<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2284395</hangar_id>
 <dok_id>GE0311</dok_id>
 <rm>1990/91</rm>
 <beteckning>11</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1990/91:11</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>11</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1990-10-04 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:36:41</systemdatum>
 <publicerad>2007-12-19 16:59:43</publicerad>
 <titel>om några delgivningsfrågor</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GE0311/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GE0311</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GE0311</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1990/91: 11&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;om några delgivningsfrågor&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE0311/prop_199091__11-1.png" style="width:34pt;height:38pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i&lt;br&gt;bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 4 oktober 1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingvar Carlsson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Laila Freivalds&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Svårigheterna att få parter, vittnen och andra delgivna är ett stort problem&lt;br&gt;i domstolars och andra myndigheters arbete. 1 propositionen föreslås ett&lt;br&gt;antal åtgärder för att förbättra och förenkla delgivningsverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att minska antalet delgivningar skall domstolarna noggrannare prö-&lt;br&gt;va om delgivning verkligen är påkallad när ett meddelande skall tillställas&lt;br&gt;någon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Parter i mål och ärenden skall under vissa förutsättningar kunna delges&lt;br&gt;helt enkelt genom att brev skickas med posten till den söktes adress utan&lt;br&gt;krav på mottagningsbevis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delgivning per telefon skall få ett utvidgat användningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arbetstagare skall i vissa fall kunna delges genom att handlingen&lt;br&gt;lämnas till hans arbetsgivare för vidare befordran till arbetstagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delgivning med vissa juridiska personer och andra sammanslutningar&lt;br&gt;skall kunna ske genom att handlingen lämnas till en suppleant för en&lt;br&gt;behörig ställföreträdare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretessen för hemliga telefonnummer skall i ökad utsträckning kunna&lt;br&gt;hävas om en myndighet behöver uppgiften för delgivningsändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1990/91. 1 samt. Nr 11&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Propositionens lagförslag&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lagom ändring i delgivningslagen (1970:428)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om delgivningslagen (1970:428)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 3, 6, 9, 10, 12, 19 och 22 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 3 a § och 29 a §, av&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndighet ombesörjer delgiv-&lt;br&gt;ning genom att sända handlingen&lt;br&gt;med posten eller överlämna den&lt;br&gt;med bud eller på annat sätt till den&lt;br&gt;sökte, varvid som bevis att denne&lt;br&gt;har mottagit försändelsen begäres&lt;br&gt;delgivningskvitto eller mottag-&lt;br&gt;ningsbevis (ordinär delgivning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§‘&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndighet ombesörjer delgiv-&lt;br&gt;ning genom att sända handlingen&lt;br&gt;med posten eller överlämna den&lt;br&gt;med bud eller på annat sätt till den&lt;br&gt;sökte, varvid som bevis att denne&lt;br&gt;har mottagit försändelsen begäres&lt;br&gt;delgivningskvitto eller mottag-&lt;br&gt;ningsbevis (ordinär delgivning).&lt;br&gt;Ordinär delgivning kan också ske&lt;br&gt;genom förenklad delgivning enligt&lt;br&gt;3 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns anledning antaga att delgivningskvitto eller mottagnings-&lt;br&gt;bevis ej kommer att lämnas eller ej kommer att erhållas i tid, får myndig-&lt;br&gt;het som regeringen bestämmer ombesörja att handlingen överlämnas till&lt;br&gt;den sökte i särskild ordning genom postverkets försorg (särskild postdel-&lt;br&gt;givning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det är lämpligt, får en myn-&lt;br&gt;dighet delge kallelser, meddelanden&lt;br&gt;och andra handlingar med enkelt&lt;br&gt;innehåll genom att innehållet läses&lt;br&gt;upp vid telefonsamtal med den sök-&lt;br&gt;te och handlingen därefter sänds till&lt;br&gt;denne med posten (telefondelgiv-&lt;br&gt;ning). Sådan delgivning får inte&lt;br&gt;avse stämningsansökningar eller&lt;br&gt;andra handlingar, varigenom mål&lt;br&gt;eller ärenden anhängiggörs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det är lämpligt, får en myn-&lt;br&gt;dighet delge kallelser, meddelanden&lt;br&gt;och andra handlingar, som inte är&lt;br&gt;omfattande eller annars av svårtill-&lt;br&gt;gängligt innehåll, genom att inne-&lt;br&gt;hållet läses upp vid telefonsamtal&lt;br&gt;med den sökte och handlingen där-&lt;br&gt;efter sänds till denne med posten&lt;br&gt;(telefondelgivning). Sådan delgiv-&lt;br&gt;ning får inte avse stämningsansök-&lt;br&gt;ningar eller andra handlingar, var-&lt;br&gt;igenom mål eller ärenden anhängig-&lt;br&gt;görs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan delgivning inte ske enligt första-tredje styckena, får delgivning ske&lt;br&gt;genom stämningsman eller annan, vars intyg enligt 24 § första stycket&lt;br&gt;utgör fullt bevis om delgivning (stämningsmannadelgivning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i 15 och 16 §§ får delgivning ske genom kungörelse&lt;br&gt;(kungörelsedelgivning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte är olämpligt med&lt;br&gt;hänsyn till omständigheterna, får&lt;br&gt;ordinär delgivning med den som in-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1985:266.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: i 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;lett målet eller ärendet eller med&lt;br&gt;dennes motpart ske genom att myn-&lt;br&gt;digheten sänder handlingen med&lt;br&gt;posten till den sökte under hans se-&lt;br&gt;nast kända adress och minst en dag&lt;br&gt;senare skickar ett meddelande om&lt;br&gt;att handlingen har sänts (förenklad&lt;br&gt;delgivning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förenklad delgivning får inte avse&lt;br&gt;stämningsansökningar eller andra&lt;br&gt;handlingar varigenom mål eller&lt;br&gt;ärenden anhängiggörs och får an-&lt;br&gt;vändas bara om den sökte har delgi-&lt;br&gt;vits upplysning om att förenklad del-&lt;br&gt;givning kan komma att användas i&lt;br&gt;målet eller ärendet. Delgivning av&lt;br&gt;sådan upplysning med den som in-&lt;br&gt;lett målet eller ärendet behöver dock&lt;br&gt;inte ske, om upplysningen lämnas i&lt;br&gt;nära anslutning till att dennes ansö-&lt;br&gt;kan kommit in till myndigheten.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Vid delgivning överbringas&lt;br&gt;handlingen i huvudskrift eller styrkt&lt;br&gt;avskrift eller styrkt kopia.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Vid delgivning överbringas&lt;br&gt;handlingen i original eller styrkt ko-&lt;br&gt;pia. En kopia som har framställts&lt;br&gt;vid en myndighet behöver inte be-&lt;br&gt;styrkas.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Är handling som skall delges av vidlyftig beskaffenhet eller är det av&lt;br&gt;annan anledning ej lämpligt att handlingen mångfaldigas, får myndigheten&lt;br&gt;besluta, att handlingen i stället skall hållas tillgänglig hos myndigheten&lt;br&gt;eller på plats, som myndigheten bestämmer. Meddelande därom och om&lt;br&gt;den tid, under vilken handlingen hålles tillgänglig, delges den sökte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket gäller ej delgivning av stämningsansökan eller annan&lt;br&gt;handling, varigenom talan anhängiggöres. 1 fråga om bilaga till sådan&lt;br&gt;handling får andra stycket dock tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall delgivning ske med annan juridisk person än staten, överbringas&lt;br&gt;handlingen till någon som har rätt att företräda den juridiska personen&lt;br&gt;eller, om flera är gemensamt behöriga, till någon av dem. Saknas behörig&lt;br&gt;ställföreträdare men finns någon som har rätt att sammankalla dem som&lt;br&gt;skall besluta i den juridiska personens angelägenheter, överbringas hand-&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;lingen till denne.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Har ett försök till delgivning en-&lt;br&gt;ligt första stycket misslyckats eller&lt;br&gt;bedöms delgivningsförsök som ut-&lt;br&gt;siktslösa, får delgivning ske genom&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1989:33.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att handlingen överbringas till en&lt;br&gt;suppleant för en behörig ställföreträ-&lt;br&gt;dare. Suppleanten skall utan dröjs-&lt;br&gt;mål lämna handlingen till någon&lt;br&gt;som har rätt att företräda den juri-&lt;br&gt;diska personen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delgivning med dödsbo genom att handlingen överbringas till någon av&lt;br&gt;dödsbodelägarna får ske endast om denne sitter i boet eller om delgivning-&lt;br&gt;en föranleds av att dödsboet innehar fast egendom som är taxerad som&lt;br&gt;jordbruksfastighet. Dödsbodelägare som mottagit handlingen skall utan&lt;br&gt;dröjsmål underrätta övriga delägare om delgivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dödsbodelägare som sitter i boet har rätt att taga emot handlingen, även&lt;br&gt;om boet ej förvaltas av delägarna. Han svarar i sådant fall for att handling-&lt;br&gt;en utan dröjsmål lämnas till någon som har rätt att företräda boet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall delgivning ske med delägare i samfallighet eller med medlemmar i&lt;br&gt;sammanslutning och är styrelse eller annan utsedd att förvalta samfällighe-&lt;br&gt;tens eller sammanslutningens angelägenheter, får handlingen överbringas&lt;br&gt;till ledamot av styrelsen eller till förvaltaren. Saknas styrelse eller förvalta-&lt;br&gt;re men finns någon som har rätt att sammankalla dem som skall besluta i&lt;br&gt;samfällighetens eller sammanslutningens angelägenheter, får handlingen&lt;br&gt;överbringas till denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har ett försök till delgivning en-&lt;br&gt;ligt första stycket misslyckats eller&lt;br&gt;bedöms delgivningsförsök som ut-&lt;br&gt;siktslösa, får delgivning ske genom&lt;br&gt;att handlingen överbringas till en&lt;br&gt;suppleant för en ledamot av styrel-&lt;br&gt;sen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillhör gruva flera gemensamt, får delgivning med delägarna ske genom&lt;br&gt;att handlingen överbringas till gruvforeståndaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har den som enligt denna paragraf mottagit handling ej rätt att fora&lt;br&gt;delägarnas eller medlemmarnas talan, skall han lämna handlingen till&lt;br&gt;någon som har sådan behörighet eller underrätta dem som avses med&lt;br&gt;delgivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har enskild person som sökes for delgivning känt hemvist inom riket&lt;br&gt;och träffas han ej där, får handlingen lämnas till vuxen medlem av det&lt;br&gt;hushåll, som han tillhör. Träffas ej heller sådan person, får handlingen&lt;br&gt;lämnas till den söktes hyresvärd, om denne bor i samma hus, eller till&lt;br&gt;annan som i hyresvärdens ställe har tillsyn över huset och bor där. Driver&lt;br&gt;den sökte rörelse med fast kontor och träffas han ej där under vanlig&lt;br&gt;arbetstid, får handlingen lämnas på kontoret till någon som är anställd där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en enskild person söks för del-&lt;br&gt;givning på sin arbetsplats men inte&lt;br&gt;träffas där under sin vanliga arbets-&lt;br&gt;tid, får handlingen lämnas till den&lt;br&gt;söktes arbetsgivare. Med arbetsgiva-&lt;br&gt;re avses en person i företagsledande&lt;br&gt;eller därmed jämförlig ställning el-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har handling lämnats på sätt&lt;br&gt;som anges i första stycket skall&lt;br&gt;meddelande härom sändas med&lt;br&gt;posten till den sökte under hans&lt;br&gt;vanliga adress.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ler chefen för den personaladmini-&lt;br&gt;strativa verksamheten på den söktes&lt;br&gt;arbetsplats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har handling lämnats på sätt&lt;br&gt;som anges i första eller andra styc-&lt;br&gt;ket skall meddelande härom sändas&lt;br&gt;med posten till den sökte under&lt;br&gt;hans vanliga adress.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delgivning har skett genom att&lt;br&gt;den som sökes för delgivning själv&lt;br&gt;har mottagit handlingen i huvud-&lt;br&gt;skrift eller styrkt avskrift eller styrkt&lt;br&gt;kopia oavsett på vilket sätt den&lt;br&gt;kommit honom till handa. Har den&lt;br&gt;sökte kvitterat postförsändelse som&lt;br&gt;hämtats av bud, skall den anses ha&lt;br&gt;kommit honom till handa samma&lt;br&gt;dag som den avhämtats på posten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delgivning har skett genom att&lt;br&gt;den som söks för delgivning själv&lt;br&gt;har mottagit handlingen, oavsett på&lt;br&gt;vilket sätt den kommit honom till&lt;br&gt;handa. Har den sökte kvitterat&lt;br&gt;postförsändelse som hämtats av&lt;br&gt;bud, skall den anses ha kommit ho-&lt;br&gt;nom till handa samma dag som den&lt;br&gt;avhämtats på posten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förekommer vid särskild postdelgivning eller stämningsmannadelgiv-&lt;br&gt;ning att den som sökes för delgivning vägrar att taga emot handlingen,&lt;br&gt;anses delgivning ändå ha skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delgivning skall anses ha skett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt 6 § andra stycket genom att handlingen är tillgänglig och medde-&lt;br&gt;landet delgivits,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt 3 a § när två veckor förflutit&lt;br&gt;från det att meddelandet skickades&lt;br&gt;med posten och det inte med hänsyn&lt;br&gt;till omständigheterna framstår som&lt;br&gt;osannolikt att handlingen inom&lt;br&gt;tvåveckorstiden kommit fram till&lt;br&gt;den söktes senast kända adress,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt 3 § tredje stycket, 12 eller 13 § genom att det blivit fullgjort som&lt;br&gt;föreskrivs där,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt 15 § andra stycket sista punkten genom att handlingen lämnats i&lt;br&gt;den söktes hemvist eller fästs på dörren till hans bostad,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt 17 § på tionde dagen efter beslutet om kungörelsedelgivning under&lt;br&gt;förutsättning att det blivit fullgjort som föreskrives i paragrafens första&lt;br&gt;stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i denna lag om delgivning av handling tillämpas även&lt;br&gt;vid delgivning av annat än handling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen gäller i tillämpliga delar&lt;br&gt;när någon på grund av föreskrift i&lt;br&gt;författning har att, utan samband&lt;br&gt;med mål eller ärende, ombesörja&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen gäller i tillämpliga delar&lt;br&gt;när någon på grund av föreskrift i&lt;br&gt;författning har att, utan samband&lt;br&gt;med mål eller ärende, ombesörja&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1985:266.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1978: 768.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;delgivning. I fall som avses i 15 el-&lt;br&gt;ler 16 § får han påkalla biträde hos&lt;br&gt;länsstyrelsen som föranstaltar om&lt;br&gt;delgivning på hans bekostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;delgivning. I fall som avses i 15 el-&lt;br&gt;ler 16 § får han påkalla biträde hos&lt;br&gt;länsstyrelsen som föranstaltar om&lt;br&gt;delgivning på hans bekostnad.&lt;br&gt;Länsstyrelsens beslut i delgivnings-&lt;br&gt;frågor enligt denna paragraf får&lt;br&gt;överklagas hos kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En delgivningsförsändelse som&lt;br&gt;lämnats till en polismyndighet för&lt;br&gt;delgivning får öppnas av polismyn-&lt;br&gt;digheten, om det behövs for att inne-&lt;br&gt;hållet skall kunna överbringas till en&lt;br&gt;annan polismyndighet för delgiv-&lt;br&gt;ning med den sökte. Vad nu sagts&lt;br&gt;gäller dock inte om uppdragsgivaren&lt;br&gt;angett att försändelsen inte får öpp-&lt;br&gt;nas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Sådan upplysning som avses i 3 a § får meddelas även före ikraftträ-&lt;br&gt;dandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. I fråga om överklagande av beslut som avses i 22 § och som har&lt;br&gt;meddelats före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 33 kap. 2 § rättegångsbalken skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall rätten underrätta någon om&lt;br&gt;innehållet i en handling eller om nå-&lt;br&gt;got annat, får det ske genom delgiv-&lt;br&gt;ning. Delgivning skall användas,&lt;br&gt;om det är särskilt föreskrivet eller&lt;br&gt;om det med hänsyn till syftet med&lt;br&gt;bestämmelsen om underrättelse&lt;br&gt;framgår att delgivning bör ske, men&lt;br&gt;bör i övrigt tillgripas bara om det är&lt;br&gt;påkallat med hänsyn till omständig-&lt;br&gt;heterna.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Då från part inkommen inlaga eller annan handling skall delgivas, åligge&lt;br&gt;parten att vid handlingen foga styrkt avskrift därav. Skall delgivning ske&lt;br&gt;genom rättens försorg och erfordras för delgivningen flera avskrifter, vare&lt;br&gt;parten skyldig att tillhandahålla dem. Tillhandahåller ej part avskrift, som&lt;br&gt;nu sagts, ombesörje rätten på partens bekostnad handlingens avskrivande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 47 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall rätten bringa handling eller Skall rätten underrätta någon om&lt;br&gt;annat till någons kännedom, får det innehållet i en handling eller om nå-&lt;br&gt;ske genom delgivning. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;got annat, får det ske genom delgiv-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning. Delgivning skall användas,&lt;br&gt;om det är särskilt föreskrivet eller&lt;br&gt;om det med hänsyn till syftet med&lt;br&gt;bestämmelsen om underrättelse&lt;br&gt;framgår att delgivning bör ske, men&lt;br&gt;bör i övrigt tillgripas bara om det är&lt;br&gt;påkallat med hänsyn till omständig-&lt;br&gt;heterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1977: 654) om kungörande i mål och&lt;br&gt;ärenden hos myndighet m. m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1977:654) om kungörande i mål och&lt;br&gt;ärenden hos myndighet m. m. skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i denna lag äger&lt;br&gt;motsvarande tillämpning, om en-&lt;br&gt;ligt föreskrift i lag eller annan för-&lt;br&gt;fattning kungörande av viss åtgärd&lt;br&gt;skall ombesörjas av annan än myn-&lt;br&gt;dighet. Anser denne att 3 § andra&lt;br&gt;stycket sista meningen bör tilläm-&lt;br&gt;pas eller att kungörelsen bör avfat-&lt;br&gt;tas enbart på främmande språk,&lt;br&gt;skall han hänskjuta frågan till läns-&lt;br&gt;styrelsens prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i denna lag äger&lt;br&gt;motsvarande tillämpning, om en-&lt;br&gt;ligt föreskrift i lag eller annan för-&lt;br&gt;fattning kungörande av viss åtgärd&lt;br&gt;skall ombesörjas av annan än myn-&lt;br&gt;dighet. Anser denne att 3 § andra&lt;br&gt;stycket sista meningen bör tilläm-&lt;br&gt;pas eller att kungörelsen bör avfat-&lt;br&gt;tas enbart på främmande språk,&lt;br&gt;skall han hänskjuta frågan till läns-&lt;br&gt;styrelsens prövning. Länsstyrelsens&lt;br&gt;beslut i sådana frågor får överklagas&lt;br&gt;hos kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Äldre föreskrifter gäller i fråga om överklagande av beslut som har&lt;br&gt;meddelats före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:11&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 14 kap. 2 § sekretesslagen (1980:100) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§‘&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess hindrar inte att uppgift i annat fall än som avses i 1 § lämnas&lt;br&gt;till myndighet, om uppgiften behövs där för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. förundersökning, rättegång, ärende om disciplinansvar eller skiljande&lt;br&gt;från anställning eller annat jämförbart rättsligt förfarande vid myndighe-&lt;br&gt;ten mot någon rörande hans deltagande i verksamheten vid den myndighet&lt;br&gt;där uppgiften förekommer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. omprövning av beslut eller åtgärd av den myndighet där uppgiften&lt;br&gt;förekommer, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. tillsyn över eller revision hos den myndighet där uppgiften förekom-&lt;br&gt;mer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess hindrar inte att uppgift lämnas i muntligt eller skriftligt yttran-&lt;br&gt;de av sakkunnig till domstol eller myndighet som bedriver förundersök-&lt;br&gt;ning i brottmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess hindrar inte att uppgift&lt;br&gt;om enskilds adress, telefonnummer&lt;br&gt;och arbetsplats lämnas till en myn-&lt;br&gt;dighet, om uppgiften behövs där&lt;br&gt;för delgivning enligt delgivnings-&lt;br&gt;lagen (1970:428). Vad nu sagts gäl-&lt;br&gt;ler dock inte uppgift hos televerket&lt;br&gt;om telefonnummer till enskilds bo-&lt;br&gt;stad, om den enskilde hos telever-&lt;br&gt;ket begärt att abonnemanget skall&lt;br&gt;hållas hemligt och uppgiften omfat-&lt;br&gt;tas av sekretess enligt 9 kap. 8 §&lt;br&gt;tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess hindrar inte att uppgift&lt;br&gt;om enskilds adress, telefonnummer&lt;br&gt;och arbetsplats lämnas till en myn-&lt;br&gt;dighet, om uppgiften behövs där&lt;br&gt;för delgivning enligt delgivnings-&lt;br&gt;lagen (1970:428). Uppgift hos te-&lt;br&gt;leverket om enskilds telefonnummer&lt;br&gt;får dock, om den enskilde hos te-&lt;br&gt;leverket begärt att abonnemanget&lt;br&gt;skall hållas hemligt och uppgiften&lt;br&gt;omfattas av sekretess enligt 9 kap.&lt;br&gt;8 § tredje stycket, lämnas ut endast&lt;br&gt;om den myndighet som begär upp-&lt;br&gt;giften finner att det kan antas att&lt;br&gt;den som söks för delgivning håller&lt;br&gt;sig undan eller att det annars finns&lt;br&gt;synnerliga skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess hindrar inte att uppgift som angår misstanke om brott lämnas&lt;br&gt;till åklagarmyndighet, polismyndighet eller annan myndighet som har att&lt;br&gt;ingripa mot brottet, om fängelse är föreskrivet för brottet och detta kan&lt;br&gt;antas föranleda annan påföljd än böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För uppgift som omfattas av sekretess enligt 7 kap. 1 — 6 §§, 8 kap. 8 §&lt;br&gt;första stycket, 9 eller 15 § eller 9 kap. 4 eller 7 §, 8 § första eller andra&lt;br&gt;stycket eller 9 § andra stycket gäller vad som föreskrivs i fjärde stycket&lt;br&gt;endast såvitt angår misstanke om brott för vilket inte är föreskrivet lindri-&lt;br&gt;gare straff än fängelse i två år. Dock hindrar sekretess enligt 7 kap. 1 eller&lt;br&gt;4 § inte att uppgift som angår misstanke om brott enligt 3, 4 eller 6 kap.&lt;br&gt;brottsbalken mot någon som inte har fyllt arton år lämnas till åklagarmyn-&lt;br&gt;dighet eller polismyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje och fjärde styckena gäller inte uppgift som omfattas av sekretess&lt;br&gt;enligt 9 kap. 9 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1985:656.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Justitiedepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 oktober 1990&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Eng-&lt;br&gt;ström, Hjelm-Wallén, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström,&lt;br&gt;Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Freivalds,&lt;br&gt;Wallström, Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Larsson, Åsbrink&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Freivalds&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Proposition om några delgivningsfrågor&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1 Inledning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Delgivning kan sägas vara ett sätt att i rättsligt reglerade former få rimliga&lt;br&gt;garantier för att en viss handling, eller innehållet däri, når sin adressat.&lt;br&gt;Regler om delgivning finns främst i delgivningslagen (1970:428; DL), som&lt;br&gt;trädde i kraft den 1 januari 1971. Bestämmelser om delgivning finns också&lt;br&gt;i 33 kap. rättegångsbalken (RB) och i delgivningsförordningen (1979:101;&lt;br&gt;DF). Särskilda regler om delgivning finns härutöver i en mängd andra&lt;br&gt;författningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delgivningsreglerna har setts över vid flera tillfällen efter DL:s tillkomst&lt;br&gt;(jfr t. ex. prop. 1978/79: 11 och 1984/85: 109). Översynerna har syftat till&lt;br&gt;att effektivisera delgivningsverksamheten, men delgivning innebär fortfa-&lt;br&gt;rande stora problem för myndigheterna, särskilt för domstolarna. I själva&lt;br&gt;verket tyder det mesta på att delgivningsproblemen, trots olika reformer,&lt;br&gt;snarast har ökat från år till år. I vart fall är det så i storstadsområdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns flera orsaker till de ökande delgivningssvårigheterna. En ökad&lt;br&gt;tillströmning av mål och ärenden hos myndigheterna har inte kunnat&lt;br&gt;mötas med motsvarande resursförstärkningar. Människors respekt för&lt;br&gt;myndigheter har minskat samtidigt som anonymiteten i samhället har&lt;br&gt;ökat; detta gör att allt fler försöker dra sig undan och även lyckas dra sig&lt;br&gt;undan delgivningar. Till detta har sannolikt bidragit att man av integritets-&lt;br&gt;och kostnadsskäl sökt satsa på delgivningsformer som är diskreta och&lt;br&gt;bygger på människors lojala medverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens revisorer studerade år 1987 hur delgivningsverksamheten&lt;br&gt;fungerar vid olika myndigheter. På grundval av studien föreslog revisorer-&lt;br&gt;na riksdagen (Förs. 1987/88:16) att delgivningsförfarandet vid domstolar&lt;br&gt;och statliga myndigheter i övrigt samt stämningsmannaorganisationen&lt;br&gt;skulle göras till föremål för en allomfattande och förutsättningslös över-&lt;br&gt;syn. Vid sin behandling av revisorernas förslag uttalade justitieutskottet i&lt;br&gt;sitt betänkande (1988/89: JuU9) att det, med hänsyn till att de problem&lt;br&gt;som revisorerna påtalat redan var föremål för uppmärksamhet inom justi-&lt;br&gt;tiedepartementet, var tillräckligt med ett uttalande att revisorernas förslag&lt;br&gt;borde beaktas under det fortsatta utredningsarbetet i regeringskansliet.&lt;br&gt;Riksdagen följde utskottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitiedepartementets översyn resulterade i en år 1989 upprättad pro- Prop. 1990/91:11&lt;br&gt;memoria (Ds 1989:75) Några delgivningsfrågor. I promemorian föreslås&lt;br&gt;ett antal författningsändringar i syfte att underlätta och effektivisera del-&lt;br&gt;givningsarbetet. Vidare har domstolsverket lämnat ett förslag som gäller&lt;br&gt;frågan om vidimering av de handlingar som myndigheterna delger. Prome-&lt;br&gt;morian och domstolsverkets förslag har remissbehandlats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag avser nu att ta upp ett flertal olika delgivningsfrågor, huvudsakligen&lt;br&gt;på grundval av de remissbehandlade förslagen. Till protokollet i detta&lt;br&gt;ärende bör fogas dels promemorians författningsförslag som bilaga 1, dels&lt;br&gt;en förteckning över remissinstanserna som bilaga 2. En sammanställning&lt;br&gt;av remissyttrandena har gjorts inom justitiedepartementet och finns till-&lt;br&gt;gänglig i lagstiftningsärendet (Dnr 89-3410).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 23 augusti 1990 att inhämta lagrådets yttrande&lt;br&gt;över de lagförslag som utarbetats i ärendet. De lagförslag som remitterats&lt;br&gt;till lagrådet bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har uttalat att de avvägningar som gjorts i de remitterade&lt;br&gt;förslagen mellan å ena sidan intresset av effektiv delgivning och å andra&lt;br&gt;sidan rättssäkerhets- och integritetsintressen i princip är godtagbara. Lag-&lt;br&gt;rådet har också i huvudsak godtagit de enskilda förslagen men har haft&lt;br&gt;synpunkter på utformningen i vissa fall. Lagrådets yttrande bör fogas till&lt;br&gt;protokollet som bilaga 4. Som kommer att framgå ansluter jag mig i&lt;br&gt;princip till lagrådets förslag till ändringar i de remitterade förslagen. Jag&lt;br&gt;kommer att närmare gå in på lagrådets synpunkter i samband med att jag&lt;br&gt;behandlar de enskilda förslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Allmän motivering&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Inledning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Att delgivning kan ske har stor betydelse från rättssäkerhetssynpunkt.&lt;br&gt;Delgivningen syftar ytterst till att upprätthålla principen att ingen skall&lt;br&gt;dömas ohörd, en princip som gäller både för rättskipning och förvaltning.