<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2224055</hangar_id>
 <dok_id>GE03116</dok_id>
 <rm>1990/91</rm>
 <beteckning>116</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1990/91:116</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>116</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1991-02-21 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:40:14</systemdatum>
 <publicerad>2007-12-19 16:59:51</publicerad>
 <titel>om en gemensam nordisk arbetsmarknad för personer med högre utbildning</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GE03116/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GE03116</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GE03116</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1990/91:116&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;om en gemensam nordisk arbetsmarknad för&lt;br&gt;personer med högre utbildning&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03116/prop_199091__116-1.png" style="width:37pt;height:26pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande vid regeringssammanträdet har varit cheferna för justitie-&lt;br&gt;och utbildningsdepartementen samt statsrådet Wallström.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 21 februari 1991&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Odd Engström&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lada Freivalds&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att riksdagen godkänner en överenskommelse mel-&lt;br&gt;lan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om en gemensam nordisk&lt;br&gt;arbetsmarknad för personer som har en högre, behörighetsgivande utbild-&lt;br&gt;ning på minst tre år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår som en följd av den nordiska överenskommelsen att&lt;br&gt;det i rättegångsbalken uppställda kravet på att ledamöter i Sveriges advokat-&lt;br&gt;samfund skall vara svenska medborgare ändras så att med svenskt medbor-&lt;br&gt;garskap jämställs medborgarskap i något av de andra nordiska länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreslås i propositionen att den som har blivit auktoriserad som&lt;br&gt;advokat i ett annat nordiskt land skall ha rätt att - på de villkor som anges i&lt;br&gt;den nordiska överenskommelsen - bli antagen som ledamot av Sveriges ad-&lt;br&gt;vokatsamfund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås också att nordiska utbildningar som motsvarar&lt;br&gt;den svenska kantorsexamcn och högskoleexamen på kyrkomusikerlinjen&lt;br&gt;skall ge behörighet att anställas på en tjänst som kantor eller organist i enlig-&lt;br&gt;het med vad som föreskrivs i lagen (1989:8) om kyrkomusiken i svenska kyr-&lt;br&gt;kan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna proposition har utformats och skrivits på det nya sätt som&lt;br&gt;första gången användes under riksmötet 1989/90 i propositionen om&lt;br&gt;forskning (prop. 1989/90:90). Den nya utformningen syftar till att&lt;br&gt;vinna erfarenheter för en eventuell övergång till en ändaniålsenligare&lt;br&gt;utformning av regeringens förslag m.m. till riksdagen. Bl.a. skall pro-&lt;br&gt;positioner med förslag som har beretts inom flera departement bli mer&lt;br&gt;lättöverskådliga och lättlästa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det regeringen vill att riksdagen skall ta ställning till eller åtgärda&lt;br&gt;återfinns under rubriken Ärendet till riksdagen, vilket således motsva-&lt;br&gt;rar den tidigare rubriken Hemställan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:116&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Proposition om en gemensam nordisk&lt;br&gt;arbetsmarknad för personer med högre utbildning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:116&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Inledning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Nordiska ministerrådet har utarbetat ett förslag till överenskommelse mel-&lt;br&gt;lan de nordiska länderna om en nordisk arbetsmarknad för personer som har&lt;br&gt;en behörighetsgivande, högre utbildning på minst tre år. Förslaget, som har&lt;br&gt;remissbehandlats inom de nordiska länderna, behandlades av Nordiska rå-&lt;br&gt;det vid dess 38:e session i Reykjavik år 1990. Nordiska rådet rekommende-&lt;br&gt;rade därvid regeringarna i de nordiska länderna att ingå en överenskom-&lt;br&gt;melse i enlighet med förslaget. Överenskommelsen, som undertecknades&lt;br&gt;den 24 oktober 1990, träder i kraft 30 dagar efter den dag då samtliga nor-&lt;br&gt;diska länder har meddelat det danska utrikesministeriet att överenskommel-&lt;br&gt;sen har godkänts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överenskommelsen finns upprättad på svenska, danska, finska, isländska&lt;br&gt;och norska. Alla texter har lika giltighet. Överenskommelsen och en för-&lt;br&gt;teckning över de remissinstanser som har yttrat sig över Nordiska ministerrå-&lt;br&gt;dets förslag till överenskommelse finns fogade till propositionen som bilaga&lt;br&gt;1 och bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att Sverige skall kunna tillträda överenskommelsen måste vissa lag-&lt;br&gt;ändringar göras, bl.a. vad gäller medborgarskap för advokater. I det föl-&lt;br&gt;jande lämnas en redogörelse för dels innehållet i överenskommelsen (avsnitt&lt;br&gt;3), dels de lagändringar som måste göras för att Sverige skall leva upp till de&lt;br&gt;krav som överenskommelsen ställer (avsnitt 5 och 6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett utkast till lagrådsremiss har under hösten 1990 remitterats till justitie-&lt;br&gt;kanslern, Stockholms tingsrätt, Svea hovrätt och Sveriges advokatsamfund.&lt;br&gt;Remissvaren finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (dnr 90-1577 i justitiede-&lt;br&gt;partementet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 25 oktober 1990 att inhämta lagrådets yltrande&lt;br&gt;över lagförslagen. De till lagrådet remitterade lagförslagen redovisas i bi-&lt;br&gt;laga 3. Lagrådet har den 30 oktober 1990 lämnat de remitterade förslagen&lt;br&gt;utan erinran. Lagrådets yttrande är fogat till propositionen som bilaga 4. I&lt;br&gt;förhållande till lagrådsremissen har några redaktionella ändringar gjorts i&lt;br&gt;lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Bakgrund&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Arbetsmarknaden i Sverige och övriga Norden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Redan år 1954 träffade Danmark, Finland, Norge och Sverige en överens-&lt;br&gt;kommelse om en gemensam arbetsmarknad. Överenskommelsen ifinebar&lt;br&gt;bl.a. att arbetstillstånd inte krävs av medborgare i någon av staterna för att&lt;br&gt;arbeta i annat nordiskt land. Syftet var att underlätta rörligheten av arbets-&lt;br&gt;kraft mellan länderna. Överenskommelsen avlägsnade dock inte de hinder&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för rörlighet som följer av att det i de olika länderna finns bestämmelser om Prop.&lt;br&gt;auktorisation eller andra behörighetskrav för vissa yrkesgrupper liksom det 1990/91:116&lt;br&gt;för en del yrken även finns krav på visst medborgarskap. Inte heller den ge-&lt;br&gt;nerella överenskommelsen från den 6 mars 1982 om en gemensam nordisk&lt;br&gt;arbetsmarknad, som ersatte överenskommelsen från år 1954, innehöll någon&lt;br&gt;lösning på dessa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sidan av den nyssnämnda generella överenskommelsen från år 1982&lt;br&gt;har de nordiska länderna ingått särskilda överenskommelser som ger stora&lt;br&gt;personalgrupper inom sjukvården, skolan och veterinärväsendet rätt att un-&lt;br&gt;der vissa förutsättningar utöva sina yrken i de andra nordiska länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framhölls i Nordiska ministerrådets ekonomiska handlingsplan&lt;br&gt;1989 - 92 ”Ett starkare Norden” är det emellertid många yrkesgrupper som&lt;br&gt;har genomgått en behörighetsgivande utbildning men som inte har någon i&lt;br&gt;en överenskommelse säkrad rätt att utöva sitt yrke i andra nordiska länder.&lt;br&gt;Det gäller framför allt sådana yrken för vilka utövandet är beroende av ett&lt;br&gt;särskilt godkännande eller av medborgarskap. Vilka yrken det är varierar&lt;br&gt;något mellan de olika nordiska länderna. Som exempel kan nämnas jurister,&lt;br&gt;revisorer, teologer, daghemspedagoger, arkitekter och ingenjörer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nordiska Rådet har vid upprepade tillfällen gett uttryck för en önskan om&lt;br&gt;en liberalisering på detta område (jfr rekommendationerna 9/1986/s och&lt;br&gt;34/1989/s). En detaljerad genomgång av varje enskild yrkesgrupps utbild-&lt;br&gt;ning i de nordiska länderna och av de krav som skall vara uppfyllda som för-&lt;br&gt;utsättning för yrkesutövning i respektive land samt av de rättsregler, som&lt;br&gt;måste ändras för att öppna en möjlighet till fri yrkesutövning i alla nordiska&lt;br&gt;länder, skulle emellertid bli mycket tids- och resurskrävande. Nordiska mi-&lt;br&gt;nisterrådet har därför utarbetat ett förslag till en generell överenskommelse&lt;br&gt;om ömsesidigt erkännande av högre, behörighetsgivande utbildningar på&lt;br&gt;minst tre år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget behandlar enbart de nordiska medborgarnas möjligheter att i de&lt;br&gt;andra nordiska länderna kunna utöva sitt yrke och vara behöriga att söka&lt;br&gt;tjänster som deras utbildning har förberett dem för. Överenskommelsen tar&lt;br&gt;inte sikte på frågan om ett ömsesidigt akademiskt erkännande av högre ut-&lt;br&gt;bildningar. dvs. nordiska medborgares rätt att få sina utbildningar godkända&lt;br&gt;som en del av eller som grundval för fortsatt utbildning vid högre utbild-&lt;br&gt;ningsinstitutioner eller forskningsinstitut i andra nordiska länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som redan har framgått syftar överenskommelsen till att så långt möjligt&lt;br&gt;undanröja hindren för de personer som omfattas av överenskommelsen att&lt;br&gt;söka arbete och utöva sitt yrke inom de nordiska länderna. Överenskommel-&lt;br&gt;sen avser inte enbart ömsesidigt erkännande av utbildningar i detta syfte.&lt;br&gt;Den anger också att krav på medborgarskap, med vissa undantag, inte skall&lt;br&gt;ställas för de yrken och tjänster som överenskommelsen omfattar, och att&lt;br&gt;tidigare verksamhet i annat nordiskt land skall beaktas vid bestämmande av&lt;br&gt;anställningsförmåner. Överenskommelsen innehåller också en förpliktelse&lt;br&gt;för länderna att i vidast möjliga omfattning genomföra ändringar i sin lag-&lt;br&gt;stiftning i enlighet med de principer som har lagts fast i överenskommelsen&lt;br&gt;angående bl.a. utbildning och medborgarskap.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 EG-direktivet om högre utbildningar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Inom de Europeiska gemenskaperna (EG) har man inom loppet av de se-&lt;br&gt;naste 15 - 20 åren utfärdat en rad särskilda direktiv om ömsesidigt erkän-&lt;br&gt;nande av behörighetsgivande examina. EG-kommissionen och EGs minis-&lt;br&gt;terråd har emellertid i samband med tillskapandet av den inre marknaden&lt;br&gt;framhållit att tillvägagångssättet med speciella direktiv för olika grupper är&lt;br&gt;alltför långsamt. EGs ministerråd har därför antagit ett generellt direktiv om&lt;br&gt;ömsesidigt erkännande av alla eftergymnasiala behörighetsgivande utbild-&lt;br&gt;ningar på minst tre år. Direktivet, som trädde i kraft den 4 januari 1991, in-&lt;br&gt;går bland de EG-rättsakter - ”1’acquis communautaire” - som utgör en del&lt;br&gt;av underlaget för de pågående förhandlingarna mellan EFTA-länderna och&lt;br&gt;EG om ett EES-avtal. I fråga om det närmare innehållet i ett sådant avtal&lt;br&gt;kan hänvisas till propositionen (1990/91:65) om ändring i regeringsformen&lt;br&gt;med anledning av ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde. Frågan&lt;br&gt;kommer alltså senare att aktualiseras även i detta sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Överenskommelsens innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;3.1 Allmänt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Överenskommelsen är tillämplig på personer som är medborgare i något av&lt;br&gt;de nordiska länderna och som har genomgått en för ett visst yrke behörig-&lt;br&gt;hetsgivande, högre utbildning på minst tre år. Överenskommelsen bygger på&lt;br&gt;det förhållandet att de eftergymnasiala utbildningarna i de nordiska län-&lt;br&gt;derna är i stort sett likvärdiga. Nordiska medborgare, som har genomgått en&lt;br&gt;utbildning som omfattas av överenskommelsen, skall därför vara behöriga&lt;br&gt;att utöva yrken eller söka sådana tjänster i de andra nordiska länderna för&lt;br&gt;vilka det enligt lag eller annan författning krävs att utövaren har genomgått&lt;br&gt;en viss inhemsk utbildning. Som huvudregel skall den