<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2225212</hangar_id>
 <dok_id>GE03117</dok_id>
 <rm>1990/91</rm>
 <beteckning>117</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1990/91:117</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>117</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1991-03-07 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:40:14</systemdatum>
 <publicerad>2007-12-19 16:59:52</publicerad>
 <titel>om en ny kommunallag</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GE03117/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GE03117</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GE03117</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1990/91:117&lt;/h1&gt;
&lt;p&gt;om en ny kommunallag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;om en ny kommunallag&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03117/prop_199091__117-1.png" style="width:35pt;height:45pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande vid regeringssammanträdet har varit chefen för civildepar-&lt;br&gt;tementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 7 mars 1991&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Odd Engström&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bengt K.Å. Johansson&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen läggs fram förslag till en ny kommunallag, som skall&lt;br&gt;ersätta den nuvarande lagen från 1977. Förslaget innehåller bland annat&lt;br&gt;följande nyheter i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Flertalet av de grundprinciper som reglerar kommunernas och lands-&lt;br&gt;tingens befogenheter skrivs in i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Kommunerna och landstingen får ökad frihet att organisera sin&lt;br&gt;nämnd verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Fullmäktige får större möjligheter att delegera beslutanderätt till styrel-&lt;br&gt;sen och övriga nämnder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Grundläggande regler om kommunernas och landstingens förhållande&lt;br&gt;till de kommunala företagen tas in i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Fullmäktige ges möjligheter att entlediga förtroendevalda som vägrats&lt;br&gt;ansvarsfrihet eller dömts för allvarliga brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— De förtroendevalda ges rätt att få skälig ersättning för den arbetsin-&lt;br&gt;komst som de förlorar när de fullgör sina uppdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Fullmäktige får större frihet att bestämma om formerna för beredning&lt;br&gt;av fullmäktigeärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Möjlighet införs för ett snabbare valgenomslag för styrelsen och övriga&lt;br&gt;nämnder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Förvaltningslagens jävsregler blir i princip tillämpliga i hela den kom-&lt;br&gt;munala förvaltningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Nämnderna får större möjligheter att delegera beslutanderätt till enskil-&lt;br&gt;da ledamöter och anställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Kommunerna och landstingen åläggs att ha en god ekonomisk hushåll-&lt;br&gt;ning i sin verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Krav på verksamhetsplan och treårig ekonomisk planering införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Redovisningen ges ökad betydelse. Bland annat infors krav på att&lt;br&gt;årsredovisningen skall omfatta också kommunala företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Kretsen revisionsansvariga utökas till att omfatta även enskilda förtro-&lt;br&gt;endevalda i styrelsen, övriga nämnder och fullmäktigeberedningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa ändringar föreslås också i annan lagstiftning. Bland annat får&lt;br&gt;kommuner och landsting ökade möjligheter att lämna humanitärt bistånd&lt;br&gt;till andra länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därutöver föreslås ett antal följdändringar med anledning av den nya&lt;br&gt;kommunallagen. Övriga följdändringar avser regeringen att återkomma&lt;br&gt;med i en särskild proposition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya lagstiftningen avses träda i kraft den 1 januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ett led i en försöksverksamhet har denna proposition utformats&lt;br&gt;på ett nytt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det regeringen vill att riksdagen skall ta ställning till redovisas i&lt;br&gt;propositionen under rubriken Ärendet till riksdagen, som alltså mot-&lt;br&gt;svarar den tidigare rubriken Hemställan.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Proposition om en ny kommunallag&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1 Inledning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Den nu gällande kommunallagen (1977:179, ändrad senast 1990:787, KL)&lt;br&gt;trädde i kraft den 1 juli 1977.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1984 beslöt regeringen att inleda ett arbete med att utforma förslag&lt;br&gt;till en ny kommunallag. En principskiss till en ny lag presenterades år 1985&lt;br&gt;av 1983 års demokratiberedning i betänkandet (SOU 1985:29) Principer&lt;br&gt;för ny kommunallag. Betänkandet remissbehandlades och därefter fick en&lt;br&gt;arbetsgrupp inom civildepartementet till uppgift att göra en juridisk-tek-&lt;br&gt;nisk översyn av förslaget. Gruppen avlämnade dels delbetänkandet (Ds C&lt;br&gt;1987:5) Den ekonomiska förvaltningen i kommuner och landsting, dels&lt;br&gt;slutbetänkandet (Ds 1988:52) Ny lag om kommuner och landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med att riksdagen under våren 1988 behandlade prop.&lt;br&gt;1986/87:91 om aktivt folkstyre i kommuner och landsting uttalade riksda-&lt;br&gt;gen att det fortsatta beredningsarbetet i fråga om den nya kommunallagen&lt;br&gt;borde ske under medverkan av representanter för de politiska partierna i&lt;br&gt;riksdagen (KU 1987/88:23, rskr. 154).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund beslutade regeringen hösten 1988 att bemyndiga&lt;br&gt;civilministern att tillsätta en parlamentariskt sammansatt kommitté.&lt;br&gt;Kommittén, som arbetade under namnet 1988 års kommunallagskommit-&lt;br&gt;té (ordförande: riksdagsledamoten Hans Gustafsson), avlämnade i april&lt;br&gt;1990 betänkandet (SOU 1990:24) Ny kommunallag. Kommitténs sam-&lt;br&gt;manfattning av betänkandet återfinns i bilaga 1 och kommitténs lagförslag&lt;br&gt;framgår av bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-&lt;br&gt;serna har lagts som bilaga 3. En sammanställning av remissyttrandena har&lt;br&gt;upprättats inom civildepartementet och publicerats i Ds 1991:17.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 det följande lägger regeringen på grundval av det redovisade materialet&lt;br&gt;fram ett förslag till en helt ny kommunallag och till viss annan lagstiftning&lt;br&gt;som hänger samman därmed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga som har samband med kommunallagskommitténs förslag, men&lt;br&gt;som på regeringens uppdrag har utretts särskilt, är den om de förtroen-&lt;br&gt;devaldas arbetsförutsättningar. Uppdraget har utförts av en särskild utre-&lt;br&gt;dare (f. d. kommunalrådet Carl-Gerhard Sjölander), som har arbetat under&lt;br&gt;namnet förtroendeuppdragsutredningen. En fråga som utredningen har&lt;br&gt;behandlat gäller de förtroendevaldas ekonomiska villkor. Förslag i den&lt;br&gt;delen har presenterats i betänkandet (Ds 1988:46) Pengar är inte allt&lt;br&gt;men.... Utredningens sammanfattning av betänkandet och lagförslag fram-&lt;br&gt;går av bilaga 4 och 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-&lt;br&gt;serna har lagts som bilaga 6. En sammanställning av remissyttrandena har&lt;br&gt;gjorts i civildepartementet och publicerats i Ds 1990:12.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet (SOU 1988:47) Kommunalt stöd till de politiska partier-&lt;br&gt;na har utredningen övervägt kommunernas och landstingens möjligheter&lt;br&gt;att ge stöd till de politiska partierna. Betänkandet har legat till grund för&lt;br&gt;överläggningar mellan partierna i riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 1 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen avlämnade i mars 1990 slutbetänkandet (SOU 1989:108) Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;Förtroendevald på 90-talet — Utmaningar och möjligheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen behandlar i denna proposition också några av de frågor som&lt;br&gt;förtroendeuppdragsutredningen har berört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan vi går in på de skilda sakfrågorna redovisar vi vår syn på utveck-&lt;br&gt;lingstendenserna inom den kommunala sektorn och på reformbehovet i&lt;br&gt;stort.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Kommunal sjävstyrelse och demokrati i&lt;br&gt;utveckling&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Den kommunala sektorns framväxt och betydelse&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Ett grundläggande inslag i den svenska folkstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna och landstingen hör sedan lång tid tillbaka till de grundläg-&lt;br&gt;gande inslagen i den svenska folkstyrelsen. Deras uppgift har traditionellt&lt;br&gt;varit att samla människorna inom ett visst geografiskt område för att&lt;br&gt;främja gemensamma intressen. En viktig markering av deras roll görs i&lt;br&gt;portalparagrafen till regeringsformen, där det heter att folkstyrelsen&lt;br&gt;”förverkligas genom ett representativt och demokratiskt statsskick och&lt;br&gt;genom kommunal självstyrelse”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ideologin bakom våra dagars kommunala självstyrelse växte fram under&lt;br&gt;förra delen av 1800-talet och blev befäst genom det som kallas 1862 års&lt;br&gt;kommunalförordningar. Då lades grunden till den komunallagstiftning&lt;br&gt;som gäller än i dag. I organisatoriskt hänseende innebar förordningarna att&lt;br&gt;det gjordes en slutlig uppdelning mellan en borgerlig och en kyrklig kom-&lt;br&gt;mun samt att det tillskapades en kommuntyp på regional nivå, landsting-&lt;br&gt;en.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakom reformen fanns en tydlig decentraliseringsideologi. Huvudprin-&lt;br&gt;cipen var kommunal självstyrelse genom valda förtroendemän. Den lokala&lt;br&gt;självförvaltningen ansågs vara ändamålsenlig och billig och ett värdefullt&lt;br&gt;led i en medborgarfostran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den fortsatta utvecklingen — expansion och dynamik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kommunala expansionen fick ett rejält fäste efter det att den kommu-&lt;br&gt;nala rösträtten blev allmän och lika. Reformen skapade förutsättningar för&lt;br&gt;en i grunden omlagd kommunal verksamhet, som innefattade ett vidgat&lt;br&gt;ansvar för medborgarnas levnadsförhållanden. Av stor betydelse var givet-&lt;br&gt;vis också införandet av det representativa systemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men det är framför allt under hela efterkrigstiden som utvecklingen av&lt;br&gt;den kommunala sektorn har varit mycket dynamisk. Särskilt kommunerna&lt;br&gt;men även landstingen har fått allt mer omfattande uppgifter i fråga om&lt;br&gt;samhällsservicen. Det är ett resultat dels av beslut av staten, dels av att&lt;br&gt;kommuner och landsting frivilligt tagit på sig vidgade uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag hanteras mer än 70 procent av den offentliga sektorns utgifter för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konsumtion och investeringar av kommuner och landsting. Konsumtio- Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;nen och investeringarna uppgår till ca 300 miljarder kr., dvs. drygt 20&lt;br&gt;procent av BNP. Inkluderas även transfereringarna blir utgifterna ca 360&lt;br&gt;miljarder kr. Då ingår emellertid inte kommunala aktiebolag och stiftelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ca 1,1 miljon är anställda hos kommuner och landsting och uppskatt-&lt;br&gt;ningsvis ca 70 000 personer har kommunala förtroendeuppdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En strukturomvandling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunernas ökade verksamhet ledde till att de många små landskom-&lt;br&gt;munerna fick svårigheter att fullfölja sina åtaganden. Detta medförde en&lt;br&gt;strukturell omdaning. Från denna synpunkt kan man gott säga att kommu-&lt;br&gt;nerna har genomgått något av en revolution under loppet av några decen-&lt;br&gt;nier. Två omfattande indelningsreformer medförde att antalet kommuner&lt;br&gt;mellan 1952 och 1974 reducerades från knappt 2 500 till mindre än 300;&lt;br&gt;antalet kommuner är i dag 284.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingen har inte förändrats på samma genomgripande sätt. Den&lt;br&gt;mest påtagliga förändringen är här bildandet av det s. k. storlandstinget i&lt;br&gt;Stockholms län i början av 1970-talet. Stockholms stad gick då in i lands-&lt;br&gt;tinget som också gavs vidgade uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från lekmannaförvaltning till tjänstemannaförvaltning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunindelningsreformerna har påverkat villkoren för de förtroen-&lt;br&gt;devalda och för utvecklingen av politikerrollen som sådan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en direkt följd av kommunsammanläggningarna minskade antalet&lt;br&gt;ordinarie uppdrag i kommunerna från cirka 120 000 i mitten av 1960-talet&lt;br&gt;till 42 000 år 1974. Ett långt mindre antal förtroendevalda fick alltså ta&lt;br&gt;hand om en väsentligt större och ständigt växande verksamhet. Utveck-&lt;br&gt;lingen mot en tjänstemannaförvaltning blev en naturlig konsekvens av&lt;br&gt;detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I stark sammanfattning kan utvecklingen beskrivas på följande sätt.&lt;br&gt;Lekmannaförvaltningen — som innebar att de förtroendevalda själva sva-&lt;br&gt;rade för beredning, beslut och verkställighet i den mest renodlade formen&lt;br&gt;— har definitivt ersatts av en professionell tjänstemannaförvaltning, där&lt;br&gt;tjänstemännen övertagit inte bara verkställighetsfunktioner utan också&lt;br&gt;väsentliga beredningsfunktioner från de förtroendevalda i alla kommuner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammantaget innebär utvecklingen att förtroendeuppdragen har ett helt&lt;br&gt;annat innehåll och ställer helt andra krav på sina innehavare än vad som&lt;br&gt;var fallet för bara ett par årtionden sedan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återverkningar på kommunallagstiftningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den dramatiska strukturomvandlingen tillsammans med den allmänna&lt;br&gt;expansionen av den kommunala verksamheten har medfört att dagens&lt;br&gt;kommuner har få likheter med tidigare generationers kommuner. Detta är&lt;br&gt;också en grundläggande förklaring till de efter hand allt tätare kommunal-&lt;br&gt;lagsreformerna. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En målsättning har varit att åstadkomma en förenkling av den kommu- Prop. 1990/91:117&lt;br&gt;nalrättsliga regleringen och att anpassa lagstiftningen till de behov som&lt;br&gt;förnyelsen av den offentliga sektorn har gett upphov till. I samband här-&lt;br&gt;med har det framstått som alltmer nödvändigt att begränsa den statliga&lt;br&gt;tillsynen och kontrollen och att stärka den kommunala självstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1862 års kommunalförordningar stod kvar praktiskt taget oförändrade&lt;br&gt;fram till början av 1930-talet. Då gjordes en revidering som i allt väsentligt&lt;br&gt;var av teknisk natur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1948 genomfördes en kompetensreform som har haft en helt avgö-&lt;br&gt;rande betydelse för den kommunala utvecklingen, inte minst vad gäller&lt;br&gt;möjligheterna för kommunerna att ta på sig nya uppgifter. Den ökade&lt;br&gt;aktiviteten i kommunerna kom dessförinnan inte sällan i konflikt med&lt;br&gt;regeringsrättens praxis, som innebar en relativt restriktiv tolkning av den&lt;br&gt;kommunala kompetensen. Genom reformen slogs fast att allmänintresset&lt;br&gt;skulle vara avgörande för bedömningen i kompetensfrågor. De motiv som&lt;br&gt;då lades fast styr i hög grad rättstillämpningen ännu i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förändringarna i den kommunala indelningen och de ökade möjlighe-&lt;br&gt;terna för kommunerna att ta på sig nya uppgifter ledde fram till att en ny&lt;br&gt;kommunallag antogs år 1953. Året därpå antogs en ny landstingslag och&lt;br&gt;hela den nya lagstiftningen trädde i kraft år 1955.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Framför allt kommunsammanläggningarna i början av 1970-talet, men&lt;br&gt;också den ändrade relationen mellan förtroendevalda och anställda samt&lt;br&gt;medborgarnas allmänt sett ökade aktivitet, skapade ett behov av ytterliga-&lt;br&gt;re revideringar. Den 1 juli 1977 trädde en ny kommunallag i kraft som var&lt;br&gt;den första som var gemensam för kommuner och landsting.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 1977 års kommunallag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Till grund för kommunallagen av år 1977 låg ett omfattande utredningsar-&lt;br&gt;bete som hade utförts av utredningen om den kommunala demokratin&lt;br&gt;(SOU 1975:41) och kommunallagsutredningen (SOU 1974:99).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen bygger på principen att kommuner och landsting skall lämnas&lt;br&gt;största möjliga frihet att anpassa sina arbetsformer till de lokala förhållan-&lt;br&gt;dena. Kommunindelningsreformerna ansågs ha skapat goda förutsättning-&lt;br&gt;ar för att minska den statliga detaljregleringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På flera punkter genomfördes ändringar som berörde de förtroendeval-&lt;br&gt;das arbetsförutsättningar. Bl. a. infördes en rätt till ledighet för fullgörande&lt;br&gt;av kommunala uppdrag. Medborgarnas möjligheter till insyn och delta-&lt;br&gt;gande i den kommunala verksamheten förbättrades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunfullmäktiges och landstingets centrala funktion framhävdes&lt;br&gt;klart i reformen. Utgångspunkten var att man skulle stärka de folkvalda&lt;br&gt;organens ställning. En följd av detta blev att man intog en ytterst restriktiv&lt;br&gt;inställning till möjligheterna av att överföra beslutanderätt från fullmäkti-&lt;br&gt;ge till styrelsen och övriga nämnder. En motsvarande restriktivitet uttryck-&lt;br&gt;tes också i fråga om möjligheten att delegera från nämndnivån till anställ-&lt;br&gt;da.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Debatten i början av 1970-talet rörde mycket frågor om samlingsstyre&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och majoritetsstyre. I kommunallagsreformen kom detta till uttryck på så &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;8&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sätt att man ville ge möjlighet för den politiska majoriteten att ta ett Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;huvudansvar för den kommunala verksamheten samtidigt som minorite-&lt;br&gt;ten skulle tillförsäkras goda arbetsvillkor. Hur detta skulle utföras i prakti-&lt;br&gt;ken överlämnades till kommunerna och landstingen själva att besluta om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förarbetena till 1977 års lag berördes också en del andra frågor, som&lt;br&gt;t. ex. hur man kan stärka insynen och inflytandet i kommunala företag, hur&lt;br&gt;folkomröstningar förhåller sig till den representativa demokratin och vär-&lt;br&gt;det av lokala politiska organ (kommundelsnämnder m.m.). Några större&lt;br&gt;reformer genomfördes dock inte på dessa områden.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Utvecklingen efter år 1977&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den allmänna debatten om den offentliga sektorn under 1980-talet har i&lt;br&gt;hög grad handlat om decentralisering, avbyråkratisering, minskat sektors-&lt;br&gt;tänkande, medborgerligt deltagande, effektivitet och resursutnyttjande.&lt;br&gt;Därmed har också den kommunala verksamheten stått i fokus.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För utvecklingen inom det kommunaldemokratiska området är det av&lt;br&gt;särskild betydelse att medborgarna synes vara bättre informerade och mer&lt;br&gt;aktiva i kommunala frågor än förut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill nu peka på några tendenser som framträtt under senare&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3.1 Strukturella och organisatoriska förändringar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Decentraliseringssträvandena har vuxit i styrka under det senaste decen-&lt;br&gt;niet. En påtaglig förändring gäller synen på nämndorganisationen i kom-&lt;br&gt;munerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten har varit att man velat återskapa närheten mellan med-&lt;br&gt;borgare och förtroendevalda, men också att få till stånd en ökad samver-&lt;br&gt;kan mellan olika sektorer av samhällsgemenskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lokala organ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1979:408) om lokala organ i kommunerna (omtryckt 1979:1167,&lt;br&gt;ändrad senast 1988:135, lokalorganslagen) trädde i kraft den 1 januari&lt;br&gt;1980. Den lagen har gjort det möjligt för kommunerna att inrätta lokala&lt;br&gt;organ i form av distriktsnämnder, institutionsstyrelser samt organ med&lt;br&gt;sektorsövergripande uppgifter inom såväl det kommunallagsreglerade om-&lt;br&gt;rådet som vissa delar av de specialreglerade nämndernas områden. För de&lt;br&gt;senare gäller vissa begränsningar och dessutom måste de centrala nämn-&lt;br&gt;derna inom respektive sektor finnas kvar. De sektorsövergripande organen&lt;br&gt;kallas oftast kommundelsnämnder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frikommunförsöket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen beslöt i juni 1984 (prop. 1983/84:152, KU 32, rskr. 368) att en&lt;br&gt;försöksverksamhet med ökad kommunal självstyrelse — det s. k. frikom-&lt;br&gt;munförsöket — skulle bedrivas till utgången av år 1988. Försöksverksam-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;heten har därefter förlängts till utgången av år 1991 (KU 1987/88:23, rskr. Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;154. prop. 1988/89:1. KU 6, rskr. 13).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med riksdagens beslut om försöksverksamheten antogs lagen&lt;br&gt;(1984:382) om försöksverksamhet med en friare kommunal nämndorga-&lt;br&gt;nistion (omtryckt 1988:136, ändrad senast 1990:1169, frikommunlagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De kommuner som deltar i försöket har fått en nästan fullständig frihet&lt;br&gt;att organisera de centrala nämnderna. Även i fråga om lokala organ har de&lt;br&gt;fått ökad organisationsfrihet. I frikommunförsöket deltar i dag 36 kommu-&lt;br&gt;ner och fyra landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försöket med en friare nämndorganisation har lett till faktiska föränd-&lt;br&gt;ringar i varierande grad framför allt på tre områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Slopande av den särskilda skolstyrelsen främst i samband med övergång&lt;br&gt;till kommundelsnämnder i hela kommunen. Här finns exempel på gans-&lt;br&gt;ka stora variationer i fråga om kombinationer av utbildnings- och andra&lt;br&gt;frågor i de nya nämnderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Slopande av en sammanhållen socialnämnd genom utbrytning av äldre-&lt;br&gt;och handikappfrågorna till en särskild nämnd. Barnomsorgen har i några&lt;br&gt;fall lagts på utbildningsnämnden/skolstyrelsen. Härtill kommer slopan-&lt;br&gt;de av socialnämnden i samband med införande av kommundelsnämn-&lt;br&gt;der i hela kommunen, vilket har skett i flera fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Slopande av särskild byggnads- respektive miljö- och hälsoskyddsnämnd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;genom sammanslagning av de båda nämnderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare har allt fler frikommuner utnyttjat möjligheten att låta en eller&lt;br&gt;flera kommundelsnämnder svara för verksamheter eller anläggningar som&lt;br&gt;inte exklusivt är knutna till en viss kommundel. Tydligast ser man detta i&lt;br&gt;Göteborg, där vissa stadsdelsnämnder gjorts till s. k. resursnämnder. Des-&lt;br&gt;sa svarar för sådana verksamheter som är för små att dela upp eller som av&lt;br&gt;andra skäl anses opraktiska att fördela på alla stadsdelsnämnder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamhetsformerna omprövas och utvecklas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Runt om i landet pågår diskussioner som syftar till att även i andra&lt;br&gt;avseenden utveckla den politiska organisationen i kommunerna. Det blir&lt;br&gt;exempelvis allt vanligare att i praktiken omsätta de idéer som finns om att&lt;br&gt;renodla funktionerna enligt en beställar-utförarmodell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett exempel på detta är det som har kommit att kallas Dalamodellen. Ett&lt;br&gt;riksdagsbeslut i december 1990 har möjliggjort ett genomförande av mo-&lt;br&gt;dellen (prop. 1990/91:44, KU 17, rskr. 52).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dalamodellen innebär en ny struktur för hälso- och sjukvården. Varje&lt;br&gt;kommun inom landstinget utgör ett sjukvårdsområde, som leds av en&lt;br&gt;styrelse. Sjukvårdsområdena ansvarar för befolkningens hela hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdsbehov, även specialistvård och sluten akutsjukvård. Dessa vård-&lt;br&gt;former upphandlas hos sjukhusen eller andra vårdgivare i eller utom länet.&lt;br&gt;Sjukhusen eller klinikerna får inte några anslag från landstinget. I stället&lt;br&gt;får de sälja sina tjänster till sjukvårdsområdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett bärande inslag i Dalamodellen är att de förtroendevaldas roller som&lt;br&gt;konsumentföreträdare och producenter skall skiljas åt. En tydlig åtskillnad&lt;br&gt;görs mellan produktions- och finansieringsansvar. Nya former för att styra&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och leda verksamheten med ett tydligt inslag av långtgående möjligheter Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;att delegera ärenden är också en viktig del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3.2 Förhållandet stat-kommun&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag delar kommuner och landsting ansvaret for den samhälleliga verk-&lt;br&gt;samheten med staten på en mängd områden. I takt med att den statliga&lt;br&gt;detaljregleringen har minskat, har behovet av att bryta mot sektorsprinci-&lt;br&gt;pen gjort sig alltmer gällande. Detta har lett till ett ökat behov av samord-&lt;br&gt;ning av olika kommunala verksamheter utifrån bl. a. funktionella och&lt;br&gt;ekonomiska krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handlingsutrymmet behöver vidgas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under senare tid har olika åtgärder vidtagits för att undanröja de hinder&lt;br&gt;som finns för att kommuner och landsting skall kunna prioritera mellan&lt;br&gt;olika uppgifter och anpassa verksamheten efter de lokala förutsättningar-&lt;br&gt;na.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett exempel kan hämtas från skolområdet. Utvecklingen inom detta&lt;br&gt;område går mot decentralisering av beslutsfattandet, klarare ansvarsför-&lt;br&gt;hållanden, mer generella statsbidrag, ökad målstyrning och bättre system&lt;br&gt;för uppföljning och utvärdering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat exempel är riksdagsbeslutet att ge kommunerna ett samlat&lt;br&gt;ansvar för äldre- och handikappomsorgerna (prop. 1990/91:14, SoU9.&lt;br&gt;rskr. 97). Syftet är att skapa klara ansvarsförhållanden och ändamålsenliga&lt;br&gt;organisatoriska förutsättningar for dessa omsorger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen går också mot en samordning av sjukvård och sjukförsäk-&lt;br&gt;ring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De samhällsekonomiska förutsättningarna ändras&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efterfrågan på den kommunala sektorns tjänster har länge kunnat tillgodo-&lt;br&gt;ses genom att verksamheten har tillförts ökade resurser. Det finns allmänt&lt;br&gt;sett inte längre förutsättningar för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den lägre tillväxten i samhällsekonomin och nödvändigheten av att&lt;br&gt;undvika skattehöjningar gör, att medborgarnas krav alltmer sällan kom-&lt;br&gt;mer att kunna tillgodoses genom tillskott av resurser. Större krav ställs på&lt;br&gt;omprövning, rationalisering och förbättring av effektiviteten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En parlamentarisk kommitté (Fi 1990:04) arbetar för närvarande med&lt;br&gt;frågorna om hur systemet med statsbidrag till kommuner och landsting&lt;br&gt;skall utformas i framtiden och med att se över den kommunala sektorns&lt;br&gt;övriga finansieringskällor. Utredningsarbetet skall, enligt direktiven (dir.&lt;br&gt;1990:20), bedrivas med utgångspunkten att kommunernas och lands-&lt;br&gt;tingens verksamhet skall anpassas till de samhällsekonomiska förutsätt-&lt;br&gt;ningarna och att statens bidrag så långt som möjligt skall fördelas efter&lt;br&gt;generella principer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare skall en mer effektiv kommunal verksamhet stimuleras och kom-&lt;br&gt;mittén skall överväga instrument för statlig målstyrning och hur uppfölj-&lt;br&gt;ning av kommunal verksamhet bör utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppföljning och utvärdering får ökad betydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strävan mot bättre uppföljning och utvärdering syftar ytterst till att värna&lt;br&gt;den kommunala självstyrelsen genom ökad kvalitet och effektivitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av högre produktivitets- och effektivitetsmål för den&lt;br&gt;kommunala sektorn och en ändrad styrning av kommunal verksamhet,&lt;br&gt;ställs nya krav på statens uppföljning och utvärdering. Det är därför viktigt&lt;br&gt;att få till stånd en fördjupad mål- och resultatdialog mellan staten, kom-&lt;br&gt;muner och landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3.3 Den politiska styrningen utvecklas — Nya villkor för politikerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från lekmannaförvaltning till lekmannastyre&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För bara några årtionden sedan hade de förtroendevalda praktiskt taget&lt;br&gt;hela verksamheten i sin hand. De bestämde i verklig mening inte bara vad&lt;br&gt;som skulle göras utan även hur. Det ställdes inga särskilda krav på styrning&lt;br&gt;och ledning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Expansionen under framför allt 1960- och 1970-talen medförde efter&lt;br&gt;hand allt större problem när det gällde styrningen av den kommunala&lt;br&gt;verksamheten. Det blev inte längre möjligt att hålla verksamheten samlad&lt;br&gt;hos ett fåtal personer. Under denna period byggdes därför en omfattande&lt;br&gt;apparat upp med hjälp av ständigt ökande resurser. För att klara denna&lt;br&gt;uppbyggnad krävdes en mängd specialister, administratörer och verksam-&lt;br&gt;hetspersonal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kraftiga reduceringen av antalet förtroendevalda i kombination&lt;br&gt;med den stora expansionen av verksamheten ledde till en dramatisk om-&lt;br&gt;fördelning av uppgifter från de förtroendevalda till den professionella&lt;br&gt;organisationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Parallellt med denna utveckling har det skett en förskjutning i den&lt;br&gt;politiska styrningens innehåll. Detaljstyrningen har successivt övergetts&lt;br&gt;till förmån för en mer övergripande styrning med mål och ramar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Både politikerna och de anställda upplever problem i den nya situatio-&lt;br&gt;nen. Ett problem för politikernas del är att de inte anser det möjligt att&lt;br&gt;enbart intressera sig för de övergripande frågorna. Om inte annat så kräver&lt;br&gt;medborgarna besked i detaljfrågor. De anställda anser att politikerna&lt;br&gt;lägger sig i detaljer, som de anser vara förvaltningens uppgift att ta hand&lt;br&gt;om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nya villkor för de politiska uppdragen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt som styrmetoderna har förändrats, har villkoren för dem som&lt;br&gt;utövar politiska uppdrag i kommuner och landsting ändrats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Benägenheten att hoppa av från politiska uppdrag har ökat under 1980-&lt;br&gt;talet. Cirka var tredje kommun- eller landstingspolitiker lämnar sina upp-&lt;br&gt;drag under pågående mandatperiod. För tio år sedan var det en av fyra&lt;br&gt;som hoppade av. Forskningen visar dock att omsättningen av politiker var&lt;br&gt;hög även på 1970-talet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller avhoppens fördelning på olika grupper är det främst de&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vanligtvis underrepresenterade grupperna — unga, kvinnor, och privatan- Prop. 1990/91:117&lt;br&gt;ställda — som är av intresse. Förtroendeuppdragsutredningen konstaterar&lt;br&gt;att förhållandena inte förändrats på något drastiskt sätt för någon av dessa&lt;br&gt;grupper under de senaste tio åren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är ingen tvekan om att det under senare år har blivit allt svårare att&lt;br&gt;kombinera yrkesliv, familjeliv och förtroendeuppdrag. Trots att det vidta-&lt;br&gt;gits olika åtgärder i syfte att underlätta rekryteringen till kommunala&lt;br&gt;förtroendeuppdrag är främst ungdomar, kvinnor och privatanställda fort-&lt;br&gt;farande kraftigt underrepresenterade i de kommunala organen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller kvinnornas deltagande i kommunalpolitiken har det emel-&lt;br&gt;lertid skett positiva förändringar. Kvinnornas genombrott i kommunalpo-&lt;br&gt;litiken kom på 1970-talet, då deras andel fördubblades. Efter valet år 1988&lt;br&gt;utgör kvinnorna 32 procent i de kommunala nämnderna och 39 procent av&lt;br&gt;landstingsledamöterna. Internationellt sett ligger Sverige idag högt när det&lt;br&gt;gäller kvinnorepresentation i politiken. Vid en jämförelse mellan kvinnor&lt;br&gt;och män finner man emellertid att kommunalpolitiken fortfarande präglas&lt;br&gt;av en tydlig könsskillnad. Männen sitter på de flesta ledande uppdragen&lt;br&gt;och kvinnorna har främst uppdrag på det sociala och kulturella området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Privatanställda är också klart underrepresenterade i kommunalpolitiken&lt;br&gt;enligt vad förtroendeuppdragsutredningen har visat. Detta förhållande är&lt;br&gt;enligt utredningen till nackdel både för politiken — som inte får del av de&lt;br&gt;privatanställdas kunskaper och erfarenheter i tillräcklig omfattning — och&lt;br&gt;för näringslivet, som går miste om de förtroendevaldas kontakt med&lt;br&gt;samhällslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att underlätta för alla att ta ett kommunalt förtroendeuppdrag är det&lt;br&gt;sedan år 1983 möjligt för kommuner och landsting att ge ersättning för&lt;br&gt;förlorad arbetsförtjänst. Endast omkring hälften av kommunerna har dock&lt;br&gt;infört en sådan ordning. Problemet är aktuellt främst för de privatanställ-&lt;br&gt;da. De får i flertalet fall vidkännas avdrag på lönen vid frånvaro för att&lt;br&gt;fullgöra ett offentligt uppdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan inte uteslutas att detta förhållande negativt påverkar rekryte-&lt;br&gt;ringen av privatanställda till kommunala förtroendeuppdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3.4 Den enskildes intresse och engagemang&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det politiska beteendet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ail kommunal verksamhet bygger på principen om en representativ demo-&lt;br&gt;krati och alltså i grunden på ett starkt engagemang från medborgarnas&lt;br&gt;sida. Det är emellertid bara ungefär var sjätte medborgare som är villig att&lt;br&gt;ta på sig uppdrag. Benägenheten att åta sig uppdrag har dock varit ganska&lt;br&gt;stabil under den senaste tioårsperioden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett nytt drag i medborgarnas politiska beteende är att valdeltagandet&lt;br&gt;visar en sjunkande tendens. Valdeltagandet har minskat bland ungdomar&lt;br&gt;med cirka 8 procentenheter mellan valen år 1982 och år 1988. Å andra&lt;br&gt;sidan finns det inget belägg för att ungdomars intresse för samhällsfrågor&lt;br&gt;har försvagats. Tvärtom utvecklar de en hög politisk aktivitet, som dock i&lt;br&gt;allt större utsträckning äger rum vid sidan om de politiska partierna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Decentralisering som medel för medborgarengagemang &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Servicen till medborgarna är traditionellt organiserad i sektorer, medan&lt;br&gt;medborgarnas egna behov som regel inte följer de administrativa indel-&lt;br&gt;ningarna. För att bättre möta dessa behov har man på många håll strävat&lt;br&gt;efter en mer decentraliserad och mindre sektoriell kommunal organisa-&lt;br&gt;tion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Systemet med lokala nämnder bygger på en närhetsprincip, som bl. a.&lt;br&gt;syftar till att snabbare kunna fånga upp medborgarnas behov och önske-&lt;br&gt;mål. Förespråkarna for decentraliseringstanken ser större möjligheter att i&lt;br&gt;en lokal organisation åstadkomma en bred kontaktyta mellan medborgare&lt;br&gt;och förtroendevalda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ökat demokratiskt inflytande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett viktigt inslag i förnyelsearbetet inom den offentliga sektorn — inte&lt;br&gt;minst på kommunal nivå — är intresset av att öka utrymmet for den&lt;br&gt;enskilde medborgarens personliga val och önskemål. Under senare år har i&lt;br&gt;ökad utsträckning tillämpats kooperativa lösningar, entreprenader liksom&lt;br&gt;föreningsdriven verksamhet och verksamhet i bolagsform.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett viktigt inslag har varit strävandena att engagera medborgarna i&lt;br&gt;sådan kommunal verksamhet som berör dem själva, s. k. brukarverksam-&lt;br&gt;het. Genom nya bestämmelser i kommunallagen har det blivit möjligt att&lt;br&gt;ställa upp villkor om brukarinflytande när beslut skall fattas på tjänste-&lt;br&gt;mannanivå.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Reformbehovet — Principer för en ny&lt;br&gt;kommunallag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;3.1 Inledning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den kommunala självstyrelsen är ett omistligt inslag i den svenska demo-&lt;br&gt;kratin. I kommuner och landsting tar förtroendevalda medborgare ansvar&lt;br&gt;för en betydande del av samhällsverksamheten i nära samspel med sina&lt;br&gt;uppdragsgivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunallagen ger de grundläggande spelreglerna för fördelningen av&lt;br&gt;makt och ansvar i kommuner och landsting. Det är väsentligt att dessa&lt;br&gt;regler är tydliga till sin innebörd. Annars finns det en uppenbar risk för att&lt;br&gt;den demokratiska processen i alltför hög grad kommer att handla om&lt;br&gt;spelreglerna, inte om verksamhetens innehåll och utformning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under de senaste åren har det skett stora förändringar i den kommunala&lt;br&gt;verksamheten. Den har expanderat och allt större krav ställs på kvalitet&lt;br&gt;och effektivitet. Samtidigt har kommunernas och landstingens ekonomi&lt;br&gt;blivit allt mer ansträngd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att möta den nya situationen har flertalet kommuner och landsting&lt;br&gt;inlett ett omfattande förnyelsearbete. Detta har gett upphov till krav på&lt;br&gt;ändrad lagstiftning. Det s. k. frikommunförsöket har varit ett sätt att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillgodose kraven på ändrad lagstiftning i syfte att öka kommunernas och Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;landstingens handlingsutrymme.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tiden är nu mogen att genomfora sådana förändringar i kommunallag-&lt;br&gt;stiftningen som kan skapa goda förutsättningar för kommunernas och&lt;br&gt;landstingens verksamhet under 1990-talet. Erfarenheterna av frikommun-&lt;br&gt;försöket är därvid av betydande intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening har frikommunförsöket varit mycket värde-&lt;br&gt;fullt när det har gällt att på ett okonventionellt sätt pröva nya verksamhets-&lt;br&gt;former i kommuner och landsting. För närvarande pågår en utvärdering av&lt;br&gt;försöket (dir. 1990:79). Vissa frågor som grundat sig på erfarenheterna&lt;br&gt;från försöket tar vi upp redan i detta lagstiftningsärende (avsnitt 3.5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande fem utgångspunkter ligger till grund för det förslag till ny&lt;br&gt;kommunallag som vi nu lägger fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• De förtroendevalda ges bra arbetsvillkor. Formerna för att styra, leda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och följa upp den kommunala verksamheten utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Medborgarna garanteras goda möjligheter till insyn i och inflytande över&lt;br&gt;kommunernas och landstingens verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Kommunerna och landstingen får ett ökat handlingsutrymme när det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gäller att bestämma hur verksamheten skall organiseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Kommunerna och landstingen ges förutsättningar att göra verksamheten&lt;br&gt;effektivare genom nya former för ekonomistyrning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Kommunallagen skall ge tydliga besked om vilka principer som ligger till&lt;br&gt;grund för den kommunala verksamheten och de grundläggande demo-&lt;br&gt;kratiska spelreglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande redovisar vi vissa av de principiella nyheterna i förslaget&lt;br&gt;till en ny kommunallag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.2 Bättre villkor för förtroendevalda&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Framtidens kommunalpolitiker kommer att ställas inför en rad problem,&lt;br&gt;inte minst strukturella och ekonomiska. För att möta dessa behöver de&lt;br&gt;politiska styrformerna utvecklas. Det är också viktigt att underlätta för&lt;br&gt;medborgarna att engagera sig i det kommunalpolitiska arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ser det som en viktig uppgift att skapa likvärdiga förutsätt-&lt;br&gt;ningar för dem som är beredda att ta på sig politiska förtroendeuppdrag. I&lt;br&gt;föreliggande lagstiftningsärende är det särskilt två frågor som vi vill lyfta&lt;br&gt;fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ena frågan handlar om att hitta en lösning på problemet med de&lt;br&gt;förtroendevaldas ekonomiska villkor. Det hittillsvarande systemet har inte&lt;br&gt;fungerat bra från rättvisesynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det representativa systemet bygger på att alla medborgare skall ha lika&lt;br&gt;möjligheter att bli invalda i representativa församlingar, förutsatt att han&lt;br&gt;eller hon fått sitt partis förtroende att kandidera. Det kan inte vara rimligt&lt;br&gt;att vissa grupper gör ekonomiska förluster vid ett samhällsengagemang och&lt;br&gt;det bör inte vara så att ersättningsfrågan blir styrande för viljan att ta på&lt;br&gt;sig ett politiskt uppdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår därför regler i kommunallagen som innebär att de förtroen-&lt;br&gt;devalda, om de begär det, har rätt till skälig ersättning för förlorad arbets-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inkomst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår mening kommer en sådan förändring att medverka till att öka&lt;br&gt;representationen av underrepresenterade grupper, främst anställda i det&lt;br&gt;privata näringslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi vill i detta sammanhang också peka på betydelsen av en jämn köns-&lt;br&gt;fördelning i politiken. Det är viktigt att de politiska partierna i kommuner-&lt;br&gt;na och landstingen i fortsättningen har en hög ambitionsnivå när det gäller&lt;br&gt;att åstadkomma en jämn könsfördelning på de ledande uppdragen. Det är&lt;br&gt;också angeläget att partierna fortsätter arbetet med att bryta mansdomi-&lt;br&gt;nansen inom de mer tekniskt och ekonomiskt betonade nämndområdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan fråga som rör de förtroendevalda gäller utvecklingen av for-&lt;br&gt;merna för att styra och leda den kommunala verksamheten. Vi ser positivt&lt;br&gt;på det arbete som pågår i kommuner och landsting i syfte att förbättra&lt;br&gt;effektiviteten och att bättre tillgodose medborgarnas behov och önskemål.&lt;br&gt;Därför vill vi också underlätta detta arbete genom att öppna nya möjlighe-&lt;br&gt;ter för den politiska styrningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är väsentligt att de nya styrformerna anpassas efter lokala förutsätt-&lt;br&gt;ningar och olika verksamheters speciella karaktär. Det är därför inte&lt;br&gt;möjligt att lagstifta om en ny politisk styrning. Däremot bör hinder i&lt;br&gt;lagstiftningen undanröjas för att skapa möjligheter att förskjuta tyngd-&lt;br&gt;punkten mot målformulering och utvärdering och att ge förutsättningar&lt;br&gt;för ett bättre samspel mellan politik och förvaltning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.3 Lagen öppnar väg för målstyrning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag i fråga om politiska styrformer bygger på principen att&lt;br&gt;de enskilda kommunerna och landstingen och ytterst de förtroendevalda&lt;br&gt;själva avgör vilka styrformer som passar bäst och i vilken takt en föränd-&lt;br&gt;ring av arbetsformerna skall ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunallagens uppgift är att tillhandhålla de rättsliga instrumenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av den debatt som har förts i frågan vill vi betona att de&lt;br&gt;förtroendevaldas rättsliga ställning inte förändras vid en övergång till ett&lt;br&gt;mer målstyrt system. De förtroendevalda har det yttersta ansvaret för hela&lt;br&gt;verksamheten, vilket dock inte hindrar att det praktiska genomförandet&lt;br&gt;och beslutsbefogenheter i större utsträckning anförtros åt de anställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår att det skapas ett ökat utrymme att delegera ärenden. Syftet&lt;br&gt;är att frigöra resurser för att formulera och utveckla den politiska viljan&lt;br&gt;och att skapa ett större engagemang och intresse hos de anställda för den&lt;br&gt;verksamhet som de praktiskt har ansvaret för. Reglerna bör utformas så,&lt;br&gt;att medborgarnas möjligheter till insyn och kontroll inte försämras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig del i en mer målstyrd verksamhet är resultatuppföljningen och&lt;br&gt;utvärderingen. Dessa uppgifter måste fullgöras via politiken. Vi föreslår&lt;br&gt;därför nya regler om nämndernas redovisningsansvar inför fullmäktige&lt;br&gt;och att nya krav ställs på årsredovisning och revision.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har inte funnit någon anledning till att i lagtexten ge en ändrad&lt;br&gt;beskrivning av styrelsens grundläggande uppgifter. Rent faktiskt kan emel-&lt;br&gt;lertid styrelsens roll till viss del komma att förändras i ett mer målstyrt&lt;br&gt;system. Det kan handla om att i större utsträckning göra avstämningar&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mellan olika sektorer och att mer aktivt ansvara för resultatuppföljning Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;och utvärdering.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.4 Medborgarinflytandet utvecklas&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Representativ demokrati är utgångspunkten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det viktigaste organet i den representativa lokala demokratin är fullmäkti-&lt;br&gt;geförsamlingen. Dess roll som högsta beslutande organ ligger fast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En konsekvens av detta är att medborgarinflytandet över den kommu-&lt;br&gt;nala verksamheten i första hand skall göras gällande genom utslaget i de&lt;br&gt;allmänna valen. Genom proportionalitetsprincipen återverkar detta sedan&lt;br&gt;på valet av styrelsen och övriga nämnder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga som har diskuterats i samband med kommunallagsarbetet är&lt;br&gt;om det bör införas en möjlighet till direktval av lokala nämnder. Regering-&lt;br&gt;en är dock inte beredd att lägga fram ett sådant förslag. Remissbehandling-&lt;br&gt;en av kommunallagskommitténs betänkande ger ett klart stöd för detta&lt;br&gt;ställningstagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det starkaste skälet för vår inställning i denna fråga är att direktval till&lt;br&gt;lokala nämnder kan begränsa fullmäktiges möjligheter att ta det totala&lt;br&gt;ansvaret för verksamheten i kommunen eller landstinget. Därmed uppstår&lt;br&gt;också en oklarhet om hur valutslaget kommer att påverka verksamheten.&lt;br&gt;Detta blir särskilt tydligt i ett system där fullmäktige styr mer genom mål&lt;br&gt;och allmänna riktlinjer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan fråga som har diskuterats är om man skall vidga tillämpningen&lt;br&gt;av folkomröstningsinstitutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sett från ett medborgarperspektiv kan det vara betydelsefullt att kunna&lt;br&gt;ge uttryck för åsikter i olika frågor även mellan de allmänna valen. Möjlig-&lt;br&gt;heten att ordna folkomröstningar som ett led i beredningen inför fullmäk-&lt;br&gt;tiges avgörande bör därför finnas kvar. Vi är däremot inte beredda att gå&lt;br&gt;längre genom att införa någon form av beslutande folkomröstningar eller&lt;br&gt;minoritets- eller medborgarinitiativ, vilket har diskuterats. Detta skulle,&lt;br&gt;enligt vår mening, innebära en icke önskvärd urholkning av den represen-&lt;br&gt;tativa demokratin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang vill vi också slå fast att den representativa demo-&lt;br&gt;kratin innebär att valutslaget skall vara avgörande för partiernas relativa&lt;br&gt;inflytande i de beredande och beslutande organen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns en ökad benägenhet hos väljarna att lägga sina röster på&lt;br&gt;småpartier. Att detta får genomslag i fullmäktigeförsamlingen är själv-&lt;br&gt;klart. Däremot rimmar det enligt vår uppfattning inte väl med den repre-&lt;br&gt;sentativa demokratins princip att införa särskilda regler om närvarorätt&lt;br&gt;för småpartier i styrelsen. Vi är därför för vår del inte beredda att föreslå&lt;br&gt;några sådana lagregler. Vi återkommer till frågan om småpartiernas ar-&lt;br&gt;betsvillkor (avsnitt 4.4.8).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om vi starkt betonar värdet av den representativa demokratin, vill&lt;br&gt;vi också utveckla medborgarinflytandet i den kommunala verksamheten i&lt;br&gt;former som är förenliga med denna princip.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insynen i kommunala företag &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tendens under senare år har varit att i ökad utsträckning bedriva den&lt;br&gt;kommunala verksamheten i privaträttsliga former. Det handlar både om&lt;br&gt;rena entreprenadförhållanden och om att kommuner och landsting själva&lt;br&gt;eller tillsammans med andra intressenter bildar bolag for olika verksamhe-&lt;br&gt;ter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns många aspekter på denna utveckling. Regeringen begränsar sig&lt;br&gt;här till att ta upp frågan om medborgarnas möjligheter till insyn och&lt;br&gt;kontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om hur man kan förbättra insynen i kommunal företagsverksam-&lt;br&gt;het har utretts i flera omgångar ända sedan mitten av 1960-talet. Några&lt;br&gt;lagstiftningsåtgärder har dock ännu inte vidtagits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den privaträttsligt drivna verksamheten har enligt vår bedömning nu&lt;br&gt;fått en sådan omfattning att det är tid att skärpa kraven i syfte att förbättra&lt;br&gt;medborgarnas möjligheter till insyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vår grundläggande uppfattning är att behovet av insyn är lika stort&lt;br&gt;oavsett i vilken form som den kommunala verksamheten bedrivs. Ibland&lt;br&gt;är dock verksamhetens art av ett slag som innebär att det finns ett berätti-&lt;br&gt;gat intresse av sekretess. Det väsentliga är enligt vår mening att fullmäkti-&lt;br&gt;geförsamlingarna ordentligt diskuterar och tar ställning till hur insynen i&lt;br&gt;de kommunala företagen skall förbättras och vilka undantag som skall&lt;br&gt;finnas från huvudprincipen om offentlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi förslår därför nya regler som skall garantera en sådan ordning. Samti-&lt;br&gt;digt utesluter vi inte att det i framtiden kan visa sig vara nödvändigt med&lt;br&gt;ännu längre gående åtgärder för att stärka det medborgerliga inflytandet i&lt;br&gt;dessa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentlig resultatredovisning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intresset för kommunal verksamhet har länge koncentrerats till skattesat-&lt;br&gt;serna och utgifternas nivå och fördelning på olika ändamål. Medborgarnas&lt;br&gt;deltagande i budgetprocessen har också värderats högt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De samhällsekonomiska förutsättningarna har förändrats. Det reser&lt;br&gt;krav på att den kommunala verksamheten både omprövas och effektivise-&lt;br&gt;ras. Det har blivit alltmer nödvändigt att prioritera mellan olika verksam-&lt;br&gt;heter och att göra en omfördelning av resurser. Regeringen anser att&lt;br&gt;utrymmet för skattehöjningar är mycket begränsat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund ser vi det som väsentligt att öka medborgarnas&lt;br&gt;möjligheter att ta del av och sätta sig in i kommunernas och landstingens&lt;br&gt;redovisning av verksamhetsresultat och ekonomi. Att få möjlighet att&lt;br&gt;bedöma utfallet av den verksamhet som har bedrivits och dess ekonomiska&lt;br&gt;effekter är minst lika viktigt som att bedöma den framtidsinriktade politi-&lt;br&gt;ken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår nya regler som betonar värdet av redovisning och revision&lt;br&gt;och som ger möjlighet till ökad medborgaraktivitet i dessa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett ökat brukarinflytande &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De som direkt nyttjar kommunala tjänster har ofta ett mycket stort och&lt;br&gt;berättigat intresse av att kunna påverka den konkreta utformningen av&lt;br&gt;verksamheten i fråga. Det gäller särskilt inom institutionsbundna verk-&lt;br&gt;samheter, men också till viss del inom annan kommunal verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen är angelägen om att brukarinflytandet över den kommunala&lt;br&gt;verksamheten kan utvecklas och stärkas. Vi är medvetna om att ett sådant&lt;br&gt;inflytande inte är helt okomplicerat både från grundläggande demokratis-&lt;br&gt;ka utgångspunkter och när det gäller det rent praktiska genomförandet.&lt;br&gt;Samtidigt ser vi i utvecklingen av ett sådant direktdemokratiskt inflytande&lt;br&gt;stora möjligheter till att vitalisera det medborgerliga deltagandet i vardags-&lt;br&gt;nära frågor, vilket på sikt kan stärka den demokratiska processen i stort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår att man till den nya lagen för över reglerna om brukarinfly-&lt;br&gt;tande i samband med att anställda utövar beslutanderätt. Dessa regler&lt;br&gt;skapar stora möjligheter att lokalt utveckla många olika former av brukar-&lt;br&gt;inflytande. Om det härutöver finns ett behov av att gå vidare är en&lt;br&gt;utvecklingsfråga som det kan finnas anledning att återkomma till i annat&lt;br&gt;sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.5 Lagen medger ett ökat handlingsutrymme&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;För att kommuner och landsting skall kunna klara de viktiga uppgifter som&lt;br&gt;de står inför och för att de skall kunna fullfölja det förändringsarbete som&lt;br&gt;har inletts på många håll, är det nödvändigt att öka handlingsutrymmet&lt;br&gt;ytterligare. Det är väsentligt att verksamheten kan anpassas efter lokala&lt;br&gt;förutsättningar och behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från regeringens sida har flera olika åtgärder vidtagits för att undanröja&lt;br&gt;de hinder som finns för ett lokalt förnyelsearbete. En del av dessa har vi&lt;br&gt;redogjort för tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även den nya kommunallagen bör bidra till att underlätta förändrings-&lt;br&gt;processen i kommuner och landsting. Vi föreslår därför på flera punkter&lt;br&gt;att reglerna utformas så, att flexibla lösningar medges utifrån lokala förhål-&lt;br&gt;landen. Det gäller t. ex. i fråga om fullmäktiges och nämndernas arbetsfor-&lt;br&gt;mer, men också i fråga om utformningen av reglerna om den ekonomiska&lt;br&gt;förvaltningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En friare kommunal nämndorganisation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett framträdande inslag i kommunernas och landstingens förändringsarbe-&lt;br&gt;te är strävan mot en ökad decentralisering och ökat samarbete mellan olika&lt;br&gt;verksamheter. Det har stor betydelse sett från ett medborgarperspektiv.&lt;br&gt;Regeringen anser att strävandena bör stimuleras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många kommuner uppfattar de lagreglerade kraven på en viss nämndor-&lt;br&gt;ganisation som ett hinder mot både decentralisering och sektorssamver-&lt;br&gt;kan. Därför har en försöksverksamhet med en friare nämndorganisation&lt;br&gt;bedrivits inom ramen för frikommunförsöket. Regeringen och riksdagen&lt;br&gt;har också uppmärksammat frågorna under senare tid i samband med de&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betydelsefulla reformer som nu är på väg att genomföras på skolområdet Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;och inom socialtjänsten. Riksdagsbesluten innebär att det i framtiden inte&lt;br&gt;kommer att ställas krav varken på en särskild skolstyrelse eller en särskild&lt;br&gt;socialnämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har tillkallat en särskild utredare med uppgift att göra en utvärdering&lt;br&gt;av erfarenheterna av frikommunförsöket. Utredaren har behandlat frågan&lt;br&gt;om fri nämndorganisation med förtur och har redovisat sin bedömning i&lt;br&gt;denna del i betänkandet (SOU 1991:25) Frikommunförsöket — En redo-&lt;br&gt;visning av erfarenheterna av försöken med en friare nämndorganisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ett sammanfattande omdöme anser utredaren att erfarenheterna av&lt;br&gt;försöken i huvudsak är goda. Det har påvisats positiva effekter både när&lt;br&gt;det gäller den kommunala verksamhetens form och dess innehåll. En friare&lt;br&gt;och mer decentraliserad nämndorganisation anses även ha varit till fördel&lt;br&gt;från kommunaldemokratisk utgångspunkt. Från rättsliga utgångspunkter&lt;br&gt;har inga avgörande hinder mot en friare nämndorganisation framkommit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår mening är tiden nu mogen att ge samtliga kommuner och&lt;br&gt;landsting ökad frihet att bestämma hur nämnderna skall organiseras. Vi&lt;br&gt;bygger detta ställningstagande på en stark tilltro till kommunernas och&lt;br&gt;landstingens förmåga att ta ansvar för de samhällsuppgifter som statsmak-&lt;br&gt;terna har tilldelat dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En friare nämndorganisation kan enligt vår mening på ett värdefullt sätt&lt;br&gt;bidra till att man lägger en helhetssyn på den kommunala verksamheten.&lt;br&gt;En sådan ordning kan underlätta för kommunerna och landstingen när de&lt;br&gt;skall utföra sina samhällsuppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns anledning att närmare följa det förändringsarbete som pågår i&lt;br&gt;fråga om att renodla nämndfunktionerna enligt en beställare-utförarmo-&lt;br&gt;dell. Olika kommunalrättsliga frågeställningar kan uppkomma och detta&lt;br&gt;måste givetvis bevakas. Det är inte uteslutet att omprövningen av verk-&lt;br&gt;samhetsformerna kan leda fram till behov av ytterligare lagändringar.&lt;br&gt;Frågor av detta slag övervägs för närvarande av konkurrenskommittén (C&lt;br&gt;1989:03).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.6 Nya former för ekonomistyrning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Det ställs allt större krav på att kommuner och landsting kan hushålla med&lt;br&gt;sina ekonomiska resurser. Ny verksamhet och förbättrad kvalitet måste på&lt;br&gt;1990-talet i huvudsak åstadkommas genom att befintliga resurser utnyttjas&lt;br&gt;effektivare och genom att resurser omfördelas mellan olika verksamhets-&lt;br&gt;områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill naturligtvis underlätta för kommuner och landsting att&lt;br&gt;bedriva en effektiv och högkvalitativ verksamhet. Därför föreslår vi nya&lt;br&gt;bestämmelser i kommunallagen om budgetering, redovisning och resultat-&lt;br&gt;uppföljning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår också att förmögenhetsskyddet och kravet på budgetbalans&lt;br&gt;ersätts med en mer allmänt hållen lagregel om en god ekonomisk hushåll-&lt;br&gt;ning (avsnitt 4.8.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kommuner och landsting skall ha en god ekonomisk hushållning&lt;br&gt;krävs ett väl fungerande planerings- och uppföljningssystem, en ekonomi i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;balans och en strategi för hur eventuella problem kan åtgärdas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ekonomiska planerings- och uppföljningssystemet bör innefatta en&lt;br&gt;verksamhetsplan, årsbudget, treårsplan och en årsredovisning. Av dessa&lt;br&gt;dokument bör det bl. a. framgå hur angivna mål för verksamheten uppnås.&lt;br&gt;Det bör gälla såväl av staten angivna mål och riktlinjer som de mål som&lt;br&gt;fullmäktige och nämnderna har ställt upp for den egna verksamheten.&lt;br&gt;Uppföljningen bör avse såväl verksamhetens effektivitet som produktivi-&lt;br&gt;tet. Det bör vidare framgå hur utgifter har finansierats och hur planerade&lt;br&gt;utgiftsåtaganden avses bli finansierade. Utvecklingen av den ekonomiska&lt;br&gt;ställningen bör också redovisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår alltså att kommunerna och landstingen blir skyldiga att&lt;br&gt;upprätta treåriga ekonomiska planer som komplement till de ettåriga&lt;br&gt;budgetarna. Syftet med en sådan plan är att underlätta sådana strukturella&lt;br&gt;åtgärder som kan skapa balans i kommunernas och landstingens ekonomi.&lt;br&gt;Erfarenheterna visar att nödvändiga åtgärder för att komma till rätta med&lt;br&gt;obalans mellan intäkter och kostnader måste planeras och genomföras&lt;br&gt;under längre tidsperioder än ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi vill betona den ekonomiska flerårsplaneringens betydelse som en&lt;br&gt;utgångspunkt för att diskutera behovet av strukturella åtgärder inom den&lt;br&gt;kommunala verksamheten. Nu tillgängliga prognoser för den ekonomiska&lt;br&gt;utvecklingen ger vid handen att denna typ av diskussion kommer att bli&lt;br&gt;allt mer nödvändig att föra i landets kommuner och landsting under 1990-&lt;br&gt;talet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nu pågående utvecklingen mot ökad målstyrning i den kommunala&lt;br&gt;verksamheten gör att redovisningens roll som uppföljningsinstrument får&lt;br&gt;större betydelse. Vi föreslår en rad olika bestämmelser som syftar till att&lt;br&gt;stärka redovisningen och revisionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En principiell nyhet är förslaget att ”koncernredovisningar” skall vara&lt;br&gt;obligatoriska. Detta förslag skall ses mot bakgrund av att allt mer kommu-&lt;br&gt;nal verksamhet sker i privaträttsliga former och att det därför är av stort&lt;br&gt;intresse bl. a. för medborgarna att få en fullständig redovisning av kommu-&lt;br&gt;nernas och landstingens verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi kommer att följa upp hur kommunerna och landstingen använder&lt;br&gt;den ökade frihet som de får på det ekonomiska området. Skulle det visa sig&lt;br&gt;att det leder till oönskade konsekvenser får vi på nytt överväga behovet av&lt;br&gt;en stramare lagreglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Regeringens förslag till en ny kommunallag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Indelning, medlemskap&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4.1.1 Indelning i kommuner och landsting m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den nya kommunallagen inleds med en grund-&lt;br&gt;läggande bestämmelse om indelningen i kommuner och landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principen om kommunal självstyrelse skrivs in i lagen. Termen&lt;br&gt;”landstingskommun” ersätts med ”landsting”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ett fåtal remissinstanser kommenterar kommitténs&lt;br&gt;förslag i denna del. Några framhåller det värdefulla i att lagen ger uttryck&lt;br&gt;åt principen om kommunal självstyrelse. Endast regeringsrätten finner&lt;br&gt;detta mindre lämpligt. Regeringsrätten är också, liksom Svenska arbetsgi-&lt;br&gt;vareföreningen och Sveriges Industriförbund, tveksam till att ändra den&lt;br&gt;landstingskommunala terminologin innan man hunnit göra en översyn av&lt;br&gt;motsvarande termer i regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En grundläggande bestämmelse om den kommunala indelningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1 kap. 7 § regeringsformen slås det fast att det i riket finns kommuner och&lt;br&gt;landsting (primärkommuner och landstingskommuner med regeringsfor-&lt;br&gt;mens terminologi). En motsvarighet finns i 1 kap. 1 § KL, där det före-&lt;br&gt;skrivs att ”riket är indelat i kommuner och landstingskommuner”. Syftet&lt;br&gt;med den bestämmelsen är närmast att ange på vilka kommuntyper som&lt;br&gt;kommunallagen är tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även den nya kommunallagen bör inledas med en grundläggande lagre-&lt;br&gt;gel om den kommunala indelningen. Det bör även, liksom i dag, finnas en&lt;br&gt;regel som anger huvudprincipen om sambandet mellan den landstings-&lt;br&gt;kommunala indelningen och indelningen i län. Remissinstanserna har inte&lt;br&gt;haft någon annan uppfattning i denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principen om kommunal självstyrelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principen om kommunal självstyrelse har aldrig uttryckts i kommunal-&lt;br&gt;rättslig författningstext trots att den introducerades redan i förarbetena till&lt;br&gt;1862 års kommunalförordningar. Däremot uttrycks den i regeringsfor-&lt;br&gt;mens portalparagraf, där det sägs att den svenska folkstyrelsen förverkligas&lt;br&gt;genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kom-&lt;br&gt;munal självstyrelse (1 kap. 1 § andra stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under senare år har den kommunala självstyrelsen ställts i fokus genom&lt;br&gt;ett omfattande utredningsarbete och genom en intensiv försöksverksam-&lt;br&gt;het — bl. a. i form av frikommunförsöket. Arbetet har bedrivits i syfte att&lt;br&gt;stärka villkoren för självstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sätt att ytterligare markera vikten av kommunal självstyrelse kan Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;vara att skriva in principen i kommunallagen. Detta kan lämpligen ske på&lt;br&gt;så sätt, att det i lagens inledningsparagraf anges att kommuner och lands-&lt;br&gt;ting sköter de angelägenheter som anges i lagen eller i särskilda författning-&lt;br&gt;ar på den kommunala självstyrelsens grund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan bestämmelse markerar att det i grunden handlar om en princip&lt;br&gt;för relationen mellan staten och den kommunala nivån och att denna&lt;br&gt;princip gäller för all kommunal verksamhet. Detta är ett viktigt konstate-&lt;br&gt;rande inför den framtida utvecklingen av självstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kommunala självstyrelsen kan dock aldrig vara total. Sålunda ger&lt;br&gt;regeringsformen stöd för att riksdagen genom lag bestämmer grunderna&lt;br&gt;för kommunernas och landstingens organisation och verksamhetsformer&lt;br&gt;och för den kommunala beskattningen. Vidare är det riksdagen som ge-&lt;br&gt;nom lag bestämmer deras befogenheter och åligganden. Graden av själv-&lt;br&gt;styrelse avgörs alltså ytterst av formerna för samverkan mellan staten och&lt;br&gt;den kommunala sektorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingskommun blir landsting&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet ”landstingskommun” introducerades genom 1954 års lands-&lt;br&gt;tingslag. Det har emellertid aldrig vunnit gehör i det allmänna språkbru-&lt;br&gt;ket. I dagligt tal och bl. a. i landstingsvärlden också i officiella texter&lt;br&gt;använder man ordet ”landsting”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från landstingshåll har det sedan länge framförts önskemål om att man&lt;br&gt;bör anpassa lagtexten efter det allmänna språkbruket på så sätt att lands-&lt;br&gt;ting i stället för landstingskommun får beteckna det geografiska området&lt;br&gt;och den juridiska personen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening är tiden nu inne för att även i författnings-&lt;br&gt;språket använda det ord som är väl förankrat i det allmänna språkbruket&lt;br&gt;och som landstingen själva vill använda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår alltså den nyheten att begreppet landstingskommun ersätts&lt;br&gt;av landsting. Visserligen uppstår då en bristande samstämmighet med&lt;br&gt;regeringsformens terminologi, men detta kan inte vara en avgörande in-&lt;br&gt;vändning, eftersom det redan i dag brister i samstämmighet. Regeringsfor-&lt;br&gt;mens bruk av ”primärkommun” har således i princip inte någon motsva-&lt;br&gt;righet i annan författningstext. I något lämpligt sammanhang bör man&lt;br&gt;emellertid överväga de kommunala termerna i regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi återkommer till frågan om termerna för de landstingskommunala&lt;br&gt;organen (avsnitt 4.3.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.2 Medlemskap i kommuner och landsting&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: I den nya lagen behålls de nuvarande grunder-&lt;br&gt;na för medlemskap, nämligen kyrkobokföring (folkbokföring enligt&lt;br&gt;föreslagen ny terminologi), fastighetsinnehav och taxering till kom-&lt;br&gt;munalskatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om fastighetsinnehav i framtiden skall utgöra grund för&lt;br&gt;medlemskap bör dock övervägas särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer i sak med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Många remissinstanser berör frågan om fastighetsin-&lt;br&gt;nehav skall behållas som självständig grund för medlemskap. Av dessa är&lt;br&gt;det förhållandevis få som vill behålla denna grund, bl. a. kammarrätterna i&lt;br&gt;Stockholm och Göteborg, kammarkollegiet, juridiska fakultetsnämnden&lt;br&gt;vid Stockholms universitet, Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges&lt;br&gt;Industriförbund samt några enstaka kommuner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett stort antal kommuner anser att fastighetsinnehav som grund för&lt;br&gt;medlemskap bör slopas. De anför principiella skäl, men visar också på rent&lt;br&gt;faktiska problem i fråga om kommuner där det finns ett stort antal fritids-&lt;br&gt;fastigheter. Problemen är enligt dessa remissinstanser förknippade med att&lt;br&gt;ägare av fritidsfastigheter inte längre erlägger skatt till den kommun där&lt;br&gt;fastigheten är belägen. Det uppstår därigenom ett snedförhållande mellan&lt;br&gt;permanentboende och fritidshusägare när det gäller avgiftsuttag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några instanser, bl. a. Svenska kommunförbundet, förordar att frågan&lt;br&gt;utreds vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemskapet och rätten att anföra kommunalbesvär&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 1 kap. 3 § KL är den medlem av en kommun som är kyrkobokförd i&lt;br&gt;kommunen, äger fast egendom där eller är taxerad till kommunalskatt i&lt;br&gt;kommunen. Medlem av ett landsting är den som är medlem av en kom-&lt;br&gt;mun inom landstinget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från och med den 1 juli 1991 kommer kyrkobokföringen att ersättas av&lt;br&gt;folkbokföring hos skattemyndigheten (jfr prop. 1986/87:158, SkU&lt;br&gt;1987/88:2, rskr. 2). Eftersom den nya kommunallagen avses träda i kraft&lt;br&gt;den 1 januari 1992 används i detta lagstiftningsärende termen folkbokfö-&lt;br&gt;ring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemskapet har ett principiellt samband med rätten att anföra kom-&lt;br&gt;munalbesvär. Enligt 7 kap. 1 § KL får nämligen kommunala beslut inom&lt;br&gt;det kommunallagsreglerade området överklagas av den som är kommun-&lt;br&gt;medlem. Begreppet fyller också andra funktioner. Bl. a. anknyter flera av&lt;br&gt;de kommunalrättsliga grundprinciperna till medlemskapet, t. ex. lokalise-&lt;br&gt;ringsprincipen och likställighetsprincipen. Medlemsbegreppet avgränsar&lt;br&gt;också vilka som får delta i folkomröstningar inom kommunen eller lands-&lt;br&gt;tinget. Vidare har medlemsbegreppet betydelse för rätten att påkalla för-&lt;br&gt;ändringar i den kommunala indelningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kopplingen mellan medlemskap i en kommun och besvärsrätten i kom-&lt;br&gt;munalbesvärsmål bör enligt regeringens mening behållas. Vårt ställnings-&lt;br&gt;tagande grundar sig på tanken att en medlem av kommunen har en viss&lt;br&gt;delaktighet i hur de kommunala angelägenheterna sköts. Mer eller mindre&lt;br&gt;berör angelägenheterna kommuninvånarna i allmänhet och därmed har de&lt;br&gt;ett berättigat intresse av att kunna utlösa en laglighetskontroll av de beslut&lt;br&gt;som kommunen fattar. Tillhör man inte den kommunala gemenskapen&lt;br&gt;bör man å andra sidan inte heller ha rätt att begära en laglighetsprövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fastighetsinnehav som grundför medlemskap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ursprungliga motivet till att ägare eller brukare av fast egendom togs&lt;br&gt;upp i kretsen av kommunmedlemmar var att de borde få utöva sin rösträtt&lt;br&gt;för egendomen redan innan de blev taxerade för fastigheten. Sedan den till&lt;br&gt;fastighetsinnehav knutna rösträtten upphört, har detta motiv för att låta&lt;br&gt;innehav av fast egendom grunda medlemskap förfallit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots detta har fastighetsinnehav som grund för medlemskap fått kvar-&lt;br&gt;stå i kommunallagstiftningen. Kommunallagskommittén kom i sitt betän-&lt;br&gt;kande (SOU 1952:14) Förslag till kommunallag m. m. — som låg till grund&lt;br&gt;för 1953 års kommunallag — till den slutsatsen att om innehavare av&lt;br&gt;fastigheter som inte taxerades till kommunalskatt skulle uteslutas från&lt;br&gt;medlemskap, skulle detta drabba stat och landsting i de kommuner där de&lt;br&gt;innehade fastigheter av olika slag. Frågan diskuterades även inför till-&lt;br&gt;komsten av nuvarande kommunallag. Departementschefen ansåg att nå-&lt;br&gt;gon ändring inte borde göras. Visserligen blev en fastighetsägare i regel&lt;br&gt;taxerad till kommunalskatt i kommunen och därmed kommunmedlem.&lt;br&gt;Den som förvärvat en fastighet i en annan kommun än hemortskom-&lt;br&gt;munen kunde emellertid ha ett berättigat intresse av att kunna anföra&lt;br&gt;kommunalbesvär i den andra kommunen redan innan han blivit taxerad&lt;br&gt;till kommunalskatt för inkomst av fastigheten (prop. 1975/76:187 s. 333).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan är om saken har kommit i ett annat läge sedan den ändringen&lt;br&gt;gjordes fr. o. m. 1988 års taxering att fysiska personer beskattas för all&lt;br&gt;inkomst i hemortskommunen. Det innebär bl. a. att ägare av fritidsfastig-&lt;br&gt;heter inte längre erlägger skatt till den kommun där fastigheten är belägen.&lt;br&gt;De är ändå kommunmedlemmar på grund av fastighetsinnehavet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många remissinstanser har pekat på det problem som finns för kommu-&lt;br&gt;ner som har en omfattande fritidsbebyggelse. I sådana kommuner kan&lt;br&gt;befolkningen mångdubblas under sommaren. Ökningen ställer stora krav&lt;br&gt;på infrastrukturen i form av vägar, vatten och avlopp, renhållning m. m.&lt;br&gt;Inte sällan blir kostnaderna så höga att det är svårt att få dem täckta enbart&lt;br&gt;via avgifter. Det betyder att en del av kostnaderna i stället måste finansi-&lt;br&gt;eras via kommunalskatten, vilket i sin tur medför en viss subventionering&lt;br&gt;av de fritidsboende som inte är skrivna i kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har stor förståelse för de problem som remissinstanserna har&lt;br&gt;gett uttryck åt när det gäller fritidskommunerna. Man måste dock enligt&lt;br&gt;vår mening se frågan om fastighetsinnehav som medlemskapsgrund i ett&lt;br&gt;större perspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föremålet för ett fastighetsägande kan vara fastigheter med en rad olika&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;funktioner som permanentbebodda småhus, fritidshus, hyresfastigheter, Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;industrifastigheter, sjukhus samt teatrar och liknande samlingslokaler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ägare uppträder privatpersoner, juridiska personer, stat, kommun&lt;br&gt;och landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fastigheterna kan bli föremål för en rad kommunala beslut. I många fall&lt;br&gt;kan dessa enbart överklagas genom kommunalbesvär. Det gäller t. ex.&lt;br&gt;beslut om att anta lokal ordningsstadga, beslut om att expropriera, beslut&lt;br&gt;om förköp, beslut om kommunala föreskrifter och om avgifter enligt&lt;br&gt;hälsoskyddslagen (1982:1080, ändrad senast 1988:926), beslut om taxa&lt;br&gt;enligt miljöskyddslagen (1969:387, omtryckt 1989:363), vissa beslut enligt&lt;br&gt;plan- och bygglagen (1987:10, omtryckt 1987:246, ändrad senast&lt;br&gt;1990:1376) samt beslut om taxa enligt renhållningslagen (1979:596, änd-&lt;br&gt;rad senast 1990:235) och beslut om att anta eller ändra en renhållnings-&lt;br&gt;ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skulle man ta bort fastighetsägandet som en grund för medlemskap blir&lt;br&gt;konsekvensen att rätten till kommunalbesvär på dessa områden försvin-&lt;br&gt;ner. Dessutom kan det få vissa konsekvenser för tillämpningen av flera&lt;br&gt;kommunalrättsliga grundprinciper, t. ex. likställighetsprincipen och lokali-&lt;br&gt;seringsprincipen, som är svåra att överblicka i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om man kan slopa ett medlemskap enbart grundat på fastighets-&lt;br&gt;innehav kräver därför ytterligare överväganden. Regeringen avser att ta&lt;br&gt;initiativ till en sådan översyn.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Kommunernas och landstingens befogenheter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4.2.1 Tydligare regler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Reglerna om kommunernas och landstingens&lt;br&gt;befogenheter samlas i ett särskilt kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en allmän kompetensregel anges den s. k. lokaliseringsprincipen&lt;br&gt;och förbudet mot att ge understöd åt enskilda. I särskilda regler ges&lt;br&gt;uttryck åt likställighetsprincipen och förbudet mot beslut med ret-&lt;br&gt;roaktiv verkan. Vidare finns särskilda regler om kommunernas och&lt;br&gt;landstingens näringsverksamhet och förhållande till näringslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ny bestämmelse upplyser om kommunernas och landstingens&lt;br&gt;rätt att för skötseln av sina uppgifter ta ut skatt och meddela före-&lt;br&gt;skrifter i enlighet med vad som sägs i regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande regeln om särskild kompetens för Stockholms&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;läns landsting behålls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens med den skillna-&lt;br&gt;den att kommittén föreslår att en särbestämmelse i 1 kap. 4 § andra stycket&lt;br&gt;KL för Stockholms läns landsting skall upphävas. Kommittén har också&lt;br&gt;delvis valt en annan lagteknisk lösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Nästan alla remissinstanser tillstyrker eller lämnar&lt;br&gt;utan erinran kommitténs förslag om att samla reglerna om de kommunala&lt;br&gt;befogenheterna i ett särskilt kapitel. Flera remissinstanser pekar allmänt &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;26&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på svårigheterna att i lagtext ge uttryck åt de grundprinciper i fråga om Prop. 1990/91:117&lt;br&gt;kompetensen som har vuxit fram i rättstillämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser — JO, kammarrätten i Stockholm, juridiska fa-&lt;br&gt;kultetsnämnderna vid Stockholms och Uppsala universitet samt Stock-&lt;br&gt;holms kommun — anser att likställighetsprincipen bör få en mer pregnant&lt;br&gt;utformning i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Göteborg, Stockholms och Göteborgs kommuner samt&lt;br&gt;statsvetenskapliga förbundet efterlyser uttalanden om likställighetsprinci-&lt;br&gt;pens tillämpning i en starkt decentraliserad organisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;JO, regeringsrätten och juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms uni-&lt;br&gt;versitet menar att bestämmelsen som uttrycker retroaktivitetsförbudet har&lt;br&gt;fått en utformning som inte stämmer med hittillsvarande rättspraxis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringsrätten anser att även den s. k. objektivitetsprincipen bör tas&lt;br&gt;med som en självständig lagregel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms läns landsting och Landstingsförbundet förespråkar att den&lt;br&gt;nuvarande kommunallagens särbestämmelse för Stockholms läns lands-&lt;br&gt;ting behålls. Några landsting anser att tillämpningsområdet bör utvidgas&lt;br&gt;till att avse samtliga landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande regler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 1 kap. 4 § första stycket KL får kommuner och landsting själva&lt;br&gt;vårda sina angelägenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna grundläggande bestämmelse om den kommunala kompetensen&lt;br&gt;fick sitt nuvarande sakliga innehåll genom lagändringar år 1948 (SOU&lt;br&gt;1947:53, prop. 1948:140) och sin nuvarande utformning vid 1977 års&lt;br&gt;kommunallagsreform. Avsikten med en så allmänt formulerad regel är att&lt;br&gt;de kommunala befogenheterna fortgående skall kunna anpassas efter sam-&lt;br&gt;hällsutvecklingens krav och att de närmare gränserna för kommunernas&lt;br&gt;och landstingens verksamhet skall läggas fast genom rättstillämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rättspraxis har utbildats vissa grundprinciper som i de flesta fall&lt;br&gt;begränsar den kommunala kompetensen. Dessa är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— lokaliseringsprincipen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— förbudet mot att ge understöd åt enskilda,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— förbudet mot att driva spekulativa företag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— likställighetsprincipen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— förbudet mot beslut med retroaktiv verkan och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— självkostnadsprincipen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett utmärkande drag för dessa principer är att de, på grund av sin beskaf-&lt;br&gt;fenhet och de mycket skiftande förhållanden för vilka de är avsedda att&lt;br&gt;gälla, inte medger någon långtgående exakthet i tillämpningen. I rättsprax-&lt;br&gt;is har de därför behandlats som allmänna målsättningsprinciper. I det&lt;br&gt;följande tar vi upp frågan om dessa principer skall lagfästas. Självkost-&lt;br&gt;nadsprincipen behandlas i avsnitt 4.8.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild fråga när det gäller den allmänna kompetensen är vilka&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;befogenheter kommunerna och landstingen har med avseende på närings- Prop. 1990/91:117&lt;br&gt;livet. Vi återkommer till denna fråga i nästa avsnitt (4.2.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sidan av kommunallagens reglering får kommunerna och landsting-&lt;br&gt;en sin kompetens med stöd av olika speciallagar. Även till denna fråga&lt;br&gt;återkommer vi (avsnitt 4.2.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett särskilt befogenhetskapitel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ny kommunallag bör utformas så, att den ger en bättre överblick över&lt;br&gt;vad kommuner och landsting får syssla med än vad som framgår av&lt;br&gt;nuvarande lag. Viktiga principer för kommunal verksamhet bör kunna&lt;br&gt;utläsas ur lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sätt att åstadkomma en bättre överblick är att lagfästa de kommunal-&lt;br&gt;rättsliga grundprinciper som gäller i fråga om den kommunala kompeten-&lt;br&gt;sen. Regeringsrätten har i sitt remissyttrande anfört att erfarenheterna från&lt;br&gt;prövningen av kommunalbesvärsmål visar att nuvarande mycket knapp-&lt;br&gt;händiga allmänna regler i kommunallagen inte gett vare sig de kommunala&lt;br&gt;organen eller de enskilda rättssökande erforderlig vägledning for att avgöra&lt;br&gt;om ett visst kommunalt förfarande är kompetensenligt eller inte. Detta har&lt;br&gt;i många fall lett till onödiga och tidsödande kommunalbesvärsprocesser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett särskilt befogenhetskapitel fyller enligt vår mening på ett bra sätt&lt;br&gt;syftet att göra den kommunala kompetensen tydligare. Visserligen finns&lt;br&gt;vissa problem med att i lagtext kortfattat men ändå uttömmande uttrycka&lt;br&gt;de kommunalrättsliga grundprinciper som utvecklats i rättspraxis under&lt;br&gt;lång tid. Det kan vara svårt att ta till vara alla de nyanser som rättspraxis&lt;br&gt;visar upp. Riskerna bör dock inte överdrivas. Det väsentliga är att karaktä-&lt;br&gt;ren av målsättningsprinciper inte ändras så att den flexibilitet som utmär-&lt;br&gt;ker nuvarande reglering kan fortgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En allmän kompetensregel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande kompetensregeln i 1 kap. 4 § första stycket KL anses ge&lt;br&gt;uttryck åt att en kommunal åtgärd för att vara kompetensenlig skall ta till&lt;br&gt;vara ett allmänt intresse som är knutet till kommunen respektive lands-&lt;br&gt;tinget. Dessa förutsättningar — allmänintresset och anknytningsmomentet&lt;br&gt;— bör nu komma till uttryck i lagtexten. På så sätt kan man förtydliga den&lt;br&gt;yttre ramen för vad kommunerna och landstingen får syssla med.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en bestämmelse med ett sådant innehåll ligger förbudet mot att ge&lt;br&gt;understöd åt enskilda, eftersom det i princip inte kan vara ett allmänt&lt;br&gt;intresse att sådant understöd lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan bestämmelse ger också besked om att lokaliseringsprincipen&lt;br&gt;gäller. Innebörden är att angelägenheterna skall ha anknytning till det egna&lt;br&gt;kommunområdet eller de egna medlemmarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av uttrycket ”sina angelägenheter” i nuvarande kompetensregel följer&lt;br&gt;att kommuner och landsting inte själva får ha hand om sådana angelägen-&lt;br&gt;heter som ankommer enbart på staten, en annan kommun, ett annat&lt;br&gt;landsting eller någon annan att handha. Denna begränsning bör beskrivas&lt;br&gt;uttryckligen. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Likställighetsprincipen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Likställighetsprincipen är mera fristående från den allmänna kompetens-&lt;br&gt;regeln än de båda tidigare behandlade principerna. Den kan sägas begrän-&lt;br&gt;sa kommunernas och landstingens handlingsfrihet inom ramen för deras&lt;br&gt;kompetens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Likställighetsprincipen, som i praxis främst har kommit att tillämpas i&lt;br&gt;fråga om taxe- och bidragsbeslut, innebär att det inte är tillåtet for kommu-&lt;br&gt;ner och landsting att särbehandla vissa kommunmedlemmar eller grupper&lt;br&gt;av kommunmedlemmar annat än på objektiv grund (se bl. a. RA 1975 Ab&lt;br&gt;313 och RÅ 1979 Ab 404). Det kan uttryckas som att rationella skäl eller&lt;br&gt;sakliga överväganden krävs som grund för att kommunmedlemmar be-&lt;br&gt;handlas olika eller att kommunen respektive landstinget på saklig grund&lt;br&gt;varit behörig att handla så.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När likställighetsprincipen skall uttryckas i lagtext är det väsentligt att&lt;br&gt;det oeftergivliga kravet på objektivitet och rättvisa kommer till klart&lt;br&gt;uttryck. Vi föreslår därför en bestämmelse om att kommuner och landsting&lt;br&gt;skall behandla medlemmarna lika, om det inte finns sakliga skäl för något&lt;br&gt;annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi kommenterar likställighetsprincipen närmare i specialmotiveringen,&lt;br&gt;bl. a. frågan om principens tillämpning i kommuner med en starkt decen-&lt;br&gt;traliserad nämndorganisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Likställighetsprincipen har flera beröringspunkter med den s. k. objek-&lt;br&gt;tivitetsprincipen (se bl. a. RÅ 1974 ref. 17). Den principen finns redan&lt;br&gt;inskriven i 1 kap. 9 § regeringsformen med följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Domstolar samt andra förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör&lt;br&gt;uppgifter inom den offentliga förvaltningen skall i sin verksamhet beakta&lt;br&gt;allas likhet inför lagen samt iakttaga saklighet och opartiskhet”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår mening bör man inte ge uttryck åt objektivitetsprincipen i&lt;br&gt;kommunallagen, bl. a. med hänsyn till att den inte är speciell för kommu-&lt;br&gt;ner och landsting. Dessutom finns det ändå en möjlighet att få principens&lt;br&gt;räckvidd prövad under åberopande av att fullmäktige har överskridit sina&lt;br&gt;befogenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Retroaktivitetsförbudet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt rättspraxis får kommuner och landsting i princip inte fatta beslut&lt;br&gt;med tillbakaverkande kraft, som är till nackdel för kommunmedlemmar-&lt;br&gt;na. Det står dock klart att domstolarna i vissa fall har godtagit avsteg från&lt;br&gt;principen ( se bl. a. RÅ 1985 2:19 och RÅ 1987 ref. 41).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har föreslagit en regel som uttrycker att det skall krävas&lt;br&gt;”synnerliga skäl” för att avsteg skall få göras. Som några remissinstanser&lt;br&gt;har påpekat, är det tveksamt om detta verkligen återspeglar regeringsrät-&lt;br&gt;tens praxis på området. Enligt regeringens mening kan det dock av rättssä-&lt;br&gt;kerhetsskäl finnas anledning att starkt begränsa möjligheterna till retroak-&lt;br&gt;tiva beslut. Det finns därför skäl för en sådan utomordentligt stark be-&lt;br&gt;gränsning som ligger i uttrycket ”synnerliga skäl”, även om detta skulle&lt;br&gt;innebära en viss skärpning av rättsläget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt att ta ut skatt och att meddela föreskrifter &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna och landstingen har som ett led i den kommunala självsty-&lt;br&gt;relsen en egen beskattningsrätt. Regler om detta finns i regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Där ges kommunerna och landstingen också möjlighetet att meddela före-&lt;br&gt;skrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunernas och landstingens beskattnings- och normgivningsmakt&lt;br&gt;utgör ett så centralt inslag i den kommunala kompetensen att befogenhets-&lt;br&gt;kapitlet bör innehålla en upplysning om dessa maktbefogenheter. Vi före-&lt;br&gt;slår därför en föreskrift av denna innebörd som bör placeras i anslutning&lt;br&gt;till den grundläggande kompetensregleringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särbestämmelser för Stockholms läns landsting&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1 kap. 4 § andra stycket KL finns en särbestämmelse för Stockholms läns&lt;br&gt;landsting. Den anger att landstinget får handha angelägenheter som avser&lt;br&gt;en del av landstinget och som ankommer på kommunerna, om det är&lt;br&gt;påkallat med hänsyn till ett betydande behov av samverkan mellan kom-&lt;br&gt;munerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till bestämmelsen, som ursprungligen kom till år 1969, var&lt;br&gt;att det fanns behov av ett klart rättsligt underlag för landstinget i fråga om&lt;br&gt;planerade åtgärder för den kollektiva trafiken, planeringen för vattenför-&lt;br&gt;sörjning och avloppssystem och planerat stöd åt vissa kommuners verk-&lt;br&gt;samhet på bostadsförsörjningsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening är det inte uteslutet att bestämmelsen i fram-&lt;br&gt;tiden kan ha betydelse på olika områden där det krävs regionala insatser,&lt;br&gt;inte minst med hänsyn till den allmänna utvecklingen i storstadsregioner-&lt;br&gt;na. Bestämmelsen kan därför ha en funktion att fylla även framgent. Vi&lt;br&gt;har dock inte funnit några bärande skäl för att utsträcka tillämpningsom-&lt;br&gt;rådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med vårt förslag att särbestämmelsen för Stockholms läns lands-&lt;br&gt;ting behålls och att den får en plats i det nya befogenhetskapitlet är inte att&lt;br&gt;vidga landstingets kompetens. Vi förutsätter således att landstinget vidtar&lt;br&gt;eventuella åtgärder i samverkan med berörda kommuner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.2 Näringslivsfrågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: I befogenhetskapitlet tas in nya regler som ger&lt;br&gt;uttryck åt kommunernas och landstingens kompetens i näringslivs-&lt;br&gt;frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kommuner och landsting själva skall få driva näringsverk-&lt;br&gt;samhet krävs att den drivs utan vinstsyfte och går ut på att tillhan-&lt;br&gt;dahålla kommunmedlemmarna allmännyttiga anläggningar eller&lt;br&gt;tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten att vidta allmänt näringslivsfrämjande åtgärder&lt;br&gt;framgår också av lagen. Individuellt inriktat stöd till enskilda nä-&lt;br&gt;ringsidkare får bara lämnas om det finns synnerliga skäl for det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens med den skillna-&lt;br&gt;den att kommittén föreslår att individuellt inriktat stöd skall få lämnas för&lt;br&gt;att motverka större arbetslöshet eller om det finns andra särskilda skäl för&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker kommitténs för-&lt;br&gt;slag eller lämnar det utan erinran. En del är dock kritiska till hur lagtexten&lt;br&gt;beskriver kommunernas och landstingens möjligheter att engagera sig i&lt;br&gt;näringsverksamhet. Hit hör JO, regeringsrätten, kammarrätten i Stock-&lt;br&gt;holm, juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, riksrevi-&lt;br&gt;sionsverket, NO, Gnosjö, Linköpings, Nybro, Stockholms, Trollhättans&lt;br&gt;och Vänersborgs kommuner, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges In-&lt;br&gt;dustriförbund, Företagarnas Riksorganisation, Skattebetalarnas förening&lt;br&gt;och Sveriges Fastighetsägareförbund. Dessa remissinstanser anser att&lt;br&gt;kompetensregeln bör vara mera negativt utformad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kiruna kommun, Uppsala läns landsting och Svensk chefsförening anser&lt;br&gt;att kompetensen på näringslivsområdet bör vidgas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Östersunds kommun anser att det bör framgå av lagen, att det är tillåtet&lt;br&gt;att sälja tjänster till både offentliga och privata organ, om detta leder till att&lt;br&gt;kommunen utnyttjar sin organisation effektivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göteborgs kommun anser att ”utan vinstsyfte” bör utgå ur lagtexten.&lt;br&gt;Det bör vara möjligt för den kommunala företagsamheten att konsolidera&lt;br&gt;verksamheten. Liknande synpunkter anförs av Vårgårda, Växjö, Umeå&lt;br&gt;och Östersunds kommuner samt av Östergötlands läns landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser är kritiska mot den regel som beskriver kommu-&lt;br&gt;nernas och landstingens möjligheter att ge individuellt inriktat stöd till&lt;br&gt;enskilda näringsidkare. Sådant stöd bör inte få förekomma anser bl. a.&lt;br&gt;Högsby och Vellinge kommuner samt Svenska arbetsgivareföreningen och&lt;br&gt;Sveriges Industriförbund. Även Habo, Filipstads, Mariestads, Tranemo,&lt;br&gt;Trollhättans och Täby kommuner är kritiska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;JO och Stockholms kommun anser att förslaget ger utrymme åt en för&lt;br&gt;vid tolkning av möjligheterna att ge stöd till enskilda näringsidkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några anser att landstingen inte bör ha någon kompetens på näringslivs-&lt;br&gt;området. Hit hör riksrevisionsverket, Grums, Högsby, Sandvikens, Skel-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lefteå, Svedala och Tranås kommuner, Svenska arbetsgivareföreningen, Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;Sveriges Industriförbund samt Sveriges kommunaljuridiska förening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kommunala kompetensen på näringslivsområdet bör regleras i&lt;br&gt;befogenhetskapitlet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I huvudsak styrs kommunernas och landstingens möjligheter att engagera&lt;br&gt;sig på näringslivsområdet av den allmänna kompetensregeln i 1 kap. 4 §&lt;br&gt;första stycket KL. Men vid sidan av denna bestämmelse har det i rätts-&lt;br&gt;praxis utvecklats vissa speciella principer som styr tillåtligheten av ett&lt;br&gt;kommunalt näringspolitiskt engagemang. Av särskilt intresse är principen&lt;br&gt;om förbudet mot att driva spekulativa företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda regler om kommunernas och landstingens förhållande till nä-&lt;br&gt;ringslivet bör tas in i befogenhetskapitlet. Remissinstanserna har med&lt;br&gt;några få undantag tillstyrkt att sådana regler tillskapas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kompetensen bör inte vidgas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om den kommunala kompetensen på näringslivsområdet har ut-&lt;br&gt;retts av stat-kommunberedningen (C 1983:02). Övervägandena har pre-&lt;br&gt;senterats i betänkandet (Ds C 1986:16) Kommunal näringslivspolitik,&lt;br&gt;vilket i sin tur har varit utgångspunkten för kommitténs överväganden i&lt;br&gt;ämnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som både stat-kommunberedningen och kommittén har slagit fast har&lt;br&gt;staten det övergripande ansvaret för näringslivspolitiken. Det måste såle-&lt;br&gt;des väsentligen vara en statlig uppgift att medverka till en från samhällets&lt;br&gt;synpunkt lämplig lokalisering av näringslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I konsekvens med detta övergripande statliga ansvar bör man enligt&lt;br&gt;regeringens mening inte frångå principen om att direkt eller indirekt&lt;br&gt;ekonomiskt stöd till enskilda företag i syfte att påverka företagens lokalise-&lt;br&gt;ring och utveckling inte ingår i kommunernas och landstingens befogenhe-&lt;br&gt;ter. Det finns flera skäl till detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samhälleligt stöd till företag brukar bli mest aktuellt i regioner där man&lt;br&gt;finner de ekonomiskt svagare kommunerna, som är mindre attraktiva för&lt;br&gt;näringslivet och som kännetecknas av vikande befolkningsunderlag med&lt;br&gt;en ogynnsam åldersfördelning. Det är inte rimligt att kommuner och&lt;br&gt;landsting i sådana regioner skall kunna ta på sig den tunga ekonomiska&lt;br&gt;börda som denna typ av stödåtgärder utgör. Kommunalt företagsstöd kan&lt;br&gt;inte heller förväntas bli effektivt när det gäller att vända en ogynnsam&lt;br&gt;utveckling i en kommun eller ett landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationella överenskommelser som Sverige under senare år har slu-&lt;br&gt;tit inom t. ex. GATT, EFTA och genom frihandelsavtal med EG innebär&lt;br&gt;att konkurrenssnedvridande stöd till enskilda företag i princip inte är&lt;br&gt;tillåtna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den s. k. infrastrukturen, dvs. bostäder, barnomsorg, skolor, sjukhus,&lt;br&gt;vägar och andra kommunikationer samt annan offentlig service, som det&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt speciallagstiftning och kommunallag ankommer på kommuner och Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;landsting att dra försorg om, är väl så viktig för en gynnsam utveckling av&lt;br&gt;näringslivet. Det skulle inte vara någon framkomlig väg till en jämnare&lt;br&gt;välfärdsfördelning mellan olika delar av landet att låta kommuner och&lt;br&gt;landsting lämna ekonomiskt bidrag till företagen, vägledda av sina egna&lt;br&gt;intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns dock inte någon anledning att begränsa kommunernas och&lt;br&gt;landstingens nuvarande befogenheter vad avser deras allmänt näringslivs-&lt;br&gt;främjande insatser. Sådana åtgärder kan ofta ha stor betydelse för företa-&lt;br&gt;gens utveckling och som ett komplement till statliga insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi kan i detta sammanhang nämna att vissa frågor som hänger samman&lt;br&gt;med kompetensen på näringslivsområdet har tagits upp av stat-kommun-&lt;br&gt;beredningen i betänkandet (SOU 1990:107) Den kommunala självkost-&lt;br&gt;nadsprincipens gränser. Där berörs bl. a. frågan om möjligheterna för&lt;br&gt;kommunerna att uppträda som anbudsgivare åt andra kommuner. Ett&lt;br&gt;fortsatt utredningsarbete i dessa frågor görs av en särskild utredare (C&lt;br&gt;1990:09).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare om lagregleringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Själva näringslivsbegreppet är av visst intresse när det gäller att i lagtext ge&lt;br&gt;uttryck åt den kommunala kompetensen på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från rättsliga utgångspunkter finns det inte någon tydlig gräns mellan&lt;br&gt;vad som brukar kallas den kommunala sektorn och det som i dagligt tal&lt;br&gt;betecknas som näringslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommuner och landsting har befogenheter att vara verksamma på en&lt;br&gt;rad områden som vanligen ses som en del av näringslivet. Exempel på&lt;br&gt;detta är verksamheter inom kommunikationsväsendet och energiförsörj-&lt;br&gt;ningen. Man brukar kalla detta sedvanlig kommunal affärsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt är det klart att det finns en stor sektor av näringslivet som&lt;br&gt;traditionellt är förbehållen den enskilda företagsamheten. Man kan kalla&lt;br&gt;detta för det egentliga näringslivet. Inom denna sektor får kommunerna&lt;br&gt;och landstingen inte driva verksamhet eller göra andra ingripanden annat&lt;br&gt;än under mycket speciella förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gränsen för det tillåtna inom området för sedvanlig kommunal affärs-&lt;br&gt;verksamhet är inte särskilt omtvistad. Tyngdpunkten ligger ofta i att&lt;br&gt;tillhandahålla kollektiva anläggningar av olika slag, t. ex. elverk, renhåll-&lt;br&gt;ningsverk samt buss- och sjötrafikföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgånspunkten för bedömningen av det tillåtna är allmänintresset. Man&lt;br&gt;kan säga att verksamheten skall gå ut på att tillhandahålla allmännyttiga&lt;br&gt;anläggningar eller tjänster åt kommunmedlemmarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till detta kommer det som ligger i förbudet mot att driva spekulativa&lt;br&gt;företag, nämligen att det huvudsakliga syftet inte får vara att bereda&lt;br&gt;kommunen eller landstinget vinst. Härigenom framträder skillnaden mel-&lt;br&gt;lan det privata näringslivet, som har ett klart uttalat vinstsyfte, och den&lt;br&gt;kommunala verksamheten som bärs upp av ett allmänt, samhälleligt in-&lt;br&gt;tresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man bör notera att lagstiftningen på vissa områden, t. ex. i fråga om &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hamnverksamhet, utgår från att kommunal verksamhet kan bedrivas med Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;vinst. Detta får dock aldrig vara det primära ändamålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att göra det mer tydligt än i dag när kommuner och landsting själva&lt;br&gt;får driva näringsverksamhet bör det tas in en uttrycklig regel om detta i&lt;br&gt;befogenhetskapitlet. Kraven är att verksamheten drivs utan vinstsyfte och&lt;br&gt;går ut på att tillhandahålla allmännyttiga anläggningar eller tjänster åt&lt;br&gt;medlemmarna. En sådan regel visar tydligt att det tillåtna engagemanget i&lt;br&gt;näringslivsfrågor är av ren undantagskaraktär. Till skillnad från några&lt;br&gt;remissinstanser ser regeringen därför inte något behov av en mer negativt&lt;br&gt;utformad regel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi vill poängtera att den föreslagna regeln inte ställer upp något absolut&lt;br&gt;vinstförbud. Bedömningen av i vilken mån en kommunal verksamhet får&lt;br&gt;generera överskott och hur detta får användas ligger i stället inom ramen&lt;br&gt;för tillämpningen av självkostnadsprincipen. Vad den nu aktuella regeln&lt;br&gt;uttrycker är att syftet i huvudsak inte får vara att bereda vinst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller kommunala ingripanden på det egentliga näringslivets&lt;br&gt;områden är sådana i princip bara tillåtna om det handlar om allmänt&lt;br&gt;näringslivsfrämjande åtgärder. Det kan t. ex. röra sig om markupplåtelser&lt;br&gt;eller teknisk service till företagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder av individuell natur får i princip inte vidtas. Av den allmänna&lt;br&gt;kompetensregeln följer dock att ekonomiskt stöd till en enskild får lämnas,&lt;br&gt;om det är av allmänt intresse att så sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa fall krävs det dock något mer än att ett ekonomiskt understöd åt&lt;br&gt;enskilda är av allmänt intresse för att sådant understöd skall få lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gäller det stöd till enskilda näringsidkare kommer också riksintressen in&lt;br&gt;i bilden, eftersom det är en statlig angelägenhet att åstadkomma en ända-&lt;br&gt;målsenlig lokalisering av näringslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från huvudregeln att kommunala näringslivsinsatser av individuell na-&lt;br&gt;tur inte är tillåtna finns dock undantag. Ett visst utrymme för kommunala&lt;br&gt;åtgärder kan t. ex. uppstå när de behövs för att garantera en viss service-&lt;br&gt;nivå åt kommuninvånarna, t. ex. i fråga om livsmedels- eller bensinförsörj-&lt;br&gt;ning när något enskilt initiativ inte finns kvar längre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår en regel som ger uttryck åt vad som är tillåtet på näringslivs-&lt;br&gt;området och som skall komplettera den allmänna kompetensregeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som vi har sagt tidigare är det främst en statlig angelägenhet att medver-&lt;br&gt;ka till en från samhällelig synpunkt lämplig lokalisering av näringslivet.&lt;br&gt;Det är av olika regionalpolitiska skäl inte heller lämpligt att kommunerna&lt;br&gt;engagerar sig i enskilda företag med direkt stöd. De internationella över-&lt;br&gt;enskommelser som Sverige på senare år slutit inom GATT och EFTA och&lt;br&gt;ett eventuellt kommande EES-avtal ger ytterligare grund för att inte tillåta&lt;br&gt;konkurrenssnedvridande stödåtgärder till företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De kommunala åtgärderna på näringslivets område bör därför fortsätt-&lt;br&gt;ningsvis koncentreras till de allmänt näringsfrämjande åtgärderna. Som&lt;br&gt;tidigare framhållits så har kommunerna mycket viktiga funktioner att fylla&lt;br&gt;inom detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av regeln bör således framgå att det är tillåtet att vidta åtgärder som&lt;br&gt;allmänt främjar näringslivet i kommunen eller landstinget. Exempel på&lt;br&gt;sådana åtgärder redovisar vi i specialmotiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Individuellt inriktat stöd bör få förekomma endast i undantagsfall. I Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;lagen bör detta komma till uttryck genom att det skall krävas synnerliga&lt;br&gt;skäl för sådant stöd. Några exempel på situationer där ett kommunalt&lt;br&gt;engagemang kan vara motiverat redovisar vi i specialmotiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.3 Den specialreglerade kompetensen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Reglerna i lagen (1969:596) om kommunalt&lt;br&gt;partistöd (partistödslagen) skrivs in i befogenhetskapitlet. När det&lt;br&gt;gäller övriga s. k. smålagar och andra speciallagar som reglerar kom-&lt;br&gt;munernas och landstingens kompetens görs en hänvisning som all-&lt;br&gt;mänt talar om att dessa lagar finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens med den skillna-&lt;br&gt;den att kommittén föreslår att lagen (1968:131) om vissa kommunala&lt;br&gt;befogenheter inom turistväsendet (turistbefogenhetslagen) utvidgas till att&lt;br&gt;omfatta även landstingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Några remissinstanser anser att fler s. k. smålagar&lt;br&gt;bör inarbetas i kommunallagen. Denna uppfattning redovisar bl. a. juridis-&lt;br&gt;ka fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, länsstyrelsen i Krono-&lt;br&gt;bergs län samt Östergötlands, Kristianstads och Skaraborgs läns landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En del instanser anser att kommunallagen bör hänvisa till sådana lagar&lt;br&gt;som innehåller kompetensregler för kommuner och landsting. Hit hör&lt;br&gt;Stockholms kommun, Göteborgs och Bohus läns landsting, Uppsala läns&lt;br&gt;landsting och Landstingsförbundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den specialreglerade kompetensen är omfattande och till sin art mycket&lt;br&gt;skiftande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En typ av specialreglerad kompetens är inriktad på att ge ett visst&lt;br&gt;tillskott till den allmänna kompetensen. Exempel på detta är partistöds-&lt;br&gt;lagen, turistbefogenhetslagen samt lagen (1962:638) om rätt för kommun&lt;br&gt;att bistå utländska studerande, lagen (1975:494) om rätt för kommun och&lt;br&gt;landstingskommun att lämna internationell katastrofhjälp och lagen&lt;br&gt;(1985:1052) om rätt för kommuner och landstingskommuner att vidta&lt;br&gt;bojkottåtgärder mot Sydafrika (ändrad senast 1986:1394). I kommunal-&lt;br&gt;rättsliga sammanhang brukar denna typ av lagar kallas ”smålagar”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan typ av specialreglering tar sikte på att göra vissa angelägenhe-&lt;br&gt;ter obligatoriska för kommunerna eller landstingen. Exempel på sådana&lt;br&gt;lagar finns inom plan- och byggnadsväsendet, skolområdet, socialtjänsten&lt;br&gt;samt hälso- och sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagregleringen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon uttömmande beskrivning av den specialreglerade kompetensen&lt;br&gt;låter sig knappast göras i kommunallagen. Däremot kan det ligga ett visst&lt;br&gt;värde i att ha en allmän hänvisningsbestämmelse som gör läsaren upp-&lt;br&gt;märksam på att det finns särskild lagstiftning om kommunala befogenhe-&lt;br&gt;ter och skyldigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser anser att smålagarna i princip bör inarbetas i&lt;br&gt;kommunallagen. För detta kan man ha förståelse utifrån önskemålet om&lt;br&gt;att göra lagen mer tydlig i fråga om den kommunala kompetensen. Man&lt;br&gt;bör dock notera att flera av smålagarna rör verksamhetsområden som är&lt;br&gt;relativt udda och som därför sällan är föremål för kommunernas eller&lt;br&gt;landstingens intresse. Dessutom skulle det vara olämpligt att förse kom-&lt;br&gt;munallagen med sådana detalj föreskrifter som många av bestämmelserna i&lt;br&gt;smålagarna utgör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår i stället att det i anslutning till reglerna om den&lt;br&gt;allmänna kompetensen tas in en regel som hänvisar till att det finns&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om kommunernas och landstingens befogenheter&lt;br&gt;och skyldigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi behandlar här endast två av smålagarna, nämligen partistödslagen&lt;br&gt;och turistbefogenhetslagen. Vi återkommer till några av övriga smålagar i&lt;br&gt;avsnittet om internationella frågor (avsnitt 6.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Partistödet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Partistödslagen intar i viss mån en särställning. Reglerna är av sådant&lt;br&gt;centralt och organisatoriskt intresse att de väl försvarar en plats i befogen-&lt;br&gt;hetskapitlet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller utformningen av det kommunala partistödet har ett&lt;br&gt;särskilt utredningsarbete bedrivits av förtroendeuppdragsutredningen,&lt;br&gt;som redovisade ett underlag för bedömningarna i betänkandet (SOU&lt;br&gt;1988:47) Kommunalt stöd för de politiska partierna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland annat detta arbete har legat till grund för överläggningar i frågan&lt;br&gt;mellan företrädare för de politiska partierna i riksdagen. Överläggningarna&lt;br&gt;har inte gett regeringen underlag för att vidta några materiella ändringar i&lt;br&gt;partistödslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Turistbefogenhetslagen utvidgas inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt kommitténs förslag bör bestämmelserna i turistbefogenhetslagen&lt;br&gt;göras tillämpliga även på landstingen. Landstingen har dock redan med&lt;br&gt;stöd av den allmänna kompetensbestämmelsen vissa befogenheter på om-&lt;br&gt;rådet (se RÅ 1979 Ab 320). Enligt regeringens mening behövs inte någon&lt;br&gt;ytterligare vidgning av kompetensen. Turistbefogenhetslagen bör därför&lt;br&gt;inte ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 Kommunernas och landstingens organisation&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4.3.1 Samlade regler om de politiska organen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Ett kapitel infors som innehåller grundläggan-&lt;br&gt;de föreskrifter om kommunernas och landstingens politiska organ&lt;br&gt;och uppgiftsfördelningen mellan dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingens beslutande församling och förvaltningsutskottet be-&lt;br&gt;nämns landstingsfullmäktige respektive landstingsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kapitlet tas också in föreskrifter som syftar till att befrämja&lt;br&gt;kontrollen över och insynen i kommunala företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker eller lämnar&lt;br&gt;kommitténs förslag utan erinran. Uppsala läns landsting avstyrker dock&lt;br&gt;förslaget om nya landstingstermer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna om kommunernas och landstingens organisation samlas i ett&lt;br&gt;kapitel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1 kap. 5 § KL föreskrivs att kommunernas och landstingens beslutande-&lt;br&gt;rätt utövas av fullmäktige och att förvaltning och verkställighet ankommer&lt;br&gt;på styrelsen och övriga nämnder. I övrigt innehåller inte kapitlet någon&lt;br&gt;samlad reglering av organisation och verksamhetsformer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämndorganisationen regleras både av kommunallagen och av en del&lt;br&gt;speciallagar. Till regleringen av nämndorganisationen hör också bestäm-&lt;br&gt;melserna i lagen (1979:408) om vissa lokala organ i kommunerna (ändrad&lt;br&gt;senast 1988:135, lokalorganslagen) och i lagen (1985:127) om särskilda&lt;br&gt;organ i landstingskommunerna (ändrad senast 1986:244).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening ligger det ett stort värde i att ha en samlad&lt;br&gt;reglering av kommunernas och landstingens organisation i kommunalla-&lt;br&gt;gen. Detta gör det lättare för läsaren att få ett grepp om den kommunala&lt;br&gt;organisationens grunddrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitlet om kommunernas och landstingens organ bör allmänt upplysa&lt;br&gt;om att det i kommunerna och landstingen finns en beslutande församling&lt;br&gt;och dessutom en styrelse, övriga nämnder och revisorer. Uppgiftsfördel-&lt;br&gt;ningen mellan fullmäktige och nämnderna bör klarläggas. Möjligheten att&lt;br&gt;inrätta utskott, beredningsorgan och partssammansatta organ bör också&lt;br&gt;framgå. Slutligen bör det i kapitlet tas in några grundläggande regler om&lt;br&gt;förhållandet till kommunala företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna bestämmelsernas innehåll i sak beskrivs närmare i följan-&lt;br&gt;de avsnitt. Innan dess tar vi upp frågan om de landstingskommunala&lt;br&gt;termerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nya termer för landstingens politiska organ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har tidigare (avsnitt 4.1.1) föreslagit att kommunallagens användning&lt;br&gt;av landstingskommun som beteckning på det geografiska området och den&lt;br&gt;juridiska personen bör ersättas av landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag betecknar landstinget det högsta beslutande organet i en lands-&lt;br&gt;tingskommun. När nu termen får en annan betydelse, bör man finna en ny&lt;br&gt;term för det beslutande organet. Som ersättning har kommittén föreslagit&lt;br&gt;ordet landstingsfullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot detta ordval kan visserligen riktas invändningar som tar sikte på att&lt;br&gt;det är klumpigt och eventuellt kan få svårt att få genomslag i det allmänna&lt;br&gt;språkbruket. Man bör dock enligt vår mening ta fasta på värdet av att&lt;br&gt;skapa en enhetlig terminologi för både kommuner och landsting. Således&lt;br&gt;är det en lagteknisk fördel att kunna använda fullmäktige genomgående i&lt;br&gt;kommunallagen utan att, som i dag, ha en förvandlingsbestämmelse för&lt;br&gt;landstingens del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Värdet av en enhetlig terminologi talar också för att termen förvaltnings-&lt;br&gt;utskottet ersätts med en annan term, nämligen som kommittén har föresla-&lt;br&gt;git landstingsstyrelsen. På samma sätt som gäller för landstingsfullmäktige&lt;br&gt;har benämningen landstingsstyrelsen klara fördelar ur lagteknisk och pe-&lt;br&gt;dagogisk synvinkel. Gemensamma och självförklarande benämningar på&lt;br&gt;såväl den beslutande församlingen som det verkställande organet i kom-&lt;br&gt;muner och landsting skapar förutsättningar för att allmänheten lättare&lt;br&gt;skall kunna förstå hur de båda kommuntyperna är organiserade och vilken&lt;br&gt;funktion organen har.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.2 En friare nämndorganisation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den nya kommunallagen kräver bara att det i&lt;br&gt;varje kommun och landsting skall finnas en styrelse med vissa&lt;br&gt;övergripande uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På de specialreglerade områdena ges kommuner och landsting&lt;br&gt;ökad frihet att bestämma vilka nämnder som skall finnas för att&lt;br&gt;fullgöra uppgifterna och att bestämma om deras verksamhetsområ-&lt;br&gt;den och inbördes förhållanden. Kraven på en särskild valnämnd och&lt;br&gt;i vissa fall överförmyndarnämnd kvarstår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lokalorganslagen och lagen om särskilda organ i landstingskom-&lt;br&gt;munerna upphävs. I stället framgår det direkt av kommunallagen&lt;br&gt;att det är möjligt att inrätta nämnder på lokal nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild utredare tillkallas med uppgift att se över hur kommu-&lt;br&gt;nernas miljöarbete kan förstärkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Kommitténs förslag utgår från den nuvarande reg-&lt;br&gt;leringen av nämndorganisationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ett överväldigande antal remissinstanser anser att&lt;br&gt;kommuner och landsting bör få full frihet att organisera sina nämnder och&lt;br&gt;att man alltså bör slopa kravet på vissa obligatoriska nämnder. En sådan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppfattning redovisar bl. a. statskontoret, riksrevisionsverket, nästan alla Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;kommuner och landsting som har yttrat sig, Svenska kommunförbundet,&lt;br&gt;Landstingsförbundet, TCO och Sveriges socionomers, personal- och&lt;br&gt;förvaltningstjänstemäns riksförbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt socialstyrelsens mening talar mycket för att de specialreglerade&lt;br&gt;obligatoriska nämnderna numera har spelat ut sin roll. Styrelsen pekar&lt;br&gt;dock på att vissa sekretessproblem kan uppstå inom sådana verksamheter&lt;br&gt;som kommer att innehålla även andra uppgifter än socialtjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Stockholm, boverket, skolöverstyrelsen och Stock-&lt;br&gt;holms läns landsting är mer tveksamma till en fri nämndorganisation. De&lt;br&gt;hänvisar bl. a. till rättssäkerhetsaspekter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikappförbundens Centralkommitté menar att det finns ett behov&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av att varje kommun har en socialnämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande nämndorganisation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunernas och landstingens nämndorganisation regleras dels i kom-&lt;br&gt;munallagen och dels i viss speciallagstiftning. Kommunallagen kräver inte&lt;br&gt;att kommunerna eller landstingen inrättar fler nämnder än kommunstyrel-&lt;br&gt;sen respektive förvaltningsutskottet. Fullmäktige får i övrigt inrätta de&lt;br&gt;nämnder som anses behövliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av specialreglerade nämnder finns det såväl obligatoriska som s. k.&lt;br&gt;fakultativa. Speciallagstiftningen ställer krav på att alla kommuner har en&lt;br&gt;särskild byggnadsnämnd, miljö- och hälsoskyddsnämnd, socialnämnd och&lt;br&gt;valnämnd. Lagarna reglerar också vilka uppgifter som nämnderna skall&lt;br&gt;sköta. Sådana uppgifter får fullmäktige inte flytta över till någon annan&lt;br&gt;nämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I varje kommun skall det finnas antingen överförmyndare eller en sär-&lt;br&gt;skild överförmyndarnämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har nyligen beslutat att det inte längre skall ställas krav på en&lt;br&gt;särskild skolstyrelse. Den nya ordningen gäller från och med den 1 januari&lt;br&gt;1991 (prop. 1990/91:18, UbU4, rskr. 76).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 1 januari 1992 kommer även kravet på en särskild socialnämnd att&lt;br&gt;försvinna. Riksdagen beslutade hösten 1990 om en sådan ändring i social-&lt;br&gt;tjänstlagen i anslutning till genomförandet av äldrevårdsreformen&lt;br&gt;(1990/9 l:SoU 9, rskr. 97).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den enda obligatoriska specialreglerade nämnden i landstingen har&lt;br&gt;hittills varit styrelserna för de folkhögskolor som har landstingskommunal&lt;br&gt;huvudman. Av prop. 1990/91:82 om folkbildning framgår att en ny folk-&lt;br&gt;högskoleförordning avses bli utformad så, att det skall finnas ett ansvarigt&lt;br&gt;organ för en folkhögskola och inte en särskild styrelse för varje sådan&lt;br&gt;skola.