2226745 GE03100 1990/91 100 prop prop prop Proposition 1990/91:100 Proposition Proposition 100 0 1990-12-20 00:00:00 2025-12-19 13:40:04 2008-05-07 15:41:03 med förslag till statsbudget för budgetåret 1991/92 digitaliserad html skarven https://data.riksdagen.se/dokument/GE03100/text https://data.riksdagen.se/dokument/GE03100 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GE03100 <h3><a name="caption1"></a>Regeringens proposition 1990/91:100</h3> <h4>med förslag till statsbudget för budgetåret 1991/92</h4><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-1.png" style="width:39pt;height:48pt;"/> Prop. 1990/91:100 Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 20 december 1990 för de åtgärder och de ändamål som framgår av föredragandenas hemställan. På regeringens vägnar Ingvar Carlsson Allan Larsson <h4>Propositionens huvudsakliga ändamål</h4> Det i 1991 års budgetproposition framlagda förslaget till statsbudget för budgetåret 1991/92 visar en omslutning av 455 526 milj. kr. Detta inne- bär en ökning i förhållande till vad som nu beräknas för innevarande budgetår med 14 969 milj. kr. Budgetförslaget utvisar ett underskott på 598 milj. kr. Det i statsbudgeten för innevarande budgetår upptagna budgetsaldot utgörs av ett underskott på 689 milj.kr. Detta underskott beräknas nu komma att uppgå till 2 608 milj .kr. I bilagorna till budgetpropositionen redovisas regeringens förslag till de i statsbudgeten ingående inkomst- och utgiftsposterna närmare. I bilaga 1 behandlas dels den ekonomiska politiken mot bakgrund av den sam- hällsekonomiska utvecklingen, dels budgetpolitiken och budgetförslaget. I bilaga 2 behandlas utvecklingen av den offentliga sektorn med ut- gångspunkt i dels de frågor som bereds inom olika fackdepartement dels vissa mer övergripande utvecklingsfrågor. 1 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 100 Prop. 1990/91:100 <h4>Statsbudget för budgetåret 1991/92</h4> Inkomster: Skatter Inkomster av statens verksamhet Inkomster av försåld egendom Återbetalning av lån Kalkylmässiga inkomster Summa kr. 399 077 001 000 45 648 378 000 37 700 000 7 063 041 000 3 102 300 000 454 928 420 000 Underskott Summa kr. 597 478 000 <h6>455 525 898 000</h6> Prop. 1990/91:100 Utgiftsanslag: <table border="1"> <tr><td> Kungliga hov- och slottsstatema</td><td></td><td> 52</td><td> 721</td><td> 000</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Justitiedepartementet</td><td> 7</td><td> 127</td><td> 491</td><td> 000</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> U trikesdepartementet</td><td> 15</td><td> 437</td><td> 462</td><td> 000</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Försvarsdepartementet</td><td> 35</td><td> 459</td><td> 916</td><td> 000</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Socialdepartementet</td><td> 125</td><td> 970</td><td> 047</td><td> 000</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Kommunikationsdepartementet</td><td> 18</td><td> 311</td><td> 875</td><td> 000</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> F inansdepartementet</td><td> 28</td><td> 776</td><td> 557</td><td> 000</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> U tbildningsdepartementet</td><td> 61</td><td> 592</td><td> 375</td><td> 000</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Jordbruksdepartementet</td><td> 9</td><td> 346</td><td> 401</td><td> 000</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Arbetsmarknadsdepartementet</td><td> 32</td><td> 921</td><td> 589</td><td> 000</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Bostadsdepartementet</td><td> 32</td><td> 616</td><td> 108</td><td> 000</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Industridepartementet</td><td> 5</td><td> 644</td><td> 657</td><td> 000</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Civildepartementet</td><td> 15</td><td> 032</td><td> 619</td><td> 000</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> M ilj ödepartementet</td><td> 1</td><td> 052</td><td> 083</td><td> 000</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Rikdsdagen och dess myndigheter m.m.</td><td></td><td> 682</td><td> 997</td><td> 000</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Räntor på statsskulden m.m.</td><td> 61</td><td> 000</td><td> 000</td><td> 000</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Oförutsedda utgifter</td><td></td><td> 1</td><td> 000</td><td> 000</td><td> 451</td><td> 025</td><td> 898</td><td> 000</td></tr> <tr><td> Minskning av anslagsbehållningar</td><td> 1</td><td> 500</td><td> 000</td><td> 000</td><td> 1</td><td> 500</td><td> 000</td><td> 000</td></tr> <tr><td> Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto</td><td> 3</td><td> 000</td><td> 000</td><td> 000</td><td> 3</td><td> 000</td><td> 000</td><td> 000</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> Su</td><td> mma</td><td> i kr.</td><td> 455</td><td> 525</td><td> 898</td><td> 000</td></tr> </table> <h5>Specifikation av statsbudgetens inkomster 1991/92</h5> Prop. 1990/91:100 1991/92 Tusental kr. 1000 Skatter: Skatt på inkomst: <table border="1"> <tr><td colspan="4"> Fysiska personers inkomstskatt: 1111 Fysiska personers inkomst-</td></tr> <tr><td> skatt</td><td> 20 716 000</td><td colspan="2"> 20 716 000</td></tr> <tr><td> Juridiska personers inkomstskatt: 1121 Juridiska personers inkomst-</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> skatt</td><td> 26 522 000</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1122 Avskattning av företagens</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> reserver</td><td> 0</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1123 Särskild skatt på tjänste-</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> grupplivförsäkringar</td><td> 1 800 000</td><td> 28 322 OOO</td><td></td></tr> <tr><td> Ofördelbara inkomstskatter: 1131 Ofördelbara inkomstskatter</td><td> 1 100 000</td><td> 1 100 000</td><td></td></tr> <tr><td> Övriga inkomstskatter: 1141 Kupongskatt 1142 Utskiftningsskatt och er-</td><td> 445 000</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> sättningsskatt</td><td> 35 000</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1143 Bevillningsavgift</td><td> 5 000</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1144 Lotterivinstskatt</td><td> 1 524 000</td><td> 2 009 000</td><td> 52 147 000</td></tr> <tr><td> Lagstadgade socialavgifter: 1211 Folkpensionsavgift</td><td> 49 286 000</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1221 Sjukförsäkringsavgift, netto</td><td> 9 148 000</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1231 Bamomsorgsavgift</td><td> 14 554 000</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1241 Vuxenutbildningsavgift</td><td> 1 726 000</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1251 Övriga socialavgifter, netto 1271 Inkomster av arbetsgivaravgif-</td><td> -3 227 000</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> ter till arbetarskyddsverkets och arbetsmiljöinstitutets verk- samhet</td><td> 199 000</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1281 Allmän löneavgift</td><td> 2 959 000</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1291 Särskild löneskatt</td><td> 9 497 000</td><td> 84 142 000</td><td> 84 142 000</td></tr> <tr><td> Skatt på egendom:</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Skatt på fast egendom: 1311 Skogsvårdsavgifter</td><td> 440 000</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1312 Fastighetsskatt Förmögenhetsskatt: 1321 Fysiska personers förmögen-</td><td> 8 566 000</td><td> 8 996 000</td><td></td></tr> <tr><td> hetsskatt</td><td> 2 924 000</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1322 Juridiska personers förmögen-</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> hetsskatt</td><td> 80 000</td><td> 3 004 000</td><td></td></tr> <tr><td> Arvsskatt och gåvoskatt: 1331 Arvsskatt</td><td> 1 000 000</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1332 Gåvoskatt</td><td> 300 000</td><td> 1 300 000</td><td></td></tr> </table><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-2.png" style="width:9pt;height:9pt;"/> 1991/92 Tusental kr. Prop. 1990/91:100 1340 övrig skatt på egendom: 1341 Stämpelskatt 1342 Skatt på värdepapper 6 750 000 3 400 000  10 150 OOO <h6>23 450 000</h6> <h6>1400 Skatt pä varor och tjänster:</h6> 1410 Allmänna försäljningsskatter: 1411 Mervärdeskatt 1420, 1430 Skatt på specifika varor: Bensinskatt Särskilda varuskatter Försäljningsskatt på motorfor- don Tobaksskatt Skatt på spritdrycker Skatt på vin Skatt på malt- och läskedrycker 3 094 000 Energiskatt                   18 800 000 Särskild avgift på svavelhaltigt bränsle Särskild skatt på elektrisk kraft från kärnkraftverk Kasettskatt Skatt på videobandspelare Skatt på viss elektrisk kraft Särskild skatt mot försurning 151 300 000 151 300 000 1440 1450 1460 1470 1480 1421 1422 1423 1424 1425 1426 1427 1428 1429 1431 17 500 000 1 200 000 1 850 000 5 926 000 6 700 000 3 430 000 200 000 230 000 202 000 958 000 0 1432 1433 1434 1435                          _____________ Överskott vid försäljning av va- ror med statsmonopol: 1441 AB Vin- & Spritcentralens in- levererade överskott              150 000 1442 Systembolaget ABs inleverera- de överskott                     200 000 Skatt på tjänster: 1451 1452 1453 1454 Skatt på vägtrafik: 1461 Fordonsskatt 1462 Kilometerskatt Skatt på import: 1471 Tullmedel Övriga skatter på varor och tjänster: 1481 Övriga skatter på varor och tjänster 1482 Investeringsavgift Reseskatt Skatt på annonser och reklam Totalisa to rskatt Skatt på spel 417 000 1 230 000 650 000 90 000 4 100 000 3 300 000 5 200 000 1 300 000 175 000 60 090 001 350 000 2 387 000 7 400 000 5 200 000 1 475 000 <h6>228 202 001</h6> <table border="1"> <tr><td></td><td> Prop. 1990/91:100</td></tr> <tr><td> 1991/92</td><td> Tusental kr.</td></tr> <tr><td> 1500 Avräkningsskatt: 1511 Avräkningsskatt</td><td> 11 136 000  11 136 000   11 136 000 Summa skatter 399 077 001</td></tr> </table> 2000 Inkomster av statens verksamhet: 2100 Rörelseöverskott: 2110 Affärsverkens inlevererade överskott: <table border="1"> <tr><td> 2111</td><td> Postverkets inlevererade över- skott</td><td> 49 577</td></tr> <tr><td> 2112</td><td> Televerkets inlevererade över- skott</td><td> 212 300</td></tr> <tr><td> 2113</td><td> Statens järnvägars inleverera- de överskott</td><td> 0</td></tr> <tr><td> 2114</td><td> Luftfartsverkets inlevererade överskott</td><td> 395 000</td></tr> <tr><td> 2116</td><td> Statens vattenfellsverks in- levererade utdelning</td><td> 1 540 000</td></tr> <tr><td> 2117</td><td> Domänverkets inlevererade överskott</td><td> 191 000</td></tr> <tr><td> 2118</td><td> Sjöfartsverkets inlevererade överskott</td><td> 49 500</td></tr> <tr><td> 2119</td><td> Statens vattenfällsverks in- leverans av motsvarighet till statlig skatt</td><td> 673 000   3 110 377</td></tr> </table> 2120 Övriga myndigheters inlevere- rade överskott: 2123 Inlevererat överskott av uthyr- ning av ADB-utrustning         212 000 2124 Inlevererat överskott av riks- gäldskontorets garantiverk- <table border="1"> <tr><td> samhet</td><td> 0</td><td> 212 000</td></tr> <tr><td> 2130 Riksbankens inlevererade överskott: 2131 Riksbankens inlevererade överskott</td><td> 6 200 000</td><td> 6 200 000</td></tr> <tr><td> 2150 Överskott från spelverksamhet: 2151 Tipsmedel 2152 Lotterimedel</td><td> 1 435 000 1 149 500</td><td> 2 584 500</td></tr> </table> 12 106 877 <h6>2200 Överskott av statens fastig- hetsförvaltning:</h6> 2210 Överskott av fastighetsförvaltning: 2214 Överskott av byggnadsstyrel- sens verksamhet 975 701     975 701 975 701 1991/92 Prop. 1990/91:100 Tusental kr. 2300 Ränteinkomster: <table border="1"> <tr><td> 2310, 2320 Räntor pä näringslän:</td><td rowspan="2"> 130 000</td></tr> <tr><td> 2311 Räntor på lokaliseringslån</td></tr> <tr><td> 2313 Ränteinkomster på statens av - dikningslån</td><td> 5</td></tr> <tr><td> 2314 Ränteinkomster på lån till fis- kerinäringen</td><td> 9 546</td></tr> <tr><td> 2316 Ränteinkomster på vatten- kraftslån</td><td> 132</td></tr> <tr><td> 2318 Ränteinkomster på statens lån till den mindre skeppsfarten</td><td> 2 000</td></tr> <tr><td> 2321 Ränteinkomster på skogsväglån</td><td> 30</td></tr> <tr><td> 2322 Räntor på övriga näringslån, Kammarkollegiet</td><td> 113 229</td></tr> <tr><td> 2323 Räntor på övriga näringslån, Lantbruksstyrelsen</td><td> 2 165</td></tr> <tr><td> 2324 Räntor på televerkets statslån</td><td> 272 700</td></tr> <tr><td> 2325 Räntor på postverkets statslån</td><td> 50 348</td></tr> <tr><td> 2327 Räntor på statens vatten- fällsverks statslån</td><td> 2 166 679</td></tr> <tr><td> 2330 Räntor på bostadslån:</td><td></td></tr> <tr><td> 2332 Ränteinkomster på lån för bo- stadsbyggande</td><td> 7 723 000</td></tr> <tr><td> 2333 Ränteinkomster på lån för bostadsförsörjning för mindre bemedlade bamrika familjer</td><td> 140</td></tr> <tr><td> 2334 Räntor på övriga bostadslån, Boverket</td><td> 2 100</td></tr> <tr><td> 2340 Räntor pä studielån:</td><td></td></tr> <tr><td> 2341 Ränteinkomster på statens lån för universitetsstudier och ga- rantilån för studerande</td><td> 170</td></tr> <tr><td> 2342 Ränteinkomster på allmänna studielån</td><td> 5 000</td></tr> <tr><td> 2350 Räntor på energisparlån:</td><td></td></tr> <tr><td> 2351 Räntor på energisparlån</td><td> 408 000</td></tr> <tr><td> 2360 Räntor på medel avsatta till</td><td></td></tr> <tr><td> pensioner: 2361 Räntor på medel avsatta till folkpensionering</td><td> 6 000</td></tr> <tr><td> 2370 Räntor pä beredskapslagring:</td><td></td></tr> <tr><td> 2371 Räntor på beredskapslagring och förrådsanläggningar</td><td> 592 286</td></tr> <tr><td> 2380, 2390 Övriga ränteinkomster:</td><td></td></tr> <tr><td> 2381 Ränteinkomster på lån till per- sonal inom utrikesförvalt- ningen m.m.</td><td> 0</td></tr> </table> 2 746 834 7 725 240 5 170 408 000 6 000 592 286 Prop. 1990/91:100 1991/92 Tusental kr. <table border="1"> <tr><td> 2383</td><td> Ränteinkomster på statens bo- sättningslån</td><td> 50</td></tr> <tr><td> 2384</td><td> Ränteinkomster på lån för kommunala markförvärv</td><td> 24</td></tr> <tr><td> 2385</td><td> Ränteinkomster på lån för stu- dentkårslokaler</td><td> 30</td></tr> <tr><td> 2386</td><td> Ränteinkomster på lån för all- männa samlingslokaler</td><td> 13 000</td></tr> <tr><td> 2389</td><td> Ränteinkomster på lån för in- ventarier i vissa specialbostä- der</td><td> 111</td></tr> <tr><td> 2391</td><td> Ränteinkomster på markför- värv för jordbrukets rationali- sering</td><td> 1 200</td></tr> <tr><td> 2392</td><td> Räntor på intressemedel</td><td> 2 000</td></tr> <tr><td> 2394</td><td> Övriga ränteinkomster</td><td> 35 820</td></tr> <tr><td> 2395</td><td> Räntor på särskilda räkningar</td><td></td></tr> <tr><td></td><td> i riksbanken</td><td> 2 100 000</td></tr> <tr><td> 2396</td><td> Ränteinkomster på det av byggnadsstyrelsen förvaltade kapitalet</td><td> 1 503 809   3 656 044   15 139 574</td></tr> </table> <h6>2400 Aktieutdelning:</h6> 2410 Inkomster av statens aktier: 2411 Inkomster av statens aktier 1 290 072    1 290 072    1 290 072 <h6>2500 Offentligrättsliga avgifter:</h6> 2511 Expeditionsavgifter 2522 Avgifter för granskning av fil- mer och videogram 2523 Avgifter för särskild prövning och fyllnadsprövning inom skolväsendet 2527 Avgifter för statskontroll av krigsmaterieltillverkningen 2528 Avgifter vid beigsstaten 2529 Avgifter vid patent- och regi- streringsväsendet 2531 Avgifter för registrering i för- enings- m.fl. register 2532 Utsökningsavgifter 2534 Vissa avgifter för registrering av körkort och motorfordon 2535 Avgifter för statliga garantier 2536 Lotteriavgifter 2537 Miljöskyddsavgift 2538 Miljöavgift på bekämpnings- medel och handelsgödsel 2539 Täktavgift 2541 Avgifter vid tullverket 651 450 6 200 1 600 1 3 183 8 153 36 043 120 000 183 548 145 714 1 500 90 000 282 400 35 000 116 000 1991/92 Prop. 1990/91:100 Tusental kr. 2600 2700 <table border="1"> <tr><td> 2542 Patientavgifter vid tandläkar-</td><td colspan="2" rowspan="7"> 5 100 11 661 000 28 094 4 250</td></tr> <tr><td> utbildningen</td></tr> <tr><td> 2543 Skatteutjämningsavgift</td></tr> <tr><td> 2544 Avgifter i ärenden om lokala</td></tr> <tr><td> kabelsändningar</td></tr> <tr><td> 2545 Närradioavgifiter</td></tr> <tr><td> 2547 Avgifter för statens tele-</td></tr> <tr><td> nämnds verksamhet</td><td> 3 845</td><td> 13 383 081</td></tr> <tr><td> Försäljningsinkomster: 2611 Inkomster vid kriminalvården 2612 Inkomster vid statens rätts- kemiska laboratorium 2624 Inkomster av uppbörd av fel- parkeringsavgifter 2625 Utförsäljning av beredskaps- lager 2626 Inkomster vid banverket</td><td> 214 000 12 000 87 116 0 790 000</td><td> 1 103 116</td></tr> <tr><td> Böter m.m.: 2711 Restavgifter 2712 Bötesmedel 2713 Vattenföroreningsavgift</td><td> 402 407 347 500 50</td><td> 749 957</td></tr> </table> 13 383 081 1 103 116 749 957 2800 Övriga inkomster av statens verksamhet: 2811 Övriga inkomster av statens verksamhet                    900 000     900 000 <h6>900 000</h6> Summa inkomster av statens verksamhet 45 648 378 3000 Inkomster av försåld egendom: 3100 Inkomster av försålda byggna- der och maskiner m.m.: 3110 Affärsverkens inkomster av för- sålda fastigheter och maskiner: 3113 Statens järnvägars inkomster av försålda fastigheter och ma- skiner                      _____________0 3120 Statliga myndigheters inkoms- ter av försålda byggnader och maskiner: 3124 Statskontorets inkomster av försålda datorer m.m.                  0 3125 Byggnadsstyrelsens inkomster av försålda byggnader ________5 000 5 000 <h6>5 000</h6> Prop. 1990/91:100 1991/92                                       Tusental kr. 3200 Övriga inkomster av markfor- säljning: 3211 Övriga inkomster av markför- <table border="1"> <tr><td> säljning</td><td> 1 000</td><td> 1 000</td><td> 1 000</td></tr> <tr><td> 3300 Övriga inkomster av försåld egendom: 3311 Inkomster av statens gruv- egendom 3312 Övriga inkomster av försåld egendom</td><td> 31 700 0</td><td> 31 700</td><td> 31 700</td></tr> </table> Summa inkomster av försåld egendom      37 700 4000 Återbetalning av lån: 4100 Återbetalning av näringslån: 4110 Återbetalning av industrilån: 4111 Återbetalning av lokaliserings- lån                             80 000 80 000 4122 Återbetalning av statens av- dikningslån                            2 4123 Återbetalning av lån till fiske- rinäringen                        29 036 4130 Återbetalning av övriga nä- ringslån: 4131 Återbetalning av vattenkrafts- lån                                248 4133 Återbetalning av statens lån till den mindre skeppsfarten        4 200 4135 Återbetalning av skogsväglån          57 4136 Återbetalning av övriga nä- ringslån, Kammarkollegiet        102 600 4137 Återbetalning av övriga nä- nngslån, Lantbruksstyrelsen          950 4138 Återbetalning av tidigare in- friade statliga garantier           211 300 29 038 319 355 428 393 4200 Återbetalning av bostadslån m.m.: 4212 Återbetalning av lån för bo- stadsbyggande                4 000 000 4213 Återbetalning av lån för bo- stadsförsöij ningen för mindre bemedlade bamrika familjer         507 4214 Återbetalning av övriga bo- stadslån, Boverket         _______7 960   4 008 467    4 008 467 10 Prop. 1990/91:100 1991/92 Tusental kr. <table border="1"> <tr><td rowspan="2"> 4300</td><td colspan="3"> Återbetalning av studielån: 4311 Återbetalning av statens lån</td><td rowspan="2"> 2197150</td><td rowspan="2"> 2 197 150</td></tr> <tr><td> 4312 4313</td><td> för universitetsstudier Återbetalning av allmänna studielån Återbetalning av studiemedel</td><td> 150 5 000 2 192 000</td></tr> <tr><td> 4400</td><td colspan="2"> Återbetalning av energisparlån:</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td> 4411</td><td> återbetalning av energisparlån</td><td> 300 000</td><td> 300 000</td><td> 300 000</td></tr> <tr><td> 4500</td><td colspan="2"> Återbetalning av övriga lån:</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td> 4511</td><td> Återbetalning av lån till perso-</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td></td><td> nal inom utrikesförvaltningen</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td></td><td> m.m.</td><td> 0</td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td> 4513</td><td> Återbetalning av lån för kom-</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td></td><td> munala markförvärv</td><td> 150</td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td> 4514</td><td> Återbetalning av lån för stu-</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td></td><td> dentkårlokaler</td><td> 102</td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td> 4515</td><td> Återbetalning av lån för all-</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td></td><td> männa samlingslokaler</td><td> 6 890</td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td> 4516</td><td> Återbetalning av utgivna start-</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td></td><td> lån och bidrag</td><td> 9 000</td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td> 4517</td><td> Återbetalning från Portugal-</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td></td><td> fonden</td><td> 100</td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td> 4519</td><td> Återbetalning av statens bo-</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td></td><td> sättningslån</td><td> 200</td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td> 4521</td><td> Återbetalning av lån för inven-</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td></td><td> tarier i vissa specialbostäder</td><td> 318</td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td> 4525</td><td> Återbetalning av lån för</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td></td><td> svenska FN-styrkor</td><td> 70 000</td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td> 4526</td><td> Återbetalning av övriga lån</td><td> 42 271</td><td> 129 031</td><td> 129 031</td></tr> </table> Summa återbetalning av lån 7 063 041 <h6>5000 Kalkylmässiga inkomster:</h6> <h6>5100 Avskrivningar och amorteringar:</h6> 5110 Affärsverkens avskrivningar och amorteringar: 5113 Statens järnvägars avskriv- ningar                                 0 5116 Statens vattenfällsverks amor- teringar                       1 035 000    1 035 OOO 5120 Avskrivningar på fastigheter: 5121 Avskrivningar på fastigheter 361 000      361 OOO 11 Prop. 1990/91:100 1991/92 Tusental kr. LJppdragsmyndigheters kom- plementkostnader: 5131 Uppdragsmyndigheters m.fl. <table border="1"> <tr><td rowspan="2"> komplementkostnader övriga avskrivningar: 5143 Avskrivningar på ADB-utrust- ning 5144 Avskrivningar på förrådsan- läggningar for civilt total- försvar</td><td rowspan="2"> 110 000 424 000 33 300</td><td colspan="2"> 110 000</td></tr> <tr><td> 457 300</td><td> 1 963 300</td></tr> <tr><td> Statliga pensionsavgifter, netto:</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 5211 Statliga pensionsavgifter, netto</td><td> 1 139 000</td><td> 1 139 000</td><td> 1 139 000</td></tr> <tr><td> Statliga avgifter: 5311 Avgifter för företagshälsovård</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td></tr> </table> Summa kalkylmässiga inkomster 3 102 300 STATSBUDGETENS TOTALA INKOMSTER 454 928 420<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-3.png" style="width:13pt;height:9pt;"/> Prop. 1990/91:100 <h4>Specifikation av utgiftsanslagen</h4> <h5>I. Kungliga hov- och slottstatema</h5> A Kungliga hovstaten 1 Hans Maj:t Konungens och det Kungliga Husets hovhållning, förslagsanslag 20 450 000 20 450 000 <h6>B Kungliga slottsstaten</h6> 1  De kungliga slotten: Driftkostnader, förslagsanslag                       23 212 000 2 Kungliga husgerådskammaren, förslagsanslag                   ________9 059 000 32 271 000 Summa kr. 52 721 000 13 <table border="1"> <tr><td></td><td> Prop. 1990/91:100</td></tr> </table> J u stitiedepartemen tet Justitiedepartementet m m <table border="1"> <tr><td> Statsrådsberedningen, förslagsanslag Justitiedepartementet, förslagsanslag Utredningar m.m., reservationsanslag Framtidsstudier, långsiktig analys m.m., reservationsanslag</td><td> 33 363 000 51 649 000 30 287 000 12 432 000 127 731 000</td></tr> </table> Vissa tillsynsmyndigheter m.m. <table border="1"> <tr><td> Justi tiekanslem, förslagsanslag Datainspektionen, förslagsanslag</td><td> 6 085 000 1 000 6 086 000</td></tr> </table> Åklagarväsendet <table border="1"> <tr><td> Riksåklagaren, ramanslag Åklagarmyndigheterna, ramanslag</td><td> 22 378 000 475 863 000 498 241 000</td></tr> </table> Domstolsväsendet m.m. <table border="1"> <tr><td> Domstolsverket, ramanslag Domstolarna m.m., ramanslag Utrustning till domstolar m.m., reservationsanslag</td><td> 60 875 000 2 164 214 000 29 000 000 2 254 089 000</td></tr> </table> Kriminalvården <table border="1"> <tr><td> Kriminalvårdsstyrelsen, förslagsanslag Kriminalvårdsanstaltema,/öra7agsa/M7ag Frivården, förslagsanslag Maskin- och verktygsutrustning m.m., reservationsanslag Utrustning för kriminalvården, reservationsanslag Utbildning av personal m.fl., reservationsanslag</td><td> 109 286 000 2 479 803 000 324 368 000 20 000 000 28 300 000 30 245 000 2 992 002 000</td></tr> </table> Rättshjälp m.m. <table border="1"> <tr><td> Rättshj älpskostnader, förslagsanslag Rättshjälpsmyndigheten, förslagsanslag Allmänna advokatbyråer:</td><td> 645 000 000 10 453 000</td></tr> <tr><td> Uppdragsverksamhet, förslagsanslag</td><td> 1 000</td></tr> </table> Driftbidrag, förslagsanslag                  ________5 580 000        5 581 000 Vissa domstolskostnader m.m., förslagsanslag                         228 830 000 Diverse kostnader för rättsväsendet, förslagsanslag                _______24 200 000 914 064 000<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-4.png" style="width:13pt;height:9pt;"/> <table border="1"> <tr><td> G</td><td> Övriga myndigheter</td><td colspan="2"> Prop. 1990/91:100</td></tr> <tr><td></td><td> Brottsförebyggande rådet:</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1</td><td> Förvaltningskostnader, förslagsanslag</td><td> 13 005 000</td><td></td></tr> <tr><td> 2</td><td> Utvecklingskostnader, reservationsanslag</td><td> 4 825 000</td><td> 17 830 000</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Bokföringsnämnden, förslagsanslag B ro ttsskadenämnden:</td><td></td><td> 4 078 000</td></tr> <tr><td> 4</td><td> F örvaltningskostnader, förslagsanslag</td><td> 4 580 000</td><td></td></tr> <tr><td> 5</td><td> Ersättning för skador på grund av brott, förslagsanslag</td><td> 18 500 000</td><td> 23 080 000</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> 44 988 000</td></tr> <tr><td> H</td><td> Diverse</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1</td><td> Svensk författningssamling, förslagsanslag</td><td></td><td> 11 304 000</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Bidrag till vissa internationella sammanslutningar m.m. förslagsanslag</td><td> ></td><td> 2 586 000</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Stöd till politiska partier, förslagsanslag</td><td></td><td> 132 200 000</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Allmänna val, förslagsanslag</td><td></td><td> 143 800 000</td></tr> <tr><td> 5</td><td rowspan="2"> Bidrag till en stiftelse för utvecklandet av god redovisningssed, förslagsanslag</td><td></td><td> 400 000</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 290 290 000</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> Summa kr.</td><td> 7 127 491 000</td></tr> </table> 15 <h5>III. Utrikesdepartementet</h5> A Utrikesdepartementet m.m. 1  Utrikesförvaltningen, ramanslag 2  Utlandstjänstemännens representation, reservationsanslag 3  Kursdifferenser, förslagsanslag 4 Honorärkonsuler, förslagsanslag 5  Särskilda förhandlingar med annan stat eller inom internationell organisation, förslagsanslag 6  Nordiskt samarbete, förslagsanslag 7  Utredningar m.m., reservationsanslag 8  Officiella besök m.m., förslagsanslag 9  Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m., förslagsanslag <h6>B Bidrag till vissa internationella organisationer</h6> 1  Förenta nationerna, förslagsanslag 2 Nordiska ministerrådet, förslagsanslag 3  Europarådet, förslagsanslag 4  Oiganisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), förslagsanslag 5 Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA), förslagsanslag 6  Organisationer för internationell handel och råvarusamarbete m.m., förslagsanslag 7  Internationell råvarulagring, förslagsanslag 8  Övriga internationella organisationer m.m., förslagsanslag <h6>C Internationellt utvecklingssamarbete</h6> 1  Bidrag till internationella biståndsprogram, reservationsanslag 2 Utvecklingssamarbete genom SIDA, reservationsanslag 3  Andra biståndsprogram, reservationsanslag 4  Styrelsen för internationell utveckling (SIDA), förslagsanslag 5  Styrelsen för U-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum), förslagsanslag 6  Styrelsen för u-landsforskning (SAREC), förslagsanslag 7  Nordiska afrikainstitutet, förslagsanslag 8  Beredning för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS), förslagsanslag Prop. 1990/91:100 1 321 450 000 19 778 000 1 000 13 806 000 50 448 000 1 792 000 9 955 000 10 388 000 3 740 000 1 431 358 000 122 608 000 250 000 000 26 045 000 17 300 000 60 000 000 9 253 000 2 000 000 4 795 000 492 001 000 3 319 379 000 7 310 000 000 1 963 000 000 269 588 000 61 710 000 21 027 000 5 739 000 14 600 000 16 <table border="1"> <tr><td></td><td> Prop. 1990/91:100</td></tr> <tr><td> Bidrag till Styrelsen for U-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum), förslagsanslag</td><td> 6 804 000 12 965 043 000</td></tr> <tr><td> Information om Sverige i utlandet, m.m. Svenska institutet, reservationsanslag Sveriges Riksradios programverksamhet för utlandet, reservationsanslag Övrig information om Sverige i utlandet, reservationsanslag</td><td> 64 439 000 52 250 000 16 274 000 132 963 000</td></tr> </table> Utrikeshandel och exportfrämjande <table border="1"> <tr><td> Kommerskollegium, ramanslag Exportfrämjande verksamhet, reservationsanslag Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeersättningar, förslagsanslag Krigsmaterielinspektionen m.m., förslagsanslag Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet, anslag Bidrag till ett institut för Japanstudier, reservationsanslag Kontakter med Central- och Östeuropa, reservationsanslag</td><td> 50 487 000 259 815 000 1 000 96 000 12 163 000 3 000 000 10 000 000 335 562 000</td></tr> <tr><td> Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m.m. Utredningar inom det nedrustnings- och säkerhetspolitiska området, reservationsanslag Konferenser om säkerhet och samarbete i Europa (ESK), förslagsanslag Information, studier och forskning om freds- och nedrustningssträvanden m.m., reservationsanslag Bidrag till Stockholms internationella fredsforsknings- institut (SIPRI), reservationsanslag Forskningsverksamhet för rustningsbegränsning och nedrustning, förslagsanslag Utrikespolitiska institutet, reservationsanslag</td><td> 5 358 000 3 750 000 26 000 000 20 692 000 16 016 000 8 719 000 80 535 000</td></tr> </table> Summa kr. 15 437 462 000 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100 17 Prop. 1990/91:100 <h5>IV. Försvarsdepartementet</h5> A Försvarsdepartementet m.m. 1  Försvarsdepartementet, förslagsanslag 2 Utredningar m.m., reservationsanslag <h6>B Arméförband</h6> Arméförband: 1  Ledning och forbandsverksamhet,/örj/agya/w/ag 2  Anskaffning av materiel, förslagsanslag 3  Anskaffning av anläggningar, förslagsanslag <h6>C Marinförband</h6> Marinförband: 1  Ledning och förbandsverksamhet,/ors/ogs«nsZag 2  Anskaffning av materiel, förslagsanslag 3  Anskaffning av anläggningar, förslagsanslag <h6>D Flygvapenförband</h6> Flygvapenförband: 1  Ledning och förbandsverksarnhet./önvZng.snn.vZag 2  Anskaffning av materiel, förslagsanslag 3  Anskaffning av anläggningar, förslagsanslag <h6>E Operativ ledning m.m.</h6> Operativ ledning m.m.: 1  Ledning och förbandsverksamhet,/orjZagjansZag 2  Anskaffning av materiel, förslagsanslag 3  Anskaffning av anläggningar, förslagsanslag 4 Forskning och utveckling, förslagsanslag 46 950 000 6 800 000 <h6>53 750 000</h6> * 7 723 100 000 * 2 594 800 000 *432 000 000 <h6>10 749 900 000</h6> * 2 537 300 000 * 2 333 000 000 * 169 000 000 <h6>5 039 300 000</h6> * 4 094 800 000 * 5 908 800 000 * 375 000 000 <h6>10 378 600 000</h6> * 880 660 000 * 121 300 000 * 110 650 000 * 115 000 000 <h6>1 227 610 000</h6> * Beräknat belopp 18 Prop. 1990/91:100 <table border="1"> <tr><td> F</td><td> Gemensamma myndigheter m.m. inom försvarsmakten</td><td></td></tr> <tr><td> 1</td><td> Försvarets civilförvaltning, förslagsanslag</td><td> * 117 330 000</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Försvarets sjukvårdsstyrelse, förslagsanslag</td><td> * 37 180 000</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Anskaffning av anläggningar för gemensamma myndigheter, förslagsanslag</td><td> * 64 250 000</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Fortifikationsförvaltningen, förslagsanslag</td><td> * 1 000</td></tr> <tr><td> 5</td><td> Försvarets materielverk, förslagsanslag</td><td> * 922 200 000</td></tr> <tr><td> 6</td><td> Anskaffning av anläggningar för försvarets forskningsanstalt, förslagsanslag</td><td> * 51 520 000</td></tr> <tr><td> 7</td><td> Försvarets radioanstalt, förslagsanslag</td><td> * 302 560 000</td></tr> <tr><td> 8</td><td> Vämpliktsverket, förslagsanslag</td><td> * 159 350 000</td></tr> <tr><td> 9</td><td> Militärhögskolan, förslagsanslag</td><td> * 62 130 000</td></tr> <tr><td> 10</td><td> Försvarets förvaltningsskola, förslagsanslag</td><td> * 17 420 000</td></tr> <tr><td> 11</td><td> Försvarets mediecenter, förslagsanslag</td><td> * 1 000</td></tr> <tr><td> 12</td><td> Krigsarkivet, förslagsanslag</td><td> * 9 070 000</td></tr> <tr><td> 13</td><td> Statens försvarshistoriska museer, förslagsanslag</td><td> * 18 620 000</td></tr> <tr><td> 14</td><td> Frivilliga försvarsorganisationer m.m., förslagsanslag</td><td> * 125 687 000</td></tr> <tr><td> 15</td><td> Försvarets datacentral, förslagsanslag</td><td> * 1 000</td></tr> <tr><td> 16</td><td> Reserv för det militära försvaret, förslagsanslag</td><td> * 123 000 000 2 010 320 000</td></tr> <tr><td> G</td><td> Gemensamma myndigheter m.m. utanför försvarsmakten</td><td></td></tr> <tr><td> 1</td><td> Gemensam försvarsforskning, förslagsanslag</td><td> * 403 180 000</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Försvarets rationaliseringsinstitut, förslagsanslag</td><td> * 24 420 000</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Försvarshögskolan, förslagsanslag</td><td> * 6 430 000</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Kustbevakningen, förslagsanslag</td><td> * 242 560 000</td></tr> <tr><td> 5</td><td> Anskaffning av material till kustbevakningen, förslagsanslag</td><td> * 60 000 000</td></tr> <tr><td> 6</td><td> Vissa nämnder m.m. inom det militära försvaret, förslagsanslag</td><td> * 7 380 000</td></tr> <tr><td> 7</td><td> Reglering av prisstegringar, förslagsanslag</td><td> * 3 000 000 000</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 3 743 970 000</td></tr> <tr><td> H</td><td> Civil ledning och samordning</td><td></td></tr> <tr><td> 1</td><td> Överstyrelsen för civil beredskap: F örvaltningskostnader, förslagsanslag</td><td> * 52 520 000</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Civil ledning och samordning, reservationsanslag</td><td> * 82 100 000</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Civilbefälhavama, förslagsanslag</td><td> * 28 400 000</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Signalskydd, reservationsanslag</td><td> * 7 700 000</td></tr> <tr><td> 5</td><td> Vissa teleanordningar, reservationsanslag</td><td> * 9 100 000</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 179 820 000</td></tr> </table> * Beräknat belopp 19 <table border="1"> <tr><td></td><td> Prop. 1990/91:100</td></tr> <tr><td> Befolkningsskydd och räddningstjänst m.m. Befolkningsskydd och räddningstjänst, förslagsanslag Anläggningar för räddningsskoloma, m.m., förslagsanslag Skyddsrum, m.m., förslagsanslag Identitetsbrickor, förslagsanslag Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m., förslagsanslag Frivilligorganisationer inom den civila delen av totalförsvaret m.m., förslagsanslag Vapenfristyrelsen, förslagsanslag</td><td> * 604 400 000 * 23 100 000 * 535 300 000 * 1 210 000 * 5 000 * 64 550 000 * 148 000 000 1 376 565 000</td></tr> </table> Psykologiskt försvar <table border="1"> <tr><td> Styrelsen för psykologiskt försvar, förslagsanslag</td><td> * 9 200 000 9 200 000</td></tr> </table> Försörjning med industrivaror <table border="1"> <tr><td> Drift av beredskapslager, förslagsanslag Beredskapslagring och industriella åtgärder, reservationsanslag Täckande av förluster till följd av statliga beredskapsgarantier m.m., förslagsanslag</td><td> * 248 044 000 * 125 642 000 * 1 000 373 687 000</td></tr> </table> Övriga ändamål <table border="1"> <tr><td> Försvarets forskningsanstalt: Intäktsfinansierad uppdragsverksamhet, förslagsanslag Flygtekniska försöksanstalten, förslagsanslag Beredskapsstyrka för FN-ijänst, förslagsanslag FN-styrkors verksamhet utomlands, förslagsanslag Övervakningskontingenten i Korea, förslagsanslag Anläggningar m.m. för vissa militära ändamål, reservationsanslag Vissa nämnder m.m. inom försvarsdepartementets område, förslagsanslag Flygtekniska försöksanstalten: Intäktsfinansierad verksamhet, förslagsanslag</td><td> * 1 000 * 10 960 000 * 38 876 000 * 244 540 000 * 4 964 000 * 6 954 000 * 10 898 000 * 1 000 317 194 000</td></tr> </table> Summa kr. 35 459 916 000 * Beräknat belopp 20 Prop. 1990/91:100 <h5>Socialdepartementet</h5> Socialdepartementet m.m. Socialdepartementet, förslagsanslag                                     39 861 000 Utredningar m.m., reservationsanslag                                   33 575 000 Socialvetenskapliga forskningsrådet, reservationsanslag                                                      72 179 000 <table border="1"> <tr><td> Informationsförsöijning, reservationsanslag Insatser mot aids, reservationsanslag Internationell samverkan, förslagsanslag</td><td> 6 270 000 193 500 000 28 367 000 373 752 000</td></tr> <tr><td> Administration av socialförsäkring m.m. Riksförsäkringsverket, förslagsanslag Allmänna försäkringskassor, förslagsanslag</td><td> 509 952 000 637 951 000 1 147 903 000</td></tr> </table> Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m. <table border="1"> <tr><td> Allmänna barnbidrag, förslagsanslag Bidrag till föräldraförsäkringen, förslagsanslag Vårdbidrag för handikappade barn, förslagsanslag Bidragsförskott, förslagsanslag Barnpensioner, förslagsanslag Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn, förslagsanslag Bidrag till kostnader för internationella adoptioner, reservationsanslag</td><td> 17 200 000 000 2 550 000 000 870 000 000 2 445 000 000 272 000 000 8 200 000 1 000 23 345 201 000</td></tr> <tr><td> Försäkring vid sjukdom, handikapp och ålderdom m.m. Bidrag till sjukförsäkringen, förslagsanslag Förtidspensioner, förslagsanslag Handikappersättningar, förslagsanslag Vissa yrkesskadeersättningar m.m., förslagsanslag Bidrag till ersättning vid närståendevård, förslagsanslag Ålderspensioner, förslagsanslag Särskilt pensionstillägg, förslagsanslag Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension, förslagsanslag Efterlevandepensioner till vuxna, förslagsanslag</td><td> 7 867 000 000 13 510 000 000 860 000 000 3 000 000 3 000 000 51 345 000 000 41 000 000 1 525 000 000 1 765 000 000 76 919 000 000</td></tr> </table> 21 Prop. 1990/91:100 Hälso- och sjukvård m.m. Socialstyrelsen, förslagsanslag Läkemedelsverket, förslagsanslag Statens rättskemiska laboratorium, förslagsanslag Statens rättsläkarstationer, förslagsanslag Rättspsykiatriska stationer och kliniker, förslagsanslag Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, förslagsanslag WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar, förslagsanslag Statens institut för psykosocial miljömedicin, förslagsanslag Statens bakteriologiska laboratorium: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag Centrallaboratorieuppgifter, förslagsanslag Försvarsmedicinsk verksamhet, förslagsanslag Utrustning, reservationsanslag               _______ Bidrag till hälsoupplysning m.m., reservationsanslag Epidemiberedskap m.m., förslagsanslag Bidrag till Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut Bidrag till allmän sjukvård m.m., förslagsanslag Specialistutbildning av läkare m.m., reservationsanslag Beredskapslagring och utbildning m.m. för hälso- och sjukvård i krig, reservationsanslag Driftkostnader för beredskapslagring m.m., förslagsanslag <h6>Omsorg om barn och ungdom</h6> Bidrag till kommunal barnomsorg, förslagsanslag Bidrag till invandrar- och flyktingbarn i förskolan Bammiljörådet, förslagsanslag Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor, förslagsanslag 1 000 46 195 000 4 943 000 3 190 000 <h6>Omsorg om äldre och handikappade</h6> Bidrag till social hemhjälp, ålderdomshem m.m., förslagsanslag Bidrag till färdtjänst, servicelinjer m.m., förslagsanslag Kostnader för viss omsorg om psykiskt utvecklingsstörda m.fl., reservationsanslag Nämnden för vårdartjänst, förslagsanslag * Beräknat belopp 206 117 000 1 000 * 26 702 000 * 43 149 000 112 979 000 11 117 000 2 329 000 5 170 000 54 329 000 7 035 000 19 072 000 30 375 000 4 512 682 000 30 042 000 * 62 790 000 * 67 210 000 <h6>5 191 099 000</h6> 13 045 000 000 40 000 000 4 991 000 5 479 000 <h6>13 095 470 000</h6> 3 496 852 000 729 000 000 43 347 000 100 989 000 22 Prop. 1990/91:100 <table border="1"> <tr><td> 5</td><td> Ersättning till televerket för texttelefoner, förslagsanslag</td><td> 52 800 000</td></tr> <tr><td> 6</td><td> Ersättning till postverket för befordran av blindskriftsförsändelser, förslagsanslag</td><td> 68 769 000</td></tr> <tr><td> 7</td><td> Kostnader för viss verksamhet för handikappade, förslagsanslag</td><td> 42 748 000</td></tr> <tr><td> 8</td><td> Statens hundskola, förslagsanslag</td><td> 1 000</td></tr> <tr><td> 9</td><td> Statens handikappråd, förslagsanslag</td><td> 5 621 000</td></tr> <tr><td> 10</td><td> Bidrag till handikapporganisationer, reservationsanslag</td><td> 100 238 000</td></tr> <tr><td> 11</td><td> Bilstöd till handikappade, reservationsanslag</td><td> 206 000 000</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 4 846 365 000</td></tr> <tr><td> H</td><td> Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik</td><td></td></tr> <tr><td> 1</td><td> Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, CAN, reservationsanslag</td><td> 10 542 000</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård, förslagsanslag</td><td> 950 000 000</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Bidrag till organisationer, reservationsanslag</td><td> 63 501 000</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Utvecklings- och försöksverksamhet, reservationsanslag</td><td> 27 214 000</td></tr> </table> 1 051 257 000 Summa kr. 125 970 047 000 23 Prop. 1990/91:100 <h5>VI. Kommunikationsdepartementet</h5> A Kommunikationsdepartementet m.m. 1  Kommunikationsdepartementet, förslagsanslag 2 Utredningar m.m., reservationsanslag 3  Viss internationell verksamhet, förslagsanslag <h6>B Vägväsende m.m.</h6> 1  Vägverket: Åmbetsverksuppgifter m.m., förslagsanslag 2  Drift och underhåll av statliga vägar, reservationsanslag 3  Byggande av riksvägar, reservationsanslag 4  Byggande av länstrafikanläggningar, reservationsanslag 5  Bidrag till drift och underhåll av statskommunvägar, reservationsanslag 6  Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar, reservationsanslag 7  Vägverket: Särskilda bärighetshöjande åtgärder, reservationsanslag 8  Vägverket: Försvarsuppgifter, reservationsanslag 30 044 000 4 804 000 4 119 000 38 967 000 8 661 000 6 125 900 000 1 588 270 000 1 073 519 000 811 400 000 629 600 000 724 700 000 * 41 000 000 11 003 050 000 <h6>C Trafiksäkerhet</h6> Trafiksäkerhetsverket: 1    Samordning, Trafikmiljö, Fordon och Trafikant, förslagsanslag 2   Bil och körkortregister m.m., förslagsanslag __ 3  Bidrag till Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande 1 000 1 000 2 000 31 799 000 31 801 000 <h6>D Järnvägstrafik</h6> 1  Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar, reservationsanslag 2  Nyinvesteringar i stomjämvägar, reservationsanslag 3  Ersättning till banverket för vissa kapitalkostnader, förslagsanslag 4 Jämvägsinspektionen, förslagsanslag 5  Banverket: Försvarsuppgifter, reservationsanslag 6  Ersättning till statens järnvägar i samband med utdelning från AB Swedcarrier, förslagsanslag 3 127 300 000 1 500 000 000 346 000 000 13 136 000 * 37 600 000 1 000 5 024 037 000 * Beräknat belopp 24 Prop. 1990/91:100 E Sjöfart Sjöfartsverket 1  Ersättning till sjöfartsverket för vissa tjänster, förslagsanslag 2  Fritidsbåtsregister, förslagsanslag Övriga sjöfertsändamål 3  Transportstöd för Gotland, förslagsanslag 4  Handelsflottans pensionsanstalt, förslagsanslag 5  Handelsflottans kultur- och fritidsråd, förslagsanslag 6  Ersättning till viss kanal trafik m.m, förslagsanslag 7  Stöd till svenska rederier, förslagsanslag 8  Bidrag till svenska rederier, förslagsanslag <h6>F Luftfart</h6> 1  Beredskap för civil luftfart, reservationsanslag 2  Bidrag till kommunala flygplatser m.m., reservationsanslag 3  Civil trafikflygarutbildning, reservationsanslag <h6>G Kollektivtrafik m.m.</h6> 1  Transportrådet, förslagsanslag 2  Transportstöd för Norrland m.m., förslagsanslag 3  Riksfärdtjänst, reservationsanslag 4  Kostnader för visst värderingsförfarande, förslagsanslag 5  Köp av interregional persontrafik på järnväg, reservationsanslag 6  Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss persontrafik på järnväg, reservationsanslag <h6>H Transportforskning</h6> 1  Statens väg- och trafikinstitut, förslagsanslag 2  Bidrag till statens väg- och trafikinstitut, reservationsanslag 3  Statens väg- och trafikinstitut: Aterskaffhing av viss basutrustning, reservationsanslag 4  Transportforskningsberedningen, reservationsanslag 74 200 000 1 000 69 000 000 1 000 1 000 59 780 000 5 000 000 550 000 000 757 983 000 * 48 500 000 14 560 000 25 400 000 88 460 000 13 613 000 300 300 000 96 500 000 1 000 558 000 000 138 000 000 1 106 414 000 1 000 52 289 000 5 000 000 43 361 000 100 651 000 * Beräknat belopp 25 <h6>I Övriga ändamål</h6> Prop. 1990/91:100 1  Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, förslagsanslag 2  Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, reservationsanslag 3  Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Utrustning, reservationsanslag 4  Statens geotekniska institut, förslagsanslag 5  Bidrag till statens geotekniska institut, reservationsanslag 6  Statens haverikommission, förslagsanslag J Telekommunikationer 1 Statens i&X&a&ranå, förslagsanslag 1 000 125 665 000 17 000 000 1 000 13 825 000 1 000 156 493 000 4 019 000 4 019 000 Summa kr. 18 311 875 000<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-5.png" style="width:14pt;height:11pt;"/> Prop. 1990/91:100 <h5>VII Finansdepartementet</h5> Finansdepartementet m.m. Finansdepartementet, förslagsanslag Ekonomiska attachéer, förslagsanslag Utredningar m.m., reservationsanslag <h6>Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet</h6> Riksskatteverket, förslagsanslag Regional och lokal skatteförvaltning, förslagsanslag Kronofogdemyndigheterna, förslagsanslag Stämpelkostnader, förslagsanslag Fastighetstaxering, förslagsanslag Ersättning till postverket m.fl. för bestyret med skatteuppbörd m.m., förslagsanslag <h6>Statlig lokalförsörjning</h6> Byggnadsstyrelsen, förslagsanslag Inredning och utrustning m.m., reservationsanslag <h6>Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens förvaltning</h6> Förvaltningskostnader, ramanslag Kostnader för upplåning och låneförvaltning, förslagsanslag Garantiverksamhet, förslagsanslag Uppdragsverksamhet, förslagsanslag 99 527 000 3 680 000 38 000 000 141 207 000 1 000 071 000 3 325 774 000 844 648 000 2 812 000 40 000 000 56 000 000 <h6>5 269 305 000</h6> 1 000 12 000 000 <h6>12 001 000</h6> 70 043 000 611 040 000 1 000 1 000 <h6>681 085 000</h6> <h6>Vissa centrala myndigheter m.m.</h6> Tullverket: Förvaltningskostnader, förslagsanslag Konjunkturinstitutet, ramanslag Bankinspektionen, reservationsanslag Försäkringsinspektionen, reservationsanslag 1 054 523 000 24 270 000 1 000 1 000 1 078 795 000<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-6.png" style="width:13pt;height:9pt;"/> Prop. 1990/91:100 Bidrag och ersättningar till kommunerna Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m., förslagsanslag                                                   20 698 000 000 Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen, förslagsanslag          ______879 172 000 21 577 172 000 <h6>Övriga ändamål</h6> Bidrag till vissa internationella byråer och oiganisationer m.m., förslagsanslag                                        250 000 Bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon, förslagsanslag                                           15 000 000 Exportkreditbidrag, förslagsanslag                                            1 000 Kostnader för vissa nämnder, förslagsanslag                               1 740 000 Ränteersättningar m.m., förslagsanslag                           _____________1 000 16 992 000 Summa kr. 28 776 557 000 28 Prop. 1990/91:100 <h5>VIII. Utbildningsdepartementet</h5> <table border="1"> <tr><td colspan="3"> A Utbildningsdepartementet m.m.</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Utbildningsdepartementet, förslagsanslag</td><td> 49 642 000</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Utredningar m.m., reservationsanslag</td><td> 22 330 000</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m.m., förslagsanslag</td><td> 21 744 000</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 93 716 000</td></tr> <tr><td> B</td><td> Det offentliga skolväsendet Myndigheter</td><td></td></tr> <tr><td> 1</td><td> Statens skolverk, förslagsanslag</td><td> * 371 759 000</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Statens skolhandikappinstitut, förslagsanslag Utveckling av skolväsendet m.m.</td><td> * 26 533 000</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Utveckling och produktion av läromedel, reservationsanslag</td><td> 16 084 000</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Stöd för utveckling av skolväsendet, reservationsanslag</td><td> 90 487 000</td></tr> <tr><td> 5</td><td> Forskning inom skolväsendet, reservationsanslag</td><td> 27 221 000</td></tr> <tr><td> 6</td><td> Fortbildning m.m., reservationsanslag</td><td> 178 896 000</td></tr> <tr><td> 7</td><td> Särskilda insatser på skolområdet Verksamhetsbidrag</td><td> 100 298 000</td></tr> <tr><td> 8</td><td> Bidrag till driften av det kommunala offentliga skolväsendet, förslagsanslag</td><td> 30 276 451 000</td></tr> <tr><td> 9</td><td> Bidrag till driften av särskolor m.m., förslagsanslag</td><td> 992 407 000</td></tr> <tr><td> 10</td><td> Bidrag till driften av särvm, förslagsanslag</td><td> * 22 387 000</td></tr> <tr><td> 11</td><td> Bidrag till undervisning av invandrare i svenska språket, förslagsanslag</td><td> * 277 316 000</td></tr> <tr><td> 12</td><td> Sameskolor, förslagsanslag</td><td> 23 509 000</td></tr> <tr><td> 13</td><td> Specialskolor m.m., förslagsanslag</td><td> 294 638 000</td></tr> <tr><td> 14</td><td> Statens skolor för vuxna, förslagsanslag</td><td> * 31 096 000</td></tr> <tr><td> 15</td><td> Bidrag till svensk undervisning i utlandet m.m., förslagsanslag</td><td> 52 086 000</td></tr> <tr><td> 16</td><td> Bidrag till driften av fristående skolor, förslagsanslag Utrustningsbidrag m.m.</td><td> 228 007 000</td></tr> <tr><td> 17</td><td> Bidrag till utrustning för gymnasier m.m., reservationsanslag</td><td> 107 427 000</td></tr> <tr><td> 18</td><td> Stimulansbidrag till förbättringar av den fysiska miljön i skolorna, reservationsanslag</td><td> 300 000 000</td></tr> <tr><td> 19</td><td> Utrustning för specialskolor m.m., reservationsanslag</td><td> 8 486 000</td></tr> </table> 33 425 088 000 * Beräknat belopp 29 Prop. 1990/91:100 C Folkbildning 1  Bidrag till studieförbunden m.m., förslagsanslag 2  Bidrag till driften av folkhögskolor m.m., förslagsanslag 3  Bidrag till viss central kursverksamhet 4  Bidrag till kontakttolkutbildning, förslagsanslag <h6>D Grundläggande högskoleutbildning m.m.</h6> 1  Universitets- och högskoleämbetet, förslagsanslag 2 Lokalkostnader m.m. vid högskoleenheterna, förslagsanslag 3  Vissa tandvårdskostnader, reservationsanslag 4  Vissa särskilda utgifter inom högskolan m.m., reservationsanslag 5  Utbildning för tekniska yrken, reservationsanslag 6  Utbildning för administrativa, ekonomiska och sociala yrken, reservationsanslag 7  Utbildning för vårdyrken, reservationsanslag 8  Utbildning för undervisningsyrken, reservationsanslag 9  Utbildning för kultur- och informationsyrken, reservationsanslag 10 Lokala och individuella linjer samt fristående kurser, reservationsanslag 11 Bidrag till kommunal högskoleutbildning m.m., reservationsanslag <h6>E Forskning och forskarutbildning</h6> 1  Humanistiska fakulteterna, reservationsanslag 2  Teologiska fakulteterna, reservationsanslag 3  Juridiska fakulteterna, reservationsanslag 4  Samhällsvetenskapliga fakulteterna m.m., reservationsanslag 5  Medicinska fakulteterna, reservationsanslag 6  Odontologiska fakulteterna, reservationsanslag I  Farmaceutiska fakulteten, reservationsanslag 8  Matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna m.m., reservationsanslag 9  Tekniska fakulteterna, reservationsanslag 10 Temaorienterad forskning, reservationsanslag II Konstnärligt utvecklingsarbete, reservationsanslag 12 Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål, reservationsanslag 13 Vissa ersättningar för klinisk utbildning och forskning m.m., förslagsanslag * Beräknat belopp * 1 166 633 000 * 676 288 000 * 41 400 000 * 4 252 000 1 888 573 000 116 515 000 2 011 598 000 65 857 000 78 697 000 1 445 777 000 565 201 000 537 890 000 1 007 063 000 334 468 000 739 826 000 253 004 000 7 155 896 000 362 382 000 29 253 000 35 124 000 438 509 000 829 844 000 89 055 000 31 616 000 833 398 000 873 400 000 38 136 000 18 037 000 103 668 000 1 279 630 000 30 Prop. 1990/91:100 <table border="1"> <tr><td> 14</td><td> Forskningsrådsnämnden, reservationsanslag</td><td> 79 606 000</td></tr> <tr><td> 15</td><td> Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet, reservationsanslag</td><td> 177 352 000</td></tr> <tr><td> 16</td><td> Medicinska forskningsrådet, reservationsanslag</td><td> 329 814 000</td></tr> <tr><td> 17</td><td> Naturvetenskapliga forskningsrådet, reservationsanslag</td><td> 454 687 000</td></tr> <tr><td> 18</td><td> Rymdforskning, reservationsanslag</td><td> 30 617 000</td></tr> <tr><td> 19</td><td> Europeisk forskningssamverkan, förslagsanslag</td><td> 303 680 000</td></tr> <tr><td> 20</td><td> Kungl. biblioteket, reservationsanslag</td><td> 82 941 000</td></tr> <tr><td></td><td> Arkivet för ljud och bild:</td><td></td></tr> <tr><td> 21</td><td> Förvaltningskostnader, förslagsanslag               14 021 000</td><td></td></tr> <tr><td> 22</td><td> Insamlingsverksamhet m.m., reservationsanslag         495 000</td><td> 14 516 000</td></tr> <tr><td> 23</td><td> Institutet för rymdfysik, reservationsanslag</td><td> 34 214 000</td></tr> <tr><td> 24</td><td> Manne Siegbahninstitutet för fysik, reservationsanslag</td><td> 21 654 000</td></tr> <tr><td> 25</td><td> Polarforskning, reservationsanslag</td><td> 18 996 000</td></tr> <tr><td> 26</td><td> Vissa bidrag till forskningsverksamhet, reservationsanslag</td><td> 30 100 000</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 6 540 229 000</td></tr> <tr><td> F</td><td> Studiestöd m.m.</td><td></td></tr> <tr><td> 1</td><td> Centrala studiestödsnämnden m.m., ramanslag</td><td> 157 095 000</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Studiehjälp m.m., förslagsanslag</td><td> 2 688 400 000</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Studiemedel m. m., förslagsanslag</td><td> 3 683 000 000</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Vuxenstudiestöd m.m., reservationsanslag</td><td> 1 628 100 000</td></tr> <tr><td> 5</td><td> Timersättning vid vissa vuxenutbildningar, förslagsanslag</td><td> 96 800 000</td></tr> <tr><td> 6</td><td> Bidrag till vissa studiesociala ändamål, förslagsanslag</td><td> * 106 474 000</td></tr> <tr><td> 7</td><td> Utbildningsarvoden till studerande vid vissa lärarutbildningar, förslagsanslag</td><td> 126 800 000</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 8 486 669 000</td></tr> <tr><td> G</td><td> Kulturverksamhet m.m.</td><td></td></tr> <tr><td></td><td> Allmän kulturverksamhet m.m.</td><td></td></tr> <tr><td> 1</td><td> Statens kulturråd, förslagsanslag</td><td> 21 611 000</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m., reservationsanslag</td><td> 104 254 000</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Bidrag till samisk kultur, reservationsanslag Ersättningar och bidrag till konstnärer</td><td> 5 646 000</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Visningsersättning åt bild- och formkonstnärer</td><td> 54 601 000</td></tr> <tr><td> 5</td><td> Bidrag till konstnärer, reservationsanslag</td><td> 30 562 000</td></tr> <tr><td> 6</td><td> Inkomstgarantier för konstnärer, förslagsanslag</td><td> 12 858 000</td></tr> <tr><td> 7</td><td> Ersättning åt författare m.fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m.m., förslagsanslag</td><td> 79 227 000</td></tr> <tr><td> 8</td><td> Ersättning till rättighetshavare på musikområdet</td><td> 3 245 000</td></tr> </table> * Beräknat belopp 31 Prop. 1990/91:100 <table border="1"> <tr><td></td><td> Teater, dans och musik</td><td></td></tr> <tr><td> 9</td><td> Bidrag till Svenska riksteatem, reservationsanslag</td><td> 163 805 000</td></tr> <tr><td> 10</td><td> Bidrag till Operan, reservationsanslag</td><td> 213 937 000</td></tr> <tr><td> 11</td><td> Bidrag till Dramatiska teatern, reservationsanslag</td><td> 125 587 000</td></tr> <tr><td> 12</td><td> Bidrag till Svenska rikskonserter, reservationsanslag</td><td> 66 540 000</td></tr> <tr><td> 13</td><td> Täckning av vissa kostnader vid Svenska rikskonserter, förslagsanslag</td><td> 1 000</td></tr> <tr><td> 14</td><td> Bidrag till regional musikverksamhet, förslagsanslag</td><td> 209 350 000</td></tr> <tr><td> 15</td><td> Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner, förslagsanslag</td><td> 350 161 000</td></tr> <tr><td> 16</td><td> Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper m.m., reservationsanslag</td><td> 53 910 000</td></tr> <tr><td> 17</td><td> Bidrag till Musikaliska akademien</td><td> 2 698 000</td></tr> <tr><td></td><td> Bibliotek</td><td></td></tr> <tr><td> 18</td><td> Bidrag till regional biblioteksverksamhet, förslagsanslag Bildkonst, konsthantverk m.m.</td><td> 33 094 000</td></tr> <tr><td> 19</td><td> Statens konstråd, förslagsanslag</td><td> 4 734 000</td></tr> <tr><td> 20</td><td> Förvärv av konst för statens byggnader m.m., reservationsanslag</td><td> 28 101 000</td></tr> <tr><td> 21</td><td> Utställning av nutida svensk konst i utlandet, reservationsanslag</td><td> 1 566 000</td></tr> <tr><td> 22</td><td> Bidrag till Akademien for de fria konsterna</td><td> 1 519 000</td></tr> <tr><td></td><td> Arkiv</td><td></td></tr> <tr><td> 23</td><td> Riksarkivet och landsarkiven, förslagsanslag</td><td> 117 906 000</td></tr> <tr><td> 24</td><td> Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv, förslagsanslag</td><td> 22 485 000</td></tr> <tr><td> 25</td><td> Svenskt biografiskt lexikon, förslagsanslag</td><td> 2 928 000</td></tr> <tr><td> 26</td><td> Statliga arkiv: Vissa kostnader för samlingar och materiel m.m., reservationsanslag</td><td> 5 966 000</td></tr> <tr><td></td><td> Kulturmiljövård</td><td></td></tr> <tr><td> 27</td><td> Riksantikvarieämbetet: Förvaltningskostnader, förslagsanslag</td><td> 79 492 000</td></tr> <tr><td> 28</td><td> Kulturmiljövård, reservationsanslag</td><td> 82 776 000</td></tr> <tr><td> 29</td><td> Riksantikvarieämbetet: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag Museer och utställningar</td><td> 1 000</td></tr> <tr><td> 30</td><td> Centrala museer: Förvaltningskostnader, förslagsanslag</td><td> 394 138 000</td></tr> <tr><td> 31</td><td> Centrala museer: Vissa kostnader för utställning och samlingar m.m., reservationsanslag</td><td> 14 495 000</td></tr> <tr><td> 32</td><td> Bidrag till Skansen, förslagsanslag</td><td> 16 384 000</td></tr> <tr><td> 33</td><td> Bidrag till vissa museer</td><td> 26 543 000</td></tr> <tr><td> 34</td><td> Bidrag till regionala museer, förslagsanslag</td><td> 61 025 000</td></tr> <tr><td> 35</td><td> Riksutställningar, reservationsanslag</td><td> 28 219 000</td></tr> <tr><td> 36</td><td> Inköp av vissa kulturföremål, förslagsanslag</td><td> 100 000</td></tr> </table> 32 Prop. 1990/91:100 Forskning 37 Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet, reservationsanslag 21 654 000 <h6>2 441 119 000</h6> <h6>H Massmedier m.m.</h6> Film m.m. 1  Statens biografbyrå, ramanslag 2  Fraktstöd för film, förslagsanslag 3  Filmstöd, reservationsanslag 4  Stöd till fonogram och musikalier, reservationsanslag Dagspress och tidsskrifter 5  Presstödsnämnden och taltidningsnämnden./önr/flgjan^/ag 6  Driftsstöd till dagspressen, förslagsanslag 7  Utvecklingsstöd till dagspressen, reservationsanslag 8  Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till dagspressen, förslagsanslag 9  Distributionsstöd till dagspressen, förslagsanslag 10 Stöd till kulturtidskrifter, reservationsanslag 11  Stöd till radio- och kassettidningar, reservationsanslag 12 Bidrag till Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation och litteratur, reservationsanslag 7 554 000 * 1 213 000 * 55 739 000 11 289 000 4 679 000 440 300 000 35 800 000 1 000 79 500 000 21 002 000 63 555 000 7 634 000 Litteratur 13 Litteraturstöd, reservationsanslag 14 Kreditgarantier till bokförlag, förslagsanslag 15 Stöd till bokhandel, reservationsanslag 16 Distributionsstöd till fackbokhandel m.m., förslagsanslag 17 Lån för investeringar i bokhandel m.m., reservationsanslag Talboks- och punktskriftsbiblioteket: 18   Förvaltningskostnader, förslagsanslag 19   Produktionskostnader, reservationsanslag 20 Bidrag till Svenska språknämnden m.m., förslagsanslag Radio och television Sveriges Radio m.m. Kabelnämnden: 21   F örvaltningskostnader, förslagsanslag 22   Stöd till lokal programverksamhet, reservationsanslag 22 016 000 38 837 000 3 863 000 1 250 000 * Beräknat belopp 3 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 100 38 724 000 1 000 3 025 000 3 814 000 2 290 000 60 853 000 2 930 000 5 113 000 33 <table border="1"> <tr><td></td><td> Prop. 1990/91:100</td></tr> <tr><td> 23 Närradionämnden, förslagsanslag</td><td> 4 345 000</td></tr> <tr><td> 24 Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige och Finland,</td><td></td></tr> <tr><td> förslagsanslag</td><td> 24 488 000</td></tr> <tr><td> 25 Bidrag till dokumentation av medieutvecklingen och till</td><td></td></tr> <tr><td> europeiskt mediesamarbete, reservationsanslag</td><td> 2 926 000 876 775 000</td></tr> <tr><td> I Lokalförsörjning m.m.</td><td></td></tr> <tr><td> 1 Utrustningsnämnden för universitet och högskolor,</td><td></td></tr> <tr><td> förslagsanslag</td><td> 14 310 000</td></tr> <tr><td> 2 Inredning och utrustning av lokaler vid högskole-</td><td></td></tr> <tr><td> enheterna m.m., reservationsanslag</td><td> 670 000 000</td></tr> </table> 684 310 000 Summa kr. 61 592 375 000 34 Prop. 1990/91:100 <h5>IX. Jordbruksdepartementet</h5> A Jordbruksdepartementet m.m. <table border="1"> <tr><td> 1</td><td> Jordbruksdepartementet, förslagsanslag</td><td> 25 771 000</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Lantbruksråd, förslagsanslag</td><td> 5 435 000</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Utredningar m.m., reservationsanslag</td><td> 9 349 000</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Bidrag till vissa internationella organisationer m.m., förslagsanslag</td><td> 32 880 000</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 73 435 000</td></tr> <tr><td> B</td><td> Jordbruk och trädgårdsnäring</td><td></td></tr> <tr><td> 1</td><td> Statens jordbruksverk, ramanslag</td><td> 115 576 000</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Lantbruksstyrelsen, förslagsanslag</td><td> 1 000</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Statens jordbruksnämnd, förslagsanslag</td><td> 1 000</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Bidrag till jordbrukets rationalisering, m.m., förslagsanslag</td><td> 15 000 000</td></tr> <tr><td> 5</td><td> Markförvärv för jordbrukets rationalisering, reservationsanslag</td><td> 1 000</td></tr> <tr><td> 6</td><td> Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti, förslagsanslag</td><td> 15 000 000</td></tr> <tr><td> 7</td><td> Stöd till skuldsatta jordbrukare, förslagsanslag</td><td> 10 000 000</td></tr> <tr><td> 8</td><td> Startstöd till jordbrukare, förslagsanslag</td><td> 30 000 000</td></tr> </table> 9 Stöd till avbytarverksamhet m.m., förslagsanslag                                                      445 000 000 10 Prisstöd till jordbruket i norra Sverige, <table border="1"> <tr><td colspan="2"> förslagsanslag</td><td> * 660 000 000</td></tr> <tr><td> 11 Särskilda åtgärder för jordbruket i norra Sverige, reservationsanslag 12 Stöd till innehavare av fjällägenheter m.m.,</td><td></td><td> 50 000 000</td></tr> <tr><td> reservationsanslag</td><td></td><td> 1 700 000</td></tr> <tr><td> 13 Omställningsåtgärder i jordbruket m.m., förslagsanslag</td><td></td><td> 5 075 752 000</td></tr> <tr><td> 14 Rådgivning och utbildning, reservationsanslag 15 Stöd till sockerbruken på Öland och Gotland</td><td></td><td> 40 000 000</td></tr> <tr><td> m.m., förslagsanslag 16 Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering,</td><td></td><td> * 28 000 000</td></tr> <tr><td> m.m., förslagsanslag</td><td></td><td> 5 000 000</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 6 491 031 000</td></tr> <tr><td> C Skogsbruk</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1  Skogsvårdsoiganisationen, förslagsanslag Skogsvård sorganisationen: 2    Myndighetsuppgifter, ramanslag                   281</td><td> 118 000</td><td> 1 000</td></tr> <tr><td> 3    Frö- och plantverksamhet, förslagsanslag</td><td> 1 000</td><td></td></tr> <tr><td colspan="2"> 4    Investeringar, reservationsanslag                     20 885 000</td><td> 302 004 000</td></tr> </table> * Beräknat belopp 35 5  Bidrag till skogsvård m.m., förslagsanslag 6  Stöd till byggande av skogsvägar, förslagsanslag 7  Främjande av skogsvård m.m., reservationsanslag 8  Bidrag till trygghetsförsäkring för skogsbrukare, reservationsanslag <h6>D Fiske</h6> 1  Fiskeristyrelsen, förslagsanslag 2 Fiskenämndema, förslagsanslag 3  Främjande av fiskerinäringen, reservationsanslag 4 Isbrytarhjälp åt fiskarbefolkningen, förslagsanslag 5  Bidrag till fiskets rationalisering m.m., förslagsanslag 6  Lån till fiskerinäringen, reservationsanslag 7  Täckande av förluster vid statlig kredit- garanti till fiske, förslagsanslag 8  Prisreglerande åtgärder på fiskets område, förslagsanslag 9  Ersättning för intrång i enskild fiskerätt m.m., förslagsanslag <h6>E Rennäring m.m.</h6> 1  Främjande av rennäringen, reservationsanslag 2  Prisstöd till rennäringen, förslagsanslag 3  Ersättningar för viltskador m.m., förslagsanslag <h6>F Djurskydd och djurhälsovård</h6> 1  Statens veterinärmedicinska anstalt: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag 2  Bidrag till statens veterinärmedicinska anstalt, reservationsanslag 3  Distriktsveterinäroiganisationen: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag 4  Bidrag till distriktsveterinärorganisationen, reservationsanslag 5  Bidrag till avlägset boende djurägare för veterinärvård, förslagsanslag 6  Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder, reservationsanslag * Beräknat belopp Prop. 1990/91:100 153 300 000 40 000 000 14 900 000 20 000 000 530 205 000 * 44 872 000 * 10 976 000 * 7 830 000 * 1 000 * 9 400 000 * 40 000 000 * 1 000 * 1 000 1 000 000 114 081 000 10 593 000 30 000 000 12 320 000 52 913 000 1 000 61 198 000 1 000 84 984 000 2 217 000 29 300 000 36 7  Centrala försöksdjursnämnden, reservationsanslag 8  Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, förslagsanslag <h6>G Växtskydd och jordbrukets miljöfrågor</h6> 1  Statens utsädeskontroll: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag 2  Bidrag till statens utsädeskontroll, reservationsanslag 3  Statens växtsortnämnd, ramanslag 4  Statens maskinprovningar: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag 5  Bidrag till statens maskinprovningar, reservationsanslag 6  Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, reservationsanslag 1 Bekämpande av växtsjukdomar, förslagsanslag <h6>H Livsmedel</h6> 1  Statens livsmedelsverk, ramanslag 2  Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning m.m., förslagsanslag 3  Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden, förslagsanslag 4  Inköp av livsmedel m.m. för beredskapslagring, reservationsanslag 5  Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m.m., förslagsanslag 6  Industrins råvarukostnadsutjämning, m.m., förslagsanslag 7  Ersättningar på grund av radioaktivt nedfall, förslagsanslag 8  Livsmedelsstatistik, förslagsanslag <h6>I Utbildning och forskning</h6> 1  Sveriges lantbruksuniversitet, reservationsanslag 2  Lokalkostnader m.m. vid Sveriges lantbruksuniversitet, förslagsanslag 3  Inredning och utrustning av lokaler vid Sveriges lantbruksuniversitet m.m., reservationsanslag * Beräknat belopp Prop. 1990/91:100 5 112 000 39 750 000 222 563 000 1 000 2 748 000 592 000 1 000 7 020 000 *60 000 000 2 500 000 72 862 000 89 959 000 1 000 3 482 000 *103 000 000 *201 308 000 183 000 000 1 000 13 627 000 594 378 000 616 512 000 265 704 000 55 450 000 37 Prop. 1990/91:100 4  Skogs- och jordbrukets forskningsråd, reservationsanslag                                                     156 725 000 5  Stöd till kollektiv forskning, reservationsanslag                            99 800 000 6  Bidrag till Skogs- och lantbruksakademien, förslagsanslag                                                __________742 000 1 194 933 000 Summa kr. 9 346 401 000 38 Prop. 1990/91:100 <h5>Arbetsmarknadsdepartementet</h5> Arbetsmarknadsdepartementet m.m. Arbetsmarknadsdepartementet, ramanslag Utredningar m.m., reservationsanslag Internationellt samarbete, förslagsanslag Arbetsmarknadsråd, förslagsanslag 51 990 000 18 265 000 20 200 000 5 904 000 96 359 000 <h6>Arbetsmarknad m.m.</h6> Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, ramanslag Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, reservationsanslag AMU-gruppen: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag                     1 000 Bidrag till vissa driftutgifter, reservationsanslag        1 000 000 Investeringar, förslagsanslag                  _____________1 000 Arbetsdomstolen, ramanslag Statens förlikningsmannaexpedition, förslagsanslag Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar, förslagsanslag Bidrag till vissa affärsverksinvesteringar, förslagsanslag Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten, reservationsanslag <h6>Arbetslivsfrågor</h6> Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen, förslagsanslag Arbetsmiljöinstitutet, förslagsanslag Arbetsmiljöinstitutet: Anskaffning av vetenskaplig apparatur, reservationsanslag Yrkesinriktad rehabilitering, ramanslag Yrkesinriktad rehabilitering: Utbildningsbidrag, förslagsanslag Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragverksamhet, förslagsanslag Särskilda åtgärder för arbetshandikappade, reservationsanslag Bidrag till Stiftelsen Samhall, förslagsanslag 2 619 139 000 11 418 687 000 1 002 000 12 564 000 1 490 000 74 000 1 000 6 500 000 14 059 457 000 362 443 000 94 192 000 4 637 000 753 153 000 452 230 000 1 000 5 416 489 000 4 557 000 000 11 640 145 000 39 Prop. 1990/91:100 <table border="1"> <tr><td> D</td><td> Invandring m.m.</td><td></td></tr> <tr><td> 1</td><td> Statens invandrarverks förvaltningskostnader, förslagsanslag</td><td> 402 164 000</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Förläggningskostnader,/ÖrsZ«gsans/ag</td><td> 2 153 000 000</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Åtgärder för invandrare, reservationsanslag</td><td> 21 563 000</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Överföring av flyktingar m.m., förslagsanslag</td><td> 14 000 000</td></tr> <tr><td> 5</td><td> Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m., förslagsanslag</td><td> 4 464 000 000</td></tr> <tr><td> 6</td><td> Statsbidrag till Stiftelsen Invandrartidningen, reservationsanslag</td><td> 14 989 000</td></tr> <tr><td> 7</td><td> Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m.m., förslagsanslag</td><td> 3 412 000</td></tr> <tr><td> 8</td><td> Lån till hemutrustning för flyktingar m.fl., förslagsanslag</td><td> 52 500 000</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 7 125 628 000</td></tr> <tr><td></td><td> Summa kr.</td><td> 32 921 589 000</td></tr> </table> 40 Prop. 1990/91:100 <h5>XI. Bostadsdepartementet</h5> Bostadsdepartementet m.m. Bostadsdepartementet, förslagsanslag Utredningar m.m., reservationsanslag Bidrag till vissa internationella organisationer m.m., reservationsanslag Bostadsförsörjning m.m. Boverket, förslagsanslag Länsbostadsnämnderna, förslagsanslag Vissa lån till bostadsbyggande, förslagsanslag Räntebidrag m.m., förslagsanslag Åtgärder i bostadsområden med stor andel outhyrda lägenheter m.m., förslagsanslag Tilläggslån till ombyggnad av vissa bostadshus m.m., förslagsanslag Bostadsbidrag m.m., förslagsanslag Viss bostadsförbättringsverksamhet m.m., förslagsanslag Bidrag till förbättring av boendemiljön, förslagsanslag Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m., förslagsanslag Stöd till icke-statliga kulturlokaler, förslagsanslag Byggnadsforskning, reservationsanslag Stöd till experimentbyggande, reservationsanslag Statens institut för byggnadsforskning, förslagsanslag Bidrag till statens institut för byggnadsforskning, reservationsanslag Statens institut för byggnadsforskning: Utrustning, reservationsanslag Investeringsbidrag för bostadsbyggande, förslagsanslag Information och utbildning m.m., reservationsanslag Bidrag till fonden för fukt- och mögelskador, förslagsanslag Statens va-nämnd, förslagsanslag Fastighetsdataver kamheten 29 320 000 7 500 000 1 380 000 38 200 000 129 756 000 58 263 000 1 000 000 22 710 000 000 50 000 000 315 000 000 2 200 000 000 252 000 000 1 000 000 75 000 000 25 000 000 186 600 000 21 000 000 1 000 49 062 000 1 000 000 5 500 000 000 10 500 000 85 000 000 4 183 000 31 674 365 000 Centralnämnden för fastighetsdata, förslagsanslag                        89 607 000 Utrustning m.m. för fästighetsdataverksamhet, reservationsanslag ________2 000 000 91 607 000 4 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 100 41 Prop. 1990/91:100 D Lantmäteriet 1  Lantmäteriet, förslagsanslag 2 Plangenomförande, ramanslag 3  Landskapsinformation, ramanslag 4  Försvarsberedskap, ramanslag 5  Utrustning m.m. för lantmäteriet, reservationsanslag 1 000 181 333 000 205 609 000 4 064 000 9 801 000 400 808 000 <h6>E Idrott</h6> 1  Stöd till idrotten, reservationsanslag                                      401 028 000 2  Stöd till idrottens forskning och utveckling m.m., reservationsanslag                                              _______10 100 000 411 128 000 Summa kr. 32 616 108 000 42 Prop. 1990/91:100 <h5>XII. Industridepartementet</h5> A Industridepartementet m.m. 1  Industridepartementet, förslagsanslag 2  Industriråd/industriattaché, förslagsanslag 3  Utredningar m.m., reservationsanslag 4  Bidrag till FN:s organ för industriell utveckling, förslagsanslag <h6>B Industri m.m.</h6> Statens industriverk: 1    Förvaltningskostnader, förslagsanslag             * 65 957 000 2   Utredningsverksamhet, reservationsanslag   _____* 5 250 000 3  Sprängämnesinspektionen, förslagsanslag 4  Åtgärder för att främja industridesign, reservationsanslag 5  Främjande av hemslöjden, förslagsanslag 6  Stöd till turism och rekreation, reservationsanslag 7  Småföretagsutveckling, reservationsanslag 8  Täckande av förluster vid viss garantigivning m.m., förslagsanslag 9  Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin, reservationsanslag <h6>C Exportkrediter m.m.</h6> 1  Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit, förslagsanslag 2  Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m., förslagsanslag 3  Ersättning för extra kostnader för förmånlig kredit- givning till u-länder, förslagsanslag 4  Åtgärder för att främja utländska investeringar i Sverige, reservationsanslag 48 000 000 1 045 000 16 615 000 6 720 000 <h6>72 380 000</h6> 71 207 000 1 000 5 200 000 5 590 000 123 000 000 * 215 300 000 10 000 000 85 000 000 515 298 000 1 000 1 000 80 000 000 * 1 500 000 <h6>81 502 000</h6> <h6>D Mineralförsörjning m.m.</h6> Sveriges geologiska undersökning: 1    Geologisk undersökningsverksamhet m.m., ramanslag 2    Utrustning, reservationsanslag 3    Geovetenskaplig forskning, reservationsanslag 103 379 000 10 000 000 4 000 000 117 379 000 * Beräknat belopp 43 Prop. 1990/91:100 Statens gruvegendom: Prospektering m.m., reservationsanslag Egendomsförvaltning m.m., förslagsanslag <h6>Statsägda företag m.m.</h6> Ränta och amortering på statens skuld till SSAB Svenskt Stål AB, förslagsanslag Räntestöd m.m. till varvsindustrin, förslagsanslag Infriande av pensionsgaranti för FFV AB, förslagsanslag 56 300 000 7 481 000 63 781 000 181 160 000 31 238 000 130 000 000 1 000 161 239 000 <h6>Teknisk utveckling m.m.</h6> Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och utveckling, reservationsanslag Förvaltningskostnader, förslagsanslag Bidrag till stiftelsen Sveriges teknisk- vetenskapliga attachéverksamhet, reservationsanslag Teknikvetenskapliga forskningsrådet, reservationsanslag Europeiskt rymdsammarbete m.m., förslagsanslag Nationell rymdverksamhet, reservationsanslag Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete, reservationsanslag Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag Bidrag till statens provningsanstalt, reservationsanslag Styrelsen för teknisk ackreditering: Myndighetsverksamhet, reservationsanslag Bidrag till riksmätplatsverksamhet, reservationsanslag                          _______ Bidrag till vissa internationella oiganisationer, förslagsanslag Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien Bidrag till Standardiseringskommissionen Patent- och registreringsverket: Immaterialrätt m.m., förslagsanslag Bolagsärenden, förslagsanslag               ______ Patentbesvärsrätten, förslagsanslag Industriell utveckling m.m. inom verkstadsteknikområdet, reservationsanslag Materialteknisk forskning, reservationsanslag Forskning för ett avfellssnålt samhälle: Miljöanpassad produktutveckling, reservationsanslag * 818 815 000 * 86 368 000 905 183 000 34 261 000 * 67 000 000 406 098 000 56 742 000 *61 000 000 1 000 48 295 000 * Beräknat belopp 1 000 8 776 000 8 777 000 4 272 000 6 750 000 41 184 000 4 000 2 000 6 000 9 814 000 50 000 000 26 200 000 16 610 000 <h6>1 742 193 000</h6> 44 Prop. 1990/91:100 <table border="1"> <tr><td> G</td><td> Regional utveckling</td><td></td></tr> <tr><td> 1</td><td> Lokaliseringsbidrag m.m., reservationsanslag</td><td> 350 000 000</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Regionala utvecklingsinsatser, reservationsanslag</td><td> 972 000 000</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Täckande av förluster på grund av kreditgarantier till företag i glesbygder m.m., förslagsanslag</td><td> 1 000</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Ersättning för nedsättning av socialavgifter, förslagsanslag</td><td> 250 000 000</td></tr> <tr><td> 5</td><td> Sysselsättningsbidrag,/örjZagjn/wZng</td><td> 250 000 000</td></tr> <tr><td> 6</td><td> Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder m.m., reservationsanslag</td><td> 186 000 000</td></tr> <tr><td> 7</td><td> Glesbygdsdelegationen, reservationsanslag</td><td> 16 200 000</td></tr> <tr><td> 8</td><td> Expertgruppen för forskning om regional utveckling (ERU), reservationsanslag</td><td> 6 480 000</td></tr> <tr><td> 9</td><td> Kapitaltillskott till en utvecklingsfond för Västnorden, förslagsanslag</td><td> 3 050 000</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 2 033 731 000</td></tr> <tr><td> H</td><td> Energi Statens energiverk:</td><td></td></tr> <tr><td> 1</td><td> Förvaltningskostnader, ramanslag                 * 49 588 000</td><td></td></tr> <tr><td> 2</td><td> Utredningar m.m. och information, reservationsanslag                                * 15 243 000</td><td></td></tr> <tr><td> 3</td><td> Elsäkerhet m.m., reservationsanslag                      1 000</td><td> 64 832 000</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Statens elektriska inspektion, ramanslag</td><td> * 12 069 000</td></tr> <tr><td> 5</td><td> Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom energiområdet, förslagsanslag</td><td> 1 000</td></tr> <tr><td> 6</td><td> Energiforskning, reservationsanslag</td><td> * 343 800 000</td></tr> <tr><td> 7</td><td> Drift av beredskapslager, förslagsanslag</td><td> * 407 251 000</td></tr> <tr><td> 8</td><td> Beredskapslagring och industriella åtgärder, reservationsanslag</td><td> * 7 270 000</td></tr> <tr><td> 9</td><td> Särskilda kostnader för lagring av olja, motorbensin, m.m., förslagsanslag</td><td> 1 000</td></tr> <tr><td> 10</td><td> Åtgärder inom delfunktionen Elkraft, reservationsanslag</td><td> * 21 930 000</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 857 154 000</td></tr> </table> Summa kr. 5 644 657 000 * Beräknat belopp 45 Prop. 1990/91:100 <h5>XIII. Civildepartementet</h5> A Civildepartementet m.m. 1  Civildepartementet, förslagsanslag 2 Utredningar m.m., reservationsanslag 3  Regeringskansliets förvaltningskontor, förslagsanslag <h6>B Utvecklingsfrågor</h6> 1  Vissa utvecklingsåtgärder, reservationsanslag 2  Statskontoret, ramanslag 3  Anskaffning av ADB-utrustning, reservationsanslag 4  Riksrevisionsverket, ramanslag 5  Statens arbetsgivarverk, ramanslag 6  Statens arbetsmiljönämnd, förslagsanslag 7  Viss rationaliserings- och utvecklingsverksamhet, förslagsanslag Statens institut för personalutveckling: 8   Bidrag till myndighetsuppgifter                      13 520 000 9   Uppdragsverksamhet, förslagsanslag         ____________1 000 <h6>C Statistik, förvaltning m.m.</h6> 1  Statens löne- och pensionsverk, förslagsanslag Statistiska centralbyrån: 2    Statistik, register och prognoser, ramanslag         431 442 000 3    Uppdragsverksamhet, förslagsanslag         _____________1 000 4 Lönekostnader vid viss omskolning och omplacering, förslagsanslag 5  Kammarkollegiet, förslagsanslag 6  Statens person- och adressregistemämnd, förslagsanslag 7  Kostnader för vissa nämnder m.m., förslagsanslag 8  Bidrag till Statshälsan, förslagsanslag 9  Viss förslagsverksamhet m.m., förslagsanslag 10 Vissa skadeersättningar m.m., förslagsanslag 11  Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffningslån, förslagsanslag 12 Externa arbelstagarkonsulter,/ör.v/ag.vflm/ag 13 Administration av statens personskadeförsäkring m.m., förslagsanslag 14 Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m., förslagsanslag 15 Folk- och bostadsräkningar, reservationsanslag 61 193 000 39 235 000 386 940 000 487 368 000 38 000 000 90 567 000 533 000 000 153 222 000 57 136 000 3 020 000 1 000 000 13 521 000 889 466 000 1 000 431 443 000 1 000 17 686 000 720 000 1 125 000 357 000 000 1 000 1 000 1 000 8 409 000 14 000 000 1 600 000 000 16 874 000 <h6>2 447 262 000</h6> 46 Prop. 1990/91:100 D Länsstyrelserna m.m. 1 Länsstyrelserna m.m., ramanslag <h6>E Polisväsendet</h6> 1  Rikspolisstyrelsen, förslagsanslag 2  Säkerhetspolisen, förslagsanslag 3  Statens kriminaltekniska laboratorium, förslagsanslag 4  Lokala polisorganisationen, förslagsanslag 5  Utrustning m.m. för polisväsendet, reservationsanslag 6  Underhåll och drift av motorfordon m.m., förslagsanslag 7 Gemensam kontorsdrift m.m. inom kvarteret Kronoberg, förslagsanslag 8  Diverse utgifter, förslagsanslag <h6>F Konkurrens- och konsumentfrågor</h6> 1  Marknadsdomstolen, förslagsanslag 2 Näringsfrihetsombudsmannen, förslagsanslag 3  Statens pris- och konkurrensverk, förslagsanslag 4  Konsumentverket, förslagsanslag 5 Allmänna reklamationsnämnden, förslagsanslag 6  Stöd till konsumentorganisationer, reservationsanslag 7  Konsumentforskning, reservationsanslag 8  Bidrag till miljömärkning av produkter, reservationsanslag <h6>G Stöd till trossamfund m.m.</h6> 1  Bidrag till trossamfund, reservationsanslag 2  Bidrag till ekumenisk verksamhet 3  Bidrag till restaurering av äldre domkyrkor m.m., reservationsanslag <h6>H Folkrörelse- coh ungdomsfrågor, kooperativa frågor m.m.</h6> 1  Statens ungdomsråd, förslagsanslag 2  Bidrag till central och lokal ungdomsverksamhet m.m., reservationsanslag 3  Stöd till internationellt ungdomssamarbete, reservationsanslag 4  Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet, förslagsanslag * Beräknat belopp 1 639 722 000 <h6>1 639 722 000</h6> 906 214 000 360 000 000 34 244 000 7 381 700 000 243 500 000 164 048 000 1 000 7 349 000 <h6>9 097 056 000</h6> 4 108 000 12 508 000 56 523 000 75 645 000 12 808 000 2 000 000 2 000 000 2 700 000 168 292 000 67 736 000 876 000 1 350 000 <h6>69 962 000</h6> 5 596 000 98 373 000 * 2 298 000 3 300 000 47 5 Lotterinämnden, ramanslag 6  Stöd till kooperativ utveckling, reservationsanslag 7  Bidrag till folkrörelserna, reservationsanslag Prop. 1990/91:100 2 074 000 5 000 000 100 000 000 216 641 000 <h6>I Jämställdhetsfrågor</h6> 1 Jämställdhetsombudsmannen m.m., förslagsanslag 2  Särskilda jämställdhetsåtgärder, reservationsanslag * 3 996 000 * 12 854 000 16 850 000 Summa kr. 15 032 619 000 * Beräknat belopp 48 <h5>XIV. Miljödepartementet</h5> Prop. 1990/91:100 Miljödepartementet m.m. Miljödepartementet, förslagsanslag Utredningar m.m., reservationsanslag * 28 727 000 * 19 000 000 47 727 000 <h6>Miljövård</h6> Statens naturvårdsverk, ramanslag Bidrag till miljöarbete, reservationsanslag Investeringar inom miljöområdet, reservationsanslag Miljöforskning, reservationsanslag Forskning för ett avfellssnålt samhälle: Avfallshantering, reservationsanslag Koncessionsnämnden för miljöskydd, förslagsanslag Bidrag till Förenta Nationernas miljöfond, förslagsanslag Visst internationellt miljösamarbete, förslagsanslag Stockholms internationella miljöinstitut, reservationsanslag Inredning och utrustning av lokaler vid vissa myndigheter, reservationsanslag Kemikalieinspektionen, förslagsanslag Landskapsvårdande åtgärder, reservationsanslag * 384 516 000 * 167 585 000 * 100 000 000 * 112 351 000 * 4 000 000 * 14 253 000 * 22 000 000 * 10 850 000 * 25 000 000 * 11 400 000 * 1 000 * 100 000 000 951 956 000 <h6>Strålskydd, kärnsäkerhet m.m.</h6> Statens strålskyddsinstitut: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag                                                                1 000 Bidrag till statens strålskyddsinstitut, reservationsanslag                   32 823 000 Statens kämkraftinspektion: Förvaltningskostnader, reservationsanslag                   1 000 Kämsäkerhetsforskning, reservationsanslag _____________1 000             2 000 Statens kämbränslenämnd, reservationsanslag                                 1 000 Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m., förslagsanslag                                       ______19 573 000 52 400 000 Summa kr. 1 052 083 000 * Beräknat belopp 49 Prop. 1990/91:100 <h5>XV. Riksdagen och dess myndigheter m.m.</h5> <table border="1"> <tr><td> Riksdagen Ersättningar till riksdagens ledamöter m.m., förslagsanslag Riksdagsutskottens resor utom Sverige, reservationsanslag Bidrag till studieresor, förslagsanslag Bidrag till IPU, RIFO m.m., förslagsanslag Bidrag till partigrupper, förslagsanslag Förvaltningskostnader, förslagsanslag Utgivande av otryckta ståndsprotokoll, reservationsanslag Riksdagens byggnader, reservationsanslag Riksdagstryck Bidrag till riksdagsledamöternas deltagande i internationella konferenser m.m., reservationsanslag</td><td> 255 590 000 16 200 000 700 000 1 746 000 52 011 000 242 869 000 262 000 14 400 000 38 470 000 3 400 000 625 648 000</td></tr> </table> Riksdagens myndigheter <table border="1"> <tr><td> Riksdagens ombudsmän, justitieombudsmännen, förslagsanslag Riksdagens revisorer och deras kansli, ramanslag Nordiska rådets svenska delegation och dess kansli:</td><td> 25 544 000 10 991 000</td></tr> <tr><td> F örvaltningskostnader, förslagsanslag Nordiska rådets svenska delegation och dess kansli: Andel i gemenamma kostnader för Nordiska rådet, förslagsanslag</td><td> 7 963 000 12 851 000 57 349 000</td></tr> </table> <h6>Summa kr. 682 997 000</h6> 50 <h5>XVI. Räntor på statsskulden, m.m.</h5> 1 Räntor på statsskulden m.m., förslagsanslag Prop. 1990/91:100 61 000 000 000 51 <h5>XVII. Oförutsedda utgifter</h5> 1 Oförutsedda utgifter, förslagsanslag Prop. 1990/91:100 1 000 000 52 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 december 1990 Prop. 1990/91:100 Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Engström, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Larsson, Asbrink Föredragande: statsråden Larsson, Johansson, Freivalds, Hjelm-Wallén, Gradin, R. Carlsson, Thalén, Lindqvist, G. Andersson, Asbrink, Görans- son, Persson, Hellström, Sahlin, Lööw, Lönnqvist, Molin, Wallström, Dahl <h4>Proposition med förslag till statsbudget för budget- året 1991/92</h4> Statsråden föredrar inriktningen av den ekonomiska politiken under nästa budgetår samt de frågor om statens inkomster och utgifter m.m. som skall ingå i regeringens förslag till statsbudget för budgetåret 1991/92. Anförandena och i förekommande fäll översikter över förslagen redovisas i underprotokollen för resp, departement. Statsrådet Larsson anför: Med beaktande av de föredragna förslagen har ett förslag till statsbud- get för nästa budgetår med därtill hörande specifikationer av inkomster och utgifter upprättats. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att beräkna inkomster och besluta om utgifter för staten i enlighet med det upprättade förslaget till statsbudget för budgetåret 1991/92. Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder och de ändamål som föredragandena har hemställt om. Regeringen beslutar vidare att de anföranden som redovisas i under- protokollen jämte översikter över förslagen skall bifogas propositionen enligt följande: 53 Finansplanen Utveckling av offentlig sektor - gemensamma frågor Kungliga hov- och slottsstatema (första huvudtiteln) Justitiedepartementet (andra huvudtiteln) Utrikesdepartementet (tredje huvudtiteln) Försvarsdepartementet (fjärde huvudtiteln) Socialdepartementet (femte huvudtiteln) Kommunikationsdepartementet (sjätte huvudtiteln) Finansdepartementet (sjunde huvudtiteln) U tb i ldni ngsdepartementet (åttonde huvudtiteln) Jordbruksdepartementet (nionde huvudtiteln) Arbetsmarknadsdepartementet (tionde huvudtiteln) Bostadsdepartementet (elfte huvudtiteln) Industridepartementet (tolfte huvudtiteln) Civildepartementet (trettonde huvudtiteln) M i lj ödepartementet (fjortonde huvudtiteln) Riksdagen och dess myndigheter m.m. (femtonde huvudtiteln) Räntor på statsskulden, m.m. (sextonde huvudtiteln) Oförutsedda utgifter (sjuttonde huvudtiteln) Beredskapsbudget för totalförsvarets civila del Bilaga 1 Prop. 1990/91:100 Bilaga 2 Bilaga 3 Bilaga 4 Bilaga 5 Bilaga 6 Bilaga 7 Bilaga 8 Bilaga 9 Bilaga 10 Bilaga 11 Bilaga 12 Bilaga 13 Bilaga 14 Bilaga 15 Bilaga 16 Bilaga 17 Bilaga 18 Bilaga 19 Bilaga 20 54 gotab 97411, Stockholm 1991 <h4>Bilaga 1 till budgetpropositionen 1991</h4><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-7.png" style="width:40pt;height:45pt;"/> <h3>Finansplanen</h3> <h5>Prop.</h5> <h5>1990/91:100</h5> <h5>Bil. 1</h5> <h4>Finansdepartementet</h4> Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 december 1990 Föredragande: statsrådet Larsson <h4>Anmälan till budgetpropositionen 1991 såvitt avser finansplanen</h4> <h4>Finansplan</h4> <h4>1 Den ekonomisk-politiska strategin i sammanfattning</h4> Den svenska ekonomin präglas i dag av allvarliga problem. Under en stor del av 1980-talet var den ekonomiska utvecklingen i Sverige god. Näringslivets investeringar ökade, statsfinanserna sanerades och allt fler fick arbete. Men framstegen och framtidstron skapade också krav och förväntningar som ledde till att resurserna blev hårt utnyttjade. Infla- tionen blev hög, tillväxten försvagades och balansen i utlandsaffärema försämrades. Under det gångna året har statsmakterna vidtagit ett antal ekonomisk- politiska åtgärder för att åstadkomma balans i den svenska ekonomin och återvinna tillväxten. Arbetet med att stabilisera ekonomin måste fullföljas med kraft under det närmaste året. Finanspolitiken måste vara fortsatt stram. En nedväxling från inflationslöner till reallöner måste nu ovill- korligen komma till stånd. Samtidigt måste sparande och investeringar främjas. Det krävs en bred uppslutning kring detta handlingsprogram. 1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1 <h5>1.1 Den internationella bakgrunden</h5> Omvärldens betydelse for den svenska utvecklingen har ökat kraftigt under det gångna årtiondet. Den kommer att tillta ytterligare, inte minst genom de politiska förändringarna och den ekonomiska integrationen i Europa. Vid den europeiska säkerhetskonferensens toppmöte i Paris i november 1990 lades grunden till en ny säkerhetsordning i Europa. I Öst- och Centraleuropa har stora steg tagits i riktning mot demokrati och mark- nadsnadsekonomi. Inom EG har samarbetet fördjupats. Förhandlingarna mellan EG och EFTA om ett omfattande avtal om ekonomiskt samarbete har nu nått fram till ett avgörande skede. Vid det gemensamma ministermötet i slutet av 1990 mellan EG och EFTA togs väsentliga steg mot ett avtal. Regeringen förklarade i skrivelse till riksdagen hösten 1990 (skr. 1990/91:50) att den eftersträvade ett nytt riksdagsbeslut om Europa- politiken som tydligare och i mer positiva ordalag skulle klaigöra Sveriges ambitioner att bli medlem av Europeiska gemenskapen. Bak- grunden var den positiva och snabba utvecklingen i Europa. Riksdagen har därefter uttalat att Sverige bör eftersträva att bli medlem i den Euro- pé’ska gemenskapen med bibehållen neutralitetspolitik. Det är regeringens ambition att efter en samlad bedömning av de utrikes- och säkerhetspolitiska faktorerna och efter samråd i utrikesnämn- den lämna in en svensk ansökan om medlemskap i EG. En konsekvens av den internationella utvecklingen är att handeln mel- lan länderna ökar och att konkurrensen skärps. Detta förbättrar förutsätt- ningarna för den ekonomiska tillväxten men ställer samtidigt krav på strukturell förnyelse inom länderna. Men internationaliseringen skapar framför allt möjligheter. Särskilt gäller detta för länder som i likhet med Sverige länge byggt sitt välstånd på handel med omvärlden. Våra företag har utvecklats i en intensiv ut- ländsk konkurrens och har goda möjligheter att ta vara på de fördelar som den ökade internationella integrationen medför. <h5>1.2 Den svenska ekonomin — starka sidor och svaga</h5> Den svenska ekonomin präglas av problem. Men den har också en rad starka sidor. Den ekonomiska politiken måste baseras på en samlad be- dömning av alla dessa faktorer. Det centrala stabiliseringspolitiska problemet är inflationen. Den med- för att konkurrenskraften urholkas, osäkerheten ökar och ekonomin fun- gerar sämre. Därmed hotas den fulla sysselsättningen. Inflationen leder också till omfattande och godtyckliga omfördelningar av förmögenheter. I en politik för rättvisa och full sysselsättning måste inflationsbekämp- ningen överordnas andra ambitioner och krav. Den ekonomiska tillväxten är för låg. Under 1980-talet har visserligen tillväxten varit i nivå med jämförbara industriländers. Till skillnad från tidigare decennier under efterkrigstiden har emellertid tillväxten i stor Prop. 1990/91:100 Bil. 1 utsträckning burits upp av en snabb sysselsättningstillväxt. Produktivitets- tillväxten har särskilt under senare år varit mycket svag. Bytesbalansen har under flera år försvagats. Det sammanhänger i hög grad med den försämrade konkurrenskraften. Men det är också en följd av att svenska företags investeringar i utlandet har ökat, inte minst i aktier och fastigheter. Delvis är detta en naturlig följd av näringslivets internationalisering. Det återspeglar också delvis finansiella omplacering- ar av engångskaraktär. Sparandet i ekonomin är otillräckligt. Även när sparandet var som högst under 1980-talet var det inte i nivå med de bästa åren på 1960- och 1970-talen. Hushållens sparande ökar nu samtidigt som sparandet i den offentliga sektorn upprätthålls. Men detta är inte tillräckligt för att finansiera de nödvändiga investeringarna; det är nödvändigt att återställa konkurrenskraften och att förbättra sparandet också i företagssektorn. Men den svenska ekonomin har också starka sidor som ger goda för- utsättningar för högre tillväxt och ökat välstånd under 1990-talet: Sverige tillhör de länder som har allra högst levnadsstandard. Väl- ståndet är också jämnare fördelat än i något jämförbart land. Arbetslöshe- ten är låg och i ett internationellt perspektiv fungerar vår arbetsmarknad väl. Det offentliga trygghetssystemet bidrar till att underlätta de omställningar som är en förutsättning för en väl utvecklad och växande ekonomi. En annan stark sida är näringslivets finansiella ställning. Efter en lång period med goda vinster är soliditeten god. Investeringarna har under en rad år varit höga, vilket ger goda förutsättningar för en expansion när kostnadsläget har anpassats till vad som råder i omvärlden. Den svenska industrins struktur är väsentligt bättre än i böljan av 1980-talet. De offentliga finanserna är också starka. De offentliga utgifternas andel av BNP har nedbringats från ca 67 % 1982 till ca 61 1/2 % år 1990. Statsbudgeten, som 1982 visade ett underskott på 13 % av BNP, är i dag i balans. De strukturella reformer som genomförts eller beslutats kommer att få gynnsamma effekter under hela 1990-talet. Viktigast är skattereformen, som skapar helt nya villkor för arbete, sparande och produktion i Sve- rige. Jordbruket, transportnäringen och de finansiella marknaderna är föremål för avreglering. Inom den offentliga sektorn genomgår flera viktiga verksamheter en förnyelse. Det gäller bl.a. skolan, rättsväsendet, äldreomsorgen och socialförsäkringarna. <h5>1.3 Den ekonomiska politikens inriktning</h5> Målen för den ekonomiska politiken ligger fäst: full sysselsättning, eko- nomisk tillväxt, stabila priser, rättvis fördelning, regional balans och god miljö. Den avgörande uppgiften för den ekonomiska politiken under de när- maste åren är att bygga en stark ekonomi, som tål de påfrestningar en föränderlig omvärld kommer att föra med sig under 1990-talet. Mot bakgrund av det ekonomiska läget och utsikterna för de närmaste åren bör följande riktlinjer gälla för den ekonomiska politiken: Prop. 1990/91:100 Bil. 1 1. Den ekonomiska politiken skall skapa förutsättningar för Sverige att Prop. 1990/91:100 aktivt och framgångsrikt delta i den internationella integrationen.         Bil. 1 Det ligger i Sveriges intresse att existerande hinder för handel och ekonomiskt samarbete undanröjs. Vår ekonomi har en sådan styrka att en fortsatt internationalisering gynnar den ekonomiska tillväxten. Internationaliseringen innebär inte att behovet av politiska beslut min- skar. Tvärtom ökar betydelsen av att upprätthålla internationell konkur- renskraft samt ekonomisk och social stabilitet. Vaije politiskt beslut blir viktigare än tidigare och vägvalen i den ekonomiska politiken måste i större utsträckning än tidigare göras med hänsyn till internationalise- ringen. 2. Den ekonomiska politiken skall medverka till att bromsa kostnadsut- vecklingen och stärka konkurrenskraften för att hävda sysselsättningen och välfärden. Om svenska varor och tjänster skall bli sålda måste de vara värda sitt pris. Det betyder inte att svensk export måste vara billigast eller svenska löner lägst. Kvalitet får kosta, effektiv produktion ger utrymme för goda löner. Men det finns en gräns där löneökningar och stagnerande pro- duktivitet inte uppvägs av andra faktorer. Den gränsen måste respekteras. Det är i längden inte möjligt att trygga sysselsättningen i en ekonomi med prisstegringar, som är snabbare än i omvärlden. För att värna sysselsättning och välfärd måste den ekonomiska politiken de närmaste åren med all kraft inriktas på att varaktigt nedbringa inflationen. Denna uppgift måste överordnas andra ambitioner och krav. Det innebär att mycket starka restriktioner framgent måste läggas på statens liksom på kommunernas och landstingens utgifter samtidigt som den konkurrensut- satta sektorn måste stärkas. De offentliga utgifternas andel av bruttonatio- nalprodukten måste minskas för att göra det möjligt att på sikt sänka skattetrycket. På kort sikt spelar lönebildningen en avgörande roll för möjligheterna att återställa konkurrenskraften. Det nu framlagda förslaget till stabilise- ringsavtal utgör en nödvändig förutsättning för strävandena att hävda sysselsättning och välfärd. Arbetsmarknadspolitiken skall stödja denna inriktning. 3. Den ekonomiska politiken skall bidra till tillväxt genom att stimulera produktiviteten och sparandet. Utrymme skall skapas för investeringar i produktion och infrastruktur; i motsvarande mån måste tillväxten i privat och offentlig konsumtion begränsas. Investeringar är nödvändiga för att trygga framtida välstånd. De svarar i dag för drygt en femtedel av BNP; andelen har ökat avsevärt sedan 1980-talets böljan. Det gäller särskilt industrins investeringar, som har fördubblats. Trots detta ligger investeringarna under den nivå som behövs för att uppnå en långsiktigt stabil tillväxt. Under de närmaste åren gäller det att säkra utrymmet för framtidssatsningar både i näringslivet och i den offentliga sektorn. Det innebär investeringar i den konkurrensutsatta sektorn. Det innebär också investeringar i infrastruktur i form av ett effektivt transport- och kommunikationssystem liksom i utbildning och forskning. Investeringarna måste finansieras med sparande. Även om internatio- nella kapitalrörelser spelar en växande roll, och kan bidra till att utjämna svängningar i det svenska sparandet, är det nödvändigt att stärka det inhemska sparandet. Sparandet är en uppgift för alla i samhället. Regeringens politik syftar till att uppmuntra produktiva investeringar och till att öka sparandet. Återhållsamhet i offentlig och privat konsumtion är nödvändig. Skattere- formen innebär att hushållen uppmuntras att minska sin skuldsättning och öka sitt sparande. Skattereformen innebär också att näringslivet får inter- nationellt sett goda villkor, vilket främjar lönsamhet och investeringar. 4. Den ekonomiska politiken skall bidra till att utjämna levnadsvillkor- en och skapa en starkare bas för välfärden genom att arbetslinjen konsekvent hävdas. En rättvis fördelning av möjligheter i livet är ett viktigt mål för den ekonomiska politiken. Den jämlika fördelningen av möjligheter och av ekonomisk trygghet är något gott i sig. Rätt utformad bidrar den också till att hela samhällsekonomin fungerar bättre. Förutsättningen för att välfärdssystemen skall fungera är att de allra flesta har sin ekonomiska trygghet säkrad utan dem. När ekonomin ger det överväldigande flertalet arbete och utkomst, kan de generella trygg- hetssystemen vara stabila och generösa. Hög sysselsättning och tillväxt skapar goda förutsättningar för en ut- jämning. Arbete åt alla är ett mål för den ekonomiska politiken och ett allt mer kvalificerat arbetsliv är ett effektivt sätt att minska klassamhällets löneskillnader. När realinkomstema växer förbättras förutsättningarna för att genom skatter och överföringar omfördela välstånd mellan medborgar- na, och därmed ge alla möjlighet till ett värdigt liv. Utbildning, vård och omsorg av hög kvalitet kan då bli tillgänglig för alla människor på lika villkor. Det är arbetet som är grunden för välfärd och trygghet. Uppbyggnaden av de sociala försäkringssystemen måste utformas så att de ger goda mo- tiv för arbete. Arbetslinjen har präglat utformningen av arbetslöshetsför- säkringen och den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Denna princip är väg- ledande för regeringens arbete med att reformera såväl sjuk- och arbets- skadeförsäkringen som pensionssystemet. Aktiva åtgärder vidtas för att förbättra arbetsmiljön, förstärka rehabili- teringen och förhindra långvarig eller permanent utslagning ur arbetslivet. 5.  Den ekonomiska politiken skall medverka till en uthållig tillväxt; produktion och konsumtion måste ställas om så att balansen mellan ekonomi och ekologi säkras. Miljösituationen påkallar en förändring av grundläggande attityder i vår livsföring. I ett längre perspektiv hotas vår allmänna välfärd av miljöför- störingen. Därför skall miljöhänsyn genomsyra samhällets alla sektorer. Åtgärder för att förbättra miljön utgör ett viktigt inslag i den ekono- miska politiken. De måste ligga i linje med den ekonomiska politikens allmänna förutsättningar och mål. De måste samtidigt ha en sådan in- riktning att de bidrar till en uthållig tillväxt. Prop. 1990/91:100 Bil. 1 <h5>1.4 Åtgärder för att bekämpa inflation och arbetslöshet</h5> Insatserna för att bekämpa inflation och arbetslöshet måste göras över ett brett fält. Finanspolitiken har som grundläggande uppgift att ange ramen för hushållens, näringslivets, kommunernas och statens verksamhet. I det nuvarande ekonomiska läget måste finanspolitiken vara stram. Trots den vikande konjunkturen visar förslaget till statsbudget för bud- getåret 1991/92 balans mellan utgifter och inkomster. Regeringen redo- visar på en rad områden förslag om besparingar och inkomstförstärkning- ar för budgetåret 1991/92. Dessa kan beräknas leda till en samlad effekt på budgeten i storleksordningen 30 miljarder kr. Särskilda insatser görs samtidigt på ett fatal för samhällsekonomin viktiga områden. Det gäller framför allt forskning och utbildning, investeringar i infrastruktur och åtgärder för bättre miljö. Statsutgifternas ökning beräknas stanna vid 3.4 % jämfört med 10,6 % under budgetåret 1990/91. Kommunernas och landstingens verksamhet svarar för den helt domine- rande delen av den offentliga verksamheten. Den sammanlagda volymtill- växten i den kommunala sektorn måste begränsas till högst 1 %. Rationa- liseringar och omprövningar i befintlig verksamhet är därmed nödvän- diga. Under 1991 och 1992 råder ett av riksdagen beslutat kommunalt skatte- stopp. Vad avser 1993 och 1994 är Kommunförbundet och Landstingsför- bundet överens med regeringen om att skattetrycket inte heller då skall öka och att den kommunala utdebiteringen inte bör höjas. Om det visar sig att kommuner och landsting ändå överväger skattehöjningar efter 1992 eller om volymtillväxten i den kommunala konsumtionen skulle bli för hög är regeringen beredd att omedelbart föreslå ett förlängt skatte- stopp eller att på annat sätt begränsa kommunernas och landstingens möjlighet att expandera. Vidare avser regeringen att föreslå att 3 miljarder kr. dras in från kommunerna år 1992 genom en tillfällig extra höjning av skatteutjäm- ningsavgiften. Syftet med denna åtgärd är att undvika att en tillfällig förbättring av kommunernas ekonomi leder till en snabbare utgiftsökning än vad samhällsekonomin och kommunernas långsiktiga inkomster med- ger. Medlen bör senare återföras till kommunerna. De offentliga utgifterna i förhållande till BNP har kraftigt reducerats under 1980-talet. 1982 uppgick utgifternas andel av BNP till ca 67 %. Den har nu reducerats till drygt 61 %. De beslut som riksdagen redan fattat om förändringar bl.a. i socialförsäkringssystemet och i bostadsfi- nansieringen skapar förutsättningar för att sänka utgiftskvoten ytterligare under de närmaste åren. Förslaget till statsbudget för budgetåret 1991/92 innehåller inga skatte- höjningar. Den samlade effekten av de tidigare lättade skattepolitiska besluten blir en sänkning av skattekvoten. Den beräknas sjunka från 56,5 % till 55,5 %. Det är regeringens uppfattning att de nuvarande problemen i den sven- ska ekonomin skall lösas genom en intern anpassning av utbud och efter- frågan och genom att ekonomins funktionssätt förbättras. Det är på detta Prop. 1990/91:100 Bil. 1 sätt som den ekonomiska politikens trovärdighet skall förstärkas. Att göra avsteg från valutapolitikens mål är uteslutet. Ansvaret för lönebildningen vilar på arbetsmarknadens parter. Under senare år har lönekostnaderna stigit alltför snabbt och underminerat kon- kurrenskraft och sysselsättning. Det är nödvändigt att bryta denna ut- veckling och växla om från inflationslöner till reallöner. Den av regeringen tillsatta förhandlingsgruppen presenterade i slutet av förra året ett förslag till stabil i seringsavtal för åren 1991 och 1992. Avtalet innebär att lönenökningar utgår under första avtalsåret först fr.o.m. den 1 juli och då enbart till löntagare som 1990 har en total årsinkomst understigande 170 000 kr. Löneökningen uppgår till 1 %. Den skall i sin helhet fördelas genom förbundsavtalen. Det innebär en kostnadsökning på ca 0,5 %. På grund av redan inträffade höjningar ökar de samlade lönekostnader- na med 5 % jämfört med 1990. Det understryker nödvändigheten av att nu radikalt bryta kostnadsutvecklingen för att återställa konkurrenskraft och hävda sysselsättningen. För 1992 kan kostnadsökningarna begränsas till 3 % genom stabiliseringsavtalet. För att långsiktigt klara sysselsättningen måste kostnadsutvecklingen under flera år vara långsammare i Sverige än i våra konkurrentländer. På det sättet kan lönsamheten och konkurrenskraften återställas samtidigt som förutsättningar skapas för ett ränteläge i nivå med omvärldens. Mellan löne- och prisbildningen finns ett nära samspel. I syfte att skapa goda förutsättningar för en uppslutning kring ett stabiliseringsavtal har förhandlingsgruppen haft överläggningar med företagen inom handeln. Företagen har lämnat utfästelse om en aktiv medverkan för att hindra prishöjningar. Avgörande för prisbildningen är konkurrensförhållandena i den svenska ekonomin. Den ökade internationella integrationen bidrar till att pressa priserna i den svenska ekonomin. Ett brett åtgärdsprogram för ökad konkurrens har också inletts. Det omfattar bl.a. finansiella tjänster, tekovaror, jordbruksprodukter, transporter och byggmaterial. Regeringen kommer under våren i ljuset av GATT-förhandlingama att förelägga riksdagen förslag om en sänkning av gränsskyddet på jordbruksprodukter. Detta bör kunna bidra till sänkta matpriser. Förslag om att öka konkur- rensen inom inrikesflyget kommer också att läggas under våren. Regeringens mål är att förena full sysselsättning med låg inflation. På längre sikt finns ingen motsatsställning mellan dessa mål. Varaktig full sysselsättning förutsätter att kostnaderna inte stiger snabbare i Sverige än i omvärlden. De senaste årens höga inflation har underminerat sysselsättningen. De närmaste åren kommer att innebära stora påfrestningar på arbetsmarkna- den. Arbetslöshet är inte ett medel i den ekonomiska politiken. Det är företagens möjligheter att rekrytera personer med lämplig utbildning och erfarenhet som avgör om det skall uppstå inflationsdrivande flaskhalsar eller inte. De som är eller riskerar att bli arbetslösa skall därför få samhällets stöd för att så snabbt som möjligt komma över i ett nytt arbete. Prop. 1990/91:100 Bil. 1 Arbetsmarknadspolitiken skall utformas så att den bidrar till inflationsbe- kämpningen. Därför skall insatser som leder till aktivt arbetssökande, yrkesmässig och geografisk rörlighet samt ökad kompetens ges förtur. <h5>1.5 Åtgärder för att öka investeringar, tillväxt och sysselsättning</h5> En hög och stabil tillväxt är ett av de främsta målen lör den ekonomiska politiken. Genom tillväxten skapas nya resurser som kan användas för att tillgodose individuella och gemensamma behov. Ekonomisk tillväxt är också nödvändig för att trygga sysselsättningen och bekämpa arbetslöshe- ten. Tillväxtförutsättningama i den svenska ekonomin förbättras på ett av- görande sätt av den skattereform som nu har trätt i kraft. Arbete och sparande stimuleras samtidigt som produktionsresurserna får en mer ändamålsenlig användning. Regeringen avser också under våren lägga fram en proposition där energipolitikens långsiktiga inriktning preciseras. För att Sverige skall kunna ta vara på de möjligheter som den inter- nationella utvecklingen erbjuder, för att stärka konkurrenskraften och ta vara på människors vilja till arbete skall utbildningen byggas ut och för- bättras. Gymnasieskolan bör reformeras och de yrkesinriktade linjerna byggas ut så att alla elever får en treårig utbildning. Reformen bör inledas 1992 och genomföras successivt. På lång sikt är forskning av hög kvalitet viktig för produktivitetens tillväxt. Den forskningspolitiska proposition, som regeringen lade fram våren 1990, innehöll åtgärder för att förbättra den vetenskapliga produk- tionen inom en rad områden. Examinationen inom forskarutbildningen skall fördubblas. Väsentliga förstärkningar görs nu av studiefinansiering- en inom forskarutbildningen. Resursutnyttjandet i högskolan skall också ytterligare förbättras. En tioprocentig produktivitetsökning inom ramen för tillgängliga resurser kommer att krävas för den kommande treårs- perioden. Mängden internationellt gångbara examina bör härigenom kun- na öka under de närmaste tre åren med minst en tiondel inom ramen för givna resurser. En ytterligare ökning av utbildningsplatserna inom hög- skolan bör också kunna uppnås. För att möta kravet på ökad kompetens och nytt yrkeskunnande i ar- betslivet bör arbetsmarknadsutbildningen byggas ut. Genom omdispone- ringar av medel och genom att utnyttja tillgängliga reservationer bör ytterligare ca 19 000 personer per månad få tillfälle till en ny yrkesut- bildning eller vidareutbildning redan under första halvåret 1991. Genom dessa insatser förbättras företagens möjligheter att rekrytera personal med ny yrkesutbildning. Investeringarna i näringslivet har varit mycket omfettande under slutet av 1980-talet. Det är angeläget att en hög investeringsnivå vidmakthålls i näringslivet under 1990-talet, särskilt med tanke på de nya villkor som den europeiska integrationen skapar. Utländska företag kan ge ett värde- fullt bidrag till den industriella kunskapsuppbyggnaden. De svenska reg- Prop. 1990/91:100 Bil. 1 lerna för utlänningars köp och förvärv av svenska företag bör anpassas till de betingelser som nu skapas genom den ökade internationaliseringen. Regeringen bedömer att ett förslag med denna innebörd kan föreläggas riksdagen under våren. Som ett led i den ekonomiska politiken kommer regeringen att besluta om dels ett väsentligt vidgat frisläpp av de allmänna investeringsfonder- na, dels ett frisläpp av de allmänna investeringsreserverna. Därigenom frigörs uppemot 20 miljarder kr. för investeringar i näringslivet. Behovet av en förnyelse av infrastrukturen är stort. Utgångspunkten för dessa investeringar bör vara att de skall förbättra näringslivets konkur- renskraft, underlätta strävandena att skapa väl fungerande trafiksystem samt bidra till en bättre miljö. Det är i stor utsträckning en uppgift för stat och kommun att svara för dessa investeringar. Men det är angeläget att finna former för en bred samverkan kring dem. Regeringen redovisade därför i prop. 1989/90:88 om vissa näringspolitiska frågor planer på att inrätta en infrastrukturfond. Under innevarande budgetår avses 5 miljarder kr. avsättas för denna fond. Förslag om att inrätta fonden kommer att läggas fram i vår i an- slutning till de miljö- och tillväxtpolitiska propositionerna. Under bud- getåret 1991/92 bör ytterligare 5 miljarder kr. avsättas till fonden. Under återstoden av 1990-talet bör fonden tillföras ytterligare minst 10 miljarder kr. utöver ordinarie anslag. Regeringen tillkallade på våren 1990 tre förhandlare med uppdrag att i de tre storstadsområdena åstadkomma samlade lösningar på trafikproble- men. Inom ramen för infrastrukturfonden är regeringen beredd att avdela 5.5 miljarder kr. till investeringar för bl.a. förbättrad trafikmiljö i stor- städerna under 1990-talet. <h5>1.6 Åtgärder för att skapa en starkare grund för välfärd och trygghet</h5> Det är en viktig uppgift för den ekonomiska politiken att skapa en star- kare ekonomisk grund för välfärd och trygghet. En mycket stor del av statens utgifter gäller välfärden i vid mening; vård, omsorg och utbildning, men framför allt pensioner, barnbidrag, försäkringar vid arbetslöshet och sjukdom. Dessa utgifter växer snabbt på grund av automatik, t.ex. ett ökat antal pensionärer och allt fler barn, men också genom indexuppräkningar. Grunden för välfärden och tryggheten är arbetet. Det är bara genom arbetet som vi kan skapa de resurser som behövs för en välfärd som omfattar alla, men ger mest åt dem som bäst behöver den. Den aktiva arbetsmarknadspolitiken är baserad på detta. Det är aktiva åtgärder som leder till arbete som skall komma i första hand. Kontantstöd är en viktig trygghetsåtgärd, men det skall komma i sista hand. Det skall finnas goda incitament för utbildning och arbete. Det är detta som avses med arbetslinjen i arbetsmarknadspolitiken. Denna princip är vägledande för regeringens arbete med att reformera såväl sjuk- och arbetsskadeförsäkringen som pensionssystemet. Det är Prop. 1990/91:100 Bil. 1 arbete, hälsa och ett aktivt liv som är det främsta målet och därför måste Prop. 1990/91:100 nya resurser i första hand satsas på omsorg, vård och rehabilitering.       Bil. 1 En kraftfull och samordnad insats görs nu för en bättre rehabilitering. Det sker genom åtgärder för att undanröja farliga arbeten och förbättra arbetsmiljön och arbetsförhållandena. Det sker vidare genom att resurser avdelas för rehabilitering och genom förändringar i sjukförsäkringen och tillkomsten av rehabiliteringsersättningen. Under vårriksdagen läggs för- slag fram baserade bl.a. på arbetsmiljökommissionens arbete. <h5>1.7 Åtgärder för att säkra en uthållig tillväxt</h5> Åtgärder för att säkra en uthållig tillväxt är en viktig del av den ekono- miska politiken. Den ekonomiska politiken skall bidra till att ställa om produktion och konsumtion för att säkra långsiktig balans mellan ekono- misk tillväxt och miljö. Miljöpolitiken i Sverige har på många vis varit framgångsrik. De kom- mande årens miljöpolitik kommer att präglas av ökad internationalisering, decentraliserat beslutsfattande och ökat miljöansvar inom alla samhälls- sektorer. Ett utbyggt internationellt samarbete ger oss nya möjligheter att påverka miljöpolitiken globalt och att utveckla en internationell strategi för en långsiktigt hållbar utveckling. Därmed kan stora framsteg göras på ett sätt som skapar likvärdiga villkor för företag i olika länder. De kommande årens miljöpolitik kommer också att präglas av ett ökat miljöansvar inom varje sektor av samhället. De förändringar som nu genomförs av skattesystemet innebär att energikonsumtionen begränsas och att det blir dyrare att skada miljön. Ytterligare förslag som minskar miljöbelastningen kommer att presenteras i den miljöpolitiska proposition som regeringen avser att lägga fram under vårriksdagen. För att kunna fatta riktiga beslut för en långsiktigt hållbar utveckling måste vi veta mer om samspelet mellan ekonomi och ekologi. Det gäller på såväl företags- och hushållsnivå som på samhällsnivå. Det är viktigt att den ekonomiska statistiken är så utformad att den belyser miljöpåver- kan och resursförbrukning. På regeringens initiativ utreds nu dessa frå- gor. Ett första underlag beräknas vara klart under år 1991. <h4>2 Den ekonomiska utvecklingen</h4> <h5>2.1 Utsikterna för den internationella ekonomin</h5> När 1980-talet började befann sig industriländerna i en djup ekonomisk svacka. Ett par år in på decenniet inleddes emellertid efterkrigstidens hittills längsta högkonjunktur. Förra året markerade slutet på denna långa expansionsperiod. I de industriländer som haft högst inflation under senare år — främst Förenta staterna, Storbritannien, Canada samt några av de mindre euro- peiska länderna — mattas nu den ekonomiska aktiviteten av markant. De inflationsbekämpande åtgärder som vidtagits i flera av dessa länder böljar ge resultat. Samtidigt har den höga inflationen medfört en försämrad 10 konkurrenskraft, som verkar återhållande på tillväxten. I Förenta Staterna bedöms BNP-tillväxten ha stannat vid ca 1 % 1990. Den ekonomiska aktiviteten är dock fortsatt stark i Japan och i Tyskland. För OECD- området sammantaget förutses en ekonomisk tillväxt i år med knappt 2 %. Under 1992 är ånyo en något starkare tillväxt möjlig. Trots den lägre aktiviteten i OECD-området förutses inflationen öka till ca 5 1/2 % i år för att sedan dämpas till 4 1/2 % 1992. Arbetslösheten i OECD-området väntas öka till närmare 7 % nästa år. De europeiska OECD-ländema beräknas fortfarande ha en högre arbetslöshet, inemot 8 1/2 % i år och nästa år. Den amerikanska ekonomin försvagades ytterligare under hösten 1990 och en regelrätt lågkonjunktur kan inte uteslutas. De höjda oljepriserna och problem i den finansiella sektorn är viktiga element i denna utveck- ling. Svagheterna i det finansiella systemet har bidragit till att kreditgiv- ningen från bankerna bromsas upp ytterligare med effekter på i första hand investeringsverksamheten men även den privata konsumtionen. Un- der förutsättning att den starka tillväxten i Japan och Tyskland fortsätter, kan emellertid effekterna på omvärlden av en recession i Förenta staterna begränsas. Budgetunderskotten har tillåtits öka kraftigt i flera länder — framför allt i Tyskland och Förenta staterna. Därmed har bördan av inflationsbe- kämpningen i allt väsentligt fallit på penningpolitiken. Fortsatta räntehöj- ningar skulle förvärra situationen för de länder som befinner sig i, eller är på väg in i, en lågkonjunktur. Detta understryker betydelsen av att uppnå bättre balans mellan finans- och penningpolitiken liksom av en förstärkt internationell ekonomisk-politisk samordning. Läget vid Persiska viken gör en bedömning av oljeprisutvecklingen synnerligen osäker. Även om OECD-ländemas oljeberoende minskat mycket sedan 1970-talet, skulle kraftigt ökade priser få betydande negati- va konsekvenser för inflation och tillväxt. En risk är att oljeprishöjning- ama inte möts med en tillräckligt stram ekonomisk politik utan tillåts omsättas i ländernas interna löne- och prisbildning. Därmed kan behov uppstå av en betydande ekonomisk-politisk åtstramning i ett senare skede. En förstärkning av det internationella handelssystemet är nu betydelse- full mot bakgrund av den internationella ekonomiska utvecklingen. GATTs betydelse för att motverka protektionism och ta bort handelshin- der i världshandeln är oförändrat stor. Det är därför ytterst oroande att Uruguay-rundan inte kunde avslutas som planerat i december 1990. Mot- sättningar mellan framför allt USA och EG på en rad förhandlingsområ- den — i synnerhet på jordbruksområdet — ledde till att ministermötet blev resultatlöst. Förhandlingarna torde emellertid komma att återupptas i böljan av 1991. Det är av stor betydelse att rundan kan slutföras fram- gångsrikt. Sovjetunionen och övriga tidigare centralplanerade ekonomier i Europa genomgår nu en svår omställningsprocess som kommer att ta lång tid. Därmed kommer dessa länders importefterfrågan sannolikt att vara låg samtidigt som de utländska investeringarna är begränsade. De samman- tagna effekterna på västekonomiema av även en mycket negativ utveck- Prop. 1990/91:100 Bil. 1 11 ling bör dock i det korta perspektivet bli begränsade. På längre sikt finns förutsättningar för en god utveckling med gynnsamma effekter också för länderna i väst. Den vikande internationella konjunkturen får betydande återverkningar för Sverige. Efterfrågetillväxten för bearbetade varor på Sveriges vik- tigaste exportmarknader inom OECD avtog markant under 1990 och för- svagningen fortsätter även 1991. Sammantaget bedöms marknadstillväx- ten för svensk export till OECD-området — som under de senaste åren uppgått till 6 å 7 % årligen — stanna vid knappt 5 % i år för att 1992 uppgå till drygt 5 %. Det är framför allt den låga importefterfrågan från USA, Storbritannien, Finland och Danmark som nu får effekt på svensk export. Dessutom begränsas exporten av en oförmånlig varusammansättning. Transportmedelsindustrin är sedan en tid inne i en internationell lågkon- junktur och inom pappers- och massaindustrin råder ett kraftigt globalt utbudsöverskott. Stålindustrin är på väg mot en klar avmattning. Dessa branscher svarar för ungefär en tredjedel av den samlade varuexporten. <h5>2.2 1980-talets utveckling i Sverige</h5> Genom omläggningen av den ekonomiska politiken i böijan av 1980- talet och den internationella konjunkturuppgången kom en utrikeshandels- ledd expansion igång i den svenska ekonomin. Exporten ökade liksom lönsamheten i näringslivet. Därmed inleddes en kraftig investeringsupp- gång. Samtidigt sköt produktionen fert och sysselsättningen ökade. Efter ett par år med fällande realinkomster steg åter hushållens inkom- ster vid mitten av 1980-talet. Till detta bidrog i hög grad den ökade sysselsättningen och minskade arbetslösheten. Hushållens konsumtion växte snabbt när inkomsterna steg och då kre- ditmarknaden avreglerades blev det lättare att låna. Trots att de offentliga utgiftsökningarna begränsades och skattekvoten steg var inte finanspoliti- ken tillräckligt stram för att kunna neutralisera effekterna av kreditexpan- sionen och den mycket starka industrikonjunkturen. Ekonomin blev under 1980-talets senare del överhettad samtidigt som utrymmet för den kon- kurrensutsatta sektorn begränsades. Sett över hela 1980-talet var tillväxten i den svenska ekonomin ungefär i nivå med Västeuropas. Kostnadsökningarna var emellertid snabbare än i de för Sverige centrala konkurrentländerna. Detta medförde att kon- kurrenskraften gradvis försvagades. Jämfört med situationen i början av 1980-talet är det svenska näringslivet i dag ändå starkt. Soliditeten är hög och omfattande investeringar och strukturrationaliseringar har ge- nomförts. Men den förbättring av den relativa enhetsarbetskostnaden som uppnåddes i samband med devalveringarna i böljan på 1980-talet är förbrukad. Den strama budgetpolitiken resulterade i att de offentliga utgifterna minskade snabbt som andel av BNP. Samtidigt förstärktes det offentliga sparandet. I detta avseende är läget i dag helt annorlunda än för tio år sedan. Sverige tillhör nu åter de länder i OECD-området som har de star- kaste offentliga finanserna. Prop. 1990/91:100 Bil. 1 12 <h5>2.3 Utvecklingen i Sverige det senaste året</h5> Kapacitetsutnyttjandet i den svenska ekonomin var högt i början av 1990. Det har emellertid därefter sjunkit snabbt. Avmattningen har spridit sig gradvis och blivit allt mer kännbar för hushåll och foretag. Den ekono- miska tillväxten avtog och uppgick för helåret till knappt 1 %. Den viktigaste orsaken till försämringen är att konkurrenskraften har försvagats genom att löner och priser har ökat snabbare i Sverige än i våra konkurrentländer. Urholkningen av konkurrenskraften har förstärkts av en svag produktivitetstillväxt. Denna utveckling har lett till att indu- strin i betydande utsträckning förlorat marknadsandelar både hemma och utomlands. Industriproduktionen har därmed stagnerat samtidigt som lönsamheten fallit. Arbetsmarknaden var under en stor del av 1990 överhettad och arbets- lösheten var mycket låg. Mot slutet av året inträffade dock en försvag- ning i huvudsak orsakad av tillbakagången i den konkurrensutsatta sek- torn. Arbetslösheten var vid slutet av året 1,9 %. Den underliggande prisökningen, dvs. exklusive bidrag från indirekta skatter och oljepriser, uppgick till ca 6 1/2 % under loppet av 1990. Inflationen hölls tillbaka av förhållandevis låga prisökningar inom kon- kurrensutsatt verksamhet. Konsumentprisindex steg med ytterligare ca 3 procentenheter i samband med att det första steget i skattereformen ge- nomfördes. De högre oljepriserna bidrog dessutom med ca 1/2 procent- enhet och den tillfälliga höjningen av mervärdeskattesatsema med knappt 1 procentenhet. Reallöneutvecklingen var svag under första hälften av 1980-talet. Den- na utveckling vände vid mitten av decenniet och reallönerna har sedan dess återhämtat sig. Under hela 1980-talet var emellertid de nominella löneökningarna stora. Så var fallet även under 1990 då de nominella lönerna ökade med över 10 % i genomsnitt. Samtidigt steg reallönerna med ca 2 % och hushållens realinkomstökningar uppgick till 3 1/2 %. Hushållens sparkvot förbättrades från -4 1/3 % 1989 till knappt -1 % 1990, sannolikt till följd av både en ökad osäkerhet och högre lånekostna- der. Den privata konsumtionen blev därmed oförändrad från 1989 till 1990. Handelsbalansens överskott krympte ytterligare, bl.a. till följd av den svaga exportutvecklingen. Dessutom blev resevalutanettot allt sämre sam- tidigt som ränteutgifterna i samband med investeringar utomlands ökade. Bytesbalansunderskottet som andel av BNP växte från 1,6 % 1989 till ca 2 1/2 % 1990. De tilltagande obalanserna i den svenska ekonomin bidrog starkt till den oro på de finansiella marknaderna som uppstod vid några tillfällen under 1990. I oktober ökade valutautflödet kraftigt vilket tvingade fram en höjning av de korta räntorna. Sedan dess har räntorna sjunkit och skillnaderna i räntenivå i förhållande till utlandet har successivt reduce- rats. På aktie- och fastighetsmarknaderna har priserna sjunkit under hösten 1990. Företagens vinster har fallit avsevärt. Inom finansbolagssektom har Prop. 1990/91:100 Bil. 1 13 problemen varit särskilt markerade och vissa finansbolag råkade under hösten in i akuta likviditetssvårigheter. Uppenbarligen har risknivån och belåningsgraden i delar av det finansiella systemet varit osunt hög. Akuta betalningssvårigheter har uppstått när priserna fallit på aktie- och fastig- hetsmarknaden. Det som nu sker bör ses som en behövlig sanering av det finansiella systemet. <h5>2.4 Utsikterna för 1991 och 1992</h5> Skattereformen, vars andra och viktigaste etapp genomförs 1991, kommer att få påtagliga effekter för den ekonomiska utvecklingen både på kort och lång sikt. Den främjar arbete och sparande och bidrar där- med till en ökad tillväxt. Den omedelbara effekten är att inkomstskatterna sänks och att skatterna på konsumtion och kapital ökar. Finansieringen av skattereformen medför en höjning av konsumentprisindex med ca 3 1/4 % i böijan av 1991. Denna konsumentprisuppgång påverkar emel- lertid inte näringslivets konkurrenskraft eftersom mervärdeskatt inte tas ut vid export. Sammantaget innebär skattereformen ett kraftigt tillskott till hushållens reala disponibla inkomster. Eftersom reformen också innebär att det blir dyrare att låna och lönsammare att spara kommer dock hushållen sanno- likt att välja att spara en ökad del av sina inkomster. Den ekonomiska utvecklingen de närmaste åren blir i hög grad bero- ende av lönekostnadernas ökningstakt. Om inte en snabb lönedämpning sker kommer den totala produktionen att minska 1991 och öka endast mycket svagt 1992. En sådan utveckling leder till en högre och mer långvarig arbetslöshet. Vid slutet av 1992 är en arbetslöshetsnivå nära 4 % trolig. Sammantaget medför utvecklingen i detta fall stora påfrest- ningar för hushållen samtidigt som den offentliga sektorns finanser för- svagas. För att undvika en sådan utveckling tillsatte regeringen under 1990 en förhandlingsgrupp med uppgift att undersöka förutsättningarna för ett stabiliseringsavtal för hela arbetsmarknaden för i första hand 1991. För- handlingsgruppen har presenterat ett förslag till ett tvåårsavtal, som innebär att lönekostnadsökningama — inkl, löneglidning och överhäng — kan begränsas till ca 5 % 1991 och ca 3 % 1992. Ett stabiliseringsavtal på de nivåer som föreslagits innebär att konsu- mentprisökningama kan stanna vid ca 5 % under 1991 och 2 1/2 % un- der 1992. Det innebär i sin tur att inflationstakten 1991 kan bli ungefär lika hög som i det övriga OECD-området och under 1992 något lägre. Konkurrensläget kan därmed förbättras och förutsättningar skapas för att kraftigt begränsa företagens förluster av marknadsandelar. Redan under 1991 kan alltså en omsvängning ske. Industriproduktionen kan skjuta lärt igen och sysselsättningen därmed åter växa. Visserligen är det troligt att arbetslösheten fortsätter att öka under 1991 och 1992, men i en långsammare takt. Lågkonjunkturen kan om stabiliseringsavtalet accepteras bli kort och en långvarig arbetslöshetskris av det slag många andra länder i Europa fått gå igenom kan undvikas. Prop. 1990/91:100 Bil. 1 14 En utveckling i dessa banor innebär att hushållens ekonomiska situation Prop. 1990/91:100 kan förbättras både 1991 och 1992. Samtidigt skapas förutsättningar för Bil. 1 att förstärka också den offentliga sektorns finanser. Tabell 1. Den ekonomiska utvecklingen Årlig procentuell förändring (om ej annat anges) <table border="1"> <tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2"> 1989</td><td rowspan="2"> 1990</td><td> 1991</td><td></td><td> 1992</td><td></td></tr> <tr><td> Alt. 1</td><td> Alt. 2</td><td> Alt. 1</td><td> Alt. 2</td></tr> <tr><td> BNP</td><td> 2,1</td><td> 0,7</td><td> -0,2</td><td> -0,5</td><td> 1,0</td><td> 0,4</td></tr> <tr><td> Industriproduktion</td><td> 1,2</td><td> -2,0</td><td> -1,0</td><td> -2,0</td><td> 1,8</td><td> 0,5</td></tr> <tr><td> Privat konsumtion</td><td> 1,1</td><td> 0,0</td><td> 0,7</td><td> 1,0</td><td> 1,0</td><td> 1,2</td></tr> <tr><td> Offentiig konsumtion</td><td> 2,2</td><td> 1,3</td><td> 0,5</td><td> 0,3</td><td> 0,5</td><td> 0,5</td></tr> <tr><td> Bruttoinvesteringar</td><td> 10,9</td><td> 1,8</td><td> -1,4</td><td> -3,5</td><td> 0,6</td><td> -1,9</td></tr> <tr><td> Bytesbalans (miljarder kr.)</td><td> -19,7</td><td> -33,1</td><td> -48,8</td><td> -50,9</td><td> -58,6</td><td> -63,2</td></tr> <tr><td> Handelsbalans (miljarder kr.)</td><td> 14,6</td><td> 13,4</td><td> 9,1</td><td> 10,1</td><td> 13,7</td><td> 12,6</td></tr> <tr><td> Arbetslöshet (nivå, %)</td><td> 1,4</td><td> 1,5</td><td> 2,2</td><td> 2,5</td><td> 2,7</td><td> 3,4</td></tr> <tr><td> KPI dec.-dec., exkl. skatteref.</td><td> 6,7</td><td> 8,2</td><td> 5,2</td><td> 5,9</td><td> 2,4</td><td> 3,4</td></tr> <tr><td> KPI dec.-dec., inkl, skatteref.