vara att åtgärden bedöms ha betydelse för att utröna om utlän-&lt;br&gt;ningen eller en organisation eller grupp som han tillhör eller verkar&lt;br&gt;för planlägger eller förbereder en brottslig gärning som innefattar&lt;br&gt;våld, hot eller tvång för politiska syften och för vilket minimistraffet&lt;br&gt;här i landet är fängelse i minst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Befogenheten att använda tvångsmedel blir också tidsbegränsad.&lt;br&gt;En sådan befogenhet gäller under tre år, räknat från dagen för&lt;br&gt;utvisningsbeslutet. Bedöms det påkallat att tillgripa tvångsmedel&lt;br&gt;även efter treårsfristens utgång, skall det finnas risk för terrorist-&lt;br&gt;brottslighet från utlänningens sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Kommittén&lt;br&gt;har dock föreslagit ett något starkare beviskrav (påtaglig risk) för förlängt&lt;br&gt;beslut om tvångsmedel efter treårsfristens utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Av de remissinstanser som särskilt har yttrat sig i&lt;br&gt;dessa frågor har JK, RA, kammarrätten i Jönköping och länsstyrelsen i&lt;br&gt;Kristianstads län uttalat sig för att tvångsmedelsbestämmelserna behålls.&lt;br&gt;DO, Sveriges advokatsamfund och Svenska Flyktingrådet anser att bestäm-&lt;br&gt;melserna i dess nuvarande utformning skall avskaffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: 1 de fall då ett beslut om avvisning eller utvisning&lt;br&gt;av en presumtiv terrorist inte verkställs av asylrättsliga eller humanitära&lt;br&gt;skäl gäller för närvarande enligt 1989 års terroristlag (17 och 19 — 22 §§) att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;polisen kan besluta om husrannsakan, kroppsvisitation eller kroppsbesikt- Prop. 1990/91: 118&lt;br&gt;ning och att domstol kan tillåta telefonavlyssning liksom undersökning av&lt;br&gt;brev m. m. Förutsättningen är att det bedöms vara av betydelse för att ta&lt;br&gt;reda på om den berörda organisationen eller gruppen planlägger eller&lt;br&gt;förbereder något terroristdåd; för telefonavlyssning och liknande åtgärder&lt;br&gt;krävs synnerliga skäl. Någon konkret brottsmisstanke behöver emellertid&lt;br&gt;inte finnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser av detta slag fanns redan i 1973 års terroristlag, och de&lt;br&gt;har behållits vid de översyner av lagstiftningen som ägt rum. Frågan är&lt;br&gt;emellertid om de bör finnas kvar eller om de bör kunna slopas eller ersättas&lt;br&gt;av mera generella regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvångsmedel av det slag som terroristlagstiftningen ger utrymme för&lt;br&gt;kan vidtas också med stöd av rättegångsbalkens vanliga regler. Enligt&lt;br&gt;rättegångsbalken gäller emellertid andra och mera restriktiva förutsätt-&lt;br&gt;ningar. Dessutom har rättegångsbalkens regler en annan inriktning. Me-&lt;br&gt;dan åtgärder enligt terroristbestämmelserna principiellt sett syftar till att&lt;br&gt;förebygga terroristdåd, har åtgärder enligt rättegångsbalken till huvudsak-&lt;br&gt;ligt ändamål att skaffa bevisning om redan begångna brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör dock beaktas att det inte bara är fullbordade handlingar som&lt;br&gt;utgör brott. Försök är också som regel straffbart, vid grova brott även&lt;br&gt;förberedelse och vid mycket grova brott dessutom stämpling. Vid exem-&lt;br&gt;pelvis mord och människorov är det också straffbart att underlåta att&lt;br&gt;avslöja brott som är under planering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att husrannsakan, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning skall få&lt;br&gt;företas enligt rättegångsbalken, måste det till en början — som det heter i&lt;br&gt;balken — &amp;quot;förekomma anledning’’ att brott på vilket fängelse kan följa har&lt;br&gt;förövats (28 kap. 1,11 och 12 §§ RB). Det fordras alltså en viss konkret&lt;br&gt;misstanke om ett specificerat begånget brott. Redan i detta hänseende&lt;br&gt;föreligger en betydelsefull skillnad i förhållande till terroristlagstiftningen.&lt;br&gt;Enligt denna räcker det som nämnts med att åtgärden bedöms vara av&lt;br&gt;betydelse för att utröna om brott planeras eller förbereds. Det behövs då&lt;br&gt;bara en förhållandevis svag indikation på att det föreligger fara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare gäller som huvudregel enligt rättegångsbalken att husrannsakan,&lt;br&gt;kroppsvisitation och kroppsbesiktning får företas bara beträffande den&lt;br&gt;som skäligen kan misstänkas för brottet. Härmed avses att bevisningen&lt;br&gt;mot denne skall ha nått en viss styrka: vederbörande skall normalt delges&lt;br&gt;misstanke om brottet. Husrannsakan och kroppsvisitation (men inte&lt;br&gt;kroppsbesiktning) kan emellertid användas även mot annan, men då krävs&lt;br&gt;det synnerliga skäl att man genom åtgärden skall få fram utredning om&lt;br&gt;brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hemlig teleavlyssning får användas vid förundersökning angående brott&lt;br&gt;med lägst fängelse i två år i straffskalan. En i detta sammanhang betydelse-&lt;br&gt;full utvidgning av tillämpningsområdet som trädde i kraft den 1 september&lt;br&gt;1989 består i att tvångsmedlet dessutom får användas vid förundersökning&lt;br&gt;rörande försök, förberedelse och stämpling till ett brott med sådan straff-&lt;br&gt;skala, under förutsättning att detta är straffbart (prop. 1988/89:124, JuU&lt;br&gt;25, rskr. 313). Vidare gäller emellertid att hemlig teleavlyssning — liksom&lt;br&gt;det nya tvångsmedlet hemlig teleövervakning — får avse endast anläggning&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som innehas eller annars kan komma att begagnas av den som är skäligen Prop. 1990/91:118&lt;br&gt;misstänkt för brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i dessa hänseenden föreligger påtagliga skillnader mellan rätte-&lt;br&gt;gångsbalkens och terroristlagstiftningens regler. Bl. a. gäller att det enligt&lt;br&gt;terroristlagstiftningen saknar avgörande betydelse om det finns anledning&lt;br&gt;till någon misstanke mot just den person som drabbas av tvångsmedlet.&lt;br&gt;Detta syftar nämligen till att se efter om organisationen eller gruppen som&lt;br&gt;sådan planlägger eller förbereder en terroristhandling för att man skall få&lt;br&gt;underlag för förebyggande åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om bestämmelserna angående tvångsmedel i terroristlagstiftning-&lt;br&gt;en skulle slopas, skulle det uppenbarligen ändå i flera fall finnas utrymme&lt;br&gt;att företa motsvarande tvångsåtgärder gentemot presumtiva terrorister&lt;br&gt;enligt rättegångsbalkens vanliga regler. 1 allmänhet skulle så kunna ske, om&lt;br&gt;det finns skälig misstanke om att vederbörande själv är inbegripen i&lt;br&gt;planering av någon terroristaktion, eftersom åtminstone stämpling till&lt;br&gt;brott då normalt föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men framför allt genom kravet på en specificerad och grundad brotts-&lt;br&gt;misstanke inträder ändå en högst betydande skillnad i förhållande till&lt;br&gt;dagsläget om denna del av terroristlagstiftningen slopas. Ett exempel er-&lt;br&gt;bjuder det fallet att det finns vissa indikationer på att en organisation som&lt;br&gt;sådan förbereder ett terroristdåd men ingenting som pekar på att en viss&lt;br&gt;bestämd i Sverige bosatt medlem av organisationen är inblandad. Det kan&lt;br&gt;då bli svårt att finna stöd för att tillgripa tvångsmedel mot honom för att ta&lt;br&gt;reda på om han t. ex. genom brev eller telefonsamtal får underrättelser i&lt;br&gt;saken som kan ge underlag för förebyggande skyddsåtgärder. Även i andra&lt;br&gt;hänseenden skulle regleringen förlora i effektivitet på ett sätt som inte&lt;br&gt;skulle vara försvarligt av hänsyn till den allmänna hotbild som man för&lt;br&gt;närvarande och under överskådlig tid har att räkna med. Enligt min&lt;br&gt;mening är det således inte tillräckligt, som Sveriges advokatsamfund och&lt;br&gt;Svenska avdelningen av Internationella juristkommissionen föreslår, att&lt;br&gt;tidigare begångna brott, medverkan i sådana eller misstanke om begångna&lt;br&gt;brott skall vara utgångspunkter när det gäller möjligheten att vidta tvångs-&lt;br&gt;åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har övervägt om man skulle kunna tillgodose det behov som&lt;br&gt;sålunda föreligger genom generellt inriktade regler i rättegångsbalken. Det&lt;br&gt;synes dock svårt att tänka sig en sådan lösning utan att drastiskt sänka&lt;br&gt;skyddsnivån. Det är sålunda knappast lämpligt att nu införa möjligheter&lt;br&gt;till tvångsmedel på de grunder som terroristlagstiftningen ger utrymme för&lt;br&gt;med sikte på att bereda skydd mot allvarlig brottslighet i allmänhet. Detta&lt;br&gt;skulle förutsätta genomgripande förändringar i nu gällande principer för&lt;br&gt;tvångsmedelsanvändning. Det är nämligen i och för sig ingen tvekan om,&lt;br&gt;som JK påpekar i sitt remissvar, att terroristlagstiftningens regler om&lt;br&gt;tvångsmedel avviker från de rättssäkerhetskrav som av tradition har bru-&lt;br&gt;kat upprätthållas i vårt land. Som förut har sagts får reglerna sin legitimitet&lt;br&gt;just av den omständigheten att de riktar sig endast mot en mycket liten&lt;br&gt;grupp personer som vi inte vill ha kvar i landet därför att de anses&lt;br&gt;representera en fara, men som ändå tillåtits stanna här av humanitära skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakulteten vid Lunds universitet och Svenska Flyktingrådet&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hävdar att bestämmelserna om tvångsåtgärder är diskriminerande och — Prop. 1990/91: 118&lt;br&gt;om de skall behållas — även bör kunna riktas mot svenska medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill i denna fråga hänvisa till vad jag tidigare anfört i avsnitt 2.4. Enligt&lt;br&gt;min mening är det inte rimligt att göra bestämmelserna tillämpliga på&lt;br&gt;svenska medborgare. Bestämmelserna ger inte heller uttryck for diskrimi-&lt;br&gt;nering av utlänningar i allmänhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Kristianstads län, som i och för sig ställer sig bakom en&lt;br&gt;fortsatt tvångsmedelsreglering i terroristlagen, påpekar att kommittén inte&lt;br&gt;redovisat några erfarenheter av nuvarande regler. Jag vill erinra om att&lt;br&gt;regeringen sedan början av 1980-talet årligen redovisar till riksdagen bl. a.&lt;br&gt;tillämpningen av tvångsmedelsbestämmelserna (senast skr. 1990/91:73).&lt;br&gt;Av dessa redovisningar framgår att de åtgärder som beslutats i huvudsak&lt;br&gt;har avsett telefonavlyssning och att andra åtgärder inte använts alls eller&lt;br&gt;endast i begränsad utsträckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening går det inte att med utgångspunkt från den hittillsva-&lt;br&gt;rande tillämpningen dra några bestämda slutsatser om ett framtida behov&lt;br&gt;av tvångsmedelbestämmelser i terroristlagstiftningen. Jag anser dock —&lt;br&gt;mot bakgrund av vad jag tidigare anfört — att det inte är tillrådligt att&lt;br&gt;avstå från sådana bestämmelser. I likhet med kommittén vill jag emeller-&lt;br&gt;tid föreslå några förändringar i förhållande till den nuvarande regleringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande är tvångsmedelsbestämmelserna i terroristlagen auto-&lt;br&gt;matiskt tillämpliga så snart en utlänning har utvisats med stöd av denna&lt;br&gt;lag men till följd av ett inhibitionsbeslut ändå tillåtits att stanna kvar i&lt;br&gt;landet. Som jag tidigare anfört är denna ordning från principiella synpunk-&lt;br&gt;ter mindre tillfredsställande. Har utlänningen tillåtits att stanna, bör en&lt;br&gt;särskild avvägning göras, varvid bl. a. måste beakta vikten av att principen&lt;br&gt;om likabehandling av svenska och utländska medborgare genombryts bara&lt;br&gt;i mycket angelägna fall. Jag föreslår därför att tvångsmedelsbestämmelser-&lt;br&gt;nas tillämplighet skall vara beroende av att regeringen förordnar härom.&lt;br&gt;Jag kan inte se att en sådan ordning på ett avgörande sätt skulle fördröja&lt;br&gt;handläggningen vilket RA hävdar i sitt remissvar. Erfarenheterna visar att&lt;br&gt;regeringens hantering av olika frågor som har anknytning till terroristlag-&lt;br&gt;stiftningen fungerar väl och utan onödig tidsutdräkt. För övrigt torde ett&lt;br&gt;beslut av detta slag i de flesta fall meddelas i samband med inhibitionsbe-&lt;br&gt;slutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av det förut anförda är det en förutsättning för befogenhe-&lt;br&gt;ten att använda tvångsmedel enligt terroristlagstiftningen att detta bedöms&lt;br&gt;ha betydelse för att utröna om en organisation eller grupp planlägger eller&lt;br&gt;förbereder gärning som innebär våld, hot eller tvång för politiska syften.&lt;br&gt;Något minimistraffför den befarade typen av brott är inte föreskrivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med utgångspunkt i terroristkommissionens uppräkning av brott som&lt;br&gt;har aktualitet i förevarande sammanhang (prop. 1973:37 s. 51 ff.) innebär&lt;br&gt;detta att tvångsmedel kan aktualiseras exempelvis för att efterforska plan-&lt;br&gt;läggning av olaga hot, rån eller utpressning. Brott av sådant slag kan&lt;br&gt;givetvis ofta vara mycket allvarliga, men de är dock enligt terroristlagstift-&lt;br&gt;ningskommitténs mening inte av den arten att de motiverar en tillämpning&lt;br&gt;av de tvångsmedelsregler av det extraordinära slag som det här är fråga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 118&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om. Jag delar denna uppfattning. I dessa fall får det ordinära regelsystemet Prop. 1990/91:118&lt;br&gt;anses tillräckligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag föreslår därför i likhet med kommittén att en förutsättning för att i&lt;br&gt;det särskilda fallet tillgripa tvångsmedel enligt terroristlagstiftningen skall&lt;br&gt;vara att åtgärden bedöms ha betydelse för att utröna om utlänningen eller&lt;br&gt;en organisation eller grupp som han tillhör eller verkar för planlägger eller&lt;br&gt;förbereder en brottslig gärning som innefattar våld, hot eller tvång för&lt;br&gt;politiska syften och /or vilket minimistraffet här i landet är fängelse i två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar inte den tveksamhet beträffande den föreslagna ordningen som&lt;br&gt;RÅ gjort sig till tolk för. Genom gränsdragningen till gärningar med ett&lt;br&gt;lägsta fängelsestraff om två år garanteras att tvångsmedel kommer till&lt;br&gt;användning bara i synnerligen allvarliga fall. Flertalet brott som är av den&lt;br&gt;arten att tvångsmedel bör få företas på så förhållandevis vaga grunder som&lt;br&gt;här är aktuella — såsom mord och människorov — har ett minimistraff&lt;br&gt;som är högre än fängelse två år. Den angivna gränsen har valts bl. a. med&lt;br&gt;tanke på grova fall av brottet kapning, som rimligen bör tillhöra de&lt;br&gt;kriminella handlingar som motiverar en tillämpning av den ifrågavarande&lt;br&gt;särlagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med förslaget om anmälningsplikt bör befogenheten att använda&lt;br&gt;tvångsmedel göras tidsbegränsad. En sådan befogenhet bör gälla under tre&lt;br&gt;år, räknat från dagen för utvisningsbeslutet. Förlängning bör kunna äga&lt;br&gt;rum, men på samma sätt som har förordats beträffande anmälningsplikten&lt;br&gt;bör detta förutsätta att det efter treårsfristens utgång finns risk för terro-&lt;br&gt;ristbrottslighet från den berörda utlänningens sida. Beslut i frågan bör då&lt;br&gt;fattas av domstol med möjlighet till överklagande (se vidare avsnitt 2.8.4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till den närmare avfattningen av bestämmelserna återkommer jag i&lt;br&gt;specialmotiveringen (19 — 22 §§).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avslutningsvis vill jag understryka vikten av att lagföring enligt vanliga&lt;br&gt;regler sker, om en här i riket bosatt såsom presumtiv terrorist bedömd&lt;br&gt;person kan misstänkas för en kriminell handling (stämpling inberäknad).&lt;br&gt;Så snart en konkret brottsmisstanke finns kan det ordinära systemet ut-&lt;br&gt;nyttjas, och man behöver då inte tillämpa terroristlagstiftningens regler&lt;br&gt;om tvångsmedel, vilka är avsedda för fall då något brott här i landet ännu&lt;br&gt;inte har begåtts eller man i varje fall inte kan bevisa det. En annan sak är&lt;br&gt;att gripande, förhör och sådana åtgärder ibland kan behöva uppskjutas, för&lt;br&gt;att man skall kunna komma åt andra inblandade gärningsmän. Härvidlag&lt;br&gt;bör tillämpas de principer för spanings- och utredningsmetoder som riks-&lt;br&gt;dagen ställt sig bakom vid antagandet av polislagen (prop. 1983/84:111 s.&lt;br&gt;47).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.8 Beslutsorgan och förfaranderegler&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2.8.1 Beslut om avvisning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Avvisning med stöd av utlänningslagens regler av en&lt;br&gt;utlänning som kan befaras göra sig skyldig till terroristaktioner skall&lt;br&gt;följa de bestämmelser om förfarandet som utlänningslagen ställer&lt;br&gt;upp. Det innebär bl. a. att beslut om avvisning skall fattas av polis-&lt;br&gt;myndighet eller av statens invandrarverk och att beslutet inte behö-&lt;br&gt;ver föregås av någon förhandling. Frågan om avvisning kan dock&lt;br&gt;komma under regeringens prövning genom att ärendet överlämnas&lt;br&gt;dit av myndigheterna eller att det överklagas. Om en avvisningsfrå-&lt;br&gt;ga inte har tagits upp av myndigheterna trots att det bort ske, skall&lt;br&gt;regeringen ha möjlighet att ingripa genom att ta upp frågan om&lt;br&gt;utvisning med stöd av terroristlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Inga remissinstanser har yttrat sig i denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: För närvarande gäller enligt 1989 års utlännings-&lt;br&gt;lag att det ankommer på statens invandrarverk att pröva ärenden om&lt;br&gt;avvisning bl. a. i fall då utlänningen eller någon nära familjemedlem söker&lt;br&gt;asyl här i landet och när utlänningen utan avbrott har vistats här mer än tre&lt;br&gt;månader innan frågan väcks. I andra fall prövas frågan om avvisning av&lt;br&gt;polismyndigheten, som dock i tveksamma fall får överlämna ärendet till&lt;br&gt;invandrarverket (4 kap. 4 §). Invandrarverket får i sin tur med eget yttran-&lt;br&gt;de överlämna ett ärende till regeringen, om verket anser att särskilda skäl&lt;br&gt;motiverar detta (7 kap. 11 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av polismyndighet om avvisning kan överklagas till invandrar-&lt;br&gt;verket. Verkets beslut får överklagas till regeringen (7 kap. 2 och 3 §§).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har tidigare förordat att terroristlagstiftningen inte längre skall inne-&lt;br&gt;hålla några regler om avvisning. Frågan om avvisning i de fall som terro-&lt;br&gt;ristlagstiftningen tar sikte på skall enligt förslaget prövas enligt den all-&lt;br&gt;männa regeln i utlänningslagen om avvisning på grund av befarad brottslig-&lt;br&gt;het.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna ordning utesluter inte i och för sig att det förbehålls regeringen&lt;br&gt;att fatta beslut om avvisning enligt utlänningslagens allmänna regel i det&lt;br&gt;fallet att avvisningen grundas på befarad brottslighet av terrorismkaraktär.&lt;br&gt;Jag anser dock att övervägande skäl talar för att även ett fall av sådant slag&lt;br&gt;handläggs enligt de vanliga bestämmelserna i utlänningslagen. Risken för&lt;br&gt;stämplingseffekter minskar och möjligheten att verkställa ökar. Som jag&lt;br&gt;tidigare framhållit bör också särregler för terroristfallen så långt möjligt&lt;br&gt;undvikas. Genom att den vanliga ordningen för beslutsfattande får avse&lt;br&gt;även de nu aktuella fallen — något som för övrigt gällde också enligt 1973&lt;br&gt;års terroristlag — undgår man dessutom eventuella kompetenskonflikter&lt;br&gt;mellan myndigheterna och regeringen när förutsättningar för avvisning&lt;br&gt;föreligger såväl enligt utlänningslagen som enligt terroristlagen. Detta är&lt;br&gt;av betydelse inte minst därför att ärendena ofta kan vara brådskande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser alltså att något undantag från invandrarverkets och polismyn- Prop. 1990/91:118&lt;br&gt;digheternas befogenhet att besluta om avvisning vid befarad brottslighet&lt;br&gt;inte bör göras för fall då brottsligheten har karaktär av terrorism. Sådana&lt;br&gt;ärenden kan emellertid vara känsliga och innefatta utrikespolitiska ställ-&lt;br&gt;ningstaganden. Det får därför förutsättas att, om ett ärende av aktuellt slag&lt;br&gt;kommer upp, den berörda polismyndigheten eller invandrarverket håller&lt;br&gt;nära kontakt med säkerhetspolisen och i vissa fall med chefen för utrikes-&lt;br&gt;departementet (jfr 10 kap. 8§ regeringsformen) samt att myndigheterna&lt;br&gt;endast i helt klara fall beslutar om avvisning på grund av befarad terro-&lt;br&gt;rism. Om minsta tveksamhet föreligger, bör frågan överlämnas till rege-&lt;br&gt;ringen med stöd av de nyss nämnda bestämmelserna i utlänningslagen,&lt;br&gt;och ett beslut om avvisning bör givetvis också kunna överklagas dit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan möjlighet för myndigheterna är att sörja för att regeringen får&lt;br&gt;tillfälle att pröva frågan om utlänningen bör utvisas enligt terroristlagen.&lt;br&gt;Enligt vad som föreslås i nästa avsnitt skall nämligen beslut om utvisning&lt;br&gt;enligt terroristbestämmelserna även i fortsättningen förbehållas regering-&lt;br&gt;en, och utvisning skall kunna beslutas på vilket stadium som helst, således&lt;br&gt;även i nära anslutning till utlänningens ankomst till Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en avvisningsfråga enligt utlänningslagen inte har tagits upp av&lt;br&gt;myndigheterna trots att så hade bort ske bör vidare regeringen ha möjlig-&lt;br&gt;het att ingripa genom att ta upp frågan om utvisning enligt terroristlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förtjänar anmärkas att avvisning enligt utlänningslagens regler inte&lt;br&gt;kan ske enbart på den grunden att en utlänning kan antas komma att begå&lt;br&gt;brott utanför Norden. Fall av det slaget måste alltså, om inte någon&lt;br&gt;brottslighet i Sverige kan befaras, alltid överlämnas till regeringen för&lt;br&gt;prövning av frågan om utvisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande gäller att ett beslut av regeringen om avvisning enligt&lt;br&gt;terroristlagen skall föregås av förhandling. Någon motsvarighet till denna&lt;br&gt;ordning finns inte i fråga om andra ärenden om avvisning på grund av&lt;br&gt;befarad brottslighet. När nu enligt förslaget avvisningsfrågor skall behand-&lt;br&gt;las enligt utlänningslagens allmänna bestämmelser bör inte heller särregeln&lt;br&gt;om förhandling behållas. Den föreslagna ordningen leder också till att de&lt;br&gt;beslut om avvisning som tas av en polismyndighet inte kan kombineras&lt;br&gt;med ett återreseförbud (jfr 4 kap. 14 § utlänningslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.8.2 Beslut om utvisning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Beslut om utvisning fattas enligt nuvarande ordning av&lt;br&gt;regeringen. Beslutet skall föregås av förhandling, som i allmänhet&lt;br&gt;äger rum inför Stockholms tingsrätt. Jag föreslår att denna ordning&lt;br&gt;behålls. Förhandling skall dock inte behöva hållas om ärendet är&lt;br&gt;synnerligen brådskande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreslår jag att regeringen skall kunna ställa en remiss till&lt;br&gt;domstolen med begäran om yttrande. Yttrandet skall inte vara&lt;br&gt;bindande för regeringen. Jag föreslår också att domstolen åläggs en&lt;br&gt;större utredningsskyldighet och att utlänningen tillförsäkras rätt att i&lt;br&gt;rimlig omfattning få åberopa egen bevisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga om utvisning skall tas upp av regeringen efter ansökan av&lt;br&gt;rikspolisstyrelsen eller av regeringen självmant.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Kommittén&lt;br&gt;lägger dock inte fram något förslag om domstolsyttrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Av de remissinstanser som har yttrat sig i de nu&lt;br&gt;aktuella frågorna har JK, RÅ, kammarrätten i Jönköping, länsstyrelsen i&lt;br&gt;Kristianstads län och Sveriges advokatsamfund tillstyrkt förslaget att allt-&lt;br&gt;jämt låta regeringen fatta beslut om utvisning. Domstolsverket och Svea&lt;br&gt;hovrätt (majoriteten) anser att ett sådant beslut bör fattas av domstol.&lt;br&gt;Juridiska fakulteten vid Lunds universitet anser att statens invandrarverk&lt;br&gt;skall fatta inte bara beslut om avvisning utan också beslut om utvisning. I&lt;br&gt;övrigt har förslaget i denna del lämnats utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Jönköping och länsstyrelsen i Kristianstads län hävdar&lt;br&gt;att förhandling inför ett beslut om utvisning inte bör hållas av domstol&lt;br&gt;utan inom regeringskansliet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for mitt förslag: Utvisning enligt utlänningslagen kan ske i tre&lt;br&gt;fall. En utlänning kan för det första utvisas, om han uppehåller sig här efter&lt;br&gt;det att hans uppehållstillstånd har löpt ut eller återkallats (4 kap. 3 §). Det&lt;br&gt;är då statens invandrarverk som fattar beslutet (4 kap. 5 §). För det andra&lt;br&gt;kan utvisning ske på grund av ett begånget brott, och frågan prövas då av&lt;br&gt;den domstol som handlägger brottmålet (4 kap. 7—10§§). Slutligen kan&lt;br&gt;utvisning beslutas av regeringen, om det behövs av hänsyn till rikets&lt;br&gt;säkerhet (4 kap. 11 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om utvisning enligt terroristlagen fattas enligt nuvarande ordning&lt;br&gt;av regeringen. Beslutet skall föregås av förhandling, som i allmänhet äger&lt;br&gt;rum inför Stockholms tingsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvisning är typiskt sett en långt mera ingripande åtgärd än avvisning. I&lt;br&gt;utvisningsfallen kan fråga uppkomma om att avlägsna en utlänning som&lt;br&gt;kanske har permanent uppehållstillstånd och på olika sätt har anpassat sig&lt;br&gt;till en vistelse här i landet. Redan med hänsyn härtill finner jag det&lt;br&gt;uppenbart att beslut om utvisning på grund av befarad terrorism inte&lt;br&gt;rimligen bör kunna fattas av något annat organ än antingen regeringen&lt;br&gt;eller också domstol. Enligt min mening finns därför inte anledning att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;närmare överväga förslaget från juridiska fakulteten vid Lunds universitet Prop. 1990/91:118&lt;br&gt;att statens invandrarverk skall fatta sådana beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till bl. a. de känsliga utrikespolitiska bedömningar som kan&lt;br&gt;behöva göras i terroristärenden talar starka skäl för att besluten om utvis-&lt;br&gt;ning även i framtiden skall ligga på regeringen. De ställningstaganden som&lt;br&gt;skall göras i dessa fall ter sig som ett naturligt utflöde av regeringens&lt;br&gt;yttersta ansvar för den allmänna säkerheten. Att behålla gällande ordning&lt;br&gt;ter sig också så mycket mera befogat som det ankommer på regeringen att&lt;br&gt;pröva de näraliggande frågorna om utvisning av hänsyn till rikets säkerhet.&lt;br&gt;Handläggningen av terroristärendena kräver ingående utrikespolitisk och&lt;br&gt;säkerhetspolisiär sakkunskap, som kan förvärvas endast genom ständigt&lt;br&gt;återkommande kontakt med problem och företeelser som rör den interna-&lt;br&gt;tionella terrorismen. Ärendena är också av det slaget att det av hänsyn till&lt;br&gt;väsentliga statsintressen inte alltid är möjligt att delge den terroristmiss-&lt;br&gt;tänkte hela det material på vilket misstankarna grundas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverket och Svea hovrätt anser att allmän domstol bör anförtros&lt;br&gt;beslutanderätten och hänvisar dels till rättssäkerhetsintressen dels till be-&lt;br&gt;stämmelserna i FN-konvention och Europakonventionen om rätt till om-&lt;br&gt;prövning (review).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Svea hovrätt har en allmän domstol med sin speciella kompetens i&lt;br&gt;fråga om lagtolkning och bevisprövning bättre förutsättningar än regering-&lt;br&gt;en att i de nu aktuella fallen väga statsintresset mot den enskildes behov av&lt;br&gt;rättssäkerhet. Jag delar inte denna uppfattning. Däremot står det helt klart&lt;br&gt;att Stockholms tingsrätt, som är den domstol som i huvudsak har haft&lt;br&gt;hand om förhandlingarna, under åren skaffat en betydande erfarenhet och&lt;br&gt;kompetens när det gäller terroristärenden. Denna erfarenhet och domsto-&lt;br&gt;lens särskilda kompetens i fråga om t. ex. bevisvärdering bör kunna tas till&lt;br&gt;vara på ett bättre sätt än hittills. Jag återkommer strax till denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill i sammanhanget också framhålla att jag inte delar hovrättens&lt;br&gt;tolkning av konventionernas bestämmelser som anger att beslut om exem-&lt;br&gt;pelvis utvisning skall ske ”in accordance with law”. Enligt hovrätten skulle&lt;br&gt;dessa bestämmelser och dess krav på rättssäkerhet inte vara förenliga med&lt;br&gt;ett utvisningsbeslut som grundats bl. a. på utrikespolitiska överväganden.&lt;br&gt;Enligt min mening är en sådan tolkning inte rimlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller de nämnda konventionernas krav på rätt till omprövning&lt;br&gt;vill jag med hänvisning till kommitténs genomgång av dessa bestämmelser&lt;br&gt;(betänkandet s. 135 ff.) och till vad jag tidigare anfört (avsnitt 2.4) påpeka&lt;br&gt;att vare sig ordalydelsen eller tidigare tolkningar av konventionstexterna&lt;br&gt;tyder på att konventionerna ställer krav på att den enskilde skall ha rätt att&lt;br&gt;i den föreliggande situationen överklaga beslutet till någon överordnad&lt;br&gt;instans. Inte heller av detta skäl finns alltså anledning att lägga beslutande-&lt;br&gt;rätten på en domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skall också sägas att den nuvarande modellen med regeringen som&lt;br&gt;enda beslutande organ i terroristärenden inte på ett avgörande sätt avviker&lt;br&gt;från vad som förekommer i andra länder. Av kommitténs redogörelse av&lt;br&gt;utländsk rätt framgår att beslut i terroristärenden normalt fattas av inri-&lt;br&gt;kesministern (i något fall justitieministern) eller av motsvarigheten till&lt;br&gt;vårt invandrarverk. 1 USA fattas beslutet av en immigrationsdomare som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är tjänsteman i Executive Office for Immigration Review och i Canada av Prop. 1990/91: 118&lt;br&gt;särskilt utbildade ”oberoende domare”. Inte i något land av de som&lt;br&gt;redovisats har ärenden av detta slag överlämnats till avgörande av allmän&lt;br&gt;domstol. I något fall kan beslut om avvisning tas av en förvaltningsdom-&lt;br&gt;stol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot den nu angivna bakgrunden vill jag i likhet med kommittén förorda&lt;br&gt;att den nuvarande ordningen med regeringen som enda beslutsfattare i&lt;br&gt;fråga om utvisning av presumtiva terrorister består. Det finns emellertid&lt;br&gt;anledning att i övrigt se över de regler som omgärdar själva förfarandet.&lt;br&gt;Givetvis måste man även i ett terroristärende sträva efter en så allsidig&lt;br&gt;belysning som möjligt. Avvikelser från sedvanliga förfaranderegler bör&lt;br&gt;således kunna accepteras endast när särskilda sekretess- eller säkerhetsin-&lt;br&gt;tressen så kräver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med vad som nu gäller bör enligt min mening ett utvisningsbe-&lt;br&gt;slut av regeringen föregås av en muntlig förhandling (3§ förslaget). Det-&lt;br&gt;samma bör gälla om det beträffande en utlänning, som i och för sig&lt;br&gt;omfattas av terroristbestämmelserna, redan finns ett avvisnings- eller ut-&lt;br&gt;visningsbeslut enligt utlänningslagen (jfr. avsnitt 2.12). Ett nytt avlägsnan-&lt;br&gt;debeslut skall då inte behöva fattas. Däremot bör en förhandling hållas&lt;br&gt;(11 § andra stycket förslaget).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den parlamentariska kommissionen med anledning av mordet på Olof&lt;br&gt;Palme föreslog att en förhandling enligt terroristlagstiftningen inte som för&lt;br&gt;närvarande skulle hållas vid domstol utan äga rum inom regeringskansliet.&lt;br&gt;Förslaget fick ett mycket negativt mottagande vid remissbehandlingen.&lt;br&gt;Med hänvisning till både principella och praktiska skäl avstyrktes förslaget&lt;br&gt;av de remissinstanser som närmare uttalat sig i ämnet. Terroristlagstift-&lt;br&gt;ningskommittén har inte heller funnit skäl att föra fram förslaget på nytt.&lt;br&gt;Vid remissbehandlingen av kommitténs betänkande har emellertid frågan&lt;br&gt;om regeringskansliets medverkan i ett förhandlingsförfarande tagits upp&lt;br&gt;av kammarrätten i Jönköping och länsstyrelsen i Kristianstads län. Vad&lt;br&gt;man i första hand framhåller är att avsteg inte bör göras från principen att&lt;br&gt;den myndighet som skall besluta i ett ärende också skall göra den bevis-&lt;br&gt;upptagning som behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör givetvis vara och är en huvudregel att bevisupptagning görs av&lt;br&gt;den myndighet som beslutar i ärendet. Flera undantag finns dock. Jag vill&lt;br&gt;bara peka på möjligheten till bevisupptagning med stöd av 35 kap. 8§&lt;br&gt;rättegångsbalken vid annan domstol än den som avgör målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Självklart är det till nackdel för den beslutande myndigheten om bevis-&lt;br&gt;upptagningen sker på annat håll. Normalt blir det svårare för myndigheten&lt;br&gt;att bilda sig en uppfattning om uppgifternas värde. Det är emellertid min&lt;br&gt;erfarenhet att den nu gällande ordningen med skilda funktioner i terrorist-&lt;br&gt;ärenden har fungerat väl och uppfyllt de rättssäkerhetskrav som kan stäl-&lt;br&gt;las. Det bör kanske nämnas att ett av skälen till att de nuvarande reglerna&lt;br&gt;infördes var önskemålet att genom en utomstående myndighets medver-&lt;br&gt;kan främja en allsidig utredning och den enskildes rättssäkerhet. Jag anser&lt;br&gt;att denna synpunkt alltjämt är berättigad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även de rent praktiska och principiella invändningarna mot att hålla&lt;br&gt;förhandling i regeringskansliet kvarstår. Det kan t. ex. erinras om att det&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;aldrig kan bli aktuellt att beslutsorganet — regeringen — håller någon Prop. 1990/91:118&lt;br&gt;förhandling utan denna måste anförtros någon annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan lösning, som tidigare inte diskuterats men som tagits upp av&lt;br&gt;terroristlagstiftningskommittén, är att förhandlingen anförtros åt en sär-&lt;br&gt;skild nämnd med en lagfaren domare som ordförande. En sådan nämnd&lt;br&gt;skulle kunna tilläggas även andra uppgifter, såsom att avge yttrande till&lt;br&gt;regeringen och att fatta beslut i olika följdfrågor, exempelvis beträffande&lt;br&gt;anmälningsplikt. Det bör särskilt påpekas att en nämnd, vars sammansätt-&lt;br&gt;ning är bestämd i lag och vars ordförande skall vara eller ha varit ordinarie&lt;br&gt;domare, enligt 2 kap. 9§ andra stycket regeringsformen likställs med&lt;br&gt;domstol när det gäller att pröva frihetsberövanden som ej beror på ett&lt;br&gt;begånget brott. Till förmån för en lösning av detta slag talar att reglerna&lt;br&gt;om nämndens sammansättning skulle kunna anpassas till ärendenas art.&lt;br&gt;Så t. ex. skulle utrikespolitisk kompetens kunna vara företrädd i nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande bereds inom regeringskansliet ett förslag av SÄPO-&lt;br&gt;kommittén med innebörd att en särskild nämnd skall tillskapas för pröv-&lt;br&gt;ning av vissa personkontrollärenden, främst utlämnande av uppgifter i&lt;br&gt;sådana ärenden (SOU 1990:51). Nära till hands skulle i så fall ligga att&lt;br&gt;inrätta en gemensam nämnd för personalkontroll- och terroristärendena&lt;br&gt;med hänsyn till att frågorna i vissa avseenden har likartad karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad från de bedömningar som är aktuella i personalkontroll-&lt;br&gt;ärenden är de frågor som kommer upp vid tillämpning av terroristlagstift-&lt;br&gt;ningen dock knappast av den arten att en behandling genom en särskild&lt;br&gt;nämnds försorg framstår som naturlig. En sådan nämnd skulle på föreva-&lt;br&gt;rande område få viss prägel av specialdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sammanhanget bör också nämnas ett förslag från asylprövningskom-&lt;br&gt;mittén om inrättande av en utlänningsnämnd med uppgift att i stället för&lt;br&gt;regeringen pröva överklagade ärenden enligt utlänningslagen och medbor-&lt;br&gt;garskapslagen. Förslaget innebär emellertid att ett ärende kan lämnas över&lt;br&gt;till regeringen, om det bedöms ha betydelse för rikets säkerhet eller annars&lt;br&gt;för allmän säkerhet eller för rikets förhållande till främmande makt eller&lt;br&gt;mellanfolklig organisation, om det bedöms vara av särskild vikt för led-&lt;br&gt;ning av rättstillämpningen eller om synnerliga skäl annars talar för rege-&lt;br&gt;ringens prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening skulle det mot denna bakgrund vara främmande att&lt;br&gt;överlåta på den föreslagna utlänningsnämnden att hålla förhandling i&lt;br&gt;terroristärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det anförda har lett mig till slutsatsen att gällande ordning lämpligen&lt;br&gt;bör behållas i vad den innebär att förhandlingen som regel skall äga rum&lt;br&gt;vid Stockholms tingsrätt. Med hänsyn till intresset av att erfarenheten av&lt;br&gt;de få fall som förekommer samlas på en hand bör enligt min mening&lt;br&gt;förhandlingarna i terroristärendena som regel äga rum inför denna tings-&lt;br&gt;rätt, något som uttryckligen bör anges i lagen. När det är påkallat av starka&lt;br&gt;praktiska skäl bör förhandlingen dock undantagsvis kunna äga rum vid&lt;br&gt;annan tingsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Terroristlagstiftningskommittén har övervägt om det lämpligen bör&lt;br&gt;åläggas tingsrätten att på grundval av vad som kommit fram vid förhand-&lt;br&gt;lingen avge ett yttrande till regeringen i utvisningsfrågan. Regler om ver-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan av ett sådant yttrande skulle enligt kommittén kunna utformas efter&lt;br&gt;mönster av vad som gäller i ärenden om utlämning för brott till utomnor-&lt;br&gt;diska stater. I sådana ärenden skall högsta domstolen avge yttrande i&lt;br&gt;utlämningsfrågan, om den berörde utlänningen bestrider framställningen&lt;br&gt;om utlämning. Regeringen är bunden av högsta domstolens yttrande så till&lt;br&gt;vida att utlämning inte får ske, om högsta domstolen har funnit att hinder&lt;br&gt;möter mot utlämning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har dock funnit sig inte böra föreslå en sådan ordning för&lt;br&gt;terroristfallen. Jag instämmer i denna bedömning. I den mån ett yttrande&lt;br&gt;från tingsrätten skulle binda regeringen blir resultatet reellt sett att den&lt;br&gt;yttersta beslutanderätten i dessa politiskt känsliga ärenden delvis överflyt-&lt;br&gt;tas från regeringen till domstolen. 1 ett ärende av här aktuellt slag kan&lt;br&gt;ställningstagandet ytterst gälla exempelvis hur Sverige skall förhålla sig till&lt;br&gt;en viss organisation, dvs. om denna skall betraktas som en terroristorgani-&lt;br&gt;sation, som en befrielserörelse eller som något däremellan. En sådan fråga&lt;br&gt;är av utrikespolitisk snarare än av rättslig art. Om domstolens yttrande&lt;br&gt;skulle binda regeringen gäller vidare att tingsrättens ställningstagande&lt;br&gt;rimligen måste få överklagas såväl av den berörde utlänningen själv som&lt;br&gt;av företrädare för det allmänna. Det skulle otvivelaktigt väsentligt kompli-&lt;br&gt;cera proceduren i dessa ofta mycket brådskande ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har också övervägt en ordning enligt vilken domstolen&lt;br&gt;skulle avge ett yttrande i utvisningsfrågan som beslutsunderlag för rege-&lt;br&gt;ringen utan bindande karaktär. Kommittén har emellertid inte velat föra&lt;br&gt;fram ett sådant förslag. Man har särskilt pekat på svårigheterna för dom-&lt;br&gt;stolen att yttra sig i frågor med utrikespolitisk anknytning. Enligt kommit-&lt;br&gt;tén finns det en betydande risk för att en skyldighet för domstolen att avge&lt;br&gt;yttrande skulle skapa merarbete och osäkerhet både för domstolen och för&lt;br&gt;regeringen och på olika sätt komplicera handläggningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom kommittén har också framförts tanken att regeringen — beroende&lt;br&gt;på omständigheterna i det aktuella fallet — skulle kunna utforma en&lt;br&gt;särskild remiss till domstolen, i vilken svar begärdes på en eller flera&lt;br&gt;specifika frågor. Kommittén har dock stannat för att inte heller en sådan&lt;br&gt;ordning skulle vara tillräckligt motiverad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag tidigare varit inne på är det väsentligt att stärka domstolens roll&lt;br&gt;i terroristärenden även om beslutsfunktionen ligger kvar hos regeringen.&lt;br&gt;Jag ser detta i första hand som en fråga om att förbättra förtroendet för&lt;br&gt;förfarandet och öka rättssäkerheten. Till detta kommer, vilket också kom-&lt;br&gt;mittén framhåller i betänkandet, att det från flera håll framförts den&lt;br&gt;åsikten att förfarandet vid domstolen med nuvarande handläggningsregler&lt;br&gt;inte är tillräckligt meningsfullt. Jag delar därför kommitténs uppfattning&lt;br&gt;att reglerna bör kompletteras. Jag är emellertid beredd att gå något längre&lt;br&gt;än kommittén och vill därför föreslå att det införs en möjlighet att i ett&lt;br&gt;terroristärende begära in yttrande av den domstol som håller förhandling-&lt;br&gt;en i ett terroristärende. Därmed kan man också, vilket jag tidigare fram-&lt;br&gt;hållit, ta till vara domstolens särskilda erfarenhet och kompetens. En&lt;br&gt;lösning av detta slag har också förespråkats av JK under remissbehandling-&lt;br&gt;en.