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För de s. k. fakultativa specialreglerade nämnderna erbjuder specialla-&lt;br&gt;garna alternativ. Funktionerna kan antingen läggas på en för ändamålet&lt;br&gt;inrättad särskild nämnd eller en annan befintlig nämnd. För kommuner-&lt;br&gt;nas del gäller detta bl. a. för räddningsnämnden och trafiknämnden. I&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;landstingen finns en sådan reglering i fråga om hälso- och sjukvårdsnämn- Prop. 1990/91:117&lt;br&gt;den, förtroendenämnden, tandvårdsnämnden och omsorgsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom frikommunlagen har de kommuner som ingår i frikommunför-&lt;br&gt;söket getts en nästan fullständig frihet att organisera de centrala nämnder-&lt;br&gt;na. Byggnadsnämnd, miljö- och hälsoskyddsnämnd, skolstyrelse och soci-&lt;br&gt;alnämnd är inte obligatoriska i frikommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med stöd av lokalorganslagen kan en kommun inrätta lokala nämnder&lt;br&gt;både på det kommunallagsreglerade området och på det specialreglerade&lt;br&gt;området. Uppgifter som ankommer på socialnämnden, miljö- och hälso-&lt;br&gt;skyddsnämnden, byggnadsnämnden, trafiknämnden och skolstyrelsen kan&lt;br&gt;läggas på en lokal nämnd. Kravet är att uppgifterna på grund av sin&lt;br&gt;anknytning till kommundelen lämpar sig för handläggning på den lokala&lt;br&gt;nivån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för frikommunförsöket är det möjligt att decentralisera&lt;br&gt;specialreglerade uppgifter även om kravet på anknytning inte är uppfyllt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även landstingen kan, med stöd av lagen om särskilda organ i lands-&lt;br&gt;tingskommunerna, decentralisera sin nämndverksamhet. De särskilda or-&lt;br&gt;ganen kan sköta uppgifter för en del av landstinget, för en eller flera&lt;br&gt;anläggningar eller för en eller flera delar av den landstingskommunala&lt;br&gt;verksamheten. Detta gäller även för de specialreglerade nämndernas verk-&lt;br&gt;samhetsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av ökad frihet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen under senare år på det kommunala verksamhetsfältet har&lt;br&gt;kännetecknats av att gränserna mellan olika sektorer blivit mindre skarpa.&lt;br&gt;Behovet av sektorssamverkan har således ökat. Det har också bedrivits ett&lt;br&gt;förändringsarbete som har varit inriktat på att decentralisera den kommu-&lt;br&gt;nala verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kunna möta de nya kraven är det väsentligt att kommunerna och&lt;br&gt;landstingen har en så ändamålsenlig organisation som möjligt. Formerna&lt;br&gt;för detta kan skifta alltefter de varierande lokala förutsättningarna. Det är&lt;br&gt;mot denna bakgrund som en ökad organisationsfrihet har erbjudits genom&lt;br&gt;lokalorganslagen, lagen om särskilda organ i landstingskommunerna och&lt;br&gt;frikommunlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening har utvecklingen nu nått det stadiet att alla&lt;br&gt;kommuner och landsting bör ges möjlighet att organisera sin verksamhet&lt;br&gt;på ett friare sätt. De bör således själva kunna bestämma hur de vill fördela&lt;br&gt;sina uppgifter på olika kommunala nämnder. Vi bygger detta synsätt på en&lt;br&gt;stark tilltro till kommunernas och landstingens förmåga att ta ansvar för&lt;br&gt;de samhällsuppgifter som statsmakterna har tilldelat dem. Det finns också&lt;br&gt;ett klart stöd för detta i den utvärdering av försöket med fri nämndorgani-&lt;br&gt;sation som nyligen har presenterats av en särskild utredare i betänkandet&lt;br&gt;(SOU 1991:00) Frikommunförsöket — En redovisning av erfarenheterna&lt;br&gt;med en friare nämndorganisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår mening bör det vara möjligt att organisera den kommunala&lt;br&gt;nämndverksamheten överlag på samma sätt som det hittills har varit&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;möjligt att göra med stöd av lokalorganslagen, lagen om särskilda organ i Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;landstingskommunerna och frikommunlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den specialreglerade verksamheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att åstadkomma en ökad organisatorisk frihet på det specialreglerade&lt;br&gt;området bör de återstående kraven på obligatoriska nämnder slopas. Av&lt;br&gt;lagstiftningen på de skilda specialområdena bör det i stället framgå att det i&lt;br&gt;varje kommun skall finnas ett eller flera ansvariga politiska organ för&lt;br&gt;respektive verksamhetsområde. Däremot behövs enligt vårt synsätt ingen&lt;br&gt;reglering av nämndorganisationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårt förslag innebär, liksom i fråga om socialnämnden och skolstyrel-&lt;br&gt;sen, att det inte längre blir obligatoriskt med en särskild byggnadsnämnd&lt;br&gt;och miljö- och hälsoskyddsnämnd i varje kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För de fakultativa nämndernas del bör en ändring göras som innebär att&lt;br&gt;uppgifterna kan fördelas på flera nämnder. För kommunernas del bör&lt;br&gt;detta gälla i fråga om räddningsnämnden och trafiknämnden. I fråga om&lt;br&gt;räddningsnämnden är det dock viktigt att i varje sådan nämnd hålla&lt;br&gt;samman ansvaret för olycks- och skadeförebyggande åtgärder med ansva-&lt;br&gt;ret för verksamhet som avser att hindra och begränsa skador på människor&lt;br&gt;eller egendom eller i miljön. För landstingens del omfattas hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdsnämnden, omsorgsnämnden och tandvårdsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi vill starkt betona att en ökad organisatorisk frihet inte innebär att&lt;br&gt;nationella mål eller statliga regler som avser att garantera allmänna intres-&lt;br&gt;sen av rikspolitisk natur överges. De rikspolitiska kraven eller kraven på&lt;br&gt;professionellt inflytande rubbas alltså inte bara genom att nämndstruktu-&lt;br&gt;ren förändras. Oavsett vilken nämndorganisation som en kommun eller ett&lt;br&gt;landsting väljer skall de sköta de uppgifter som staten ålagt dem genom&lt;br&gt;särskild lagstiftning. Uppgifterna måste bli utförda i enlighet med de&lt;br&gt;beslut som riksdagen har fattat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots detta stryker vi under vikten av att kommunerna när de väljer&lt;br&gt;organisationsform för den specialreglerade verksamheten särskilt beaktar&lt;br&gt;att myndighetsutövningen ställer särskilda krav i fråga om kompetens och&lt;br&gt;integritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett slopande av kravet på en särskild byggnadsnämnd och miljö- och&lt;br&gt;hälsoskyddsnämnd får inte leda till att kompetensen inom respektive&lt;br&gt;område försämras. Det är de politiska organen i kommunerna som har&lt;br&gt;ansvaret för att detta inte sker. För att stärka kompetensen inom de&lt;br&gt;specialreglerade områdena har kommunerna, oavsett nämndstrukturen,&lt;br&gt;möjlighet att se till att de olika funktionerna hålls klart åtskilda på tjänste-&lt;br&gt;mannanivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om uppgifter från olika verksamhetsområden läggs samman i en&lt;br&gt;och samma nämnd skall varje enskilt ärende givetvis behandlas med&lt;br&gt;utgångspunkt i lagstiftningen på respektive område. Om t. ex. bygg- och&lt;br&gt;miljöärenden läggs samman i en nämnd skall nämnden behandla ett ären-&lt;br&gt;de med utgångspunkt i den lagstiftning som gäller för det ärende som&lt;br&gt;behandlas. Man behöver därför enligt vår mening inte befara att det&lt;br&gt;uppstår några oförenliga myndighetsroller. Tvärtom är det en normal&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppgift för ett politiskt organ att göra avvägningar mellan olika samhälls-&lt;br&gt;intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna uppträder ibland både som part och som myndighets-&lt;br&gt;utövare inom ett och samma fackområde. En kommun ansöker t. ex. i&lt;br&gt;egenskap av fastighetsägare om bygglov samtidigt som den har att besluta&lt;br&gt;om bygglovet. Som ett annat exempel på att kommunen kan ha dubbla&lt;br&gt;roller kan nämnas att den kan bedriva miljöfarlig verksamhet som den&lt;br&gt;genom miljö- och hälsoskyddsnämnden utövar tillsyn över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lokalorganslagen och frikommunlagen finns bestämmelser som avser&lt;br&gt;att förhindra att sinsemellan svårförenliga funktioner läggs inom en och&lt;br&gt;samma nämnd. En bestämmelse med denna innebörd bör nu tas in i&lt;br&gt;kommunallagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland de specialreglerade nämnderna intar valnämnden på sitt sätt en&lt;br&gt;särställning. Uppgifterna som nämnden sköter är mycket specifika och&lt;br&gt;tidsmässigt fördelade på en kort period under en mandatperiod. Det finns&lt;br&gt;därför starka skäl som talar för att man bör upprätthålla ett krav på att en&lt;br&gt;särskild nämnd hanterar de frågor som regleras i vallagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också överförmyndarnämnden har speciella uppgifter som skiljer den&lt;br&gt;från andra kommunala nämnder. Nämnden har främst till uppgift att&lt;br&gt;utöva tillsyn över förmyndare och gode män. Att denna verksamhet hålls&lt;br&gt;samman centralt är självfallet naturligt. Däremot bör man kunna tänka sig&lt;br&gt;en ordning som innebär att en annan central nämnd också kan vara&lt;br&gt;överförmyndarnämnd. Sedan en kort tid tillbaka prövas detta inom ramen&lt;br&gt;för frikommunförsöket. Under hösten 1991 kommer regeringen att lägga&lt;br&gt;fram de förslag till riksdagen som föranleds av att försöksverksamheten&lt;br&gt;skall vara avslutad i och med utgången av detta år. Därvid kommer även&lt;br&gt;den nu berörda frågan att tas upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller miljö- och hälsoskyddsnämnden vill vi, utöver vad vi sagt&lt;br&gt;tidigare, särskilt framhålla följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljö- och hälsoskyddsnämnderna blev obligatoriska tillsynsmyndighe-&lt;br&gt;ter enligt miljöskyddslagen (1969:389, omtryckt 1989:363) från och med&lt;br&gt;den 1 juli 1989. Kommunerna fick härigenom en förstärkt roll och ett eget&lt;br&gt;ansvarsområde i miljöskyddsarbetet. De har också tilldelats nya viktiga&lt;br&gt;uppgifter bl. a. när det gäller kemikaliekontroll och avfallshantering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det lokala miljöskyddsarbetet är för närvarande under uppbyggnad.&lt;br&gt;Med hänsyn till bl. a. detta förhållande räknar regeringen med att flertalet&lt;br&gt;kommuner även fortsättningsvis anser det vara ändamålsenligt att ha ett&lt;br&gt;separat politiskt organ för miljöfrågorna. Det är självfallet viktigt att&lt;br&gt;miljöskyddsarbetet ges en stark ställning och att den valda organisationen&lt;br&gt;inte skapar oklarhet beträffande myndighetsfunktionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt är det särskilt angeläget att låta miljöhänsynen komma in så&lt;br&gt;tidigt som möjligt i all kommunal verksamhet och planering. Att hantera&lt;br&gt;miljöfrågor tillsammans med andra frågor kan också vara till fördel på så&lt;br&gt;sätt, att det kan leda till en tydligare helhetssyn och en mer aktiv miljödis-&lt;br&gt;kussion. Det är därför som man enligt vår mening även på detta område&lt;br&gt;bör öppna en möjlighet till en friare nämndorganisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ser det som utomordentligt angeläget att den påbörjade&lt;br&gt;förstärkningen av kommunernas miljöarbete fullföljs. Vi kommer därför&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att tillkalla en särskild utredare som skall ha till uppgift att genomlysa hur Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;miljöskyddsarbetet fungerar i kommunerna och på vilket sätt det lokala&lt;br&gt;miljöarbetet kan förstärkas. En sådan förstärkning skall gälla myndighets-&lt;br&gt;utövningen liksom kompetens- och organisationsfrågor. Även behovet av&lt;br&gt;ökad utbildning och annat utvecklingsarbete skall kartläggas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lokala nämnder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Organisationsfriheten för kommuner och landsting bör också innefatta en&lt;br&gt;frihet att bestämma att vissa nämnder skall verka på lokal nivå, t. ex. för&lt;br&gt;en kommundel eller för en viss anläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten är inte att ställa krav på i vad mån lokala nämnder bör införas.&lt;br&gt;Därtill är kommunerna och landstingen alltför olika. Strukturen kan vara&lt;br&gt;sådan att lokala nämnder inte alls lämpar sig. I andra fall kan lokala&lt;br&gt;nämnder utgöra ett verkningsfullt bidrag till att fördjupa demokratin och&lt;br&gt;effektivisera organisationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt frikommunlagen är det möjligt att inrätta s.k. särskilda organ&lt;br&gt;som verkar under en lokal nämnd. Även om den möjligheten i praktiken&lt;br&gt;har utnyttjats bara i en enda kommun, bör det vara möjligt för de kommu-&lt;br&gt;ner och landsting som så önskar att ha en sådan organisation. Nämndreg-&lt;br&gt;lerna bör därför innefatta även en sådan möjlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det blir alltså en uppgift för de enskilda kommunerna och landstingen&lt;br&gt;att ta ställning till om de nämnder som behövs skall fungera på central eller&lt;br&gt;lokal nivå och hur samordningen skall ske. Det bör därvid vara möjligt att&lt;br&gt;ha alla de organisationsformer som hittills varit möjliga enligt lokalorgans-&lt;br&gt;lagen, lagen om särskilda organ i landstingskommunerna och frikommun-&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med vårt förslag kan lokalorganslagen och lagen om särskilda organ i&lt;br&gt;landstingskommunerna slopas. Några särskilda regler om sådana organ&lt;br&gt;behövs alltså inte. Däremot bör det framgå av kommunallagen att det&lt;br&gt;finns en möjlighet att ha en lokal nämndorganisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi vill poängtera att den regel som vi tidigare har föreslagit och som&lt;br&gt;avser att förhindra att sinsemellan svårförenliga uppgifter läggs på en och&lt;br&gt;samma nämnd även blir tillämplig på lokala nämnder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa frågor om sekretess&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårt förslag till en friare nämndorganisation innebär att uppgifter från&lt;br&gt;olika verksamhetsområden kan komma att hanteras inom en och samma&lt;br&gt;nämnd. Redan i dag förekommer detta hos kommuner som har inrättat&lt;br&gt;kommundelsnämnder eller som bedriver försök enligt frikommunlagen.&lt;br&gt;En fråga i detta sammanhang är vilka konsekvenser detta får i sekretess-&lt;br&gt;hänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudregeln i sekretesslagen (1980:100, omtryckt 1989:713, ändrad&lt;br&gt;senast 1990:1470) är att det för varje verksamhetsområde för sig skall&lt;br&gt;avgöras om sekretess föreligger. Finns det ett förbud att röja en uppgift får&lt;br&gt;uppgiften i normalfallet inte utnyttjas utanför den verksamhet i vilken&lt;br&gt;sekretess gäller för uppgiften. Det finns också begränsningar i sekretessen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 1 kap. 5§ sekretesslagen får en sekretessbelagd uppgift lämnas ut, Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten skall kunna&lt;br&gt;fullgöra sin verksamhet. En bestämmelse i 14 kap. 3 § gör det möjligt att i&lt;br&gt;vissa fall lämna ut uppgifter om det är uppenbart att intresset av att&lt;br&gt;uppgiften lämnas har företräde framfor det intresse som sekretessen skall&lt;br&gt;skydda. Den gäller dock inte för flertalet uppgifter som rör enskildas&lt;br&gt;personliga förhållanden. Enligt 14 kap. 4§ kan sekretess till skydd för&lt;br&gt;enskild normalt helt eller delvis efterges av den enskilde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vikten av att sekretessfrågor beaktas inom den kommunala nämndorga-&lt;br&gt;nisationen och att bara de personer som har ett direkt ansvar för handling-&lt;br&gt;ar som är sekretesskänsliga befattar sig med sådana handlingar framgår av&lt;br&gt;prop. 1988/89:131, som lades fram i samband med en ändring i 8 kap. 7 §&lt;br&gt;sekretesslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En integrering av olika kommunala verksamheter stämmer inte fullt ut&lt;br&gt;med det synsätt om sekretess för skilda verksamhetsområden som präglar&lt;br&gt;sekretesslagen. Förtroendevalda och anställda kan få kunskap om en per-&lt;br&gt;sons förhållanden från ett område som inte får utnyttjas vid handläggning-&lt;br&gt;en av ett ärende inom ett annat område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man bör dock notera att en stor del av de individrelaterade ärendena&lt;br&gt;inte behandlas på nämndnivå utan av anställda på grundval av delegering.&lt;br&gt;Inte sällan inrättar man också utskott för att behandla sådana ärenden,&lt;br&gt;vilket gör att uppgifterna hålls inom en trängre krets.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nämnts tidigare kan den enskilde också själv efterge sekretessen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt uppgift används detta förfarande i mycket stor utsträckning i den&lt;br&gt;dagliga handläggningen för att få en helhetssyn på en enskilds situation. I&lt;br&gt;dessa ofta förekommande fall uppstår således inte några sekretessproblem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är främst inom hälso- och sjukvården, omsorgsverksamheten, so-&lt;br&gt;cialtjänsten och skolan som det finns anledning att räkna med att sekre-&lt;br&gt;tessbelagda uppgifter kan komma att behandlas inom samma nämnd.&lt;br&gt;Uppgifter inom andra verksamhetsområden rör ofta annat än enskildas&lt;br&gt;personliga förhållanden eller är inte av den art att de påverkar ställningsta-&lt;br&gt;ganden i andra verksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frikommunutredningen konstaterar i sitt delbetänkande (SOU 1991:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25) Frikommunförsöket — Erfarenheter av försöksverksamheten med en&lt;br&gt;friare nämndorganisation att en fri nämndorganisation inte innebär någon&lt;br&gt;principiell nyhet för tillämpningen av sekretesslagstiftningen. Redan i dag&lt;br&gt;förekommer det att kommunala nämnder sköter verksamheter med olika&lt;br&gt;sekretessregler. Enligt utredningen bör emellertid sekretessfrågorna ägnas&lt;br&gt;fortlöpande uppmärksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar utredningens bedömning och konstaterar att sekretess-&lt;br&gt;reglerna i och för sig inte hindrar en ordning med en friare nämndorganisa-&lt;br&gt;tion. Vi avser emellertid att följa utvecklingen och överväga frågan om&lt;br&gt;sekretesslagens tillämpning ytterligare vid en senare tidpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.3 Uppgiftsfördelningen mellan fullmäktige och nämnder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Nya regler skall beskriva fullmäktiges och&lt;br&gt;nämndernas uppgifter. Syftet är främst att på ett bättre sätt än i dag&lt;br&gt;beskriva uppgiftsfördelningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den nya lagen behålls den möjlighet som fullmäktige har att&lt;br&gt;inrätta särskilda beredningar för att bereda fullmäktiges ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige ges större frihet att delegera ärenden till styrelsen och&lt;br&gt;övriga nämnder. Vissa typer av ärenden skall dock inte få delegeras.&lt;br&gt;Det gäller bl. a. budget, skatt och andra viktiga ekonomiska frågor&lt;br&gt;samt ärenden om mål och riktlinjer för verksamheten och om&lt;br&gt;nämndernas organisation och verksamhetsformer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnderna åläggs en redovisningsskyldighet inför fullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens med undantag&lt;br&gt;av beskrivningen av vissa ärendetyper som inte får delegeras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar utan erin-&lt;br&gt;ran kommitténs förslag om att uppgiftsfördelningen mellan fullmäktige&lt;br&gt;och nämnder beskrivs på ett tydligare sätt än i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett stort antal remissinstanser, bl. a. många kommuner och landsting&lt;br&gt;samt LO och TCO, välkomnar de ökade möjligheterna till delegering av&lt;br&gt;uppgifter från fullmäktige. Några, bl. a. kammarrätterna i Stockholm och&lt;br&gt;Göteborg, Stockholms kommun och Villaägareförbundet, betonar vikten&lt;br&gt;av att demokratiaspekter beaktas och att det ges möjligheter för medbor-&lt;br&gt;garna att ha insyn i verksamheten i en situation där uppgifter flyttas från&lt;br&gt;fullmäktige till nämnder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många remissinstanser riktar kritik mot den föreslagna lagtextens be-&lt;br&gt;skrivning av sådana ärenden som inte får delegeras. Således befarar en del&lt;br&gt;kommuner och landsting, Svenska kommunförbundet och Sveriges kom-&lt;br&gt;munaljuridiska förening att beskrivningen bl. a. kan hämma möjligheterna&lt;br&gt;att delegera fastighetsärenden och ärenden om upplåning. Några anser att&lt;br&gt;det bör införas en lagfäst möjlighet att delegera brådskande ärenden,&lt;br&gt;åtminstone till styrelsen. En del anser att uttrycket ”planer och riktlinjer&lt;br&gt;för verksamheten” är oklart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även mot uttrycket ”nämndernas och andra organs organisation och&lt;br&gt;verksamhetsformer” riktas kritik som går ut på att det kan låsa nämnder-&lt;br&gt;nas möjligheter att bestämma över förvaltningsorganisationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet efterlyser ett&lt;br&gt;klarläggande av var gränsen går för möjligheten att delegera ärenden om&lt;br&gt;avgifter och taxor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några kommuner anser att fullmäktiges föreskriftsmakt uttryckligen bör&lt;br&gt;framgå av lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En del kommuner samt Svenska kommunförbundet och Sveriges kom-&lt;br&gt;munaljuridiska förening påpekar att kommunerna och landstingen bör ha&lt;br&gt;full frihet att själva avgöra hur ofta nämnderna skall redovisa sin verksam-&lt;br&gt;het inför fullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande regler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kompetensfördelningen mellan olika kommunala organ är grundlagsfäst&lt;br&gt;genom 1 kap. 7 och 8 §§ regeringsformen. Där föreskrivs att beslutanderät-&lt;br&gt;ten utövas av valda församlingar och att det för den offentliga förvaltning-&lt;br&gt;en finns bl. a. kommunala förvaltningsmyndigheter. Detta kompletteras&lt;br&gt;genom bestämmelserna i 1 kap. 5 § KL om att beslutanderätten utövas av&lt;br&gt;fullmäktige, medan förvaltning och verkställighet ankommer på styrelsen&lt;br&gt;och övriga nämnder. Det ankommer också på styrelsen och övriga nämn-&lt;br&gt;der att svara för ärendeberedningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innebörden av begreppen beslutanderätt, förvaltning och verkställighet&lt;br&gt;definieras inte i lagtexten. Gränsdragningen mellan fullmäktiges och&lt;br&gt;förvaltningsorganens funktioner bestäms därför ytterst av lagmotiv och&lt;br&gt;rättspraxis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige brukar beskrivas som det högsta beslutande organet. Där-&lt;br&gt;med antyds att även nämnderna har en viss beslutanderätt dels inom&lt;br&gt;ramen för den förvaltande och verkställande verksamheten, dels på grund-&lt;br&gt;val av delegeringsuppdrag från fullmäktige och dels med direkt stöd av&lt;br&gt;speciallagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förarbetena till regeringsformen ger viss vägledning för att tolka inne-&lt;br&gt;börden av fullmäktiges beslutsområde. Det handlar om avgöranden av&lt;br&gt;mera grundläggande natur eller av mera generell räckvidd. Det är, sägs det,&lt;br&gt;fråga om beslut där det politiska momentet är avgörande (prop. 1973:90 s.&lt;br&gt;231).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En del av fullmäktiges beslutsområde konkretiseras direkt i kommunal-&lt;br&gt;lagen. Först och främst gäller det beslut om budget och skatt. Vidare&lt;br&gt;handlar det bl. a. om beslut om nämndorganisationen, ersättning till för-&lt;br&gt;troendevalda, val av revisorer och ansvarsbefrielse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt räknar man traditionellt till fullmäktiges beslutsområde bl. a.&lt;br&gt;fastställande av avgifter och taxor, viktigare förmögenhetsförfoganden och&lt;br&gt;den kommunala regelgivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kompetensfördelningsreglerna anses utgöra ett hinder mot att fullmäk-&lt;br&gt;tige befattar sig med konkret administration.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättspraxis har sedan länge erkänt möjligheten för fullmäktige att dele-&lt;br&gt;gera beslutanderätt till nämnderna. En lagbestämmelse i frågan kom dock&lt;br&gt;först i 1977 års kommunallag. Då infördes en bestämmelse som innebär att&lt;br&gt;fullmäktige får delegera vissa grupper av ärenden dock med den inskränk-&lt;br&gt;ningen att det inte får avse ärenden som är av principiell beskaffenhet eller&lt;br&gt;i övrigt av större vikt. Numera finns bestämmelsen i 1 kap. 6 § andra&lt;br&gt;stycket KL. I anslutning till bestämmelsen har konstitutionsutskottet (KU)&lt;br&gt;gjort vissa uttalanden i syfte att begränsa möjligheten att delegera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KU framhöll att beslut om delegering främst skulle gälla s. k. rutinären-&lt;br&gt;den. Utskottet tilläde att delegeringsbestämmelsen bör tillämpas med stor&lt;br&gt;restriktivitet (KU 1976/77:25 s. 16).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom en lagändring som trädde i kraft den 1 maj 1988 (SFS&lt;br&gt;1988:1134) har fullmäktiges möjligheter att ge finansbemyndiganden till&lt;br&gt;nämnderna klarlagts. Tidigare var det oklart var gränsen gick för fullmäk-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tiges möjligheter att ge vida anslagsbemyndiganden och därmed öka be- Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;slutsutrymmet för nämnderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskriften, som finns i 1 kap. 6 § första stycket KL, innebär att&lt;br&gt;fullmäktige i samband med att budgeten fastställs eller anslag annars&lt;br&gt;beviljas får uppdra åt en nämnd att genomfora en viss verksamhet inom&lt;br&gt;ramen för de riktlinjer eller andra generella beslut om verksamheten som&lt;br&gt;fullmäktige har fastställt. Ett motiv för regeln är att det från medborgar-&lt;br&gt;synpunkt finns mycket som talar för att man skall stärka de förtroendeval-&lt;br&gt;das roll genom en utvecklad mål- och ramstyrning (prop. 1986/87:91 s.&lt;br&gt;49).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Klarare regler om uppgiftsfördelningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunallagens regler om uppgiftsfördelningen mellan fullmäktige och&lt;br&gt;nämnder är inte särskilt klargörande. Att reservera termen beslutanderätt&lt;br&gt;för fullmäktiges befogenhetsområde är dessutom i viss mån oegentligt,&lt;br&gt;eftersom en vidsträckt beslutanderätt tillkommer nämnderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ny kommunallag bör bidra till att öka förståelsen för hur den kom-&lt;br&gt;munala organisationen är uppbyggd. Utformningen av de grundläggande&lt;br&gt;reglerna om fullmäktige och nämnderna har en central betydelse i detta&lt;br&gt;avseende. För att kommunmedlemmarna skall få den insyn i och kontroll&lt;br&gt;över verksamheten som de har rätt till måste de få en klar bild av i vilka&lt;br&gt;former som besluten fattas och verkställs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sätt att göra lagen tydligare är att direkt beskriva i vilka ärendetyper&lt;br&gt;som fullmäktige skall besluta. En risk med att i lagtext precisera fullmäkti-&lt;br&gt;ges beslutsområde är visserligen att läsaren kan få uppfattningen att det&lt;br&gt;handlar om en fullständig beskrivning av beslutsområdet. Enligt regering-&lt;br&gt;ens mening bör man därför utforma bestämmelsen på ett sätt som ansluter&lt;br&gt;till vad som uttalades i förarbetena till 1 kap. 7 § regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Där angavs att fullmäktiges beslutskompetens i huvudsak gäller beslut&lt;br&gt;av mera grundläggande natur eller av mera generell räckvidd. Innebörden&lt;br&gt;är att fullmäktige skall besluta i alla ärenden av större betydelse för&lt;br&gt;kommunen respektive landstinget. I kommunallagen bör detta enligt vår&lt;br&gt;mening uttryckas i en lagregel som anger att fullmäktige skall besluta i alla&lt;br&gt;ärenden som är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt för&lt;br&gt;kommunen eller landstinget. Den bör sedan kompletteras med en exempli-&lt;br&gt;fiering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämndernas beslutanderätt bör uttryckas direkt i lagen. Självfallet bör&lt;br&gt;också berednings- och verkställighetsuppgifterna framgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheter till ökad delegering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av det föregående finns det i dag begränsade möjligheter för&lt;br&gt;fullmäktige att delegera beslutanderätt till nämnderna. Av flera skäl bör&lt;br&gt;man kunna få till stånd en friare arbetsfördelning mellan fullmäktige och&lt;br&gt;nämnderna. Den kommunala verksamhetens expansion i förening med att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppgifterna har blivit alltmer differentierade och komplicerade gör det Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;nödvändigt med en viss tyngdpunktsförskjutning mellan fullmäktige och&lt;br&gt;nämnder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt är det av kommunaldemokratiska skäl viktigt att slå vakt om&lt;br&gt;fullmäktiges ledande ställning i beslutssystemet. Det mest väsentliga är då&lt;br&gt;enligt regeringens mening att ge garantier för att fullmäktiges finansmakt&lt;br&gt;inte rubbas och att fullmäktige har ansvaret för övergripande mål och&lt;br&gt;riktlinjer för verksamheten. I sådana frågor är det politiska momentet helt&lt;br&gt;avgörande och de bör därför uteslutande förbehållas den folkvalda försam-&lt;br&gt;lingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är också viktigt att betona att möjligheterna till en ökad delegering&lt;br&gt;ställer större krav på verksamhetsredovisningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppföljningen är av väsentlig betydelse för att man skall kunna utläsa&lt;br&gt;resultatet i förhållande till de politiska målen. Att fullmäktige får rapporter&lt;br&gt;om verksamheten har därför betydelse som underlag för hur fullmäktige&lt;br&gt;kan utöva sin styrning av verksamheten. Redovisningarna fyller också&lt;br&gt;uppgiften att underlätta för allmänheten att ha insyn i verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att markera vikten av återredovisningar föreslår vi en uttrycklig&lt;br&gt;regel om nämndernas redovisningsskyldighet inför fullmäktige. Hur om-&lt;br&gt;fattande redovisningen skall vara och i vilka former den skall ske bör&lt;br&gt;fullmäktige bestämma om utifrån lokala behov och förutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med ett delegeringsuppdrag kan fullmäktige alltid ge rikt-&lt;br&gt;linjer för hur uppdraget skall fullgöras. Härigenom kan man inskränka&lt;br&gt;nämndernas handlingsutrymme till vad som är önskvärt. Fullmäktige har&lt;br&gt;också andra kontrollmöjligheter, t. ex. återkallelse av ett uppdrag och&lt;br&gt;föreskrifter om anmälningsskyldighet. Självfallet är det en allmän uppgift&lt;br&gt;för fullmäktige att se till att nämnderna genomför verksamheten i enlighet&lt;br&gt;med de mål och riktlinjer som fullmäktige har bestämt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med beaktande av de synpunkter som vi nu har redovisat, bör det finnas&lt;br&gt;ett utrymme för att skapa ökade möjligheter att delegera från fullmäktige&lt;br&gt;till nämnderna. Detta bör lagtekniskt lösas på det sättet att fullmäktige får&lt;br&gt;delegera alla ärenden till nämnderna i den mån det inte anges i kommunal-&lt;br&gt;lagen eller någon annan författning att ett ärende skall avgöras av fullmäk-&lt;br&gt;tige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Årendegrupper som inte får delegeras&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En första undantagspunkt bör uttrycka att fullmäktige har att fatta övergri-&lt;br&gt;pande beslut om styrningen av den kommunala verksamheten. Detta&lt;br&gt;innebär dock ingen inskränkning i nämndernas egen verksamhetsplane-&lt;br&gt;ring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En andra punkt handlar naturligen om budget, skatt och andra viktiga&lt;br&gt;ekonomiska frågor. I sistnämnda uttryck ligger att fullmäktige beslutar om&lt;br&gt;alla formögenhetsförfoganden som har en direkt kommunalekonomisk&lt;br&gt;betydelse. Detta hindrar dock inte att det finns ett visst utrymme för att&lt;br&gt;delegera en del uppgifter, som inte bedöms som så viktiga att de bör&lt;br&gt;förbehållas fullmäktige. Det kan t. ex. gälla viss upplåning eller vissa fastig-&lt;br&gt;hetsaffärer. De närmare gränserna får liksom hittills stakas ut i rättspraxis. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I princip är det fullmäktige som utövar den kommunala avgiftsrätten. Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;Detta hänger samman med att avgiftsnivån kan påverka skatteuttaget.&lt;br&gt;Nämnderna har dock ett visst handlingsutrymme. Som exempel kan näm-&lt;br&gt;nas att fullmäktige har ansetts kunna bemyndiga kommunstyrelsen att&lt;br&gt;fastställa badavgifter (RÅ 1976 Ab 538). Ett bemyndigande för styrelsen&lt;br&gt;att utarrendera mark kan innefatta en rätt att bestämma arrendeavgifter&lt;br&gt;(RÅ 1974 A 1905).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utrymmet för att delegera avgiftsrätten bör enligt regeringens mening&lt;br&gt;inte ökas. En större frihet för nämnderna på avgiftsområdet kan rubba&lt;br&gt;maktfördelningen mellan fullmäktige och nämnder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till fullmäktiges lagfästa beslutsområde bör vidare hänföras beslut om&lt;br&gt;den politiska nämndorganisationen. Hit hör först och främst beslut om&lt;br&gt;vilka nämnder som skall finnas, deras uppgiftsområden och fördelningen&lt;br&gt;av uppgifter på lokal och central nivå. Det handlar också om nämndernas&lt;br&gt;storlek och sammansättning. Däremot bör det inte krävas att fullmäktige&lt;br&gt;närmare bestämmer om hur förvaltningen organiseras. I en särskild punkt&lt;br&gt;bör det anges att fullmäktige beslutar om ”nämndernas organisation och&lt;br&gt;verksamhetsformer”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt bör det av lagen framgå att fullmäktige utser förtroendevalda&lt;br&gt;samt beslutar om grunderna för ekonomiska förmåner till förtroendevalda&lt;br&gt;och om årsredovisning och ansvarsfrihet. Dessutom bör det tilläggas att&lt;br&gt;fullmäktige också beslutar i andra frågor som anges i särskilda författning-&lt;br&gt;ar. Det kan t. ex. gälla planbeslut eller beslut om föreskrifter i ett visst&lt;br&gt;ämne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med en sådan konstruktion som vi nu har föreslagit blir det klart att&lt;br&gt;fullmäktige får delegera efter eget bestämmande utom i de fall när det&lt;br&gt;direkt av en författning — kommunallagen eller en annan författning —&lt;br&gt;framgår att en viss ärendetyp skall avgöras av fullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.4 Nya regler om kommunala foretag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: I den nya kommunallagen införs grundläggan-&lt;br&gt;de regler om kommunernas och landstingens förhållande till kom-&lt;br&gt;munala företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Kommitténs förslag om att det skall införas nya&lt;br&gt;regler om kommunala företag tillstyrks eller lämnas utan erinran av flerta-&lt;br&gt;let remissinstanser. Några kommuner och Sveriges kommunaljuridiska&lt;br&gt;förening avstyrker reglerna om inflytande och kontroll under hänvisning&lt;br&gt;till att det inte finns något behov av dem. De anser att kommunerna och&lt;br&gt;landstingen redan i dag har tillräckliga möjligheter att ordna den insyn,&lt;br&gt;kontroll och styrning som är nödvändig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet bör man&lt;br&gt;försöka reglera de grundläggande förutsättningarna for rätten att använda&lt;br&gt;privaträttsliga organ. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 117&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;menar att lagen bör innehålla en erinran om att uppgifter som innefattar Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;myndighetsutövning mot enskilda enligt regeringsformen endast kan över-&lt;br&gt;lämnas med stöd av lag. Därutöver bör man enligt fakultetsnämnden&lt;br&gt;infora en bestämmelse av innebörden att kommunerna och landstingen får&lt;br&gt;överlämna förvaltningsuppgifter till enskilda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några utgångspunkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommuner och landsting har rätt att i viss utsträckning använda sig av&lt;br&gt;privaträttsliga organ för sin verksamhet. Det anses följa av den allmänna&lt;br&gt;kompetensregeln och har också stöd i rättspraxis. Kommunallagen inne-&lt;br&gt;håller emellertid inte några direkta bestämmelser om den verksamhet som&lt;br&gt;bedrivs i privaträttslig form. Detta kan framstå som anmärkningsvärt,&lt;br&gt;särskilt som de kommunala företagens sammanlagda omsättning numera&lt;br&gt;uppgår till över 50 miljarder kr. och balansomslutningen är ungefär lika&lt;br&gt;stor i företagen som i kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 8 kap. 5 § regeringsformen föreskrivs att grunderna för kommunernas&lt;br&gt;organisation och verksamhetsformer skall bestämmas i lag. Den reglering-&lt;br&gt;en finns huvudsakligen i kommunallagen. Som kommittén har föreslagit&lt;br&gt;bör det i den lagen även beredas plats för några grundläggande regler om&lt;br&gt;den privaträttsligt drivna kommunala verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom en sådan lagstiftning kan man lättare tillgodose berättigade krav&lt;br&gt;på insyn i de kommunala företagen. Man kan inte heller bortse från att&lt;br&gt;kommunallagstiftningen liksom annan lagstiftning har en informations-&lt;br&gt;funktion. Också mot denna bakgrund är det enligt vår mening otillfreds-&lt;br&gt;ställande att de kommunala företagen för närvarande inte regleras i kom-&lt;br&gt;munallagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I remisskritiken har den åsikten förts fram att det skulle saknas ett behov&lt;br&gt;av att reglera kommunernas och landstingens möjligheter till inflytande&lt;br&gt;och kontroll över den privaträttsligt bedrivna verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan visserligen sägas att kommunerna och landstingen kan ordna&lt;br&gt;sina förhållanden till de privaträttsliga organen utan en särskild reglering&lt;br&gt;om det och att detta också har skett i många fall. Med hänsyn till den&lt;br&gt;utbredning och omfattning som den i privaträttslig form drivna kommu-&lt;br&gt;nala verksamheten har i dag är det emellertid motiverat att låta vissa&lt;br&gt;grundläggande föreskrifter flyta in i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen reglering av tillåtligheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa begränsningar gäller i fråga om kommuners och landstings möjlighe-&lt;br&gt;ter att ombesörja vården av deras angelägenheter genom privaträttsliga&lt;br&gt;organ..&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En grundläggande princip är att den verksamhet som överlämnas till&lt;br&gt;privaträttsliga organ skall falla inom den kommunala kompetensen och att&lt;br&gt;risken för kompetensöverskridanden vid verksamhetens utövande skall&lt;br&gt;vara ringa. Samma kommunalrättsliga principer som styr den rent kom-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;munala verksamheten styr också kommuners och landstings verksamhet Prop. 1990/91: 1 17&lt;br&gt;genom privaträttsliga subjekt. De får därför inte heller anlita t. ex. ett bolag&lt;br&gt;för åtgärder som de inte själva får vidta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ytterligare begränsning gäller på de specialreglerade områdena. En&lt;br&gt;kommunal angelägenhet får i princip inte överlåtas till ett särskilt rätts-&lt;br&gt;subjekt, om det i en författning har angivits att ett visst kommunalt organ&lt;br&gt;skall handha denna. Detta utesluter dock inte att vissa delar av en special-&lt;br&gt;reglerad uppgift, t. ex. vissa driftsfrågor, kan bedrivas i privaträttsliga&lt;br&gt;former. Möjligheterna till detta är främst beroende av hur speciallagstift-&lt;br&gt;ningen är utformad inom det aktuella området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förvaltningsuppgift som innefattar myndighetsutövning får överläm-&lt;br&gt;nas till ett privaträttsligt subjekt bara om det finns särskilt lagstöd för&lt;br&gt;detta. Också andra författningsbestämmelser kan innebära att verksamhe-&lt;br&gt;ten skall bedrivas i viss form. Exempel på detta finns bl. a. i skollagstift-&lt;br&gt;ningen när det gäller rektors uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening är det inte lämpligt att reglera frågan om&lt;br&gt;under vilka förutsättningar kommuner och landsting kan använda privat-&lt;br&gt;rättsliga organ för sin verksamhet. Det är nämligen vanskligt att åstadkom-&lt;br&gt;ma en helt preciserad avgränsning av när det skall vara tillåtet att lämna&lt;br&gt;över vården av kommunala angelägenheter till sådana organ. Visserligen&lt;br&gt;kan man identifiera vissa slag av kommunal verksamhet som lämpar sig&lt;br&gt;bättre för handhavande i privaträttsliga organ än andra. Någon definitiv-&lt;br&gt;gräns är dock svår att dra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad man kan tänka sig är en allmänt hållen regel som anger att ett&lt;br&gt;sådant överlämnande får ske t. ex. om det främjar verksamheten eller om&lt;br&gt;det i övrigt finns särskilda skäl för det. Värdet av en sådan bestämmelse är&lt;br&gt;dock ringa. Som framgår av det föregående sätter reglerna om den kommu-&lt;br&gt;nala kompetensen gränser för möjligheterna att överlämna uppgifter till&lt;br&gt;priyätrattsliga organ. Det finns också begränsningar på de specialreglerade&lt;br&gt;områdena och för ärenden som innefattar myndighetsutövning. Någon&lt;br&gt;särskild reglering utöver detta är enligt vår mening inte nödvändig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.5 Inflytande i och kontroll över kommunala företag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Fullmäktige åläggs i lag att se till att sådana&lt;br&gt;enskilda juridiska personer som kommunen eller landstinget använ-&lt;br&gt;der för sin verksamhet blir bundna av vissa villkor som skall trygga&lt;br&gt;kommunens eller landstingets inflytande i och kontroll över verk-&lt;br&gt;samheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om helägda aktiebolag och stiftelser som kommunerna och&lt;br&gt;landstingen bildar ensamma läggs vissa krav fast direkt i lagen. Det&lt;br&gt;gäller krav på att fastställa det kommunala ändamålet med verk-&lt;br&gt;samheten, att utse styrelseledamöter och minst en revisor samt att&lt;br&gt;se till att fullmäktige får yttra sig innan vissa principiellt viktiga&lt;br&gt;beslut fattas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår dock att åtgärderna skall gälla om inte särskilda skäl&lt;br&gt;talar mot det. Kommittén föreslår alltså ingen särskild reglering av de&lt;br&gt;fallen när en kommun eller ett landsting bestämmer ensam i företaget.&lt;br&gt;Vidare föreslår kommittén kravet att vissa principiellt viktiga beslut skall&lt;br&gt;godkännas av fullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser är kritiska till hur kommittén&lt;br&gt;har utformat regeln om inflytande och kontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några instanser, bl. a. juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universi-&lt;br&gt;tet och TCO, anser att de åtgärder som anges i lagtexten är av så stor&lt;br&gt;betydelse att de bör formuleras som ett åliggande i de fall en kommun eller&lt;br&gt;ett landsting bestämmer ensam i företaget. Det bör alltså enligt dessa&lt;br&gt;remissinstanser inte finnas något utrymme för särskilda skäl mot sådana&lt;br&gt;beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En del kommuner anser att lagen inte bör innehålla några preciseringar&lt;br&gt;av vilka åtgärder som bör företas. Några anser att bestämmelsen om att&lt;br&gt;fullmäktige skall godkänna vissa beslut i företaget kan leda till tolknings-&lt;br&gt;problem. Enligt Sveriges allmännyttiga bostadsföretag kan det endast röra&lt;br&gt;sig om frågor som normalt förekommer på bolagsstämman och inte om&lt;br&gt;frågor som har med driften att göra. Kammarkollegiet kritiserar förslaget&lt;br&gt;utifrån stiftelserättsliga grundsatser. Några menar att det inte är nödvän-&lt;br&gt;digt att fullmäktige utser styrelseledamöter utan det bör exempelvis även&lt;br&gt;styrelsen kunna göra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Norrköpings kommun och Svenska kommunförbundet efterlyser över-&lt;br&gt;gångsbestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några avgränsningsfrågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den reglering som regeringen föreslår är inriktad på att ge instrument för&lt;br&gt;kommunernas och landstingens inflytande i och kontroll över de särskilda&lt;br&gt;rättssubjekten. Regleringen avser fall där kommuner och landsting använ-&lt;br&gt;der särskilda rättssubjekt för att fullgöra en kommunal uppgift, alltså&lt;br&gt;rättssubjekt där de har något slags andelsintresse, exempelvis genom aktie-&lt;br&gt;innehav i ett aktiebolag. Däremot avser regleringen inte t. ex. entreprenad-&lt;br&gt;avtal med fristående privatägda rättssubjekt. Detta är en väsentlig ut-&lt;br&gt;gångspunkt för hur lagreglerna bör utformas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan avgränsningsfråga gäller vilka typer av särskilda rättssubjekt&lt;br&gt;som regleringen skall omfatta. Sådana särskilda rättssubjekt är aktiebolag,&lt;br&gt;ekonomisk förening, ideell förening, stiftelse, handelsbolag och komman-&lt;br&gt;ditbolag (en form av handelsbolag).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunala företag drivs i 99 procent av fallen i form av aktiebolag,&lt;br&gt;stiftelser eller ekonomiska föreningar. Av dessa är aktiebolaget den helt&lt;br&gt;dominerande företagsformen (ca 70 procent). Ideella föreningar, handels-&lt;br&gt;bolag och kommanditbolag förekommer i detta sammanhang mycket spar-&lt;br&gt;samt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till hur användningen av de särskilda rättssubjekten för-&lt;br&gt;delar sig anknyter det praktiska intresset av en reglering till aktiebolag,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ekonomiska föreningar och stiftelser. Behovet av insyn är emellertid inte Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;mindre i fråga om andra företagsformer. Det bör finnas sakliga skäl om&lt;br&gt;några rättssubjekt skall undantas. Att vissa rättssubjekt endast används&lt;br&gt;undantagsvis är knappast något sådant skäl. Regleringen bör därför avse&lt;br&gt;samtliga former som teoretiskt kan användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya regler som regeringen föreslår omfattar sådana företagsbildning-&lt;br&gt;ar som sker efter den nya lagens ikraftträdande. Det är dock enligt vår&lt;br&gt;mening inte rimligt, om önskade effekter skall uppnås, att lämna nuvaran-&lt;br&gt;de kommunala företagsbestånd helt oreglerat. Vi föreslår därför en över-&lt;br&gt;gångsbestämmelse som gör att reglerna blir tillämpliga även på sådana&lt;br&gt;företag som redan finns. Vi räknar med att en ettårig övergångstid skall&lt;br&gt;vara tillräcklig för att klara ändringar i bolagsordningar och stiftelse-&lt;br&gt;stadgar och för att eventuellt hinna skriva nya avtal med företagen. I vissa&lt;br&gt;fall kan det också bli aktuellt att behöva ansöka om permutation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser har framfört kritik som går ut på att förslaget inte&lt;br&gt;tar hänsyn till de särskilda villkor som gäller för stiftelseformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stiftelsen kännetecknas av att en eller flera fysiska eller juridiska perso-&lt;br&gt;ner avsätter en viss förmögenhet till ett bestämt ändamål. Enligt allmänna&lt;br&gt;stiftelserättsliga principer har en stiftelse inte någon utomstående ägare.&lt;br&gt;Förmögenheten ägs av stiftelsen själv. Föreskrifterna rörande stiftelsens&lt;br&gt;förvaltning återfinns ofta i en stiftelses stadgar. Någon samlad lagstiftning&lt;br&gt;om stiftelser finns inte. Inom justitiedepartementet pågår emellertid ett&lt;br&gt;arbete med att utarbeta en särskild stiftelselag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår mening är stiftelseformens särdrag inte av den karaktären att&lt;br&gt;den bör lämnas utanför den reglering som vi nu föreslår. Däremot bör&lt;br&gt;reglerna utformas så att hänsyn tas till allmänna stiftelserättsliga principer&lt;br&gt;och till en kommande stiftelselag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Obligatoriska krav i vissa fall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslaget i denna del syftar till att ställa vissa krav på kommunerna och&lt;br&gt;landstingen i fråga om insyn i samt inflytande och kontroll över de kom-&lt;br&gt;munala företagen. De rättsliga kraven bör ställas olika beroende på kom-&lt;br&gt;munens eller landstingets större eller mindre inflytande i det särskilda&lt;br&gt;rättssubjektet. Kraven bör också påverkas av andra omständigheter såsom&lt;br&gt;exempelvis vilken typ av rättssubjekt det handlar om och arten av den&lt;br&gt;verksamhet som bedrivs i det enskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den vanligaste formen för kommunalt ägarengagemang i ett privaträtts-&lt;br&gt;ligt subjekt är det helägda aktiebolaget, dvs. ett bolag i vilket samtliga&lt;br&gt;aktier innehas av kommunen eller landstinget. En mycket vanlig form är&lt;br&gt;också sådana stiftelser som kommunerna respektive landstingen ensamma&lt;br&gt;bildar. För dessa fall bör det ställas särskilda krav på kommunerna och&lt;br&gt;landstingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sådant grundläggande krav är att det kommunala ändamålet mgd&lt;br&gt;verksamheten fastställs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TEftligt 2 kap. 4 § aktiebolagslagen (1975:1385, omtryckt 1982:739, änd-&lt;br&gt;rad senast 1990:1349) skall varje bolagsordning ange bl. a. föremålet för&lt;br&gt;bolagets verksamhet. Det kommunalrättsliga anspråket på ändamålsbe-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stämning sträcker sig längre än det rent bolagsrättsliga och det kan därför Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;ställas krav på att det vid bolagsbildningen görs en ändamålsbestämning&lt;br&gt;som är kommunalrättsligt godtagbar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gäller det en stiftelse tas ändamålsbestämningen in i stiftelseurkunden i&lt;br&gt;samband med att kommunen eller landstinget bildar stiftelsen. Även i&lt;br&gt;sådana fall bör det ställas krav på att ändamålet utformas på ett sätt som är&lt;br&gt;kommunalrättsligt godtagbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat krav som är väsentligt ur kontrollsynpunkt är att kommunen&lt;br&gt;eHer landstinget utser styrelseledamöter. Styrelsen i ett aktiebolag väljs&lt;br&gt;enligt 8 kap. 1 § andra stycket aktiebolagslagen normalt av bolagsstäm-&lt;br&gt;man, men en eller flera styrelseledamöter kan utses på annat sätt. Bolags-&lt;br&gt;ordningen skall då innehålla en bestämmelse om detta. Om en kommun&lt;br&gt;eller ett landsting bildar en stiftelse, kan de föreskriva i stiftelseurkunden&lt;br&gt;att de skall utse styrelseledamöter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tredje krav gäller revisionens roll. Revisionen är ett viktigt instru-&lt;br&gt;ment för kontroll av den kommunala verksamheten. När det gäller kom-&lt;br&gt;munala företag står inte vinstintressen i förgrunden utan lokala samhälls-&lt;br&gt;intressen. Med hänsyn härtill kan det vara viktigt att yrkesrevisionen&lt;br&gt;kompletteras med en förtroendemannarevision. Det bör därför ställas&lt;br&gt;krav på att kommunen eller landstinget utser minst en revisor i företaget&lt;br&gt;med denna bakgrund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Revisorer i ett aktiebolag väljs enligt huvudregeln i 10 kap. 1 § aktiebo-&lt;br&gt;lagslagen av bolagsstämman. Om flera revisorer skall utses, kan i bolags-&lt;br&gt;ordningen bestämmas att en eller flera av dem skall utses i annan ordning.&lt;br&gt;Man kan t. ex. bestämma att en revisor skall utses i särskild ordning av&lt;br&gt;kommunen eller landstinget. Denna revisor har då samma ansvar som de&lt;br&gt;av bolagsstämman valda revisorerna. Om en kommun eller ett landsting&lt;br&gt;bildar en stiftelse, kan de föreskriva i stiftelseurkunden att de skall utse&lt;br&gt;revisorer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De uppgifter som en kommun eller ett landsting tilldelar ett privaträtts-&lt;br&gt;ligt organ får inte stå i konflikt med principen om att fullmäktige måste ta&lt;br&gt;ställning i ärenden som är av principiell beskaffenhet för kommunen eller&lt;br&gt;landstinget. Detta kan ge anledning för kommunen eller landstinget att se&lt;br&gt;till att fullmäktige får inflytande över vissa grundläggande beslut i den&lt;br&gt;privaträttsligt bedrivna verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser för sin del att det är fullt tillräckligt att fullmäktige&lt;br&gt;yttrar sig innan beslut fattas och att det inte behöver ställas upp kravet att&lt;br&gt;fullmäktige skall godkänna besluten. Enligt vår mening saknas det anled-&lt;br&gt;ning att tro att kommunala företag skulle gå emot fullmäktiges uppfattning&lt;br&gt;i en för företaget grundläggande fråga. En lagregel med ett krav på att&lt;br&gt;fullmäktige skall godkänna beslut skulle också kunna leda till, problem i&lt;br&gt;förhållande till de regler som gäller på associationsrättens område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De åtgärder som nu har nämnts är av sådan vikt för att stärka inflytan-&lt;br&gt;det och kontrollen att det bör vara obligatoriskt att vidta dem i alla helägda&lt;br&gt;aktiebolag och alla stiftelser som en kommun eller ett landsting har bildat&lt;br&gt;ensam. Utöver dessa åtgärder kan det, beroende på förhållandena i det&lt;br&gt;enskilda fallet, finnas behov av att ytterligare åtgärder vidtas. Liksom&lt;br&gt;hittills bör detta val träffas av kommunerna och landstingen själva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De åtgärder som enligt vårt förslag skall vidtas är av sådan vikt for Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;kommunen eller landstinget att det bör vara fullmäktige som beslutar om&lt;br&gt;åtgärderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskild reglering av samarbetssituationer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en kommun eller ett landsting samarbetar med någon annan genom&lt;br&gt;ett privaträttsligt organ kan man inte ställa samma anspråk på kommunen&lt;br&gt;eller landstinget som i de fall då kommunen eller landstinget är ensambe-&lt;br&gt;stämmande. Detta är en naturlig följd av delägarskapet. Reglerna bör&lt;br&gt;därför utformas så, att kraven blir mindre i en samarbetssituation. En&lt;br&gt;avgörande faktor är naturligtvis graden av inflytande i det privaträttsliga&lt;br&gt;organet. Kraven bör också påverkas av andra omständigheter såsom arten&lt;br&gt;av den verksamhet som bedrivs i det särskilda rättssubjektet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.6 Handlingars offentlighet i kommunala foretag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: I fråga om helägda aktiebolag och stiftelser som&lt;br&gt;en kommun eller ett landsting bildar ensam åläggs fullmäktige att&lt;br&gt;besluta om vad som skall gälla i fråga om allmänhetens rätt att ta del&lt;br&gt;av företagens handlingar. I princip gäller detta även när en kommun&lt;br&gt;eller ett landsting samverkar med någon annan i ett privaträttsligt&lt;br&gt;organ, men en bedömning får i dessa fall göras utifrån vad som är&lt;br&gt;rimligt med hänsyn till andelsförhållandena, verksamhetens art och&lt;br&gt;omständigheterna i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Skiljer sig från regeringens på så sätt, att det endast&lt;br&gt;reglerar frågan om offentlighet i sådana företag där kommunen eller lands-&lt;br&gt;tinget bestämmer ensam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker kommitténs för-&lt;br&gt;slag om en reglering av offentlighetsfrågan eller lämnar det utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En del remissinstanser anser att handlingsoffentligheten bör utsträckas&lt;br&gt;längre än vad kommittén har föreslagit. Hit hör kammarrätten i Stock-&lt;br&gt;holm, juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, socialstyrel-&lt;br&gt;sen, Eskilstuna, Tranås, Växjö och Sandvikens kommuner, Företagarnas&lt;br&gt;riksorganisation, Medborgarrättsrörelsen Friheten i Sverige, Villaägare-&lt;br&gt;förbundet, Sveriges bostadsrättsföreningars centralorganisation samt&lt;br&gt;Svenska tidningsutgivareföreningen. Flera menar att frågan behöver utre-&lt;br&gt;das ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några instanser menar att det behövs kompletterande regler om överkla-&lt;br&gt;gande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänhetens insynsmöjligheter varierar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principen om allmänna handlingars offentlighet är fastslagen i 2 kap. 1 §&lt;br&gt;tryckfrihetsförordningen. Förskrifter som begränsar handlingsoffentlighe-&lt;br&gt;ten finns i sekretesslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentlighetsprincipen omfattar i princip endast verksamhet som utövas&lt;br&gt;inom myndighetsområdet. Frågan i vad mån dess räckvidd kan utsträckas&lt;br&gt;till andra organ än myndigheter har diskuterats i flera olika sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På det statliga området utvidgades år 1988 den ordning med viss hand-&lt;br&gt;lingsoffentlighet utanför myndighetskretsen som gällt i några få fall tidiga-&lt;br&gt;re. Det är fråga om vissa aktiebolag, föreningar, stiftelser och andra enskil-&lt;br&gt;da organ som på statens uppdrag handhar förvaltningsuppgifter som inne-&lt;br&gt;fattar myndighetsutövning eller liknande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omfattningen av allmänhetens insyn i de kommunala företagen varierar&lt;br&gt;i dag. Det finns kommunägda aktiebolag som i bolagsordningarna har tagit&lt;br&gt;in en bestämmelse om att offentlighet skall gälla beträffande bolagets&lt;br&gt;handlingar eller en del av dem. Det torde dock vara vanligast att bestäm-&lt;br&gt;melser om allmänhetens rätt till insyn saknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundprincipen bör vara offentlighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentlighetsprincipen är av grundläggande betydelse för den svenska&lt;br&gt;folkstyrelsen. Den fria åsiktsbildningen kräver ett stort mått av öppenhet i&lt;br&gt;all offentlig förvaltning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen instämmer med de remissinstanser som har framfört åsik-&lt;br&gt;ten, att intresset av insyn i kommunal verksamhet är lika stort, oavsett om&lt;br&gt;verksamheten bedrivs i nämndform eller i form av privaträttsliga organ.&lt;br&gt;Grundprincipen bör därför vara att offentlighet skall gälla även i den&lt;br&gt;privaträttsligt bedrivna verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår mening finns det alltså starka skäl som talar för en ökad&lt;br&gt;offentlighet i sådan kommunal verksamhet som drivs i privaträttslig form.&lt;br&gt;Det finns också skäl att anta att offentlighet kan råda i flertalet kommuna-&lt;br&gt;la företag utan att det uppstår problem. Trots detta kan man enligt vår&lt;br&gt;mening inte nu gå så långt att det införs en generell föreskrift om offentlig-&lt;br&gt;het. Verksamheten är trots allt mycket olikartad hos skilda slag av kommu-&lt;br&gt;nala företag. Av betydelse är också att myndighetsutövning knappast före-&lt;br&gt;kommer i de kommunala företagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fakultativa regler om offentlighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening bör positionerna i första hand flyttas fram på&lt;br&gt;frivillig väg. Det bör därför införas en skyldighet för kommuner och&lt;br&gt;landsting att besluta i offentlighetsfrågan i samband med att vården av en&lt;br&gt;angelägenhet överlämnas till ett privaträttsligt organ. Därmed kommer&lt;br&gt;frågan under debatt i fullmäktige vilket måste ses som en stor fördel.&lt;br&gt;Dessutom kan man på detta sätt samla erfarenheter som kan ligga till&lt;br&gt;grund för överväganden i frågan om man skall gå vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag omfattar endast sådana företag vari en kommun Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;eller ett landsting är ensambestämmande. I likhet med en del remissinstan-&lt;br&gt;ser menar vi att det finns starka skäl för att utvidga reglerna till att omfatta&lt;br&gt;även sådana fall där kommuner och landsting samarbetar med andra. Någon&lt;br&gt;absolut skyldighet att ta ställning i offentlighetsfrågan kan dock knappast&lt;br&gt;ställas upp med hänsyn till att kommunerna och landstingen i dessa fall inte&lt;br&gt;har full kontroll över verksamheten. Andelsförhållandena, verksamhetens&lt;br&gt;art och andra liknande omständigheter får bli avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ankommer på kommunerna och landstingen själva att besluta vil-&lt;br&gt;ken omfattning offentligheten skall ha. Det blir alltså inte fråga om att&lt;br&gt;tillämpa det system som utgår från bestämmelserna i tryckfrihetsförord-&lt;br&gt;ningen om allmänna handlingars offentlighet. Det kommunala företaget&lt;br&gt;skall inte anses som myndighet och dess handlingar blir inte allmänna i&lt;br&gt;offentligrättslig mening. Det blir i stället fråga om en privaträttslig offent-&lt;br&gt;lighet som formellt beslutas av företaget på grundval av vad som har&lt;br&gt;bestämts när företaget bildades. För kommunerna och landstingen blir det&lt;br&gt;en uppgift att se till att företagen följer de bestämmelser om offentlighet&lt;br&gt;som fullmäktige har beslutat. Lagregleringen i kommunallagen syftar till&lt;br&gt;att säkerställa att frågan behandlas av kommunen respektive landstinget.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.4 De förtroendevalda&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4.4.1 Ett särskilt kapitel om de förtroendevalda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Reglerna om de förtroendevalda samlas i ett&lt;br&gt;särskilt kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar&lt;br&gt;det utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: De förtroendevaldas betydelse och ställ-&lt;br&gt;ning i organisationen bör betonas genom att deras rättigheter, skyldigheter&lt;br&gt;och arbetsförutsättningar redovisas samlat i ett kapitel i lagen. Även från&lt;br&gt;läsbarhets- och informationssynpunkt är det en stor fördel att ha ett&lt;br&gt;särskilt kapitel om de förtroendevalda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De regler som bör föras samman gäller rösträtt vid val av fullmäktige,&lt;br&gt;valbarhet, obehörighet och avsägelse, ledighet från anställning, ekonomis-&lt;br&gt;ka förmåner, initiativrätt, deltagande i omröstning och beslut, reservation,&lt;br&gt;närvarorätt samt de särskilda bestämmelserna om borgarråden i Stock-&lt;br&gt;holms kommun. Till kapitlet bör också föras bestämmelserna i lagen&lt;br&gt;(1983:565) om politiska sekreterare i kommuner och landstingskommu-&lt;br&gt;ner. Alla de nu uppräknade reglerna hör samman med de kommunala&lt;br&gt;förtroendeuppdragen och bör därför ingå i kapitlet om de förtroendevalda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4.2 Benämningen förtroendevald&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den vedertagna benämningen förtroendevald&lt;br&gt;för ledamöter i fullmäktige, styrelsen och övriga kommunala organ&lt;br&gt;förs in i lagen och definieras. Kommunalråd och landstingsråd&lt;br&gt;nämns inte särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna:Ett stort antal remissinstanser uttalar sig positivt om&lt;br&gt;kommitténs förslag. Övriga lämnar förslaget utan erinran med undantag&lt;br&gt;av JO samt Göteborgs, Täby och Skellefteå kommuner. JO framför främst&lt;br&gt;från lagteknisk synpunkt kritik mot benämningen förtroendevald som&lt;br&gt;sådan. Kommunerna anser att funktionärer i kommunala bolag borde i&lt;br&gt;vissa avseenden betraktas som förtroendevalda i den nya lagens mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser, däribland kammarrätten i Stockholm och Lands-&lt;br&gt;tingsförbundet, anser att regler av informativ karaktär bör tas in i lagen.&lt;br&gt;Göteborgs och Bohus läns landsting anser att kommunalråd och lands-&lt;br&gt;tingsråd bör kunna väljas särskilt och att en allmän reglering bör ges om&lt;br&gt;dem i den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förtroendevald — en etablerad benämning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Benämningen förtroendevald för de politiska uppdragstagarna inom kom-&lt;br&gt;muner och landsting är sedan länge etablerad och välförstådd. Att i lagen&lt;br&gt;använda en benämning för samtliga dessa uppdragstagare är bra både från&lt;br&gt;principiell och praktisk synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med förtroendevalda avses i vårt förslag ledamöter och suppleanter —&lt;br&gt;eller med vår terminologi ersättare — i fullmäktige, fullmäktigeberedning-&lt;br&gt;ar, styrelsen och övriga nämnder samt revisorer och revisorsersättare, dvs.&lt;br&gt;de som har uppdrag som grundas på kommunallagens bestämmelser och&lt;br&gt;som regleras där. Regeringen anser att också i fortsättningen endast upp-&lt;br&gt;drag som fullgörs inom ramen för kommunernas och landstingens organi-&lt;br&gt;sationer skall regleras i kommunallagen. Benämningen förtroendevald bör&lt;br&gt;därför omfatta bara de egentliga kommunala uppdragen. Utanför bör&lt;br&gt;således falla uppdrag i styrelser eller andra uppdrag för särskilda juridiska&lt;br&gt;personer såsom bolag och stiftelser samt i statliga organ till vilka landsting-&lt;br&gt;en och kommunerna väljer ledamöter och suppleanter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inga regler om kommunalråd och landstingsråd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår inte några regler om de heltidssysselsatta förtroen-&lt;br&gt;devalda, kommunalråden och landstingsråden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den representativa demokratins princip utgår från att alla förtroen-&lt;br&gt;devalda oberoende av sysselsättningsgraden ytterst bär det politiska ansva-&lt;br&gt;ret för verksamheten. Att i lagen särskilt framhålla en grupp av förtroen-&lt;br&gt;devalda skulle kunna uppfattas som ett avsteg från denna princip. På&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samma grund anser vi att någon regel inte heller behövs för att klara ut Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;rollfördelningen mellan förtroendevalda och anställda. Eftersom det i dag&lt;br&gt;står helt klart att kommuner och landsting får engagera förtroendevalda på&lt;br&gt;heltid och deltid, är en regel inte heller nödvändig för att klargöra denna&lt;br&gt;befogenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4.3 Valbarhetshinder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Valbarhetshindret för den bland de anställda&lt;br&gt;som på grund av sina uppgifter har den ledande ställningen i en&lt;br&gt;kommun eller ett landsting behålls. Detsamma gäller det särskilda&lt;br&gt;valbarhetshindret för förvaltningschefer vid val till nämnder.&lt;br&gt;Valbarhetshindret för tjänstemän hos länsstyrelserna slopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Svenska kommunförbundet och ett flertal andra&lt;br&gt;remissinstanser tillstyrker kommitténs förslag. Boverket, Göteborgs och&lt;br&gt;Bohus läns landsting och några kommuner vill behålla nuvarande valbar-&lt;br&gt;hetshinder, medan Landstingsförbundet och Osby kommun anser att de&lt;br&gt;inte fyller någon funktion och därför kan slopas helt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: De förtroendevalda väljs bland dem som&lt;br&gt;har rösträtt vid val av fullmäktige. Valbar till styrelsen och övriga nämn-&lt;br&gt;der är också den som på dagen för valet fyllt 18 år. Hinder föreligger dock&lt;br&gt;för den anställde som har den ledande ställningen i kommunen eller&lt;br&gt;landstinget att väljas till alla uppdrag och för en förvaltningschef att väljas&lt;br&gt;till poster i den nämnd som han arbetar under. Landshövding, länsöverdi-&lt;br&gt;rektör och avdelningschef vid en länsstyrelse är inte heller valbara till&lt;br&gt;några uppdrag i kommuner eller landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det i första hand ankommer på de politiska partier-&lt;br&gt;na att vid nomineringarna bedöma lämpligheten i olika avseenden hos&lt;br&gt;kandidaterna till kommunala uppdrag. Emellertid har valbarhetshindret&lt;br&gt;för den ledande tjänstemannen och förvaltningscheferna principiell bety-&lt;br&gt;delse. Det understryker kravet på förvaltningarnas objektivitet. Ett slopan-&lt;br&gt;de av hindret skulle också kunna tolkas som en ändrad syn på rollfördel-&lt;br&gt;ningen mellan de förtroendevalda och dessa ledande tjänstemän. Vi föror-&lt;br&gt;dar därför att valbarhetshindret skall stå kvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För länsstyrelsernas ledande tjänstemän är förhållandena inte längre&lt;br&gt;desamma som när hindret ställdes upp. Länsstyrelsernas roll har ändrats i&lt;br&gt;fråga om relationerna till kommunerna och landstingen på många områ-&lt;br&gt;den. Det nuvarande valbarhetshindret saknar därför i stort sett praktisk&lt;br&gt;betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4.4 Entledigande av förtroendevalda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Nya regler infors som ger fullmäktige befogen-&lt;br&gt;het att entlediga förtroendevalda som vägrats ansvarsfrihet eller&lt;br&gt;som dömts för allvarliga brott. Bestämmelserna gäller förtroen-&lt;br&gt;devalda som fullmäktige har utsett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga regler om befrielse från uppdrag behålls oförändrade i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker kommitténs för-&lt;br&gt;slag, däribland kammarrätten i Stockholm, riksrevisionsverket, Svenska&lt;br&gt;kommunförbundet och Landstingsförbundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En del remissinstanser, däribland Eskilstuna, Eksjö, Haninge, Lidkö-&lt;br&gt;pings, Malmö och Norrköpings kommuner, anser att förtroendevalda som&lt;br&gt;begått andra brott än dem som omfattas av kommitténs förslag, t. ex.&lt;br&gt;mutbrott, också bör kunna entledigas av fullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bergs och Eskilstuna kommuner samt Sveriges kommunaljuridiska för-&lt;br&gt;ening betonar rättssäkerhetsaspekterna vid beredning och verkställighet av&lt;br&gt;ärenden om entledigande på grund av vägrad ansvarsfrihet. Kammarrät-&lt;br&gt;ten i Stockholm understryker att bedömningen måste ske på objektiva&lt;br&gt;grunder i det enskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser, däribland Huddinge, Gotlands, Göteborgs, Kiru-&lt;br&gt;na och Umeå kommuner, påtalar att det finns ett behov av att kunna&lt;br&gt;entlediga förtroendevalda i nämnderna under löpande mandatperiod, när&lt;br&gt;organisationsförändringar beslutas. Några instanser framhåller att detta&lt;br&gt;accentueras ytterligare om kommuner och landsting får frihet att bestäm-&lt;br&gt;ma om sina nämndorganisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringen förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande ordning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare ansågs en generell princip gälla om att ledamöter och ersättare i&lt;br&gt;styrelsen och övriga nämnder inte kunde entledigas mot sin vilja under&lt;br&gt;löpande mandatperiod. I rättspraxis har sedermera slagits fast att kommu-&lt;br&gt;nallagens bestämmelser inte hindrar fullmäktige att ändra de s. k. fakulta-&lt;br&gt;tiva nämndernas organisation under löpande mandatperiod och att full-&lt;br&gt;mäktige således får avkorta mandattiden för ledamöterna och ersättarna i&lt;br&gt;sådana nämnder (RÅ 1976 ref. 143). En förutsättning är dock att detta sker&lt;br&gt;av objektiva skäl, främst organisatoriska. Huvudprincipen om förbud mot&lt;br&gt;entledigande under löpande mandatperiod gäller dock fortfarande för&lt;br&gt;ledamöter och ersättare i styrelsen och andra obligatoriska nämnder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 20 kap. 4 § brottsbalken kan bl. a. den som har valts till ett&lt;br&gt;kommunalt uppdrag med vilket följer myndighetsutövning skiljas från&lt;br&gt;uppdraget om han har begått brott för vilket är föreskrivet fängelse i två år&lt;br&gt;eller däröver och om han genom brottet har visat sig uppenbarligen olämp-&lt;br&gt;lig att inneha uppdraget. Taget efter ordalydelsen avser regeln endast&lt;br&gt;förtroendevalda som har uppdrag varmed följer myndighetsutövning, dvs.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ledamöter i de specialreglerade nämnderna. Någon praxis som belyser Prop. 1990/91:117&lt;br&gt;gränserna for tillämpningen av föreskriften finns dock inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 20 kap. 1 § brottsbalken finns det bestämmelser om ansvar för tjänste-&lt;br&gt;fel och grovt tjänstefel. I paragrafen görs ett undantag för den som är&lt;br&gt;ledamot av en beslutande statlig eller kommunal församling. Det betyder&lt;br&gt;att bl. a. fullmäktige i kommuner, landsting och kommunalförbund är&lt;br&gt;undantagna från ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För straffansvar krävs att beslutsfattandet har samband med myndig-&lt;br&gt;hetsutövning. Detta innebär att de förtroendevalda i t. ex. kommunstyrel-&lt;br&gt;ser i de flesta fall går fria från ansvar. Hur långt begreppet myndighetsut-&lt;br&gt;övning kan tolkas är oklart. Högsta domstolen har konstaterat att det inte&lt;br&gt;var myndighetsutövning när en kommunstyrelse i strid mot verkställig-&lt;br&gt;hetsförbud i kommunalbesvärsmål godkände ett avtal om stöd till en&lt;br&gt;enskild näringsidkare (NJA 1988 s. 26).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktigeledamöter och förtroendevalda i styrelsen och övriga nämn-&lt;br&gt;der har inte något disciplinansvar. Något särskilt lagreglerat skadestånds-&lt;br&gt;ansvar för de förtroendevalda finns inte heller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den enda form av ansvar som numera är reglerat i kommunallagen är&lt;br&gt;revisionsansvaret i 5 kap. 6 §. Regelns utformning tyder på ett efterföljan-&lt;br&gt;de skadestånds- eller straffansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 detta sammanhang kan nämnas att vissa frågor om kommunernas och&lt;br&gt;landstingens ansvar har behandlats av kommunalansvarsutredningen i&lt;br&gt;betänkandet (SOU 1989:64) Kommunalbot. Betänkandet har remissbe-&lt;br&gt;handlats. Med bl. a. detta som underlag bereds frågorna om kommunernas&lt;br&gt;och landstingens ansvar vidare inom civildepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra rättsområden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att bedöma om en regel om entledigande skall införas och hur den i så&lt;br&gt;fall bör utformas kan man jämföra med ett par andra rättsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regeringsformen finns bestämmelser om misstroendeförklaring. För-&lt;br&gt;klarar riksdagen att statsministern eller ett annat statsråd inte åtnjuter&lt;br&gt;riksdagens förtroende, skall talmannen entlediga statsrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt aktiebolagslagen kan en styrelseledamot i ett aktiebolag entledigas&lt;br&gt;när som helst utan att något skäl behöver anges. Till detta kommer ett&lt;br&gt;särskilt lagreglerat skadeståndsansvar för styrelsen och VD gentemot aktie-&lt;br&gt;bolaget. Det anses att detta medverkar till att styrelseledamöter och VD i&lt;br&gt;allmänhet avhåller sig från sådana åtgärder som skulle kunna ådra dem&lt;br&gt;skadestånd. Härtill kommer risken för dem att bli avsatta från sina befatt-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvarsreglerna gäller även för styrelseledamöter i kommunala aktiebo-&lt;br&gt;lag. Det innebär att det juridiska ansvaret är större för dem som leder&lt;br&gt;kommunala bolags verksamhet än för de förtroendevalda i nämnderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige bör få entlediga förtroendevalda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att det finns ett system för utkrävande av ansvar är viktigt för allmänhe-&lt;br&gt;tens förtroende för de kommunala förvaltningarna, eftersom dessa bedrivs &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;61&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för kommunmedlemmarnas skull och på deras uppdrag. Av kommunal&lt;br&gt;revisionspraxis framgår att de förtroendevalda som är ansvariga för för-&lt;br&gt;valtningen inte alltid svarar upp mot det förtroende som fullmäktige visat&lt;br&gt;dem genom valet. Händelser som skulle kunna leda till ansvar är i och för&lt;br&gt;sig sällsynta. Regeringen anser det dock principiellt viktigt att det finns en&lt;br&gt;yttersta garanti för att ansvar kan utkrävas. Dessutom finns det på andra&lt;br&gt;rättsområden oftast någon form av lagreglerat ansvar. Visserligen har som&lt;br&gt;nämnts tidigare de förtroendevaldas straffrättsliga ansvar utvidgats genom&lt;br&gt;brottsbalkens regler om tjänstefel. Detta ansvar är emellertid begränsat till&lt;br&gt;området för myndighetsutövning och bedömningen av entlediganden görs&lt;br&gt;av domstol. Vi anser att i detta sammanhang bör utkrävande av ansvar ses&lt;br&gt;i ett vidare perspektiv och grundas på fullmäktiges förtroende för dem som&lt;br&gt;de utsett att ha kommunala uppdrag. Fullmäktige bör därför ges befogen-&lt;br&gt;het att i vissa fall entlediga ledamöter och ersättare i styrelsen, övriga&lt;br&gt;nämnder och fullmäktigeberedningar samt revisorer och revisorsersättare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheten visar att i de flesta fall som en förtroendevald förlorar&lt;br&gt;fullmäktiges förtroende, t. ex. genom att ansvarsfrihet inte beviljas, så tar&lt;br&gt;den förtroendevalde sitt politiska ansvar och avgår självmant. Man kan&lt;br&gt;också utgå ifrån att partiorganisationerna i sådana och andra fall av mistat&lt;br&gt;förtroende verkar för att den enskilde politikern tar sitt ansvar, vilket kan&lt;br&gt;vara nog så betydelsefullt. En entlediganderegel motiveras därför mer av&lt;br&gt;principiella än av praktiska skäl. Regelns räckvidd bör därför begränsas till&lt;br&gt;situationer där det objektivt sett finns särskild anledning att överväga att&lt;br&gt;återkalla en förtroendevalds uppdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grunder för entledigande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En situation där fullmäktige har anledning att ta ställning till frågan om&lt;br&gt;entledigande är när en förtroendevald eller alla förtroendevalda i en&lt;br&gt;nämnd vägrats ansvarsfrihet. Fullmäktige har då att avgöra om det som&lt;br&gt;förekommit kräver en sanktion utöver den prickning som den vägrade&lt;br&gt;ansvarsfriheten i sig innebär. Enligt regeringens mening bör en i lagen&lt;br&gt;angiven grund för avsättning vara vägrad ansvarsfrihet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan grund för avsättning bör vara att en förtroendevald gjort sig&lt;br&gt;skyldig till en brottslig handling som inte är av mindre allvarlig karaktär.&lt;br&gt;Den omständigheten att en domstol enligt föreskriften i 20 kap. 4 § brotts-&lt;br&gt;balken har möjlighet att avsätta en förtroendevald bör inte hindra att&lt;br&gt;samma möjlighet ges till fullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom avgränsningen till brott för vilka är föreskrivet fängelse i två år&lt;br&gt;eller mer kommer de flesta förmögenhetsbrotten, förfalskningsbrotten och&lt;br&gt;brotten mot allmän verksamhet av normalgraden att omfattas. Även för&lt;br&gt;brott som riktar sig mot kommunens eller landstingets verksamhet får&lt;br&gt;därför denna avgränsning anses lämplig, eftersom den överensstämmer&lt;br&gt;med den nämnda föreskriften i brottsbalken. Vi anser därför att fullmäkti-&lt;br&gt;ge bör få återkalla uppdraget för en förtroendevald, då det är fråga om ett&lt;br&gt;brott för vilket det är föreskrivet fängelse i två år eller mer. Bara vid brott&lt;br&gt;av denna svårighetsgrad kan det enligt vår mening vara motiverat att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fullmäktige har möjlighet att entlediga den förtroendevalde på grund av att Prop. 1990/91:117&lt;br&gt;han gjort sig skyldig till brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man kan utgå ifrån att benägenheten att avgå frivilligt med eller utan&lt;br&gt;påtryckningar från partiorganisationen är stor när en förtroendevald&lt;br&gt;dömts för brott. Den reellt viktigaste grunden för entledigande blir därför&lt;br&gt;när ansvarsfrihet inte har beviljats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handläggningen av ärenden om entledigande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att en fråga om entledigande på grund av brott bör&lt;br&gt;beredas på vanligt sätt, dvs. normalt av styrelsen. Entledigande får nämli-&lt;br&gt;gen antas gälla enstaka förtroendevalda i de flesta fall, vilket därmed inte&lt;br&gt;hindrar styrelsen från att ta befattning med ärendet. I det fall ansvarsfrihet&lt;br&gt;vägrats och frågan om entledigande aktualiseras, bör fullmäktige ha rätt att&lt;br&gt;utan föregående beredning återkalla ett uppdrag. Det bör skrivas in som&lt;br&gt;ett undantag från det generella beredningstvång som vi föreslår för full-&lt;br&gt;mäktigeärendena. Fullmäktige bör dock kunna bestämma att ett ärende&lt;br&gt;som gäller entledigande på nämnda grund skall beredas och ge direktiv för&lt;br&gt;beredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Revisorerna bör inte vara skyldiga att uttala sig om ett eventuellt entle-&lt;br&gt;digande. Fullmäktige bör inte heller ha rätt att ålägga revisorerna att&lt;br&gt;bereda sådana ärenden. Å andra sidan bör revisorerna vara oförhindrade&lt;br&gt;att framföra sin åsikt i frågan om entledigande, om de så önskar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige beslutar om återkallande av ett uppdrag. Enligt de allmänna&lt;br&gt;reglerna ankommer det på styrelsen att verkställa alla fullmäktigebeslut,&lt;br&gt;om inte fullmäktige lämnat ett uppdrag till någon annan nämnd att göra&lt;br&gt;det. Detta gäller i och för sig också ärenden om entledigande av förtroen-&lt;br&gt;devalda. När fullmäktige beslutat att entlediga en förtroendevald, krävs&lt;br&gt;dock inga särskilda åtgärder för att verkställa beslutet, utöver den informa-&lt;br&gt;tion som kan behöva lämnas om att beslutet fattats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi är övertygade om att fullmäktige i kommuner och landsting kommer&lt;br&gt;att leva upp till det särskilda ansvar som är förenat med handläggningen av&lt;br&gt;ärenden som rör entledigande av förtroendevalda. Sådana ärenden kan&lt;br&gt;förväntas bli sällsynta. Enligt vår mening behövs det inga särskilda regler&lt;br&gt;om beredning, beslut och verkställighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi vill stryka under att avsikten med bestämmelsen om entledigande är&lt;br&gt;att skapa en yttersta garanti för att en förtroendevald skall kunna förmås&lt;br&gt;avgå i de fall då detta är uppenbart påkallat. Bestämmelsen är i första hand&lt;br&gt;avsedd att vara förebyggande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Entledigande med anledning av ändring av organisationen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår i denna proposition att kommunerna och landstingen&lt;br&gt;skall få större frihet att bestämma om organisationen av sina nämnder. I&lt;br&gt;detta bör också ingå en befogenhet att entlediga förtroendevalda i sam-&lt;br&gt;band med ändringar i organisationen. Vidare är det naturligt att kommu-&lt;br&gt;nerna och landstingen får fritt bestämma om mandattidens längd för&lt;br&gt;andra nämnder än styrelsen. Enligt vår mening behövs inte någon särskild&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmelse som stöd för att fullmäktige skall få entlediga förtroendeval- Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;da på grund av ändringar i organisationen. Vi återkommer till frågan om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de fria mandattiderna i avsnittet om styrelsen och övriga nämnder (4.6.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4.5 Ekonomiska förmåner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Förtroendevalda får rätt till skälig ersättning&lt;br&gt;för den arbetsinkomst samt de pensions- och semesterförmåner som&lt;br&gt;de förlorar när de fullgör sina uppdrag. Detta gäller inte för heltids-&lt;br&gt;sysselsatta förtroendevalda och deltidssysselsatta som fullgör sina&lt;br&gt;uppdrag på en betydande del av heltid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige får frihet att utifrån lokala förutsättningar bestämma&lt;br&gt;om det system som skall tillämpas för ersättningarna men blir&lt;br&gt;skyldiga att besluta enligt vilka grunder dessa skall betalas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principen om lika arvode för lika uppdrag kvarstår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förtroendeuppdragsutredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak&lt;br&gt;med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Samtliga fackliga organisationer, Svenska Arbetsgi-&lt;br&gt;vareföreningen, Sveriges Industriförbund, Landstingsförbundet, försäk-&lt;br&gt;ringsrätten för Mellansverige, statens arbetsgivarverk och en del kommu-&lt;br&gt;ner tillstyrker utredningens förslag. Svenska metallindustriarbetareförbun-&lt;br&gt;det anser att såväl ersättning för förlorad arbetsförtjänst som arvode bör&lt;br&gt;vara obligatoriska ersättningsformer. Vidare menar förbundet att kurser&lt;br&gt;och konferenser som de politiska partierna anordnar också skall berättiga&lt;br&gt;till ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet kommuner och landsting avstyrker med olika grad av bestämd-&lt;br&gt;het utredningens förslag om en obligatorisk ersättningsskyldighet. Svens-&lt;br&gt;ka kommunförbundet vill helst behålla nuvarande frivilliga regler och som&lt;br&gt;alternativ till tvingande regler rekommendera kommunerna att anta er-&lt;br&gt;sättningsbestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En del remissinstanser anser att ett system som tillförsäkrar de förtroen-&lt;br&gt;devalda ett arvode som motsvarar inkomstbortfallet för flertalet är att&lt;br&gt;föredra framför utredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande förhållanden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nämnts i inledningen till denna proposition tar regeringen i detta&lt;br&gt;sammanhang upp några av de förslag som förtroendeuppdragsutredningen&lt;br&gt;lagt fram. Ett av förslagen gäller införande av en rätt för de förtroendeval-&lt;br&gt;da att av kommunen respektive landstinget få ersättning för den arbetsför-&lt;br&gt;tjänst som de förlorar på grund av sina uppdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom en ändring (SFS 1983:563) i kommunallagen blev det fr. o. m.&lt;br&gt;den 1 juli 1983 tillåtet för kommuner och landsting att ersätta sina förtro-&lt;br&gt;endevalda också för den arbetsförtjänst som de förtroendevalda mister&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;genom uppdragen. Till grund för ändringen låg kommunaldemokratiska Prop. 1990/91:117&lt;br&gt;kommitténs betänkande (SOU 1982:5) De förtroendevalda i kommuner&lt;br&gt;och landstingskommuner. I prop. 1982/83:97 om de förtroendevaldas&lt;br&gt;arbetsförutsättningar i kommuner och landstingskommuner, där lagänd-&lt;br&gt;ringen föreslogs, behandlades ersättningsfrågorna utförligt (s. 21 —29).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I prop. 1986/87:91 om aktivt folkstyre i kommuner och landsting togs&lt;br&gt;frågan om ekonomisk ersättning till de förtroendevalda åter upp (s. 56 f.).&lt;br&gt;Föredraganden ansåg att kommunerna och landstingen i ökad utsträck-&lt;br&gt;ning borde använda sig av möjligheterna att ge ersättning för förlorad&lt;br&gt;arbetsförtjänst. Han menade att de inte dittills i tillräcklig omfattning&lt;br&gt;beslutat införa sådan ersättning. Han utgick dock ifrån att merparten av&lt;br&gt;kommunerna och landstingen inom de närmaste åren skulle besluta om&lt;br&gt;ersättningsregler för inkomstförlust. Som senaste tidsgräns för ompröv-&lt;br&gt;ning av ersättningsfrågan angav föredraganden förslaget till ny kommunal-&lt;br&gt;lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Något mer än hälften av kommunerna har utnyttjat möjligheten att&lt;br&gt;frivilligt besluta om någon form av ersättning för förlorad arbetsförtjänst.&lt;br&gt;En dryg tredjedel av landstingen medger sina förtroendevalda sådan er-&lt;br&gt;sättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Danmark, Finland och Norge finns en skyldighet för kommunerna och&lt;br&gt;motsvarigheten till landstingen att ersätta sina förtroendevalda på något&lt;br&gt;sätt för den arbetsinkomst som de går miste om genom sina uppdrag. I&lt;br&gt;dessa länder omfattar de obligatoriska reglerna också arvode, reseersätt-&lt;br&gt;ning och andra kostnadsersättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förtroendevalda bör få rätt till ersättning för förlorad arbetsinkomst&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svårigheterna att rekrytera och behålla personer för förtroendeuppdrag i&lt;br&gt;kommunerna och landstingen inger oro. Det är naturligtvis inte en enda&lt;br&gt;faktor som påverkar medborgarnas vilja och förmåga att ta på sig den ofta&lt;br&gt;tunga uppgiften som ett kommunalt förtroendeuppdrag innebär. Familjen,&lt;br&gt;arbetsförhållandena, fritiden m. fl. faktorer har säkert tillsammans med&lt;br&gt;den ekonomiska ersättningen för uppdragen stor betydelse för möjligheter-&lt;br&gt;na att rekrytera och behålla förtroendevalda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I princip bör ingen medborgare av ekonomiska skäl behöva avstå från&lt;br&gt;ett kommunalt förtroendeuppdrag. Just den ekonomiska förlusten på&lt;br&gt;grund av förlorad arbetsinkomst som drabbar främst privatanställda och&lt;br&gt;småföretagare har från både de anställdas och arbetgivarnas organisatio-&lt;br&gt;ner samt från industrins företrädare framhållits som en mycket viktig&lt;br&gt;orsak till att så förhållandevis få privatanställda och egna företagare enga-&lt;br&gt;gerar sig i kommunalpolitiken. Även om svårigheterna att engagera med-&lt;br&gt;borgare till kommunala uppdrag har flera orsaker, får givetvis inte det&lt;br&gt;hindra att enskilda hinder undanröjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är mycket angeläget att alla valbara medborgare så långt som det är&lt;br&gt;möjligt ges lika förutsättningar att åta sig kommunala förtroendeuppdrag.&lt;br&gt;Det bör därför införas obligatoriska regler om ersättning för förlorad&lt;br&gt;arbetsinkomst och vissa andra förmåner. Sådana regler bör dock liksom i&lt;br&gt;våra nordiska grannländer ge kommunerna och landstingen stor frihet att &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;själva utforma ersättningssystem inom ramen för obligatoriet. Samtidigt Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;bör reglerna tillförsäkra de förtroendevalda en skälig kompensation för&lt;br&gt;vad de kan gå miste om när de fullgör sina uppdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det råder stora skillnader för olika förtroendevalda i fråga om löneav-&lt;br&gt;drag vid bortovaro från arbetet på grund av förtroendeuppdrag. Den&lt;br&gt;statligt anställde liksom i många fall den kommunalt anställde behåller&lt;br&gt;hela eller större delen av sin lön vid ledighet för förtroendeuppdrag. Den&lt;br&gt;privatanställde och ofta även den egna företagaren får däremot vidkännas&lt;br&gt;en minskning av sina inkomster vid bortovaro. I de fall arvodets storlek är&lt;br&gt;beräknat för att täcka inkomstbortfall får den offentligt anställde både&lt;br&gt;behålla sin lön och dessutom ett arvode, medan den privatanställde och&lt;br&gt;företagaren i bästa fall genom arvodet får kompensation för inkomstbort-&lt;br&gt;fallet. Regeringen anser därför att rättviseskäl talar mot metoden att ha&lt;br&gt;arvoden som enda ersättningsform för att täcka de inkomstförluster som&lt;br&gt;de förtroendevalda drabbas av på grund av uppdragen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppdrag som bör omfattas av ersättningsreglerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningen för förlorad arbetsinkomst bör bara avse de kommunala&lt;br&gt;uppdrag som regleras i kommunallagen, dvs. de som innehas av förtroen-&lt;br&gt;devalda enligt definitionen i vårt förslag (4.4.2). Sådana statliga uppdrag&lt;br&gt;där kommunerna och landstingen utser uppdragstagarna bör inte omfat-&lt;br&gt;tas, t. ex. nämndemän, ledamöter i polisstyrelser och länsstyrelser. Den&lt;br&gt;begränsningen finner regeringen naturlig. I de fall reglerna för förtroen-&lt;br&gt;devalda med statliga uppdrag behöver ses över får det ske i ett annat&lt;br&gt;sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte heller bör bestämmelserna omfatta uppdrag i de styrelser för bolag&lt;br&gt;och andra juridiska personer som kommunerna eller landstingen äger eller&lt;br&gt;har intressen i. Vill ett landsting eller en kommun att styrelseledamöterna&lt;br&gt;och suppleanterna eller de revisorer och revisorssuppleanter som de utsett&lt;br&gt;i sådana juridiska personer skall få ersättning enligt de kommunala regler-&lt;br&gt;na bör detta bestämmas särskilt. Det förekommer vidare att sådana juri-&lt;br&gt;diska personer själva tillämpar den egna kommunens eller landstingets&lt;br&gt;ersättningsregler. Någon lagstiftning behövs således inte. Det är inte heller&lt;br&gt;lämpligt att reglera detta i kommunallagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte heller bör alla förtroendeuppdrag i kommuner och landsting berätti-&lt;br&gt;ga till ersättning för förlorad arbetsinkomst. Liksom för närvarande bör&lt;br&gt;heltidsuppdrag från ersättningssynpunkt jämställas med vanliga anställ-&lt;br&gt;ningar och arvoderas. Detsamma gäller de deltidsuppdrag som betalas&lt;br&gt;med betydande helårsarvoden. Regeringen delar således den uppfattning&lt;br&gt;som föredraganden förde fram i prop. 1982/83:97, när nuvarande regler&lt;br&gt;om rätt för kommuner och landsting att betala ersättning för förlorad&lt;br&gt;arbetsförtjänst kom till (s. 24 f.). Denna begränsning bör dock framgå&lt;br&gt;direkt av den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ett obligatorium nu införs bör det grundas på det nuvarande frivilli-&lt;br&gt;ga systemet som infördes år 1983. Rätten till ersättning för förlorad arbets-&lt;br&gt;inkomst bör således avse fall där sammanträdes- eller dagarvoden samt&lt;br&gt;begränsade årsarvoden betalas för ett visst uppdrag och inte omfatta &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;66&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betydande helårsarvoden. Kommunerna och landstingen bör själva få Prop. 1990/91:117&lt;br&gt;bestämma om den närmare gränsdragningen mellan deltidsuppdrag av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;olika omfattning som behövs för att precisera rätten till ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tid som rätten till ersättning bör omfatta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten till ersättning för förlorad arbetsinkomst bör främst avse den tid&lt;br&gt;som de förtroendevalda tjänstgör vid sammanträden med fullmäktige och&lt;br&gt;nämnder. Närvaro vid sådana sammanträden bör också berättiga till er-&lt;br&gt;sättning. En ersättare som utnyttjar sin rätt att vara närvarande vid ett&lt;br&gt;sammanträde med en nämnd bör således ha rätt till ersättning för den&lt;br&gt;inkomstförlust som detta föranleder. Förrättningar som genomförs på&lt;br&gt;uppdrag av en nämnd bör från ersättningssynpunkt likställas med sam-&lt;br&gt;manträden. I övrigt bör det ankomma på kommunerna och landstingen att&lt;br&gt;själva avgöra vilka aktiviteter som skall omfattas av rätten till ersättning&lt;br&gt;och vilken tid som skall grunda sådan rätt. Detta kan t. ex. gälla samman-&lt;br&gt;träden med partigrupper, studiebesök, kurser och konferenser. Kommu-&lt;br&gt;nerna och landstingen bör också själva få bestämma i vilken utsträckning&lt;br&gt;förtroendevalda skall få ersättning för tid utöver sammanträden och för-&lt;br&gt;rättningar, t. ex. för praktiska förberedelser och resor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utanför reglerna om rätt till ersättning för förlorad arbetsinkomst bör&lt;br&gt;falla den tid för inläsning av handlingar och annat material som behövs&lt;br&gt;inför fullmäktige- och nämndsammanträden och andra förrättningar. Gi-&lt;br&gt;vetvis får kommunerna och landstingen även i fortsättningen besluta om&lt;br&gt;arvoden och andra ersättningar för sådant arbete. Rätten för kommuner&lt;br&gt;och landsting att betala sådana ersättningar blir således med vårt förslag&lt;br&gt;vidare än skyldigheten blir att ersätta de förtroendevalda för förlorad&lt;br&gt;arbetsinkomst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill stryka under att den förtroendevalde givetvis måste&lt;br&gt;kunna påvisa ett inkomstbortfall för att någon ersättning skall kunna&lt;br&gt;betalas. Ersättningen blir obligatorisk i den meningen att kommunen eller&lt;br&gt;landstinget har skyldighet att betala, om den förtroendevalde själv yrkar&lt;br&gt;på att få ersättning. Det är däremot ingen skyldighet för den förtroendeval-&lt;br&gt;de att ta emot en ersättning för förlorad arbetsinkomst. Reglerna skiljer sig&lt;br&gt;därför på den punkten från det som gäller beträffande arvoden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad rätten till ersättning bör omfatta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten till ersättning bör omfatta förlorad ”arbetsinkomst”. Därmed avses&lt;br&gt;kontant lön eller motsvarande inkomst av rörelse eller av jordbruksfastig-&lt;br&gt;het. Rätten bör också omfatta förlust av pensions- och semesterförmåner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för att ersättning skall kunna betalas är att den förtro-&lt;br&gt;endevalde kan påvisa att han verkligen har förlorat arbetsinkomst på&lt;br&gt;grund av uppdraget. Det är då klart att ingen i egenskap av passiv ägare till&lt;br&gt;en jordbruksfastighet eller till ett företag kan anses förlora arbetsinkomst&lt;br&gt;från fastigheten eller rörelsen på grund av ett kommunalt förtroendeupp-&lt;br&gt;drag. Det utesluter också att eventuellt utebliven inkomst av kapital eller&lt;br&gt;av tillfällig förvärvsverksamhet kan åberopas som grund för att få ersätt-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning. Kommunerna och landstingen bör själva få avgöra efter vilka princi- Prop. 1990/91:117&lt;br&gt;per ersättningens nivå skall beräknas. För att inte systemet skall bli för&lt;br&gt;administrativt betungande bör ersättningen kunna schabloniseras. Ersätt-&lt;br&gt;ningsbeloppet bör därmed kunna grundas på t. ex. den förtroendevaldes&lt;br&gt;timlön enligt avtal, sjukpenninggrundande inkomst, taxerade inkomst el-&lt;br&gt;ler något annat underlag som är lätt tillgängligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förtroendevald som går miste om pensions- eller semesterförmåner&lt;br&gt;till följd av uppdraget bör ha rätt till ersättning för förlusten, oavsett om&lt;br&gt;han uppbär ersättning för förlorad arbetsinkomst eller ej. Den förtroen-&lt;br&gt;devalde måste naturligtvis kunna visa att en verklig förlust av sådana&lt;br&gt;förmåner uppkommer för att kunna åberopa rätten till ersättning. Det&lt;br&gt;innebär bl. a. att om en förtroendevald genom beslut av kommunen eller&lt;br&gt;landstinget anslutits till den kommunala pensionsordningen, så kan han&lt;br&gt;inte samtidigt yrka ersättning för förlorade pensionsförmåner enligt de&lt;br&gt;föreslagna reglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningssystem m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare har regeringen framhållit att kommunerna och landstingen bör&lt;br&gt;ges så stor frihet som möjligt att utforma ett ersättningssystem utifrån de&lt;br&gt;lokala förutsättningarna. Det gäller t. ex. vilka beräkningsmetoder som&lt;br&gt;skall läggas till grund för ersättningarna och vilken tid före och efter ett&lt;br&gt;sammanträde eller en förrättning som skall berättiga till ersättning. För att&lt;br&gt;förenkla ersättningssystemen och tillämpningen av dem bör ersättningar-&lt;br&gt;na få schabloniseras i relativt stor utsträckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den nuvarande kommunallagen får kommuner och landsting&lt;br&gt;betala arvoden och annan ersättning till de förtroendevalda ”i skälig&lt;br&gt;omfattning”. Detta innebär att det finns en gräns som ersättningen inte får&lt;br&gt;överstiga. Även för ersättning som avser förlorad arbetsinkomst bör ett&lt;br&gt;krav på skälighet gälla vad avser belopp och övriga villkor. För de förtro-&lt;br&gt;endevalda bör skälighetsnormen också innebära att ersättningen till dem&lt;br&gt;inte kan sättas för lågt. Uttrycket ”skälig ersättning” i vårt förslag anger&lt;br&gt;därmed även en nedre gräns för ersättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser oss inte böra förorda något eller några ersättningsystem. Det&lt;br&gt;bör i stället som vi sagt tidigare ankomma på kommunerna och landsting-&lt;br&gt;en själva att utifrån de lokala förutsättningarna bestämma om ersättningen&lt;br&gt;för förlorad arbetsinkomst samt förlorade pensions- och semesterförmåner&lt;br&gt;inom ramen för skälighetsnormen. Vi utgår ifrån att de båda kommunför-&lt;br&gt;bunden kommer att utarbeta det ytterligare underlag som kommunerna&lt;br&gt;och landstingen kan behöva som vägledning och stöd då de skall besluta&lt;br&gt;om ersättningssystemen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör åligga fullmäktige att besluta enligt vilka grunder ersättning för&lt;br&gt;förlust av arbetsinkomst samt av pensions- och semesterförmåner skall&lt;br&gt;betalas. Detta bör framgå av en lagbestämmelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principen lika arvode för lika uppdrag &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När rätten för kommuner och landsting att betala ersättning för förlorad&lt;br&gt;arbetsinkomst infördes år 1983, skrevs samtidigt den allmänt vedertagna&lt;br&gt;principen om lika arvode för lika uppdrag in i kommunallagens bestäm-&lt;br&gt;melser om ersättningar till de förtroendevalda. Enligt regeringens mening&lt;br&gt;är det framfor allt viktigt från rättvisesynpunkt att denna princip vidmakt-&lt;br&gt;hålls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De arvoden som kommunerna och landstingen betalar till sina förtroen-&lt;br&gt;devalda omfattar många gånger förutom ersättning för själva uppdraget&lt;br&gt;även en viss ersättning för inkomstförluster. När de förtroendevalda nu får&lt;br&gt;en rätt till ersättning för förlorad arbetsinkomst, bör arvodena därför&lt;br&gt;renodlas till att avse bara en ersättning för det arbete som är förenat med&lt;br&gt;uppdragen. Detta bör framgå av en lagbestämmelse. En sådan bestämmel-&lt;br&gt;se och kravet på skälighet medför sammantaget att kommunerna och&lt;br&gt;landstingen måste skilja på de båda slagen av ersättning. Det blir således&lt;br&gt;inte längre möjligt att lägga in en ersättning for inkomstförluster i arvode-&lt;br&gt;na.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förtroendevalda som är sysselsatta på heltid eller betydande del av&lt;br&gt;heltid har nu inte rätt till ersättning for förlorad arbetsinkomst samt förlust&lt;br&gt;av pensions- eller semesterförmåner och får inte heller någon sådan rätt&lt;br&gt;enligt vårt förslag. De nuvarande möjligheterna att tillerkänna dessa för-&lt;br&gt;troendevalda arvoden, kostnadsersättningar, pension och andra förmåner&lt;br&gt;kvarstår oförändrade. Regeringen utgår ifrån att kommunerna och lands-&lt;br&gt;tingen liksom hittills frivilligt tillgodoser dessa förtroendevaldas intressen.&lt;br&gt;Vi återkommer till frågan om arvoderingen av de förtroendevalda som är&lt;br&gt;sysselsatta på heltid och på deltid i specialmotiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4.6 Initiativrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Fullmäktigeledamöternas rätt att väcka motio-&lt;br&gt;ner och att ställa interpellationer och frågor tas in i en lagregel,&lt;br&gt;likaså nämndledamöternas rätt att väcka ärenden i den egna nämn-&lt;br&gt;den. Av lagen skall framgå att också ersättarna i fullmäktige och&lt;br&gt;nämnderna har samma befogenheter som ledamöterna när de&lt;br&gt;tjänstgör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker eller lämnar&lt;br&gt;kommitténs förslag utan erinran. Landstingsförbundet anser dock att er-&lt;br&gt;sättarna i fullmäktige inte skall ha samma rätt att ta initiativ som ledamö-&lt;br&gt;terna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förtroendevaldas initiativrätt bör framgå direkt av lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ledamöterna i fullmäktige får väcka motioner. Detta framgår indirekt av&lt;br&gt;en regel i kommunallagen om att fullmäktige måste fatta beslut bl. a. i&lt;br&gt;ärenden som väckts genom motioner (2 kap. 15 § första stycket). I lagen&lt;br&gt;finns det också bestämmelser om hur motioner bör beredas (2 kap. 17 §)&lt;br&gt;och om att fullmäktige i arbetsordningen skall fastställa regler bl. a. för&lt;br&gt;handläggningen av motioner (2 kap. 30 § andra stycket). Någon direkt&lt;br&gt;bestämmelse om rätten att väcka motioner finns emellertid inte. Av andra&lt;br&gt;regler framgår att ledamöterna får ställa interpellationer och frågor (2 kap.&lt;br&gt;24 §). Klart är att ledamöter i nämnderna har rätt att väcka ärenden i den&lt;br&gt;egna nämnden. Det saknas dock en uttrycklig bestämmelse om detta i&lt;br&gt;lagen. En ersättare som tjänstgör i stället för en ledamot har samma&lt;br&gt;befogenheter som en ordinarie ledamot (prop. 1975/76:187 s. 255). Dessa&lt;br&gt;är dock knutna till själva tjänstgöringen. Någon bestämmelse som klargör&lt;br&gt;ersättarnas ställning finns inte i kommunallagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förtroendevaldas rättigheter att ta olika initiativ är väsentlig från&lt;br&gt;demokratisk synpunkt. De bör framgå direkt av lagen och redovisas samlat&lt;br&gt;i kapitlet om de förtroendevalda. Där bör föras in regler om rätten för&lt;br&gt;ledamöterna i fullmäktige att väcka motioner och för ledamöterna i nämn-&lt;br&gt;derna att väcka ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättarnas rättigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättarnas befogenheter på nämndsammanträdena är klara och vållar&lt;br&gt;inga problem. Det finns vissa svårigheter när en ersättare som kallats att&lt;br&gt;tjänstgöra för en ledamot i fullmäktige vill utnyttja sin rätt att ta initiativ.&lt;br&gt;Först när sammanträdet har börjat och uppropet verkställts blir det klart&lt;br&gt;om ersättaren skall tjänstgöra. En ordinarie ledamot har nämligen alltid&lt;br&gt;företräde till tjänstgöring framför en ersättare. Inställer sig ledamoten vid&lt;br&gt;sammanträdets öppnande får ersättaren inte börja att tjänstgöra. Sker&lt;br&gt;detta under pågående sammanträde får ersättaren avbryta sin tjänstgöring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ersättare får väcka motioner och interpellationer enbart under ett&lt;br&gt;sammanträde med fullmäktige då ersättaren tjänstgör men inte mellan&lt;br&gt;sammanträdena som ledamöter oftast kan göra med stöd av bestämmelser&lt;br&gt;i fullmäktiges arbetsordning. Denna tidsmässiga begränsning i rätten att&lt;br&gt;motionera innebär knappast några nackdelar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening är det viktigt från principiell synpunkt att en&lt;br&gt;tjänstgörande ersättare är likställd med en ordinarie ledamot så långt som&lt;br&gt;det är möjligt. Även om rätten för ersättare att ställa interpellationer och&lt;br&gt;frågor har sina formella och praktiska begränsningar, anser vi därför att&lt;br&gt;den inte bör slopas. Kommunerna synes också enligt uppgift ha funnit&lt;br&gt;praktiska lösningar på problemen med handläggningen. Ersättarna bör&lt;br&gt;således få behålla den möjlighet att väcka motioner samt att ställa interpel-&lt;br&gt;lationer och frågor som de har för närvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4.7 Omröstning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: De förtroendevalda har rätt att avstå från att&lt;br&gt;delta i omröstning och beslut. Ordföranden är dock skyldig att vid&lt;br&gt;lika röstetal tillkännage sin mening, om ordföranden dessförinnan&lt;br&gt;har avstått från att delta i omröstningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ledamöter i nämnderna har röstplikt när ärenden behandlas som&lt;br&gt;avser myndighetsutövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen behöver dock rösta för mer än ett förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens med undantag&lt;br&gt;av att kommittén inte föreslår några föreskrifter om att ordföranden måste&lt;br&gt;tillkännage sin mening vid lika röstetal och att ingen behöver rösta för mer&lt;br&gt;än ett förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker kommitténs&lt;br&gt;förslag eller lämnar det utan erinran. Svenska kommunförbundet anser&lt;br&gt;dock att skyldigheten att inte rösta för mer än ett förslag också skall skrivas&lt;br&gt;in i lagen. Flera kommuner och ett landsting har samma mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några kommuner och ett landsting förordar en generell röstplikt och&lt;br&gt;några en röstplikt som omfattar obligatoriska ärenden, t. ex. budget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande ordning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig demokratisk princip är att varje ledamot i en beslutande försam-&lt;br&gt;ling har en röst. För fullmäktiges del är detta numera lagfäst i 2 kap. 14 §&lt;br&gt;KL. Däremot finns ingen uttrycklig regel om att en ledamot får avstå från&lt;br&gt;att rösta. Att en sådan rätt föreligger följer dock av reglerna om protokoll i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap. 25 §, där det bl. a. talas om att protokollet skall innehålla uppgift om&lt;br&gt;hur omröstningen har utfallit. Bestämmelsen fick den gällande lydelsen&lt;br&gt;efter vissa justeringar i konstitutionsutskottet. Syftet var just att klargöra&lt;br&gt;att det i protokollet även bör anges vilka ledamöter som har avstått från att&lt;br&gt;rösta (KU 1976/77:25 s. 69). Bestämmelserna gäller också för nämnderna.&lt;br&gt;Enligt rättspraxis har ordföranden i visst fall skyldighet att tillkännage sin&lt;br&gt;mening. Det gäller om det vid en omröstning blir lika röstetal och ordfö-&lt;br&gt;randen avstått från att rösta. Ordföranden måste då tillkännage sin mening&lt;br&gt;(RÅ 1958 ref. 12, 1960 I 120). Både ordföranden i fullmäktige och i en&lt;br&gt;nämnd har röstplikt i detta undantagsfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 18 § förvaltningslagen (1986:223, ändrad senast 1990:456) finns det&lt;br&gt;en omröstningsregel som innebär att ledamöter hos statliga förvaltnings-&lt;br&gt;myndigheter som deltar i den slutliga handläggningen av ett ärende är&lt;br&gt;skyldiga att delta i avgörandet, om ärendet avser myndighetsutövning mot&lt;br&gt;någon enskild. Det framgår dock att ingen är skyldig att rösta för mer än&lt;br&gt;ett förslag. Där finns också en bestämmelse om att ordföranden alltid är&lt;br&gt;skyldig att rösta när det behövs för att ett ärende skall kunna avgöras. Av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § förvaltningslagen följer att regeln inte gäller för kommunala myndighe-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ter, utan att det i stället är kommunallagens regler som skall tillämpas för Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom den kommunala sektorn används den s. k. kollektiva omröstnings-&lt;br&gt;metoden. Med denna anses följa att en ledamot har rätt att lägga ned sin&lt;br&gt;röst. Detta brukar motiveras med den synpunkten att, om en ledamot från&lt;br&gt;ett politisk parti har förhinder vid omröstningen, en annan ledamot från&lt;br&gt;ett annat politiskt parti bör kunna kvitta ut sig så att styrkebalansen mellan&lt;br&gt;partierna inte rubbas. Ett ytterligare skäl är att en förtroendevald som&lt;br&gt;ställt ett yrkande vilket fallit i en förberedande omröstning inte bör vara&lt;br&gt;skyldig att rösta för något av de återstående förslagen i den slutliga omröst-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt att avstå från att rösta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten att avstå från att rösta är vedertagen inom kommunalt beslutsfat-&lt;br&gt;tande och regeringen vill betona vikten av att den behålls. Det är väsentligt&lt;br&gt;för att skapa det partipolitiska spelutrymme som måste finnas från kom-&lt;br&gt;munaldemokratiska utgångspunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår därför att rätten att avstå från att delta i omröstning och&lt;br&gt;beslut skrivs in i den nya lagen. I klarhetens intresse bör ordförandenas&lt;br&gt;skyldighet att tillkännage sin mening vid lika röstetal anges i lagen som ett&lt;br&gt;undantag från huvudregeln. Skyldigheten bör föreligga när ordföranden&lt;br&gt;har avstått från att delta i en omröstning och denna resulterat i lika&lt;br&gt;röstetal. Ordföranden måste då se till att ett beslut kommer till stånd och&lt;br&gt;avge sin röst. Detta undantag bygger på rättspraxis och har samband med&lt;br&gt;att ordförandena i fullmäktige och nämnderna har utslagsröst vid öppen&lt;br&gt;omröstning (2 kap. 22 § andra stycket KL). En motsvarande regel om&lt;br&gt;utslagsröst finns i kapitlet om fullmäktige i vårt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Röstplikt i myndighetsutövningsärenden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens principiella inställning är att de förtroendevaldas rätt att&lt;br&gt;avstå från att rösta bör gälla oavsett ärendets karaktär. När det gäller&lt;br&gt;ärenden som avser myndighetsutövning, finns det dock ett rättssäkerhets-&lt;br&gt;intresse av att varje ledamot deltar i avgörandet. På detta sätt får nämligen&lt;br&gt;besluten generellt sett antas bli säkrare. I sådana ärenden som starkt rör&lt;br&gt;den personliga integriteten skulle det också för den enskilde kunna te sig&lt;br&gt;stötande att en eller flera ledamöter inte har redovisat sin uppfattning i&lt;br&gt;frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av de skäl som vi nu har redovisat föreslår vi att det görs ett undantag&lt;br&gt;från regeln om rätt att avstå från att rösta såvitt gäller ärenden som rör&lt;br&gt;myndighetsutövning mot enskilda. Undantagsvis kan det förekomma att&lt;br&gt;fullmäktige behandlar sådana ärenden. Det har ansetts t. ex. att antagande&lt;br&gt;av detaljplaner innefattar moment av myndighetsutövning. Enligt vår&lt;br&gt;mening är det dock inte rimligt att ställa krav på röstplikt i den folkvalda&lt;br&gt;församlingen. Lagregeln bör därför utformas så att den endast omfattar&lt;br&gt;förtroendevalda i nämnderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det s. k. delikatessjävet i förvaltningslagen bör vara tillämpligt, om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;röstplikt skall gälla i ärenden som innefattar myndighetsutövning. Vi Prop. 1990/91:117&lt;br&gt;behandlar denna fråga i avsnitt 4.6.6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att en regel motsvarande den i förvaltningslagen om&lt;br&gt;att ingen är skyldig att rösta för mer än ett förslag bör skrivas in i lagen.&lt;br&gt;Med en sådan regel och de jävsbestämmelser som vi också föreslår finns&lt;br&gt;inga hinder mot att införa röstplikt i ärenden som innefattar myndighets-&lt;br&gt;utövning mot någon enskild.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4.8 Närvarorätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Fullmäktige får besluta att en förtroendevald&lt;br&gt;som inte är ledamot eller ersättare i en viss nämnd skall få närvara&lt;br&gt;vid nämndens sammanträden, få delta i överläggningarna och få sin&lt;br&gt;mening antecknad i protokollet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens. Kommittén fö-&lt;br&gt;reslår dessutom följande. Ett parti som har mandat i fullmäktige men som&lt;br&gt;inte är företrätt i styrelsen har rätt att låta en representant för partiet vara&lt;br&gt;närvarande vid styrelsens sammanträden. Representanten skall vara leda-&lt;br&gt;mot eller ersättare i fullmäktige och utses av fullmäktige. Representanten&lt;br&gt;har rätt att delta i överläggningen men inte i besluten och att få sin mening&lt;br&gt;antecknad i protokollet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrar sig över kommitténs&lt;br&gt;förslag om att fullmäktige får medge närvarorätt m. m. tillstyrker detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett mycket stort antal remissinstanser avstyrker av principiella skäl&lt;br&gt;förslaget om obligatorisk närvarorätt, yttranderätt och rätt att göra anteck-&lt;br&gt;ning i protokollet för mindre partiers representanter eller anser att försla-&lt;br&gt;get är för långtgående. Ett drygt tiotal av dem föreslår att fullmäktige skall&lt;br&gt;få bestämma om de mindre partiernas ställning i detta avseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kommunförbundet anser att det från principiell utgångspunkt&lt;br&gt;kan riktas invändning mot kommitténs förslag om närvarorätt för mindre&lt;br&gt;partier när valresultatet är sådant att partiet inte blivit representerat i&lt;br&gt;styrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande regler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med stöd av 3 kap. 15 § KL får fullmäktige bestämma att vissa förtroen-&lt;br&gt;devalda skall ha närvaro- och yttranderätt i en nämnd, där den förtroen-&lt;br&gt;devalde varken är ledamot eller ersättare. Beslutet får även avse att den&lt;br&gt;förtroendevalde skall ha rätt att få avvikande mening antecknad i proto-&lt;br&gt;kollet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskriften är främst avsedd att tillämpas på sådana heltidssysselsatta&lt;br&gt;förtroendevalda med övergripande arbetsuppgifter som saknar ordföran-&lt;br&gt;deuppdrag, på minoritetsföreträdare samt på ordförande i styrelsen som&lt;br&gt;inte är heltidssysselsatta (SOU 1975:41 s. 395, prop. 1975/76:187 s. 275&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och 481). Det ansågs emellertid inte möjligt att på ett nöjaktigt sätt ange Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;dessa grupper av förtroendevalda i lagtext och därför fick bestämmelsen en&lt;br&gt;mer allmän utformning. Formellt omfattar den alla ledamöter och ersätta-&lt;br&gt;re i fullmäktige, styrelsen, övriga nämnder och beredningar. På flera håll&lt;br&gt;har bestämmelsen utnyttjats så att företrädare för mindre partier har fått&lt;br&gt;observatörsplatser, t. ex. i styrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En liknande bestämmelse finns i 3 kap. 7§ KL. Den innebär att en&lt;br&gt;nämnd kan ge vissa förtroendevalda, tjänstemän och sakkunniga närvaro-&lt;br&gt;och yttranderätt vid nämndens sammanträden. I förarbetena gjordes en&lt;br&gt;jämförelse mellan de båda bestämmelserna i fråga om syftet. Tyngdpunk-&lt;br&gt;ten i bestämmelsen i 3 kap. 15 § ligger på de förtroendevaldas intresse av&lt;br&gt;att få och lämna upplysningar, medan bestämmelsen i 3 kap. 7 § syftar till&lt;br&gt;att tillgodose nämndens intresse av att få information (prop. 1975/76:187&lt;br&gt;s. 482). En annan skillnad består i att personkretsen är vidare i den senare&lt;br&gt;bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De mindre partiernas villkor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har förutsatt att beredningsarbetet med en ny kommunallag&lt;br&gt;skall omfatta frågan om hur man ytterligare kan förbättra de mindre&lt;br&gt;partiernas insyn och arbetsförhållanden i kommunalpolitiken (KU&lt;br&gt;1987/88:23 s. 14). Kommittén har studerat de mindre partiernas struktur,&lt;br&gt;verksamhet och inflytande i kommunalpolitiken. Resultatet har kommittén&lt;br&gt;redovisat i rapporten (SOU 1990:53) I skuggan av de stora — de mindre&lt;br&gt;partiernas villkor i kommunalpolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Definitionen av mindre partier kan göras på grundval av olika kriterier.&lt;br&gt;Kommittén har förutom vid antalet mandat fast störst avseende vid par-&lt;br&gt;tiets representation i slutfasen av ärendeberedningen inför fullmäktiges&lt;br&gt;sammanträden. Med mindre partier menar kommittén således partier som&lt;br&gt;erhållit mandat i fullmäktige men som inte är representerade i styrelsen. I&lt;br&gt;och för sig kan en post i en annan nämnd än styrelsen vara betydelsefull&lt;br&gt;från både informations- och påverkanssynpunkt, t. ex. i en hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdsnämnd i ett landsting. Den politiska informationen och samarbe-&lt;br&gt;tet vid sidan av sammanträdena och den formella beslutsprocessen kan&lt;br&gt;också vara av stor betydelse. Regeringen delar dock kommitténs syn och&lt;br&gt;utgår från samma bestämning av ”mindre parti”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fördelningen av posterna i styrelsen och övriga nämnder i kommuner&lt;br&gt;och landsting grundas på valresultatet. Reglerna i lagen (1955:138) om&lt;br&gt;proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige m. m.