</td><td> 6,7</td><td> 11,1</td><td> 8,4</td><td> 9,1</td><td> 2,4</td><td> 3,4</td></tr> <tr><td> Timlön, kostnad</td><td> 9,8</td><td> 10,4</td><td> 5</td><td> 7</td><td> 3</td><td> 5</td></tr> </table> Det låga sparandet i Sverige tar sig uttryck i att underskotten i bytesba- lansen fortsätter att öka. En del av försvagningen beror på en försäm- ring i handelsbalansen. Denna utveckling är oroande och kan bara brytas genom att kostnadsökningstakten anpassas till omvärlden. Genomslaget sker emellertid gradvis varför påtagliga effekter av ett framgångsrikt stabiliseringsavtal kommer att synas på handelsbalansen först efter 1991. Den beräknade ökningen av bytesbalansunderskottet sammanhänger emellertid också i hög grad med de växande svenska investeringarna i utlandet. Denna del av bytesbalansförsvagningen är inte lika oroande som handelsbalansförsämringen. Investeringarna kan i betydande utsträckning förutsättas generera en avkastning som på sikt kommer svenska medborg- are tillgodo. De svenska investeringarna i utlandet har under en följd av år varit höga. Det är en naturlig del i företagandets internationalisering. Under senare år har emellertid utvecklingen accelererat bl.a. som en konsekvens av engångsförändringar i investeringsmönstret sedan valutaregleringen avskaffats och till följd av det försämrade kostnadsläget i Sverige. Goda förutsättningar finns för att bryta denna utveckling om en snabb kostnads- anpassning kommer till stånd. Det närmande till EG som nu sker och de förändringar i förvärvslagstiftningen som regeringen avser föreslå bör också starkt verka i riktning mot en ökad balans i investeringsflödena. <h4>3 Europa-politiken</h4> Den svenska ekonomin har länge kännetecknats av en hög grad av öppen- het. Denna öppenhet har starkt bidragit till vår höga levnadsstandard. Tack vare GATT-avtal, EFTA-överenskommelsen och frihandelsavtalet med EG har Sverige i dag endast få hinder mot industrivarors fria cir- 15 kulation. Under 1980-talet har också kapitalets rörlighet ökat starkt. Sveriges omvärld förändras nu i mycket snabb takt. Vid ESK-konfe- rensen i Paris lades grunden till en ny säkerhets- och samarbetsordning för Europa. Inom EG har samarbetet fördjupats. Den s.k. inre markna- den i EG får återverkningar på den svenska ekonomin. I Ost- och Centraleuropa har stora steg tagits i riktning mot demokrati och mark- nadsekonomi. Det svenska samhället är redan mycket nära knutet till det övriga Europa. EG och dess medlemsländer kommer att spela en central roll i den fortsatta utvecklingen av det europeiska samarbetet. Sveriges möj- ligheter att påverka och bidra till denna process, politiskt, kulturellt, socialt och ekonomiskt, skulle självfallet förbättras genom fullt deltagan- de i gemenskapsarbetet. Endast som medlem kan ett land fullt ut delta i och få inflytande på EGs samarbete. Regeringen förklarade i en skrivelse till riksdagen (skr. 1990/91:50) att den eftersträvade ett nytt riksdagsbeslut om Europa-politiken som tyd- ligare och i mer positiva ordalag skulle klaigöra Sveriges ambitioner att bli medlem av EG. Riksdagen har därefter uttalat att Sverige bör efter- sträva att bli medlem i EG med bibehållen neutralitetspolitik. Det är regeringens ambition att efter en samlad bedömning av de utrikes- och säkerhetspolitiska faktorerna och efter samråd i utrikesnämn- den lämna in en svensk ansökan om medlemskap i EG. Som medlem i EFTA deltar Sverige genom förhandlingarna mellan EFTA och EG i de gemensamma ansträngningarna att skapa ett euro- peiskt ekonomiskt samarbetsomräde, EES. Målet är en gemensam mark- nad för de nitton EFTA- och EG-ländema med fullständig frihet för cir- kulation av varor, tjänster, kapital och arbetskraft. Arbetet med ett EES- avtal har nu kommit in i ett avgörande skede. Vid det gemensamma ministermötet i slutet av 1990 mellan EG och EFTA uppnåddes en rad viktiga resultat. Förhandlingarna skall fullföljas med kraft. Utvecklingen i Öst- och Centraleuropa kommer att få omfattande eko- nomiska konsekvenser för västvärlden. Rekonstruktionen av de tidigare planekonomierna kommer emellertid att ta lång tid och kräva omfattande insatser under en följd av år. Gradvis kommer sannolikt allt fler svenska företag att investera Ost- och Centraleuropa. Handeln med detta område kan också förväntas öka. Effekterna härav på den ekonomiska utvecklingen i Sverige bör i ett längre perspektiv bli gynnsamma. Prop. 1990/91:100 Bil. 1 16 <h4>4 Stabiliseringspolitiken</h4> För att återskapa goda villkor för investeringar, produktion och syssel- sättning måste stabiliseringspolitiken fullföljas med kraft. <h5>4.1 Finanspolitiken</h5> För att värna sysselsättning och välfärd krävs att inflationsbekämpningen överordnas andra ambitioner och krav. Det innebär att starka restriktioner framgent kommer att läggas på statens liksom på kommunernas och landstingens utgifter. Förslaget till statsbudget for budgetåret 1991/92 visar balans mellan utgifter och inkomster. Besparingar föreslås på en rad områden. Rege- ringen redovisar förslag om besparingar och inkomstförstärkningar för budgetåret 1991/92 som kan beräknas leda till en samlad effekt på bud- geten i storleksordningen 30 miljarder kr. Tillväxten i statsutgifterna beräknas minska från 10,6 % under innevarande budgetår till 3,4 % kommande budgetår. Budgeten innehåller inga förslag till nya skattehöj- ningar. Kommunernas och landstingens verksamhet omfattar ca 85 % av den offentliga verksamheten och ca 20 % av BNP. Under de närmaste åren måste tillväxten i kommunernas verksamhet begränsas starkt med hänsyn till den samhällsekonomiska balansen. Under 1991 och 1992 råder ett av riksdagen beslutat kommunalt skatte- stopp. Regeringen och företrädare för kommun- och landstingsförbunden har kommit överens om att det kommunala skattetrycket inte heller efter år 1992 bör öka och att kommunerna och landstingen därför inte bör höja sina skatter. Regeringen är emellertid beredd att föreslå ett förlängt lag- fäst skattestopp om det visar sig att kommuner och landsting ändå över- väger skattehöjningar eller om volymtillväxten i den kommunala konsum- tionen skulle tendera att överskrida det samhällsekonomiska utrymmet. Vidare avser regeringen att föreslå att 3 miljarder kr. dras in från kommunerna år 1992 genom en tillfällig extra höjning av skatteutjäm- ningsavgiften. Syftet med denna åtgärd är att undvika att en tillfällig förbättring av kommunernas ekonomi leder till en snabbare utbyggnad än vad samhällsekonomin tillåter. Medlen bör återföras till kommunerna. Det bör ankomma på den kommunalekonomiska utredningen att föreslå hur detta skall ske som ett led i övergången till ett nytt mer generellt utformat statsbidragssystem. De offentliga utgifterna som andel av BNP uppgick till ca 67 % när de var som högst budgetåret 1982/83. Sedan dess har utgiftskvoten ned- bringats till drygt 61 % under innevarande budgetår. De förslag till utgiftspolitik som redovisas i budgetförslaget innebär att förutsättningar skapas för att minska utgiftskvoten ytterligare under de närmaste åren. Den offentliga sektorns finansiella ställning var vid ingången till 1980- talet kraftigt undergrävd. Därför har det under det gångna decenniet varit nödvändigt både att sänka utgiftskvoten och att öka den offentliga sek- torns intäkter. Skattekvoten beräknas nu kunna minska från 56,5 % under innevarande budgetår till 55,5 % under budgetåret 1991/92. Prop. 1990/91:100 Bil. 1 2 Riksdagen 1990/91. i saml. Nr 100. Bilaga 1 17 Mot bakgrund av de bedömningar som nu görs av den ekonomiska utvecklingen under de närmaste åren innebär förslaget till statsbudget för 1991/92 i kombination med de åtgärder soäm i övrigt vidtas för att begränsa den offentliga sektorns expansion och förstärka det offentliga sparandet att finanspolitiken är väl avvägd. Arbetet med att minska de offentliga utgifternas andel av BNP skall fullföljas. Därmed skapas utrymme för att på sikt sänka skattetrycket. Detta förutsätter en ökad produktivitet och effektivitet samt fortsatt om- prövning av existerande utgiftsprogram inom den offentliga sektorn. <h5>4.2 Penningpolitiken</h5> Under 1970-talet och de första åren på 1980-talet devalverades den sven- ska kronan vid fem tillfällen. Devalveringar och växelkursförändringar var vid denna tid relativt vanliga också i vår omvärld. I detta avseende har emellertid situationen förändrats. Valutorna i flertalet av våra kon- kurrentländer i Europa är nu sammanknutna inom ramen för det europei- ska monetära systemet. Deras riktvärde i förhållande till varandra har inte förändrats sedan 1987. En fäst växelkurs är en av hörnstenarna i den ekonomiska politik som förts sedan 1982. Den skall skapa stabilitet och trovärdighet i den ekono- miska politiken och därmed bidra till inflationsbekämpningen. Penningpolitikens överordnade uppgift är att upprätthålla den fästa växelkursen. För att detta skall vara möjligt på lång sikt måste finanspoli- tiken ges en stram inriktning. Den finanspolitiska åtstramningen under det senaste året är exempel på beslut ägnade att understödja den fästa växelkursen och på så vis bekämpa inflationen. Att göra avsteg från valutapolitikens mål är uteslutet. Sverige har ett starkt intresse av att delta i det internationella ekonomiska samarbetet. Det ligger i vårt eget intresse att handla så att vi förblir en respekterad och trovärdig samarbetspartner. Regeringen följer nära utvecklingen vad gäller det europeiska monetära samarbetet och bevakar Sveriges möjlig- heter till ett närmande till detta samarbete. Normen att staten inte skall nettolåna i utländsk valuta ligger fäst. Utlandslånenormen infördes vid mitten av 1980-talet och har efter valuta- avregleringen preciserats till att gälla statens lån i utländsk valuta. I den utsträckning som större inflöden av valuta uppstår, skall en därtill sva- rande amortering ske på statens skuld i utländsk valuta. Den utredning om riksbankens ställning och funktion som aviserades i propositionen om den ekonomiska politiken på medellång sikt (prop. 1990/91:39) skall tillsättas inom kort. Utredningen får till uppgift att ut- forma en klar och ändamålsenlig ram för den framtida penningpolitiken. <h5>4.3 Pris- och lönebildningen</h5> Lönebildningssystemet har inte förmått anpassa sig till produktivitetsut- vecklingen i den svenska ekonomin och till de utifrån bestämda konkur- rensvillkoren. Under de senaste åren har detta problem skärpts eftersom Prop. 1990/91:100 Bil. 1 18 produktivitetstillväxten varit mycket svag i förhållande till övriga OECD- länder. Arbetskraftskostnaderna per producerad enhet har därför stigit kraftigt i förhållande till omvärlden. Därmed har konkurrenskraften ur- holkats. Lönekostnadsökningar får ett starkt genomslag i inflationsutveckling- en. Löneökningarna påverkar priser och taxor i alla delar av ekonomin. För att få ner inflationen och varaktigt åstadkomma en långsammare prisstegringstakt krävs att lönebildningen anpassas till kostnadsutveck- lingen i omvärlden och till den rådande produktivitetsutvecklingen. Överhettningen på arbetsmarknaden dämpas nu snabbt. Detta talar starkt för att löneökningarna bromsas upp och löneglidningen avtar. Förhandlingsgruppen har presenterat ett förslag till stabiliseringsavtal för åren 1991 och 1992. Avtalet innebär att löneökningar utgår under första avtalsåret först fr.o.m. den 1 juli och då enbart till löntagare som 1990 har en total årsinkomst understigande 170 000 kr. Löneökningen uppgår till 1 %. Den skall i sin helhet fördelas genom förbundsavtalen. Det innebär en kostnadsökning på ca 0,5 %. På grund av redan inträffade höjningar ökar de samlade lönekostnader- na 1991 likväl med 5 % jämfört med 1990. Det understryker nödvändig- heten att nu radikalt bryta kostnadsutvecklingen för att återställa kon- kurrenskraft och hävda sysselsättningen. För 1992 kan kostnadsökningar- na begränsas till 3 % genom stabiliseringsavtalet. Förslaget till stabiliseringsavtal medför en snabbare pris- och löne- dämpning än vad som annars skulle ha varit möjlig. Det skapar därmed förutsättningar för en återhämtning av den svenska ekonomin redan 1992. Samtidigt innebär det att förhållandena på arbetsmarknaden är reglerade under de närmaste två åren. Arbetsmarknadens parter ges därmed en unik möjlighet att under den kommande tvåårsperioden reformera det svenska lönebildningssystemet. Det är nödvändigt att de tillvaratar denna möj- lighet. Enligt traditionen på den svenska arbetsmarknaden har parterna an- svaret för lönebildningen. Statsmakterna har ansvar för den ekonomiska politiken och för de övergripande institutionella ramar som reglerar lönebildningen. Denna tradition bör värnas. Men för att det skall vara möjligt krävs att lönebildningssystemet fungerar så att inte balansen i den svenska ekonomin äventyras och förutsättningarna för full sysselsättning undergrävs. Förhandlingsrättsreformen från 1965 gav parterna på den offentliga arbetsmarknaden en vidsträckt konflikträtt. Reformen förutsatte en cen- traliserad organisationsstruktur och ett stort ansvarstagande på den fack- liga sidan. Inom Tjänstemännens centralorganisation (TCO) har under december 1990 beslut tagits om en ny organisation som redan har trätt i kraft. Den innebär att förhandlings-, avtals- och konflikträtten på det offentliga området kommer att utövas av sex organisationer mot tidigare två. Regeringen har mot denna bakgrund haft överläggningar med TCO och dess organisationer inom det offentliga området samt de offentliga ar- betsgivarna. Vid dessa överläggningar har parterna förklarat sig beredda Prop. 1990/91:100 Bil. 1 19 att förhandla om nya huvudavtal som skall garantera att förutsättningarna i 1965 års förhandlingsrättsreform vidmakthålls. Löneförhandlingsutredningen har i uppdrag att överväga förhandlings- formerna och spelreglerna på den svenska arbetsmarknaden (Dir. 1990:26). Utredningens förslag väntas inom kort. Regeringen kommer då att ta ställning till vilka förändringar som erfordras för att skapa för- utsättningar för ett bättre fungerande förhandlingssystem. Möjligheterna att få till stånd en anpassning av löneökningarna för- bättras naturligtvis i hög grad om inflationen snabbt går ned. Förutsätt- ningarna för detta är goda. Under loppet av 1991 förutses en kraftig dämpning av konsumentprisernas ökningstakt efter det att finansieringen av skattereformen är genomförd i början av året. Ett par olika initiativ har under hösten tagits för att bryta inflationsför- väntningarna och få till stånd en snabbare prisanpassning. Överenskom- melser har träffats mellan regeringens särskilda förhandlingsgrupp och representanter för dagligvaruhandeln om att begränsa prisökningstakten. En central uppgörelse mellan parterna på bostadsområdet om riktlinjer för hyressättningen har lett till att hyreshöjningarna för 1991 har be- gränsats. <h5>4.4 Konkurrenspolitiken</h5> Konkurrensförhållandena spelar en avgörande roll för möjligheterna att varaktigt få till stånd en långsammare prisökningstakt. Konkurrens sti- mulerar bättre användning av ekonomins resurser och stärker det svenska näringslivets förmåga att långsiktigt hävda sig på internationella mark- nader. Samtidigt pressar en ökad konkurrens priser och breddar utbud. På så sätt kan konsumenterna få ut mer av sin köpkraft. Inom viktiga delar av den svenska ekonomin är konkurrensen otillräcklig. En fri utrikeshandel är det effektivaste sättet att öka konkurrensen och förhindra inhemska monopol. Åtgärder på konkurrensområdet är viktiga inom ramen för överläggningarna mellan EFTA och EG inför ett EES- avtal. Gemensamma konkurrensregler och en effektiv konkurrensövervak- ning behövs för att motverka konkurrenshämmande samarbete och miss- bruk av en dominerande ställning på en marknad, vilket kan påverka handeln mellan olika länder. Regeringen har i propositionen om ekonomisk politik på medellång sikt (prop. 1990/91:39) uttalat att konkurrenspolitiken bör förstärkas. Det förutsätter åtgärder inom många olika delar av ekonomin. Konkurrenslag- stiftningen måste förstärkas, samtidigt som handelshinder avskaffas och avregleringsarbetet fullföljs. För att förhindra konkurrenshämmande inslag i näringslivet såsom prissamverkan och marknadsdelning bör konkurrenslagen skärpas. Sank- tionssystemet bör också omprövas, liksom de nuvarande reglerna för fusionsprövning. Förslag till ny konkurrenslag kommer att föreläggas riksdagen under budgetåret 1991/92. Den västeuropeiska integrationen kommer att kräva ökade insatser från konkurrensmyndigheterna. Myndigheter med uppgift att främja konkur- Prop. 1990/91:100 Bil. 1 20 rens skall förstärkas. Samtidigt planeras oiganisationsförändringar som berör bl.a. näringsfrihetsombudsmannen (NO), statens pris- och kon- kurrensverk (SPK) och kommerskollegieum (KK). Inom livsmedelssektorn, bostads- och byggområdet samt när det gäller transporter och infrastruktur pågår för närvarande ett omfettande avre- gleringsarbete. Sveriges bud i GATT-förhandlingama innebär en minskning av jord- bruksstödet med 30—50 %. Slutförhandlingama i GATT fortsätter under böljan av 1991. Det är av stor vikt att dessa förhandlingar blir fram- gångsrika. En neddragning av gränsskyddet på jordbruksprodukter är avgörande för möjligheterna att sänka matpriserna. Dessutom medför ett lägre gränsskydd att valfriheten ökar för konsumenterna. Regeringen förbere- der därför en sänkning av gränsskyddet och kommer under våren i ljuset av GATT-förhandlingama att presentera ett förslag om detta. Koncentrationen är stark inom livsmedelsområdet. I detaljhandeln på- verkas konkurrensen av den prövning av etableringstillstånd som kom- munerna gör enligt plan- och bygglagen (PBL). Regeringen kommer att förelägga riksdagen förslag om vissa ändringar och förtydliganden i PBL. I detta sammanhang kommer frågan om konkurrensen i detaljhandelsledet att behandlas. Regeringen avser att lägga förslag om en särskild lag med förbud mot marknadsdelning på jordbrukets område, med verkan fr.o.m. den 1 juli 1991, för att motverka privat reglering i jordbruket och främja kon- kurrensen i primärledet. Konkurrensen inom bo- och byggsektorn måste skärpas. Mot denna bakgrund skall de regler som påverkar utländska medborgares möjlighe- ter att starta eller överta byggföretag förenklas, bl.a. genom att bestäm- melserna om näringstillstånd harmoniseras med EGs regler inom ramen för ett EES-avtal. Harmonisering av svenska byggmaterialregler till europeiska normer skall också påskyndas. Provnings- och godkännande- procedurerna för byggprodukter förenklas och görs snabbare. Boverket får i uppdrag att tillsammans med andra berörda myndigheter snarast inkomma med förslag på författningsändringar och andra åtgärder för att åstadkomma ett smidigare certifieringssystem. Under senare år har stora delar av transportområdet avreglerats. Rege- ringen avser att under våren presentera förslag för riksdagen som syftar till att öka konkurrensen inom det svenska inrikesflyget. Vidare skall busstrafiken avregleras ytterligare. Konkurrensen skall främjas genom att infrastrukturen görs tillgänglig för fler producenter. Naturliga monopol bör ägas av staten. Uppdelning- en av statens järnvägar på ett banverk och en affärsdrivande del är ett första steg i denna riktning på järnvägsområdet. Förändringar i enlighet med denna princip avses bli genomförda också inom elförsöijningen. Prop. 1990/91:100 Bil. 1 21 <h5>4.5 Arbetsmarknadspolitiken</h5> De närmaste åren kommer att innebära en svagare tillväxt i sysselsätt- ningen och en ökad risk för arbetslöshet. Denna risk kan inte mötas med generella efterfrågestimulerande åtgärder. Sådana åtgärder skulle försvåra möjligheterna att åstadkomma det som är den viktigaste förutsättningen för att hävda sysselsättningen, nämligen att varaktigt nedbringa inflatio- nen i nivå med omvärldens. Mot denna bakgrund får arbetsmarknadspolitiken en viktig roll. Den måste utformas så att den blir ett verkningsfullt medel både mot arbets- löshet och inflation. Den måste också utformas så att den medverkar till ekonomisk tillväxt. Det finns goda förutsättningar att lösa denna uppgift. Sverige har en av OECD-områdets mest effektiva arbetsmarknader. Det finns en väl funge- rande samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare när det gäller att hantera omställningar på arbetsmarknaden. Det finns stor erfarenhet och en stark organisation för att genomföra nödvändiga aktiva åtgärder. Utgångspunkten är att arbetslöshet inte skall vara ett medel i stabilise- ringspolitiken. Målet är att de lediga platserna skall tillsättas så snabbt och väl som möjligt för att förhindra inflationsdrivande flaskhalsar i produktionen. Målet är samtidigt att vaije person som är eller riskerar att bli arbetslös skall få möjlighet att så snabbt som möjligt komma över i ett nytt arbete. För att nå dessa mål används främst åtgärder som stimu- lerar till aktivt arbetssökande, kompetenshöjning, omskolning och andra former av yrkesmässig rörlighet samt yrkesinriktad rehabilitering. Arbetslinjen ligger också framgent till grund för arbetsmarknadspolitik- en. Arbete, utbildning och rehabilitering skall komma i första hand. Kon- tantstöd vid arbetslöshet är en viktig åtgärd för att ge ekonomisk trygghet vid arbetslöshet, men sådant stöd skall alltid betraktas som en sistahands- åtgärd. Det är särskilt viktigt att ungdomar snabbt får fotfäste på arbets- marknaden. Aktiva åtgärder skall sättas in för att ge ungdomar den kom- petens och den erfarenhet som är nödvändig för att de skall kunna svara mot dagens och morgondagens krav i arbetslivet. Prop. 1990/91:100 Bil. 1 <h4>5 Tillväxtpolitiken</h4> Tillväxt i ekonomin uppkommer som resultat av ett komplicerat samspel mellan många olika faktorer. För att öka tillväxten i ekonomin behövs åtgärder över ett brett fält. —  Investeringar och sparande skall stimuleras. Det förutsätter bl.a. god lönsamhet, stabila produktionsvillkor samt skatte-och transfererings- system som uppmuntrar sparande. —  Den konkurrensutsatta sektorn måste växa och erbjudas goda utveck- lingsbetingelser. Samtidigt skall förmågan till teknisk utveckling och förnyelse uppmuntras. Det förutsätter bl.a. tillgång på väl utbildad arbetskraft och en väl fungerande infrastruktur. —  Ekonomins anpassningsförmåga skall stärkas och strukturell om- 22 vandling underlättas. Det förutsätter bl.a. en väl fungerande välfärds- Prop. 1990/91:100 och arbetsmarknadspolitik samt ekonomiska motiv att byta jobb, Bil. 1 utbilda sig etc. — Ett ökat arbetskraftsutbud och en god produktivitetsutveckling är viktiga delar av tillväxtpolitiken. Det förutsätter bl.a. skatte- och socialförsäkringssystem som stimulerar till arbete, utbildning och nya initiativ. <h5>5.1 Skattepolitiken</h5> I Sverige genomförs nu en mycket genomgripande skattereform. Skatte- satserna sänks, beskattningen görs mera likformig och avdragen begrän- sas. Genom dessa förändringar kommer hushållens och företagens age- rande att i mindre utsträckning styras av skatteöverväganden. Skatterefor- men leder till en samhällsekonomiskt mera effektiv användning av pro- duktionsfaktorer som arbete, kapital och energi. Samtidigt leder refor- men, särskilt på längre sikt, till ett större utbud av arbete och kapital. Därigenom uppnås väsentligt förbättrade villkor för tillväxt och framtida välstånd. Den nya företagsbeskattningen skapar goda förutsättningar för inve- steringar och produktion i Sverige. I kombination med en reduktion av olika hinder för utländskt företagande och utländskt ägande i Sverige kan det nya skattesystemet bidra till att de utländska investeringarna i Sverige ökar. Den ökade likformighet i skattesystemet som uppnås genom skatterefor- men skall bevaras. Krav från olika särintressen om att erhålla lättnader och undantag måste avvisas. Skattesystemets grundläggande uppgifter är att så effektivt som möjligt finansiera den offentliga sektom och att på- verka fördelningen av levnadsstandarden. Andra mål får i huvudsak till- godoses utanför skattesystemets ram. Skattepolitiken bör under de närmaste åren inriktas på att befästa de framsteg som uppnås genom reformen: 1.  Den väsentligt sänkta statliga inkomstskatten för arbetsinkomster får inte urholkas genom höjningar av andra skatter på arbete. Av bl.a. detta skäl har ett kommunalt skattestopp införts för 1991 och 1992 och överenskommelse träffats även för de efterföljande åren om att det kommunala skattetrycket inte skall höjas. 2.  Moderniseringen av det svenska skattesystemet bör fullföljas genom att förmögenhetsskatten samt arvs- och gåvoskatten reformeras. Skattereglerna bör göras mera likformiga samtidigt som skattesatser- na sänks och skattebaserna vidgas. Utrymmet för skatteplanering begränsas. 3.  Regeringen avser att senare i år lägga fram förslag om s.k. rullande fastighetstaxering. Genom att justera taxeringsvärdena successivt undviks de stora förändringar av taxeringsvärdena med längre mellanrum som kan uppkomma i dag. 4.  Samhällsekonomiska skäl talar för att flytta skatteuttaget så att det bidrar till att motverka negativ miljöpåverkan och en alltför hög 23 energikonsumtion. Så har skett inom ramen for skattereformen. Miljöskatter kan emellertid endast i begränsad omfattning användas för att reducera andra skatter. Dessutom måste miljöskatterna ut- formas med hänsyn till internationella återverkningar och industrins konkurrenskraft samt med hänsyn till målet enkla och enhetliga skatteregler. Regeringen kommer att i den miljöpolitiska proposition som skall föreläggas riksdagen under våren behandla miljöavgiftsut- redningens förslag. Skattereformen innebär att skattesystemet förbättras inom ramen för ett i huvudsak oförändraf sammanlagt skatteuttag. De offentliga utgifternas andel av bruttonationalprodukten skall successivt sänkas för att göra det möjligt att sänka skattetrycket och därmed förbättra betingelserna för en god ekonomisk tillväxt. Vidare måste ökad hänsyn tas till internationella förhållanden vid framtida förändringar av det svenska skattesystemet. <h5>5.2 Närings- och energipolitiken</h5> Näringspolitiken skall bidra till att frigöra och stimulera ekonomins växt- kraft. Arbetet med att stärka och utveckla näringslivet måste ses i ett brett perspektiv. För att skapa gynnsamma förutsättningar krävs insatser inom många olika delar av samhällsekonomin. Fasta och långsiktigt be- stående spelregler skall utformas i frågor av stor betydelse för näringsli- vets utveckling. En särskild proposition med denna inriktning kommer att föreläggas vårriksdagen. Frihandelspolitik, en arbetsmarknads- och socialpolitik som ökar ar- betskraftens rörlighet, god utbildning som höjer arbetskraftens kompe- tens, offentlig efterfrågan som stödjer teknologiska innovationer och en ändamålsenlig fysisk infrastruktur är exempel på offentliga åtgärder som medverkat till att utveckla Sverige som industriland. Det är regeringens avsikt att bygga vidare på denna grund. För att förena en hög och stabil tillväxt med balans i de utrikes affärerna måste den konkurrensutsatta sektorn byggas ut. Det förutsätter i sin tur att lönsamheten förbättras. För att uppnå detta måste kostnadsök- ningstakten pressas ner till nivåer under omvärldens till dess att kon- kurrenskraften är återställd. Vidare måste produktiviteten förbättras. För att stimulera investeringsverksamheten i näringslivet kommer rege- ringen att besluta om dels ett väsentligt vidgat frisläpp av de allmänna investeringsfonderna, dels ett frisläpp av de allmänna investeringsreser- vema. Därigenom frigörs uppemot 20 miljarder kr. för investeringar i näringslivet. Under senare år har svenska företags investeringar i omvärlden vuxit snabbt. Någon motsvarande ökning av utländska företags investeringar i Sverige har inte ägt rum. De svenska reglerna för utlänningars förvärv av svenska företag bör anpassas till de betingelser som nu skapas genom den ökade internationaliseringen. Regeringen bedömer att ett förslag med denna innebörd kan föreläggas riksdagen under våren. Utländska företag kan ge ett värdefullt bidrag till den industriella kunskapsuppbyggnaden. Om de utländska investeringarna i Sverige ökar förstärks också bytesba- lansen. Prop. 1990/91:100 Bil. 1 24 Näringslivet utvecklas och omvandlas genom att entreprenörer och företag på ett tidigt stadium förutser och anpassar sig till nya krav. Såda- na bedömningar måste göras nära marknaden. Konserverande, defensiva bransch- och företagsstöd är därför ingen framkomlig väg. Under 1980- talet har politiken på detta område lagts om. De defensiva industristöden uppgick när de var som störst vid böljan av 1980-talet till ca 12 miljarder kr. per år. De har nu i stort sett avskaffats. Den industriella utvecklingen i Sverige har gynnats av en god och sta- bil tillgäng pä energi. Också industrins struktur har påverkats så att den är förhållandevis eneigiintensiv. Energipolitiken skall medverka till att energimarknaderna blir effektiva. Förhållandena på energimarknaderna skall vara sådana att förutsättningarna för en god internationell kon- kurrenskraft bevaras. Energisystemets utformning skall medverka till en god miljö och uthållig tillväxt. Regeringen har tagit initiativ till överlägg- ningar om riktlinjer för energipolitiken. Under våren avser regeringen förelägga riksdagen en proposition om energipolitiken. <h5>5.3 Forsknings- och utbildningspolitiken</h5> Forskning, utbildning och kompetensutveckling har en nyckelroll i rege- ringens politik för att stärka näringslivets konkurrenskraft och förbättra förutsättningarna för att få en hög tillväxt i ekonomin. Samtidigt har na- turligtvis utbildningspolitiken bredare kulturella och sociala syften. Alla delar av utbildningsväsendet måste vara utformade så att de uppfyller högt ställda kvalitetskrav. Det gäller såväl ungdomsskola som vuxenut- bildning, högskola och arbetsmarknadsutbildning. Det reformarbete som inletts på utbildningsområdet har därför en central roll i regeringens långsiktiga ekonomiska politik. Regeringen har tidigare lagt fram ett treårsprogram för grundläggande forskning och högre utbildning. I 1990 års forskningsproposition (prop. 1989/90:90) angavs att examinationen inom forskarutbildningen skall fördubblas. Väsentliga förstärkningar görs nu av studiefinansieringen inom forskarutbildningen och av resurserna för vetenskaplig utrustning. Därmed genomförs den andra etappen i det treårsprogram som redovisa- des i forskningspropositionen. I regeringens skrivelse till riksdagen (skr. 1990/91:50) redovisades att ett arbete inletts för att ytterligare förbättra resursutnyttjandet i högsko- lan. En tioprocentig produktivitetsökning inom ramen för tillgängliga resurser kommer att krävas för den kommande treårsperioden. Mängden internationellt gångbara examina bör härigenom kunna öka under de närmaste tre åren med minst en tiondel inom ramen för givna resurser. En ytterligare ökning av utbildningsplatserna inom högskolan bör också kunna uppnås. De nordiska länderna har under året kommit överens om att ömsesidigt godkänna examina från högskoleutbildningar med en längd av minst tre år. En liknande överenskommelse eftersträvas i EES- förhandlingama. Gymnasieskolans yrkesinriktade linjer bör nu byggas ut så att alla elever får en treårig utbildning. Utbyggnaden föreslås inledas år 1992. Prop. 1990/91:100 Bil. 1 25 Denna förstärkning av utbildningen omfattar ca 40 000 elever, som på detta sätt får en bättre praktisk och teoretisk utbildning. För att möta kravet på ökad kompetens och nytt yrkeskunnande i ar- betslivet bör arbetsmarknadsutbildningen byggas ut. Det är särskilt vik- tigt mot bakgrund av den konjunkturavmattning som nu sker. Genom omdisponeringar av medel och genom att utnyttja tillgängliga reservatio- ner bör ytterligare ca 19 000 personer per månad få tillfälle till en ny yrkesutbildning eller vidareutbildning redan under första halvåret 1991. Denna utbildningssatsning bör fullföljas under det kommande budgetå- ret. Genom dessa insatser kan arbetslösheten begränsas och företagens möjligheter att rekrytera personal med ny yrkesutbildning förbättras. <h5>5.4 Infrastrukturpolitiken</h5> Investeringar i infrastruktur, dvs. vägar, järnvägar, hamnar och flygplat- ser samt telekommunikationer är en viktig förutsättning för näringslivets utveckling och tillväxt, samtidigt som de spelar en stor roll för de en- skilda medborgarnas levnadsvillkor. Utgångspunkten för de insatser som nu görs för att stärka infrastruktu- ren skall vara att förbättra näringslivets konkurrenskraft, underlätta strä- vandena att skapa ett väl fungerande trafiksystem och bidra till en bättre miljö. Den offentliga sektorn har ett öveigripande ansvar för att bygga ut och underhålla en effektiv och väl fungerande infrastruktur. Staten satsar över budgeten ca 5,6 miljarder kr. per år på investeringar i vägar, järn- vägar och kollektiva trafikanläggningar. Till detta kommer investeringar på ca 8 miljarder kr. per år inom luftfarten och i telenätet, som finan- sieras utanför statsbudgeten genom avgifter. Förutsättningarna för att finansiera infrastrukturen har i viss mån för- ändrats. Det är inte möjligt att över statsbudgeten finansiera alla önsk- värda satsningar. Det är därför angeläget att finna nya former för en bred finansiell samverkan kring infrastrukturinvesteringar. Regeringen redovisade mot bl.a. denna bakgrund i prop. 1989/90:88 om vissa näringspolitiska frågor planer på att inrätta en infrastrukturfond. Syftet med infrastrukturfonden är att åstadkomma finansiering av klart avgränsade och definierade projekt, t.ex. genom samfmansiering och samplanering. Projekten bör avse investeringar i vägar, järnvägar och kollektivtrafik. Under innevarande budgetår avses 5 miljarder kr. bli avsatta till infra- strukturfonden. Förslag om fondens inrättande kommer att läggas fram i anslutning till propositionen om tillväxtfrämjande åtgärder. För bud- getåret 1991/92 bör ytterligare 5 miljarder kr. avsättas till fonden. Genom att effektivisera den statliga förmögenhetsförvaltningen beräk- nas utrymme kunna skapas för en fortsatt uthållig satsning på investering- ar i infrastruktur. Under återstoden av 1990-talet bör ytterligare totalt minst 10 miljarder kr. utöver ordinarie anslag kunna avsättas för inve- steringar i vägar, järnvägar och kollektivtrafik. Regeringen tillkallade våren 1990 tre förhandlare med uppdrag att i de Prop. 1990/91:100 Bil. 1 26 tre storstadsområdena åstadkomma samlade lösningar på trafikproblemen. Bakgrunden till uppdraget var ökande trafikproblem i storstadsregionerna med bl.a. betydande miljöproblem som följd. Inom ramen för infrastruk- turfonden är regeringen beredd att avsätta 5,5 miljarder kr. till delfinan- siering av de investeringar som förhandlas fram för att förbättra miljö- situationen i dessa regioner, underlätta rörligheten samt skapa förutsätt- ningar för storstadsregionernas utveckling. Prop. 1990/91:100 Bil. 1 <h4>6 Budgetpolitiken</h4> Ungefär 60 % av landets samlade inkomster kanaliseras via de offentliga budgetarna. De offentliga utgifterna följer till stor del befolkningsföränd- ringar, prisindex osv. och växer därför vaije år även om några nya re- formbeslut inte fattas. Inkomsterna däremot utvecklas i det långa loppet i samma takt som den ekonomiska tillväxten. Beräkningar i bl.a. 1990 års långtidsutredning och i de senaste långtids- budgetarna pekar på ett fortsatt högt utgiftstryck, framför allt i de offentliga transfereringssystemen. Dessa problem förstärks för närvarande av att tillväxten fäller samtidigt som inflationen är hög. Den höga inflationen är i dag det största problemet i den svenska eko- nomin. En fortsatt hög inflation medför att den fulla sysselsättningen inte kan upprätthållas, samtidigt som förutsättningarna för framtida väl- stånd undergrävs. Inflationsbekämpningen måste därför överordnas andra ambitioner och krav. Budgetpolitiken inriktas under kommande år på att bryta det starka utgiftstrycket för att understödja inflationsbekämpningen. Statsbudgeten måste samtidigt göras till ett verksamt instrument för att främja en var- aktig hög tillväxt. Det är i detta perspektiv fråga om att långsiktigt och systematiskt förskjuta statsbudgetens tyngdpunkt från transfereringar och bidrag till insatser för att främja investeringar. <h5>6.1 Budgetförslaget för 1991/92</h5> Förslaget till statsbudget för budgetåret 1991/92 visar balans mellan utgifter och inkomster. Förslag till besparingar och omprioriteringar läggs fram på en rad områden. En väsentlig del av dessa redovisades i den skrivelse om åtgärder för att stabilisera ekonomin och begränsa tillväxten av de offentliga utgifterna (skr. 1990/91:50) som regeringen föreläde riksdagen under hösten. Ytterligare förslag till besparingar redovisas nu, bl.a. inom bostadsområdet. Nya eller utökade insatser görs endast på ett fåtal för samhällsekonomin viktiga områden. Det gäller framför allt forskning och utbildning, investeringar i infrastruktur och insatser för en bättre miljö. Till satsningarna på infrastruktur och miljö återkommer regeringen i särskilda propositioner. Regeringen lägger på en rad områden fram förslag om besparingar och inkomstförstärkningar för budgetåret 1991/92. Dessa kan beräknas leda till en samlad effekt på budgeten i storleksordningen 30 miljarder kr. Av 27 detta belopp är ca 15 miljarder kr. att betrakta som besparingar med bestående effekt for statsbudgetens utgiftsnivå. Närmare 3 miljarder kr. lyfts av statsbudgeten genom att verksamheterna får en annan finansiering via fonder utanför statsbudgeten. Närmare 10 miljarder kr. utgörs av inleveranser från vissa affärsverk som en följd av höjda avkastningskrav och i form av engångsinleveranser baserade på en mer marknadsmässig värdering av tillgångar. Detta är att se som ett led i regeringens arbete med att effektivisera förmögenhetsförvaltningen i staten. I beräkningarna ingår också den föreslagna indragningen från kommunerna. De beloppsmässigt största besparingarna har gjorts inom transfere- ringssystemen. Riksdagen beslutade i december om en rad förändringar i sjuk- och föräldraförsäkringen. Dessa innebär sammanfattningsvis att ersättningen i sjukförsäkringen sänks från 90 % till 65 % de första tre dagarna samt från 90 % till 80 % fr.o.m. dag 4 t.o.m. dag 89. Den tillfälliga föräldrapenningen sänks från 90 % till 80 % de första 14 da- garna. Totalt innebär dessa förändringar en utgiftsminskning över stats- budgeten om ca 3,7 miljarder kr. Regeringen återkommer senare med en särskild proposition om bl.a. samordning mellan sjuk- och arbetsskade- försäkringama. Utgiftsminskningen till följd av detta förslag kan beräknas uppgå till ca 1,5 miljarder kr. I budgetpropositionen ingår förslag om att — liksom tidigare har skett för ålderspensionärer — slopa friåret vid sjukhusvård för förtidspensionä- rer samt om att genomföra vissa taxeändringar i tandvårdsförsäkringen. Dessa förslag ger minskade utgifter med ca 400 milj. kr. Inom bostadsdepartementets område föreslås utgiftsminskningar genom att räntebidragen minskas med ytterligare drygt 600 milj. kr. budgetåret 1991/92. Vidare föreslås att det särskilda stödet till flerbarnsfamiljer för köp av egnahem avvecklas, vilket innebär besparingar om närmare 300 milj. kr. Dessutom beräknas tidigareläggningen av det nya bostadsfinan- sieringssystemets ikraftträdande till den 1 januari 1992 ge en utgifts- minskning på 2,8 miljarder kr. Inom utbildningsdepartementets område föreslås besparingar om närma- re 1 miljard kr., bl.a. inom skolan och vuxenutbildningen samt när det gäller bidragen till studieförbunden. I budgetförslaget redovisas besparingar för utrikes- och försvarsdepar- tementen om sammanlagt ca 1,2 miljarder kr. Besparingarna innebär bl.a. att en del av förläggningskostnadema för asylberättigade flyktingar från u-länder — i överensstämmelse med reglerna i OECDs biståndskommitté — avräknas mot biståndsramen. Inom kommunikations-, industri- och jordbruksdepartementen redovisas utgiftsreduktioner på sammantaget nära 2 miljarder kr. Besparingarna avser bl.a. neddragning av anslaget för köp av interregional trafik på järnväg, visst regional politiskt stöd samt bidrag till skogsvård och till beredskapslagring. Inom arbetsmarknadsdepartementets område föreslås att delar av ut- bildningsbidragen och det kontanta arbetsmarknadsstödet finansieras via arbetsmarknadsfonden. Regeringen föreslår nu också utökade resurser för handläggning och utredning av asylärenden, vilket skall leda till kortare Prop. 1990/91:100 Bil. 1 28 väntetider och beräknas minska kostnaderna för främst förläggningsverk- samheten med drygt 1,7 miljarder kr. Besparingarna innebär i flera fall en kraftig förändring av de berörda verksamheterna. Regeringen avser att genomföra ett treårigt program där hela den statliga administrationen genom strukturella förändringar redu- ceras med 10 %. När detta program har genomförts beräknas de offent- liga utgifterna kunna bli 1 till 2 miljarder kr. lägre. De skärpta avkastningskraven på framför allt televerket och vattenfall samt en uppräkning av statens tillgångar i domänverket ökar statens in- komkomster med närmare 10 miljarder kr. budgetåret 1991/92. Förutom ett höjt avkastningskrav om ytterligare 1,5 miljarder kr. på televerket beräknas en engångsinleverans om 5,7 miljarder kr. ske. Från domänver- ket beräknas inleveranser ske om ca 1,5 miljarder kr. De åtgärder som redovisats innebär att statens nettoupplåning kommer att kunna begränsas och att utgifterna för statsskuldräntor kan reduceras under budgetåret 1991/92. Effekterna av detta är medräknade i den sam- lade förbättringen av budgetsaldot för budgetåret 1991/92 med i stor- leksordningen 30 miljarder kr. som tidigare redovisats. Sammantaget innebär de åtgärder som här redovisats att statens utgifter under kommande budgetår beräknas växa med 3,4 %. Detta är en väsent- ligt långsammare ökning än under innevarande budgetår, då utgifterna växer med 10,6 %. Ökningen av statens inkomster mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91 uppgår till drygt 36 miljarder kr. eller 9,1 % i löpande priser. För bud- getåret 1991/92 beräknas inkomsterna totalt öka med endast ca 17 mil- jarder kr. eller med 3,9 % i löpande priser. Inkomstökningen inkluderar en inkomstförstärkning om ca 5 miljarder kr. till följd av att sjukförsäk- ringsfondens behållning tillförs statsbudgeten i enlighet med vad chefen för socialdepartementet senare kommer att anmäla. Utvecklingen av statsbudgetens inkomstsida är starkt beroende dels av den allmänna ekonomiska tillväxten, dels av utfall resp, antaganden i fråga om pris- och löneutveckling. Den kraftiga inkomstutvecklingen mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91 återspeglar en snabb pris- och löneökningstakt. Till grund för budgetförslaget för 1991/92 ligger där- emot antaganden om en väsentligt dämpad pris- och löneutveckling. Effekten av denna nedväxling i inflaiionstakt förstärks på statsbudgetens inkomstsida av det förhållandet att kommunalskattemedlen betalas ut till kommunerna med två års eftersläpning. Kommunalskatteutbetalningama budgetåret 1991/92 baseras således på den höga löneökningstakten två år tidigare. Inkomstskatterna för fysiska personer, inkl, kommunalskatterna, för statsbudgeten beräknas för budgetåret 1991/92 däremot utifrån den betydligt lägre löneökningstakt som antas fr.o.m. 1991. Den sänkning av inflationstakten som förutses under 1991 och 1992 leder således till en försvagning av inkomstutvecklingen för budgetåret 1991/92. En ytterligare bidragande orsak till inkomsternas förhållandevis låga ökningstakt under nästa budgetår är den ökning av sparandet som väntas ske i hushållssektom, vilken medför en svag utveckling av intäkterna från mervärdeskatten. Vidare försvagas skatteinkomsterna från juridiska per- Prop. 1990/91:100 Bil. 1 29 soner till följd av konjunkturnedgången och de minskade vinsterna i näringslivet. Här redovisad utgifts- och inkomstutveckling innebär att budgetens saldo för budgetåret 1991/92 förbättras något i förhållande till innevaran- de budgetår. Det underliggande budgetsaldot är en redovisning av saldot exkl. till- fälliga effekter och förändringar av redovisningsprinciper. För att få fram det underliggande budgetsaldot avräknas för budgetåret 1991/92 bl.a. de tillfälliga inleveranserna från affärsverken, den tillfälliga in- dragning som görs från kommunerna samt den överföring som görs från sj uk försäkringsfonden. Mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92 försämras det underliggande budgetsaldot med drygt 15 miljarder kr. Denna försämring kan emellertid inte i sin helhet ses som strukturellt betingad. Den sammanhänger främst med den försvagning av inkomstutvecklingen som inträffar under bud- getåret 1991/92 och som i sin tur till väsentlig del beror på de exceptio- nellt stora kommunalskatteutbetalningar som då sker. Utvecklingen av statsfinanserna framgår av följande tabell. Prop. 1990/91:100 Bil. 1 Tabell 2. Statsfinansernas utveckling Miljarder kr. <table border="1"> <tr><td></td><td> 1989/90</td><td> 1990/91</td><td> 1991/92</td></tr> <tr><td> Inkomster</td><td> 401,6</td><td> 438,0</td><td> 454,9</td></tr> <tr><td> Utgifter exkl. statsskuldräntor</td><td> 334,5</td><td> 379,9</td><td> 394,5</td></tr> <tr><td> Statsskuldräntor</td><td> 63,7</td><td> 60,7</td><td> 61,0</td></tr> <tr><td> Budgetsaldo</td><td> 3,4</td><td> -2,6</td><td> -0,6</td></tr> <tr><td> Underliggande budgetsaldo</td><td> 1,7</td><td> -0,1</td><td> -15,6</td></tr> </table> <h5>6.2 Kommunernas ekonomi</h5> En dominerande — och växande — del av den offentliga sektorns verk- samhet och investeringar sker i den kommunala sektorn; hälso- och sjukvård, barnomsorg, äldreomsotg samt skolväsende. Totalt uppgår den kommunala sektorns utgifter för konsumtion och investeringar till nära 300 miljarder kr. årligen, dvs. drygt 20 % av BNP. Omkring 85 % av de totala kommunala utgifterna finansieras med skatter — kommunal- skatt eller statsskattefinansierade överföringar. Under 1980-talet ökade den kommunala konsumtionen med i genom- snitt drygt 2 % per år. Det var en kraftig dämpning jämfört med 1970- talet då ökningen uppgick till 4 % per år. Olika statliga åtgärder har vidtagits i syfte att begränsa volymökningen, och under senare år har konsumtionens ökningstakt dämpats. Regeringen har gjort bedömningen att den kommunala sektorns volym- tillväxt måste begränsas till högst 1 %. Rationaliseringar och ompröv- ningar i befintlig verksamhet är därmed nödvändiga. Ar 1990 beräknas den kommunala sektorns utgifter bli ca 20 miljarder kr. högre än inkomsterna. Aren 1991 och 1992 förbättras det finansiella 30 sparandet i kommuner och landsting mycket kraftigt. År 1992 kan till och Prop. 1990/91:100 med ett positivt finansiellt sparande väntas. Denna förbättring är emel- Bil. 1 lertid av tillfällig karaktär. Från och med år 1993 väntas utvecklingen vända och i mitten på 1990-talet bedöms det finansiella sparandet återigen bli negativt. Bedömningarna av den kommunala sektorns ekonomi visar ett underlig- gande underskott i det finansiella sparandet. Detta gäller under förutsätt- ning att kommunernas konsumtions- och investeringsvolym ökar med ca 1 % per år. Rörelsekapitalet, dvs. omsättningstillgångar minus kortfristi- ga skulder, blir då negativt. En omfattande upplåning och utförsäljning av egendom kan därför bli följden. Denna typ av åtgärder löser dock inte kommunernas grundläggande problem. I stället måste åtgärder vidtas för att långsiktigt nå balans mellan kommunernas utgifter och inkomster. Dessa åtgärder måste vara utformade så att den kommunala sektorns ut- veckling anpassas till det samhällsekonomiska utrymmet. Den kraftiga förbättringen i den kommunala ekonomin 1992 får inte leda till att kommuner och landsting underlåter att vidta sådana struktu- rella förändringar som innebär att utgifterna långsiktigt anpassas till de löpande inkomsterna. Regeringen föreslår därför att 3 miljarder kr. år 1992 tillfälligt dras in från den kommunala sektorn. Detta bör ske genom en extra höjning av skatteutjämningsavgiften detta år. Beloppet motsvarar knappt 1 % av sektorns totala utgifter. Under 1991 och 1992 råder ett av riksdagen beslutat kommunalt skatte- stopp. Regeringen och företrädare för kommun- och landstingsförbunden har kommit överens om att det kommunala skattetrycket inte heller efter år 1992 bör öka och att kommunerna och landstingen därför inte bör höja sina skatter. Regeringen är beredd att föreslå ett förlängt lagfäst skatte- stopp om det visar sig att kommuner och landsting ändå överväger skatte- höjningar eller om volymtillväxten i den kommunala konsumtionen skulle tendera att överskrida det samhällsekonomiska utrymmet. Kommunalekonomiska kommittén har bl.a. i uppdrag att presentera förslag som ger möjligheter till en utjämning av kommunalskatterna. Sådana förändringar i skattesatserna som följer av att ett nytt statsbidrags- system införs bör kunna genomföras redan under åren 1993 och 1994. Ett ändrat statsbidragssystem förutsätter att det kommunala skattetrycket inte höjs och att ändringarna leder till att skillnaderna i kommunal utde- bitering minskar. Kommitténs förslag kan i vissa fäll leda till sådana omfördelningseffek- ter att en förändring i ett enda slag inte kan anses vara rimlig. För att underlätta en övergång från dagens statsbidragssystem till ett mer gene- rellt system bör kommittén föreslå hur de 3 miljarder kr. som 1992 dras in från kommunerna skall kunna återföras till dem. <h5>6.3 Strukturåtgärder inom den offentliga sektorn</h5> Regeringens ambition är att hävda välfärden inom ramen för en politik som leder till att de offentliga utgifternas andel av BNP minskar. Detta ställer stora krav på ökad produktivitet och effektivitet samt på ompröv- 31 ningar av existerande utgiftsprogram. På både kort och lång sikt krävs strukturella åtgärder som påverkar utgifternas utveckling. Regeringen genomför ett antal sådana strukturellt inriktade åtgärder inom den offentliga sektorn. Det nya system för bostadsfinansiering som nu beräknas träda i kraft den 1 januari 1992 utgör ett viktigt inslag i denna politik. Ett utgiftspro- gram med dålig fördelningspolitisk effekt och med starka inslag av auto- matik omprövas och ersätts med ett nytt som minskar belastningen på statsbudgeten. Den omläggning som nu sker av sjukförsäkringssystemet i enlighet med de beslut riksdagen nyligen fattat syftar till att minska utgiftstrycket och skapa motiv för rehabilitering och arbete.. Samtidigt har riksdagen uttalat att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med ett förslag om en arbetsgivarperiod under de 14 första dagarna i en sjukperiod. Ett berättigat krav i detta sammanhang är att alla försäkrade skall få lika kompensationsnivå när de är sjuka oavsett vilken grupp på arbetsmarkna- den de tillhör. I syfte att få en rättvis sjukförsäkring är det därför mycket angeläget att arbetsmarknadens parter träffar avtal som inte överstiger de av riksdagen fastställda högsta ersättningsnivåerna. Regeringen kommer senare att redovisa förslag om en samordning av sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna. Åtgärder vidtas också för att få till stånd en effektivare sjukvård och en samordning mellan sjukvården och sjukförsäkringssystemet och därmed nå ett bättre resursutnyttjande. Försöksverksamhet genomförs när det gäller hälso- och sjukvårdens organisation och utveckling och denna utsträcks till att även omfatta en samordning av sjukvårdens och sjuk- försäkringens finansiella resurser. Ett arbete har också inletts för att ytterligare förbättra resursutnyttjan- det i högskolan. En tioprocentig produktivitetsökning inom ramen för tillgängliga resurser kommer att krävas för den kommande treårsperio- den. Mängden internationellt gångbara examina bör härigenom kunna öka under de närmaste tre åren med minst en tiondel inom ramen för givna resurser. En ytterligare väsentlig ökning av utbildningsplatserna inom högskolan bör också kunna uppnås. På skolområdet drivs nu arbetet vidare för att förverkliga en flexibel skolstart. Barn skall ha rätt att böija skolan vid sex års ålder, men skolstarten skall kunna variera med hänsyn till vårdnadshavarens önske- mål och barnets mognad. Reformen kommer bl.a. att underlätta att full behovstäckning nås inom barnomsorgen. På längre sikt uppstår betydande samhällsekonomiska vinster genom att arbetsmarknaden kan tillföras ytterligare en åldersklass. Regeringen återkommer under våren med för- slag för att göra det möjligt att tillämpa en flexibel skolstart redan hösten 1991. Reformarbetet inom den offentliga sektorn omfattar också den statliga administrationen, som måste ställa om från utgiftsexpansion till resultat- orientering. Regeringen genomför därför ett treårigt program för om- ställning och bantning av den statliga administrationen. Den samlade administrationen skall minska med i genomsnitt 10 %. Programmet om- Prop. 1990/91:100 Bil. 1 32 fattar även regeringskansliet, vars dimensionering, kompetens och ar- betsformer måste anpassas till de nya krav som ställs på styrningen av den offentliga verksamheten. Regeringen avser att i kompletteringspropo- sitionen återkomma med ett samlat treårsprogram for den statliga admi- nistrationens omställning och bantning. På viktiga områden är reformarbetet i full gång. Som exempel kan nämnas rättsväsendet, där en effektivisering planeras inom åklagarväsen- det. Resultatorienterad styming med mindre inslag av detalj- och regel- styrning skall skapa utrymme för en betydande delegering till regional och lokal nivå. Strukturförändringar är aktuella både på domstolsverket och inom kriminalvårdsstyrelsen. Polisväsendets organisation och upp- gifter ses över med sikte på ökad effektivitet. Flyktingmottagningen för- bättras så att kostnaderna för bl.a. förläggningsverksamheten kan redu- ceras väsentligt. Den offentliga sektorn har en betydande förmögenhet. Att förvalta dessa tillgångar är lika viktigt som att effektivisera användningen av de löpande intäkterna och kostnaderna. Åtgärder vidtas därför för att effek- tivisera den statliga förmögenhetsförvaltningen i syfte att öka avkastning- en och frigöra kapital för att bereda utrymme för andra satsningar inom näringspolitiken, t.ex. på infrastruktur. Strukturella reformer inom den offentliga sektorn måste också omfatta pensionssystemet. Pensionerna är den offentliga sektorns största utgifts- post. Nära en femtedel av den offentliga sektorns utgifter går till pensio- ner. Pensionerna spelar därför en viktig roll för utvecklingen av de offentliga utgifterna. Frågor rörande den framtida utformningen av pensionssystemet har aktualiserats i samband med att pensionsberedningen i november 1990 lade fram sitt betänkande Allmän pension (SOU 1990:76). Där framgår bl.a. att möjligheterna att finansiera pensionsutfästelserna inom ramen för ett oförändrat skatte- och avgiftstryck är starkt beroende av den ekono- miska tillväxten. Detta leder till slutsatsen att det är tillväxttakten som avgör fördelningen av konsumtionsutrymmet mellan generationerna. Regeringen avser att återkomma med konkreta förslag till förändringar av pensionssystemet. Det finns emellertid anledning att redan nu under- stryka att en reformering av pensionssystemet måste stå i överensstäm- melse med inriktningen av den ekonomiska politiken. Beslut rörande pensionssystemets utformning måste vara långsiktiga och präglas av en hög grad av stabilitet. Den som är pensionerad eller för vilken pensionering är nära förestående har små möjligheter att an- passa sin ekonomi till ändrade villkor. Den som är i aktiv ålder måste ha kännedom om framtida pensionsvillkor för att kunna fatta beslut om sparande m.m. Beslut om förändringar i pensionssystemet har emellertid också direkt betydelse för den mer näraliggande ekonomiska utvecklingen genom sin inverkan på den nu yrkesaktiva generationens sparande och arbetskraftsutbud. En första utgångspunkt för reformarbetet på pensionsområdet måste vara behovet av ett högre långsiktigt sparande. Efter sekelskiftet stiger försörjningsbördan. Detta kommer att ta sig Prop. 1990/91:100 Bil. 1 3 Riksdagen 1990/91. I sand. Nr 100. Bilaga 1 33 uttryck i växande krav på överföringar från yrkesaktiva till äldre i form av pensioner och sjukvård. Det finns därför starka skäl för att sparandet under 1990-talet måste ligga på en förhållandevis hög nivå. Mot den bakgrunden är sparandet i den svenska ekonomin i dag för lågt för att trygga en framtida tillväxt som ger utrymme för dagens välfärdssystem. Folkpension och ATP har minskat hushållens motiv att spara inför pensioneringen. Till viss del har detta kompenserats av ett ökat offentligt sparande genom uppbyggnaden av AP-fonden. Av pensionsberedningens material framgår emellertid att AP-fondens bidrag till sparandet riskerar att successivt minska under 1990-talet. Mot den bakgrunden är det naturligt att åtgärder för att öka sparandet knyts just till pensionssystemet. Därvid måste beaktas att utvecklingen av pensionssparandet i avtalsreglerade eller privata pensionsförsäkringar påverkas av hur reglerna i det offentliga pensionssystemet är konstruera- de. Under det närmaste decenniet bör en ökad fondering inom ramen för det allmänna pensionssystemet komma till stånd för att på så sätt bidra till sparandet och ge bättre förutsättningar att möta framtida belastning på pensionssystemet. För att stimulera till ett högre sparande bör över- vägas om fondering kan ske i mer individuella och försäkringsmässiga former än vad som nu är fallet i AP-fondema. Pensionssystemet måste vidare bidra till att stärka motiven för arbete under den yrkesverksamma perioden i livet. Inkomstbortfallsprincipen, som med nuvarande system i alltför hög utsträckning satts ur spel, bör stärkas. Det innebär bl.a. att en större del av den samlade inkomsten under den yrkesverksamma perioden bör ligga till grund för pensionsför- månerna. <h4>7 Slutord</h4> Sveriges ekonomi har många starka sidor, men också allvarliga problem, främst en alltför snabb kostnadsutveckling. Under det gångna året har regeringen vidtagit en rad åtgärder för att återställa balansen i den svenska ekonomin och återvinna tillväxten. För att värna sysselsättning och välfärd är den ekonomiska politiken inriktad på att varaktigt nedbringa inflationen. Arbetet med att stabilisera eko- nomin måste fullföljas med kraft under det närmaste året. Finanspoliti- ken måste vara fortsatt stram. En nedväxling från inflationslöner till reallöner måste nu ovillkorligen komma till stånd. Detta är en viktig del av den ekonomiska politik som regeringen nu lägger fram. Perspektivet i budgetpropositionen är samtidigt långsiktigt. Den eko- nomiska politiken skall skapa förutsättningar för Sverige att aktivt och framgångsrikt delta i den internationella integrationen. Samtidigt måste sparande och investeringar främjas för att lägga grunden för en tillväxt av våra resurser. Den ekonomiska politiken skall medverka till en ut- hållig tillväxt; produktionen och konsumtionen måste långsiktigt ställas om så att balansen mellan ekonomi och ekologi säkras. Den ekonomiska Prop. 1990/91:100 Bil. 1 34 basen för välfärd och trygghet skall förstärkas genom att arbetslinjen konsekvent hävdas. Detta är en kärv, men ansvarsfull politik i ett allvarligt och svårt skede. Det är en politik som skall föra landet till bättre tider. Utsikterna att lyckas är goda. Under loppet av 1991 bör vändpunkten kunna nås, när tillväxten på nytt böljar ta färt. 1992 bör bli ett år av återhämtning. Inflationstakten reduceras under 1991 och bör under 1992 ha kommit ner klart under inflationen i våra konkurrentländer. Nedväxlingen av inflationstakten och en återställd konkurrenskraft gör det möjligt att lägga grunden för en ny period av framsteg i näringslivet och full sysselsättning. Kring denna för medboigama och nationen vik- tiga uppgift inbjuder regeringen till en bred samverkan. Prop. 1990/91:100 Bil. 1 35 <h3>Statsbudgeten och särskilda frågor</h3> <h4>1 Statsbudgeten budgetåren 1990/91 och 1991/92</h4> <h5>1.1 Beräkningsförutsättningar</h5> Riksrevisionsverket (RRV) har den 17 december 1990 redovisat en beräkning av statsbudgetens inkomster. De antaganden som görs om den ekonomiska utvecklingen i samhället är en viktig utgångspunkt i dessa beräkningar. En sammanfattning av beräkningen bör bifogas protokollet i detta ärende som bilaga 1.2. De antaganden som RRV grundat sina beräkningar på framgår av tabell 1. Under slutskedet i arbetet med den preliminära nationalbudgeten har bedömningen av den ekonomiska utvecklingen reviderats. Det gör att jag nu räknar med något förändrade antaganden till grund för inkomst- bedömningen. Dessa återfinns i tabell 1. I övrigt finns ingen anledning att avvika från RRVs beräkningsförutsättningar. Prop. 1990/91:100 Bil. 1 Tabell 1. Antaganden om den ekonomiska utvecklingen Procentuell förändring <table border="1"> <tr><td></td><td> 1990 RRV</td><td> Föredra- ganden</td><td> 1991 RRV</td><td> Föredra- ganden</td><td> 1992 RRV</td><td> Föredra- ganden</td></tr> <tr><td> Lönesumma</td><td> 12,7</td><td> 12,7</td><td> 4,6</td><td> 4,4</td><td> 3,6</td><td> 3,3</td></tr> <tr><td> Konsumentpriser,</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> årsgenomsnitt1</td><td> 10,4</td><td> 10,4</td><td> 9,7</td><td> 9,8</td><td> 2,7</td><td> 3,0</td></tr> <tr><td> Privat konsumtion,</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> löpande priser</td><td> 11,2</td><td> 9,6</td><td> 11,0</td><td> 10,6</td><td> 4,0</td><td> 4,1</td></tr> </table> 'innefattar effekt av skattereformen 1990-91, vilken höjer KPI med 2,6 procent- enheter 1990 och med 3,5 procentenheter 1991. <h5>1.2 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1990/91</h5> RRVs senaste beräkning av budgetutfållet för budgetåret 1990/91 utgörs av verkets budgetprognos nr 2/3 från den 17 december 1990. Beräkning- arna av inkomsterna för budgetåret 1990/91 redovisas också i verkets inkomstberäkning. Inkomster 1 sin inkomstberäkning har RRV för budgetåret 1990/91 beräknat inkomsterna till 440 840 milj.kr. Med anledning av vad jag ovan anfört om lönesummans utveckling räknar jag ned inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt med 119 milj.kr., inkomsttiteln Folkpensionsavgift med 36 milj.kr., inkomst- titeln Barnomsorgsavgift med 10 milj.kr., inkomsttiteln Vuxenutbild- ningsavgift med 1 milj.kr., inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto med 3 milj.kr. samt inkomsttiteln Allmän löneavgift med 2 milj.kr. 36 Med anledning av vad jag ovan anfört om lönesummans utveckling och med anledning av riksdagens beslut (SfU 1990/91:9, rskr. 104) om sjukförsäkringen räknar jag ned inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto med 177 milj.kr. I enlighet med vad jag anfört om den privata konsumtionens utveck- ling i löpande priser samt regeringens förslag (prop. 1990/91:72) om återbetalning av mervärdeskatt, räknar jag ned inkomsterna på inkomst- titeln Mervärdeskatt med 2 660 milj. kr. Slutligen räknar jag upp inkomsttiteln Statliga pensionsavgifter, netto med 117 milj.kr. Sammantaget medför mina justeringar en beräknad minskning av inkomsterna med 2 891 milj. kr. jämfört med RRVs beräkning. Ändringarna framgår av tabell 2. Prop. 1990/91:100 Bil. 1 Tabell 2. Ändringar i RRVs beräkningar av statsbudgetens inkomster budgetåret 1990/91 Tusental kronor <table border="1"> <tr><td></td><td> RRVs beräkning</td><td> Förändring enligt före- draganden</td></tr> <tr><td> 1111 Fysiska personers inkomstskatt</td><td> 69 377 000</td><td> -   119 000</td></tr> <tr><td> 1211 Folkpensionsavgift</td><td> 47 745 000</td><td> 36 000</td></tr> <tr><td> 1221 Sjukförsäkringsavgift, netto</td><td> 322 000</td><td> 177 000</td></tr> <tr><td> 1231 Barnomsorgsavgift</td><td> 13 996 000</td><td> 10 000</td></tr> <tr><td> 1241 Vuxenutbildningsavgift</td><td> 1 662 000</td><td> 1 000</td></tr> <tr><td> 1251 Övriga socialavgifter, netto</td><td> - 5 871 000</td><td> 3 000</td></tr> <tr><td> 1281 Allmän löneavgift</td><td> 5 709 000</td><td> 2 000</td></tr> <tr><td> 1411 Mervärdeskatt</td><td> 133 700 000</td><td> - 2 660 000</td></tr> <tr><td> 5211 Statliga pensionsavgifter, netto</td><td> 785 000</td><td> +  117 000</td></tr> <tr><td> Summa inkomster</td><td> 440 840 222</td><td></td></tr> <tr><td> Summa förändringar enligt föredraganden</td><td></td><td> - 2 891 000</td></tr> </table> RRVs beräkningar föranleder i övrigt inte någon erinran från min sida. Sammantaget medför justeringarna av RRVs beräkningar att jag beräknar inkomsterna för budgetåret 1990/91 till 437 949 milj. kr. <h6>Utgifter</h6> I statsbudgeten för innevarande år uppgår utgifterna till 425 094 milj.kr. RRV har i sin prognos beräknat de totala utgifterna till 439 951 milj.kr. Verket har beaktat förslagen till tilläggsbudget I, där utgifterna uppgick till 2 492 milj. kr. RRV har beräknat belastningen på anslaget Räntor på statsskulden för statsskuldräntor till 60,6 miljarder kronor. En senare beräkning ger vid handen att utgifterna blir något större. Jag beräknar dessa utgifter till 60,7 miljarder kronor. 37 Tabell 3. Räntor på statsskulden budgetåret 1990/91 Miljarder kronor Prop. 1990/91:100 Bil. 1 <table border="1"> <tr><td></td><td> Beräkning till grund för stats- budgeten</td><td> Nuvarande beräkning</td></tr> <tr><td> Räntor på inhemska lån m.m.</td><td> 51,3</td><td> 52,8</td></tr> <tr><td> Räntor på utländska lån</td><td> 7,2</td><td> 7,3</td></tr> <tr><td> Valutaförluster, netto</td><td> 0,5</td><td> 0,6</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 59,0</td><td> 60,7</td></tr> </table> Enligt RRV kommer de totala anslagsbehållningarna pä reserva- tionsanslag under innevarande budgetår att minska med 494 milj. kr. och uppgå till 24 365 milj.kr. Statsrådet Sahlin kommer senare idag att föreslå regeringen att arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) första halvåret 1991 skall få disponera medel för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Detta innebär att de totala anslagsbehållningarna kan beräknas minska med sammanlagt 2 000 milj.kr. I tabell 4 redovisas utvecklingen av anslags- behållningarna mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91. Tabell 4. Anslagsbehållningarna vid utgången av budgetåren 1989/90 och 1990/91 Miljarder kronor <table border="1"> <tr><td> Huvudtitel</td><td> 1989/90</td><td> 1990/91</td></tr> <tr><td> Utrikesdepartementet</td><td> 7,7</td><td> 8,1</td></tr> <tr><td> Kommunikationsdepartementet</td><td> 4,9</td><td> 5,2</td></tr> <tr><td> Arbetsmarknadsdepartementet</td><td> 3,0</td><td> 1,2</td></tr> <tr><td> Industridepartementet</td><td> 6,6</td><td> 5,6</td></tr> <tr><td> Övriga huvudtitlar</td><td> 2,7</td><td> 2,8</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 24,9</td><td> 22,9</td></tr> </table> Jag vill också nämna att RRV för Tillkommande utgiftsbehov, netto tar upp 8 miljarder kronor. Jag beräknar dessa utgifter till 7 miljarder kronor. Sammantaget beräknar jag därmed utgifterna under budgetåret 1990/91 till 440 557 milj. kr. Tabell 5. Statsbudgetens utgifter budgetåret 1990/91 Milj.kr. <table border="1"> <tr><td></td><td> Statsbudget</td><td> RRV</td><td> Föredraganden</td></tr> <tr><td> Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor Statsskuldräntor Förändring i anslagsbehållningar Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto</td><td> 360 594 59 000 1 500 4 000</td><td> 370 857 60 600 494 8 000</td><td> 370 857 60 700 2 000 7 000</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 425 094</td><td> 439 951</td><td> 440 557</td></tr> <tr><td> Finansfullmaktsutnyttjande</td><td> -</td><td> -</td><td> -</td></tr> </table> 38 <h5>1.3 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret Prop. 1990/91:100</h5> <h5>1991/92                                                          Bil. 1</h5> Inkomster RRV beräknar statsbudgetens totala inkomster till 434 209 milj. kr. för budgetåret 1991/92. De skillnader i antaganden om pris- och löne- utveckling som jag tidigare redovisat samt vissa förändringar som förs fram i förslaget till statsbudget för nästa budgetår påverkar statsbudgetens inkomster. I det följande redovisas de förändringar av RRVs beräkningar som jag därmed funnit nödvändiga. I enlighet med vad jag anfört om lönesummans utveckling och riksdagens beslut (SfU 1990/91:9, rskr. 104) om sjukförsäkringen räknar jag ned inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt med 497 milj.kr. Med anledning av vad jag anfört om lönesummans utveckling räknar jag ned inkomsttiteln Folkpensionsavgift med 148 milj.kr., inkomsttiteln Barnomsorgsavgift med 44 milj.kr., inkomsttiteln Vuxenutbildningsavgift med 5 milj.kr. samt inkomsttiteln Allmän löneavgift med 7 milj.kr. I enlighet med vad jag ovan anfört om lönesummans utveckling samt vad chefen för socialdepartementet senare idag kommer att anföra räknar jag upp inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto med 4 187 milj.kr. Jag räknar vidare upp inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto med 4 174 milj.kr. med anledning av vad jag anfört om lönesummans ut- veckling samt de förslag chefen för arbetsmarknadsdepartementet senare i dag kommer att redovisa avseende finansieringen av utbildningsbidrag för personer som är berättigade till ersättning från erkänd arbetslös- hetskassa samt arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Med anledning av vad jag anfört beträffande den privata konsum- tionens utveckling samt regeringens förslag (prop. 1990/91:72) om återbetalning av mervärdeskatt och vad jag senare idag kommer att föreslå beträffande budgetering exkl. mervärdeskatt räknar jag upp inkomsttiteln Mervärdeskatt med 9 900 milj.kr. I enlighet med de förslag beträffande skatteutjämningsavgiften som jag senare idag avser att lägga fram, räknar jag upp inkomsttiteln Skatteut- jämningsavgift med 2 266 milj.kr. Enligt de förslag chefen för jordbruksdepartementet senare idag kommer att lägga fram räknar jag upp inkomsttiteln Miljöavgift på handelsgödsel och bekämpningsmedel med 100 milj.kr. Med anledning av förslag som chefen för kommunikations- departementet senare idag kommer att lägga fram räknar jag ned inkomsttiteln Avgifter vid registrering av fritidsbåtar med 14 milj. kr. I enlighet med regeringens förslag (prop. 1990/91:68) om böter räknar jag upp inkomsttiteln Bötesmedel med 48 milj.kr. Vidare räknar jag upp inkomsttiteln övriga inkomster av statens verksamhet med 500 milj.kr. med anledning av förslag som chefen för socialdepartementet senare idag kommer att lägga fram. Slutligen räknar jag upp inkomsttiteln Statliga pensionsavgifter, netto med 260 milj.kr. Sammanlagt innebär avvikelserna från RRVs beräkningar en upp- skrivning av inkomsterna för budgetåret 1991/92 med 20 720 milj.kr. Jag 39 beräknar således statsbudgetens inkomster för budgetåret 1991/92 till Prop. 1990/91:100 454 928 milj.kr. Förändringarna i förhållande till RRVs beräkningar Bil. 1 framgår av tabell 6. Tabell 6. Ändringar i RRVs beräkningar av statsbudgetens inkomster budgetåret 1991/92 Tusental kronor RRVs             Förändring beräkning           enligt före- draganden Inkomsttitel <table border="1"> <tr><td> 1111</td><td> Fysiska personers inkomstskatt</td><td> 21 213 000</td><td colspan="2"> 497 000</td></tr> <tr><td> 1211</td><td> Folkpensionsavgift</td><td> 49 434 000</td><td></td><td> 148 000</td></tr> <tr><td> 1221</td><td> Sjukförsäkringsavgift,netto</td><td> 4 961 000</td><td> +</td><td> 4 187 000</td></tr> <tr><td> 1231</td><td> Barnomsorgsavgift</td><td> 14 598 000</td><td> -</td><td> 44 000</td></tr> <tr><td> 1241</td><td> Vuxenutbildningsavgift</td><td> 1 731 000</td><td> -</td><td> 5 000</td></tr> <tr><td> 1251</td><td> Övriga socialavgifter, netto</td><td> - 7 401 000</td><td> +</td><td> 4 174 000</td></tr> <tr><td> 1281</td><td> Allmän löneavgift</td><td> 2 966 000</td><td></td><td> 7 000</td></tr> <tr><td> 1411</td><td> Mervärdeskatt</td><td> 141 400 000</td><td> +</td><td> 9 900 000</td></tr> <tr><td> 2538</td><td> Miljöavgift på bekämpningsmedel och handelsgödsel</td><td> 182 000</td><td> +</td><td> 100 000</td></tr> <tr><td> 2543</td><td> Skatteutjämningsavgift</td><td> 9 935 000</td><td> +</td><td> 2 266 000</td></tr> <tr><td> 2546</td><td> Avgifter vid registrering av fritidsbåtar</td><td> 14 400</td><td></td><td> 14 400</td></tr> <tr><td> 2712</td><td> Bötesmedel</td><td> 299 500</td><td> +</td><td> 48 000</td></tr> <tr><td> 2811</td><td> Övriga inkomster av statens verksamhet</td><td> 400 000</td><td> +</td><td> 500 000</td></tr> <tr><td> 5211</td><td> Statliga pensionsavgifter, netto</td><td> 879 000</td><td> +</td><td> 260 000</td></tr> <tr><td colspan="2"> Summa inkomster</td><td> 434 208 820</td><td></td><td></td></tr> <tr><td colspan="2"> Summa förändringar enligt föredraganden</td><td></td><td colspan="2"> +20 719 600</td></tr> </table> Avslutningsvis vill jag redovisa förändringarna i indelningen av statsbudgetens inkomster i förslaget till statsbudget för budget- året 1991/92 (tabell 7). 40 Prop. 1990/91:100 Tabell 7. Förslag till förändringar i uppställningen av statsbudgetens inkomster R..  , för budgetåret 1991/92 Inkomsttitel/Inkomsthuvudgrupp/Inkomstgrupp                   Förslag <table border="1"> <tr><td> 1123 1431 2115</td><td> Särskild skatt på tjänstegrupplivförsäkringar Särskild skatt på elektrisk kraft från kärnkraftverk Affärsverket FFVs inlevererade överskott</td><td> Ny inkomsttitel Namnändring Upphör</td></tr> <tr><td> 2211</td><td> Överskott av kriminalvårdsstyrelsens fastighetsförvaltning</td><td> Upphör</td></tr> <tr><td> 2215</td><td> Överskott av generaltullstyrelsens fastighetsförvaltning</td><td> Upphör</td></tr> <tr><td> 2317</td><td> Ränteinkomster på luftfartslån</td><td> Upphör</td></tr> <tr><td> 2326</td><td> Räntor på affärsverket FFVs statslån</td><td> Upphör</td></tr> <tr><td> 2331</td><td> Ränteinkomster på egnahemslån</td><td> Upphör</td></tr> <tr><td> 2334</td><td> Räntor på övriga bostadslån, Boverket</td><td> Namnändring</td></tr> <tr><td> 2533</td><td> Avgifter vid statens planverk</td><td> Upphör</td></tr> <tr><td> 2546</td><td> Avgifter vid registrering av fritidsbåtar</td><td> Upphör</td></tr> <tr><td> 2619</td><td> Inkomster vid riksantikvarieämbetet</td><td rowspan="2"> Upphör</td></tr> <tr><td> 3115</td><td> Affärsverket FFVs inkomster av försålda</td></tr> <tr><td></td><td> fastigheter och maskiner</td><td> Upphör</td></tr> <tr><td> 3121</td><td> Kriminalvårdsstyrelsens inkomster av försålda byggnader och maskiner</td><td> Upphör</td></tr> <tr><td> 4132</td><td> Återbetalning av luftfartslån</td><td> Upphör</td></tr> <tr><td> 4211</td><td> Återbetalning av lån till egnahem</td><td> Upphör</td></tr> <tr><td> 4214</td><td> Återbetalning av övriga bostadslån, Boverket</td><td> Namnändring</td></tr> <tr><td> 5115</td><td> Affärsverket FFVs amorteringar</td><td> Upphör</td></tr> </table> <h6>Utgifter</h6> I mitt förslag till statsbudget för budgetåret 1991/92 uppgår utgifterna sammanlagt till 455 526 milj. kr. Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor svarar då för 390 026 milj. kr. Schablonmässigt beräknas anslagsbehållningarna på reservationsanslag minska med 1 500 milj. kr. under budgetåret 1991/92. I syfte att förslaget till statsbudget så långt som möjligt skall visa en realistisk budgetbelastning, förs på budgetens utgiftssida 3 miljarder kr. upp på posten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto. Vid beräk- ningen av denna post har en uppskattning gjorts av sådana utgifts- och inkomstförändringar som inte redovisats på något annat ställe i budgeten. Tabell 8. Statsbudgetens utgifter budgetåret 1991/92 Milj.kr. <table border="1"> <tr><td colspan="2"> Förslag till statsbudget</td></tr> <tr><td> Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor</td><td> 390 026</td></tr> <tr><td> Statsskuldräntor</td><td> 61 000</td></tr> <tr><td> Förändring av anslagsbehållningar</td><td> 1 500</td></tr> <tr><td> Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto</td><td> 3 000</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 455 526</td></tr> </table> 41 1.4 Statsbudgetens saldo för budgetåren 1990/91 och 1991/92 Med hänvisning till redovisningen i det föregående beräknas utfallet av statsbudgetens inkomster och utgifter för innevarande budgetår och förslaget till statsbudget för budgetåret 1991/92 såsom framgår av tabell 9 och tabell 10. Sammanfattningsvis beräknas budgetunderskottet till 2,6 miljarder kronor för 1990/91 och till 0,6 miljarder kronor för 1991/92. Prop. 1990/91:100 Bil. 1 Tabell 9. Statsbudgeten budgetåren 1989/90-1991/92 Miljarder kronor <table border="1"> <tr><td></td><td> 1989/90</td><td colspan="2"> 1990/91</td><td colspan="2"> 1991/92</td></tr> <tr><td></td><td> Utfall</td><td> Stats-</td><td colspan="2"> Beräknat utfall</td><td rowspan="3"> Förslag till statsbudget</td></tr> <tr><td></td><td></td><td rowspan="2"> budget</td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td></td><td> enligt RRV</td><td> enligt föredra-</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td></td><td> ganden</td><td></td></tr> <tr><td> Inkomster</td><td> 401,6</td><td> 424,4</td><td> 440,8</td><td> 438,0</td><td> 454,9</td></tr> <tr><td> Utgifter exkl. statsskuldräntor</td><td> 334,5</td><td> 366,1</td><td> 379,3</td><td> 379,9</td><td> 394,5</td></tr> <tr><td> Statsskuldräntor</td><td> 63,7</td><td> 59,0</td><td> 60,6</td><td> 60,7</td><td> 61,0</td></tr> <tr><td> Saldo</td><td> 3,4</td><td> -0,7</td><td> 0,9</td><td> -2,6</td><td> -0,6</td></tr> </table> 42<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-8.png" style="width:7pt;height:14pt;"/> OO Os oo vn ci O<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-9.png" style="width:7pt;height:30pt;"/> Prop. 1990/91:100 Bil. 1 un tt <h5>8</h5> un "CT Inkomster:                                                       Utgiftsanslag: Skatter                                399 077 001 000 Kungl.hov och slottsstaterna                  52 721 000 Inkomster av statens verksamhet         45 648 378 000 Justitiedepartementet                      7 127 491 000<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-10.png" style="width:132pt;height:64pt;"/> <table border="1"> <tr><td> sO</td><td> c-</td><td> un</td><td> c-</td><td> un</td><td> —<</td><td> Os</td><td> oo</td><td> r-</td><td> Os</td><td> rc</td><td> C~</td></tr> <tr><td></td><td> Tt</td><td> r-></td><td> un</td><td> C~</td><td> o</td><td> OO</td><td> o</td><td> un</td><td></td><td> oo</td><td> Os</td></tr> <tr><td> Os</td><td> O</td><td> 00</td><td> un</td><td> CO</td><td> TT</td><td> Un</td><td></td><td> sO</td><td> sO</td><td> O</td><td> Os</td></tr> <tr><td> Os</td><td> O</td><td> —<</td><td> sO</td><td> Cl</td><td> sO</td><td> r-M</td><td> so</td><td> tT</td><td> Cl</td><td> Cl</td><td> Cl</td></tr> <tr><td> SC</td><td> c-</td><td></td><td> c-</td><td> OS</td><td> Tt</td><td> Cl</td><td></td><td> Tt</td><td> rc</td><td> >z^</td><td> OO</td></tr> <tr><td> Tt</td><td> Os</td><td> CO</td><td> c-</td><td> un</td><td> m</td><td> os</td><td> so</td><td> SO</td><td> O</td><td> O</td><td> sO</td></tr> <tr><td> un</td><td> un</td><td> oo</td><td> oo</td><td></td><td> Os</td><td> Cl</td><td> Cl</td><td> un</td><td> Un</td><td> —<</td><td></td></tr> <tr><td> cn</td><td> Cl</td><td></td><td> Cl</td><td> SO</td><td></td><td> CO</td><td> m</td><td></td><td> —11</td><td></td><td></td></tr> </table><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-11.png" style="width:24pt;height:14pt;"/> 858 C O Cl o o c- m ci m O o O — c- m<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-12.png" style="width:29pt;height:112pt;"/> d TT ac C4 OS TT in TT<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-13.png" style="width:7pt;height:37pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-14.png" style="width:13pt;height:64pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-15.png" style="width:18pt;height:213pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-16.png" style="width:10pt;height:48pt;"/> •c •c TT<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-17.png" style="width:10pt;height:11pt;"/> C5 Q© C C Os ‘C<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-18.png" style="width:10pt;height:41pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-19.png" style="width:10pt;height:33pt;"/> ir, C4 ic, <r, TT i 05 43 <h4>2 Underliggande budgetutveckling</h4> Den underliggande utvecklingen av statsbudgetens saldo erhålls när det redovisade saldot korrigeras för effekter som är av tillfällig art eller hänger samman med ändringar i redovisningsprinciperna. Som bas används de förhållanden som skall gälla för budgetåret 1991/92. Detta innebär att den underliggande budgetutvecklingen i ett budgetförslag inte kan jämföras med den i ett tidigare. Det bör betonas att det ofta är en bedömningsfråga om en enskild post skall betraktas som en reguljär inkomst/utgift eller som en extraordinär effekt. Trots att avgränsningama i det enskilda fallet inte är helt självklara anser jag det ändå angeläget att redovisa en beräkning där de extraordinära effekterna uteslutits, så att statsbudgetens underliggande utveckling klargörs. På inkomstsidan har bl. a. följande effekter betraktats som extra- ordinära vid framräkning av det underliggande budgetsaldot: - vissa engångsvisa höjningar/sänkningar av skatter eller avgifter - tillfälliga extra inleveranser från affärsverk till statsbudgeten - inkomster från sjukförsäkringsfonden På utgiftssidan har bl. a. följande effekter betraktats som extraordinära vid framräkning av det underliggande budgetsaldot: - valutaförluster/vinster som uppstår vid amortering av statens utlandslån - vissa investeringar som finansieras genom lån på kreditmarknaden eller direkt i riksgäldskontoret i stället för som tidigare över anslag på stats- budgeten - engångsvisa besparingar Tabell 11 visar statsbudgetens underliggande utveckling under perioden 1989/90-1991/92. Prop. 1990/91:100 Bil. 1 Tabell 11. Underliggande budgetsaldo för budgetåren 1989/90-1991/92 Miljarder kronor <table border="1"> <tr><td></td><td> 1989/90</td><td> 1990/91</td><td> 1991/92</td></tr> <tr><td> Underliggande budgetsaldo</td><td> 1,7</td><td> -0,1</td><td> -15,6</td></tr> <tr><td> Som andel av BNP</td><td> 0,1%</td><td> -0,0%</td><td> 1,1%</td></tr> </table> <h4>3 Statens lånebehov och statsskuldens förändring</h4> Det är vid en finansiell analys av intresse att studera hur likviditeten i ekonomin påverkas av statens inkomster och utgifter. Statens lånebehov bestäms dels av budgetutfället och vissa kassamässiga korrigeringar av detta, dels av vissa inkomster och utgifter (utanför budgeten) på statsverkets och riksgäldskontorets checkräkningar i riksbanken. Statsskuldens förändring bestäms av statens lånebehov samt av de skulddispositioner som riksgäldskontoret gör. 44 Med det redovisade budgetsaldot som utgångspunkt krävs således en Prop. 1990/91:100 del justeringar för att beräkna statens lånebehov och statsskuldens Bil. 1 förändring. I det följande redovisas kortfattat hur dessa begrepp är relaterade till varandra. Statens lånebehov 1. Det redovisade budgetsaldot utgör utgångspunkt för kalkylen. 2. Korrigeringar görs då det förekommer skillnader mellan när transak- tioner bokförs i myndigheternas redovisning och när de registreras på statsverkets checkräkning. Sådana skillnader uppstår dels genom att inkomster och utgifter bokförs vid en annan tidpunkt än motsvarande betalningar, dels genom att vissa transaktioner inte bokförs mot budgeten. 3. En del av statens kreditgivning går via riksgäldskontoret och redovisas inte på statsbudgeten. Exempel på detta är vissa krediter till de statliga affärsverken. Dessa krediter måste dock finansieras via statlig upplåning. 4. Den tillfälliga arbetsmiljöavgift som infördes i september 1989 fördes, via en inkomsttitel på statsbudgeten, omedelbart till riksgälds- kontoret. Detta innebär att skatten inte påverkar budgetutfallet. Den medför däremot en tillfällig minskning av statens upplåning på mark- naden. Motsvarande gäller för det tillfälliga obligatoriska sparande som infördes vid samma tidpunkt. 5. Avskattningen av företagens reserver minskar statens lånebehov under åren 1991-1994. 6. Genom en summering av posterna 1-5 erhålls statens marknads- upplåningsbehov. Statsskuldens förändring Statsskuldens förändring påverkas förutom av statens marknadsupp- låningsbehov av transaktioner av dispositiv karaktär som riksgälds- kontoret gör. 7. Skulddispositioner utgörs t. ex. av uppköp av statsobligationer, utbetalningar av förskott för inlösen av obligationer och premieobliga- tionsvinster m.m., valutaomvärderingar samt tillfälliga bokförings- transaktioner som påverkar statsskuldens storlek. 8. Det tillfälliga obligatoriska sparandet, den tillfälliga arbetsmiljö- avgiften och den extra höjningen av skatteutjämningsavgiften minskar statens behov av att låna på kreditmarknaden men påverkar ej stats- skulden. 9. Genom att skulddispositionerna läggs till statens lånebehov erhålls ett rättvisande uttryck för statsskuldens förändring. 45 Prop. 1990/91:100 Bil. 1 Tabell 12. Statens lånebehov (netto), budgetåren 1989/90-1991/92 Miljarder kronor <table border="1"> <tr><td></td><td> 1989/90</td><td> 1990/91</td><td> 1991/92</td></tr> <tr><td> 1. Budgetsaldo</td><td> 3,4</td><td> - 2,6</td><td> - 0,6</td></tr> <tr><td> 2.  Kassamässiga korrigeringar 3.  Riksgäldskontorets kreditgivning</td><td> 5,2</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> till vissa affärsverk m.m. 4. Tillfällig arbetsmiljöavgift och tillfälligt obligatoriskt</td><td> - 6,9</td><td> - 8,0</td><td> - 8,2</td></tr> <tr><td> sparande 5. Avskattning av företagens</td><td> 12,0</td><td> - 1,3</td><td> 1,7</td></tr> <tr><td> reserver 6. Överskott/underskott (underskott att täcka genom</td><td></td><td> 1,0</td><td> 6,2</td></tr> <tr><td> upplåning) 7. Skulddispositioner</td><td> 13,7</td><td> -10,9</td><td> - 0,9</td></tr> <tr><td> - uppköp obligationer</td><td> - 1,4</td><td> - 4,0</td><td> -</td></tr> <tr><td> - övrigt 8. Särskild skuld till hushåll och</td><td> 7,0</td><td> 0,2</td><td></td></tr> <tr><td> företag</td><td> -12,0</td><td> + 1,3</td><td> + 3,3</td></tr> <tr><td> 9. Statsskuldminskning1</td><td> 7,3</td><td> -13,4</td><td> 2,4</td></tr> </table> 'Negativa tal anger ökande statsskuld. <h4>4 Rörlig kredit</h4> Riksdagen har bemyndigat regeringen att disponera en rörlig kredit i riksgäldskontoret uppgående till 400 milj.kr., avsedd att ställas till regeringens förfogande för myndigheter som bedriver uppdrags- verksamhet (prop. 1989/90:100, FiU20, rskr. 204). För vissa av de myndigheter som bedriver uppdragsverksamhet finns ett behov av ökat rörelsekapital. Jag anser att dessa medelsbehov bör tillgodoses genom att rörliga krediter ställs till resp, myndighets förfogande från den rörliga kredit som regeringen får disponera för ändamålet. För att så ska kunna ske föreslår jag att den rörliga krediten utökas till 450 milj.kr. <h4>5 Budgetering exkl. mervärdeskatt budgetåret 1991/92</h4> <h6>Bakgrund</h6> Regeringen föreslog i proposition 1989/90:111 om reformerad mervärde- skatt m.m. ändringar av statliga myndigheters ställning inom mervärde- skattesystemet fr.o.m. budgetåret 1991/92. Förslaget föranledde inte någon erinran från riksdagen (SkU 1989/90:31, rskr. 357). Myndigheternas ställning inom mervärdeskattesystemet föreslogs änd- rad främst för att uppnå konkurrensneutralitet mellan verksamhet i egen regi och entreprenadverksamhet. Detta är viktigt bl.a. för att stimulera 46 till lösningar som ger ökad produktivitet och effektivitet i myndigheternas verksamhet. Myndigheternas anslag är i dagsläget budgeterade med hänsyn till att vissa utgifter innehåller påslag för mervärdeskatt. I propositionen före- slogs att myndigheternas anslag fr.o.m. budgetåret 1991/92 skall bud- geteras exkl. mervärdeskatt. Myndigheterna skall kompenseras for in- gående mervärdeskatt genom avräkning mot inkomsttitel istället för mot myndighetens anslag. Myndigheternas anslag ger härigenom en mer rätt- visande bild av verksamhetens utgiftsnivå. Även sådan ingående mervärdeskatt som hänför sig till skattepliktig verksamhet skall behandlas på detta sätt. Avdrag for ingående mervärde- skatt kommer således inte att kunna göras i samband med en skattskyldig myndighets redovisning av utgående skatt till skattemyndigheten. Myndigheterna fick med anledning av omläggningen kompletterande direktiv för sina anslagsframställningar för budgetåret 1991/92. Då myn- digheternas redovisning inte innehåller uppgifter om erlagd mervärde- skatt fick riksrevisionsverket i uppdrag att ta fram schablonmässiga beräkningar av andelen mervärdeskatt som belastar resp, anslag. <h6>Genomförandet av budgetering exkl. mervärdeskatt</h6> Det beredningsarbete som skett i regeringskansliet visar på behov av yt- terligare underlag och klargörande av vissa beräkningsförutsättningar in- nan mervärdeskattebeloppen för resp, anslag kan fästställas. Utgångspunkten för reformen är att den skall vara saldomässigt neutral, dvs. inte medföra någon belastning på statsbudgeten. Förändringen inne- bär, vad gäller anslagsfinansierad verksamhet, en minskning av statsbud- getens utgiftssida samtidigt som nettoinkomsterna från mervärdeskatt minskar i motsvarande mån. För att syftet med reformen, att uppnå konkurrensneutralitet i den statliga verksamheten, inte skall förfelas bör beräkningarna göras utifrån ett så säkert underlag som möjligt. Risken är annars att i det enskilda fallet uppstår icke avsedda verksamhetskonsekvenser där en myndighet kan gynnas eller missgynnas resursmässigt av omläggningen. Vissa scha- bloniseringar måste dock med nödvändighet göras vid beräkningarna. Några frågeställningar av teknisk och principiell natur återstår att lösa innan ett komplett underlag för omläggningen föreligger. Riksrevisions- verket har därför fått i uppdrag att biträda regeringen även i det fortsatta arbetet. Mot denna bakgrund förordar jag att regeringen senare i vår i samband med att regeringen utfärdar regleringsbreven för myndigheternas anslag för budgetåret 1991/92, beslutar att medel motsvarande mervärdeskatten under resp, anslag inte får disponeras av myndigheterna. En sådan lös- ning ger ytterligare tid för att ta fram ett säkert beräkningsunderlag sam- tidigt som den önskvärda konkurrensneutraliteten kan uppnås - så som har avsetts - redan fr.o.m. budgetåret 1991/92. Regeringen bör vidare inhämta riksdagens samtycke till att myndigheterna bereds kompensation från statsbudgetens inkomsttitel Mervärdeskatt. Prop. 1990/91:100 Bil. 1 47 Ett helt exakt underlag kan aldrig erhållas då uppgifter om mervärde- skatt saknas i myndigheternas redovisning. Detta problem kommer dock att försvinna. Då det nya systemet är i funktion kan en uppföljning göras av resp, myndighets belastning på inkomsttiteln. På så vis kan det i efterhand bli möjligt att bedöma om behov av korri- gering finns av den budgetering som gjordes vid omläggningen. Prop. 1990/91:100 Bil. 1 <h4>6 Utvidgad försöksverksamhet med lån i riksgäldskontoret för ADB- och kommunikationsutrustning</h4> En försöksverksamhet med lån i riksgäldskontoret för finansiering av ADB- och kommunikationsutrustning har inletts under budgetåret 1990/91. Motiven för denna försöksverksamhet anmäldes i förra årets finansplan (prop. 1989/90:100 bil. 1). Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag (FiU 25, rskr. 187). De myndigheter som ingår i försöksverksamheten är riksgäldskontoret, statistiska centralbyrån, flygtekniska försöksanstalten, lantmäteriverket och byggnadsstyrelsen. För dessa fem myndigheter har regeringen under budgetåret 1990/91 ett bemyndigande från riksdagen att medge lån i riksgäldskontoret intill ett sammanlagt belopp av 90 milj.kr. Även vägverket ingår i försöket. Vägverkets ADB-investeringar finansieras dock inom den totala låneram som vägverket har i riksgälds- kontoret. Vägverkets lånebehov behandlas senare idag av chefen för kommunikationsdepartementet (bilaga 8). Flygtekniska försöksanstaltens lånebehov behandlas i en kommande särproposition för totalförsvaret. Det sammanlagda lånebehovet för de fyra övriga myndigheternas tillkom- mande investeringar för budgetåret 1991/92 uppgår till 48 816 000 kr. Hur investeringsbehovet är fördelat mellan myndigheterna framgår av resp, huvudtitelsbilaga. För budgetåret 1991/92 föreslår jag att ytterligare två myndigheter, konjunkturinstitutet och arbetsmarknadsstyrelsen, får ta upp lån för sina investeringar i ADB-och kommunikationsutrustning. De sammanlagda lånebehoven för dessa tillkommande myndigheters investeringar uppgår till 88 760 000 kr. för budgetåret 1991/92. Totalt uppgår således lånebehovet för 1991/92 till 137 576 000 kr. Jag anser dock att det bemyndigande som regeringen bör begära för budget- året 1991/92 bör uppgå till 152 milj.kr. för att en viss flexibilitet skall finnas i systemet och för att oförutsedda förändringar i myndigheternas verksamhet skall kunna mötas. Jag föreslår därför att regerigen begär riksdagens bemyndigande att för budgetåret 1991/92 ta upp lån för investeringar i ADB- och kommunikationsutrustning intill ett sammanlagt belopp av 152 milj.kr. Om riksdagen lämnar det begärda bemyndigandet kommer jag att återkomma till regeringen med förslag om att riksgälds- kontoret får i uppdrag att ombesöija upplåningen. 48 Riksgäldskontoret och riksrevisionsverket har på regeringens uppdrag utvecklat den lånemodell som tillämpas under försöksverksamheten. De villkor som regeringen ställt på modellen är följande: - lånen skall ges på marknadsmässiga villkor - lånen får ej ges på längre tid än som svarar mot investeringens ekonomiska livslängd - lånen skall amorteras i minst den takt som investeringsobjekten skrivs av - lånevillkoren skall utformas utifrån att risktagandet skall begränsas för myndigheterna och att myndigheterna planeringsförutsättningar skall vara så goda som möjligt under lånets löptid. Den lånemodell som riksgäldskontoret erbjuder myndigheterna under försöksverksamheten består av två alternativ; ett med rörlig och ett med fest ränta. Riksrevisionsverket har i uppdrag att följa försöksverk- samheten. Min uppfattning är att det ännu inte finns förutsättningar att övergå till en mer generell modell som innebär att samtliga myndigheter medges att ta upp denna typ av lån. Bland de frågor som måste övervägas ytterligare kan nämnas bemyndi- gandestruktur riksdag-regering och regering-myndighet, uppföljnings- system samt vissa redovisningsfrågor. En utgångspunkt bör vara att myndigheterna bör tillämpa en fullständig tillgångsredovisning. Vid prövningen i budgetarbetet av dessa investeringar är inte den räntekostnad som kommer att belasta myndigheten känd. Lånen kan alltså beroende på ränteförändringar bli "dyrare" än vad myndigheten räknat med. Detta kan också bli fellet vid en förändring i ränteläget under lånets löptid. En sådan situation bör dock kunna mötas av myndigheten genom en omfördelning av resurser eller ett utnyttjande av ramanslagets anslagskredit. Det omvända förhållandet kan naturligtvis också uppstå nämligen att lånen blir "billigare" än vad som kunnat förutses. Detta bör dock inte innebära någon överbudgetering av myndighetsanslagen eftersom utgångs- punkten vid prövningen av myndigheternas begäran om lån skall vara att inga resurser skall tillskjutas myndigheternas anslag för att finansiera räntekostnader eller amorteringar. Höga krav kommer att ställas på att myndigheterna kan redovisa investeringskalkyler och lönsamhetsbedöm- ningar. Sett på längre sikt bör denna modell för finansiering av investeringar kunna tillämpas mer generellt. En inventering kommer därför att göras av vilka typer av investeringar som kan komma att omfettas av en sådan omläggning. Jag kommer i det följande (avsnitt 7) framhålla att myndigheterna i ett mer utvecklat finansiellt system bör kunna ges en generell rätt att inom givna bemyndiganden fetta beslut om investeringar utan att inhämta regeringens medgivande i vaije särskilt fell. Jag vill emellertid även i detta sammanhang understryka att det inte skall vara tillåtet för myndig- heterna att på detta sätt låna medel för att finansiera konsumtions- eller driftsutgifter. Prop. 1990/91:100 Bil. 1 4 Riksdagen 1990/91. 1 sa/nl. Nr 100. Bilaga I 49 <h4>7 Finansiell styrning av statsförvaltningen</h4> En ny form av styrning är under införande i statsförvaltningen. En de- taljerad budgetstyrning ersätts av mål- och resultatstyrning. Ansvar och befogenheter delegeras till myndigheterna. Frågor om effektivitet och produktivitet ställs i föigrunden och kraven på uppföljning och utvärde- ring skärps; det väsentliga blir analys och bedömning av uppnådda resul- tat. Den nya styrningen ställer nya krav på såväl myndigheter som regering och riksdag. Analysmetoder krävs för att kunna avgöra hur resurserna kan användas på mest effektiva sätt. Samtidigt som kraven att redovisa uppnådda resultat ökar så ges myndigheterna större frihet att själva be- sluta om hur resultaten skall uppnås. Det kommer alltid att finnas restriktioner i fråga om dispositionen av statliga medel. Dessa restriktioner kan emellertid överföras till myndig- heterna i form av operativt handlingsutrymme. Styr- och uppföljnings- instrument måste mot den bakgrunden utvecklas. Målet för förändringsarbetet är att bryta de förväntningar som leder till utgiftsexpansion och att införa ett resultattänkande för att därigenom upp- nå bättre måluppfyllelse och en högre effektivitet i användningen av existerande resurser inom den offentliga sektorn. Mot denna bakgrund kommer jag i detta avsnitt att redogöra för min syn på hur den finansiella styrningen av statsförvaltningen bör utvecklas. Chefen för civildepartementet kommer senare idag (bilaga 2, Gemen- samma frågor) att redogöra för vissa andra frågor som rör förnyelsen av den offentliga sektorn. <h5>7.1 Finansiella förutsättningar</h5> Som jag framhållit i det föregående är målet for budgetpolitiken att hävda välfärden och samtidigt minska de offentliga utgifternas andel av BNP. Detta för att på sikt kunna sänka skattetrycket. I prop. 1990/91:39 anför- de jag följande: "För att skapa förutsättningar för låg inflation, återvun- nen tillväxt och växande sysselsättning måste finanspolitiken vara fortsatt mycket stram. I arbetet med förslaget till 1991/92 års statsbudget skall detta arbete fullföljas. Det är nödvändigt att den årliga budgetprövningen sker i ett långsiktigt perspektiv och ges den stadga som följer av genom- arbetade normer och riktlinjer. Målet bör vara att hävda välfärden och samtidigt sänka de offentliga utgifternas andel av bruttonationalprodukten för att på sikt sänka skattetrycket. Det är bara om en sänkning av skatte- trycket föregås av en utgiftsneddragning som den blir långsiktigt hållbar. Dessa riktlinjer måste utgå från de förutsättningar som följer av den all- männa ekonomiska utvecklingen". En neddragning av den offentliga sektorns utgifter bör således ske ut- ifrån ett långsiktigt synsätt. Med en ökad långsiktighet som grund skapas förutsättningar att för det enskilda budgetåret tidigt klargöra de budget- politiska riktlinjerna och ge ramar både för den verksamhetsplanering som bedrivs inom regeringskansli och myndigheter och för kommande Prop. 1990/91:100 Bil. 1 50 budgetarbeten. En ökad långsiktighet underlättar också en utvidgning av Prop. 1990/91:100 det faktiska budgetansvar som bör åligga vaije departement i förhållande Bil. 1 till dess verksamhetsområden och ett ökat utnyttjande av rambudgete- ringstekniker. För att expansionen av de offentliga utgifterna skall kunna bromsas måste budgetpolitiska utgångspunkter formuleras för statsbudgetens utgifts- och inkomstsida. För utgiftssidan måste de förväntningar som idag finns om ständigt utökade resurser brytas. På inkomstsidan bör t.ex. nya principer formuleras för statens förmögenhetsförvaltning. Jag kom- mer i det följande att ge några exempel på sådana budgetpolitiska ut- gångspunkter. <h6>Effektivitets- och produktivitetskrav</h6> Syftet med förändringsarbetet är att erhålla mer effekt av redan insatta resurser. Detta gäller åtgärder inriktade mot såväl utgifts- som inkomst- sidan. En fortlöpande omprövning och analys av redan gjorda åtaganden måste ske. Det är därför utomordentligt viktigt att de effektivitets- och produktivitetskrav som under senare år ställts på den statliga sektorn vidmakthålls och förstärks och att förvaltningen även fortsättningsvis åläggs sådana krav. Dock bör myndigheterna ges utökade möjligheter att själva direkt kunna tillgodogöra sig produktivitets- och effektivitetsvinster utan att först behöva underställa frågan regeringens prövning. Jag återkommer till detta i det följande vad gäller en ny modell för finansiering av inves- teringar och en effektivare statlig lokalförsöijning. Effektivitets- och produktivitetskrav uppstår också genom ökad efterfrågestyming. En sådan styrning uppstår i de fäll när myndighetens tjänster erbjuds på marknaden eller när myndigheterna köper tjänster av varandra. Ett ökat kostnadsansvar för myndigheterna i betydelsen att de själva får välja från vem de skall köpa tjänster och samtidigt en ökad rätt för myndigheterna att sälja tjänster till varandra innebär att den säljande myndighetens verksamhet kan dimensioneras till faktisk efterfrågan. Statsmakterna har det slutliga ansvaret för att göra avvägningen hur effektivitet kan uppnås totalt sett i utnyttjandet av de offentliga resurser- na. Detta kräver en utökad analys av hur befintliga resurser används idag. Jag kommer i det följande att redogöra för inriktningen av ett sådant arbete. 7.1.1 Utgiftsbegränsningar <h6>Pris- och lönekompensation m.m.</h6> Mot bakgrund av vad jag nyss anförde om behovet av att sänka de offentliga utgifternas andel av BNP bör kraven på kostnadsmedvetande i den offentliga verksamheten skärpas. En del av förväntan om utgiftsexpansion skapas genom det kompen- sationstänkande som nuvarande system för pris- och löneomräkning ger upphov till. Systemet att fullt ut kompensera myndigheterna för inflation 51 gör statsförvaltningen okänslig för de ekonomiska restriktioner som gäller Prop. 1990/91:100 för övriga sektorer i samhället. Incitament saknas t.ex. för myndigheterna Bil. 1 till återhållsamhet i lönebildningen. Nuvarande teknik for prisomräkning innebär att myndigheterna ges kompensation i efterhand för inträffade kostnadsökningar. Vid fluktua- tioner i prisutvecklingen blir följden att nivån på myndigheternas kom- pensation ligger fel i förhållande till den faktiska kostnadsutvecklingen. Detta innebär en risk för att myndigheterna anpassar sin verksamhet utifrån förhållanden som inte är i överenstämmelse med det faktiska ekonomiska läget. Enligt min uppfattning bör det inte vara givet att myndigheterna alltid med automatik skall kunna påräkna kompensation för kostnadsökningar. I stället bör det i högre utsträckning ankomma på myndigheterna att själva avgöra sin egen betalningsvilja for de produktionsfaktorer som utnyttjas. Detta kräver en ökad flexibilitet för myndigheterna att välja alternativa vägar för att genomföra sin verksamhet. Vidare krävs ett ökat inslag av efterfrågestyming vid dimensionering av de offentliga verksam- heterna. Därmed finns förutsättningar för att bryta kompensationsauto- matiken. Frågan om kompensation för kostnadsökningar hänger nära samman med frågan om tillämpningen av s.k. utgiftsramar. Jag kommer i det följande att utveckla min syn i denna fråga. <h6>Utgiftsramar</h6> I samband med riksdagsbehandlingen av 1989 års budgetproposition avvisade riksdagen regeringens förslag till löneutgiftsram för 1989. Finansutskottet framhöll därvid (FiU 1988/89:20) att ett system utan i förväg angivna ekonomiska ramar för myndigheternas verksamhet för- utsätter att myndigheterna i efterhand ges kompensation för inträffade kostnadsökningar. Därmed saknas incitament att bringa ned kostnadsut- vecklingen. Enligt utskottets mening borde därför ett nytt system ut- vecklas som tar sikte på att lägga fäst en ram för myndigheternas sam- lade förvaltningsutgifter. Härigenom skulle systemet även kunna kopplas till de treåriga budgetramar som successivt kommer att införas. I 1990 års finansplan anmälde regeringen sin avsikt att återkomma till frågan om utgiftsram för förvaltningskostnader i samband med att den första omgången myndigheter budgetbehandlades enligt den nya budget- modellen. De krav som riksdagen har ställt på en utgiftsram är att den skall medge en klar styrning av förvaltningsutgiftema, ge möjlighet till en verksamhetsanpassad lönebildning samt att verksamhetsinriktningen oför- ändrat skall beslutas av statsmakterna. Dessa mål är svåra att förena. För att de angivna förutsättningarna skall kunna uppfyllas samtidigt som statens personalförsöijningsbehov tillgodoses måste ett nytt system för utgiftsramar bygga på att de fästställs med utgångspunkt i löneut- vecklingen på övrig arbetsmarknad. Statsmakternas uppfattning om vilka lönekostnadsökningar som är förenliga med en balanserad samhällseko- 52 nomi bör uttryckas på annat sätt än genom utgiftsramar till myndighe- terna. Min slutsats är således att en utgiftsram som svarar mot riks- dagens beställning måste utformas så att statsmakterna undviker att genom budgetpolitik (utgiftsstyming) driva inkomstpolitik på det statliga området. I budgetförslaget för verksamhetsåret 1991/92 tillämpas hittills gällande system som innebär full kostnadstäckning till följd av slutna avtal. Utgiftsstyrning genom ramanslag Myndigheterna kommer successivt att tilldelas ramanslag för sina för- valtningskostnader. Ramanslag ger myndigheterna flexibilitet i resursan- vändningen i form av möjlighet till omfördelning av resurser mellan olika utgiftsslag och en resursmässig rörlighet mellan budgetåren. Därmed kan myndigheterna lättare anpassa sig till de utgiftsnivåer som statsmakterna har fastställt. Åtgärder tillföljd avför höga löneavtal Nuvarande ordning innebär att om avtalsutfallen medför väsentliga mer- kostnader utöver vad som är förenligt med en balanserad samhällseko- nomi blir det nödvändigt att genomföra ekonomiska åtgärder för att mot- verka effekterna av de höga avtalen. Valet av ekonomiska åtgärder kan innebära att ytterligare besparingar måste göras inom den statliga administrationen eller andra minskningar av de offentliga utgifterna, t.ex. inom transfereringssystemen. Som jag tidigare nämnt innebär denna ordning att myndigheterna inte får ett direkt incitament att själva ta ansvar för kostnadsökningar i verksamheten. Re- geringen avser därför att återkomma till denna fråga. Åtgärder för att stödja myndigheterna De är nödvändigt att de avtal som sluts avseende anställnings- och arbetsvillkor skapar förutsättningar för att genomföra strukturförändringar och i övrigt underlätta utvecklingsarbetet inom den statliga sektorn. För att nå ett så effektivt resursutnyttjande som möjligt krävs att detalj- styrningen fortsätter att minska inom områden som styrs av avtalsrättsliga förhållanden. Myndigheterna måste ges förutsättningar att ta ett ökat arbetsgivaransvar. Genom det successiva genomförandet av ett decentraliserat arbets- givaransvar ställs nya krav på myndigheterna. För att myndigheterna skall ges möjlighet att genomföra strukturförändringar, följa nya avtals- konstruktioner, ta ett ökat arbetsgivaransvar m.m. krävs att myndigheter- na har tillgång till professionellt kunnande i dessa frågor. SAV har ett centralt ansvar för att stödja och vägleda arbetsgivarna på myndighets- nivå. Genom de omfattande strukturförändringar som kommer att genomföras inom den statliga förvaltningen i syfte att rationalisera verksamheten och öka effektiviteten ställs stora krav på myndigheterna. Myndigheterna Prop. 1990/91:100 Bil. 1 53 kommer därför att behöva ett förstärkt stöd i frågor som gäller personal- Prop. 1990/91:100 avveckling, användning av ADB-stöd, organisationsutformning m.m. Bil. 1 Regeringen har tillsatt en utredning (C 1990:04) om hur stödet till re- geringskansli och myndigheter bör utvecklas. Utredningen omfattar främst de s.k. stabsmyndigheterna, däribland SAV. Jag har i dessa frågor samrått med chefen för civildepartementet. 7.1.2 Inkomstförstärkningar <h6>Aktivare förmögenhetsförvaltning i staten</h6> Regeringen disponerar betydande tillgångar. Förvaltningen av den statliga förmögenheten är av stor betydelse också för statsbudgeten. Regeringen har mot den bakgrunden tillsatt en utredning (Dir. 1990:51) om statens fastighetsförvaltning. Jag har för avsikt att återkomma till regeringen med förslag att en utredning tillsätts om en effektivare statlig förmögenhets- förvaltning. Genom att öka avkastningen på existerande tillgångar och genom omdisponering av tillgångar kan resurser frigöras för andra satsningar, t.ex. investeringar i infrastruktur. Under de närmaste åren bör statens "balansräkning" konsolideras dels med avseende på vad staten bör äga, dels med avseende på de bibehållna tillgångarnas värdering och avkastningsnivå. Staten bör även se över de organisatoriska formerna i syfte att få en effektivare förvaltning och en högre avkastning. Konkurrensutsatta verksamheter bör åsättas avkast- ningskrav motsvarande kraven på marknaden. <h5>7.2 En förändrad finansiell styrning</h5> 7.2.1 Ett förändrat arbetssätt och nya metoder Syftet med den finansiella styrningen av den offentliga sektorn är att åstadkomma bättre produktivitet i verksamheten och högre effektivitet i resursanvändningen. Verksamheternas resultat skall vara avgörande vid prövningen av verksamheternas resursbehov. Mål och styrmedel inom den offentliga verksamheten kan komma att behöva omprövas. Detta förutsätter utveckling av kompletterande analysmetoder utöver dem som används idag. Förändrade krav kommer därigenom att ställas på såväl myndigheterna som regeringskansliet. <h6>Att sätta mål och kräva resultat</h6> I årets budgetarbete har drygt 30 myndigheter blivit föremål för en ny form av prövning. Dessa myndigheter ingår i den första cykeln i den nya budgetprocessen och de har lämnat fördjupad anslagsframställning i enlighet med budgetförordningen (1989:400). Erfarenheterna från höstens arbete visar att många svårigheter måste övervinnas i tillämpningen av den nya mål- och resultatstyrningen. Ett fösta steg mot resultatorienterad styrning har tagits men brister finns i många myndigheters sätt att redovisa sin egen verksamhet och de resultat 54 som uppnåtts. I många fall finns inte resultatmått utvecklade, vilket innebär att underlag saknas för att bedöma produktiviteten och effek- tiviteten i de olika verksamheterna. Dock har några myndigheter visat lovvärda ambitioner i detta arbete och kommit ett stycke på väg mot en meningsfull resultatmätning. En fortsatt utveckling av resultatstyrning och resultatmätning är därför nödvändig. I arbetet bör även uppmärksammas regeringens och regeringskansliets arbetsformer. Modellen med resultat- och målstyrning från statsmakternas sida i kombination med ökade befogenheter och ökat ansvar för myndigheterna innebär krav på en förbättrad och intensifierad mål- och resultatdialog mellan regeringskansliet och myndigheterna. Detta är i själva verket ett centralt element i den nya budgetprocessen. Enligt min uppfattning är det särskilt viktigt att denna dialog också förs direkt mellan departements- och myndighetsledningarna. En sådan dialog har inletts. Med anledning av de behov som finns av att utveckla underlagen från myndigheterna och att skapa förutsättningar för en förändrad styrning bör denna dialog utmynna i en ytterligare precisering av målen för verksamheten och tydliga krav från regeringens sida på de resultat som skall uppnås. Den finansiella styrningen måste, enligt min uppfattning, vara grundad på en bedömning av resultatet av verksamheten inför beslut om tilldelning av resurser. Chefen för civildepartementet kommer senare idag att återkomma till dessa frågor (bilaga 2, Gemensamma frågor). <h6>Behovet av sektorövergripande analyser</h6> Enligt min uppfattning kan en resultatanalys av offentlig verksamhet inte begränsas till att avse enbart myndighetsområden, eller ens depar- tementsområden. En systematisk öveigång till ett arbetssätt som går ut på att utnyttja mer övergripande analyser kan behöva ske. Bakgrunden är följande. Under senare år har t.ex. RRV, statskontoret och expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) presenterat sådana analyser av offentliga sektorn som haft sektorövergripande karaktär. Enligt min upp- fattning har regeringskansliet många gånger haft svårt att hantera dessa studier, delvis av skälet att regeringskansliets arbete är begränsat av den givna organisatoriska indelningen i sektorer och departementsområden. Det är särskilt angeläget att urskilja vilka frågeställningar, data- mängder etc. som behöver penetreras inom ramen för sådana sektor- övergripande analyser. Beställarfunktionen i förhållande till organ som kommer att få uppdrag att utföra konkreta utredningsuppdrag - RRV, statskontoret, SCB, m.fl. - inom ramen för detta arbete kommer därmed att kunna utvecklas. I en sektorövergripande analys klarläggs målsättningarna inom områ- det. Vidare bör beskrivas de strukturella förhållanden som gäller, t.ex. av ansvariga myndigheter, graden av kommunalt engagemang, antalet sysselsatta, etc. Den samlade resursförbrukningen redovisas. Valen av styrmedel på området kartläggs. Produktivitets- och effektivitetsanalyser genomförs. Prop. 1990/91:100 Bil. 1 55 Resultatet av analysen bör enligt min uppfattning ge bättre kunskap om Prop. 1990/91:100 måluppfyllelse och effektivitet i produktionen av välfardstjänster. En så- Bil. 1 dan analys kan t.ex. innebära att det offentliga engagemanget prövas i förhållande till andra regiformer. Områdets bidrag till ökad tillväxt och ökat utbud i ekonomin kommer också att kunna klarläggas. För att skapa utrymme för mer kvalificerade budgetanalyser bör arbetet inriktas mot delegering av budgetansvar, budgetberedning på ramnivå och schablonisering av omräkningsmetoder. Det är därmed inriktat på att klarare ge uttryck för fäckdepartementens samlade ansvar, också det fi- nansiella, för sina verksamheter. En viktig bas för detta arbete är en ökad långsiktighet i synen på utgiftsutvecklingen vilket jag behandlade inledningsvis. Ett nytt arbetssätt kommer att innebära behov av mer flexibla organi- sationsformer i regeringskansliet. Ett exempel på hur behovet av analyser över sektorgränsema ger upphov till nya arbetsformer är regeringens in- delning i tre sakpolitiska statsrådsgrupper. 7.2.2 Vissa styrfrågor Resultatorienterad styrning förutsätter att myndigheterna ges ett ökat ut- rymme att välja den effektivaste vägen att verkställa sina uppgifter. Rege- ringen minskar därför successivt detaljstyrningen och ger myndigheterna ett ökat finansiellt ansvar för sin verksamhet. Samtidigt har regeringen ett övergripande ansvar som innebär att se till att de regelverk, system m.m. inom vilka myndigheterna tillåts agera ger en för statsverket som helhet effektiv lösning. Mot denna bakgrund är det viktigt att arbetet med att utveckla in- strument för den finansiella styrningen av statsförvaltningen fortgår. Det återstår fortfarande att i vissa fall klargöra ansvarsfördelningen mellan regering och myndigheter. Behov finns också av att utveckla uppfölj- ningsmetoder och former för återrapportering så att regeringen på ett effektivt sätt kan följa verksamhetens utveckling och resultat. Det gäller inte minst redovisnings- och bokslutsinformation. Slutligen handlar det om revision och utkrävande av ansvar. Ökad effektivitet i myndigheternas resursanvändning kräver bl.a. kon- kurrensneutralitet i produktionen av offentliga tjänster. Myndigheterna bör kunna välja den regiform som är mest kostnadseffektiv för att be- driva verksamheten. Omläggningen av mervärdeskattesystemet som ge- nomförs budgetåret 1991/92 (avsnitt 5) medför att konkurrensneutralitet uppnås mellan verksamhet på entreprenad och verksamhet i egen regi. I det följande redovisar jag min syn på ett antal frågeställningar inom detta område. <h6>Kassahållning i staten</h6> Ett arbete pågår med att utveckla statens kassahållning. Statens betal- ningssystem skall vara säkert, effektivt och uppfylla rimliga krav på ser- vice. Systemet skall tillgodose kraven på en god kassahållning för staten totalt sett. Det är ett oefteigivligt krav att detta fungerar tillfredställande. 56 Utvecklingsarbetet skall inriktas mot att överföra de restriktioner som måste gälla utifrån ett helhetsperspektiv till ett handlingsutrymme för den enskilda myndigheten. Jag redovisar nu tre aktuella frågeställningar inom detta område. Ränteincitament i statlig verksamhet En effektiv kassahållning på myndighetsnivå är svår att uppnå enbart genom administrativa regleringar. Någon form av räntebeläggning av de medel som myndigheterna hanterar behövs därför. Därigenom kan medvetenheten om att staten har kostnader for sin likviditet ökas hos myndigheterna. Denna kostnad redovisas idag hos riksgäldskontoret. 1 dagens system kostar olika former av finansiering olika mycket för myndigheterna. Att utnyttja anslagsmedel från statsverkets checkräkning eller att utnyttja anslagskrediten är "gratis" medan däremot utnyttjandet av exempelvis en rörlig kredit i riksgäldskontoret är belagt med ränta. Vissa myndigheter ingår dessutom i en försöksverksamhet där de mot ränta får ta upp lån i riksgäldkontoret för att finansiera investeringar i ADB- och kommunikationsutrustning. Inom riksrevisionsverket pågår sedan flera år ett utvecklingsarbete för att förbättra kassahållningen i staten. Ett resultat av detta arbete är ett förslag till regeringen om en ny rutin för att hantera de rörliga krediterna i riksgäldskontoret. Rutinen innebär att myndigheten får tillgång till en effektiv checkräkningskredit samt att incitamenten till en god kassa- hållning ökar. Rutinen prövas fr.o.m. den 1 januari 1991 vid lantmäteri- verket. En viktig del i utvecklingsarbetet avser förbättrade rutiner för hantering av det statliga betalningsflödet. En fråga som övervägs är hur statliga medelsflöden kan göras räntekänsliga. Här ingår också över- väganden om att göra anslagsmedel räntekänsliga. Jag anser det angeläget att detta utvecklingsarbete drivs vidare. Möjligheten att införa någon form av intemränta på de statliga medelsflödena bör övervägas. En för- utsättning är dock att detta ger den för statsverket som helhet bästa kassa- hållningsmässiga lösningen. Möjlighet att utnyttja bankgiro för statliga betalningar Myndigheterna bör ges möjlighet att inom givna ramar effektivisera och anpassa sin betalningsförmedling. Möjligheten att kunna utnyttja bankgirot som betalningsförmedlare efterfrågas av många myndigheter. Regeringen har med gällande regelverk och med den konstruktion av postgirosystemet, med dess koppling till postverkets ekonomi som finns idag, mycket begränsade möjligheter att medge dispens i dessa ärenden. Frågan om den statliga betalningsförmedlingen har behandlats under en följd av år. I förra årets finansplan (prop. 1989/90:100) presenterade re- geringen sin syn i dessa frågor. Regeringen framhöll att, med vissa för- behåll, det statliga betalningssystemet i princip bör vara utformat så att det skapas en valfrihet för allmänheten och myndigheterna att välja be- talningsförmedlare. Riksdagen framhöll (1989/90:FiU24, rskr. 197) att, 5 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga I Prop. 1990/91:100 Bil. 1 57 i avvaktan på en översyn av postverkets ekonomi, inga betalningsom- Prop. 1990/91:100 läggningar bör ske som ger betydande konsekvenser för postgirot och Bil. 1 därmed återverkar på möjligheterna för postverket att upprätthålla en rikstäckande service. Regeringen avser att i kompletteringspropositionen återkomma med förslag som ökar valfriheten vad gäller förmedlingen av vissa statliga betalningar. Förslagen kommer dock att vara av sådan natur att de kan genomföras utan att betydande konsekvenser för postverkets ekonomi uppstår. Fordrings- och betalningsbevakning Det är viktigt att de statliga myndigheterna bevakar sina fordringar och betalningar så att staten inte drabbas av onödiga kostnader eller ränte- förluster. Statens intressen bör bevakas så att de fordringar staten har på annan part betalas in i rätt tid eller, om så inte sker, att fordringen drivs in på ett sådant sätt så att staten inte åsamkas onödiga kostnader. Det gäller vidare att utnyttja de betalningsfrister staten har mot annan part. Varje myndighet som lyder direkt under regeringen har ansvaret för att i ett första steg bevaka statens fordringar inom sitt område. Inom re- geringskansliet pågår en översyn av det förfärande som nu tillämpas i syfte att effektivisera myndigheternas bevakning och indrivning av ford- ringar. Vad som nu övervägs är bl.a. frågor om uppgifter för en specialistfunktion som kan fullfölja arbetet med bevakning och indrivning av statens fordringar i de fäll då myndighetens bevakning inte lett till att betalning skett. Motivet för detta är att den enskilda myndigheten inte behöver bygga upp någon specialistkompetens och att ärendena får en likartad behandling. Jag har för avsikt att återkomma till regeringen i denna fråga. Med hänsyn till kraven på god kassahållning är det också viktigt att myndigheterna utnyttjar de betalningsfrister som normalt finns när en myndighet skall betala en fäktura så att betalningen inte sker för tidigt, med ränteförluster för staten som följd, eller för sent med risk för att dröjsmålsränta uttas. I det generella redovisningssystemet, system S, finns en frivillig rutin för sådan s k. betalningsbevakning som utnyttjas av ett antal myndigheter, men långt ifrån av alla. Enligt min mening bör alla myndigheter bevaka sina betalningar på detta eller motsvarande sätt. Jag har för avsikt att återkomma till regeringen med förslag om att bemyndiga riksrevisionsverket att utfärda riktlinjer för att ytterligare för- bättra myndigheternas betalningsbevakning. <h6>Ny modell för finansiering av investeringar</h6> Myndigheterna bör i ett mer utvecklat system för finansiell styrning kun- na ges en generell rätt att inom givna bemyndiganden fätta beslut om investeringar utan att gå till regeringen för prövning i vaije enskilt fäll. Produktivitetsvinster som ligger i ny teknik bör kunna tas hem direkt utan den långa beslutsprocess som tillämpas idag. Det är dock viktigt att fram- hålla att det inte skall vara tillåtet för myndigheterna att på detta sätt låna medel för att finansiera konsumtions- eller driftsutgifter. 58 En försöksverksamhet med lån i riksgäldkontoret för finansiering av Prop. 1990/91:100 ADB- och kommunikationsutrustning har inletts under budgetåret Bil. 1 1990/91. Motiven bakom denna försöksverksamhet anmäldes i förra årets finansplan. Jag har i det föregående (avsnitt 6) beskrivit försöksverk- samhetens villkor och tillämpning. Sett på längre sikt bör denna modell för finansiering av investeringar kunna tillämpas mer generellt. En inventering kommer därför att göras av de olika typer av investeringar som kan komma att omfattas av en sådan omläggning. <h6>Leasingfrågor</h6> De leasing-avtal som finns på marknaden ger kunden/konsumenten alter- nativ till lånefinansiering av vissa investeringar, t.ex. utrustning, fordon m.m. För verksamheter som disponerar fast egendom erbjuder markna- den dessutom s.k. sale-leasebackavtal, som ger t.ex. en fastighetsägare möjlighet att frigöra bundet kapital för andra investeringar mot överens- kommelse om framtida återlösning etc. Möjligheterna för statliga myndigheter att teckna leasingavtal eller sale- leasebackavtal är starkt beskurna. Vissa myndigheter efterfrågar sådana lösningar. Om myndigheterna i ökad utsträckning skall medges sådana möjligheter förutsätter detta att regeringen kan finna en form som tillgodoser regeringens och riksdagens inflytande och att dessa möjlig- heter kan erbjudas i form av en intern lösning för staten. Jag har för avsikt att återkomma till regeringen med förslag om att dessa frågor ut- reds. <h6>Försäkring/riskfinansiering</h6> Som ett led i att öka myndigheternas möjligheter att göra egna avväg- ningar i finansiella frågor utreds även frågor om försäkring av statens egendom m.m. (prop. 1988/89:150, Dir. 1990:57). Utredaren skall över- väga om nuvarande regler för försäkring är ändamålsenliga för staten från i första hand ekonomisk synpunkt och lämna förslag inom vilka sakområden som försäkringslösningar kan övervägas. För affärsverk och myndigheter med betydande affärsmässiga inslag i sin verksamhet kom- mer utredaren att behandla olika former av riskfinansiering. Förslag kan föreligga under budgetåret 1991/92. <h6>En effektivare statlig lokalförsörjning</h6> En aktiv förmögenhetsförvaltning förutsätter ett samlat agerande från statsmakterna. Den statliga förvaltningens lokalförsötjning bygger därför på en samordnad kompetens för fastighetsförvaltningen, koncentrerad till ett fåtal myndigheter. Affärsverken svarar för sitt produktiva fastighets- bestånd medan byggnadsstyrelsen har lokalhållningsansvaret för den statliga administrationen. Även om det inte är aktuellt att dela upp förmögenhets- och fastig- hetsförvaltningen på de enskilda förvaltningsmyndigheterna så skapas nu 59 betydande handlingsfrihet för de lokalbrukande myndigheterna när de Prop. 1990/91:100 får ramanslag för sina förvaltningskostnader. Enligt de riktlinjer som Bil. 1 lagts fest av riksdagen så kan myndigheterna få ökade befogenheter om de i motsvarande mån övertar kostnadsansvaret for driften av sina lokaler (prop. 1987/88:100 bil. 9, s. 36-40, FiU 26, rskr. 338). Dessa beslut kan fettas av berörda myndigheter i samråd med byggnadsstyrelsen och verkställas utan föregående prövning av regeringen. Härigenom finns förutsättningar för bättre resursavvägningar på initiativ av myndigheterna. <h6>Entreprenaduppdrag rörande den statliga fastighetsdriften</h6> Enligt min mening är ett naturligt steg för att åstadkomma effektivise- ringar och besparingar att öka möjligheterna till konkurrens på festighets- och byggmarknaderna. Statliga festighetsförvaltande myndigheter bör, i stället för att bedriva festighetsdrift i egen regi, i ökad utsträckning kunna uppdra åt utomstående producenter att sköta festighetsdriften och för detta betala en överenskommen ersättning. Sådana uppdrag förutsätter att den utomstående producenten kan bedriva festighetsdriften bättre och mer kostnadseffektivt eller minst lika bra som den statliga fastighetsför- valtaren. Som ett led i att åstadkomma en effektivare och friare resursanvänd- ning för myndigheterna vid övergången till treåriga budgetramar och ramanslag bör möjlighet öppnas för myndigheterna att lämna anbud på att sköta festighetsdriften vid de lokaler de själva nyttjar. Detta möjliggör en effektivare resursanvändning i och med att myndigheten i högre grad själv kan styra servicenivån på festighetsdriften. För att ytterligare bryta monopolsituationen bör även möjligheterna öppnas för att låta andra aktörer på festighets- och byggmarknaderna lämna anbud på festighetsdrifttjänster inom det statsägda fastighets- beståndet. Det har inget egenvärde för staten att bedriva festighetsdrift i egen regi utan det viktiga är vem som kan utföra tjänsten på ett för staten kostnadseffektivt och rationellt sätt. Dessa förändringar av producentansvaret för festighetsdrifttjänster förutsätter att byggnadsstyrelsens stabsroll i förhållande till regeringen förstärks och utvecklas. Regeringen bör senare precisera detta i uppdrag till byggnadsstyrelsen. Jag återkommer senare idag till denna fråga under redovisningen av statlig lokalförsöijning vid min anmälan av anslagen under finansdepartementets huvudtitel. <h6>Verksamhetsformer</h6> En viktig del i arbetet med att utveckla den finansiella styrningen avser en renodling av de verksamhetsformer i vilka statlig verksamhet bedrivs. Ett arbete har inletts i denna riktning. Bl.a. har riksrevisionsverket avlämnat en rapport till regeringen om stiftelser för statlig verksamhet och en rapport om myndighetsbolag utanför affärsverkssektom. Vidare bedriver riksrevisionsverket en översyn av reglerna för den s.k. upp- dragsmodellen. 60 Dessa frågor kommer att beredas inom regeringskansliet i syfte att lägga fest klara principer för verksamhetsformernas tillämpning. I av- vaktan på kommande utredningsarbete kan dock redan nu några principer läggas fest. Regeringen bör ha en restriktiv hållning till statlig verksamhet i stiftel- seform. Myndigheterna bör ej medverka som stiftare eller via statuter skaffa sig ett avgörande inflytande över stiftelser. Endast vid ett parts- sammansatt agerande där ingen annan verksamhetsform finns att tillgå kan stiftelseformen övervägas för statlig verksamhet. Följande förhållan- den bör dessutom föreligga: - behov av ekonomisk samverkan med annan part - behov av självständig framtoning - väl avgränsad verksamhet Stiftelseformen bör dock inte tillämpas om verksamheten: - helt finansieras av staten - är av betydande allmänt intresse - kräver omfattande styrning. Ren konkurrensutsatt verksamhet bör inte bedrivas i myndighetsform. För sådan verksamhet bör bolagsformen övervägas. Vid sådana över- väganden bör alltid prövas om verksamheten bör bedrivas i statlig regi. Det är enligt min mening i normalfallet inte lämpligt med bolag under myndigheter. Detta synsätt gäller även för bolagsbildning för bedrivande av tjänsteexport. Chefen för civildepartementet kommer senare denna dag att vidare be- handla dessa frågor (bilaga 2, Gemensamma frågor). <h6>Ekonomiadministrativ kompetens</h6> Den ekonomiadministrativa kompetensen inom statsförvaltningen måste öka. Myndigheternas ekonomi- och redovisningsfunktioner kommer där- för att spela en allt viktigare roll. Kunskaper om resultatmått, uppföljnings- och utvärderingsmetoder, redovisning, kassahållning och investeringsbedömning är några exempel på kompetens som kommer att bli allt viktigare för statsförvaltningen. Det är ledningarnas ansvar att se till att förvaltningen kan leva upp till de nya krav som ställs och utnyttja de möjligheter som den nya styr- ningen erbjuder. <h6>Revisionen och styrelsernas ansvar</h6> En ökad finansiell frihet för myndigheterna förutsätter en stark och ef- fektiv revision. Revisionens resultat måste tas till vara och åtgärder vidtas för att korrigera påpekade felaktigheter. Dagens system fungerar inte helt tillfredställande. Exempel finns där revisionen upprepade gånger påpekat allvarliga brister i en myndighets ekonomiadministration utan att någon åtgärd vidtas från myndighetens sida och utan att myndigheten ställs till ansvar. Jag anser det viktigt att göra uppgifts-, besluts- och ansvarsför- delningen mellan regering, styrelse och verksledning tydlig. Prop. 1990/91:100 Bil. 1 61 Frågan om beslutsordning for årsbokslut, resultatredovisningar, revi- sionsrapporter och regeringens ansvar har behandlats av den statliga revi- sionsutredningen (SOU 1990:64). Chefen för civildepartementet kommer senare idag (bilaga 2, Gemensamma frågor) att återkomma till dessa frågor. <h6>Ekonomistyrning i statsförvaltningen</h6> Regeringen måste säkerställa tillgång till ekonomisk information och underlag för den finansiella styrningen. Därtill krävs regler, metoder och system för budgetering, verksamhetsuppföljning, finansiering m.m. Slut- ligen krävs normering, utbildning, rådgivning och kontroll. Det är viktigt att hålla en hög kompetens inom detta område. En utvecklad ekonomi- stymingsfunktion och en stärkt revision ger förutsättningar att inom ramen för en helhetssyn delegera ansvar och befogenheter till myndighe- terna. Denna fråga behandlas inom ramen för översynen av stabsmyndig- heternas verksamhet. Jag har för avsikt att återkomma till regeringen när beredningen av utredningens rapport är avslutad. Prop. 1990/91:100 Bil. 1 <h4>8 Redovisning av verksamheten med statliga garantier m.m. för budgetåret 1989/90</h4> Riksrevisionsverket (RRV) har redovisat verksamheten med statliga kre- ditgarantier inkl, grundfondsförbindelser. Uppgifterna bygger på myn- digheternas rapporter till RRV. I det följande lämnas en sammanställning av och kortfattade kommen- tarer till myndigheternas uppgifter. Uppgifterna avser, med undantag av garantiramarna, garantistockens ställning per den 30 juni 1990. De re- dovisade utgifterna och inkomsterna för verksamheten avser budgetåret 1989/90. Garantier i utländska valutor redovisas till den kurs som gällde den 30 juni 1990. Hänsyn till senare kursfluktuationer har alltså inte tagits. Riks- bankens garanti på fem miljarder kr. för Världsbanken redovisas i år ef- ter dollarkursen den 30 juni 1990. Garantier för Forsmarks Kraftgrupp AB redovisas i sin helhet under statens vattenfällsverk. <h6>Gällande garantiramar</h6> Gällande, av riksdag och regering tilldelade, garantiramar per den 1 juli 1990, uppgår till 163 miljarder kr. Bland de ramar som ökat under det gångna året dominerar ramarna för Stadshypotekskassan (riksgäldskontoret), exportkreditnämndens garantier samt garantier till Teleinvest AB och SIB-Invest AB. Garantierna till Sveriges Investeringsbank har ersatts av garantierna till SIB-Invest AB. En kraftig minskning har skett ifråga om ramarna för stöd till varvsföre- tag, utvinning av olja (riksgäldskontoret) och statens vattenfällsverk. 62 <h6>Gjorda garantiutfästelser</h6> Gjorda garantiutfästelser per den 30 juni 1990, uppgår till 133 miljarder kr. Enligt gällande regler kan utfästelser för exportkreditgarantier lämnas till belopp som överstiger de fastställda garantiramarna, eftersom endast en del av det utfästa beloppet normalt resulterar i garanterad kapitalskuld. Vid utgången av denna redovisningsperiod håller sig emellertid utfästel- serna inom garantiramarna. Större ökningar av utfästelserna kan noteras för Stadshypotekskassan, exportkreditnämndens garantier och SIB Invest AB. De senare har ersatt utfästelserna till Sveriges Investeringsbank. Minskningar i utfästelserna förekommer bland annat beträffande stöd till varvsföretag (riksgälds- kontoret), exportkreditgarantier och Nordiska Investeringsbanken (riksgäldskontoret). <h6>Garanterad kapitalskuld</h6> Den garanterade kapitalskulden per den 30 juni 1990, var 108 miljarder kr. Grundfondsförbindelser utgjorde 55 miljarder kr. Skillnaden mellan den garanterade kapitalskulden och gjorda garantiutfästelser beror till största delen på det faktiska utnyttjandet av exportkreditgarantiema. Den garanterade kapitalskulden har ökat med 5,0 miljarder kr. sedan den 30 juni 1989. Valutakursförändringar har bidragit till en minskning av kapitalskulden med 700 milj.kr. Ökningen av garanterad kapitalskuld per samhällsområde har särskilt berört garantier till bostadssektorn och exporten (inkl, biståndsgarantiema). Stadshypotekskassan, export- kreditnämndens garantier, SIB-Invest AB, Teleinvest AB och Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag SBAB svarar för de största ökningarna av kapitalskulden. Även minskningar av den garanterade kapitalskulden förekommer. De mest betydelsefulla gäller Sveriges Investeringsbank, stöd till varvsfö- retag, statens vattenfällsverk och lantbruksgarantiema. <h6>Utgifter till följd av infriade garantier</h6> Utgifterna till följd av infriade garantier under budgetåret 1989/90 upp- går till 1,0 miljard kr. Utgifterna härrör främst från exportkreditnämn- dens garantier till Brasilien, Irak och Egypten. <h6>Inkomster från lämnade garantier</h6> Inkomster från garantiavgifter under budgetåret 1989/90 uppgår till drygt 500 milj.kr. Inkomsterna genereras främst av exportkreditgarantiema. Garantiavgifterna har inte ökat sedan förra budgetåret. Antalet lån mot statlig garanti har minskat kraftigt beroende på att lånen omsatts till vanliga banklån eller slutamorterats. Inkomster till följd av återbetalning av infriade garantier uppgår till knappt 600 milj.kr. Dessa inkomster härrör främst från exportkreditga- rantiema och stöd till varvsföretag. Stora återbetalningar har bl.a. gjorts från Brasilien, Nordkorea, Egypten och Irak. Betydande återbetalningar har även gjorts inom varvssektom. Prop. 1990/91:100 Bil. 1 63 Resultatet av verksamheten Summan av inkomsterna från garantiavgifter och återbetalningar för tidi- gare infriade garantier har i förhållande till utgifterna för infriade garan- tier resulterat i ett nettoöverskott på ca 40 milj.kr. Detta är en förbättring av resultatet jämfört med föregående budgetår med ca 900 miljoner kr. eftersom verksamheten för budgetåret 1988/89 redovisade ett nettounder- skott på ca 860 milj.kr. Prop. 1990/91:100 Bil. 1 64 Prop. 1990/91:100 Bil. 1 Garantier utfärdade av               Gällande garanti- Gjorda garantiut- Garanterad kapi- Under budgetåret 1989/90 per den 30 juni 1990 ram per den 1 juli fästelser per den talskuld per den --------------------------------------t--------------- 1990                  30 juni 1990        30 juli 1990           Utgifter till         Inkomster         Inkomster till 65 <h4>9 Lönenivån i anslagsberäkningarna                  Prop. 1990/91 :ioo</h4> Bil. 1 Lönerna för det stora flertalet statstjänstemän och for vissa andra ar- betstagare i offentlig verksamhet bestäms genom förhandlingar mellan statens arbetsgivarverk (SAV) samt Statsanställdas förbund, TCO-S och SACO. SAV träffade ramavtal om löner för statstjänstemän m.fl. avseende åren 1989 och 1990 (RALS 1989-90) med Statsanställdas förbund den 29 november 1989, med TCO-S den 1 december 1989 och med SACO den 14 december 1989. Till grund för beräkningen av anslagen till löner och pensioner liksom för anslag inom utgiftsramen för militärt försvar samt planeringsramen för civilt försvar under budgetåret 1991/92 har lagts de i nämnda kol- lektivavtal avtalade löner m.m. gällande fr.o.m. den 1 juli 1989. Anslagsberäkningen innefattar ett lönekostnadspålägg om 39%. I för- hållande till det löneläge som låg till grund för beräkningen av lönekost- naderna i budgetpropositionen 1990 har beaktats avtalade lönekostnader i ovan nämnda avtal. Vidare har beaktats dels de höjningar som skett fr.o.m. den 1 januari 1989 av chefelöner som regeringen fästställer, dels de höjningar av dessa och övriga chefslöner som skett fr.o.m. den 1 oktober 1989 och den 1 januari 1990. Dessutom har beaktats de höj- ningar av löner som följer av avtalen för vissa statliga läkare m.fl. fr.o.m. den 1 januari 1990. Därutöver har också beaktats de medel som avsatts enligt 7 § ramavtal om löner 1988 för statstjänstemän m.fl. (RALS 1988) för förhandlingar på grund av omlokalisering, omoigani- sationer m.m. samt det personliga marknadslönetillägget (MLT) som har utgått till vissa tjänstemän under budgetåret 1989/90. I löneomräkningen har däremot inte kunnat beaktas de belopp som har avsatts dels för lö- neåtgärder främst för marknadskänsliga grupper och för att trygga en långsiktig personalförsöijning vid i första hand anslagsmyndigheter, dels för kompetensutvecklingsåtgärder. I budgetförslaget har de olika avtalskomponentemas kostnadseffekt be- räknats utifrån vaije myndighets faktiska löneprofil. Till regeringsprotokollet i detta ärende bör fogas som bilagor: Preliminär nationalbudget (Bilaga 1.1) Utdrag ur riksrevisionsverkets inkomstberäkning (Bilaga 1.2) Vissa tabeller rörande den statsfinansiella utvecklingen (Bilaga 1.3) 66 Hemställan Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag, att regeringen dels föreslår riksdagen att 1. godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som jag har förordat i det föregående, 2. godkänna de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som jag har förordat i det föregående, 3. för budgetåret 1991/92, i avvaktan på slutliga förslag i komplette- ringspropositionen och i enlighet med vad jag har förordat i det föregående, a) beräkna statsbudgetens inkomster, b) beräkna förändringar i anslagsbehållningarna, c) beräkna Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto, 4.  bemyndiga regeringen att för myndigheter med uppdrags- verksamhet disponera en rörlig kredit i riksgäldskontoret på 450 000 000 kr., 5. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1991/92 disponera medel ur inkomsttiteln Mervärdeskatt för att kompensera myndigheter för ingående mervärdeskatt, varvid belopp svarande mot mervärde- skatten inte tas i anspråk på utgiftsanslag, 6. bemyndiga regeringen att för budgetåret 1991/92 ta upp lån för investeringar i ADB- och kommunikationsutrustning intill ett samman- lagt belopp av 152 000 000 kr., dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om 7. finansiell styrning av statsförvaltningen (avsnitt 7), 8. statliga garantier (avsnitt 8), 9. lönenivån i anslagsberäkningarna (avsnitt 9). Prop. 1990/91:100 Bil. 1 67 <table border="1"> <tr><td> Innehåll Finansplanen</td><td> Prop. 1990/91:100 Bil. 1</td></tr> <tr><td> 1 Den ekonomisk-politiska strategin i sammanfattning</td><td> 1</td></tr> <tr><td> 1.1 Den internationella bakgrunden</td><td> 2</td></tr> <tr><td> 1.2 Den svenska ekonomin — starka sidor och svaga</td><td> 2</td></tr> <tr><td> 1.3 Den ekonomiska politikens inriktning</td><td> 3</td></tr> <tr><td> 1.4 Åtgärder för att bekämpa inflation och arbetslöshet</td><td> 6</td></tr> <tr><td> 1.5 Åtgärder för att öka investeringar, tillväxt och</td><td></td></tr> <tr><td> sysselsättning</td><td> 8</td></tr> <tr><td> 1.6 Åtgärder för att skapa en starkare grund för välfärd</td><td></td></tr> <tr><td> och trygghet</td><td> 9</td></tr> <tr><td> 1.7 Åtgärder för att säkra en uthållig tillväxt</td><td> 10</td></tr> <tr><td> 2 Den ekonomiska utvecklingen</td><td> 10</td></tr> <tr><td> 2.1 Utsikterna för den internationella ekonomin</td><td> 10</td></tr> <tr><td> 2.2 1980-talets utveckling i Sverige</td><td> 12</td></tr> <tr><td> 2.3 Utvecklingen i Sverige det senaste året</td><td> 13</td></tr> <tr><td> 2.4 Utsikterna för 1991 och 1992</td><td> 14</td></tr> <tr><td> 3 Europa-politiken</td><td> 15</td></tr> <tr><td> 4 Stabiliseringspolitiken</td><td> 17</td></tr> <tr><td> 4.1 Finanspolitiken</td><td> 17</td></tr> <tr><td> 4.2 Penningpolitiken</td><td> 18</td></tr> <tr><td> 4.3 Pris- och lönebildningen</td><td> 18</td></tr> <tr><td> 4.4 Konkurrenspolitiken</td><td> 20</td></tr> <tr><td> 4.5 Arbetsmarknadspolitiken</td><td> 22</td></tr> <tr><td> 5 Tillväxtpolitiken</td><td> 22</td></tr> <tr><td> 5.1 Skattepolitiken</td><td> 23</td></tr> <tr><td> 5.2 Närings- och energipolitiken</td><td> 24</td></tr> <tr><td> 5.3 Forsknings- och utbildningspolitiken</td><td> 25</td></tr> <tr><td> 5.4 Infrastrukturpolitiken</td><td> 26</td></tr> <tr><td> 6 Budgetpolitiken</td><td> 27</td></tr> <tr><td> 6.1 Budgetförslaget för 1991/92</td><td> 27</td></tr> <tr><td> 6.2 Kommunernas ekonomi</td><td> 30</td></tr> <tr><td> 6.3 Strukturåtgärder inom den offentliga sektorn</td><td> 31</td></tr> <tr><td> 7 Slutord</td><td> 34</td></tr> <tr><td> Statsbudgeten och särskilda frågor</td><td></td></tr> <tr><td> 1 Statsbudgeten budgetåren 1990/91 och 1991/92</td><td> 36</td></tr> <tr><td> 1.1 Beräkningsförutsättningar</td><td> 36</td></tr> <tr><td> 1.2 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret</td><td></td></tr> <tr><td> 1990/91</td><td> 36</td></tr> <tr><td> 1.3 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret</td><td></td></tr> <tr><td> 1991/92</td><td> 39</td></tr> <tr><td> 1.4 Statsbudgetens saldo för budgetåren 1990/91 och 1991/92</td><td> 42</td></tr> <tr><td> 2 Underliggande budgetutveckling</td><td> 44</td></tr> <tr><td> 3 Statens lånebehov och statsskuldens förändring</td><td> 44</td></tr> </table> 68 <table border="1"> <tr><td> 5 Budgetering exkl. mervärdeskatt budgetåret 1991/92</td><td> 46</td><td> Prop. 1990/91:100</td></tr> <tr><td> 6 Utvidgad försöksverksamhet med lån i riksgäldskontoret för</td><td></td><td> Bil. 1</td></tr> <tr><td> ADB- och kommunikationsutrustning</td><td> 48</td><td></td></tr> <tr><td> 7 Finansiell styrning av statsförvaltningen</td><td> 50</td><td></td></tr> <tr><td> 8 Redovisning av verksamheter med statliga garantier m.m. för</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> budgetåret 1989/90</td><td> 62</td><td></td></tr> <tr><td> 9 Lönenivån i anslagsberäkningarna</td><td> 66</td><td></td></tr> </table> Hemställan 67 Norstedts Tryckeri, Stockholm 1991 69 Bilaga 1.1 Preliminär nationalbudget för 1991 <h3>PRELIMINÄR NATIONALBUDGET</h3> <h4>Förord</h4> Den preliminära nationalbudget som härmed läggs fram, beskriver den internationella och den svenska ekonomins utveckling t.o.m. 1992. Nationalbudgeten bygger på material från fackdepartement och olika verk och institutioner. För bedömningen av den internationella utveck- lingen har material erhållits från bl.a. OECD. Beskrivningen av den svenska ekonomin baseras främst på underlag från statistiska centralbyrån och på den prognos för de kommande åren som konjunkturinstitutet pub- licerade den 14 december 1990. Vidare har en grupp bransch- resp, konjunkturexperter hörts. Ansvaret för de redovisade bedömningarna åvilar dock helt finansdepartementet. Ansvarig för den preliminära nationalbudgeten är statssekreteraren Gunnar Lund. Arbetet har letts av departementsrådet Anders Palmér. Kalkylerna avslutades den 20 december 1990. I Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.1 <h4>1 Sammanfattning</h4> Den svenska ekonomin är på väg in i en lågkonjunktur. Den viktigaste förklaringen till detta är de senaste årens överhettning av ekonomin. Därigenom har de nominella lönerna stigit snabbare än i omvärlden. Svenska företag har tappat marknadsandelar, inflationstakten drivits upp och produktivitetstillväxten hämmats. Underskottet i bytesbalansen har successivt vuxit. Dessa inhemska balansproblem blir allt mer kännbara i takt med att aktiviteten i den internationella ekonomin mattas av. Marknadstillväxten för svensk export blir sämre och företagen kan inte höja sina priser på samma sätt som tidigare. Situationen förvärras av att för den svenska ekonomin viktiga länder som USA, Storbritannien och Finland väntas få en särskilt svag tillväxt. Dessutom fortsätter svenska företag att tappa andelar på världsmarknaden, om än i avtagande takt. En ytterligare nega- tiv faktor är att flera av de produktområden där svensk industri är relativt stark, exempelvis massa- och papper, järn och stål samt transportmedel, drabbas speciellt hårt av den internationella konjunkturnedgången. Inte bara exporten utan även den inhemska efterfrågan håller på att dämpas. Investeringarna viker, främst inom industrin men också inom bostadssektorn. Den privata konsumtionstillväxten begränsas av ett sti- gande hushållssparande. Den statliga verksamheten hålls tillbaka av en restriktiv utgiftspolitik och kommunernas expansion av det skattestopp som införts för 1991 och 1992. Mot denna bakgrund är det realistiskt att räkna med en fällande BNP 1991. Arbetslösheten kommer även fortsättningsvis att stiga. Om ett sta- biliseringsavtal kommer till stånd på arbetsmarknaden begränsas dock de negativa effekterna på ekonomin. Utvecklingen av investeringarna och exporten kan då väntas bli klart bättre än i ett alternativ där enbart arbetsmarknadsläget bestämmer lönerna. Den allt sämre konjunkturen kommer att successivt minska pristrycket i ekonomin. Nästa år förväntas konjunkturen fortsätta konjunkturen att vara svag, även om situationen för näringslivet förbättras något. I alternativet med låga löneökningar kan BNP komma att stiga med ca 1%, medan till- växten i det andra alternativet blir knappt 1/2%. Under alla omständig- heter kan en kraftig anpassning nedåt förväntas av löner och priser. De svenska konsumentpriserna kan t.o.m. komma att stiga långsammare än i OECD-området i genomsnitt. I det s.k. höglönealtemativet sker dock nedväxlingen till priset av en för svenska förhållanden hög arbetslöshet. Under hela prognosperioden väntas underskottet i bytesbalansen växa. Den negativa trenden för resevalutanettot håller i sig. Dessutom fortsätter avkastningen på kapital att uppvisa allt större underskott, trots att ök- ningstakten för investeringarna utomlands beräknas sakta av. Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1 <h5>Internationella förutsättningar</h5> Aktiviteten i den internationella ekonomin dämpades under 1990. Till- växten inom OECD-området uppgick till ca 2,5%, vilket är den lägsta siffran sedan 1982. Avmattningen skedde framför allt i Nordamerika och Storbritannien, men även i Frankrike och Italien saktade tillväxten av. Expansionen fortsatte däremot att vara stark i Japan och Tyskland. Inflationen steg under senare delen av förra året, främst beroende på oljeprisuppgången. Relativt höga löneökningar och en dämpad produktivi- tetstillväxt verkade också pådrivande. Arbetslösheten fortsatte att falla, om än i avtagande takt. Utsikterna för 1991 och 1992 är särskilt osäkra p.g.a. krisen vid Per- siska viken och den finansiella oro som råder i många länder. Dessutom är effekterna av den tyska återföreningen svåra att bedöma. Prognosen bygger på ett tekniskt antagande att oljepriserna uppgår till 27 dollar per fät under hela perioden. Vidare antas att någon regelrätt kris på de finansiella marknaderna inte inträffar. Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1 Tabell 1:1 Internationella förutsättningar <table border="1"> <tr><td></td><td> 1989</td><td> 1990</td><td> 1991</td><td> 1992</td></tr> <tr><td> BNP i OECD, %</td><td> 3,3</td><td> 2 1/2</td><td> 1 3/4</td><td> 2 1/4</td></tr> <tr><td> Konsumentpriser i OECD</td><td> 4,4</td><td> 5</td><td> 5 1/2</td><td> 4 1/2</td></tr> <tr><td> (KPI årsgenomsnitt), % Råoljepris, dollar per fat</td><td> 18,2</td><td> 24</td><td> 27</td><td> 27</td></tr> <tr><td> Dollarkurs i kr.