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar kommitténs bedömning att ett domstolsyttrande knappast&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lämpar sig för frågor med utrikespolitisk anknytning. Däremot kan det Prop. 1990/91:118&lt;br&gt;förekomma bevisfrågor eller andra liknande frågor beträffande vilka ett&lt;br&gt;yttrande från domstolen skulle vara av värde för regeringen. Svårigheter&lt;br&gt;skulle emellertid kunna uppstå — vilket kommittén också pekat på — när&lt;br&gt;det gäller att utforma regler som avgränsar dessa frågor. Enligt min mening&lt;br&gt;bör man i stället avgöra från fall till fall vilka frågor som domstolen skall&lt;br&gt;yttra sig över. Jag har därför stannat för att föreslå följande ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ansvarigt statsråd eller den tjänsteman som statsrådet bestämmer&lt;br&gt;förordnar om att viss domstol, som regel Stockholms tingsrätt, skall hålla&lt;br&gt;förhandling i ett terroristärende kan samtidigt en remiss ställas till dom-&lt;br&gt;stolen med begäran om yttrande i en eller flera specifika frågor, företrädes-&lt;br&gt;vis frågor av sådan karaktär att domstolens erfarenhet av bevisbedöm-&lt;br&gt;ningsspörsmål tas till vara. Statsrådet eller tjänstemannen bör emellertid&lt;br&gt;ha frihet att ställa även andra frågor som typiskt sett ligger inom domsto-&lt;br&gt;lens naturliga kompetensområde. Frågorna bör normalt kommuniceras&lt;br&gt;med utlänningen och dennes ombud samt tas upp till diskussion vid&lt;br&gt;förhandlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En typ av frågor som bör kunna ställas vid en remiss till domstolen är&lt;br&gt;med vilken grad av sannolikhet eller säkerhet som utlänningen kan knytas&lt;br&gt;till vissa fakta, t. ex. spaningsfynd, eller händelser. Domstolen bör också&lt;br&gt;kunna yttra sig om tillförlitligheten av t. ex. källuppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ett ytterligare bidrag till att göra förhandlingen vid domstolen mer&lt;br&gt;verkningsfull föreslår jag i likhet med kommittén dels att domstolen i&lt;br&gt;större utsträckning än nu åläggs en utredningsskyldighet, dels att utlän-&lt;br&gt;ningen tillförsäkras rätt att i rimlig omfattning åberopa egen bevisning. I&lt;br&gt;båda dessa hänseende kan förebild hämtas från brottmålsreglerna. Jag&lt;br&gt;återkommer till dessa frågor i specialmotiveringen (6 och 7 §§).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om sekretess behandlar jag i ett särskilt avsnitt (avsnitt 2.9).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den parlamentariska kommissionen med anledning av mordet på Olof&lt;br&gt;Palme föreslog att förhandling inte skall behöva hållas i ett terroristärende,&lt;br&gt;om detta är synnerligen brådskande. Även terroristlagstiftningskommittén&lt;br&gt;för fram detta förslag. Av remissinstanserna har RÅ tillstyrkt förslaget. I&lt;br&gt;övrigt har det lämnats utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kan inte se några avgörande betänkligheter mot att förslaget i denna&lt;br&gt;del förverkligas. Det bör visserligen förutsättas att ärendena endast i&lt;br&gt;extrema undantagsfall är så brådskande att någon förhandling inte hinns&lt;br&gt;med. Att sådana undantagsfall inträffar i praktiken kan emellertid ingalun-&lt;br&gt;da uteslutas. Ett exempel erbjuder ockupationen av den västtyska ambas-&lt;br&gt;saden år 1975. Sedan ockupationstillståndet hävts och förövarna gripits,&lt;br&gt;fattade regeringen i detta fall omgående beslut om utvisning enligt 1973&lt;br&gt;års terroristlag. Några regler om domstolsförhandling fanns ej vid denna&lt;br&gt;tidpunkt, och det är uppenbart att en förhandling i ett fall av detta slag inte&lt;br&gt;hade varit meningsfull och av säkerhetsskäl dessutom kanske skulle ha&lt;br&gt;varit vansklig att genomföra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör dock framhållas att även om ett ärende är så synnerligen&lt;br&gt;brådskande att någon förhandling inte lämpligen bör äga rum, den berörde&lt;br&gt;utlänningen dock bör förhöras. Han måste bl. a. i förekommande fall få&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillfälle att peka på risk for förföljelse eller för dödsstraff, kroppsstraff eller &amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tortyr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till den centrala funktion som har tillagts rikspolisstyrelsen&lt;br&gt;på området för terroristbekämpning bör normalt gälla att ett ärende om&lt;br&gt;utvisning enligt terroristbestämmelserna initieras hos regeringen genom&lt;br&gt;att rikspolisstyrelsen gör ansökan i saken. Om någon annan myndighet —&lt;br&gt;närmast då invandrarverket eller en regional eller lokal polismyndighet —&lt;br&gt;anser att ett sådant ärende bör tas upp, har myndigheten alltså att vända&lt;br&gt;sig till rikspolisstyrelsen. Av principiella skäl bör dock regeringen inte vara&lt;br&gt;beroende av att rikspolisstyrelsen gör ansökan, utan regeringen bör också&lt;br&gt;kunna ta upp frågan självmant, exempelvis i brådskande fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller förhållandet mellan avvisning eller utvisning enligt utlän-&lt;br&gt;ningslagen å ena sidan och utvisning enligt terroristlagen å den andra,&lt;br&gt;anser jag på skäl som har utvecklats i avsnitt 2.5 att åtgärderna enligt&lt;br&gt;utlänningslagen i princip bör ha företräde. Som framhållits i det samman-&lt;br&gt;hanget bör en sådan grundsats dock inte hindra att regeringen tar upp&lt;br&gt;frågan om utvisning enligt terroristbestämmelserna i ett fall då det visserli-&lt;br&gt;gen är möjligt att avvisning eller utvisning kan ske enligt utlänningslagens&lt;br&gt;allmänna regler men frågan härom är svårbedömd eller fordrar tidskrävan-&lt;br&gt;de utredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.8.3 Beslut om anmälningsplikt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Regeringen skall även i fortsättningen fatta beslut om&lt;br&gt;anmälningsplikt för en utlänning, om ett utvisningsbeslut i ett terro-&lt;br&gt;ristärende inte kan verkställas. Ett sådant beslut gäller endast i tre&lt;br&gt;år, räknat från dagen för utvisningsbeslutet. För fortsatt giltighet&lt;br&gt;skall krävas beslut av allmän domstol efter ansökan av rikspolissty-&lt;br&gt;relsen. Domstolens beslut skall efter överklagande från utlänningens&lt;br&gt;eller rikspolisstyrelsens sida kunna överprövas i vanlig ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Kommittén, som anser att bestämmelserna om&lt;br&gt;inskränkningar och villkor skall bibehållas, föreslår ett förfarande i dessa&lt;br&gt;ärenden som överensstämmer med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har lämnat kom-&lt;br&gt;mitténs förslag utan erinran. Domstolsverket, Svea hovrätt, juridiska fakul-&lt;br&gt;teten vid Lunds universitet och Sveriges advokatsamfund anser dock att&lt;br&gt;beslut om inskränkningar och villkor redan från början skall fattas av&lt;br&gt;domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: I avsnitt 2.5 har jag föreslagit att möjligheterna&lt;br&gt;slopas att föreskriva vistelseinskränkningar och förbud mot byte av bostad&lt;br&gt;och anställning för en utlänning som utvisats enligt terroristbestämmelser-&lt;br&gt;na men som av asylrättsliga eller andra skäl ändå får stanna i landet.&lt;br&gt;Däremot skall det enligt mitt förslag alltjämt vara möjligt att ålägga utlän-&lt;br&gt;ningen anmälningsplikt. Jag har vidare funnit att det inte lämpligen kan&lt;br&gt;sättas någon tidsgräns för hur länge ett beslut om anmälningsplikt skall få&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gälla. Enligt förslaget skall det emellertid krävas risk för terroristaktioner Prop. 1990/91: 118&lt;br&gt;för att föreskrifter av sådan slag skall få vidmakthållas under längre tid än&lt;br&gt;tre år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har med utgångspunkt i att även bestämmelserna om vistel-&lt;br&gt;seinskränkning bibehålls diskuterat hur prövningen skall ske mot bak-&lt;br&gt;grund av högsta domstolens uttalande att i varje fall föreskrifter som gällt&lt;br&gt;under en längre tid måste kunna underkastas domstolsprövning på det ena&lt;br&gt;eller andra sättet, om de fortfarande skall bestå. Kommittén har slutligen&lt;br&gt;stannat för att föreslå en ordning enligt vilken regeringen skall kunna&lt;br&gt;förordna om inskränkningar och villkor under tre år samt att det skall&lt;br&gt;ankomma på domstol att pröva om det finns skäl att därefter förlänga&lt;br&gt;beslutets giltighetstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högsta domstolens aktuella avgöranden avser utlänningar som har haft&lt;br&gt;sin rörelsefrihet inskränkt till viss kommun och som dessutom har varit&lt;br&gt;ålagda anmälningsplikt. Det kan således på goda grunder hävdas att ett&lt;br&gt;beslut som enbart avser anmälningsplikt inte behöver underkastas dom-&lt;br&gt;stolsprövning, även om det gällt under en längre tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Självklart finns inte heller mot denna bakgrund skäl att överväga ett&lt;br&gt;system med domstolsprövning redan när frågan om anmälningsplikt första&lt;br&gt;gången uppkommer i samband med utvisningsbeslutet. Att parallellt med&lt;br&gt;eller i omedelbar anslutning till förfarandet hos regeringen tänka sig en&lt;br&gt;procedur inför domstol som inte skulle gälla huvudfrågan utan en följdfrå-&lt;br&gt;ga skulle för övrigt innebära en från flera synpunkter egenartad ordning&lt;br&gt;och medföra risk för hanteringsproblem och kompetenskonflikter av olika&lt;br&gt;slag. Även andra skäl av principiell natur kan anföras mot en sådan&lt;br&gt;lösning. Jag kan således inte dela den uppfattning som kommit till uttryck i&lt;br&gt;några av remissvaren, bl. a. från domstolsverket och Svea hovrätt, att även&lt;br&gt;det inledande beslutet om villkor skall tas av en domstol. Något behov av&lt;br&gt;en sådan ordning föreligger inte heller med avseende på grundlagsbestäm-&lt;br&gt;melser eller konventionsåtaganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening har emellertid en ordning som innebär att beslut om&lt;br&gt;anmälningsplikt efter en tid blir föremål för domstolsprövning klara för-&lt;br&gt;delar ur rättssäkerhetssynpunkt. Den ligger också i linje med vad jag&lt;br&gt;tidigare föreslagit för att stärka domstolens roll i terroristärenden och&lt;br&gt;tillmötesgår dessutom de synpunkter som uttryckts av en majoritet av&lt;br&gt;remissinstanserna. Jag är därför beredd att lägga fram ett förslag som&lt;br&gt;beträffande förfarandet överensstämmer med kommitténs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med kommittén anser jag inte att rättsprövning av regeringsrät-&lt;br&gt;ten enligt lagen (1988:205) om rättsprövning i vissa förvaltningsbeslut&lt;br&gt;lämpar sig på denna typ av beslut och föreslår därför följande ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen skall liksom för närvarande kunna förordna om anmälnings-&lt;br&gt;plikt när ett utvisningsbeslut inte kan verkställas. Ett sådant beslut av&lt;br&gt;regeringen skall få gälla under högst tre år, räknat från dagen för utvis-&lt;br&gt;ningsbeslutet. Bedöms det som påkallat att anmälningsplikt gäller även för&lt;br&gt;tiden därefter skall det ankomma på domstol att pröva om det finns risk&lt;br&gt;för terroristbrottslighet. I så fall får anmälningsplikt åläggas utlänningen&lt;br&gt;för ytterligare tre år. Prövningen skall ske på ansökan av rikspolisstyrelsen.&lt;br&gt;Om det bedöms som nödvändigt att anmälningsplikt gäller även efter&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utgången av den andra treårsperioden, måste rikspolisstyrelsen på nytt Prop. 1990/91: 118&lt;br&gt;göra ansökan om rättens prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringsrättens ledamöter anser att tre år är en lång tid for i administ-&lt;br&gt;rativ ordning beslutade föreskrifter. Ledamöterna har i första hand åsyftat&lt;br&gt;beslut om inskränkningar av rörelsefriheten men invändningen avser ock-&lt;br&gt;så beslut som enbart omfattar anmälningsplikt. Kommittén har i detta&lt;br&gt;sammanhang och med sitt mera omfattande förslag motiverat en treårs-&lt;br&gt;gräns med hänvisning till intresset av att någon konflikt i förhållande till&lt;br&gt;regeringsformen inte uppkommer enligt de tolkningsprinciper som högsta&lt;br&gt;domstolen har lagt fast. Vidare håller man enligt kommittén med en sådan&lt;br&gt;tidsgräns en marginal till den tid av fem år som enligt tidigare lagförarbe-&lt;br&gt;ten har angetts som riktpunkt for varaktigheten av själva utvisningsbeslu-&lt;br&gt;tet (prop. 1975/76:18 s. 126). Även från andra synpunkter är enligt kom-&lt;br&gt;mitténs mening en frist av tre år lämpligt avvägd. Jag delar denna uppfatt-&lt;br&gt;ning och ser inget hinder mot att tillämpa den föreslagna treårsgränsen,&lt;br&gt;även om ett beslut enbart kommer att omfatta anmälningsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om det lämpligen bör ankomma på förvaltnings-&lt;br&gt;domstol eller allmän domstol att göra den prövning som förutsätts ske för&lt;br&gt;tiden efter treårsfristens utgång bör enligt min mening avgörande vikt&lt;br&gt;fästas vid att allmän domstol sedan lång tid tillbaka har varit inkopplad på&lt;br&gt;terroristärendena genom att den förhandling som skall föregå regeringens&lt;br&gt;beslut normalt hållits vid Stockholms tingsrätt. Skall den ordningen bestå&lt;br&gt;— något som jag har förutsatt i det föregående — bör lämpligen även den&lt;br&gt;nu aktuella prövningen åvila allmän domstol. Den mycket grannlaga upp-&lt;br&gt;giften att värdera en förekommande risk för brottslig verksamhet ligger på&lt;br&gt;allmän domstol i åtskilliga andra sammanhang. Dessa skäl talar enligt min&lt;br&gt;mening med styrka för att prövningen bör ligga på allmän domstol, en&lt;br&gt;ordning som för övrigt rekommenderas av regeringsrättens ledamöter. Jag&lt;br&gt;föreslår därför i likhet med kommittén att denna ordning införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har också föreslagit att ärendena koncentreras till Stock-&lt;br&gt;holms tingsrätt. Mot detta har domstolsverket invänt att det — med hänsyn&lt;br&gt;till att utlänningen levt i Sverige i minst tre år vid prövningen — är mer&lt;br&gt;naturligt att låta den domstol avgöra ärendet inom vars domkrets utlän-&lt;br&gt;ningen vistas (jfr 19 kap. 1 § tredje stycket rättegångsbalken).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening bör man även i detta avseende följa kommitténs&lt;br&gt;förslag. Det rör sig om ett litet antal ärenden med i allmänhet säkerhets-&lt;br&gt;mässiga komplikationer. Detta talar för Stockholms tingsrätt som dessut-&lt;br&gt;om har byggt upp en betydande erfarenhet av terroristärenden under åren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett avgörande av Stockholms tingsrätt bör enligt såväl kommitténs som&lt;br&gt;min mening kunna överklagas till Svea hovrätt och därifrån till högsta&lt;br&gt;domstolen både av utlänningen och av rikspolisstyrelsen. Förfarandet vid&lt;br&gt;rätten bör så långt möjligt följa reglerna för rättegång i brottmål. I sakens&lt;br&gt;natur ligger emellertid att vissa avsteg måste göras bl. a. vad gäller sekre-&lt;br&gt;tessfrågor och principerna för att lägga fram bevisning. Jag återkommer till&lt;br&gt;dessa frågor i avsnitt 2.9 och i specialmotiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill i detta sammanhang ta upp en fråga som har berörts av kommit-&lt;br&gt;tén och kommenterats av kammarrätten i Jönköping. Det gäller frågan om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de nu aktuella fallen blir svårbedömda for domstolen, särskilt om utrikes- Prop. 1990/91: 118&lt;br&gt;politiska bedömningar skulle komma in i bilden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svårigheterna i detta hänseende bör inte överdrivas. I den mån det&lt;br&gt;exempelvis gäller en principfråga om hur man från svensk sida bör förhålla&lt;br&gt;sig till en viss organisation eller grupp med våld på sitt program, har ett&lt;br&gt;ställningstagande i denna fråga redan skett genom det utvisningsbeslut&lt;br&gt;som har fattats av regeringen, vilken är ansvarig för vår utrikespolitik.&lt;br&gt;Regeringens ställningstagande måste naturligtvis beaktas av domstolen,&lt;br&gt;vilket också kammarrätten understryker, även om domstolen inte är bun-&lt;br&gt;den av bedömningen. Under den tid som har förflutit efter regeringens&lt;br&gt;beslut kan for övrigt ytterligare argumentation i frågan ha blivit föremål&lt;br&gt;för bedömning och belysning i olika sammanhang. Situationen är för&lt;br&gt;domstolens del inte jämförbar med den som föreligger när en fråga om&lt;br&gt;anmälningsplikt skall prövas i omedelbar anslutning till ett utvisningsbe-&lt;br&gt;slut. Det gäller här för övrigt ej några för domstolarna helt främmande&lt;br&gt;spörsmål; sådana kan komma in i bilden t. ex. hos högsta domstolen i ett&lt;br&gt;ärende om utlämning för brott. Domstolarna har dessutom möjlighet att&lt;br&gt;förordna sakkunnig, om behov härav skulle uppstå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viss komplikation i den föreslagna ordningen är otvivelaktigt att&lt;br&gt;frågan om anmälningsplikt är beroende av det bakomliggande utvisnings-&lt;br&gt;beslutet. Om detta hävs, därför att utlänningen inte längre anses vara att&lt;br&gt;betrakta som någon presumtiv terrorist, måste givetvis också ett beslut om&lt;br&gt;anmälningsplikt upphöra att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om det finns skäl för att häva utvisningsbeslutet bedöms enligt&lt;br&gt;mitt förslag liksom nu av regeringen. Det är givetvis dock sannolikt att&lt;br&gt;utlänningen i en domstolsprocess angående anmälningsplikt kommer att&lt;br&gt;göra gällande att utvisningsbeslutet är obefogat. Man måste därför hålla i&lt;br&gt;minnet att denna fråga inte är föremål för prövning av domstolen. Denna&lt;br&gt;skall ta ställning till om anmälningsplikt fortfarande är påkallad på grund&lt;br&gt;av risk för brott som innefattar våld, hot eller tvång för politiska syften.&lt;br&gt;Även om domstolen finner att någon sådan risk inte föreligger eller att&lt;br&gt;anmälningsplikt inte skulle vara ändamålsenlig för att motverka risken,&lt;br&gt;kan regeringen alltjämt tänkas bedöma utlänningen som en fara för säker-&lt;br&gt;heten och vidhålla utvisningsbeslutet. Detta innebär inte någon logisk&lt;br&gt;motsägelse eller eljest någon avgörande olägenhet; som tidigare anförts bör&lt;br&gt;anmälningsplikt inte ses som en automatisk följd av ett utvisningsbeslut&lt;br&gt;som inhiberas. Situationer av nu antytt slag torde för övrigt blir ytterligt&lt;br&gt;sällsynta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.8.4 Beslut om tvångsåtgärder i spaningssyfte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Beträffande tvångsåtgärder i spaningssyfte föreslår jag&lt;br&gt;samma förfarande som för anmälningsplikt. Det innebär att även&lt;br&gt;det inledande beslutet att tvångsmedel får beslutas ankommer på&lt;br&gt;regeringen. Regeringens beslut gäller i tre år, räknat från dagen för&lt;br&gt;utvisningsbeslutet. Under den tiden får polismyndigheten och all-&lt;br&gt;män domstol förordna om tvångsmedel, om inte utvisningsbeslutet&lt;br&gt;hävs eller regeringen bedömer att tvångsmedel inte får tillgripas.&lt;br&gt;Om en befogenhet att använda tvångsåtgärder för tiden därefter&lt;br&gt;anses nödvändig måste allmän domstol meddela beslut om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna har lämnat för-&lt;br&gt;slaget utan erinran. Domstolsverket och Svea hovrätt anser dock att beslut&lt;br&gt;om befogenhet att använda tvångsmedel skall fattas av domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Jag har i avsnitt 2.7 förordat att det fortfarande&lt;br&gt;skall finnas möjlighet att företa tvångsåtgärder i spaningssyfte gentemot&lt;br&gt;utlänningar som utvisats med stöd av terroristbestämmelserna men som&lt;br&gt;tillåtits kvarstanna i landet av asylrättsliga eller liknande skäl. I fråga om&lt;br&gt;den materiella regleringen har jag föreslagit att de gärningar som skall få&lt;br&gt;efterforskas genom tvångsåtgärder kvalificeras på det sättet att det skall&lt;br&gt;vara fråga om brott med minimistraff på två års fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande förfarandet föreslår jag i likhet med kommittén samma&lt;br&gt;ordning som den som förordats beträffande beslut om anmälningsplikt.&lt;br&gt;Detta innebär till en början att det inledande beslutet även i fortsättningen&lt;br&gt;skall ligga på regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som redan har angetts i avsnitt 2.7 föreslår jag dock härvidlag en&lt;br&gt;ändring i förhållande till nuvarande ordning. För närvarande gäller att&lt;br&gt;reglerna om tvångsåtgärder blir automatiskt tillämpliga när regeringen har&lt;br&gt;inhiberat ett utvisningsbeslut enligt terroristbestämmelsema. Förslaget&lt;br&gt;innebär däremot att ett uttryckligt regeringsbeslut fordras för att detta&lt;br&gt;skall bli fallet. Därigenom får regeringen möjlighet att särskilt överväga&lt;br&gt;om situationen är sådan att polisen behöver ha tillgång till de delvis&lt;br&gt;extraordinära befogenheter som det här är fråga om. Finner regeringen att&lt;br&gt;så är fallet skall i beslutet om inhibition av utvisningen eller i särskilt&lt;br&gt;uppsatt beslut vid sidan härav anges att de ifrågavarande bestämmelserna&lt;br&gt;om tvångsåtgärder skall vara tillämpliga beträffande den berörde utlän-&lt;br&gt;ningen. Sker inte detta, kommer frågor om tvångsmedel att få bedömas&lt;br&gt;enligt allmänna bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens beslut i ämnet bör enligt min mening på samma sätt som ett&lt;br&gt;beslut om anmälningsplikt gälla under tre år, räknat från utvisningsbeslu-&lt;br&gt;tet. Om en befogenhet att använda tvångsåtgärder för tiden därefter anses&lt;br&gt;nödvändig — vilket kräver att risk för terroristbrottslighet bedöms förelig-&lt;br&gt;ga — måste en allmän domstol meddela beslut om detta. I fråga om&lt;br&gt;förfarandet vid domstolen bör samma regler tillämpas som när det gäller&lt;br&gt;anmälningsplikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.8.5 Omprövning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: För fall då regeringen har beslutat att en utlänning skall&lt;br&gt;avlägsnas med stöd av terroristbestämmelserna men samtidigt för-&lt;br&gt;ordnat om inhibition föreskrivs för närvarande i 1989 års terrorist-&lt;br&gt;lag att avvisnings- eller utvisningsbeslutet samt förordnandet om&lt;br&gt;inhibition skall prövas på nytt, när det finns skäl till detta. Jag&lt;br&gt;föreslår att dessa bestämmelser behålls. För att säkerställa att ett&lt;br&gt;behov av omprövning uppmärksammas bör rikspolisstyrelsen åläg-&lt;br&gt;gas att varje år till regeringen anmäla om det finns skäl att vidmakt-&lt;br&gt;hålla beslutet om avlägsnande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bör också, när det finns skäl till det, ompröva beslut&lt;br&gt;om anmälningsplikt och om tvångsmedel inom den treårstid under&lt;br&gt;vilken beslut av regeringen i sådana frågor enligt mitt tidigare för-&lt;br&gt;slag avses gälla. Någon rätt för utlänningen att begära omprövning&lt;br&gt;av ett domstolsbeslut i frågor av detta slag bör dock inte föreligga.&lt;br&gt;Rikspolisstyrelsen bör emellertid kunna häva eller i lindrande rikt-&lt;br&gt;ning ändra ett sådant beslut. Det bör också finnas en befogenhet för&lt;br&gt;styrelsen att medge tillfällig lättnad eller vidta omedelbar erforderlig&lt;br&gt;jämkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget har lämnats utan erinran. DO anser dock&lt;br&gt;att omprövning bör ske regelbundet och utan att göras avhängigt av någon&lt;br&gt;anmälan från rikspolisstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: För fall då regeringen har beslutat att en utlän-&lt;br&gt;ning skall avlägsnas med stöd av terroristbestämmelserna men samtidigt&lt;br&gt;förordnat om inhibition föreskrivs för närvarande i 1989 års terroristlag&lt;br&gt;att avvisnings- eller utvisningsbeslutet samt förordnandet om inhibition&lt;br&gt;skall prövas på nytt, när det finns skäl till detta. Det har ifrågasatts, bl. a.&lt;br&gt;av DO, om regeringen i sådana fall i stället bör vara skyldig att självmant&lt;br&gt;ompröva frågan om avlägsnande med viss regelbundenhet. (Uttrycket&lt;br&gt;ompröva används här och i det följande i dess allmänna betydelse och inte&lt;br&gt;i den specifika mening som ordet har enligt förvaltningslagen och utlän-&lt;br&gt;ningslagen.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén anser att en skyldighet för regeringen att ompröva frågor av&lt;br&gt;förevarande slag, när det finns skäl till det, inte kan avvaras. Jag delar&lt;br&gt;denna uppfattning. Om det t. ex. genom upplysningar från rikspolisstyrel-&lt;br&gt;sen eller genom hänvändelse till regeringen från den berörde utlänningen&lt;br&gt;själv framkommer att ändrade förutsättningar föreligger, måste beslutet&lt;br&gt;alltid omprövas även om det gällt endast under förhållandevis kort tid. Jag&lt;br&gt;ställer mig dock mycket tveksam till den av DO föreslagna ordningen att&lt;br&gt;regeringen efter viss tid skall ompröva sitt beslut oavsett om nya omstän-&lt;br&gt;digheter tillförts ärendet eller ej. En sådan ordning skulle endast föranleda&lt;br&gt;onödigt merarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att säkerställa att ett behov av omprövning uppmärksammas anser&lt;br&gt;jag i likhet med kommittén att rikspolisstyrelsen åläggs att varje år till&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regeringen anmäla om det finns skäl att vidmakthålla beslutet om avlägs- Prop. 1990/91: 118&lt;br&gt;nande. En lagregel som uttrycker denna skyldighet bör inforas (10 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En anmälan från rikspolisstyrelsen bör kommuniceras med den berörde&lt;br&gt;utlänningen. Regeringen bör emellertid inte vara skyldig att inleda ett&lt;br&gt;omprövningsförfarande med anledning av en anmälan annat än när det&lt;br&gt;finns skäl för det. Finns inga ändrade förutsättningar eller eljest några&lt;br&gt;särskilda omständigheter som motiverar en ny prövning, bör det ursprung-&lt;br&gt;liga regeringsbeslutet bestå utan att något nytt avgörande av regeringen&lt;br&gt;fordras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bör givetvis, när det finns skäl till det, ompröva även beslut&lt;br&gt;om anmälningsplikt och om tvångsmedel inom den treårstid under vilken&lt;br&gt;beslut av regeringen i sådana frågor enligt mina tidigare förslag avses gälla.&lt;br&gt;Någon särskild lagregel i detta hänseende behöver inte tillföras lagstift-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av domstol i frågor av sistnämnda slag avses kunna få giltighet&lt;br&gt;under högst tre år, men kortare tid kan fastställas av domstolen. Någon&lt;br&gt;rätt att begära omprövning hos domstolen under giltighetstiden for ett&lt;br&gt;sådant beslut bör inte rimligen föreligga for utlänningen. Rikspolisstyrel-&lt;br&gt;sen bör emellertid kunna häva eller i lindrande riktning ändra ett beslut&lt;br&gt;som rätten har meddelat, om det på grund av ändrade förhållanden finns&lt;br&gt;skäl till det. Det bör också finnas en befogenhet for rikspolisstyrelsen att&lt;br&gt;medge tillfällig lättnad eller vidta omedelbart erforderlig jämkning. Be-&lt;br&gt;stämmelser med den nu angivna innebörden bör införas i den nya lagen&lt;br&gt;(16§).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppkommer helt ändrade förutsättningar, kan regeringen häva själva&lt;br&gt;utvisningsbeslutet, vilket får till följd att även beslut av domstolen om&lt;br&gt;anmälningsplikt eller om tvångsmedel förlorar sin verkan (17 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.8.6 Rättsprövning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Rättsprövningsinstitutet bör inte göras tillämpligt&lt;br&gt;på regeringsbeslut enligt terroristlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs bedömning: Överensstämmer med min.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Domstolsverket anser att rättsprövning skulle kunna&lt;br&gt;vara ett alternativ, om beslut i första instans i terroristärenden alltjämt&lt;br&gt;ligger på regeringen. Regeringsrättens ledamöter bedömer å andra sidan att&lt;br&gt;rättsprövning inte lämpar sig för en överprövning av frågor av utrikespoli-&lt;br&gt;tisk eller säkerhetspolitisk natur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for min bedömning: Enligt lagen (1988:205) om rättsprövning av&lt;br&gt;vissa förvaltningsbeslut kan en enskild part påkalla rättsprövning hos&lt;br&gt;regeringsrätten av sådana beslut av regeringen eller annan myndighet som&lt;br&gt;innebär myndighetsutövning och inte i ordinär väg kan komma under&lt;br&gt;domstols prövning. Från lagens tillämpningsområde har dock undantagits&lt;br&gt;beslut om utlänningars vistelse i riket. Lagen har tillkommit huvudsakli-&lt;br&gt;gen för att säkerställa att Sveriges förpliktelser enligt Europakonventionen&lt;br&gt;om mänskliga rättigheter iakttas. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har diskuterat frågan om rättsprövningsinstitutet skulle Prop. 1990/91:118&lt;br&gt;kunna utvidgas att gälla vissa beslut enligt terroristbestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I och med att enligt mina tidigare förslag om domstolsprövning i ordinär&lt;br&gt;väg skall förutsättas för att beslut om anmälningsplikt och om befogenhet&lt;br&gt;att använda tvångsåtgärder skall kunna bestå efter en treårsfrist, kan&lt;br&gt;rättsprövningsinstitutet inte bli aktuellt när det gäller sådana avgöranden.&lt;br&gt;Vad som däremot skulle kunna komma i fråga är rättsprövning av sådana&lt;br&gt;beslut av detta slag som regeringen kan meddela före treårsfristens utgång,&lt;br&gt;liksom av själva utvisningsbeslutet. Dessa regeringsbeslut kommer nämli-&lt;br&gt;gen inte att kunna prövas av domstol i ordinär väg enligt mina förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag tidigare anfört (avsnitt 2.4) är det endast av ett skäl som det&lt;br&gt;skulle kunna hävdas att en möjlighet till överprövning av sådana regerings-&lt;br&gt;beslut krävs enligt våra internationella åtaganden. Om utlänningen påstår&lt;br&gt;att hans fri- och rättigheter har blivit kränkta och påståendet utgör ”an&lt;br&gt;arguable claim”, dvs är värt att diskutera, gäller i princip både enligt&lt;br&gt;Europakonventionen och enligt FN-konventionen att ett effektivt rättsme-&lt;br&gt;del skall tillförsäkras honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta spörsmål är emellertid inte begränsat till beslut enligt terroristbe-&lt;br&gt;stämmelserna. Samma frågor kan uppkomma beträffande varje avgörande&lt;br&gt;av regeringen eller någon annan myndighet som ej kan bli föremål för&lt;br&gt;överprövning vare sig i ordinär väg eller enligt rättsprövningslagen. Detta&lt;br&gt;gäller oavsett om beslutet innefattar myndighetsutövning eller inte. Därtill&lt;br&gt;kommer att konventionernas ifrågavarande regler är svårtolkade och det&lt;br&gt;är tvivelaktigt om det verkligen finns fog för att hävda att den svenska&lt;br&gt;förvaltningsproceduren i detta avseende inte skulle vara förenlig med&lt;br&gt;konventionerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar den bedömning som görs av regeringsrättens ledamöter att&lt;br&gt;rättsprövningsinstitutet inte lämpar sig för ärenden som det här gäller, där&lt;br&gt;det ytterst blir fråga om en riskvärdering och där prövningen av framlagda&lt;br&gt;bevis som regel är avgörande för utgången. Dessutom måste beaktas att det&lt;br&gt;i samband med att reglerna om rättsprövning infördes har förutsatts att&lt;br&gt;man vid översyn av olika aktuella rättsområden skall söka finna andra&lt;br&gt;vägar att få till stånd en domstolsprövning i de fall då en sådan prövning&lt;br&gt;anses behövlig. Till sist vill jag erinra om att lagstiftningen om rättspröv-&lt;br&gt;ning är tidsbegränsad och att frågan om denna reglerings framtida utform-&lt;br&gt;ning för närvarande är föremål för överväganden inom justitiedeparte-&lt;br&gt;mentet (jfr prop. 1990/91:100 bil. 4 s. 18).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.9 Sekretess&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Den nuvarande ordningen behålls i fråga om möj-&lt;br&gt;lighet för en utlänning att i ett terroristärende få ta del av uppgifter i&lt;br&gt;ärendet. Det innebär att handling eller annat material inte behöver&lt;br&gt;lämnas ut till utlänningen, om det av hänsyn till allmänt eller enskilt&lt;br&gt;intresse är av synnerlig vikt att sekretessbelagd uppgift i materialet&lt;br&gt;inte röjs. I fråga om de ärenden om anmälningsplikt och tvångsme-&lt;br&gt;del i övrigt, som efter den treåriga fristens utgång skall handläggas&lt;br&gt;av allmän domstol, föreslås motsvarande ordning samt en möjlighet&lt;br&gt;för domstolen att grunda sitt avgörande även på sådana omständig-&lt;br&gt;heter som utlänningen inte fått ta del av.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs bedömning: Överensstämmer med min.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Inga remissinstanser har yttrat sig i dessa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Sekretesslagen (1980:100) innehåller inte&lt;br&gt;några särskilda regler för terrori stärenden. De sekretessbestämmelser som&lt;br&gt;kan bli aktuella i terroristärenden gäller i princip också beträffande utlän-&lt;br&gt;ningsärenden i allmänhet. Beroende på terroristärendenas känsliga natur&lt;br&gt;är dock sekretessfrågor generellt sett mer påtagliga i dessa ärenden än i&lt;br&gt;andra utlänningsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den allmänna förvaltningsrättsliga princip som har kommit till&lt;br&gt;uttryck i 14 kap. 5§ sekretesslagen kan handlingar och annat material&lt;br&gt;endast i synnerligen begränsad utsträckning hemlighållas för den som är&lt;br&gt;part i ett ärende. I terroristärenden kan så givetvis aldrig ske beträffande&lt;br&gt;uppgifter som är underkastade sekretess till skydd för utlänningen själv (14&lt;br&gt;kap. 4§ sekretesslagen). Däremot kan sekretess gentemot utlänningen&lt;br&gt;ibland vara nödvändigt till skydd för uppgiftslämnare som bedöms riskera&lt;br&gt;repressalier från den utpekade utlänningen eller hans bundsförvanter.&lt;br&gt;Även en viss annan sekretess — t. ex. till skydd för rikets säkerhet eller&lt;br&gt;eljest för säkerhetspolisens verksamhet — kan tänkas avse så känsliga&lt;br&gt;uppgifter att det enligt nuvarande ordning inte anses möjligt att låta&lt;br&gt;utlänningen få ta del av dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från bl. a. advokater som uppträtt som ombud i terroristärenden har det&lt;br&gt;riktats kritik mot tillämpningen av sekretessbestämmelserna och då sär-&lt;br&gt;skilt mot det förhållandet att ett avgörande kan komma att grundas på&lt;br&gt;uppgifter som utlänningen och hans ombud inte fått del av. Denna kritik&lt;br&gt;har även förts fram i den allmänna debatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I praktiken har det endast i förhållandevis begränsad utsträckning före-&lt;br&gt;kommit att handlingar eller annat material helt har undanhållits den&lt;br&gt;berörde utlänningen själv. I de fall då så har skett har det i allmänhet rört&lt;br&gt;sig om anmälan eller annan utsaga av enskild som får hemlighållas enligt 7&lt;br&gt;kap. 14 § sekretesslagen vid risk för repressalier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som kommittén konstaterat är det ett svårlöst problem där olika befoga-&lt;br&gt;de intressen står mot varandra. Kommittén har emellertid övervägt olika&lt;br&gt;sätt att nå fram till en ändrad ordning som ter sig godtagbar från de skilda&lt;br&gt;synpunkter som måste beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i 14 kap. 5§ sekretesslagen har generell tillämplighet i Prop. 1990/91:118&lt;br&gt;förvaltningsärenden. Kommittén anser inte att det finns tillräckliga skäl&lt;br&gt;att göra undantag från denna allmänna regel for terroristärendenas del. Jag&lt;br&gt;delar denna bedömning. Härav följer att nuvarande ordning bör behållas&lt;br&gt;när det gäller förfarandet i ärenden hos regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kan alltså i likhet med vad som gäller i andra förvaltnings-&lt;br&gt;ärenden och i enlighet med vad som hittills gällt vägra parten att ta del av&lt;br&gt;handlingar eller annat material som innehåller sekretesskyddade uppgif-&lt;br&gt;ter, om det är av synnerlig vikt för att skydda allmänt eller enskilt intresse.&lt;br&gt;Regeringen har å andra sidan att på annat sätt lämna utlänningen upplys-&lt;br&gt;ning om vad handlingarna innehåller, i den mån det behövs för att han&lt;br&gt;skall kunna tillvara sin rätt och det kan ske utan skada för sekretessintres-&lt;br&gt;set.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna inskränkning i parts rätt till insyn gäller även i fortsättningen i&lt;br&gt;samband med den förhandling som hålls av allmän domstol i ett terrorist-&lt;br&gt;ärende hos regeringen. Även om domstolen för själva förfarandet till-&lt;br&gt;lämpar rättegångsbalkens regler, utgör förhandlingen endast ett led i utred-&lt;br&gt;ningen till ärendet. Domstolen har därför möjlighet att i enlighet med 14&lt;br&gt;kap. 5 § första stycket sekretesslagen vägra part att ta del av handlingar och&lt;br&gt;annat material i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagrådsremissen föreslog jag att det yttrande, som domstolen enligt&lt;br&gt;mitt tidigare förslag skall avge till regeringen, skall kunna grundas även på&lt;br&gt;omständigheter som utlänningen inte haft rätt att ta del av. Lagrådet har&lt;br&gt;inte haft några invändningar mot att ett sådant avsteg görs från de regler&lt;br&gt;som normalt gäller för allmänna domstolars rättskipande och rättsvårdan-&lt;br&gt;de verksamhet (jfr 14 kap. 5§ andra stycket andra meningen sekretessla-&lt;br&gt;gen). Enligt min mening är detta också en naturlig konsekvens av det&lt;br&gt;tidigare ställningstagandet att utlänningen av sekretesshänsyn skall kunna&lt;br&gt;vägras att ta del av handlingar och annat material i ärendet. I syfte att&lt;br&gt;införa en ordning av detta slag föreslog jag en särskild reglering i den nya&lt;br&gt;lagen. Förslaget byggde på tanken att domstolens yttrande inte kan jäm-&lt;br&gt;ställas med ett rättens avgörande. På denna punkt har emellertid lagrådet&lt;br&gt;anmält en avvikande mening och har därför rekommenderat en annan&lt;br&gt;utformning av bestämmelsen. Jag delar lagrådets uppfattning och åter-&lt;br&gt;kommer till frågan i specialmotiveringen (7 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tänkbar ordning kunde däremot vara att rättegångsbalkens regler&lt;br&gt;skulle tillämpas fullt ut vid den prövning av frågor om fortsatt anmälnings-&lt;br&gt;plikt eller fortsatt tillämpning av bestämmelserna om tvångsmedel som&lt;br&gt;efter utgången av en treårsfrist föreslås ske av allmän domstol. Det skulle&lt;br&gt;innebära att utlänningen inom ramen för detta förfarande fick del av allt&lt;br&gt;processmaterial. En sådan ordning skulle emellertid med stor sannolikhet&lt;br&gt;öka svårigheterna att få fram uppgifter från utomstående och i vissa fall&lt;br&gt;kunna utsätta dessa för livsfara, om uppgifter ändå lämnas. Enligt kom-&lt;br&gt;mitténs uppfattning skulle detta i alltför hög grad påverka lagstiftningens&lt;br&gt;effektivitet och te sig ansvarslöst mot uppgiftslämnarna. Jag delar denna&lt;br&gt;uppfattning. Man måste räkna med att det även i de fall som det här gäller&lt;br&gt;— när utlänningen har vistats i Sverige under några år — kan framkomma&lt;br&gt;mycket allvarliga indikationer på risk för terrordåd. Uppenbarligen skulle&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det också for rikspolisstyrelsen inte sällan bli svårt att avgöra om visst&lt;br&gt;material av känslig och kanske avgörande natur över huvud taget skulle&lt;br&gt;kunna åberopas i processen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har därför i likhet med kommittén stannat för att samma princip&lt;br&gt;som för närvarande gäller bör tillämpas även vid det föreslagna förfaran-&lt;br&gt;det vid allmän domstol i samband med den prövning som skall ske efter&lt;br&gt;utgången av treårsfristen. För att en sådan ordning skall kunna tillämpas&lt;br&gt;föreslog jag i lagrådsremissen en regel med denna innebörd i terroristbe-&lt;br&gt;stämmelserna. På inrådan av lagrådet föreslår jag dessutom, i likhet med&lt;br&gt;kommittén, en ändring i sekretesslagen. Jag återkommer till denna fråga i&lt;br&gt;specialmotiveringen (14 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har övervägt möjligheten av en ordning enligt vilken utlän-&lt;br&gt;ningens ombud skulle kunna få del av uppgifter med förbud att även&lt;br&gt;muntligen röja dem för utlänningen själv. Detta kan enligt 14 kap. 10§&lt;br&gt;andra stycket inte ske för närvarande; ombudet kan förbjudas att lämna en&lt;br&gt;handling vidare till parten men inte att ge denne muntliga upplysningar.&lt;br&gt;En ändring av nuvarande ordning skulle emellertid kunna leda till att&lt;br&gt;klientens förtroende för ombudet rubbades. Jag anser därför att ett sådant&lt;br&gt;förslag inte bör läggas fram. Det skulle dessutom strida mot principerna&lt;br&gt;bakom den nyss angivna bestämmelsen i sekretesslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av vad som nu har sagts är det enligt min uppfattning&lt;br&gt;svårfrånkomligt att i princip behålla den ordning som gäller för närvaran-&lt;br&gt;de. Det är emellertid viktigt att framhålla att huvudregeln även i terrorist-&lt;br&gt;ärenden är att parten skall få del av allt material i ärendet. De undantag&lt;br&gt;från huvudregeln som finns bör enligt min uppfattning tillämpas restrik-&lt;br&gt;tivt så att inte uppgifter undanhålls utlänningen annat än när detta är&lt;br&gt;oundgängligen nödvändigt. I synnerhet gäller detta när sekretessen tar&lt;br&gt;sikte på annat intresse än källskyddet. Som en betydelsefull fördel från&lt;br&gt;rättssäkerhetssynpunkt får betraktas att det i det nu aktuella förfarandet&lt;br&gt;kommer att åvila den domstol som prövar själva saken att ta ställning till&lt;br&gt;om i förfarandet åberopat material skall hemlighållas för den berörde.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.10 Terroristbestämmelsernas lagtekniska placering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Terroristbestämmelsema behålls i en särskild lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen om utvisning när det är påkallat av hänsyn till&lt;br&gt;rikets säkerhet (4 kap. 11 § utlänningslagen) behålls. Bestämmelsen&lt;br&gt;förs dock samman med terroristbestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: SIV och DO anser att terroristbestämmelema skall&lt;br&gt;finnas i en särskild lag. Juridiska fakulteten vid Lunds universitet intar en&lt;br&gt;motsatt ståndpunkt. I övrigt har inga remissinstanser yttrat sig i dessa&lt;br&gt;frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Av redogörelsen för tidigare lagstiftning (avsnitt&lt;br&gt;2.2) framgår att terroristbestäm melserna från början utgjorde en särskild&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lag, som omfattade även tvångsmedelsbestämmelserna. I praktiken ersatte Prop. 1990/91: 118&lt;br&gt;den särskilda lagen därvid den mera allmänna bestämmelse i utlännings-&lt;br&gt;lagen som tidigare hade kunnat tillämpas i nu aktuella fall. Genom 1975&lt;br&gt;års lagstiftning flyttades terroristbestämmelserna in i utlänningslagen&lt;br&gt;utom såvitt gällde regleringen av de särskilda tvångsåtgärderna, vilken&lt;br&gt;behölls i en särskild lag. Den lagstiftning som genomförts år 1989 har&lt;br&gt;lagtekniskt sett inneburit en återgång till vad som gällde under perioden&lt;br&gt;1973— 1976, nämligen en särskild terroristlag som även innefattar reglerna&lt;br&gt;om tvångsåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skäl kan anföras både för och emot en ordning som innebär att terrorist-&lt;br&gt;bestämmelserna bildar en särskild lag. Bestämmelserna är materiellt sett&lt;br&gt;en del av utlänningslagstiftningen, eftersom de enbart rör utlänningskon-&lt;br&gt;trollen, låt vara från en mycket specifik synpunkt. Systematiska skäl kan&lt;br&gt;därför tala för att de bör ha sin plats i utlänningslagen. Till detta kommer&lt;br&gt;att åtskilliga av utlänningslagens allmänna bestämmelser och förfarande-&lt;br&gt;regler under alla omständigheter måste få tillämpning även i terroristären-&lt;br&gt;den och att en placering i utlänningslagen alltså medför att hänvisningar&lt;br&gt;kan undvikas. Det var också skäl av detta slag som åberopades till stöd för&lt;br&gt;den lösning som valdes år 1975 (jfr bl. a. prop. 1975/76:18 s. 153).