omständigheten att&lt;br&gt;sökanden är medborgare i ett annat nordiskt land inte hindra att sökanden&lt;br&gt;godkänns som självständig yrkesutövare eller som behörig sökande till en&lt;br&gt;tjänst i värdlandet. Undantag görs dock förvissa tjänster inom den offentliga&lt;br&gt;förvaltningen, tjänster inom rättsväsendet, polisen och försvaret samt tjäns-&lt;br&gt;ter som är av betydelse för den nationella säkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.2 Utbildning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Av artikel 1 framgår att överenskommelsen är tillämplig på personer som har&lt;br&gt;genomgått en för ett visst yrke behörighetsgivande, högre utbildning som&lt;br&gt;omfattar minst tre års heltidsstudier eller motsvarande tid på deltid. Efter-&lt;br&gt;som utbildningsväsendet inte är organiserat på samma sätt i de olika nor-&lt;br&gt;diska länderna innehåller artikeln också en definition av begreppet högre&lt;br&gt;utbildning. Vidare framgår att överenskommelsen inte gäller för yrkesgrup-&lt;br&gt;per som omfattas av tidigare träffade avtal om en gemensam nordisk arbets-&lt;br&gt;marknad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket i artikel2 skall en person, som har en utbildning som&lt;br&gt;omfattas av överenskommelsen och som i något av de nordiska länderna har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;erhållit legitimation, auktorisation eller någon annan liknande form av rätts-&lt;br&gt;ligt godkännande som utövare av ett visst yrke, ha rätt att under de förutsätt-&lt;br&gt;ningar som anges i överenskommelsen bli godkänd som yrkesutövare även i&lt;br&gt;de andra nordiska länderna. Bestämmelsen innebär att den som har blivit&lt;br&gt;auktoriserad som t.ex. advokat i ett annat nordiskt land skall anses uppfylla&lt;br&gt;de kompetenskrav som normalt gäller för att bli antagen som ledamot av&lt;br&gt;Sveriges advokatsamfund. Detta gäller även om sökanden har beviljats auk-&lt;br&gt;torisation på grundval av en icke nordisk utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De avtalsslutande länderna kan dock, när det gäller advokater och reviso-&lt;br&gt;rer (i Danmark även landinspektörer), alltid kräva att sökanden har utövat&lt;br&gt;yrket i tre år hos en advokat eller revisor som har godkänts av värdlandet. I&lt;br&gt;stället för denna praktiktid kan värdlandet kräva att sökanden genomgår ett&lt;br&gt;lämplighetsprov. Valet mellan praktiktid och lämplighetsprov träffas av&lt;br&gt;värdlandet. Andra yrkesutövare än advokater och revisorer har rätt att - i&lt;br&gt;den mån värdlandet uppställer krav på viss praktiktid - fullt ut avräkna prak-&lt;br&gt;tikttid som fullgjorts i något av de övriga nordiska länderna. Detta framgår&lt;br&gt;av artikel 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De fyra första styckena i artikel 2 är utformade med tanke på de fria yrkes-&lt;br&gt;utövarna. Författningsreglerade tjänster behandlas i artikelns femte stycke.&lt;br&gt;Av detta stycke framgår att om de nordiska länderna har ett i lag eller annan&lt;br&gt;författning uppställt krav på att anställning på vissa tjänster förutsätter en&lt;br&gt;viss nationell utbildning, som omfattas av överenskommelsen, skall dessa&lt;br&gt;tjänster kunna sökas också av dem som har genomgått en motsvarande ut-&lt;br&gt;bildning som till övervägande del har ägt rum i något av de nordiska län-&lt;br&gt;derna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För vissa utbildningar kan det skilja i utbildningens längd mellan de nor-&lt;br&gt;diska länderna. Om denna skillnad är mer än ett år, kan enligt artikel 7 det&lt;br&gt;land som har den längre utbildningen kräva att sökanden antingen har utövat&lt;br&gt;yrket under en period som är dubbelt så lång som skillnaden i utbildningens&lt;br&gt;längd eller att sökanden genomgår en tilläggsutbildning, eventuellt avslutad&lt;br&gt;med ett kunskapsprov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av artikel 3 framgår att de enskilda länderna kan kräva att sökanden har&lt;br&gt;tillfredsställande kunskaper om lagstiftning och administrativa föreskrifter&lt;br&gt;av särskild betydelse för det yrke det gäller. Det kan gälla säkerhetsföreskrif-&lt;br&gt;ter, byggnadsnormer eller annat som är av stor betydelse för yrkesutöv-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.3 Språkkunskaper&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I artikel 4 behandlas de krav som kan ställas på kunskaper i andra nordiska&lt;br&gt;språk för att sökanden skall godkännas för yrkesutövning. Sverige, Dan-&lt;br&gt;mark och Norge kan kräva att sökanden har tillfredsställande kunskaper i&lt;br&gt;ett av språken svenska, danska eller norska. Här föreligger ingen valmöjlig-&lt;br&gt;het för landet i fråga. Sverige kan alltså inte kräva tillfredsställande kunska-&lt;br&gt;per i just svenska språket utan måste godta en sökande som inte kan någon&lt;br&gt;svenska men som talar tillfredsställande danska eller norska. - Finland och&lt;br&gt;Island kan kräva att sökanden har tillfredsställande kunskaper i finska re-&lt;br&gt;spektive isländska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De enskilda länderna avgör själva för varje yrkesområde hur mycket som Prop.&lt;br&gt;skall krävas för att ”tillfredsställande kunskaper” skall anses föreligga. Det 1990/91:116&lt;br&gt;står också de enskilda länderna fritt att avgöra hur språkkunskaperna skall&lt;br&gt;dokumenteras.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.4 Medborgarskap&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I artikel 10 i överenskommelsen behandlas vissa frågor om medborgarskap&lt;br&gt;som villkor för yrkesutövning. Där framgår att ett godkännande som själv-&lt;br&gt;ständig yrkesutövare inte kan göras beroende av att sökanden blir medbor-&lt;br&gt;gare i det land där yrkesutövningen avses ske. Anställning på en tjänst, som&lt;br&gt;förutsätter en utbildning som omfattas av överenskommelsen, kan som regel&lt;br&gt;inte heller göras beroende av att sökanden blir medborgare i det land där&lt;br&gt;anställningen söks. Från denna regel är vissa tjänster undantagna. Undanta-&lt;br&gt;gen avser överordnade tjänster inom den offentliga förvaltningen, tjänster&lt;br&gt;inom rättsväsendet, åklagarväsendet, exekutionsväsendet, polisen och för-&lt;br&gt;svaret samt de tjänster i övrigt som är av betydelse för den nationella säker-&lt;br&gt;heten. Dessa tjänster kan förbehållas det egna landets medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.5 Övrigt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om ansökningsförfarande och beslutsprocedur finns i artikel&lt;br&gt;8. En sökande som uppfyller kraven enligt överenskommelsen skall godkän-&lt;br&gt;nas som yrkesutövare eller behörig sökande till en anställning, såvida det&lt;br&gt;inte föreligger några omständigheter beträffande sökanden som kan med-&lt;br&gt;föra återkallelse av godkännandet. Närmare bestämmelser om återkallelse&lt;br&gt;av godkännande finns i artikel 9. Av artikel 8 framgår också att den myndig-&lt;br&gt;het som har att pröva ansökan om godkännande skall fatta ett motiverat be-&lt;br&gt;slut inom fyra månader från det att ansökan har kompletterats med nödvän-&lt;br&gt;diga upplysningar. Beslut som går sökanden emot kan överklagas i enlighet&lt;br&gt;med de nationella regler om överklagande som kan finnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel II innehåller en bestämmelse om att tidigare anställning i ett annat&lt;br&gt;nordiskt land bör tillgodoräknas vid tjänstetillsättningar. Enligt artikel 12&lt;br&gt;bör en anställd som har en utbildning från ett annat nordiskt land också vara&lt;br&gt;jämställd med värdlandets egna medborgare när det gäller rätten till lön och&lt;br&gt;pension och andra rättigheter som följer med tjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 13 ålägger länderna att såvitt angår de statliga tjänsterna i största&lt;br&gt;möjliga utsträckning genomföra ändringar i sin lagstiftning i överensstä-&lt;br&gt;melse med vad som sägs i artikel 2 femte stycket och artiklarna 10-12. Län-&lt;br&gt;derna bör dessutom medverka till att dessa principer tillämpas även för icke-&lt;br&gt;statliga tjänster. Länderna får dock införa eller upprätthålla bestämmelser&lt;br&gt;om att anställning inom rättsväsendet inklusive exekutionsväsendet förutsät-&lt;br&gt;ter en tillfredsställande prövotid på tre år eller ett godkänt lämplighetsprov.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Sveriges godkännande av överenskommelsen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den nordiska överenskommelsen godkänns av&lt;br&gt;Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna:Samtliga remissinstanser som har yttrat sig över utkas-&lt;br&gt;tet till överenskommelse tillstyrker ministerrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Som redan framhållits finns det sedan länge&lt;br&gt;olika överenskommelser mellan de nordiska länderna som syftar till att un-&lt;br&gt;derlätta rörligheten av arbetskraften mellan länderna. Överenskommelsen&lt;br&gt;om en nordisk arbetsmarknad för personer med en högre utbildning är ytter-&lt;br&gt;ligare ett steg i riktningen mot att avskaffa sådana behörighetskrav av natio-&lt;br&gt;nell karaktär som numera med den ökande internationaliseringen alltmera&lt;br&gt;har spelat ut sin roll. Den nordiska överenskommelsen överensstämmer i allt&lt;br&gt;väsentligt med EG-direktivet om högre utbildningar. Som tidigare har be-&lt;br&gt;rörts (avsnitt 2.2) ingår EG-direktivet i det regelverk som utgör basen för&lt;br&gt;de pågående förhandlingarna mellan EFTA-länderna och EG om ett EES-&lt;br&gt;avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skillnaden mellan de nordiska ländernas eftergymnasiala utbildningar är&lt;br&gt;i allmänhet mindre än vad förhållandet är inom EG. En fri rörlighet för ar-&lt;br&gt;betskraften mellan de nordiska länderna är inte bara i de enskilda arbetsta-&lt;br&gt;garnas och arbetsgivarnas intresse, utan det är också av väsentlig betydelse&lt;br&gt;för de nordiska ländernas ekonomiska utveckling och som ett led i arbetet&lt;br&gt;att stärka den nordiska gemenskapen. Önskemålet om en gemensam nordisk&lt;br&gt;arbetsmarknad för personer med likartad utbildning förstärks ytterligare ge-&lt;br&gt;nom det nyssnämnda EG-direktivet. Det är angeläget att alla nordiska med-&lt;br&gt;borgare med högre utbildningar av minst tre års varaktighet ges möjlighet att&lt;br&gt;utnyttja sin examen fritt inom hela Norden, på motsvarande sätt som deras&lt;br&gt;kolleger inom EG kan. Mot denna bakgrund bör så långt det är möjligt olika&lt;br&gt;formella hinder för arbetskraftens fria rörlighet undanröjas inom de nor-&lt;br&gt;diska länderna.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Medborgarskapskrav för yrkesverksamhet i&lt;br&gt;svensk lagstiftning&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;5.1 Regeringsformen och lagen om offentlig anställning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Någon ändring av bestämmelserna i rege-&lt;br&gt;ringsformen eller lagen (1976:600) om offentlig anställning behövs&lt;br&gt;inte med anledning av den nordiska överenskommelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gällande ordning: Av 11 kap. 9 § tredje stycket regeringsformen framgår&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att endast den som är svensk medborgare får inneha eller utöva domartjänst, Prop.&lt;br&gt;ämbete som lyder omedelbart under regeringen, tjänst eller uppdrag såsom 1990/91:116&lt;br&gt;chef för myndighet som lyder omedelbart under riksdagen eller regeringen&lt;br&gt;eller såsom ledamot av sådan myndighet eller dess styrelse, tjänst i regerings-&lt;br&gt;kansliet närmast under statsråd eller tjänst såsom svenskt sändebud. Vidare&lt;br&gt;framgår att även i annat fall endast den som är svensk medborgare får inneha&lt;br&gt;tjänst eller uppdrag, om tjänsten eller uppdraget tillsätts genom val av riks-&lt;br&gt;dagen samt att krav på svenskt medborgarskap för behörighet att inneha el-&lt;br&gt;ler utöva tjänst eller uppdrag hos staten eller kommun i övrigt får uppställas&lt;br&gt;endast i lag eller enligt förutsättningar som anges i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 4 kap. 2 § lagen (1976:600) om offentlig anställning sägs följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om svenskt medborgarskapskrav som villkor för innehav eller utövande av&lt;br&gt;statlig tjänst gäller vad som är föreskrivet i regeringsformen eller annan lag.