</td><td> 6,45</td><td> 5,90</td><td> 5,60</td><td> 5,60</td></tr> </table> Källor: OECD och finansdepartementet. Under dessa förutsättningar bedöms att tillväxten inom OECD-området dämpas i år och uppgå till knappt 2%. Försvagningen blir tydligast i USA, där en långsammare ökning av sysselsättningen och en fortsatt hög inflation begränsar hushållens realinkomster och därmed den privata kon- sumtionen. Investeringarna väntas falla. Nedskärningar genomförs i den federala budgeten. I Japan och i det kontinentala Västeuropa blir tillväxten relativt god, även om förra årets pris- och ränteuppgång får en avkylande effekt på ekonomierna. Något utrymme för lättnader i penning- eller finanspoliti- ken finns inte. Tyskland kommer även framöver att verka som en till- växtmotor i Europa. I Storbritannien och Norden förutses däremot en betydligt svagare utveckling. Sammantaget för industriländerna väntas arbetslösheten stiga något under året. Det finns förutsättningar för en viss förstärkning av den internationella konjunkturen under 1992. Den låga dollarkursen bör ge stimulanseffekter på amerikansk industri och därmed bidra till ett uppsving. I Japan kan den inhemska efterfrågan förväntas fortsätta att driva på ekonomin, även om situationen på de finansiella marknaderna inger oro. För Storbritan- nien och Norden är en vändning uppåt trolig, medan Västeuropa i övrigt i stort sett kan väntas upprätthålla tillväxttakten. Expansionen blir dock knappast tillräckligt stark för att undvika en ytterligare uppgång i Prop. 1990/91:100 arbetslösheten. Inflationstakten beräknas avta något.                      Bil. 1.1 <h5>Löner och konsumentpriser</h5> Överhettningen på den svenska arbetsmarknaden förde med sig att löner- na ökade kraftigt under förra året. För ekonomin totalt blev uppgången nästan 10 1/2%, varav löneglidningen svarade för ca 4 procentenheter. Inom OECD-området steg lönerna i genomsnitt med ungefär hälften så mycket. Prognoserna för 1991 och 1992 bygger på två olika alternativ för lö- nerna. I det ena alternativet (det s.k. låglönealtemativet) antas att ett stabiliseringsavtal kommer till stånd. De genomsnittliga timlönerna beräk- nas då stiga (mätt som förändring mellan årsgenomsnitten) med ca 4% 1991, beroende på överhäng från tidigare avtal och från löneglidning samt effekterna av de två extra semesterdagarna. Till detta har lagts ytterligare 1%, inom vilken ram alla nya lönepåslag skall rymmas, inkl, effekterna av byte av arbetsuppgifter eller arbetsplats. Den genomsnittliga löneökningen 1991 uppgår således till 5% i detta alternativ. Motsvarande siffra för 1992 antas bli 3%. I det andra alternativet antas lönerna helt bestämmas av läget på arbets- marknaden. Skattereformen, lägre inflationstakt, växande arbetslöshet och fallande lönsamhet i näringslivet pekar på att lönerna kommer att öka betydligt långsammare än vad som skett de senaste åren. Den genom- snittliga lönestegringen i ekonomin bedöms i detta alternativ bli 7 % 1991 och 5% 1992. Tabell 1:2 Löner och priser Ärlig procentuell förändring <table border="1"> <tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2"> 1989</td><td rowspan="2"> 1990</td><td colspan="2"> 1991</td><td colspan="2"> 1992</td></tr> <tr><td> Alt.l</td><td> Alt. 2</td><td> Alt.l</td><td> Alt.2</td></tr> <tr><td> Timlön, kostnad</td><td> 9,8</td><td> 10,4</td><td> 5,0</td><td> 7,0</td><td> 3,0</td><td> 5,0</td></tr> <tr><td> KPI</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> dec.-dec., exkl. skatteref.</td><td> 6,7</td><td> 8,2</td><td> 5,2</td><td> 5,9</td><td> 2,4</td><td> 3,4</td></tr> <tr><td> dec.-dec., inkl, skatteref.</td><td> 6,7</td><td> 11,1</td><td> 8,4</td><td> 9,1</td><td> 2,4</td><td> 3,4</td></tr> <tr><td> årsgenomsnitt, exkl. skatteref.</td><td> 6,5</td><td> 7,8</td><td> 6,3</td><td> 6,6</td><td> 3,0</td><td> 4,0</td></tr> <tr><td> årsgenomsnitt, inkl, skatteref.</td><td> 6,5</td><td> 10,4</td><td> 9,8</td><td> 10,1</td><td> 3,0</td><td> 4,0</td></tr> </table> Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet. Under loppet av 1990 ökade konsumentpriserna enligt preliminära kal- kyler med drygt 11%. Skattereformen och finanspolitiska åtgärder bidrog med ca 4 procentenheter och höjda oljepriser till följd av krisen vid Per- siska viken med ca 1/2 procentenhet. Den underliggande inflationstakten uppgick således till 6-7 %. Genomförandet av skattereformens andra steg innebär att de direkta skatterna sänks och att detta till stor del finansieras av höjda indirekta skatter. Därigenom höjs konsumentprisnivån med drygt 3 procentenheter under första kvartalet. Därefter kan priserna väntas stiga i betydligt lång- sammare takt. I januari nästa år faller dessutom effekten av den tillfälliga höjningen av mervärdeskatten på 1 procentenhet bort. De långsammare löneökningarna, och en sannolikt bättre produktivitetsutveckling, medför också ett allt lägre kostnadstryck i ekonomin. Förutsättningarna för en radikal nedväxling av inflationstakten i Sverige är goda. <h5>F örsöij ning sbalan s</h5> BNP steg, enligt preliminära siffror, förra året med knappt 1 %, vilket var en halvering av tillväxttakten jämfört med året innan. Dämpningen av aktiviteten skedde på bred front och blev allt tydligare under loppet av året. Produktivitetsökningen blev mycket blygsam, varför merparten av tillväxten kan förklaras med stigande sysselsättning. Flera faktorer talar för att BNP fäller i år. Det är speciellt investeringarna som utveck- las svagt. Även om 1992 också blir ett utpräglat lågkonjunkturår, finns ändå för- utsättningar att bryta nedgången och kunna uppnå en positiv tillväxt, bl.a. till följd av en gynnsammare exportutveckling. I alternativet med låga löneökningar kommer aktiviteten i ekonomin genomgående att bli högre, främst därför att den konkurrensutsatta sektorns situation för- bättras. Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1 Diagram 1:1 BNP och produktivitetsutveckling Procentuell förändring från föregående år<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-20.png" style="width:276pt;height:179pt;"/> Källa: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet. Hushållens realinkomster steg med ca 3 1/2% förra året. Den relativt starka uppgången berodde på en kraftig ökning av löneinkomsterna efter skatt. Sparandet steg emellertid markant, varför konsumtionen ändå stag- nerade. Till detta bidrog ett stort fäll i bilinköpen liksom det varma vädret under första kvartalet som minskade energikonsumtionen för upp- Prop. 1990/91:100 värmning. Dessutom innebar det tillfälliga obligatoriska sparandet att Bil. 1.1 hushållens köpkraft begränsades. I år beräknas hushållens reala disponibla inkomster stiga med knappt 2% i låglönealtemativet och med ca 2 1/2% i höglönealtemativet. Mer- parten av ökningen beror på effekterna av det andra steget i skatte- reformen. Nästa år väntas realinkomsterna stiga med knappt 2 1/2% resp, drygt 2 1/2% i de båda alternativen. Visserligen avtar löneöknings- takten markant, men detta kompenseras mer än väl av den kraftiga upp- bromsningen av inflationen. Mycket talar för en fortsatt stigande sparkvot under 1991 och 1992. Det i utgångsläget låga sparandet, skattereformen med bl.a. det minskade värdet av ränteavdragen, en tilltagande osäkerhet om framtiden hos hus- hållen, ett lägre behov av förnyelse av hushållskapitalvaror och ett rela- tivt högt ränteläge är faktorer som pekar i den riktningen. Uppgången i sparkvoten motverkas dock bl.a. av att inbetalningarna till det obliga- toriska, tillfälliga sparandet upphör i år och att återbetalningarna böljar nästa år, vilket ökar hushållens köpkraft. Sammantaget förutses emellertid tillväxten i den privata konsumtionen komma att bli måttlig under prog- nosperioden. Tabell 1:3 Försörjningsbalans <table border="1"> <tr><td rowspan="3"></td><td rowspan="3"> Miljarder kr 1989</td><td colspan="6"> Procentuell volymförändring</td></tr> <tr><td rowspan="2"> 1989</td><td rowspan="2"> 1990</td><td colspan="2"> 1991</td><td colspan="2"> 1992</td></tr> <tr><td> Alt. 1</td><td> Alt. 2</td><td> Alt.l</td><td> Alt.2</td></tr> <tr><td> BNP</td><td> 1224,3</td><td> 2,1</td><td> 0,9</td><td> -0,2</td><td> -0,5</td><td> 1,0</td><td> 0,4</td></tr> <tr><td> Import</td><td> 387,5</td><td> 7,1</td><td> 1,3</td><td> 2,0</td><td> 1,4</td><td> 2,8</td><td> 2,4</td></tr> <tr><td> Tillgång</td><td> 1611,8</td><td> 3,5</td><td> 1,0</td><td> 0,4</td><td> 0.0</td><td> 1,5</td><td> 1,0</td></tr> <tr><td> Privat konsumtion</td><td> 638,6</td><td> 1,1</td><td> 0,0</td><td> 0,7</td><td> 1,0</td><td> 1,0</td><td> 1,2</td></tr> <tr><td> Offentlig konsumtion</td><td> 317,7</td><td> 2,2</td><td> 1,3</td><td> 0,5</td><td> 0,3</td><td> 0,5</td><td> 0,5</td></tr> <tr><td> Stat</td><td> 89,9</td><td> 3,7</td><td> 0,7</td><td> -0,7</td><td> -0,8</td><td> -0,8</td><td> -0,8</td></tr> <tr><td> Kommuner</td><td> 227,8</td><td> 1,6</td><td> 1,5</td><td> 1,0</td><td> 0,8</td><td> 1,0</td><td> 1,0</td></tr> <tr><td> Bruttoinvesteringar</td><td> 259,8</td><td> 10,9</td><td> 1,8</td><td> -1,4</td><td> -3,5</td><td> 0,6</td><td> -1,9</td></tr> <tr><td> Lagerin vesteringar1</td><td> 1,8</td><td> 0,5</td><td> 0,3</td><td> -0,3</td><td> -0,3</td><td> 0,0</td><td> 0,0</td></tr> <tr><td> Export</td><td> 393,9</td><td> 2,4</td><td> 1,2</td><td> 1,9</td><td> 1,3</td><td> 3,4</td><td> 2,8</td></tr> <tr><td> Användning</td><td> 1611,8</td><td> 3,5</td><td> 1,0</td><td> 0,4</td><td> 0.0</td><td> 1,5</td><td> 1.0</td></tr> </table> 1 Förändring i procent av föregående års BNP. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet. Den offentliga konsumtionen steg förra året med knappt 1 1/2%. Kom- munerna expanderade mer än ekonomin i genomsnitt, trots att brist på arbetskraft under en stor del av året höll tillbaka utvecklingen. Under de kommande åren genomförs nedskärningar i den statliga verksamheten, vilket medför att konsumtionsvolymen sannolikt fäller. För kommunernas del är det ekonomiska utrymmet för expansion mycket begränsat fram- över. Efter den rekordartade uppgången 1989 steg bruttoinvesteringarna rela- tivt blygsamt förra året. Den allt svagare konjunkturen ledde till att in- dustriinvesteringama böljade fal la. Denna utveckling väntas fortsätta i år. Lönsamheten försämras, kapacitetsutnyttjandet sjunker och efterfrågan viker inom många branscher. Hur stor investeringsnedgången blir hänger delvis samman med den inhemska kostnadsutvecklingen. Låga löneök- ningar skulle sannolikt få en gynnsam effekt på investeringsklimatet och skapa förutsättningar för en vändning uppåt av industriinvesteringarna 1992. I motsats till vad som gäller för industrin bedöms investeringarna inom övrigt näringsliv utvecklas ganska stabilt. Överhettningen i byggsektorn har bestått längre än väntat. Gradvis kommer dock bilden att ändras. Efterfrågan på bostäder kommer att be- gränsas av de snabba kostnadsstegringama och av att skattereformen le- der till höjda relativpriser på bostäder. Under både 1991 och 1992 väntas därför en betydande nedgång i bostadsbyggandet. Samtidigt stagnerar näringslivets byggnadsinvesteringar. Den internationella konjunkturavmattningen begränsar den svenska exporttillväxten. Dessutom är försvagningen särskilt kraftig på några av Sveriges viktigaste marknader, t.ex. USA, Storbritannien och Finland. Industrins starka inriktning på massa och papper, järn och stål samt tran- sportmedel är också oförmånlig i rådande läge. Till detta kommer att de relativa kostnaderna ökar betydligt snabbare i Sverige än i omvärlden, beroende på en ogynnsam löne- och produktivitetsutveckling. Svenska företag tappade marknadsandelar i betydande omfattning förra året. Andelsförlustema väntas dock bli mindre under prognosperioden, främst till följd av att exportpriserna ökar något långsammare än i konkurrent- länderna. Under 1990 steg den samlade exporten med ca 1 % och även i år väntas en svag utveckling. En något bättre marknadstillväxt bör re- sultera i högre exportsiffror 1992. Om löneökningarna blir låga gynnas konkurrenskraften och exporten. Importen begränsas av den allt svagare efterfrågan i ekonomin. Särskilt fallet i maskin- och lagerinvesteringama får en återhållande inverkan i år. En liten ökning av importtillväxten nästa år är sannolik mot bakgrund av att ekonomin kan väntas utvecklas något bättre. Den inhemska produktio- nen bedöms fortsätta att tappa marknadsandelar till importen. Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1 Tabell 1:4 Bidrag till BNP-tillväxten Procent av föregående års BNP <table border="1"> <tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2"> 1989</td><td rowspan="2"> 1990</td><td colspan="2"> 1991</td><td colspan="2"> 1992</td></tr> <tr><td> Alt.l</td><td> Alt.2</td><td> Alt.l</td><td> Alt.2</td></tr> <tr><td> Privat konsumtion</td><td> 0,6</td><td> 0,0</td><td> 0,4</td><td> 0,5</td><td> 0,5</td><td> 0,6</td></tr> <tr><td> Offentlig konsumtion</td><td> 0,6</td><td> 0,3</td><td> 0,1</td><td> 0,1</td><td> 0,1</td><td> 0,1</td></tr> <tr><td> Bruttoinvesteringar</td><td> 2,2</td><td> 0,4</td><td> -0,3</td><td> -0,8</td><td> 0,1</td><td> -0,4</td></tr> <tr><td> Lagerinvesteringar</td><td> 0,5</td><td> 0,3</td><td> -0,3</td><td> -0,3</td><td> 0,0</td><td> 0,0</td></tr> <tr><td> Nettoexport</td><td> -1,7</td><td> -0,1</td><td> -0,1</td><td> -0,1</td><td> 0,2</td><td> 0,1</td></tr> <tr><td> BNP</td><td> 2,1</td><td> 0,9</td><td> -0,2</td><td> -0,5</td><td> 1,0</td><td> 0,4</td></tr> </table> Anm:. P.g.a. avrundning summerar inte alltid delarna till totalen Det kan konstateras att nedgången för investeringar och nettoexport blir så stor i år att konsumtionstillväxten inte förmår kompensera för detta. Därmed faller BNP. Efterfrågan får en oförmånlig sammansättning, vil- ket accentueras i alternativet med högre löner. Den blygsamma tillväxt som uppnås nästa år blir konsumtionsledd. Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1 <h5>Bytesbalansen</h5> Handelsbalansens överskott minskade förra året, främst som en följd av ett sämre bytesförhållande i utrikeshandeln. Prisutvecklingen på viktiga exportvaror blev mindre förmånlig samtidigt som oljepriserna steg. För- svagningen av handelsbalansen väntas fortsätta också i år. En stabili- sering eller t.o.m. en vändning uppåt kan komma nästa år, till följd av en högre volymtillväxt för exporten. Diagram 1:2 Handels- och bytesbalans Procentandel av BNP<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-21.png" style="width:276pt;height:142pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-22.png" style="width:278pt;height:179pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-23.png" style="width:168pt;height:3pt;"/> Anm: Finansdepartementets prognos för 1991 och 1992 enligt alternativ 1. Källor: Riksbanken och finansdepartementet. Bytesbalansen har gradvis försämrats under de senaste fem åren. För- utom en negativ trend för handelsbalansen förklaras förloppet i huvudsak av utvecklingen av resevalutanettot och avkastningen på kapital. Ett väx- ande bytesbalansunderskott samt de omfattande direktinvesteringama och portfölj placeringarna utomlands för med sig en upplåning vars räntekost- nader belastar bytesbalansen. Speciellt efter valutaavregleringen har utlandsinvesteringarna ökat kraftigt. Det finns skäl att anta att den här utvecklingen i stora drag fortsätter under 1991 och 1992. Troligen kommer dock ökningstakten för utlands- investeringarna att dämpas något, särskilt om det inhemska investerings- klimatet kan förbättras till följd av låga löneökningar. Skuldstockama är Prop. 1990/91:100 ändå så stora att räntebelastningen blir avsevärd. År 1992 beräknas Bil. 1.1 underskottet i bytesbalansen uppgå till ca 4% av BNP. Tabell 1:5 Nyckeltal <table border="1"> <tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2"> 1989</td><td rowspan="2"> 1990</td><td colspan="2"> 1991</td><td colspan="2"> 1992</td></tr> <tr><td> Alt.l</td><td> Alt.2</td><td> Alt.l</td><td> Alt.2</td></tr> <tr><td> Disponibel inkomst (%)</td><td> 1,9</td><td> 3,5</td><td> 1,7</td><td> 2,4</td><td> 2,3</td><td> 2,6</td></tr> <tr><td> Sparkvot (nivå, %)</td><td> -4,3</td><td> -0,8</td><td> 0,3</td><td> 0,6</td><td> 1,6</td><td> 2,0</td></tr> <tr><td> Industriproduktion (%)</td><td> 1,2</td><td> -2,0</td><td> -1,0</td><td> -2,0</td><td> 1,8</td><td> 0,5</td></tr> <tr><td> Arbetslöshet (nivå, %)</td><td> 1,4</td><td> 1,5</td><td> 2,2</td><td> 2,5</td><td> 2,7</td><td> 3,4</td></tr> <tr><td> Handelsbalans (mdr. kr.)</td><td> 14,6</td><td> 13,4</td><td> 9,1</td><td> 10,1</td><td> 13,7</td><td> 12,6</td></tr> <tr><td> Bytesbalans (mdr. kr.)</td><td> -19,7</td><td> -33,1</td><td> -48,8</td><td> -50,9</td><td> -58,6</td><td> -63,2</td></tr> <tr><td> (% av BNP)</td><td> -1,6</td><td> -2,4</td><td> -3,4</td><td> -3,5</td><td> -3,9</td><td> -4,2</td></tr> </table> Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet samt finansdepartementet <h5>Arbetsmarknaden</h5> Den överhettning som rått på arbetsmarknaden under flera år dämpades under loppet av 1990. Tecknen på avmattning blev allt starkare. Antalet varsel ökade gradvis och låg i genomsnitt under året på 1983 års nivå. Anmälningarna om nya lediga platser minskade kraftigt. Arbetslösheten steg från 1,3% andra kvartalet 1990 till nära 2% under det fjärde. Bris- ten på yrkesarbetare inom industrin blev allt mindre kännbar. I år och nästa år kommer arbetsmarknaden att fortsätta att försvagas och sysselsättningen vika. Arbetslösheten beräknas stiga till 2,2% 1991 i det första och till 2,5% i det andra prognosaltemativet. Motsvarande siffror för 1992 beräknas bli 2,7 respektive 3,4%. Uppgången av arbets- lösheten motverkas av att utbudet av arbetskraft stiger allt långsammare och att medelarbetstiden går ned något 1991. Dessutom väntas produk- tivitetsutvecklingen bli relativt svag 1991, medan det kan ske en uppgång under 1992 till följd av att företagen i allt mindre utsträckning håller kvar arbetskraft i ett sent skede av konjunkturnedgången. <h5>Finansiellt sparande</h5> Det samlade finansiella sparandet i ekonomin har under flera år försäm- rats, vilket visar sig i ett växande underskott i bytesbalansen. Det inhem- ska sparandet har varit otillräckligt för att finansiera investeringarna. Sparandeunderskottet väntas stiga under prognosperioden. Efter att ha uppgått till hela 5% av BNP 1989, minskade överskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande förra året. Nedgången vän- tas fortsätta i år och nästa år. Fortfarande är det dock frågan om ett be- tydande överskott, som 1992 väntas uppgå till ca 3% av BNP. Kommu- nernas finansiella situation förbättras 1991 och 1992 p.g.a. den tvååriga eftersläpningen av utbetalningar av kommunalskatt i kombination med den förutsedda dämpningen av löneökningstakten. Hushållssparandet har varit kraftigt nedpressat under några år, men en Prop. 1990/91:100 uppgång är på väg. Ökningen väntas dock inte bli av den omfattningen Bil. 1.1 att det kan vända trenden för det totala sparandet i ekonomin. Företa- gens finansiella sparande hölls tillbaka under främst 1989 av omfettande investeringar, men därefter i allt högre grad av fallande lönsamhet. San- nolikt fortsätter resultatförsämringen under 1991, varför företagens finan- siella situation urholkas ytterligare. Tabell 1:6 Finansiellt sparande Miljarder kr., löpande priser <table border="1"> <tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2"> 1989</td><td rowspan="2"> 1990</td><td colspan="2"> 1991</td><td colspan="2"> 1992</td></tr> <tr><td> Alt.l</td><td> Alt.2</td><td> Alt.l</td><td> Alt.2</td></tr> <tr><td> Offentlig sektor</td><td> 64,0</td><td> 55,0</td><td> 52,3</td><td> 53,0</td><td> 47,0</td><td> 44,5</td></tr> <tr><td> Hushåll</td><td> -29,5</td><td> -10,7</td><td> 0,5</td><td> 2,4</td><td> 12,0</td><td> 16,4</td></tr> <tr><td> Företag</td><td> -54,2</td><td> -77,5</td><td> -100,6</td><td> -106,3</td><td> -117,6</td><td> -124,1</td></tr> <tr><td> Bytesbalans</td><td> -19,7</td><td> -33,1</td><td> -48,8</td><td> -50,9</td><td> -58,6</td><td> -63,2</td></tr> <tr><td> Andel av BNP</td><td> -1,6</td><td> -2,4</td><td> -3,4</td><td> -3,5</td><td> -3,9</td><td> -4,2</td></tr> </table> Källor: Konjunkturinstitutet, riksbanken, statistiska centralbyrån och finansdepar- tementet <h5>Kapitalmarknaden</h5> Räntorna steg under 1990 betydligt mer i Sverige än i omvärlden. De tilltagande obalanserna i den svenska ekonomin skapade oro på de finan- siella marknaderna. Betydande utflöde av valuta ägde rum vid två till- fällen. Ett sådant tillfälle var i februari i samband med bankkonflikten och regeringskrisen. Riksbanken stramade åt penningpolitiken och den korta räntan steg. Efter att överenskommelse hade träffets i riksdagen om den ekonomiska politiken stabiliserades läget. I oktober inträffede ett betydande valutautflöde, som förde med sig en förnyad uppgång av den korta räntan. Sedan regeringen presenterat ett åtgärdspaket med struktu- rella reformer och neddragning av statsutgifterna gick räntorna ned igen. Tillsammans med skattereformen och konjunkturavmattningen har de stigande räntorna bidragit till att utlåningen i svenska kronor minskat påtagligt, både till hushåll och företag. Däremot har främst företagen ökat sin kortfristiga upplåning i utlandet. Ränteuppgången har bidragit till att fastighets- och aktiemarknaderna pressats och att likviditets- och soliditetsproblemen för vissa finansbolag blivit akuta. Bankerna har fått vidkännas kraftigt stigande kreditförluster. En allt striktare kreditprövning kan väntas framöver. Därmed pågår en fektisk åtstramning av kredit- marknaden. 10 <h4>2. Den internationella utvecklingen</h4> <h5>2.1 Allmän översikt</h5> Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1 Den internationella konjunkturen försvagades under 1990. BNP- tillväxten i industriländerna sammantagna uppgick till ca 2,5%, vilket är den långsammaste expansionen sedan 1982. Det var framfor allt i Nordamerika, Storbritannien, Finland och Sverige som aktiviteten mattades, men även i länder som Frankrike och Italien dämpades tillväxten. I främst Japan och Tyskland fortsatte däremot ekonomierna att expandera kraftigt. För OECD totalt visade tillväxten tecken på att bromsas upp redan före konflikten vid Persiska viken. Det högre oljepriset medför en ytterligare dämpning av tillväxten samt en uppgång av inflationen. För 1991 bedöms tillväxten fortsätta mattas av till knappt 2 %, för att därefter öka till inte fullt 2,5% 1992. Inflationen beräknas uppgå till ca 5,5% 1991 och 4,5% 1992. Bedömningarna baseras på ett tekniskt antagande om att oljepriset ligger kvar på ca 27 dollar per fät under prognosperioden. Tabell 2:1 Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder Årlig procentuell förändring <table border="1"> <tr><td></td><td> Andel av OECD- områdets totala BNP i</td><td> 1989</td><td> 1990</td><td> 1991</td><td> 1992</td></tr> <tr><td> De sju stora länderna</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Förenta staterna</td><td> 37,0</td><td> 2,5</td><td> 1</td><td> 1/2</td><td> 1 1/2</td></tr> <tr><td> Japan</td><td> 15,4</td><td> 4,9</td><td> 5 3/4</td><td> 4 1/4</td><td> 4</td></tr> <tr><td> Tyskland</td><td> 10,1</td><td> 3,9</td><td> 4 1/2</td><td> 3</td><td> 2 3/4</td></tr> <tr><td> Frankrike</td><td> 8,4</td><td> 3,8</td><td> 2 1/2</td><td> 2 1/2</td><td> 2 3/4</td></tr> <tr><td> Storbritannien</td><td> 7,1</td><td> 2,2</td><td> 1 1/2</td><td> 1</td><td> 1 3/4</td></tr> <tr><td> Italien</td><td> 5,9</td><td> 3,2</td><td> 2 3/4</td><td> 2 1/2</td><td> 2 3/4</td></tr> <tr><td> Canada</td><td> 3,6</td><td> 3,0</td><td> 1 1/4</td><td> 1 1/4</td><td> 2 1/4</td></tr> <tr><td> Norden</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Danmark</td><td> 0,9</td><td> 1,4</td><td> 3/4</td><td> 1 1/4</td><td> 1 3/4</td></tr> <tr><td> Finland</td><td> 0,7</td><td> 5,2</td><td> 2</td><td> 0</td><td> 1 1/4</td></tr> <tr><td> Norge</td><td> 0,8</td><td> 1,2</td><td> 2</td><td> 2 1/2</td><td> 1 3/4</td></tr> <tr><td> Sverige</td><td> 1,6</td><td> 2,1</td><td> 1</td><td> -1/42</td><td> l2</td></tr> <tr><td> Norden3</td><td> 2,4</td><td> 2,5</td><td> 1 1/2</td><td> 1 1/4</td><td> 1 1/2</td></tr> <tr><td> OECD-Europa</td><td> 44,0</td><td> 3,5</td><td> 2 3/4</td><td> 2 1/4</td><td> 2 1/2</td></tr> <tr><td> OECD-totalt</td><td></td><td> 3,3</td><td> 2 1/2</td><td> 1 3/4</td><td> 2 1/4</td></tr> </table> 1 1987 års BNP 2 Alternativ 1, timlöneökning 5% 1991, 3% 1992 3 Exklusive Sverige Källor: OECD och finansdepartementet. Den strama penningpolitik som förts i ett flertal länder sedan våren 1988 har - i kombination med sänkt lönsamhet i näringslivet och kreditåtstramning från bankerna - medfört att investeringarna dämpats påtagligt i flera industriländer. Även den privata konsumtionen har över lag saktat av. I Japan och Tyskland fortsatte dock investeringarna och den privata konsumtionen att öka starkt. 11 Oljeprisuppgången efter Iraks invasion av Kuwait har på ett påtagligt Prop. 1990/91:100 sätt förändrat förutsättningarna för den internationella ekonomin. Flera Bil. 1.1 faktorer talar emellertid för att effekterna av den senaste oljeprisupp- gången blir betydligt lindrigare än som var fallet vid oljeprishöjningama på 1970-talet. Energi- och oljekonsumtionen i industriländerna har minskat, energianvändningen är mer flexibel och lagren är större. Dessutom är den nuvarande prisuppgången betydligt lägre än vid motsvarande tillfällen på 1970-talet. Ett uppdämpt konsumtionsbehov i de oljeexporterande länderna medför vidare att många OPEC-länder relativt snabbt kan väntas använda de ökade exportintäkterna. Därför behöver den totala globala efterfrågan inte dämpas fullt så mycket som var fallet på 1970-talet. Effekterna av en oljeprisuppgång beror också i hög grad på vilken ekonomisk politik som förs, och här har viktiga erfarenheter vunnits av misstag som begicks under 1970-talet. Diagram 2:1 Oljepris1, realt2 och nominellt 1970-1990 (sept.) Dollar/fat<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-24.png" style="width:278pt;height:178pt;"/> 1 1970 - nov 1986 Arabian Light, dec 1986 - sept 1990 Dubai. 2 Deflaterat med konsumentprisindex för Förenta Staterna. Källor: Internationella valutafonden, statens pris- och konkurrensverk samt finansdepartementet. Inflationen, som varit relativt stabil under första halvåret 1990, steg under andra halvåret - främst p.g.a. att det högre oljepriset böljade slå igenom i konsumentledet. I genomsnitt ökade konsumentpriserna med 5 % i OECD-ländema förra året. Relativt höga löneökningar samt dämpad produktivitetstillväxt medförde dock att även den underliggande inflationen (d.v.s. priserna exklusive livsmedel och energi) ökade under loppet av 1990. Penningpolitiken var under 1990 fortsatt inriktad på att dämpa in- flationen. Under senare delen av året skiljde sig dock penningpolitikens inriktning beroende på var i konjunkturcykeln länderna befann sig. I 12 Förenta staterna lades således penningpolitiken om i mindre restriktiv Prop. 1990/91:100 riktning, samtidigt som den stramades åt i Japan och Tyskland. Den Bil. 1.1 tidigare positiva ränteskillnaden till förmån för dollarn eliminerades, vilket i kombination med den svagare amerikanska ekonomin bidrog till att dollarn föll. Ytterligare en konsekvens av denna utveckling var att internationella portföljplacerare i allt större utsträckning övergav den amerikanska marknaden till förmån för Japan och Västeuropa. Exempel- vis har de japanska investeringarna i amerikanska räntebärande papper - som tidigare finansierade mellan 1/2 och 1/3 av de amerikanska budget- underskotten - vänt från ett stort inflöde till ett utflöde under 1990. Aktiekurserna föll i ett flertal OECD-länder under 1990. Utvecklingen var särskilt markerad i Japan där aktierna gick ned med ca 40 %. Den vikande börsutvecklingen reflekterar inte enbart den ökade osäkerheten till följd av Gulf-krisen. Även den svagare amerikanska ekonomin, problem i den finansiella sektorn och lägre lönsamhet i industrin, ökade räntor i Japan samt osäkerhet om kostnaderna för den tyska återföre- ningen har bidragit till att aktiekurserna fallit. I år väntas tillväxten fortsätta att mattas. Försämrade bytesförhållanden p.g.a. ökade oljepriser dämpar realinkomster och efterfrågan. Samtidigt ökar inflationen vilket medför att penningpolitiken kan förväntas bli fortsatt stram. Även finanspolitiken är restriktiv i flera av de större industriländerna. Fortsatt stark draghjälp från Japan och Kontinental- europa - främst Tyskland - väntas leda till att tillväxten återhämtar sig i Nordamerika och Storbritannien 1992. Ett viktigt bidrag till detta är att de negativa effekterna av oljeprisuppgången antas ha klingat av från utgången av 1991. Den ekonomiska expansionen i Förenta staterna väntas fortsätta att sakta av i år. Det är främst en mycket svag ökning av den privata konsumtionen och fällande investeringar som bidrar till avmattningen. Under senare delen av året och under 1992 bedöms tillväxten åter öka - främst ledd av exporten, som gynnas av såväl den svaga dollarn som stark efterfrågan i Japan och Tyskland. Den fortsatt höga tillväxten i Japan drivs främst av den privata konsumtionen. Den åtstramning av penningpolitiken som skett - med åtföljande högre räntor och kraftiga börsfäll - verkar genom dämpade investeringar återhållande på tillväxten, vilken dock i en internationell jämförelse förblir hög. Även i Tyskland driver den inhemska efterfrågan på tillväxten. Den privata konsumtionen har under 1990 gynnats av skattesänkningar och av den starka efterfrågan från östra delen av landet. Importen väntas därför öka kraftigt samtidigt som exporten missgynnas av den tidigare apprecieringen av D-marken och av en svag efterfrågan i viktiga exportländer. Sannolikt dämpas tillväxten i Tyskland dels av kapacitetsskäl, dels som en följd av en stram ekonomisk politik för att begränsa de inflationseffekter som samman- hänger med kostnaderna för återföreningen. Inflationen i OECD-området förutses öka till ca 5 1/2% i år, jämfört med ca 5% 1990. Drivande krafter bakom prisuppgången är inte enbart effekterna av det ökade oljepriset utan även en fortsatt svag produktivi- tetstillväxt. Nästa år väntas inflationen sjunka till 4 1/2%, beroende på 13 att effekterna av det högre oljepriset avtar, samtidigt som en stigande Prop. 1990/91:100 arbetslöshet leder till en mer dämpad löneutveckling.                     Bil. 1.1 Tabell 2:2 Konsumentprisernas utveckling i vissa OECD-länder Årlig procentuell förändring <table border="1"> <tr><td></td><td> 1989</td><td> 1990</td><td> 1991</td><td> 1992</td></tr> <tr><td> De sju stora länderna</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Förenta staterna</td><td> 4,8</td><td> 5 1/2</td><td> 6 1/2</td><td> 5</td></tr> <tr><td> Japan</td><td> 2,3</td><td> 3</td><td> 3 1/2</td><td> 2 3/4</td></tr> <tr><td> Tyskland</td><td> 2,8</td><td> 3 1/4</td><td> 3 3/4</td><td> 3 3/4</td></tr> <tr><td> Frankrike</td><td> 3,6</td><td> 3 1/4</td><td> 3 3/4</td><td> 3 1/4</td></tr> <tr><td> Storbritannien</td><td> 7,8</td><td> 9 3/4</td><td> 7 1/4</td><td> 6 1/2</td></tr> <tr><td> Italien</td><td> 6</td><td> 6 1/4</td><td> 7</td><td> 6 1/2</td></tr> <tr><td> Canada</td><td> 4,7</td><td> 4</td><td> 6 1/4</td><td> 4 1/2</td></tr> <tr><td> Norden</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Danmark</td><td> 4,8</td><td> 3</td><td> 3 1/4</td><td> 3 1/2</td></tr> <tr><td> Finland</td><td> 6,6</td><td> 6</td><td> 6</td><td> 5</td></tr> <tr><td> Norge</td><td> 4,6</td><td> 4</td><td> 4 1/2</td><td> 5</td></tr> <tr><td> Sverige</td><td> 6,5</td><td> 10 1/2</td><td> 9 3/41</td><td> 31</td></tr> <tr><td> Norden2</td><td> 5,3</td><td> 4 1/4</td><td> 4 1/2</td><td> 4 1/2</td></tr> <tr><td> OECD-Europa</td><td> 4,7</td><td> 5 1/4</td><td> 5 1/4</td><td> 4 1/2</td></tr> <tr><td> OECD-totalt</td><td> 4,4</td><td> 5</td><td> 5 1/2</td><td> 4 1/2</td></tr> </table> 1 Alternativ 1, tiir.löneökning 5% 1991, 3% 1992 2 Exklusive Sverige Källor: OECD och finansdepartementet Arbetslösheten inom OECD-området fortsatte att fälla 1990, dock i en avtagande takt. Samtidigt stagnerade sysselsättningstillväxten. Avmatt- ningen väntas leda till att sysselsättningstillväxten förblir svag. Arbets- kraftsutbudet bedöms samtidigt dämpas, men i mindre omfattning. Arbetslösheten beräknas öka från drygt 6 procent förra året till ca 7 procent 1992. Tabell 2:3 Arbetslöshet i vissa OECD-länder Procent av arbetskraften, årsgenomsnitt, standardiserade definitioner <table border="1"> <tr><td></td><td> 1987</td><td> 1988</td><td> 1989</td><td> 1990</td></tr> <tr><td> Förenta staterna</td><td> 6,1</td><td> 5,4</td><td> 5,2</td><td> 5,4</td></tr> <tr><td> Japan</td><td> 2,8</td><td> 2,5</td><td> 2,3</td><td> 2,1</td></tr> <tr><td> Tyskland</td><td> 6,2</td><td> 6,1</td><td> 5,5</td><td> 5,3</td></tr> <tr><td> Frankrike</td><td> 10,5</td><td> 10,0</td><td> 9,5</td><td> 9,0</td></tr> <tr><td> Storbritannien</td><td> 10,2</td><td> 8,3</td><td> 6,4</td><td> 6,0</td></tr> <tr><td> Danmark</td><td> 7,8</td><td> 8,7</td><td> 9,5</td><td> 9,6</td></tr> <tr><td> Finland</td><td> 5,0</td><td> 4,5</td><td> 3,4</td><td> 3,5</td></tr> <tr><td> Norge</td><td> 2,1</td><td> 3,2</td><td> 4,9</td><td> 5,1</td></tr> <tr><td> Sverige</td><td> 1,9</td><td> 1,6</td><td> 1,4</td><td> 1,5</td></tr> <tr><td> OECD-Europa</td><td> 10</td><td> 9,4</td><td> 8,6</td><td> 8,2</td></tr> <tr><td> OECD-totalt</td><td> 7,3</td><td> 6,7</td><td> 6,2</td><td> 6,1</td></tr> </table> Källor: OECD och finansdepartementet 14 De externa obalanserna mellan de tre största ekonomierna fortsatte att reduceras under 1990. En svag inhemsk efterfrågan i Förenta staterna och en stark tillväxt i Japan och Tyskland - tillsammans med den tidigare nedgången av dollarn mot yenen och D-marken - talar för att anpass- ningen fortsätter i gynnsam riktning i år och nästa år. Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1 Tabell 2:4 Bytesbalanser i vissa OECD-länder Procent av BNP <table border="1"> <tr><td></td><td> 1986</td><td> 1987</td><td> 1988</td><td> 1989</td><td> 1990</td></tr> <tr><td> Förenta staterna</td><td> -3,3</td><td> -3,2</td><td> -2,6</td><td> -2,1</td><td> -1,7</td></tr> <tr><td> Japan</td><td> 4,4</td><td> 3,6</td><td> 2,8</td><td> 2,0</td><td> 1,5</td></tr> <tr><td> Tyskland</td><td> 4,4</td><td> 4,0</td><td> 4,2</td><td> 4,6</td><td> 4,0</td></tr> <tr><td> Storbritannien</td><td> 0</td><td> -0,8</td><td> -3,1</td><td> -3,7</td><td> -3,3</td></tr> </table> Källor: OECD och finansdepartementet Det största osäkerhetsmomentet i bedömningen knyter sig till olje- prisutvecklingen och dess effekter på världsekonomin. En utvidgning av konflikten vid Persiska viken skulle sannolikt leda till kraftigt höjda oljepriser, vilket inte enbart skulle ge direkta effekter på priser, räntor, bytesförhållanden och inkomster, utan även mer indirekta och svårkvanti- fierade effekter. Fallande aktiekurser med åtföljande förmögenhets- effekter och följdverkningar på hushållens konsumtion och företagens finansieringskostnader och investeringsvilja är exempel på detta. Oro på övriga finansiella marknader kan också inträffå. En annan risk är att den ekonomiska politiken inte förs med tillräcklig stramhet, och att olje- prishöjningama leder till att inflationen genom en pris-/lönespiral permanentas på en högre nivå. Därmed kan det uppstå ett behov av en kraftig ekonomisk-politisk åtstramning i ett senare skede med negativa effekter på produktion och sysselsättning. För att kompensera produk- tionsbortfallet från Irak och Kuwait krävs att alla tillgängliga produktions- resurser i övriga oljeproducerande länder utnyttjas. Produktionsstömingar kan därför leda till att oljepriset stiger kraftigt under begränsade perioder. Ytterligare ett osäkerhetsmoment rör svagheter i det finansiella systemet. Detta gäller framför allt i Förenta staterna och Japan, och kan komma till uttryck i att kreditgivningen från bankerna dämpas ytterligare, vilket påverkar privat konsumtion och investeringar. Det är framför allt den redan svaga amerikanska ekonomin som sannolikt skulle drabbas värst om ovanstående riskfaktorer utlöses. Ett annat osäkerhetsmoment i bedömningen gäller effekterna av den tyska återföreningen. Då flera av OECD-ländema - särskilt Tyskland - f.n. har ett högt kapacitetsutnyttjande, kan den ökade efterfrågan från det tidigare Östtyskland samt den tyska budgetförsvagningen som orsakas av finansieringen av återföreningen leda till en ytterligare press uppåt på priser, löner och räntor. Detta skulle sannolikt i ett senare skede leda till en ekonomisk-politisk åtstramning. Övriga länder anslutna till växelkurs- samarbetet i det europeiska monetära systemet kan tvingas följa med i en sådan åtstramning. 15 Sammantagna innebär osäkerhetsfaktorerna att huvudscenariet - d.v.s. Prop. 1990/91:100 att en fortsatt stark tillväxt i Japan och Tyskland bidrar till en relativt Bil. 1.1 snabb återhämtning av tillväxten i de anglosaxiska länderna - kan kullkastas. Det kan heller inte uteslutas att den svaga ekonomiska tillväxten i de anglosaxiska länderna sprider sig ytterligare och rent av kan dra med sig de länder som f.n. gynnas av en god tillväxt med resultatet att den nuvarande internationella avmattningen öveigår i en längre och mer uttalad lågkonjunktur. <h5>2.2 Länderöversikter</h5> Förenta staterna I Förenta staterna har en dämpning av ekonomin ägt rum sedan konjunk- turtoppen i böljan av 1988. Under 1990 accentuerades avmattningen och tillväxten stannade på ca 1 %. Samtidigt steg inflationen och uppgick till 5,5% i genomsnitt för året. Oljeprisuppgången och problem i den finansiella sektorn har ökat risken för en lågkonjunktur. Avmattningen förutses fortsätta ett tag framöver, men en regelrätt lågkonjunktur bör dock kunna undvikas. Aktiviteten väntas ta fart igen från slutet av innevarande år. Flera faktorer talar för att ekonomin kommer att fortsätta försvagas ytterligare en tid. Under hösten förra året föll industriproduktionen, kapacitetsutnyttjandet och sysselsättningen. Färre bostadsbyggen på- böljades och detaljhandelsförsäljningen mattades. Samtidigt steg både arbetslösheten och inflationen. Andra faktorer talar för att nedgången kan bli både längre och djupare än vad som förutses i grundprognosen. Den privata konsumtionen kommer knappast - som i böljan av 1980-talet - att kunna ge en kraftig injektion till ekonomin. En långsammare ökning av sysselsättningen och en fortsatt hög inflation verkar dämpande på de reala inkomsterna. Kreditfinansierad konsumtion hålls tillbaka dels därför att hushållens förmögenhet inte längre stiger lika snabbt som tidigare, dels p.g.a. de svårigheter som banksystemet befinner sig i. Det är heller inte uteslutet att oljeprisuppgången och bankernas mer restriktiva utlåning får större effekter även för företagens investeringar än vad som förutses i huvud- prognosen. Skulle en lågkonjunktur inträffå föreligger begränsade möjligheter att med hjälp av den ekonomiska politiken få fart på ekonomin. Den amerikanska centralbanken, Federal reserve, har lättat på penning- politiken i olika steg sedan våren 1989. Risk för fortsatt hög inflation och stigande räntor i omvärlden gör det i ett sådant läge är svårare att ytterligare sänka de amerikanska räntorna. Inte heller finanspolitiken kommer att kunna användas för att stimulera ekonomin. Efter att budgetunderskottet hade ökat dramatiskt under första hälften av 1990, kom administrationen och kongressen i oktober överens om att skära ned underskottet med 43 miljarder dollar innevarande budgetår och den närmaste femårsperioden med sammantaget närmare 500 miljarder dollar. Nedskärningarna i budgeten innebär en viss 16 åtstramning av finanspolitiken 1991 och 1992. En omläggning av Prop. 1990/91:100 budgetpolitiken i expansiv riktning skulle dessutom snarare kunna få en Bil. 1.1 återhållande inverkan på ekonomin genom potentiellt negativa effekter på inflation och räntor. Det finns emellertid också positiva faktorer med i bilden som gör att ekonomin kan väntas undvika en lågkonjunkur. För det första har det inte byggts upp ofrivilliga lager, vilket varit regel före tidigare lågkonjunk- turer. För det andra fortsätter efterfrågan att expandera i omvärlden varför exporten kan väntas hålla uppe tillväxten. Försvagningen av dollarn under 1989.och framför allt 1990 innebär att de amerikanska producenterna nu är mycket konkurrenskraftiga och därför kan väntas ta marknadsandelar på andra länders bekostnad. Sammantaget väntas tillväxten uppgå till 1/2% i år och 1 1/2% nästa år. Att nedgången väntas bli kortvarig innebär samtidigt att inflationen förutses förbli på en relativt hög nivå. Inflationen föruses stiga till 6 1/2% i år för att åter sjunka till ca 5% 1992. Japan BNP ökade förra året med närmare 6% i Japan - den kraftigaste till- växten sedan 1973. Det var fortsatt den inhemska efterfrågan som bar upp tillväxten. Den långa expansionsfasen har medfört att överhett- ningstendensema i ekonomin tilltagit. Brist på arbetskraft har åtföljts av ett ökat löne- och pristryck. Inflationen steg till 3% 1990. Inflationsimpulsema kommer inte enbart från det ansträngda läget på arbetsmarknaden, utan beror även på en kraftig ökning av penning- mängden, högt kapacitetsutnyttjande samt höjda oljepriser. Penning- politiken fortsatte att stramas åt under 1990 och både de korta och långa räntorna steg samtidigt som yenen stärktes mot dollarn. Exporten fortsatte att dämpas förra året främst beroende på inhemska utbudsrestriktioner samt en ökad substitution av export till utlandsbaserad produktion. Samtidigt har den starka inhemska efterfrågan lett till en kraftig importökning. Som ett resultat fortsatte bytesbalansöverskottet att reduceras. De japanska myndigheterna har klargjort att man inte kommer att lätta på penningpolitiken så länge inflationstrycket i ekonomin består. Även finanspolitiken, som under en rad år varit inriktad på att konsolidera de statliga finanserna, kan väntas förbli restriktiv. Även under 1991 och 1992 kan den inhemska efterfrågan väntas utgöra motorn i expansionen. Tyngdpunkten i efterfrågetillväxten förskjuts från investeringar till privat konsumtion, som stimuleras av en god löneut- veckling och stigande sysselsättning. Investeringsenkäter visar på en relativt kraftig neddragning av investeringarna för i år. Orsaken till detta är att det högre ränteläget och de fällande aktiekurserna medfört att finansieringskostnadema för investeringar ökat kraftigt. Sammantaget förutses tillväxten dämpas till 4 1/4% i år och ca 4% 1992. De ökade oljepriserna och fortsatta relativt höga löneökningar medverkar till att inflationen troligen stiger till ca 3,5% 1991, för att därefter dämpas till ungefär 3 % 1992. 2 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.1 Den största risken i prognosen för den japanska ekonomin gäller utvecklingen på aktiemarknaden samt for mark- och fastighetspriserna. Aktiekurserna föll med ca 40 % under 1990. En eventuell ytterligare penningpolitisk åtstramning med åtföljande fällande aktiekurser skulle kunna leda till en drastisk neddragning av företagens investeringar. Om mark- och fastighetspriserna - som under 1990 var relativt stabila - skulle sjunka kraftigt, kan det leda till allvarliga konsekvenser för de japanska bankerna som har stora utestående krediter med säkerhet i mycket högt värderade tillgångar av detta slag. En sådan utveckling skulle inte enbart riskera att leda till en kraftig kreditåtstramning på hemmamarknaden med åtföljande lägre tillväxt, utan kunde även försvåra för de stora japanska bankerna att fortsättningsvis bidra till finansieringen av det amerikanska budgetunderskottet. Västeuropa BNP-tillväxten i Västeuropa uppgick till knappt 3 % 1990. Tyskland fortsätter att fungera som motor i den europeiska konjunkturen. Den fortsatta ekonomiska utvecklingen i Västeuropa stimuleras även av förverkligandet av EGs inre marknad och den vidare integrationen mellan EFTA och EG. Särskilt investeringarna kommer därvid att vara en viktig drivkraft. De ekonomiska förutsättningarna för Europa påverkas också av återföreningen mellan de båda tyska staterna. Systemskiftet i det tidigare Östtyskland kommer på kort sikt att leda till en minskad produktion och sysselsättning. Samtidigt kan emellertid den samlade efterfrågan - för såväl konsumtions- som investeringsändamål - förväntas öka kraftigt. Detta kommer särskilt den västra delen av Tyskland tillgodo, men kan även gynna övriga europeiska länder. I Tyskland' fortsatte produktionen att öka i en snabb takt under 1990. För helåret 1990 beräknas den ekonomiska tillväxten ha uppgått till ca 4 1/2%. Detta innebär att 1990 var det åttonde året av obruten expan- sion. Det är f.n. den inhemska efterfrågan som driver på tillväxten. Den privata konsumtionen har stimulerats av de skattesänkningar som ägde rum i början av 1990, men även den starka efterfrågan från östra delen av landet har bidragit. Trots en kraftig invandring från det forna Östtyskland, samt Östeuropa i övrigt, har arbetslösheten fortsatt att sjunka. Hösten 1990 uppgick den till drygt 6%, vilket är den lägsta siffran sedan 1972. Inflationen var fram till sommaren 1990 mycket låg tack vare pressade råvarupriser och en uppvärderad D-mark. Oljeprishöjningen tillsammans med högre löner spädde emellertid på inflationen under hösten. Importen ökade under 1990, vilket tillsammans med en vikande export till viktiga länder som Förenta staterna och Storbritannien, medförde att bytesbalansöverskottet minskade väsentligt. Det uppgick för 1990 till motsvarande 4% av BNP. Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1 1 Nedanstående prognos är för det tidigare Västtyskland. Siffror för bytesbalans samt budget representerar emellertid hela Tyskland. 18 Konjunkturindikatorer för senare delen av 1990 pekar på att expan- Prop. 1990/91:100 sionen kommer att hålla i sig i Tyskland. Industriproduktionen har Bil. 1.1 fortsatt att öka i en snabb takt och kapacitetsutnyttjandet är det högsta på 20 år. Företagens förväntningar om framtiden är fortfarande positiva. Penningpolitiken har under 1990 varit inriktad på att förhindra en ökning av inflationen. Under våren 1990 ledde diskussionerna om valutaumonen mellan de båda tyska staterna till att inflationsförvänt- ningarna steg. Detta bidrog till en ökning av de långa räntorna. Även de korta räntorna har stigit under de senaste månaderna, och i böljan av november 1990 höjde Bundesbank Lombard-räntan till 8.5%. Delvis som ett resultat av den strama penningpolitiken i Tyskland är D-marken nu en av de starkaste valutorna inom det europeiska monetära systemet (EMS). Den tyska återföreningen har budgetmässigt visat sig bli betydligt dyrare än vad regeringen i Bonn räknade med från böljan. Det totala offentliga kreditbehovet i Tyskland beräknas i år bli 140 miljarder DM. Som ett resultat av detta väntas penningpolitiken förbli stram under prognosperioden. En finanspolitisk åtstramning i syfte att begränsa upplåningsbehovet kan inte uteslutas. Den ekonomiska tillväxten väntas mattas av till ca 3% 1991 och något lägre 1992. Under prognosperioden förutses främst den inhemska efterfrågan driva på BNP-tillväxten. Den starka efterfrågan från östra Tyskland riktas även fortsättningsvis mot främst det forna Västtyskland. Inflationstakten kommer sannolikt att tillta något under prognosperioden. Det starka efterfrågetrycket samt ett fortsatt högt kapacitetsutnyttjande i västra Tyskland väntas hålla i sig. Konsumentpriserna förutses öka med inte fullt 4% både 1991 och 1992. Tillväxten i Frankrike dämpades 1990 och uppgick till drygt 2,5%. Det är främst exporten som bidragit till avmattningen. Inhemska efterfrågan ökade snabbare än BNP, vilket medverkade till en stark uppgång av importen. Det är särskilt en fortsatt hög investeringstakt i näringslivet och en stark ökning av privat konsumtion som bidrar till efterfrågetillväxten. Konsumentpriserna steg med drygt 3%, och arbets- lösheten uppgick till ca 9% förra året. Penningpolitiken var fortsatt stram under 1990 medan finanspolitiken var neutral. Inga större förändringar väntas i den ekonomiska politiken under prognosperioden. Den ekonomiska tillväxten beräknas uppgå till ca 2 1/2% både 1991 och 1992. Reallönerna och sysselsättningen förutses fortsätta att öka om än i avtagande takt. Samtidigt väntas hushållens sparkvot sjunka. Privat konsumtion tillsammans med näringlivets investeringar bedöms också under 1991 och 1992 bära upp efterfrågetillväxten. Industrin kan under prognosperioden få problem med konkurrenskraften med förluster av marknadsandelar som konsekvens. Utrikeshandeln förutses därför inverka negativt på BNP-tillväxten. Som en följd av oljeprisuppgången beräknas konsumentpriserna öka med knappt 4% 1991. Nästa år väntas inflationen uppgå till drygt 3%. Den ekonomiska tillväxten i Storbritannien dämpades under 1990, och uppgick för helåret till ca 1,5 %. Under första halvåret i fjol var tillväxten 19 alltjämt hög, främst till följd av en stark ökning av exporten och den Prop. 1990/91:100 privata konsumtionen. Den avmattning som inträdde under sommaren och Bil. 1.1 framför allt hösten 1990, hänger samman med den strama penningpolitik som förts sedan 1988 i syfte att få ned inflationen. Konsumentpriserna steg med ca 10% 1990. Arbetslösheten ökade något under senare delen av förra året och uppgick under hösten till knappt 6 %. Sedan spekulationer om ett brittiskt inträde i växelkursmekanismen i EMS tagit lärt under våren 1990 apprecierades pundet kraftigt. Till- sammans med en fortsatt snabb uppgång av enhetsarbetskostnadema, höga räntor och oljeprisstegringama bidrog detta till att den samlade produktionen föll under andra halvåret. På efterfrågesidan var nedgången i privata investeringar och lagren mest markerad. Det största fallet i investeringar skedde inom byggsektorn. Penningmängdstillväxten avtog under 1990. Såväl handels- som bytesbalansunderskottet reducerades under fjolåret tack vare en kraftig ökning av exporten samtidigt som bytesförhållandet utvecklades gynnsamt. Under fjolåret var penningpolitiken stram även om basräntan i oktober sänktes med en procentenhet, till 14%, i samband med pundets inträde i växelkursmekanismen i EMS. Finanspolitiken var i stort sett neutral. Inga större förändringar i den ekonomiska politiken förväntas ske under prognosperioden. Ledande konjunkturindikatorer pekar på en fortsatt svag utveckling i ekonomin den närmaste tiden. Tillväxten kan dock - främst genom ökad export och stigande investeringar - beräknas skjuta fart under senare delen av 1991 och under 1992. Sammantaget bedöms BNP öka med ca 1 % 1991 och knappt 2% 1992. Inflationen väntas uppgå till 7 respektive 6 1/2% de båda åren. Östeuropa Händelserna i Ost- och Centraleuropa under hösten och vintern 1989- 1990 utgör grunden för en ny ekonomisk era. På sikt torde systemskiftet i regionen medföra en betydande källa till ekonomisk tillväxt och expansion i västvärldens ekonomier, särskilt de europeiska. Under 1990 har demokratiska val hållits i flertalet av de forna kommuniststatema, med undantag av Sovjetunionen och Albanien. Den politiska situationen är emellertid fortfarande labil, att döma av det förändrade läget i Polen och Bulgarien. Alla stater har dock uttalat sig för en övergång till ett marknadsekonomiskt system. De initiala stegen i reformeringen av Ost-och Centraleuropa har också inletts under 1990. Viktiga inslag i denna process är makroekonomisk stabilisering i samband med pris-, handels- och valutaliberalisering. Omfattande program för decentraliserat beslutsfattande och privatisering av såväl små som stora företag har i några fäll påböljats. De ekonomiska utsikterna för de närmaste åren är emellertid fortsatt mörka. BNP föll markant i Ost- och Centraleuropa under 1990. Preliminära siffror tyder på en nedgång med 10, 15 och 20% i Bulgarien, Rumänien respektive Polen. Nedgången har varit mindre i Tjeckoslovakien och 20 Ungern. BNP i dessa länder föll med ca 2%. Den ekonomiska tillbaka- Prop. 1990/91:100 gången väntas fortsätta även i år, dock inte lika kraftigt som 1990. Bil. 1.1 Osäkerheten om utvecklingen i Sovjetunionen är stor, men sannolikt kommer nedgången ligga i skiktet mellan ovanstående grupper. Det främsta hotet mot dessa ekonomier - undantaget Sovjetunionen - är på kort sikt effekterna av ändrade handel sarrangemang inom SEV- området och högre världsmarknadspriser på olja. Övergången till handel i konvertibel valuta 1 januari i år innebär en kraftig försämring av bytesförhållandet för de östeuropeiska länderna gentemot Sovjetunionen. Det högre oljepriset till följd av konflikten vid Persiska viken fördyrar dessutom eneigiimporten till de energiintensiva östeuropeiska länderna. Detta kommer att medföra stora påfrestningar på bytesbalanserna - uppskattningsvis krävs 10-13 miljarder dollar för att täcka underskotten i år. Norden Den ekonomiska utvecklingen i de nordiska länderna har under de senaste åren präglats av lägre tillväxt än Västeuropa i övrigt. De närmaste två åren förstärks denna tendens, och BNP-tillväxten i Norden väntas bli knappt hälften av EG:s. Två olika förlopp kan särskiljas inom Norden, mellan å ena sidan Danmark och Norge - med låg men stigande tillväxt, låg inflation samt förbättrad extembalans - och å andra sidan Finland och Sverige med dämpad tillväxt, hög inflation och försämrad bytesbalans. Efter flera år av svag eller fällande privat konsumtion och investerings- utveckling i Danmark och Noige finns nu tecken på en viss ökning av den inhemska efterfrågan. BNP-tillväxten stannade förra året på 3/4% i Danmark och 1 1/4% i Fastlands-Noige. I båda länderna bidrar utrikes- handeln positivt till produktionsutvecklingen. Tillväxten förutses öka något i båda länderna under prognosperioden men arbetslösheten förblir oförändrat hög. I Finland inträffade förra året en kraftig dämpning av den starka investeringsledda tillväxten. En viktig förklaring till denna utveckling är att de höga räntorna fått större effekt än väntat. Tyngdpunkten i efter- frågeutvecklingen under prognosperioden förskjuts till exporten. Den tidigare starka exportutvecklingen kan emellertid samtidigt förutses mattas av. BNP väntas stagnera 1991 efter att ha ökat med ca 2% 1990. Arbetslösheten förutses stiga till 4,5% i år. Prisutvecklingen har varit gynnsam i Danmark och Noige, med konsumentprisökningar på 3-4% 1990. En viktig orsak till detta är låga lönekostnadsökningar, och för Danmarks del även en stigande effektiv kronkurs och sänkta avgifter. Resultatet är en förbättring av den inter- nationella konkurrenskraften såväl förra året som i år. I Finland har priser och löner de senaste åren stigit snabbare än i konkurrentländerna, vilket bidragit till att försämra industrins konkurrens- kraft. Den finska inflationstakten har dock stabiliserats som en följd av dämpad efterfrågan och fällande bostadspriser. Konsumentpriserna väntas 21 öka med ca 6 % i år. Lönekostnadsutvecklingen begränsas av det tvååriga Prop. 1990/91:100 s.k. Kallio-avtalet, som innebär låga nominella löneökningar fram t.o.m.   Bil. 1.1 1991. Förra året steg lönekostnaderna med 6%, vilket försämrade landets konkurrenskraft. I år väntas emellertid en förbättring då effekterna av stabiliseringsavtalet slår igenom. 1 de nordiska länderna har genomgående förts en stram ekonomisk politik. I Noige och Finland får finanspolitiken i år en viss expansiv effekt, medan det i Danmark fortsatt bedrivs en stram finanspolitik för att förbättra extembalansen. En viktig målsättning för att på längre sikt lösa landets balansproblem är att hålla kostnadsutvecklingen i Danmark lägre än i omvärlden. För att få ner arbetslösheten eftersträvas dessutom strukturella förbättringar på arbetsmarknaden. I Norge innebär det reviderade budgetförslaget för 1991 att finanspolitiken ges en mer expansiv prägel. En sänkning av arbetslösheten är ett huvudmål för arbeiderpartiregeringens ekonomiska politik. Satsningen på sysselsätt- ningen ska dock ske utan en försämring för den konkurrensutsatta in- dustrin. För att ytterligare betona vikten av en fortsatt låg pris- och kostnads- utveckling har den norska kronan ensidigt knutits till en ecu-korg, i förhållande till vilken kursen tillåts avvika med +/- 2,25%. Den norska valutapolitiken har därigenom givits likartade tekniska förutsättningar som den danska, men utan de stödordningar som medlemskap i EMS ger. I Finland har de senaste två åren förts en stram ekonomisk politik i syfte att bromsa underskottet i bytesbalansen, begränsa inflationen och öka sparandet. Finanspolitiken har skapat ett betydande överskott i statsfinanserna, och budgetpolitiken kan väntas förbli restriktiv även i år och nästa år. Penningpolitiken har sedan revalveringen och räntehöj- ningen 1989 präglats av stramhet. Den vändning till ett svagt överskott i bytesbalansen som Norge uppnådde 1989 förstärktes 1990 till ett överskott på 16 mdr NOK genom en fortsatt gynnsam utveckling av exporten av traditionella varor samt av det förbättrade bytesförhållandet som blivit följden av de höjda olje- priserna. Även Danmark har till följd av förbättrad konkurrenskraft en positiv utveckling av handels- och bytesbalansen. I Finland försämras bytesförhållandet, till följd av oförmånlig prisutveckling på olja och skogsprodukter, samtidigt som den tidigare omfattande handeln med Sovjetunionen fortsätter att minska. Detta leder sammantaget till att bytesbalansunderskottet stabiliseras kring 4 1/2% av BNP i år. För 1992 förväntas Danmark och Noige fa en fortsatt positiv utveck- ling av inhemsk efterfrågan och en gynnsam prisutveckling. En god exporttillväxt bidrar till en BNP-tillväxt på 1 3/4% i Danmark, medan försvagad nettoexport dämpar tillväxten i Noige till knappt 2 %. I Finland väntas inflationen sjunka till 5 % 1992, och landet förutses få en måttlig, exportledd återhämtning av tillväxten. 22 <h4>3 Utrikeshandeln</h4> <h5>3.1 Exporten</h5> Marknadstillväxt Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1 Under 1989 böljade den ovanligt långa perioden av högkonjunktur i om- världen dämpas. Därmed påverkades också Sveriges exportmarknadstill- växt. Under de två senaste åren har importökningen av bearbetade varor till Sveriges 14 viktigaste exportmarknader sammanlagt minskat med två procentenheter i volym. Tillväxttakten för 1991 beräknas falla ytterligare, till 4,8%. Ökningstakten är emellertid fortfarande stark jämfört med låg- konjunkturåren 1981-1982, då marknaden växte med knappt 1 % i genom- snitt per år. Under 1989 och 1990 mattades tillväxten i USA och Storbritannien och den väntas bli ännu svagare under perioden fram till 1992. Under 1990 vek konjunkturen också i Finland och var relativt svag i Danmark. En tredjedel av Sveriges totala varuexport går till ovan nämnda länder. En fortsatt god efterfrågan i f.d. Västtyskland samt från övriga viktiga exportmarknader som Norge, Frankrike, Holland, Belgien och sydost- asiatiska länder inklusive Japan, motverkar en kraftigare försämring av Sveriges exportmarknadstillväxt. Nya konkurrenter har emellertid ökat sina andelar på dessa marknader, vilket också gör att svenska företag fått allt svårare att hävda sig. Tabell 3:1 Exportmarknadstillväxt, relativa priser, marknadsandelar och export av bearbetade varor Procentuell förändring <table border="1"> <tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2"> 1988</td><td rowspan="2"> 1989</td><td rowspan="2"> 1990</td><td colspan="2"> 1991</td><td colspan="2"> 1992</td></tr> <tr><td> Alt.l</td><td> Alt.2</td><td> Alt.l</td><td> Alt.2</td></tr> <tr><td> Exportmarknadstillväxt 14 OECD-länder</td><td> 7,2</td><td> 6,2</td><td> 5,2</td><td> 4,8</td><td> 4,8</td><td> 5,3</td><td> 5,3</td></tr> <tr><td> Totalt</td><td> 8,1</td><td> 6,8</td><td> 5,6</td><td> 5,2</td><td> 5,2</td><td> 5,8</td><td> 5,8</td></tr> <tr><td> Priser 14 OECD-länders</td><td> 1,6</td><td> 3,8</td><td> 2,8</td><td> 4,1</td><td> 4,1</td><td> 3,9</td><td> 3,9</td></tr> <tr><td> importpriser, SEK Svenska exportpriser</td><td> 5,0</td><td> 6,1</td><td> 2,5</td><td> 3,2</td><td> 3,8</td><td> 3,3</td><td> 3,6</td></tr> <tr><td> Relativpris</td><td> 3,3</td><td> 2,2</td><td> -0,3</td><td> -0,9</td><td> -0,3</td><td> -0,6</td><td> -0,3</td></tr> <tr><td> Marknadsandelar, volym 14 OECD-länder</td><td> -4,1</td><td> -5,1</td><td> -3,8</td><td> -2,0</td><td> -2,9</td><td> -2,3</td><td> -3,2</td></tr> <tr><td> Totalt</td><td> -3,5</td><td> -4,8</td><td> -4,8</td><td> -2,3</td><td> -3,1</td><td> -2,0</td><td> -2,7</td></tr> <tr><td> Exportvolym 14 OECD-länder</td><td> 2,8</td><td> 0,8</td><td> 1,2</td><td> 2,7</td><td> 1,8</td><td> 2,9</td><td> 1,9</td></tr> <tr><td> Totalt</td><td> 4,3</td><td> 1,7</td><td> 0,6</td><td> 2,8</td><td> 2,0</td><td> 3,7</td><td> 2,9</td></tr> </table> Anm: Exportmarknadstillväxt avser en sammanvägning av importökningen av bear- betade varor i olika länder. Som vikter har använts ländernas andelar som mottagare av svensk export av bearbetade varor. OECD-ländernas importpriser vägs samman på motsvarande sätt. Källor: OECD, konjunkturinstitutet och finansdepartementet. 23 Konflikten vid Persiska viken, och de högre oljepriser den medfört, fördjupar konjunkturnedgången i de oljeimporterande industriländerna. Osäkerheten om konfliktens varaktighet är stor, och en krigssituation skulle allvarligt förvärra konjunkturläget i omvärlden. Föreliggande be- dömning bygger inte på ett sådant antagande. En prognosförutsättning är att världskonjunkturen böljar vända uppåt redan under senare delen av 1991. Den försvagade tillväxten på viktiga exportmarknader förklarar till stor del varför svensk export av bearbetade varor mattades under 1990. Ex- portens varusammansättning var dessutom ogynnsam. Efterfrågan på bl.a. transportmedel och stål dämpades markant. Dessa varor utgör ca 20% av Sveriges totala varuexport. Råvaruexporten utvecklades också svagt. För pappersmassa minskade exporten både i värde och volym. Diagram 3:1 Marknadsandel och relativpris för Sveriges export av bearbetade varor till 14 OECD-länder Index 1980=100 Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-25.png" style="width:274pt;height:148pt;"/> Källor: Konjunkturinstitutet och finansdepartementet. Konkurrenskraft Under 1990 steg de viktigaste konkurrentländernas exportpriser i ungefär samma takt som de svenska räknat i gemensam valuta, ca 2 1/2%. För- utom en medveten strategi att hålla tillbaka exportpriserna för att stärka sin konkurrenskraft gynnades de svenska exportföretagen av växelkursut- vecklingen. Den svenska kronan deprecierades konkurrentvägt med när- mare 2% under året till följd av, i första hand, dollarns nedgång och D- markens uppgång. Däremot ledde relativprisökningama under åren 1984- 1989 till växande marknadsandelsförluster, som är svåra att åter-vinna på kort sikt. Högre priser än konkurrenterna får effekt under en följd av år. Industrins konkurrenskraft mäts vanligen med hjälp av ti mlönekostna- den dividerad med produktion per timme, d.v.s. arbetskostnaden per producerad enhet (ULC = Unit Labour Cost). Vid jämförelser med and- 24 ra länderna mäts industrins ULC i gemensam valuta för att även ta hän- syn till växelkursernas effekt på konkurrenskraften. Industrins relativa ULC mätt i svenska kronor minskade kraftigt i samband med devalve- ringarna 1981 och 1982. Redan fr.o.m. 1984 steg emellertid de relativa enhetsarbetskostnadema, både till följd av snabbare löneökningstakt än i jämförelseländema och en långsammare produktivitetsökning, se diagram 3:2. Ett undantag var 1986 då kronans växelkurs effektivt dep- recierades med nära 5 %, vilket starkt bidrog till förbättringen av konkur- renskraften. 1990 passerades 1981 års nivå i relativ ULC. Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1 Diagram 3:2 Industrins relativa arbetskraftskostnad per producerad enhet och relativa produktivitet<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-26.png" style="width:277pt;height:164pt;"/> Källor: U.S Department of Labor, konjunkturinstitutet och finansdepartementet. Under 1990 steg industrins lönekostnad (timlön inkl, sociala avgifter) med drygt 10 1/2% och produktiviteten med 1/2%. Den svenska kronans effektiva depreciering, med nära 2 %, medförde emellertid att den relativa kostnadsutvecklingen begränsades till ca 5% gentemot de viktigaste konkurrentländerna. Under 1991 beräknas skillnaden i kostnadsutveckling mot konkurrent- länderna minska. Produktiviteten ökar emellertid lika långsamt som året innan, med 1/2%. Framför allt minskar kostnadsskillnaden enligt prog- nosaltemativ 1, till knappt 2 procentenheter. Enligt alternativ 2 blir dif- ferensen dubbelt så stor. Den snabbare kostnadsutvecklingen medför att företagens lönsamhetsnedgång djupare, eftersom de väntas fortsätta att hålla nere sina prisökningar för att försvara sin konkurrenskraft, se vi- dare kapitel 4.2. Under 1992 väntas industrins negativa kostnadsutveckling relativt om- världen definitivt brytas. Produktiviteten beräknas öka ungefär lika snabbt som för konkurrentländerna, medan de svenska lönekostnaderna stiger något långsammare i båda alternativen, med 3% respektive 5%. Jämförelrelseländemas ULC för industrin beräknas i gemensam valuta stiga med ca 3% 1992 mot knappt 1 % för industrin i Sverige, alternativt ca 2 1/2%. 25 Medan exportpriserna hålls nere för att försvara marknadsandelarna Prop. 1990/91:100 utomlands slår den svenska kostnadsutvecklingen istället igenom på hem- Bil. 1.1 mamarknadsprisema. Dessa har ökat märkbart snabbare än exportpriser- na. Hemmamarknadspriset för bearbetade varor steg med nära 6% i års- takt under 1990 mot drygt 3% för importprisema (enligt producentpris- index). Industrins orderingång från hemmamarknaden minskade relativt kraftigt under andra och tredje kvartalet. Importens andel av inhemsk varutillförsel växte svagt under första till tredje kvartalet 1990 jämfört med motsvarande period 1989. Marknadsandelar och svensk export Världsmarknaden för bearbetade varor växte med nära 7% 1989, medan svensk export av dessa varor ökade med knappt 2%. Därmed tappade Sverige nära 5% av sina andelar av världsmarknaden. Under 1990 var andelsförlustema fortfarande stora, men beräknas minska markant under 1991 och 1992, främst till följd av den gynnsammare relativprisutveck- lingen. Under 1992 räknar vi dessutom med att konjunkturen vänder i omvärlden, och efterfrågan på för Sverige viktiga exportvaror återhämtar sig. Den totala varuexporten stagnerade mätt i festa priser mellan 1989 och 1990. Volymen beräknas 1991 öka med 1,6% i alternativ 1 och med bara 1 % i alternativ 2. I alternativ 1 för 1992 gynnas exporten ytterligare av relativt låga prisstegringar, som medför en exportökning för varor med drygt 3 % i volym. I höglönealtemativet växer exporten istället med ca 2 1/2% i festa priser. Exporten av pappersmassa minskade i både volym och värde under 1990. Exporten av papper steg svagt i värde, men var så gott som oför- ändrad i volym. Dessa produkter svarar för ca 15% av Sveriges varu- export och har därmed stor betydelse för de totala exportintäkterna. Exportpriset på pappersmassa minskade med nära 9% 1990 men steg svagt, med drygt 2%, för papper och papp. Konkurrensen från främst de nordamerikanska producenterna ökade på huvudmarknaden Västeuropa för dessa varor. Exportörerna från främst Förenta staterna har stärkt sin konkurrenskraft till följd av dollarkursens nedgång under året. Tabell 3:2 Export av varor <table border="1"> <tr><td rowspan="3"></td><td rowspan="3"> Mdr kr. 1989</td><td colspan="5"> Voly mutveckl ing procent per år</td><td colspan="5"> Prisutveckling procent per år</td></tr> <tr><td rowspan="2"> 1990</td><td colspan="2"> 1991</td><td colspan="2"> 1992</td><td rowspan="2"> 1990</td><td colspan="2"> 1991</td><td colspan="2"> 1992</td></tr> <tr><td> Alt.l</td><td> Alt.2</td><td> Alt.l</td><td> Alt.2</td><td> Alt.l</td><td> Alt.2</td><td> Alt.l</td><td> Alt.2</td></tr> <tr><td> Bearbetade varor</td><td> 276,2</td><td> 0,6</td><td> 2,8</td><td> 2,0</td><td> 3,7</td><td> 2,9</td><td> 2,5</td><td> 3,2</td><td> 3,8</td><td> 3,3</td><td> 3,6</td></tr> <tr><td> Fartyg</td><td> 3,4</td><td> -11,5</td><td> -6,4</td><td> -6,4</td><td> 0,0</td><td> 0,0</td><td> 5,7</td><td> 5,5</td><td> 5.5</td><td> 5,0</td><td> 5,0</td></tr> <tr><td> Petroleumprodukter</td><td> 8,1</td><td> -6,0</td><td> -4,8</td><td> -4,8</td><td> -1,2</td><td> -1,2</td><td> 15,0</td><td> 7,8</td><td> 7,8</td><td> -6,3</td><td> -6,3</td></tr> <tr><td> Övriga råvaror</td><td> 44,5</td><td> 1,8</td><td> -2,4</td><td> -2,4</td><td> 2,3</td><td> 2,3</td><td> -2,4</td><td> -2,8</td><td> -2,8</td><td> 3,0</td><td> 3,0</td></tr> <tr><td> Summa varor</td><td> 332,1</td><td> 0,3</td><td> 1,6</td><td> 1,0</td><td> 3,2</td><td> 2,6</td><td> 2,4</td><td> 2,8</td><td> 3,3</td><td> 3,2</td><td> 3,4</td></tr> </table> Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet. 26 Exporten av järn- och stål minskade också i både värde och volym Prop. 1990/91:100 under 1990. Priset på dessa produkter föll med drygt 8% från en ökning Bd- 1 • 1 med ca 16% året innan. Stålindustrin drabbas nu av en allt svagare efter- frågan från exportmarknaden och väntas få fortsatta avsättningsproblem under 1991. Under 1992 förutses konjunkturen vända och utsikterna för stålverken ser därmed ljusare ut. Exporten av verkstadsprodukter blev 1990 oförändrad jämfört med föregående år. Det gick särskilt dåligt för lastbilar och personbilar. Försämringen var också markant för metallvaror och elektriska produk- ter. Exporten av maskiner, som utgör ca 17% av den totala varuexpor- ten, var fortsatt relativt stark och växte ungefår lika mycket i värde under 1990 som 1989. Under 1991 väntas även exporten av maskiner avta, till följd av de avtagande maskininvesteringama i Sverige och omvärlden. <h5>3.2 Importen</h5> Tillväxten i varuimporten sjönk mycket markant under 1990. Från att ha ökat med 7% 1989 beräknas uppgången 1991 stanna vid knappt 1%. Dämpningen av importen blev allt tydligare under loppet av 1990. Första halvåret steg importvolymen med ca 4% medan den föll med ca 3% under andra halvåret. Även priserna har stigit måttligt. Trots kraftiga prisökningar för råolja och petroleumprodukter under andra halvåret steg priserna totalt sett bara med 2 1/2% 1990. Importen av bearbetade varor ökade, liksom varuimporten totalt, med knappt 1 % 1990. I första hand är det den avtagande investeringsaktivite- ten, men också den svaga exporten, som verkar dämpande på importen. Den importvägda efterfrågan på bearbetade varor ökade med knappt 1 %. Detta indikerar att de svenska producenternas marknadsandelar på hem- mamarknaden i stort sett var oförändrade 1990, trots att de inhemska producenterna höjt sina hemmamarknadspriser mer än importprisema. Det sänkta kapacitetsutnyttjandet i svensk industri torde ha medfört en minskad importbenägenhet. Dessutom kan den pressade konkurrenssitua- tionen på exportmarknaderna ha medfört en ökad inriktning mot hemma- marknaden. Råoljeimporten ökade under 1990 medan importen av petroleumpro- dukter minskade något jämfört med 1989. Fallande bensinförbrukning och minskad bränsleförbrukning i industrin bidrog till den låga importen av petroleumprodukter. Importen av övriga råvaror var i stort sett oförändrad 1990 medan färtygsimporten sjönk något. Under 1991 beräknas efterfrågan på importvaror försvagas ytterligare. I låglönealtemativet stagnerar den importvägda efterfrågan helt medan den faller med ca 1 % i höglöneal temati vet. Importprisema väntas utveck- las något svagare än de inhemska producentpriserna. Importen av bear- betade varor förutses därför bli något högre. I låglönealtemativet stiger den med knappt 1 % medan den i höglönealtemativet blir oförändrad. Importen av petroleumprodukter väntas öka 1991. Dels återställs lagren efter neddragningen i höstas och dels ökar förbrukningen till föjd av att 27 vi utgår från normaltemperatur jämfört med det milda 1990. Totalt väntas Prop. 1990/91:100 varuimporten 1991 öka med 1,8% i alternativ 1 och med 1,3% i alter- Bil. 1.1 nativ 2. En viss uppgång av tillväxttakten för importen beräknas komma till stånd 1992. Denna ökning är helt hänförlig till bearbetade varor, främst genom att exporten, speciellt i låglönealtemativet, bidrar till en ökad importefterfrågan. I låglönealtemativet väntas också de importtunga maskininvesteringama stiga tämligen kraftigt. Importen av bearbetade varor väntas öka med 3,3% i detta alternativ. I höglönealtemativet blir uppgången svagare och beräknas stanna vid 2 1/2%. Övrig varuimport väntas i stora drag bli oförändrad från 1991 till 1992. Importuppgången för varor totalt skulle därmed bli svagare än för bearbetade varor 1992. Tabell 3:3 Import av varor <table border="1"> <tr><td rowspan="3"></td><td rowspan="3"> Mdr kr. 1989</td><td colspan="5"> Volymutveckling procent per år</td><td colspan="5"> Prisutveckling procent per år</td></tr> <tr><td rowspan="2"> 1990</td><td colspan="2"> 1991</td><td colspan="2"> 1992</td><td rowspan="2"> 1990</td><td colspan="2"> 1991</td><td colspan="2"> 1992</td></tr> <tr><td> Alt.l</td><td> Alt.2</td><td> Alt.l</td><td> Alt.2</td><td> Alt.l</td><td> Alt.2</td><td> Alt.l</td><td> Alt.2</td></tr> <tr><td> Bearbetade varor</td><td> 250,2</td><td> 0,7</td><td> 0,8</td><td> 0,0</td><td> 3,3</td><td> 2,5</td><td> 1,9</td><td> 3,9</td><td> 4,1</td><td> 3,6</td><td> 4,0</td></tr> <tr><td> Fartyg</td><td> 4,7</td><td> -2,9</td><td> 62,1</td><td> 62,1</td><td> 0,0</td><td> 0,0</td><td> 4,0</td><td> 3,9</td><td> 3,9</td><td> 4,8</td><td> 4,8</td></tr> <tr><td> Råolja</td><td> 13,4</td><td> 7,0</td><td> 1,0</td><td> 1,0</td><td> 0,3</td><td> 0,3</td><td> 19,1</td><td> 8,8</td><td> 8,8</td><td> 0,0</td><td> 0,0</td></tr> <tr><td> Petroleumprodukter</td><td> 9,4</td><td> -5,0</td><td> 7,0</td><td> 7,0</td><td> -2,0</td><td> -2,0</td><td> 18,0</td><td> 5,5</td><td> 5,5</td><td> -7,5</td><td> -7,5</td></tr> <tr><td> Övriga råvaror</td><td> 38,5</td><td> 0,0</td><td> -0,2</td><td> -0,2</td><td> 3,0</td><td> 3,0</td><td> -2,8</td><td> 3,2</td><td> 3,2</td><td> 2,5</td><td> 2,5</td></tr> <tr><td> Summa varor</td><td> 316,2</td><td> 0,8</td><td> 1,8</td><td> 1,3</td><td> 2,6</td><td> 2,0</td><td> 2,5</td><td> 4,1</td><td> 4,2</td><td> 2,6</td><td> 3,4</td></tr> </table> Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet. <h5>3.3 Bytesbalansen</h5> De kraftiga oljeprishöjningama, som inleddes i samband med Iraks in- vasion av Kuwait i augusti 1990, började ge ett märkbart negativt bidrag till handelsbalansen först i oktober, då denna visade ett underskott på drygt 1 miljard kr. För helåret 1990 beräknas överskottet i handelsbalan- sen till 13,4 miljarder kr, drygt 1 miljard sämre än 1989. Förutom den relativt sett dyrare oljeimporten, förklaras försämringen i handelsbalansen av en långsammare exportvolymökning samt Sveriges ogynnsammare bytesförhållande (terms of trade). Den kraftiga dämpningen av importen motverkar en större försämring i handelsbalansen. Under 1991 beräknas överskottet i handelsbalansen krympa ytterligare, men förbättras 1992 till omkring 1990 års nivå. Förutom utvecklingen i handelsbalansen bidrar nettot för räntebetal- ningar samt resevaluta till att försämra bytesbalansen. Underskottet i räntenettot ökade med hela 14 miljarder kr. 1990, vilket var en följd av den kraftiga tillväxten av privat utlandsupplåning för finansiering av direktinvesteringar i företag och fastigheter utomlands samt för köp av utländska aktier. Trots att direktinvesteringama under 1991 och 1992 sannolikt inte kommer att öka lika mycket som tidigare, utan ligga kvar 28 på ungefär 1990 års nivå, växer utlandsskulden kraftigt och därmed även räntenettot. Skuldstocken till utlandet ökar också i takt med det växande bytesbalansunderskottet. Den internationella räntenivån steg dessutom med ca en procentenhet 1990, vilket också ledde till större räntebetal- ningar. Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1 Diagram 3:3 Sveriges "terms of trade" - exportpris/importpris t.o.m. november 1990 Index januari 1985=100<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-27.png" style="width:275pt;height:149pt;"/> Källa: SCB Delvis som en följd av den växande skuldbördan väntas inte företagen fortsätta investera utomlands i lika stor omfattning som tidigare. Kon- junkturnedgången på viktiga avsättningsmarknader bidrar också till en försämrad likviditet inom vissa industriföretag, med lägre utlandsinveste- ringar som följd. Avkastning på kapital i bytesbalansen försämras inte i takt med ränte- nettot eftersom företagens återinvesterade vinstmedel nu räknas in i stati- stiken. Dessa vinstmedel beräknas ha stigit markant under de senaste två åren och fortsätter att växa under 1991 och 1992, om än inte lika snabbt som under de närmast föregående åren. Valutaavregleringen 1989 innebar att samtliga hinder för återinveste- ringar och fastighetsköp utomlands togs bort. Direktinvesteringar i fastig- heter utomlands brutto mer än fördubblades det året, till 12,4 miljarder kr. Övriga direktinvesteringar uppgick till drygt 40 miljarder kr. brutto. Fastighetsinvesteringama utomlands minskade sin andel av de totala direktinvesteringama utomlands under 1990. Tillverkningsindustrin ökade sin andel och mer än fördubblade sina utlandsinvesteringar jämfört 1989. En stor del av detta förklaras av några stora svenska förvärv av utländska företag under året. Bland tillverkningsindustrins direktinvesteringar utomlands 1990 kan bl.a. de svenska skogsföretagen STORAs och SCAs förvärv av den tyska industrigruppen Feldmiihle Nobel AG respektive den brittiska pappers- och förpackningstillverkaren Reedpack Limited nämnas. Dessa två för- 29 värv uppgick till knappt 16 miljarder kr. respektive ca 10 miljarder kr., och är därmed bland de största förvärv som gjorts av svenska industri- företag under 1990. Investeringarna skall i viss mån ses mot bakgrund av att företagen vill skapa en större industriell bas och stärka sina mark- nadspositioner. Det kan också innebära konkurrensfördelar att ha pro- duktion i olika länder. Det kan t.ex. bli lättare för företag att vinna order vid offentliga upphandlingar om företaget har produktion eller forskning i det land där upphandlingen äger rum. Ytterligare en drivkraft bakom en del svenska direktinvesteringar utomlands under senare år har varit en strävan hos svenska företag att öka sin närvaro inom den Europeiska Gemenskapen. Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1 Diagram 3:4 Resevalutainkomster och utgifter Miljarder kronor<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-28.png" style="width:277pt;height:154pt;"/> Källa: Riksbanken Vid sidan av avkastning på kapital är det resevalutanettot som nu för- sämrar bytesbalansen kraftigt. Nettot för resevaluta har under hela 1980- talet visat underskott. I samband med devalveringarna 1981 och 1982 minskade underskottet något, men har därefter stadigt ökat. Under 1990 försämrades resevalutanettot, med drygt 4 miljarder kr. Utvecklingen förklaras av en ovanligt svag inkomstökning från utländska resenärer i Sverige och fortsatt stora utgifter för utlandsresor från Sverige, se diagram 3:4. Den relativt högre inflationen i Sverige jämfört med andra OECD-länder är sannolikt en starkt bidragande orsak till den negativa utvecklingen. Antalet charterresenärer från Sverige minskade emellertid under 1990, med ca 3% (avser perioden januari-oktober), vilket tyder på att det är utgifter för annan typ av utlandsresande från Sverige som ökat. Enligt en undersökning av riksbanken 1990, svarar fritidsresenärer för 65% av resevalutautgiftema och affärsresenärerna för resterande 35%. Resevalutautgiftema beräknas inte öka lika snabbt under 1991 som under 1990, vilket förklaras av en fortsatt relativt svag privat konsum- 30 tion. Resevalutainkomstema väntas minska i volym de närmaste två åren, bl.a. till följd av hög inflation även under 1991. Underskottet i tjänstebalansen ökade till nära 11 miljarder kr. 1990. Försämringen förklaras främst av resevalutanettot. Underskottet i övriga tjänster minskade med ca 1 miljard då nettot för försäkringar, licenser och övriga tjänster förbättrades. Under de närmaste två åren beräknas nettot för övriga tjänster försämras med inemot 2 miljarder kr. Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1 Tabell 3:4 Bytesbalans Miljarder kr. <table border="1"> <tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2"> 1988</td><td rowspan="2"> 1989</td><td rowspan="2"> 1990</td><td> 1991</td><td></td><td> 1992</td><td></td></tr> <tr><td> Alt.l</td><td> Alt.2</td><td> Alt.l</td><td> Alt.2</td></tr> <tr><td> Bearbetade varor</td><td> 31,7</td><td> 26,0</td><td> 28,1</td><td> 33,3</td><td> 34,3</td><td> 37,7</td><td> 36,6</td></tr> <tr><td> Råolja och petroleumprodukter</td><td> -12,0</td><td> -14,8</td><td> -18,9</td><td> -21,8</td><td> -21,8</td><td> -21,4</td><td> -21,4</td></tr> <tr><td> Övriga råvaror</td><td> 4,0</td><td> 6,0</td><td> 6,8</td><td> 3,4</td><td> 3,4</td><td> 3,5</td><td> 3,5</td></tr> <tr><td> Fartyg</td><td> 0,7</td><td> -1,3</td><td> -1,6</td><td> -4,8</td><td> -4,8</td><td> -5,1</td><td> -5,1</td></tr> <tr><td> Korrigeringspost</td><td> -0,7</td><td> -1,3</td><td> -1,0</td><td> -1,0</td><td> -1,0</td><td> -1,0</td><td> -1,0</td></tr> <tr><td> Handelsbalans</td><td> 23,7</td><td> 14,6</td><td> 13,4</td><td> 9,1</td><td> 10,1</td><td> 13,7</td><td> 12,6</td></tr> <tr><td> Sjöfartnetto</td><td> 8,0</td><td> 9,0</td><td> 9,7</td><td> 10,2</td><td> 10,2</td><td> 11,1</td><td> 11,1</td></tr> <tr><td> Övriga transporter</td><td> 2,6</td><td> 2,4</td><td> 2,2</td><td> 1,9</td><td> 1,9</td><td> 1,6</td><td> 1,6</td></tr> <tr><td> Resevaluta</td><td> -13,6</td><td> -15,6</td><td> -19,9</td><td> -22,0</td><td> -23,1</td><td> -25,9</td><td> -27,2</td></tr> <tr><td> Övriga tjänster</td><td> -4,4</td><td> -4,1</td><td> -3,0</td><td> -3,5</td><td> -3,5</td><td> -4,7</td><td> -4,7</td></tr> <tr><td> Tjänstebalans</td><td> -7,4</td><td> -8,3</td><td> -10,9</td><td> -13,4</td><td> -14,5</td><td> -17,9</td><td> -19,2</td></tr> <tr><td> Avkastning på kapital</td><td> -10,4</td><td> -13,1</td><td> -22,4</td><td> -30,5</td><td> -32,6</td><td> -39,5</td><td> -41,6</td></tr> <tr><td> därav återinvesterade vinstmedel</td><td> 8,4</td><td> 12,5</td><td> 17,4</td><td> 23,0</td><td> 23,0</td><td> 30,0</td><td> 30,0</td></tr> <tr><td> Transfereringar</td><td> -9,9</td><td> -12,9</td><td> -13,2</td><td> -14,0</td><td> -14,0</td><td> -15,0</td><td> -15,0</td></tr> <tr><td> Bytesbalans</td><td> -4,1</td><td> -19,7</td><td> -33,1</td><td> -48,8</td><td> -50,9</td><td> -58,6</td><td> -63,2</td></tr> <tr><td> Andel av BNP</td><td> -0,4</td><td> -1,6</td><td> -2,4</td><td> -3,4</td><td> -3,5</td><td> -3,9</td><td> -4,2</td></tr> </table> Anm.: P.g.a. avrundning summerar inte alltid delarna till totalen. Källor: Statistiska centralbyrån, riksbanken och finansdepartementet. 31 <h4>4 Industrin</h4> <h5>4.1 Produktion</h5> Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1 Industrikonjunkturen nådde sin senaste topp 1989. Så sent som tredje kvartalet 1989 var det främst kapacitetsbrist som begränsade industripro- duktionen i Sverige. Fr.o.m. Qärde kvartalet vände situationen, då istället efterfrågeläget angavs som främsta hindret till ökad produktion. Drygt 70% av industriföretagen uppgav under hösten 1990 att svag efterfrågan i första hand förhindrade en ökad produktion. Mindre än 40% av före- tagen gick då för full kapacitet. Industrins kapacitetsutnyttjande sjönk ytterligare under tredje kvartalet 1990 och hade därmed minskat under fyra kvartal i rad, med totalt 2 pro- centenheter. Kapacitetsutnyttjandet låg ändå ca 8 procentenheter över den lägsta nivån som nåddes under lågkonjunkturen 1980-82. Ökningen i arbetslösheten, särskilt från andra halvåret 1990, gör att arbetsmarknaden inte längre är överhettad. Endast omkring en tredjedel av industriföretagen hade brist på yrkesarbetare enligt konjunkturinstitu- tets septemberbarometer 1990, en rejäl minskning från juni då nära hälf- ten hade brist på denna yrkeskategori. Andelen har sannolikt minskat ytterligare mot slutet av året. Relativt stora personalneddragningar skedde bl.a. inom transportmedelsindustrin samt järn- och stålverk. Diagram 4:1 Trång sektion för ökad produktion inom industrin Procent<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-29.png" style="width:276pt;height:150pt;"/> Källa: Konjunkturinstitutet Nedgången i efterfrågan på industrins produkter, inte minst från ex- portmarknaden, gjorde att färdigvarulagren började öka under andra halvåret 1989, vilket fortsatte under 1990. Tredje kvartalet 1990 hade industrins färdigvarulager ökat med 4% (säsongrensat) från tredje kvar- talet 1989, vilket motsvarar en värdeökning på 2 miljarder kr. i löpande priser. Från andra till tredje kvartalet 1990 steg färdigvarulagren för samtliga branscher utom kemisk industri. Det var framför allt petroleum- 32 raffinaderier som minskade sina färdigvarulager, både p.g.a. minskad produktion och ökade leveranser. Industriproduktionen steg med 2,3% under 1988 och med 1,2% 1989, en nedrevidering enligt nationalräkenskaperna med totalt nära 2 procent- enheter. Utfallet blev svagare 1989 för framför allt verkstads- och övrig industri än vad som tidigare angivits. Under 1990 minskade produktionen för bas- och verkstadsindustrin, med den kraftigaste nedgången för den sistnämnda. Verkstadsindustrin, exklusive varv, svarar för närmare hälf- ten av industrins förädlingsvärde. Sammantaget föll industriproduktionen med ca 2% 1990. Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1 Tabell 4:1 Industriproduktion Procentuell volymförändring <table border="1"> <tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2"> 1988</td><td rowspan="2"> 1989</td><td rowspan="2"> 1990</td><td colspan="2"> 1991</td><td colspan="2"> 1992</td></tr> <tr><td> Alt.l</td><td> Alt.2</td><td> Alt.l</td><td> Alt.2</td></tr> <tr><td> Basindustri</td><td> 4,5</td><td> 1,6</td><td> -1,0</td><td> -1,0</td><td> -1,0</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Verkstadsindustri</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> exkl. varv</td><td> 3,7</td><td> 2,2</td><td> -3,2</td><td> -2,0</td><td> -4,0</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Övrig industri</td><td> 0,0</td><td> -1,0</td><td> -1,0</td><td> 0,8</td><td> 0,5</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Industri, totalt</td><td> 2,3</td><td> 1,2</td><td> -2,0</td><td> -1,0</td><td> -2,0</td><td> 1,8</td><td> 0,5</td></tr> </table> Anm: Basindustri omfattar gruvor, sågverk, massaindustri, pappersindustri samt järn-, stål- och metallverk. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet. Under 1991 beräknas industriproduktionen minska ytterligare något fram t.o.m. andra kvartalet, enligt prognosaltemativ 1. Därefter väntas produktionen vända svagt uppåt, beroende på nedväxlingen i löneöknings- takten, den förbättrade konkurrenskraften och den ökade efterfrågan från omvärlden. Därmed skulle konjunkturnedgången ha pågått i ungefär två år, vilket kan sägas vara en ganska normal avmattningsperiod jämfört med tidigare konjunktursvackor. Osäkerheten är emellertid stor om när botten verkligen kommer att nås. I prognosaltemativ 2 blir konjunktur- nedgången mer utdragen, och botten nås senare, kanske mot slutet av 1991. En viss återhämtning väntas för bl.a. massa-, stål- och verkstadsindu- strin under 1992, då efterfrågan från exportmarknaden förbättras. Med det gynnsammare konkurrensläget enligt alternativ 1 skulle industripro- duktionen ta fort och växa relativt snabbt, med 1,8% från föregående års låga nivå. Enligt alternativ 2 blir produktionstillväxten svag, 0,5%. 33 3 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.1 Diagram 4:2 Industriproduktion Procent 9 7 5 3 1 -1 -3 -5 -7 1970 1972 1974- 1976 1978 1980 1982 19B4 1986 1988 1990 1992 Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-30.png" style="width:260pt;height:118pt;"/> Anm: I diagrammet visas alternativ 1. I alternativ 2 minskar industriproduktionen med 2% 1991 och ökar med 0,5% 1992. Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet. <h5>4.2 Lönsamhet</h5> Den höga vinstnivå, som nåddes i industrin efter devalveringarna i början av 1980-talet, bröts under andra halvåret 1989, då konjunkturavmattning- en bötjade tillta. Vinstandelen, d.v.s driftsöverskottet brutto som andel av förädlingsvärdet, sjönk med nära en procentenhet mellan 1988 och 1989, se tabell 4:2. Bruttoöverskottet visar hur mycket som återstår av förädlingsvärdet då lönekostnaderna räknats bort. Detta är ett national- räkenskapsbegrepp, som i företagsekonomiska termer närmast motsvaras av rörelseresultat exkl. lagerprisvinster och före kalkylmässiga avskriv- ningar. Industrins marginal är produktpriset dividerat med rörlig kostnad. Under 1990 ökade industrins lönekostnader ännu mer än året innan, medan insatskostnadema i övrigt nästan halverades. Bl.a. sjönk priserna för metaller. Sammantaget steg de rörliga kostnaderna med ca 6% mot 7,7% 1989. Industrins vinstmarginal minskade ändå mycket kraftigare än under 1989, eftersom företagen höll tillbaka sina prisökningar för att försvara sin konkurrenskraft. Bruttoöverskottsandelen föll ytterligare, med hela 5 procentenheter 1990. Lönsamhetsnedgången 1990 drabbade större delen av industrin utom järnmalmsgruvor, livsmedelsindustrin, sågverk och petroleumraffinaderier. Inom övriga näringslivet drabbades inte heller byggnadsindustrin och övriga privata tjänster. Utvecklingen för den totala industrin speglar väl den successiva för- sämring som inleddes redan 1986 för verkstadsindustrin efter toppåren 1984 och 1985, då vinstandelen uppgick till ca 30%. 1990 föll verkstads- industrins lönsamhet till en nivå ca 5 1/2 procentenheter under 1982 års låga nivå. Nedgången omfattade samtliga delbranscher och storleksgrup- 34 per av företag. Branschens vinstmarginal2 for de svenska koncemdelama 1990 har beräknats utifrån uppgifter från närmare 500 verkstadsföretag, som svarar för nära 90 % av verkstadsindustrins omsättning. Bruttovinst- marginalen uppskattas till knappt 5% och rörelsemarginalen till 0,9%, vilket är de lägsta marginaler som registrerats för verkstadsindustrin un- der de tre senaste decennierna. Lönsamheten inom särskilt personbilsin- dustrin, men även for lastbilstillverkningen försämrades förra året, i takt med vikande efterfrågan och försvagad konkurrenskraft, inte minst inom huvudmarknader som USA och Norden. 1991 väntas lönsamheten inom transportmedelsindustrin fälla ytterligare. Verkstadsindustrins vinstandel beräknas nå sin botten och ligga ca 6 procentenheter under 1982 års nivå. Särskilt stor väntas nedgången bli för tillverkare av industrimaski- ner, vilket kan sättas i samband med den vikande konjunkturen och inve- steringsneddragningar i Sverige och omvärlden. Skogsindustrin drog upp basindustrins lönsamhet till en ny toppnivå 1989. Detta kompenserade det negativa bidraget från verkstads- och övrig industri till lönsamheten i industrin totalt. Den gynnsamma inverkan från bl.a. massaindustrin försvann under 1990. Sågverkens lönsamhet steg däremot, men försämras kraftigt under 1991 enligt prognosen. Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1 Diagram 4:3 Avkastning på totalt kapital för transportmedelsindustrin<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-31.png" style="width:277pt;height:164pt;"/> Anm: Avkastning på totalt kapital är resultat efter finansnetto plus kostnader i förhållande till totalt kapital. Uppgifter för 1990 är Verkstadsföreningens prognos. Källa: Verkstadsföreningen (december 1990). För 1991 förutses en nedväxling i industrins löneökningstakt. Dessutom minskar insatskostnadema ytterligare något. Industrins rörliga kostnad väntas öka med endast 4,5% i alternativ 1, respektive 5,4% i altema- Bruttovinstmarginalen är resultat efter finansnetto plus räntekostnader i förhållan- de till fakturerad försäljning. Rörelsemarginalen är resultat före finansnetto i förhållande till omsättning. 35 tiv 2. Produktpriserna ökar ännu långsammare, vilket gör att marginaler- Prop. 1990/91:100 na fortsätter att krympa relativt kraftigt.                                     Bil. 1.1 Med fortsatt låga insatsvarukostnader 1992 och historiskt låga löneök- ningar för industrin, i kombination med en vändning uppåt i världskon- junkturen, förbättras vinstmarginalerna 1992, både för bas- och övrig industri. Bruttovinstandelen växer emellertid långsamt under året, särskilt i alternativ 2. Diagram 4:4 Industrins bruttoöverskottsandel Procent<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-32.png" style="width:278pt;height:153pt;"/> Anm: Med ”industrin" avses här industri exkl. petroleumraffinaderier och varv. Uppgifterna för 1991 Och 1992 avser prognosaltemativ 1. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet. Tabell 4:2 Rörliga kostnader, produktpriser, marginaler per producerad enhet samt bruttoöverskottsandel Procentuell förändring <table border="1"> <tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2"> 1988</td><td rowspan="2"> 1989</td><td rowspan="2"> 1990</td><td colspan="2"> 1991</td><td colspan="2"> 1992</td></tr> <tr><td> Alt.l</td><td> Alt.2</td><td> Alt.l</td><td> Alt.2</td></tr> <tr><td> Insatskostnad</td><td> 7,8</td><td> 7,0</td><td> 4,1</td><td> 3,6</td><td> 3,9</td><td> 2,8</td><td> 3,4</td></tr> <tr><td> Lönekostnad1</td><td> 5,5</td><td> 9,2</td><td> 10,2</td><td> 6,5</td><td> 8,6</td><td> 0,7</td><td> 2,6</td></tr> <tr><td> Summa rörlig kostnad</td><td> 7,2</td><td> 7,7</td><td> 5,9</td><td> 4,5</td><td> 5,4</td><td> 2,1</td><td> 3,1</td></tr> <tr><td> Produktpris</td><td> 6,6</td><td> 7,4</td><td> 3,7</td><td> 3,1</td><td> 3,6</td><td> 3,1</td><td> 3,8</td></tr> <tr><td> Marginal</td><td> -0.6</td><td> -0.3</td><td> -2,1</td><td> -1,3</td><td> -1,7</td><td> 0,9</td><td> 0,6</td></tr> <tr><td> Bruttoöverskottsandel2</td><td> 29,7</td><td> 28,9</td><td> 23,9</td><td> 20,7</td><td> 19,8</td><td> 23,0</td><td> 21,2</td></tr> </table> 1 Lönekostnad per producerad enhet. 2 Som andel av förädlingsvärdet. Anm: Uppgifterna avser industri exkl. petroleumraffinaderier och varv. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet. 36 <h4>5 Arbetsmarknaden</h4> Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1 Den överhettning som rådde på arbetsmarknaden under 1988 och 1989 mattades av under loppet av 1990. Arbetslösheten ökade säsongrensat från 1,3% under 2:a kvartalet till ca 1,9% 4:e kvartalet 1990. I genom- snitt under 1990 steg arbetslösheten preliminärt med 7 000 till 68 000 personer. Det motsvarar en uppgång från 1,4 till 1,5% av arbetskraften. Antalet varsel om uppsägningar ökade successivt och var mot slutet av året i nivå med de högsta noteringarna i böljan av 1980-talet. Inström- ningen av nyanmälda lediga platser till arbetsförmedlingarna minskade i allt snabbare takt. Genomsnittligt under året uppgick nedgången till över 15%. Även antalet kvarstående lediga platser, som kan ses som ett mått på bristen på arbetskraft, fortsatte att minska. Detta bekräftas också av konjunkturinstitutets septemberbarometer. I den framgår att andelen före- tag med brist på yrkesarbetare endast var hälften så stor som den höga nivå som uppnåddes under 1989. Bristen på s.k. övriga arbetare sjönk desto mer. Andelen uppgick endast till en tredjedel av nivån 1989. Sys- selsättningsexpansionen var inte lika stark som de två föregående åren. Uppgången avtog markant under loppet av året. I genomsnitt steg antalet med 43 000 personer, att jämföra med över 60 000 per år de närmast föregående åren. Diagram 5:1 Antal varsel om uppsägningar per kvartal<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-33.png" style="width:277pt;height:170pt;"/> Anm: Sista kvartalet 1990 preliminärt, december prognosticerat. Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen. År 1991 och 1992 väntas antalet arbetslösa stiga. Med den lägre löne- ökningstakten beräknas antalet uppgå till i genomsnitt drygt 120 000 per- soner 1992, eller 2,7%. Med den högre löneutvecklingen stiger antalet arbetslösa till 155 000, motsvarande 3,4% av arbetskraften. I det lägre lönealtemativet blir sysselsättningsnedgången kortvarig. År 1991 sker en minskning med 9 000 personer. En oförändrad nivå väntas 1992. Om in- te ett stabilseringsavtal kan träffas utvecklas sysselsättningen svagare. 37 Antalet sysselsatta minskar då med ca 25 OOO per år 1991 och 1992. Prop. 1990/91:100 Produktivitetsutvecklingen blir fortsatt svag 1991. 1992 sker en produk- Bil. 1.1 tivitetsforbättring i och med att företagen tenderar att hålla kvar arbets- kraften i mindre utsträckning i ett sent skede av konjunkturnedgången. Ytterligare faktorer som verkar i samma riktning är det mindre överhetta- de arbetsmarknadsläget där bristen på arbetskraft inte längre leder till restriktioner på produktionen. Minskad personalomsättning i en lågkon- junktur innebär också att produktivitetsförlustema till följd av omställ- ningsproblem avtar. Det lägre kapacitetsutnyttjandet i denna fäs av kon- junkturen medför färre produktivitetssänkande flaskhalsproblem i pro- duktionen. <h5>5.1 Sysselsättning</h5> Efter de två föregående årens starka sysselsättningstillväxt, på över 60 000 personer per år, stagnerade utvecklingen under 1990. Till följd av den starka uppgången under loppet av 1989 steg ändå årsmedeltalet preliminärt med i genomsnitt 43 000 personer. För expansionen svarade främst den konkurrensskyddade sektorn medan industrisysselsättningen minskade. Tabell 5:1 Arbetsmarknad Tusental personer (i åldrarna 16-64 år) Nivå Förändring från föregående år 1989  1988  1989 1990  1991         1992 Alt.l Alt.2 Alt.l Alt.2 Sysselsättning: <table border="1"> <tr><td> Jord- och skogsbruk</td><td> 159</td><td> -3</td><td> -9</td><td> -10</td><td> -4</td><td> -5</td><td> -3</td><td> -5</td></tr> <tr><td> Industri</td><td> 1025</td><td> 5</td><td> 7</td><td> -22</td><td> -14</td><td> -20</td><td> -9</td><td> -17</td></tr> <tr><td> Byggnadsverksamhet</td><td> 290</td><td> 3</td><td> 11</td><td> 23</td><td> -6</td><td> -8</td><td> -5</td><td> -12</td></tr> <tr><td> Privata tjänster</td><td> 1618</td><td> 42</td><td> 52</td><td> 25</td><td> 10</td><td> 7</td><td> 11</td><td> 7</td></tr> <tr><td> Kommunal verksamhet</td><td> 1182</td><td> 20</td><td> 8</td><td> 16</td><td> 7</td><td> 5</td><td> 8</td><td> 6</td></tr> <tr><td> Statlig verksamhet</td><td> 192</td><td> -7</td><td> -2</td><td> 11</td><td> -2</td><td> -2</td><td> -2</td><td> -3</td></tr> <tr><td> Totalt</td><td> 4466</td><td> 60</td><td> 67</td><td> 43</td><td> -9</td><td> -23</td><td> 0</td><td> -24</td></tr> <tr><td> Arbetskraften</td><td> 4527</td><td> 49</td><td> 56</td><td> 50</td><td> 23</td><td> 23</td><td> 23</td><td> 18</td></tr> <tr><td> Arbetslöshet,</td><td> 61</td><td> -12</td><td> -11</td><td> 7</td><td> 32</td><td> 46</td><td> 23</td><td> 42</td></tr> <tr><td> % av arbetskraften</td><td> 1,4</td><td> 1,6</td><td> 1,4</td><td> 1,5</td><td> 2,2</td><td> 2,5</td><td> 2,7</td><td> 3,4</td></tr> </table> Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och finansdepartementet. Den starka nedgången inom industrin i början av 1980-talet, då antalet sysselsatta minskade med ca 80 000 personer mellan 1980 och 1983, följdes av en relativt kraftig uppgång. Sedan 1986 har dock ökningstakten bromsats. 1990 vände utvecklingen och övergick till en nedgång med drygt 20 000 personer. En uppgång av antalet arbetslösa kassamedlem- mar noterades under året. Under fjärde kvartalet var närmare 3% av kassamedlemmama arbetslösa, att jämföra med drygt 2% 1989. I timmar räknat sjönk industrisysselsättningen 1990 med 2,5%. Produktionen 38 minskade samtidigt med 2%. Därigenom kvarstod produktivitetsutveck- lingen på en fortsatt låg nivå, 0,5%. Även 1991 beräknas bli ett lika svagt år produktivitetsmässigt. Produktionen sjunker med 1% och sys- selsättningen med 1,5%. 1992 vänder utvecklingen då produktionen vän- tas öka med närmare 2%. I och med att timsysselsättningen samtidigt fortsätter att sjunka förbättras produktiviteten markant. Om löneökningarna istället blir fortsatt höga minskar produktionen genom en hårdare vinstpress än mer 1991. Produktionen reduceras 1991 med 2% följt av en svag uppgång med 0,5% 1992. I och med att också sysselsättningen beräknas fälla med ca 2% båda åren blir produktiviteten densamma som i fallet med lägre löneökningar. Byggnadsverksamheten har varit fortsatt expansiv under 1990. Enligt AKU steg antalet sysselsatta med över 20 000 personer, eller ca 8%. I det allt mindre överhettade arbetsmarknadsläget har sektorn lättare kunnat öka antalet sysselsatta. Tecken på en begynnande avkylning av arbets- marknaden inom branschen har kommit under året. Arbetslösheten inom byggnadsarbetarnas arbetslöshetskassa steg under andra halvåret. Bristen på arbetskraft, som tidigare var den faktor som främst begränsade expan- sionen, har samtidigt avtagit markant under året. Jämfört med september 1989 har andelen företag med brist på arbetskraft enligt konjunkturinstitu- tets barometer i princip halverats. Aktiviteten inom byggnadsverksamhe- ten väntas avta, från en mycket hög nivå, under 1991 och 1992. Därmed väntas också antalet sysselsatta minska med början under 2:a halvåret 1991. Trots en halvering av sysselsättningsuppgången inom den privata tjänstesektorn, jämfört med de två föregående åren, var utvecklingen fortsatt stark med 25 000 fler sysselsatta i genomsnitt 1990 än under 1989. Under loppet av året kunde dock en viss försvagning noteras. Den orsakades främst av en nedgång inom handeln. Produktivitetsutvecklingen är svår att mäta inom denna sektor. Den statistik som finns tyder dock på en mycket svag utveckling under 1980-talet, vilket till stor del är orsaken till den låga produktivitetstillväxten inom näringslivet. Produk- tiviteten väntas utvecklas svagt även 1991 och 1992. Aktiviteten inom branschen förutses avta och sysselsättningsuppgången beräknas mer än halveras 1991 till ca 10 000 personer. År 1992 väntas antalet stiga lika mycket. Skattereformens breddning av underlaget för mervärdesskatten samt den låga konsumtionstillväxten är, förutom den allmänna konjunk- turavmattningen, bidragande orsaker till detta förlopp. Inom den kommunala verksamheten steg sysselsättningen relativt starkt 1990, med 16 000 personer. Under loppet av året har emellertid ökningstakten mattats. I och med att överhettningen på arbetsmarknaden gradvis avtog gavs möjlighet att rekrytera arbetskraft till områden som tidigare hade svårigheter. De närmaste åren väntas en ökad sysselsättning inom barn- och äldreomsoig trots kommunernas svaga ekonomi. Därmed stiger sysselsättningen något också 1991 och 1992, dock med en markant lägre ökningstakt än 1990. Med en högre löneutveckling försvagas kom- munernas ekonomi ytterligare varför också rekryteringen blir lägre. Totalt sett väntas avmattningen på arbetsmarknaden fortgå under 1991 Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1 39 och 1992. Med den lägre löneökningstakten blir nedgången i sysselsätt- ningen kortvarig. 1991 sker då en minskning med 9 000 personer. 1992 väntas sysselsättningen kvarstå på en oförändrad nivå. I fallet med fort- satt höga löneökningar minskar sysselsättningen 1991 och 1992 med ca 25 000 respektive år. Den lägre löneökningstakten leder således till ca 40 000 fler sysselsatta 1992. Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1 Tabell 5:2 Produktion och sysselsättning i timmar Årlig procentuell förändring <table border="1"> <tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2"> 1986</td><td rowspan="2"> 1987</td><td rowspan="2"> 1988</td><td rowspan="2"> 1989</td><td rowspan="2"> 1990</td><td colspan="2"> 1991</td><td colspan="2"> 1992</td></tr> <tr><td> Alt.l</td><td> Alt.2</td><td> Alt.l</td><td> Alt.2</td></tr> <tr><td> Näringslivet Produktion</td><td> 2,5</td><td> 3,5</td><td> 2,7</td><td> 2,6</td><td> 0,5</td><td> -0,6</td><td> -1,1</td><td> 1,1</td><td> 0,3</td></tr> <tr><td> Sysselsättning</td><td> 1,1</td><td> 1,7</td><td> 3,6</td><td> 1,0</td><td> 0,5</td><td> -0,9</td><td> -1,4</td><td> -0,2</td><td> -0,9</td></tr> <tr><td> Produktivitet</td><td> 1,4</td><td> 1,8</td><td> -0,8</td><td> 1,7</td><td> 0,1</td><td> 0,3</td><td> 0,3</td><td> 1,2</td><td> 1,2</td></tr> <tr><td> Industri Produktion</td><td> 0,7</td><td> 2,6</td><td> 2,3</td><td> 1,2</td><td> -2,0</td><td> -1,0</td><td> -2,0</td><td> 1,8</td><td> 0,5</td></tr> <tr><td> Sysselsättning</td><td> -0,8</td><td> 1,4</td><td> 0,8</td><td> 0,9</td><td> -2,5</td><td> -1,5</td><td> -2,5</td><td> -0,5</td><td> -1,8</td></tr> <tr><td> Produktivitet</td><td> 1,5</td><td> 1,1</td><td> 1,6</td><td> 0,3</td><td> 0,5</td><td> 0,5</td><td> 0,5</td><td> 2,3</td><td> 2,3</td></tr> <tr><td> Privata tjänster Produktion</td><td> 3,8</td><td> 5,2</td><td> 3,9</td><td> 3,1</td><td> 1,5</td><td> 0,2</td><td> 0,1</td><td> 1,2</td><td> 0,8</td></tr> <tr><td> Sysselsättning</td><td> 3,1</td><td> 2,8</td><td> 6,5</td><td> 0,8</td><td> 1,9</td><td> 0</td><td> -0,1</td><td> 0,6</td><td> 0,1</td></tr> <tr><td> Produktivitet</td><td> 0,7</td><td> 2,3</td><td> -2,5</td><td> 2,3</td><td> -0,4</td><td> 0,2</td><td> 0,2</td><td> 0,7</td><td> 0,7</td></tr> <tr><td> Offentliga tjänster Produktion</td><td> 1,1</td><td> 0,8</td><td> 0,7</td><td> 2,3</td><td> 1,3</td><td> 0,8</td><td> 0,6</td><td> 0,8</td><td> 0,6</td></tr> <tr><td> Totalt Produktion</td><td> 1,9</td><td> 2,6</td><td> 2,3</td><td> 2,2</td><td> 1,0</td><td> -0,3</td><td> -0,7</td><td> 1,0</td><td> 0,4</td></tr> <tr><td> Sysselsättning</td><td> 0,6</td><td> 1,4</td><td> 2,4</td><td> 1,5</td><td> 0,8</td><td> -0,4</td><td> -0,8</td><td> 0,1</td><td> -0,5</td></tr> <tr><td> Produktivitet</td><td> 1,3</td><td> 1,2</td><td> -0,1</td><td> 0,7</td><td> 0,2</td><td> 0,2</td><td> 0,2</td><td> 0,9</td><td> 0,9</td></tr> </table> Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet. Antalet arbetade timmar steg med 0,8 % 1990. Produktionen ökade med 1%, vilket innebar en mycket låg produktivitetstillväxt. År 1991 väntas antalet arbetade timmar minska med närmare 0,5%, till följd av att pro- duktionen sjunker. Den svaga produktivitetsutvecklingen fortsätter där- med. År 1992 kan utvecklingen vända. Produktionen beräknas stiga med närmare 1%, samtidigt som sysselsättningen i stort sett är oförändrad. Om utgångspunkten i stället är den högre löneökningstakten beräknas både produktion och sysselsättning utvecklas svagare. Timsysselsättning- en sjunker med 0,8% 1991 och med 0,5% 1992. Produktionen minskar med 0,7% 1991 medan en svag uppgång med 0,4% noteras 1992. Där- med utvecklas produktiviteten likartat i de båda lönealtemativen. Eftersom nedgången blir större i antal timmar än i personer sjunker medelarbetstiden något 1991. Det är ett resultat av ett antal motverkande faktorer. Konjunkturläget innebär att utbudsökningen till följd av skatte- reformens marginalskattesänkning begränsas av den lägre efterfrågan på arbetskraft. Neddragande verkar också utvidgningen av den lagstadgade semestern för vissa grupper med två dagar. I samma riktning verkar det ökade antalet permitteringar med korttidsvecka. Motsatt effekt får omläggningen av sjukförsäkringen och samordningen av arbetsskadeför- 40 säkringen. 1992 väntas medelarbetstiden kvarstå relativt oförändrad vilket Prop. 1990/91:100 medför att sysselsättning i antal och i timmar utvecklas likartat.           Bil. 1.1 <h5>5.2 Utbud av arbetskraft</h5> Den starka efterfrågeuppgången de senaste åren har resulterat i ett kraf- tigt ökat utbud av arbetskraft. Utbudsökningen 1990, med 50 000 fler deltagande i arbetskraften, var av ungefär samma omfattning som de två närmast föregående åren. Mer än hälften av uppgången, 65%, beror på befolkningsmässiga faktorer, medan resterande del förklaras av arbets- kraftsdeltagandet. Befolkningen i arbetsför ålder, 16-64 år, ökade med i genomsnitt 40 000 personer enligt AKU. Större delen av ökningen kan hänföras till nettoinvandringen. Under 1990 beräknas den uppgå till ca 40 000 per- soner totalt, varav ca 75% i arbetsför ålder. 1991 och 1992 väntas in- vandringen ligga på en hög nivå, ca 30 000 respektive 25 000 personer. En stor del av invandringen består av flyktingar som bidrar till en ökad arbetskraft först efter en längre tidsperiod. Att befolkningen steg i åldrar med högt arbetskraftsdeltagande och minskade i åldrar med lågt deltagan- de bidrog också till arbetskraftens tillväxt. Tabell 5:3 Relativa arbetskraftstal för olika åldersgrupper Årsmedeltal 1989 och förändring i procentenheter Nivå Förändring från föregående år <table border="1"> <tr><td colspan="2"></td><td> 1989</td><td> 1986</td><td> 1987</td><td> 1988</td><td> 1989</td><td> 1990</td></tr> <tr><td> 16-19 år,</td><td> män</td><td> 48,1</td><td> -0,2</td><td> -2,6</td><td> 0,6</td><td> 2,5</td><td> -0,2</td></tr> <tr><td></td><td> kvinnor</td><td> 51,3</td><td> -2,2</td><td> -1,1</td><td> 1,1</td><td> 2,0</td><td> -0,6</td></tr> <tr><td> 20-24 år,</td><td> män</td><td> 85,0</td><td> -1,3</td><td> -1,1</td><td> 2,3</td><td> 0,7</td><td> -0,2</td></tr> <tr><td></td><td> kvinnor</td><td> 82,0</td><td> -1,0</td><td> -1,8</td><td> 0,9</td><td> 1,2</td><td> -1,5</td></tr> <tr><td> 25-54 år,</td><td> män</td><td> 95,1</td><td> 0,1</td><td> -0,1</td><td> 0,0</td><td> 0,3</td><td> 0,1</td></tr> <tr><td></td><td> kvinnor</td><td> 91,0</td><td> 0,9</td><td> 0,1</td><td> 0,4</td><td> 0,1</td><td> 0,3</td></tr> <tr><td> 55-64 år,</td><td> män</td><td> 74,8</td><td> -0,5</td><td> 1,0</td><td> 0,0</td><td> -0,2</td><td> 0,8</td></tr> <tr><td></td><td> kvinnor</td><td> 64,3</td><td> 1,5</td><td> 2,7</td><td> 0,6</td><td> -0,6</td><td> 1,7</td></tr> <tr><td> Totalt</td><td></td><td> 84,5</td><td> 0,3</td><td> 0,1</td><td> 0,6</td><td> 0,5</td><td> 0,3</td></tr> </table> Källor: Statistiska centralbyrån (AKU), konjunkturinstitutet, finansdepartementet. Arbetskraftsdeltagandet i åldrarna 16-64 år steg med 0,3 procentenhe- ter. Bland ungdomarna i åldern 16-24 år har deltagandet tenderat att sjunka under loppet av året, efter att ha stigit de två föregående åren. I genomsnitt uppgick deltagandet till 68,5% att jämföra med 69,3% 1989. Det är främst bland unga kvinnor som nedgången är märkbar. Under 1991 och 1992 väntas deltagandet bland ungdomar fortsätta att minska. I ett försämrat arbetsmarknadsläge försvåras inträdet på arbetsmarknaden, vilket kan vara ett incitament till att istället studera. Möjligheter att förvärvsarbeta vid sidan av studier avtar också i takt med minskad efter- frågan på arbetskraft. Det totala arbetskraftsutbudet väntas stiga med drygt 20 000 personer per år 1991 och 1992. I fallet med högre löneökning minskar efterfrågan 41 på arbetskraft, vilket får till resultat att också utbudet blir något lägre Prop. 1990/91:100 1992.                                                                          Bil. 1.1 <h5>5.3 Arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder</h5> Efter sex års oavbrutet fällande arbetslöshet inleddes en uppgång under 1990. Från maj 1990 har arbetslösheten stigit. Säsongrensat ökade arbets- lösheten från 1,3% under l:a kvartalet till ca 1,9% 4:e kvartalet. Den regionala skillnaden i arbetslöshet har minskat under den gångna högkon- junkturen, jämfört med närmast föregående högkonjunktur. Enligt AKU har arbetslösheten ännu inte stigit lika mycket i skogslänen som i övriga landet. Konjunkturelit sett ligger dock skogslänen något efter övriga lan- det. Vid fortsatt stigande arbetslöshet är det troligt att arbetslösheten i dessa län ökar mer än genomsnittet, vilket är vanligt historiskt sett. Diagram 5:2 Arbetslösheten, prognos Procent, säsongrensade kvartalsdata<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-34.png" style="width:278pt;height:177pt;"/> Anm: Punkterna för 1991 och 1992 avser utvecklingen enligt alternativ 2. Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och finansdepartementet. Det är främst bland ungdomar i åldern 16-19 år som arbetslösheten har stigit. 1990 uppgick arbetslösheten till 4,4% mot 3,1 % 1989. Inom denna grupp har arbetslösheten tidigare, i stort sett, minskat kontinuerligt sedan 1984. Nedgången har skett trots att antalet i sysselsättningsskapande åt- gärder har dragits ned de senaste åren. Under samma period har också arbetslösheten bland de äldre (55-64 år) minskat. Även bland dem fanns en tendens till stigande arbetslöshet under loppet av 1990. Jämfört med 1989 har en uppgång skett från 1,2% till 1,4% 1990. Övriga tecken på en försvagad konjunktur är att de latent arbetssökande och de undersysselsatta av arbetsmarknadsskäl ökar. Den tidigare starka nedgången av de latent arbetssökande, dvs. personer som velat och kun- nat arbeta men inte aktivt sökt arbete och därför inte räknas som arbets- 42 lösa, bromsades upp under loppet av 1989. Under 1990 noterades en Prop. 1990/91:100 uppgång med 5 000 till närmare 40 000 personer. En stor del av de Bil. 1.1 latent arbetssökande är ungdomar i åldern 16-19 år. Även bland de undersysselsatta har tidigare minskningar övergått till en uppgång 1990, då 20 000 fler var undersysselsatta än under 1989. Deltidsarbetslösheten är särskilt utbredd inom den offentliga tjänstesektorn och inom detalj- handeln. Tabell 5:4 Relativ arbetslöshet i olika åldrar Procentandel av arbetskraften i respektive åldersgrupp <table border="1"> <tr><td></td><td> 1983</td><td> 1984</td><td> 1985</td><td> 1986</td><td> 1987</td><td> 1988</td><td> 1989</td><td> 1990</td></tr> <tr><td> 16-19 år</td><td> 9,2</td><td> 4,3</td><td> 4,1</td><td> 3,6</td><td> 3,6</td><td> 3,1</td><td> 3,1</td><td> 4,4</td></tr> <tr><td> 20-24 år</td><td> 5,7</td><td> 5,5</td><td> 5,3</td><td> 5,1</td><td> 4,4</td><td> 3,4</td><td> 2,9</td><td> 2,9</td></tr> <tr><td> 25-54 år</td><td> 2,2</td><td> 2,0</td><td> 1,8</td><td> 1,7</td><td> 1,4</td><td> 1,2</td><td> 1,0</td><td> 1,1</td></tr> <tr><td> 55-64 år</td><td> 2,4</td><td> 2,8</td><td> 2,5</td><td> 2,1</td><td> 1,9</td><td> 1,6</td><td> 1,2</td><td> 1,4</td></tr> <tr><td> Totalt</td><td> 2.9</td><td> 2,6</td><td> 2,4</td><td> 2,2</td><td> 1,9</td><td> 1,6</td><td> 1,4</td><td> 1,5</td></tr> </table> Anm: Siffrorna för åren 1983-1986 har reviderats med hänsyn till omläggningen av mätmetod i AKU. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet, finansdepartementet. Den svag» utvecklingen av sysselsättningen gör att arbetslösheten vän- tas fortsätta att stiga 1991 och 1992. I fallet med högre löneutveckling försvagas industrins konkurrenskraft. Stora delar av tjänstesektorn stag- nerar samtidigt som kommunerna inte, som i tidigare konjunkturnedgång- ar, kan expandera i någon större utsträckning. Arbetslösheten stiger då till 2,5% 1991 och till 3,4% 1992. Om en nedväxling av löneökningarna sker blir inte nedgången inom industrin lika stark genom ett förbättrat konkurrensläge. Samtidigt uppvisar övriga näringsgrenar en mer positiv utveckling. Arbetslösheten stannar då på 2,2% respektive 2,7%. Under de senaste åren har arbetsmarknadspolitiken focuserats mot an- passningsunderlättande åtgärder. Det innebär en prioritering av utbild- nings- och rehabiliteringsinsatser samt en förstärkning av platsförmedling- en. De sysselsättningsskapande åtgärderna har kraftigt reducerats. Jämfört med 1987 är nivån mer än halverad. Antalet personer i arbetsmarknads- utbildning ökade i omfattning under åren 1985-1988. Arbetsmarknadsut- bildningen har därmed ökat i betydelse, relativt sett, trots att antalet i utbildning avtog något 1989 och 1990. Uppgången av antalet personer i program för arbetshandikappade har bromsats under 1990. I arbetslös- hetsprognosen inbegrips den förstärkning av arbetsmarknadspolitiken som föreslås i budgetpropositionen. 43 Tabell 5:5 Antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder Tusental, genomsnitt per år Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1 <table border="1"> <tr><td></td><td> 1983</td><td> 1984</td><td> 1985</td><td> 1986</td><td> 1987</td><td> 1988</td><td> 1989</td><td> 1990</td></tr> <tr><td> Sysselsättnings- skapande åtgärder</td><td> 59</td><td> 93</td><td> 67</td><td> 53</td><td> 40</td><td> 29</td><td> 18</td><td> 12</td></tr> <tr><td> - beredskapsarbete</td><td> 59</td><td> 41</td><td> 24</td><td> 19</td><td> 17</td><td> 14</td><td> 10</td><td> 8</td></tr> <tr><td> - ungdomslag1/ särskild inskol- ningsplats</td><td></td><td> 31</td><td> 31</td><td> 24</td><td> 18</td><td> 10</td><td> 5</td><td> 3</td></tr> <tr><td> - rekryteringsstöd</td><td> -</td><td> 21</td><td> 12</td><td> 10</td><td> 6</td><td> 5</td><td> 3</td><td> 2</td></tr> <tr><td> Arbetsmarknads- utbildning (AMU)</td><td> 38</td><td> 37</td><td> 33</td><td> 34</td><td> 36</td><td> 40</td><td> 38</td><td> 37</td></tr> <tr><td> Företagsutbildning2</td><td> 5</td><td> 2</td><td> 3</td><td> 4</td><td> 3</td><td> 3</td><td> 3</td><td> 4</td></tr> <tr><td> Åtgärder för arbets- handikappade3</td><td> 66</td><td> 68</td><td> 72</td><td> 79</td><td> 82</td><td> 84</td><td> 86</td><td> 88</td></tr> <tr><td> Totalt</td><td> 168</td><td> 200</td><td> 175</td><td> 170</td><td> 161</td><td> 156</td><td> 145</td><td> 141</td></tr> </table> 1 Ungdomslagens avskaffandes den 1 juli 1989 och ersattes med särskilda inskol- ningsplatser. 2 Utbildning vid permitteringshot, flaskhalsutbildning m.m. 3 Samhall, lönebidrag, arbetsmarknadsinstitutet (AMI) och offentligt skyddat arbete. Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). 44 <h4>6 Löner och konsumentpriser</h4> <h5>6.1 Löner</h5> Preliminär statistik ger vid handen att lönerna i genomsnitt för hela ekonomin ökade med knappt 10 1/2% 1990. Löneglidningen, som innefattar även lokala avtalsuppgörelser, svarade för ca 4 procentenheter. Det är den högsta löneglidningen på mer än 20 år. Löneutfallet förra året förklaras bl. a. av det överhettade arbetsmarknadsläget och den snabba prisökningstakten. Produktivitetsutvecklingen var mycket svag 1990, vilket medförde att utrymmet för reala löneökningar blev obefintligt. Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1 Tabell 6:1 Timlöner och arbetskraftskostnader Årlig procentuell förändring Samtliga löntagare Industriarbetare <table border="1"> <tr><td></td><td> Avtal</td><td> Löne- glid- ning</td><td> Timför- tjänst</td><td> Avtal</td><td> Löne- glid- ning</td><td> Timför- tjänst</td><td> Sociala kost- nader</td><td> Arbets- krafts- kostnader</td></tr> <tr><td> 1980</td><td> 7,8</td><td> 1,7</td><td> 9,5</td><td> 6,1</td><td> 3,2</td><td> 9,3</td><td> 0,8</td><td> 10,2</td></tr> <tr><td> 1981</td><td> 6,3</td><td> 2,8</td><td> 9,1</td><td> 5,9</td><td> 4,2</td><td> 10,1</td><td> 0,5</td><td> 10,7</td></tr> <tr><td> 1982</td><td> 4,6</td><td> 1,7</td><td> 6,3</td><td> 4,1</td><td> 3,5</td><td> 7,6</td><td> 0,2</td><td> 7,8</td></tr> <tr><td> 1983</td><td> 4,6</td><td> 1,9</td><td> 6,5</td><td> 3,8</td><td> 2,9</td><td> 6,7</td><td> 2,4</td><td> 9,3</td></tr> <tr><td> 1984</td><td> 5,6</td><td> 2,3</td><td> 7,9</td><td> 6,2</td><td> 4,1</td><td> 10,3</td><td> -0,1</td><td> 10,2</td></tr> <tr><td> 1985</td><td> 4,1</td><td> 3,4</td><td> 7,5</td><td> 3,8</td><td> 3,7</td><td> 7,5</td><td> 0,2</td><td> 7,7</td></tr> <tr><td> 1986</td><td> 6,0</td><td> 2,6</td><td> 8,6</td><td> 3,9</td><td> 3,5</td><td> 7,4</td><td> 0,0</td><td> 7,4</td></tr> <tr><td> 1987</td><td> 3,5</td><td> 2,9</td><td> 6,4</td><td></td><td></td><td> 6,4</td><td> 0,6</td><td> 7,0</td></tr> <tr><td> 1988</td><td> 4,2</td><td> 2,3</td><td> 6,5</td><td> 3,4</td><td> 5,0</td><td> 8,4</td><td> 0,0</td><td> 8,4</td></tr> <tr><td> 1989</td><td> 6,3</td><td> 3,5</td><td> 9,8</td><td> 4,5</td><td> 5,6</td><td> 10,1</td><td> 0,6</td><td> 10,8</td></tr> <tr><td> 1990</td><td> 6,4</td><td> 4,0</td><td> 10,4</td><td></td><td></td><td> 9,5</td><td> 1,0</td><td> 10,6</td></tr> <tr><td> 1991:1</td><td> 2,3</td><td> 2,7</td><td> 5,0</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1991:2</td><td> 4,5</td><td> 2,5</td><td> 7,0</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> </table> Anm: Uppgifterna for samtliga löntagare baserar sig på lönesummestatistik. Uppgifterna för industriarbetare grundar sig på fortjänststatistik. Förtjänststatistiken har i förekommande fall kompletterats med engångsbe- lopp, som ej ingår i SCB:s statistik. Avtalskonstruktionen för industriarbetare 1987 omöjliggör en meningsfull uppdelning på avtal och löneglidning. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet. Bland Sveriges viktigaste konkurrentländer märks Tyskland, Japan och USA. Industriarbetarlönen i dessa länder ökade förra året med 6, 3 1/2 resp, knappt 5 1/2%, att jämföra med ca 9 1/2% i Sverige. För OECD- området ökade timförtjänsten inom tillverkningsindustrin med knappt 6 % 1990. Löneökningarna i industrin har under en rad år överstigit våra kon- kurrenters, samtidigt som Sveriges relativa produktivitet har försämrats. Både dessa faktorer bidrar till att försvaga konkurrenskraften. Diagram 6:1 illustrerar timlönekostnaden, inkl, arbetsgivaravgifter, inom industrin för Sverige och OECD-området. Lönekostnaden är uttryckt i svenska kronor. Sverige kan troligen kosta på sig högre lönekostnader i nivå än genomsnittet för industriländerna utan att vare sig konkurrenskraften eller lönsamheten behöver vara otillräcklig. Detta beror bl. a. på att den svenska produktionstekniken är väl utvecklad och att löntagarna har en 45 god utbildningsnivå. Försämringen av konkurrenskraften som skett de Prop. 1990/91:100 senaste åren beror inte primärt på att de svenska lönekostnaderna i nivå Bil. 1.1 överstigit konkurrenternas i sig, utan på att timkostnaden per producerad enhet har ökat för snabbt sedan några år tillbaka. Förmodligen är dock lönekostnadsdifferensen mot omvärlden så stor idag att konkurrenskraften skadas. Det räcker således inte med att de svenska lönekostnadsök- ningama kommer ner till våra konkurrenters, utan lönestegringarna måste sannolikt utvecklas långsammare under en rad år. I termer av diagram 6:1 måste gapet mellan kostnadsnivåerna krympas, men differensen behöver troligen inte reduceras fullständigt för att återföra konkurrens- kraften och lönsamheten till rimliga nivåer. Diagram 6:1 Nominell timlönekostnad inom industrin Kronor per timme 135 125 115 105 95 85 75 65 55 45 35 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-35.png" style="width:250pt;height:147pt;"/> Anm: De 13 OECD-länderna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrent till Sverige på värdsmarknaden. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet, SAF samt finansdepartementet. Löner, liksom priser, reagerar med en viss eftersläpning i ett konjunk- turförlopp. Konsekvensen blir att en konjunkturnedgång initialt förstärks, genom ett ytterligare försämrat kostnadsläge. En lönedämpning kan ske dels genom institutionella förändringar, dels via marknadskrafterna. I det första fallet går anpassning av ekonomin smidigare, tillväxten tar fart relativt snabbt och uppgången i arbetslösheten begränsas. I det andra fallet blir processen mer utdragen, eftersom det behövs en kraftig avkylning av arbetsmarknaden för att dämpa löneökningarna. Uppgången i arbetslösheten blir större och tillväxten i ekonomin kommer igång senare än i det första fallet. Ett stabiliseringsavtal väntas medföra en radikal nedväxling av löneökningstakten. Lönedämpningen blir kraftigare och kommer tidigare än vad som annars hade varit att vänta, vilket underlättar anpassningen i rådande konjunkturcykel. Löneprognosema för 1991 och 1992 är gjorda enligt två utvecklings- banor. I alternativ 1 dämpas löneökningarna snabbt tack vare stabili- 46 seringsavtalet. I det andra alternativet illustreras vad som händer om Prop. 1990/91:100 lönerna anpassas via marknadskrafterna. Även i höglönebanan dämpas Bil. 1.1 emellertid timlöneökningama tämligen snabbt, vilket har sin förklaring i flera viktiga händelser. Arbetslösheten och antalet varsel ökar för närvarande snabbt och överhettningen på arbetsmarknaden avtar. Prisökningstakten i konsumentledet dämpas radikalt redan under slutet av första kvartalet i år. Producentpriserna hålls tillbaka till följd av konkurrensläget. Produktiviteten utvecklas svagt och vinsterna i industrin pressas till rekordlåga nivåer. Kommuner och landstings ekonomiska utrymme för att ta på sig ökade kostnader begränsas av deras ekonomiska situation . Lönebikostnadema ökar i år till följd av breddat underlag för arbetsgivaravgifter m.m. Sammantaget torde arbetsgivarnas löneöknings- motstånd stiga väsentligt den närmaste tiden. Skattereformen ger en påtaglig köpkraftsförstärkning i år, vilket medför att löntagarna redan vid mycket måttliga löneökningar får reallönehöjningar efter skatt. De lönedämpande krafterna torde bli än starkare 1992 än 1991. Det är unikt att alla dessa faktorer samverkar i en och samma riktning. I år beräknas timlönerna öka med i genomsnitt drygt 3% till följd av överhäng från 1990 av avtal och löneglidning. Förlängningen av semestern med två dagar för vissa grupper i år motsvarar en ytterligare lönekostnadsökning på 0,6% för hela ekonomin. I låglönealtemativet beräknas timlönekostnaden öka med 5% 1991. Utrymmet för nya löneökningar, inklusive de höjningar som uppstår när löntagare byter arbetsuppgifter eller arbetsplats, begränsas således till ca 1 % i genom- snitt. I alternativet med en långsammare lönedämpning beräknas tim- lönerna öka med 7% 1991, vilket motsvarar ett utrymme för nya löneökningar på omkring 3%. Stabiliseringsavtalet innebär en fortsatt nedväxling av lönestegringarna nästa år. Timförtjänsten beräknas öka med 3% i genomsnitt. Även i höglönebanan fäller löneökningstakten 1992 av skäl som berörts ovan. Lönekostnadsökningen beräknas till 5 % i genomsnitt. I jämförelse med våra viktigaste konkurrentländer beräknas timlönerna i låglönealtemativet utvecklas långsammare såväl 1991 som 1992. I alternativ 2 förutses lönerna i år öka mer i Sverige än i OECD- området. Nästa år väntas emellertid lönekostnadsutvecklingen understiga konkurrenternas. Förutom timförtjänsten påverkas också de totala lönekostnaderna av arbetsgivaravgifterna. Lagstadgade och avtalade arbetsgivaravgifter inkl, breddad avgiftsbas drog upp timkostnaden med ca 1 % 1990. Vissa avtalade arbetsgivaravgifter omperiodiceras från 1990 till efterföljande år, utan att löneutrymmet påverkas. Skattereformen medför att basen för arbetsgivaravgifter m.m. breddas väsentligt i år, samtidigt som arbets- miljöavgiften försvinner. Sammantaget medför detta att kostnaden per timme ökar med drygt 1 % 1991 utöver löneökningarna. <h5>6.2 Konsumentpriser</h5> Konsumentpriserna steg med drygt 11 % från december 1989 till december 1990. Skattereformen och finanspolitiska åtgärder bidrog med 4 procentenheter. Orolighetema vid Persiska viken medförde kraftigt Prop. 1990/91:100 ökade priser på råolja och andra oljeprodukter, vilket höjde konsument- Bil. 1.1 prisnivån med drygt 1/2%. Extraordinära effekter utgjorde därmed sammantaget ca 4 1/2 procentenheter. Om dessa engångseffekter avräknas från den totala prisuppgången erhålls en uppfattning om den underliggande prisökningstakten förra året. Inflationsförväntningarna i ekonomin baseras delvis på den gångna utvecklingen, som för närvarande är missvisande till följd av framför allt skattereformens växling från direkt till indirekt beskattning. Förvänt- ningarna, som påverkar såväl lönebildningen som ränteutvecklingen, förändras först varefter nya förutsättningar framträder. Detta förklarar till viss del både att inflationsförväntningar har en tendens att bli självupp- fyllande och att prisutvecklingen följer konjunkturcykeln med viss eftersläpning. En viktig faktor för prisutvecklingen framöver är hur snabbt förväntningarna kommer att anpassas nedåt med avseende på bl.a. det andra steget i skattereformen som också höjer konsumentprisnivån. Ett problem med en välkänd och stabil index som konsumentprisindex (KPI) är att den gärna används som framskrivningsfaktor i olika, ofta irrelevanta, sammanhang. KPI påverkas t. ex. av ekonomisk-politiska åtgärder som inte berör företagens kostnader utan bara hushållen i ekonomin. Konsumentprisindex speglar dessutom endast prisutvecklingen för konsumentnyttigheter. För 1991 och 1992 väntas en påtaglig nedväxling ske av prisöknings- takten. Skälen till detta är flera. I alternativet med låga löner antas att ett trendbrott i inflationsförväntningarna kommer till stånd genom att ekonomins aktörer snabbt tar hänsyn till de nya omständigheter som stabiliseringsavtalet utgör. Även i det andra alternativet kommer prisut- vecklingen emellertid att dämpas. Arbetskraftskostnaden utvecklas betydligt långsammare än under de senaste åren på grund av att löneök- ningarna dämpas och att produktiviteten mot slutet av prognosperioden böljar växa. Såvida inte priserna skulle anpassas i samma riktning kommer vinstmaiginalema att öka kraftigare än vad konkurrens- och köpkraftsläget motiverar. Utsikterna för i år innefattar en fortsatt sänkning av vinstmarginalerna, som återhämtas under 1992. Den tillfälligt höjda mervärdesskatten försvinner nästa år och företagens finansieringskostnader sjunker i samband med att räntenivån i landet väntas falla under prognosperioden. Prisutvecklingen under 1992 är emellertid till viss del påverkad av engångshändelser. Skattereformens andra steg innebär bl. a. en fortsatt växling från direkt till indirekt beskattning. Omläggningen och den tillfälligt högre mer- värdeskattesatsen för med sig att konsumentprisnivån under första kvartalet i år lyfts med knappt 3 1/2%. Därefter kommer priserna emellertid att utvecklas betydligt långsammare. Från mars till och med december 1991 beräknas priserna gå upp med 3% i alternativ 1 och med drygt 3 1/2% i alternativ 2. I diagram 6:2 syns nedväxlingen genom att kurvans lutning minskar påtagligt. År 1992 sker ytterligare en nedgång i konsumentprisökningama. Under loppet av nästa år väntas priserna stiga med knappt 2 1/2% respektive knappt 3 1/2% i de olika altema- 48 tiven. Den underliggande prisökningstakten, beräknad som konsument- Prop. 1990/91:100 prisutvecklingen under loppet av året exkl. bidrag från oljepriser, Bil. 1.1 skattereformen och andra indirekta skattesatsförändringar, feller med drygt 1 1/2 resp. 1 procentenhet per år i de olika alternativen. I det första alternativet beräknas den underliggande konsumentprisutvecklingen 1991 öka lika mycket som i OECD-området, men 1992 väntas de svenska priserna utvecklas långsammare. I alternativet med högre löner stiger de underliggande priserna snabbare i Sverige än utomlands under såväl 1991 som 1992. Diagram 6:2 Konsumentprisutvecklingen Index 1980=100 246<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-36.png" style="width:276pt;height:158pt;"/> 1990             1991              1992 Anm: Konsumentprisutvecklingen är icke säsongrensad. Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet. I tabell 6:2 åskådliggörs prognosen och de olika komponenternas bidrag därtill. Importprisema väntas få en avsevärt mindre dramatisk utveckling i år än 1990. Prognosen grundas på ett oljeprisantagande på ca 27 US-dollar per fät samt en dämpad prisutveckling för andra varugrupper. Skatteväxlingen, som genomfördes vid årsskiftet, påverkar framför allt boendekostnaderna men också tjänstekonsumtionen som förut varit helt eller delvis momsbefriad, t.ex. resor och transporter, tele- tjänster och hårklippning. Hyrorna väntas öka med 7,5 resp. 8,5% exklusive skattereformens effekter i respektive alternativ. I prognosen finns också en hyresglidning som uppstår när gamla lägenheter ersätts av nya med högre hyra. De direkta kostnaderna för egnahemsboende ökar marginellt mindre. Offentligt bestämda taxor, bl.a. lokaltrafikresor och patientavgiften inom sjukvården, väntas bidra med mellan en halv och en procentenhet till prisökningen i år. Förändringar i arbetskraftskostnaderna och vinstmarginalerna styr prognoserna för de flesta andra delgrupperna. Nästa år utvecklas i princip samtliga poster i ett lugnare tempo. Osäkerheterna i prognosen återfinns främst i importprisema med 4 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 100. Bilaga l.l avseende på utvecklingen vid Persiska viken. En snabb fredlig lösning eller en utdragen militärkonflikt kan få oljepriserna att svänga påtagligt och kullkasta prognosen. En oljeprisförändring med 10 US-dollar per fät från dagens prisnivåer påverkar konsumentpriserna med knappt 1/2%. Det andra stora frågetecknet gäller prisförväntningama. Om inte inflationsförväntningarna snabbt växlas ned eller om lönerna skulle öka snabbare än vad som förutsetts, försämras möjligheterna till lägre prisutveckling. Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1 Tabell 6:2 Konsumentpriser Årlig procentuell förändring och bidrag därtill <table border="1"> <tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2"> 1989</td><td rowspan="2"> 1990</td><td colspan="2"> 1991</td><td colspan="2"> 1992</td></tr> <tr><td> Alt.l</td><td> Alt.2</td><td> Alt.l</td><td> Alt.2</td></tr> <tr><td> KPI dec.-dec.</td><td> 6,7</td><td> 11,1</td><td> 8.4</td><td> 9.1</td><td> 2,4</td><td> 3,4</td></tr> <tr><td> därav skattereformseff.</td><td></td><td> 2,9</td><td> 3,2</td><td> 3,2</td><td> -</td><td></td></tr> <tr><td colspan="2"> KPI dec.-dec. exkl. skatteref.</td><td> 8,2</td><td> 5,2</td><td> 5,9</td><td> -</td><td> -</td></tr> <tr><td> därav hänförs till:</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Importpriser</td><td> 0,7</td><td> 1,3</td><td> 0,6</td><td> 0,6</td><td> 0,5</td><td> 0,5</td></tr> <tr><td> Bostäder</td><td> 1,7</td><td> 2,1</td><td> 1,5</td><td> 1,7</td><td> 0,9</td><td> 1,2</td></tr> <tr><td> Indirekta skatter</td><td> 0,7</td><td> 1,1</td><td> 0,2</td><td> 0,2</td><td> -1,0</td><td> -1,0</td></tr> <tr><td> Övriga inhemska</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> kostnader</td><td> 3,6</td><td> 3,7</td><td> 2,9</td><td> 3,4</td><td> 2,0</td><td> 2,7</td></tr> <tr><td colspan="2"> Underliggande KPI dec.-dec. 5,6</td><td> 6.6</td><td> 5,0</td><td> 5,7</td><td> 3,4</td><td> 4,4</td></tr> <tr><td> KPI årsgenomsnitt</td><td> 6,5</td><td> 10.4</td><td> 9.8</td><td> 10,1</td><td> 3,0</td><td> 4,0</td></tr> <tr><td> D:o exkl. skattereform</td><td> -</td><td> 7,8</td><td> 6.3</td><td> 6,6</td><td> -</td><td> -</td></tr> <tr><td> 14 OECD-länder</td><td> 3,9</td><td> 4,3</td><td> 4,7</td><td> 4,7</td><td> 4,1</td><td> 4,1</td></tr> <tr><td> Basbelopp</td><td> 27.900</td><td> 29.700</td><td> 32.200</td><td> 32.200</td><td> 33.800</td><td> 34.100</td></tr> </table> Anm: Skattereformens effekter baseras på en mervärdeskattesats om 19%. Bidraget 1991 från indirekta skatter är den extra effekt basbreddningen av mervärdeskatten leder till vid 20% i mervärdeskattesats. Underliggande KPI dec.-dec. är KPI dec.- dec. exkl. bidrag från oljepriser, skattereform och övriga indirekta skattesatsföränd- ringar. De 14 OECD-länderna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrent till Sverige på värdsmarknaden. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet, statens pris- och konkurrens- verk samt finansdepartementet. 50 <h4>7 Hushållens ekonomi och privat konsumtion</h4> <h5>7.1 Hushållens disponibla inkomster</h5> Under de första åren under 1980-talet minskade hushållens realt dispo- nibla inkomster till följd av den allmänt svaga ekonomiska utvecklingen. Sedan 1984 har emellertid hushållen haft en positiv köpkraftsutveckling. Förra året beräknas hushållens realinkomster ha stigit med 3,5%. Vid beräkningen av hushållens realt disponibla inkomster används implicit prisindex för privat konsumtion (IPI). IPI innehåller, i motsats till konsumentprisindex (KPI), en varukorg som avspeglar det aktuella årets konsumtionsmix. Förra året steg IPI knappt 1 procentenhet långsammare än KPI. Det var huvudsakligen en följd av förändrad varusammansättning i den privata konsumtionen. Som exempel kan nämnas att bilinköpen (vars pris ökat snabbare än genomsnittet sedan 1980) minskade med ca 35% under det att den övriga konsumtionen steg med 1,3%. Till denna priseffekt kom att kraftig stigande löneinkomster efter skatt drog upp de disponibla inkomsterna. Den statliga inkomstskatten sänktes med 7 procentenheter för heltidsarbetande. Barnbidraget höjdes med 900 kr. per barn och år. Förbättringen av föräldraförsäkringen den 1 juli 1989 fick full årseffekt 1990. Ett första steg i skattereformen genomfördes förra året och det nya skattesystemet träder i kraft 1991. Reformen innebär kraftiga sänkningar av inkomstskatten i kombination med ökad indirekt beskattning. Särskilda fördelningspolitiska åtgärder vidtas i år genom höjningar av pensions- tillskott, barnbidrag och bostadsbidrag. Förra årets skatteomläggning var i stort sett neutral för hushållen. Skattereformen bidrar 1991 till en ökning av hushållens disponibla inkomster med ca 2%, efter de extra prisökningar som uppkommer till följd av finansieringen av inkomst- skattesänkningen, se tabell 7:1. Det bör påpekas att dessa beräkningar av reformeffektema är statiska och beaktar inte reformens påverkan på t.ex. lönebildning och sysselsättning. Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1 Tabell 7:1 Skattereformens effekter på hushållens disponibla inkomster <table border="1"> <tr><td></td><td> 1990</td><td> 1991</td></tr> <tr><td> Miljarder kronor</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Skattesänkning</td><td> 15,3</td><td> 32,6</td></tr> <tr><td> Transfereringar</td><td> 0,4</td><td> 7,5</td></tr> <tr><td> Disponibel inkomst</td><td> 15,7</td><td> 40,1</td></tr> <tr><td> Procentuellt bidrag</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Disponibel inkomst</td><td> 2,6</td><td> 5,7</td></tr> <tr><td> Prisökning</td><td> 2,6</td><td> 3,5</td></tr> <tr><td> Real disponibel inkomst</td><td> 0,0</td><td> 2,2</td></tr> </table> Anm: Beräkningarna avser effekter jämfört med en indexreglering av föregående års skattesystem och vad gäller finansieringen av skattesänkningen, de poster som direkt drabbar hushållen. Kd/M/Finan sdepartementet 51 I alternativ 1 beräknas hushållens realt disponibla inkomster stiga med Prop. 1990/91:100 1,7% 1991 och med 2,3% 1992. Att inkomstökningen i år i detta Bil. 1.1 alternativ blir lägre än skattereformens bidrag beror på sammverkan av flera faktorer. Vikande sysselsättning och sänkt sjukpenning drar ned inkomsterna. Därtill kommer att jämförelsenivån höjs genom att åter- betalningarna av överskjutande skatt var ovanligt stora förra året. I alternativet med snabbare löneökningar blir realinkomstema ca 1/2 procentenhet högre per år jämfört med alternativ 1, se tabell 7:2. Tabell 7:2 Hushållssektorns disponibla inkomster, konsumtion och sparande <table border="1"> <tr><td rowspan="2"></td><td colspan="4"> Miljarder kr.</td><td colspan="4"> Procentuell förändring</td></tr> <tr><td> 1989</td><td> 1990</td><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 1989</td><td> 1990</td><td> 1991</td><td> 1992</td></tr> <tr><td> Alternativ 1</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Löpande priser</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Löner</td><td> 530,9</td><td> 598,1</td><td> 624,3</td><td> 645,0</td><td> 11,7</td><td> 12,7</td><td> 4,4</td><td> 3,3</td></tr> <tr><td> Företagarinkomster</td><td> 56,0</td><td> 62,2</td><td> 63,2</td><td> 64,9</td><td> 10,3</td><td> 11,2</td><td> 1,5</td><td> 2,6</td></tr> <tr><td> Räntor och utdelningar, netto</td><td> -24,3</td><td> -27,3</td><td> -28,2</td><td> -27,9</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Inkomstöverföringar från</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> offentlig sektor</td><td> 250,2</td><td> 278,3</td><td> 305,8</td><td> 325,6</td><td> 10,0</td><td> 11,3</td><td> 9,9</td><td> 6,5</td></tr> <tr><td> Övriga inkomster, netto</td><td> 89,7</td><td> 96,9</td><td> 106,3</td><td> 111,6</td><td> 10,7</td><td> 8,0</td><td> 9,7</td><td> 5,0</td></tr> <tr><td> Direkta skatter, avgifter m.m.</td><td> 290,1</td><td> 313,7</td><td> 295,5</td><td> 300,8</td><td> 13,8</td><td> 8,1</td><td> -5,8</td><td> 1,8</td></tr> <tr><td> Disponibel inkomst</td><td> 612,4</td><td> 694,6</td><td> 775,9</td><td> 818,3</td><td> 9,2</td><td> 13,4</td><td> 11,7</td><td> 5,5</td></tr> <tr><td> Privat konsumtion</td><td> 638,6</td><td> 699,9</td><td> 773,8</td><td> 805,8</td><td> 8,4</td><td> 9,6</td><td> 10,6</td><td> 4,1</td></tr> <tr><td> 1985 års priser</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Disponibel inkomst</td><td> 489,5</td><td> 506,6</td><td> 515,4</td><td> 527,2</td><td> 1,9</td><td> 3,5</td><td> 1,7</td><td> 2,3</td></tr> <tr><td> Privat konsumtion</td><td> 510,5</td><td> 510,5</td><td> 514,0</td><td> 519,2</td><td> 1,1</td><td> 0,0</td><td> 0,7</td><td> 1,0</td></tr> <tr><td> Sparkvot, nivå i %</td><td> -4,3</td><td> -0,8</td><td> 0,3</td><td> 1,5</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Alternativ 2</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1985 års priser</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Disponibel inkomst</td><td></td><td></td><td> 518,9</td><td> 532,4</td><td></td><td></td><td> 2,4</td><td> 2,6</td></tr> <tr><td> Privat konsumtion</td><td></td><td></td><td> 515,6</td><td> 521,7</td><td></td><td></td><td> 1,0</td><td> 1,2</td></tr> <tr><td> Sparkvot, nivå i %</td><td></td><td></td><td> 0,6</td><td> 2,0</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> </table> Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet. Hushållens löneinkomster steg med drygt 12,5% 1990. Av uppgången svarade sysselsättningen för ca 1,5 och retroaktiva löner för knappt 1 procentenhet. Med de förutsättningar angående timlön och sysselsättning som redovisats i tidigare kapitel beräknas de utbetalda lönerna öka med ca 4,5% 1991 och med knappt 3,5% 1992 i alternativ 1. I det andra alternativet stiger löneinkomsterna med ca 6% i år och med ca 4,5% 1992. De retroaktiva löneutbetalningarna 1990 verkar neddragande på ökningstakten av de utbetalda lönerna i år eftersom jämförelsenivån höjs. Inkomstöverföringama från den offentliga sektorn beräknas öka med ca 10% 1991. Räknat i fästa priser och före skatt innebär det en i stort sett oförändrad nivå jämfört med 1990, se tabell 7:3. Skattesänkningen medför dock att pensioner och andra skattepliktiga transfereringar ökar realt efter skatt. För 1992 beräknas inkomstöverföringama stiga realt med 52 ca 3,5%. Denna relativt starka ökning beror huvudsakligen på den Prop. 1990/91:100 väntade nedgången i inflationen nästa år. Barnbidraget höjdes med 2280 Bil. 1.1 kr. per barn och år från den 1 januari i år och stiger med ytterligare 1020 kr. nästa år. För att kompensera pensionärer med låga inkomster för höjda indirekta skatter m.m., som följer av skattereformen har pensionstillskotten och de kommunala bostadstilläggen uppjusterats i år. Studerande kompenseras genom höjda studiemedel. Bostadsbidragen väntas öka kraftigt i år. Det är till en del en följd av skattereformen, men bostadskostnaderna ökar även av andra skäl. Basbeloppet uppgår till 32 200 kr i år och beräknas för 1992 till 33 800 kr. i alternativ 1 resp. 34 100 kr. i alternativ 2. Tabell 7:3 Inkomstöverföringar från offentlig sektor till hushåll Miljarder kr.,                          Procentuell förändring, löpande priser                       1980 års priser <table border="1"> <tr><td></td><td> 1989</td><td> 1990</td><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 1989</td><td> 1990</td><td> 1991</td><td> 1992</td></tr> <tr><td> Alternativ 1</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Från staten</td><td> 106,1</td><td> 117,9</td><td> 133,0</td><td> 142,7</td><td> 2,1</td><td> 0.6</td><td> 2,9</td><td> 4.1</td></tr> <tr><td> Barnbidrag Folkpension inkl. KBT</td><td> 10,5</td><td> 12,2</td><td> 16,4</td><td> 18,7</td><td> -4,4</td><td> 5,7</td><td> 22,1</td><td> 10,4</td></tr> <tr><td> och delpension</td><td> 64,1</td><td> 68,9</td><td> 75,8</td><td> 79,5</td><td> 1,3</td><td> -2,7</td><td> 0,3</td><td> 1,6</td></tr> <tr><td> Tjänstepensioner</td><td> 3,1</td><td> 3,1</td><td> 3,6</td><td> 3,6</td><td> 4,2</td><td> -7,1</td><td> 3,2</td><td> -1,0</td></tr> <tr><td> Arbetsskadeförsäkring</td><td> 8,3</td><td> 10,1</td><td> 10,2</td><td> 11,8</td><td> 13,3</td><td> 10,0</td><td> -7,9</td><td> 12,3</td></tr> <tr><td> Övrigt</td><td> 20,1</td><td> 23,5</td><td> 27,0</td><td> 29,1</td><td> 3,8</td><td> 5,6</td><td> 4,8</td><td> 4,6</td></tr> <tr><td> Från kommunerna</td><td> 23,0</td><td> 25,5</td><td> 29,1</td><td> 30,0</td><td> 3,1</td><td> 0,7</td><td> 4.0</td><td> -0,1</td></tr> <tr><td> Bostadsbidrag</td><td> 3,2</td><td> 3,6</td><td> 5,4</td><td> 5,4</td><td> 4,3</td><td> 1,1</td><td> 37,2</td><td> -2,3</td></tr> <tr><td> Tjänstepensioner</td><td> 3,5</td><td> 4,1</td><td> 4,4</td><td> 4,6</td><td> -6,2</td><td> 6,5</td><td> -2,9</td><td> 1,9</td></tr> <tr><td> Socialbidrag</td><td> 4,3</td><td> 4,8</td><td> 5,2</td><td> 5,3</td><td> 0,8</td><td> 1,9</td><td> -0,8</td><td> -1,1</td></tr> <tr><td> Övrigt</td><td> 12,0</td><td> 13,1</td><td> 14,2</td><td> 14,7</td><td> 6,7</td><td> -1,4</td><td> -1,2</td><td> 0,4</td></tr> <tr><td> Från socialförsäkrings- sektorn</td><td> 121,1</td><td> 134,9</td><td> 143,7</td><td> 152,9</td><td> 4,4</td><td> 0,9</td><td> -2,9</td><td> 3,2</td></tr> <tr><td> Allmän tilläggspension</td><td> 69,2</td><td> 77,5</td><td> 88,1</td><td> 96,5</td><td> 7,3</td><td> 1,5</td><td> 3,6</td><td> 6,2</td></tr> <tr><td> Sjukförsäkring m.m.