&lt;br&gt;Delgivningssystemet spänner därför över ett mycket brett fält och antalet&lt;br&gt;delgivningar är mycket stort. De allra flesta kan ske enkelt och diskret,&lt;br&gt;framför allt genom posten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men det är inte förvånande att människor ibland söker undandra sig&lt;br&gt;delgivning. Många delgivningar kan, beroende på vad saken gäller, upple-&lt;br&gt;vas som något negativt eller obehagligt. Det ligger helt enkelt i sakens natur&lt;br&gt;att åtminstone någon av parterna i ett mål eller ärende i många fall tycker&lt;br&gt;sig ha ett intresse av att förhala och uppskjuta det rättsliga förfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man måste mot denna bakgrund ha en realistisk uppfattning av möjlig-&lt;br&gt;heterna att förbättra förhållandena. Man kan aldrig räkna med att alla Som&lt;br&gt;skall delges frivilligt medverkar till detta; tvärtom gör man klokt i att utgå&lt;br&gt;från att somliga mer eller mindre aktivt söker undandra sig delgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt kan man inte gå alltför långt då det gäller att komma till rätta Prop. 1990/91: 11&lt;br&gt;med obstruktion av olika slag. Delgivningens syfte är ju att få garantier för&lt;br&gt;att någon faktiskt har fått del av en handling, och avsteg från kravet på&lt;br&gt;bevisning i det hänseendet kan möta invändningar från rättssäkerhetssyn-&lt;br&gt;punkt. Man måste med andra ord iaktta en viss försiktighet med delgiv-&lt;br&gt;ningsformer som innebär att någon presumeras eller fingeras ha fått del av&lt;br&gt;en handling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reformarbetet på delgivningens område kan ha olika inriktning. Man&lt;br&gt;kan försöka minska antalet delgivningar. Man kan försöka göra de existe-&lt;br&gt;rande delgivningsformerna mer effektiva. Man kan försöka hitta nya del-&lt;br&gt;givningsformer. Man kan försöka undanröja hinder som finns mot att&lt;br&gt;inhämta information som har betydelse för delgivning. Man kan överväga&lt;br&gt;att sänka kraven på bevisning för att delgivning har skett. Man kan&lt;br&gt;överväga att lägga ett ökat ansvar för delgivning på parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian bygger på material som inhämtades under år 1988 och&lt;br&gt;1989, huvudsakligen i form av kontakter med domstolar och andra myn-&lt;br&gt;digheter. En slutsats som drogs i promemorian var att det knappast fanns&lt;br&gt;fog för en radikal revidering av hela delgivningslagstiftningen. Det var i&lt;br&gt;stället mer intressant att uppmärksamma enskilda punkter i delgivnings-&lt;br&gt;systemet, där praktiskt verksamma personer hade pekat på behov av&lt;br&gt;förbättringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissbehandlingen av promemorian har enligt min mening inte gett&lt;br&gt;anledning att frångå promemorians syn på vilken allmän inriktning en&lt;br&gt;reform av delgivningsreglerna nu bör ha. Mina förslag går därför huvud-&lt;br&gt;sakligen ut på att reglerna på enskilda punkter skall förenklas och förbätt-&lt;br&gt;ras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gav i början av år 1989 rikspolisstyrelsen i uppdrag att i&lt;br&gt;samarbete med domstolsverket se över polisens stämningsmannaverksam-&lt;br&gt;het i syfte att effektivisera och rationalisera denna. Uppdraget redovisades&lt;br&gt;i november 1989. De förslag som rikspolisstyrelsen då lade fram gäller&lt;br&gt;huvudsakligen sådana åtgärder som styrelsen själv avser att vidta. I föreva-&lt;br&gt;rande sammanhang tar jag därför inte upp några frågor som berör organi-&lt;br&gt;sationen av stämningsmannaverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En stor del av tingsrätternas delgivningsproblem gäller den summariska&lt;br&gt;processen, alltså mål om lagsökning, betalningsföreläggande och hand-&lt;br&gt;räckning. Antalet sådana mål är över en halv miljon om året, och i vart och&lt;br&gt;ett av dem förutsätts minst en delgivning. Riksdagen har nyligen på&lt;br&gt;regeringens förslag (prop. 1989/90:85, JuU31, rskr. 311, SFS 1990:746)&lt;br&gt;beslutat att handläggningen av den summariska processen skall flyttas över&lt;br&gt;från tingsrätterna till kronofogdemyndigheterna. Den reformen kommer&lt;br&gt;att få vissa återverkningar på delgivningsfrågoma såvitt avser den summa-&lt;br&gt;riska processen. Jag lägger mot denna bakgrund inte nu fram några förslag&lt;br&gt;som tar särskilt sikte på den summariska processen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För de allmänna förvaltningsdomstolarnas del är det framför allt den&lt;br&gt;omständigheten att avgörandena oftast måste delges parterna som ställer&lt;br&gt;till bekymmer i delgivningssammanhang. Regleringen i detta hänseende&lt;br&gt;hänger samman med bestämmelserna i 7 § förvaltningsprocesslagen&lt;br&gt;(1971:291; FPL), enligt vilka tiden för överklagande av domar och beslut&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;räknas från den dag då klaganden fick del av avgörandet. Om detta är en i Prop. 1990/91:11&lt;br&gt;alla delar lämplig ordning torde komma att granskas av domstolsutred-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningen (Ju 1989:06) i dess översyn av FPL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian togs upp vissa forfattningsförslag, som inte kräver lagrå-&lt;br&gt;dets hörande eller riksdagens medverkan utan som endast kräver förord-&lt;br&gt;ningsändringar. I dessa frågor avser jag att återkomma till regeringen vid&lt;br&gt;ett senare tillfälle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid remissbehandlingen av promemorian har remissinstanserna själva&lt;br&gt;framfört ett antal förslag. Dessa förslag kräver ytterligare beredning innan&lt;br&gt;jag är beredd att ta ställning till dem.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 De olika författningsförslagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2.2.1 Färre fall av delgivning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: I RB och FPL föreskrivs att handlingar och andra&lt;br&gt;underrättelser som rätten skall överbringa till parter och andra skall&lt;br&gt;delges enligt reglerna i DL, om det är särskilt föreskrivet eller om det&lt;br&gt;med hänsyn till syftet med bestämmelsen om underrättelse framgår&lt;br&gt;att delgivning bör ske men att i övrigt delgivning bör tillgripas bara&lt;br&gt;om det är påkallat med hänsyn till omständigheterna. Reglerna&lt;br&gt;innebär att domstolarna skall pröva i varje enskilt fall om en formell&lt;br&gt;delgivning är befogad eller om det räcker t. ex. med att ett medde-&lt;br&gt;lande skickas med posten på vanligt sätt eller att kontakt tas per&lt;br&gt;telefon. Avgörande för denna bedömning skall vara hur viktig hand-&lt;br&gt;lingen eller meddelandet är för mottagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer i princip med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget har godtagits av de flesta remissinstanser-&lt;br&gt;na. Många menar emellertid att de föreslagna reglerna är för oprecisa för&lt;br&gt;att ge någon egentlig vägledning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: När det gäller domstolarnas verksamhet finns&lt;br&gt;det inga heltäckande föreskrifter om i vilka fall en handling eller ett&lt;br&gt;meddelande skall överbringas genom delgivning i DL:s mening eller på&lt;br&gt;annat sätt, t. ex. i vanligt brev. Vid DL:s tillkomst gjordes en omfattande&lt;br&gt;genomgång av olika författningar, som ledde till att uttryckliga föreskrifter&lt;br&gt;om delgivning infördes på många ställen. Men i åtskilliga fall lämnades det&lt;br&gt;öppet hur t. ex. en underrättelse skulle ske. För att täcka dessa fall infördes&lt;br&gt;på initiativ av lagrådet en regel i övergångsbestämmelserna till DL, enligt&lt;br&gt;vilken DL skall tillämpas i fråga om kallelse, föreläggande och annan&lt;br&gt;underrättelse, om det med hänsyn till bestämmelsens syfte framgår att&lt;br&gt;delgivning bör ske. Senare lagstiftning har följt samma linjer. Ibland har&lt;br&gt;uttryckligen föreskrivits delgivning, ibland har underrättelseformen läm-&lt;br&gt;nats öppen. Genom regeln i övergångsbestämmelserna har, såsom fram-&lt;br&gt;hålls i promemorian, denna lagstiftningsteknik lett till att myndigheterna,&lt;br&gt;särskilt domstolarna, använder sig av delgivningsaltemativet i mycket stor&lt;br&gt;utsträckning. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För förvaltningsprocessens del finns i 47 § FPL en regel enligt vilken Prop. 1990/91: 11&lt;br&gt;delgivning får tillgripas, om rätten skall bringa handling eller annat till&lt;br&gt;någons kännedom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller förvaltningsförfarandet fanns en regel i 1971 års förvalt-&lt;br&gt;ningslag (1971:290) av innebörd att underrättelse till part om nytt materi-&lt;br&gt;al i ärendet fick ske genom delgivning. I den nya förvaltningslagen&lt;br&gt;(1986:223) har regeln förtydligats och lyder nu (17 § andra stycket):&lt;br&gt;”Myndigheten bestämmer om underrättelsen skall ske muntligt, genom&lt;br&gt;vanligt brev, genom delgivning eller på något annat sätt.” I förarbetena till&lt;br&gt;regeln pekade departementschefen på den avvägning som alltid måste&lt;br&gt;göras mellan å ena sidan intresset av snabb och enkel handläggning och å&lt;br&gt;andra sidan intresset av att få veta om parten har nåtts av underrättelsen.&lt;br&gt;Departementschefen hänvisade till vissa uttalanden som gjordes i förarbe-&lt;br&gt;tena till den gamla lagen. Där sades det att regeln inte innebär något krav&lt;br&gt;på att full bevisning alltid måste finnas om att underrättelsen verkligen har&lt;br&gt;kommit parten till handa. Myndigheten måste i förhållandevis stor ut-&lt;br&gt;sträckning ha rätt att utgå från att parten har nåtts av en försändelse som&lt;br&gt;skickats till honom med posten i vanligt brev. Det påpekades dock att, när&lt;br&gt;en myndighet med säkerhet vill konstatera att en part har nåtts av en&lt;br&gt;försändelse, det emellanåt kan framstå som mest praktiskt att redan från&lt;br&gt;början använda sig av någon av de delgivningsmetoder som föreskrivs i&lt;br&gt;DL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är naturligt att viktiga kallelser och förelägganden normalt över-&lt;br&gt;bringas i enlighet med bestämmelserna i DL. Men vid domstolarna torde&lt;br&gt;de av DL anvisade vägarna i stor utsträckning användas även när mindre&lt;br&gt;viktiga handlingar skall överbringas. Detta sker kanske inte direkt slentri-&lt;br&gt;anmässigt, men säkert ofta utan någon noggrannare prövning av om del-&lt;br&gt;givning verkligen är nödvändig. Och har man väl en gång inlett ett delgiv-&lt;br&gt;ningsförsök lägger man ibland ner stora ansträngningar på att fullfölja det,&lt;br&gt;trots att intresset av att delgivning sker egentligen är måttligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är mot den nu angivna bakgrunden som det i promemorian föreslås&lt;br&gt;regler i RB och FPL om att domstolen skall använda sig av delgivning&lt;br&gt;endast om det är sakligt befogat. På detta sätt skulle domstolarna enligt&lt;br&gt;promemorian kunna närma sig den mera kritiska prövning av delgivnings-&lt;br&gt;behovet, som förutsätts i 1986 års förvaltningslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta remissinstanserna har tagit emot förslaget välvilligt men från&lt;br&gt;vissa håll har riktats kritik mot förslaget. Kritiken går inte ut på att&lt;br&gt;förslaget skulle motverka sitt syfte eller vara betänkligt ur rättssäkerhets-&lt;br&gt;synpunkt. I stället har det sagts att de föreslagna reglerna behöver precise-&lt;br&gt;ras för att kunna ge någon vägledning för domstolarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För egen del anser jag att den föreslagna regeln är välmotiverad som en&lt;br&gt;påminnelse om att domstolen i det enskilda fallet alltid bör överväga om&lt;br&gt;delgivning enligt DL:s regler bör ske eller inte och att förslaget bör genom-&lt;br&gt;föras. Lagrådet har föreslagit att den nyssnämnda övergångsbestämmelsen&lt;br&gt;till DL uttryckligen beaktas i den nya lagtexten. Jag godtar detta och&lt;br&gt;kommenterar lagtexten ytterligare i specialmotiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller möjligheterna till mera konkreta anvisningar om när&lt;br&gt;delgivning bör ske och när delgivning kan underlåtas vill jag säga följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De situationer där domstolar har att underrätta parter och andra om olika&lt;br&gt;saker är synnerligen mångskiftande. Det är fråga om underrättelser av&lt;br&gt;olika innehåll till rättssubjekt som intar olika processuell ställning i målen&lt;br&gt;eller ärendena. Redan den stora mängden skiftande situationer som kan&lt;br&gt;uppkomma gör att ett försök till uppräkning i lagtext är dömt att misslyc-&lt;br&gt;kas. Härtill kommer att olika tidsaspekter kan vara avgörande: en under-&lt;br&gt;rättelse som sker i ett visst skede av ett mål kan behöva delges, medan&lt;br&gt;samma underrättelse kanske inte alls skulle behöva delges om den gjordes i&lt;br&gt;ett annat skede av handläggningen. Sådana omständigheter gör att ett&lt;br&gt;försök till närmare reglering av delgivningstvånget skulle leda till en stel-&lt;br&gt;bent och formalistisk ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Främst av dessa skäl förordar jag att man även i fortsättningen i stor&lt;br&gt;utsträckning avstår från detaljreglering i lag av när delgivning skall ske och&lt;br&gt;inte skall ske. Det är här fråga om ett område där man har anledning att&lt;br&gt;räkna med ett bättre och efter de skiftande omständigheterna anpassat&lt;br&gt;förfarande om man förlitar sig på domstolarnas eget omdöme. En annan&lt;br&gt;sak är att det givetvis är möjligt och nödvändigt att på ett mera principiellt&lt;br&gt;plan diskutera olika hållpunkter för bedömningen av om delgivning er-&lt;br&gt;fordras i olika situationer eller inte. Till sådana synpunkter återkommer&lt;br&gt;jag närmare i specialmotiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.2 Kravet på bevis att delgivning har skett slopas i vissa fall (förenklad&lt;br&gt;delgivning)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Kravet på särskild bevisning för att delgivning skett —&lt;br&gt;t. ex. i form av mottagningsbevis — slopas vid ordinär delgivning i&lt;br&gt;vissa fall. Det gäller den som är medveten om att målet eller ärendet&lt;br&gt;är anhängigt vid domstolen eller myndigheten, t. ex. sökande, kä-&lt;br&gt;rande eller svarande. En förutsättning skall vara att myndigheten&lt;br&gt;först skickar delgivningshandlingen med posten till den sökte under&lt;br&gt;hans senast kända adress och därefter, minst en dag senare, skickar&lt;br&gt;ett meddelande om att delgivningshandlingen har skickats. Delgiv-&lt;br&gt;ning skall i så fall anses ha skett två veckor efter det att meddelandet&lt;br&gt;skickades, om det inte med hänsyn till omständigheterna framstår&lt;br&gt;som osannolikt att delgivningshandlingen har kommit fram till den&lt;br&gt;söktes adress. Detta delgivningssätt, som kallas förenklad delgiv-&lt;br&gt;ning, får användas bara om den sökte i förväg fått upplysning om att&lt;br&gt;så kan komma att ske. Förenklad delgivning får inte avse stämnings-&lt;br&gt;ansökningar eller andra handlingar, varigenom mål eller ärenden&lt;br&gt;anhängiggörs, och får inte heller i övrigt användas om det är olämp-&lt;br&gt;ligt med hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer i princip med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget har på de flesta håll välkomnats som ett&lt;br&gt;användbart sätt att underlätta delgivningsarbetet och minska tidsutdräk-&lt;br&gt;ten i handläggningen vid domstolar och andra myndigheter. Emellertid&lt;br&gt;har även en del kritik och tveksamhet framförts. Det har bl. a. framhållits&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att användningsområdet för den föreslagna delgivningsformen måste pre- Prop. 1990/91: 11&lt;br&gt;ciseras och att vissa tekniska och rättssäkerhetsmässiga frågor bör analyse-&lt;br&gt;ras närmare. Några har ställt sig negativa till promemorians förslag om&lt;br&gt;dubbla postförsändelser. En del remissinstanser har menat att förslaget&lt;br&gt;inte är tillräckligt långtgående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for mitt förslag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 3 § första stycket DL sker ordinär delgivning genom att myndighe-&lt;br&gt;ten skickar den handling som skall delges med posten eller överlämnar den&lt;br&gt;med bud eller på annat sätt till den sökte. Som bevis för att delgivning&lt;br&gt;skett begärs delgivningskvitto eller mottagningsbevis. I 19 § DL föreskrivs&lt;br&gt;att delgivning har skett genom att den som söks för delgivning själv har&lt;br&gt;mottagit handlingen, oavsett på vilket sätt den kommit honom till handa.&lt;br&gt;Systemet bygger på att myndigheten får ett positivt bevis för att den sökte&lt;br&gt;verkligen mottagit handlingen. För även om det, som framgår av 19 § DL,&lt;br&gt;råder fri bevisprövning även i fråga om delgivning, betyder kravet på&lt;br&gt;bevisning normalt att myndigheten från den sökte måste ha fått en bekräf-&lt;br&gt;telse på mottagandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I flera sammanhang — inte minst från domstolshåll — har det ifrågasatts&lt;br&gt;om det verkligen är befogat att så hårt upprätthålla beviskravet för att&lt;br&gt;delgivning skett. Det har bl. a. sagts att det inte vore orimligt att den som&lt;br&gt;vet om att ett visst mål är anhängigt vid t. ex. en domstol och att domstolen&lt;br&gt;kommer att höra av sig får se till att han kan nås av domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är mot denna bakgrund som det i promemorian har lagts fram ett&lt;br&gt;förslag om ökad användning av delgivning genom vanligt brev på posten&lt;br&gt;utan krav på mottagningsbevis. Förslaget har kortfattat följande upplägg-&lt;br&gt;ning. Den som själv har inlett ett ärende vid en myndighet och den&lt;br&gt;motpart som delgivits en gång i ärendet skall därefter kunna delges genom&lt;br&gt;att ett vanligt brev skickas med posten till senast kända adress. Någon dag&lt;br&gt;efter det att handlingen har skickats på detta sätt skall myndigheten för&lt;br&gt;säkerhets skull också skicka ett meddelande därom. Delgivning skall i&lt;br&gt;princip anses ha skett två veckor efter det att meddelandet skickades. En&lt;br&gt;förutsättning för att förfarandet skall få användas är att parten i fråga har&lt;br&gt;fått veta att så kan komma att ske. Förfarandet skall vara tillämpligt bara&lt;br&gt;på delgivning som ombesörjs av domstolar och andra myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inledande överväganden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De allra flesta remissinstanserna har bekräftat behovet av en nyordning i&lt;br&gt;stil med den föreslagna. Det råder sålunda stor enighet om det otillfreds-&lt;br&gt;ställande i att myndigheterna i en pressad arbetssituation skall behöva&lt;br&gt;lägga ner stora ansträngningar på att delge parter som är väl medvetna om&lt;br&gt;att målet eller ärendet är under handläggning vid myndigheten men som&lt;br&gt;undandrar sig delgivning. Vidare har många yttrat att en metod som den &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;'&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1990/91. 1 sairtl. Nr 11&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreslagna kan leda till arbetsbesparingar och snabbare handläggning. Prop. 1990/91:11&lt;br&gt;Själv delar jag till fullo dessa synpunkter. När jag i det följande talar om&lt;br&gt;den föreslagna delgivningsformen använder jag i enlighet med ett förslag&lt;br&gt;från domstolsverket benämningen förenklad delgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När man överväger om en ordning som den föreslagna är godtagbar ur&lt;br&gt;rättssäkerhetssynpunkt finns det, såsom anförs i promemorian, i huvudsak&lt;br&gt;tre faktorer som kan inge betänkligheter. Fel adress kan vara angiven på&lt;br&gt;försändelsen. Även om rätt adress är angiven kan försändelsen komma på&lt;br&gt;avvägar under postbehandlingen. Och även om försändelsen verkligen når&lt;br&gt;den söktes adress kan det inträffa att den sökte inte får del av handlingen i&lt;br&gt;tid och detta av fullt legitima orsaker, t. ex. frånvaro på grund av en&lt;br&gt;semesterresa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härtill kommer bl. a. att man måste analysera vilken sorts handlingar&lt;br&gt;som den nya delgivningsformen skall få omfatta och i övrigt under vilka&lt;br&gt;omständigheter den skall få användas. Vidare måste analyseras vilka krav&lt;br&gt;som skall ställas på informationen till parterna och vilka rättelsemöjlighe-&lt;br&gt;ter som behöver stå till buds.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag skall nu på grundval av promemorian och remissvaren först diskute-&lt;br&gt;ra de tre nyssnämnda faktorerna som kan betecknas som de huvudsakliga&lt;br&gt;tänkbara invändningarna mot det skisserade delgivningsförfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fel adress&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det först gäller risken för att försändelsen skickas till fel adress bör till&lt;br&gt;att börja med noteras att förenklad delgivning blir aktuell bara i fråga om&lt;br&gt;personer som är medvetna om att målet pågår vid myndigheten i fråga.&lt;br&gt;Enligt 33 kap. 1 § sista stycket RB och 3 § sista stycket FPL är en part&lt;br&gt;skyldig att till domstolen utan dröjsmål anmäla adressändring. Ett motsva-&lt;br&gt;rande åliggande gentemot folkbokföringsmyndighetema finns i 33 § folk-&lt;br&gt;bokföringslagen (1967:198), där skyldigheten t. o. m. är straffsanktionerad&lt;br&gt;(56 §). Liknande regler finns också i 34 och 37 §§ vämpliktslagen&lt;br&gt;(1941:967). Att det åligger den enskilde att själv underrätta berörda myn-&lt;br&gt;digheter om under vilken adress han kan nås är således en rättsligt sett&lt;br&gt;godtagen ordning i Sverige. Det är mot den bakgrunden rimligt att den&lt;br&gt;sökte själv får stå risken, om han försummar att uppge rätt adress. En&lt;br&gt;annan åtgärd som skäligen kan begäras att den enskilde vidtar är att han&lt;br&gt;vid flyttning begär eftersändning eller på annat sätt säkerställer att han kan&lt;br&gt;nås av sin post. Som framgått är det också meningen att parten, innan den&lt;br&gt;förenklade delgivningen kan tillämpas, skall få utförlig information om&lt;br&gt;vad han har att iaktta för att ta till vara sina intressen. En god garanti för&lt;br&gt;att även en från början feladresserad försändelse kan nå den sökte får man&lt;br&gt;också genom postens rutin att till avsändaren återställa försändelser där&lt;br&gt;adressen inte är riktigt angiven, t. ex. med påteckningen ”Adressaten&lt;br&gt;okänd på angiven adress”. Om myndigheten får ett sådant bevis på att&lt;br&gt;försändelsen inte kommit fram, skall den sökte självfallet inte anses del-&lt;br&gt;given. Härigenom undviker man rättsförluster för den enskilde, om myn-&lt;br&gt;digheten av någon anledning skulle ha angivit en felaktig adress på försän-&lt;br&gt;delsen. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fel i posthanteringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det andra riskmomentet är alltså att posten felbehandlar en försändelse så&lt;br&gt;att den inte når rätt adress. Om så sker är det förstås inte meningen att den&lt;br&gt;sökte skall anses delgiven försändelsen. Risken för sådan felbehandling är&lt;br&gt;enligt postverket minimal. Promemorians förslag är, som jag nämnde, att&lt;br&gt;denna risk skall reduceras ytterligare genom att myndigheten skickar två&lt;br&gt;försändelser med någon dags mellanrum. Om detta förslag har postverket i&lt;br&gt;sitt remissvar sagt att risken för att båda försändelserna felbehandlas torde&lt;br&gt;vara i det närmaste obefintlig. Bland remissinstanserna i övrigt har försla-&lt;br&gt;get om denna dubbla posthantering fått ett blandat mottagande. En del har&lt;br&gt;välkomnat det ytterligare skydd för mottagaren som det systemet skulle ge.&lt;br&gt;Några av dem som särskilt yttrat sig om detta inslag har emellertid tyckt&lt;br&gt;att det blir för besvärligt för myndigheterna att använda. Jag skall strax&lt;br&gt;återkomma till mitt eget ställningstagande i detta avseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra risker att adressaten inte får del av försändelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det tredje riskmoment som behandlas i promemorian är att försändelsen&lt;br&gt;kommer fram till rätt adress men att adressaten av någon anledning ändå&lt;br&gt;inte får del av den. Det finns två typer av sådana anledningar. Den ena är&lt;br&gt;att någon obehörigen tar hand om försändelsen; någon kan stjäla den ur&lt;br&gt;brevlådan eller någon i den söktes familj kan slarva bort den. Den typen av&lt;br&gt;risk föreligger även vid flera andra former av delgivning och torde i&lt;br&gt;huvudsak vara av teoretiskt intresse, särskilt i ett system med dubbla&lt;br&gt;försändelser. Därför bör den sökte själv stå risken för sådana händelser.&lt;br&gt;Den andra risken är tillfällig bortovaro. Här är promemorians lösning att&lt;br&gt;den sökte inte skall anses vara delgiven förrän efter en viss tid, nämligen&lt;br&gt;två veckor efter det att meddelandet om själva delgivningsförsändelsen&lt;br&gt;skickades. Denna lösning har i stort sett vunnit remissinstansernas gillan-&lt;br&gt;de. Det finns dock invändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Göteborgs tingsrätts uppfattning bör sålunda tidsfristen av rätts-&lt;br&gt;säkerhetsskäl sättas till fyra veckor. Jag bedömer dock att detta i många&lt;br&gt;fall skulle leda till för långa handläggningstider för att metoden skall vara&lt;br&gt;effektiv. Behovet av en lång tidsfrist minskar också om man — som jag&lt;br&gt;skall återkomma till — undviker att använda delgivningsformen i fråga&lt;br&gt;under vanlig semestertid och när det annars framstår som olämpligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan invändning gäller ett uttalande i promemorian att den som vet&lt;br&gt;att han inte kan ta del av sin post under en längre period än två veckor bör&lt;br&gt;kunna anmäla detta till myndigheten och på så sätt avstyra att detta&lt;br&gt;delgivningssätt används under den kritiska tiden. Enligt remisskritiken&lt;br&gt;riskerar myndigheten att överhopas av meddelanden om bortovaro, vilka&lt;br&gt;måste antecknas och åtminstone som regel respekteras. Jag kan naturligt-&lt;br&gt;vis inte avfärda risken för att extra arbete och fel i hanteringen uppstår,&lt;br&gt;men jag bedömer att detta under alla omständigheter inte kommer att&lt;br&gt;nämnvärt förta delgivningssättets effektivitetsvinster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från några håll har framförts att de krav som ställs på den enskilde i&lt;br&gt;form av kontakter med myndigheten och bevakning av posten riskerar att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;bli för hårda om ärendets handläggningstid vid myndigheten blir mycket&lt;br&gt;lång. Jag håller med om att någonstans bör gå en sådan tidsgräns. Att&lt;br&gt;försöka fixera denna gräns i lag kan emellertid inte vara lämpligt. I stället&lt;br&gt;bör myndigheterna pröva denna fråga inom ramen för den allmänna&lt;br&gt;lämplighetsprövning som jag avser att lagregeln skall anvisa. Därvid bör&lt;br&gt;det finnas utrymme att i skälig omfattning beakta den enskildes egna&lt;br&gt;önskemål och synpunkter.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 11&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Närmare om prövningen av om den sökte skall anses delgiven&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till belysning av hur det nu diskuterade systemet bör kunna fungera i&lt;br&gt;praktiken vill jag säga följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När två veckor förflutit sedan meddelandet om delgivningsförsändelsen&lt;br&gt;skickades till den sökte med posten, skall delgivning med den sökte anses&lt;br&gt;ha skett, om det inte med hänsyn till omständigheterna framstår som&lt;br&gt;osannolikt att delgivningshandlingen inom tvåveckorstiden kommit fram&lt;br&gt;till den söktes senast kända adress. Så bör denna bevispresumtion enligt&lt;br&gt;lagrådets mening uttryckas i lagtexten och jag har samma uppfattning som&lt;br&gt;lagrådet. Har två veckor gått och ingen av försändelserna kommit i retur&lt;br&gt;till myndigheten och inga andra omständigheter heller tyder på att försän-&lt;br&gt;delserna inte kommit fram, skall alltså den sökte anses delgiven när den&lt;br&gt;fjortonde dagen gått till ända. Och först då börjar den eventuella frist, som&lt;br&gt;kan finnas angiven i delgivningsförsändelsen, att löpa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om däremot någon av försändelserna kommer i retur med postens&lt;br&gt;påskrift att adressaten är okänd på den angivna adressen, bör det inte&lt;br&gt;komma i fråga att anse den sökte delgiven. Detsamma gäller om den sökte,&lt;br&gt;t. ex. som en reaktion på meddelandet, anmäler att delgivningsförsändel-&lt;br&gt;sen inte har kommit fram till honom; detta under förutsättning att hans&lt;br&gt;uppgift bedöms som trovärdig och inte som ett försök att undandra sig&lt;br&gt;delgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om något som nu sagts inträffar under tvåveckorsperiodens gång, av-&lt;br&gt;vaktar myndigheten naturligtvis inte dess utgång utan beslutar genast om&lt;br&gt;ny delgivning (jfr 21 § DL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den sökte efter tvåveckorsperiodens utgång — men innan myndig-&lt;br&gt;heten har meddelat någon form av avgörande på grundval av delgivningen&lt;br&gt;- anmäler att delgivningshandlingen inte kommit fram, får myndigheten&lt;br&gt;göra samma prövning av huruvida delgivning skall anses ha skett eller ej.&lt;br&gt;Samma sak gäller om någon av försändelserna skulle komma i retur först&lt;br&gt;så sent som efter tvåveckorsperiodens utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan också tänkas att den sökte, efter det att en delgivningsförsändel-&lt;br&gt;se skickats, hör av sig till myndigheten och anmäler att han är bortrest och&lt;br&gt;inte kan ta del av försändelsen. Detta bör dock inte påverka delgivning-&lt;br&gt;en; den sökte har ju då redan tidigare fått information om att han har att&lt;br&gt;bevaka sin post.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om anledning uppkommer att ifrågasätta en delgivning först efter det&lt;br&gt;att myndigheten meddelat någon form av avgörande som grundats på&lt;br&gt;delgivningen, är den sökte förstås hänvisad till att föra talan mot det&lt;br&gt;avgörandet. Om talan då grundas på bristande delgivning, får prövningen&lt;br&gt;ske enligt i huvudsak samma principer som jag nu beskrivit. Detta be-&lt;br&gt;handlar jag närmare i ett senare avsnitt om rättsmedelsfrågor.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Vilka handlingar skall få delges genom förenklad delgivning? &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag tidigare antytt är frågan huruvida det skisserade delgivningsförfa-&lt;br&gt;randet kan accepteras beroende av bl. a. vilken typ av handlingar det skall&lt;br&gt;få avse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under remissbehandlingen har framkommit åtskilliga synpunkter på att&lt;br&gt;handlingar vilkas innehåll är av ingripande natur for den enskilde inte&lt;br&gt;skall få delges enligt den föreslagna modellen och att vissa typer av hand-&lt;br&gt;lingar uttryckligen skall undantas från tillämpningsområdet. Detta är allt-&lt;br&gt;så samma metod som återfinns på flera ställen i gällande delgivningslag-&lt;br&gt;stiftning. Sålunda föreskrivs i 33 kap. 6 § RB vissa inskränkningar för hur&lt;br&gt;delgivning av stämning i brottmål och tvistemål får ske. Ett annat exempel&lt;br&gt;är regleringen av den s. k. telefondelgivningen i 3 § DL som innebär bl. a.