&lt;br&gt;Vidare gäller att endast svensk medborgare får inneha eller utöva militär&lt;br&gt;tjänst eller tjänst som åklagare eller polisman. Regeringen äger i övrigt före-&lt;br&gt;skriva eller för särskilt fall besluta att endast svensk medborgare får inneha&lt;br&gt;eller utöva&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. tjänst i regeringskansliet eller utrikesförvaltningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. statlig tjänst med vilken kan vara förenad myndighetsutövning eller&lt;br&gt;handläggning av frågor vilka rör förhållandet till annan stat eller mellanfolk-&lt;br&gt;lig organisation,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. statlig tjänst som kan medföra kännedom om förhållande, som är av&lt;br&gt;betydelse för rikets säkerhet eller som rör betydelsefullt, allmänt eller en-&lt;br&gt;skilt ekonomiskt intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om andra särskilda villkor för innehav eller utövande av tjänst än sådana,&lt;br&gt;som anges i första stycket eller som avser pensionsålder eller viss lägsta lev-&lt;br&gt;nadsålder, gäller vad som är föreskrivet i lag eller annan författning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns dessutom ett antal förordningar med krav på svenskt medborgar-&lt;br&gt;skap för vissa yrken. Här kan nämnas förordningen (1975:608) om krav på&lt;br&gt;svenskt medborgarskap för tillträde till vissa statliga tjänster och förord-&lt;br&gt;ningen (1988:784) med instruktion för exekutionsväsendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Tjänster som bl.a. åklagare, polis och&lt;br&gt;domare kan länderna enligt överenskommelsen förbehålla de egna medbor-&lt;br&gt;garna. Några ändringar av bestämmelserna i regeringsformen eller lagen om&lt;br&gt;offentlig anställning är därför inte nu påkallade för att Sverige skall kunna&lt;br&gt;leva upp till de krav överenskommelsen ställer.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 Medborgarskapskravet för advokater, m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Kravet på svenskt medborgarskap för den som&lt;br&gt;vill antas till ledamot av advokatsamfundet - respektive uppträda som&lt;br&gt;rättegångsombud - ändras på det sättet att medborgarskap i Dan-&lt;br&gt;mark, Finland, Island eller Norge jämställs med svenskt medborgar-&lt;br&gt;skap. Regeln att en advokat är skyldig att genast träda ur samfundet&lt;br&gt;om han upphör att vara svensk medborgare ändras i konsekvens här-&lt;br&gt;med.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare skall den som är ledamot av ett advokatsamfund eller har&lt;br&gt;fått någon annan form av auktorisation för att utöva advokatyrket i&lt;br&gt;något av de andra nordiska länderna kunna antas som ledamot av det&lt;br&gt;svenska advokatsamfundet på de i överenskommelsen angivna villko-&lt;br&gt;ren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gällande ordning:För att kunna bli ledamot av Sveriges advokatsamfund&lt;br&gt;krävs i dag bl.a. att man är svensk medborgare och har hemvist i Sverige.&lt;br&gt;Samfundets styrelse får i enskilda fall medge undantag från dessa krav&lt;br&gt;(8 kap. 2 § första och andra styckena RB). Upphör en advokat att vara&lt;br&gt;svensk medborgare eller flyttar han ur riket, är han skyldig att genast träda&lt;br&gt;ur samfundet, såvida inte styrelsen medger att han får stå kvar som ledamot.&lt;br&gt;Om ett sådant medgivande inte lämnas och advokaten inte självmant träder&lt;br&gt;ur samfundet, skall han uteslutas (8 kap. 7 § femte stycket RB).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom de angivna kraven vad gäller medborgarskap och hemvist krävs&lt;br&gt;av blivande advokater att de har avlagt de kunskapsprov som är föreskrivna&lt;br&gt;för behörighet till domarämbete, att de har genomgått för advokatverksam-&lt;br&gt;het erforderlig praktisk och teoretisk utbildning, att de har gjort sig kända&lt;br&gt;för redbarhet och att de även i övrigt bedöms lämpliga att utöva advokat-&lt;br&gt;verksamhet. Enligt 8 kap. 2 § tredje stycket RB får inte heller den bli advo-&lt;br&gt;kat som är försatt i konkurs, som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldra-&lt;br&gt;balken eller som enligt 3 § lagen (1985:354) om förbud mot yrkesmässig råd-&lt;br&gt;givning i vissa fall, m.m. är förbjuden att utöva rådgivningsverksamhet. En-&lt;br&gt;ligt fjärde stycket i samma paragraf får inte heller domare, åklagare eller&lt;br&gt;vissa andra anställda i offentlig tjänst eller hos annan enskild än advokat an-&lt;br&gt;tas till ledamot i samfundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De krav som anges i 8 kap. RB återfinns något mer detaljerade i stadgarna&lt;br&gt;för Sveriges advokatsamfund. Beslut om ändring av stadgarna fattas av sam-&lt;br&gt;fundets fullmäktige men skall för att bli gällande fastställas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som vägras inträde i samfundet eller som utesluts från det kan över-&lt;br&gt;klaga hos högsta domstolen (8 kap. 8 § RB).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare förslag: Diskrimineringsutredningen föreslog i betänkandet (Ds&lt;br&gt;A 1984:6) Om utlänningars rättsliga ställning att kravet på svenskt medbor-&lt;br&gt;garskap för advokater skulle avskaffas för den som vid tiden för ansökningen&lt;br&gt;hade fast hemvist i Sverige sedan minst tre år. Utredningen föreslog inte&lt;br&gt;några ändringar i fråga om övriga antagningsvillkor, bl.a. kravet på svensk&lt;br&gt;juridisk examen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet remissinstanser, bl.a. domstolsverket, riksåklagaren och advo- Prop.&lt;br&gt;katsamfundet, avstyrkte förslaget att avskaffa kravet på svenskt medborgar- 1990/91:116&lt;br&gt;skap för advokater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen (1985/86:7) om utlänningars rättsliga ställning (s. 25) an-&lt;br&gt;fördes i denna fråga följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”För att bibehålla medborgarskapskravet för advokater som huvudregel ta-&lt;br&gt;lar bl.a. den centrala roll som advokaterna spelar inom det svenska rättsvä-&lt;br&gt;sendet. Det behov som kan finnas av att låta utländska medborgare bli advo-&lt;br&gt;kater i Sverige är inte så starkt att det bör medföra att detta krav helt avskaf-&lt;br&gt;fas. Behovet skulle i stället, som några remissinstanser också påpekat, kunna&lt;br&gt;tillgodoses genom att möjligheter till dispens införs.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dispensfrågan löstes den 1 juli 1988 genom vissa ändringar i 8 kap. RB.&lt;br&gt;Ändringarna innebar bl.a. att advokatsamfundets styrelse fick rätt att medge&lt;br&gt;undantag från kraven på svenskt medborgarskap och hemvist i Sverige för&lt;br&gt;den som vill bli svensk advokat. I den proposition som låg till grund för lag-&lt;br&gt;ändringen anfördes följande (prop. 1987/88:26 s. 7):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Med den utvidgning av de internationella kontakterna som skett under se-&lt;br&gt;nare år kan de nuvarande reglerna om medborgarskap och hemvist ha nack-&lt;br&gt;delar i vissa fall. En invandrare kan ha starka personliga motiv för att behålla&lt;br&gt;sitt medborgarskap i ett annat land även om han har skaffat sig en svensk&lt;br&gt;utbildning och avser att vara yrkesverksam här. Det blir vidare allt vanligare&lt;br&gt;att svenska advokater som sysslar med internationell affärsjuridik söker sig&lt;br&gt;utanför det egna landets gränser. Det är då ibland ett önskemål för de&lt;br&gt;svenska advokaterna att bli antagna som ledamöter av ett utländskt advokat-&lt;br&gt;samfund, något som i sin tur kan aktualisera frågan om ömsesidighet i regel-&lt;br&gt;systemen.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt uppgift från advokatsamfundet har en enda ansökan om dispens från&lt;br&gt;medborgarskapskravet kommit in under de två år som möjligheten till dis-&lt;br&gt;pens har funnits. Möjligheten att begära dispens från kravet på hemvist i&lt;br&gt;Sverige har utnyttjats i tre eller fyra fall och har alla gällt svenskar verk-&lt;br&gt;samma vid advokatkontor utomlands.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Av remissinstanserna har endast Svea hovrätt och Sve-&lt;br&gt;riges advokatsamfund särskilt yttrat sig över effekterna av överenskommel-&lt;br&gt;sen för advokaternas del. Vi återkommer till enskildheterna i yttrandena i&lt;br&gt;det följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Den nordiska överenskommelsen har i tre&lt;br&gt;avseenden betydelse för bestämmelserna i 8 kap. RB om vilka som får antas&lt;br&gt;som ledamöter i advokatsamfundet. Överenskommelsen innebär för det&lt;br&gt;första att medborgare i de andra nordiska länderna skall kunna bli ledamöter&lt;br&gt;av samfundet på samma villkor som svenska medborgare. För det andra in-&lt;br&gt;nebär överenskommelsen att en juristexamen från något av de övriga nor-&lt;br&gt;diska länderna jämställs med en svensk juristexamen. För det tredje skall en&lt;br&gt;nordisk medborgare, som har fått auktorisation som advokat i något av de&lt;br&gt;andra nordiska länderna, kunna vinna inträde i Sveriges advokatsamfund&lt;br&gt;utan annan prövning än att han uppfyller vissa krav som kan ställas på ho-&lt;br&gt;nom med stöd av överenskommelsen. Vilka dessa krav är redovisas längre&lt;br&gt;fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad först angår frågan om medborgarskap gäller i dag den huvudregeln&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att ledamot av Sveriges advokatsamfund skall vara svensk medborgare. Prop.&lt;br&gt;Samfundets styrelse kan i enskilda fall medge dispens från denna regel. Kra- 1990/91:116&lt;br&gt;vet på svenskt medborgarskap gäller endast för den som vill utöva juridisk&lt;br&gt;verksamhet som advokat, dvs. som ledamot av advokatsamfundet och med&lt;br&gt;rätt att bruka titeln advokat. Det finns däremot inget krav på svenskt med-&lt;br&gt;borgarskap för den som, utan att vara advokat, vill tillhandagå allmänheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 rättsliga angelägenheter såsom att lämna råd i juridiska frågor eller att upp-&lt;br&gt;träda som ombud inför domstolar (dock att det i sistnämnda hänseende för&lt;br&gt;utländska medborgare för närvarande krävs tillstånd av rätten, se 12 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § andra stycket RB) eller andra myndigheter, dvs. syssla med det som ad-&lt;br&gt;vokater vanligtvis sysslar med. Inte heller för biträdande jurister på advokat-&lt;br&gt;kontor finns något krav på att de skall vara svenska medborgare. För dessa&lt;br&gt;praktiserande jurister finns inte heller något krav att de skall ha någon sär-&lt;br&gt;skild utbildning eller praktiktid. Någon form av godkännande eller legitima-&lt;br&gt;tion finns inte heller. Yrket som praktiserande jurist står med andra ord i&lt;br&gt;princip öppet för vem som helst redan i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Titeln advokat är däremot förbehållen ledamöter av advokatsamfundet.&lt;br&gt;Rätten att bruka denna titel kan ha ett betydande värde för en praktiserande&lt;br&gt;jurist. Förordnande som offentlig försvarare ges i princip endast till den som&lt;br&gt;är advokat (21 kap. 5 § RB). Förordnande som biträde enligt rättshjälpsla-&lt;br&gt;gen (1972:429) ges i princip endast till advokat eller biträdande jurist anställd&lt;br&gt;pä advokatbyrå. Även i andra sammanhang kan den kvalitetsstämpel som&lt;br&gt;advokattiteln innebär ha betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nordiska överenskommelsen medför att det i 8 kap. 2 § RB upp-&lt;br&gt;ställda kravet på svenskt medborgarskap för den som vill bli antagen som&lt;br&gt;ledamot av Sveriges advokatsamfund måste ändras. Visserligen kan enligt&lt;br&gt;de nuvarande reglerna dispens beviljas från medborgarskapskravet. Med&lt;br&gt;hänsyn till hur överenskommelsen är utformad bör emellertid medborgare i&lt;br&gt;de övriga nordiska länderna inte vara hänvisade till denna möjlighet. Lag-&lt;br&gt;texten bör i stället utformas så att medborgarskap i Danmark, Finland, Is-&lt;br&gt;land eller Norge i detta hänseende är jämställt med medborgarskap i Sve-&lt;br&gt;rige. Sett mot bakgrund av de nuvarande reglerna om dispens kan detta inte&lt;br&gt;sägas utgöra någon mera genomgripande principiell förändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som vill bli antagen som ledamot av Sveriges advokatsamfund skall,&lt;br&gt;förutom vad som tidigare anförts om medborgarskap och hemvist, ha avlagt&lt;br&gt;de kunskapsprov som är föreskrivna för behörighet till domarämbete (8 kap.&lt;br&gt;2 § första stycket 3 RB).