</td><td> 45,9</td><td> 50,4</td><td> 44,7</td><td> 42,7</td><td> 3,5</td><td> -0,7</td><td> -19,0</td><td> -7,4</td></tr> <tr><td> Arbetslöshetsförsäkring</td><td> 6,0</td><td> 7,1</td><td> 10,9</td><td> 13,8</td><td> -16,3</td><td> 7,1</td><td> 40,4</td><td> 22,6</td></tr> <tr><td colspan="2"> Summa inkomstöverföringar 250.2</td><td> 278,3</td><td> 305,8</td><td> 325,6</td><td> 3,3</td><td> 0.8</td><td> 0.2</td><td> 3,3</td></tr> <tr><td> Alternativ 2</td><td></td><td></td><td> 308,9</td><td> 333,3</td><td></td><td></td><td> 0,8</td><td> 3,6</td></tr> </table> Anm: Deflatering är gjord med konsumentprisindex. Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet. Utbetalningarna från sjukförsäkringen ökade kraftigt 1988 efter att sjukförsäkringen reformerats. Det s.k. sjuktalet (antal ersatta dagar per sjukpenningförsäkrad) steg. Förra året bröts uppgången av sjukfrånvaron och vändes till en nedgång, som väntas fortsätta i år, delvis till följd av det försämrade läget på arbetsmarknaden. Till en minskad sjukfrånvaro bidrar även den beslutade omläggningen av sjukförsäkringen. Omlägg- ningen innebär att ersättningsnivån i sjukförsäkringen från den 1 mars i år sänks från 90% till 65 % de tre första dagarna av en sjukperiod och till 80% mellan 3 till 90 dagar. Vidare ska en samordning ske av sjuk- och arbetsskadesjukpenningen. Ersättningsnivån för vård av sjukt barn sänks till 80% de första 14 dagarna per kalenderår. Inom arbetslöshetsför- 53 säkringen höjs den högsta dagpenningen fr.o.m. 1990 årligen i takt med Prop. 1990/91:100 löneutvecklingen för industriarbetare. Utbetalningarna av bidrag till Bil. 1.1 personer i arbetsmarknadsutbildning och till arbetslösa stiger till följd av det gradvis försämrade arbetsmarknadsläget. Hushållens nettoinkomster av räntor och utdelningar försämrades med ca 20 miljarder kr. mellan 1986 och 1990 till följd av att skulderna ökade mer än de finansiella tillgångarna. Detta illustrerar den belastning på hushållens inkomster som lånefinansieringen av den privata konsumtionen inneburit. Den kraftiga uppgången av sparandet förra året och den fortsatta förbättringen av sparandet, som väntas de närmaste åren, leder till att räntenettot upphör att försämras under prognosperioden. Ett betydande underskott av räntor och utdelningar beräknas dock kvarstå 1992. Den uppgång av räntan som skett sedan oktober förra året påverkar inte direkt den totala hushållssektoms räntenetto. Vid oföränd- rade finansiella tillgångar och skulder ökar ränteinkomsterna och ränteutgifterna i stort sett lika mycket på kort sikt. Däremot medför en höjd räntenivå en återhållande inverkan på hushållens nyupplåning samtidigt som det blir lönsammare att spara eller minska sina skulder. Skattereformen för 1991 innebär en genomgripande förändring av skattesystemet. Arbetsinkomster som uppgår till högst 180 000 kr. blir i stort sett endast föremål för kommunalskatt. För inkomster över 180 000 kr. utgår statlig skatt om 20%. För taxerade inkomster mellan ca 60 000 kr. och ca 180 000 kr. utgår en skatterabatt i form av förhöjt grundavdrag. Skatterabatten är högst vid taxerade inkomster på ca 95 000 kr. för att sedan trappas ned. Alla kapitalinkomster sammanförs till ett inkomstslag och beskattas med en enhetlig statlig skatt om 30%. Skattebortfallet genom sänkta skattesatser m.m. beräknas till ca 55 miljarder kr. jämfört med en indexreglering av 1990 års skatteskalor. Skattesänkningen finansieras delvis inom inkomstskattesystemet genom basbreddningar och skärpning av kapitalbeskattningen. Nettoeffekten på inkomstskatten av skattereformen innebär att hushållens inkomstskatt minskar med ca 33 miljarder kr. jämfört med en index reglering av 1990 års skattesystem. För 1992 justeras skatteskalan genom att grundavdraget höjs i takt med basbeloppets ökning och skiktgränsen för statsskatten räknas upp med ökningen av konsumentprisindex (mellan oktober 1990 och oktober 1991) plus 2 procentenheter. Genom att skatteskalan räknas upp med den historiska inflationen blir skattesänkningen särskilt stor i reala termer när löneökningarna och inflationen avtar. Med den för- väntande utvecklingen av löner och priser i år och nästa år blir det en real skattesänkning 1992 på ca 4 miljarder kr. Reallönen per timme minskade i början av 1980-talet, se diagram 7:1. Ar 1985 böljade reallönen åter stiga och 1989 låg realönen före skatt högre än 1980. Efter skatt ökade reallönen förra året med ca 2% men nivån var dock fortfarande något lägre än 1980. Skattereformen 1991 medför att, även i alternativ 1, erhålls en real löneökning efter skatt på ca 2% för löntagare i genomsnitt. För 1992 medför nedgången i infla- tionen och den ovan nämnda skattesänkningen en fortsatt ökning av reallönerna. Det bör påpekas att beräkningarna av den genomsnittliga 54 reallönen efter skatt alltid är behäftade med osäkerhet. Dels har hänsyn bara tagits till preliminär A-skatt, vilken kan skilja sig från den slutliga skatten och dessutom påverkas av andra inkomster och avdrag. Dels är uppdelningen av total preliminär A-skatt på sådan som avser lönein- komster och sådan som avser annat svår att göra både principiellt och praktiskt. Osäkerheten avseende 1991 blir naturligtvis extra stor då ett nytt skattesystem introduceras. Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1 Diagram 7:1 Reallön per timme före och efter skatt 1980 års priser, index 1980= 100<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-37.png" style="width:277pt;height:169pt;"/> Anm: Punkterna för 1991 och 1992 avser utvecklingen enligt alternativ 2. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet. Hushållens löneinkomster har under 1980-talet, genom den stigande sysselsättningen, ökat betydligt snabbare än timlönen. Förra året var den reala lönesumman efter skatt drygt 13% högre än 1980 trots att den reala timlönen efter skatt var något lägre. För prognosperioden väntas bidraget från sysselsättningen till lönesummeutvecklingen bli negativt i år och öka marginellt i alternativ 1 nästa år. I alternativ 2 fortsätter sysselsättnings- nedgången även 1992. <h5>7.2 Privat konsumtion och sparande</h5> Efter avregleringen av kreditmarknaden hösten 1985 ökade den privata konsumtionen kraftigt. Under perioden 1986 t.o.m. 1988 steg konsum- tionen med i genomsnitt nära 4% per år. Avregleringen sammanföll i tiden med en cyklisk uppgång i bilförsäljningen, som kulminerade 1988 då antalet nyregistrerade bilar uppgick till rekordhöga 350 000. Hus- hållens skulder ökade med 60% och sparkvoten föll med 7 procenten- heter mellan 1985 och 1988. 55 Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1 Diagram 7:2 Disponibel inkomst och privat konsumtion Miljarder kr., 1985 års priser<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-38.png" style="width:277pt;height:167pt;"/> Anm.: Punkterna för 1991 och 1992 visar utvecklingen enligt alternativ 2. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet. Ar 1989 skedde en dämpning av konsumtionstillväxten och sparandet förbättrades något, se diagram 7:2. Förra året steg konsumtionen med mindre än 0,5 % de tre första kvartalen enligt nationalräkenskaperna, se tabell 7:4. Bakom den låga tillväxten låg främst ett kraftigt ras för bilförsäljningen, vilket drog ned den totala privata konsumtionen med ca 1 procentenhet. En mycket stark försäljning av s.k. sällanköpsvaror i detaljhandeln höll uppe konsumtionen under första halvåret 1990. När takten i inkomstökningarna avtog under andra halvåret dämpades också sällanköpsvaruhandeln. Att mervärdeskatten höjdes den 1 juli har sannolikt bidragit till att hushållen tidigarelagt vissa inköp av kapital- varor. Uppgifter om fortsatt minskad bilförsäljning och en svag utveck- ling av detaljhandeln under hösten tyder på en stagnation av den privata konsumtionen för helåret 1990. Då de realt disponibla inkomsterna beräknas ha ökat med 3,5% förra året så steg sparkvoten med ca 3,5 procentenhet. Det var det finansiella sparandet som förbättrades, se diagram 7:3. Av sparandeökningen svarade det obligatoriska sparandet för ca 1 procentenhet. För de närmaste två åren talar flera faktorer för en fortsatt uppgång av hushållens sparande. Trots den starka förbättringen var sparkvoten fortfarande negativ förra året. Det innebär att konsumtionsnivån översteg de disponibla inkomsterna. Skattereformen 1991 kommer att påverka hushållens ekonomi i stor utsträckning de närmaste åren. Ännu är det få hushåll som egentligen vet hur deras inkomster och utgifter påverkas av det nya skattesystemet. Denna osäkerhet kommer troligen att avspegla sig i ett mycket avvaktan- de beteende, vilket gynnar ett ökat sparande. Skattereformen ökar hushållens räntekänslighet genom att skattelättnaden för en ränteutgift 56 sänks från 40% 1990 till 30% 1991. Därigenom väntas hushållen bli mindre benägna att låna till konsumtion. Till ett ökat sparande bidrar även att hushållen torde komma att använda en del av framtida inkomst- ökningar för att minska sina skulder. En återhållande effekt på sparandet uppstår av att grundavdraget på 1 600 kr. för inkomsträntor slopas och av att avkastning från allemansspar och ungdomsbospar börjar beskattas. Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1 Tabell 7:4 Privat konsumtion <table border="1"> <tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2"> Miljarder kronor, löpande priser 1989</td><td colspan="6"> Procentuell förändring, 1985 års priser</td></tr> <tr><td> 1985</td><td> 1986</td><td> 1987</td><td> 1988</td><td> 1989</td><td> 1990 t.o.m. kv. 3</td></tr> <tr><td> Dagl igvaror</td><td> 133,3</td><td> 0,4</td><td> 2,3</td><td> 0,8</td><td> 0,9</td><td> 0,7</td><td> -0,3</td></tr> <tr><td> Sällanköpsvaror</td><td> 122,9</td><td> 3,5</td><td> 9,0</td><td> 8,5</td><td> 4,5</td><td> 5,0</td><td> 5,2</td></tr> <tr><td> Bilar</td><td> 26,6</td><td> 9,6</td><td> 29,7</td><td> 30,0</td><td> 8,4</td><td> -15,3</td><td> -30,0</td></tr> <tr><td> Energi</td><td> 24,3</td><td> 12,8</td><td> -0,6</td><td> 0,7</td><td> -7,5</td><td> -4,1</td><td> 0,3</td></tr> <tr><td> Övriga varor</td><td> 66,9</td><td> 1,6</td><td> 5,3</td><td> 2,9</td><td> 3,0</td><td> 0,4</td><td> -3,0</td></tr> <tr><td> Bostader</td><td> 125,2</td><td> 1,1</td><td> 1,1</td><td> 1,1</td><td> 1,0</td><td> 0,8</td><td> 1,4</td></tr> <tr><td> Övriga tjänster</td><td> 128,9</td><td> 3,2</td><td> 4,8</td><td> 5,3</td><td> 3,6</td><td> 2,0</td><td> -0,2</td></tr> <tr><td> Turism - import</td><td> 27,8</td><td> 9,0</td><td> 16,9</td><td> 11,2</td><td> 10,1</td><td> 9,4</td><td> 5,4</td></tr> <tr><td> Turism - export</td><td> -17,4</td><td> 5,7</td><td> 3,3</td><td> 8,9</td><td> 5,3</td><td> 6,7</td><td> -6,3</td></tr> <tr><td> Privat konsumtion</td><td> 638,6</td><td> 2,8</td><td> 5,2</td><td> 4,6</td><td> 2,5</td><td> 1,1</td><td> 0,3</td></tr> </table> Anm.: Varuindelningen är en omgruppering av nationalräkenskapernas klassificering av den privata konsumtionen. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet. Diagram 7:3 Hushållens nettosparkvot Sparande i procent av disponibel inkomst<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-39.png" style="width:277pt;height:173pt;"/> Anm: Den finansiella sparkvoten är beräknad exklusive kapitaltransfereringar 1987 och 1989. Punkterna för 1991 och 1992 visar utvecklingen enligt alternativ 2. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet. 57 Uppgången på fondbörsen och stigande fastighetspriser under andra Prop. 1990/91:100 hälften av 1980-talet möjligjorde att hushållen kunde öka sin förmögenhet Bil. 1.1 trots minskat sparande. Värdeökningar ersatte i viss mån eget sparande och skapade ett underlag för ökad belåning. Under 1990 sjönk kurserna på aktier med ca 30% på Stockholmsbörsen och många uppgifter visar nu på en vikande marknad för villor och bostadsrätter. Banker och andra finansinstitut har blivit försiktigare med krediter. Denna utveckling under förra året väntas bidra till en fortsatt uppgång av sparandet. Hushållens ekonomiska förväntningar undersöks av SCB i hushållens inköpsplaner (HIP) sedan 1973. Både teoretiska överväganden och erfarenheter från andra länder tyder på att hushåll är mer villiga att öka sin konsumtion och sin skuldsättning då förväntningarna är mer optimistiska. Utvecklingen av hushållens förväntningarna och nettospar- kvoten har under 1980-talet visat just ett sådant mönster. När framtids- förväntningarna ljusnade i mitten av 1980-talet sjönk sparkvoten. De alltmer pessimistiska förväntningar som registrerats sedan 1989 avspeglas i ett ökat sparande. Enligt den senaste HIP-undersökningen från oktober 1990 är de ekonomiska förväntningarna för 1991 mycket mörka, se diagram 7:4. Inte sedan 1981 har hushållen varit så pessimistiska. De rådande förväntningarna talar för att hushållen kommer att öka sitt sparande. Diagram 7:4 Hushållens förväntningar om den egna ekonomin 12 månader framåt - t.o.m. oktober 1990.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-40.png" style="width:278pt;height:175pt;"/> Anm: Diagrammet visar skillnaden mellan andelen hushåll som tror på en förbättring och andelen som tror på en försämring, säsongrensat. Källa: Statistiska centralbyrån. Skattereformen, förmögenhetsutvecklingen och hushållens alltmer pessimistiska förväntningar indikerar alla en uppgång i sparandet. Samtidigt talar vissa andra faktorer emot en snabb förbättring av sparkvoten. 58 Inbetalningarna till det obligatoriska sparandet upphörde 1 januari 1991 Prop. 1990/91:100 och nästa år återbetalas 1989 års sparande. Det medför att hushållens Bil. 1.1 köpkraft ökar mer än vad den disponibla inkomstökningen anger. Likviditetseffekten motsvarar ytterligare 1 procentenhet 1991 och 0,3 procentenheter 1992. Om hushållen inte ökar sitt frivilliga sparande i motsvarande grad när det obligatoriska upphör försämras sparkvoten automatiskt. Vissa tillfälliga effekter som dämpat konsumtionsutvecklingen under 1989 och 1990 beräknas de närmaste åren avta eller falla bort. Den neddragande effekt som bilinköpen bidrog med på den totala konsum- tionstillväxten kommer under året att dämpas och antas vara helt försvunnen 1992. De senaste årens vintrar var ovanligt varma, vilket sänkte kostnaderna för husuppvärmning. Om det blir en återgång till en mer normal temperatur medför det en ökad förbrukning för energi motsvarande knappt en halv procentenhet av den totala konsumtionen. Prognosen utgår från att hushållens pessimistiska förväntningar och den osäkerhet som omläggningen till ett nytt skattesystem medför leder till en tämligen måttlig konsumtionsökning. I alternativ 1 beräknas den privata konsumtionen stiga med 0,7% 1991. Utifrån de inkomstökningar som redogjorts för i tidigare avsnitt förbättras sparkvoten då med 1 procenten- het. Under 1991 kommer därmed sparkvoten att åter bli positiv efter att ha varit negativ de senaste fem åren. För 1992 antas osäkerheten som följer av skattereformen minska. Den tillfälliga höjningen av mervärdeskatten försvinner 1 januari 1992 och därmed bortfaller också ett incitament att skjuta större inköp på framtiden hos hushållen. Tillväxten i den totala konsumtionen beräknas öka med 1,0% och sparkvoten förbättras med ytterligare drygt 1 procentenhet. I alternativ 2 medför den högre inkomstökningen också att konsum- tionen blir något större än i alternativ 1 för båda åren. En del av inkomstskillnaden mellan alternativen beräknas dock användas till sparande. 59 <h4>8 Investeringar</h4> Den starka tillväxten av bruttoinvesteringarna som pågått sedan 1987 bromsades upp till preliminärt närmare 2% 1990. Utvecklingen dämpades inom samtliga sektorer. Förändringen var störst inom näringslivet där tillväxttakten minskade från 12,4% 1989 till ca 1 % 1990. Därav var om- slaget inom industrin mest markant, från en uppgång på ca 14 % 1989 till en nedgång med 3%. Även i det övriga näringslivet bromsades ut- vecklingen betydligt. Samtidigt avtog tillväxten av bostadsinvesteringar- na till ca 3%. Även inom de offentliga myndigheterna sjönk tillväxttak- ten, till ca 3%. Investeringsförloppet 1991 och 1992 är beroende av kostnadsutveck- lingen. Om det ogynnsamma mönstret i lönebildningen bryts väntas de totala investeringarna sjunka med ca 1,5% 1991, för att under 1992 åter uppvisa svagt positiva tillväxttal. Om löneökningarna fortsätter att stiga enligt alternativ 2 försämras investeringsklimatet. Det gäller särskilt inom näringslivet, men även i viss mån inom de offentliga myndigheterna. De totala investeringarna sjunker då med drygt 3% 1991 och med ca 2% 1992. Bostadsinvesteringama faller 1991 och 1992, till följd av minskad efterfrågan. Såväl nyproduktionen som ombyggnaderna minskar. Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1 Tabell 8:1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren <table border="1"> <tr><td rowspan="3"></td><td rowspan="3"> Miljarder kr 1989 löpande priser</td><td colspan="7"> Ärlig procentuell volymförändring</td></tr> <tr><td rowspan="2"> 1988</td><td rowspan="2"> 1989</td><td rowspan="2"> 1990</td><td colspan="2"> 1991</td><td colspan="2"> 1992</td></tr> <tr><td> Alt.l</td><td> Alt.2</td><td> Alt.l</td><td> Alt.2</td></tr> <tr><td> Näringsliv</td><td> 163,9</td><td> 4,1</td><td> 12,4</td><td> 1,1</td><td> -0,7</td><td> -3,6</td><td> 2,9</td><td> -0,4</td></tr> <tr><td> Offentliga myndigheter</td><td> 31,6</td><td> 6,9</td><td> 10,5</td><td> 3,2</td><td> 0,1</td><td> -1,0</td><td> 2,2</td><td> -0,7</td></tr> <tr><td> Bostäder</td><td> 64,3</td><td> 11,2</td><td> 6,8</td><td> 3,1</td><td> -4,3</td><td> -4,3</td><td> -7,2</td><td> -7,2</td></tr> <tr><td> Totalt</td><td> 259,8</td><td> 6.0</td><td> 10,9</td><td> 1,8</td><td> -1,4</td><td> -3,4</td><td> 0.6</td><td> -1,9</td></tr> <tr><td> därav maskiner</td><td> 116,8</td><td> 7,6</td><td> 15,7</td><td> 1,9</td><td> -0,9</td><td> -4,1</td><td> 2,9</td><td> -0,7</td></tr> </table> Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet. <h5>8.1 Näringslivets investeringar</h5> Efter de första åren under 1980-talet utvecklades näringslivets investe- ringar starkt, förutom en tillfällig svacka 1986. Mellan 1986 och 1989 steg investeringarna i näringslivet med ca 25%. Under 1990 bromsades expansionen och uppgången stannade på ca 1 %. Tyngdpunkten i upp- gången låg, liksom de närmast föregående åren, på maskiner. Under perioden 1986 till 1990 ökade maskininvesteringarna med närmare 35%, medan byggnadsinvesteringarna steg med knappt 7 %. Efter en markant uppbromsning 1986 tog industriinvesteringarna åter fart. Mellan 1986 och 1989 steg industriinvesteringarna med över 30%. 1990 vände utvecklingen och en nedgång av investeringsvolymen med 3% noterades. Industrins investeringar minskade då för första gången 60 sedan 1982. Ett sämre efterfrågeläge och vikande lönsamhet inverkade Prop. 1990/91:100 på utvecklingen. Under perioden 1986 till 1989 utvecklades byggnadsin- Bil. 1.1 vesteringama svagare än maskininvesteringama. Under 1990 var ned- gången for byggnader kraftigare än för maskiner. Tabell 8:2 Bruttoinvesteringar i näringslivet <table border="1"> <tr><td rowspan="3"></td><td rowspan="3"> Miljarder kr. 1989, löpande priser</td><td colspan="7"> Årlig procentuell volymförändring</td></tr> <tr><td rowspan="2"> 1988</td><td rowspan="2"> 1989</td><td rowspan="2"> 1990</td><td colspan="2"> 1991</td><td colspan="2"> 1992</td></tr> <tr><td> Alt.l</td><td> Alt. 2</td><td> Alt.l</td><td> Alt.2</td></tr> <tr><td> Industri</td><td> 50,9</td><td> 5,4</td><td> 13,9</td><td> -3,0</td><td> -6,0</td><td> -13,0</td><td> 5,0</td><td> -5,0</td></tr> <tr><td> Basindustri</td><td> 13,7</td><td> 18,1</td><td> 16,4</td><td> -4,0</td><td> -11,0</td><td> -22,0</td><td> 5,0</td><td> -6,0</td></tr> <tr><td> Verkstadsindustri</td><td> 19,3</td><td> -5,6</td><td> 16,6</td><td> -5,0</td><td> -6,0</td><td> -16,0</td><td> 7,0</td><td> -9,0</td></tr> <tr><td> Övrig industri</td><td> 17,9</td><td> 9,8</td><td> 9,5</td><td> -1,0</td><td> 2,0</td><td> -3,0</td><td> 2,0</td><td> -1,0</td></tr> <tr><td> Övrigt näringsliv</td><td> 113,0</td><td> 3,6</td><td> 11,7</td><td> 3,1</td><td> 1,6</td><td> 0,6</td><td> 2,0</td><td> 1,3</td></tr> <tr><td> Totalt</td><td> 163,9</td><td> 4,1</td><td> 12,4</td><td> 1,1</td><td> -0,7</td><td> -3,6</td><td> 2,9</td><td> -0,4</td></tr> <tr><td> därav byggnader</td><td> 55,3</td><td> -1,7</td><td> 4,9</td><td> 0,8</td><td> 0,1</td><td> -1,7</td><td> 2,5</td><td> 0,1</td></tr> <tr><td> maskiner</td><td> 107,6</td><td> 7,0</td><td> 16,2</td><td> 1,5</td><td> -1,1</td><td> -4,4</td><td> 3,0</td><td> -0,7</td></tr> </table> Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet. Under 1990 sjönk investeringarna inom verkstadsindustrin med preli- minärt ca 5 %. Bilden är delvis splittrad med kraftiga minskningar i tran- sportmedels- och maskinindustri medan övrig verkstadsindustri redovisar ökningar. Inom basindustrin föll investeringarna med närmare 5 %. Inom övrig industri kvarstod i stort sett oförändrad volym. Elektroindustrin tillhör den del inom denna industri som expanderade. Utvecklingen 1991 och 1992 är svårbedömd. Statistiska centralbyråns investeringsenkät i oktober pekar mot en fortsatt, och än starkare, ned- gång i industrins investeringsplaner 1991. Skälen till detta är flera. Ett svagare efterfrågeläge med vikande lönsamhet, avtagande produktionsut- veckling, höga räntor, ett minskat kapacitetsutnyttjande samt en ytterli- gare försämrad konkurrenskraft gör att investeringsklimatet märkbart försämras. Om löneökningstakten växlas ned, i enlighet med alternativ 1, kommer dock ovanstående negativa tendenser att motverkas. Nedgången 1991 be- räknas då stanna på 6%. Det är främst basindustrin och verkstadsindu- strin som planerar för minskade investeringar. En återhämtning inom in- dustrin totalt förutses 1992, med 5% ökad investeringsvolym. Med fortsatt relativt snabb löneutveckling förstärks problemen inom industrin ytterligare. I prognosen förutses ett fäll i investeringsvolymen med 13% 1991 och med 5% 1992. Främst drabbas verkstadsindustri och basindustri. Det innebär att de totala industriinvesteringarna sjunker till den nivå som rådde 1986, innan de senaste årens kraftiga expansion inleddes. 61 Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1 Diagram 8:1 Näringslivets investeringar Miljarder kr., 1985 års priser<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-41.png" style="width:278pt;height:167pt;"/> Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet. Tabell 8:3 Offentliga investeringar <table border="1"> <tr><td rowspan="3"></td><td rowspan="3"> Miljarder kr. 1989, löpande priser</td><td colspan="7"> Årlig procentuell volymförändring</td></tr> <tr><td rowspan="2"> 1988</td><td rowspan="2"> 1989</td><td rowspan="2"> 1990</td><td colspan="2"> 1991</td><td colspan="2"> 1992</td></tr> <tr><td> Alt.l</td><td> Alt.2</td><td> Alt.l</td><td> Alt.2</td></tr> <tr><td> Statliga myndigheter</td><td> 8,8</td><td> 1,4</td><td> 16,9</td><td> 13,1</td><td> 1,0</td><td> 1,0</td><td> 0,9</td><td> 0,9</td></tr> <tr><td> Statliga affärsverk</td><td> 18,6</td><td> -4,5</td><td> 9,7</td><td> 4,7</td><td> 10,0</td><td> 10,0</td><td> 5,0</td><td> 5,0</td></tr> <tr><td> Staten</td><td> 27,4</td><td> -2,8</td><td> 11,9</td><td> 7,3</td><td> 5,4</td><td> 5,4</td><td> 2,4</td><td> 2,4</td></tr> <tr><td> Kommunala myndig- heter</td><td> 22,8</td><td> 9,1</td><td> 8,0</td><td> -0,9</td><td> -0,4</td><td> -2,0</td><td> 2,8</td><td> -1,5</td></tr> <tr><td> Kommunala affärsverk</td><td> 4,3</td><td> -1,4</td><td> -6,8</td><td> 13,1</td><td> 3,6</td><td> 3,6</td><td> 0,9</td><td> 0,9</td></tr> <tr><td> Kommunerna</td><td> 27,1</td><td> 7,0</td><td> 5,3</td><td> 1,4</td><td> 0,4</td><td> -1,0</td><td> 2,4</td><td> -1,0</td></tr> <tr><td> Totalt</td><td> 54,5</td><td> 1,7</td><td> 8,7</td><td> 4,5</td><td> 3,1</td><td> 2,5</td><td> 2,4</td><td> 0.9</td></tr> </table> Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet. De närmaste åren väntas tillväxttakten inom det övriga näringslivet kvarstå på en relativt stabil och låg nivå. Under 1990 avtog ökningstak- ten markant, från närmare 12% 1989 till ca 3% 1990. De offentliga affärsverken ökade starkt. Där skedde en kraftig expansion inom statens järnvägar och postverket. I de flesta övriga näringsgrenar noterades en nedgång. Under 1991 och 1992 beräknas investeringsaktiviteten avta in- om varuhandel, hotell- och restaurang samt delar av finanssektom, efter de senaste årens expansion. Den i samband med åtstramningspaketet tillfälligt höjda fastighetsskatten 1991 och 1992, verkar i dämpande rikt- ning. Borttagandet av ramarna för övrigt byggande i landet, förutom i Stockholms län och Göteborgs och Bohus län, verkar i motsatt riktning. Inom de statliga affärsverken väntas investeringarna fortsätta att stiga starkt 1991 till följd av att det skett en förskjutning av planerna framåt 62 i tiden. Även 1992 väntas en uppgång, dock inte lika stark som föregå- ende år. Därmed förhindras ett fäll för investeringarna i övrigt närings- liv. Både under 1991 och 1992 stiger de med knappt 2%. I och med att investeringarna i denna sektor inte antas vara särskilt känsliga för kost- nadsutvecklingen blir utvecklingen endast något lägre i fallet med fortsatt höga löneökningar. Sammantaget innebär det att näringslivets investeringar, sett som andel av BNP, kvarstår på i stort sett oförändrad hög nivå 1991 och 1992 med ca 14,5% av BNP. I fallet med den högre löneutvecklingen förutses en något lägre andel, ca 14% av BNP. Andelen fortsätter därmed att över- stiga den nivå som rådde innan den starka nedgången i slutet av 1970- talet inträffade. Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1 Diagram 8:2 Näringslivets investeringar Procent av BNP, 1985 års priser<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-42.png" style="width:276pt;height:174pt;"/> Anm: Punkterna för 1991 och 1992 avser utvecklingen enligt alternativ 2. Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartemenetet. <h5>8.2 Bostadsinvesteringar</h5> Vid sidan av industrin har bostadsbyggandet tillhört de mest expansiva investeringsområdena under perioden 1986 till 1989. Under denna period expanderade bostadsproduktionen med hela 30%. Under 1990 steg bo- stadsinvesteringama med ca 3% ytterligare. Det innebar en betydligt lägre ökningstakt än tidigare. Sedan 1986 har investeringsvolymen gällande nyproduktion av bostäder fördubblats. 1990 avtog ökningstakten något, då volymen steg med ca 12%. Den kraftiga uppgången av efterfrågan på bostäder, från ett läge med 37 000 outhyrda lägenheter 1983,ledde så småningom till bostads- brist i stora delar av landet och medverkade till en markant stigande bo- stadsproduktion. Den starkt växande efterfrågan orsakades av en förbätt- ring av hushållens ekonomi till följd av bl.a. ökade reallöner och stigande 63 sysselsättning. Även förändringar i befolkningssammansättningen, ökad regional rörlighet och en hög nettoinvandring inverkade dock till utveck- lingen. Tecken på en något dämpad efterfrågan kunde skönjas under 1990 genom att köerna vid bostadsförmedlingarna i landet slutade att växa, med undantag för Stockholmsområdet. En svagt uppåtgående trend av antalet outhyrda lägenheter hos de allmännyttiga bostadsföretagen note- rades. I september uppgick antalet outhyrda lägenheter till knappt 4 000. Det innebär en uppgång med 1 000 lägenheter sedan september föregåen- de år. Nivån är dock fortfarande mycket låg, motsvarande 0,5 % av be- ståndet. Bristen på lägenheter gäller inte enbart storstadsområdena. I nästan hälften av kommunerna i landet fanns ingen ledig lägenhet regi- strerad hos allmännyttan i september 1990. Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1 Diagram 8:3 Antal outhyrda lägenheter respektive antal påbörjade lägenheter<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-43.png" style="width:279pt;height:163pt;"/> Anm: Antalet outhyrda lägenheter avser den 1 mars respektive år t.o.m. 1989 samt antalet outhyrda lägenheter hos allmännyttan i september 1990. Antalet påbörjade lägenheter omfattar både flerfamiljshus och småhus. Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet. I oktober 1988 fördubblades Jen statligt garanterade räntan för om- byggnadslån. Samtidigt infördes länsvisa ramar för omfattningen av om- byggnadsverksamheten i hela landet. Tidigare hade sådana funnits inom storstadsområdena sedan början av 1987. Övergångsbestämmelser mild- rade effekterna av de nya reglerna något under 1989. Ombyggnadsvoly- men sjönk då med 12%. Utanför storstadsområdena är det främst den högre räntan som begränsat ombyggnadsvolymen. Ramarna för 1990 var snävare än under 1989. Restriktionerna fick starkare genomslag och därigenom minskade också ombyggnadsinvesteringama kraftigt, med ytterligare ca 14%. Utvecklingen av bostadsproduktionen 1991 och 1992 är mycket svårbe- dömd. De höga kostnaderna i nyproduktionen kan få till följd att efter- frågan dämpas. Även effekterna av skattereformen samt det nya bostads- finansieringssystemet, som träder i kraft den 1 januari 1992, är svåra att 64 förutse. Relativprishöjningen av bostäder till följd av skattereformen tor- de medföra en minskad efterfrågan. I motsatt riktning verkar det köp- tillskott som hushållen får genom skattereformen, vilket kan komma till uttryck i ökad bostadskonsumtion. Det föreligger stora svårigheter att prognosticera det långsiktiga beho- vet av bostäder. Förutom demografiska faktorer inverkar även hushållens inkomstutveckling och utvecklingen av bostadsprisema på efterfrågan av nyproduktion. Enligt boverkets bedömning behövs ett årligt tillskott under 1990-talet på mellan 37 000 och 45 000 lägenheter för att tillgodose det behov som följer av ökad efterfrågan och avgången av lägenheter ur beståndet. Till detta kommer vad som behövs för att på kortare sikt upp- nå balans på bostadsmarknaden. I bilaga 15 till LU90 beräknades det långsiktiga behovet enligt huvudalternativet uppgå till 63 000 lägenheter per år. Det s.k. nolltillväxtaltemativet i samma bilaga ligger närmare boverkets bedömning. Eftersom beståndet är stort i förhållande till ny- tillskottet, får en liten förändring av efterfrågan stor betydelse för ny- produktionen av bostäder. Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1 Tabell 8:4 Bostadsinvesteringar Miljarder Årlig procentuell volymförändring kr. 1989,  ---------------------------------- <table border="1"> <tr><td></td><td> löpande priser</td><td> 1988</td><td> 1989</td><td> 1990</td><td> 1991</td><td> 1992</td></tr> <tr><td> Nybyggnad</td><td> 43,6</td><td> 40,3</td><td> 20,3</td><td> 12,0</td><td> -2,0</td><td> -8,0</td></tr> <tr><td> Flerbostadshus</td><td> 22,1</td><td> 42,4</td><td> 20,9</td><td> 17,5</td><td> 5,9</td><td> -5,0</td></tr> <tr><td> Småhus</td><td> 21,6</td><td> 38,1</td><td> 19,7</td><td> 6,3</td><td> -11,0</td><td> -12,0</td></tr> <tr><td> Ombyggnad</td><td> 20,7</td><td> -13,7</td><td> -12,1</td><td> -14,0</td><td> -10,0</td><td> -5,0</td></tr> <tr><td> Flerbostadshus</td><td> 17,3</td><td> -15,5</td><td> -12,7</td><td> -13,9</td><td> -7,9</td><td> -5,0</td></tr> <tr><td> Småhus</td><td> 3,4</td><td> -2,9</td><td> -9,2</td><td> -14,6</td><td> -21,0</td><td> -5,0</td></tr> <tr><td> Totalt</td><td> 64,3</td><td> 11,2</td><td> 6,8</td><td> 3,1</td><td> -4,3</td><td> -7,2</td></tr> </table> Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet. Boverkets lånestatistik tyder på fortsatt expansiva planer för investe- ringar i nyproduktion av bostäder 1991. I prognosen väntas dock efter- frågan avta något jämfört med den höga nivån 1990. Antalet påbötjade lägenheter beräknas minska från 62 000 1990 till ca 56 000 1991. Det innebär att investeringsvolymen sjunker med ca 2%. Nedgången väntas fortsätta också 1992, då investeringarna i bostäder beräknas fälla med 8% i volym. Antalet påbörjade lägenheter avtar då till 54 000. Ramarna för ombyggnader tas bort 1991 i hela landet förutom i Stockholms län och Göteborgs och Bohus län. I prognosen beräknas om- byggnaderna fortsätta att sjunka 1991, dock i något lägre takt än under 1990, eller med 10%. Under 1992 förutses ombyggnadsinvesteringama minska med 5%. Det förutsätter ett tekniskt antagande att 1991 års restriktioner kvarstår. Det innebär att de totala bostadsinvesteringama sjunker med drygt 4% 1991 och med ca 7% 1992. 5 Riksdagen 1990/91. I samt. Nr 100. Bilaga 1.1 65 Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1 Diagram 8:4 Bostadsinvesteringar Miljarder kr., 1985 års priser<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-44.png" style="width:277pt;height:170pt;"/> Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet. <h5>8.3 Byggnadsverksamheten</h5> Byggkonjunkturen var fortsatt stark även 1990. Efter den långa perioden av mycket hög aktivitet tillkom dock alltfler tecken på en något mindre överhettad byggmarknad under loppet av året. Bristen på byggnadsarbeta- re har avtagit sedan slutet av 1989, enligt konjunkturinstitutets byggbaro- meter. Sedan september 1989 har andelen företag som uppger brist på byggnadsarbetare i princip halverats. Arbetslösheten bland byggnadsarbe- tare har stigit under andra halvåret 1990. I slutet av november var 3,1 % av kassamedlemmama arbetslösa, mot 2,3% november 1989. Kostnadsut- vecklingen inom byggsektorn, som blivit ett problem för hela samhälls- ekonomin, tenderade att avta något mot slutet av året. Uppgången i byggefterfrågan inleddes 1986. Byggnadsinvesteringarna i näringslivet böljade då stiga samtidigt som behovet av ett kraftigt ökat nybyggande av bostäder accentuerades. Ombyggnadsverksamheten nådde sin topp under 1987. Subventionerna i ROT-sektom (reparation, om- och tillbyggnad) från 1980-talets böljan gav en snabb volymökning av om- byggnaderna t.o.m. 1987. Under 1988 skedde en viss nedgång av näringslivets byggnadsinvesteringar. Samtidigt uppvisade nybyggandet av bostäder rekordstora tillväxttal. 1989 var ökningstakten åter stark in- om näringslivet, samtidigt som bostadssektorns tillväxt bromsades genom restriktionerna mot ombyggnadssektom. Under 1990 avtog näringslivets tillväxt markant. Bostadsproduktionen ökade också svagare än året innan, dels genom att ombyggnadsrestriktio- nema fick större effekt, dels genom att nyproduktionen nått en mycket hög nivå och därigenom uppvisade en avtagande tillväxt. Sysselsättningen inom byggområdet har dock fortsatt att öka. Enligt AKU steg antalet 66 sysselsatta inom bygggnadsverksamheten från 257 OOO personer 1986 till Prop. 1990/91:100 313 000 personer 1990. Det motsvarar en uppgång med över 20 %, varav Bil. 1.1 ökningen under 1990 svarade for 8 procentenheter. Överhettningen på byggmarknaden de senaste åren har tvingat fram alltmer omfettande regleringar. Avsikten med dessa har dels varit att dämpa det allmänna efterfråge- och kostnadstrycket på byggmarknaden, dels att frigöra resurser till nyproduktion av bostäder. Förutom begräns- ningarna av ombyggnadsverksamheten gällande bostäder infördes också ramar för s.k. övrigt byggande i hela landet. I Stockholms län och i Göteborgs och Bohus län har byggnadstillståndsgivning använts sedan 1987 i syfte att begränsa den totala byggvolymen till 1986 års nivå. I övriga landet fick arbetsmarknadsstyrelsen i uppdrag att under 1989, med stöd av lagen om byggnadstillstånd, begränsa volymen av övrigt byggande till 95% av 1988 års volym. Det gällde även för 1990. År 1991 tas ramarna för övrigt byggande bort i hela landet utom i Stock- holms län och Göteborgs och Bohus län. Åtgärderna mot ombyggnadsverksamheten resulterade i en nedgång av investeringarna inom denna sektor med ca 40% mellan 1986 och 1990. 1991 väntas nedgången fortsätta, dock i något lugnare takt. Effekterna av regleringarna av övrigt byggande är mer oklara. Ramen för övrigt byggande 1990 var i slutet av november i stort sett fylld av pågående och planerat byggande enligt AMS. I maj 1989 infördes en investeringsskatt uppgående till 10% på s.k. oprioriterat byggande inom Stockholms län, med undantag av Norrtälje och Södertälje kommuner. Den höjdes till 30% under våren 1990 och utvidgades till att även omfetta Göteboigsområdet. I oktober 1990 undan- tags Göteborgsområdet från investeringsskatten. Från den 1 januari 1991 undantas även Nynäshamns kommun. Den höjda investeringsskatten har medverkat till att byggnadsinvesteringarna inom varuhandel-, hotell och restaurang har minskat. Tabell 8:5 Byggnadsverksamhet <table border="1"> <tr><td rowspan="3"></td><td rowspan="3"> Miljarder kr 1989 löpande priser</td><td colspan="7"> Årlig procentuell volymförändring</td></tr> <tr><td rowspan="2"> 1988</td><td rowspan="2"> 1989</td><td rowspan="2"> 1990</td><td colspan="2"> 1991</td><td colspan="2"> 1992</td></tr> <tr><td> Alt.l</td><td> Alt.2</td><td> Alt.l</td><td> Alt.2</td></tr> <tr><td> Byggnadsinvesteringar</td><td> 142,0</td><td> 4,4</td><td> 6,6</td><td> 1,9</td><td> -1,9</td><td> -2,8</td><td> -1,7</td><td> -3,2</td></tr> <tr><td> därav näringsliv</td><td> 55,3</td><td> -1,7</td><td> 4,9</td><td> 0,8</td><td> 0,1</td><td> -1,7</td><td> 2,5</td><td> 0,1</td></tr> <tr><td> myndigheter</td><td> 22,4</td><td> 3,6</td><td> 10,3</td><td> 1,9</td><td> -0,1</td><td> -1,3</td><td> 2,4</td><td> -0,7</td></tr> <tr><td> bostäder</td><td> 64,3</td><td> 11,2</td><td> 6,8</td><td> 3,1</td><td> -4,3</td><td> -4,3</td><td> -7,2</td><td> -7,2</td></tr> <tr><td> Reparationer och</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> underhåll</td><td> 51,1</td><td> 0,9</td><td> 5,5</td><td> 4,3</td><td> 2,3</td><td> 2,3</td><td> 1,1</td><td> 1,1</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 193,1</td><td> 3,4</td><td> 6.3</td><td> 2.6</td><td> -0,7</td><td> -1,3</td><td> -0.8</td><td> -1,9</td></tr> </table> Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet. 1990 avtog ökningstakten inom den totala byggnadsverksamheten. Ba- kom stagnationen låg en lägre tillväxttakt inom såväl näringsliv som offentliga myndigheter samt ett mindre expansivt bostadsbyggande. 67 Reparations- och underhållssektom steg relativt starkt, med ca 4%. Utvecklingen inom byggsektorn 1991 och 1992 är mycket svårbedömd i och med att skattereformen och ett nytt bostadsfinansieringssystem med- för ett antal nya förutsättningar. I det lägre lönealtemativet stagnerar samtidigt näringslivets investeringar. Sammantaget väntas en nedgång inom byggnadsverksamheten med närmare 1% både 1991 och 1992. Om löneökningstakten blir fortsatt hög förstärks nedgången genom en mer ogynnsam utveckling inom näringslivet och de kommunala myndigheter- na. Utvecklingen av bostadsinvesteringama verkar också neddragande oavsett lönealtemativ. I motsatt riktning verkar reparations- och under- hållssektom där aktiviteten fortsätter att stiga, dock med en svagare takt. Totalt fäller byggnadsverksamheten i alternativ 2 med ca 1,5% respektive ca 2% 1991 och 1992. <h5>8.4 Lagerinvesteringar</h5> Perioden 1981-1988 kännetecknades av kraftig och ihållande lageravveck- ling. Totalt sett drogs lagren ner med närmare 50 miljarder kr. (1985 års priser). Denna avveckling var koncentrerad till industrin och partihan- deln. Inom partihandeln skedde speciellt stora neddragningar av spann- målslagren samt lagren av oljor och bränsle. Enligt de preliminära nationalräkenskaperna i våras hade en lagerupp- byggnad inträffat under 1989. Dessa hade dock placerat en korrektions- post som uppstod vid avstämning mellan produktions- och användnings- beräkningar som en lagerpost. Denna är nu eliminerad och detta tillsam- mans med en rad mindre revideringar gör att lagren totalt sett minskade något även 1989. Under 1990 bröts dock den långa perioden av lagemeddragningar. In- om industrin böljade lagren växa redan under hösten 1989. Denna ut- veckling accentuerades sedan under första halvåret 1990 då färdigvaru- lagren ökade kraftigt. Under hösten anpassades sedan produktionen till den vikande efterfrågan och en marginell nedgång av färdigvarulagren noterades. Däremot ökade lagren av insatsvaror och varor i arbete. Även lagren av råolja och bränsle steg kraftigt under första halvåret 1990 för att sedan under hösten avvecklas så mycket att en minskning under 1990 med ca 0,4 miljarder kr. inträffade. Lagren i detaljhandeln exklusive bilar ökade, speciellt under hösten. Denna lageruppbyggnad är i huvud- sak ofrivillig och en följd av hushållens alltmer försiktiga konsumtions- beteende. Lagren av bilar och bildelar steg kraftigt 1989 när efterfrågan började vika. Under 1990 har endast en mindre del av dessa ofrivilliga lager kunnat avvecklas, då efterfrågan försvagats än mer. Totalt innebär detta att lagren förra året ökade med ca 2,2 miljarder kr. och därmed lämnar ett positivt bidrag till BNP-tillväxten med 0,3 pro- cent. I finansdepartementets höstprognos var bedömningen att bidraget skulle vara svagt negativt (0,1%). Denna skillnad förklaras till betydande del av de revideringar som gjorts i nationalräkenskaperna för 1989. Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1 68 Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1 Diagram 8:5 Lagervolymförändringar Miljarder kr., 1985 års priser<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-45.png" style="width:277pt;height:179pt;"/> 1980       1982 1984 1986      1988 1990 Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet. Under 1991 väntas industrilagren (exkl. olja- och bränsleprodukter) minska svagt. Efterfrågeläget bedöms inte vara tillräckligt starkt för att en mer påtaglig reducering av färdigvarulagren ska kunna komma till stånd. Dessa förblir därmed tämligen stora. Anpassningen av insatsvaru- lagren till den lägre produktionstakten väntas fortsätta varför dessa min- skar måttligt. Bilhandeln väntas 1991 får större möjligheter att minska sina stora lager. Däremot förutses en uppgång av olje- och bränslelagren med drygt en miljard. Därmed skulle lagren totalt sett sjunka med ca 1 miljard kr, vilket innebär ett negativt bidrag till BNP-tilväxten med 0,3%. Under 1992 väntas neddragningarna av lagren fortsätta i något snabbare takt än 1991. Det något starkare efterfrågeläget ger möjligheter för indu- strin att dra ner sina tämligen stora färdigvarulager. Även inom parti- och detaljhanden väntas neddragningar ske. Det negativa bidraget till BNP-tillväxten blir dock mycket litet. 69 6 Riksdagen 1990/91. 1 sainl. Nr 100. Bilaga 1.1 <h4>9 Den offentliga verksamheten                       Pr0P- 1990/91 :ioo</h4> Bil. 1.1 <h5>9.1 Den offentliga sektorn och samhällekonomin</h5> Den offentlig sektorns finanser har förbättrats markant sedan 1982 då det finansiella sparandet visade ett underskott motsvarande 7% av BNP. Ar 1987 fick den offentliga sektorn ett överskott efter nio år i följd av underskott och 1989 uppgick det finansiella sparandet till över 5% av BNP. Förbättringen av den offentliga sektorns finansiella sparande beror på en kraftig ökning av inkomsterna, samtidigt som utgiftsutvecklingen har varit relativt dämpad. De offentliga inkomsternas andel av BNP steg från ca 60% 1982 till 65,5% 1989, vilket avspeglar en ökad skattekvot. Under samma period minskade utgifternas andel av BNP från 66,5% 1982 till ca 60% 1989. Den reala resursförbrukningen inom den offentliga sektorn i form av investeringar och konsumtion sjönk från 33,5% 1982 till 28,5% 1989 som andel av BNP. Transfereringarna till hushåll steg som andel av BNP under perioden med 1,5 procentenheter till ca 20,5% 1989, se diagram 9:1. Den offentliga sektorns övriga utgifter består av transfereringar till företag och u-landsbistånd samt ränteutgifter. Dessa utgifters andel av BNP har minskat med 4 procenten- heter sedan 1985 främst beroende på lägre ränteutgifter på statskulden och minskat stöd till företag. Diagram 9:1 De offentliga utgifternas andel av BNP<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-46.png" style="width:276pt;height:173pt;"/> Källa: Finansdepartementet. År 1990 steg utgifternas andel av BNP till ca 61,5% medan inkomster- nas andel var oförändrad. Det finansiella sparandet beräknas ha minskat till ca 4% av BNP. Den ökade utgiftsandelen förra året berodde huvudsakligen på att kostnaderna för den offentliga konsumtionen ökade kraftigt till följd av de höga löneavtalen inom det offentliga området. I volym beräknas den offentliga konsumtionen ha stigit med 1,3%. 70 Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1 Tabell 9:1 Skattekvoten Procentandel av BNP <table border="1"> <tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2"> 1989</td><td rowspan="2"> 1990</td><td colspan="2"> 1991</td><td colspan="2"> 1992</td></tr> <tr><td> Alt. 1</td><td> Alt. 2</td><td> Alt.l</td><td> Alt.2</td></tr> <tr><td> Direkta skatter</td><td> 25,3</td><td> 24,3</td><td> 21,3</td><td> 21,6</td><td> 21,3</td><td> 21,7</td></tr> <tr><td> Hushåll</td><td> 22,5</td><td> 21,9</td><td> 19,5</td><td> 19,7</td><td> 19,1</td><td> 19,5</td></tr> <tr><td> Företag</td><td> 2,8</td><td> 2,4</td><td> 1,9</td><td> 1,9</td><td> 2,2</td><td> 2,2</td></tr> <tr><td> Indirekta skatter exkl.</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> arbetsg ivaravg i fter</td><td> 14,7</td><td> 15,1</td><td> 16,9</td><td> 16,8</td><td> 16,4</td><td> 16,3</td></tr> <tr><td> Mervärdeskatt</td><td> 7,6</td><td> 8,2</td><td> 9,8</td><td> 9,8</td><td> 9,2</td><td> 9,2</td></tr> <tr><td> Övrigt</td><td> 7,1</td><td> 6,9</td><td> 7,1</td><td> 7,1</td><td> 7,2</td><td> 7,1</td></tr> <tr><td> Arbetsgivaravgifter</td><td> 16,5</td><td> 17,4</td><td> 17,8</td><td> 17,9</td><td> 17,8</td><td> 18,0</td></tr> <tr><td> Skatter och avgifter</td><td> 56,4</td><td> 56,8</td><td> 56,0</td><td> 56,3</td><td> 55,4</td><td> 55,9</td></tr> </table> Källor: Konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån och finan sdepartementet. Den offentliga sektorns inkomster består till 85% av skatter och av- gifter. Skatternas och arbetsgivaravgifternas andel av BNP (skattekvoten) steg med ca 7 procentenheter mellan 1982 och 1989. För 1990 beräknas skattekvoten ha ökat med ytterligare ca 0,5 procentenheter till knappt 57%. För 1991 och 1992 beräknas en succesiv nedgång av skattekvoten till 55,5 - 56%, se tabell 9:1. Förändringen av skattekvoten beror dels på hur skatteunderlagen utvecklas i förhållande till BNP, dels på föränd- ringen i skatteuttagen. Även betalningsrutiner och redovisningsprinciper påverkar skattekvoten. Ett första steg i skattereformen togs förra året. Den statliga inkomst- skatten sänktes med 7 procentenheter. Den kraftiga ökningen av lönerna (skatteunderlaget) och höjd kommunalskatt medförde dock, att endast en mindre nedgång av skatteuttaget från hushållens direkta skatter kom till stånd 1990. I år leder det nya skattesystemet till kraftigt sänkta inkomst- skatter for hushållen. Även nästa år minskar andelen av hushållens direkta skatter i de totala skatteinkomsterna. Genom att skatteskalan räknas upp med i princip den historiska inflationen uppkommer en negativ effekt på skatteinkomsterna ("omvänd ftscal drag") när löneök- ningarna blir mindre än föregående års inflation. Den starka uppgången i företagens vinster under 1980-talet har efter- hand medfört att företagens skatteinbetalningar ökat från ca 1,5% av BNP 1985 till nära 3% av BNP 1989. Skattereformen bidrar till ökat uttag från företagens direkta skatter genom att avkastningen på pensions- fonder och vissa försäkringspremier beskattas. Nedgången i företagens resultat under det senaste året leder dock till en kraftig minskning av företagsskatterna i år. Nästa år hålls skatteinkomsterna från företagen uppe genom upplösning av skatteskulden på dolda reserver. Finansieringen av inkomstskattesänkningama 1990 och 1991 sker till stor del genom breddning av underlaget för mervärdeskatten. Dessutom är skattesatsen tillfälligt höjd med 1 procentenhet från den 1 juli 1990 till utgången av 1991. Mervärdeskatten på den kommunala sektorns inköp 71 av varor och tjänster lyfts av fr.o.m. 1 januari och på den statliga sektorns inköp fr.o.m. 1 juli i år. Dessa avlyft bidrar till en minskning av skattekvoten med ca 1/2 procentenhet 1991 och 1992. Övriga indirekta skatter uppgick som andel av BNP till ca 7% 1989. Återkommande höjningar av skattesatserna på t.ex. tobak, vin och sprit, bensin och olja har hållt denna andel relativt stabil. Den väntas också i år vara i stort sett oförändrad. Inkomsterna av fastighetsskatt stiger till följd av skattereformen och en tillfällig höjning av skatten på kommer- siella lokaler under 1991 och 1992. Den kraftiga ökningen av lönesumman förra året och en tillfällig arbetsmiljöavgift på 1,5% under perioden september 1989 t.o.m. december 1990 medförde att inkomsterna av arbetsgivaravgifter steg med ca 1 % som andel av BNP. Skattereformen leder till att en ökad andel av skatteinkomsterna kommer från arbetsgivavgifter. I reformen ingår nämligen en breddning av underlaget för arbetsgivaravgifter samt en särskild löneskatt på pensionspremier m.m. Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1 Tabell 9:2 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter Löpande priser <table border="1"> <tr><td> Miljarder kr.</td><td></td><td></td><td> Procentuell förändring</td><td></td></tr> <tr><td> 1989    1990</td><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 1989    1990    1991</td><td> 1992</td></tr> </table> Alternativ 1 <table border="1"> <tr><td> Inkomster</td><td> 800,5</td><td> 888,3</td><td> 934,2</td><td> 962,5</td><td> 13,9</td><td> 11,0</td><td> 5,2</td><td> 3,0</td></tr> <tr><td> Skatter</td><td> 514,4</td><td> 569,7</td><td> 589,3</td><td> 600,0</td><td> 13,5</td><td> 10,7</td><td> 3,4</td><td> 1,8</td></tr> <tr><td> Social försäkringsavgifter</td><td> 176,5</td><td> 201,1</td><td> 215,2</td><td> 224,5</td><td> 14,7</td><td> 14,0</td><td> 7,0</td><td> 4,3</td></tr> <tr><td> Övriga inkomster</td><td> 109,6</td><td> 117,4</td><td> 129,7</td><td> 137,9</td><td> 14,6</td><td> 7,1</td><td> 10,4</td><td> 6,4</td></tr> <tr><td> Utgifter</td><td> 736,5</td><td> 833,2</td><td> 881,9</td><td> 915,5</td><td> 11,0</td><td> 13,1</td><td> 5,8</td><td> 3,8</td></tr> <tr><td> Transfereringar tillhushåll</td><td> 250,2</td><td> 278,3</td><td> 305,8</td><td> 325,6</td><td> 10,0</td><td> 11,3</td><td> 9,9</td><td> 6,5</td></tr> <tr><td> Ränteutgifter</td><td> 66,8</td><td> 68,5</td><td> 67,7</td><td> 68,7</td><td> 7,5</td><td> 2,6</td><td> -1,2</td><td> 1,5</td></tr> <tr><td> Övriga transfereringar</td><td> 71,8</td><td> 80,6</td><td> 92,7</td><td> 93,9</td><td> 17,7</td><td> 12,2</td><td> 15,0</td><td> 1,3</td></tr> <tr><td> Konsumtion</td><td> 317,7</td><td> 366,0</td><td> 373,4</td><td> 382,6</td><td> 10,8</td><td> 15,2</td><td> 2,0</td><td> 2,5</td></tr> <tr><td> Investeringar1</td><td> 30,1</td><td> 39,8</td><td> 42,4</td><td> 44,7</td><td> 15,3</td><td> 31,9</td><td> 6,4</td><td> 5,6</td></tr> <tr><td> Finansiellt sparande</td><td> 64,0</td><td> 55,0</td><td> 52,3</td><td> 47,0</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Procent av BNP</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Skatter och avgifter</td><td> 56,4</td><td> 56,8</td><td> 56,0</td><td> 55,4</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Utgifter</td><td> 60,2</td><td> 61,4</td><td> 61,4</td><td> 61,6</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Finansiellt sparande</td><td> 5,2</td><td> 4,1</td><td> 3,6</td><td> 3,2</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Alternativ 2</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Inkomster</td><td></td><td></td><td> 944,5</td><td> 982,1</td><td></td><td></td><td> 6,3</td><td> 4,0</td></tr> <tr><td> Utgifter</td><td></td><td></td><td> 891,6</td><td> 937,6</td><td></td><td></td><td> 7,0</td><td> 5,2</td></tr> <tr><td> Finansiellt sparande</td><td></td><td></td><td> 53,0</td><td> 44,5</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> </table> 1 I investeringar ingår investeringar i personalbostäder, lagerinvesteringar samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark. Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket och finansdepartementet. De offentliga utgifternas andel av BNP beräknas ligga kvar på ca 61,5% 1991 och 1992 i alternativ 1. I det andra alternativet blir utgifterna, liksom inkomsterna, något större. Utgifterna dras upp av ökade transfereringar till hushåll. Det är en följd av, dels fördelnings- politiska åtgärder i skattereformen, dels det försämrade läget på arbets- 72 marknaden. Övriga transfereringar beräknas vara oförändrade som andel  Prop. 1990/91:100 av BNP de närmaste två åren. Neddragning av utgifterna sker genom att  Bil. 1.1 räntebidragen till bostäder reduceras och genom att mjölksubventionema tas bort. Utgiftsökningar sker genom att fördyringen av bostadsbyggan- det, till följd av ökad mervärdeskatt, kompenseras av investerings- bidrag. Om dessa investeringsbidrag, i stället för att räknas som utgift, skulle avräknas från mervärdeskatteintäktema minskar både skatte- och utgiftskvoten. _ Genom besparingar i den statliga administrationen begrän- sas den offentliga konsumtionens volymtillväxt till ca 0,5% per år. Dessutom bidrar det ovannämnda avlyftet av mervärdeskatt till att ut- gifterna för den offentliga konsumtionen och investeringarna minskar som andel av BNP. Summan av skatter och utgifter med tillägg för den offentliga sektorns övriga inkomster, som till 1/3 består av AP-fondens ränteinkomster, ger det finansiella sparandet. För 1991 beräknas detta uppgå till drygt 52 miljarder kr. och för 1992 till 47 miljarder kr. i alternativ 1, se tabell 9:2. I det andra alternativet blir sparandet något högre för 1991. Nästa år medför dock den sämre ekonomiska utvecklingen i det andra alterna- tivet, att det finansiella överskottet i den offentliga sektorn blir lägre än i alternativ 1. För att belysa hur den offentliga sektorns inkomster och utgifter påverkar samhällsekonomin, har en enkel modell använts i national- budgetarna i många år. Med antagande om marginella import- och konsumtionsbenägenheter kan multiplikatorer beräknas. De anger hur reala förändringar av olika typer av inkomster och utgifter bidrar till förändringar av BNP. Multiplikatorema är konstanta över tiden och beaktar således inte t.ex. förändringar av hushållen sparande. Både beslutade och automatiska förändringar av inkomster och utgifter inkluderas i modellen. Däremot ingår inte de effekter finanspolitiken ger via pris- och lönebildning och kreditmarknad. Tabell 9:3 Finanspolitiska effekter Procent av BNP i fasta priser <table border="1"> <tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2"> 1986</td><td rowspan="2"> 1987</td><td rowspan="2"> 1988</td><td rowspan="2"> 1989</td><td rowspan="2"> 1990</td><td colspan="2"> 1991</td><td colspan="2"> 1992</td></tr> <tr><td> Alt.l</td><td> Alt.2</td><td> Alt.l</td><td> Alt.2</td></tr> <tr><td> Staten inkl, socialförsäkring</td><td> -1.0</td><td> -3,6</td><td> -0,5</td><td> -1,2</td><td> 0,1</td><td> 1,6</td><td> 1,4</td><td> 1,4</td><td> 1,3</td></tr> <tr><td> Kommunerna</td><td> 0,3</td><td> -0,1</td><td> 0,7</td><td> 0,4</td><td> 0,7</td><td> -0,7</td><td> -0,6</td><td> -0,8</td><td> -0,6</td></tr> <tr><td> Totala offentliga sektorn</td><td> -0,7</td><td> -3.7</td><td> 0,2</td><td> -0,7</td><td> 0,8</td><td> 0,9</td><td> 0,8</td><td> 0,7</td><td> 0,7</td></tr> </table> Källa: Finansdepartementet. Beräkningarna visar att den statliga (inkl, socialförsäkring) finanspoliti- ken har haft en kontraktiv inverkan på BNP under andra hälften av 1980- talet. Kommunerna har under de senaste åren ökat sina utgifter betydligt snabbare än inkomsterna vilket haft en expansiv effekt på ekonomin, se tabell 9:3. Försämringen av statens finanser 1991 och 1992 ger en stimulerande 73 effekt på samhällsekonomin. Detta motvägs till en del av en kontraktiv Prop. 1990/91:100 effekt på BNP från den kommunala sektorn. Finanspolitikens expansiva Bil. 1.1 effekt på BNP 1991 och 1992 beror på att inkomsterna ökar relativt måttligt delvis som en följd av bl.a. den, i båda alternativen, förutsatta kraftiga nedgången i löneökningstakten. Det försämrade ekonomiska läget leder till ökade offentliga utgifter i form av arbets-löshetsunderstöd m.m. Dessutom bidrar den väntade uppgången i hus-hållens sparande till minskad finansiering via mervärdeskatt av årets inkomstskattesänkning. <h5>9.2 Statens finanser</h5> Bakom uppgången av den offentliga sektorns finansiella sparande sedan 1982 ligger huvudsakligen en kraftig förbättring för staten. Statens finansiella sparande har vänts från ett underskott 1982 på ca 64 miljarder kr. till ett överskott 1989 på ca 36 miljarder kr. Den relativt höga ekonomiska aktiviteten under perioden har bidragit till en snabb inkomst- ökning och till att insatserna inom arbetsmarknads- och industripolitiken har kunnat minskas. De under senare år accelererande löne- och prisök- ningarna har dragit upp skatteunderlagen. För 1990 beräknas det statliga finansiella sparande till ca 27 miljarder kr. Vid jämförelse med 1989 bör beaktas att en växling på 2% mellan folkpensionsavgiften och ATP- avgiften genomfördes fr.o.m. den 1 januari förra året. Därigenom överfördes inkomster på ca 12 miljarder kr. från staten till socialför- säkringssektorn 1990. De närmaste två åren sker en kraftig nedgång av statens finansiella sparande och 1992 beräknas statsfinanserna visa ett finansiellt underskott på nära 10 miljarder, kr. i alternativ 1. I det andra altemtivet blir underskottet något lägre, se tabell 9:4. Försämringen av statsfinanserna beror till stor del på vikande skatte- underlag. Det är en följd av den förutsedda nedgången av löneöknings- takten tillsammans med konjunkturavmattningen. Statens skatteinkomster 1991 och 1992 dras dessutom ned av, att ubetalningama av kommunal- skattemedel stiger kraftigt, och att de offentliga myndigheterna får lyfta av ingående mervärdeskatt fr.o.m 1991. För de kommunala myndig- heternas avlyft kompenseras staten genom avräkningsskatt, som i tabellen redovisas som negativa statsbidrag. De statliga myndigheternas avlyft av mervärdeskatt motsvaras av sänkta utgifter för konsumtion och in- vesteringar. Inkomsterna av den tillfälliga arbetsmiljöavgiften på 1,5%, som gav 9 miljarder kr. 1990, faller bort 1991. Mervärdeskatten är tillfälligt höjd med 1 procentenhet under perioden 1 jul 1990 - 31 december 1991. En särskild premieinkomstskatt av tjänstegrupplivför- säkring utgår fr.o.m. 1991 på försäkringsgivare. Fastighetsskatten på kontor, butiker m.m. höjs tillfälligt vid 1992 och 1993 års taxeringar till 3,5% av taxeringsvärdet. Statens övriga inkomster beräknas öka relativt kraftigt i år till följd av ökade inleveranser från affärsverken. Statens utgifter dras upp av en fortsatt relativt stark ökning av transfereringarna till hushåll. Särskilda fördelningspolitiska åtgärder 74 ingår i skattereformen. Som kompensation för höjda indireka skatter Prop. 1990/91:100 m.m. uppjusteras pensionstillskotten, det kommunala bostadstilläggen och Bil. 1.1 studiemedlen i år. Barnbidragen har höjts i år till en kostnad av ca 4 miljarder kr. och höjs med ytterligare ca 2 miljarder kr. nästa år. Kostnaderna för bidrag vid arbetsmarknadsutbildning väntas stiga kraftigt till följd av det försämrade läget på arbetsmarknaden. Tabell 9:4 Statens inkomster och utgifter Löpande priser. Exkl. statliga affärsverk och aktiebolag <table border="1"> <tr><td rowspan="2"></td><td colspan="4"> Miljarder kr.</td><td colspan="4"> Procentuell förändring</td></tr> <tr><td> 1989</td><td> 1990</td><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 1989</td><td> 1990</td><td> 1991</td><td> 1992</td></tr> <tr><td> Alternativ 1</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Inkomster</td><td> 433,7</td><td> 465,2</td><td> 467,4</td><td> 443,5</td><td> 15,1</td><td> 7,3</td><td> -0,5</td><td> -5,1</td></tr> <tr><td> Skatter</td><td> 326,9</td><td> 359,6</td><td> 352,5</td><td> 323,7</td><td> 15,7</td><td> 10,0</td><td> -2,0</td><td> -8,2</td></tr> <tr><td> Social försäkringsavgifter</td><td> 63,7</td><td> 61,6</td><td> 65,4</td><td> 67,8</td><td> 12,2</td><td> -3,3</td><td> 6,2</td><td> 3,6</td></tr> <tr><td> Övriga inkomster</td><td> 43,1</td><td> 44,0</td><td> 49,5</td><td> 52,1</td><td> 15,5</td><td> 2,1</td><td> 12,6</td><td> 5,2</td></tr> <tr><td> Utgifter</td><td> 397,4</td><td> 438,4</td><td> 457,6</td><td> 453,2</td><td> 10,5</td><td> 10,3</td><td> 4,4</td><td> -1,0</td></tr> <tr><td> Transfereringar till hushåll</td><td> 106,1</td><td> 117,9</td><td> 133,0</td><td> 142,7</td><td> 8,7</td><td> 11,1</td><td> 12,8</td><td> 7,3</td></tr> <tr><td> Ränteutgifter</td><td> 59,4</td><td> 59,4</td><td> 59,0</td><td> 60,5</td><td> 6,5</td><td> -0,2</td><td> -0,6</td><td> 2,5</td></tr> <tr><td> Övriga transfereringar</td><td> 136,5</td><td> 149,8</td><td> 150,6</td><td> 138,3</td><td> 9,9</td><td> 9,7</td><td> 0,5</td><td> -8,2</td></tr> <tr><td> Konsumtion</td><td> 86,7</td><td> 96,9</td><td> 98,8</td><td> 96,4</td><td> 12,9</td><td> 13,0</td><td> 1,9</td><td> -2,5</td></tr> <tr><td> Investeringar1</td><td> 9,6</td><td> 14,5</td><td> 16,2</td><td> 15,4</td><td> 58,4</td><td> 50,3</td><td> 12,0</td><td> -4,9</td></tr> <tr><td> Finansiellt sparande</td><td> 36,3</td><td> 26,8</td><td> 9,8</td><td> -9,7</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Utlåning m.m.</td><td> -4,8</td><td> -3,7</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Korrigeringspost</td><td> 15,8</td><td> 27,4</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Budgetsaldo</td><td> 25,3</td><td> 3,1</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Budgetsaldo i % av BNP</td><td> 2,1</td><td> 0,2</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Alternativ 2</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Inkomster</td><td></td><td></td><td> 474,9</td><td> 457,5</td><td></td><td></td><td> 2,1</td><td> -3,7</td></tr> <tr><td> Utgifter</td><td></td><td></td><td> 462,9</td><td> 463,7</td><td></td><td></td><td> 5,6</td><td> 0,2</td></tr> <tr><td> Finansiellt sparande</td><td></td><td></td><td> 12,0</td><td> -6,2</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> </table> 1 1 investeringar ingår även lagerreserveringar samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark. Källor: Konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån och finansdepartementet. Bland statens transfereringar till företag genomförs flera förändringar 1991 och 1992. Mjölksubventionema, som uppgått till ca 2 miljarder kr., tas bort i år. Ett investeringsbidrag till bostadsbyggande införs 1991, då de särskilda reduceringsreglema för mervärdeskatten på byggnads- entreprenader slopas. Räntebidragen till bostäder reduceras; i år genom en extra upptrappning av den garanterade räntan; och fr.o.m. 1992 genom att ett nytt bostadsfinansieringssystem (räntelån) börjar införas. Statens utgifter påverkas också av regeländringar beträffande transfe- reringar inom den offentliga sektorn. Statsbidragen till sjukförsäkringen minskar genom sänkt ersättningsnivå och färre antal sjukdagar. För att neutralisera effekterna av skattereformen för den kommunala sektorn skall 7,5 miljarder kr. 1991 och 16,5 miljarder kr. 1992 återföras från kommunerna till staten. Genom en tillfällig extra höjning av skatteut- jämningsavgiften 1992 tillförs staten 3 miljarder från kommunerna nästa år. I tabellen har statsbidragen minskats med dessa belopp. Den stigande 75 arbetslösheten medför att statsbidragen till arbetslöshetskassorna ökar Prop. 1990/91:100 kraftigt.                                                                            Bil. 1.1 Den statliga konsumtionen beräknas ha ökat i volym med 0,7% 1990. Genom besparingar i den statliga administrationen väntas den statliga konsumtionen minska med knappt 1 % per år 1991 och 1992. <h5>9.3 Socialförsäkringssektorns finanser</h5> Socialföräkringssektom omfattar allmänn tilläggspensionering (inkl, löntagarfonder), allmänn sjukförsäkring (inkl, föräldraförsäkring) samt arbetslöshetsförsäkring. Det finansiella sparandet inom socialförsäkrings- sektorn består i stort sett av uppbyggnaden av allmänna pensionsfonden. De övriga delarnas sparande är obetydligt. Den allmänna tilläggspensioneringen (ATP) finansieras genom avgifter och avkastning på AP-fondemas tillgångar, som huvudsakligen utgörs av räntebärande tillgångar. Sedan 1982 har pensionsutbetalningama varit större än avgiftsinkomsterna och 1989 uppgick underskottet till ca 10 miljarder kr. Genom AP-fondemas inkomster av räntor, utdelningar och skatter på ca 44 miljarder kr. visade det finansiella sparande ett överskott på ca 33 miljarder kr. 1989. ATP-avgiften höjdes den 1 januari 1990 med 2 procentenheter. Höjningen bidrog till att avgiftsinkomsterna balanserade utbetalningarna förra året. Det finansiella sparandet ökade till drygt 47 miljarder kr. 1990. Tabell 9:5 Socialförsäkringssektorns inkomster och utgifter Löpande priser <table border="1"> <tr><td rowspan="2"></td><td colspan="4"> Miljarder kr.</td><td colspan="4"> Procentuell förändring</td></tr> <tr><td> 1989</td><td> 1990</td><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 1989</td><td> 1990</td><td> 1991</td><td> 1992</td></tr> <tr><td> Alternativ 1</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Inkomster</td><td> 182,5</td><td> 213,8</td><td> 223,4</td><td> 230,2</td><td> 12,7</td><td> 17.1</td><td> 4.5</td><td> 3,0</td></tr> <tr><td> Avgifter</td><td> 112,7</td><td> 139,5</td><td> 149,8</td><td> 156,8</td><td> 16,3</td><td> 23,7</td><td> 7,4</td><td> 4,7</td></tr> <tr><td> Bidrag från staten</td><td> 25,7</td><td> 26,6</td><td> 21,3</td><td> 19,9</td><td> 3,5</td><td> 3,3</td><td> -20,1</td><td> -6,2</td></tr> <tr><td> Ränteinkomster m.m.</td><td> 37,6</td><td> 42,3</td><td> 48,0</td><td> 52,6</td><td> 8,1</td><td> 12,5</td><td> 13,5</td><td> 9,5</td></tr> <tr><td> Skatter</td><td> 6,4</td><td> 5,4</td><td> 4,3</td><td> 0,9</td><td> 20,2</td><td> -16,0</td><td> -19,6</td><td> -79,3</td></tr> <tr><td> Utgifter</td><td> 149,9</td><td> 166,5</td><td> 176,9</td><td> 186,2</td><td> 11,8</td><td> 11,1</td><td> 6,2</td><td> 5.3</td></tr> <tr><td> Transfereringar till hushåll</td><td> 121,1</td><td> 134,9</td><td> 143,7</td><td> 152,9</td><td> 11,2</td><td> 11,4</td><td> 6,5</td><td> 6,4</td></tr> <tr><td> Övriga transfereringar</td><td> 24,5</td><td> 26,7</td><td> 28,1</td><td> 28,1</td><td> 16,2</td><td> 8,8</td><td> 5,5</td><td> -0,1</td></tr> <tr><td> Konsumtion m.m.</td><td> 4,3</td><td> 4,9</td><td> 5,0</td><td> 5,1</td><td> 6,9</td><td> 14,2</td><td> 2,6</td><td> 2,9</td></tr> <tr><td> Finansiellt sparande</td><td> 32,7</td><td> 47,4</td><td> 46,6</td><td> 44,0</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Alternativ 2</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Inkomster</td><td></td><td></td><td> 227,9</td><td> 239,3</td><td></td><td></td><td> 6,6</td><td> 5,0</td></tr> <tr><td> Utgifter</td><td></td><td></td><td> 179,4</td><td> 192,4</td><td></td><td></td><td> 7,8</td><td> 7,2</td></tr> <tr><td> Finansiellt sparande</td><td></td><td></td><td> 48,5</td><td> 46,9</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> </table> Källor: Konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån och finansdepartementet. 76 Den 1 juli 1990 upphörde lagen om vinstdelningskatt att gälla. På grund av eftersläpning av betalningar redovisas här ändå inkomster av vinstdelningsskatt både 1991 och 1992. Fr.o.m. 1991 breddas avgiftsunderlaget för arbetsgivaravgifter till följd av skattereformen, men utbetalningarna blir åter större än avgiftsinkoms- terna. I alternativ 1 minskar det finansiella sparandet succesivt de närmaste åren, delvis till följd av att räntan antas gå ned i detta alternativ. I alternativ 2 bidrar större avgiftsinkomster och högre räntenivå till ett bättre sparande än i alternativ 1, se tabell 9:5. Sjukförsäkringen finansieras genom arbetsgivaravgifter och statsbidrag. Utbetalningarna till hushållen har ökat kraftigt sedan 1988 till följd av sjukförsäkringsreformen och den förbättring av föräldraförsäkringen som genomfördes 1989. Minskande sjuktal och sänkt ersättningsnivå fr.o.m den 1 mars 1991 väntas medföra att utgifterna inom försäkringen minskar i år och nästa år. Därigenom kan statsbidragen till sjukförsäkringen dras ned. I kostnaderna för sjukförsäkringen ingår även bidrag till privat och offentlig sjukvård samt läkemedelssubventioner. Dessa utgifter beräknas uppgå sammanlagt till ca 27 miljarder kr. 1991 och 1992. Utbetalningarna inom arbetslöshetsförsäkringen finansieras, sedan reglerna ändrades 1 juli 1988, i stort sett helt av statsbidrag. De utbetalda arbetslöshetsersättningarna minskade 1988 och 1989 till följd av den sjunkande arbetslösheten. Fr.o.m. 1990 höjs den högsta dagpenningen i arbetslöshetsföräkringen årligen i takt med löneutvecklingen för industriarbetare. Den nu stigande arbetslösheten medför att utbetal- ningarna väntas öka kraftigt under prognosperioden. Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1 <h5>9.4 Kommunernas finanser</h5> Den kommunala sektorn består av primär- och landstingskommuner samt församlingar och kommunalförbund. Sedan 1985 har sektorn haft ett negativt finansiellt sparande. Inkomsterna har dock täckt de löpande utgifterna medan en del av investeringarna finansierats med upplåning, försäljning av tillgångar eller neddragning av rörelsekapitalet. Ar 1989 var kommunernas finansiella sparandeunderskott 5 miljarder kr. Försäljning av fastigheter m.m. på drygt 7 miljarder kr. bidrog till att hålla nere underskottet. Förra året beräknas det finansiella under- skottet till ca 19 miljarder kr. För åren 1991 och 1992 väntas en kraftig förbättring av den kommunala ekonomin trots det rådande skattestoppet. I alternativ 1 beräknas det finansiella sparandet förbättras med ca 15 miljarder kr. per år. och sektorn visa ett överskott på drygt 12 miljarder kr. 1992. I det andra alternativet blir de kommunala utgifterna större än i alternativ 1 och det finansiella överskottet begränsas till ca 4 miljarder kr. 1992, se tabell 9:6. Den förbättrade finansiella situationen är en följd av den tvååriga eftersläpningen och avräkningsförfarande! vid utbetalningen av kommu- nalskattemedel. Skatteinkomsterna 1991 och 1992 stiger kraftigt till följd av de höga löneökningarna två år tidigare. Samtidigt leder den förutsedda 77 7 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 100. Bilaga I.1 dämpningen av löneökningarna till att de kommunala utgifter-na de närmaste två åren inte växer i samma snabba takt. Statsbidragen består av allmänna och specialdestinerade bidrag. Skatte- utjämningsbidraget uppgår till 10,5 miljarder kr. netto 1991. Detta bidrag finansieras delvis genom en avgift, som för 1991 uppgår till 79 öre för primärkommunema och 56 öre för landstingen. Nästa år höjs avgiften med 11 öre för att finansiera den automatiska ökningen av skatteutjäm- ningsbidragen. Därutöver höjs avgiften tillfälligt med 25 öre, vilket medför att ca 3 miljarder kr. dras in från kommunerna 1992. I kom- pensation för slopandet av beskattningsrätten av juridiska personer erhåller sektorn ca 1 miljard kr. För att neutralisera skattereformens effekter på den kommunala ekonomin har fr.o.m. 1991, dels bidraget till kommunerna avseende garantibeskattningen avskaffats, dels en särskild skatt införts (avräkningsskatt). Skatten beräknas på kommunernas skatte- underlag och beräknas uppgå till ca 6,5 miljarder kr. 1991 ca 16 miljar- der kr. 1992. I tabellen har statsbidragen minskats med detta belopp. Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1 Tabell 9:6 Kommunernas inkomster och utgifter Löpande priser. Exkl. kommunala aktiebolag och stiftelser <table border="1"> <tr><td rowspan="2"></td><td colspan="4"> Miljarder kr.</td><td colspan="4"> Procentuell förändring</td></tr> <tr><td> 1989</td><td> 1990</td><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 1989</td><td> 1990</td><td> 1991</td><td> 1992</td></tr> <tr><td> Alternativ 1</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Inkomster</td><td> 294,4</td><td> 326,8</td><td> 354,6</td><td> 388,8</td><td> 10,0</td><td> 11,0</td><td> 8,5</td><td> 9,6</td></tr> <tr><td> Skatter</td><td> 181,1</td><td> 204,7</td><td> 232,5</td><td> 275,4</td><td> 9,7</td><td> 13,0</td><td> 13,6</td><td> 18,5</td></tr> <tr><td> Bidrag från staten och</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> socialförsäkringssektorn</td><td> 74,7</td><td> 80,2</td><td> 78,5</td><td> 68,3</td><td> 9,8</td><td> 7,4</td><td> -2,1</td><td> -13,1</td></tr> <tr><td> Övriga inkomster</td><td> 38,6</td><td> 41,8</td><td> 43,6</td><td> 45,1</td><td> 11,5</td><td> 8,5</td><td> 4,2</td><td> 3,5</td></tr> <tr><td> Utgifter</td><td> 299,4</td><td> 345,9</td><td> 358,7</td><td> 376,2</td><td> 9.4</td><td> 15,5</td><td> 3,7</td><td> 4,9</td></tr> <tr><td> Transfereringar till hushåll</td><td> 23,0</td><td> 25,5</td><td> 29,1</td><td> 30,0</td><td> 9,7</td><td> 11,2</td><td> 14,1</td><td> 3,0</td></tr> <tr><td> Övriga transfereringar</td><td> 28,2</td><td> 30,8</td><td> 33,8</td><td> 35,7</td><td> 9,0</td><td> 9,1</td><td> 9,9</td><td> 5,5</td></tr> <tr><td> Konsumtion</td><td> 227,8</td><td> 264,2</td><td> 269,6</td><td> 281,2</td><td> 10,1</td><td> 16,0</td><td> 2,0</td><td> 4,3</td></tr> <tr><td> Investeringar1</td><td> 20,4</td><td> 25,3</td><td> 26,1</td><td> 29,3</td><td> 2,2</td><td> 24,1</td><td> 3,2</td><td> 12,1</td></tr> <tr><td> Finansiellt sparande</td><td> -5,0</td><td> -19,1</td><td> -4,1</td><td> 12,6</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Alternativ 2</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Inkomster</td><td></td><td></td><td> 355,2</td><td> 390,1</td><td></td><td></td><td> 8,7</td><td> 9,9</td></tr> <tr><td> Utgifter</td><td></td><td></td><td> 362,7</td><td> 386,2</td><td></td><td></td><td> 4,9</td><td> 6,5</td></tr> <tr><td> Finansiellt sparande</td><td></td><td></td><td> -7,5</td><td> 3,9</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> </table> 1 I investeringar m.m. ingår förutom kommunala myndigheters investeringar även kommunala affärsverks investeringar, investeringar i personalbostäder samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark. Källor: Konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån och finansdepartementet. De specialdestinerade statsbidragen, som beräknas till ca 57 miljarder kr. för 1991 och ca 60 miljarder kr. 1992, är kopplade till vissa verk- samheter inom kommunerna. Av bidragen till primärkommunema går hälften till skolutbildningen, ca 20% till barnomsorgen och ca 10% till äldreomsorgen och övrig social omsorg. Bidragen från socialförsäkrings- sektorn utgår till sjukvården och beräknas uppgå till ca 15 miljarder kr. per år 1991 och 1992. De kommunala utgifterna består till 3/4 av konsumtion. Förra året 78 beräknas konsumtionen ha stigit med ca 1,5% i volym. För i år och nästa år talar det mindre strama arbetsmarknadsläget för att det blir lättare att rekrytera personal till den kommunala sektorn. De kraftigt höjda löne- kostnaderna (en föjd av 1990 års avtal) i kombination med det kommu- nala skattestoppet, väntas dock medföra en begränsning av expansionen. Förbättringen av kommunernas finanser 1991 och 1992 är nämligen tillfällig. Fr.o.m. 1993 försämras den kommunala ekonomin och 1990 års obalans kvarstår på lång sikt med nu gällande förutsättningar. I volym beräknas därför den kommunala konsumtionen inte öka med mer än ca 1 % per år de närmaste två åren. De kommunala utgifterna för inköp för konsumtion och investeringar reduceras nästa år med ca 10 miljarder kr. (beräknad ingående mervärde- skatt 1990) till följd av skattereformen. Fr.o.m. 1991 får nämligen kommunerna lyfta av mervärdeskatten på dessa inköp. Effekten på den kommunala ekonomin av avlyftet neutraliseras genom att kommunerna ska återföra motsvarade belopp till staten. Beloppet ingår som en del av den ovan nämnda avräkningsskatten. Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1 79 <h4>10 Kapitalmarknaden</h4> <h5>10.1 Internationell ränte- och valutautveckling</h5> Under 1990, fram till oktober, präglades de internationella kapital- marknaderna av stigande räntor. Uppgången var speciellt tydlig för obligationsräntorna, medan de korta räntorna uppvisade en stabilare utveckling. Ränterörelserna i de stora industriländerna har följt olika mönster. I Tyskland och Japan, å ena sidan, har penningpolitiken inriktats på inflationsbekämpning med stigande marknadsräntor som följd. Ränteuppgången under året har varit mest markant i Japan. I USA har en svagare ekonomisk utveckling föranlett en lättare inriktning på penningpolitiken. De korta räntorna i USA har, till skillnad från de internationella, haft en nedåtgående trend under året samtidigt som obligationsräntorna inte har stigit i samma omfattning som i omvärlden. Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1 Diagram 10:1 10-åriga obligationsräntor 1989-1990 Procent<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-47.png" style="width:278pt;height:178pt;"/> Anm: Månadsgenomsnitt. Sista observationen avser den 17 december 1990. Källor: OECD och finanstidningen. Iraks invasion av Kuwait i böljan av augusti har haft en betydande inverkan på finansmarknaderna. Den omedelbara effekten av konflikten var stigande oljepriser med tilltagande inflationsförväntningar som följd. Den ökande internationella osäkerheten bidrog till försäljningar av obligationer och aktier med stigande räntor och fallande aktiekurser. Därefter har räntorna successivt fallit. Under det gångna året har det blivit allt mer uppenbart att den amerikan- ska ekonomin är i en nedgångsläs. Finansieringen av det omfattande budgetunderskottet har fördröjt utvecklingen mot en lägre räntenivå. Andra orsaker är högre internationella räntor och en svag amerikansk valuta. Överenskommelsen i oktober om att reducera budgetunderskottet, 80 har emellertid tillsammans med konjunkturavmatt-ningen möjliggjort Prop. 1990/91:100 ytterligare penningpolitiska lättnader. Bland annat sänktes diskontot i Bil. 1.1 mitten av december med en halv procentenhet till 6,5%. Sex-månaders- räntoma har fallit med knappt en procentenhet under året. Räntan på den tio-åriga statsobligationen har fallit under framförallt november och fram till mitten av december och ligger nu på ungefär samma nivå som vid årsskiftet 1989/90. I Tyskland har intresset fokuserats till integrationsprocessen mellan de båda tyska staterna. I juli 1990 togs det första steget mot den tyska återföreningen då den monetära unionen trädde i kraft. I oktober genomfördes det politiska enandet och i december det första all-tyska valet. Ekonomin uppvisar en försatt hög tillväxt. Det finns dock många frågetecken kring enandet. En osäkerhetsfaktor är den ökande köpkraften i östra Tyskland som driver upp inflationstakten. Det ökade inflations- trycket har dock kunnat motverkas av ett högre ränteläge och en stark D- mark. Bundesbank har klargjort att inflationsbekämpningen kommer att prioriteras även i framtiden. En ytterligare fektor som bidrar till osäkerhet är den offentliga sektorns ökade lånebehov i samband med enandet av Tyskland. Enandet skall delvis finansieras genom upprättandet av en återföreningsfond. Regeringen har lovat att uppbyggnaden av fonden och det ökande budgetunderskottet inte skall skattefinansieras. Under 1991 beräknas det samlade underskottet i den offentliga sektorn öka till nästan 5% av BNP. De tyska marknadsräntorna har successivt stigit under 1990. Till skillnad från övriga stora industriländer har obligationsräntorna i Tyskland stabiliserats på en högre nivå. Relativt andra länder har räntenivån i Japan varit låg. De japanska obligationsräntorna bötjade emellertid att stiga vid årskiftet 1988/89 och de korta räntorna i mitten av 1989. Centralbanken har fört en stram penningpolitik på grund av en överhettad ekonomi och stigande in- flationsoro. Under året har två diskontohöjningar genomförts med sammanlagt 1,75 procentenheter till 6%. Ränteuppgången har förstärkts av mellanöstemkonflikten och stigande oljepriser. Sedan september har de japanska obligationsräntorna successivt fallit och nedgången har förstärkts under första hälften av december. Ränteutvecklingen för de stora ekonomierna har medfört att räntan på dollarplaceringar nu är lägre än räntan på D-mark- och yenplaceringar. Tidigare har de amerikanska räntorna överstigit både de tyska och de japanska. Japanska investeringar i amerikanska räntebärande papper, som tidigare skapat valutainflöden, har minskat. Under första halvåret 1990 var försäljningarna större än köpen, vilket bidrog till valutautflöden. Den högre avkastningen har ökat efterfrågan på placeringar i D-mark och yen. D-marken har även stärkts av att händelseutvecklingen i Östeuropa har lockat kapital till Tyskland. Den amerikanska dollarn har sedan årsskiftet 1989/90 deprecierats med i genomsnitt 8% mot yenen och 13% mot D- marken. 81 Diagram 10:2 Växelkursen för USA-dollar i D-niark och Yen 1989-1990<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-48.png" style="width:277pt;height:174pt;"/> Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1 Anm: Veckogenomsnitt. Sista observationen avser 19 december 1990. 1 oktober beslutade Storbritannien att pundet skulle inträda i växelkurs- mekanismen ERM inom EMS. Beslutet kombinerades med en sänkning av base rate med en procentenhet till 14%. Innan anslutningen stärktes pundet av spekulationer om ett inträde i ERM och de höjda oljepriserna till följd av mellanöstemkrisen. Efter beslutet har de brittiska marknads- räntorna fallit. Pundet har samtidigt försvagats och är nu den svagaste valutan inom ERM. Under 1990 har aktiekurserna enligt ett världsmarknadsindex fallit med i genomsnitt 16 procent, vilket till stor del tillskrivs Kuwaitkrisen och de stigande oljepriserna. Aktiebörserna i New York och London har relativt sett haft den bästa utvecklingen av de stora internationella börserna. Tokyobörsen har utvecklats sämst. Den högre japanska räntenivån har inneburit att avkastningskravet på aktier har höjts och aktiekurserna har därmed fallit. Aktiekurserna på Frankfurtbörsen har haft hög kursrörlig- het. Vid årets böijan steg aktiviteten på börsen i samband med liberali- seringen i Östeuropa. Högre räntor, osäkerhet över kostnaden för det tyska enandet och Kuwaitkrisen har därefter dämpat köpintresset. Sedan årsskiftet har aktiekurserna fallit lika mycket som världsindex. <h5>10.2 Räntor och valutaflöden i Sverige</h5> Penningpolitikens viktigaste uppgift är att hålla en fäst växelkurs. För att uppnå detta måste räntorna anpassas så att balanserade valutaflöden säkerställes. Det är främst vid två tillfällen under 1990 som stora valutautflöden med åtföljande tendens till en försvagad krona har registrerats, februari-mars samt september-oktober. Negativ ekonomisk statistik över bl.a. bytesbalansen samt pris- och löneutvecklingen har ökat oron beträffande den svenska ekonomins utveckling. Denna oro medförde 82 en osäkerhet om inriktningen av valutapolitiken, vilket ledde till valutaut- flöden och åtföljande höjda korta räntor. Den korta räntan har till följd av detta stigit betydligt mer i Sverige än i omvärlden. Den första större oron med åtföljande valutautflöden uppstod under februari i samband med bankkonflikten och regeringskrisen. En penning- politisk åtstramning från riksbanken medförde att räntan för en sex- månaders statsskuldväxel i slutet av februari steg med ett par procent- enheter. Den därigenom höjda räntedifferensen medförde tillsammans med ett svagare valutaindex ett incitament till valutainflöden. Valutaflöde- na vände också omedelbart och index förstärktes vilket möjliggjorde en successiv sänkning av marknadsräntorna. Overens-kommelsen i riksdagen om en stramare finanspolitik mottogs också positivt och bidrog till att läget stabiliserades. Räntedifferensen mellan statsskuldväxlar och koigräntan, den vägda euroräntan för de länder som ingår i valutakorgen med sex månaders löptid, som uppgick till 4,6 procentenheter i mitten av februari, föll till ca 2,5 procentenheter under sommaren. Under böljan av sommaren var läget stabilt och valutaflödena i balans. I juli noterades räntorna för sex månaders statsskuldväxlar och femåriga statsobligationer till i genomsnitt 12,8 respektive 13,1%. Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1 Diagram 10:3 Ränteutvecklingen 1989-1990 Enkla årsräntor Procent<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-49.png" style="width:276pt;height:177pt;"/> Anm: 6 månaders statsskuldväxlar och 5 åriga statsobligationer. Veckogenomsnitt, Sista observationen avser 19 december 1990. Konflikten vid Persiska viken i böljan på augusti medförde stigande oljepriser och en uppgång av de internationella räntorna, i synnerhet de längre. Den internationella utvecklingen i kombination med fortsatt svag ekonomisk statistik i Sverige medförde att en förnyad oro uppstod under september och de två första veckorna i oktober. Försämrade vinst- rapporter från näringslivet och allvarliga likviditets- och soliditetsproblem 83 i vissa finansbolag förstärkte investerarnas tveksamhet till krontillgångar. Prop. 1990/91:100 Under den sista veckan i september och de två första veckorna i oktober Bil. 1.1 uppstod ett valutautflöde på 17 miljarder kronor. Kronan försvagades samtidigt och kronindex steg till drygt 133. Under denna period anslöt sig det brittiska pundet till ERM och den norska kronan knöts till ECU:n, vilket sannolikt förstärkte osäkerheten på den svenska valuta- marknaden. Riksbanken stramade åt penningpolitiken genom att höja marginalräntan, dvs den ränta bankerna betalar för upplåning i riks- banken, i tre steg från 12 till 17%. Samtidigt genomfördes omfattande utförsäljningar av statsskuldväxlar för att snabbt uppnå önskade effekter på marknadsräntorna. Riksbankens åtstramning medförde att marknads- räntorna gick upp betydligt. Direkt efter den penningpolitiska åtstram- ningen steg räntan på 180 dagars statsskuldväxlar till ca 17%. Den vidgade räntemarginalen gentemot korgräntan, vilken som mest uppgick till drygt 7 procentenheter, lockade utländska placerare till att skaffa tillgångar i kronor t.ex. räntebärande kronpapper samtidigt som svenska placerares intresse för lån i utländsk valuta ökade. Obligationsräntorna har däremot utvecklats i paritet med utlandet. Placerarna reagerade positivt på den penningpolitiska åtstramningen och det efterföljande krispaketet från regeringen. Riksbanken kunde successivt sänka marginal- räntan med tre procentenheter under de två sista veckorna i oktober och under november varvid kostnaden för bankernas upplåning i riksbanken föll till 14%- steget. Marknadsräntorna har sedan mitten av oktober fallit och noterades i mitten på december till 14,1% och 12,6% för sex månaders statsskuld- växlar respektive femåriga statsobligationer. Totalt under året har halvårsräntan stigit med ca 1,5 procentenheter medan de längre obliga- tionsräntorna t.o.m. är lägre än i böljan på året. Investerarna har bl.a. tagit intryck av de allt klarare signalerna om en konjunkturnedgång i Sverige. Diskontot har till följd av stigande räntor under 1990 justerats upp med totalt en procentenhet till 11,5%. Sedan mitten av oktober och fram t.o.m. mitten på december har sammanlagt 49 miljarder kronor flutit in i landet. Kumulativt från årsskiftet har 58 miljarder kronor flutit in. Valutareserven uppgår för närvarande till ca 105 miljarder kronor. Kronan har sedan mitten på oktober varit stabil och valutakursindex har pendlat kring 132,8. Kapitalflödena in i och ut ur landet har således varit fortsatt stora under 1990. Det växande bytesbalansunderskottet samt investeringar i företag, fastigheter och aktier i utlandet leder till utflöden. Både institutioner och andra placerare såsom hushåll har under det senaste året ökat sina inköp av utländska tillgångar. Per den 30 september utgjordes 10% av försäk- ringsbolagens placeringar av utländska tillgångar. Under de tre första kvartalen 1990 svarade investeringarna i utlandet för närmare 75% av försäkringsbolagens nyplaceringar. På fondmarknaden, där framförallt hushållen agerar, svarar de utlandsplacerande fondema för närmare 20% av de totala tillgångarna, eller närmare bestämt 13,8 miljarder per den 30 september. Sedan avregleringen i januari 1989 och fram till oktober 1990 har svenska placerare köpt utländska aktier för ca 47 miljarder kronor. 84 Diagram 10:4 Valutaflöden och räntedifferens mot utlandet 1990<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-50.png" style="width:277pt;height:197pt;"/> Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1 Anm: Valutaflödena avser rapportveckor (4 rapportveckor per månad). Sista observation avser 8-15 december 1990. Tabell 10:1 Betalningsbalansen Miljarder kr. <table border="1"> <tr><td></td><td> 1988</td><td> 1989</td><td> 1990, 12 mån. t.o.m oktober</td></tr> <tr><td> Direkta investeringar</td><td> -35,1</td><td> -52,8</td><td> -80,5</td></tr> <tr><td> därav: fastigheter</td><td> -5,4</td><td> -12,4</td><td> -15,1</td></tr> <tr><td> Handel med aktier</td><td> -5,8</td><td> -29,8</td><td> -22,1</td></tr> <tr><td> Lån/obl m.m. i uti valuta</td><td> 59,5</td><td> 114,2</td><td> 141,8</td></tr> <tr><td> Lån/obl m.m. i kronor</td><td> 0,0</td><td> 38,3</td><td> 65,3</td></tr> <tr><td> Övrigt inkl, restpost</td><td> 1,8</td><td> -29,0</td><td> -38,8</td></tr> <tr><td> Kapitalbalans</td><td> 20,4</td><td> 40,9</td><td> 65,7</td></tr> <tr><td> Bytesbalans</td><td> -4,3</td><td> -19,1</td><td> -35,5</td></tr> <tr><td> Valutaflöde</td><td> 16,1</td><td> 21,8</td><td> 30,4</td></tr> <tr><td> Statens lån i uti valuta</td><td> -12,5</td><td> -13,5</td><td> -17,0</td></tr> <tr><td> Riksbankens tillg & skulder</td><td> -</td><td> -</td><td> 2,8</td></tr> <tr><td> Valutares. transförändringar</td><td> 3,6</td><td> 8,3</td><td> 16,2</td></tr> </table> Källa: Riksbanken Genom att hålla en högre ränta än omvärlden lockas dels svenska placerare till att ta lån i utländsk valuta för placeringar i svenska kronor och dels utländska placerare till placeringar i krontillgångar. Sedan avregleringen i juni 1989 har utlandet köpt kronpapper för sammanlagt 71,3 miljarder kronor. Omsättningsskatten på penning- och obligationsmarknaden avskaffades i mitten av april 1990. Den dagliga omsättningen av statspapper som i genomsnitt låg på ca 6,5 miljarder kronor under 1989 har under hösten 85 1990 stigit till ca 20 miljarder kronor. Handeln i terminer och optioner Prop. 1990/91:100 har återupptagits. Alltjämt domineras avistahandeln på andrahands- Bil. 1.1 marknaden av ett fåtal standardlån med stor spridning på marknaden, företrädesvis statspapper. Vidare har ränteskillnaderna mellan olika typer av lån tenderat att växa under hösten. Skillnaden i avkastningskrav mellan stats- och bostadsobligationer med fem års löptid har vidgats från 0,5 procentenheter under första halvåret 1990 till ca 1 procentenhet under november och december. Det finns flera orsaker till detta. Likviditeten är lägre för bostadsobligationer. Höstens ränteoro har medfört att placerarna föredragit statspapper. Därtill har kapitaltäckningsreglema för placeringar i bostadsobligationer skärpts för banker och andra kredit- institut. Vidgningen av räntedifferensen kan också vara en del av en utveckling mot att ränteskillnaden mellan olika placeringar på den svenska räntemarknaden i större utsträckning speglar placerarnas upp- fattning om institutens riskprofil. Diagram 10:5 Dagsomsättning av statspapper MDR KR<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-51.png" style="width:276pt;height:179pt;"/> Anm: Månadsgenomsnitt, fr.o.m. april 1987 t.o.m. november 1990. Källa: Riksbanken. <h5>10.3 Utvecklingen på kreditmarknaden</h5> De stigande räntorna har bidragit till en påtaglig minskning av utlåningen i svenska kronor. Såväl hushållen som företagen har reducerat sin upplåning i svenska kronor hos banker och finansbolag. Om hänsyn tas till den kraftiga ökningen av krediter i utländsk valuta förändras bilden avsevärt. Det är i första hand företag som svarar för den kortfristiga upplåningen i utlandet. Företagen använder de upplånade medlen bl.a. till att placera i kortfristiga räntebärande tillgångar i svenska kronor. Hushållens andel av upplåningen i utländsk valuta är alltjämt blygsam. Den uppgick till 16,9 miljarder vid utgången av september. 86 Bostadsinstitutens utlåning har fortsatt att expandera under 1990. Sedan Prop. 1990/91:100 1989 har deras utlåning gynnats av möjligheten att ge krediter till rörlig Bil. 1.1 ränta. Det högre ränteläget och den svaga fastighetsmarknaden medför sannolikt att bostadsinstitutens kreditexpansion kommer att avta. Finansbolagssektoms utlåning har under året kännetecknats av en fortsatt dämpning. En nettoamortering har ägt rum av krediter i svenska kronor medan krediter i utländsk valuta har ökat. Tabell 10:2 Nettoutlåning till allmänheten 12-månaders förändring, okt-sept. Miljarder kronor <table border="1"> <tr><td rowspan="2"></td><td colspan="2"> 1989</td><td colspan="2"> 1990</td><td colspan="2"> 1990, saldo 30/9</td></tr> <tr><td> Sv kr.</td><td> Uti val.</td><td> Sv kr.</td><td> Uti val.</td><td> Sv kr.</td><td> Uti val.</td></tr> <tr><td> Banker</td><td> 51,2</td><td> 84,3</td><td> 14,4</td><td> 163,9</td><td> 470,2</td><td> 440,8</td></tr> <tr><td> Bostadsinstitut</td><td> 112,6</td><td> 0,0</td><td> 106,2</td><td> 0,9</td><td> 730,9</td><td> 0,9</td></tr> <tr><td> Finansbolag</td><td> -3,8</td><td> 6,2</td><td> -0,6</td><td> 17,5</td><td> 103,1</td><td> 25,4</td></tr> <tr><td> Totalt</td><td> 160,0</td><td> 90,5</td><td> 120,1</td><td> 182,3</td><td> 1 304,2</td><td> 467,1</td></tr> </table> Källa: Riksbanken. Tabell 10:3 Nettoutlåning till hushållen 12-månaders förändring, okt-sept. Miljarder kr. <table border="1"> <tr><td></td><td> 1989</td><td> 1990</td><td> 1990, saldo 30/9</td></tr> <tr><td> Banker</td><td> 21,4</td><td> 1,1</td><td> 247,1</td></tr> <tr><td> Bostadsinstitut</td><td> 43,8</td><td> 49,5</td><td> 341,7</td></tr> <tr><td> Finansbolag</td><td> -8,9</td><td> -11,5</td><td> 29,8</td></tr> <tr><td> Totalt</td><td> 56,3</td><td> 39,1</td><td> 618,6</td></tr> </table> Källa: Riksbanken. Sammantaget intar hushållen en betydligt försiktigare hållning till ökad upplåning. Förutom det höga ränteläget utgör den sänkta kapitalinkomst- skatten med den skärpta avdragsbegränsningen under 1990 och 1991 en återhållande faktor. Konjunkturavmattningen och den tilltagande osäker- heten om framtiden har sannolikt också stor betydelse för hushållens agerande. Höstens börsfäll samt de sjunkande villa- och bostadsrätts- prisema medför också att hushållens förmögenhet har minskat. Många hushåll försöker i ett sådant läge amortera sina skulder. Under en lång följd av år har den svenska fastighetsmarknaden kännetecknats av brist på kommersiella lokaler, stigande hyror och stigande fastighetspriser. Sedan slutet av 1989 kännetecknas fastighets- marknaden av sjunkande priser. Konjunkturavmattningen leder till att efterfrågan på lokaler minskar samtidigt som ränteuppgången fördyrar lånefinansierade köp. Den tidigare fästighetsboomen har medfört att belåningsvärdena för fastigheter successivt förskjutits uppåt. Bostads- 87 instituten har i de flesta fäll stannat vid en 85-procentig belåning. Vissa Prop. 1990/91:100 institut, företrädesvis finansbolag har emellertid lämnat lån till hela Bil. 1.1 marknadsvärdet. Direktavkastningen, dvs hyresintäkter minus drift- kostnader i relation till fastighetsvärdet, har i många fäll varit mycket låg och utlåningen har betingats av kalkyler om en fortsatt snabb prisstegring. Höstens problem inom fmansbolagssektom skall ses mot bakgrund av prisfällen på aktie- och fästighetsmarknadema, främst i Sverige men även i viss utsträckning i utlandet. Många lånekunder hos finansbolagen har problem med att betala räntor och amorteringar. Under september och oktober framkom uppgifter om ökade kreditförluster, i synnerhet bland icke bankanknutna finansbolag. Uppgifterna har medfört att finans- bolagens kreditvärdighet ifrågasatts. En förtroendekris har därmed uppkommit varvid marknaden för finansbolagens upplåningsinstrument i praktiken upphört att fungera. Detta vållade en akut likviditetskris för de finansbolag som är beroende av löpande emissioner. En omfättande rekonstruktion pågår för närvarande inom sektorn, medförande bl.a. en bantning av balansräkningarna, sammanslagningar och nedläggningar. Utvecklingen visar att penningmarknaden inte varit tillräckligt väl utvecklad. Räntesättningen har inte speglat aktörernas varierande ekonomiska styrka och instrumentens olika riskinnehåll. Även bankerna har fått kännas vid ökade kreditförluster och lön- samheten förväntas bli pressad, inte minst mot bakgrund av de försämra- de konjunkturutsiktema och den minskade kreditefterfrågan. I ljuset av höstens omfättande kreditförluster framstår de höjda kapitaltäckningkrav som beslutats efter internationella överenskommelser som väl motiverade. Mot bakgrund av riskerna för växande kredit-förluster väntas bankerna bli alltmer försiktiga i sin kreditgivning. Därmed uppstår en fäktisk kreditåtstramning. <h5>10.4 Aktiemarknaden</h5> Kursutvecklingen på Stockholmsbörsen har under 1980-talet varit excep- tionell. Inte minst företagens goda vinstutveckling efter devalveringarna 1981 och 1982 har bidragit till den positiva utvecklingen. Under åren 1980-89 steg generalindex med i genomsnitt 31 % per år. Börsvärdet steg under samma period från 44 miljarder till 744 miljarder kronor vid ut- gången av 1989. De höjda aktiekurserna stimulerade företagen till nye- missioner samtidigt som ett stort antal företag nyintroducerades. Under 1990 har kursutvecklingen vänt. Den för-sämrade konkurrenssituationen för industrin böljar nu ge utslag i form av lägre företagsvinster. Ett utmärkande drag är att de svenska företagen tappar marknadsandelar på världsmarknaden samtidigt som de har svårt att höja priserna. Detta förstärks av en konjunkturnedgång på för Sverige viktiga marknader såsom USA och Storbritannien. Vinsterna i synnerhet för skogs- och bilföretagen har fallit kraftigt under 1990. 88 Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1 Diagram 10:6 Börsutvecklingen 1990 Index ultimo 1989 = 100<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-52.png" style="width:276pt;height:177pt;"/> Anm: Dagsnoteringar. Sista observationen avser 19 december 1990. Krisen vid Persiska viken med därtill fallande internationella börser och stigande räntor har bidragit till att förstärka kursfallet på Stockholms- börsen. I genomsnitt har aktiekurserna fallit med ca 30% under 1990. Utvecklingen på Stockholmsbörsen har därmed varit sämre än för flertalet andra stora internationella börser. Den största nedgången registreras för skogs- och bilföretagen samt för aktier tillhörande fastighets- och finanssektom. En viss återhämtning har iakttagits under de första veckorna i december. Omsättningen har under 1990 varit fortsatt låg. Vid årsskiftet halverades omsättningsskatten på aktier vilket beräknas ge en positiv effekt på omsättningen under 1991. 89 <h5>Innehåll</h5> Prop. 1990/91:100 <table border="1"> <tr><td> 1</td><td> Sammanfattning</td><td> 2</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Den internationella utvecklingen</td><td> 11</td></tr> <tr><td></td><td> 2.1 Allmän översikt</td><td> 11</td></tr> <tr><td></td><td> 2.2 Länderöversikter</td><td> 16</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Utrikeshandeln</td><td> 23</td></tr> <tr><td></td><td> 3.1 Exporten</td><td> 23</td></tr> <tr><td></td><td> 3.2 Importen</td><td> 27</td></tr> <tr><td></td><td> 3.3 Bytesbalansen</td><td> 28</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Industrin</td><td> 32</td></tr> <tr><td></td><td> 4.1 Produktion</td><td> 32</td></tr> <tr><td></td><td> 4.2 Lönsamhet</td><td> 34</td></tr> <tr><td> 5</td><td> Arbetsmarknaden</td><td> 37</td></tr> <tr><td></td><td> 5.1 Sysselsättning</td><td> 38</td></tr> <tr><td></td><td> 5.2 Utbud av arbetskraft</td><td> 41</td></tr> <tr><td></td><td> 5.3 Arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder</td><td> 42</td></tr> <tr><td> 6</td><td> Löner och konsumentpriser</td><td> 45</td></tr> <tr><td></td><td> 6.1 Löner</td><td> 45</td></tr> <tr><td></td><td> 6.2 Konsumentpriser</td><td> 47</td></tr> <tr><td> 7</td><td> Hushållens ekonomi och privat konsumtion</td><td> 51</td></tr> <tr><td></td><td> 7.1 Hushållens disponibla inkomster</td><td> 51</td></tr> <tr><td></td><td> 7.2 Privat konsumtion och sparande</td><td> 55</td></tr> <tr><td> 8</td><td> Investeringar</td><td> 60</td></tr> <tr><td></td><td> 8.1 Näringslivets investeringar</td><td> 60</td></tr> <tr><td></td><td> 8.2 Bostadsinvesteringar</td><td> 63</td></tr> <tr><td></td><td> 8.3 Byggnadsverksamheten</td><td> 66</td></tr> <tr><td></td><td> 8.4 Lagerinvesteringar</td><td> 68</td></tr> <tr><td> 9</td><td> Den offentliga verksamheten</td><td> 70</td></tr> <tr><td></td><td> 9.1 Den offenliga sektorn och samhällsekonomin</td><td> 70</td></tr> <tr><td></td><td> 9.2 Statens finanser</td><td> 74</td></tr> <tr><td></td><td> 9.3 Socialförsäkringssektorns finanser</td><td> 76</td></tr> <tr><td></td><td> 9.4 Kommunernas finanser</td><td> 77</td></tr> <tr><td> 10</td><td> Kapitalmarknaden</td><td> 80</td></tr> <tr><td></td><td> 10.1 Internationell ränte- och valutautveckling</td><td> 80</td></tr> <tr><td></td><td> 10.2 Räntor och valutaflöden i Sverige</td><td> 82</td></tr> <tr><td></td><td> 10.3 Utvecklingen på kreditmarknaden</td><td> 86</td></tr> <tr><td></td><td> 10.4 Aktiemarknaden</td><td> 88</td></tr> </table> 90 <h5>Tabeller</h5> Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1 1:1   Internationella förutsättningar                                    3 1:2  Löner och priser                                            4 1:3   Försöijningsbalans                                             6 1:4  Bidrag till BNP-tillväxten                                     7 1:5   Nyckeltal                                                      9 1:6  Finansiellt sparande                                          10 2:1  Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder 11 2:2  Konsumentprisernas utveckling i vissa OECD-länder         14 2:3  Arbetslöshet i vissa OECD-länder                          14 2:4  Bytesblanser i vissa OECD-länder                         15 3:1   Exportmarknadstillväxt, relativa priser, marknadsandelar och export av bearbetade varor                             23 3:2  Export av varor                                            26 3:3  Import av varor                                            28 3:4  Bytesbalans                                                31 4:1   Industriproduktion                                           33 4:2  Rörliga kostnader, produktpriser, marginaler per producerad enhet samt bruttoöverskottsandel                            36 5:1  Arbetsmarknad                                          38 5:2  Produktion och sysselsättning i timmar                     40 5:3   Relativa arbetskraftstal för olika åldersgrupper                41 5:4  Relativ arbetslöshet i olika åldrar                            43 5:5  Antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder            44 6:1   Timlöner och arbetskraftskostnader                         45 6:2  Konsumentpriser                                        50 7:1   Skattereformens effekter på hushållens disponibla inkomster 51 7:2  Hushållssektoms disponibla inkomster, konsumtion och sparande                                            52 7:3   Inkomstöverföringar från offentlig sektor till hushåll          53 7:4  Privat konsumtion                                         57 8:1   Bruttoinvesteringar efter näringsgren                          60 8:2  Bruttoinvesteringar i näringslivet                             61 8:3   Offentliga investeringar                                       62 8:4  Bostadsinvesteringar                                          65 8:5  Byggnadsverksamhet                                     67 9:1   Skattekvoten                                                  71 9:2  Den offentliga sektorns inkomster och utgifter               72 9:3   Finanspolitiska effekter                                       73 9:4  Statens inkomster och utgifter                                75 9:5   Socialförsäkringssektorns inkomster och utgifter              76 9:6  Kommunernas inkomster och utgifter                      78 10:1  Betalningsbalansen                                         85 10:2  Nettoutlåning till allmänheten                                87 10:3  Nettoutlåning till hushållen                                   87 91 <h5>Diagram</h5> Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1 1:1 BNP och produktivitetsutveckling                             5 1:2 Handels-och bytesbalans                                    8 2:1 Oljepris, realt och nominellt                                   12 3:1 Marknadsandel och relativpris för Sveriges export av bearbetade varor till 14 OECD-länder                      24 3:2 Industrins relativa arbetskraftskostnad per producerad enhet och relativa produktivitet                              25 3:3  Sveriges "terms of trade", exportpris/importpris              29 3:4  Resevaluta, inkomster och utgifter                            30 4:1  Trång sektion för ökad produktion inom industrin           32 4:2  Industriproduktion                                         34 4:3  Avkastning på totalt kapital för transportmedels- industrin                                                     35 4:4  Industrins bruttoöverskottsandel                              36 5:1  Varsel om uppsägningar                                  37 5:2  Arbetslösheten                                             42 6:1  Nominell timlönekostnad inom industrin                    46 6:2  Konsumentprisutvecklingen                               49 7:1   Reallön per timme före och efter skatt                       55 7:2  Disponibel inkomst och privat konsumtion                  56 7:3  Hushållens nettosparkvot                                   57 7:4  Hushållens förväntningar om den egna ekonomin 12 månader och framåt t.o.m. oktober 1990                58 8:1   Näringslivets investeringar                                   62 8:2  Näringslivets investeringar, procent av BNP                  63 8:3  Antal outhyrda lägenheter respektive antal påbörjade lägenheter                                                    64 8:4  Bostadsinvesteringar                                          66 8:5  Lagervolymförändringar                                  69 9:1   De offentliga utgifternas andel av BNP                       70 10:1   10-åriga obligationsräntor                                    80 10:2  Växelkursen för USA-dollar i D-mark och Yen             82 10:3  Ränteutvecklingen 1989-1990                              83 10:4  Valutaflöden och räntedifferens mot utlandet 1990            85 10:5  Dagomsättning av statspapper                              86 10:6  Börsutvecklingen 1990                                     89 Norstedts Tryckeri, Stockholm 1991 92 Bilaga 1.2 Utdrag ur riksrevisionsverkets inkomstberäkning <h5>Regeringen</h5> <h5>Finansdepartementet</h5> Prop. 1990/91: 100 Bil. 1.2 Riksrevisionsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1991/92 Enligt riksrevisionsverkets (RRV) instruktion skall RRV varje år till rege- ringen lämna en beräkning av statsbudgetens inkomster for det kommande budgetåret, avsedd som underlag för inkomstberäkning i budgetproposi- tionen. RRV redovisar i denna skrivelse förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster för budgetåret 1991/92. Beräkningarna har gjorts för varje inkomsttitel för sig. I anslutning till beräkningarna har bedömningar gjorts även av det väntade utfallet för budgetåret 1990/91. Underlag för beräk- ningarna har bl. a. hämtats från berörda myndigheter. För beräkningarna av inkomstskatterna har dessutom uppgifter från RRVs taxeringsstatisti- ska undersökning och aktiebolagsenkät utnyttjats. Här presenteras en sammanfattning av beräkningsresultaten. I den av RRV utgivna publikationen Inkomstberäkningen hösten 1990 redovisas förutsättningar, antaganden och beräkningsresultat för de olika inkomst- titlarna. För att underlätta en jämförelse med prognoserna i den prelimi- nära nationalbudgeten presenteras i bilaga beräkningsresultaten kalender- årsvis för åren 1990, 1991 och 1992. Den av RRV utgivna Inkomstliggaren för budgetåret 1990/91 kan an- vändas som komplement till RRVs inkomstberäkning. Inkomstliggaren innehåller utförliga beskrivningar av vad de olika inkomsttitlarna avser och vilka bestämmelser som gäller för dem. Överdirektör Arne Gadd har beslutat i detta ärende i närvaro av direk- tör Gert Jönsson, revisionsdirektör Georg Danielsson, byrådirektör Göran Isberg, byrådirektör Margareta Nöjd, förste revisor Ann-Sofie Dalmo, förste revisor Mats Åberg, byråassistent Catarina Frank-Lundkvist och föredragande, avdelningsdirektör Birgitta Aronsson. Stockholm den 17 december 1990 Arne Gadd Birgitta Aronsson 1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.2 <h4>Sammanfattning</h4> Förutsättningar Prop. 1990/91: 100 Bil. 1.2 RRVs förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster under budgetåret 1991/92 och den nu gjorda prognosen av inkomsterna under budgetåret 1990/91 har utförts under sedvanligt antagande om oförändrad ekonomisk politik. Förändringar av ekonomisk-politisk karaktär har beaktats i de fall det föreligger beslut av statsmakterna eller förslag därom har lagts fram av regeringen i propositioner offentliggjorda före den 23 november 1990. Till grund för beräkningen ligger följande propositioner: — 1990/91: 5 om en modernisering av företagens självdeklarationer och förfarandefrågor i anslutning till skattereformen, m. m. — 1990/91:50 om åtgärder för att stabilisera ekonomin och begränsa tillväxten av de offentliga utgifterna — 1990/91:54 om kvarvarande frågor i reformeringen av inkomst- och företagsbeskattning, m. m. — 1990/91:56 om tillfällig höjning av fastighetsskatten, m. m. — 1990/91: 59 om vissa ändringar i sjukförsäkringen, m. m. Förutom dessa förutsättningar är bedömningen av konjunkturutveck- lingen betydelsefull för beräkningen av statsbudgetens inkomster. Den bedömning av det ekonomiska läget som presenterades i konjunkturinsti- tutets höstrapport 1990 har utgjort det huvudsakliga underlaget för anta- gandena om den samhällsekonomiska utvecklingen. RRV har också haft kontakter med finansdepartementet under det där pågående arbetet med den preliminära nationalbudgeten för år 1991. På grundval härav har RRV utgått från följande antaganden för beräkningarna: <table border="1"> <tr><td></td><td> 1990</td><td> 1991</td><td> 1992</td></tr> <tr><td> Utbetald lönesumma1</td><td> 12,7</td><td> 4,6</td><td> 3,6</td></tr> <tr><td> Konsumentprisindex,</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> årsmedeltal1</td><td> 10.4</td><td> 9,7</td><td> 2,7</td></tr> <tr><td> Privat konsumtion, volym1</td><td> 0.6</td><td> 0.9</td><td> 1,2</td></tr> <tr><td> Privat konsumtion, löpande pris'</td><td> 11,2</td><td> 11,0</td><td> 4,0</td></tr> <tr><td> Basbelopp, kr.</td><td> 29 700</td><td> 32 200</td><td> 33 800</td></tr> <tr><td> Bostadsiåneränta, procent</td><td> 11.4</td><td> 13,8</td><td> 11,8</td></tr> <tr><td> Statens avkastningsränta.</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> procent2</td><td> 11,5</td><td> 12,25</td><td> -</td></tr> </table> ' Procentuell förändring från föregående år 2 Avser budgetåren 1990/91 och 1991/92 I begreppet utbetald lönesumma i tablån ingår inte de basbreddningar som införts eller kommer att införas fr. o. m. inkomståret 1990. Föränd- ringstalen avser därför lönesummebegreppet för 1989. För de inkomst- titlar där lönesumman direkt används har särskilda beräkningar gjorts på finansdepartementet för de tillägg som måste göras till följd av dessa basbreddningar. En av RRV genomförd enkätundersökning till nära 4000 svenska aktie- bolag, sparbanker och försäkringsbolag ligger även till grund för beräk- ningen av juridiska personers skatter. I denna enkät har det bl. a. fram- kommit att skatteunderlaget för juridiska personer beräknas öka med ca 9% mellan åren 1989 och 1990. En specifikation av RRVs beräkningar av statsbudgetens inkomster Prop. 1990/91:100 under budgetåren 1990/91 och 1991/92 framgår av tabell 3.                 Bil. 1.2 Statsbudgetens totala inkomster budgetåren 1990/91 och 1991/92 Enligt de nu redovisade beräkningarna uppgår statsbudgetens inkomster budgetåret 1990/91 till 440840 milj. kr. Det är 39288 milj. kr. eller 9,8% mer än utfallet for budgetåret 1989/90. STATSBUDGETENS INKOMSTER Budgetåret 1991/92<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-53.png" style="width:175pt;height:3pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-54.png" style="width:312pt;height:152pt;"/> 18% Totalt 434 miljarder kr. För budgetåret 1991/92 beräknas statsbudgetens inkomster till 434209 milj. kr. Minskningen i förhållande till budgetåret 1990/91 blir 6 631 milj, kr. vilket motsvarar 1,5% i minskningsstakt. Utveckling av inkomsterna De beräknade förändringarna av inkomsterna på statsbudgeten på + 39288 milj. kr. resp. —6631 milj. kr. mellan resp, budgetår har delats upp i tabell 1 på några av de största inkomsttitlarna. De största förändring- arna avser fysiska personers inkomstskatt och mervärdeskatten. De be- skrivs närmare i nästa avsnitt. Av diagrammet framgår att utvecklingen av inkomsterna under budget- åren 1989/90 och 1990/91 är relativt hög. En förklaring är breddningen av mervärdeskatten under 1990 och 1991 samt den tillfälliga höjningen av mervärdeskatten på 1 % fr. o. m. den 1 juli 1990. De höga utvecklingstalen                     3 fl Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.2 Tabell 1. Förändringar mellan budgetåren 1989/90—1990/91 och 1990/91 —1991/92 Prop. 1990/91:100 (mi|j-kr->_____________________________________________________________________________ Bil. 1.2 Inkomstgrupp/                                  1989/90 till       1990/91 till Inkomsttitel                                  1990/91          1991/92 <table border="1"> <tr><td> 1111</td><td> Fysiska personers inkomstskatt</td><td colspan="2"> -11961</td><td colspan="2"> -48 164</td></tr> <tr><td> 1121</td><td> Juridiska personers inkomstskatt</td><td> —</td><td> 399</td><td> +</td><td> 3621</td></tr> <tr><td> 1123</td><td> Särskild skatt på tjänstegruppliv- försäkring</td><td></td><td></td><td> +</td><td> 1 800</td></tr> <tr><td> 1211</td><td> Folkpensionsavgift</td><td> -</td><td> 975</td><td> +</td><td> 1 689</td></tr> <tr><td> 1221</td><td> Sjukförsäkringsavgift, netto</td><td> +</td><td> 4531</td><td> +</td><td> 5 283</td></tr> <tr><td> 1231</td><td> Barnomsorgsavgift</td><td> +</td><td> 1 576</td><td> +</td><td> 602</td></tr> <tr><td> 1281</td><td> Allmän löneavgift</td><td> +</td><td> 3806</td><td> -</td><td> 2 743</td></tr> <tr><td> 1291</td><td> Särskild löneskatt</td><td> +</td><td> 595</td><td> +</td><td> 8 902</td></tr> <tr><td> 1312</td><td> Fastighetsskatt</td><td> +</td><td> 21</td><td> +</td><td> 2 570</td></tr> <tr><td> 1342</td><td> Skatt på värdepapper</td><td> -</td><td> 734</td><td> -</td><td> 2000</td></tr> <tr><td> 1411</td><td> Mervärdeskatt</td><td colspan="2"> + 33486</td><td> +</td><td> 7 700</td></tr> <tr><td> 1428</td><td> Energiskatt</td><td> +</td><td> 435</td><td> +</td><td> 2 300</td></tr> <tr><td> 1471</td><td> Tullmedel</td><td> +</td><td> 108</td><td> +</td><td> 1 900</td></tr> <tr><td> 1481</td><td> Övriga skatter på varor och tjänster</td><td> +</td><td> 664</td><td> +</td><td> 600</td></tr> <tr><td> 1511</td><td> Avräkningsskatt</td><td> +</td><td> 3 232</td><td> +</td><td> 7 904</td></tr> <tr><td> 2000</td><td> Inkomster av statens verksamhet</td><td> +</td><td> 2 590</td><td></td><td> 2 690</td></tr> <tr><td> 3000</td><td> Inkomster av försåld egendom</td><td></td><td> 1 163</td><td> +</td><td> 1</td></tr> <tr><td> 4000</td><td> Återbetalning av lån</td><td> +</td><td> 1085</td><td> +</td><td> 574</td></tr> <tr><td> 5000</td><td> Kalkylmässiga inkomster</td><td> +</td><td> 156</td><td> -</td><td> 691</td></tr> <tr><td></td><td> Övrigt, netto</td><td> +</td><td> 2235</td><td> -</td><td> 1 169</td></tr> <tr><td></td><td> Summa förändringar</td><td colspan="2"> + 39288</td><td> -</td><td> 6631</td></tr> </table> Hur inkomsterna på statsbudgeten utvecklas i förhållande till tidigare budgetår framgår av nedanstående diagram STATSBUDGETENS INKOMSTER Utveckling mellan åren Procent<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-55.png" style="width:302pt;height:168pt;"/> Källa RRV Budgetår för budgetåren 1983/84—1984/85 förklaras till en viss del av att en rad Prop. 1990/91: 100 olika omläggningar fick positiva engångseffekter som gynnade inkomstut- Bil. 1.2 vecklingen under dessa budgetår. Budgetåret 1991/92 är utvecklingen ne- gativ bl. a. beroende på vissa periodiseringseffekter som uppstår vid infö- randet av skattereformen. Skattereformen påverkar ett flertal av de större inkomsttitlarna på stats- budgeten. Viktigare regelförändringar som ingår i de olika propositionerna beskrivs i anslutning till resp, inkomsttitel. 1 det följande redogörs for de större förändringarna i de beräknade inkomsterna mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91 resp. 1990/91 och 1991/92. Fysiska personers inkomstskatt Fysiska personers inkomstskatt beräknas minska med 11 961 milj. kr. mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91. Inkomsterna beräknas öka med drygt 4,4 % och utgifterna beräknas öka med 11,4%. Den lägre ökningstak- ten för inkomsterna beror främst på sänkningen av inkomstskatten i och med skattereformen 1991. Den högre ökningstakten for utgifterna beror främst på ökningen av kommunalskatteutbetalningarna. Dessa baseras på de högre utvecklingstakterna för utbetald lönesumma två år tidigare. För budgetåret 1991/92 beräknas titeln Fysiska personers inkomstskat- ter till 21213 milj, kr., vilket är en minskning med 48164 milj. kr. Inkomsterna på titeln minskar med 3,8%. medan utgifterna ökar med 14,4%. Juridiska personers inkomstskatt Nettot på titeln Juridiska personers inkomstskatt beräknas minska med 399 milj. kr. mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91. Budgetåret 1990/91 beräknas titeln Juridiska personers inkomstskatt till 22 901 milj. kr. Mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92 beräknas titeln på Juridiska personers inkomstskatt öka med 3 621 milj. kr. Inkomsterna på titeln, främst i form av preliminärskatt, ökar med 5 033 milj. kr. Ökningen beror främst på att den slutliga B-skatten, inkomståret 1991, beräknas bli ca 12,6% högre jämfört med inkomståret 1990. Ökningen kan hänföras till en ökad fastighetsskatt och skatt på avkastning från pensionsfonder. Utgifter- na på titeln ökar med 1412 milj. kr. mellan budgetåren. Budgetåret 1991/92 beräknas titeln Juridiska personers inkomstskatt till 26 522 milj. kr. Lagstadgade socialavgifter Inkomsterna från de lagstadgade socialavgifterna beräknas öka med 8,7 miljarder kr. mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91. Budgetåret 1990/91 beräknas inkomsterna från lagstadgade socialavgifter till 63 740 milj. kr. För budgetåret 1991/92 beräknas inkomsterna från de lagstadgade so- cialavgifterna till 75 985 milj. kr. Orsaken till att inkomsterna ökar mellan budgetåren 1990/91 och Prop. 1990/91: 100 1991/92 är främst införandet av Särskild löneskatt vilket får full effekt Bil. 1.2 1991/92 och regeringens förslag till omläggning av sjuk- och föräldraför- säkringen. Avgiftsuttaget kommer att minska med 1,5 procentenheter fr. o. m. den 1 januari 1991. Orsaken är att det då inte längre sker något uttag av Arbetsmiljöavgift. Intäkterna påverkar dock inte statsbudgetens saldo ef- tersom denna avgift förs till ett konto hos riksgäldskontoret. Skattereformen 1990 och 1991 leder till en breddad bas för uttag av socialavgifter på ca 3,5%. Den breddade basen ger en budgetförstärkning för budgetåret 1990/91 på ca 2 700 milj. kr. och for budgetåret 1991/92 på ca 4 700 milj. kr. Skatt på egendom Fastighetsskatten för budgetåret 1990/91 beräknas till 5 986 milj, kr., vilket är nära nog oförändrad skatt jämfört med budgetåret 1989/90. För budgetåret 1991/92 beräknas skatten till 8 556 milj. kr. Ökningen beror främst på de nya taxeringsvärdena på småhus 1990 och på ett höjt beräk- ningsunderlag för övriga fastigheter. Skatt på varor och tjänster Inkomsten av mervärdeskatt, som netto är den största inkomsttiteln på statsbudgeten, uppgick till 100214 milj. kr. budgetåret 1989/90. Förbud- getåren 1990/91 och 1991/92 beräknas nu inkomsterna till 133 700 milj, kr. resp. 141 400 milj. kr. Inkomstökningarna beror bl. a. på breddning av mervärdeskatteunderlaget till föjd av skattereformen. Den 1 januari 1990 infördes mervärdeskatt på tillhandahållande av vatten samt tjänster avse- ende avloppsrening och sophämtning. Vidare tas full mervärdeskatt ut på hotell- och restaurangtjänster. Den 1 mars 1990 infördes mervärdeskatt på energi. Fr. o. m. den 1 januari 1991 slopas reduceringsreglerna för bygg- nads- och markentreprenader. Samtidigt införs mervärdeskatt på de flesta varor och tjänster med vissa undantag som t. ex. läkemedel, sjukvård, social omvårdnad och finansiella tjänster. En tillfällig höjning på 1 % av mervärdeskatten infördes den 1 juli 1990 och skall gälla till den 31 decem- ber 1991. Fr. o. m. år 1991 får den offentliga sektorn i princip kompensa- tion för all ingående mervärdeskatt, statliga myndigheter från den 1 juli 1991, vilket gör att utgifterna på titeln Mervärdeskatt kommer att öka. Antagandet om utvecklingen av privat konsumtion påverkar också be- skattningsunderlaget för mervärdeskatt. Som tidigare har nämnts antar RRV att den privata konsumtionen i löpande priser ökar med 11,2% år 1990. 11,0% år 1991 och med 4,0% år 1992. Inkomsterna av energiskatt uppgick till 16065 milj. kr. budgetåret 1989/90. Förbudgetåren 1990/91 och 1991/92 beräknas inkomsterna till 16 500 milj. kr. resp. 18 800 milj. kr. Inkomsterna beräknas öka med 435 milj. kr. mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91. Mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92 beräknas inkomsterna öka med 2300 milj. kr. Ök- ningarna mellan budgetåren beror på att en koldioxidskatt på bränslen Prop. 1990/91: 100 införs den 1 januari 1991.                                                   Bil. 1.2 A vräkningsskatt Från den 1 januari 1991 skall landstingskommun och primärkommun erlägga avräkningsskatt till staten. Syftet med denna skatt är att åstads- komma ett budgetmässigt neutralt utfall av skattereformen mellan stat och kommun. Detta innebär att visst belopp återförs till staten från kommu- nerna. I annat fall skulle budgeteffekten av de sänkta statliga skattesatser- na belasta staten medan en betydande del av budgetförstärkningen genom basbreddningar skulle tillfalla kommunerna. Övriga inkomster Inkomstgruppen Inkomster av statens verksamhet beräknas öka med 2 590 milj. kr. mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91 samt öka med2690milj. kr. mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92. Ränteinkomsterna beräknas öka med 475 milj. kr. mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91. Ökningen av ränteinkomsterna kan till stor del förklaras av ökade intäkter från ränteinkomster på lån för bostadsbyggan- de. Inkomsterna från offentligrättsliga avgifter beräknas öka med 2228 milj. kr. mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91 samt med 1 626 milj. kr. mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92. Ökningarna avser främst in- komster från skatteutjämningsavgifter. Inkomstgruppen Återbetalningar av lån beräknas öka med 1 085 milj. kr. mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91. Mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92 beräknas återbetalningarna öka med 574 milj. kr. Ökningarna förklaras till största delen av återbetalningar på lån för bostadsbyggande. Inom inkomstgruppen Kalkylmässiga inkomster beräknas avskrivningar och amorteringar öka med 156 milj. kr. mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91. Mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92 beräknas inkomsterna minska med 691 milj. kr. Känslighetskalkyl Storleken på förändringar för den totalt utbetalda lönesumman och den privata konsumtionen har en avgörande betydelse för beräkningsresulta- ten för flera inkomsttitlar. RRV har därför utfört en tentativ känslighets- kalkyl för vissa inkomsttitlar. Om utvecklingen av privat konsumtion och löner förändras med en procentenhet i förhållande till vad som nu ligger som antagande för åren 1991 och 1992 kommer inkomsterna på statsbudgeten att utvecklas som i nedanstående tablå (miljarder kr.). <table border="1"> <tr><td> Statsbudgeten</td><td> 1990/91 Prognos</td><td> 1991/92 Prognos</td></tr> <tr><td> Summa inkomster</td><td> ±2,1</td><td> ±6,9</td></tr> </table> Inkomsterna kommer enligt denna känslighetskalkyl att uppgå till 442,9 Prop. 1990/91: 100 miljarder kr. for budgetåret 1990/91 och till 441,1 miljarder kr. for budget- Bil. 1.2 året 1991/92 om utvecklingen ökar. Till viss del återspeglar dessa föränd- ringstal att endast en halvårseffekt uppkommer för budgetåret 1990/91 och att ett nivålyft inträffar som blir utgångspunkt för budgetåret 1991/92. Det bör framhållas att denna känslighetskalkyl utgår från den konjunk- turbedömning som inkomstberäkningen grundas på. Av den anledningen kan känslighetskalkylen endast appliceras på mindre förändringar av dessa antaganden. Bruttoredovisning av statsbudgetens inkomster På de flesta inkomsttitlar på statsbudgeten redovisas endast inkomster. På ett mindre antal titlar, men med betydande belopp, redovisas även utgif- ter. För dessa titlar sker en nettoredovisning, dvs. saldot av inkomster och utgifter tas upp på statsbudgetens inkomstsida. 1 tabell 2 görs en samman- ställning av bruttobeloppen budgetåren 1989/90, 1990/91 och 1991/92. I RRVs prognosarbete ingår att bedöma utvecklingen av bruttobeloppen för såväl inkomster som utgifter. En närmare redovisning av dessa belopp finns i beskrivningen av resp, inkomsttitel. Av tabell 2 framgår att bruttoinkomsterna för budgetåret 1991/92 beräk- nas uppgå till 1 033 830 milj. kr. vilket är mer än dubbelt så mycket som inkomsterna netto på statsbudgeten. Utgifterna på inkomsttitlarna beräk- nas till 599621 milj. kr. för samma budgetår. Den största differensen mellan brutto- och nettoredovisningen finns på inkomsttypen 1000 Skatter. Inkomsterna på huvudgruppen 1100 består till största delen av preliminärskatter (statlig och kommunal inkomstskatt m. m.). Utgifterna utgörs bl. a. av utbetalningar av kommunalskattemedel och överskjutande skatt. För huvudgrupp 1100 beräknas bruttoinkomster- na minska med 1,4% mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92. Mellan samma budgetår ökar bruttoutgifterna med 14,1 %. Till följd härav mins- kar nettot på inkomsthuvudgruppen med 44,7%. Inkomsterna på huvudgruppen 1200 består i huvudsak av arbetsgivarav- gifter. I bruttosammanställningen ingår såväl ATP-avgifter som de övriga arbetsgivaravgifter som överförs till fonderade medel utanför statsbudge- ten. Utgifterna utgörs av utbetalningar till ATP-systemet och till olika fonderingar utanför statsbudgeten. Vidare utbetalas sjukförsäkringsavgif- ternas andel av sjukförsäkringens kostnader. Bruttoinkomsterna för huvudgruppen 1200 beräknas öka med 0,5% mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92, medan bruttoutgifterna beräknas minska med 5,9% mellan samma budgetår. Bruttoinkomsterna på huvudgruppen 1400 beräknas till 284672 milj, kr. for budgetåret 1990/91 och bruttoutgifterna till 79 700 milj. kr. for samma år. Bruttoutgifterna utgör återbetalningar av mervärdeskatt. Brut- toinkomsterna ökar med 11,5% mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92 medan utgifterna beräknas öka med 24,2% under samma period. Den kraftiga ökningen av utgifterna beror på att offentliga sektorn kommer att få kompensation för i princip all ingående mervärdeskatt. Omföringar mellan huvudgrupperna 1200 och 5200 av de statliga ar- Prop. 1990/91: 100 betsgivaravgifterna liksom omföringar mellan huvudgrupperna 1100, Bil. 1.2 1200 och 1300 av egenavgifter, förmögenhetsskatter etc. är exkluderade i tabell 2.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-56.png" style="width:15pt;height:91pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-57.png" style="width:25pt;height:337pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-58.png" style="width:11pt;height:334pt;"/> r~-                                      os —  Tf x o      TT > o un so o cd c- o oo oo cm —   n   oo n c- cm    rf oo   un r- — rt            cd CD         CM                 rr cd CM r- o O> cd unOCMOOr-Osrtun r- Tf r— un cd oo cd oo cm > o C nr un r- IT) c*', Tj- o SO CD O' O O CM O Tf 00 § Tf<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-59.png" style="width:100pt;height:68pt;"/> un  Tt — O un  O T) O cd   cm tt r~ r-   un cm O cm   o oo c- un   cm — r-   tt un oo cd   Tt o oo O>  > (M O oo   o cd un so   cm o r~ rf   CM — OO cd oo nt un o\ OO r- O oo os Prop. 1990/91: 100 Bil. 1.2 un — cm cd nt o cd un cd un r- r~- un tj- —< cd cm cd O O id nr os CM cm id sO sO CD CM CM ID ID <table border="1"> <tr><td> oo oo CM CM</td><td> id ID</td></tr> <tr><td> O O</td><td> Os</td></tr> <tr><td> CM CM</td><td> 00</td></tr> </table> o oo cd cm o ■^- cd \o nr r- r- o — — cm r- cn c- Tt      CM CM o- — cm oo r- os r- o C" un cd oo Tt —< \O O Tt so O OO M" CD CM CM O     OO Os OO un cm os so O   — CM Xt Tt cd    r- oo -<t r- cm   cd — nr cd OO   CD CM CM<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-60.png" style="width:16pt;height:19pt;"/> C CD 00<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-61.png" style="width:10pt;height:15pt;"/> nt C- r- Os CM un CM O r- CM<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-62.png" style="width:10pt;height:15pt;"/> Tf Os Os Os un un O r~- Os o Os CD o — nr un oo r- — un cd — c CM CM Os 00<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-63.png" style="width:40pt;height:15pt;"/> CM CD tT un > 05 E E □ czi<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-64.png" style="width:12pt;height:231pt;"/> 10 Prop. 1990/91: 100 Bil. 1.2 Tabell 3. Sammanställning av beräkningsresultatet for budgetåren 1990/91 och 1991/92 (tkr) <table border="1"> <tr><td rowspan="2"> Inkomsttitel</td><td rowspan="2"> 1989/90 Utfall</td><td rowspan="2"> 1990/91 Statsbudget</td><td rowspan="2"> 1990/91 Prognos</td><td rowspan="2"> 1991/92 Prognos</td><td colspan="2"> Förändring 1990/91-1991/92</td></tr> <tr><td> Belopp</td><td> Procent</td></tr> <tr><td> 1000 Skatter:</td><td> 354103369</td><td> 374047901</td><td> 390722 501</td><td> 381517001</td><td> -9205 500</td><td> -2,36</td></tr> <tr><td> 1100 Skatt pä inkomst:</td><td> 107 409670</td><td> 90 248900</td><td> 95274900</td><td> 52644000</td><td> -42630900</td><td> -44,75</td></tr> <tr><td> 1110 Fysiska personers inkomstskatt:</td><td> 81337573</td><td> 59308000</td><td> 69377000</td><td> 21213000</td><td> -48164000</td><td> — 69.42</td></tr> <tr><td> 1111 Fysiska personers inkomstskatt</td><td> 81 337573</td><td> 59 308000</td><td> 69 377000</td><td> 21213000</td><td> -48 164000</td><td> -69,42</td></tr> <tr><td> 1120 Juridiska personers inkomstskatt:</td><td> 23300073</td><td> 27998000</td><td> 22901000</td><td> 28322000</td><td> 5 421000</td><td> 23.67</td></tr> <tr><td> 1121 Juridiska personers inkomstskatt</td><td> 23 300073</td><td> 27998000</td><td> 22901000</td><td> 26 522000</td><td> 3621000</td><td> 15.81</td></tr> <tr><td> 1122 Avskattning av företagens</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> reserver</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td></td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 1123 Särskild skatt på tjänstegrupp-</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> livförsäkring</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 1 800000</td><td> 1 800000</td><td> 100,00</td></tr> <tr><td> 11J0 OlÖrdelbara inkomstskatter:</td><td> 906092</td><td> /100000</td><td> 1100000</td><td> / 100000</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> 1131 Ofördelbara inkomstskatter</td><td> 906092</td><td> 1 100000</td><td> 1 100000</td><td> 1 100000</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 1140 Övriga inkomstskatter:</td><td> 1865932</td><td> 1842 900</td><td> 1896 900</td><td> 2009000</td><td> 112100</td><td> 5.91</td></tr> <tr><td> 1141 Kupongskatt</td><td> 274 127</td><td> 360000</td><td> 310000</td><td> 445 000</td><td> 135000</td><td> 43,55</td></tr> <tr><td> 1142 Utskiftningsskatt och</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> ersättningsskatt</td><td> 3430</td><td> 10000</td><td> 36 900</td><td> 35000</td><td> -1900</td><td> -5,15</td></tr> <tr><td> 1143 Bevillningsavgift</td><td> 3 897</td><td> 5000</td><td> 5000</td><td> 5000</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 1144 Lotterivinstskatt</td><td> 1 584478</td><td> 1467 900</td><td> l 545000</td><td> 1524000</td><td> -21000</td><td> -1,36</td></tr> <tr><td> 1200 Lagstadgade socialavgifter:</td><td> 55023324</td><td> 52 520000</td><td> 63740000</td><td> 75985000</td><td> 12 245000</td><td> 19,21</td></tr> <tr><td> 1211 Folkpensionsavgift</td><td> 48719817</td><td> 45 740000</td><td> 47 745000</td><td> 49434000</td><td> 1 689000</td><td> 3,54</td></tr> <tr><td> 1221 Sjukförsäkringsavgift, netto</td><td> -4852985</td><td> -7205000</td><td> -322000</td><td> 4961000</td><td> 5 283000</td><td> 1617,70</td></tr> <tr><td> 1231 Barnomsorgsavgift</td><td> 12420241</td><td> 13 379000</td><td> 13996000</td><td> 14 598000</td><td> 602000</td><td> 4,30</td></tr> <tr><td> 1241 Vuxenutbildningsavgift</td><td> 1 473606</td><td> 1 583000</td><td> 1662000</td><td> 1731000</td><td> 69000</td><td> 4,15</td></tr> <tr><td> 1251 övriga socialavgifter, netto</td><td> -4823 114</td><td> -6927000</td><td> -5871000</td><td> -7401000</td><td> -1 530000</td><td> -26,06</td></tr> <tr><td> 1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> till arbetarskycdsverkets och</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> arbetsmiljöinsitutets verksamhet</td><td> 182518</td><td> 182000</td><td> 226000</td><td> 199000</td><td> -27000</td><td> -11,95</td></tr> <tr><td> 1281 Allmän löneavgift</td><td> 1 903 241</td><td> 2068000</td><td> 5 709000</td><td> 2 966000</td><td> -2 743000</td><td> -48,05</td></tr> <tr><td> 1291 Särskild löneskatt</td><td> 0</td><td> 3 700000</td><td> 595 000</td><td> 9497000</td><td> 8 902 000</td><td> 1496,13</td></tr> <tr><td> 1300 Skatt på egendom:</td><td> 23159342</td><td> 22851000</td><td> 23 503600</td><td> 23450000</td><td> -53600</td><td> -0,23</td></tr> <tr><td> 1310 Skatt på fast egendom:</td><td> 6396389</td><td> 6490000</td><td> 6426300</td><td> 8 996 000</td><td> 2569 700</td><td> 39.99</td></tr> <tr><td> 1311 Skogsvårdsavgifter</td><td> 430678</td><td> 440000</td><td> 440000</td><td> 440000</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 1312 Fastighetsskatt</td><td> 5965711</td><td> 6050000</td><td> 5 986 300</td><td> 8 556000</td><td> 2 569 700</td><td> 42,93</td></tr> <tr><td> 1320 Förmögenhetsskatt:</td><td> 3200111</td><td> 3641000</td><td> 3877300</td><td> 3004000</td><td> — 873300</td><td> — 22.52</td></tr> <tr><td> 1321 Fysiska personers förmögenhets-</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> skatt</td><td> 3 134 757</td><td> 357IOOO</td><td> 3 802 000</td><td> 2 924000</td><td> -878000</td><td> -23.09</td></tr> <tr><td> 1322 Juridiska personers förmögen-</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> hetsskatt</td><td> 65 354</td><td> 70000</td><td> 75 300</td><td> 80000</td><td> 4 700</td><td> 6,24</td></tr> <tr><td> 1330 Arvsskatt och gåvoskatt:</td><td> 1364655</td><td> 1240000</td><td> 1300000</td><td> 1300000</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> 1331 Arvsskatt</td><td> 1092658</td><td> 950000</td><td> 1000000</td><td> 1000000</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 1332 Gåvoskatt</td><td> 271 997</td><td> 290000</td><td> 300000</td><td> 300000</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 1340 övrig skatt på egendom:</td><td> 12198187</td><td> 11480000</td><td> 11900000</td><td> 10150000</td><td> — 1750000</td><td> — 14.71</td></tr> <tr><td> 1341 Stämpelskatt</td><td> -6063 944</td><td> 5 880000</td><td> 6 500000</td><td> 6750000</td><td> 250000</td><td> 3,85</td></tr> <tr><td> 1342 Skatt på värdepapper</td><td> 6134243</td><td> 5 600000</td><td> 5 400000</td><td> 3 400000</td><td> -2000000</td><td> -37,04</td></tr> <tr><td> 1400 Skatt på varor och tjänster:</td><td> 168511033</td><td> 205178001</td><td> 204972001</td><td> 218302001</td><td> 13330000</td><td> 6,50</td></tr> <tr><td> 1410 Allmänna försäljningsskatter:</td><td> 100213615</td><td> 131600000</td><td> 133 700000</td><td> 141400000</td><td> 7 700000</td><td> 5,76</td></tr> <tr><td> 1411 Mervärdeskatt</td><td> 100213615</td><td> 131600000</td><td> 133 700000</td><td> 141400000</td><td> 7 700000</td><td> 5,76</td></tr> <tr><td> 1420.1430 Skatt på specifika varor:</td><td> 55 729051</td><td> 59649001</td><td> 57124001</td><td> 60090001</td><td> 2 966000</td><td> 5,79</td></tr> <tr><td> 1421 Bensinskatt</td><td> 16581 360</td><td> 18 900000</td><td> I7 3OOOOO</td><td> 17 500000</td><td> 200000</td><td> 1,16</td></tr> <tr><td> 1422 Särskilda varuskatter</td><td> 1 117449</td><td> 1 144000</td><td> 1 150000</td><td> 1 200000</td><td> 50000</td><td> 4.35</td></tr> <tr><td> 1423 Försäljningsskatt på motor-</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> fordon</td><td> 2 343 643</td><td> 2 297 000</td><td> 1 850000</td><td> 1 850000</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> 1424 Tobaksskatt</td><td> 5400619</td><td> 5 660000</td><td> 5670000</td><td> 5 926000</td><td> 256000</td><td> 4,51</td></tr> </table> 11 Prop. 1990/91: 100 Bil. 1.2 <table border="1"> <tr><td rowspan="2"> Inkomsttitel</td><td rowspan="2"> 1989/90 Utfall</td><td rowspan="2"> 1990/91 Statsbudget</td><td rowspan="2"> 1990/91 Prognos</td><td rowspan="2"> 1991/92 Prognos</td><td colspan="2"> Förändring 1990/91 - 1991/92</td></tr> <tr><td> Belopp</td><td> Procent</td></tr> <tr><td> 1425 Skatt på spritdrycker</td><td> 6217383</td><td> 6 520000</td><td> 6 520000</td><td> 6 700000</td><td> 180000</td><td> 2,76</td></tr> <tr><td> 1426 Skatt på vin</td><td> 2811 100</td><td> 2 780000</td><td> 3100000</td><td> 3430000</td><td> 330000</td><td> 10,65</td></tr> <tr><td> 1427 Skatt på malt- och läskedrycker</td><td> 2466 277</td><td> 2810000</td><td> 2 781000</td><td> 3094000</td><td> 313000</td><td> 11,25</td></tr> <tr><td> 1428 Energiskatt 1429 Särskild avgift på svavclhaltigt</td><td> 16065039</td><td> 17 250000</td><td> 16 500000</td><td> 18 800000</td><td> 2 300000</td><td> 13,94</td></tr> <tr><td> bränsle 1431 Särskild skatt för oljeprodukter</td><td> 25</td><td> 1</td><td> 1</td><td> 1</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> m. m.