&lt;br&gt;(ändrad senast 1988:189) som ytterst bestämmer representationen i nämn-&lt;br&gt;derna är vägledande vid fördelningen. Inför valen i fullmäktige bildas ofta&lt;br&gt;karteller mellan partier, vilket i vissa fall kan ge mindre partier ett större&lt;br&gt;inflytande än valresultatet föranleder i sig. Villkoren för att ingå i sådana&lt;br&gt;karteller är mycket skiftande. Samarbetet styrs givetvis främst av de poli-&lt;br&gt;tiska målen och inriktningen av verksamheten under den förestående&lt;br&gt;mandatperioden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett mindre parti som nyss fått plats i fullmäktige kan av flera skäl ha&lt;br&gt;svårt att göra sig gällande i dessa sammanhang på grund av bristande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;erfarenhet och av andra orsaker. Med sina få mandat kan de därför hamna Prop. 1990/91:117&lt;br&gt;vid sidan av partiöverläggningarna och ställas utanför de allianser som&lt;br&gt;bildas. Å andra sidan är de situationer som uppstår efter de kommunala&lt;br&gt;valen så mångskiftande att man inte kan påstå att partier med få mandat&lt;br&gt;generellt sett ges ett litet inflytande. Många exempel finns där sådana&lt;br&gt;partier har fått långt fler poster i nämnderna än valresultatet motiverar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ibland kan ett mindre parti få en mycket stark ställning på grund av att&lt;br&gt;jämvikt råder mellan de politiska blocken och partiet får därigenom en&lt;br&gt;s. k. vågmästarroll. Partiet behöver dock inte vara representerat vare sig i&lt;br&gt;styrelsen eller i övriga nämnder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De mindre partiernas problem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bristen på representation i styrelsen är naturligtvis ett handikapp för de&lt;br&gt;mindre partierna, eftersom alla fullmäktigeärenden skall behandlas av&lt;br&gt;styrelsen. Styrelsen gör alltid den samlade bedömningen och formulerar&lt;br&gt;som regel förslagen till fullmäktiges beslut. De mindre partiernas ledamö-&lt;br&gt;ter kan på grund av detta inte ställa egna förslag i fullmäktige utan måste&lt;br&gt;hålla sig inom den ram som ärendena fått genom främst styrelsens behand-&lt;br&gt;ling av dem. De kan därför bara framställa sakyrkanden inom denna ram&lt;br&gt;och därutöver återremissyrkanden för att få fram andra eller nya förslag&lt;br&gt;eller ytterligare underlag för besluten. I övrigt är de hänvisade till att väcka&lt;br&gt;motioner. Interpellationer och frågor kan dock i viss utsträckning använ-&lt;br&gt;das i samma syfte. Vid behandlingen av budgeten och andra omfattande&lt;br&gt;ärenden är dessa begränsningar i möjligheterna att agera påtagliga för de&lt;br&gt;mindre partierna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bristen på representation kan även föra med sig brist på eller sämre&lt;br&gt;tillgång till information. På många håll lämnar tjänstemännen dock regel-&lt;br&gt;mässigt information till alla partigrupper i stora ärenden, t. ex. budgeten&lt;br&gt;och den ekonomiska långtidsplanen. Detta kan ske både i inledningsfasen&lt;br&gt;av budgetberedningen och inför fullmäktiges budgetsammanträde. På en&lt;br&gt;del håll medges representanter för de mindre partierna närvarorätt på&lt;br&gt;styrelsens budgetsammanträden. Det skall också sägas att det inte är så&lt;br&gt;ovanligt att sådana partier ges observatörsplatser i styrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Valutslaget bör ha företräde framför minoritetsintresset&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den representativa demokratin är valutslaget avgörande för partiernas&lt;br&gt;inflytande. Så är och skall också självklart vara fallet i kommuner och&lt;br&gt;landsting. De problem som de mindre partierna har är ytterst en konse-&lt;br&gt;kvens av denna princip om valutslagets avgörande betydelse. Kommitténs&lt;br&gt;förslag rimmar inte med den principen. Detta har flera remissinstanser&lt;br&gt;påtalat. Förslaget innefattar utöver närvarorätt i styrelsen ytterligare långt-&lt;br&gt;gående rättigheter. Skillnaden i befogenheter mellan en representant för ett&lt;br&gt;mindre parti och en ledamot i styrelsen blir med kommitténs förslag i&lt;br&gt;realiteten den rätt att ställa yrkanden och att väcka ärenden som ledamo-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ten har. En sådan representant skulle få en starkare ställning än en ersätta- Prop. 1990/91:117&lt;br&gt;re i styrelsen. Detta skulle onekligen skapa en obalans mellan dessa båda&lt;br&gt;kategorier av förtroendevalda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kommuner och landsting med många mindre partier skulle ett obliga-&lt;br&gt;torium kunna leda till praktiska problem. Antalet närvarande på samman-&lt;br&gt;trädena skulle på sina håll öka. Överläggningarna riskerar då att bli mer&lt;br&gt;utdragna och sammanträdestiderna längre. Regeringen anser således att&lt;br&gt;också effektivitetssynpunkter talar mot ett obligatorium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser att det från demokratisk synpunkt är angeläget att de mindre&lt;br&gt;partierna ges rimliga möjligheter att agera och att de får både en god&lt;br&gt;information om verksamheten och insyn i den beredningsprocess som&lt;br&gt;föregår fullmäktiges handläggning av ärendena. Det blir dock här fråga om&lt;br&gt;en avvägning mellan principen om valutslagets betydelse för ett partis&lt;br&gt;ställning och inflytande och nämnda minoritetsintresse. Enligt vår mening&lt;br&gt;måste den förstnämnda principen ges företräde framför minoritets-&lt;br&gt;intresset. Till detta kommer också vikten av att upprätthålla fullmäktiges&lt;br&gt;rätt att bestämma om organisationen och arbetsformerna i den egna kom-&lt;br&gt;munen eller landstinget. Vi anser givetvis att de mindre partiernas intressen&lt;br&gt;bör tillgodoses. Detta bör dock ske på annat sätt än genom ett obligatorium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av principiella och av praktiska skäl samt mot bakgrund av den mycket&lt;br&gt;starka remissopinionen är regeringen således inte beredd att föreslå en&lt;br&gt;obligatorisk rätt för företrädare för mindre partier att vara närvarande på&lt;br&gt;sammanträden med styrelsen, delta i överläggningen och få sin mening&lt;br&gt;antecknad i protokollet. Vi anser att de mindre partiernas intressen bör&lt;br&gt;tillgodoses på frivillighetens väg efter fullmäktiges egen bedöming av för-&lt;br&gt;hållandena i varje kommun eller landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige bör avgöra närvarorätten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att fullmäktige skall få befogenhet att medge förtroen-&lt;br&gt;devalda rätt att vara närvarande på sammanträden med styrelsen, övriga&lt;br&gt;nämnder och fullmäktigeberedningar som de inte är ledamöter eller ersät-&lt;br&gt;tare i. Vidare föreslår vi att fullmäktige skall kunna besluta att dessa&lt;br&gt;förtroendevalda får delta i överläggningarna men inte i besluten och att de&lt;br&gt;får göra protokollsanteckningar. Fullmäktiges befogenhet bör omfatta alla&lt;br&gt;förtroendevalda i kommunen eller landstinget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är som vi sagt tidigare viktigt att de mindre partiernas intressen av&lt;br&gt;information och insyn tillgodoses. Detta kan ske på många sätt, varav ett&lt;br&gt;är att fullmäktige utnyttjar möjligheten att medge närvarorätt m. m. enligt&lt;br&gt;den bestämmelse vi föreslår. Förtroendevalda och tjänstemän kan lämna&lt;br&gt;särskild information till de mindre partiernas representanter i stora ären-&lt;br&gt;den och allmän information med viss regelbundenhet. Viktigt är också att&lt;br&gt;förtroendevalda från de mindre partierna får del av handlingar som sänds&lt;br&gt;ut till sammanträdena med nämnderna och de protokoll som upprättas.&lt;br&gt;Det finns också olika former av stöd som kommunerna och landstingen&lt;br&gt;kan ge, allt ifrån partistöd enligt de särskilda bestämmelserna om detta till&lt;br&gt;arbetsrum och skrivhjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är en angelägen uppgift för kommunerna och landstingen att ytterli- Prop. 1990/91:117&lt;br&gt;gare uppmärksamma de mindre partiernas arbetsförutsättningar och be-&lt;br&gt;hov av insyn och information. Vi utgår ifrån att det finns en vilja att efter&lt;br&gt;de förutsättningar som gäller för varje kommun eller landsting tillgodose&lt;br&gt;de mindre partiernas intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4.9 Politiska sekreterare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Innehållet i lagen om politiska sekreterare i&lt;br&gt;kommuner och landstingskommuner tas in i den nya kommunalla-&lt;br&gt;gen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De remissinstanser som uttalar sig tillstyrker kom-&lt;br&gt;mitténs förslag. Några anser dock att fullmäktige bör få bestämma de&lt;br&gt;politiska sekreterarnas anställningstid så att denna överensstämmer med&lt;br&gt;styrelsens, ifall förslaget om ett snabbare valgenomslag för styrelsen ge-&lt;br&gt;nomförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Lagen om politiska sekreterare i kommu-&lt;br&gt;ner och landstingskommuner, som trädde i kraft den 1 juli 1983, ger stöd&lt;br&gt;åt att särskilda anställda finns med uppgift att lämna politiskt biträde åt de&lt;br&gt;förtroendevalda. Bakgrunden till lagen var bl. a. att regeringsrätten hade&lt;br&gt;funnit att det var olagligt att inrätta tjänster som var avsedda att besättas&lt;br&gt;efter partipolitiska grunder och där innehavarna skulle medverka framför&lt;br&gt;allt i partiverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förarbetena (prop. 1982/83:132) till lagen betonas att det är fråga om&lt;br&gt;politiska arbetsuppgifter som sekreterarna skall ha. De skall biträda de&lt;br&gt;förtroendevalda genom att avlasta dem uppgifter som dessa annars skulle&lt;br&gt;sköta. Det kan gälla medverkan vid den politiska beredningen av ett&lt;br&gt;ärende, hjälp med information till partigrupper och partiorgan m. m. Det&lt;br&gt;markeras särskilt att de politiska sekreterarna har en utpräglad förtroen-&lt;br&gt;deställning utan att formellt vara förtroendevalda. Föredraganden pekade&lt;br&gt;också på att det med hänsyn till de politiska sekreterarnas särskilda ställ-&lt;br&gt;ning och arbetsuppgifter inte är lämpligt att de ingår i den vanliga kommu-&lt;br&gt;nala kansliorganisationen. De bör ansvara direkt inför den eller de förtro-&lt;br&gt;endevalda som de har till uppgift att biträda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan när lagen om politiska sekreterare antogs förutsattes det att&lt;br&gt;reglerna så småningom skulle arbetas in i en ny kommunallag. Med hänsyn&lt;br&gt;till de politiska sekreterarnas särskilda ställning och nära anknytning till de&lt;br&gt;förtroendevalda anser regeringen, att reglerna passar bra i ett nytt kapitel&lt;br&gt;om de förtroendevalda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De politiska sekreterarna i kommuner och landsting biträder de heltids-&lt;br&gt;sysselsatta förtroendevalda. De arbetar också för den egna fullmäktige-&lt;br&gt;gruppen och med information till och kontakter med respektive partiorga-&lt;br&gt;nisation. Var tyngdpunkten i uppgifterna ligger beror på förhållandena i&lt;br&gt;den enskilda kommunen eller landstinget. Det kan också finnas skillnader&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mellan hur partigrupperna inom en kommun eller ett landsting utnyttjar Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;denna resurs. Man kan därför utgå ifrån att behovet av att anpassa de&lt;br&gt;politiska sekreterarnas anställningstid till styrelsens mandatperiod vari-&lt;br&gt;erar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den särskilda lagen föreskrivs att de politiska sekreterarna inte får&lt;br&gt;anställas för längre tid än till utgången av det år när val av fullmäktige&lt;br&gt;förrättas nästa gång i hela landet. Vi föreslår en motsvarande föreskrift. En&lt;br&gt;sådan föreskrift hindrar inte att den enskilda kommunen eller landstinget&lt;br&gt;anpassar anställningstiden för de politiska sekreterarna till fullmäktiges&lt;br&gt;eller till styrelsens mandatperiod. Det som regleras är endast att deras&lt;br&gt;anställning som längst får sträcka sig till utgången av det år då nästa&lt;br&gt;kommunalval hålls. Varaktigheten kan i övrigt bestämmas fritt. Vid en&lt;br&gt;ändring av styrelsens mandattid kan vissa problem uppkomma övergångs-&lt;br&gt;vis. Dessa får dock bedömas bli av praktisk art.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.5 Fullmäktige&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4.5.1 Antalet ledamöter och ersättare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Fullmäktige får liksom för närvarande bestäm-&lt;br&gt;ma antalet ledamöter i fullmäktige. Systemet med latituder som&lt;br&gt;anger det minsta antal ledamöter som måste utses vid angivna antal&lt;br&gt;röstberättigade invånare behålls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En grundläggande regel om att det skall finnas suppleanter — eller&lt;br&gt;med vår terminologi ersättare — för ledamöterna i fullmäktige tas in&lt;br&gt;i den nya lagen. Övriga bestämmelser om ersättare för ledamöter i&lt;br&gt;kommunfullmäktige förs över till vallagen, där motsvarande regler&lt;br&gt;om ersättare för landstingsledamöter redan finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser berör kommitténs&lt;br&gt;förslag i denna del. Svenska kommunförbundet och Malmö kommun&lt;br&gt;tillstyrker förslaget. Uppsala läns landsting och Tranemo kommun anser&lt;br&gt;att fullmäktige bör få bestämma om antalet ledamöter över ett visst&lt;br&gt;angivet minimum. Sandvikens kommun förordar att antalet ledamöter&lt;br&gt;sänks med tio i samtliga intervaller. Täby kommun anför liknande syn-&lt;br&gt;punkter. Osby kommun anser att gränsen för att ha 31 ledamöter bör&lt;br&gt;sättas vid 25000 i stället för vid 12000 röstberättigade invånare som&lt;br&gt;kommittén föreslår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Vid skilda tillfällen har det föreslagits att&lt;br&gt;det nuvarande latitudsystemet för att bestämma antalet ledamöter i full-&lt;br&gt;mäktige skall överges. I stället skulle man ha ett lägsta antal ledamöter&lt;br&gt;fastställt i lag. Fullmäktige skulle därutöver få bestämma fritt om antalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige i kommuner och landsting skall återspegla opinionen bland&lt;br&gt;väljarna. Reglerna måste vara utformade så att de garanterar en bred&lt;br&gt;medborgerlig förankring. Det nuvarande systemet får anses uppfylla detta&lt;br&gt;krav. Antalet ledamöter bestäms av fullmäktige genom majoritetsbeslut på&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vanligt sätt. En fast minimigräns skulle kunna fungera som en spärr mot Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;småpartier. Latitudsystemet innefattar därför också ett visst minoritets-&lt;br&gt;skydd. Regeringen anser att nuvarande regler bör behållas av demokratis-&lt;br&gt;ka skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5.2 Hur sammanträdena kungörs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den officiella anslagstavlan och publicerings-&lt;br&gt;formen anslag på denna behålls. Fullmäktige får samma möjligheter&lt;br&gt;som för närvarande att bestämma om i vilka tidningar tid och plats&lt;br&gt;för sammanträdena skall införas. Kungörelsereglerna förenklas men&lt;br&gt;ändras i övrigt inte i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer i sak med regeringens med undan-&lt;br&gt;tag av att kommittén föreslår att tidsfristerna för utsändande av kungörel-&lt;br&gt;ser ändras och att de tidningar i vilka uppgift om tid och plats för samman-&lt;br&gt;trädena skall införas bestäms snävare än för närvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Östergötlands läns landsting anser att kravet på att&lt;br&gt;ha en officiell anslagstavla och att tillkännagivandena skall göras på denna&lt;br&gt;är förlegat och att andra moderna former skall vara tillåtna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kommunförbundet, Göteborgs, Halmstads, Köpings, Malmö,&lt;br&gt;Norrköpings och Västerås kommuner, Skaraborgs läns landsting samt&lt;br&gt;Sveriges kommunaljuridiska förening avstyrker kommitténs förslag om&lt;br&gt;ändring av tidsfristerna för kungörande och anser att de nuvarande frister-&lt;br&gt;na skall behållas. Kammarrätterna i Stockholm och Göteborg anser att den&lt;br&gt;frist för kungörelse i normalfallet som stadgas i nuvarande kommunallag&lt;br&gt;är att föredra från flera synpunkter, bl. a. vid besvärsprövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kommunförbundet och Malmö kommun tillstyrker kommit-&lt;br&gt;téns förslag att tid och plats för sammanträde skall införas i ”dagstidningar&lt;br&gt;på orten”. Kammarrätten i Stockholm anser att nämnda uttryck inte är att&lt;br&gt;föredra framför det nuvarande ”ortstidningar”, men att ett nytt uttryck&lt;br&gt;borde införas. Uppsala läns landsting, Haninge och Täby kommuner samt&lt;br&gt;Svenska Annonsbladsutgivareföreningen vill att nuvarande uttryck be-&lt;br&gt;hålls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingsförbundet anser det onödigt att genom lagstiftning detaljstyra&lt;br&gt;denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anslagstavlan bör behållas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den officiella anslagstavlan kom till för kommunerna och landstingen när&lt;br&gt;kommunallagarna reformerades i början av 1950-talet. En särskild publi-&lt;br&gt;ceringsform, anslag på den officiella tavlan, tillskapades då. Den ersatte&lt;br&gt;andra ålderdomligare former.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användandet av anslagstavlan för tillkännagivanden har således en&lt;br&gt;snart 40-årig tradition. Den kan givetvis förefalla otidsenlig i dagens&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samhälle med avancerade tekniska möjligheter till kommunikation och Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;information.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler om den officiella anslagstavlan och användningen av den bör&lt;br&gt;dock enligt regeringens mening behållas. Den har särskild betydelse vid&lt;br&gt;beräkningen av klagotiden vid kommunalbesvär. Andra myndigheter har&lt;br&gt;rätt att få en handling uppsatt på en kommuns anslagstavla. Detta före-&lt;br&gt;skrivs i lagen (1970:462) om vissa anslag på kommuns anslagstavla. Såda-&lt;br&gt;na bestämmelser finns också i vallagen (1972:620, omtryckt 1991:95) och&lt;br&gt;i byggnadslagstiftningen. Det är vidare svårt att välja ut alternativ till den&lt;br&gt;nuvarande publiceringsformen anslag på den officiella tavlan och tillkän-&lt;br&gt;nagivande i en eller flera tidningar. Sannolikt skulle det bli fråga om&lt;br&gt;omfattande och kostnadskrävande förfaranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För landstingen kan man hävda att tillkännagivanden av landstingsmö-&lt;br&gt;ten och justeringen av protokoll som görs på den ort där landstingets kansli&lt;br&gt;är beläget har liten praktisk betydelse för dem som bor på andra orter.&lt;br&gt;Anslag på den officiella tavlan utgör dock ett minimikrav. Det står lands-&lt;br&gt;tingen fritt att lämna kompletterande information och därvid använda&lt;br&gt;moderna tekniska hjälpmedel. Detsamma gäller naturligtvis även för kom-&lt;br&gt;munerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidsfristerna vid kungörande bör inte ändras&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den nuvarande kommunallagen finns bestämmelser om att kungörelsen&lt;br&gt;minst en vecka före sammanträdesdagen skall anslås på kommunens eller&lt;br&gt;landstingets anslagstavla och inom samma tid sändas med posten till varje&lt;br&gt;ledamot och ersättare i fullmäktige eller på annat tillförlitligt sätt tillställas&lt;br&gt;dem (2 kap. 10 § andra stycket). För ärenden som fordrar så skyndsam&lt;br&gt;handläggning att kungörande i normal ordning inte hinns med finns en&lt;br&gt;bestämmelse om att kungörelsen med uppgift om ärendet skall anslås&lt;br&gt;senast vardagen före sammanträdesdagen. Dessutom skall kungörelsen på&lt;br&gt;ett tillförlitligt sätt sändas till varje ledamot och ersättare i fullmäktige så&lt;br&gt;tidigt att den kan antas komma dem tillhanda inom samma tid (2 kap. 10 §&lt;br&gt;fjärde stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening saknas anledning att ändra de nuvarande&lt;br&gt;reglerna i sak. De bör dock förenklas något.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktiges möjligheter att bestämma om annonsering i tidningar ändras&lt;br&gt;inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgift om tid och plats för ett sammanträde skall också införas i en eller&lt;br&gt;flera ortstidningar. Fullmäktige skall besluta om i vilka tidningar detta&lt;br&gt;skall ske. Därvid bör väljas sådana tidningar som genom sin spridning&lt;br&gt;bringar tillkännagivandet till de flestas kännedom. Annonsering skall ock-&lt;br&gt;så ske i en annan ortstidning än fullmäktige bestämt ifall förslag om detta&lt;br&gt;får minst en tredjedel av rösterna i fullmäktige (2 kap. 10 § tredje stycket&lt;br&gt;KL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna om annonsering av fullmäktiges sammanträden finns för att&lt;br&gt;tillgodose kommunmedlemmarnas intresse av insyn och medverkan i den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommunala verksamheten. Av kommunaldemokratiska skäl bör vissa Prop. 1990/91:117&lt;br&gt;grundläggande regler finnas i kommunallagen. Syftet med annonseringen&lt;br&gt;är att uppgiften om tid och plats för fullmäktiges sammanträden skall nå&lt;br&gt;tillräckligt många medlemmar. Ett krav på annonsering i tidningar bör&lt;br&gt;därför finnas även i den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttrycket ”ortstidning” omfattar dagstidningar och annonsblad men&lt;br&gt;även informationstidningar eller motsvarande publikationer som kommu-&lt;br&gt;nerna och landstingen själva gratis tillhandahåller alla medlemmar i kom-&lt;br&gt;munen respektive landstinget. I ordet ortstidning ligger att det måste vara&lt;br&gt;fråga om en skrift som utkommer så kontinuerligt att den kan uppfattas&lt;br&gt;som en tidning och som dessutom inte har en alltför obetydlig spridning&lt;br&gt;inom orten (jfr RÅ 1984 2:57). De gällande bestämmelserna ger betydande&lt;br&gt;frihet för fullmäktige att bestämma om annonseringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande regeln om annonsering i kommunallagen anger dels i&lt;br&gt;vilka tidningar det är tillåtet för fullmäktige att annonsera och dels i vilken&lt;br&gt;tidning annonsering måste ske när en minoritet i fullmäktige begär det.&lt;br&gt;Fullmäktiges möjligheter att bestämma om annonseringen bör enligt rege-&lt;br&gt;ringens mening vara oförändrade liksom minoritetens möjligheter att få&lt;br&gt;till stånd annonsering i en viss tidning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Effektiviteten i informationen måste vara det avgörande för hur annon-&lt;br&gt;seringen om fullmäktiges sammanträden skall ske. Det innebär därför inte&lt;br&gt;något bärande skäl till att ändra uttrycket ”ortstidning” i kommunallagen&lt;br&gt;att uttrycket i vissa fall har kommit att omfatta annonsblad och andra&lt;br&gt;gratisutdelade publikationer. Liksom hittills bör enligt vår mening de&lt;br&gt;kommunala kungörelserna regleras uttömmande i kommunallagen (jfr&lt;br&gt;prop. 1976/77:63 s. 148).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5.3 Hur ärendena bereds&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Beredningstvånget för ärenden till fullmäktige&lt;br&gt;behålls, men fullmäktige får större frihet att bestämma om formerna&lt;br&gt;för beredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom hittills skall styrelsen bereda fullmäktiges ärenden eller&lt;br&gt;ges tillfälle att yttra sig i ärenden som beretts av en annan nämnd&lt;br&gt;eller av en fullmäktigeberedning. Styrelsen skall lägga fram förslag&lt;br&gt;till beslut, om inte någon annan nämnd eller en fullmäktigebered-&lt;br&gt;ning gjort det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett ärende beretts bara av en fullmäktigeberedning, skall&lt;br&gt;alltid någon nämnd vars verksamhetsområde ärendet berör få till-&lt;br&gt;fälle att yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer i sak med regeringens med undan-&lt;br&gt;tag av att kommittén föreslår att det skall vara obligatoriskt för styrelsen&lt;br&gt;att yttra sig i alla ärenden. Kommittén föreslår inte heller någon regel om&lt;br&gt;att en nämnd måste få yttra sig, när bara en fullmäktigeberedning berett ett&lt;br&gt;ärende. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Av de remissinstanser som särskilt yttrar sig om&lt;br&gt;beredningstvånget tillstyrker i huvudsak de flesta att det behålls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Göteborg anser dock att beredningstvånget bör slopas&lt;br&gt;vid en fri nämndorganisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Halmstads och Borås kommuner vill att fullmäktige skall få bestämma&lt;br&gt;om beredningen på objektiva grunder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms kommun förordar att nuvarande regler i kommunallagen&lt;br&gt;skall föras över oförändrade till den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser, däribland Lunds, Malungs, Örebro och Öster-&lt;br&gt;sunds kommuner samt Villaägareförbundet menar att fullmäktige inte bör&lt;br&gt;få gå förbi vederbörande facknämnd, när en fullmäktigeberedning svarat&lt;br&gt;för beredningen. Förbundet anser dessutom att nämndutskott och intres-&lt;br&gt;seorganisationer skall omfattas av beredningstvånget. Flera remissinstan-&lt;br&gt;ser begär att kravet på beredningens omfattning skall klarläggas, t. ex. i en&lt;br&gt;decentraliserad organisation med många lokala nämnder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller styrelsens roll tillstyrker Karlstads och Tranemo kommuner&lt;br&gt;att det blir obligatoriskt för styrelsen att lägga fram beslutsförslag. När&lt;br&gt;styrelsen inte själv svarat för beredningen bör enligt Karlstads, Sandvikens&lt;br&gt;och Vänersborgs kommuner, Göteborgs och Bohus läns landsting och&lt;br&gt;Sveriges kommunaljuridiska förening styrelsen beredas tillfälle att yttra sig&lt;br&gt;liksom för närvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tranemo kommun anser att en motion inte bör få avskrivas utan sakbe-&lt;br&gt;handling. Svenska kommunförbundet menar att vad som kommit fram&lt;br&gt;vid beredningen måste redovisas före ett beslut om avskrivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Haninge kommun anser att ärenden om ändring av antalet ledamöter i&lt;br&gt;en nämnd måste beredas på vanligt sätt och att undantaget från bered-&lt;br&gt;ningstvånget endast skall gälla för nyvalda fullmäktige vid mandatperio-&lt;br&gt;dens början.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beredningstvånget behålls&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt kommunallagen gäller ett beredningstvång för ärenden som full-&lt;br&gt;mäktige skall besluta i. Detta uttrycks så att den nämnd dit ärendet efter&lt;br&gt;sin beskaffenhet hör skall bereda ett ärende eller få yttra sig i ett ärende.&lt;br&gt;Styrelsen är i princip sista instans i beredningsprocessen och skall alltid ges&lt;br&gt;tillfälle att yttra sig i ärenden som den inte själv har berett. Någon skyldig-&lt;br&gt;het för styrelsen eller någon annan nämnd att lägga fram ett förslag till&lt;br&gt;beslut föreskrivs inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ärendeberedningen hos kommuner och landsting syftar till att ge full-&lt;br&gt;mäktige ett tillförlitligt underlag för besluten. Beredningen har också en&lt;br&gt;viktig demokratisk funktion. Den ger medborgarna möjlighet att följa ett&lt;br&gt;ärendes behandling, innan fullmäktige avgör det. För medborgarnas för-&lt;br&gt;troende för fullmäktige och deras beslut är en allsidig beredning av ären-&lt;br&gt;dena av stor betydelse. Det är också viktigt att de nämnder som berörs av&lt;br&gt;ett beslut får möjlighet att tillföra beslutsunderlaget sina synpunkter. Rege-&lt;br&gt;ringen anser därför att det behövs regler också i den nya lagen som ställer&lt;br&gt;krav på att ärendena bereds.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Större frihet att bestämma om formerna för beredningen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om vi föreslår att beredningstvånget behålls, menar vi att fullmäkti-&lt;br&gt;ge bör få en större frihet än för närvarande att bestämma om formerna för&lt;br&gt;beredningen. När kommuner och landsting får ökad frihet att besluta om&lt;br&gt;organisationen av sina nämnder, är det naturligt att fullmäktige får större&lt;br&gt;inflytande över beredningens omfattning. I starkt decentraliserade organi-&lt;br&gt;sationer med många lokala nämnder och nämnder med begränsade an-&lt;br&gt;svarsområden bör fullmäktige ha möjlighet att bestämma det antal nämn-&lt;br&gt;der som deltar i beredningen av ett ärende. Mot en alltför omfattande&lt;br&gt;beredning i en sådan nämndorganisation talar främst effektivitetshänsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det grundläggande kravet på beredning bör således behållas, men full-&lt;br&gt;mäktige bör ges möjligheter att på sakliga grunder bestämma om bered-&lt;br&gt;ningen av de ärenden som de skall avgöra. Det är enligt vår mening&lt;br&gt;tillräckligt att ett ärende har beretts av någon nämnd vars verksamhetsom-&lt;br&gt;råde ärendet berör. Vid beredningen bör inte en nämnd som fullgör&lt;br&gt;obligatoriska uppgifter enligt speciallagstiftningen kunna förbigås, när full-&lt;br&gt;mäktige bestämmer om beredningens omfattning. Om en fullmäktigebe-&lt;br&gt;redning ensam svarat för beredningen av ett ärende, måste alltid någon&lt;br&gt;nämnd vars verksamhetsområde berörs av ärendet få tillfälle att yttra sig.&lt;br&gt;Detta bör framgå av en bestämmelse i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen är som sagts tidigare den sista beredningsinstansen inför full-&lt;br&gt;mäktiges handläggning av ett ärende. Att bereda sådana ärenden är en&lt;br&gt;uppgift för styrelsen som anges särskilt i den nuvarande kommunallagen&lt;br&gt;och i vårt förslag. Regeringen anser dock att det är tillräckligt att styrelsen&lt;br&gt;ges tillfälle att yttra sig i ärenden som beretts av andra organ än styrelsen.&lt;br&gt;Detta stämmer således överens med vad som gäller i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5.4 Kommunala folkomröstningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Reglerna om kommunala folkomröstningar&lt;br&gt;förs i sak oförändrade över till den nya lagen. Landstingen får dock&lt;br&gt;anlita valnämnden utan att fullmäktige medgivit det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ett mindre antal remissinstanser tar upp kommit-&lt;br&gt;téns förslag i denna del. Östergötlands läns landsting och Tranås kommun,&lt;br&gt;Medborgarrättsrörelsen Friheten i Sverige och Skattebetalarnas förening&lt;br&gt;vill att såväl rådgivande som beslutande folkomröstningar skall finnas.&lt;br&gt;Halmstads och Tranås kommuner samt Skattebetalarnas förening och&lt;br&gt;Villaägareförbundet anser att möjligheterna till folkomröstningar skall&lt;br&gt;utvidgas och att föreskrifter om hur omröstningar genomförs skall utarbe-&lt;br&gt;tas och tas in i den nya lagen. Luleå, Linköpings och Uppsala kommuner&lt;br&gt;efterlyser också sådana regler, medan Vänersborgs kommun anser att&lt;br&gt;frågan om regler bör utredas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I 2 kap. 18 § KL finns en regel som gör&lt;br&gt;det möjligt för fullmäktige att som ett led i beredningen av ett ärende&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inhämta synpunkter från kommunmedlemmarna. Detta kan ske genom&lt;br&gt;omröstning, opinionsundersökning eller något liknande förfarande. Val-&lt;br&gt;nämnden i kommunen får anlitas, om inte nämndens verksamhet i övrigt&lt;br&gt;hindras därigenom. För att ett landsting skall få anlita valnämnden krävs&lt;br&gt;dessutom att kommunfullmäktige har gett tillstånd till detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till opinionsundersökningar och liknande förfaranden kan väc-&lt;br&gt;kas av en nämnd, av en ledamot i fullmäktige genom motion eller som ett&lt;br&gt;yrkande under ett ärendes sakbehandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om förfarandet vid omröstning m. m. har inte närmare reglerats.&lt;br&gt;I prop. 1975/76:187 anförde föredraganden att det inte syntes nödvändigt&lt;br&gt;att närmare reglera förfarandet i samband med de olika typer av opinions-&lt;br&gt;undersökningar som kan komma i fråga och att det ankommer på fullmäk-&lt;br&gt;tige att utfärda de närmare föreskrifter som kan behövas. Av 1 § vallagen&lt;br&gt;framgår att den lagen inte är tillämplig på kommunala opinionsundersök-&lt;br&gt;ningar av det slag som behandlas i kommunallagen. Inte heller folkomröst-&lt;br&gt;ningslagen (1979:369, ändrad senast 1988:164) är tillämplig på sådana&lt;br&gt;undersökningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med behandlingen av nuvarande kommunallag anförde kon-&lt;br&gt;stitutionsutskottet att det inte var möjligt att närmare formalisera själva&lt;br&gt;omröstningsförfarandet. Avsikten var inte att sådana omröstningar skulle&lt;br&gt;bli ett ofta förekommande inslag i den kommunala verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nuvarande möjligheterna att ordna folkomröstningar m. m. är avsed-&lt;br&gt;da att vara ett extra led i det sedvanliga beredningsförfarandet. Syftet är&lt;br&gt;att tillhandahålla fullmäktige ett så brett beslutsunderlag som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att ordna en rådgivande folkomröstning kan fullmäktige vid&lt;br&gt;behov få information om kommunmedlemmarnas ståndpunkt i viktiga&lt;br&gt;ärenden. För kommunmedlemmarna kan möjligheten att på detta sätt få&lt;br&gt;uttrycka sin åsikt vara betydelsefull, eftersom de i val närmast har möjlig-&lt;br&gt;het att påverka de allmänna riktlinjerna för kommunalpolitiken. Ytterst&lt;br&gt;måste det dock vara de förtroendevalda ledamöterna i fullmäktige som har&lt;br&gt;det fulla ansvaret för beslutens innehåll. Detta är en självklar ordning med&lt;br&gt;utgångspunkt i den representativa demokratin. Om man skulle gå längre&lt;br&gt;och införa någon form av beslutande omröstningar eller en möjlighet till&lt;br&gt;folkinitiativ, är däremot risken stor för en urholkning av den representa-&lt;br&gt;tiva demokratin. Mot bakgrund av detta föreslår regeringen att de nuva-&lt;br&gt;rande reglerna behålls utan någon utvidgning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser efterlyser regler om hur opinionsundersökningar&lt;br&gt;och folkomröstningar skall genomföras. Vad som skulle kunna komma i&lt;br&gt;fråga att reglera är sådana spörsmål som rätten att delta i omröstningen,&lt;br&gt;hur olika alternativ skall bestämmas och anges, hur röstningen går till,&lt;br&gt;räkning av röster etc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser att regler av denna art skulle innebära en onödig formalisering&lt;br&gt;som i vissa situationer rentav skulle kunna motverka syftet med folkom-&lt;br&gt;röstningar, nämligen att på ett relativt enkelt sätt få ett fördjupat besluts-&lt;br&gt;underlag i vissa särskilt angelägna frågor. Så sent sorti i november 1989&lt;br&gt;avvisade dessutom riksdagen kraven på att införa regler om hur kommu-&lt;br&gt;nala folkomröstningar skall genomföras. Mot bakgrund av detta är vi inte&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beredda att föreslå några ytterligare regler om kommunala folkomröst- Prop. 1990/91:117&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5.5 Interpellationer och frågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Rätten att ställa interpellationer och frågor till&lt;br&gt;ordförandena i nämnder och fullmäktigeberedningar behålls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige får frihet att vidga kretsen av adressater till att omfat-&lt;br&gt;ta även andra förtroendevalda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skillnaden mellan interpellationer och frågor markeras tydligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens med undantag&lt;br&gt;av att kommittén inte föreslår någon regel om att fullmäktige skall besluta&lt;br&gt;huruvida en fråga får ställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna, bl. a. Svenska kom-&lt;br&gt;munförbundet. Landstingsförbundet, Helsingborgs, Falu och Mora kom-&lt;br&gt;muner samt Uppsala läns landsting tillstyrker kommitténs förslag. Kom-&lt;br&gt;munförbundet och några kommuner menar dock att det bör framgå av&lt;br&gt;lagen att fullmäktiges ordförande och revisorerna inte får vara adressater.&lt;br&gt;Förbundet kan också tänka sig att interpellationer och frågor får ställas&lt;br&gt;direkt till ordföranden i styrelsen för bl. a. ett kommunalt bolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Haninge och Tranemo kommuner anmäler tveksamhet mot att interpel-&lt;br&gt;lation enligt förslaget bör ställas endast i angelägenheter av större intresse&lt;br&gt;för en kommun. Vidare anser Tranemo kommun att fullmäktige skall på&lt;br&gt;samma sätt som vid interpellation besluta om en fråga får ställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunaldemokratiska aspekter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den nuvarande kommunallagen får ledamöterna i fullmäktige ställa&lt;br&gt;interpellationer till ordföranden i styrelsen, en annan nämnd eller en&lt;br&gt;beredning. Ordföranden i styrelsen får lämna över till en annan ledamot i&lt;br&gt;styrelsen eller en ledamot i styrelsen för ett kommunalt bolag att besvara&lt;br&gt;interpellationen. En interpellation måste avse ett ämne som faller inom&lt;br&gt;kommunens eller landstingets kompetens och tillhör fullmäktiges, en&lt;br&gt;nämnds eller en berednings handläggning. Endast ärenden som rör myn-&lt;br&gt;dighetsutövning mot enskilda är uteslutna som ämnen för interpellation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten för fullmäktiges ledamöter att ställa interpellationer och frågor är&lt;br&gt;mycket viktig från demokratisk synpunkt. De har i interpellationen ett&lt;br&gt;kontrollmedel över nämnderna vid sidan av den kommunala revisionen.&lt;br&gt;Den politiska debatten kan också vitaliseras genom interpellationsinstitu-&lt;br&gt;tet. Även frågorna är viktiga som medel att få upplysningar och skapa&lt;br&gt;debatt. Regeringen anser därför att det är väsentligt att lagen innehåller&lt;br&gt;regler som tillgodoser dessa kommunaldemokratiska aspekter. Området är&lt;br&gt;så viktigt att det behövs mer än några allmänt hållna regler och därför får&lt;br&gt;intresset av lokala variationer stå tillbaka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Adressatkretsen utvidgas &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande huvudregeln att interpellationer får riktas till ordföranden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i en nämnd eller beredning bör behållas. Den bör emellertid kompletteras&lt;br&gt;med en regel som ger fullmäktige frihet att utvidga mottagarkretsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som motiv för detta vill regeringen främst anföra att interpellationsin-&lt;br&gt;stitutet kan ses som ett led i systemet för utkrävande av politiskt ansvar.&lt;br&gt;Det kan därför vara rimligt att kommuner och landsting som har förtroen-&lt;br&gt;devalda med ett övergripande ansvar utan att vara nämndordförande får&lt;br&gt;möjlighet att föreskriva att en interpellation skall riktas direkt till dessa&lt;br&gt;personer. Fullmäktige bör därför ges frihet att efter de lokala förhållande-&lt;br&gt;na bestämma vilka förtroendevalda som skall kunna interpelleras utöver&lt;br&gt;den obligatoriska kretsen. Denna möjlighet får särskild betydelse i ett&lt;br&gt;målstyrt system.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till variationerna i nämndorganisationerna ser vi det inte&lt;br&gt;som möjligt att närmare ange vilka förtroendevalda som skall kunna&lt;br&gt;interpelleras direkt. Vi förutsätter dock att fullmäktige inte kommer att&lt;br&gt;bestämma kretsen till andra än de politiskt direkt ansvariga. Det är själv-&lt;br&gt;klart att det inte i något fall bör öppnas en möjlighet att interpellera&lt;br&gt;revisorerna med hänsyn till den särställning som de intar bland de förtro-&lt;br&gt;endevalda. Det finns heller ingen anledning att införa regler om interpella-&lt;br&gt;tion till fullmäktiges ordförande. Någon svarsplikt föreligger inte vid inter-&lt;br&gt;pellation och inte heller vid fråga. Vi anser det därför inte nödvändigt att&lt;br&gt;skriva in ett direkt förbud mot att interpellera vissa förtroendevalda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utvidgad krets av adressater förutsätter också att fullmäktige medger&lt;br&gt;flera förtroendevalda yttranderätt vid sina sammanträden. En sådan möj-&lt;br&gt;lighet bör skapas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande regler gör det, om fullmäktige föreskriver det, möjligt för&lt;br&gt;ordföranden i styrelsen att lämna över en interpellation till en sådan&lt;br&gt;styrelseledamot i ett kommunalt företag som fullmäktige har valt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår att denna regel behålls. Däremot anser vi inte att styrelseleda-&lt;br&gt;möterna i företagen skall kunna interpelleras direkt. Vi riktar därvid&lt;br&gt;främst principiella invändningar mot att en interpellation skulle få ställas&lt;br&gt;direkt till personer som inte har någon uppgift inom den egentliga kommu-&lt;br&gt;nala förvaltningen och som formellt står utanför denna. Dessutom anser vi&lt;br&gt;att möjligheten att överlämna en interpellation ger tillräckliga möjligheter&lt;br&gt;att i en interpellationsdebatt i fullmäktige kunna diskutera frågor som rör&lt;br&gt;verksamheten i de kommunala företagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågeinstitutet behålls&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns vissa principiella skillnader mellan interpellationer och frågor.&lt;br&gt;En sådan är att en fråga skall avse tämligen okomplicerade ämnen, medan&lt;br&gt;en interpellation är avsedd för angelägenheter av större intresse. En annan&lt;br&gt;olikhet är att debatten med anledning av en fråga är begränsad till den som&lt;br&gt;ställer frågan och den som svarar. Inte minst i ett läge där fullmäktige i&lt;br&gt;ökad utsträckning skall styra genom mål och riktlinjer, kan man förutse ett&lt;br&gt;behov för ledamöterna i fullmäktige av att snabbt få svar av den ansvarige&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nämndordföranden. Regeringen föreslår därför att frågeinstitutet behålls Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;och att det i fråga om adressatkrets och ämnesområde regleras på samma&lt;br&gt;sätt som vi nyss har föreslagit beträffande interpellationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om en fråga främst är avsedd för att få fram upplysningar, är det&lt;br&gt;viktigt att de begränsningar som gäller ämnet iakttas. Vi anser bl. a. av det&lt;br&gt;skälet att fullmäktige skall avgöra huruvida en fråga skall få ställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gränsen mellan interpellationer och frågor blir tydligare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om man skall behålla möjligheten att ställa både interpellationer och&lt;br&gt;frågor, bör det vara en fördel om de förtroendevalda direkt av lagtexten&lt;br&gt;kan utläsa vissa särskiljande drag mellan dessa. På så sätt betonas att det i&lt;br&gt;varje särskilt fall skall övervägas om det är en interpellation eller en fråga&lt;br&gt;som skall ställas för att det avsedda syftet skall nås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att riksdagsordningens regler om interpellation och&lt;br&gt;fråga är en lämplig förebild. Där föreskrivs att interpellationer endast bör&lt;br&gt;väckas i angelägenheter av större allmänt intresse. Någon motsvarande&lt;br&gt;bestämmelse om frågor finns inte. Skillnaden markeras också av att det&lt;br&gt;föreskrivs att en interpellation skall ha ett bestämt innehåll och vara&lt;br&gt;försedd med motivering. En fråga skall ha ett bestämt innehåll och får vara&lt;br&gt;försedd med en kort inledande förklaring. När en fråga besvaras får endast&lt;br&gt;den ledamot som har ställt frågan och det statsråd som lämnar svaret delta&lt;br&gt;i överläggningen. Vi anser att denna ordning bör tillämpas även av full-&lt;br&gt;mäktige i kommuner och landsting. Regeringen föreslår därför att fråge-&lt;br&gt;institutet regleras på detta sätt i den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polisiära ämnen i fullmäktige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I prop. 1989/90:155 om förnyelse inom polisen behandlades frågan om&lt;br&gt;den lokala förankringen av polisens verksamhet bl. a. i form av lokala&lt;br&gt;polisnämnder. I samband med detta förutskickades att möjligheter skulle&lt;br&gt;skapas för att i fullmäktige diskutera polisiära ämnen av lokal betydelse.&lt;br&gt;Detta skulle kunna ske i form av interpellationer eller frågor till en leda-&lt;br&gt;mot i polisstyrelsen (s. 40). En vidgning av det ämnesområde som interpel-&lt;br&gt;lationer och frågor får omfatta kräver med hänsyn till den kommunala&lt;br&gt;kompetensen särskilda överväganden. Detsamma gäller en vidgning av&lt;br&gt;kretsen av adressater vid sådana initiativ i fullmäktige. Mot bakgrund av&lt;br&gt;detta lägger vi inte fram några förslag nu utan avser att återkomma till&lt;br&gt;detta ärende i ett annat sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.6 Styrelsen och övriga nämnder&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4.6.1 Förtroendevalda och anställda i nämnderna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det bör i en ny kommunallag inte tas in&lt;br&gt;några allmänna bestämmelser om de förtroendevaldas och de an-&lt;br&gt;ställdas uppgifter i den kommunala förvaltningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs bedömning: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna instämmer i kommit-&lt;br&gt;téns bedömning eller lämnar den utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser, bl. a. Munkedals kommun, Uppsala läns lands-&lt;br&gt;ting, TCO och Sveriges socionomers, personal- och förvaltningstjänste-&lt;br&gt;mäns riksförbund, anser dock att lagen bör innehålla allmänna bestämmel-&lt;br&gt;ser om de förtroendevaldas och de anställdas uppgifter i den kommunala&lt;br&gt;förvaltningen. Några, bl. a. Boxholms kommun, Kristianstads läns lands-&lt;br&gt;ting och Svenska kommunförbundet, vill att åtminstone de anställdas roll i&lt;br&gt;den kommunala förvaltningen bör framgå av lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare förslag om lagreglering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den nuvarande kommunallagen är det nämnderna som sådana som&lt;br&gt;svarar för förvaltning, verkställighet och beredning. Lagen bygger på prin-&lt;br&gt;cipen att det är de förtroendevalda som har hela ansvaret för den kommu-&lt;br&gt;nala förvaltningen. I det perspektivet framstår de anställda som biträden&lt;br&gt;till nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I praktiken kan de förtroendevalda inte fullgöra alla uppgifter själva. De&lt;br&gt;anställda anförtros i allt större utsträckning att sköta den löpande förvalt-&lt;br&gt;ningen och verkställa de åtgärder som nämnden beslutar om. I generella&lt;br&gt;termer kan man uttrycka det som att de förtroendevalda i första hand har&lt;br&gt;blivit beslutsfattare medan verkställigheten rent faktiskt har överlåtits till&lt;br&gt;de anställda. Dessa bereder också ärenden (jfr prop. 1982/83:132 s. 4 och&lt;br&gt;SOU 1982:5 s. 129-130).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utveckling mot ett mer målstyrt system kan förstärka tendensen att&lt;br&gt;låta de anställda ansvara för att ärenden bereds och verkställs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I prop. 1986/87:91 om aktivt folkstyre i kommuner och landsting an-&lt;br&gt;gavs att de förtroendevaldas roll som medborgarnas ombud i den kommu-&lt;br&gt;nala verksamheten behöver förstärkas. Det föreslogs att detta skulle mar-&lt;br&gt;keras genom en precisering i kommunallagen av de förtroendevaldas hu-&lt;br&gt;vudsakliga uppgifter. Enligt förslaget bör de förtroendevalda i styrelsen&lt;br&gt;och övriga nämnder särskilt ägna sig åt frågor som rör verksamhetens mål,&lt;br&gt;inriktning, omfattning och kvalitet. Ett syfte med förslaget var att främja&lt;br&gt;utvecklingen mot en klarare rollfördelning mellan förtroendevalda och&lt;br&gt;anställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslogs även en bestämmelse om att nämnderna bi-&lt;br&gt;träds av anställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen ledde inte till lagstiftning. Konstitutionsutskottet ansåg att&lt;br&gt;man borde avvakta resultatet av det fortsatta kommunallagsarbetet innan&lt;br&gt;ställning tas till utformningen av en särskild bestämmelse i ämnet (KU&lt;br&gt;1987/88:23).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftning — fel väg i detta fall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det råder ingen tvekan om att utvecklingen går mot en förskjutning i fråga&lt;br&gt;om förhållandet mellan förtroendevalda och anställda i kommuner och&lt;br&gt;landsting. Den traditionella lekmannaförvaltningen är alltmer på väg att&lt;br&gt;ersättas av en professionell förvaltning. Parallellt har det på många håll&lt;br&gt;skett en förändring i den politiska styrningens innehåll på så sätt att&lt;br&gt;detaljstyrningen alltmer överges till förmån för en mera övergripande&lt;br&gt;styrning med mål och ramar. Utvecklingen är en naturlig konsekvens av&lt;br&gt;dels verksamhetens omfattning och komplexitet, dels den ökande kompe-&lt;br&gt;tensen inom förvaltningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig uppgift är att finna former för att stödja den utveckling som&lt;br&gt;pågår och anpassa kommunallagens regler därefter. Ett exempel på detta är&lt;br&gt;de nya regler om delegering inom nämnderna som regeringen föreslår i det&lt;br&gt;följande. Genom dessa är det möjligt att ge de anställda ökade befogenhe-&lt;br&gt;ter och större ansvarstagande i fråga om verksamhetens bedrivande. Sam-&lt;br&gt;tidigt kan det skapas ett utrymme för de förtroendevalda att ägna sig åt&lt;br&gt;mer övergripande frågor som att formulera mål för verksamheten och att&lt;br&gt;lägga fast riktlinjer för hur verksamhetens skall skötas. Ytterst handlar det&lt;br&gt;om ett fungerande samspel mellan politik och förvaltning. Med utgångs-&lt;br&gt;punkt i detta vore det enligt vår mening fel att införa en särskild regel om&lt;br&gt;vad de förtroendevalda och de anställda huvudsakligen bör ägna sig åt. Ett&lt;br&gt;fungerande samspel mellan förtroendevalda och anställda måste bygga på&lt;br&gt;ett ömsesidigt förtroende för de skilda rollerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det perspektivet skulle enligt vår mening en lagreglering vara olycklig,&lt;br&gt;eftersom en sådan skulle kunna leda till en diskussion om en strikt gräns-&lt;br&gt;dragning mellan politik och förvaltning. Dessutom skulle det leda till ett&lt;br&gt;minskat spelutrymme för de enskilda kommunerna och landstingen att ta&lt;br&gt;ställning till hur de vill organisera sin verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6.2 Nämndernas ansvar för verksamheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: I en ny lagregel slås fast att varje nämnd inom&lt;br&gt;sitt område har ansvar för att verksamheten bedrivs i enlighet med&lt;br&gt;fullmäktiges mål och riktlinjer samt de föreskrifter som gäller för&lt;br&gt;verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det slås också fast i lagen att styrelsen skall ha uppsikt inte bara&lt;br&gt;över övriga nämnders verksamhet utan även över de kommunala&lt;br&gt;företagens verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens med undantag av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att kommittén inte föreslår någon bestämmelse om att styrelsen skall ha Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;uppsikt över de kommunala företagens verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker kommitténs&lt;br&gt;förslag eller lämnar det utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser, bl. a. Svenska kommunförbundet samt Örebro,&lt;br&gt;Malmö och Östersunds kommuner, anser dock att det av lagen bör framgå&lt;br&gt;att styrelsen skall ha uppsikt över hela den kommunala verksamheten, dvs.&lt;br&gt;också över de kommunala företagen. Några remissinstanser vill dessutom&lt;br&gt;att styrelsen skall få en i lagen fastslagen rätt att inhämta upplysningar från&lt;br&gt;de kommunala företagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämndernas ansvar slås fast&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kommunallagen finns ingen annan allmän beskrivning av nämndernas&lt;br&gt;uppgifter än regeln i 1 kap. 5 § andra stycket om att förvaltning och&lt;br&gt;verkställighet ankommer på nämnderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändrade styrformer i den kommunala verksamheten reser krav på ett&lt;br&gt;större ansvarstagande hos nämnderna och ökade krav på att fullmäktige&lt;br&gt;följer upp verksamheten. Revisionen får en ökad betydelse med en ytterli-&lt;br&gt;gare markering av förvaltningsrevisionen. I detta läge är det nödvändigt&lt;br&gt;att nämnderna bedriver sin verksamhet så att fullmäktiges och revisorer-&lt;br&gt;nas uppföljning och kontroll underlättas. Nämnderna måste alltså själva&lt;br&gt;fullgöra en fortlöpande kontroll över utvecklingen inom respektive verk-&lt;br&gt;samhetsområde. Regeringen anser att det bör införas en direkt regel om&lt;br&gt;nämndernas ansvar i detta hänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln bör utformas så, att ansvaret ställs i relation dels till fullmäktiges&lt;br&gt;mål och riktlinjer för verksamheten, dels till de föreskrifter som kan finnas&lt;br&gt;för verksamheten. Det är självklart att verksamhetskontrollen också bör&lt;br&gt;avse sådant som hänger samman med ekonomi, budgetering och annat&lt;br&gt;som är föremål för revisorernas granskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot behöver enligt vår mening ändrade styrformer inte innebära&lt;br&gt;att styrelsens förhållande till övriga nämnder påverkas. Den övergripande&lt;br&gt;ledningsfunktionen som bl. a. innebär att styrelsen skall ha uppsikt över&lt;br&gt;övriga nämnders verksamhet ligger fast. En annan sak är att styrelsens&lt;br&gt;uppgifter rent faktiskt kan påverkas av en övergång till målstyrning, t. ex.&lt;br&gt;på det sättet att styrelsen ägnar mindre tid åt detaljfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen och de kommunala företagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan i dag anses gälla att styrelsen skall ha uppsikt även över de kommu-&lt;br&gt;nala företagens verksamhet. Skyldigheten följer av det övergripande an-&lt;br&gt;svar för den kommunala verksamheten som styrelsen har enligt 3 kap. 1 §&lt;br&gt;första stycket KL (se prop. 1975/76:187 s. 436 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det torde enligt regeringens mening vara av värde om denna uppsikts-&lt;br&gt;skyldighet kommer till klart uttryck i lagen. Därigenom betonas styrelsens&lt;br&gt;ansvar även för denna sida av den kommunala verksamheten. Vi föreslår&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;därför en bestämmelse om att styrelsen skall ha uppsikt även över de Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;kommunala företagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot anser vi inte att det bör införas någon i lag föreskriven rätt för&lt;br&gt;styrelsen att inhämta upplysningar från kommunala företag. Vi är medvet-&lt;br&gt;na om att styrelsen kan behöva upplysningar från företagen för att den&lt;br&gt;skall kunna utöva sin uppsiktsskyldighet på ett meningsfullt sätt. Frågan&lt;br&gt;bör emellertid inte lösas genom lag, utan på det sätt som under avsnitt&lt;br&gt;4.3.5 anvisats för att trygga kommunens eller landstingets inflytande i och&lt;br&gt;kontroll över de kommunala företagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det blir alltså en uppgift för fullmäktige att se till att det vidtas åtgärder&lt;br&gt;så att styrelsen kommer att få de upplysningar av de kommunala företagen&lt;br&gt;som styrelsen behöver för att kunna fullgöra sina uppgifter enligt lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6.3 Nämndernas mandattider&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Styrelsen skall liksom i dag väljas för tre år.&lt;br&gt;Huvudregeln är att tjänstgöringen börjar den 1 januari året efter ett&lt;br&gt;valår. De kommuner och landsting som så önskar får dock låta&lt;br&gt;styrelsen tillträda tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige får bestämma övriga nämnders mandattider fritt.&lt;br&gt;Möjlighet ges att låta kommunstyrelsen och förvaltningsutskottet&lt;br&gt;tillträda tidigare än den 1 januari 1992 efter valet år 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens med&lt;br&gt;undantag av att kommittén föreslår att samtliga nämnder skall ha treåriga&lt;br&gt;mandattider och att andra nämnder än styrelsen inte skall kunna tillträda&lt;br&gt;tidigare än den 1 januari året efter ett valår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna tillstyrker kommit-&lt;br&gt;téns förslag eller lämnar det utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många remissinstanser, bl. a. Norrköpings, Stockholms och Kristian-&lt;br&gt;stads kommuner, anser dock att kommunerna och landstingen bör få&lt;br&gt;bestämma mandattiderna själva. Svenska kommunförbundet och Lands-&lt;br&gt;tingsförbundet förordar treåriga mandattider för styrelsen och frihet för&lt;br&gt;kommunerna och landstingen att själva bestämma mandattiderna för övri-&lt;br&gt;ga nämnder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser, bl. a. Luleå kommun och Kopparbergs läns&lt;br&gt;landsting, anser att möjligheten att börja tjänstgöringen tidigare än den 1&lt;br&gt;januari efter ett valår bör gälla inte bara styrelsen utan även övriga nämn-&lt;br&gt;der.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mandattiderna är i dag olika för styrelsen och övriga nämnder. De regleras&lt;br&gt;både i kommunallagen och i speciallagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 3 kap. 5 § KL väljs styrelsen för tre år räknat från och med den 1&lt;br&gt;januari året efter valet av fullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De specialreglerade nämnderna följer bestämmelserna för styrelsen. De&lt;br&gt;tillträder således den 1 januari året efter valet och har en mandatperiod på&lt;br&gt;tre år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mandatperioderna för de kommunallagsreglerade nämnderna bestäm-&lt;br&gt;mer kommunerna och landstingen själva. I förarbetena till kommunalla-&lt;br&gt;gen har betonats att fullmäktige bör se till att mandatperioden följer&lt;br&gt;fullmäktiges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För Stockholms kommun gäller särbestämmelsen att kommunstyrelsen&lt;br&gt;väljs årligen på första sammanträdet med kommunfullmäktige, dvs. om-&lt;br&gt;kring den 15 oktober. Mandatperioden för övriga nämnder i Stockholms&lt;br&gt;kommun är oreglerad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I praktiken tillämpar de allra flesta kommuner treåriga mandattider för&lt;br&gt;samtliga nämnder. Så är även fallet i landstingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om ett snabbare valgenomslag för styrelsen behandlades i förar-&lt;br&gt;betena till den nuvarande kommunallagen utan att några förändringar&lt;br&gt;gjordes. Starka praktiska invändningar framfördes. Bl. a. påpekades det att&lt;br&gt;det från demokratisk synpunkt viktiga nomineringsarbetet skulle behöva&lt;br&gt;bedrivas så snabbt att de politiska partiorganisationernas inflytande skulle&lt;br&gt;inskränkas kraftigt om man skulle införa ett snabbare valgenomslag. Ett&lt;br&gt;annat skäl mot en ändrad ordning som framfördes var svårigheten att&lt;br&gt;bryta ut nomineringarna till styrelsen (KU 1976/77:25 s. 26).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mandatperiodens längd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att styrelsen skall väljas för en treårig mandatperiod.&lt;br&gt;Styrelsens centrala roll och övergripande funktioner kräver kontinuitet&lt;br&gt;och detta är enligt vår mening ett tungt vägande argument för treårsperio-&lt;br&gt;der. Det är också viktigt att mandatperioden så nära som möjligt samman-&lt;br&gt;faller med fullmäktiges för att samspelet mellan styrelsen och fullmäktige&lt;br&gt;skall kunna fungera. Vi kan inte finna att det skulle vara förenat med några&lt;br&gt;nackdelar att tillämpa treåriga mandatperioder även för styrelsen i Stock-&lt;br&gt;holms kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser också att kommunerna och landstingen själva bör få bestämma&lt;br&gt;övriga nämnders mandatperioder. Vi ser det som helt naturligt med en&lt;br&gt;sådan ordning i ett system med en friare nämndorganisation. Kommuner-&lt;br&gt;na och landstingen måste under löpande mandatperioder kunna få föränd-&lt;br&gt;ra sin nämndorganisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har visserligen ansetts viktigt med treårsperioder i nämnder med&lt;br&gt;uppgifter som innefattar myndighetsutövning mot enskilda för att ledamö-&lt;br&gt;terna skall få tillfälle att skaffa sig goda kunskaper och rik erfarenhet inom&lt;br&gt;sina ansvarsområden. Ingenting hindrar emellertid de kommuner och&lt;br&gt;landsting som så önskar att välja nämnderna för tre år även om inte lagen&lt;br&gt;kräver det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett snabbare valgenomslag för styrelsen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ledamöter i styrelsen väljs för tre år räknat från och med den 1 januari&lt;br&gt;året efter ett valår. Valet förrättas av nyvalda fullmäktige. I Stockholms&lt;br&gt;kommun väljs kommunstyrelsen årligen på första sammanträdet med&lt;br&gt;fullmäktige under tjänstgöringsåret. Mandatperioden börjar således som&lt;br&gt;regel den 15 oktober.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förarbetena till den nuvarande kommunallagen diskuterades ingående&lt;br&gt;frågan om hur en snabbare majoritetsväxling skulle kunna ske efter valen&lt;br&gt;till fullmäktige. Såväl föredragande statsrådet som konstitutionsutskottet&lt;br&gt;framhöll att ”det principiellt är att föredra om samtliga kommunala och&lt;br&gt;landstingskommunala organ kan tillträda och börja arbeta så snart som&lt;br&gt;möjligt efter valet.” Samtidigt riktades praktiska invändningar mot ett&lt;br&gt;snabbare valgenomslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fördel med ett snabbare valgenomslag för styrelsen är att den tillträ-&lt;br&gt;dande majoriteten får bättre möjlighet att påverka utformningen av bud-&lt;br&gt;geten för det nästkommande året. Men även för andra frågor, särskilt&lt;br&gt;sådana som har varit partiskiljande i valdebatten och sålunda kan ha haft&lt;br&gt;betydelse för valutgången, är det viktigt att den nya majoriteten så snart&lt;br&gt;som möjligt kan avgöra ärendena och därmed ta politiskt ansvar för&lt;br&gt;besluten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill också understryka värdet av att kommunerna och lands-&lt;br&gt;tingen får valfrihet i fråga om styrelsens tillträdesdag och därmed ökade&lt;br&gt;möjligheter att anpassa sin organisation efter lokala förhållanden och&lt;br&gt;önskemål. Vi föreslår därför att en sådan modell införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige bör kunna meddela bestämmelser om ändrad mandattid för&lt;br&gt;styrelsen i ett särskilt beslut eller i reglementet för styrelsen. Ett sådant&lt;br&gt;ärende bör inte behöva beredas, eftersom en tillträdande fullmäktigeför-&lt;br&gt;samling, som vill införa ett snabbare valgenomslag för den nya styrelsen,&lt;br&gt;måste kunna besluta om detta vid sitt första sammanträde. Härigenom&lt;br&gt;undviks också risken för att den fullmäktigeförsamling som skall avgå och&lt;br&gt;de beredningsorgan som den har utsett förhindrar att en sådan ordning&lt;br&gt;införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett snabbare valgenomslag för övriga nämnder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De argument som talar för att ge möjlighet till ett snabbare valgenomslag&lt;br&gt;för styrelsen har samma bärkraft när det gäller övriga nämnder. Att kom-&lt;br&gt;munerna och landstingen helt fritt utan begränsningar skall få bestämma&lt;br&gt;tillträdesdagen för en nämnd anser regeringen också ligga i linje med&lt;br&gt;förslaget om en friare nämndorganisation. Vi föreslår därför att möjlighe-&lt;br&gt;ten till ett snabbare valgenomslag skall omfatta även övriga nämnder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1991 års allmänna val&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya kommunallagen avses träda i kraft den 1 januari 1992, dvs. efter&lt;br&gt;1991 års allmänna val i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening bör möjligheten att låta styrelsen — fram till&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den 1 januari 1992 förvaltningsutskottet hos landstingen — tillträda tidi- Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;gare kunna utnyttjas av de kommuner och landsting som så önskar redan&lt;br&gt;efter 1991 års val. Vi föreslår därför att en sådan möjlighet ges kommuner-&lt;br&gt;na och landstingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6.4 Utskott och nämndberedningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Rätten att inrätta utskott inom en nämnd skall&lt;br&gt;uttryckligen framgå av lagen. Både fullmäktige och nämnderna skall&lt;br&gt;liksom i dag kunna bestämma om att inrätta utskott. Nämnderna&lt;br&gt;skall dock ha kompetens att besluta om utskott bara om fullmäktige&lt;br&gt;inte har fattat något beslut om sådana.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skall också framgå av lagen att nämnderna har frihet att&lt;br&gt;bestämma om och i så fall i vilka former deras ärenden skall bere-&lt;br&gt;das.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens med undantag av&lt;br&gt;att kommittén inte föreslår att nämnderna bara skall ha kompetens att&lt;br&gt;besluta om utskott om fullmäktige inte har beslutat om sådana.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna:Flertalet av remissinstanserna tillstyrker kommit-&lt;br&gt;téns förslag eller lämnar det utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms och Eksjö kommuner anser dock att bara nämnderna själva&lt;br&gt;skall få besluta om att inrätta utskott. Stockholms kommun pekar därvid&lt;br&gt;på en del oklarheter med kommitténs förslag att både fullmäktige och&lt;br&gt;nämnderna skall ha den rätten. Skellefteå kommun anser att enbart full-&lt;br&gt;mäktige skall ha kompetens att inrätta utskott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I både kommuner och landsting är det vanligt att det inom nämnderna&lt;br&gt;inrättas utskott. En nämnd kan också ha andra typer av organ, t. ex. en&lt;br&gt;presidieberedning, tjänstemannaberedning eller en beredning som består&lt;br&gt;av både förtroendevalda och tjänstemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den nuvarande kommunallagen finns ingen uttrycklig regel om att&lt;br&gt;nämnderna kan inrätta utskott eller andra beredningsorgan. Detta framgår&lt;br&gt;endast av bestämmelsen om proportionellt val i 3 kap. 10 § KL och av&lt;br&gt;delegeringsbestämmelserna i 3 kap. 12 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett utskott kan få till uppgift att besluta i olika ärendegrupper. Utskottet&lt;br&gt;kan också ha en beredningsfunktion i fråga om en nämnds ärenden. Ett&lt;br&gt;exempel på detta är presidieberedningar. Det finns också exempel på&lt;br&gt;andra typer av rena beredningsorgan, både sådana som består av anställda&lt;br&gt;och sådana som består av såväl anställda som förtroendevalda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Både fullmäktige och nämnderna har kompetens att bestämma om&lt;br&gt;organ inom nämnderna. Det saknas dock regler om beredningsorganens&lt;br&gt;arbetsformer. Dessa regleras i reglementen som antas av fullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nya klarare regler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det bör framgå direkt — inte som nu bara indirekt —&lt;br&gt;av lagtexten att nämnderna kan inrätta utskott. Vi föreslår därför en sådan&lt;br&gt;lagregel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Termen utskott bör reserveras för olika typer av politiskt sammansatta&lt;br&gt;organ. Det bör uttryckas på så sätt att utskottet skall väljas bland ledamö-&lt;br&gt;terna och ersättarna i nämnden, varvid det blir klart att tjänstemannain-&lt;br&gt;slag inte får förekomma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreslår vi en ny regel som gör klart att nämnderna har full frihet&lt;br&gt;att avgöra om och i så fall i vilka former som deras ärenden skall beredas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt gällande rätt har som framgått både fullmäktige och nämnderna&lt;br&gt;kompetens att bestämma om organ inom nämnderna. Vi anser i likhet&lt;br&gt;med kommittén att fullmäktige och nämnderna även i fortsättningen bör&lt;br&gt;kunna besluta om utskott. För att undvika de oklarheter med kommitténs&lt;br&gt;förslag som Stockholms kommun har pekat på i sitt remissvar föreslår vi&lt;br&gt;dock att nämnderna skall ha kompetens att besluta om utskott endast om&lt;br&gt;fullmäktige inte har utnyttjat sin rätt i det avseendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6.5 Ersättarnas rättigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Fullmäktige åläggs att ta ställning till i vad mån&lt;br&gt;icke tjänstgörande ersättare som är närvarande vid en nämnds&lt;br&gt;sammanträde skall ha yttranderätt och rätt att få avvikande mening&lt;br&gt;antecknad i protokollet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Nästan alla remissinstanserna tillstyrker kommit-&lt;br&gt;téns förslag eller lämnar det utan erinran. Endast ett fåtal är kritiska.&lt;br&gt;Sveriges kommunaljuridiska förening anser att det strider mot de princi-&lt;br&gt;per som gäller för kommunalt beslutsfattande att ge icke tjänstgörande&lt;br&gt;ersättare rätt att få sin mening antecknad i protokollet. Tranås kommun&lt;br&gt;menar att nämnden själv bör få bestämma om ersättarnas rätt att yttra sig&lt;br&gt;och få sin mening antecknad. Heby kommun anser att ersättarna alltid&lt;br&gt;skall ha dessa rättigheter medan Svenska kommunförbundet vill att ersät-&lt;br&gt;tarna alltid skall ha rätt att yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om suppleanternas — eller med vår terminologi ersättarnas —&lt;br&gt;tjänstgöring hänvisas i 3 kap. 8 § KL till vad som sägs om ersättarnas&lt;br&gt;tjänstgöring i fullmäktige. Huvudregeln är därför att en ersättare skall&lt;br&gt;kallas in när en ordinarie ledamot har förhinder att inställa sig eller att&lt;br&gt;vidare delta i sammanträdet. Av bestämmelsen framgår att ersättarna&lt;br&gt;alltid har närvarorätt vid sammanträdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ersättare som inte tjänstgör har inte automatiskt någon yttranderätt.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett reglemente kan dock fullmäktige föreskriva yttranderätt för ersättar- Prop. 1990/91:117&lt;br&gt;na. Om denna möjlighet inte har utnyttjats, får nämnden avgöra frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är ovisst i vad mån en nämnd kan medge rätt att få särskild mening&lt;br&gt;antecknad i protokollet for icke tjänstgörande ersättare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ny regel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att fullmäktige skall få besluta om vad som skall gälla i&lt;br&gt;fråga om ersättarnas tjänstgöring. Visserligen talar mycket för att reglerna&lt;br&gt;om ersättarnas tjänstgöring är lika för fullmäktige och nämnderna, men&lt;br&gt;för vissa nämnder kan det finnas behov av avvikande bestämmelser. Av&lt;br&gt;kommunaldemokratiska skäl bör dock den lagstadgade närvarorätten för&lt;br&gt;icke tjänstgörande ersättare behållas. Fullmäktige bör ta ställning till i vad&lt;br&gt;mån ersättarna skall ha yttranderätt och rätt att få avvikande mening&lt;br&gt;antecknad i protokollet. På så sätt kan man undanröja det oklara läge som&lt;br&gt;i viss mån råder i dag. Vi föreslår alltså en lagregel av detta innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6.6 En ny jävsregel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Förvaltningslagens regler om sakägarjäv, in-&lt;br&gt;tressejäv, ställföreträdarjäv, ombudsjäv och delikatessjäv görs&lt;br&gt;tillämpliga i hela den kommunala förvaltningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa särregler skall dock finnas vid dubbla engagemang i nämn-&lt;br&gt;der och i kommunala företag samt då ärenden först handläggs i en&lt;br&gt;nämnd och sedan i en annan nämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens med&lt;br&gt;undantag av att kommittén inte föreslår att delikatessjäv skall gälla i den&lt;br&gt;kommunala förvaltningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Bortsett från förslaget att delikatessjäv inte skall&lt;br&gt;gälla i den kommunala förvaltningen, tillstyrker de flesta remissinstanser-&lt;br&gt;na kommitténs förslag eller lämnar det utan erinran. Ett par remissinstan-&lt;br&gt;ser, bl. a. Mölndals kommun, förordar dock undantag från ställföreträdar-&lt;br&gt;jäv även vid dubbla engagemang i nämnder och i mellankommunala&lt;br&gt;företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller förslaget att delikatessjäv inte skall gälla i den kommunala&lt;br&gt;förvaltningen är en majoritet av de remissinstanser som har yttrat sig&lt;br&gt;negativa. Många av dessa, bl. a. Svenska kommunförbundet, kammarrät-&lt;br&gt;ten i Göteborg och flera kommuner, anser att delikatessjäv av rättssäker-&lt;br&gt;hetsskäl måste finnas kvar i ärenden som gäller myndighetsutövning mot&lt;br&gt;enskilda. Andra, bl. a. regeringsrätten, Örebro läns landsting och en del&lt;br&gt;kommuner, vill att delikatessjäv i princip skall gälla i hela den kommunala&lt;br&gt;förvaltningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande jävsregler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den kommunala förvaltningen tillämpas i princip två olika jävsregler, en&lt;br&gt;som finns i 11 och 12 §§ förvaltningslagen och en som finns i 3 kap. 9 §&lt;br&gt;andra stycket KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvaltningslagens jävsbestämmelse, som är den strängare, reglerar s. k.&lt;br&gt;sakägarjäv, intressejäv, ställföreträdarjäv, tvåinstansjäv och ombudsjäv.&lt;br&gt;Dessutom finns en generalklausul, som innebär att jäv föreligger om det&lt;br&gt;finns någon särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet för&lt;br&gt;någons opartiskhet (s. k. delikatessjäv). Enligt en undantagsregel skall man&lt;br&gt;bortse från jäv när frågan om opartiskhet uppenbarligen saknar betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På det kommunala området gäller dessa regler i alla ärenden hos de&lt;br&gt;specialreglerade nämnderna. Också när en sådan nämnd behandlar ären-&lt;br&gt;den som faller inom det kommunallagsreglerade området tillämpas alltså&lt;br&gt;förvaltningslagens jävsregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunallagsjävet — som bara avser sakägarjäv — gäller för styrelsen&lt;br&gt;och kommunallagsreglerade nämnder i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lokalorganslagen gäller att om lokala organ inrättas med uppgifter&lt;br&gt;som ankommer på någon eller flera specialreglerade nämnder så skall&lt;br&gt;förvaltningslagens jävsregler tillämpas i alla ärenden, dvs. också sådana&lt;br&gt;som hör hemma inom den oreglerade förvaltningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna krav på jävsregeln&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principiella motiv talar för en strängare och i grunden enhetlig jävsregel av&lt;br&gt;den typ som finns i förvaltningslagen. Genom en sådan inskärper man&lt;br&gt;syftet att garantera objektivitet och opartiskhet i nämndernas handlande.&lt;br&gt;Mot detta står behovet av att kunna rekrytera nämndledamöter från&lt;br&gt;föreningslivet eller att kunna upprätthålla personliga samband mellan&lt;br&gt;kommunala företag och en kommun eller ett landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller bedömningen av om en enhetlig jävsregel bör finnas, är&lt;br&gt;det två grundläggande olikheter mellan offentlig förvaltning i staten och&lt;br&gt;offentlig förvaltning i kommuner och landsting som bör beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det första skall en jävsregel på det kommunala området tillämpas av&lt;br&gt;valda lekmän. Fullmäktige och nämnderna ingår i ett politikerstyrt be-&lt;br&gt;slutssystem. I staten ankommer besluten normalt på anställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den andra avgörande olikheten är att kommunala jävsfrågor regelmäs-&lt;br&gt;sigt kan överprövas genom kommunalbesvär. Motsvarande möjligheter att&lt;br&gt;generellt överklaga jävsbeslut finns inte inom den statliga förvaltningen.&lt;br&gt;Har ett kommunalt organ förfarit felaktigt i en jävsfråga, kommer själva&lt;br&gt;sakbeslutet efter överklagande att upphävas såsom ej tillkommet i laga&lt;br&gt;ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa bägge faktorer måste tillerkännas avgörande betydelse vid ut-&lt;br&gt;formningen av en kommunal jävsregel. Det finns därför starka skäl att&lt;br&gt;åstadkomma en jävsregel som är både enkel och tydlig och som konkret&lt;br&gt;anger de fall då jäv föreligger. För att uppnå detta bör en hänvisning till&lt;br&gt;förvaltningslagen undvikas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regelns sakliga innehåll &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att så långt som möjligt uppnå enhetlighet inom jävsområdet bör den&lt;br&gt;nuvarande mer inskränkta jävsregeln i kommunallagen ersättas av en ny&lt;br&gt;regel som till sin huvudsakliga inriktning har förvaltningslagen som före-&lt;br&gt;bild. Detta skulle till en början innebära att den nuvarande jävsregeln om&lt;br&gt;sakägarjäv skulle kompletteras med en regel om ställföreträdarjäv och&lt;br&gt;ombudsjäv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot anser regeringen inte att det behövs en särskild regel om&lt;br&gt;tvåinstansjäv. Den regel i förvaltningslagen som handlar om tvåinstansjäv&lt;br&gt;tar sikte på situationer där ett ärende väcks hos en myndighet genom&lt;br&gt;överklagande, underställning eller på grund av tillsyn. Detta har knappast&lt;br&gt;någon praktisk relevans i fråga om de kommunala nämnderna. Inte heller&lt;br&gt;kan tvåinstansjäv förekomma i förhållandet mellan styrelsen och en annan&lt;br&gt;nämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser för vår del också att det av rättssäkerhetsskäl måste finnas kvar&lt;br&gt;en regel om delikatessjäv såvitt gäller handläggningen av ärenden som&lt;br&gt;innebär myndighetsutövning mot enskilda. Det gäller särskilt som en&lt;br&gt;nämndledamot enligt vårt förslag inte frivilligt kan avstå från att rösta i ett&lt;br&gt;sådant ärende utan måste delta i beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En möjlighet som ligger nära till hands är då att införa en bestämmelse&lt;br&gt;om delikatessjäv som bara tar sikte på handläggningen av ärenden som&lt;br&gt;innebär myndighetsutövning. Nackdelen med en särskild jävsregel vid&lt;br&gt;myndighetsutövning är dock att det inte blir lika lätt som i dag att veta&lt;br&gt;vilka jävsregler som skall tillämpas, eftersom det ofta kan vara svårt för&lt;br&gt;framför allt en lekman att avgöra om ett ärende innefattar myndighets-&lt;br&gt;utövning. Problemen torde accentueras i ett system med en friare nämnd-&lt;br&gt;organisation. Vi är därför inte beredda att föreslå en sådan lagregel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att få så enhetliga jävsregler som möjligt och som också är lätta att&lt;br&gt;tillämpa av lekmän föreslår vi i stället att bestämmelsen om delikatessjäv&lt;br&gt;görs tillämplig i hela den kommunala förvaltningen. Kommitténs farhågor&lt;br&gt;för tillämpningssvårigheter om en sådan bestämmelse införs är enligt vår&lt;br&gt;mening betydligt överdrivna. Även om vissa tillämpningssvårigheter skul-&lt;br&gt;le uppkomma torde detta uppvägas av att allmänhetens förtroende för den&lt;br&gt;kommunala verksamheten kommer att öka med en regel om delikatessjäv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om ställföreträdarjäv och delikatessjäv måste man dock överväga&lt;br&gt;om dessa jäv kan behöva modifieras för att möjliggöra dubbla engagemang&lt;br&gt;i nämnder och i kommunala företag respektive i föreningslivet. Vidare&lt;br&gt;måste man överväga om undantag från bestämmelsen om delikatessjäv&lt;br&gt;kan behöva göras för att en förtroendevald som samtidigt har uppdrag i&lt;br&gt;både styrelsen och en annan nämnd inte hindras från att delta i handlägg-&lt;br&gt;ningen av ett ärende i styrelsen, om ärendet tidigare har handlagts i&lt;br&gt;nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dubbla engagemang i nämnd och kommunala företag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När kommuner och landsting driver verksamhet genom egna privaträttsli-&lt;br&gt;ga subjekt, kan verksamheten ofta ses som en del av den kommunala &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;98&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förvaltningen. Företagens uppgift är att tillhandahålla tjänster som annars Prop. 1990/91:117&lt;br&gt;skulle utföras av facknämnder och deras förvaltningar. Nämndernas be-&lt;br&gt;fattning med företagsangelägenheter i form av olika ärenden har ofta till&lt;br&gt;syfte att upprätthålla sambandet mellan bolaget och kommunen. Ären-&lt;br&gt;dena kan inte sägas vara partsärenden i egentlig mening och några intresse-&lt;br&gt;motsättningar finns som regel inte mellan en nämnd och styrelsen i ett&lt;br&gt;företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är vanligt att nämndledamöter och ledande tjänstemän hos nämn-&lt;br&gt;der har uppdrag i bolag och stiftelser som verkar inom nämndens verksam-&lt;br&gt;hetsområde. Det vore i dessa situationer inte rimligt att hävda det ställfö-&lt;br&gt;reträdarjäv och delikatessjäv som finns i förvaltningslagen. Regeringen&lt;br&gt;tänker alltså på sådana fall där sådan gemenskap råder mellan den kom-&lt;br&gt;munala nämnden och det kommunala företaget att företagsverksamheten&lt;br&gt;ses som ersättning för eller komplement till verksamhet i nämndregi.&lt;br&gt;Enligt vår uppfattning kan det vara rimligt att dra gränsen i fråga om&lt;br&gt;aktiebolag där kommunen eller landstinget äger minst hälften av aktierna&lt;br&gt;och i fråga om stiftelser där kommunen eller landstinget utser minst&lt;br&gt;hälften av styrelseledamöterna. För dessa fall bör det alltså göras ett&lt;br&gt;undantag från ställföreträdarjävet och delikatessjävet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall en kommun i bolags- eller stiftelseform samverkar med andra&lt;br&gt;rättssubjekt och inte har ett dominerande inflytande finns det större anled-&lt;br&gt;ning än i de fall vi nyss nämnt att bedöma jävsfrågor vid dubbla engage-&lt;br&gt;mang utifrån kravet på objektivitet och opartiskhet. Enligt vår mening bör&lt;br&gt;därför ställföreträdarjävet och delikatessjävet tillämpas fullt ut i dessa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dubbla engagemang i nämnd och föreningsliv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om stöd och bidrag till ideella föreningar och andra föreningsären-&lt;br&gt;den handläggs i regel av de nämnder vars verksamhetsområden omfattar&lt;br&gt;idrotts- och fritidsverksamhet, bildningsverksamhet och kultur. Det är&lt;br&gt;ytterst vanligt att det i någon eller flera av dessa nämnder finns ledamöter&lt;br&gt;som samtidigt är engagerade som funktionärer i föreningar som tar emot&lt;br&gt;bidrag eller annat stöd från nämnden. På många håll anser man att&lt;br&gt;föreningstillhörigheten och framför allt engagemanget i föreningslivet är&lt;br&gt;en väsentlig faktor vid rekrytering av nämndledamöterna och en värdefull&lt;br&gt;tillgång i nämndarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Situationen i dessa fall är emellertid något annorlunda än vid dubbla&lt;br&gt;engagemang i nämnder och i kommunala företag. Föreningarna utgör inte&lt;br&gt;som de kommunala företagen en del av den kommunala förvaltningen. De&lt;br&gt;ärenden som förekommer i nämnderna och som berör föreningarna är&lt;br&gt;partsärenden där intressemotsättningar många gånger kan föreligga. Rege-&lt;br&gt;ringen anser därför att det inte bör göras några undantag från de föreslagna&lt;br&gt;jävsreglerna när det gäller dubbla engagemang i nämnder och i föreningsli-&lt;br&gt;vet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några tillämpningssvårigheter torde inte behöva uppkomma med en&lt;br&gt;sådan ordning. I departementspromemorian (Ds C 1987:12) Jäv i kom-&lt;br&gt;muner har flera kommuner redovisat sina erfarenheter från tillämpningen&lt;br&gt;av förvaltningslagens jävsregler i samband med handläggningen av före-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningsärenden hos lokala organ. I de flesta fall synes det inte ha medfört&lt;br&gt;några svårigheter att identifiera och hantera de jävssituationer som upp-&lt;br&gt;stått, företrädesvis ställföreträdarjäv och delikatessjäv. De flesta ärenden&lt;br&gt;där jäv blivit aktuellt har rört bidrag till föreningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligen är det också så när det gäller handläggning av generella före-&lt;br&gt;ningsbidrag (jfr betänkandet s. 122), att frågan om opartiskhet ofta saknar&lt;br&gt;betydelse, varför det blir möjligt att tillämpa den undantagsregel som vi&lt;br&gt;föreslår om att man skall bortse från jäv när frågan om opartiskhet uppen-&lt;br&gt;barligen saknar betydelse. Vi kan här också nämna att många jävsitua-&lt;br&gt;tioner torde kunna undvikas genom delegering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dubbla engagemang i styrelsen och annan nämnd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det kommunalpolitiska arbetet är det inte ovanligt att ordförandena i&lt;br&gt;åtminstone vissa ”tunga” nämnder också är ledamöter i styrelsen. Det&lt;br&gt;anses praktiskt och värdefullt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett införande av förvaltningslagens regel om delikatessjäv torde i fall av&lt;br&gt;dubbla engagemang i styrelsen och i annan nämnd leda till att jäv uppstår&lt;br&gt;för ledamoten vid handläggningen av ett ärende i styrelsen om han tidigare&lt;br&gt;deltagit i handläggningen av samma ärende i en annan nämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom de nämndärenden som handläggs i styrelsen sällan är parts-&lt;br&gt;ärenden i den meningen att de berör nämnden som sådan, torde det vara&lt;br&gt;så att frågan om opartiskhet i de flesta fall uppenbarligen saknar betydelse,&lt;br&gt;varför undantagsregeln om bortseende från jäv bör kunna tillämpas. Frå-&lt;br&gt;gan är emellertid inte helt klar och det är enligt regeringens mening inte&lt;br&gt;tillfredsställande om någon osäkerhet skulle komma att råda på denna&lt;br&gt;punkt. Vi föreslår därför en regel i lagen som uttryckligen gör undantag&lt;br&gt;från tillämpningen av delikatessjävet vid engagemang i flera nämnder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6.7 Bordläggning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Liksom enligt den nuvarande kommunallagen&lt;br&gt;skall för bordläggning av ett ärende i en nämnd krävas beslut av mer&lt;br&gt;än hälften av de närvarande ledamöterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker kommitténs&lt;br&gt;förslag eller lämnar det utan erinran. Några remissinstanser, bl. a. Värna-&lt;br&gt;mo och Växjö kommuner samt Östergötlands läns landsting, anser dock&lt;br&gt;att det för bordläggning av ett ärende bara skall krävas beslut av minst en&lt;br&gt;tredjedel av de närvarande ledamöterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: När det gäller hur styrelsen och övriga&lt;br&gt;nämnder fattar beslut hänvisas i 3 kap. 10 § KL till reglerna om hur&lt;br&gt;fullmäktige fattar beslut. Hänvisningen omfattar inte bestämmelsen om&lt;br&gt;minoritetsbordläggning i fullmäktige. Gällande rätt måste därför anses&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vara att en fråga om bordläggning i en nämnd alltid måste avgöras med&lt;br&gt;enkel majoritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag innebär genom den vidgade delegationsrätten och&lt;br&gt;det decentraliserade ansvaret att fler beslut än tidigare förmodligen kom-&lt;br&gt;mer att tas i nämnderna och inte föras upp till fullmäktige tor beslut. Det&lt;br&gt;skulle kunna motivera att det införs en lagregel om minoritetsbordläggning&lt;br&gt;även i nämnderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser emellertid inte att det är lämpligt att i nämndarbetet införa en&lt;br&gt;rätt för en minoritet att få ett ärende bordlagt. Arbetet i en nämnd skiljer&lt;br&gt;sig i stor utsträckning från fullmäktigearbetet. Det föreligger enligt vår&lt;br&gt;mening en uppenbar risk för att en rätt till minoritetsbordläggning skulle&lt;br&gt;kunna användas enbart i syfte att fördröja viktiga avgöranden och gå ut&lt;br&gt;över effektiviteten i nämndarbetet. Vi föreslår därför att nuvarande ord-&lt;br&gt;ning — enkel majoritet för beslut om bordläggning — behålls i nämnderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6.8 Delegering av ärenden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Nya lagregler om delegering införs som innebär&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— att det delegeringsbara området utvidgas utom i fråga om ären-&lt;br&gt;den om myndighetsutövning mot enskilda,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— att nämnderna själva får besluta om delegering,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— att nämnderna själva får besluta om i vilken utsträckning delege-&lt;br&gt;rade beslut skall anmälas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— att förvaltningschefer får vidaredelegera till andra anställda, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— att brådskande ärenden får delegeras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker i huvudsak&lt;br&gt;kommitténs förslag eller lämnar det utan erinran. Den kritik som förekom-&lt;br&gt;mer riktar sig främst mot detaljer i förslaget. Regeringsrätten pekar dock&lt;br&gt;på risken för att en omfattande delegering och vidaredelegering kan göra&lt;br&gt;beslutsordningen svåröverskådlig och få till följd att medborgarnas insyn i&lt;br&gt;beslutsprocessen minskar och svårigheter skapas för enskilda som vill&lt;br&gt;bevaka sin rätt genom att anföra kommunalbesvär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bl. a. JO och juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet&lt;br&gt;anser att alla beslut som är fattade efter delegering skall anmälas till&lt;br&gt;nämnderna. De menar att detta är viktigt för att upprätthålla nämndernas&lt;br&gt;kontroll av och grundläggande ansvar för verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett par remissinstanser, bl. a. Landstingsförbundet och Malmö kom-&lt;br&gt;mun, anser att det bör öppnas möjligheter for vidaredelegering även för&lt;br&gt;andra anställda än förvaltningschefer. Andra ställer sig däremot tveksam-&lt;br&gt;ma till om förvaltningschefer över huvud taget bör få vidaredelegera&lt;br&gt;beslutanderätt. De menar att det leder till oklara ansvarsförhållanden.&lt;br&gt;Några pekar på oklarheter i förslaget när det gäller frågan om återkallelse&lt;br&gt;av uppdrag som har lämnats genom vidaredelegering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra synpunkter som framförs är att det bör finnas möjligheter att Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;delegera brådskande ärenden även till anställda, att möjligheterna att&lt;br&gt;delegera ärenden som avser myndighetsutövning vidgas och att telefon-&lt;br&gt;sammanträden bör tillåtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudprincipen är i dag att nämnderna själva måste utöva sin beslutande-&lt;br&gt;rätt och att de inte har rätt att utan författningsstöd överlåta den på någon&lt;br&gt;annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler om delegering finns i 3 kap. 12 § andra stycket KL. Delegering&lt;br&gt;måste alltid ske i två led. Först fordras att fullmäktige ger nämnden rätt att&lt;br&gt;delegera vissa grupper av ärenden och sedan måste nämnden besluta om&lt;br&gt;att utnyttja rätten att delegera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett delegeringsuppdrag kan lämnas till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en avdelning (utskott) som består av ledamöter eller ersättare i nämn-&lt;br&gt;den,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en enskild ledamot eller ersättare i nämnden eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en anställd i kommunen eller landstinget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett delegeringsuppdrag får inte överlåtas på någon annan. Det finns&lt;br&gt;alltså ett förbud mot vidaredelegering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med att en nämnds beslutanderätt kan delegeras är att avlasta&lt;br&gt;nämnden löpande rutinärenden. Tanken är att nämnden skall kunna ägna&lt;br&gt;mer tid och uppmärksamhet åt frågor av större betydelse. Lagbestämmel-&lt;br&gt;sen anger inte vilka ärendegrupper som kan delegeras, men av förarbetena&lt;br&gt;framgår att delegeringen bör utnyttjas främst i rutinärenden (se prop.&lt;br&gt;1953:210 s. 120, prop 1975/76:187 s. 260 och KU 1976/77:25 s. 77).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla beslut som har fattats med stöd av ett delegeringsuppdrag måste&lt;br&gt;anmälas till nämnden. Det framgår klart av förarbetena (se prop.&lt;br&gt;1975/76:187 s. 465, 467). Däremot får kommunerna och landstingen&lt;br&gt;själva avgöra när och i vilka former anmälan skall ske. En nämnd kan inte&lt;br&gt;ändra ett beslut som har fattats med stöd av delegering, utan anmälnings-&lt;br&gt;skyldigheten har främst betydelse för att tillgodose nämndens informa-&lt;br&gt;tions- och kontrollbehov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för frikommunförsöket har anmälningsskyldigheten mju-&lt;br&gt;kats upp. Nämnderna kan där själva besluta om i vilken utsträckning&lt;br&gt;anmälan skall ske. Ett beslut som inte anmäls måste protokollföras sär-&lt;br&gt;skilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av nya regler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått är det inte helt klart var gränsen går för vad som får&lt;br&gt;delegeras. I den nuvarande kommunallagens förarbeten tycks man utgå&lt;br&gt;från att delegering främst skall komma ifråga beträffande rutinärenden.&lt;br&gt;Detta kan tolkas som att det under särskilda omständigheter är möjligt att&lt;br&gt;delegera även andra ärendegrupper än sådana som är rutinmässiga. Med&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hänsyn till vad som uttalats i förarbetena om syftet med delegeringsregeln Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;kan regeringen dock inte finna annat än att den lämnar ett begränsat&lt;br&gt;utrymme att delegera annat än rutinmässiga ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt ställer utvecklingen mot ökad målstyrning av den kommunala&lt;br&gt;verksamheten krav på att de anställda får ökade befogenheter och ett&lt;br&gt;större ansvarstagande i fråga om verksamhetens bedrivande. Det finns&lt;br&gt;därför enligt vår mening behov av att öka delegeringsmöjligheterna. Ökad&lt;br&gt;delegering av befogenheter till de anställda är också ett viktigt medel för att&lt;br&gt;förbättra servicen och effektiviteten inom förvaltningen. Någon större risk&lt;br&gt;för att ökad delegering leder till att medborgarnas insyn i den kommunala&lt;br&gt;beslutsprocessen försvåras anser vi inte att det föreligger. Allmänhetens&lt;br&gt;rätt att få ta del av handlingarna i ett ärende förändras inte av att beslutan-&lt;br&gt;derätten i ärendet delegerats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten att delegera vidgas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av rättspraxis framgår att en nämnd inte får utnyttja delegeringsreglerna&lt;br&gt;på ett sätt som innebär att nämnden avhänder sig ledningen av och&lt;br&gt;ansvaret för verksamheten. Nämnden i sin helhet måste fatta sådana&lt;br&gt;beslut som har betydelse för utformningen av kommunens politik inom&lt;br&gt;verksamhetsområdet (RÅ 1977 ref. 28 I och II).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av detta kan man dra den slutsatsen att det väsentliga är att rätten att&lt;br&gt;delegera inte utnyttjas på ett sätt som kan rubba nämndernas övergripande&lt;br&gt;ansvar för verksamheten. Det kan också uttryckas som att nämnden i sin&lt;br&gt;helhet måste fatta alla beslut som påverkar verksamhetens mål, omfatt-&lt;br&gt;ning, inriktning och kvalitet. Regeringen menar att detta bör komma till&lt;br&gt;direkt uttryck i lagtexten. Därmed skulle det stå klart att alla andra typer&lt;br&gt;av ärenden kan delegeras, alltså även andra än sådana som är rent rutin-&lt;br&gt;mässiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårt förslag innebär alltså att man vidgar det delegeringsbara området.&lt;br&gt;Syftet är främst att möta kraven på att ärenden som rör den ”inre verksam-&lt;br&gt;heten” skall kunna delegeras i ökad utsträckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot finns det skäl att hålla kvar en restriktiv syn på möjligheten att&lt;br&gt;delegera ärenden som avser rättsförhållandet till enskilda kommunmed-&lt;br&gt;lemmar, åtminstone om det rör sig om ärenden som innefattar myndig-&lt;br&gt;hetsutövning. Den begränsningen bör därför göras att sådana ärenden som&lt;br&gt;rör myndighetsutövning mot enskilda inte får delegeras om de är av&lt;br&gt;principiell beskaffenhet eller annars av större vikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt att vidaredelegera i en del fall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen mot ett mera målstyrt system förutsätter ett välutbyggt och&lt;br&gt;flexibelt system med delegering. En rätt att överlåta beslutanderätten som&lt;br&gt;någon har fått via delegering skulle vara ett värdefullt led i strävan att&lt;br&gt;åstadkomma smidiga lösningar i fråga om nämndernas arbetsformer. En&lt;br&gt;sådan rätt skulle t. ex. vara av stort värde vid sjukdomar eller tillfälliga&lt;br&gt;arbetsanhopningar. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En svårighet som har anförts mot att beslutanderätten överförs i flera led Prop. 1990/91:117&lt;br&gt;ligger i att avgöra vem som bär ansvaret för ett beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att man bör kunna klara denna svårighet genom att&lt;br&gt;nämnden godkänner att ett ärende vidaredelegeras samt att nämnden får&lt;br&gt;vetskap om vem som har fått beslutanderätten. Dessutom bör det endast&lt;br&gt;vara förvaltningschefer som får vidaredelegera till andra anställda. För att&lt;br&gt;lättare klara ansvarsfrågorna bör det också krävas att ett beslut som har&lt;br&gt;fattats efter vidaredelegering skall anmälas till förvaltningschefen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om återkallelse av vidaredelegerad beslutanderätt&lt;br&gt;kan sägas att förvaltningschefen givetvis alltid har rätt att återkalla ett&lt;br&gt;sådant uppdrag. Men denna rätt måste också anses tillkomma nämnden&lt;br&gt;med hänsyn till dess övergripande ansvar för verksamheten. Får nämnden&lt;br&gt;vetskap om vem som har fått beslutanderätten och vilka ärenden det är&lt;br&gt;fråga om torde det inte uppkomma några problem eller svårigheter för&lt;br&gt;nämnden att kontrollera verksamheten och kunna återkalla ett uppdrag,&lt;br&gt;om det finns skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viss möjlighet att delegera brådskande ärenden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande kommunallagen saknar ett uttryckligt stöd för att ärenden&lt;br&gt;av brådskande natur kan delegeras. Visst författningsstöd finns dock inom&lt;br&gt;den specialreglerade nämndförvaltningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa lägen kan det vara viktigt med snabba beslut. Sådana kan inte&lt;br&gt;alltid åstadkommas om hela nämnden först måste sammankallas. Rege-&lt;br&gt;ringen anser att det är principiellt lämpligare att ett lagstöd ger möjlighet&lt;br&gt;att delegera brådskande ärenden än att nämnden tvingas tillgripa juridiskt&lt;br&gt;oklara lösningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår uppfattning bör en ny regel om rätt att delegera i brådskande&lt;br&gt;fall få ett restriktivt innehåll. Sålunda bör endast ordföranden eller någon&lt;br&gt;annan ledamot som nämnden har utsett kunna få i uppdrag att besluta på&lt;br&gt;nämndens vägnar. Dessutom bör det krävas att besluten anmäls på nämn-&lt;br&gt;dens nästa sammanträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Telefonsammanträden bör inte tillåtas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Något uttryckligt förbud mot telefonsammanträden finns inte i den nuva-&lt;br&gt;rande kommunallagen. Frågan har behandlats i riksdagen vid några tillfäl-&lt;br&gt;len, varvid konstitutionsutskottet har konstaterat att telefonsammanträ-&lt;br&gt;den inte står i överensstämmelse med gällande reglering. Utskottet har&lt;br&gt;uttalat att man bör stå fast vid den ståndpunkten av såväl principiella som&lt;br&gt;praktiska skäl (se bl. a. KU 1985/86:15).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I och för sig är det känt att modern teknik medger telefonsammanträden&lt;br&gt;i en utsträckning som inte var möjlig tidigare. Det har hävdats att det&lt;br&gt;skulle vara en fördel om man fick använda telefonsammanträden i de fall&lt;br&gt;då det av olika skäl måste fattas ett beslut, men där det inte är möjligt att&lt;br&gt;sammankalla nämnden. Inte minst gäller detta i till ytan stora kommuner&lt;br&gt;men kanske framför allt i många landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra aspekter gör regeringen emellertid tveksam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättssäkerhetsintressen gör att vissa typer av ärenden inte är lämpliga Prop. 1990/91:117&lt;br&gt;att avgöras per telefon. Vi ser vissa svårigheter i att i lag göra en rimlig&lt;br&gt;avgränsning av vilka ärendetyper som kan komma i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan fråga gäller om nämnden måste vara enig om beslutet att&lt;br&gt;tillgripa formen av telefonsammanträde. Det gäller också att överväga&lt;br&gt;frågan om hur ett telefonsammanträde skall dokumenteras. Dessutom&lt;br&gt;måste vissa frågor om hur sekretessen skall hanteras klaras ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett telefonsammanträde har naturligtvis sitt egentliga värde i de fall då&lt;br&gt;det av olika skäl måste fattas ett beslut, men där det inte är möjligt att kalla&lt;br&gt;till ett ordinarie sammanträde med nämnden. Eftersom vårt förslag ger en&lt;br&gt;möjlighet att delegera brådskande ärenden i en sådan situation, anser vi att&lt;br&gt;behovet av telefonsammanträden minskar. Vi föreslår därför inga bestäm-&lt;br&gt;melser om telefonsammanträden. Vår inställning utesluter givetvis inte att&lt;br&gt;det under beredningsstadiet av ett ärende förekommer förberedande kon-&lt;br&gt;takter mellan nämndledamöterna per telefon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmälan av beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla beslut som har fattats med stöd av ett delegeringsuppdrag skall enligt&lt;br&gt;den nuvarande kommunallagen anmälas till nämnden, som dock har frihet&lt;br&gt;att bestämma på vilket sätt och hur ofta anmälningsskyldigheten skall&lt;br&gt;fullgöras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämndernas politiska intresse för delegeringsbesluten är i allmänhet&lt;br&gt;lågt. Detta har varit ett motiv för att låta de kommuner som ingår i&lt;br&gt;frikommunförsöket själva besluta om i vilken utsträckning anmälan skall&lt;br&gt;ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att den nya lagen bör permanenta denna uppmjukning&lt;br&gt;av anmälningsskyldigheten. Det bör ses som ett led i vårt förslag om att ge&lt;br&gt;kommuner och landsting ökad frihet att organisera sin verksamhet. Nämn-&lt;br&gt;dernas informations- och kontrollbehov, som av några remissinstanser&lt;br&gt;ansetts utgöra skäl för att behålla den nuvarande anmälningsskyldigheten,&lt;br&gt;bör kunna tillgodoses på något annat sätt. Vi föreslår alltså en lagregel av&lt;br&gt;detta innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den enskilde kommunmedlemmens möjligheter att få reda på vilka&lt;br&gt;beslut som har fattats påverkas inte av att anmälningsskyldigheten mjukas&lt;br&gt;upp, eftersom vi också föreslår att beslut som inte anmäls skall protokoll-&lt;br&gt;föras särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.7 Medbestämmandeformer&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Innehållet i de nuvarande reglerna i kommu-&lt;br&gt;nallagen om partssammansatta organ och närvarorätt för de anställ-&lt;br&gt;da flyttas över till den nya lagen och samlas där i ett särskilt kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ändring i sak är en inskränkning i fråga om i vilka organ som&lt;br&gt;närvarorätt skall få förekomma. Närvarorätt skall inte få förekom-&lt;br&gt;ma i förtroendenämnder, överförmyndarnämnder, valnämnder och&lt;br&gt;revisionsnämnder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan nyhet är en uttrycklig bestämmelse om att en utebliven&lt;br&gt;kallelse av personalföreträdare inte skall leda till att beslut som&lt;br&gt;fattats vid sammanträdet upphävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Drygt tjugo kommuner och ett par landsting avstyr-&lt;br&gt;ker kommitténs förslag om att överföra reglerna om närvarorätt för an-&lt;br&gt;ställda. Några av dem anser dessutom att även reglerna om partssamman-&lt;br&gt;satta organ bör utgå. Samma uppfattning har Medborgarrättsrörelsen Fri-&lt;br&gt;heten i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser, bl. a. Malmö, Filipstads och Sandvikens kom-&lt;br&gt;muner, Skararaborgs läns landsting och Svenska kommunförbundet, till-&lt;br&gt;styrker förslaget i avvaktan på att en utvärdering av nuvarande regler blir&lt;br&gt;klar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från fackligt håll framförs invändningar mot förslaget om att en utebli-&lt;br&gt;ven kallelse av en personalföreträdare inte skall leda till beslutsupphävan-&lt;br&gt;de.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna om partssammansatta organ och närvarorätt för de anställda bör&lt;br&gt;behållas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter om partssammansatta organ infördes i nuvarande kommunal-&lt;br&gt;lag år 1979. Avsikten var att de anställda skulle få bättre möjligheter till&lt;br&gt;inflytande och insyn i frågor som rör förhållandet mellan arbetsgivare och&lt;br&gt;arbetstagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 1 januari 1986 trädde nya regler i kraft om närvarorätt för peronal-&lt;br&gt;företrädare vid sammanträden med andra nämnder än styrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna om partssammansatta organ och närvarorätt finns intagna i 3 a&lt;br&gt;kap. KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har vid flera tillfällen avstyrkt motioner som innehållit yr-&lt;br&gt;kanden om upphävande av reglerna om närvarorätt för de anställda. De&lt;br&gt;invändningar som har riktats mot reglerna har bl. a. gällt frågorna om&lt;br&gt;behovet av särskilda föreskrifter om närvarorätt, närvarorättens inverkan&lt;br&gt;på den kommunala demokratin och de kommunalanställdas särställning&lt;br&gt;gentemot övriga kommunmedlemmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De invändningar som remissinstanserna nu framfor mot reglerna mot-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;svarar till stora delar sådana invändningar som har framförts tidigare och Prop. 1990/91:117&lt;br&gt;som har behandlats i förarbetena och senare av riksdagen med anledning&lt;br&gt;av motioner i ämnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen konstaterar att det hittills inte kommit fram något nytt som&lt;br&gt;förändrar den bedömning som en riksdagsmajoritet gjorde vid reglernas&lt;br&gt;tillkomst. Det finns således inte skäl att ifrågasätta dem från konstitutio-&lt;br&gt;nell synpunkt. Däremot skulle man i och för sig av andra skäl kunna&lt;br&gt;överväga behovet av en reglering, men innan sådana överväganden görs&lt;br&gt;bör ett bättre faktaunderlag finnas än vad som för närvarande är fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi ser alltså inte någon anledning att nu upphäva reglerna om närvaro-&lt;br&gt;rätt för de anställda. Inte heller ser vi någon anledning att upphäva&lt;br&gt;reglerna om partssammansatta organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behov av ändringar med hänsyn till bestämmelsernas syfte och räckvidd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns anledning att överväga sakliga ändringar i två hänseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ena frågan gäller i vilka nämnder närvarorätten skall få användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten bakom den lagfästa närvarorätten är att företrädare för de&lt;br&gt;anställda skall få närvara i alla de nämnder, med undantag för styrelsen,&lt;br&gt;som har förvaltnings- och verkställighetsuppgifter. Som reglerna har utfor-&lt;br&gt;mats kan det emellertid ifrågasättas, om de inte också är tillämpliga på&lt;br&gt;även andra organ som kallas nämnder, men som har uppgifter som skiljer&lt;br&gt;sig från vanliga nämnduppgifter. Det gäller besvärsnämnder, revisions-&lt;br&gt;nämnder, förtroendenämnder, överformyndarnämnder och valnämnder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det praktiska behovet av närvarorätt i sådana organ som nu nämnts kan&lt;br&gt;inte vara särskilt stort. De bör därför undantas från närvarorättsreglernas&lt;br&gt;tillämpning. När det gäller besvärsnämnderna innebär vårt förslag att&lt;br&gt;dessa skall avskaffas. Något behov av att undanta dem föreligger därför&lt;br&gt;inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den andra frågan gäller vilka konsekvenser det bör få att en personalfö-&lt;br&gt;reträdare inte har kallats till ett sammanträde som han har varit behörig&lt;br&gt;att närvara vid. I några kammarrättsavgöranden har detta lett till att de&lt;br&gt;beslut som fattats vid sammanträdet upphävts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera omständigheter talar för att en utebliven kallelse av personalföre-&lt;br&gt;trädare inte bör leda till att ett beslut upphävs. En sådan omständighet är&lt;br&gt;att personalföreträdarna inte har rätt att delta i besluten. En annan är att&lt;br&gt;personalföreträdarna endast har en rättighet men inte någon skyldighet att&lt;br&gt;närvara vid sammanträdena. Dessa omständigheter talar enligt vår me-&lt;br&gt;ning för att en utebliven kallelse inte skall få utgöra grund för att upphäva&lt;br&gt;ett beslut. Vi föreslår därför en lagregel med denna innebörd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.8 Ekonomisk förvaltning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4.8.1 Mål för den ekonomiska förvaltningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den nuvarande regeln om förmögenhetsskydd&lt;br&gt;ersätts med en allmän bestämmelse om att kommuner och landsting&lt;br&gt;skall ha en god ekonomisk hushållning i sin verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna och landstingen åläggs att förvalta sina medel på&lt;br&gt;ett sådant sätt att krav på god avkastning och betryggande säkerhet&lt;br&gt;kan tillgodoses. Fullmäktige skall meddela närmare föreskrifter om&lt;br&gt;denna förvaltning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer i sak med regeringens utom på två&lt;br&gt;punkter. Dels föreslår kommittén att det i den allmänna bestämmelsen&lt;br&gt;anges att kommunerna och landstingen skall eftersträva en god ekonomisk&lt;br&gt;hushållning. Dels föreslås en lagregel som ålägger en kommun eller ett&lt;br&gt;landsting som uppbär försäljningsvederlag eller försäkringsersättning för&lt;br&gt;en anläggningstillgång att använda motsvarande belopp till antingen att&lt;br&gt;investera i andra anläggningstillgångar eller att betala långfristiga skulder,&lt;br&gt;om det inte finns särskilda skäl att använda medlen för andra ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Kommitténs förslag om bestämmelser att kommu-&lt;br&gt;nerna och landstingen skall eftersträva en god ekonomisk hushållning, hur&lt;br&gt;medelsförvaltningen bör ske och att fullmäktige skall meddela närmare&lt;br&gt;föreskrifter om denna förvaltning tillstyrks eller lämnas utan erinran av de&lt;br&gt;flesta remissinstanserna. Några remissinstanser, bl. a. Lunds kommun,&lt;br&gt;anser dock att en lagregel om hur medelsförvaltningen bör ske är onödig.&lt;br&gt;Ett par remissinstanser menar att uttrycket ”eftersträva en god ekono-&lt;br&gt;miskt hushållning” är för allmänt formulerat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag om hur försäljningsvederlag eller försäkringsersätt-&lt;br&gt;ning för en anläggningstillgång skall användas har fått ett blandat motta-&lt;br&gt;gande av remissinstanserna. Många remissinstanser, bl. a. Svenska kom-&lt;br&gt;munförbundet och Landstingsförbundet, anser att förslaget innebär en&lt;br&gt;onödig detaljstyrning och att ett handlande i enlighet med förslaget ofta&lt;br&gt;inte är förenligt med en god ekonomisk hushållning. Andra remissinstan-&lt;br&gt;ser menar att förslaget innebär ett steg tillbaka i utvecklingen, är för oklart&lt;br&gt;och att risk föreligger att rekvisitet ”särskilda skäl” kommer att tolkas&lt;br&gt;mycket olika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet och TCO ställer&lt;br&gt;sig tveksamma till att avskaffa det nuvarande förmögenhetsskyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmögenhetsskyddet reglerades i lag första gången i 1953 års&lt;br&gt;kommunallag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kommunala förmögenhetsskyddet reglerades i lag första gången i&lt;br&gt;samband med 1953 års kommunallagsreform. Lagregleringen kom till på&lt;br&gt;förslag av kommunallagskommittén i betänkandet (SOU 1952:14) Förslag&lt;br&gt;till kommunallag m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén framhöll att det var en allmänt erkänd norm för kommuner-&lt;br&gt;nas ekonomiska förvaltning att en generation inte hade rätt att förbruka&lt;br&gt;vad föregående generation ”hopbragt till sina efterkommandes gagn”. En&lt;br&gt;så fundamental och allmänt omfattad princip borde enligt kommittén slås&lt;br&gt;fast i lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagregeln kom att föreskriva att en kommuns fasta och lösa egendom&lt;br&gt;borde förvaltas så att kommunens förmögenhet inte minskades. Särskilda&lt;br&gt;regler gavs om anläggningstillgångar, dvs. fast och lös egendom som är&lt;br&gt;avsedd att innehas stadigvarande. Medel som en kommun uppburit som&lt;br&gt;vederlag för en anläggningstillgång eller på grund av försäkring av en sådan&lt;br&gt;tillgång fick tas i anspråk endast för att återbetala lån som kommunen tagit&lt;br&gt;upp för att förvärva tillgången eller för att förvärva annan anläggningstill-&lt;br&gt;gång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln om förmögenhetsskyddet fördes i sak oförändrad över till den&lt;br&gt;nuvarande kommunallagen (4 kap. 1 §). De särskilda reglerna om anlägg-&lt;br&gt;ningstillgångar fick dock inte någon motsvarighet i lagen. I motiven (prop.&lt;br&gt;1975/76:187 s. 496) till lagen sades att regeln om förmögenhetsskyddet&lt;br&gt;fick anses på ett lämpligt sätt ge uttryck för en av de principer som borde&lt;br&gt;vara vägledande för en sund förmögenhetsförvaltning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande regeln om förmögenhetsskydd bör inte föras över till den&lt;br&gt;nya lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med förmögenhet avses i 4 kap. 1 § KL en kommuns eller ett landstings&lt;br&gt;bokförda nettoförmögenhet. Regeln tar närmast sikte på att skydda den&lt;br&gt;nominella förmögenheten, inte den reella. Den anses inte innebära något&lt;br&gt;absolut förbud att ta i anspråk medel ur kapitalfonder för driftsändamål&lt;br&gt;eller för att ta upp lån för sådana ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en kommuns eller ett landstings förmögenhet enligt regeln anses inte&lt;br&gt;ingå t. ex. driftsöverskott och medel i driftsfonder, utan sådana medel får&lt;br&gt;utan några begränsningar tas i anspråk för löpande behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln kan närmast sägas ha en principiell innebörd. Den skall vara ett&lt;br&gt;rättesnöre för det kommunala handlandet på det ekonomiska området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om regeln har denna målsättningskaraktär kan man nog inte helt&lt;br&gt;bortse från att den bidragit till en god hushållning av kommunernas och&lt;br&gt;landstingens resurser och till stadga och stabilitet i deras ekonomi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt kan man emellertid inte alltid sätta likhetstecken mellan ett&lt;br&gt;gott och sunt ekonomiskt handlande och en strävan att alltid hålla förmö-&lt;br&gt;genheten intakt. Kommuner och landsting kan ibland behöva använda&lt;br&gt;sina ekonomiska resurser på ett friare sätt än vad som följer av förmögen-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hetsskyddsbestämmelsen. Det är angeläget att regleringen i en ny kommu- Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;nallag inte inverkar hämmande på sådana dispositioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grund av sin karaktär av ändamålsregel hindrar den nuvarande&lt;br&gt;fbrmögenhetsskyddsbestämmelsen inte en viss flexibilitet i den ekonomis-&lt;br&gt;ka förvaltningen. Den har emellertid av många ändå upplevts som alltför&lt;br&gt;stelbent och ansetts vara ett hinder för strävandena att öka rationaliteten i&lt;br&gt;den kommunala ekonomiska politiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen instämmer i den kritik som framförts mot förmögenhets-&lt;br&gt;skyddsbestämmelsen. Det hör enligt vår mening till ett föråldrat ekono-&lt;br&gt;miskt synsätt att fokusera en kommuns eller ett landstings handlande på&lt;br&gt;den kommunala förmögenheten. Bestämmelsen bör därför inte föras över&lt;br&gt;till den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan här nämnas att regler om förmögenhetsskydd inte finns i de&lt;br&gt;danska och finska kommunallagarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett allmänt hållet krav på god ekonomisk hushållning bör införas&lt;br&gt;Regeringen anser att det i stället för den nuvarande förmögenhetsskydds-&lt;br&gt;bestämmelsen bör införas en regel som allmänt anger att kommuner och&lt;br&gt;landsting skall ha en god ekonomisk hushållning i sin verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har valt en något annorlunda formulering av lagregeln än kommittén.&lt;br&gt;Det har vi gjort därför att vi menar att det av kommittén valda uttrycket&lt;br&gt;”eftersträva en god ekonomisk hushållning” bör förstärkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är inte särskilt meningsfullt att i lagen uttömmande ange vad som&lt;br&gt;kan anses höra till en god ekonomisk hushållning. Det torde för övrigt inte&lt;br&gt;heller vara möjligt. Vi menar att bestämmelsen i stället bör ha karaktär av&lt;br&gt;ändamålsregel. Avsikten med bestämmelsen är inte att den skall ligga till&lt;br&gt;grund för domstolsprövning av om kommunala beslut är förenliga med en&lt;br&gt;god ekonomisk hushållning. En förvaltningsdomstol är för övrigt inte&lt;br&gt;lämpad att göra sådana allmänna ekonomiska bedömningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har dock velat framhålla två saker som särskilt viktiga i det&lt;br&gt;här sammanhanget och som därför bör framgå av lagen. Det ena är att&lt;br&gt;kommunernas och landstingens medelsförvaltning sker på ett sådant sätt&lt;br&gt;att krav på god avkastning och tillfredsställande säkerhet kan tillgodoses.&lt;br&gt;Det andra är att om en kommun eller ett landsting uppbär försäljningsve-&lt;br&gt;derlag eller försäkringsersättning för en anläggningstillgång, så skall mot-&lt;br&gt;svarande belopp användas till antingen att investera i andra anläggnings-&lt;br&gt;tillgångar eller att betala långfristiga skulder, om det inte finns särskilda&lt;br&gt;skäl att använda medlen för andra ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser att det är särskilt viktigt att den kommunala medelsförvaltning-&lt;br&gt;en motsvarar högt ställda krav på sundhet och säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommuner och landsting bör förvalta sina medel så att de ger en god&lt;br&gt;avkastning. Medlen bör emellertid inte riskeras genom placeringar som är&lt;br&gt;tveksamma eller svårbedömda från rättslig synpunkt eller som fordrar&lt;br&gt;sådana specialkunskaper som kommunerna och landstingen kanske kan ha&lt;br&gt;svårt att leva upp till. Motsvarande gäller i fråga om exempelvis ränte- och&lt;br&gt;valutarisker i samband med upplåning. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudsyftet med den kommunala verksamheten inbegripet den ekono-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miska förvaltningen är att med iakttagande av en ansvarsfull ekonomihan-&lt;br&gt;tering fullgöra de uppgifter som ankommer på kommunerna eller lands-&lt;br&gt;tingen till följd av lagar, andra författningar och egna beslut, inte att uppnå&lt;br&gt;finansiella resultat i sig. En orientering mot ett utpräglat marknadsekono-&lt;br&gt;miskt tänkande kan vara svårförenlig med det kommunala beslutssyste-&lt;br&gt;met, som kännetecknas av en viss nödvändig tröghet till följd av den form&lt;br&gt;som krävs för att tillgodose demokratiska krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man får aldrig förlora ur sikte att de kommunala medlen ytterst härrör&lt;br&gt;från alla som bor i kommunen eller landstinget och att pengarna skall&lt;br&gt;användas för invånarnas bästa. Detta är en utgångspunkt och en självklar-&lt;br&gt;het.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår därför att en allmänt hållen lagregel om en god ekonomisk&lt;br&gt;hushållning kompletteras med en regel om att kommunerna och landsting-&lt;br&gt;en skall förvalta sina medel på ett sådant sätt att krav på god avkastning&lt;br&gt;och betryggande säkerhet kan tillgodoses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreslår vi en bestämmelse om att fullmäktige skall meddela&lt;br&gt;närmare föreskrifter om medelsförvaltningen. Det är viktigt av bl. a. kom-&lt;br&gt;munaldemokratiska skäl att denna uppgift ankommer på den beslutande&lt;br&gt;församlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller kommitténs förslag om hur medel från försäljningar av&lt;br&gt;anläggningstillgångar och försäkringsersättningar från sådana tillgångar&lt;br&gt;skall användas, kan vi hålla med om att ett handlande i enlighet med en&lt;br&gt;sådan bestämmelse i de flesta fall måste anses höra till god ekonomisk&lt;br&gt;hushållning. Men det behöver inte alltid vara så. Ett från ekonomisk&lt;br&gt;synpunkt rationellt handlande kan ibland kräva att medel som trätt i&lt;br&gt;stället för anläggningstillgångar används på ett friare sätt än vad den&lt;br&gt;föreslagna bestämmelsen tillåter. Vi anser att en lagregel onödigtvis skulle&lt;br&gt;låsa kommunerna och landstingen i ett visst handlingssätt som inte alltid&lt;br&gt;behöver vara i överensstämmelse med god ekonomisk hushållning. Vi är&lt;br&gt;därför inte beredda att föreslå någon sådan bestämmelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta får emellertid inte innebära att kommunerna och landstingen&lt;br&gt;därmed helt fritt använder medel som trätt i stället för anläggningstillgång-&lt;br&gt;ar. Som vi ju har nämnt måste det i de flesta fall anses ingå i en god&lt;br&gt;ekonomisk hushållning att inte använda sådana medel för löpande behov.&lt;br&gt;En kommun eller ett landsting med i princip obegränsad livslängd bör inte&lt;br&gt;förbruka sin förmögenhet för täckande av löpande behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare bör i detta sammanhang framhållas att det normalt sett inte kan&lt;br&gt;anses vara en god ekonomisk hushållning att finansiera löpande driftskost-&lt;br&gt;nader med olika former av lån. En god ekonomisk hushållning bör vara att&lt;br&gt;de löpande intäkterna skall täcka de löpande kostnaderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.8.2 Hur medelsbehovet täcks&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Ingen lagregel behövs om att medelsbe-&lt;br&gt;hovet skall täckas med skatt när det inte täcks på något annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Kommittén föreslår att innehållet i kommunalla-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gens bestämmelse om medelsbehovet fors över oförändrad till den nya Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker kommitténs&lt;br&gt;förslag eller lämnar det utan erinran. Filipstads kommun och TCO anser&lt;br&gt;att det bör framgå av lagen att medelsbehovet också täcks av statsbidrag&lt;br&gt;och avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: I 4 kap. 2 § KL sägs det att medelsbe-&lt;br&gt;hovet skall täckas med skatt, i den mån det inte fylls på annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen saknar direkta rättsverkningar. Den har bara till syfte att&lt;br&gt;upplysa om att kommunerna och landstingen finansierar verksamheten&lt;br&gt;med skatt och att det också finns andra finansieringskällor. Kommunernas&lt;br&gt;och landstingens rätt att för skötseln av sina uppgifter ta ut skatt framgår&lt;br&gt;av regeringsformen. Regeringens förslag till ny kommunallag innehåller en&lt;br&gt;upplysning om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i 4 kap. 2 § KL framstår därför som onödig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.8.3 Självkostnadsprincipen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Självkostnadsprincipen skrivs inte in i den&lt;br&gt;nya lagen. Frågan om principens närmare innebörd och gränser bör&lt;br&gt;övervägas ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Kommittén föreslår att självkostnadsprincipen&lt;br&gt;skrivs in i den nya lagen och får den innebörden att avgifter skall bestäm-&lt;br&gt;mas så att överskott av verksamheten undviks, om inte något annat är&lt;br&gt;särskilt föreskrivet. Kommittén föreslår vidare att principen skall gälla&lt;br&gt;både gentemot kommunmedlemmar och icke kommunmedlemmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna tillstyrker kommit-&lt;br&gt;téns förslag eller lämnar det utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser är emellertid kritiska till att principen skall gälla&lt;br&gt;också gentemot icke kommunmedlemmar. JO ifrågasätter om principen&lt;br&gt;har formulerats på ett sådant sätt att det skapas garantier för att den&lt;br&gt;iakttas. NO och några andra remissinstanser anser att principen inte bör&lt;br&gt;tillämpas i konkurrensutsatt verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser, bl. a. Svenska kommunförbundet och Landstings-&lt;br&gt;förbundet, menar att principens närmare innebörd och gränser måste&lt;br&gt;övervägas ytterligare och vill att den pågående utredningen om principen&lt;br&gt;avvaktas innan ställning tas till om den skall lagfästas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Självkostnadsprincipen är inte reglerad i kommunallagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Självkostnadsprincipen är inte reglerad i kommunallagen men har länge&lt;br&gt;upprätthållits i rättspraxis. Principen, som är en av de kommunalrättsliga&lt;br&gt;grundprinciperna, innebär att en kommun inte får bestämma sina avgifter&lt;br&gt;till sådana belopp att de tillför kommunen en vinst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med principen kan sägas vara att hindra kommuner och landsting Prop. 1990/91:117&lt;br&gt;från att utnyttja den monopolsituation som de ofta befinner sig i. Med&lt;br&gt;undantag för viss begränsad del av den kommunala verksamheten har&lt;br&gt;självkostnadsprincipen ansetts gälla för den kommunala avgiftsmakten i&lt;br&gt;dess helhet. Den gäller således både frivilliga verksamheter och verksam-&lt;br&gt;heter där kommunernas och landstingens rätt att ta ut avgifter har stöd i&lt;br&gt;lag eller annan författning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom en del specialreglerade områden finns särskilda författningsregler&lt;br&gt;om självkostnaden som avgiftstak. Det gäller bl. a. bygglovavgifter, gatu-&lt;br&gt;kostnadsavgifter, va-avgifter och renhållningsavgifter. Ett flertal rättsfall&lt;br&gt;med anknytning till bestämmelserna om avgiftstak och uttalanden i förar-&lt;br&gt;betena till speciallagarna visar att avgifterna endast får motsvara självkost-&lt;br&gt;naden. Självkostnadsprincipen har således ansetts vara en och samma&lt;br&gt;oavsett hur den formulerats i lag eller annan författning. En annan sak är&lt;br&gt;att kostnaderna kan variera och självkostnaden kan beräknas på olika sätt&lt;br&gt;beroende på verksamhetens art. Grundprincipen, att avgifterna inte får&lt;br&gt;bestämmas till sådana belopp att de tillför kommunen en vinst, är dock&lt;br&gt;densamma. Vissa undantag från principen finns i några specialförfattning-&lt;br&gt;ar där syftet med avgifterna föranlett särskilda beräkningsgrunder. Det&lt;br&gt;gäller bl. a. gatuhandelsavgifter och parkeringsavgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Självkostnadsprincipen skrivs inte in i den nya lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om en och samma självkostnadsprincip anses gälla på det kommuna-&lt;br&gt;la avgiftsområdet är emellertid principens närmare innebörd och räckvidd&lt;br&gt;inte till alla delar helt klar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller avgifter i sådana verksamheter där principen tillämpas&lt;br&gt;utan något författningsstöd, anses en oklarhet vara frågan om kommuner&lt;br&gt;och landsting behöver iaktta principen bara i förhållande till sina egna&lt;br&gt;medlemmar eller om den gäller i alla situationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om kommittén med sitt förslag klargör vad som skall gälla i detta&lt;br&gt;avseende, ger förslaget emellertid ingen lösning på en del andra frågor där&lt;br&gt;det också anses råda en viss osäkerhet om principens innebörd. Det gäller&lt;br&gt;t. ex. hur kapitalkostnaderna som ingår i avgiftsunderlaget för en verksam-&lt;br&gt;het skall beräknas, innebörden av begreppet verksamhet, om ett mark-&lt;br&gt;nadspris kan få tas ut i vissa fall samt hur stora överskott som kan tillåtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gav våren 1990 stat-kommunberedningen i uppdrag att&lt;br&gt;överväga vissa frågor om avgifter i kommunal verksamhet. Utrednings-&lt;br&gt;uppdraget (dir. 1990:18) omfattar bl. a. frågan om vilka kapitalkostnader&lt;br&gt;som bör ingå i självkostnaden för en verksamhet. Från och med årsskiftet&lt;br&gt;1990—1991 bedrivs utredningsarbetet av en särskild utredare (C&lt;br&gt;1990:09).