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kungörelsen (1964:29) angående kunskapsprov för behörighet som do-&lt;br&gt;mare m.m. föreskrivs att såsom kunskapsprov för behörighet att utöva do-&lt;br&gt;martjänst gäller juris kandidatexamen eller juristexamen samt att vad i lag&lt;br&gt;eller författning sägs om lagfaren eller lagkunnig avser den som har avlagt&lt;br&gt;sådan examen. - Även om det inte sägs uttryckligen i kungörelsen avses exa-&lt;br&gt;mina som har avlagts vid ett svenskt universitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nordiska överenskommelsen förutsätter inte någon ändring av kravet&lt;br&gt;pä kunskapsprov som det är utformat i 8 kap. 2 § första stycket RB. Där-&lt;br&gt;emot måste den nämnda kungörelsen om kunskapsprov för behörighet som&lt;br&gt;domare m.m. ändras så att juristexamina från universitet och högskolor i de&lt;br&gt;övriga nordiska länderna jämställs med en svensk juris kandidatexamen eller&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;juristexamen. En sådan ändring är påkallad även fördomarnas del. Om riks-&lt;br&gt;dagen godkänner överenskommelsen, avser vi att senare ta upp frågan om&lt;br&gt;ändringar i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De övriga antagningskrav som anges i 8 kap. 2 § första stycket 4-6 samt&lt;br&gt;i tredje och fjärde styckena RB är inte av diskriminerande art. dvs. de är&lt;br&gt;inte svårare att uppfylla för medborgare i de andra nordiska länderna än för&lt;br&gt;svenska medborgare. Som advokatsamfundet har framhållit finns det inte&lt;br&gt;heller någon anledning att släppa på dessa krav eftersom de inte motverkar&lt;br&gt;det grundläggande syftet med överenskommelsen, nämligen att undanröja&lt;br&gt;nationellt betingade hinder. När det gäller ett av kraven kan det dock finnas&lt;br&gt;skäl att utveckla effekterna av överenskommelsen litet närmare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på att den som söker inträde i Sveriges advokatsamfund skall ha&lt;br&gt;genomgått erforderlig praktisk och teoretisk utbildning preciseras i stad-&lt;br&gt;garna för samfundet. I 3 § sägs att sökanden under minst fem år på tillfreds-&lt;br&gt;ställande sätt skall ha utövat praktisk juridisk verksamhet, varvid lian under&lt;br&gt;minst tre år skall ha ägnat sig åt att yrkesmässigt tillhandagå allmänheten i&lt;br&gt;rättsliga angelägenheter antingen som anställd hos advokat eller på allmän&lt;br&gt;advokatbyrå eller för egen räkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 artikel6 i den nordiska överenskommelsen sägs att de avtalsslutande län-&lt;br&gt;derna kan, när det är en förutsättning för auktorisation att yrkesutbildningen&lt;br&gt;kompletteras med en tid av praktisk yrkesutövning på en godkänd yrkesut-&lt;br&gt;övares ansvar, kräva att sökanden har genomgått en sådan praktiktid. Har&lt;br&gt;han inte gjort det, eller är den praktiktid som sökanden har genomgått kor-&lt;br&gt;tare än vad som krävs i värdlandet, kan värdlandet kräva att sökanden ge-&lt;br&gt;nomgår den praktiktid som fattas på en av värdlandet godkänd yrkesutöva-&lt;br&gt;res ansvar. De avtalsslutande länderna kan dessutom, när det gäller advoka-&lt;br&gt;ter och revisorer, alltid kräva att sökanden först utövar yrket i upp till tre år&lt;br&gt;på en av värdlandet godkänd advokats eller revisors ansvar. Värdlandet kan&lt;br&gt;i stället för denna praktiktid kräva att sökanden genomgår ett lämplighets-&lt;br&gt;prov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innebörden av artikel 6 i den nordiska överenskommelsen är att de avtals-&lt;br&gt;slutande länderna alltid kan kräva att sökanden, innan han meddelas aukto-&lt;br&gt;risation, har utövat yrket under en så lång period som krävs för de egna med-&lt;br&gt;borgarna. Praktiktid som har genomgåtts i de andra nordiska länderna skall&lt;br&gt;räknas in i denna tid. För advokater och revisorer gäller dock att värdlandet&lt;br&gt;som villkor för godkännande kan kräva att sökanden först genomgår en&lt;br&gt;praktiktid på maximalt tre år hos en advokat eller revisor som godkänts av&lt;br&gt;landet. Detta innebär i praktiken att man kan kräva att det sker i värdlandet.&lt;br&gt;Skälet till dessa krav för just advokater och revisorer är naturligtvis att ut-&lt;br&gt;övandet av dessa yrken kräver ingående kunskaper om lagstiftningen i det&lt;br&gt;land där yrket skall utövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överenskommelsen innebär också att den som har auktoriserats som ad-&lt;br&gt;vokat i ett annat nordiskt land skall ha rätt att på de i överenskommelsen&lt;br&gt;angivna villkoren bli antagen som ledamot i Sveriges advokatsamfund (arti-&lt;br&gt;kel 2). Detta innebär att den prövning av sökandens kompetens, som har&lt;br&gt;gjorts i ett annat nordiskt land, i princip skall godtas av Sveriges advokatsam-&lt;br&gt;fund vid dess prövning av inträdesansökan. Detta gäller även för det fall att&lt;br&gt;sökanden har beviljats auktorisation på grundval av en icke nordisk utbild-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning (se punkten 4 i protokollet till överenskommelsen). Även här gäller&lt;br&gt;emellertid att det kan krävas att sökanden först utövar advokatyrket i tre år&lt;br&gt;i Sverige på en godkänd advokats ansvar eller att han genomgår ett lämplig-&lt;br&gt;hetsprov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges advokatsamfund har förklarat sig inte ha någon erinran mot sist-&lt;br&gt;nämnda bestämmelse i förslaget till överenskommelse. Samfundet har dock&lt;br&gt;pekat på att förslaget i denna del innebär att även vissa icke-nationellt be-&lt;br&gt;tingade krav som ställs på svenska sökande inte ställs på andra. Som exempel&lt;br&gt;nämner samfundet att en bolagsjurist skulle kunna få bli advokat och detta&lt;br&gt;även om han är anställd av ett svenskt bolag och verksam i Sverige. Samfun-&lt;br&gt;det anser detta inkonsekvent men menar att de eventuella nackdelarna av&lt;br&gt;en sådan inkonsekvens väger mindre än de fördelar som kan uppnås genom&lt;br&gt;överenskommelsen. Samfundet säger sig utgå från att prövningen inför auk-&lt;br&gt;torisationen i de andra nordiska länderna borgar för att tillräckligt höga krav&lt;br&gt;har uppfyllts, även om de i alla avseenden inte avser samma förhållanden&lt;br&gt;som i Sverige, t.ex. samfundets särskilda preparandkurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av samfundets nyss återgivna exempel kan sägas följande.&lt;br&gt;I Sverige får den som är anställd hos annan enskild än advokat inte antas&lt;br&gt;till ledamot av samfundet, såvida inte samfundet medger undantag. Detta&lt;br&gt;framgår av S kap. 2 S sista stycket RB. En advokat som blir anställd hos an-&lt;br&gt;nan enskild än advokat är, enligt 8 kap. 7 § RB, skyldig att träda ur samfun-&lt;br&gt;det. Gör han inte det, kan han uteslutas. Motsvarande bestämmelse finns,&lt;br&gt;enligt vad vi har inhämtat, inte i de andra nordiska länderna. - Artikel 2 i&lt;br&gt;överenskommelsen innebär visserligen att den som har blivit auktoriserad&lt;br&gt;som advokat i något av de nordiska länderna skall ha rätt att, på de i överens-&lt;br&gt;kommelsen fastställda villkoren, få sin auktorisation godkänd i de övriga&lt;br&gt;nordiska länderna. Av artikel 8 i överenskommelsen framgår att det är sö-&lt;br&gt;kanden som skall styrka att han uppfyller villkoren enligt överenskommelsen&lt;br&gt;och att godkännande skall meddelas, om det inte föreligger omständigheter&lt;br&gt;som kan medföra återkallande av godkännandet. Återkallande av ett senare&lt;br&gt;meddelat godkännande kan, enligt vad som framgår av artikel 9, ske i enlig-&lt;br&gt;het med bestämmelserna i det land där godkännandet skett. Eftersom en-&lt;br&gt;skild tjänst hos annan än advokat i Sverige utgör grund för uteslutning ur&lt;br&gt;samfundet, dvs. återkallelse av auktorisationen som advokat, kan detta vill-&lt;br&gt;kor även göras gällande mot den som ansöker om inträde i samfundet på&lt;br&gt;grundval av en auktorisation i ett annat nordiskt land. Den situation som&lt;br&gt;samfundet har beskrivit i sitt exempel skall alltså inte behöva inträffa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svea hovrätt har - med anledning av att även sökande med utomnordiska&lt;br&gt;juristutbildningar skall kunna beviljas inträde i Sveriges advokatsamfund -&lt;br&gt;anfört att det inte är tillräckligt att i dessa fall enbart kräva att sökanden först&lt;br&gt;utövar advokatyrket i tre år på en godkänd advokats ansvar utan att det bör&lt;br&gt;krävas att sökanden genomgår ett kunskapsprov. Till detta kan sägas föl-&lt;br&gt;jande. I kravet på att sökanden skall ha utövat yrket på ett tillfredsställande&lt;br&gt;sätt ligger naturligtvis att sökanden under praktiktiden skall ha visat sig be-&lt;br&gt;sitta inte bara sådana allmänna egenskaper som gott omdöme och lämplighet&lt;br&gt;för advokatyrket utan även sådana juridiska kunskaper att han på ett betryg-&lt;br&gt;gande sätt kan utföra sina åtaganden gentemot dem som vänder sig till ho-&lt;br&gt;nom i olika rättsliga angelägenheter. Kravet att sökanden på en tillfredsstäl-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lande sätt skall ha praktiserat yrket under tre år på en advokats ansvar bör Prop.&lt;br&gt;därför utgöra en fullgod garanti för att sökanden uppfyller högt ställda krav 1990/91:116&lt;br&gt;även i kunskapshänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En effekt av att beslut om auktorisation i de andra nordiska länderna skall&lt;br&gt;läggas till grund för advokatsamfundets prövning här i Sverige kan givetvis&lt;br&gt;bli att vissa krav, som normalt ställs på den som ansöker om inträde i samfun-&lt;br&gt;det, inte upprätthålls mot den som redan blivit auktoriserad i något annat&lt;br&gt;nordiskt land. Emellertid kan även svenska medborgare ha fått sin auktori-&lt;br&gt;sation i något annat nordiskt land. Den eventuella särbehandling som kan&lt;br&gt;bli en följd av överenskommelsen beror alltså inte på sökandens medborgar-&lt;br&gt;skap. De svenska kraven för auktorisation av advokater stämmer för övrigt&lt;br&gt;i sak i allt väsentligt överens med dem som gäller i de andra nordiska län-&lt;br&gt;derna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som redan framgått åligger det den som med stöd av överenskommelsen&lt;br&gt;ansöker om inträde i advokatsamfundet att visa att han uppfyller villkoren&lt;br&gt;enligt överenskommelsen. Gör han det, skall han beviljas inträde, såvida det&lt;br&gt;inte föreligger någon omständighet som kan föranleda återkallelse av aukto-&lt;br&gt;risationen. Beslut i inträdesfrågan skall meddelas inom fyra månader från&lt;br&gt;det att ansökningen har kompletterats med nödvändiga upplysningar. Avgö-&lt;br&gt;randet skall vara motiverat. Sökanden skall ha rätt att överklaga avgörandet&lt;br&gt;i enlighet med de nationella bestämmelser som kan finnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 detta sammanhang förtjänar framhållas att beslut om inträde i Sveriges&lt;br&gt;advokatsamfund alltid fattas av samfundet. Den omständigheten att beslut&lt;br&gt;om auktorisation fattade av myndigheter eller andra organ i de andra nor-&lt;br&gt;diska länderna skall läggas till grund för samfundets prövning av inträdesan-&lt;br&gt;sökan innebär inte att denna uppgift har anförtrotts ett utländskt organ. Be-&lt;br&gt;stämmelsen i 10 kap. 5 § tredje stycket regeringsformen om överlåtelse av&lt;br&gt;förvaltningsuppgift till andra än svenska myndigheter blir därmed inte till-&lt;br&gt;lämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 8 kap. 7 § femte stycket RB sägs att den som upphör att vara svensk&lt;br&gt;medborgare skall uteslutas ur samfundet, om inte styrelsen medger att han&lt;br&gt;får stå kvar. Denna bestämmelse är en konsekvens av att svenskt medborgar-&lt;br&gt;skap som huvudregel krävs för den som vill bli advokat. Det ändrade kravet&lt;br&gt;på medborgarskap för advokater, som har föreslagits, medför att denna&lt;br&gt;grund för uteslutning måste ändras. Grund för uteslutning blir i fortsätt-&lt;br&gt;ningen den omständigheten att en advokat upphör att vara medborgare i&lt;br&gt;Sverige eller i ett annat nordiskt land. Han kan då uteslutas, såvida inte sty-&lt;br&gt;relsen medger att han får stå kvar som ledamot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna i 8 kap. 2 och 7 SS RB bör därför ändras i enlighet med det sagda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättegångsombud&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 12 kap. 2 S RB finns regler om att endast svenska medborgare får uppträda&lt;br&gt;som ombud i rättegång, dock med möjlighet för rätten att i det enskilda fallet&lt;br&gt;dispensera från medborgarskapskravet. Även dessa regler bör ändras så att&lt;br&gt;medborgare i ett annat nordiskt land i princip jämställs med svenska med-&lt;br&gt;borgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga som bör uppmärksammas i det sammanhanget är vilka krav man&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan ställa på ett rättegångsombuds språkkunskaper. När möjligheten att dis-&lt;br&gt;pensera från kravet på svenskt medborgarskap infördes i 12 kap. 2 § RB år&lt;br&gt;1956 framhöll föredragande statsrådet i propositionen (NJA 11 1956 s. 379)&lt;br&gt;att det måste krävas av den som vill föra annans talan att han till fullo kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förstå svenska språket och att han även utan svårighet kan göra sig förstådd&lt;br&gt;vid domstolen samt att det till följd av detta självklara krav endast undan-&lt;br&gt;tagsvis kan komma i fråga att som ombud godta någon annan än en nordbo.