&lt;br&gt;att stämningsansökningar och andra handlingar, varigenom mål eller ären-&lt;br&gt;den anhängiggörs, inte får telefondelges. Syftet med denna sorts regler är&lt;br&gt;naturligtvis att särskilt starka krav skall ställas vid delgivning av handling-&lt;br&gt;ar som typiskt sett är av mycket stor betydelse för mottagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med en stor del av remissinstanserna anser jag att förenklad&lt;br&gt;delgivning inte bör få användas vid delgivning av stämningsansökningar&lt;br&gt;och liknande handlingar, varigenom mål eller ärenden anhängiggörs. Lag-&lt;br&gt;texten bör preciseras på denna punkt. Ett förbud bör rimligen också&lt;br&gt;omfatta tilläggsstämningar, som ju i andra liknande sammanhang behand-&lt;br&gt;las på samma sätt som den första stämningen i målet (jfr 33 kap. 6 § och 59&lt;br&gt;kap. 1 § första stycket 2 RB).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En del remissinstanser har varit inne på att man förutom de nyssnämn-&lt;br&gt;da handlingarna borde undanta från användningsområdet även andra&lt;br&gt;handlingar, vilkas innehåll är av mycket ingripande natur för den enskilde.&lt;br&gt;En sådan regel skulle emellertid enligt min mening medföra för stora&lt;br&gt;tillämpningsbekymmer och skulle dessutom riskera att radikalt minska&lt;br&gt;användningsområdet för förenklad delgivning. Det finns som jag ser det&lt;br&gt;inte heller behov av att så snävt kringgärda dess användningsområde. Jag&lt;br&gt;ställer mig därför inte bakom en sådan lagregel. Däremot vill jag betona att&lt;br&gt;det givetvis är myndigheten själv som bestämmer i vilken utsträckning&lt;br&gt;förenklad delgivning skall användas och att myndigheten kan avstå från&lt;br&gt;att använda den om den bedöms som mindre lämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information om förfarandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om vilken information till den sökte som skall föregå användning-&lt;br&gt;en av förenklad delgivning och hur denna information skall tillställas&lt;br&gt;honom är också av stor betydelse. Först vill jag påpeka att den form av&lt;br&gt;information som nu skall diskuteras innebär något av en nyhet på delgiv-&lt;br&gt;ningens område. Normalt ger inte myndigheterna någon utförlig informa-&lt;br&gt;tion till den sökte om vilka delgivningssätt som kan komma till använd-&lt;br&gt;ning och under vilka omständigheter den sökte kan anses delgiven och vad&lt;br&gt;han i övrigt har att iaktta för att bevaka sina rättigheter. Särskilt mot&lt;br&gt;denna bakgrund bör det inte ställas alltför höga krav på informationen i&lt;br&gt;detta sammanhang. Den fråga som främst skall besvaras är om informatio-&lt;br&gt;nen behöver delges eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det först gäller sökanden eller den som i annan egenskap har inlett Prop. 1990/91:11&lt;br&gt;ett mål eller ärende är promemorians förslag att informationen inte behö-&lt;br&gt;ver delges denne, under förutsättning att den skickas så snart ansökningen&lt;br&gt;kommit in till myndigheten. I stor utsträckning har detta förslag godtagits&lt;br&gt;men det finns också många som vill kräva delgivning. För egen del anser&lt;br&gt;jag att det är av avgörande betydelse för systemets effektivitet att informa-&lt;br&gt;tionen till sökanden kan förmedlas utan delgivning. Om man krävde&lt;br&gt;delgivning skulle man tillskapa ett nytt arbetsmoment av sådan omfatt-&lt;br&gt;ning att systemet riskerar att inte bli attraktivt. Det skulle också strida mot&lt;br&gt;hela grundtanken med förslaget, nämligen att man bör kunna ställa vissa&lt;br&gt;krav på den som vet att ärendet i fråga är anhängigt. Som jag tidigare varit&lt;br&gt;inne på åligger det sökanden i mål och ärenden att ange sin aktuella adress&lt;br&gt;redan i sin första inlaga till myndigheten. Mot den bakgrunden anser jag&lt;br&gt;att man kan avstå från att delge informationen med sökanden, under&lt;br&gt;förutsättning att informationen lämnas i nära anslutning till att ansökning-&lt;br&gt;en inkommit. Lagrådet har i och för sig godtagit att man avstår från att&lt;br&gt;delge sökanden informationen, om denna lämnas i nära anslutning till att&lt;br&gt;talan väckts. Lagrådet har emellertid föreslagit att lagtexten utformas så&lt;br&gt;att den medger att förenklad delgivning kan börja användas även i ett&lt;br&gt;senare skede av handläggningen. Detta får betydelse dels för sådana mål&lt;br&gt;där det från början inte tedde sig lämpligt att använda förenklad delgiv-&lt;br&gt;ning, dels för de mål som redan är under handläggning vid ikraftträdandet.&lt;br&gt;I dessa fall skall informationen delges med sökanden. Jag ansluter mig till&lt;br&gt;lagrådets lösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller förmedling av informationen till svaranden, måste ut-&lt;br&gt;gångspunkten vara att denne inte känner till målets existens. Vidare finns&lt;br&gt;det risk att svarandens adress är felaktigt angiven i ansökningen. Och&lt;br&gt;normalt är det kanske inte svaranden som kan lastas för detta. Svaranden&lt;br&gt;bör mot denna bakgrund alltid delges informationen för att förenklad&lt;br&gt;delgivning skall få användas. Det sker lämpligast i det första föreläggandet&lt;br&gt;som skickas till svaranden. Detta innebär i praktiken att informationen&lt;br&gt;bifogas stämningen eller det motsvarande föreläggande vari svaranden får&lt;br&gt;del av ansökningen. Detta föreläggande måste ju ändå delges, så något&lt;br&gt;merarbete uppstår inte för myndigheten. Myndigheten kan naturligtvis&lt;br&gt;också i ett senare skede av handläggningen bestämma sig för att tillämpa&lt;br&gt;förenklad delgivning i förhållande till svaranden. I så fall får informatio-&lt;br&gt;nen delges i detta skede.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Informationen bör naturligtvis först och främst innehålla den upplys-&lt;br&gt;ningen att delgivning fortsättningsvis kan komma att ske genom vanliga&lt;br&gt;brevförsändelser utan krav på delgivningsbevis. Vad som i övrigt bör&lt;br&gt;framgå av informationen återkommer jag närmare till i specialmotivering-&lt;br&gt;en. Här vill jag emellertid ta upp en fråga av stor principiell och praktisk&lt;br&gt;betydelse. Det gäller frågan huruvida informationen måste ges i varje mål&lt;br&gt;och i varje instans eller om man möjligen kunde lämna informationen&lt;br&gt;endast i underinstansen och låta den avse även efterföljande rättsliga&lt;br&gt;förfaranden av olika slag, vilket föreslagits av några remissinstanser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag ser ett flertal avigsidor med ett system där information om delgiv-&lt;br&gt;ning i ett ärende vid en myndighet skall avse även ett senare ärende, oftast&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vid en annan myndighet. För det första kan man inte säkert ange vilken Prop. 1990/91: 11&lt;br&gt;sorts ärende detta blir fråga om och vid vilken myndighet det kommer att&lt;br&gt;handläggas. Vidare bör varje myndighet själv få bestämma vilka delgiv-&lt;br&gt;ningsformer den vill använda. Systemet skulle dessutom ändå begränsas&lt;br&gt;till den part som tagit initiativet till att föra saken vidare. Slutligen skulle&lt;br&gt;ett sådant system ofta leda till att parten var tvungen att hålla sig anträff-&lt;br&gt;bar under längre tid än som kan vara skäligt. Den föreslagna modellen&lt;br&gt;skulle alltså enligt min mening inte vara funktionell. Förenklad delgivning&lt;br&gt;bör således kräva att information därom ges i varje ärende och hos varje&lt;br&gt;myndighet för sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dubbla postjorsändelser?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag återkommer nu till frågan om den delgivningsmetod som jag beskrivit&lt;br&gt;lämpligen bör innehålla ett krav på dubbla försändelser eller om man kan&lt;br&gt;klara sig med ett brev för varje delgivningsfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den remisskritik som riktas mot promemorians förslag med dubbla&lt;br&gt;försändelser går ut på i huvudsak följande. Systemet innebär ett merarbete&lt;br&gt;för myndigheterna. Det är inte alldeles okomplicerat att bevaka och doku-&lt;br&gt;mentera att ett meddelande om delgivningsförsändelsen skickas ut någon&lt;br&gt;dag efter denna. Denna tidsgräns, som i promemorian anges till ”minst en&lt;br&gt;dag senare”, kan behöva bestämmas noggrannare. Förfarandet är dessut-&lt;br&gt;om förenat med extra kostnader, som blir mer påtagliga för de enskilda&lt;br&gt;myndigheterna vartefter som den s. k. tjänstebrevsrätten avskaffas. Dessa&lt;br&gt;nackdelar kan verka avhållande på myndigheternas vilja att använda&lt;br&gt;systemet. Detta gäller kanske särskilt i massärenden där myndigheten&lt;br&gt;normalt kommunicerar bara en gång med sökanden. Här riskerar ett&lt;br&gt;system med dubbla försändelser att konsumera de effektivitetsvinster som&lt;br&gt;den förenklade delgivningen annars skulle kunna ge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening bör man i första hand ha rättssäkerhetshänsynen för&lt;br&gt;ögonen när man bestämmer om man skall kräva dubbla försändelser eller&lt;br&gt;ej. Syftet med meddelandet är ju att den sökte skall få tillfälle att slå larm&lt;br&gt;om han inte har fått den delgivningsförsändelse som omtalas i meddelan-&lt;br&gt;det. Med den utgångspunkten kan jag konstatera att det föreslagna medde-&lt;br&gt;landet om delgivningsförsändelsen tar bort de flesta av de osäkerhetsmo-&lt;br&gt;ment som kan sägas vara förknippade med den förenklade delgivningen.&lt;br&gt;Sålunda minskas risken för att felaktigt angiven adress leder till hinder i&lt;br&gt;postbefordringen. Man får dubbla chanser för att posten återställer försän-&lt;br&gt;delser med inaktuell adress. Även om adressen är rätt angiven finns, som&lt;br&gt;jag tidigare var inne på, en viss risk för fel i postens hantering. Och enligt&lt;br&gt;vad posten själv anfört blir denna risk i det närmaste obefintlig om man&lt;br&gt;har dubbla försändelser. Även olyckor efter det att brevet kan sägas ha&lt;br&gt;kommit fram till adressaten förebyggs; jag tänker här på fall där brevet&lt;br&gt;tillgrips ur brevlådan av någon obehörig eller att någon medlem av samma&lt;br&gt;hushåll slarvar bort brevet. Frånsett allt detta kan meddelandet dessutom&lt;br&gt;fungera som en påminnelse och som kompletterande information.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis bedömer jag det som betydelsefullt ur rättsäker-&lt;br&gt;hetssynpunkt att dubbla försändelser kommer till användning. Så till de&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;invändningar som gäller merarbete och andra komplikationer for myndig- Prop. 1990/91:11&lt;br&gt;heterna. De arbetsmoment som tillkommer är att själva meddelandet skall&lt;br&gt;framställas, postas och dokumenteras. Meddelandet blir naturligtvis stan-&lt;br&gt;dardiserat, antingen en blankett eller, i förekommande fall, en handling&lt;br&gt;som tas fram av myndighetens datorsystem. Lämpligen kan meddelandet&lt;br&gt;framställas samtidigt som själva delgivningsförsändelsen skickas och se-&lt;br&gt;dan läggas undan för att avlämnas till postbefordran påföljande arbetsdag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När meddelandet sedan har skickats, görs anteckning därom i akten. Detta&lt;br&gt;är enkla åtgärder som inte innebär mera arbete än att framställa och&lt;br&gt;hantera delgivningskvitton på traditionellt sätt. Och det blir fråga om&lt;br&gt;avsevärd arbetsbesparing gentemot de fall där delgivning med mottag-&lt;br&gt;ningsbevis inte skulle ha lyckats. Jag kan därför inte se annat än att&lt;br&gt;systemet måste bli attraktivt att använda från arbetsekonomiska synpunk-&lt;br&gt;ter. Då har jag även vägt in det blygsamma arbete som följer med kravet&lt;br&gt;att tillställa parterna information om den förenklade delgivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är riktigt att den förenklade delgivningen i en del ärenden kommer&lt;br&gt;att innebära att myndigheten skickar fler försändelser till parterna. Kost-&lt;br&gt;naden för detta kommer emellertid att mer än väl uppvägas av att man&lt;br&gt;sparar in kostnaden för frankerade svarsförsändelser med delgivningskvit-&lt;br&gt;ton eller andra mottagningsbevis, och framför allt av att man kan reducera&lt;br&gt;användningen av de mycket dyrare delgivningssätten, t. ex. stämnings-&lt;br&gt;mannadelgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är självklart att en reform som den förenklade delgivningen skall&lt;br&gt;utvärderas noga, både från rättssäkerhets- och effektivitetssynpunkter.&lt;br&gt;Därvid blir behovet av den andra postförsändelsen en punkt att särskilt&lt;br&gt;observera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den förenklade delgi vningens plats i delgivningssystemet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan jag nu beskrivit hur den förenklade delgivningen är tänkt att se ut&lt;br&gt;vill jag göra några ytterligare kommentarer av mera principiell natur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten över Skåne och Blekinge har i sitt remissvar anfört att den&lt;br&gt;föreslagna förenklade delgivningen innebär en så avsevärd uttunning av&lt;br&gt;begreppet delgivning att den inte kan kallas för delgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kan inte hålla med om detta. Den förenklade delgivningen innebär&lt;br&gt;visserligen att man inte kräver något egentligt bevis för att handlingen&lt;br&gt;kommit adressaten till handa. I stället tillskapas en bevispresumtion för att&lt;br&gt;delgivning har skett, om myndigheten har förfarit enligt lagens regler.&lt;br&gt;Presumtioner för delgivning finns även när det gäller de redan existerande&lt;br&gt;delgivningssätten surrogatdelgivning och kungörelsedelgivning; här kräver&lt;br&gt;man inte heller bevis för att den sökte faktiskt har fått del av handlingen.&lt;br&gt;Och för den förenklade delgivningen tillkommer dessutom vissa rättssä-&lt;br&gt;kerhetsgarantier, som de nyssnämnda delgivningsformerna saknar. Sålun-&lt;br&gt;da skall, såsom jag redogjort för, den sökte först informeras om förfarandet&lt;br&gt;och sedan skall han för varje delgivning få dubbla försändelser. Dessutom&lt;br&gt;skall förfarandet inte användas om det inte är lämpligt. Slutligen skall&lt;br&gt;delgivning inte anses ha skett om det framstår som osannolikt att hand-&lt;br&gt;lingen kommit fram till den söktes senast kända adress inom en tvåvec-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;korstid. Bevispresumtionen vid förenklad delgivning kan alltså motbevi- Prop. 1990/91: 11&lt;br&gt;sas på ett annat sätt än presumtionerna vid surrogatdelgivning och kungö-&lt;br&gt;relsedelgivning. Av dessa skäl anser jag att den förenklade delgivningen&lt;br&gt;mycket väl kan inordnas i det delgivningssystem vi har.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På ett mer allmänt plan vill jag i detta sammanhang också säga följande.&lt;br&gt;I vårt samhälle har man på många andra områden accepterat att viktiga&lt;br&gt;underrättelser sänds med posten utan krav på bevisning om att de verkli-&lt;br&gt;gen kommer adressaten till handa. Svensk avtalsrätt och köprätt bygger i&lt;br&gt;största utsträckning på principen att meddelanden som avsänts på ett&lt;br&gt;ändamålsenligt sätt går på mottagarens risk. Inom förvaltning, samhälls-&lt;br&gt;service och affärsliv går den helt dominerande delen av skriftliga medde-&lt;br&gt;landen i vanligt brev. Och även från domstolarna skickas viktiga doku-&lt;br&gt;ment på detta sätt; i de allmänna domstolarna skickas avgörandena regel-&lt;br&gt;mässigt till parterna i vanligt brev utan mottagningsbevis, och det oavsett&lt;br&gt;om avgörandet meddelats i samband med någon muntlig förhandling och&lt;br&gt;oavsett om det tillkännagivits när avgörandet kan förväntas komma. Do-&lt;br&gt;men eller beslutet kan därefter även vinna laga kraft utan att någon&lt;br&gt;delgivning sker. Såsom anförs i promemorian finns det också skäl att&lt;br&gt;påminna om den regel som finns i 33 kap. 8 § RB. Enligt denna har&lt;br&gt;domstolen möjlighet att förelägga en part, som saknar hemvist i riket, att&lt;br&gt;ställa ombud för sig; annars kan delgivning med honom i fortsättningen&lt;br&gt;ske genom lösbrevsförsändelser till hans senast kända adress.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna beskrivning visar att den förenklade delgivningen står i god&lt;br&gt;samklang med det system som gäller på andra områden, både inom rätt-&lt;br&gt;skipning, förvaltning och övrigt samhällsliv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis förordar jag mot denna bakgrund att förslaget om&lt;br&gt;den förenklade delgivningen genomförs. Den nya ordningen bör komma&lt;br&gt;till uttryck i en ny paragraf i DL (3 a §). Därjämte krävs ändringar i 19 §&lt;br&gt;DL. Lagrådet har anslutit sig till denna uppläggning. Därutöver har lagrå-&lt;br&gt;det föreslagit att i klargörande syfte en hänvisning till 3 a § tas upp i 3 §.&lt;br&gt;Jag godtar det förslaget. När det gäller själva termen förenklad delgivning&lt;br&gt;har lagrådet inte funnit behov av att använda denna i lagtexten. Lagrådet&lt;br&gt;menar också att beteckningen kan leda till missuppfattningen att det är&lt;br&gt;fråga om en fristående delgivningsform, och inte en variant av ordinär&lt;br&gt;delgivning. Själv anser jag emellertid att lagtexten blir enklare och tydliga-&lt;br&gt;re om den särskilda beteckningen förenklad delgivning används där. Dess-&lt;br&gt;utom är det enligt min mening av stort värde för den praktiska använd-&lt;br&gt;ningen att detta delgivningssätt, som tekniskt skiljer sig markant från&lt;br&gt;delgivning med mottagningsbevis, får en officiell beteckning. Risken för&lt;br&gt;missuppfattningar när det gäller delgivningsformernas inbördes systema-&lt;br&gt;tik borde inte vara stor när det i lagtexten uttryckligen anges att det är&lt;br&gt;fråga om ordinär delgivning. Inte heller torde en missuppfattning härvid-&lt;br&gt;lag kunna leda till några praktiska problem, så länge myndigheterna följer&lt;br&gt;det beskrivna förfarandet. Av dessa skäl vidhåller jag förslaget från lag-&lt;br&gt;rådsremissen att termen förenklad delgivning skall användas i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa frågor om rättsmedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom anförts i promemorian och under remissbehandlingen kan det med&lt;br&gt;slopat krav på direkta bevis om delgivning tänkas förekomma ett ökat&lt;br&gt;antal fall där försändelsen faktiskt inte kommer fram till den söktes adress&lt;br&gt;och där av det skälet någon form av rättelsemöjlighet måste finnas. Som&lt;br&gt;jag tidigare varit inne på bör saken i lagtexten uttryckas så att delgivning&lt;br&gt;skall anses ha skett två veckor efter det att meddelandet om delgivnings-&lt;br&gt;handlingen skickades, om det inte med hänsyn till omständigheterna fram-&lt;br&gt;står som osannolikt att handlingen kommit fram till den söktes adress&lt;br&gt;inom tvåveckorstiden. Det krävs alltså inte att den sökte faktiskt skall ha&lt;br&gt;fått handlingen i sin hand. Om handlingen skulle förkomma efter det att&lt;br&gt;den kommit fram till den söktes adress, är detta, som jag tidigare framhål-&lt;br&gt;lit, något som den sökte själv får stå risken för. Samma sak gäller om den&lt;br&gt;sökte på grund av bortovaro inte har tagit del av handlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad den klagande i princip har att visa är alltså att det är osannolikt att&lt;br&gt;handlingen inom tvåveckorstiden kommit fram till hans senast kända&lt;br&gt;adress.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har enligt min uppfattning inte framkommit att de rättsmedel som&lt;br&gt;finns för närvarande hittills har visat sig otillräckliga för att tillgodose&lt;br&gt;befogade ändringsyrkanden som någon har framställt med åberopande av&lt;br&gt;bristande delgivning. Att man lättar på kravet på bevisning om delgivning&lt;br&gt;i vissa fall kan visserligen öka antalet klagomål av den arten men behöver&lt;br&gt;inte betyda att det behövs något nytt rättsmedel eller någon ändring av&lt;br&gt;utformningen av de befintliga rättsmedlen. Några sådana ändringar har&lt;br&gt;inte vidtagits i samband med tidigare förenklingar av delgivningssystemet&lt;br&gt;och jag föreslår inte några nu heller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt promemorian kan det knappast befaras bli någon stor ärendeök-&lt;br&gt;ning och ärendena bör normalt inte bli särskilt komplicerade. Dessa anta-&lt;br&gt;ganden har visserligen inte förblivit oemotsagda i remissvaren, men några&lt;br&gt;mera säkra prognoser har av naturliga skäl inte kunnat lämnas. Själv har&lt;br&gt;jag inga större farhågor men jag vill gärna säga att detta är en av de punkter&lt;br&gt;där utveckligen naturligtvis får följas uppmärksamt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.3 Området för telefondeigivning utvidgas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Användningsområdet för telefondeigivning utökas till&lt;br&gt;att gälla även sådana handlingar som inte direkt kan sägas uppfylla&lt;br&gt;det nuvarande kravet på att vara av enkelt innehåll. Telefondeigiv-&lt;br&gt;ning får dock inte heller i fortsättningen användas när det gäller&lt;br&gt;handlingar som är omfattande eller annars av svårtillgängligt inne-&lt;br&gt;håll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer i princip med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har i huvudsak godtagit förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: År 1985 infördes telefondeigivning som en ny&lt;br&gt;delgivningsform. Telefondeigivning innebär att delgivning sker genom att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en företrädare för en myndighet läser upp innehållet i en handling för den Prop. 1990/91:11&lt;br&gt;sökte på telefon och därefter skickar handlingen till honom med posten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom påpekades i lagstiftningsärendet (prop. 1984/85:109 s. 60) är&lt;br&gt;telefondelgivningen inte att jämställa med det ofta tillämpade och allmänt&lt;br&gt;accepterade förfarandet att låta den sökte vid ett telefonsamtal bekräfta att&lt;br&gt;han har mottagit en viss delgivningsförsändelse; det sistnämnda är bara ett&lt;br&gt;sätt att försäkra sig om och skaffa bevisning för att delgivning har skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Telefondeigivning får enligt nu gällande rätt användas när det är lämp-&lt;br&gt;ligt för att delge kallelser, meddelanden och andra handlingar med enkelt&lt;br&gt;innehåll. Telefondeigivning får inte avse stämningsansökningar eller andra&lt;br&gt;handlingar, varigenom mål eller ärenden anhängiggörs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När telefondeigivning infördes år 1985 innebar den, såsom framhålls i&lt;br&gt;promemorian, något av en principiell nyhet inom delgivningssystemati-&lt;br&gt;ken. Det var därför naturligt att gå försiktigt fram och begränsa tillämp-&lt;br&gt;ningsområdet för den nya delgivningsformen till handlingar med enkelt&lt;br&gt;innehåll. Promemorians förslag om en utvidgning av telefondelgivningen&lt;br&gt;har lagts fram bl. a. mot bakgrund av positiva erfarenheter från den prak-&lt;br&gt;tiska tillämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissbehandlingen har i stort sett bekräftat den uppfattning som ut-&lt;br&gt;trycks i promemorian, nämligen att telefondeigivning har kommit till god&lt;br&gt;användning, varit ett värdefullt instrument för myndigheterna och inte&lt;br&gt;haft några allvarliga avigsidor för dem som sökts för delgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Telefondeigivning bygger, som jag nyss nämnde, på att handlingens&lt;br&gt;innehåll läses upp i telefonen för den sökte och att handlingen därefter som&lt;br&gt;ett slags bekräftelse sänds till denne med posten. När detta har gjorts anses&lt;br&gt;delgivning ha skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med samtalet har den sökte möjlighet att ställa frågor om&lt;br&gt;handlingens innehåll och ange till vilken adress han vill att handlingen&lt;br&gt;skall skickas. Den sökte vet att han efter samtalet skall få handlingen med&lt;br&gt;posten, oftast dagen därpå. Om handlingen ändå inte skulle komma, vet&lt;br&gt;han att han har en försändelse att efterfråga. Han har möjlighet att snabbt&lt;br&gt;kontrollera om han rätt förstått det muntliga meddelandet om handlingens&lt;br&gt;innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som delgivningsform tillgodoser alltså telefondeigivning högt ställda&lt;br&gt;krav på rättssäkerhet. Det är också en snabb och billig delgivningsform.&lt;br&gt;Eftersom erfarenheterna av telefondeigivning genomgående är goda är&lt;br&gt;tiden nu mogen för en utvidgning av dess användning. Ett annat skäl till en&lt;br&gt;reform på området är att det nuvarande rekvisitet enkelt innehåll har&lt;br&gt;medfört vissa tillämpningssvårigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag är att utvidgningen av användningsområdet sker enligt den&lt;br&gt;linje som anvisats i promemorian. I stället för att begränsa användningen&lt;br&gt;till handlingar med enkelt innehåll bör man ange att handlingar som inte&lt;br&gt;är omfattande eller annars har ett svårtillgängligt innehåll skall få telefon-&lt;br&gt;delges. 1 promemorian användes uttrycket ”vidlyftiga”, men jag föredrar&lt;br&gt;alltså uttrycket ”omfattande”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har sagts från något håll att en sådan ändring nätt och jämt skulle&lt;br&gt;innebära någon utvidgning av användningsområdet. Jag vill dock hävda&lt;br&gt;att det har stor betydelse att man på detta sätt vänder på presumtionen för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vilka handlingar som skall få telefondelges. Rekvisitet enkelt innehåll har&lt;br&gt;varit föremål för tolkning i domstol. Ett exempel på hur tolkningen har&lt;br&gt;utfallit är vissa hovrättsavgöranden enligt vilka kronofogdemyndighets&lt;br&gt;beslut om utmätning inte ansetts vara av enkelt innehåll och därför inte&lt;br&gt;med laga verkan har kunnat telefondelges. Med den nu föreslagna avgräns-&lt;br&gt;ningen skulle det knappast komma i fråga att underkänna telefondeigiv-&lt;br&gt;ning av ett utmätningsbeslut, möjligen bortsett från fall som av särskilda&lt;br&gt;skäl är verkligt komplicerade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat exempel som tagits upp under remissbehandlingen är ett&lt;br&gt;föreläggande till en part att komplettera sin vade- eller besvärsinlaga i&lt;br&gt;hovrätten vid påföljd av avvisning. Min bedömning är att ett sådant&lt;br&gt;föreläggande utan vidare bör kunna telefondelges, om mitt förslag genom-&lt;br&gt;förs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har velat ta upp dessa exempel för att visa att mitt förslag ger en reell&lt;br&gt;utvidgning av tillämpningsområdet för telefondeigivning. Från något håll&lt;br&gt;har man velat gå längre och tillåta telefondeigivning även av mera omfat-&lt;br&gt;tande handlingar. För egen del anser jag emellertid att man åtminstone&lt;br&gt;tills vidare måste hålla fast vid den grundtanke som finns i denna delgiv-&lt;br&gt;ningsform, nämligen att den sökte i princip skall kunna tillgodogöra sig&lt;br&gt;innehållet i den aktuella handlingen redan när denna läses upp för honom&lt;br&gt;på telefon. Denna tanke kan inte upprätthållas om alltför långa handlingar&lt;br&gt;läses upp. Det kan heller inte komma i fråga att bara en del av handlingen&lt;br&gt;faktiskt läses upp på telefon och att myndigheten hänvisar den sökte till att&lt;br&gt;läsa resten själv när han har fått handlingen med posten. Slutligen vill jag&lt;br&gt;påpeka att det knappast kan vara effektivt att myndigheten ägnar mycket&lt;br&gt;lång tid att läsa upp handlingar på telefon för dem som skall delges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.4 Surrogatdelgivning genom arbetsgivare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Om en enskild person söks för delgivning på sin&lt;br&gt;arbetsplats men inte träffas där under sin vanliga arbetstid, får&lt;br&gt;handlingen lämnas till den söktes arbetsgivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer i princip med mitt. Dock före-&lt;br&gt;slås där att arbetsgivaren skall kunna dömas till böter, om han vägrar att&lt;br&gt;för den anställdes räkning motta handlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta är positiva till förslaget. Av dessa är det&lt;br&gt;emellertid flera som avstyrker den föreslagna bötessanktionen eller i vart&lt;br&gt;fall är tveksamma till den. Bland dem som avstyrker förslaget finns några&lt;br&gt;som kan tänka sig att godta det om det blir fråga om ett frivilligt åtagande&lt;br&gt;från arbetsgivarens sida. Ett flertal remissinstanser har pekat på svårighe-&lt;br&gt;ter med att definiera vem som skall anses som arbetsgivare i detta sam-&lt;br&gt;manhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Efter förslag i prop. 1984/85:109 genomfördes&lt;br&gt;år 1985 vissa regler om arbetsgivares medverkan vid delgivning med en&lt;br&gt;anställd. Det gällde en bötessanktionerad skyldighet för arbetsgivare att på&lt;br&gt;begäran av stämningsman uppge om den som söks för delgivning är&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anställd hos honom och, om så är fallet, upplysa om den söktes arbetstider Prop. 1990/91:11&lt;br&gt;och annat som kan underlätta delgivningen. Vidare infördes en skyldighet&lt;br&gt;för bl. a. arbetsgivare att ge stämningsman tillträde till enskilt område,&lt;br&gt;som inte utgör bostad, för att verkställa delgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I departementspromemorian (Ds Ju 1983:13) Effektivare delgivning,&lt;br&gt;som låg till grund för propositionen i det nu nämnda lagstiftningsärendet,&lt;br&gt;hade också föreslagits en ny delgivningsform, nämligen surrogatdelgivning&lt;br&gt;genom den söktes arbetsgivare eller genom någon anställd på dennes&lt;br&gt;kontor. Detta forslag diskuterades i propositionen, men föredragande&lt;br&gt;statsrådet stannade för att förslaget inte borde föras vidare till lagstiftning.