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Häremot kan hävdas att bestämmelserna blir lättare att överblicka om&lt;br&gt;de förs till en särskild lag vid sidan av den allmänna utlänningslagstiftning-&lt;br&gt;en. Vidare kan det inte uteslutas att en placering i utlänningslagen negativt&lt;br&gt;påverkar den allmänna synen på denna lag, som i övrigt präglas av en&lt;br&gt;generös inställning beträffande utlänningars möjlighet att vistas i Sverige.&lt;br&gt;Som jag framhållit tidigare (prop. 1988/89:86 s. 139) handläggs också&lt;br&gt;terroristärendena på ett helt annat sätt än övriga utlänningsärenden. Den&lt;br&gt;tidigare placeringen i utlänningslagen gjorde också denna onödigt kompli-&lt;br&gt;cerad och svåröverskådlig. Vidare bör beaktas att terroristbestämmelserna&lt;br&gt;tillämpas i ytterst få fall i jämförelse med övriga bestämmelser i utlän-&lt;br&gt;ningslagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till det nu anförda kommer att den nya utlänningslagens systematik&lt;br&gt;skulle störas väsentligt, om den kompletterades med terroristbestämmel-&lt;br&gt;serna. Att i detta läge överväga en lösning som skulle innebära att den&lt;br&gt;lagtekniska placeringen nu ändras på nytt bör inte komma i fråga. Jag&lt;br&gt;föreslår alltså att terroristbestämmelserna behålls som en särskild lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med denna utgångspunkt möter emellertid ett särskilt lagtekniskt pro-&lt;br&gt;blem som har samband med den nuvarande regleringen i 4 kap. 11 §&lt;br&gt;utlänningslagen. Denna bestämmelse ger regeringen möjlighet att, när det&lt;br&gt;behövs av hänsyn till rikets säkerhet, utvisa en utlänning eller besluta om&lt;br&gt;inskränkningar och villkor i fråga om vistelseort, byte av bostad och&lt;br&gt;anställning samt anmälningsplikt. I sådana ärenden skall förhandling hål-&lt;br&gt;las; några ytterligare bestämmelser om handläggningen har inte meddelats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De skäl som åberopats för att terroristbestämmelserna bör finnas i en&lt;br&gt;särskild lag vid sidan av utlänningslagen talar med i princip samma styrka&lt;br&gt;för att den nu diskuterade bestämmelsen — om den över huvud taget skall&lt;br&gt;behållas — inte bör ha sin plats i utlänningslagen. Till detta kommer att&lt;br&gt;förfarandet i de ärenden som 4 kap. 11 § utlänningslagen tar sikte på&lt;br&gt;endast är rudimentärt reglerat för närvarande; uppenbarligen bör i princip&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samma regelsystem här vara tillämpligt som i terroristärendena. Detta Prop. 1990/91:118&lt;br&gt;gäller så mycket mera som terroristbestämmelserna och bestämmelsen till&lt;br&gt;skydd för rikets säkerhet mycket väl kan tänkas bli tillämpliga samtidigt på&lt;br&gt;ett visst fall. Som förut har anförts kan nämligen en del terroristbrott även&lt;br&gt;utgöra hot mot rikets säkerhet. Som exempel kan nämnas vissa former av&lt;br&gt;sabotage och attentat mot den centrala statsförvaltningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att vid den översyn som nu är aktuell behålla terroristbestämmelserna i&lt;br&gt;en särskild lag men behålla placeringen i utlänningslagen av bestämmelsen&lt;br&gt;till skydd för rikets säkerhet synes av anförda skäl knappast kunna komma&lt;br&gt;i fråga. Kommittén har emellertid övervägt om inte problemet skulle&lt;br&gt;kunna lösas genom att 4 kap. 11 § utlänningslagen upphävs. Till stöd för en&lt;br&gt;sådan lösning kan anföras att varken denna bestämmelse eller dess före-&lt;br&gt;gångare i 1954 och 1980 års utlänningslagar såvitt känt har tillämpats i&lt;br&gt;praktiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt kommittén finns det emellertid inte underlag för ett sådant för-&lt;br&gt;slag. Kommittén hänvisar till att det har förekommit en del fall under&lt;br&gt;senare år då bestämmelsen till skydd för rikets säkerhet i och för sig har&lt;br&gt;varit tillämplig. Det har främst rört sig om civila befattningshavare från&lt;br&gt;främmande stat som misstänkts för att ha planerat samarbete med med-&lt;br&gt;lemmar av den främmande statens beskickning beträffande verksamhet&lt;br&gt;till fara för rikets säkerhet. I praktiken har frågan emellertid därvid lösts&lt;br&gt;genom att vederbörande genom utrikesdepartementets försorg formlöst&lt;br&gt;har anmodats att lämna landet, vilket också skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta förfarande är naturligtvis ändamålsenligt i många fall. Det bygger&lt;br&gt;emellertid på att regeringen har möjlighet att sätta makt bakom orden för&lt;br&gt;den händelse vederbörande skulle vägra att följa uppmaningen. Upphävs 4&lt;br&gt;kap. 11 § utlänningslagen skulle man i sådana fall helt få lita till den&lt;br&gt;berörde utlänningens benägenhet att självmant följa en uppmaning att&lt;br&gt;lämna landet, en ordning som inte kan vara lämplig. Till detta skall läggas&lt;br&gt;att situationer kan uppkomma som inte kan lösas på ett sådant sätt, såsom&lt;br&gt;om utlänningen efter avslöjandet begär asyl här i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen om utvisning när det är påkallat av hänsyn till rikets&lt;br&gt;säkerhet bör alltså behållas. Den bör emellertid utgå ur utlänningslagen&lt;br&gt;och föras samman med terroristbestämmelserna i den särskilda lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En följd av denna lösning blir att den särskilda lagen knappast som nu&lt;br&gt;kan kallas ”terroristlag”. Lagen kommer nämligen — tillspetsat och något&lt;br&gt;oegentligt uttryckt — att behandla både ”presumtiva terrorister” och&lt;br&gt;”presumtiva spioner”. Även om man därmed förlorar en kort och lätt-&lt;br&gt;använd beteckning av lagen, bör detta inte ses som någon avgörande&lt;br&gt;olägenhet. Det kan hävdas att beteckningen terroristlag på den nuvarande&lt;br&gt;lagen inte är fullt adekvat, eftersom lagen tar sikte endast på en begränsad&lt;br&gt;och ganska speciell del av skyddet mot terrorism.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag föreslår i likhet med kommittén att den särskilda lagen får benäm-&lt;br&gt;ningen ”Lag om särskild kontroll av vissa utlänningar”. De sakliga änd-&lt;br&gt;ringar som jag föreslår är så ingripande att jag föreslår en ny lag, som alltså&lt;br&gt;kommer att ersätta 1989 års terroristlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.11 Parlamentarisk kontroll m. m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Den parlamentariska kontrollen av hur regeringen&lt;br&gt;tillämpar terroristbestämmelserna och reglerna om tvångsåtgärder&lt;br&gt;sker även i fortsättningen genom att regeringen årligen lämnar en&lt;br&gt;skrivelse härom till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs bedömning: Överensstämmer med min.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Inga remissinstanser har yttrat sig i denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Vid terroristlagens införande år 1973 ansågs&lt;br&gt;den viktigaste kontrollmöjligheten över regeringens och myndigheternas&lt;br&gt;handlande ligga i begränsningen av lagens giltighetstid till ett år. Tanken&lt;br&gt;var att en eventuell proposition om förlängning skulle innehålla en relativt&lt;br&gt;utförlig redogörelse för lagens tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1975 permanentades terroristbestämmelserna. Det motiverades med&lt;br&gt;att erfarenheterna hade visat att en särskild terroristlagstiftning inte kunde&lt;br&gt;undvaras under överskådlig tid. Spaningslagens bestämmelser behölls&lt;br&gt;dock tidsbegränsade under hänvisning bl. a. till att vissa av bestämmelser-&lt;br&gt;na kunde komma att beröras av en pågående utredning om telefonavlyss-&lt;br&gt;ning. I och med att terroristbestämmelserna permanentades fick den parla-&lt;br&gt;mentariska kontrollen ske på annat sätt. Det bestämdes då att regeringen&lt;br&gt;varje år skulle lämna en skrivelse till riksdagen med redovisning av terro-&lt;br&gt;ristbestämmelsernas tillämpning. En motsvarande redovisningsskyldighet&lt;br&gt;avseende spaningslagens tillämpning infördes år 1982 (JuU 1981/82:54,&lt;br&gt;rskr. 298).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redovisningen har sedan dess skett regelbundet avseende såväl terro-&lt;br&gt;ristbestämmelserna som de särskilda bestämmelserna i spaningslagen (se-&lt;br&gt;nast skr. 1990/91:73).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med att 1989 års terroristlag infördes godkände riksdagen&lt;br&gt;mitt förslag att permanenta spaningslagens regler (prop. 1988/89:86 s. 139&lt;br&gt;f.). Jag hänvisade då till regeringens årliga redovisning till riksdagen av&lt;br&gt;terroristbestämmelsernas och spaningslagens tillämpning. Jag framhöll att&lt;br&gt;behovet av riksdagens insyn och kontroll blivit tillgodosett genom dessa&lt;br&gt;redogörelser samt att rutinerna kan användas utan att bestämmelserna&lt;br&gt;behöver vara tidsbegränsade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening kan den parlamentariska kontrollen av hur regering-&lt;br&gt;en tillämpar terroristbestämmelserna och reglerna om tvångsåtgärder även&lt;br&gt;i fortsättningen ske genom att regeringen lämnar en skrivelse härom till&lt;br&gt;riksdagen. I sammanhanget kan också nämnas att statsrådens tjänsteutöv-&lt;br&gt;ning och regeringsärendenas handläggning enligt 12 kap. 1 § regeringsfor-&lt;br&gt;men granskas av konstitutionsutskottet, som har rätt att få del av protokol-&lt;br&gt;len över beslut i regeringsärenden och de handlingar som hör till dessa&lt;br&gt;ärenden. Konstitutionsutskottet har granskat både regeringens redogörel-&lt;br&gt;ser om tillämpningen av terroristbestämmelserna (senast 1988/89: KU 30&lt;br&gt;s. 66) och regeringens handläggning av enskilda terroristärenden (KU&lt;br&gt;1984/85:35 s. 15). Även andra utskott där frågan om terroristlagstift-&lt;br&gt;ningens tillämpning kan komma upp har möjlighet att vid behov inhämta&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kompletterande uppgifter genom utfrågning eller begäran om skriftligt&lt;br&gt;yttrande. Kontroll av de myndigheter som medverkar i handläggningen av&lt;br&gt;terroristärenden sker genom att såväl regeringen som justitiekanslern och&lt;br&gt;justitieombudsmannen har möjligheter till insyn. Parlamentarisk insyn i&lt;br&gt;den myndighet som under regeringen har störst befattning med terrorist-&lt;br&gt;ärenden, nämligen rikspolisstyrelsen, utövas genom lekmannarepresen-&lt;br&gt;tanterna i rikspolisstyrelsens styrelse. De möjligheter till kontroll och&lt;br&gt;insyn som således finns både beträffande regeringens och myndigheternas&lt;br&gt;handläggning av terroristärenden anser jag vara tillräckliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av det anförda följer att den nya lagen bör få permanent giltighet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.12 Vissa frågor om förhållandet mellan&lt;br&gt;terroristlagstiftningen och strafflagstiftningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Har en utlänning avvisats eller utvisats med stöd av&lt;br&gt;utlänningslagen (1989:529) skall regeringen även i fortsättningen&lt;br&gt;kunna besluta om anmälningsplikt eller tvångsmedel, om avlägs-&lt;br&gt;nandebeslutet inte kan verkställas och förutsättningar för utvisning&lt;br&gt;enligt terroristbestämmelserna förligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om regeringen har tagit upp en fråga om utvisning av en presum-&lt;br&gt;tiv terrorist, får åtal for en terroristhandling eller annat brott inte&lt;br&gt;väckas mot utlänningen, utan regeringens medgivande, innan rege-&lt;br&gt;ringen har avgjort ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: RA och kammarrätten i Jönköping har tillstyrkt&lt;br&gt;förslaget om åtalstillstånd. I övrigt har inga remissinstanser yttrat sig i de&lt;br&gt;aktuella frågorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Kommittén har gått igenom vissa frågor om&lt;br&gt;förhållandet mellan terroristlagstiftningen och strafflagstiftningen. Dessa&lt;br&gt;frågor aktualiseras om en utlänning begår en allvarlig terroristhandling i&lt;br&gt;Sverige och skulle kunna bli föremål for utvisning enligt terroristbestäm-&lt;br&gt;melserna. Frågan uppkommer då om lagföring skall ske i Sverige eller om&lt;br&gt;utlänningen i stället skall utvisas snarast möjligt. Vidare uppstår spörsmål&lt;br&gt;om fördelningen av beslutsbefogenheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudprincipen i en sådan situation måste vara att lagföring sker i&lt;br&gt;Sverige även om det i varje fall kortsiktigt skulle vara mest förenligt med&lt;br&gt;våra särkerhetsintressen att utlänningen omedelbart förpassades ur landet.&lt;br&gt;Av hänsyn till intresset av internationell solidaritet på området bör man&lt;br&gt;från svensk sida inte medverka till att ett allvarligt terroristdåd lämnas&lt;br&gt;obeivrat. Och på längre sikt skulle det självfallet vara till nackdel for våra&lt;br&gt;egna säkerhetsintressen, om det skulle bli bekant att man utan påföljd kan&lt;br&gt;föröva sådana handlingar i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om, i enlighet med vad som sålunda får anses vara huvudprincipen,&lt;br&gt;lagföring sker i Sverige, har man anledning utgå från att den svenska&lt;br&gt;domstolen samtidigt som utlänningen ådöms påföljd — normalt fängelse-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;straff — utvisar honom ur riket. Utvisningen skall då verkställas omedel-&lt;br&gt;bart sedan straffet har avvtjänats eller villkorlig frigivning ägt rum. Det&lt;br&gt;kan emellertid då visa sig att utvisningen av asylrättsliga eller andra&lt;br&gt;humanitära skäl inte kan verkställas. I sådana fall måste uppenbarligen&lt;br&gt;regeringen ha möjlighet att förordna om anmälningsplikt for utlänningen&lt;br&gt;samt om tillgång till tvångsmedel på samma sätt som om utvisning hade&lt;br&gt;beslutats med stöd av terroristbestämmelserna. Detta kan for närvarande&lt;br&gt;ske med stöd av 17 § andra stycket i 1989 års terroristlag, och motsvarande&lt;br&gt;möjlighet har funnits enligt lagens föregångare. Jag föreslår därför i likhet&lt;br&gt;med kommittén samma reglering (11 § andra stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från huvudprincipen om lagföring i Sverige måste emellertid ett viktigt&lt;br&gt;undantag göras, nämligen för det fallet att man med säkerhet kan påräkna&lt;br&gt;lagföring i något annat land. Det andra landet kan nämligen, om brottet är&lt;br&gt;riktat mot dess intressen, enligt allmänna jurisdiktionsrättsliga principer&lt;br&gt;ligga närmare att sörja för lagföringen än vi själva. I sådana fall förutsätter&lt;br&gt;bl. a. den europeiska terrorismkonventionen också att utlämning som regel&lt;br&gt;äger rum. Från intern svensk säkerhetssynpunkt saknas i allmänhet anled-&lt;br&gt;ning att i denna situation vidhålla vårt eget jurisdiktionsanspråk. Vad som&lt;br&gt;har sagts nu förutsätter givetvis att lagföringen i det andra landet kan antas&lt;br&gt;komma att äga rum under sådana förhållanden att inte från svensk syn-&lt;br&gt;punkt grundläggande humanitära värden sätts åsido, såsom t. ex. att utlän-&lt;br&gt;ningen riskerar dödsstraff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild fråga är genom vilket slag av procedur utlänningen i ett&lt;br&gt;sådant fall skall vidarebefordras till det land som skall sörja för lagföring-&lt;br&gt;en. Både den europeiska terrorismkonventionen och andra internationella&lt;br&gt;konventioner utgår från att detta sker genom bifall till en framställning om&lt;br&gt;utlämning. Något hinder kan emellertid inte anses finnas — vare sig&lt;br&gt;folkrättsligt eller internrättsligt — mot att vederbörande i stället utvisas till&lt;br&gt;den främmande staten, särskilt om frågan är brådskande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inträffar ett terrordåd i Sverige bör det ankomma på regeringen att&lt;br&gt;avgöra om omedelbar utvisning skall ske eller lagföring i Sverige äga rum.&lt;br&gt;För övrigt bör anmärkas att arten av eventuella framtida händelser är svår&lt;br&gt;att förutse, och man kan inte helt utesluta situationer då regeringen av&lt;br&gt;säkerhetsskäl anser sig böra tillgripa omedelbar utvisning även utan att i&lt;br&gt;beslutssituationen ha fullständiga garantier för att lagföring kommer att&lt;br&gt;ske i annat land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För åklagarmyndigheterna kan emellertid i de nu diskuterade situatio-&lt;br&gt;nerna vissa problem uppkomma. Har en allvarlig terroristhandling begåtts&lt;br&gt;i Sverige är det givetvis väsentligt att förundersökning omedelbart på-&lt;br&gt;börjas och att straffprocessuella åtgärder vidtas, om lagföring skall ske här&lt;br&gt;i landet. Vidtas sådana åtgärder, kan dessa emellertid bli meningslösa och&lt;br&gt;t. o. m. vålla komplikationer, om regeringen kort därefter beslutar om&lt;br&gt;utvisning. Även om den ansvarige åklagaren i ett särskilt fall anser sig&lt;br&gt;kunna utgå från att utvisning kommer att beslutas, kan för övrigt beslutet&lt;br&gt;härom av olika skäl dröja, särskilt om förhandling skall äga rum. Det finns&lt;br&gt;för närvarande ingen bestämmelse som ger åklagaren möjlighet att avvakta&lt;br&gt;med de åtgärder som faller inom hans verksamhetsområde i en sådan&lt;br&gt;situation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår att frågan löses genom att en särskild bestämmelse Prop. 1990/91:118&lt;br&gt;tas in i terroristlagstiftningen om krav på åtalstillstånd från regeringen.&lt;br&gt;Själv anser jag att denna komplettering av lagstiftningen bör genomföras.&lt;br&gt;Bestämmelsen bör få den innebörden att om regeringen har tagit upp en&lt;br&gt;fråga om utvisning enligt den särskilda lagen — vare sig det skett efter&lt;br&gt;framställning av rikspolisstyrelsen eller självmant — åtal inte får väckas&lt;br&gt;utan regeringens medgivande, innan regeringen har avgjort ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nu föreslagna bestämmelsen bör vara tillämplig även för det fallet&lt;br&gt;att utlänningen är misstänkt för något annat brott än en terroristhandling&lt;br&gt;vid den tidpunkt då regeringen tar upp frågan om utvisning enligt terro-&lt;br&gt;ristbestämmelserna. I sådana situationer finns uppenbarligen — om brot-&lt;br&gt;tet inte är mycket allvarligt — större förutsättningar att låta straffansprå-&lt;br&gt;ket få vika för intresset av att utvisningen snabbt kan bli verkställd, och&lt;br&gt;några garantier för att lagföring kommer att ske genom annan stats försorg&lt;br&gt;är alltså inte lika nödvändig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen hindrar visserligen inte formellt straffprocessuella&lt;br&gt;tvångsmedel eller andra ingripanden i utredningssyfte. Står det emellertid&lt;br&gt;klart att något åtalsmedgivande inte kommer att meddelas, saknas anled-&lt;br&gt;ning att vidta vidare utredningsåtgärder. I fall då läget är oklart bör&lt;br&gt;straffprocessuella åtgärder hanteras med viss urskillning. Det är också&lt;br&gt;naturligt att den ansvariga åklagarmyndigheten fortlöpande håller sig&lt;br&gt;underrättad om ärendets behandling inom regeringskansliet (jfr prop.&lt;br&gt;1984/85:156 s. 8foch 16).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om den föreslagna bestämmelsen inte berör hanteringen av redan&lt;br&gt;väckta åtal, är det självklart att den ansvariga åklagarmyndigheten även i&lt;br&gt;dessa fall håller sig underrättad om ärendets behandling.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.13 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Jag förordar att den särskilda lagen och de övriga av&lt;br&gt;mig förslagna lagändringarna träder i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Kommittén har föreslagit ett ikraftträdande den 1&lt;br&gt;januari 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Inga remissinstanser har yttrat sig i dessa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Den nya lagen bör kunna träda i kraft den 1 juli&lt;br&gt;1991. Tidpunkten är vald med hänsyn tagen till erforderlig riksdagsbe-&lt;br&gt;handling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya bestämmelserna om anmälningsplikt, tvångsmedel och verkstäl-&lt;br&gt;lighet bör tillämpas även när avlägsnandebesluten fattats med stöd av&lt;br&gt;äldre bestämmelser. Det innebär att eventuella beslut om s. k. kommun-&lt;br&gt;arrest eller föreskrifter om byte av bostad eller anställning upphör att gälla&lt;br&gt;då den nya lagen träder i kraft. Redan fattade beslut om anmälningsplikt&lt;br&gt;bör dock kunna tillämpas under en övergångstid efter ikraftträdandet. Om&lt;br&gt;bestämmelserna om tvångsmedel enligt 1989 års terroristlag är tillämpliga&lt;br&gt;på en utlänning vid ikraftträdandet, bör även dessa bestämmelser kunna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillämpas under samma övergångstid. Jag delar kommitténs uppfattning Prop. 1990/91: 118&lt;br&gt;att en sådan övergångstid bör vara ett halvår.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Upprättade lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad jag har anfört har inom arbetsmarknadsdepartemen-&lt;br&gt;tet upprättats förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om särskild kontroll av vissa utlänningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m. m.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Specialmotivering&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Förslaget till lag om särskild kontroll av vissa&lt;br&gt;utlänningar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Lagens rubrik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till rubrik har kommenterats under 2.10 i den allmänna motive-&lt;br&gt;ringen. Lagen — som är avsedd att ersätta 1989 års terroristlag — har inte&lt;br&gt;ansetts kunna behålla beteckningen terroristlag, eftersom den reglerar&lt;br&gt;även utvisning och andra åtgärder till skydd för rikets säkerhet och alltså&lt;br&gt;inte tar sikte enbart på skyddet mot terrorism.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som delvis motsvarar 4 kap. 11 § utlänningslagen samt 1 och&lt;br&gt;3 §§ terroristlagen, innehåller grundläggande bestämmelser om utvisning i&lt;br&gt;fall då det är påkallat med hänsyn till rikets säkerhet eller då terroristdåd&lt;br&gt;kan befaras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad från terroristlagen reglerar den nya lagen inte frågan om&lt;br&gt;avvisning. Skälen härför har redovisats i den allmänna motiveringen (av-&lt;br&gt;snitt 2.5). Avvisning avses kunna ske i vanlig ordning enligt utlänningsla-&lt;br&gt;gens allmänna bestämmelser om avvisning vid misstänkt brottslighet (4&lt;br&gt;kap. 2§ första stycket 3 och 4 utlänningslagen). Det är dock förutsatt att&lt;br&gt;myndigheterna endast i helt klara fall skall besluta om avvisning i de&lt;br&gt;situationer som det här gäller; i andra fall bör frågan om avvisning över-&lt;br&gt;lämnas till regeringen eller anmälan till rikspolisstyrelsen enligt 2 § andra&lt;br&gt;stycket göras om att det finns anledning anta att beslut om utvisning bör&lt;br&gt;meddelas. I det speciella fallet att fara inte bedöms föreligga för någon&lt;br&gt;terroristhandling eller ens stämpling därtill i Sverige eller annat nordiskt&lt;br&gt;land men utlänningen kan befaras medverka till en handling av detta slag&lt;br&gt;utanför Norden kan avvisning enligt utlänningslagens bestämmelser inte&lt;br&gt;ske (jfr Kommentar till brottsbalken I, 5 u, s. 99). Ett fall av sådant slag&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;måste alltså alltid överlämnas till regeringen för prövning av frågan om Prop. 1990/91: 118&lt;br&gt;utvisning enligt förevarande lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om behov därav anses föreligga, kan regeringen meddela verkställig-&lt;br&gt;hetsföreskrifter eller allmänna råd till ledning för myndigheternas pröv-&lt;br&gt;ning av avvisningsfrågor av aktuellt slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens ingress anges som en förutsättning för dess tillämplighet&lt;br&gt;att utlänningen inte avvisas eller utvisas enligt utlänningslagen. Står det&lt;br&gt;helt klart att utlänningen kommer att kunna avlägsnas enligt utlännings-&lt;br&gt;lagen, skall förevarande lag inte tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några särskilda tidsfrister som begränsar möjligheten för regeringen att&lt;br&gt;meddela beslut om utvisning har inte föreskrivits. Utvisning kan alltså i&lt;br&gt;och för sig beslutas i omedelbar anslutning till en utlännings ankomst till&lt;br&gt;Sverige och oavsett om polismyndighet eller statens invandrarverk skulle&lt;br&gt;ha haft befogenhet att besluta om avvisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 1 ger regeringen befogenhet att besluta om utvisning när det är&lt;br&gt;påkallat av hänsyn till rikets säkerhet. Den ersätter därvid delvis 4 kap.&lt;br&gt;11 § utlänningslagen. Punkten får sin huvudsakliga tillämpning när spione-&lt;br&gt;ri och liknande brott mot rikets yttre säkerhet kan befaras, men den kan&lt;br&gt;tillämpas även i andra fall, såsom då rikets inre säkerhet hotas. Även i&lt;br&gt;fortsättningen kan, när så är ändamålsenligt, den berörde utlänningen&lt;br&gt;formlöst av utrikesdepartementet uppmanas att lämna landet. Ställer han&lt;br&gt;sig en sådan uppmaning till efterrättelse behöver förevarande paragraf inte&lt;br&gt;tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 2 motsvarar 3§ första stycket terroristlagen. En skillnad i förhål-&lt;br&gt;lande till terroristlagens reglering är att organisationsrekvisitet har slopats.&lt;br&gt;Givetvis har det ändå en mycket stor betydelse om utlänningen kan antas&lt;br&gt;tillhöra eller verka för en organisation med politiskt våld på sitt program.&lt;br&gt;Men det är inte nödvändigt att detta kan beläggas eller göras sannolikt.&lt;br&gt;Om det med hänsyn till vad som är känt om utlänningens tidigare verk-&lt;br&gt;samhet och övriga omständigheter kan befaras att han kommer att begå&lt;br&gt;eller medverka till en terroristhandling, är detta en tillräcklig förutsättning&lt;br&gt;för utvisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gällande lags beskrivning av de aktioner mot vilka lagstiftningen avser&lt;br&gt;att bereda skydd — handlingar som innefattar ”våld, hot eller tvång för&lt;br&gt;politiska syften” — har behållits, dock med den kompletteringen att det&lt;br&gt;uttryckligen har angetts att fråga skall vara om en brottslig gärning. Defini-&lt;br&gt;tionen är allmänt hållen men torde inte föranleda några beaktansvärda&lt;br&gt;tolkningsproblem i praktiken med hänsyn till att regleringen inte syftar till&lt;br&gt;att klassificera begångna brott utan till att bereda skydd mot en risk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att avgöra om ett brott innefattar våld, hot eller tvång torde inte föranle-&lt;br&gt;da några svårigheter. När det gäller att ta ställning till frågan om ett sådant&lt;br&gt;brott skall anses ha politiska syften bör en helhetsbedömning göras, varvid&lt;br&gt;även medelbara konsekvenser av brottet bör beaktas i den mån de är&lt;br&gt;avsedda av gärningsmannen. Så t. ex. bör regleringen anses täcka ett fri-&lt;br&gt;hetsberövande i utpressningssyfte inte bara när det har till ändamål att&lt;br&gt;omedelbart framkalla en politisk effekt utan också när avsikten är att&lt;br&gt;komma över en lösensumma som skall användas för en viss politisk&lt;br&gt;organisations räkning. Även exempelvis ett rån omfattas av regleringen,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om avsikten är att åtkomna penningmedel eller annan tillgripen egendom Prop. 1990/91:118&lt;br&gt;skall användas for politiska syften (jfr prop. 1973:37 s. 52). Men brottet&lt;br&gt;måste innehålla ett element av våld, hot eller tvång. Som nämnts i avsnitt&lt;br&gt;2.5 faller narkotikabrottslighet som syftar till att skaffa pengar for politisk&lt;br&gt;verksamhet utanför regleringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att punkten skall bli tillämplig krävs att det skall kunna befaras att&lt;br&gt;utlänningen kommer att begå eller medverka till en handling av aktuellt&lt;br&gt;slag. Begreppet ”medverka” bör ges samma innebörd som i 23 kap. 4§&lt;br&gt;brottsbalken, dvs. det skall vara fråga om ett främjande av gärningen med&lt;br&gt;råd eller dåd. Enbart den omständigheten att någon kan befaras vara&lt;br&gt;benägen att hjälpa en förövare att undkomma eller bereda honom annat&lt;br&gt;skydd i efterhand (jfr 17 kap. 12 § brottsbalken) är inte tillräckligt, om det&lt;br&gt;inte är fråga om en hjälp som är överenskommen på förhand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Över huvud taget bör framhållas att bestämmelsen om utvisning på&lt;br&gt;grund av fara för terrorhandling bör reserveras för mycket allvarliga fall. I&lt;br&gt;princip bör utvisning på denna grund inte beslutas i andra fall än då man&lt;br&gt;från svensk sida är beredd att hävda att det tveklöst skulle vara förenligt&lt;br&gt;med 1951 års flyktingkonvention att låta beslutet gå i verkställighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad från vad som gäller enligt terroristlagen kan även ett befarat&lt;br&gt;terroristdåd i främmande stat läggas till grund för bedömningen. Det krävs&lt;br&gt;emellertid att det är fråga om en handling som enligt svensk lag utgör&lt;br&gt;brott. 1 andra stycket har dessutom gjorts undantag för sådan gärning i&lt;br&gt;främmande stat som har övervägande karaktär av politiskt brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den officiella kommentaren till 1951 års flyktingkonvention (Hand-&lt;br&gt;book on Procedures and Criteria for Determing Refugee Status, utgiven av&lt;br&gt;flyktingkommissariatet år 1979) framhålls bl. a. att man vid bedömningen&lt;br&gt;av om ett brott är icke-politiskt eller politiskt i första hand skall beakta&lt;br&gt;brottets karaktär och ändamål, t. ex. om det har begåtts av verkliga poli-&lt;br&gt;tiska motiv och inte endast för personlig vinning. Det skall också finnas ett&lt;br&gt;nära och direkt orsakssamband mellan brottet och det eftersträvade poli-&lt;br&gt;tiska syftet (punkt 152).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta betraktelsesätt skiljer sig något från det som har brukat tillämpas i&lt;br&gt;svensk rätt. Så t. ex. betraktar vi ett brott som riktat sig direkt mot staten&lt;br&gt;— t. ex. spioneri — som politiskt även om det förövats endast för personlig&lt;br&gt;vinning (jfr prop. 1979/80:96 s. 40 — 42). Skillnaden har dock mindre&lt;br&gt;betydelse för sådana brott som här är i fråga. Det står utan vidare klart att&lt;br&gt;praktiskt taget alla handlingar som terroristlagstiftningen tar sikte på utgör&lt;br&gt;politiska brott. De innefattar emellertid typiskt sett också brott av icke-&lt;br&gt;politisk beskaffenhet. Tonvikten i undantagsbestämmelsen i andra stycket&lt;br&gt;ligger på att brottet skall ha övervägande karaktär av politiskt brott, dvs.&lt;br&gt;det politiska elementet skall vara det helt dominerande. Vid tolkningen&lt;br&gt;bör samma principer vara vägledande som de som har kommit till uttryck&lt;br&gt;i motiven till och tillämpningen av 6§ lagen om utlämning för brott (se&lt;br&gt;avsnitt 2.5). Vid exempelvis ett mord av politisk hämnd eller ett brott som&lt;br&gt;annars har begåtts utan något verkligt försök att omstörta den bestående&lt;br&gt;politiska ordningen kan som regel gärningen inte anses ha övervägande&lt;br&gt;karaktär av politiskt brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen ålägger inte regeringen i något fall skyldighet att besluta om Prop. 1990/91: 118&lt;br&gt;utvisning, utan tillämpningen avses vara fakultativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i första stycket om att regeringen är beslutande organ mot-&lt;br&gt;svarar den som för närvarande finns i 3 § andra stycket första meningen&lt;br&gt;terroristlagen. Dessutom har i detta stycke liksom i andra stycket klargjorts&lt;br&gt;hur ärendena kan initieras. Den normala gången avses bli att rikspolissty-&lt;br&gt;relsen ansöker hos regeringen om utvisning. Regeringen har dock även&lt;br&gt;möjlighet att ta upp frågan självmant. Polismyndigheterna, länsstyrelserna&lt;br&gt;såsom ansvariga för polisfrågor i länet och invandrarverket har ålagts&lt;br&gt;skyldighet att göra anmälan till rikspolisstyrelsen om fall då det finns&lt;br&gt;anledning anta att utvisning bör beslutas. Självfallet kan sådan anmälan&lt;br&gt;göras även av annan myndighet. Det får anses ligga i sakens natur att&lt;br&gt;rikspolisstyrelsen, efter en anmälan från annan myndighet, inte är skyldig&lt;br&gt;att ge in en ansökan enligt första stycket. Styrelsen bör underrätta den&lt;br&gt;anmälande myndigheten om sitt beslut med anledning av anmälan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket innehåller regler om förhandling och om inhämtande av&lt;br&gt;yttrande från statens invandrarverk. Nuvarande regler finns i 3§ andra&lt;br&gt;stycket terroristlagen. En skillnad i förhållande till terroristlagen är att&lt;br&gt;förhandling inte blir obligatorisk om ett ärende är synnerligen brådskande.&lt;br&gt;Såsom framhållits i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.8.2) är avsikten&lt;br&gt;att möjligheten att besluta om utvisning utan föregående förhandling skall&lt;br&gt;användas endast i undantagsfall. Även i dessa fall bör utlänningen förhö-&lt;br&gt;ras, inte minst för att regeringen skall få underlag för prövningen av om det&lt;br&gt;föreligger hinder mot verkställighet av ett utvisningsbeslut. Liksom för&lt;br&gt;närvarande gäller för synnerligen brådskande fall att invandrarverkets&lt;br&gt;yttrande inte behöver inhämtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare bestämmelser om förhandlingen vid domstol finns i 6 och 7 §§&lt;br&gt;samt i 6 kap. 13§, 14 § andra stycket och 15 § utlänningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i andra stycket är ny. Enligt denna bestämmelse skall&lt;br&gt;regeringen kunna inhämta yttrande från den myndighet, dvs. Stockholms&lt;br&gt;tingsrätt eller annan tingsrätt (se 6 §), som håller förhandlingen. Yttrandet&lt;br&gt;är avsett att utgöra en del av regeringens beslutsunderlag men är inte&lt;br&gt;bindande. Dess omfattning blir beroende av den remiss som ställs till&lt;br&gt;domstolen. I den allmänna motiveringen (avsnitt 2.8.2) anges närmare i&lt;br&gt;vilka frågor domstolen lämpligen kan yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket anges vem som får besluta om förhandling och yttrande.&lt;br&gt;En motsvarande regel för förhandling finns för närvarande i 5 § terrorist-&lt;br&gt;lagen och i 6 kap. 12 § tredje stycket utlänningslagen. Lagrummet har fått&lt;br&gt;sin slutliga lydelse och placering på förslag av lagrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 4§ terroristlagen. Bestämmelsen är i likhet med&lt;br&gt;motsvarande bestämmelse i utlänningslagen beträffande utvisning på&lt;br&gt;grund av brott (4 kap. 14 § andra stycket) obligatorisk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§ &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller hänvisningar till bestämmelser i utlänningslagen&lt;br&gt;som blir tillämpliga även i ärenden enligt forevarande lag. Sådana hänvis-&lt;br&gt;ningar finns för närvarande i 18§ terroristlagen. I förhållande till sist-&lt;br&gt;nämnda lagrum har hänvisningarna till 4 kap. 13 § och 7 kap. 9 § utgått helt&lt;br&gt;och hänvisningarna till 6 kap. 12 § samt 14§ första och tredje styckena om&lt;br&gt;förhandling ersatts av bestämmelserna i 6 och 7 §§ forevarande lag. Vidare&lt;br&gt;har av skäl som skall beröras närmare under 13 § hänvisningen till 4 kap.&lt;br&gt;12§ första stycket utgått. Dessutom har från 12§ terroristlagen intagits&lt;br&gt;hänvisning till 6 kap. 5§ utlänningslagen om innebörden av uppsikt.&lt;br&gt;Slutligen har hänvisningarna till vissa förfaranderegler i 6 kap. 13 §, 14 §&lt;br&gt;andra stycket och 15 § utlänningslagen tagits in i 6 och 7 §§ forevarande lag.&lt;br&gt;Paragrafen har fått sin slutliga lydelse på förslag av lagrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hänvisningarna i 5 § gäller bestämmelserna om särskilt tillstånd till kort&lt;br&gt;besök i Sverige (4 kap. 15 §), fingeravtryck och fotografi (5 kap. 5 §),&lt;br&gt;begränsning av tiden for förvar (6 kap. 4§ andra stycket), innebörden av&lt;br&gt;uppsikt (6 kap. 5 § andra stycket), ny prövning av beslut om förvar och&lt;br&gt;uppsikt (6 kap. 6 — 8 §§), beslutande myndigheter i fråga om förvar och&lt;br&gt;uppsikt (6 kap. 9—11 §§), överklagande av beslut om förvar (7 kap. 7§),&lt;br&gt;verkställighet av utvisningsbeslut (8 kap. 1—6, 14 och 16 §§), utlänningens&lt;br&gt;och transportörens ansvar for resekostnader m.m. (9 kap, 1— 3 §§) samt&lt;br&gt;vissa handläggningsfrågor (11 kap. 5 och 6 §§).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhandling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 6 och 7 §§ finns regler om muntlig förhandling i de ärenden som hand-&lt;br&gt;läggs av regeringen enligt denna lag. I 14 — 16 §§ finns särskilda regler som&lt;br&gt;för förfarandet vid allmän domstol i fråga om anmälningsplikt och tvångs-&lt;br&gt;medel efter den i 12 § föreskrivna treårsfristens utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 6 och 7 §§ blir tillämpliga både när förhandlingen&lt;br&gt;gäller själva utvisningsfrågan och när den gäller förvar och uppsikt eller&lt;br&gt;anmälningsplikt och tvångsmedel. För närvarande finns bestämmelser om&lt;br&gt;förhandling i utvisningsfrågan och i fråga om inskränkningar, villkor och&lt;br&gt;tvångsmedel i terroristlagens 5 — 11 §§ medan det beträffande förhandling&lt;br&gt;om förvar och uppsikt hänvisas till 6 kap. 12 — 15 §§ utlänningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 och 7§§ har utformats i enlighet med lagrådets rekommendationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket har sin motsvarighet i 5 § terroristlagen. Den ändringen har&lt;br&gt;därvid gjorts att det inte längre ges möjlighet att hålla förhandlingen vid en&lt;br&gt;förvaltningsdomstol eller en förvaltningsmyndighet. Däremot är det fort-&lt;br&gt;farande möjligt att förlägga förhandlingen till en annan tingsrätt än Stock-&lt;br&gt;holms tingsrätt, om särskilda skäl talar mot att förhandlingen hålls vid den&lt;br&gt;tingsrätten. Sådana särskilda skäl kan vara att flera av de personer som&lt;br&gt;skall kallas till förhandlingen befinner sig på en annan ort och att det skulle&lt;br&gt;skapa avsevärda olägenheter från praktisk synpunkt att hålla förhandling-&lt;br&gt;en vid Stockholms tingsrätt. Det bör dock framhållas att det bör komma i&lt;br&gt;fråga bara undantagsvis att förhandlingen hålls vid en annan tingsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket anges att utlänningen skall höras vid förhandlingen.&lt;br&gt;Bestämmelsen motsvarar vad som gäller för brottmål i 46 kap. 6 § andra&lt;br&gt;stycket rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket innehåller bestämmelser om vem som skall vara utlän-&lt;br&gt;ningens motpart och föra det allmännas talan vid förhandlingen. 1 förhål-&lt;br&gt;lande till nuvarande bestämmelse i 6§ terroristlagen har den ändringen&lt;br&gt;gjorts att uppdraget redan enligt lagen ankommer på rikspolisstyrelsen och&lt;br&gt;inte får tilldelas annan myndighet eller viss person. Denna lösning har&lt;br&gt;valts med hänsyn till rikspolisstyrelsens centrala roll i frågor som rör rikets&lt;br&gt;säkerhet och terroristbekämpning. Vidare har begreppet allmänt ombud&lt;br&gt;utgått.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad från vad som gäller för närvarande kommer således rikspo-&lt;br&gt;lisstyrelsen i egenskap av utlänningens motpart att uppträda även vid&lt;br&gt;förhandling om förvar och uppsikt (jfr 6 kap. 12§ andra stycket utlän-&lt;br&gt;ningslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fjärde stycket föreskrivs att tingsrätten, i stället för som för närvarande&lt;br&gt;statsrådet eller en tjänsteman vid regeringskansliet, har att själv besluta&lt;br&gt;vilka som utöver utlänningen skall höras vid förhandlingen. En nyhet är&lt;br&gt;också att parterna — således även den berörde utlänningen — efter tillåtel-&lt;br&gt;se av tingsrätten kan få åberopa muntlig och skriftlig bevisning. Prövning-&lt;br&gt;en av om bevisningen skall tillåtas sker med tillämpning av 35 kap. 7 §&lt;br&gt;rättegångsbalken, vilket innebär att bevisningen får avvisas om rätten&lt;br&gt;finner att den omständighet som utlänningen vill bevisa är utan betydelse i&lt;br&gt;ärendet eller att beviset ej erfordras eller uppenbart skulle bli utan verkan.&lt;br&gt;Dessutom finns möjlighet att avvisa bevisning som kunnat föras på annat&lt;br&gt;sätt med avsevärt mindre besvär eller kostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I femte stycket görs en hänvisning till bestämmelserna om inställelse till&lt;br&gt;förhandling i 6 kap. 13 § utlänningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller regler för förfarandet vid tingsrätten. I förhållande&lt;br&gt;till motsvarande bestämmelser i gällande lag, närmast 8§ första stycket&lt;br&gt;terroristlagen och 6 kap. 14 § första stycket utlänningslagen, har tingsrätten&lt;br&gt;tillagts starkare ställning och en mera aktiv roll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats på förslag av lagrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första och andra styckena innehåller regler för förfarandet, motsvarande&lt;br&gt;8§ första stycket terroristlagen och 6 kap. 14 § första stycket utlännings-&lt;br&gt;lagen. Reglerna har byggts ut för att ett ändamålsenligt förfarande i möjlig&lt;br&gt;mån skall säkerställas. Bl. a. har rikspolisstyrelsens roll vid förhandlingen&lt;br&gt;preciserats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket har klargjorts att tingsrätten genom frågor och påpekan-&lt;br&gt;den skall medverka till att utredningen blir så fullständig som möjligt.&lt;br&gt;Regeln härom motsvarar vad som föreskrivs för brottmål i 46 kap. 4§&lt;br&gt;andra stycket rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Jjärde stycket har hänvisningar gjorts till vissa bestämmelser i utlän-&lt;br&gt;ningslagen. Det gäller 6 kap. 14 § andra stycket om förfarandet och 6 kap.