&lt;br&gt;Att förhandlingen hålls på svenska är av vikt inte bara av hänsyn till parter-&lt;br&gt;och ledamöter av rätten - som inte behärskar det främmande språket utan&lt;br&gt;även frän den synpunkten att förhandlingen skall vara offentlig (se Fitger&lt;br&gt;m.fl., Rättegångsbalken I, s. 5:11 samt Ekelöf/Boman, Rättegång 1, sjunde&lt;br&gt;upplagan 1990, s. 151). I en proposition (1973:30) med förslag till lag om&lt;br&gt;ändring i rättegångsbalken (s. 71) anförde departementschefen att den på&lt;br&gt;bl.a. offentlighetsprincipen grundade förutsättningen att förhandling vid&lt;br&gt;domstol sker pä svenska språket inte bör utgöra hinder mot att förhör hålls&lt;br&gt;utan tolk med dansk- eller norskspråkig person, om rätten anser det kunna&lt;br&gt;ske utan fara för utredningen (se även Ekelöf/Boman a. st.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den nordiska överenskommelsen kan Sverige som villkor för att till-&lt;br&gt;låta medborgare i andra nordiska länder att utöva sitt yrke här visserligen&lt;br&gt;inte kräva annat än att sökanden har tillfredsställande kunskaper i antingen&lt;br&gt;svenska, danska eller norska. Men denna bestämmelse tar sikte enbart på&lt;br&gt;sökandens möjligheter att få tillträde till ett visst yrke. Det kan inte anses stå&lt;br&gt;i strid med bestämmelsen att sökanden får begränsa utövandet av yrket i&lt;br&gt;fråga till verksamhetsområden som han behärskar. För den händelse en&lt;br&gt;medborgare i ett annat nordiskt land önskar uppträda som rättegångsombud&lt;br&gt;vid en svensk domstol kan det därför fortfarande krävas av honom att han&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan göra sig förstådd utan att tolk behöver anlitas. Detta bör beaktas av&lt;br&gt;domstolen redan i samband med att den förordnar någon till biträde enligt&lt;br&gt;rättshjälpslagen eller offentlig försvarare. I konsekvens härmed är domsto-&lt;br&gt;len även i fortsättningen oförhindrad att med stöd av 12 kap. 2 § RB avvisa&lt;br&gt;ett ombud, om det visar sig att språksvårigheterna är sådana att förhand-&lt;br&gt;lingen inte kan genomföras utan tolk på ett t.ex. från offentlighetssynpunkt&lt;br&gt;lämpligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Utbildningskravet för kyrkomusiker&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En examen i något annat nordiskt land, som mot-&lt;br&gt;svarar den svenska kantorsexamen, högskoleexamen på kyrkontusi-&lt;br&gt;kerlinjen eller högskoleexamen för musiklärare med kyrkontusika-&lt;br&gt;liskt tillval, skall ge behörighet till anställning på en tjänst som kantor&lt;br&gt;eller organist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget genomförs genom ändringar i 8 och 9 §§ lagen (1989:8) om&lt;br&gt;kyrkomusiken i svenska kyrkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I lagen (1989:8) om kyrkomusiken i &amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;svenska kyrkan finns bl.a. bestämmelser om behörighet för att anställas på &amp;nbsp;&amp;nbsp;1990/91:116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en tjänst som kantor eller organist. Behörig att anställas på en tjänst som&lt;br&gt;organist är således den som har avlagt högskoleexamen på kyrkomusikerlin-&lt;br&gt;jen (8 §). Behörig att anställas på en tjänst som kantor är den som har avlagt&lt;br&gt;kantorsexamen, den som har avlagt högskoleexamen för musiklärare med&lt;br&gt;kyrkomusikaliskt tillval samt den som är behörig att anställas som organist&lt;br&gt;(9 §). Även om det inte sägs uttryckligen i lagen avses examina avlagda vid&lt;br&gt;svensk högskola.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sökande som inte uppfyller kraven enligt 8 eller 9 §§ kan beviljas dis-&lt;br&gt;pens från kraven på avlagda examina i enlighet med vad som sägs i 10 §. 1&lt;br&gt;propositionen (1987/88:144) med förslag till lagen (s. 27) angavs att dispens&lt;br&gt;enligt då gällande regler kunde beviljas någon som hade undergått utbild-&lt;br&gt;ning utomlands. Enligt propositionen borde en möjlighet till dispens finnas&lt;br&gt;också fortsättningsvis. Förutsättningarna enligt den nya lagen för att dispens&lt;br&gt;skall beviljas är att sökanden med hänsyn till sin utbildning och yrkeserfaren-&lt;br&gt;het är att anse som jämställd med den som uppfyller villkoren i 8 eller 9 §§.&lt;br&gt;Dispensprövningen ankommer på domkapitlet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En anslutning till den nordiska överenskommelsen medför för kyrkomusi-&lt;br&gt;kernas del att den nordiska medborgare som har en utbildning, som till över-&lt;br&gt;vägande del har ägt rum i ett annat nordiskt land och som i stort motsvarar&lt;br&gt;de svenska utbildningarna i fråga, skall vara behörig att anställas pa en tjänst&lt;br&gt;som kantor eller organist i den svenska kyrkan. Sökanden bör inte vara hän-&lt;br&gt;visad till att söka dispens, utan det bör uttryckligen framgå av lagtexten att&lt;br&gt;även nordiska utbildningar grundar behörighet för anställning.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Ikraftträdande m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Enligt första punkten i det protokoll, som fogats till överenskommelsen,&lt;br&gt;skall parterna sträva efter att de ändringar i parternas nationella lagstiftning,&lt;br&gt;som överenskommelsen föranleder, skall vara genomförda senast den 1 juli&lt;br&gt;1991. De lagändringar som nu har förordats bör träda i kraft denna dag.&lt;br&gt;Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inte.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Upprättade lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad som anförts i det föregående har inom justitiedeparte-&lt;br&gt;mentet upprättats förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i rättegångsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1989:8) om kyrkomusiken i svenska kyrkan.&lt;br&gt;Förslaget under 2 har upprättats i samråd med civildepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Ärendet till riksdagen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. godkänner överenskommelsen mellan Danmark, Finland, Island,&lt;br&gt;Norge och Sverige om en nordisk arbetsmarknad för personer som har ge-&lt;br&gt;nomgått en behörighetsgivande högre utbildning omfattande minst tre års&lt;br&gt;studier,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att riksdagen antar förslagen till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lagom ändring i rättegångsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1989:8) om kyrkomusiken i svenska kyrkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 8 kap. 2 och 7 §§ samt 12 kap. 2 § rättegångsbal-&lt;br&gt;ken skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till ledamot av advokatsamfundet får endast den antas som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. är svensk medborgare,&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1. är svensk medborgare eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medborgare i Danmark, Finland, Is-&lt;br&gt;land eller Norge,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. har hemvist i Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. har avlagt de kunskapsprov som är föreskrivna för behörighet till&lt;br&gt;domarämbete,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. har genomgått för advokatverksamhet erforderlig praktisk och teore-&lt;br&gt;tisk utbildning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. har gjort sig känd för redbarhet, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. även i övrigt bedöms lämplig att utöva advokatverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Advokatsamfundets styrelse får i enskilda fall medge undantag från antag-&lt;br&gt;ningskraven såvitt gäller första stycket 1 och 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har blivit auktoriserad&lt;br&gt;som advokat i Danmark, Finland,&lt;br&gt;Island eller Norge i enlighet med där&lt;br&gt;gällande bestämmelser och som där-&lt;br&gt;efter under minst tre år på ett tillfreds-&lt;br&gt;ställande sätt har tjänstgjort som bi-&lt;br&gt;trädande jurist på advokatbyrå i Sve-&lt;br&gt;rige skall anses uppfylla kraven enligt&lt;br&gt;första stycket 3—6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är försatt i konkurs eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 §&lt;br&gt;föräldrabalken får inte antas till ledamot. Inte heller får den antas till leda-&lt;br&gt;mot som enligt 3 8 lagen (1983:354) om förbud mot yrkesmässig rådgivning&lt;br&gt;i vissa fall, m.m. är förbjuden att utöva rådgivningsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagfaren domare i eller befattningshavare vid allmän domstol eller allmän .&lt;br&gt;åklagare eller kronofogde får inte antas till ledamot; inte heller den som an-&lt;br&gt;nars är anställd i statens eller kommuns tjänst eller hos annan enskild än ad-&lt;br&gt;vokat, om inte advokatsamfundets styrelse medger undantag. Vad som nu&lt;br&gt;sagts gäller dock inte befattningshavare vid allmän advokatbyrå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:116&lt;br&gt;Propositionens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En advokat, som i sin verksamhet uppsåtligen gör orätt eller som annars&lt;br&gt;förfar oredligt, skall uteslutas ur advokatsamfundet. Är omständigheterna&lt;br&gt;mildrande, får i stället varning tilldelas honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:1260.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:167.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åsidosätter en advokat annars sina plikter som advokat, får varning eller&lt;br&gt;erinran meddelas honom. Är omständigheterna synnerligen försvårande, får&lt;br&gt;han uteslutas ur samfundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tilldelas en advokat varning, får han, om det finns särskilda skäl, även&lt;br&gt;åläggas att utge en straffavgift till samfundet med lägst ettusen oeh högst&lt;br&gt;femtontusen kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:116&lt;br&gt;Propositionens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om uteslutning som nu sagts, varning, straffavgift eller erinran prö-&lt;br&gt;vas av samfundets styrelse eller, i den mån så bestämts i stadgarna, av annat&lt;br&gt;samfundets organ. Har prövningen av sådana frågor överlämnats till ett så-&lt;br&gt;dant organ, är en advokat skyldig att lämna detta organ de uppgifter som&lt;br&gt;behövs för prövningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inträder beträffande en advokat Inträder beträffande en advokat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sådan omständighet att han enligt&lt;br&gt;2 S tredje eller fjärde stycket inte får&lt;br&gt;antas till ledamot av samfundet, är&lt;br&gt;han skyldig att genast träda ur sam-&lt;br&gt;fundet. Om han inte gör det, skall&lt;br&gt;styrelsen förordna om hans uteslut-&lt;br&gt;ning. Detsamma gäller, om en advo-&lt;br&gt;kat upphör att vara svensk medbor-&lt;br&gt;gare eller flyttar ur riket och styrel-&lt;br&gt;sen inte medger att han får stå kvar&lt;br&gt;som ledamot av samfundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sådan omständighet att han enligt&lt;br&gt;2 § fjärde och femte stycket inte får&lt;br&gt;antas till ledamot av samfundet, är&lt;br&gt;han skyldig att genast träda ur sam-&lt;br&gt;fundet. Om han inte gör det, skall&lt;br&gt;styrelsen förordna om hans uteslut-&lt;br&gt;ning. Detsamma gäller, om en advo-&lt;br&gt;kat inte längre uppfyller medborgar-&lt;br&gt;skapskravet enligt 2 § första stycket 1&lt;br&gt;eller flyttar ur riket och styrelsen&lt;br&gt;inte medger att han får stå kvar som&lt;br&gt;ledamot av samfundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I beslut varigenom någon uteslutits ur samfundet får förordnas att beslutet&lt;br&gt;genast skall verkställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brott mot tystnadsplikt enligt 4 § första stycket tredje meningen får inte&lt;br&gt;åtalas av annan än justitiekanslern. Åtal får väckas endast om det är påkallat&lt;br&gt;från allmän synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § ■’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom ombud må ej brukas annan än den som rätten med hänsyn till red-&lt;br&gt;barhet, insikter och tidigare verksamhet finner lämplig att vara ombud i må-&lt;br&gt;let.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ombud skall vara svensk medbor-&lt;br&gt;gare med hemvist inom riket; dock&lt;br&gt;må även annan brukas såsom om-&lt;br&gt;bud, om rätten med hänsyn till må-&lt;br&gt;lets beskaffenhet och övriga omstän-&lt;br&gt;digheter finner det lämpligen kunna&lt;br&gt;ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ombud skall vara svensk medbor-&lt;br&gt;gare med hemvist inom riket; dock&lt;br&gt;må även annan brukas såsom om-&lt;br&gt;bud, om rätten med hänsyn till må-&lt;br&gt;lets beskaffenhet och övriga omstän-&lt;br&gt;digheter finner det lämpligen kunna&lt;br&gt;ske. Med svenskt medborgarskap&lt;br&gt;jämställs medborgarskap i Dan-&lt;br&gt;mark, Finland, Island eller Norge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ej må den vara ombud, som är underårig eller i konkurstillstånd eller som&lt;br&gt;har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:1260.