&lt;br&gt;Skälen för det var huvudsakligen att den föreslagna delgivningsformen&lt;br&gt;kunde kännas besvärande för både den anställde och arbetsgivaren och&lt;br&gt;kanske påverka arbetsgivarens förhållande till den anställde negativt. Fö-&lt;br&gt;redraganden förklarade sig emellertid beredd att på nytt ta upp frågan, om&lt;br&gt;ett påtagligt behov skulle visa sig, framför allt i de fall då den sökte inte kan&lt;br&gt;förmås att medverka till delgivning i någon annan form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De huvudfrågor som nu skall besvaras är således om det i delgivningsar-&lt;br&gt;betet finns något behov av medverkan från arbetsgivare och om det är&lt;br&gt;acceptabelt att kräva någon form av sådan medverkan. I promemorian har&lt;br&gt;båda frågorna besvarats jakande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min uppfattning är att man med de svåra delgivningsproblem som&lt;br&gt;föreligger bör försöka utnyttja alla tjänliga hjälpmöjligheter. Remissopi-&lt;br&gt;nionen bekräftar i stort sett att arbetsgivarmedverkan skulle vara ett&lt;br&gt;värdefullt bidrag i delgivningsarbetet. Rikspolisstyrelsen har uttalat att&lt;br&gt;antalet arbetsplatsbesök för delgivning kan minskas om förslaget genom-&lt;br&gt;förs. Jag vill också nämna vissa uppgifter som har lämnats under hand från&lt;br&gt;delgivningscentralen i Stockholm. I närmare 15 procent av delgivnings-&lt;br&gt;ärendena besöker delgivningscentralens stämningsmän arbetstagare på de-&lt;br&gt;ras arbetsplatser. I knappt hälften av dessa ärenden kan emellertid delgiv-&lt;br&gt;ningsuppdraget ändå inte lösas enkelt, utan det krävs ytterligare besök&lt;br&gt;eller andra delgivningsansträngningar. Särskilda svårigheter kan uppstå&lt;br&gt;när den sökte har ett mycket rörligt arbete. I en del fall kan delgivningen&lt;br&gt;överhuvudtaget inte genomföras. Delgivningscentralens bedömning är att&lt;br&gt;en möjlighet till surrogatdelgivning genom arbetsgivare skulle leda till att&lt;br&gt;man kunde genomföra delgivning vid första försöket i de allra flesta fall&lt;br&gt;där man gör arbetsplatsbesök. Det skulle alltså vara fråga om en ordentlig&lt;br&gt;effektivitetshöjning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sagda visar enligt min mening att det inte behöver betvivlas att det&lt;br&gt;finns ett behov av den föreslagna reformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huruvida det från olika synpunkter är acceptabelt med surrogatdelgiv-&lt;br&gt;ning genom arbetsgivare är delvis en fråga om hur systemet utformas.&lt;br&gt;Allmänt vill jag säga att en regel om surrogatdelgivning genom arbetsgiva-&lt;br&gt;re ligger i linje med de regler om arbetsgivares uppgiftsskyldighet som&lt;br&gt;infördes år 1985. Jag kan också nämna att både den danska och den norska&lt;br&gt;processordningen tillåter surrogatdelgivning på arbetsplatsen genom den&lt;br&gt;söktes arbetsgivare eller representant för denne (Retsplejeloven 157 § förs-&lt;br&gt;ta stycket 2 b resp. Domstolsloven 169 § tredje stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom vid remissbehandlingen av 1983 års förslag är det nu flera som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har invänt att en delgivning genom arbetsgivaren riskerar att kännas Prop. 1990/91:11&lt;br&gt;besvärande för både arbetsgivaren och arbetstagaren. Andra åter har sagt&lt;br&gt;att dessa farhågor är överdrivna och att andra delgivningssätt kan vara väl&lt;br&gt;så integritetskränkande. Rikspolisstyrelsen har, som sagt, uttalat att anta-&lt;br&gt;let arbetsplatsbesök av stämningsmän kan minskas om förslaget genom-&lt;br&gt;förs. Det är naturligt att åsikterna går isär i en fråga av det här slaget. För&lt;br&gt;egen del menar jag att ett system med surrogatdelgivning genom arbetsgi-&lt;br&gt;vare bör kunna utformas på ett sätt som mildrar tänkbara negativa effek-&lt;br&gt;ter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det först gäller arbetsgivaren är det många som har sagt nej till&lt;br&gt;förslaget därför att det utformats som en straffsanktionerad skyldighet.&lt;br&gt;Det har därvid särskilt pekats på de svårigheter som kan vara förknippade&lt;br&gt;med att definiera vem som är arbetsgivare. Den åsikten har framförts att&lt;br&gt;de flesta antagligen skulle hjälpa till frivilligt och att systemet skulle kunna&lt;br&gt;bli effektivt även utan en straffsanktion. Man menar att det saknas skäl att&lt;br&gt;behandla arbetsgivare på annat sätt än andra med vilka surrogatdelgivning&lt;br&gt;kan ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har förståelse för de argument som framförts mot att en straffsank-&lt;br&gt;tionerad skyldighet införs för arbetsgivare att medverka till surrogatdelgiv-&lt;br&gt;ning. Om man i stället gör förfarandet frivilligt tillgodoser man önskemålet&lt;br&gt;att arbetsgivaren inte skall behöva delta i känsliga fall, t. ex. på mycket små&lt;br&gt;arbetsplatser. Vidare uppnår man att all medverkan vid surrogatdelgiv-&lt;br&gt;ning sker under samma förutsättningar. Systemet blir alltså mera enhetligt&lt;br&gt;och lätt att tillämpa. Viktigast är dock enligt min mening att delgivningen&lt;br&gt;sannolikt fungerar bättre, om man inskränker sig till frivillig medverkan.&lt;br&gt;Det skulle nämligen kunna befaras att en arbetsgivare som under straffhot&lt;br&gt;och mot sin vilja har tagit emot en delgivningsförsändelse underlåter att&lt;br&gt;vidarebefordra denna, eller gör det på ett mindre ändamålsenligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller rättssäkerhetsaspekterna på en ordning med surrogatdel-&lt;br&gt;givning genom arbetsgivare vill jag påminna om att sådan delgivning,&lt;br&gt;precis som annan surrogatdelgivning, givetvis skall fullföljas genom att ett&lt;br&gt;meddelande om delgivningen sänds till den sökte med posten under hans&lt;br&gt;vanliga adress.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad så gäller integritetshänsyn gentemot arbetstagaren anförs det i pro-&lt;br&gt;memorian att alternativet till delgivning med arbetsgivarens hjälp ofta är&lt;br&gt;att en stämningsmän direkt delger arbetstagaren på arbetsplatsen. Detta&lt;br&gt;är, som jag nyss angett, ganska ofta förekommande. Enligt rikspolisstyrel-&lt;br&gt;sens anvisningar för förfarandet vid delgivning bör stämningsmannen i&lt;br&gt;möjligaste mån undvika att den sökte utsätts för utomståendes uppmärk-&lt;br&gt;samhet eller att han på annat sätt åsamkas obehag. Emellertid är det inte&lt;br&gt;lätt att undvika viss uppmärksamhet om stämningsmannen, kanske gång&lt;br&gt;efter annan, blir tvungen att på en arbetsplats fråga sig fram för att hitta&lt;br&gt;den han söker för delgivning. I många fall kan det alltså, enligt promemo-&lt;br&gt;rian, vara betydligt smidigare och mindre integritetskränkande att stäm-&lt;br&gt;ningsmannen i stället vänder sig till arbetsgivaren, som har större möjlig-&lt;br&gt;heter att diskret överlämna delgivningshandlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta resonemang har, som jag redan antytt, accepterats av de flesta&lt;br&gt;men inte av alla. Själv ansluter jag mig i princip till promemorians synsätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är alldeles klart att det i många fall kommer att väcka mycket mindre Prop. 1990/91: 11&lt;br&gt;uppmärksamhet kring den sökte, om försändelsen får lämnas till arbetsgi-&lt;br&gt;varen. Ofta lär det dessutom vara så att stämningsmannen redan med de&lt;br&gt;nuvarande reglerna måste tala om sitt ärende, när han efterfrågar den&lt;br&gt;sökte på arbetsplatsen. Och de personer han då vänder sig till torde ofta&lt;br&gt;sammanfalla med dem som surrogatdelgivning skulle kunna ske med.&lt;br&gt;Något nämnvärt extra obehag skulle alltså i dessa fall inte tillfogas arbets-&lt;br&gt;tagaren, bortsett från att försändelsens avsändare som regel skulle komma&lt;br&gt;att framgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av vad jag redan har sagt har indirekt framgått att surrogatdelgivning&lt;br&gt;genom arbetsgivare som regel blir aktuell endast som ett led i stämnings-&lt;br&gt;mannadelgivning. Innan stämningsmannadelgivning tillgrips skall i prin-&lt;br&gt;cip enklare delgivningsformer ha prövats eller bedömts som otjänliga.&lt;br&gt;Redan häri ligger en viss garanti för att denna surrogatdelgivning inte&lt;br&gt;tillgrips annat än när det är nödvändigt. Jag vill dock inte gå så långt som&lt;br&gt;datainspektionen, som i sitt remissvar har tillstyrkt förslaget endast under&lt;br&gt;förutsättning att den sökte tidigare i ärendet har fått upplysning att delgiv-&lt;br&gt;ning kan komma att ske på arbetsplatsen genom stämningsmän eller som&lt;br&gt;surrogatdelgivning genom arbetsgivaren. Jag anser nämligen att förfaran-&lt;br&gt;det redan är tillräckligt kringgärdat med rättssäkerhetsgarantier. Stäm-&lt;br&gt;ningsmannadelgivning och surrogatdelgivning genom arbetsgivare kom-&lt;br&gt;mer sålunda normalt inte att tillgripas utan att den sökte genom att inte&lt;br&gt;medverka vid delgivning i andra former själv har förorsakat det eller att&lt;br&gt;det finns andra godtagbara skäl. När det gäller datainspektionens förslag&lt;br&gt;vill jag också säga att det redan i dag brukar anges på det delgivningskvitto&lt;br&gt;som används vid ordinär delgivning på posten att delgivning kan komma&lt;br&gt;att ske t. ex. genom stämningsmän, om kvittot inte undertecknas och&lt;br&gt;återsänds till myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 18 § DL får vid delgivning en handling inte lämnas till någon som&lt;br&gt;i samma mål eller ärende är motpart till den som skall delges handlingen.&lt;br&gt;Det är viktigt att domstolar och andra myndigheter observerar denna regel&lt;br&gt;så att surrogatdelgivning genom arbetsgivare inte sker i t. ex. en ar-&lt;br&gt;betstvist, där arbetsgivaren och den anställde är varandras motparter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag är utformat så att surrogatdelgivning skall få ske&lt;br&gt;genom arbetsgivaren, om den sökte inte anträffas på sin arbetsplats under&lt;br&gt;sin vanliga arbetstid. Några remissinstanser har funnit resonemanget olo-&lt;br&gt;giskt; tanken var ju att man skulle undvika just eftersökningen. Till detta&lt;br&gt;vill jag säga att eftersökningen kan begränsas till ett minimum, om stäm-&lt;br&gt;ningsmannen inte är helt beroende av att få tag på den sökte personligen,&lt;br&gt;utan har möjlighet att i stället vända sig till arbetsgivaren. Det bör i&lt;br&gt;normalfallet räcka med att receptionen eller motsvarande på arbetsplatsen&lt;br&gt;i fråga, eller arbetsgivaren själv, inte genast kan lokalisera den sökte och&lt;br&gt;möjliggöra för stämningsmannen att träffa honom. Jag betonar dock att&lt;br&gt;den sökte på något sätt måste efterfrågas på arbetsplatsen på sin normala&lt;br&gt;arbetstid innan surrogatdelgivning tillgrips. Med dessa kommentarer an-&lt;br&gt;sluter jag mig till promemorians lösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Surrogatdelgivning bygger på tanken att försändelsen snabbt och säkert&lt;br&gt;skall kunna lämnas vidare till den sökte och att denne under sin vanliga&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;adress skall kunna nås av ett meddelande på posten om att en delgivnings- Prop. 1990/91:11&lt;br&gt;handling lämnats till en viss person för hans räkning. Av dessa skäl bör,&lt;br&gt;som en del remissinstanser varit inne på, surrogatdelgivning genom arbets-&lt;br&gt;givaren undvikas, om det upplyses att den sökte har semester eller är sjuk&lt;br&gt;eller av annan anledning är borta från sin arbetsplats under längre tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan är slutligen vem som i de nu aktuella situationerna skall betrak-&lt;br&gt;tas som arbetsgivare i lagens mening och till vem en delgivningshandling&lt;br&gt;därför kan lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det arbetsgivarbegrepp som brukar tillämpas inom arbetsrätten går ut&lt;br&gt;på att alla som utövar någon form av arbetsledande funktion i förhållande&lt;br&gt;till den anställde betraktas som arbetsgivare. Förslaget i promemorian är&lt;br&gt;att för delgivningsverksamhetens del anknyta till samma arbetsgivarbe-&lt;br&gt;grepp. Åtskilliga remissinstanser har ställt sig kritiska till detta förslag.&lt;br&gt;Bl. a. har man avstyrkt att alla som i något avseende kan betraktas som den&lt;br&gt;söktes överordnade skulle vara att betrakta som arbetsgivare för denne.&lt;br&gt;Svea hovrätt har föreslagit att kretsen begränsas till själva företagsledning-&lt;br&gt;en och anställda med personaladministrativt ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det till lagrådet remitterade förslaget gjorde jag bedömningen att Svea&lt;br&gt;hovrätt hade funnit en lämplig avgränsning och att denna borde kunna&lt;br&gt;gälla utan att den uttryckligen angavs i lagtexten. Lagrådet har inte hållit&lt;br&gt;med om den bedömningen. Lagrådet har erinrat om att begreppet arbetsgi-&lt;br&gt;vare förekommer även på ett annat ställe i DL, nämligen där arbetsgiva-&lt;br&gt;rens skyldighet att upplysa om t. ex. den anställdes arbetstider regleras.&lt;br&gt;Vid införandet av den regeln belystes inte hur begreppet arbetsgivare&lt;br&gt;skulle tolkas. Enligt lagrådets mening finns det skäl för en snävare tolkning&lt;br&gt;av begreppet arbetsgivare när det gäller surrogatdelgivning än när det&lt;br&gt;gäller uppgiftsskyldighet. Lagrådet har som en tänkbar lösning föreslagit&lt;br&gt;att arbetsgivarbegreppet när det gäller surrogatdelgivning definieras i lag-&lt;br&gt;texten som ”en person i företagsledande ställning”, eventuellt med tilläg-&lt;br&gt;get ”eller chefen för den personaladministrativa verksamheten på den&lt;br&gt;söktes arbetsplats”. Jag ansluter mig till lagrådets förslag, med det ifråga-&lt;br&gt;satta tillägget. Lagtexten bör dock utformas så att även ledningen för&lt;br&gt;myndigheter, organisationer och andra typer av arbetsplatser inbegrips.&lt;br&gt;Detta kan ske genom att orden ”eller därmed jämförlig” läggs till efter&lt;br&gt;ordet ”företagsledande,” jfr bl. a. 1 § lagen (1982:80) om anställnings-&lt;br&gt;skydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att stämningsmannen skall veta om en viss person ingår i den krets&lt;br&gt;med vilken surrogatdelgivning kan ske måste han ta reda på vilken posi-&lt;br&gt;tion denne har. Detta bör noteras på delgivningsbeviset för att också&lt;br&gt;uppdragsgivaren skall kunna avgöra om delgivningen är godtagbar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis förordar jag alltså att det införs en möjlighet till&lt;br&gt;surrogatdelgivning genom arbetsgivare efter samma mönster som de for-&lt;br&gt;mer av surrogatdelgivning som redan finns i DL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.5 Delgivning med juridisk person skall kunna ske genom&lt;br&gt;styrelsesuppleant&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Delgivning med en juridisk person eller med t. ex.&lt;br&gt;delägarna i en samfallighet skall få ske genom att handlingen lämnas&lt;br&gt;till suppleant för ledamot av styrelsen eller suppleant för annan&lt;br&gt;behörig ställföreträdare. En förutsättning är att ett försök till delgiv-&lt;br&gt;ning genom att handlingen överbringas till en ledamot av styrelsen&lt;br&gt;eller annan behörig ställföreträdare har misslyckats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer i princip med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Principen bakom förslaget har allmänt tillstyrkts&lt;br&gt;eller lämnats utan erinran. Många har uttalat att förslaget är angeläget och&lt;br&gt;kommer att bli effektivt och resursbesparande. När det gäller den tekniska&lt;br&gt;utformningen går meningarna emellertid isär. En del vill gå längre än det&lt;br&gt;remitterade förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Enligt 9 § första stycket DL sker delgivning med&lt;br&gt;annan juridisk person än staten genom att handlingen överbringas till&lt;br&gt;någon som har rätt att företräda den juridiska personen eller, om flera är&lt;br&gt;gemensamt behöriga, till någon av dem. Saknas behörig ställföreträdare,&lt;br&gt;får handlingen överbringas till någon som har rätt att sammankalla dem&lt;br&gt;som har beslutanderätten. Delgivning med delägare i samfällighet eller&lt;br&gt;med medlemmar i sammanslutning får enligt 10 § första stycket DL ske&lt;br&gt;genom att handlingen överbringas till ledamot av styrelsen eller till förval-&lt;br&gt;taren eller — om styrelse eller förvaltare saknas — till någon sammankal-&lt;br&gt;lande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vad som anförs i promemorian innebär dessa regler att delgivning&lt;br&gt;inte får ske genom suppleant för styrelseledamot i t. ex. aktiebolag, ekono-&lt;br&gt;misk förening eller samfällighetsförening, om inte bolagsordningen eller&lt;br&gt;motsvarande instrument ger suppleanten rätt att teckna firman, ensam&lt;br&gt;eller i förening med annan. Det skulle enligt promemorian kunna underlät-&lt;br&gt;ta delgivningsverksamheten, om delgivning fick ske genom suppleant;&lt;br&gt;störst betydelse skulle detta få för delgivning med mindre aktiebolag, där&lt;br&gt;styrelsen består av endast en person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta är kortfattat den bakgrund mot vilken promemorians förslag om&lt;br&gt;delgivning genom suppleant har lagts fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta remissinstanser har alltså ställt sig positiva till förslagets grund-&lt;br&gt;läggande idé. Enligt någras uppfattning gäller emellertid den föreslagna&lt;br&gt;ordningen redan i dag; sedan det konstaterats att behörig ställföreträdare&lt;br&gt;inte kan delges, skulle man alltså med laga verkan kunna delge genom&lt;br&gt;suppleanten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna fråga vill jag säga följande. Suppleantens uppgift kan allmänt&lt;br&gt;sägas vara att träda in för den ordinarie ledamoten vid förfall för denne.&lt;br&gt;Den omständigheten att delgivning inte har kunnat ske med en ordinarie&lt;br&gt;ledamot behöver emellertid inte betyda att det föreligger förfall för denne.&lt;br&gt;Dessutom är det enligt förslaget inte meningen att det skall behöva företas&lt;br&gt;någon omfattande utredning om huruvida den ordinarie ledamoten kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 11&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan anträffas och företräda den juridiska personen eller ej. Ett sådant krav Prop. 1990/91:11&lt;br&gt;skulle ju kraftigt förta förslagets effektivitetsvinster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av dessa skäl finner jag att lagändringar är påkallade för att tillgodose&lt;br&gt;syftet med förslaget (jfr också NJA 1990 s. 312). Om det lämpliga i att&lt;br&gt;ålägga suppleanter att ta emot delgivningar råder det stor enighet. Jag&lt;br&gt;förordar alltså att förslaget genomförs och övergår nu till att diskutera hur&lt;br&gt;systemet närmare bör utformas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Först vill jag med anledning av vissa remissyttranden klara ut vilken&lt;br&gt;sorts delgivning förslaget egentligen gäller. Det gäller delgivning med vissa&lt;br&gt;juridiska personer och med medlemmar i vissa sammanslutningar och vad&lt;br&gt;som närmare skall bestämmas är vem som skall sökas för delgivning. Det&lt;br&gt;är alltså inte fråga om att delgivningshandlingar skall överbringas till&lt;br&gt;någon annan än den sökte, s. k. surrogatdelgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag går ut på att delgivning genom suppleant skall få&lt;br&gt;tillgripas om delgivning inte kan ske med behörig ställföreträdare. Som jag&lt;br&gt;nämnde finns det vissa remissinstanser som vill gå längre än så. Sålunda&lt;br&gt;föreslår Svea hovrätt att delgivning skall kunna ske även genom andra&lt;br&gt;personer som är närstående till den juridiska personen eller har ett väsent-&lt;br&gt;ligt inflytande över den. Sveriges Ackordscentral föreslår att delgivning&lt;br&gt;skall kunna ske även genom personer som kan anses ha ställningsfullmakt,&lt;br&gt;t. ex. ekonomichef. Dessa förslag anser jag dock föra alltför långt. Det blir&lt;br&gt;svårt att tillämpa regler som utpekar så pass obestämda grupper av perso-&lt;br&gt;ner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat förslag kommer från hyresnämnden i Göteborg. Nämnden&lt;br&gt;föreslår att alla inskränkningar i möjligheten till delgivning genom supple-&lt;br&gt;ant tas bort; det skulle alltså inte krävas att man i första hand vände sig till&lt;br&gt;en ordinarie ledamot. Som jag nyss nämnde skall suppleanten i princip&lt;br&gt;träda in vid förfall för ordinarie ledamot. Enligt min mening skulle det&lt;br&gt;därför stämma mindre väl överens med suppleanternas ställning i t. ex. ett&lt;br&gt;aktiebolag att generellt ge dem samma behörighet som en ordinarie leda-&lt;br&gt;mot av styrelsen. Grundregeln bör alltså även fortsättningsvis vara att&lt;br&gt;handlingen skall överbringas till någon ordinarie företrädare för den juri-&lt;br&gt;diska personen eller sammanslutningen. Delgivning genom suppleant bör&lt;br&gt;inte ske förrän man har konstaterat att det är svårt att delge en ordinarie&lt;br&gt;företrädare för den juridiska personen. Frågan är då vilka ansträngningar&lt;br&gt;man lämpligen bör kräva härvidlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom anförs i promemorian torde det i associationsrättsliga samman-&lt;br&gt;hang normalt inte krävas någon särskild utredning om förfall för den&lt;br&gt;ordinarie företrädaren för att suppleantens behörighet skall inträda. Inte&lt;br&gt;heller i delgivningssammanhang synes det rimligt att laborera med mer&lt;br&gt;eller mindre absoluta hinder. Enligt promemorian bör det för att delgiv-&lt;br&gt;ning med suppleant skall få ske normalt räcka med att åtminstone något&lt;br&gt;delgivningsförsök med ordinarie ställföreträdare har misslyckats eller att&lt;br&gt;det på goda grunder kan antas att delgivningsförsök med de ordinarie&lt;br&gt;ställföreträdarna blir fruktlösa. Denna tanke har i stort sett godtagits av&lt;br&gt;remissinstanserna och även jag ansluter mig till den. Dock ger, såsom&lt;br&gt;framhållits från flera håll, ett sådant uttalande inte någon god ledning i de&lt;br&gt;fall den juridiska personen har flera ordinarie ställföreträdare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nu föreslagna delgivningsformen kan antas få sin största betydelse Prop. 1990/91: 11&lt;br&gt;just i mindre aktiebolag, där styrelsen består av bara en person och denne&lt;br&gt;är svår att få tag på men suppleanten är lättare att komma i kontakt med.&lt;br&gt;Detta hindrar inte att man också måste diskutera förfarandet vid delgiv-&lt;br&gt;ning med juridiska personer med flera ordinarie ställföreträdare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har i detta avseende varit beredda att gå mycket&lt;br&gt;långt. Jag har redan nämnt förslaget att ge suppleanterna oinskränkt behö-&lt;br&gt;righet att ta emot delgivningar. Riksskatteverket och kronofogdemyndig-&lt;br&gt;heten i Stockholm anser att det bör räcka med ett misslyckat försök att&lt;br&gt;delge behörig ställföreträdare eller att det finns skäl att anta att ett sådant&lt;br&gt;försök blir resultatlöst. Enligt Östersunds tingsrätt bör man kunna nöja sig&lt;br&gt;med ett misslyckat delgivningsförsök med en enda styrelseledamot bosatt&lt;br&gt;på orten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För egen del ser jag bara två möjligheter. Antingen skall man kräva att&lt;br&gt;försök till delgivning har misslyckats med samtliga som ensamma eller i&lt;br&gt;förening med någon annan får företräda den juridiska personen. Eller&lt;br&gt;också skall man inskränka sig till att kräva misslyckat delgivningsförsök&lt;br&gt;med en sådan person. Något mellanting skulle knappast bli funktionellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det första alternativet — delgivningsförsök med samtliga — skulle enligt&lt;br&gt;min mening förta en alltför stor del av reformens betydelse. Med det andra&lt;br&gt;alternativet tillvaratar man däremot förslagets möjliga effektivitetsvinster&lt;br&gt;på ett bra sätt. Remissopinionen har ställt sig bakom ett sådant alternativ.&lt;br&gt;Frågan kommer antagligen inte att ställas på sin spets så ofta, eftersom&lt;br&gt;förslaget närmast tar sikte på de mycket små bolagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av dessa skäl förordar jag att alternativ två väljs. Det innebär att&lt;br&gt;delgivning med suppleant får ske om ett delgivningsförsök har misslyckats&lt;br&gt;med åtminstone en ordinarie företrädare eller om det kan bedömas som&lt;br&gt;utsiktslöst att delgivning med åtminstone en ordinarie företrädare skulle&lt;br&gt;lyckas. Lagtexten bör, såsom lagrådet föreslagit, utformas i enlighet här-&lt;br&gt;med.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns flera ledamöter som får företräda ett bolag och delgivning&lt;br&gt;genom suppleant kan förutses komma till användning i ett senare skede, är&lt;br&gt;det naturligtvis bäst om det första delgivningsförsöket tar sikte på någon&lt;br&gt;som har en någorlunda central post i bolaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.6 Hemliga telefonnummer görs tillgängliga för delgivningsändamål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Uppgift om hemligt telefonnummer till en enskild&lt;br&gt;person skall få lämnas ut till myndigheter utan hinder av sekretess,&lt;br&gt;om uppgiften behövs för delgivning. Detta gäller dock endast om&lt;br&gt;det kan antas att den sökte håller sig undan eller om det annars finns&lt;br&gt;synnerliga skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer med mitt, utom såtillvida att det&lt;br&gt;inte uppställs något uttryckligt krav på att den sökte kan antas hålla sig&lt;br&gt;undan e. d.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Av de remissinstanser som yttrat sig över detta&lt;br&gt;förslag har de allra flesta tillstyrkt det, men ett mindre antal har avstyrkt &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller uttalat tvekan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 departementspromemorian (Ds Ju 1983: 13) Effektivare delgivning före-&lt;br&gt;slogs en allmän regel i sekretesslagen (1980:100) av innebörd att sekretess&lt;br&gt;inte skall hindra att uppgift lämnas till myndighet, om uppgiften behövs&lt;br&gt;där för delgivningsändamål. Regeln skulle gälla för alla typer av uppgifter&lt;br&gt;som direkt eller indirekt kunde få betydelse för den aktuella delgivningen,&lt;br&gt;inte bara grundläggande uppgifter såsom adress, telefonnummer och ar-&lt;br&gt;betsplats. Förslaget tillstyrktes eller lämnades huvudsakligen utan erinran&lt;br&gt;av alla remissinstanserna utom televerket. Föredragande statsrådet anför-&lt;br&gt;de i propositionen (prop. 1984/85:109 s. 48 ff) att möjligheterna till&lt;br&gt;genombrott av sekretessen borde begränsas till de från delgivningssyn-&lt;br&gt;punkt i allmänhet viktigaste uppgifterna, nämligen adressuppgift samt&lt;br&gt;uppgift om telefonnummer och arbetsplats. Undantag borde dock enligt&lt;br&gt;föredraganden göras beträffande uppgift hos televerket om hemligt tele-&lt;br&gt;fonnummer till enskilds bostad. Här borde i stället prövning av om sekre-&lt;br&gt;tessen skulle få genombrytas ske enligt den s. k. generalklausulen i 14 kap.&lt;br&gt;3 § sekretesslagen. Lagstiftningen kom också att utformas efter dessa rikt-&lt;br&gt;linjer, jfr 14 kap. 2 § tredje stycket sekretesslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innebörden av gällande regler är sålunda att televerket skall lämna ut&lt;br&gt;uppgift om hemligt telefonnummer till enskilds bostad bara om det är&lt;br&gt;uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det&lt;br&gt;intresse som sekretessen skall skydda. I promemorian framhålls att man på&lt;br&gt;många myndigheter ser de hemliga telefonnumren som ett allvarligt hinder&lt;br&gt;i delgivningsverksamheten och anser att televerket är alltför restriktivt&lt;br&gt;med att lämna ut uppgift om hemliga telefonnummer. Promemorians&lt;br&gt;förslag är att upphäva sekretessen för de hemliga telefonnumren, om de&lt;br&gt;behövs för delgivningsändamål hos en myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissvaren tar sikte huvudsakligen på två frågor. Den ena är vilken&lt;br&gt;integritetskränkning utlämnande av hemligt telefonnummer kan innebära.&lt;br&gt;Den andra är vilken betydelse för delgivningsverksamheten som fri till-&lt;br&gt;gång till hemliga telefonnummer kan ha. De allra flesta har ansett att&lt;br&gt;delgivningsintresset väger tyngre än integritetsintresset.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det nyss nämnda lagstiftningsärendet anförde föredragande statsrådet&lt;br&gt;följande skäl för ställningstagandet i fråga om de hemliga telefonnumren&lt;br&gt;(prop. 1984/85:109 s. 49): ”Uppenbarligen finns det.....abonnenter som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på grund av psykiskt eller fysiskt handikapp är beroende av att ha tillgång&lt;br&gt;till telefon och som samtidigt har goda skäl för att låta abonnemanget vara&lt;br&gt;hemligt. Jag anser också att man måste respektera att det finns enskilda&lt;br&gt;som av integritetsskäl har skaffat sig ett hemligt abonnemang för att själva&lt;br&gt;kunna bestämma vilka som bör ha tillgång till deras telefonnummer och&lt;br&gt;inte behöva riskera att i sin bostad bli uppringda av okända personer.&lt;br&gt;Starka skäl talar därför emot att låta en myndighet utan intresseprövning&lt;br&gt;enligt generalklausulen få ta del av en uppgift hos televerket om telefon-&lt;br&gt;numret till en abonnent som har hemligt abonnemang. Vad jag har sagt nu&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tar sikte endast på uppgift om en fysisk persons telefonnummer till bosta- Prop. 1990/91:11&lt;br&gt;den”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt promemorian finns det skäl att ifrågasätta det då förda resone-&lt;br&gt;manget och förutsättningarna för den intresseprövning som skall göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av tillgång till hemliga telefonnummer för delgivningsändamål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns en stor mängd hemliga telefonabonnemang, cirka 300000 styc-&lt;br&gt;ken. Den uppfattning som uttrycks i promemorian är att telefonen är ett&lt;br&gt;mycket viktigt hjälpmedel i delgivningsverksamheten och att de hemliga&lt;br&gt;telefonnumren innebär ett allvarligt hinder för verksamheten. Remissin-&lt;br&gt;stanserna har till största delen bekräftat denna uppfattning. Sålunda har&lt;br&gt;man från t. ex. domstolarna, polisen och kronofogdemyndigheterna under-&lt;br&gt;strukit det värdefulla i att telefonens möjligheter kan utnyttjas fullt ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För egen del finner jag det alldeles tydligt att telefonen är ett viktigt&lt;br&gt;hjälpmedel och att de hemliga telefonnumren ofta försvårar myndigheter-&lt;br&gt;nas delgivningsverksamhet. Ett telefonsamtal är ett bra sätt att få bekräftat&lt;br&gt;att någon verkligen har fått en försändelse som tidigare har skickats till&lt;br&gt;honom; genom samtalet kan man alltså skaffa bevis om att delgivning har&lt;br&gt;skett. Sedan telefondeigivning infördes som en egen delgivningsform, har&lt;br&gt;telefonanvändningen fått en helt ny dimension. Nu kan man med telefo-&lt;br&gt;nens hjälp utföra själva delgivningen och behöver därefter bara som be-&lt;br&gt;kräftelse skicka handlingen i lösbrev på posten till den sökte. Delgivningen&lt;br&gt;anses verkställd när handlingen har skickats; det är inget krav att den skall&lt;br&gt;ha kommit fram till adressaten. Syftet med den reform som telefondelgiv-&lt;br&gt;ning innebär motverkas av att myndigheten kan mötas av att den sökte har&lt;br&gt;hemligt nummer. På samma sätt motverkas syftet med den utvidgning av&lt;br&gt;användningsområdet för telefondeigivning som jag nyss har föreslagit&lt;br&gt;(avsnitt 2.2.3). Rikspolisstyrelsen har för sin del påpekat att stämnings-&lt;br&gt;männen i allt större utsträckning har tillgång till mobiltelefon i sitt arbete.