&lt;br&gt;15 § om ersättning för inställelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framhållits i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.9) utgör for-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1990/91. 1 samt. Nr 118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;handlingen vid domstolen ett led i utredningen av det ärende som hand-&lt;br&gt;läggs hos regeringen. I princip skall alltså förvaltningsrättsliga bestämmel-&lt;br&gt;ser, t. ex. förfarandereglerna i 6 och 7 §§, tillämpas av domstolen. Domsto-&lt;br&gt;len kan emellertid tillämpa rättegångsbalken i vissa delar (jfr bl. a. hänvis-&lt;br&gt;ningen till 6 kap. 14 § andra stycket utlänningslagen). I fråga om sekretess&lt;br&gt;är 14 kap. 5§ sekretesslagen tillämplig. Det innebär t. ex. att domstolen&lt;br&gt;enligt lagrummets första stycke kan inskränka parts rätt till insyn i hand-&lt;br&gt;lingar och annat material i ärendet. Sekretessen torde dock upphöra när&lt;br&gt;domstolen skilt ärendet från sig, om inte domstolen förordnar att sekretes-&lt;br&gt;sen skall bestå (jfr 12 kap. 3 och 4 §§ sekretesslagen). I sistnämnda fråga har&lt;br&gt;lagrådet uttalat följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhandlingen torde vara att hänföra till domstols rättskipande eller&lt;br&gt;rättsvårdande verksamhet. Enligt 12 kap. 3§ andra stycket sekretesslagen&lt;br&gt;krävs for att sekretessen, i sådana fall där domstol hållit förhandling inom&lt;br&gt;stängda dörrar, skall bestå, att domstolen förordnar om detta i domen eller&lt;br&gt;beslutet. Enligt lagrådets mening får det anses följa av 12 kap. 3§ andra&lt;br&gt;stycket sekretesslagen att ett sekretessförordnande måste meddelas for att&lt;br&gt;sekretessen skall bestå i fråga om vad som förekommit vid förhandling i&lt;br&gt;utvisningsärende om denna hållits inom stängda dörrar. Ett sekretessför-&lt;br&gt;ordnande får emellertid inte meddelas separat utan skall ingå i domen eller&lt;br&gt;beslutet (se Corell m. fl. Sekretesslagen, andra uppl. s. 308). Domstolens&lt;br&gt;rapport om vad som förekommit vid förhandlingen torde i detta hänseen-&lt;br&gt;de få betraktas som ett beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om domstolen, när den skiljer sig från ärendet, avger ett yttrande&lt;br&gt;föreskrivs i femte stycket att yttrandet får grundas på handlingar eller&lt;br&gt;annat material som en part inte har haft rätt att ta del av enligt 14 kap.&lt;br&gt;5 § första stycket sekretesslagen. Bestämmelsen har införts på inrådan av&lt;br&gt;lagrådet och innebär ett förtydligande av vad som får anses gälla inom&lt;br&gt;förvaltningsrättens område (j fr 14 kap. 5§ andra stycket första meningen&lt;br&gt;sekretesslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvar och uppsikt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen motsvarar 12 § terroristlagen. En språklig justering har&lt;br&gt;gjorts beträffande sista ledet av konditionalsatsen i första meningen som i&lt;br&gt;gällande lydelse synes få annan innebörd än den avsedda. Dessutom har&lt;br&gt;hänvisningen till 6 kap. 5§ (andra stycket) utlänningslagen om uppsikt&lt;br&gt;flyttats in bland övriga hänvisningar i 5§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I utlänningslagen finns sedan den 1 juli 1990 fÖrvarsbestämmelser (6&lt;br&gt;kap. 2 och 3 §§) med delvis annat innehåll än förevarande paragraf. För-&lt;br&gt;ändringarna i utlänningslagen består huvudsakligen i en utvidgning av&lt;br&gt;möjligheten att ta vuxna i förvar och i en begränsning av möjligheten att ta&lt;br&gt;barn under 16 år i förvar. Behov av sådana förändringar i den forevarande&lt;br&gt;lagstiftningen har inte ansetts föreligga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom hänvisning i 5 § blir 6 kap. 9 och 11 §§ utlänningslagen tillämpli-&lt;br&gt;ga när det gäller vem som har befogenhet att fatta beslut om förvar och&lt;br&gt;uppsikt och möjlighet att fatta tillfälliga sådana beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§ &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91: 118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen ger rikspolisstyrelsen möjlighet att besluta att en utlänning&lt;br&gt;skall tas i förvar, innan ärendet har anhängiggjorts hos regeringen, utan att&lt;br&gt;de särskilda förvarsgrunderna i 8§ föreligger. Paragrafen motsvarar 13 §&lt;br&gt;terroristlagen men har ändrats redaktionellt i förhållande till den paragra-&lt;br&gt;fen. Dessutom har befogenheten att fatta beslut tillagts rikspolisstyrelsen i&lt;br&gt;stället för polismyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjlighet för en polismyndighet att fatta tillfälliga förvarsbeslut, dvs.&lt;br&gt;förvarsbeslut som meddelas av annan myndighet än den som handlägger&lt;br&gt;utvisningsärendet, föreligger också till följd av hänvisningen i 5 § till 6 kap.&lt;br&gt;9 § (fjärde stycket) utlänningslagen. För att en polismyndighet med stöd av&lt;br&gt;den bestämmelsen skall kunna besluta om förvar förutsätts dock att de&lt;br&gt;särskilda förvarsgrunderna i 8 § är uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hinder mot verkställighet m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 14 § terroristlagen. I förhållande till sistnämnda&lt;br&gt;lagrum har i andra stycket tillagts en föreskrift som ålägger rikspolisstyrel-&lt;br&gt;sen att varje år anmäla hos regeringen huruvida det finns skäl för ompröv-&lt;br&gt;ning av beslutet. Syftet med tillägget är att säkerställa att en omprövning&lt;br&gt;verkligen kommer till stånd när det finns skäl för det. Den närmare&lt;br&gt;innebörden av tillägget framgår av avsnitt 2.8.5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tidigare lagförarbeten (prop. 1975/76:18 s. 126) har angetts en rikt-&lt;br&gt;punkt enligt vilken avlägsnandebeslut med stöd av terroristlagstiftningen&lt;br&gt;som ej verkställts efter fem i år i allmänhet bör kunna upphävas. Jag anser&lt;br&gt;att detta uttalande fortfarande bör kunna tjäna till vägledning, men vill&lt;br&gt;betona att en bedömning måste göras i varje enskilt fall och att resultatet&lt;br&gt;härav kan medföra både att utvisningsbeslutet anses böra bestå längre tid&lt;br&gt;och att det bedöms kunna upphävas tidigare än som följer av den angivna&lt;br&gt;riktpunkten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;H§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen reglerar de formella förutsättningarna för beslut om anmäl-&lt;br&gt;ningsplikt och beslut om tillämpning av bestämmelserna om särskilda&lt;br&gt;tvångsmedel. 1 den nu gällande terroristlagen finns motsvarande bestäm-&lt;br&gt;melse i 17 §. Till skillnad från den bestämmelsen kan enligt 11 § utlänning-&lt;br&gt;en inte föreläggas andra villkor för sin vistelse i Sverige än anmälnings-&lt;br&gt;plikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På motsvarande sätt har i förhållande till de nuvarande bestämmelserna&lt;br&gt;i 4 kap. 11 § utlänningslagen möjligheterna inskränkts att besluta om&lt;br&gt;villkor för utlänningens vistelse i landet när fråga uppkommit om utvis-&lt;br&gt;ning med hänsyn till rikets säkerhet. Det bör också påpekas att detta&lt;br&gt;lagrum ger möjlighet att i stället för utvisning besluta om t. ex. anmälnings-&lt;br&gt;plikt. När nu dessa regler sammanförts med terroristbestämmelsema har&lt;br&gt;denna alternativa möjlighet att, utan utvisningsbeslut, förordna om an-&lt;br&gt;mälningsplikt borttagits för att en enhetlig reglering skall uppnås. Det&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förutsätts sålunda både i dessa fall och i terroristfallen att det fattas beslut Prop. 1990/91:118&lt;br&gt;om utvisning som inhiberats innan förordnande om anmälningsplikt eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— vad avser terroristfallen — tvångsmedel kan meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmälningsplikt enligt Jorsta stycket innebär en skyldighet för utlän-&lt;br&gt;ningen att på vissa angivna tider anmäla sig hos en polismyndighet.&lt;br&gt;Anmälningsplikt bör givetvis inte ålägga utlänningen om den inte bedöms&lt;br&gt;som nödvändig av säkerhetsskäl. Hur anmälningsskyldigheten skall utfor-&lt;br&gt;mas får bedömas från fall till fall. Det gäller såväl i fråga om huruvida&lt;br&gt;skyldigheten skall fullgöras vid en viss bestämd polismyndighet eller ej&lt;br&gt;som i fråga om hur ofta skyldigheten skall fullgöras. Som framhållits i&lt;br&gt;avsnitt 2.6 får den emellertid inte utformas på ett sådant sätt att den i&lt;br&gt;praktiken inskränker utlänningens rörelsefrihet i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förutsätts att regeringen på samma sätt som hittills utformar omfatt-&lt;br&gt;ningen av anmälningsplikten i det enskilda fallet. Regeringen kan enligt&lt;br&gt;allmänna förvaltningsrättsliga principer ompröva sitt beslut och göra de&lt;br&gt;ändringar som anses befogade. Ändras inte beslutet av regeringen gäller&lt;br&gt;det till dess treårsfristen eller annan kortare tidsfrist gått ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom hittills bör i det enskilda fallet rikspolisstyrelsen efter bemyndi-&lt;br&gt;gande kunna medge tillfälliga lättnader. Rikspolisstyrelsen får dock inte&lt;br&gt;häva eller ändra ett beslut om anmälningsplikt som regeringen meddelat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom tidigare får alltså de särskilda bestämmelserna om tvångsmedel,&lt;br&gt;som intagits i 19 — 22 §§, tillämpas endast i terroristfallen. För fall med&lt;br&gt;anknytning till rikets säkerhet finns delvis motsvarande bestämmelser i&lt;br&gt;lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brott-&lt;br&gt;mål. Såsom närmare har utvecklats i avsnitt 2.7 och 2.8.4 har den ändring-&lt;br&gt;en gjorts att det krävs ett uttryckligt regeringsbeslut för att tvångsmedels-&lt;br&gt;bestämmelserna i 19 — 22 §§ skall få tillämpas. Ett sådant beslut kan fattas i&lt;br&gt;samband med inhibitionsbeslutet eller i särskild ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kan givetvis avstå från att meddela beslut om anmälnings-&lt;br&gt;plikt och tvångsmedel även om detta i praktiken inte torde förekomma&lt;br&gt;särskilt ofta. Teoretiskt kan också tänkas att behov av sådana åtgärder&lt;br&gt;uppkommer först efter den treårsfrist som anges i 12 §. Beslut i dessa frågor&lt;br&gt;kan då endast fattas av tingsrätt enligt 14 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten är att frågor om anmälningsplikt och tvångsmedel skall be-&lt;br&gt;handlas vid den förhandling som skall ske i själva utvisningsfrågan. Någon&lt;br&gt;särskild bestämmelse om förhandling har därför inte ansetts erforderlig för&lt;br&gt;de i första stycket avsedda fallen. Om frågorna inte har berörts vid för-&lt;br&gt;handlingen i utvisningsärendet bör emellertid regeringen förordna om ny&lt;br&gt;förhandling. I de fall som avses i andra stycket — dvs. då avvisning eller&lt;br&gt;utvisning beslutats enligt utlänningslagens vanliga regler — har någon&lt;br&gt;särskild förhandling emellertid normalt inte hållits. Bestämmelsen om&lt;br&gt;förhandling har därför bibehållits för dessa fall. Om det finns skäl för det,&lt;br&gt;kan även här inhämtas yttrande från statens invandrarverk och den tings-&lt;br&gt;rätt som håller förhandlingen. Det ligger i sakens natur att befogenhet att&lt;br&gt;besluta om förhandling och yttrande i dessa fall tillkommer det ansvariga&lt;br&gt;statsrådet eller den tjänsteman som statsrådet bestämmer. Någon särskild&lt;br&gt;bestämmelse i detta hänseende har därför inte ansetts erforderlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen är ny och har tidigare kommenterats i avsnitt 2.6, 2.7, 2.8.3&lt;br&gt;och 2.8.4. Förutsättningarna för anmälningsplikt och tvångsmedel efter&lt;br&gt;treårsfristen och förfarandet i sådana fall regleras i 14 — 17 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill betona att den omständigheten att ett beslut av regeringen enligt&lt;br&gt;förevarande paragraf kan få giltighet under tre år givetvis inte hindrar att&lt;br&gt;regeringen i det särskilda fallet fattar beslut om kortare giltighetstid, t. ex.&lt;br&gt;för ett år, med sikte på en omprövning när den fastställda tidens utgång&lt;br&gt;närmar sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidsfristen räknas från dagen för beslutet om avlägsnande. I de fall&lt;br&gt;regeringen meddelar beslut enligt 11 § andra stycket är utgångspunkten för&lt;br&gt;beräkningen av tidsfristen dagen för det beslut om avvisning eller utvis-&lt;br&gt;ning som meddelats med stöd av utlänningslagen. För det fall regeringen&lt;br&gt;upphäver ett beslut om avlägsnande och därefter, utan att utlänningen&lt;br&gt;lämnat landet, på nytt beslutar om utvisning, blir treårsfristen att räkna&lt;br&gt;från tidpunkten för det första beslutet. En annan följd av 12 § är att&lt;br&gt;regeringen inte kan meddela beslut enligt 11 § sedan tre år förflutit från&lt;br&gt;beslutet om avvisning eller utvisning. Skall beslut om anmälningsplikt&lt;br&gt;eller tvångsmedel fattas för tiden därefter är i stället bestämmelserna i 14 §&lt;br&gt;tillämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller regler om tidpunkten för verkställighet, verkställan-&lt;br&gt;de myndighet, anvisningar i fråga om verkställighet samt förfarandet när&lt;br&gt;fråga om hinder mot verkställigheten uppkommer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna i första stycket första —tredje meningarna finns för närvarande&lt;br&gt;i 16 § terroristlagen. Den ändringen har dock gjorts att rikspolisstyrelsen&lt;br&gt;normalt skall vara verkställande myndighet i stället för polismyndighet, en&lt;br&gt;ordning som med hänsyn till rikspolisstyrelsens uppgifter på förevarande&lt;br&gt;områden är naturlig. Liksom tidigare har dock regeringen möjlighet att&lt;br&gt;förordna någon annan myndighet att ombesörja verkställigheten. I fjärde&lt;br&gt;meningen, som placerats i 13 § på förslag av lagrådet, anges att regeringen&lt;br&gt;för verkställighet av ett beslut om utvisning skall meddela sådana anvis-&lt;br&gt;ningar som avses i 4 kap. 12 § andra stycket utlänningslagen. Innebörden&lt;br&gt;är att det antingen i själva utvisningsbeslutet — om detta skall verkställas&lt;br&gt;omedelbart — eller också i ett eventuellt senare beslut om verkställighet&lt;br&gt;skall anges om utlänningen bara kan sändas till ett visst bestämt land eller&lt;br&gt;om verkställighet inte kan ske till något visst land. Det finns anledning att i&lt;br&gt;detta sammanhang beröra en väsentlig skillnad i konstruktionen mellan&lt;br&gt;förevarande lag och utlänningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För vanliga utlänningsärenden gäller enligt 4 kap. 12 § första stycket att&lt;br&gt;verkställighetshinder skall beaktas redan vid prövningen av själva avvis-&lt;br&gt;nings- eller utvisningsfrågan, vilket avses få till följd att beslut om avvis-&lt;br&gt;ning eller utvisning inte meddelas i de fall det konstateras att ett beslut inte&lt;br&gt;skulle gå att verkställa. I sådana fall får i stället uppehållstillstånd ges&lt;br&gt;(prop. 1988/89:86 s. 166).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall som regleras i den nu föreslagna lagen bör emellertid inte Prop. 1990/91: 118&lt;br&gt;uppehållstillstånd meddelas ens när det står klart att ett utvisningsbeslut&lt;br&gt;inte skulle gå att verkställa. I dessa situationer skall i stället meddelas&lt;br&gt;utvisningsbeslut med förordnande om inhibition enligt 10§. En sådan&lt;br&gt;ordning ansågs vid den ursprungliga terroristlagens tillkomst motiverad&lt;br&gt;redan med hänsyn till behovet att kunna på ett formellt entydigt sätt&lt;br&gt;avgränsa den kategori av utlänningar som skall kunna bli föremål för&lt;br&gt;särskilda spaningsåtgärder (prop. 1973:37 s. 109). Detta intresse gör sig&lt;br&gt;fortfarande gällande. Såsom framgår av 11 § är alltså utvisningsbeslut en&lt;br&gt;förutsättning för att regeringen skall kunna besluta om anmälningsplikt&lt;br&gt;eller om de särskilda tvångsmedlen i 19 — 22 §§. Denna ordning utgör också&lt;br&gt;en fördel när det gäller förhållandet till Europakonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket motsvarar 15 § terroristlagen, varvid dock möjligheten för&lt;br&gt;statens invandrarverk att fatta tillfälliga beslut om inhibition borttagits.&lt;br&gt;Vidare har en anpassning gjorts till den systematik som gäller enligt 1989&lt;br&gt;års utlänningslag (jfr 8 kap. 13 §). Rikspolisstyrelsen eller annan av rege-&lt;br&gt;ringen förordnad verkställighetsmyndighet skall anmäla eventuella verk-&lt;br&gt;ställighetshinder eller andra liknande frågor till regeringen. I avvaktan på&lt;br&gt;regeringens prövning får ansvarigt statsråd besluta om inhibition av verk-&lt;br&gt;ställigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmälningsplikt och tvångsmedel efter beslut av domstol&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 14— 17§§, som behandlar frågor om anmälningsplikt&lt;br&gt;och tvångsmedel efter utgången av den i 12 § angivna treårsfristen, saknar&lt;br&gt;motsvarighet i nuvarande lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket är förutsättningen för att anmälningsplikt skall få&lt;br&gt;beslutas efter treårsfristens utgång att det föreligger risk för att utlänningen&lt;br&gt;begår eller medverkar antingen till brott mot rikets säkerhet eller också till&lt;br&gt;terroristbrottslighet. För fall då det är hänsyn till rikets säkerhet som har&lt;br&gt;föranlett utvisningen ställs alltså upp ett uttryckligt krav på risk för brotts-&lt;br&gt;lighet för att åtgärden skall få vidmakthållas efter treårsfristens utgång.&lt;br&gt;Denna ordning saknar motsvarighet i dagens reglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framhållits i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.7) bör de utta-&lt;br&gt;landen som gjorts i prop. 1986/87:1 12 s. 100 ff. vara vägledande när det&lt;br&gt;gäller att bestämma det beviskrav, relaterat till bedömningen av risken för&lt;br&gt;brott mot rikets säkerhet eller terrorhandlingar, som krävs för att tillämpa&lt;br&gt;14§. Det skall alltså vara fråga om en risk som i det enskilda fallet är&lt;br&gt;beaktansvärd; det skall föreligga en konkret fara för brottslighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första styckets andra mening får för terroristfallen på motsvaran-&lt;br&gt;de grunder beslutas att bestämmelserna om tvångsmedel i 19 — 22 §§ skall&lt;br&gt;tillämpas beträffande en viss utlänning även för tid efter treårsfristens&lt;br&gt;utgång. Denna regel gäller inte för fall då utvisningen har grundats på&lt;br&gt;hänsyn till rikets säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om det i det enskilda fallet bedöms föreligga risk för att utlänning-&lt;br&gt;en begår eller medverkar till sådan brottslighet som nu avses, skall beslut&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om anmälningsplikt eller om tvångsmedel inte fattas i annat fall än dom- Prop. 1990/91: 118&lt;br&gt;stolen finner en sådan åtgärd nödvändig av säkerhetsskäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket ger Stockholms tingsrätt ensam behörighet att pröva de&lt;br&gt;frågor som lagrummet reglerar. Ansökan får göras av rikspolisstyrelsen.&lt;br&gt;Besluten skall vara tidsbegränsade och gälla i högst tre år, räknat från den&lt;br&gt;dag beslutet skall böija tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det anses erforderligt att anmälningsplikt eller tvångsmedel gäller&lt;br&gt;även för tiden efter den nya treårsfristens utgång, måste ett nytt förfaran-&lt;br&gt;de, med ansökan från rikspolisstyrelsen till Stockholms tingsrätt, inledas.&lt;br&gt;Under den tid domstolsbeslutet gäller föreligger inte någon rätt för utlän-&lt;br&gt;ningen att hos domstolen begära omprövning av beslutet. Däremot kan —&lt;br&gt;i motsats till vad som gäller för regeringsbeslut — rikspolisstyrelsen i vissa&lt;br&gt;fall häva eller ändra ett domstolsbeslut (se 16 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan särskild föreskrift torde det stå klart att ett ärende enligt första&lt;br&gt;stycket inte bör tas upp alltför lång tid innan ett nytt beslut i ärendet skall&lt;br&gt;börja tillämpas. Bestämmelsernas syfte skulle självfallet ej tillgodoses, om&lt;br&gt;risken för brottslighet efter treårsfristens utgång prövades när större delen&lt;br&gt;av fristen ännu återstår. För den till sina principer likartade prövning som&lt;br&gt;kriminalvårdsnämnden enligt 26 kap. 7 och 9 §§ brottsbalken har att göra i&lt;br&gt;ärenden om villkorlig frigivning gäller enligt 14 § första stycket andra&lt;br&gt;meningen kriminalvårdskungörelsen (1974:248) att prövningen bör ske&lt;br&gt;högst sex månader i förväg. Denna ordning synes lämpligen böra iakttas&lt;br&gt;även i här aktuella fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förfarandet vid tingsrätten skall enligt tredje stycket, med de undantag&lt;br&gt;som angetts i fjärde stycket, följa reglerna rörande allmänt åtal för brott för&lt;br&gt;vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i sex månader. Detta&lt;br&gt;innebär bl. a. att tingsrätten skall bestå av en lagfaren domare och tre&lt;br&gt;nämndemän och att offentlig försvarare alltid skall förordnas på begäran&lt;br&gt;av utlänningen (21 kap. 3a § första stycket rättegångsbalken).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förfarandet vid själva förhandlingen kommer i huvudsak att följa reg-&lt;br&gt;lerna i 46 kap. rättegångsbalken. Parterna får åberopa muntlig och skriftlig&lt;br&gt;bevisning med de begränsningar som följer av 35 kap. 7 § rättegångsbal-&lt;br&gt;ken. Dessutom får enligt fjärde stycket skriftliga berättelser, s. k. vittnesat-&lt;br&gt;tester, åberopas utan de inskränkningar som anges i 35 kap. 14 § första&lt;br&gt;stycket rättegångsbalken. Detsamma gäller uppteckningar eller upptag-&lt;br&gt;ningar av berättelser. En sådan ordning har bedömts som nödvändig av&lt;br&gt;hänsyn bl. a. till källskyddet. Det torde därvid, om starka skäl föreligger, få&lt;br&gt;accepteras att vittnets identitet inte röjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av grunderna för 46 kap. 15 § andra och femte styckena rättegångsbal-&lt;br&gt;ken torde följa att ett ärende enligt denna paragraf får avgöras utan hinder&lt;br&gt;av att utlänningen uteblivit från förhandlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De särskilda förhållanden som råder i terroristärenden medför att vissa&lt;br&gt;undantag från vad som normalt gäller beträffande sekretess vid handlägg-&lt;br&gt;ning inför allmän domstol måste göras. Enligt dessa bestämmelser har part&lt;br&gt;en ovillkorlig rätt att få del av allt processmaterial (14 kap. 5§ andra&lt;br&gt;stycket andra meningen sekretesslagen). I en särskild bestämmelse i fjärde&lt;br&gt;stycket görs undantag från denna rätt. Det innebär att parten som huvud-&lt;br&gt;regel har rätt att få del av alla handlingar och allt övrigt material. Handling&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller annat material skall dock inte lämnas ut i den mån det av hänsyn till Prop. 1990/91: 118&lt;br&gt;allmänt eller enskilt intresse är av synnerlig vikt att sekretessbelagd uppgift&lt;br&gt;i materialet inte röjs. I så fall skall parten på annat sätt få upplysning om&lt;br&gt;vad materialet innehåller i den mån det behövs för att han skall kunna ta&lt;br&gt;tillvara sin rätt och det kan ske utan allvarlig skada för det intresse som&lt;br&gt;sekretessen skall skydda (14 kap. 5§ första stycket). Parten har dock en&lt;br&gt;ovillkorlig rätt att få del av beslut i ärendet (14 kap. 5 § andra stycket första&lt;br&gt;meningen). Bestämmelsen har utformats på förslag av lagrådet och komp-&lt;br&gt;letteras med en ändring i sekretesslagen (se avsnitt 4.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En konsekvens av den ordning som sålunda avses gälla är att domstolen&lt;br&gt;i undantagsfall måste kunna grunda sitt avgörande på omständigheter som&lt;br&gt;inte kunnat läggas fram vid förhandlingen (jfr 30 kap. 2§ första stycket&lt;br&gt;första meningen rättegångsbalken). En sådan undantagsbestämmelse har&lt;br&gt;tagits in i fjärde stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom har i fjärde stycket reglerna i 24 kap. rättegångsbalken om&lt;br&gt;häktning och anhållande samt reglerna i 25 kap. om reseförbud och anmäl-&lt;br&gt;ningsplikt av naturliga skäl undantagits från tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett avgörande enligt 14§ kan enligt vanliga regler överklagas genom&lt;br&gt;besvär till Svea hovrätt och vidare till högsta domstolen av såväl utlän-&lt;br&gt;ningen som rikspolisstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 lagrummets första stycke regleras möjligheten för rätten att fatta interi-&lt;br&gt;mistiska beslut i de frågor som avses i 14 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket föreskrivs att domstolens beslut skall gälla omedelbart. 1&lt;br&gt;den mån ett äldre beslut — av regeringen eller av domstol — då fortfaran-&lt;br&gt;de har giltighet, träder det nya beslutet i det gamlas ställe (jfr NJA II 1988&lt;br&gt;s. 342). Domstolen får dock möjlighet att bestämma att det nya beslutet&lt;br&gt;skall börja tillämpas först när giltighetstiden för det gamla gått ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikspolisstyrelsen har möjlighet att göra en ny ansökan till domstolen,&lt;br&gt;om styrelsen på grund av inträffade omständigheter anser att anmälnings-&lt;br&gt;plikten bör skärpas eller — om beslut härom ej föreligger — begära att 19 —&lt;br&gt;22 §§ skall tillämpas i fråga om utlänningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom framhållits under 14 § har utlänningen inte rätt att hos domstolen&lt;br&gt;begära omprövning av ett beslut som fattats med stöd av 14 §. Däremot ger&lt;br&gt;16§ första meningen rikspolisstyrelsen befogenhet att självmant eller på&lt;br&gt;utlänningens begäran häva eller i för utlänningen förmånlig riktning ändra&lt;br&gt;ett sådant domstolsbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För hävning får förutsättas att någon helt oförutsedd händelse inträffar&lt;br&gt;som radikalt ändrar förutsättningarna för domstolens beslut. Utlänningen&lt;br&gt;drabbas exempelvis av en allvarlig sjukdom. Skulle någon omständighet&lt;br&gt;inträffa som på ett avgörande sätt ändrar förutsättningarna för riskbedöm-&lt;br&gt;ningen, får dock detta som regel antas få till följd att regeringen upphäver&lt;br&gt;själva utvisningsbeslutet. Det kan därför förutsättas bli sällsynt att det&lt;br&gt;finns anledning för rikspolisstyrelsen att häva ett beslut om anmälnings-&lt;br&gt;plikt eller om tvångsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikspolisstyrelsen ges genom paragrafens andra mening möjlighet att Prop. 1990/91: 118&lt;br&gt;medge tillfällig lättnad och vidta omedelbart erforderlig jämkning i ett&lt;br&gt;domstolsbeslut. Avsikten är att rikspolisstyrelsen skall få viss handlingsfri-&lt;br&gt;het att göra mindre ingrepp i ett beslut när omständigheterna föranleder&lt;br&gt;det. Det kan t. ex. vara fråga om en tillfällig resa som utlänningen önskar&lt;br&gt;företa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut som rikspolisstyrelsen fattar med stöd av denna paragraf får&lt;br&gt;enligt 26 § inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 paragrafen klargörs att ett domstolsbeslut enligt 14 § upphör att gälla när&lt;br&gt;utvisningsbeslutet verkställs eller upphävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda bestämmelser om tvångsmedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen, som saknar motsvarighet i tidigare reglering, klargör att&lt;br&gt;tvångsmedel enligt 19 — 22 §§ inte får, såsom enligt nuvarande terroristlag,&lt;br&gt;tillgripas automatiskt så snart beslut om utvisning och inhibition fattats i&lt;br&gt;terroristfallen. Det krävs därutöver att regeringen enligt 11 § eller allmän&lt;br&gt;domstol enligt 14§ beslutat att 19 — 22§§ skall få tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I nuvarande terroristlag finns motsvarande bestämmelse i 19 §. Viss juste-&lt;br&gt;ring har skett i första stycket beroende på att organisationskriteriet slopats i&lt;br&gt;1 §. På skäl som har angetts i den allmänna motiveringen har dessutom&lt;br&gt;såsom ytterligare förutsättning för tillämpning uppställts kravet på att den&lt;br&gt;gärning som befaras vara under planläggning skall innefatta brott för vilket&lt;br&gt;lindrigare straff än fängelse i två år inte är föreskrivet. Detta gäller bl. a.&lt;br&gt;brotten mord, människorov, allmänfarlig ödeläggelse, grovt sabotage samt&lt;br&gt;grova fall av brotten kapning, sjö- eller luftsabotage och flygplatssabotage.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 andra stycket har tillagts att även rikspolisstyrelsen, utöver polismyn-&lt;br&gt;dighet, har behörighet att förordna om åtgärder enligt detta lagrum. Detta&lt;br&gt;kan i och för sig sägas följa redan av 7§ polislagen (1984:387), såvitt fråga&lt;br&gt;är om polisverksamhet som styrelsen leder. Föreskriften har emellertid&lt;br&gt;med hänsyn till rikspolisstyrelsens centrala ställning när det gäller be-&lt;br&gt;kämpningen av terrorism ansetts motiverad för att undanröja tvekan i&lt;br&gt;frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motsvarande bestämmelse finns i 20§ terroristlagen. I förhållande till&lt;br&gt;sistnämnda lagrum har den ändringen gjorts att tillstånd att använda de&lt;br&gt;tvångsmedel som regleras i lagrummet kan meddelas förutom en polis-&lt;br&gt;myndighet även rikspolisstyrelsen. Dessutom har i första stycket angetts&lt;br&gt;att utöver hemlig teleavlyssning även det mindre ingripande tvångsmedlet&lt;br&gt;hemlig teleövervakning kan användas om det är tillräckligt. I övrigt är&lt;br&gt;ändringarna endast språkliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 och 22 §§ &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91: 118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragraferna motsvarar 21 och 22 §§ terroristlagen med vissa redaktionella&lt;br&gt;och språkliga justeringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straff&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motsvarande straffbestämmelse finns for närvarande i 23 § terroristlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket punkt 1 har grunden for kriminalisering preciserats.&lt;br&gt;Straff enligt denna punkt kan enligt förslaget ådömas endast den som&lt;br&gt;hjälper en utlänning som är underkastad förbud enligt 4 §, dvs. återreseför-&lt;br&gt;bud i samband med utvisningsbeslut, att komma in i Sverige. Den nuva-&lt;br&gt;rande föreskriften, som generellt kriminaliserar lämnandet av hjälp till en&lt;br&gt;sådan utlänning som avses i 1 § terroristlagen, är mindre bra av hänsyn till&lt;br&gt;den straffrättsliga legalitetsprincipen, eftersom den enskilde ofta saknar&lt;br&gt;möjlighet att förutse hur regeringens bedömning utfaller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i punkt 2 riktar sig såväl mot utlänningen som mot en&lt;br&gt;person som hjälper denne. I den nuvarande bestämmelsen föreskrivs straff&lt;br&gt;för den som försöker hindra verkställigheten av ett beslut om avlägsnande.&lt;br&gt;Avsikten torde ha varit att även ett fullbordat hindrande skall omfattas av&lt;br&gt;bestämmelsen. 1 förslaget har en precisering gjorts med denna innebörd.&lt;br&gt;Punkt 3 har preciserats med hänsyn till att endast anmälningsplikt kan&lt;br&gt;åläggas utlänningen enligt den föreslagna lagen. I övrigt i första stycket och&lt;br&gt;i andra stycket har några sakliga ändringar ej gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett nytt tredje stycke har införts. Stycket, som har motsvarighet på andra&lt;br&gt;håll i strafflagstiftningen — se t. ex. 33 § andra stycket trafikskadelagen&lt;br&gt;(1975:1410) — tar sikte på fall då en utlänning, som står under åtal för&lt;br&gt;överträdelse av anmälningsplikt som har meddelats honom, fortsätter att&lt;br&gt;överträda föreskrifterna. Genom stycket klargörs till en början det i och&lt;br&gt;för sig självklara förhållandet att nytt åtal kan väckas för de fortsatta&lt;br&gt;överträdelserna. Stycket innebär emellertid också att skilda överträdelser&lt;br&gt;som omfattas av samma åtal inte skall räknas som flera brott och att&lt;br&gt;sålunda sammanläggningsreglerna i 26 kap. 2§ brottsbalken inte skall&lt;br&gt;tillämpas i detta fall. Dessutom får bestämmelsen till följd att, om utlän-&lt;br&gt;ningen har dömts för överträdelserna, nytt åtal inte kan väckas för överträ-&lt;br&gt;delser som ligger i tiden före åtalet oavsett om de omfattats av detta eller&lt;br&gt;ej-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om stycket innebär en viss förenkling för åklagarmyndigheterna&lt;br&gt;kvarstår otvivelaktigt de i den allmänna motiveringen berörda hanterings-&lt;br&gt;svårighetema för fall då en utlänning konsekvent vägrar att följa den&lt;br&gt;anmälningsskyldighet som har meddelats honom av regeringen eller av&lt;br&gt;domstol. Som regel måste rimligen gälla att åtal i sådana fall inte väckts&lt;br&gt;omedelbart sedan en ny överträdelse har rapporterats utan med lämpliga&lt;br&gt;intervaller vilkas längd kan vara beroende på omständigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen har sin motsvarighet i 24 § terroristlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övriga bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrummet, som reglerar förhållandet mellan strafflagstiftningen och ter-&lt;br&gt;roristlagstiftningen, har kommenterats utförligt i avsnitt 2.12.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen kräver ingen särskild kommentar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övergångsbestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1991. De nya bestämmelserna som&lt;br&gt;rör anmälningsplikt, tvångsmedel samt verkställighet tillämpas även när&lt;br&gt;avlägsnandebesluten fattats enligt äldre bestämmelser. Vid ikraftträdandet&lt;br&gt;tillämpliga beslut om anmälningsplikt enligt 17 § terroristlagen gäller —&lt;br&gt;även om den i 12 § angivna treårsfristen har gått till ända — intill utgången&lt;br&gt;av december 1991, om de ej upphävts dessförinnan. Intill samma tidpunkt&lt;br&gt;kan tvångsmedelsbestämmelserna i 19 —22§§ förevarande lag tillämpas,&lt;br&gt;om motsvarande bestämmelser var tillämpliga på utlänr.ingen vid ikraft-&lt;br&gt;trädandet, förutsatt att inte regeringen häver utvisningen eller återkallar&lt;br&gt;beslut som avses i 17 § andra stycket terroristlagen. Det anförda innebär&lt;br&gt;att beslut om anmälningsplikt eller beslut om befogenhet att företa tvångs-&lt;br&gt;medel bör fattas före utgången av december 1991 beträffande ännu gällan-&lt;br&gt;de åtgärder enligt sistnämnda lagrum för att fortlöpande vidmakthålla&lt;br&gt;åtgärderna. Några övergångsbestämmelser med sikte på vid ikraftträdan-&lt;br&gt;det gällande beslut enligt 4 kap. 11 § utlänningslagen har inte föreslagits.&lt;br&gt;Några sådana beslut föreligger inte för närvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt hänvisas beträffande övergångsbestämmelserna till prop.&lt;br&gt;1988/89:86 s. 225-226.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen&lt;br&gt;(1989:529)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4 kap. 11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller regler om bl. a. utvisning av hänsyn till rikets säker-&lt;br&gt;het. Motsvarande reglering föreslås intagen i den nya lagen om särskild&lt;br&gt;kontroll av vissa utlänningar, och paragrafen skulle alltså i och för sig&lt;br&gt;kunna upphävas. Med hänsyn till att det i 1 kap. 1 § uttalas att utlännings-&lt;br&gt;lagen anger under vilka förutsättningar en utlänning kan utvisas ur landet&lt;br&gt;bör dock lämpligen lagen innehålla en erinran om särregleringen. I para-&lt;br&gt;grafen har därför intagits en hänvisning till att utvisning i vissa fall kan ske&lt;br&gt;enligt lagen om särskild kontroll av vissa utlänningar. Till följd härav har&lt;br&gt;även rubriken till paragrafen ändrats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap. 14 §, 6 kap. 2 och 3§§, 7 kap. 15 och 16 §§, 8 kap. 10 och 12 §§ samt&lt;br&gt;10 kap. 3 och 4§§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragraferna har endast gjorts följdändringar med anledning av att de&lt;br&gt;regler som gäller utvisning av hänsyn till rikets säkerhet flyttats från&lt;br&gt;utlänningslagen till lagen om särskild kontroll av vissa utlänningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande 7 kap. 15 § kan anmärkas att invandrarverkets befogenhet Prop. 1990/91: 118&lt;br&gt;att i vissa fall upphäva beslut om avvisning eller utvisning avses gälla&lt;br&gt;endast sådana beslut som fattats enligt utlänningslagen och inte utvis-&lt;br&gt;ningsbeslut enligt lagen om särskild kontroll av vissa utlänningar. Att&lt;br&gt;uttryckligen ange detta i lagtexten har ej bedömts vara erforderligt, särskilt&lt;br&gt;som motsvarande anses följa av den nu gällande lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övergångsbestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i punkt 5 är endast en följd av ändringen i 10 kap. 3§ utlän-&lt;br&gt;ningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 Övriga lagförslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I förslagen till lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429) och lag om&lt;br&gt;ändring i lagen (1965:94) om polisregister m.m. har gjorts följdändringar&lt;br&gt;som föranleds av förslaget till lag om särskild kontroll av vissa utlänningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skall anmärkas att 41 § rättshjälpslagen föreslås ändrad även i prop.&lt;br&gt;1990/91:58 om psykiatrisk tvångsvård, m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillägget i 14 kap. 5§ tredje stycket sekretesslagen hänger samman med&lt;br&gt;att det i 14 § fjärde stycket lagen om särskild kontroll av vissa utlänningar&lt;br&gt;föreslås ett undantag från regeln att den som är part i ett mål eller ärende&lt;br&gt;som handläggs enligt rättegångsbalken alltid har rätt att få del av alla&lt;br&gt;omständigheter som läggs till grund för ett avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Hemställan&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen&lt;br&gt;föreslår riksdagen att anta förslagen till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om särskild kontroll av vissa utlänningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m. m.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Beslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandens övervägande och beslutar att&lt;br&gt;genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden&lt;br&gt;lagt fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Terroristlagstiftningskommitténs sammanfattning ^&lt;sup&gt;r&lt;/sup&gt;°P 1990/91:118&lt;br&gt;av betänkandet SOU 1989:104&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Allmänna utgångspunkter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Under de senaste decennierna har terrorismen utvecklats till ett allvarligt&lt;br&gt;internationellt problem. Bekämpandet av terrorism tilläggs hög prioritet i&lt;br&gt;praktiskt taget alla stater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom andra länder måste Sverige skydda sig mot handlingar av detta&lt;br&gt;slag. Befolkningen i vårt land — både våra egna medborgare och de&lt;br&gt;utlänningar som har hemvist här — har ett självklart anspråk på att de&lt;br&gt;svenska statsmakterna söker bereda ett sådant skydd med medel som är&lt;br&gt;godtagbara i ett demokratiskt samhälle som vårt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att vi så långt möjligt skall kunna skydda oss mot terroristaktioner&lt;br&gt;måste vi arbeta efter olika linjer. Ett viktigt inslag är det internationella&lt;br&gt;samarbetet på området, i vilket Sverige medverkar och ofta har spelat en&lt;br&gt;aktiv roll. Internt har vi bl. a. anledning att säkerställa att polisen har&lt;br&gt;organisation och resurser som är avpassade till hotbilden. Det är också&lt;br&gt;viktigt att vi har en ändamålsenlig straff- och processrättslig lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den uppgift som har anförtrotts åt kommittén har begränsats till en&lt;br&gt;översyn av de bestämmelser som har brukat kallas terroristlagstiftningen.&lt;br&gt;Denna lagstiftning, som i sitt ursprungliga skick kom till år 1973, har till&lt;br&gt;sitt huvudändamål att göra det möjligt att hindra presumtiva terrorister&lt;br&gt;från att komma in i eller stanna kvar i vårt land. Ett syfte är också att skapa&lt;br&gt;utrymme för särskild kontroll i de fall då sådana utlänningar av humanitä-&lt;br&gt;ra skäl ändå måste beredas en fristad här i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den allmänna hotbild som ursprungligen föranledde lagstiftningens till-&lt;br&gt;komst har inte förändrats på något sådant sätt att det av det skälet finns&lt;br&gt;anledning till en omprövning av lagstiftningsbehovet. Kommittén har&lt;br&gt;inriktat sitt arbete på att se efter om en avvägning av de olika intressen&lt;br&gt;som gör sig gällande på området kan ge andra resultat än de som har&lt;br&gt;kommit till uttryck i den nuvarande regleringen. Härvid har bl. a. beaktats&lt;br&gt;erfarenheterna från lagstiftningens tillämpning, den allmänna debatt som&lt;br&gt;har förts i hithörande frågor och innebörden av våra internationella åta-&lt;br&gt;ganden beträffande särskilt mänskliga rättigheter och behandlingen av&lt;br&gt;flyktingar.