</td><td> 1 249466</td><td> 825000</td><td> 825000</td><td> 200000</td><td> -625000</td><td> -75,76</td></tr> <tr><td> 1432 Kassettskatt</td><td> 185027</td><td> 206000</td><td> 200000</td><td> 230000</td><td> 30000</td><td> 15.00</td></tr> <tr><td> 1433 Skatt på videobandspelare</td><td> 199998</td><td> 252000</td><td> 202 000</td><td> 202000</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 1434 Skatt på viss elektrisk kraft</td><td> 1029 123</td><td> 962000</td><td> 983000</td><td> 958000</td><td> -25000</td><td> -2.54</td></tr> <tr><td> 1435 Särskild skatt mot försurning 1440 Överskott vid försäljning av</td><td> 62 542</td><td> 43000</td><td> 43000</td><td> 0</td><td> -43000</td><td> -100.00</td></tr> <tr><td> varor med statsmonopol: 1441 AB Vin- & Spritcentralens</td><td> 331614</td><td> 260000</td><td> 350000</td><td> 350000</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> inlevererade överskott 1442 Systembolaget AB:s inlevererade</td><td> 98060</td><td> 100000</td><td> 150000</td><td> 150000</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> överskott</td><td> 233 554</td><td> 160000</td><td> 200000</td><td> 200000</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 1450 Skatt på t fäns ter:</td><td> 2119250</td><td> 2 194 000</td><td> 2248000</td><td> 2387000</td><td> 139000</td><td> 6,18</td></tr> <tr><td> 1451 Reseskatt</td><td> 400602</td><td> 444000</td><td> 409000</td><td> 417000</td><td> 8000</td><td> 1.96</td></tr> <tr><td> 1452 Skatt på annonser och reklam</td><td> 1041 388</td><td> 1 095 000</td><td> 1 133000</td><td> 1230000</td><td> 97000</td><td> 8.56</td></tr> <tr><td> 1453 Totalisatorskatt</td><td> 594612</td><td> 575000</td><td> 620000</td><td> 650000</td><td> 30000</td><td> 4,84</td></tr> <tr><td> 1454 Skatt på spel</td><td> 82 648</td><td> 80000</td><td> 86000</td><td> 90000</td><td> 4000</td><td> 4,65</td></tr> <tr><td> 1460 Skatt på vägtrafik:</td><td> 6889341</td><td> 7525 000</td><td> 7200000</td><td> 7400000</td><td> 200000</td><td> 2.78</td></tr> <tr><td> 1461 Fordonsskatt</td><td> 3 892 286</td><td> 4035 000</td><td> 4000000</td><td> 4 100000</td><td> 100000</td><td> 2,50</td></tr> <tr><td> 1462 Kilometerskatt</td><td> 2 997055</td><td> 3490000</td><td> 3 200000</td><td> 3 300000</td><td> 100000</td><td> 3.13</td></tr> <tr><td> 1470 Skatt på import:</td><td> 3 192089</td><td> 3300000</td><td> 3300000</td><td> 5 200000</td><td> 1900000</td><td> 57.58</td></tr> <tr><td> 1471 Tullmedel 1480 Övriga skatter pä varor och</td><td> 3 192089</td><td> 3 300000</td><td> 3 300000</td><td> 5 200000</td><td> 1 900000</td><td> 57,58</td></tr> <tr><td> tjänster: 1481 Övriga skatter på varor och</td><td> 36073</td><td> 650000</td><td> 1050000</td><td> 1475000</td><td> 425 000</td><td> 40.48</td></tr> <tr><td> tjänster 1482 Tillfällig regional investerings-</td><td> 36073</td><td> 300000</td><td> 700000</td><td> 1 300000</td><td> 600000</td><td> 85,71</td></tr> <tr><td> skatt</td><td> 0</td><td> 350000</td><td> 350000</td><td> 175 000</td><td> -175000</td><td> - 50,00</td></tr> <tr><td> 1500 Avräkningsskatt</td><td> 0</td><td> 3 250000</td><td> 3 232 000</td><td> 11 136000</td><td> 7904000</td><td> 244,55</td></tr> <tr><td> 1511 Avräkningsskatt</td><td></td><td> 3250000</td><td> 3 232000</td><td> 11 136000</td><td> 7 904000</td><td> 244,55</td></tr> <tr><td> 2000 Inkomster av statens verksamhet:</td><td> 37467961</td><td> 39 182 312</td><td> 40058 228</td><td> 42 748778</td><td> 2690 550</td><td> 6,72</td></tr> <tr><td> 2100 Rörelseöverskott: 2110 Affärsverkens inlevererade över-</td><td> 11 268 544</td><td> 11889715</td><td> 11361471</td><td> 12 106877</td><td> 745406</td><td> 6,56</td></tr> <tr><td> skott: 2111 Postverkets inlevererade över-</td><td> / 792583</td><td> 2 706 648</td><td> 2317171</td><td> 3110377</td><td> 793206</td><td> 34.23</td></tr> <tr><td> skott 2112 Televerkets inlevererade över-</td><td> 35 189</td><td> 47 190</td><td> 58 566</td><td> 49 577</td><td> -8989</td><td> -15.35</td></tr> <tr><td> skott 2113 Statens järnvägars inlevererade</td><td> 199 702</td><td> 202092</td><td> 190185</td><td> 212 300</td><td> 22 115</td><td> 11,63</td></tr> <tr><td> överskott 2114 Luftfartsverkets inlevererade</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> överskott 2115 Affärsverket FFV:s inlevererade</td><td> 237 562</td><td> 508000</td><td> 291000</td><td> 395000</td><td> 104000</td><td> 35.74</td></tr> <tr><td> överskott 2116 Statens vattenfallsverks inlevere-</td><td> 98 935</td><td> 97 200</td><td> 79000</td><td> 0</td><td> -79000-</td><td> -100,00</td></tr> <tr><td> rade utdelning 2117 Domänverkets inlevererade</td><td> 500000</td><td> 750000</td><td> 750000</td><td> 1 540000</td><td> 790000</td><td> 105,33</td></tr> <tr><td> överskott</td><td> 80853</td><td> 188000</td><td> 181 000</td><td> 191000</td><td> 10000</td><td> 5,52</td></tr> </table> 12 Prop. 1990/91: 100 Bil. 1.2 1989/90     1990/91     1990/91     1991/92 Förändring Inkomsttitel                                                                                1990/91 — 1991/92 Utfall       Statsbudget Prognos Prognos Belopp Procent 2118 Sjöfartsverkets inlevererade överskott 2119 Statens vattenfallsverks inleve- rans av motsvarighet till statlig skatt 2120 Övriga myndigheters inlevere- rade överskott: 2121 Vägverkets inlevererade: överskott 2123 Inlevererat överskott av uthyr- ning av ADB-utrustning 2124 Inlevererat överskott av riks- gäldskontorets garantiverksamhet 2130 Riksbankens inlevererade överskott: 2131 Rikabankens inlevererade överskott 2150 Överskott från spelverksamhet: 2151 Tipsmedel 2152 Lotterimedel 2200 Överskott av statens fastighets- förvaltning: 2210 Överskott av fastighets- förvalting: 2214 Överskott av byggnadsstyrelsens verksamhet 2300 Ränteinkomster: 2310,2320 Räntor på näringslån: 2311 Räntor på lokaliseringslån 2313 Ränteinkomster på statens avdikningslån 2314 Ränteinkomster på lån till fiskerinäringen 2316 Ränteinkomster på vatten- kraftslån 2317 Ränteinkomster på luftfartslån 2318 Ränteinkomster på statens lån till den mindre skeppsfarten 2321 Ränteinkomster på skogsväglån 2322 Räntor på övriga näringslån, Kammarkollegiet 2323 Räntor på övriga näringslån, Lantbruksstyrelsen 2324 Räntor på televerkets statslån 2325 Räntor på postverkets statslån 2326 Räntor på afifärverkets FFV:s statslån 2327 Räntor på statens vattenfalls- verks statslån 2330 Räntor på bostadslån: 2332 Ränteinkomster på lån for bostadsbyggande 2333 Ränteinkomster på lån for bostadsförsörjning for mindre be- medlade barnrika familjer <table border="1"> <tr><td> 47 942</td><td> 47 500</td><td> 47 420</td></tr> <tr><td> 592 400</td><td> 866666</td><td> 720000</td></tr> <tr><td> 140 788</td><td> 286 967</td><td> 141300</td></tr> <tr><td> 40045</td><td> 0</td><td> 0</td></tr> <tr><td> 100 743</td><td> 149 237</td><td> 141300</td></tr> <tr><td> 0</td><td> 137 730</td><td> 0</td></tr> <tr><td> 7000000</td><td> 6400000</td><td> 6400000</td></tr> <tr><td> 7000000</td><td> 6400000</td><td> 6 400000</td></tr> <tr><td> 2335173</td><td> 2 496 100</td><td> 2503000</td></tr> <tr><td> 1 355 834</td><td> 1 454000</td><td> 1 370000</td></tr> <tr><td> 979 339</td><td> 1042 100</td><td> 1 133000</td></tr> <tr><td> 1036636</td><td> 626 827</td><td> 1030893</td></tr> <tr><td> 1036636</td><td> 626827</td><td> 1030893</td></tr> <tr><td> 1036 636</td><td> 626827</td><td> 1030893</td></tr> <tr><td> 14508931</td><td> 14568625</td><td> 14983959</td></tr> <tr><td> 294 7 056</td><td> 2904 428</td><td> 2844215</td></tr> <tr><td> 138 341</td><td> 140000</td><td> 130000</td></tr> <tr><td> 6</td><td> 40</td><td> 5</td></tr> <tr><td> 9441</td><td> 9038</td><td> 9 285</td></tr> <tr><td> 157</td><td> 148</td><td> 147</td></tr> <tr><td> 19</td><td> 10</td><td> 10</td></tr> <tr><td> 4341</td><td> 5000</td><td> 3100</td></tr> <tr><td> 51</td><td> 35</td><td> 35</td></tr> <tr><td> 131 880</td><td> 203 063</td><td> 142858</td></tr> <tr><td> 2 103</td><td> 2 530</td><td> 2220</td></tr> <tr><td> 250436</td><td> 257 340</td><td> 256000</td></tr> <tr><td> 23 119</td><td> 47510</td><td> 70385</td></tr> <tr><td> 36 771</td><td> 17000</td><td> 11 362</td></tr> <tr><td> 2 350391</td><td> 2222714</td><td> 2218808</td></tr> <tr><td> 6143356</td><td> 6551180</td><td> 6 754350</td></tr> <tr><td> 6 141009</td><td> 6 550000</td><td> 6 752000</td></tr> <tr><td> 160</td><td> 180</td><td> 150</td></tr> </table> <table border="1"> <tr><td> 49 500</td><td> 2080</td><td> 4,39</td></tr> <tr><td> 673000</td><td> -47000</td><td> -6,53</td></tr> <tr><td> 212000</td><td> 70 700</td><td> 50,04</td></tr> <tr><td> 0</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 212OGO</td><td> 70 700</td><td> 50,04</td></tr> <tr><td> 0</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 6200000</td><td> — 200000</td><td> -3,13</td></tr> <tr><td> 6200000</td><td> -200000</td><td> -3.13</td></tr> <tr><td> 2584500</td><td> 81500</td><td> 3,26</td></tr> <tr><td> 1435000</td><td> 65000</td><td> 4,74</td></tr> <tr><td> 1 149 500</td><td> 16 500</td><td> 1,46</td></tr> <tr><td> 975701</td><td> -55192</td><td> -5,35</td></tr> <tr><td> 975 701</td><td> -55192</td><td> — 5,35</td></tr> <tr><td> 975 701</td><td> -55 192</td><td> -5.35</td></tr> <tr><td> 15139574</td><td> 155615</td><td> 1,04</td></tr> <tr><td> 2 746834</td><td> — 97381</td><td> -3,42</td></tr> <tr><td> 130000</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 5</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> 9 546</td><td> 261</td><td> 2,81</td></tr> <tr><td> 132</td><td> -15</td><td> -10,20</td></tr> <tr><td> 0</td><td> -10</td><td> -100,00</td></tr> <tr><td> 2000</td><td> - 1 100</td><td> -35,48</td></tr> <tr><td> 30</td><td> -5</td><td> -14,29</td></tr> <tr><td> 113229</td><td> -29629</td><td> -20.74</td></tr> <tr><td> 2 165</td><td> -55</td><td> -2,48</td></tr> <tr><td> 272 700</td><td> 16 700</td><td> 6,52</td></tr> <tr><td> 50 348</td><td> -20037</td><td> -28,47</td></tr> <tr><td> 0</td><td> -11362</td><td> -100,00</td></tr> <tr><td> 2166 679</td><td> -52 129</td><td> -2.35</td></tr> <tr><td> 7725 240</td><td> 970 890</td><td> 14,37</td></tr> <tr><td> 7 723000</td><td> 971 000</td><td> 14,38</td></tr> <tr><td> 140</td><td> -10</td><td> -6,67 13</td></tr> </table> Prop. 1990/91: 100 Bil. 1.2 1989/90     1990/91     1990/91     1991/92 Förändring Inkomsttitel                                                                                 1990/91 — 1991/92 Utfall       Statsbudget Prognos Prognos Belopp Procent 2334 Räntor pä övriga bostadslån, Boverket 2340 Räntor på studielån: 2341 Ränteinkomster på statens lån för universitetsstudier och garan- tilån för studerande 2342 Ränteinkomster på allmänna studielån 2350 Räntor på energisparlån: 2351 Räntor på energisparlån 2360 Räntor på medel avsatta till pensioner: 2361 Räntor på medel avsatta till folkpensionering 2370 Räntor på beredskapslag ring: 2371 Räntor på beredskapslagring och förrådsanläggningar 2380, 2390 Övriga ränteinkomster: 2381 Ränteinkomster på lån till personal inom utrikesförvaltning- en m. m. 2383 Ränteinkomster på statens bosättningslån 2384 Ränteinkomster på lån för kom- munala markförvärv 2385 Ränteinkomster på lån för studentkårslokaler 2386 Ränteinkomster på lån för all- männa samlingslokaler 2389 Ränteinkomster på lån för inven- tarier i vissa specialbostäder 2391 Ränteinkomster på markförvärv för jordbrukets rationalisering 2392 Räntor på intressemedel 2394 Övriga ränteinkomster 2395 Räntor på särskilda räkningar i riksbanken 2396 Ränteinkomster på det av bygg- nadsstyrelsen förvaltade kapitalet 2400 Aktieutdelning: 2410 Inkomster av statens aktier: 2411 Inkomster av statens aktier 2500 Offentligrättsliga avgifter: 2511 Expeditionsavgifter 2522 Avgifter for granskning av filmer och videogram 2523 Avgifter for särskild prövning och fyllnadsprövning inom skolväsendet 2527 Avgifter för statskontroll av krigsmaterieltillverkningen 2528 Avgifter vid bergsstaten 2529 Avgifter vid patent- och registre- ringsväsendet <table border="1"> <tr><td> 2 187 24 803</td><td> 1000 20670</td><td> 2 200 6/70</td></tr> <tr><td> 179</td><td> 170</td><td> 170</td></tr> <tr><td> 24624 348038 348038</td><td> 20500 330000 330000</td><td> 6000 389000 389000</td></tr> <tr><td> 7660</td><td> 6000</td><td> 6000</td></tr> <tr><td> 7 660 535 694</td><td> 6000 623123</td><td> 6000 596253</td></tr> <tr><td> 535 694 4502324</td><td> 623123 4133224</td><td> 596 253 4387971</td></tr> <tr><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td></tr> <tr><td> 270</td><td> 200</td><td> 200</td></tr> <tr><td> 27</td><td> 0</td><td> 25</td></tr> <tr><td> 40</td><td> 100</td><td> 35</td></tr> <tr><td> 13 626</td><td> 15000</td><td> 13 500</td></tr> <tr><td> 113</td><td> 124</td><td> 112</td></tr> <tr><td> 1421 11 904 118377</td><td> 800 10000 70000</td><td> 1 300 2000 41 196</td></tr> <tr><td> 2 920958</td><td> 2400000</td><td> 2 800000</td></tr> <tr><td> 1 435 588</td><td> 1 637000</td><td> 1 529603</td></tr> <tr><td> 976300 976300 976 300</td><td> 712 584 712584 712584</td><td> 1081 849 1081849 1081849</td></tr> <tr><td> 7 177 873 639 541</td><td> 9163591 627 706</td><td> 9405485 672 600</td></tr> <tr><td> 6277</td><td> 5 200</td><td> 6 200</td></tr> <tr><td> 1 625</td><td> 1 540</td><td> 1 600</td></tr> <tr><td> -253 3 239</td><td> I 2 100</td><td> 1 3 209</td></tr> <tr><td> 7 540</td><td> 7 205</td><td> 8541</td></tr> </table> <table border="1"> <tr><td> 2 100 5170</td><td> -100 -1000</td><td> -4,55 -16,21</td></tr> <tr><td> 170</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 5000 408000 408000</td><td> -1000 19000 19000</td><td> -16,67 4,88 4,88</td></tr> <tr><td> 6000</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 6000 592286</td><td> 0 -3967</td><td> 000 — 0,67</td></tr> <tr><td> 592 286 3656044</td><td> -3967 - 73/ 927</td><td> -0,67 — 16,68</td></tr> <tr><td> 0</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 50</td><td> - 150</td><td> -75,00</td></tr> <tr><td> 24</td><td> -1</td><td> -4,00</td></tr> <tr><td> 30</td><td> -5</td><td> -14,29</td></tr> <tr><td> 13000</td><td> -500</td><td> -3,70</td></tr> <tr><td> 111</td><td> -1</td><td> -0,89</td></tr> <tr><td> 1 200 2000 35 820</td><td> -100 0 -5 376</td><td> -7,69 0,00 -13,05</td></tr> <tr><td> 2 100000</td><td> -700000</td><td> -25,00</td></tr> <tr><td> 1 503 809</td><td> -25 794</td><td> -1.69</td></tr> <tr><td> 1 290072 1290 072 1 290072</td><td> 208223 208223 208 223</td><td> 19,25 19,25 19,25</td></tr> <tr><td> 11031481 651450</td><td> 1625996 -21 150</td><td> 17,29 -3,14</td></tr> <tr><td> 6 200</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 1600</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 1 3 183</td><td> 0 -26</td><td> 0.00 -0,81</td></tr> <tr><td> 8 153</td><td> -388</td><td> -4,54</td></tr> </table> 14 Prop. 1990/91: 100 Bil. 1.2 <table border="1"> <tr><td></td><td> 1989/90</td><td> 1990/91</td><td> 1990/91</td><td> 1991/92</td><td> Förändring</td></tr> <tr><td> Inkomsttitel</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 1990/91-1991/92</td></tr> <tr><td></td><td> Utfall</td><td> Statsbudget</td><td> Prognos</td><td> Prognos</td><td> Belopp      Procent</td></tr> </table> 2531 Avgifter för registrering i för- <table border="1"> <tr><td> enings m.fl. register</td><td> 29 527</td><td> 34 377</td><td> 34 377</td><td> 36043</td><td> 1 666</td><td> 4,85</td></tr> <tr><td> 2532 Utsökningsavgifter</td><td> 127026</td><td> 120000</td><td> 120000</td><td> 120000</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 2534 Vissa avgifter for registrering av körkort och motorfordon</td><td> 169 749</td><td> 183025</td><td> 172 825</td><td> 183 548</td><td> 10723</td><td> 6,20</td></tr> <tr><td> 2535 Avgifter för Statliga garantier</td><td> 138473</td><td> 24287</td><td> 150187</td><td> 145714</td><td> -4473</td><td> -2,98</td></tr> <tr><td> 2536 Lotteriavgifter</td><td> 1 283</td><td> 1 500</td><td> 1 500</td><td> 1 500</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 2537 Miljöskyddsavgift</td><td> 46029</td><td> 100 700</td><td> 101 700</td><td> 90000</td><td> - 11 700</td><td> -11,50</td></tr> <tr><td> 2538 Miljöavgift pä bekämpnings- medel och handelsgödsel</td><td> 188 208</td><td> 172 100</td><td> 182 300</td><td> 182400</td><td> 100</td><td> 0,05</td></tr> <tr><td> 2539 Täktavgift</td><td> 21422</td><td> 16600</td><td> 50000</td><td> 35000</td><td> -15000</td><td> -30,00</td></tr> <tr><td> 2541 Avgifter vid tullverket</td><td> 111 449</td><td> 125000</td><td> 114000</td><td> 116000</td><td> 2000</td><td> 1.75</td></tr> <tr><td> 2542 Patientavgifter vid tandläkar- utbildningen</td><td> 6410</td><td> 5 100</td><td> 5 100</td><td> 5 100</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 2543 Skatteutjäniningsavgift</td><td> 5 648 246</td><td> 7698000</td><td> 7 737000</td><td> 9 395000</td><td> 1 658000</td><td> 21,43</td></tr> <tr><td> 2544 Avgifter i ärenden om lokala kabelsändnjngar</td><td> 17 234</td><td> 22 334</td><td> 22 334</td><td> 28094</td><td> 5 760</td><td> 25,79</td></tr> <tr><td> 2545 Närradioavgifter</td><td> 4690</td><td> 4095</td><td> 4050</td><td> 4250</td><td> 200</td><td> 4,94</td></tr> <tr><td> 2546 Avgifter vid registrering av fritidsbåtar</td><td> 9000</td><td> 9000</td><td> 14240</td><td> 14400</td><td> 160</td><td> 1.12</td></tr> <tr><td> 2547 Avgifter for statens telenämnds verksamhet</td><td> 1 158</td><td> 3721</td><td> 3721</td><td> 3 845</td><td> 124</td><td> 3.33</td></tr> <tr><td> 2600 Försäljningsinkomster:</td><td> 1 222498</td><td> 1 167190</td><td> 1 114108</td><td> 1103 116</td><td> -10992</td><td> -0,99</td></tr> <tr><td> 2611 Inkomster vid kriminalvården</td><td> 189287</td><td> I75OOO</td><td> 202000</td><td> 214000</td><td> 12000</td><td> 5,94</td></tr> <tr><td> 2612 Inkomster vid statens rättskerni- ska laboratorium</td><td> 12 545</td><td> 10885</td><td> 12 800</td><td> 12000</td><td> -800</td><td> -6.25</td></tr> <tr><td> 2619 Inkomster vid riksantikvarie- ämbetet</td><td> 300</td><td> 300</td><td> 300</td><td> 0</td><td> -300-</td><td> - 100,00</td></tr> <tr><td> 2624 Inkomster av uppbörd av felpar- kcringsavgifter</td><td> 77858</td><td> 81005</td><td> 84008</td><td> 87 116</td><td> 3 108</td><td> 3,70</td></tr> <tr><td> 2625 Utförsäljning av beredskapslager</td><td> 248 656</td><td> 140000</td><td> 65 000</td><td> 0</td><td> -65000-</td><td> - 100,00</td></tr> <tr><td> 2626 Inkomster vid banverket</td><td> 693 852</td><td> 760000</td><td> 750000</td><td> 790000</td><td> 40000</td><td> 5,33</td></tr> <tr><td> 2700 Böter m. m.:</td><td> 645330</td><td> 723 780</td><td> 680463</td><td> 701957</td><td> 21494</td><td> 3,16</td></tr> <tr><td> 2711 Restavgifter</td><td> 370885</td><td> 445 363</td><td> 387913</td><td> 402 407</td><td> 14494</td><td> 3,74</td></tr> <tr><td> 2712 Bötesmedel</td><td> 274 395</td><td> 278400</td><td> 292 500</td><td> 299 500</td><td> 7000</td><td> 2,39</td></tr> <tr><td> 2713 Vattenfororeningsavgift</td><td> 50</td><td> 17</td><td> 50</td><td> 50</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> 2800 Övriga inkomster av statens verk- samhet:</td><td> 631849</td><td> 330000</td><td> 400000</td><td> 400000</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 2811 Övriga inkomster av statens verksamhet</td><td> 631 849</td><td> 33QOQO</td><td> 400000</td><td> 400000</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> 3000 Inkomster av försåld egendom:</td><td> 1 199125</td><td> 26300</td><td> 36 500</td><td> 37700</td><td> 1 200</td><td> 3,29</td></tr> <tr><td> 3100 Inkomster av försålda byggnader och maskiner:</td><td> 15323</td><td> 3300</td><td> 5000</td><td> 5000</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 3110 Affärsverkens inkomster av försål- da fastigheter och maskiner:</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> 3113 Statens järnvägars inkomster av försålda fastigheter och maskiner</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 3/20 Statliga myndigheters inkomster av försålda byggnader och maski- ner:</td><td> /5J23</td><td> 3 300</td><td> 5000</td><td> 5 000</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> 3121 Kriminalvårdsstyrelsens inkoms- ter av försålda byggnader och maskiner</td><td> 5 721</td><td> 300</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> </table> 15 Prop. 1990/91: 100 Bil. 1.2 <table border="1"> <tr><td></td><td> 1989/90</td><td> 1990/91</td><td> 1990/91</td><td> 1991/92</td><td> Förändring</td></tr> <tr><td> Inkomsttitel</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 1990/91-1991/92</td></tr> <tr><td></td><td> Utfall</td><td> Statsbudget</td><td> Prognos</td><td> Prognos</td><td> Belopp      Procent</td></tr> </table> 3122 Vägverkets inkomster av försålda <table border="1"> <tr><td> byggnader och maskiner</td><td> 3 308</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 3124 Statskontorets inkomster av för- sålda datorer m. m.</td><td> 79</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 3125 Byggnadsstyrelsens inkomster av försålda byggnader</td><td> 6215</td><td> 3000</td><td> 5000</td><td> 5000</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> 3200 Övriga inkomster av markförsälj- ning:</td><td> 8026</td><td> 1000</td><td> 1000</td><td> 1000</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 3211 Övriga inkomster av markförsälj- ning</td><td> 8026</td><td> 1000</td><td> 1000</td><td> 1000</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> </table> 3300 övriga inkomster av försåld egen- <table border="1"> <tr><td> dom:</td><td> 1 175776</td><td> 22 000</td><td> 30500</td><td> 31700</td><td> 1 200</td><td> 3,93</td></tr> <tr><td> 3311 Inkomster av statens gruvegen-</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> dom</td><td> 30495</td><td> 22000</td><td> 30500</td><td> 31 700</td><td> 1 200</td><td> 3,93</td></tr> <tr><td> 3312 Övriga inkomster av försåld</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> egendom</td><td> 1 145281</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 4000 Återbetalning av län:</td><td> 5404820</td><td> 8806324</td><td> 6489476</td><td> 7 063041</td><td> 573565</td><td> 8,84</td></tr> <tr><td> 4100 Återbetalning av näringslån:</td><td> 979892</td><td> 273124</td><td> 1038059</td><td> 428393</td><td> -609666</td><td> -58,73</td></tr> <tr><td> 4110 Återbetalning av industrilån:</td><td> 255521</td><td> 90000</td><td> 90000</td><td> 80 000</td><td> -10000</td><td> -11.11</td></tr> <tr><td> 4111 Återbetalning av lokaliseringslån</td><td> 255521</td><td> 90000</td><td> 90000</td><td> 80000</td><td> -10000</td><td> -11,11</td></tr> <tr><td> 4120 Återbetalning av jordbrukslån: 4122 Återbetalning av statens avdik-</td><td> 28502</td><td> 38 771</td><td> 27415</td><td> 29038</td><td> 1623</td><td> 5,92</td></tr> <tr><td> ningslån</td><td> 8</td><td> 5</td><td> 5</td><td> 2</td><td> -3</td><td> -60.00</td></tr> <tr><td> 4123 Återbetalning av lån till fiskeri-</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> näringen</td><td> 28494</td><td> 38 766</td><td> 27410</td><td> 29036</td><td> 1626</td><td> 5,93</td></tr> <tr><td> 4130 Återbetalning av övriga närings-</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> lån:</td><td> 695869</td><td> 144353</td><td> 920644</td><td> 319355</td><td> — 601289</td><td> — 65,31</td></tr> <tr><td> 4131 Återbetalning av vattenkraftslån</td><td> 265</td><td> 276</td><td> 276</td><td> 248</td><td> -28</td><td> - 10,14</td></tr> <tr><td> 4132 Återbetalning av luftfartslån 4133 Återbetalning av statens lån till</td><td> 197</td><td> 0</td><td> 206</td><td> 0</td><td> -206-</td><td> -100,00</td></tr> <tr><td> den mindre skeopsfarten</td><td> 10961</td><td> 20000</td><td> 11000</td><td> 4200</td><td> -6800</td><td> -61,82</td></tr> <tr><td> 4135 Återbetalning av skogsväglån 4136 Återbetalning av övriga närings-</td><td> 114</td><td> 57</td><td> 84</td><td> 57</td><td> -27</td><td> -32.14</td></tr> <tr><td> lån. Kammarkollegiet</td><td> 510041</td><td> 105 000</td><td> 242 628</td><td> 102 600</td><td> -140028</td><td> -57,71</td></tr> <tr><td> 4137 Återbetalning av övriga närings-</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> lån, Lantbruksstyrelsen</td><td> 1 551</td><td> 1 750</td><td> 950</td><td> 950</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 4138 Återbetalning av tidigare infriade</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> statliga garantier</td><td> 172 740</td><td> 17 270</td><td> 665 500</td><td> 211300</td><td> -454200</td><td> -68,25</td></tr> <tr><td> 4200 Återbetalning av bostadslån</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> m. m.:</td><td> 2 042159</td><td> 6001300</td><td> 3008 467</td><td> 4008467</td><td> 1000000</td><td> 33,24</td></tr> <tr><td> 4212 Återbetalning av lån för bostads-</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> byggande</td><td> 2 033 704</td><td> 6000000</td><td> 3000000</td><td> 4000000</td><td> 1000000</td><td> 33,33</td></tr> <tr><td> 4213 Återbetalning av lån för bostads-</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> försörjningen för mindre bemed- lade barnrika familjer</td><td> 507</td><td> 800</td><td> 507</td><td> 507</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> 4214 Återbetalning av övriga bostads-</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> lån, Boverket</td><td> 7 948</td><td> 500</td><td> 7 960</td><td> 7 960</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 4300 Återbetalning av studielån: 4311 Återbetalning av statens lån för</td><td> 1918 895</td><td> 2 094050</td><td> 2008650</td><td> 2197150</td><td> 188 500</td><td> 9,38</td></tr> <tr><td> universitetsstudier</td><td> 136</td><td> 150</td><td> 150</td><td> 150</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> </table> 16 Prop. 1990/91: 100 Bil. 1.2 <table border="1"> <tr><td></td><td> 1989/90</td><td> 1990/91</td><td> 1990/91</td><td> 1991/92</td><td> Förändring</td></tr> <tr><td> Inkomsttitel</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 1990/91-1991/92</td></tr> <tr><td></td><td> Utfall</td><td> Statsbudget</td><td> Prognos</td><td> Prognos</td><td> Belopp      Procent</td></tr> </table> <table border="1"> <tr><td> 4312 Återbetalning av allmänna stu- dielån 4313 Återbetalning av studiemedel</td><td> 5 923 1 912836</td><td> 5 500 2088 400</td><td> 5 500 2003000</td><td> 5000 2192000</td><td> -500 189000</td><td> -9,09 9,44</td></tr> <tr><td> 4400 Återbetalning av energisparlån:</td><td> 256881</td><td> 300000</td><td> 300000</td><td> 300000</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 4411 Återbetalning av energisparlån</td><td> 256 881</td><td> 300000</td><td> 300000</td><td> 300000</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> 4500 Återbetalning av övriga lån: 4511 Återbetalning av lån till personal</td><td> 206993</td><td> 137850</td><td> 134300</td><td> 129031</td><td> -5 269</td><td> -3,92</td></tr> <tr><td> inom utrikesförvaltningen m.m.</td><td> 8</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 4513 Återbetalning av lån för kommu-</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> nala markförvärv</td><td> 143</td><td> 0</td><td> 150</td><td> 150</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 4514 Återbetalning av lån för student-</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> kårlokaler</td><td> 102</td><td> 150</td><td> 102</td><td> 102</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 4515 Återbetalning av lån för allmän-</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> na samlingslokaler</td><td> 6 877</td><td> 6000</td><td> 6 890</td><td> 6 890</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 4516 Återbetalning av utgivna startlån</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> och bidrag</td><td> 9 850</td><td> 10000</td><td> 9000</td><td> 9000</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 4517 Återbetalning från Portugalfon-</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> den</td><td> 5 788</td><td> 0</td><td> 100</td><td> 100</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 4519 Återbetalning av statens bo-</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> sättningslån</td><td> 419</td><td> 700</td><td> 700</td><td> 200</td><td> -500</td><td> -71,43</td></tr> <tr><td> 4521 Återbetalning av lån för inven-</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> tarier i vissa specialbostäder</td><td> 319</td><td> 1000</td><td> 318</td><td> 318</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 4525 Återbetalning av lån för svenska</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> FN-styrkor</td><td> 74279</td><td> 75000</td><td> 70000</td><td> 70000</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 4526 Återbetalning av övriga lån</td><td> 109 208</td><td> 45000</td><td> 47040</td><td> 42 271</td><td> -4769</td><td> - 10,14</td></tr> <tr><td> 5000 Kalkylmässiga inkomster:</td><td> 3 377 269</td><td> 2342477</td><td> 3533517</td><td> 2842 300</td><td> -691 217</td><td> -19,56</td></tr> <tr><td> 5100 Avskrivningar och amorteringar: 5110 Affärsverkens avskrivningar och</td><td> 1708593</td><td> 2 046 298</td><td> 2696517</td><td> 1963300</td><td> -733217</td><td> -27,19</td></tr> <tr><td> amorteringar:</td><td> 785000</td><td> 1085000</td><td> 1428950</td><td> 1035 000</td><td> - 393950</td><td> -27,57</td></tr> <tr><td> 5113 Statens järnvägars avskrivningar</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 5115 Affärsverket FFVs amorteringar 5116 Statens vattenfallsverks amorte-</td><td> 50000</td><td> 50000</td><td> 197 600</td><td> 0</td><td> -197 600-</td><td> -100,00</td></tr> <tr><td> ringar</td><td> 735000</td><td> 1035 000</td><td> 1 231 350</td><td> 1035000</td><td> -196 350</td><td> -15,95</td></tr> <tr><td> 5120 A vskrivningar på fastigheter:</td><td> 347241</td><td> 393 000</td><td> 361000</td><td> 361000</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> 5121 Avskrivningar på fastigheter 5130 Uppdragsmyndigheters komple-</td><td> 347 241</td><td> 393000</td><td> 361000</td><td> 361000</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> mentkostnader:</td><td> 106 687</td><td> 130000</td><td> 110000</td><td> 110000</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> 5131 Uppdragsmyndighetersm.fi.</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> komplementkostnader</td><td> 106687</td><td> 130000</td><td> 110000</td><td> 110000</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 5140 övriga avskrivningar:</td><td> 469665</td><td> 438298</td><td> 796 567</td><td> 457300</td><td> — 339267</td><td> — 42,59</td></tr> <tr><td> 5141 Vägverkets avskrivningar 5143 Avskrivningar på ADB-utrust-</td><td> 105 936</td><td> 0</td><td> 364287</td><td> 0</td><td> -364287-</td><td> -100,00</td></tr> <tr><td> ning</td><td> 315627</td><td> 393 265</td><td> 396 400</td><td> 424000</td><td> 27 600</td><td> 6,96</td></tr> <tr><td> 5144 Avskrivningar på förrådsanlägg-</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> ningar för civilt totalförsvar</td><td> 48 102</td><td> 45033</td><td> 35 880</td><td> 33 300</td><td> -2 580</td><td> -7,19</td></tr> <tr><td> 5200 Statliga pensionsavgifter, netto:</td><td> 1612 253</td><td> 247000</td><td> 785000</td><td> 879000</td><td> 94000</td><td> 11,97</td></tr> <tr><td> 5211 Statliga pensionsavgifter, netto</td><td> 1 612253</td><td> 247000</td><td> 785 000</td><td> 879000</td><td> 94000</td><td> 11,97</td></tr> <tr><td> 5300 Statliga avgifter:</td><td> 56423</td><td> 49179</td><td> 52000</td><td> 0</td><td> -52 000-</td><td> -100,00</td></tr> <tr><td> 5311 Avgifter för företagshälsovård</td><td> 56423</td><td> 49 179</td><td> 52000</td><td> 0</td><td> -52 000-</td><td> -100,00</td></tr> <tr><td> SUMMA INKOMSTER</td><td> 401552 544</td><td> 424405314</td><td> 440840 222</td><td> 434208820</td><td> -6631402</td><td> -1,50</td></tr> </table> 17 Bilaga 1.3 Vissa tabeller rörande den statsfinansiella utvecklingen, m.m. Un r- os <table border="1"> <tr><td> © Os TT</td><td></td><td> Os cn r-</td></tr> <tr><td> Cl</td><td> rn</td><td> Tt</td></tr> <tr><td> r*</td><td> 0©</td><td></td></tr> </table> Prop. 1990/91:100 Bilaga 1.3 Tt c- m c- Os m c- Cl r- os cl r- c- os<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-65.png" style="width:10pt;height:30pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-66.png" style="width:10pt;height:31pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-67.png" style="width:10pt;height:31pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-68.png" style="width:21pt;height:14pt;"/> cl Os oo o r- <table border="1"> <tr><td> cn Un</td><td> 0© r~</td><td> un Os</td></tr> <tr><td> TT</td><td> o</td><td> _(</td></tr> <tr><td> Un</td><td> s©</td><td> so</td></tr> </table> <table border="1"> <tr><td> © cn 0©</td><td> £ TT</td><td> O r- un</td></tr> <tr><td> v—4</td><td> •c</td><td> un</td></tr> <tr><td> ir,</td><td> un</td><td> un</td></tr> </table> <table border="1"> <tr><td> cn s©</td><td> OS s© Cl</td><td> cn un so</td></tr> <tr><td> un</td><td> 0©</td><td> 00</td></tr> <tr><td> ■’T</td><td> TT</td><td> tT</td></tr> </table><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-69.png" style="width:8pt;height:14pt;"/> C1 ci O Tt o<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-70.png" style="width:11pt;height:12pt;"/> tt tt<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-71.png" style="width:11pt;height:17pt;"/> S© r*n<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-72.png" style="width:11pt;height:28pt;"/> Tt oo oo cn Tabell 1. Statsbudgetens utveckling 1966/67-1991/92 (Milj, kr.)<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-73.png" style="width:10pt;height:31pt;"/> c- SO C\ s© r- o —< TT Os TT CC —’ cn s© so r*n r*n m <table border="1"> <tr><td> TT F"</td><td> QC F" r*n</td><td> Tt m</td></tr> <tr><td></td><td> r*n</td><td> m</td></tr> <tr><td> cn</td><td> cn</td><td> cn</td></tr> </table> <table border="1"> <tr><td> m</td><td> 00</td><td> TT</td><td> un</td><td> un</td><td> Tt</td><td> m</td><td rowspan="2"> 1</td></tr> <tr><td> r~-</td><td> Os</td><td> OO</td><td> s©</td><td> s©</td><td></td><td> oo</td></tr> <tr><td> C1</td><td> s©</td><td> ■— c*n</td><td></td><td> Cl</td><td> os</td><td> m</td><td></td></tr> <tr><td></td><td> o</td><td> oo</td><td></td><td> 0©</td><td> Cl</td><td></td><td rowspan="2"> B</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> Os</td><td> Cl</td><td> ös</td><td> 00</td><td></td></tr> <tr><td> +</td><td> 1</td><td></td><td> ci</td><td> ci</td><td></td><td> +</td><td> i</td></tr> <tr><td> f-</td><td> cn</td><td> cn</td><td rowspan="2"> s</td><td> Os</td><td></td><td> 00</td><td rowspan="2"> £</td></tr> <tr><td> tT</td><td> ©s</td><td> oo</td><td rowspan="2"> QC</td><td> 00</td><td> Tt</td></tr> <tr><td></td><td> r*n</td><td> o i</td><td> ci</td><td> Cl</td><td> 00</td><td> un</td></tr> <tr><td></td><td> Os</td><td> oo</td><td></td><td> r-'</td><td> o</td><td></td><td rowspan="2"> 8</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> Os</td><td> Os</td><td> K</td><td> m</td><td></td></tr> <tr><td></td><td> (</td><td></td><td></td><td> ci</td><td> m</td><td> +</td><td></td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> SO</td><td> un</td><td> cl</td><td></td><td> TT</td><td> Cl</td><td> Cl</td><td> r*n</td></tr> <tr><td> r-</td><td> o</td><td> 00</td><td> f*n</td><td> s©</td><td> 00</td><td> Tt</td><td> en</td></tr> <tr><td> Tt</td><td> ci</td><td></td><td></td><td></td><td> 00</td><td> Cl</td><td> o</td></tr> <tr><td></td><td> s©</td><td> oo</td><td> r></td><td> un</td><td> r»</td><td> —4</td><td rowspan="2"> $</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> OS</td><td> s©</td><td> r*n</td><td> Os</td><td></td></tr> <tr><td> 1</td><td> 1</td><td></td><td></td><td> ci</td><td> Cl</td><td> 1</td><td> 1</td></tr> <tr><td> cn</td><td></td><td> ,</td><td rowspan="2"> 87</td><td> 0©</td><td></td><td> un</td><td></td></tr> <tr><td> r-</td><td rowspan="2"></td><td> 00</td><td> cn</td><td> cn</td><td> un</td><td> un</td></tr> <tr><td></td><td> o</td><td> Cl</td><td> Cl</td><td> O</td><td> Tt</td><td> ös</td></tr> <tr><td></td><td> r*n</td><td> 0Ö</td><td> un</td><td> un</td><td> F-</td><td></td><td> Os</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> os</td><td> un</td><td></td><td> r*</td><td></td><td> un</td></tr> <tr><td> i</td><td> !</td><td></td><td></td><td> ci</td><td> Cl</td><td> +</td><td> i</td></tr> <tr><td> tT</td><td> Cl</td><td> O</td><td></td><td> un</td><td rowspan="2"> §</td><td> 00</td><td> TT</td></tr> <tr><td> OO</td><td> r*n</td><td> 00</td><td> Os</td><td> r></td><td> un</td><td> 00</td></tr> <tr><td> cn</td><td> S©</td><td> OS</td><td> TT</td><td> TT</td><td> Tt</td><td> O</td><td> OS</td></tr> <tr><td></td><td> Cl</td><td> c-</td><td> ci</td><td> Cl</td><td> SO</td><td></td><td> Os</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> Os</td><td> cn</td><td> 00</td><td> m</td><td></td><td> TT</td></tr> <tr><td> i</td><td> i</td><td></td><td></td><td></td><td> Cl</td><td> +</td><td> i</td></tr> <tr><td> un</td><td> r*</td><td> Os</td><td rowspan="2"> 3</td><td></td><td> cn</td><td rowspan="2"> 3</td><td> 0©</td></tr> <tr><td> c-</td><td></td><td> r-</td><td> TT</td><td> 00</td><td> C'</td></tr> <tr><td></td><td> 0©</td><td> 00</td><td> s©</td><td> f*n</td><td> c-</td><td> Cl</td><td> s©</td></tr> <tr><td></td><td> p*n</td><td> r-</td><td> Os</td><td> 0©</td><td> Tt</td><td></td><td> 0©</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> Os</td><td></td><td> un</td><td></td><td></td><td rowspan="2"> 1</td></tr> <tr><td> +</td><td> i</td><td></td><td></td><td></td><td> Cl</td><td> 1</td></tr> <tr><td> ri</td><td> 00</td><td> 00</td><td> f*n</td><td> ci</td><td> f-</td><td></td><td> os</td></tr> <tr><td> r-</td><td> -t</td><td> c-</td><td></td><td> OS</td><td></td><td> so</td><td> t"</td></tr> <tr><td></td><td> S©</td><td> t—</td><td> i-H</td><td> ci</td><td> Tt</td><td> Os</td><td></td></tr> <tr><td></td><td> ci</td><td> c-</td><td> Cl</td><td> C-</td><td> —■></td><td></td><td> un</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> OS</td><td> F-H</td><td> cn</td><td> 00</td><td></td><td rowspan="2"> rq ■</td></tr> <tr><td> 4-</td><td> ■</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> +</td></tr> <tr><td> r-</td><td></td><td> c-</td><td> O</td><td> un</td><td> un</td><td rowspan="2"> o</td><td> TT</td></tr> <tr><td> un</td><td> cn os</td><td> C- SO</td><td> s© r*n</td><td> 3</td><td> s</td><td> §</td></tr> <tr><td></td><td> Cl</td><td> F"</td><td> TT</td><td> TT</td><td> 00</td><td></td><td> o</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> OS</td><td> O</td><td></td><td> un</td><td></td><td> fH</td></tr> <tr><td> 4-</td><td> i</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> +</td><td> 1</td></tr> <tr><td rowspan="2"> 3</td><td></td><td> SO</td><td> TT</td><td> 0©</td><td></td><td> sO</td><td> TT</td></tr> <tr><td> cn</td><td> r-</td><td> cn</td><td> un</td><td> on</td><td> Cl</td><td> Cl</td></tr> <tr><td></td><td> s©</td><td> un</td><td> ©S</td><td> s©</td><td> m</td><td> Tt</td><td> t"</td></tr> <tr><td></td><td> -<</td><td> r- Os</td><td> r*n ©S</td><td> S;</td><td> so cn</td><td></td><td> cn</td></tr> <tr><td> +</td><td> •</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 4-</td><td> i</td></tr> </table><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-74.png" style="width:143pt;height:385pt;"/> <table border="1"> <tr><td> 0©</td><td> s©</td><td> so</td><td rowspan="2"> 8</td><td> i</td><td> 00</td></tr> <tr><td> Cl</td><td> Cl</td><td> Cl</td><td></td><td> OS</td></tr> <tr><td> Os</td><td> un</td><td> O</td><td> un</td><td></td><td> un</td></tr> <tr><td> TT</td><td> un</td><td></td><td> Tt</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> un</td><td> un</td><td> un</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> TT</td><td> TT</td><td> Tt</td><td></td><td></td><td> i</td></tr> <tr><td> OS</td><td> r></td><td> r-</td><td></td><td></td><td> 0©</td></tr> <tr><td> TT</td><td> un</td><td> un</td><td></td><td></td><td> ©</td></tr> <tr><td> Os</td><td> un</td><td> un</td><td> o</td><td></td><td> s©</td></tr> <tr><td> r*</td><td> o</td><td> —i</td><td> Os</td><td></td><td rowspan="2"> Cl 1</td></tr> <tr><td> C*n TT</td><td> 3</td><td> cn Tt</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> un</td><td> TT</td><td> Tt</td><td rowspan="2"> 8</td><td></td><td> OS</td></tr> <tr><td> ©</td><td> ©s</td><td> Os</td><td></td><td> oc</td></tr> <tr><td> TT</td><td> ©</td><td> un</td><td> un</td><td></td><td> s©</td></tr> <tr><td> TT</td><td> un</td><td> Os</td><td> un</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Cl</td><td> Cl</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> TT</td><td> TT</td><td> Tt</td><td></td><td></td><td> 1</td></tr> <tr><td> cn</td><td> ©</td><td></td><td></td><td> 00</td><td> cn</td></tr> <tr><td> un</td><td> TT</td><td> Os</td><td></td><td> Tt</td><td></td></tr> <tr><td> un</td><td> T-H</td><td> 00</td><td></td><td> Cl</td><td> TT</td></tr> <tr><td> O</td><td> s</td><td> c- Os</td><td></td><td></td><td> cn</td></tr> <tr><td> TT</td><td> r*n</td><td> cn</td><td></td><td> 4-</td><td> 4-</td></tr> <tr><td> r>.</td><td rowspan="2"> s</td><td> so</td><td></td><td> SO</td><td></td></tr> <tr><td></td><td> Cl</td><td></td><td> cl</td><td> ©</td></tr> <tr><td> r*</td><td> S©</td><td> so</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> r-</td><td> ©s</td><td> Os</td><td></td><td></td><td> QC</td></tr> <tr><td> S©</td><td> TT</td><td> Tt</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> cn</td><td> r*n</td><td> cn</td><td></td><td> i</td><td> 4-</td></tr> <tr><td> Cl</td><td> Os</td><td> sO</td><td></td><td></td><td> r*</td></tr> <tr><td> un</td><td rowspan="2"> 3</td><td> un</td><td></td><td> 00</td><td></td></tr> <tr><td> un</td><td> 00</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Cl</td><td> s©</td><td> so</td><td></td><td></td><td> TT</td></tr> <tr><td> <*n</td><td> cn</td><td> cn</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> c*n</td><td> cn</td><td> m</td><td></td><td> 1</td><td> 1</td></tr> <tr><td> un o</td><td> 3</td><td> §</td><td></td><td> O r-></td><td> s©</td></tr> <tr><td> tH</td><td> Cl</td><td> Os</td><td></td><td> Cl</td><td></td></tr> <tr><td> ©</td><td> •/n</td><td> Tt</td><td></td><td></td><td> un</td></tr> <tr><td> n</td><td> cn</td><td> cn</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> f*n</td><td> r*n</td><td> cn</td><td></td><td> 4-</td><td> i</td></tr> <tr><td> Os</td><td></td><td></td><td></td><td> o</td><td> Cl</td></tr> <tr><td> Os</td><td rowspan="2"> §?</td><td> Tt</td><td></td><td> Tt</td><td> ©</td></tr> <tr><td> O</td><td> Cl</td><td></td><td> cn</td><td> Q©</td></tr> <tr><td> un</td><td> p-f</td><td> cl</td><td></td><td></td><td> s©</td></tr> <tr><td></td><td> Cl</td><td> Cl</td><td></td><td></td><td> TT</td></tr> <tr><td> Cl</td><td> r*n</td><td> cn</td><td></td><td> ></td><td> i</td></tr> <tr><td> s©</td><td> s©</td><td> Cl</td><td></td><td> Tt</td><td> ©</td></tr> <tr><td> ©s</td><td> cn</td><td> cc</td><td></td><td> Tt</td><td> TT</td></tr> <tr><td> un</td><td></td><td> Cl</td><td></td><td></td><td> un</td></tr> <tr><td> o</td><td> Os</td><td> c-</td><td></td><td></td><td> 00</td></tr> <tr><td> s©</td><td> Cl</td><td> Os</td><td></td><td></td><td> ©</td></tr> <tr><td> Cl</td><td> r*n</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> </table><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-75.png" style="width:92pt;height:96pt;"/> 1 Riksdagen 1990/91. 1 samt. Nr 100. Bilaga 1.3<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-76.png" style="width:10pt;height:31pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-77.png" style="width:10pt;height:31pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-78.png" style="width:10pt;height:30pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-79.png" style="width:10pt;height:31pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-80.png" style="width:10pt;height:31pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-81.png" style="width:10pt;height:31pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-82.png" style="width:10pt;height:31pt;"/> <table border="1"> <tr><td> c*C</td><td> Os Tt</td><td> O</td><td rowspan="2"> 1</td><td> rc</td><td> f-</td><td> so</td><td></td><td> Tt</td><td> WC Tt</td><td> J© O —</td><td> MC</td><td> op</td></tr> <tr><td> WC</td><td> so rc</td><td> wc</td><td> o</td><td> SO</td><td> rc</td><td> tX</td><td> 00</td><td> Tt Tt</td><td></td><td> rc</td><td></td></tr> <tr><td> W)</td><td> wc mc</td><td> Tt</td><td></td><td> wc</td><td> WC</td><td> Os</td><td> Cj</td><td> t-</td><td> CM CM</td><td> 'C —■ </S</td><td> O</td><td> ©</td></tr> <tr><td></td><td> O rc</td><td> c-</td><td rowspan="2"> i</td><td rowspan="2"> 3</td><td> CM</td><td> _<</td><td> S©</td><td> c-</td><td> Os Os</td><td> Crj _< 00</td><td> Tt</td><td> rc</td></tr> <tr><td> O</td><td> rc cm</td><td> Tt</td><td> Os</td><td></td><td> Cl</td><td> o</td><td> so Tt</td><td> © wc</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> T</td><td> —* CM</td><td></td><td> rc</td><td></td><td></td><td></td><td> CM</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td rowspan="2"> s</td><td> —< rc</td><td> rc</td><td> o</td><td> Os</td><td> oo</td><td></td><td> mc</td><td> rc</td><td> SO sO</td><td> O\ Tt</td><td></td><td> tx</td></tr> <tr><td> r- cm</td><td></td><td> <5/</td><td> rc</td><td> •—<</td><td> Cl</td><td> N</td><td rowspan="2"> 3</td><td> wc cl</td><td rowspan="2"> ••x 3 rc</td><td> CM</td><td></td></tr> <tr><td> c-</td><td> oo o</td><td> 00</td><td> s©</td><td> O</td><td> MC</td><td> wc</td><td> tx</td><td> OO cl</td><td> 00</td><td> s©</td></tr> <tr><td> r-></td><td> ci —</td><td> rC</td><td> Os</td><td> 00</td><td> Os</td><td> oo</td><td rowspan="2"> 8</td><td> OO</td><td> cm rc</td><td> rc cm oo</td><td> CM</td><td> oc</td></tr> <tr><td> s©</td><td> CM O</td><td> Tt</td><td> -sr</td><td> 00</td><td> F-</td><td></td><td> Os</td><td> SO Tt</td><td> MC Tt</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> rc</td><td> — CM</td><td></td><td> rc</td><td></td><td></td><td></td><td> CM</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> CM</td><td> Os Cl</td><td></td><td> os</td><td></td><td> ,</td><td> O</td><td rowspan="2"> g</td><td> O</td><td> —< 00</td><td rowspan="2"> O Tt rc x o oo Sf > c</td><td> rc</td><td> Os</td></tr> <tr><td> m »o</td><td> r- r- OO Tt</td><td></td><td> s</td><td> Cl t-</td><td> g</td><td> cl oo</td><td> wc oo</td><td> 38</td><td> C) bs</td><td> tx</td></tr> <tr><td> CM rc</td><td> Os rc Os os</td><td> Os rc</td><td> SO f*C</td><td> Tt 00</td><td> (M r~</td><td></td><td> s</td><td> C*</td><td> 88</td><td colspan="2"> Cj?01"</td><td> MC</td></tr> <tr><td> rc</td><td></td><td></td><td> f*C</td><td></td><td></td><td></td><td> •X</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> wc</td><td rowspan="3"> 3§</td><td></td><td> r-</td><td> 00</td><td> rc</td><td> WC</td><td> Tt</td><td> sO</td><td> C- —<</td><td> ci c- r-</td><td> 00</td><td> <*></td></tr> <tr><td> O</td><td rowspan="2"> s</td><td> SO</td><td> CM</td><td> rc</td><td rowspan="2"> 8</td><td> Ä</td><td></td><td> rc rc</td><td> X7S Cl</td><td> Cl</td><td> M-</td></tr> <tr><td></td><td> CM</td><td></td><td> O</td><td> oo</td><td> Cl</td><td> rc rc</td><td> 00 — o</td><td> SO</td><td> M-</td></tr> <tr><td> O</td><td rowspan="2"> Q rc Os OO</td><td> so</td><td> WC</td><td> CM</td><td> O</td><td> Cl</td><td> £}</td><td> wc</td><td> 00 o</td><td> fc o o</td><td> rc</td><td> MC</td></tr> <tr><td> CM</td><td> Tt</td><td> f*C</td><td> 00</td><td> C-</td><td></td><td> 00</td><td> 00</td><td> wc Tt</td><td> S© MC —</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> C*C</td><td></td><td></td><td> rc</td><td></td><td></td><td></td><td> X</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td rowspan="2"> £</td><td> O sO</td><td> rc</td><td> .</td><td> os</td><td> CO</td><td> so</td><td> Os</td><td> f-</td><td> O cl</td><td rowspan="2"> o so r- QICCC</td><td> SO</td><td> 5-</td></tr> <tr><td> r- —</td><td></td><td rowspan="2"> £</td><td> so</td><td> WC</td><td></td><td> CM</td><td></td><td> Cl Os</td><td></td><td> Os</td></tr> <tr><td> o</td><td> wc WC</td><td> O</td><td> t*</td><td> (M</td><td> MC</td><td> X</td><td> CM</td><td> F- —<</td><td> MC — WC</td><td> 00</td><td> ’**</td></tr> <tr><td> wc</td><td rowspan="2"> oo Tt sO sO</td><td> CM</td><td></td><td> T</td><td rowspan="2"> s</td><td> O</td><td> £></td><td> C~</td><td> Tf Tt</td><td rowspan="2"></td><td> SO</td><td> 'St</td></tr> <tr><td> t"</td><td> Tt</td><td> CM</td><td> C-</td><td></td><td> tX</td><td> r-</td><td> WC Tt</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> CM</td><td></td><td></td><td> rc</td><td></td><td></td><td></td><td> X</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> s©</td><td> oo r-</td><td></td><td> r></td><td> r-</td><td> cl</td><td> WC</td><td> X</td><td> so</td><td> o. SO</td><td rowspan="2"> SO WC rc o f CM Cl Os</td><td> rc</td><td></td></tr> <tr><td> ©s wc</td><td> — Os C*C C-</td><td> 00 Tt</td><td> rc</td><td></td><td> Tt Cl</td><td> CM Tt</td><td> tx mc</td><td> cl t^-</td><td> 8-</td><td> WC O</td><td></td></tr> <tr><td> O</td><td> mc so</td><td> 00</td><td> Os</td><td> —</td><td rowspan="2"> 8</td><td> —<</td><td rowspan="2"> 8</td><td> Os</td><td> F" C l</td><td> J*c so rc</td><td> MC</td><td> °c</td></tr> <tr><td> S©</td><td> r-> Tt</td><td> rc</td><td> CM</td><td> F"</td><td> —i</td><td> SO</td><td> mc Tt</td><td> tX Tt —</td><td> —i</td><td></td></tr> <tr><td> CM</td><td></td><td></td><td> f*C</td><td></td><td></td><td></td><td> X</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> «rc</td><td> wc r-</td><td> rc</td><td> WC</td><td> rc</td><td rowspan="2"> 8</td><td> t"</td><td></td><td> O</td><td> CM CM</td><td> tx Cl MC</td><td rowspan="2"> 8</td><td> £</td></tr> <tr><td> s©</td><td> r- ci</td><td> sO</td><td> SO</td><td> 00</td><td></td><td rowspan="2"> g</td><td> 00</td><td> SO so</td><td> 00 Tt Tt</td><td></td></tr> <tr><td> X</td><td> O so</td><td> Tt</td><td> CM</td><td> oo</td><td> C-</td><td></td><td> rc</td><td> rc —<</td><td colspan="2"> 'CMC1C</td><td> ©</td></tr> <tr><td></td><td> rc Tt</td><td> rc</td><td rowspan="2"> £</td><td> O</td><td> so</td><td> Tt</td><td> ci</td><td> rc</td><td> Cl c-</td><td colspan="2"> e> o cm r-</td><td> 'st</td></tr> <tr><td> CM</td><td> wc rc</td><td> C*C</td><td> F"</td><td> mc</td><td></td><td> Mc</td><td> so</td><td> wc rc</td><td> © Tt —«</td><td></td><td> ©</td></tr> <tr><td> CM</td><td></td><td></td><td> CM</td><td></td><td></td><td></td><td> '■'T</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> </table> Prop. 1990/91:100 Bilaga 1.3 Tabell 2. Statsbudgetens realekonomiska utveckling 1979/80-1989/90 Milj, kr., löpande priser.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-83.png" style="width:10pt;height:30pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-84.png" style="width:10pt;height:31pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-85.png" style="width:10pt;height:30pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-86.png" style="width:10pt;height:14pt;"/> Os c- os <table border="1"> <tr><td> O</td><td colspan="3"> O O O</td><td> O</td><td> O O O</td><td> O</td><td> O</td><td> Q °</td><td colspan="2"> O O O</td><td> O</td></tr> <tr><td> 00</td><td> Cl</td><td></td><td> MC</td><td> X</td><td> MC —< Tt</td><td> O]</td><td> MC</td><td></td><td> © wc</td><td> Tt —’</td><td></td></tr> <tr><td> <M</td><td colspan="3"> 00 S0 00</td><td> 00</td><td> Tt wc Os</td><td> "T</td><td> Cl</td><td> CC WC</td><td> C) o</td><td> r~ Tt</td><td> “X</td></tr> <tr><td></td><td colspan="2"> Cl SO</td><td></td><td> r-</td><td> MC Cl Cl</td><td> tx</td><td> Os</td><td> C- O</td><td> 00 Tt</td><td> OS Tt</td><td> tx</td></tr> <tr><td> OS</td><td> Tt</td><td></td><td> cc</td><td> K</td><td> SO MC —</td><td> 't</td><td> wc</td><td> Tt Tt</td><td> Tt rc</td><td></td><td> •X</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td></td><td> CM</td><td></td><td> **•<</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> O f*C</td><td> 8</td><td> o 00</td><td> 8</td><td> O s©</td><td> q o o Cl cc</td><td> 8</td><td> 8</td><td> o o r- —■</td><td> ? ° Cl Tt</td><td> 88</td><td></td></tr> <tr><td></td><td> Os</td><td colspan="2"> Tt so</td><td></td><td> oo O C-</td><td> S©</td><td></td><td> — rc</td><td> tx t-<</td><td> —< Tt</td><td> Os</td></tr> <tr><td></td><td> OO</td><td></td><td> SO</td><td> •D</td><td> Q Os —</td><td> Tt</td><td> wc</td><td> WC Tt</td><td> tx OS</td><td> C- —</td><td> •X</td></tr> <tr><td> S©</td><td> cc</td><td colspan="2"> O cl</td><td> cc</td><td> Tt —</td><td> oc</td><td> wc</td><td> Tt rc</td><td> CJ —.</td><td></td><td> •X</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td></td><td> CM</td><td></td><td> ©<</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> g</td><td> o Cl</td><td> 8</td><td> O r-</td><td> O Tt</td><td> 888</td><td> O "c</td><td colspan="2"> 888</td><td> b Tr</td><td> 88</td><td> i</td></tr> <tr><td> CM</td><td> Tt</td><td> Tt</td><td> Tt</td><td> CM</td><td> — t- Tt</td><td></td><td> OO</td><td> oo r-</td><td> tx Tt</td><td> rc os</td><td> O\</td></tr> <tr><td> ID</td><td> sO</td><td> 00</td><td> O</td><td> >D</td><td> sO wc O</td><td> O</td><td> Os</td><td> 00</td><td> rc oo</td><td> Tt</td><td> Tt</td></tr> <tr><td> •D</td><td> cc</td><td> Os</td><td> CM</td><td></td><td> WC Tt —</td><td> C)</td><td> Tt</td><td> Tt CM</td><td> Cl —</td><td></td><td> x,</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td></td><td> CM</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> g</td><td> 8</td><td> O</td><td> 8</td><td> O r-</td><td> O O O -Tt ></td><td> g</td><td> O 00</td><td colspan="2"> 3258</td><td> O O oo rc</td><td> £</td></tr> <tr><td> Tt</td><td> Os</td><td> Os</td><td> MC</td><td> Tt</td><td> oo — SO</td><td> Tt</td><td> Tt</td><td> —• Os</td><td> MC F"</td><td> t»</td><td> tx</td></tr> <tr><td> CM</td><td> SO</td><td> 00</td><td> S0</td><td> CM</td><td> cl rc Os</td><td></td><td> T-H</td><td> SO Tt</td><td> Tt Cl</td><td> r-H</td><td> CM</td></tr> <tr><td> CD</td><td> cc</td><td> C-</td><td></td><td> 00</td><td> W) Tt</td><td> T</td><td> Tt</td><td> rc ci</td><td> —</td><td></td><td> X</td></tr> </table> OS Cl c- oo Os vi OO -"T<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-87.png" style="width:8pt;height:25pt;"/> oOfrOxOfrfrfrClxö xOfricicifrivior-o rrc~—■■'©vifrxofriTi onciO'--oonn cifr7i7i\©x©7i7i7i <table border="1"> <tr><td> OO</td><td> fri</td><td> fri</td><td> Cl</td><td> —</td><td> —</td><td> —</td><td> —</td><td> o</td><td> o</td><td> ©</td><td> ©</td></tr> <tr><td> oo</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td colspan="2"></td><td></td></tr> <tr><td> ©</td><td> >zi</td><td></td><td> VI</td><td> r-</td><td> r-</td><td> c*</td><td> Os</td><td> Os</td><td> fri</td><td> cl</td><td> c-</td></tr> <tr><td> C-</td><td> O</td><td> Cl</td><td> fri</td><td> Cl</td><td> 'T</td><td> X©</td><td> oo</td><td> •71</td><td> Cl</td><td> Q</td><td> x©</td></tr> <tr><td> oo</td><td></td><td> c-</td><td> VI</td><td> frt</td><td> Os</td><td> O</td><td> T</td><td> Cl</td><td> —•</td><td> ©</td><td> VI</td></tr> <tr><td> -fr-</td><td> cl</td><td> x©</td><td> Cl</td><td> _■</td><td> Cl</td><td> Os</td><td> O</td><td> OO</td><td> O</td><td> fri</td><td> fri</td></tr> <tr><td></td><td> fri</td><td> 'T</td><td> x©</td><td> oo</td><td> O</td><td> fri</td><td> Cl</td><td> n</td><td></td><td> O</td><td> 00</td></tr> </table><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-88.png" style="width:90pt;height:52pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-89.png" style="width:93pt;height:96pt;"/> Prop. 1990/91:100 Bilaga 1.3 Tabell 3. Statsskulden vid slutet av budgetåren 1978/79 - 1989/90 m.m. (Milj.kr.) ccoxOxOfrfrxOfrxOTifrri \or~-c-x©x©ciooosOOxcivi frifrxocfrTifrOccoonco frfrfr-cfrr-socicifrfrxo O— f^CO-txOCOOCIOOCO o~>-ermC'Or^ooo<r>oOoo ooQwioofrs©—•.—Tifrfrci —• — — ci ci fr» fri m ci ci ci vifrifrifrifri00 00OOOOO — — O \O n ci ci ci ci - n m x©vicicifrifrifrifrifrifri Cl Cl--<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-90.png" style="width:93pt;height:16pt;"/> O O — frixOrj-xovifricioooo — — ci ci cl ci ci ti ti ti ti fr<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-91.png" style="width:92pt;height:233pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-92.png" style="width:57pt;height:12pt;"/> r-r-cioooo — r" fri fri © c- oo Ox O<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-93.png" style="width:59pt;height:16pt;"/> r- fri + vi o cl — 4- + os fr»<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-94.png" style="width:11pt;height:84pt;"/> vi oo c n oo co (?o O\ cl cl co c -t ro — vi os -fr fri fri »ti OfriooOcifri-^-ooosOxOsoo os oo c- o — Os — n fr Os co © oo o —^OcootT/coOTn OOOOOOwlO^T)» — CIO oooo©ooclfrivi—frci — vi O O Os © fri © fr O cl © c fr os ci ci os r- ci o © O\ r- o ci n O ti -•oootnaxQOsoooo - — ci m t -t 71 71 £ Wl 71 71 Os o —• cl m -t 71     co fr O c-ooooooooooooooooooooo> OOOxO—Clfr1frvi©r~-oOOS r^r-oooocooooooooooooooo OsOx^OsOsOsOxOxOsOsO»^ 4) cOQcifrxÖTiOfrciCTn U fri © Ox © OO —■ fr 71 71 QQ CO — fri -fr — Cl O — 71 Os O O O <v  sO fr fr ci — ci ci r* oo vi — ci 50 Cl —   VI fri — —     — Cl — ■O + + + + +,+..... -C , M Cl O 0O fr - fri \O 71 C fr xO o» fr Q oo — fri — ci Ti n ci Q ti t- »OcocOriXTicixOfrci “ CinQxOfr-TlsOO^—fr-fr -3 frii/i©©oor~c»fri — —> 04)+ + + + + + + + +, , , C -2 frO-clrifrTi^froOfrO q C-OOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOx :«S oo Os Q —•ClCifrTixOfrcofr u r-r^oooooooocooooooooooo ;© frfrfrfrfrfrfrfrfrfrfrlfr <h5>Innehåll</h5> <h6>Finansplanen</h6> 1 Den ekonomisk-politiska strategin i sammanfattning 2 Den ekonomiska utvecklingen 3 Europa-politiken 4 Stabiliseringspolitiken 5 Tillväxtpolitiken 6 Budgetpolitiken 7 Slutord Prop. 1990/91: 100 Bil. 1 1 10 15 17 22 27 34 <h6>Statsbudgeten och särskilda frågor</h6> 1 Statsbudgeten budgetåren 1990/91 och 1991/92                   36 2 Underliggande budgetutveckling                               44 3 Statens lånebehov och statsskuldens förändring                   44 4 Rörlig kredit                                                      46 5 Budgetering exkl. mervärdeskatt budgetåret 1991/92              46 6 Utvidgad försöksverksamhet med lån i riksgäldskontoret för ADB- och kommunikationsutrustning                         48 7 Finansiell styrning av statsförvaltningen                           50 8 Redovisning av verksamheten med statliga garantier m.m. för budgetåret 1989/90                                             62 9 Lönenivån i anslagsberäkningarna                               66 <h6>Hemställan</h6> 67 <h6>Bilagor</h6> Bilaga 1.1 Preliminär nationalbudget Bilaga 1.2 Utdrag ur RRV:s inkomstberäkning Bilaga 1.3 Vissa tabeller rörande den statsfmansierade utvecklingen, m.m. 1 Riksdagen 1990/9!. 1 saml. Nr 100. Innehål! <h2><a name="caption2"></a>Regeringens proposition</h2> <h2>1990/91:100 Bilaga 2</h2> Civildepartementet Utveckling av offentlig sektor Gemensamma frågor ».♦.4tA4 I Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 2 <h4>Bilaga 2 till budgetpropositionen 1991</h4> <h3>Utveckling av offentlig sektor</h3> <h4>Gemensamma frågor</h4><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-95.png" style="width:35pt;height:34pt;"/> Prop. 1990/91:100 Bil. 2 <h4>Civildepartementet</h4> Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 december 1990 Föredragande: statsrådet Johansson <h4>Anmälan till budgetpropositionen 1991</h4> <h4>Bilagans huvudsakliga innehåll</h4> I bilaga 2 behandlas frågor om utvecklingen av den offentliga sektorn. Inledningsvis redovisas de allmänna utgångspunkterna för regeringens arbete med att utveckla den offentliga sektorn. Vidare lämnas en redogörelse för olika utvecklingsinsatser inom den stat- liga och den kommunala sektorn. Reformarbetet inom den statliga sektorn får också konsekvenser för den statliga administrationen. Ett treårigt program skall genomföras där den statliga administrationen genom strukturella förändringar reduceras med 10%. En del av dessa förändringar redovisas i bilagan. Verksstyrelsernas befogenheter och ansvar skall utredas, bl.a. mot bak- grund av att ansvaret för en ledamot av en sådan styrelse för närvarande är oreglerat. Inom ramen för den nya budgetprocessen genomförs en första fördjupad prövning av vissa myndigheter. Åtgärder aviseras för att effekti- visera den årliga revisionen. En översyn av konkurrensutsatt affärsverksam- het hos förvaltningsmyndigheterna skall göras. Syftet är att utveckla rikt- linjer för val av verksamhetsform för sådan verksamhet. Konkurrensutredningen (C 1989:03) skall i sitt fortsatta arbete med att se över bl.a. statliga regleringar uppmärksamma frågan om alternativa verk- samhetsformer i den offentliga sektorn. Inom den kommunala sektorn har ett särskilt förnyelseprojekt startat i Örebro län, i samverkan mellan civildepartementet och samtliga kommu- ner, landstinget och länsstyrelsen. Förslag till lagstiftningsåtgärder har lagts fram för att på försök möjliggöra en ny organisation for hälso- och sjukvår- den, den s.k. Dalamodellen. För att ytterligare fördjupa kontakterna mellan företrädare för regeringen och ledningarna för de båda kommunförbunden har stat-kommunberedningen ombildats. Ett arbete har inletts för att belysa utvecklingen av produktivitet och effektivitet i den kommunala sektorn. Regeringen avser att presentera ett förslag till ny kommunallag som syftar till att underlätta förändringsprocessen i kommuner och landsting. Frikom- munförsöket kommer att utvärderas. Avslutningsvis behandlas regeringens arbete med regelreformering och delegering, d.v.s. arbetet med att dels begränsa antalet regler och höja reg- lernas kvalitet, dels delegera beslutanderätten i förvaltningsärenden från regeringen till domstolar och andra myndigheter. Till protokollet i detta ärende har förts två bilagor, nämligen en samman- ställning från statsrådsberedningen om resultatet av regeringens arbete med regelreformering och delegering samt en sammanställning från civil- departementet om regelbeståndet och regelregistreringen. Prop. 1990/91:100 Bil. 2 <h4>1 Allmänna utgångspunkter</h4> Den offentliga sektorn har expanderat i snabb takt. Det har kunnat ske genom ökade skatteinkomster till följd av höjda skattesatser och en snabb ekonomisk tillväxt. Sedan början av 1960-talet har de offentliga utgifterna fördubblats som andel av BNP. Skattetrycket har nått en sådan nivå att det måste sänkas. Dessutom har tillväxttakten i samhällsekonomin succes- sivt avtagit. 1 år finns det risk för att den ekonomiska tillväxten helt uteblir. Under 1980-talet har vi kunnat bevittna den kanske längsta samman- hängande högkonjunkturen hittills. Samtidigt har dock de svenska priserna och lönekostnaderna ökat snabbare än i våra konkurrentländer. Det har lett till en successivt urholkad konkurrenskraft för industrin och en tilltagande oro över den svenska ekonomins utveckling. För att komma tillrätta med problemen krävs en snabbare ökning av produktiviteten och att kostnads- ökningarna dämpas. Det är mot denna bakgrund nödvändigt att föra en stram finanspolitik med direkta besparingar och omprioriteringar av de offentliga utgifterna. Utgiftstrycket måste sänkas för att på sikt möjliggöra en sänkning av skattetrycket. Den förnyelse av den offentliga sektorn som utvecklingen kräver bör bedrivas från vissa grundläggande utgångspunkter. Välfärdspolitikens mål ligger fast. Sjukvård, skola och barnomsorg skall vara tillgänglig för alla på ett likvärdigt sätt. Alla skall ha rätt till trygghet vid ålderdom, handikapp och sjukdom. Den offentliga sektorn skall finansieras solidariskt. Den offentliga sektorn skall bidra till en stark samhällsekonomi. Utbild- ning och arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall utformas till nytta för såväl den enskilde individen som för ekonomins utveckling i stort. Arbets- linjen skall vara vägledande vid utformningen av socialförsäkringen. För- Prop. 1990/91: 100 värvsarbete skall underlättas av en väl utbyggd barnomsorg.                 Bil. 2 Utgiftsexpansionen måste dämpas. För att tillgodose nya eller ändrade behov krävs att resurser i ökad utsträckning frigörs inom den offentliga sektorn. Detta måste ske genom såväl omprioriteringar som effektivise- ringar. Det innebär bl. a. att åtgärder måste vidtas i transfereringssystemen för att minska takten i utgiftsökningarna. Utrymme kan därigenom skapas för nödvändiga samhällsinvesteringar i t. ex. vägar och järnvägar. Vidare måste kommunernas och landstingens verksamheter anpassas till vad som långsiktigt kan finansieras utan skattehöjningar. De offentliga verksamheterna måste anpassas till lokala förhållanden och enskilda medborgares behov och önskemål. Det innebär en fortsatt decentralisering och delegering samtidigt som detaljregler avskaffas. Där- igenom ges de verksamhetsansvariga större utrymme för anpassningar till medborgarnas önskemål. Från dessa grundläggande utgångspunkter bör förändringsarbetet inom den offentliga sektorn drivas vidare enligt följande riktlinjer. Omprövning av verksamhet Den offentliga sektorns utbyggnad har skett för att tillgodose medborgar- nas behov av trygghet och service. I ett föränderligt samhälle är det naturligt att regelbundet pröva om verksamheterna uppfyller de mål och löser de problem som de byggts ut för. Med det nya statliga budgetsystemet har regeringen skaffat sig ett viktigt instrument för ett sådant arbete. De om- prövningar som kommer att krävas måste dock ske på såväl statlig som kommunal nivå. Utgångspunkten för omprövningarna måste vara att kär- nan i den offentliga sektorn i första hand skall värnas — rättsväsende, för- svar, omsorg, vård, utbildning och ekonomisk trygghet vid ålderdom, han- dikapp och sjukdom. Det hindrar inte att förändringar och effektiviseringar måste ske även inom dessa områden. Nya finansieringsformer Nya finansieringsformer skall sökas för den offentliga sektorn. Förnyel- sen av infrastrukturen är en nödvändig förutsättning i arbetet med att stärka svensk konkurrenskraft. Utbyggnad och vidmakthållande av infra- strukturen innebär stora kostnader. Medel för dessa investeringar kommer inte i sin helhet att kunna tillföras via statsbudgeten. Därför måste medfi- nansiärer sökas. Det är också rimligt mot bakgrund av att investeringarna i infrastrukturen ofta ger fördelar för berörda branscher, företag samt kom- muner och landsting. De avgifter som medborgarna betalar för samhälleliga tjänster måste prövas kontinuerligt. Avgifter kan användas i två syften: dels för att bidra till finansieringen av verksamheten, dels för att styra inriktning och om- fattning. Avgifternas nivå bör prövas mot bakgrund av såväl de samhälls- ekonomiska förutsättningarna som förändringar i medborgarnas inkomst- förhållanden. Den grundläggande principen att ingen skall behöva avstå från vård, omsorg och utbildning på grund av begränsad betalningsförmåga Prop. 1990/91: 100 ligger dock fast.                                                                    Bil. 2 Ökad konkurrens Den offentliga sektorns verksamheter utsätts i dag sällan för konkurrens. I verksamhet som inte är konkurrensutsatt finns inte samma effektiva spär- rar mot kostnadsökningar, m.m. Den offentliga sektorn måste därför utsättas för mer marknadsliknande förutsättningar. Det innebär att producent- och beställarrelationer bör utvecklas. Entreprenader och upp- handling bör prövas systematiskt i den offentliga verksamheten. Det skapar utrymme för alternativa produktionsformer och olika lösningar. Entrepre- nadverksamhet låter sig väl inordnas inom ramen för den generella välfärds- politiken. Minskad byråkrati Byråkrati och detaljstyrning av verksamheterna skall minska. Uppbygg- naden av viktiga verksamheter i den svenska välfärden, t. ex. utbildning, har krävt samordning, enhetlighet och pådrivande instanser. Därför har betydande administrativa resurser och regelverk byggts upp. Detta upp- byggnadsskede är i huvudsak genomfört. Nu krävs flexibilitet, ompröv- ning och anpassning till lokala förhållanden. Därför måste beslut och ansvar delegeras till den personal som arbetar närmast användarna av olika verksamheter. Det kräver att målen för verksamheterna preciseras och att uppföljnings- och utvärderingssystem utvecklas. Det innebär att byråkratin kan minska, administrationen skäras ned, beslutsvägarna kor- tas och antalet styrande regler minska. Ökad valfrihet Medborgarnas möjlighet att välja mellan olika alternativ skall öka. En ökad valfrihet gör att medborgarnas individuella önskemål kan tillgodoses 1 ökad utsträckning. Beslutsfattarna får också signaler om vilka verksam- heter som fungerar bra och vilka som fungerar mindre bra. Alternativa verksamhetsformer som entreprenader och kooperativ ger ökade förutsätt- ningar för en reell valfrihet. Det kan därför bidra till en högre grad av måluppfyllelse i den offenliga sektorn. En ökad valfrihet bör kompletteras med s. k. brukarinflytande för dem som utnyttjar offentlig verksamhet. <h4>2 Den offentliga sektorn i ett internationellt perspektiv</h4> Jämfört med de flesta andra länder har Sverige en stor offentlig sektor. De offentliga utgifternas andel av BNP är högre än i vår omvärld. Även den offentliga konsumtionens andel av BNP är högre än i något annat OECD- land. Skillnaderna inom OECD är dock avsevärda. Den offentliga sektorns omfattning, struktur och utvecklingstendenser Prop. 1990/91: 100 varierar avsevärt mellan olika länder. Möjligheterna att göra meningsfulla Bil. 2 jämförelser och analyser försvåras dessutom av tillgången på jämförbar statistisk. Det gäller inte minst i vilken utsträckning socialförsäkring och transfereringar ingår i den offentliga sektorns utgifter. När det gäller de västerländska industriländerna ger OECDs material vissa möjligheter till jämförelser. År 1960 var de offentliga utgifterna i Sverige ungefär av samma omfatt- ning som i övriga OECD-området. Under de följande två årtiondena växte de offentliga utgifterna i Sverige snabbare än i samtliga övriga länder och i början av 1980-talet nåddes maximum, 66 % av BNP. Därefter har tillväx- ten i de offentliga utgifterna varit lägre än BNP-tillväxten. I OECD- Europa och i de övriga nordiska länderna har de offentliga utgifternas andel av BNP fortsatt att öka, men i lägre takt under 1980-talet än tidigare. Under större delen av 1980-talet har således skillnaderna minskat mellan Sverige och övriga OECD-länder i Europa. Offentliga utgifter i procent av BNP 1960—1988<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-96.png" style="width:294pt;height:175pt;"/> E3 Sverige 0 Övriga Norden □ OECD-Europa Källa: OECD Den offentliga konsumtionen är den del som vuxit snabbast. Transfere- ringarna har också vuxit snabbt i förhållande till BNP, men inte avsevärt snabbare än i andra länder. Transfereringarnas andel av BNP är numera endast något högre i Sverige. Transfereringarna till den privata sektorn är i flera länder högre än i Sverige. De offentliga investeringarnas andel av BNP har successivt minskat och ligger numera på en lägre nivå än i OECD- Europa och de övriga nordiska länderna. Offentliga utgifter i procent av BNP 1988<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-97.png" style="width:289pt;height:176pt;"/> □ Transfereringar E3 därav socialförs. E3 Konsumtion ■ Investeringar Källa: OECD Prop. 1990/91:100 Bil. 2 Danmark och Norge har i likhet med Sverige höga offentliga utgifter, medan Finland ligger på en lägre nivå än många andra länder i Europa. Den offentliga konsumtionen utgör i vårt land 26 % av BNP jämfört med ca 22 % för de övriga nordiska länderna och ca 19 % som genomsnitt för Europas OECD-länder. Danmark ligger på samma nivå som Sverige, medan Norge och Finland endast ligger något över nivån i OECD-Europa. Andelen offentligt anställda är högst i Sverige, men ligger på en hög nivå även i Danmark och Norge. Den främsta orsaken till Sveriges stora offentliga sektor är att vi valt en generell välfärdspolitik med offentliga åtaganden. Till skillnad från flerta- let västländer bedrivs nästan all vård, omsorg och utbildning i offentlig regi. Fördelningspolitiska åtgärder är endast i begränsad omfattning be- hovsprövade. En studie som gjorts om inkomstfördelningen i 7 st OECD- länder (Review of Income and Wealth, 35, June 1989) visar att Sverige har den jämnaste inkomstfördelningen oberoende av vilken indikator som används. Transfereringar och skatter minskar enligt studien skillnaderna i disponibel inkomst mer än i något av de andra länderna. Det finns därutöver viktiga strukturella skillnader som delvis kan förkla- ra de högre offentliga utgifterna. Den höga andelen äldre i Sverige kräver en större satsning på vård och omsorg än i andra länder. De demografiska förändringarna förklarar dock endast en del av de offentliga verksamheter- nas expansion. I bilaga 21 till långtidsutredningens (LU90) betänkande (SOU 1990:14) Den offentliga sektorn ges ytterligare några förklaringar till de offentliga utgifternas storlek. Om hänsyn tas till skillnaden i beskattning av transfere- ringar, skillnaden i andelen äldre samt skillnaden i sjukvårdsfinansiering nyanseras bilden av de svenska offentliga utgifterna. Några länder, Bel- gien, Holland och Irland, får med dessa korrigeringar ett högre offentligt utgiftstryck, men Sverige tillhör fortfarande länderna med de högsta of- fentliga utgifterna. Inte i något utvecklat industriland förvärvsarbetar båda föräldrarna utan- för hemmet i så stor utsträckning som i Sverige. Förvärvsfrekvensen for kvinnor är högre än i andra länder. Detta ställer krav på bl. a. barn- och äldreomsorg. De problem inom den offentliga sektorn, som diskuteras i Sverige finns också i andra länder. I flera länder har underskott i de nationella budgetar- na lett till krav på begränsningar av de offentliga utgifterna. Sätten att lösa de offentliga resursproblemen varierar emellertid. Det har skett förändringar i skattesystem och i statsbidragssystem till den kommunala sektorn. Många kommuner i bl a Danmark, England och USA har hamnat i kris bl. a. till följd av nedskärningar i statsbidragen. I andra länder görs också ansträngningar att öka produktivitet och effekti- vitet i den offentliga sektorn och försök görs att bygga in olika former av marknadsmekanismer i de offentliga verksamheterna. Problemen att mäta produktiviteten i offentliga verksamheter är bety- dande. Det återstår att lösa en rad metodologiska problem för att produk- tiviteten skall kunna mätas på ett tillfredsställande sätt. De kostnads- och kvalitetsjämförelser mellan de nordiska länderna (det s. k. KRON-projektet) som statskontoret genomfört tyder dock på att resursåtgången for att producera offentliga tjänster i mitten av 1980-talet var högre i Sverige än i de övriga nordiska länderna. Skillnaderna förklarades bl. a. av högre personalinsats per serviceprestation och högre arbetskrafts- kostnader. Dessa två faktorer förklarar dock inte hela kostnadsskillnaden, utan andra kostnader eller skillnader i kvalitet måste finnas mellan län- derna. Inom vissa verksamheter har en högre kvalitet kunnat påvisas. Prop. 1990/91:100 Bil. 2 <h4>3 Den statliga sektorn</h4> <h5>3.1 Den statliga förvaltningen</h5> Några huvudpunkter — Ett treårigt program genomfors där den statliga administrationen skall reduceras med 10 %. — Statsförvaltningens struktur utvecklas. — Samverkan mellan offentliga myndigheter förbättras. — Verksstyrelsemas ansvar ses över. — Entreprenadlösningar stimuleras. — Inom ramen för den nya budgetprocessen genomförs en första fördjupad prövning av vissa verksamheter. — Den årliga revisionen effektiviseras. — Transfereringssystemen bör utvärderas återkommande. — ADB-användningen effektiviseras. — Regeringskansliets arbetsformer utvecklas. Ett treårigt program för minskningen av den statliga administrationen I regeringens skrivelse 1990/91:50 om åtgärder för att stabilisera ekono- min och begränsa tillväxten av de offentliga utgifterna redovisas ett flertal åtgärder för att begränsa utgiftstrycket i den offentliga sektorn. Det gäller både att minska utgifterna i nästa års budget och att på sikt minska expansionen i existerande utgiftssystem. Detta måste bl. a. ske genom strukturella åtgärder som både på kort och på lång sikt påverkar utgifter- nas utveckling. En av de åtgärder som redovisas i skrivelsen är att genomföra ett treårigt program där hela den statliga administrationen genom strukturella föränd- ringar skall reduceras med 10%. Antal anställda i statsförvaltningen, exkl. affärsverken, 1000-tal 1970        1980        1985        1987        1989 198          254          248          247          246 Källa: Statistiska centralbyrån Utgångspunkten för omställningen och minskningen av den statliga admi- nistrationen skall vara en sektors- eller verksamhetsanalys av vilken också slutsatser skall kunna dras för den statliga administrationens omfattning och verksamhetsinriktning. Viktiga utgångspunkter för en sådan analys är den ökade internationaliseringen, strävan mot en ökad avreglering och de- centralisering. Genom en övergång till resultatorienterad styrning ställs nya krav på de centrala myndigheterna. En resultatinriktad intern styrning, med mindre inslag av planering samt detalj- och regelstyrning, ger samtidigt utrymme Prop. 1990/91:100 Bil. 2 10 for en betydande delegering till regional och lokal nivå. De centrala myn- Prop. 1990/91: 100 digheternas storlek och uppgift måste anpassas till denna utveckling. Som Bil. 2 exempel på myndigheter som berörs av sådana förändringar kan nämnas riksförsäkringsverket, riksskatteverket och rikspolisstyrelsen. Den statliga detaljregleringen av de kommunala verksamheterna skall minska. Det innebär att de statliga myndigheternas uppgifter måste ut- vecklas från planering och detaljreglering till uppföljning och utvärdering. Myndigheter som berörs är bl. a. socialstyrelsen, skoladministrationen och den nya länsförvaltningen. En annan viktig utgångspunkt i förändringsarbetet är att verka för en ökad samverkan mellan olika myndigheter. Insatser från olika organ inom ett visst område kan behöva samordnas. Aktuella områden är trafiksäker- heten, näringspolitiken och miljön. På regional nivå innebär den nya länsförvaltningen möjligheter till en förbättrad samordning och en ökad effektivitet. En högre grad av efterfrågestyrning bör tillämpas i den statliga administ- rationen. Områden som berörs är lokalförsörjning, statistikproduktion, per- sonalutbildning, medelsförvaltning etc. Under 1980-talet har internationaliseringen kommit att påverka många verksamhetsområden. Delar av den statliga administrationen, bl. a. de näringspolitiska myndigheterna, måste nu mot denna bakgrund ses över och reformeras. Följande förändringar hör till dem som är aktuella redan nu. Regeringen avseratt återkomma med ett samlat program i kompletteringspropositionen våren 1991. Inom justitiedepartementets område pågår f. n. en utredning av åklagar- väsendet i syfte att göra verksamheten effektivare. En resultatorienterad styrning med mindre inslag av detalj- och regelstyrning ger ett utrymme för en betydande delegering till regional och lokal nivå. Under våren 1991 kommer frågan om strukturförändringar på domstolsverket och kriminal- vårdsstyrelsen att tas upp med sikte på omställningar och minskningar. För kriminalvårdsverket föreslås en besparingsplan för fem år. Inom utrikesdepartementet har en särskild utredare tillkallats för att ta fram underlag för beslut om vilka utlandsmyndigheter som bör komma ifråga för nedläggning. Underlag för omprioriteringar tas också fram. Vidare kommer förutsättningarna för att samlokalisera biståndsmyndighe- terna att utredas. När det gäller jorsvarsdepartementet kommer en särskild proposition att föreläggas riksdagen i februari 1991. Då kommer bl. a. förslag om inrikt- ningen av den framtida lednings- och myndighetsstrukturen inom försva- ret att presenteras. Förslagen i dessa avseenden syftar till att det under den kommande försvarsbeslutsperioden skall kunna genomföras en minskning och om- ställning av den statliga administrationen. Chefen för försvarsdepartemen- tet kommer emellertid senare idag att föreslå att försvarets rationalise- ringsinstitut avvecklas redan den 1 juli 1991 (bil. 6 till denna budgetpropo- sition). 11 Inom socialdepartementets område kommer översyner att initieras som bl. a. gäller socialförsäkringsadministrationen och socialstyrelsen. Socialstyrelsen har ett funktionsansvar för den civila hälso- och sjukvår- den, hälsoskyddet och socialtjänsten i krig. Överbefälhavaren har ett funk- tionsansvar for den militära hälso- och sjukvården samt försvarsmaktens hälsoskydd i krig. För att uppnå rationaliserings- och effektivitetsvinster kommer en sär- skild översyn att genomföras av hur socialstyrelsens uppgifter som funk- tionsansvarig myndighet kan lösas framöver. I sammanhanget bör också övervägas om det finns några samordningsvinster att uppnå vid en samord- ning av hela eller delar av verksamheten vid socialstyrelsen med nuvarande uppgifter av likartat slag hos försvarsmakten. En utgångspunkt bör vara att funktionsansvaret för hälso- och sjukvård m.m. skall ligga kvar inom so- cialdepartementets verksamhetsområde. Detta ökar förutsättningarna för att beredskapsaspekterna skall beaktas inom olika delar och på olika nivåer av det omfattande verksamhetsområdet. Både AIDS-delegationen, som är knuten till socialdepartementet, och socialstyrelsen initierar och bedriver med stöd av statliga AIDS-medel informations- och utbildningsaktiviteter som syftar till att motverka smittspridning. Genom en bättre samordning av de utåtriktade förebyg- gande insatser, som bedrivs från socialstyrelsens och socialdepartementets sida, bedöms kostnadsbesparingar vara möjliga. För administrationen av socialförsäkringen är resursneddragningar inte möjliga att uppnå genom marginella anpassningar eller allmän produktivi- tetsförbättring. En översyn av socialförsäkringsadministrationen kommer att genomföras med syfte att utforma en strategi för regelförändringar, rationaliseringar och organisatoriska strukturförändringar. Inom kommunikationsdepartementets område kommer omfattande ra- tionaliseringar att göras inom vägverket under de närmaste budgetåren. Vidare kommer transportrådet att avvecklas. Trafiksäkerhetsarbetets inriktning och organisation kommer att ses över. Avsikten är att effektivisera trafiksäkerhetsarbetet. Inom finansdepartementets område pågår en omstrukturering av skatte- förvaltningen som förväntas ge riksskatteverket och ledningen för skatte- förvaltningen i länen bättre styr- och ledningsmöjligheter, en mer flexibel resursanvändning och ökade möjligheter till rationalisering. Förändringar- na i organisation och arbetssätt på regional och lokal nivå är så genomgri- pande att det är naturligt att också inleda en översyn av fördelningen av arbetsuppgifter och ansvar mellan centralmyndigheten och den regionala förvaltningen. Översynen kommer att omfatta all verksamhet som bedrivs centralt, formerna för styrning, utveckling och drift av tekniska system etc. Övergripande mål för översynen är decentralisering, utvecklad målstyr- ning och besparingar. Den nyligen genomförda skattereformen och det ökade intresset för privatekonomin förändrar förutsättningarna för spardelegationens arbete. Bl. a. kommer sparandet att gynnas i det nya skattesystemet samtidigt som låntagandet kommer att missgynnas genom sänkningen av marginalskat- Prop. 1990/91:100 Bil. 2 12 terna och förändringar i kapitalbeskattningen. Mot den bakgrunden före- Prop. 1990/91: 100 slås en avveckling av spardelegationen.                                     Bil. 2 Inom utbildningsdepartementets område genomförs en kraftig minsk- ning av den statliga skoladministrationen. Skolöverstyrelsen och länsskol- nämnderna avvecklas. Ett stort antal arbetsuppgifter som den nuvarande skoladministrationen har försvinner. En ny myndighet, skolverket, kom- mer i huvudsak att ha till uppgift att svara for uppföljning, utvärdering och att ta fram underlag och förslag till utveckling av skolan. Ett förändringsarbete kommer att påbörjas avseende den grundläggande utbildningen i högskolan (regeringens skrivelse 1990/91:50). Målen for hög- skolornas och institutionernas verksamhet skall preciseras ytterligare och resursfördelningen bör i större utsträckning än nu knytas till faktiskt upp- nådda resultat. Högskolorna skall få större frihet att bestämma hur de vill uppnå målen. Detta arbete kommer att göra det möjligt att minska universitets- och högskoleämbetets och högskolornas administration. Inom jordbruksdepartementets område förbereds omorganisationer som leder till besparingar genom att ett jordbruksverk bildas samtidigt som lantbruksstyrelsen och jordbruksnämnden upphör. Vidare kommer en översyn av lantbruksnämnderna att ske bl. a. med syfte att överföra rådgivningsverksamheten till näringen. En översyn skall också göras av veterinärväsendet. Fiskeriadministrationen har setts över och förslag kommer att föreläggas riksdagen som innebär besparingar genom effektivi- sering, omorganisation och administrationsfÖrändringar. Besparingar görs också bl. a. inom skogsvårdsorganisationen, på livsmedelsverket, statens veterinärmedicinska anstalt, distriktsveterinärorganisationen, skogs- och jordbruksforskningrådet och statens lantbruksuniversitet. Inom arbetsmarknadsdepartementets område pågår bl. a. en översyn av Stiftelsen Samhall. Ett uppdrag kommer vidare att lämnas till arbetar- skyddsstyrelsen om att utreda möjligheterna att avgiftsbelägga viss för- handsgranskning. Regeringen kommer också att i prop. 1990/91:69 om arbetslivsforskningens organisation m.m. föreslå en översyn av arbetslivs- centrum som innebär att antalet fasta forskningstjänster reduceras och att den administrativa personalen minskas väsentligt i förhållande till dagens nivå. Utredningsansvaret i asylärenden avses föras över från polisen till sta- tens invandrarverk. Invandrarverket får därmed ökade möjligheter att samordna handläggningen av asylärenden så att handläggningstiderna kan bli kortare. Inom bostadsdepartementet planeras en översyn av administrativa styr- medel inom bostadsförsörjningen. Vidare kommer en särkild utredare att tillkallas for att se över länsbostadsnämndernas organisation, arbetsformer och dimensionering med anledning av riksdagens beslut om en ny bostads- finansiering. (Prop. 1990/91:34, BoU 4, rskr. 92) En särkild utredare (Bo 1990:02) har tillkallats for att bl. a. överväga nya organisations- och arbetsformer vid statens råd för byggnadsforskning, pröva uppgiftsfördelningen mellan rådet och boverket respektive statens energiverk samt föreslå de organisatoriska och andra åtgärder som kan behövas.                                                                              13 Inom industridepartementet bedrivs ett utredningsarbete i syfte att sam- ordna de verksamheter som statens industriverk, styrelsen för teknisk ut- veckling och statens energiverk bedriver. Den framtida omfattningen och inriktningen av versamheten vid nämn- den för statens gruvegendomar bör bli föremål för ytterligare överväganden. Inom civildepartementets område kommer det bl. a. att göras en översyn av organisationsstrukturen inom polisväsendet. Målet for översynen bör vara att föreslå de förändringar i fråga om organisation och uppgifter på alla nivåer som behövs för att polisen skall kunna fungera effektivt. När det gäller rikspolisstyrelsen bör översynen inriktas på att i högre grad koncentrera styrelsens uppgifter på uppföljning och utvärdering. De s.k. stabsmyndigheterna (främst statskontoret, riksrevisionsverket, statens arbetsgivarverk och statens institut för personalutveckling) ses fömärvarande över av en särskild utredare (C 1990:04). Denne kommer att få tilläggsdirektiv som bl. a. innebär att en sammanlagd besparing av administrationskostnaderna om minst 50 milj. kr. skall genomföras. Regeringen har uppdragit åt en särskild utredare att se över den statliga statistikens styrning, finansiering och samordning (C 1990:68). Samtidigt skall förutsättningarna för den statliga statistikproduktionen klarläggas. Denna översyn bör leda till betydande besparingar inom det statliga stati- stikområdet när statistiken anpassas till en mindre reglerad statlig förvalt- ning. Inom länsstyrelserna genomförs under de två närmaste budgetåren be- sparingar om minst 30 milj. kr. Ytterligare besparingar kommer senare att aktualiseras. Avregleringarna och internationaliseringen påverkar förutsättningarna for flera myndigheters arbete. Uppgifterna och ansvarsförhållanderna när- mar sig varandra. Det pågår översyner där det finns beröringspunkter. Ini- tiativ kommer därför att tas till en översyn av vissa berörda myndigheters verksamhetsområden for att precisera ansvarsgränser. Översynen skall också ses som ett led i regeringens program for en omställning och minskning av den statliga administrationen. Inom miljödepartementet pågår en översyn av naturvårdsverket, som skall avrapporteras under våren 1991 (M 1990:05). Personalfrågorna i omställningen av den statliga administrationen Omställningen av den statliga administrationen kommer att ställa krav på både arbetsgivare och anställda. De som blir övertaliga eller berörs av andra forändringskrav kommer att utsättas for påfrestningar. Ett stort ansvar vilar därmed på dem som på olika nivåer skall ansvara for genom- förandet av förändringarna. Det är angeläget att alla känner till och ut- nyttjar de möjligheter till stöd som finns inom ramen för den statliga personalpolitiken. Sedan den 1 april 1990 finns inom staten ett trygghetssystem som gör det möjligt att lösa övertalighetsfrågor på ett helt annat sätt än tidigare. Syste- met är utformat med förebild från det trygghetssystem som finns inom SAF-PTK-området. Trygghetssystemet innefattar ett trygghetsavtal, fon- Prop. 1990/91: 100 Bil. 2 14 derade medel om 350 milj. kr. som parterna på den statliga arbetsmarkna- Prop. 1990/91: 100 den har avsatt, samt en partsgemensam stiftelse, Trygghetsstiftelsen, som Bil. 2 ger råd och stöd och som ansvarar för användningen av de avsatta medlen. Det nya trygghetssystemet bygger på tre förutsättningar. Den första är att trygghetsarbetet skall ske lokalt med arbetsgivaren som ansvarig. Arbe- tet sker i samverkan med bl. a. arbetsförmedling, utbildningsanordnare och företagshälsovård samt med stöd från stiftelsen. Den andra är att trygghetsarbetet bedrivs utan närmare regleringar eller restriktioner. Hän- syn skall kunna tas till olika individers skiftande förutsättningar och möjligheter. Den tredje förutsättningen är att ett framgångsrikt trygghets- arbete förutsätter aktiv medverkan från den enskilde. Enligt trygghetsavtalet dubbleras uppsägningstiden vid uppsägning på grund av arbetsbrist, i förhållande till vad som stadgas i lagen (1982:80) om anställningsskydd eller i kollektivavtal. Följande förmåner kan vidare erbjudas vid uppsägning p. g. a. arbetsbrist: — Täckning av kostnader för individuella trygghetsåtgärder som t. ex. kostnader för utbildning, starta-eget, resor och logi. — Inkomsttrygghetstillägg som i princip garanterar en tidigare lönenivå vid nyanställning. — Avgångsersättning som i princip ersätter skillnaden mellan kontant arbetsmarknadsstöd och 85% av tidigare lön. — Pensionsersättning. Övertalig arbetstagare som har fyllt 60 år har rätt till ersättning som motsvarar den ålderspension som skulle ha utgått om han eller hon haft rätt till ålderspension. — Särskild pensionsersättning som motsvarar pensionsersättning och som kan utgå under vissa omständigheter till arbetstagare som har fyllt 55 år. Ansvaret för genomförandet av omställningarna vilar, som framhållits ovan, på respektive myndighetsledning. Här bör också framhållas det ansvar som statens arbetsgivarverk (SAV) har. SAV är den myndighet som gentemot andra myndigheter har till uppgift att ge råd och stöd, utbildning och information i frågor som rör strukturförändringar och trygghet. SAV bör prioritera denna verksamhet och på ett aktivt sätt svara mot de behov av stöd som omställningen kommer att skapa hos de berörda myndigheterna. I 1989 — 90 års avtalsrörelse har parterna avsatt 300 milj. kr. för kompetensutveckling. Dessa medel ger både stora och små myndigheter bättre förutsättningar att kunna genomföra de kompetensutvecklingsin- satser som förändringarna kan komma att kräva. Även de möjligheter till ett mer långsiktigt förnyelsearbete som de statliga förnyelsefonderna erbjuder bör tas tillvara. Detsamma gäller för den förebyggande trygg- hetsverksamhet, s. k. verksamhetsanknutna trygghetsåtgärder, som ad- ministreras av Trygghetsstiftelsen och som innebär möjlighet till ut- veckling för grupper, vilkas sysselsättning är hotad på sikt. 15 Statsförvaltningens struktur                                             Prop. 1990/91:100 Ril 7 Den statliga förvaltningen måste anpassas till nya förutsättningar och ’ behov, i takt med ändrade förhållanden i samhället och i linje med den resultatorienterade styrning som utvecklas. En del förvaltningsgrenar har byggts upp som en enda rikstäckande myndighet med regionala och lokala nivåer inom myndigheten. Andra grenar har strukturerats med ett antal myndigheter med olika slags hierarkiskt ansvar eller sidoordnat ansvar. I vissa fall saknas det klarläg- gande föreskrifter från riksdagens och regeringens sida om hur förvalt- ningsansvaret mellan myndigheter i en sådan myndighetsstruktur skall vara fördelat. 1 verksinstruktionerna används ofta ganska obestämda ut- tryck av typen tillsyn, kontroll, samråd, etc. I och med det kan ansvarsför- hållandena också bli oklara eller också i praxis utvecklas efter riktlinjer som inte övervägts närmare. Självfallet måste uppbyggnaden av varje förvaltningsgren få sin prä- gel av den verksamhet som skall bedrivas. Men det är naturligtvis nödvändigt att uppbyggnaden av en förvaltningsgren, som omfattar flera myndigheter med ett hierarkiskt eller ett sidoordnat ansvar, bygger på genomtänkta principer vad gäller ansvars- och arbetsfördelningen, för att bl. a. regeringens styrning och kontroll av myndigheterna skall kunna ske på ett effektivt sätt. En resultatinriktad intern styrning inom en förvaltningsgren, med mindre inslag av detalj- och regelstyrning, bör ge utrymme för en bety- dande delegering till lokal nivå. De centrala myndigheternas uppgifter bör mot denna bakgrund koncentreras till samordning och uppföljning av de verksamheter som ingår i en förvaltningsgren. Verksamheten på den lokala nivån bör samtidigt stärkas och breddas och ev. mellanni- våer inom förvaltningsgrenen slopas eller bantas kraftigt. Regeringen och riksdagen måste också få bättre redovisningar och bedömningar av uppnådda resultat för att kunna fatta beslut om resurs- tilldelning och verksamhetsinriktning. För att regeringens uppföljning av en förvaltningsgren skall kunna ske på ett effektivt sätt bör förvalt- ningsgrenen kunna indelas i någon form av resultatområden, som kom- plement till den organisatoriska indelningen. Dessa allmänna riktlinjer bör vara vägledande vid bl. a. omställningen och minskningen av den statliga administrationen. Ett led i förnyelsen av den offentliga sektorn är att skapa en klarare ansvarsfördelning mellan stat och kommun. Genom att skapa en sammanhållen och samordnad regional statlig förvaltning underlättas dialogen mellan stat och kommun och brytpunkten läggs så nära kom- munerna som möjligt. Länsstyrelsernas ökade ansvar vad gäller upp- följning och utvärdering av offentlig verksamhet skall ses som en del i en sådan dialog. Det finns flera olika linjer i debatten om den regionala nivåns utformning och om uppgiftsfördelningen mellan olika samhälls- nivåer. Enligt regeringens uppfattning bör en sådan diskussion främst koncentreras på frågan hur man bäst löser den offentliga sektorns ar- betsuppgifter, skapar en bra service och en jämn fördelning av samhäl- 16 lets resurser samtidigt som verksamheten anpassas till de krav och behov som ställs. Uppgiften att följa upp och utvärdera samverkande insatser som delegerats till lokal nivå ligger i linje med länsstyrelsernas ökade ansvar för en samordnad statlig dialog med kommunerna. En viktig utgångspunkt för rollfördelningen inom samhällsorganisationen är att ytterligare stärka den lokala nivån. I alla regioner finns skäl att samverka över nuvarande länsgränser kring större insatser inom flera områden. Som framgår av följande sammanställning, som är hämtad från stats- kontorets rapport (1988:23) Översyn av små myndigheter, finns det inom de olika departementsområdena många små myndigheter, med under 100 anställda. <table border="1"> <tr><td rowspan="2"> Departements- område</td><td colspan="9"> Antal småmyndigheter fördelade efter personalstorlek</td></tr> <tr><td> 0</td><td> 1-5</td><td> 6-10</td><td> 11- 20</td><td> 21- 40</td><td> 41- 60</td><td> 61- 80</td><td> 81- 100</td><td> To- talt</td></tr> <tr><td> Justitie</td><td> 6</td><td> 1</td><td> 3</td><td></td><td> 2</td><td></td><td> 1</td><td></td><td> 13</td></tr> <tr><td> Utrikes</td><td> 6</td><td></td><td> 1</td><td> 2</td><td> 2</td><td></td><td> 1</td><td> 1</td><td> 13</td></tr> <tr><td> Försvars</td><td> 3</td><td> 2</td><td> 1</td><td> 1</td><td> 4</td><td> 1</td><td> 2</td><td> 1</td><td> 15</td></tr> <tr><td> Social</td><td> 4</td><td> 3</td><td> 7</td><td> 10</td><td> 4</td><td></td><td> 4</td><td> 5</td><td> 37</td></tr> <tr><td> Kommunika-</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> tions</td><td> 4</td><td> 2</td><td> 1</td><td> 1</td><td> 1</td><td> 1</td><td></td><td> 1</td><td> 11</td></tr> <tr><td> Finans</td><td> 13</td><td></td><td> 2</td><td></td><td> 1</td><td> 4</td><td></td><td></td><td> 20</td></tr> <tr><td> Utbildnings</td><td> 2</td><td> 4</td><td> 13</td><td> 9</td><td> 6</td><td> 6</td><td> 24</td><td> 6</td><td> 70</td></tr> <tr><td> Jordbruks</td><td> 1</td><td> 2</td><td> 2</td><td> 1</td><td></td><td></td><td> I</td><td> 1</td><td> 8</td></tr> <tr><td> Arbetsmark-</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> nads</td><td> 5</td><td> 3</td><td> 1</td><td></td><td> 1</td><td> 1</td><td></td><td></td><td> 11</td></tr> <tr><td> Bostads</td><td> 5</td><td></td><td> 1</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 1</td><td> 7</td></tr> <tr><td> Industri</td><td> 1</td><td> 2</td><td> 1</td><td> 4</td><td> 1</td><td></td><td></td><td></td><td> 9</td></tr> <tr><td> Civil</td><td> 10</td><td> 2</td><td></td><td></td><td> 1</td><td></td><td></td><td> 1</td><td> 14</td></tr> <tr><td> Miljö</td><td> 4</td><td> 3</td><td> 1</td><td></td><td> 2</td><td></td><td> 2</td><td></td><td> 12</td></tr> <tr><td> Totalt</td><td> 64</td><td> 24</td><td> 34</td><td> 28</td><td> 25</td><td> 13</td><td> 35</td><td> 17</td><td> 240</td></tr> </table> I många fall kan det vara svårt att genomföra större verksamhetsför- ändringar och andra effektiviseringar i små myndigheter. Genom samman- slagningar av myndigheter med liknande uppgifter inom t. ex. ett departe- mentsområde bör ett effektivare kompetens- och resursutnyttjande och en bättre styrning kunna åstadkommas. Vidare bör administrativa uppgifter hos små myndigheter samordnas i så stor utsträckning som möjligt, bl. a. för att öka flexibiliteten i resursanvändningen. På den regionala nivån spelar länsstyrelserna en viktig roll för samordningen. Samverkan mellan statliga myndigheter och mellan offentliga huvudmän Den offentliga sektorn omfattar en mångfald myndigheter och andra organ med varierande uppgifter. Förutom regeringskansliet finns det närmare 400 statliga myndigheter. Var och en av de sammanlagt 307 primär- och landstingskommunerna omfattar olika nämnder och styrel- ser som i sin tur styr ett stort antal sjukhus, skolor, daghem. En viktig utgångspunkt för förnyelsen av den offentliga sektorn är att myndighe- ter och andra organ bör samverka över myndighets- och sektorsgränser- Prop. 1990/91:100 Bil. 2 17 2 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 2 Rättelse: S. 29 rad 36 står: mer marginell Rättat till: mer än marginell na för att göra den offentliga förvaltningen mer serviceinriktad, mindre resurskrävande och mindre beroende av indelningen i organisatoriska enheter. Offentlig service på lokal nivå administreras inte sällan av flera huvudmän — stat, kommun och landsting. Den offentliga verksamheten bör bedrivas utifrån en helhetssyn på människa och samhälle och en sådan ansvarsuppdelning kan upplevas som irrationell från medborgarnas sida. Problemen kan i vissa fall lösas genom ändrade ansvarsförhållan- den. Det är därutöver nödvändigt att olika former för samverkan mel- lan statliga myndigheter och mellan olika offentliga huvudmän utveck- las, där t. ex. hela ansvaret för vissa uppgifter inom ett verksamhetsom- råde, där ansvarsgränserna är överlappande eller näraliggande, läggs på en myndighet eller en huvudman. Genom samordning av lokaler, utrustning och personal kan den offentliga verksamheten göras billigare. Ett exempel på ett sådant sam- arbete över sektorsgränserna är det s. k. Sambruksprojektet. Det inne- bär att stat, kommuner och landsting samarbetar inom verksamheter som hittills skötts av varje enskild sektor for sig. Det är således frågan om ett gemensamt utnyttjande av resurser inom den offentliga sektorn och ett sätt att minska kostnader och ge bättre service åt medborgarna. Bristande beslutsbefogenheter hos myndigheter utgör ofta ett hinder for sådant sambruk. Regeringen har uppdragit åt statskontoret att kartlägga i vilken omfattning lokala och regionala statliga myndigheter för närvarande har ett eget budgetansvar m. m. for sin upphandling. Regeringen avser inom kort att meddela föreskrifter om statliga myndig- heters rätt att ta ut ersättning for varor och tjänster med utgångspunkt i riksdagens riktlinjer (prop. 1989/90:100 bil.2, FiU 20, rskr. 204). Häri- genom underlättas avsevärt samverkan mellan olika myndigheter. Verksstyrelsernas befogenheter och ansvar En statlig myndighet leds av en chef som har ansvaret för verksamhe- ten. Verksstyrelsens roll i myndigheten är enligt verksförordningen (1987:1100) att biträda myndighetschefen. Styrelsen skall härutöver fatta beslut om myndighetens anslagsframställning, bokslut, RRV:s revisionsberättelse samt föreskrifter som riktar sig till enskilda kommu- ner och landstingskommuner. Styrelsen skall också pröva om myndig- hetens verksamhet bedrivs effektivt och i överenstämmelse med syftet för verksamheten. Det formella ansvaret för en ledamot i en statlig styrelse är för närvarande oreglerat. Det föreligger t. ex. inte något ekonomiskt ansvar trots att ledamöter i statliga styrelser i vissa fall tar beslut i frågor av stor ekonomisk betydelse. Revisionsutredningen föreslår i rapporten (SOU 1990:64) Årlig revision i statsförvaltningen att revisionsberättelsen skall lämnas till regeringen och inte som för närvarande till myndigheten. Genom denna ordning blir det regeringen som skall ta ställning till de åtgärder som revisionsberättelsen kan föranleda. Det får i praktiken betydelse främst när berättelsen innehål- Prop. 1990/91:100 Bil. 2 18 ler anmärkningar mot t. ex. myndighetens ekonomiska redovisning. RRV Prop. 1990/91: 100 har tidigare hemställt att regeringen utreder frågan om styrelseledamöters Bil. 2 ansvar. Frågan har också uppmärksammats av riksdagen som hänvisat till RRV:s hemställan (FiU 1989/90:23). Regeringen avser mot denna bakgrund att göra en översyn av verkstyrel- sernas ansvar. Översynen bör också omfatta en utvärdering av den ordning för styrelsernas uppgifter och sammansättning som beslutades år 1987 (prop. 1986/87:99, KU 29, rskr. 226). Alternativa verksamhetsformer Enligt 11 kap. 6 § regeringsformen kan en förvaltningsuppgift överläm- nas till bolag, förening, samfällighet, stiftelser eller individ. Om uppgif- ten omfattar myndighetsutövning krävs stöd i lag. Vissa utvecklings- projekt har genomförts eller påbörjats som syftar till att utveckla rikt- linjer för användningen att andra verksamhetsformer än myndighet för sådana förvaltningsuppgifter som omfattas av bestämmelsen i regeringsfor- men. RRV har i rapporten (1989:422) Stiftelser för statlig verksamhet bl. a. gjort en kartläggning av totalt 201 statliga stiftelser och stiftelseliknande organisationer. 57 stiftelser har staten som ensam stiftare. 126 stiftelser är stiftelser med delat huvudmannaskap. Stiftelseliknande organisatio- ner representeras i kartläggningen av 18 kollektiva forskningsinstitut. <table border="1"> <tr><td> Departement</td><td> Antal stiftelser</td></tr> <tr><td> Justitie</td><td> 3</td></tr> <tr><td> Utrikes</td><td> 6</td></tr> <tr><td> Försvars</td><td> 7</td></tr> <tr><td> Social</td><td> 1</td></tr> <tr><td> Kommunikations</td><td> -</td></tr> <tr><td> Finans</td><td> —</td></tr> <tr><td> Utbildnings</td><td> 69</td></tr> <tr><td> Jordbruks</td><td> 12</td></tr> <tr><td> Arbetsmarknads</td><td> 29</td></tr> <tr><td> Bostads</td><td> —</td></tr> <tr><td> Industri</td><td> 67</td></tr> <tr><td> Civil</td><td> 1</td></tr> <tr><td> Miljö/energi</td><td> 5</td></tr> <tr><td> Övrigt</td><td> 1</td></tr> <tr><td> Totalt</td><td> 201</td></tr> </table> (Källa: RRV:s rapport 1989:422) De aktuella stiftelserna har ett sammanlagt stiftelsekapital på 4,5 miljarder kr., varav staten tillskjutit 3,3 miljarder kr. Stiftelserna fick budgetåret 1988/89 tillsammans knappt 5 miljarder kr. i anslag och bidrag. Omkring hälften av stiftelserna har tillkommit under 1980-talet. Två kriterier ligger till grund för RRV:s förslag till riktlinjer för statens medverkan i stiftelsebildning, nämligen om den verksamhet                  19 som skall bedrivas är av central betydelse for staten samt om det finns  Prop. 1990/91:100 lämpliga alternativ till stiftelseformen för denna verksamhet. Stiftelse-   Bil. 2 formen bör enligt RRV inte användas för verksamhet som är av så pass central betydelse för staten att man vill stå ensam som huvudman, ha det huvudsakliga finansieringsanvaret samt ha stora möjligheter till insyn och direktstyrning. Myndighetsformen är det naturliga valet för denna typ av verksamhet. I vissa fall kan bolagsformen övervägas, t. ex. om det är fråga om konkurrensutsatt näringsverksamhet. RRV anser att stiftelseformen kan användas för icke konkurrensutsatt statlig verksamhet av central betydelse och varaktig natur där en förutsätt- ning för att få till stånd och driva verksamheten är att huvudmannaskapet delas med en eller flera parter. I dessa fall finns inga andra verksamhetsfor- mer som på ett ändamålsenligt sätt medger ett delat huvudmannaskap för verksamheten i fråga. RRV menar att de föreslagna riktlinjerna också bör leda till och användas vid en omprövning av statens engagemang i befintliga stiftelser. Detta får framför allt konsekvenser för de helstatliga stiftelserna, då RRV:s förslag innebär att staten inte skall använda helstatliga stiftelser för statlig verksamhet. RRV:s rapport bereds för närvarande i regeringskansliet. Redan nu bör dock några principer läggas fast. Regeringen bör ha en restriktiv hållning till statlig verksamhet i stiftelse- form. Myndigheterna bör ej medverka som stiftare eller via statuter skaffa sig ett avgörande inflytande över stiftelser. Endast vid ett partssammansatt agerande där ingen annan verksamhetsform finns att tillgå kan stiftelseform övervägas för statlig versamhet. Följande förhållanden bör dessutom före- ligga: — behov av ekonomisk samverkan med annan part — behov av självständig framtoning — verksamheten är väl avgränsad Stiftelseformen bör dock inte tillämpas om versamheten — helt finansieras av staten — är av betydande allmänt intresse — kräver omfattande styrning. 1 rapporten (1990:19) Entreprenad inom statsförvaltningen har stats- kontoret redovisat en kartläggning av och lämnat vissa förslag om användningen av entreprenader. Statskontorets kartläggning har omfat- tat över 400 myndigheter. Av civila statliga myndigheter på central och regional nivå, exkl. affärsverken, hade ca 70% under budgetåret 1988/89 någon form av verksamhet utlagd på entreprenad. De totala kostnaderna för dessa verksamheter uppgick till ca 8,8 miljarder kr. Lokalvård är den verksamhet som oftast läggs ut på entreprenad och utgör nära hälften av antalet entreprenadverksamheter. Därefter följer bevakning, ADB- och servicetjänster. Andra vanligt förekommande verksamheter är tryckeritjänster, utbildning och informationstjänster m. m. 20 Antalet myndigheter som lagt ut verksamheter på entreprenad budgetåret 1988/89 Fördelning efter anställda Totalt -10     11-50   51-200 201-500 501 — Ja                  71        58        65       74       74       90 Nej                26       35        33       23       22        7 (Källa: Statskontorets rapport 1990:19) 1 den offentliga sektorn integreras i stor utsträckning beställar- och producentfunktionema. För att uppnå en effektiv produktion är det enligt statskontoret mycket som talar för att beställarrollen i ökad utsträckning bör separeras från producentrollen. Det kan bl. a. ske genom ökad entreprenadupphandling inom den offentliga sektorn. Stats- kontorets studie visar att det inom den civila statsförvaltningen är möjligt att lägga ut verksamheter av mycket varierande karaktär på entreprenad. En stor del av de myndigheter som gjort detta anser att det lett till rationaliserings- och effektivitetsvinster. Statskontoret anser att regeringen bör verka för att statliga myndigheter i ökad utsträckning överväger möj- ligheterna att använda sig av entreprenader i sin verksamhet. Statskontoret har bedömt att det finns anledning att på olika sätt stärka myndigheternas beställarkompetens. Om vinsten med att anlita en entreprenör skall reali- seras är det av största vikt att kostnaderna för egen regi beräknas korrekt och att dessa jämförs med entreprenadkostnaderna. Statskontoret avser därför att ge ut en handledning i kostnadskalkylering, m. m. Effektivare ADB-användning De produktivitetsvinster som ligger i datorisering av repetitiva arbetsupp- gifter skördades i statsförvaltningen i huvudsak under 70- och 80-talen. Möjligheterna till fortsatta vinster under 90-talet genom datainvesteringar blir i ökande utsträckning beroende av att dessa kombineras med ompröv- ning och omstrukturering av myndigheters verksamheter. Under 90-talets första hälft ökar möjligheterna att använda data- och kommunikationssystem för att rationalisera de statliga myndigheternas ärendehandläggning, informationsutbytet mellan statliga myndigheter och företag liksom informationsutbytet mellan statliga myndigheter och kom- muner och landsting. De statliga kostnaderna för datasystem hos myndigheter och affärsverk har beräknats av statskontoret. De uppgick till 4,5 miljarder kr. för budget- året 1988/89, med en ökningstakt på ca 20% per år under de senaste 5 åren. Totalt för 1990-talet blir statens datakostnader 130 miljarder kr. i löpande priser om utvecklingen fortsätter. Investeringarna kommer med denna ut- veckling att under samma tidsperiod uppgå till mellan 50 och 75 miljarder kr. Det finns anledning att med olika åtgärder också minska de statliga datakostnaderna under 90-talet. Det skall ske enligt följande huvudlinjer. För det första skall investeringarna i data- och kommunikationssystem Prop. 1990/91:100 Bil. 2 21 vara mera strikt anpassade efter verksamhetens behov hos myndigheterna. Prop. 1990/91:100 För det andra är regeringens linje vid finansieringen av teknikinvestering- Bil. 2 arna att de skall finansieras med myndighetens egna medel eller besparingar under systemets ekonomiska livslängd. För det tredje bör infrastrukturen på data- och kommunikationsområ- det ses över. Viktigt för infrastrukturen är upphandling, användning av standarder i data- och kommunikationssystem samt användning av ge- mensamma kommunikationstjänster. De statliga kostnaderna för data- och telekommunikationer av olika slag samt for överföring av meddelanden (hantering av brev och porto) är höga. Statskontoret har genomfört en studie på kommunikationstjänste- området som visar att ett samordnat uppträdande på beställarsidan med- för besparingar i myndigheternas kostnader för datakommunikation på i storleksordningen 25 %. Samtidigt skapas förutsättningar för myndigheter- na att få mer ändamålsenliga tjänster som kommer att effektivisera myn- digheternas verksamhet. Detsamma gäller i stor utsträckning telekommu- nikationerna (telefon, telefax, m.m.). Försök med en ny finansieringsmetod pågår, vad gäller investeringar i datorutrustning, ADB-system, m.m. Försöket omfattar budgetåret 1990/ 91 sex myndigheter och innebär att dessa skall finansiera ADB-utrustning och övriga kommunikationssystem med lån i riksgäldskontoret. För bud- getåret 1991/92 föreslås att ytterligare två myndigheter skall ingå i försö- ket. På längre sikt bör denna finansieringsmodell kunna tillämpas mer gene- rellt. En inventering kommer att göras av vissa slag av investeringar, vilka kan komma att finansieras enligt en sådan modell. Resultatorienterad styrning En första fördjupad prövning av vissa verksamheter 1 enlighet med riksdagens beslut sker nu en successiv övergång till den nya budgetprocessen (prop. 1987/88:150, FiU 30, rskr. 394). I årets budgetarbete har den första gruppen av myndigheter genomgått en fördjupad prövning enligt den redovisning som lämnades i budgetpropo- sitionen 1989 (bilaga 15, underbilaga 1). För de flesta berörda verksam- heterna har ett första steg mot en resultatorinterad styrning tagits ge- nom den fördjupade prövningen. I samtliga fall behövs dock fortsatt utveckling av resultatstyrning och resultatmätning. I avvaktan på ett ställningstagande till budgetpropositionsutred- ningens förslag (SOU 1990:83), som behandlas senare, har vissa för- ändringar gjorts av presentationen i årets budgetproposition av de verksamheter som har genomgått en fördjupad prövning. Denna inne- bär att en redovisning och en bedömning av verksamhetens resultat görs för alla berörda verksamheter. För omkring hälften av myndigheterna föreslår regeringen ett treårs- beslut som innebär att regeringens förslag, utöver anslag m.m. för verk- samheten, också omfattar huvudsaklig inriktning av verksamheten för 22 den kommande treårsperioden. Med huvudsaklig inriktning menas övergripande mål för verksamheten samt riktlinjer for förändring av verksamheten. Förändrad inriktning kan avse exempelvis delvis nytt syfte med verksamheten, principiellt nya arbetsmetoder eller organisa- toriska förändringar. 1 vissa fall redovisas också konkreta resultatmål och resultatkrav. För ett par områden har dock inte någon verksamhets- inriktning för hela treårsperioden föreslagits. För myndigheter med förvaltningsanslag föreslår regeringen ramanslag och redovisar en tre- årig budgetram. I de fall regeringen inte föreslår ett treårsbeslut för verksamheten beror detta på att verksamheten är eller kommer att bli föremål for översyn. Det handlar till viss del om ett behov av ytterligare analyser till följd av regerin- gens skrivelse 1990/91:50 om åtgärder for att stabilisera ekonomin och begränsa tillväxten av de offentliga utgifterna. I detta sammanhang bör understrykas att regeringen anser att den nya budgetprocessen är ett viktigt instrument för att genomföra det treåriga programmet for att genom främst strukturella förändringar reducera den statliga administrationen med 10%. Förutsättningarna för förändra att styrningen varierar inom olika verk- samheter, dels beroende på arten av verksamhet, dels på att myndigheterna har kommit olika långt när det gäller t. ex. uppföljning och utvärdering. Många myndigheter har betydande svårigheter att redovisa verksamhetens resultat. Arbetet med att utveckla och förändra styrningen inom skilda verk- samheter behöver därför drivas vidare med kraft i fortsatt dialog mellan departement och myndigheter. De hittills gjorda erfarenheterna visar bl. a. att myndigheternas redovisning samt det redovisningstekniska stödet be- höver vidareutvecklas och att arbetet med att finna relevanta resultatmått inom vissa områden är svårt och kräver tid. Statskontoret har, på regeringens uppdrag, kartlagt vilka resultatmått av olika slag som förekommer i statlig respektive kommunal och privat sektor och hur de används. Stora likheter finns mellan sektorerna. Bl. a. finns en betydande användning av icke-monetära resultatmått i privat sektor. Dessa uppmärksammas inte så mycket eftersom de ofta endast utnyttjas internt. Materialet i studien pekar också på stora och intressanta skillnader mellan sektorerna. Några huvudslutsater från kartläggningen: — vaije verksamhet bör ha sin egen uppsättning av resultatmått — i den statliga sektorn används inte resultatmått som direkt underlag for åtgärder, vilket i stort sett genomgående är fallet i den privata sektorn — resultatstyrning baserad på resultatmått kräver att hänsyn tas till kvali- tetsdimensionen — det behövs en tydlig beställare som ställer krav på att resultatmått används — att använda resultatmått måste bli en naturlig del av kulturen i organi- sationen — många myndigheter har lyckats identifiera sina prestationer, men till skillnad från privat och delvis kommunal sektor, inte kunnat koppla ihop dessa med resursförbrukningen. Prop. 1990/91:100 Bil. 2 23 Resultatet av kartläggningen bereds nu i regeringskansliet. Mot bak- Prop. 1990/91:100 grund av bl. a. statskontorets slutsater konstaterar regeringen att det krävs Bil. 2 omfattande insatser för att utveckla och stimulera användningen av resul- tatmått. Studien visar att behovet av en beställare som ställer krav på resultatuppföljning inte nog kan understrykas. I det fortsatta arbetet med att utveckla budgetdialogen bör bl. a. därför en ökad tonvikt läggas på regeringens och regeringskansliets arbetsformer. Huvudansvaret för att lämna förslag till hur resultatmått för en viss verksamhet bör utformas faller naturligt på respektive myndighet. Insatserna behöver därför riktas både mot myndigheterna och regeringskansliet. Arbetet bör bl. a. inriktas på att i framtiden beräkna produktivitet på ett verksamhetsanpassat och fullständigt sätt och att utveckla resultatmått som även tar hänsyn till kvalitetsdimensionen. Det kommande utvecklingsarbe- tet bör vara tillämpningsnära. Arbetet bör knytas till de olika verksamheter- nas infasning i den nya budgetprocessen och ta hänsyn till varje verksamhets förutsättningar för och erfarenheter av att tillämpa resultatorienterad styr- ning. Det är viktigt att resultatstyrning tillämpas konsekvent i hela besluts- kedjan. Förändringsarbetet fortsätter genom ytterligare konkreta utvecklings- steg. Regleringsbreven för de myndigheter som nu har genomgått fördju- pad prövning kommer att ges en annan utformning. En ny utformning av budgetpropositionen behövs om de av riksdagen fastlagda principerna för styrning av statlig verksamhet skall kunna bli vägledande för riksdagens eget arbete. Innebörd och precisering av treärsbeslut De treärsbeslut regeringen föreslår i årets budgetproposition är av en delvis ny karaktär. Strävan har varit att utforma redovisning och förslag på ett sådant sätt att de är ändamålsenliga som underlag för riksdagsbeslut vilka är styrande och vägledande för regeringen. Det beslut riksdagen fattar kommer att preciseras av regeringen i det första regleringsbrevet för perioden. I de fall riksdagen fattar ett treärsbeslut för en verksamhet kommer regeringen att ge ett samlat uppdrag till myndigheten inför treårsperioden. För att ge ett reellt innehåll åt ett sådant uppdrag mellan regeringen som beställare och myndigheten, i första hand dess ledning, som uppdragstaga- re krävs följande. Uppdraget bör avse viss tid, normalt den kommande treårsperioden. De ekonomiska förutsättningarna liksom befogenheter och restriktioner i övrigt, förväntat resultat samt eventuella särskilda krav på rapportering bör klargöras. I förhållande till vad som hittills gällt innebär detta främst att regeringens resultatförväntningar uttrycks. Vidare förs treårsperspektivet in vad gäller både ekonomi och resultat. Budgetramen för förvaltningskostnader kom- mer att uttryckas som ett planeringsdirekti v till myndigheterna. Sambanden mellan de olika formerna för styrning av verksamheterna blir tydligare. Kraven på samordning mellan allmänna regler för förvaltningen, instruk- tionen för den enskilda myndigheten och utformningen av enskilda regle- ringsbrev och enskilda regeringsbeslut ökar. Krav på resultat kommer i ökad 24 utsträckning att ställas i regleringsbreven genom att uppfoljningsbara rikt- Prop. 1990/91: 100 linjer for förändring av verksamhetens inriktning anges. Strävan skall också Bil. 2 vara att ange uppfoljningsbara resultatmål och resultatkrav. Genom att regleringsbreven ges en karaktär av uppdrag erhålls en tydli- gare rollfördelning mellan statsmakterna och myndigheterna. De berörda myndighetsinstruktionerna kommer att ses över i syfte att klarare uttrycka syftet med verksamheten i instruktionen. Härmed tas viktiga steg for att genomfora riksdagens verksledningsbeslut (prop. 1986/87:99, KU 29, rskr. 226). Regeringen har föreskrivit (budgetförordningen, 1989:400) att frågor som regeringen tidigare har prövat för det närmast följande budgetåret skall tas upp i den förenklade anslagsframställningen bara om väsentligt ändrade förhållanden har inträffat eller om verksamhetsresultatet kraftigt avviker från det planerade. Föreskriften avser både de resursmässiga förut- sättningarna och riktlinjerna för verksamhetens inriktning. Förändrade förhållanden for verksamheten som motiverar en ompröv- ning av ett treärsbeslut kan vara av två skilda slag. Dels kan förhållandena inom myndighetens verksamhetsområde och därmed grunderna för treårs- beslutet ha förändrats märkbart. Dels kan de politiska avsikterna med verksamheten ha förändrats. Det nya systemet bygger på att sådana om- prövningar självfallet kommer att ske, men inte i sådan omfattning att vinsterna med det treåriga budgetsystemet går förlorade. Regeringen bör kunna ha dessa allmänna principer som utgångspunkt för innebörden av de treärsbeslut som riksdagen fattar. Utveckling av budgetpropositionen Budgetpropositionsutredningen har som ett led i övergången till resultato- rienterad styrning lämnat förslag, Ny budgetproposition (SOU 1990:83), om hur bl. a. riksdagens möjligheter att utöva sin finansmakt kan under- stödjas genom en väl fungerande budgetprocess och arbetsrytm. Förslagen berör i hög grad riksdagens arbete. Utredningen föreslår att innehållet i budgetpropositionen bör tydligare riktas till riksdagen, bli fullständigare, mer aktuellt och relevant än för närvarande. Redovisningen i budgetpropositionen bör fokuseras på en redovisning och bedömning av verksamhetens resultat hittills samt ange förslag till verksamhetens huvudsakliga inriktning för den kommande perioden. Beredningstiderna bör kortas ned i alla led och budgetproposi- tionen göras mer lättillgänglig. Eftersom den nuvarande årsrytmen för budgetarbetet har vissa brister bör enligt utredningen, som ett alternativ till dagens ordning, prövas att förändra den tidsmässiga ramen för budgetbehandlingen. Alternativet innebär att en fullständig budgetproposition lämnas till riksdagen den 25 februari varje år, särpropositioner med anslagsförslag undviks och lämnas före eller senast samtidigt med budgetpropositionen. Vidare innebär det alternativa förslaget att kompletteringspropositionen i april ersätts av en skrivelse från regeringen till riksdagen med sådana 25 kompletteringar som är nödvändiga för riksdagens slutliga reglering av Prop. 1990/91: 100 statsbudgeten. I stället lämnar regeringen en ekonomisk-politisk bedöm- Bil. 2 ning m. m. till riksdagen i nära anslutning till riksmötets öppnande på hösten. Som en konsekvens av en sådan förändrad årsrytm i bl. a riksda- gens arbete bör, enligt utredningen, övervägas att förlänga den allmänna motionstiden så att den följer på den ekonomisk- politiska propositionen på hösten. Motionsrätten på budgetpropositionen på våren skulle med detta förslag endast gälla de förslag som framförs i propositionen. Utredningens förslag kräver vissa förändringar i befintlig lagstiftning och i andra avseenden innebär förslagen förändrade arbetssätt när det gäller arbetet med budgetpropositionen. Former och tidplaner för arbetet i både riksdagen, regeringen och regeringskansliet berörs. Ett viktigt inslag i regeringens beredning av förslagen är att även inhäm- ta riksdagens synpunkter. Utredningens betänkande har remitterats till myndigheter m. fl. Revisionen i statsförvaltningen effektiviseras. Riksrevisionsverket (RRV) genomför löpande och årlig granskning av redovisningen vid de statliga myndigheterna. Revisionen har successivt förbättrats. Den granskning av boksluten för budgetåret 1989/90 som slut- fördes under hösten resulterade i att antalet s. k. orena revisionsberättelser, d. v. s. berättelser med erinringar mot redovisningen, ligger på samma höga nivå som föregående år. Antalet orena berättelser är oacceptabelt högt och karaktären på flera av anmärkningarna är uppseendeväckande. Bland de påpekanden som görs av revisorerna är flera tecken på allvarli- ga tendenser. Myndigheter missbrukar användningen av statsverkets checkräkning för att tillgodogöra sig ränteinkomster. Respekten för de villkor som är förknippade med olika anslagsformer och andra ekonomis- ka bestämmelser förefaller minska. Styrelsernas roll och ansvar för ekono- mi, redovisning och verksamhetsresultat är oklar, vilket kan medverka till att brister inte åtgärdas tillräckligt snabbt. Regeringen kommer därför att genomföra ett samlat åtgärdsprogram riktat mot orsakerna till de allvarliga invändningar som revisionen har redovisat. Ett arbete pågår för att anpassa revisionen till de nya förutsättningar som följer av övergången till resultatorienterad styrning och den nya budgetprocessen. Revisionsutredningen har lämnat sitt betänkande Årlig revision i statsförvaltningen (SOU 1990:64). Utredningens förslag har remissbehandlats och bereds för närvarande i regeringskansliet. Vissa frågor som utredaren har behandlat är beroende av vilken ställning som tas bl. a. till budgetpropositionsutredningens förslag. Revisionsutredningen föreslår bl. a. att de statliga myndigheterna varje år upprättar en redovisning som skall innehålla samlad information om myndighetens ekonomi och verksamhet. Utredningen förordar att doku- mentet kallas årsredovisning. Det skall utöver en resultatredovisning en- ligt budgetförordningen också innehålla ett utdrag ur bokslutet i form av resultaträkning, balansräkning och finansieringsöversikt. Utredningen föreslår att årsredovisningen skall revideras i sin helhet. 26 Det innebär också att myndighetens resultatredovisning skall granskas. Re- visionen skall utföras enligt god revisionssed. Förutom att regeringen bör erhålla årsredovisningen med revisionsbe- rättelse föreslår utredningen att RRV bör informera regeringen om pro- blem av mer generell karaktär som kommit fram vid revisionen. Om revisionsberättelsen innehåller anmärkningar mot myndighetens redovisning, bör myndigheten anmodas att till berört departement yttra sig över den. Regeringen föreslås fatta beslut med anledning av den läm- nande revisionsberättelsen. Beslutet har formell karaktär, om det inte gäller en oren revisionsberättelse. Utredningen anser inte att RRV med befintliga resurser kan genomföra en revision enligt den modell som utredningen föreslår. Även om utredningen för närvarande är föremål för beredning bör några frågor redan nu avgöras. Regeringen anser att de årliga resultatredovisningarna som myndighe- terna kommer att lämna till regeringen fr. o. m. september 1992 också skall revideras. Denna grundsyn framgår också av regeringens direktiv till den särskilde utredaren. Att revidera resultatredovisningarna är en naturlig åtgärd för att säkerställa att de krav på förbättrad resultatuppföljning som den förändrade styrningen och nya budgetprocessen ställer också efterlevs i praktiken. Regeringen delar utredarens bedömning att denna utvidgning av den löpande och årliga revisionen inte kan rymmas inom ramen for befintliga resurser. De resurs- och verksamhetsmässiga konsekvenser detta får för RRV under nästa budgetår behandlas under myndighetsanslaget (bil. 15). Utvärdering av effektiviteten i transfereringssystemen De offentliga transfereringarna, främst till hushåll och kommuner, uppgår till ca 300 miljarder kr. och motsvarar drygt 30% av BNP. Statens utgifter för transfereringar. Procentuell fördelning <table border="1"> <tr><td></td><td> 1970</td><td> 1987</td><td> 1989</td></tr> <tr><td> Hushåll</td><td> 49</td><td> 43</td><td> 45</td></tr> <tr><td> Företag</td><td> 8</td><td> 17</td><td> 18</td></tr> <tr><td> Utlandet</td><td> 2</td><td> 3</td><td> 3</td></tr> <tr><td> Övrig offentlig sektor</td><td> 41</td><td> 37</td><td> 34</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 100</td><td> 100</td><td> 100</td></tr> </table> Källa: SCB, nationalräkenskaperna. Många transfereringssystem följer till stor del automatiskt verkande regler och de växer därför varje år även om inga beslut om nya utgifter fattas. I ett längre perspektiv pekar långtidsutredningens (LU90) beräk- ningar på transfereringssystemens växande anspråk. Huvudorsakerna är den demografiska utvecklingen och de indexkopplingar till prisutvecklingen som finns. En åldrande befolkning kommer också att ställa stora krav på vård, omsorg och pensioner. Det ökade utgiftskrav som denna utveckling Prop. 1990/91:100 Bil. 2 27 medför understryker behovet av en omprövning av de offentliga utgifterna. Som ett led i detta omprövningsarbete har regeringen föreslagit flera förändringar i vissa transfereringssystem. Den omläggning av sjukförsäk- ringen som beslutats syftar till att minska utgiftstrycket. Det nya system for bostadsfinansiering som föreslagits är ett annat exempel. Ett utgiftsprogram med dålig fordelningspolitisk effekt och med starka inslag av automatik omprövas och ersätts med ett nytt som minskar belastningen på statsbudgeten. Vidare har branschstödet till industrin slopats. Frågan om transfere- ringarna till kommunerna kan fördelas efter mer generella principer prö- vas for närvarande av den kommunalekonomiska kommittén (Fi 1990:04). Arbetet med att minska de offentliga utgifternas andel av BNP skall fullföljas for att skapa utrymme för ytterligare sänkningar av skattetrycket och öka det offentliga sparandet. Investeringar för utveckling och struktur- omvandling är nödvändiga i näringslivets konkurrensutsatta delar, men också i t. ex. utbildning och infrastruktur. Sparandet är också i hög grad beroende av bl. a. de offentliga transfereringssystemens utformning. Mot denna bakgrund är det viktigt att att kontinuerligt utvärdera effek- tiviteten och funktionsdugligheten i transfereringssystemen. En viktig ut- gångspunkt för den nya budgetprocessen är att en myndighets hela verk- samhetsområde skall genomgå en fördjupad prövning vart tredje år, d. v. s. förvaltning, transfereringar, regelsystem, m.m. En sådan återkommande utvärdering bör således kunna ske inom ramen för en fördjupad prövning och omfatta t. ex. frågor om utgiftskontroll, beteendepåverkan, m. m. Regeringens och regeringskansliets arbetsformer Regeringskansliet skall utvecklas Genom en övergång till resultatorienterad styrning ställs nya krav på regeringens och regeringskansliets styrning och ledning av den offentliga förvaltningen. En annan förändring som påverkar regeringskansliets arbetssätt är rege- ringens åtgärder för att utveckla en bättre samordning i regeringsarbetet. Den nya organisationen i regeringsarbetet med tre sakpolitiska grupper- den utrikespolitiska, den näringspolitiska och den välfärdspolitiska- syftar till att bl. a. stärka samordningen i regeringen. Vidare skall delegeringsarbetet intensifieras, d. v. s. arbetet med att av- lasta regeringen ärenden av löpande karaktär. Syftet är frigöra resurser i regeringskansliet som ger regeringen möjlighet att koncentrera sig på mer långsiktigt, övergripande och analyserande arbete. För att ett bra resultat i regeringens reformarbete skall kunna uppnås är det viktigt att regeringskansliet har effektiva stabsmyndigheter till sitt förfogande. Därför pågår en översyn av de s. k. stabsmyndigheterna som bl. a. syftar till att utveckla ett sådant stöd. Utvecklingen inom dessa olika områden innebär stora förändringar och krav på regeringskansliets arbetsformer. Därför bör en utveckling av rege- Prop. 1990/91:100 Bil. 2 28 ringskansliet ske. Den bör leda till en anpassning av organisation, dimen- Prop. 1990/91:100 sionering, kompetens och arbetsformer till de nya krav som gäller for Bil. 2 verksamheten. Dispositionen av anslag till departementen m. m. vid ändrad fördelning av ärenden mellan departementen Grundlagsbestämmelserna om den institutionella ramen för regeringens arbete är få och allmänt hållna. I regeringsformens kapitel om regeringsar- betet stadgas endast att det for beredning av regeringsärenden skall finnas ett regeringskansli i vilket ingår departement for skilda verksamhetsgrenar och att regeringen fördelar ärendena mellan de olika departementen (7 kap. 1 § RF). Detta sker genom bestämmelserna i departementsförord- ningen (1982:1177, ändrad senast 1990:1100). I böljan av januari i år vidtog statsministern vissa förändringar i rege- ringens sammansättning. I samband med detta planerades förändringar i ärendefördelningen mellan några departement. Mot denna bakgrund före- läde regeringen riksdagen reviderade förslag om anslag för budgetåret 1990/91 till berörda departement i prop. 1989/90:115. Riksdagen besluta- de i enlighet med regeringens förslag (1989/90:JoU15, rskr. 196; 1989/90:BoUl 5, rskr. 215; 1989/90:AU28, rskr. 218; 1989/90:NU28, rskr. 248). Dessa anslagsbeslut avsåg ett kommande budgetår för vilket budge- tregleringen pågick. Regeringens intentioner var emellertid att den ändrade ärendefördelningen mellan departementen skulle kunna tillämpas snarast möjligt, dvs. redan under det pågående budgetåret. Detta skulle medföra att anvisade anslag till vissa av de berörda departementen och till dessa knutna utredningar m. m. för budgetåret 1989/90 skulle behöva överskridas, medan andra skulle komma att belastas i mindre utsträckning än vad som beräknats när anslagen anvisades. I den nämnda propositionen begärde regeringen därför riksdagens bemyndigande att under det löpande budgetåret dispo- nera de aktuella anslagen på det sätt som krävdes för att den planerade omorganisationen av regeringskansliet skulle kunna genomföras snarast. Det begärda bemyndigandet gavs av riksdagen i samband med anslagsan- visningarna för budgetåret 1990/91. Regeringen kunde därefter besluta om den erforderliga ändringen i departementsförordningen, vilken trädde i kraft den 15 maj 1990. Behov av att omdisponera anslag aktualiseras varje gång det görs en omfördelning av departementens arbetsuppgifter av mer än marginell bety- delse. Regeringsformen förutsätter att det är regeringen som själv fördelar ärenden mellan departementen och att statsministern utser departements- chefer bland statsråden. Riksdagen har emellertid genom fmansmakten ett avgörande inflytande över vilka departement som skall finnas och över departementens anslagsresurser. Regeringen blir därför beroende av riks- dagens medverkan i fråga om de resursmässiga konsekvenserna av åtmins- tone större omfördelningar av ärenden mellan departement, liksom givet- vis när det gäller inrättande av nya departement. Regeringsformens innebörd är att regeringen skall ha stor handlingsfrihet när det gäller utformandet av den beredningsorganisation som regerings- 29 kansliet utgör så att denna kan anpassas till växlande förhållanden (jfr prop. 1973:90 s. 179). I senare praxis har emellertid regeringen ansett sig behöva låta genomförandet av planerade ändringar av ärendefördelningen inom regeringskansliet anstå till dess riksdagen godtagit att man använder delar av anvisade anslag till ett departements verksamhet för att under löpande budgetår bekosta verksamhet inom ett annat departement. Riks- dagens medgivande tar ganska lång tid att inhämta, särskilt om riksdagen inte skulle vara samlad när behovet aktualieras. Därigenom fördröjs ange- lägna organisationsförändringar och man tvingas under ibland ganska långa perioder arbeta med tidskrävande övergångslösningar. Regeringskansliet måste ses som en samlad resurs för regeringen vid regeringsärendenas beredning, även om det är organiserat i olika departe- ment för skilda verksamhetsgrenar. Regeringen bör därför få ett generellt bemyndigande att vid organisatoriska förändringar inom regeringskansliet som hänger samman med omfördelningar av arbetsuppgifterna, få dispo- nera anvisade anslag på ett annorlunda sätt än det för vilket anslagen beräknats. Detta kan ske genom att regeringen beslutar om överskridan- den av förslagsanslag, överföringar av medel på reservationsanslag mellan olika huvudtitlar eller om merutgifter på ramanslag om sådana skulle anvisas för att bekosta verksamhet inom regeringskansliet. En förutsätt- ning för sådana åtgärder bör dock vara att den samlade anslagssumma som riksdagen anvisat för regeringskansliet som helhet inte överskrids annat än i mycket begränsad omfattning. Bemyndigandet bör gälla i fråga om de anslag under de olika huvudtitlarnas littera A från vilka kostnaderna för departementens och utredningarnas verksamhet bekostas. Bemyndigandet bör även omfatta möjligheten att — inom ramen för den föreslagna ord- ningen — bekosta verksamheten vid nya departement. <h5>3.2 Viss statlig affärsverksamhet</h5> Några huvudpunkter — En utveckling av statens ägarroll är av central betydelse för en effektiv styrning av affärsverken. — Riktlinjer för val av verksamhetsform för konkurrensutsatt affärsverksamhet hos förvaltningsmyndigheterna skall utredas. Intäkter av myndigheternas verksamhet De sammanlagda intäkterna för de statliga myndigheternas verksamheter, enligt RRV:s publikation Om avgifter och andra ersättningar i staten 1989, uppgick budgetåret 1989/90 till 95 miljarder kronor. Affärsverken svarade för 78,2 miljarder kr av dessa intäkter. Affärsverken ökade sina intäkter med 8 % och övriga myndigheter med 3% mellan budgetåren 1988/89 och 1989/90. Prop. 1990/91:100 Bil. 2 30 Effektivare organisationsformer för affärsverken Enligt regeringens skrivelse 1990/91:50 om åtgärder for att stabilisera ekonomin, m.m. bör statlig verksamhet i framtiden ges den organisa- tionsform som är effektivast för att skapa tillväxt och ett förbättrat resur- sutnyttjande. I skrivelsen redovisas vissa åtgärder som skall ses som exem- pel på en sådan utveckling. Antalet anställda i affärsverken, 1000-tal 1970    1980    1985    1990 168     174     174     160 Vattenfall görs om till ett bolag och ges därmed en organisationsform som är bättre anpassad till en alltmer internationell och kapitalintensiv verksamhet. Domänverket skall ges en finansiell situation som motsvarar den hos övriga skogsbolag. Förslag lämnas senare (bil. 6) om hur SJ:s verksamhet skall kunna effektiviseras genom att ytterligare delar av verksamheten omvandlas till aktiebolag. Inom regeringskansliet pågår en översyn av styrningen av affärsverken inom kommunikationsdepartementets område. Bakgrunden är den succes- siva övergången till en resultatorienterad styrning av affärsverken där rege- ringens styrning i allt större utsträckning koncentreras mot uppföljning och utvärdering av dels deras samhällsroll, dels den företagsekonomiska ef- fektiviteten. En utveckling av statens ägarroll är av central betydelse för att få till stånd en effektiv styrning av affärsverken. Rationellare verksamhetsform för konkurrensutsatt verksamhet hos förvaltningsmyndigheterna Myndigheternas, utom affärsverkens, kostnader för egen verksamhet upp- gick budgetåret 1988/89 till 107,4 miljarder kr. Av myndigheternas intäkter (17 miljarder kr.) kommer 10 miljarder kr. från andra statliga myndigheter, varav merparten från byggnadsstyrelsens uthyrning av lokaler. Av övriga intäkter kommer 2,6 miljarder kr. från s. k. offentligrättsliga avgifter som styrs av lagar och förordningar och som består av avgifter för tillsyn, kontroll, tillståndsgivning, m. m. Återstående intäkter — ca 5 miljarder kr. — kommer från försäljning av varor eller tjänster till enskilda eller offentliga konsumenter. Prop. 1990/91: 100 Bil. 2 31 <table border="1"> <tr><td> Departement</td><td colspan="3"> Kostnader mkr Intäkter mkr     Andel intäkts- Egen verksamhet Avgifts- och     finansiering % forsäljr.int</td></tr> <tr><td> Justitie</td><td> 12460</td><td> 496</td><td> 4</td></tr> <tr><td> Utrikes</td><td> 2096</td><td> 117</td><td> 6</td></tr> <tr><td> Försvars</td><td> 30 526</td><td> 495</td><td> 2</td></tr> <tr><td> Social</td><td> 1 591</td><td> 543</td><td> 34</td></tr> <tr><td> Kommunikations</td><td> 10261</td><td> 1 127</td><td> 11</td></tr> <tr><td> Finans</td><td> 13573</td><td> 6658</td><td> 49</td></tr> <tr><td> Utbildnings</td><td> 14 108</td><td> 1 527</td><td> 11</td></tr> <tr><td> Jordbruks</td><td> 3 342</td><td> 1 441</td><td> 43</td></tr> <tr><td> Arbetsmarknads</td><td> 11056</td><td> 2515</td><td> 23</td></tr> <tr><td> Bostads</td><td> 1 746</td><td> 860</td><td> 49</td></tr> <tr><td> Industri</td><td> 1486</td><td> 444</td><td> 30</td></tr> <tr><td> Civil</td><td> 3 324</td><td> 711</td><td> 21</td></tr> <tr><td> Miljö- o energi</td><td> 1 812</td><td> 182</td><td> 10</td></tr> <tr><td> Totalt</td><td> 107381</td><td> 17117</td><td> 16</td></tr> </table> (Källa: RRV:s publikation Om avgifter och andra ersättningar i staten 1989) Prop. 1990/91:100 Bil. 2 För närvarande är det ett hundratal myndigheter som bedriver sådan försäljningsverksamhet. De flesta av dessa myndigheter har också en an- slagsfinansierad verksamhet. Affärsverksamheten är i många fall av mind- re omfattning och nära kopplad till en myndighets övriga verksamhet. Ren konkurrensutsatt verksamhet bör enligt regeringen inte bedrivas i myndighetsform. För sådan verksamhet bör bolagsformen övervägas. Vid sådana överväganden bör alltid prövas om verksamheten bör bedrivas i statlig regi. Det är i normalfallet inte lämpligt med bolag under myndigheter. Detta synsätt gäller även för bolagsbildning för bedrivande av tjänsteexport. Regeringen avser att inom kort ge RRV i uppdrag att göra en översyn av konkurrensutsatt affärsverksamhet utanför affärsverkssektorn. RRV skall som ett första led i översynen göra en kartläggning av konkurrensutsatt affärsverksamhet av större omfattning som bedrivs hos förvaltningsmyn- digheterna. RRV skall också föreslå riktlinjer för val av verksamhetsform för sådan affärsverksamhet. Med utgångspunkt från kartläggningen och de föreslagna riktlinjerna skall RRV vidare göra en bedömning av i vilka fall affärsverksamheterna bör brytas ut ur myndigheterna och överföras till bo- lag. RRV skall vidare överväga hur förvaltningsansvaret för bolagen bör organiseras och lämna förslag om riktlinjer för styrningen och kontrollen av bolagen, vad gäller t. ex. bolagsstyrelsernas sammansättning, bolagsord- ningarnas utformning, revision, m. m. <h5>3.3 Utnyttjande av konkurrens och marknadskrafter i offentlig sektor</h5> Några huvudpunkter — Ökad konkurrens är av avgörande betydelse för att öka produkti- vitet och tillväxt. Avregleringar av olika sektorer görs successivt för att främja effektiviteten i ekonomin. — Ett alternativ till privatisering är att skapa marknadsliknande lösningar inom den offentliga sektorn genom att skilja på rollerna som beställare och producent. 