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stat-kommunberedningen har nyligen lämnat delbetänkandet (SOU&lt;br&gt;1990:107) Den kommunala självkostnadsprincipens gränser. I betänkan-&lt;br&gt;det anför beredningen bl. a. att det finns avgörande skäl att överge den&lt;br&gt;allmänna självkostnadsprincipen i kommunal verksamhet som är utsatt&lt;br&gt;för konkurrens eller kan bli det genom ändrad lagstiftning som bryter&lt;br&gt;kommunala rättsliga eller faktiska monopol. Däremot anser beredningen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Riksdagen 1990/91. 1 samt. Nr 117&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att någon form av självkostnadsprincip bör finnas i de fall taxa tas ut för Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;verksamhet som har samband med myndighetsutövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betänkandet innehåller inga lagförslag utan är närmast att betrakta som&lt;br&gt;ett diskussionsunderlag. Den särskilde utredaren skall i en senare etapp&lt;br&gt;närmare gå in på olika ekonomiska och juridiska aspekter inom berörda&lt;br&gt;verksamhetsområden, bl. a. behovet av ändrad lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser att det pågående utredningsarbetet bör avvaktas innan ställning&lt;br&gt;tas till om självkostnadsprincipen skall skrivas in i kommunallagen. Det bör&lt;br&gt;understrykas att detta ställningstagande inte innebär någon förändring av&lt;br&gt;nuvarande rättsläge. Självkostnadsprincipen såsom den utformats i rätts-&lt;br&gt;praxis och kommit till uttryck i vissa speciallagar gäller alltså på samma&lt;br&gt;sätt som tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.8.4 Budgetens innehåll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: De nuvarande lagreglerna om budgetens inne-&lt;br&gt;håll ändras så, att det inte längre krävs att budgeten skall vara balan-&lt;br&gt;serad. Av budgeten skall framgå hur den ekonomiska ställningen&lt;br&gt;beräknas vara vid budgetårets slut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Krav på verksamhetsplan och treårig ekonomisk planering införs.&lt;br&gt;Den kommunala budgeten skall fortfarande vara en bruttobudget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige får dock anvisa nettoanslag till nämnderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens med undantag&lt;br&gt;av att kommittén föreslår att budgetarna skall upprättas så, att de&lt;br&gt;sammantagna under perioder om tre år är i balans. Vidare föreslår kom-&lt;br&gt;mittén varken något krav på att budgeten skall innehålla en beräkning av&lt;br&gt;den ekonomiska ställningen vid budgetårets slut eller något krav på verk-&lt;br&gt;samhetsplan och treårig ekonomisk planering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Med undantag av förslaget att budgetarna i ett tre-&lt;br&gt;årsperspektiv skall vara i balans, tillstyrker de flesta remissinstanserna&lt;br&gt;kommitténs förslag eller lämnar det utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bräcke kommun anser dock att det bör vara valfrihet mellan brutto- och&lt;br&gt;nettobudget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms kommun menar att nettoanslag till nämnderna minskar&lt;br&gt;möjligheten för fullmäktige att styra och kontrollera verksamheten och&lt;br&gt;ställer sig därför tveksam till förslaget i den delen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag om budgetbalans i ett treårsperspektiv avstyrks av&lt;br&gt;de flesta remissinstanserna. Flertalet av de negativa, bl. a. Svenska kom-&lt;br&gt;munförbundet och Landstingsförbundet, menar att det inte går att lagstifta&lt;br&gt;om verklig balans och att ett krav på nominell balans inte garanterar&lt;br&gt;verklig balans och därför saknar betydelse. För att i stället inrikta intresset&lt;br&gt;på en kommuns eller ett landstings verkliga ekonomiska utveckling, före-&lt;br&gt;slår de att krav på treårig ekonomisk planering införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast ett fåtal remissinstanser, bl. a. Oskarshamns och Kungälvs kom-&lt;br&gt;muner, vill ha kvar det nuvarande kravet på budgetbalans varje år. Juridis-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ka fakultetsnämnden vid Stockholms universitet ställer sig tveksam till om Prop. 1990/91:117&lt;br&gt;detta krav bör slopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nuvarande balanseringskravet garanterar inte verklig balans&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den nuvarande kommunallagens regler om vad budgeten skall innehålla&lt;br&gt;uppställs det kravet att budgeten skall redovisa hur de planerade utgifterna&lt;br&gt;skall täckas eller med andra ord att budgeten skall vara balanserad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man kan inte bortse från att kravet på att budgeten skall vara balanserad&lt;br&gt;har bidragit till en god ordning som gett stadga och stabilitet i kommuner-&lt;br&gt;nas och landstingens ekonomi. Av det skälet kan det finnas anledning att&lt;br&gt;behålla detta balanseringskrav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt kan det finnas ett behov hos kommunerna och landstingen av&lt;br&gt;att kunna anpassa finansieringen av verksamheten till de ekonomiska&lt;br&gt;förhållanden som råder under olika år. Det kan innebära att en kommun&lt;br&gt;eller ett landsting under ett år anser det fördelaktigast att hålla nere&lt;br&gt;skattefinansieringen och i stället använda sig av ekonomiska reserver eller&lt;br&gt;ökad upplåning. Lagen bör inte sätta hinder i vägen för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är också så att det enligt de nuvarande bestämmelserna formellt gått&lt;br&gt;att uppfylla kravet på budgetbalans genom användning av s. k. budgetreg-&lt;br&gt;leringsposter av olika slag. Budgetregleringsposter är inte utgifter och&lt;br&gt;inkomster i verklig mening, utan används för att rent tekniskt balansera&lt;br&gt;budgeten. I förarbetena (prop. 1975/76:187 s. 500) till den nuvarande&lt;br&gt;kommunallagen nämndes möjligheten att balansera budgeten med för-&lt;br&gt;skott. Formell balansering av budgeten kan också ske genom avsättning till&lt;br&gt;eller disposition ur fonder. Någon balans i verklig mening har alltså inte&lt;br&gt;behövt föreligga enligt de nuvarande bestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har därför slutligen stannat för att föreslå att det nuvarande&lt;br&gt;formella kravet på att budgeten skall vara i balans inte förs över till den&lt;br&gt;nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1953 års kommunallag föreskrevs att bl. a. underskott enligt näst&lt;br&gt;föregående års bokslut skulle tas upp på budgetens utgiftssida. På inkomst-&lt;br&gt;sidan skulle bl. a. överskott enligt nyssnämnda bokslut tas upp. Vid till-&lt;br&gt;komsten av de nuvarande bestämmelserna om budgetens innehåll betona-&lt;br&gt;des att dessa i sak inte innebar någon ändring i förhållande till de tidigare&lt;br&gt;bestämmelserna. En följd av att kravet på budgetbalans nu slopas blir att&lt;br&gt;även kravet på att överskott och underskott enligt det senaste avslutade&lt;br&gt;budgetårets räkenskaper skall regleras i nästkommande års budget upphör&lt;br&gt;att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots att det enligt vårt förslag inte längre skall finnas något krav på att&lt;br&gt;budgeten skall vara balanserad, anser vi att det även i fortsättningen bör&lt;br&gt;framgå av budgeten hur samtliga utgifter skall finansieras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av budgeten bör det också framgå hur den ekonomiska ställningen&lt;br&gt;beräknas vara vid budgetårets slut. I och med att balanseringskravet slopas&lt;br&gt;är det enligt vår mening extra betydelsefullt att en kommun eller ett&lt;br&gt;landsting gör klart för sig hur den planerade verksamheten kommer att&lt;br&gt;påverka kapitalanvändningen och kapitalanskaffningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Analyser i budget-och uppföljningsarbetet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna och landstingen bör självfallet bedriva sina verksamheter på&lt;br&gt;ett sådant sätt att de kan upprätthålla en god och balanserad ekonomi. För&lt;br&gt;detta krävs att de skaffar sig en god överblick över såväl verksamhet som&lt;br&gt;ekonomi. Detta kan bl. a. ske genom olika analyser. Regeringen skall&lt;br&gt;kortfattat ge några exempel på sådana faktorer och begrepp som bör bli&lt;br&gt;föremål för analys i såväl budget- som uppföljningsarbetet vid bedömning-&lt;br&gt;en av ekonomin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för en god och balanserad ekonomi är naturligtvis att&lt;br&gt;intäkterna utvecklas på ett i förhållande till kostnaderna tillfredsställande&lt;br&gt;sätt. För att analysera detta förhållande kan olika finansiella mått och&lt;br&gt;nyckeltal studeras. Med dessa som utgångspunkt kan såväl kort- som&lt;br&gt;långsiktiga ekonomiska mål uppställas. Som exempel på faktorer eller&lt;br&gt;nyckeltal som bör bli föremål för analys kan nämnas skatteintäkternas&lt;br&gt;ökning i förhållande till nettokostnadsutvecklingen, resultatutvecklingen&lt;br&gt;(exklusive extraordinära kostnader och intäkter), förändringen av eget&lt;br&gt;kapital, investeringarnas finansiering (hur stor andel som skattefmansieras&lt;br&gt;respektive finansieras med lån eller försälj ningsinkomster), soliditetens&lt;br&gt;utveckling, låneskuld och den likvida situationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även verksamhetsrelaterade nyckeltal bör bli föremål för analyser, ex-&lt;br&gt;empelvis volymförändringar och enhetskostnader som belyser produktivi-&lt;br&gt;tets- och effektivitetsutvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är knappast möjligt att generellt ange lämpliga värden för dessa eller&lt;br&gt;andra nyckeltal. Förhållandena varierar mellan olika kommuner och&lt;br&gt;landsting. Det måste därför vara varje kommuns eller landstings ansvar att&lt;br&gt;utifrån de egna förutsättningarna bedriva en ekonomisk politik som borgar&lt;br&gt;för en sund och balanserad ekonomi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En strävan bör vara att kommunerna och landstingen använder sig av&lt;br&gt;jämförbara nyckeltal. Det är viktigt av flera skäl. Staten behöver underlag&lt;br&gt;for att följa upp beslutade mål och riktlinjer efter ett enhetligt system. En&lt;br&gt;kommun eller ett landsting bör också på ett relevant sätt kunna jämföra sig&lt;br&gt;med en annan kommun eller ett annat landsting. Även inom en kommun&lt;br&gt;eller ett landsting finns behov av att uppgifter redovisas på ett enhetligt&lt;br&gt;sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Budgetbalans i ett treårsperspektiv inget effektivt styrinstrument&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Budgeten är ett viktigt instrument när det gäller att styra den ekonomiska&lt;br&gt;utvecklingen. Slopandet av kravet på att budgeten skall vara balanserad får&lt;br&gt;inte innebära att kommunerna och landstingen undergräver sin ekonomi&lt;br&gt;genom en konsekvent underbalansering av budgetarna. Ett sådant hand-&lt;br&gt;lande är enligt regeringens mening inte förenligt med en god ekonomisk&lt;br&gt;hushållning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sett över någon tid av inte alltför lång varaktighet måste kommunerna&lt;br&gt;och landstingen därför ha balans mellan inkomster och utgifter. Att som&lt;br&gt;kommittén har föreslagit infora ett krav på budgetbalans i ett treårspers-&lt;br&gt;pektiv anser vi dock inte vara en bra lösning för att uppnå detta. Lika lite&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som ett krav på att varje årsbudget skall vara i balans innebär ett krav på Prop. 1990/91:117&lt;br&gt;balans under en treårsperiod någon garanti för balans i verklig mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Krav på treårig ekonomisk planering bör införas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I stället för en regel som kräver budgetbalans i ett treårsperspektiv föreslår&lt;br&gt;regeringen att det införs ett krav på att kommuner och landsting upprättar&lt;br&gt;treåriga ekonomiska planer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan plan bör vara rullande och budgetåret alltid utgöra det första&lt;br&gt;året i perioden. Planen för andra och tredje året bör inte vara bindande på&lt;br&gt;samma sätt som för första året, utan bör kunna revideras fortlöpande av&lt;br&gt;fullmäktige. Planen för dessa år bör närmast ha karaktären av riktlinjer&lt;br&gt;som antagits av fullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser inte att det i lagen behöver anges vad planen bör innehålla. Det&lt;br&gt;ligger i sakens natur att den i huvudsak bör innehålla uppgifter motsvaran-&lt;br&gt;de dem som finns i årsbudgeten som ju utgör planens första år. Planen kan&lt;br&gt;exempelvis innehålla preliminära skattesatser för perioden och sådana&lt;br&gt;analyser som vi tidigare har nämnt är viktiga i budget- och uppföljningsar-&lt;br&gt;betet vid bedömningen av ekonomin, t. ex. hur soliditeten och produktivi-&lt;br&gt;teten beräknas komma att utvecklas. Behov av omprövning, rationalise-&lt;br&gt;ring och strukturella förändringar av verksamheten bör också redovisas i&lt;br&gt;planen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En flerårig plan för ekonomin bör bidra till att intresset inriktas på en&lt;br&gt;kommuns eller ett landstings verkliga ekonomiska utveckling och därige-&lt;br&gt;nom ge upphov till en tydlig och öppen politisk diskussion om den kom-&lt;br&gt;munala ekonomin. Planen bör ge politikerna underlag för att ta ställning&lt;br&gt;till vilka verksamhetsförändringar som måste vidtas för att komma till&lt;br&gt;rätta med eventuella ekonomiska och strukturella problem. Planen bör&lt;br&gt;också kunna tjäna som underlag för revisorernas bedömning av hur nämn-&lt;br&gt;derna uppfyller sina åligganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är vår övertygelse att ett system med treårsplanering är ett bra&lt;br&gt;hjälpmedel för att nå en sund ekonomisk utveckling hos kommunerna och&lt;br&gt;landstingen. Det ger också en nytillträdd majoritet möjlighet att redovisa&lt;br&gt;sina ambitioner och målsättningar avseende den kommunala verksamhe-&lt;br&gt;ten för mandatperioden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Budgeteringen bör ske brutto&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den nuvarande kommunallagens regler om den ekonomiska förvaltning-&lt;br&gt;en ligger att den kommunala budgeten skall vara en bruttobudget, vilket&lt;br&gt;innebär att samtliga inkomster och utgifter inom nämndverksamheterna&lt;br&gt;skall tas upp i budgeten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att den kommunala budgeten även i fortsättningen&lt;br&gt;skall redovisas som en bruttobudget. Anledningen till att vi förordar en&lt;br&gt;bruttobudget framför en nettobudget är att bruttobudgeten ger en betydligt&lt;br&gt;bättre information och bättre förutsättningar att göra jämförelser mellan&lt;br&gt;olika kommuner och landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att budgetbeslutet skall redovisas brutto bör emellertid inte hindra att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fullmäktige, om de så önskar, anvisar nettoanslag till nämnderna. Detta&lt;br&gt;innebär att nämndernas budgetansvar gentemot fullmäktige begränsas till&lt;br&gt;nettokostnaden. En förutsättning för att anslagsbindningen gentemot full-&lt;br&gt;mäktige skall kunna göras netto måste dock vara att nämnderna i övrigt&lt;br&gt;uppfyller de intentioner som är förenade med fullmäktiges beslut. Denna&lt;br&gt;teknik tillämpas i praktiken redan i många kommuner och landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Krav på verksamhetsplan bör införas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det system med en ökad målstyrning av den kommunala verksamheten&lt;br&gt;som är under utveckling torde det vara så att det i budgeten måste finnas&lt;br&gt;en plan för verksamheten under budgetåret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har behandlat frågan om verksamhetsplan men kommit&lt;br&gt;fram till att det inte behövs någon bestämmelse om detta, eftersom det&lt;br&gt;redan i dag är så att kommunerna och landstingens budgetar vanligen&lt;br&gt;innehåller en sådan plan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser för sin del att det bör framgå av lagen att kommuner&lt;br&gt;och landsting skall upprätta en verksamhetsplan. Vi föreslår därför en&lt;br&gt;sådan lagregel. Härigenom markeras att det är fullmäktige som ytterst&lt;br&gt;avgör de politiska prioriteringarna mellan olika verksamhetsgrenar och&lt;br&gt;därvid ytterst hur de ekonomiska resurserna skall fördelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser att lagen inte bör innehålla några detaljbestämmelser om hur&lt;br&gt;planen skall utformas. Det ligger i sakens natur att denna måste få variera&lt;br&gt;beroende på omständigheterna i de enskilda kommunerna och landsting-&lt;br&gt;en.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.8.5 Utgiftsbeslut under budgetåret&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Kommunallagens bestämmelse om medelsan-&lt;br&gt;visning ersätts i den nya lagen med en bestämmelse om att fullmäk-&lt;br&gt;tige, i samband med beslut om en utgift under löpande budgetår,&lt;br&gt;alltid skall ange hur utgiften skall finansieras. Det gäller såväl drifts-&lt;br&gt;kostnader som kapitalutgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker kommitténs&lt;br&gt;förslag eller lämnar det utan erinran. Ett par remissinstanser anser dock&lt;br&gt;bestämmelsen onödig, eftersom det är självklart att utgifter måste finansi-&lt;br&gt;eras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt 4 kap. 5 § första meningen KL skall&lt;br&gt;beslut om anslag även innefatta anvisning av medel för att täcka anslaget.&lt;br&gt;Föreskriften tar sikte på sådana anslagsbeslut som fattas utan samband&lt;br&gt;med budgetfastställelse och innebär att även sådana beslut skall balan-&lt;br&gt;seras. Balanseringskravet har samband med det nuvarande kravet på att&lt;br&gt;budgeten skall vara balanserad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare har framgått föreslår regeringen att det i fortsättningen inte&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall krävas att budgeten skall balanseras. En naturlig följd av detta är då Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;att det framöver inte heller bör ställas upp något krav på balansering i&lt;br&gt;fråga om sådana anslagsbeslut som fattas under löpande budgetår. Vi&lt;br&gt;föreslår därför att detta krav tas bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om anslagsbeslut under löpande budgetår i fortsättningen inte&lt;br&gt;behöver balanseras, bör det ändå krävas att fullmäktige anger hur utgiften&lt;br&gt;skall finansieras. Vi föreslår därför en bestämmelse med denna innebörd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.8.6 Reservationsanslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Kommunallagens bestämmelse om reser-&lt;br&gt;vationsanslag behövs inte längre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs bedömning: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna instämmer i kommit-&lt;br&gt;téns bedömning eller lämnar den utan erinran. Endast Osby kommun&lt;br&gt;förefaller vilja ha kvar bestämmelsen om reservationsanslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: I den nuvarande kommunallagen&lt;br&gt;finns en bestämmelse om reservationsanslag som innebär att fullmäktige&lt;br&gt;kan besluta att ett anslag som inte förbrukas ett visst budgetår får använ-&lt;br&gt;das för samma ändamål även under kommande budgetår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen utgör undantag från det krav som nu ligger i reglerna om&lt;br&gt;budgetens innehåll och som innebär att överskott enligt räkenskaperna för&lt;br&gt;ett visst budgetår skall regleras i kommande budget. Detta krav är i sin tur&lt;br&gt;en följd av det nuvarande kravet på att budgeten skall vara balanserad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare har framgått innebär regeringens förslag att slopa kravet på&lt;br&gt;att budgeten skall vara balanserad att även kravet på reglering av överskot-&lt;br&gt;ten försvinner. Därmed behövs inget undantag från detta regleringskrav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.8.7 Fondbildning, lånerätt och rätt att ingå borgen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Kommunallagens bestämmelser om rätt att&lt;br&gt;bilda fonder, ta upp lån och ingå borgen samt om fondmedels&lt;br&gt;användande bör inte få någon motsvarighet i den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Kommittén föreslår att bestämmelserna om fond-&lt;br&gt;bildning, lånerätt och rätt att ingå borgen behålls. I övrigt stämmer kom-&lt;br&gt;mitténs förslag överens med regeringens bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker kommitténs&lt;br&gt;förslag eller lämnar det utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser, bl. a. Svenska kommunförbundet, Malmö kom-&lt;br&gt;mun och Kristianstads läns landsting, anser dock att bestämmelser om rätt&lt;br&gt;att bilda fonder, ta upp lån och ingå borgen är onödiga, eftersom kommu-&lt;br&gt;ner och landsting ändå har rätt att göra detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser menar att regler om fondbildning hör till intern- Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;redovisningen och därför inte bör förekomma i kommunallagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Enligt 4 kap. 6 § första meningen KL&lt;br&gt;får kommunerna och landstingen avsätta medel till kapitalfonder och&lt;br&gt;driftsfonder. I 7 § första stycket samma kapitel sägs att kommunerna och&lt;br&gt;landstingen får ta upp lån och ingå borgen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommuner och landsting är självständiga juridiska personer. Som såda-&lt;br&gt;na har de automatiskt rätt att avsätta medel till fonder, ta upp lån och ingå&lt;br&gt;borgen, om denna rätt inte har blivit inskränkt genom särskild lagstiftning.&lt;br&gt;Några sådana begränsningar finns inte mer än den begränsning som följer&lt;br&gt;av att ändamålet måste vara kommunalrättsligt godtagbart. Bestämmelser-&lt;br&gt;na framstår därför som onödiga. Om bestämmelserna behålls finns det en&lt;br&gt;risk för att de kan skapa ovisshet om vilka rättigheter i övrigt som kommu-&lt;br&gt;ner och landsting har i egenskap av juridiska personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 4 kap. 6 § andra meningen KL sägs att fondmedel får tas i anspråk för&lt;br&gt;annat ändamål än det fonden avser endast genom beslut i samband med&lt;br&gt;att budgeten fastställs. Fullmäktige har då ansetts ha den samlade över-&lt;br&gt;blick över resurser och medelsbehov som behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att man bör kunna anförtro åt kommunerna och&lt;br&gt;landstingen att själva avgöra när de anser sig ha underlag nog för att kunna&lt;br&gt;besluta att fondmedel skall användas till andra ändamål än de som ur-&lt;br&gt;sprungligen bestämts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.8.8 Räkenskapsföring och redovisning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Kommunallagens bestämmelser om räken-&lt;br&gt;skapsföring och redovisning skärps i den nya lagen så att redovis-&lt;br&gt;ningen ges ökad betydelse. De nya reglerna innebär att årsredovis-&lt;br&gt;ningen skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— innehålla uppgift om utfallet av verksamheten, verksamhetens&lt;br&gt;finansiering och den ekonomiska ställningen vid årets slut,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— omfatta även sådan kommunal verksamhet som drivs i form av&lt;br&gt;aktiebolag, stiftelse, ekonomisk förening, ideell förening eller&lt;br&gt;handelsbolag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— upprättas med iakttagande av god redovisningssed,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— överlämnas till fullmäktige och revisorerna snarast möjligt och&lt;br&gt;senast den 1 juni året efter det år som redovisningen avser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— godkännas av fullmäktige,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— hållas tillgänglig för allmänheten från och med kungörandet av&lt;br&gt;det sammanträde med fullmäktige då årsredovisningen skall god-&lt;br&gt;kännas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige skall anförtros att meddela närmare föreskrifter om&lt;br&gt;redovisningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige får bestämma att allmänheten kan få ställa frågor om&lt;br&gt;årsredovisningen vid ett sammanträde med fullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens med undantag&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av att kommittén föreslår att årsredovisningen skall upprättas med iaktta- Prop. 1990/91:117&lt;br&gt;gande av god kommunal redovisningssed och överlämnas till fullmäktige&lt;br&gt;och revisorerna senast den 1 april året efter det år redovisningen avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreslår kommittén inga bestämmelser om att årsredovisningen&lt;br&gt;skall godkännas av fullmäktige, att årsredovisningen skall hållas tillgänglig&lt;br&gt;för allmänheten eller att fullmäktige får bestämmma att allmänheten kan&lt;br&gt;få ställa frågor om årsredovisningen vid ett fullmäktigesammanträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker kommitténs&lt;br&gt;förslag eller lämnar det utan erinran utom när det gäller tidpunkten när&lt;br&gt;årsredovisningen senast skall lämnas till fullmäktige och revisorerna. Be-&lt;br&gt;träffande förslaget i den delen anser ungefär hälften av remissinstanserna&lt;br&gt;att tidpunkten är för snävt tilltagen, framför allt med hänsyn till att det är&lt;br&gt;fråga om en koncernredovisning. Många, bl. a. Svenska kommunförbun-&lt;br&gt;det och Göteborgs kommun, vill att fullmäktige liksom för närvarande&lt;br&gt;skall få bestämma tidpunkten. Landstingsförbundet föreslår en bestäm-&lt;br&gt;melse att årsredovisningen skall lämnas så snart det kan ske och senast den&lt;br&gt;1 juni.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Köpings kommun vill att en ”koncernredovisning” skall vara frivillig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser menar att det inte finns någon särskild kommu-&lt;br&gt;nal redovisningssed, varför ordet kommunal i uttrycket god kommunal&lt;br&gt;redovisningssed bör utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Årsredovisningen bör upplysa om verksamhetens utfall och finansiering&lt;br&gt;samt den ekonomiska ställningen vid årets slut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den pågående utvecklingen i riktning mot ökad målstyrning i den kommu-&lt;br&gt;nala verksamheten gör att redovisningens roll som kontrollinstrument&lt;br&gt;ökar. Av redovisningen måste fullmäktige kunna få besked om nämnderna&lt;br&gt;följt fullmäktiges riktlinjer för verksamheten och om de politiska målen&lt;br&gt;uppnåtts. På så sätt kan fullmäktige, om det skulle visa sig att nämnderna&lt;br&gt;inte förvaltat tilldelade medel enligt fullmäktiges mål för verksamheten,&lt;br&gt;vidta korrigeringar genom att i den kommande budgeten förtydliga eller&lt;br&gt;precisera sina riktlinjer för verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är av dessa skäl som regeringen föreslår att det införs en ny lagregel&lt;br&gt;som innebär att det av årsredovisningen skall framgå hur verksamheten&lt;br&gt;har utfallit, hur den har finansierats och hur den ekonomiska ställningen&lt;br&gt;ser ut vid årets slut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige skall meddela närmare föreskrifter om redovisningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har övervägt mer preciserade regler för redovisningen men har&lt;br&gt;kommit fram till att lagens bestämmelser om den kommunala redovis-&lt;br&gt;ningen bör begränsas till att ange ramarna för redovisningsarbetet. Hur&lt;br&gt;arbetet i detalj skall utföras måste bestämmas av kommunerna och lands-&lt;br&gt;tingen själva. Att bestämma detta är en uppgift som bör ligga hos den&lt;br&gt;beslutande församlingen. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är därför som vi föreslår en ny lagregel som ålägger fullmäktige att Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;meddela närmare föreskrifter om redovisningen. Med redovisning avses&lt;br&gt;då även räkenskapsföring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rent allmänt kan sägas att den kommunala redovisningen bör utformas&lt;br&gt;så enkelt och enhetligt som möjligt och på sådant sätt att den ger goda&lt;br&gt;förutsättningar för ekonomiska analyser av olika slag. Detta är viktigt av&lt;br&gt;kommunaldemokratiska skäl men också för staten som har ett berättigat&lt;br&gt;krav på att kunna följa upp och göra jämförelser mellan olika kommuner&lt;br&gt;och olika landsting av hur statsbidragsmedel används och om av staten&lt;br&gt;uppsatta mål för en verksamhet har uppnåtts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår mening utgör det förslag till kommunalt redovisningsregle-&lt;br&gt;mente som Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet har utar-&lt;br&gt;betat en god förebild för hur sådana närmare föreskrifter kan utformas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;God redovisningssed skall iakttas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om kommunerna och landstingen bör ha stor frihet att själva be-&lt;br&gt;stämma utformningen av redovisningen, måste denna självfallet utföras i&lt;br&gt;enlighet med god redovisningssed. Regeringen anser att kravet på god&lt;br&gt;redovisningssed bör framgå av själva lagen och föreslår därför en lagregel&lt;br&gt;om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundläggande bestämmelser för hur bokföring och redovisning skall&lt;br&gt;vara ordnad finns för privat verksamhet i bokföringslagen (1976:125,&lt;br&gt;ändrad senast 1990:665) och för statlig verksamhet i förordningen&lt;br&gt;(1979:1212) med föreskrifter om statliga myndigheters bokföring (ändrad&lt;br&gt;senast 1984:536). Båda författningarna hänvisar till begreppet god re-&lt;br&gt;dovisningssed. För att bl. a. närmare precisera detta begrepp har för den&lt;br&gt;privata verksamheten inrättats en särskild myndighet, bokföringsnämn-&lt;br&gt;den. Även Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR) har utarbetat och&lt;br&gt;publicerat rekommendationer i redovisningsfrågor för att främja god re-&lt;br&gt;dovisningssed. För s. k. publika företag kommer det år 1989 inrättade&lt;br&gt;redovisningsrådet att utfärda rekommendationer (se prop. 1990/91:100&lt;br&gt;bil. 4 s. 97 f.). Inom det statliga området utformar riksrevisionsverket&lt;br&gt;föreskrifter och allmänna råd beträffande innebörden av god redovisnings-&lt;br&gt;sed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De föreskrifter och rekommendationer beträffande begreppet god re-&lt;br&gt;dovisningssed som har lämnats och kommer att lämnas av de institutioner&lt;br&gt;som nu har nämnts har naturligtvis stor betydelse för utformningen av den&lt;br&gt;redovisningssed som skall gälla för kommunerna och landstingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av särskilt intresse är också det arbete som utförs av den för Svenska&lt;br&gt;kommunförbundet och Landstingsförbundet gemensamma referensgrup-&lt;br&gt;pen i redovisningsfrågor, vilken just har till uppgift att främja en god&lt;br&gt;redovisningssed i kommuner och landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har hävdat att det privata näringslivets och statens synsätt&lt;br&gt;på hur redovisningen skall se ut inte helt kan överföras på den kommunala&lt;br&gt;redovisningen. Av den anledningen har kommittén föreslagit uttrycket&lt;br&gt;”god kommunal redovisningssed”. Efter vad vi har erfarit är emellertid&lt;br&gt;avvikelserna inte av den beskaffenheten att uttrycket god redovisningssed&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte bör kunna användas även i kommunala sammanhang. God redovis- Prop. 1990/91:117&lt;br&gt;ningssed är for övrigt inte något en gång for alla fastslaget begrepp. Det&lt;br&gt;förändras över tiden och behöver inte ha samma innebörd i alla situatio-&lt;br&gt;ner. Vi har därför inte tagit med ordet kommunal i vårt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Krav på ”koncernredovisning” bör införas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I landet finns enligt uppgifter som kommittén har tagit fram 1 377 kom-&lt;br&gt;munala företag. Av dessa är 963 aktiebolag, 381 stiftelser, 20 ekonomiska&lt;br&gt;föreningar, 8 kommanditbolag och 5 ideella föreningar. De kommunala&lt;br&gt;företagen fördelar sig med något undantag på landets samtliga kommuner&lt;br&gt;och landsting. Företagens sammanlagda omsättning uppgår till över 50&lt;br&gt;miljarder kr. I företagen finns ungefar 45 000 anställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa siffror gör det uppenbart att bilden av kommunernas och lands-&lt;br&gt;tingens ekonomiska ställning påverkas om de kommunala företagen tas&lt;br&gt;med i årsredovisningen eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kommun eller ett landsting och dess företag måste ses som en&lt;br&gt;ekonomisk beslutsenhet för vilken fullmäktige har det yttersta ansvaret&lt;br&gt;såväl ekonomiskt som politiskt. De förtroendevalda måste därför ges&lt;br&gt;möjlighet att göra en samlad bedömning av kommunens eller landstingets&lt;br&gt;totala ekonomiska engagemang. Det bör finnas garantier för detta i form&lt;br&gt;av en uttrycklig regel i kommunallagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår därför en lagregel som gör det obligatoriskt att även&lt;br&gt;ta in uppgifter om de kommunala företagens ekonomi i årsredovisningen.&lt;br&gt;Liksom beträffande årsredovisningen i övrigt skall dessa uppgifter avse&lt;br&gt;utfallet av verksamheten, verksamhetens finansiering och den ekonomiska&lt;br&gt;ställningen vid årets slut. Redovisningsskyldigheten bör, på motsvarande&lt;br&gt;sätt som vi har föreslagit beträffande reglerna om inflytande i och kontroll&lt;br&gt;över kommunala företag, gälla aktiebolag, stiftelser, ekonomiska förening-&lt;br&gt;ar, ideella föreningar och handelsbolag som används för kommunal verk-&lt;br&gt;samhet och i vilka kommunerna och landstingen har ett andelsintresse,&lt;br&gt;oavsett hur litet detta intresse är.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mera preciserade regler än så anser vi inte att det behövs. Hur ”koncern-&lt;br&gt;redovisningen” tekniskt skall utformas bör kommunerna och landstingen&lt;br&gt;få bestämma själva mot bakgrund av vad som är förenligt med god re-&lt;br&gt;dovisningssed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viktigt att årsredovisningen blir klar så tidigt som möjligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt att årsredovisningen överlämnas till revisorerna inom sådan&lt;br&gt;tid att de hinner fullgöra sitt granskningsarbete och avge revisionsberättel-&lt;br&gt;se innan fullmäktige senast skall behandla frågan om ansvarsfrihet, vilket&lt;br&gt;bör ske innan fullmäktige fastställer budgeten för andra året efter redovis-&lt;br&gt;ningsåret. De nuvarande bestämmelserna garanterar emellertid inte att&lt;br&gt;detta tidsschema upprätthålls. I likhet med kommittén anser regeringen&lt;br&gt;därför att det bör anges i lagen när årsredovisningen senast skall överläm-&lt;br&gt;nas till revisorerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För framför allt de större kommunerna och landstingen kan det bli svårt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att hinna med att ta fram en årsredovisning redan till — som kommittén Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;har föreslagit — den 1 april året efter redovisningsåret, och det kan gå ut&lt;br&gt;över kvaliteten. Det är därför som vi i stället föreslår en regel om att&lt;br&gt;årsredovisningen skall lämnas snarast möjligt och senast den 1 juni året&lt;br&gt;efter det år som redovisningen avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Årsredovisningen bör godkännas av fullmäktige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns i den nuvarande kommunallagen inget krav på att fullmäktige&lt;br&gt;skall fatta något beslut angående den av styrelsens upprättade årsredovis-&lt;br&gt;ningen. Regelmässigt sker detta ändå. Hos vissa kommuner och landsting&lt;br&gt;fattas sedan behandlingen av årsredovisningen avslutats beslut om att&lt;br&gt;lägga den till handlingarna. Hos andra fattas ett formellt beslut om god-&lt;br&gt;kännande av redovisningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att den praxis som utbildats bör framgå av lagen och&lt;br&gt;föreslår därför en bestämmelse om att fullmäktige skall fatta beslut om&lt;br&gt;årsredovisningen. Därigenom kommer det också att framgå av lagen att&lt;br&gt;det hör till fullmäktiges obligatoriska uppgifter att behandla årsredovis-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutet bör enligt vår mening ha formen av ett godkännande av årsre-&lt;br&gt;dovisningen. Eftersom årsredovisningen som sådan inte är förenad med&lt;br&gt;några rättsverkningar, kommer fullmäktiges beslut inte heller att ha några&lt;br&gt;rättsverkningar. Beslutet får endast den betydelsen att det markerar att&lt;br&gt;fullmäktiges behandling av årsredovisningen är avslutad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten för allmänheten att ta del av årsredovisningen bör förbättras&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De av regeringen i det föregående föreslagna lagreglerna om årsredovis-&lt;br&gt;ningen avser främst att öka fullmäktiges möjligheter att kontrollera att&lt;br&gt;nämnderna följt fullmäktiges riktlinjer för verksamheten och om de poli-&lt;br&gt;tiska målen uppnåtts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Minst lika betydelsefullt är det enligt vår mening att förbättra informa-&lt;br&gt;tionen till allmänheten om hur den kommunala verksamheten skötts un-&lt;br&gt;der budgetåret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta syfte föreslår vi dels en bestämmelse liknande den som gäller&lt;br&gt;styrelsens förslag till budget, nämligen att årsredovisningen skall hållas&lt;br&gt;tillgänglig för allmänheten från och med kungörandet av det sammanträde&lt;br&gt;med fullmäktige då den skall godkännas, dels en bestämmelse som ger&lt;br&gt;fullmäktige möjlighet att bestämma att allmänheten får komma och ställa&lt;br&gt;frågor om årsredovisningen vid ett sammanträde med fullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser att dessa förslag och våra förslag i övrigt beträffande årsredovis-&lt;br&gt;ningen bör skapa ett ökat intresse hos kommunmedlemmarna för hur&lt;br&gt;kommunen eller landstinget sköts i ekonomiskt hänseende. Vi menar att&lt;br&gt;en förstärkning av ”medborgarrevisionen” är viktigt ur demokratisk syn-&lt;br&gt;punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.9 Revision&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4.9.1 Revisorernas ställning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En ny lagregel införs som framhåller den en-&lt;br&gt;skilde revisorns oberoende ställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker kommitténs förslag el-&lt;br&gt;ler lämnar det utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Revisorerna intar en oberoende ställning&lt;br&gt;i förhållande till dem som de skall granska. Detta återspeglas i att reviso-&lt;br&gt;rerna samfällt kan sköta sin egen förvaltning, att budgetberedningen av&lt;br&gt;revisorernas anslag kan ske genom särskild budgetberedning och att revi-&lt;br&gt;sorerna själva kan lämna en redogörelse för förbrukningen av revisions-&lt;br&gt;anslaget till fullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också inbördes är revisorerna emellertid oberoende av varandra. En&lt;br&gt;revisor kan inte överröstas av de andra revisorerna. Varje revisor har&lt;br&gt;därför rätt att anföra en egen mening i revisionsberättelsen. Det finns inte&lt;br&gt;ens något hinder mot att var och en av revisorerna avger en egen revisions-&lt;br&gt;berättelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att den enskilde revisorn har denna ställning bör framgå av lagen.&lt;br&gt;Härigenom inskärps vad som redan gäller. Regeringen föreslår därför att&lt;br&gt;det införs en bestämmelse i revisionskapitlet som talar om att varje revisor&lt;br&gt;fullgör sitt uppdrag självständigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.9.2 Revisorernas uppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: På ett tydligare sätt än i den nuvarande kom-&lt;br&gt;munallagen anges i den nya lagen att det är all den verksamhet som&lt;br&gt;bedrivs inom nämndernas ansvarsområden som skall granskas och&lt;br&gt;inte bara det arbete som nämnderna själva utfört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;'Revisorernas förhållande till dé specialreglerade verksamheterna&lt;br&gt;inom nämnderna klargörs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker i huvudsak&lt;br&gt;kommitténs förslag eller lämnar det utan erinran. Några remissinstanser&lt;br&gt;föreslår en bestämmelse om att revisionen skall utföras enligt god revi-&lt;br&gt;sionssed eller god kommunal revisionssed. Ett par remissinstanser, bl. a.&lt;br&gt;Stockholms kommun, tar med anledning av förslaget om ”koncernre-&lt;br&gt;dovisning” upp frågan om de förtroendevalda revisorernas granskning av&lt;br&gt;de kommunala företagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamhet som skall granskas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de nuvarande reglerna om revisorernas uppgifter anges att revisorerna&lt;br&gt;skall granska styrelsens och övriga nämnders verksamhet. Bestämmelsen&lt;br&gt;har en dubbel funktion. Dels skall den ange gränserna för revisorernas&lt;br&gt;granskningsverksamhet. Dels skall den upplysa om vem som har revisions-&lt;br&gt;ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen kan lätt ge det felaktiga intrycket att det bara är den&lt;br&gt;verksamhet som styrelsen och nämnderna själva har utfört som är föremål&lt;br&gt;för revisorernas granskning. Revisorerna skall ju emellertid också granska&lt;br&gt;all annan verksamhet som bedrivs inom nämnderna. Det kan handla om&lt;br&gt;sådan verksamhet som bedrivs av utskott och partssammansatta organ.&lt;br&gt;Det kan också vara fråga om verksamhet som bedrivs av anställda och&lt;br&gt;enskilda förtroendevalda med eller utan beslutanderätt efter delegering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår därför att bestämmelsen ändras så att det klarare&lt;br&gt;framgår vilka gränserna för revisorernas granskningsverksamhet egentli-&lt;br&gt;gen är. Detta bör ske genom att i stället för orden ”styrelsens och övriga&lt;br&gt;nämnders verksamhet” orden ”all verksamhet som bedrivs inom nämn-&lt;br&gt;dernas verksamhetsområden” används i den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt som bestämmelsen får denna nya lydelse bör den fråntas sin&lt;br&gt;dubbla funktion att också upplysa om vem som har revisionsansvar. Den&lt;br&gt;upplysningen bör i stället lämnas i reglerna om revisionsberättelsen genom&lt;br&gt;en föreskrift som talar om vem revisorerna får rikta anmärkning mot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi är inte beredda att föreslå en bestämmelse att revisionen skall utföras&lt;br&gt;enligt god revisionssed eller god kommunal revisionssed. De förtroen-&lt;br&gt;devalda revisorerna bör i stället helt fritt kunna få prioritera utnyttjandet&lt;br&gt;av sina resurser så att granskningen blir så bra som möjligt mot bakgrund&lt;br&gt;av de krav som lagen ställer upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Granskning av den specialreglerade verksamheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Revisorernas uppgifter när det gäller de specialreglerade nämnderna har&lt;br&gt;inte uttryckligen reglerats i den nuvarande kommunallagen. I samband&lt;br&gt;med lagens tillkomst uppgav departementschefen att han inte fann det&lt;br&gt;möjligt att lösa de gränsdragningsproblem som uppkommer vid revision&lt;br&gt;av dessa nämnder genom föreskrifter i lag (prop. 1975/76:187 s. 533).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I praxis har det dock utbildats vissa principer för revisorernas skyldighe-&lt;br&gt;ter och befogenheter med avseende på de specialreglerade nämnderna.&lt;br&gt;Som huvudregel anses gälla att revisorerna inte får granska ärenden som&lt;br&gt;avser myndighetsutövning mot någon enskild. Från detta förbud finns två&lt;br&gt;undantag. Det ena undantaget innebär att granskning får ske om ett beslut&lt;br&gt;i ärendet eller en underlåtenhet att fatta beslut har vållat kommunen eller&lt;br&gt;landstinget ekonomisk förlust. Det andra undantaget innebär att revisorer-&lt;br&gt;na får göra en allmän granskning för att kontrollera handläggningsrutiner,&lt;br&gt;standardfrågor etc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns en uppenbar risk för att det kan skapa osäkerhet och ge&lt;br&gt;upphov till oklarheter, missförstånd och tvister i revisionsarbetet, om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förhållandet mellan revisionen och de specialreglerade verksamheterna Prop. 1990/91:117&lt;br&gt;inte preciseras i lag. Regeringen föreslår därför att det för tydlighetens&lt;br&gt;skull införs en lagregel i revisionskapitlet som klargör dessa saker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Revisorerna och de kommunala företagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den nuvarande kommunallagen saknas det regler om att de förtroen-&lt;br&gt;devalda revisorerna skall granska de kommunala företagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ”koncernredovisning” ger otvivelaktigt revisorerna bättre möjlighe-&lt;br&gt;ter än tidigare att pröva om ett kommunalt företags verksamhet utövas på&lt;br&gt;ett från kommunens eller landstingets synpunkt ändamålsenligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt är emellertid det underlag revisorerna har för sin prövning&lt;br&gt;svagt och ger i princip inte bättre möjligheter till insyn än de som erbjuds&lt;br&gt;övriga förtroendevalda eller andra intressenter. De kommunala företagen&lt;br&gt;är också underkastade sin egen revision. En utvidgning av de förtroen-&lt;br&gt;devalda revisorernas uppgifter till att omfatta även en granskning av de&lt;br&gt;kommunala företagen skulle därför i praktiken kunna leda till en dubbel-&lt;br&gt;granskning, som kan medföra att den kommunala revisionen uppfattas&lt;br&gt;som någon form av överrevision i förhållande till företagsrevisionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bättre väg att gå för att fullmäktige skall tillförsäkras den information&lt;br&gt;orrT3e kommunala företagen som från kommunal synpunkt är relevant än&lt;br&gt;stället att försöka få företagsrevisionen utförd så att detta informationsbe-&lt;br&gt;hov tillgodoses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Detlcanuippnås genom att det kommunala ändamålet med verksamhe-&lt;br&gt;ten anges på ett tydligt sätt i företagets bolagsordning eller motsvarande.&amp;quot;&lt;br&gt;Företagets förvaltningsberättelse och därmed också föfetagsrevisorernas&lt;br&gt;prövning kommer då att ta sikte på hur företaget har skött en anförtrodd&lt;br&gt;lokal samhällsuppgift och om det kommunala ändamålet har uppnåtts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av dessa skäl anser vi att det inte bör införas några bestämmelserTlagen&lt;br&gt;som gör det till en skyldighet för de förtroendevalda revisorerna att grans-&lt;br&gt;ka också de kommunala företagens verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta innebär emellertid inte att revisorerna med vårt förslag är för-&lt;br&gt;hindrade att på grundval av ”koncernredovisningen” göra vissa allmänna&lt;br&gt;uttalanden om de kommunala företagen. Tvärtom anser vi att det kan vara&lt;br&gt;en brå ordning öm de förtroendevalda revisorerna påtar sig den uppgiften.&lt;br&gt;Inget hindrar att fullmäktige tar in föreskrifter om detta i revisionsregle-&lt;br&gt;mentet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.9.3 Revisorernas rätt till upplysningar m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Lagreglerna om revisorernas rätt att få upplys-&lt;br&gt;ningar m. m. ändras så, att inte bara nämnderna utan också de&lt;br&gt;anställda anges i lagen som skyldiga att lämna revisorerna upplys-&lt;br&gt;ningar m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer i sak med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Alla remissinstanser utom kammarrätten i Göteborg&lt;br&gt;tillstyrker eller lämnar kommitténs förslag utan erinran. Att särskilt peka&lt;br&gt;ut anställda som skyldiga att lämna upplysningar m.m. stämmer inte&lt;br&gt;enligt kammarrätten överens med lagförslagets synsätt på förhållandet&lt;br&gt;mellan förtroendevalda och anställda. Det leder enligt kammarrätten ock-&lt;br&gt;så till brister i samspelet med sekretesslagens regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Så som de nuvarande bestämmelserna&lt;br&gt;om revisorernas rätt till upplysningar m. m. är utformade får man närmast&lt;br&gt;det intrycket att det bara är nämnderna som är skyldiga att lämna upplys-&lt;br&gt;ningar m. m. till revisorerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom den juridiska litteraturen har det emellertid antagits att också de&lt;br&gt;anställda har en sådan skyldighet (se Kaijser/Riberdahl, Kommunallagar-&lt;br&gt;na II, 6 uppl. s. 566).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de flesta fall torde det vara så, att det faktiska lämnandet av upplys-&lt;br&gt;ningarna görs av de anställda. De agerar därvid för nämndens räkning och&lt;br&gt;skyldigheten följer av anställningsförhållandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen är av den uppfattningen att det av lagen bör framgå att även&lt;br&gt;de anställda har en skyldighet att lämna upplysningar m. m. till revisorer-&lt;br&gt;na. En sådan bestämmelse innebär emellertid inte bara som kommittén&lt;br&gt;har anfört ett förtydligande av vad som gäller redan i dag, utan formellt&lt;br&gt;sett en utvidgning av upplysningsskyldigheten för de anställda. De får&lt;br&gt;därigenom en självständig upplysningsskyldighet skild från och utöver den&lt;br&gt;skyldighet som kan följa av anställningsförhållandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser att en sådan regel inte på något avgörande sätt avviker från det&lt;br&gt;synsätt på förhållandet mellan förtroendevalda och anställda som lagför-&lt;br&gt;slaget i övrigt präglas av.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte heller torde det uppkomma några problem vid tillämpningen av&lt;br&gt;sekretesslagen. Visserligen utgår 14 kap. 1 § sekretesslagen, där det anges&lt;br&gt;att sekretess inte hindrar att uppgifter lämnas till annan myndighet om&lt;br&gt;uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning, från att det är myndighe-&lt;br&gt;ten som lämnar uppgifter. Lagregeln anses emellertid vara tillämplig även&lt;br&gt;när en offentlig funktionär är skyldig att lämna uppgifter utan att därvid&lt;br&gt;handla på myndighetens vägnar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.9.4 Kretsen revisionsansvariga m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Kretsen revisionsansvariga utökas till att om-&lt;br&gt;fatta också enskilda förtroendevalda i styrelsen, övriga nämnder och&lt;br&gt;fullmäktigeberedningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla förtroendevalda med revisionsansvar, oavsett om de är leda-&lt;br&gt;möter i fullmäktige eller inte, får rätt att delta i fullmäktiges över-&lt;br&gt;läggning när revisionsberättelsen över den verksamhet som de har&lt;br&gt;deltagit i behandlas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker kommitténs&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förslag eller lämnar det utan erinran. Några remissinstanser, bl. a. Malmö Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;kommun, vill att även förvaltningschefer skall ha revisionsansvar. Ett par&lt;br&gt;remissinstanser, bl. a. riksrevisionsverket, menar att alla anställda som&lt;br&gt;förbrukar kommunala medel skall liksom förtroendevalda omfattas av&lt;br&gt;revisionsansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Individuellt revisionsansvar för de förtroendevalda bör införas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Revisionsansvar bärs i dag kollektivt av varje nämnd. Detta har ibland fått&lt;br&gt;otillfredsställande följder. Sålunda har det hänt att styrelser och andra&lt;br&gt;nämnder har vägrats ansvarsfrihet, trots att de felaktigheter som har&lt;br&gt;påtalats har begåtts av enskilda förtroendevalda utan att styrelsen eller&lt;br&gt;nämnden känt till de åtgärder som vidtagits. Det är inte rimligt att en&lt;br&gt;styrelse eller en annan nämnd skall bära ett kollektivt revisionsansvar i&lt;br&gt;dylika fall, även om dessa är sällsynta. Det finns därför ett behov av att&lt;br&gt;komplettera det kollektiva revisionsansvaret for styrelsen och de övriga&lt;br&gt;nämnderna med ett individuellt revisionsansvar för de förtroendevalda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom de förtroendevalda har utsetts av fullmäktige, torde det inte&lt;br&gt;finnas några principiella hinder mot att ålägga dem ett sådant individuellt&lt;br&gt;revisionsansvar. Regeringen föreslår därför att det i den nya lagen införs&lt;br&gt;regler om ett individuellt revisionsansvar för de förtroendevalda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De anställda bör inte omfattas av revisionsansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fall har även förekommit där en styrelse eller en annan nämnd fått bära ett&lt;br&gt;kollektivt revisionsansvar när en anställd har vidtagit åtgärder som varit&lt;br&gt;felaktiga och som styrelsen eller nämnden inte känt till. Mot den bakgrun-&lt;br&gt;den kan det finnas anledning att införa ett revisionsansvar för de anställda&lt;br&gt;i kommuner och landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om de anställda skall omfattas av revisionsansvar är emellertid&lt;br&gt;något annorlunda än när det gäller de förtroendevalda. Kommunallagen&lt;br&gt;utgår visserligen från att det finns anställda i kommunerna och landstingen&lt;br&gt;men dessa utgör principiellt sett inget obligatoriskt inslag i den kommuna-&lt;br&gt;la organisationen. De anställda är underställda nämnderna och har inte&lt;br&gt;något direkt ansvar gentemot fullmäktige. De är underkastade ett arbets-&lt;br&gt;rättsligt ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan dessa omständigheter talar mot att man skall ålägga de anställda&lt;br&gt;ett revisionsansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot ett sådant åläggande talar dessutom praktiska skäl. Om alla anställ-&lt;br&gt;da som förbrukar kommunala medel eller fattar beslut efter delegering&lt;br&gt;skulle omfattas av revisionsansvar, skulle kretsen av revisionsansvariga bli&lt;br&gt;mycket stor. I några av de större kommunerna skulle det röra sig om flera&lt;br&gt;tusen personer. Under sådana omständigheter kan man ifrågasätta det&lt;br&gt;meningsfulla med ett revisionsansvar för de anställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnderna är vidare skyldiga att kontrollera den verksamhet som&lt;br&gt;bedrivs inom deras ansvarsområden. Om det skulle visa sig att en anställd &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som fått i uppdrag att fatta beslut har överskridit sina befogenheter eller på&lt;br&gt;annat sätt fattat ett felaktigt beslut, kan nämnden åtminstone i vissa fall&lt;br&gt;vidta nödvändiga åtgärder for att åstadkomma rättelse. För att förhindra&lt;br&gt;felaktiga beslut i fortsättningen från den anställdes sida kan nämnden&lt;br&gt;också återkalla delegeringsuppdraget. Om ett klandervärt beteende som&lt;br&gt;inte bör belastas en nämnd skall tas upp i revisionsberättelsen, har reviso-&lt;br&gt;rerna dessutom en möjlighet att beskriva sakförhållandena så att nämnden&lt;br&gt;undgår kollektivt ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om man skulle införa ett revisionsansvar för de anställda vid sidan om&lt;br&gt;deras nuvarande arbetsrättsliga ansvar, uppkommmer dessutom svårighe-&lt;br&gt;ter att bedöma de arbetsrättsliga effekterna av en vägrad ansvarsfrihet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I och för sig kan de anställdas ansvar antas komma att öka i ett målstyrt&lt;br&gt;system. Med de ökade delegeringsmöjligheter som regeringen föreslår kan&lt;br&gt;också beslutanderätt i driftsfrågor överföras till de anställda. Givetvis bör&lt;br&gt;någon form av ansvar kunna utkrävas för skötseln av sådana frågor. De&lt;br&gt;juridiska instrument som står till förfogande i dag inom det arbetsrättsliga&lt;br&gt;systemet kan därvid i sig antas vara tillräckliga, varför vi inte anser att det&lt;br&gt;finns anledning att införa ett revisionsansvar för alla anställda inom kom-&lt;br&gt;muner och landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kommuns eller ett landstings företrädare i ett partssammansatt organ&lt;br&gt;är kommunalt förtroendevalda på så sätt att de väljs av fullmäktige eller av&lt;br&gt;styrelsen eller någon annan nämnd som fullmäktige utser. Enligt uttalan-&lt;br&gt;den i förarbetena (prop. 1978/79:188 s. 42 f.) till bestämmelserna om de&lt;br&gt;partssammansatta organen bör emellertid den kommunala arbetsgivarens&lt;br&gt;representation i huvudsak fullgöras av tjänstemän. Arbetstagarnas företrä-&lt;br&gt;dare utses av berörda arbetstagarorganisationer. Detta gör att de partssam-&lt;br&gt;mansatta organen enligt vår mening bör behandlas på samma sätt som de&lt;br&gt;anställda när det gäller frågan om de skall åläggas revisionsansvar eller&lt;br&gt;inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvaltningschefer bör inte heller omfattas av revisionsansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvaltningscheferna intar en särställning bland de anställda. Den pågåen-&lt;br&gt;de utvecklingen mot ökad målstyrning och de nya reglerna om vidaredele-&lt;br&gt;gering som regeringen föreslår gör att förvaltningschefernas roll inom den&lt;br&gt;kommunala organisationen i framtiden kommer att öka i betydelse. Även&lt;br&gt;om vi inte är beredda att föreslå ett revisionsansvar för alla anställda, är&lt;br&gt;detta omständigheter som talar för att man åtminstone bör överväga ett&lt;br&gt;särskilt revisionsansvar för förvaltningscheferna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett system med revisionsansvar för förvaltningscheferna är emellertid&lt;br&gt;inte heller fritt från invändningar. Det finns flera omständigheter som&lt;br&gt;talar mot att man skall ålägga förvaltningscheferna ett sådant ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan omständighet är den koppling som finns mellan revisionsan-&lt;br&gt;svaret och det politiska ansvaret. Förvaltningscheferna är inte politiker.&lt;br&gt;De är — och det gäller också i ett målstyrt system — biträden åt nämnder-&lt;br&gt;na. Såsom underställda nämnderna ansvarar förvaltningscheferna mot&lt;br&gt;dessa. Liksom övriga anställda är de också underkastade ett arbetsrättsligt&lt;br&gt;ansvarssystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare skulle ett införande av revisionsansvar för förvaltningscheferna Prop. 1990/91:117&lt;br&gt;kunna medföra att de rättsligt sett uppfattas som likställda med de kom-&lt;br&gt;munala bolagens verkställande direktörer. De senare har ju enligt före-&lt;br&gt;skrifterna i aktiebolagslagen ett revisionsansvar jämsides med ledamöter-&lt;br&gt;na i bolagsstyrelsen. Även om de verkställande direktörernas funktion är&lt;br&gt;annorlunda genom att de svarar för bolagens fortlöpande förvaltning,&lt;br&gt;skulle ett revisionsansvar för förvaltningscheferna kunna medföra en om&lt;br&gt;icke formell så i vart fall faktisk maktförskjutning från de förtroendevalda&lt;br&gt;till förvaltningscheferna. En sådan maktförskjutning är inte önskvärd.&lt;br&gt;Den skulle heller inte passa in i ett målstyrt system, eftersom den grundläg-&lt;br&gt;gande fördelningen av beslutanderätten i kommunerna och landstingen&lt;br&gt;inte är ändrad i ett sådant system.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser därför att inte heller förvaltningscheferna bör ha revisionsan-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;svar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten att delta i debatten om ansvarsfrihet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt de nuvarande jävsreglerna har ordföranden och vice ordförande i en&lt;br&gt;nämnd, oavsett om de är ledamöter i fullmäktige eller inte, en rätt att delta&lt;br&gt;i fullmäktiges överläggning när revisionsberättelsen över den egna nämn-&lt;br&gt;dens verksamhet behandlas. Syftet med denna regel är att de nämnda&lt;br&gt;personerna skall ha möjlighet att på nämndens vägnar få förklara och&lt;br&gt;försvara sig när frågan om ansvarsfrihet skall prövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom enskilda förtroendevalda enligt regeringens förslag skall ha&lt;br&gt;revisionsansvar, bör också dessa personer få möjlighet att förklara och&lt;br&gt;försvara sitt handlande inför fullmäktige när fullmäktige behandlar revi-&lt;br&gt;sionsberättelsen över den verksamhet som de har deltagit i.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår därför en bestämmelse om detta.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.10 Laglighetsprövning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4.10.1 Ny terminologi och redaktionell utformning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Reglerna om kommunalbesvär görs tydligare&lt;br&gt;och mer överskådliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa särdrag för kommunalbesvären som har utbildats i rättstill-&lt;br&gt;lämpningen uttrycks direkt i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Termen kommunalbesvär ersätts av laglighetsprövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. En&lt;br&gt;skillnad är att kommittén föreslår att en del bestämmelser skall föras över&lt;br&gt;från kommunalbesvärskapitlet i kommunallagen till förvaltningsprocess-&lt;br&gt;lagen (1971:291. ändrad senast 1990:1412).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna är i stort sett positiva till kom-&lt;br&gt;mitténs förslag. Regeringsrätten, kammarrätterna i Stockholm och Göte-&lt;br&gt;borg samt kammarkollegiet föreslår ytterligare en del redaktionella och&lt;br&gt;språkliga ändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna termen laglighetsprövning tillstyrks av bl. a. regeringsrät- Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;ten, kammarrätten i Göteborg, socialstyrelsen, Tranås, Kalmar, Malmö,&lt;br&gt;Ängelholms, Partilie, Tranemo och Falu kommuner, Uppsala och Värm-&lt;br&gt;lands läns landsting samt av Svenska kommunförbundet och Landstings-&lt;br&gt;förbundet. Förslaget avstyrks av JO, kammarrätten i Stockholm, juridiska&lt;br&gt;fakultetsnämnderna vid Stockholms och Uppsala universitet samt av Osby&lt;br&gt;kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätterna i Stockholm och Göteborg samt juridiska fakultets-&lt;br&gt;nämnden vid Uppsala universitet avstyrker förslaget om att föra över vissa&lt;br&gt;bestämmelser till förvaltningsprocesslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande ordning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna om kommunalbesvär finns i 7 kap. KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunalbesvär kan sägas utgöra en form av medborgartalan. Ända-&lt;br&gt;målet är att se till att den kommunala självstyrelsen utövas på ett rättsen-&lt;br&gt;ligt sätt. Kännetecknande för kommunalbesvären är att endast kommun-&lt;br&gt;medlemmar får överklaga, att besluten endast kan angripas på de punkter&lt;br&gt;som anges i kommunallagen och att prövningen är begränsad till laglighe-&lt;br&gt;ten av ett beslut. Om besvären bifalls får beslutet bara upphävas men det&lt;br&gt;får inte ersättas med ett nytt beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunalbesvär anförs hos en kammarrätt. Kammarrättens beslut kan&lt;br&gt;överklagas hos regeringsrätten. En förutsättning för att beslutet skall prö-&lt;br&gt;vas av regeringsrätten är att prövningstillstånd meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I civildepartementet övervägs för närvarande frågan om hur man bör&lt;br&gt;klara ut vissa frågor om förhållandet mellan kommunalbesvär och förvalt-&lt;br&gt;ningsbesvär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den språkliga och systematiska utformningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I olika utredningssammanhang där kommunalbesvären har behandlats&lt;br&gt;tidigare har det framförts önskemål om att få fram tydligare och mer&lt;br&gt;överskådliga regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sätt att tillgodose sådana önskemål är att låta vissa särdrag för&lt;br&gt;kommunalbesvärsprocessen som har utbildats i rättstillämpningen framgå&lt;br&gt;av lagtexten. Det gäller bl. a. det utmärkande draget att kammarrätten&lt;br&gt;endast får upphäva eller inte upphäva ett överklagat beslut, men inte sätta&lt;br&gt;ett nytt beslut i dess ställe. Härigenom markeras att det ytterst är fråga om&lt;br&gt;en ren legalitetsprövning och inte i första hand en lämplighetsprövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår att innehållet i 7 kap. 4 § KL skall flyttas över till&lt;br&gt;förvaltningsprocesslagen. I den nämnda paragrafen återfinns vissa proces-&lt;br&gt;suella bestämmelser som gäller specifikt för kommunalbesvärsprocessen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med några remissinstanser har regeringen i denna fråga en annan&lt;br&gt;uppfattning än kommittén. Vi fäster särskild vikt vid det upplysningsvär-&lt;br&gt;de för enskilda rättssökande som ligger i att de processuella bestämmelser&lt;br&gt;som är speciella för kommunalbesvärsprövningen återfinns i kommunalla-&lt;br&gt;gen. Det rimmar dessutom mindre väl med förvaltningsprocesslagens ka-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;132&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;raktär av generell förfarandelag att i den lagen infora specialbestämmelser Prop. 1990/91:117&lt;br&gt;för kommunalbesvären.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Termen laglighetsprövning introduceras&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttrycket kommunalbesvär infördes i rubriken till kommunalbesvärska-&lt;br&gt;pitlet i 1977 års kommunallag. Begreppet var dock etablerat sedan lång tid&lt;br&gt;tillbaka. Orsaken till att det fördes in i lagen var att man ville klargöra att&lt;br&gt;kommunalbesvär är en särskild typ av besvär, som i flera viktiga avseen-&lt;br&gt;den skiljer sig från förvaltningsbesvären.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett skäl för att nu byta terminologi är den allmänna strävan att ta bort&lt;br&gt;ordet besvär ur all författningsmateria. Det finns också ett behov av att på&lt;br&gt;ett ännu bättre sätt klargöra skillnaden mellan kommunalbesvär och&lt;br&gt;förvaltningsbesvär. Regeringen anser att laglighetsprövning är ett bra er-&lt;br&gt;sättningsord.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi är medvetna om att detta förslag inte är helt invändningsfritt. Ibland&lt;br&gt;är det ofrånkomligt att det vid prövningen i ett kommunalbesvärsmål vägs&lt;br&gt;in vissa lämplighetsaspekter i bedömningen och i vissa förvaltnings-&lt;br&gt;besvärsmål kan det bli fråga om en i princip ren laglighetsbedömning. Det&lt;br&gt;kan därför sägas att termen laglighetsprövning till en del kan vara missvi-&lt;br&gt;sande som beteckning på kommunalbesvären. Å andra sidan är det ingen&lt;br&gt;tvekan om att kärnpunkten i kommunalbesvärsprövningen är just legali-&lt;br&gt;tetsprövningen. Vi anser därför att termen laglighetsprövning, även om&lt;br&gt;vissa invändningar kan riktas mot den, på ett värdefullt sätt kan bidra till&lt;br&gt;att öka allmänhetens kunskap om vad rättsmedlet i första hand innebär.&lt;br&gt;Förhoppningsvis kan därigenom vissa missförstånd och onödiga processer&lt;br&gt;undvikas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget hindrar givetvis inte att uttryck med ordet kommunalbesvär&lt;br&gt;även i framtiden kan användas i olika sammanhang, t. ex. när kommunal-&lt;br&gt;besvär och förvaltningsbesvär jämförs med varandra. Syftet med vårt&lt;br&gt;förslag att ersätta ordet kommunalbesvär är att åstadkomma en så tydlig&lt;br&gt;lagtext som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.10.2 Kopplingen medlemskap — rätt att överklaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Kopplingen mellan medlemskap i en kommun&lt;br&gt;eller ett landsting och rätten att överklaga kommunala beslut be-&lt;br&gt;hålls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kretsen av klagoberättigade vidgas inte, dvs. inga ytterligare kate-&lt;br&gt;gorier tillförs medlemskretsen utöver de som är folkbokförda i kom-&lt;br&gt;munen, äger fast egendom i kommunen eller är taxerade till kom-&lt;br&gt;munalskatt där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser kommenterar kom-&lt;br&gt;mitténs förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Göteborg anser, i likhet med kommittén, att det inte Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;har framkommit något påtagligt behov av att man till följd av den slopade&lt;br&gt;kommunala beskattningen av juridiska personer vidgar förutsättningarna&lt;br&gt;för besvärsrätt för denna kategori. Även Svenska kommunförbundet är&lt;br&gt;ense med kommittén om att inte utvidga besvärsrätten för ideella för-&lt;br&gt;eningar eller andra juridiska personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot anser kammarrätten i Stockholm att det finns skäl att överväga&lt;br&gt;juridiska personers besvärsrätt i syfte att få till stånd en generösare ord-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund bör&lt;br&gt;man överge kopplingen mellan medlemskap och besvärsrätt. I stället bör&lt;br&gt;envar som berörs av ett kommunalt beslut ha rätt att få lagligheten prövad.&lt;br&gt;Om kopplingen behålls, menar organisationerna att juridiska personer&lt;br&gt;som har fast driftsställe i en kommun eller vars styrelse har sitt säte där&lt;br&gt;skall räknas som kommunmedlemmar. Medborgarrättsrörelsen Friheten i&lt;br&gt;Sverige anför liknande synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikappförbundens Centralkommitté anser att ideella föreningar bör&lt;br&gt;ha rätt att utlösa en laglighetskontroll av kommunala beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kopplingen mellan medlemskap och rätt att överklaga bör behållas&lt;br&gt;Ett utmärkande drag för kommunalbesvärsmålen är att endast kommun-&lt;br&gt;medlemmar har rätt att överklaga. Enbart den omständigheten att någon&lt;br&gt;har ett intresse i saken ger alltså inte besvärsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som regeringen har anfört i motiven till medlemskapsregeln (avsnitt&lt;br&gt;4.1.2) bör kopplingen mellan medlemskap och rätt att överklaga behållas.&lt;br&gt;Om man vill vidga kretsen av klagoberättigade måste man därför, med&lt;br&gt;denna utgångspunkt, överväga en ändring av medlemskapsbegreppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska personers rätt att överklaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En effekt av att den kommunala taxeringen av juridiska personer sedan&lt;br&gt;några år tillbaka har slopats är att dessa förlorat den rätt att överklaga&lt;br&gt;kommunala beslut som de hade tidigare på grundval av taxeringen. En&lt;br&gt;sådan rätt har de nu bara i kommuner där de äger fast egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör den bedömningen, att det inte finns skäl att konstruera&lt;br&gt;om medlemskapsbegreppet i syfte att utvidga juridiska personers rätt att&lt;br&gt;överklaga. En studie av kommunalbesvärsmål visar att det är ytterst sällan&lt;br&gt;som en juridisk person uppträder som klagande. Detta var förhållandet&lt;br&gt;även tidigare när de juridiska personerna hade besvärsrätt på grundval av&lt;br&gt;taxering i en viss kommun. Den till viss del förlorade rätten att överklaga&lt;br&gt;får därför ses som en marginell effekt av att den kommunala taxeringen&lt;br&gt;slopades. Att utvidga medlemskapsbegreppet skulle därför enligt vår be-&lt;br&gt;dömning inte få någon större effekt och därför finns inte tillräckliga skäl&lt;br&gt;att vidta en sådan åtgärd. Något skäl att särbehandla ideella föreningar&lt;br&gt;finns inte heller enligt vår mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;134&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.10.3 Prövningsgrunderna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Två av de nuvarande prövningsgrunderna i&lt;br&gt;kommunalbesvärsmål slopas, nämligen att ett beslut ”kränker kla-&lt;br&gt;gandens enskilda rätt” eller att det ”vilar på orättvis grund”. Övriga&lt;br&gt;prövningsgrunder behålls i sak i den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens med undantag&lt;br&gt;av att kommittén föreslår att den nuvarande prövningsgrunden ”ej till-&lt;br&gt;kommit i laga ordning” formuleras om till ”inte tillkommit på föreskrivet&lt;br&gt;sätt”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Kommitténs förslag tillstyrks eller lämnas utan erin-&lt;br&gt;ran av flertalet remissinstanser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Stockholm är tveksam till förslaget att slopa prövnings-&lt;br&gt;grunden ”vilar på orättvis grund”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TCO, Villaägareförbundet och Vi I Småhus samt Medborgarättsrörelsen&lt;br&gt;Friheten i Sverige anser att man bör behålla prövningsgrunden ”kränker&lt;br&gt;klagandens enskilda rätt”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringsrätten kritiserar omformuleringen från ”ej tillkommit i laga&lt;br&gt;ordning” till ”inte tillkommit på föreskrivet sätt”. Enligt regeringsrättens&lt;br&gt;mening får den föreslagna lydelsen en mer inskränkt betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningsgrunder i dag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 7 kap. 1 § KL får kommunalbesvär grundas endast på omständighe-&lt;br&gt;ter som innebär att ett beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ej har tillkommit i laga ordning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. står i strid mot lag eller annan författning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. på annat sätt överskrider kommunfullmäktiges eller landstingets befo-&lt;br&gt;genheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. kränker klagandens enskilda rätt eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. annars vilar på orättvis grund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den första prövningsgrunden tar sikte på felaktigheter i själva förfaran-&lt;br&gt;det, dvs. att det riktas anmärkningar mot sättet för tillkomsten av ett&lt;br&gt;kommunalt beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningsgrunden under punkt 2 tillämpas i regel när beslutet bryter&lt;br&gt;mot en uttrycklig författningsregel, normalt av offentligrättslig karaktär.&lt;br&gt;Nästa punkt används t. ex. vid prövning av frågor som rör den kommunala&lt;br&gt;kompetensen och vid kompetenskonflikter mellan olika kommunala or-&lt;br&gt;gan. Någon klar gräns mellan de båda prövningsgrunderna finns inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särställning intar prövningsgrunden ”kränker klagandens enskilda&lt;br&gt;rätt”. En tillämpning av den har ansetts förutsätta att klagandens personli-&lt;br&gt;ga rättsställning blivit lidande av det kommunala beslutet. Oftast har&lt;br&gt;klaganden inte någon framgång, vilket inte sällan beror på att prövnings-&lt;br&gt;instansen konstaterat att klaganden haft möjlighet att få sin sak prövad av&lt;br&gt;allmän domstol. Störst praktisk betydelse har prövningsgrunden främst&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;haft i löne- och pensionsärenden. Genom ändrad arbetsrättslig lagstiftning Prop. 1990/91:117&lt;br&gt;har dock även detta område inskränkts i väsentlig mån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den sista punkten ”vilar på orättvis grund” åberopas ofta av dem som&lt;br&gt;klagar i kommunalbesvärsmål, men tillämpas relativt sällan av domstolar-&lt;br&gt;na. Ursprungligen torde den ha inforts för att ge eftertryck åt kravet på&lt;br&gt;likställighet mellan kommunmedlemmar. Även rättspraxis visar att den är&lt;br&gt;starkt förknippad med likställighetsprincipen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Två prövningsgrunder slopas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De tre första prövningsgrunderna i nuvarande kommunallag är direkt&lt;br&gt;motiverade av kommunalbesvärsinstitutets uppgift som ett offentligrätts-&lt;br&gt;ligt kontrollmedel. De har därför en given plats i systemet. Av dessa bör&lt;br&gt;punkt 3 ”på annat sätt överskrider kommunfullmäktiges eller landstingets&lt;br&gt;befogenheter” delas upp i två punkter för att ge uttryck åt att den har ett&lt;br&gt;vidare tillämpningsområde än vad ordalydelsen i förstone ger uttryck åt.&lt;br&gt;Det bör således framgå att prövningen också kan omfatta frågan om en&lt;br&gt;viss åtgärd över huvud taget är en kommunal angelägenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En speciell ställning intar de nuvarande punkterna 4 och 5, vilka avser&lt;br&gt;fall då det kommunala beslutet kränker klagandens enskilda rätt eller&lt;br&gt;annars vilar på orättvis grund. Båda har en synnerligen begränsad använd-&lt;br&gt;barhet, men åberopas ofta av de klagande och ger därmed upphov till&lt;br&gt;åtskilliga missförstånd och en onödig handläggning. Genom att likställig-&lt;br&gt;hetsprincipen skrivs in i lagtexten kan prövningsgrunden ”står i strid mot&lt;br&gt;lag eller annan författning” användas om någon anser att ett beslut strider&lt;br&gt;mot denna princip.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.10.4 Besluts verkställbarhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Frågan om kommunala besluts verkställ-&lt;br&gt;barhet lagregleras inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs bedömning: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: I likhet med kommittén finner kammarrätten i&lt;br&gt;Stockholm att en allmänt hållen regel om verkställbarhet inte har något&lt;br&gt;större värde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringsrätten anser att intresset av överskådlighet och begriplighet&lt;br&gt;talar för att principen om omedelbar verkställbarhet av kommunala beslut&lt;br&gt;kommer till uttryck i lagen. Liknande synpunkter anför Malmö kommun&lt;br&gt;och Svenska kommunförbundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: I princip gäller att ett kommunalt&lt;br&gt;beslut är verkställbart så snart protokollet över beslutet har justerats.&lt;br&gt;Indirekt framgår detta av 7 kap. 6 § KL. Enligt den paragrafen skall&lt;br&gt;fullmäktige, om ett beslut har blivit upphävt genom avgörande som har&lt;br&gt;vunnit laga kraft och om beslutet redan har verkställts, föranstalta om&lt;br&gt;rättelse av verkställigheten i den mån det är möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ibland är omedelbar verkställighet en nödvändighet, t. ex. i fråga om Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;vissa beslut om val och en del budgetbeslut. I andra fall kan verkställighe-&lt;br&gt;ten utan olägenhet anstå till dess beslutet har vunnit laga kraft. Inte sällan&lt;br&gt;är läget svårbedömt och det gäller då att väga olika intressen mot varand-&lt;br&gt;ra. Behovet av effektivitet i den kommunala förvaltningen står mot intres-&lt;br&gt;set av att ett överklagande i möjligaste mån bör leda till det åsyftade&lt;br&gt;resultatet, dvs. att hindra beslutets genomförande. Ofta kompliceras bil-&lt;br&gt;den av att förhållandet rör en utomstående part och att det i vissa fall kan&lt;br&gt;ha inträffat en civilrättslig bundenhet för kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är mycket svårt att lägga fast i vilka konkreta situationer som ett&lt;br&gt;beslut bör kunna verkställas trots att det har överklagats. Kommunen eller&lt;br&gt;landstinget måste bedöma risken av att beslutet blir upphävt. Möjligheten&lt;br&gt;till återgång av ett redan verkställt beslut måste också bedömas. Dessa&lt;br&gt;omständigheter talar enligt vår mening mot en allmän lagregel om besluts&lt;br&gt;verkställbarhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.10.5 Besvärsnämnderna avskaffas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Möjligheten att inrätta besvärsnämnder för att&lt;br&gt;pröva vissa personalärenden avskaffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Nästan alla remissinstanser tillstyrker kommitténs&lt;br&gt;förslag eller lämnar det utan erinran. Hit hör regeringsrätten, juridiska&lt;br&gt;fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, flera kommuner och landsting,&lt;br&gt;Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, SACO och Sveriges&lt;br&gt;kommunaljuridiska förening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget avstyrks av Kalmar, Heby och Östersunds kommuner samt av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TCO.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt 7 kap. 3 § KL får kommuner och&lt;br&gt;landsting utse en särskild nämnd med benämningen besvärsnämnd. Från&lt;br&gt;den 1 juli 1987 är besvärsnämndernas prövning inskränkt till överklagan-&lt;br&gt;de av en nämnds, ett partssammansatt organs eller revisorernas beslut om&lt;br&gt;tjänstetillsättningar. Tidigare kunde nämnderna överpröva också andra&lt;br&gt;typer av personalärenden, bl. a. beslut om disciplinära åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omkring 30 kommuner har utnyttjat möjligheten att inrätta besvärs-&lt;br&gt;nämnder. På landstingssidan, där besvärsnämnder har varit vanligare, är&lt;br&gt;tendensen att allt fler landsting avskaffar sina besvärsnämnder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Besvärsnämnderna är ett udda inslag i systemet för överprövning av&lt;br&gt;kommunala beslut. De ärenden som behandlas av en besvärsnämnd har en&lt;br&gt;särskild karaktär som skiljer dem från de flesta kommunala ärenden i&lt;br&gt;övrigt. Det primära är relationen mellan arbetsgivare och arbetstagare. Ett&lt;br&gt;särskilt problem ligger i att besvärsnämndsprövningen har kopplats sam-&lt;br&gt;man med kommunalbesvärsprocessen. Detta leder ibland till missförstånd&lt;br&gt;hos kommunmedlemmarna och till tillämpningssvårigheter hos de dom-&lt;br&gt;stolar som berörs. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;137&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1970-talets arbetsrättsliga lagstiftning har satt besvärsnämnderna i en ny&lt;br&gt;situation. I väsentliga delar tillämpas på den kommunala sektorn numera&lt;br&gt;samma lagregler som på den privata sektorn när det gäller relationen&lt;br&gt;mellan arbetsgivare och arbetstagare. Och inom den privata sektorn sak-&lt;br&gt;nas överprövningsmöjlighet i fråga om rekryteringsbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet (ändrad senast&lt;br&gt;1984:817) medger i viss mån förhandlingsskyldighet vid tjänstetillsätt-&lt;br&gt;ningar. Därmed har ett fackligt inflytande garanterats som saknades när&lt;br&gt;möjligheten att inrätta besvärsnämnder tillskapades. Det är i och för sig&lt;br&gt;också — i motsats till vad som är fallet på den statliga sektorn — möjligt&lt;br&gt;att i kollektivavtal reglera förutsättningarna för kommunal anställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen konstaterar således att den förändrade arbetsrätten har&lt;br&gt;minskat behovet av besvärsnämnder betydligt. Slutsatsen är därför att den&lt;br&gt;nya kommunallagen inte bör innehålla några regler om besvärsnämnder.&lt;br&gt;Om det finns ett behov av en normering i frågor om t. ex. meritvärdering&lt;br&gt;och rekrytering, är det en bättre väg att det lämnas över åt arbetsmarkna-&lt;br&gt;dens parter att tillsammans lösa sådana frågor inom förhandlingssystemets&lt;br&gt;ram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Något skäl att låta de kommuner och landsting som nu har besvärs-&lt;br&gt;nämnder behålla dessa finns inte enligt vår mening. Däremot föreslår vi en&lt;br&gt;övergångsbestämmelse om vad som skall ske med sådana mål hos nämn-&lt;br&gt;derna, som ännu inte avgjorts vid ikraftträdandet av den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Ändringar i annan lagstiftning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Ett genomförande av förslaget till en ny kommunallag kräver följdändring-&lt;br&gt;ar i en del annan lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viss speciallagstiftning behöver ändras som en direkt följd av vårt&lt;br&gt;förslag om en friare nämndorganisation och av att vi föreslår att lokal-&lt;br&gt;organslagen och lagen om vissa lokala organ i landstingskommunerna skall&lt;br&gt;upphävas. I detta lagstiftningsärende tar vi upp de förslag om ändringar i&lt;br&gt;speciallagstiftningen som är nödvändiga för att slå fast principen om en&lt;br&gt;friare nämndorganisation. Förslagen avser plan- och bygglagen, hälso-&lt;br&gt;skyddslagen, hälso- och sjukvårdslagen (1982:763, ändrad senast&lt;br&gt;1990:1465), tandvårdslagen (1985:125, ändrad senast 1986:1410), lagen&lt;br&gt;(1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda&lt;br&gt;m.fl.(ändrad senast 1990:494), lagen (1978:234) om trafiknämnd (ändrad&lt;br&gt;senast 1986:1247) samt räddningstjänstlagen (1986:1102, ändrad senast&lt;br&gt;1988:438).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare ändringar behöver göras i speciallagstiftningens bestämmel-&lt;br&gt;ser om nämnder. Det gäller bl. a. de hänvisningar som finns till kommu-&lt;br&gt;nallagens regler och hur nämnderna i fortsättningen skall anges i de olika&lt;br&gt;speciallagarna. Så behöver t. ex. beträffande miljö- och hälsoskyddsnämn-&lt;br&gt;den ändringar göras i naturvårdslagen (1964:822, omtryckt 1974:1025,&lt;br&gt;ändrad senast 1990:1378), miljöskyddslagen (1969:387, omtryckt 1989:&lt;br&gt;363), livsmedelslagen (1971:511, omtryckt 1989:461), renhållningslagen&lt;br&gt;(1979:596, ändrad senast 1990:235), strålskyddslagen (1988:220, ändrad&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;138&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;senast 1990:236) och djurskyddslagen (1988:534, ändrad senast&lt;br&gt;1990:628).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att ta upp dessa frågor i en proposition med följdlag-&lt;br&gt;stiftning till den nya kommunallagen. Förslaget kommer att föreläggas&lt;br&gt;riksdagen i sådan tid att det blir möjligt att besluta ett ikraftträdande av&lt;br&gt;lagändringarna till den 1 januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns också annan lagstiftning som behöver ändras som en följd av&lt;br&gt;att den nuvarande kommunallagen ersätts med en helt ny lag. Det gäller&lt;br&gt;bl.a. lagen (1979:412) om kommunala indelningsdelegerade (ändrad se-&lt;br&gt;nast 1988:199) och kommunalförbundslagen (1985:894). I dessa lagar&lt;br&gt;finns i stor utsträckning hänvisningar till kommunallagens regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I nuvarande kommunallag finns ett särskilt kapitel med regler om skatt&lt;br&gt;till kommuner och landsting (6 kap.). Reglerna som huvudsakligen är av&lt;br&gt;teknisk natur kan enligt vår mening med fördel utgå ur kommunallagen&lt;br&gt;och i stället införlivas med skattelagstiftningen. Det kan därvid vara&lt;br&gt;lämpligt att sammanföra reglerna med dem som finns i lagen (1965:269)&lt;br&gt;med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebite-&lt;br&gt;ring av skatt, m.m (omtryckt 1973:437, ändrad senast 1990:353).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande kommunallag innehåller också regler av närmast valteknisk&lt;br&gt;natur. Det gäller reglerna i 2 kap. 2 § andra stycket om beräkning av&lt;br&gt;antalet suppleanter — eller med vår terminologi ersättare — i kommun-&lt;br&gt;fullmäktige. Det är en bättre ordning att ha en sådan bestämmelse i&lt;br&gt;vallagen. Motsvarande regler om beräkning av antalet ersättare i landsting-&lt;br&gt;et finns redan i vallagen. I 2 kap. 11 § fjärde stycket finns en bestämmelse&lt;br&gt;om vilka ersättare som skall tjänstgöra när ingen av de ersättare som har&lt;br&gt;utsetts for den frånvarande ledamoten kan tjänstgöra. Bestämmelsen gör&lt;br&gt;det möjligt att avvika från den listtrohet som i övrigt tillämpas, dvs. att&lt;br&gt;ersättare skall utses från samma lista som respektive ledamot. Enligt vår&lt;br&gt;mening bör regeln flyttas till vallagen för att tjäna som underlag för&lt;br&gt;länsstyrelserna när ersättare skall utses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtliga nu berörda frågor kommer att tas upp i följdlagstiftningspropo-&lt;br&gt;sitionen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Ett internationellt perspektiv&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;6.1 Förhållandet till internationella överenskommelser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;6.1.1 Europarådskonventionen om kommunal självstyrelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Kommunallagsförslaget ligger i linje med&lt;br&gt;Sveriges åtaganden enligt Europarådskonventionen om kommunal&lt;br&gt;självstyrelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs bedömning: Kommittén har redovisat huvuddragen i kon-&lt;br&gt;ventionen, men inte gjort någon uttrycklig bedömning av förslagets fören-&lt;br&gt;lighet med denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har tagit upp denna Prop. 1990/91:117&lt;br&gt;fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Sverige ratificerade i augusti 1989&lt;br&gt;(prop. 1988/89:119, KU 32, rskr. 251) den europeiska konventionen om&lt;br&gt;kommunal självstyrelse (SÖ 1989:34). Konventionen är ett betydelsefullt&lt;br&gt;resultat av Europarådssamarbetet på det kommunala området och ett led i&lt;br&gt;strävandena att stärka och utveckla den kommunala självstyrelsen i Euro-&lt;br&gt;pa. Den bygger på ett decentraliserat beslutsfattande som en nödvändig&lt;br&gt;grund för demokratin. En annan viktig utgångspunkt är den kommunala&lt;br&gt;självstyrelsens betydelse för medborgarnas möjligheter att delta i de offent-&lt;br&gt;liga angelägenheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I konventionen fastslås vissa grundläggande principer för statens förhål-&lt;br&gt;lande till kommunerna. Områden som berörs är bl. a. den kommunala&lt;br&gt;självstyrelsens rättsliga reglering, skyddet för den kommunala indelning-&lt;br&gt;en, den administrativa strukturen, de förtroendevaldas arbetsvillkor, stat-&lt;br&gt;lig tillsyn, ekonomiska resurser samt rätten att samarbeta och bilda sam-&lt;br&gt;manslutningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens uppfattning är att det är väsentligt att Sverige ställer sig&lt;br&gt;bakom strävandena att stärka och utveckla den kommunala självstyrelsen&lt;br&gt;i Europa och världen. Vår förhoppning är också att konventionen skall&lt;br&gt;fungera som en grundläggande plattform i diskussionen om kommunernas&lt;br&gt;roll i ett framtida Europa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen om godkännande av konventionen gjorde vi en bedöm-&lt;br&gt;ning av konventionens förenlighet med den nuvarande kommunallagstift-&lt;br&gt;ningen. Bedömningen var att det svenska rättssystemet uppfyller de krav&lt;br&gt;som konventionen ställer. Riksdagen hade ingen annan uppfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En genomgång av det nu presenterade kommunallagsförslagets förhål-&lt;br&gt;lande till konventionens artiklar ger inte anledning till någon annan be-&lt;br&gt;dömning. Tvärtom innebär förslaget en ytterligare förstärkning av den&lt;br&gt;kommunala handlingsfriheten och den kommunala självstyrelsens roll i&lt;br&gt;det demokratiska systemet och därmed en ökad anpassning till konventio-&lt;br&gt;nens principer. Vi vill här särskilt peka på tre punkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt konventionens artikel 2 skall principen om kommunal självstyrel-&lt;br&gt;se vara inskriven i lag och helst i grundlagen. I dag finns principen&lt;br&gt;inskriven i regeringsformens portalparagraf (1 kap. 1 §), där det sägs att&lt;br&gt;den svenska folkstyrelsen — förutom genom ett representativt och parla-&lt;br&gt;mentariskt statsskick — förverkligas genom kommunal självstyrelse. Ge-&lt;br&gt;nom vårt förslag att i den nya kommunallagen slå fast den kommunala&lt;br&gt;självstyrelsens princip för all kommunal verksamhet sker en ytterligare&lt;br&gt;förstärkning i förhållande till konventionsbestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 6 fastslås principen att kommunerna skall kunna bestämma om&lt;br&gt;sin inre organisation för att anpassa den till de lokala behoven och säker-&lt;br&gt;ställa en effektiv förvaltning. Vårt förslag om en friare kommunal nämnd-&lt;br&gt;organisation innebär en väsentlig förstärkning av självstyrelsen i detta&lt;br&gt;hänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 7 finns bestämmelser som avser att garantera att de förtroen-&lt;br&gt;devalda kan ges en rimlig ekonomisk ersättning både för utgifter i sam-&lt;br&gt;band med uppdraget och där så är lämpligt för förlorad arbetsförtjänst&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller for utfört arbete samt motsvarande socialskydd. Genom vårt förslag Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;om rätt för de förtroendevalda att få ersättning för förlorad arbetsinkomst&lt;br&gt;förstärks garantierna för en rimlig ekonomisk ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1.2 Ett kommande EES-avtal eller ett svenskt medlemskap i Europeiska&lt;br&gt;gemenskapen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: På de punkter som kommunallagsförslaget&lt;br&gt;kan komma att beröras av ett kommande EES-avtal eller ett svenskt&lt;br&gt;medlemskap i EG ligger förslaget i linje med EG:s regelsystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs bedömning: Överensstämmer med regeringens. Betydelsen&lt;br&gt;av ett svenskt medlemskap i EG har dock inte tagits upp av kommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna godtar i allmänhet kommitténs&lt;br&gt;bedömning. Riksrevisionsverket ställer sig uttryckligen bakom det restrik-&lt;br&gt;tiva synsätt beträffande subventioner till näringslivet som kommittén re-&lt;br&gt;dovisat i detta sammanhang. Endast Norbergs kommun och Sveriges&lt;br&gt;kommunaljuridiska förening har framfört kritiska synpunkter. Dessa re-&lt;br&gt;missinstanser anser att frågorna kring EG-samarbetet borde har belysts&lt;br&gt;mer ingående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Förhandlingarna mellan EFTA-län-&lt;br&gt;derna och EG om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) är&lt;br&gt;för närvarande inne i ett intensivt skede. Målet är att ett EES-avtal skall&lt;br&gt;kunna träda i kraft den 1 januari 1993, dvs. samtidigt som EG:s inre&lt;br&gt;marknad etableras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett vidare perspektiv ligger ett medlemskap i EG i Sveriges nationella&lt;br&gt;intresse. Regeringen och riksdagen har under hösten 1990 tagit ställning&lt;br&gt;för en sådan utveckling (skr. 1990/91:50, UU8).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges närmande till EG reser inom olika områden frågan om hur den&lt;br&gt;svenska lagstiftningen kan komma att påverkas av en överenskommelse.&lt;br&gt;Regeringen har övervägt denna fråga när det gäller kommunallagstiftning-&lt;br&gt;en och därvid kommit fram till att kommunallagsförslaget ligger i linje&lt;br&gt;med EG:s regler på de punkter det kan komma att beröras av ett komman-&lt;br&gt;de EES-avtal. Denna bedömning gäller i vart fall i nuvarande förhand-&lt;br&gt;lingsläge. Det finns heller inte anledning att göra någon annan bedömning&lt;br&gt;i fråga om betydelsen av ett svenskt medlemskap i EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De punkter som enligt vår bedömning berör kommunallagsförslaget är&lt;br&gt;följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förslag till EG-direktiv om rösträtt i kommunala val innebär att en&lt;br&gt;medborgare i ett medlemsland skall ha rösträtt och rätt till valbarhet i&lt;br&gt;lokala val i bosättningslandet om han begär att bli upptagen i röstlängden.&lt;br&gt;För rösträtt krävs dock att bosättningen i landet har varat minst en&lt;br&gt;mandatperiod. För valbarhet krävs två mandatperioder. Vårt förslag inne-&lt;br&gt;bär att utländska medborgare liksom enligt nuvarande regler skall ha&lt;br&gt;rösträtt och vara valbara efter tre års folkbokföring i landet. Härigenom&lt;br&gt;uppfyller enligt vår mening den svenska lagstiftningen de krav som direk-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tivforslaget ställer. Vi förutsätter alltså att det skall vara möjligt att tilläm-&lt;br&gt;pa mera liberala regler än enligt direktivförslaget t. ex. när det gäller&lt;br&gt;bosättningstidens längd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller stöd till näringslivet innebär som tidigare redovisats&lt;br&gt;(avsnitt 4.2.2) EG:s regelsystem att konkurrenssnedvridande samhällsstöd&lt;br&gt;till enskilda företag i princip inte får förekomma. Vårt förslag om reglering&lt;br&gt;av kommunernas och landstingens befogenheter inom näringslivsområdet&lt;br&gt;ger uttryck för en sådan restriktiv syn på stöd till enskilda företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om regleringen av den kommunala upphandlingen har varit&lt;br&gt;särskilt uppmärksammad i diskussionen om kommunerna och EG. Här är&lt;br&gt;det uppenbart att en anpassning till EG:s regelsystem kräver förändringar&lt;br&gt;bl. a. när det gäller kontroll och överprövning. Dessa frågor övervägs för&lt;br&gt;närvarande inom regeringskansliet. Vi anser emellertid att frågorna inte i&lt;br&gt;första hand bör regleras i kommunallagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.2 Kommunernas och landstingens internationella&lt;br&gt;engagemang&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;6.2.1 Humanitärt bistånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Lagen om rätt för kommun och landstingskom-&lt;br&gt;mun att lämna internationell katastrofhjälp ersätts med en ny lag.&lt;br&gt;Den innebär en utvidgning så, att humanitärt bistånd i form av&lt;br&gt;utrustning som kan avvaras får lämnas i en nödsituation även om&lt;br&gt;inte något direkt katastrofläge föreligger. Den nya lagen omfattar&lt;br&gt;också kyrkliga kommuner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer i sak med regeringens med undan-&lt;br&gt;tag av att kommittén inte behandlat frågan om utvidgning till de kyrkliga&lt;br&gt;kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Av de remissinstanser som kommenterar kommit-&lt;br&gt;téns förslag i denna del tillstyrker flertalet förslaget eller lämnar det utan&lt;br&gt;erinran. Några remissinstanser anser att en ytterligare utvidgning av möj-&lt;br&gt;ligheterna till bistånd borde ske så, att bistånd kan ges även i andra former&lt;br&gt;än genom utrustning som kan avvaras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avvisande eller tveksamma till förslaget är kammarrätten i Stockholm,&lt;br&gt;juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Sandvikens kom-&lt;br&gt;mun, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges Industriförbund samt&lt;br&gt;Skattebetalarnas förening. Flera av dessa remissinstanser betonar statens&lt;br&gt;primära ansvar för utrikes- och biståndspolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksrevisionsverket anser att man i stället för uttrycket ”utrustning som&lt;br&gt;kan avvaras” i lagen bör använda uttrycket ”saknar marknadsvärde”.&lt;br&gt;Verket anser också att det klart bör definieras vad som avses med en&lt;br&gt;nödsituation. Även Svenska kommunförbundet anser att den närmare&lt;br&gt;räckvidden av utvidgningen bör preciseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kyrkomötet: 1989 års kyrkomöte har begärt att lagen skall gälla också för&lt;br&gt;de kyrkliga kommunerna (mot. 1990:29, 1KL7, kskr.9).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Kommunernas och landstingens interna- Prop. 1990/91:117&lt;br&gt;tionella engagemang har ökat kraftigt under senare år. Inte minst har den&lt;br&gt;djupgående samhällsomdaningen och demokratiseringsprocessen i Cen-&lt;br&gt;tral- och Östeuropa bidragit till detta. Antalet vänortsförbindelser med&lt;br&gt;kommuner i dessa områden har ökat markant.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anslutning till det ökade internationella engagemanget från kommu-&lt;br&gt;nernas och landstingens sida har också frågan om att kunna göra direkta&lt;br&gt;hjälpinsatser aktualiserats. För detta finns emellertid lagliga hinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har i flera sammanhang slagits fast att ansvaret för den svenska&lt;br&gt;utrikes- och biståndspolitiken i första hand åvilar staten. Det är regeringen&lt;br&gt;och riksdagen som bär ansvaret för våra internationella förbindelser och&lt;br&gt;som därför har att bestämma biståndsverksamhetens inriktning och om-&lt;br&gt;fattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom lagen om rätt för kommun och landstingskommun att lämna&lt;br&gt;internationell katastrofhjälp har kommuner och landsting getts vissa befo-&lt;br&gt;genheter att medverka i den svenska biståndsverksamheten. Bistånd med&lt;br&gt;stöd av denna lag får dock ges bara i samband med katastrofhändelser och&lt;br&gt;bara i form av utrustning som kan avvaras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att kommunal biståndsverksamhet även i fortsättning-&lt;br&gt;en bör vara begränsad till utrustning som kan avvaras samt skäliga medel&lt;br&gt;för iordningställande och transport av utrustningen m. m. Rent penning-&lt;br&gt;bistånd eller motsvarande bistånd i andra former är således inte förenligt&lt;br&gt;med den uppgiftsfördelning som slagits fast mellan stat och kommun på&lt;br&gt;detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot anser vi att bistånd med utrustning bör kunna lämnas i en&lt;br&gt;nödsituation även om inte denna har direkt katastrofkaraktär. En sådan&lt;br&gt;utvidgning bör inte möta något hinder från utrikes- eller biståndspolitisk&lt;br&gt;synpunkt. Utvidgningen skulle bl. a. kunna innebära att möjligheterna&lt;br&gt;ökar att bistå de nya kommuner som nu byggs upp i Central- och Östeuro-&lt;br&gt;pa. I dessa finns i många fall t. ex. en stor brist på elementär kontorsutrust-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mottagarländer torde i första hand bli sådana länder som är föremål för&lt;br&gt;svenska biståndsinsatser. Men också andra länder med behov av hjälp kan&lt;br&gt;tänkas komma i fråga. Det krav som uppställs är att det föreligger någon&lt;br&gt;form av nödsituation i landet. Det bör i regel inte råda någon tvekan om&lt;br&gt;när så är fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksrevisionsverket anser att man i lagen bör tala om utrustning som&lt;br&gt;saknar marknadsvärde i stället för utrustning som kan avvaras. En sådan&lt;br&gt;ändring skulle innebära ett mer restriktivt synsätt än vad som gäller i dag.&lt;br&gt;Vi anser inte att det finns skäl till detta. Vad som ligger i begreppet&lt;br&gt;utrustning som kan avvaras framgår av de ursprungliga förarbetena till&lt;br&gt;lagen (se prop. 1975:84 s. 33 —34).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som nyss sagts om kommunernas och landstingens internationella&lt;br&gt;engagemang gäller i hög grad också församlingar och kyrkliga samfällighe-&lt;br&gt;ter inom svenska kyrkan. Samma principiella syn på gränserna för den&lt;br&gt;kommunala kompetensen inom området gäller alltså för dem som för&lt;br&gt;kommuner och landsting. Men de bör då också enligt vår uppfattning&lt;br&gt;kunna beredas samma möjlighet som dessa att ge uttryck för sitt interna-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;143&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tionella engagemang. De bör alltså i nödsituationer kunna få visa sin Prop. 1990/91:117&lt;br&gt;solidaritet t. ex. med vänorter eller systerkyrkor i andra länder, inte i form&lt;br&gt;av anslag av skattemedel men väl genom gåvor av utrustning i den egna&lt;br&gt;verksamheten som de kan avvara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2.2 Bistånd till utländska studerande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Lagen (1962:638) om rätt för kommun att&lt;br&gt;bistå utländska studerande behålls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Lagen upphävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Socialstyrelsen, Svenska kommunförbundet och&lt;br&gt;Skaraborgs läns landsting avstyrker att lagen upphävs. Enligt dessa remiss-&lt;br&gt;instanser kan det fortfarande finnas ett behov av lagen. Även Landstings-&lt;br&gt;förbundet framhåller att det bör finnas lagstöd för landstingen att bistå&lt;br&gt;utländska studerande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Lagen om rätt för kommun att bistå&lt;br&gt;utländska studerande ger kommuner och landsting befogenhet att vidta&lt;br&gt;åtgärder i syfte att underlätta vistelsen och främja välfärden och trivseln&lt;br&gt;för dem som i anslutning till svenskt utvecklingsbistånd vistas där för&lt;br&gt;studier eller annan utbildning. Befogenheten gäller således socialt eller&lt;br&gt;kurativt betonade åtgärder för att ta hand om stipendiater men inte rena&lt;br&gt;penningstipendier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening finns det även i fortsättningen ett behov av&lt;br&gt;särskilt lagstöd för kommunala insatser när det gäller bistånd till utländska&lt;br&gt;studerande. Bl. a. när det gäller studerande från Central- och Östeuropa&lt;br&gt;finns det ett klart intresse i kommuner och landsting av att kunna göra&lt;br&gt;sådana insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2.3 Bojkottåtgärder mot Sydafrika&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Lagen (1985:1052) om rätt för kommuner&lt;br&gt;och landstingskommuner att vidta bojkottåtgärder mot Sydafrika&lt;br&gt;ändras inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs bedömning: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Nästan alla remissinstanser godtar kommitténs be-&lt;br&gt;dömning. En kommun anser att lagen bör ändras för att möjliggöra för en&lt;br&gt;kommun att inte sluta avtal med företag som har affärsrelationer, investe-&lt;br&gt;ringar eller handel med Sydafrika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Lagen om rätt för kommuner och&lt;br&gt;landstingskommuner att vidta bojkottåtgärder mot Sydafrika innebär att&lt;br&gt;kommuner och landsting får vidta solidaritetsaktioner mot den sydafri-&lt;br&gt;kanska apartheidpolitiken genom att i samband med upphandling bojkot-&lt;br&gt;ta varor och tjänster med sydafrikanskt ursprung. Denna befogenhet ligger&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;144&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i linje med den av riksdag och regering beslutade Sydafrikapolitiken. Prop. 1990/91:117&lt;br&gt;Någon risk för att kommunernas och landstingens beslut skall komma i&lt;br&gt;konflikt med den svenska utrikespolitiken föreligger således inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den svenska Sydafrikapolitiken finns däremot inga inslag av bojkott&lt;br&gt;mot utländska eller svenska foretag enbart av det skälet att de har ägarin-&lt;br&gt;tressen i eller direkta eller indirekta affärsrelationer med Sydafrika. Enligt&lt;br&gt;regeringens mening bör Sveriges sanktionsåtgärder mot Sydafrika vara&lt;br&gt;enhetliga. Det är således inte rimligt att gå längre när det gäller kommu-&lt;br&gt;ners och landstings befogenhet att vidta bojkottåtgärder än vad som gäller&lt;br&gt;för statliga myndigheter och i övrigt enligt den svenska Sydafrikapolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Ekonomiska konsekvenser av regeringens förslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till en ny kommunallag har som ett bärande tema att kommuner-&lt;br&gt;na och landstingen skall få vidgade möjligheter att bestämma om i vilka&lt;br&gt;former de skall bedriva sina verksamheter. De får större frihet att organise-&lt;br&gt;ra nämnderna. Utrymmet för att delegera beslutanderätt från fullmäktige&lt;br&gt;till nämnderna blir större. Nämnderna får i ökad utsträckning föra över&lt;br&gt;befogenheter till de anställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktiges övergripande målstyrning av verksamheten underlättas.&lt;br&gt;Det sker bl. a. genom att fullmäktige får nya instrument för att följa upp de&lt;br&gt;mål och riktlinjer som de fastställt samt för att utvärdera resultatet av&lt;br&gt;nämndernas verksamhet både från ekonomiska och kvalitativa utgångs-&lt;br&gt;punkter. Nämnderna får i sin tur bättre förutsättningar att styra sina&lt;br&gt;förvaltningar och att stimulera personalen genom att ge dem ökat ansvar&lt;br&gt;och större befogenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detaljregleringen av fullmäktiges och nämndernas arbetsformer minskas.&lt;br&gt;Endast de grundläggande regler som behövs av demokratiska skäl behålls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammantaget ger den nya lagen kommunerna och landstingen betydligt&lt;br&gt;bättre förutsättningar än tidigare att förnya och effektivisera verksamhe-&lt;br&gt;ten. Genom att kommunerna och landstingen får en ökad självbestäm-&lt;br&gt;manderätt får de också ett större ansvar för de nödvändiga rationalisering-&lt;br&gt;arna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser således att den nya kommunallagen som helhet ger&lt;br&gt;möjlighet till nya lösningar som kan innebära ett bättre resursutnyttjande&lt;br&gt;och kostnadsbesparingar i den kommunala verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga vill vi uppmärksamma särskilt i detta sammanhang. Det gäller&lt;br&gt;vårt förslag om rätt för de förtroendevalda att få skälig ersättning for den&lt;br&gt;arbetsinkomst som de förlorar när de fullgör sina uppdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige får stor frihet att bestämma om hur ersättningssystemet&lt;br&gt;skall utformas och att schablonisera ersättningarna. Förslaget innebär&lt;br&gt;vidare att de arvoden som kommunerna och landstingen betalar till sina&lt;br&gt;förtroendevalda skall renodlas och i fortsättningen endast utgöra ersätt-&lt;br&gt;ning för det arbete som är förenat med uppdragen. Detta medför att de&lt;br&gt;kommuner och landsting som har vägt in en ersättning för inkomstbortfall&lt;br&gt;i arvodena har anledning att ompröva dem. Förslaget ger således grund för&lt;br&gt;en sänkning av arvodesnivån i sådana fall. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom vi också föreslår att den nuvarande friheten för fullmäktige att Prop. 1990/91:117&lt;br&gt;bestämma om arvoden och andra ersättningar skall bestå, innebär försla-&lt;br&gt;get att kommunerna och landstingen i stor utsträckning själva råder över&lt;br&gt;vilka kostnader de förtroendevaldas ekonomiska förmåner kommer att&lt;br&gt;medföra. Eventuella kostnadshöjande effekter av förslaget torde därför&lt;br&gt;kunna hållas på en relativt begränsad nivå. De måste också vägas mot det&lt;br&gt;övergripande intresset av att kunna underlätta rekryteringen till de kom-&lt;br&gt;munala förtroendeuppdragen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Upprättade lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad som nu har anförts har inom civildepartementet upp-&lt;br&gt;rättats förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. kommunallag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om rätt för kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att&lt;br&gt;lämna internationell katastrofhjälp och annat humanitärt bistånd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1978:234) om trafiknämnd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i hälsoskyddslagen (1982:1080),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. lagom ändring i lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt&lt;br&gt;utvecklingsstörda m. fl.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. lag om ändring i räddningstjänstlagen (1986:1102),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. lag om ändring i lagen (1990:1465) om ändring i hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vårdslagen (1982:763).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag 3 har upprättats i samråd med kommunikationsdepartementet,&lt;br&gt;förslag 4 — 7 och 10 i samråd med socialdepartementet, förslag 8 i samråd&lt;br&gt;med försvarsdepartementet och förslag 9 i samråd med bostadsdeparte-&lt;br&gt;mentet.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Specialmotivering: förslaget till kommunallag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;1 kap. Indelning, medlemskap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Indelning i kommuner och landsting m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Sverige är indelat i kommuner och landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa sköter på den kommunala självstyrelsens grund de angelä-&lt;br&gt;genheter som anges i denna lag eller i särskilda föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens första stycke motsvarar 1 kap. 1 § första meningen KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med landsting avses både det geografiska området och den juridiska&lt;br&gt;personen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har begreppet ”kommunal självstyrelse” förts in. Detta är&lt;br&gt;en nyhet. Som framgår av avsnitt 4.1.1, uttrycker principen om kommunal&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;146&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;självstyrelse att kommuner och landsting själva skall bestämma inom Prop. 1990/91:117&lt;br&gt;respektive område. Av lagtexten framgår att även de angelägenheter som&lt;br&gt;följer av särskilda bestämmelser skall skötas på den kommunala självsty-&lt;br&gt;relsens grund. Principen om kommunal självstyrelse avser alltså hela den&lt;br&gt;kommunala verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Varje landsting omfattar ett län, om inte något annat är särskilt&lt;br&gt;föreskrivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som motsvarar 1 kap. 1 § andra stycket KL, behandlar sam-&lt;br&gt;bandet mellan länsindelning och indelningen i landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande står tre kommuner utanför landstingsindelningen, näm-&lt;br&gt;ligen Gotlands, Malmö och Göteborgs kommuner. Att detta inte ändras&lt;br&gt;genom den nya lagen framgår av punkt 4 i övergångsbestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§ Föreskrifter om indelningsändringar finns i lagen (1979:411)&lt;br&gt;om ändringar i Sveriges indelning i kommuner och landsting. Före-&lt;br&gt;skrifter om kommunalförbund finns i kommunalförbundslagen&lt;br&gt;(1985:894).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter om den kommunala organisationen under krig eller&lt;br&gt;krigsfara finns i lagen (1988:97) om förfarandet hos kommunerna,&lt;br&gt;förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigs-&lt;br&gt;fara m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som motsvarar 1 kap. 1 § tredje stycket KL, innehåller en&lt;br&gt;upplysning om viktiga bestämmelser som finns i några andra lagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En nyhet är hänvisningen i andra stycket om vad som gäller for kommu-&lt;br&gt;ner och landsting under krig eller krigsfara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemskap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Medlem av en kommun är den som är folkbokförd i kommu-&lt;br&gt;nen, äger fast egendom i kommunen eller är taxerad till kommunal-&lt;br&gt;skatt där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlem av ett landsting är den som är medlem av en kommun&lt;br&gt;inom landstinget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemskapsbestämmelsen har med några språkliga justeringar till sitt&lt;br&gt;innehåll förts över från 1 kap. 3 § KL. Av avsnitt 4.1.2 framgår skälen till&lt;br&gt;varför regeln har behållits oförändrad i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fastighetsinnehav som grund för medlemskap har numera, efter vissa&lt;br&gt;taxeringsreformer, främst betydelse för juridiska personer och ägare av&lt;br&gt;fritidsfastigheter samt för det allmänna som fastighetsägare. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap. Kommunernas och landstingens befogenheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna befogenheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Kommuner och landsting får själva ha hand om sådana angelä-&lt;br&gt;genheter av allmänt intresse som har anknytning till kommunens&lt;br&gt;eller landstingets område eller deras medlemmar och som inte skall&lt;br&gt;handhas enbart av staten, en annan kommun, ett annat landsting&lt;br&gt;eller någon annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller den grundläggande bestämmelsen om kommuner-&lt;br&gt;nas och landstingens allmänna kompetens. Den motsvarar 1 kap. 4 § första&lt;br&gt;stycket KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kommunerna och landstingen själva skall få ha hand om en&lt;br&gt;angelägenhet krävs att det är av allmänt intresse att så sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det med hänsyn till arten av ett visst ändamål anses vara ett allmänt&lt;br&gt;intresse att en kommun eller ett landsting främjar ett visst ändamål, är de&lt;br&gt;berättigade till detta, även om åtgärden kommer bara en mindre del av&lt;br&gt;kommunens eller landstingets område eller ett mindre antal av medlem-&lt;br&gt;marna direkt till godo. Allmänintresset förutsätter alltså inte att ett kvanti-&lt;br&gt;tativt betydande behov är för handen. Allmänintresset får bedömas med&lt;br&gt;utgångspunkt i om det är lämpligt, ändamålsenligt, skäligt osv. att kom-&lt;br&gt;munen eller landstinget befattar sig med angelägenheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I bestämmelsen ligger ett principiellt förbud mot att ge understöd åt&lt;br&gt;enskilda, eftersom det i regel inte kan vara ett allmänt intresse att sådant&lt;br&gt;understöd lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantag från förbudet att ge understöd åt enskilda finns i viss special-&lt;br&gt;lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har diskuterats om det faller inom den kommunala kompetensen att&lt;br&gt;ge bidrag till fackliga organisationer för att anlita s.k. arbetstagarkonsul-&lt;br&gt;ter. Frågan har reglerats i flertalet medbestämmandeavtal, men ännu inte&lt;br&gt;på det kommunala området. Det finns inget i kommunallagen som direkt&lt;br&gt;hindrar att en kommun träffar avtal med en facklig organisation om de&lt;br&gt;allmänna anställningsvillkor som skall gälla för kommunens anställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För framtiden kan man räkna med stora förändringar inom den kom-&lt;br&gt;munala verksamheten med bl. a. besparingar, rationaliseringar, produkti-&lt;br&gt;vitetsutveckling och diskussioner om alternativa former för drift och pro-&lt;br&gt;duktion i egen eller alternativ regi. Det måste vara ett gemensamt arbets-&lt;br&gt;givar- och arbetstagarintresse att utvecklingen sker med stöd av ett brett&lt;br&gt;och säkert utredningsunderlag. Ett inslag i detta kan vara det arbete som&lt;br&gt;kan utföras av särskilt anlitade arbetstagarkonsulter. Utgångspunkten&lt;br&gt;måste vara att det finns ett allmänt intresse av att sådana arbeten kan&lt;br&gt;komma till stånd. Kommunernas och landstingens befogenheter att ge&lt;br&gt;ekonomiskt stöd får bedömas med beaktande av arbetets inriktning, om-&lt;br&gt;fattning och allmänna betydelse för ett kommunalt utvecklingsarbete.&lt;br&gt;Allmänt måste också i detta sammanhang beaktas att kommunalförvalt-&lt;br&gt;ningen är politiskt styrd på demokratisk grund (jfr prop. 1975/76:105&lt;br&gt;bilaga 2 s. 150— 152).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen ger också uttryck åt lokaliseringsprincipen. Den innebär i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;grunden att en kommunal åtgärd måste vara knuten till kommunens eller Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;landstingets egna område eller dess invånare för att den skall anses som&lt;br&gt;laglig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principen är emellertid försedd med viktiga modifikationer som hänger&lt;br&gt;samman med befolkningens rörlighet och ofullkomligheter i kommunin-&lt;br&gt;delningen. Det är således inget som hindrar att en kommun engagerar sig i&lt;br&gt;markinnehav och anläggningar inom en annan kommuns område för&lt;br&gt;exempelvis vägtrafik, flygtrafik, friluftsliv, eldistribution o. d. förutsatt att&lt;br&gt;dessa anordningar behövs för den egna kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte ens riksområdet representerar någon i sammanhanget undantagslös&lt;br&gt;geografisk begränsning för kommunala insatser. Omständigheterna kan&lt;br&gt;vara sådana att en kustkommun kan ge bidrag till ett utländskt färjerederi.&lt;br&gt;Vidare har ett landsting ansetts kunna hyra fritidsbostäder i Italien i avsikt&lt;br&gt;bl. a. att på så sätt få en jämnare spridning av personalens semestrar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen följer av bestämmelsen att kommuner och landsting inte själva&lt;br&gt;får ha hand om sådana angelägenheter som ankommer enbart på staten, en&lt;br&gt;annan kommun, ett annat landsting eller någon annan att handha.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På vissa verksamhetsområden sammanfaller dock kommunernas och&lt;br&gt;landstingens kompetens. Detta gäller t. ex. på kulturens område och på&lt;br&gt;kommunikationsområdet. I sådana fall är det inget som hindrar att såväl&lt;br&gt;kommuner som landsting tar sig an angelägenheter av samma slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gränserna för uppgiftsfördelningen mellan olika offentliga organ har i&lt;br&gt;viss mån mjukats upp på senare år genom särskild lagstiftning. Det gäller&lt;br&gt;bl. a. i fråga om omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda och äldreom-&lt;br&gt;sorgen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Kommuner och landsting skall behandla sina medlemmar lika,&lt;br&gt;om det inte finns sakliga skäl för något annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen ger uttryck åt likställighetsprincipen. Principen har i rättsprax-&lt;br&gt;is förklarats innebära att det inte är tillåtet för kommuner och landsting att&lt;br&gt;särbehandla vissa kommunmedlemmar eller grupper av kommunmed-&lt;br&gt;lemmar på annat än objektiv grund (RÅ 1975 Ab 313, 1979 Ab 404). För&lt;br&gt;att särbehandlingen skall strida mot likställighetsprincipen skall det vara&lt;br&gt;fråga om en ”obehörig” särbehandling (RÅ 1977 ref. 55).