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagstiftningens grundläggande konstruktion&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kommittén anser att vi även i fortsättningen måste ha möjlighet att&lt;br&gt;avlägsna sådana utlänningar ur landet som på goda grunder bedöms repre-&lt;br&gt;sentera en fara för terrorhandlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudreglerna i den nuvarande terroristlagstiftningen innebär att en&lt;br&gt;utlänning kan avvisas eller utvisas från Sverige om två förutsättningar är&lt;br&gt;uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det första skall det finnas grundad anledning anta att utlänningen&lt;br&gt;tillhör eller verkar för en organisation eller grupp som, med hänsyn till vad&lt;br&gt;som är känt om dess verksamhet, kan befaras utanför sitt hemland använ-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;da våld, hot eller tvång för politiska syften och därvid begå sådana gärning- Prop. 1990/91:118&lt;br&gt;ar i riket (organisationsrekvisitet). &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som detta rekvisit är formulerat medför en tillämpning av terroristlag-&lt;br&gt;stiftningen att utlänningen officiellt blir utpekad som en potentiell farlig&lt;br&gt;brottsling. Denna s. k. stämplingseffekt av regelsystemet — som saknar&lt;br&gt;motsvarighet i flertalet övriga länder — ligger inte primärt i Sveriges&lt;br&gt;intresse. Vad vi vill åstadkomma är endast att personer som bedöms&lt;br&gt;utgöra allvarliga säkerhetsrisker såvitt möjligt inte skall vistas på vårt&lt;br&gt;territorium och att de skall underkastas kontroll om en vistelse här är&lt;br&gt;ofrånkomlig av asylrättsliga skäl. För den enskilde kan stämplingen som&lt;br&gt;presumtiv terrorist däremot bli en avsevärd belastning. Den kan följa&lt;br&gt;honom till ett annat land, där han kanske vill övergå till ett mera normalt&lt;br&gt;liv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Än mera betydelsefullt från svensk synpunkt är att det kan vara omöjligt&lt;br&gt;eller i vaije fall förenat med stora svårigheter att över huvud taget få ett&lt;br&gt;avvisnings- eller utvisningsbeslut verkställt, om den berörde uttryckligen&lt;br&gt;har pekats ut som en presumtiv terrorist. Terroristlagstiftningen kan på&lt;br&gt;detta sätt ibland sägas motverka det huvudintresse som har legat till grund&lt;br&gt;för dess tillkomst, nämligen att hindra presumtiva terrorister från att få&lt;br&gt;fotfäste i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Inga särregler om avvisning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Från nyss angivna synpunkter skulle en mer allmänt hållen reglering än&lt;br&gt;den nuvarande vara att föredra. När det gäller avvisning innehåller utlän-&lt;br&gt;ningslagen redan idag en allmän bestämmelse om att en utlänning får&lt;br&gt;avvisas, om han på grund av tidigare ådömt frihetsstraff eller någon annan&lt;br&gt;särskild omständighet kan antas komma att begå brott i Sverige eller i&lt;br&gt;något annat nordiskt land. Eftersom terrordåd utgör kriminella handlingar&lt;br&gt;bör denna bestämmelse — i förening med de övriga reguljära grunderna&lt;br&gt;för avvisning — vara tillräcklig för att säkerställa att vi inte med öppna&lt;br&gt;ögon skall behöva ta emot presumtiva terrorister som söker sig till Sverige.&lt;br&gt;Någon särskild, på skyddet mot terrorism inriktad bestämmelse om avvis-&lt;br&gt;ning behövs alltså inte.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Utvisning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;När det gäller utvisning kan däremot en särregel inte undvaras. En utlän-&lt;br&gt;ning som har varit bosatt här med uppehållstillstånd två år eller mer skulle&lt;br&gt;annars inte kunna avläggas ur landet, även om han på goda grunder kan&lt;br&gt;misstänkas för benägenhet att planera terroristaktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En regel om utvisning kan inte göras alltför allmänt hållen. Det skulle&lt;br&gt;kunna leda till oro och missuppfattningar bland de utlänningar i allmänhet&lt;br&gt;som vistas i vårt land. Vidare skulle rättssäkerheten försvagas och tillämp-&lt;br&gt;ningen kunna bli svårkontrollerad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår att förutsättningarna för utvisning utformas så att&lt;br&gt;de i huvudsak motsvarar de nuvarande personliga rekvisitet. Ett par&lt;br&gt;smärre justeringar bör dock göras av rättssäkerhetsskäl. Vidare bör ut-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tryckligen anges att terroristbestämmelsema är subsidiära till de allmänna Prop. 1990/91:118&lt;br&gt;bestämmelserna i utlänningslagen. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Risk för terroraktioner utomlands&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Sverige bör inte bli eller betraktas som ett land där medlemmar av interna-&lt;br&gt;tionella terroristorganisationer kan räkna med att finna en fristad under&lt;br&gt;förutsättning att de inte planerar terrordåd här i landet. Kommittén före-&lt;br&gt;slår därför att lagstiftningens tillämpningsområde utvidgas, så att även risk&lt;br&gt;för terroraktioner utomlands kan beaktas. Deltagande i befrielserörelser,&lt;br&gt;organiserande uppror och liknande bör uttryckligen undantas från tillämp-&lt;br&gt;ningsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör som nu ankomma på regeringen att pröva frågor om utvisning&lt;br&gt;enligt terroristbestämmelserna. Om frågan inte är synnerligen brådskande,&lt;br&gt;skall först förhandling vid domstol äga rum. Kommittén föreslår vissa&lt;br&gt;ändringar beträffande proceduren, avsedda att förbättra förfarandet och&lt;br&gt;höja rättssäkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Svenska medborgare&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om avvisning och utvisning kan av konsttutionella skäl&lt;br&gt;inte få tillämpning på svenska medborgare utan måset begränsas till utlän-&lt;br&gt;ningar. Såvitt gäller svenska medborgare utgår kommittéen från att SÄPO-&lt;br&gt;kommittén enligt sina direktiv prövar frågan om personalkontrollsystemet&lt;br&gt;bör utvidgas, så att det tar sikte även på skyddet mot terrorism. Kommit-&lt;br&gt;tén föreslår vidare att det i särskild ordning utreds hur man skall komma&lt;br&gt;till rätta med fall då svenskt medborgarskap beviljas med falska uppgifter&lt;br&gt;som grund.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Inskränkningar, villkor och tvångsmedel när&lt;br&gt;avlägsnandebeslut ej kan verkställas&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Sverige tillämpar av tradition en vidsträckt asylrätt. Vi sänder i allmänhet&lt;br&gt;inte ens en utlänning som har begått ett våldsdåd av allvarligt slag till ett&lt;br&gt;land där han löper risk för politisk förföljelse eller ej är skyddad mot att&lt;br&gt;vidarebefordras till ett sådant land. Och vi verkställer aldrig en avvisning&lt;br&gt;eller en utvisning på ett sådant sätt att utlänningen riskerar dödsstraff,&lt;br&gt;kroppsstraff eller tortyr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén anser att dessa principer bör behållas. Det innebär att även&lt;br&gt;utlänningar som på goda grunder kan antas vara benägna att planera&lt;br&gt;terroristaktioner ibland måste tillåtas att stanna i Sverige av humanitära&lt;br&gt;skäl. Men i så fall måste vi också ha en ordning som gör det möjligt för oss&lt;br&gt;att effektivt övervaka dessa personer så länge de bedöms utgöra en fara för&lt;br&gt;svenska medborgare och utländska invandrares trygghet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För fall då ett beslut angående avvisning eller utvisning enligt terrorist-&lt;br&gt;lagstiftningen inte kan verkställas gäller för närvarande att regeringen får&lt;br&gt;föreskriva inskränkningar och villkor i fråga om utlänningens vistelseort,&lt;br&gt;byte av bostad och anställning samt anmälningsplikt. Under vissa förut-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sättningar kan vidare polisen besluta om husrannsakan, kroppsvisitation&lt;br&gt;eller kroppsbesiktning och domstol kan tillåta telefonavlyssning liksom&lt;br&gt;undersökning av brev m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är enligt kommitténs mening inte tillrådligt att avstå från regler av&lt;br&gt;sådant slag. Kommittén föreslår emellertid betydelsefulla förändringar i&lt;br&gt;regelsystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inskränkningar och villkor för vistelsen i Sverige — av exempelvis det&lt;br&gt;innehållet at utlänningen får vistas endast inom en bestämd kommun — är&lt;br&gt;till sin natur närmast avpassade för en kortare övergångstid om ett eller ett&lt;br&gt;par år, efter vars utgång man räknar med att utvisningsbeslutet skall kunna&lt;br&gt;verkställas. Får föreskrifterna längre varaktighet, blir de efter hand alltme-&lt;br&gt;ra svårhanterliga och efterlevnaden närmast omöjlig att effektivt kontrol-&lt;br&gt;lera. Givetvis ökar också påfrestningarna för den enskilde efter hand som&lt;br&gt;han kanske i många hänseenden anpassar sig till det svenska samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även för omgivningen och allmänheten kommer inskränkningarna med&lt;br&gt;tiden att te sig svårbegripliga. Ett antagande om en persons benägenhet att&lt;br&gt;medverka i terrorhandlingar får åtminstoen typiskt sett anses avta i styrka,&lt;br&gt;allteftersom tiden går utan att antagandet blir uttryckligen bekräftat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har av skäl som nu anförts allvarligt övervägt om det skulle&lt;br&gt;vara möjligt att införa en regel av innebörd att inskränkningar och villkor&lt;br&gt;för en utlännings vistelse i Sverige i här avsedda fall alltid skall upphöra att&lt;br&gt;gälla efter en viss tid. Kommittén har emellertid stannat för att den inte&lt;br&gt;kan ställa sig bakom en sådan ordning. Man måste räkna med att det efter&lt;br&gt;utgången av en sådan tid kan uppkomma allvarliga indikationer på att en&lt;br&gt;aktion av ett eller annat slag planeras, som medför att det snarast blir mer&lt;br&gt;angeläget än tidigare att begränsningar i rörelsefriheten upprätthålls.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Domstolsprövning efter tre år&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår i stället följande ordning. Regeringen skall även i&lt;br&gt;fortsättningen, i samband med inhibering av ett beslut om avlägsnande ur&lt;br&gt;riket av en presumtiv terrorist, kunna föreskriva inskränkningar och vill-&lt;br&gt;kor för utlänningens fortsatta vistelse här i landet i den mån starka skäl&lt;br&gt;talar för detta. Liksom nu skall ett sådant beslut föregås av förhandling i&lt;br&gt;saken inför domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut från regeringens sida om inskränkningar och villkor skall&lt;br&gt;enligt vad kommittén föreslår gälla bara under högst tre år. Bedöms det&lt;br&gt;som påkallat att föreskrifter gäller även för tiden därefter, skall en påtaglig&lt;br&gt;risk krävas för att utlänningen kommer att medverka till terroraktioner.&lt;br&gt;Detta innebär att omständigheterna måste vara sådana att det finns väl-&lt;br&gt;grundad anledning befara terrorhandlingar från utlänningens sida, t. ex. på&lt;br&gt;grund av att nya indikationer av allvarlig art har framkommit efter det&lt;br&gt;ursprungliga beslutet. Frågan om att meddela inskränkningar och villkor&lt;br&gt;för tiden efter treårsfristens utgång skall vidare prövas av allmän domstol&lt;br&gt;på ansökan av rikspolisstyrelsen, och domstolen skall kunna fastställa&lt;br&gt;sådana föreskrifter endast för tre år i sänder. Ofta torde det därvid — om&lt;br&gt;det över huvud taget bedöms föreligga skäl för fortsatta föreskrifter —&lt;br&gt;finnas anledning att låta dessa stanna vid åläggande av anmälningsplikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolens beslut skall efter överklagande från utlänningens eller riks-&lt;br&gt;polisstyrelsens sida kunna överprövas i vanlig ordning, dvs. av hovrätt och&lt;br&gt;— om prövningstillstånd meddelas — av högsta domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs forslag i denna del ligger i linje med principer som har&lt;br&gt;kommit till uttryck i avgöranden från högsta domstolen år 1989.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samma ordning med domstolsprövning efter tre år föreslår kommittén&lt;br&gt;när det gäller den särskilda befogenheten att använda tvångsmedel. Såda-&lt;br&gt;na medel skall vidare få tillgripas bara för att efterforska planering av brott&lt;br&gt;med minimistraff på två års fängelse. För andra fall får rättegångsbalkens&lt;br&gt;vanliga regler anses vara tillräckliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 sakens natur ligger att vissa sekretessregler måste gälla även för det nu&lt;br&gt;föreslagna domstolsförfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagtekniska frågor m. m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Terroristbestämmelserna bör enligt kommitténs mening liksom nu finnas i&lt;br&gt;en särskild lag vid sidan av utlänningslagen. De blir då lättare att överblic-&lt;br&gt;ka och tillämpningen kan kontrolleras bättre. En placering i utlännings-&lt;br&gt;lagen kan vidare tänkas negativt påverka den allmänna synen på denna&lt;br&gt;lag, som i övrigt präglas av en generös inställning beträffande utlänningars&lt;br&gt;möjlighet att vistas i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa skäl gör sig också gällande i fråga om de bestämmelser i utlän-&lt;br&gt;ningslagen som for närvarande ger möjlighet att besluta om utvisning eller&lt;br&gt;inskränkningar och villkor för vistelsen i Sverige, när det är påkallat av&lt;br&gt;hänsyn till rikets säkerhet. De bestämmelserna bör därför sammanföras&lt;br&gt;med terroristbestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den särskilda lagen kan med denna utgångspunkt inte längre kallas&lt;br&gt;terroristlag. Kommittén föreslår beteckningen ”Lag om särskild kontroll&lt;br&gt;av vissa utlänningar”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya lagen bör inte göras tidsbegränsad utan få permanent giltighet.&lt;br&gt;Parlamentarisk kontroll över tillämpningen kan ske genom att regeringen&lt;br&gt;årligen avger en skrivelse till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande regleringen kan vålla vissa problem för åklagarmyndig-&lt;br&gt;heterna, om brottsbalkens bestämmelser om straffansvar och bestämmel-&lt;br&gt;serna om utvisning är tillämpliga samtidigt. Har en allvarlig terroristhand-&lt;br&gt;ling begåtts i Sverige är det givetvis väsentligt att förundersökning omedel-&lt;br&gt;bart påbörjas och att straffprocessuella åtgärder vidtas, om lagföring skall&lt;br&gt;ske här i landet. Vidtas sådana åtgärder, kan dessa emellertid bli menings-&lt;br&gt;lösa och t. o. m. vålla komplikationer, om regeringen kort därefter beslutar&lt;br&gt;om utvisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår att frågan löses genom att en särskild bestämmelse&lt;br&gt;tas in i den aktuella lagstiftningen om krav på åtalstillstånd från regering-&lt;br&gt;en. Bestämmelsen bör få den innebörden att, om regeringen har tagit upp&lt;br&gt;en fråga om utvisning enligt den särskilda lagen, åtal inte får väckas utan&lt;br&gt;regeringens förordnande, innan regeringen har avgjort ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har vidare gjort en lagteknisk översyn av regleringen och&lt;br&gt;föreslår åtskilliga ändringar beträffande olika detaljfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 118&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Ikraftträdande&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1991. Redan meddelade&lt;br&gt;beslut om inskränkningar och villkor skall utan föregående domstolsbeslut&lt;br&gt;kunna tillämpas längst till den 1 juli 1991, om de inte har upphävts&lt;br&gt;dessförinnan.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Reservation&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Ledamoten Ingela Mårtensson har reserverat sig beträffande åtskilliga av&lt;br&gt;de frågor som kommittén har behandlat. Reservationen berör proceduren i&lt;br&gt;utvisningsärenden, inskränkningar och villkor, tvångsmedel, parlamenta-&lt;br&gt;risk insyn samt lagtekniska lösningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Terroristlagstiftningskommitténs förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om särskild kontroll av vissa utlänningar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § En utlänning, som inte skall avvisas eller utvisas enligt utlännings-&lt;br&gt;lagen (1989:529), får utvisas ur landet enligt denna lag, om det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. är påkallat av hänsyn till rikets säkerhet, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. med hänsyn till vad som är känt om utlänningens tidigare verksamhet&lt;br&gt;och övriga omständigheter kan befaras att han kommer att begå eller&lt;br&gt;medverka till brottslig gärning, som innefattar våld, hot eller tvång för&lt;br&gt;politiska syften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket 2 gäller inte i fråga om en sådan gärning i annan stat som&lt;br&gt;har övervägande karaktär av politiskt brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § En fråga om utvisning enligt 1 § prövas av regeringen. Frågan tas upp&lt;br&gt;på ansökan av rikspolisstyrelsen eller av regeringen självmant.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finner en polismyndighet, en länsstyrelse eller statens invandrarverk&lt;br&gt;anledning anta att ett beslut om utvisning enligt 1 § bör meddelas, skall&lt;br&gt;myndigheten genast göra anmälan om detta till rikspolisstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Om ärendet inte är synnerligen brådskande skall, innan beslut om&lt;br&gt;utvisning meddelas, yttrande inhämtas från statens invandrarverk och&lt;br&gt;förhandling hållas i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Beslut om utvisning skall förenas med förbud för utlänningen att&lt;br&gt;utan tillstånd av regeringen återvända till Sverige. Förbudet skall medde-&lt;br&gt;las för viss tid eller utan tidsbegränsning. I beslutet skall utlänningen, om&lt;br&gt;förbudet är tidsbegränsat, upplysas om vilken dag förbudet upphör att&lt;br&gt;gälla. Han skall vidare upplysas om den påföljd som överträdelse av&lt;br&gt;förbudet kan medföra enligt 24 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordnar regeringen att beslut om utvisning tills vidare inte skall&lt;br&gt;verkställas, meddelas förbud enligt första stycket i stället i anslutning till&lt;br&gt;beslut om verkställighet av utvisningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§ I ärenden enligt denna lag gäller i tillämpliga delar 4 kap. 13 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §§, 5 kap. 5§, 6 kap. 4§ andra stycket, 5§ andra stycket och 6 - 11 §§, 7&lt;br&gt;kap. 7 §, 8 kap. 1—6, 14 och 16 §§, 9 kap. 1 — 3 §§ samt 11 kap. 5 kap. och&lt;br&gt;6 §§ utlänningslagen (1989:529). Vid förhandling i ett ärende som enligt&lt;br&gt;denna lag handläggs av regeringen tillämpas dessutom 6 kap. 13§, 14§&lt;br&gt;andra stycket och 15 § utlänningslagen. För verkställighet av beslut om&lt;br&gt;utvisning skall regeringen meddela sådana anvisningar som avses i 4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § andra stycket utlänningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhandling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § I ärenden som enligt denna lag handläggs av regeringen får det&lt;br&gt;statsråd, som har till uppgift att föredra ärenden enligt lagen, eller den&lt;br&gt;tjänsteman som statsrådet bestämmer besluta om förhandling. Förhand-&lt;br&gt;lingen skall hållas vid Stockholms tingsrätt eller, om särskilda skäl talar&lt;br&gt;mot att förhandlingen hålls där, vid en annan allmän domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikspolisstyrelsen skall vara allmänt ombud vid förhandlingen med&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1990/91: 118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppgift att redogöra for de omständigheter som talar för att beslut enligt Prop. 1990/91: 118&lt;br&gt;denna lag bör meddelas och att lämna andra upplysningar som behövs för Bilaga 2&lt;br&gt;förhandlingens genomförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Tingsrätten får bestämma att även någon annan än utlänningen skall&lt;br&gt;höras vid en förhandling som avses i 6§. Åberopar någon av parterna&lt;br&gt;muntlig eller skriftlig bevisning, prövar rätten om bevisningen skall till-&lt;br&gt;låtas. Därvid tillämpas 35 kap. 7§ rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid förhandlingen skall noga utredas de omständigheter som kan inver-&lt;br&gt;ka på ärendets avgörande. Rikspolisstyrelsen skall beredas tillfälle att&lt;br&gt;ställa frågor till utlänningen och andra som skall höras i ärendet. Utlän-&lt;br&gt;ningen skall få tillfälle att ange sin ståndpunkt och att uttala sig om de&lt;br&gt;omständigheter som åberopas i ärendet. Genom frågor och påpekanden&lt;br&gt;skall rätten försöka avhjälpa otydligheter och ofullständigheter i de uppgif-&lt;br&gt;ter som lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvar och uppsikt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § En utlänning får tas i förvar om det är sannolikt att han kommer att&lt;br&gt;utvisas enligt denna lag eller beslut härom föreligger samt det skäligen kan&lt;br&gt;antas att han annars kommer att hålla sig undan eller bedriva brottslig&lt;br&gt;verksamhet i Sverige eller hans identitet är oklar. Är utlänningen under&lt;br&gt;sexton år, får han inte utan synnerliga skäl tas i förvar. Detsamma gäller&lt;br&gt;hans vårdnadshavare eller, om de är flera, en av dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under de förutsättningar som anges i första stycket kan en utlänning&lt;br&gt;ställas under uppsikt, om detta är tillräckligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Har frågan om utvisning ännu inte upptagits av regeringen, får riks-&lt;br&gt;polisstyrelsen besluta att en utlänning skall tas i förvar eller ställas under&lt;br&gt;uppsikt. Ett sådant beslut skall anmälas till regeringen. Det statsråd som&lt;br&gt;har till uppgift att föredra ärenden enligt denna lag skall snarast pröva om&lt;br&gt;åtgärden skall bestå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hinder mot verkställighet m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Om regeringen har beslutat om utvisning enligt denna lag men&lt;br&gt;hinder som anges i 8 kap. 1 — 4§§ utlänningslagen (1989:529) möter mot&lt;br&gt;att beslutet verkställs eller beslutet av annan särskild anledning inte bör&lt;br&gt;verkställas, skall regeringen förordna att verkställighet tills vidare inte får&lt;br&gt;ske (inhibition).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvisningsbeslutet och förordnandet om inhibition skall prövas på nytt&lt;br&gt;när det finns skäl till detta. Så länge utvisningsbeslutet fortfarande gäller&lt;br&gt;men ej har kunnat verkställas, skall rikspolisstyrelsen före utgången av&lt;br&gt;varje kalenderår efter det då beslutet meddelades anmäla hos regeringen&lt;br&gt;huruvida det finns skäl för omprövning av beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Skall ett beslut om utvisning enligt denna lag på grund av inhibition&lt;br&gt;tills vidare inte verkställas, får regeringen besluta om inskränkningar och&lt;br&gt;villkor för utlänningens vistelse i Sverige. Sådant beslut får avse vistelse-&lt;br&gt;ort, byte av bostad och anställning samt anmälningsplikt. Grundas utvis-&lt;br&gt;ningsbeslutet på 1 § första stycket 2, får regeringen också förordna att 19 —&lt;br&gt;22 § skall ha tillämpning i fråga om utlänningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket tillämpas på motsvarande sätt, om ett beslut om avvis-&lt;br&gt;ning eller utvisningen enligt utlänningslagen (1989:529) inte kan verkstäl-&lt;br&gt;las och det föreligger sådana omständigheter beträffande utlänningen som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avses i 1 § första stycket 1 eller 2 denna lag. Innan beslut enligt detta stycke Prop. 1990/91:118&lt;br&gt;meddelas skall förhandling hållas. Därvid tillämpas 6 och 7 §§. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Ett beslut av regeringen enligt 11 § gäller i längst tre år räknat från&lt;br&gt;dagen för beslutet om avlägsnande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Har regeringen inte förordnat om inhibition, skall ett beslut om&lt;br&gt;utvisning enligt denna lag verkställas så snart det kan ske. Verkställigheten&lt;br&gt;ankommer på rikspolisstyrelsen. Regeringen får dock förordna att verk-&lt;br&gt;ställigheten skall ske genom annan myndighets försorg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppkommer fråga om hinder mot verkställigheten får det statsråd som&lt;br&gt;har till uppgift att föredra ärenden enligt denna lag besluta att verkställig-&lt;br&gt;het inte skall ske innan regeringen med anledning av den uppkomna frågan&lt;br&gt;har prövat huruvida förordnande om inhibition skall meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inskränkningar, villkor och tvångsmedel enligt beslut av domstol&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Bedöms i fall som avses i 11 § påtaglig risk föreligga för att utlän-&lt;br&gt;ningen begår eller medverkar till brott mot rikets säkerhet eller brott som&lt;br&gt;anges i 1 § första stycket 2 efter utgången av den 12 § angivna treårsfristen,&lt;br&gt;får sådana inskränkningar och villkor för hans vistelse i Sverige som anges&lt;br&gt;i 11 § och som kan anses ändamålsenliga för att motverka risken meddelas&lt;br&gt;även för tid efter denna frists utgång. På motsvarande grunder får förord-&lt;br&gt;nas att 19 — 22 § skall ha tillämpning i fråga om utlänningen för sådan tid,&lt;br&gt;om risken avser brott som anges i 1 § första stycket 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor som avses i första stycket prövas av Stockholms tingsrätt på&lt;br&gt;ansökan av rikspolisstyrelsen. Beslut i sådan fråga skall meddelas för viss&lt;br&gt;tid, högst tre år räknat från den dag då beslutet skall böija tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om förfarandet vid rätten skall, utom i de hänseenden som anges&lt;br&gt;i fjärde stycket, gälla vad som är föreskrivet om mål som rör allmänt åtal&lt;br&gt;för brott för vilket lindrigare straff än fängelse två år är föreskrivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvångsmedel enligt 24 och 25 kap. rättegångsbalken får inte tillgripas.&lt;br&gt;Vad som föreskrivs i 14 kap. 5 § andra stycket andra meningen sekretessla-&lt;br&gt;gen (1980:100) tillämpas inte. I fråga om handling eller annat material&lt;br&gt;som enligt första stycket samma paragraf inte får lämnas ut till part&lt;br&gt;tillämpas inte heller 30 kap. 2 § första stycket första meningen rättegångs-&lt;br&gt;balken. En skriftlig berättelse eller en uppteckning eller upptagning av&lt;br&gt;berättelse som avses i 35 kap. 14 § rättegångsbalken får åberopas som&lt;br&gt;bevis. Rättens avgörande sker genom beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § 1 mål som avses i 14 § får rätten, om det finns skäl till det, meddela&lt;br&gt;beslut om inskränkningar och villkor för utlänningens vistelse i Sverige för&lt;br&gt;tiden till dess ärendet har avgjorts slutligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättens beslut i mål som avses i 14 § gäller omedelbart om annat inte&lt;br&gt;förordnas. Gäller då ärendet avgörs tidigare meddelat beslut om inskränk-&lt;br&gt;ningar eller villkor, får rätten bestämma att det nya beslutet skall börja&lt;br&gt;tillämpas först när giltighetstiden för det tidigare har gått ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Om det på grund av ändrade förhållanden finns skäl till det får&lt;br&gt;rikspolisstyrelsen på begäran av utlänningen häva eller ändra ett beslut&lt;br&gt;som rätten har meddelat enligt 14§. Styrelsen får också medge tillfällig&lt;br&gt;lättnad och vidta omedelbart erforderlig jämkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Ett beslut av rätten enligt 14 § upphör att gälla, om utvisningsbeslu- Prop. 1990/91: 118&lt;br&gt;tet verkställs eller upphävs. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda bestämmelser om tvångsmedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Bestämmelserna i 19 — 22 § tillämpas i fråga om en utlänning i den&lt;br&gt;mån regeringen eller allmän domstol har bestämt det enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Om det är av betydelse för att utröna om utlänningen eller en&lt;br&gt;organisation eller grupp som han tillhör eller verkar för planlägger eller&lt;br&gt;förbereder någon gärning som innebär våld, hot eller tvång för politiska&lt;br&gt;syften och som innefattar brott för vilket lindrigare straff än fängelse två år&lt;br&gt;inte är föreskrivet, får utlänningen underkastas husrannsakan, kroppsvisi-&lt;br&gt;tation eller kroppsbesiktning samt fingeravtryck och fotografi tas av ho-&lt;br&gt;nom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordnande om åtgärder enligt första stycket meddelas av rikspolissty-&lt;br&gt;relsen eller en polismyndighet. I fråga om sådana åtgärder gäller i övrigt 28&lt;br&gt;kap. rättegångsbalken i tillämpliga delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § För ett sådant ändamål som avses i 19 § första stycket kan rätten, om&lt;br&gt;det finns synnerliga skäl, meddela rikspolisstyrelsen eller en polismyndig-&lt;br&gt;het tillstånd enligt 27 kap. rättegångsbalken till hemlig teleavlyssning eller,&lt;br&gt;om det är tillräckligt, hemlig teleövervakning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten kan för ett sådant ändamål som avses i 19 § första stycket, om det&lt;br&gt;finns synnerliga skäl, även meddela rikspolisstyrelsen eller en polismyn-&lt;br&gt;dighet tillstånd att närmare undersöka, öppna eller granska post- eller&lt;br&gt;telegrafförsändelse, brev, annan sluten handling eller paket som har ställts&lt;br&gt;till eller avsänts från utlänningen och som påträffas vid husrannsakan,&lt;br&gt;kroppsvisitation eller kroppsbesiktning eller som finns hos post-, telegraf-,&lt;br&gt;järnvägs- eller annan befordringsanstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tillstånd som avses i andra stycket kan rätten förordna, att i tillståndet&lt;br&gt;avsedd försändelse, som ankommer till befordringsanstalt, skall kvarhållas&lt;br&gt;till dess den närmare undersökts, öppnats eller granskats. Förordnandet&lt;br&gt;skall innehålla underrättelse att meddelande om åtgärden inte får utan&lt;br&gt;tillstånd av den som har begärt åtgärden lämnas avsändaren, mottagaren&lt;br&gt;eller annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § Tillstånd som avses i 20 § skall meddelas att gälla för viss tid som&lt;br&gt;inte överstiger en månad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om tillstånd prövas av Stockholms tingsrätt på yrkande av riks-&lt;br&gt;polisstyrelsen eller en polismyndighet. Rättens avgörande sker genom&lt;br&gt;slutligt beslut. Sådant beslut går omedelbart i verkställighet. I fråga om&lt;br&gt;förfarandet tillämpas i övrigt 27 kap. rättegångsbalken på motsvarande&lt;br&gt;sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § En upptagning eller uppteckning som har gjorts vid hemlig teleav-&lt;br&gt;lyssning skall granskas snarast möjligt. Granskningen får inte utföras av&lt;br&gt;annan än rätten, rikspolisstyrelsen, polismyndighet eller åklagare. Innehål-&lt;br&gt;ler upptagningen eller uppteckningen något som inte är av betydelse för&lt;br&gt;det ändamål som har föranlett avlyssningen, skall den i denna del omedel-&lt;br&gt;bart förstöras efter granskningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En försändelse eller någon annan handling som omfattas av tillstånd&lt;br&gt;enligt 20 § får inte närmare undersökas, öppnas eller granskas av annan än&lt;br&gt;rätten, rikspolisstyrelsen, polismyndighet eller åklagare. En sådan hand-&lt;br&gt;ling skall undersökas snarast möjligt. När undersökningen har slutförts,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall en försändelse som finns hos befordringsanstalt tillställas den till &amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vilken försändelsen är ställd och en annan handling återlämnas till den hos &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vilken handlingen påträffats om den inte tas i beslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straff&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § Till fängelse i högst ett år eller, när omständigheterna är mildrande,&lt;br&gt;till böter döms&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den som hjälper en utlänning som är underkastad förbud enligt 4 § att&lt;br&gt;komma in i Sverige,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den som försöker hindra verkställighet av ett beslut om utvisning&lt;br&gt;enligt denna lag, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. en utlänning som bryter mot en sådan föreskrift som har meddelats&lt;br&gt;enligt 11 eller 14 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För försök eller förberedelse till brott som avses i första stycket 1 döms&lt;br&gt;till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fortsätter en utlänning under tid då han står under åtal för brott enligt&lt;br&gt;första stycket 3 att begå sådant brott, skall vad han gjort sig skyldig till före&lt;br&gt;varje åtal anses som ett särskilt brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 § Till fängelse i högst ett år eller, om brottet är ringa, till böter döms&lt;br&gt;en utlänning som återkommit till Sverige i strid mot ett för honom gällan-&lt;br&gt;de förbud enligt 4§. Detta gäller dock inte om utlänningen har flytt hit för&lt;br&gt;att undgå förföljelse som avses i 3 kap. 2 § utlänningslagen (1989:529).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ringa fall skall åtal för brott enligt första stycket inte väckas annat än&lt;br&gt;om det är påkallat från allmän synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 § Har regeringen tagit upp en fråga om utvisning enligt denna lag, får&lt;br&gt;åtal mot utlänningen inte väckas utan regeringens förordnande innan&lt;br&gt;regeringen avgjort ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 § Beslut av rikspolisstyrelsen i en fråga som avses i 16§ får inte&lt;br&gt;överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991, då lagen (1989:350) om&lt;br&gt;åtgärder för att förebygga våldsdåd med internationell bakgrund (terrorist-&lt;br&gt;lagen) skall upphöra att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 10 § andra stycket, 11 § första stycket samt 12 — 16 §§&lt;br&gt;tillämpas även när regeringen enligt 17§ första stycket terroristlagen&lt;br&gt;(1989:530), 73§ utlänningslagen (1980:376), 8§ lagen (1973:162) om sär-&lt;br&gt;skilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell&lt;br&gt;bakgrund eller 51 § tredje stycket utlänningslagen (1954:193) har förord-&lt;br&gt;nat att avvisnings- eller utvisningsbeslut ej skall verkställas. Bestämmel-&lt;br&gt;serna i 11 § andra stycket samt 12 — 16 §§ är tillämpliga också när beslut om&lt;br&gt;avvisning eller utvisning har meddelats enligt terroristlagen (1989:530)&lt;br&gt;eller utlänningslagen (1980:376) och när beslut om avvisning, förpassning,&lt;br&gt;förvisning eller utvisning har meddelats enligt utlänningslagen (1954:193).&lt;br&gt;Är någon vid ikraftträdandet underkastad inskränkningar och villkor för&lt;br&gt;vistelse i Sverige enligt äldre bestämmelser, gäller dock beslutet härom,&lt;br&gt;även om den i 12 § angivna treårsfristen har gått till ända, intill utgången&lt;br&gt;av juni 1991, om det ej har upphävts dessförinnan. Om bestämmelserna i&lt;br&gt;19-22§§ terroristlagen (1989:530) är tillämpliga på någon vid ikraftträ-&lt;br&gt;dandet, tillämpas bestämmelserna i 19 — 22 §§ denna lag på honom intill&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samma tidpunkt, om ej annat följer av förordnande som meddelas av Prop. 1990/91:118&lt;br&gt;regeringen. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av 23 § punkterna 1 och 2 samt 24§ likställs med förbud&lt;br&gt;och beslut om utvisning som där avses motsvarande beslut enligt äldre lag.&lt;br&gt;Med föreskrift enligt 23 § punkt 3 likställs motsvarande föreskrifter som&lt;br&gt;meddelats enligt äldre lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det i en lag eller i en annan författning hänvisas till en föreskrift som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya&lt;br&gt;bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanställning av remissyttranden över&lt;br&gt;terroristlagstiftningskommitténs betänkande&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1. Remissinstanserna&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Efter sedvanligt remissförfarande har yttrande över betänkandet avgivits&lt;br&gt;av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitiekanslern (JK), riksåklagaren (RÅ), domstolsverket, Svea hovrätt,&lt;br&gt;kammarrätten i Jönköping, Stockholms tingsrätt, överbefälhavaren, om-&lt;br&gt;budsmannen mot etnisk diskriminering (DO), statens invandrarverk, riks-&lt;br&gt;polisstyrelsen, länsstyrelsen i Stockholms län, länsstyrelsen i Kristianstads&lt;br&gt;län, juridiska fakulteten vid Lunds universitet, regeringsrättens ledamöter,&lt;br&gt;riksdagens ombudsmän, Sveriges advokatsamfund, Svenska avdelningen av&lt;br&gt;Internationella juristkommissionen och Svenska flyktingrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska sektionen av Amnesty International, Medborgarrättsrörelsen och&lt;br&gt;Svenska Röda Korset har avstått från att avge yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En skrivelse från Amnesty Internationel, UK, har tillförts ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2. Behövs en särskild terroristlagstiftning?&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kommittén anser att Sverige även i fortsättningen måste ha möjlighet att&lt;br&gt;avlägsna sådana utlänningar ur landet som på goda grunder bedöms repre-&lt;br&gt;sentera en fara för terrorhandlingar. Kommittén anser också att det inte är&lt;br&gt;möjligt att tillgodose detta intresse genom att enbart lita till den vanliga&lt;br&gt;utlänningslagstiftningens nuvarande regler. Kommittén lägger därför fram&lt;br&gt;ett förslag till ny terroristlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag till terroristlagstiftning har tillstyrkts eller i huvud-&lt;br&gt;sak lämnats utan erinran av en majoritet av remissinstanserna. Regerings-&lt;br&gt;rättens ledamöter har begränsat sitt yttrande till frågor om inskränkningar&lt;br&gt;och villkor samt rättsprövning. DO och Svenska Flyktingrådet avvisar en&lt;br&gt;särskild terroristlagstiftning. Juridiska fakulteten vid Lunds universitet är&lt;br&gt;kritisk mot den föreslagna utformningen på flera punkter men har ingen&lt;br&gt;invändning mot att det i svensk lag finns regler om utvisning av en&lt;br&gt;presumtiv terrorist under förutsättning att utlänningslagens regler om s. k.&lt;br&gt;politiska verkställighetshinder är tillämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;JK anför:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera åtgärder föreslås för att bemöta den kritik som bland annat riktats&lt;br&gt;mot reglerna om kommunarrest. Den uppmärksamhet som dessa regler&lt;br&gt;rönt på senare år torde främst bero på att en grupp kurder tillhörande&lt;br&gt;organisationen PKK varit föremål för restriktioner enligt dessa regler&lt;br&gt;sedan 1984. Den långa varaktighet som dessa inskränkningar kommit att&lt;br&gt;få — vilket förmodligen inte förutsetts när reglerna infördes — visar en&lt;br&gt;svaghet i det nuvarande regelsystemet. Det visar också på de stora svårig-&lt;br&gt;heter som den praktiska tillämpningen av dessa regler ständigt innebär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag noterar med tillfredsställelse att kommittén förslår särskilda regler i&lt;br&gt;syfte att säkerställa att dessa inskränkningar inte skall bli mera omfattande&lt;br&gt;än som är nödvändigt. Reglerna om tidsbegränsning och omprövning&lt;br&gt;innebär en klar förbättring jämfört med nu gällande ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÅ anser att ett grundläggande krav är att staten — så långt det är&lt;br&gt;möjligt och inom givna ramar for internationella åtaganden och grundlag&lt;br&gt;— tillhandahåller en lagstiftning som i görligaste mån hindrar att våldsdåd&lt;br&gt;begås i landet. RÅ delar kommitténs uppfattning att det inte är nödvändigt&lt;br&gt;att genomfora några genomgripande förändringar av nuvarande regler. RÅ&lt;br&gt;framhåller emellertid att avvägningen mellan rättstrygghet för medborgar-&lt;br&gt;na och kravet på rättssäkerhet måste finnas i förgrunden vid utarbetande&lt;br&gt;av denna typ av lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svea hovrätt anser att kommittén väl redogjort för bakgrunden till den&lt;br&gt;föreslagna lagstiftningen och de grannlaga intresseöverväganden som mås-&lt;br&gt;te göras. Hovrätten ansluter sig också i de flesta delar till kommitténs&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms tingsrätt finner förslagen som berör tingsrättens verksam-&lt;br&gt;hetsområde väl motiverade och väl utformade och har ej någon erinran&lt;br&gt;mot övriga delar av betänkandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överbejälhavaren framhåller:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överbefälhavaren tillstyrker kommitténs förslag till ny reglering av terro-&lt;br&gt;ristlagstiftningen. Detta gäller särskilt förslaget om att det s. k. organisa-&lt;br&gt;tionsrekvisitet tas bort samt att lagens tillämpningsområde utvidgas så att&lt;br&gt;även risken för terroraktioner utomlands kan beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DO, som i och för sig anser att kommitténs förslag är välgjort och&lt;br&gt;genomtänkt samt i stort sett bör kunna läggas till grund för lagstiftning, är&lt;br&gt;principiellt avvisande till lagstiftning mot terrorism och anför:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nu gällande terroristlag har åtminstone två särdrag, som gör den obehaglig&lt;br&gt;och vilka inte skulle godtas i vanliga rättsliga sammanhang. För det första&lt;br&gt;är den etniskt diskriminerande i det den vänder sig enbart mot utländska&lt;br&gt;medborgare. För det andra sätter den vanliga rättsprinciper ur spel i det&lt;br&gt;den tillåter att drastiska, om skarpa sanktioner minnande, åtgärder riktas&lt;br&gt;mot människor, vilka inte övertygats om något brott eller annan förkastlig&lt;br&gt;handlig eller beträffande vilka vanligt straffrättskipning satts ur spel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet upprepas det ofta framförda påståendet, att terrorismen&lt;br&gt;”under de senaste decennierna utvecklats till ett allvarligt internationellt&lt;br&gt;problem...”