32 Väl fungerande marknader är en förutsättning för att konsumenternas önskemål skall komma till uttryck i vad som produceras. Detta gäller i såväl privat som i offentlig verksamhet. På väl fungerande marknader finns signaler mellan producent och konsument som innebär att utbudet av varor och tjänster på ett flexibelt sätt kan anpassas till konsumenternas önskemål. Offentliga regelsystem, m. m. begränsar i vissa fall detta signal- system och kan leda till ineffektivitet och bristande konsumentanpassning. Under senare år har därför betydande avregleringar genomförts. Konkurrensutredningen (C 1989:03) har hittills i tre rapporter sett över konkurrensen inom privata näringsgrenar med omfattande reglering- ar. Det gäller inrikesflyget (SOU 1990:58), livsmedelssektorn (SOU 1990:25) och bygg/bosektorn (SOU 1990:62). Dessa rapporter bereds för närvarande i regeringskansliet. Arbetet fortsätter nu med en analys av konkurrensförhållandena på andra områden. Här spelar konkurrenslagen och dess tillämpning en avgö- rande roll. I sitt fortsatta arbete bör konkurrenskommittén uppmärksam- ma även sektorer på det offentliga området, där ökad konkurrens och me- kanismer som stimulerar effektiv resurshushållning kan förenas med och ofta främja de samhälleliga målen på området. De senaste årens utveckling har understrukit behovet av större flexibili- tet och effektivitet i resursanvändningen inom den offentliga sektorn. Ut- vecklingsarbete med nya styrformer förekommer på många håll. En väsent- lig utvecklingslinje är det arbete som pågår för att tydligare skilja på beställar- och producentroll. Det blir också naturligt att utveckla kraven på kvalitet och kvalitetsutveckling och att söka sig fram till den eller de produ- center som är mest effektiva, dvs. ger störst utbyte för satsade resurser. När det gäller vårdens och omsorgens organisation har viktiga initiativ till större effektivitet och bättre behovsanpassning tagits av brukarkoope- rativ inom t. ex. barnomsorgen och handikappomsorgen och stiftelser inom t. ex. missbruksvården. Också producentkooperativ inom barnom- sorgen kan numera få statsbidrag för sin verksamhet. Möjligheterna till konkurrens mellan olika typer av producenter har därmed vidgats. I takt med att allt fler typer av producenter uppträder inom den offentli- ga sektorns traditionella verksamhetsområden skärps kraven på att under- söka hur offentlig reglering, finansiering och kontroll i högre grad kan användas för att uppnå omsorgens och vårdens grundläggande mål, oav- sett huvudmannaskapet för verksamheten. Ett sådant utredningsarbete kommer att inledas. Inom regeringskansliet pågår ett utvecklingsarbete som syftar till att utreda och analysera vilka krav som bör ställas på sociala styrsystem. Också förmågan att i kontraktsliknande former utforma mål och kravspe- cifikationer måste utvecklas. Syftet är att kunna tillgodose medborgarnas och samhällets krav på en välfärd av hög kvalitet till alla i effektiva verksamhetsformer där också konkurrens och marknadskrafter tas tillvara som styrmedel inom den offentliga sektorn. Prop. 1990/91:100 Bil. 2 3 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 2 <h4>4 Den kommunala sektorn</h4> Prop. 1990/91:100 Bil. 2 Några huvudpunkter — Handlingsutrymmet för kommunerna vidgas. Det sker bl. a. ge- nom reformerna inom skolan och äldreomsorgen samt genom övergång till mera generella statsbidrag. — Ny kommunallag utarbetas. — Mål- och resultatstyrning av kommunal verksamhet kräver kon- kreta mål och bättre uppföljnings- och utvärderingsinstrument. — Förändringsarbetet intensifieras i kommuner och landsting. <h5>4.1 Inledning</h5> Mer än 70% av den offentliga sektorns utgifter hanteras av kommuner och landsting. Konsumtion och investeringar i kommuner och landsting upp- går idag till ca 300 miljarder kr., d. v. s. drygt 20% av BNP. Kommuner och landsting har ca 1,1 miljon anställda. Omkring 85% av de totala kommunala utgifterna finansieras med skattemedel — kommunalsskatt eller överföringar av skattemedel från staten. Av utgifterna faller ca 2/3 på kommuner och 1/3 på landsting. Den kommunala sektorns utgifter 1989 inkl, transfereringar och affärsmäs- sig verksamhet m. m.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-98.png" style="width:185pt;height:142pt;"/> Källa: SCB. Kommunernas finanser 1989<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-99.png" style="width:206pt;height:144pt;"/> Mål Regeringens mål för förändringarna inom den kommunala sektorn är dels att expansionen i kommuner och landsting skall anpassas till de samhälls- ekonomiska förutsättningarna dels att verksamheten inom dessa ramar skall anpassas till lokala förhållanden och medborgarnas behov och önskemål. 34 Efterfrågan på den kommunala sektorns tjänster har länge kunnat tillgo- doses genom en snabb expansion. Denna väg står inte längre öppen. Den lägre tillväxten i samhällsekonomin och nödvändigheten att undvika ytter- ligare skattehöjningar gör att medborgarnas krav alltmer sällan kommer att kunna tillgodoses genom tillskott av resurser. För att kunna tillgodose förändrade behov av vård, omsorg, utbildning etc. är det därför nödvändigt att utbytet av insatta resurser ökar. Det innebär att betydligt större krav kommer att ställas på omprövning, rationalisering och förbättring av effektiviteten. Utrymme måste också skapas genom omprioriteringar for att kunna tillgodose nya och angelägna behov. Den kommunala verksamhetens olika delar måste fungera så att de inger förtroende. Det kräver en fortlöpande granskning av de olika verksamhe- terna och utgifterna. Den kommunala verksamheten fungerar, trots kritik, i stort väl och ger service, vård och omsorg av hög kvalitet. Ändå står den kommunala verksamheten inför svåra prov. Kostnaderna ökar snabbt, det finns otillfredsställda behov och köer, t. ex. inom barnomsorg och sjuk- vård. Det finns även brister i styrning, organisation och uppföljning av verksamheterna, vilket försvårar en ändamålsenlig användning av resur- serna. I arbetet med att utveckla och förnya den offentliga sektorn är det en strävan att stärka den enskilde medborgarens möjligheter att påverka utformningen av samhällets service och att erbjuda ett mer varierat utbud av tjänster. Riktlinjer Den offentliga verksamheten måste ses som en helhet där staten, kommu- nerna och landstingen har olika roller. För att den samlade offentliga verksamheten skall fungera effektivt och tjäna medborgarna på ett bra sätt krävs ett väl fungerande samspel mellan staten och den kommunala sek- torn. Staten ansvarar for de strukturella förhållandena genom att ange de grundläggande förutsättningarna vad gäller ansvarsförhållanden mellan stat, kommuner och landsting. Tydligare ansvarsfördelning, decentralise- ring och en bättre samordning är viktiga utgångspunkter for förnyelsein- satserna på många områden. Kommuner och landsting bör inte åläggas nya uppgifter utan att de sam- tidigt får möjligheter att finansiera eventuella nya åtaganden med andra medel än höjda skatter. Statens övergripande ansvar förutsätter att riksdag och regering på olika områden anger mål och riktlinjer for vilka resultat den kommunala verk- samheten skall uppnå. Den pågående utvecklingen mot ökad målstyrning av den kommunlala verksamheten och ändrad lagstiftning som ger kom- munerna större frihet att välja vilka medel man vill använda kan komma att ställa krav på att statens mål på olika områden preciseras och görs mer konkreta. Kommunernas och landstingens handlingsutrymme måste ökas för att man skall kunna klara sina uppgifter under 1990-talet. Regeringen avser att fortsätta detta arbete genom förslag som leder till minskad detaljstyr- Prop. 1990/91:100 Bil. 2 ning, mer generella statsbidrag och friare organisations- och verksamhets- Prop. 1990/91: 100 former.                                                                        Bil. 2 En ändrad styrning av den kommunala verksamheten ställer krav på att såväl statens som kommunernas och landstingens uppföljnings- och utvär- deringsinstrumentförbättras. Kommuner och landsting har ett ansvar for att de nationella målen uppfylls. Staten har en viktig roll att följa upp och utvärdera den kommunala verksamhetens resultat i förhållande till stats- makternas uppsatta mål. Som ett led i statens ändrade styrning av den kommunala verksamheten kommer den statliga administrationen att förändras. De statliga myndighe- ternas roll och uppgifter kommer att behöva ses över. Den pågående utvecklingen mot en ökad målstyrning av den kommuna- la verksamheten kan komma att ställa krav på att statens mål på olika områden preciseras och görs mer konkreta. Denna fråga prövas för närva- rande av den kommunalekonomiska kommittén (Fi 1990:04, dir. 1990:20). Om en sådan precisering bedöms nödvändig kommer regering- en att vidta erforderliga åtgärder. En förändrad styrning kan leda till krav på ändrade förutsättningar för att kommuner och landsting ska kunna uppnå önskat resultat. Statliga myndigheter bör ges i uppdrag att göra en systematisk genomgång av i vilken utsträckning de regler som styr den kom- munala verksamheten överensstämmer med de mål som statsmakterna lagt fast för de kommunala verksamheterna. Statens nuvarande uppföljning av den kommunala verksamheten mot- svarar inte kraven i ett nytt styrsystem. En samlad och systematisk upp- följning av om resultaten överensstämmer med uttalade mål för de olika verksamheterna saknas. Det ställer krav på att statens uppföljnings och utvärderingsinstrument gentemot kommuner och landsting förbättras. Motsvarande behov finns även i kommuner och landsting. Under de närmaste åren måste mål- och resultatuppföljningen ställas i fokus. Mål- och resultatuppföljning måste ingå som en naturlig del i ett nytt generellt statsbidragssystem. En fördjupad mål- och resultatdialog mellan stat, kommuner och landsting blir därför nödvändig. Regeringen kommer att ställa krav på att resultatmått utvecklas och att kommuner och landsting svarar för en ekonomisk och verksamhetsmässig redovisning. Utvecklingsarbete pågår redan inom olika sektorsområden och i kommu- ner och landsting. Inom utbildningsdepartementet har utvecklingen av ett resultatorienterat uppföljningssystem för skolan nyligen påbörjats. Infor- mationsstrukturen inom socialtjänsten utreds för närvarande av socialsty- relsen och en motsvarande utredning pågår inom hälso- och sjukvården. En för regeringskansliet och kommunförbunden gemensam arbetsgrupp, som ska belysa de kommunala verksamheterna i avseenden som volym- utveckling, produktivitet och effektivitet, har nyligen påbörjat sitt arbete. Arbetsgruppen ska även belysa hur uppföljning och utvärdering i ett måls- tyrt system bör gå till. En ändrad styrning av den kommunala verksamheten innebär att berör- da statliga myndigheters roll och uppgifter kommer att behöva ses över. Deras uppgifter kommer att förändras i riktning från detaljstyrning och medelstilldelning till uppföljning och utvärdering av kommunala verksam- 36 heter. De kommer således att få en viktig roll att svara for underlag för Prop. 1990/91:100 regeringens och riksdagens styrning av den kommunala verksamheten. De Bil. 2 nya länsstyrelserna har viktiga uppgifter i detta sammanhang. En genom- gripande organisationsöversyn av den statliga skoladministrationen pågår. <h5>4.2 Ökat handlingsutrymme för kommuner och landsting</h5> Trots att det redan i dag finns ett stort utrymme för kommuner och landsting att genomföra förändringar måste handlingsutrymmet i kommu- ner och landsting ökas ytterligare. Därmed ökar förutsättningarna för att man skall kunna klara sina uppgifter under 1990-talet. Då ökar också möjligheterna att få verksamheten att bättre svara mot medborgarnas behov vad gäller kvalitet och valfrihet. Från regeringens sida har olika åtgärder vidtagits för att undanröja de hinder som finns för att kommuner och landsting ska kunna prioritera mellan olika uppgifter och att anpassa verksamheten till lokala förutsätt- ningar och behov. Arbetet med att decentralisera beslut och prioriteringar till kommuner och landsting har skett och pågår inom flera områden. Ansvaret för hur skolan skall organiseras överförs till kommunerna Utvecklingen inom skolan är exempel på ett område där man i ett sam- manhang både decentraliserar beslutsfattandet, klarar ut ansvarsförhållan- dena, generaliserar statsbidragen, övergår från regel- och resursstyrning till målstyrning och skapar ett system för uppföljning och utvärdering. Genom riksdagens beslut (prop. 1989/90:41, UbU 9, rskr. 58) har kom- munerna fått ett helt och odelat arbetsgivaransvar för all personal inom skolan. Under hösten har riksdagen fattat beslut om ett nytt statsbidragssy- stem för grundskola, gymnasieskola och kommunal utbildning för vuxna (prop. 1990/91:18, UbU 4, rskr. 76). Statsbidraget blir i fortsättningen enbart ett finansiellt stöd som inte skall styra verksamheten som det hittills har gjort. Den detaljerade statliga styrningen av skolan upphör. Istället kommer riksdagen och regeringen att ange mål och ramar. Ansvaret för genomförandet överlämnas till dem som verkar och arbetar i kommunerna. Man kommer i kommunerna att kunna fatta egna beslut om skolorgani- sationen som kan skapa förutsättningar för ett bättre resursutnyttjande och bättre möjligheter till samverkan med andra skolformer eller andra verksamheter. Regering och riksdag skall enligt riksdagsbeslutet följa och utvärdera de nationella målen för att bilda sig en uppfattning om hur kommunerna sköter sina uppgifter och vilka resultat som uppnås i skolan. Barnomsorg och skola kan samordnas bättre Den utveckling mot decentralisering och avreglering som inletts inom skolområdet underlättar samarbetet mellan skola och barnomsorg. Den kommunala huvudmannens ansvar och befogenheter inom de två område- 37 na blir mer likartade. Därmed förbättras kommunens förutsättningar att Prop. 1990/91:100 planera, organisera och administrera dessa ansvarsområden i ett samman- Bil. 2 hang. Flexibiliteten ökar, liksom förutsättningarna att utnyttja tillgängliga resurser mer rationellt. Med en utvecklad samverkan mellan barnomsorg och skola kan barnens skolstart göras mer flexibel. Detta innebär ökad valfrihet för föräldrar och elever. En sådan förändring kommer bl. a. att underlätta strävandena att erbjuda alla som vill en plats inom barnomsorgen. Jämfört med en situa- tion med full behovstäckning inom barnomsorgen kommer en övergång från sju till sex år och de rationaliseringar detta möjliggör att kunna medföra en besparing för kommunerna. På längre sikt bör förändringarna kunna ge betydande samhällsekonomiska vinster. Rätten att välja en tidi- gare skolstart skall införas fr. o. m. höstterminen 1991. Äldreomsorgen får en enda huvudman I syfte att skapa klara ansvarsförhållanden och ändamålsenliga organisato- riska förutsättningar för äldre- och handikappomsorgen har riksdagen be- slutat (prop. 1990/91:14, SoU 9, rskr. 97) att kommunerna ges ett samlat ansvar för denna verksamhet fr. o. m. år 1992. För att ge möjligheter till lokala lösningar ges kommunerna befogenhet att också erbjuda hemsjuk- vård. En proposition om den ekonomiska regleringen i samband med reformen avses att läggas fram under våren 1991. Principerna för denna har dock redovisats. Regeringen kommer att föreslå att nuvarande prestationsrelaterade statsbidrag till kommunernas äldreomsorg dels utökas, dels fördelas efter generella behovskriterier som även beaktar vissa strukturella faktorer. Genom att också införa ett kommunalt betalningsansvar för den somatis- ka långtidssjukvården samt de medicinskt färdigbehandlade inom akut- sjukvården och inom de geriatriska klinikerna, bör goda förutsättningar skapas för en effektivare äldreomsorg för såväl den enskilde som för samhället. Regeringen avser dessutom att senare föreslå att försöksverk- samhet med kommunalt huvudmannaskap för primärvården genomförs för att vinna erfarenheter av en sådan ansvarsfördelning. Ett första steg mot samordning av sjukvård och sjukförsäkring I syfte att få till stånd en effektivare sjukvård och en samordning mellan sjukvården och sjukförsäkringssystemet som leder till ett bättre resursut- nyttjande har regeringen redovisat (skr. 1990/91:50) ett antal åtgärder som den avser att vidta. Regeringen avser bl. a. att ta initiativ i syfte att åstadkomma en bättre samordning av sjukvårdens och sjukförsäkringens finansiering och styr- ning. Försök kommer att inledas i några primärvårdsområden med befolk- ningsbaserad resurstilldelning och ansvar för de samlade ekonomiska re- surserna för hälso- och sjukvård, läkemedel, sjukresor, sjuk- och arbetsska- deförsäkring samt förtidspension. Dessutom bör i några fall också övervä- 38 gas försök där totalkostnadsansvaret läggs på någon eller några försäk- Prop. 1990/91: 100 ringskassor. Jämförelser kommer då att kunna göras mellan olika lösning- Bil. 2 ar och deras förmåga att ge underlag for samverkan mellan olika sektorer. Statsbidragen generaliseras Den parlamentariska utredningen om statsbidragen och kommunernas finansiering (Fi 1990:04, dir. 1990:20) som regeringen tillsatt arbetar bl. a. med utgångspunkten att en förnyelse och utveckling av den offentliga sektorn ska stimuleras. Utredningsarbetet skall, enligt direktiven, bedrivas med utgångspunkten att kommunernas och landstingens verksamhet skall anpassas till de samhällsekonomiska förutsättningarna och att statens bidrag så långt möjligt fördelas efter generella principer. Vidare skall en mer effektiv kommunal verksamhet stimuleras och kommittén skall över- väga instrument for statlig målstyrning och hur uppföljning av kommunal verksamhet bör utvecklas. Kommittén skall presentera alternativ som innebär att skillnaden i utdebitering i första hand speglar skillnaden i service- och avgiftsnivå och i effektivitet. Enligt direktiven bör utrednings- arbetet vara avslutat senast den 31 oktober 1991. Förändringar bör kunna börja genomföras fr. o. m. år 1993. Utredningen skall följaktligen belysa och överväga flera viktiga och grundläggande frågor som rör den kommunala ekonomin och styrningen av den kommunala verksamheten. Utredningens arbete kan väntas få stor betydelse inte minst för det fortsatta förnyelsearbetet. Ny kommunallag ger friare organisationsformer För att underlätta förändringsprocessen i kommuner och landsting kom- mer regeringen att lägga fram förslag till en ny kommunallag, som grundar sig på kommunallagskommitténs betänkande (SOU 1990:24) Ny kommu- nallag. Avsikten är att kommuner och landsting skall ges stor frihet att välja lämpliga organisationsformer samt att utveckla ändamålsenliga former for ekonomisk styrning och förvaltning. Kommunerna och landstingen bör också få ökade möjligheter att fora ned ansvar och befogenheter till de anställda i den kommunala verksamheten samtidigt som de förtroendevalda ges bättre föutsättningar att styra verk- samhetsinriktningen. Regeringens avsikt är också att öka kommunernas och landstingens möjligheter att själva bestämma hur nämnd- och förvaltning- sorganisationen skall utformas. Detta bör kunna medverka till ökad decen- tralisering i kommunerna samt till att samarbetet mellan olika verksamheter stimuleras. Frikommunförsöket ersätts av generella lagändringar Regeringen avser också att under år 1991 lägga fram förslag på grundval av försöksverksamheten med ökad kommunal självstyrelse, det s. k. frikom- munförsöket. Denna försöksverksamhet avslutas under år 1991. Det är re- 39 geringens ambition att på så många områden som möjligt ersätta de nuva- Prop. 1990/91:100 rande försökslagarna med generella lagändringar som omfattar samtliga Bil. 2 kommuner och landsting. För att få underlag för ett regeringsförslag beträffande frikommunförsö- ket har civilministern bemyndigats att tillkalla en utredare med uppgift att lämna en samlad redovisning av erfarenheter av frikommunförsöket. Det- ta arbete bör redovisas senast den 1 juni 1991. Inom ramen för frikommunförsöket finns möjlighet att pröva nya orga- nisations- och verksamhetsformer. Ett särskilt förnyelseprojekt har inletts i samverkan mellan civildeparte- mentet och samtliga kommuner, landstinget samt länsstyrelsen i Örebro län (prop. 1990/91:44, KU 17, rskr. 52). Samtliga kommuner i länet har utsetts till frikommuner. Projektet är unikt i den meningen att i princip hela den offentliga sektorn i ett län deltar. En viktig utgångspunkt för uppläggningen av länsförnyelseprojektet är att kommunerna, landstinget och länsorganen själva anger de frågor som bör tas upp. I propositionen berörs dock några frågor som från nationell synpunkt är angelägna att få behandlade. Således bör länsförnyelseprojektet inriktas mot fördjupat medborgerligt deltagande, ökad lokal och regional samverkan samt ändrade former för styrning och arbetsorganisation. Frågor om kommunal ekonomi och ett bättre resursutnyttjande bör behandlas, och stort intresse bör ägnas åt uppföljning och utvärdering av offentlig verksamhet. En särskild studie skall göras om behovet av förändringar i ansvars- och uppgiftsfördelningen mellan olika samhällsorgan. Kvinnors inflytande i kommunala besluts- och förändringsprocessen hör också till de frågor som bör uppmärksam- mas. En regional projektorganisation skall tillsättas med uppgift att svara för projektets genomförande, uppföljning och utvärdering. Projektet skall pågå under fyra år och erfarenheterna skall årligen avrapporteras till regeringen. Inom civildepartementet bedrivs en rad olika utvecklingsprojekt som syftar till att skapa förutsättningar för ett effektivt resursutnyttjande i kommuner och landsting. En särskild arbetsgrupp kommer i början av år 1991 att redovisa förslag till förenkling av kommunala regler. Kommunala avgifter utreds Det finns idag en klar strävan att ge avgifterna en större betydelse som finansieringskälla. För detta talar bl. a. önskemålet att undvika skattehöj- ningar. Vidare finns det inom skilda kommunala verksamhetsområden stora behov av underhåll och reinvesteringar som idag är svåra att tillgodo- se. Avgiftssättningen i de tekniska verksamheterna är i dag lagreglerad och flertalet kommuner ligger redan nu på den högsta tillåtna nivån. Trots detta är det inte möjligt att få full kostnadstäckning för drift, underhåll och reinvesteringar. Stat-kommunberedningen (C 1983:02) har i tilläggsdirek- tiv (dir. 1990:18) fått i uppdrag att överväga vissa frågor om avgifter i kommunal verksamhet. Det handlar i första hand om kommunernas af- 40 färsdrivande verksamhet inom de tekniska områdena. Beredningen har överlämnat delbetänkandet (SOU 1990:07) Självkostnadsprincipens grän- ser. Det fortsatta utredningsarbetet kommer att bedrivas av en särskild utredare. Utredningsarbetet skall vara slutfört senast den 1 november 1991. Avgifter på övriga områden har mindre betydelse som finansieringskäl- la. Även med relativt kraftiga avgiftshöjningar skulle detta fortfarande gälla. Avgifterna kan på dessa områden i större utsträckning användas som styrmedel att påverka efterfrågan på tjänster och därmed åstadkomma en effekt på utgiftssidan. Den kommunalekonomiska utredningen skall bl. a. analysera avgifternas roll som styrinstrument och finansieringskälla. Kommunalskattesystemet ses över Nuvarande system för utbetalning av kommunalskatt skapar planerings- problem för kommunerna. Systemet med förskottsutbetalningar, som ba- seras på ett två år gammalt inkomstunderlag, innebär att förändringar i kommunernas kostnader och intäkter aldrig ligger i fas, medan systemet med avräkningslikvid skapar stora svängningar i de totala kommunala skatteintäkterna. Om reglerna för kommunalskatt förenklades skulle kommunernas pla- neringssituation underlättas och konflikten mellan rationella beslut på kort och lång sikt minskar. Arbete pågår att i samråd med de båda kom- munförbunden och berörda myndigheter se över utbetalningen av kom- munalskatt. Alternativa regiformer kan öka valfriheten Att öka det demokratiska inflytandet i den offentliga sektorn är en viktig utgångspunkt för förnyelsearbetet. Det gäller inte minst utrymmet för den enskilde medborgarens personliga val och önskemål. Statliga regler har utgjort ett hinder för en del alternativa regiformer. Under senare år har en rad försök med kooperativa lösningar, entreprenader, föreningsdriven verksamhet och verksamhet i bolagsform gjorts. Några landsting har beslutat att skilja beställar- och producentrollema. Den snabba framväx- ten av kooperativa lösningar inom främst barnomsorgen visar dock att det med verksamhet i andra former är möjligt att uppnå hög kvalitet utan ökade kostnader, och ibland till lägre kostnad, samtidigt som medborgarna och de anställda får bättre möjligheter att påverka och utforma verksam- heten. Inom civildepartementet arbetar en särskild arbetsgrupp med att ut- veckla praktiska former för ett ökat brukarinflytande. För att ytterligare bredda valmöjligheterna för medborgare och anställda i syfte att öka utbudet av barnomsorgsplatser har riksdagen beslutat (prop. 1990/91:38, SoU 8, rskr. 49) att statsbidrag fr. o. m. år 1991 ska kunna utgå till perso- nalkooperativ efter samma villkor som för annan alternativ barnomsorg. Prop. 1990/91:100 Bil. 2 41 Uppföljningen och utvärderingen måste förbättras Statens uppföljning och utvärdering av kommunal verksamhet har hittills varit bristfällig. Högre produktivitets- och effektivitetsmål för den kom- munala sektorn och en ändrad styrning av kommunal verksamhet ställer nya krav på statens uppföljning och utvärdering. Regeringen och de båda kommunförbunden är ense om behovet att öka effektiviteten och produktiviteten i den kommunala verksamheten. Ett gemensamt arbete har därför inletts för att dels belysa hur tillgänglig information kan användas för att belysa utvecklingen av effektivitet och produktivitet, dels stimulera utvecklingen av uppföljnings- och utvärde- ringssystem. Den nyinrättade stat — kommunberedningen kommer att ta upp frågor av större vikt som rör relationerna mellan stat och kommun. Exempel på frågor som bör övervägas av beredningen är folkstyrelsens lokala och regionala förankring, statens styrning och uppföljning av kom- munal verksamhet, effektivitet och produktivitet, kommunal ekonomi, ut- vecklingsarbetet inom den offentliga sektorn samt internationaliseringens betydelse för kommuner och landsting. Beredningen skall i första hand behandla frågor av mer principiell och långsiktig karaktär. Beredningen skall särskilt uppmärksamma behovet av samordning och prioritering mellan olika samhällsområden. Ett viktigt syfte med beredningens arbete är att stimulera till förnyelse och utveckling inom den offentliga sektorn. En förändrad styrning och ansvarsfördelning av den kommunala sek- torns olika delar bygger på förutsättningen att kommuner och landsting är beredda att ta ett stort ansvar för de olika verksamheterna. Den kommu- nalekonomiska kommittén har bl. a. till uppgift att pröva frågan om even- tuella sanktioner mot kommuner och landsting i ett målstyrt system med generaliserade statsbidrag. Utredningen ska bl. a. pröva om också utbetalningen av generella be- hovsrelaterade statsbidrag skall förenas med någon form av motprestation från den enskilda kommunens sida. Som ett minimikrav anges att kommu- nerna bör redovisa vissa angivna kostnader och prestationer på ett enhet- ligt sätt så att jämförbara uppgifter kan redovisas. Liknande krav har framförts i propositionen om ansvaret för skolan m. m. Där föreslås att viten skall kunna utkrävas av den skolhuvudman som inte efterkommer bestämmelser om uppgiftsskyldighet. Vidare föreslås att staten skall ha möjligheter att innehålla statsbidrag för skolverksamheten om en kommun i något avseende åsidosätter sina skyldigheter på ett sådant sätt att det inte bör passera opåtalat. <h5>4.3 Vad händer i kommuner och landsting?</h5> Inom den kommunala sektorn pågår ett omfattande förändringsarbete. Det fortsatta arbetet med konkreta åtgärder måste givetvis också i fortsätt- ningen ske i de enskilda kommunerna och landstingen. Det formella Prop. 1990/91: 100 Bil. 2 42 utrymmet for många förändringar finns redan och utnyttjas också i dagslä- get. Regeringen är beredd att vidta åtgärder för att ytterligare underlätta det lokala arbetet. Flertalet kommuner och landsting saknar idag större erfarenheter av de strukturella åtgärder som kommer att krävas för att förnya den kommuna- la sektorn. Deras erfarenheter bygger på en lång period av expansion som först under senare år följts av besparingar i samband med det årliga budgetarbetet. Större strukturförändringar kommer att ställa betydande krav på utredning och planering. Dessutom krävs ofta initialt ökade kost- nader för att uppnå ökad effektivitet och kostnadsbesparingar på sikt. Än så länge och i arbetet med 1991 års budget förefaller de traditionella besparingsmetodema fortfarande vara huvudinstrumenten för flertalet kommuner och landsting, dvs. generella sparkrav, anställningsstopp, minskat underhåll, uppskjutna och slopade investeringar, fortsatt försälj- ning av anläggningstillgångar, senareläggning av nya verksamheter, av- giftshöjningar och ökad lånefinansiering. Ett nytt inslag är dock att man nu i vissa kommuner även börjat vidta åtgärder i befintlig verksamhet och därmed också varslat personal om uppsägning. Men det finns även nya inslag som gäller omorganisation, samordning och effektivisering. Förändringsbenägenheten tilltar i kommuner och landsting och det initieras allt fler projekt, större och mindre, med en mer långsiktig inriktning på förändring. Dessutom pågår ett omfattande arbete att utveckla medborgarinflytandet och politikerrollen liksom att förändra nämndorganisationen. Förtroendeuppdragsutredningen (C 1988:01) har behandlat frågan om de förtroendevaldas villkor i sitt slutbetänkande (SOU 1989:108) Förtroendevald på 90-talet. Utmaningar och möjligheter. Våra kunskaper om vilka effekter som har uppnåtts av förändrings- och effektivitetsarbetet är begränsade. Det är viktigt att resultaten av föränd- ringsarbetet utvärderas och sprids till andra kommuner, landsting och statliga organisationer. Utvärderingar av mindre lyckade insatser kan vara lika viktiga som utvärderingar av lyckade insatser. Det behövs underlag och idéer för att påskynda och stimulera det fortsatta förändringsarbetet. Genom att identifiera problem och utvecklingsmöjligheter och genom konkreta insatser kan förebilder skapas för hur förnyelsearbetet kan drivas i kommuner och landsting. I följande avsnitt redovisas exempel på förändringsarbetets inriktning i kommuner och landsting. De olika initiativ som tagits är viktiga delar i förnyelsen av den kommunala sektorn. Det är angeläget att den utveck- lings- och försöksverksamhet som pågår, bl. a. vad gäller styrformer samt uppföljnings- och utvärderingsinstrument, snabbt följs av ett brett genom- förande i hela den kommunala verksamheten. Regeringen är beredd att vidta åtgärder för att stödja förändringsarbetet i enlighet med de riktlinjer som tidigare redovisats. Förändringsarbetet i kommunerna Att det växer fram ett omfattande förändringsarbete i kommunerna fram- går inte minst av det breda projektarbete för att öka effektiviteten i den kommunala verksamheten som Svenska kommunförbundet för närvaran- Prop. 1990/91:100 Bil. 2 43 de bedriver tillsammans med ett 80-tal kommuner. Alla typer av kommu- ner finns representerade, i olika delar av landet. Ett hundratal olika pro- jekt ingår for närvarande och nya projekt tillkommer successivt. Syftet med detta arbete är att tillsammans med kommunerna utveckla och sprida kunskap om olika konkreta förändringar som kan bidra till att öka effektiviteten i den kommunala verksamheten. Projekten innehåller ett stort antal förändrings- och förnyelsearbeten med olika inriktning och utgångspunkter. I huvudsak har dock de olika kommunprojekten en inriktning på att antingen utveckla uppföljnings- och utvärderingsinstrumenten eller att utveckla styrformer, decentralise- ring och konkurrens inom kommunal verksamhet. Under år 1991 kommer arbetet bl. a. att inriktas på att sprida konkreta exempel som kan bidra till en ökad effektivitet inom en rad olika områden. Det kommer att ske genom rapporter och seminarier. Ca 35 projekt är inriktade på att utveckla metoder för uppföljning och utvärdering av olika kommunala verksamheter. I några kommuner har projekten inriktats på att utveckla nyckeltal, mått- och mätmetoder inom vissa verksamheter, främst för den sociala verksamheten och för skolan. I några kommuner omfattar projektarbetet uppföljning av hela den kommu- nala verksamheten, där syftet är att få fram instrument för att ge verksam- hetsansvariga, politiker och medborgare en uppfattning om verksamheten bedrivs på ett effektivt sätt jämfört med tidigare år och jämfört med andra kommuner. I flera kommunprojekt ingår även att utveckla metoder för att mäta och ta tillvara kommuninvånarnas värderingar och uppfattningar av verksam- heternas kvalitet. Här prövas bl. a. enkäter till hushållen för att få medbor- garnas syn på värdet av olika verksamheter och hur väl kommunen har lyckats lösa sina uppgifter inom respektive verksamhet. Erfarenheterna från genomförda kund- och medborgarenkäter kommer att dokumenteras. Härigenom kan andra kommuner ges råd om i vilka sammanhang sådana enkätundersökningar är lämpliga att genomföra, hur de bör utformas och hur man i övrigt bör gå tillväga. Inom effektivitetsprojektets ram arbetar ca 25 kommuner med att ut- veckla metoder och arbetsformer för mål- och resultatstyrning. Som en del i arbetet ingår att formulera mål för verksamheten på olika nivåer och att utveckla metoder för hur målen och resultaten kan följas upp. I några av dessa kommuner har resultatenheter införts eller pågår samtidigt försöks- verksamhet med delegerat budget- och personalansvar inom de verksam- heter som projektet avser. I flera kommuner pågår samtidigt en utveckling av ekonomisystemen så att de kan anpassas till kraven i en målstyrd verksamhet. Utvecklingsarbetet omfattar vanligtvis en eller ett fåtal delverksamheter, men i några kommuner omfattas hela den kommunala verksamheten. Som en förlängning av arbetet med att utveckla metoder för mål- och resultatstyrning pågår i en del kommuner ett arbete att skapa mer själv- ständiga reultatenheter inom organisationen. Dessa resultatenheter skall ha frihet att själva utforma sin verksamhet så att uppsatta mål och resultat nås. Prop. 1990/91:100 Bil. 2 44 I ett 30-tal kommunprojekt är det gemensamma syftet att enheter inom  Prop. 1990/91: 100 den kommunala organisationen skall ges ett ökat ansvar för såväl ekono-   Bil. 2 miska som verksamhetsmässiga resultat. Ofta sker detta arbete samtidigt med att man utvecklar en mål- och resultatorienterad styrning av den aktuella verksamheten. I vissa projekt har det ekonomiska ansvaret be- gränsats till endast vissa kostnader medan i andra verksamhetens alla kostnader ingår. Exempel på projekt med decentraliserat ansvar finns inom såväl barnomsorgen, äldreomsorgen och skolan som hela kommun- delar och olika kommungemensamma servicefunktioner. Flera projekt rör kommunernas fastighetsförvaltning eller andra verksamheter inom det tekniska området där man i en del fall även kommer att skilja mellan beställar- och utförarfunktioner. Här finns bl. a. projekt där fastighetskon- tor fungerar som intern entreprenör och tillhandahåller de lokaler och tjänster som nyttjaren vill köpa. Ett uttalat syfte för dessa projekt är att åstadkomma ett effektivare resursutnyttjande av lokaler. Inom effektivitetsprojektets ram ingår några projekt som rör konkurrens inom den kommunala organisationen, jämförelser mellan entreprenad och egen regi, alternativa driftformer inom barnomsorg, erbjudande om olika barnomsorgsformer med olika avgifter samt särskilda projekt med kultur- och måltidsverksamhet. Förändringsarbetet i landstingen Det pågår ett brett och omfattande förändringsarbete i landstingen. För- ändringsarbetet pågår inom samtliga landsting. På senare tid har takten i förnyelsearbetet drivits upp. Skälen är flera. Landstingens ekonomi har försämrats, kraven på sjukvården ökar till följd av den medicinsk-tekniska utvecklingen och det allt större antalet äldre. Det råder brist på arbetskraft i vissa delar av landet och medborgarnas krav på tillgänglighet till och valfrihet i vården ökar. De pågående förändringarna gäller bl. a. decentralisering och nya former för ekonomistyrning. Man prövar kooperativ och entreprenadlösningar samt olika lösningar för att förbättra personalens arbets- och anställnings- villkor. Flera projekt har syftet att förbättra tillgängligheten i vården. De mest långsiktiga och genomgripande förändringsprojekten återfinns i Bohuslandstinget och i Kopparbergs läns landsting. De innebär bl. a. att primärvården får hela anslaget för sjukvården och köper den vård man inte själva bedriver från sjukhus eller andra vårdinrättningar. Även den politiska strukturen kommer att förändras. Avsikten är att dessa föränd- ringar ska leda till både bättre och billigare vård. Regeringen har lagt fram förslag till lagstiftning (prop. 1990/91:44, KU 17, rskr. 52) för att på försök möjliggöra denna nya organisation inom ramen för den s. k. Dalamodellen, samtidigt som landstinget i Koppar- bergs län föreslås ingå i frikommunförsöket. Förslaget innebär bl. a. att reglerna om delegering av beslutanderätten vidgas och att kommuner i ökad utsträckning kan ta över uppgifter inom primärvården. I alla landsting pågår arbete för att förbättra produktivitet och effektivi- tet. Ekonomistyrningen i form av ekonomisk planering och uppföljning 45 utvecklas och man prövar olika metoder för att fördela resurserna så att de Prop. 1990/91:100 bättre täcker vårdbehovet och främjar en effektiv verksamhet.              Bil. 2 En väg som prövas är befolkningsbaserad resursfördelning. Det nya sättet att fördela resurserna skiljer sig från det traditionella dels genom sättet att beräkna anslaget, dels genom att anslaget ges till distriktets konsumtion och inte till deras produktion av sjukvård. Bl. a. kommer landstinget i Gävleborg att tillämpa ett sådant resursfördelningssystem. Samtidigt inrättas ett köp-sälj system mellan distrikten. Åtgärderna är ett led i en strategi för att föra sjukvården i riktning mot ökat inslag av marknadsstyrning. En annan väg som prövas, där avsikten också är att utnyttja marknadens funktionssätt inom den offentliga sektorn, är prestationsersättningar till olika serviceenheter. Flera landsting håller på att göra om olika service- funktioner till resultatenheter som t. ex. röntgen, laboratorier och fastig- hetsförvaltning. Vissa landsting har fört över fastighetsförvaltningen till bolag. En tredje väg som prövas är att införa prestationsersättningar också till vårdenheter. Oftast används metoden att gruppera vårdtillfällena på ett sätt som tar hänsyn till både diagnos och hur stora resurser de normalt tar i anspråk s. k. diagnosrelaterad gruppering (DRG). Kostnaderna för faktis- ka vårdtillfällen kan därigenom jämföras med den genomsnittskostnad som räknats ut för varje grupp. Systemet medger kostnadsjämförelser inte bara inom utan också mellan olika sjukhus. Genom projekt i Spris regi tillämpas DRG för närvarande på flera kliniker. Kooperativa lösningar kan bidra till förnyelse framförallt genom att öka personalens och brukarnas möjligheter till inflytande, samtidigt som verk- samheten även kan bedrivas effektivare genom att de som känner den bäst ges ökade möjligheter att styra den. I Stockholms läns landsting finns flera exempel på brukarkooperativ och personalkooperativ inom olika delar av vården. I några landsting finns vårdcentraler som drivs på entreprenad. Det pågår också olika förändringar som syftar till att öka valfrihet, tillgänglighet och kontinuitet i vården. Möjligheter att välja vård inom eller utom det egna landstinget finns redan på flera håll i landet. Fr. o. m. år 1991 kommer samtliga landsting att ansluta sig till Landstingsförbun- dets rekommendation att alla skall ha rätt att fritt välja vårdcentral eller sjukhus inom resp, sjukvårdsdistrikt. Inom olika landsting förbättras kon- tinuiteten i vården och tillgängligheten genom indelning i mindre distrikt, längre öppettider, kortare köer och ökade möjligheter att komma till samma läkare eller sköterska vid upprepade besök. Under senare delen av 1980-talet har det varit mer eller mindre svårt att rekrytera vårdpersonal i hela landet. Störst har problemen varit i storstads- områdena. För att göra vårdyrkena mer attraktiva förändras arbetstiderna så att större utrymme skapas för individuella önskemål. Man gör olika insatser för att öka personalens inflytande över arbetet och för att förbättra arbetsmiljön. Olika insatser görs för att rekrytera, behålla och utveckla personal. Landstingsförbundet och staten har kommit överens om en gemensam 46 kraftsamling för att öka tillgängligheten till och kapaciteten i hälso- och Prop. 1990/91: 100 sjukvården. Inom ramen för de s. k. Dagmarförhandlingarna har 50 Bil. 2 milj. kr. avsatts under år 1990 och 10 milj. kr. under år 1991 till projekt som syftar till att öka kapaciteten och tillgängligheten i vården (DAGMAR 50). Det stora antalet ansökningar om medel visar på den uppslagsrikedom som finns när det gäller aktiva åtgärder för att förbättra hälso- och sjukvår- den. Några projekt rör större organisationsförändringar i hela landstinget medan andra projekt omfattar en klinik. I förhandlingarna inför år 1991 har arbetet vidgats till att omfatta ett utvecklingsarbete i syfte att skapa förutsättningar att bättre styra verksam- heten och underlätta resultatuppföljningen. Jämförelser och analyser av grundläggande data från olika kliniker skall bl. a. användas för att lyfta fram åtgärder som visat sig effektiva för att öka vårdens tillgänglighet och kapa- citet. Landstingsförbundet genomför i samarbete med socialstyrelsen och so- cialdepartementet en förutsättningslös översyn av hälso- och sjukvården. Bl. a. skall frågor om vårdens innehåll, struktur, styrning, organisation och finansiering belysas. Det innebär att alternativ som förändrar ansvarsför- hållanden mellan staten och den kommunala nivån samt mellan sjukvård och sjukförsäkring kommer att presenteras. Eventuella åtgärder till följd av utredningsarbetet kan komma att påverka vården redan under de närmaste åren. <h5>5 Regelreformering och delegering</h5> 1 de fem senaste årens budgetpropositioner har regeringen lämnat riksda- gen redogörelser för arbetet med att begränsa reglerna i samhället och höja reglernas kvalitet. Redogörelserna har också behandlat strävandena att delegera beslutanderätten i förvaltningsärenden från regeringen till dom- stolar och andra myndigheter. Den senaste redogörelsen finns i prop. 1989/90:100 bil. 2 p. 3.5. Som ett konkret inslag i en motsvarande redogörelse i år har statsrådsbe- redningen på grundval av uppgifter från departementen gjort en samman- ställning av resultat som har nåtts och projekt som har inletts efter den förra redogörelsen. Sammanställningen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2:1. I en annan sammanställning som civildepartementet har gjort och som gäller regelbeståndet och regelregistreringen redovisas uppgifter om anta- let författningar i Svensk författningssamling (SFS), om antalet regler i myndigheternas regelförteckningar och om arbetet med att registrera reg- ler i databaser. Den sammanställningen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2:2. 47 5.1 Regelreformeringsarbetet Regler som styrmedel Några huvudpunkter — Regelreformering, inte bara regelförenkling. — Internationella aspekter allt viktigare. Prop. 1990/91:100 Bil. 2 I många industriländer arbetar man i dag särskilt med att begränsa regelfloran och höja kvaliteten på de regler som behövs. En sammanfattan- de benämning på detta arbete inom OECD-länderna är regelreformering, en term som också används i det följande. Regelreformering har många aspekter. Vad allt arbete med regelfrågor ytterst bör gå ut på är att reglerna skall vara i vid mening ändamålsenliga för sitt syfte. I det ligger både att de skall vara så enkla, klara och språkligt lättillgängliga som möjligt och att de skall vara ändamålsenliga med hänsyn till sina sakliga effekter. Det är framför allt med hänsyn till det sistnämnda som god regelkvalitet har sin största ekonomiska betydelse. Det finns således en del regelreformeringsaspekter som kan sägas ha övervägande juridisk-teknisk karaktär. Arbetet med denna inriktning går ut på att t. ex. — förenkla regelsystemen genom att göra dem mindre detaljerade, klarare utformade och språkligt mer lättillgängliga, — klarlägga den legala strukturen i regelsystemen, t. ex. genom att följa upp normgivningsbemyndiganden, — skapa register av olika slag för att hålla ordning i och reda på reglerna, — ”sanera” regelsystem genom att avskaffa föråldrade eller onödiga regler och allmänt verka för en minskning av antalet regler. Arbete av detta slag har stor betydelse inte minst från rättssäkerhetssyn- punkt. Formell ordning och reda är också en förutsättning för att kunna utnyttja ADB-teknik i samband med regelgivning och för information om regler. Det finns emellertid också andra aspekter på regelreformering, nämligen med utgångspunkt i reglernas sakinnehåll. Regler fungerar som styrmedel för att påverka mänskligt handlande. Den centrala kvalitetsfrågan beträffande en regel eller ett regelsystem gäller med denna utgångspunkt frågan om regeln eller regelsystemet är det bästa styrmedlet för att uppnå den avsedda effekten. I vad mån regler verkligen fungerar på avsett sätt beror på en lång rad faktorer, bl. a. deras utform- ning och genomslagskraft. Det betyder att man vid regelgivning måste analysera exempelvis — om de regler man tänker sig är det bästa medlet att uppnå det som man vill åstadkomma (man brukar skilja mellan informativa, ekonomiska och administrativa styrmedel), — om en reglering är effektivt utformad i fråga om organisationen för 48 handhavandet, beslutsnivåer m. m. (delegering har nära anknytning till regelförenkling), — reglernas faktiska genomslagskraft och bieffekter, — system för uppföljning och utvärdering. Regelreformeringsarbete med den här utgångspunkten syftar till att man i så stor utsträckning som möjligt hävdar dessa principer i samband med ny regelgivning och att man utvärderar befintliga regler på motsvarande sätt. Ett sådant arbete berör direkt dem som beslutar om vad reglerna skall innehålla i sak och har därmed mycket vidare aspekter än de rent juridisk- tekniska. Den skisserade analysmodellen är inte politisk i sig. Däremot kan skill- nader i politisk uppfattning medföra skilda uppfattningar om vad man vill uppnå och ibland också om bästa sättet att uppnå ett visst mål, betydelsen av att verksamhet drivs i statlig regi, vilka bieffekter som kan godtas m. m. Ett begrepp som ofta används samman med regelförenkling är avregle- ring. Normalt avses med det att man avskaffar någon form av administra- tiv reglering (tillståndskrav, monopol, prisreglering osv.) så att rättsligt sett nya förutsättningar uppkommer for dem som berörts av regleringen. Men det behöver inte betyda att det därmed kommer att saknas regler på området, eftersom även den nya situationen kan vara på olika sätt regel- styrd. Också för ekonomiska styrmedel som skatter och avgifter behövs regler. Avreglering är inte — lika litet som regelreformering — ett entydigt uttryck. Men det har dock karaktär av att sammanhängande regler avskaf- fas (som t. ex. valutaregleringen) eller ändras från grunden. Ett vanligt syfte med åtgärder av detta slag är att få till stånd bättre effektivitet genom ökat inslag av konkurrens. Exempel på detta är de förändringar som har beslutats för transport-, kredit- samt jordbruks- och livsmedelsmarknader- na. Syftet har varit att stärka konsumenternas ställning och att öka konkur- rensen i ekonomin. Fördelen med ekonomiska styrmedel är att det ligger i aktörernas eget ekonomiska intresse att handla på det önskvärda sättet. Exempel på användningen av ekonomiska styrmedel är energibeskattning- en och olika avgifter på miljöområdet. Privatisering av offentlig verksamhet kan sägas utgöra en form av avreg- lering. Ett färskt exempel på detta är bolagiseringen av Affärsverket FFV. En sådan övergång till aktiebolagsform behöver inte innebära att någon annan än staten skall driva verksamheten. Aktiebolagsformen gör det dock lätt att öppna for andra delägare, om detta skulle anses befogat. En annan form för privatisering är när privata företag får möjlighet att verka på ett område där myndigheter eller offentligägda företag haft monopol. Frågan om god regelkvalitet gäller som nämnts reglernas ändamålsenlig- het för sitt syfte. I praktiken är reglers innehåll ofta resultat av kompromis- ser och intresseavvägningar och i en komplex verklighet finns ofta mål- konflikter. Det gör inte frågan om regelkvalitet mindre betydelsefull. Många regler har t. ex. fått helt andra effekter än som har avsetts eller beräknats och detta har inte sällan berott på omständigheter som borde ha varit möjliga att förutse vid en omsorgsfull konsekvensanalys. Prop. 1990/91: 100 Bil. 2 4 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 2 En särskild metod av betydelse för svensk regelkvalitet är att många detaljregler med stor praktisk betydelse bestäms självständigt av sektors- myndigheter med stöd av bemyndiganden från regeringen. Frågan om detaljeringsnivåer i olika slags författningar har diskuterats i olika sam- manhang (se t. ex. prop. 1987/88:22 s. 36 f). Inom en del områden torde det vara ofrånkomligt att detalj regler beslutas på myndighetsnivå. Rege- ringens kontroll av denna regelgivning sker bl. a. genom bestämmelserna i begränsningsförordningen (1987:1347) och förordningen (1990:986) om tekniska regler, som ålägger myndigheterna att göra konsekvensanalyser och även underställa regeringen föreskrifter i vissa fall. Regelgivningen sker dock i övrigt självständigt. En mycket viktig del av regelreforme- ringsarbetet gäller därför myndighetsregler. Betydelsen av att myndighetsregler utformas med stor omsorg kommer också till uttryck genom att föreskrifter som riktar sig till enskilda, kom- muner och landsting skall beslutas av myndighetens styrelse. De pågående EES-förhandlingarna gör att regelfrågor nu måste ges sär- skild uppmärksamhet. Vi står av allt att döma på många områden inför grundläggande förändringar i våra svenska regler och delvis nya krav i samband med regelgivning. Den internationella aspekten på våra regler är inte ny och har under senare år blivit allt viktigare för en stor del av det svenska regelsystemet. Ett nytt moment har dock kommit in genom EEA- förhandlingarnas utgångspunkt att EFTA-länderna i princip skall ansluta sig till EGs regelsystem. Ett anpassningsarbete är redan i gång på många håll. Ett EES-avtal skulle innebära nya villkor för regelgivningen i enlighet med vad som gäller inom EG. I ett sådant samarbete måste vi bl. a. räkna med att svenska reglers förenlighet med våra åtaganden kommer att kunna prövas i särskild juridisk ordning. På många områden kommer myndig- hetsföreskrifter att ersättas med privaträttsliga standarder (jfr prop. 1989/90:88 s. 113). Regelfrågorna kommer utan tvekan att öka i betydelse och en ökad kompetens i regelfrågor kommer att bli nödvändig för svensk del, inte minst i det internationella samarbetet. Ett program för god regelkvalitet Prop. 1990/91:100 Bil. 2 Några huvudpunkter — Checklista för att pröva alternativ till regler. — Konsekvensutredningar för att knyta ihop regler och ekonomi. — Regelreformering skall drivas också inom kommittéväsendet. — Regeluppföljning i budgetarbetet för att se om syftet med en regel nås. — Registrering för att hålla ordning i och reda på regler. — Handböcker och annan vägledning för att reformera regler och öka rättssäkerheten. Under 1980-talet har en rad åtgärder vidtagits för att reglerna i samhäl- let skall bli så ändamålsenliga som möjligt. Erfarenheterna av dessa åtgär- der bör nu utvecklas till ett program för god regelkvalitet. Checklista En fast grund för all regelreformering har under år 1990 skapats med en s. k. checklista för regelgivare (statsrådsberedningens PM 1990:2 ”Att styra med regler?”). Syftet med den är att påminna om att — undvika kostsamma, onödiga och ineffektiva åtgärder, — välja lämpliga styrmedel, — göra rättsreglerna ändamålsenliga, enkla och klara. Sådana krav har fått ökad betydelse genom utvecklingen av regeringens verksamhetsplanering och den nya budgetprocessen. Checklistan skall ge sakhandläggare och jurister i regeringskansliet, i utredningsväsendet och hos myndigheterna ett stöd för att i det löpande reformarbetet ställa sig de rätta och nödvändiga frågorna. Listan är ordnad på ett systematiskt sätt för att passa för den mål- och medelanalys som måste föregå varje beslut om regler. Den analysen ford- rar bl. a. att samhällsekonomiska frågor prövas, att valet av styrmedel bedöms och att den juridiska och språkliga tekniken övervägs. Till varje regelgivares huvudfrågor hör enligt checklistan att ta ställning till 1 vad problemet är, 2 om det över huvud taget behövs någon åtgärd, 3 vilka alternativa styrmedel som kan användas, 4 vilket resultat en konsekvensutredning ger och vilket styrmedel som slutligt bör väljas. Ifall regelstyrning framstår som det mest lämpade alternativet, måste ställning också tas till 5 hur uppföljning och utvärdering sker, 6 hur de rättsliga problemen bör lösas, 7 hur reglerna sedan bör tillämpas i praktiken, 8 hur reglerna bör utformas språkligt. Huvudfrågorna kompletteras enligt checklistan med ett antal delfrågor. De är många men skall främst ses som en provkarta på de överväganden som kan behöva göras i anslutning till huvudfrågorna. Alla delfrågorna behöver alltså inte vara av betydelse för det aktuella problemet. Även om checklistan är omfattande, är den inte uttömmande. Även andra frågor kan alltså behöva ställas och besvaras innan en regel beslutas. Även vid prövning av regler i den kommunala verksamheten eller på avtalsområdena bör man kunna dra nytta av att söka svar på checklistans frågor. Konsekvensutredningar En konsekvensutredning i regelgivningssammanhang skall belysa konse- kvenserna av regeln, både ekonomiska och andra konsekvenser. För att stryka under betydelsen av sådana analyser behövs konsekvens- Prop. 1990/91:100 Bil. 2 51 bedömningar i regelarbetet i både regeringskansliet och hos myndigheter- Prop. 1990/91: 100 na.                                                                                  Bil. 2 Genom ett cirkulär (C 1989:7) har statsrådsberedningen samt finans- och civildepartementen sålunda gemensamt fäst regeringskansliets upp- märksamhet på detta. Enligt cirkuläret har varje departement ett ansvar for att konsekvensutredningar görs i de författningsärenden som handläggs inom departementet samt att andra berörda departement får tillfälle att ta ställning till gjorda utredningar av det slaget innan en författning beslutas. Krav på att myndigheterna skall bedöma konsekvenserna av sina regler innan de beslutas finns som redan nämnts i bl. a. begränsningsförordning- en. Riksrevisionsverket har regeringens uppdrag att följa tillämpningen och redovisa erfarenheter av dessa krav (jfr prop. 1989/90:100 bil. 2 s. 46). Uppdraget skall avrapporteras till regeringen redan kring årsskiftet 1990/91. Konsekvensutredningarna är utan tvivel av stor betydelse för ett ända- målsenligt beslut samtidigt som de på sikt blir en grund för jämförelser i den uppföljning av regler som är en väsentlig del i den nya budgetpröv- ningen — jfr 6 § budgetförordningen (1989:400). Regelreformering skall drivas också inom kommittéväsendet Det är viktigt att kraven på regelreformering genomsyrar arbetet inom kommittéväsendet. Det gäller inte minst kravet att den juridisk-tekniska och språkliga utformningen av regelsystemen skall bli av god kvalitet på de olika nivåerna i normhierarkin. Om detta inte får fullt genomslag redan på utredningsstadiet, kan det bli svårt att systematiskt och konsekvent se till att så sker i den fortsatta beredningsprocessen. Det blir därför numera allt vanligare att uttryckliga krav på regelrefor- mering, inräknat analys av lämpliga styrmedel, skrivs in i kommittédirek- tiv. Här förtecknas några utredningsbetänkanden och direktiv till pågående utredningar som belyser resultat och inriktning vad gäller arbetet med regelreformering inom utredningsväsendet: Avlämnade betänkanden — Enklare skolförfattningar (SOU 1986:10—11) — En ny kyrkolag m. m. (SOU 1987:4 — 5) — Det civila försvaret (SOU 1989:42) — Ny kommunallag (SOU 1990:24) — Sätt värde på miljön! Miljöavgifter och andra ekonomiska styrmedel (SOU 1990:59) — En ny värnpliktslag (SOU 1990:89) — Avtalsvillkor eller föreskrifter — en rättslig översyn av postens och televerkets kundvillkor (SOU 1990:100) 52 Direktiv till pågående utredningar — Förstärkt konkurrenspolitik (Dir. 1989:12) — Utrednings- och forskningsprogram om produktivitetsutvecklingen i näringslivet (Dir. 1989:19) — Översyn av datalagen (Dir. 1989:26) — Översyn av miljöskyddslagstiftningen (Dir. 1989:32) — Översyn av hyreslagstiftningen (Dir. 1989:44) — En översyn av lagstiftningen om offentlig anställning (Dir. 1989:50) — Översyn av förarutbildningen och författningarna rörande körkort m. m. (Dir. 1989:55) — Utredning om teknisk översyn av mervärdeskatten (Dir. 1990:1) — Statsbidragen och kommunernas finansiering (Dir. 1990:20) — Ett nytt system för pantsättning av fastigheter (Dir. 1990:35). Regeringen avser att fullfölja den angivna inriktningen i sina beslut om kommittédirektiv. Regeluppföljning i budgetarbetet I de fördjupade anslagsframställningar som myndigheterna vart tredje år skall lämna till regeringen skall i princip alla regler som har betydelse för en myndighets verksamhet konsekvensanalyseras. När analyserna ger an- ledning till det skall förslag lämnas till regeringen om bättre och mer ändamålsenliga regler eller om övergång till andra styrmedel. Anslags- framställningarna kommer därmed att bli ett underlag för arbetet i depar- tementen också med att reformera regler. Successivt förs skyldigheten att följa upp regler in i myndigheternas budgetarbete. Budgetförordningen tillämpas på myndigheterna enligt en treårsplan som sträcker sig från budgetåret 1990/91 till budgetåret 1994/95.1 den takten aktualiseras också kravet på regeluppföljningar. I regeringens årliga direktiv för myndigheternas anslagsframställningar, de senaste beslutade den 8 mars 1990 för budgetåret 1991/92, behandlas frågor om regelreformer och regelförenkling. Bland annat görs myndighe- terna uppmärksamma på att särskilda kontaktpersoner nu finns i varje departement för frågor om regelförenkling. De skall kunna bistå myndig- heterna i deras uppföljnings- och reformarbete. I det uppföljningsarbete som budgetförordningen föreskriver är det emellertid myndigheten själv som får formulera målen. I de s. k. myndig- hetsspecifika direktiv för myndigheternas fördjupade anslagsframställ- ningar som regeringen beslutar särskilt för varje myndighet kan därför formuleras andra mål för uppföljningsarbetet än myndighetens egna och uppföljningsarbetet exempelvis styras till sådana områden bland de olika regelverken som befinns vara i särskilt behov av en översyn. Vad gäller effekterna av regelreformeringsarbetet, utöver en fortgående minskning av regelbeståndet och den uppföljning som nu skall ske i bud- getarbetet hos myndigheterna, kan det vara på sin plats att också söka mäta andra effekter av gångna års regelreformeringsarbete. Vad har det inneburit och hur ser de materiella effekterna av det ut? Prop. 1990/91:100 Bil. 2 5 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 2 Riksrevisionsverket, som enligt vad jag redan har nämnt har regeringens   Prop. 1990/91:100 uppdrag att följa tillämpningen och redovisa erfarenheter av begränsnings- Bil. 2 förordningen vad gäller myndighetsregler, bör också ges i uppdrag att belysa effekter av regelreformeringsarbetet på grundval av mera specifikt formulerade krav på det och därmed komplettera myndigheternas regel- uppföljning i budgetarbetet. En sådan analys bör gälla såväl lagar som förordningar och myndighetsregler. Specifika uppföljningskrav kan exempelvis vara att belysa huruvida färre regler har gett medborgarna större frihet att välja mellan olika servi- cealternativ eller administrationen större frihet att välja medel för att uppfylla kraven på sin verksamhet. Ett annat krav kan vara att söka visa i vad mån kvarvarande regler har blivit mer ändamålsenliga och därmed bättre. Tillförsäkrar de medborgarna större frihet och rättssäkerhet? Sä- kerställer de att skillnaderna i levnadsvillkor håller sig inom acceptabla gränser? Ökar intresset hos allmänheten för rättsreglerna när de i större utsträckning skrivs så att de kan förstås av dem som de riktar sig till? Minskar behoven av verkställighetsforeskrifter till lagar och förordningar? Minskar antalet tolkningskonflikter? Hur har regelreformeringsarbetet på- verkat samhällsekonomin och vilka statsfinansiella effekter har det gett? Redan i dag kan det konstateras att reformeringen av reglerna inom flera viktiga områden har lett till betydande förenklingar och höjt regelkvalite- ten märkbart. Som exempel kan nämnas — skattereformen (prop. 1989/90:74, SkU32, rskr. 217), — det kommunala huvudmannaskapet på lärarområdet med en förenklad arbetsgivarroll (prop. 1989/90:41, UbU9, rskr. 58), — reformeringen av köttkontrollen med enklare och enhetligare regler (prop. 1988/89:68, JoU 14, rskr. 263), — bostadsfinansieringsreformen med nya och enklare låneregler (prop. 1990/91:34). Registrering All regelreformering förutsätter ordning och reda i regelmängden. Det gäller både lagar och förordningar, myndigheternas författningar, kommu- nernas föreskrifter och avtalade regler. Under senare år har datatekniken visat sig vara ett ovärderligt hjälpme- del för att skapa den nödvändiga ordningen. Allt flera databaser med regler byggs upp, både i fråga om författningsregler och avtalsregler. Sedan arbetet i det närmaste har avslutats med att skriva in äldre lagar och förordningar i Svensk författningssamling (SFS) i databaser och väl fungerande rutiner har skapats för att alltid ha en aktuell databas kan ansträngningarna koncentreras på att ordna upp myndigheternas författ- ningar och göra dessa tillgängliga på ett liknande sätt. Flera myndigheter arbetar numera också med datoriserad regelregistre- ring. Bland annat har ett arbete påbörjats med att registrera länsstyrelser- nas författningar. Men ett mer omfattande datoriserat registreringsarbete behöver komma i gång hos myndigheterna. 54 Handböcker och annan vägledning                                      Prop. 1990/91:100 Handböcker och utbildning är också viktiga för god regelkvalitet. Utbild- ning, bl. a. i anslutning till utgivandet av nya publikationer anordnas med insatser av förutom statsrådsberedningen främst riksrevisionsverket, stats- kontoret och statens institut för personalutveckling. De mera grundläggan- de handböckerna för reformeringsarbetet svarar statsrådsberedningen för. 5.2 Delegeringsarbetet Å rendeutveckli ngen Några huvudpunkter — Antalet regeringsärenden fortsätter att minska. Delegeringsarbetet — dvs. arbetet med att befria regeringen från ären- den av löpande karaktär — fortsätter efter de huvudlinjer som angavs i budgetpropositionen 1990. Som en följd av bl. a. delegeringama har anta- let regeringsärenden minskat ytterligare. För första gången under 1900- talet har siffran 20 000 ärenden per år nu underskridits. Följande tabell belyser utvecklingen under senare år. I tabellen har statistiken i förra årets redogörelse byggts ut med siffror för år 1989. Tabellen gäller ärenden som avgjorts under åren 1964 och 1982—1989. Kolumnen ”Totalt” avser samtliga regeringsärenden, alltså även propositioner, författningar etc. Med ”förstainstansärenden” menas förvaltningsärenden som regleringsbrev, anslags- och bidragsärenden, tjänsteärenden samt dispens- och övriga partsärenden. Med ”överklagan- den" menas förvaltningsärenden som regeringen prövar efter överklagan- de. Siffrorna redovisas avrundade till hundratal. <table border="1"> <tr><td> År</td><td> Totalt</td><td> Förstainstans- ärenden</td><td> Överklaganden</td></tr> <tr><td> 1964</td><td> 35200</td><td> 30000</td><td> 2100</td></tr> <tr><td> 1982</td><td> 25 100</td><td> 14 400</td><td> 7 800</td></tr> <tr><td> 1983</td><td> 22 200</td><td> 13 300</td><td> 6200</td></tr> <tr><td> 1984</td><td> 20 700</td><td> 12 700</td><td> 5 600</td></tr> <tr><td> 1985</td><td> 22000</td><td> 13400</td><td> 6100</td></tr> <tr><td> 1986</td><td> 21 700</td><td> 12000</td><td> 6 800</td></tr> <tr><td> 1987</td><td> 20700</td><td> 12 100</td><td> 5 700</td></tr> <tr><td> 1988</td><td> 20300</td><td> 11600</td><td> 5400</td></tr> <tr><td> 1989</td><td> 19 300</td><td> 10600</td><td> 6200</td></tr> </table> Trots att många ärenden delegerats går som framgår av tabellen minsk- ningen långsamt. Detta sammanhänger bl. a. med att andra ärenden samti- digt har ökat i antal. Framför allt har antalet överklaganden i utlännings- ärenden ökat. År 1989 prövade regeringen ca 1 000 fler sådana överklagan- den än under år 1988. 55 Vilka ärenden har delegerats under år 1990? Några huvudpunkter — Många olika typer av förvaltningsärenden har delegerats under det senaste året. Som framgår närmare av bilaga 2:1 har delegeringsarbetet under år 1990 resulterat i att regeringen befriats från ytterligare ärenden. Arbetet har samordnats med de översyner som pågår av instansordningarna i ärenden där Europakonventionens krav på tillgång till domstolsprövning kan göra sig gällande. Bl. a. har följande grupper av överklaganden flyttats över till kammar- rätterna: — tillstånd att sätta upp övervakningskameror, — tillträde till militära skyddsområden m. m. — tillstånd till taxitrafik, — tillstånd till järnvägstrafik m. m. — censurering av film, — tillstånd att ta jordbruksmark ur produktionen, — förelägganden och förbud enligt skogsvårdslagstiftningen och lagstift- ningen om bekämpning av växtskadegörare, — ingripanden mot kräftpest, — tillstånd till införsel av djursperma, — tillstånd till kvicksilverbetning av utsäde, — statsplombering av utsäde, — ersättning vid ingripanden enligt epizootilagstiftningen, — undantag från fiskeriföreskrifter, tillstånd till fiskodling m. m., — godkännande av hingstar som avelsdjur, — godkännande av fodertillsatser, — licens för yrkesfiske, — tillstånd till jakt, godkännande av fångstredskap m. m., — avgifter för livsmedelstillsyn. För en del andra ärenden, som regeringen tidigare prövade efter överkla- gande, har instansordningen skurits av så att en central förvaltningsmyn- dighet eller länsstyrelse nu är slutinstans. Det gäller t. ex. vissa ärenden om skydd för samhällsviktiga anläggningar, om statligt stöd på jordbruks-, arbetsmarknads-, bostads- och industridepartementens områden och om tillsättning av kommissarietjänster inom polisen. Regeringen har också befriats från överklaganden om tillsättning av rektorer, studierektorer och kyrkomusiker. Detta som en följd av att den statliga regleringen av dessa tjänster har slopats. Andra delegeringar under det senaste året har avsett ärenden som rege- ringen prövat som första instans. Som exempel kan nämnas vissa tjänstle- digheter för kammarrättsdomare, vissa skaderegleringar, en del tjänstetill- sättningar på försvarsdepartementets område, nedsättningar och eftergif- ter av överlastavgifter samt vissa ärenden om regionalpolitiskt företags- stöd. Prop. 1990/91:100 Bil. 2 56 Det fortsatta delegeringsarbetet Prop. 1990/91: 100 Bil. 2 Några huvudpunkter — Förslag om ytterligare delegeringar har lagts fram. — Möjligheterna till ännu fler delegeringar undersöks systematiskt. I bilaga 2:1 redovisas ett antal förslag och projekt som kan komma att leda till delegeringar. Ett förslag är det som har lagts fram i betänkandet (SOU 1990:79) Utlänningsnämnd och som innebär att flertalet utlän- nings-och medborgarskapsärenden hos regeringen skall föras över till en särskild nämnd. Om detta förslag genomförs, befrias regeringen från ca 20% av det totala antalet regeringsärenden. Bland övriga förslag och projekt i bilagan finns flera där det är aktuellt att flytta prövningen av överklaganden från regeringen till förvaltnings- domstolar med hänsyn till bl. a. Europakonventionens krav på tillgång till domstolsprövning. En övergång till domstolsprövning i en del ärendegrup- per kan för övrigt komma att aktualiseras också för att Sverige skall anpassa sig till krav som uppställs i vissa EG-direktiv. Allmänt gäller att delegeringsarbetet måste fullföljas med fasthet och konsekvens. Alla möjligheter att befria regeringen från ärenden av löpande karaktär bör uppmärksammas och tas till vara för att regeringen skall kunna ägna mer tid och kraft åt reformarbete och åt övergripande frågor som att lägga fast verksamhetsmål, följa upp resultat av verksamheter och göra prioriteringar. <h4>6 Hemställan</h4> Jag hemställer att regeringen 1. föreslår riksdagen att bemyndiga regeringen att disponera anvisade an- slag till departement och utredningar m.m. i enlighet med vad jag förordat i det föregående (avsnitt 3.1, s. 29 — 30), 2. bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag anfört om utvecklingen av den offentliga sektorn. 57 Bilaga 2:1 Regeringens arbete med regelreformering och delegering — en samman- ställning från statsråds- beredningen Bilaga 2:1 Prop. 1990/91:100 Bil. 2 <h5>Regeringens arbete med regelreformering och delegering - en sammanställning från statsrådsberedningen</h5> J ustitiedepartemen tet 1 Regelreformering Efter forslag i prop. 1989/90:85 har reglerna för den summariska processen förenklats avsevärt. Lagsökningslagen från år 1946 och handräcknings- lagen från år 1981 har ersatts av en enda lag, lagen (1990:746) om betal- ningsföreläggande och handräckning. Som en följd av den nya lagen blir även ytterligare förenklingar av regelsystemet möjliga. Förslag om detta läggs inom kort fram i en departementspromemoria. I en lagrådsremiss har föreslagits att hyresmål och bostadsrättsmål flyttas över från fastighetsdomstolarna till de allmänna domstolarna. Genomförs förslaget, kommer flera specialregler i bl. a. jordabalken och rättegångsbal- ken att kunna avskaffas. Regeringen har utfärdat en ny förordning (1990:893) om underrättelse om dom i vissa brottmål, m. m.. Förordningen ersätter en tidigare förord- ning i samma ämne och innebär förenklingar av regelsystemet, bl. a. i fråga om olika expedieringsfristers längd. Inom justitiedepartementet har det inletts en översyn av lagstiftningen om internationell rättshjälp i brottmål. Översynen kan väntas leda till avsevärda förenklingar på detta lagtekniskt svåröverblickbara område. Notarieförordningen (1984:488) har ersatts av en ny notarieförordning (1990:469). I anslutning till att notariemeriteringen ändrades förenklades även vissa regler i bl. a. tingsrätts- och länsrättsinstruktionerna. En översyn av de administrativa beslutsbefogenheterna i domstolarna har inletts. Ett av syfterna med översynen är att skapa enkla och lättfattliga regler i detta avseende. Likaså har en översyn av bestämmelserna om arvoden till uppdragstagare inom domstolsväsendet m.m. påbörjats. Översynen syftar bl. a. till att reducera antalet detaljbestämmelser inom detta område. I prop. 1989/90:160 föreslås förenklingar i aktiebolagslagen så att det inte längre skall krävas svenskt medborgarskap för styrelseledamöter, verkställande direktör eller vissa andra funktioner i aktiebolag. Även kraven på funktionärernas bosättning i Sverige föreslås mjukas upp. Mot- svarande lagändringar har i förekommande fall föreslagits också när det gäller andra företagsformer. I förmynderskapsutredningens betänkande (SOU 1988:40) Föräldrar som förmyndare föreslås bl. a. att föräldrar skall få en större bestämman- derätt när det gäller förvaltningen av omyndiga barns egendom. Förslaget, som innebär en mindre omfattande överförmyndartillsyn, har remissbe- handlats. En lagrådsremiss beräknas kunna överlämnas inom kort. Datalagsutredningen (Ju 1989:02) som har till uppgift att göra en över- syn av datalagen (dir. 1989:26) har överlämnat ett delbetänkande (SOU 1990:61) Skärpt tillsyn — huvuddrag i en reformerad datalag. Utredaren 61 f6 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 100. Bilaga 2 föreslår bl. a. ett förenklat system som innebär att det nuvarande till- Prop. 1990/91: 100 stånds- och licensförfarandet för vissa personregister slopas. 1 stället införs Bil. 2 en anmälningsplikt för vissa mera integritetskänsliga register. Förslaget remissbehandlas för närvarande. 2 Delegering Efter förslag av regeringen i prop. 1989/90:119 har riksdagen antagit en ny lagom övervakningskameror        rskr. 320, SFS 1990:487). Den ersat- te 1977 års lag om TV-övervakning. Genom den nya lagen tillämpas ett enklare förfarande vid länsstyrelsen i ärenden där risken för integritetsin- trång vid användning av övervakningskamera är liten. Beslut av länsstyrel- sen skall enligt den nya lagen överklagas till kammarrätt i stället för som tidigare till regeringen. Den nya lagen trädde i kraft den 1 juli 1990. Regeringen har den 20 september 1990 bemyndigat kammarrätterna att för fiskaler, assessorer och ordinarie domare besluta om tjänstledighet för tjänstgöring i försäkringsrätt. Förordningen (1972:416) om statsmyndigheternas skadereglering i vissa fall har ändrats (1990:290) så att en central förvaltningsmyndighet får handlägga ärenden om åtagande för staten att utge skadestånd upp till 25000 kr. (tidigare 10000 kr.) och justitiekanslern utan regeringens be- myndigande får handlägga ärenden där fråga uppkommer och åtagande för staten att utge skadestånd upp till 250000 kr. (tidigare 100000 kr.). I direktiven till datalagsutredningen nämns särskilt frågan om vilken instans som bör pröva överklaganden av datainspektionens beslut. För närvarande är det regeringen som har denna uppgift. Med hänsyn till den översyn som pågår inom regeringskansliet av instansordningen i ärenden där Europakonventionens krav på tillgång till domstolsprövning kan göra sig gällande finns det skäl att överväga frågan. Utredaren har därför fått i uppdrag att redovisa de motiv som talar för eller emot den ena och den andra lösningen och ge sina synpunkter på vilken som bör väljas. I en nyligen avlämnad proposition om offentlighet, integritet och ADB (prop. 1990/91:60) föreslår regeringen att myndigheters beslut att avslå en begäran om underrättelse enligt 10 § datalagen (1973:289) skall överklagas hos kammarrätten. 1 dag prövar regeringen sådana överklaganden. Utrikesdepartementet / Regelreformering Regeringen har beslutat en ny förordning (1990:986) om tekniska regler. Förordningen innebär skärpta krav på myndigheterna när det gäller an- passningen av deras regler till vad som gäller internationellt och då särskilt inom EG. För den som de tekniska reglerna riktar sig till är enhetliga regler ofta viktigare än reglernas detaljinnehåll. En harmonisering av reglerna har därför i sig förenklingsaspekter. En översyn av instruktionen (1967:83) för utrikesrepresentationen (IFUR) pågår i departementet.                                                          62 Arbetet med utgivningen av föreskrifter fortsätter enligt det nya regel- system som föreslogs i promemorian (Ds UD 1986:7) Utrikesförvalt- ningens regelsystem — Utredning och förslag. Den första utgåvan av publikationen Utrikesdepartementets föreskrifter (UF) gavs ut i februari 1988. Under arbetets gång har åtskilliga föreskrifter kunnat upphävas. Nya föreskrifter ges ut fortlöpande under året. Dessa sammanställs och ges ut tillsammans med redan tidigare utgivna föreskrifter i en bunden upplaga av UF i början av varje år. Publikationen innehåller också en förteckning över utrikesförvaltningens samlade regelbestånd. Den 1 juni 1991 räknar departementet med att samtliga föreskrifter som beslutats före den 1 juli 1987 skall ha ersatts av nya föreskrifter eller upphävts. Prop. 1990/91:100 Bil. 2 2 Delegering Sedan flera år tillbaka har utlandsmyndigheterna erhållit delegerade medel för sina driftbudgetar. En försöksverksamhet med en modifierad form av treårsbudgetering och med utökad delegering påbörjades för åtta utlands- myndigheter den 1 juli 1990. En utvärdering av verksamheten kommer att ske före hösten 1993. Försöksverksamheten är en följd av överväganden, som gjorts av utredningen om utrikesförvaltningens inriktning och organi- sation (SOU 1988:58). En ytterligare delegering till utlandsmyndigheterna att självständigt handlägga biståndsärenden har skett. Vidare övervägs att delegera handläggningen av vissa utlänningsärenden till utlandsmyndigheterna. Försvarsdepartementet 1 Regelreformering En ny lag (1990:217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar m. m. har antagits av riksdagen och skall träda i kraft den 1 april 1991. Den nya regleringen innebär bl. a. förenkling av bestämmelserna om militära skyddsområden. En ny reservojficersförordning (1990:202) har utfärdats. Den innebär en avsevärd förenklad reglering. Civilförsvarslagutredningens betänkande Det civila försvaret bereds inom departementet. Utredningens förslag till en ny lag om civilt försvar innebär att bestämmelserna som nu finns i flera olika lagar samlas i en författning. Översynen av värnpliktslagen (1941:967) och dess följdförfattningar har resulterat i ett betänkande med förslag till en ny, enklare och överskådliga- re värnpliktslag. En utredning om översyn av de frivilliga försvarsorganisationernas verk- samhet inom totalförsvaret har tillsatts. I uppdraget ingår att göra en författningsteknisk översyn av reglerna på området. Inom försvarsdepartementet sker en kontinuerlig genomgång av författ-                  63 17 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 2 ningama. Ett stort antal förordningar har upphävts, senast genom en Prop. 1990/91: 100 förordning den 13 december 1990.                                       Bil. 2 2 Delegering Genom ändringar i förordningen (1983:276) om verksamheten inom försvarsmakten, förordningen (1988:548) om handläggning av ärenden, tjänstetillsättning m. m. inom försvarsmakten och andra myndighetsin- struktioner har åtskilliga tjänstetillsättningsärenden och organisationsfrå- gor delegerats från regeringen till myndigheterna själva. Regeringen har utfärdat en ny förordning i anslutning till lagen (1990:217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar m. m.. Förordning- en innebär bl. a. den nyheten att beslut om skyddsobjekt inte längre skall kunna överklagas till regeringen. Enligt förslag av värnpliktslagutredningen skall frågan om ny inkallelse av värnpliktsvägrare inte längre prövas av regeringen (SOU 1990:89). Socialdepartementet 1 Regelreformering Inom socialförsäkringsområdet bedrivs sedan ett flertal år tillbaka ett löpande arbete med att utveckla och förenkla regelsystemet. Arbetet byg- ger bl. a. på förslag från de anställda i socialförsäkringsadministrationen. Riksförsäkringsverket har varje år redovisat förändringsarbetet i en sär- skild rapport. År 1990 har verket lämnat en sådan redovisning i sin anslagsframställning. I fall då riksförsäkringsverkets arbete aktualiserar ändringar som fordrar ställningstagande av regeringen eller riksdagen görs särskilda framställningar till regeringen. I årets anslagsframställning re- dovisar verket att hittills 38 framställningar har gjorts till regeringen och att drygt 20 av dessa förslag är genomförda helt eller delvis. Riksförsäkringsverket har också inlett ett projekt tillsammans med bl. a. socialstyrelsen, Landstingsförbundet, Sveriges Läkarförbund och försäk- ringskassorna i avsikt att revidera verkets allmänna råd såvitt avser vissa frågor om sjukvårdsersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäk- ring. En ändring har den 1 juli 1990 gjorts i reglerna för återfående av förtidspension. Om en förtidspension eller ett sjukbidrag enligt lagen om allmän försäkring har dragits in eller minskats på grund av att den försäk- rade har böljat förvärvsarbeta kan denne sedermera — om förvärvsarbetet upphör — återfå pensionen genom ett förenklat ansökningsförfarande och utan nytt läkarutlåtande. Genom ändring i kungörelsen (1962:394) med vissa bestämmelser rörande ansökan om pension enligt lagen om allmän försäkring, m. m. (SFS 1990:207) har den tid, inom vilken det förenklade förfarandet kan tillämpas, förlängts från två till fem år räknat från den tidpunkt då pensionen drogs in eller minskades. Syftet är att stimulera personer med förtidspension att göra arbetsförsök som ett led i en rehabili- tering (jfr prop. 1989/90:62). 64 Beslut har fattats om att avskaffa möjligheten att få förtidspension av Prop. 1990/91:100 enbart arbetsmarknadsskäl. Till följd härav har reglerna i lagen om allmän Bil. 2 försäkring om sådan form av pension slopats. Lagändringen träder i kraft den 1 oktober 1991 (prop. 1989/90:62, SfU12, rskr. 185). Efter beslut av riksdagen utges inte längre någon ersättning för konva- lescentvård från den allmänna sjukförsäkringen eller arbetsskadeförsäk- ringen. Reglerna om denna förmån har utgått ur lagen om allmän försäk- ring och lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring. Skälet till detta är att ersättningsformen ansetts otidsenlig och administrativt betungande (prop. 1989/90:100 bil. 7, SfU 10, rskr. 184). Den 1 juli 1990 inrättades en ny myndighet, läkemedelsverket. Läkeme- delsverket har ersatt socialstyrelsens läkemedelsavdelning, som upphörde i och med att den nya myndigheten bildades. Inom socialstyrelsen har med anledning härav gjorts en noggrann genomgång av styrelsens författningar. Detta har lett till att socialstyrelsen kunnat upphäva 23 författningar och ersätta dessa med en. I anslutning till en överenskommelse som träffats med företrädare för sjukvårdshuvudmännen om vissa ersättningar från sjukförsäkringen för år 1991 (jfr prop. 1990/91:51) begränsas den statliga regleringen av patient- avgifter inom den öppna hälso- och sjukvården. Syftet är att ge sjukvårds- huvudmännen möjligheter att genom anpassning av avgiftsnivåerna kun- na utnyttja vårdresurserna effektivare. Ändringar som träder i kraft den 1 januari 1991 har gjorts i förordningen (1984:908) om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudman från sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om all- män försäkring samt i läkarvårdstaxan (1974:699) och förordningen (1976:1018) med taxa för sjukvårdande behandling. 2 Delegering Frågan om att begränsa rätten att överklaga till regeringen övervägs fortlö- pande i författningsarbetet. För närvarande övervägs möjligheterna att ändra instansordningen vad avser överklagande av beslut om tjänstetill- sättning på jorsäkringskasseområdet. Arbetet på en ny läkemedelslagstiftning pågår inom socialdepartementet på grundval av betänkandet (SOU 1987:20) Läkemedel och hälsa. En fråga som är aktuell i det sammanhanget är att mer generellt föra över uppgiften att överpröva beslut av den centrala förvaltningsmyndigheten på läkemedelsområdet till allmän förvaltningsdomstol. Enligt gällande bestämmelser överklagas vissa beslut av riksförsäkrings- verket om rätt för tandläkare i enskild tandvård att vara anslutna till tandvårdsförsäkringen till regeringen. En ändring av instansordningen även avseende dessa beslut kommer att övervägas under budgetåret. Det kan slutligen nämnas att det förslag till ny lagstiftning om psykiat- risk tvångsvård som regeringen lagt fram i prop. 1990/91:58 innebär att verksamheten vid utskrivningsnämnder och den psykiatriska nämnden upphör då den nya lagstiftningen träder i kraft den 1 januari 1992. Detta kommer att medföra att regeringen befrias från de ofta förekommande ärendena om förordnande av ledamöter och suppleanter i dessa nämnder. 65 Kommunikationsdepartementet 1 Regelreformering Den 1 juli 1990 trädde yrkestrafiklagen (1988:263) i kraft då det gäller taxitrafik. De nya bestämmelserna innebär en avreglering av taxitrafiken på så sätt att den tidigare behovsprövningen för tillstånd att bedriva taxitrafik slopades. Vidare släpptes taxesättningen fri. De nya bestämmelserna har inneburit en väsentligt minskad arbetsbör- da hos länsstyrelsen, som prövar frågor om tillstånd till taxitrafik, och transportrådet, som tidigare fastställde taxitaxan och prövade överklagan- den i tillståndsärenden. En länsstyrelses beslut om yrkestrafiktillstånd kan numera överklagas till kammarrätten. Då det gäller post- och televäsendet har regeringen tillkallat en särskild utredare som fått i uppdrag att se över postverkets och televerkets rättsför- hållanden till enskilda. Enligt utredningens direktiv bör de privaträttsliga rättsförhållandena regleras i annan ordning än genom föreskrifter. Utred- ningen avlämnade sitt betänkande i november 1990. Betänkandet remiss- behandlas för närvarande. Lagen (1972:435) om överlastavgift har ändrats (SFS 1990:14). Ändring- arna, som i huvudsak har trätt i kraft den 1 april 1990, innebär betydande förenklingar vad avser avgiftsberäkningen. Bl. a. kan nämnas att fördel- ningen av överlast på olika axlar tidigare har skett med hjälp av olika rela- tionstal beroende på respektive axels placering. Numera sker en fördelning med lika stor vikt på varje axel. 2 Delegering Frågor om nedsättning eller eftergift av överlastavgifter har delegerats från den 1 april 1990. Tidigare kunde endast regeringen pröva dessa frågor medan numera samma myndigheter som beslutar om själva avgiften resp, prövar överklaganden — länsstyrelsen och kammarrätten — även kan pröva frågan om nedsättning eller eftergift av överlastavgiften. Från och med den 1 juli 1990 gäller en ny instansordning i ärenden om tillstånd till taxitrafik enligt yrkestrafiklagen (1988:263). Instansordning- en, som tidigare var länsstyrelsen — transportrådet — regeringen, är nu länsstyrelsen — kammarrätten — regeringsrätten. Genom järnvägssäkerhetslagen (1990:1157) som gäller fr. o. m. den 1 ja- nuari 1991 förs överklaganden om tillstånd till järnvägstrafik m.m. från regeringen till förvaltningsdomstolarna. Den 1 januari 1991 träder en bestämmelse i fordonskungörelsen (1972:595) i kraft som innebär att regeringen enligt 10 kap. 3 § regerings- formen till trafiksäkerhetsverket delegerat befogenheten att ingå sådan internationell överenskommelse som enbart berör verkets föreskrifter. Tra- fiksäkerhetsverket får även utse provningsorgan när detta behövs enligt den internationella överenskommelsen. Tidigare var det regeringens upp- gift att i dessa fall utse provningsorgan. Prop. 1990/91:100 Bil. 2 66 Finansdepartementet 1 Regelreformering Sedan lång tid har i varje lagstiftningsprojekt stor vikt lagts vid förenk- lingsaspekten. I samband med reformeringen av inkomst- och företagsbe- skattningen har ett stort arbete lagts ned på att förenkla reglerna om beräkning av den beskattningsbara inkomsten. Den basbreddning som kännetecknar reformen innebär att en hel del avdrag har försvunnit och kompenserats av den lägre skattesatsen för såväl fysiska som juridiska personer. Arbetet med skattereformen kommer nu att fullföljas med bl. a. en översyn av skattelagstiftningen i syfte att redaktionellt modernisera och förenkla de båda centrala lagverken kommunalskattelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Genom bl. a. den nya taxeringslagen (1990:324) har ett utökat ompröv- ningsförfarande gett skattemyndigheterna ökade möjligheter att rätta fel- aktiga taxeringsbeslut. Detta leder till att taxeringsbeslut kan rättas enklare och snabbare jämfört med dagens ordning. Taxering kommer så långt som möjligt att ske hos skattemyndigheten och endast tvistiga ärenden kommer att prövas av domstol. Skatteadministrationen i länen ändras så att nuva- rande länsskattemyndigheter och lokala skattemyndigheter ersätts med en skattemyndighet i vaije län. Genom en övergång till integrerad och mer decentraliserad operativ verksamhet kan många av de problem som finns i den nuvarande organisationen lösas. Man kan ta till vara de samband som finns mellan de olika förfarandena, vilket med all sannolikhet kommer att medföra effektivare resursutnyttjande och bättre service. Företagens uppgiftslämnande i självdeklarationerna har moderniserats (prop. 1990/91:5, SkU3, rskr. 57). Uppgiftslämnandet görs enhetligt och anpassas till den eftersträvade inriktningen av kontrollverksamheten, före- tagens bokföring och den tekniska utvecklingen. Genom reformen förbätt- ras möjligheterna till en mera likformig och effektiv kontroll av företagen. För många företag innebär den förenklingar genom att de uppgifter som skall lämnas kan hämtas direkt ur bokföringen. Ett väsentligt utvidgat omprövningsförfarande, som stämmer nära över- ens med det som gäller enligt det nya taxeringsförfarandet, införs vid uppbörd av inkomstskatter och arbetsgivaravgifter (prop. 1990/91:46, SkU7, rskr. 81). Det innebär också vissa förenklingar i förfarandet för uppbörd av inkomstskatter och arbetsgivaravgifter. Bl. a. skall skattemyn- digheten inte behöva meddela särskilda beslut om betalningsskyldighet för innehållen skatt och arbetsgivaravgifter som redovisats i en uppbördsdek- laration innan indrivning kan ske. Vid uppbörd av arbetsgivaravgifter slopas årsuppgiften. På finansmarknadsområdet har vidare de författningsbestämmelser som reglerar skyldighet för kreditinstitut och andra företag att betala avgifter för bankinspektionens verksamhet förenklats. De nya reglerna innehåller nu enhetligt utformade bemyndiganden för regeringen att ge närmare föreskrifter om avgiftssättning. I den pågående översynen av lagstiftningen på finansmarknadsområdet, som motiveras bl. a. av den pågående europeiska integrationsprocessen, Prop. 1990/91:100 Bil. 2 67 övervägs också såväl förenklings- som delegeringsfrågorna. Konkreta för- Prop. 1990/91:100 slag till regelförenklingar kommer i samband med en proposition om Bil. 2 ändringar i bl.a. bankrörelselagen (1987:616) som planeras till våren 1991. Inom finansdepartementet pågår även en översyn av förordningen (1971:727) om försäljning av staten tillhörig fast egendom, m. m. Avsikten med översynen är att göra förordningen mer överskådlig och att förtydliga den på en del punkter. Genom förordningen (1989:1060) om myndigheters försäljning av över- skottsmateriel har sådan försäljning väsentligt förenklats för myndigheter- na genom att de nu själva svarar för försäljningen av överskottsmateriel. Sedan riksdagen godtagit principförslaget om ansöknings- och expedi- tionsavgifter vid statliga myndigheter (prop. 1989/90:138 FiU 36, rskr. 288) fullföljs nu arbetet med de nödvändiga författningsändringarna. I propositionen föreslogs genomgripande förenklingar av bestämmelserna om avgifter för tillstånd, dispenser m.m. Syftena är bl.a. att skapa ett enklare och mer lättöverskådligt system och att rationalisera stämpelme- delsuppbörden. 2 Delegering I förra årets redovisning beskrevs vilka effekter avseende delegering som skattereformen skulle få. Nu har skattereformen genomförts och det kan sålunda konstateras att flertalet av de ärenden som regeringen i dag handlägger inom inkomst- och företagsbeskattningens område kommer att försvinna. Övergångsbestämmelserna är så utformade för flera av dessa ärendeka- tegorier att ärendena försvinner successivt och att full effekt av reformen nås först om några år. Inom arvs- och gåvoskatteområdet förekommer ett flertal dispenser av olika slag. På departementet pågår beredningen av arvs- och gåvoskatte- kommitténs slutbetänkande (SOU 1987:62) Ny arvs- och gåvoskattelag. Möjligheten till delegering av någon eller några dispenskategorier övervägs i det arbetet. Utbildningsdepartementet 1 Regelreformering För skolväsendet har ett reformarbete inletts som innefattar betydande regelförenklingar. Ett första led i detta arbete kom med riksdagens beslut under riksmötet 1989/90 att avskaffa den statliga regleringen av tjänster för lärare m.fl. Den delen av reformarbetet medför att ett omfattande komplex av bestämmelser om tjänster upphävs. Huvudparten av föreskrif- terna fanns i skolförordningen (1971:235), som omfattade mer än 200 paragrafer med personalbestämmelser. Ett andra väsentligt steg i reformarbetet är införandet av ett nytt stats- bidragssystem för skolväsendet. Förslag härom förelädes riksdagen i prop. 68 1990/91:18. Riksdagen har i allt väsentligt bifallit förslaget. Principerna bakom det nya statsbidragssystemet innebär att landets kommuner får ett samlat bidrag för sin grundskola, gymnasieskola och vuxenutbildning. Bidraget beräknas på demografiska data och har ingen koppling till hur kommunerna organiserar sitt skolväsende. Reformen medför att ett stort antal statsbidragsbestämmelser kan ersättas med en förhållandevis kortfat- tad förordning i ämnet. Riksdagens beslut med anledning av den nyssnämnda propositionen innebär också att bestämmelserna i den hittillsvarande skollagen och vux- enutbildningslagen slås samman. I projektets fortsättning ligger en genom- arbetning av de avsnitt i den gemensamma lagen som skall behandla de olika skolformerna. Därvid avses väsentliga reformer bli föreslagna när det gäller gymnasieskolan och vuxenutbildningen. Förändringarna i skol- lagstiftningen bör i sin tur leda till en minskning av antalet regler också i de förordningar som finns om de skilda skolformerna. Beträffande arkivväsendet har riksdagen under riksmötet 1989/90 anta- git en arkivlag (SFS 1990:782) som i sammanlagt sexton paragrafer ger de grundläggande reglerna för myndighetsarkiv både på den statliga och den kommunala sidan. Lagen avses bli kompletterad med en förhållandevis kort arkivförordning. Den innehåller fjorton korta paragrafer. Med denna reglering kan ett flertal förordningar med detaljregleringar upphävas, där- ibland 1961 års arkivstadga med omkring fyrtio paragrafer. 2 Delegering Under avsnittet om regelreformering har arbetet med att reformera skolvä- sendet nämnts. Detta arbete innefattar också delegering. Den nu introdu- cerade principen för styrning av det offentliga skolväsendet innebär att statsmakterna i föreskrifter slår fast vilka mål som skall uppnås kvantita- tivt och kvalitativt, medan det är en uppgift för skolhuvudmännen att på bästa sätt uppnå de satta målen. I systemet ligger alltså att det i princip delegeras till huvudmännen att besluta om hur målen skall uppnås. Som framgår av avsnittet om regelreformering får huvudmännen också det odelade arbetsgivaransvaret för skolpersonalen. Även den delen innebär att åtskilliga ärenden angående skolledar- och lärartjänster försvinner från de statliga myndigheterna och, i flera fall, från regeringen. De ärenden som regeringen befrias från gäller överklaganden om tillsättning av rektorer och studierektorer. Det nya statsbidragssystemet innebär att besluten om hur de ekonomiska resurserna skall fördelas i allt väsentligt flyttas från riks- och länsnivå till kommunerna. Från medieområdet bör nämnas att med den nya lag (1990:886) om granskning och kontroll av filmer och videogram som antogs vid riksmötet 1989/90 (prop. 1989/90:70, KrU30, rskr. 309) har regeringens befattning med filmcensurärenden upphört. Överklaganden av biografbyråns beslut i granskningsärenden går sålunda numera till kammarrätten. Tillsammans med finansdepartementet övervägs om inte antalet rege- ringsärenden om tillstånd att ta emot gåvor för statens räkning kan ned- bringas genom en justering av beloppsgränsen, som idag är 1 milj. kr. Prop. 1990/91: 100 Bil. 2 69 Jordbruksdepartementet 1 Regelreformering Våren 1990 beslutade riksdagen efter förslag av regeringen om en ny livsmedelspolitik (prop. 1989/90:146, JoU25, rskr. 327). Beslutet innebär en marknadsanpassning och avreglering av jordbruket. Nuvarande jord- bruksprisreglering upphör den 1 juli 1991. För vissa produktionsgrenar skall de interna regleringarna dock avvecklas stegvis med början den 1 juli 1991. Per den 1 juli 1990 upphävdes lagen (1959:99) om köttbesiktning m. m. Lagen ersattes med föreskrifter för köttkontroll som meddelas med stöd av livsmedelslagen (1971:511). Reformen har inneburit en kraftig minskning av myndigheternas regelbestånd när det gäller föreskrifter om kött. Statens livsmedelsverk har ersatt 26 äldre författningar med endast 3 nya. Härtill kommer att regeringen har upphävt 16 länsstyrelseförfattningar om slakte- ritvång. 2 Delegering I syfte att minska antalet överklaganden hos regeringen gjordes under hösten 1989 en allmän översyn av gällande lagar inom departementets ansvarsområde. Arbetet resulterade i en proposition till riksdagen om ändrad instansordning för vissa ärendegrupper inom jordbruksdeparte- mentets område m.m. Riksdagen antog propositionen under våren 1990 (prop. 1989/90:57, JoU13, rskr. 114). Härigenom ändrades lagen (1950:596) om rätt till fiske, lagen (1952:166) om häradsallmänningar, lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna, lagen (1965:61) om behörighet att utöva veterinäryrket m.m., växtskyddslagen (1972:318), bisjukdomslagen (1974:211), lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark, skogsvårdslagen (1979:429) och ädellövskogslagen (1984:119). Se SFS 1990:89-97. Ändringarna innebär bl. a. att sådana ärenden enligt lagen om häradsall- männingar och lagen om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna som regeringen har prövat som första instans numera skall prövas av länsstyrel- sen. Vidare har prövningen av överklaganden enligt dessa båda lagar samt enligt lagen om skötsel av jordbruksmark, skogsvårdslagen och ädellövs- skogslagen flyttats från regeringen till kammarrätten. Genom de ändringar som genomförts har också instansordningen i ärenden om ersättning vid myndighetsingripanden på djurhälsoområdet och växtskyddsområdet gjorts mer enhetliga. Arbetet med att minska antalet överklagade ärenden hos regeringen har fortsatt under våren 1990. En omfattande genomgång av departementets förordningar har gjorts. Som riktlinjer för arbetet har gällt att ärenden där Europakonventionens krav på domstolsprövning gör sig gällande skall kunna överklagas till kammarrätten och att ärenden om statligt stöd i princip skall avgöras av den centrala myndigheten som sista instans. Även en teknisk översyn av överklagandebestämmelserna har gjorts i syfte att göra dessa så enkla och enhetliga som möjligt. Arbetet har lett till att Prop.1990/91:100 Bil. 2 70 åtskilliga grupper av överklaganden flyttats från regeringen till kammarrät- terna. Dessa delegeringar gäller förelägganden, förbud, tillstånd och andra beslut om djurhälsovård, växtskydd, jakt, fiske m. m. (se vidare SFS 1990:847, 848, 851-853, 856, 858, 861, 865, 868, 869 och 872). Samti- digt har regeringen befriats från ett 10-tal grupper av ärenden om statligt stöd genom att instansordningen skurits av så att en central förvaltnings- myndighet numera är slutinstans (SFS 1990:845, 854, 855, 857, 860, 862-864, 866 och 869-871). Arbetsmarknadsdepartementet l Regelreformering På det arbetsmarknadspolitiska området pågår en översyn av 1935 års arbetsförmedlingslag. Översynen, som bl. a. syftar till klarare och enklare regler för arbetsförmedlingen, är ännu inte avslutad. Det departements- förslag som presenterades förra året har föranlett många synpunkter under remissbehandlingen. En proposition planeras för behandling av riksdagen under våren. När det gäller arbetsmarknadsstyrelsens verksamhet planeras en föränd- rad anslagsstruktur inom ramen för en effektivare mål- och resultatstyr- ning. Dessa förändringar innebär bl. a. enklare regleringsbrev med mins- kad detaljstyrning av myndighetens verksamhet, men med tydliga uttalade krav på verksamhetens resultat i olika avseenden. Sedan förra hösten pågår en översyn av de föreningstekniska delarna av lagen om arbetslöshetsförsäkring. Syftet med översynen är att göra lagen lättare att förstå och att förenkla regelsystsemet. En utredning har avläm- nat betänkandet (Ds 1990:66). Översyn av de föreningsrättsliga bestäm- melserna i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring. Betänkandet re- missbehandlas för närvarande. På arbetslivsområdet kommer arbetsmiljökommissionens förslag i be- tänkandet (SOU 1990:49) Arbete och hälsa att behandlas i en proposition om arbetsmiljö och rehabilitering. Propositionen, som är avsedd att läm- nas till riksdagen under våren, kommer även att behandla förslag från den arbetsgrupp inom arbetsmarknadsdepartementet som haft till uppgift att se över vissa bestämmelser i arbetsmiljölagen. Förslagen från kommissio- nen och arbetsgruppen syftar bl. a. till att skapa en klarare ansvarsfördel- ning i arbetsmiljölagen samt till att ge föreskriftsbemyndigandena på ar- betsmiljöområdet en sådan utformning att oklarheter om normgivnings- kompetensens omfattning undanröjs. Bl. a. föreslås att arbetsmiljölagen tillförs ett bemyndigande att meddela även sådana föreskrifter om arbets- miljön som inte är straffsanktionerade. Inom arbetarskyddsstyrelsen fortsätter arbetet med att utveckla metoder för utvärdering och uppföljning av styrelsens regler. På grundval av de erfarenheter som det tidigare projektet inom området och gjorda utvärde- ringar givit avser styrelsen att finna former för att utnyttja metoderna i det löpande arbetet. Förslag till förändringar i reglerna för lönebidrag läggs fram i budgetpro- Prop. 1990/91:100 Bil. 2 71 positionen 1991. Förslaget innebär dels att bidragsreglerna blir mindre Prop. 1990/91: 100 detaljerade, dels att föreskrifterna i regleringsbreven förenklas.               Bil. 2 På arbetsrättens område planeras en översyn av det arbetsrättsliga regel- systemet. De förslag om förenklingar i formföreskrifterna i lagen (1982:80) om anställningsskydd, som nämndes i förra årets redovisning, har nu genomförts (SFS 1989:963). På det invandrarpolitiska området analyseras erfarenheterna av den nya utlänningslagen (1989:589). Vidare införs ett nytt system för ersättning till kommunerna för flykting- mottagandet (prop. 1989/90:105, SfU21, rskr. 281, SFS 1990:927 och 928). Det nya systemet innebär att nuvarande ersättning till kommunerna för ekonomiskt bistånd till flyktingar och huvuddelen av övriga bidrag till kommunerna för flyktingmottagandet läggs samman i en schabloniserad ersättning som normalt utgår per mottagen flykting. Schablonersättningen skall täcka även kommunernas kostnader för lagstadgad svenskundervis- ning av vuxna flyktingar. En arbetsgrupp inom regeringskansliet har sett över de administrativa rutinerna i ärenden om tidsbegränsade arbetstillstånd. Arbetsgruppen fö- reslår ett förenklat tillstånd, som endast innefattar ett begränsat antal tillståndskriterier och som görs mer generellt. Förslaget övervägs nu i regeringskansliet. 2 Delegering Den av regeringen förra året tillsatta asylprövningskommittén lämnade i september 1990 sitt betänkande (SOU 1990:79) Utlänningsnämnd. I be- tänkandet föreslås bl. a. att en särskild utlänningsnämnd inrättas med uppgift att i stället för regeringen slutligt avgöra flertalet överklaganden i utlännings- och medborgarskapsärenden. Förslaget innebär bl. a. att rege- ringen befrias från omkring 4 000 ärenden om året, vilket motsvarar ungefär 20 procent av det totala antalet regeringsärenden. Förslaget är nu ute på remiss. Den möjlighet som tidigare fanns att till regeringen överklaga invandrar- verkets beslut om bidrag till invandrarpolitiska projekt har tagits bort (prop. 1989/90:86, SfU18, rskr. 283, SFS 1990:632). Bostadsdepartementet 1 Regelreformering Ett arbete pågår för närvarande med en ny hissförordning. Förordningens huvudsakliga syfte är att åstadkomma en enhetlig reglering som inte om- fattar bara vissa hissar och maskindrivna portar utan även skidliftar, rulltrappor etc. Reglerna skall för den löpande kontrollen av hissar och maskindrivna portar bli mer flexibla och bättre anpassade till de varieran- de behoven. Vidare pågår en översyn av de administrativa styrmedel som är knutna till statens stöd till bostadsfinansieringen. Arbetet syftar till förenklingar 72 av de regler som behövs för att främja statens och kommunernas bostads- Prop. 1990/91:100 politiska mål.                                                                 Bil. 2 2 Delegering Regeringen har utfärdat en förordning om stöd till vissa icke-statliga kul- turlokaler (SFS 1990:573). Förordningen ersatte till viss del förordningen (1984:703) om statsbidrag till vissa teaterlokaler m.m. Den nya förord- ningen innebär bl. a. att man har begränsat möjligheterna att till regeringen överklaga beslut om stöd, se närmare 14 §. Genom förordningen (1990:818) om bidrag för experimentbyggande m. m. har den gamla långivningen på detta område ersatts av ett bidrags- system. Förordningen innebär bl. a. att regeringen avlastats vissa ärenden som rör sådana lån. Enligt den nya förordningen prövar statens råd för byggforskning frågor om bidrag. Rådets beslut om bidrag får inte överkla- gas. Däremot är det möjligt att till regeringen överklaga beslut av rådet om viss ersättningsskyldighet enligt förordningen. I fråga om lån som redan beviljats enligt äldre bestämmelser har föreskrifter meddelats genom för- ordningen (1990:916) om vissa lån till forskningsinriktat experimentbyg- gande. Även dessa bestämmelser innebär att regeringen avlastas den pröv- ning regeringen tidigare haft såvitt gäller långivningen. Det är nu bygg- forskningsrådet som beslutar. Rådets beslut får inte överklagas annat än om det är fråga om eftergift av ett lån. Ett överklagande i en sådan fråga prövas av regeringen. Genom förordningen (1990:922) om ändring i förordningen (1983:974) om statligt räntestöd vid förbättring av bostadshus har möjligheterna avsku- rits att till regeringen överklaga boverkets beslut enligt förordningen. Vad gäller övriga låneförfattningar kan sägas att ett flertal av dessa varit avhängigt frågan om ett nytt bostadsfinansieringssystem. Därmed har också frågan om delegering fått avvakta. En proposition om en ny bostadsrättslag har nyligen avlämnats. Där föreslås bl. a. att vissa överklaganden om behörighet som intygsgivare skall flyttas över till kammarrätten. Enligt gällande regler får överklagande ske till regeringen. Inom departementet pågår för närvarande en översyn av reglerna om överklagande enligt plan- och byggnadslagstiftningen. Industridepartementet 1 Regelreformering Den till industridepartementet knutna normgruppen, som bildades 1984, har haft ett samordnande ansvar i fråga om regelförenkling gentemot näringslivet. Sedan gruppen upphört och dess sekretariat inordnats i indu- stridepartementets linjeorganisation, har arbetet med avreglering och re- gelförenkling gått vidare och inriktats på fortsatt bevakning av reglers konsekvenser för näringslivet samt fortsatt kontaktverksamhet mot myn- digheter och näringsliv. 73 Arbetet har våren 1990 redovisats för riksdagen i propositionen om Prop. 1990/91: 100 vissa näringspolitiska frågor (prop. 1989/90:88 s. 53). Av särskild betydel- Bil. 2 se för ett långsiktigt resultat är den integrering av regelarbete i budgetpro- cessen som nu är på väg. Den nya budgetprocessen är inriktad på att genomlysa myndigheternas hela verksamhet inklusive regelsystemet inom myndighetens område, att förslag till sådana regeländringar som myndig- heten inte själv kan besluta om skall ingå i anslagsframställningen och att konsekvensanalyser skall göras. Att regelsystems effektivitet och reglers ekonomiska konsekvenser blir ordentligt belysta är mycket angeläget för näringslivet. Den utbildning i ”regelekonomi” som riksrevisionsverket och statens institut för personal- utveckling genomför inom statsförvaltningen är därför värdefull. På många områden (skatteområdet, livsmedelsområdet osv.) genomförs nu reformer med avreglerings- och förenklingsaspekter som är av stor betydelse för näringslivet. Produktivitetsdelegationen (I 1989:02) har i uppdrag bl. a. att belysa hur samhällets regelsystem kan tänkas inverka på produktivitetsutvecklingen. Betydelsefulla förändringar har skett inom området statligt företagande med syfte att åstadkomma mer ändamålsenliga verksamhetsformer. Så- lunda har affärsverket FFV ombildats till aktiebolag och ett nytt förvalt- ningsbolag bildats för förvaltning av statens aktier (prop. 1988/89:88, NU35, rskr. 249). Vi kan nu tydligt se att ett närmare EG/EFTA-samarbete kommer att få utomordentligt stor betydelse för innehållet i våra regler, som i större utsträckning än hittills kommer att bygga på resultat från ett internationellt harmoniseringsarbete. I harmoniseringen ligger den förenklingsaspekten att en regel ersätter flera andra inte alltid lika regler, men den kan också inne- bära att Sverige på vissa områden får en mera detaljerad reglering än tidi- gare. I det europeiska arbetet på att få till stånd enhetliga regler spelar stan- dardisering en betydelsefull roll (jfr prop. 1989/90:88 s. 113). På många områden kommer standarder att få samma roll som myndighetsföreskrif- ter har i dag, vilket betyder att myndigheter måste följa och vid behov delta i standardiseringsarbete även utanför Sverige. Att förenklingsaspek- ter uppmärksammas även i sådant arbete är viktigt. Inom området teknisk provning och kontroll har det under senare år fortlöpande bedrivits ett arbete i syfte att anpassa den svenska infrastruk- turen till den västeuropeiska. Detta är nödvändigt för ett svenskt deltagan- de i det västeuropeiska samarbete som håller på att byggas upp för prov- nings- och kontrollverksamhet. Under år 1990 har som ett led i detta vissa ändringar gjorts i lagen (1989:164) om kontroll genom teknisk provning och om mätning. Statens mät- och provstyrelse har sålunda den 1 juli fått befogenhet att ackreditera certifierings- och kontrollorgan (SFS 1990:728). Vidare har EFTA-konventionen om ömsesidigt godtagande av prov- ningssresultat och bevis om överensstämmelse, vilken undertecknats i Tammerfors den 15 juni 1988, trätt i kraft den 1 oktober 1990.1 anslutning till detta har vissa till konventionen anknytande bestämmelser i den 74 nämnda lagen satts i kraft (SFS 1990:900). Genom bestämmelserna åläggs Prop. 1990/91: 100 svenska myndigheter och andra organ, som genom godkännande eller Bil. 2 annan åtgärd som förutsätter provning medger att en produkt får föras ut på den svenska marknaden eller användas i Sverige, att därvid godta dels provningssresultat från vissa utländska ackrediterade provningsorgan, dels provningsresultat och bevis om överensstämmelse som närmare anges i sektorsöverenskommelser under konventionen. På det regionalpolitiska området har regeringen, sedan riksdagen god- känt regeringens förslag i propositionen om regionalpolitik för 90-talet (prop. 1989/90:76, AU 13, rskr. 346), beslutat nya regler om regionalpoli- tiskt företagsstöd och om glesbygdsstöd. Förordningen (1990:642) om regionalpolitiskt företagsstöd, som trädde i kraft den 1 juli 1990, innebär förenklingar genom att antalet stödformer minskar och beslutsfattandet koncentreras till farre myndigheter. Förordningen (1990:643) om gles- bygdsstöd, som trädde i kraft den 1 juli 1990, innebär bl. a. att antalet stödformer minskar. 2 Delegering Frågor om regionalpolitiskt stöd och energi har överförts från arbetsmark- nads- och miljödepartementen till industridepartementet. Antalet ärenden i industridepartementet har därmed ökat kraftigt. I syfte att undersöka möjligheterna att i ökad utsträckning frigöra resurser för mer långsiktigt inriktade uppgifter av typen uppföljning, utvärdering, omprioritering etc. har en särskild arbetsgrupp inom departementet sett över delegeringsmöjligheterna. En inventering har gjorts sakområdesvis av samtliga ärendegrupper inom departementet. Utifrån det materialet har gruppen analyserat möjligheterna att delegera beslutanderätten och för- enkla prövningsförfarandet i de skilda ärendetyperna. Arbetsgruppens har i december 1990 lämnat en rapport som nu bereds vidare i departementet. Den inom industridepartementet upprättade departementspromemori- an (Ds 1989:57) Ändrade regler om utländskaföretagsförsvärv har remiss- behandlats. I regeringskansliet övervägs för närvarande den fortsatta be- handlingen av frågan (se prop. 1989/90:88 s. 164). Promemorians förslag innebär ett förenklat prövningsförfarande och en ökad delegering av ären- den från regeringen till länsstyrelsen. På det regionalpolitiska området innebär den nya förordningen (1990:642) om regionalpolitiskt företagsstöd att prövningen av vissa ären- den i första instans har flyttats från regeringen till statens industriverk. Samtidigt har möjligheten att överklaga verkets beslut i dessa och andra ärenden på området skurits av. 75 Civildepartementet 1 Regelreformering Takten ökar i avregleringen och i omstruktureringen av regler som fortfa- rande behövs. För närvarande är inemot hälften av departementets lagar och förordningar föremål för översyn, antingen i departementet eller i någon utredning eller arbetsgrupp som hör till departementet. På statistikområdet har statistikregelutredningen lämnat sitt betänkande (SOU 1990:43) Förenklad statistikreglering. Betänkandet har remissbe- handlats och frågan övervägs nu i civildepartementet. På det löne- och personalpolitiska området har som en följd av det nya trygghetsavtal som började att gälla den 1 april 1990 en betydande avregle- ring skett både i fråga om författningar och avtalsbestämmelser. Som exempel på upphävda författningar kan nämnas omplaceringsförordning- en (1984:110, upphävd 1990:73). Den innehöll en mängd betungande föreskrifter för myndigheterna vid personalrekrytering. Ett annat exempel är kunggörelsen (1968:351) om måltidspriser vid personalserveringar inom statlig verksamhet, m. m. (upphävd 1990:1109). Andra avregleringar, som delvis har personalanknytning, är att begräns- ningar i myndigheters möjligheter att utnyttja vikarier och ett krångligt samrådsförfarande mellan myndigheter vid vissa personalinskränkningar har slopats (SFS 1990:950 och 951). En arbetsgrupp för enklare regler på det löne- och personalpolitiska området, ALP-gruppen, fortsätter sitt arbete för att få fram en ny regel- struktur i författningarna på området. Arbetet skall leda både till färre och enklare regler och till färre författningar. Det knyter an till den översyn av lagen (1976:600) om offentlig anställning m.m. som LOA-utredningen (C 1989:07) har i uppdrag att genomföra. På det marknadspolitiska området har utfärdats en ny lag (1990:1183) om tillfällig försäljning. Den innebär bl. a. att tillfällighetshandeln i prin- cip blir fri från näringsrättsliga tillståndskrav. Konkurrensutredningen (C 1989:03) har lämnat ett delbetänkande (SOU 1990:25) Konkurrensen inom livsmedelssektorn. Andra delbetän- kanden från denna utredning är (SOU 1990:58) Konkurrensen inom flyg- sektorn, där det föreslås en avreglering delvis av det svenska inrikesflyget, samt (SOU 1990:62) Konkurrensen inom Bygg/bosektorn. Betänkandena har remissbehandlats. Utredningen fortsätter sitt arbete och avser i ett huvudbetänkande att lämna generella förslag om konkurrensen i ekono- min. På folkrörelseområdet har utredningen (C 1990:03) om den kooperativa företagsformens utvecklingsmöjligheter på nya områden bl. a. i uppdrag att pröva regler som i dag försvårar en utveckling av den kooperativa verksamhetsformen och hur sådana regelhinder kan undanröjas. Länsstyrelsernas regler fortsätter att bli färre. Den 1 juli 1986 fanns ca 5000 regelrubriker förtecknade hos länsstyrelserna. Antalet har minskat till knappt 2 000 regelrubriker. Nu vidtar översyner av de kvarvarande reglernas innehåll och utformning i syfte att förenkla reglerna och minska antalet ytterligare. En särskild arbetsgrupp inom civildepartementet för Prop. 1990/91: 100 Bil. 2 76 förenkling av länsstyrelsernas regler — LON-gruppen — har viktiga upp- gifter i det översynsarbetet. Den 1 juli 1990 avslutade länsstyrelsen i Västerbottens län ett försöks- projekt med datoriserad regelregistrering (jfr prop. 1989/90:100 bilaga 2:1, s. 79). I en rapport den 7 september 1990 (dnr C90/1795/RÄ) Försök med datoriserad regelregistrering, Västerbottens län, har länsstyrelsen re- dovisat sina erfarenheter från försöket. Registreringen har gett väsentliga bidrag till regelförenklingsarbetet hos länsstyrelsen dels genom att ordna länsstyrelsens egna regler på ett sätt som ansluter till vad som gäller för författningarna i SFS, dels genom att avslöja brister i regelmaterialet, brister som nu kan rättas till. Erfarenheterna från projektet kommer att föras över till de andra länsstyrelserna av länsstyrelsernas organisations- nämnd (LON) i samband med de allmänna råd för regelarbetet hos läns- styrelserna som LON tar fram (jfr prop. 1989/90:100 bilaga 2:2, s. 87). På det kommunala området har regeringen vid flera tillfällen under år 1990 ökat kretsen av kommuner som deltar i frikommunförsöket (SFS 1990:482, 965 och 1182). Fr.o.m. den 1 januari 1991 deltar 35 primär- kommuner och fyra landsting. Ett projekt för förnyelse av den offentliga verksamheten skall genomfö- ras i Örebro län i samarbete mellan Örebro kommun, landstinget och länsstyrelsen. Projektet har starka inslag av regelförenkling (prop. 1990/91:44, KU 17, rskr. 52). Stat-kommunberedningens (C 1983:02) arbetsgrupp för regelförenkling på det kommunala området har genomfört två studier av reglerna på det kommunala området. Nu utvärderas studierna för att få fram förslag till hur regelreformeringsarbete med kommunala regler kan bedrivas. På det kyrkliga området har den 1 juli 1990 lagen (1989:8) om kyrkomu- siken i svenska kyrkan trätt i kraft (prop. 1987/88:144, 1988/89:KrU6, rskr. 77). Den nya lagen innebär en kommunalisering av kyrkomusiker- tjänsterna. Härigenom har mycket omfattande och detaljerade föreskrifter om dessa tjänster kunnat slopas. Riksdagen har beslutat om en ny begravningslag (SFS 1990:1144). Den innebär både en förnyelse och en förenkling och omstrukturering av be- gravningssreglerna. Regeringen har beslutat om en skrivelse till kyrkomötet med förslag till en ny kyrkolag (RegSkr 1990:1). Förslaget innebär att 1686 års kyrkolag och 35 andra kyrkliga författningar skall ersättas med en enda lag. Efter det att kyrkomötet har yttrat sig över förslaget i augusti 1991, skall regeringen förelägga riksdagen en proposition i ämnet. Ett antal kyrkliga författningar har upphävts (SFS 1990:43 m.fl.). 2 Delegering Arbetet med att delegera regeringsärenden fortsätter planenligt. Riktlinjer för förnyelse inom polisen har lagts fast (prop. 1989/90:155, 1990/91 :JuU 1, rskr. 1). De innebär bl. a. att den redan långt drivna delege- ringen av befogenheter och ansvar inom polisen utvecklas ytterligare. Sålunda får polismyndigheterna sedan den 1 juli 1990 själva bestämma sin Prop. 1990/91:100 Bil. 2 77 organisation (SFS 1990:521). Från den 1 januari 1991 är det vidare länsstyrelsen, och inte regeringen, som är högsta instans i ärenden om tillsättning av kommissarietjänster (SFS 1990:1071). Sedan den 1 juli 1990 är kyrkomusikertjänsterna inte längre statligt reglerade anställningar. Ärenden om tillsättning av sådana tjänster kan därför inte längre överklagas hos regeringen (SFS 1989:8). Beslut om flyttning av gravsatt stoft eller aska skall enligt riksdagens beslut om ny begravningslag inte längre kunna överklagas hos regeringen. I stället skall överklagande kunna ske hos kammarrätten. Ytterligare ett antal delegeringar förbereds till år 1991 samtidigt som utredningar pågår om möjligheten till ännu fler under år 1992. Prop. 1990/91:100 Bil. 2 Miljödepartementet 1 Regelreformering 1 strålskyddslagen (1988:220) och lagen (1984:3) om kärnteknisk verksam- het har det införts avgiftsbemyndiganden för regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer. Föreskrifterna ersätter tidigare bemyndi- ganden som beslutats av riksdagen men som inte haft lagform. Den s. k. substitutionsprincipen har förtydligats i lagen (1985:426) om kemiska produkter. I lagen anges numera också uttryckligen att straffregler- na omfattar sådana varor på vilken lagen är tillämplig. Avgiftsbeloppen i förordningen (1989:598) om avgifter för myndigheters verksamheten enligt miljöskyddslagen (1969:387) har med verkan från och med den 1 juli 1990 justerats med utgångspunkt i verksamhetens omfatt- ning. Avgiftssystemet har därigenom blivit smidigare för såväl myndighe- ter som enskilda. 2 Delegering Delegeringsfrågan uppmärksammas regelmässigt i samband med allt för- fattningsarbete inom departementet. Den särskilda utredare som har regeringens uppdrag att utreda natur- vårdsverkets framtida uppgifter och organisation (dir. 1990:67) skall också uppmärksamma de möjligheter som kan finnas att låta verket ta över vissa ärenden som i dag prövas av regeringen. I en lagrådsremiss på grundval av betänkandet (SOU 1990:38) Översyn av naturvårdslagen har regeringen föreslagit att vissa grupper av överkla- ganden skall flyttas från regeringen till kammarrätten. Det gäller ärenden om skydd för växt- och djurarter och om vilthägn. 78 Bilaga 2:2 Regelbeståndet och regelregistreringen — en sammanställning från civildepartementet Bilaga 2:2 Prop. 1990/91:100 Bil. 2 <h5>Regelbeståndet och regelregistreringen — en sammanställning från civildepartementet</h5> Översiktligt skall här närmast redovisas hur regelbeståndet har utvecklats både i SFS och i myndigheternas författningssamlingar. Siffrorna ansluter till tidigare års redovisning. Redovisningen inleds med en redogörelse för statsrådsberedningens arbete med att registrera normgivningsbemyndi- ganden. Därefter följer en redogörelse för reformeringen av avtalsregler allmänt hos staten och av kommunala regler. Redogörelsen avslutas med en redogörelse för arbetet med att registrera regler. Normgi vningsbemyndiganden Några huvudpunkter — Uppföljningen av riksdagens normgivningsbemyndiganden fort- sätter. — Registreringen av normgivningsbemyndigandena utvidgas succes- sivt till att omfatta också regeringens bemyndiganden. I december 1989 lämnade statsrådsberedningen till konstitutionsutskot- tet sitt senaste register över riksdagens olika normgivningsbemyndiganden. Registret har behandlats av riksdagen (1989/9O:KU3O, rskr. 258). Av konstitutionsutskottets betänkande framgår att registret används av ut- skottet i dess granskning av regeringens normgivning och av riksdagens revisorer i deras granskningsverksamhet. Statsrådsberedningen avser att i början av år 1991 lämna riksdagen ett aktualiserat register. Vad gäller regeringens bemyndiganden till myndigheterna att besluta föreskrifter finns i dag ingen samlad, aktuell registrering. En datasökning i SFS-registret har dock preliminärt givit vid handen att det den 1 juli 1990 fanns ca 1 000 föreskriftsbemyndiganden från regeringen till myndigheter- na. En närmare registrering av detta material övervägs för närvarande. En viktig beståndsdel i reformarbetet är att lägga regler på rätt nivå i ”regelpyramiden” (se prop. 1987/88:100 bil. 2 s. 10), inte minst när bemyndiganden beslutas. Uppgifter om bemyndiganden behövs också för att kunna strukturera om och förenkla regleringarna. Det torde även vara uppenbart att en kontroll kan behövas av hur de givna bemyndiganden utnyttjas av myndigheterna. Är myndighetsförfattningarna exempelvis de bindande rättsregler som regeringen avsåg med sina bemyndiganden och har myndigheterna utnyttjat rätt bemyndigande för sina författningar? Inom civildepartementet har ett arbete med att registrera bemyndigan- dena bakom författningarna i myndigheternas regelförteckningar därför 81 8 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 2 inletts under år 1990. På länsstyrelseområdet har redan, med några undan- tag, de regelfbrteckningar som har lämnats till regeringen den 1 september 1990 försetts med sådana uppgifter. Sammantaget rör det sig om ett hundratal olika bemyndiganden som finns med i förteckningarna. Arbete har påbörjats i regeringskansliet med att analysera uppgifterna. Prop. 1990/91:100 Bil. 2 Lagar och förordningar Några huvudpunkter — Antalet lagar och forordningar ligger på samma låga nivå som år 1989. — Kvaliteten på utformningen av gällande föreskrifter förbättras fort- löpande. Det siffermaterial om antalet lagar och förordningar som redovisats tidigare år har kompletterats med 1990 års nytillkomna grundförfattningar samtidigt som äldre, under år 1990 upphävda författningar, har strukits ur materialet. Siffrorna är hämtade ur datoriserade register över författningar som ingår i SFS. Sådana register förs av statsrådsberedningen och justitiedepartementet. Resultatet sammanfattas i följande tabell och diagram över antalet för- fattningar. I siffrorna ingår också ett mindre antal författningar som har beslutats av förvaltningsmyndigheter och kungjorts i SFS. <table border="1"> <tr><td> 1970 den 31 december</td><td> 4665</td></tr> <tr><td> 1971 ”</td><td> 4719</td></tr> <tr><td> 1972 ”</td><td> 4 569</td></tr> <tr><td> 1973 ”</td><td> 3690</td></tr> <tr><td> 1974 ”</td><td> 3657</td></tr> <tr><td> 1975 ”</td><td> 3710</td></tr> <tr><td> 1976”</td><td> 3811</td></tr> <tr><td> 1977 ”</td><td> 3 808</td></tr> <tr><td> 1978 ”</td><td> 3 850</td></tr> <tr><td> 1979 ”</td><td> 3951</td></tr> <tr><td> 1980”</td><td> 3979</td></tr> <tr><td> 1981 ”</td><td> 4016</td></tr> <tr><td> 1982 ”</td><td> 3810</td></tr> <tr><td> 1983 ”</td><td> 3 790</td></tr> <tr><td> 1984”</td><td> 3816</td></tr> <tr><td> 1985 ”</td><td> 3 858</td></tr> <tr><td> 1986 ”</td><td> 3 880</td></tr> <tr><td> 1987”</td><td> 3 722</td></tr> <tr><td> 1988 ”</td><td> 3695</td></tr> <tr><td> 1989”</td><td> 3575</td></tr> <tr><td> 1990 den 1 december</td><td> 3577</td></tr> </table> 82 Prop. 1990/91:100 Bil. 2 REGELBESTÅNDET I SFS under perioden 1970-1990<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-100.png" style="width:304pt;height:221pt;"/> <table border="1"> <tr><td> Isl Författningar</td><td> Fl Lagar</td><td> I-] Förordningar</td></tr> <tr><td> iil 1970-1987</td><td> Lii 1988-1989</td><td> LJ 1988-1990</td></tr> </table> Antalet författningar håller sig i stort sett kvar på förra årets nivå som var den lägsta på 20 år. Författningsbeståndet kan med hjälp av registren delas upp på lagar och förordningar. Till ”lag-gruppen” har förts sådana föreskrifter som bedöms vara lagar i regeringsformens mening. Med denna definition av en lag blir fördelningen av 1990 års gällande författningar i SFS avrundade till närmaste hundratal ca 1 200 lagar och ca 2 400 förordningar. Det är ungefär samma fördelning som år 1989. Undertiden den 1 januari — den 1 december 1990 har totalt 1 038 titlar kungjorts. Motsvarande siffra från samma period 1989 var 846 titlar. Ökningen i antalet kungjorda författningar vittnar — mot bakgrund av det oförändrade antalet grundförfattningar — om en fortsatt god takt i regelre- formeringsarbetet. Fördelningen på de olika departementen etc. av SFS-författningarna per den 1 december 1990 är följande. Myndighetsförfattningarna redovisas under det departement som myndigheten hör till. 83 <table border="1"> <tr><td> Departement etc.</td><td> Antal författningar i SFS</td></tr> <tr><td> Justitiedepartementet</td><td> 712</td></tr> <tr><td> Utrikesdepartementet</td><td> 135</td></tr> <tr><td> Försvarsdepartementet</td><td> 147</td></tr> <tr><td> Socialdepartementet</td><td> 313</td></tr> <tr><td> Kommunikationsdepartementet</td><td> 241</td></tr> <tr><td> Finansdepartementet</td><td> 770</td></tr> <tr><td> Utbildningsdepartementet</td><td> 260</td></tr> <tr><td> Jordbruksdepartementet</td><td> 182</td></tr> <tr><td> Arbetsmarknadsdepartementet</td><td> 129</td></tr> <tr><td> Bostadsdepartementet</td><td> 128</td></tr> <tr><td> Industridepartementet</td><td> 156</td></tr> <tr><td> Civildepartementet</td><td> 324</td></tr> <tr><td> Miljödepartementet</td><td> 68</td></tr> <tr><td> Riksdagen</td><td> 1</td></tr> <tr><td> Riksbanken</td><td> 11</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 3577</td></tr> </table> Prop. 1990/91:100 Bil. 2 Det kan noteras att en del av miljödepartementets författningar under år 1990 har förts över till industridepartementet. Myndighetsregler Några huvudpunkter — Myndighetsreglerna fortsätter att minska, mellan 1989 och 1990 med 1 200 regler. — Länsstyrelsernas regler minskar. De regelförteckningar som myndigheterna lämnade till regeringen hös- ten 1990 tillsammans med sina anslagsframställningar innehåller 14 400 rubriker. Det innebär en minskning med 1 200 titlar sedan den 1 septem- ber 1989. Antalet regelrubriker per departementsområde är ungefär följande. <table border="1"> <tr><td> Område</td><td> Antal titlar (avrundade hundratal)</td></tr> <tr><td> Justitiedepartementet</td><td> 100</td></tr> <tr><td> Utrikesdepartementet</td><td> 100</td></tr> <tr><td> Försvarsdepartementet</td><td> 2000</td></tr> <tr><td> Socialdepartementet</td><td> 600</td></tr> <tr><td> Kommunikationsdepartementet</td><td> 2000</td></tr> <tr><td> Finansdepartementet</td><td> 2 500</td></tr> <tr><td> Utbildningsdepartementet</td><td> 1 700</td></tr> <tr><td> Jordbruksdepartementet</td><td> 800</td></tr> <tr><td> Arbetsmarknadsdepartementet</td><td> 1200</td></tr> <tr><td> Bostadsdepartementet</td><td> 400</td></tr> <tr><td> Industridepartementet</td><td> 100</td></tr> <tr><td> Civildepartementet</td><td> 2 700</td></tr> <tr><td> Miljödepartementet</td><td> 200</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 14400</td></tr> </table> 84 Minskningen i antalet regler kan nästan helt hänföras till länsstyrelseom- Prop. 1990/91:100 rådet och får i hög grad ses som ett resultat av det arbete som en arbets- Bil. 2 grupp inom civildepartementet — LON-gruppen — utför i samarbete med länsstyrelserna. Sålunda har regelmängden kunnat begränsas från ur- sprungligen ca 5000 den 1 juli 1986 till i dag ca 2000. Det är en minskning med närmare 60%. Flera myndigheters regelförteckningar är dock fortfarande i ett sådant skick att de inte utgör något bra mått på hur många myndighetsregler som finns. Så långt det går att döma av förteckningarna behövs det insatser för att få mera enhetliga uppställningar av reglerna, få till stånd en klarare åtskillnad mellan grundförfattningar och ändringsförfattningar samt an- sluta författningarna till de lagar och förordningar som de är verkställig- hetsföreskrifter till. Det datoriserade registreringsarbete med myndighetsregler som nu har påbörjats hos civildepartementets myndigheter och krav på uppgifter om vilka bemyndiganden som myndigheterna har stött sig på i sin regelgivning avses på sikt leda till att regelförteckningarna erbjuder ett fullgott mått på dessa myndigheters regler. Förteckningarna avses bli jämförbara med SFS- registret exempelvis som grund för att fastställa antalet författningar. Men ett likartad arbete behöver komma i gång också hos andra myndigheter för att den eftersträvade kvaliteten i regelförteckningarna skall kunna nås. Vad gäller effekterna på myndighetsreglerna av regelreformarbetet är det självfallet lika angeläget att kunna mäta dem som när det gäller författ- ningarna i SFS. Fortfarande förekommer det att myndigheterna beslutar författningar vars innehåll och utformning inte svarar mot de krav som numera ställs på myndighetsföreskrifterna. Kvaliteten behöver höjas. Statliga kollektivavtal Några huvudpunkter — Ny struktur på avtalsreglerna. — Nya trender i reglerna. Strukturen i kollektivavtalsreglerna på det statliga området förändras. Från att ha varit samlade i allmänna avtal (allmänt avlöningsavtal för tjänstemän — AST, allmänt arbetstidsavtal — ARB, allmänt arvodesavtal — ARV etc.) går man nu över till sektorsanknutna avtal, där alla regler som gäller för en viss sektor samlas i ett avtal (sektoravtal för civil statsför- valtning (SA-C), sektoravtal för affärsverken (SA-A), sektoravtal för för- svaret (SA-F) etc. Avsikten med att dela upp avtalsreglerna efter sektorer är att reglerna bättre skall kunna anpassas efter den verksamhet, som de avser. I arbetet med sektoravtalen ingår givetvis att begränsa och förenkla regler samtidigt som man använder sig av ett mer begripligt språk, en 85 enhetlig terminologi och en överskådligare disposition. Exempelvis inne- bär de nya arbetstidsavtalen en väsentligt minskad detaljreglering. Den reformering av det statliga tjänstesystemet som har genomförts och som tidigare har redovisats (prop. 1988/89:100 bil. 2 s. 51) är ett annat exempel på enklare avtalsregler. De nya avtalen har sedan följts upp av regeringen med ändringar på forfattningssidan. Omvänt gäller att behovet av förenklingar på forfattningssidan har lett till förenklingar också på avtalssidan. Det är självfallet av betydelse att man i regelarbetet både hos arbetsgi- varna och hos arbetstagarna förutsättningslöst kan pröva om en fråga bör regleras i avtal eller författningsvägen. En sådan prövning bör i förekom- mande fall vara en naturlig delfråga i den s.k. checklista för regelgivare som ingår i ett program för god regelkvalitet (jfr bil. 2 p. 5.1 till denna budgetproposition). Ett viktigt reformarbete på forfattningssidan av personalområdet som berör den avtalsreglerade delen av området är arbetet i LOA-utredningen (C 1989:07). Den har till uppgift att se över lagstiftningen om offentlig anställning. Men också de närmare 60 andra författningar på området (utom pensionsförfattningarna) kommer att beröras av översynen. Näm- nas kan också det översynsarbete på området som utförs av en arbetsgrupp inom civildepartementet — ALP-gruppen. Den gruppen har i uppdrag att på något kortare sikt ta fram förslag till regelförenklingar och till en annan och mer översiktlig struktur på reglerna i de nämnda närmare 60 författ- ningarna. Prop. 1990/91:100 Bil. 2 Kommunernas föreskrifter Några huvudpunkter — En arbetsgrupp inom stat-kommunberedningen tar fram förslag om kommunernas arbete med att förenkla sina regler. Arbetsgruppen inom stat-kommunberedningen (C 1983:02) har under år 1990 låtit utföra två kommunala studier för att i första hand kartlägga den kommunala regelgivningen och få fram exempel på sådana regleringar som i särskild grad har betydelse för den kommunala verksamheten, både statliga sådana och kommunernas egna. För det primärkommunala områ- det har studier utförts i samarbete med Eskilstuna kommun och för det landstingskommunala området i samarbete med landstinget i Skaraborgs län. Studierna, som nu bearbetas inom arbetsgruppen, är avsedda att ligga till grund för de förslag som arbetsgruppen planerar att lämna till stat- kommunberedningen under våren 1991. 86 Regelregistreringsarbetet Prop. 1990/91:100 Bil. 2 Några huvudpunkter — Databaserna med register över författningarna i Svensk författ- ningssamling (SFS) utnyttjas alltmer i författningsarbetet. — Myndighetsregler registreras så de ansluter till SFS-registren. Databaserna med SFS-författningarna används i allt större utsträckning i författningsarbetet i departementen. Samtliga departement har nu möj- lighet att söka i baserna. Av uppgifter från justitiedepartementet framgår att användningen av informationssystemet har ökat kraftigt under år 1990. Inte bara i departe- mentsarbetet utan också i arbetet hos riksdagen och hos myndigheterna söker man numera efter och hämtar uppgifter ur databaserna. Det är avsikten att under år 1991 från justitiedepartementet föra över ansvaret för SFS-baserna till statsrådsberedningen. Den organisatoriska förändringen kommer till stånd både för att förenkla och decentralisera hanteringen. En datoriserad regelregistrering är en väsentlig beståndsdel i arbetet med att få en god regelkvalitet. Den är en förutsättning för ett framgångs- rikt reformarbete. Den behövs i kontrollsyften och den är i många fall en förutsättning för att kunna reformera regler till följd av organisatoriska förändringar av verksamheterna. Tillgång till regler i en databas bör också kunna bidra till en bättre produktivitet hos myndigheterna. Tempot behö- ver alltså ökas i arbetet med att ta in myndighetsregler i databaser. På lite längre sikt kan värdet av en datoriserad regelregistrering antas väl motsvara de resurser som på något kortare sikt kan behöva sättas till i ett registreringsarbete. Ett ökat tempo i datoriseringen av regelregistreringen bör alltså på sikt kunna rymmas inom ramen för myndigheternas nuvaran- de resurser, särskilt som en långsiktighet i resursplaneringen nu underlät- tas av den nya budgetprocessens treåriga budgetramar. En väsentlig andel av de regelrubriker som finns intagna i regelförteck- ningarna svarar länsstyrelserna för. Ca 15 % av reglerna är länsstyrelser- nas. De flesta av dessa regler finns intagna i länens författningssamlingar. De reglerar frågor av många olika slag inom skilda verksamhetsområden. Bl. a. dessa förhållanden var bakgrunden till det uppdrag regeringen läm- nade hösten 1989 till länsstyrelsen i Västerbottens län att upprätta en databas för länsstyrelsens gällande föreskrifter och allmänna råd (jfr bud- getpropositionen 1990 bil. 2:1 s. 79). Sedan uppdraget har avrapporterats fortsätter nu arbetet med att få övriga länsstyrelser att registrera sina regler på ett liknande sätt. 87 Innehåll Bilagans huvudsakliga innehåll................................. 1 Allmänna utgångspunkter ................................... 2 Den offentliga sektorn i ett internationellt perspektiv............ 3 Den statliga sektorn ........................................ 3.1 Den statliga förvaltningen ............................... 3.2 Viss statlig affärsverksamhet ............................. 3.3 Utnyttjande av konkurrens- och marknadskrafter i offentlig sektor ................................................ 4 Den kommunala sektorn .................................... 4.1 Inledning.............................................. 4.2 Ökat handlingsutrymme för kommuner och landsting ....... 4.3 Vad händer i kommuner och landsting? ................... 5 Regelreformering och delegering ............................. 5.1 Regelreformeringsarbetet................................ 5.2 Delegeringsarbetet...................................... 6 Hemställan................................................ Prop. 1990/91: 100 3   Bil-2 4 6 <h4>io-</h4> 10 30 32 34 34 37 42 47 48 55 57 Bilaga 2:1 Regeringens arbete med reglereformering och delegering — en sammanställning från statsrådsberedningen......  61 Bilaga 2:2 Regelbeståndet och regelregistreringen — en samman- ställning från civildepartementet .................... 81 Norstedts Tryckeri, Stockholm 1991 88 <h4>Bilaga 3 till budgetpropositionen 1991</h4><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-101.png" style="width:36pt;height:36pt;"/> <h3>Kungliga hov- och slottsstaterna</h3> <h4>(första huvudtiteln)</h4> Prop. 1990/91: 100 Bil. 3 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 december 1990 Föredragande; statsrådet Johansson <h4>Anmälan till budgetpropositionen 1991</h4> <h4>A. Kungliga hovstaten</h4> <h5>A 1. Hans Maj:t Konungens och det Kungliga Husets hovhållning.</h5> Anslaget är för innevarande budgetår uppfort i statsbudgeten med 18475000 kr. Anslaget är for närvarande obetecknat, vilket innebär bl. a. att beloppet inte kan överskridas. Eftersom större delen av anslaget används for att betala lönekostnader till anställd personal, medför anslagskonstruktionen problem att täcka merkostnader till följd av avtalsenliga löneökningar. Sådana medel har därför hittills anvisats från trettonde huvudtitelns an- slag Täckning av merkostnader för löner och pensioner m. m. Jag förordar emellertid att anslaget från och med budgetåret 1991/92 förs upp som ett förslagsanslag i statsbudgeten. Regeringen kan då medge att anslaget får överskridas med det belopp som motiveras av avtalsenliga löneökningar. Jag vill betona att någon ytterligare belastning på statsbudgeten inte upp- kommer genom det ändrade förfarandet. Jag beräknar anslagsbehovet för nästa budgetår till 20450000 kr. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Hans Maj.t Konungens och det Kungliga Husets hovhåll- ning för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 20450000 kr. 1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3 <h4>B. Kungliga slottsstaten</h4> <h5>B 1. De kungliga slotten: Driftkostnader</h5> Prop. 1990/91: 100 Bil. 3 1989/90 Utgift 1990/91 Anslag 1991/92 Förslag 26088066 21882000 23212000 Stockholms slott används av kungen och inrymmer representationsloka- ler och kontor. I Stockholms slott finns bl. a. riksmarskalksämbetet, ståt- hållarämbetet, husgerådskammaren och Bernadottebiblioteket. Vissa de- lar av slottet visas även for allmänheten. Drottningholms slott används av kungen och hans familj som bostad och visas för allmänheten. Ulriksdals slott har delvis upplåtits till kansli för Världsnaturfonden men har även öppnats för allmänheten och används för utställningsverksamhet. Haga slott används av regeringen som bostad för prominenta gäster från utlan- det. Gripsholms slott utnyttjas som museum och för utställning av en del av svenska statens porträttsamling. Strömsholms slott visas för allmänhe- ten. För användningen av hela Strömsholms kronoegendom finns en sam- arbetsgrupp, tillkallad av länsstyrelsen i Västmanlands län med represen- tanter för bl. a. byggnadsstyrelsen, domänverket, kommunen och lands- tinget samt Ridfrämjandet. Rosersbergs slott disponeras till större delen av statens räddningsverk. De två övervåningarna i slottet har dock fått behål- la sin ursprungliga karaktär och visas för allmänheten. Tullgarns slott är upplåtet för visning. Från detta anslag avlönas närmare 80 anställda, varav ca 25 i park- och trädgårdsvård och tolv för lokalvård. Härtill kommer ett tjugotal personer med uppdrag av deltids- eller bisysslekaraktär. Från anslaget betalas även andra driftkostnader för de kungliga slotten utom rent fastighetsunderhåll. Riksmarskalksämbetet har — i anslutning till en framställning från ståthållarämbetet — hemställt att 25 295 700 kr. anvisas för driften av de kungliga slotten under nästa budgetår. Vid beräkningen av det angivna medelsbehovet har någon löneomräkning av utgiftsposten lönekostnader inte gjorts. En successiv utvidgning av visningsverksamheten vid de kungliga slot- ten har skett under senare år. Vid Ulriksdals slott har ytterligare ett antal rum ställts i ordning för visning inom slottet och ett skulpturmuseum i det s. k. Orangeriet har öppnats liksom en utställningslokal för drottning Kristinas kröningsvagn. Installation och underhåll av larmanläggningar medför ökade lokalkost- nader. Även i övrigt ökar kostnaderna för verksamheten. Ståthållarämbe- tet anser det rimligt att detta anslag budgeteras på ett sätt som motsvarar faktiska behov och faktisk förbrukning. Sammanställning <table border="1"> <tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2"> 1990/91</td><td> Beräknad ändring 1991/92</td></tr> <tr><td> Föredraganden</td></tr> <tr><td> Anslag Förva It n i ngskost nader (därav lönekostnader) Lokalkostnader</td><td> 19617000 (16500000) 3 365000</td><td> + 1 747000 (+1 980000) - 182000</td></tr> <tr><td> Summa utgifter</td><td> 22 982 000</td><td> + 1565000</td></tr> <tr><td> Avgår: Uppbördsmedel</td><td> 1 100000</td><td> + 235000</td></tr> <tr><td> Summa anslag</td><td> 21882 000</td><td> + 1330000</td></tr> </table> Prop. 1990/91: 100 Bil. 3 Föredragandens överväganden Mitt förslag till medelsberäkning framgår av sammanställningen. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till De Kungliga slotten: Driftkostnader för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 23 212000 kr. <h5>B 2. Kungliga husgerådskammaren</h5> 1989/90 Utgift 1990/91 Anslag 1991/92 Förslag 8 777000 7 459000 9059000 Husgerådskammarens uppgift är att svara för underhåll och vård av de konstverk, möbler och andra inventarier i de kungliga slotten som tillhör staten men disponeras av kungen, att vetenskapligt bearbeta samlingarna samt att genom skrifter och visningsverksamhet presentera samlingarna för allmänhet och forskare. Dessutom förvaltar husgerådskammaren de Bernadotteska familjestiftelsernas bestånd av möbler, konst och konst- hantverk samt administrerar Bernadottebiblioteket. Slutligen hjälper hus- gerådskammaren till vid tillfällig möblering för representation o. dyl. Av medel från detta anslag avlönas ca 30 anställda. I samband med anslagsframställningen förbudgetåret 1989/90 lade hus- gerådskammaren fram en långtidsplan för en upprustning under perioden 1989- 1999, som skulle ge kammaren möjlighet att hålla en godtagbar kontroll över samlingarnas kondition och resurser för de mer akuta vård- insatserna. Husgerådskammaren har därefter tillförts ökade resurser för detta ändamål. 1 anslagsframställningen för budgetåret 1991/92 begär nu husgeråds- kammaren inom ramen för långtidsplaneringen ytterligare resursförstärk- ningar. Riksmarskalksämbetet tillstyrker husgerådskammarens framställan om anslag för budgetåret 1991/92 — 9 509000 kr, varav 400000 kr. i engångs- anslag — vilken överensstämmer med tredje året av den framtagna lång- tidsplanen.                                                                                      3 Riksmarskalksämbetet anhåller vidare om att särskilda medel anvisas Prop. 1990/91: 100 under detta anslag för nyanskaffning och vård av uniformer som används i Bil. 3 samband med statsbesök, högtidliga audienser, officiella middagar m. m. Slutligen anhåller riksmarskalksämbetet om särskilda medel för förbätt- rade vårdinsatser av de Bernadotteska familjestiftelsernas bestånd av möbler, konst och konsthantverk. Sammanställning <table border="1"> <tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2"> 1990/91</td><td> Beräknad ändring 1991/92</td></tr> <tr><td> Föredraganden</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Förvaltningskostnader</td><td> 7555000</td><td> + 1 600000</td></tr> <tr><td> (därav lönekostnader)</td><td> (6651000)</td><td> (+1 400000)</td></tr> <tr><td> Avgår:</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Uppbördsmedel</td><td> 96 000</td><td> -</td></tr> <tr><td> Summa anslag</td><td> 7459000</td><td> + 1600000</td></tr> </table> Föredragandens överväganden Min bedömning av medelsbehovet framgår av sammanställningen i det föregående. Utöver pris- och löneomräkning beräknar jag medel för en viss förstärkning av resurserna för vården av samlingarna. Jag har dessutom beräknat 400000 kr. för nyanskaffning och vård av uniformer. När det gäller vården av de Bernadotteska familjestiftelsernas samlingar är jag för närvarande inte beredd att föreslå några ändrade finansieringsformer. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Kungliga husgerådskammaren för budgetåret 1991/92 an- visa ett förslagsanslag på 9059000 kr. Vid bifall till mina förslag till medelsberäkning för nästa budgetår kom- mer första huvudtitelns slutsumma för budgetåret 1991/92 att uppgå till 52 721 000 kr. Detta betyder en ökning i jämförelse med det av riksdagen för budgetåret 1990/91 anvisade beloppet med 4 905 000 kr. <h5>Register</h5> sid. A. Kungliga hovstaten 1.  Hans Maj:t Konungens och det Kungliga Husets hovhållning B. Kungliga slottsstaten 2.  De kungliga slotten: Driftkostnader 3.  Kungliga husgerådskammaren Anslag kr. 20 450000 Prop. 1990/91: 100 Bil. 3 Totalt för kungliga hov- och slottsstaterna 23212000 9059000 32 271000 52721000 Norstedts Tryckeri, Stockholm 1990 <h4>Bilaga 4 till budgetpropositionen 1991</h4><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-102.png" style="width:37pt;height:21pt;"/> <h3>Justitiedepartementet</h3> <h5>(andra huvudtiteln)</h5> Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 <h3>ÖVERSIKT</h3> Justitiedepartementet svarar för beredning av lagstiftningsärenden på många områden av samhällslivet. Till justitiedepartementet hör åklagarväsendet, huvudparten av dom- stolsväsendet, rättshjälpen och de allmänna advokatbyråerna samt kriminalvården. Inom departementets område faller också den verksamhet som utövas av justitiekanslem, datainspektionen, brottsförebyggande rådet, bokföringsnämnden och brottsskadenämnden. Utgifterna inom justitiedepartementets område beräknas under budgetåret 1991/92 komma att öka med 1 319,7 milj. kr. till 7 127 491 milj. kr. Utvecklingen inom rättsväsendet Huvuddelen av verksamheten på justitiedepartementets område avser uppgifter som direkt eller indirekt regleras genom lagstiftning. Myndigheterna har begränsade möjligheter att själva påverka verksamhe- tens omfattning. Den verksamhet som avser samhällets åtgärder mot brott bestäms till stor del av brottsutvecklingen och inom de olika delområdena av sådana faktorer som antalet anmälda brott, mängden mål och dessas svårighetsgrad samt inom kriminalvården av antalet utdömda frihetsstraff och straffti- dernas längd. Brottsutvecklingen är stigande. Arbetsbelastningen inom rättsväsendet ökar. Åklagarväsendet Åklagarväsendet får en treårig budgetram. Ramen ger åklagarväsendet ett utrymme under treårsperioden att rationalisera genom ADB och utbildning. Medel tillförs också för vissa personalförstärkningar. Domstolsväsendet Domstolarna erhöll en treårig budgetram budgetåret 1989/90. Enligt tidigare beslut tillförs domstolarna resurser för rationaliseringar genom ADB och utbildning. Domstolarna får också medel för handläggning av nya måltyper.                                                                               1 1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4 Kriminalvården Kriminalvärdsanstaltema Härianda och Karlskrona föresläs bli nedlagda. Platserna vid Härlandaanstalten ersätts genom om- och tillbyggnader vid vissa kriminalvårdsanstalter. Nedläggningen av anstalten i Karlskrona bör ske i anslutning till att ett nytt häkte tas i bruk på samma ort. Rationaliseringar inom kriminalvården beräknas uppgå till drygt 31 milj, kr. Omkring 20 milj. kr. återförs till kriminalvården för effekti- vitetsbcfrämjande åtgärder, bl.a. för metodutveckling och utbildning. Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 Sammanfattning Förändringarna inom justitiedepartementets område i förhållande till budgetåret 1990/91 framgår av följande sammanställning. Beloppen anges i milj. kr. <table border="1"> <tr><td></td><td> Anvisat 1990/91</td><td> Förslag 1991/92</td><td> Förändr.</td></tr> <tr><td> Andra huvudtiteln</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> A. Justitiedepartementet m.m.</td><td> 107,7'</td><td> 127,7</td><td> 20,0</td></tr> <tr><td> B. Vissa tillsynsmyndig-</td><td> 5,0</td><td> 6,1</td><td> 1,1</td></tr> <tr><td> heter m.m.</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> C. Åklagarväsendet</td><td> 421,8</td><td> 498,2</td><td> 76,4</td></tr> <tr><td> D. Domstolsväsendet m.m.</td><td> 1941,7</td><td> 2254,1</td><td> 312,4</td></tr> <tr><td> E. Kriminalvården</td><td> 2478,42</td><td> 2992,0</td><td> 513,6</td></tr> <tr><td> F. Rättshjälp m.m.</td><td> 637,0</td><td> 914,1</td><td> 277,1</td></tr> <tr><td> G. Övriga myndigheter</td><td> 34,2’</td><td> 45,0</td><td> 10,8</td></tr> <tr><td> H. Diverse</td><td> 182,0</td><td> 290,3</td><td> 108,3</td></tr> <tr><td> Summa för justitiedepar-</td><td> 5807,8</td><td> 7.127,5</td><td> 1.319,7</td></tr> <tr><td> tementet</td><td></td><td></td><td></td></tr> </table> 'Innefattar även ett belopp av 1 milj. kr. som anvisats efter förslag i prop. 1989/90:90 om forskning. 2Summan omfattar inte ett belopp av 6 milj. kr. som anvisats på tilläggsbudget I för budgetåret 1990/91. 'Innefattar även belopp som har anvisats efter förslag i prop. 1989/90:90 om forskning. Justi ti edepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 december 1990 Föredragande: statsrådet Freivalds <h4>Anmälan till budgetpropositionen 1991</h4> <h5>1         Allmänt</h5> 1.1         Mål för verksamheten Justitiedepartementet bereder lagstiftningsärenden pä många områden. Först och främst bör grundlagarna nämnas. Departementet handlägger också viktiga delar av den lagstiftning som reglerar de enskilda medborgarnas förhållande till staten och andra offentliga organ. Hit hör bl.a. strafflagstiftningen, de regler som styr polisens och åklagarnas verksamhet samt reglerna om förfarandet vid våra domstolar. Ett annat betydelsefullt område är lagregler om enskildas inbördes förhållanden, t.ex. inom familjerätten, köprätten och bolagsrätten. Till justitiedepartementets verksamhetsområde hör bl.a. domstolsvä- sendet, åklagarväsendet och kriminalvården. Verksamheten på justitiedepartementets område har central betydelse för rättssäkerhet och rättstrygghet. För arbetet på detta område kommer trygghet och rättvisa för medborgarna, jämlikhet och solidaritet samt effektivitet i den offentliga förvaltningen särskilt i blickpunkten. Departementets myndigheter och lagstiftning utsätts fortlöpande för en öppen och genomträngande granskning. Min uppfattning är att rättsväsendet har klarat sina uppgifter väl men att det ändå finns skäl att på olika sätt verka för att rättssamhället ytterligare befästs och stärks. Det är angeläget att man tar till vara alla möjligheter att rationalisera och effektivisera verksamheten inom rättsväsendet utan att rättssä- kerheten eller medborgarnas anspråk på hjälp från de rättsvårdande myndigheterna åsidosätts. Regeringen har nyligen i skrivelse till riksdagen (1990/91:50) presenterat ett omfattande åtgärdsprogram för att stabilisera ekonomin och begränsa tillväxten av de offentliga utgifterna. Inom justitiedepartementets område granskas myndigheterna successivt med sikte på att öka effektiviteten i deras verksamhet. Både domstolsväsendet och åklagarväsendet ses för närvarande över i detta syfte. Genom en övergång till resultatorienterad styrning beräknas statsmakterna få bättre redovisningar och bedömningar av uppnådda resultat. En resultatinriktad styrning, med mindre inslag av detalj- och regelstyrning, ger samtidigt utrymme för betydande delegering till regional och lokal nivå och uppmuntrar och underlättar initiativ till effektivisering och rationalisering på dessa nivåer. De centrala myndigheternas storlek och uppgift måste anpassas till denna utveckling. Jag avser att under våren 1991 ta upp frågan om Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 strukturförändringar inom departementets område med sikte på sådana omställningar och bantningar. Domstolsverket och kriminal- vårdsstyrelsen kommer att behandlas i denna genomgång. Det är av yttersta vikt att vi har domare och åklagare som tillgodoser högt ställda krav. Domstolarnas och åklagarmyndigheternas arbetsläge är ansträngt, och arbetsvillkoren måste förbättras. Bl.a. i detta syfte arbetar för närvarande två utredningar, domstolsutredningen och åklagarutredningen -90, med frågor om uppgifter, arbetssätt och organisation inom respektive verksamhetsområde. Brottsbekämpning är en central uppgift för rättsväsendet men också för andra myndigheter. Till de grundläggande målen hör tryggheten för liv, hälsa, integritet och personlig egendom. Av särskild betydelse är att utveckla insatserna för att motverka våld och stödja brottsoffer. Kampen mot narkotikan och den ekonomiska brottsligheten står också i förgrunden. Verksamheten inom kriminalvården skall bedrivas med hög säkerhet, samtidigt som anstaltstiden bör användas för att på bästa sätt anpassa den dömde till samhället. Jag vill i sammanhanget också erinra om att en långsiktigt fram- gångsrik kriminalpolitik måste bygga på ett väl utvecklat brotts- förebyggande arbete. Polisen har en central roll inom rättsväsendet. Viktiga uppgifter utförs även av bl.a. socialtjänsten och den psykiatriska vården. Föreningslivet och frivilliga sammanslutningar uträttar också ett värdefullt arbete. Frågor som rör dessa områden berörs av civilministern, socialministern, biträdande socialministern och biträdande civilministern i deras respektive anmälningar till budgetpropositionen. Utvecklingen på det internationella området har under senare år fått en allt större betydelse för svenskt rättsväsende och svensk lagstiftning. En huvuduppgift under den närmaste framtiden är att åstadkomma de förändringar i vårt rättssystem som föranleds av ett kommande avtal mellan EFTA-ländema och EG. Också de förändringar som kan föranledas av ett eventuellt medlemsskap i EG bör belysas. Sverige har en viktig roll att fylla när det gäller att bidra till utvecklingen i Central- och Östeuropa. Inom justitiedepartementets område har svenska bidrag till utvecklingen i dessa delar av Europa kunnat lämnas framför allt genom att man från svensk sida kunnat redovisa erfarenheter av olika rättsliga regelsystem. Dessa erfarenheter har sedan kunnat ingå i det underlag som olika länder i Central- och Östeuropa har behövt för att själva kunna ta ställning till uppbyggnaden av de nya rättsliga system som den politiska och ekonomiska utvecklingen i dessa länder gjort nödvändig. Samverkan av detta slag har framför allt ägt rum med de baltiska republikerna. Utbyte av synpunkter har skett på såväl ministernivå (med Lettland och Litauen) som på tjänstemannanivå (med alla tre baltiska republikerna). Ett gemensamt intresse vid diskussionerna har varit att få del av svenska erfarenheter och synpunkter rörande rättsväsendets organisation och arbetssätt och lagstiftningsarbetet. På det civilrättsliga området har intresset särskilt knutits till associationsrätten och Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 egendomsrätten. Även frågor om bekämpande av brott och om kriminalvård har diskuterats. Motsvarande kontakter har också förekommit med Ryska federativa republiken. Utöver de kontakter som olika länder i Central- och Östeuropa har haft direkt med det svenska justitiedepartementet har dessa länder haft liknande kontakter för erfarenhetsutbyte och diskussion med olika myndigheter och organisationer i Sverige, t.ex. riksåklagaren, Sveriges advokatsamfund och Sveriges domareförbund samt med universiteten. Bl.a. har det därvid i Sverige anordnats seminarier för jurister på hög nivå inom Sovjetunionen. Vid dessa har företrädare för ett stort antal olika republiker inom Sovjetunionen deltagit. 1.2          Lagstiftning som medel i reformarbetet 1.2.1        Allmänt Lagstiftning är ett viktigt medel i samhällsbyggandet. Det är å andra sidan angeläget att man inte överskattar lagstiftningens betydelse. Detta perspektiv blir särskilt angeläget i ljuset av det uttalade önskemälet att minska regelmängden. Lagstiftning bör användas med urskiljning och endast i fall då den bedöms som nödvändig eller i varje fall som det mest verksamma medlet för att man skall nå de mål som har satts upp. När det sker, måste lagarna utformas så att man så långt möjligt kan förutse resultatet i tillämpningen och så att lika fall behandlas lika. 1.2.2         Uppföljning och utvärdering av lagstiftning Inom justitiedepartementet genomförs sedan åtskilliga år systematiska utvärderingar av lagstiftning som har varit i kraft någon tid. Under år 1990 har s.k. hearings hållits med företrädare för berörda myndigheter och organisationer m.fl. för att departementet skall få del av erfa- renheterna av lagen om fastighetsmäklare (se avsnitt 4.2) och kreditupplysningslagen (jämför avsnitt 3.3). I justitiedepartementets regi har vidare uppföljningar gjorts av den år 1987 införda möjligheten att förverka fordon som använts vid trafikbrott (se avsnitt 5.4), lagen om målsägandebiträde, reglerna om allmän rättshjälp vid bodelning och vissa frågor om rättshjälp i ange- lägenheter utomlands (se avsnitt 2.3). Domstolsverket har på regeringens uppdrag tillsammans med riksförsäkringsverket utvärderat vissa frågor som rör handläggningen av socialförsäkringsmål. Den lagstiftning om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut som infördes år 1988 är tidsbegränsad och upphör att gälla vid årsskiftet 1991/92. En utvärdering av lagstiftningen förbereds för närvarande inom regeringskansliet. Också i fråga om förvaltningslagen har viss uppföljning skett såvitt gäller handläggningstiderna inom för- valtningen. Se avsnitt 3.4. Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 I sammanhanget bör också nämnas att det ingår i domstolsutred- ningens uppdrag att skaffa sig en bild av hur de hittillsvarande omprövningsreglema i förvaltningslagen och andra lagar tillämpas och, i den mån utredningen finner brister i reglerna eller deras tillämpning, föreslå de ändringar som kan anses påkallade (dir. 1989:56 s. 20 och 21). Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 1.2.3        Internationellt samarbete Stora delar av lagstiftningen på centrala rättsområden, t.ex. inom familjerätten och på det köp- och avtalsrättsliga området, har tillkommit i nordiskt samarbete. Detta har resulterat i att vi på flera områden har överensstämmande lagregler i de nordiska länderna. Denna rättslikhet är enligt min uppfattning av stort värde. Det finns därför anledning att vidmakthålla ett nära nordiskt samarbete på lagstiftningsområdet. Det nordiska lagstiftningssamarbetet har i ökande utsträckning inriktats även på behovet av lagstiftning i ett mer långsiktigt perspektiv. Det gäller bl.a. de skadeståndsrättsliga reglernas framtida funktion på personskadeområdet (se avsnitt 4.4), den internationella familjerätten (se avsnitt 4.1), eventuella lagstiftningsbehov på aktiebolagsrättens område (se avsnitt 4.7) samt frågan om s.k. grupptalan (se avsnitt 2.3). På samma sätt som det nordiska lagstiftningssamarbetet har kommit att bli ett naturligt och självklart inslag i beredningen av lagstift- ningsärenden inom justitiedepartementets ansvarsområde har Sveriges medverkan i andra former av internationellt lagstiftningssamarbete fått en ökad betydelse. Det gäller inte bara samarbetet inom Europarådet utan även det arbete på att åstadkomma enhetlig lagstiftning som sker inom olika organisationer inom FN-systemet, exempelvis IAEA (atomansvarighet), IMO (sjörätt), UNCITRAL (handelsrätt) och WIPO (immaterialrätt). Sådant samarbete sker vidare i stor omfattning inom andra mellanstatliga organisationer, såsom Haagkonferensen för inter- nationell privaträtt, OECD (atomansvarighet m.m.) och Unidroit (civilrätt). På senare tid har justitiedepartementets medverkan i arbetet på den västeuropeiska integrationen fått en allt större omfattning. En viktig fråga också under det gångna året har varit arbetet med institutionella och rättsliga frågor som ett led i EG-EFTA-överläggningama om ett närmare samarbete. Ett resultat av detta arbete är ett förslag om grundlagsändring (se avsnitt 3.1). Inom ramen för samarbetet mellan EG och EFTA har vidare fortsatta överläggningar ägt rum bl.a. rörande produktansvar (se avsnitt 4.4), handelsagentur (se avsnitt 4.3), bolagsrätt (se avsnitt 4.7) och immaterialrätt (se avsnitt 4.8). Också i fråga om straffrätten har det internationella samarbetet varit intensivt under de senaste åren. Under år 1990 infördes bl.a. ny lagstiftning med anledning av olika internationella överenskommelser mot terrorism. En departementspromemoria med förslag till de lagändringar som behövs för ratificering av FN:s narkotikabrottskon- vention har remissbehandlats (se avsnitt 5.3). Sverige har vidare signerat en ny europarädskonvention om internationellt samarbete vid förverkande på grund av brott. Sverige har också deltagit aktivt i förberedelserna för och genomförandet av FN:s åttonde kongress om "The prevention of crime and treatment of offenders" som avhölls kring månadsskiftet augusti september. Vid kongressen antogs bl.a. modellavtal om utlämning och internationell rättshjälp samt dokument om principerna för behandlingen av ungdomar som berövats friheten och utformningen av påföljder som inte innefattar frihetsberövande. Från processrättens område kan nämnas arbetet på den konvention om domstolsbehörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (Luganokonventionen) som hösten 1988 antogs av de 18 EG- Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 och EFTA-statema. <h5>2        Domstolsväsendet,  åklagarväsendet och</h5> <h5>processrätten</h5> 2.1         Domstolsväsendet Sedan flera år pågår ett målmedvetet arbete för att komma till rätta med domstolarnas svårigheter, som har yttrat sig i en växande arbetsbörda och tilltagande personalförsörjningsproblem. I 1990 års budgetproposition gjordes en översikt av detta arbete. Jag kan nu konstatera att de gjorda och planerade insatema i stor utsträckning redan har lett till resultat i så måtto att det tidigare talet om domstolar i kris har försvunnit ur debatten. Som nämnts i 1990 års budgetpro- position påbörjades inom ramen för justitiedepartementets verk- samhetsplanering under år 1988 en förutsättningslös och framtids- inriktad diskussion om domstolsväsendet. Som ett led i diskussionen utarbetades och remissbehandlades promemorian (Ds 1989:2) Domstolarna i framtiden - en idéskiss. Diskussionen utmynnade i att jag i slutet av år 1989 fick regeringens bemyndigande att tillkalla cn parlamentariskt sammansatt kommitté för att se över domstolarnas uppgifter, arbetssätt och organisation. Kommittén, som antagit namnet domstolsutredningen (Ju 1989:06), har nu arbetat ett år och skall redovisa sitt uppdrag före utgången av år 1991. Våren 1990 fattade riksdagen ett principbeslut om att integrera försäkringsrätterna med de allmänna förvaltningsdomstolarna. Sedan domstolsverket utrett de närmare konsekvenserna av principbeslutet (i DV Rapport 1990:2) har inom justitiedepartementet utarbetats promemorian (Ds 1990:80) Rättskipningen i socialförsäkringsmål. Instansordning och organisation. Promemorian, som gick ut på remiss i mitten av november 1990 och även behandlades vid en hearing i slutet av samma månad, ligger till grund för en nyligen avlämnad lagråds- remiss i ämnet. Jag återkommer till detta vid min behandling av anslagen till domstolsväsendet. Efter förslag av regeringen (prop. 1989/90:79) fattade riksdagen våren 1990 beslut om en reformerad domarbana m.m. (JuU 25, rskr. 193). Den nya ordningen började tillämpas den 1 juli 1990 och innebär bl.a. att alla ordinarie domartjänster skall tillsättas efter en skick- lighetsbedömning. Domarutbildningen skall alltjämt innehålla de tre obligatoriska inslagen aspiranttjänstgöring, underrättstjänstgöring och adjunktionstjänstgöring, men utbildningen skall koncentreras så att den inte tar mera tid i anspråk än de sammanlagda minimitiderna för de obligatoriska momenten. Reformen syftar till att förbättra möjligheterna att rekrytera och behålla kvalificerad personal i domstolsväsendet. Till ett förbättrad rekryteringsläge har också bidragit den i de senaste löneavtalen höjda lönenivån för domare. I enlighet med vad jag förutskickade i 1990 års budgetproposition har vissa ändringar gjorts i reglerna om notariemeriteringen. Ändringarna innebär att tiden för notariemeritering har förkortats från två och ett halvt till två år och att vissa justeringar har gjorts när det gäller notariernas behörighet att självständigt fatta beslut m.m. Även i denna reform har personalförsörjningsaspekten en framträdande roll. Domstolsväsendet deltar i den försöksverksamhet med treåriga budgetramar som pågår. Härigenom har möjligheterna till långsiktig planering och smidigare användning av anslagsmedlen ökat, något som är särskilt betydelsefullt med hänsyn till den växande arbetsbördan. Fr.o.m. årsskiftet 1990/91 träder en ny ordning för handläggning av rättshjälpsfrågor i kraft. Reformen innebär att bl.a. domstolarna avlastas uppgifter på rättshjälpsområdet och att dessa uppgifter i stället utförs av en ny myndighet, rättshjälpsmyndigheten, belägen i Sundsvall. Rättshjälpsmyndigheten ersätter de fyra tidigare rättshjälpsnämndema, vars verksamhet upphör. 2.2         Åklagarväsendet Också åklagarväsendet har kämpat med likartade problem som domstolarna. Arbetsbördan har ökat och det har varit svårt att rekrytera och behålla främst yngre jurister. Riksåklagaren har gjort betydande ansträngningar för att förbättra rekryteringsläget. De under året ingångna löneavtalen har för åklagarnas del lett till en sådan höjning av lönenivån att det finns anledning räkna med att rekryteringsläget kan förbättras. Efter mönster av det framstidsinriktade arbete som pågår beträffande domstolsväsendet har också på åklagarväsendets område tillkallats en parlamentariskt sammansatt kommitté med ett sektorsövergripande uppdrag, nämligen åklagarutredningen -90 (Ju 1990:04). Utredningens uppgift är att se över åklagarväsendet och reglerna om förundersök- ning. Utredningen skall överväga möjligheterna att ytterligare renodla åklagarnas arbetsuppgifter, bl.a. genom att åklagarna befrias från uppgifter som kan skötas av annan personal eller andra myndigheter. Andra viktiga frågor rör ett effektivare förundersökningsförfarande och utvidgad användning av ordningsbot och strafföreläggande samt frågor om avkriminalisering. Även organisatoriska frågor omfattas av Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 utredningens uppdrag, som skall vara slutfört före utgången av juni 1992. Åklagarväsendet går fr.o.m. budgetåret 1991/92 in i en ny treårig budgetperiod. Möjligheterna till långsiktig planering och resurs- utnyttjande bör i förening med fortsatta satsningar på ADB öka möjligheterna att bemästra den växande arbetsmängden i avbidan på de mera genomgripande förslag som kan förväntas av åklagarutredningen. 2.3         Rättegångsförfarandet Reglerna i rättegångsbalken (RB) om förfarandet vid de allmänna domstolarna har under det senaste årtiondet varit föremål för ett omfattande reformarbete. Bestämmelserna om rättegången vid tingsrätterna har moderniserats och effektiviserats genom en reform som trädde i kraft den 1 januari 1988. Under år 1989 har reglerna för högsta domstolens verksamhet reviderats efter förslag i prop. 1988/89:78, varigenom högsta domstolens roll som prejudikatinstans har stärkts. Vidare har under år 1989 en hel del ändringar i förfaran- dereglema för hovrätterna genomförts. Ytterligare ändringar i det processuella regelsystemet vilka berör huvudsakligen de allmänna domstolarna har gjorts under år 1990 på grundval av prop. 1989/90:71. Ett viktigt steg mot en renodling av domstolsväsendet togs på försommaren 1990 när riksdagen efter förslag av regeringen i prop. 1989/90:85 beslutade att den summariska processen skall flyttas över från tingsrätterna till kronofogdemyndigheterna. Det pågår nu ett intensivt förberedelsearbete för att den nya ordningen skall kunna genomföras enligt planerna den 1 januari 1992. Ytterligare ett par reformprojekt har helt nyligen lett till lagstiftning. Det gäller dels en omfördelning av vissa måltyper från fastighetsdom- stol till allmän domstol (prop. 1990/91:32), dels en effektivisering av delgivningssystemet (prop. 1990/91:11). Framför allt den sistnämnda reformen bör kunna bidra till efterlängtade förbättringar av domstolar- nas möjligheter att hantera målen på ett ändamålsenligt sätt. En stor del av reformarbetet på den centrala processrättens område är för den närmaste framtiden knuten till domstolsutredningen. En viktig uppgift för den utredningen är att göra en översyn av förvaltningspro- cesslagen (1971:291) som styr förfarandet vid förvaltningsdomstolarna. Vidare skall utredningen se över de förfaranderegler för de allmänna domstolarna som inte direkt angår tvistemål och brottmål. Det gäller för tingsrätternas del lagen (1946:807) om handläggning av domstols- ärenden och för hovrätternas och högsta domstolens del reglerna i RB om besvär. Också frågor om hur övernätternas resurser bättre skall kunna koncentreras till de mera svårbedömda målen övervägs av utredningen. I det här sammanhanget bör också nämnas att viktiga frågor med processuell anknytning övervägs av åklagarutredningen -90. Jag tänker då dels på frågor om vilken plats instituten åtalsunderlåtelse, Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 strafföreläggande och föreläggande av ordningsbot bör ha i vårt rättsväsende, dels på frågor om förundersökningens bedrivande, inte minst den centrala frågan om förundersökningsledningen. När det gäller rättshjälpsområdet vill jag erinra om de omfattande förändringar av såväl materiell som organisatorisk natur som ägt rum de senaste åren. Betydelsefulla materiella förändringar gjordes den 1 juli 1988 på grundval av prop. 1987/88:73 om förbättringar inom rättshjälpssystemet. Och i organisatoriskt hänseende träder, som nyss nämnts, en helt ny organisation av rättshjälpsadministrationen i funktion den 1 januari 1991. De materiella förändringarna i rättshjälpssystemet som genomfördes år 1988 syftade till att koncentrera de resurser som finns tillgängliga för allmän rättshjälp till de områden där störst behov av sådan rättshjälp har ansetts föreligga. På en punkt - möjligheten till rättshjälp i samband med bodelning efter äktenskapsskillnad - uppmärksammades en tid efter lagändringarna en viss ojämnhet i rätts- hjälpsnämndemas praxis som kunde leda till mindre tillfredsställande resultat i vissa fall. På initiativ av justitiedepartementet diskuterades dessa frågor vid en hearing i mars 1990 under medverkan av bl.a. advokater och rättshjälpsmyndighetema. Sedan frågorna genomlysts vid hearingen synes praxis ha stabiliserats. Någon anledning att aktualisera en lagändring på denna punkt synes därför åtminstone för närvarande inte föreligga. Jag vill i sammanhanget också nämna att en hearing i justitiedeparte- mentets regi nyligen ägt rum angående behovet av och möjligheterna till rättsligt bistånd åt dem som drabbats av våldsbrott utomlands. Frågan har uppmärksammats också i riksdagen (jfr 1990/91:JuU4, rskr. 16). Rättshjälpskostnadema har fortlöpande stigit och överstiger nu en halv miljard kr om året. Det är självfallet angeläget att man åter- kommande analyserar kostnadsutvecklingen och prövar i vilken utsträckning kostnaderna kan nedbringas. Jag kommer därför att ta initiativ till en sådan granskning genom riksrevisionsverkets försorg. I sammanhanget förtjänar också att nämnas att regeringen per den 1 januari 1990, i avvaktan på resultatet av den tilltänkta översynen, från domstolsverket har återtagit beslutanderätten beträffande bl.a. taxor på rättshjälpsområdet. Jag återkommer med en närmare redovisning av rättshjälpsfrågoma när jag behandlar frågan om anslag till rättshjälpen. I min anmälan till 1990 års budgetproposition tog jag upp prob- lematiken kring massmediabevakningen av uppmärksammade rättegångar. Den genomlysning av frågorna som jag där aviserade bör enligt min mening kompletteras med ytterligare erfarenheter från pågående rättegångar. Därför bör redovisningen av resultatet anstå något. I detta sammanhang bör också nämnas det lagstiftningsärende rörande begränsningar i målsäganderätten som jag initierade under våren 1990. Sedan lagrådets yttrande över ett lagförslag i ärendet inhämtats ägde en Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 10 ny remissbehandling rum under sommaren 1990. En del ytterligare kompletteringar av beslutsunderlaget erfordras innan jag är beredd att ta ställning till ärendets fortsatta behandling. SÄPO-kommittén har i sitt slutbetänkande (SOU 1990:51) föreslagit en särskild lag om hemlig teknisk avlyssning. Enligt förslaget skall hemlig teknisk avlyssning ("buggning") fä användas vid förundersök- ning angående brott mot rikets säkerhet och vissa brott som innefattar väld, hot eller tväng i politiska syften. Det nya tvångsmedlet skulle i allt väsentligt regleras med utgångspunkt i de år 1989 ändrade reglerna för hemlig teleavlyssning. En motsvarande lagstiftning föreslås när det gäller användning av övervakningskamera i den brottsutredande verksamheten. Förslagen övervägs efter remissbehandling i rege- ringskansliet. Jag skall nämna ytterligare en fråga med anknytning till tvångsmedel. Reglerna i 28 kap. 5 § RB om polismans rätt att på egen hand besluta om husrannsakan ändrades den 1 juli 1990 på så sätt att beslutsbe- fogenheten inskränktes till sådana fall då det är fara i dröjsmål (jfr prop. 1988/89:124 s. 61, JuU 25, rskr. 313; prop. 1989/90:71 s. 78, JuU 32, rskr. 292). Jag har nyligen fått indikationer på att de nya reglerna på sina håll anses medföra problem. Jag avser mot den bakgrunden att inom kort ta initiativ till en närmare undersökning av lagändringens effekter i olika delar av landet. När det gäller frågor som kan bli aktuella på lite längre sikt vill jag nämna s.k. grupptalan i tvistemål som aktualiserats bl.a. genom en framställning från konsumentverket. Frågan gäller i grunden hur man skall åstadkomma ett förbättrat rättsskydd för vad man har kallat kollektiva, diffusa och fragmentariska intressen, särskilt vid tvister om små belopp. Ämnet rör inte bara konsumentområdet utan även t.ex. miljörätten. I denna fråga har nordiska överläggningar ägt rum i november 1990. Jag avser att verka för att möjligheterna att införa grupptalan i svensk rätt utreds i lämplig form. Jag vill också nämna att frågan om en översyn av lagen (1929:145) om skiljemän är aktuell bl.a. efter en framställning från Stockholms Handelskammares skiljedomsinstitut. 2.4         Konkursrätt och utsökningsrätt Insolvensutredningen (Ju 1988:02) lade i oktober 1990 fram delbetänkandet (SOU 1990:74) Skuldsaneringslag. Där föreslås att det i vårt land införs en möjlighet för fysiska personer att få skulder helt eller delvis avskrivna efter beslut av domstol. Utredningen har nu gripit sig an vad som främst rör rekonstruktion av företag som råkat i kris. Utredningsuppdraget har genom nyligen utfärdade tilläggsdirektiv (dir. 1990:74) avgränsats bl.a. gentemot en av industriministern tillkallad kommitté som skall undersöka möjligheterna att förebygga konkurser på ett mer allmänt plan. Insolvensutredningens arbete skall vara avslutat vid halvårsskiftet 1992. Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 11 Utsökningsbalken ses för närvarande över genom riksskatteverkets försorg. En första delrapport har remissbehandlats och övervägs för närvarande inom justitiedepartementet. En slutrapport från riks- skatteverket väntas i början av år 1991. <h5>3           Offentlig rätt</h5> 3.1         Grundlagsfrågor m.m. Det har nu gått ungefär 20 år sedan vår nya regeringsform fick sin huvudsakliga utformning. Under tiden därefter har det konstitutionella reformarbetet resulterat bl.a. i att grundlagens skydd för de med- borgerliga fri- och rättigheterna förstärkts och byggts ut. Däremot har det utredningsarbete som gällt sådana frågor som mandatperiodernas längd, den gemensamma valdagen, valsystemet (t.ex. personvalsfrågan och valkretskretsindelningen), det s.k. upplösnings- eller extravals- institutet samt formerna för regeringsbildningen inte lett fram till en så bred politisk enighet som brukar eftersträvas vid grundlagsändringar. Vissa erfarenheter från de senaste decennierna visar att vårt politiska systems beslutsförmåga inte alltid varit tillräcklig. Svåra och på kort sikt impopulära - men nödvändiga - beslut hindras av att möjlig- heterna varit små att forma handlingskraftiga majoriteter. Statsmi- nistern har med de andra partiledarna i riksdagen diskuterat författ- ningsfrågan med sikte på sådana ändringar att den svenska demokratin skall få bättre förutsättningar att på ett ansvarsfullt sätt lösa sina uppgifter. Även andra frågor har behandlats vid dessa diskussioner. Överläggningarna kommer att fortsätta i början av nästa år då beslut också skall fattas om i vilka former det vidare arbetet skall bedrivas. Regeringen överlämnade den 7 december 1990 till riksdagen en proposition om yttrandefrihetsgrundlag m.m. (prop. 1990/91:64). I propositionen föreslås en ny särskild grundlag till skydd för ytt- randefriheten i radio, television, filmer, videogram och ljudupptag- ningar m.m. Förslaget bygger i väsentliga delar på yttrandc- frihetsutredningens förslag i betänkandet (SOU 1983:70) Värna yttrandefriheten. Det innebär att i princip samma slags grundlagsskydd som bestämmelserna i tryckfrihetsordningen (TF) ger tryckta skrifter skall införas för yttranden som framförs i de angivna medierna. Beredningen av ärendet inom regeringskansliet har - i enlighet med önskemål av riksdagen (KU 1987/88:36, rskr. 290) - skett under medverkan av de politiska partierna. I propositionen behandlas också förslag som lagts fram av med- delarskyddskommittén i betänkandet (SOU 1990:12) Meddelarrätt. Meddelarskyddskommittén har - också på begäran av riksdagen - utrett frågan om meddelarfriheten i förhållandet mellan enskilda (dir. 1988:57). Kommittén fick genom tilläggsdirektiv (dir. 1989:03) i uppdrag att överväga dels justeringar av vissa föreskrifter i TF om Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 12 tystnadsplikten för dem som är verksamma inom bl.a. tidningsföretag och nyhetsbyråer i fråga om vem som har lämnat uppgifter för publicering, dels om föreskrifterna är lämpligt utformade för dem som meddelar eller anskaffar uppgifter för offentliggörande i skrifter som trycks utomlands. Efter remissbehandling av betänkandet förs kommitténs förslag i de två sistnämnda frågorna fram i propositionen. På grund av remissutfallet föreslås däremot inte någon sådan grundlagsfäst rätt som kommittén har förordat för enskilda inom företag och organisationer att lämna uppgifter, som omfattas av en avtalsgrundad tystnadsplikt, för publicering utan att drabbas av sanktioner. Frågan skall övervägas ytterligare bl.a. i belysning av erfarenheter av tillämpningen av lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter. Regeringen överlämnade den 30 november 1990 till riksdagen en proposition om offentlighet, integritet och ADB (prop. 1990/91:60). I propositionen föreslås bl.a. vissa ändringar i TF. Förslagen behandlas under avsnitt 3.2. De förhandlingar som nu förs mellan EFTA-ländema och EG beträffande ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) syftar till ett avtal som skall kunna träda i kraft den 1 januari 1993 då EGs s.k. inre marknad skall vara fullbordad. Eftersom grundlag endast kan ändras i samband med val till riksdagen, måste de grundlagsbeslut som ett EES-avtal kan föranleda fattas redan i samband med valet 1991 för att avtalet skall kunna träda i kraft som planerat. Mot denna bakgrund har några av de rättsliga och institutionella frågor som aktualiserats i förhandlingarna analyserats i promemorian (Ds 1990:58) Ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) och den svenska grundlagen. I promemorian dras slutsatsen att - såvitt nu kan bedömas - ett kommande EES-avtal inte kräver några grundlags- ändringar. Promemorian har remissbehandlats. Regeringen har efter remissbehandlingen beslutat att i ett avseende föreslå en grundlagsändring med anledning av EES-förhandlingama. I dessa har bl.a. diskuterats möjligheten att efter mönster av EG-rätten införa en ordning där nationella domstolar och andra myndigheter i vissa fall skall eller får inhämta s.k. tolkningsbesked från en domstol på internationell nivå. I syfte att få klargjort att en sådan ordning inom ramen för EES skulle vara förenlig med regeringsformen har regeringen beslutat föreslå riksdagen ett tillägg till regeringsformens kapitel om rättskipning och förvaltning (prop. 1990/91:65). Riksdagen har helt nyligen gett regeringen till känna att den bör återkomma till riksdagen i fråga om konstitutionella aspekter på ett svenskt medlemskap i EG (1990/91:UU8 rskr. 74). Ytterligare en ändring i regeringsformen föreslås i prop. 1990/91:66 om ersättare för justitieråd och regeringsråd. Slutligen innehåller prop. 1990/91:67 förslag om vissa ändringar i regeringsformens bestämmelser om normgivningen beträffande svenska kyrkan. Samerättsutredningen, som bl.a. föreslagit att samemas särskilda ställning skall markeras i regeringsformen, behandlas i avsnitt 3.4. Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 13 3.2         Offentlighet och sekretess                                Prop. 1990/91:100 Nära samband med yttrandefriheten har principen om allmänna Bilaga 4 handlingars offentlighet. Offentlighetsprincipen begränsas genom regler om sekretess. Sekretesslagen (1980:100) antogs av riksdagen år 1980. Lagen innefattar en samlad reglering av sekretess för allmänna handlingar och tystnadsplikt för offentliga funktionärer. Lagens tillämpning följs med stor uppmärksamhet från justitiedepartementets sida. Förslag till ändringar i sekretesslagen läggs fram fortlöpande i mån av behov. Flera ändringar har trätt i kraft också under år 1990. Som exempel kan nämnas att riksdagens beslut om åtgärder mot skador av våldsskildringar i rörliga bilder innebar bl.a. att en ny sekretess- bestämmelse infördes om sekretess i ärenden om granskning av film eller videogram. Med anledning av bl.a. riksdagens begäran (1988/89:KU14, rskr. 51) har inom justitiedepartementet utarbetats en promemoria (Ds 1990:11) om sekretess inom och mellan myndigheter på vårdområdet. Prome- morian har remissbehandlats. Inom departementet förbereds för närvarande på grundval av promemorian en lagrådsremiss med förslag till vissa ändringar i sekretesslagens bestämmelser om uppgiftsläm- nande mellan myndigheter. I remissen kommer också vissa andra frågor om sekretess att behandlas som den om konkursförvaltares rätt att få ta del av revisionspromemorior som upprättats inom skat- teförvaltningen beträffande konkursgäldenärer. Avsikten är att en remiss skall överlämnas till lagrådet i början av år 1991. Med anledning bl.a. av riksdagsuttalanden om sekretessfrågor (1989/90:KU10 och 1989/90:SoU 28) övervägs för närvarande behovet av ytterligare lagändringar. Offentlighetsprincipens tillämpning på ADB-upptagningar har under senare år gett upphov till en del såväl teoretiska som praktiska problem. Dessa frågor har utretts av data- och offentlighetskommittén som i januari 1989 avgav sitt slutbetänkande (SOU 1988:64) Integritetsskyddet i informationssamhället 5. Offentlighetsprincipens tillämpning på upptagningar för automatisk databehandling. Kommittén har tidigare lämnat fyra delbetänkanden under den gemensamma huvudtiteln Integritetsskyddet i informationssamhället (SOU 1986:24 och 46, Ds Ju 1987:7 samt SOU 1987:31). Som jag redan nämnt har regeringen nyligen på grundval av data- och offentlighetskommitténs olika betänkanden till riksdagen överlämnat en proposition om offentlighet, integritet och ADB (prop. 1990/91:60). I propositionen föreslås vissa ändringar i tryckfrihets- förordningens bestämmelser om allmänna handlingars offentlighet. En ändring innebär att det inte längre skall vara möjligt för en enskild att med stöd av offentlighetsprincipen ställa datorprogram och datorkapa- citet till en myndighets förfogande och begära bearbetningar med hjälp av dessa. Vidare föreslås ett par ändringar i sekretesslagen som innebär preciseringar av det krav på "god offentlighetsstruktur" som gäller myndigheternas ADB-verksamhet. Jag återkommer till andra förslag i propositionen under avsnitt 3.3. 14 3.3         Datalagsfrågor m.m. Av data- och offentlighetskommitténs förslag i dess första del- betänkande (SOU 1986:24) återstår numera för regeringens slutliga ställningstagande endast frågan om tillgängligheten till patientuppgifter i olika ADB-register inom hälso- och sjukvården. Denna fråga kommer att tas upp i den lagrådsremiss om sekretess inom och mellan myndigheter på vårdområdet m.m. som jag redan nämnt. Som tidigare redovisats (avsnitt 3.2) har en proposition på grundval av flera betänkanden från data- och offentlighetskommittén nyligen överlämnats till riksdagen. Propositionen innehåller förslag som syftar till att stärka offentlighetsprincipen i fråga om ADB-upptagningar och till att förbättra integritetsskyddet för uppgifter i personregister. Bl.a. förordas en uppstramning i fråga om myndigheternas försäljning av personuppgifter. Det föreslås också bl.a. ändringar i datalagen (1973:289) i syfte att öka allmänhetens insyn i fråga om sådan försäljning och att reglera och begränsa användningen av personnum- mer i personregister. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1992. År 1989 tillkallade jag efter bemyndigande av regeringen en särskild utredare (dir. 1989:26) för att göra en översyn av datalagen från såväl saklig som lagteknisk synpunkt. Utredaren skulle i ett inledande arbete identifiera vilka behov som finns och ange hur dessa kan tänkas bli tillgodosedda. Meningen är att detta skall resultera i ett underlag för närmare riktlinjer från regeringens sida för ett fortsatt arbete under parlamentarisk medverkan. Utredningen, som har antagit namnet datalagsutredningen (Ju 1989:02), avlämnade sommaren 1990 ett delbetänkande (SOU 1990:61) Skärpt tillsyn — huvuddragen i en reformerad datalag. I detta har redovisats vissa principiella överväganden om utgångspunkter för en framtida datalag. Avsikten med betänkandet är att redovisningen skall kunna tjäna som riktlinjer för det fortsatta arbetet i senare etapper. Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Utredningen fortsätter sitt arbete med att i en andra etapp behandla vissa frågor som rör integritetsskyddet i samband med personregistrering och automatisk databehandling inom bl.a. områdena för forskning och statistik samt för massmediernas del. Därefter skall utredningen utarbeta ett förslag till ny datalag. Avsikten är att parlamentariker skall delta i det arbetet. Integritetsfrågor med viss anknytning till datalagen har behandlats av utredningen om TV-övervakning m.m. i betänkandet (SOU 1987:74) Optisk-elektronisk övervakning. En proposition med förslag till ny lagstiftning har antagits av riksdagen under 1990 (prop. 1989/90:119, JuU 34, rskr. 320). Den nya lagen (1990:484) om övervakningskameror m.m. har trätt i kraft den 1 juli 1990. Användningen av övervak- ningskameror berörs också i SÄPO-kommitténs slutbetänkande (SOU 1990:51), som efter remissbehandling övervägs i regeringskansliet. Datateknikens betydelse för straff- och processrätten utreds för närvarande. I slutet av år 1989 tillkallade jag efter regeringens Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 15 bemyndigande en särkild utredare för att överväga vilka förändringar av de straff- och processrättsliga reglerna som behövs med hänsyn till utvecklingen inom data- och teletekniken (Dir. 1989:54). På det civilrättsliga området aktualiserar datorerna flera olika spörs- mål. Som exempel kan jag nämna de upphovsrättsliga frågorna om skydd för material som distribueras i datakommunikationssystem och om skydd för datorprogram och kretsmönster i halvledarprodukter, s.k. datachips (se avsnitt 4.8). Ett annat problem gäller ansvarsförhållanden i samband med sådana datatjänster som avser t.ex. elektronisk betal- ningsförmedling. Denna fråga har särskilt uppmärksammats av FN:s kommission för handelsrätt (UNCITRAL). Datorfrågor aktualiseras också i anslutning till frågor rörande kreditupplysning. Till aktuella datafrågor hör också frågan om den framtida utform- ningen av brottsregistreringen. Det allmänna kriminalregistret innehåller uppgifter om personer som är dömda till andra påföljder än enbart böter. För registret gäller bestämmelserna i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister (kriminalregisterlagen). Rikspolisstyrelsen och polismyndigheterna ute i landet för olika slag av polisregister. För dessa gäller bestämmelserna i lagen (1965:94) om polisregister m.m. (polisregisterlagen). År 1971 fördes det allmänna kriminalregistret över från kriminal- vårdsstyrelsen till rikspolisstyrelsen. I samband med överföringen, som var en del av uppbyggnaden av rättsväsendets informationssystem, sammanfördes kriminalregistret med det centrala personregister som rikspolisstyrelsen då förde och som innehöll såväl uppgifter om påföljder som misstankar om brott. Det samordnade registret, som förs med hjälp av ADB, kallas person- och belastningsregistret (PBR). För de olika delarna av PBR gäller skilda regelkomplex. Innehållet i den del som gäller kriminalregistret regleras av kriminalregisterlagen. För PBR i övrigt gäller polisregisterlagen. PBR ingår som ett delsystem i BROTTSRI som i sin tur utgör en del av rättsväsendets informationssystem. Rättväsendets informationssystem består inte av en databank på en och samma anläggning utan en rad från varandra fristående men begreppsmässigt och tekniskt samordnade rutiner på olika anläggningar. Syftet med rättsväsendets informationssystem är bl.a. att förenkla och förbättra informations- utbytet mellan myndigheterna i rättsväsendet. Projektet leds av samarbetsorganet för rättsväsendets informationssystem (SARI). I BROTTSRI ingår system med rutiner i brottsmålsförfarandet i vid mening hos polis, åklagare och de allmänna domstolarna samt system för förfarandet inom kriminalvården. Förutom PBR omfattar BROTTSRI bl.a. system för ordningsbot och för strafförelägganden och register över påföljder som har betydelse för körkortsfrågor. Frågan om den centrala brottsregistreringen i framtiden behandlades i proposition 1987/88:122 om ändringar i kriminal- och polisregis- terlagama m.m. I propositionen konstaterades att det nuvarande PBR var föråldrat och komplicerat såväl i tekniskt avseende som när det gällde den rättsliga regleringen och att det behövdes genomgripande Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 16 förändringar i fräga om den registrering som för närvarande görs i PBR. Vid den tekniska översynen av PBR borde man enligt proposi- tionen i första hand överväga en lösning som innebär att belastnings- och misstankeuppgifter skall finnas i skilda register. Ett nytt system borde också vara mer flexibelt än det nuvarande sä att ändringar i fråga om registerinnehåll och registerutdrag kan göras utan stora kostnader. Enligt propositionen borde vidare registrering av påföljder av betydelse för körkortsfrågor integreras med den registrering som för närvarande sker i PBR. Dessa uttalanden godtogs under riksdags- behandlingen (JuU1987/88:34, rskr.283). I en skrivelse till regeringen den 30 mars 1990 (jfr SARI rapport 1989:2) har SARI föreslagit att den registrering som för närvarande görs i PBR i framtiden skall göras i två olika register. I det ena registret - av SARI kallat kriminalregistret - skall antecknas sådana påföljdsuppgifter som gäller bl.a. domar och slutliga beslut i brottmål, godkända ordningsförelägganden och strafförelägganden, rege- ringsbeslut om nåd och påföljder av betydelse för körkortsfrågor. I det andra registret - av SARI kallat misstankeregistret - bör antecknas kortfattade uppgifter om bl.a. brottsanmälningar, åklagarinträde, delgivning av misstanke och beslut att väcka åtal. De båda registren bör enligt SARI regleras av särskilda författningar. För andra register inom polisen, såväl ADB-register som manuella register, bör det enligt SARI fortfarande finnas en polisregisterlag. Både kriminalregistret och misstankeregistret bör enligt SARI:s skrivelse förläggas till riks- polisstyrelsens enhet i Kiruna. SARI har föreslagit att det fortsatta översynsarbetet sker i form av en huvudstudie, där frågor om informations- och systemstruktur, styrning och finansiering uppmärksammas särskilt. För egen del kan jag, efter samråd med civilministern, i stort ansluta mig till SARI:s förslag till förändring av lagstiftningen om brottsregister. Det fortsatta tekniska utvecklingsarbetet för brottsregistreringen bör följaktligen ske efter de riktlinjer som SARI föreslagit. De undersökningar som hittills har gjorts av de olika datasystemens utformning måste dock kompletteras på vissa punkter. Avsikten är att det skall ske i form av en studie av det slag SARI har föreslagit. I fråga om den författningsmässiga regleringen övervägs inom regeringskansliet för närvarande utformningen av en ny brotts- registerlagstiftning. Jag räknar med att en promemora med förslag till ny lagstiftning kan skickas ut på remiss före nästa riksmöte. 3.4         Förvaltningsrätt Strävandena att minska och förenkla den statliga regelgivningen fortsätter inom regeringskansliet. En samlad redogörelse för regel- förenklingen lämnas i bilaga 2 till denna proposition. Den 1 juni 1988 trädde lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut i kraft (prop. 1987/88:69, KU 38, rskr. 189). Genom Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 17 2 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4 lagen har regeringsrätten fätt rätt att i vissa fall undanröja ett beslut i ett förvaltningsärende som rör tillämpningen av civilrättsliga normer eller ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. En förutsättning är att den rättstillämpning som ligger till grund för beslutet strider mot gällande rättsregler. I väntan pä erfarenheter frän tillämpningen har lagen gjorts tidsbegränsad. Den skall tillämpas pä beslut som meddelas under tiden den 1 juni 1988 - den 31 december 1991. Justitiedepartementet har inom regeringskansliet huvudansvaret för att se hur reformen faller ut i praktiken och följer lagens tillämpning för att fä underlag för ställningstagande i fräga om fortsatt lagreglering i ämnet. Avsikten är att en proposition om förlängning av lagens giltighetstid skall överlämnas till riksdagen under vären 1991. Lagen följs ocksä upp genom att instansordningen i de ärendegrupper den omfattar ses över. Varje departement har här ansvaret för översynen av sina författningar. Detta samordnas av statsrådsbered- ningen. Förvaltningslagen (1986:223) har nu varit i kraft i fyra år. I anslutning till riksdagsbehandlingen av lagen gavs regeringen till känna att frågan om handläggningstidema noggrant borde följas av regeringen mot bakgrund av erfarenheterna av den nya förvaltningslagen (KU 1985/86:21, rskr. 202). Flera åtgärder har vidtagits i detta syfte. Bl.a. anordnade justitiedepartementet är 1988 en hearing. Denna dokumenterades i promemorian (Ds 1988:64) Tillämpningen av den nya förvaltnings- lagen. Av andra åtgärder kan här nämnas att de statliga fömyel- sefondema har lämnat stöd till bl.a. ätgärder för ökad effektivitet hos myndigheterna och till projektet "Det snabba länet", ett projekt för serviceutveckling och kortare handläggningstider vid de statliga myndigheterna i Västmanlands län i samarbete med länsstyrelsen där (se prop. 1988/89:100 Bil. 2 s. 12 - 13). Regeringen har vidare den 4 oktober 1990 uppdragit ät länsstyrelsernas organisationsnämnd att, med utnyttjande av erfarenheterna från projektet "Det snabba länet", vidareutveckla metoder för att förkorta handläggningstidema hos alla länsstyrelser. Riksdagen har i skrivelse (1989/90:KU15, rskr. 109) som sin mening gett regeringen till känna att en översyn av JK-ämbetet bör ske i den form regeringen finner lämplig. Enligt riksdagens beslut bör översynen vara inriktad särskilt på de konflikter som kan uppkomma emellan JK:s olika arbetsuppgifter och även innefatta en renodling av verksamheten. Inom justitiedepartementet övervägs nu i vilka former översynen bör ske. Samerättsutredningen överlämnade på försommaren 1989 sitt huvudbetänkande (SOU 1989:41) Samerätt och sameting. I betänkandet föreslås bl.a. en särskild samelag som innebär bl.a. att ett folkvalt samiskt organ, ett sameting, skall inrättas. Ett tidigare betänkande (SOU 1986:36) Samemas folkrättsliga ställning har utgjort underlag för utredningens ställningstaganden. De delar av betänkandena som Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 18 behandlar en grundlagsreglering av samemas särskilda ställning som etnisk minoritet och förslaget om ett sameting har ansetts behöva övervägas ytterligare inom regeringskansliet, medan utredningens förslag i huvudbetänkandet om stärkande av rennäringens rättsliga ställning tillsammans med annat utredningsmaterial lagts till grund för regeringens propositioner om skogsbruket i fjällnära skogar (prop. 1990/91:3) och om ändringar i rennäringslagen (1971:437), m.m. (prop. 1990/91:4). Riksdagen har den 28 november 1990 beslutat avslå den sistnämnda propositionen och gett regeringen till känna det angelägna i att regeringen så snart det är möjligt återkommer till riksdagen med ett samlat förslag angående samefrågorna. Utredningen avlämnade den 21 november 1990 sitt slutbetänkande (SOU 1990:91) Samerätt och samiskt språk. Med utgångspunkt i betänkandet (SOU 1985:24) Ordningslag och remissyttrandena över detta pågår arbete inom departementet på att modernisera bl.a. det regelsystem som för närvarande finns i lagstift- ningen om allmänna sammankomster och allmänna ordningsstadgan. <h5>4           Civilrätt</h5> 4.1          Familjerätt Det omfattande reformarbete som sedan länge har pågått på famil- jerättens område börjar nu närma sig sitt slut såvitt gäller den nationella lagstiftningen. I fråga om äktenskaps- och arvsrätt har reformarbetet resulterat i en ny äktenskapsbalk, viktiga ändringar i ärvdabalken beträffande makars och bröstarvingars arvsrätt och en lag om sambors gemensamma hem. På förmynderskapsrättens område trädde en betydelsefull reform i kraft den 1 januari 1989. Institutet omyndigförklaring avskaffades då och ersattes av en utbyggd form av godmanskap som kallas förvaltar- skap. Det fortsatta reformarbetet på detta område avser reglerna om förvaltning av omyndigas egendom. Ett av förmynderskapsutredningen avlämnat betänkande (SOU 1988:40) i denna fråga har remissbe- handlats och saken övervägs för närvarande inom justitiedepartementet. Den 1 mars 1991 träder ändringar i föräldrabalkens regler om vårdnad och umgänge i kraft. De nya reglerna syftar bl.a. till att förebygga och lindra konflikter mellan föräldrar i frågor rörande barnet samt ökar möjligheterna att låta föräldrarna få gemensam vårdnad om barnet. Också reglema om adoption har setts över. Det arbetet har utförts av förmynderskapsutredningen som i början av år 1990 lade fram ett betänkande i saken (SOU 1989:100). Betänkandet har remissbehandlats och övervägs nu i justitiedepartementet. Under hösten 1990 har en departementspromemoria (Ds 1990:75) om förverkande av rätt att ta arv m.m. skickats ut på remiss. I promemo- Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 19 rian föreslås att rätten att ta arv eller testamente skall förverkas, inte som nu bara för den som uppsåtligen har dödat arvlåtaren, utan även för den som annars har gjort sig skyldig till ett allvarligt våldsbrott mot arvlåtaren, om detta har lett till arvlåtarens död. Vidare föreslås att det nuvarande undantaget från förverkanderegeln i fråga om psykiskt störda gärningsmän skall inskränkas. De föreslagna ändringarna gäller på motsvarande sätt även i fråga om rätt till försäkringsersättning. Avsikten är att en proposition på grundval av förslagen i promemorian skall föreläggas riksdagen under våren 1991. Reformarbetet på familjerättens område koncentreras nu i övrigt på den internationellt privaträttsliga regleringen. En ny lag om vissa internationella frågor rörande makars förmögen- hetsförhållanden trädde i kraft den 1 juli 1990. Den bygger på delar av familjelagssakkunnigas slutbetänkande (SOU 1987:18) Internationella familjerättsfrågor som också innehåller förslag om nya internationellt privaträttsliga regler om äktenskap, underhållsbidrag och arv. Återstående delar av detta betänkande övervägs nu i justitiede- partementet tillsammans med ett annat utredningsförslag om nya internationellt privaträttsliga regler på förmynderskapsrättens område (SOU 1987:73). I sammanhanget behandlas också vissa internationella vårdnadsfrågor som tagits upp av förmynderskapsutredningen (se SOU 1989:100). I anslutning härtill kan nämnas att det har inletts ett nordiskt samarbete rörande en översyn av den intemordiska regleringen av äktenskap, vårdnad, adoption och förmynderskap. 4.2         Konsumenträtt Flera viktiga områden av betydelse för konsumenterna regleras genom särskild lagstiftning. Som exempel kan nämnas marknadsföringslagen, lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, konsumentköplagen, konsumentkreditlagen, konsumentförsäkringslagen, hemförsäljningslagen och konsumenttjänstlagen. På flera av dessa områden är det nu aktuellt med lagändringar i syfte att förbättra konsumenternas ställning. En ny konsumentköplag träder i kraft den 1 januari 1991. Genom den nya lagen förstärks konsumentskyddet vid köp, bl.a. genom nya regler om påföljder vid säljarens kontraktsbrott. Samtidigt har det gjorts ändringar i konsumenttjänstlagen. Dessa har syftat till att bl.a. ge ett bättre konsumentskydd vid småhusentreprenader. Också när det gäller förvärv av nyproducerade småhus förstärks konsumentskyddet genom ändringar i jordabalken som träder i kraft den 1 januari 1991 (jfr avsnitt 4.6). Under hösten 1990 lade justitiedepartementet i promemorian (Ds 1990:84) fram förslag om en ny konsumentkreditlag. Syftet med den nya lagen är att stärka konsumentskyddet bl.a. genom en förbättrad kreditprövning samt att anpassa den svenska lagstiftningen på detta område till motsvarande regler inom EG. Promemorian remissbehandlas för närvarande. Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 20 I september 1990 anordnade justitiedepartementet en hearing angående lagen om fastighetsmäklare. Syftet med hearingen var att berörda myndigheter och organisationer skulle fä tillfälle att lämna synpunkter på hur lagen fungerar och reformbehovet. Inom justitiedepartementet pågår nu arbete med en översyn av lagen på grundval av vad som kom fram vid hearingen. 4.3          Allmän köprätt, avtalsrätt m.m. På den allmänna köprättens område har sedan länge bedrivits ett omfattande nordiskt lagstiftningssamarbete. Detta arbete har nu börjat avsätta resultat. I Finland har en köplag trätt i kraft den 1 januari 1988, och i Norge har en ny köplag trätt i kraft den 1 januari 1989. I Sverige träder en ny köplag i kraft den 1 januari 1991. Även i Danmark pågår arbete på en ny köplag. I samtliga dessa nordiska länder finns numera också särskilda lagar om internationella köp. I Sverige trädde en sådan lag i kraft den 1 januari 1989. I de nordiska länderna diskuteras också behovet av en översyn av avtalslagarna. Justitiedepartementet anordnade under våren 1989 en hearing för att få underlag för bedömningen av om ett sådant behov föreligger i Sverige. Frågan diskuterades också vid Nordiska juristmötet i Reykjavik i augusti 1990. I Finland och i Norge arbetar redan utredningar med att se över avtalslagarna. I de övriga nordiska länderna övervägs nu frågan om behovet av en sådan översyn. På grundval av ett betänkande av kommissionslagskommittén (SOU 1984:5) har i december 1990 lagts fram en proposition med förslag till ny lagstiftning om handelsagentur. Förslaget, som är förenligt med ett EG-direktiv om handelsagentur, har tillkommit i nordiskt samarbete. Huvudsyftet med förslaget är att förstärka agentens ställning gentemot huvudmannen bl.a. när det gäller uppsägningstid och avgångsvederlag. Ett slutbetänkande av kommittén (se SOU 1988:63) om bl.a. frågor om kommissionärsbolag har remissbehandlats och övervägs för närvarande inom justitiedepartementet. Vidare pågår inom ramen för samarbetet mellan EFTA och EG diskussioner om vissa lagstiftningsfrågor angående handelsagentur. En annan utredning överväger frågor om leasing av lös egendom m.m. (se avsnitt 4.6). 4.4          Ersättningsrätt På det skadeståndsrättsliga området går utvecklingen i riktning mot att ge de skadelidande ökade möjligheter att få ersättning för sina skador. Bl.a. undersöker en kommitté (Ju 1989:01, dir. 1988:76) möjligheterna till förbättra ersättningen för ideell skada. I kommitténs uppdrag ingår att diskutera bl.a. ersättningsnivån, ersättningsprinciper och metoder för att bestämma ersättningen. Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 21 Frågan om personskaderättens framtida funktion och förhållande till andra ersättningsanordningar har vidare behandlats av en nordisk ar- betsgrupp. Sedan arbetsgruppen i april 1989 redovisat sina övervä- ganden i en rapport hölls i april 1990 ett nordiskt symposium i ämnet. Frågan har därefter under hösten 1990 följts upp vid ett möte med arbetsgruppen och företrädare för justitiedepartementen i de nordiska länderna. Avsikten är att nordiska ämbetsmannakommittén för lagstiftningsfrågor nu skall diskutera vad som kom fram vid symposiet och uppföljningsmötet. En annan fråga som behandlas i nordiskt samarbete rör ansvaret för produktskador. Arbetet syftar till att förbättra möjligheterna till ersättning för skador som orsakas av felaktiga produkter. En depar- tementspromemoria med förslag till produktskadelag (Ds 1989:79) har remissbehandlats under år 1990. Inom ramen för samarbetet mellan EFTA-ländema och EG diskuteras sedan en tid tillbaka pågående lagstiftningsarbete i dessa länder om produktansvar. En lagrådsremiss på grundval av förslaget i promemorian och vad som kommit fram vid remissbehandlingen och under överläggningarna mellan EFTA-ländema och EG är avsedd att lämnas i början av år 1991. Som jag nyss nämnde beslöt riksdagen under hösten 1989 på regeringens förslag att ta bort vissa begränsningar i reglerna om det allmännas skadeståndsansvar. Vidare tillsatte regeringen en par- lamentarisk kommitté med uppgift att göra en allmän översyn av reglerna. Beträffande skador som uppkommer vid transport av farligt gods deltar Sverige i det internationella arbetet i olika FN-organ för att förbättra de skadelidandes situation vid olyckor av större omfattning. Arbetet har lett till bl.a. att en konvention om ansvar för skador i samband med transport av farligt gods på väg, järnväg och inre vattenvägar har utarbetats inom FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE). Konventionen öppnades för undertecknande i februari 1990. Frågan om ett svenskt tillträde till konventionen bereds för närvarande inom justitiedepartementet. Under våren 1989 anordnade justitiedepartementet en hearing för att göra en allmän utvärdering av trafikskadelagen. De synpunkter som framfördes vid hearingen övervägs nu inom departementet. På försäkringsrättens område pågår sedan länge ett omfattande nordiskt reformarbete. Arbetet är i Sverige närmast inriktat på en ny personförsäkringslag på grundval av ett förslag av försäkringsrätts- kommittén (SOU 1986:56). Kommittén har under hösten 1989 avslutat sitt arbete genom att lägga fram ett förslag om en skadeförsäkringslag (SOU 1989:88). Detta betänkande remissbehandlades under våren 1990 och övervägs nu i justitiedepartementet tillsammans med kommitténs tidigare betänkande. Slutligen kan här nämnas att frågan om en obligatorisk ansvarsför- säkring för fritidsbåtar övervägs i nordiskt samarbete. Frågan har diskuterats vid nordiska överläggningar senast i april 1990. Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 22 4.5          Transporträtt Sjölagsutredningen har sett över sjölagen i olika avseenden. Utred- ningen avlämnade i februari 1990 sitt slutbetänkande (SOU 1990:13). I betänkandet föreslås en revision av sjölagens bestämmelser om godsbefordran. Arbetet har bedrivits i nära samarbete med motsvarande utredningar i Danmark, Finland och Norge. Betänkandet har remiss- behandlats under hösten 1990 och bereds nu inom justitiedepartementet. På sjörättens område kan vidare nämnas att Sverige under våren 1990 undertecknat den år 1989 antagna nya konventionen om bärgning. Inom justitiedepartementet bereds i nordiskt samarbete förslag till de lagstiftningsåtgärder som föranleds av ett eventuellt tillträde till konventionen. Under 1990 antogs vidare ett ändringsprotokoll till 1974 års Aténkonvention om befordran till sjöss av passagerare och deras resgods. Ändringsprotokollet innebär bl.a. en revision av ansvarsgrän- serna i konventionen. Nordiska överläggningar om ett eventuellt tillträde till ändringsprotokollet kommer att hållas under våren 1991. Arbetet med dessa instrument på transporträttens område har bedrivits inom FN:s sjöfartsorganisation, IMO. Arbetet inom IMO på regler om skadeståndsansvar vid sjötransport av farligt gods fortsätter. En fråga som fortfarande är aktuell är ansvaret för oljeskador till sjöss. Som har nämnts i 1989 års budgetproposition har i justitiedepar- tementet pågått ett arbete på en departementspromemoria med förslag till den lagstiftning som kunde föranledas av ett tillträde till 1984 års ändringsprotokoll till det internationella ersättningssystemet på området. Frågan har nu kommit i ett delvis annat läge. Avgörande för om denna lagstiftning borde genomföras var att protokollen i fråga kunde förväntas träda i kraft. Som bestämmelserna i protokollen om ikraftträdande har utformats var ett tillträde av USA i princip en förutsättning för att så skulle ske. Under år 1990 har USA emellertid beslutat att inte tillträda det internationella ansvarighetssystemet för oljeskador. På förslag av Storbritannien har de stater, däribland Sverige, som är medlemmar i den internationella oljeskadefonden beslutat tillsätta en arbetsgrupp för att undersöka om de förbättringar av ansvarighetssystemet som omfattas av 1984 års ändringsprotokoll ändå kan träda i kraft. Arbetsgruppen skall påbörja sitt arbete under våren 1991. De i 1990 års budgetproposition nämnda s.k. Montrealprotokollen nr 3 och nr 4 har ännu inte trätt i kraft. Den lagstiftning som bygger på dessa överenskommelser har därför ännu inte kunnat sättas i kraft i sin helhet. Jag vill vidare nämna att ansträngningarna på att få till stånd ett särskilt försäkringssystem med en obligatorisk passagerarförsäkring fortsätter. Genom en sådan ordning skulle flygpassagerama kunna tillförsäkras fullgod ersättning vid sådana personskador som inträffar under lufttransport. Arbetet bedrivs i samverkan med försäkrings- branschen och flygföretagen. Frågan behandlas också i nordiskt samarbete. Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 23 4.6          Fastighetsrätt På fastighetsbildningsområdet har ett omfattande reformarbete bedrivits sedan länge. På grundval av ett förslag av fastighetsbildningsutred- ningen (SOU 1983:38 och 1986:29) har utarbetats lagstiftning som har trätt ikraft den 1 januari 1990. Vidare överlämnades under våren 1990 en proposition med förslag till nya och för landsbygdens behov anpassade regler om fastighetsbildning. Dessa lagändringar har antagits av riksdagen och träder i kraft den 1 januari 1991. Avsikten är att reformarbetet nu skall fortsätta genom att en lagrådsremiss utarbetas på grundval av departementspromemorian (Ds Ju 1988:41) Ersättning vid fastighetsreglering samt lantmäteriverkets rapport (1988:28) Markåtkomst och ersättning. I samband därmed behandlas även fastighetsutbildningsutredningens förslag om plangenomförande genom inlösenförrättning (SOU 1984:72). Våren 1990 avlämnades en proposition på grundval av 1983 års småhusköpsutrednings förslag till nya regler om konsumentskyddet vid förvärv av nyproducerade småhus (SOU 1986:38) och om fel i fastighet, t.ex. mögel- och fuktskador, i äldre småhus (SOU 1987:30). I propositionen togs också upp den av utredningen i slutbetänkandet (SOU 1988:66) behandlade frågan om konsumentskydd vid förvärv av äldre hus på ofri grund. Förslagen i propositionen har lett till lagstiftning som träder i kraft den 1 januari 1991 (se avsnitt 4.2). I smähusköpsutredningens slutbetänkande har även behandlats frågor om överlåtelseförbud som köpevillkor vid fastighetsköp och om rättsverk- ningarna av att köpeskillingen angetts felaktigt i köpehandlingen vid fastighetsköp. Dessa frågor liksom frågan om ett registerpantsystem för byggnader på annans mark (SOU 1984:22) övervägs alltjämt i justitiedepartementet. Inom justitiedepartementet har utarbetats en promemoria om vissa bevattningsfrågor. Promemorian, som innehåller förslag till ändring i vattenlagen, har remissbehandlats. En proposition i ärendet kommer att avlämnas inom kort. Inom finansmarknaden har under senare tid utvecklats en avtalstyp som kallas fastighetsleasing eller fastighetsrenting. Denna avtalstyp, som brukar karakteriseras som ett mellanting mellan köp och hyra, utreds av en särskild utredning (Ju 1988:01, dir. 1988:15) som också överväger frågor om leasing av lös egendom (se avsnitt 4.3). Utredningen avser att inom kort avlämna ett delbetänkande om fastighetsleasing. En kommitté (Jul990:06, dir. 1990:33) har nyligen tillkallats för att utforma förslag till regler som ger en arrendator vid s.k. historiskt arrende rätt att friköpa arrendestället. Kommittén skall även föreslå regler som skyddar en jordbruksarrendators investeringar på arrendestället (jfr 1989/90:LU6). Under år 1990 har vidare en särskild utredare tillkallats med uppgift att undersöka om det finns skäl att införa ett nytt panträttssystem på fastighetsrättens område (Ju 1990:05, dir. 1990:35). Om så är fallet, Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 24 skall utredaren utarbeta förslag till utformning av det nya systemet. Detta skulle bl.a. innebära att det inte längre utfärdas några pantbrev och att panträtten uppkommer genom en registrering i in- skrivningsregistret. Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 4.7         Bolagsrätt och annan associationsrätt Den aktiebolagsrättsliga lagstiftningen har tillkommit i nordiskt samarbete under åren 1973—1978. De nordiska lagarna har därefter ändrats vid olika tillfällen. Under hösten 1990 har det tillsatts en kommitté som i samråd med motsvarande kommittéer i Finland och Norge skall se över aktiebolagslagen. Kommittén skall föreslå de lagändringar som erfordras med hänsyn till den pågående europeiska integrationen samt överväga frågor som rör aktiebolagets kapital och finansiella instrument, aktiebolagets organisation och aktieägarnas minoritetsskydd. Kommittén kommer sannolikt att med förtur behandla frågan om en anpassning av den svenska lagstiftningen på aktiebolagsrättens område till EG:s regelverk. Som ett led i de europeiska integrationssträvandena har riksdagen nyligen beslutat ändringar i aktiebolagslagen som innebär att det inte längre skall krävas svenskt medborgarskap för styrelseledamöter m.fl. funktionärer i aktiebolag. Även kraven på bosättning i Sverige i fråga om styrelseledamöter m.fl. har mjukats upp. Motsvarande lagändringar har skett när det gäller andra företagsformer. Dessa lagändringar träder i kraft den 1 januari 1991. Ett förslag (SOU 1987:59) från betalningsansvarskommmittén om bl.a. ändringar i aktiebolagslagens regler om ansvaret för aktiebolags skulder övervägs inom justitiedepartementet. En lagrådsremiss beräknas bli färdig under våren 1991. Riksdagen antog redan år 1989 en lagstiftning om papperslös kontobaserad hantering av aktier och vissa skuldförbindelser. Inom regeringskansliet övervägs nu att införa ett liknande kontobaserat system för hantering av vissa skuldförbindelser på framför allt penningmarknaden. På handelsbolagsrättens område övervägs i justitiedepartementet gränsdragningen mellan handelsbolag och enkla bolag samt frågan om en ändrad definition av handelsbolaget så att en enskild person ges möjlighet att bilda och driva handelsbolag (se SOU 1989:34, prop. 1989/90:110 och departementspromemoria 1989-10-27 om enmanshan- delsbolag). En lagrådsremiss med förslag till en lag om stiftelser planeras till våren 1991. I justitiedepartementet övervägs vidare ett förslag om vissa restriktioner när det gäller aktiebolags rätt att välja firma (riksskatteverkets rapport 1987:8) samt ett förslag till en särskild lag om franchising (SOU 1987:17). 25 4.8          Immaterialrätt En lag om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter, s.k. datachips, trädde i kraft den 1 april 1987. Regeringen har utsträckt skyddet till att omfatta produkter frän USA och Japan. Sedan riksdagen bemyndigat regeringen att sträcka ut skyddet till EG- och EFTA-ländema trots att motsvarande skydd inte lämnas där har regeringen med verkan från den 1 juni 1990 beslutat om det. EG-kommissionen har därefter beslutat att medlemsländerna skall ge ett fullständigt skydd för svenska produkter. En konvention om skydd för datachips antogs vid en diplomatkon- ferens under våren 1989. Inga industriländer har hittills anslutit sig till konventionen. Frågan om rättsskyddet för datorprogram har behandlats i integra- tionsarbetet EG-EFTA. Diskussionerna har förts med utgångspunkt i ett direktivutkast i ämnet som EG-kommissionen lade fram under 1989. På grund av delade meningar inom EG har direktivet ännu inte antagits. Upphovsrättsutredningen har under år 1990 avlämnat sitt slut- betänkande. I detta behandlas bl.a. frågor om inskränkningar i upphovsrätten och lämnas ett förslag om fotografirättens integration i upphovsrättslagen. Betänkandet har remissbehandlats och övervägs nu inom justitiedepartementet. Arbetet bedrivs i nordiskt samarbete. Inom WIPO (World Intellectual Property Organization) pågår sedan flera år arbete på att harmonisera patentlagstiftningen i världen. Ett stort antal frågor behandlas och arbetet syftar främst till att avskaffa skillnaderna i patentsystemen i Europa, USA och Japan. En diplo- matkonferens för att ta ställning till ett konventionsförslag i ämnet är planerad till sommaren 1991. Det internationella arbetet rörande åtgärder för att komma till rätta med piratåtgärder med immaterialrättsligt skyddade produkter har också under år 1990 varit omfattande. Sverige har tagit aktiv del i de överläggningar i ämnet och om andra immaterialrättsliga frågor som har hållits inom ramen för GATT-förhandlingama (Uruguayrundan). När det gäller att rent allmänt åstadkomma ett förbättrat skydd för industriprodukter har regeringen under hösten 1989 tillsatt en utredning (Ju 1990:01, dir. 1989:62) med uppgift att undersöka behovet av att införa ett immaterialrättsligt skydd för enklare tekniska idéer. Utredningen skall enligt direktiven bl.a. undersöka behovet av och möjligheterna att införa ett bruksmönsterskydd. Vidare övervägs i Sverige möjligheterna att skapa effektivare och enhetliga sanktioner inom området för industriellt rättsskydd. En departementspromemoria i ämnet kommer att färdigställas under 1991. Mikrobiologin, och särskilt gentekniken, har fått allt större betydelse inom så vitt skilda områden som livs- och läkemedelsproduktion, djuravel, växtförädling och miljövård. Samtidigt väcker teknikens tillämpning betänkligheter bl.a. från etisk synpunkt. För att få ett antal frågor med anknytning till gentekniken belysta har under året tillsatts en parlamentarisk beredning för frågor rörande användning av Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 26 gentekniken (Ju 1990:03, dir. 1990:16). Översynen skall främst omfatta riskvärdering, etiska aspekter, kontrollåtgärder och övergripande immaterialrättsliga frågor. Beredningen skall enligt direktiven ha slutfört sitt arbete före utgången av mars 1992. Arbete pågår med en revision av den internationella växtförädl arrätts - konventionen med sikte på en diplomatkonferens år 1991. Arbetet syftar till att stärka förädlamas ställning och att anpassa konventionen till den utveckling som ägt rum inom biotekniken. Inom ramen för GATT-förhandlingama har frågor om immaterialrättsligt skydd för biotekniska uppfinningar intagit en framträdande roll. Också i andra internationella organisationer i vilka Sverige är medlem diskuteras dessa spörsmål. Nordiska ministerrådet har tillsatt en arbetsgrupp som bland sina uppgifter har att söka samordna de nordiska ländernas ståndpunkter inför de pågående internationella förhandlingarna. Frågan om ett svenskt tillträde till 1989 års tilläggsprotokoll till 1891 års Madridöverenskommelse om internationell registrering av varumärken bereds för närvarande inom justitiedepartementet. <h5>5         Brott och påföljder</h5> 5.1         Brottsutveckling och brottsbekämpning Sedan år 1950 har antalet polisanmälda brott mer än femdubblats. Brottsligheten är ett allvarligt samhällsproblem som fordrar kraftfulla åtgärder på såväl kort som lång sikt, och olika vägar måste prövas för att nedbringa brottsligheten. Grundläggande i det sammanhanget är ett aktivt och offensivt brottsförebyggande arbete. Även om brottsutvecklingen delvis kan förklaras av välfärdsutvecklingen, står det klart att möjligheterna att motverka brottslighet och social utslagning hänger nära samman med vår förmåga att bygga ett samhälle som präglas av solidaritet, omtanke och ansvarstagande människor emellan. Särskilt viktigt är det att skapa goda förutsättningar för barn och ungdom att växa upp och finna en plats i samhället. Genom insatser i bostads- och familjepolitiken, i skolan, i arbetslivet och i fritids- verksamheten kan vi skapa förutsättningar för att ta ett gemensamt ansvar för att motverka och hindra sådana sociala och personliga problem som är en grogrund för brottslighet. En tyngdpunkt i kampen mot brottsligheten är enskilda människors engagemang och deltagande. Statsmakterna och myndigheterna har ett ansvar för att skapa goda förutsättningar för och ge ett aktivt stöd till det arbetet. I dessa strävanden är det nödvändigt att bygga på samverkan mellan organisationer och allmänna organ, föräldrar och lärare, arbetskamrater, grannar och andra enskilda. Även om huvudlinjen i det kriminalpolitiska arbetet består i breda sociala insatser och attitydpåverkan, är det viktigt att framhålla vikten av åtgärder inom rättsväsendets ram. Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 27 Det finns visserligen anledning att varna för den överdrivna tilltro som många har till att sådana åtgärder skulle vara det enda effektiva medlet mot ökad brottslighet. Det är emellertid av stor vikt att rättsväsendet organiseras och fungerar på ett sätt som gör att människor i gemen kan uppfatta det som rättvist och rimligt. För att enskilda och organisationer skall finna det meningsfullt att engagera sig i kampen mot brottsligheten är det nödvändigt att människor har förtroende för och vet att de har stöd från rättsväsendet. Samhälls- åtgärder måste vara snabba, begripliga och tydliga. Jag vill i det här sammanhanget också erinra om att en mycket stor andel av dem som döms för brott tillhör socialt utsatta grupper. I bakgrunden finns i regel svåra uppväxtförhållanden, arbetslöshet och missbruk. Att tillgodose dessa personers behov av stöd och hjälp ankommer inte främst på rättsväsendet. Det utesluter dock inte att man bör pröva alla rimliga möjligheter att beakta sådana intressen även i samband med lagföring för brott - inte minst inom ramen för det straffrättsliga påföljdssystemet. Det finns all anledning att slå vakt om de humanitära värden som präglat de senaste decenniernas kriminalpolitiska utveckling och kring vilka det åtminstone tidigare rått en bred politisk uppslutning. Även om det finns tecken på en utveckling i annan riktning, är det min avsikt att försöka vidmakthålla den tradition som har inneburit att riksdagen fattat viktiga kriminalpolitiska beslut med bred majoritet. Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 5.2          Brottsförebyggande arbete Som jag redan sagt är den centrala kriminalpolitiska uppgiften att förebygga brott. Som jag också har varit inne på är det brottsförebyg- gande arbetet emellertid inte enbart en uppgift för kriminalpolitiken i snäv mening. Intresset att motverka brott gör sig gällande på hela det samhällspolitiska fältet. Ett framgångsrikt brottsförebyggande arbete förutsätter att kunskaper och erfarenheter på området utvecklas och sprids. Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har viktiga uppgifter i det sammanhanget. Rådet tillfördes ökade resurser till följd av 1990 års forskningsproposition (prop. 1989/90:90). Inom rådet bedrivs ett omfattande forsknings- och utvecklingsarbete. BRÅ är också en kunskapsbank bl.a. när det gäller internationella frågor. BRÅ är vidare en värdefull resurs när det gäller att följa upp och utvärdera olika lagstiftningsåtgärder. Detta har bl.a. gällt olika frågor med anknytning till ekonomisk brottslighet. Jag vill också nämna de utvärderingsuppdrag som rådet fått i anknytning till lagstiftningen om försöksverksamheterna med snabbare handläggning av ungdomsmål och samhällstjänst. Också andra centrala myndigheter utför viktiga uppgifter på detta område av det brottsförebyggande arbetet. Dit hör kriminalvårds- styrelsen och rikspolisstyrelsen. Utanför rättsväsendets område kan nämnas socialstyrelsen och statens ungdomsråd. Minst lika bety- 28 delsefullt är det arbete med att förebygga brott som bedrivs på det lokala planet av olika berörda myndigheter. Ett särskilt oroande inslag i brottsutvecklingen är den ökade användningen av våld. Kampen mot våldsbrottsligheten är därför också ett prioriterat område inom kriminalpolitiken. Under senare år har en rad åtgärder vidtagits för att motverka våldsbrottsligheten och hindra dess verk- ningar. Insatserna har omfattat förebyggande åtgärder, straffskärp- ningar, förbättringar av det rättsliga förfarandet och ett bättre stöd till brottsoffren. I syfte att ytterligare samordna och intensifiera arbetet mot våldsbrott och att förbättra stödet till brottsoffer samt att ta tillvara det breda folkliga engagemanget i dessa frågor tillkallade jag i november 1989 en särskild kommission (dir. 1989:57). Kommissionen, som antog namnet våldskommissionen, avlämnade sitt slutbetänkande (SOU 1990:92) Våld och brottsoffer i november 1990. Frågan om den fortsatta behandlingen av kommissionens förslag övervägs för närvarande i regeringskansliet. Våldsbrott kan många gånger ha särskilt allvarliga följder genom att knivar och andra farliga tillhyggen kommer till användning. Det är därför angeläget att söka motverka att människor bär med sig sådana föremål när de inte behövs för något särskilt ändamål. Genom lagen (1988:254) om förbud mot att i vissa fall inneha knivar och andra farliga föremål infördes ett generellt förbud mot att inneha särskilt farliga föremål, s.k. gatustridsvapen på allmän plats. Förbudet mot att medföra kniv begränsades däremot till offentliga tillställningar och allmänna sammankomster. Efter det att 1987 års vapenutredning utvärderat den nya lagstiftningen föreslog regeringen och beslöt riksdagen att även knivförbudet, med vissa undantag, skulle utvidgas till att gälla generellt allmän plats (prop. 1989/90:129, JuU 35, rskr. 287 SFS 1990:413). Lagstiftningen trädde i kraft den 1 juli 1990. Avsikten är vidare att regeringen inom kort skall lämna förslag till ändringar i vapenlagstiftningen. Förslagen, som delvis grundar sig på vapenutredningens slutbetänkande (SOU 1989:44) Översyn av vapenlagstiftningen, syftar bl.a. till att försvåra tillgrepp av vapen genom strängare krav på förvaringen av sådana. Flera av utredningens förslag, bl.a. om minskad s.k. vapengarderob, har emellertid mött starka invändningar under remissbehandlingen och kommer inte att föras vidare till riksdagen. Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 5.3          Strafflagstiftningen De grundläggande kriminalpolitiska prioriteringarna görs när det bestäms vad som skall vara straffbart och hur stränga straff som skall kunna följa på olika brott. Det är en viktig uppgift att kontinuerligt arbeta för att anpassa strafflagstiftningen till nutida värderingar i dessa avseenden. 29 Genom fängelsestraffkommitténs huvudbetänkande (SOU 1986:13 - 15) Påföljd för brott och remissyttrandena över detta finns ett samlat underlag för en omfattande översyn av straffskaloma inte endast i brottsbalken utan också i viktigare s.k. specialstraffrättslig lagstift- ning. Frågan om brottens straffskalor kan emellertid inte ses isolerad från påföljdssystemets utformning i övrigt. Den måste bedömas mot bakgrund av bl.a. reglerna om villkorlig frigivning och alternativ till frihetsstraff. Viktiga uppgifter i det hänseendet ankommer bl.a. på den under år 1990 tillsatta påföljdsutredningen (Ju 1990:02) som skall avlämna sitt slutbetänkande under våren 1991. Kampen mot narkotikabrottsligheten är en av de mest angelägna kriminalpolitiska uppgifterna. Vid en av FN anordnad diplomatkon- ferens i Wien antogs i december 1988 en ny konvention mot illegal narkotikahantering. Konventionen, som Sverige har undertecknat, innehåller viktiga bestämmelser om bl.a. straff för befattning med tillgångar som härrör från narkotikahandel, om internationellt samar- bete när det gäller förverkande av vinning av narkotikabrott och om internationell rättshjälp. En ratificering av konventionen förutsätter emellertid ändringar i svensk lagstiftning. Frågan har behandlats i en departements- promemoria (Ds 1990:53) Sveriges tillträde till FN:s narko- tikabrottskonvention. Remissbehandlingen av promemorians förslag har nyligen avslutats. Jag räknar med att riksdagen skall kunna föreläggas förslag om de lagändringar som krävs i en sådan tid att Sverige kan ratificera konventionen vid halvårsskiftet 1991. Trafiknykterhetsbrotten utgör ett allvarligt problem i samhället. Under år 1989 lade regeringen fram förslag om olika skärpningar i lagstiftningen. Det gällde bl.a. en sänkning av den nedre promil- legränsen, användning av alkoholutandningsprov som bevismedel, hårdare regler om körkortsåterkallelse och ökade möjligheter för polisen att använda s.k. sållningsprov (prop. 1988/89:118 och prop. 1989/90:2). Förslagen innebar också att ett mera nyanserat påföljdsval än tidigare borde göras vid den grövre formen av trafik- nykterhetsbrott. De antogs av riksdagen med den avvikelsen att riksdagen beslöt om en större sänkning av den nedre promillegränsen än regeringen förslog (JuU 1988/89:27, rskr. 314 resp. 1989/90 JuU 2, rskr. 106). Frågan om trafiknykterhet har också tagits upp i departementsprome- morian (Ds 1990:52) Sjöfylleri m.m. som bl.a. innehåller förslag om skärpningar av bestämmelserna om onykterhet till sjöss. Remiss- behandlingen av promemorian har nyligen avslutats. Jag räknar med att riksdagen skall kunna föreläggas förslag till ändrad lagstiftning under våren 1991. Narkotikabrottsligheten och trafiknykterhetsbrotten hör till de dominerande kriminalpolitiska problemen. Trots detta finns straff- bestämmelserna på dessa områden inte i brottsbalken utan i den s.k. specialstraffrättsliga lagstiftningen. Över huvud taget har samhälls- Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 30 utvecklingen medfört att specialstraffrätten fått allt större praktisk betydelse i förhållande till brottsbalken. Liksom narkotika- och trafiknykterhetsbrottsligheten är även t.ex. miljöbrotten och den moderna ekonomiska kriminaliteten till stor del nya fenomen som regleras utanför den centrala strafflagen. Mot bakgrund av specialstraffrättens växande betydelse finns det anledning att från generella utgångspunkter överväga både förhål- landet mellan brottsbalken och special straffrätten och grunderna och principerna för utformningen av den specialstraffrättsliga lagstift- ningen. Systematiska skäl talar för att sådana brott som har högt straffvärde eller som är vanligt förekommande skall vara samlade i brottsbalken. En sådan ordning skulle också bl.a. vara ägnad att göra relationen mellan straffbestämmelserna och mellan de olika brottens straffvärden tydligare vilket i sin tur skulle kunna erbjuda fördelar både från lagteknisk synpunkt och för rättstillämpningen. På vissa områden kan det dock finnas mera praktiskt betingade motskäl som givetvis också måste beaktas. Även i sådana fall bör det emellertid i många fall övervägas om det inte är möjligt att uppnå en bättre systematik. Problem av de slag som jag nu berört är på intet sätt unika för Sverige. Tvärtom torde de utgöra en väsentlig orsak till att det i flera länder, bl.a. Finland och Norge, pågår omfattande strafflagprojekt. För svenskt vidkommande finns knappast behov att påbörja arbete med en total strafflagreform. Det får emellertid anses angeläget att de problem som jag nu har antytt beaktas inom ramen för både det fortlöpande reformarbetet och den mera långsiktiga planeringen. Viktiga frågor som rör både brottsbalken och specialstraffrätten har behandlats i fängelsestraffkommitténs slutbetänkande (SOU 1988:7) Frihet från ansvar. Kommittén har i betänkandet föreslagit att ett uttryckligt förbud mot analogisk tillämpning av straffbud skall ställas upp samt att tillämpningen av brottsbalkens medverkansregler inom specialstraffrätten skall regleras i lag. När det gäller de allmänna reglerna om ansvarsfrihet föreslår kommittén att särskilda bestämmelser om samtycke och rättsvillfarelse skall tas in i lagstiftningen samt att tillämpningsområdet för bestämmelsen om nöd skall utvidgas. Remissbehandlingen av betänkandet har avslutats, och frågorna bereds nu inom departementet. Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 5.4          Påföljdssystemet Har man väl bestämt sig för att straffbelägga en viss handling måste påföljder finnas när förbudet överträds. Detta är väsentligt för att kriminaliseringen på sikt skall behålla sin trovärdighet och kriminalpolitiken sin genomslagskraft. Det är också viktigt för att rättsväsendets brottsförebyggande effekter skall bevaras. Betydelsen av stränga straff skall inte överdrivas, men det är viktigt att straffen i stort är förankrade i det allmänna rättsmedvetandet. 31 En utvecklingslinje inom kriminalpolitiken har varit att begränsa bruket av fängelse till de fall en sådan påföljd behövs för den allmänna laglydnaden. Det är en inriktning som det rått en bred politisk uppslutning kring, även om meningarna ibland har varit delade om vilka vägar som bör väljas. En allmän uppfattning är också att frihetsstraff inte har några positiva effekter för de personer som utsätts för dem. Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 Sedan slutet av 1970-talet har det gjorts betydande ändringar av brottsbalkens påföljdssystem. Dessa har genomförts av en bred politisk majoritet och i en gemensam strävan att humanisera systemet. Som exempel kan nämnas att de tidsobestämda påföljderna ungdoms- fängelse och internering har avskaffats och att skyddstillsynspåföljden på olika sätt har förstärkts bl.a. genom den år 1988 införda möjligheten att döma missbrukare och andra vårdbehövande till s.k. kontraktsvård. Det finns anledning att söka sig vidare längs denna linje. Detta är bl.a. bakgrunden till den försöksverksamhet med s.k. samhällstjänst som påbörjades år 1990. Innebörden av samhällstjänsten är att vissa kategorier av dömda kan åläggas att utföra ett visst mått av obetalt arbete i stället för att dömas till fängelse. Det är ännu för tidigt att dra några mera slutgiltiga slutsatser av försöket, men erfarenheterna förefaller än så länge att i allt väsentligt vara klart positiva. BRÅ har fått i uppdrag att utvärdera verksamheten. Frågan om möjligheterna att vidareutveckla innehållet i påföljder som utgör alternativ till fängelsestraffet är också en av huvuduppgifterna för påföljdsutredningen (Ju 1990:02) som under våren skall redovisa sina överväganden. I justitiedepartementet bereds också förslag till ändrade bestämmelser om villkorlig frigivning. Denna fråga har ett nära samband med den översyn av straffskalorna som jag tidigare berört. Min avsikt är att föreslå att den nuvarande huvudregeln om halvtidsfrigivning avskaffas. Den nuvarande relativt stora skillnaden mellan utmätt straff och faktisk anstaltstid har otvivelaktigt visat sig vara svårförståelig för allmänheten, låt vara att det nuvarande systemet vid en internationell jämförelse ingalunda ter sig onormalt. Jag vill dock framhålla att en målsättning med det arbete som nu pågår är att det samlade resultatet inte skall leda till några generella ökningar av de faktiska anstaltstidema. Det är därför nödvändigt att frågan om den villkorliga frigivningens framtida utformning övervägs i ett större sammanhang där också bl.a. frågor om verkställig- hetsformer men även om alternativ till frihetsstraff ägnas uppmärksamhet. Efter ett långvarigt beredningsarbete har regeringen nyligen i samband med förslag om ny lagstiftning om psykiatrisk tvångsvård förelagt riksdagen förslag om behandlingen av psykiskt störda lagöverträdare (prop. 1990/91:58). Förslaget innebär bl.a. att domstolen i ett brottmål skall få möjlighet att besluta om särskild utskrivningsprövning när någon överlämnas till rättspsykiatrisk vård 32 som brottspåföljd. Också i andra hänseenden innebär förslaget att skyddet för andra personer tillmäts stor betydelse vid verkställigheten av rättspsykiatrisk vård. Regeringen har också nyligen till riksdagen överlämnat förslag om ändringar av reglerna om böter (prop. 1990/91:68). Förslaget innebär bl.a. att maximibeloppet för penningböter höjs från 1000 kr till 2000 kr och att det lägsta dagsbotsbeloppet höjs från tio till trettio kronor. Genom en lagändring som trädde i kraft den 1 juli 1987 öppnades en möjlighet att förverka fordon som använts vid brott enligt trafik- brottslagen, om det är uppenbart att detta behövs för att förebygga fortsatt sådan brottslighet. Justitiedepartementet har genomfört en enkätundersökning om förverkandebestämmelsens tillämpning i praktiken i förhållande till syftet med bestämmelsen (jfr. JuU 1986/87:24). I enkäten har också begärts uppgifter om eventuella problem i tillämpningen och synpunkter på behovet av ändrad lagstiftning. Sammanfattningsvis gav svaren på enkäten vid handen att förverkandebestämmelsen tillämpats som åsyftat, att inga stora tillämpningsproblem föreligger samt att det för närvarande inte finns något behov av lagändring. Min bedömning är därför att enkäten inte ger anledning till något vidare initiativ från regeringens sida. Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 5.5         De unga lagöverträdarna I dagens samhälle är det en självklarhet att det allmänna aktivt bör verka för att bam och ungdomar växer upp under trygga och goda förhållanden. Sålunda bör socialtjänsten, skolan och andra berörda myndigheter i samarbete med hemmen sörja för att de unga som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det stöd som de behöver. Bam och unga som har gjort sig skyldiga till brott tillhör ofta den grupp som har ett särskilt behov av stöd och hjälp. Samtidigt är det viktigt att även gentemot unga upprätthålla och hävda de grundläggande värden som skyddas genom straffrättsliga regler. Det allmänna har således en dubbel uppgift när det gäller de unga lagöverträdarna. Att ge bam och ungdomar det stöd som de behöver är primärt en uppgift för socialtjänsten, medan det är rättsväsendets uppgift att svara för reaktionerna mot brott. När det gäller unga lagöverträdare finns det därför ett särskilt behov av samordning mellan socialtjänsten och de olika myndigheterna inom rättsväsendet. Den 1 januari 1982 trädde socialtjänstlagen (1980:620) i kraft. Huvudprincipen i socialtjänstlagen är att socialtjänstens insatser skall vara frivilliga. Detta gäller också vården av barn och unga. Genom lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, som den 1 juli ersattes med en ny lag (1990:52) med samma namn, har emellertid undantag från frivillighetsprincipen gjorts under vissa förutsättningar. Även om det alltså också efter socialtjänstreformen finns utrymme för tvångsingripanden mot unga som har begått brott, är det uppenbart att reformen har inneburit en viktig förskjutning av den avvägning 33 3 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4 mellan det allmännas och den enskildes intressen som regleringen i barnavårdslagen utgick ifrån. De ändringar av den socialrättsliga vårdlagstiftningen som därefter skett, bl.a. införandet av det s.k. öppenvårdstvånget år 1985 och de möjligheter att ingripa tidigare i de s.k. beteendefallen som infördes år 1990, rubbar inte de grund- läggande principer som lades fast genom socialtjänstreformen. Genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 juli 1988 (prop. 1987/88:135, JuU 36, rskr. 403, SFS 1988:820 ff.) förbättrades möjligheterna till ett snabbt och effektivt ingripande mot de unga lagöverträdarna. Samtidigt tog regeringen genom en särskild förordning initiativ till en försöksverksamhet med enklare och smidigare samarbetsformer mellan myndigheterna i ärenden som rör unga lagöverträdare (SFS 1988:217). Den nya lagstiftningen och försöksverksamheten har på regeringens uppdrag utvärderats av BRÅ. I sin slutrapport, som avgavs i juli 1990, konstaterar BRÅ att de lagändringar som utvärderingen avsett knappast generellt sett lett till kortare handläggningstider. Däremot har handläggningstiden varit kortare i de distrikt som tillämpat den särskilda förordningen. Detta beror dock enligt BRÅ inte på själva förordningsföreskrifterna utan på det faktum att försöksverksamheten bidragit till att frågor rörande handläggning av ungdomsärenden uppmärksammats särskilt i dessa distrikt. Undersökningen belyser i övrigt på ett förtjänstfullt sätt de problem med samarbete mellan olika myndigheter som finns i ungdomsärenden och de svårigheter att hitta adekvata påföljder mot ungdomsbrottslighet som finns. Det allmännas åtgärder med anledning av att unga begår brott står också fortsatt i centrum för det kriminalpolitiska intresset. Under år 1989 tillsattes inom regeringskansliet en interdepartemental arbetsgrupp med uppgift att belysa hur socialtjänstens och rättsväsen- dets insatser när det gäller unga lagöverträdare lämpligen borde samordnas. Arbetsgruppen gjorde en genomgång av olika uppgifter om ungdomsbrottslighetens utveckling och av myndighetsföreträdares och andra berördas uppfattningar om brister och problem i hanteringen av ungdomsbrottsligheten. Mot den bakgrunden diskuterade gruppen en rad olika tänkbara ändringar av nuvarande regler. Gruppen kom emellertid fram till att vidare överväganden borde ske inom ramen för en parlamentariskt sammansatt utredning. Regeringen har därefter beslutat att tillsätta en sådan utredning (Ju 1990:07, dir. 1990:53). Utredningen har i uppdrag att genomföra en samlad utvärdering av socialtjänstreformens betydelse för be- handlingen av unga lagöverträdare och att i samband med detta också mera förutsättningslöst överväga i vilka former och på vilket sätt det allmänna bör ingripa när unga begår brott. Huvuduppgiften skall vara att undersöka om den nuvarande fördelningen av uppgifter mellan socialtjänsten och rättsväsendet är väl avvägd när det gäller unga lagöverträdare och om samordningen mellan myndigheterna kan förbättras. Vissa frågor med anknytning till ungdomsbrottsligheten har också Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 34 tagits upp i en inom justitiedepartementet utarbetad promemoria (Dnr 90-1572) om utvidgade befogenheter för polisen att omhänderta och hålla kvar personer under arton år. I promemorian lämnas bl.a. förslag som syftar till att unga som omhändertagits av polisen vid fri- givningen skall kunna överlämnas till föräldrarna, någon annan vårdnadshavare eller vuxen person eller till socialtjänsten. Pro- memorian har remissbehandlats, och jag räknar med att förslag till ny lagstiftning skall kunna föreläggas riksdagen under våren 1991. 5.6 Brottsoffren Uppföljningen av 1988 års särskilda program för att stärka brottsoffrens ställning fortsätter (jfr prop. 1988/89:100 bil. 4 s. 32 f och prop. 1989/90:100 bil. 4 s. 36 f). När det gäller möjligheterna till rättsligt bistånd för dem som utsatts för brott bör först nämnas att riksdagen efter förslag i prop. 1989/90:158 nyligen har beslutat att möjligheterna att få målsägande- biträde utvidgas så att rätt till målsägandebiträde i princip alltid skall finnas i mål om sexualbrott. Även vid övriga brott där målsägande- biträde nu kan komma ifråga blir reglerna mera generösa. Lagänd- ringarna träder i kraft den 1 januari 1991. Frågor om möjligheterna till rättsligt bistånd till offer för brott som begåtts utomlands har aktualiserats både inom regeringskansliet och i riksdagen (jfr 1990/91JuU:4 s. 7, rskr. 16). Reglerna i rättshjälpslagen (1972:429) om i vilka fall rättshjälp utgår samt vilka förmåner rättshjälpen avser i angelägenheter som behandlas utomlands blev nyligen föremål för en hearing i justitiedepartementets regi. Frågan bereds nu vidare i departementet. Lagen (1988:688) om besöksförbud, som trädde i kraft den 1 juli 1988, har inneburit ett förbättrat skydd för kvinnor som utsätts för våld, hot och trakasserier. Enligt en ändring i lagen, som trätt i kraft den 1 april 1990, har bl.a. straffmaximum för överträdelse av ett besöksförbud skärpts till fängelse högst ett år. Stödåtgärderna åt kvinnor som berörs av besöksförbud har förbättrats på olika håll i landet. Sålunda beslutade polisstyrelsen i Stockholm i oktober 1990 att de kvinnor som skyddas av besöks- förbud och som lever i ständig rädsla för vad som kan hända dem och deras anhöriga skall kunna utrustas med ett personligt larm, om de så önskar. I syfte att anpassa skyddsinsatser m.m. har vidare polis- myndigheten i Stockholm uppdragit åt chefen för brottsförebyggande roteln att ta kontakt med samtliga hotade kvinnor som berörs av besöksförbud. Chefen för kriminalavdelningen informeras fortlöpande om hotsituationen och bedömer därefter vilken form av skyddsinsats - t.ex. ett personligt larm - som bör sättas in. I det här sammanhanget bör också nämnas den proposition (1990/91:58) med bl.a. förslag till en lag om rättspsykiatrisk vård som nyligen överlämnats till riksdagen. Förslaget innebär att skydds- aspekterna blir bättre tillgodosedda än hittills bl.a. genom att åklagare Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 35 skall medverka i förfarandet vid utevistelse och utskrivning av personer som bedöms som farliga. Åklagaren ges också möjlighet att överklaga vissa sådana beslut. Vidare föreslås att brottsoffret skall få möjlighet till information från sjukhuset om när lagöverträdaren ges tillstånd till utevistelse eller skrivs ut. Folkbokföringskommittén har i sitt slutbetänkande (SOU 1990:50) Ny folkbokföringslag bl.a. föreslagit vissa bestämmelser som syftar till att förhindra att uppgifter i folkbokföringen används för att leta rätt på personer i syfte att utöva våld, hot eller trakasserier. Ärendet bereds nu efter remissbehandling inom regeringskansliet. Frågan om bättre sekretesskydd för uppgifter om offentligt anställda är aktuell inom justitiedepartementet efter en framställning från domstolsverket. Regeringen tillkallade i slutet av år 1989 den s.k. våldskom- missionen med uppdrag att motverka våldet och förbättra stödet till brottsoffren. I kommissionens uppdrag låg bl.a. att utvärdera de hittills vidtagna åtgärderna inom ramen för brottsofferprogrammet och inventera vad som ytterligare kan göras. I sitt slutbetänkande (SOU 1990:92) Våld och brottsoffer, redovisar kommissionen sin syn på stödet till brottsoffren. Kommissionen anser att det fortsatta arbetet för brottsoffer bör följa de linjer som redan har lagts fast och föreslår att polisens, socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens insatser utvecklas ytterligare. Kommissionen uppmärksammar särskilt de kvinnojourer och brottsofferjourer som växt fram under senare år som ett komplement till samhällets åtgärder och som drivs på frivillig och ideell basis. Det är uppenbart, menar kommissionen, att de fyller ett stort och viktigt behov. Kommissionen föreslår att jourerna skall få stöd genom bidrag av staten och att primärkommuner och landstingskommuner skall stödja jourerna genom ekonomiska bidrag och genom hjälp med t.ex. lokal- och bostadsanskaffning. Frågan om brottsofferjourer har uppmärksammats också på andra sätt. Rikspolisstyrelsens rapport (RPS rapport 1989:1) Brotts- offerjourer - En handledning för polisens medverkan i brotts- offerverksamhet, har utarbetats i syfte att främja tillkomsten av brottsofferjourer. Regeringen beslutade i november 1989 om ett bidrag på 500 000 kr. till Brottsofferjouremas Riksförbund. Bidraget är avsett att användas till utvecklingsarbete vid brottsofferjourema, till att starta nya jourer och till utbildning av stödpersoner. Jag åter- kommer till frågan om ett nytt bidrag vid behandling av anslagen till brottsskadenämnden. År 1989 tillsatte regeringen en arbetsgrupp för frågor som rör våld mot kvinnor. Arbetsgruppen skall bl.a. undersöka hur samhällets skydd och hjälp åt utsatta kvinnor kan stärkas och hur samarbetet i dessa frågor mellan olika myndigheter och organisationer kan förbättras. Arbetsgruppen har initierat ytterligare stöd till kvinnojourer och att ytterligare medel avsätts för inköp av larm till hotade kvinnor. Arbetsgruppen, som har samrått med våldskommissionen, slutför sitt arbete i början av år 1991. Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 36 Våldskommissionen har också uppmärksammat frågan om hot mot parter och vittnen i samband med rättegångar m.m. Det ämnet har även berörts av en arbetsgrupp inom rikspolisstyrelsen, den s.k. KRIPUT-gruppen, vars överväganden (RPS Rapport 1990:4) överläm- nats till kommissionen. Kommissionen har försökt göra sig en bild av hur utbrett det är med denna typ av hot och trakasserier här i landet. Kommissionens slutsats är att problemen inte är av den arten och omfattningen att det är motiverat med åtgärder som rubbar de principer om offentlighet och insyn i processmaterialet som svensk rättsordning omfattar. Åtgärderna i de allvarligaste fallen måste enligt kommissionen också i fortsättningen gå ut på fysiskt skydd och ökade möjligheter att byta identitet. I syfte att inskärpa hur allvarligt rättsordningen ser på övergrepp av den här typen föreslås också en straff skärpning för brottet övergrepp i rättssak. Kommissionen har vidare uppmärksammat frågan om samhällets stöd till barn som utsätts för övergrepp. Kommissionen konstaterar att myndigheter som handlägger ärenden rörande övergrepp mot bam har börjat samverka och har utvecklat sin kompetens. Det är enligt kommissionen angeläget att utvecklingsarbetet fortsätter och att samverkan sprids till flera platser i landet. Socialtjänsten bör enligt kommissionen utveckla sin verksamhet så att socialtjänsten framstår som ett självklart stöd för barnet. Socialtjänsten bör utveckla en lätt tillgänglig kontaktyta för bam. Det anser kommissionen kunna ske t.ex. genom att man inrättar ett bamombud hos socialtjänsten och sprider information om ett sådant bamombud. Kommissionens förslag övervägs nu inom regeringskansliet. När det gäller skadestånd till dem som utsatts för brott bör erinras om att kommittén om ideell skada enligt sina direktiv skall se över reglerna om ersättning för ideell skada i samband med personskada m.m. Huvuduppgifterna är att överväga om den nuvarande ersättnings- nivån bör höjas, vilka ersättningsprinciper som bör tillämpas och hur normer för att bestämma ersättningen bör fastställas. Enligt nyligen givna tilläggsdirektiv skall utredningen också överväga en förändring av ersättningsnivån och regelverket vid skadestånd till våldtäktsoffer och offer för andra våldsbrott som ger utrymme för inte bara kompensation för lidandet utan också hjälp till en förändring av livssituationen. Kommittén skall ha slutfört sitt uppdrag före utgången av år 1991. I en promemoria från BRÅ, Barnens brott och föräldrarnas ansvar (BRÅ PM 1990:1), har föreslagits bl.a. att det i skadeståndslagen införs en regel som utvidgar föräldrars skadeståndsansvar. Den föreslagna regeln innebär att föräldrar och andra som har vårdnaden om en underårig ansvarar för skador som den underårige vållar. Ansvaret är begränsat till högst en femtedel av basbeloppet och gäller vid sidan av den underåriges eget skadeståndsansvar. Promemorian remissbehandlas för närvarande. När det gäller frågan om information till brottsoffer om olika möjligheter att få stöd m.m. konstaterades i den under försommaren Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 37 1990 framlagda propositionen om utvidgning av rätten till måls- ägandebiträde att det fortfarande förekommer fall där informationen om rätt till målsägandebiträde är bristfällig (prop. 1989/90:158 s. 5). Jag anförde där att det kan finnas skäl för de ansvariga myndigheterna - i första hand riksåklagaren och rikspolisstyrelsen - att i samband med lagändringen uppmärksamma informationsfrågan. Som ett exempel på lokala initiativ rörande information kan nämnas att polismyndigheten i Stockholm har upprättat en "Minneslista för information till målsäganden". Minneslistan är tänkt att användas i samband med att polisen informerar brottsoffer och torde innehålla all väsentlig information om utredningsprocessen och domstols- förfarandet. Handboken "Misshandel och övergrepp mot kvinnor och bam", som riktar sig främst till dem som i sitt arbete kommer i kontakt med offer för misshandels- och sexualbrott, ses över för närvarande. Arbetet kommer att slutföras inom kort. Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 6        Kriminalvården 6.1         Allmänna grundsatser Arbetet inom kriminalvården består i att verkställa fängelsestraffen och att ansvara för övervakningen av skyddstillsynsdömda och villkorligt frigivna samt att ansvara för verksamheten vid landets häkten. Kriminalvårdslagstiftningen vilar i allt väsentligt på de principer som slogs fast genom 1973 års kriminalvårdsreform. Dessa principer går ut på att, så långt det är möjligt med hänsyn till kravet på samhällsskydd och differentiering, främja de dömdas anpassning till samhället och motverka de skadliga följderna av frihetsberövandet. Kriminalvårdens klienter är till stor del starkt missgynnade både socialt och i de flesta andra avseenden. Samtidigt som kriminal- vårdens ambitionsnivå är hög, bör man därför vara medveten om svårigheterna att lyckas med de åtgärder som vidtas för att främja de dömdas anpassning. Det krävs också en medverkan från andra samhällsorgan för att ge dem en rimlig social plattform. Eftersom kriminalvårdens klienter har samma principiella rätt som andra medborgare till den service och omsorg som samhället tillhandahåller är det viktigt att samarbetet fortlöpande utvecklas mellan kriminal- vården och andra samhällsorgan, främst socialtjänsten, arbets- marknadsmyndigheterna och den allmänna hälso- och sjukvården. Ett av syftena med den reform av behandlingen av psykiskt störda lagöverträdare som nämnts förut (avsnitt 5.4) är att förbättra förut- sättningarna för kriminalvårdens intagna att få psykiatrisk vård utanför anstalterna. 38 6.2         Decentralisering och organisationsförändringar I 1990 års budgetproposition (1989/90:100, bil. 4 s. 85-91) redovisade jag att kriminalvårdsverket, efter en genomförd försöksverksamhet med decentralisering, varit föremål för en omfattande or- ganisationsöversyn. Regeringen föreslog i budgetpropositionen förändringar i fråga om uppgifter och organisation inom krimi- nalvårdsverket. Riksdagen hade ingen erinran mot förslagen (1989/90:JuU22, rskr. 155). Den nya organisationen, som träder i kraft den 1 januari 1991, innebär bl.a. att antalet regioner minskas från nuvarande tolv till sju och att riksanstaltema förs in under regionerna i organisatoriskt hänseende. Den regionala organisationen förstärks och dess framtida uppgift blir bl.a. att leda kriminalvården i regionerna enligt kriminalvårdsstyrelsens riktlinjer, att stödja verksamheten vid de lokala myndigheterna och att utöva tillsyn över deras verksamhet. Sammanfattningsvis innebär förändringarna att tyngdpunkten inom kriminalvården förskjuts nedåt i organisationen. Huvuddelen av klientarbetet skall skötas lokalt vid kriminalvårdsanstalter, häkten och frivårdsmyndigheter. Kriminalvårdsstyrelsens arbete skall koncentreras på övergripande uppgifter. Hit hör formulering av mål och riktlinjer för kriminalvården inom ramen för de lagar och andra författningar som gäller på området. Andra viktiga frågor för kriminalvårdsstyrelsen är att ge statsmakterna underlag för utveckling av kriminalvården, att planera och utvärdera verkets verksamhet samt att bedriva central utbildning. Förändringarna i fråga om arbetsuppgifter medför att behovet av personal vid kriminalvårdsstyrelsen minskar. I regeringens proposition (1989/90:154) om ändringar i krimi- nal vårdslagstiftningen föreslogs bl.a. de lagändringar som krävdes för att genomföra den decentraliserade beslutsordningen. Riksdagen lämnade förslagen i denna del utan erinran (1990/9l:JuO2, rskr. 14). Regeringen har därefter utfärdat de aktuella lagarna samt beslutat om de följdändringar som behövs i olika tillämpningsförordningar (1990:1009 -1037). Den nya beslutsordningen träder i kraft den 1 januari 1991. Jag anser det angeläget att resultatet av den nu berörda omläggningen följs upp och att utvecklingen mot ökad decentra- lisering fortsätter. 6.3         Permissioner I januari 1990 uppdrog regeringen åt kriminalvårdsstyrelsen att se över tillämpningen av regleringen av permissioner för intagna på kriminalvårdsanstalt. Bakgrunden till uppdraget var bl.a. att det rådde stora skillnader mellan olika permissionsformer när det gäller misskötsamhet. Det var också stora skillnader mellan de olika anstaltskategoriema och inom respektive anstaltskategori. Kriminalvårdsstyrelsen skall enligt uppdraget undersöka vilka Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 39 åtgärder som kan vidtas för att nedbringa antalet misskötta permissioner. Särskilt gäller detta regelbundna permissioner från de slutna lokalanstaltema. I uppdraget ingår vidare att överväga vilka åtgärder som kan vidtas för att förbättra förberedelserna för regelbunden permission i syfte att så långt som möjligt undanröja riskerna för misskötsamhet. Därvid bör styrelsen bl.a. undersöka hur samarbetet med polis och - under pågående förundersökning - åklagare, skall kunna förbättras för att förebygga brottslighet under permission. Under uppdragets utförande skall kriminalvårdsstyrelsen fortlöpande vidta de åtgärder som bedöms motiverade för att minska andelen misskötta permissioner. Uppdraget skall redovisas till regeringen före utgången av december 1990. Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 <h5>7         Lokalförsörjningen</h5> Myndigheterna inom justitiedepartementets område disponerar knappt en miljon kvadratmeter, varav <table border="1"> <tr><td></td><td> Kvadratmeter</td><td> Milj. kr.</td></tr> <tr><td> Åklagarväsendet</td><td> 48800</td><td> 46</td></tr> <tr><td> Domstolsväsendet och rättshjälpsnämnderna/ rättshjälpsmyndigheten</td><td> 358000</td><td> 280</td></tr> <tr><td> Kriminalvården</td><td> 531000</td><td> 162</td></tr> <tr><td> Övriga</td><td> 3700</td><td> 4</td></tr> </table> För nästa budgetår kommer chefen för finansdepartementet att föreslå investeringar i byggnader. Närmare uppgifter om inves- teringen för kriminalvården lämnas under E. Kriminalvården. 40 A. JUSTITIEDEPARTEMENTET M.M. <h5>A 1. Statsrådsberedningen</h5> 1989/90 Utgift 1990/91 Anslag 1991/92 Förslag Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 28 045 591 25 091 000 33 363 000 1990/91 Beräknad ändring 1991/92 Föredraganden Personal Summa Anslag Förvaltningskostnader (därav lönekostnader) Representationsbidrag Summa 64 25 037 000 (21 781 000) 54 000 25 091 000 + 8 326 000 (+ 7 568 000) - 54 000 + 8 272 000 Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till 33 363 000 kr. Statsrådsberedningen övertar fr.o.m. den 1 januari 1991 ansvaret för vissa databaser som ingår i rättsväsendets informationssystem (RI). För detta arbete har resurser motsvarande två årsarbetskrafter överförts från justitiedepartementet. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Statsrådsberedningen för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 33 363 000 kr. <h5>A 2. Justitiedepartementet</h5> <table border="1"> <tr><td> 1989/90 Utgift 1990/91 Anslag 1991/92 Förslag</td><td> 42 579 141 45 025 000 51 649 000 1990/91      Beräknad ändring 1991/92 Föredraganden</td></tr> </table> Personal Summa Anslag Förvaltningskostnader (därav lönekostnader) Summa 152 45 025 000 37 652 000 45 025 000 - 2 + 6 624 000 (+ 6 537 000) + 6 624 000 41 Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till 51 649 000 kr. Vid medelsberäkningen har jag beaktat den överföring av arbetsuppgifter och resurser som jag redovisade under anslaget A 1. Statsrådsberedningen. Anslaget har i övrigt beräknats enligt det generella rationaliseringsförslaget. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Justitiedepartementet för budgetåret 1991/92 anvisa ett för slagsanslag på 51 649 000 kr. Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 <h5>A 3. Utredningar m.m.</h5> 1989/90 Utgift                  28 043 206         Reservation 8 508 861 1990/91 Anslag                  24 665 0001 1991/92 Förslag                 30 287 000 1 Prop. 1989/90:90 1 000 000 kr. Nio nya kommittéer har tillsatts under år 1990, nämligen domstols- utredningen, bruksmönsterutredningen, påföljdsutredningen, gen- teknikberedningen, åklagarutredningen -90, panträttsutredningen, 1990 års arrendekommitté, kommittén med uppdrag att se över det allmännas insatser vid brott av unga och kommittén med uppdrag att göra en översyn av aktiebolagslagen. Under år 1990 har nio kommittéer avslutat sina uppdrag, nämligen maktutredningen, storstadsutredningen, kommittén om en ombyggnadsplan för Sagerska huset till permanent statsministerbostad, upphovsrätts- utredningen, sjölagsutredningen, samerättsutredningen, förmynder- skapsutredningen, departementshistoriekommittén och meddelar- skyddskommittén. Det särskilda anslaget Information om lagstiftning m.m. avvecklas fr.o.m. budgetåret 1991/92. De för informationsanslaget avsedda medlen, 1 272 000 kr., föreslås överförda till utredningsanslaget för att disponeras för samma ändamål som tidigare. Också anslaget Bidrag till utgivande av litteratur på förvaltningsrättens område avvecklas. Jag föreslår att motsvarande medel - 50 000 kr. - tillförs utredningsanslaget. Med hänsyn till den beräknade omfattningen av utredningsverksamheten och med beaktande vad jag i övrigt anfört bör anslaget uppgå till 30 287 000 kr. under nästa budgetår. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Utredningar m.m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 30 287 000 kr. <h5>A 4. Framtidsstudier, långsiktig analys m.m.1</h5> 1989/90 Utgift 1990/91 Anslag 1991/92 Förslag 10 912 000 11 728 000 12 432 000 Tidigare anslaget A 5. Framtidsstudier, långsiktig analys m.m. Reservation 0 42 Från anslaget betalas bidrag till den verksamhet som bedrivs av Stiftelsen Institutet för framtidsstudier. Stiftelsen, vars styrelse är utsedd av rege- ringen, skall enligt sina stadgar bl.a. i egen regi eller i samarbete med andra bedriva framtidsstudier samt långsiktig analys och därmed sammanhängande verksamhet för att stimulera till en öppen och bred diskussion om framtida hot och möjligheter i samhällsutvecklingen. Stiftelsens verksamhet leds under styrelsen av en chef. 2 milj kr har tidigare avsatts som stiftelsekapital. Institutet för framtidsstudier föreslår att bidraget för nästa budgetår bestäms till 12 314 000 kr. exklusive pris- och löneomräkning. Institutets forskning har sedan dess verksamheten började i oktober 1987 varit koncentrerad till tvärvetenskapliga problemområden. De hittills igångsatta forskningsprojekten berör ämnesområdena miljö och hälsa, svenskt arbete och liv samt internationell och global utveckling. Under budgetåret 1989/90 har två nya projekt initierats, nämligen "Vår framtida kulturhistoria" och "Den privata sektorn i de nya nätverkens samhälle". Dessutom har ett preliminärt projektarbete "Den offentliga sektorn i de nya nätverkens samhälle" pågått. Institutet har därmed initierat samtliga de projekt som förutsågs bli igångsatta under perioden 1988-1990 enligt den forskningsplan som bestämdes i maj 1988. Institutet har i sin anslagsframställning redovisat en forskningsplan för år 1991-1994. Enligt planen kommer flera av de nu pågående projekten att sträcka sig fram till år 1994. Detta medför att endast fyra nya projekt kan påbörjas under den kommande treårsperioden. Bland dessa projekt ingår bl.a. "Differentieringens, segregationens och diskrimineringens Sverige” samt "Rörlighet, familjestruktur och social kontroll". Institutets samarbete med bl.a. universitet och högskolor samt olika forskningsinstitut i olika seminarieserier och i symposieverksamhet har fortsatt under budgetåret 1989/90. Syftet med denna verksamhet, som främst gäller olika strategiska beslutsproblem, är bl.a. att bygga upp ett kontaktnät mellan framtidsorienterade forskare, politiker och andra beslutsfattare. Under budgetåret 1991/92 planerar institutet flera internationella symposier om Sverige i nätverkens Europa. För information om forskning av betydelse för ffamtidsbedömningar och strategiskt beslutsfattande har under budgetåret 1989/90 avsatts betydande resurser. Informationen innebär bl.a. en omfattande produktion av populärvetenskapliga böcker. Dessa informationsinsatser kommer att byggas ut, delvis i samarbete med olika externa intressenter. Den resursförstärkning institutet begär för budgetåret 1991/92 (+ 586 000 kr.) syftar till att effektivisera verksamheten genom en ökad samordning av forskningsprojekten med institutets seminarie- och informationsverksamhet. Jag förordar att anslaget för budgetåret 1991/92 beräknas till 12 432 000 kr. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Framtidsstudier, långsiktig analys m.m för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 12 432 000 kr. Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 43 B. VISSA TILLSYNSMYNDIGHETER M.M. <h5>B 1. Justitiekanslem</h5> Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 1989/90 Utgift 1990/91 Anslag 1991/92 Förslag 5 277 284 4 993 000 6 085 000 Justitiekanslem (JK) är regeringens juridiske ombudsman, bevakar statens rätt och har tillsyn över dem som utövar offentlig verksamhet. Han fullgör också vissa uppgifter enligt bl.a. tryckfrihetsförordningen, 8 kap. rättegångsbalken, datalagen (1973:289) och lagen (1990:484) om övervak - ningskameror m.m. 1990/91 Beräknad ändring 1991/92 Föredraganden Personal Summa 11 <table border="1"> <tr><td colspan="3"> Anslag</td></tr> <tr><td> Förvaltnings- kostnader</td><td> 4 477 000</td><td> + 630 000</td></tr> <tr><td> (därav löne- kostnader)</td><td> (4 076 000)</td><td> (+ 635 000)</td></tr> <tr><td> Lokalkostnader</td><td> 516 000</td><td> + 462 000</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 4 993 000</td><td> + 1 092 000</td></tr> </table> JK Antalet inkomna ärenden till JK minskade under år 1989. Balansläget bedöms som tillfredsställande. Under budgetåret 1989/90 har det varit möjligt för JK att i begränsad omfattning återuppta sin inspektions- verksamhet. Arbetet med att förenkla och effektivisera myndighetens rutiner har fortsatt. Av stor betydelse är därvid datorstödet i verk- samheten. En ändrad arbetsordning har vidare inneburit en rationellare handläggning av vissa ärendetyper. JK:s arbetsuppgifter är till en helt övervägande del bestämda i författning. Omfattningen av JK:s arbete kan därför endast i ringa grad påverkas av JK själv. Detta i förening med myndighetens ringa storlek gör att JK bedömer att någon real anslagsminskning för budgetåret 1991/92 enligt ett generellt besparingsförslag inte kan genomföras. JK begär för nästa budgetår, då han utgår från att arbetsvolymen blir oförändrad, resursförstärkningar med sammanlagt 128 000 kr., varav 100 000 kr. avser ett engångsbelopp för inköp av inventarier. 44 Föredragandens överväganden Medelsbehovet för JK för budgetåret 1991/92 bör beräknas med utgångspunkt från en resurstilldelning som realt motsvarar 99,5 % av föregående års anslag. Jag har då tagit hänsyn till JK:s balansläge och fortgående rationaliseringsarbete. Som tidigare nämnts övervägs för närvarande en översyn av JK- ämbetet. Översynen kan komma att avse också framtida resurser till JK. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Justitiekanslem för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslags anslag på 6 085 000 kr. Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 <h5>B 2. Datainspektionen</h5> 1989/90 Utgift                         1 000 1990/91 Anslag                      1 000 1991/92 Förslag                      1 000 Datainspektionen prövar frågor om tillstånd och utövar tillsyn enligt datalagen (1973:289), kreditupplysningslagen (1973:1173) och inkassolagen (1974:182) samt utfärdar licens enligt datalagen. Inspek- tionen utövar dessutom tillsyn enligt lagen (1987:1231) om automatisk databehandling vid taxeringsrevision m.m. Inspektionen skall verka för att automatisk databehandling av person- uppgifter inte leder till otillbörligt intrång i enskildas personliga integritet och att god sed iakttas i kreditupplysnings- och inkassoverksamhet. Chef för inspektionen är en generaldirektör. Inom inspektionen finns två sakenheter. Den ena svarar för inspektionens uppgifter i fråga om offentlig verksamhet och den andra för inspektionens uppgifter i fråga om enskild verksamhet. Dessutom finns en teknisk och en administrativ enhet. 45 <table border="1"> <tr><td></td><td> 1989/90 Utfall</td><td> 1990/91</td><td> Beräknad ändring 1991/92 Föredraganden</td></tr> <tr><td> Personal Summa</td><td> 34</td><td> 36</td><td> + 1</td></tr> <tr><td> Anslag Kostnader Kostnader för datainspektionens verksamhet</td><td> 16 799 000</td><td> 17 087 000</td><td> + 2 649 000</td></tr> <tr><td> Intäkter Inkomster vid datainspek- tionen</td><td> - 18 669 000</td><td> - 17 086 000</td><td> - 2 649 000</td></tr> <tr><td> Nettoutgift</td><td> 0</td><td> 1 000</td><td> 0</td></tr> </table> Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 Datainspektionen Datainspektionen beslutade år 1989 en verksamhetsplan för budgetåren 1989/90-1991/92. Antalet ärenden under budgetåret 1989/90 har varit större än vad som förutsattes i planen. En annan omständighet som gjort att inspektionen haft ett ansträngt arbetsläge är att man tvingats nyrekry- tera ca 30 procent av personalstyrkan. Till följd härav har inspektionen fått prioritera de verksamhetsdelar där berörda utomståendes krav på inspektionens resurser är starkast. Det gäller främst tillståndsärenden, klagomålsärenden och regelgivning. Tillsynsverksamheten har i mot- svarande mån fått nedprioriterats och skjutits på framtiden. Inspektionen har därför på dessa områden inte utvecklats enligt de fastlagda målen. Det numera förbättrade personalläget och ett antal under budgetåret 1989/90 vidtagna rationaliseringsåtgärder gör att inspektionen nu bedömer att målet för tillståndsverksamheten skall uppnås under planperioden. Vad gäller tillsynsverksamheten ser inspektionen däremot vissa svårigheter att fullt ut uppnå målet för verksamheten under planperioden. Det i verksamhetsplanen för budgetåret 1989/90 uppsatta målet för antalet nya licenser enligt datalagen kunde inte helt uppnås. Trots detta översteg intäkterna den för inspektionen beslutade utgiftsramen. Verk- samheten vad gäller övriga fastställda mål följer planen. Datainspektionen konstaterar sammanfattningsvis i sin anslagsfram- ställning att kraven på inspektionen ökat genom bl.a. förändringar i personregistreringen på det offentliga och privata området men att dessa krav sammantagna hittills inte medfört sådana förändringar att målen för verksamheten måste ses över. 46 För budgetåret 1991/92 utgår inspektionen från att verksamheten kommer att ha samma innehåll som för närvarande. En tillkommande uppgift blir dock - under förutsättning av riksdagens beslut - regleringen av personnummeranvändningen vid personregistrering. För tiden därefter kan inspektionens arbete påverkas av den pågående datalagsöversynen. Inspektionen, som pekar på att verksamheten de två senaste budgetåren gett ett visst överskott, har hemställt att få använda den generella besparing som gäller för budgetåret 1991/92 för egna effektiviserings- insatser under samma budgetår. Vidare föreslår inspektionen att medel får tas i anspråk för tillfällig extern expertis för vissa tillsynsprojekt (+ 250 000 kr.), för informationsåtgärder (+ 360 000 kr.) och för vidare- utbildning av personalen (+ 150 000 kr.). Vidare föreslår inspektionen att medel får tas i anspråk för en tjänst för planerings- och utvärderingsfrågor på stabsnivå (+ 600 000 kr.) och för vissa åtgärder med anledning av propositionen (1990/91:60) om offentlighet, integritet och ADB (+ 590 000 kr.). Föredragandens överväganden Datainspektionens verksamhet måste utvecklas i enlighet med den treåriga verksamhetsplanen. Tillsynsverksamheten har därvid hög prioritet. För att säkerställa detta bör något besparingsaltemativ inte tillämpas på inspektionen. Jag har då också beaktat de ökade krav som ADB-teknikens fortsatta spridning i samhället ställer på inspektionen. För att ytterligare säkerställa att verksamheten når de fastlagda målen har jag för budgetåret 1991/92 utöver pris- och löneomräkning beräknat ett resurstillskott för inspektionen på 750 000 kr. Av detta belopp avser 600 000 kr. medel för en förstärkning av inspektionens resurser för planering och utvärdering på stabsnivå. Regeringen har genom ändring av datainspektionens regleringsbrev i november 1990 beslutat att medel för denna förstärkning får tas i anspråk redan under innevarande år. Jag beräknar också 50 000 kr. för kompetenshöjande personalutbildning och 100 000 kr. för kostnader för att anlita extern expertis i olika tillsyns- projekt. Hemställan Med hänvisning till vad jag har anfört och till sammanställningen hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att till Datainspektionen för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslags anslag på 1 000 kr. Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 47 C. ÅKLAGARVÄSENDET Inledning Allmänt Tillsammans med övriga delar av rättsväsendet har åklagarväsendet viktiga uppgifter i samhällets kamp mot brottsligheten. Störst betydelse för åklagarverksamheten har självfallet strafflagstiftningen, dvs. regleringen av i vilken utsträckning som olika handlingar är straffbelagda. Denna reglering sker i lag. Detta i förening med den i princip absoluta åtalsplikt som gäller enligt svensk rätt begränsar åklagarnas möjligheter att själva påverka omfattningen av sina arbetsuppgifter. Även åklagarnas befogen- heter och skyldigheter vid förundersökning och rättegång är i huvudsak reglerade i lag. För att kunna åstadkomma väsentliga förändringar i åklagarnas arbetssituation krävs sålunda i första hand beslut av stats- maktema i form av ny lagstiftning eller andra författningsändringar. Från regeringens sida övervägs fortlöpande olika möjligheter att effektivisera de olika leden inom rättsväsendet. Den tidigare nämnda åklagarutrednin- gen har som en av sina viktigaste uppgifter att se över den regelstyrda delen av åklagarnas verksamhet. Fördjupad prövning Åklagarväsendet har fr.o.m. budgetåret 1988/89 ingått i försöksverksam- heten med treåriga budgetramar. För budgetperioden 1991/92-1993/94 skall nu en fördjupad prövning ske av åklagarverksamheten. Den för- djupade prövningen syftar till att lägga fast verksamhetsinriktning och förvaltningsresurser för den kommande treårsperioden. Enligt regeringens direktiv för riksåklagarens anslagsframställning för budgetperioden 1991/92-1993/94 skulle riksåklagaren i anslagsframställ- ningen redovisa ett alternativ som innebar en oförändrad anslagsnivå och ett annat som innebar en minskning av anslaget med 5 %. Som ett led i budgetarbetet avlämnade riksåklagaren i april 1990 en särskild rapport, i vilken redogjordes för åklagarverksamheten och dess förhållande till andra myndigheter. Rapporten innehåller en analys av resultatet av verksamheten under de senaste fem åren samt en framtids- analys och en resursanalys. Riksåklagarens rapport och anslagsframställning I anslagsframställningen för den kommande treårsperioden har riks- åklagaren angett tre alternativ. Förutom de två alternativ som förutsattes i direktiven har riksåklagaren också lagt fram ett eget förslag som innebär en höjning av anslaget. Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 48 Av såväl rapporten som anslagsframställningen framgår att arbetsvolymen för åklagarna har ökat under perioden 1986-1989. Antalet mål hos åklagarmyndigheterna har ökat med 6 %, och det är de arbetsmässigt tunga målen som har ökat mest. De stora målen, dvs. sådana där åklagarens arbetsinsats uppgår till minst 15 arbetsdagar, tar alltmer tid i anspråk. Vidare har - som jag nämnde redan i 1990 års budgetpro- position - 1988 års häktningsreform medfört att antalet häktningsframställ- ningar ökat relativt kraftigt. Härigenom har arbetsplaneringen för åklagarna försvårats och arbetet blivit mer tidspressat och ryckigt. Den ökande arbetsvolymen beror inte bara på att antalet inkommande mål och ärenden totalt sett har ökat utan också på att målen i allmänhet har blivit mer arbetskrävande. Vissa brottstyper, främst narkotikabrott, grova våldsbrott, sexualbrott och ekonomiska brott, har blivit mera svårutredda. Även attitydförändringar hos misstänkta och andra som är inblandade i brottsutredningar uppges öka målens svårighetsgrad. Bristande personella resurser inom åklagarväsendet har också bidragit till att arbetsläget har blivit mer pressat. Mot bakgrund av den stora arbetsbelastningen förordar riksåklagaren vissa personalförstärkningar för såväl åklagarmyndigheterna som riks- åklagarens kansli. Ett tillskott av personal på åklagarmyndigheterna är enligt riksåklagaren nödvändigt för att hejda en fortsatt ökning av antalet oavgjorda mål. För att ytterligare effektivisera verksamheten föreslår riksåklagaren en kraftig satsning på ADB-utveckling. Hittills har detta arbete främst inriktats på basdatorinstallation (för ärenderegister) vid åklagarmyndig- heterna i Stockholm, Göteborg och Malmö. Riksåklagarens förslag till ADB-plan utgår från att i princip alla åklagare och all administrativ personal skall ha tillgång till egna persondatorer senast år 1993. En investering av denna omfattning under treårsperioden skulle uppgå till ca 70 milj. kr. Riksåklagaren föreslår också en ökad satsning på personal- utbildning. Riksåklagarens rapport och anslagsframställning uppfyller enligt min mening i huvudsak de krav som regeringen har ställt i direktiven för treårsperioden. Jag kan i princip instämma i den prioritering av verksam- heten som riksåklagaren har föreslagit för budgetperioden. Det innebär ytterligare satsning på teknikutveckling och utbildning och viss personal- förstärkning. Jag återkommer under respektive anslag med närmare motivering till de ekonomiska ramar som bör gälla för de tre kommande budgetåren. Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 <h5>C 1. Riksåklagaren</h5> 1989/90 Utgift 1990/91 Anslag 1991/92 Förslag 19 952 183 17 530 000 22 378 000 Riksåklagaren är under regeringen högste åklagare och leder åklagar- verksamheten i riket. Riksåklagaren är också central förvaltningsmyndig- 49 4 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4 het för åklagarväsendet. Riksåklagarens kansli är organiserat på två byråer, kanslibyrån och tillsynsbyrån. Härutöver finns personal för riksåklagarens åklagarverksamhet i högsta domstolen. 1990/91 Beräknad ändring 1991/92 Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 Föredraganden <table border="1"> <tr><td colspan="3"> Personal</td></tr> <tr><td> Summa</td><td colspan="2"> 51</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Förvaltningskostnader (därav lönekostnader) Lokalkostnader</td><td> 15 687 000 (12 222 000) 1 843 000</td><td> + 3 072 000 (+ 2 752 000) + 1 776 000</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 17 530 000</td><td> + 4 848 000</td></tr> </table> Riksåklagaren Riksåklagaren, som anser det omöjligt att tillämpa något generellt besparingskrav på anslaget, begär tilldelning av medel med ytterligare drygt 1 200 000 kr. i förhållande till nuvarande ram. Medlen motsvarar dels lönekostnader för viss personalförstärkning vid riksåklagarens kansli, dels kostnader för planerad ADB-utveckling och personalutbildning. För att åstadkomma AD B-utvecklingen inom åklagarväsendet förutsätts bl.a. att en ny tjänst som central samordnare av ADB-frågor inrättas hos riksåklagaren. Föredragandens överväganden Genom den övergång till resultatorienterad styrning som systemet med treårsbudgetering förutsätter kan nya krav ställas på de centrala myndig- heterna. Med mindre inslag av detalj- och regelstyrning ges utrymme för delegering till regional och lokal nivå. De centrala förvaltningsmyndig- heternas storlek och uppgifter måste anpassas till denna utveckling. Under den kommande treårsperioden bör riksåklagaren därför sträva efter att inom nuvarande resursram för åklagarväsendet decentralisera beslutsfunk- tioner och budgetansvar till de regionala och lokala åklagarmyndigheterna. Härigenom bör resurser kunna frigöras hos riksåklagaren som därmed i större utsträckning än för närvarande kan inrikta sig på övergripande och analyserande uppgifter. Mot bakgrund av det jag nu har sagt föreslår jag att ett allmänt besparingskrav om 1,5 % (260 000 kr.) tillämpas på riksåklagaren för det 50 första året i budgetperioden. Men jag anser samtidigt att det är angeläget att satsningar görs på ADB och utbildning. Jag föreslår därför att 1 % - eller 170 000 kr. - återförs till anslaget. Härutöver bör 400 000 kr. tillföras anslaget för att göra det möjligt att inrätta en ny tjänst för samordning av ADB-frågor inom riksåklagarens kansli. Samtidigt möjliggörs även vissa andra satsningar på ADB och utbildning. Under den treåriga budgetperioden förordar jag att anslaget uppgår till följande. Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 Budgetåret 1991/92 Budgetåret 1992/93 Budgetåret 1993/94 22 378 000 kr. 22 178 000 kr. 22 178 000 kr. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Riksåklagaren för budgetåret 1991/92 anvisa ett ramanslag på 22 378 000 kr. <h5>C 2. Åklagarmyndigheterna</h5> <table border="1"> <tr><td> 1989/90</td><td> Utgift</td><td> 453 070 577</td></tr> <tr><td> 1990/91</td><td> Anslag</td><td> 404 269 000</td></tr> <tr><td> 1991/92</td><td> Förslag</td><td> 475 863 000</td></tr> </table> För åklagarverksamheten är landet indelat i 13 regioner. Vid de regionala myndigheterna, som var och en leds av en överåklagare, tjänstgör statsåklagare och distriktsåklagare som handlägger vissa typer av mål, främst sådana som rör ekonomisk brottslighet, överåklagaren skall handlägga mål som är särskilt krävande och utövar dessutom ledningen över åklagarverksamheten inom sin region. Riket är indelat i 86 åklagardistrikt. Åklagarmyndigheterna i 83 av dessa distrikt lyder under regionåklagarmyndighetema och leds av chefsåklagare. Åklagarmyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö, som var och en leds av en överåklagare, står utanför den regionala åklagarorganisationen. överåklagarna i dessa tre distrikt fullgör i princip samma uppgifter som överåklagarna vid regionåklagarmyndighetema. Härutöver finns en statsåklagarmyndighet för speciella mål, ledd av en överåklagare. Åklagarna vid den myndigheten handlägger mål i hela riket, i första hand särskilt omfattande mål eller mål som berör flera regioner. 