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det krävs således att kommunerna och landstingen skall iaktta objekti-&lt;br&gt;vitet och rättvisa i sin behandling av kommunmedlemmarna. Innebörden&lt;br&gt;av detta kan vara olika inom olika verksamhetsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I princip ger kravet på en objektiv och rättvis likabehandling av kom-&lt;br&gt;munmedlemmarna inte heller utrymme för någon inkomstfördelande&lt;br&gt;verksamhet. Sådan verksamhet ingår inte i en kommuns eller ett lands-&lt;br&gt;tings allmänna kompetens. Denna begränsning är emellertid i stor ut-&lt;br&gt;sträckning bortkopplad genom speciallagar, t. ex. socialtjänstlagen&lt;br&gt;(1980:620, omtryckt 1988:871, ändrad senast 1990:1527).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Å andra sidan innebär inte likställighetsprincipen ett absolut förbud mot&lt;br&gt;att en kommun eller ett landsting vid ett visst tillfälle tillhandahåller&lt;br&gt;anläggningar eller tjänster som bara kommer vissa medlemmar i kommu-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nen eller landstinget till godo. Grundprincipen är dock att kommunen eller&lt;br&gt;landstinget senare bereder även andra medlemmar samma nyttigheter. Är&lt;br&gt;det fråga om en starkt decentraliserad organisation, t. ex. att en kommun&lt;br&gt;har heltäckande kommundelsnämnder, är det ofrånkomligt att det kan&lt;br&gt;uppstå variationer i fråga om servicenivå mellan olika kommundelar.&lt;br&gt;Likställighetsprincipen kräver dock en objektiv och rättvis behandling av&lt;br&gt;alla kommunmedlemmar när det gäller myndighetsutövande uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Likställighetsprincipen gäller bara gentemot kommunens eller landsting-&lt;br&gt;ets egna medlemmar. Dessutom krävs det för principens tillämplighet att&lt;br&gt;kommunen eller landstinget träder i direkt kontakt med sina medlemmar i&lt;br&gt;denna deras egenskap. Sålunda gäller principen inte när en kommun eller&lt;br&gt;ett landsting anställer personal, köper eller säljer fastigheter etc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Kommuner och landsting får inte fatta beslut med tillbakaver-&lt;br&gt;kande kraft som är till nackdel för medlemmarna, om det inte finns&lt;br&gt;synnerliga skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller en föreskrift som ger uttryck för det förbud mot&lt;br&gt;beslut med retroaktiv verkan som enligt praxis finns på det kommunala&lt;br&gt;området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet gäller vid sidan om det principiella förbud mot retroaktiv&lt;br&gt;lagstiftning i fråga om skatter och statliga avgifter som finns i 2 kap. 10 §&lt;br&gt;andra stycket regeringsformen. Det kommunala retroaktivitetsförbudet&lt;br&gt;innebär att en kommun eller ett landsting inte har rätt att retroaktivt&lt;br&gt;återkalla förmåner för medlemmarna eller att med retroaktiv verkan be-&lt;br&gt;sluta om nya eller förhöjda pålagor för dem. Principen har aktualitet&lt;br&gt;främst i fråga om taxebeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten att göra undantag från retroaktivitetsförbudet skall tilläm-&lt;br&gt;pas med mycket stor försiktighet. En viss retroaktivitet har hittills godta-&lt;br&gt;gits av praktiska skäl, åtminstone om det rör sig om en kortare tid (jfr&lt;br&gt;rättsfallen RÅ 1985 2:19 och RÅ 1987 ref. 41).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Om kommunernas och landstingens befogenheter och skyldig-&lt;br&gt;heter på vissa områden finns det särskilda föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna paragraf upplyses det om att det på vissa områden finns särskilda&lt;br&gt;föreskrifter om kommunernas och landstingens befogenheter och skyldig-&lt;br&gt;heter. Därmed åsyftas dels de s. k. smålagar som innehåller kompetens-&lt;br&gt;utvidgande regler, dels de speciallagar som finns exempelvis beträffande&lt;br&gt;skolorna, socialtjänsten samt hälso- och sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;150&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Om kommunernas och landstingens rätt att meddela föreskrif-&lt;br&gt;ter och att för skötseln av sina uppgifter ta ut skatt finns det&lt;br&gt;föreskrifter i regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De bestämmelser i regeringsformen som åsyftas i paragrafen är 1 kap. 7 §&lt;br&gt;samt 8 kap. 3, 5, 7, 9 och 11 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Stockholms läns landsting får ha hand om sådana angelägenhe-&lt;br&gt;ter inom en del av landstinget som kommunerna där egentligen skall&lt;br&gt;sköta, om det finns ett betydande behov av samverkan och detta&lt;br&gt;inte kan tillgodoses på något annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 1 kap. 4 § andra stycket KL utan skillnad i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt om näringsverksamhet m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Kommuner och landsting får driva näringsverksamhet, om&lt;br&gt;den drivs utan vinstsyfte och går ut på att tillhandahålla allmännyt-&lt;br&gt;tiga anläggningar eller tjänster åt medlemmarna i kommunen eller&lt;br&gt;landstinget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Kommuner och landsting får genomföra åtgärder för att all-&lt;br&gt;mänt främja näringslivet i kommunen eller landstinget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Individuellt inriktat stöd till enskilda näringsidkare får lämnas&lt;br&gt;bara om det finns synnerliga skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa paragrafer ger uttryck för kommunernas och landstingens kompe-&lt;br&gt;tens i näringslivsfrågor. I 7 § har dessutom tagits in en bestämmelse som&lt;br&gt;ger uttryck för förbudet mot att driva spekulativa företag. Förbudet inne-&lt;br&gt;bär att en kommun eller ett landsting inte får inlåta sig på företag som har&lt;br&gt;till syfte att ge kommunen eller landstinget en ekonomisk vinst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med den näringsverksamhet som kommunerna och landstingen&lt;br&gt;får bedriva enligt 7 § skall vara att betjäna de egna medlemmarna. Ingen-&lt;br&gt;ting hindrar emellertid att anläggningarna eller tjänsterna i praktiken&lt;br&gt;också utnyttjas av andra än kommunmedlemmar. Vidare är det inget som&lt;br&gt;hindrar att kommunerna och landstingen bildar egna internföretag som&lt;br&gt;enbart betjänar kommunen eller landstinget, t. ex. ett internt städbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en kommun eller ett landsting i sin ordinarie verksamhet, t. ex.&lt;br&gt;inom det kommunaltekniska området, har fått fram en immateriell pro-&lt;br&gt;dukt, bör kommunen eller landstinget som upphovsman kunna utnyttja&lt;br&gt;upphovsrätten fullt ut. Det får ses som en bieffekt till det utvecklingsarbete&lt;br&gt;som kommunen eller landstinget gör för den egna verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns inte någon klar skiljelinje mellan vad man brukar kalla den&lt;br&gt;kommunala sektorn och det som i dagligt tal betecknas som näringslivet.&lt;br&gt;Kommunerna och landstingen har en helt oomtvistad rätt att engagera sig i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;151&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en rad verksamhetsgrenar som vanligen ses som en del av näringslivet. Hit Prop. 1990/91:117&lt;br&gt;hör t. ex. verksamheter inom kommunikationsväsende och energiförsörj-&lt;br&gt;ning. Sådana verksamheter kallas ofta sedvanlig kommunal affärsverk-&lt;br&gt;samhet. Samtidigt är det tydligt att det finns ett stort område av näringsli-&lt;br&gt;vet som av tradition är förbehållet den enskilda företagsamheten. Denna&lt;br&gt;del av näringslivet brukar benämnas det egentliga näringslivet. Inom den-&lt;br&gt;na sektor får kommunerna och landstingen inte driva verksamhet eller&lt;br&gt;göra andra ingripanden annat än under mycket speciella förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedvanlig kommunal affärsverksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna är på olika sätt involverade i verksamheter genom vilka de&lt;br&gt;mot betalning gör olika slags prestationer till allmänheten i kommunen.&lt;br&gt;Tyngdpunkten ligger ofta i att tillhandahålla kollektivanläggningar eller&lt;br&gt;kollektivanordningar av olika slag. Åtskilliga verksamheter kan hänföras&lt;br&gt;till kommunikationsväsendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Exempel på sedvanlig kommunal affärsverksamhet är bostadsföretag,&lt;br&gt;tvätterier, el-, gas- och värmeverk, renhållningsverk, fryserier, saluhallar,&lt;br&gt;slakthus, parkeringsanläggningar, buss-, spårvägs- och sjötrafikföretag,&lt;br&gt;hamnar, flygplatser samt rörelser for att tillhandahålla idrottsarenor och&lt;br&gt;olika fritids- och nöjesanläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det egentliga näringslivet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom det egentliga näringslivet får kommuner och landsting i princip&lt;br&gt;endast vidta åtgärder som allmänt främjar näringslivet i kommunen eller&lt;br&gt;landstinget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En allmänt näringsfrämjande åtgärd kan vara att tillhandahålla mark&lt;br&gt;eller teknisk service till företagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hantverkets och den mindre industrins behov av lokaler kan tillgodoses&lt;br&gt;under förutsättning att verksamheten inriktas på foretagarkollektivet i&lt;br&gt;allmänhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Individuellt anpassad lokalhållning åt enstaka industriföretag faller&lt;br&gt;dock utanför kompetensen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunala engagemang i utställningar, mässor och annan kollektiv&lt;br&gt;marknadsföring kan tillåtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 8 § andra stycket framgår att kommunala ingripanden av individuell&lt;br&gt;natur endast tillåts om det finns synnerliga skäl för det. Här följer några&lt;br&gt;exempel på vad som kan tillåtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en viss verksamhet, trots att den normalt faller utanför den kommu-&lt;br&gt;nala kompetensen, har en anknytning till redan befintlig och erkänd kom-&lt;br&gt;munal verksamhet kan det te sig opraktiskt eller verklighetsfrämmande att&lt;br&gt;inte tillåta verksamheten. Några praktiska exempel är stuveriverksamhet i&lt;br&gt;kommunägda hamnar, förädling och försäljning från kommunägda grustag&lt;br&gt;samt försäljning av plantskoleväxter från stadsträdgårdar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det enskilda initiativet viker eller faller bort på ett visst serviceom-&lt;br&gt;råde som normalt hävdas av den privata företagsamheten kan det upp-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;152&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;komma ett rättsligt utrymme för kommunala åtgärder som annars skulle Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;betraktas som otillåtna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna kompetensgrund har särskild betydelse i glesbygdsområden där&lt;br&gt;det har blivit allt längre mellan livsmedelsaffärerna och bensinstationerna.&lt;br&gt;När servicenivån sjunker klart under det acceptabla kan kommunen ha&lt;br&gt;rätt att ekonomiskt understödja enskilda näringsidkare för att garantera en&lt;br&gt;viss minimistandard av kommersiell service till hushållen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många kommuner har sett sig föranlåtna att göra ekonomiska insatser&lt;br&gt;för att trygga tillgången på hotell i kommunen. Sådana insatser kan vara&lt;br&gt;kompetensenliga, när det står klart att enskilda företag och personer inte är&lt;br&gt;beredda att göra de nödvändiga insatserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare åberopades ofta rådande eller befarad arbetslöshet som motiv&lt;br&gt;för att tillåta kommunala ingripanden i det egentliga näringslivet. Rege-&lt;br&gt;ringen har nyligen lagt fram en proposition om näringspolitik för tillväxt&lt;br&gt;(prop. 1990/91:87). I denna framhålls bl. a. den fortsatta struktur-&lt;br&gt;omvandlingens betydelse för landets framtida ekonomiska resurser och att&lt;br&gt;den typ av uppehållande företagsstöd som tillämpades under 1970-talet&lt;br&gt;inte längre är lämpliga. Allmänt sett gäller alltså en restriktiv syn på&lt;br&gt;kommunala stödinsatser gentemot enskilda företag. När det gäller av-&lt;br&gt;gränsningen av tillåtna insatser måste dock rättstillämpningen kunna an-&lt;br&gt;passas till samhällsutvecklingen. Vad som skall ligga i begreppet synnerliga&lt;br&gt;skäl kan således komma att förändras beroende på utvecklingen i samhäl-&lt;br&gt;let.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunalt partistöd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Kommuner och landsting får lämna ekonomiskt bidrag till de&lt;br&gt;politiska partier som är representerade i fullmäktige under den tid&lt;br&gt;som avses i bidragsbeslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bidraget skall fördelas så, att varje parti får ett lika stort belopp&lt;br&gt;för varje plats som partiet har i fullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna paragraf motsvarar i sak bestämmelserna i partistödslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap. Kommunernas och landstingens organisation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kapitlet, som saknar motsvarighet i nuvarande kommunallag, finns be-&lt;br&gt;stämmelser som beskriver kommunernas och landstingens politiska orga-&lt;br&gt;nisation och uppgiftsfördelningen mellan olika organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna om fullmäktiges och nämndernas uppgifter är nya. Reglerna är&lt;br&gt;utformade så att fullmäktige får större frihet att delegera ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitlet innehåller också nya bestämmelser som syftar till att stärka&lt;br&gt;insynen i och kontrollen över sådan verksamhet som bedrivs i kommunala&lt;br&gt;företag. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;153&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § I varje kommun och i varje landsting finns det en beslutande&lt;br&gt;församling: kommunfullmäktige i kommunerna och landstingsfull-&lt;br&gt;mäktige i landstingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är en ren upplysningsparagraf som säger att det finns en beslu-&lt;br&gt;tande församling i varje kommun och i varje landsting. Utgångspunkten är&lt;br&gt;regeln i 1 kap. 7 § regeringsformen, där det anges att beslutanderätten i&lt;br&gt;kommuner och landsting utövas av valda församlingar. Detta är ett ut-&lt;br&gt;tryck för det representativa systemet. En närmare precisering av vad som&lt;br&gt;ligger i fullmäktiges beslutsfunktion ges i 9 § i detta kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För landstingens del har det införts en ny term, nämligen ”landstings-&lt;br&gt;fullmäktige”. När det i lagen talas om fullmäktige avses den beslutande&lt;br&gt;församlingen i både kommuner och landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Kommunfullmäktige skall tillsätta en kommunstyrelse och&lt;br&gt;landstingsfullmäktige en landstingsstyrelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare föreskrifter om styrelsen finns i 6 kap. 1 — 6 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För kommunernas del ställs det i paragrafen krav på att det måste finnas&lt;br&gt;en kommunstyrelse. I landstingen måste det finnas en landstingsstyrelse,&lt;br&gt;vilket är en ny benämning på det organ som hittills har benämnts förvalt-&lt;br&gt;ningsutskottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen används termen ”styrelse” som gemensam beteckning på kom-&lt;br&gt;munstyrelse och landstingsstyrelse. När ordet ”nämnd” används i lagtex-&lt;br&gt;ten innefattas såväl styrelsen som de övriga nämnder som en kommun&lt;br&gt;eller ett landsting har inrättat. Vissa bestämmelser gäller enbart för styrel-&lt;br&gt;sen och det framgår av att den termen använts i det särskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Fullmäktige skall tillsätta de nämnder som utöver styrelsen&lt;br&gt;behövs för att fullgöra kommunens eller landstingets uppgifter en-&lt;br&gt;ligt särskilda författningar och för verksamheten i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Fullmäktige skall, om inte något annat är särskilt föreskrivet,&lt;br&gt;bestämma nämndernas verksamhetsområden och inbördes förhål-&lt;br&gt;landen. Fullmäktige får därvid besluta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att en nämnd skall ha hand om en eller flera verksamheter i hela&lt;br&gt;kommunen eller landstinget,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att en nämnd skall ha hand om en eller flera verksamheter för&lt;br&gt;en del av kommunen eller landstinget,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. att en nämnd skall ha hand om verksamheten vid en eller flera&lt;br&gt;anläggningar, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. att en nämnd skall vara underställd en annan nämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragraferna innehåller den grundläggande regleringen av den kommunala&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nämndorganisationen vid sidan av styrelsen. Innebörden är att kommu- Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;nerna och landstingen genom reformen med en friare nämndorganisation&lt;br&gt;har en i princip fullständig frihet att organisera nämndarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är en uppgift för fullmäktige att ta ställning till vilka nämnder som&lt;br&gt;skall finnas, uppgiftsfördelningen mellan dem och om de skall verka på&lt;br&gt;central eller lokal nivå. Ett undantag görs dock for det fallet att något annat&lt;br&gt;är särskilt föreskrivet. Detta syftar på att det i kommunerna även fortsätt-&lt;br&gt;ningsvis måste finnas en särskild valnämnd och, om det inte utses en&lt;br&gt;överförmyndare, en överförmyndarnämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På det specialreglerade området i övrigt är kravet att det måste finnas en&lt;br&gt;eller flera ansvariga nämnder för att fullgöra de uppgifter som enligt&lt;br&gt;respektive lag ankommer på kommunen eller landstinget. Det innebär att&lt;br&gt;ingen del av den specialreglerade verksamheten får falla utanför styrelsens&lt;br&gt;eller en annan nämnds ansvar. Det ankommer på fullmäktige att se till att&lt;br&gt;det blir ett sådant heltäckande ansvar och att uppgifterna finns noga&lt;br&gt;angivna i reglementet för respektive nämnd. Det torde inte vara praktiskt&lt;br&gt;lämpligt att koncentrera alltför många specialreglerade uppgifter till kom-&lt;br&gt;munstyrelsen. Se också 5 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med verksamhetsområde i 4 § avses både nämndernas geografiska om-&lt;br&gt;råde och vilka sakområden de skall svara för. Att fullmäktige skall bestäm-&lt;br&gt;ma nämndernas inbördes förhållanden innebär att fullmäktige måste ta&lt;br&gt;ställning till om nämnderna skall fungera på central eller lokal nivå samt&lt;br&gt;hur samordningen skall ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgifterna inom ett visst specialreglerat område kan fördelas på flera&lt;br&gt;nämnder. Det blir exempelvis möjligt att inom socialtjänsten inrätta sär-&lt;br&gt;skilda äldreomsorgsnämnder eller särskilda äldre- och handikappnämnder&lt;br&gt;med ansvar för både sociala och medicinska insatser. Ett annat exempel är&lt;br&gt;att man kan samordna vissa delar av utbildningsväsendet med annan&lt;br&gt;kommunal verksamhet, t. ex. inom det sociala området eller kultur- och&lt;br&gt;fritidsområdena. På så sätt blir det bl. a. möjligt att inrätta särskilda barn-&lt;br&gt;och ungdomsnämnder. Det är också möjligt att låta en nämnd sköta enbart&lt;br&gt;en avgränsad del av ett större sakområde, t. ex. att ha en nämnd för&lt;br&gt;länssjukvården eller för den samordnade habiliteringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya reglerna medger också att uppgifterna fördelas så, att en eller&lt;br&gt;flera nämnder svarar för produktionen av vissa tjänster åt andra nämnder&lt;br&gt;och att s. k. utforarnämnder och beställarnämnder inrättas. Man kan där-&lt;br&gt;vid ha ett system för intern debitering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppsplittringen på lokala nämnder kan aldrig vara total. Vissa uppgifter&lt;br&gt;kräver ett kommunövergripande synsätt eller särskild kompetens som bäst&lt;br&gt;tillgodoses på central nivå inom kommunen eller landstinget. Detta gäller&lt;br&gt;bl. a. inom miljöskyddsområdet, räddningstjänsten och sådana delar av&lt;br&gt;socialtjänsten som starkt kan ingripa i enskilda individers förhållanden.&lt;br&gt;Avgörande för bedömningen är bl. a. kommunstrukturen och tillgängliga&lt;br&gt;personella och ekonomiska resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § En nämnd får inte bestämma om rättigheter eller skyldigheter&lt;br&gt;for kommunen eller landstinget i ärenden där nämnden företräder&lt;br&gt;kommunen eller landstinget som part.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En nämnd får inte heller utöva i lag eller annan författning före-&lt;br&gt;skriven tillsyn över sådan verksamhet som nämnden själv bedriver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett utnyttjande av de möjligheter till uppgiftsfördelning mellan olika&lt;br&gt;nämnder som 3 och 4 §§ erbjuder skulle kunna innebära att sinsemellan&lt;br&gt;svårförenliga funktioner handläggs inom en och samma nämnd. Det kan&lt;br&gt;gälla att en nämnd har både partsintressen och sköter myndighetsutövning&lt;br&gt;inom ett och samma område. Bestämmelsen i förevarande paragraf avser&lt;br&gt;att förhindra att så sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i första stycket hindrar t. ex. att en nämnd först beslutar&lt;br&gt;om att ansöka om bygglov för ombyggnad av en viss institution och&lt;br&gt;därefter också beslutar om bygglovet för ombyggnaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket finns en regel som hindrar att en och samma nämnd både&lt;br&gt;driver en viss verksamhet och har tillsyn över den. Den nämnd som utövar&lt;br&gt;tillsyn över miljöfarlig verksamhet kan alltså inte också ha ansvar för ett&lt;br&gt;reningsverk eller en sopförbränningsanläggning. Fastighetsförvaltning och&lt;br&gt;ansvar för brandtillsyn är ett annat exempel på oförenliga uppgifter. Där-&lt;br&gt;emot hindrar givetvis inte föreskriften att varje nämnd har ett allmänt&lt;br&gt;tillsynsansvar inom sitt verksamhetsområde (jfr 6 kap. 7 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om föreskrifterna i paragrafen inte direkt riktar sig till fullmäktige&lt;br&gt;är det självklart att de blir styrande för den uppgiftsfördelning mellan olika&lt;br&gt;nämnder som fullmäktige skall göra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Om utskott, nämndberedningar och partssammansatta organ&lt;br&gt;finns det särskilda föreskrifter i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen upplyser om de organ som en nämnd har möjlighet att inrätta.&lt;br&gt;Om utskott och beredningar finns närmare bestämmelser i 6 kap. De&lt;br&gt;partssammansatta organen regleras i 7 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktigeberedningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § För beredning av ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden&lt;br&gt;som skall avgöras av fullmäktige får fullmäktige inrätta fullmäktige-&lt;br&gt;beredningar. En sådan beredning skall bestå av en eller flera förtro-&lt;br&gt;endevalda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av denna paragraf, som motsvarar del av 1 kap. 5 § andra stycket KL,&lt;br&gt;följer att fullmäktige får tillsätta beredningar som bereder ärenden som&lt;br&gt;fullmäktige skall avgöra. Det handlar inte om ett allmänt beredningsorgan&lt;br&gt;med uppgifter som svarar mot styrelsens utan om att fullmäktige i vissa&lt;br&gt;fall kan tillsätta ett särskilt organ för beredningen. Inom ramen för denna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppgift kan fullmäktigeberedningen ha vissa funktioner som förberedelse Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;för fullmäktiges uppföljning av nämnd verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En nyhet är att det anges att en beredning enbart består av förtroen-&lt;br&gt;devalda samt att det införs en särskild term i lagtexten för ett sådant organ,&lt;br&gt;nämligen ”fullmäktigeberedning”. Detta hindrar inte att kommunerna&lt;br&gt;och landstingen använder sig av andra benämningar. Det ankommer på&lt;br&gt;fullmäktige att fatta närmare beslut om beredningarnas uppgifter och&lt;br&gt;arbetsformer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Revisorer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § För granskning av den verksamhet som bedrivs inom en&lt;br&gt;nämnds verksamhetsområde och av en fullmäktigeberedning skall&lt;br&gt;det finnas revisorer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare föreskrifter om revisorer finns i 9 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen syftar till att göra bilden av den politiska organisationen&lt;br&gt;fullständig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktiges uppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Fullmäktige beslutar i ärenden av principiell beskaffenhet eller&lt;br&gt;annars av större vikt för kommunen eller landstinget, främst&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. mål och riktlinjer för verksamheten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. budget, skatt och andra viktiga ekonomiska frågor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. nämndernas organisation och verksamhetsformer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. val av ledamöter och ersättare i nämnder och beredningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. val av revisorer och revisorsersättare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. grunderna för ekonomiska förmåner till förtroendevalda, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. årsredovisning och ansvarsfrihet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige beslutar också i andra frågor som anges i denna lag&lt;br&gt;eller i andra författningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna paragraf preciserar innebörden av att fullmäktige är beslutande&lt;br&gt;församling i kommuner och landsting. Utgångspunkten är uttalandena i&lt;br&gt;förarbetena (prop. 1973:90 s. 231) till 1 kap. 7§ regeringsformen. Där&lt;br&gt;anges att fullmäktiges beslutskompetens i huvudsak gäller beslut av mera&lt;br&gt;grundläggande natur eller av mera generell räckvidd. Det skall vara fråga&lt;br&gt;om avgöranden där det politiska momentet, allmänt sett, är dominerande.&lt;br&gt;Detta uttrycks på så sätt, att fullmäktige skall besluta i alla ärenden av&lt;br&gt;principiell beskaffenhet eller annars av större vikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den uppräkning som görs i paragrafen är exempel på sådana betydelse-&lt;br&gt;fulla ärenden. Den är dock inte uttömmande, vilket innebär att det finns&lt;br&gt;exempel på annat som ligger inom fullmäktiges beslutsområde. De ären-&lt;br&gt;degrupper som anges särskilt i paragrafen intar dock den särställningen att&lt;br&gt;de inte kan bli föremål för delegering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av punkt 1 framgår att fullmäktige beslutar om mål och riktlinjer för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;157&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verksamheten. Härmed avses beslut i sådana övergripande frågor som har Prop. 1990/91:117&lt;br&gt;betydelse för den kommunala verksamheten i stort. Det gäller t. ex. finans-&lt;br&gt;politiska riktlinjer och beslut om verksamhetsinriktningen på olika områ-&lt;br&gt;den. Detta hindrar givetvis inte att de nämnder som har ansvaret för ett&lt;br&gt;visst område också har till uppgift att formulera mål för verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som förbehålls fullmäktige är de kommunövergripande frågorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 2 ger uttryck åt fullmäktiges finansmakt. I uttrycket ”andra vikti-&lt;br&gt;ga ekonomiska frågor” ligger ett allmänt krav på att fullmäktige skall&lt;br&gt;besluta i sådana ärenden som, liksom budgeten och skatten, har avgörande&lt;br&gt;betydelse för den kommunala ekonomin. Det kan t. ex. handla om graden&lt;br&gt;av avgiftsfinansiering och viktiga beslut om förmögenhetstillgångarna.&lt;br&gt;Beslut om taxor är ett annat exempel på en finansiell åtgärd som regelmäs-&lt;br&gt;sigt har sådan kommunalekonomisk betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 3 ger uttryck för att fullmäktige beslutar om den kommunala&lt;br&gt;nämndorganisationen. I detta innefattas att fullmäktige utfärdar reglemen-&lt;br&gt;ten för styrelsen och nämnderna, vilket dessutom framgår uttryckligen av&lt;br&gt;6 kap. 32 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av särskilda regler i lagen framgår att fullmäktige förrättar val av nämn-&lt;br&gt;der och revisorer samt beslutar om grunderna för de förtroendevaldas&lt;br&gt;ekonomiska förmåner. Eftersom detta är grundläggande uppgifter för full-&lt;br&gt;mäktige och då det inte kan komma i fråga att delegera uppgifterna, har de&lt;br&gt;angetts särskilt i punkterna 4 — 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 7 ger uttryck åt fullmäktiges ansvar för uppföljning och kontroll&lt;br&gt;av hela den kommunala verksamheten. Till fullmäktiges beslutsområde&lt;br&gt;hör således ärenden om årsredovisning och ansvarsfrihet. Av 8 kap. 20 §&lt;br&gt;följer att fullmäktige skall godkänna årsredovisningen. Innebörden av&lt;br&gt;detta framgår av avsnitt 4.8.8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Fullmäktige får uppdra åt en nämnd att i fullmäktiges ställe&lt;br&gt;besluta i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. Ärenden&lt;br&gt;som anges i 9 § första stycket eller som enligt lag eller annan författ-&lt;br&gt;ning skali avgöras av fullmäktige får dock inte delegeras till nämn-&lt;br&gt;derna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter om delegering av ärenden inom en nämnds verksam-&lt;br&gt;hetsområde finns i 6 kap. 33 — 38 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen reglerar möjligheterna för fullmäktige att delegera ärenden eller&lt;br&gt;ärendegrupper till nämnderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna innebär att fullmäktige efter egen bedömning får avgöra i&lt;br&gt;vilken omfattning delegering bör äga rum. En begränsning finns dock. Om&lt;br&gt;det anges i en författning att en viss uppgift ankommer på fullmäktige, får&lt;br&gt;en sådan uppgift inte delegeras. Det kan t. ex. gälla beslut om att anta vissa&lt;br&gt;planer och beslut om lokala föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ärendegrupper som anges i 9 § första stycket faller också utanför&lt;br&gt;möjligheten att delegera. En fråga är därvid hur man avgränsar gruppen&lt;br&gt;”viktiga ekonomiska frågor”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hit hör generellt sett beslut om avgifter. Det innebär dock inte att&lt;br&gt;fullmäktige måste avgöra avgiftssättningen i varje enskilt fall. Om fullmäk-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tige har antagit riktlinjer for avgiftsuttagen bör det vara möjligt att delege-&lt;br&gt;ra till en nämnd, som t. ex. närmare svarar för en viss anläggning, att&lt;br&gt;bestämma avgifter för nyttjandet av anläggningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utanför gruppen ”viktiga ekonomiska frågor” kan också falla andra&lt;br&gt;avgiftsuttag som inte har någon direkt betydelse för kommunalekonomin i&lt;br&gt;stort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om kortsiktig upplåning, dvs. i regel lån som har en löptid som&lt;br&gt;understiger ett år, tillhör normalt det delegeringsbara området. Om upplå-&lt;br&gt;ningen har mer långsiktig karaktär är möjligheten att delegera mer begrän-&lt;br&gt;sad men inte utesluten. Ytterst är den beroende av vilka finanspolitiska&lt;br&gt;åtgärder i stort som fullmäktige har beslutat om. Ibland är det nödvändigt&lt;br&gt;med en snabbhet i handläggningen, t. ex. inför förväntade räntehöjningar,&lt;br&gt;som talar för att i första hand styrelsen bör ha beslutsbefogenheter i fråga&lt;br&gt;om den långsiktiga upplåningen. Det är en sak för fullmäktige att reglera&lt;br&gt;denna fråga t. ex. i reglementen eller i särskilda beslut. Ibland är omstän-&lt;br&gt;digheterna sådana, att en långsiktig upplåning som ligger inom ramen för&lt;br&gt;finansieringsbudgeten är att betrakta som en ren förvaltningsuppgift för&lt;br&gt;styrelsen. I sådana fall krävs inget särskilt beslut om delegering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En nyhet i sak är att enstaka ärenden kan delegeras förutom hela grupper&lt;br&gt;av ärenden. Praktiska skäl har ansetts tala för denna ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Om rätt för kommuner och landsting att uppdra beslutande-&lt;br&gt;rätten i vissa anställningsfrågor till en sammanslutning av kommu-&lt;br&gt;ner eller landsting finns det föreskrifter i kommunala delegations-&lt;br&gt;lagen (1954: 130).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1954 års delegationslag ger kommuner och landsting rätt att till kommuna-&lt;br&gt;la arbetsgivarorganisationer delegera uppdrag som gäller anställningsvill-&lt;br&gt;kor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § I samband med att budgeten fastställs eller anslag annars&lt;br&gt;beviljas får fullmäktige uppdra åt en nämnd att genomföra en viss&lt;br&gt;verksamhet inom ramen för de riktlinjer eller andra generella beslut&lt;br&gt;om verksamheten som fullmäktige har fastställt, om inte något&lt;br&gt;annat följer av lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som motsvarar 1 kap. 6 § första stycket KL, klargör fullmäkti-&lt;br&gt;ges möjligheter att ge s. k. fmansbemyndiganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med stöd av regeln kan fullmäktige bevilja nämnderna ett ramanslag för&lt;br&gt;en hel verksamhet eller för en hel nämnd. En förutsättning är dock att&lt;br&gt;fullmäktige har tagit ställning till verksamhetens omfattning och inrikt-&lt;br&gt;ning samt till kostnaderna och intäkterna i stort. Riktlinjer för hur ansla-&lt;br&gt;gen får användas kan läggas fast genom en hänvisning till olika måldoku-&lt;br&gt;ment, t. ex. en barnomsorgsplan eller äldreomsorgsplan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för regelns tillämpning är att fullmäktige har fastställt&lt;br&gt;sådana riktlinjer eller andra generella beslut för verksamheten i fråga att&lt;br&gt;deras prioriteringar blir respekterade (se KU 1987/88:23 s. 17).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av bestämmelsen framgår att den inte får tillämpas om annat följer av Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;lag. Inom vissa områden, t. ex. socialtjänsten, finns obligatoriska uppgifter&lt;br&gt;där målen har satts av riksdagen genom lag, varför fullmäktiges handlings-&lt;br&gt;utrymme är begränsat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämndernas uppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Nämnderna beslutar i frågor som rör förvaltningen och i&lt;br&gt;frågor som de enligt lag eller annan författning skall handha.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnderna beslutar också i frågor som fullmäktige har delegerat&lt;br&gt;till dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Nämnderna bereder fullmäktiges ärenden och ansvarar för&lt;br&gt;att fullmäktiges beslut verkställs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragraferna motsvarar 1 kap. 5 § andra stycket KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 13 § framgår att nämnderna har en självständig beslutanderätt inom&lt;br&gt;ramen för den förvaltande verksamheten. Praktiska exempel på sådan&lt;br&gt;beslutanderätt kan t. ex. hämtas från egendoms- och medelsförvaltningen.&lt;br&gt;Det framgår också att nämnderna skall besluta i frågor som ankommer på&lt;br&gt;dem enligt specialförfattningar. Sådana beslut har vanligen inslag av myn-&lt;br&gt;dighetsutövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Nämnderna skall redovisa till fullmäktige hur de har fullgjort&lt;br&gt;sådana uppdrag som fullmäktige har lämnat till dem med stöd av&lt;br&gt;10 § första stycket och 12 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige skall besluta om omfattningen av redovisningen och&lt;br&gt;formerna för den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna paragraf finns en regel om nämndernas redovisningsskyldighet&lt;br&gt;inför fullmäktige. Den ger fullmäktige ett uppföljningsinstrument.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln får särskild betydelse i ett målstyrt system och om fullmäktige&lt;br&gt;utnyttjar de större möjligheter att delegera beslutanderätt till nämnderna&lt;br&gt;som den nya lagen erbjuder. En nyhet är att delegerade ärenden skall&lt;br&gt;återredovisas. På så sätt får fullmäktige kontroll över hur nämnderna&lt;br&gt;utnyttjar fullmäktiges delegering och vidare ett underlag för framtida&lt;br&gt;överväganden om delegering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att nämnderna skall redovisa sina uppdrag innebär inte att de måste&lt;br&gt;återredovisa hur enskilda ärenden har handlagts. Det handlar snarare om&lt;br&gt;en redovisning av hur fullmäktiges beslut om verksamheten som sådan har&lt;br&gt;efterlevts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen ställer inte något krav på formerna för redovisningen. Det&lt;br&gt;ankommer på fullmäktige att besluta om detta, vilket bör innefatta hur&lt;br&gt;ofta redovisningen bör äga rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunala företag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § När en kommun eller ett landsting lämnar över vården av en&lt;br&gt;kommunal angelägenhet till ett aktiebolag där kommunen eller&lt;br&gt;landstinget bestämmer ensam, skall fullmäktige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. fastställa det kommunala ändamålet med verksamheten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. utse styrelseledamöter och minst en revisor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. se till att fullmäktige får yttra sig innan sådana beslut i verk-&lt;br&gt;samheten som är av principiell beskaffenhet eller annars av större&lt;br&gt;vikt fattas, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. besluta om vad som skall gälla i fråga om rätt för allmänheten&lt;br&gt;att ta del av handlingar hos den juridiska personen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller, när kommunen eller landstinget ensam bildar&lt;br&gt;en stiftelse för en kommunal angelägenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Om vården av en kommunal angelägenhet lämnas över till ett&lt;br&gt;aktiebolag, ett handelsbolag, en ekonomisk förening eller en ideell&lt;br&gt;förening där kommunen eller landstinget bestämmer tillsammans&lt;br&gt;med någon annan, skall fullmäktige se till att den juridiska personen&lt;br&gt;blir bunden av de villkor som avses i 16 § i en omfattning som är&lt;br&gt;rimlig med hänsyn till andelsförhållandena, verksamhetens art och&lt;br&gt;omständigheterna i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller, om kommunen eller landstinget tillsammans&lt;br&gt;med någon annan bildar en stiftelse för en kommunal angelägenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragraferna, som saknar motsvarighet i nuvarande kommunallag, regle-&lt;br&gt;rar en kommuns eller ett landstings förhållande till sådana privaträttsliga&lt;br&gt;rättssubjekt som handhar en kommunal angelägenhet. Som en sammanfat-&lt;br&gt;tande beteckning används i rubriken termen ”kommunala företag”. Reg-&lt;br&gt;lerna tar sikte på sådana företag som etableras efter den nya lagens ikraft-&lt;br&gt;trädande. I fråga om äldre företagsbildningar gäller punkt 5 i övergångsbe-&lt;br&gt;stämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgiftsöverlämnande till enskilda personer omfattas inte av reglering-&lt;br&gt;en liksom inte heller rena entreprenadförhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 16 och 17 §§ framgår klart en grundläggande förutsättning för att&lt;br&gt;uppgifter överlåts på privaträttsliga organ, nämligen att det måste röra sig&lt;br&gt;om kommunala angelägenheter. N4ed detta avses sådana angelägenheter&lt;br&gt;som faller inom ramen för den kommunala kompetensen så som den&lt;br&gt;kommer till uttryck i 2 kaj).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § tar sikte på sådana juridiska personer som en kommun eller ett&lt;br&gt;landsting äger eller bildar ensam, medan 17 § reglerar samverkansfallen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De enda företagsformer som en kommun eller ett landsting ensam kan äga&lt;br&gt;eller bilda är aktiebolag och stiftelse. Paragrafen avser alltså enbart sådana&lt;br&gt;rättssubjekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ensamkriteriet innebär att det inte får finnas någon annan intressent&lt;br&gt;överhuvudtaget i företaget hur litet ett andelsintresse än må vara. Finns ett&lt;br&gt;sådant andelsintresse regleras förhållandena i 17 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;161&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 1. Fullmäktige skall enligt denna bestämmelse lägga fast ändamå- Prop. 1990/91:117&lt;br&gt;let med verksamheten. Det är inte godtagbart med en allmänt hållen&lt;br&gt;formulering som den i rent privata sammanhang vanliga avslutande me-&lt;br&gt;ningen att ett bolag skall ”idka annan i samband därmed stående rörelse”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kommunala ändamålet kan t. ex. preciseras så att det blir klart att de&lt;br&gt;olika grundsatser som gäller för kommunal verksamhet enligt kommunal-&lt;br&gt;lagen, exempelvis likställighetsprincipen, skall gälla för bolagets verksam-&lt;br&gt;het. I andra fall kan det vara lämpligt att fullmäktige i t. ex. en bolagsord-&lt;br&gt;ning tar in en bestämmelse om att bolaget inte skall drivas i vinstsyfte.&lt;br&gt;det kommunala ändamålet på detta sätt preciseras får betydelse för det sätt&lt;br&gt;på vilket bolagets förvaltningsberättelse utformas. Det blir då klart att&lt;br&gt;berättelsen i första hand skall ta sikte på hur bolaget har skött en anför-&lt;br&gt;trodd lokal samhällsangelägenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på precisering av ändamålsbestämningen är särskilt starkt om&lt;br&gt;verksamheten ligger nära gränsområdena för vad som ligger inom den&lt;br&gt;kommunala kompetensen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 2. Bestämmelsen ställer upp ett krav på att fullmäktige skall utse&lt;br&gt;styrelseledamöterna. I sådana fall blir reglerna om proportionella val auto-&lt;br&gt;matiskt tillämpliga på valet. Gäller det ett aktiebolag måste bolagsordning-&lt;br&gt;en innehålla en bestämmelse i ämnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 10 kap. aktiebolagslagen finns bestämmelser om revision och särskild&lt;br&gt;granskning av aktiebolag. Bolagsstämman skall välja minst en revisor som&lt;br&gt;i större bolag skall vara auktoriserad revisor. Om en eller flera revisorer&lt;br&gt;skall utses, kan i bolagsordningen bestämmas att en eller flera av dem,&lt;br&gt;dock inte alla, skall utses i annan ordning. I fråga om stiftelser saknas för&lt;br&gt;närvarande något i lag fastlagt krav på att det skall finnas revisorer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 3. Ett krav enligt denna bestämmelse är att fullmäktige skall få&lt;br&gt;yttra sig innan vissa beslut i företaget fattas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktiges yttrande skall inhämtas i frågor av principiell beskaffenhet&lt;br&gt;eller annars av större vikt. Det kan t. ex. gälla ändring av bolagsordning,&lt;br&gt;ändring av aktiekapital, fusion av företag, förvärv eller bildande av dotter-&lt;br&gt;företag samt förvärv av aktierna eller del av aktierna i annat företag.&lt;br&gt;Frågor som rör den löpande driften omfattas inte av regleringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 4. Enligt denna punkt skall fullmäktige besluta vad som skall gälla&lt;br&gt;i fråga om rätt för allmänheten att ta del av bolagets eller stiftelsens&lt;br&gt;handlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De beslut som fullmäktige fattar i fråga om rätt för allmänheten att ta&lt;br&gt;del av det kommunala företagets handlingar bör, om det innebär att&lt;br&gt;allmänheten skall ha en sådan rätt, företaget på något sätt förbindas iaktta.&lt;br&gt;Vad som beslutas om rätten att ta del av företagets handlingar kan, om&lt;br&gt;företaget är ett aktiebolag, ges formen av direktiv från aktieägaren, kom-&lt;br&gt;munen eller landstinget, antagna vid bolagsstämman och riktade till bola-&lt;br&gt;gets styrelse och verkställande direktör. Ett annat sätt för kommunen eller&lt;br&gt;landstinget att binda aktiebolaget i denna fråga är att avtala med aktiebola-&lt;br&gt;get om vad som skall gälla. Är företaget en stiftelse kan vad som bestämts&lt;br&gt;om offentlighet tas in i stiftelsestadgarna. Även avtalsformen kan använ-&lt;br&gt;das om det av stiftelsens stadgar framgår att stiftelsen får ingå ett sådant&lt;br&gt;avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De åtgärder som anges i paragrafen är tillräckliga men också nödvändiga Prop. 1990/91:117&lt;br&gt;for att kraven på inflytande och kontroll skall vara uppfyllda. Om kraven&lt;br&gt;inte uppfylls, måste kommunen eller landstinget avstå från företagsbild-&lt;br&gt;ningen eller avveckla sitt engagemang i företaget. Det är givetvis jnte något&lt;br&gt;som hindrar att fullmäktige vidtar ytterligare åtgärder i syfte att öka&lt;br&gt;inflytandet i och kontrollen över det privaträttsliga organet. I fråga om&lt;br&gt;aktiebolag kan man t. ex. föreskriva i bolagsordningen att vissa principiellt&lt;br&gt;viktiga beslut skall godkännas av fullmäktige. Det är naturligt att fullmäk-&lt;br&gt;tige i varje enskilt fall allt efter omständigheterna prövar hur den demokra-&lt;br&gt;tiska insynen kan göras så vidsträckt som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Här regleras de fall när en kommun eller ett landsting samverkar med en&lt;br&gt;annan kommunal enhet, staten eller enskild genom ett privaträttsligt or-&lt;br&gt;gan. Det kan gälla samverkan i form av aktiebolag, stiftelse, ekonomisk&lt;br&gt;förening, handelsbolag och ideell förening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen ställer inte samma anspråk på kommunen eller landsting-&lt;br&gt;et som i det fall då de är helt ensambestämmande. Vilka åtgärder som skall&lt;br&gt;vidtas beror på andelsförhållandena, verksamhetens art och övriga om-&lt;br&gt;ständigheter. Ytterst får det bli en samlad bedömning av omständigheter-&lt;br&gt;na i det enskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om en kommuns eller ett landstings möjligheter till inflytande&lt;br&gt;och kontroll över en ekonomisk förening gäller i allt väsentligt samma&lt;br&gt;förutsättningar som gäller för aktiebolag. Villkoren för verksamhetens&lt;br&gt;handhavande får tas in i föreningens stadgar eller i ett kompletterande&lt;br&gt;avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller handelsbolag, kan bolagsmännen fritt bestämma sina&lt;br&gt;inbördes rättigheter och skyldigheter genom avtal. När en kommun eller&lt;br&gt;ett landsting går in i sådana bolag finns dock vissa kommunalrättsliga&lt;br&gt;begränsningar i handlingsfriheten, främst när det gäller möjligheterna att&lt;br&gt;ta på sig ansvaret för skulder som belöper på någon annan bolagsman. De&lt;br&gt;närmare gränsdragningarna får avgöras genom rättstillämpningen. Villko-&lt;br&gt;ren för ett sådant bolags handhavande av en kommunal angelägenhet får&lt;br&gt;anges i bolagsavtalet. Det är att märka att det inte är obligatoriskt att ha&lt;br&gt;styrelse eller revisor i handelsbolag och kommanditbolag. Bestämmelsen i&lt;br&gt;16 § 2 kan givetvis tillämpas endast i de fall då det finns styrelse respektive&lt;br&gt;revisor i bolaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När kommuner och landsting samarbetar enbart med varandra gäller&lt;br&gt;bestämmelsen i samtliga deltagande kommuner eller landsting. Här måste&lt;br&gt;man utgå från att dessa blir ense om villkoren för samarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunala arkiv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Föreskrifter om kommunala arkiv finns i arkivlagen&lt;br&gt;(1990:782).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I nuvarande kommunallag finns en motsvarande hänvisning i fråga om&lt;br&gt;fullmäktiges arkiv i 2 kap. 27 § och i fråga om nämndernas arkiv i 3 kap.&lt;br&gt;10 § tredje stycket. Reglerna har här förts samman till en bestämmelse.&lt;br&gt;Om ett partssammansatt organ har inrättats omfattar arkivlagen även&lt;br&gt;arkiv hos ett sådant organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap. De förtroendevalda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Definition&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Med förtroendevalda avses i denna lag ledamöter och ersättare&lt;br&gt;i fullmäktige, nämnder och fullmäktigeberedningar samt revisorer&lt;br&gt;och revisorsersättare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som saknar motsvarighet i den nuvarande lagstiftningen, inne-&lt;br&gt;håller en definition av benämningen förtroendevald. I den nya lagen&lt;br&gt;används ordet ersättare i stället för suppleant.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med förtroendevalda avses ledamöter och ersättare i fullmäktige, nämn-&lt;br&gt;der och sådana beredningar som fullmäktige har utsett. Hit räknas också&lt;br&gt;revisorerna och deras ersättare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitlets föreskrifter skall även tillämpas när någon fullgör uppdrag i ett&lt;br&gt;utskott inom en nämnd. Det behövs ingen särskild regel om detta, efter-&lt;br&gt;som ledamotskap i utskott förutsätter att den förtroendevalde är ledamot&lt;br&gt;eller ersättare i en nämnd. På samma sätt räknas till gruppen förtroen-&lt;br&gt;devalda de som deltar i utredningskommittéer, projektgrupper och arbets-&lt;br&gt;grupper som utgör en direkt följd av ett uppdrag som ledamot eller ersätta-&lt;br&gt;re i en nämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rösträtt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Rösträtt vid val av ledamöter och ersättare i kommunfullmäk-&lt;br&gt;tige har den som är folkbokford i kommunen och har fyllt 18 år&lt;br&gt;senast på valdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som inte är svensk medborgare har rösträtt bara om han har&lt;br&gt;varit folkbokford i Sverige den 1 november de tre åren närmast före&lt;br&gt;valåret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Rösträtt vid val av ledamöter och ersättare i landstingsfull-&lt;br&gt;mäktige har den som är röstberättigad vid val av ledamöter och&lt;br&gt;ersättare i kommunfullmäktige i en kommun inom landstinget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Frågor om rösträtt enligt 2 och 3 §§ avgörs på grundval av en&lt;br&gt;röstlängd som upprättas före valet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragraferna motsvarar 2 kap. 3 § KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För kommunal rösträtt krävs att man är folkbokford i kommunen och&lt;br&gt;har fyllt 18 år senast på valdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svensk medborgare som inte är bosatt i riket saknar kommunal rösträtt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I konsekvens härmed skall en svensk medborgare anses bosatt utom riket,&lt;br&gt;om han enligt länsstyrelsens personband inte är folkbokford här (4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;II § vallagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är man inte svensk medborgare krävs utöver övriga rösträttsvillkor att&lt;br&gt;man varit folkbokford i Sverige den 1 november de tre åren närmast före&lt;br&gt;valåret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett villkor för rösträtt var tidigare att man inte var omyndigförklarad.&lt;br&gt;Omyndigförklaring har emellertid avskaffats genom lagstiftning som träd-&lt;br&gt;de i kraft den 1 januari 1989 och i samband därmed bortföll diskvalifice-&lt;br&gt;ringsgrunden ”omyndig” för rätten att rösta (jfr prop. 1987/88:124,&lt;br&gt;1988/89:KU 8, rskr. 12, SFS 1988:1253).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rösträttsvillkoren gäller också för landstingsvalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln om rösträtt har intresse för de förtroendevalda i deras arbete,&lt;br&gt;eftersom den reglerar valbarheten även till andra kommunala&lt;br&gt;förtroendeuppdrag än uppdragen som ledamot och ersättare i fullmäktige&lt;br&gt;O'fr 5 §). Regeln har därför tagits in i kapitlet om de förtroendevalda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 2 kap. 3 § KL föreskrivs också att varje röstberättigad har en röst.&lt;br&gt;Bestämmelsen har inte förts över till den nya lagen, eftersom denna&lt;br&gt;grundläggande princip redan framgår av regeringsformens föreskrift om&lt;br&gt;att rösträtten är lika (1 kap. 1 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;165&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Valbarhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Ledamöter och ersättare i fullmäktige väljs bland dem som har&lt;br&gt;rösträtt enligt 2 och 3 §§. Detsamma gäller valen av ledamöter och&lt;br&gt;ersättare i nämnderna samt valen av revisorer och revisorsersättare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har fyllt 18 år senast på dagen för ett sådant val är&lt;br&gt;valbar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Den som är anställd hos en kommun eller ett landsting för att&lt;br&gt;ha den ledande ställningen bland personalen är inte valbar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är chef för en förvaltning som hör till en nämnds&lt;br&gt;verksamhetsområde får inte väljas till ledamot eller ersättare i&lt;br&gt;nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragraferna motsvarar 2 kap. 4 § första och andra styckena, 3 kap. 3 §&lt;br&gt;första stycket och 5 kap. 1 § andra stycket KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 5som innehåller valbarhetskriterierna, har inte några sakliga änd-&lt;br&gt;ringar gjorts. Vid val av ledamöter och ersättare i styrelsen och övriga&lt;br&gt;nämnder är det liksom i dag åldern vid respektive valtillfälle som avgör&lt;br&gt;om ålderskravet 18 år för valbarhet skall anses uppfyllt. Det särskilda&lt;br&gt;valbarhetshindret för borgarråd i Stockholms kommun har tagits in i 29 §&lt;br&gt;första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I uppställs, liksom enligt den nuvarande kommunallagen, ett valbar-&lt;br&gt;hetshinder för den som har den ledande ställningen bland de anställda hos&lt;br&gt;kommunen respektive landstinget. Det kan vara kommundirektören,&lt;br&gt;kanslichefen, landstingsdirektören eller någon annan med motsvarande&lt;br&gt;anställning. Det ankommer på kommunen eller landstinget att klargöra&lt;br&gt;genom en föreskrift i en instruktion eller på något annat sätt vilken av de&lt;br&gt;anställda som avses (jfr prop. 1975/76:187 s. 353, KU 1976/77:25 s. 51).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även valbarhetshindret för förvaltningschefer finns kvar i fråga om&lt;br&gt;uppdrag i en nämnd inom det egna ansvarsområdet. Som exempel på&lt;br&gt;sådana förvaltningschefer som drabbas av valbarhetshindret kan nämnas&lt;br&gt;en socialdirektör i fråga om uppdrag i socialnämnden och en skoldirektör i&lt;br&gt;fråga om uppdrag i skolstyrelsen. Valbarhetshindret gäller enligt praxis&lt;br&gt;inte för ”institutionsföreståndare”. En ålderdomshemsföreståndare har&lt;br&gt;kunnat väljas till suppleant i en social centralnämnd (RÅ 175 Ab 306) och&lt;br&gt;en rektor till ledamot och ordförande i en skolstyrelse (RÅ 1973 C 14).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Valbarhetshindret för landshövdingar och vissa andra länsstyrelsetjäns-&lt;br&gt;temän har slopats. Formellt innebär detta att de i fortsättningen kan väljas&lt;br&gt;till ledamöter i fullmäktige och nämnder och till revisorer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 4.4.3 finns utförliga motiv för reglerna om valbarhetshindren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;166&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppdragets upphörande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Om valet till fullmäktige har upphävts och omval har ägt rum&lt;br&gt;eller om rättelse har skett genom förnyad sammanräkning och man-&lt;br&gt;datfördelningen mellan partierna därvid har ändrats, upphör upp-&lt;br&gt;dragen för de förtroendevalda som har valts av fullmäktige två&lt;br&gt;månader efter det att omvalet eller sammanräkningen har avslutats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När omvalet eller sammanräkningen har avslutats, skall fullmäk-&lt;br&gt;tige förrätta nytt val av förtroendevalda för återstoden av mandatti-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Om en förtroendevald upphör att vara valbar, upphör också&lt;br&gt;uppdraget genast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Fullmäktige skall befria en förtroendevald från uppdraget när&lt;br&gt;den förtroendevalde önskar avgå, om det inte finns särskilda skäl&lt;br&gt;mot det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Fullmäktige får återkalla uppdraget för en förtroendevald&lt;br&gt;som valts av fullmäktige, om den förtroendevalde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. har vägrats ansvarsfrihet, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. genom en dom som har vunnit laga kraft har dömts för ett brott&lt;br&gt;för vilket det är föreskrivet fängelse i två år eller däröver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna i 7 § motsvarar delvis 3 kap. 5 § tredje stycket och 5 kap. 1 §&lt;br&gt;första stycket KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna i 8 och 9 §§ motsvarar 2 kap. 4 § tredje stycket KL medan&lt;br&gt;de i 10 § saknar motsvarighet i nuvarande lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 8 § upphör ett uppdrag genast om en förtroendevald upphör att&lt;br&gt;vara valbar. Valbarhetsvillkoren är alltså också villkor för rätten att inneha&lt;br&gt;uppdraget under mandatperioden. Om någon har blivit obehörig efter&lt;br&gt;valet, t. ex. genom folkbokföring i någon annan kommun, är han skyldig&lt;br&gt;att avgå så snart obehörigheten har inträtt. Det ankommer på den förtro-&lt;br&gt;endevalde själv att anmäla detta till fullmäktiges ordförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 9 § har tagits in regeln om att fullmäktige skall befria en ledamot eller&lt;br&gt;ersättare från uppdraget, om han önskar avgå. I och för sig finns det en&lt;br&gt;grundläggande skyldighet att ta emot ett kommunalt förtroendeuppdrag&lt;br&gt;och att inneha uppdraget under hela mandatperioden. Den som vill avgå&lt;br&gt;måste utverka ett beslut av fullmäktige. Bestämmelsen i 9 § liksom mot-&lt;br&gt;svarande bestämmelse i nuvarande kommunallag gör det dock svårt för&lt;br&gt;fullmäktige att mobilisera något särskilt skäl av sådan tyngd att en valbar&lt;br&gt;person mot sin vilja kan tvingas motta eller fullgöra ett uppdrag. Ett rent&lt;br&gt;obstruktionssyfte skulle kunna anses som giltig grund för avslag. Enligt&lt;br&gt;praxis kan en avsägelse återkallas, innan den har beviljats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna i 10 § är nya i sak. I avsnitt 4.4.4 behandlas frågan om&lt;br&gt;entledigande av förtroendevalda utförligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ledighet från anställning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Förtroendevalda har rätt till den ledighet från sina anställ-&lt;br&gt;ningar som behövs för uppdragen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1977 års kommunallag infördes det regler som garanterar de förtroen-&lt;br&gt;devalda rätt till ledighet så att de kan fullgöra sina uppdrag. Reglerna, som&lt;br&gt;finns i 2 kap. 5 §, 3 kap. 4 § och 5 kap. 1 § fjärde stycket, har här förts&lt;br&gt;samman till en paragraf som gäller för alla förtroendevalda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom definitionen av förtroendevald inte innefattar uppdrag i kom-&lt;br&gt;munala företag gäller regeln om rätt till ledighet inte sådana uppdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ekonomiska förmåner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Förtroendevalda har rätt till skälig ersättning för den arbets-&lt;br&gt;inkomst samt de pensions- och semesterförmåner som de förlorar,&lt;br&gt;när de fullgör sina uppdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta gäller dock inte förtroendevalda som fullgör uppdragen på&lt;br&gt;heltid eller en betydande del av heltid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Fullmäktige skall besluta enligt vilka grunder ersättning enligt&lt;br&gt;12 § skall betalas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Fullmäktige får besluta att förtroendevalda i skälig omfatt-&lt;br&gt;ning skall få&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ersättning för resekostnader och andra utgifter som föranleds&lt;br&gt;av uppdraget,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. arvode för det arbete som är förenat med uppdraget,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. pension, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. andra ekonomiska förmåner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Om fullmäktige beslutar att arvode skall betalas, skall arvodet&lt;br&gt;bestämmas till lika belopp för lika uppdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta gäller dock inte förtroendevalda som fullgör uppdragen på&lt;br&gt;heltid eller en betydande del av heltid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den nu gällande kommunallagen finns regler om ersättning till de förtro-&lt;br&gt;endevalda på flera ställen, nämligen i 2 kap. 29 §, 3 kap. 16 § och 5 kap. 1 §&lt;br&gt;femte stycket. I den nya lagen har bestämmelserna samlats i 12 —15 §§ i&lt;br&gt;detta kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av avsnitt 4.4.5 framgår vad som skall förstås med förlorad arbetsin-&lt;br&gt;komst, vilka förtroendevalda som omfattas av rätten att få sådan ersätt-&lt;br&gt;ning, de inkomstförluster ersättningen skall täcka och den tid ersättningen&lt;br&gt;bör omfatta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige har stor frihet att bestämma om vilket system för ersättning&lt;br&gt;som skall tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 13 § föreskrivs att fullmäktige skall besluta enligt vilka grunder ersätt-&lt;br&gt;ning för förlorad arbetsinkomst och för förlorade pensions- och semester-&lt;br&gt;förmåner skall betalas. Det innebär att det blir ett åliggande för fullmäkti-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;168&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ge att fastställa ett ersättningssystem. Uppgiften kan inte delegeras till t. ex. Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;styrelsen eller ett inrättat personalorgan. Inget hindrar emellertid att full-&lt;br&gt;mäktige uppdrar åt ett sådant organ att tillämpa de regler som beslutats,&lt;br&gt;dvs. att bestämma om ersättningen i det enskilda fallet. Tvärtom torde&lt;br&gt;detta bli den normala ordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningen för förlorad arbetsinkomst måste bestämmas särskilt och&lt;br&gt;fullmäktige har att fastställa regler för den oavsett om någon förtroen-&lt;br&gt;devald har begärt sådan ersättning eller ej.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningen för förlorade pensions- och semesterförmåner kan utkrävas&lt;br&gt;separat och utan samband med en ersättning för förlorad arbetsinkomst.&lt;br&gt;En förtroendevald har rätt att få betalt för styrkt förlust av sådana förmå-&lt;br&gt;ner, även om den förtroendevalde uppbär enbart arvode, dvs. ersättning&lt;br&gt;för själva arbetet i uppdraget, och inte någon ersättning för förlorad&lt;br&gt;arbetsinkomst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med pension menas i 14 § 3 sådan kommunal pension som kommunen&lt;br&gt;eller landstinget kan tillerkänna de förtroendevalda. I de flesta fall uteslu-&lt;br&gt;ter sådan pension helt eller delvis rätten för en förtroendevald att därut-&lt;br&gt;över få ersättning för pensionsförmåner som han på grund av sitt uppdrag&lt;br&gt;går miste om i en anställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 14 § 2 framgår att arvoden bara får avse ersättning för det arbete som&lt;br&gt;är förenat med uppdragen men inte ersättning för förlorad arbetsinkomst.&lt;br&gt;De kommuner och landsting som har vägt in ersättning för förlorad arbets-&lt;br&gt;inkomst i arvodena måste därför ompröva arvodena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den förtroendevalde har rätt att få ”skälig ersättning” för sina ekono-&lt;br&gt;miska förluster. Det innebär dels att ersättningen enligt 12 § första stycket&lt;br&gt;inte kan bestämmas till ett alltför lågt belopp, dels att en övre gräns sätts&lt;br&gt;för hur stora ersättningar som får betalas. Det ankommer på kommunerna&lt;br&gt;och landstingen själva att utifrån de lokala förutsättningarna bestämma&lt;br&gt;om ersättningarna inom ramen för skälighetsnormen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten till ersättning för förlorad arbetsinkomst gäller inte för de hel-&lt;br&gt;tidssysselsatta förtroendevalda och inte heller för de deltidssysselsatta med&lt;br&gt;uppdrag på en betydande del av heltid. Detta framgår av 12 § andra&lt;br&gt;stycket. Dessa förtroendevalda jämställs liksom hittills från ersättnings-&lt;br&gt;synpunkt med anställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bestämd gräns bör dras mellan heltids- och deltidssysselsatta vad&lt;br&gt;gäller rätten till ersättning för förlorad arbetsinkomst. I prop. 1982/83:97&lt;br&gt;har en naturlig gräns angetts gå vid uppdrag som omfattar 40 procent av&lt;br&gt;heltid eller däröver. Fullmäktige får dock bestämma om denna gränsdrag-&lt;br&gt;ning. Motiven i den nämnda propositionen gäller alltjämt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De heltidssysselsatta förtroendevalda tillerkänns som regel kommunal&lt;br&gt;pension. Det finns ett pensionsreglemente som de båda kommunförbun-&lt;br&gt;den utarbetat och som nästan alla kommuner och landsting antagit. Även&lt;br&gt;deltidssysselsatta förtroendevalda får ibland kommunal pension. I normal-&lt;br&gt;reglementet finns bestämmelser om pension till sådana förtroendevalda.&lt;br&gt;Undantagsregeln i 12 § andra stycket gäller också rätten till ersättning för&lt;br&gt;förlust av pensionsförmåner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i 12 § första stycket om rätt till ersättning för förlust av&lt;br&gt;semesterförmåner är inte tillämplig på de heltidssysselsatta och förtroen-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;devalda med betydande deltidsuppdrag. Detta framgår också av 12 § and- Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;ra stycket. Heltidsuppdrag i kommuner och landsting grundar inte rätt till&lt;br&gt;semesterfbrmåner. Dessa förtroendevalda medges dock ofta mot semester&lt;br&gt;svarande ledighet utan att arvodet reduceras. Detta anses tillåtet (jfr&lt;br&gt;Kaijser-Riberdahl, Kommunallagarna II, 6 uppl. s. 422).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan år 1967 är det tillåtet att göra arvodet till heltidssysselsatta förtro-&lt;br&gt;endevalda beroende av den tid de innehaft uppdragen. Principen om lika&lt;br&gt;arvode för lika uppdrag skrevs in i den nuvarande kommunallagen år&lt;br&gt;1983, vilket kan ge ett intryck av att det inte skulle vara möjligt att&lt;br&gt;differentiera arvoden med hänsyn till tiden för uppdragen. En sådan effekt&lt;br&gt;torde inte ha varit avsedd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 15 § andra stycket görs ett undantag från principen om lika arvode för&lt;br&gt;lika uppdrag när det gäller förtroendevalda som fullgör uppdragen på&lt;br&gt;heltid eller en betydande del av heltid. Syftet är att klargöra att fullmäktige&lt;br&gt;kan ta hänsyn till hur länge en förtroendevald har haft ett heltidsuppdrag&lt;br&gt;eller ett omfattande deltidsuppdrag, när fullmäktige bestämmer arvodet&lt;br&gt;till den förtroendevalde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förtroendevaldas initiativrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Ledamöterna i fullmäktige får väcka motioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att de också får ställa interpellationer och frågor framgår av 5&lt;br&gt;kap. 49-56 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Ledamöterna i nämnder får väcka ärenden i nämnderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § När ersättarna tjänstgör har de samma rättigheter som leda-&lt;br&gt;möterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare föreskrifter om ersättarnas tjänstgöring i fullmäktige&lt;br&gt;och i nämnderna finns i 5 kap. 12—17 §§ och i 6 kap. 10 och 11 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragraferna reglerar de sätt på vilka de förtroendevalda i fullmäktige och&lt;br&gt;nämnder kan väcka ett ärende och ta andra initiativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare bestämmelser om interpellationer och frågor finns i 5 kap.&lt;br&gt;49-56 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln om rätt för ledamöterna i nämnderna att väcka ärenden befäster&lt;br&gt;bara vad som redan gäller. I fråga om rätten för andra att väcka ärenden&lt;br&gt;hos en nämnd är rättsläget det att ett ärende som väcks av en enskild&lt;br&gt;person ovillkorligt leder till sakbehandling endast om rätten framgår av en&lt;br&gt;författning, t. ex. rätten att väcka ett ärende om bistånd enligt socialtjänst-&lt;br&gt;lagen. Rätten kan också framgå av fullmäktiges egna regler, t. ex. i fråga&lt;br&gt;om bidragsgivning. Om någon person i övrigt vill påkalla någon åtgärd och&lt;br&gt;vänder sig till en nämnd i ärendet, föreligger det ingen skyldighet att ta upp&lt;br&gt;ärendet till sakbehandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 18 § första stycket finns en bestämmelse som lagfäster principen om att&lt;br&gt;en ersättare som tjänstgör har samma befogenheter som en ledamot.&lt;br&gt;Tjänstgöringen är det avgörande kriteriet för rättigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omröstning och beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Varje ledamot i fullmäktige eller i en nämnd har en röst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § En ledamot i fullmäktige eller i en nämnd har rätt att avstå&lt;br&gt;från att delta i en omröstning eller i ett beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordföranden är dock alltid skyldig att rösta, när det behövs för att&lt;br&gt;ärendet skall kunna avgöras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § En ledamot i en nämnd som deltar i handläggningen av ett&lt;br&gt;ärende skall delta i avgörandet av ärendet, om ärendet avser myn-&lt;br&gt;dighetsutövning mot någon enskild.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen är dock skyldig att rösta för fler än ett förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till 19 § har förts en motsvarighet till bestämmelsen i 2 kap. 14 § KL om&lt;br&gt;att varje ledamot i fullmäktige har en röst. Bestämmelsen har utvidgats till&lt;br&gt;att omfatta även nämnderna. Detta innebär dock inte någon nyhet i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln i 20 § första stycket om rätten att avstå från att delta i en&lt;br&gt;omröstning eller i ett beslut i ett ärende saknar motsvarighet i nuvarande&lt;br&gt;kommunallag. Den innebär dock ingen nyhet i sak. Regeln anger också&lt;br&gt;rätten att avstå från att delta i beslutet i ett ärende. Som ett undantag från&lt;br&gt;denna huvudregel har en bestämmelse tagits in i 20$ andra stycket om&lt;br&gt;ordförandens skyldighet att rösta i den situationen att han avstått från att&lt;br&gt;delta i en omröstning och denna resulterar i lika röstetal. Detta gäller enligt&lt;br&gt;rättspraxis (RÅ 1958 ref. 12, 1960 I 120) och är därför inte heller någon&lt;br&gt;nyhet i sak. En motsvarande bestämmelse finns i 18 § fjärde stycket&lt;br&gt;förvaltningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 27 $ första stycket finns en regel om röstplikt. Röstplikten gäller endast&lt;br&gt;i ärenden hos nämnderna som innefattar myndighetsutövning mot enskil-&lt;br&gt;da. Regeln är avsedd att tillämpas när beslut fattas i ärenden som överkla-&lt;br&gt;gas med stöd av förvaltningslagen, t. ex. ärenden om bistånd enligt social-&lt;br&gt;tjänstlagen och om bygglov samt när viten föreläggs. Det innebär att&lt;br&gt;röstplikt inte föreligger i ärenden som överklagas genom kommunalbesvär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I nämnderna bör man göra klart för sig ärendenas karaktär, innan&lt;br&gt;handläggningen påbörjas. Senast inför en omröstning måste det vara av-&lt;br&gt;gjort, om ett ärende i vilket nämnden skall besluta innefattar myndighets-&lt;br&gt;utövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 27 $ andra stycket finns ett undantag från röstplikten i ärenden som&lt;br&gt;innefattar myndighetsutövning. Det är en motsvarighet till 18 § tredje&lt;br&gt;stycket förvaltningslagen om att ingen är skyldig att rösta för mer än ett&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut fattas genom acklamation eller omröstning. Beslut genom ackla-&lt;br&gt;mation är det normala vid kommunala sammanträden. Den som vid&lt;br&gt;omröstning avstår från att rösta gör detta innan beslutet fattas. Det följer&lt;br&gt;av den ordning i vilken omröstningarna genomförs. På liknande sätt måste&lt;br&gt;den som vill avstå från att delta i ett beslut som fattas med acklamation&lt;br&gt;anmäla detta före beslutet. Det är inte möjligt att i efterhand anmäla att&lt;br&gt;man inte har deltagit i ett beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;171&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reservation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § En förtroendevald som har deltagit i avgörandet av ett ärende&lt;br&gt;får reservera sig mot beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reservationen skall anmälas innan sammanträdet avslutas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 2 kap. 26 § och del av 3 kap. 10 § andra stycket KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det krävs inte att en ledamot har yrkat att fullmäktige eller en nämnd&lt;br&gt;skall fatta ett annat beslut för att ledamoten skall ha rätt att reservera sig.&lt;br&gt;Däremot måste ledamoten ha deltagit i avgörandet av ärendet. Om en&lt;br&gt;förtroendevald utnyttjar rätten enligt 20 § första stycket att avstå, får han&lt;br&gt;alltså inte reservera sig mot beslutet. En ledamot som har deltagit i en&lt;br&gt;förberedande omröstning i ett ärende och som sedan har avstått från att&lt;br&gt;rösta i huvudvoteringen har dock rätt att reservera sig mot det slutliga&lt;br&gt;beslutet i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarorätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § Fullmäktige får besluta att en förtroendevald som inte är&lt;br&gt;ledamot eller ersättare i en viss nämnd skall få närvara vid nämn-&lt;br&gt;dens sammanträden och delta i överläggningarna men inte i beslu-&lt;br&gt;ten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutet får även innefatta att den förtroendevalde skall ha rätt att&lt;br&gt;få sin mening antecknad i protokollet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna i 23 § motsvarar 3 kap. 15 § KL. De är avsedda att tillgodo-&lt;br&gt;se de förtroendevaldas intresse av information och omfattar alla förtroen-&lt;br&gt;devalda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige kan reglera närvarorätten i ett reglemente eller genom ett&lt;br&gt;särskilt beslut för ett enskilt fall. En begränsning kan göras så att den&lt;br&gt;förtroendevalde bara får närvarorätt. Fullmäktige avgör också hur länge&lt;br&gt;närvarorätten skall gälla, vilken eller vilka nämnder den skall avse och om&lt;br&gt;den skall begränsas till vissa ärenden eller grupper av ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förtroendevald som har fått närvarorätt i en nämnd som han inte&lt;br&gt;tillhör torde vara underkastad samma tystnadsplikt som gäller för övriga&lt;br&gt;ledamöter och ersättare (jfr KU 1976/77:25 s. 78).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Borgarråd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 § I Stockholms kommun väljer fullmäktige borgarråd vid första&lt;br&gt;sammanträdet det år då val av fullmäktige har ägt rum i hela landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Borgarråden väljs för tre år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det begärs, skall varje borgarråd väljas särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 § Vad som i 7 § sägs om hur omval eller förnyad sammanräk-&lt;br&gt;ning som innebär ändrad mandatfördelning mellan partierna i full-&lt;br&gt;mäktige inverkar på uppdragen för förtroendevalda gäller också&lt;br&gt;borgarrådens uppdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 § I fråga om valbarhet till borgarråd och uppdragets upphöran-&lt;br&gt;de skall 5 och 8 — 10 §§ tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 § Fullmäktige i Stockholms kommun får besluta att borgarrå-&lt;br&gt;den i sina uppdrag skall få ekonomiska och andra förmåner som&lt;br&gt;svarar mot de löne- och anställningsvillkor som gäller för dem som&lt;br&gt;är anställda hos kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 § När ett borgarråd är tjänstledig, får styrelsen förordna en&lt;br&gt;vikarie.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett borgarråd avgår under mandattiden, skall ett nytt borgar-&lt;br&gt;råd snarast väljas för återstoden av mandattiden. För tiden tills&lt;br&gt;detta har skett får styrelsen förordna en vikarie.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 § Borgarråden får inte väljas till ledamöter eller ersättare i&lt;br&gt;styrelsen men skall närvara vid styrelsens sammanträden. De får&lt;br&gt;delta i överläggningarna men inte i besluten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 § Borgarråden bildar en borgarrådsberedning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 § Styrelsen skall utse varje borgarråd till ordförande i en&lt;br&gt;nämnd, om inte fullmäktige har bestämt något annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Borgarråden skall tjänstgöra som ordförande tills de avgår som&lt;br&gt;borgarråd. Om ärendenas fördelning mellan borgarråden ändras, får&lt;br&gt;styrelsen besluta att uppdraget att vara ordförande skall upphöra&lt;br&gt;tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 § Om styrelsen har förordnat en vikarie för ett borgarråd, skall&lt;br&gt;vikarien utöva också borgarrådets uppdrag som ordförande i en&lt;br&gt;nämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 § Borgarråden skall närvara vid fullmäktiges sammanträden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De får delta i överläggningarna och framställa förslag men inte&lt;br&gt;delta i besluten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 § Fullmäktige får meddela närmare föreskrifter om borgarrå-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nuvarande särreglerna om borgarråden har i sak fått sin motsvarighet i&lt;br&gt;den nya lagen i den utsträckning som det behövs för att Stockholms&lt;br&gt;kommun skall kunna ha kvar sin speciella organisation. De finns i 24 —&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 §§ och innebär inga nyheter i sak. Några lagtekniska justeringar har Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;dock gjorts i syfte att anpassa reglerna till regelsystemet i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i 27 § motsvarar 3 kap. 17 § tredje stycket KL. Den anger&lt;br&gt;dock tydligare borgarrådens speciella ställning. För borgarråden gäller ett&lt;br&gt;särskilt tjänstereglemente. Enligt detta är deras ekonomiska och övriga&lt;br&gt;förmåner i stort sett desamma som de anställdas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Politiska sekreterare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 § Kommuner och landsting får anställa politiska sekreterare att&lt;br&gt;biträda de förtroendevalda i det politiska arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 § Politiska sekreterare får inte anställas för längre tid än till&lt;br&gt;utgången av det år då val av fullmäktige förrättas nästa gång i hela&lt;br&gt;landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1982:80) om anställningsskydd skall inte tillämpas för&lt;br&gt;dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 § En politisk sekreterare har rätt till den ledighet från sin an-&lt;br&gt;ställning som behövs för tjänstgöringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna motsvarar innehållet i lagen om politiska sekreterare i&lt;br&gt;kommuner och landstingskommuner, som upphävs nu. Förenklingarna av&lt;br&gt;bestämmelserna innebär inte på någon punkt förändringar i sak. Motiven i&lt;br&gt;prop. 1982/83:132 gäller därför alltjämt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;174&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap. Fullmäktige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet ledamöter och ersättare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Fullmäktige bestämmer hur många ledamöter som fullmäktige&lt;br&gt;skall ha.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet skall bestämmas till ett udda tal och till minst&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 i kommuner med 12000 röstberättigade invånare eller därun-&lt;br&gt;der och i landsting med 140000 röstberättigade invånare eller där-&lt;br&gt;under,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41 i kommuner med över 12 000 till och med 24 000 röstberättiga-&lt;br&gt;de invånare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51 i kommuner med över 24000 till och med 36000 röstberättiga-&lt;br&gt;de invånare och i landsting med över 140000 till och med 200000&lt;br&gt;röstberättigade invånare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61 i kommuner med över 36000 röstberättigade invånare, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71 i landsting med över 200000 röstberättigade invånare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Stockholms kommun och i landsting med över 300000 röstbe-&lt;br&gt;rättigade invånare skall dock antalet ledamöter bestämmas till&lt;br&gt;minst 101.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Vid tillämpningen av 1 § skall den som har upptagits i gällande&lt;br&gt;röstlängd anses som röstberättigad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Om fullmäktige beslutar att antalet ledamöter i fullmäktige&lt;br&gt;skall ändras, skall beslutet tillämpas först när val av fullmäktige&lt;br&gt;förrättas nästa gång i hela landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutet skall fattas före utgången av mars månad valåret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen skall genast underrättas om beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § För ledamöterna i fullmäktige skall det finnas ersättare.&lt;br&gt;Föreskrifter om antalet ersättare finns i vallagen (1972:620).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragraferna motsvarar 2 kap. 1 och 2 §§ KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskriften i 3 § om ändring av antalet ledamöter har ett nära samband&lt;br&gt;med den fördelning av mandat mellan valkretsar som länsstyrelsen skall&lt;br&gt;besluta om (jfr prop. 1980/81:170 s. 39).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den grundläggande regeln om att det skall utses ersättare för ledamöter-&lt;br&gt;na finns i 4 §. Reglerna om antalet ersättare samlas i vallagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mandattider&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Ledamöterna och ersättarna i fullmäktige skall väljas för tre år&lt;br&gt;räknat från och med den 1 november valåret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om valprövningsnämnden har beslutat om omval enligt 15 kap.&lt;br&gt;7 § tredje stycket vallagen (1972:620), skall mandattiden dock for-&lt;br&gt;längas till dess omvalet har avslutats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Stockholms kommun räknas mandattiden från och med den 15&lt;br&gt;oktober valåret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 2 kap. 6 § KL i dess lydelse enligt SFS 1987:1337.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförande och vice ordförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Fullmäktige väljer bland sina ledamöter en ordförande och en&lt;br&gt;eller flera vice ordförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige bestämmer tiden för uppdragen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar delvis 2 kap. 8 § KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De regler som behövs om hur ordförandeskapet skall utövas i olika&lt;br&gt;situationer kan tas in i arbetsordningen för fullmäktige. I 64 § föreskrivs&lt;br&gt;att fullmäktige skall meddela föreskrifter i arbetsordningen om vem som&lt;br&gt;skall föra ordet, tills en ny eller en tillfällig ordförande utsetts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidpunkt för sammanträdena&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Fullmäktige bestämmer när ordinarie sammanträden skall hål-&lt;br&gt;las.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanträde skall hållas också om styrelsen eller minst en tredje-&lt;br&gt;del av fullmäktiges ledamöter begär det eller om ordföranden anser&lt;br&gt;att det behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar i sak 2 kap. 9 § KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudregeln är att fullmäktige skall bestämma när ordinarie samman-&lt;br&gt;träden skall hållas. Det innebär att fullmäktige skall bestämma antalet&lt;br&gt;sammanträden och även när de skall hållas. Det finns också en regel om att&lt;br&gt;styrelsen eller en minoritet, minst en tredjedel av fullmäktiges ledamöter,&lt;br&gt;kan framtvinga ett fullmäktigesammanträde. De regler som behövs i öv-&lt;br&gt;rigt, t. ex. när sammanträden får ställas in, kan fullmäktige ta in i arbets-&lt;br&gt;ordningen. Enligt 64 § är det obligatoriskt att ha bestämmelser om när&lt;br&gt;sammanträdena skall hållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande rekommendationen att landstingen bör sammanträda&lt;br&gt;minst fyra gånger per år kom till för att öka antalet landstingsmöten.&lt;br&gt;Föreskriften hade samband med att förvaltningsutskottets ställföreträdar-&lt;br&gt;skap för landstinget avskaffades. Den saknar numera praktisk betydelse&lt;br&gt;och har därför ingen motsvarighet i den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att minska detaljregleringen har föreskriften om att fullmäktige före&lt;br&gt;december månads utgång skall förrätta val till de befattningar inom kom-&lt;br&gt;munen eller landstinget som blir lediga vid årets slut slopats. Den avser&lt;br&gt;främst valet av nämnder och revisorer. År då val av fullmäktige har ägt&lt;br&gt;rum i hela landet skall valet förrättas av nyvalda fullmäktige. Denna regel&lt;br&gt;fick stå kvar i 1977 års kommunallag trots att början av fullmäktiges&lt;br&gt;mandattid flyttades från den 1 januari till den 1 november valåret. Depar-&lt;br&gt;tementschefen anförde att den fanns för tydlighets skull (prop.&lt;br&gt;1975/76:187 s. 364). Det måste emellertid betraktas som uteslutet att den&lt;br&gt;frånträdande majoriteten skulle förrätta valen till nämnderna och därför&lt;br&gt;har regeln om nyvalda fullmäktiges kompetens i valfrågor slopats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur sammanträdena kungörs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Ordföranden utfärdar en kungörelse om varje sammanträde&lt;br&gt;med fullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kungörelsen skall innehålla uppgift om tid och plats för samman-&lt;br&gt;trädet och om de ärenden som skall behandlas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Kungörelsen skall anslås på kommunens eller landstingets an-&lt;br&gt;slagstavla minst en vecka före sammanträdesdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kungörelsen skall inom samma tid på ett lämpligt sätt också&lt;br&gt;sändas till varje ledamot och ersättare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Uppgift om tid och plats för ett sammanträde skall minst en&lt;br&gt;vecka före sammanträdesdagen inforas i den eller de ortstidningar&lt;br&gt;som fullmäktige beslutar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om minst en tredjedel av de närvarande ledamöterna begär att&lt;br&gt;uppgiften skall införas i en viss ortstidning, skall uppgiften införas i&lt;br&gt;den tidningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Om ett ärende är så brådskande att det inte hinner kungöras&lt;br&gt;på det sätt som föreskrivs i 8 — 10 §§, skall kungörelsen med uppgift&lt;br&gt;om ärendet anslås senast vardagen närmast före sammanträdes-&lt;br&gt;dagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom skall kungörelsen på ett lämpligt sätt sändas till varje&lt;br&gt;ledamot och ersättare så, att den kan antas nå dem inom samma tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragraferna motsvarar 2 kap. 10 § KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 10 § finns regler om annonsering av tid och plats för fullmäktiges&lt;br&gt;sammanträden. Avsikten är att den tillämpning som uttrycket ”ortstid-&lt;br&gt;ning” fått i rättspraxis skall gälla även i fortsättningen. Fullmäktige får&lt;br&gt;t. ex. besluta att annonser om sammanträdena skall införas endast i en&lt;br&gt;tidning för kommunal information som kommunen eller landstinget ger ut&lt;br&gt;och som sprids till samtliga hushåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln om en minoritets förutsättningar att bestämma om annonsering i&lt;br&gt;en viss tidning har utformats lika som den om bordläggning. Det krävs att&lt;br&gt;minst en tredjedel av de närvarande ledamöterna begär annonseringen.&lt;br&gt;Antalet behöver inte fastställas genom en omröstning utan får som vid&lt;br&gt;bordläggning ske även på annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;177&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättarnas tjänstgöring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Om en ledamot är förhindrad att inställa sig till ett samman-&lt;br&gt;träde eller att vidare delta i ett sammanträde, skall en ersättare&lt;br&gt;tjänstgöra i ledamotens ställe.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Ersättarna skall tjänstgöra enligt den mellan dem bestämda&lt;br&gt;ordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ersättare som har börjat tjänstgöra har dock alltid företräde&lt;br&gt;oberoende av turordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ersättare som avbryter tjänstgöringen på grund av jäv i ett&lt;br&gt;ärende får åter tjänstgöra, sedan ärendet har handlagts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § En ledamot som inställer sig under ett pågående sammanträ-&lt;br&gt;de eller till ett fortsatt sammanträde har rätt att tjänstgöra även om&lt;br&gt;en ersättare har trätt in i ledamotens ställe.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § En ledamot som har avbrutit tjänstgöringen vid ett samman-&lt;br&gt;träde på grund av något annat hinder än jäv får därefter under&lt;br&gt;samma dag inte tjänstgöra vid sammanträdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § I kommunfullmäktige har ersättare från samma valkrets som&lt;br&gt;ledamoten företräde till tjänstgöring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare föreskrifter om företrädesordningen finns i vallagen&lt;br&gt;(1972:620).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Fullmäktige skall meddela ytterligare föreskrifter om ersättar-&lt;br&gt;nas tjänstgöring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragraferna motsvarar 2 kap. 11 § KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en ledamot är förhindrad att inställa sig till ett sammanträde eller&lt;br&gt;att vidare delta i ett sammanträde, skall en ersättare tjänstgöra i ledamo-&lt;br&gt;tens ställe. Om ett hinder objektivt föreligger eller ej behöver inte prövas&lt;br&gt;(jfr prop. 1975/76:187 s. 318). Det får anses tillräckligt att ledamoten&lt;br&gt;anmäler förhinder eller uppger sig behöva lämna ett pågående sammanträ-&lt;br&gt;de.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättarnas rätt att delta har principiell betydelse och enhetliga regler&lt;br&gt;bör därför gälla för alla kommuner och landsting. De nuvarande reglerna&lt;br&gt;har därför i huvudsak förts över till den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna innebär att en ordinarie ledamot har företräde till att delta i ett&lt;br&gt;sammanträde framfor en ersättare. En ledamot har därför rätt att tjänstgö-&lt;br&gt;ra, även om ledamoten inställer sig under ett pågående sammanträde. I&lt;br&gt;övrigt skall en ersättare delta under hela sammanträdet eller under den del&lt;br&gt;som återstår, sedan ersättaren har trätt in. Vid jäv för en ledamot eller&lt;br&gt;tjänstgörande ersättare har den jävige rätt att åter träda in sedan det&lt;br&gt;ärende i vilket jäv föreligger har behandlats. I andra fall är det inte tillåtet&lt;br&gt;för ledamöter och ersättare att tjänstgöra växelvis under ett sammanträde.&lt;br&gt;Då bortses från det fallet att en ledamot kommer för sent till ett samman-&lt;br&gt;träde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ersättare som har börjat tjänstgöra har företräde framför en annan&lt;br&gt;ersättare, även om den ersättaren står i tur att tjänstgöra enligt den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ordning som har bestämts vid valet. Det innebär bl. a. att den ersättare Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;som kommer för sent till sammanträdet inte får träda in i stället för en&lt;br&gt;ersättare som kommer längre ner i ordningen men som redan har börjat&lt;br&gt;tjänstgöra i ledamotens ställe. På samma sätt får en ersättare, som har fått&lt;br&gt;avbryta sin tjänstgöring på grund av att ledamoten har trätt in, stå tillbaka&lt;br&gt;för en lägre placerad ersättare som har börjat tjänstgöra i stället för en&lt;br&gt;annan ledamot. Om en ersättare har fått avbryta sin tjänstgöring på grund&lt;br&gt;av att ledamoten har trätt in och ledamoten därefter blir förhindrad att&lt;br&gt;delta i sammanträdet, blir däremot huvudregeln tillämplig. Då träder&lt;br&gt;alltså den ersättare in som står först i ordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att kalla in ersättare när ordinarie ledamöter anmält hinder är en&lt;br&gt;obligatorisk uppgift. Den ankommer på ordföranden. Fullmäktige skall&lt;br&gt;reglera inkallandet av ersättare ytterligare i arbetsordningen (64 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ordförandens uppgift att leda sammanträdet ingår att vaka över närva-&lt;br&gt;ron och vid frånvaro eller uppkomna hinder låta kalla in ersättare. I vissa&lt;br&gt;situationer får ordföranden avgöra när en ersättare skall träda in (jfr SOU&lt;br&gt;1975:41 s. 414).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna skall inte tolkas som ett krav på att en ersättare omedel-&lt;br&gt;bart måste träda in så snart en ledamot är frånvarande. Om en ledamot&lt;br&gt;blir försenad, t. ex. efter en ajournering, bör det vara tillåtet för ordföran-&lt;br&gt;den att avvakta något med att kalla in en ersättare och låta höra efter&lt;br&gt;anledningen till ledamotens frånvaro. Mot slutet av ett sammanträde,&lt;br&gt;särskilt om det är sent, kan det av praktiska skäl vara svårt att kalla in&lt;br&gt;ersättare. Det är då tillåtet för ordföranden att underlåta att kalla ersättare,&lt;br&gt;om inte särskilda skäl talar emot det. Finns någon ersättare tillgänglig i&lt;br&gt;sammanträdeslokalen som är behörig att tjänstgöra, skall ordföranden&lt;br&gt;dock se till att ersättaren träder in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillfällig frånvaro från ett pågående sammanträde är inte att betrakta&lt;br&gt;som hinder för tjänstgöring. Avgörande bör vara att ledamoten anmäler&lt;br&gt;hinder for att fortsätta att delta. Ordföranden bör aldrig kalla in en&lt;br&gt;ersättare utan att först ha förvissat sig om att ledamoten verkligen har&lt;br&gt;avbrutit tjänstgöringen. Det måste vara tillåtet för en ledamot att tillfälligt&lt;br&gt;lämna sammanträdeslokalen, t. ex. för telefonsamtal, korta överläggningar&lt;br&gt;och amning av barn. Sådan tillfällig frånvaro är således inte att betrakta&lt;br&gt;som hinder för tjänstgöring. Den bör därför inte föranleda att en ersättare&lt;br&gt;träder in. Regeln i den nya lagen om att en ersättare skall tjänstgöra i stället&lt;br&gt;för en ledamot som är förhindrad att vidare delta i ett sammanträde skall&lt;br&gt;därför inte tillämpas för strikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen om förbud mot växeltjänstgöring i 2 kap. 11 § andra&lt;br&gt;stycket KL har sin motsvarighet i 15 §. Förbudet mot växeltjänstgöring har&lt;br&gt;ibland kritiserats. Det kan dock knappast medföra problem, om man&lt;br&gt;anlägger ett praktiskt synsätt vid tillämpningen av bestämmelsen i 12 § om&lt;br&gt;att en ersättare skall tjänstgöra för en ledamot som är förhindrad att vidare&lt;br&gt;delta i ett sammanträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om ersättarnas tjänstgöring tillhör sådant som fullmäktige måste&lt;br&gt;reglera i sin arbetsordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;179&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutförhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Fullmäktige får handlägga ett ärende bara om mer än hälften&lt;br&gt;av ledamöterna är närvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige får dock bestämma att interpellationer och frågor får&lt;br&gt;besvaras även om färre ledamöter är närvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Om en ledamot enligt 20 § eller 9 kap. 4 § är jävig i ett ärende,&lt;br&gt;får fullmäktige handlägga ärendet, även om antalet deltagande på&lt;br&gt;grund av jävet inte uppgår till det antal som föreskrivs i 18 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragraferna motsvarar 2 kap. 12 § KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutförhetsregeln innebär att fullmäktige får handlägga ett ärende bara&lt;br&gt;om mer än hälften av ledamöterna är närvarande. Närvarokravet gäller i&lt;br&gt;princip all handläggning, dvs. även för överläggningarna innan besluten&lt;br&gt;fattas. Rent tillfällig frånvaro från överläggningen i ett ärende påverkar&lt;br&gt;dock inte beslutförheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige får föreskriva ett lägre närvarokrav vid besvarande av inter-&lt;br&gt;pellationer och frågor. Av 19 § framgår också att jäv inte påverkar beslut-&lt;br&gt;förheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jäv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § En ledamot får inte delta i handläggningen av ett ärende som&lt;br&gt;personligen rör ledamoten själv, ledamotens make, sambo, föräld-&lt;br&gt;rar, barn eller syskon eller någon annan närstående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter om jäv i samband med revision finns i 9 kap. 4 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som motsvarar 2 kap. 13 § KL, innebär ingen ändring i sak.&lt;br&gt;Begreppet ”sambo” har dock införts i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sambo definieras på samma sätt som i lagen (1987:232) om sambors&lt;br&gt;gemensamma hem (ändrad senast 1988:1458). När man tillämpar begrep-&lt;br&gt;pet sambo blir det normalt fråga om att i efterhand bedöma om ett visst&lt;br&gt;förhållande skall anses ha varit ett samboförhållande. Vid en sådan be-&lt;br&gt;dömning kan man utgå från sådana faktorer som att kontrahenterna har&lt;br&gt;barn tillsammans, förhållandets längd och om de har varit folkbokförda på&lt;br&gt;samma adress.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller att tillämpa den nu aktuella paragrafen måste jävsfrågan&lt;br&gt;normalt bedömas på den förtroendevaldes egna uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt och skyldighet för utomstående att medverka&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § Fullmäktige får bestämma att också andra än ledamöter skall&lt;br&gt;ha rätt att delta i överläggningarna men inte i besluten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § Ordföranden och vice ordföranden i en nämnd, revisorerna&lt;br&gt;samt de anställda i kommunen eller landstinget är skyldiga att&lt;br&gt;lämna upplysningar vid fullmäktiges sammanträden, om fullmäkti-&lt;br&gt;ge begär det och om det inte finns något hinder mot det på grund av&lt;br&gt;sekretess enligt lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragraferna motsvarar 2 kap. 14 § KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen om att varje ledamot har en röst återfinns i 4 kap. om de&lt;br&gt;förtroendevalda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 21 § får fullmäktige bestämma vilka som har rätt att delta i&lt;br&gt;överläggningarna förutom ledamöterna. Regeln skall tillämpas på ett så-&lt;br&gt;dant sätt att de demokratiska aspekterna på yttranderätten i fullmäktige&lt;br&gt;inte eftersätts. Fullmäktige kan antingen meddela generella regler om&lt;br&gt;närvarorätt eller besluta i enskilda fall. Om fullmäktige medger att besva-&lt;br&gt;randet av interpellationer och frågor får överlåtas på styrelseledamöter i&lt;br&gt;kommunala foretag, måste fullmäktige också ge den som skall svara rätt att&lt;br&gt;delta i överläggningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln ger fullmäktige full frihet att råda över deltagandet i överlägg-&lt;br&gt;ningarna. Meningen är dock inte att fullmäktige skall tillämpa den så, att&lt;br&gt;en för vid krets av personer tillåts att yttra sig på sammanträdena, t. ex.&lt;br&gt;närvarande kommunmedlemmar eller representanter för massmedierna.&lt;br&gt;En särskild föreskrift har införts om att fullmäktige får bestämma att&lt;br&gt;allmänheten får ställa frågor om årsredovisningen vid ett sammanträde (8&lt;br&gt;kap. 22 §). Regeln i 21 § ger således inte utrymme för att göra några större&lt;br&gt;förändringar i sättet att genomföra fullmäktiges sammanträden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten att delta i överläggningarna tillhör de ämnen som det är obligato-&lt;br&gt;riskt för fullmäktige att reglera i arbetsordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i 22 § har utformats som en skyldighet att lämna upplys-&lt;br&gt;ningar i det fall att fullmäktige begär det. Detta får särskild betydelse i ett&lt;br&gt;målstyrt system, eftersom fullmäktige då får ett större behov av att få&lt;br&gt;redovisningar för hur nämndernas verksamhet bedrivs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redovisningsskyldigheten får givetvis inte genombryta intresset av sek-&lt;br&gt;retess. Regeln har utformats med hänsyn till detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utomstående sakkunniga är inte skyldiga att inställa sig. Fullmäktige&lt;br&gt;kan med stöd av 21 § bestämma att de har rätt att lämna upplysningar och&lt;br&gt;delta i överläggningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den rätt att delta i överläggningarna som fullmäktige får medge med&lt;br&gt;stöd av 21 § innefattar enbart en rätt att yttra sig, inte att framställa&lt;br&gt;yrkanden eller få sin mening antecknad i protokollet. Detta tillkommer&lt;br&gt;uteslutande ledamöter och tjänstgörande ersättare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;181&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ärenden i fullmäktige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § Ärenden i fullmäktige får väckas av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. en nämnd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en ledamot genom motion,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. revisorerna, om ärendet gäller förvaltning som har samband&lt;br&gt;med revisionsuppdraget,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. en fullmäktigeberedning, om fullmäktige har föreskrivit det,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. styrelsen i ett sådant företag som avses i 3 kap. 16 och 17 §§, om&lt;br&gt;fullmäktige har beslutat det för särskilda fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Stockholms kommun får också ett borgarråd väcka ärenden&lt;br&gt;genom motion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 § Fullmäktige får föreskriva att en lokal nämnd eller en nämnd&lt;br&gt;som är underställd en annan nämnd inte får väcka ärenden i full-&lt;br&gt;mäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 § Fullmäktige skall besluta i ärenden som har väckts enligt 23 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 23 § redovisas de kommunala organ som har rätt att väcka ärenden hos&lt;br&gt;fullmäktige. En nyhet är att styrelsen i kommunala företag får en sådan&lt;br&gt;rätt. Det hänger samman med bestämmelserna i 3 kap. 16 och 17 §§ om att&lt;br&gt;fullmäktiges yttrande skall inhämtas innan vissa beslut hos företagen fat-&lt;br&gt;tas. För att företagen skall kunna inhämta fullmäktiges yttrande måste de&lt;br&gt;få en motsvarande rätt att anhängiggöra ärenden hos fullmäktige. Rätten&lt;br&gt;gäller endast om fullmäktige har föreskrivit det. Det blir härigenom möj-&lt;br&gt;ligt att begränsa arten av de ärenden som får väckas till att bara avse&lt;br&gt;sådana som kräver fullmäktiges yttrande enligt vad som bestämts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i 23 § andra stycket avser borgarråd i Stockholms kom-&lt;br&gt;mun som inte är ledamöter i fullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av att kommunerna och landstingen får ökad frihet att&lt;br&gt;bestämma om organisationen av sina nämnder upphävs lokalorganslagen&lt;br&gt;och lagen om särskilda organ i landstingskommunerna. Bestämmelsen i&lt;br&gt;24 § behövs för att fullmäktige skall ha samma frihet att begränsa rätten&lt;br&gt;för lokala nämnder att väcka ärenden som hittills.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är givet att fullmäktige har skyldighet att besluta i de ärenden som&lt;br&gt;får väckas. Om en statlig myndighet tar initiativ till ett ärende hos en&lt;br&gt;kommun eller ett landsting, får det anses följa av allmänna förvaltnings-&lt;br&gt;rättsliga principer att kommunen eller landstinget skall handlägga ärendet.&lt;br&gt;Hur ärendet sedan skall behandlas, bestäms av uppgiftsfördelningen mel-&lt;br&gt;lan de kommunala organen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur ärendena bereds&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 § Innan ett ärende avgörs av fullmäktige, skall det ha beretts&lt;br&gt;antingen av en nämnd vars verksamhetsområde ärendet berör eller&lt;br&gt;av en fullmäktigeberedning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 § Om ett ärende har beretts bara av en fullmäktigeberedning,&lt;br&gt;skall en nämnd vars verksamhetsområde ärendet berör alltid ges&lt;br&gt;tillfälle att yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 § Styrelsen skall alltid ges tillfälle att yttra sig i ett ärende som&lt;br&gt;har beretts av en annan nämnd eller av en fullmäktigeberedning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen skall lägga fram förslag till beslut i ett ärende, om inte&lt;br&gt;någon annan nämnd eller en fullmäktigeberedning har gjort det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 § Fullmäktige får förrätta val utan föregående beredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett ärende som avser avsägelse från ett uppdrag som förtroen-&lt;br&gt;devald behöver inte heller beredas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 § De år då val av fullmäktige har förrättats i hela landet får&lt;br&gt;nyvalda fullmäktige besluta om att ändra mandattiden för en&lt;br&gt;nämnd eller att ändra antalet ledamöter eller ersättare i en nämnd&lt;br&gt;utan föregående beredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 § Fullmäktige får behandla revisionsberättelsen utan föregåen-&lt;br&gt;de beredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en förtroendevald har vägrats ansvarsfrihet, får fullmäktige&lt;br&gt;också utan ytterligare beredning besluta att den förtroendevaldes&lt;br&gt;uppdrag skall återkallas enligt 4 kap. 10 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 § Ett brådskande ärende får avgöras trots att ärendet inte har&lt;br&gt;beretts, om samtliga närvarande ledamöter är ense om beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 § En motion bör beredas så, att fullmäktige kan fatta beslut&lt;br&gt;inom ett år från det att motionen väcktes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om beredningen inte kan avslutas inom denna tid, skall detta och&lt;br&gt;vad som har kommit fram vid beredningen anmälas till fullmäktige&lt;br&gt;inom samma tid. Fullmäktige får då avskriva motionen från vidare&lt;br&gt;handläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 § Fullmäktige får besluta att det som ett led i beredningen av ett&lt;br&gt;ärende som fullmäktige skall handlägga skall inhämtas synpunkter&lt;br&gt;från medlemmar i kommunen eller landstinget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta kan ske genom folkomröstning, opinionsundersökning eller&lt;br&gt;något liknande förfarande. Därvid får valnämnden i kommunen&lt;br&gt;anlitas, om nämndens verksamhet i övrigt inte hindras av det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 § Kommunen har rätt att få ersättning för de kostnader som&lt;br&gt;föranleds av att ett landsting anlitar valnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragraferna utgör en omarbetning av 2 kap. 16— 18 §§ och del av 21 §&lt;br&gt;andra stycket KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 26 § framgår beredningstvånget. Detta har uttryckts på ett annat sätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;183&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;än i den nuvarande lagen. Syftet är att markera den något större frihet som&lt;br&gt;fullmäktige får att bestämma om formerna för och omfattningen av bered-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla ärenden som fullmäktige avgör måste först ha beretts av någon&lt;br&gt;nämnd vars verksamhetsområde ärendet berör eller av en fullmäktigebe-&lt;br&gt;redning, om någon sådan finns. Styrelsen är alltid den sista instansen i&lt;br&gt;beredningsprocessen och liksom hittills ytterst ansvarig för beredningen av&lt;br&gt;alla ärenden. Vilken eller vilka nämnder i övrigt som bör delta i beredning-&lt;br&gt;en beror på det enskilda ärendets art. En nämnd bör i normalfallet alltid få&lt;br&gt;yttra sig i ett ärende som berör nämndens verksamhetsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av nämndernas huvuduppgifter är att bereda de ärenden som skall&lt;br&gt;avgöras av fullmäktige. Om en fullmäktigeberedning ensam har svarat för&lt;br&gt;beredningen av ett ärende, skall alltid någon nämnd vars verksamhetsom-&lt;br&gt;råde ärendet berör ges tillfälle att yttra sig. Detta framgår av 27 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige får som sagts tidigare bestämma om vilka nämnder som&lt;br&gt;skall delta i beredningen av ärendena. Urvalet måste dock ske på saklig&lt;br&gt;grund. De olika nämndernas uppgifter enligt den organisation som gäller&lt;br&gt;blir då i första hand styrande för fullmäktiges handlande. Om det finns&lt;br&gt;skäl för det, kan fullmäktige nöja sig med att låta endast en nämnd vars&lt;br&gt;verksamhetsområde berörs bereda ett ärende utöver styrelsen som alltid&lt;br&gt;skall få tillfälle att yttra sig. En del ärenden bör på grund av sin karaktär&lt;br&gt;beredas enbart av styrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nämnder som sköter obligatoriska uppgifter som åligger kommunen&lt;br&gt;respektive landstinget enligt speciallagstiftningen bör endast undantagsvis&lt;br&gt;kunna förbigås. Detta gäller särskilt centrala nämnder med sådana uppgif-&lt;br&gt;ter. En lokal nämnd som sköter en eller flera obligatoriska uppgifter kan&lt;br&gt;lämnas utanför beredningen av ett ärende, om den del av kommunen som&lt;br&gt;nämnden ansvarar för inte är berörd av ärendet. I kommuner och lands-&lt;br&gt;ting som har många lokala nämnder medger bestämmelsen i 26 § att&lt;br&gt;fullmäktige väljer ut ett lämpligt antal nämnder och låter dem yttra sig,&lt;br&gt;även om samtliga lokala nämnder är berörda, t. ex. i ett organisationsären-&lt;br&gt;de.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beredningen syftar till att ge fullmäktige ett tillförlitligt och allsidigt&lt;br&gt;belyst underlag för besluten. Det ingår således alltid ett visst mått av&lt;br&gt;sakprövning i den. Detta markeras genom att nämnderna och fullmäktige-&lt;br&gt;beredningarna förutsätts utforma förslag till beslut. Styrelsen ansvarar&lt;br&gt;som sista instans för att det finns ett beslutsförslag i varje ärende. Detta&lt;br&gt;föreskrivs i 28 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen har den ledande rollen i beredningsprocessen. Beslutsförslaget&lt;br&gt;från styrelsen är nästan alltid att betrakta som huvudförslaget i ett ärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I omfattande ärenden där flera yttranden och förslag föreligger och&lt;br&gt;styrelsen presenterar ett sammanfattande förslag till beslut utgör detta&lt;br&gt;alltid huvudförslaget. Om styrelsen endast har yttrat sig i ett ärende som&lt;br&gt;beretts av en annan nämnd eller av en fullmäktigeberedning, uppkommer&lt;br&gt;frågan om vilket förslag som skall betraktas som huvudförslag i ärendet.&lt;br&gt;Organisationen och uppgiftsfördelningen samt de särskilda berednings-&lt;br&gt;uppdrag som fullmäktige har lämnat får därvid vara vägledande. Fullmäk-&lt;br&gt;tige kan också i viss utsträckning reglera detta i arbetsordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;184&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som förekommer under överläggningen i ärendet har också betydel- Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;se för bedömningen. Av debatten kan framgå att styrelsens förslag eller ett&lt;br&gt;huvudförslag från en annan nämnd får ringa eller ingen anslutning och att&lt;br&gt;förslaget uppenbarligen inte är aktuellt längre. I en sådan situation behö-&lt;br&gt;ver ordföranden vid beslutsfattandet inte ställa proposition på dessa för-&lt;br&gt;slag, förutsatt att ingen ledamot har yrkat bifall till det. Ett yrkande om&lt;br&gt;bifall till huvudförslaget anses annars alltid föreligga, även om något&lt;br&gt;sådant yrkande inte har framställts. Det ingår i ordförandens uppgift att&lt;br&gt;hantera dessa procedurfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudregeln är att samtliga fullmäktigeärenden skall ha beretts, innan&lt;br&gt;fullmäktige avgör dem. Undantagen från beredningskravet för valärenden&lt;br&gt;och brådskande ärenden finns kvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 30 § finns en regel om att beredning får underlåtas i ärenden som gäller&lt;br&gt;ändring av antalet ledamöter eller ersättare i en nämnd. Avsikten med&lt;br&gt;detta undantag är att nyvalda fullmäktige skall kunna ändra sammansätt-&lt;br&gt;ningen av en nämnd före valet av ledamöter i nämnden. Den nya beslutan-&lt;br&gt;de församlingen blir därmed inte skyldig att låta ett sådant ärende beredas&lt;br&gt;av de nämnder som den tidigare församlingen utsett (jfr prop.&lt;br&gt;1975/76:187 s. 386). Om antalet ledamöter eller ersättare i en nämnd skall&lt;br&gt;ändras under löpande mandatperiod, måste ett sådant ärende dock bere-&lt;br&gt;das på vanligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nyvalda fullmäktige kan också utan beredning besluta om att ändra&lt;br&gt;mandattiden för en nämnd för att möjliggöra ett snabbare valgenomslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 31 § första stycket finns en regel om att revisionsberättelsen i normal-&lt;br&gt;fallet inte behöver beredas. Detta stämmer med nuvarande praxis (RÅ&lt;br&gt;1935 ref. 41).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om revisorerna framställt en anmärkning mot någon nämnds förvalt-&lt;br&gt;ning eller mot någon enskild förtroendevald skall förklaringar inhämtas&lt;br&gt;enligt en föreskrift i 9 kap. 16 § första stycket. Tillsammans med revisions-&lt;br&gt;berättelsen utgör förklaringarna underlaget för fullmäktiges ställningsta-&lt;br&gt;gande till frågan huruvida ansvarsfrihet skall beviljas. De allmänna regler-&lt;br&gt;na i 26 —28 §§ gäller således inte för handläggningen av revisionsberättel-&lt;br&gt;sen och inhämtande av förklaringar med anledning av revisionsanmärk-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om revisorerna bara framställt erinringar mot en nämnds förvaltning,&lt;br&gt;behöver inte förklaringar inhämtas från nämnden. Fullmäktige kan dock&lt;br&gt;bestämma att så skall ske. Inget hindrar att nämnden på eget initiativ&lt;br&gt;redovisar sin syn på en sådan kritik genom en skrivelse till fullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 31 § andra stycket framgår ett annat undantag från berednings-&lt;br&gt;tvånget. Det gäller för ärenden i vilka fullmäktige utnyttjar sin möjlighet&lt;br&gt;enligt 4 kap. 10 § att entlediga en förtroendevald på den grunden att&lt;br&gt;ansvarsfrihet vägrats. För ärenden som avser entledigande på grund av&lt;br&gt;brott gäller beredningskravet på vanligt sätt. I avsnitt 4.4.4 behandlas&lt;br&gt;också handläggningen av ärenden som avser entledigande av förtroen-&lt;br&gt;devalda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 32 § finns ytterligare ett undantag från beredningstvånget. Det gäller&lt;br&gt;ärenden som är brådskande. Bestämmelsen har sin motsvarighet i 2 kap.&lt;br&gt;21 § andra stycket KL. Någon ändring i sak har inte gjorts. För att ett&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ärende skall få avgöras utan föregående beredning krävs således fortfaran- Prop. 1990/91:117&lt;br&gt;de att samtliga närvarande ledamöter är ense om beslutet i ärendet. Det är&lt;br&gt;inte tillräckligt att ledamöterna är överens om att ta upp ärendet till&lt;br&gt;handläggning. Om ett ärende inte har kungjorts, fordras ett enhälligt beslut&lt;br&gt;om att ta upp ärendet för att ärendet skall få handläggas. Det framgår av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 33 § finns det regler om beredningen av motioner och möjligheten att&lt;br&gt;avskriva motioner från vidare handläggning, vilka svarar mot dem i 2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § KL. Någon ändring i sak har inte gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nuvarande reglerna i 2 kap. 18 § KL om opinionsundersökningar och&lt;br&gt;folkomröstningar som ett inslag i beredningsprocessen har med vissa&lt;br&gt;smärre språkliga justeringar forts över till 34 §. En nyhet är dock att ett&lt;br&gt;landsting inte längre behöver tillstånd av kommunfullmäktige för att få&lt;br&gt;anlita valnämnden vid genomförandet av sådana förfaranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bordläggning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 § Ett ärende skall bordläggas, om det begärs av minst en tredje-&lt;br&gt;del av de närvarande ledamöterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För bordläggning i fråga om val eller tidigare bordlagt ärende&lt;br&gt;krävs dock enkel majoritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 § Ett bordlagt ärende skall behandlas på fullmäktiges nästa&lt;br&gt;sammanträde, om fullmäktige inte beslutar något annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragraferna motsvarar 2 kap. 20 § KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 36 § första stycket finns en regel till skydd för minoriteten. Den innebär&lt;br&gt;att minst en tredjedel av de närvarande ledamöterna kan få ett ärende&lt;br&gt;bordlagt. Regeln överensstämmer med den som finns i den nuvarande&lt;br&gt;kommunallagen. Avsikten är att hindra överrumplande manövrer från en&lt;br&gt;majoritet i fullmäktige, som t. ex. kan utnyttja bestämmelsen om förkortad&lt;br&gt;tid för kungörelse för att snabbt få upp ett ärende till behandling i fullmäk-&lt;br&gt;tige. Genom att en minoritet av ledamöterna kan få till stånd en bordlägg-&lt;br&gt;ning kan de skaffa sig betänketid inför avgörandet av ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I uttrycket bordläggning ligger att uppskovet endast kan avse kortare tid&lt;br&gt;(se prop. 1930:99 s. 126, RÅ 1935 E 79 och prop. 1975/76:187 s. 395).&lt;br&gt;Normalt bordläggs ett ärende till fullmäktiges nästkommande sammanträ-&lt;br&gt;de. I uttrycket ligger också att ärendet skall tas upp till behandling i&lt;br&gt;oförändrat skick. Det ”ligger på fullmäktiges bord”. Behövs ytterligare&lt;br&gt;beslutsunderlag skall ärendet återremitteras. Ett ärende kan därför inte&lt;br&gt;”bordläggas för ytterligare utredning”. För beslut om återremiss krävs&lt;br&gt;enkel majoritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 37§ föreskrivs att ett ärende som bordlagts skall tas upp på fullmäkti-&lt;br&gt;ges nästa sammanträde, om fullmäktige inte beslutar något annat. Ordfö-&lt;br&gt;randens hittillsvarande rätt och skyldighet att bestämma till vilken dag ett&lt;br&gt;ärende skjuts upp har slopats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingsfullmäktige sammanträder med längre intervaller än kom-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;186&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;munfullmäktige gör. Ofta pågår ett landstingsmöte i mer än en dag. Be-&lt;br&gt;stämmelsen om att ett ärende som bordlagts skall tas upp på nästa sam-&lt;br&gt;manträde kan innebära en längre tids förskjutning än som är acceptabelt i&lt;br&gt;det enskilda fallet. Fullmäktige kan dock besluta att ärendet skall handläg-&lt;br&gt;gas redan under nästa sammanträdesdag. Ett sådant beslut fattas med&lt;br&gt;enkel majoritet, även om själva bordläggningen bestämts av en minoritet.&lt;br&gt;Om yrkanden ställs om både bordläggning och återremiss, ankommer det&lt;br&gt;på fullmäktige att besluta om i vilken ordning man skall ta ställning till de&lt;br&gt;båda formella yrkandena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett ärende som bordlagts är brådskande, har fullmäktige flera möj-&lt;br&gt;ligheter att snabbt få upp ärendet till sakbehandling. Fullmäktige kan&lt;br&gt;förlänga ett sammanträde eller besluta om fortsatt sammanträde eller sätta&lt;br&gt;ut ett extra sammanträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om bordläggning bör inte hindra att fullmäktige avbry-&lt;br&gt;ter överläggningen i ett ärende och skjuter upp den till en senare tidpunkt&lt;br&gt;under ett sammanträde. Det kan av olika praktiska skäl vara lämpligt att&lt;br&gt;göra så utan att ärendet bordläggs. Man kan vilja kalla in en utomstående&lt;br&gt;sakkunnig för att få upplysningar innan ärendet avgörs. Ett ärende som&lt;br&gt;fullmäktige har börjat handlägga kan visa sig vara beroende av ett annat&lt;br&gt;ärende som är uppsatt under en senare punkt på dagordningen. Om någon&lt;br&gt;ledamot yrkar på bordläggning i en sådan situation, måste dock detta&lt;br&gt;formella yrkande behandlas på vanligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentlighet och ordning vid sammanträdena&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 § Fullmäktiges sammanträden är offentliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige får dock besluta att överläggningen i ett visst ärende&lt;br&gt;skall hållas inom stängda dörrar. Ersättarna får närvara vid en&lt;br&gt;sådan överläggning, även när de inte tjänstgör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39 § Ordföranden leder fullmäktiges sammanträden och ansvarar&lt;br&gt;för ordningen vid sammanträdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordföranden får visa ut den som uppträder störande och inte efter&lt;br&gt;tillsägelse rättar sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa båda paragrafer har sina motsvarigheter i 2 kap. 28 § första stycket&lt;br&gt;samt 2 kap. 21 § första stycket första meningen och 28 § andra stycket KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De kompletterande bestämmelser som behövs kan tas in i arbetsord-&lt;br&gt;ningen för fullmäktige. De får dock inte utformas så, att de begränsar den&lt;br&gt;grundlagsfästa yttrandefriheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rättsfallet RÅ 1982 2:15 har regeringsrätten funnit att bestämmelser i&lt;br&gt;en arbetsordning för kommunfullmäktige, som innefattade rätt för full-&lt;br&gt;mäktiges ordförande att under vissa förhållanden ta ifrån en talare ordet,&lt;br&gt;stred mot 2 kap. 12 § första stycket regeringsformen. De ansågs begränsa&lt;br&gt;yttrandefriheten och upphävdes därför. Regeringsrätten fann uppenbarli-&lt;br&gt;gen att de gjorde det möjligt för ordföranden att ingripa mot en talare på&lt;br&gt;grund av innehållet i ett yttrande (jfr även RÅ 1981 2:1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser som innebär en rätt för ordföranden att ingripa mot ett Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;handlande som strider mot god ordning, på annat sätt än genom innehållet&lt;br&gt;i vad som yttras, kan inte ses som begränsningar i yttrandefriheten. I prop.