&lt;br&gt;Hemliga telefonnummer gör att inte heller detta hjälpmedel kan utnyttjas&lt;br&gt;fullt ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I viss utsträckning är parter i rättegång skyldiga att ange sitt och motpar-&lt;br&gt;tens telefonnummer, även i en del fall hemligt telefonnummer. Det finns&lt;br&gt;regler om detta i RB och FPL. Att infordra dessa uppgifter om de inte&lt;br&gt;lämnas självmant innebär en del arbete för domstolen. Behovet att delge&lt;br&gt;någon per telefon uppstår ofta med kort varsel. Det är därför långt ifrån&lt;br&gt;alltid som myndigheten har haft särskild anledning att infordra uppgift om&lt;br&gt;telefonnumret i förväg. Dessutom är det ju inte bara parterna som skall&lt;br&gt;delges utan även vittnen och andra. Deras telefonnummer är ofta inte&lt;br&gt;kända för parterna. I vissa fall är det målets karaktär som nödvändiggör&lt;br&gt;brådskande delgivningar. Det kan gälla t. ex. brottmål med häktade eller&lt;br&gt;ungdomar och mål som rör omhändertagande eller tvångsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad jag nu sagt visar att det finns ett befogat behov för myndigheterna&lt;br&gt;att för delgivningsändamål ha tillgång även till hemliga telefonnummer i&lt;br&gt;så stor utsträckning som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Integritetsintresset och effektivitetsintresset&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 9 kap. 8 § sekretesslagen gäller sekretess hos televerket för uppgift&lt;br&gt;om enskilds telefonabonnemang, om det inte står klart att uppgiften kan&lt;br&gt;röjas utan att den enskilde lider skada eller men. Som jag nämnde tidigare&lt;br&gt;får uppgift om hemligt telefonnummer till enskilds bostad lämnas ut bara&lt;br&gt;om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde&lt;br&gt;framför det intresse som sekretessen skall skydda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Abonnenterna behöver inte ange något skäl för att få ett hemligt abonne-&lt;br&gt;mang. De skäl som olika människor kan ha för att vilja hålla sitt telefon-&lt;br&gt;nummer hemligt varierar naturligtvis. Sekretesskyddet för telefonabonne-&lt;br&gt;mang regleras, som jag nyss nämnde, i 9 kap. sekretesslagen. Av kapitel-&lt;br&gt;rubriken följer därför att sekretessen typiskt sett skall skydda ”enskilds&lt;br&gt;förhållande av såväl personlig som ekonomisk natur”. Enligt promemo-&lt;br&gt;rian är avsikten antagligen i de flesta fall att slippa samtal från andra&lt;br&gt;privatpersoner, medan avsikten i vissa fall åtminstone delvis är att undgå&lt;br&gt;kontakter från myndigheternas sida. Under alla omständigheter står det&lt;br&gt;klart att televerket i det enskilda fallet inte har någon kunskap om varför&lt;br&gt;abonnenten har valt hemligt telefonnummer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag nämnde har några remissinstanser gått emot förslaget. Det är&lt;br&gt;justitiekanslern, datainspektionen, televerket, överåklagaren i Gävle och&lt;br&gt;Sveriges Köpmannaförbund. Justitiekanslern anser att något avgörande&lt;br&gt;skäl inte har anförts för att låta varje myndighet utan intresseprövning få&lt;br&gt;tillgång till hemligt telefonnummer till enskilds bostad. Datainspektionen&lt;br&gt;poängterar att samhällets vilja och förmåga att garantera den enskilde rätt&lt;br&gt;till en fredad sektor är av grundläggande betydelse i en demokrati. Den&lt;br&gt;enskildes behov av skydd mot åtgärder från myndigheternas sida gör sig&lt;br&gt;enligt datainspektionen särskilt starkt gällande i fråga om åtgärder som&lt;br&gt;riktar sig mot den enskilde när han vistas i sin bostad och man kan inte&lt;br&gt;hävda att det finns ett så starkt samhällsintresse i varje särskilt delgiv-&lt;br&gt;ningsärende att den enskildes rätt till en fredad sektor skall stå tillbaka.&lt;br&gt;Enligt överåklagaren i Gävle är promemorians resonemang ett uttryck för&lt;br&gt;brist på respekt för den enskildes integritet. Sveriges Köpmannaförbund&lt;br&gt;avstyrker förslaget med hänvisning till integritetshänsyn. Även televerket&lt;br&gt;avstyrker förslaget bl. a. med hänvisning till att det är frågan om ett&lt;br&gt;allvarligt ingrepp i den enskildes personliga förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag ansluter mig till antagandet i promemorian att en del abonnenter har&lt;br&gt;valt hemligt telefonabonnemang åtminstone delvis i avsikt att undgå att&lt;br&gt;bli kontaktade av myndigheter. I denna grupp kan det enligt min mening&lt;br&gt;inte finnas många fall där det finns en sakligt befogad anledning för&lt;br&gt;samhället att lagstiftningsvägen ställa upp ett sekretesskydd för telefon-&lt;br&gt;numret. Det skulle i så fall röra sig om personer, som av psykologiska/me-&lt;br&gt;dicinska skäl far mycket illa av att bli uppringda av okända personer, eller&lt;br&gt;som oroas allvarligt av blotta risken för detta, och som ändå har behov av&lt;br&gt;att ha telefon. I övrigt har jag alltså svårt att se att det skulle finnas så&lt;br&gt;starka betänkligheter mot att häva sekretessen för delgivningsändamål&lt;br&gt;som de kritiska remissinstanserna har anfört. Jag har också stöd från&lt;br&gt;majoriteten av remissinstanserna för ståndpunkten att effektivitetshän-&lt;br&gt;synen väger tyngre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intresseprövningen enligt gällande bestämmelser &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det förhöll sig så att den intresseprövning som televerket gör enligt&lt;br&gt;gällande regler kunde tillgodose intressena bara hos den lilla grupp som&lt;br&gt;kan ha ett befogat krav på sekretesskydd, skulle någon ändring i reglerna&lt;br&gt;inte behövas. Som redan framgått anser jag att så inte är fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom anförs i promemorian är en första förutsättning för en korrekt&lt;br&gt;intresseprövning att televerket vet huruvida ett visst hemligt telefonnum-&lt;br&gt;mer går till en enskilds bostad eller inte. Vid ansökan om telefonabonne-&lt;br&gt;mang skall anges om det gäller hushållsabonnemang eller företagsabonne-&lt;br&gt;mang. Från televerket har det upplysts att man inte gör någon närmare&lt;br&gt;prövning av om uppgiften om det sökta abonnemangets art är riktig. Även&lt;br&gt;om ett abonnemang i och för sig fyller kraven för att vara ett hushållsabon-&lt;br&gt;nemang, är det inte nödvändigtvis samma sak som att numret går till en&lt;br&gt;enskilds bostad. Den handläggare hos televerket som har att bestämma om&lt;br&gt;det hemliga numret skall lämnas ut har inte heller alltid tillgång till&lt;br&gt;uppgiften om huruvida abonnemanget är ett hushålls- eller företagsabon-&lt;br&gt;nemang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian underförstår att televerket normalt utgår från att hushålls-&lt;br&gt;abonnemang går till enskilds bostad. Televerket har i sitt remissvar inte&lt;br&gt;hävdat något annat. Televerket har heller inte påstått sig ha någon möjlig-&lt;br&gt;het att veta att ett abonnemang går till en enskilds bostad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Här finns alltså betydande osäkerhetsmoment som kan göra att upplys-&lt;br&gt;ning om ett hemligt nummer felaktigt vägras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den myndighet som begär den hemliga uppgiften kan upplysa televerket&lt;br&gt;om vilket intresse som finns av att uppgiften lämnas ut. Men televerket&lt;br&gt;vet, som jag sade tidigare, inte varför abonnenten har begärt hemligt&lt;br&gt;nummer. Televerket vet alltså egentligen inte vilket intresse som sekretes-&lt;br&gt;sen skall skydda, bortsett från det mycket allmänt hållna, typiska intresset&lt;br&gt;att den personliga integriteten skall skyddas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är givet, vilket också televerket har påpekat, att avvägningar i&lt;br&gt;sekretessammanhang ofta får göras med utgångspunkt just i det typiska&lt;br&gt;intresset, därför att fullständig information inte står att få eller därför att&lt;br&gt;det är det enda tänkbara tillvägagångssättet i massärenden. Vad jag vänder&lt;br&gt;mig mot i fråga om de hemliga telefonnumren är sammanfattningsvis&lt;br&gt;följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det typiska skyddsintresset har enligt min uppfattning givits för stor&lt;br&gt;tyngd i jämförelse med det motstående intresset av effektivitet i myndig-&lt;br&gt;heternas verksamhet; televerket har upplyst att uppgift om hemligt tele-&lt;br&gt;fonnummer i praktiken lämnas ut endast om det intresse myndigheten vill&lt;br&gt;tillgodose är angeläget ur samhällets synpunkt och uppgiften om det hemli-&lt;br&gt;ga telefonnumret är nödvändig för att detta intresse skall kunna tillgodo-&lt;br&gt;ses. Vidare ger gällande regler dåligt beslutsunderlag. De ger inga konkreta&lt;br&gt;hållpunkter för en bedömning av skyddsintresset. De riskerar att bereda&lt;br&gt;sekretess i fall som inte skall omfattas av sekretess. Och de utgör inga säkra&lt;br&gt;instrument för att fånga upp de fall som verkligen är värda ett effektivt&lt;br&gt;sekretesskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särbehandling av vissa fall?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan är då om det är möjligt och lämpligt att särbehandla de fall där det&lt;br&gt;finns ett befogat sekretesskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom anförs i promemorian kan det knappast vara möjligt att fastställa&lt;br&gt;hur många telefonabonnenter det finns som har begärt hemligt nummer,&lt;br&gt;därför att de lider allvarligt psykiskt men av att bli uppringda på telefon av&lt;br&gt;okända. Detta torde gälla även om man bortser från problemen med att&lt;br&gt;avgränsa de fall som skall särbehandlas. Under alla omständigheter kan&lt;br&gt;det inte röra sig om många personer. Samma sak måste gälla personer som&lt;br&gt;på grund av fysiskt handikapp kan ha intresse av att skonas från vissa&lt;br&gt;telefonsamtal. En del av dem som har någon form av allvarlig telefon-&lt;br&gt;skräck har antagligen inte telefon alls. De som ändå har telefon riskerar&lt;br&gt;även med nuvarande regler att få oönskade samtal, och risken för sådana&lt;br&gt;samtal ökar inte nämnvärt genom att sekretessgenombrott tillåts for del-&lt;br&gt;givningsändamål. En stor del av de abonnenter som det nu är fråga om kan&lt;br&gt;förutsättas ha hjälp och stöd av någon person i sin närhet. Vid tillfällen då&lt;br&gt;så inte är fallet finns möjligheten att dra ur telefonjacken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutsatsen måste bli att en eventuell särreglering skulle vara påkallad&lt;br&gt;bara för ett mycket litet antal personer. En ordning skulle kanske kunna&lt;br&gt;införas där vissa abonnenter efter utredning beviljades en sorts ”kvalifice-&lt;br&gt;rat hemliga” telefonnummer av medicinska skäl. En sådan ordning skulle&lt;br&gt;antagligen medföra mycket ny administration och ökade kostnader. Dess-&lt;br&gt;utom skulle det kvalificerat hemliga abonnemanget kunna bli som en&lt;br&gt;stämpel på den person det gäller, vilket skulle vara synnerligen integri-&lt;br&gt;tetskränkande. En sådan reform vill jag alltså inte förorda. Inte heller&lt;br&gt;någon av remissinstanserna har velat göra det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutsatser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av de skäl jag nu anfört förordade jag i det till lagrådet remitterade&lt;br&gt;förslaget att sekretessen generellt hävs även för uppgift om hemligt telefon-&lt;br&gt;nummer till enskilds bostad, om en myndighet behöver uppgiften for&lt;br&gt;delgivningsändamål. Lagrådet har i sitt yttrande visat förståelse för försla-&lt;br&gt;gets betydelse for effektiviteten i delgivningsverksamheten. Emellertid har&lt;br&gt;lagrådet till det i lagrådsremissen förda resonemanget tillagt att det säkert&lt;br&gt;många gånger kan vara vitalt för innehavarens säkerhet att det hemliga&lt;br&gt;telefonnumret inte kan komma ut. Trots att sekretessen for det hemliga&lt;br&gt;telefonnumret enligt 7 kap. 26 § sekretesslagen även gäller hos den myn-&lt;br&gt;dighet som fått ut uppgiften, kan det enligt lagrådet inte helt bortses från&lt;br&gt;risken att ett utlämnande för delgivning gör att uppgiften kommer i orätta&lt;br&gt;händer. Lagrådet har därför ifrågasatt om inte en försiktigare reform är&lt;br&gt;motiverad så att sekretessen for hemliga telefonnummer får genombrytas&lt;br&gt;bara i den omfattning som ansetts särskilt angelägen i remissen, nämligen&lt;br&gt;när det med fog kan antas att den sökte håller sig undan delgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag anförde i lagrådsremissen är en möjlighet till sekretessgenom-&lt;br&gt;brott för hemligt telefonnummer i första hand avsedd för den grupp fall&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som lagrådet syftar på, nämligen de fall där det med fog kan antas att den Prop. 1990/91: 11&lt;br&gt;sökte håller sig undan delgivning. Jag är därför beredd att — av de skäl&lt;br&gt;som lagrådet gett uttryck för — förorda en avgränsning även i själva&lt;br&gt;lagtexten till i första hand sådana fall. Som jag exemplifierade i ett tidigare&lt;br&gt;avsnitt kan det emellertid föreligga ett mycket starkt behov av att få&lt;br&gt;tillgång till ett hemligt telefonnummer även i mycket brådskande situatio-&lt;br&gt;ner. Med tanke på sådana fall bör det finnas en möjlighet för myndigheten&lt;br&gt;att få tillgång till telefonnumret, även om det inte kan sägas att den sökte&lt;br&gt;håller sig undan. Som markering att den möjligheten bör användas restrik-&lt;br&gt;tivt bör det i lagtexten ställas upp ett krav på att synnerliga skäl skall&lt;br&gt;föreligga. Prövningen av om den sökte håller sig undan eller om det annars&lt;br&gt;finns synnerliga skäl för utlämnande kan givetvis göras endast av den&lt;br&gt;myndighet som begär att få uppgiften. Att bedömningen skall göras av den&lt;br&gt;myndigheten bör därför uttryckligen framgå av lagtexten. Jag förordar,&lt;br&gt;med avvikelse från lagrådsremissens förslag, att 14 kap. 2 § sekretesslagen&lt;br&gt;utformas i enlighet med det sagda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med tanke på de överväganden som enligt det sagda skall föregå ett&lt;br&gt;beslut om att inhämta uppgift om ett hemligt telefonnummer är det&lt;br&gt;angeläget att detta beslut fattas på en tillräckligt hög nivå inom myndighe-&lt;br&gt;ten. I en domstol bör prövningen normalt ankomma på domaren själv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av vad som påpekats under remissbehandlingen och av&lt;br&gt;lagrådet vill jag betona vikten av att den myndighet som får tillgång till ett&lt;br&gt;hemligt telefonnummer hanterar uppgiften på ett sådant sätt att sekretes-&lt;br&gt;sen beträffande uppgiften kan upprätthållas också i fortsättningen (jfr 7&lt;br&gt;kap. 26 § sekretesslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.7 Delgivningsförsändelser får i vissa fall öppnas vid&lt;br&gt;stämningsmannadelgivning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: En delgivningsförsändelse i slutet kuvert som inläm-&lt;br&gt;nats till polismyndigheten för stämningsmannadelgivning får öpp-&lt;br&gt;nas av polismyndigheten, om det behövs för att innehållet skall&lt;br&gt;kunna överbringas till en annan polismyndighet för delgivning med&lt;br&gt;den sökte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer i princip med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har i huvudsak godtagit förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Kriminalpolisen har ett s. k. spärregister. I det&lt;br&gt;registret läggs in uppgifter om bl. a. personer som är efterlysta eller som&lt;br&gt;söks för delgivning. Spärregistret är centralt för hela landet. När en person&lt;br&gt;grips eller medtas till förhör görs regelmässigt en kontroll i spärregistret.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då kan det visa sig t. ex. att den omhändertagne söks för delgivning av Prop. 1990/91:11&lt;br&gt;polisen i ett annat distrikt. Det är självfallet högst eftersträvansvärt att&lt;br&gt;delgivning i detta läge skall kunna ske medan han finns kvar hos polisen.&lt;br&gt;Ett praktiskt hinder är att han ofta kan hållas kvar bara några timmar,&lt;br&gt;varför delgivningsförsändelsen inte kan skickas på vanligt sätt till den plats&lt;br&gt;där den sökte finns. I promemorian har föreslagits som lösning på detta&lt;br&gt;problem att handlingarna i försändelsen skulle kunna sändas med telefax,&lt;br&gt;som alla polismyndigheter har. Detta kräver i sin tur att polismyndigheten&lt;br&gt;får möjlighet att bryta det slutna kuvertet med delgivningsförsändelsen.&lt;br&gt;Den beskrivna situationen kan uppkomma när som helst på dygnet. Det&lt;br&gt;skulle därför inte alltid bli möjligt att inhämta uppdragsgivarens tillstånd&lt;br&gt;till att bryta försändelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller de konstitutionella aspekterna på ett sådant förfarande&lt;br&gt;konstateras i promemorian att reglerna i 2 kap. 6 § regeringsformen ger&lt;br&gt;medborgarna ett skydd gentemot det allmänna mot bl. a. undersökning av&lt;br&gt;brev eller annan förtrolig försändelse. Enligt 2 kap. 12 § regeringsformen&lt;br&gt;får detta skydd emellertid inskränkas genom lag för att tillgodose ändamål&lt;br&gt;som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund föreslås i promemorian att en ny bestämmelse&lt;br&gt;införs i DL av innebörd att polismyndigheten får bryta en delgivningsför-&lt;br&gt;sändelse, om det behövs för att innehållet skall kunna överbringas till den&lt;br&gt;sökte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa speciella fall kan den som lämnat delgivningsuppdraget till poli-&lt;br&gt;sen ha goda skäl att motsätta sig att polisen öppnar delgivningsförsändel-&lt;br&gt;sen. Promemorians lösning på detta problem är att brytande av försändel-&lt;br&gt;sen skall hindras av en uttrycklig begäran av sökanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta remissinstanser tillstyrker förslaget, däribland rikspolisstyrel-&lt;br&gt;sen, som anser att promemorians lösning är tillfredsställande och att&lt;br&gt;reformen kommer att få stor praktisk betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några av remissinstanserna uttrycker betänkligheter mot förslaget. En-&lt;br&gt;ligt riksskatteverket förefaller brytande av brevhemligheten vara ett alltför&lt;br&gt;djupt ingrepp i den enskildes integritet i förhållande till delgivningsintres-&lt;br&gt;set. Justitiekanslern anför att förslaget enligt hans mening inte får leda till&lt;br&gt;att den inneliggande handlingen skall betraktas som allmän handling hos&lt;br&gt;polismyndigheten. Vidare anför justitiekanslern att försändelser som inne-&lt;br&gt;håller handlingar för vilka sekretess gäller inte bör få öppnas eller sändas&lt;br&gt;med telefax, om garantier saknas för att sekretessen inte åsidosätts, och att&lt;br&gt;ett brytande av försändelsen bör kräva ett uttryckligt tillstånd av den som&lt;br&gt;begärt delgivningen. Överåklagaren i Stockholm anser att den sökte bör&lt;br&gt;tillfrågas om försändelsen får öppnas; om han vägrar kan detta likställas&lt;br&gt;med en vägran enligt 19 § andra stycket DL att ta emot handlingen, vilket&lt;br&gt;innebär att delgivning ändå anses ha skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För egen del anser jag det väl motiverat att genomföra ett förslag som&lt;br&gt;tillgodoser det angivna syftet. I förhållande till promemorians förslag bör&lt;br&gt;lagtexten förtydligas så att det anges att det är fråga om överbringande av&lt;br&gt;innehållet i en delgivningsförsändelse till en annan polismyndighet för&lt;br&gt;delgivning med den sökte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller skyddet för brevhemligheten kan jag konstatera att ett&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;krav på att avsändaren skall lämna uttryckligt tillstånd till brytande av Prop. 1990/91: 11&lt;br&gt;försändelsen skulle medföra en viss omgång. Det skulle nämligen krävas&lt;br&gt;att uppdragsgivarna försåg den stora massan av försändelser med påteck-&lt;br&gt;ning om att dessa får öppnas. Det skulle onekligen spara en del arbete att i&lt;br&gt;stället förse en liten minoritet av försändelserna med påteckning att de inte&lt;br&gt;får öppnas. Viktigare är emellertid att jag anser att avsändaren är tillräck-&lt;br&gt;ligt tryggad med en regel enligt vilken han kan förbjuda öppnande av&lt;br&gt;försändelsen. Därvid har jag beaktat att den alldeles dominerande delen av&lt;br&gt;avsändarna är myndigheter eller andra som agerar inom sin tjänst eller&lt;br&gt;näringsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller mottagarens integritet finner jag inget oacceptabelt i att&lt;br&gt;personal hos polisen får möjlighet att se innehållet i de försändelser som&lt;br&gt;bryts. Den bedömningen gör jag mot bakgrunden att försändelserna i de&lt;br&gt;allra flesta fall kommer från en myndighet och att avsändaren har möjlig-&lt;br&gt;het att hindra att försändelsen bryts, t. ex. när det gäller sekretess för&lt;br&gt;innehållet. Därmed anser jag att den i praktiken säkert ganska svårbemäst-&lt;br&gt;rade lösning som överåklagaren i Stockholm föreslagit inte behöver prö-&lt;br&gt;vas. Jag förordar alltså att promemorians förslag genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som justitiekanslern varit inne på i sitt remissvar kan den omständighe-&lt;br&gt;ten att en delgivningsförsändelse öppnas av en polismyndighet och delgiv-&lt;br&gt;ningshandlingen därefter befordras med telefax till en annan polismyndig-&lt;br&gt;het givetvis inte föranleda att delgivningshandlingen betraktas som allmän&lt;br&gt;handling hos någon av polismyndigheterna (jfr 2 kap. 11 § 1 tryckfrihets-&lt;br&gt;förordningen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vem som skall få besluta om brytande av en försändelse torde få regleras&lt;br&gt;i administrativ ordning. Beslutet bör ankomma på personal i arbetsledan-&lt;br&gt;de ställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom påpekats i flera remissvar utgör en telefaxkopia ingen styrkt&lt;br&gt;kopia i DL:s mening. För att delgivning skall få ske genom överbringande&lt;br&gt;av telefaxkopia krävs därför följdändring av vissa andra regler i DL. Jag&lt;br&gt;återkommer till detta i nästa avsnitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.8 DL:s krav på att kopior av handlingar som används vid delgivning&lt;br&gt;skall vara vidimerade slopas i vissa fall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Vissa regler i DL ändras så att kopior av handlingar&lt;br&gt;som används vid delgivning i vissa fall inte behöver vara vidimera-&lt;br&gt;de (styrkta). Det gäller fotokopior, telefaxkopior och andra kopior&lt;br&gt;av handlingar, om kopian har framställts vid en myndighet. Med&lt;br&gt;kopia förstås även avskrift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverkets förslag: Vid delgivning skall handling som upprättats&lt;br&gt;vid myndigheten överbringas i huvudskrift eller styrkt avskrift eller foto-&lt;br&gt;kopia. Annan handling skall överbringas i huvudskrift eller styrkt avskrift&lt;br&gt;eller styrkt fotokopia.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har i huvudsak tillstyrkt förslaget som en angelägen&lt;br&gt;rationaliseringsåtgärd. Några har framfört förslag i syfte att göra reglering-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en mera heltäckande. Flera har framhållit vikten av att domar och beslut Prop. 1990/91: 11&lt;br&gt;som skall användas för verkställighet vidimeras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for mitt förslag: Enligt 6 § DL skall en handling som används för&lt;br&gt;delgivning överbringas antingen i huvudskrift (original) eller i styrkt av-&lt;br&gt;skrift eller i styrkt kopia. Enligt 19 § DL anses delgivning ha skett genom&lt;br&gt;att den sökte själv har mottagit handlingen i huvudskrift eller styrkt&lt;br&gt;avskrift eller styrkt kopia.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att myndigheter använder handlingar i original för delgivningsändamål&lt;br&gt;är sällsynt. Här är emellertid inga ändringar påkallade, bortsett från att&lt;br&gt;ordet original bör användas i stället för huvudskrift. Det vanligaste är&lt;br&gt;naturligtvis att olika slag av kopior används. Ett slags kopia som hittills&lt;br&gt;har brukat nämnas särskilt är avskriften. Avskrifter förekommer numera&lt;br&gt;så sällan att det enligt min mening saknas skäl att behandla dem annorlun-&lt;br&gt;da än andra kopior.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nuvarande kravet på att kopior som delges skall vara vidimerade&lt;br&gt;innebär en hel del arbete för myndigheterna. Om man kan avstå från&lt;br&gt;kravet på vidimering, finns det alltså rationaliseringsvinster att göra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är särskilt i de allmänna förvaltningsdomstolarna som vinster skulle&lt;br&gt;kunna göras. Detta hänger samman dels med att det i den lagstiftning som&lt;br&gt;tillämpas av dessa domstolar ofta föreskrivs att part skall delges domen&lt;br&gt;eller beslutet, dels med att tiden för överklagande oftast räknas från den&lt;br&gt;dag då parten fick del av avgörandet, och att avgörandet därför i allmänhet&lt;br&gt;måste delges för att man skall få en utgångspunkt för beräkning av tiden&lt;br&gt;för överklagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För de allmänna domstolarna finns det oftast inget krav på att själva&lt;br&gt;avgörandena skall delges. Däremot delges naturligtvis många handlingar&lt;br&gt;under handläggningen av mål och ärenden. Även här — liksom hos många&lt;br&gt;andra myndigheter — finns alltså möjligheter till arbetsbesparing.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I domstolsverkets utredning framhålls att den vidimering av kopior som&lt;br&gt;sker vid myndigheterna regelmässigt saknar egentliga kontrollinslag och&lt;br&gt;att kopiorna bör förtjäna tilltro redan på grund av det sätt på vilket de&lt;br&gt;framställs. Remissinstanserna har instämt i denna bedömning. Själv har&lt;br&gt;jag inte heller någon annan uppfattning. Från dessa synpunkter skulle&lt;br&gt;alltså kravet på vidimering av kopior kunna slopas. Som jag nämnde anser&lt;br&gt;jag att kopior i form av avskrifter — om nu sådana överhuvudtaget&lt;br&gt;framställs vid myndighet för delgivningsändamål — kan behandlas på&lt;br&gt;samma sätt. I de fall då kopian har framställts av annan än myndighet —&lt;br&gt;oftast parterna själva — bör dock kravet på vidimering behållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom både domstolsverket och flera remissinstanser påpekat har dock&lt;br&gt;parterna ofta ett behov av att deras exemplar av myndighetens avgörande&lt;br&gt;är vidimerat. Om parten nämligen vill begära verkställighet av avgöran-&lt;br&gt;det, t. ex. hos kronofogdemyndighet eller länsrätt, måste han normalt ge in&lt;br&gt;verkställighetsurkunden i bestyrkt kopia. Jag vill därför betona vikten av&lt;br&gt;att myndigheterna — precis som för närvarande — i de fall då deras domar&lt;br&gt;och beslut kan förväntas komma att tjäna som verkställighetsurkund vidi-&lt;br&gt;merar kopian av sitt avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund bör enligt min mening sammanfattningsvis följan-&lt;br&gt;de ordning införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på att kopior av handlingar skall vara vidimerade for att kunna Prop. 1990/91:11&lt;br&gt;delges med laga verkan slopas i de fall kopian har framställts vid en&lt;br&gt;myndighet. Regeln tar sikte på alla sorters kopior, alltså t. ex. fotokopior,&lt;br&gt;genomslagskopior, telefaxkopior och avskrifter. Kopian behöver inte vara&lt;br&gt;framställd vid den myndighet som låter delge försändelsen i fråga. I stället&lt;br&gt;kan den ha ingivits dit från en annan myndighet. Vidare kan situationen&lt;br&gt;vara den som jag redogjorde för i föregående avsnitt, nämligen att en&lt;br&gt;polismyndighet, som anlitats för stämningsmannadelgivning, skickar&lt;br&gt;handlingarna i en delgivningsförsändelse med telefax till en annan polis-&lt;br&gt;myndighet, där den sökte tillfälligtvis befinner sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.9 Länsstyrelsens beslut i vissa frågor om delgivning och kungörande&lt;br&gt;skall överklagas till kammarrätten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Länsstyrelsens beslut i delgivningsfrågor enligt 22 §&lt;br&gt;andra stycket DL skall överklagas till kammarrätten i stället för&lt;br&gt;regeringen. Samma sak skall gälla länsstyrelsens beslut i frågor om&lt;br&gt;kungörande enligt 7 § lagen (1977:654) om kungörande i mål och&lt;br&gt;ärenden hos myndighet m. m. (kungörandelagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer med mitt såvitt gäller delgiv-&lt;br&gt;ningsfrågorna. Promemorian innehåller inget förslag såvitt gäller kungö-&lt;br&gt;ra ndefrågorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har i allmänhet tillstyrkt förslaget. Kammarrätten i&lt;br&gt;Jönköping och länsrätten i Stockholms län har dock i stället föreslagit att&lt;br&gt;länsrätten blir första besvärsinstans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delgivningsfrågorna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 22 § andra stycket DL gäller lagen i tillämpliga delar när någon på&lt;br&gt;grund av föreskrift i författning har att, utan samband med mål eller&lt;br&gt;ärende, ombesörja delgivning. I fråga om delgivning genom kungörelse får&lt;br&gt;vederbörande påkalla biträde hos länsstyrelsen som föranstaltar om del-&lt;br&gt;givning på sökandens bekostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom anförs i promemorian innebär lagrummet bl. a. följande. Den&lt;br&gt;som på grund av en uttrycklig författningsregel har att delge någon något&lt;br&gt;utan att det gäller ett mål eller ärende vid en myndighet, har rätt att anlita&lt;br&gt;polismyndighet för stämningsmannadelgivning. Om polismyndigheten av&lt;br&gt;någon anledning avslår en begäran om stämningsmannadelgivning, kan&lt;br&gt;detta avslagsbeslut överklagas till länsstyrelsen. Vad gäller delgivning ge-&lt;br&gt;nom kungörelse kan en privatperson inte själv föranstalta om sådan. Han&lt;br&gt;får i stället begära sådan delgivning hos länsstyrelsen. Det kan även finnas&lt;br&gt;andra typer av beslut som länsstyrelsen har att fatta med stöd av lagrum-&lt;br&gt;met i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande talan mot länsstyrelsens beslut i sådana delgivningsfrågor&lt;br&gt;som de nu nämnda finns ingen särskild regel. På grund därav gäller den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;allmänna regeln i 30 § verksförordningen (1987:1100) att myndighetens, Prop. 1990/91: 11&lt;br&gt;dvs. i detta fall länsstyrelsens, beslut får överklagas till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har länge varit en strävan att avlasta regeringen ärenden av löpande&lt;br&gt;art (jfr bl. a. prop. 1983/84:120). Att befria regeringen från prövning av&lt;br&gt;beslut som gäller delgivningsfrågor ligger helt i linje med tankarna i den&lt;br&gt;nämnda propositionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om vilken instans som lämpligen kan ersätta&lt;br&gt;regeringen, bör enligt riktlinjerna i propositionen ärenden där rättsfrågor&lt;br&gt;utgör huvudsaken överklagas till domstol medan ärenden som innehåller&lt;br&gt;lämplighetsbedömningar bör överklagas i administrativ ordning. De be-&lt;br&gt;slut enligt 22 § andra stycket DL som någon kan ha anledning att överklaga&lt;br&gt;lär oftast vara beslut varigenom länsstyrelsen avslagit en ansökan om&lt;br&gt;stämningsmannadelgivning eller kungörelsedelgivning. 