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1989:8) om kyrkomusiken i svenska&lt;br&gt;kyrkan&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 8 och 9 §§ lagen (1989:8) om kyrkomusiken i&lt;br&gt;svenska kyrkan skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behörig att anställas på en tjänst&lt;br&gt;som organist är den som har avlagt&lt;br&gt;högskoleexamen på kyrkomusiker-&lt;br&gt;linjen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behörig att anställas på en tjänst&lt;br&gt;som organist är den som har avlagt&lt;br&gt;högskoleexamen på kyrkomusiker-&lt;br&gt;linjen eller motsvarande examen i&lt;br&gt;Danmark, Finland, Island eller&lt;br&gt;Norge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behörig att anställas på en tjänst som kantor är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den som har avlagt kantorsexamen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den som har avlagt högskoleexamen för musiklärare med kyrkomusika-&lt;br&gt;liskt tillval samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den som är behörig att anställas som organist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med examen som avses i första&lt;br&gt;stycket l eller 2 jämställs motsva-&lt;br&gt;rande examen i Danmark, Finland,&lt;br&gt;Island eller Norge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ÖVERENSKOMMELSE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige om nordisk arbets-&lt;br&gt;marknad för personer som genomgått en behörighetsgivande högre utbild-&lt;br&gt;ning omfattande minst tre års studier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Danmarks, Finlands, Islands, Norges och Sveriges regeringar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som den 6 mars 1982 har slutit avtal om en samnordisk arbetsmarknad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som enligt artikel 14 i samarbetsavtalet den 23 mars 1962 mellan Dan-&lt;br&gt;mark, Finland, Island, Norge och Sverige skall eftersträva att bevara och vi-&lt;br&gt;dareutveckla den gemensamma nordiska arbetsmarknaden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som anser att möjligheten till rörelsefrihet mellan de nordiska länderna&lt;br&gt;för personer som har genomgått en för ett visst yrke kompetensgivande&lt;br&gt;högre utbildning omfattande minst tre års studier på heltid skulle gagna den&lt;br&gt;ekonomiska och samhälleliga utvecklingen i dessa länder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som anser att parternas offentligt reglerade utbildningar för dessa perso-&lt;br&gt;ner är i stort sett likvärdiga, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som vill eftersträva en tillräcklig utbildningskapacitet för dessa personer&lt;br&gt;hos varje part samt en så likartad utbildning och lagstiftning som möjligt för&lt;br&gt;dessa personer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som anser att införandet av fri rörlighet mellan de nordiska länderna förut-&lt;br&gt;sätter ömsesidigt godkännande av all för ett visst yrke kompetensgivande ut-&lt;br&gt;bildning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har enats om följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna överenskommelse skall tillämpas för personer som är medborgare i&lt;br&gt;ett av de avtalsslutande länderna och som har genomgått en för deras yrkes-&lt;br&gt;utövning eller anställning kompetensgivande högre utbildning omfattande&lt;br&gt;minst tre års heltidsstudier. Överenskommelsen omfattar även personer som&lt;br&gt;har genomgått en av överenskommelsen omfattande utbildning på motsva-&lt;br&gt;rande tid på deltid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med högre utbildning avses i denna överenskommelse utbildningar till&lt;br&gt;vilka de normala antagningsvillkoren utgörs av en allmän eller yrkesinriktad&lt;br&gt;gymnasial utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med utbildningens längd avses i överenskommelsen den omfattning som&lt;br&gt;är fastställd i bestämmelser för respektive utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överenskommelsen gäller inte personer som redan omfattas av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- avtalet av den 25 augusti 1981 om godkännande av vissa yrkesgrupper&lt;br&gt;för verksamhet inom hälso- och sjukvården och veterinärväsendet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- avtalet av den 3 mars 1982 om gemensam nordisk arbetsmarknad för&lt;br&gt;klasslärare i grundskolan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- avtalet av den 29 september 1986 om gemensam arbetsmarknad för äm-&lt;br&gt;neslärare, lärare i praktisk-estetiska ämnen och speciallärare i grundskolan&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- avtalet av den 29 september 1986 om gemensam arbetsmarknad för ärn-&lt;br&gt;neslärare och lärare i praktisk-estetiska ämnen i gymnasieskolan (gymnasiet&lt;br&gt;och yrkesläroanstalterna).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som från en av parterna har erhållit legitimation, auktorisation eller an-&lt;br&gt;nan form av rättsligt godkännande som yrkesutövare på grund av en utbild-&lt;br&gt;ning som omfattas av överenskommelsen skall ha rätt att, på i denna över-&lt;br&gt;enskommelse fastställda villkor, få sin legitimation eller annan form av god-&lt;br&gt;kännande godkänd av de andra parter som har bestämmelser om sådant god-&lt;br&gt;kännande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med godkännandet följer rätten att använda den med yrkesutövningen&lt;br&gt;förenade titeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med godkännande myndighet avses i överenskommelsen också yrkesför-&lt;br&gt;bund som enligt nationell lagstiftning har rätt att uppta medlemmar som där-&lt;br&gt;igenom dels får rätt att utöva yrkesmässig verksamhet och använda den titel&lt;br&gt;som är förbehållen förbundets medlemmar, dels underställs förbundets disci-&lt;br&gt;plinnämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yrkesutövare, som har utbildats hos en part som inte har särskilda bestäm-&lt;br&gt;melser om godkännande för det aktuella yrket, skall ha rätt att få sin utbild-&lt;br&gt;ning godkänd av de parter som kräver sådant godkännande på de villkor som&lt;br&gt;framgår av artikel 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en part genom lagstiftning eller andra regler har bestämt att anställ-&lt;br&gt;ning på vissa tjänster kräver en inhemsk utbildning som omfattas av denna&lt;br&gt;överenskommelse kan tjänsterna också sökas av den som har genomgått en&lt;br&gt;utbildning som i stort sett motsvarar den föreskrivna och som till övervä-&lt;br&gt;gande del har ägt rum hos en annan part. Sådan sökande skall bedömas som&lt;br&gt;jämbördig med sökande som har genomgått den utbildning som den aktuella&lt;br&gt;parten har anordnat under förutsättning att de i artikel 4 angivna villkoren&lt;br&gt;på språkkunskaper är uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna villkor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En part kan som villkor för godkännande kräva att den sökande har tillfreds-&lt;br&gt;ställande kunskap om lagstiftning och administrativa föreskrifter av särskild&lt;br&gt;betydelse för vederbörandes yrkesutövning hos parten. Sådana krav skall&lt;br&gt;ligga inom gränserna för vad som är nödvändigt och tillräckligt för att på ett&lt;br&gt;försvarligt sätt kunna utföra det konkreta yrkesarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Danmark, Norge och Sverige kan som villkor för godkännande kräva att den&lt;br&gt;sökande har tillfredsställande kunskaper i danska, norska eller svenska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finland och Island kan som villkor för godkännande kräva att den sö-&lt;br&gt;kande har tillfredsställande kunskaper i finska respektive isländska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finland kan i stället för kunskaper i finska kräva att den sökande har till-&lt;br&gt;fredsställande kunskaper i svenska när detta krävs i enlighet med finsk lag-&lt;br&gt;stiftning. Under samma förutsättningar kan Finland kräva att en sökande&lt;br&gt;har tillfredsställande kunskaper i både finska och svenska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda villkor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En part kan, när särskilt godkännande för yrkesutövning inte krävs av den&lt;br&gt;part där den sökande genomgått sin utbildning, ställa som villkor för erkän-&lt;br&gt;nande att den sökande har utövat yrket i upp till tre år inom loppet av de&lt;br&gt;senaste tio åren hos den sistnämnda parten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har den i första stycket nämnda yrkesutövningen inte ägt rum kan det krä-&lt;br&gt;vas att den sökande skall ha utövat yrket i upp till tre år på en av den aktuella&lt;br&gt;parten godkänd yrkesutövares ansvar innan godkännande kan meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har den sökande blivit godkänd av en tredje part behandlas ansökningen&lt;br&gt;som om den sökande fått godkännande av den part där utbildningen genom-&lt;br&gt;gicks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En part kan, när godkännande av yrkesutövning förutsätter att den kompe-&lt;br&gt;tensgivande utbildningen kompletteras med en period av praktiskt yrkesar-&lt;br&gt;bete på en godkänd yrkesutövares ansvar, kräva en praktikperiod av motsva-&lt;br&gt;rande längd hos den andra parten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har den sökande inte genomgått en praktikperiod i enlighet med före-&lt;br&gt;skriften i första stycket eller är praktikperioden kortare än den som krävs&lt;br&gt;av den part där godkännande söks, kan denna part kräva att den bristande&lt;br&gt;praktikperioden fullgörs på en av den aktuella parten godkänd yrkesutöva-&lt;br&gt;res ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En part kan dock alltid, när ansökan gäller godkännande för utövande av&lt;br&gt;yrke som advokat eller revisor, kräva att den sökande tidigare har utövat&lt;br&gt;yrket i upp till tre år på en av den aktuella parten godkänd advokats eller&lt;br&gt;revisors ansvar eller har genomgått ett av parten anordnat lämplighetsprov.&lt;br&gt;Vidare kan Danmark ställa motsvarande krav på den som söker tjänst som&lt;br&gt;”landinspektor”. Parten avgör själv om praktikperiod eller lämplighetsprov&lt;br&gt;skall tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En part kan, för den händelse den sökandes behörighetsgivande utbildning&lt;br&gt;är mer äri ett år kortare än den som krävs av denna part, som villkor för&lt;br&gt;godkännande kräva&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att den sökande utöver en eventuell praktikperiod, jfr artikel 6, antingen&lt;br&gt;har utövat yrket hos en annan part under en period som kan vara högst dub-&lt;br&gt;belt så lång som skillnaden i utbildningstidens längd hos den part där god-&lt;br&gt;kännande sökes och längden på den utbildning sökanden har genomgått el-&lt;br&gt;ler utövar yrket på en av parten godkänd yrkesutövares ansvar under mot-&lt;br&gt;svarande period&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att den sökande genomgår en av parten anordnad kompletteringsutbildning,&lt;br&gt;som eventuellt kan avslutas med kunskapsprov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;br&gt;1990/91:116&lt;br&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökning om godkännande och beslutsprocedur&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som söker godkännande under åberopande av denna överenskommelse&lt;br&gt;skall inför den godkännande myndigheten styrka att han uppfyller villkoren&lt;br&gt;i överenskommelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Godkännande skall meddelas sökande som uppfyller ovan nämnda vill-&lt;br&gt;kor, om det inte föreligger omständigheter som kan medföra återkallande av&lt;br&gt;godkännandet, jämför artikel 9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den godkännande myndigheten skall senast 4 månader efter att de för an-&lt;br&gt;sökans behandling nödvändiga dokumenten och upplysningarna inlämnats&lt;br&gt;fatta ett motiverat beslut. Avslag kan av den sökande överklagas hos högre&lt;br&gt;myndighet i enlighet med partens allmänna regler om överklagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Parternas godkännande myndigheter skall lämna varandra alla de upplys-&lt;br&gt;ningar som behövs i anledning av gjorda ansökningar om godkännande. De&lt;br&gt;skall även underrätta varandra om godkännande som meddelas med stöd av&lt;br&gt;denna överenskommelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återkallande av godkännande m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har godkännande återkallats