&lt;br&gt;1975/76:187 uttalade föredraganden (s. 422) att det låg i sakens natur att&lt;br&gt;ordföranden kan ta ifrån en ledamot ordet, om ledamoten uppträder på ett&lt;br&gt;sätt som strider mot god ordning. Särskilda ordningsföreskrifter om detta&lt;br&gt;behövs därför inte i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon motsvarighet till bestämmelsen i 2 kap. 28 § andra stycket KL om&lt;br&gt;att ordföranden får upplösa ett sammanträde när det uppstår sådan oord-&lt;br&gt;ning att den inte går att avstyra, har inte tagits med i den nya lagen.&lt;br&gt;Handlandet i sådana undantagssituationer kan regleras i arbetsordningen.&lt;br&gt;Saknas bestämmelser i denna får det ändå anses falla inom ordförandens&lt;br&gt;ordningsmakt att ajournera sammanträdet för att få tid att återställa&lt;br&gt;ordningen eller som yttersta åtgärd upplösa sammanträdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur ärendena avgörs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40 § Ordföranden skall se till att bara sådana ärenden avgörs som&lt;br&gt;har kungjorts enligt föreskrifterna i 8 — 11 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett brådskande ärende får dock avgöras utan hinder av nämnda&lt;br&gt;föreskrifter, om samtliga närvarande ledamöter beslutar det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att brådskande ärenden i vissa fall får avgöras utan beredning&lt;br&gt;framgår av 32 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41 § När överläggningen har avslutats, lägger ordföranden fram&lt;br&gt;förslag till beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen skall utformas så, att de kan besvaras med ja eller nej.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordföranden redovisar därefter sin uppfattning om vad som har&lt;br&gt;beslutats och befäster beslutet med klubbslag, om inte omröstning&lt;br&gt;begärs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42 § Om omröstning begärs, skall den ske öppet utom i ärenden&lt;br&gt;som avser val eller anställning av personal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43 § Om inte något annat är föreskrivet, bestäms utgången genom&lt;br&gt;enkel majoritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44 § Vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ärenden som avser val eller anställning av personal fattas beslu-&lt;br&gt;tet dock genom lottning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45 § Ordföranden skall vägra att lägga fram ett förslag till beslut,&lt;br&gt;om ordföranden anser att förslaget innebär att ett nytt ärende väcks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordföranden får vägra att lägga fram ett förslag till beslut, om&lt;br&gt;ordföranden anser att förslaget skulle leda till ett beslut som strider&lt;br&gt;mot lag eller annan författning. Fullmäktige får dock besluta att&lt;br&gt;förslaget ändå skall läggas fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;188&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av paragraferna motsvarar 40 § del av 2 kap. 21 § första stycket KL och&lt;br&gt;41 — 44 §§ bestämmelserna i 2 kap. 22 § KL, medan 45 § saknar motsvarig-&lt;br&gt;het i nuvarande lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige får råda över hur omröstningar skall genomföras, t. ex. att&lt;br&gt;de skall ske efter upprop och att voteringsapparat får användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln i 2 kap. 22 § andra stycket KL om att utgången bestäms vid&lt;br&gt;omröstning genom enkel majoritet har behållits och finns i 43 §. I valären-&lt;br&gt;den där mer än en person skall utses och den proportionella metoden inte&lt;br&gt;används bestäms utgången genom relativ majoritet. De personer som fått&lt;br&gt;flest röster av dem som föreslagits blir valda (RÅ 1982 2:64).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 42 § framgår bl. a. att ärenden som gäller anställning av personal&lt;br&gt;skall avgöras genom sluten omröstning. I de flesta kommuner är det inte&lt;br&gt;fullmäktiges uppgift att besluta i sådana ärenden. En sådan ordning kan&lt;br&gt;dock undantagsvis förekomma, t. ex. i vissa mindre kommuner beträffan-&lt;br&gt;de anställning av vissa chefer. Därför finns omröstningsregeln för ärenden&lt;br&gt;som avser anställning av personal. Regeln har störst betydelse för nämn-&lt;br&gt;derna. Genom en hänvisning i 6 kap. 28 § är regeln tillämplig vid nämn-&lt;br&gt;dernas beslutsfattande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande kommunallagen innehåller inga uttryckliga regler om att&lt;br&gt;ordföranden får vägra att ställa proposition, dvs. att han får vägra att lägga&lt;br&gt;fram ett förslag till beslut. Däremot har sådana regler tagits in i den av&lt;br&gt;Svenska kommunförbundet utarbetade normalarbetsordningen för kom-&lt;br&gt;munfullmäktige. Dessa frågor har principiellt intresse. Regler i ämnet har&lt;br&gt;därför tagits in i 45 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln i 40 § första stycket om att ordföranden skall se till att ärenden&lt;br&gt;bara avgörs om föreskrifterna om kungörande och beredning har iaktta-&lt;br&gt;gits, innefattar en uppmaning till ordföranden att vägra att lägga fram ett&lt;br&gt;förslag till beslut, om dessa föreskrifter inte har iakttagits. En sådan&lt;br&gt;propositionsvägran från ordföranden är ovillkorlig och kan inte understäl-&lt;br&gt;las fullmäktiges prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 45 § första stycket regleras det fallet att ett yrkande går utöver det&lt;br&gt;förslag som fullmäktige behandlar och att det i stället skall betraktas som&lt;br&gt;ett nytt ärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat fall är att ordföranden anser att ett yrkande är olagligt i något&lt;br&gt;avseende. Hans vägran bör dock alltid på yrkande av någon ledamot&lt;br&gt;kunna underställas fullmäktige. Detta regleras i 45 § tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man måste förutsätta att ordförandens vägran att lägga fram ett förslag&lt;br&gt;till beslut bara sker i uppenbara fall. Som ett moment i beredningen av&lt;br&gt;ärendena ingår att pröva lagligheten av ett kommande beslut. Ordföran-&lt;br&gt;dens möjligheter att pröva laglighetsfrågan är begränsade. Det är därför&lt;br&gt;viktigt att hans vägran att lägga fram ett förslag kan underställas fullmäkti-&lt;br&gt;ges prövning. Det är främst en uppgift för förvaltningsdomstolarna att&lt;br&gt;pröva beslutens laglighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;189&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Proportionella val&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46 § Under de förutsättningar som anges i 47 § skall följande val&lt;br&gt;vara proportionella:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. val av ledamöter och ersättare i nämnder och beredningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. val av revisorer och revisorsersättare som avses i 9 kap. 1 och&lt;br&gt;2 §§, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. val av ledamöter och suppleanter i styrelsen för aktiebolag,&lt;br&gt;ekonomiska föreningar eller stiftelser eller revisorer och revisors-&lt;br&gt;suppleanter som skall granska en sådan styrelses förvaltning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47 § Ett val skall vara proportionellt, om det begärs av minst det&lt;br&gt;antal ledamöter som motsvarar den kvot som man får, om man&lt;br&gt;dividerar antalet närvarande ledamöter med summan av det antal&lt;br&gt;personer som valet avser plus 1. Om kvoten då blir ett decimaltal,&lt;br&gt;skall den avrundas till närmast högre hela tal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om förfarandet vid ett sådant val finns det särskilda föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48 § Om fullmäktiges val av ledamöter och ersättare i vissa statliga&lt;br&gt;styrelser och andra organ finns det särskilda föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragraferna motsvarar i sak 2 kap. 23 § KL. Liksom hittills kan propor-&lt;br&gt;tionellt valsätt användas vid val av vissa styrelseledamöter i företag. Det&lt;br&gt;gäller dock inte ideella föreningar och handelsbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;190&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Interpellationer och frågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49 § Interpellationer skall avse ämnen som hör till fullmäktiges, en&lt;br&gt;nämnds eller en fullmäktigeberednings handläggning. De får dock&lt;br&gt;inte avse ärenden som rör myndighetsutövning mot någon enskild.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50 § Interpellationerna skall ha ett bestämt innehåll och vara för-&lt;br&gt;sedda med motivering. De bör ställas endast i angelägenheter av&lt;br&gt;större intresse för kommunen eller landstinget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51 § Fullmäktige beslutar utan föregående överläggning om en&lt;br&gt;interpellation får ställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52 § Interpellationer får ställas av ledamöterna och riktas till ord-&lt;br&gt;föranden i en nämnd eller en fullmäktigeberedning samt till de&lt;br&gt;förtroendevalda i övrigt som fullmäktige bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Stockholms kommun får dock interpellationer ställas bara till&lt;br&gt;borgarråden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53 § Fullmäktige får besluta att ordföranden i en nämnd får över-&lt;br&gt;låta besvarandet av en interpellation till en av fullmäktige utsedd&lt;br&gt;ledamot i styrelsen för ett sådant företag som avses i 3 kap. 16 och&lt;br&gt;17§§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54 § För att inhämta upplysningar får ledamöterna ställa frågor.&lt;br&gt;Vad som sägs i 49 och 51 — 53 §§ skall då tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55 § En fråga skall ha ett bestämt innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den får vara försedd med en kort inledande förklaring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56 § När en fråga besvaras, får bara den som ställer frågan och den&lt;br&gt;som svarar delta i överläggningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragraferna motsvarar 2 kap. 24 § KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ämnesområdet för interpellationer och frågor är avgränsat på samma&lt;br&gt;sätt som i dag, dvs. till ämnen som faller inom kommunernas eller lands-&lt;br&gt;tingens kompetens. Ett undantag görs för ärenden som avser myndighets-&lt;br&gt;utövning mot någon enskild, vilka inte får utgöra ämnen för interpella-&lt;br&gt;tioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De särskiljande dragen mellan interpellationer och frågor framgår direkt&lt;br&gt;av lagen. Detta ger stöd for en ytterligare reglering i arbetsordningen,&lt;br&gt;vilken för övrigt är obligatorisk. Ordföranden kan vägra att ställa proposi-&lt;br&gt;tion på att en fråga får ställas, om frågan är utformad som en interpella-&lt;br&gt;tion. Detta får betydelse t. ex. när en ledamot finner att han lämnat in en&lt;br&gt;interpellation för sent enligt bestämmelserna i arbetsordningen och ändrar&lt;br&gt;beteckningen på interpellationen till fråga för att på så sätt få upp den till&lt;br&gt;behandling. Fullmäktige kan dock på yrkande av någon ledamot besluta&lt;br&gt;att propositionen skall ställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande regeln om att fullmäktige får föreskriva att ordföranden&lt;br&gt;i styrelsen får överlämna en interpellation till en annan ledamot behövs&lt;br&gt;inte längre och har därför utgått. Med stöd av 53 § kan fullmäktige bestäm-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;191&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ma att ordföranden får överlämna en interpellation för att besvaras av en Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;sådan ledamot inom styrelsen för ett kommunalt företag som fullmäktige&lt;br&gt;har utsett. Detta gäller även för frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En nyhet är att det inte längre behövs föreskrifter av fullmäktige för att&lt;br&gt;frågor skall få ställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 56 § har det tagits in en regel om att endast den som ställer en fråga och&lt;br&gt;den som svarar får delta i överläggningen. Detta är en skillnad i förhållan-&lt;br&gt;de till en interpellationsdebatt där alla som så önskar kan delta. På denna&lt;br&gt;punkt finns det inte något utrymme för att göra avvikelser i arbetsordning-&lt;br&gt;en. En fråga får alltså inte omvandlas till en interpellation sedan den&lt;br&gt;framställts. En frågedebatt får inte heller utvidgas till en interpellationsde-&lt;br&gt;batt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokollet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57 § Vid sammanträdena skall protokoll föras på ordförandens&lt;br&gt;ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58 § Protokollet skall redovisa vilka ledamöter och ersättare som&lt;br&gt;har tjänstgjort och vilka ärenden som fullmäktige har handlagt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59 § Protokollet skall för varje ärende redovisa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vilka förslag och yrkanden som har lagts fram och inte tagits&lt;br&gt;tillbaka,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. i vilken ordning ordföranden har lagt fram förslag till beslut,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. genomförda omröstningar och hur de har utfallit,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. vilka beslut som har fattats,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. vilka ledamöter som har deltagit i besluten och hur de har&lt;br&gt;röstat vid öppna omröstningar, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. vilka reservationer som har anmälts mot besluten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60 § I protokollet skall anges vilka interpellationer och frågor som&lt;br&gt;har ställts och vilka interpellationer och frågor som har besvarats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61 § Ett protokoll skall justeras senast fjorton dagar efter samman-&lt;br&gt;trädet på det sätt som fullmäktige har bestämt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62 § Senast andra dagen efter det att protokollet har justerats skall&lt;br&gt;justeringen tillkännages på anslagstavlan. Av tillkännagivandet skall&lt;br&gt;framgå var protokollet finns tillgängligt samt vilken dag det har&lt;br&gt;anslagits. Tillkännagivandet får inte tas bort från anslagstavlan före&lt;br&gt;utgången av den tid som gäller för överklagande enligt 10 kap. 6 §&lt;br&gt;första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bevis om anslagsdagen skall tecknas på protokollet eller utfärdas&lt;br&gt;särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I landstingen skall tillkännagivandet även införas i de tidningar&lt;br&gt;som avses i 10 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 57— 60§§, som motsvarar 2 kap. 25 § första stycket KL, finns det regler&lt;br&gt;om vilka krav som ställs på innehållet i fullmäktiges protokoll. Inget&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;192&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hindrar att fullmäktige bestämmer att protokollen skall innehålla mer Prop. 1990/91:117&lt;br&gt;information utöver de minimikrav som anges, t. ex. vilka ledamöter som&lt;br&gt;yttrat sig i ett ärende och i vilken ordning detta skett eller vilka ersättare&lt;br&gt;som varit närvarande utan att tjänstgöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 61 och 62 §§ finns det bestämmelser som svarar mot 2 kap. 25 § andra&lt;br&gt;och tredje styckena KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna om justeringen av protokollet har förenklats och fullmäktige&lt;br&gt;får större frihet än för närvarande att bestämma om formerna för juste-&lt;br&gt;ringen. Det blir obligatoriskt att ta in regler om justeringen i arbetsord-&lt;br&gt;ningen. Dessa kan avse t. ex. omedelbar justering och antalet justerare&lt;br&gt;utöver ordföranden som får anses självskriven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den hittillsvarande möjligheten för fullmäktige att justera protokollet&lt;br&gt;på nästa sammanträde har slopats. Detta har skett av effektivitetsskäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunfullmäktige sammanträder normalt inte oftare än en gång i&lt;br&gt;månaden, medan landstingen i regel håller möten med ännu längre mellan-&lt;br&gt;rum. Det är inte lämpligt att dröja för länge med att justera fullmäktiges&lt;br&gt;protokoll. Justeringen är en förutsättning för att de beslut som tas upp i ett&lt;br&gt;protokoll skall få verkställas. Anslaget av justeringen bildar utgångspunkt&lt;br&gt;för klagotiden. Om man skjuter på justeringen, skjuter man också på&lt;br&gt;verkställigheten och lagakraftvinnandet. Fullmäktige kan givetvis också i&lt;br&gt;fortsättningen justera protokollet vid ett sammanträde, förutsatt att sam-&lt;br&gt;manträdet hålls inom fjortondagarsperioden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I undantagssituationer kan det bli nödvändigt att överlämna justeringen&lt;br&gt;till fullmäktige, t. ex. om justerarna i något väsentligt avseende inte kan&lt;br&gt;enas om innehållet i protokollet. Det kan också av andra skäl bli så att&lt;br&gt;tidsfristen för justeringen överskrids, t. ex. vid sjukdom eller dödsfall.&lt;br&gt;Lagligheten hos de beslut som tas upp i protokollet påverkas dock inte av&lt;br&gt;att justeringen sker för sent. Tidsregeln är såtillvida en kvalificerad ord-&lt;br&gt;ningsföreskrift. Något behov av en särskild bestämmelse i lagen som&lt;br&gt;uttryckligen tillåter en senare justering i sådana fall finns därför inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A rbetsordn i ngen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63 § Fullmäktige skall i en arbetsordning meddela de ytterligare&lt;br&gt;föreskrifter som behövs för fullmäktiges sammanträden och hand-&lt;br&gt;läggningen av ärendena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64 § Arbetsordningen skall alltid innehålla föreskrifter om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. antalet ledamöter i fullmäktige,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. när sammanträden skall hållas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. anmälan av hinder att delta i sammanträden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. inkallande av ersättare och deras tjänstgöring,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. vem som skall föra ordet, tills ordförande utsetts,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. rätten att delta i fullmäktiges överläggningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. förfarandet vid omröstningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. handläggningen av motioner, interpellationer och frågor, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. formerna för justeringen av protokollen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragraferna motsvarar delvis 2 kap. 30 § KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;193&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om fullmäktige i detta kapitel har förenklats och gjorts Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;tydligare. På flera punkter har kommunerna och landstingen fått ökad&lt;br&gt;frihet att besluta om det som skall gälla. En sådan frihet ges för bl. a.&lt;br&gt;sammanträdesordningen (7 §), rätten att delta i fullmäktiges överläggning-&lt;br&gt;ar (21 §), till vilka förtroendevalda interpellationer och frågor får ställas&lt;br&gt;(52 och 54 §§) samt hur protokollen skall justeras (61 och 62 §§).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är därför nödvändigt att fullmäktige utfärdar bestämmelser i arbets-&lt;br&gt;ordningen som ett komplement till lagen. Det gäller vem som skall föra&lt;br&gt;ordet tills ordförande utsetts, anmälan av hinder för tjänstgöring vid&lt;br&gt;sammanträde och hur omröstningar skall genomföras. Härutöver skall&lt;br&gt;också regleras i arbetsordningen vilket antal ledamöter fullmäktige skall&lt;br&gt;ha, när sammanträden skall hållas, rätten att delta i överläggningarna samt&lt;br&gt;till vilka förtroendevalda interpellationer och frågor får ställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ämnen där lagen ger de grundläggande bestämmelserna får arbetsord-&lt;br&gt;ningen komplettera dessa. Det gäller t. ex. förfarandet vid omröstningar.&lt;br&gt;Arbetsordningens regler får givetvis inte avvika från vad som föreskrivs i&lt;br&gt;lagen. De bör främst avse ordningsfrågor vid genomförandet av omröst-&lt;br&gt;ningarna. Särskilt för slutna omröstningar behövs ytterligare anvisningar,&lt;br&gt;t. ex. om hur valproceduren skall genomföras, hur röstsedlarna skall vara&lt;br&gt;utformade och hur ordföranden skall biträdas när valsedlarna avlämnas&lt;br&gt;och sammanräkningen görs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på att det i arbetsordningen skall regleras vem som skall utöva&lt;br&gt;ordförandeskapet tills ordförande utsetts avser två situationer. Den ena är&lt;br&gt;när ny ordförande skall väljas, t. ex. vid mandatperiodens början. Den&lt;br&gt;andra är den som anges i nuvarande kommunallag, dvs. att hela presidiet&lt;br&gt;är frånvarande och en tillfällig ordförande skall utses för ett sammanträde&lt;br&gt;eller en del av ett sammanträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är således nödvändigt att fullmäktige i varje kommun och landsting&lt;br&gt;har en arbetsordning och att det i denna finns bestämmelser som täcker de&lt;br&gt;områden som lämnats oreglerade i den nya lagen. Vilka övriga ämnen som&lt;br&gt;det är lämpligt att ha bestämmelser om i arbetsordningen får kommunerna&lt;br&gt;och landstingen själva avgöra. Ett grundkrav på samtliga bestämmelser i&lt;br&gt;arbetsordningarna är givetvis att de inte strider mot den nya lagens inne-&lt;br&gt;håll eller syften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;194&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap. Styrelsen och övriga nämnder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsens uppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Styrelsen skall leda och samordna förvaltningen av kommu-&lt;br&gt;nens eller landstingets angelägenheter och ha uppsikt över övriga&lt;br&gt;nämnders verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen skall också ha uppsikt över kommunal verksamhet som&lt;br&gt;bedrivs i sådana företag som avses i 3 kap. 16 och 17 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Styrelsen skall uppmärksamt följa de frågor som kan inverka&lt;br&gt;på kommunens eller landstingets utveckling och ekonomiska ställ-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen skall också hos fullmäktige, övriga nämnder och andra&lt;br&gt;myndigheter göra de framställningar som behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Styrelsen får från övriga nämnder, beredningar och anställda i&lt;br&gt;kommunen eller landstinget begära in de yttranden och upplysning-&lt;br&gt;ar som behövs för att styrelsen skall kunna fullgöra sina uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Det åligger styrelsen särskilt att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. bereda eller yttra sig i ärenden som skall handläggas av fullmäk-&lt;br&gt;tige med de begränsningar som framgår av 5 kap. 29 — 32 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ha hand om den ekonomiska förvaltningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. verkställa fullmäktiges beslut, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. i övrigt fullgöra de uppdrag som fullmäktige har lämnat över&lt;br&gt;till styrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Fullmäktige får besluta att en annan nämnd än styrelsen helt&lt;br&gt;eller delvis skall sköta om förvaltningen och verkställigheten i fråga&lt;br&gt;om egendom samt verkställa fullmäktiges beslut. Fullmäktige får&lt;br&gt;också besluta att en annan nämnd helt eller delvis skall ha hand om&lt;br&gt;sin medelsförvaltning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Styrelsen får själv eller genom ombud föra kommunens eller&lt;br&gt;landstingets talan i alla mål och ärenden, om inte någon annan skall&lt;br&gt;göra det på grund av lag eller annan författning eller beslut av&lt;br&gt;fullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta gäller också mål där någon har begärt laglighetsprövning av&lt;br&gt;fullmäktiges beslut, om inte fullmäktige beslutar att själv föra talan i&lt;br&gt;målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragraferna motsvarar 3 kap. 1 § KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En nyhet är att det av 1 § framgår att styrelsen skall ha uppsikt även över&lt;br&gt;kommunal verksamhet som bedrivs av kommunala företag. Att styrelsen&lt;br&gt;har denna övergripande uppsiktsskyldighet hindrar inte att en annan&lt;br&gt;nämnd kan ha den mer direkta uppsikten över ett kommunalt företag&lt;br&gt;inom sitt verksamhetsområde, t. ex. en teknisk nämnd över ett företag som&lt;br&gt;sköter eldistributionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland uppgifterna i uppräkningen i 4 § har inte tagits med uppgiften att&lt;br&gt;verka för sådana förenklingar i verksamheten som kan underlätta enskil-&lt;br&gt;das kontakter med kommunen eller landstinget (3 kap. 1 § andra stycket 7&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KL). Denna uppgift har ansetts så självklar att den inte behöver uttryckas i Prop. 1990/91:117&lt;br&gt;lagen. Uppgiften bör inte ligga bara på styrelsen utan på alla nämnder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte heller har tagits med styrelsens ansvar för informationsverksamhe-&lt;br&gt;ten (3 kap. 1 § andra stycket 6). Vilket organ inom en kommun eller ett&lt;br&gt;landsting — styrelsen eller någon annan nämnd — som skall ha hand om&lt;br&gt;denna uppgift måste därför fullmäktige bestämma om i reglemente (se&lt;br&gt;32 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet ekonomisk förvaltning omfattar också egendomsförvaltning&lt;br&gt;och medelsförvaltning. Dessa uppgifter är därför precis som i dag uppgif-&lt;br&gt;ter som primärt åvilar styrelsen. Enligt 5£ får dock fullmäktige besluta att&lt;br&gt;kommunens eller landstingets egendomsförvaltning helt eller delvis skall&lt;br&gt;skötas av en annan nämnd än styrelsen. Fullmäktige får också besluta att&lt;br&gt;en nämnd helt eller delvis skall ha hand om sin egen medelsförvaltning.&lt;br&gt;Detta överensstämmer också med vad som gäller i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen om egendomsförvaltningen i 5 § möjliggör att denna del&lt;br&gt;av den ekonomiska förvaltningen kan centraliseras till en annan nämnd än&lt;br&gt;styrelsen. I ett system med en friare nämndorganisation kan det inte heller&lt;br&gt;anses föreligga något hinder att centralisera personalfrågor till en nämnd&lt;br&gt;(jfr 3 kap. 14§KL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 6 §, som behandlar styrelsens processbehörighet, finns en nyhet som&lt;br&gt;innebär att det klart framgår att styrelsens behörighet även omfattar mål&lt;br&gt;där någon har begärt laglighetsprövning av fullmäktiges beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att göra rättsläget helt klart framgår det av bestämmelsen att full-&lt;br&gt;mäktige kan besluta om fullföljd. Det innebär att fullmäktige inskränker&lt;br&gt;styrelsens behörighet att företräda kommunen, vilket kan ske generellt&lt;br&gt;men också genom beslut för särskilda fall. I det inbegrips också att full-&lt;br&gt;mäktige kan återkalla en talan som styrelsen har inlett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt ett rättsfall (RÅ 1986 ref. 79) har ett förvaltningsutskott ansetts&lt;br&gt;behörigt att föra talan mot beslut, varigenom en kammarrätt har förbjudit&lt;br&gt;verkställighet av ett beslut som landstinget har fattat. Denna kompetens&lt;br&gt;grundade sig enligt regeringsrätten på bestämmelsen i 3 kap. 1 § andra&lt;br&gt;stycket 4 KL om skyldighet för förvaltningsutskottet att verkställa lands-&lt;br&gt;tingets beslut. Även detta fall kommer att täckas av den nya bestämmel-&lt;br&gt;sen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen om styrelsens processbehörighet har av lagtekniska skäl&lt;br&gt;tagits in i en särskild paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämndernas ansvar för verksamheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Nämnderna skall var och en inom sitt område se till att verk-&lt;br&gt;samheten bedrivs i enlighet med de mål och riktlinjer som fullmäk-&lt;br&gt;tige har bestämt samt de föreskrifter som gäller för verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De skall också se till att verksamheten bedrivs på ett i övrigt&lt;br&gt;tillfredsställande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna paragraf, som saknar motsvarighet i den nuvarande kommunalla-&lt;br&gt;gen, syftar till att markera att nämnderna har ett ansvar för att se till att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;196&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verksamheten bedrivs på ett sätt som stämmer med de övergripande mål&lt;br&gt;som fullmäktige har ställt upp samt att den bedrivs i enlighet med de&lt;br&gt;föreskrifter som kan finnas för verksamheten, t. ex. i lag, förordning eller&lt;br&gt;reglemente. Detta stämmer med gällande rätt. Hur nämnderna konkret&lt;br&gt;skall se till att de får den information de behöver för att kunna kontrollera&lt;br&gt;verksamheten får de bestämma själva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Nämnderna skall verka för att samråd sker med dem som&lt;br&gt;utnyttjar deras tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 1 kap. 5 § tredje stycket KL. I den nya lagen har&lt;br&gt;lagregeln en naturlig plats under rubriken Nämndernas ansvar för verk-&lt;br&gt;samheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet ledamöter och ersättare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Ledamöter och ersättare i en nämnd väljs av fullmäktige till&lt;br&gt;det antal som fullmäktige bestämmer. I styrelsen får antalet ledamö-&lt;br&gt;ter inte vara mindre än fem och antalet ersättare bör vara lika stort&lt;br&gt;som antalet ledamöter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ersättarna inte väljs proportionellt, skall fullmäktige bestäm-&lt;br&gt;ma i vilken ordning som de skall tjänstgöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Fullmäktige skall besluta om ersättarnas tjänstgöring i nämn-&lt;br&gt;derna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Även de ersättare som inte tjänstgör får närvara vid nämn-&lt;br&gt;dernas sammanträden och skall underrättas om tid och plats för&lt;br&gt;sammanträdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige skall besluta i vilken utsträckning ersättarna skall ha&lt;br&gt;rätt att delta i överläggningarna och få sin mening antecknad i pro-&lt;br&gt;tokollet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragraferna motsvarar 3 kap. 2 och 8 §§ KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i 9 § innebär att kommunerna och landstingen själva får&lt;br&gt;bestämma antalet ledamöter och ersättare i nämnderna. Liksom i dag&lt;br&gt;måste det dock finnas minst fem ledamöter i styrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om ersättarnas tjänstgöring hänvisas i nuvarande kommunallag&lt;br&gt;till vad som gäller om ersättarnas tjänstgöring i fullmäktige. Bestämmelsen&lt;br&gt;i 10 § innebär att det överlåts på fullmäktige att besluta i frågan. Mycket&lt;br&gt;talar i och för sig för att reglerna om ersättarnas tjänstgöring är lika för&lt;br&gt;fullmäktige och nämnder, men för vissa nämnder kan det finnas behov av&lt;br&gt;avvikelser och det medger alltså den nya bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 11 § behålls den lagstadgade närvarorätten för icke tjänstgörande ersät-&lt;br&gt;tare. Frågan i vad mån man bör ge en nämndersättare som inte tjänstgör&lt;br&gt;yttranderätt har aktualiserats i några kommuner. Genom bestämmelsen i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;197&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andra stycket åläggs fullmäktige att ta ställning i frågan. Ett generellt beslut Prop. 1990/91:117&lt;br&gt;kan lämpligen fattas i början av en mandatperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mandattider&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Ledamöterna och ersättarna i styrelsen väljs för tre år, räknat&lt;br&gt;från och med den 1 januari året efter det år då val av fullmäktige har&lt;br&gt;ägt rum i hela landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige får dock bestämma att styrelsens mandattid skall&lt;br&gt;räknas från och med det sammanträde då valet förrättas intill det&lt;br&gt;sammanträde då val av styrelse förrättas nästa gång. I ett sådant fall&lt;br&gt;skall nyvalda fullmäktige välja styrelsen vid fullmäktiges första sam-&lt;br&gt;manträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Fullmäktige bestämmer mandattiderna för andra nämnder&lt;br&gt;än styrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Om en ledamot avgår under mandattiden, skall fyllnadsval&lt;br&gt;förrättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ledamoten har utsetts vid ett proportionellt val, inträder i&lt;br&gt;stället en ersättare i enlighet med den ordning som har bestämts för&lt;br&gt;ersättarnas tjänstgöring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudregeln om att styrelsen skall väljas för tre år och att den skall börja&lt;br&gt;sin tjänstgöring den 1 januari året efter ett valår kompletteras med en regel&lt;br&gt;som gör det möjligt för de kommuner och landsting som så önskar att låta&lt;br&gt;styrelsen tillträda tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om ändrad mandattid för styrelsen kan meddelas i ett&lt;br&gt;särskilt beslut eller i ett reglemente för styrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om man väljer att tidigarelägga den tillträdande styrelsens mandattid,&lt;br&gt;måste mandattiden för ledamöter och ersättare i den avgående styrelsen&lt;br&gt;avkortas. Det får anses ligga i sakens natur att fullmäktige kan besluta om&lt;br&gt;detta utan särskilt lagstöd (jfr SOU 1981:53 s. 163). För revisorernas del&lt;br&gt;innebär ett tidigareläggande av mandattiden att granskningen kommer att&lt;br&gt;omfatta både den avgående styrelsen och den styrelse som tillträder fram&lt;br&gt;till granskningsårets slut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kommun eller ett landsting som har infört ett snabbare valgenomslag&lt;br&gt;för styrelsen men som av olika anledningar önskar senarelägga styrelsens&lt;br&gt;mandattid kan givetvis återinföra den gamla ordningen. Fullmäktige mås-&lt;br&gt;te i så fall förlänga den tjänstgörande styrelsens mandattid till årsskiftet&lt;br&gt;det år då val äger rum. Den nya styrelsen väljs därefter enligt huvudregeln&lt;br&gt;och tillträder den 1 januari året efter valåret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller andra nämnder än styrelsen är mandatperioderna fria.&lt;br&gt;Det innebär att kommunerna och landstingen även kan låta dessa nämn-&lt;br&gt;ders tjänstgöringstid börja före den 1 januari året efter ett valår. Det&lt;br&gt;innebär också att kommunerna och landstingen när de så vill kan göra&lt;br&gt;förändringar i sin nämndorganisation genom att t. ex. bilda nya nämnder&lt;br&gt;och avskaffa gamla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sakens natur ligger att mandatperioderna inte bör överstiga tre år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförande och vice ordförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Fullmäktige skall, for den tid som fullmäktige bestämmer,&lt;br&gt;bland nämndens ledamöter välja en ordförande och en eller två vice&lt;br&gt;ordförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Fullmäktige skall meddela föreskrifter om vem som skall&lt;br&gt;fullgöra ordförandens uppgifter när varken ordföranden eller en&lt;br&gt;vice ordförande kan tjänstgöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § I Stockholms kommun skall 15 och 16 §§ tillämpas bara på&lt;br&gt;styrelsen och sådana nämnder där ett borgarråd inte skall vara&lt;br&gt;ordförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa paragrafer motsvarar delvis 3 kap. 6 och 13 §§ med den skillnaden i&lt;br&gt;sak att reglerna om vad som skall gälla när varken ordföranden eller en&lt;br&gt;vice ordförande kan tjänstgöra har tagits bort. Fullmäktige får i stället&lt;br&gt;meddela egna föreskrifter om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För Stockholms kommun gäller bestämmelserna bara för styrelsen och&lt;br&gt;för sådana nämnder i vilka ett borgarråd enligt fullmäktiges beslut inte&lt;br&gt;skall vara ordförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidpunkt för sammanträdena&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Nämnderna bestämmer tid och plats för sina sammanträden.&lt;br&gt;Sammanträden skall hållas också om minst en tredjedel av nämn-&lt;br&gt;dens ledamöter begär det eller ordföranden anser att det behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna paragraf motsvarar 3 kap. 7 § första stycket KL. Någon ändring i&lt;br&gt;sak avses inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är bl. a. bestämmelsen om att nämnderna bestämmer tid och plats&lt;br&gt;för sina sammanträden som utesluter möjligheten att tillämpa en modell&lt;br&gt;med telefonsammanträden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarorätt för utomstående&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § En nämnd får kalla en ledamot eller en ersättare i fullmäktige,&lt;br&gt;en annan nämnd eller beredning, en anställd hos kommunen eller&lt;br&gt;landstinget eller en särskild sakkunnig att närvara vid ett samman-&lt;br&gt;träde med nämnden för att lämna upplysningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har kallats till ett sammanträde får, om nämnden beslu-&lt;br&gt;tar det, delta i överläggningarna men inte i besluten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna paragraf motsvarar 3 kap. 7 § andra stycket KL. Någon ändring i&lt;br&gt;sak har inte gjorts. Att en anställd är skyldig att inställa sig till den egna&lt;br&gt;nämndens sammanträden följer normalt av anställningsförhållandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;199&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utskott och nämndberedningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Fullmäktige får bestämma att en nämnd skall ha ett eller flera&lt;br&gt;utskott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om fullmäktige inte har bestämt något om utskott, får nämnden&lt;br&gt;själv bestämma att utskott skall finnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § Av 33 § framgår att en nämnds beslutanderätt får delegeras&lt;br&gt;till ett utskott. Ett utskott kan också ha till uppgift att bereda&lt;br&gt;nämndens ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En nämnd får i övrigt tillsätta de nämndberedningar som behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § En nämnd skall välja utskott bland ledamöterna och ersättar-&lt;br&gt;na i nämnden. Därvid skall föreskrifterna i 5 kap. 47 § om propor-&lt;br&gt;tionella val tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Termen utskott har reserverats för sådana organ inom nämnderna som är&lt;br&gt;politiskt sammansatta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kompetens att besluta om att inrätta utskott har både fullmäktige och&lt;br&gt;nämnderna. Nämndernas kompetens är dock inskränkt på så sätt att de&lt;br&gt;har rätt att besluta om utskott bara om fullmäktige inte har gjort det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har fullmäktige alltså i ett reglemente beslutat om att en nämnd skall ha&lt;br&gt;ett eller flera utskott kan nämnden inte avskaffa ett sådant utskott eller&lt;br&gt;besluta om att inrätta ytterligare utskott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ligger i sakens natur att nämnden skall följa vad fullmäktige kan ha&lt;br&gt;bestämt om vad ett av fullmäktige inrättat utskott skall ha för uppgifter. Är&lt;br&gt;det fråga om överförande av del av nämndens beslutanderätt till utskottet&lt;br&gt;måste dock det formella beslutet om delegering till utskottet tas av nämn-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns inte något krav på att nämndernas ärenden skall beredas på&lt;br&gt;något särskilt sätt. Bortsett från vad fullmäktige kan ha bestämt beträffan-&lt;br&gt;de ett av fullmäktige inrättat utskotts uppgifter i det avseendet har nämn-&lt;br&gt;den full frihet att avgöra om och i så fall i vilka former ärenden skall&lt;br&gt;beredas. Av lagtekniska skäl används termen nämndberedning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutförhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § En nämnd får handlägga ärenden bara när fler än hälften av&lt;br&gt;ledamöterna är närvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln om beslutförhet motsvarar 3 kap. 9 § första stycket KL. Någon&lt;br&gt;ändring i sak avses inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;200&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jäv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 § Den som är jävig i ett ärende hos en nämnd får inte delta eller&lt;br&gt;närvara vid handläggningen av ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 § En förtroendevald eller en anställd hos kommunen eller&lt;br&gt;landstinget är jävig, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. saken angår honom själv eller hans make, sambo, förälder, barn&lt;br&gt;eller syskon eller någon annan närstående eller om ärendets utgång&lt;br&gt;kan väntas medföra synnerlig nytta eller skada för honom själv eller&lt;br&gt;någon närstående,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. han eller någon närstående är ställföreträdare för den som&lt;br&gt;saken angår eller för någon som kan vänta synnerlig nytta eller&lt;br&gt;skada av ärendets utgång,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. han har fört talan som ombud eller mot ersättning biträtt någon&lt;br&gt;i saken, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. det i övrigt finns någon särskild omständighet som är ägnad att&lt;br&gt;rubba förtroendet till hans opartiskhet i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 § Från jäv bortses när frågan om opartiskhet uppenbarligen&lt;br&gt;saknar betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 § Om ett ärende hos en nämnd berör ett aktiebolag där kom-&lt;br&gt;munen eller landstinget äger minst hälften av aktierna eller en&lt;br&gt;stiftelse där kommunen eller landstinget utser minst hälften av&lt;br&gt;styrelseledamöterna, skall jäv enligt 25 § 2 eller 4 inte anses föreligga&lt;br&gt;enbart på grund av att den som handlägger ärendet är ställföreträda-&lt;br&gt;re för bolaget eller stiftelsen eller på något annat sätt är knuten dit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jäv enligt 25 § 4 skall inte heller anses föreligga enbart på grund&lt;br&gt;av att den som handlägger ett ärende hos en nämnd tidigare har&lt;br&gt;deltagit i handläggningen av ärendet hos en annan nämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragraferna reglerar frågan om jäv i kommunala nämnder. Regleringen är&lt;br&gt;uttömmande och avser all handläggning hos nämnderna, oavsett om det är&lt;br&gt;fråga om ärenden som innebär myndighetsutövning mot enskilda eller&lt;br&gt;inte. Bestämmelserna gäller både förtroendevalda och anställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att möjliggöra dubbla engagemang i nämnder och i kommunala&lt;br&gt;företag har vissa undantag gjorts från tillämpningen av ställföreträdarjävet&lt;br&gt;och delikatessjävet. Undantag har också gjorts från tillämpningen av deli-&lt;br&gt;katessjävet i fall av engagemang i flera nämnder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt hänvisas beträffande dessa lagregler till avsnitt 4.6.6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;201&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur ärendena avgörs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 § I fråga om förfarandet när en nämnd fattar beslut skall 5 kap.&lt;br&gt;41 —44 §§ tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 § För bordläggning av ett ärende i en nämnd krävs det enkel&lt;br&gt;majoritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom i dag hänvisas i 28§ till reglerna om hur fullmäktige fattar beslut.&lt;br&gt;29§ motsvarar vad som gäller i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokollet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 § Vid ett sammanträde skall protokoll föras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om protokollens förande, innehåll, justering och hur juste-&lt;br&gt;ringen tillkännages skall 5 kap. 57 — 62 §§ tillämpas. Tillkännagivan-&lt;br&gt;det behöver dock inte införas i någon tidning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om protokolls innehåll och justering av protokoll m. m. hänvisas till&lt;br&gt;motsvarande regler för fullmäktige. Nämndernas protokoll fyller en viktig&lt;br&gt;funktion inte minst när beslut skall överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delgivning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 § Delgivning med en nämnd sker med ordföranden eller med&lt;br&gt;den som enligt ett reglemente eller ett särskilt beslut är behörig att ta&lt;br&gt;emot delgivningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 3 kap. 11 § KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglementen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 § Fullmäktige skall utfärda reglementen med närmare före-&lt;br&gt;skrifter om nämndernas verksamhet och arbetsformer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En nyhet är att det blir obligatoriskt för fullmäktige att anta reglementen&lt;br&gt;med närmare föreskrifter om nämndernas verksamhet och arbetsformer.&lt;br&gt;Sådana föreskrifter är nödvändiga i ett system med en friare nämndorgani-&lt;br&gt;sation. Framför allt behövs reglementen för att klara uppgiftsfördelningen&lt;br&gt;mellan nämnderna. Man måste bl. a. ta ställning till vilken eller vilka&lt;br&gt;nämnder som skall ha hand om sådana lagstadgade uppgifter som ankom-&lt;br&gt;mer på kommunen eller landstinget och om t. ex. uppgifter inom social-&lt;br&gt;tjänstens område skall fördelas på flera nämnder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;202&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delegering av ärenden inom en nämnd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 § En nämnd får uppdra åt ett utskott, åt en ledamot eller&lt;br&gt;ersättare eller åt en anställd hos kommunen eller landstinget att&lt;br&gt;besluta på nämndens vägnar i ett visst ärende eller en viss grupp av&lt;br&gt;ärenden, dock inte i de fall som avses i 34 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 § Följande slag av ärenden får inte delegeras:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ärenden som avser verksamhetens mål, inriktning, omfattning&lt;br&gt;eller kvalitet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. framställningar eller yttranden till fullmäktige liksom yttran-&lt;br&gt;den med anledning av att nämndens eller fullmäktiges beslut har&lt;br&gt;överklagats,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. ärenden som rör myndighetsutövning mot enskilda, om de är&lt;br&gt;av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. vissa ärenden som anges i särskilda föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En nyhet är att det inte längre krävs fullmäktiges bemyndigande för att&lt;br&gt;nämnderna skall få delegera ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan nyhet är att inte bara hela ärendegrupper kan delegeras utan&lt;br&gt;också enskilda ärenden. Ett exempel på en situation där det kan finnas ett&lt;br&gt;behov av detta är att nämnden har tagit ställning i sak i ett visst ärende,&lt;br&gt;men att det krävs vissa formella kompletteringar som hindrar nämnden att&lt;br&gt;avgöra ärendet direkt. I stället för att nämnden måste ta upp ärendet på&lt;br&gt;nytt kan beslutanderätten delegeras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det delegeringsbara området vidgas. Nämnderna får större frihet att&lt;br&gt;avgöra vad som bör delegeras. Att nämnden måste ha kvar ett övergripan-&lt;br&gt;de ansvar för hela verksamheten markeras av att ärenden som avser&lt;br&gt;verksamhetens mål, inriktning, omfattning eller kvalitet inte får delegeras.&lt;br&gt;Detta övergripande ansvar motiverar också att man behåller kravet på att&lt;br&gt;nämnden i sin helhet måste besluta om framställningar eller yttranden till&lt;br&gt;fullmäktige liksom yttranden med anledning av att nämndens beslut har&lt;br&gt;överklagats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya regeln ger stora möjligheter att flytta ansvaret för olika frågor&lt;br&gt;till de verksamhetsansvariga. Det kan t. ex. gälla ärenden om kortsiktig&lt;br&gt;upplåning. Däremot görs ingen ändring när det gäller ärenden om myndig-&lt;br&gt;hetsutövning mot enskilda. Sådana ärenden får inte delegeras om de är av&lt;br&gt;principiell beskaffenhet eller annars av större vikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I delegeringssystemet ligger att nämnden när som helst kan återkalla&lt;br&gt;givna uppdrag. Det kan göras generellt eller bara i ett särskilt ärende.&lt;br&gt;Nämnden kan också genom eget handlande föregripa ett beslut i ett enskilt&lt;br&gt;ärende av den som fått delegeringen genom att själv ta över ärendet och&lt;br&gt;besluta. Det kan gälla ett från principiell synpunkt viktigt ärende som&lt;br&gt;nämnden anser att den bör besluta själv i.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ligger också i systemet att en anställd som på grund av delegering får&lt;br&gt;handlägga en viss grupp av ärenden inte får fatta beslut i ett enskilt ärende&lt;br&gt;om ärendet inte är delegeringsbart enligt bestämmelserna i denna paragraf.&lt;br&gt;Det kan t. ex. gälla ett myndighetsutövningsärende som vid närmare&lt;br&gt;granskning visar sig vara av principiell beskaffenhet eller annars av större&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;203&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vikt. Den anställde skall då anmäla ärendet hos nämnden som får fatta&lt;br&gt;beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller att avge yttranden med anledning av att beslut har&lt;br&gt;överklagats avser delegeringsförbudet endast fullmäktiges och nämndens&lt;br&gt;egna beslut. Förbudet omfattar inte yttranden med anledning av beslut&lt;br&gt;som har fattats efter delegering. Beträffande rätten att avge sådana yttranden&lt;br&gt;gäller de allmänna förutsättningarna för delegering enligt denna paragraf.&lt;br&gt;För att nämnden skall kunna få insyn i hur delegeringsuppdraget utövas kan&lt;br&gt;det dock vara ändamålsenligt att låta befogenheten att avge yttranden bara&lt;br&gt;tillkomma nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med beslut i delegeringsbestämmelserna avses endast beslut i kommu-&lt;br&gt;nallagens mening. Kännetecknande för ett beslut är bl. a. att det föreligger&lt;br&gt;alternativa lösningar och att beslutsfattaren måste göra vissa övervägan-&lt;br&gt;den eller bedömningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den kommunala förvaltningen vidtas dock också en mängd åtgärder&lt;br&gt;som inte kan anses som beslut i lagens mening. Man talar om rent förbere-&lt;br&gt;dande åtgärder eller rent verkställande åtgärder. Några klassiska exempel&lt;br&gt;på rent verkställande åtgärder är avgiftsdebitering enligt en fastställd taxa&lt;br&gt;och tilldelning av daghemsplats enligt en klar turordningsprincip. Det får&lt;br&gt;alltså inte finnas utrymme för självständiga bedömningar. Sådan verksam-&lt;br&gt;het ankommer normalt på de anställda. Rätten för de anställda att vidta&lt;br&gt;sådana åtgärder grundas inte på delegering. Den följer i stället av den&lt;br&gt;arbetsfördelning mellan de förtroendevalda och de anställda som måste&lt;br&gt;finnas för att den kommunala verksamheten skall kunna fungera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Praktiskt sett kan en mycket stor del av den kommunala verksamheten&lt;br&gt;antas höra till området ren verkställighet. Ibland kan gränsen mellan vad&lt;br&gt;som hör till beslut i lagens mening och ren verkställighet vara svår att dra.&lt;br&gt;Den förändring som den kommunala verksamheten genomgår genom&lt;br&gt;ökad målstyrning och decentralisering kan leda till att gränsen förskjuts.&lt;br&gt;Fler åtgärder än tidigare kan därigenom komma att hänföras till ren&lt;br&gt;verkställighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finns det klara målsättningar för verksamheten är det mycket som talar&lt;br&gt;för att många vardagliga åtgärder inom förvaltningen som i dag rättsligt&lt;br&gt;sett är att anse som beslut kan hänföras till ren verkställighet även om de&lt;br&gt;innefattar ett visst mått av självständigt ställningstagande och inte bara är&lt;br&gt;ett rent mekaniskt verkställande av beslut. Det kan t. ex. gälla interna&lt;br&gt;frågor om inköp, fastighetsförvaltning och personaladministration där&lt;br&gt;intresset av att överklaga genom kommunalbesvär normalt inte kan vara&lt;br&gt;särskilt stort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 § Nämnderna skall besluta om i vilken utsträckning beslut som&lt;br&gt;har fattats med stöd av uppdrag enligt 33 § skall anmälas till dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut som inte anmäls skall protokollföras särskilt, om beslutet&lt;br&gt;får överklagas enligt föreskrifterna i 10 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En nyhet är att nämnderna själva får avgöra i vilken utsträckning beslut&lt;br&gt;som har fattats efter delegering skall anmälas till nämnderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;204&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är givetvis väsentligt att se till att klagotider börjar löpa även om Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;kravet på anmälan slopas. För att säkerställa att tiderna börjar löpa, så att&lt;br&gt;besluten kan vinna laga kraft föreskrivs att beslut som får överklagas enligt&lt;br&gt;10 kap. skall protokollföras särskilt, om beslutet inte skall anmälas. Om&lt;br&gt;beslutet anmäls, räknas klagotiden från dagen för anslaget av protokollet&lt;br&gt;från det nämndsammanträde där beslutet anmäldes. I fråga om beslut som&lt;br&gt;överklagas genom förvaltningsbesvär räknas tiden som vanligt från den&lt;br&gt;dag när det delgavs den berörda parten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder som inte kan anses som beslut i lagens mening utan är av rent&lt;br&gt;förberedande eller rent verkställande art omfattas inte av anmälningsskyl-&lt;br&gt;digheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 § En nämnd får uppdra åt ordföranden eller en annan ledamot&lt;br&gt;som nämnden har utsett att besluta i ärenden som är så brådskande,&lt;br&gt;att nämndens avgörande inte kan avvaktas. Sådana beslut skall&lt;br&gt;anmälas vid nämndens nästa sammanträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna paragraf finns en bestämmelse som medger att brådskande ären-&lt;br&gt;den delegeras. Förutsättningen är att man inte kan vänta med besluten till&lt;br&gt;nämndens nästa sammanträde och att det rör sig om ärenden som ound-&lt;br&gt;gängligen måste avgöras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon begränsning av möjligheterna att delegera enligt denna paragraf&lt;br&gt;med hänsyn till ärendenas art finns inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ärenden som avgjorts med stöd av delegering enligt denna paragraf&lt;br&gt;måste anmälas vid nämndens nästa sammanträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 § Om en nämnd med stöd av 33 § uppdrar åt en förvaltnings-&lt;br&gt;chef inom nämndens verksamhetsområde att fatta beslut, får nämn-&lt;br&gt;den överlåta åt förvaltningschefen att i sin tur uppdra åt en annan&lt;br&gt;anställd inom kommunen eller landstinget att besluta i stället. Såda-&lt;br&gt;na beslut skall anmälas till chefen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvaltningschefer får med stöd av denna paragraf vidaredelegera beslu-&lt;br&gt;tanderätt till andra anställda. Det ankommer på kommunerna och lands-&lt;br&gt;tingen att i en arbetsordning eller liknande dokument bestämma vilka&lt;br&gt;förvaltningschefer som skall ha rätt att vidaredelegera. Normalt bör en&lt;br&gt;sådan rätt tillkomma endast en person inom en nämnds verksamhetsområ-&lt;br&gt;de, t. ex. en socialdirektör eller en fastighetschef.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten att vidaredelegera måste utnyttjas på ett sådant sätt att nämnden&lt;br&gt;alltid har vetskap om vem som har rätt att fatta beslut. Det är viktigt för att&lt;br&gt;nämnden skall kunna utöva sin kontroll av verksamheten och återkalla ett&lt;br&gt;sådant uppdrag om behov av detta skulle uppkomma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en förvaltningschef betjänar flera nämnder, får varje nämnd avgöra&lt;br&gt;om vidaredelegering skall medges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i motiven till 33 och 34 §§ har anförts om nämndens möjlighe-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;205&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ter att återkalla en delegering och genom eget handlande föregripa ett beslut Prop. 1990/91:117&lt;br&gt;gäller också for en förvaltningschef såvitt avser hans vidaredelegering av&lt;br&gt;beslutanderätt. Även nämnden har möjligheter att ingripa och föregripa ett&lt;br&gt;beslut vid vidaredelegering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 § Om en nämnd med stöd av 33 § uppdrar åt en anställd att&lt;br&gt;besluta på nämndens vägnar, får nämnden uppställa villkor som&lt;br&gt;innebär att de som utnyttjar nämndens tjänster skall ges tillfälle att&lt;br&gt;lägga fram förslag eller att yttra sig, innan beslutet fattas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden får också föreskriva att en anställd får fatta beslut&lt;br&gt;endast om företrädare för dem som utnyttjar nämndens tjänster har&lt;br&gt;tillstyrkt beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i denna paragraf — som i sak motsvarar 3 kap. 13 a § KL&lt;br&gt;— syftar till att förstärka brukarinflytandet när beslut skall fattas. Det kan&lt;br&gt;ske genom att villkor om brukarmedverkan ställs upp när ärenden delege-&lt;br&gt;ras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Här kan hänvisas till prop. 1986/87:91 och KU 1987/88:23.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En nämnd får även i övrigt uppställa villkor i samband med att ärenden&lt;br&gt;delegeras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Drätselnämnd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39 § Stockholms kommun får ha en drätselnämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40 § Drätselnämnden skall, i stället för kommunstyrelsen, ha hand&lt;br&gt;om medelsförvaltningen, om fullmäktige inte har överlåtit åt en&lt;br&gt;annan nämnd att helt eller delvis ha hand om sin medelsförvaltning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Drätselnämnden skall också fullgöra de uppgifter i fråga om rä-&lt;br&gt;kenskapsföring och redovisning som styrelsen annars skall fullgöra.&lt;br&gt;Vad som i 8 kap. 14 —16 §§ sägs om styrelsen skall därvid tillämpas&lt;br&gt;också på drätselnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41 § Föreskrifterna i 7 §, 9 § med undantag för första stycket andra&lt;br&gt;meningen, 10 §, 11 §, 13 §, 14 § och 18 —37 §§ samt föreskrifterna i&lt;br&gt;4 kap. skall tillämpas också på drätselnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42 § Ordföranden i borgarrådsberedningen skall vara ordförande i&lt;br&gt;drätselnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med stöd av föreskrifterna i dessa paragrafer blir det möjligt för Stockholms&lt;br&gt;kommun att behålla en särskild drätselnämnd. Avsikten är att drätselnämn-&lt;br&gt;den skall ha samma uppgifter och ställning som hittills. Genom hänvis-&lt;br&gt;ningen till 4 kap. blir bl. a. de allmänna reglerna om valbarhet tillämpliga för&lt;br&gt;uppdrag i drätselnämnden. I fråga om nämndens organisation och verksam-&lt;br&gt;hetsformer skall bestämmelserna om nämnder i detta kapitel i huvudsak&lt;br&gt;tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;206&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särregel gör klart att borgarrådsberedningens ordförande är självskri- Prop. 1990/91:117&lt;br&gt;ven som ordförande i drätselnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap. Medbestämmandeformer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Partssammansatta organ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Om inte något annat följer av lag eller annan författning, får&lt;br&gt;det i en kommun eller ett landsting lämnas över till partssamman-&lt;br&gt;satta organ att inom en nämnds verksamhetsområde svara för be-&lt;br&gt;redning, förvaltning och verkställighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta gäller dock bara ärenden som rör förhållandet mellan kom-&lt;br&gt;munen eller landstinget som arbetsgivare och dess anställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Partssammansatta organ får inte avgöra frågor som avser verk-&lt;br&gt;samhetens mål, inriktning, omfattning eller kvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De får inte heller avgöra ärenden som avser myndighetsutövning&lt;br&gt;mot någon enskild.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i dessa paragrafer motsvarar innehållet i 1 kap. 5 § fjärde&lt;br&gt;stycket och 3 a kap. 1 § andra och tredje styckena KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 a kap. 1 § tredje stycket KL innehöll tidigare ett förbud för partssam-&lt;br&gt;mansatta organ mot att avgöra frågor som innefattade myndighetsutöv-&lt;br&gt;ning mot någon enskild så som detta begrepp definierades i 3 § första&lt;br&gt;stycket i den äldre förvaltningslagen (1971:290). Från detta förbud gjordes&lt;br&gt;av lagtekniska skäl undantag beträffande sådana ärenden som gällde an-&lt;br&gt;ställning, ledighet, vikariat och förslagsbelöning. Förvaltningslagen var&lt;br&gt;tillämplig även på statlig verksamhet och i sådana fall var ärenden om&lt;br&gt;anställning, ledighet, vikariat och förslagsbelöning, eftersom de var författ-&lt;br&gt;ningsreglerade, att betrakta som myndighetsutövningsärenden i förvalt-&lt;br&gt;ningslagens mening. Motsvarande ärendetyper på den kommunala sektorn&lt;br&gt;var emellertid i allmänhet antingen helt oreglerade eller bestämda genom&lt;br&gt;kollektivavtal, varför det inom den sektorn egentligen inte kunde röra sig&lt;br&gt;om myndighetsutövning mot någon enskild.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 1 januari 1987 trädde förvaltningslagen (1986:223) i kraft. Den nya&lt;br&gt;lagen innehåller ingen definition av begreppet myndighetsutövning mot&lt;br&gt;någon enskild. Därför togs hänvisningen i 3 a kap. 1 § tredje stycket KL till&lt;br&gt;3 § första stycket i den äldre förvaltningslagen bort och ersattes med orden&lt;br&gt;”myndighetsutövning mot någon enskild”. Undantaget beträffande ären-&lt;br&gt;den om anställning, ledighet, vikariat och förslagsbelöning behölls dock.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågorna om anställning, ledighet och vikariat och om förslagsbelöning&lt;br&gt;är inom den kommunala sektorn fortfarande oreglerade eller bestämda&lt;br&gt;genom kollektivavtal. Detta i förening med att det i bestämmelserna om&lt;br&gt;partssammansatta organ inte längre finns någon koppling till ett&lt;br&gt;myndighetsutövningsbegrepp som innefattar ärenden om anställning, le-&lt;br&gt;dighet, vikariat och förslagsbelöning gör att det inte behövs något undan-&lt;br&gt;tag beträffande dessa ärenden. Undantaget har därför tagits bort. Det&lt;br&gt;innebär ingen ändring i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;207&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Partssammansatta organ inrättas av fullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Fullmäktige skall fastställa ett partssammansatt organs uppgif-&lt;br&gt;ter, sammansättning, mandattid och verksamhetsformer i ett regle-&lt;br&gt;mente.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i dessa paragrafer motsvarar 3 a kap. 1 § första stycket&lt;br&gt;och 3 § första stycket KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Ett partssammansatt organ skall bestå av företrädare för dels&lt;br&gt;kommunen eller landstinget, dels de anställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunens eller landstingets företrädare väljs av fullmäktige&lt;br&gt;eller, om fullmäktige bestämmer det, av en nämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De anställdas företrädare utses av den eller de lokala arbetstagar-&lt;br&gt;organisationer som kommunen eller landstinget har slutit kollektiv-&lt;br&gt;avtal med om partssammansatta organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 3 a kap. 2 § KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § På ett partssammansatt organ skall tillämpas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.4 kap. 22 § om reservation,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. 6 kap. 24 — 27 §§ om jäv, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. 6 kap. 30 § om protokollföring, protokolls innehåll justering av&lt;br&gt;protokoll och tillkännagivande om justeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i denna paragraf motsvarar 3 a kap. 3 § andra stycket KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § En nämnd inom vars verksamhetsområde ett partssammansatt&lt;br&gt;organ har tillsatts får återkalla uppdrag som har lämnats över till&lt;br&gt;organet, om det finns synnerliga skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna paragraf motsvarar bestämmelserna i 3 a kap. 3 § tredje stycket KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarorätt för personalföreträdare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Företrädare för de anställda hos en kommun eller ett landsting&lt;br&gt;(personalföreträdaré) får, i den omfattning som anges i 9 — 13 §§,&lt;br&gt;närvara vid sammanträden med andra nämnder än styrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarorätt saknas dock i revisionsnämnder, förtroendenämn-&lt;br&gt;der, valnämnder och överförmyndarnämnder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket i denna paragraf motsvarar 3 a kap. 4 § KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i andra stycket saknar motsvarighet i nuvarande kommu- Prop. 1990/91:117&lt;br&gt;nallag. De organ som anges där har inte sådana förvaltande och verkstäl-&lt;br&gt;lande uppgifter som motiverar en närvarorätt för de anställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Personalföreträdarna har rätt att närvara vid en nämnds be-&lt;br&gt;handling av ärenden som rör förhållandet mellan kommunen eller&lt;br&gt;landstinget som arbetsgivare och dess anställda. Nämnden får i&lt;br&gt;särskilda fall besluta att personalföreträdarna får närvara även vid&lt;br&gt;behandlingen av andra ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Personalföreträdarna har inte rätt att närvara när ärenden av&lt;br&gt;följande slag handläggs:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ärenden som avser myndighetsutövning mot någon enskild,&lt;br&gt;såvida inte ärendet rör en obestämd krets av enskilda,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förhandlingar med en arbetstagarorganisation,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. uppsägningar av kollektivavtal,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. arbetskonflikter, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. rättstvister mellan kommunen eller landstinget och en arbetsta-&lt;br&gt;garorganisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i dessa paragrafer motsvarar 3 a kap. 5 och 6 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantaget beträffande ärenden om anställning, ledighet, vikariat och&lt;br&gt;förslagsbelöning har tagits bort. Skälen för detta är samma som de som&lt;br&gt;angivits under 1 § i fråga om borttagandet av motsvarande undantag i 3 a&lt;br&gt;kap. 1 § tredje stycket KL. Inte heller i detta sammanhang innebär det&lt;br&gt;någon ändring i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare har undantaget i 3 a kap. 6 § första stycket KL beträffande&lt;br&gt;ärenden som gäller föreskrifter som avses i 8 kap. regeringsformen formu-&lt;br&gt;lerats om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantaget gäller sådana myndighetsutövningsärenden som avser en&lt;br&gt;obestämd krets av enskilda. Som exempel på ärenden av detta slag nämn-&lt;br&gt;des i förarbetena till bestämmelsen föreskrifter med stöd av dåvarande&lt;br&gt;70 § hälsovårdsstadgan (1958:663) (se SOU 1982:56 s. 122 och 198 samt&lt;br&gt;prop. 1984/85:200 s. 22 och 30). Detta uttrycktes i lagtexten ursprungling-&lt;br&gt;en på så sätt att undantag gällde för sådana ärenden som angavs i 3 § andra&lt;br&gt;stycket punkten 2 i den äldre förvaltningslagen, dvs. ärenden som avsåg&lt;br&gt;föreskrifter till allmän efterrättelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande lydelsen av undantagsbestämmelsen tillkom genom SFS&lt;br&gt;1986:1134 och föranleddes av den nya förvaltningslagens utformning&lt;br&gt;(prop. 1986/87:39 s. 82).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande hänvisningen till 8 kap. regeringsformen medför svårig-&lt;br&gt;heter att förstå bestämmelsens innebörd. Bestämmelsen har därför fått en&lt;br&gt;mera konkret beskrivning av vad som avses. Någon ändring i sak avses&lt;br&gt;inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;209&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Personalföreträdarna har rätt att delta i nämndens överlägg-&lt;br&gt;ningar men inte i besluten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § En nämnd är skyldig att, med iakttagande av föreskrifterna i&lt;br&gt;sekretesslagen (1980:100), lämna personalföreträdarna de upplys-&lt;br&gt;ningar som behövs för deras verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Personalföreträdarna utses särskilt för varje nämnd bland de&lt;br&gt;anställda hos kommunen eller landstinget, i första hand bland dem&lt;br&gt;som är anställda inom nämndens verksamhetsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högst tre personalföreträdare och en ersättare för var och en av&lt;br&gt;dem får finnas för varje nämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Personalföreträdarna utses av den eller de lokala arbetstagar-&lt;br&gt;organisationer som kommunen eller landstinget har kollektivavtal&lt;br&gt;med.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Vad som föreskrivs i denna lag om jäv för den som skall&lt;br&gt;handlägga ett ärende hos en nämnd skall gälla också för personalfö-&lt;br&gt;reträdare i nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jäv enligt 6 kap. 25 § 4 skall dock inte anses föreligga enbart på&lt;br&gt;grund av att personalföreträdaren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. är förtroendeman eller funktionär hos en arbetstagarorganisa-&lt;br&gt;tion som har intressen att bevaka i ärendet, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. har, i den egenskap som anges i 1, företrätt organisationen i en&lt;br&gt;sådan förhandling i ärendet som har ägt rum enligt lagen (1976:580)&lt;br&gt;om medbestämmande i arbetslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Personalföreträdarna skall kallas till sammanträden på sam-&lt;br&gt;ma sätt som gäller för ledamöterna i nämnden. Ersättarna kallas&lt;br&gt;endast då de skall tjänstgöra som personalföreträdare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Beslut som fattas vid ett sammanträde dit personalföreträdar-&lt;br&gt;na har tillträde blir inte ogiltiga på grund av att personalföreträdar-&lt;br&gt;na eller någon av dem inte har kallats till sammanträdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa paragrafer motsvarar 3 a kap. 7—11 §§ KL. Föreskriften i 17 § har&lt;br&gt;dock ingen motsvarighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap. Ekonomisk förvaltning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål för den ekonomiska förvaltningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Kommuner och landsting skall ha en god ekonomisk hushåll-&lt;br&gt;ning i sin verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i denna paragraf är nytt. Det ersätter den tidigare regeln om&lt;br&gt;förmögenhetsskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafen skall kommunerna och landstingen ha en god ekono-&lt;br&gt;misk hushållning i sin verksamhet. Det har inte ansetts meningsfullt att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uttömmande ange vad som kan anses höra till en god ekonomisk hushåll-&lt;br&gt;ning. I 2 § finns ett exempel på vad som ligger i kravet på en sådan&lt;br&gt;hushållning, nämligen att medelsförvaltningen skall ske på ett sådant sätt&lt;br&gt;att krav på god avkastning och betryggande säkerhet kan tillgodoses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det måste också anses höra till god ekonomisk hushållning, att kommu-&lt;br&gt;ner och landsting som erhåller försäljningsvederlag för anläggningstill-&lt;br&gt;gångar eller försäkringsersättning för sådan egendom använder motsva-&lt;br&gt;rande belopp för att investera i andra anläggningstillgångar eller för att&lt;br&gt;betala skulder som tagits för att förvärva sådana tillgångar (se avsnitt&lt;br&gt;4.8.1). Kommuner och landsting bör dock i vissa särskilda fall kunna få&lt;br&gt;använda medel från försäljning av en anläggningstillgång för löpande&lt;br&gt;behov utan att det kan anses strida mot god ekonomisk hushållning,&lt;br&gt;exempelvis då ett vikande befolkningsunderlag eller en förändrad verk-&lt;br&gt;samhetsinriktning gör behovet av anläggningstillgången avsevärt mindre.&lt;br&gt;Som ett aktuellt exempel kan nämnas den avveckling av specialsjukhus&lt;br&gt;och vårdhem för psykiskt utvecklingsstörda som nu sker till förmån för&lt;br&gt;andra boendeformer. Likaså bör medel från försäljning av en anläggnings-&lt;br&gt;tillgång kunna användas för löpande behov när avsikten redan från början&lt;br&gt;varit att anläggningstillgången endast skulle innehas under något eller&lt;br&gt;några år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det hör också till god ekonomisk hushållning att sett över någon tid av&lt;br&gt;inte alltför lång varaktighet ha balans mellan inkomster och utgifter. Att&lt;br&gt;undergräva sin ekonomi genom en konsekvent underbalansering av budge-&lt;br&gt;terna kan inte anses förenligt med god ekonomisk hushållning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en följd av att lagregeln om förmögenhetsskydd inte förts över till&lt;br&gt;den nya lagen kommer det inte längre att vara förbjudet att använda medel&lt;br&gt;ur kapitalfond till driftsändamål eller att ta upp lån för sådant ändamål.&lt;br&gt;Möjligheten att ta upp lån för driftsändamål begränsas dock även i fort-&lt;br&gt;sättningen på grund av att detta normalt inte kan anses vara god ekono-&lt;br&gt;misk hushållning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ytterligare exempel på god hushållning kan nämnas att man vårdar&lt;br&gt;och underhåller fastigheter och andra tillgångar väl, har en god framför-&lt;br&gt;hållning i den fysiska planeringen, har en ändamålsenlig förrådshållning&lt;br&gt;och har en effektiv organisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För fullmäktige får bestämmelsen om en god ekonomisk hushållning sin&lt;br&gt;främsta betydelse när det gäller det politiska ansvaret. Från kommunal-&lt;br&gt;rättslig synpunkt får den emellertid sin största betydelse för styrelsen och&lt;br&gt;övriga nämnder. Även om bestämmelsen till sin natur är sådan att den&lt;br&gt;saknar direkta rättsverkningar bör den kunna utgöra en viktig utgångs-&lt;br&gt;punkt för revisorernas granskning av den ekonomiska förvaltningen. I&lt;br&gt;grundsatsen att kommunerna och landstingen skall ha en god ekonomisk&lt;br&gt;hushållning ligger givetvis också att verksamheten skall utövas på ett&lt;br&gt;ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;211&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medelsförvaltningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Kommunerna och landstingen skall förvalta sina medel på ett&lt;br&gt;sådant sätt att krav på god avkastning och betryggande säkerhet kan&lt;br&gt;tillgodoses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Fullmäktige skall meddela närmare föreskrifter om medels-&lt;br&gt;förvaltningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i paragraferna är nytt. Beträffande motiveringen till bestäm&lt;br&gt;melserna hänvisas till avsnitt 4.8.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Budgetens innehåll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Kommuner och landsting skall varje år upprätta en budget för&lt;br&gt;nästa kalenderår (budgetår).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Budgeten skall innehålla en plan för verksamheten och ekono-&lt;br&gt;min under budgetåret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I planen skall skattesatsen och anslagen anges. Av planen skall det&lt;br&gt;vidare framgå hur utgifterna skall finansieras och hur den ekono-&lt;br&gt;miska ställningen beräknas vara vid budgetårets slut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Budgeten skall också innehålla en plan för ekonomin för en period&lt;br&gt;av tre år. Budgetåret skall därvid alltid vara periodens första år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 4 § och 5 § första och andra styckena motsvarar 4 kap.&lt;br&gt;3 § KL. I förhållande till de tidigare bestämmelserna har i sak den ändring-&lt;br&gt;en gjorts att det inte längre krävs att budgeten skall vara balanserad.&lt;br&gt;Fortfarande skall det dock framgå av budgeten hur utgifterna skall finansi-&lt;br&gt;eras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En nyhet är att det av budgeten skall framgå hur den ekonomiska&lt;br&gt;ställningen beräknas vara vid budgetårets slut. Genom denna regel ställs&lt;br&gt;indirekt ett krav på kommuner och landsting att upprätta en balansbudget.&lt;br&gt;Ur en balansbudget bör bl. a. soliditetens utveckling under budgetåret&lt;br&gt;kunna härledas. Soliditeten anses vara ett av de viktigaste s. k. nyckeltalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller analyser och nyckeltal i övrigt i samband med budgeten&lt;br&gt;hänvisas till avsnitt 4.8.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan nyhet är att det införs ett krav på att budgeten skall innehålla&lt;br&gt;en verksamhetsplan. En sådan plan torde vara nödvändig i ett system med&lt;br&gt;målstyrning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Budgeten skall fortfarande vara en bruttobudget, vilket innebär att&lt;br&gt;samtliga inkomster och utgifter inom nämndverksamheterna skall tas upp&lt;br&gt;i budgeten. Fullmäktige får dock anvisa nettoanslag till nämnderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 5 § tredje stycket innebär att krav införs på att kom-&lt;br&gt;muner och landsting upprättar ekonomiska treårsplaner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Treårsplanen skall vara rullande på så sätt att den alltid skall omfatta&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;212&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;budgetåret och de två följande kalenderåren. Det innebär att planen kom- Prop. 1990/91:117&lt;br&gt;mer att revideras åtminstone varje år i samband med budgetarbetet. Något&lt;br&gt;hinder kan emellertid inte anses föreligga för fullmäktige att revidera&lt;br&gt;treårsplanen när helst fullmäktige anser att det behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det anges inte vad treårsplanen skall innehålla. Men om den skall kunna&lt;br&gt;fylla funktionen att fokusera intresset på en kommuns eller ett landstings&lt;br&gt;verkliga ekonomiska utveckling, bör den i huvudsak innehålla motsvaran-&lt;br&gt;de uppgifter som årsbudgeten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En nytillträdd majoritet får genom treårsplanen en möjlighet att redovi-&lt;br&gt;sa sina ambitioner och målsättningar avseende den kommunala verksam-&lt;br&gt;heten för hela mandatperioden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Budgetprocessen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Förslag till budget skall upprättas av styrelsen före oktober&lt;br&gt;månads utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns särskilda skäl till det, får budgetförslaget upprättas i&lt;br&gt;november månad. I så fall skall styrelsen före oktober månads&lt;br&gt;utgång föreslå skattesatsen för den kommunalskatt eller landstings-&lt;br&gt;skatt som ingår i den preliminära inkomstskatten under det följande&lt;br&gt;året.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Styrelsen bestämmer när övriga nämnder senast skall lämna in&lt;br&gt;sina särskilda budgetförslag till styrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Budgeten fastställs av fullmäktige före november månads ut-&lt;br&gt;gång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De år då val av fullmäktige har förrättats i hela landet skall&lt;br&gt;budgeten fastställas av nyvalda fullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Om budgeten på grund av särskilda skäl inte kan fastställas&lt;br&gt;före november månads utgång, skall fullmäktige ändå fastställa&lt;br&gt;skattesatsen inom denna tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Budgeten skall därefter fastställas före december månads utgång.&lt;br&gt;Fullmäktige får då fastställa en annan skattesats än den som har&lt;br&gt;bestämts tidigare, om det finns skäl till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Styrelsens förslag till budget skall hållas tillgängligt för all-&lt;br&gt;mänheten från och med kungörandet av det sammanträde med&lt;br&gt;fullmäktige då budgeten skall fastställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den plats där förslaget hålls tillgängligt skall anges i kungörelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § I lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns&lt;br&gt;och annan menighets utdebitering av skatt, m. m. finns föreskrifter&lt;br&gt;om skyldighet för styrelsen att underrätta vissa myndigheter om skat-&lt;br&gt;tesatsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 6—10 §§ motsvarar 4 kap. 4 § KL. Ingen saklig ändring&lt;br&gt;åsyftas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;213&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt ett uttalande i förarbetena till den nuvarande kommunallagen kan Prop. 1990/91:117&lt;br&gt;en ändring i majoritetsläget hos fullmäktige utgöra skäl för en tillämpning&lt;br&gt;av reglerna om förskjutning av budgetfristerna (prop. 1975/76:187 s. 504).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rättsfallet RÅ 1983 2:80 har kommunfullmäktige som i november&lt;br&gt;antagit budget och därvid fastställt skattesats ansetts oförhindrad att, när&lt;br&gt;särskilda förhållanden därefter inträffat, i december fastställa ny budget&lt;br&gt;med ändrad skattesats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nuvarande reglerna i 6 kap. kommunallagen om styrelsens underrät-&lt;br&gt;telseskyldighet till vissa myndigheter om skattesatsen (3 §) och skattemyn-&lt;br&gt;dighetens skyldighet att redovisa slutlig skatt som tillkommer kommun&lt;br&gt;eller landsting (5 §) flyttas över till lagen med särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m. En upplysning&lt;br&gt;om att styrelsen enligt denna lag har en skyldighet att underrätta vissa&lt;br&gt;myndigheter om skattesatsen har tagits in i 11 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgiftsbeslut under budgetåret&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Om fullmäktige beslutar om en utgift under löpande budget-&lt;br&gt;år, skall beslutet innefatta också anvisning om hur utgiften skall&lt;br&gt;finansieras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen ersätter bestämmelsen om medelsanvisning i 4 kap. 5 § första&lt;br&gt;meningen KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna regeln innebär att det i fortsättningen inte ställs något krav&lt;br&gt;på balansering av de anslagsbeslut som fattas utan samband med budget-&lt;br&gt;fastställelse. Fullmäktige måste dock ange hur utgiften skall finansieras. Det&lt;br&gt;gäller både driftskostnader och kapitalutgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbud mot pantsättning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Kommuner och landsting får inte upplåta panträtt i sin egen-&lt;br&gt;dom till säkerhet för en fordran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid förvärv av egendom får de dock överta betalningsansvaret för&lt;br&gt;lån som tidigare har tagits upp mot säkerhet av panträtt i egendo-&lt;br&gt;men.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 4 kap. 7 § andra stycket KL. Ingen saklig ändring&lt;br&gt;åsyftas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan huruvida en s. k. sale and lease back-affär är förenlig med pant-&lt;br&gt;rättsförbudet i denna paragraf är föremål för olika uppfattningar. En sådan&lt;br&gt;affär innebär kort uttryckt att kommunen eller landstinget säljer en viss&lt;br&gt;egendom och träffar avtal med köparen om att under en viss tid få hyra&lt;br&gt;egendomen och att därefter få köpa tillbaka den för ett i förväg bestämt&lt;br&gt;pris.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågorna kring sale and lease back-affärer är för närvarande föremål för&lt;br&gt;särskild utredning av 1988 års leasingutredning (Ju 1988:01).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;214&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Räkenskapsföring och redovisning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Styrelsen och övriga nämnder skall fortlöpande föra räken-&lt;br&gt;skaper över de medel som de förvaltar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Styrelsen bestämmer när övriga nämnder senast till styrelsen&lt;br&gt;skall redovisa sin medelsförvaltning under föregående budgetår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § När styrelsen har fått övriga nämnders redovisningar, skall&lt;br&gt;den avsluta räkenskaperna med ett årsbokslut och sammanfatta&lt;br&gt;detta i en årsredovisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § I årsredovisningen skall upplysning lämnas om utfallet av&lt;br&gt;verksamheten, verksamhetens finansiering och den ekonomiska&lt;br&gt;ställningen vid årets slut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Årsredovisningen skall också omfatta sådan kommunal verksam-&lt;br&gt;het som bedrivs i form av aktiebolag, stiftelse, ekonomisk förening,&lt;br&gt;ideell förening eller handelsbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Årsredovisningen skall upprättas med iakttagande av god&lt;br&gt;redovisningssed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 14—16 §§ motsvarar delvis 4 kap. 9 § KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i 17 § första stycket är ny i sak. Den ställer krav på hur&lt;br&gt;årsredovisningen skall utformas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom 17§ andra stycket har införts ett krav på att årsredovisningen&lt;br&gt;även skall omfatta kommunal verksamhet som bedrivs i form av aktiebo-&lt;br&gt;lag, stiftelse, ekonomisk förening, ideell förening eller handelsbolag. Hur&lt;br&gt;stort kommunens eller landstingets andelsinnehav därvid är i den juridis-&lt;br&gt;ka personen saknar betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allt kommunalt ägande av juridiska personer omfattas dock inte av&lt;br&gt;bestämmelsen. Det måste vara fråga om en juridisk person i vilken det&lt;br&gt;bedrivs kommunal kompetensenlig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur ”koncernredovisningen” närmare skall utformas får bestämmas av&lt;br&gt;kommunerna och landstingen själva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även bestämmelsen i 18 § är ny i sak. Den ställer krav på att årsredovis-&lt;br&gt;ningen skall upprättas med iakttagande av god redovisningssed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nyheterna i dessa paragrafer har behandlats i avsnitt 4.8.8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;215&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Årsredovisningen skall lämnas över till fullmäktige och revi-&lt;br&gt;sorerna snarast möjligt och senast den 1 juni året efter det år som&lt;br&gt;redovisningen avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Årsredovisningen skall godkännas av fullmäktige. Det bör&lt;br&gt;inte ske innan fullmäktige enligt 9 kap. 16 § andra stycket beslutat&lt;br&gt;om ansvarsfrihet skall beviljas eller vägras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § Årsredovisningen skall hållas tillgänglig för allmänheten från&lt;br&gt;och med kungörandet av det sammanträde med fullmäktige då&lt;br&gt;årsredovisningen skall godkännas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den plats där årsredovisningen hålls tillgänglig skall anges i kun-&lt;br&gt;görelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § Fullmäktige får bestämma att allmänheten får ställa frågor&lt;br&gt;om årsredovisningen vid ett sammanträde med fullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § Fullmäktige skall meddela närmare föreskrifter om redovis-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 19 och 20 §§, som saknar motsvarighet i den nuvarande&lt;br&gt;lagen, föreskriver att redovisningen senast viss dag skall överlämnas till&lt;br&gt;fullmäktige och revisorerna samt att redovisningen skall godkännas av&lt;br&gt;fullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sambandet mellan årsredovisning, revision och dechargebehandling är&lt;br&gt;viktigt. Fullmäktige bör inte ta ställning till årsredovisningen annat än i&lt;br&gt;samband med behandlingen av frågan om ansvarsfrihet, vilket i sin tur bör&lt;br&gt;ske före det budgeten fastställs för det kommande budgetåret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I överensstämmelse med vad som gäller styrelsens förslag till budget har&lt;br&gt;i 21 § införts ett krav på att årsredovisningen skall offentliggöras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även 22 § saknar motsvarighet i den nya lagen. Genom denna paragraf&lt;br&gt;öppnas en möjlighet för fullmäktige att låta allmänheten ställa frågor om&lt;br&gt;årsredovisningen vid ett fullmäktigesammanträde. Syftet med bestämmel-&lt;br&gt;sen är att öka intresset hos allmänheten för hur politikerna har skött&lt;br&gt;ekonomin under budgetåret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är dock inte fråga om någon skyldighet för kommunerna och lands-&lt;br&gt;tingen att hålla ett sådant fullmäktigesammanträde, utan det får varje&lt;br&gt;kommun och landsting avgöra själv. De får också bestämma om allmänhe-&lt;br&gt;tens frågor skall ställas i anslutning till det sammanträde då årsredovis-&lt;br&gt;ningen skall behandlas eller om ett särskilt sammanträde skall sättas ut för&lt;br&gt;ändamålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ett ”frågesammanträde” skall fylla sin funktion bör det inte&lt;br&gt;hållas innan revisorerna har avgett sin revisionsberättelse. Det torde också&lt;br&gt;vara lämpligt att ledamöter från styrelsen är närvarande vid sammanträ-&lt;br&gt;det, eftersom det är styrelsen som upprättar årsredovisningen och därför&lt;br&gt;har bäst kunskap om den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behövs det särskilda regler om förfarandet vid sammanträden kan full- Prop. 1990/91:117&lt;br&gt;mäktige meddela sådana i arbetsordningen (se 5 kap. 63 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i 23 § motsvarar delvis 4 kap. 9 § andra stycket KL. Den&lt;br&gt;skillnaden föreligger dock att det inte längre är styrelsen som skall meddela&lt;br&gt;anvisningar om räkenskapsföringen utan fullmäktige som skall meddela&lt;br&gt;närmare föreskrifter om redovisning. Med redovisning avses därvid också&lt;br&gt;räkenskapsföring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nyheterna i dessa paragrafer har behandlats i avsnitt 4.8.8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap. Revision&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta kapitel motsvarar i allt väsentligt 5 kap. kommunallagen. En del&lt;br&gt;sakliga nyheter har dock införts i kapitlet. För närmare upplysning om vad&lt;br&gt;de bestämmelser innebär som inte har ändrats i sak hänvisas till SOU&lt;br&gt;1974:99 s. 327-346, prop. 1975/76:187 s. 518-537 och KU 1976/77:25&lt;br&gt;s. 80-84.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Val av revisorer och revisorsersättare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Under de år då val av fullmäktige har förrättats i hela landet&lt;br&gt;skall nyvalda fullmäktige välja revisorer och revisorsersättare för&lt;br&gt;granskning av verksamheten under de tre följande åren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Vid en samlad revision av hela verksamheten skall minst tre&lt;br&gt;revisorer och lika många ersättare väljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en särskild revision för granskning av en viss eller vissa&lt;br&gt;nämnders verksamhet skall minst tre revisorer och lika många ersät-&lt;br&gt;tare väljas för varje nämnd eller grupp av nämnder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i dessa paragrafer motsvarar 5 kap. 1 § första stycket&lt;br&gt;första, andra och tredje meningarna KL. Någon ändring i sak är inte&lt;br&gt;avsedd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nuvarande bestämmelserna i 5 kap. 1 § andra, fjärde och femte&lt;br&gt;styckena KL om valbarhet till revisor eller revisorsersättare, verkan av att&lt;br&gt;valbarheten upphör och rätt till avsägelse samt om rätt till ledighet från&lt;br&gt;anställning och rätt till ersättning har inte fått någon motsvarighet i det&lt;br&gt;nya revisionskapitlet. Motsvarande regler har tagits in i 4 kap. som gäller&lt;br&gt;alla förtroendevalda, således även revisorer och revisorsersättare. Även de&lt;br&gt;nuvarande bestämmelserna i 5 kap. 1 § första stycket fjärde och femte&lt;br&gt;meningarna KL om hur omval eller förnyad sammanräkning som innebär&lt;br&gt;ändrad mandatfördelning mellan partierna i fullmäktige inverkar på upp-&lt;br&gt;dragen för revisorerna och revisorsersättarna har tagits in i 4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;217&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Om en revisor som inte har utsetts vid ett proportionellt val&lt;br&gt;avgår under mandattiden, får fullmäktige förrätta fyllnadsval för&lt;br&gt;återstoden av denna tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 5 kap. 1 § tredje stycket KL. Någon ändring i sak är&lt;br&gt;inte avsedd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jäv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Den som är redovisningsskyldig till kommunen eller landsting-&lt;br&gt;et får inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vara revisor eller revisorsersättare för granskning av verksam-&lt;br&gt;het som omfattas av redovisningsskyldigheten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. delta i val av revisor eller revisorsersättare som skall granska&lt;br&gt;sådan verksamhet, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. delta i handläggningen av ärenden om ansvarsfrihet för verk-&lt;br&gt;samheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket skall tillämpas också på make, sambo, föräldrar,&lt;br&gt;barn eller syskon eller annan närstående till den redovisningsskyldi-&lt;br&gt;ge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Trots 4 § får enskilda förtroendevalda mot vilka anmärkning&lt;br&gt;kan riktas enligt 15 § andra stycket delta i fullmäktiges överlägg-&lt;br&gt;ningar, när revisionsberättelsen över den verksamhet som de har&lt;br&gt;ansvarat för behandlas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordföranden och vice ordförandena i en nämnd får också delta i&lt;br&gt;fullmäktiges överläggning när verksamhet inom den egna nämnden&lt;br&gt;behandlas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som nu har sagts gäller även om de förtroendevalda inte är&lt;br&gt;ledamöter i fullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragraferna motsvarar 5 kap. 2 § KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I uppräkningen av de närstående till den redovisningsskyldige för vilka&lt;br&gt;revisionsjäv också föreligger har den ändringen gjorts att begreppet ”sam-&lt;br&gt;bo” har införts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En saklig nyhet är att de enskilda förtroendevalda som har revisionsan-&lt;br&gt;svar ges rätt att, oavsett om de är ledamöter i fullmäktige eller inte, delta i&lt;br&gt;fullmäktiges överläggning när revisionsberättelsen över den verksamhet&lt;br&gt;som de ansvarat för behandlas. Eftersom fullmäktige kan vägra ansvars-&lt;br&gt;frihet även om det inte har framställts någon anmärkning mot de enskilda&lt;br&gt;revisionsansvariga, fordras det inte att det har riktats någon anmärkning&lt;br&gt;mot dem för att de skall få medverka i överläggningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna om vilka som får delta i överläggningarna när frågan om&lt;br&gt;ansvarsfrihet skall prövas hänger samman med bestämmelsen i 15 § andra&lt;br&gt;stycket om vem det får riktas anmärkning mot och som innebär att&lt;br&gt;revisionsansvar kan utkrävas inte bara av styrelsen, övriga nämnder och&lt;br&gt;fullmäktigeberedningar utan även av de enskilda förtroendevalda i sådana&lt;br&gt;organ var för sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;218&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Revisorernas ställning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Varje revisor fullgör sitt uppdrag självständigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna bestämmelse, som saknar motsvarighet i den nuvarande lagen,&lt;br&gt;framhåller den enskilde revisorns oberoende ställning. Bestämmelsen ger&lt;br&gt;endast uttryck för gällande rätt och innebär således ingen ändring i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På vilket sätt den enskilde revisorn intar en oberoende ställning framgår&lt;br&gt;av avsnitt 4.9.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Revisorernas uppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Revisorerna granskar all verksamhet som bedrivs inom nämn-&lt;br&gt;dernas verksamhetsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De prövar om verksamheten sköts på ett ändamålsenligt och från&lt;br&gt;ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt, om räkenskaperna är&lt;br&gt;rättvisande och om den kontroll som görs inom nämnderna är&lt;br&gt;tillräcklig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Revisorernas granskning omfattar inte ärenden som avser&lt;br&gt;myndighetsutövning mot någon enskild i andra fall än när handlägg-&lt;br&gt;ningen av sådana ärenden har vållat kommunen eller landstinget&lt;br&gt;ekonomisk förlust eller när granskningen sker från allmänna syn-&lt;br&gt;punkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Vad som sägs om nämnder i 7 § gäller också fullmäktigebered-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;\ 7 § används orden ”all verksamhet som bedrivs inom nämndernas verk-&lt;br&gt;samhetsområden” för att markera att det inte bara är det arbete som&lt;br&gt;nämnderna har utfört själva som är föremål för granskning utan även all&lt;br&gt;annan verksamhet som bedrivs inom nämnderna, exempelvis av utskott&lt;br&gt;och partssammansatta organ eller av anställda och enskilda förtroendeval-&lt;br&gt;da med eller utan beslutanderätt efter delegering. Samtidigt är avsikten att&lt;br&gt;visa att bestämmelsen avser att ange gränserna för revisorernas gransk-&lt;br&gt;ningsverksamhet. Bestämmelsen skall inte, såsom fallet är i dag, också ha&lt;br&gt;till uppgift att besvara frågan om vem som har revisionsansvar. Svaret på&lt;br&gt;denna fråga ges i stället i reglerna om revisionsberättelsen (15 §) genom en&lt;br&gt;föreskrift som talar om vem revisorerna får rikta anmärkning mot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till de förtroendevalda revisorernas uppgifter hör att granska om årsre-&lt;br&gt;dovisningen, inkluderande de kommunala företagens verksamhet, upprät-&lt;br&gt;tatsmed iakttagande av god redovisningssed (jfr 8 kap. 18 §). Däremot hör&lt;br&gt;&amp;quot;det inte till deras skyldigheter att granska de kommunala företagens'för-&lt;br&gt;valtning (se avsnitt 4.9.2). De har sina egna revisorer och sin egen ordning&lt;br&gt;forätTutkräva ansvar för förvaltningen. På grund av att årsredovisningen&lt;br&gt;slcall omfalfaaiven dessa företags verksamhet kan det emellertid inte anses&lt;br&gt;foreligga pågot formellt hinder, för de förtroendevalda revisorerna att på&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;grundval av de uppgifter om företagen som finns i årsredovisningen göra&lt;br&gt;vissa allmänna uttalanden om företagen i revisionsberättelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § är ny i sak och innehåller en bestämmelse som klargör revisorernas&lt;br&gt;förhållande till den specialreglerade verksamheten inom nämnderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som huvudregel gäller att revisorerna inte får granska ärenden som&lt;br&gt;avser myndighetsutövning mot någon enskild. Det är inte alltid lätt att&lt;br&gt;avgöra om ett ärende är av denna beskaffenhet. Klart är emellertid att&lt;br&gt;exempelvis ett beslut att vägra någon bygglov eller ett beslut att döma ut en&lt;br&gt;lägenhet inte får bli föremål för revisionsanmärkning eller kritiska uttalan-&lt;br&gt;den i revisionsberättelsen. I övrigt får man söka ledning i vad som i andra&lt;br&gt;lagar, främst förvaltningslagen, menas med ett myndighetsutövningsären-&lt;br&gt;de. Ett tecken på att det kan vara fråga om ett sådant ärende är att beslut i&lt;br&gt;ärendet skall överklagas genom förvaltningsbesvär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från förbudet mot att granska ärenden som avser myndighetsutövning&lt;br&gt;mot någon enskild finns två undantag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ena undantaget innebär att sådan granskning får ske om handlägg-&lt;br&gt;ningen av ärendet — ett fattat beslut eller en underlåtenhet att fatta beslut&lt;br&gt;— har vållat kommunen eller landstinget en ekonomisk förlust. Den eko-&lt;br&gt;nomiska förlusten kan exempelvis bestå i ett skadestånd som har dömts ut&lt;br&gt;av domstol eller betalats ut efter förlikning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt det andra undantaget får revisorerna granska ärenden som avser&lt;br&gt;myndighetsutövning mot någon enskild om granskningen sker från all-&lt;br&gt;männa synpunkter. Med detta menas att revisorerna får göra en allmän&lt;br&gt;granskning för att kontrollera handläggningsrutiner, standardfrågor etc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § motsvarar 5 kap. 3 § tredje stycket KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Revisorernas rätt till upplysningar m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Nämnderna och de anställda är skyldiga att lämna revisorer-&lt;br&gt;na de upplysningar som behövs för revisionsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De skall också ge revisorerna tillfälle att när som helst inventera&lt;br&gt;de tillgångar som nämnderna har hand om och ta del av de räken-&lt;br&gt;skaper och andra handlingar som berör nämndernas verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Vad som sägs om nämnder i 10 § gäller också fullmäktigebe-&lt;br&gt;redningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § motsvarar 5 kap. 3 § andra stycket KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av paragrafen framgår att det inte bara är nämnderna utan även de&lt;br&gt;anställda som är skyldiga att lämna revisorerna upplysningar m.m. En&lt;br&gt;ändring i sak är att de anställda får en självständig skyldighet att lämna&lt;br&gt;upplysningar m. m. (se avsnitt 4.9.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § motsvarar 5 kap. 3 § tredje stycket KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Revisorernas förvaltning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Revisorerna svarar själva för den förvaltning som har sam-&lt;br&gt;band med revisionsuppdraget, om inte fullmäktige bestämmer nå-&lt;br&gt;got annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § De beslut som revisorerna fattar om sin förvaltning skall tas&lt;br&gt;upp i protokoll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna i 6 kap. 30 § om justering av protokoll och tillkän-&lt;br&gt;nagivande om justeringen skall tillämpas också på revisorernas pro-&lt;br&gt;tokoll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i dessa paragrafer motsvarar 5 kap. 4 § KL. Någon änd-&lt;br&gt;ring i sak har inte avsetts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag anses de förtroendevalda revisorerna ha möjlighet att anlita yrkes-&lt;br&gt;mässig expertis som hjälp vid granskningsarbetet. Någon ändring i det&lt;br&gt;avseendet är inte åsyftad. De förtroendevalda revisorerna skall därför&lt;br&gt;även i fortsättningen kunna anlita yrkesrevisorer, ingenjörer, jurister etc.,&lt;br&gt;allt beroende på vilken sakkunskap de anser sig ha behov av.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Revisionsberättelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Revisorerna skall varje år till fullmäktige avge en berättelse&lt;br&gt;med redogörelse för resultatet av den revision som avser verksam-&lt;br&gt;heten under det föregående budgetåret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Om anmärkning framställs, skall anledningen till denna anges&lt;br&gt;i revisionsberättelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmärkningar får riktas mot&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. nämnder och fullmäktigeberedningar, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. de enskilda förtroendevalda i sådana organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Berättelsen skall innehålla också ett särskilt uttalande huruvida&lt;br&gt;ansvarsfrihet tillstyrks eller ej.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa paragrafer motsvarar 5 kap. 5 § KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom de nuvarande reglerna om revisionsberättelsen innehåller pa-&lt;br&gt;ragraferna också en bestämmelse om att anmärkning får riktas mot nämn-&lt;br&gt;der och fullmäktigeberedningar samt de enskilda förtroendevalda i sådana&lt;br&gt;organ. Bestämmelsen tar sikte på att visa vem som är revisionsansvarig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;221&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövning av frågan om ansvarsfrihet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Fullmäktige skall inhämta förklaringar över de anmärkningar&lt;br&gt;som har framställts i revisionsberättelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därefter skall fullmäktige vid ett sammanträde före utgången av&lt;br&gt;året efter det år som revisionen avser besluta om ansvarsfrihet skall&lt;br&gt;beviljas eller vägras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Om ansvarsfrihet vägras, får fullmäktige besluta att skade-&lt;br&gt;ståndstalan skall väckas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan som inte grundas på brott skall väckas inom ett år från det&lt;br&gt;att beslutet om vägrad ansvarsfrihet fattades. Annars är rätten till&lt;br&gt;sådan talan förlorad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i dessa paragrafer motsvarar 5 kap. 6 § KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En nyhet är att det nu uttryckligen sägs att det är fullmäktige som skall&lt;br&gt;inhämta förklaringar över de anmärkningar som har framställts i revi-&lt;br&gt;sionsberättelsen. Detta innebär ingen ändring i sak. Redan i dag är det så&lt;br&gt;att det ankommer på fullmäktige att inhämnta förklaringarna (jfr bestäm-&lt;br&gt;melsen i 5 kap. 5 § KL om att revisionsberättelsen skall avlämnas till&lt;br&gt;fullmäktige; se även prop. 1975/76:187 s. 536 och 537).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan nyhet är att den nuvarande kopplingen till en efterföljande&lt;br&gt;ansvarstalan har tagits bort. Inte heller detta utgör emellertid någon egent-&lt;br&gt;lig ändring i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt de nuvarande reglerna skall fullmäktige visserligen besluta om&lt;br&gt;man skall bevilja ansvarsfrihet eller om det skall vidtas åtgärder för att&lt;br&gt;bevara kommunens eller landstingets rätt. Ingenting hindrar emellertid att&lt;br&gt;fullmäktige vägrar ansvarsfrihet och samtidigt avstår från att väcka talan.&lt;br&gt;Om talan inte väcks inom ett år från det att revisionsberättelsen lades fram&lt;br&gt;på sammanträde med fullmäktige, faller rätten till talan bort samtidigt&lt;br&gt;som ansvarsfrihet anses beviljad. En vägrad ansvarsfrihet utan efterföljan-&lt;br&gt;de talan får därmed närmast karaktären av en ”prickning” av vederböran-&lt;br&gt;de nämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om fullmäktige vägrar ansvarsfrihet men beslutar att inte väcka någon&lt;br&gt;skadeståndstalan, blir den vägrade ansvarsfriheten att se som en ”prick-&lt;br&gt;ning”. Den enda skillnaden är att en underlåten skadeståndstalan inte&lt;br&gt;medför att ansvarsfrihet skall anses beviljad i efterhand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En saklig nyhet är att utgångspunkten för preskriptionstiden för skade-&lt;br&gt;ståndstalan har bestämts till det tillfälle då beslutet om vägrad ansvarsfri-&lt;br&gt;het fattades i stället för som hittills det tillfälle då revisionsberättelsen&lt;br&gt;lades fram på sammanträde med fullmäktige. Tidpunkten har ändrats med&lt;br&gt;hänsyn till att fullmäktige kan besluta om bordläggning av ansvarspröv-&lt;br&gt;ningen vid det sammanträde då revisionsberättelsen läggs fram för full-&lt;br&gt;mäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Något särskilt lagreglerat skadeståndsansvar för de förtroendevalda&lt;br&gt;finns inte. Klart är att en förtroendevald som begått ett brott varigenom&lt;br&gt;kommunen vållats ren förmögenhetsskada enligt 2 kap. 4 § skadeståndsla-&lt;br&gt;gen (1972:207, omtryckt 1975:404, ändrad senast 1990:153) är ersätt-&lt;br&gt;ningsskyldig för den ekonomiska förlusten. Hans ersättningsskyldighet&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;222&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;begränsas dock på grund av 4 kap. 1 § skadeståndslagen som enligt förär- Prop. 1990/91:117&lt;br&gt;betena (prop. 1972:5 s. 555) analogvis bör tillämpas beträffande förtroen-&lt;br&gt;devalda. Det är oklart i vad mån det därutöver finns något skadeståndsan-&lt;br&gt;svar för ren förmögenhetsskada som de förtroendevalda åsamkar kommu-&lt;br&gt;nen eller landstinget under fullgörande av sina uppdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7? evisionsreglem ente&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Fullmäktige får meddela närmare föreskrifter om revisionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i denna paragraf motsvarar 5 kap. 7 § KL. Utfyllande regler&lt;br&gt;kan t. ex. behövas för hur beslut fattas när revisorerna handlägger ärenden&lt;br&gt;som rör deras förvaltning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 kap. Laglighetsprövning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Varje medlem av en kommun eller ett landsting har rätt att få&lt;br&gt;lagligheten av kommunens eller landstingets beslut prövad genom&lt;br&gt;att överklaga dem hos kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten att begära laglighetsprövning tillkommer bara medlemmar av kom-&lt;br&gt;mun eller landstinget. Vilka som räknas som medlemmar framgår av 1&lt;br&gt;kap. 4 §. Avgränsningen är densamma som i 1977 års kommunallag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§ Följande beslut får överklagas:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. beslut av fullmäktige,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. beslut av en nämnd eller ett partssammansatt organ, om beslu-&lt;br&gt;tet inte är av rent förberedande eller rent verkställande art, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. sådana beslut av revisorerna som avses i 9 kap. 13 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar delvis 7 kap. 1 § första stycket och 7 kap. 2 § KL.&lt;br&gt;Några ändringar i sak har inte avsetts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantaget i punkt 2 för beslut av rent förberedande eller rent verkstäl-&lt;br&gt;lande art markerar att överklagandet skall riktas mot det beslutande orga-&lt;br&gt;nets avgörande och inte mot sådana åtgärder som är knutna till avgöran-&lt;br&gt;det. Undantagsregeln är tillämplig t. ex. när en nämnd fattar beslut om att&lt;br&gt;avge yttrande i ett ärende som skall avgöras av fullmäktige eller beslutar&lt;br&gt;att väcka ett ärende genom att lägga fram förslag till beslut till fullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om t. ex. en anställd fattar ett beslut på nämndens vägnar på grundval&lt;br&gt;av delegering är det rättsligt sett fråga om ett nämndbeslut och det är&lt;br&gt;därmed överklagbart enligt föreskrifterna i punkt 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon agerar helt fritt utan rättsligt stöd, dvs. om det inte finns&lt;br&gt;något beslut om att vederbörande har rätt att vidta en viss åtgärd, torde&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;223&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;någon laglighetsprövning inte kunna göras. Å andra sidan bör då beslutet Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;normalt anses vara behäftat med ett så väsentligt och uppenbart fel, att det&lt;br&gt;får betraktas som en nullitet, vilket innebär att det inte får verkställas eller&lt;br&gt;på annat sätt tillämpas. Om ärendet rör ett civilrättsligt förhållande kan&lt;br&gt;dock frågan om motpartens goda tro inverka på bedömningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finns det ett delegeringsbeslut, men den anställde har överskridit ram-&lt;br&gt;arna for delegeringen, bör hans beslut — juridiskt sett nämndens beslut —&lt;br&gt;kunna överklagas under åberopande av att beslutet inte tillkommit i laga&lt;br&gt;ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Föreskrifterna i detta kapitel gäller inte om det i lag eller annan&lt;br&gt;författning finns särskilda föreskrifter om hur beslut överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En motsvarighet till föreskriften i denna paragraf finns i 7 kap. 1 och 2 §§&lt;br&gt;KL. Innebörden är att en prövning enligt bestämmelserna i detta kapitel&lt;br&gt;och förvaltningsbesvär utesluter varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur besluten överklagas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Ett beslut överklagas skriftligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sina klagomål skall klaganden ange vilket beslut som överklagas&lt;br&gt;och de omständigheter som han stöder sitt överklagande på.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Klagomålen skall ges in till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragraferna innehåller inga nyheter i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Klagotid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Klagomålen skall ha kommit in till kammarrätten inom tre&lt;br&gt;veckor från den dag då det tillkännagavs på kommunens eller lands-&lt;br&gt;tingets anslagstavla att man justerat protokollet över beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anslaget om protokollsjusteringen måste vara uppsatt på anslags-&lt;br&gt;tavlan under hela klagotiden för att tiden skall löpa ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Om klagomålen före klagotidens utgång har kommit in till&lt;br&gt;kommunen eller landstinget i stället för till kammarrätten, skall&lt;br&gt;överklagandet ändå prövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nuvarande reglerna om sättet att beräkna klagotid och klagotidens&lt;br&gt;längd, som finns i 7 kap. 1 och 2 §§ KL, har behållits i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 6 § andra stycket finns en regel som innebär att ett anslag om proto-&lt;br&gt;kollsjustering måste vara uppsatt på anslagstavlan under hela klagotiden&lt;br&gt;för att denna tid skall löpa ut. Situationen har varit uppe till bedömning i&lt;br&gt;ett par rättsfall (RÅ 1975 ref. 118, RÅ 1976 ref. 13 och RÅ 1976 Bb 485).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;224&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om anslaget tas ned for tidigt innebär regeln att beslutet inte vinner laga Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;kraft. Detta kan avhjälpas genom att kommunen eller landstinget upphä-&lt;br&gt;ver sitt beslut och fattar ett nytt beslut av samma innebörd och låter&lt;br&gt;tillkännagivandet vara anslaget under hela klagotiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grunder för laglighetsprövningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Ett överklagat beslut skall upphävas, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det inte har tillkommit i laga ordning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. beslutet hänför sig till något som inte är en angelägenhet för&lt;br&gt;kommunen eller landstinget,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. det organ som har fattat beslutet har överskridit sina befogen-&lt;br&gt;heter, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. beslutet strider mot lag eller annan författning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Något annat beslut får inte sättas i det överklagade beslutets&lt;br&gt;ställe.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Om ett fel har saknat betydelse för ärendets utgång, behöver&lt;br&gt;beslutet inte upphävas. Detsamma gäller om beslutet har kommit&lt;br&gt;att förlora sin betydelse till följd av senare inträffade förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 8 § första stycket finns de s. k. prövningsgrunderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskriften i 8 § är en handlingsregel för domstolen. Oberoende av&lt;br&gt;vilken prövningsgrund som klaganden åberopar skall alltså domstolen själv-&lt;br&gt;ständigt avgöra vilken grund som kan komma i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningsgrunderna ”enskild rätt kränkt” och ”vilar på orättvis grund”&lt;br&gt;har slopats. Motiven för detta framgår av avsnitt 4.10.3. Överklaganden&lt;br&gt;där man tidigare har åberopat ”vilar på orättvis grund” kan i fortsättning-&lt;br&gt;en främst prövas mot grunden ”strider mot lag”, om det gäller en prövning&lt;br&gt;av likställighetsprincipens gränser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande prövningsgrunden om befogenhetsöverskridande har&lt;br&gt;delats upp på två punkter (p. 2 och 3). Det innebär ingen ändring i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 8 § andra stycket finns en regel om rättsföljden, som klargör att proces-&lt;br&gt;sen inte tar sikte på en materiell överprövning av kommunala beslut utan&lt;br&gt;på en legalitetsprövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utmärkande för laglighetsprövningen är att prövningsinstansen skall&lt;br&gt;upphäva ett överklagat beslut, om den finner att någon av prövningsgrun-&lt;br&gt;derna kan tillämpas. I hittillsvarande rättspraxis finns dock exempel på&lt;br&gt;fall då kommunala beslut som varit behäftade med mindre fel inte har&lt;br&gt;upphävts, eftersom felet varit oväsentligt eller utan betydelse. Ett vanligt&lt;br&gt;sådant fall är att något betydelselöst fel i beslutsförfarandet har förekom-&lt;br&gt;mit. Det kan t. ex. gälla en jävssituation som uppenbarligen saknat bety-&lt;br&gt;delse för ärendets utgång. I 9 § medges därför en möjlighet att göra undan-&lt;br&gt;tag från kravet på upphävande om felet varit betydelselöst. Det kan också&lt;br&gt;finnas andra särskilda skäl till ett sådant undantag. Det kan t. ex. inträffa&lt;br&gt;att överklagandet blir onyttigt till följd av att det beslutande organet har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;225&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fattat ett nytt beslut som vunnit laga kraft. Ett annat fall är att domstolen Prop. 1990/91: 11 7&lt;br&gt;prövar en valfråga först efter mandatperiodens utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt praxis är det möjligt att enbart upphäva ett beslut partiellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten är inte att rubba denna möjlighet. Frågan om i vilken utsträck-&lt;br&gt;ning ett sådant upphävande bör ske är dock inte lämpad för lagreglering&lt;br&gt;utan bör helt överlämnas till rättstillämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Vid prövningen av överklagandet får inte beaktas andra om-&lt;br&gt;ständigheter än sådana som klaganden har hänvisat till före klagoti-&lt;br&gt;dens utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 7 kap. 1 § tredje stycket KL får klaganden inte anföra någon ny&lt;br&gt;omständighet till grund för sin klagan efter klagotidens utgång. Denna&lt;br&gt;regel har nu formulerats om till en handlingsregel för domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Processuella frågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Vid tillämpningen av förvaltningsprocesslagen (1971:291)&lt;br&gt;skall kommunen eller landstinget anses som part.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Ett föreläggande enligt 5§ förvaltningsprocesslagen&lt;br&gt;(1971:291) får inte gälla sådana brister i skrivelsen med överklagan-&lt;br&gt;det som består i att denna inte anger den eller de omständigheter på&lt;br&gt;vilka överklagandet grundas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskriften i 29 § förvaltningsprocesslagen om rätt att utan yr-&lt;br&gt;kande besluta till det bättre för enskild skall inte tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Föreskrifter om hur kammarrättens beslut överklagas hos&lt;br&gt;regeringsrätten finns i förvaltningsprocesslagen (1971:291).