1 sådana ärenden&lt;br&gt;dominerar rättsfrågorna. Överklagande bör alltså ske till domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Så långt råder ingen oenighet om promemorians förslag, inte heller om&lt;br&gt;att det är allmän förvaltningsdomstol som skall vara besvärsinstans över&lt;br&gt;länsstyrelsen. Som jag nämnde har emellertid kammarrätten i Jönköping i&lt;br&gt;stället föreslagit länsrätten som första besvärsinstans. Även länsrätten i&lt;br&gt;Stockholms län är inne på den linjen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För egen del finner jag övervägande skäl i varje fall tills vidare tala för&lt;br&gt;att kammarrätten får bli besvärsinstans i dessa fall. Jag vill emellertid inte&lt;br&gt;utesluta att den lösningen kan behöva omprövas i ljuset av domstolsutred-&lt;br&gt;ningens (Ju 1989:06) arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kungörandefrågorna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag nämnde innehåller promemorian inget förslag i dessa frågor.&lt;br&gt;Behovet av en ändring av ordningen för överklagande i dessa fall har&lt;br&gt;emellertid uppmärksammats genom ett besvärsärende som nyligen kom&lt;br&gt;upp till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kungörandelagen reglerar bl. a. kungörelseförfarandet när det är före-&lt;br&gt;skrivet i lag eller annan författning att en myndighet i ett mål eller ett&lt;br&gt;ärende skall tillkännage något genom kungörande i ortstidning. Huvudre-&lt;br&gt;geln är att myndigheten då skall införa kungörelsen i alla dagstidningar,&lt;br&gt;som har en spridning till minst fem procent av hushållen på orten. Om&lt;br&gt;myndigheten finner det uppenbart att syftet med tillkännagivandet i kun-&lt;br&gt;görelsen kan nås även om denna införs i ett mindre antal dagstidningar, får&lt;br&gt;myndigheten göra undantag från huvudregeln. Bestämmelserna i kungö-&lt;br&gt;randelagen har motsvarande tillämpning om någon annan än en myndig-&lt;br&gt;het har en författningsenlig skyldighet att kungöra något. Om denne anser&lt;br&gt;att den nyssnämnda undantagsregeln bör tillämpas eller att kungörelsen&lt;br&gt;bör avfattas endast på främmande språk, får han inte besluta om detta på&lt;br&gt;egen hand utan skall hänskjuta frågan till länsstyrelsens prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller överklagande av länsstyrelsens beslut i dessa kungörande-&lt;br&gt;frågor gör sig huvudsakligen samma synpunkter gällande som vid överkla-&lt;br&gt;gande av de nyssnämnda delgivningsfrågorna. I samband med en reform i&lt;br&gt;sistnämnda hänseende bör därför motsvarande ändring ske i fråga om nu&lt;br&gt;aktuella beslut av länsstyrelsen i kungörandefrågor. Ändringen är av sådan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;karaktär att någon särskild remissbehandling inte torde behövas. Både när Prop. 1990/91:11&lt;br&gt;det gäller delgivnings- och kungörandefrågorna rör det sig om några ensta-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ka överklaganden om året.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Upprättade lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet&lt;br&gt;upprättats förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i delgivningslagen (1970:428),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i rättegångsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i lagen (1977:654) om kungörande i mål och ärenden&lt;br&gt;hos myndighet m. m. samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har granskats av lagrådet.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Specialmotivering&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Förslaget till lag om ändring i delgivningslagen&lt;br&gt;(1970:428)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket har efter förslag av lagrådet tagits in en hänvisning till den&lt;br&gt;föreslagna nya 3 a §. Därigenom blir det, såsom lagrådet påpekat, också&lt;br&gt;tydligt att bestämmelsen i fjärde stycket gäller även det fall som 3 a §&lt;br&gt;reglerar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket, som behandlar telefondeigivning, har vidtagits ändringar&lt;br&gt;i enlighet med vad som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt&lt;br&gt;2.2.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den föreslagna nya 3 a § regleras en ny variant av ordinär delgivning,&lt;br&gt;benämnd förenklad delgivning. Systemet bygger på tanken att den som&lt;br&gt;känner till att ett mål eller ärende är anhängigt vid en viss myndighet skall&lt;br&gt;kunna delges genom vanligt brev utan krav på delgivningserkännande&lt;br&gt;under förutsättning att vederbörande har fått upplysning att så kan ske.&lt;br&gt;Denna delgivningsform får tillämpas endast på delgivning som ombesörjs&lt;br&gt;av myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har formulerats nästan helt i enlighet med lagrådets förslag.&lt;br&gt;Sålunda anges i första stycket att ordinär delgivning med den som inlett&lt;br&gt;målet eller ärendet eller med dennes motpart får ske genom att myndighe-&lt;br&gt;ten sänder handlingen med posten till den sökte under hans senast kända&lt;br&gt;adress och minst en dag senare skickar ett meddelande om att handlingen&lt;br&gt;har sänts. Som en förutsättning för att denna delgivningsform, s. k. förenk-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lad delgivning, skall få användas anges också att det inte är olämpligt med Prop. 1990/91:11&lt;br&gt;hänsyn till omständigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket anges att förenklad delgivning inte får avse stämnings-&lt;br&gt;ansökningar eller andra handlingar varigenom mål eller ärenden anhängig-&lt;br&gt;görs. Vidare föreskrivs att förenklad delgivning får användas bara om den&lt;br&gt;sökte har delgivits upplysning om att så kan komma att ske. Dock gäller att&lt;br&gt;sådan information om förfarandet inte behöver delges den som inlett&lt;br&gt;målet eller ärendet, om den lämnas i nära anslutning till att hans ansökan&lt;br&gt;har kommit in till myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på delgivning av informationen innefattar förstås krav på delgiv-&lt;br&gt;ning enligt någon annan metod i DL än den förenklade; detta följer av den&lt;br&gt;förenklade delgivningens konstruktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln om att delgivning av informationen med sökanden kan underlå-&lt;br&gt;tas, om den lämnas i nära anslutning till att ansökningen kommit in till&lt;br&gt;myndigheten, kan få något olika innebörd beroende på om ansökningen&lt;br&gt;gäller första instans eller besvärsinstans. Vid t. ex. ansökan om stämning&lt;br&gt;till tingsrätt är saken okomplicerad; tingsrätten skickar informationen till&lt;br&gt;sökanden så snart målet har registrerats. När det gäller t. ex. ett överkla-&lt;br&gt;gande till hovrätten av tingsrättens avgörande skall överklagandet ges in&lt;br&gt;till tingsrätten och då kan det förflyta viss tid innan överklagandet och&lt;br&gt;handlingarna i målet skickas till hovrätten. Avsikten är att det i detta fall&lt;br&gt;är hovrätten som skall informera klaganden om att den förenklade delgiv-&lt;br&gt;ningen kan komma att tillämpas där. Det är — precis som kan sägas&lt;br&gt;framgå av lagtexten — tillfyllest att informationen i sådana fall skickas i&lt;br&gt;nära anslutning till att målet har kommit in till hovrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Informationen till den sökte bör innehålla upplysning om hur myndig-&lt;br&gt;heten avser att delge handlingar i fortsättningen. Det bör alltså anges att&lt;br&gt;myndigheten kan komma att skicka handlingar med posten till den sökte&lt;br&gt;under hans senast kända adress och att delgivning normalt kommer att&lt;br&gt;anses ha skett två veckor efter det att myndigheten skickat meddelandet&lt;br&gt;om att själva delgivningsförsändelsen avsänts. Den sökte bör uppmärk-&lt;br&gt;sammas på att detta innebär att han, så länge målet pågår, bör se till att&lt;br&gt;han kan ta del av sin post senast varannan vecka och att han annars själv&lt;br&gt;får höra av sig till myndigheten och fråga om någon försändelse skickats&lt;br&gt;till honom. Han bör också uppmanas att anmäla ändrad adress. Meddelan-&lt;br&gt;det bör innehålla en kortfattad påminnelse om delgivningsregelns inne-&lt;br&gt;börd och vara daterat för att den sökte skall kunna se när tvåveckorsperio-&lt;br&gt;den går till ända. Domstolsverket har erbjudit sig att utarbeta blanketter&lt;br&gt;och annat informationsmaterial.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Meddelandet om delgivningshandlingen skall skickas minst en dag efter&lt;br&gt;själva delgivningshandlingen. Därigenom uppnås en bättre riskspridning&lt;br&gt;än om den skickades samma dag. Å andra sidan motverkas syftet med&lt;br&gt;meddelandet om man dröjer någon längre tid med att skicka detta. Rikt-&lt;br&gt;märket bör därför vara att meddelandet skickas påföljande arbetsdag eller,&lt;br&gt;om så undantagsvis inte kan ske, en eller ett par dagar därefter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förenklad delgivning får alltså inte användas när det gäller stämnings-&lt;br&gt;ansökningar och andra handlingar, varigenom mål eller ärenden anhängig-&lt;br&gt;görs. Det är också förbjudet med förenklad delgivning av tilläggsstämning- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ar som kommer in under målets handläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller föreskriften att förenklad delgivning inte får användas, Prop. 1990/91:11&lt;br&gt;om det är olämpligt med hänsyn till omständigheterna, måste uttolkningen&lt;br&gt;härav i största utsträckning lämnas till myndigheterna själva, eftersom&lt;br&gt;förhållandena kan variera oändligt. Några hållpunkter vill jag dock ange.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förfarandet bör inte användas under tid för vanlig sommarsemester och&lt;br&gt;längre helger. Det bör inte användas om parten särskilt har anmält att han&lt;br&gt;inte kan nås av posten under viss tid; detta under förutsättning givetvis att&lt;br&gt;uppgiften kan bedömas som trovärdig och inte som ett försök att undandra&lt;br&gt;sig delgivning. Man bör vara försiktig med att använda förfarandet gent-&lt;br&gt;emot personer som på goda grunder kan antas ha särskilt svårt att förstå&lt;br&gt;vad som krävs av dem och att tillvarata sina intressen, t. ex. personer som&lt;br&gt;är mycket unga, mycket gamla eller har psykiska handikapp. En annan&lt;br&gt;situation som uppmärksammats i några remissvar är att det kan finnas&lt;br&gt;någon i den söktes hushåll som har motstående intressen till denne och&lt;br&gt;som därför kan befaras undanhålla honom hans post. Jag har i den allmän-&lt;br&gt;na motiveringen (avsnitt 2.2.2) varit inne på att myndigheten kan välja att&lt;br&gt;avstå från förenklad delgivning av handlingar vilkas innehåll är mycket&lt;br&gt;ingripande för den enskilde. Jag har också nämnt att det kan bedömas som&lt;br&gt;olämpligt att använda förenklad delgivning gentemot en part under myc-&lt;br&gt;ket lång tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På sökandesidan kan förenklad delgivning tillämpas i fråga om t. ex.&lt;br&gt;kärande i tvistemål och sökande i domstolsärende vid tingsrätt, vadekä-&lt;br&gt;rande och klagande i mål i hovrätten, revisionskärande och klagande i mål&lt;br&gt;i högsta domstolen. På svarandesidan kan delgivningsformen tillämpas i&lt;br&gt;fråga om t. ex. svaranden i tvistemål, den tilltalade i brottmål, motpart i&lt;br&gt;domstolsärende samt vadesvarande, revisionssvarande och motpart i mål i&lt;br&gt;de allmänna överrätterna. Härtill kommer motsvarande parter i mål och&lt;br&gt;ärenden vid de allmänna förvaltningsdomstolarna, specialdomstolarna&lt;br&gt;och andra myndigheter än domstolar. Ett stort fält för den nya delgivnings-&lt;br&gt;formen inom förvaltningsprocessen bör kunna bli delgivning av domar&lt;br&gt;och beslut. Särskilda effektivitetsvinster kan vidare förväntas uppnås i&lt;br&gt;sådana ärenden hos förvaltningsmyndighet där det finns ett stort antal&lt;br&gt;sakägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra delgivningssätt än förenklad delgivning kan vid behov tillämpas i&lt;br&gt;förhållande till en part som tidigare i målet har tillsänts handlingar genom&lt;br&gt;förenklad delgivning, om det någon gång skulle finnas sakliga skäl för det,&lt;br&gt;t. ex. om myndigheten inte vill eller kan vänta två veckor på att delgivning&lt;br&gt;skall anses ha skett. Det är emellertid viktigt att myndigheten i det enskil-&lt;br&gt;da fallet alltid gör klart vilken delgivningsform som tillämpas. Det bör&lt;br&gt;sålunda inte komma i fråga att man i samband med förenklad delgivning&lt;br&gt;skickar med ett vitt kort ”för säkerhets skull”; den berörde kan då känna&lt;br&gt;osäkerhet om vilka regler som egentligen gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom påpekats i den allmänna motiveringen finns det inget hinder mot&lt;br&gt;att börja använda förenklad delgivning först i ett senare skede av handlägg-&lt;br&gt;ningen än just efter talans väckande. En förutsättning är att parterna då&lt;br&gt;delges information om att förenklad delgivning kommer att användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke har tagits in en bestämmelse att kopia av en&lt;br&gt;handling som delges inte behöver vara styrkt, om kopian har framställts&lt;br&gt;vid en myndighet. Förslaget har behandlats i den allmänna motiveringen&lt;br&gt;(avsnitt 2.2.8). Såsom framgår där har det inte ansetts behövligt att i&lt;br&gt;fortsättningen behandla avskrifter på annat sätt än andra kopior.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens första stycke behandlar delgivning med juridiska personer&lt;br&gt;(utom staten). Gällande rätt innebär att delgivningshandlingen skall över-&lt;br&gt;bringas till någon som har rätt att företräda den juridiska personen eller,&lt;br&gt;om flera är gemensamt behöriga, till någon av dem. Saknas behörig ställfö-&lt;br&gt;reträdare, får handlingen lämnas till någon som har rätt att sammankalla&lt;br&gt;dem som har beslutanderätten. I ett nytt andra stycke införs nu en ny&lt;br&gt;möjlighet. Handlingen får överbringas till en suppleant för en behörig&lt;br&gt;ställföreträdare, om ett försök till delgivning enligt första stycket har&lt;br&gt;misslyckats eller om alla delgivningsförsök enligt första stycket på förhand&lt;br&gt;kan bedömas som utsiktslösa. Lagtexten har formulerats i enlighet med&lt;br&gt;lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med suppleant avses i detta sammanhang någon som har till uppgift att&lt;br&gt;träda in vid förfall för någon som ensam eller i förening med någon annan&lt;br&gt;har rätt att företräda en juridisk person eller annan sammanslutning. Det&lt;br&gt;är alltså inte nödvändigt att just ordet suppleant är den beteckning som&lt;br&gt;används i den författning eller motsvarande som innehåller regler för den&lt;br&gt;ifrågavarande typen av juridisk person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreskrivs i förevarande stycke att suppleanten utan dröjsmål&lt;br&gt;skall lämna handlingen till någon som har rätt att företräda den juridiska&lt;br&gt;personen. Denna regel står i saklig överensstämmelse med den gällande&lt;br&gt;regleringen av liknande situationer i 9 och 10 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen reglerar delgivning med delägare i samfällighet och med med-&lt;br&gt;lemmar i sammanslutning. Delgivning får ske genom att handlingen läm-&lt;br&gt;nas till en ledamot av styrelsen, till förvaltaren eller till någon sammankal-&lt;br&gt;lande. I ett nytt andra stycke införs nu en möjlighet till delgivning genom&lt;br&gt;en suppleant för en ledamot av styrelsen. Förslaget har kommenterats i&lt;br&gt;den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.5) och i specialmotiveringen till&lt;br&gt;9§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av paragrafens fjärde stycke framgår att suppleanten skall lämna hand-&lt;br&gt;lingen vidare till någon som har rätt att föra delägarnas eller medlemmar-&lt;br&gt;riäs talan eller underrätta dem som avses med delgivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett nytt andra stycke i paragrafen införs en möjlighet till surrogatdelgiv-&lt;br&gt;ning genom arbetsgivare. Om en enskild person som söks för delgivning på&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sin arbetsplats inte träffas där under sin vanliga arbetstid, får sålunda&lt;br&gt;delgivningshandlingen lämnas till den söktes arbetsgivare. I den allmänna&lt;br&gt;motiveringen, avsnitt 2.2.4, har behandlats frågan om vem som vid&lt;br&gt;tillämpning av förevarande paragraf skall betraktas som arbetsgivare. Lag-&lt;br&gt;texten har utformats i enlighet med vad lagrådet uttalat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av tredje stycket, som motsvarar nuvarande andra stycket, följer att ett&lt;br&gt;s. k. delgivningsmeddelande därefter skall sändas till den sökte med posten&lt;br&gt;under hans vanliga adress. Av 14 § följer att arbetsgivaren skall tillse att&lt;br&gt;handlingen kommer den sökte till handa så snart det kan ske samt att han&lt;br&gt;skall erinras om detta, när handlingen lämnas till honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom dessa regler kommer surrogatdelgivning genom arbetsgivare att&lt;br&gt;följa samma mönster som annan surrogatdelgivning enligt 12 och 13 §§.&lt;br&gt;För att delgivningen skall kunna genomföras måste alltså arbetsgivaren&lt;br&gt;frivilligt åta sig att medverka. Övriga förutsättningar för användningen av&lt;br&gt;detta delgivningssätt har beskrivits i den allmänna motiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke har gjorts en ändring som gäller kraven på den&lt;br&gt;handling som delges. Det anges nu helt enkelt att delgivning har skett&lt;br&gt;genom att den sökte själv har mottagit handlingen. Hur handlingen skall&lt;br&gt;vara beskaffad framgår av 6 §. Förslaget har behandlats i den allmänna&lt;br&gt;motiveringen (avsnitt 2.2.8) och i specialmotiveringen till 6 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en ny andra punkt i paragrafens tredje stycke anges när delgivning&lt;br&gt;enligt 3 a § skall anses ha skett, nämligen två veckor efter det att meddelan-&lt;br&gt;det om den ursprungliga delgivningshandlingen skickades med posten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härifrån gäller dock det undantaget att delgivning inte skall anses ha&lt;br&gt;skett, om det — med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet —&lt;br&gt;framstår som osannolikt att handlingen kommit fram till den söktes senast&lt;br&gt;kända adress inom tvåveckorsperioden. Det mest typiska exemplet på&lt;br&gt;detta är förstås att delgivningshandlingen kommer i retur med postens&lt;br&gt;påskrift om att adressaten är okänd på angiven adress. Det kan också vara&lt;br&gt;så att endast meddelandet om delgivningsförsändelsen kommer i retur.&lt;br&gt;Även i detta fall lär risken för att inte heller delgivningshandlingen kom-&lt;br&gt;mit fram vara så stor att den sökte inte bör anses delgiven. Ett fall som kan&lt;br&gt;förväntas bli vanligt är att den sökte hör av sig med anledning av medde-&lt;br&gt;landet och anmäler att han inte har fått själva delgivningsförsändelsen; det&lt;br&gt;är ju främst just denna funktion som meddelandet är avsett att ha. En&lt;br&gt;sådan anmälan skall naturligtvis också medföra att delgivning inte skall&lt;br&gt;anses ha skett, under förutsättning att det inte finns grundad anledning att&lt;br&gt;anta att den sökte ljuger för att undandra sig delgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt har innehållet i den föreslagna ändringen i denna paragraf&lt;br&gt;kommenterats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.2) och i special-&lt;br&gt;motiveringen till 3 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket har tagits in en ny regel om att överklagande av länsstyrel-&lt;br&gt;sens beslut i sådana delgivningsfrågor som avses i paragrafen överklagas&lt;br&gt;till kammarrätten. Förslaget har behandlats i den allmänna motiveringen&lt;br&gt;(avsnitt 2.2.9).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen, som är ny, har tagits in en bestämmelse om att polismyndig-&lt;br&gt;heten får öppna delgivningsforsändelser i vissa fall. Förslaget har behand-&lt;br&gt;lats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1991. I&lt;br&gt;övergångshänseende har föreskrivits att upplysning om att förenklad del-&lt;br&gt;givning kan komma att ske får ges med laga verkan även före ikraftträdan-&lt;br&gt;det. Vidare har efter påpekande från lagrådet tagits upp en bestämmelse&lt;br&gt;om att äldre föreskrifter skall gälla i fråga om överklagande av beslut enligt&lt;br&gt;22 § som meddelats före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken och&lt;br&gt;förslaget till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen&lt;br&gt;(1971:291)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt&lt;br&gt;2.2.1) har i de båda rubricerade lagarna (33 kap. 2 § RB resp. 47 § FPL)&lt;br&gt;tagits in en regel om att underrättelse bör ske genom delgivning endast om&lt;br&gt;det är påkallat med hänsyn till omständigheterna. I lagtexten har dessutom&lt;br&gt;på förslag av lagrådet uttryckligen beaktats dels den övergångsbestämmel-&lt;br&gt;se till DL som redovisades i den allmänna motiveringen, dels alla fall av&lt;br&gt;obligatorisk delgivning. Sålunda anges i den föreslagna lagtexten att del-&lt;br&gt;givning skall användas om det är särskilt föreskrivet eller om det med&lt;br&gt;hänsyn till syftet med bestämmelsen om underrättelse framgår att delgiv-&lt;br&gt;ning bör ske men att i övrigt delgivning bör tillgripas bara om det är&lt;br&gt;påkallat med hänsyn till omständigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De fall där delgivning uttryckligen är föreskriven — t. ex. vid stämning i&lt;br&gt;tvistemål och brottmål — påverkas alltså inte av de nu föreslagna reglerna.&lt;br&gt;Inte heller de motsatta fallen, där det uttryckligen sägs att delgivning kan&lt;br&gt;underlåtas, träffas av de föreslagna reglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 övriga situationer bör avgörande för om delgivning bör ske eller ej vara&lt;br&gt;hur viktigt domstolen bedömer det vara att ha ett bevis for att meddelan-&lt;br&gt;det verkligen har kommit fram till adressaten. Ett sådant bevis kan vara&lt;br&gt;viktigt för domstolens planering; domstolen behöver normalt veta om ett&lt;br&gt;vittne har fått del av kallelsen för att bedöma om huvudförhandlingen&lt;br&gt;kommer att kunna hållas eller inte. Oftare är det dock fråga om att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;domstolen inte får eller bör vidta några ingripande åtgärder mot någon Prop. 1990/91: 11&lt;br&gt;som inte delgivits och därigenom på ett betryggande sätt beretts möjlighet&lt;br&gt;att tillvarata sina rättigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kallelser till förhandlingar innehåller regelmässigt en upplysning om att&lt;br&gt;utevaro från förhandlingen kan medföra att saken avgörs i en för den&lt;br&gt;uteblivne ogynnsam riktning eller att utevaro kan leda till att ett vite döms&lt;br&gt;ut. Det kan därför mera sällan vara försvarbart att avstå från delgivning&lt;br&gt;när det gäller kallelser till förhandling. Ett undantag utgör kallelser till&lt;br&gt;advokater och andra som på yrkets vägnar företräder parter i målen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En stor och heterogen grupp av meddelanden utgör olika sorters föreläg-&lt;br&gt;ganden att yttra sig till domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om föreläggandet innehåller eller åtföljs av något material som är nytt&lt;br&gt;för mottagaren och om saken kan komma att avgöras utan att denne yttrat&lt;br&gt;sig, är det oftast inte möjligt att avstå från delgivning. Som exempel på ett&lt;br&gt;sådant fall som kräver delgivning kan jag nämna föreläggande enligt 42&lt;br&gt;kap. 11 § RB för svaranden att avge skriftligt svaromål vid påföljd av&lt;br&gt;tredskodom. Däremot bör en handling som innehåller återkallelse av talan&lt;br&gt;normalt kunna kommuniceras med motparten utan delgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ofta föreläggs parter att komplettera sin talan hos domstolen vid påföljd&lt;br&gt;att denna annars avvisas. Avvisningsbeslutet innebär i sådana fall inte att&lt;br&gt;själva saken avgörs. Normalt har parten möjlighet att återkomma med en&lt;br&gt;ny och bättre framställning och åtminstone i de fallen bör delgivning av&lt;br&gt;föreläggandet kunna underlåtas. Annorlunda kan det ställa sig när parten&lt;br&gt;inte har den möjligheten. Jag tänker särskilt på sådana fall där en viss&lt;br&gt;tidsfrist har hunnit gå ut när talan avvisas; det kan gälla vadetalan i&lt;br&gt;hovrätt eller talan om ett anspråk där preskriptionsrisk föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat område är skriftväxlingen under målets handläggning. Då&lt;br&gt;gäller det åtgärder som vidtas och beslut som fattas utan att målet slutligt&lt;br&gt;avgörs. På detta område bör det generellt sett finnas utrymme att minska&lt;br&gt;användningen av delgivning jämfört med läget i dag. Det är här ofta fråga&lt;br&gt;om att handlingar som kommer in från en part skickas till motparten för&lt;br&gt;eventuellt yttrande. Det kan också gälla frågor eller underrättelser från&lt;br&gt;domstolen till parterna. En kritisk prövning av delgivningsbehovet måste&lt;br&gt;här kunna leda till färre delgivningar. Rent praktiskt lär det ofta bli fråga&lt;br&gt;om att domstolen anger en viss sista dag för yttrandet i stället för en viss&lt;br&gt;tid efter delgivning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1977:654) om&lt;br&gt;kungörande i mål och ärenden hos myndighet m. m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I 7 § har tagits in en regel om att länsstyrelsens beslut i vissa kungörande-&lt;br&gt;frågor överklagas till kammarrätten i stället för som nu till regeringen (jfr&lt;br&gt;den allmänna motiveringen, avsnitt 2.2.9). Efter påpekande från lagrådet&lt;br&gt;har tagits upp en övergångsbestämmelse om att äldre föreskrifter skall&lt;br&gt;gälla i fråga om överklagande av beslut som meddelats före ikraftträdan-&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.4 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100) Prop. 1990/91:11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I 14 kap. 2 § har gjorts en ändring med anledning av att hemliga telefon-&lt;br&gt;nummer föreslås bli tillgängliga for delgivningsändamål i ökad utsträck-&lt;br&gt;ning (jfr avsnitt 2.2.6 i den allmänna motiveringen).&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Hemställan&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen&lt;br&gt;föreslår riksdagen att anta förslagen till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i delgivningslagen (1970:428),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i rättegångsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i lagen (1977:654) om kungörande i mål och ärenden&lt;br&gt;hos myndighet m. m. samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Beslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att&lt;br&gt;genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden&lt;br&gt;har lagt fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FÖRFATTNINGSFÖRSLAG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i delgivningslagen (1970:428)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om delgivningslagen (1970:428)&lt;br&gt;t/e/.satt 3, 9, 10, 12, 19, 22 och 30§§ skall ha följande lydelse,&lt;br&gt;dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 3 a§ och 29a§, av&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndighet ombesörjer delgivning genom att sända handlingen med&lt;br&gt;posten eller överlämna den med bud eller på annat sätt till den sökte,&lt;br&gt;varvid som bevis att denne har mottagit försändelsen begäres delgivnings-&lt;br&gt;kvitto eller mottagningsbevis (ordinär delgivning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns anledning antaga att delgivningskvitto eller mottagnings-&lt;br&gt;bevis ej kommer att lämnas eller ej kommer att erhållas i tid, får myndig-&lt;br&gt;het som regeringen bestämmer ombesöija att handlingen överlämnas till&lt;br&gt;den sökte i särskild ordning genom postverkets försorg (särskild postdel-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det är lämpligt, får en myn-&lt;br&gt;dighet delge kallelser, meddelanden&lt;br&gt;och andra handlingar med enkelt&lt;br&gt;innehåll genom att innehållet läses&lt;br&gt;upp vid telefonsamtal med den sök-&lt;br&gt;te och handlingen därefter sänds till&lt;br&gt;denne med posten (telefondeigiv-&lt;br&gt;ning). Sådan delgivning får inte&lt;br&gt;avse stämningsansökningar eller&lt;br&gt;andra handlingar, varigenom mål&lt;br&gt;eller ärenden anhängiggörs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det är lämpligt, får en myn-&lt;br&gt;dighet delge kallelser, meddelanden&lt;br&gt;och andra handlingar, som inte är&lt;br&gt;vidlyftiga eller annars av svårtill-&lt;br&gt;gängligt innehåll, genom att inne-&lt;br&gt;hållet läses upp vid telefonsamtal&lt;br&gt;med den sökte och handlingen där-&lt;br&gt;efter sänds till denne med posten&lt;br&gt;(telefondeigivning). Sådan delgiv-&lt;br&gt;ning får inte avse stämningsansök-&lt;br&gt;ningar eller andra handlingar, var-&lt;br&gt;igenom mål eller ärenden anhängig-&lt;br&gt;görs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan delgivning inte ske enligt första —tredje styckena, får delgivning ske&lt;br&gt;genom stämningsmän eller annan, vars intyg enligt 24 § första stycket utgör&lt;br&gt;fullt bevis om delgivning (stämningsmannadelgivning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i 15 och 16 §§ får delgivning ske genom kungörelse&lt;br&gt;(kungörelsedelgivning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid ordinär delgivning behöver&lt;br&gt;delgivningskvitto eller mottagnings-&lt;br&gt;bevis inte begäras, om delgivning&lt;br&gt;skall ske med part eller sökande&lt;br&gt;som känner till att målet eller ären-&lt;br&gt;det förekommer hos myndigheten&lt;br&gt;och som fått veta att delgivning kan&lt;br&gt;komma att ske på det sätt som sägs i&lt;br&gt;denna paragraf. Myndigheten skall&lt;br&gt;i så fall skicka handlingen med pos-&lt;br&gt;ten till den söktes senast kända ad-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1985:266.