. Naturligtivs är det allvarligt, att oskyldiga människor helt&lt;br&gt;utanför den konflikt, som det gäller, skall drabbas av våld eller hot om&lt;br&gt;våld, men dessa händelser uppmärksammas i massmedia och av opinio-&lt;br&gt;nen på ett sätt som inte alls står i proportion till deras frekvens. En sådan&lt;br&gt;uppmärksamhet är i regel terroristernas syfte. De lidanden och skador,&lt;br&gt;som vållas är dock trots allvaret begränsade jämfört med vad som under&lt;br&gt;samma tid orsakas genom vanlig brottslighet eller exempelvis trafikolyc-&lt;br&gt;kor, väpnade konflikter eller statsdirigerad eller på annat sätt av regimer&lt;br&gt;initierad terror. Inte heller är det helt riktigt att beskriva terror och&lt;br&gt;terrorism som en modern företeelser. Den har blossat upp då och då under&lt;br&gt;olika tidevarv. Man kan erinra sig anarkisternas våldsdåd före första&lt;br&gt;världskriget eller dem som begicks av nazister och fascister efter detsam-&lt;br&gt;ma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är då knappast överraskande att terroristlagstiftningen under de&lt;br&gt;snart tjugo år, som en sådan funnits i Sverige använts i ytterst få fall och&lt;br&gt;rent praktiskt givit ett än magrare utbyte. — I många av fallen — troligtvis&lt;br&gt;de flesta — har utredningen varit av beskaffenhet att mycket väl ha kunnat&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;läggas till grund för åtal och fällande domar på fullbordade grova brott&lt;br&gt;eller förberedelse eller stämplig därtill. I några av fallen kvarstår tvivlet&lt;br&gt;huruvida terroristpresumptionen verkligen hade den bärighet, att utvis-&lt;br&gt;ningsbeslutet i efterhand framstår som riktigt eller ofrånkomligt. Man&lt;br&gt;frågar sig m.a. o. hur många av de verkställda besluten, som skulle ha&lt;br&gt;kunnat återkallas, om den de rörde blivit kvar i landet. I den mån det finns&lt;br&gt;några fall, där terroristpresumptionen var tillräckligt övertygande, men&lt;br&gt;vilka inte kunnat handläggas i den för brottmål stadgade ordningen, så&lt;br&gt;hade avvisning eller utvisning enligt utlänningslagens bestämmelser kunna&lt;br&gt;tillgripas, låt vara att dessa då krävt en smärre översyn. Jag återkommer&lt;br&gt;till den frågan och kommitténs överväganden i anslutning till den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis anser jag, att terroristlagstiftningen från böljan&lt;br&gt;framstod, som onödig och mer skadlig än nyttig samt, att under de år den&lt;br&gt;med företagna ändringar ägt bestånd intet inträffat, som föranlett mig till&lt;br&gt;en annan bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DO tillägger:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utlänningslagen 4 kap. 11 § får regeringen utvisa en utlänning eller&lt;br&gt;besluta om olika inskränkningar eller villkor för att kunna kontrollera&lt;br&gt;honom, när det behövs av hänsyn till rikets säkerhet. Kommittén menar,&lt;br&gt;att flertalet terroristbrott inte är brott mot rikets säkerhet och att lagrum-&lt;br&gt;met därför inte alltid kan användas mot den som befaras kunna begå&lt;br&gt;terrordåd. Med nuvarande skrivning av lagrummet har kommittén rätt.&lt;br&gt;Det är emellertid enligt min mening en brist, att man inte övervägt en&lt;br&gt;ändring 4 kap. 11 § hellre än tillskapandet av en speciell utvisning för&lt;br&gt;terrorister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är ju en gammal föreställning, att en stat kan utvisa en utlänning om&lt;br&gt;detta bedömes som önskvärt inte bara med hänsyn till rikets säkerhet utan&lt;br&gt;därför att det ligger i statens intresse. I svensk utlänningslagstiftning har&lt;br&gt;det således funnits en bestämmelse om s. k. politisk utvisning ända sedan&lt;br&gt;1914. — Det fanns emellertid inte något exempel på att bestämmelsen&lt;br&gt;skulle ha använts på flera årtionden, när diskussionen om införandet av&lt;br&gt;1973 års terrroristlagstiftning fördes. Några menade, och jag menar än, att&lt;br&gt;det skulle ha varit bättre att efter en eventuell översyn göra bruk av&lt;br&gt;institutet politisk utvisning i stället för att införa lagen om särskilda&lt;br&gt;åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund,&lt;br&gt;den s. k. terroristlagen (SFS 1973:162). Så blev det inte och därmed&lt;br&gt;förlorade den s. k. politiska utvisningen i betydelse. Det har därför varit tal&lt;br&gt;om att helt avskaffa denna möjlighet till utvisning och särskilt i samband&lt;br&gt;med att terroristbestämmelserna togs in i utlänningslagen 1976. Man&lt;br&gt;ansåg emellertid, att terroristlagen inte direkt tog sikte på fall av hot mot&lt;br&gt;rikets säkerhet och att regeringen därför borde ha kvar en möjlighet att&lt;br&gt;tillgripa politisk utvisning särskilt i tider av skärpta förhållanden, se prop.&lt;br&gt;1975/76:18 s 156. Politisk utvisning har därför överlevt i utlänningslagen&lt;br&gt;men med nuvarande i förhållande till tidigare starkt beskurna skick i det&lt;br&gt;dess användningsområde inskränkts till fall av hot mot rikets säkerhet&lt;br&gt;under det att den mer allmänt hållna hänvisningen till ”statens intresse”&lt;br&gt;togs bort i lagstiftningsomgången 1975 — 76.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag menar att man nu med lätthet kunnat återinföra denna utvisnings-&lt;br&gt;grund eventuellt med en stringentare formulering och på så vis kunna&lt;br&gt;slippa en särskilt utvisning av presumtiva terrorister. Straffprocessen och&lt;br&gt;en i detta hänseende restaturerad utlänningslag skulle ha varit tillfyllest.&lt;br&gt;Jag förslår, att man väljer den utvägen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens invandrarverk, som till fullo delar kommitténs uppfattning att&lt;br&gt;det måste finnas möjlighet att från landet avlägsna presumtiva terrorister,&lt;br&gt;menar också att den reglering som kommittén föreslår — förutom att i&lt;br&gt;formellt och språkligt hänseende motsvara högt ställda krav — på ett&lt;br&gt;lyckat sätt balanserar de intressen som gör sig gällande i sammanhanget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikspolisstyrelsen (SÄK) anser att kommittén på ett förtjänstfullt sätt&lt;br&gt;redogjort for gällande ordning och genomlyst de olika frågeställningar som&lt;br&gt;hänger samman med bekämpandet av terrorism.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Stockholms län anför:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen anser att kommitténs förslag till ändringar i lagstiftningen är&lt;br&gt;väl motiverade och väl avvägda. De undanröjer flertalet av de anledningar&lt;br&gt;till kritik som framförts i tidigare sammanhaang. Förfarande kvarstår med&lt;br&gt;viss modifiering bestämmelserna om kommunarrest och speciella tvångs-&lt;br&gt;medel gällande utländska medborgare. Dessa bestämmelser saknar mot-&lt;br&gt;svarighet i flertalet övriga länder. Länsstyrelsen finner ändock inte skäl att&lt;br&gt;nu ändra bestämmelserna utöver vad kommittén föreslagit. Ytterligare&lt;br&gt;ändringar kommer sannolikt att aktualiseras i samband med strävandena&lt;br&gt;till harmonisering av lagstiftningen inom EG inför 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Kristianstads län framhåller:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen delar kommitténs uppfattning att vi i Sverige måste vidta&lt;br&gt;åtgärder mot terrorism på en rad områden för att motverka inte bara att&lt;br&gt;terrordåd utförs här utan också att Sverige inte betraktas som ett land där&lt;br&gt;internationella terrorister och terrorgrupper kan finna en fristad eller ha en&lt;br&gt;bas för fortsatt verksamhet. Den svenska lagstiftningen måste därför vara&lt;br&gt;avpassad så att den tillgodoser både vårt nationella skyddsintresse och det&lt;br&gt;internationella skyddsintresse som Sverige bör upprätthålla som ett av&lt;br&gt;flera länder i ett internationellt samarbete mot terrorism.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska avdelningen av Internationella juristkommissionen anser att den&lt;br&gt;nu gällande ordningen inte står i överensstämmelse med internationella&lt;br&gt;konventioner och svensk grundlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska flyktingrådet anser att kommittén inte framlagt förslag som på&lt;br&gt;något väsentligt sätt rättar till de allvarliga brister som rådet anser finnas i&lt;br&gt;nuvarande lagstiftning, utan att föreslagna ändringar i stället förvärrar det&lt;br&gt;hot mot normal rättssäkerhet som lagen redan utgör. Rådet menar också&lt;br&gt;att det inte kan godtas att en lagstiftning av denna typ riktas speciellt mot&lt;br&gt;utländska medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3. Terroristbestämmelsernas lagtekniska placering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår att bestämmelserna om avlägsnande av presumtiva&lt;br&gt;terrorister och särskilda tvångsmedel behålls i en särskild lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast några remissinstanser yttrar sig särskilt i denna fråga. Statens&lt;br&gt;invandrarverk anser att det är en klar fördel att bestämmelserna återigen&lt;br&gt;samlas i en lag. DO, som i och för sig anser att särskilda terroristbestäm-&lt;br&gt;melser är onödiga, uttalar följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall man nu ha en särskild terroristlagstiftning, så är det utmärkt att den &amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;urskiljes från utlänningslagen, där den med en tillspetsad formulering hör &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lika lite hemma, som reglerna om väpnat rån skulle göra det i köplagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakulteten vid Lunds universitet anser att en särskild lag blir&lt;br&gt;svåröverskådlig, eftersom hänvisningar samtidigt måste göras till bestäm-&lt;br&gt;melser i utlänningslagen. Fakulteten tillägger:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett motiv som anförts för att regler om avlägsnande av terrorister skall&lt;br&gt;finnas i en särskild lag, har varit att bestämmelserna härom gjort utlän-&lt;br&gt;ningslagstiftningen komplicerad (SOU 1988:1 s. 186). Nu var det inte de&lt;br&gt;s. k. terroristbestämmelserna som gjorde den tidigare utlänningslagen&lt;br&gt;svåröverskådlig, utan i första hand den generella uppbyggnaden av den&lt;br&gt;gamla lagen. En regel om utvisning av terrorister kan fogas till 1989 års&lt;br&gt;utlänningslag utan att denna i något avseende förlorar i klarhet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4. Lagstiftningens grundläggande konstruktion&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De särskilda reglerna om avvisning och utvisning har alltsedan tillkomsten&lt;br&gt;av 1973 års terroristlag bildat grundvalen för terroristlagstiftningens til-&lt;br&gt;lämpningsområde. För närvarande innebär dessa regler (1 och 3 §§ i 1989&lt;br&gt;års terroristlag) att en utlänning kan avvisas eller utvisas om två förutsätt-&lt;br&gt;ningar är uppfyllda. Dels skall det finnas grundad anledning anta att han&lt;br&gt;tillhör eller verkar för en organisation eller grupp som, med hänsyn till vad&lt;br&gt;som är känt om dess verksamhet, kan befaras utanför sitt hemland använ-&lt;br&gt;da våld, hot eller tvång för politiska syften och därvid begå sådana gärning-&lt;br&gt;ar här i riket (organisationsrekvisitet). Dels skall det, med hänsyn till vad&lt;br&gt;som är känt om utlänningens föregående verksamhet eller i övrigt, förelig-&lt;br&gt;ga fara för att han själv här i riket medverkar till sådana handlingar (det&lt;br&gt;personliga rekvisitet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår att organisationsrekvisitet utmönstras ur terrorist-&lt;br&gt;lagstiftningen och att nuvarande bestämmelser om avvisning av en pre-&lt;br&gt;sumtiv terrorist upphävs. Frågan om avvisning i sådana fall skall i stället&lt;br&gt;bedömas enligt utlänningslagen. Kommittén förordar att grunden för ut-&lt;br&gt;visningav en presumtiv terrorist i huvudsak kommer att sammanfalla med&lt;br&gt;det personliga rekvisitet i den utformning som det har enligt 1989 års&lt;br&gt;terroristlag. Enligt kommittén skall även en risk för terroristhandlingar&lt;br&gt;utanför Sverige beaktas vid bedömningen av en eventuell utvisning, om&lt;br&gt;det inte är fråga om övervägande politiska brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker förslagen eller lämnar dem&lt;br&gt;utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÅ ställer sig bakom kommitténs förslag att utmönstra organisations-&lt;br&gt;rekvisitet samt avvisningsinstitutet ur terroristlagstiftningen. RÅ ansluter&lt;br&gt;sig även till kommitténs förslag beträffande det personliga rekvisitet, men&lt;br&gt;har synpunkter på den föreslagna utformningen av § 1 och anför:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En möjlighet att besluta om utvisning om detta är påkallat med hänsyn till&lt;br&gt;rikets säkerhet skulle inte strida mot 1951 års Genevekonvention, där&lt;br&gt;undantag finns från förbudet om utvisning på grund av skäl hänförliga till&lt;br&gt;den nationella säkerheten eller den allmänna ordningen (art. 32 i konven-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tionen). Det kan befaras att terroristverksamheten söker sig nya vägar som&lt;br&gt;vi i dag inte kan överblicka. Även detta förhållande talar för att det kan&lt;br&gt;vara av värde att ha en mer allmänt hållen regel. Kommittén har förordat&lt;br&gt;en annan lösning. Om den principlösningen godtas, finns enligt min me-&lt;br&gt;ning anledning att i någon mån utöka omfattningen av regelns tillämp-&lt;br&gt;ningsområde. Kommittén har i förslaget begränsat de gärningar som&lt;br&gt;nämns i 1 § 1 st. 2. till sådana gärningar som består av någon form av&lt;br&gt;våldsbrott. Som exempel nämner kommittén att rån omfattas av reglering-&lt;br&gt;en, om avsikten är att åtkomna penningmedel skall användas för politiska&lt;br&gt;syften. Man har däremot uteslutit t. ex. narkotikabrottslighet (s. 274). Det&lt;br&gt;kan — som kommittén nämner — antas att grövre former av narkotika-&lt;br&gt;brottslighet används som ett led i att finansiera terroristverksamhet. Något&lt;br&gt;skäl att göra skillnad mellan det av kommittén nämnda rånfallet och&lt;br&gt;narkotikabrottslighet finns inte enligt min mening. Det vore därför rimligt&lt;br&gt;att båda dessa typer av brottslighet kunde omfattas av lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag är tveksam till om det är nödvändigt att införa den föreslagna regeln&lt;br&gt;i 1 § 2 st. Kommittén pekar på att det för närvarande otvivelaktigt finns en&lt;br&gt;risk för en utveckling där medlemmar av internationella terroristorganisa-&lt;br&gt;tioner kan räkna med att finna en fristad under förutsättning att de inte&lt;br&gt;planerar terrordåd i Sverige. Vidare konstateras att det i förslaget uttryck-&lt;br&gt;ligen sägs att en ”brottslig gärning” skall kunna befaras för att terroristbe-&lt;br&gt;stämmelserna skall bli tillämpliga och att denna precisering inte är oviktig&lt;br&gt;från de aktuella synpunkterna (s. 200 f). Enligt 2 kap. 7 § brottsbalken skall&lt;br&gt;man vid tillämpningen av svensk straffrätt iaktta de begränsningar som&lt;br&gt;följer av ”allmänt erkända folkrättsliga grundsatser eller, enligt vad därom&lt;br&gt;är särskilt stadgat, av överenskommelse med främmande makt”, vilket&lt;br&gt;också kan vara av betydelse i sammanhanget. Kommittén menar vidare att&lt;br&gt;räckvidden av den föreslagna begränsningen till ”brottslig gärning” är&lt;br&gt;något osäker i avsaknad av svensk rättspraxis på området (s. 202). Mot&lt;br&gt;bakgrund av vad som nyss nämnts och då tillämpningen av terroristlag-&lt;br&gt;stiftningen ligger i regeringens hand och bestämmelserna enligt specialmo-&lt;br&gt;tiveringen till 1 § skall vara fakultativa finns enligt min mening inte vägan-&lt;br&gt;de skäl för att införa den föreslagna regeln i 1 § 2 st.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverket har ingen erinran mot att organisationsrekvisitet tas bort&lt;br&gt;och att terrordåd utanför Sverige beaktas. Enligt domstolsverket bör det&lt;br&gt;personliga rekvisitet inte vara alltför preciserat, eftersom man då uttryckli-&lt;br&gt;gen utpekar någon som presumtiv terrorist och därmed kan få svårigheter&lt;br&gt;att över huvud taget verkställa utvisningsbeslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska jlyktingrådet finner förslagen i denna del oacceptabla, eftersom&lt;br&gt;definitionen av en presumtiv terrorist enligt rådet därmed blir oprecis.&lt;br&gt;Flyktingrådet anser att även om politiska gärningar utomlands utesluts är&lt;br&gt;risken uppenbar att aktivitet i en befrielseorganisation i tredje världen kan&lt;br&gt;räknas som terrorism.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Jönköping anser att undantagsregeln om politiska brott&lt;br&gt;bör utgå och anför:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten delar kommitténs uppfattning att även risk för terrorak-&lt;br&gt;tioner utomlands skall kunna beaktas vid lagens tillämpning. Kommittén&lt;br&gt;anser att deltagande i befrielserörelser, organiserade uppror och liknande,&lt;br&gt;s. k. absolut-politiska brott, bör undantas från tillämpningsområdet. 1&lt;br&gt;författningsförslaget formuleras undantaget (1 § sista stycket) så att ”första&lt;br&gt;stycket 2 inte gäller i fråga om en sådan gärning i annan stat som har&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1990/91:118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övervägande karaktär av politiskt brott.” Enligt kammarrättens mening Prop. 1990/91:118&lt;br&gt;måste utgångspunkten vara att all terrorism skall bekämpas. Lagen måste Bilaga 3&lt;br&gt;kunna tillämpas även i de fall befrielserörelser tillgriper terrormetoder. En&lt;br&gt;ytterligare nackdel med den föreslagna undantagsregeln är att flertalet&lt;br&gt;terrordåd torde utgöra led i en verksamhet med politiska mål — hur&lt;br&gt;utopiska dessa än må vara. Varje presumtiv terrorist med annan stat som&lt;br&gt;mål skulle därför med visst fog kunna hävda att undantaget är tillämpligt&lt;br&gt;på honom. Undantagsregeln bör därför utgå. Om det av särskilda politiska&lt;br&gt;skäl anses påkallat att undanta någon från tillämpningen av lagen, torde&lt;br&gt;regeringen kunna avstå från att använda den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Kristianstads län tillstyrker förslagen i detta avsnitt men&lt;br&gt;gör följande tillägg:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är från flera utgångspunkter inte lämpligt att ”stämpla” en utlänning&lt;br&gt;som presumtiv terrorist. 1 den mån utlänningen avvisas med stöd av&lt;br&gt;utlänningslagen därför att han kan antas komma att begå brott i Sverige&lt;br&gt;kommer enligt kommittén en sådan stämpling inte att ske. Länsstyrelsen&lt;br&gt;ser detta som en fördel. I utvisningsfallen kan detta emellertid inte undvi-&lt;br&gt;kas. Rättssäkerhetsskäl talar här för att ett personligt rekvisit ställs upp.&lt;br&gt;Länsstyrelsen delar därvid den uppfattning som kommittén gett uttryck&lt;br&gt;för att de nuvarande reglerna i terroristlagen läggs till grund för utform-&lt;br&gt;ningen av rekvisitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med de förändringar av organisationsrekvisitet och det personliga rekvi-&lt;br&gt;sitet som kommittén föreslår konstaterar länsstyrelsen att den svenska&lt;br&gt;lagstiftningen också kommer att omfatta utländsk nationell terrorism.&lt;br&gt;Förändringen är som länsstyrelsen ser det inte betydelsefull bara från&lt;br&gt;principiella synpunkter utan också som en signal till den polisiära säker-&lt;br&gt;hetstjänsten att utvidga och fördjupa sin bevaknings- och uppfoljnings-&lt;br&gt;verksamhet beträffande sådana utlänningar och organisationer. Antalet&lt;br&gt;”intressanta objekt” for säkerhetspolisen torde öka inte endast i marginell&lt;br&gt;omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet ”politiskt brott” kan tyckas vara svepande och inte tillräckligt&lt;br&gt;preciserat. Man kan också ifrågasätta om detta begrepp som det tolkas i&lt;br&gt;annan lagstiftning i dag är direkt överförbart till terroristlagstiftningen.&lt;br&gt;Med hänsyn till att det är regeringen som skall tolka och avgöra denna&lt;br&gt;fråga torde emellertid inte någon närmare precisering vara behövlig eller&lt;br&gt;ens lämplig. Det förefaller länsstyrelsen både rimligt och angeläget att&lt;br&gt;staten Sverige förbehåller sig ett visst handlingsutrymme på detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska avdelningen av Internationella juristkommissionen har syn-&lt;br&gt;punkter på förutsättningarna for utvisning och anför:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då eventuellt beslut om utvisning av utlänning med tillämpning av denna&lt;br&gt;del av lagstiftningen omedelbart kommer att innebära ett allvarligt ingrepp&lt;br&gt;i den berörda personens möjligheter att i framtiden leva ett normalt liv, är&lt;br&gt;avdelningen av den uppfattningen att rekvisiten i denna delen bör vara&lt;br&gt;mer handfasta. En möjlig väg att gå är att utlänningen ifråga redan skall ha&lt;br&gt;begått eller medverkat till eller planerat utföra brottslig gärning av art som&lt;br&gt;anges i paragrafen. 1 vart fall bör det föreligga sannolika skäl för att&lt;br&gt;personen vidtagit dessa handlingar tidigare för att grund skall föreligga för&lt;br&gt;att anse att han kommer att begå handlingarna i framtiden. Avdelningens&lt;br&gt;ståndpunkt i denna del grundar sig på principen att de som omfattas av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagstiftningen måste av dess regler i förhand kunna utläsa sin rättsliga Prop. 1990/91: 118&lt;br&gt;status och position. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5. Inskränkningar och villkor när ett avlägsnandebeslut inte&lt;br&gt;kan verkställas&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Om ett beslut angående avvisning eller utvisning inte kan verkställas, får&lt;br&gt;regeringen föreskriva inskränkningar och villkor i fråga om utlänningens&lt;br&gt;vistelseort, byte av bostad och anställning samt anmälningsplikt. Sådana&lt;br&gt;föreskrifter får också meddelas när det behövs av hänsyn till rikets säker-&lt;br&gt;het (17 § i 1989 års terroristlag och 4 kap. 11 § utlänningslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår att regeringen även i fortsättningen, i samband med&lt;br&gt;inhibering av ett beslut om avlägsnande ur riket av en presumtiv terrorist,&lt;br&gt;skall kunna föreskriva inskränkningar och villkor för utlänningens fortsat-&lt;br&gt;ta vistelse här i landet. Liksom nu skall ett sådant beslut föregås av&lt;br&gt;förhandling i saken inför domstol. Kommittén föreslår vidare att beslut&lt;br&gt;om inskränkningar och villkor endast skall gälla under tre år. Om före-&lt;br&gt;skrifter skall kunna meddelas även för tiden därefter, skall en påtaglig risk&lt;br&gt;föreligga för terroraktioner från utlänningens sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de nu angivna frågorna har flertalet remissinstanser yttrat sig. En&lt;br&gt;majoritet anser att bestämmelserna om inskränkningar och villkor bör&lt;br&gt;behållas. Skilda synpunkter har framförts beträffande den föreslagna&lt;br&gt;treårs-regeln och förutsättningarna att efter den tiden bibehålla meddelade&lt;br&gt;föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;JK är i princip positiv till förslaget med treårs-regeln men är tveksam till&lt;br&gt;tanken på att en domstol skall svara för omprövningen. JK anför vidare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har berört de problem som kan uppstå för tingsrätten att få ett&lt;br&gt;fullgott bedömningsunderlag i dessa ärenden. Frågor kan exempelvis upp-&lt;br&gt;komma som rör rent utrikes- eller säkerhetspolitiska bedömningar. Kom-&lt;br&gt;mitténs överväganden hur dessa problem skall bemästras är inte överty-&lt;br&gt;gande. Jag anser att frågan bör prövas ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren hänvisar inledningsvis i dessa frågor till yttrande i underre-&lt;br&gt;miss från överåklagaren i Stockholm'.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De särskilda inskränkningar i rörelsefriheten och andra kontroll- och över-&lt;br&gt;vakningsåtgärder som kan aktualiseras i fall där ett avlägsnandebeslut inte&lt;br&gt;får verkställas är som jag ser det en nödvändig konsekvens av att man&lt;br&gt;tillåter personer som kan befaras föröva terroristbrott att kvarstanna i&lt;br&gt;landet. Bestämmmelserna om föreskrifter och tvångsmedel måste vägas&lt;br&gt;mot att det här generellt sett är fråga om synnerligen farliga personer som&lt;br&gt;egentligen inte alls borde få vistas inom riket. De principer som eljest&lt;br&gt;tillämpas i fråga om lika behandling av svenska och utländska medborgare&lt;br&gt;m. m. kan här inte anses göra sig gällande med någon särskild tyngd. Det är&lt;br&gt;svårt att överblicka konsekvenserna av de inskränkningar av de gällande&lt;br&gt;tvångsmedelsbestämmelserna som kommittén föreslår. Den föreslagna&lt;br&gt;treårsgränsen kan medföra en avsevärd försämring av kontrollmöjligheter-&lt;br&gt;na med tanke på svårigheterna att beträffande personer som är medvetna&lt;br&gt;om att de står under särskild bevakning påvisa sådana nya omständigheter&lt;br&gt;som uppfyller beviskravet på ”påtaglig risk” för terroraktioner. I realiteten&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skulle det kunna innebära att en utländsk terroristorganisation med en&lt;br&gt;karenstid av endast tre år skulle kunna etablera verksamhet i Sverige som&lt;br&gt;därefter inte löper någon större risk att störas av de särskilda tvångsme-&lt;br&gt;delsbestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÅ tillägger:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den föreslagna regeln i 14 § måste det föreligga en ”påtaglig risk” för&lt;br&gt;vissa angivna brott for att utlänningen skall få underkastas inskränkningar&lt;br&gt;eller villkor efter treårsfristens utgång. Detta innebär att det torde föreligga&lt;br&gt;stränga krav på bevisningen om de nya indikationer som enligt kommittén&lt;br&gt;måste ha framkommit efter det ursprungliga beslutet (s. 214). Jag förestäl-&lt;br&gt;ler mig att det i många fall kan bli svårt att uppnå kravet på bevisning i nu&lt;br&gt;angivet hänseende trots att det är uppenbart att ett beslut enligt 11 § skulle&lt;br&gt;behöva utsträckas efter treårsfristens utgång. Mot denna bakgrund anser&lt;br&gt;jag att formuleringen ”påtaglig risk” ställer beviskravet alltför högt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Jönköping anser att kommittén väl motiverat behovet&lt;br&gt;av regler om inskränkningar och villkor. Kammarrätten fortsätter:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten delar sålunda kommitténs uppfattning att behov föreligger&lt;br&gt;av frihetsinskränkande föreskrifter (och tvångsmedel i spaningssyfte) och&lt;br&gt;att en obligatorisk omprövning skall ske efter tre år. Omprövningen förut-&lt;br&gt;sätter att grunden för utvisningsbeslutet alltjämt består. Det är vid sådant&lt;br&gt;förhållande inte sakligt befogat att — såsom kommittén föreslår — for&lt;br&gt;bestämmelsernas tillämpning uppställa ett högre beviskrav i fråga om&lt;br&gt;risken for deltagande i terroraktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DO anser att ”vistelseinskränkning” i princip bör avskaffas och anför:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det institut, som med en missvisande term kommit att benämnas ”kom-&lt;br&gt;munarrest” har inspirerat många missförstånd och mycken kritik. Man&lt;br&gt;kan t. o. m. tala om en politisk belastning. Kritiken bygger ingalunda&lt;br&gt;enbart på missförstånden utan står på egna ben ur såväl medmänsklig som&lt;br&gt;rättslig synpunkt. Institutet förefaller dessutom föråldrat ur spanings- eller&lt;br&gt;kontrollteknisk synpunkt. Vill man veta var en person befinner sig vid en&lt;br&gt;viss tidpunkt, så är anmälningsplikt ett bra instrument, som inte förutsät-&lt;br&gt;ter att den plikten alltid fullgöres i samma polisdistrikt. Inte heller kan&lt;br&gt;man nuförtiden hindra människor från effektiv kommunikation med var-&lt;br&gt;andra genom att hålla dem i skilda kommuner. Det är kanske lättare&lt;br&gt;många gånger att kartlägga kontakterna om de som är under observation&lt;br&gt;kan träffas! Ja, så har jag hört erfarna polismän i Sverige och utomlands&lt;br&gt;resonera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Kristianstads län uttalar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt länsstyrelsens bedömning kan vi i Sverige inte helt avstå från sådana&lt;br&gt;åtgärder. Det gäller här ett fåtal utlänningar som har bedömts vara pre-&lt;br&gt;sumtiva terrorister och som därför utvisats från Sverige men ändå av&lt;br&gt;humanitära eller asylpolitiska skäl tillåts stanna kvar i landet. I den avväg-&lt;br&gt;ning som då görs måste våra egna — och internationella — skyddsintressen&lt;br&gt;få ta överhand. Risken for att en sådan ”avslöjad” presumtiv terrorist&lt;br&gt;fortsätter sin terroristiska verksamhet torde emellertid avklinga efter en&lt;br&gt;viss tid. Att tidsbegränsa föreskrifternas giltighet med möjlighet till för-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;längning förefaller därför vara väl motiverat. Länsstyrelsen tillstyrker såle- Prop. 1990/91:118&lt;br&gt;des förslaget. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakulteten vid Lunds universitet anser att kommittén inte redo-&lt;br&gt;visat några övertygande skäl för att reglerna om inskränkningar i en&lt;br&gt;utlännings rörelsefrihet skall bestå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges advokatsamfund anför:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samfundet accepterar bestämmelsen om anmälningsskyldighet, men anser&lt;br&gt;att den s. k. kommunarresten helt skall avskaffas. Att under avsevärd tid&lt;br&gt;ålägga en utlänning en sådan frihetsinskränkning till och med när en&lt;br&gt;kommande verkställighet av ett utvisningsbeslut inte rimligen kan förvän-&lt;br&gt;tas, strider mot vedertagna rättsprinciper särskilt som det inte gjorts&lt;br&gt;sannolikt, att kommunarresten verkligen är ett effektivt medel att förhind-&lt;br&gt;ra terroraktioner. Den liberala svenska utlänningspolitiken är enligt sam-&lt;br&gt;fundet ej skäl nog att Sverige som ensamt land skall ha omfattande särreg-&lt;br&gt;ler för utlänningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska avdelningen av Internationella juristkommissionen anser det&lt;br&gt;tveksamt om bestämmelserna om den s. k. kommunarresten över huvud&lt;br&gt;taget är godtagbar i en rättsstat, i vart fall om de skall gälla utan fastställd&lt;br&gt;tidsbegränsning. Om dessa bestämmelser skall finnas kvar, anser avdel-&lt;br&gt;ningen med hänvisning till 2 kap. 9§ regeringsformen att beslutet att&lt;br&gt;tillämpa dem redan från början skall fattas av domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska flyktingrådet anser att treårsregeln och rekvisitet ”påtaglig risk”&lt;br&gt;är helt otillräckliga som förstärkningar av rättssäkerheten. Flyktingrådet&lt;br&gt;ifrågasätter om ”kommunarrest” verkligen kan vara ett effektivt medel för&lt;br&gt;att förebygga terroristdåd och hänvisar till svårigheten att övervaka efter-&lt;br&gt;levnaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Amnesty International, UK, anser att restriktioner i fråga om en persons&lt;br&gt;rörelsefrihet alltid måste betraktas som ett frihetsberövande. Enligt Am-&lt;br&gt;nesty strider förslaget i denna del mot bl. a. den rätt till överprövning, som&lt;br&gt;slås fast i FN-konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,&lt;br&gt;även om ett beslut i fråga om sådana restriktioner får en begränsad giltig-&lt;br&gt;het.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6. Tvångsåtgärder i spaningssyfte&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1 de fall då ett beslut om avvisning eller utvisning av en presumtiv terrorist&lt;br&gt;inte verkställs av asylrättsliga eller humanitära skäl gäller för närvarande&lt;br&gt;enligt 1989 års terroristlag (17 och 19 —22 §§) att polisen kan besluta om&lt;br&gt;husrannsakan, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning och att domstol kan&lt;br&gt;tillåta telefonavlyssning liksom undersökning av brev m. m. Förutsättning-&lt;br&gt;en är att det bedöms vara av betydelse för att ta reda på om den berörda&lt;br&gt;organisationen eller gruppen planlägger eller förbereder något terroristdåd;&lt;br&gt;för telefonavlyssning och liknande åtgärder krävs synnerliga skäl. Någon&lt;br&gt;konkret brottsmisstanke behöver emellertid inte finnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén anser att bestämmelserna bör finnas kvar men föreslår&lt;br&gt;följande förändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvångsmedelsbestämmelsernas tillämplighet skall vara beroende av att&lt;br&gt;regeringen förordnar härom. En förutsättning för att i det särskilda fallet&lt;br&gt;tillgripa tvångsmedel skall vara att åtgärden bedöms ha betydelse för att&lt;br&gt;utröna om en organisation eller grupp planlägger eller förbereder en brotts-&lt;br&gt;lig gärning som innefattar våld, hot eller tvång for politiska syften och for&lt;br&gt;vilket minimistraffet är fängelse i två år. Befogenheten att använda tvångs-&lt;br&gt;medel bör tidsbegränsas till att gälla under tre år räknat från dagen for&lt;br&gt;utvisningsbeslutet. Förlängning skall kunna ske, om det finns en påtaglig&lt;br&gt;risk för terrordåd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av de remissinstanser som särskilt yttrat sig i dessa frågor har JK, RA,&lt;br&gt;Kammarrätten i Jönköping och länsstyrelsen i Kristianstads län uttalat sig&lt;br&gt;for att tvångsmedelsbestämmelserna behålls. DO, Sveriges advokatsam-&lt;br&gt;fund och Svenska Flyktingrådet anser att bestämmelserna skall avskaffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;JK framhåller att terroristlagstiftningens regler om tvångsmedel avviker&lt;br&gt;från de rättssäkerhetskrav som av tradition har brukat upprätthållas i vårt&lt;br&gt;land. JK anser dock att detta undantag kan accepteras eftersom reglerna&lt;br&gt;riktar sig mot en grupp personer som representerar en fara och som endast&lt;br&gt;av humanitära skäl tillåts stanna här. JK har därför ingen erinran mot den&lt;br&gt;föreslagna regleringen och menar att beslut om tvångsmedel enligt denna&lt;br&gt;lagstiftning med de nya rekvisit som nu föreslås endast lär komma i fråga i&lt;br&gt;undantagsfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÅ är tveksam till de förändringar som föreslås i 18 och 19 §§ samt&lt;br&gt;anför:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att behöva avvakta att regeringen beslutar i frågan kan på ett avgörande&lt;br&gt;sätt fördröja handläggningen. Att inskränka bruket av tvångsmedel till&lt;br&gt;synnerligen allvarliga fall inger betänkligheter —. Men hänsyn till att&lt;br&gt;terroristers verksamhet typiskt sett torde vara tämligen mångfacetterad&lt;br&gt;blir den föreslagna inskränkningen svår att överblicka. Något vägande skäl&lt;br&gt;för den föreslagna ordningen har inte givits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Kristianstads län anför:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag innebär en begränsning av nu gällande möjligheter for&lt;br&gt;polisen att vidta vissa tvångsåtgärder mot de av regeringen förklarade&lt;br&gt;presumtiva terroristerna. En redovisning av erfarenheterna av nuvarande&lt;br&gt;regler saknas. Det torde emellertid förhålla sig så att det i första hand är&lt;br&gt;reglerna om hemlig teleavlyssning eller hemlig teleövervakning som i&lt;br&gt;praktiken är polisens viktigaste spaningsverktyg. Här gäller redan i dag ett&lt;br&gt;krav på att domstolen prövar frågan och att synnerliga skäl måste förelig-&lt;br&gt;ga. Såvitt avser teleavlyssning och teleövervakning kan man därför anta att&lt;br&gt;det i praktiken inte kommer att i sak innebära någon större förändring.&lt;br&gt;Annorlunda är det däremot med polisens möjlighet att underkasta utlän-&lt;br&gt;ningen husrannsakan, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning. Eftersom&lt;br&gt;det inte har redovisats någon erfarenhet av dessa specifika åtgärder är det&lt;br&gt;svårt att ta ställning till den inskränkning som nu föreslås. Men möjligen är&lt;br&gt;det t. o. m. så att dessa regler inte använts överhuvudtaget. Länsstyrelsen&lt;br&gt;har emellertid därmed inte ställt sig bakom tanken på att dessa sistnämnda&lt;br&gt;tvångsåtgärder kan avvaras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges advokatsamfundet kan inte godta användning av tvångsmedel&lt;br&gt;vid sidan av regler som finns vid misstanke om brott. Inte heller juridiska&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fakulteten vid Lunds universitet och Svenska flyktingrådet kan acceptera de Prop. 1990/91: 118&lt;br&gt;särskilda reglerna om tvångsmedel och menar att den föreslagna reglering- Bilaga 3&lt;br&gt;en är diskriminerande. Svenska flyktingrådet hänvisar också till den ge-&lt;br&gt;nomgång av lagstiftningen som kommittén låtit göra, varvid flyktingrådet&lt;br&gt;konstaterar att endast Jugoslavien har motsvarande regler. Juridiska fakul-&lt;br&gt;teten uttalar vidare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några övertygande skäl för användning av tvångsmedel har överhuvudta-&lt;br&gt;get inte redovisats. Skall en särskild lagstiftning utfärdas för att bekämpa&lt;br&gt;terrorism bör den göras generellt tillämplig och även omfatta svenska&lt;br&gt;medborgare. Det finns nämligen en risk för att blotta existensen av terro-&lt;br&gt;ristlagstiftningen bidrar till främlingsfientliga strömningar. — För en gene-&lt;br&gt;rell tillämpning av regler om tvångsmedel talat det förhållandet, att i några&lt;br&gt;av de kända terroristärendena svenska medborgare varit involverade. —&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska avdelningen av Internationella juristkommissionen anser att&lt;br&gt;tidigare begångna brottsliga handlingar, medverkande i sådana eller att det&lt;br&gt;klart framgår av utredning m. m. att vederbörande utlänning planerar att&lt;br&gt;vidta brottsliga handlingar, bör vara utgångspunkt när det gäller möjlighe-&lt;br&gt;ten att vidta tvångsåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7. Beslutsorgan och förfaranderegler&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;7.1 Beslut om utvisning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om utvisning enligt terroristlagen fattas enligt nuvarande ordning&lt;br&gt;av regeringen. Beslutet skall föregås av förhandling, som i allmänhet äger&lt;br&gt;rum inför Stockholms tingsrätt. Kommittén föreslår att gällande ordning&lt;br&gt;behålls. Därutöver föreslår kommittén att domstolen åläggs en större ut-&lt;br&gt;redningsskyldighet och att utlänningen tillförsäkras rätt att i rimlig omfatt-&lt;br&gt;ning få åberopa egen bevisning. Vidare för kommittén fram det förslag från&lt;br&gt;den parlamentariska kommissionen med anledning av mordet på Olof&lt;br&gt;Palme som innebär att förhandling inte skall behöva hållas om ärendet är&lt;br&gt;synnerligen brådskande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;JK har instämt i kommitténs förslag men har vissa synpunkter i fråga&lt;br&gt;om domstolens roll:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de ytterst ingripande beslut som fattas enligt denna lagstiftning synes det&lt;br&gt;av rättssäkerhetsskäl värdefullt med en erfaren juristdomares bedömning.&lt;br&gt;Inte minst den erfarenhet av bevisvärdering som ordföranden besitter&lt;br&gt;borde, enligt min mening, utnyttjas. Det kan inte heller bortses ifrån att de&lt;br&gt;domare som utnyttjas som ordförande i dessa ärenden med tiden får en&lt;br&gt;övergripande kunskap och erfarenhet av terroristärenden som också borde&lt;br&gt;tillvaratas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag föreslår därför att de förslag som övervägts men avfärdats av kom-&lt;br&gt;mittén — främst möjligheten att utforma en särskild remiss till domstolen&lt;br&gt;där svar begärs på vissa specifika frågor — på nytt tas under övervägande.&lt;br&gt;Regeringen skulle givetvis inte vara bunden av domstolens bedömningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RA accepterar att förhandling kan undvaras, om ärendet är synnerligen&lt;br&gt;brådskande. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverket ifrågasätter om det inte skulle vara en mer ändamålsen-&lt;br&gt;lig ordning om beslutanderätten i terroristärenden överfördes från rege-&lt;br&gt;ringen till domstol. Enligt domstolsverket skulle ur rättssäkerhetssynpunkt&lt;br&gt;denna ordning vara att föredra och därmed skulle också enligt verket&lt;br&gt;regelsystemet uppfylla Sveriges internationella åtaganden samt de bestäm-&lt;br&gt;melser i regeringsformen som skyddar utlänningar. Domstolsverket har&lt;br&gt;också vissa synpunkter på domstolens roll enligt kommitténs förslag och&lt;br&gt;anför:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrätten har enligt kommitténs förslag tillagts en starkare ställning och&lt;br&gt;en mera aktiv roll än tidigare vid den förhandling som normalt sett skall&lt;br&gt;föregå ett regeringsbeslut om utvisning. Enligt domstolsverkets uppfatt-&lt;br&gt;ning är det emellertid en egendomlig ordning att förhandlingen skall äga&lt;br&gt;rum inför en domstol som ges en aktiv roll vid förhandlingen utan att&lt;br&gt;domstolen har något inflytande på hur ärendet slutligt skall bedömas. Om&lt;br&gt;beslutanderätten i terroristärenden överfördes till domstol skulle även i&lt;br&gt;detta avseende en mer tillfredsställande lösning uppnås. En tänkbar in-&lt;br&gt;vändning mot förslaget om domstolsprövning av terroristärenden är att de&lt;br&gt;aktuella fallen blir svårbedömda för domstolen, särskilt om utrikespolitis-&lt;br&gt;ka bedömningar kommer in i bilden. Det finns dock möjligheter för&lt;br&gt;domstolen att förordna sakkunnig eller till domstolen knyta expert som&lt;br&gt;ledamot av rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svea hovrätt, majoriteten, anser att domstol (Stockholms tingsrätt) bör&lt;br&gt;anförtros att pröva frågor om utvisning med rätt för utlänningen att få&lt;br&gt;saken överprövad. Hovrätten har med hänvisning till art. 13 i Internatio-&lt;br&gt;nal Convenant on Civil and Political Rights (FN-konventionen) samt till&lt;br&gt;art. 1 i Protokoll nr 7 till Europakonventionen anfört följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt båda konventionerna måste beslut om utvisning vara ”in accord-&lt;br&gt;ance with law”. Hovrätten vill ifrågasätta om inte detta innebär något mer&lt;br&gt;än att beslutet i och för sig måste vara lagligt grundat. Det torde inte räcka&lt;br&gt;att exempelvis i lag endast ange att regeringen har befogenhet att utvisa&lt;br&gt;utlänningar utan att också ange under vilka förutsättningar detta får ske.&lt;br&gt;Lagstiftningen skulle eljest skapa rättsosäkerhet och på så sätt i vart fall&lt;br&gt;strida mot andan i de båda konventionerna. Förutsättningarna för utvis-&lt;br&gt;ning måste därför anges så exakt som är möjligt och tillämpas objektivt vid&lt;br&gt;en eventuell prövning. Endast på så sätt skapas behövlig rättssäkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslaget har förutsättningarna för utvisning angetts relativt noga&lt;br&gt;och det är alltså gott. Men då det gäller tillämpningen bör allmän domstol,&lt;br&gt;med dess speciella kompetens i och dagliga arbete med lagtolkning och&lt;br&gt;bevisvärdering, ha bättre förutsättningar än regeringen — som förslaget&lt;br&gt;räknar med — att väga statsintresse mot enskild mans behov av rättssäker-&lt;br&gt;het. Vid prövning enligt den föreslagna lagen kan exempelvis de allmänna&lt;br&gt;reglerna om medverkan vid brott behöva tillämpas samt de objektiva&lt;br&gt;omständigheterna vid s. k. relativt-politiska brott bedömas. Hovrätten&lt;br&gt;anser det vara tveksamt om lagen kan tillämpas på det sätt som kommittén&lt;br&gt;anför med början på s. 239 n som skäl till att regeringen skall besluta i&lt;br&gt;dessa ärenden, nämligen: ”1 ett ärende av här aktuellt slag kan ställningsta-&lt;br&gt;gandet ytterst gälla exempelvis hur Sverige skall förhålla sig till en viss&lt;br&gt;organisation, dvs. om denna skall betraktas som terroristorganisation, som&lt;br&gt;en befrielserörelse eller som något däremellan. En sådan fråga är av utri-&lt;br&gt;kespolitisk snarare än av rättslig art.” Det kan ifrågasättas att en sådan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillämpning — där utrikespolitiska hänsyn väger tyngre än vad en objektiv&lt;br&gt;rättslig prövning leder fram till — är förenlig med de båda ovan angivna&lt;br&gt;konventionernas krav på rättssäkerhet vid prövning av utvisning. De&lt;br&gt;utrikespolitiska skälen kan dessutom tala för en domstolsprövning. Ge-&lt;br&gt;nom ett beslut i dessa ärenden läggs utanför regeringens kompetens bespa-&lt;br&gt;ras nämligen regeringen att komma i en kanske ömtålig förklaringsposi-&lt;br&gt;tion. Till detta kommer att regeringen av principiella skäl bör så litet som&lt;br&gt;möjligt befatta sig med löpande ärenden, i varje fall sådana i vilka enskild&lt;br&gt;mans rättssäkerhet ställs mot statsnytta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare har en utlänning som blir utvisad rätt enligt de båda konventio-&lt;br&gt;nerna ”to have his case reviewed”. I detta avseende brister förslaget.