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Om kammarrättens beslut har gått klaganden emot, får bara&lt;br&gt;klaganden själv överklaga beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om kammarrätten har upphävt ett beslut eller förbjudit att det&lt;br&gt;verkställs, får kammarrättens beslut överklagas av kommunen eller&lt;br&gt;landstinget och av deras medlemmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragraferna innehåller vissa föreskrifter om den processuella hanteringen&lt;br&gt;av kommunalbesvärsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättelse av verkställighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Om ett beslut har upphävts genom ett avgörande som har&lt;br&gt;vunnit laga kraft och om beslutet redan har verkställts, skall det&lt;br&gt;organ som har fattat beslutet se till att verkställigheten rättas i den&lt;br&gt;utsträckning som det är möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 7 kap. 6 § KL. Den har samma innehåll i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Genom den nya lagen upphävs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— lagen (1969:596) om kommunalt partistöd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— kommunallagen (1977:179),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— lagen (1977:180) om införande av kommunallagen&lt;br&gt;(1977:179),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— lagen (1979:408) om vissa lokala organ i kommunerna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— lagen (1983:565) om politiska sekreterare i kommuner och&lt;br&gt;landstingskommuner, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— lagen (1985:127) om särskilda organ i landstingskommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I båda punkterna anges ikraftträdandedagen samt vilka författningar som&lt;br&gt;ersätts genom den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Om det i en lag eller någon annan författning hänvisas till före-&lt;br&gt;skrifter som har ersatts genom föreskrifter i denna lag, skall i stället&lt;br&gt;de nya föreskrifterna tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett stort antal författningar hänvisar till föreskrifter i 1977 års kommunal-&lt;br&gt;lag. Genom bestämmelsen i denna punkt blir det klart att motsvarande&lt;br&gt;föreskrifter i den nya lagen skall tillämpas i stället. Avsikten är att förslag&lt;br&gt;till ändringar i de berörda författningarna skall lämnas till riksdagen så&lt;br&gt;snart tillfälle ges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Rikets indelning i landsting ändras inte genom den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt huvudregeln i 1 kap. 2 § utgör varje län ett landsting. Gotlands,&lt;br&gt;Malmö och Göteborgs kommuner står utanför landstingsindelningen. Den&lt;br&gt;nya lagen avses inte medföra någon ändring i dessa förhållanden. Bestäm-&lt;br&gt;melsen i denna punkt utgör grund för att behålla de nuvarande avvikelser-&lt;br&gt;na från huvudregeln om att varje län bildar ett landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Föreskrifterna i 3 kap. 16 och 17 §§ skall från och med den 1&lt;br&gt;januari 1993 tillämpas också på sådana företag till vilka en kommun&lt;br&gt;eller ett landsting har överlämnat en angelägenhet före denna lags&lt;br&gt;ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom föreskriften i denna punkt blir de nya reglerna om kommunala&lt;br&gt;företag tillämpliga också på sådana företag som redan finns när den nya&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;227&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommunallagen träder i kraft. Många kommuner och landsting har ett Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;stort företagsbestånd. De behöver därför en viss övergångstid för att kunna&lt;br&gt;gå igenom och eventuellt ändra bolagsordningar och skriva nya avtal med&lt;br&gt;företagen. Övergångstiden har satts till ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Vid prövningen av kommunalbesvär över beslut som har medde-&lt;br&gt;lats före utgången av år 1991 skall äldre föreskrifter tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskriften i denna punkt innebär att besvärsinstanserna skall tillämpa&lt;br&gt;kommunalbesvärsreglerna i 7 kap. KL i fråga om besvär som anförs över&lt;br&gt;beslut som har meddelats före den nya lagens ikraftträdande. Det är alltså&lt;br&gt;beslutsdagen som är avgörande för vilka regler som skall tillämpas. I sak&lt;br&gt;innebär det bl. a. att prövningen skall göras med tillämpning av de besvärs-&lt;br&gt;grunder som anges i 7 kap. 1 § första stycket 1 — 5 KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. I de kommuner och landsting som med stöd av kommunallagen&lt;br&gt;(1977:179) har inrättat besvärsnämnder skall besvärsnämnderna&lt;br&gt;finnas kvar för att pröva överklaganden av sådana beslut som har&lt;br&gt;fattats före utgången av år 1991. Nämnderna får dock finnas kvar&lt;br&gt;längst till utgången av juni 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 7 kap. 3 § KL får kommuner och landsting utse en besvärsnämnd&lt;br&gt;för att pröva vissa personalärenden. Denna möjlighet saknas enligt den&lt;br&gt;nya lagen. Hos besvärsnämnderna kan komma att finnas ärenden som inte&lt;br&gt;är avgjorda när den nya lagen träder i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt föreskriften i denna punkt skall besvärsnämnderna övergångsvis&lt;br&gt;finnas kvar för att slutföra arbetet med inneliggande ärenden och med nya&lt;br&gt;ärenden som avser beslut som har fattats före lagens ikraftträdande. Detta&lt;br&gt;arbete måste dock vara avslutat senast vid utgången av juni 1992. Kom-&lt;br&gt;munerna och landstingen kan välja mellan att förlänga mandattiden för de&lt;br&gt;ledamöter som redan finns i nämnden och att välja nya ledamöter för en&lt;br&gt;ny begränsad mandattid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. Vad som föreskrivs i 6 kap. 12 § andra stycket om styrelsens&lt;br&gt;mandattid får tillämpas för kommunstyrelsen och förvaltningsut-&lt;br&gt;skottet efter valet av landstingsledamöter och kommunfullmäktige&lt;br&gt;år 1991 i hela landet. Det som föreskrivs i kommunallagen&lt;br&gt;(1977:179) om att mandattiden skall räknas från och med den 1&lt;br&gt;januari gäller därvid inte. Med fullmäktige i 6 kap. 12 § andra&lt;br&gt;stycket avses både kommunfullmäktige och landstinget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom bestämmelserna i denna punkt öppnas möjligheter för de kommu-&lt;br&gt;ner och landsting som så vill att låta 1991 års valresultat snabbare slå&lt;br&gt;igenom för styrelsen och förvaltningsutskottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;228&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Ärendet till riksdagen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen antar&lt;br&gt;förslagen till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. kommunallag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om rätt för kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att&lt;br&gt;lämna internationell katastrofhjälp och annat humanitärt bistånd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1978:234) om trafiknämnd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i hälsoskyddslagen (1982:1080),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. lag om ändring i lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psy-&lt;br&gt;kiskt utvecklingsstörda m. fl.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. lag om ändring i räddningstjänstlagen (1986:1102),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. lag om ändring i lagen (1990:1465) om ändring i hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vårdslagen (1982:763).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;229&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Kommunallag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap. Indelning, medlemskap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Indelning i kommuner och landsting m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Sverige är indelat i kommuner och landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa sköter på den kommunala självstyrelsens grund de angelägenheter&lt;br&gt;som anges i denna lag eller i särskilda föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Varje landsting omfattar ett län, om inte något annat är särskilt&lt;br&gt;föreskrivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§ Föreskrifter om indelningsändringar finns i lagen (1979:411) om&lt;br&gt;ändringar i Sveriges indelning i kommuner och landsting. Föreskrifter om&lt;br&gt;kommunalförbund finns i kommunalförbundslagen (1985:894).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter om den kommunala organisationen under krig eller krigsfa-&lt;br&gt;ra finns i lagen (1988:97) om förfarandet hos kommunerna, förvaltnings-&lt;br&gt;myndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemskap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Medlem av en kommun är den som är folkbokford i kommunen, äger&lt;br&gt;fast egendom i kommunen eller är taxerad till kommunalskatt där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlem av ett landsting är den som är medlem av en kommun inom&lt;br&gt;landstinget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap. Kommunernas och landstingens befogenheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna befogenheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Kommuner och landsting får själva ha hand om sådana angelägenhe-&lt;br&gt;ter av allmänt intresse som har anknytning till kommunens eller landsting-&lt;br&gt;ets område eller deras medlemmar och som inte skall handhas enbart av&lt;br&gt;staten, en annan kommun, ett annat landsting eller någon annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Kommuner och landsting skall behandla sina medlemmar lika, om&lt;br&gt;det inte finns sakliga skäl för något annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Kommuner och landsting får inte fatta beslut med tillbakaverkande&lt;br&gt;kraft som är till nackdel för medlemmarna, om det inte finns synnerliga&lt;br&gt;skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Om kommunernas och landstingens befogenheter och skyldigheter på&lt;br&gt;vissa områden finns det särskilda föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Om kommunernas och landstingens rätt att meddela föreskrifter och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;230&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att for skötseln av sina uppgifter ta ut skatt finns det föreskrifter i rege-&lt;br&gt;ringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Stockholms läns landsting får ha hand om sådana angelägenheter&lt;br&gt;inom en del av landstinget som kommunerna där egentligen skall sköta,&lt;br&gt;om det finns ett betydande behov av samverkan och detta inte kan tillgo-&lt;br&gt;doses på något annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;Propositionens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt om näringsverksamhet m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Kommuner och landsting får driva näringsverksamhet, om den drivs&lt;br&gt;utan vinstsyfte och går ut på att tillhandahålla allmännyttiga anläggningar&lt;br&gt;eller tjänster åt medlemmarna i kommunen eller landstinget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Kommuner och landsting får genomfora åtgärder för att allmänt&lt;br&gt;främja näringslivet i kommunen eller landstinget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Individuellt inriktat stöd till enskilda näringsidkare får lämnas bara om&lt;br&gt;det finns synnerliga skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunalt partistöd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Kommuner och landsting får lämna ekonomiskt bidrag till de poli-&lt;br&gt;tiska partier som är representerade i fullmäktige under den tid som avses i&lt;br&gt;bidragsbeslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bidraget skall fördelas så, att varje parti får ett lika stort belopp för varje&lt;br&gt;plats som partiet har i fullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap. Kommunernas och landstingens organisation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § I varje kommun och i varje landsting finns det en beslutande för-&lt;br&gt;samling: kommunfullmäktige i kommunerna och landstingsfullmäktige i&lt;br&gt;landstingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Kommunfullmäktige skall tillsätta en kommunstyrelse och lands-&lt;br&gt;tingsfullmäktige en landstingsstyrelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare föreskrifter om styrelsen finns i 6 kap. 1 — 6 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Fullmäktige skall tillsätta de nämnder som utöver styrelsen behövs&lt;br&gt;för att fullgöra kommunens eller landstingets uppgifter enligt särskilda&lt;br&gt;författningar och för verksamheten i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Fullmäktige skall, om inte något annat är särskilt föreskrivet, bestäm-&lt;br&gt;ma nämndernas verksamhetsområden och inbördes förhållanden. Full-&lt;br&gt;mäktige får därvid besluta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att en nämnd skall ha hand om en eller flera verksamheter i hela&lt;br&gt;kommunen eller landstinget,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att en nämnd skall ha hand om en eller flera verksamheter för en del&lt;br&gt;av kommunen eller landstinget,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;231&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. att en nämnd skall ha hand om verksamheten vid en eller flera&lt;br&gt;anläggningar, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. att en nämnd skall vara underställd en annan nämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § En nämnd får inte bestämma om rättigheter eller skyldigheter for&lt;br&gt;kommunen eller landstinget i ärenden där nämnden företräder kommunen&lt;br&gt;eller landstinget som part.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En nämnd får inte heller utöva i lag eller annan författning föreskriven&lt;br&gt;tillsyn över sådan verksamhet som nämnden själv bedriver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Om utskott, nämndberedningar och partssammansatta organ finns&lt;br&gt;det särskilda föreskrifter i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktigeberedningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § För beredning av ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden som&lt;br&gt;skall avgöras av fullmäktige får fullmäktige inrätta fullmäktigeberedning-&lt;br&gt;ar. En sådan beredning skall bestå av en eller flera förtroendevalda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Revisorer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § För granskning av den verksamhet som bedrivs inom en nämnds&lt;br&gt;verksamhetsområde och av en fullmäktigeberedning skall det finnas revi-&lt;br&gt;sorer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare föreskrifter om revisorer finns i 9 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktiges uppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Fullmäktige beslutar i ärenden av principiell beskaffenhet eller an-&lt;br&gt;nars av större vikt för kommunen eller landstinget, främst&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. mål och riktlinjer för verksamheten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. budget, skatt och andra viktiga ekonomiska frågor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. nämndernas organisation och verksamhetsformer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. val av ledamöter och ersättare i nämnder och beredningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. val av revisorer och revisorsersättare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. grunderna för ekonomiska förmåner till förtroendevalda, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. årsredovisning och ansvarsfrihet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige beslutar också i andra frågor som anges i denna lag eller i&lt;br&gt;andra författningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Fullmäktige får uppdra åt en nämnd att i fullmäktiges ställe besluta i&lt;br&gt;ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. Ärenden som anges i 9 §&lt;br&gt;första stycket eller som enligt lag eller annan författning skall avgöras av&lt;br&gt;fullmäktige får dock inte delegeras till nämnderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter om delegering av ärenden inom en nämnds verksamhets-&lt;br&gt;område finns i 6 kap. 33 — 38 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Om rätt för kommuner och landsting att uppdra beslutanderätten i&lt;br&gt;vissa anställningsfrågor till en sammanslutning av kommuner eller lands-&lt;br&gt;ting finns det föreskrifter i kommunala delegationslagen (1954:130).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § I samband med att budgeten fastställs eller anslag annars beviljas får&lt;br&gt;fullmäktige uppdra åt en nämnd att genomföra en viss verksamhet inom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;232&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ramen for de riktlinjer eller andra generella beslut om verksamheten som&lt;br&gt;fullmäktige har fastställt, om inte något annat följer av lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämndernas uppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Nämnderna beslutar i. frågor som rör förvaltningen och i frågor som&lt;br&gt;de enligt lag eller annan författning skall handha.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnderna beslutar också i frågor som fullmäktige har delegerat till&lt;br&gt;dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Nämnderna bereder fullmäktiges ärenden och ansvarar för att full-&lt;br&gt;mäktiges beslut verkställs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Nämnderna skall redovisa till fullmäktige hur de har fullgjort såda-&lt;br&gt;na uppdrag som fullmäktige har lämnat till dem med stöd av 10 § första&lt;br&gt;stycket och 12 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige skall besluta om omfattningen av redovisningen och for-&lt;br&gt;merna för den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunala företag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § När en kommun eller ett landsting lämnar över vården av en kom-&lt;br&gt;munal angelägenhet till ett aktiebolag där kommunen eller landstinget&lt;br&gt;bestämmer ensam, skall fullmäktige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. fastställa det kommunala ändamålet med verksamheten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. utse styrelseledamöter och minst en revisor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. se till att fullmäktige får yttra sig innan sådana beslut i verksamheten&lt;br&gt;som är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt fattas, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. besluta om vad som skall gälla i fråga om rätt för allmänheten att ta&lt;br&gt;del av handlingar hos den juridiska personen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller, när kommunen eller landstinget ensam bildar en stif-&lt;br&gt;telse för en kommunal angelägenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Om vården av en kommunal angelägenhet lämnas över till ett&lt;br&gt;aktiebolag, ett handelsbolag, en ekonomisk förening eller en ideell förening&lt;br&gt;där kommunen eller landstinget bestämmer tillsammans med någon an-&lt;br&gt;nan, skall fullmäktige se till att den juridiska personen blir bunden av de&lt;br&gt;villkor som avses i 16 § i en omfattning som är rimlig med hänsyn till&lt;br&gt;andelsförhållandena, verksamhetens art och omständigheterna i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller, om kommunen eller landstinget tillsammans med&lt;br&gt;någon annan bildar en stiftelse för en kommunal angelägenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunala arkiv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Föreskrifter om kommunala arkiv finns i arkivlagen (1990:782).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap. De förtroendevalda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Definition&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Med förtroendevalda avses i denna lag ledamöter och ersättare i&lt;br&gt;fullmäktige, nämnder och fullmäktigeberedningar samt revisorer och revi-&lt;br&gt;sorsersättare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;233&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rösträtt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Rösträtt vid val av ledamöter och ersättare i kommunfullmäktige har&lt;br&gt;den som är folkbokford i kommunen och har fyllt 18 år senast på valdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som inte är svensk medborgare har rösträtt bara om han har varit&lt;br&gt;folkbokford i Sverige den 1 november de tre åren närmast före valåret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Rösträtt vid val av ledamöter och ersättare i landstingsfullmäktige&lt;br&gt;har den som är röstberättigad vid val av ledamöter och ersättare i kom-&lt;br&gt;munfullmäktige i en kommun inom landstinget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Frågor om rösträtt enligt 2 och 3 §§ avgörs på grundval av en röst-&lt;br&gt;längd som upprättas före valet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Valbarhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Ledamöter och ersättare i fullmäktige väljs bland dem som har röst-&lt;br&gt;rätt enligt 2 och 3 §§. Detsamma gäller valen av ledamöter och ersättare i&lt;br&gt;nämnderna samt valen av revisorer och revisorsersättare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har fyllt 18 år senast på dagen för ett sådant val är valbar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Den som är anställd hos en kommun eller ett landsting för att ha den&lt;br&gt;ledande ställningen bland personalen är inte valbar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är chef för en förvaltning som hör till en nämnds verksamhets-&lt;br&gt;område får inte väljas till ledamot eller ersättare i nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppdragets upphörande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Om valet till fullmäktige har upphävts och omval har ägt rum eller&lt;br&gt;om rättelse har skett genom förnyad sammanräkning och mandatfördel-&lt;br&gt;ningen mellan partierna därvid har ändrats, upphör uppdragen för de&lt;br&gt;förtroendevalda som har valts av fullmäktige två månader efter det att&lt;br&gt;omvalet eller sammanräkningen har avslutats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När omvalet eller sammanräkningen har avslutats, skall fullmäktige&lt;br&gt;förrätta nytt val av förtroendevalda för återstoden av mandattiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Om en förtroendevald upphör att vara valbar, upphör också uppdra-&lt;br&gt;get genast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Fullmäktige skall befria en förtroendevald från uppdraget när den&lt;br&gt;förtroendevalde önskar avgå, om det inte finns särskilda skäl mot det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Fullmäktige får återkalla uppdraget för en förtroendevald som valts&lt;br&gt;av fullmäktige, om den förtroendevalde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. har vägrats ansvarsfrihet, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. genom en dom som har vunnit laga kraft har dömts för ett brott för&lt;br&gt;vilket det är föreskrivet fängelse i två år eller däröver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ledighet från anställning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Förtroendevalda har rätt till den ledighet från sina anställningar&lt;br&gt;som behövs för uppdragen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;234&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ekonomiska förmåner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Förtroendevalda har rätt till skälig ersättning for den arbetsinkomst&lt;br&gt;samt de pensions- och semesterförmåner som de förlorar, när de fullgör&lt;br&gt;sina uppdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta gäller dock inte förtroendevalda som fullgör uppdragen på heltid&lt;br&gt;eller en betydande del av heltid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Fullmäktige skall besluta enligt vilka grunder ersättning enligt 12 §&lt;br&gt;skall betalas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Fullmäktige får besluta att förtroendevalda i skälig omfattning skall&lt;br&gt;få&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ersättning för resekostnader och andra utgifter som föranleds av&lt;br&gt;uppdraget,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. arvode för det arbete som är förenat med uppdraget,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. pension, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. andra ekonomiska förmåner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Om fullmäktige beslutar att arvode skall betalas, skall arvodet be-&lt;br&gt;stämmas till lika belopp för lika uppdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta gäller dock inte förtroendevalda som fullgör uppdragen på heltid&lt;br&gt;eller en betydande del av heltid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förtroendevaldas initiativrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Ledamöterna i fullmäktige får väcka motioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att de också får ställa interpellationer och frågor framgår av 5 kap. 49 —&lt;br&gt;56 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Ledamöterna i nämnder får väcka ärenden i nämnderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § När ersättarna tjänstgör har de samma rättigheter som ledamöterna.&lt;br&gt;Närmare föreskrifter om ersättarnas tjänstgöring i fullmäktige och i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nämnderna finns i 5 kap. 12 —17 §§ och i 6 kap. 10 och 11 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omröstning och beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Varje ledamot i fullmäktige eller i en nämnd har en röst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § En ledamot i fullmäktige eller i en nämnd har rätt att avstå från att&lt;br&gt;delta i en omröstning eller i ett beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordföranden är dock alltid skyldig att rösta, när det behövs för att&lt;br&gt;ärendet skall kunna avgöras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § En ledamot i en nämnd som deltar i handläggningen av ett ärende&lt;br&gt;skall delta i avgörandet av ärendet, om ärendet avser myndighetsutövning&lt;br&gt;mot någon enskild.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen är dock skyldig att rösta för fler än ett förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reservation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § En förtroendevald som har deltagit i avgörandet av ett ärende får&lt;br&gt;reservera sig mot beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;235&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reservationen skall anmälas innan sammanträdet avslutas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarorätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § Fullmäktige får besluta att en förtroendevald som inte är ledamot&lt;br&gt;eller ersättare i en viss nämnd skall få närvara vid nämndens sammanträ-&lt;br&gt;den och delta i överläggningarna men inte i besluten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutet får även innefatta att den förtroendevalde skall ha rätt att få sin&lt;br&gt;mening antecknad i protokollet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Borgarråd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 § I Stockholms kommun väljer fullmäktige borgarråd vid första sam-&lt;br&gt;manträdet det år då val av fullmäktige har ägt rum i hela landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Borgarråden väljs för tre år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det begärs, skall varje borgarråd väljas särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 § Vad som i 7 § sägs om hur omval eller förnyad sammanräkning som&lt;br&gt;innebär ändrad mandatfördelning mellan partierna i fullmäktige inverkar&lt;br&gt;på uppdragen för förtroendevalda gäller också borgarrådens uppdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 § I fråga om valbarhet till borgarråd och uppdragets upphörande skall&lt;br&gt;5 och 8 — 10 §§ tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 § Fullmäktige i Stockholms kommun får besluta att borgarråden i sina&lt;br&gt;uppdrag skall få ekonomiska och andra förmåner som svarar mot de löne-&lt;br&gt;och anställningsvillkor som gäller för dem som är anställda hos kommu-&lt;br&gt;nen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 § När ett borgarråd är tjänstledig, får styrelsen förordna en vikarie.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett borgarråd avgår under mandattiden, skall ett nytt borgarråd&lt;br&gt;snarast väljas för återstoden av mandattiden. För tiden tills detta har skett&lt;br&gt;får styrelsen förordna en vikarie.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 § Borgarråden får inte väljas till ledamöter eller ersättare i styrelsen&lt;br&gt;men skall närvara vid styrelsens sammanträden. De får delta i överlägg-&lt;br&gt;ningarna men inte i besluten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 § Borgarråden bildar en borgarrådsberedning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 § Styrelsen skall utse varje borgarråd till ordförande i en nämnd, om&lt;br&gt;inte fullmäktige har bestämt något annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Borgarråden skall tjänstgöra som ordförande tills de avgår som borgar-&lt;br&gt;råd. Om ärendenas fördelning mellan borgarråden ändras, får styrelsen&lt;br&gt;besluta att uppdraget att vara ordförande skall upphöra tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 § Om styrelsen har förordnat en vikarie för ett borgarråd, skall vika-&lt;br&gt;rien utöva också borgarrådets uppdrag som ordförande i en nämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 § Borgarråden skall närvara vid fullmäktiges sammanträden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De får delta i överläggningarna och framställa förslag men inte delta i&lt;br&gt;besluten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 § Fullmäktige får meddela närmare föreskrifter om borgarråden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;236&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Politiska sekreterare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 § Kommuner och landsting får anställa politiska sekreterare att biträ-&lt;br&gt;da de förtroendevalda i det politiska arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 § Politiska sekreterare får inte anställas för längre tid än till utgången&lt;br&gt;av det år då val av fullmäktige förrättas nästa gång i hela landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1982:80) om anställningsskydd skall inte tillämpas för dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 § En politisk sekreterare har rätt till den ledighet från sin anställning&lt;br&gt;som behövs för tjänstgöringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;Propositionens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap. Fullmäktige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet ledamöter och ersättare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Fullmäktige bestämmer hur många ledamöter som fullmäktige skall&lt;br&gt;ha.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet skall bestämmas till ett udda tal och till minst&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 i kommuner med 12 000 röstberättigade invånare eller därunder och i&lt;br&gt;landsting med 140000 röstberättigade invånare eller därunder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41 i kommuner med över 12000 till och med 24000 röstberättigade&lt;br&gt;invånare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57 i kommuner med över 24000 till och med 36000 röstberättigade&lt;br&gt;invånare och i landsting med över 140000 till och med 200000 röstberätti-&lt;br&gt;gade invånare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67 i kommuner med över 36000 röstberättigade invånare, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77 i landsting med över 200000 röstberättigade invånare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Stockholms kommun och i landsting med över 300000 röstberättigade&lt;br&gt;invånare skall dock antalet ledamöter bestämmas till minst 707.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Vid tillämpningen av 1 § skall den som har upptagits i gällande&lt;br&gt;röstlängd anses som röstberättigad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Om fullmäktige beslutar att antalet ledamöter i fullmäktige skall&lt;br&gt;ändras, skall beslutet tillämpas först när val av fullmäktige förrättas nästa&lt;br&gt;gång i hela landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutet skall fattas före utgången av mars månad valåret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen skall genast underrättas om beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § För ledamöterna i fullmäktige skall det finnas ersättare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter om antalet ersättare finns i vallagen (1972:620).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mandattider&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Ledamöterna och ersättarna i fullmäktige skall väljas för tre år räknat&lt;br&gt;från och med den 1 november valåret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om valprövningsnämnden har beslutat om omval enligt 15 kap. 7§&lt;br&gt;tredje stycket vallagen (1972:620), skall mandattiden dock förlängas till&lt;br&gt;dess omvalet har avslutats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Stockholms kommun räknas mandattiden från och med den 15 okto-&lt;br&gt;ber valåret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;237&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförande och vice ordförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Fullmäktige väljer bland sina ledamöter en ordförande och en eller&lt;br&gt;flera vice ordförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige bestämmer tiden för uppdragen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidpunkt för sammanträdena&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Fullmäktige bestämmer när ordinarie sammanträden skall hållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanträde skall hållas också om styrelsen eller minst en tredjedel av&lt;br&gt;fullmäktiges ledamöter begär det eller om ordföranden anser att det behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur sammanträdena kungörs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Ordföranden utfärdar en kungörelse om varje sammanträde med&lt;br&gt;fullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kungörelsen skall innehålla uppgift om tid och plats för sammanträdet&lt;br&gt;och om de ärenden som skall behandlas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Kungörelsen skall anslås på kommunens eller landstingets anslagstav-&lt;br&gt;la minst en vecka före sammanträdesdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kungörelsen skall inom samma tid på ett lämpligt sätt också sändas till&lt;br&gt;varje ledamot och ersättare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Uppgift om tid och plats för ett sammanträde skall minst en vecka&lt;br&gt;före sammanträdesdagen införas i den eller de ortstidningar som fullmäk-&lt;br&gt;tige beslutar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om minst en tredjedel av de närvarande ledamöterna begär att uppgif-&lt;br&gt;ten skall införas i en viss ortstidning, skall uppgiften införas i den tidning-&lt;br&gt;en.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Om ett ärende är så brådskande att det inte hinner kungöras på det&lt;br&gt;sätt som föreskrivs i 8 — 10 §§, skall kungörelsen med uppgift om ärendet&lt;br&gt;anslås senast vardagen närmast före sammanträdesdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom skall kungörelsen på ett lämpligt sätt sändas till varje ledamot&lt;br&gt;och ersättare så, att den kan antas nå dem inom samma tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättarnas tjänstgöring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Om en ledamot är förhindrad att inställa sig till ett sammanträde&lt;br&gt;eller att vidare delta i ett sammanträde, skall en ersättare tjänstgöra i&lt;br&gt;ledamotens ställe.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Ersättarna skall tjänstgöra enligt den mellan dem bestämda ordning-&lt;br&gt;en.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ersättare som har börjat tjänstgöra har dock alltid företräde oberoen-&lt;br&gt;de av turordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ersättare som avbryter tjänstgöringen på grund av jäv i ett ärende får&lt;br&gt;åter tjänstgöra, sedan ärendet har handlagts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § En ledamot som inställer sig under ett pågående sammanträde eller&lt;br&gt;till ett fortsatt sammanträde har rätt att tjänstgöra även om en ersättare&lt;br&gt;har trätt in i ledamotens ställe.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;238&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § En ledamot som har avbrutit tjänstgöringen vid ett sammanträde på&lt;br&gt;grund av något annat hinder än jäv får därefter under samma dag inte&lt;br&gt;tjänstgöra vid sammanträdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § I kommunfullmäktige har ersättare från samma valkrets som leda-&lt;br&gt;moten företräde till tjänstgöring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare föreskrifter om företrädesordningen finns i vallagen&lt;br&gt;(1972:620).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Fullmäktige skall meddela ytterligare föreskrifter om ersättarnas&lt;br&gt;tjänstgöring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutförhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Fullmäktige får handlägga ett ärende bara om mer än hälften av&lt;br&gt;ledamöterna är närvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige får dock bestämma att interpellationer och frågor får besva-&lt;br&gt;ras även om färre ledamöter är närvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Om en ledamot enligt 20 § eller 9 kap. 4 § är jävig i ett ärende, får&lt;br&gt;fullmäktige handlägga ärendet, även om antalet deltagande på grund av&lt;br&gt;jävet inte uppgår till det antal som föreskrivs i 18 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jäv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § En ledamot får inte delta i handläggningen av ett ärende som per-&lt;br&gt;sonligen rör ledamoten själv, ledamotens make, sambo, föräldrar, barn&lt;br&gt;eller syskon eller någon annan närstående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter om jäv i samband med revision finns i 9 kap. 4 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt och skyldighet för utomstående att medverka&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § Fullmäktige får bestämma att också andra än ledamöter skall ha rätt&lt;br&gt;att delta i överläggningarna men inte i besluten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § Ordföranden och vice ordföranden i en nämnd, revisorerna samt de&lt;br&gt;anställda i kommunen eller landstinget är skyldiga att lämna upplysningar&lt;br&gt;vid fullmäktiges sammanträden, om fullmäktige begär det och om det inte&lt;br&gt;finns något hinder mot det på grund av sekretess enligt lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ärenden i fullmäktige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § Ärenden i fullmäktige får väckas av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. en nämnd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en ledamot genom motion,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. revisorerna, om ärendet gäller förvaltning som har samband med&lt;br&gt;revisionsuppdraget,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. en fullmäktigeberedning, om fullmäktige har föreskrivit det, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. styrelsen i ett sådant företag som avses i 3 kap. 16 och 17 §§, om&lt;br&gt;fullmäktige har beslutat det för särskilda fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Stockholms kommun får också ett borgarråd väcka ärenden genom&lt;br&gt;motion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;239&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 § Fullmäktige får föreskriva att en lokal nämnd eller en nämnd som är&lt;br&gt;underställd en annan nämnd inte får väcka ärenden i fullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 § Fullmäktige skall besluta i ärenden som har väckts enligt 23 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur ärendena bereds&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 § Innan ett ärende avgörs av fullmäktige, skall det ha beretts antingen&lt;br&gt;av en nämnd vars verksamhetsområde ärendet berör eller av en fullmäkti-&lt;br&gt;geberedning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 § Om ett ärende har beretts bara av en fullmäktigeberedning, skall en&lt;br&gt;nämnd vars verksamhetsområde ärendet berör alltid ges tillfälle att yttra&lt;br&gt;sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 § Styrelsen skall alltid ges tillfälle att yttra sig i ett ärende som har&lt;br&gt;beretts av en annan nämnd eller av en fullmäktigeberedning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen skall lägga fram förslag till beslut i ett ärende, om inte någon&lt;br&gt;annan nämnd eller en fullmäktigeberedning har gjort det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 § Fullmäktige får förrätta val utan föregående beredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett ärende som avser avsägelse från ett uppdrag som förtroendevald&lt;br&gt;behöver inte heller beredas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 § De år då val av fullmäktige har förrättats i hela landet får nyvalda&lt;br&gt;fullmäktige besluta om att ändra mandattiden för en nämnd eller att ändra&lt;br&gt;antalet ledamöter eller ersättare i en nämnd utan föregående beredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 § Fullmäktige får behandla revisionsberättelsen utan föregående be-&lt;br&gt;redning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en förtroendevald har vägrats ansvarsfrihet, får fullmäktige också&lt;br&gt;utan ytterligare beredning besluta att den förtroendevaldes uppdrag skall&lt;br&gt;återkallas enligt 4 kap. 10 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 § Ett brådskande ärende får avgöras trots att ärendet inte har beretts,&lt;br&gt;om samtliga närvarande ledamöter är ense om beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 § En motion bör beredas så, att fullmäktige kan fatta beslut inom ett&lt;br&gt;år från det att motionen väcktes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om beredningen inte kan avslutas inom denna tid, skall detta och vad&lt;br&gt;som har kommit fram vid beredningen anmälas till fullmäktige inom&lt;br&gt;samma tid. Fullmäktige får då avskriva motionen från vidare handlägg-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 § Fullmäktige får besluta att det som ett led i beredningen av ett&lt;br&gt;ärende som fullmäktige skall handlägga skall inhämtas synpunkter från&lt;br&gt;medlemmar i kommunen eller landstinget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta kan ske genom folkomröstning, opinionsundersökning eller något&lt;br&gt;liknande förfarande. Därvid får valnämnden i kommunen anlitas, om&lt;br&gt;nämndens verksamhet i övrigt inte hindras av det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 § Kommunen har rätt att få ersättning för de kostnader som föranleds&lt;br&gt;av att ett landsting anlitar valnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;240&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bordläggning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 § Ett ärende skall bordläggas, om det begärs av minst en tredjedel av&lt;br&gt;de närvarande ledamöterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För bordläggning i fråga om val eller tidigare bordlagt ärende krävs dock&lt;br&gt;enkel majoritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 § Ett bordlagt ärende skall behandlas på fullmäktiges nästa samman-&lt;br&gt;träde, om fullmäktige inte beslutar något annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentlighet och ordning vid sammanträdena&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 § Fullmäktiges sammanträden är offentliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige får dock besluta att överläggningen i ett visst ärende skall&lt;br&gt;hållas inom stängda dörrar. Ersättarna får närvara vid en sådan överlägg-&lt;br&gt;ning, även när de inte tjänstgör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39 § Ordföranden leder fullmäktiges sammanträden och ansvarar för&lt;br&gt;ordningen vid sammanträdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordföranden får visa ut den som uppträder störande och inte efter&lt;br&gt;tillsägelse rättar sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur ärendena avgörs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40 § Ordföranden skall se till att bara sådana ärenden avgörs som har&lt;br&gt;kungjorts enligt föreskrifterna i 8 — 11 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett brådskande ärende får dock avgöras utan hinder av nämnda före-&lt;br&gt;skrifter, om samtliga närvarande ledamöter beslutar det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att brådskande ärenden i vissa fall får avgöras utan beredning framgår&lt;br&gt;av 32 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41 § När överläggningen har avslutats, lägger ordföranden fram förslag&lt;br&gt;till beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen skall utformas så, att de kan besvaras med ja eller nej.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordföranden redovisar därefter sin uppfattning om vad som har beslu-&lt;br&gt;tats och befäster beslutet med klubbslag, om inte omröstning begärs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42 § Om omröstning begärs, skall den ske öppet utom i ärenden som&lt;br&gt;avser val eller anställning av personal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43 § Om inte något annat är föreskrivet, bestäms utgången genom enkel&lt;br&gt;majoritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44 § Vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ärenden som avser val eller anställning av personal fattas beslutet dock&lt;br&gt;genom lottning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45 § Ordföranden skall vägra att lägga fram ett förslag till beslut, om&lt;br&gt;ordföranden anser att förslaget innebär att ett nytt ärende väcks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordföranden får vägra att lägga fram ett förslag till beslut, om ordföran-&lt;br&gt;den anser att förslaget skulle leda till ett beslut som strider mot lag eller&lt;br&gt;annan författning. Fullmäktige får dock besluta att förslaget ändå skall&lt;br&gt;läggas fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;241&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Proportionella val&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46 § Under de förutsättningar som anges i 47 § skall följande val vara&lt;br&gt;proportionella:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. val av ledamöter och ersättare i nämnder och beredningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. val av revisorer och revisorsersättare som avses i 9 kap. 1 och 2 §§,&lt;br&gt;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. val av ledamöter och suppleanter i styrelsen för aktiebolag, ekonomis-&lt;br&gt;ka föreningar eller stiftelser eller revisorer och revisorssuppleanter som&lt;br&gt;skall granska en sådan styrelses förvaltning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47 § Ett val skall vara proportionellt, om det begärs av minst det antal&lt;br&gt;ledamöter som motsvarar den kvot som man får, om man dividerar&lt;br&gt;antalet närvarande ledamöter med summan av det antal personer som&lt;br&gt;valet avser plus 1. Om kvoten då blir ett decimaltal, skall den avrundas till&lt;br&gt;närmast högre hela tal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om förfarandet vid ett sådant val finns det särskilda föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48 § Om fullmäktiges val av ledamöter och ersättare i vissa statliga styrel-&lt;br&gt;ser och andra organ finns det särskilda föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Interpellationer och frågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49 § Interpellationer skall avse ämnen som hör till fullmäktiges, en&lt;br&gt;nämnds eller en fullmäktigeberednings handläggning. De får dock inte&lt;br&gt;avse ärenden som rör myndighetsutövning mot någon enskild.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50 § Interpellationerna skall ha ett bestämt innehåll och vara försedda&lt;br&gt;med motivering. De bör ställas endast i angelägenheter av större intresse&lt;br&gt;för kommunen eller landstinget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51 § Fullmäktige beslutar utan föregående överläggning om en interpel-&lt;br&gt;lation får ställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52 § Interpellationer får ställas av ledamöterna och riktas till ordföran-&lt;br&gt;den i en nämnd eller en fullmäktigeberedning samt till de förtroendevalda&lt;br&gt;i övrigt som fullmäktige bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Stockholms kommun får dock interpellationer ställas bara till borgar-&lt;br&gt;råden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53 § Fullmäktige får besluta att ordföranden i en nämnd får överlåta&lt;br&gt;besvarandet av en interpellation till en av fullmäktige utsedd ledamot i&lt;br&gt;styrelsen för ett sådant företag som avses i 3 kap. 16 och 17 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54 § För att inhämta upplysningar får ledamöterna ställa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i 49 och 51 — 53 §§ skall då tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55 § En fråga skall ha ett bestämt innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den får vara försedd med en kort inledande förklaring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56 § När en fråga besvaras, får bara den som ställer frågan och den som&lt;br&gt;svarar delta i överläggningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;242&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokollet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57 § Vid sammanträdena skall protokoll föras på ordförandens ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58 § Protokollet skall redovisa vilka ledamöter och ersättare som har&lt;br&gt;tjänstgjort och vilka ärenden som fullmäktige har handlagt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59 § Protokollet skall för varje ärende redovisa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vilka förslag och yrkanden som har lagts fram och inte tagits tillbaka,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. i vilken ordning ordföranden har lagt fram förslag till beslut,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. genomförda omröstningar och hur de har utfallit,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. vilka beslut som har fattats,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. vilka ledamöter som har deltagit i besluten och hur de har röstat vid&lt;br&gt;öppna omröstningar, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. vilka reservationer som har anmälts mot besluten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60 § I protokollet skall anges vilka interpellationer och frågor som har&lt;br&gt;ställts och vilka interpellationer och frågor som har besvarats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61 § Ett protokoll skall justeras senast fjorton dagar efter sammanträdet&lt;br&gt;på det sätt som fullmäktige har bestämt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62 § Senast andra dagen efter det att protokollet har justerats skall juste-&lt;br&gt;ringen tillkännages på anslagstavlan. Av tillkännagivandet skall framgå var&lt;br&gt;protokollet finns tillgängligt samt vilken dag det har anslagits. Tillkänna-&lt;br&gt;givandet får inte tas bort från anslagstavlan före utgången av den tid som&lt;br&gt;gäller för överklagande enligt 10 kap. 6 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bevis om anslagsdagen skall tecknas på protokollet eller utfärdas sär-&lt;br&gt;skilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I landstingen skall tillkännagivandet även införas i de tidningar som&lt;br&gt;avses i 10 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A rbetsordni ngen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63 § Fullmäktige skall i en arbetsordning meddela de ytterligare före-&lt;br&gt;skrifter som behövs för fullmäktiges sammanträden och handläggningen&lt;br&gt;av ärendena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64 § Arbetsordningen skall alltid innehålla föreskrifter om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. antalet ledamöter i fullmäktige,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. när sammanträden skall hållas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. anmälan av hinder att delta i sammanträden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. inkallande av ersättare och deras tjänstgöring,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. vem som skall föra ordet, tills ordförande utsetts,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. rätten att delta i fullmäktiges överläggningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. förfarandet vid omröstningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. handläggningen av motioner, interpellationer och frågor, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. formerna för justeringen av protokollen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;243&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap. Styrelsen och övriga nämnder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsens uppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Styrelsen skall leda och samordna förvaltningen av kommunens eller&lt;br&gt;landstingets angelägenheter och ha uppsikt över övriga nämnders verk-&lt;br&gt;samhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen skall också ha uppsikt över kommunal verksamhet som be-&lt;br&gt;drivs i sådana företag som avses i 3 kap. 16 och 17 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Styrelsen skall uppmärksamt följa de frågor som kan inverka på&lt;br&gt;kommunens eller landstingets utveckling och ekonomiska ställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen skall också hos fullmäktige, övriga nämnder och andra myn-&lt;br&gt;digheter göra de framställningar som behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Styrelsen får från övriga nämnder, beredningar och anställda i kom-&lt;br&gt;munen eller landstinget begära in de yttranden och upplysningar som&lt;br&gt;behövs för att styrelsen skall kunna fullgöra sina uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Det åligger styrelsen särskilt att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. bereda eller yttra sig i ärenden som skall handläggas av fullmäktige&lt;br&gt;med de begränsningar som framgår av 5 kap. 29 — 32 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ha hand om den ekonomiska förvaltningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. verkställa fullmäktiges beslut, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. i övrigt fullgöra de uppdrag som fullmäktige har lämnat över till&lt;br&gt;styrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Fullmäktige får besluta att en annan nämnd än styrelsen helt eller&lt;br&gt;delvis skall sköta om förvaltningen och verkställigheten i fråga om egen-&lt;br&gt;dom samt verkställa fullmäktiges beslut. Fullmäktige får också besluta att&lt;br&gt;en annan nämnd helt eller delvis skall ha hand om sin medelsförvaltning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Styrelsen får själv eller genom ombud föra kommunens eller lands-&lt;br&gt;tingets talan i alla mål och ärenden, om inte någon annan skall göra det på&lt;br&gt;grund av lag eller annan författning eller beslut av fullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta gäller också mål där någon har begärt laglighetsprövning av full-&lt;br&gt;mäktiges beslut, om inte fullmäktige beslutar att själv föra talan i målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämndernas ansvar för verksamheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Nämnderna skall var och en inom sitt område se till att verksamhe-&lt;br&gt;ten bedrivs i enlighet med de mål och riktlinjer som fullmäktige har&lt;br&gt;bestämt samt de föreskrifter som gäller för verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De skall också se till att verksamheten bedrivs på ett i övrigt tillfredsstäl-&lt;br&gt;lande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Nämnderna skall verka för att samråd sker med dem som utnyttjar&lt;br&gt;deras tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet ledamöter och ersättare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Ledamöter och ersättare i en nämnd väljs av fullmäktige till det antal&lt;br&gt;som fullmäktige bestämmer. I styrelsen får antalet ledamöter inte vara&lt;br&gt;mindre än fem och antalet ersättare bör vara lika stort som antalet ledamö-&lt;br&gt;ter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;244&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ersättarna inte väljs proportionellt, skall fullmäktige bestämma i&lt;br&gt;vilken ordning som de skall tjänstgöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Fullmäktige skall besluta om ersättarnas tjänstgöring i nämnderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Även de ersättare som inte tjänstgör får närvara vid nämndernas&lt;br&gt;sammanträden och skall underrättas om tid och plats for sammanträdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige skall besluta i vilken utsträckning ersättarna skall ha rätt att&lt;br&gt;delta i överläggningarna och få sin mening antecknad i protokollet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mandattider&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Ledamöterna och ersättarna i styrelsen väljs för tre år, räknat från&lt;br&gt;och med den 1 januari året efter det år då val av fullmäktige har ägt rum i&lt;br&gt;hela landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige får dock bestämma att styrelsens mandattid skall räknas&lt;br&gt;från och med det sammanträde då valet förrättas intill det sammanträde&lt;br&gt;då val av styrelse förrättas nästa gång. I ett sådant fall skall nyvalda&lt;br&gt;fullmäktige välja styrelsen vid fullmäktiges första sammanträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Fullmäktige bestämmer mandattiderna för andra nämnder än sty-&lt;br&gt;relsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Om en ledamot avgår under mandattiden, skall fyllnadsval förrät-&lt;br&gt;tas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ledamoten har utsetts vid ett proportionellt val, inträder i stället en&lt;br&gt;ersättare i enlighet med den ordning som har bestämts för ersättarnas&lt;br&gt;tjänstgöring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförande och vice ordförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Fullmäktige skall, för den tid som fullmäktige bestämmer, bland&lt;br&gt;nämndens ledamöter välja en ordförande och en eller två vice ordförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Fullmäktige skall meddela föreskrifter om vem som skall fullgöra&lt;br&gt;ordförandens uppgifter när varken ordföranden eller en vice ordförande&lt;br&gt;kan tjänstgöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § I Stockholms kommun skall 15 och 16 §§ tillämpas bara på styrelsen&lt;br&gt;och sådana nämnder där ett borgarråd inte skall vara ordförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidpunkt för sammanträdena&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Nämnderna bestämmer tid och plats för sina sammanträden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanträden skall hållas också om minst en tredjedel av nämndens&lt;br&gt;ledamöter begär det eller ordföranden anser att det behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarorätt för utomstående&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § En nämnd får kalla en ledamot eller en ersättare i fullmäktige, en&lt;br&gt;annan nämnd eller beredning, en anställd hos kommunen eller landstinget&lt;br&gt;eller en särskild sakkunnig att närvara vid ett sammanträde med nämnden&lt;br&gt;för att lämna upplysningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har kallats till ett sammanträde får, om nämnden beslutar det,&lt;br&gt;delta i överläggningarna men inte i besluten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;Propositionens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utskott och nämndberedningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Fullmäktige får bestämma att en nämnd skall ha ett eller flera&lt;br&gt;utskott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om fullmäktige inte har bestämt något om utskott, får nämnden själv&lt;br&gt;bestämma att utskott skall finnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § Av 33 § framgår att en nämnds beslutanderätt får delegeras till ett&lt;br&gt;utskott. Ett utskott kan också ha till uppgift att bereda nämndens ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En nämnd får i övrigt tillsätta de nämndberedningar som behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § En nämnd skall välja utskott bland ledamöterna och ersättarna i&lt;br&gt;nämnden. Därvid skall föreskrifterna i 5 kap. 47 § om proportionella val&lt;br&gt;tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutförhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § En nämnd får handlägga ärenden bara när fler än hälften av ledamö-&lt;br&gt;terna är närvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jäv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 § Den som är jävig i ett ärende hos en nämnd får inte delta eller&lt;br&gt;närvara vid handläggningen av ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 § En förtroendevald eller en anställd hos kommunen eller landstinget&lt;br&gt;är jävig, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. saken angår honom själv eller hans make, sambo, förälder, barn eller&lt;br&gt;syskon eller någon annan närstående eller om ärendets utgång kan väntas&lt;br&gt;medföra synnerlig nytta eller skada för honom själv eller någon närståen-&lt;br&gt;de,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. han eller någon närstående är ställföreträdare för den som saken angår&lt;br&gt;eller för någon som kan vänta synnerlig nytta eller skada av ärendets&lt;br&gt;utgång,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. han har fört talan som ombud eller mot ersättning biträtt någon i&lt;br&gt;saken, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. det i övrigt finns någon särskild omständighet som är ägnad att rubba&lt;br&gt;förtroendet till hans opartiskhet i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 § Från jäv bortses när frågan om opartiskhet uppenbarligen saknar&lt;br&gt;betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 § Om ett ärende hos en nämnd berör ett aktiebolag där kommunen&lt;br&gt;eller landstinget äger minst hälften av aktierna eller en stiftelse där kom-&lt;br&gt;munen eller landstinget utser minst hälften av styrelseledamöterna, skall&lt;br&gt;jäv enligt 25 § 2 eller 4 inte anses föreligga enbart på grund av att den som&lt;br&gt;handlägger ärendet är ställföreträdare för bolaget eller stiftelsen eller på&lt;br&gt;något annat sätt är knuten dit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jäv enligt 25 § 4 skall inte heller anses föreligga enbart på grund av att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;246&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den som handlägger ett ärende hos en nämnd tidigare har deltagit i&lt;br&gt;handläggningen av ärendet hos en annan nämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur ärendena avgörs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 § I fråga om förfarandet när en nämnd fattar beslut skall 5 kap. 41 —&lt;br&gt;44 §§ tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 § För bordläggning av ett ärende i en nämnd krävs det enkel majori-&lt;br&gt;tet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokollet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 § Vid ett sammanträde skall protokoll föras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om protokollens förande, innehåll, justering och hur justeringen&lt;br&gt;tillkännages skall 5 kap. 57 —62 §§ tillämpas. Tillkännagivandet behöver&lt;br&gt;dock inte införas i någon tidning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delgivning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 § Delgivning med en nämnd sker med ordföranden eller med den som&lt;br&gt;enligt ett reglemente eller ett särskilt beslut är behörig att ta emot delgiv-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglementen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 § Fullmäktige skall utfärda reglementen med närmare föreskrifter om&lt;br&gt;nämndernas verksamhet och arbetsformer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delegering av ärenden inom en nämnd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 § En nämnd får uppdra åt ett utskott, åt en ledamot eller ersättare&lt;br&gt;eller åt en anställd hos kommunen eller landstinget att besluta på nämn-&lt;br&gt;dens vägnar i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden, dock inte i de&lt;br&gt;fall som avses i 34 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 § Följande slag av ärenden får inte delegeras:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ärenden som avser verksamhetens mål, inriktning, omfattning eller&lt;br&gt;kvalitet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. framställningar eller yttranden till fullmäktige liksom yttranden med&lt;br&gt;anledning av att nämndens eller fullmäktiges beslut har överklagats,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. ärenden som rör myndighetsutövning mot enskilda, om de är av&lt;br&gt;principiell beskaffenhet eller annars av större vikt, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. vissa ärenden som anges i särskilda föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 § Nämnderna skall besluta om i vilken utsträckning beslut som har&lt;br&gt;fattats med stöd av uppdrag enligt 33 § skall anmälas till dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut som inte anmäls skall protokollföras särskilt, om belutet får&lt;br&gt;överklagas enligt föreskrifterna i 10 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 § En nämnd får uppdra åt ordföranden eller en annan ledamot som&lt;br&gt;nämnden har utsett att besluta i ärenden som är så brådskande, att nämn-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;247&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dens avgörande inte kan avvaktas. Sådana beslut skall anmälas vid nämn-&lt;br&gt;dens nästa sammanträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 § Om en nämnd med stöd av 33 § uppdrar åt en förvaltningschef&lt;br&gt;inom nämndens verksamhetsområde att fatta beslut, får nämnden överlå-&lt;br&gt;ta åt förvaltningschefen att i sin tur uppdra åt en annan anställd inom&lt;br&gt;kommunen eller landstinget att besluta i stället. Sådana beslut skall anmä-&lt;br&gt;las till chefen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 § Om en nämnd med stöd av 33 § uppdrar åt en anställd att besluta på&lt;br&gt;nämndens vägnar, får nämnden uppställa villkor som innebär att de som&lt;br&gt;utnyttjar nämndens tjänster skall ges tillfälle att lägga fram förslag eller att&lt;br&gt;yttra sig, innan beslutet fattas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden får också föreskriva att en anställd får fatta beslut endast om&lt;br&gt;företrädare för dem som utnyttjar nämndens tjänster har tillstyrkt beslu-&lt;br&gt;tet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Drätselnämnd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39 § Stockholms kommun får ha en drätselnämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40 § Drätselnämnden skall, i stället för kommunstyrelsen, ha hand om&lt;br&gt;medelsförvaltningen, om fullmäktige inte har överlåtit åt en annan nämnd&lt;br&gt;att helt eller delvis ha hand om sin medelsförvaltning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Drätselnämnden skall också fullgöra de uppgifter i fråga om räkenskaps-&lt;br&gt;föring och redovisning som styrelsen annars skall fullgöra. Vad som i 8&lt;br&gt;kap. 14— 16 §§ sägs om styrelsen skall därvid tillämpas också på drätsel-&lt;br&gt;nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41 § Föreskrifterna i 7 §, 9 § med undantag för första stycket andra&lt;br&gt;meningen, 10 §, 11 §, 13 §, 14 § och 18 —37 §§ samt föreskrifterna i 4 kap.&lt;br&gt;skall tillämpas också på drätselnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42 § Ordföranden i borgarrådsberedningen skall vara ordförande i drät-&lt;br&gt;selnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap. Medbestämmandeformer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Partssammansatta organ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Om inte något annat följer av lag eller annan författning, får det i en&lt;br&gt;kommun eller ett landsting lämnas över till partssammansatta organ att&lt;br&gt;inom en nämnds verksamhetsområde svara för beredning, förvaltning och&lt;br&gt;verkställighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta gäller dock bara ärenden som rör förhållandet mellan kommunen&lt;br&gt;eller landstinget som arbetsgivare och dess anställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Partssammansatta organ får inte avgöra frågor som avser verksamhe-&lt;br&gt;tens mål, inriktning, omfattning eller kvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De får inte heller avgöra ärenden som avser myndighetsutövning mot&lt;br&gt;någon enskild.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Partssammansatta organ inrättas av fullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;248&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Fullmäktige skall fastställa ett partsssammansatt organs uppgifter,&lt;br&gt;sammansättning, mandattid och verksamhetsformer i ett reglemente.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Ett partssammansatt organ skall bestå av företrädare för dels kom-&lt;br&gt;munen eller landstinget, dels de anställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunens eller landstingets företrädare väljs av fullmäktige eller, om&lt;br&gt;fullmäktige bestämmer det, av en nämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De anställdas företrädare utses av den eller de lokala arbetstagarorgani-&lt;br&gt;sationer som kommunen eller landstinget har slutit kollektivavtal med om&lt;br&gt;partssammansatta organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § På ett partssammansatt organ skall tillämpas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. 4 kap. 22 § om reservation,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. 6 kap. 24 — 27 §§ om jäv, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. 6 kap. 30 § om protokollföring, protokolls innehåll, justering av&lt;br&gt;protokoll och tillkännagivande om justeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § En nämnd inom vars verksamhetsområde ett partssammansatt organ&lt;br&gt;har tillsatts får återkalla uppdrag som har lämnats över till organet, om det&lt;br&gt;finns synnerliga skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarorätt för personalföreträdare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Företrädare för de anställda hos en kommun eller ett landsting (perso-&lt;br&gt;nalföreträdare) får, i den omfattning som anges i 9 — 13 §§, närvara vid&lt;br&gt;sammanträden med andra nämnder än styrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarorätt saknas dock i revisionsnämnder, förtroendenämnder, val-&lt;br&gt;nämnder och överförmyndarnämnder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Personalföreträdarna har rätt att närvara vid en nämnds behandling&lt;br&gt;av ärenden som rör förhållandet mellan kommunen eller landstinget som&lt;br&gt;arbetsgivare och dess anställda. Nämnden får i särskilda fall besluta att&lt;br&gt;personalföreträdarna får närvara även vid behandlingen av andra ären-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Personalföreträdarna har inte rätt att närvara när ärenden av följan-&lt;br&gt;de slag handläggs:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ärenden som avser myndighetsutövning mot någon enskild, såvida&lt;br&gt;inte ärendet rör en obestämd krets av enskilda,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förhandlingar med en arbetstagarorganisation,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. uppsägningar av kollektivavtal,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. arbetskonflikter, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. rättstvister mellan kommunen eller landstinget och en arbetstagaror-&lt;br&gt;ganisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Personalföreträdarna har rätt att delta i nämndens överläggningar&lt;br&gt;men inte i besluten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § En nämnd är skyldig att, med iakttagande av föreskrifterna i sekre-&lt;br&gt;tesslagen (1980:100), lämna personalföreträdarna de upplysningar som&lt;br&gt;behövs för deras verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Personalföreträdarna utses särskilt för varje nämnd bland de an-&lt;br&gt;ställda hos kommunen eller landstinget, i första hand bland dem som är&lt;br&gt;anställda inom nämndens verksamhetsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;249&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högst tre personalföreträdare och en ersättare för var och en av dem får&lt;br&gt;finnas för varje nämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Personalföreträdarna utses av den eller de lokala arbetstagarorgani-&lt;br&gt;sationer som kommunen eller landstinget har kollektivavtal med.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Vad som föreskrivs i denna lag om jäv för den som skall handlägga&lt;br&gt;ett ärende hos en nämnd skall gälla också för personalföreträdare i nämn-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jäv enligt 6 kap. 25 § 4 skall dock inte anses föreligga enbart på grund av&lt;br&gt;att personalföreträdaren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. är förtroendeman eller funktionär hos en arbetstagarorganisation som&lt;br&gt;har intressen att bevaka i ärendet, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. har, i den egenskap som anges i 1, företrätt organisationen i en sådan&lt;br&gt;förhandling i ärendet som har ägt rum enligt lagen (1976:580) om medbe-&lt;br&gt;stämmande i arbetslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Personalföreträdarna skall kallas till sammanträden på samma sätt&lt;br&gt;som gäller för ledamöterna i nämnden. Ersättarna kallas bara när de skall&lt;br&gt;tjänstgöra som personalföreträdare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Beslut som fattas vid ett sammanträde dit personalföreträdarna har&lt;br&gt;tillträde blir inte ogiltiga på grund av att personalföreträdarna eller någon&lt;br&gt;av dem inte har kallats till sammanträdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1990/91: 117&lt;br&gt;Propositionens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap. Ekonomisk förvaltning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål förden ekonomiska förvaltningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Kommuner och landsting skall ha en god ekonomisk hushållning i sin&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medelsförvaltningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Kommunerna och landstingen skall förvalta sina medel på ett sådant&lt;br&gt;sätt att krav på god avkastning och betryggande säkerhet kan tillgodoses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Fullmäktige skall meddela närmare föreskrifter om medelsförvalt-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Budgetens innehåll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Kommuner och landsting skall varje år upprätta en budget för nästa&lt;br&gt;kalenderår (budgetår).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Budgeten skall innehålla en plan för verksamheten och ekonomin&lt;br&gt;under budgetåret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I planen skall skattesatsen och anslagen anges. Av planen skall det vidare&lt;br&gt;framgå hur utgifterna skall finansieras och hur den ekonomiska ställningen&lt;br&gt;beräknas vara vid budgetårets slut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Budgeten skall också innehålla en plan för ekonomin för en period av tre&lt;br&gt;år. Budgetåret skall därvid alltid vara periodens första år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Budgetprocessen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Förslag till budget skall upprättas av styrelsen före oktober månads&lt;br&gt;utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns särskilda skäl till det, får budgetförslaget upprättas i&lt;br&gt;november månad. I så fall skall styrelsen före oktober månads utgång&lt;br&gt;föreslå skattesatsen för den kommunalskatt eller landstingsskatt som ingår&lt;br&gt;i den preliminära inkomstskatten under det följande året.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Styrelsen bestämmer när övriga nämnder senast skall lämna in sina&lt;br&gt;särskilda budgetförslag till styrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Budgeten fastställs av fullmäktige före november månads utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De år då val av fullmäktige har förrättats i hela landet skall budgeten&lt;br&gt;fastställas av nyvalda fullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Om budgeten på grund av särskilda skäl inte kan fastställas före&lt;br&gt;november månads utgång, skall fullmäktige ändå fastställa skattesatsen&lt;br&gt;inom denna tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Budgeten skall därefter fastställas före december månads utgång. Full-&lt;br&gt;mäktige får då fastställa en annan skattesats än den som har bestämts&lt;br&gt;tidigare, om det finns skäl till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Styrelsens förslag till budget skall hållas tillgängligt för allmänheten&lt;br&gt;från och med kungörandet av det sammanträde med fullmäktige då budge-&lt;br&gt;ten skall fastställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den plats där förslaget hålls tillgängligt skall anges i kungörelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § I lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och&lt;br&gt;annan menighets utdebitering av skatt, m. m. finns föreskrifter om skyldig-&lt;br&gt;het för styrelsen att underrätta vissa myndigheter om skattesatsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgiftsbeslut under budgetåret&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Om fullmäktige beslutar om en utgift under löpande budgetår, skall&lt;br&gt;beslutet innefatta också anvisning om hur utgiften skall finansieras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbud mot pantsättning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Kommuner och landsting får inte upplåta panträtt i sin egendom till&lt;br&gt;säkerhet för en fordran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid förvärv av egendom får de dock överta betalningsansvaret för lån&lt;br&gt;som tidigare har tagits upp mot säkerhet av panträtt i egendomen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Räkenskapsföring och redovisning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Styrelsen och övriga nämnder skall fortlöpande föra räkenskaper&lt;br&gt;över de medel som de förvaltar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Styrelsen bestämmer när övriga nämnder senast till styrelsen skall&lt;br&gt;redovisa sin medelsförvaltning under föregående budgetår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § När styrelsen har fått övriga nämnders redovisningar, skall den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;251&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avsluta räkenskaperna med ett årsbokslut och sammanfatta detta i en&lt;br&gt;årsredovisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § I årsredovisningen skall upplysning lämnas om utfallet av verksam-&lt;br&gt;heten, verksamhetens finansiering och den ekonomiska ställningen vid&lt;br&gt;årets slut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Årsredovisningen skall också omfatta sådan kommunal verksamhet som&lt;br&gt;bedrivs i form av aktiebolag, stiftelse, ekonomisk förening, ideell förening&lt;br&gt;eller handelsbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Årsredovisningen skall upprättas med iakttagande av god redovis-&lt;br&gt;ningssed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Årsredovisningen skall lämnas över till fullmäktige och revisorerna&lt;br&gt;snarast möjligt och senast den 1 juni året efter det år som redovisningen&lt;br&gt;avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Årsredovisningen skall godkännas av fullmäktige. Det bör inte ske&lt;br&gt;innan fullmäktige enligt 9 kap. 16 § andra stycket beslutat om ansvarsfri-&lt;br&gt;het skall beviljas eller vägras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § Årsredovisningen skall hållas tillgänglig för allmänheten från och&lt;br&gt;med kungörandet av det sammanträde med fullmäktige då årsredovisning-&lt;br&gt;en skall godkännas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den plats där årsredovisningen hålls tillgänglig skall anges i kungörel-&lt;br&gt;sen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § Fullmäktige får bestämma att allmänheten får ställa frågor om års-&lt;br&gt;redovisningen vid ett sammanträde med fullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § Fullmäktige skall meddela närmare föreskrifter om redovisningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap. Revision&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Val av revisorer och revisorsersättare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Under de år då val av fullmäktige har förrättats i hela landet skall&lt;br&gt;nyvalda fullmäktige välja revisorer och revisorsersättare för granskning av&lt;br&gt;verksamheten under de tre följande åren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Vid en samlad revision av hela verksamheten skall minst tre revisorer&lt;br&gt;och lika många ersättare väljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en särskild revision för granskning av en viss eller vissa nämnders&lt;br&gt;verksamhet skall minst tre revisorer och lika många ersättare väljas för&lt;br&gt;varje nämnd eller grupp av nämnder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Om en revisor som inte har utsetts vid ett proportionellt val avgår&lt;br&gt;under mandattiden, får fullmäktige förrätta fyllnadsval för återstoden av&lt;br&gt;denna tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jäv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Den som är redovisningsskyldig till kommunen eller landstinget får&lt;br&gt;inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;252&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vara revisor eller revisorsersättare för granskning av verksamhet som&lt;br&gt;omfattas av redovisningsskyldigheten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. delta i val av revisor eller revisorsersättare som skall granska sådan&lt;br&gt;verksamhet, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. delta i handläggningen av ärenden om ansvarsfrihet för verksamhe-&lt;br&gt;ten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket skall tillämpas också på make, sambo, föräldrar, barn&lt;br&gt;eller syskon eller annan närstående till den redovisningsskyldige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Trots 4 § får enskilda förtroendevalda mot vilka anmärkning kan&lt;br&gt;riktas enligt 15 § andra stycket delta i fullmäktiges överläggningar, när&lt;br&gt;revisionsberättelsen över den verksamhet som de har ansvarat för behand-&lt;br&gt;las.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordföranden och vice ordförandena i en nämnd får också delta i full-&lt;br&gt;mäktiges överläggning när verksamhet inom den egna nämnden behand-&lt;br&gt;las.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som nu har sagts gäller även om de förtroendevalda inte är ledamö-&lt;br&gt;ter i fullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Revisorernas ställning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Varje revisor fullgör sitt uppdrag självständigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Revisorernas uppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Revisorerna granskar all verksamhet som bedrivs inom nämndernas&lt;br&gt;verksamhetsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De prövar om verksamheten sköts på ett ändamålsenligt och från ekono-&lt;br&gt;misk synpunkt tillfredsställande sätt, om räkenskaperna är rättvisande och&lt;br&gt;om den kontroll som görs inom nämnderna är tillräcklig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Revisorernas granskning omfattar inte ärenden som avser myndig-&lt;br&gt;hetsutövning mot någon enskild i andra fall än när handläggningen av&lt;br&gt;sådana ärenden har vållat kommunen eller landstinget ekonomisk förlust&lt;br&gt;eller när granskningen sker från allmänna synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Vad som sägs om nämnder i 7 § gäller också fullmäktigeberedningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Revisorernas rätt till upplysningar m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Nämnderna och de anställda är skyldiga att lämna revisorerna de&lt;br&gt;upplysningar som behövs för revisionsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De skall också ge revisorerna tillfälle att när som helst inventera de&lt;br&gt;tillgångar som nämnderna har hand om och ta del av de räkenskaper och&lt;br&gt;andra handlingar som berör nämndernas verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Vad som sägs om nämnder i 10 § gäller också fullmäktigeberedning-&lt;br&gt;ar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Revisorernas förvaltning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Revisorerna svarar själva för den förvaltning som har samband med&lt;br&gt;revisionsuppdraget, om inte fullmäktige bestämmer något annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;253&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § De beslut som revisorerna fattar om sin förvaltning skall tas upp i&lt;br&gt;protokoll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna i 6 kap. 30 § om justering av protokoll och tillkännagi-&lt;br&gt;vande om justeringen skall tillämpas också på revisorernas protokoll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Revisionsberättelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Revisorerna skall varje år till fullmäktige avge en berättelse med&lt;br&gt;redogörelse för resultatet av den revision som avser verksamheten under&lt;br&gt;det föregående budgetåret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Om anmärkning framställs, skall anledningen till denna anges i&lt;br&gt;revisionsberättelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmärkningar får riktas mot&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. nämnder och fullmäktigeberedningar, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. de enskilda förtroendevalda i sådana organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Berättelsen skall innehålla också ett särskilt uttalande huruvida ansvars-&lt;br&gt;frihet tillstyrks eller ej.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövning av frågan om ansvarsfrihet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Fullmäktige skall inhämta förklaringar över de anmärkningar som&lt;br&gt;har framställts i revisionsberättelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därefter skall fullmäktige vid ett sammanträde före utgången av året&lt;br&gt;efter det år som revisionen avser besluta om ansvarsfrihet skall beviljas&lt;br&gt;eller vägras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Om ansvarsfrihet vägras, får fullmäktige besluta att skadestånds-&lt;br&gt;talan skall väckas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan som inte grundas på brott skall väckas inom ett år från det att&lt;br&gt;beslutet om vägrad ansvarsfrihet fattades. Annars är rätten till sådan talan&lt;br&gt;förlorad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Revisionsreglemente&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Fullmäktige får meddela närmare föreskrifter om revisionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 kap. Laglighetsprövning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Varje medlem av en kommun eller ett landsting har rätt att få&lt;br&gt;lagligheten av kommunens eller landstingets beslut prövad genom att&lt;br&gt;överklaga dem hos kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Följande beslut får överklagas:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. beslut av fullmäktige,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. beslut av en nämnd eller ett partssammansatt organ, om beslutet inte&lt;br&gt;är av rent förberedande eller rent verkställande art, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. sådana beslut av revisorerna som avses i 9 kap. 13 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Föreskrifterna i detta kapitel gäller inte om det i lag eller annan&lt;br&gt;författning finns särskilda föreskrifter om hur beslut överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;254&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur besluten överklagas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Ett beslut överklagas skriftligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sina klagomål skall klaganden ange vilket beslut som överklagas och de&lt;br&gt;omständigheter som han stöder sitt överklagande på.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Klagomålen skall ges in till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Klagotid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Klagomålen skall ha kommit in till kammarrätten inom tre veckor&lt;br&gt;från den dag då det tillkännagavs på kommunens eller landstingets an-&lt;br&gt;slagstavla att man justerat protokollet över beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anslaget om protokollsjusteringen måste vara uppsatt på anslagstavlan&lt;br&gt;under hela klagotiden för att tiden skall löpa ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Om klagomålen före klagotidens utgång har kommit in till kommu-&lt;br&gt;nen eller landstinget i stället för till kammarrätten, skall överklagandet&lt;br&gt;ändå prövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grunder för laglighetsprövningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Ett överklagat beslut skall upphävas, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det inte har tillkommit i laga ordning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. beslutet hänför sig till något som inte är en angelägenhet för kommu-&lt;br&gt;nen eller landstinget,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. det organ som har fattat beslutet har överskridit sina befogenheter,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. beslutet strider mot lag eller annan författning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Något annat beslut får inte sättas i det överklagade beslutets ställe.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Om ett fel har saknat betydelse för ärendets utgång, behöver beslutet&lt;br&gt;inte upphävas. Detsamma gäller om beslutet har kommit att förlora sin&lt;br&gt;betydelse till följd av senare inträffade förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Vid prövningen av överklagandet får inte beaktas andra omständig-&lt;br&gt;heter än sådana som klaganden har hänvisat till före klagotidens utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Processuella frågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Vid tillämpningen av förvaltningsprocesslagen (1971:291) skall&lt;br&gt;kommunen eller landstinget anses som part.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Ett föreläggande enligt 5 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) får&lt;br&gt;inte gälla sådana brister i skrivelsen med överklagandet som består i att&lt;br&gt;denna inte anger den eller de omständigheter på vilka överklagandet&lt;br&gt;grundas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskriften i 29 § förvaltningsprocesslagen om rätt att utan yrkande&lt;br&gt;besluta till det bättre för enskild skall inte tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Föreskrifter om hur kammarrättens beslut överklagas hos regerings-&lt;br&gt;rätten finns i förvaltningsprocesslagen (1971:291).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;255&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Om kammarrättens beslut har gått klaganden emot, får bara klagan-&lt;br&gt;den själv överklaga beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om kammarrätten har upphävt ett beslut eller förbjudit att det verk-&lt;br&gt;ställs, får kammarrättens beslut överklagas av kommunen eller landstinget&lt;br&gt;och av deras medlemmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättelse av verkställighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Om ett beslut har upphävts genom ett avgörande som har vunnit&lt;br&gt;laga kraft och om beslutet redan har verkställts, skall det organ som har&lt;br&gt;fattat beslutet se till att verkställigheten rättas i den utsträckning som det&lt;br&gt;är möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Genom den nya lagen upphävs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— lagen (1969:596) om kommunalt partistöd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— kommunallagen (1977:179),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— lagen (1977:180) om införande av kommunallagen (1977:179),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— lagen (1979:408) om vissa lokala organ i kommunerna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— lagen (1983:565) om politiska sekreterare i kommuner och landstings-&lt;br&gt;kommuner, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— lagen (1985:127) om särskilda organ i landstingskommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Om det i en lag eller någon annan författning hänvisas till föreskrifter&lt;br&gt;som har ersatts genom föreskrifter i denna lag, skall i stället de nya&lt;br&gt;föreskrifterna tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Rikets indelning i landsting ändras inte genom den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Föreskrifterna i 3 kap. 16 och 17 §§ skall från och med den 1 januari&lt;br&gt;1993 tillämpas också på sådana företag till vilka en kommun eller ett&lt;br&gt;landsting har överlämnat en angelägenhet före denna lags ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Vid prövningen av kommunalbesvär över beslut som har meddelats&lt;br&gt;före utgången av år 1991 skall äldre föreskrifter tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. I de kommuner och landsting som med stöd av kommunallagen&lt;br&gt;(1977:179) har inrättat besvärsnämnder skall besvärsnämnderna finnas&lt;br&gt;kvar för att pröva överklaganden av sådana beslut som har fattats före&lt;br&gt;utgången av år 1991. Nämnderna får dock finnas kvar längst till utgången&lt;br&gt;av juni 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. Vad som föreskrivs i 6 kap. 12 § andra stycket om styrelsens mandat-&lt;br&gt;tid får tillämpas för kommunstyrelsen och förvaltningsutskottet efter valet&lt;br&gt;av landstingsledamöter och kommunfullmäktige år 1991 i hela landet. Det&lt;br&gt;som föreskrivs i kommunallagen (1977:179) om att mandattiden skall&lt;br&gt;räknas från och med den 1 januari gäller därvid inte. Med fullmäktige i 6&lt;br&gt;kap. 12 § andra stycket avses både kommunfullmäktige och landstinget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;256&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om rätt för kommuner, landsting och kyrkliga&lt;br&gt;kommuner att lämna internationell katastrofhjälp och annat&lt;br&gt;humanitärt bistånd&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Kommuner, landsting, församlingar och kyrkliga samfälligheter får&lt;br&gt;lämna katastrofhjälp eller annat humanitärt bistånd till ett annat land, om&lt;br&gt;det där inträffar en katastrof eller på något annat sätt uppstår en nödsitu-&lt;br&gt;ation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Biståndet får ges i form av utrustning som de kan avvara. Utrustningen&lt;br&gt;skall lämnas direkt till det andra landet eller genom en internationell&lt;br&gt;hjälporganisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådan utrustning får också lämnas till en internationell hjälporganisa-&lt;br&gt;tion for att användas om en nödsituation senare skulle inträffa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Kommuner, landsting, församlingar eller kyrkliga samfälligheter som&lt;br&gt;har beslutat att lämna bistånd med utrustning får i skälig omfattning&lt;br&gt;anvisa medel för iordningsställande och transport av utrustningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De får också tillhandahålla och svara för ersättning till personal som&lt;br&gt;behövs för att utrustningen skall kunna tas bruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:117&lt;br&gt;Propositionens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992, då lagen (1975:494) om rätt&lt;br&gt;för kommun och landstingskommun att lämna internationell katastrof-&lt;br&gt;hjälp skall upphöra att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;257&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 117&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1978:234) om trafiknämnd&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1978:234) om trafiknämnd'&lt;br&gt;dels att 3 § skall upphöra att gälla,&lt;br&gt;dels att 2 § skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommun får tillsätta särskild tra-&lt;br&gt;fiknämnd eller uppdraga åt annan&lt;br&gt;nämnd att vara trafiknämnd. Har&lt;br&gt;så ej skett är kommunstyrelsen tra-&lt;br&gt;fiknämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I varje kommun skall det finnas&lt;br&gt;en eller flera nämnder som skall&lt;br&gt;fullgöra de uppgifter som avses i 1 §.&lt;br&gt;För en sådan nämnd gäller vad som&lt;br&gt;är föreskrivet om nämnder i kom-&lt;br&gt;munallagen (1991:000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse av 3 § 1986:1176.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;258&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;Propositionens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)&lt;sup&gt;1&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;dels att 12 § skall upphöra att gälla,&lt;br&gt;dels att 10 § skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ledningen av hälso- och sjukvår-&lt;br&gt;den utövas av en hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vårdsnämnd, i den mån inte annat&lt;br&gt;följer av sådant beslut som avses i 3&lt;br&gt;kap. 14 § kommunallagen (1977:&lt;br&gt;179).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingskommunen får tillsätta&lt;br&gt;en särskild hälso- och sjukvårds-&lt;br&gt;nämnd eller uppdra åt en annan&lt;br&gt;nämnd att vara hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vårdsnämnd. Har detta inte skett,&lt;br&gt;är förvaltningsutskottet hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdsnämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ledningen av hälso- och sjukvår-&lt;br&gt;den skall utövas av en eller flera&lt;br&gt;nämnder. För en sådan nämnd gäl-&lt;br&gt;ler vad som är föreskrivet om nämn-&lt;br&gt;der i kommunallagen (1991:000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse av 12 § 1985:129.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;259&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i hälsoskyddslagen (1982:1080)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 4 § och rubriken närmast före 4 § hälsoskydds-&lt;br&gt;lagen (1982:1080) skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljö- och hälsoskyddsnämnd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I varje kommun skall det finnas en&lt;br&gt;miljö- och hälsoskyddsnämnd.&lt;br&gt;Nämnden skall, utöver vad som&lt;br&gt;följer av 16 §, särskilt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. uppmärksamt följa utveckling-&lt;br&gt;en inom kommunen i miljö- och&lt;br&gt;hälsoskyddshänseende och därvid&lt;br&gt;utarbeta de förslag som är påkalla-&lt;br&gt;de samt medverka i planering där&lt;br&gt;miljö- och hälsoskyddsfrågor be-&lt;br&gt;rörs,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. samarbeta med myndigheter,&lt;br&gt;organisationer och enskilda vars&lt;br&gt;verksamhet berör miljö- och hälso-&lt;br&gt;skyddsområdet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lämna allmänheten råd och&lt;br&gt;upplysningar i frågor som rör&lt;br&gt;nämndens ansvarsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I varje kommun skall det finnas en&lt;br&gt;eller flera nämnder som skall fullgö-&lt;br&gt;ra kommunens uppgifter inom mil-&lt;br&gt;jö- och hälsoskyddsområdet. En så-&lt;br&gt;dan nämnd skall, utöver vad som&lt;br&gt;följer av 16 §, särskilt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. uppmärksamt följa utveckling-&lt;br&gt;en inom kommunen i miljö- och&lt;br&gt;hälsoskyddshänseende och därvid&lt;br&gt;utarbeta de förslag som är påkalla-&lt;br&gt;de samt medverka i planering där&lt;br&gt;miljö- och hälsoskyddsfrågor be-&lt;br&gt;rörs,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. samarbeta med myndigheter,&lt;br&gt;organisationer och enskilda vars&lt;br&gt;verksamhet berör miljö- och hälso-&lt;br&gt;skyddsområdet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lämna allmänheten råd och&lt;br&gt;upplysningar i frågor som rör&lt;br&gt;nämndens ansvarsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;260&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om tandvårdslagen (1985:125)&lt;br&gt;dels att 12 § skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 11 § och rubriken närmast före 11 § skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tandvårdsnämnd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ledningen av folktandvården ut-&lt;br&gt;övas av en tandvårdsnämnd, i den&lt;br&gt;mån inte annat följer av sådant be-&lt;br&gt;slut som avses i 3 kap. 14 § kommu-&lt;br&gt;nallagen (1977:179).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingskommunen får tillsät-&lt;br&gt;ta en särskild tandvårdsnämnd eller&lt;br&gt;uppdra åt en annan nämnd att vara&lt;br&gt;tandvårdsnämnd. Har detta inte&lt;br&gt;skett, är förvaltningsutskottet tand-&lt;br&gt;vårdsnämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ledningen av folktandvården&lt;br&gt;skall utövas av en eller flera nämn-&lt;br&gt;der. För en sådan nämnd gäller vad&lt;br&gt;som är föreskrivet om nämnder i&lt;br&gt;kommunallagen (1991:000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;261&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1985:568) om särskilda omsorger&lt;br&gt;om psykiskt utvecklingsstörda m. fl.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1985:568) om särskilda omsor-&lt;br&gt;ger om psykiskt utvecklingsstörda m. fl.&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 15 § skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 14 § skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ledningen av omsorgsverksam-&lt;br&gt;heten skall utövas av en omsorgs-&lt;br&gt;nämnd i den mån inte annat följer&lt;br&gt;av sådant beslut som avses i 3 kap.&lt;br&gt;14 § kommunallagen (1977:179).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingskommunen får tillsät-&lt;br&gt;ta en särskild omsorgsnämnd eller&lt;br&gt;uppdra åt en annan nämnd att vara&lt;br&gt;omsorgsnämnd. Har detta inte&lt;br&gt;skett, är förvaltningsutskottet om-&lt;br&gt;sorgsnämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ledningen av omsorgsverksam-&lt;br&gt;heten skall utövas av en eller flera&lt;br&gt;nämnder. För en sådan nämnd gäl-&lt;br&gt;ler vad som är föreskrivet om nämn-&lt;br&gt;der i kommunallagen (1991:000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse av 15 § 1986:1192.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;262&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i räddningstjänstlagen (1986:1102)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 9 och 10 §§ räddningstjänstlagen (1986:1102)&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I varje kommun skall det finnas I varje kommun skall det finnas&lt;br&gt;en räddningsnämnd och en rädd- en räddningskår.&lt;br&gt;ningskår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen får tillsätta en sär-&lt;br&gt;skild räddningsnämnd eller uppdra&lt;br&gt;åt en annan nämnd att vara rädd-&lt;br&gt;ningsnämnd. Om inte detta har&lt;br&gt;skett, är kommunstyrelsen rädd-&lt;br&gt;ningsnämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen får komma överens med en annan kommun om att ha en&lt;br&gt;gemensam räddningskår. Kommunen får också träffa avtal med en annan&lt;br&gt;kommun om att de uppgifter i kommunen, som enligt denna lag ankom-&lt;br&gt;mer på räddningskåren, skall helt eller delvis ombesörjas av den andra&lt;br&gt;kommunens räddningskår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 fråga om en särskild räddnings-&lt;br&gt;nämndskall gälla följande föreskrif-&lt;br&gt;ter i 3 kap. kommunallagen&lt;br&gt;(1977: 179)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § om antalet ledamöter m. m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§ första stycket om valbarhet&lt;br&gt;m. m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § om rätt till ledighet från an-&lt;br&gt;ställning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § första stycket om mandattid,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§ tredje stycket om verkan av&lt;br&gt;ledamots avgång,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§ om ordförande och vice ordfö-&lt;br&gt;rande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § om tid och plats för samman-&lt;br&gt;träde samt om närvarorätt vid sam-&lt;br&gt;manträde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § om suppleants tjänstgöring&lt;br&gt;m. m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § första stycket om beslutsför-&lt;br&gt;het,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § om beslutsförfarande och&lt;br&gt;protokoll,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § om delgivning m. m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § om reglemente och delega-&lt;br&gt;tion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I varje kommun skall det finnas&lt;br&gt;en eller flera nämnder för rädd-&lt;br&gt;ningstjänsten. För en sådan nämnd&lt;br&gt;gäller vad som är föreskrivet om&lt;br&gt;nämnder z kommunallagen&lt;br&gt;(1991:000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;263&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För Stockholms kommun skall&lt;br&gt;dock inte gälla 3 kap. 5 § första styc-&lt;br&gt;ket eller 6 § kommunal-&lt;br&gt;lagen .--------------&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;264&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 kap. 7 § plan- och bygglagen (1987:10)' skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I varje kommun skall det finnas&lt;br&gt;en byggnadsnämnd, som har det&lt;br&gt;närmaste inseendet över bygg-&lt;br&gt;nadsverksamheten i kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I varje kommun skall det finnas&lt;br&gt;en eller flera nämnder som skall&lt;br&gt;fullgöra kommunens uppgifter inom&lt;br&gt;plan- och byggnadsväsendet och ha&lt;br&gt;det närmaste inseendet över bygg-&lt;br&gt;nadsverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen omtryckt 1987:246.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;265&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1990:1465) om ändring i hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdslagen (1982:763)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;Propositionens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:1465) om ändring i hälso-&lt;br&gt;och sjukvårdslagen (1982:763)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 11 § skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 22 § skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ledningen av den kommunala hälso- och sjukvården utövas av den&lt;br&gt;eller de nämnder som kommunfullmäktige enligt 4§ socialtjänstlagen&lt;br&gt;(1980:620) bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en kommun som inte ingår i en&lt;br&gt;landstingskommun utövas ledning-&lt;br&gt;en av den hälso- och sjukvård som&lt;br&gt;avses i 18 § första eller andra styc-&lt;br&gt;ket i enlighet med 10 eller 11 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en kommun som inte ingår i en&lt;br&gt;landstingskommun utövas ledning-&lt;br&gt;en av den hälso- och sjukvård som&lt;br&gt;avses i 18 § första eller andra styc-&lt;br&gt;ket i enlighet med 10 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;266&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av betänkandet (SOU 1990:24)&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Ny kommunallag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Vårt uppdrag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den nu gällande kommunallagen trädde i kraft den 1 juli 1977. Under&lt;br&gt;senare år har det utförts ett omfattande arbete med att utforma förslag till&lt;br&gt;en ny kommunallag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1983 års demokratiberedning presenterade en principskiss till en ny lag i&lt;br&gt;betänkandet (SOU 1985:29) Principer för en ny kommunallag. Betänkan-&lt;br&gt;det remissbehandlades. Därefter har en arbetsgrupp inom civildeparte-&lt;br&gt;mentet — kommunallagsgruppen (C 1986:A) — gjort en juridisk — teknisk&lt;br&gt;bearbetning av principskissen. Gruppen avlämnade dels delbetänkandet&lt;br&gt;(Ds C 1987:5) Den ekonomiska förvaltningen i kommuner och landsting,&lt;br&gt;dels slutbetänkandet (Ds 1988:52) Ny lag om kommuner och landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har haft i uppdrag att på grundval av demokratiberedningens och&lt;br&gt;kommunallagsgruppens betänkanden lämna förslag till en ny samlad kom-&lt;br&gt;munallag. Vi har också haft att utgå från de ställningstaganden om inrikt-&lt;br&gt;ningen av det fortsatta kommunallagsarbetet som konstitutionsutskottet&lt;br&gt;har gjort (KU 1987/88:23) i samband med behandlingen av propositionen&lt;br&gt;om aktivt folkstyre (prop. 1986/87:91). Dessa innefattade bl. a. frågorna&lt;br&gt;om direktvalda lokala organ och de mindre partiernas situation i kommu-&lt;br&gt;nalpolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt direktiven för vårt utredningsuppdrag (Dir. 1988:50) har vi också&lt;br&gt;haft att överväga de frågor som har tagits upp i stat-kommunberedningens&lt;br&gt;betänkanden om kommunala företag (Ds C 1985:13), kommunal medver-&lt;br&gt;kan i internationella frågor (Ds C 1986:10) samt kommunal näringslivspo-&lt;br&gt;litik (Ds C 1986:16).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagen underlättar införandet av nya styrformer&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;På många håll förs en intensiv diskussion om hur den politiska styrningen i&lt;br&gt;kommuner och landsting kan förändras. Förändringen beskrivs ofta som&lt;br&gt;en övergång till en mer målstyrd verksamhet. En viktig utgångspunkt för&lt;br&gt;vårt arbete har varit att en ny kommunallag skall underlätta denna utveck-&lt;br&gt;ling. Vi har därvid sett det som vår uppgift att tillskapa de rättsliga&lt;br&gt;instrument som kan behövas men inte att gå in på frågan om valet av&lt;br&gt;styrform eller effektiviteten i systemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har lämnat följande förslag som har samband med övergången till&lt;br&gt;målstyrning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Vidgade delegeringsmöjligheter från fullmäktige till nämnder (3 kap. 7&lt;br&gt;och 9 §§).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Krav på att nämnderna skall redovisa till fullmäktige hur de fullgjort&lt;br&gt;uppdrag som fullmäktige delegerat till dem (3 kap. 12 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Skyldighet för nämndernas ordförande och vice ordförande att inför&lt;br&gt;fullmäktige redovisa nämndernas verksamhet (5 kap. 16 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— En ny bestämmelse om nämndernas ansvar för verksamheten (6 kap.&lt;br&gt;4 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;267&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Vidgade delegeringsmöjligheter inom en nämnd (6 kap. 23 — 27 §§).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Möjlighet att vägra ansvarsfrihet for en enskild nämndledamot samt att&lt;br&gt;återkalla uppdraget på denna grund (9 kap. 8 § och 4 kap. 7 §).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Nya regler om delegering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande kommunallagen har en restriktiv syn på möjligheten att&lt;br&gt;delegera ärenden. Det gäller både delegeringen från fullmäktige till nämn-&lt;br&gt;der och delegeringen inom nämnderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har haft att pröva om delegeringen kan utvidgas utan att de förtroen-&lt;br&gt;devalda mister ledningen av och ansvaret för verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår nya regler som innebär att fullmäktige mera fritt får bestäm-&lt;br&gt;ma att ärenden skall delegeras till nämnderna. Ett lagstadgat undantag görs&lt;br&gt;dock för ärenden om budget, skatt och andra viktiga finansiella åtgärder.&lt;br&gt;Därmed tryggas fullmäktiges finansmakt vilken är ett grundläggande in-&lt;br&gt;slag i rollen som högsta beslutande organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya reglerna om delegering inom nämnderna har utformats med&lt;br&gt;utgångspunkt i att de anställda bör få ett större ansvarstagande i fråga om&lt;br&gt;hur verksamheten skall bedrivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nyheterna innebär i huvudsak följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Det delegeringsbara området utvidgas i viss mån (6 kap. 23 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Nämnderna får själva, utan fullmäktiges tillstånd, besluta om delege-&lt;br&gt;ring (6 kap. 23 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Nämnderna får själva besluta om i vilken utsträckning delegerade be-&lt;br&gt;slut skall anmälas (6 kap. 24 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Brådskande ärenden får delegeras (6 kap. 25 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Förvaltningschefer får vidaredelegera till andra anställda (6 kap. 26 §).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagens innehåll och uppbyggnad&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den nya lagen innehåller tio kapitel. Den blir alltså relativt omfattande&lt;br&gt;och vi har därför strävat efter att göra den överskådlig. En genomgripande&lt;br&gt;teknisk och språklig översyn har varit nödvändig. Bl. a. har vi infört många&lt;br&gt;mellanrubriker och eftersträvat en enhetlig terminologi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det första kapitlet finns bestämmelser om den kommunala indelningen&lt;br&gt;samt om medlemskap. Bestämmelserna innehåller inga nyheter i sak.&lt;br&gt;Däremot föreligger en terminologisk nyhet genom att vi slopar ordet&lt;br&gt;”landstingskommun” och i stället använder ordet ”landsting” för det&lt;br&gt;geografiska området och den juridiska personen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det andra kapitlet är helt nytt. Det behandlar kommunernas och lands-&lt;br&gt;tingens befogenheter och syftar till att ge en bättre överblick över vad&lt;br&gt;kommunerna och landstingen får syssla med. Den grundläggande kompe-&lt;br&gt;tensbestämmelsen är mera omfattande och innehåller mera konkreta be-&lt;br&gt;sked än den nuvarande kompetensbestämmelsen i 1 kap. 4 § första stycket&lt;br&gt;KL. Dessutom finns särskilda bestämmelser som ger uttryck för några av&lt;br&gt;de kommunalrättsliga grundprinciperna och den praxis som har utbildats i&lt;br&gt;fråga om kommunernas och landstingens förhållande till näringslivet.&lt;br&gt;Gränserna för den kommunala kompetensen på näringslivsområdet änd-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;268&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ras inte. Vi föreslår att reglerna i lagen om kommunalt partistöd skrivs in i&lt;br&gt;kapitlet. Till övriga s. k. smålagar och andra speciallagar som reglerar&lt;br&gt;kommunernas och landstingens befogenheter och skyldigheter finns en&lt;br&gt;hänvisningsbestämmelse. I en särskild bestämmelse erinras om kommu-&lt;br&gt;nernas och landstingens rätt att ta ut skatt och meddela föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anslutning till detta kapitel föreslår vi dessutom några sakliga ändring-&lt;br&gt;ar beträffande vissa av de s. k. smålagarna. Bl. a. utvidgas den s. k. kata-&lt;br&gt;strofhjälpslagen så att det blir möjligt att lämna humanitärt bistånd i form&lt;br&gt;av överskottsutrustning även utan samband med katastrofer. Någon an-&lt;br&gt;nan ändring när det gäller kommunal medverkan i internationella frågor&lt;br&gt;föreslås inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det tredje kapitlet, som också är helt nytt, beskriver kommunernas och&lt;br&gt;landstingens politiska organ och uppgiftsfördelningen mellan dem. Full-&lt;br&gt;mäktige får större frihet att delegera ärenden och nämndernas redovis-&lt;br&gt;ningsskyldighet inför fullmäktige markeras i en ny bestämmelse. Kapitlet&lt;br&gt;innehåller även nya bestämmelser om kommunala företag som syftar till&lt;br&gt;att trygga kraven på inflytande i och kontroll över sådana företag. I fråga&lt;br&gt;om offentlighet åläggs fullmäktige att i vissa fall besluta om vad som skall&lt;br&gt;gälla. I samband med behandlingen av detta kapitel avvisar vi tanken på&lt;br&gt;att införa direktval av lokala organ. Även det jjärde kapitlet är nytt. Det&lt;br&gt;innehåller sådana bestämmelser som är gemensamma för de förtroen-&lt;br&gt;devalda och som i dag är spridda i kommunallagen på flera kpitel. Enligt&lt;br&gt;en ny bestämmelse får fullmäktige, på vissa grunder, återkalla uppdraget&lt;br&gt;för en förtroendevald under löpande mandatperiod. En annan nyhet i sak&lt;br&gt;är att s. k. småpartier får rätt att ha en observatörsplats i styrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Femte kapitlet innehåller regler om fullmäktige. Det motsvarar 2 kap.&lt;br&gt;KL. Ett övergripande mål med revideringen av detta kapitel har varit att&lt;br&gt;ge kommunerna och landstingen ökad frihet att själva reglera sina arbets-&lt;br&gt;former. Exempel på detta är reglerna om när sammanträden skall hållas,&lt;br&gt;hur sammanträdena kungörs och rätten att närvara vid fullmäktiges sam-&lt;br&gt;manträden. Beredningstvånget för fullmäktiges ärenden behålls, men reg-&lt;br&gt;lerna är så utformade att de medger en ökad lokal handlingsfrihet i fråga&lt;br&gt;om hur beredningen skall gå till. Reglerna om kommunala folkomröst-&lt;br&gt;ningar ändras inte i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sjätte kapitlet behandlar styrelsen och övriga nämnder. En nyhet är&lt;br&gt;att det införs ett lagstadgat krav på treåriga mandattider för samtliga&lt;br&gt;nämnder. Samtidigt öppnas det en möjlighet för de kommuner och lands-&lt;br&gt;ting som så önskar att låta styrelsen börja sin tjänstgöring tidigare än den 1&lt;br&gt;januari efter ett valår. En enhetlig jävsregel införs för samtliga nämnder.&lt;br&gt;Den bygger på det jäv som regleras i förvaltningslagen, men har modifi-&lt;br&gt;erats för att inte inskränka möjligheterna för de förtroendevalda att upp-&lt;br&gt;rätthålla ett engagemang i kommunala företag och föreningslivet. Reglerna&lt;br&gt;om delegering innehåller väsentliga nyheter, vilket framgår av det tidigare&lt;br&gt;avsnittet om delegering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 det sjunde kapitlet har vi tagit in de bestämmelser som i dag finns i&lt;br&gt;kommunallagen om partssammansatta organ och närvarorätt för de an-&lt;br&gt;ställda. I bestämmelserna har endast gjorts några smärre sakliga, språkliga&lt;br&gt;och redaktionella ändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;269&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det åttonde kapitlet innehåller regler om den ekonomiska förvaltningen.&lt;br&gt;Vi föreslår ett flertal ändringar. Kapitlet inleds med en ny bestämmelse&lt;br&gt;som ålägger kommunerna och landstingen att eftersträva en god ekono-&lt;br&gt;misk hushållning i sin verksamhet. Samtidigt görs förmögenhetsskyddet&lt;br&gt;mindre ingripande och mer preciserat. Vidare föreslår vi en ny bestämmel-&lt;br&gt;se som anger på vilket sätt kommunerna och landstingen bör hantera sin&lt;br&gt;medelsförvaltning. Fullmäktige åläggs att meddela närmare föreskrifter&lt;br&gt;om denna förvaltning. När det gäller budgetens innehåll innebär vårt&lt;br&gt;förslag att det inte längre krävs att budgeten för det enskilda året skall vara&lt;br&gt;balanserad. I stället föreskrivs det att budgetarna skall upprättas så att de&lt;br&gt;sammantagna under perioder om tre år är i balans. Bland nyheterna märks&lt;br&gt;också att fullmäktige åläggs att meddela närmare föreskrifter om redovis-&lt;br&gt;ningen och att det införs krav på ”koncernredovisning”. Det innebär att&lt;br&gt;årsredovisningen även skall omfatta de kommunala företagens ekonomi.&lt;br&gt;Slutligen kan nämnas att vi i vårt förslag har skrivit in självkostnadsprinci-&lt;br&gt;pen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det nionde kapitlet finns bestämmelser om revision. En viktig nyhet är&lt;br&gt;att kretsen revisionsansvariga har utökats. I fortsättningen skall revisions-&lt;br&gt;ansvar kunna utkrävas även av de enskilda förtroendevalda i styrelsen,&lt;br&gt;övriga nämnder och fullmäktigeberedningar var för sig. I dag bärs revi-&lt;br&gt;sionsansvaret kollektivt av varje nämnd eller beredning. Den nya bestäm-&lt;br&gt;melsen om vilka som har revisionsansvar återverkar också på bestämmel-&lt;br&gt;serna om jäv. I övrigt går nyheterna i huvudsak ut på att i olika avseenden&lt;br&gt;beskriva gällande rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det tionde kapitlet handlar om laglighetsprövning av kommunala beslut.&lt;br&gt;Det ersätter 7 kap. KL om kommunalbesvär. Reglerna har utformats så att&lt;br&gt;särdragen i processen framgår tydligare av lagtexten. Ett led i detta är att vi&lt;br&gt;föreslår den nya termen laglighetsprövning för att klargöra att prövningen&lt;br&gt;enbart avser beslutens laglighet men inte deras lämplighet. I dag gäller att&lt;br&gt;endast kommunmedlemmar har rätt att överklaga beslut genom kommu-&lt;br&gt;nalbesvär och att ett beslut endast kan upphävas på vissa i lagen angivna&lt;br&gt;grunder. Vi anser att kopplingen mellan medlemskap och rätt att överklaga&lt;br&gt;bör behållas. Två av de nuvarande prövningsgrunderna kan enligt vår&lt;br&gt;mening slopas. Prövningsgrunden ”kränker klagandens enskilda rätt” slo-&lt;br&gt;pas eftersom den tillämpas ytterst sällan. Prövningsgrunden ”vilar på&lt;br&gt;orättvis grund” kan undvaras med hänsyn till att likställighetsprincipen&lt;br&gt;skrivs in i lagen. Till sist kan nämnas att vi föreslår att möjligheten att&lt;br&gt;inrätta besvärsnämnder avskaffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår att den nya lagen träder i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;270&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Kommunallagskommitténs lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om kommuner och landsting&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap. Inledande bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Indelning i kommuner och landsting m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Sverige är indelat i kommuner och landsting. Dessa sköter på den&lt;br&gt;kommunala självstyrelsens grund de angelägenheter som anges i denna lag&lt;br&gt;eller i särskilda bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Varje län utgör ett landsting, om inte något annat är särskilt föreskri-&lt;br&gt;vet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§ Bestämmelser om indelningsändringar finns i lagen (1979:411) om&lt;br&gt;ändringar i Sveriges indelning i kommuner och landsting. Bestämmelser&lt;br&gt;om kommunalförbund finns i lagen (1985:894) om kommunalförbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om vad som gäller för kommuner och landsting under&lt;br&gt;krig eller krigsfara finns i lagen (1988:97) om förfarandet hos kommuner-&lt;br&gt;na, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara&lt;br&gt;m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemskap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Medlem av en kommun är den som är kyrkobokförd i kommunen,&lt;br&gt;äger fast egendom i kommunen eller är taxerad till kommunalskatt där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlem av ett landsting är den som är medlem av en kommun inom&lt;br&gt;landstinget.