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ress och minst en dag senare skicka &amp;amp;&lt;br&gt;en påminnelse om handlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta förfarande får inte använ-&lt;br&gt;das, om det är olämpligt med hän-&lt;br&gt;syn till omständigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall delgivning ske med annan juridisk person än staten, överbringas&lt;br&gt;handlingen till någon som har rätt att företräda den juridiska personen&lt;br&gt;eller, om flera är gemensamt behöriga, till någon av dem. Saknas behörig&lt;br&gt;ställföreträdare men finns någon som har rätt att sammankalla dem som&lt;br&gt;skall besluta i den juridiska personens angelägenheter, överbringas hand-&lt;br&gt;lingen till denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan delgivning inte ske med nå-&lt;br&gt;gon som avses i första stycket, får&lt;br&gt;delgivning ske genom att handling-&lt;br&gt;en överbringas till en suppleant för&lt;br&gt;en behörig ställföreträdare. Supple-&lt;br&gt;anten skall utan dröjsmål lämna&lt;br&gt;handlingen till någon som har rätt&lt;br&gt;att företräda den juridiska perso-&lt;br&gt;nen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delgivning med dödsbo genom att handlingen överbringas till någon av&lt;br&gt;dödsbodelägarna får ske endast om denne sitter i boet eller om delgivning-&lt;br&gt;en föranleds av att dödsboet innehar fast egendom som är taxerad som&lt;br&gt;jordbruksfastighet. Dödsbodelägare som mottagit handlingen skall utan&lt;br&gt;dröjsmål underrätta övriga delägare om delgivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dödsbodelägare som sitter i boet har rätt att taga emot handlingen, även&lt;br&gt;om boet ej förvaltas av delägare. Han svarar i sådant fall för att handlingen&lt;br&gt;utan dröjsmål lämnas till någon som har rätt att företräda boet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall delgiving ske med delägare i samfällighet eller med medlemmar i&lt;br&gt;sammanslutning och är styrelse eller annan utsedd att förvalta samfällighe-&lt;br&gt;tens eller sammanslutningens angelägenheter, får handlingen överbringas&lt;br&gt;till ledamot av styrelsen eller till förvaltaren. Saknas styrelse eller förvalta-&lt;br&gt;re men finns någon som har rätt att sammankalla dem som skall besluta i&lt;br&gt;samfällighetens eller sammanslutningens angelägenheter, får handlingen&lt;br&gt;överbringas till denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan delgivning inte ske med nå-&lt;br&gt;gon som avses i första stycket, får&lt;br&gt;delgivning ske genom att handling-&lt;br&gt;en överbringas till en suppleant för&lt;br&gt;en ledamot av styrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillhör gruva flera gemensamt, får delgivning med delägarna ske genom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att handlingen överbringas till gruvföreståndaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har den som enligt denna paragraf mottagit handling ej rätt att föra&lt;br&gt;delägarnas eller medlemmarnas talan, skall han lämna handlingen till&lt;br&gt;någon som har sådan behörighet eller underrätta dem som avses med&lt;br&gt;delgivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1989:33.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har enskild person som sökes för delgivning känt hemvist inom riket&lt;br&gt;och träffas han ej där, får handlingen lämnas till vuxen medlem av det&lt;br&gt;hushåll, som han tillhör. Träffas ej heller sådan person, får handlingen&lt;br&gt;lämnas till den söktes hyresvärd, om denne bor i samma hus, eller till&lt;br&gt;annan som i hyresvärdens ställe har tillsyn över huset och bor där. Driver&lt;br&gt;den sökte rörelse med fast kontor och träffas han ej där under vanlig&lt;br&gt;arbetstid, får handlingen lämnas på kontoret till någon som är anställd där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har handling lämnats på sätt&lt;br&gt;som anges i första stycket skall&lt;br&gt;meddelande härom sändas med&lt;br&gt;posten till den sökte under hans&lt;br&gt;vanliga adress.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en enskild person söks för del-&lt;br&gt;givning på sin arbetsplats men inte&lt;br&gt;träffas där under sin vanliga arbets-&lt;br&gt;tid, får handlingen lämnas till den&lt;br&gt;söktes arbetsgivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har handling lämnats på sätt&lt;br&gt;som anges i första eller andra styc-&lt;br&gt;ket skall meddelande härom sändas&lt;br&gt;med posten till den sökte under&lt;br&gt;hans vanliga adress.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19§&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delgivning har skett genom att den som sökes för delgivning själv har&lt;br&gt;mottagit handlingen i huvudskrift eller styrkt avskrift eller styrkt kopia&lt;br&gt;oavsett på vilket sätt den kommit honom till handa. Har den sökte kvit-&lt;br&gt;terat postförsändelse som hämtats av bud, skall den anses ha kommit&lt;br&gt;honom till handa samma dag som den avhämtats på posten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förekommer vid särskild postdelgivning eller stämningsmannadelgiv-&lt;br&gt;ning att den som sökes för delgivning vägrar att taga emot handlingen,&lt;br&gt;anses delgivning ändå ha skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delgivning skall anses ha skett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt 6§ andra stycket genom att handlingen är tillgänglig och medde-&lt;br&gt;landet delgivits,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt 3 a§ när två veckor förflutit&lt;br&gt;från det att påminnelsen skickades&lt;br&gt;med posten och det inte med hänsyn&lt;br&gt;till omständigheterna framstår som&lt;br&gt;osannolikt att handlingen kommit&lt;br&gt;den sökte till handa,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt 3§ tredje stycket, 12 eller 13 § genom att det blivit fullgjort som&lt;br&gt;föreskrivs där,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt 15 § andra stycket sista punkten genom att handlingen lämnats i&lt;br&gt;den söktes hemvist eller fasts på dörren till hans bostad,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt 17 § på tionde dagen efter beslutet om kungörelsedelgivning under&lt;br&gt;förutsättning att det blivit fullgjort som föreskrives i paragrafens första&lt;br&gt;stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i denna lag om delgivning av handling tillämpas även&lt;br&gt;vid delgivning av annat än handling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1985:266.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1978:768.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen gäller i tillämpliga delar&lt;br&gt;när någon på grund av föreskrift i&lt;br&gt;författning har att, utan samband&lt;br&gt;med mål eller ärende, ombesörja&lt;br&gt;delgivning. I fall som avses i 15 el-&lt;br&gt;ler 16 § får han påkalla biträde hos&lt;br&gt;länsstyrelsen som föranstaltar om&lt;br&gt;delgivning på hans bekostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen gäller i tillämpliga delar Bilaga 1&lt;br&gt;när någon på grund av föreskrift i&lt;br&gt;författning har att, utan samband&lt;br&gt;med mål eller ärende, ombesörja&lt;br&gt;delgivning. I fall som avses i 15 el-&lt;br&gt;ler 16 § får han påkalla biträde hos&lt;br&gt;länsstyrelsen som föranstaltar om&lt;br&gt;delgivning på hans bekostnad.&lt;br&gt;Länsstyrelsens beslut får överklagas&lt;br&gt;hos kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En delgivningsförsändelse som&lt;br&gt;lämnats till en polismyndighet för&lt;br&gt;delgivning får öppnas av myndighe-&lt;br&gt;ten, om det behövs för att innehållet&lt;br&gt;skall kunna överbringas till den sök-&lt;br&gt;te. Vad nu sagts gäller dock inte om&lt;br&gt;uppdragsgivaren angett att försän-&lt;br&gt;delsen inte får öppnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som uppsåtligen underlåter&lt;br&gt;att lämna uppgifter enligt 27 § eller&lt;br&gt;lämnar oriktiga uppgifter döms till&lt;br&gt;böter, högst ettusen kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som uppsåtligen underlåter&lt;br&gt;att lämna uppgifter enligt 27 § eller&lt;br&gt;lämnar oriktiga uppgifter döms till&lt;br&gt;böter, högst ettusen kronor. Till&lt;br&gt;samma straff döms arbetsgivare&lt;br&gt;som vägrar att för den anställdes&lt;br&gt;räkning ta emot en handling enligt&lt;br&gt;12 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1985:266.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 33 kap. 2§ rättegångsbalken skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall rätten underrätta någon om&lt;br&gt;innehållet i en handling eller om nå-&lt;br&gt;got annat, får det ske genom delgiv-&lt;br&gt;ning. Delgivning bör dock tillgripas&lt;br&gt;bara om det är påkallat med hänsyn&lt;br&gt;till omständigheterna.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Då från part inkommen inlaga eller annan handling skall delgivas, åligge&lt;br&gt;parten att vid handlingen foga styrkt avskrift därav. Skall delgivning ske&lt;br&gt;genom rättens försorg och erfordras för delgivningen flera avskrifter, vare&lt;br&gt;parten skyldig att tillhandahålla dem. Tillhandahåller ej part avskrift, som&lt;br&gt;nu sagts, ombesörje rätten på partens bekostnad handlingens avskrivande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 47 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) skall&lt;br&gt;ha nedan angivna lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall rätten bringa handling eller&lt;br&gt;annat till någons kännedom, får det&lt;br&gt;ske genom delgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall rätten underrätta någon om&lt;br&gt;innehållet i en handling, får det ske&lt;br&gt;genom delgivning. Delgivning bör&lt;br&gt;dock tillgripas bara om det är påkal-&lt;br&gt;lat med hänsyn till omständigheter-&lt;br&gt;na.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 14 kap. 2§ sekretesslagen (1980:100) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&amp;gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess hindrar inte att uppgift i annat fall än som avses i 1 § lämnas&lt;br&gt;till myndighet, om uppgiften behövs där för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. förundersökning, rättegång, ärende om disciplinansvar eller skiljande&lt;br&gt;från anställning eller annat jämförbart rättsligt förfarande vid myndighe-&lt;br&gt;ten mot någon rörande hans deltagande i verksamheten vid den myndighet&lt;br&gt;där uppgiften förekommer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. omprövning av beslut eller åtgärd av den myndighet där uppgiften&lt;br&gt;förekommer, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. tillsyn över eller revision hos den myndighet där uppgiften förekom-&lt;br&gt;mer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess hindrar inte att uppgift lämnas i muntligt eller skriftligt yttran-&lt;br&gt;de av sakkunnig till domstol eller myndighet som bedriver förundersök-&lt;br&gt;ning i brottmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess hindrar inte att uppgift&lt;br&gt;om enskilds adress, telefonnummer&lt;br&gt;och arbetsplats lämnas till en myn-&lt;br&gt;dighet, om uppgiften behövs där&lt;br&gt;för delgivning enligt delgivnings-&lt;br&gt;lagen (1970:428). Vad nu sagts gäl-&lt;br&gt;ler dock inte uppgift hos televerket&lt;br&gt;om telefonnummer till enskilds bo-&lt;br&gt;stad, om den enskilde hos televerket&lt;br&gt;begärt att abonnemanget skall hål-&lt;br&gt;las hemligt och uppgiften omfattas&lt;br&gt;av sekretess enligt 9 kap. 8§ tredje&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess hindrar inte att uppgift&lt;br&gt;om enskilds adress, telefonnummer&lt;br&gt;och arbetsplats lämnas till en myn-&lt;br&gt;dighet, om uppgiften behövs där&lt;br&gt;för delgivning enligt delgivnings-&lt;br&gt;lagen (1970:428).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess hindrar inte att uppgift som angår misstanke om brott lämnas&lt;br&gt;till åklagarmyndighet, polismyndighet eller annan myndighet som har att&lt;br&gt;ingripa mot brottet, om fängelse är föreskrivet för brottet och detta kan&lt;br&gt;antas föranleda annan påföljd än böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För uppgift som omfattas av sekretess enligt 7 kap. 1 - 6 §§, 8 kap. 8§&lt;br&gt;första stycket, 9 eller 15§ eller 9 kap. 4 eller 7 §, 8 § första eller andra&lt;br&gt;stycket eller 9§ andra stycket gäller vad som föreskrivs i fjärde stycket&lt;br&gt;endast såvitt angår misstanke om brott för vilket inte är föreskrivet lindri-&lt;br&gt;gare straff än fängelse i två år. Dock hindrar sekretess enligt 7 kap. 1 eller&lt;br&gt;4§ inte att uppgift som angår misstanke om brott enligt 3, 4 eller 6 kap.&lt;br&gt;brottsbalken mot någon som inte har fyllt arton år lämnas till åklagarmyn-&lt;br&gt;dighet eller polismyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje och fjärde styckena gäller inte uppgift som omfattas av sekretess&lt;br&gt;enligt 9 kap. 9 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1985:656.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Prop. 1990/91: 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över&lt;br&gt;departementspromemorian (Ds 1989:75) Några&lt;br&gt;delgivningsfrågor och domstolsverkets förslag till ändring i&lt;br&gt;delgivningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yttranden över promemorian och domstolsverkets förslag har till justitie-&lt;br&gt;departementet avgetts av justitiekanslern, domstolsverket, riksåklagaren,&lt;br&gt;kriminalvårdsstyrelsen, datainspektionen, socialstyrelsen, postverket, te-&lt;br&gt;leverket, riksskatteverket, statskontoret, riksrevisionsverket, rikspolissty-&lt;br&gt;relsen, Svea hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, Stockholms&lt;br&gt;tingsrätt, Eskilstuna tingsrätt, Västerviks tingsrätt, Malmö tingsrätt, Göte-&lt;br&gt;borgs tingsrätt, Östersunds tingsrätt, Haparanda tingsrätt, kammarrätten i&lt;br&gt;Jönköping, länsrätten i Stockholms län, länsrätten i Värmlands län, hyres-&lt;br&gt;nämnden i Göteborg, riksdagens ombudsmän (chefsjustitieombudsman&lt;br&gt;Claes Eklundh), Sveriges advokatsamfund, Sveriges Köpmannaförbund,&lt;br&gt;Sveriges föreningsbankers förbund, Tjänstemännens centralorganisation,&lt;br&gt;Centralorganisationen SACO/SR, Landsorganisationen i Sverige, Svenska&lt;br&gt;Arbetsgivareförening, Svenska Bankföreningen, Sveriges domareförbund,&lt;br&gt;Föreningen Sveriges kronofogdar, Föreningen Sveriges polischefer, För-&lt;br&gt;eningen Sveriges åklagare, Sveriges Ackordscentral, polismyndigheten i&lt;br&gt;Göteborg, Finansbolagens förening, Svenska Inkassoföreningen samt In-&lt;br&gt;trum Justitia Aktiebolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren har bifogat yttranden från överåklagarna vid regionåkla-&lt;br&gt;garmyndigheterna i Stockholm, Jönköping och Gävle. Riksskatteverket&lt;br&gt;har bifogat yttranden från kronofogdemyndigheterna i Stockholms, Söder-&lt;br&gt;manlands, Kristianstads och Norrbottens län. Centralorganisationen&lt;br&gt;SACO/SR har bifogat ett yttrande från JUSEK.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 Prop. 1990/91: 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Till lagrådet remitterade lagförslag&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i delgivningslagen (1970:428)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om delgivningslagen (1970:428)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 3, 6, 9, 10, 12, 19 och 22 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 3 a § och 29 a §, av&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndighet ombesörjer delgivning genom att sända handlingen med&lt;br&gt;posten eller överlämna den med bud eller på annat sätt till den sökte,&lt;br&gt;varvid som bevis att denne har mottagit försändelsen begäres delgivnings-&lt;br&gt;kvitto eller mottagningsbevis (ordinär delgivning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns anledning antaga att delgivningskvitto eller mottagnings-&lt;br&gt;bevis ej kommer att lämnas eller ej kommer att erhållas i tid, får myndig-&lt;br&gt;het som regeringen bestämmer ombesörja att handlingen överlämnas till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den sökte i särskild ordning genom&lt;br&gt;givning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det är lämpligt, får en myn-&lt;br&gt;dighet delge kallelser, meddelanden&lt;br&gt;och andra handlingar med enkelt&lt;br&gt;innehåll genom att innehållet läses&lt;br&gt;upp vid telefonsamtal med den sök-&lt;br&gt;te och handlingen därefter sänds till&lt;br&gt;denne med posten (telefondeigiv-&lt;br&gt;ning). Sådan delgivning får inte&lt;br&gt;avse stämningsansökningar eller&lt;br&gt;andra handlingar, varigenom mål&lt;br&gt;eller ärenden anhängiggörs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;postverkets försorg (särskild postdel-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det är lämpligt, får en myn-&lt;br&gt;dighet delge kallelser, meddelanden&lt;br&gt;och andra handlingar, som inte är&lt;br&gt;omfattande eller annars av svårtill-&lt;br&gt;gängligt innehåll, genom att inne-&lt;br&gt;hållet läses upp vid telefonsamtal&lt;br&gt;med den sökte och handlingen där-&lt;br&gt;efter sänds till denne med posten&lt;br&gt;(telefondeigivning). Sådan delgiv-&lt;br&gt;ning får inte avse stämningsansök-&lt;br&gt;ningar eller andra handlingar, var-&lt;br&gt;igenom mål eller ärenden anhängig-&lt;br&gt;görs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan delgivning inte ske enligt första-tredje styckena, får delgivning ske&lt;br&gt;genom stämningsmän eller annan, vars intyg enligt 24 § första stycket utgör&lt;br&gt;fullt bevis om delgivning (stämningsmannadelgivning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i 15 och 16§§ får delgivning ske genom kungörelse&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(kungörelsedelgivning).&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid ordinär delgivning behöver&lt;br&gt;delgivningskvitto eller mottagnings-&lt;br&gt;bevis inte begäras, om delgivning&lt;br&gt;skall ske med den som inlett målet&lt;br&gt;eller ärendet eller med den som är&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1985:266.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;svarande eller annars är motpart till&lt;br&gt;sökanden och som tidigare delgivits&lt;br&gt;i målet. Myndigheten skall i så fall&lt;br&gt;sända handlingen med posten till&lt;br&gt;den söktes senast kända adress och&lt;br&gt;minst en dag senare sända ett med-&lt;br&gt;delande om att handlingen avsänts&lt;br&gt;(förenklad delgivning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förenklad delgivning får använ-&lt;br&gt;das bara om den sökte har fått upp-&lt;br&gt;lysning om att så kan komma att&lt;br&gt;ske. Sådan upplysning skall delges&lt;br&gt;den som är svarande eller annars är&lt;br&gt;motpart till sökanden. Upplysning&lt;br&gt;till annan part eller sökande skall&lt;br&gt;lämnas så snart som möjligt efter&lt;br&gt;det att ansökningen kom in till&lt;br&gt;myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förenklad delgivning får inte an-&lt;br&gt;vändas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. i fråga om stämningsansök-&lt;br&gt;ningar eller andra handlingar var-&lt;br&gt;igenom mål eller ärenden anhängig-&lt;br&gt;görs,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om det i annat fall är olämpligt&lt;br&gt;med hänsyn till omständigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid delgivning överbringas Vid delgivning överbringas&lt;br&gt;handlingen i huvudskrift eller styrkt handlingen i original eller styrkt ko-&lt;br&gt;avskrift eller styrkt kopia. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;pia. En kopia som har framställts&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hos en myndighet behöver inte be-&lt;br&gt;styrkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är handling som skall delges av vidlyftig beskaffenhet eller är det av&lt;br&gt;annan anledning ej lämpligt att handlingen mångfaldigas, får myndigheten&lt;br&gt;besluta, att handlingen i stället skall hållas tillgänglig hos myndigheten&lt;br&gt;eller på plats, som myndigheten bestämmer. Meddelande därom och om&lt;br&gt;den tid, under vilken handlingen hålles tillgänglig, delges den sökte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket gäller ej delgivning av stämningsansökan eller annan&lt;br&gt;handling, varigenom talan anhängiggöres. I fråga om bilaga till sådan&lt;br&gt;handling får andra stycket dock tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall delgivning ske med annan juridisk person än staten, överbringas&lt;br&gt;handlingen till någon som har rätt att företräda den juridiska personen&lt;br&gt;eller, om flera är gemensamt behöriga, till någon av dem. Saknas behörig&lt;br&gt;ställföreträdare men finns någon som har rätt att sammankalla dem som&lt;br&gt;skall besluta i den juridiska personens angelägenheter, överbringas hand-&lt;br&gt;lingen till denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1989:33.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan delgivning inte ske med nå-&lt;br&gt;gon som avses i första stycket, får&lt;br&gt;delgivning ske genom att handling-&lt;br&gt;en överbringas till en suppleant för&lt;br&gt;en behörig ställföreträdare. Supple-&lt;br&gt;anten skall utan dröjsmål lämna&lt;br&gt;handlingen till någon som har rätt&lt;br&gt;att företräda den juridiska perso-&lt;br&gt;nen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delgivning med dödsbo genom att handlingen överbringas till någon av&lt;br&gt;dödsbodelägarna får ske endast om denne sitter i boet eller om delgivning-&lt;br&gt;en föranleds av att dödsboet innehar fast egendom som är taxerad som&lt;br&gt;jordbruksfastighet. Dödsbodelägare som mottagit handlingen skall utan&lt;br&gt;dröjsmål underrätta övriga delägare om delgivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dödsbodelägare som sitter i boet har rätt att taga emot handlingen, även&lt;br&gt;om boet ej förvaltas av delägarna. Han svarar i sådant fall för att handling-&lt;br&gt;en utan dröjsmål lämnas till någon som har rätt att företräda boet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall delgivning ske med delägare i samfällighet eller med medlemmar i&lt;br&gt;sammanslutning och är styrelse eller annan utsedd att förvalta samfällighe-&lt;br&gt;tens eller sammanslutningens angelägenheter, får handlingen överbringas&lt;br&gt;till ledamot av styrelsen eller till förvaltaren. Saknas styrelse eller förvalta-&lt;br&gt;re men finns någon som har rätt att sammankalla dem som skall besluta i&lt;br&gt;samfallighetens eller sammanslutningens angelägenheter, får handlingen&lt;br&gt;överbringas till denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan delgivning inte ske med nå-&lt;br&gt;gon som avses i första stycket, får&lt;br&gt;delgivning ske genom att handling-&lt;br&gt;en överbringas till en suppleant för&lt;br&gt;en ledamot av styrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillhör gruva flera gemensamt, får delgivning med delägarna ske genom&lt;br&gt;att handlingen överbringas till gruvföreståndaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har den som enligt denna paragraf mottagit handling ej rätt att föra&lt;br&gt;delägarnas eller medlemmarnas talan, skall han lämna handlingen till&lt;br&gt;någon som har sådan behörighet eller underrätta dem som avses med&lt;br&gt;delgivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har enskild person som sökes för delgivning känt hemvist inom riket&lt;br&gt;och trätfas han ej där, får handlingen lämnas till vuxen medlem av det&lt;br&gt;hushåll, som han tillhör. Träffas ej heller sådan person, får handlingen&lt;br&gt;lämnas till den söktes hyresvärd, om denne bor i samma hus, eller till&lt;br&gt;annan som i hyresvärdens ställe har tillsyn över huset och bor där. Driver&lt;br&gt;den sökte rörelse med fast kontor och träffas han ej där under vanlig&lt;br&gt;arbetstid, får handlingen lämnas på kontoret till någon som är anställd där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en enskild person söks för del-&lt;br&gt;givning på sin arbetsplats men inte&lt;br&gt;träffas där under sin vanliga arbets-&lt;br&gt;tid, får handlingen lämnas till den&lt;br&gt;söktes arbetsgivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1990/91. 1 samt. Nr 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har handling lämnats på sätt&lt;br&gt;som anges i första stycket skall&lt;br&gt;meddelande härom sändas med&lt;br&gt;posten till den sökte under hans&lt;br&gt;vanliga adress.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har handling lämnats på sätt&lt;br&gt;som anges i första eller andra styc-&lt;br&gt;ket skall meddelande härom sändas&lt;br&gt;med posten till den sökte under&lt;br&gt;hans vanliga adress.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19§&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delgivning har skett genom att&lt;br&gt;den som sökes för delgivning själv&lt;br&gt;har mottagit handlingen i huvud-&lt;br&gt;skrift eller styrkt avskrift eller styrkt&lt;br&gt;kopia oavsett på vilket sätt den&lt;br&gt;kommit honom till handa. Har den&lt;br&gt;sökte kvitterat postförsändelse som&lt;br&gt;hämtats av bud, skall den anses ha&lt;br&gt;kommit honom till handa samma&lt;br&gt;dag som den avhämtats på posten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delgivning har skett genom att&lt;br&gt;den som söks för delgivning själv&lt;br&gt;har mottagit handlingen, oavsett på&lt;br&gt;vilket sätt den kommit honom till&lt;br&gt;handa. Har den sökte kvitterat&lt;br&gt;postförsändelse som hämtats av&lt;br&gt;bud, skall den anses ha kommit ho-&lt;br&gt;nom till handa samma dag som den&lt;br&gt;avhämtats på posten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förekommer vid särskild postdelgivning eller stämningsmannadelgiv-&lt;br&gt;ning att den som sökes för delgivning vägrar att taga emot handlingen,&lt;br&gt;anses delgivning ändå ha skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delgivning skall anses ha skett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt 6§ andra stycket genom att handlingen är tillgänglig och medde-&lt;br&gt;landet delgivits,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt 3 a§ när två veckor förflutit&lt;br&gt;från det att meddelandet skickades&lt;br&gt;med posten och det inte med hänsyn&lt;br&gt;till omständigheterna framstår som&lt;br&gt;osannolikt att handlingen kommit&lt;br&gt;den sökte till handa,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt 3§ tredje stycket, 12 eller 13 § genom att det blivit fullgjort som&lt;br&gt;föreskrivs där,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt 15 § andra stycket sista punkten genom att handlingen lämnats i&lt;br&gt;den söktes hemvist eller fästs på dörren till hans bostad,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt 17 § på tionde dagen efter beslutet om kungörelsedelgivning under&lt;br&gt;förutsättning att det blivit fullgjort som föreskrives i paragrafens första&lt;br&gt;stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i denna&lt;br&gt;vid delgivning av annat än handling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen gäller i tillämpliga delar&lt;br&gt;när någon på grund av föreskrift i&lt;br&gt;författning har att, utan samband&lt;br&gt;med mål eller ärende, ombesörja&lt;br&gt;delgivning. I fall som avses i 15 el-&lt;br&gt;ler 16 § får han påkalla biträde hos&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lag om delgivning av handling tillämpas även&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen gäller i tillämpliga delar&lt;br&gt;när någon på grund av föreskrift i&lt;br&gt;författning har att, utan samband&lt;br&gt;med mål eller ärende, ombesörja&lt;br&gt;delgivning. I fall som avses i 15 el-&lt;br&gt;ler 16 § får han påkalla biträde hos&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1985:266.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1978: 768.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;länsstyrelsen som föranstaltar om länsstyrelsen som föranstaltar om Bilaga 3&lt;br&gt;delgivning på hans bekostnad. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;delgivning på hans bekostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens beslut i delgivnings-&lt;br&gt;frågor enligt denna paragraf får&lt;br&gt;överklagas hos kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En delgivningsförsändelse som&lt;br&gt;lämnats till en polismyndighet för&lt;br&gt;delgivning får öppnas av polismyn-&lt;br&gt;digheten, om det behövs för att inne-&lt;br&gt;hållet skall kunna överbringas till en&lt;br&gt;annan polismyndighet för delgiv-&lt;br&gt;ning med den sökte. Vad nu sagts&lt;br&gt;gäller dock inte om uppdragsgivaren&lt;br&gt;angett att försändelsen inte får öpp-&lt;br&gt;nas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991. Sådan upplysning som avses&lt;br&gt;i 3 a§ får meddelas även före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 33 kap. 2§ rättegångsbalken skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall rätlen underrätta någon om&lt;br&gt;innehållet i en handling eller om nå-&lt;br&gt;got annat, får det ske genom delgiv-&lt;br&gt;ning. Delgivning bör dock tillgripas&lt;br&gt;bara om det är påkallat med hänsyn&lt;br&gt;till omständigheterna.