&lt;br&gt;Kommittén synes mena att Sverige i detta fall kan åberopa undantagsbe-&lt;br&gt;stämmelserna i de båda artiklarna. Hovrätten betvivlar att detta låter sig&lt;br&gt;göras generellt. I FN-konventionen görs undantag for fall ”where compel-&lt;br&gt;ling reasons of national security otherwise require” och i Europakonven-&lt;br&gt;tionen sägs att utvisning kan verkställas innan en omprövning kommer till&lt;br&gt;stånd när ”such expulsion is necessary in the interests of public order or is&lt;br&gt;grounded on reasons of national security”. I exempelvis fall där utvisning&lt;br&gt;sker enbart på den grunden att det kan befaras att utlänningen kommer att&lt;br&gt;medverka i terrcristhandlingar utanför Sveriges gränser torde Sverige inte&lt;br&gt;alltid kunna hävda ”national security” som skäl att vägra omprövning.&lt;br&gt;Ännu mindre kan detta skäl åberopas i de fall då det förordnas om&lt;br&gt;inhibition av verkställigheten. Det bör observeras att omprövningsrätten i&lt;br&gt;konventionerna inte förutsätter att nya fakta eller omständigheter kan&lt;br&gt;åberopas i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten föreslår att beslut — skall fattas av Stockholms tingsrätt, som&lt;br&gt;redan nu har erfarenhet av dylika ärenden, med rätt till överprövning.&lt;br&gt;Med hänsyn till dessa ärendens brådskande natur är hovrätten tveksam till&lt;br&gt;om en sak av detta slag skall kunna foras ända upp till högsta domstolen.&lt;br&gt;Dessutom kan det övervägas om inte redan rätten att fora den hovrätten&lt;br&gt;bör villkoras av prövningstillstånd. Lämpligen bör ett joursystem införas&lt;br&gt;både vid Stockholms tingsrätt och i hovrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Jönköping delar kommitténs mening att utvisningsbe-&lt;br&gt;slut i terroristärenden skall meddelas av regeringen men är av annan&lt;br&gt;mening när det gäller förslaget att behålla ordningen med förhandling i&lt;br&gt;domstol och anför:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En huvudprincip i svensk rättsordning är att den myndighet som skall&lt;br&gt;besluta i ett ärende också håller den förhandling och gör den bevisupptag-&lt;br&gt;ning som behövs. Inte minst rättssäkerhetsskäl talar for detta. Endast&lt;br&gt;undantagsvis och om mycket starka skäl föreligger, bör de olika funktio-&lt;br&gt;nerna skiljas åt. Beslutsfunktionen i terroristärenden tillkommer regering-&lt;br&gt;en, och några övertygande skäl har inte anförts som gör att förhandlingen&lt;br&gt;skall ombesörjas av domstol. Erforderlig sakkunskap att hålla förhandling&lt;br&gt;av aktuellt slag finns inom regeringskansliet. De tjänstemän som där&lt;br&gt;handlägger terroristärenden torde nämligen kunna förutsättas ha goda&lt;br&gt;förutsättningar att allsidigt och opartiskt utreda de omständigheter som är&lt;br&gt;av betydelse for den sakliga prövningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som skäl mot att förlägga en förhandling till domstol kan även anföras&lt;br&gt;följande. UtvisningsfÖrfarandet i terroristärenden avviker under alla om-&lt;br&gt;ständigheter från vad som gäller beträffande förfarandet vid allmän dom-&lt;br&gt;stol. Sålunda föreslår kommittén inskränkning i parts rätt enligt rätte-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gångsbalken att få ta del av allt processmaterial. Detta innebär ett väsent-&lt;br&gt;ligt, om än nödvändigt avsteg från de rättigheter som normalt tillkommer&lt;br&gt;en part. Domstols medverkan kan då felaktigt uppfattas som om förfaran-&lt;br&gt;det uppfyller de rättssäkerhetskrav som gäller i en process vid allmän&lt;br&gt;domstol. Härtill kommer att beslutet i utvisningsfrågan ytterst grundas på&lt;br&gt;politiska skäl och att domstol inte bör medverka i en process som är av&lt;br&gt;övervägande politisk natur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Kristianstads län tillstyrkte vid remissbehandlingen av&lt;br&gt;förslaget från den parlamentariska kommissionen med anledning av mor-&lt;br&gt;det på Olof Palme att förhandling bör hållas i regeringskansliet. Länssty-&lt;br&gt;relsen anför i föreliggande remissförfarande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen vidhåller sin tidigare uppfattning att det närmast leder tan-&lt;br&gt;ken fel för de inblandade då förhandlingen hålls inför domstol. Detta, att&lt;br&gt;den ”misstänkte” — och andra med honom — upplever förhandlingen&lt;br&gt;som en process som syftar till att avgöra ärendet i sak, kan inte vara&lt;br&gt;lämpligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det däremot gäller inför vilken myndighet förhandlingen skall hållas&lt;br&gt;kan länsstyrelsen naturligtvis acceptera en annan lösning än att förhand-&lt;br&gt;lingen hålls i regeringskansliet. Länsstyrelsen har emellertid inte något&lt;br&gt;annat förslag i frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag om beslutsordning innebär att polismyndigheten&lt;br&gt;och statens invandrarverk kan besluta om avvisning av presumtiva terro-&lt;br&gt;rister, medan beslut om utvisning förbehålls regeringen. Juridiska fakulte-&lt;br&gt;ten vid Lunds universitet ifrågasätter om det finns tillräckliga skäl för&lt;br&gt;denna särbehandling och fortsätter:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principiellt kan ett beslut om utvisning av presumtiva terrorister lika väl&lt;br&gt;meddelas av invandrarverket med möjlighet att överklaga beslutet till&lt;br&gt;regeringen. Är det angeläget, att beslutet omedelbart skall kunna verkstäl-&lt;br&gt;las, kan införas regler av innebörd att beslutet om utvisning kan verkställas&lt;br&gt;utan hinder av att det överklagas. För en sådan beslutsordning talar inte&lt;br&gt;minst rättssäkerhetsaspekter. En viktig garanti för ett rättssäkert beslut är&lt;br&gt;att prövningen kan äga rum i två instanser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges advokatsamfund hävdar att förhandling i tingsrätt alltid skall&lt;br&gt;äga rum innan regeringen prövar utvisning enligt terroristbestämmelserna&lt;br&gt;men att regeringen skall göra de utrikes- och säkerhetspolitiska övervägan-&lt;br&gt;dena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 Beslut om inskränkningar och villkor samt tvångsmedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår att regeringen även i fortsättningen skall fatta beslut&lt;br&gt;om inskränkningar och villkor för en utlänninges fortsatta vistelse här i&lt;br&gt;landet, om ett utvisningsbeslut i ett terroristärende inte kan verkställas.&lt;br&gt;Ett sådant beslut skall dock enligt förslaget endast gälla i tre år. För fortsatt&lt;br&gt;giltighet skall krävas beslut av allmän domstol efter ansökan av rikspolis-&lt;br&gt;styrelsen. Domstolens beslut skall efter överklagande från utlänningens&lt;br&gt;eller rikspolisstyrelsens sida kunna överprövas i vanlig ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande tvångsåtgärder i spaningssyfte föreslår kommittén samma&lt;br&gt;ordning, vilket innebär att även det inledande beslutet att tvångsmedel får&lt;br&gt;beslutas ankommer på regeringen. Regeringens beslut gäller i tre år. Under&lt;br&gt;den tiden får polismyndigheten och domstol förordna om tvångsmedel, om&lt;br&gt;inte utvisningsbeslutet hävs eller regeringen bedömer att tvångsmedel inte&lt;br&gt;får tillgripas. Om en befogenhet att använda tvångsåtgärder för tiden&lt;br&gt;därefter anses nödvändig måste enligt kommitténs förslag domstol medde-&lt;br&gt;la beslut om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverket anser att det ur rättssäkerhetssynpunkt är angeläget att&lt;br&gt;allmän domstol i stället för regeringen beslutar om inskränkningar och&lt;br&gt;villkor samt tvångsmedel såväl inledningsvis som efter viss tid. Enligt&lt;br&gt;domstolsverket kan det emellertid diskuteras om dessa ärenden skall kon-&lt;br&gt;centreras till Stockholms tingsrätt eller om andra överväganden skall gö-&lt;br&gt;ras. Domstolsverket tillägger:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då fråga uppkommer om att domstol skall besluta om inskränkningar,&lt;br&gt;villkor och tvångsmedel har utlänningen i fråga levt i Sverige i tre år under&lt;br&gt;kontroll och övervakning i många fall i viss kommun. Vid sådant förhål-&lt;br&gt;lande synes det mer naturligt att låta den domstol avgöra målet inom vars&lt;br&gt;domkrets utlänningen vistats (jfr 19 kap. 1 § tredje stycket RB). Vad gäller&lt;br&gt;förfarandet vid förhandlingen synes oundvikligt att vissa undantag görs&lt;br&gt;från de principer som normalt gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svea hovrätt, majoriteten, anser att domstol (Stockholms tingsrätt) bör&lt;br&gt;anförtros att pröva frågor om inskränkningar och villkor samt tvångsme-&lt;br&gt;del. Hovrätten tillägger:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med den beslutsordning hovrätten förordar blir det naturligt för domsto-&lt;br&gt;len att också besluta om inhibition, inskränkningar och villkor för utlän-&lt;br&gt;ningens vistelse i Sverige samt om tvångsmedel. Man slipper då den något&lt;br&gt;konstalde ordningen att först regeringen och sedan, efter tre år, domstol&lt;br&gt;beslutar om eventuella inskränkningar och villkor samt tvångsmedel. Hov-&lt;br&gt;rätten erinrar om justitirådet Bertil Bengtssons mening i det av kommit-&lt;br&gt;téns åberopade rättsfallet NJA 1989 s 131; han uppehöll sig vid det&lt;br&gt;otillfredsställande i att döma till frihetsstraff på grund av en föreskrift, när&lt;br&gt;domstolen saknar varje möjlighet att konstatera om föreskriften från bör-&lt;br&gt;jan bort meddelas och om den alltjämt ter sig befogad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Jönköping, majoriteten, avstyrker att domstol skall&lt;br&gt;pröva beslut om inskränkningar och villkor samt tvångsmedel och anför:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;---Kammarrätten delar inte uppfattningen att det är fråga om en helt&lt;br&gt;ny typ av bedömning. Eftersom utvisningsbeslutet förutsätts alltjämt gälla,&lt;br&gt;avser prövningen en person som fortfarande bedöms vara potentiell terro-&lt;br&gt;rist. Prövningen av utlänningens status i det hänseendet kan under inga&lt;br&gt;förhållanden övervältras på en domstol. Kammarrätten vill med skärpa&lt;br&gt;motsätta sig kommitténs resonemang i detta hänseende innebärande att&lt;br&gt;domstolen inte skulle vara bunden av regeringens ställningstagande i utvis-&lt;br&gt;ningsfrågan. Det kan inte bli tal om att domstol skall lägga utrikespolitiska&lt;br&gt;värderingar till grund för sitt ställningstagande. Även tanken på att s. k.&lt;br&gt;”utrikespolitisk expertis” skulle ingå i domstolen måste därför med be-&lt;br&gt;stämdhet avvisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Kristianstads län ifrågasätter om inte också det fortsatta Prop. 1990/91:118&lt;br&gt;beslutet om inskränkningar och villkor — ytterst — måste bli föremål för Bilaga 3&lt;br&gt;regeringens beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakulteten vid Lunds universitet anför:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunarrest skall enligt utredningens majoritet beslutas av regeringen.&lt;br&gt;Motivet härför är, att det skulle vara fråga om ett politiskt och inte ett&lt;br&gt;rättvist beslut. Denna utgångspunkt är i sig tvivelaktig. Om åtgärden skall&lt;br&gt;ses ur ”individualpreventiv” synpunkt, dvs. om man vill förhindra att en&lt;br&gt;viss utlänning begår ett politiskt våldsdåd därför att han kan misstänkas&lt;br&gt;vara presumtiv terrorist, är det naturligtvis fråga om ett rättsligt beslut.&lt;br&gt;Den rättstillämpande myndigheten har att avgöra, huruvida de i lagen&lt;br&gt;angivna rekvisiten föreligger. Det förefaller också föga logiskt, att en&lt;br&gt;domstol först efter tre år skall kunna ta ställning till frågan, som följaktli-&lt;br&gt;gen efter denna tidsperiod förvandlats till en rättslig fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall möjligheterna till kommunarrest kvarstå i den nya terroristlagstift-&lt;br&gt;ningen bör beslut härom därför meddelas av domstol i enlighet med de&lt;br&gt;förutsättningar i övrigt, som angives i lagförslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringsrättens ledamöter delar kommitténs uppfattning att det är&lt;br&gt;naturligt att regeringen i samband med ett utvisningsbeslut också med-&lt;br&gt;delar inskränkningar och villkor, om utvisningsbeslutet inte kan verkstäl-&lt;br&gt;las. Regeringsrättens ledamöter tillägger:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annorlunda ter det sig dock när man redan i samband med ett utvisnings-&lt;br&gt;beslut förutser att detta inte kommer att kunna verkställas inom överskåd-&lt;br&gt;lig tid och att de föreskrifter och villkor som meddelas sannolikt kommer&lt;br&gt;att gälla tills vidare. Det är i sådana fall inte givet att samma synsätt skall&lt;br&gt;anläggas som beträffande den principiella frågan om utlänningen är önsk-&lt;br&gt;värd i landet. — De risker för kompetenskonflikter m. m. som kommittén&lt;br&gt;anfört som skäl mot en domstolsprövning redan i samband med första&lt;br&gt;beslutet synes inte vara av så väsentligt annan art att de inte skulle kunna&lt;br&gt;bemästras på samma sätt som kommittén anfört beträffande domstolsbe-&lt;br&gt;sluten efter treårsperioden. — Tre år måste sägas vara en lång tid för i&lt;br&gt;adminstrativ ordning beslutade föreskrifter av detta ingripande slag. —&lt;br&gt;Prövningen av detta slag av frågor bör ankomma på allmän domstol&lt;br&gt;snarare än på förvaltningsdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges advokatsamfund anser att beslut om inskränkningar och villkor&lt;br&gt;redan från början skall beslutas av domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3 Omprövning av avlägsnandebeslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För fall då regeringen har beslutat att en utlänning skall avlägsnas med&lt;br&gt;stöd av terroristbestämmelserna men samtidigt förordnat om inhibition&lt;br&gt;föreskrivs för närvarande i 1989 års terroristlag att avvisnings- eller utvis-&lt;br&gt;ningsbeslutet samt förordnandet om inhibition skall prövas på nytt, när&lt;br&gt;det finns skäl till detta. Kommitténs föreslår att dessa bestämmelser be-&lt;br&gt;hålls. För att säkerställa att ett behov av omprövning uppmärksammas&lt;br&gt;anser kommittén att rikspolisstyrelsen skall åläggas att varje år till rege-&lt;br&gt;ringen anmäla om det finns skäl att vidmakthålla beslutet om avlägsnande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DO anser att omprövning bör ske regelbundet och utan att göras av-&lt;br&gt;hängigt av någon anmälan från rikspolisstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.4 Rättsprövning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut kan&lt;br&gt;en enskild part påkalla rättsprövning hos regeringsrätten av sådana beslut&lt;br&gt;av regeringen eller annan myndighet som innebär myndighetsutövning&lt;br&gt;och inte i ordinär väg kan komma under domstols prövning. Från lagens&lt;br&gt;tillämpningsområde har dock undantagits beslut om utlänningars vistelse i&lt;br&gt;riket. Lagen har tillkommit huvudsakligen för att säkerställa att Sveriges&lt;br&gt;förpliktelser enligt Europakonventionen om mänskliga rättigheter iakttas.&lt;br&gt;I kommitténs direktiv har berörts frågan om rättsprövningsinstitutet bör&lt;br&gt;utvidgas till att gälla vissa beslut enligt terroristbestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har inte ansett tillräckliga skäl föreligga för en isolerad&lt;br&gt;lösning på det område som kommittén har haft att behandla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverket anser att rättsprövning skulle kunna vara ett alternativ&lt;br&gt;om inte förslaget om domstolsprövning i första instans av terroristärenden&lt;br&gt;vinner gehör. I vart fall anser man att en utvidgning av lagen om rättspröv-&lt;br&gt;ning bör ske i fråga om beslut om inskränkningar och villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringsrättens ledamöter bedömer att rättsprövningsinstitutet inte&lt;br&gt;lämpar sig för en överprövning av regeringens beslut i frågor av utrikespo-&lt;br&gt;litisk eller säkerhetspolitisk natur. En rättsprövning av själva utvisnings-&lt;br&gt;beslutet kan därför, enligt ledamöterna, knappast bli meningsfull.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om särskild kontroll av vissa utlänningar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § En utlänning som inte avvisas eller utvisas enligt utlänningslagen&lt;br&gt;(1989:529), får utvisas ur landet enligt denna lag, om det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. behövs av hänsyn till rikets säkerhet, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. med hänsyn till vad som är känt om utlänningens tidigare verksamhet&lt;br&gt;och övriga omständigheter kan befaras att han kommer att begå eller&lt;br&gt;medverka till brottslig gärning som innefattar våld, hot eller tvång för&lt;br&gt;politiska syften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket 2 gäller inte när fara föreligger för sådan gärning i annan&lt;br&gt;stat som har övervägande karaktär av politiskt brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Beslut om utvisning meddelas av regeringen. Frågan tas upp på&lt;br&gt;ansökan av rikspolisstyrelsen eller av regeringen självmant.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en polismyndighet, en länsstyrelse eller statens invandrarverk finner&lt;br&gt;anledning att anta att ett beslut om utvisning enligt 1 § bör meddelas, skall&lt;br&gt;myndigheten anmäla detta till rikspolisstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Om ärendet inte är synnerligen brådskande skall yttrande inhämtas&lt;br&gt;från statens invandrarverk och förhandling hållas i ärendet vid en tings-&lt;br&gt;rätt, innan regeringen meddelar beslut om utvisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns skäl för det, skall yttrande inhämtas även från den tingsrätt&lt;br&gt;som håller förhandlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Beslut om utvisning skall förenas med förbud för utlänningen att&lt;br&gt;utan tillstånd av regeringen återvända till Sverige. Förbudet meddelas för&lt;br&gt;en viss tid eller utan tidsbegränsning. I beslutet skall utlänningen, om&lt;br&gt;förbudet är tidsbegränsat, upplysas om vilken dag förbudet upphör att&lt;br&gt;gälla. Han skall vidare upplysas om den påföljd som en överträdelse av&lt;br&gt;förbudet kan medföra enligt 24 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § I ärenden enligt denna lag gäller i tillämpliga delar 4 kap. 15 §, 5 kap.&lt;br&gt;5§, 6 kap. 4§ andra stycket, 5§ andra stycket och 6 — 11 §§, 7 kap. 7 §, 8&lt;br&gt;kap. 1—6, 14 och 16 §§, 9 kap. 1 — 3 §§ samt 11 kap. 5 och 6 §§ utlännings-&lt;br&gt;lagen (1989:529). Vid förhandling i ett ärende som enligt denna lag hand-&lt;br&gt;läggs av regeringen tillämpas dessutom 6 kap. 13 §, 14 § andra stycket och&lt;br&gt;15 § utlänningslagen. För verkställighet av ett beslut om utvisning skall&lt;br&gt;regeringen meddela sådana anvisningar som avses i 4 kap. 12 § andra&lt;br&gt;stycket utlänningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhandling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § I ärenden som enligt denna lag handläggs av regeringen, får det&lt;br&gt;statsråd som har till uppgift att föredra ärenden enligt lagen, eller den&lt;br&gt;tjänsteman som statsrådet bestämmer, besluta om förhandling och om&lt;br&gt;yttrande enligt 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhandlingen skall hållas vid Stockholms tingsrätt eller, om särskilda Prop. 1990/91:118&lt;br&gt;skäl talar mot att förhandlingen hålls där, vid en annan tingsrätt. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikspolisstyrelsen skall vid förhandlingen vara utlänningens motpart&lt;br&gt;med uppgift att dels redogöra för omständigheterna i ärendet, dels lämna&lt;br&gt;andra upplysningar som behövs för att genomföra förhandlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Tingsrätten får bestämma att även andra än utlänningen skall höras&lt;br&gt;vid förhandlingen. Om någon av parterna åberopar muntlig eller skriftlig&lt;br&gt;bevisning, prövar rätten om bevisningen skall tillåtas. Därvid tillämpas 35&lt;br&gt;kap. 7 § rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De omständigheter som kan inverka på hur ärendet blir avgjort skall&lt;br&gt;noga utredas vid förhandlingen. Rikspolisstyrelsen skall ges tillfälle att&lt;br&gt;ställa frågor till utlänningen och andra som hörs i ärendet. Utlänningen&lt;br&gt;skall få tillfälle att ange sin ståndpunkt och att uttala sig om de omständig-&lt;br&gt;heter som åberopas i ärendet. Genom frågor och påpekanden skall rätten&lt;br&gt;försöka avhjälpa otydligheter och ofullständigheter i de uppgifter som&lt;br&gt;lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvar och uppsikt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § En utlänning får tas i förvar, om det finns ett beslut om utvisning&lt;br&gt;enligt denna lag eller om det är sannolikt att ett sådant beslut kommer att&lt;br&gt;meddelas och det finns anledning anta att utlänningen annars kommer att&lt;br&gt;hålla sig undan eller bedriva brottslig verksamhet i Sverige eller hans&lt;br&gt;identitet är oklar. Om utlänningen är under sexton år, får han inte utan&lt;br&gt;synnerliga skäl tas i förvar. Detsamma gäller hans vårdnadshavare eller en&lt;br&gt;av dem, om de är flera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under de förutsättningar som anges i första stycket kan utlänningen&lt;br&gt;ställas under uppsikt, om detta är tillräckligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Om frågan om utvisning ännu inte har förts till regeringen, får rikspo-&lt;br&gt;lisstyrelsen besluta att utlänningen skall tas i förvar eller ställas under&lt;br&gt;uppsikt, även om förutsättningarna i 8§ inte är för handen. Ett sådant&lt;br&gt;beslut skall genast anmälas till regeringen. Det statsråd som har till uppgift&lt;br&gt;att föredra ärenden enligt denna lag skall snarast pröva om åtgärden skall&lt;br&gt;bestå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hinder mot verkställighet m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Om regeringen har beslutat om utvisning enligt denna lag men&lt;br&gt;hinder som anges i 8 kap. 1— 4§§ utlänningslagen (1989:529) möter mot&lt;br&gt;att beslutet verkställs eller om beslutet av någon annan särskild anledning&lt;br&gt;inte bör verkställas, skall regeringen förordna att verkställighet tills vidare&lt;br&gt;inte får ske (inhibition).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvisningsbeslutet och förordnandet om inhibition skall prövas på nytt&lt;br&gt;när det finns skäl till det. Så länge utvisningsbeslutet fortfarande gäller&lt;br&gt;men inte har kunnat verkställas, skall rikspolisstyrelsen före utgången av&lt;br&gt;varje kalenderår efter det då beslutet meddelades anmäla hos regeringen&lt;br&gt;huruvida det finns skäl för prövning av beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Regeringen får besluta att utlänningen på vissa tider skall anmäla sig&lt;br&gt;hos en polismyndighet (anmälningsplikt), om ett beslut om utvisning&lt;br&gt;enligt denna lag tills vidare inte skall verkställas på grund av inhibition.&lt;br&gt;Om utvisningsbeslutet grundas på 1 § första stycket 2, får regeringen också&lt;br&gt;besluta att 19 — 22 §§ skall tillämpas på utlänningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket tillämpas också, om ett beslut om avvisning eller utvis-&lt;br&gt;ning enligt utlänningslagen (1989:529) inte kan verkställas och det förelig-&lt;br&gt;ger sådana omständigheter beträffande utlänningen som avses i 1 § första&lt;br&gt;stycket 1 eller 2. Innan beslutet meddelas skall förhandling hållas. Om det&lt;br&gt;finns skäl för det, skall även yttrande inhämtas enligt 3§. Vid förhandling-&lt;br&gt;en tillämpas 6 och 7 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Ett beslut av regeringen enligt 11 § gäller i längst tre år räknat från&lt;br&gt;dagen för beslutet om avlägsnande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Om regeringen inte har förordnat om inhibition, skall ett beslut om&lt;br&gt;utvisning enligt denna lag verkställas så snart det kan ske. Rikspolisstyrel-&lt;br&gt;sen skall svara för verkställigheten. Regeringen får dock förordna att en&lt;br&gt;annan myndighet skall ombesörja verkställigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den verkställande myndigheten finner att verkställigheten inte kan&lt;br&gt;genomföras eller att ytterligare besked behövs, skall myndigheten under-&lt;br&gt;rätta regeringen om detta. Det statsråd som har till uppgift att föredra&lt;br&gt;ärenden enligt denna lag får besluta att verkställighet inte skall ske innan&lt;br&gt;regeringen har prövat huruvida förordnande om inhibition skall meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmälningsplikt och tvångsmedel efter beslut av domstol&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Bedöms i fall som avses i 11 § risk föreligga för att utlänningen begår&lt;br&gt;eller medverkar till brott mot rikets säkerhet eller brott som anges i 1 §&lt;br&gt;första stycket 2 efter utgången av den i 12§ angivna treårsfristen, får&lt;br&gt;anmälningsplikt beslutas även för tid efter denna frists utgång. På motsva-&lt;br&gt;rande grunder får förordnas att 19 —22 §§ skall tillämpas på utlänningen&lt;br&gt;för sådan tid, om risken avser brott som anges i 1 § första stycket 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor som avses i första stycket prövas av Stockholms tingsrätt på&lt;br&gt;ansökan av rikspolisstyrelsen. Beslut i sådan fråga skall meddelas för en&lt;br&gt;viss tid, högst tre år räknat från den dag då beslutet skall börja tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För förfarandet vid rätten gäller, utom i de hänseenden som anges i&lt;br&gt;fjärde stycket, vad som är föreskrivet om mål som rör allmänt åtal för&lt;br&gt;brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i sex måna-&lt;br&gt;der.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvångsmedel enligt 24 och 25 kap. rättegångsbalken får inte tillgripas.&lt;br&gt;Beträffande parts rätt att ta del av handlingar eller annat material i målet&lt;br&gt;gäller de begränsningar som följer av 14 kap. 5§ första stycket sekretessla-&lt;br&gt;gen (1980:100). Part har dock alltid rätt att ta del av beslut i målet. En&lt;br&gt;skriftlig berättelse eller en uppteckning eller upptagning av berättelse som&lt;br&gt;avses i 35 kap. 14§ rättegångsbalken får åberopas som bevis. Rättens&lt;br&gt;beslut får grundas även på material som parten inte har haft rätt att ta del&lt;br&gt;av.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § I de mål som avses i 14 § får rätten, om det finns skäl till det, besluta&lt;br&gt;om anmälningsplikt eller förordna om tillämpning av 19 — 22 §§ för tiden&lt;br&gt;till dess ärendet har avgjorts slutligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättens beslut i de mål som avses i 14 § gäller omedelbart, om inte något&lt;br&gt;annat förordnas. Om ett tidigare meddelat beslut gäller då ärendet avgörs,&lt;br&gt;får rätten bestämma att det nya beslutet skall börja tillämpas först när&lt;br&gt;giltighetstiden för det tidigare har gått ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Om det på grund av ändrade förhållanden finns skäl till det får&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rikspolisstyrelsen häva eller i for utlänningen förmånlig riktning ändra ett Prop. 1990/91:118&lt;br&gt;beslut som rätten har meddelat enligt 14 §. Styrelsen får också besluta om Bilaga 4&lt;br&gt;tillfällig lättnad och vidta omedelbart erforderlig jämkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Ett beslut av rätten enligt 14 § upphör att gälla, om utvisningsbeslu-&lt;br&gt;tet verkställs eller upphävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda bestämmelser om tvångsmedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Bestämmelserna i 19 — 22 §§ tillämpas i fråga om en utlänning i den&lt;br&gt;mån regeringen eller domstolen har bestämt det enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Utlänningen får underkastas husrannsakan, kroppsvisitation eller&lt;br&gt;kroppsbesiktning, om det är av betydelse for att utröna om utlänningen&lt;br&gt;eller en organisation eller grupp som han tillhör eller verkar för planlägger&lt;br&gt;eller förbereder någon gärning som innebär våld, hot eller tvång for poli-&lt;br&gt;tiska syften och som innefattar brott för vilket lindrigare straff än fängelse&lt;br&gt;två år inte är föreskrivet. Det är också tillåtet att ta fingeravtryck av&lt;br&gt;utlänningen och fotografera honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordnande om åtgärder enligt första stycket meddelas av rikspolissty-&lt;br&gt;relsen eller en polismyndighet. I fråga om sådana åtgärder gäller i övrigt 28&lt;br&gt;kap. rättegångsbalken i tillämpliga delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § För ett sådant ändamål som avses i 19 § första stycket kan rätten, om&lt;br&gt;det finns synnerliga skäl, meddela rikspolisstyrelsen eller en polismyndig-&lt;br&gt;het tillstånd enligt 27 kap. rättegångsbalken till hemlig teleavlyssning eller,&lt;br&gt;om det är tillräckligt, hemlig teleövervakning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten kan for ett sådant ändamål som avses i 19 § första stycket, om det&lt;br&gt;finns synnerliga skäl, även meddela rikspolisstyrelsen eller en polismyn-&lt;br&gt;dighet tillstånd att närmare undersöka, öppna eller granska post- eller&lt;br&gt;telegrafförsändelser, brev, andra slutna handlingar eller paket som har&lt;br&gt;ställts till utlänningen eller som avsänts från honom och som påträffas vid&lt;br&gt;husrannsakan, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning eller som finns hos&lt;br&gt;posten, telegrafen järnvägen eller annan befordringsanstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det tillstånd som avses i andra stycket kan rätten förordna att en&lt;br&gt;försändelse som avses i tillståndet och som ankommer till en befordrings-&lt;br&gt;anstalt, skall hållas kvar till dess den närmare undersökts, öppnats eller&lt;br&gt;granskats. Förordnandet skall innehålla underrättelse om att meddelande&lt;br&gt;om åtgärden inte får lämnas till avsändaren, mottagaren eller någon an-&lt;br&gt;nan, utan tillstånd av den som har begärt åtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § Det tillstånd som avses i 20 § skall meddelas att gälla för viss tid som&lt;br&gt;inte överstiger en månad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om tillstånd prövas av Stockholms tingsrätt på yrkande av riks-&lt;br&gt;polisstyrelsen eller en polismyndighet. Rättens beslut om tillstånd gäller&lt;br&gt;omedelbart. I fråga om förfarandet tillämpas i övrigt 27 kap. rättegångs-&lt;br&gt;balken på motsvarande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § En upptagning eller uppteckning som har gjorts vid hemlig teleav-&lt;br&gt;lyssning skall granskas snarast möjligt. Granskningen får utföras endast av&lt;br&gt;rätten, rikspolisstyrelsen, en polismyndighet eller en åklagare. Om upptag-&lt;br&gt;ningen eller uppteckningen innehåller något som inte är av betydelse för&lt;br&gt;det ändamål som har föranlett avlyssningen, skall den i denna del omedel-&lt;br&gt;bart förstöras efter granskningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En försändelse eller någon annan handling som omfattas av tillstånd&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt 20 § får inte närmare undersökas, öppnas eller granskas av någon&lt;br&gt;annan än rätten, rikspolisstyrelsen, en polismyndighet eller en åklagare. En&lt;br&gt;sådan handling skall undersökas snarast möjligt. När undersökningen har&lt;br&gt;slutförts, skall en försändelse som finns hos befordringsanstalt tillställas&lt;br&gt;den till vilken försändelsen är ställd och en annan handling återlämnas till&lt;br&gt;den hos vilken handlingen påträffats, om den inte tas i beslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straff&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § Till fängelse i högst ett år eller, när omständigheterna är mildrande,&lt;br&gt;till böter döms&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den som hjälper en utlänning som är underkastad förbud enligt 4 § att&lt;br&gt;komma in i Sverige,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den som hindrar eller försöker hindra verkställighet av ett beslut om&lt;br&gt;utvisning enligt denna lag, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. en utlänning som bryter mot anmälningsplikt som har beslutats enligt&lt;br&gt;11 eller 14 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För försök eller förberedelse till brott som avses i första stycket 1 döms&lt;br&gt;till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en utlänning under den tid då han står under åtal för brott enligt&lt;br&gt;första stycket 3 fortsätter att begå sådant brott, skall vad han gjort sig&lt;br&gt;skyldig till före varje åtal anses som ett särskilt brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 § Till fängelse i högst ett år eller, om brottet är ringa, till böter döms&lt;br&gt;en utlänning som uppehåller sig i Sverige fastän han enligt ett verkställt&lt;br&gt;beslut om utvisning enligt denna lag inte har haft rätt att återvända hit.&lt;br&gt;Detta gäller dock inte om utlänningen har flytt hit för att undgå förföljelse&lt;br&gt;som avses i 3 kap. 2§ utlänningslagen (1989:529).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ringa fall skall åtal för brott enligt första stycket inte väckas annat än&lt;br&gt;om det är påkallat från allmän synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övriga bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 § Om regeringen handlägger ett ärende om utvisning enligt denna lag,&lt;br&gt;får åtal inte utan regeringens medgivande väckas mot utlänningen innan&lt;br&gt;regeringen avgjort ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 § Beslut av rikspolisstyrelsen i en fråga som avses i 16 § får inte&lt;br&gt;överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991, då lagen (1989:530) om åtgärder&lt;br&gt;för att förebygga våldsdåd med internationell bakgrund (terroristlag) skall&lt;br&gt;upphöra att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 10 § andra stycket, 11 § första stycket samt 12 — 16 §§&lt;br&gt;tillämpas även när regeringen enligt 17§ första stycket terroristlagen&lt;br&gt;(1989:530), 73§ utlänningslagen (1980:376), 8§ lagen (1973:162) om sär-&lt;br&gt;skilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell&lt;br&gt;bakgrund eller 51 § tredje stycket utlänningslagen (1954:193) har förord-&lt;br&gt;nat att avvisnings- eller utvisningsbeslut ej skall verkställas. Bestämmel-&lt;br&gt;serna i 11 § andra stycket samt 12 - 16 §§ är tillämpliga också när beslut om&lt;br&gt;avvisning eller utvisning har meddelats enligt terroristlagen (1989:530)&lt;br&gt;eller utlänningslagen (1980:376) och när beslut om avvisning, förpassning,&lt;br&gt;förvisning eller utvisning har meddelats enligt utlänningslagen (1954:193).&lt;br&gt;Är någon vid ikraftträdandet underkastad anmälningsplikt enligt äldre&lt;br&gt;bestämmelser, gäller dock beslutet härom, även om den i 12 § angivna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;treårsfristen har gått till ända, intill utgången av december 1991, om det ej&lt;br&gt;har upphävts dessförinnan. Om bestämmelserna i 19 — 22 §§ terroristlagen&lt;br&gt;(1989:530) är tillämpliga på någon vid ikraftträdandet, tillämpas bestäm-&lt;br&gt;melserna i 19 — 22§§ denna lag på honom intill samma tidpunkt, om ej&lt;br&gt;annat följer av förordnande som meddelas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av 23 § punkterna 1 och 2 samt 24§ likställs med förbud&lt;br&gt;och beslut om utvisning som där avses motsvarande beslut enligt äldre lag.&lt;br&gt;Med föreskrift enligt 23 § punkt 3 likställs motsvarande föreskrifter som&lt;br&gt;meddelats enligt äldre lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det i en lag eller i en annan författning hänvisas till en föreskrift som&lt;br&gt;har ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya&lt;br&gt;bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;128&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 4 kap. 11 och 14 §§, 6 kap. 2 och 3 §§, 7 kap. 15&lt;br&gt;och 16 §§, 8 kap. 10 och 12 §§, 10 kap. 3 och 4 §§, rubriken närmast före 4&lt;br&gt;kap. 11 § utlänningslagen (1989:529) samt övergångsbestämmelserna till&lt;br&gt;nämnda lag skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvisning av hänsyn till rikets sä- Utvisning i vissa andra fal!&lt;br&gt;kerhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;H§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om utvisning av hänsyn till rikets&lt;br&gt;säkerhet och på grund av befarad&lt;br&gt;brottslighet som innefattar våld, hot&lt;br&gt;eller tvång för politiska syften finns&lt;br&gt;bestämmelser i lagen (1991:000)&lt;br&gt;om särskild kontroll av vissa utlän-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det behövs av hänsyn till ri-&lt;br&gt;kets säkerhet, får regeringen utvisa&lt;br&gt;en utlänning eller besluta om in-&lt;br&gt;skränkningar och villkor i fråga om&lt;br&gt;utlänningens vistelseort, byte av bo-&lt;br&gt;stad och anställning samt anmäl-&lt;br&gt;ningsplikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ärenden enligt första stycket&lt;br&gt;skall JÖrhandling hållas. Därvid&lt;br&gt;tillämpas reglerna om förhandling i&lt;br&gt;6 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När statens invandrarverk beslutar om avvisning eller utvisning, får&lt;br&gt;beslutet förenas med förbud för utlänningen att under viss tid återvända&lt;br&gt;till Sverige utan tillstånd av invandrarverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En dom eller ett beslut om utvis-&lt;br&gt;ning enligt 7 eller 11 § skall innehål-&lt;br&gt;la förbud för utlänningen att åter-&lt;br&gt;vända till Sverige under viss tid el-&lt;br&gt;ler utan tidsbegränsning. I domen&lt;br&gt;eller beslutet skall utlänningen upp-&lt;br&gt;lysas om vilken dag förbudet upp-&lt;br&gt;hör att gälla och om den påföljd&lt;br&gt;som överträdelse av förbudet kan&lt;br&gt;medföra enligt 10 kap. 4§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En dom eller ett beslut om utvis-&lt;br&gt;ning på grund av brott skall innehål-&lt;br&gt;la förbud för utlänningen att åter-&lt;br&gt;vända till Sverige under viss tid el-&lt;br&gt;ler utan tidsbegränsning. I domen&lt;br&gt;eller beslutet skall utlänningen upp-&lt;br&gt;lysas om vilken dag förbudet upp-&lt;br&gt;hör att gälla och om den påföljd&lt;br&gt;som överträdelse av förbudet kan&lt;br&gt;medföra enligt 10 kap. 4§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utlänning som har fyllt sexton år får tas i förvar om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. hans identitet är oklar vid ankomsten till Sverige eller när han däref-&lt;br&gt;ter ansöker om uppehållstillstånd och han inte kan göra sannolikt att den&lt;br&gt;identitet han uppger är riktig samt hans rätt att få resa in i eller vistas i&lt;br&gt;Sverige inte kan bedömas ändå, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det är nödvändigt för att en utredning om hans rätt att stanna i&lt;br&gt;Sverige skall kunna genomföras, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:523.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. det är sannolikt att han kom-&lt;br&gt;mer att avvisas eller utvisas enligt 4&lt;br&gt;kap. 1 — 3 eller 11 § eller fråga upp-&lt;br&gt;kommer om verkställighet av ett&lt;br&gt;beslut om avvisning eller utvisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. det är sannolikt att han kom-&lt;br&gt;mer att avvisas eller utvisas enligt 4&lt;br&gt;kap. 1, 2 eller 3§ eller fråga upp-&lt;br&gt;kommer om verkställighet av ett&lt;br&gt;beslut om avvisning eller utvisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om förvar enligt första stycket 3 får meddelas endast om det med&lt;br&gt;hänsyn till utlänningens personliga förhållanden eller övriga omständighe-&lt;br&gt;ter finns anledning att anta att han annars kommer att hålla sig undan eller&lt;br&gt;bedriva brottslig verksamhet i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utlänning under sexton år får&lt;br&gt;tas i förvar endast om det är sanno-&lt;br&gt;likt att han kommer att avvisas el-&lt;br&gt;ler utvisas enligt 4 kap. 1 — 3 eller&lt;br&gt;77 § eller fråga uppkommer om&lt;br&gt;verkställighet av ett beslut om av-&lt;br&gt;visning eller utvisning och det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utlänning under sexton år får&lt;br&gt;tas i förvar endast om det är sanno-&lt;br&gt;likt att han kommer att avvisas el-&lt;br&gt;ler utvisas enligt 4 kap. 7, 2 eller 3§&lt;br&gt;eller fråga uppkommer om verk-&lt;br&gt;ställighet av ett beslut om avvisning&lt;br&gt;eller utvisning och det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. finns en uppenbar risk för att han annars håller sig undan och&lt;br&gt;därigenom äventyrar en förestående verkställighet som inte bör fördröjas,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. finns anledning att anta att han annars bedriver brottslig verksamhet i&lt;br&gt;Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är under sexton år får inte tas i förvar om det är tillräckligt att&lt;br&gt;han ställs under uppsikt enligt bestämmelserna i 5 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett barn under sexton år skulle komma att skiljas från sin vårdnads-&lt;br&gt;havare eller, om de är flera, en av dem genom att vårdnadshavaren eller&lt;br&gt;barnet tas i förvar får åtgärden vidtas endast om det finns synnerliga skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om statens invandrarverk efter omprövning eller på grund av en ny&lt;br&gt;ansökan beviljar en utlänning uppehållstillstånd, får verket samtidigt upp-&lt;br&gt;häva ett beslut om avvisning eller utvisning. Meddelar invandrarverket ett&lt;br&gt;tidsbegränsat uppehållstillstånd utan att upphäva beslutet om avvisning&lt;br&gt;eller utvisning, får detta inte verkställas medan tillståndet gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverket får dock inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. upphäva en domstols dom el-&lt;br&gt;ler beslut om utvisning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. upphäva regeringens beslut om&lt;br&gt;utvisning enligt 4 kap. ll§, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. meddela uppehållstillstånd för&lt;br&gt;den som har utvisats genom en så-&lt;br&gt;dan dom eller ett sådant beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverket får dock inte&lt;br&gt;upphäva en domstols dom eller be-&lt;br&gt;slut om utvisning eller meddela up-&lt;br&gt;pehållstillstånd för den som har ut-&lt;br&gt;visats genom en sådan dom eller ett&lt;br&gt;sådant beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om regeringen finner att en dom&lt;br&gt;eller ett beslut om utvisning på&lt;br&gt;grund av brott eller ett beslut om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om regeringen finner att en dom&lt;br&gt;eller ett beslut om utvisning på&lt;br&gt;grund av brott inte kan verkställas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:523.