av den part, som ursprungligen meddelade&lt;br&gt;detsamma, kan godkännande som senare meddelats av en annan part också&lt;br&gt;återkallas. I övrigt får ett senare meddelat godkännande endast återkallas i&lt;br&gt;enlighet med bestämmelserna hos den part som meddelat detsamma, dock&lt;br&gt;att hänsyn därvid får tas till hos annan part begånget brott eller ådagalagd&lt;br&gt;oskicklighet eller uppenbar olämplighet vid utövandet av verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Blir yrkesutövare, som vunnit godkännande hos flera av parterna, hos nå-&lt;br&gt;gon av dessa föremål för judiciell eller disciplinär åtgärd i anledning av sin&lt;br&gt;yrkesverksamhet därstädes eller återkallas för yrkesutövaren utfärdat god-&lt;br&gt;kännande, skall den godkännande myndigheten hos den eller de andra par-&lt;br&gt;terna underrättas om åtgärden eller återkallelsen samt om skälen därför. Så-&lt;br&gt;dan underrättelse skall också ske om yrkesutövaren fått vidkännas inskränk-&lt;br&gt;ning i rätten att utöva sin verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medborgarskap och anställning som arbetstagare m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Godkännande som självständig yrkesutövare under åberopande av denna&lt;br&gt;överenskommelse kan inte göras avhängigt av att den sökande har eller er-&lt;br&gt;håller medborgarskap i det land, i vilket godkännande sökes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anställning på en tjänst, som förutsätter att en av de utbildningar som&lt;br&gt;överenskommelsen omfattar har genomgåtts, kan som regel inte göras av-&lt;br&gt;hängigt av att den sökande har eller erhåller medborgarskap i det land, i vil-&lt;br&gt;ken tjänsten sökes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överordnade tjänster inom den offentliga förvaltningen och tjänster inom&lt;br&gt;rättsväsendet, åklagarväsendet, exekutionsväsendet, polisen och försvaret&lt;br&gt;samt tjänster i övrigt, som är av betydelse för den nationella säkerheten, kan&lt;br&gt;dock förbehållas egna medborgare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare anställning inom ett område som regleras av denna överenskom-&lt;br&gt;melse, hör vid tillsättning av tjänst hos en annan part likställas med motsva-&lt;br&gt;rande tjänstgöring utförd hos denna part.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den, som har fått anställning hos en annan part än den, hos vilken vederbö-&lt;br&gt;rande har genomgått sin utbildning, bör vara likställd med partens egna&lt;br&gt;medborgare vad angår rätten till lön och pension samt övriga med tjänsten&lt;br&gt;förbundna rättigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Var och en av partena skall, i största möjliga utsträckning, genomföra änd-&lt;br&gt;ringar i sin lagstiftning i överensstämmelse med de i artiklarna 2, femte&lt;br&gt;stycket, och 10-12 angivna principerna så vitt angår de statliga tjänsterna,&lt;br&gt;och medverka till att dessa principer tillämpas också för icke-statliga tjäns-&lt;br&gt;ter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En part kan dock införa eller upprätthålla lagar och andra rättsliga regler&lt;br&gt;enligt vilka anställning som domare och åklagare samt anställning på lik-&lt;br&gt;nande tjänster inom rättsväsendet, åklagarväsendet och exekutionsväsendet&lt;br&gt;är avhängigt av en tillfredsställande prövotid, som dock inte må överstiga tre&lt;br&gt;år, eller ett godkänt lämplighetsprov. Finland kan ställa motsvarande krav&lt;br&gt;för tjänster som ”allmänt rättsbiträde”. Parten bestämmer om prövotid eller&lt;br&gt;lämplighetsprov skall tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller anställning av personer, som omfattas av denna överenskom-&lt;br&gt;melse, skall man följa bestämmelserna i överenskommelsen och protokollet&lt;br&gt;den 6 mars 1982 om gemensam nordisk arbetsmarknad samt de riktlinjer för&lt;br&gt;nordisk arbetsförmedling som fastställts för dess tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De godkännande myndigheterna bör fortlöpande lämna varandra och&lt;br&gt;Nordiska arbetsmarknadsutskottet uppgifter och upplysningar, som är av be-&lt;br&gt;tydelse för bedömningen av utvecklingen på arbetsmarknaden för berörda&lt;br&gt;yrkesgrupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Partena skall i samverkan följa tillämpningen av överenskommelsen och&lt;br&gt;vidta de ändringar och göra de tillägg i denna vartill utvecklingen kan ge an-&lt;br&gt;ledning. Med hänsyn härtill tillsätter Nordiska Ministerrådet ett rådgivande&lt;br&gt;utskott som kan ge förslag till ändringar i och tillägg till överenskommelsen.&lt;br&gt;Parternas godkännande myndigheter kan vidare rådgöra med utskottet om&lt;br&gt;tolkningen av överenskommelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överenskommelsen skall utvärderas senast 5 år efter dess ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande&lt;br&gt;Artikel 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överenskommelsen träder i kraft 30 dagar efter den dag, då samtliga parter&lt;br&gt;har meddelat det danska utrikesministeriet att avtalet har godkänts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För Färöarnas, Grönlands och Ålands vidkommande träder överenskom-&lt;br&gt;melsen i kraft först 30 dagar efter det att Danmarks respektive Finlands rege-&lt;br&gt;ringar har meddelat det danska utrikesministeriet om, att Färöarnas Lands-&lt;br&gt;styre och Grönlands Hjemmestyre respektive Ålands Landskapsstyrelse har&lt;br&gt;meddelat, att överenskommelsen skall träda i kraft för Färöarna och Grön-&lt;br&gt;land respektive Åland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Färöarna och Grönland kan som villkor för godkännande kräva, att en&lt;br&gt;sökande har tillfredställande kunskap i det färöiska och det grönländska&lt;br&gt;språken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det danska utrikesministeriet meddelar de övriga parterna om mottagan-&lt;br&gt;det av dessa meddelanden och om tidpunkten för överenskommelsens ikraft-&lt;br&gt;trädande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En part kan säga upp denna överenskommelse genom skriftligt meddelande&lt;br&gt;till det danska utrikesministeriet, som underrättar de övriga parterna om&lt;br&gt;mottagandet av meddelandet och om dess innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En uppsägning gäller endast den part, som har verkställt den, och den får&lt;br&gt;verkan sex månader efter den dag, då det danska utrikesministeriet mottagit&lt;br&gt;meddelandet om uppsägningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Originaltexten till denna överenskommelse deponeras hos det danska utri-&lt;br&gt;kesministeriet, som tillställer de övriga parterna bestyrkta kopior.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till bekräftelse härav har befullmäktigade ombud undertecknat denna&lt;br&gt;överenskommelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som skedde i Köpenhamn den 24 oktober 1990 i ett exemplar på danska,&lt;br&gt;finska, isländska, norska och svenska språken, vilka samtliga texter har&lt;br&gt;samma giltighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PROTOKOLL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt med undertecknandet av överenskommelsen om nordisk arbets-&lt;br&gt;marknad för personer, som har genomgått en behörighetsgivande högre ut-&lt;br&gt;bildning om minst tre år, har vi undertecknande befullmäktigade ombud&lt;br&gt;enats om följande protokoll, som skall anses vara en del av överenskommel-&lt;br&gt;sen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Parterna anser att det är viktigt att fortsätta utbyggnaden av den gemen-&lt;br&gt;samma nordiska arbetsmarknaden så att man kan uppnå att ingen nordisk&lt;br&gt;medborgare hindras från att få anställning i ett annat nordiskt land på det&lt;br&gt;område som han är utbildad för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Parterna vill därför sträva efter att överenskommelsen blir godkänd,&lt;br&gt;och att de ändringar i den nationella lagstiftningen, som överenskommel-&lt;br&gt;sen förutsätter, blir genomförda senast den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Med överenskommelsen har ställning inte tagits till frågan om ömsesidigt&lt;br&gt;akademiskt erkännande av högre utbildning, varmed menas nordiska&lt;br&gt;medborgares rätt att få sin hittillsvarande högre utbildning godkänd som&lt;br&gt;en del av en grundutbildning eller som behörighet för forskarutbildning&lt;br&gt;vid en högskoleenhet eller forskningsinstitution i ett annat nordiskt land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Parterna noterar, att definitionen av högre utbildning i överenskommel-&lt;br&gt;sen artikel 1, andra stycket, får av Danmark tolkas med hänsyn till EG-&lt;br&gt;reglerna på motsvarande område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Parterna är eniga om att bestämmelsen i artikel 2, första stycket, också&lt;br&gt;omfattar den, som hos en av parterna har uppnått legitimation, auktorisa-&lt;br&gt;tion eller någon annan liknande form av godkännande för yrkesverksam-&lt;br&gt;het på grundval av en icke-nordisk utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Danmark avser att på grund av ömsesidighet att administrera bestämmel-&lt;br&gt;serna i artikel 3 liberalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Överenskommelsen av den 28 december 1973 med tilläggsprotokoll av&lt;br&gt;den 28 juni 1990 mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige om sam-&lt;br&gt;ordning av pensionsrättigheterna till följd av statliga pensionsregler till-&lt;br&gt;lämpas vid fastställande av pensionsrättigheterna i förhållande till artikel&lt;br&gt;12 för medborgare från de fyra nämnda länderna, som erhåller statlig&lt;br&gt;tjänst i de andra länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Parterna är eniga om att ålägga det i artikel 15 omtalade rådgivande ut-&lt;br&gt;skottet uppgiften att följa utvecklingen av den nationella tillämpningen&lt;br&gt;och tolkningen av överenskommelsen och att uppmärksamma om varje&lt;br&gt;part bör utpeka en central myndighet, som skall följa denna utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Originaltexten till detta protokoll skall deponeras hos det danska utrikesmi-&lt;br&gt;nisteriet, som tillställer de övriga parterna bestyrkta kopior härav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till bekräftelse härav har befullmäktigade ombuden undertecknat detta&lt;br&gt;protokoll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som skedde i Köpenhamn den 24 oktober 1990 i ett exemplar på danska,&lt;br&gt;finska, isländska, norska och svenska språken, vilka samtliga texter har&lt;br&gt;samma giltighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förteckning över remissinstanser som yttrat sig&lt;br&gt;över Nordiska ministerrådets förslag till&lt;br&gt;överenskommelse om en gemensam nordisk&lt;br&gt;arbetsmarknad för personer med en högre,&lt;br&gt;behörighetsgivande utbildning på minst tre år&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmarknadstyrelsen, statens invandrarverk, justitiekanslern, kommers-&lt;br&gt;kollegium, riksförsäkringsverket, socialstyrelsen, statens arbetsgivarverk,&lt;br&gt;universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), sjöfartsverket, skolöverstyrel-&lt;br&gt;sen, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens Centralorganisa-&lt;br&gt;tion (TCO), Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska kommunför-&lt;br&gt;bundet, Landstingsförbundet, Sveriges advokatsamfund, Föreningen Auk-&lt;br&gt;toriserade Revisorer, Centralorganisationen SACO/SR.