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Då från part inkommen inlaga eller annan handling skall delgivas, åligge&lt;br&gt;parten att vid handlingen foga styrkt avskrift därav. Skall delgivning ske&lt;br&gt;genom rättens försorg och erfordras för delgivningen flera avskrifter, vare&lt;br&gt;parten skyldig att tillhandahålla dem. Tillhandahåller ej part avskrift, som&lt;br&gt;nu sagts, ombesörje rätten på partens bekostnad handlingens avskrivande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 47 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall rätten bringa handling eller Skall rätten underrätta någon om&lt;br&gt;annat till någons kännedom, får det innehållet i en handling eller om nå-&lt;br&gt;ske genom delgivning. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;got annat, får det ske genom delgiv-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning. Delgivning bör dock tillgripas&lt;br&gt;bara om det är påkallat med hänsyn&lt;br&gt;till omständigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1977:654) om kungörande i mål och&lt;br&gt;ärenden hos myndighet m. m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1977:654) om kungörande i mål och&lt;br&gt;ärenden hos myndighet m. m. skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i denna lag äger&lt;br&gt;motsvarande tillämpning, om en-&lt;br&gt;ligt föreskrift i lag eller annan för-&lt;br&gt;fattning kungörande av viss åtgärd&lt;br&gt;skall ombesörjas av annan än myn-&lt;br&gt;dighet. Anser denne att 3§ andra&lt;br&gt;stycket sista meningen bör tilläm-&lt;br&gt;pas eller att kungörelsen bör avfat-&lt;br&gt;tas enbart på främmande språk,&lt;br&gt;skall han hänskjuta frågan till läns-&lt;br&gt;styrelsens prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i denna lag äger&lt;br&gt;motsvarande tillämpning, om en-&lt;br&gt;ligt föreskrift i lag eller annan för-&lt;br&gt;fattning kungörande av viss åtgärd&lt;br&gt;skall ombesöijas av annan än myn-&lt;br&gt;dighet. Anser denne att 3§ andra&lt;br&gt;stycket sista meningen bör tilläm-&lt;br&gt;pas eller att kungörelsen bör avfat-&lt;br&gt;tas enbart på främmande språk,&lt;br&gt;skall han hänskjuta frågan till läns-&lt;br&gt;styrelsens prövning. Länsstyrelsens&lt;br&gt;beslut i sådana frågor får överklagas&lt;br&gt;hos kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 Förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 14 kap. 2§ sekretesslagen (1980: 100) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess hindrar inte att uppgift i annat fall än som avses i 1 § lämnas&lt;br&gt;till myndighet, om uppgiften behövs där för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. förundersökning, rättegång, ärende om disciplinansvar eller skiljande&lt;br&gt;från anställning eller annat jämförbart rättsligt förfarande vid myndighe-&lt;br&gt;ten mot någon rörande hans deltagande i verksamheten vid den myndighet&lt;br&gt;där uppgiften förekommer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. omprövning av beslut eller åtgärd av den myndighet där uppgiften&lt;br&gt;förekommer, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. tillsyn över eller revision hos den myndighet där uppgiften förekom-&lt;br&gt;mer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess hindrar inte att uppgift lämnas i muntligt eller skriftligt yttran-&lt;br&gt;de av sakkunnig till domstol eller myndighet som bedriver förundersök-&lt;br&gt;ning i brottmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess hindrar inte att uppgift&lt;br&gt;om enskilds adress, telefonnummer&lt;br&gt;och arbetsplats lämnas till en myn-&lt;br&gt;dighet, om uppgiften behövs där&lt;br&gt;för delgivning enligt delgivnings-&lt;br&gt;lagen (1970:428). Vad nu sagts gäl-&lt;br&gt;ler dock inte uppgift hos televerket&lt;br&gt;om telefonnummer till enskilds bo-&lt;br&gt;stad, om den enskilde hos televerket&lt;br&gt;begärt att abonnemanget skall hål-&lt;br&gt;las hemligt och uppgiften omfattas&lt;br&gt;av sekretess enligt 9 kap. 8§ tredje&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess hindrar inte att uppgift&lt;br&gt;om enskilds adress, telefonnummer&lt;br&gt;och arbetsplats lämnas till en myn-&lt;br&gt;dighet, om uppgiften behövs där&lt;br&gt;för delgivning enligt delgivnings-&lt;br&gt;lagen (1970:428).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess hindrar inte att uppgift som angår misstanke om brott lämnas&lt;br&gt;till åklagarmyndighet, polismyndighet eller annan myndighet som har att&lt;br&gt;ingripa mot brottet, om fängelse är föreskrivet för brottet och detta kan&lt;br&gt;antas föranleda annan påföljd än böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För uppgift som omfattas av sekretess enligt 7 kap. 1— 6 §§, 8 kap. 8§&lt;br&gt;första stycket, 9 eller 15§ eller 9 kap. 4 eller 7§, 8§ första eller andra&lt;br&gt;stycket eller 9§ andra stycket gäller vad som föreskrivs i fjärde stycket&lt;br&gt;endast såvitt angår misstanke om brott för vilket inte är föreskrivet lindri-&lt;br&gt;gare straff än fängelse i två år. Dock hindrar sekretess enligt 7 kap. 1 eller&lt;br&gt;4§ inte att uppgift som angår misstanke om brott enligt 3, 4 eller 6 kap.&lt;br&gt;brottsbalken mot någon som inte har fyllt arton år lämnas till åklagarmyn-&lt;br&gt;dighet eller polismyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje och fjärde styckena gäller inte uppgift som omfattas av sekretess&lt;br&gt;enligt 9 kap. 9§ första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1985:656.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 Prop. 1990/91:11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1990-09-24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: justiterådet Böret Palm, regeringsrådet Sigvard Berglöf, justi-&lt;br&gt;tierådet Lars K Beckman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 23 augusti 1990 har rege-&lt;br&gt;ringen på hemställan av statsrådet Laila Freivalds beslutat inhämta lagrå-&lt;br&gt;dets yttrande över förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i delgivningslagen (1970:428),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i rättegångsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lagom ändring i lagen (1977:654) om kungörande i mål och ärenden&lt;br&gt;hos myndighet m.m. samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Göran&lt;br&gt;Anér.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 remissen tas upp ett flertal olika delgivningsfrågor. Förslagen är delvis&lt;br&gt;av den karaktären att det, på sätt redovisas i remissprotokollet, funnits&lt;br&gt;anledning att göra avvägningar mellan intresset av en effektiv delgivning&lt;br&gt;och intresset av rättssäkerhet resp, integritetsintresset. Lagrådet framför i&lt;br&gt;det följande vissa synpunkter på den närmare utformningen av förslagen&lt;br&gt;men anser att de avvägningar som gjorts i princip är godtagbara. Enligt&lt;br&gt;lagrådets mening kan det dock finnas anledning att noga följa tillämpning-&lt;br&gt;en av de nya bestämmelserna och att efter lämplig tid göra en utvärdering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lagom ändring i delgivningslagen (1970:428)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 och 3 a §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om ett delgivningsförfarande utan krav på bevis om delgivning-&lt;br&gt;en har presenterats som en särskild delgivningsform med särskild beteck-&lt;br&gt;ning — ”förenklad delgivning” — och reglerad i en ny från 3 § fristående&lt;br&gt;paragraf, 3 a §. Det framgår emellertid samtidigt av såväl lagtext som&lt;br&gt;motiv att det är fråga om en variant av sådan ordinär delgivning som sägs i&lt;br&gt;3 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet ansluter sig till förslagets uppläggning. Det är en systematisk&lt;br&gt;fördel om det nya förfarandet kan inordnas bland redan förefintliga delgiv-&lt;br&gt;ningsformer men är samtidigt — med hänsyn till omfattningen av den nya&lt;br&gt;lagtext som behövs — inte möjligt att infoga reglerna på deras naturliga&lt;br&gt;plats i 3 §. Lagrådet föreslår emellertid att i klargörande syfte en hänvis-&lt;br&gt;ning till 3 a § tas upp i 3 § första stycket. Därmed blir det också tydligt att&lt;br&gt;bestämmelsen i 3 § fjärde stycket gäller även det fall som 3 a § reglerar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beteckningen förenklad delgivning kan ändå leda till missuppfattningen&lt;br&gt;att det är fråga om en fristående delgivningsform. Den adekvata termen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skulle i och for sig vara obestyrkt ordinär delgivning. Lagtekniskt synes Prop. 1990/91: 11&lt;br&gt;emellertid en särskild beteckning inte behövlig — i praktiskt bruk kan Bilaga 4&lt;br&gt;givetvis ändå en särskiljande benämning användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt remissförslaget får det särskilda delgivningssättet användas bara&lt;br&gt;mot den som är kärande eller sökande i ett mål eller ärende och mot&lt;br&gt;dennes motpart. En förutsättning skall enligt den föreslagna 3 a § vara att&lt;br&gt;den sökte har ”fått upplysning” om att förfarandet kan komma att använ-&lt;br&gt;das. Av lagtexten i övrigt och motivuttalandena framgår att något krav om&lt;br&gt;att informationen skall ha personligen mottagits inte gäller i fråga om den&lt;br&gt;som är kärande eller sökande — en regelrätt delgivning av informationen&lt;br&gt;krävs bara beträffande dennes motpart. Den av flera remissinstanser fram-&lt;br&gt;förda uppfattningen av delgivning alltid måste ske med den part det gäller&lt;br&gt;har avvisats. Föredragande statsrådet har hänvisat till att detta skulle&lt;br&gt;kräva nya arbetsmoment av stor omfattning och anser uppenbarligen att&lt;br&gt;reformen därigenom skulle tappa en stor del av sin mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet godtar för sin del att delgivning med kärande och sökande kan&lt;br&gt;underlåtas när, som föreslagits, informationen skickas i nära anslutning till&lt;br&gt;att talan har väckts. Lagrådet kan emellertid inte finna något skäl varför&lt;br&gt;inte förfarandet skulle kunna användas även om det inte förefallit lämpligt&lt;br&gt;från början när målet eller ärendet kom in. Lagrådet föreslår en lagtext&lt;br&gt;som medger att information sänds i ett senare skede av handläggningen&lt;br&gt;men då med krav på delgivning av informationen också med kärande resp,&lt;br&gt;sökande. Införs en sådan bestämmelse blir det också möjligt att i över-&lt;br&gt;gångsskedet använda det nya delgivningsförfarandet i mål och ärenden&lt;br&gt;som pågår när de nya bestämmelserna träder i kraft (jfr den föreslagna&lt;br&gt;övergångsbestämmelsen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskriften i den föreslagna 3 a § om att motpart skall ha tidigare&lt;br&gt;delgivits i målet eller ärendet för att det angivna förfarandet skall få&lt;br&gt;användas mot honom måste vara onödig, eftersom dels stämmningsansök-&lt;br&gt;ningar och andra inledande ansökningar undantas och dels uppgifter om&lt;br&gt;målet eller ärendet måste komma att framgå av informationen som sådan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till det anförda och med vissa redaktionella ändringar&lt;br&gt;som inte torde behöva någon särskild kommentar föreslår lagrådet dels att&lt;br&gt;till 3 § första stycket läggs meningen: ”1 fall som avses i 3 a § ersätts en&lt;br&gt;sådan begäran av det angivna särskilda förfarandet.”, dels att 3 a § erhåller&lt;br&gt;följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Om det inte är olämpligt med hänsyn till omständigheterna, får ordi-&lt;br&gt;när delgivning med den som inlett målet eller ärendet eller med dennes&lt;br&gt;motpart ske genom att myndigheten sänder handlingen med posten till den&lt;br&gt;söktes senast kända adress och minst en dag senare skickar ett meddelande&lt;br&gt;om att handlingen har sänts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förfarandet får inte avse stämmningsansökningar eller andra handling-&lt;br&gt;ar varigenom mål eller ärenden anhängiggörs och det får användas bara&lt;br&gt;om den sökte har delgivits upplysning om att det kan komma att användas&lt;br&gt;i målet eller ärendet. Delgivning med den som inlett målet eller ärendet&lt;br&gt;behöver dock inte ske om upplysningen lämnas i nära anslutning till att&lt;br&gt;dennes ansökan kommit in till myndigheten.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 och 10 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nya andra stycket i de båda paragraferna har utformats efter förebild&lt;br&gt;från 3 § fjärde stycket i lagen. De båda nya styckenas lydelse kan emellertid&lt;br&gt;inte anses entydiga. Det framgår av remissprotokollet att avsikten är att&lt;br&gt;delgivning med suppleant får ske om delgivning misslyckats med åtmins-&lt;br&gt;tone en i första stycket angiven person eller om delgivningsförsök enligt&lt;br&gt;första stycket bedöms som utsiktslösa. För att detta skall återspeglas i&lt;br&gt;lagtexten förordar lagrådet att de föreslagna nya styckena i de båda para-&lt;br&gt;graferna inleds med: &amp;quot;Har ett försök till delgivning enligt första stycket&lt;br&gt;misslyckats eller bedöms delgivningsförsök som utsiktslösa, får delgivning&lt;br&gt;ske genom att handlingen överbringas till en suppleant för — — —&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den föreslagna ändringen i paragrafen skall en möjlighet till surro-&lt;br&gt;gatdelgivning med arbetsgivare införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet arbetsgivare förekommer i ett stort antal lagar och ges därvid&lt;br&gt;olika betydelser. Begreppet är således inte entydligt. Arbetsgivaren kan&lt;br&gt;vara en enda person, när fråga är om ett mindre företag. I allmänhet torde&lt;br&gt;emellertid termen arbetsrättsligt sett vara en beteckning på en rad personer&lt;br&gt;som är tilldelade olika funktioner genom organisatoriska och administrati-&lt;br&gt;va arrangemang. Om ett företag drivs i aktiebolagsform är självfallet&lt;br&gt;bolaget arbetsgivare men här utövas då arbetsgivarfuntionerna av olika&lt;br&gt;arbetstagare i ledande ställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I remissprotokollet uttalas att med arbetsgivare i det föreslagna stycket&lt;br&gt;skall avses själva företagsledningen och anställda med personaladministra-&lt;br&gt;tivt ansvar. Lagrådet delar inte uppfattningen att termen arbetsgivare kan&lt;br&gt;tolkas på det sätt som anges i motivuttalandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet arbetsgivare förekommer även i 27 § delgivningslagen. Vid&lt;br&gt;införandet av den paragrafen belystes inte hur begreppet skulle tolkas&lt;br&gt;(prop. 1984/85:109). Det finns emellertid skäl för en skillnad mellan&lt;br&gt;begreppen arbetsgivare då det gäller upplysningsskyldigheten enligt 27 §&lt;br&gt;och mottagandet av handlingen enligt 12 §. Vid en surrogatdelgivning kan&lt;br&gt;den som mottar kuvertet få reda på sådana förhållanden av privat natur&lt;br&gt;som på sin höjd endast en mycket begränsad krets bör kunna få kännedom&lt;br&gt;om. Begreppet ”anställda med personaladministrativt ansvar” måste mot&lt;br&gt;den bakgrunden anses alltför vittomfattande och är dessutom en alltför&lt;br&gt;vag bestämning. Med utgångspunkt i remissförslaget i övrigt skulle när-&lt;br&gt;mast orden ”den söktes arbetsgivare” i det föreslagna nya stycket bytas ut&lt;br&gt;mot ”en person i företagsledande ställning”, eventuellt med tillägget ”eller&lt;br&gt;chefen för den personaladministrativa verksamheten på den söktes arbets-&lt;br&gt;plats”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid de nu förekommande formerna av ordinär delgivning skall den sökte&lt;br&gt;själv på mottagningsbeviset eller postkvittot bekräfta att han mottagit&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;delgivningsförsändelsen. Är kvitteringen av någon anledning felaktig kan Prop. 1990/91: 11&lt;br&gt;han föra talan i ordinär eller extraordinär väg mot beslut som har grundats Bilaga 4&lt;br&gt;på delgivningen. Uppdagas felaktigheten under handläggningen innan så-&lt;br&gt;dana beslut har fattats bortses naturligen från delgivningen i den fortsatta&lt;br&gt;hanteringen (se 21 §). Den sökte skall i dessa fall kunna visa att han trots&lt;br&gt;kvitteringen inte har fått del av de handlingar delgivningen gällt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av förslaget till ändring i 19 § följer ett lägre beviskrav för den som&lt;br&gt;delgetts enligt 3 a § och hävdar att han inte fått försändelsen — han&lt;br&gt;behöver bara förete sådan utredning att det framstår som osannolikt att&lt;br&gt;handlingen kommit honom till handa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det i lagförslaget använda uttrycket ”kommit till handa” ger intrycket&lt;br&gt;att det är fråga om ett personligt mottagande. Av föredragande statsrådets&lt;br&gt;uttalanden framgår emellertid att detta inte är avsikten; har försändelsen&lt;br&gt;kommit fram till den adress som senast uppgetts är grundtanken att den&lt;br&gt;sökte får stå risken om han exempelvis på grund av lång bortovaro från&lt;br&gt;hemmet ändå inte kunnat ta del av den. Lagtexten bör därför ändras så att&lt;br&gt;orden ”kommit den sökte till handa” byts ut mot ”kommit fram till den&lt;br&gt;söktes senast kända adress”. Vidare måste det framgå att det är frågan om&lt;br&gt;handlingen kommit fram under tvåveckorstiden som skall prövas, dvs.&lt;br&gt;omedelbart före ordet ”kommit fram” skall infogas orden ”inom tvåvec-&lt;br&gt;korstiden”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreslås i remissprotokollet att länsstyrelsens beslut i delgivningsfrågor&lt;br&gt;skall överklagas hos kammarrätten och inte som f. n.. hos regeringen.&lt;br&gt;Enligt lagrådets mening bör lagförslaget kompletteras med en övergångs-&lt;br&gt;bestämmelse om att äldre föreskrifter gäller i fråga om överklagande av&lt;br&gt;beslut som har meddeiats före ikraftträdandet (jfr SFS 1990: 89-97).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken och förslaget till lag om&lt;br&gt;ändring iförvaltningsprocesslagen (1971:291)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt de remitterade förslagen bör delgivning av underrättelser tillgripas&lt;br&gt;bara om det är påkallat med hänsyn till omständigheterna. Enligt föredra-&lt;br&gt;gande statsrådet är den föreslagna regeln välmotiverad som en påminnelse&lt;br&gt;om att domstolen i det enskilda fallet alltid bör överväga om delgivning&lt;br&gt;bör ske eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som anges i remissprotokollet har för de fall då underrättelseformen i&lt;br&gt;enskilda lagar lämnats öppen delgivningslagen försetts med en övergångs-&lt;br&gt;bestämmelse, enligt vilken delgivningslagen skall tillämpas i fråga om&lt;br&gt;kallelse, föreläggande och annan underrättelse, om det med hänsyn till&lt;br&gt;bestämmelsens syfte framgår att delgivning bör ske (se prop. 1970:13 s&lt;br&gt;220, 229 och 232). Enligt lagrådets mening bör denna övergångsbestäm-&lt;br&gt;melse, som i och för sig har ett vidare tillämpningsområde än rättegångs-&lt;br&gt;balken och förvaltningsprocesslagen, beaktas i lagtexten. Lagrådet föror-&lt;br&gt;dar att 33 kap. 2 § första stycket rättegångsbalken och 47 § förvaltningspro-&lt;br&gt;cesslagen ges följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Skall rätten underrätta någon om innehållet i en handling eller om&lt;br&gt;något annat, får det ske genom delgivning. Delgivning skall användas om&lt;br&gt;det är särskilt föreskrivet eller om det med hänsyn till syftet med bestäm-&lt;br&gt;melsen om underrättelse framgår att delgivning bör ske men bör i övrigt&lt;br&gt;tillgripas bara om det är påkallat med hänsyn till omständigheterna.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i lagen (1977:654) om kungörande i mål och&lt;br&gt;ärenden hos myndighet m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad lagrådet anfört vid 22 § delgivningslagen förordas&lt;br&gt;att förevarande förslag kompletteras med en övergångsbestämmelse om att&lt;br&gt;äldre föreskrifter gäller i fråga om överklagande av beslut som har medde-&lt;br&gt;lats före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 kap. 2 § innehåller bestämmelser om begränsningar i sekretessen vid&lt;br&gt;lämnande av uppgifter mellan myndigheter. Genom lagstiftning 1985 in-&lt;br&gt;fördes bl. a. bestämmelser om s. k. telefondeigivning. I samband därmed&lt;br&gt;togs det i förevarande paragraf in bestämmelser av innebörd att sekretess&lt;br&gt;inte hindrar att uppgift lämnas ut om enskilds adress, telefonnummer och&lt;br&gt;arbetsplats. Undantag härifrån gjordes emellertid för uppgift hos telever-&lt;br&gt;ket om telefonnummer till enskilds bostad, om den enskilde innehar ett&lt;br&gt;hemligt telefonnummer och uppgiften omfattas av sekretess enligt 9 kap.&lt;br&gt;8 § tredje stycket sekretesslagen. Detta innebär att sekretessen enligt gäl-&lt;br&gt;lande bestämmelser får genombrytas endast efter intresseprövning enligt&lt;br&gt;den s. k. generalklausulen i 14 kap. 3§ sekretesslagen, dvs. om det är&lt;br&gt;uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det&lt;br&gt;intresse som sekretessen skyddar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget i remissprotokollet innebär att sekretessen generellt hävs för&lt;br&gt;uppgift om hemligt telefonnummer till enskilds bostad om en myndighet&lt;br&gt;behöver uppgiften för delgivingsändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den s. k. telefondelgivningen är ett smidigt sätt att genomföra en delgiv-&lt;br&gt;ning och har säkerligen bidragit väsentligt till att underlätta delgivnings-&lt;br&gt;förfarandet. Förhållandet att hemliga telefonnummer utgör ett hinder för&lt;br&gt;delgivningsverksamhet skall emellertid vägas mot de integritetsskäl som&lt;br&gt;kan motivera en enskild att skaffa sig ett hemligt telefonnummer. Sålunda&lt;br&gt;skäl kan, förutom de i remissprotokollet särskilt nämnda, säkert många&lt;br&gt;gånger vara att det är vitalt för innehavarens säkerhet att numret inte kan&lt;br&gt;komma ut. Det kan trots bestämmelsen i 7 kap. 26 § sekretesslagen inte&lt;br&gt;helt bortses från risken för att ett utlämnande för delgivning kan göra att&lt;br&gt;uppgiften kommer i orätta händer. Som framhållits i protokollet kan&lt;br&gt;särskilda grupper inte avskiljas och därför inte undantas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet ifrågasätter om inte en försiktigare reform i förhållande till&lt;br&gt;ställningstagandet år 1985 är motiverad så att sekretessen beträffande&lt;br&gt;hemligt telefonnummer får genombrytas bara i den omfattning som an-&lt;br&gt;setts särskilt angelägen i remissen, nämligen om det med fog kan antas att&lt;br&gt;den sökte håller sig undan delgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Innehåll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Proposition .......................................... 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll....................... 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens lagförslag................................ 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Lag om ändring i&amp;nbsp;delgivningslagen (1970:428) .............. 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Lag om ändring i&amp;nbsp;rättegångsbalken ....................... 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Lag om ändring i&amp;nbsp;förvaltningsprocesslagen (1971:291) ........ 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Lag om ändring&amp;nbsp;i lagen (1977:654) om kungörande i mål och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ärenden hos myndighet m. m............................ 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) ................ 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 oktober 1990 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Inledning.......................................... 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Allmän motivering................................... 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 Inledning....................................... 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 De olika författningsförslagen ....................... 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.1 Färre fall av delgivning........................ 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.2 Kravet på bevis att delgivning har skett slopas i vissa fall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(förenklad delgivning) ........................ 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.3 Området för telefondeigivning utvidgas ........... 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.4 Surrogatdelgivning genom arbetsgivare............ 28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.5 Delgivning med juridisk person skall kunna ske genom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;styrelsesuppleant ............................ 33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.6 Hemliga telefonnummer görs tillgängliga för delgiv-&lt;br&gt;ningsändamål ............................... 35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.7 Delgivningsförsändelser får i vissa fall öppnas vid stäm-&lt;br&gt;ningsmannadelgivning ........................ 41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.8 DL:s krav på att kopior av handlingar som används vid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;delgivning skall vara vidimerade slopas i&amp;nbsp;vissa fall ...&amp;nbsp;&amp;nbsp;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.9 Länsstyrelsens beslut i vissa frågor om delgivning och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kungörande skall överklagas till kammarrätten ...... 45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Upprättade lagförslag................................. 47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Specialmotivering ................................... 47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 Förslaget till lag om ändring i delgivningslagen&amp;nbsp;(1970:428) . .&amp;nbsp;&amp;nbsp;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken och förslaget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291) ... &amp;nbsp;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1977:654) om kungöran-&lt;br&gt;de i mål och ärenden hos myndighet m. m............... 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) ....&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Hemställan ........................................ 54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Beslut ............................................ 54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Promemorians författningsförslag ................. 55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser ................. 62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 Till lagrådet remitterade lagförslag ................ 63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 Utdrag ur lagrådets protokoll den 24 september 1990 ... &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Norstedts Tryckeri, Stockholm 1990&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:JuU8</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1990-10-09 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1990-10-10 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1990-10-11 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1990-10-25 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Vänsterpartiet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 23:24:38</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GE0311</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:28:23</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Justitieutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 23:24:38</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GE0311</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199091__11.pdf</filnamn>
<filstorlek>3300848</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>om några delgivningsfrågor</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/A43EA0B1-3DAB-41AA-B1CB-AE6AB7F3FFBF</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1990/91:JuU8</uppgift>
<ref_dok_id>GE01JuU8</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>JuU8</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Delgivningsfrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:11&lt;br/&gt;
Några delgivningsfrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Ju6</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju6</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:11 Några delgivningsfrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:11&lt;br/&gt;
Några delgivningsfrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Ju7</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju7</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:11 Några delgivningsfrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:11&lt;br/&gt;
Några delgivningsfrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Ju8</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju8</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:11 Några delgivningsfrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Berith Eriksson  (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:11&lt;br/&gt;
Några delgivningsfrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Ju6</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju6</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:11 Några delgivningsfrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Berith Eriksson  (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Britta Bjelle  m.fl. (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:11&lt;br/&gt;
Några delgivningsfrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Ju8</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju8</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:11 Några delgivningsfrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Britta Bjelle  m.fl. (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Rolf Dahlberg  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:11&lt;br/&gt;
Några delgivningsfrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Ju7</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju7</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:11 Några delgivningsfrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Rolf Dahlberg  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>