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 kap. Kommunernas och landstingens befogenheter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1 § Kommuner och landsting får själva ha hand om sådana angelägenhe-&lt;br&gt;ter av allmänt intresse som har anknytning till kommunens eller landsting-&lt;br&gt;ets område eller medlemmar och som inte skall handhas enbart av staten,&lt;br&gt;en annan kommun, ett annat landsting eller någon annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Om kommunernas och landstingens befogenheter och skyldigheter på&lt;br&gt;vissa områden finns särskilda bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Om kommunernas och landstingens rätt att för skötseln av sina&lt;br&gt;uppgifter ta ut skatt och att meddela föreskrifter finns bestämmelser i&lt;br&gt;regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Kommuner och landsting får inte särbehandla någon medlem utan&lt;br&gt;lagstöd eller annan särskild grund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Kommuner och landsting får inte fatta beslut med tillbakaverkande&lt;br&gt;kraft som är till nackdel för medlemmarna utan att det finns synnerliga&lt;br&gt;skäl till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;271&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt om förhållandet till näringslivet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Kommuner och landsting får driva näringsverksamhet, om den drivs Bilaga 2&lt;br&gt;utan vinstsyfte och går ut på att tillhandahålla allmännyttiga anläggningar&lt;br&gt;eller tjänster åt medlemmarna i kommunen eller landstinget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Kommuner och landsting får vidta åtgärder för att allmänt främja det&lt;br&gt;enskilda näringslivet i kommunen eller landstinget. Individuellt inriktat&lt;br&gt;stöd till enskilda näringsidkare får lämnas endast om det är nödvändigt för&lt;br&gt;att motverka större arbetslöshet i kommunen eller landstinget och stödet&lt;br&gt;kan antas ha avsevärd betydelse för att motverka arbetslösheten eller om&lt;br&gt;det finns andra särskilda skäl till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunalt partistöd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Kommuner och landsting får lämna ekonomiskt bidrag till de poli-&lt;br&gt;tiska partier som är representerade i fullmäktige under den tid som avses i&lt;br&gt;bidragsbeslutet. Bidraget skall fördelas så att varje parti får ett lika stort&lt;br&gt;belopp för varje plats som partiet har i fullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 kap. Kommunernas och landstingens organ&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige, nämnder och andra organ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § I varje kommun och i varje landsting finns en beslutande församling,&lt;br&gt;nämligen kommunfullmäktige i kommunerna och landstingsfullmäktige i&lt;br&gt;landstingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Fullmäktige i en kommun skall tillsätta en kommunstyrelse och full-&lt;br&gt;mäktige i ett landsting skall tillsätta en landstingsstyrelse. Fullmäktige&lt;br&gt;skall också tillsätta de nämnder som behövs i övrigt samt nämnder som&lt;br&gt;skall finnas enligt särskilda författningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare föreskrifter om styrelsen och övriga nämnder finns i 6 kap. Om&lt;br&gt;vissa lokala organ i kommunerna och särskilda organ i landstingen finns&lt;br&gt;särskilda bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § För beredning av vissa ärenden får fullmäktige inrätta fullmäktigebe-&lt;br&gt;redningar. En sådan beredning skall bestå av en eller flera förtroendevalda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Inom en nämnds verksamhetsområde kan det finnas utskott, nämnd-&lt;br&gt;beredningar och partssammansatta organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § För granskning av den verksamhet som bedrivs inom en nämnds&lt;br&gt;verksamhetsområde och av en fullmäktigeberedning skall det finnas revi-&lt;br&gt;sorer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktiges uppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Fullmäktige beslutar i ärenden om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. budget, skatt och andra viktiga finansiella åtgärder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. planer och riktlinjer för verksamheten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. nämndernas och andra organs organisation och verksamhetsformer,&lt;br&gt;om inte något annat följer av lag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. val av ledamöter och suppleanter i nämnder och särskilda beredning-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. val av revisorer och revisorssuppleanter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;272&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. ersättning till förtroendevalda samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. årsredovisning och ansvarsfrihet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige beslutar också i andra ärenden som inte skall avgöras av&lt;br&gt;nämnderna enligt 10 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Fullmäktige får uppdra åt en nämnd att i fullmäktiges ställe besluta i&lt;br&gt;ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. Ärenden som anges i 6 §&lt;br&gt;första stycket eller som enligt lag eller annan författning skall avgöras av&lt;br&gt;fullmäktige får dock inte delegeras till nämnderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter om delegering av ärenden inom en viss nämnd finns i 6 kap.&lt;br&gt;23-27 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§ I kommunala delegationslagen (1954:130) finns bestämmelser om&lt;br&gt;rätt för kommuner och landsting att upp-dra beslutanderätten i vissa&lt;br&gt;anställningsfrågor till en sammanslutning av kommuner eller landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § I samband med att budgeten fastställs eller anslag annars beviljas får&lt;br&gt;fullmäktige uppdra åt en nämnd att genomföra en viss verksamhet inom&lt;br&gt;ramen för de riktlinjer eller andra generella beslut om verksamheten som&lt;br&gt;fullmäktige har fastställt, om inte något annat följer av lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämndernas uppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Nämnderna beslutar i frågor som rör förvaltningen och i frågor som&lt;br&gt;de enligt särskilda författningar skall handha.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnderna beslutar också i frågor som fullmäktige har delegerat till&lt;br&gt;dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Nämnderna bereder fullmäktiges ärenden, om fullmäktige inte har&lt;br&gt;inrättat fullmäktigeberedningar för detta ändamål. Nämnderna ansvarar&lt;br&gt;också för att fullmäktiges beslut verkställs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Nämnderna skall redovisa till fullmäktige hur de har fullgjort såda-&lt;br&gt;na uppdrag som fullmäktige har lämnat till dem med stöd av 7 § första&lt;br&gt;stycket och 9 §. Fullmäktige skall besluta om omfattningen av redovisning-&lt;br&gt;en och i vilka former den skall ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunala företag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Om en kommun eller ett landsting för sin verksamhet använder&lt;br&gt;aktiebolag, stiftelse, ekonomisk förening, ideell förening eller handelsbolag&lt;br&gt;skall fullmäktige vidta åtgärder för att trygga inflytande och kontroll över&lt;br&gt;verksamheten. Åtgärderna skall vidtas med hänsyn till andelsförhållande-&lt;br&gt;na i företaget, verksamhetens art och övriga omständigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inte särskilda skäl finns emot det, skall fullmäktige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. fastställa det kommunala ändamålet med verksamheten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. utse styrelseledamöter i företaget och en revisor samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. se till att sådana beslut i företaget som är av principiell beskaffenhet&lt;br&gt;godkänns av fullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § I fråga om företag vari kommunen eller landstinget bestämmer&lt;br&gt;ensam skall fullmäktige besluta vad som skall gälla i fråga om rätt för&lt;br&gt;allmänheten att ta del av företagets handlingar. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;273&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap. De förtroendevalda&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Med förtroendevalda avses i denna lag ledamöter och suppleanter i Bilaga 2&lt;br&gt;fullmäktige, nämnder och fullmäktigeberedningar. Med förtroendevalda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avses också revisorer och revisorssuppleanter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rösträtt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Rösträtt vid val av ledamöter och suppleanter i kommunfullmäktige&lt;br&gt;har den som är kyrkobokförd i kommunen och har fyllt arton år senast på&lt;br&gt;valdagen. Den som inte är svensk medborgare har rösträtt endast om han&lt;br&gt;har varit kyrkobokförd i Sverige den 1 november de tre åren närmast före&lt;br&gt;valåret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rösträtt vid val av ledamöter och suppleanter i landstingsfullmäktige&lt;br&gt;har den som är röstberättigad vid val av ledamöter och suppleanter i&lt;br&gt;kommunfullmäktige i en kommun inom landstinget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om rösträtt enligt första och andra styckena avgörs på grundval&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av en före valet upprättad röstlängd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Valbarhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Ledamöter och suppleanter i fullmäktige väljs bland dem som har&lt;br&gt;rösträtt enligt 2 § första och andra styckena. Detsamma gäller valet av&lt;br&gt;ledamöter och suppleanter i nämnderna samt valet av revisorer och revi-&lt;br&gt;sorssuppleanter. Den som har fyllt arton år senast på dagen för ett sådant&lt;br&gt;val är dock valbar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Den som är anställd hos en kommun eller ett landsting och som på&lt;br&gt;grund av sina uppgifter har den ledande ställningen bland de anställda är&lt;br&gt;inte valbar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är chef för en förvaltning som hör till en nämnds ansvarsområ-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de får inte väljas till ledamot eller suppleant i nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppdragets upphörande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Om en förtroendevald upphör att vara valbar, upphör också uppdra-&lt;br&gt;get genast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Fullmäktige skall befria en förtroendevald från uppdraget när han&lt;br&gt;eller hon vill avgå, om det inte finns särskilda skäl som talar mot det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Fullmäktige får återkalla uppdraget för en förtroendevald som valts&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av fullmäktige, om den förtroendevalde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. har vägrats ansvarsfrihet, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. genom lagakraftvunnen dom har dömts för brott för vilket är föreskri-&lt;br&gt;vet fängelse i två år eller däröver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ledighet från anställning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Förtroendevalda har rätt till den ledighet från sina anställningar som&lt;br&gt;behövs för uppdragen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ekonomiska förmåner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Fullmäktige får besluta att förtroendevalda i skälig omfattning skall&lt;br&gt;få&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;274&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ersättning för resekostnader och andra utgifter som föranleds av Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppdraget, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ersättning för förlorad arbetsinkomst samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. arvode och pension.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige får också besluta om andra ekonomiska förmåner. Om&lt;br&gt;fullmäktige beslutar att arvode skall betalas, skall arvodet bestämmas till&lt;br&gt;lika belopp for lika uppdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förtroendevaldas initiativrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Ledamöterna i fullmäktige får väcka motioner. De får även ställa&lt;br&gt;interpellationer och frågor enligt bestämmelserna i 5 kap. 30 — 32 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ledamöterna i nämnder får väcka ärenden i nämnderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Suppleanterna har samma rättigheter som ledamöterna när de tjänstgör.&lt;br&gt;Närmare föreskrifter om suppleanternas tjänstgöring i fullmäktige och i&lt;br&gt;nämnderna finns i 5 kap. 9 — 12 §§ och i 6 kap. 8 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omröstning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Varje ledamot i fullmäktige eller i en nämnd har en röst men har rätt&lt;br&gt;att avstå från att delta i omröstning och beslut. En ledamot i en nämnd&lt;br&gt;måste dock delta i omröstning och beslut, om ärendet avser myndighetsut-&lt;br&gt;övning mot någon enskild.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reservation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § En förtroendevald som har deltagit i avgörandet av ett ärende får&lt;br&gt;reservera sig mot beslutet. Reservationen skall anmälas innan sammanträ-&lt;br&gt;det avslutas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarorätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Fullmäktige får besluta att en förtroendevald som inte är ledamot&lt;br&gt;eller suppleant i en viss nämnd, skall få närvara vid nämndens sammanträ-&lt;br&gt;den och delta i överläggningarna men inte i besluten. Beslutet får även&lt;br&gt;innebära att den förtroendevalde skall ha rätt att få sin mening antecknad i&lt;br&gt;protokollet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Ett parti som erhållit mandat i fullmäktige men som inte är företrätt&lt;br&gt;i styrelsen, har rätt att låta en ledamot eller suppleant som företräder&lt;br&gt;partiet i fullmäktige närvara vid styrelsens sammanträden och delta i&lt;br&gt;överläggningarna, men inte i besluten. Ledamoten eller suppleanten har i&lt;br&gt;sådant fall också rätt att få sin mening antecknad i protokollet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige utser den som skall ha närvarorätt i styrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Borgarråd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § I Stockholms kommun väljer fullmäktige borgarråd vid första sam-&lt;br&gt;manträdet under tjänstgöringsåret det år då val av fullmäktige har ägt rum&lt;br&gt;i hela landet. Borgarråden väljs för tre år. Om det begärs skall varje&lt;br&gt;borgarråd väljas särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vallagen (1972:620)fmns det bestämmelser om hur omval eller förnyad&lt;br&gt;sammanräkning som innebär ändrad mandatfördelning mellan partierna i&lt;br&gt;fullmäktige inverkar på borgarrådens uppdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;275&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § I fråga om valbarhet till borgarråd och uppdragets upphörande skall&lt;br&gt;bestämmelserna i 3 och 5 —7 §§ tillämpas. I fråga om borgarrådens ekono-&lt;br&gt;miska förmåner tillämpas bestämmelserna i 9 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Om ett borgarråd avgår under tjänstgöringstiden, skall ett nytt bor-&lt;br&gt;garråd snarast väljas för återstoden av tjänstgöringstiden. För tiden tills&lt;br&gt;detta har skett och när ett borgarråd är tjänstledigt får styrelsen förordna&lt;br&gt;en vikarie.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Borgarråd får inte väljas till ledamot eller suppleant i styrelsen men&lt;br&gt;skall närvara vid styrelsens sammanträden. De får delta i överläggningarna&lt;br&gt;men inte i besluten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Borgarråden skall bilda en borgarrådsberedning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Styrelsen skall utse varje borgarråd till ordförande i en nämnd, om&lt;br&gt;inte något annat har föreskrivits i lag eller annan författning eller bestämts&lt;br&gt;av fullmäktige. Borgarråden skall tjänstgöra som ordförande tills de avgår&lt;br&gt;som borgarråd. Om ärendenas fördelning mellan borgarråden ändras, får&lt;br&gt;styrelsen besluta att uppdraget att vara ordförande skall upphöra tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om styrelsen har förordnat en vikarie för ett borgarråd, skall även&lt;br&gt;vikarien utöva borgarrådets uppdrag som ordförande i en nämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Fullmäktige får meddela närmare föreskrifter om borgarråden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Politiska sekreterare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § Kommuner och landsting får anställa politiska sekreterare att biträ-&lt;br&gt;da de förtroendevalda i det politiska arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § Lagen (1982:80) om anställningsskydd gäller inte politiska sekrete-&lt;br&gt;rare. De får inte anställas för längre tid än till utgången av det år när val av&lt;br&gt;fullmäktige förrättas nästa gång i hela landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § En politisk sekreterare har rätt till den ledighet från anställning som&lt;br&gt;behövs för tjänstgöringen som politisk sekreterare.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 kap. Fullmäktige&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Antalet ledamöter och suppleanter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Fullmäktige bestämmer hur många ledamöter som fullmäktige skall&lt;br&gt;ha. Antalet skall bestämmas till ett udda tal och till minst&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 i kommuner med 12 000 röstberättigade invånare eller därunder och i&lt;br&gt;landsting med 140000 röstberättigade invånare eller därunder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41 i kommuner med över 12000 till och med 24000 röstberättigade&lt;br&gt;invånare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51 i kommuner med över 24000 till och med 36000 röstberättigade&lt;br&gt;invånare och i landsting med över 140000 till och med 200000 röstberätti-&lt;br&gt;gade invånare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61 i kommuner med över 36000 röstberättigade invånare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71 i landsting med över 200000 röstberättigade invånare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Stockholms kommun och i landsting med över 300000 röstberättigade&lt;br&gt;invånare skall dock antalet ledamöter bestämmas till minst 101.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpningen av första och andra styckena skall den som har&lt;br&gt;upptagits i gällande röstlängd anses som röstberättigad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;276&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om fullmäktige beslutar att antalet ledamöter skall ändras, skall beslutet &amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillämpas först när val av fullmäktige förrättas nästa gång i hela landet. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutet skall fattas före utgången av mars månad valåret. Länsstyrelsen&lt;br&gt;skall genast underrättas om beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § För ledamöterna skall det finnas suppleanter. I vallagen (1972:620)&lt;br&gt;finns bestämmelser om antalet suppleanter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mandattider&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Ledamöterna och suppleanterna skall väljas för tre år räknat från och&lt;br&gt;med den 1 november valåret. Om valprövningsnämnden har beslutat om&lt;br&gt;omval enligt 15 kap. 7 § tredje stycket vallagen (1972:620), skall tjänstgö-&lt;br&gt;ringstiden dock förlängas till dess omvalet har avslutats. I Stockholms&lt;br&gt;kommun räknas mandattiden från och med den 15 oktober valåret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförande och vice ordförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Fullmäktige väljer bland sina ledamöter en ordförande och en eller&lt;br&gt;flera vice ordförande. Fullmäktige bestämmer tiden för uppdragen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När sammanträdena skall hållas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Fullmäktige bestämmer när ordinarie sammanträden skall hållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanträde skall även hållas när styrelsen eller minst en tredjedel av&lt;br&gt;fullmäktiges ledamöter begär det eller när ordföranden anser att det be-&lt;br&gt;hövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur sammanträdena kungörs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Ordföranden utfärdar kungörelse om fullmäktiges sammanträde.&lt;br&gt;Kungörelsen skall innehålla uppgift om tid och plats för sammanträdet&lt;br&gt;samt om de ärenden som skall behandlas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kungörelsen skall anslås på kommunens eller landstingets anslagstavla&lt;br&gt;minst en vecka före sammanträdes-dagen. Kungörelsen skall på ett lämp-&lt;br&gt;ligt sätt också sändas till varje ledamot och suppleant så att den når dem&lt;br&gt;senast en vecka före sammanträdesdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Uppgift om tid och plats för sammanträdet skall minst en vecka&lt;br&gt;före sammanträdesdagen införas i den eller de dagstidningar på orten som&lt;br&gt;fullmäktige beslutar. Om ett förslag om att uppgiften skall införas i en viss&lt;br&gt;tidning får minst en tredjedel av rösterna, skall uppgiften införas i den&lt;br&gt;tidningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Om ett ärende är så brådskande att det inte hinner kungöras på det&lt;br&gt;sätt som föreskrivs i 6 och 7 §§, skall kungörelsen med uppgift om ärendet&lt;br&gt;anslås senast vardagen före sammanträdesdagen. Dessutom skall kungö-&lt;br&gt;relsen inom samma tid sändas till ledamöter och suppleanter på ett lämp-&lt;br&gt;ligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Suppleanternas tjänstgöring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Om en ledamot är förhindrad att inställa sig till ett sammanträde eller&lt;br&gt;att vidare delta i ett sammanträde, skall en suppleant tjänstgöra i ledamo-&lt;br&gt;tens ställe.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;277&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Suppleanterna skall tjänstgöra enligt den mellan suppleanterna bestäm-&lt;br&gt;da ordningen. En suppleant som har börjat tjänstgöra har dock alltid&lt;br&gt;företräde oberoende av turordning. En suppleant som avbryter tjänstgö-&lt;br&gt;ringen på grund av jäv, får åter tjänstgöra sedan ärendet har handlagts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § En ledamot som inställer sig under pågående sammanträde eller till&lt;br&gt;fortsatt sammanträde, har rätt att tjänstgöra även om en suppleant inträtt i&lt;br&gt;ledamotens ställe. En ledamot som har avbrutit tjänstgöringen vid ett&lt;br&gt;sammanträde på grund av annat hinder än jäv, får därefter under samma&lt;br&gt;dag inte tjänstgöra vid sammanträdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § I kommunfullmäktige har suppleanter från samma valkrets som&lt;br&gt;ledamoten företräde till tjänstgöring. Närmare bestämmelser om företrä-&lt;br&gt;desordningen finns i vallagen (1972:620).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Fullmäktige skall bestämma om suppleanternas tjänstgöring i öv-&lt;br&gt;rigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutförhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Fullmäktige får handlägga ett ärende endast om mer än hälften av&lt;br&gt;ledamöterna är närvarande. Fullmäktige får dock bestämma att interpella-&lt;br&gt;tioner och frågor får besvaras även om färre ledamöter är närvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en ledamot enligt 14 § eller 9 kap. 3 § är jävig i ett ärende, får&lt;br&gt;fullmäktige handlägga detta även om antalet deltagande på grund av jävet&lt;br&gt;inte uppgår till vad som föreskrivs i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jäv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § En ledamot får inte delta i handläggningen av ett ärende som per-&lt;br&gt;sonligen rör ledamoten själv, ledamotens make, sambo, föräldrar, barn&lt;br&gt;eller syskon eller någon annan närstående. Bestämmelser om jäv i sam-&lt;br&gt;band med revision finns i 9 kap. 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och skyldighet för utomstående att medverka&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Fullmäktige får bestämma att även andra än ledamöter skall ha rätt&lt;br&gt;att delta i överläggningarna men inte i besluten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Ordföranden och vice ordförandena i en nämnd, revisorerna samt&lt;br&gt;anställda i kommunen eller landstinget är skyldiga att lämna upplysningar&lt;br&gt;vid fullmäktiges sammanträden, om fullmäktige begär det och om det inte&lt;br&gt;finns hinder mot det på grund av sekretess enligt lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur ärendena väcks&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Ärenden i fullmäktige får väckas av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. en nämnd, om inte något annat är föreskrivet i lag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en ledamot genom motion,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. revisorerna, om ärendet gäller förvaltning som har samband med&lt;br&gt;revisionsuppdraget,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. en fullmäktigeberedning, om fullmäktige har föreskrivit det, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. styrelsen i ett sådant företag som avses i 3 kap. 13 §, om fullmäktige&lt;br&gt;för särskilt fall har föreskrivit det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;278&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur ärendena bereds&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Innan fullmäktige avgör ett ärende skall det ha beretts av den&lt;br&gt;nämnd dit ärendet efter sin beskaffenhet hör eller av en fullmäktigebered-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen skall alltid yttra sig i ärenden som en annan nämnd eller en&lt;br&gt;fullmäktigeberedning har berett. Styrelsen skall lägga fram ett förslag till&lt;br&gt;beslut i ärendet om inte någon annan nämnd eller fullmäktigeberedning&lt;br&gt;har gjort det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige skall meddela närmare föreskrifter om hur ärendena skall&lt;br&gt;beredas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Fullmäktige får förrätta val utan föregående beredning. Ett ärende&lt;br&gt;som avser ändring av antalet leda-möter eller suppleanter i en nämnd,&lt;br&gt;ändring av styrelsens mandattid eller avsägelse från uppdrag som förtroen-&lt;br&gt;devald behöver inte heller beredas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige får behandla revisionsberättelsen utan föregående bered-&lt;br&gt;ning. Om en förtroendevald har vägrats ansvarsfrihet, får fullmäktige&lt;br&gt;också utan ytterligare beredning besluta enligt 4 kap. 7 § att den förtroen-&lt;br&gt;devaldes uppdrag skall återkallas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Ett brådskande ärende får avgöras trots att styrelsen inte har yttrat&lt;br&gt;sig eller att ärendet inte har beretts på annat sätt, om samtliga närvarande&lt;br&gt;ledamöter är ense om beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § En motion bör beredas så att fullmäktige kan fatta beslut om den&lt;br&gt;inom ett år från det att motionen väcktes. Om beredningen inte kan&lt;br&gt;avslutas inom denna tid skall detta anmälas till fullmäktige inom samma&lt;br&gt;tid. Fullmäktige får då avskriva motionen från vidare handläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § Fullmäktige får besluta att det som ett led i beredningen av ett&lt;br&gt;ärende som tillhör fullmäktiges handläggning skall inhämtas synpunkter&lt;br&gt;från medlemmar i kommunen eller landstinget. Detta kan ske genom&lt;br&gt;folkomröstning, opinionsundersökning eller liknande förfarande. Därvid&lt;br&gt;får valnämnden i kommunen anlitas, om nämndens verksamhet i övrigt&lt;br&gt;inte hindras av det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen har rätt att få ersättning för de kostnader som föranleds av&lt;br&gt;att ett landsting anlitar valnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bordläggning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § Ett ärende skall bordläggas om det begärs av minst en tredjedel av&lt;br&gt;de närvarande ledamöterna. För bordläggning i fråga om val eller av&lt;br&gt;tidigare bordlagt ärende krävs beslut av mer än hälften av ledamöterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett bordlagt ärende skall behandlas på fullmäktiges nästa sammanträ-&lt;br&gt;desdag, om inte fullmäktige beslutar något annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentlighet och ordning vid sammanträdena&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 § Fullmäktiges sammanträden är offentliga. Fullmäktige får dock be-&lt;br&gt;sluta att överläggningen i ett visst ärende skall hållas inom stängda dörrar.&lt;br&gt;Suppleanterna får närvara vid en sådan överläggning även om de inte&lt;br&gt;tjänstgör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 § Ordföranden leder fullmäktiges sammanträden och ansvarar for&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;279&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ordningen vid sammanträdet. Ordföranden får utvisa den som uppträder Prop. 1990/91: 117&lt;br&gt;störande och inte rättar sig efter tillsägelse. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur ärendena avgörs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 § Ordföranden skall se till att endast sådana ärenden avgörs som har&lt;br&gt;kungjorts enligt föreskrifterna i 6 —8 §§. Ett brådskande ärende får dock&lt;br&gt;avgöras utan hinder av dessa föreskrifter, om samtliga närvarande ledamö-&lt;br&gt;ter beslutar det. Att brådskande ärenden i vissa fall får avgöras utan&lt;br&gt;beredning framgår av 20 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 § När överläggningen avslutats lägger ordföranden fram förslag till&lt;br&gt;beslut. Förslaget skall utformas så att det kan besvaras med ja eller nej.&lt;br&gt;Ordföranden redovisar därefter sin uppfattning om vad som har beslutats&lt;br&gt;och befäster beslutet med klubbslag, om inte omröstning begärs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om omröstning begärs, skall den genomföras efter upprop och ske öppet&lt;br&gt;utom i ärenden som avser val eller tillsättning av tjänst. Vid öppen omröst-&lt;br&gt;ning får omröstningsapparat användas. Om inte något annat är föreskrivet&lt;br&gt;gäller som fullmäktiges beslut den mening som mer än hälften av ledamö-&lt;br&gt;terna är ense om. Vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst utom i&lt;br&gt;ärenden som avser val eller tillsättning av tjänst. I sådana ärenden fattas&lt;br&gt;beslutet genom lottning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 § Ordföranden får vägra att lägga fram ett förslag till beslut, om han&lt;br&gt;eller hon anser att förslaget skulle leda till ett beslut som strider mot lag&lt;br&gt;eller annan författning. Fullmäktige får dock besluta att förslaget ändå&lt;br&gt;skall läggas fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordföranden skall vägra att lägga fram ett förslag till beslut, om han eller&lt;br&gt;hon anser att förslaget innebär att ett nytt ärende väcks. Detta gäller dock&lt;br&gt;inte i fråga om ärenden som inte behöver beredas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Proportionella val&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 § Följande val skall vara proportionella under de förutsättningar som&lt;br&gt;anges i andra stycket:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. val av ledamöter och suppleanter i nämnder och beredningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. val av revisorer och revisorssuppleanter som avses i 9 kap. 1 §, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. val av ledamöter och suppleanter i styrelsen för aktiebolag, ekono-&lt;br&gt;misk förening eller stiftelse eller revisorer och revisorssuppleanter som&lt;br&gt;skall granska en sådan styrelses förvaltning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett val skall vara proportionellt, om det begärs av minst så många&lt;br&gt;ledamöter som motsvarar den kvot som man får om antalet närvarande&lt;br&gt;ledamöter delas med det antal personer som valet avser, ökat med 1. Om&lt;br&gt;kvoten är ett brutet tal, skall den avrundas till närmast högre hela tal.&lt;br&gt;Bestämmelser om förfarandet vid ett sådant val finns i lagen (1955:138)&lt;br&gt;om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige&lt;br&gt;m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om fullmäktiges val av ledamöter och suppleanter i vissa statliga styrel-&lt;br&gt;ser och andra organ finns särskilda bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Interpellationer och frågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 § Interpellationer skall avse ärenden som hör till fullmäktiges, en&lt;br&gt;nämnds eller en fullmäktigeberednings handläggning. De får dock inte&lt;br&gt;avse ärenden som avser myndighetsutövning mot någon enskild.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;280&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Interpellationerna skall ha ett bestämt innehåll och vara försedda med&lt;br&gt;motivering. De bör ställas endast i angelägenheter av större intresse för&lt;br&gt;kommunen respektive landstinget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige beslutar utan föregående överläggning om en interpellation&lt;br&gt;får ställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 § Interpellationer får ställas av ledamöterna och riktas till ordföran-&lt;br&gt;den i en nämnd eller fullmäktigeberedning samt till de förtroendevalda i&lt;br&gt;övrigt som fullmäktige bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige får besluta att ordföranden i en nämnd får överlåta besva-&lt;br&gt;randet av en interpellation till en av fullmäktige utsedd ledamot i styrelsen&lt;br&gt;för ett sådant företag som avses i 3 kap. 13 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 § För att inhämta upplysningar får ledamöterna ställa frågor. Bestäm-&lt;br&gt;melserna i 30 § första stycket och i 31 § skall då tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga skall ha ett bestämt innehåll. Den får vara försedd med en kort&lt;br&gt;inledande förklaring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en fråga besvaras får endast den som ställer frågan och den som&lt;br&gt;svarar delta i överläggningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokollet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 § Vid sammanträde skall protokoll föras på ordförandens ansvar.&lt;br&gt;Protokollet skall redovisa vilka ledamöter och suppleanter som har tjänst-&lt;br&gt;gjort och vilka ärenden som fullmäktige har handlagt. Protokollet skall för&lt;br&gt;varje ärende redovisa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vilka förslag och yrkanden som har lagts fram och inte tagits tillbaka,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. i vilken ordning ordföranden lagt fram förslag till beslut,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. genomförda omröstningar och hur de har utfallit,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. vilka ledamöter som har deltagit i besluten och hur de har röstat vid&lt;br&gt;öppna omröstningar samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. vilka reservationer som anmälts mot besluten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I protokollet skall även anges vilka interpellationer och frågor som ställts&lt;br&gt;och vilka interpellationer och frågor som besvarats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 § Protokoll skall justeras senast fjorton dagar efter sammanträdet på&lt;br&gt;det sätt som fullmäktige har bestämt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senast andra dagen efter justeringen skall denna tillkännages på anslags-&lt;br&gt;tavlan. Av tillkännagivandet skall framgå var protokollet finns tillgängligt&lt;br&gt;samt vilken dag det har anslagits. Tillkännagivandet får inte tas bort från&lt;br&gt;anslagstavlan före utgången av den tid som gäller för överklagande enlig 10&lt;br&gt;kap. Bevis om anslagsdagen skall tecknas på protokollet eller utfärdas särs-&lt;br&gt;ilt. I landstingen skall tillkännagivandet även införas i de tidningar som&lt;br&gt;avses i 7 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arkivering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 § I arkivlagen (1990:000) finns bestämmelser om de kommunala&lt;br&gt;arkiven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A rbetsordn i ngen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 § Fullmäktige skall i en arbetsordning meddela de ytterligare före-&lt;br&gt;skrifter som behövs för fullmäktiges sammanträden och ärendens hand-&lt;br&gt;läggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;281&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsordningen skall alltid innehålla föreskrifter om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. antalet ledamöter i fullmäktige,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. när sammanträden skall hållas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. rätten att delta i fullmäktiges överläggningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. formerna för ärendenas beredning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. handläggningen av motioner, interpellationer och frågor samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. formerna för protokollens justering.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 kap. Styrelsen och övriga nämnder&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Styrelsens uppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Styrelsen skall leda och samordna förvaltningen av kommunens eller&lt;br&gt;landstingets angelägenheter och ha uppsikt över övriga nämnders verk-&lt;br&gt;samhet. Styrelsen skall uppmärksamt följa de frågor som kan inverka på&lt;br&gt;kommunens eller landstingets utveckling och ekonomiska ställning. Styrel-&lt;br&gt;sen skall också hos fullmäktige, övriga nämnder och andra myndigheter&lt;br&gt;göra de framställningar som behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen får från övriga nämnder, beredningar och anställda i kommu-&lt;br&gt;nen eller landstinget begära in de yttranden och upplysningar som behövs&lt;br&gt;för att styrelsen skall kunna fullgöra sina uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I arkivlagen (1990:000) finns bestämmelser om styrelsens uppgifter när&lt;br&gt;det gäller de kommunala arkiven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Det åligger styrelsen särskilt att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. bereda eller yttra sig i ärenden som skall handläggas av fullmäktige&lt;br&gt;med de begränsningar som framgår av 5 kap. 19 och 20 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ha hand om den ekonomiska förvaltningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. verkställa fullmäktiges beslut,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. ansvara för kommunens eller landstingets informationsverksamhet&lt;br&gt;samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. i övrigt fullgöra de uppdrag som fullmäktige har överlämnat till&lt;br&gt;styrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige får besluta att en annan nämnd helt eller delvis skall ha&lt;br&gt;hand om uppgifterna under 2, 3 och 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Styrelsen får själv eller genom ombud föra kommunens eller lands-&lt;br&gt;tingets talan i alla mål och ärenden, om inte någon annan skall göra det på&lt;br&gt;grund av lag eller annan författning eller beslut av fullmäktige. Detta gäller&lt;br&gt;även mål där någon har begärt laglighetsprövning av fullmäktiges beslut,&lt;br&gt;om inte fullmäktige beslutar att själv föra talan i målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämndernas ansvar for verksamheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Nämnderna skall var och en inom sitt område se till att verksamhe-&lt;br&gt;ten bedrivs i enlighet med de mål och riktlinjer som fullmäktige har&lt;br&gt;bestämt samt de föreskrifter som gäller för verksamheten. De skall också&lt;br&gt;se till att verksamheten bedrivs på ett i övrigt tillfredsställande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Nämnderna skall verka för att samråd sker med dem som utnyttjar&lt;br&gt;deras tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Centraliserad förvaltning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Fullmäktige får besluta att en nämnd i kommunen eller landstinget&lt;br&gt;helt eller delvis skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 1 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;282&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. sköta förvaltningen och verkställigheten i fråga om egendom,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. handlägga frågor om anställning, ledighet, vikariat eller skiljande från&lt;br&gt;tjänst samt andra frågor som rör anställda i kommunen eller landstinget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet ledamöter och suppleanter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Ledamöter och suppleanter i en nämnd väljs av fullmäktige till det&lt;br&gt;antal som fullmäktige bestämmer om inte annat framgår av särskilda&lt;br&gt;bestämmelser. I styrelsen får antalet ledamöter inte vara mindre än fem&lt;br&gt;och antalet suppleanter bör vara lika stort som antalet ledamöter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om suppleanterna inte väljs proportionellt, skall fullmäktige även be-&lt;br&gt;stämma i vilken ordning som de skall tjänstgöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Fullmäktige skall besluta om suppleanternas tjänstgöring i nämnder-&lt;br&gt;na.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även de suppleanter som inte tjänstgör får närvara vid nämndernas&lt;br&gt;sammanträden och skall underrättas om tid och plats för sammanträdena.&lt;br&gt;Fullmäktige skall besluta om i vad mån suppleanterna skall ha rätt att delta&lt;br&gt;i överläggningarna och få sin mening antecknad i protokollet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mandattider&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Ledamöterna och suppleanterna i styrelsen och övriga nämnder väljs&lt;br&gt;för tre år, räknat från och med den 1 januari året efter det år då val av&lt;br&gt;fullmäktige har ägt rum i hela landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige får bestämma att styrelsens tjänstgöringstid skall räknas&lt;br&gt;från och med det sammanträde då valet förrättas intill det sammanträde&lt;br&gt;då val av styrelse förrättas nästa gång. I ett sådant fall skall nyvalda&lt;br&gt;fullmäktige välja styrelsen vid fullmäktiges första sammanträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Om en ledamot avgår under tjänstgöringstiden, skall fyllnadsval&lt;br&gt;förrättas. Om ledamoten har utsetts vid proportionellt val, inträder i&lt;br&gt;stället en suppleant enligt den ordning som har bestämts för suppleanter-&lt;br&gt;nas tjänstgöring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vallagen (1972:620) finns det bestämmelser om hur omval eller för-&lt;br&gt;nyad sammanräkning som innebär ändrad mandatfördelning mellan parti-&lt;br&gt;erna i fullmäktige inverkar på ledamöternas och suppleanternas uppdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförande, vice ordförande och ersättare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Fullmäktige skall för den tid som fullmäktige bestämmer bland&lt;br&gt;nämndens ledamöter välja en ordförande och en eller två vice ordförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige skall meddela föreskrifter om vem som skall fullgöra ordfö-&lt;br&gt;randens uppgifter när varken ordföranden eller en vice ordförande kan&lt;br&gt;tjänstgöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Stockholms kommun gäller föreskrifterna i första och andra styckena&lt;br&gt;inte för andra nämnder än styrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När sammanträdena skall hållas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Nämnderna bestämmer tid och plats för sina sammanträden. Sam-&lt;br&gt;manträde skall även hållas när minst en tredjedel av nämndens ledamöter&lt;br&gt;begär det eller när ordföranden anser att det behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;283&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarorätt för utomstående&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § En nämnd får kalla en ledamot eller en suppleant i fullmäktige,&lt;br&gt;annan nämnd eller beredning, en anställd hos kommunen eller landstinget&lt;br&gt;eller en särskild sakkunnig att närvara vid nämndens sammanträde för att&lt;br&gt;lämna upplysningar. Den som har kallats till ett sammanträde får, om&lt;br&gt;nämnden beslutar det, delta i överläggningarna men inte i besluten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utskott och nämndberedningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Fullmäktige får bestämma att en nämnd skall ha ett eller flera&lt;br&gt;utskott. En nämnd får också själv bestämma att utskott skall finnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 23 § framgår att nämndens beslutanderätt får delegeras till ett ut-&lt;br&gt;skott. Ett utskott kan också ha till uppgift att bereda nämndens ärenden.&lt;br&gt;En nämnd får i övrigt tillsätta de nämndberedningar som behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Nämnden skall välja utskotten bland ledamöterna och suppleanter-&lt;br&gt;na i nämnden. Därvid skall bestämmelserna i 5 kap. 29 § om proportionel-&lt;br&gt;la val tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutförhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Nämnden får handlägga ärenden endast om mer än hälften av&lt;br&gt;ledamöterna är närvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jäv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Den som skall handlägga ett ärende hos en nämnd är jävig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om saken angår honom själv eller hans make, sambo, förälder, barn&lt;br&gt;eller syskon eller någon annan närstående eller om ärendets utgång kan&lt;br&gt;väntas medföra synnerlig nytta eller skada för honom själv eller någon&lt;br&gt;närstående,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om han eller någon närstående är ställföreträdare för den som saken&lt;br&gt;angår eller för någon som kan vänta synnerlig nytta eller skada av ärendets&lt;br&gt;utgång,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om han har fört talan som ombud eller mot ersättning biträtt någon i&lt;br&gt;saken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från jäv bortses när frågan om opartiskhet uppenbarligen saknar bety-&lt;br&gt;delse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Om ett ärende hos en nämnd berör ett aktiebolag där kommunen&lt;br&gt;eller landstinget äger minst hälften av aktierna eller en stiftelse där kom-&lt;br&gt;munen eller landstinget utser minst hälften av styrelseledamöterna, skall&lt;br&gt;jäv enligt 17 § 2 inte anses föreligga enbart på grund av att den som&lt;br&gt;handlägger ärendet är ställföreträdare för bolaget eller stiftelsen eller på&lt;br&gt;något annat sätt än anknuten dit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur ärendena avgörs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § I fråga om förfarandet när en nämnd fattar beslut skall bestämmel-&lt;br&gt;serna i 5 kap. 27 § tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För bordläggning av ett ärende krävs beslut av mer än hälften av de&lt;br&gt;närvarande ledamöterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;284&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokollet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Vid sammanträde skall protokoll föras. I fråga om protokollens Bilaga 2&lt;br&gt;förande, innehåll, justering och hur justeringen tillkännages skall bestäm-&lt;br&gt;melserna i 5 kap. 33 och 34 §§ tillämpas. Tillkännagivandet behöver inte&lt;br&gt;införas i någon tidning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delgivning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § Delgivning med en nämnd sker med ordföranden eller den som&lt;br&gt;enligt reglemente, instruktion eller särskilt beslut är behörig att ta emot&lt;br&gt;delgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglementen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § Fullmäktige skall anta reglementen med närmare föreskrifter om&lt;br&gt;nämndernas verksamhet och arbetsformer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delegering av ärenden inom en nämnd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § En nämnd får uppdra åt ett utskott, åt en ledamot eller suppleant&lt;br&gt;eller åt en anställd hos kommunen eller landstinget att besluta på nämn-&lt;br&gt;dens vägnar i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ärenden som avser verksamhetens mål, inriktning, omfattning eller&lt;br&gt;kvalitet får inte delegeras. Detsamma gäller framställningar eller yttranden&lt;br&gt;till fullmäktige liksom yttranden med anledning av att nämndens eller&lt;br&gt;fullmäktiges beslut har överklagats. Ärenden som rör myndighetsutövning&lt;br&gt;mot enskilda får inte delegeras om de är av principiell beskaffenhet eller&lt;br&gt;annars av större vikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om förbud att delegera vissa ärenden finns särskilda bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 § Nämnderna skall besluta om i vilken utsträckning beslut som har&lt;br&gt;fattats med stöd av ett uppdrag enligt 23 § skall anmälas till dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut som inte anmäls skall protokollföras särskilt om beslutet får&lt;br&gt;överklagas enligt bestämmelserna i 10 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 § Om ett ärende är så brådskande att nämndens avgörande inte kan&lt;br&gt;avvaktas, får ordföranden eller en annan ledamot som nämnden har&lt;br&gt;förordnat ändå avgöra ärendet. Ett sådant beslut skall anmälas vid nämn-&lt;br&gt;dens nästa sammanträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 § Om en nämnd med stöd av 23 § uppdrar åt en förvaltningschef&lt;br&gt;inom nämndens verksamhetsområde att fatta beslut, får nämnden överlå-&lt;br&gt;ta åt förvaltningschefen att i sin tur uppdra åt en annan anställd inom&lt;br&gt;kommunen eller landstinget att besluta i stället. Sådana beslut skall anmä-&lt;br&gt;las till chefen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 § Om en nämnd med stöd av 23 § uppdrar åt en anställd att besluta på&lt;br&gt;nämndens vägnar, får nämnden uppställa villkor som innebär att de som&lt;br&gt;utnyttjar nämndens tjänster skall ges tillfälle att lägga fram förslag eller att&lt;br&gt;yttra sig, innan beslutet fattas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden får också föreskriva att en anställd får fatta beslut endast om&lt;br&gt;företrädare för dem som utnyttjar nämndens tjänster har tillstyrkt beslu-&lt;br&gt;tet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;285&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En nämnd får även i övrigt uppställa villkor i samband med att ärenden&lt;br&gt;delegeras.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7 kap. Medbestämmandeformer för de anställda&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Partssammansatta organ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Om inte något annat följer av lag eller annan författning, får det i en&lt;br&gt;kommun eller ett landsting överlämnas till partssammansatta organ att&lt;br&gt;inom styrelsens eller andra nämnders verksamhetsområden svara för be-&lt;br&gt;redning, förvaltning och verkställighet. Detta gäller endast ärenden som&lt;br&gt;rör förhållandet mellan kommunen eller landstinget som arbetsgivare och&lt;br&gt;dess anställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Partssammansatta organ får inte avgöra frågor som avser verksamhetens&lt;br&gt;mål, inriktning, omfattning eller kvalitet. De får inte heller avgöra ärenden&lt;br&gt;som avser myndighetsutövning mot någon enskild.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Partssammansatta organ inrättas av fullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige skall fastställa ett partssammansatt organs uppgifter, sam-&lt;br&gt;mansättning, mandattid och verksamhetsformer i ett reglemente.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Ett partssammansatt organ skall bestå av företrädare för kommunen&lt;br&gt;eller landstinget och av företrädare för de anställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunens eller landstingets företrädare väljs av fullmäktige eller, om&lt;br&gt;fullmäktige bestämmer det, av styrelsen eller någon annan nämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De anställdas företrädare utses av den eller de lokala arbetstagarorgani-&lt;br&gt;sationer som kommunen eller landstinget har slutit kollektivavtal med om&lt;br&gt;partssammansatta organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § På ett partssammansatt organ skall följande bestämmelser i denna lag&lt;br&gt;tillämpas:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.4 kap. 12 § om reservation,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. 6 kap. 17 — 18 §§ om jäv,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. 6 kap. 20 § om protokollföring, protokolls innehåll, justering av pro-&lt;br&gt;tokoll och tillkännagivande om justeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § En nämnd inom vars verksamhetsområde ett partssammansatt organ&lt;br&gt;har tillsatts får återkalla uppdrag som har överlämnats till organet, om det&lt;br&gt;finns synnerliga skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarorätt för de anställda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Företrädare för de anställda hos en kommun eller ett landsting (per-&lt;br&gt;sonalföreträdare) får, i den omfattning som anges i 7 — 9 §§, närvara vid&lt;br&gt;sammanträden med andra nämnder än styrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarorätt föreligger inte i revisionsnämnder, förtroendenämnder, val-&lt;br&gt;nämnder och överförmyndarnämnder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Personalföreträdarna har rätt att närvara vid en nämnds behandling&lt;br&gt;av ärenden som rör förhållandet mellan kommunen eller landstinget som&lt;br&gt;arbetsgivare och dess anställda. Nämnden får i särskilda fall besluta att&lt;br&gt;personalföreträdarna får närvara även vid behandlingen av andra ären-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Personalföreträdarna har dock inte rätt att närvara när ärenden av&lt;br&gt;följande slag handläggs:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;286&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ärenden som avser myndighetsutövning mot någon enskild, såvida&lt;br&gt;inte ärendet rör en obestämd krets av enskilda,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förhandlingar med en arbetstagarorganisation,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. uppsägningar av kollektivavtal,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. arbetskonflikter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. rättstvister mellan kommunen eller landstinget och en arbetstagaror-&lt;br&gt;ganisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Personalföreträdarna har rätt att delta i nämndens överläggningar&lt;br&gt;men inte i besluten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En nämnd är skyldig att, med iakttagande av bestämmelserna i sekre-&lt;br&gt;tesslagen (1980:100), lämna personalföreträdarna de upplysningar som&lt;br&gt;behövs för deras verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Personalföreträdarna utses särskilt för varje nämnd bland de an-&lt;br&gt;ställda hos kommunen eller landstinget, i första hand bland dem som är&lt;br&gt;anställda inom nämndens verksamhetsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högst tre personalföreträdare och en ersättare för var och en av dem får&lt;br&gt;finnas för varje nämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Personalföreträdarna utses av den eller de lokala arbetstagarorgani-&lt;br&gt;sationer som kommunen eller landstinget har bundits till genom kollektiv-&lt;br&gt;avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Vad som föreskrivs i denna lag eller annan författning om jäv för&lt;br&gt;ledamot eller någon annan som handlägger en nämnds ärenden skall också&lt;br&gt;gälla för personalföreträdare i nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dock skall jäv enligt 11 § första stycket 5 förvaltningslagen (1986:223)&lt;br&gt;inte anses föreligga enbart på den grunden att personalföreträdaren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. är förtroendeman eller funktionär hos en arbetstagarorganisation som&lt;br&gt;har intressen att bevaka i ärendet eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. har, i den egenskap som anges i 1, företrätt organisationen i en sådan&lt;br&gt;förhandling i ärendet som ägt rum enligt lagen (1976:580) om medbestäm-&lt;br&gt;mande i arbetslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Personalföreträdarna skall kallas till sammanträden på samma sätt&lt;br&gt;som gäller för ledamöterna i nämnden. Ersättarna kallas endast då de skall&lt;br&gt;tjänstgöra som personalföreträdare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut som fattas vid ett sammanträde dit personalföreträdarna har&lt;br&gt;tillträde blir inte ogiltigt på den grund att personalföreträdarna eller någon&lt;br&gt;av dem inte har kallats till sammanträdet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8 kap. Ekonomisk förvaltning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mål för den ekonomiska förvaltningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Kommuner och landsting skall eftersträva en god ekonomisk hushåll-&lt;br&gt;ning i sin verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunernas och landstingens medelsförvaltning bör ske på sådant&lt;br&gt;sätt att krav på god avkastning och tillfredsställande säkerhet kan tillgodo-&lt;br&gt;ses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige skall meddela närmare föreskrifter om medelsförvaltning-&lt;br&gt;en.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en kommun eller ett landsting uppbär försäljningsvederlag eller&lt;br&gt;försäkringsersättning för en anläggningstillgång, skall kommunen eller&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;287&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;landstinget använda medel till motsvarande belopp för att investera i&lt;br&gt;andra anläggningstillgångar eller for att betala långfristiga skulder. Om det&lt;br&gt;finns särskilda skäl till det, får medlen användas även för andra ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur medelsbehovet täcks&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Medelsbehovet skall täckas med skatt när det inte täcks på annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Självkostnadsprincipen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Avgifter skall bestämmas så att överskott av verksamheten undviks,&lt;br&gt;om inte något annat är särskilt föreskrivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Budgetens innehåll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Kommuner och landsting skall varje år upprätta en budget för nästa&lt;br&gt;kalenderår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Budgeten skall innehålla en plan för ekonomin under budgetåret. I&lt;br&gt;planen skall skattesatsen och anslagen anges. Vidare skall det framgå hur&lt;br&gt;utgifterna skall finansieras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Budgetarna skall i perioder om tre år upprättas så att de sammantaget&lt;br&gt;ger täckning för samtliga anslag som skall utgå under perioden. Den första&lt;br&gt;budgeten i varje sådan period skall avse budgetåret efter det år då val av&lt;br&gt;fullmäktige har ägt rum i hela landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Budgetprocessen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Förslag till budget skall upprättas av styrelsen före oktober månads&lt;br&gt;utgång. Om det finns särskilda skäl till det, får budgetförslaget upprättas i&lt;br&gt;november månad. I så fall skall styrelsen före oktober månads utgång&lt;br&gt;föreslå skattesats för den kommunalskatt eller landstingsskatt som ingår i&lt;br&gt;den preliminära inkomstskatten under det följande året.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen bestämmer när övriga nämnder senast skall lämna sina särskil-&lt;br&gt;da budgetförslag till styrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Budgeten fastställs av fullmäktige före november månads utgång. År&lt;br&gt;då val i hela riket av fullmäktige har ägt rum skall budgeten fastställas av&lt;br&gt;de nyvalda fullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om budgeten på grund av särskilda skäl inte kan fastställas före novem-&lt;br&gt;ber månads utgång, skall fullmäktige ändå fastställa skattesatsen inom&lt;br&gt;denna tid. Budgeten skall därefter fastställas före december månads ut-&lt;br&gt;gång. Fullmäktige får då fastställa annan skattesats än den som har be-&lt;br&gt;stämts tidigare, om det finns skäl till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Styrelsens förslag till budget skall vara tillgängligt för allmänheten&lt;br&gt;från och med kungörandet av det sammanträde med fullmäktige då budge-&lt;br&gt;ten skall fastställas. Platsen där förslaget hålls tillgängligt skall anges i&lt;br&gt;kungörelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgiftsbeslut under budgetåret&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Om fullmäktige beslutar om en utgift under löpande budgetår, skall&lt;br&gt;beslutet även innefatta anvisning om hur utgiften skall finansieras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;288&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fondavsättning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Kommuner och landsting får avsätta medel till fonder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lån och borgen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Kommuner och landsting får ta upp lån och ingå borgen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbud mot pantsättning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Kommuner och landsting får inte upplåta panträtt i sin egendom till&lt;br&gt;säkerhet för en fordran. Vid förvärv av egendom får de dock överta&lt;br&gt;betalningsansvaret för lån som tidigare har tagits upp mot säkerhet av&lt;br&gt;panträtt i egendomen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Räkenskapsföring och redovisning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Styrelsen och övriga nämnder skall fortlöpande föra räkenskaper&lt;br&gt;över de medel som de förvaltar. Styrelsen bestämmer när övriga nämnder&lt;br&gt;senast skall lämna redovisning till styrelsen för sin medelsförvaltning&lt;br&gt;under föregående kalenderår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § När styrelsen fått övriga nämnders redovisningar, skall den avsluta&lt;br&gt;räkenskaperna med ett årsbokslut och sammanfatta detta i en årsredovis-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 årsredovisningen skall upplysning lämnas om utfallet av verksamhe-&lt;br&gt;ten, verksamhetens finansiering och den ekonomiska ställningen vid årets&lt;br&gt;slut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Årsredovisningen skall även omfatta sådan verksamhet som kommunen&lt;br&gt;eller landstinget bedriver i form av aktiebolag, stiftelse, ekonomisk för-&lt;br&gt;ening, ideell förening eller handelsbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Årsredovisningen skall upprättas med iakttagande av god kommunal&lt;br&gt;redovisningssed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Årsredovisningen skall senast den 1 april året efter det år som redovis-&lt;br&gt;ningen avser överlämnas till fullmäktige och revisorerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Fullmäktige skall meddela närmare föreskrifter om redovisningen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9 kap. Revision&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Val av revisorer och revisorssuppleanter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Under år då val av fullmäktige har ägt rum i hela landet skall de&lt;br&gt;nyvalda fullmäktige välja revisorer och revisorssuppleanter för granskning&lt;br&gt;av verksamheten under de tre följande åren. Vid samlad revision av hela&lt;br&gt;verksamheten skall minst tre revisorer och motsvarande antal revisors-&lt;br&gt;suppleanter väljas. Vid delad revision, som innebär att särskild revision&lt;br&gt;anordnas för granskning av en viss eller vissa nämnders verksamhet, skall&lt;br&gt;minst tre revisorer och motsvarande antal suppleanter väljas för varje&lt;br&gt;nämnd eller grupp av nämnder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§ I vallagen (1972:620) finns det bestämmelser om hur omval eller&lt;br&gt;förnyad sammanräkning som innebär ändrad mandatfördelning mellan&lt;br&gt;partierna i fullmäktige inverkar på revisorernas uppdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en revisor som inte har utsetts vid proportionellt val avgår under&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;289&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tjänstgöringstiden, får fullmäktige förrätta fyllnadsval för återstoden av&lt;br&gt;denna tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jäv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Den som är redovisningsskyldig till kommunen eller landstinget får&lt;br&gt;inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vara revisor eller revisorssuppleant för granskning av verksamhet som&lt;br&gt;omfattas av redovisningsskyldigheten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. delta i val av en revisor eller revisorssuppleant som skall granska&lt;br&gt;sådan verksamhet, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. delta i handläggningen av ärenden om ansvarsfrihet för verksamhe-&lt;br&gt;ten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första stycket gäller även make, sambo, föräldrar,&lt;br&gt;barn eller syskon eller annan närstående till den redovisningsskyldige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enskilda förtroendevalda mot vilka anmärkning kan riktas enligt 8 §&lt;br&gt;tredje stycket får dock delta i fullmäktiges överläggning när revisionsberät-&lt;br&gt;telsen över verksamhet som de har deltagit i behandlas. Ordföranden och&lt;br&gt;vice ordförandena i styrelsen eller annan nämnd får också delta i fullmäk-&lt;br&gt;tiges överläggning när verksamhet inom den egna nämnden behandlas.&lt;br&gt;Vad som nu har sagts gäller även om de förtroendevalda inte är ledamöter&lt;br&gt;i fullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Revisorernas ställning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Varje revisor fullgör sitt uppdrag självständigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Revisorernas uppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Revisorerna granskar all verksamhet som bedrivs inom styrelsens&lt;br&gt;och övriga nämnders ansvarsområden. De prövar om verksamheten har&lt;br&gt;skötts på ett ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt tillfredsställan-&lt;br&gt;de sätt, om räkenskaperna är rättvisande och om den kontroll som har&lt;br&gt;gjorts inom nämnderna är tillräcklig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Revisorernas granskning omfattar inte ärenden som avser myndighets-&lt;br&gt;utövning mot någon enskild i annat fall än då beslut i sådana ärenden&lt;br&gt;vållat kommunen eller landstinget ekonomisk förlust eller då granskningen&lt;br&gt;är motiverad från allmänna synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som nu har sagts om nämnder gäller i tillämpliga delar även&lt;br&gt;fullmäktigeberedningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Revisorernas rätt till upplysningar m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Nämnderna och de anställda är skyldiga att lämna revisorerna de&lt;br&gt;upplysningar som behövs för revisionsarbetet. De skall också ge revisorer-&lt;br&gt;na tillfälle att när som helst inventera de tillgångar som nämnderna har&lt;br&gt;hand om och ta del av de räkenskaper och andra handlingar som berör&lt;br&gt;nämndernas verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som nu har sagts om nämnder gäller i tillämpliga delar även&lt;br&gt;fullmäktigeberedningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Revisorernas förvaltning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Revisorerna svarar själva för den förvaltning som har samband med&lt;br&gt;revisionsuppdraget, om inte fullmäktige bestämmer något annat. Beslut&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;290&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som revisorerna fattar om förvaltningen skall tas upp i protokoll. Bestäm- Prop. 1990/91:117&lt;br&gt;melserna i 6 kap. 20 § om justering av protokoll och tillkännagivande om Bilaga 2&lt;br&gt;justeringen tillämpas även på revisorernas protokoll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Revisionsberättelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Revisorerna skall varje år till fullmäktige avge en berättelse med&lt;br&gt;redogörelse för resultatet av den revision som avser verksamheten under&lt;br&gt;det föregående året.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om anmärkning framställs, skall anledningen till denna anges i revi-&lt;br&gt;sionsberättelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmärkningar får riktas mot&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. styrelsen, övriga nämnder och fullmäktigeberedningar samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. de enskilda förtroendevalda i sådana organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Berättelsen skall även innehålla ett särskilt uttalande i frågan om an-&lt;br&gt;svarsfrihet tillstyrks eller ej.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövning av frågan om ansvarsfrihet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Fullmäktige skall inhämta förklaringar över de anmärkningar som&lt;br&gt;har framställts i revisionsberättelsen. Därefter skall fullmäktige vid ett&lt;br&gt;sammanträde före utgången av året efter det år som revisionen avser&lt;br&gt;besluta om ansvarsfrihet skall beviljas eller vägras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ansvarsfrihet vägras, får fullmäktige besluta att skadeståndstalan&lt;br&gt;skall väckas. Talan som inte grundas på brott skall väckas inom ett år från&lt;br&gt;det att beslutet om vägrad ansvarsfrihet fattades. Annars är rätten till&lt;br&gt;sådan talan förlorad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Revisionsreglemente&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Fullmäktige kan meddela närmare föreskrifter om revisionen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10 kap. Laglighetsprövning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Varje medlem av en kommun eller ett landsting har rätt att få&lt;br&gt;lagligheten av kommunens eller landstingets beslut prövad genom att&lt;br&gt;överklaga det hos kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Följande beslut får överklagas:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. beslut av fullmäktige,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. beslut av en nämnd eller ett partssammansatt organ, om beslutet inte&lt;br&gt;är av rent förberedande eller rent verkställande art,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. beslut som har fattats efter delegering från en nämnd med stöd av&lt;br&gt;bestämmelserna i 6 kap., samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. sådana beslut av revisorerna som avses i 9 kap. 7 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Om det i en lag eller annan författning finns särskilda bestämmelser&lt;br&gt;om hur beslut överklagas, får beslutet inte överklagas enligt bestämmelser-&lt;br&gt;na i detta kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur laglighetsprövningen skall göras&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Kammarrätten skall upphäva ett överklagat beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om det inte har tillkommit på föreskrivet sätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;291&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om det inte avser en angelägenhet for kommunen eller landstinget,&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om det organ eller den person som har fattat beslutet har överskridit&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sina befogenheter, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. om beslutet på annat sätt strider mot lag eller annan författning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten får inte sätta ett annat beslut i det överklagade beslutets&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ställe.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Vid prövningen får kammarrätten inte beakta andra omständigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;än sådana som klaganden har åberopat före klagotidens utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77ur besluten överklagas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Ett beslut överklagas skriftligt. I skrivelsen skall klaganden ange&lt;br&gt;vilket beslut som överklagas och de omständigheter som han eller hon&lt;br&gt;stöder sitt överklagande på.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Skrivelsen med överklagandet skall ges in till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Klagotid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Skrivelsen skall ha kommit in till kammarrätten inom tre veckor från&lt;br&gt;den dag då det tillkännagavs på kommunens eller landstingets anslagstavla&lt;br&gt;att man justerat protokollet över beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om beslut som har fattats med stöd av ett delegeringsuppdrag&lt;br&gt;från en nämnd och som inte har protokollförts särskilt, räknas tiden från&lt;br&gt;den dag då det tillkännagavs på anslagstavlan att man justerat protokollet&lt;br&gt;från det sammanträde vid vilket beslutet anmäldes för nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anslaget om protokollsjusteringen måste vara uppsatt på anslagstavlan&lt;br&gt;under hela klagotiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Om skrivelsen före klagotidens utgång har kommit in till kommunen&lt;br&gt;eller landstinget i stället för till kammarrätten, skall överklagandet ändå&lt;br&gt;prövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättelse av beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Om ett beslut har upphävts genom ett avgörande som har vunnit&lt;br&gt;laga kraft och om beslutet redan har verkställts, skall det organ som har&lt;br&gt;fattat beslutet se till att verkställigheten rättas i den mån det är möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur kammarrättens beslut överklagas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § I förvaltningsprocesslagen (1971:291) finns bestämmelser om hur&lt;br&gt;kammarrättens beslut överklagas hos regeringsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om kammarrättens beslut har gått klaganden emot, får bara klaganden&lt;br&gt;själv överklaga beslutet. Om kammarrätten har upphävt ett beslut eller&lt;br&gt;förbjudit att det verkställs, får kammarrättens beslut överklagas av kom-&lt;br&gt;munen eller landstinget och av dess medlemmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991, då kommunallagen&lt;br&gt;(1977:179), lagen (1977:180) om införande av kommunallagen och lagen&lt;br&gt;(1983:565) om politiska sekreterare skall upphöra att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om det i en lag eller annan författning hänvisas till föreskrifter som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har ersatts genom föreskrifter i denna lag, tillämpas i stället de nya före-&lt;br&gt;skrifterna. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;292&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1 Stockholms kommun får drätselnämnden behållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av 6 kap. 2 § 2 skall drätselnämnden ha hand om den&lt;br&gt;ekonomiska förvaltningen, om fullmäktige inte har överlåtit åt en annan&lt;br&gt;nämnd att helt eller delvis ha hand om sin ekonomiska förvaltning. Drät-&lt;br&gt;selnämnden skall fullgöra de uppgifter i fråga om räkenskapsföringen som&lt;br&gt;kommunstyrelsen annars skall fullgöra. Bestämmelserna i 8 kap. 12 § skall&lt;br&gt;därvid i stället gälla drätselnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På drätselnämnden skall bestämmelserna i 6 kap. tillämpas i övrigt.&lt;br&gt;Ordföranden i borgarrådsberedningen skall vara ordförande i drätsel-&lt;br&gt;nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Föreskriften i 3 kap. 14 § skall tillämpas först från och med den 1 juli&lt;br&gt;1993 i fråga om sådana företag som finns vid lagens ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1975:494) om rätt för kommun och&lt;br&gt;landstingskommun att lämna internationell katastrofhjälp.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1975:494) om rätt för kommun&lt;br&gt;och landstingskommun att lämna internationell katastrofhjälp att rubri-&lt;br&gt;ken till lagen och lagen skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lag (1975:494) om rätt för kommuner och landsting att lämna interna-&lt;br&gt;tionell katastrofhjälp och annat humanitärt bistånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommun och landstingskom-&lt;br&gt;mun får i samband med krig, far-&lt;br&gt;sot, översvämning, jordbävning,&lt;br&gt;vulkanutbrott, torka eller liknande&lt;br&gt;händelse i annat land eller återupp-&lt;br&gt;byggnadsarbete efter sådan händel-&lt;br&gt;se bistå med utrustning som kom-&lt;br&gt;munen eller landstingskommunen&lt;br&gt;kan avvara. Utrustning som nu&lt;br&gt;sagts får också överlämnas till in-&lt;br&gt;ternationell hjälporganisation för&lt;br&gt;att användas, om sådan händelse&lt;br&gt;skulle inträffa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommun eller landstingskom-&lt;br&gt;mun som har beslutat att lämna bi-&lt;br&gt;stånd med utrustning får i skälig&lt;br&gt;omfattning anvisa medel för iord-&lt;br&gt;ningställande och transport av ut-&lt;br&gt;rustningen samt tillhandahålla och&lt;br&gt;svara för ersättning till personal&lt;br&gt;som behövs för att utrustningen&lt;br&gt;skall kunna tas i bruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommuner och landsting får&lt;br&gt;lämna katastrofhjälp eller annat&lt;br&gt;humanitärt bistånd till ett annat&lt;br&gt;land, om det inträffar en katastrof&lt;br&gt;eller på annat sätt uppstår en nödsi-&lt;br&gt;tuation där. Biståndet får ges i form&lt;br&gt;av utrustning som kommunerna&lt;br&gt;och landstingen kan avvara. Ut-&lt;br&gt;rustningen lämnas direkt till det&lt;br&gt;andra landet eller genom en inter-&lt;br&gt;nationell hjälporganisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådan utrustning får också läm-&lt;br&gt;nas till en internationell hjälporga-&lt;br&gt;nisation för att användas om en så-&lt;br&gt;dan nödsituation senare skulle in-&lt;br&gt;träffa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommuner eller landsting som&lt;br&gt;har beslutat att lämna bistånd med&lt;br&gt;utrustning får i skälig omfattning&lt;br&gt;anvisa medel för iordningställande&lt;br&gt;och transport av utrustningen samt&lt;br&gt;tillhandahålla och svara för ersätt-&lt;br&gt;ning till personal som behövs för&lt;br&gt;att utrustningen skall kunna tas i&lt;br&gt;bruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;293&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 117&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:117&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1968:131) om vissa kommunala &lt;sup&gt;Blla&lt;/sup&gt;S&lt;sup&gt;a&lt;/sup&gt; 2&lt;br&gt;befogenheter inom turistväsendet.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att lagen (1968:131) om vissa kommunala befo-&lt;br&gt;genheter inom turistväsendet skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommun får vidtaga åtgärder for&lt;br&gt;uppförande och drift av turistan-&lt;br&gt;läggningar i den mån det är påkallat&lt;br&gt;for att främja turistväsendet inom&lt;br&gt;kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommuner och landsting får&lt;br&gt;vidta åtgärder för att turistanlägg-&lt;br&gt;ningar skall kunna uppföras och&lt;br&gt;drivas, om det behövs for att främ-&lt;br&gt;ja turistväsendet inom kommunen&lt;br&gt;eller landstinget.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om upphävande av lagen (1962: 638) om rätt för&lt;br&gt;kommun att bistå utländska studerande.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att lagen (1962:638) om rätt for kommun att bistå&lt;br&gt;utländska studerande skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;294&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanser över betänkandet&lt;br&gt;(SOU 1990:24) Ny kommunallag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens ombudsmän (JO), regeringsrätten, kammarrätterna i Stock-&lt;br&gt;holm och Göteborg, överstyrelsen for civil beredskap, socialstyrelsen,&lt;br&gt;skolöverstyrelsen, juridiska fakultetsnämnderna vid Stockholms och Upp-&lt;br&gt;sala universitet, plan- och bostadsverket, statens engergiverk, kammarkol-&lt;br&gt;legiet, länsstyrelserna i Kronobergs, Västmanlands och Norrbottens län,&lt;br&gt;statskontoret, riksrevisionsverket, näringsfrihetsombudsmannen (NO),&lt;br&gt;Haninge, Huddinge, Järfälla, Nacka, Sollentuna, Stockholms, Österåkers,&lt;br&gt;Uppsala, Östhammars, Eskilstuna, Nyköpings, Strängnäs, Boxholms, Lin-&lt;br&gt;köpings, Motala, Norrköpings, Vadstena, Eksjö, Gnosjö, Jönköpings,&lt;br&gt;Tranås, Värnamo, Tingsryds, Växjö, Borgholms, Högsby, Kalmar, Nybro,&lt;br&gt;Oskarshamns, Västerviks, Gotlands, Karlskrona, Ronneby, Bromölla,&lt;br&gt;Kristianstads, Osby, Ängelholms, Bjuvs, Helsingborgs, Lunds, Malmö,&lt;br&gt;Ystads, Falkenbergs, Halmstads, Varbergs, Göteborgs, Munkedals,&lt;br&gt;Orusts, Strömstads, Uddevalla, Ale, Borås, Dals-Eds, Tranemo, Trollhät-&lt;br&gt;tans, Vänersborgs, Åmåls, Falköpings, Gullspångs, Lindköpings, Marie-&lt;br&gt;stads, Skara, Filipstads, Hagfors, Karlstads, Hällefors, Karlskoga, Örebro,&lt;br&gt;Arboga, Heby, Köpings, Västerås, Falu, Malungs, Mora, Vansbro, Gävle,&lt;br&gt;Nordanstigs, Sandvikens, Härnösands, Kramfors, Örnsköldsviks, Bergs,&lt;br&gt;Bräcke, Östersunds, Nordmalings, Robertsfors, Skellefteå, Umeå, Vi-&lt;br&gt;delns, Kinna, Luleå och Piteå kommuner, Stockholms läns, Uppsala läns,&lt;br&gt;Östergötlands läns, Kristianstad läns, Göteborgs och Bohus läns, Skara-&lt;br&gt;borgs läns, Värmlands läns, Örebro läns, Kopparbergs läns, Jämtlands läns&lt;br&gt;och Norrbottens läns landsting, Svenska kommunförbundet, Landstings-&lt;br&gt;förbundet, Sveriges industriförbund, Småföretagens riksorganisation,&lt;br&gt;Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen i Sverige, Tjänste-&lt;br&gt;männens centralorganisation, Sveriges akademikers centralorganisation,&lt;br&gt;Handikappförbundens centralkommitté, Föreningen Sveriges Kommunal-&lt;br&gt;ekonomer, Skattebetalarnas förening, Statsvetenskapliga förbundet, Sveri-&lt;br&gt;ges Fastighetsägareförbund, Sveriges kommunaljuridiska förening samt&lt;br&gt;Sveriges Villaägareförbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yttranden har vidare kommit in från:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göteborgs universitet-Förvaltningshögskolan, Botkyrka, Norrtälje, Ny-&lt;br&gt;näshamns, Täby, Upplands Väsby, Gislaveds, Alvesta, Perstorps, Östra&lt;br&gt;Göinge, Sjöbo, Svalövs, Svedala, Vellinge, Kungsbacka, Kungälvs, Möln-&lt;br&gt;dals, Partilie, Sotenäs, Lerum, Vårgårda, Götene, Habo, Hjo, Vara,&lt;br&gt;Grums, Kumla, Fagersta, Norbergs, Borlänge, Leksands, Orsa, Rättviks,&lt;br&gt;Smedjebackens, Ovanåkers, Härjedalens, Strömsunds, Åre och Arjeplogs&lt;br&gt;kommuner, referensgruppen i redovisningsfrågor, Sveriges socionomers&lt;br&gt;personal- och förvaltningstjänstemäns riksförbund, kommunförbundet&lt;br&gt;Skaraborg, Medborgarrättsrörelsen Friheten i Sverige, Sveriges allmännyt-&lt;br&gt;tiga bostadsföretag, Svenska Annonsbladsutgivareföreningen, Sveriges&lt;br&gt;bostadsrättsföreningars centralorganisation, Svensk Chefsförening, Svens-&lt;br&gt;ka tidningsutgivareföreningen, Hyresgästernas Riksförbund samt fullmäk-&lt;br&gt;tigeledamoten i Borgholms kommun Per Lublin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;295&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av betänkandet (Ds 1988:46)&lt;br&gt;Pengar är inte allt men...&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Förtroendeuppdragsutredningen föreslår att det från och med den 1 janua-&lt;br&gt;ri 1992 blir en kommunal skyldighet att ersätta de förtroendevalda med&lt;br&gt;kommunala uppdrag för den arbetsförtjänst de går miste om på grund av&lt;br&gt;uppdraget. Det blir även i fortsättningen helt frivilligt för kommuner och&lt;br&gt;landsting om de utöver ersättningen för förlorad arbetsförtjänst vill ersätta&lt;br&gt;de förtroendevalda med ett arvode för det arbete de lägger ner på själva&lt;br&gt;uppdraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige rådde länge den uppfattningen att de kommunalt förtroendeval-&lt;br&gt;da skulle fullgöra sina uppdrag utan någon som helst ersättning. 1923 in-&lt;br&gt;fördes regler som medgav en viss blygsam ersättning för resor och uppehäl-&lt;br&gt;le i samband med uppdraget. Vissa förtroendevalda med särskilt omfat-&lt;br&gt;tande uppdrag kunde då också beviljas arvode av kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Först genom en ändring i kommunallagen 1983 blev det tillåtet för&lt;br&gt;kommuner och landsting att betala ut ersättning för förlorad arbetsför-&lt;br&gt;tjänst till de förtroendevalda. I mitten av år 1986 hade mindre än hälften&lt;br&gt;av alla kommuner och landsting begagnat sig av möjligheten att besluta om&lt;br&gt;någon form av ersättning för förlorad arbetsförtjänst till de förtroendeval-&lt;br&gt;da.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Våra nordiska grannländer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige är nu det enda av de nordiska länderna som inte har obligatoriska&lt;br&gt;regler om ersättning åt de kommunalt förtroendevalda. Danmark, Finland&lt;br&gt;och Norge har samtliga infört regler som gör det till en skyldighet att&lt;br&gt;ersätta de förtroendevalda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Problemen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har under lång tid varit ett önskemål från flera av arbetsmarknadens&lt;br&gt;organisationer att förbättra de ekonomiska villkoren för de kommunalt&lt;br&gt;förtroendevalda. Medan de offentligt anställda genom kollektivavtal oftast&lt;br&gt;inte gör någon ekonomisk förlust då de utför ett kommunalt förtroende-&lt;br&gt;uppdrag, så drabbas anställda inom den privata sektorn i allmänhet av&lt;br&gt;löneavdrag då de måste ta ledigt för förtroendeuppdrag. I de kommunala&lt;br&gt;församlingarna är bl. a. anställda inom den privata sektorn underrepresen-&lt;br&gt;terade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom anställda inom den privata sektorn så kan även småföretagare&lt;br&gt;av ekonomiska skäl ha svårt att ta på sig kommunala förtroendeuppdrag.&lt;br&gt;Problemen för småföretagare är delvis lika och delvis annorlunda dem&lt;br&gt;som de anställda har. Gemensamt är att de ofta kan förlora ekonomiskt på&lt;br&gt;att engagera sig i kommunalpolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kommunala demokratin förutsätter att de förtroendevalda kan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;296&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rekryteras från bredast möjliga befolkningsgrupper. Ingen skall behöva&lt;br&gt;avböja ett kommunalt förtroendeuppdrag av ekonomiska skäl. Detta med-&lt;br&gt;för att en förtroendevald som ett minimum åtminstone måste ersättas för&lt;br&gt;de ekonomiska förluster i form av förlorad arbetsförtjänst som han eller&lt;br&gt;hon gör på grund av uppdraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt om pensionsförmåner, semesterlön och andra anställningsförmåner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förtroendevalda vars engagemang uppgår till heltid eller minst 40 % av ett&lt;br&gt;heltidsengagemang kan av kommunen beviljas pension enligt ett särskilt&lt;br&gt;pensionsreglemente. För övriga förtroendevalda finns det däremot för&lt;br&gt;närvarande ingen laglig möjlighet för kommunen att genom pensionsregle-&lt;br&gt;mente sörja för att deras pensionsförmåner inte försämras på grund av&lt;br&gt;uppdraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förtroendevalda med uppdrag som måste utföras på ledig tid från det&lt;br&gt;ordinarie arbetet kan under vissa förhållanden gå miste om pensionsför-&lt;br&gt;måner. Det förhållandet har varit uppmärksammat länge och kommunför-&lt;br&gt;bunden har också rekommenderat kommuner och landsting att ersätta de&lt;br&gt;förtroendevalda som går miste om pensionsförmåner på grund av uppdra-&lt;br&gt;get.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det föreslagna lagändringsförslaget ingår mistade pensionsförmåner,&lt;br&gt;semesterförmåner och andra anställningsförmåner (huvudsakligen olika&lt;br&gt;former av försäkringar) i den förlorade arbetsförtjänst som kommunen&lt;br&gt;obligatoriskt skall ersätta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nuvarande reglernas tillämpning i kommunerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har låtit kommunförbundet undersöka hur de nuvarande&lt;br&gt;reglerna tillämpas genom en enkät till ett femtiotal kommuner som beslu-&lt;br&gt;tat om ersättning. Även landstingsförbundet har genom en enkät till samt-&lt;br&gt;liga landsting undersökt tillämpningen av ersättningsreglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av svaren från kommunerna framgår att de i huvudsak tillämpar tre&lt;br&gt;olika system för ersättning för förlorad arbetsförtjänst, nämligen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Skillnaden mellan arvode och styrkt faktisk förlorad arbetsförtjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Faktisk förlorad arbetsförtjänst utöver arvode.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Relaterad till den förtroendevaldes sjukpenning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast tre av de landsting som besvarat enkäten har uppgett att de&lt;br&gt;beslutat om ersättning för förlorad arbetsförtjänst, men intresse och planer&lt;br&gt;för sådana ersättningssystem finns i flera landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget innebär att de nuvarande ersättningsreglerna i kommunallagen&lt;br&gt;ändras så att kommunerna blir obligatoriskt skyldiga att ersätta de förtro-&lt;br&gt;endevalda för förlorad arbetsförtjänst som de går miste om på grund av&lt;br&gt;uppdraget. Däremot blir det även i fortsättningen helt frivilligt för kom-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;297&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;munerna om de vill ersätta de förtroendevalda med t. ex. arvode för själva Prop. 1990/91:117&lt;br&gt;uppdraget. De bestämmelser som berörs i kommunallagen (1977:179) är 2 Bilaga 4&lt;br&gt;kap. 29 §, 3 kap. 16 § och 5 kap. 1 § femte stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna ges genom förslaget stor frihet att själva utforma sina&lt;br&gt;ersättninssystem beroende på lokala förhållanden och enskilda förtroen-&lt;br&gt;devaldas speciella situation. Utredningen har avstått från att rekommen-&lt;br&gt;dera något speciellt ersättningssystem framför något annat men gett exem-&lt;br&gt;pel på olika tänkbara metoder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1992 varigenom kommuner-&lt;br&gt;na får god tid på sig att planera för ett godtagbart system för ersättning för&lt;br&gt;förlorad arbetsförtjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen anser att vinsten med att fler bereds möjlighet att ta på sig&lt;br&gt;kommunala uppdrag mer än väl uppväger det ingrepp i den kommunala&lt;br&gt;självstyrelsen som förslaget kan anses innebära. I betänkandet ges också en&lt;br&gt;utförlig redogörelse för den kommunala självstyrelsens princip och det&lt;br&gt;aktuella förslaget anses inte gå ut över vad som kan accepteras enligt den&lt;br&gt;principen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med förlorad arbetsförtjänst menas i utredningen inkomst av jordbruks-&lt;br&gt;fastighet, inkomst av rörelse och inkomst av tjänst enligt de definitioner&lt;br&gt;som finns i kommunalskattelagen. En förutsättning för att kommunen&lt;br&gt;skall vara skyldig att betala ut ersättning är dock naturligtvis att den&lt;br&gt;förtroendevalde verkligen har förlorat någon arbetsförtjänst på grund av&lt;br&gt;uppdraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I princip blir det enligt förslaget en kommunal skyldighet att täcka de&lt;br&gt;förtroendevaldas inkomstförluster fullt ut. Skyldigheten inskränks dock&lt;br&gt;genom en skälighetsregel som omfattar vanliga inkomstlägen. Skälighets-&lt;br&gt;regeln innebär att kommunen inte är skyldig och heller inte berättigad att&lt;br&gt;ersätta inkomstförluster som vida överstiger vad som kan betraktas som&lt;br&gt;normalt. Helt tillfälliga eller obetydliga inkomstförluster blir kommunen&lt;br&gt;inte heller skyldig att ersätta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förslaget har utredningen också försökt lösa problemet med att ersätta&lt;br&gt;egna företagare som visserligen drabbas av inkomstförlust på grund av&lt;br&gt;förtroendeuppdraget, men där det av olika skäl kan vara svårt att beräkna&lt;br&gt;förlusten. Till den nämnda kretsen kan som exempel räknas jordbrukare,&lt;br&gt;hantverkare, konstnärer, privatpraktiserande läkare, advokater, köpmän&lt;br&gt;m.fl.En ersättningsform som utredningen visar på i sådana fall är en&lt;br&gt;schablonersättning baserad på medelinkomsten för t. ex. en industiarbeta-&lt;br&gt;re på orten, en viss sjukpenningklass eller ett schablonbelopp i kronor.&lt;br&gt;Ersättningen kan fastställas per år eller för valfri, kortare tidsperiod. I&lt;br&gt;utredningen visas också på möjligheten för en förtroendevald att välja&lt;br&gt;mellan fast ersättning och ersättning för faktisk förlorad arbetsinkomst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ersättningsberättigade inkomstförlusten får enligt förslaget avse all&lt;br&gt;tid som behövs för att ta sig mellan arbetsplatsen och förrättningslokalen,&lt;br&gt;ackordsersättning, skifttillägg och liknande förmåner samt rimlig ledighet i&lt;br&gt;anslutning till sammanträden för bl. a. skiftarbetande, ombordanställda&lt;br&gt;m.fl. som har obekväma arbetstider eller säregna arbetsförhållanden i&lt;br&gt;övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;298&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnader för förslaget &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen utgår ifrån att förslaget kommer att kosta mer pengar för &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommunerna men har inte kunnat beräkna storleken av merkostnaderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principen att den som ger upphov till en kostnad också skall bära den&lt;br&gt;anses av utredningen vara riktig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;299&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förtroendeuppdragsutredningens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om kommunallagen (1977:179) att 2 kap.&lt;br&gt;29 §, 3 kap. 16 § och 5 kap. 1 § femte stycket skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige får besluta att till le-&lt;br&gt;damot och suppleant i fullmäktige&lt;br&gt;eller beredning skall i skälig omfatt-&lt;br&gt;ning utgå ersättning för resekostna-&lt;br&gt;der och andra utgifter som föran-&lt;br&gt;leds av uppdraget, förlorad arbets-&lt;br&gt;förtjänst samt arvode, pension och&lt;br&gt;andra ekonomiska förmåner. Om&lt;br&gt;fullmäktige beslutar att arvode&lt;br&gt;skall utgå, skall arvodet bestämmas&lt;br&gt;till lika belopp för lika uppdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till ledamot och suppleant i full-&lt;br&gt;mäktige eller beredning skall i skä-&lt;br&gt;lig omfattning betalas ersättning för&lt;br&gt;förlorad arbetsförtjänst som föran-&lt;br&gt;leds av uppdraget. Fullmäktige be-&lt;br&gt;stämmer enligt vilka grunder er-&lt;br&gt;sättningen skall betalas. Med förlo-&lt;br&gt;rad arbetsförtjänst avses i denna lag&lt;br&gt;kontant lön, pensions- och semes-&lt;br&gt;terförmåner och andra anställ-&lt;br&gt;ningsförmåner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige får också besluta att&lt;br&gt;till ledamot och suppleant i full-&lt;br&gt;mäktige eller beredning skall i skä-&lt;br&gt;lig omfattning betalas ersättning för&lt;br&gt;resekostnader och andra utgifter&lt;br&gt;som föranleds av uppdraget, arvo-&lt;br&gt;de samt pension och andra ekono-&lt;br&gt;miska förmåner. Om fullmäktige&lt;br&gt;beslutar om arvode skall arvodet&lt;br&gt;bestämmas till lika belopp för lika&lt;br&gt;uppdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige får besluta att till le-&lt;br&gt;damot och suppleant i styrelsen el-&lt;br&gt;ler annan nämnd skall i skälig om-&lt;br&gt;fattning utgå ersättning för rese-&lt;br&gt;kostnader och andra utgifter som&lt;br&gt;föranleds av uppdraget, förlorad ar-&lt;br&gt;betsförtjänst samt arvode, pension&lt;br&gt;och andra ekonomiska förmåner.&lt;br&gt;Om fullmäktige beslutar att arvode&lt;br&gt;skall utgå, skall arvodet bestämmas&lt;br&gt;till lika belopp för lika uppdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till ledamot och suppleant i sty-&lt;br&gt;relsen eller annan nämnd skall i&lt;br&gt;skälig omfattning betalas ersättning&lt;br&gt;för förlorad arbetsförtjänst som&lt;br&gt;föranleds av uppdraget. Fullmäkti-&lt;br&gt;ge bestämmer enligt vilka grunder&lt;br&gt;ersättningen skall betalas. Med för-&lt;br&gt;lorad arbetsförtjänst avses i denna&lt;br&gt;lag kontant lön, pensions- och se-&lt;br&gt;mesterförmåner samt andra an-&lt;br&gt;ställningsförmåner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige får också besluta att&lt;br&gt;till ledamot och suppleant i styrel-&lt;br&gt;sen eller annan nämnd skall i skälig&lt;br&gt;omfattning betalas ersättning för&lt;br&gt;resekostnader och andra utgifter&lt;br&gt;som föranleds av uppdraget, pen-&lt;br&gt;sion och andra ekonomiska förmå-&lt;br&gt;ner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om fullmäktige beslutar om ar-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;300&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vode skall arvodet bestämmas till&lt;br&gt;lika belopp for lika uppdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1§&lt;br&gt;femte stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige får besluta att till re-&lt;br&gt;visor och revisorssuppleant skall i&lt;br&gt;skälig omfattning utgå ersättning&lt;br&gt;för resekostnader och andra utgif-&lt;br&gt;ter som föranleds av uppdraget,&lt;br&gt;förlorad arbetsförtjänst samt arvo-&lt;br&gt;de, pension och andra ekonomiska&lt;br&gt;förmåner. Om fullmäktige beslutar&lt;br&gt;att arvode skall utgå, skall arvodet&lt;br&gt;bestämmas till lika belopp for lika&lt;br&gt;uppdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till revisor och revisorssupple-&lt;br&gt;ant skall i skälig omfattning betalas&lt;br&gt;ersättning for förlorad arbetsför-&lt;br&gt;tjänst som föranleds av uppdraget.&lt;br&gt;Fullmäktige bestämmer enligt vilka&lt;br&gt;grunder ersättningen skall betalas.&lt;br&gt;Med förlorad arbetsförtjänst avses i&lt;br&gt;denna lag kontant lön, pensions-&lt;br&gt;och semesterförmåner samt andra&lt;br&gt;anställningsförmåner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige får också besluta att&lt;br&gt;till revisor och revisorssuppleant&lt;br&gt;skall i skälig omfattning betalas er-&lt;br&gt;sättning för resekostnader och and-&lt;br&gt;ra utgifter som föranleds av upp-&lt;br&gt;draget, arvode, pension och andra&lt;br&gt;ekonomiska förmåner. Om full-&lt;br&gt;mäktige beslutar om arvode skall&lt;br&gt;arvodet bestämmas till lika belopp&lt;br&gt;för lika uppdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;301&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanser över betänkandet&lt;br&gt;(Ds 1988:46) Pengar är inte allt men.............&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Riksdagens om-&lt;br&gt;budsmän (JO), kammarrätten i Jönköping, försäkringsrätten för Mellan-&lt;br&gt;sverige, statens arbetsgivarverk, Botkyrka, Stockholms, Uppsala, Linkö-&lt;br&gt;pings, Gnosjö, Jönköpings, Karlshamns, Malmö, Svedala, Göteborgs,&lt;br&gt;Torsby, Faluns, Sollefteå, Strömsunds och Umeå kommuner, Söderman-&lt;br&gt;lands läns, Kristianstads läns, Göteborgs och Bohus läns, Skaraborgs läns&lt;br&gt;och Västerbottens läns landsting, Svenska kommunförbundet, Landstings-&lt;br&gt;förbundet, Tjänstemännens Centralorganisation, Sveriges akademikers&lt;br&gt;centralorganisation, Landsorganisationen i Sverige, Svenska arbetsgivare-&lt;br&gt;föreningen, Sveriges Industriförbund, Statsanställdas förbund, Svenska&lt;br&gt;Byggnadsarbetareförbundet, Svenska Industritjänstemannaförbundet,&lt;br&gt;Svenska Kommunalarbetareförbundet och Svenska Metallindustriarbeta-&lt;br&gt;reförbundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;302&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Civildepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 mars 1991&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsrådet Engström, ordförande, och statsråden Hjelm-&lt;br&gt;Wallén, S. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, Johansson, Lindqvist,&lt;br&gt;G. Andersson, Lönnqvist, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson, Molin,&lt;br&gt;Sahlin, Åsbrink&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsrådet Johansson anmäler fråga om en ny kommunallag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar att genom proposition lämna förslag till riksdagen om&lt;br&gt;en ny kommunallag i enlighet med bilagan till detta protokoll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ur protokollet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Maud Melin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;303&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Innehållsförteckning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Inledning ................................................ 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Kommunal självstyrelse och demokrati i utveckling............ 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;Den kommunala sektorns framväxt och betydelse......... 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;1977 års kommunallag................................ 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 &amp;nbsp;Utvecklingen efter år 1977 ............................. 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3.1 &amp;nbsp;Strukturella och organisatoriska&amp;nbsp;förändringar...... &amp;nbsp;&amp;nbsp;9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3.2 &amp;nbsp;Förhållandet stat-kommun...................... 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3.3 &amp;nbsp;Den politiska styrningen utvecklas — Nya villkor för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;politikerna.................................... 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3.4 &amp;nbsp;Den enskildes intresse och engagemang ........... 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Reformbehovet — principer för en ny kommunallag ........... 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1 &amp;nbsp;Inledning............................................ 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2 &amp;nbsp;Bättre villkor för förtroendevalda....................... 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3 &amp;nbsp;Lagen öppnar väg för målstyrning ...................... 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4 &amp;nbsp;Medborgarinflytandet utvecklas........................ 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.5 &amp;nbsp;Lagen medger ett ökat handlingsutrymme ............... 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.6 &amp;nbsp;Nya former för ekonomistyrning ....................... 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Regeringens förslag till en ny kommunallag................... 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;Indelning, medlemskap ............................... 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.1 &amp;nbsp;Indelning i kommuner och landsting m. m......... 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.2 &amp;nbsp;Medlemskap i kommuner och landsting........... 24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;Kommunernas och landstingens befogenheter............ 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.1 &amp;nbsp;Tydligare regler................................ 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.2 &amp;nbsp;Näringslivsfrågor .............................. 31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.3 &amp;nbsp;Den specialreglerade kompetensen ............... 35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 &amp;nbsp;Kommunernas och landstingens organisation ............ 37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.1 &amp;nbsp;Samlade regler om de politiska organen........... 37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.2 &amp;nbsp;En friare nämndorganisation .................... 38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.3 &amp;nbsp;Uppgiftsfördelningen mellan fullmäktige och nämn-&lt;br&gt;der ........................................... 45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.4 &amp;nbsp;Nya regler om&amp;nbsp;kommunala företag ............... 49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.5 &amp;nbsp;Inflytande i och kontroll över kommunala företag ..&amp;nbsp;&amp;nbsp;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.6 &amp;nbsp;Handlingars offentlighet i kommunala företag ..... 55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4 &amp;nbsp;De förtroendevalda................................... 57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4.1 &amp;nbsp;Ett särskilt kapitel om de förtroendevalda......... 57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4.2 &amp;nbsp;Benämningen förtroendevald.................... 58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4.3 &amp;nbsp;Valbarhetshinder .............................. 59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4.4 &amp;nbsp;Entledigande av förtroendevalda................. 60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4.5 &amp;nbsp;Ekonomiska förmåner.......................... 64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4.6 &amp;nbsp;Initiativrätt ................................... 69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4.7 &amp;nbsp;Omröstning................................... 71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4.8 &amp;nbsp;Närvarorätt................................... 73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4.9 &amp;nbsp;Politiska sekreterare............................ 77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5 &amp;nbsp;Fullmäktige ......................................... 78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5.1 &amp;nbsp;Antalet ledamöter och ersättare.................. 78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5.2 &amp;nbsp;Hur sammanträdena kungörs.................... 79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5.3 &amp;nbsp;Hur ärendena bereds ........................... 81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5.4 &amp;nbsp;Kommunala folkomröstningar................... 83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5.5 &amp;nbsp;Interpellationer och frågor ...................... 85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6 &amp;nbsp;Styrelsen och övriga nämnder.......................... 88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6.1 &amp;nbsp;Förtroendevalda och anställda i nämnderna ....... 88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6.2 &amp;nbsp;Nämndernas ansvar för verksamheten............ 89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;304&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6.3 &amp;nbsp;Nämndernas mandattider....................... 91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6.4 &amp;nbsp;Utskott och nämndberedningar.................. 94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6.5 &amp;nbsp;Ersättarnas rättigheter.......................... 95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6.6 &amp;nbsp;En ny jävsregel ................................ 96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6.7 &amp;nbsp;Bordläggning.................................. 100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6.8 &amp;nbsp;Delegering av ärenden.......................... 101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.7 &amp;nbsp;Medbestämmandeformer.............................. 106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.8 &amp;nbsp;Ekonomisk förvaltning................................ 108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.8.1 &amp;nbsp;Mål for den ekonomiska förvaltningen............ 108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.8.2 &amp;nbsp;Hur medelsbehovet täcks ....................... 111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.8.3 &amp;nbsp;Självkostnadsprincipen ......................... 112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.8.4 &amp;nbsp;Budgetens innehåll............................. 114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.8.5 &amp;nbsp;Utgiftsbeslut under budgetåret................... 118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.8.6 &amp;nbsp;Reservationsanslag............................. 119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.8.7 &amp;nbsp;Fondbildning, lånerätt och rätt&amp;nbsp;att ingå borgen..... 119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.8.8 &amp;nbsp;Räkenskapsföring och redovisning ............... 120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.9 &amp;nbsp;Revision ............................................ 125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.9.1 &amp;nbsp;Revisorernas ställning.......................... 125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.9.2 &amp;nbsp;Revisorernas uppgifter ......................... 125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.9.3 &amp;nbsp;Revisorernas rätt till upplysningar m. m........... 127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.9.4 &amp;nbsp;Kretsen revisionsansvariga m. m................. 128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.10 Laglighetsprövning ................................... 131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.10.1 Ny terminologi och redaktionell&amp;nbsp;utformning....... 131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.10.2 Kopplingen medlemskap-rätt att&amp;nbsp;överklaga........ 133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.10.3 Prövningsgrunderna............................ 135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.10.4 Besluts verkställbarhet.......................... 136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.10.5 Besvärsnämnderna avskaffas .................... 137&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Ändringar i annan lagstiftning .............................. 138&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Ett internationellt perspektiv ............................... 139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 Förhållandet till internationella överenskommelser ....... 139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1.1 &amp;nbsp;Europarådskonventionen om kommunal självstyrel-&lt;br&gt;se ............................................ 139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1.2 &amp;nbsp;Ett kommande EES-avtal eller svenskt medlemskap i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapen........................ 141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 Kommunernas och landstingens internationella engage-&lt;br&gt;mang ............................................... 142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2.1 &amp;nbsp;Humanitärt bistånd ............................ 142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2.2 &amp;nbsp;Bistånd till utländska studerande................. 144&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2.3 &amp;nbsp;Bojkottåtgärder mot Sydafrika................... 144&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Ekonomiska konsekvenser av regeringens förslag .............. 145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Upprättade lagförslag...................................... 146&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Specialmotivering: förslaget till kommunallag................. 146&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Ärendet till riksdagen......................................229&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens lagförslag...................................230&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Sammanfattning av betänkandet (SOU 1990:24) Ny kom-&lt;br&gt;munallag ..........................................267&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 &amp;nbsp;Kommunallagskommitténs lagförslag .................271&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förteckning över remissinstanser över betänkandet (SOU&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990:24) Ny kommunallag........................... 295&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Sammanfattning av betänkandet (Ds 1988:46) Pengar är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte allt men........................................296&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förtroendeuppdragsutredningens lagförslag............300&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;305&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6 Förteckning över remissinstanser över betänkandet (Ds&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1988:46) Pengar är inte allt men....................... 302&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur regeringsprotokollet 1991-03-07 ....................... 303&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Norstedts Tryckeri, Stockholm 1991&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;306&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>delvis bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:KU38</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1991-03-25 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1991-03-25 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1991-03-26 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1991-04-15 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Socialdemokraterna</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 08:39:03</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GE03117</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:28:24</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Konstitutionsutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 08:39:03</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GE03117</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199091__117.pdf</filnamn>
<filstorlek>12673877</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>om en ny kommunallag</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/CAF5218C-28F9-487F-91B6-F9BD1CA5E564</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1990/91:KU38</uppgift>
<ref_dok_id>GE01KU38</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>KU38</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Ny kommunallag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:117&lt;br/&gt;
En ny kommunallag</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K46</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K46</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:117 En ny kommunallag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:117&lt;br/&gt;
En ny kommunallag</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K47</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K47</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:117 En ny kommunallag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:117&lt;br/&gt;
En ny kommunallag</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K48</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K48</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:117 En ny kommunallag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:117&lt;br/&gt;
En ny kommunallag</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K49</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K49</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:117 En ny kommunallag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:117&lt;br/&gt;
En ny kommunallag</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K50</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K50</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:117 En ny kommunallag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:117&lt;br/&gt;
En ny kommunallag</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K51</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K51</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:117 En ny kommunallag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:117&lt;br/&gt;
En ny kommunallag</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K52</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K52</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:117 En ny kommunallag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:117&lt;br/&gt;
En ny kommunallag</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K53</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K53</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:117 En ny kommunallag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:117&lt;br/&gt;
En ny kommunallag</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K54</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K54</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:117 En ny kommunallag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:117&lt;br/&gt;
En ny kommunallag</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K55</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K55</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:117 En ny kommunallag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:117&lt;br/&gt;
En ny kommunallag</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K56</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K56</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:117 En ny kommunallag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:117&lt;br/&gt;
En ny kommunallag</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K57</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K57</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:117 En ny kommunallag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:117&lt;br/&gt;
En ny kommunallag</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K58</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K58</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:117 En ny kommunallag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:117&lt;br/&gt;
En ny kommunallag</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K59</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K59</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:117 En ny kommunallag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Alf Egnerfors  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:117&lt;br/&gt;
En ny kommunallag</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K53</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K53</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:117 En ny kommunallag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Alf Egnerfors  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Anders Björck  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:117&lt;br/&gt;
En ny kommunallag</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K49</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K49</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:117 En ny kommunallag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Anders Björck  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Bengt Kindbom  m.fl. (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:117&lt;br/&gt;
En ny kommunallag</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K55</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K55</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:117 En ny kommunallag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Bengt Kindbom  m.fl. (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Bengt Westerberg  m.fl. (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:117&lt;br/&gt;
En ny kommunallag</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K51</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K51</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:117 En ny kommunallag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Bengt Westerberg  m.fl. (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Claes Roxbergh  m.fl. (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:117&lt;br/&gt;
En ny kommunallag</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K48</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K48</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:117 En ny kommunallag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Claes Roxbergh  m.fl. (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Ingrid Andersson  m.fl. (S, C, FP, M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:117&lt;br/&gt;
En ny kommunallag</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K46</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K46</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:117 En ny kommunallag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Ingrid Andersson  m.fl. (S, C, FP, M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lars Werner  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:117&lt;br/&gt;
En ny kommunallag</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K59</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K59</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:117 En ny kommunallag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lars Werner  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lena Öhrsvik  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:117&lt;br/&gt;
En ny kommunallag</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K47</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K47</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:117 En ny kommunallag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lena Öhrsvik  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Martin Olsson  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:117&lt;br/&gt;
En ny kommunallag</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K54</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K54</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:117 En ny kommunallag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Martin Olsson  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Mona Saint Cyr  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:117&lt;br/&gt;
En ny kommunallag</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K50</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K50</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:117 En ny kommunallag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Mona Saint Cyr  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Sonia Karlsson  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:117&lt;br/&gt;
En ny kommunallag</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K56</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K56</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:117 En ny kommunallag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Sonia Karlsson  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Sören Norrby  (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:117&lt;br/&gt;
En ny kommunallag</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K52</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K52</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:117 En ny kommunallag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Sören Norrby  (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Ylva Johansson  (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:117&lt;br/&gt;
En ny kommunallag</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K58</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K58</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:117 En ny kommunallag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Ylva Johansson  (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Ylva Johansson  och Bo Hammar  (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:117&lt;br/&gt;
En ny kommunallag</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K57</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K57</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:117 En ny kommunallag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Ylva Johansson  och Bo Hammar  (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>