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommerskollegium har bifogat yttranden från Grossistförbundet Svensk&lt;br&gt;Handel, Industriförbundet, Stockholms handelskammare och Sydsvenska&lt;br&gt;handelskammaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UHÄ har bifogat ett yttrande från Ingenjörs- och sjöbefälsskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;liilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 8 kap. 7 § och 12 kap. 2 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i balken skall införas en ny paragraf, 8 kap. 2 a §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpningen av 2 § första&lt;br&gt;stycket skall den som är medborgare&lt;br&gt;i Danmark, Finland, Island eller&lt;br&gt;Norge jämställas med en svensk med-&lt;br&gt;borgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har blivit auktoriserad&lt;br&gt;som advokat i Danmark, Finland,&lt;br&gt;Island eller Norge i enlighet med där&lt;br&gt;gällande bestämmelser och som där-&lt;br&gt;efter under minst tre år pä ett tillfreds-&lt;br&gt;ställande sätt har tjänstgjort som bi-&lt;br&gt;trädande jurist på en advokatbyrå i&lt;br&gt;Sverige, skall anses uppfylla kraven&lt;br&gt;enligt 2 § första stycket 3—6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En advokat, som i sin verksamhet uppsåtligen gör orätt eller som annars&lt;br&gt;förfar oredligt, skall uteslutas ur advokatsamfundet. Är omständigheterna&lt;br&gt;mildrande, får i stället varning tilldelas honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åsidosätter en advokat annars sina plikter som advokat, får varning eller&lt;br&gt;erinran meddelas honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är omständigheterna synnerligen försvårande, får han uteslutas ur sam-&lt;br&gt;fundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tilldelas en advokat varning, får han, om det finns särskilda skäl, även&lt;br&gt;åläggas att utge en straffavgift till samfundet med lägst ettusen och högst&lt;br&gt;femtontusen kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om uteslutning som nu sagts, varning, straffavgift eller erinran prö-&lt;br&gt;vas av samfundets styrelse eller, i den mån så bestämts i stadgarna, av annat&lt;br&gt;samfundets organ. Har prövningen av sådana frågor överlämnats till ett så-&lt;br&gt;dant organ, är en advokat skyldig att lämna detta organ de uppgifter som&lt;br&gt;behövs för prövningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inträder beträffande en advokat Inträder beträffande en advokat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sådan omständighet att han enligt&lt;br&gt;2 § tredje eller fjärde stycket inte får&lt;br&gt;antas till ledamot av samfundet, är&lt;br&gt;han skyldig att genast träda ur sam-&lt;br&gt;fundet. Om han inte gör det, skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sådan omständighet att han enligt&lt;br&gt;2 § tredje eller fjärde stycket inte får&lt;br&gt;antas till ledamot av samfundet, är&lt;br&gt;han skyldig att genast träda ur sam-&lt;br&gt;fundet. Om han inte gör det, skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:167.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;styrelsen förordna om hans uteslut-&lt;br&gt;ning. Detsamma gäller, om en advo-&lt;br&gt;kat upphör att vara svensk medbor-&lt;br&gt;gare eller flyttar ur riket och styrel-&lt;br&gt;sen inte medger att han får stå kvar&lt;br&gt;som ledamot av samfundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;styrelsen förordna om hans uteslut-&lt;br&gt;ning. Detsamma gäller, om en advo-&lt;br&gt;kat upphör att vara medborgare i&lt;br&gt;Sverige eller något annat nordiskt&lt;br&gt;land eller flyttar ur riket och styrel-&lt;br&gt;sen inte medger att han får stå kvar&lt;br&gt;som ledamot av samfundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I beslut varigenom någon uteslutits ur samfundet får förordnas att beslutet&lt;br&gt;genast skall verkställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brott mot tystnadsplikt enligt 4 § första stycket tredje meningen får inte&lt;br&gt;åtalas av annan än justitiekanslern. Åtal får väckas endast om det är påkallat&lt;br&gt;från allmän synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom ombud må ej brukas annan än den som rätten med hänsyn till red-&lt;br&gt;barhet, insikter och tidigare verksamhet finner lämplig att vara ombud i må-&lt;br&gt;let.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ombud skall vara svensk medbor-&lt;br&gt;gare med hemvist inom riket; dock&lt;br&gt;må även annan brukas såsom om-&lt;br&gt;bud, om rätten med hänsyn till må-&lt;br&gt;lets beskaffenhet och övriga omstän-&lt;br&gt;digheter finner det lämpligen kunna&lt;br&gt;ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ombud skall vara svensk medbor-&lt;br&gt;gare med hemvist inom riket; dock&lt;br&gt;må även annan brukas såsom om-&lt;br&gt;bud, om rätten med hänsyn till må-&lt;br&gt;lets beskaffenhet och övriga omstän-&lt;br&gt;digheter finner det lämpligen kunna&lt;br&gt;ske. Med svenskt medborgarskap&lt;br&gt;jämställs medborgarskap i Dan-&lt;br&gt;mark, Finland, Island eller Norge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ej&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;må den vara ombud, som är underårig eller i konkurstillstånd eller som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:1260.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1989:8) om kyrkomusiken i svenska&lt;br&gt;kyrkan&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom förskrivs att 8 och 9 §§ lagen (1989:8) om kyrkomusiken i&lt;br&gt;svenska kyrkan skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behörig att anställas på en tjänst&lt;br&gt;som organist är den som har avlagt&lt;br&gt;högskoleexamen på kyrkomusiker-&lt;br&gt;linjen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behörig att anställas på en tjänst&lt;br&gt;som organist är den som har avlagt&lt;br&gt;högskoleexamen på kyrkomusiker-&lt;br&gt;linjen eller motsvarande examen i ett&lt;br&gt;annat nordiskt land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behörig att anställas på en tjänst som kantor är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den som har avlagt kantorsexamen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den som har avlagt högskoleexamen för musiklärare med kyrkontusika-&lt;br&gt;liskt tillval samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den som är behörig att anställas som organist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med de i första stycket l och 2 an-&lt;br&gt;givna examina jämställs motsva-&lt;br&gt;rande examina i de andra nordiska&lt;br&gt;länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådets yttrande&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde 1990-10-30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt O. Hamdahl, regeringsrådet Bertil&lt;br&gt;Werner, justitierådet Hans-Gunnar Solerud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 25 oktober 1990 har rege-&lt;br&gt;ringen på hemställan av statsrådet Freivalds beslutat inhämta lagrådets ytt-&lt;br&gt;rande över förslag till lag om ändring i rättegångsbalken, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Ann-Sofie&lt;br&gt;Broqvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 februari 1991 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsrådet Engström, ordförande, och statsråden Hjelm- 1990/91:116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Wallén, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lindqvist, Lönnqvist, Thalén, Freivalds, Wallström, Lööw, Molin, Sahlin,&lt;br&gt;Larsson, Åsbrink&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsråden Freivalds, Göransson och Wallström anmäler frågor om en ge-&lt;br&gt;mensam nordisk arbetsmarknad för personer med högre utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar att genom proposition lämna förslag till riksdagen om&lt;br&gt;godkännande av en nordisk överenskommelse om en gemensam nordisk ar-&lt;br&gt;betsmarknad för personer med en högre utbildning på minst tre år, m.m. i&lt;br&gt;enlighet med bilagan till detta protokoll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De olika avsnitten i propositionen har utarbetats inom regeringskansliet&lt;br&gt;enligt följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 2-4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 7-9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitiedepartementet&lt;br&gt;Utbildningsdepartementet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitiedepartementet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Civildepartementet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitiedepartementet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ur protokollet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Maud Melin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehåll &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P-&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll ......................... 1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;1990/91:116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Inledning ............................................. 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrund............................................. 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;Arbetsmarknaden i Sverige&amp;nbsp;och övriga&amp;nbsp;Norden......... 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 EG-direktivet om högre utbildningar................. 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Överenskommelsens innehåll............................ 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1 &amp;nbsp;Allmänt.......................................... 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2 &amp;nbsp;Utbildning........................................ 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3 Språkkunskaper................................... 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4 Medborgarskap.................................... 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.5 Övrigt............................................ 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Sveriges godkännande av överenskommelsen .............. 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Medborgarskapskrav för yrkesverksamhet i&amp;nbsp;svensk lagstiftning&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 &amp;nbsp;Regeringsformen och lagen&amp;nbsp;om offentlig anställning ....&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 Medborgarskapskravet för advokater,&amp;nbsp;m.m............ 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Utbildningskravet för kyrkomusiker...................... 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ikraftträdande m.m..................................... 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Upprättade lagförslag................................... 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet till riksdagen .................................. 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens lagförslag............................   19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken................ 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Förslag till lag om ändring i lagen (1989:8) om kyrkomusiken i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;svenska kyrkan............................................. 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Den nordiska överenskommelsen..................... 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser ..................... 29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 Lagrådsrentissens lagförslag.......................... 30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 Lagrådets yttrande.................................. 33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur regeringsprotokollet den 21 februari 1991............. 34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 98088, Stockholm 1991&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:JuU37</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>10002</nummer>
<beteckning>10002</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner överenskommelsen mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige om en nordisk arbetsmarknad för personer som har genomgått en behörighetsgivande utbildning omfattande minst tre års studier</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>10002</nummer>
<beteckning>10002</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner överenskommelsen mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige om en nordisk arbetsmarknad för personer som har genomgått en behörighetsgivande utbildning omfattande minst tre års studier</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:JuU37</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1991-03-08 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1991-03-08 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1991-03-11 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1991-03-25 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text></text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 16:15:44</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GE03116</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:28:24</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Justitieutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 16:15:44</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GE03116</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199091__116.pdf</filnamn>
<filstorlek>1206819</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>om en gemensam nordisk arbetsmarknad för personer med högre utbildning</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/332291A3-10BB-4B52-8D3D-3A9D6A07A2C3</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1990/91:JuU37</uppgift>
<ref_dok_id>GE01JuU37</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>JuU37</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Nordisk arbetsmarknad (Advokater m.m.)</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>