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utvisning enligt 4 kap. 11 § inte kan&lt;br&gt;verkställas eller om det annars&lt;br&gt;finns särskilda skäl for att beslutet&lt;br&gt;inte längre skall gälla, får regering-&lt;br&gt;en upphäva avgörandet helt eller&lt;br&gt;delvis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller om det annars finns särskilda&lt;br&gt;skäl för att beslutet inte längre skall&lt;br&gt;gälla, får regeringen upphäva avgö-&lt;br&gt;randet helt eller delvis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om domen eller beslutet om utvisning inte upphävs kan, i fall som avses&lt;br&gt;i första stycket, ett tidsbegränsat uppehållstillstånd och arbetstillstånd&lt;br&gt;meddelas av regeringen. Utvisningsbeslutet får inte verkställas medan&lt;br&gt;tillståndet gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1O§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövning av en ansökan om&lt;br&gt;som skall avvisas eller utvisas enligt&lt;br&gt;får statens invandrarverk besluta om&lt;br&gt;beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får, vid prövning av&lt;br&gt;en fråga om upphävande av en&lt;br&gt;domstols dom eller beslut om utvis-&lt;br&gt;ning eller vid omprövning av ett be-&lt;br&gt;slut om utvisning enligt 4 kap. 11 §,&lt;br&gt;besluta om inhibition av det tidiga-&lt;br&gt;re meddelade beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppehållstillstånd från en utlänning&lt;br&gt;ett beslut som har vunnit laga kraft,&lt;br&gt;inhibition av det tidigare meddelade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får, vid prövning av&lt;br&gt;en fråga om upphävande av en&lt;br&gt;domstols dom eller beslut om utvis-&lt;br&gt;ning, besluta om inhibition av det&lt;br&gt;tidigare meddelade beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns särskilda skäl, får invandrarverket också i andra fall än&lt;br&gt;som angetts i första stycket besluta om inhibition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En polismyndighets beslut om&lt;br&gt;avvisning, statens invandrarverks&lt;br&gt;beslut om avvisning med förord-&lt;br&gt;nande om omedelbar verkställighet&lt;br&gt;samt domstols dom eller beslut om&lt;br&gt;utvisning skall verkställas snarast&lt;br&gt;möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En polismyndighets beslut om&lt;br&gt;avvisning, statens invandrarverks&lt;br&gt;beslut om avvisning med förord-&lt;br&gt;nande om omedelbar verkställig-&lt;br&gt;het, domstols dom eller beslut om&lt;br&gt;utvisning samt regeringens beslut&lt;br&gt;om utvisning enligt 4 kap. 11 § skall&lt;br&gt;verkställas snarast möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra fall än som avses i första stycket, skall en utlänning som har&lt;br&gt;avvisats lämna landet inom två veckor och en utlänning som har utvisats&lt;br&gt;lämna landet inom fyra veckor efter det att beslutet vann laga kraft, om&lt;br&gt;inte annat bestäms i beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om utlänningen inte lämnar landet inom den föreskrivna tiden eller det&lt;br&gt;med säkerhet måste antas att han inte har för avsikt att frivilligt lämna&lt;br&gt;landet inom denna tid, skall polismyndigheten verkställa beslutet så snart&lt;br&gt;det kan ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till fängelse i högst ett år eller, när omständigheterna är mildrande, till&lt;br&gt;böter döms&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den som försöker hindra verk-&lt;br&gt;ställighet av ett beslut om utvisning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som har meddelats enligt 4 kap.&lt;br&gt;U§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den som genom att dölja en&lt;br&gt;utlänning eller genom någon annan&lt;br&gt;sådan åtgärd försöker hindra verk-&lt;br&gt;ställighet av ett beslut om avvisning&lt;br&gt;eller utvisning, om gärningen har&lt;br&gt;skett i vinningssyfte,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. en utlänning som överträder&lt;br&gt;föreskrifter som har meddelats en-&lt;br&gt;ligt denna lag eller enligt en författ-&lt;br&gt;ning som har utfärdats med stöd av&lt;br&gt;denna lag och som innebär skyldig-&lt;br&gt;het för honom att endast vistas&lt;br&gt;inom en viss del av landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den som genom att dölja en&lt;br&gt;utlänning eller genom någon annan&lt;br&gt;sådan åtgärd försöker hindra verk-&lt;br&gt;ställighet av ett beslut om avvisning&lt;br&gt;eller utvisning, om gärningen har&lt;br&gt;skett i vinningssyfte,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en utlänning som överträder&lt;br&gt;föreskrifter som har meddelats en-&lt;br&gt;ligt denna lag eller enligt en författ-&lt;br&gt;ning som har utfärdats med stöd av&lt;br&gt;denna lag och som innebär skyldig-&lt;br&gt;het för honom att endast vistas&lt;br&gt;inom en viss del av landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till fängelse i högst ett år eller,&lt;br&gt;om brottet är ringa, till böter döms&lt;br&gt;en utlänning som uppehåller sig i&lt;br&gt;Sverige fastän han enligt ett verk-&lt;br&gt;ställt beslut om utvisning enligt 4&lt;br&gt;kap. 7 eller 11 § inte har haft rätt att&lt;br&gt;återvända hit. Detta gäller dock&lt;br&gt;inte om utlänningen har flytt hit för&lt;br&gt;att undgå förföljelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till fängelse i högst ett år eller,&lt;br&gt;om brottet är ringa, till böter döms&lt;br&gt;en utlänning som uppehåller sig i&lt;br&gt;Sverige fastän han enligt ett verk-&lt;br&gt;ställt beslut om utvisning enligt 4&lt;br&gt;kap. 7 § inte har haft rätt att åter-&lt;br&gt;vända hit. Detta gäller dock inte&lt;br&gt;om utlänningen har flytt hit för att&lt;br&gt;undgå förföljelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ringa fall skall åtal för brott enligt denna paragraf inte väckas annat än&lt;br&gt;om det är påkallat från allmän synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989, då utlänningslagen&lt;br&gt;(1980:376) skall upphöra att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om ett ärende om avvisning eller utvisning på annan grund än brott&lt;br&gt;har inletts före ikraftträdandet, skall i det ärendet beslut i frågan om&lt;br&gt;avvisning eller utvisning fattas med tillämpning av äldre bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Om ett ärende om verkställighet av ett beslut om avvisning eller&lt;br&gt;utvisning har inletts före ikraftträdandet, tillämpas i det ärendet äldre&lt;br&gt;bestämmelser i fråga om verkställigheten. För utlänningen gäller i sådant&lt;br&gt;fall inte 2 kap. 5 § tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Om det i lag eller annan författning förekommer uttrycken förpass-&lt;br&gt;ning eller förvisning, skall därmed avses utvisning enligt 4 kap. 3 § resp. 7 §&lt;br&gt;i nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Vid tillämpning av 10 kap. 3§&lt;br&gt;1 och 3 samt 4 § likställs med beslut&lt;br&gt;om utvisning eller föreskrift som&lt;br&gt;där nämns motsvarande beslut eller&lt;br&gt;föreskrift enligt äldre lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Vid tillämpning av 10 kap. 3§&lt;br&gt;2 och 4§ likställs med beslut om&lt;br&gt;utvisning eller föreskrift som där&lt;br&gt;nämns motsvarande beslut eller fö-&lt;br&gt;reskrift enligt äldre lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Om det i en lag eller i en annan författning hänvisas till en föreskrift,&lt;br&gt;som har ersatts genom en bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den&lt;br&gt;nya bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;132&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 41 och 43§§ rättshjälpslagen (1972:429)' skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälp genom offentligt biträde beviljas i mål eller ärende&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. hos utskrivningsnämnd eller psykiatriska nämnden angående intag-&lt;br&gt;ning enligt 8, 9 eller 10 § eller utskrivning enligt 16 eller 19 § lagen&lt;br&gt;(1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. hos utskrivningsnämnd eller psykiatriska nämnden angående inskriv-&lt;br&gt;ning i eller utskrivning från vårdhem eller specialsjukhus enligt 35 § lagen&lt;br&gt;(1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. angående beredande av vård enligt 2 eller 3§, omedelbart omhänder-&lt;br&gt;tagande enligt 6§, upphörande av vård enligt 21 §, flyttningsförbud enligt&lt;br&gt;24 § eller upphörande av flyttningsförbud enligt 26 § lagen (1990:52) med&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om vård av unga eller hos allmän förvaltnings-&lt;br&gt;domstol vid överklagande enligt 41 § första stycket 1 samma lag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. hos förvaltningsdomstol angående beredande av vård enligt lagen&lt;br&gt;(1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall eller angående omedelbart&lt;br&gt;omhändertagande enligt 13 § samma lag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. angående avvisning enligt utlänningslagen (1989:529), dock inte hos&lt;br&gt;polismyndighet, såvida inte utlänningen enligt 6 kap. 2 eller 3 § utlännings-&lt;br&gt;lagen hållits i förvar längre än tre dagar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. angående utvisning enligt 4&lt;br&gt;kap. 3 eller 7 7 § utlänningslagen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. angående avvisning eller utvis-&lt;br&gt;ning enligt lagen (1989:530) om åt-&lt;br&gt;gärder för att förebygga våldsdåd&lt;br&gt;med internationell bakgrund (terro-&lt;br&gt;ristlag),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. hos regeringen angående åtgär-&lt;br&gt;der som beslutas enligt 4 kap. 11§&lt;br&gt;utlänningslagen eller 17§ terrorist-&lt;br&gt;lagen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. angående utvisning enligt 4&lt;br&gt;kap. 3 § utlänningslagen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;angående utvisning enligt&lt;br&gt;lagen (1991:000) om särskild kon-&lt;br&gt;troll av vissa utlänningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. hos regeringen angående beslut&lt;br&gt;enligt 11 § lagen om särskild kon-&lt;br&gt;troll av vissa utlänningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. angående hemsändande av utlänning med stöd av 12 kap. 3§ utlän-&lt;br&gt;ningslagen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. angående förverkande av villkorligt medgiven frihet enligt 26 kap.&lt;br&gt;brottsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. angående verkställighet utomlands av frihetsberövande påföljd en-&lt;br&gt;ligt lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och&lt;br&gt;Norge angående verkställighet av straff m.m. eller lagen (1972:260) om&lt;br&gt;internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. angående utlämning enligt lagen (1970:375) om utlämning till Dan-&lt;br&gt;mark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller&lt;br&gt;behandling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. angående kastrering enligt lagen (1944:133) om kastrering, om gil-&lt;br&gt;tigt samtycke till åtgärden ej lämnats,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen omtryckt 1983:487.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1990:55.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. hos regeringen enligt 17§ and-&lt;br&gt;ra stycket terroristlagen angående&lt;br&gt;förordnande om tillämpning av&lt;br&gt;19— 22§§ samma lag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. hos allmän förvaltningsdom-&lt;br&gt;stol angående tillfälligt omhänder-&lt;br&gt;tagande enligt 37 §, tvångsisolering&lt;br&gt;enligt 38, 39 eller 41 § eller upphö-&lt;br&gt;rande av tvångsisolering enligt 42 §&lt;br&gt;smittskyddslagen (1988:1472).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. hos allmän förvaltningsdom-&lt;br&gt;stol angående tillfälligt omhänder-&lt;br&gt;tagande enligt 37 §, tvångsisolering&lt;br&gt;enligt 38, 39 eller 41 § eller upphö-&lt;br&gt;rande av tvångsisolering enligt 42 §&lt;br&gt;smittskyddslagen (1988:1472).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälp genom offentligt biträde beviljas efter ansökan eller då an-&lt;br&gt;nars anledning föreligger. Ansökan får göras av den som kan beviljas&lt;br&gt;rättshjälp och i mål eller ärende som anges i 41 § 1 även av annan som får&lt;br&gt;föra talan i målet eller ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälp beviljas och biträde&lt;br&gt;förordnas av den myndighet som&lt;br&gt;handlägger målet eller ärendet.&lt;br&gt;Dock ankommer prövningen i&lt;br&gt;ärende hos socialnämnd eller social&lt;br&gt;distriktsnämnd enligt 41 § 3 på&lt;br&gt;länsrätten, i ärende som avses i 41 §&lt;br&gt;13 på rättshjälpsmyndigheten, i&lt;br&gt;ärende hos polismyndighet enligt&lt;br&gt;41 § 5 eller 7 på rättshjälpsmyndig-&lt;br&gt;heten, om ansökan om rättshjälp&lt;br&gt;skall avslås, i ärende hos polismyn-&lt;br&gt;dighet enligt 41 § 12 på länsrätten&lt;br&gt;samt i ärende hos regeringen på de-&lt;br&gt;partementstjänsteman som rege-&lt;br&gt;ringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälp beviljas och biträde&lt;br&gt;förordnas av den myndighet som&lt;br&gt;handlägger målet eller ärendet.&lt;br&gt;Dock ankommer prövningen i&lt;br&gt;ärende hos socialnämnd eller social&lt;br&gt;distriktsnämnd enligt 41 § 3 på&lt;br&gt;länsrätten, i ärende som avses i 41 §&lt;br&gt;13 på rättshjälpsmyndigheten, i&lt;br&gt;ärende hos polismyndighet enligt&lt;br&gt;41 § 5 på rättshjälpsmyndigheten,&lt;br&gt;om ansökan om rättshjälp skall av-&lt;br&gt;slås, i ärende hos polismyndighet&lt;br&gt;enligt 41 § 12 på länsrätten samt i&lt;br&gt;ärende hos regeringen på departe-&lt;br&gt;mentstjänsteman som regeringen&lt;br&gt;bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har myndigheten skilt målet eller ärendet från sig, äger under tiden till&lt;br&gt;dess talan fullföljts eller tiden för fullföljd utgått andra stycket motsvaran-&lt;br&gt;de tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälp utgår även när talan fullföljs eller meddelat beslut underställs&lt;br&gt;annan myndighets prövning eller saken överlämnas till annan myndighets&lt;br&gt;avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har rättshjälp beviljats i ärende&lt;br&gt;vari beslutas om avvisning eller ut-&lt;br&gt;visning enligt utlänningslagen&lt;br&gt;(1989:529) eller lagen (1989:530)&lt;br&gt;om åtgärder för att förebygga vålds-&lt;br&gt;dåd med internationell bakgrund&lt;br&gt;(terroristlag) gäller rättshjälpen till&lt;br&gt;dess verkställighet av beslutet skett&lt;br&gt;eller frågan om verkställighet för-&lt;br&gt;fallit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har rättshjälp beviljats i ärende&lt;br&gt;vari beslutas om avvisning eller ut-&lt;br&gt;visning enligt utlänningslagen&lt;br&gt;(1989:529) eller lagen (1991:000)&lt;br&gt;om särskild kontroll av vissa utlän-&lt;br&gt;ningar gäller rättshjälpen till dess&lt;br&gt;verkställighet av beslutet skett eller&lt;br&gt;frågan om verkställighet förfallit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan om rättshjälp genom offentligt biträde ges in till den myndig-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1989:534.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;134&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;het som handlägger målet eller ärendet. Gäller ansökan ärende som avses i&lt;br&gt;41 § 13, ges dock ansökan in till rättshjälpsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndighet som inte själv får bevilja rättshjälpen skall till behörig myn-&lt;br&gt;dighet med eget yttrande överlämna ingiven ansökan med därvid fogade&lt;br&gt;handlingar eller anmäla behovet av offentligt biträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991. I fråga om rättshjälp i ärenden&lt;br&gt;angående avvisning eller utvisning enligt terroristlagen (1989:530) gäller&lt;br&gt;äldre föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;135&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m. m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1965:94) om polisregister m. m. skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§‘&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 uppgift från polisregister må, om ej annat följer av 7a§, ej medtagas&lt;br&gt;anteckning om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. böter, sedan fem år förflutit från dom, beslut eller godkännande av&lt;br&gt;strafföreläggande;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. villkorlig dom, skyddstillsyn,&lt;br&gt;fängelse som ådömts enligt 28 kap.&lt;br&gt;3§ brottsbalken, överlämnande till&lt;br&gt;särskild vård, dom varigenom nå-&lt;br&gt;gon enligt 30 kap. 6§ brottsbalken&lt;br&gt;förklarats fri från påföljd, beslut av&lt;br&gt;åklagare att icke tala å brott eller&lt;br&gt;beslut om utvisning enligt 4 kap. 3&lt;br&gt;eller 77 § utlänningslagen&lt;br&gt;(1989:529) eller 3§ lagen (1989:&lt;br&gt;530) om åtgärder för att förebygga&lt;br&gt;våldsdåd med internationell bak-&lt;br&gt;grund (terroristlag), sedan tio år&lt;br&gt;förflutit från dom eller beslut;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. villkorlig dom, skyddstillsyn,&lt;br&gt;fängelse som ådömts enligt 28 kap.&lt;br&gt;3§ brottsbalken, överlämnande till&lt;br&gt;särskild vård, dom varigenom nå-&lt;br&gt;gon enligt 30 kap. 6§ brottsbalken&lt;br&gt;förklarats fri från påföljd, beslut av&lt;br&gt;åklagare att icke tala å brott eller&lt;br&gt;beslut om utvisning enligt 4 kap. 3 §&lt;br&gt;utlänningslagen (1989:529) eller 1 §&lt;br&gt;lagen (1991:000) om särskild kon-&lt;br&gt;troll av vissa utlänningar, sedan tio&lt;br&gt;år förflutit från dom eller beslut;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. fängelse i annat fall än som avses i 2 samt förvandlingsstraff för böter,&lt;br&gt;sedan tio år förflutit från frigivningen;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. vandel i övrigt, sedan tio år förflutit från den händelse som föranlett&lt;br&gt;anteckningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anteckning om utvisning som beslutats av allmän domstol tas med&lt;br&gt;under den tid, som är föreskriven för den brottspåföljd som har ådömts&lt;br&gt;jämte utvisningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har före utgången av tid som nu sagts beträffande samma person ånyo&lt;br&gt;meddelats dom eller beslut eller förekommit händelse, som antecknats i&lt;br&gt;registret och icke avser endast förändring av påföljd eller verkställighet av&lt;br&gt;tidigare dom eller beslut, må båda anteckningarna medtagas så länge&lt;br&gt;någondera må medtagas enligt första eller andra stycket. Förekommer&lt;br&gt;flera anteckningar, äger vad nu sagts motsvarande tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991. Äldre föreskrifter gäller fortfa-&lt;br&gt;rande i fråga om anteckning angående beslut om utvisning enligt 4 kap.&lt;br&gt;11 § utlänningslagen (1989:529) eller 3 § terroristlagen (1989:530).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1989:538.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;136&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1991-02-14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f. d. regeringsrådet Bengt O. Hamdahl, regeringsrådet Bertil&lt;br&gt;Werner, justitierådet Ulf Gad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 7 februari 1991 har&lt;br&gt;regeringen på hemställan av statsrådet Lööw beslutat inhämta lagrådets&lt;br&gt;yttrande över förslag till lag om särskild kontroll av vissa utlänningar,&lt;br&gt;m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför lagrådet föredragits av t. f. expeditionschefen Håkan&lt;br&gt;Sandesjö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om särskild kontroll av vissa utlänningar&lt;br&gt;3§och5-7§§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dispositionen av bestämmelserna i dessa paragrafer torde bli klarare om&lt;br&gt;följande iakttas. Innehållet i 6§ första stycket bör bilda ett nytt tredje&lt;br&gt;stycke i 3§. I 6§ bör samlas regler om förhandlingens yttre gestaltning. Hit&lt;br&gt;kan hänföras 6§ andra stycket i det remitterade förslaget, bestämmelser&lt;br&gt;om att utlänningen skall höras och att rikspolisstyrelsen skall vara hans&lt;br&gt;motpart vid förhandlingen samt 7 § första stycket i det remitterade försla-&lt;br&gt;get.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 7 § bör ingå återstoden av det remitterade förslagets 7 § och de regler i&lt;br&gt;6§ tredje stycket förslaget som handlar om rikspolisstyrelsens uppgifter&lt;br&gt;vid förhandlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hänvisningen till bestämmelser i utlänningslagen i andra meningen av&lt;br&gt;5 § i det remitterade förslaget bör överföras till 6 § såvitt avser 6 kap. 13 §&lt;br&gt;och till 7 § i fråga om 6 kap. 14 § andra stycket och 15 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hänvisningen till 4 kap. 12 § andra stycket utlänningslagen i 5§ tredje&lt;br&gt;meningen bör bli en fjärde mening i 13 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om förhandlingen anförs i lagrådsremissen under avsnitt 2.9 att&lt;br&gt;denna, även om domstolen för själva förfarandet tillämpar rättegångsbal-&lt;br&gt;kens regler, utgör ett led i utredningen i utvisningsärendet. Eftersom&lt;br&gt;domstolen inte meddelar något beslut uppkommer enligt föredragande&lt;br&gt;statsrådet inte någon konflikt i förhållande till de regler som normalt gäller&lt;br&gt;för förfarandet enligt rättegångsbalken (jfr 14 kap. 5§ andra stycket andra&lt;br&gt;meningen sekretesslagen). Inte heller när domstolen enligt 3§ i den före-&lt;br&gt;slagna lagen avger yttrande blir föreskriften i den angivna bestämmelsen i&lt;br&gt;sekretesslagen om parts rätt att få del av alla omständigheter som läggs till&lt;br&gt;grund för avgörandet tillämplig, eftersom yttrandet enligt statsrådet inte är&lt;br&gt;att jämställa med ett rättens avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad först angår frågan om sekretess vid förhandling i domstol tillämpas&lt;br&gt;såsom framhålls i lagrådsremissen rättegångsbalkens regler för förfaran-&lt;br&gt;det. Förhandlingen torde vara att hänföra till domstols rättskipande eller&lt;br&gt;rättsvårdande verksamhet. Enligt 12 kap. 3§ andra stycket sekretesslagen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;137&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;krävs för att sekretessen, i sådana fall där domstol hållit förhandling inom Prop. 1990/91:118&lt;br&gt;stängda dörrar, skall bestå, att domstolen förordnar om detta i domen eller Bilaga 5&lt;br&gt;beslutet. Enligt lagrådets mening får det anses följa av 12 kap. 3 § andra&lt;br&gt;stycket sekretesslagen att ett sekretessförordnande måste meddelas för att&lt;br&gt;sekretessen skall bestå i fråga om vad som förekommit vid förhandling i&lt;br&gt;utvisningsärende om denna hållits inom stängda dörrar. Ett sekretessför-&lt;br&gt;ordnande får emellertid inte meddelas separat utan skall ingå i domen eller&lt;br&gt;beslutet (se Corell m. fl. Sekretesslagen, andra uppl. s. 308). Domstolens&lt;br&gt;rapport om vad som förekommit vid förhandlingen torde i detta hänseen-&lt;br&gt;de få betraktas som ett beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad sedan angår frågan om tillämpligheten av bestämmelsen i 14 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § andra stycket andra meningen sekretesslagen på yttrande som av dom-&lt;br&gt;stol som hållit förhandling avger till regeringen i utvisningsärende kan&lt;br&gt;lagrådet inte ansluta sig till den uppfattning som kommer till uttryck i&lt;br&gt;lagrådsremissen. Uppgiften att avge sådant yttrande torde vara att hänföra&lt;br&gt;till domstols rättskipande eller rättsvårdande verksamhet. När domstolen&lt;br&gt;avger yttrandet skiljer den sig från ärendet vare sig begäran om yttrandet&lt;br&gt;inkommit samtidigt med begäran om förhandling eller separat. För att&lt;br&gt;yttrandet skall få grundas på uppgifter som utlänningen inte har haft rätt&lt;br&gt;att ta del av torde en särskild bestämmelse därför behövas. Denna kan&lt;br&gt;utformas efter förebild av vad lagrådet föreslår i fråga om 14§ fjärde&lt;br&gt;stycket sista meningen och tas in som ett sista stycke i 7 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det anförda leder till att 3 § och 5 — 7 §§ får följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ärendet inte är synnerligen brådskande skall yttrande inhämtas från&lt;br&gt;statens invandrarverk och förhandling hållas i ärendet vid en tingsrätt,&lt;br&gt;innan regeringen meddelar beslut om utvisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns skäl för det, skall yttrande inhämtas även från den tingsrätt&lt;br&gt;som håller förhandlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om förhandling och om yttrande får fattas av det statsråd, som&lt;br&gt;har till uppgift att föredra ärenden enligt lagen, eller den tjänsteman som&lt;br&gt;statsrådet bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ärenden enligt denna lag gäller i tillämpliga delar 4 kap. 15 §, 5 kap. 5 §, 6&lt;br&gt;kap. 4 § andra stycket, 5 § andra stycket och 6 — 11 §§, 7 kap. 7 §, 8 kap. 1 —&lt;br&gt;6, 14 och 16§§, 9 kap. 1— 3 §§ samt 11 kap. 5 och 6 §§ utlänningslagen&lt;br&gt;(1989:529).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhandling enligt 3§ skall hållas vid Stockholms tingsrätt eller, om sär-&lt;br&gt;skilda skäl talar mot att förhandlingen hålls där, vid en annan tingsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid förhandlingen skall utlänningen höras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikspolisstyrelsen skall vid förhandlingen vara utlänningens motpart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrätten får bestämma att även andra än utlänningen skall höras vid&lt;br&gt;förhandlingen. Om någon av parterna åberopar muntlig eller skriftlig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;138&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bevisning, prövar rätten om bevisningen skall tillåtas. Därvid tillämpas 35&lt;br&gt;kap. 7 § rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om inställelse till förhandlingen tillämpas 6 kap. 13 § utlännings-&lt;br&gt;lagen (1989:529).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid förhandlingen skall noga utredas de omständigheter som kan inverka&lt;br&gt;på hur ärendet blir avgjort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikspolisstyrelsen skall redogöra för omständigheterna i ärendet och ges&lt;br&gt;tillfälle att ställa frågor till utlänningen och andra som hörs i ärendet.&lt;br&gt;Rikspolisstyrelsen skall även lämna andra upplysningar som behövs för att&lt;br&gt;genomföra förhandlingen. Utlänningen skall få tillfälle att ange sin stånd-&lt;br&gt;punkt och att uttala sig om de omständigheter som åberopas i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom frågor och påpekanden skall rätten försöka avhjälpa otydligheter&lt;br&gt;och ofullständigheter i de uppgifter som lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid förhandlingen tillämpas 6 kap. 14§ andra stycket och 15§ utlän-&lt;br&gt;ningslagen (1989:529).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättens yttrande enligt 3 § får grundas även på handlingar eller annat&lt;br&gt;material som enligt 14 kap. 5§ första stycket sekretesslagen (1980:100)&lt;br&gt;inte får lämnas ut till part.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser om anmälningsplikt och tvångsmedel&lt;br&gt;efter beslut av domstol. För förfarandet i tingsrätten gäller enligt tredje&lt;br&gt;stycket i princip vad som är föreskrivet om mål som rör allmänt åtal för&lt;br&gt;brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i sex måna-&lt;br&gt;der. Härifrån görs i fjärde stycket vissa undantag, bl. a. i fråga om vad som&lt;br&gt;normalt gäller beträffande sekretess vid handläggning inför allmän dom-&lt;br&gt;stol. Förslaget innebär i denna del att sekretess enligt 14 kap. 5§ första&lt;br&gt;stycket sekretesslagen skall gälla utan begränsning i fråga om parts rätt att&lt;br&gt;få del av alla omständigheter som läggs till grund för rättens avgörande (jfr&lt;br&gt;andra stycket andra meningen i samma paragraf).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Terroristlagstiftningskommittén föreslog i sitt betänkande att en ut-&lt;br&gt;trycklig regel härom skulle tas in i lagen, vaijämte kommittén föreslog en&lt;br&gt;ändring i sekretesslagen. I lagrådsremissen har en annan lagteknisk lösning&lt;br&gt;valts för att uppnå samma resultat. Förslaget torde ha utformats med&lt;br&gt;utgångspunkt från att vad som sägs i paragrafens tredje stycke inte kan&lt;br&gt;anses medföra någon rätt för part enligt rättegångsbalken att få del av alla&lt;br&gt;omständigheter som läggs till grund för rättens avgörande, varför det inte&lt;br&gt;behövs någon särskild föreskrift om att bestämmelsen i 14 kap. 5§ andra&lt;br&gt;stycket andra meningen sekretesslagen inte skall gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet ifrågasätter om den uppfattning som sålunda får anses ligga till&lt;br&gt;grund för lagrådsremissens förslag till lösning av sekretessfrågan är riktig.&lt;br&gt;Det framstår vidare som en brist att ett så viktigt avsteg från vad som&lt;br&gt;normalt gäller beträffande sekretess vid handläggning inför allmän dom-&lt;br&gt;stol inte klart framgår av lagtexten. Lagrådet förordar därför att en uttryck-&lt;br&gt;lig föreskrift om att bestämmelsen i 14 kap. 5§ andra stycket andra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;meningen sekretesslagen inte skall gälla tas in i den nya lagen och att en&lt;br&gt;ändring görs i sekretesslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad som har anförts föreslår lagrådet att 14 § fjärde&lt;br&gt;stycket ges följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvångsmedel enligt 24 och 25 kap. rättegångsbalken får inte tillgripas. En&lt;br&gt;skriftlig berättelse eller en uppteckning eller upptagning av berättelse som&lt;br&gt;avses i 35 kap. 14§ rättegångsbalken får åberopas som bevis. Bestämmel-&lt;br&gt;sen i 14 kap. 5§ andra stycket andra meningen sekretesslagen (1980:100)&lt;br&gt;gäller inte. Beslutet får grundas även på handlingar eller annat material&lt;br&gt;som enligt första stycket samma paragraf inte får lämnas ut till part.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet föreslår vidare att tredje stycket i 14 kap. 5§ sekretesslagen&lt;br&gt;ändras så att inte heller andra stycket i paragrafen skall tillämpas om&lt;br&gt;avvikande bestämmelser har meddelats i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga lagförslag lämnas utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;140&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Innehåll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionen................................................ 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens lagförslag...................................... 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Förslag till lag om&amp;nbsp;särskild kontroll av vissa utlänningar......... 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Förslag till lag om&amp;nbsp;ändring i utlänningslagen (1989:529)......... 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Förslag till lag om&amp;nbsp;ändring i rättshjälpslagen (1972:429)......... 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Förslag till lag om&amp;nbsp;ändring i sekretesslagen (1980:100) .......... 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Förslag till lagom ändring i lagen (1965:94) om polisregister m.m. 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringsammanträde den 7 mars 1991..... 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Inledning.................................................. 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Allmän motivering ......................................... 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;Allmänna utgångspunkter .............................. 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;Tidigare lagstiftning ................................... 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 &amp;nbsp;Nuvarande regler...................................... 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 &amp;nbsp;Behövs särskilda terroristbestämmelser?.................. 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5 &amp;nbsp;Lagstiftningens grundläggande konstruktion&amp;nbsp;.............. 31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6 &amp;nbsp;Inskränkningar och villkor när ett avlägsnandebeslut inte kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verkställas............................................ 41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.7 &amp;nbsp;Tvångsåtgärder i spaningssyfte när ett avlägsnandebeslut inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan verkställas ........................................ 46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.8 &amp;nbsp;Beslutsorgan och förfaranderegler........................ 51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.8.1 Beslut om avvisning.............................. 51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.8.2 Beslut om utvisning .............................. 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.8.3 Beslut om anmälningsplikt ........................ 59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.8.4 Beslut om tvångsåtgärder i spaningssyfte ............ 63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.8.5 Omprövning .................................... 64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.8.6 Rättsprövning................................... 65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.9 &amp;nbsp;Sekretess ............................................. 67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.10 Terroristbestämmelsernas lagtekniska placering ........... 69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.11 Parlamentarisk kontroll m. m............................ 72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.12 Vissa frågor om förhållandet mellan terroristlagstiftningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och strafflagstiftningen ................................. 73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.13 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser ............... 75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Upprättande lagförslag...................................... 76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Specialmotivering.......................................... 76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om särskild kontroll av vissa&amp;nbsp;utlänningar ...&amp;nbsp;&amp;nbsp;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;Förslaget till lagom ändring i utlänningslagen&amp;nbsp;(1989:529) ... 92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 &amp;nbsp;Övriga lagförslag ...................................... 92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Hemställan................................................ 92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Beslut .................................................... 92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Terroristlagstriftningskommitténs sammanfattning av&lt;br&gt;betänkandet SOU 1989:104 .......................... 93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Terroristlagstiftningskommitténs förslag till lag om sär-&lt;br&gt;skild kontroll av vissa utlänningar .................... 99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 Sammanställning av remissyttranden över terroristlag-&lt;br&gt;stiftningskommitténs betänkande..................... 105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag.......................... 123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådets yttrande.................................. 137&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Norstedts Tryckeri, Stockholm 1991&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;141&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>delvis bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:JuU29</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1991-03-11 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1991-03-12 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1991-03-13 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1991-03-27 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Vänsterpartiet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 01:19:27</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GE03118</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:28:24</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Justitieutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 01:19:27</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GE03118</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199091__118.pdf</filnamn>
<filstorlek>6670559</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>med förslag tilllag om särskild kontroll av vissa utlänningar, m.m.</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/4D7A78B4-E82D-4E99-A1F6-451129297C0D</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1990/91:JuU29</uppgift>
<ref_dok_id>GE01JuU29</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>JuU29</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Ny terroristlagstiftning m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:118&lt;br/&gt;
Förslag till lag om särskild kontroll av vissa utlänningar, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Ju31</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju31</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:118 Förslag till lag om särskild kontroll av vissa utlänningar, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:118&lt;br/&gt;
Förslag till lag om särskild kontroll av vissa utlänningar, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Ju32</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju32</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:118 Förslag till lag om särskild kontroll av vissa utlänningar, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:118&lt;br/&gt;
Förslag till lag om särskild kontroll av vissa utlänningar, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Ju33</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju33</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:118 Förslag till lag om särskild kontroll av vissa utlänningar, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:118&lt;br/&gt;
Förslag till lag om särskild kontroll av vissa utlänningar, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Ju34</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju34</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:118 Förslag till lag om särskild kontroll av vissa utlänningar, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:118&lt;br/&gt;
Förslag till lag om särskild kontroll av vissa utlänningar, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Ju35</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju35</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:118 Förslag till lag om särskild kontroll av vissa utlänningar, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Göran Ericsson  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:118&lt;br/&gt;
Förslag till lag om särskild kontroll av vissa utlänningar, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Ju33</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju33</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:118 Förslag till lag om särskild kontroll av vissa utlänningar, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Göran Ericsson  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Hans Göran Franck  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:118&lt;br/&gt;
Förslag till lag om särskild kontroll av vissa utlänningar, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Ju32</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju32</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:118 Förslag till lag om särskild kontroll av vissa utlänningar, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Hans Göran Franck  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Ingela Mårtensson  och Maria Leissner  (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:118&lt;br/&gt;
Förslag till lag om särskild kontroll av vissa utlänningar, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Ju35</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju35</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:118 Förslag till lag om särskild kontroll av vissa utlänningar, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Ingela Mårtensson  och Maria Leissner  (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Krister Skånberg  m.fl. (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:118&lt;br/&gt;
Förslag till lag om särskild kontroll av vissa utlänningar, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Ju34</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju34</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:118 Förslag till lag om särskild kontroll av vissa utlänningar, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Krister Skånberg  m.fl. (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lars Werner  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:118&lt;br/&gt;
Förslag till lag om särskild kontroll av vissa utlänningar, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Ju31</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju31</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:118 Förslag till lag om särskild kontroll av vissa utlänningar, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lars Werner  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>