51 1990/91 Beräknad ändring 1991/92 Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 Personal Summa 1 206 Anslag Förvaltningskostnader (därav lönekostnader) Lokalkostnader Resekostnader Kostnader för gemensam kontorsdrift 349 893 000 (323 785 000) 44 707 000 5 008 000 4 661 000 Summa 404 269 000 Föredraganden + 67 313 000 (+ 62 300 000) + 1 989 000 + 1 860 000 + 432 000 + 71 594 000 Riksåklagaren För budgetperioden 1991/92-1993/94 begär riksåklagaren, som anser det omöjligt att tillämpa något generellt besparingskrav på anslaget, att ytterligare medel tillförs enligt följande. 1. Medel för en utökad antagning av åklagaraspiranter (ytterligare 28 aspiranter under treårsperioden) och inrättande av två statsåklagartjänster, en i Stockholm och en i Västerås. 2. Medel för att genomföra en kraftfull ADB-satsning. 3. Medel för att genomföra en ny utbildningsplan. Föredragandens överväganden Arbetsläget vid åklagarmyndigheterna är ansträngt och någon lättnad i arbetsbördan är knappast att förvänta under treårsperioden. För att de samlade resurserna, i avbidan på resultatet av det arbete som bedrivs av åklagarutredningen -90, skall utnyttjas på bästa sätt bör under treårs- perioden en i förhållande till nuläget aktivare förundersökningsledning eftersträvas. Detta i förening med särskilda insatser för metodutveckling bör kunna leda till en ytterligare effektivisering av verksamheten. Men jag ser det samtidigt som nödvändigt med ett förbättrat ADB-stöd, ett visst personaltillskott och ökade utbildningsinsatser under perioden. Jag delar riksåklagarens uppfattning att något allmänt besparingskrav inte kan komma i fråga under budgetperioden. I stället bör en förstärk- ning ske av anslaget med drygt 7,6 milj. kr. för de ändamål jag nyss angav. I samråd med chefen för civildepartementet har medel för 52 investering i ADB-utrustning beräknats under trettonde huvudtitelns anslag Anskaffning av ADB-utrustning. Med hänsyn till att tillskottet för ADB i huvudsak utgör ersättning för avgifter till statskontoret medger ADB- satsningen en betydligt större investeringsvolym än vad beloppet antyder. Mot bakgrund av det ansträngda arbetsläget vid åklagarmyndigheterna och med hänsyn till att arbetsbördan inte kan förväntas lätta under överskådlig tid avser jag att hålla mig noga underrättad om utvecklingen och kommer att vid behov ompröva resurstilldelningen under treårs- perioden. Under den treåriga budgetperioden förordar jag att anslaget uppgår till följande. Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 Budgetåret 1991/92 Budgetåret 1992/93 Budgetåret 1993/94 475 863 000 kr. 474 963 000 kr. 474 963 000 kr. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Åklagarmyndigheterna för budgetåret 1991/92 anvisa ett ramanslag på 475 863 000 kr. 53 D. DOMSTOLSVÄSENDET M.M. Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 Pågående reformarbete Som jag nämnde i inledningen (avsnitt 2.1) arbetar för närvarande en parlamentariskt sammansatt kommitté, domstolsutredningen, med en översyn av domstolarnas uppgifter, arbetssätt och organisation. Redan i direktiven för domstolsutredningen (dir. 1989:56) uttalade jag (s. 6 ff) att domstolarna framför allt under senare år har utsatts för stora påfrestningar. Ett väsentligt skäl är den allt större arbetsbelastningen. Målen och ärendena har blivit fler och mera komplicerade. Från en situation där man i allmänhet haft goda möjligheter att lägga ned erforderlig tid och omsorg på varje arbetsuppgift har man, trots ett fortlöpande rationaliseringsarbete, på sina håll hamnat i en situation som med fog kan beskrivas som besvärlig. Det står av flera skäl klart att det krävs andra åtgärder än tillskott av resurser för att svårigheterna skall kunna undanröjas. Mot den bakgrun- den är det en av domstolsutredningens huvuduppgifter att se till att domstolarna i princip tilldelas enbart sådana arbetsuppgifter som verkligen kräver domstolsprövning. Med andra ord bör verksamheten i domstolarna renodlas. I linje med det är det en annan uppgift för kommittén att se till att måltypema är ändamålsenligt fördelade mellan olika domstols- kategorier. Kommittén ser också över instansordningen i skilda hänseen- den. Vägledande här är att tyngdpunkten skall ligga i första instans. Också förfarandereglerna och domstolsorganisationen ses över av kommittén. Det är således ett omfattande arbete som domstolsutredningen håller på med. Enligt min uppfattning finns det anledning att ha stora förvänt- ningar på resultatet av kommitténs arbete, som kommer att bilda utgångspunkten för inriktningen av domstolsväsendet inom överskådlig tid. Vid sidan om domstolsutredningen pågår även annat reformarbete som direkt berör verksamheten i domstolarna. Ett exempel är den reform av rättskipningen på socialförsäkringsområdet som jag tog upp redan i 1990 års budgetproposition. Som jag kommer att redovisa närmare i det följande avser jag att inom kort föreslå regeringen att gå vidare med en reform på detta område som har samma inriktning men som är utformad på ett något annat sätt än den som beskrevs i förra budgetpropositionen. När det gäller delegering av arbetsuppgifter från domare till annan personal går reformarbetet vidare. Sålunda genomfördes under år 1990 några författningsändringar med det syftet. För närvarande bereds inom departementet ett par förslag som tar sikte på delegering inom vissa ytter- ligare områden. Lokala försök med nya och effektivare arbetsformer har initierats på sina håll, bl.a. i Göteborgs tingsrätt och i hovrätten över Skåne och Blekinge. I fråga om Stockholms tingsrätt har statskontoret på regeringens uppdrag nyligen gjort en organisationsöversyn som tar sikte bl.a. på 54 antalet brottmålsavdelningar. Utredningen berör också åklagarmyndigheten i Stockholm. På samma sätt som inom statsförvaltningen i övrigt får myndighets- chefens roll allt större betydelse inom domstolsväsendet. I oktober 1990 samlade justitiedepartementet landets samtliga domstolschefer till över- läggningar rörande ledningen av domstolsarbetet. Några av de frågor som ställdes i blickpunkten var verksamhetsplanering och resul- tatuppföljning inom domstolsväsendet samt domstolschefens roll för reformarbete, personalförsörjning och personalutbildning. De anföranden som hölls vid överläggningen kommer att sammanställas för att därefter kunna komma till användning vid chefsutvecklingen på olika nivåer inom domstolsväsendet. Ett annat ämne som övervägs inom departementet - och som har anknytning till frågan om ledningsfunktionerna - är hur de administrativa beslutsbefogenheterna i domstolarna bör utformas, övervägandena går i riktning mot en klarare markering av domstolschefens ställning och ansvar. Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 Rättskipningen i socialförsäkringsmål Bakgrund I samband med att justitiedepartementet tog över ansvaret för för- säkringsdomstolama från socialdepartementet anförde dåvarande justitie- ministern i sin anmälan till 1988 års budgetproposition att det fanns anledning att överväga frågor om försäkringsdomstolamas arbetsformer, organisation, m.m. (prop. 1987/88:100 bil. 4 s. 79). Bakgrunden var att försäkringsdomstolama i en särskild rapport till regeringen inför anslags- framställningen för budgetåren 1988/89-1990/91 hade framhållit att det i organisationen fanns betydande svårigheter, främst när det gällde att rekrytera och behålla domare och föredragande. Domstolsverket fick därför i uppdrag att analysera förutsättningarna för att på sikt samordna försäkringsrätterna med de allmänna förvaltnings- domstolarna och därvid belysa de konsekvenser av skilda slag som följer med olika lösningar. Vid riksdagsbehandlingen av 1988 års budgetproposi- tion uttalade justitieutskottet med anledning av en motion i ämnet att domstolsverket inom ramen för sitt uppdrag också borde överväga försäkringsöverdomstolens ställning (JuU 1987/88:29 s. 14). Domstolsverket redovisade sitt uppdrag i rapporten (DV Rapport 1988:5) Försäkringsdomstolar och allmänna förvaltningsdomstolar. I rapporten förordade domstolsverket att försäkringsrätterna borde samordnas med de allmänna förvaltningsdomstolarna genom en integrering av försäkrings- rätterna med fem länsrätter. Försäkringsdomstolamas ställning berördes också i justitiedepartementets promemoria (Ds 1989:2) Domstolarna i framtiden - en idéskiss. En tanke i den promemorian var att länsrätterna kunde avvaras, och att socialför- säkringsmålen borde föras över till kammarrätterna. 55 1990 års budgetproposition Frågan om att samordna försäkringsrätterna med de allmänna förvalt- ningsdomstolarna togs därefter upp i 1990 års budgetproposition (prop. 1989/90:100 bil. 4 s. 55 ff). I propositionen förordade regeringen vissa riktlinjer för en reform. Enligt dessa skulle i ett första skede de tre försäk- ringsrätterna integreras med kammarrätterna i Stockholm, Sundsvall och Jönköping, och försäkringsöverdomstolen skulle behållas som högsta instans inom socialförsäkringsområdet. Reformen skulle genomföras den 1 juli 1991. I riktlinjerna angavs också att det på längre sikt var lämpligt att närmare studera resultatet av integreringen. Från vunna erfarenheter skulle man överväga frågor om bl.a. kammarrätternas antal, lokalisering och domkretsar samt försäkringsöverdomstolens ställning och systemet med ändringsdispens och lekmannamedverkan i den högsta instansen för socialförsäkringsmål. Avslutningsvis angavs att det inte var uteslutet att man sedan erfarenhet av socialförsäkringsdömandet spritt sig i förvalt- ningsdomarkåren kunde ta upp frågan om en länsrättsprövning i socialför- säkringsmålen. Riksdagen godkände riktlinjerna (JuU24, rskr. 192). Regeringen uppdrog därefter åt domstolsverket att i nära samverkan med de berörda domstolarna utreda främst de organisatoriska frågor som den föreslagna integreringen av försäkringsrätterna med kammarrätterna föranledde. Domstolsverket redovisade en första del av sitt uppdrag i rapporten (DV Rapport 1990:2) Redovisning av regeringsuppdrag inför samordningen av försäkringsrätterna med kammarrätterna; delrapport. Domstolsverkets förslag har styrts av riktlinjerna i principbeslutet och har alltså sin utgångspunkt i att försäkringsrätterna skall integreras med enbart kammar- rätterna. Rapporten remissbehandlades. Flertalet remissinstanser avstod från att på nytt yttra sig i integrerings- frågan. Men det fanns också de som uttryckligen förklarade att stats- makterna borde ompröva beslutet om en integrering med enbart kammar- rätterna. Dessa remissinstanser förordade genomgående att samordningen i stället bör ske med länsrätt som första domstolsinstans. Ett stort antal remissinstanser uttryckte oro för förslagets effekter på den framtida domarutbildningen. Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 Inriktningen av en reform Utgångspunkten för övervägandena i 1990 års budgetproposition var att en kraftigt ökad måltillströmmning föranledde allt längre handläggnings- tider i försäkringsrätterna. Samtidigt hade dessa domstolar svårigheter att möta det ökande målantalet genom nyanställningar av jurister. Försäkringsrätternas situation är alltjämt lika besvärlig. Det är därför angeläget att en reform i syfte att minska balanserna och förbättra rekryteringen kommer till stånd så snart som möjligt. Efter det att 1990 års budgetproposition lades fram har det tillkommit en del omständigheter som gör att det enligt min mening finns skäl att på nytt ta upp frågan om hur en reform bör vara utformad. 56 Inom justitiedepartementet har därför utarbetats en promemoria (Ds 1990:80) Rättskipningen i socialförsäkringsmäl. Instansordning och orga- nisation. I promemorian redogörs närmare för hur en reform på området lämpligen skall vara utformad och hur den bör genomföras. Promemorian har remissbehandlats, och som ett ytterligare led i beredningen av ärendet fick remissinstanserna tillfälle att muntligen framföra sina synpunkter vid ett sammanträde som departementet anordnade i november 1990. Med utgångspunkt i promemorian och remissbehandlingen av den har jag för min del kommit till slutsatsen att en integration av försäkringsdom- stolsorganisationen med de allmänna förvaltningsdomstolarna redan från början bör ta sikte på en mera fullständig samordning med dessa dom- stolar. Länsrätt bör således bli första domstolsinstans och kammarrätt andra. Däremot finns det inte skäl att nu ändra på försäkringsöver- domstolens ställning som högsta instans i socialförsäkringsmäl. Försäk- ringsrätterna samordnas administrativt med kammarrätterna och behålls under en övergångstid för att avgöra mål som överklagats enligt hittillsvarande ordning. De huvudsakliga skälen för mitt ställningstagande är följande. För det första har arbetsläget vid försäkringsrätterna försämrats ytter- ligare. Balansen av oavgjorda mål har sålunda sedan den 1 januari 1990 ökat från 10 800 mål till 13 300 mål den 1 december 1990. Mot denna bakgrund framstår det som än mer angeläget med en reform som redan på kort sikt minskar balanserna och som erbjuder ett också på lång sikt hållbart system för rättskipningen i socialförsäkringsmäl. Med hänsyn till den osäkerhet som råder när det gäller innehållet i den materiella lagstiftningen på socialförsäkringsområdet finns det vidare anledning att se till att rättskipningen är organiserad så att det finns ett utrymme och en flexibilitet som på bästa sätt kan möta de förändringar som kan komma. Även detta gör att man enligt min mening bör söka delvis andra vägar än de som utstakades i förra årets budgetproposition. För en ordning med länsrätterna som första domstolsinstans för socialförsäkringsmäl talar vidare domstolsstrukturella skäl. Att göra en redan - i förhållande till länsrätterna - stor kammarrättsorg anis ation än större framstår som betänkligt, inte minst mot bakgrund av de förändring- ar som kan komma att ske i fråga om det materiella innehållet i social- försäkringsreglema. Om försäkringsrätterna släs samman med enbart kammarrätterna, skulle ännu fler mäl än för närvarande prövas av kammarrätterna som första instans. Antalet domare i kammarrätterna skulle bli ungefär dubbelt sä stort som i länsrätterna. En sådan koncentration av dömande verksamhet och resurser till kammarrätterna - som skall vara överprövningsinstanser - måste anses rimma mindre väl med den övergripande målsättningen att tyngdpunkten i dömandet bör ligga så längt ned i en domstolshierarki som möjligt. Denna målsättning har också kommit till direkt uttryck i domstolsutredningens direktiv. För en prövning i länsrätterna som första instans talar vidare att möjlig- heterna till en snabb handläggning - bland annat med hänsyn till de för länsrätt gällande domförhetsreglema - torde vara större än om integre- ringen skulle ske enbart i kammarrätterna. I kammarrätterna skulle socialförsäkringsmålen i större utsträckning riskera att få stå tillbaka för Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 57 andra förtursmål. Också möjligheterna till muntlig handläggning torde - av samma skäl - vara större i länsrätterna än i kammarrätterna. Med en handläggning av socialförsäkringsmålen i länsrätterna som första instans förs också dömandet och domstolarna närmare dem som berörs av verk- samheten. En sammanslagning av försäkringsrätterna med kammarrätterna skulle också försvåra genomförandet inom de allmänna förvaltningsdomstolarna av den reformerade domarbanan. En sådan sammanslagning medför att det uppkommer en obalans mellan antalet fiskaler i kammarrätterna och antalet platser för underrättstjänstgöring i länsrätterna. Detta innebär i sin tur att det i praktiken blir omöjligt att leva upp till de riktlinjer när det gäller tidsperioder för domarutbildningens olika moment som den reformerade domarbanan innehåller. Ett förslag med den inriktning som jag nu har redovisat har lagts till grund för en den 13 december 1990 beslutad lagrådsremiss. Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran. Jag avser att inom kort föreslå regeringen att lägga fram en proposition för riksdagen. I min anslagsberäkning för domstolsväsendet har jag tagit hänsyn till den av mig förordade reformen av socialförsäkringsdömandet. <h6>Treåriga budgetramar</h6> Domstolsväsendet ingår fr.o.m. budgetåret 1989/90 i försöket med treåriga budgetramar. Detta innebär att verksamhetens inriktning och medelstill- delningen för domstolsväsendet i princip har lagts fast för treårsperioden, dvs. t.o.m. budgetåret 1991/92, och att en fördjupad prövning skall ske inför nästa treårsperiod. <h6>Lokalförsörjningen inom domstolsväsendet</h6> Byggnadsstyrelsen är lokalhållare för domstolsväsendet och rättshjälps- nämndema (fr.o.m. den 1 januari 1991 för rättshjälpsmyndigheten). Lokalytorna uppgår för närvarande till ca 358 000 kvadratmeter. Under innevarande budgetår disponeras ca 280 milj. kr. för lokalkostnader. Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 <h5>D 1. Domstolsverket</h5> 1989/90 Utgift 1990/91 Anslag 1991/92 Förslag 58 982 240 56 222 000 60 875 000 Domstolsverket är central förvaltningsmyndighet för de allmänna dom- stolarna, de allmänna förvaltningsdomstolarna, bostadsdomstolen, arrende- och hyresnämnderna, försäkringsdomstolama, rättshjälpsmyndigheten och 58 de allmänna advokatbyråerna. Domstolsverket har också till uppgift att på det allmännas vägnar föra talan mot beslut i rättshjälpsfrågor. Chef för domstolsverket är en generaldirektör. Inom verket finns en organisationsenhet, en ekonomienhet, en personalenhet och en juridisk enhet. Dessutom finns ett sekretariat och en personalansvarsnämnd. Från anslaget betalas också kostnaderna för verksamheten vid notarie- nämnden och tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet. 1990/91 Beräknad ändring 1991/92 Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 Föredraganden <table border="1"> <tr><td colspan="3"> Personal</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 177</td><td></td></tr> <tr><td> Anslag</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Förvaltningskostnader (därav lönekostnader)</td><td> 56 222 000 (30 405 000)</td><td> + 4 653 000 (+ 2 885 000)</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 56 222 000</td><td> + 4 653 000</td></tr> </table> <h6>Domstolsverket</h6> Med beaktande av att det enligt 1989 års budgetproposition skall göras årliga besparingar på anslaget för domstolsverket under budgetperioden 1989/90-1991/92 yrkar domstolsverket att anslaget för budgetåret 1991/92 räknas upp med sammanlagt 2 070 000 kr. i förhållande till föregående budgetår, bl.a. för att bekosta genomförandet av en beredskapsövning. <h6>Föredragandens överväganden</h6> Jag föreslår att anslaget beräknas med utgångspunkt i det treåriga förslag om besparingar som lades fast inför budgetåret 1989/90. Från anslaget betalas nu kostnaderna för besvärsnämnden för rätts- hjälpen. Besvärsnämnden upphör den 1 januari 1991 och ersätts av en rättshjälpsnämnd, vars kostnader skall belasta anslaget F 2. Rätts- hjälpsmyndigheten. Den nya rättshjälpsmyndigheten övertar också vissa ekonomiadministrativa uppgifter som nu sköts av domstolsverket. Jag har vid min beräkning av anslaget beaktat detta och minskat anslaget för domstolsverket med 800 000 kr. För det sista året i den treåriga budgetperioden innebär vad jag nu har anfört att anslaget bör uppgå till 60 875 000 kr. 59 Domstolsverket ser för närvarande på eget initiativ och med anlitande av extern konsulthjälp över sina arbetsuppgifter och sin organisation inför de förändringar som kan komma att inträffa under 1990-talet. En av utgångspunkterna för översynen är att verksamheten i framtiden skall bedrivas inom befintlig eller ytterligare krympt resursram. <h6>Hemställan</h6> Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Domstolsverket för budgetåret 1991/92 anvisa ett ramanslag på 60 875 000 kr. Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 <h5>D 2. Domstolarna m.m.1</h5> 1989/90 Utgift2 1990/91 Anslag2 1991/92 Förslag 2 088 139 052 1 852 433 000 2 164 214 000 Allmänna domstolar är tingsrätterna, hovrätterna och högsta domstolen. Tingsrätterna är allmänna underrätter. Det finns 97 tingsrätter. Hovrätterna är överrätter i de mål som överklagas från tingsrätterna. Det finns 6 hovrätter: Svea hovrätt (15 avdelningar, varav 13 för allmänna mål och 2 för vatten- och fastighetsmål), Göta hovrätt (4 avdelningar), hovrätten över Skåne och Blekinge (5 avdelningar), hovrätten för Västra Sverige (6 avdelningar), hovrätten för Nedre Norrland (2 avdelningar) och hovrätten för övre Norrland (2 avdelningar). Högsta domstolen är överrätt i de mål som överklagas från hovrätterna. Domstolen är indelad i tre avdelningar. I domstolen finns tjugofyra justitieråd. Fyra av dessa tjänstgör för närvarande i lagrådet. För högsta domstolen finns ett särskilt kansli till vilket revisionssekreterare är knutna. Allmänna förvaltningsdomstolar är länsrätterna, kammarrätterna och regeringsrätten. Länsrätterna är allmänna förvaltningsdomstolar närmast under kammar- rätterna. Det finns 24 länsrätter. Kammarrätterna är överrätter i de mål som överklagas från bl.a. läns- rätterna. Det finns fyra kammarrätter: kammarrätten i Stockholm (7 avdelningar), kammarrätten i Göteborg (7 avdelningar), kammarrätten i Sundsvall (4 avdelningar) och kammarrätten i Jönköping (4 avdelningar, varav en extra avdelning). Regeringsrätten är högsta allmänna förvaltningsdomstol. Regeringsrätten är överrätt i de mål som bl.a. överklagas från kammarrätterna. Regerings- rätten avgör mål om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut. Domstolen 'Tidigare anslaget D 2. Allmänna domstolarna m.m. 2Anslagen D 2. Allmänna domstolarna m.m., D 3. Allmänna förvaltningsdomstolarna och D 4. Försäkringsdomstolarna. 60 är indelad i tre avdelningar. I domstolen finns 21 regeringsråd. Tre av dessa tjänstgör för närvarande i lagrådet. För regeringsrätten finns ett särskilt kansli till vilket regeringsrättssekreterare är knutna. Försäkringsdomstolar är försäkringsrätterna och försäkringsöver- domstolen. Försäkringsrätterna är tre, en för Mellansverige (6 avdelningar, varav en extra avdelning), en för Södra Sverige (5 avdelningar) och en för Norra Sverige (2 avdelningar). Försäkringsrätterna prövar överklagade ärenden från försäkringskassorna som gäller socialförsäkringen. Försäkringsrätten för Mellansverige prövar dessutom vissa ärenden från riksförsäkrings- verket. Försäkringsöverdomstolen prövar mål som överklagas från försäkrings- rätterna och arbetsmarknadsstyrelsen eller som styrelsen underställer domstolens prövning. Domstolen har 11 lagfarna och 10 andra ledamöter. Hyresnämnderna har bl.a. till uppgift att medla och vara skiljenämnd i hyrestvister samt avgöra vissa typer av sådana tvister. Arrendenämnderna har motsvarande uppgift i arrendetvister. Flertalet av nämnderna har två eller tre län som verksamhetsområde. Hyresnämnderna har gemensamt kansli med arrendenämnderna. Sådana kanslier finns på 12 orter. Bostadsdomstolen är över- och slutinstans i de ärenden som avgörs av hyresnämnderna. Från anslaget betalas också kostnaderna för de kansligöromål för statens ansvarsnämnd som fullgörs av Svea hovrätt. 1990/91 Beräknad ändring 1991/92 Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 Föredraganden <table border="1"> <tr><td colspan="3"> Personal</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 6 230</td><td> - 250’</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Förvaltningskostnader (därav lönekostnader) Lokalkostnader</td><td> 1 573 966 000 (1 412 711 000) 278 467 000</td><td> + 235 788 000 (+ 218 905 000) + 75 993 000</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 1 852 433 000</td><td> + 311 781 000</td></tr> </table> ‘Beräknad förändring p.g.a. att den summariska processen överförs från de allmänna domstolarna till kronofogdemyndigheterna. <h6>Domstolsverket</h6> Anslaget motsvarar de tidigare anslagen D 2.Allmänna domstolarna m.m, D 3. Allmänna förvaltningsdomstolarna och D 4. Försäkringsdomstolama. 61 Enligt domstolsverket bör anslagen tillföras ytterligare 2,8 milj. kr. för fortsatta satsningar på ADB och utbildning i de allmänna domstolarna. Domstolsverket yrkar att anslaget för budgetåret 1991/92 - i förhållande till vad som tidigare har anvisats - räknas upp med sammanlagt 97 milj, kr. för ökade lönekostnader med anledning av den nya domarbanan, upprustning av domstolarnas lokaler, andra lokalkostnader samt portokost- nader. Också det ökade antalet körkorts- och socialförsäkringsmäl och nytillkomna mål om psykiatrisk tvångsvård ligger till grund för dom- stolsverkets yrkande. Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 <h6>Föredragandens överväganden</h6> De allmänna domstolarna m.m. Under de senaste åren har arbetsläget vid de allmänna domstolarna varit pressat, framför allt beroende på en fortgående ökad tillströmning av mål och ärenden. I synnerhet har detta gällt hovrätterna och de större tingsrätterna. Antalet inkomna brottmål i tingsrätterna ökade med 2,1 % under år 1989 och ökningen beräknas fortsätta, bl.a. till följd av den nya nedre straff- ta arhetsgränsen för trafiknykterhetsbrott. Antalet inkomna tvistemål har däremot minskat något (0,6 %) under år 1989. För konkurser kan en fortsatt ökning förväntas. På grund av kostnads- utvecklingen och den vikande konjunkturen är det troligt att den kraftiga ökning som ägt rum under år 1990 kommer att fortsätta. Detsamma gäller för mål och ärenden inom den summariska processen. När det gäller inskrivnings- och bouppteckningsärenden är situationen alltjämt mycket besvärlig. Vid vissa tingsrätter är väntetiderna för att få sådana ärenden handlagda oacceptabelt långa. Detta innebär självfallet nackdelar inte bara för enskilda personer utan också för myndigheter och kreditinrättningar. Jag vill erinra om den reform av den summariska processen som riksdagen beslutade våren 1990 och som enligt planerna skall träda i kraft den 1 januari 1992 (prop. 1989/90:85, JuU31, rskr. 311). Den medför att medel bör överföras från domstolsväsendet till exekutionsväsendet redan under budgetåren 1991/92 och 1992/93. Antalet mål i hovrätterna har ökat kraftigt de senaste åren. Domstols- verket har därför på regeringens uppdrag analyserat hovrättemas mål- utveckling och målstruktur under de senaste tio åren (DV Rapport 1990:4). Under år 1989 ökade måltillströmningen med 4,7 % och en fortsatt ökning kan förutses under de närmaste åren. Till följd av nuvarande målbalanser är det under alla förhållanden klart att arbetsläget kommer att vara an- strängt vid dessa domstolar under de närmaste åren. I högsta domstolen har arbetsläget förbättrats under senare år och får nu anses vara tillfredsställande. Det bör därför vara möjligt att på sikt minska antalet justitieråd (se även prop. 1990/91:66). I högsta domstolen har skett en kraftfull satsning på ADB-stöd som inom kort kommer att vara fullt genomförd. Dessa förhållanden och intresset av att fördela domstols- väsendets begränsade resurser så effektivt som möjligt gör att det bör 62 övervägas om det inte går att minska personalstyrkan i högsta domstolen också i övrigt. Det kan i sammanhanget vidare nämnas att man inom högsta domstolen överväger möjligheten att införa tidsbegränsade förordnanden för revisionssekreterama. Det finns enligt min mening goda skäl för en sådan ordning, som skulle ligga i linje med de nya principer för meritvärdering och domarutbildning som infördes den 1 juli 1990 (prop. 1989/90:79, JuU25, rskr. 193). Antalet ärenden i hyresnämnderna fortsätter att öka. Under år 1989 var ökningen nära 16 % jämfört med år 1988. För bostadsdomstolen har antalet inkomna mål minskat något under år 1989 medan däremot antalet balanserade mål har ökat något. De ökade kostnader som den förändrade domarbanan medför kan finansieras genom resurser som har frigjorts till följd av den reform på rättshjälpsområdet som jag nyss har nämnt. Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 De allmänna förvaltningsdomstolarna Jämfört med år 1988 har antalet inkomna skattemål i länsrätterna ökat under år 1989. Det är dock inte fråga om någon faktisk ökning av mål- antalet. Genom den nya ordningen för överklagande som infördes fr.o.m. 1988 års taxering och som innebar att överklaganden skulle ges in till skattemyndigheten i stället för till länsrätten uppstår rent statistiskt en målminskning år 1988 och en målökning år 1989. I själva verket fortsätter kurvan för inkommande skattemål att peka neråt. Minskningen beror delvis på ändrade skatteregler men också på en ändrad inriktning av taxeringsarbetet. De mål som fallit bort har i allmänhet varit de mindre komplicerade. Samtidigt har nya tyngre mål tillkommit. Länsrätterna har sålunda fått lägga ner betydande arbete på mål som har sin utgångspunkt i avancerad skatteplanering och ekonomisk brottslighet. Under senare tid har det bl.a. varit de s.k. skalbolagsmålen som kommit i blickpunkten. Det genomsnittliga skattemålet hade under år 1989 en oförändrat lång omloppstid på drygt 20 månader. Samtidigt som skattemålen antalsmässigt har minskat har andra måltyper ökat. Under första delen av 1980-talet kom det in i genomsnitt drygt 30 000 körkortsmål om året. Sedan år 1986 har denna måltyp ökat successivt. År 1989 kom det in drygt 47 000 körkortsmål till länsrätterna. Det innebär jämfört med år 1985 en ökning med 42 %. Ökningen har fortsatt under år 1990. Måltillströmningen till länsrätterna kan beräknas öka väsentligt på grund av 1990 års allmänna fastighetstaxering av småhus. För den förväntade ökade måltillströmningen har anslaget temporärt förstärkts (prop. 1989/90:100 bil. 4 s. 79). Den nya taxeringslagen (1990:324) skall tillämpas första gången vid 1991 års taxering. Lagen innebär omfattande förändringar och förenklingar i taxeringsförfarandet. Det nya taxeringsförfarandet torde på sikt leda till att antalet skattemål i länsrätterna minskar ytterligare men får endast begränsat genomslag för länsrätternas verksamhet budgetåret 1991/92. Regeringen har nyligen föreslagit att mål om psykiatrisk tvångsvård 63 fr.o.m. den 1 januari 1992 skall handläggas i de allmänna förvaltnings- domstolarna, med länsrätten som första instans (prop. 1990/91:58). De nya målen kommer att innebära att arbetsbelastningen för länsrätterna ökar. I departementspromemorian (Ds 1990:80) om rättskipningen i social- försäkringsmål föreslås som jag har nämnt tidigare att handläggningen av socialförsäkringsmålen, som nu sker i försäkringsrätterna, skall föras över till de allmänna förvaltningsdomstolarna, med länsrätten som första, kammarrätten som andra och försäkringsöverdomstolen som sista domstolsinstans. Förslaget påverkar måltillströmningen och arbetsbe- lastningen i samtliga instanser. När förslaget är helt genomfört kommer det att medföra minskade kostnader för handläggningen av socialförsäk- ringsmål. Arbetssituationen i kammarrätterna är fortfarande besvärlig. Antalet inkomna mål minskade visserligen något under år 1989, men för år 1990 kan en ökning förväntas. Antalet inkomna mål till kammarrätterna hade t.o.m. oktober 1990 ökat med drygt 10 % jämfört med motsvarande period året dessförinnan. Kammarrätten i Jönköping har ett särskilt besvärligt arbetsläge. Regeringen beslutade därför i november 1989 att inrätta en extra avdelning där under tiden den 1 januari - den 30 juni 1990. Regeringen har därefter förlängt det beslutet att gälla också under budgetåret 1990/91. Arbetssituationen i regeringsrätten är i stort sett tillfredsställande. Antalet inkomna mål minskade något under år 1989. Vad jag nyss har anfört om möjligheterna att på sikt minska antalet ledamöter och annan personal i högsta domstolen och att införa tidsbegränsade förordnanden för revisionssekreterare gäller också för regeringsrätten. Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 Försäkringsdomstolarna Måltillströmningen till försäkringsrätterna har ökat också under år 1989. År 1987 kom det in 5 200 mål, år 1988 7 800 mål och år 1989 9 500 mål. Detta innebär en ökning med 84 % under treårsperioden, ökningen fort- sätter. Av målökningen kan drygt 2 500 mål hänföras till den lagändring som trädde i kraft den 1 januari 1988 och som innebär att socialförsäk- ringsnämndema inte längre behöver ompröva sina beslut innan över- klagande sker till försäkringsrätterna (prop. 1985/86:73, SfU12, rskr. 142). Nya regler om bilstöd till handikappade har medfört en målökning med ytterligare 1 000 mål. Försäkringsöverdomstolen har också fått ett ökat antal mål de senaste åren, främst beroende på en ökad benägenhet att överklaga försäk- ringsrätternas avgöranden. På grund av det besvärliga arbetsläget har anslaget förstärkts för innevarande budgetår (prop. 1989/90:100 bil. 4 s.82). Jag avser att noga följa den fortsatta utvecklingen. Ett genomförande av mitt förslag om en ny ordning för dömandet i socialförsäkringsmäl måste ske smidigt så att de redan långa väntetiderna för de försäkrade inte förlängs ytterligare. 64 Medelstilldelning överflyttningen av den summariska processen från tingsrätterna till kronofogdemyndigheterna bör föranleda att medelstilldelningen för budgetåret 1991/92 minskar med 9 milj.kr. Vid denna beräkning har jag beaktat behovet av utbildningsinsatser för den personal som får nya arbets- uppgifter vid tingsrätterna. De allmänna förvaltningsdomstolarna kommer under budgetåret att tillföras nya mål. För detta beräknas 13 milj. kr. Genom avvecklingen av rättshjälpsnämndema frigörs ca 3,2 milj, kr., som bör tillföras anslaget för att genomföra den nya domarbanan. Med hänsyn till vad jag nu har anfört och med utgångspunkt från anslagen för budgetåret 1990/91 bör det nya anslaget för domstolarna m.m. uppgå till 2 164 214 000 kr. för budgetåret 1991/92 Vid min beräkning av anslaget har jag också beaktat att postverket fr.o.m. den 1 juli 1991 kommer att höja avgiften för särskild postdel- givning. Jag har därför tillfört anslaget 3,5 milj. kr. Jag har vidare tagit hänsyn till de beräkningar som domstolsverket har gjort av lokalkostna- der. <h6>Hemställan</h6> Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Domstolarna m.m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett ram anslag på 2 164 214 000 kr. Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 <h5>D 3. Utrustning till domstolar m.m.</h5> 1989/90 Utgift             22 245 394 Reservation 890 164 1990/91 Anslag            33 000 000 1991/92 Förslag            29 000 000 Från anslaget betalas kostnader för inköp av utrustning och inventarier för myndigheterna inom domstolsverkets förvaltningsområde (med undantag av de allmänna advokatbyråerna) och konsultkostnader i samband med sådana inköp samt kostnader för flyttning. <h6>Domstolsverket</h6> Domstolsverket beräknar medelsbehovet för budgetåret 1991/92 till drygt 44 milj, kr., varav knappt 7 milj. kr. avser inredning m.m. i anledning av den utbyggnad av kammarrätterna som skulle bli följden av principbeslutet våren 1990 om försäkringsrätternas integration med enbart kammarrätter- na. 'Tidigare anslaget D 5. Utrustning till domstolar m.m. 65 5 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4 <h6>Föredragandens överväganden</h6> Jag har tidigare (prop. 1989/90:100 bil. 4 s. 83) beräknat det totala medelsbehovet för inredning m.m. i anledning av ombyggnaden av Stock- holms rådhus till 23 milj, kr., varav sammanlagt 13,6 milj. kr. anvisats för budgetåren 1989/90 och 1990/91 och 9,4 milj. kr. beräknats för budgetåret 1991/92. Med beaktande av detta och med hänsyn till att en något annorlunda lösning nu övervägs för försäkringsrätternas samordning med de allmänna förvaltningsdomstolarna beräknar jag det totala anslags- behovet för budgetåret 1991/92 till 29 000 000 kr. Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Utrustning till domstolar m.m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 29 000 000 kr. 66 E. KRIMINALVÅRDEN <h5>Lokalförsörjningen inom kriminalvården m.m.</h5> Byggnadsstyrelsen är lokalhållare för häktena och kriminalvårdsanstaltema samt för kriminalvårdsstyrelsen, regionmyndighetema och frivårds- organisationen. Lokalbeståndet uppgår till ca 531 000 m2. Under innevarande budgetår disponeras ca 162 milj. kr. för lokalkostnader. Lokalhållningsansvaret för kriminalvårdens anstalter överfördes från kriminalvårdsstyrelsen till byggnadsstyrelsen den 1 juli 1988. Kriminal- vårdsstyrelsen svarar även i fortsättningen för drift och löpande underhåll av anstalterna. Ett förslag till ansvarsfördelning i dessa frågor, som utarbetats av byggnadsstyrelsen och kriminalvårdsstyrelsen, har godkänts av regeringen i oktober 1990. Medel för investeringar i byggnader för kriminalvården beräknas under sjunde huvudtiteln, avsnittet Investeringar m.m. I gällande investeringsplan för kriminalvården har kostnadsramar om 334,5 milj. kr. beräknats för pågående och redan beslutade objekt. Kriminalvårdsstyrelsen har redovisat en lokalförsörjningsplan för anstalts- och häktesorganisationen. I planen ingår större om- och tillbyggnader vid kriminalvårdsanstaltema Mäshult (verkstad), Roxtuna (bl.a. säkerhetshöjande åtgärder), Härnösand (renovering av bostadavdelningar) och Skogome (sjuk- och psykiatriska vårdplatser, ytterligare bostadsrum, kök, matsal och centralvakt). Vidare planeras ombyggnadsåtgärder vid kriminalvårdsanstaltema Djupvik, Hall, Kalmar och Vångdalen. Kriminalvårdsstyrelsen har framhållit att det är angeläget att ställning skyndsamt tas till frågan om fortsatt användning av vissa äldre anstalter såsom Falun, Haparanda, Hudiksvall, Karlskrona, Torhult, Visby/Lärbro och Västerås. Kriminalvårdsstyrelsen har redovisat behovet av nya häkten i Huddinge, Örebro, Uddevalla och Halmstad. En om- och tillbyggnad föreslås vid häktet i Stockholm. För projekt med kostnadsramar upp till 10 milj. kr. yrkar kriminal- vårdsstyrelsen 35 milj. kr. för nästa budgetår. Byggnadsstyrelsen har i sin lokalförsörjningsplan, med hänsyn till tillgängligt investeringsutrymme, redovisat en lägre nivå för plane- ringsperioden. I budgetpropositionen 1990 anmälde jag att en samlad bedömning borde göras av hur det framtida anstaltsbyggandet skall ske och att frågan borde behandlas av en arbetsgrupp inom regeringskansliet i samarbete med kriminalvårdsstyrelsen och byggnadsstyrelsen. En sådan arbetsgrupp har nu bildats och påbörjat sitt arbete. I samma budgetproposition uttalade jag att kriminalvårdsanstalten Härianda tills vidare borde behållas. Skälet härtill var främst behovet av anstaltsplatser för det ökande antalet intagna med långa strafftider. Enligt ett förslag som diskuterats i arbetsgruppen bör kriminalvårdsanstalten Härianda kunna läggas ned utan att platsantalet i anstaltsorganisationen förändras. Genom den planerade ombyggnaden av kriminalvårdsanstalten Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 67 Skogome skulle nämligen den anstalten tillföras ytterligare ett 25-tal platser samt en sjuk- och psykiatrisk vårdavdelning. Häriandas psykiatriska avdelning kan då föras över till Skogome. Vidare planeras paviljonger med vardera 20 - 25 platser vid tre av de nya anstalterna i den slutna lokalanstaltsorganisationen. Jag avser att föreslå regeringen att kriminalvårdsstyrelsen får i uppdrag att närmare utreda och lämna förslag till lokalisering och utformning av dessa paviljonger. De bör dock kunna utnyttjas för det svårhanterliga lokalanstaltsklientel som i dag ofta måste placeras i sluten riksanstalt. Härigenom skulle slutna riksanstaltsplatser kunna frigöras och användas för intagna med långa straff. Byggstart för den beslutade lokalanstalten i Vänersborg beräknas kunna ske under budgetåret 1991/92. Ett nytt häkte tas i bruk i Karlskrona under våren 1992. Regeringen har i november 1990 beslutat att ett nytt häkte skall uppföras i Malmö med planerad byggstart under innevarande budgetår. För byggnadsobjekt inom anstalts- och häktesorganisationen med kostnadsramar om högst 10 milj. kr. har jag för budgetåret 1991/92 beräknat 30 milj. kr. Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 <h6>Hemställan</h6> Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om lokalförsörjningen inom kriminalvården m.m. <h6>Styrning av ekonomi och resursutnyttjande</h6> Som framgått av vad jag tidigare har sagt får kriminalvårdsverket en ny organisation fr.o.m. den 1 januari 1991. Ansvar och befogenheter, bl.a. för den klientinriktade verksamheten, förs ut till de nya region- myndigheterna och till de lokala myndigheterna. Som ett led i för- nyelsearbetet inom kriminalvårdsverket har även systemet med ettåriga s.k. rambudgetar för förvaltningskostnader prövats inom frivården och vid vissa andra myndigheter. Erfarenheterna av försöksverksamheten är goda. Avsikten är att kriminalvårdsstyrelsen skall införa rambudgetar vid samtliga myndigheter inom kriminalvårdsverket fr.o.m. den 1 juli 1991. Enligt min mening är det angeläget att åstadkomma en mer effektiv styrning och uppföljning av ekonomi och resursutnyttjande inom kriminalvården. Jag anser att det planerade systemet med rambudgetar bör skapa goda förutsättningar för detta genom att budgetplanering och budgetansvar i ökad utsträckning decentraliseras till regionala och lokala myndigheter. Strävan bör vara att utveckla former för budgeteringen som tar hänsyn till prestationsmått, bl.a. beträffande beläggningen, och som ger de regionala och lokala myndighetschefema incitament att fördela och omfördela resurserna på ett kostnadseffektivt sätt inom tilldelade ekonomiska ramar. Förberedelser inför övergången till den nya ordningen, liksom till den treåriga budgetprocessen, pågår vid styrelsen. Riks- 68 revisionsverket kommer på kriminalvårdsstyrelsens begäran att ställa vissa resurser till förfogande för utbildning och konsultation. Systemet med rambudgetar förutsätter emellertid att de resurser som ställs till en myndighets förfogande är väl avpassade för den verksamhet som skall genomföras. I 1990 års budgetproposition (bil. 4, s. 99) konstaterade jag att den ökade beläggningen vid anstalter och häkten samt svårigheter att rekrytera personal och ökad sjukfrånvaro, hade medfört en kraftig överbelastning av lönemedlen under anslaget E 2. Kriminal- vårdsanstaltema. Lönekostnadsposten räknades i budgetpropositionen upp med 46 milj. kr. För budgetåret 1989/90 har posten överskridits med 111 milj. kr. Jag bedömer, i likhet med kriminalvårdsstyrelsen, att anslaget behöver förstärkas med ytterligare 53 milj. kr. i lönemedel. Härigenom skapas förutsättningar för att införa rambudgetar inom kriminalvårds- verket, vilket i sin tur ställer krav på en effektiv styrning, uppföljning och kostnadskontroll när det nya systemet införs. Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 <h6>Rationaliseringskrav</h6> Enligt min mening bör kriminalvårdsverket nu ställas inför krav på rationaliseringar i syfte att minska kostnaderna i framtiden. Rationali- seringen för budgetåret 1991/92 bör uppgå till drygt 31 milj. kr. Av det frigjorda resursutrymmet bör omkring 2/3 återföras till kriminalvården för effektivitetsfrämjande åtgärder. Jag förordar att hela besparingen görs under anslagen E 1. Kriminalvårdsstyrelsen (gällande huvudförslag) och E 2. Kriminalvårdsanstaltema. Besparingen under E 2-anslaget uppgår till närmare 30 milj. kr. och bör i huvudsak tas ut genom att personal- tätheten minskas inom anstalts- och häktesorganisationen. Jag kommer inom kort att föreslå regeringen att kriminalvårdsstyrelsen får i uppdrag att vidta de förberedande åtgärder som krävs för att rationaliseringar skall kunna genomföras under budgetåret 1991/92. Kriminalvårdsverket tillhör den grupp av myndigheter som skall lämna en fördjupad anslagsframställning för perioden 1993/94 - 1995/96. Regeringsuppdraget bör även omfatta krav på rationaliseringar under budgetåret 1992/93 samt den period som omfattas av treårscykeln. Rationaliseringen bör årligen uppgå till minst 1,5 %. Av de medel som frigörs skall 2/3 kunna användas i den egna verksamheten för att höja kvalitet eller minska kostnader i framtiden. De resurser som frigörs genom rationaliseringen under det nu aktuella budgetåret bör enligt min mening användas för att finansiera strategiska insatser i det förnyelsearbete som pågår inom kriminalvården, bl.a. metodutveckling och personalutbildning. Jag förordar att anslagen E 2, E 3, E 5 och E 6 tillförs sammanlagt närmare 20 milj. kr. Jag redogör närmare för hur medlen bör användas under resp, anslag. <h6>Hemställan</h6> Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om styrning av ekonomi och resursutnyttjande samt rationaliseringskrav inom kriminalvården. 69 <h5>E 1. Kriminalvårdsstyrelsen</h5> 1989/90 Utgift                 100 512 250 1990/91 Anslag                 105 766 000 1991/92 Förslag                109 286 000 Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 Kriminalvårdsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för kriminalvår- den. Styrelsen är chefsmyndighet för regionmyndighetema, kriminal- vårdsanstaltema, häktena och frivårdsmyndighetema. I administrativt hänseende är styrelsen huvudman för kriminalvårdsnämnden och över- vakningsnämndema. Kriminalvårdsstyrelsen leds av en generaldirektör. Vid kriminalvårds- styrelsen finns också en styrelse. Inom kriminalvårdsstyrelsen finns ett planeringssekretariat och fem enheter. Styrelsen bestämmer vilka uppgifter som enheterna skall ha. Från anslaget betalas kostnaderna för kriminalvårdsnämndens verk- samhet. 1990/91 Beräknad ändring 1991/92 Föredraganden Personal <table border="1"> <tr><td> Summa</td><td colspan="2"> 331,5</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Förvaltningskostnader (därav lönekostnader) Lokalkostnader</td><td> 93 901 000 (68 030 000) 11 865 000</td><td> + 3 669 000 (+ 3 228 000) - 149 000</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 105 766 000</td><td> + 3 520 000</td></tr> </table> ‘Genom omorganisationen minskas antalet tjänster under budgetåret 1991/92 till omkring 230. <h6>Kriminalvårdsstyrelsen</h6> 1. Anslag budgetåret 1991/92 101 712 000 kr. 2. Pris- och löneomräkning m.m. (- 4 054 000 kr.). 3. För insatser mot aids har har under anslaget anvisats 14 milj. kr. för innevarande budgetår. Styrelsen yrkar ett oförändrat belopp för budgetåret 1991/92. 70 <h6>Föredragandens överväganden</h6> Kriminalvårdsstyrelsens organisation Kriminalvårdsverket får fr.o.m. den 1 januari 1991 en ny organisation. De förändrade arbetsuppgifterna medför, som jag i det föregående redogjort för, att behovet av personal vid kriminalvårdsstyrelsen minskar. Antalet tjänster vid styrelsen kommer att minskas till omkring 230 till den 1 juli 1991. Redan den 1 januari 1991 minskas organisationen med 31,5 tjänster i samband med att de nya regionmyndighetema tillförs motsvarande antal tjänster (jfr. under anslaget E 2). Medelsbehovet har beräknats med utgångspunkt i en planenlig real minskning av utgifterna för budgetåret 1991/92 enligt det treåriga huvudförslag som lades fast inför budgetåret 1990/91. Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 Insatser mot aids Sedan budgetåret 1986/87 har särskilda medel anvisats för bekämpningen av aids, bl.a. för åtgärder inom kriminalvården för att begränsa smitt- spridningen bland narkotikamissbrukare. Medlen disponerades av social- departementet t.o.m. budgetåret 1989/90. Fr.o.m. innevarande budgetår har 14 milj. kr. för insatser inom kriminalvården beräknats under anslaget E 1. Kriminalvårdsstyrelsen. Särskilda medel för att bl.a. förbättra samarbetet mellan socialtjänst och kriminalvård har från samma tidpunkt tilldelats socialstyrelsen. För att insatserna inom kriminalvården skall bli så effektiva som möjligt utformas dessa i samarbete med socialstyrelsen. Liksom tidigare år har den uppsökande verksamheten för att få kontakt med narkotikamissbrukare som befinner sig på häktena i de tre storstads- områdena prioriterats. Syftet är att försöka motivera dem för HIV-test och någon form av behandling mot missbruket. Arbetet sker i samarbete med socialtjänsten, narkomanvården, behandlingshem m.fl. Vidare har 13 halvtidstjänster för översköterskor tillfälligt utökats till heltidstjänster. Vid de riksanstalter och lokalanstalter som har en hög andel narkotika- missbrukare har inrättats extra tjänster för s.k. motivatörer. För att förbättra samarbetet mellan frivården och främst den kommunala narko- manvården har vidare ett antal extra tjänster för metodutvecklare inrättats. Även för budgetåret 1991/92 har jag beräknat 14 milj. kr. för fortsatta insatser mot aids inom kriminalvården. Insatserna kommer att ha samma inriktning som under innevarande budgetår. Jag beräknar anslaget till 109 286 000 kr. <h6>Hemställan</h6> Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Kriminalvårdsstyrelsen för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 109 286 000 kr. 71 <h5>E 2. Kriminalvårdsanstaltema</h5> 1989/90 Utgift               2 302 964 961 1990/91 Anslag              2 021 182 000 1991/92 Förslag              2 479 803 000 Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 Den 1 oktober 1990 fanns inom kriminalvården 19 riksanstalter med 1 388 slutna och 513 öppna platser, 61 lokalanstalter med 1 352 slutna och 1 085 öppna platser samt 28 häkten med 1 310 platser. Riksanstaltema, lokalanstaltema, häktena och frivårdsdistrikten (tidigare skyddskon- sulentdistrikten) är fr.o.m. den 1 januari 1991 organiserade i sju regioner. I ledningen för varje regionmyndighet finns en kriminalvårdsdirektör. 1990/91 Beräknad ändring 1991/92 Föredraganden <table border="1"> <tr><td colspan="4"> Personal</td></tr> <tr><td> Styresmän m.fl.</td><td> 372</td><td></td><td> + 1</td></tr> <tr><td> Läkare, psykologer</td><td> 26</td><td></td><td> -</td></tr> <tr><td> Sjukvårdspersonal</td><td> 95</td><td></td><td> + 0,5</td></tr> <tr><td> Tillsynspersonal</td><td> 3 238</td><td></td><td> + 21</td></tr> <tr><td> Personal i arbetsdrift</td><td> 587,5</td><td></td><td> + 1</td></tr> <tr><td> Kontorspersonal</td><td> 294,5</td><td></td><td> + 1</td></tr> <tr><td> Maskinpersonal</td><td> 72</td><td></td><td> -</td></tr> <tr><td> Förråds- och ekonomipersonal</td><td> 395</td><td></td><td> + 2</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 5 080</td><td></td><td> + 26,5'</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Förvaltningskostnader</td><td> 1 453 226 000</td><td colspan="2"> + 207 033 000</td></tr> <tr><td> (därav lönekostnader)</td><td> (1 365 255 000)</td><td colspan="2"> (+ 199 487 000)</td></tr> <tr><td> Lokalkostnader</td><td> 123 000 000</td><td colspan="2"> +178 620 000</td></tr> <tr><td> Gemensamma funktioner i</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> kvarteret Kronoberg</td><td> 8 164 000</td><td> +</td><td> 758 000</td></tr> <tr><td> Vårdkostnader</td><td> 259 700 000</td><td> +</td><td> 21 100 000</td></tr> <tr><td> Arbets- och studieer-</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> sättningar</td><td> 58 457 000</td><td> +</td><td> 4 717 000</td></tr> <tr><td> Råvaror m.fl. utgifter</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> för sysselsättning av</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> de intagna</td><td> 115 057 000</td><td> +</td><td> 7 425 000</td></tr> <tr><td> Utbildning av intagna</td><td> -</td><td> 4-</td><td> 38 662 000</td></tr> <tr><td> Diverse utgifter</td><td> 3 578 000</td><td> +</td><td> 306 000</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 2 021 182 000</td><td colspan="2"> + 458 621 000</td></tr> </table> 'Avser tjänster för häktet i Karlskrona. Genom den rationalisering som föreslås kommer ett antal tjänster, som inte nu kan redovisas, att dras in. Intäkter inom arbetsdriften redovisas på statsbudgetens inkomstsida under För- säljningsinkomster. Inkomster vid kriminalvården. 72 <h6>Kriminalvårdsstyrelsen</h6> 1. Anslag budgetåret 1991/92 2 279 814 000 kr. 2. Pris- och löneomräkning m.m. 185 033 000 kr. 3. Ett nytt häkte i Karlskrona med 20 platser kommer att tas i bruk under våren 1992. Medel beräknas för 26,5 tjänster (+ 2 162 000 kr.). 4. Under senare år har under högbeläggningsperioden vissa öppna anstaltsavdelningar hållits öppna. Styrelsen yrkar att medel för drift av 107 öppna platser under sex månader beräknas under anslaget (+ 3 372 000 kr.). 5. Styrelsen anser att den tillfälligt öppnade lokalanstalten Kristianstad- Centrum bör behållas med hänsyn till beläggningsutvecklingen. Enligt styrelsens bedömning är det inte möjligt att finansiera verksamheten vid anstalten genom omfördelning av resurser. Styrelsen beräknar medel för den fortsatta driften av anstalten (+ 4 000 000 kr.). 6. Medel yrkas för övertid p.g.a. den höga beläggningen vid anstalter och häkten, ökad transportverksamhet, ändrade regler för anhållande och häktning samt svårigheter att rekrytera personal. Ytterligare medel beräknas för vikarier i samband med sjukledighet och tjänstebefrielser samt för jour- och beredskapstillägg. (+ 53 000 000 kr.). 7. Ytterligare medel beräknas för drift och utveckling av ADB-system (+ 3 665 000 kr.). 8. För vikariekostnader i samband med personalutbildning beräknas 7 400 000 kr. Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 <h6>Föredragandens överväganden</h6> Regional organisation Den 1 januari 1991 minskas antalet kriminalvårdsregioner från tolv till sju och riksanstaltema förs in under regionerna. Samtidigt förstärks regionmyndighetema med sammanlagt 31,5 tjänster. Jag har beräknat medel för dessa tjänster för budgetåret 1991/92. Tjänsterna finansieras genom motsvarande minskning av anslaget till kriminalvårdsstyrelsen. Vid regionmyndighetema kommer därefter att finnas totalt omkring 110 tjänster. Utnyttjandet av anstalts- och häktesorganisationen m.m. Antalet verkställbara fängelsedomar var under åren 1985-1989 14 977, 15 742, 16 492, 17 343 resp. 17 020. Antalet fängelsedömda som togs in i anstalt var under samma år 13 535, 14 188, 14 980, 16 098 resp. 15 467. Under tiden januari-augusti 1990 registrerades 10 531 fängel- sedomar jämfört med 10 465 under motsvarande tid år 1989. Åren 1987 och 1988 ökade beläggningen vid kriminalvårdsanstaltema med sammanlagt 13 % och vid häktena med sammanlagt 25 %. Därefter har beläggningsnivån vid anstalter och häkten varit oförändrad. Under 73 hösten 1990 har dock en uppgång skett i beläggningen vid såväl anstalter som häkten. Beläggningsökningen vid anstalterna har varit koncentrerad till de öppna platserna. Enligt kriminalvårdsstyrelsens bedömning beror ökningen till övervägande del på att ett stort antal personer, som tidigare på fri fot avvaktade anstaltsplacering, under hösten har tagits in i anstalt. Nya slutna lokalanstalter har under år 1990 tagits i bruk i Halmstad och Göteborg. Med hänsyn till beläggningssituationen och tillskottet av nya lokalanstaltsplatser bedömde jag i budgetpropositionen 1990 att den tidigare nedlagda slutna lokalanstalten i Kristianstad, som tillfälligt tagits i anspråk, borde kunna stängas. Justitieutskottet ansåg emellertid, vid sitt ställningstagande till budgetpropositionen i denna del, att en fortsatt verksamhet vid anstalten skulle vara av stort värde. Utskottet förutsatte att kriminalvårdsstyrelsen genom analys av beläggningsutvecklingen och möjligheterna till omdisposition av medel skulle söka få till stånd en fortsatt drift inom befintliga ramar. Riksdagen följde utskottet. Beläggningsnivån vid de slutna lokalanstaltema har under de senaste två åren varit lägre än för övriga anstaltstyper. Även under denna höst har beläggningen vid de slutna lokalanstaltema inte varit högre än 83 %, räknat på platsantalet för den nuvarande organisationen. Mot den bakgrunden vidhåller jag att åtminstone något av de cellfängelser från 1800-talet, som ingår i den slutna lokalanstaltsorganisationen, bör läggas ned. Med hänsyn till riksdagens ställningstagande beträffande Kristian- stadsanstalten förordar jag att den slutna lokalanstalten Karlskrona med 37 platser, som togs i bruk år 1851, läggs ned. Nedläggningen bör samordnas med öppnandet av det häkte som för närvarande uppförs i Karlskrona. Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 R ationaliseringskrav I det föregående har jag förordat rationaliseringar inom kriminalvården i syfte att minska utgifterna i framtiden. Rationaliseringskravet under anslaget E 2. Kriminalvårdsanstaltema för budgetåret 1991/92 uppgår till 29,8 milj. kr. Rationaliseringen har beräknats på förvaltningskostnader och administrativa lokalkostnader. Rationaliseringskravet kommer delvis att uppfyllas genom åtgärder som genomförs redan under innevarande budgetår. Regeringen har nyligen, efter framställning från kriminalvårdsstyrelsen, beslutat att frigångs- avdelningen vid lokalanstalten Västerås skall stängas. Krimi- nalvårdsstyrelsen har vidare gjort en översyn av verksamheten vid kriminalvårdsanstalten Hall. Avsikten är att en omorganisation, som bl.a. innebär personalreduceringar, skall genomföras under innevarande budgetår. Som jag redan har nämnt kommer jag inom kort att föreslå regeringen att kriminalvårdsstyrelsen får i uppdrag att vidta de förberedande åtgärder som krävs för att återstoden av rationaliseringskravet för budgetåret 1991/92 skall kunna uppfyllas. 74 Av regeringsuppdraget bör framgå bl.a. att den slutna riksanstalten Roxtuna, som har 52 platser, bör omvandlas till en öppen riksanstalt. Härigenom blir det möjligt att minska antalet tjänster vid anstalten från nuvarande omkring 80 till omkring 40. Anstalten, som är särskilt inriktad på svårmotiverade yngre narkotikamissbrukare, motsvarar inte de krav som ställs på en sluten riksanstalt. Det krävs stora investeringar bl.a. för att höja säkerheten vid anstalten. Härtill kommer att många anstalter, såväl lokal- som riksanstalter, numera redan har eller planerar att införa särskilda avdelningar med program för narkotikamissbrukare. Jag återkommer strax till detta. I sammanhanget vill jag också erinra om att avsikten är att de paviljonger med vardera 20 - 25 platser som planeras vid tre av de nya lokalanstaltema skall kunna utnyttjas för det svår- hanterliga lokalanstaltsklientel som i dag ofta måste placeras i sluten riksanstalt. Mot den bakgrunden bör Roxtunaanstalten kunna användas för klienter, för vilka säkerhetskraven inte är lika framträdande. Med den av mig förordade personaltätheten bör det emellertid vara möjligt att även i framtiden bedriva verksamheten vid Roxtuna på en hög ambitionsnivå. Av uppdraget bör vidare framgå att kriminalvårdsstyrelsen bör minska antalet befälstjänster i anstalts- och häktesorganisationen. Det önskvärda i en sådan utveckling hänger samman med bl.a. det pågående föränd- ringsarbetet vid anstalter och häkten som kommer att leda till nya former för fördelningen av ansvar mellan olika personalkategorier. Baspersonalen, i första hand vårdarna, medverkar aktivt i de intagnas behandling och får också ett ökat ansvar för andra delar av verksamheten. Härigenom minskar behovet av tjänster som tillsynsbefäl. Samtidigt finns behov av att omvandla en del tjänster som tillsynsbefäl till nya tjänster med funktions- och områdesansvar inom anstalten resp, häktet. Vid vissa mindre, öppna anstalter ingår befälstjänst i den samlade personalbemanningen dagtid, varför det kan bli aktuellt att omvandla en del tjänster till vårdartjänster. Ett relativt stort antal befälstjänster bör enligt min bedömning kunna dras in när de strukturella förändringarna har genomförts. Omstruktureringen förutsätter en ökad satsning på utbildningsinsatser för att ge berörd personal kunskaper och kompetens att arbeta och fungera i den nya arbetsledarrollen. Jag återkommer till detta under anslaget E 6. Jag bedömer att den samlade effekten av rationaliseringarna under budgetåren 1990/91 och 1991/92 motsvarar lönemedel för omkring 120 tjänster. Uppdraget till kriminalvårdsstyrelsen bör också, som jag tidigare har nämnt, omfatta rationaliseringskrav för budgetåret 1992/93 och den därpå följande treårsperioden. Klientinriktad verksamhet Kriminalvårdsstyrelsen fick år 1989 i uppdrag av regeringen att ta initiativ till att samtliga kriminalvårdsanstalter skulle upprätta och genomföra handlingsplaner för verksamhetens innehåll. Enligt riktlinjerna för uppdraget skulle varje anstalt utforma mål och metoder anpassade till anstaltens särskilda förutsättningar, bl.a. i fråga om klientel och andra Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 75 lokala förutsättningar. På anstalter med en hög andel narkotikamissbrukare bör inriktningen vara att upprätta och genomföra lokala handlingsplaner mot narkotika. Kriminalvårdsstyrelsen har i en delrapport i augusti 1990 redovisat de åtgärder som vidtagits med anledning av uppdraget. Av rapporten framgår bl.a. att lokala handlingsprogram har upprättats vid de flesta anstalter. I handlingsprogrammen ingår som en viktig del olika åtgärder för att förhindra införsel av narkotika och att informera och motivera missbrukare till behandling. Allt fler anstalter planerar att införa en differentiering inom anstalten genom att inrätta motivationsavdelningar för missbrukare och att reservera andra avdelningar för intagna utan missbruksproblem. Målet är vidare att varje intagen skall ha en kontaktman bland personalen som svarar för information, behandlings- och permissionsplanering, myndighetskontakter m.m. I många handlingsprogram poängteras att det måste vara klienternas behov och förmåga som skall styra arten av sysselsättning och annan verksamhet på anstalterna. En minskning av det mera renodlade produktionsarbetet och en ökning av arbetsträning, småindustri, kortkurser och rena påverkansprogram förordas. Arbetet bedrivs i allt väsentligt inom ramen för tillgängliga medel. Jag förordar emellertid att kriminalvårdsverket nu tillförs vissa resurser i syfte att underlätta att de lokala handlingsprogrammen genomförs. Jag har beräknat 3 milj. kr. för projektverksamhet på kriminalvårdsanstalter och häkten samt 1,7 milj. kr. för personalutbildning under E 6-anslaget. Därutöver har jag beräknat 4 milj. kr. under E 2-anslaget för de kostnader för vikarier som uppkommer till följd av den ökade satsningen på utbildning. Avsikten är att göra det möjligt att samordna personal- utbildningen med lokalt utvecklingsarbete, t.ex. när en anstalt skall genomföra mer omfattande verksamhetsförändringar. De utgifter för projektverksamhet och utbildning som jag har föreslagit under förevarande anslag, sammanlagt 7 milj, kr., finansieras med medel som frigörs genom rationaliseringar inom kriminalvården. Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 Transportorganisationen Kriminalvårdens transportverksamhet har under senare år blivit mycket omfattande. Antalet utlandstransporter har mer än fördubblats. Även transporterna inom landet har ökat kraftigt till följd av ökad beläggning vid anstalter och häkten samt ändrad lagstiftning om anhållande och häktning. Antalet personer som förpassades till utlandet ökade mellan budgetåren 1986/87 och 1989/90 från ca 2 000 till ca 6 000. Under åtta månader, från mars till oktober 1990, har drygt 7 000 personer förpassats. Ökningen är en följd av de åtgärder som polisen och invandrarverket har vidtagit i syfte att förkorta handläggningen av asylärenden och nedbringa antalet väntande asylsökande. På grund av dessa åtgärder beräknas antalet förpassningsärenden under en övergångstid bli mer än fördubblat. Kostnaderna för transportverksamheten uppgick under budgetåret 1989/90 till 87,1 milj. kr. för löner till personal och 86,2 milj. kr. för 76 övriga resekostnader. Av dessa belopp avsäg 15,8 resp. 49,1 milj. kr. utlands transporter. Kriminalvärden utför ett stort antal transporter åt andra myndigheter. För dessa transporter har kriminalvärden i allmänhet kostnadsansvaret medan den myndighet som beställer transporten i stor utsträckning kan styra planeringen av denna. Särskilt gäller detta utlandstransportema. Med hänsyn till utvecklingen av kriminalvärdens transportverksamhet anser jag att transportorganisationen nu bör ses över. Jag avser att föreslå regeringen att riksrevisionsverket fär ett sädant uppdrag. Övriga frågor I 1990 ärs budgetproposition konstaterades att den ökade beläggningen vid anstalter och häkten samt svårigheter att rekrytera personal och ökad sjukfrånvaro hade medfört en kraftig överbelastning av lönemedlen under anslaget. Lönekostnadsposten räknades i budgetpropositionen upp med 46 milj. kr. För budgetäret 1989/90 har posten överskridits med 111 milj, kr. Jag bedömer, i likhet med kriminalvårdsstyrelsen, att anslaget behöver förstärkas med ytterligare 53 milj. kr. i lönemedel. Den vuxenundervisning som bedrivs inom kriminalvården har hittills bekostats från utbildningsdepartementets huvudtitel. Fr.o.m. budgetåret 1991/92 beräknas medel för denna verksamhet under förevarande anslag, anslagsposten Utbildning av intagna. Avsikten är att kommunerna pä uppdrag av kriminalvården skall ge vuxenutbildning, framför allt på den grundläggande nivån. Jag har i denna fråga samrått med chefen för utbildningsdepartementet. Jag beräknar anslaget till 2 479 803 000 kr. Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 <h6>Hemställan</h6> Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Kriminalvårdsanstaltema för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 2 479 803 000 kr. <h5>E 3. Frivården</h5> 1989/90 Utgift 1990/91 Anslag 1991/92 Förslag 308 132 416 282 459 000 324 368 000 Från anslaget betalas kostnaderna för 60 frivårdsmyndigheter och 30 övervakningsnämnder samt ersättningar till övervakare. 77 1990/91 Beräknad ändring 1991/92 Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 Föredraganden Personal Konsulent- och assistent- <table border="1"> <tr><td> personal</td><td> 492</td><td> -</td></tr> <tr><td> Läkare, psykologer</td><td> 23,5</td><td> -</td></tr> <tr><td> Sjukvårdspersonal</td><td> 4</td><td> -</td></tr> <tr><td> Kontorspersonal</td><td> 219,5</td><td> -</td></tr> <tr><td> Lokalvårdare</td><td> 6</td><td> -</td></tr> <tr><td> Personal på inackorderings-</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> hem m.m.</td><td> 18,5</td><td> -</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 763,5</td><td> -</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Förvaltningskostnader</td><td> 196 462 000</td><td> + 32 387 000</td></tr> <tr><td> (därav lönekostnader)</td><td> (180 063 000)</td><td> (+ 30 708 000)</td></tr> <tr><td> Ersättning åt ledamöter m.fl.</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> i övervakningsnämndema</td><td> 4 710 000</td><td> -</td></tr> <tr><td> Lokalkostnader</td><td> 26 823 000</td><td> + 4 399 000</td></tr> <tr><td> Vårdkostnader</td><td> 41 885 000</td><td> + 3 051 000</td></tr> <tr><td> Bidrag till enskild frivårds-</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> verksamhet</td><td> 12 579 000</td><td> +  2 072 000</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 282 459 000</td><td> + 41 909 000</td></tr> </table> <h6>Kriminalvårdsstyrelsen</h6> 1. Anslag budgetåret 1991/92 291 567 000 kr. 2. Pris- och löneomräkning m.m. 5 058 000 kr. 3. Styrelsen yrkar att medel för den pågående försöksverksamheten med samhällstjänst beräknas under anslaget (+ 3 100 000 kr.). 4. Ytterligare medel begärs för bidrag till Skyddsvärnet i Göteborg och till Riksförbundet Frivilliga Samhällsarbetare (+ 950 000 kr.). <h6>Föredragandens överväganden</h6> Inom departementet har sedan hösten 1989 pågått en översyn av innehållet i verkställigheten av frivårdspåföljden. Översynen bedrivs av en arbetsgrupp inom regeringskansliet i samarbete med kriminalvårds- styrelsen. Avsikten är att arbetsgruppens överväganden och förslag skall kunna ge underlag för ställningstaganden till frivårdens framtida roll och arbetsuppgifter. Översynen avslutas nu. 78 En promemoria om ändrade regler för personundersökning i brottmål har upprättats i departementet. Promemorian remissbehandlas för närvarande. I korthet innehåller den förslag om att det nuvarande personunder- sökningsinstitutet avskaffas och att domstolarnas behov av personutredning normalt tillgodoses genom yttranden från frivårdsmyndigheten. Försöksverksamhet med samhällstjänst bedrivs från den 1 januari 1990 på fem platser i landet. De åtta frivårdsdistrikt som omfattas av försöket bör nu tillföras medel för projektledare för det fortsatta genomförandet av samhällstjänsten samt för ökade kostnader för resor, utbildning m.m. Den totala kostnaden beräknas uppgå till 3,1 milj. kr. för ett budgetår. Jag har beräknat medel under anslaget för dessa utgifter. De finansieras med medel som frigörs genom rationaliseringar inom kriminalvården. Antalet klienter inom frivården var den 1 oktober 1990 12 369. Av dessa var omkring 350 dömda till skyddstillsyn med s.k. kontraktsvård och drygt 60 till skyddstillsyn med samhällstjänst. Jag beräknar anslaget till 324 368 000 kr. Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 <h6>Hemställan</h6> Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Frivården för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 324 368 000 kr. <h5>E 4. Maskin- och verktygsutrustning m.m.</h5> 1989/90 Utgift                   12 625 342 Behållning 357 570 1990/91 Anslag                 19 700 000 1991/92 Förslag                20 000 000 Kriminalvårdsstyrelsen yrkar att anslaget förs upp med 24 000 000 kr. Jag beräknar anslaget till 20 000 000 kr. och hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Maskin- och verktygsutrustning m.m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 20 000 000 kr. <h5>E 5. Utrustning för kriminalvården</h5> 1989/90 Utgift                  20 320 696' Behållning 668 8041 1990/91 Anslag                 25 200 0001 1991/92 Förslag                 28 300 000 Kriminalvårdsstyrelsen yrkar att anslaget förs upp med 45 900 000 kr. ‘Anslaget Engångsanskaffning av inventarier m.m. Dessutom harö milj. kr. anvisats på tilläggsbudget I för budgetåret 1990/91. 79 <h6>Föredragandens överväganden</h6> Genom de personalminskningar, som i rationaliseringssyfte föreslås för anstalts- och häktesorganisationen, ökar kraven på underhåll och utbyte av nedslitna och bristfälliga tekniska bevakningsutrustningar m.m. vid anstalter och häkten. Vid sidan härav behövs ytterligare tekniska resurser för att förbättra såväl bevakning som personalens säkerhet. Jag har därför beräknat 5,3 milj. kr. för teknisk säkerhetsutrustning. Utgiften finansieras med medel som frigörs genom nämnda rationaliseringar. Jag beräknar anslaget till 28 300 000 kr. Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Utrustning för kriminalvården för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 28 300 000 kr. <h5>E 6. Utbildning av personal m.fl.</h5> 1989/90 Utgift 1990/91 Anslag 1991/92 Förslag 15 802 822 Behållning 2 454 930 24 078 000 30 245 000 Från anslaget betalas vissa utgifter för utbildning av kriminalvårdsverkets personal, personundersökare och övervakare samt utgifter för praktikcentra för studerande vid högskoleenhet. <h6>Kriminalvårdsstyrelsen</h6> 1. Anslag budgetåret 1991/92 31 760 000 kr. 2. Pris- och löneomräkning m.m. 1 182 000 kr. 3. Styrelsen yrkar ytterligare medel för grundutbildning av personal inom verket, med hänsyn till de långa väntetiderna för sådan utbildning (+ 4 000 000 kr.). 4. Ytterligare medel beräknas för utbildning av chefs- och led- ningspersonal, utbildningsinsatser i samband med omorganisationen samt för utbildning i syfte att utveckla behandlingsmetoder för intagna (+ 2 500 000 kr.). <h6>Föredragandens överväganden</h6> Förnyelsearbetet inom kriminalvården är, som framgått av vad jag tidigare har sagt, omfattande. Väsentliga förändringar genomförs i fråga om decentralisering och delegering, styrning av ekonomi- och resursut- nyttjande, behandlingsmetoder i klientarbetet m.m. 80 Under innevarande är genomförs en rad utbildningsinsatser i syfte att ge personalen kunskaper och kompetens att arbeta och fungera i en ny och förändrad organisation och i nya roller. Detta har möjliggjorts genom den höjning av anslaget som föreslogs i 1990 ärs budgetproposition. Jag bedömer att det krävs att anslagsnivån höjs även under nästa budgetår för att angelägna utbildningsbehov skall kunna tillgodoses. Jag har tidigare redovisat att behovet av tjänster som tillsynsbefäl minskar till följd av den pågående omstruktureringen inom häktes- och anstaltsorganisationen. Däremot behöver en del sådana tjänster omvandlas till nya tjänster med funktions- och områdesansvar. Jag har beräknat drygt 1,1 milj. kr. för utbildningsinsatser för att ge berörd personal den utbildning som krävs för de nya arbetsuppgifterna. Vidare har 1,7 milj. kr. beräknats för personalutbildning som ett led i genomförandet av de lokala handlingsprogrammen på anstalter och häkten (Jfr. under E 2). De nya former för styrning av ekonomi och resursutnyttjande, som bl.a. innefattar rambudgetering på regional och lokal nivå och som skall införas inom kriminalvårdsverket samt övergången till den treåriga budget- processen, kräver omfattande utbildningsinsatser för chefer på olika nivåer i organisationen. Jag har beräknat drygt 1,1 milj. kr. för ändamålet. Sammantaget har jag föreslagit ytterligare utbildningsinsatser för 4 milj, kr. Insatserna finansieras med medel som frigörs genom rationaliseringar inom kriminalvården. Jag beräknar anslaget till 30 245 000 kr. Hemställan Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Utbildning av personal m.fl. för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 30 245 000 kr. 81 6 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4 F. RÄTTSHJÄLP M.M. <h5>F 1. Rättshjälpskostnader</h5> 1989/90 Utgift 1990/91 Anslag 1991/92 Förslag 493 675 585 426 800 000 645 000 000 Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 Från anslaget betalas de kostnader som enligt rättshjälpslagen (1972:429; omtryckt 1983:487) och lagen (1988:609) om målsägandebiträde skall betalas av allmänna medel. Rättshjälp enligt rättshjälpslagen omfattar allmän rättshjälp, rättshjälp åt misstänkt i brottmål (bl.a. offentlig försvarare), rättshjälp genom offentligt biträde samt rådgivning. <h6>Domstolsverket</h6> Domstolsverket beräknar att medelsbehovet för budgetåret 1991/92 uppgår till 518 000 000 kr. I beloppet ingår medel som statens invandrarverk har beräknat för rättshjälp genom offentligt biträde i ärenden enligt utlänningslagen (1989:529). <h6>Föredragandens överväganden</h6> Allmän rättshjälp Rättshjälpslagen (1972:429), som trädde i kraft den 1 juli 1973, hade till syfte att tillgodose enskildas behov av ekonomiskt bistånd i rättsliga angelägenheter (prop. 1972:4, JuU 12, rskr. 205). Den reform som rätts- hjälpslagen innebar var ett led i arbetet att skapa ökad jämlikhet mellan medborgarna. Två grundläggande krav ställdes upp för rättshjälpen. Det ena var att rättshjälp skulle utgå i varje rättslig angelägenhet där behov av rättshjälp föreligger, vare sig det gällde ett ärende som behandlades av domstol eller av förvaltningsmyndighet eller fråga var om rådgivning eller biträde i övrigt. Det andra kravet var att rättshjälp skulle ges i sådan utsträckning att ingen av ekonomiska skäl skulle vara förhindrad att ta till vara sina rättsliga intressen, men den rättssökande skulle i allmänhet bidra till kostnaderna efter förmåga. Under den tid som rättshjälpslagen har varit i kraft har den ändrats åtskilliga gånger. Under första hälften av 1980-talet vidtogs en rad lagänd- ringar som hade det gemensamma syftet att minska statens kostnader för rättshjälpen. Ändringarna ledde också till kostnadsminskningar för den allmänna rättshjälpen som inte var obetydliga. Besparingarna ledde emellertid samtidigt till att den allmänna rättshjälpen kom att urholkas på ett olyckligt sätt. Den 1 juli 1988 trädde omfattande ändringar i rättshjälpslagen i kraft (prop. 1987/88:73, JuU 21, rskr. 193). Ändringarna innebar bl.a. att möjligheterna att få allmän rättshjälp utvidgades genom att inkomstgrän- 82 sen höjdes. Vidare sänktes rättshjälpsavgiftema, dvs. den avgift som den enskilde själv skall bidra med. Samtidigt begränsades möjligheterna att få allmän rättshjälp i vissa särskilt kostnadskrävande ärendegrupper, bl.a. sådana där man kunde räkna med att behovet av juridiskt biträde kunde tillgodoses med försäkringar. Avsikten med 1988 års reform var inte att ytterligare skära ner kostna- derna för den allmänna rättshjälpen. Reformen skulle vara kostnadsneutral, och de grundläggande målsättningarna för samhällets rättshjälp skulle stå fast. Tanken var att de begränsade resurser som står till buds för statligt rättsskydd skulle koncentreras till de områden där de bäst behövs. Kostnaderna för den allmänna rättshjälpen ökade under budgetåren 1988/89 och 1989/90. Till en del förklaras den ökningen av att äldre ärenden - som sedan den 1 juli 1988 är borttagna från rättshjälpsområdet - har avslutats under dessa år samtidigt som det har tillkommit nya, mindre kostnadskrävande ärenden, som både har hunnit påbörjas och avslutas. Det är dock inte möjligt att av tillgänglig statistik dra några säkra slutsatser om kostnadseffekterna av 1988 års reform. Jag avser därför att inom kort föreslå regeringen att uppdra åt riksrevisionsverket att utvär- dera reformens effekter. I uppdraget bör ingå inte bara att analysera kostnadsutvecklingen utan också att göra en utvärdering av hur reformens syfte - att förbättra den enskildes möjligheter att få tillgång till juridisk hjälp i rättsliga frågor - har uppfyllts. Uppdraget bör vidare omfatta att analysera möjighetema att nedbringa samhällets kostnader för rättshjälpen. Övriga rättshjälpsformer Kostnaderna för offentlig försvarare styrs främst av brottsutvecklingen. Också dessa kostnader har ökat något de senaste två budgetåren. Detta kan till en del förklaras av de nya reglerna om anhållande och häktning som trädde i kraft i april 1988 och som bl.a. har medfört ett ökat antal häktningsförhandlingar. Även kostnaderna för offentligt biträde har ökat under budgetåret 1989/90. Främst beror det på ett ökat antal asylsökande under denna period. Regeringen har nyligen föreslagit (prop. 1990/91:58) att mål om psykiatrisk tvångsvård fr.o.m. den 1 januari 1992 skall föras från de nuvarande utskrivningsnämndema till de allmänna förvaltningsdomsto- larna, med länsrätterna som första domstolsinstans. Kostnaderna för offentligt biträde kan förväntas öka som en följd av den reformen. Taxor inom rättshjälpsområdet I förarbetena till rättshjälpslagen (prop. 1972:4 s. 273 ff) förutsätts att ersättning till biträde och offentlig försvarare i betydande utsträckning skall regleras med hjälp av taxor. För närvarande finns två taxor: en taxa för ersättning till offentlig försvarare i vissa brottmål i tingsrätt och Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 83 hovrätt och en taxa för ersättning till biträde i mål om äktenskapsskillnad efter gemensam ansökan (DVFS 1989:11 resp. 12). Enligt den först- nämnda taxan bestäms ersättningen bl.a. av förhandlingstidens längd. Ersättningen enligt den senare taxan beräknas i huvudsak efter en i taxan angiven summa för allt arbete i målet. Fr.o.m. år 1988 baseras de båda taxorna på en gemensam timkostnadsnorm (se prop. 1987/88:73 s. 45). Timkostnadsnormen grundas på självkostnaden vid de allmänna advokat- byråerna. I rättstillämpningen har timkostnadsnormen blivit normgivande vid bestämmande av biträdesersättningen inom rättshjälpsområdet. För att i rådande samhällsekonomiska läge inte vara betagen möjligheten att kontrollera den del av statens utgifter som består i ersättning till bl.a. biträden i ärenden med allmän rättshjälp och offentliga försvarare beslutade regeringen den 29 november 1990 att tills vidare återta den beslutanderätt när det gäller taxor på rättshjälpsområdet som domstols- verket har haft. Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 Medelsbehovet Domstolsverket har beräknat anslagsbelastningen för nästa budgetår till 488 milj. kr. Jag kan ansluta mig till domstolsverkets bedömning men tar vid min beräkning också hänsyn till de ökade kostnader som föranleds av offent- ligt biträde i mål om psykiatrisk tvångsvård. Jag beaktar också de nya skatteregler som innebär att mervärdeskatt utgår på juridiska tjänster fr.o.m. den 1 januari 1991. <h6>Hemställan</h6> Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Rättshjälpskostnader för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 645 000 000 kr. <h5>F 2. Rättshjälpsmyndigheten1</h5> 1989/90 Utgift 1990/91 Anslag 1991/92 Förslag 11 327 044 11 119 000 10 453 000 Rättshjälpsmyndigheten, belägen i Sundsvall, skall handlägga ärenden om rättshjälp. Från anslaget betalas också kostnaderna för verksamheten vid rättshjälpsnämnden. Tidigare anslaget F 2. Rättshjälpsnämndema. 84 1990/91 Beräknad ändring 1991/92 Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 Föredraganden <table border="1"> <tr><td colspan="3"> Personal</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 37</td><td> 22</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Förvaltningkostnader</td><td> 9 086 000</td><td> + 267 000</td></tr> <tr><td> (därav lönekostnader)</td><td> (7 170 000)</td><td> (+ 285 000)</td></tr> <tr><td> Lokalkostnader</td><td> 2 033 000</td><td> - 933 000</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 11 119 000</td><td> - 666 000</td></tr> </table> <h6>Domstolsverket</h6> Domstolsverket yrkar för budgetåret 1991/92 ett anslag på 10 200 000 kr. <h6>Föredragandens överväganden</h6> De fyra rättshjälpsnämndema i Stockholm, Göteborg, Malmö och Sunds- vall ersätts den 1 januari 1991 av den nya rättshjälpsmyndigheten i Sundsvall. Samtidigt upphör den nuvarande besvärsnämnden för rätts- hjälpen, och dess uppgift att pröva överklaganden enligt rättshjälpslagen övertas av en rättshjälpsnämnd (prop. 1988/89:117, JuU19, rskr. 259). Den nya rättshjälpsmyndigheten skall handlägga de rättshjälpsärenden som i dag handläggs av de fyra rättshjälpsnämndema. Den nya myndigheten tar från domstolarna över en del ekonomiadministrativa uppgifter i rättshjälpsärenden, nämligen att fastställa rättshjälpsavgifter och tilläggsavgifter, göra avräkningar och sköta utbetalningar samt bevaka att betalning sker till staten. Myndigheten övertar också fr.o.m den 1 juli 1991 vissa av länsstyrelsernas uppgifter enligt avskrivningskungörelsen (1965:921) såvitt gäller fordringar i rättshjälpsärenden. Arbetet i den nya myndigheten skall bedrivas med stöd av ett ADB- system, som har utvecklats av domstolsverket. Hanteringen av rätts- hjälpsärenden i den nya organisationen blir därmed effektivare och mindre kostnadskrävande än i dag. Vid min beräkning av anslaget har jag beaktat att rättshjälpsmyndigheten övertar vissa uppgifter av länsstyrelserna. <h6>Hemställan</h6> Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Rättshjälpsmyndigheten för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 10 453 000 kr. 85 <h5>F 3. Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet             Prop.</h5> 1990/91:100 1989/90 Utgift                    0                                        Bilaga 4 1990/91 Anslag                1 000 1991/92 Förslag                1 000 <table border="1"> <tr><td> 1989/90 Utfall</td><td> 1990/91 Beräknat</td><td colspan="2"> 1991/92</td></tr> <tr><td></td><td> Domstols- verket</td><td> Domstols- verket</td><td> Föredraganden</td></tr> </table> Resultat <table border="1"> <tr><td> Intäkter</td><td> 77 000 000</td><td> 96 600 000</td><td> 94 600 000</td><td> 94 600 000</td></tr> <tr><td> Kostnader</td><td> 72 600 000</td><td> 91 200 000</td><td> 89 200 000</td><td> 89 200 000</td></tr> <tr><td> Resultat</td><td> 4 400 000</td><td> 5 400 000</td><td> 5 400 000</td><td> 5 400 000</td></tr> <tr><td> Driftbidrag</td><td> 2 405 000</td><td> 4 105 000</td><td> 5 700 000</td><td> 5 580 000</td></tr> </table> De allmänna advokatbyråernas främsta uppgift är att lämna biträde och rådgivning enligt rättshjälpslagen. Byråerna skall även lämna biträde i andra rättsliga angelägenheter, om det kan ske utan hinder för den verksamhet som bedrivs enligt rättshjälpslagen. I princip skall byråerna vara självbärande och konkurrera på lika villkor med enskilda advokat- byråer. Verksamheten vid de allmänna advokatbyråerna i Karlskrona och Vänersborg har på grund av bristande lönsamhet avvecklats per den 1 juli 1990 (jfr prop. 1989/90:100 bil. 4 s. 106). Verksamheten vid Norra allmänna advokatbyrån i Stockholm skall av samma skäl vara avvecklad den 31 december 1990. Det finns därefter 28 byråer, varav en har ett filialkontor på anr.an ort. Budgetåret 1989/90 var det genomsnittliga antalet årsarbetskrafter 198, varav 110 jurister och 88 sekreterare. I jämförelse med budgetåret 1988/89 innebär det en minskning med en jurist och en ökning med tre sekreterare. Anslaget Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet är ett förslags- anslag som tas upp med ett formellt belopp på 1 000 kr. Under anslaget redovisas kostnader och intäkter för verksamheten vid de allmänna advokatbyråerna. För att klara likviditeten i uppdragsverksamheten förfogar de allmänna advokatbyråerna över en rörlig kredit i riksgälds- kontoret. Den rörliga krediten får disponeras intill 26 milj. kr. <h6>Domstolsverket</h6> De allmänna advokatbyråerna har sedan budgetåret 1987/88 haft en god resultatutveckling med full kostnadstäckning, och de har uppnått själv- 86 finansiering smålet. För byråerna sammantagna blev kostnadstäckningen 106 % för budgetåret 1989/90. De senaste årens goda resultat beror enligt domstolsverket bl.a. på de rekonstruktionsåtgärder som har vidtagits för att bättre anpassa byråernas verksamhet till marknaden samt på det sedan budgetåret 1987/88 successivt införda bonuslönesystemet. Antalet inkomna ärenden har minskat något under de senaste två budget- åren. Enligt domstolsverket beror det bl.a. på att antalet jurister i verksamheten minskat som en följd av att byråer avvecklats. I stort sett har dock antalet ärenden per jurist varit oförändrat under de senaste två budgetåren. ADB har introducerats dels för ärenderedovisning, dels för ordbehandling. Kostnadstäckningsgraden beräknas av domstolsverket till 106 % för både 1990/91 och 1991/92. <h6>Föredragandens överväganden</h6> Lönsamheten vid de allmänna advokatbyråerna har stadigt förbättrats under de senaste åren. Det är en följd av att byråer som inte varit lönsamma har lagts ner samtidigt som de kvarvarande har fått större beslutsbefogenheter i personal- och ekonomifrågor. Avgörande för den positiva utvecklingen har utan tvivel också varit att ett bonuslönesystem har införts, som numera kan komma alla personalkategorier till del. Dessa åtgärder har medfört att verksamheten vid de allmänna advokatbyråerna i högre grad än tidigare kan drivas på samma villkor som enskilda advokatbyråer. De allmänna advokatbyråerna disponerar en kredit på 26 milj. kr. i riksgäldskontoret. Det är angeläget att minska behovet av denna kredit. Det fortsatta arbetet bör därför särskilt inriktas på åtgärder i syfte att förbättra byråernas lönsamhet och likviditet. Jag tänker då inte enbart på åtgärder beträffande de byråer som har ett särskilt besvärligt likviditets- läge utan också på rutinerna för förskott samt bevakning och indrivning av utestående fordringar. Jag är medveten om att det fortfarande finns byråer som har en bristande lönsamhet och för hög skuldsättning. Det förhållandet att byråerna nu sammantaget lämnar ett överskott utesluter därför inte att ytterligare nedläggningar kan bli aktuella för byråer med bestående lönsamhetsprob- lem. <h6>Hemställan</h6> Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet för budget året 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr. <h5>F 4. Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag</h5> Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 1989/90 1990/91 1991/92 Utgift Anslag Förslag 5 133 331 4 105 000 5 580 000 87 Frän anslaget utgår driftbidrag till de allmänna advokatbyråerna, framför allt för vissa prestationer som byräema utför av sociala skäl. Domstolsverket beräknar medelsbehovet för budgetåret 1991/92 till 5 700 000 kr. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 5 580 000 kr. <h5>F 5. Vissa domstolskostnader m.m.</h5> <table border="1"> <tr><td> 1989/90</td><td> Utgift</td><td> 108 889 262</td></tr> <tr><td> 1990/91</td><td> Anslag</td><td> 178 021 000</td></tr> <tr><td> 1991/92</td><td> Förslag</td><td> 228 830 000</td></tr> </table> Från anslaget betalas vissa kostnader för rättegångsväsendet vid de allmänna domstolarna, bostadsdomstolen, arrende- och hyresnämnderna, de allmänna förvaltningsdomstolarna och försäkringsdomstolama. Bland dessa kostnader kan nämnas ersättning för resekostnader och ersättning till nämndemän, vittnen, sakkunniga, målsägande, tolkar, personunder- sökare och konkursförvaltare. <h6>Domstolsverket</h6> Domstolsverket beräknar medelsbehovet för budgetåret 1991/92 till 225 700 000 kr. <h6>Föredragandens överväganden</h6> Vid min bedömning av medelsbehovet har jag beaktat att jag senare i dag ämnar föreslå regeringen att fr.o.m. den 1 februari 1991 höja ersättning- en till dels vittnen för resa med egen bil, dels de ekonomiska experter som deltar vid avgörandet av vissa mål i de allmänna domstolarna. I min beräkning ingår också nytillkomna kostnader för nämndemän och sakkunniga i mål om psykiatrisk tvångsvård fr.o.m. den 1 januari 1992 (prop. 1990/91:58). <h6>Hemställan</h6> Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Vissa domstolskostnader m.m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 228 830 000 kr. Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 88 F 6. Diverse kostnader för rättsväsendet Prop. 1990/91:100 <table border="1"> <tr><td> 1989/90</td><td> Utgift</td><td> 24 264 784</td><td> Bilaga 4</td></tr> <tr><td> 1990/91</td><td> Anslag</td><td> 17 000 000</td><td></td></tr> <tr><td> 1991/92</td><td> Förslag</td><td> 24 200 000</td><td></td></tr> </table> Från anslaget betalas en rad kostnader för rättegångsväsendet i den mån de inte hör under anslaget F 5. Vissa domstolskostnader m.m. I vissa fall betalas från anslaget utgifter för rättegångar där staten är part. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Diverse kostnader för rättsväsendet för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 24 200 000 kr. 89 G. ÖVRIGA MYNDIGHETER <h5>G 1. Brottsförebyggande rådet: Förvaltningskostnader</h5> Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 1989/90 Utgift 1990/91 Anslag 1991/92 Förslag 8 909 581 11 272 000' 13 005 000 Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har till uppgift att främja brottsförebyggande insatser inom olika områden av samhällsverksamheten samt att verka för en samordning av samhällets och enskildas insatser mot brott. BRÅ leds av en överdirektör. Vid rådet finns också en styrelse. Under överdirektören ansvarar byråchefer för forskning, utredning och infor- mation. Till rådet är knutna tre rådgivande organ: en samverkans- delegation, en vetenskaplig delegation och en informationsdelegation. 1990/91 Beräknad ändring 1991/92 Föredraganden <table border="1"> <tr><td> Personal</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 19</td><td></td></tr> <tr><td> Anslag</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Förvaltningskostnader</td><td> 9 847 000</td><td> + 929 000</td></tr> <tr><td> (därav lönekostnader)</td><td> (7 829 000)</td><td> (+ 809 000)</td></tr> <tr><td> Lokalkostnader</td><td> 1 425 000</td><td> + 804 000</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 11 272 000</td><td> + 1 733 000</td></tr> </table> <h6>Brottsförebyggande rådet</h6> 1. Anslag budgetåret 1991/92 12 866 000 kr. 2. Pris- och löneomräkning m.m. 804 000 kr. 3. Tre professurer föreslås bli inrättade vid rådet. 4. Medel yrkas för en egen televäxel samt för inventarier och ytterligare frankeringskostnader (+ 790 000 kr.). <h6>Föredragandens överväganden</h6> Ett framgångsrikt brottsförebyggande arbete förutsätter att kunskaper och erfarenheter på området kan utvecklas och spridas. BRÅ har en viktig roll ‘Summan omfattar även vad som anvisats efter förslag i prop. 1989/90:90 om forskning. 90 som centralt organ för samordning, forskning, utvärdering och information på det brottsförebyggande området. I regeringens proposition om forskning (prop. 1989/90:90) gavs riktlinjer för BRÅs arbete under treårsperioden 1990/91-1992/93. BRÅ tillfördes också ökade resurser. Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 Jag finner ej skäl att nu föreslå några avvikelser i fråga om de priori- teringar som angavs i den nämnda propositionen. Jag beräknar anslaget till 13 005 000 kr. <h6>Hemställan</h6> Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Brottsförebyggande rådet: Förvaltningskostnader för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 13 005 000 kr. <h5>G 2. Brottsförebyggande rådet: Utvecklingskostnader</h5> 1989/90 Utgift                   5 120 062 Reservation 297 337 1990/91 Anslag                  3 851 0001 1991/92 Förslag                  4 825 000 Från anslaget betalas kostnader för utrednings- och utvecklingsarbete samt för information. <h6>Brottsförebyggande rådet</h6> 1. Anslag budgetåret 1991/92 7 786 000 kr. 2. I enlighet med en ADB-plan som utarbetats tillsammans med statskontoret föreslår BRÅ en utbyggnad av ADB-stödet vid rådet. Medel beräknas för köp av utrustningen för utbyggnaden samt för utbildning. (+ 3 300 000 kr.). 3. Ytterligare medel begärs för en informationsdatabas (+ 300 000 kr.). 4. Medel beräknas för en utvärdering av BRÅs tidskrift "APROPÅ" och för en större produktion av egna publikationer samt för en utökad konferensverksamhet (+ 335 000 kr.). <h6>Föredragandens överväganden</h6> Jag har beräknat sammanlagt 700 000 kr. för ADB-stöd och fortsatt uppbyggnad av informationsdatabasen vid rådet. Åtgärderna finansieras med medel som frigörs genom rationaliseringar under justitiedepar- tementets huvudtitel. Jag beräknar anslaget till 4 825 000 kr. 'Summan omfattar även vad som anvisats efter förslag i prop. 1989/90:90 om forskning. 91 <h6>Hemställan</h6> Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Brottsförebyggande rådet: Utvecklingskostnader för budget- året 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 4 825 000 kr. Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 <h5>G 3. Bokföringsnämnden</h5> 1989/90 Utgift 1990/91 Anslag 1991/92 Förslag 3 122 532 3 562 000 4 078 000 Bokföringsnämnden har till uppgift att främja utvecklingen av god redovisningssed i företagens bokföring och offentliga redovisning. Nämnden består av en ordförande och tio andra ledamöter. Hos nämnden finns ett kansli med en chef. <table border="1"> <tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2"> 1990/91</td><td> Beräknad ändring 1991/92</td></tr> <tr><td> Föredraganden</td></tr> <tr><td> Personal</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 5</td><td></td></tr> <tr><td> Anslag</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Förvaltningskostnad</td><td> 3 303 000</td><td> + 373 000</td></tr> <tr><td> (därav lönekostnader)</td><td> (1 648 000)</td><td> (+ 237 000)</td></tr> <tr><td> Lokalkostnader</td><td> 259 000</td><td> + 143 000</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 3 562 000</td><td> + 516 000</td></tr> </table> <h6>Bokföringsnämnden</h6> Tillkomsten av Stiftelsen för utvecklande av god redovisningssed och dess organ redovisningsrådet (jfr under anslaget H 5. Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redovisningssed) har under budgetåret 1989/90 påverkat bokföringsnämndens arbete. Nämnden kommer i fortsättningen att koncentrera sin verksamhet på löpande redovisning och bokslutsfrågor som inte främst rör börsföretag och andra större bolag. Betydande resurser kommer vidare att användas för att behandla normer för ADB-system för redovisning. För dessa frågor har nämnden också bildat en särskild arbetsgrupp. Arbetet med att följa upp bl.a. börsföretagens redovisningar kommer att fortsätta. Betydande insatser planeras under de närmaste två budgetåren för att anpassa svenska redovisningsnormer till internationell redovisningsstandard. Nämndens omfattande information i redo- 92 visningsfrågor kommer att utvecklas ytterligare. Nämnden har i augusti 1990 i en skrivelse till justitiedepartementet begärt en översyn av redovisningslagstiftningen. Skrivelsen remissbehandlas för närvarande. Bokföringsnämnden föreslär att anslaget för budgetåret 1991/92 räknas upp med 143 000 kr. för ökade hyreskostnader. <h6>Föredragandens överväganden</h6> Jag har ingen erinran mot att bokföringsnämndens verksamhet efter tillkomsten av Stiftelsen för utvecklande av god redovisningssed får en sådan inriktning som nämnden angett. Med hänsyn till nämndens ringa storlek bör den undantas från en tillämpning av det generella rationaliseringsförslaget. <h6>Hemställan</h6> Med hänvisning till sammanställningen hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att till Bokföringsnämnden för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 4 078 000 kr. Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 <h5>G 4. Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader</h5> 1989/90 Utgift 1990/91 Anslag 1991/92 Förslag 3 998 900 3 480 000 4 580 000 Brottsskadenämnden har till uppgift att pröva ärenden enligt brottsskadelagen (1978:413) om ersättning för skador på grund av brott. Nämnden består av en ordförande, två vice ordförande och tre andra ledamöter. Nämnden biträds av ett kansli. 1990/91 Beräknad ändring 1991/92 Föredraganden <table border="1"> <tr><td> Personal Summa</td><td> 10</td><td> + 3</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Förvaltningskostnader</td><td> 3 028 000</td><td> + 1 058 000</td></tr> <tr><td> (därav lönekostnader)</td><td> (2 121 000)</td><td> (+ 985 000)</td></tr> <tr><td> Lokalkostnader</td><td> 452 000</td><td> +  42 000</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 3 480 000</td><td> + 1 100 000</td></tr> </table> 93 <h6>Brottsskadenämnden</h6> 1. Anslag budgetåret 1991/92 4 823 000 kr. 2. Pris- och löneomräkning m.m. 78 000 kr. 3. På grund av ökad ärendetillströmning begärs en tjänst som hand- läggare, två tjänster som utredningsassistent samt ytterligare medel för utredningshjälp (+ 790 000 kr.). 4. Medel yrkas för tjänsteförändringar vid nämndens kansli (+ 165 000 kr.). 5. Ytterligare medel begärs för ADB-stöd åt nämndens handläggare och kansli (+ 310 000 kr.). <h6>Föredragandens överväganden</h6> Den översyn av nämndens organisation och arbetsformer som jag aviserade i budgetpropositionen 1990 har genomförts och redovisats till regeringen den 16 maj 1990. Brottsskadenämnden har i sin anslagsframställning i allt väsentligt följt de förslag som lämnats i översynen. Antalet personskadeärenden vid nämnden har ökat under en följd av år. Ärendebalansen har kommit att bli oroande hög trots att nämnden under senare år medgivits att anställa extraföredragande. Mot bakgrund av ärendeutvecklingen bedömer jag att nämnden behöver tillföras medel för tre tjänster. I enlighet med ett förslag i översynen har jag beräknat medel för en förändring av kanslichefstjänsten till byråchef. Jag har vidare beräknat 110 000 kr för den ADB-utbyggnad som nämnden har föreslagit. Den återstående kostnaden för utbyggnaden bör finansieras genom de rationaliseringsvinster som beräknas uppkomma. De åtgärder som jag har föreslagit kräver en anslagsförstärkning med 870 000 kr. Denna finansieras med medel som frigörs genom rationali- seringar under justitiedepartementets huvudtitel. Jag beräknar anslaget till 4 580 000 kr. <h6>Hemställan</h6> Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 4 580 000 kr. Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 <h5>G 5. Brottsskadenämnden: Ersättning för skador på grund av brott</h5> 1989/90 1990/91 1991/92 Utgift Anslag Förslag 14 221 095 12 000 000 18 500 000 94 Frän anslaget betalas ersättning av statsmedel enligt brottsskadelagen (1978:413) för skador pä grund av brott. Brottsskadenämnden yrkar en höjning av anslaget med 6 milj. kr. Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 <h6>Föredragandens överväganden</h6> Jag har under anslaget beräknat 500 000 kr. till Brottsofferjouremas Riksförbund. Med hänsyn till utgiftsutvecklingen under budgetåret 1989/90 beräknar jag anslaget till 18 500 000 kr. <h6>Hemställan</h6> Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Brottsskadenämnden: Ersättning för skador på grund av brott för budgetäret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 18 500 000 kr. 95 H. DIVERSE <h5>H 1. Svensk författningssamling</h5> Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 1989/90 Utgift 1990/91 Anslag 1991/92 Förslag 7 495 678 11 304 000 11 304 000 Från anslaget betalas kostnaderna för bl.a. tryckning och distribution av Svensk författningssamling. Med hänsyn till den beräknade anslagsbelastningen under budgetåret 1990/91 bör anslagsbeloppet för nästa budgetår vara oförändrat. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Svensk författningssamling för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 11 304 000 kr. <h5>H 2. Bidrag till vissa internationella sammanslutningar m.m.1</h5> 1989/90 Utgift                   2 108 689 1990/91 Anslag                  2 596 000 1991/92 Förslag                  2 586 000 1 Tidigare anslaget H 3. Bidrag till vissa internationella sammanslutningar m.m. Från anslaget utgår bidrag till Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten, till internationella institutet i Rom för unifiering av privaträtten och till permanenta byrån för Haagkonferensen för inter- nationell privaträtt. Från anslaget utgår vidare medel till Sveriges bidrag till kostnaderna för Nordiska samarbetsrådet för kriminologi samt medel till ett svenskt bidrag till det FN-anknutna kriminalpolitiska institutet i Helsingfors (HEUN1) och till vissa andra internationella sammanslutningar med anknytning till justitiedepartementets ansvarsområde. Anslagsbeloppet bör under nästa budgetår beräknas till 2 586 000 kr. Jag har därvid beaktat att Sveriges kostnader med anledning av FN:s konvention om avskaffande av rasdiskriminering betalas från anslag under tredje huvudtiteln (utrikesdepartemenet). Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Bidrag till vissa internationella sammanslutningar m.m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 2 586 000 kr. <h5>H 3. Stöd till politiska partier1</h5> 1989/90 Utgift 1990/91 Anslag 1991/92 Förslag 131 830 948 132 200 000 132 200 000 1 Tidigare anslaget H 4. Stöd till politiska partier. 96 Medelstilldelning sker enligt lagen (1972:625) om statligt stöd till politiska partier. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Stöd till politiska partier för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 132 200 000 kr. Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 H 4. Allmänna val1 1989/90 Utgift                  5 204 529 1990/91 Anslag               35 500 000 1991/92 Förslag              143 800 000 1 Tidigare anslaget H 5. Allmänna val. Från anslaget betalas statsverkets del av kostnaderna för valsedlar, valkuvert och andra valtillbehör samt betalas ersättning till vissa myndigheter och verk för biträde i samband med allmänna val. Riksskatteverket, som är central valmyndighet, föreslår att anslaget för budgetåret 1991/92 tas upp med 143 800 000 kr. Beloppet avser kostnader för 1991 års allmänna val. Jag biträder riksskatteverkets förslag till anslagsberäkning för nästa budgetår. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Allmänna val för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslags anslag på 143 800 000 kr. H 5. Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redovis- ningssed1 1989/90 Utgift                     400 000 1990/91 Anslag                   400 000 1991/92 Förslag                    400 000 1 Tidigare anslaget H 6. Bidrag till Stiftelsen för utvecklandet av god redovis- ningssed. Från anslaget betalas bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redovis- ningssed. Stiftelsen bildades under hösten 1989 gemensamt av staten genom bokföringsnämnden (jfr under anslaget G 3. Bokföringsnämnden), Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR och Sveriges Industriförbund. Stiftelsekapitalet uppgår till 150 000 kr. och har betalats med en tredjedel av varje stiftare. Stiftelsen har till ändamål att främja god redovisningssed. Stiftelsens styrelse, som består av representanter för de tre stiftarna, har utsett ordförande och åtta övriga ledamöter i ett särskilt råd (redovis- ningsrådet). Rådet utgör ett expertorgan med huvudsaklig uppgift att utarbeta och utfärda rekommendationer om god redovisningssed i börsföretag och andra större bolag, s.k. publika företag. Redovisningsrådet började sin egentliga verksamhet först i mars 1990. Rådet har organiserat sig i olika projektgrupper med extern experthjälp 97 7 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4 och arbetar nu med flera stora redovisningsrekommendationer. Den mest omfattande behandlar koncernredovisning, men rådet arbetar också med rekommendationer för redovisning av varulager och materiella tillgångar. Rådet har också beslutat att med förtur arbeta fram en rekommendation som behandlar redovisningsfrågor vid leasing. Det statliga bidraget bör för budgetåret 1991/92 beräknas till oförändrat belopp. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Stiftelsen för utvecklande av god redovisningssed för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 400 000 kr. Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 98 Underbilaga 4.1 <h5>Statistiska uppgifter om brottsutvecklingen samt om verksamheten inom åklagarväsendet, domstolarna och kriminalvården m.m.</h5> Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 <h5>1 Brottsutvecklingen</h5> Det antal brott mot brottsbalken som har kommit till polisens känne- dom har ökat under hela efterkrigstiden. År 1979 uppgick antalet brott mot brottsbalken till drygt 698 000 medan antalet år 1989 uppgick till nästan 1 004 000, d.v.s. en ökning med 44 procent under tioårsperio- den. Antalet anmälda brott mot annan lagstiftning har också ökat under större delen av denna tid. Av brotten år 1989 mot annan lag- stiftning svarar trafikbrotten för 50 procent och narkotikabrotten för 24 procent eller sammantaget drygt 140 000 trafik- och narkotikabrott. <table border="1"> <tr><td> År</td><td> Antal anmälda brottsbalksbrott</td><td> Antal anmälda brott mot annan lagstiftning</td><td> Summa anmälda brott</td></tr> <tr><td> 1975</td><td> 643 535</td><td> 112 083</td><td> 755 618</td></tr> <tr><td> 1976</td><td> 683 250</td><td> 115 925</td><td> 799 175</td></tr> <tr><td> 1977</td><td> 716 350</td><td> 127 982</td><td> 844 332</td></tr> <tr><td> 1978</td><td> 683 603</td><td> 119 626</td><td> 803 229</td></tr> <tr><td> 1979</td><td> 698 152</td><td> 117 915</td><td> 816 067</td></tr> <tr><td> 1980</td><td> 760 885</td><td> 167 333</td><td> 928 218</td></tr> <tr><td> 1981</td><td> 760 578</td><td> 175 184</td><td> 935 762</td></tr> <tr><td> 1982</td><td> 805 537</td><td> 178 183</td><td> 983 720</td></tr> <tr><td> 1983</td><td> 799 418</td><td> 159 655</td><td> 959 073</td></tr> <tr><td> 1984</td><td> 845 732</td><td> 137 452</td><td> 983 184</td></tr> <tr><td> 1985</td><td> 894 396</td><td> 123 970</td><td> 1 018 366</td></tr> <tr><td> 1986</td><td> 960 129</td><td> 135 290</td><td> 1 095 419</td></tr> <tr><td> 1987</td><td> 950 367</td><td> 143 050</td><td> 1 092 417</td></tr> <tr><td> 1988</td><td> 955 043</td><td> 131 168</td><td> 1 086 211</td></tr> <tr><td> 1989</td><td> 1 003 910</td><td> 140 890</td><td> 1 144 800</td></tr> <tr><td> 1990'</td><td> 1 100 786</td><td> 121 038</td><td> 1 221 824</td></tr> </table> 1 Värdena för 1990 har beräknats på grundval av utvecklingen t.o.m. oktober 1990 Brott mot brottsbalken har under den senaste tioårsperioden ökat med i genomsnitt 4,4 procent per år medan brott mot annan lagstift- ning ökade i början av tioårsperioden för att därefter minska från ett högsta antal på drygt 178 000 år 1982 till nästan 141 000 år 1989. 99 För antalet registrerade brott mot lagstiftning utanför brottsbalken kan således mycket starka variationer iakttas mellan olika år. Den genomsnittliga årliga förändringen i antalet anmälda brott mot brottsbalken under perioden 1979 - 1989 resp. 1984 - 1989 är 1979 - 1984 - Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 1989         1989 <table border="1"> <tr><td> Våldsbrott</td><td> +</td><td> 7,0 %</td><td> +</td><td> 6,1 %</td></tr> <tr><td> därav misshandel</td><td> +</td><td> 7,1 %</td><td> +</td><td> 5,7 %</td></tr> <tr><td> därav rån</td><td> +</td><td> 6,9 %</td><td> +</td><td> 8,3 %</td></tr> <tr><td> våldtäkt</td><td> +</td><td> 5,8 %</td><td> +</td><td> 9,3 %</td></tr> <tr><td> Tillgreppsbrott</td><td> +</td><td> 4,0 %</td><td> +</td><td> 3,8 %</td></tr> <tr><td> därav bostadsinbrott</td><td> +</td><td> 2,1 %</td><td> -</td><td> 2,7 %</td></tr> <tr><td> därav inbrott i vind, källare</td><td> +</td><td> 0,0 %</td><td> -</td><td> 2,7 %</td></tr> <tr><td> därav motorfordonstillgrepp</td><td> +</td><td> 9,6 %</td><td> +</td><td> 15,1 %</td></tr> <tr><td> Checkbedrägeri</td><td> +</td><td> 10,0 %</td><td> -</td><td> 0,1 %</td></tr> <tr><td> Kontokorts bedrägeri</td><td> +</td><td> 13,8 %</td><td> +</td><td> 8,2 %</td></tr> <tr><td> Övriga bedrägeribrott</td><td> +</td><td> 2,9 %</td><td> -</td><td> 0,4 %</td></tr> <tr><td> Övriga brottsbalksbrott</td><td> +</td><td> 6,0 %</td><td> +</td><td> 5,1 %</td></tr> <tr><td> därav skadegörelsebrott</td><td> +</td><td> 5,3 %</td><td> +</td><td> 5,8 %</td></tr> </table> Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har utarbetat en rapport över brotts- utvecklingen 1989 (BRÅ-rapport 1990:9). I denna rapport ges bl.a. en översikt över utvecklingen under senare år i fråga om olika brott som har kommit till polisens kännedom. Rapporten innehåller däremot inte några prognoser över antalet brott som kan väntas komma till polisens kännedom under de närmaste åren. Hänsyn har tagits till denna rapport i den följande redogörelsen. Planerings- och budgetsekretariatet inom justitiedepartementet följer utvecklingstendenserna vad gäller brottmålsprocessen i vid mening. Resultaten av denna uppföljning har beaktats i framställningen. I det följande kommenteras utvecklingen för olika grupper av brott, bl.a. brottsbalksbrott samt trafiknykterhetsbrott och narkotikabrott. I tabeller redovisas uppgifter om brott anmälda år 1975 och senare. Siffrorna för perioden 1975 - 1989 är tagna direkt ur statistiska centralbyråns (SCB:s) definitiva årsstatistik. De siffror som anges för år 1990 är preliminära beräkningar som bygger på SCB:s statistik för tiden januari - oktober 1990. 100 <h6>1.1 Våldsbrott                                                     Prop.</h6> _____________________________________________________________ 1990/91:100 Bilaga 4 <table border="1"> <tr><td> År</td><td> Totalt</td><td> Därav rån</td><td> Därav misshandel</td><td> Därav våldtäkt</td><td> Därav mord och dråp samt miss- handel med död- lig utgång</td></tr> <tr><td> 1975</td><td> 24 571</td><td> 2 338</td><td> 21 180</td><td> 762</td><td> 119</td></tr> <tr><td> 1976</td><td> 25 204</td><td> 2 697</td><td> 21 376</td><td> 773</td><td> 128</td></tr> <tr><td> 1977</td><td> 28 167</td><td> 3 374</td><td> 23 596</td><td> 800</td><td> 131</td></tr> <tr><td> 1978</td><td> 27 559</td><td> 3 461</td><td> 22 866</td><td> 851</td><td> 124</td></tr> <tr><td> 1979</td><td> 27 591</td><td> 3 075</td><td> 23 170</td><td> 922</td><td> 170</td></tr> <tr><td> 1980</td><td> 29 374</td><td> 3 427</td><td> 24 668</td><td> 885</td><td> 135</td></tr> <tr><td> 1981</td><td> 28 814</td><td> 3 228</td><td> 24 313</td><td> 865</td><td> 146</td></tr> <tr><td> 1982</td><td> 33 155</td><td> 3 530</td><td> 28 197</td><td> 941</td><td> 125</td></tr> <tr><td> 1983</td><td> 34 061</td><td> 3 473</td><td> 29 218</td><td> 923</td><td> 121</td></tr> <tr><td> 1984</td><td> 35 939</td><td> 3 681</td><td> 30 784</td><td> 995</td><td> 116</td></tr> <tr><td> 1985</td><td> 37 443</td><td> 3 851</td><td> 31 995</td><td> 1 035</td><td> 126</td></tr> <tr><td> 1986</td><td> 38 193</td><td> 3 806</td><td> 32 805</td><td> 1 046</td><td> 147</td></tr> <tr><td> 1987</td><td> 40 344</td><td> 3 939</td><td> 34 757</td><td> 1 114</td><td> 134</td></tr> <tr><td> 1988</td><td> 43 631</td><td> 4 177</td><td> 37 511</td><td> 1 332</td><td> 146</td></tr> <tr><td> 1989</td><td> 46 932</td><td> 5 211</td><td> 39 641</td><td> 1 462</td><td> 150</td></tr> <tr><td> 1990*</td><td> 48 712</td><td> 6 132</td><td> 40 563</td><td> 1 409</td><td> 127</td></tr> </table> 1 Värdena för 1990 har beräknats på grundval av utvecklingen t.o.m. oktober 1990 Till våldsbrott räknas, som i den officiella statistiken, fullb. mord, dråp, misshandel med dödlig utgång, försök till mord och dråp, bama- dråp, misshandel utan dödlig utgång, rån och våldtäkt. Våldsbrotten har uppvisat en relativt jämn ökningstakt under åren 1975 till 1990. Är 1989 utgjorde dessa nästan 5 procent av de registrerade brottsbalksbrotten. Särskilt om rån Antalet rån utgör ungefär en halv procent av samtliga anmälda brotts- balksbrott. Under 1980-talet har antalet rån ökat från 3 427 (1980) till 5 211 (1989). Mellan år 1988 och år 1989 har antalet anmälda rån ökat med över 1 000 eller med 25 procent. Nästan 86 procent av rånen är riktade mot privatpersoner. Gaturån är den dominerande formen av rån. Andelen rån där offret uppfattade att gärningsmannen hade ett skjutvapen var 6 procent under år 1989. Bank- och postrånen är få i förhållande till övriga rån. Under år 1989 var dessa 162. De förorsakar ofta mycket stora förluster och är även i övrigt allvarliga eftersom de ofta begås med hjälp av skjut- vapen. 101 8 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4 Särskilt om misshandel Antalet misshandelsbrott har ökat under 1980-talet. Sedan år 1980 uppgår den genomsnittliga ökningen till ungefär 7 procent per år. De vanligaste formerna för misshandel är våld inom familjen, våld inom grupper av kriminellt aktiva och missbrukare samt våld i sam- band med nöjeslivsaktiviteter. Antalet fall av misshandel utomhus där offret inte tidigare har träffat eller på annat sätt känt den som utförde misshandeln har ökat kraftigt under senare år. Den övervägande delen av våld mellan främlingar sker i nöjeslivet. Antalet fall av misshandel utomhus där gärningsmannen är okänd för offret är högst i storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö. Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 Särskilt om våldtäkt Antalet anmälda våldtäktsbrott har ökat kontinuerligt sedan början av 1980-talet. Ser man på utvecklingen för olika kategorier av våldtäkt sedan 1970-talets mitt, framkommer att det är anmälan av fullbordade våldtäkter inomhus (där den utsatta kvinnan ofta är bekant med förövaren) som förklarar hela ökningen. Antalet anmälda försök till våldtäkt inom- och utomhus samt full- bordade våldtäkter utomhus har under de senaste 15 åren legat på ungefär samma nivå, dvs pendlat mellan 100 och 200 anmälda brott per år. Under år 1988 var antalet anmälda våldtäkter och våldtäktsför- sök utomhus påtagligt högt. Under år 1989 har dessa brott utomhus minskat till den tidigare nivån medan brotten inomhus ökat med omkring 25 procent. 102 <h6>1.2 Tillgreppsbrott</h6> <table border="1"> <tr><td> År</td><td> Totalt</td><td> Därav in-</td><td colspan="3"> Därav bil- Därav stöld</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> brotts-</td><td> Inbrott i</td><td> Inbrott i</td><td> tillgrepp ur motor-</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> stöld</td><td> lägenhet</td><td> vind eller</td><td> (fullbordat) fordon</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> eller villa</td><td> källare</td><td></td></tr> </table> Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 <table border="1"> <tr><td> 1975</td><td> 468</td><td> 889</td><td> 134</td><td> 470</td><td> 20</td><td> 126</td><td> 24</td><td> 461</td><td> 25</td><td> 543</td><td> 81</td><td> 927</td></tr> <tr><td> 1976</td><td> 507</td><td> 200</td><td> 150</td><td> 180</td><td> 22</td><td> 249</td><td> 34</td><td> 253</td><td> 31</td><td> 090</td><td> 98</td><td> 782</td></tr> <tr><td> 1977</td><td> 525</td><td> 060</td><td> 155</td><td> 863</td><td> 22</td><td> 247</td><td> 31</td><td> 017</td><td> 32</td><td> 697</td><td> 101</td><td> 418</td></tr> <tr><td> 1978</td><td> 497</td><td> 475</td><td> 144</td><td> 944</td><td> 21</td><td> 244</td><td> 22</td><td> 207</td><td> 28</td><td> 235</td><td> 95</td><td> 314</td></tr> <tr><td> 1979</td><td> 490</td><td> 509</td><td> 140</td><td> 054</td><td> 17</td><td> 678</td><td> 22</td><td> 107</td><td> 24</td><td> 331</td><td> 96</td><td> 858</td></tr> <tr><td> 1980</td><td> 517</td><td> 141</td><td> 139</td><td> 944</td><td> 20</td><td> 385</td><td> 22</td><td> 516</td><td> 24</td><td> 398</td><td> 100</td><td> 588</td></tr> <tr><td> 1981</td><td> 513</td><td> 072</td><td> 137</td><td> 168</td><td> 20</td><td> 012</td><td> 22</td><td> 845</td><td> 22</td><td> 979</td><td> 93</td><td> 970</td></tr> <tr><td> 1982</td><td> 545</td><td> 512</td><td> 139</td><td> 168</td><td> 21</td><td> 063</td><td> 25</td><td> 096</td><td> 25</td><td> 182</td><td> 101</td><td> 305</td></tr> <tr><td> 1983</td><td> 543</td><td> 616</td><td> 139</td><td> 789</td><td> 23</td><td> 865</td><td> 22</td><td> 931</td><td> 24</td><td> 858</td><td> 100</td><td> 925</td></tr> <tr><td> 1984</td><td> 577</td><td> 493</td><td> 142</td><td> 555</td><td> 24</td><td> 647</td><td> 25</td><td> 716</td><td> 27</td><td> 209</td><td> 112</td><td> 859</td></tr> <tr><td> 1985</td><td> 611</td><td> 832</td><td> 144</td><td> 571</td><td> 24</td><td> 298</td><td> 28</td><td> 129</td><td> 31</td><td> 823</td><td> 125</td><td> 231</td></tr> <tr><td> 1986</td><td> 668</td><td> 094</td><td> 151</td><td> 881</td><td> 23</td><td> 260</td><td> 27</td><td> 625</td><td> 39</td><td> 541</td><td> 152</td><td> 221</td></tr> <tr><td> 1987</td><td> 654</td><td> 126</td><td> 142</td><td> 331</td><td> 20</td><td> 351</td><td> 28</td><td> 443</td><td> 41</td><td> 580</td><td> 156</td><td> 972</td></tr> <tr><td> 1988</td><td> 647</td><td> 132</td><td> 130</td><td> 923</td><td> 20</td><td> 155</td><td> 23</td><td> 938</td><td> 42</td><td> 387</td><td> 149</td><td> 172</td></tr> <tr><td> 1989</td><td> 688</td><td> 388</td><td> 137</td><td> 195</td><td> 21</td><td> 329</td><td> 22</td><td> 267</td><td> 47</td><td> 781</td><td> 155</td><td> 091</td></tr> <tr><td> 1990’</td><td> 766</td><td> 621</td><td> 158</td><td> 004</td><td> 21</td><td> 711</td><td> 23</td><td> 221</td><td> 53</td><td> 563</td><td> 168</td><td> 566</td></tr> </table> 1 Värdena för 1990 har beräknats på grundval av utvecklingen t.o.m. oktober 1990 Tillgreppsbrotten utgör nästan 70 procent av samtliga polisanmälda brottsbalksbrott. Förutom de i tabellen redovisade brottsgruppema ingår en mängd olika former av stöldbrott som inte rubriceras som inbrott, t.ex. snatteri. Särskilt om inbrott Inbrotten uppgår till knappt en sjundedel av samtliga registrerade brottsbalksbrott. Förutom villa- och lägenhets inbrott och inbrott i vind eller källare ingår i här redovisade siffror även inbrottsstöld i butiker, kiosker och skolor m.m. Antalet inbrottsstölder under 1970-talet uppvisar stora svängningar men har under åren 1978 - 1989 legat på en nivå runt 140 000, bortsett från en topp år 1986 och en nedgång för år 1988 då antalet inbrottsstölder var nere på en nivå runt 130 000. Minskningen år 1988 berodde främst på att antalet anmälda inbrott i kiosk, automat och skyltskåp samt i viss mån källare- och vindsinbrott minskade jämfört med föregående år. 103 Särskilt om motorfordons tillgrepp I tabellen redovisas enbart fullbordade biltillgrepp. Under år 1986, 1987 och 1988 anmäldes cirka 67 000, 69 000 respektive drygt 69 000 motorfordonstillgrepp eller försök härtill, av vilka försöken utgör omkring 30 procent. Detta visar på en kraftig ökning jämfört med år 1985. Antalet motorfordonstillgrepp har tidigare under 1980-talet legat på en nivå strax under 50 000. Antalet tillgrepp räknat per 10 000 registrerade motorfordon sjönk något under de första åren av 1980-ta- let, men har ökat kraftigt sedan 1985. Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 Särskilt om tillgrepp från motordrivet fortskaffningsmedel Tillgrepp från motordrivet fortskaffningsmedel är mycket vanligare än biltillgrepp. Här ingår emellertid även stölder från andra fordon än bilar, exempelvis husvagnar och släpvagnar. Huvuddelen av brotten riktar sig dock mot personbilar. 1.3 Bedrägeribrott <table border="1"> <tr><td> År</td><td> Totalt</td><td> Därav check- bedrägeri</td><td> Därav konto- och kreditkort</td></tr> <tr><td> 1975</td><td> 41 704</td><td> 7 047</td><td></td></tr> <tr><td> 1976</td><td> 43 421</td><td> 8 278</td><td></td></tr> <tr><td> 1977</td><td> 48 490</td><td> 9 228</td><td></td></tr> <tr><td> 1978</td><td> 43 505</td><td> 5 667</td><td></td></tr> <tr><td> 1979</td><td> 63 381</td><td> 6 394</td><td> 8 285</td></tr> <tr><td> 1980</td><td> 94 083</td><td> 10 867</td><td> 16 089</td></tr> <tr><td> 1981</td><td> 91 581</td><td> 10 685</td><td> 18 721</td></tr> <tr><td> 1982</td><td> 85 349</td><td> 10 117</td><td> 21 638</td></tr> <tr><td> 1983</td><td> 79 839</td><td> 11 680</td><td> 16 721</td></tr> <tr><td> 1984</td><td> 83 074</td><td> 13 369</td><td> 13 960</td></tr> <tr><td> 1985</td><td> 93 641</td><td> 13 036</td><td> 22 246</td></tr> <tr><td> 1986</td><td> 92 600</td><td> 15 195</td><td> 22 057</td></tr> <tr><td> 1987</td><td> 89 415</td><td> 15 757</td><td> 19 681</td></tr> <tr><td> 1988</td><td> 91 344</td><td> 17 063</td><td> 20 312</td></tr> <tr><td> 1989</td><td> 81 594</td><td> 12 794</td><td> 19 678</td></tr> <tr><td> 1990'</td><td> 81 709</td><td> 14 347</td><td> 14 851</td></tr> </table> 1 Värdena för 1990 har beräknats på grundval av utvecklingen t.o.m. oktober 1990 Av bedrägeribrotten svarar checkbedrägerierna idag för omkring 13 procent. 104 Särskilt intresse tilldrar sig bedrägerier som begås med hjälp av konto- och kreditkort. Fr.o.m. år 1979 särredovisas dessa i statistiken. Dessa bedrägeribrott tredubblades från år 1979 till år 1982 och utgör numera den största enskilda gruppen bland bedrägeribrotten (20 procent). Antalet kredit- och kontokortsbedrägerier år 1989 var 19 678. Det är en marginell sänkning jämfört med föregående år. Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 1.4 Övriga brottsbalksbrott <table border="1"> <tr><td> År</td><td> Övriga brotts- balksbrott</td><td> Därav skadegörelse- brott</td></tr> <tr><td> 1975</td><td> 108 371</td><td> 54 765</td></tr> <tr><td> 1976</td><td> 107 425</td><td> 54 901</td></tr> <tr><td> 1977</td><td> 114 633</td><td> 62 330</td></tr> <tr><td> 1978</td><td> 115 064</td><td> 61 304</td></tr> <tr><td> 1979</td><td> 116 671</td><td> 60 875</td></tr> <tr><td> 1980</td><td> 120 287</td><td> 59 054</td></tr> <tr><td> 1981</td><td> 127 111</td><td> 62 871</td></tr> <tr><td> 1982</td><td> 141 521</td><td> 68 277</td></tr> <tr><td> 1983</td><td> 141 902</td><td> 67 955</td></tr> <tr><td> 1984</td><td> 149 226</td><td> 71 995</td></tr> <tr><td> 1985</td><td> 151 457</td><td> 74 007</td></tr> <tr><td> 1986</td><td> 161 242</td><td> 80 103</td></tr> <tr><td> 1987</td><td> 165 482</td><td> 82 231</td></tr> <tr><td> 1988</td><td> 172 936</td><td> 85 731</td></tr> <tr><td> 1989</td><td> 186 996</td><td> 92 961</td></tr> <tr><td> 1990'</td><td> 203 742</td><td> 101 840</td></tr> </table> 'Värdena för 1990 har beräknats på grundval av utvecklingen t.o.m. oktober 1990 Till övriga brottsbalksbrott räknas förutom skadegörelsebrott ett stort antal olika grupper av brottsliga beteenden som inte faller inom någon av de tidigare berörda kategorierna. Särskilt om skadegörelse Under år 1989 ökade skadegörelsebrotten med 8 procent jämfört med föregående år. Skadegörelsebrotten är den brottskategori, som förutom rån, uppvisar den kraftigaste ökningstakten av samtliga brottsbalks- brott. En mycket stor andel av dem som döms för skadegörelsebrott är tonåringar. 36 procent av skadegörelsebrotten avser skadegörelse på motorfor- don. 14 procent av de registrerade skadegörelsebrotten drabbar stat, landsting och kommuner. Denna form av skadegörelser orsakar samhället betydande kostnader. 105 1.5 Narkotikabrott <table border="1"> <tr><td> År</td><td> Antal anmälda narkotika- brott</td><td> Antal personer som lagförts för narkotika- brott</td><td> Därav antal som godkänt straff- föreläggande eller dömts</td></tr> <tr><td> 1975</td><td> 22 015</td><td> 4 368</td><td> 2 601</td></tr> <tr><td> 1976</td><td> 18 846</td><td> 4 457</td><td> 2 688</td></tr> <tr><td> 1977</td><td> 22 127</td><td> 4 750</td><td> 2 994</td></tr> <tr><td> 1978</td><td> 21 763</td><td> 4 957</td><td> 3 166</td></tr> <tr><td> 1979</td><td> 23 956</td><td> 4 517</td><td> 3 315</td></tr> <tr><td> 1980</td><td> 62 011</td><td> 6 420</td><td> 5 219</td></tr> <tr><td> 1981</td><td> 69 923</td><td> 8 196</td><td> 6 838</td></tr> <tr><td> 1982</td><td> 70 612</td><td> 8 173</td><td> 6 926</td></tr> <tr><td> 1983</td><td> 50 018</td><td> 7 074</td><td> 5 991</td></tr> <tr><td> 1984</td><td> 40 130</td><td> 6 149</td><td> 5 341</td></tr> <tr><td> 1985</td><td> 37 568</td><td> 6 067</td><td> 5 246</td></tr> <tr><td> 1986</td><td> 39 536</td><td> 6 401</td><td> 5 685</td></tr> <tr><td> 1987</td><td> 43 725</td><td> 6 208</td><td> 5 517</td></tr> <tr><td> 1988</td><td> 30 647</td><td> 6 850</td><td> 6 028</td></tr> <tr><td> 1989</td><td> 35 163</td><td> 7 014</td><td> 6 097</td></tr> <tr><td> 1990'</td><td> 26 271</td><td></td><td></td></tr> </table> 'Värdet för 1990 har beräknats på grundval av utvecklingen t.o.m. oktober 1990 Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 Tabellen avser brott mot narkotikastrafflagen (1968:64), narkotika- förordningen (1962:704) och narkotikabrott enligt varusmugglings- lagen (1960:418). Antalet anmälda narkotikabrott har legat på en relativt stabil nivå under hela 1970-talet. År 1980 ökade antalet anmälda brott kraftigt. Enligt BRÅ tycks riksåklagarens anvisningar för användning av åtalsunderlåtelser vid narkotikabrott samt den ökade serieuppklaringen (antal brott per misstänkt) vara de faktorer som spelat en avgörande roll för denna ökning. En annan förklaring till ökningen är troligen polisens insatser mot den s.k. gatulangningen under åren 1981 och 1982. Under 1986 och 1987 har antalet registrerade narkotikabrott åter ökat efter att ha minskat under åren 1983 - 1985. Däremot har narko- tikabrotten under 1988 minskat med 30 procent jämfört med 1987 för att åter öka år 1989 (15 procent ökning jämfört med 1988). Vad som ligger bakom nedgången år 1988 är oklart. Minskningen är dock mer markant för överlåtelse än för innehav. I BRÅs rapport hävdas att den starka ökningen av antalet anmälda brott mellan åren 1980 och 1982 knappast betyder att narkotikasitua- tionen förvärrades då. Uppgifterna visar snarare att de rättsvårdandc myndigheterna skärpt sin uppmärksamhet och hållning. På samma sätt behöver nedgången efter år 1982 inte heller betyda att narkotikasitua- 106 tionen förbättrats. Om myndigheterna skärper sin uppmärksamhet, är det rimligt att anta att de som är involverade i narkotikatransaktioner anpassar sig till de nya förhållandena och försöker sköta narkotika- hanteringen mindre öppet. Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 <h6>1.6 Trafiknykterhetsbrott</h6> År       Totalt <table border="1"> <tr><td> 1975</td><td> 21</td><td> 695</td></tr> <tr><td> 1976</td><td> 20</td><td> 766</td></tr> <tr><td> 1977</td><td> 22</td><td> 185</td></tr> <tr><td> 1978</td><td> 22</td><td> 670</td></tr> <tr><td> 1979</td><td> 21</td><td> 698</td></tr> <tr><td> 1980</td><td> 21</td><td> 678</td></tr> <tr><td> 1981</td><td> 21</td><td> 065</td></tr> <tr><td> 1982</td><td> 21</td><td> 217</td></tr> <tr><td> 1983</td><td> 22</td><td> 492</td></tr> <tr><td> 1984</td><td> 21</td><td> 922</td></tr> <tr><td> 1985</td><td> 19</td><td> 767</td></tr> <tr><td> 1986</td><td> 23</td><td> 150</td></tr> <tr><td> 1987</td><td> 22</td><td> 923</td></tr> <tr><td> 1988</td><td> 24</td><td> 351</td></tr> <tr><td> 1989</td><td> 26</td><td> 167</td></tr> <tr><td> 19901</td><td> 20</td><td> 482</td></tr> </table> 1 Värdena för 1990 har beräknats på grundval av utvecklingen t.o.m oktober 1990. Ändrad lagstiftning den 1 juli 1990. Tabellen avser rattfylleri och rattonykterhet (4 § trafikbrottslagen). Trafiknykterhetbrottslighetens omfattning och utveckling kan studeras på olika sätt. Liksom vid annan brottslighet är man i första hand hänvisad till den brottslighet som kommit till myndigheternas känne- dom. Den verkliga brottsligheten är, med hittills använda metoder, nästan omöjlig att redovisa. Mellan år 1988 och 1989 ökade trafik- nykterhetsbrotten med 7 procent och under en tioårsperiod mellan år 1979 och år 1989 med 5 procent per år. <h6>1.7 Modern brottslighet</h6> SCB har i promemorian (1990:6) Modem brottslighet och special- straffrätt i ljuset av kriminalistiken beskrivit den modema brottslig- hetens utveckling under 1980-talet. En genomgång av samtliga specialstraffrättsliga författningar som redovisas i brottsstatistiken under 1980-talet visar enligt SCB att 107 antalet anmälda brott i flertalet fall minskar. Den utvecklingen står enligt SCB i klar kontrast till den rapporterade utvecklingen av den traditionella brottsligheten i form av exempelvis stöld- och misshan- delsbrott. Av tio särskilt redovisade specialstraffrättsliga brottsgrupper har endast narkotikabrotten och brott mot vapenlagen/-förordningen ökat under 1980-talet. De övriga brottsgruppemas trender är stabila eller sjunkande. Däremot ökar antalet registrerade brott mot brottsbalkens 9:e, 10:e, 1 l:e och 14:e kapitel, dvs bedrägeribrott, förskingring m m, brott mot borgenärer samt förfalskningsbrott. Dessa straffbestäm- melser avser till viss del brott som kan betecknas som moderna ekonomiska brott. BRÅ har behandlat den ekonomiska brottsligheten i tre rapporter, nämligen Kampen mot eko-brotten, del I Polisen (BRÅ forskning 1986:3), Eko-brott, Eko-lagar och Eko-domstolar (BRÅ forskning 1988:3) samt Den brottslige företagaren, Myt eller sanning (BRÅ rapport 1990:2). Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 <h5>2 Verksamheten inom rättsväsendet</h5> Arbetet inom de olika myndigheterna inom rättsväsendet hänger mycket intimt samman. I huvudsak går kedjan när det gäller åtgärder mot brott från polis, via åklagare och domstolar till kriminalvård. Antalet brott som anmäls till polisen är drygt 1,1 milj, per år. Den siffran omfattar inte brott för vilka polisen direkt utfärdar ordnings- förelägganden. Antalet sådana förelägganden utgjorde 208 570 år 1989. Endast en del av de brott som anmäls till polisen klaras upp. År 1989 blev drygt 361 000 brott uppklarade. För dessa fall svarade nästan 97 000 misstänkta personer. De allra flesta uppklarade brotten (omkring 90 procent) hade begåtts av en gärningsman. Andelen upp- klarade brott varierar med olika brottstyper. Uppklaringen växlar även mellan skilda delar av landet. För misshandel och andra våldsbrott uppgår andelen uppklarade fall till knappt 50 procent, medan mindre än 10 procent av inbrottsstöldema klaras upp. Ungefär vart femte rån och tre av fyra bedrägeribrott blir uppklarade. Antalet uppklarade brottsbalksbrott har ökat från drygt 160 000 år 1974 till över 245 000 år 1989. Antalet uppklarade brott mot såväl brottsbalken som specialstraffrättslig lagstiftning har ökat från runt 250 000 till över 360 000. Det är en ökning med 44 procent. Åklagarna fattar beslut om åtal mot cirka 80 000 personer årligen. Till detta kommer nästan 90 000 strafförelägganden per år. Åklagarna beslutar om åtalsunderlåtelser i cirka 20 000 fall per år. Antalet avskrivna och nedlagda mål är omkring 50 000 per år. Från mitten av 1970-talet och fram till år 1982 ökade antalet per- soner dömda till fängelse. Den nedåtgående trend som därefter följde bröts år 1986 då antalet personer som dömts till fängelse åter började 108 öka. År 1989 dömdes 16 635 personer till fängelse som huvudpåföljd och antalet fängelsedömda har därmed ökat med sammanlagt knappt 2 700 personer sedan år 1985. Hälften av fängelsedomama omfattar högst två månader. År 1989 dömdes omkring 6 400 personer till skyddstillsyn. För 662 eller 10 procent av dessa kombinerades skyddstillsynen med fängelse- straff. Drygt 11 000 personer dömdes till villkorlig dom år 1989. Totalt bötfälldes 109 000 personer under år 1989 varav 30 000 dömts till böter och 79 000 godkänt strafföreläggande. Andelen frihetsstraff varierar starkt mellan olika brottstyper. Ungefär hälften av dem som dömdes till fängelse dömdes för brott mot brotts- balken. Stöldbrotten utgör merparten. Relativt sett dömdes dock en stor andel för misshandel. Det enskilda brott som dominerar är rattfyl- leri. År 1989 var den genomsnittliga längden av ådömda frihetsstraff i första instans omkring fem månader. Variationerna är dock avsevärda mellan olika slag av brott. De flesta korta fängelsestraff gäller trafik- brott, företrädesvis rattfylleri. 75 procent av dem som dömdes till fängelse för trafikbrott ådömdes fängelsestraff på högst en månad. 4 procent av dem som under 1989 dömdes till fängelse ådömdes en strafftid på två år eller längre. Av dessa dominerar de som dömdes för narkotikabrottslighet, antingen mot narkotikastrafflagen eller varu- smugglingslagen. <h6>2.1 Åklagarväsendet</h6> Arbetsbelastningen vid åklagarmyndigheterna och de allmänna dom- stolarna påverkas av antalet anmälda brott och andelen därav som klaras upp. Den är vidare beroende av bl.a. förändringar i lagstift- ningen. Till belysning av arbetsbelastningen hos åklagarna anges i följande tabell antalet misstänkta personer i mål hos åklagare under de senaste åren. 9 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4 Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 109 <table border="1"> <tr><td> Period    Antal personer i</td><td> Antal mål i utgående balans</td></tr> <tr><td> Mål om brott övriga</td><td> Totalt    Därav mål om</td></tr> <tr><td> på vilket        mål</td><td> brott på vil-</td></tr> <tr><td> fängelse</td><td> ket fängelse</td></tr> <tr><td> kan följa</td><td> kan följa</td></tr> </table> Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 <table border="1"> <tr><td> 1982</td><td> 172 100</td><td> 118 000</td><td> 64 600</td><td> 48 600</td></tr> <tr><td> 1983</td><td> 169 800</td><td> 114 400</td><td> 59 400</td><td> 43 700</td></tr> <tr><td> 1984</td><td> 167 498</td><td> 101 700</td><td> 35 208</td><td> 28 087</td></tr> <tr><td> 1985</td><td> 170 699</td><td> 96 200</td><td> 53 082</td><td> 41 027</td></tr> <tr><td> 1986</td><td> 172 938</td><td> 90 700</td><td> 55 943</td><td> 43 129</td></tr> <tr><td> 1987</td><td> 170 538</td><td> 92 800</td><td> 56 931</td><td> 44 222</td></tr> <tr><td> 1988</td><td> 177 032</td><td> 92 108</td><td> 58 659</td><td> 47 047</td></tr> <tr><td> 1989</td><td> 179 348</td><td> 91 884</td><td> 62 707</td><td> 49 958</td></tr> <tr><td> 1989'</td><td> 91 973</td><td> 44 953</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1990’</td><td> 95 469</td><td> 44 676</td><td></td><td></td></tr> </table> 'Första halvåret Som framgår av tabellen har antalet mål i utgående balans ökat stadigt sedan år 1985. 110 <table border="1"> <tr><td colspan="2"> 2.2 Domstolsväsendet 2.2.7 Domstolarnas arbetsläge</td><td> Prop. 1990/91:100 Bilaga 4</td></tr> <tr><td> 1987       1988</td><td> 1989</td><td> 89-01-01  90-01-01 -06-30   -06-30</td></tr> </table> Allmänna domstolarna Högsta domstolen <table border="1"> <tr><td> Inkomna mål1</td><td> 3 715</td><td> 3 736</td><td> 3 410</td><td> 1 792</td><td> 1 791</td></tr> <tr><td> Avgjorda mål2</td><td> 4 097</td><td> 3 833</td><td> 1 991</td><td> 2 117</td><td> 1 879</td></tr> <tr><td> Utgående balans</td><td> 1 386</td><td> 1 272</td><td> 918</td><td> 936</td><td> 956</td></tr> <tr><td> Hovrätterna</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Inkomna mål</td><td> 17 985</td><td> 19 269</td><td> 20 168</td><td> 10 671</td><td> 10 691</td></tr> <tr><td> Avgjorda mål</td><td> 17 544</td><td> 18 211</td><td> 18 967</td><td> 9 800</td><td> 10 519</td></tr> <tr><td> Utgående balans</td><td> 6 507</td><td> 7 528</td><td> 8 463</td><td> 8 334</td><td> 9 024</td></tr> </table> Tingsrätterna Inkomna tvistemål <table border="1"> <tr><td> och brottmål</td><td> 141 200</td><td> 135 600</td><td> 138 243</td><td> 69 186</td><td> 72 190</td></tr> <tr><td> Avgjorda tvistemål och brottmål</td><td> 140 300</td><td> 133 900</td><td> 136 075</td><td> 69 167</td><td> 72 222</td></tr> <tr><td> Utgående balans tvistemål och brottmål</td><td> 60 500</td><td> 60 900</td><td> 63 596</td><td> 60 741</td><td> 64 993</td></tr> <tr><td> Inkomna fastig- hets mål</td><td> 8 000</td><td> 7 600</td><td> 7 103</td><td> 3 479</td><td> 3 381</td></tr> <tr><td> Avgjorda fastig- hets mål</td><td> 8 000</td><td> 7 900</td><td> 7 655</td><td> 3 772</td><td> 4 259</td></tr> <tr><td> Utgående balans fastighetsmål</td><td> 6 100</td><td> 5 900</td><td> 5 309</td><td> 5 468</td><td> 4 512</td></tr> <tr><td> Inkomna mål om lagsökning</td><td> 108 800</td><td> 115 300</td><td> 111 893</td><td> 53 877</td><td> 56 077</td></tr> <tr><td> Inkomna mål om betalningsföre- läggande</td><td> 428 800</td><td> 447 100</td><td> 490 811</td><td> 233 167</td><td> 244 364</td></tr> <tr><td> Inkomna domstols- ärenden</td><td> 21 500</td><td> 22 200</td><td> 23 547</td><td> 12 171</td><td> 11 754</td></tr> <tr><td> Avgjorda domstols- ärenden</td><td> 19 800</td><td> 21 200</td><td> 23 227</td><td> 12 443</td><td> 11 833</td></tr> <tr><td> Utgående balans domstolsärenden</td><td> 13 100</td><td> 14 000</td><td> 14 276</td><td> 12 571</td><td> 14 254</td></tr> <tr><td> Inskrivnings- ärenden</td><td> 2 046 300</td><td colspan="2"> 2 139 100 2 206 343</td><td> 1 092 063</td><td> 903 778</td></tr> <tr><td> Gravations- och äganderätts- bevis</td><td> 463 000</td><td> 493 600</td><td> 468 195</td><td> 241 796</td><td> 179 569</td></tr> </table> 'inkl, skrifter 'utom skrifter 111 1987      1988 1989 89-01-01  90-01-01 -06-30  —06-30 Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 Allmänna förvaltningsdomstolarna Regeringsrätten <table border="1"> <tr><td> Inkomna mål</td><td> 5 761</td><td> 5 622</td><td> 5 227</td><td> 2 808</td><td> 2 908</td></tr> <tr><td> Avgjorda mål</td><td> 6 054</td><td> 6 170</td><td> 5 300</td><td> 3 009</td><td> 2 837</td></tr> <tr><td> Utgående balans</td><td> 4 255</td><td> 3 701</td><td> 3 640</td><td> 3 547</td><td> 3 720</td></tr> <tr><td> Kammarrätterna</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Inkomna mål</td><td> 25 932</td><td> 25 657</td><td> 23 652</td><td> 12 256</td><td> 13 867</td></tr> <tr><td> Avgjorda mål</td><td> 29 255</td><td> 26 390</td><td> 25 044</td><td> 13 001</td><td> 14 490</td></tr> <tr><td> Utgående balans</td><td> 21 008</td><td> 20 316</td><td> 18 940</td><td> 19 600</td><td> 18 374</td></tr> <tr><td> Länsrätterna</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Inkomna mål</td><td> 131 000</td><td> 124 800</td><td> 135 454</td><td> 88 198</td><td> 87 064</td></tr> <tr><td> Avgjorda mål</td><td> 146 800</td><td> 139 800</td><td> 135 638</td><td> 70 538</td><td> 71 653</td></tr> <tr><td> Utgående balans</td><td> 144 400</td><td> 128 800</td><td> 127 895</td><td> 146 375</td><td> 143 147</td></tr> </table> 1987      1988 1989 89-01-01 90-01-01 -06-30  —06-30 Bostadsdomstolen och hyresnämnderna m.m. Bostadsdomstolen <table border="1"> <tr><td> Inkomna mål</td><td> 751</td><td> 754</td><td> 714</td><td> 418</td><td> 349</td></tr> <tr><td> Avgjorda mål</td><td> 680</td><td> 762</td><td> 707</td><td> 379</td><td> 385</td></tr> <tr><td> Utgående balans</td><td> 349</td><td> 341</td><td> 348</td><td> 380</td><td> 311</td></tr> </table> Hyresnämnderna <table border="1"> <tr><td> Inkomna ärenden</td><td> 40 358</td><td> 43 597</td><td> 50 577</td><td> 28 509</td><td> 29 095</td></tr> <tr><td> Avgjorda ärenden</td><td> 40 676</td><td> 42 958</td><td> 42 621</td><td> 21 497</td><td> 22 064</td></tr> <tr><td> Utgående balans</td><td> 11 825</td><td> 12 464</td><td> 20 421</td><td> 19 476</td><td> 27 030</td></tr> </table> Arrendenämnderna <table border="1"> <tr><td> Inkomna ärenden</td><td> 1 992</td><td> 1 681</td><td> 1 680</td><td> 902</td><td> 1 938</td></tr> <tr><td> Avgjorda ärenden</td><td> 2 087</td><td> 1 426</td><td> 1 526</td><td> 847</td><td> 883</td></tr> <tr><td> Utgående balans</td><td> 429</td><td> 684</td><td> 838</td><td> 739</td><td> 1 821</td></tr> </table> 112 1987       1988 1989 89-01-01  90-01-01 —06-30  -06-30 Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 Försäkringsöverdomstolen och försäkringsrätterna Försäkringsöverdomstolen <table border="1"> <tr><td> Inkomna mål</td><td> 1 846</td><td> 2 158</td><td> 2 728</td><td> 1 420</td><td> 1 483</td></tr> <tr><td> Avgjorda mål</td><td> 2 179</td><td> 2 222</td><td> 2 231</td><td> 1 075</td><td> 1 114</td></tr> <tr><td> Utgående balans</td><td> 3 263</td><td> 3 199</td><td> 3 696</td><td> 3 544</td><td> 4 065</td></tr> </table> Försäkringsrätterna <table border="1"> <tr><td> Inkomna mål</td><td> 5 176</td><td> 7 825</td><td> 9 503</td><td> 4 742</td><td> 5 154</td></tr> <tr><td> Avgjorda mål</td><td> 7 643</td><td> 7 735</td><td> 7 924</td><td> 4 148</td><td> 4 042</td></tr> <tr><td> Utgående balans</td><td> 9 183</td><td> 9 273</td><td> 10 843</td><td> 9 865</td><td> 11 955</td></tr> </table> 2.2.2 Särskilt om brottmålen Period             Tingsrätterna <table border="1"> <tr><td></td><td> Antal brott- mål i balans</td><td> Inkomna brottmål</td><td> därav mål som enligt tingsrätts- instruktionen (1979:572) kan hand- läggas av notarie</td></tr> <tr><td> 1982</td><td> 28 501</td><td> 83 927</td><td> 13 220</td></tr> <tr><td> 1983</td><td> 26 400</td><td> 79 036</td><td> 13 684</td></tr> <tr><td> 1984</td><td> 23 951</td><td> 72 702</td><td> 12 450</td></tr> <tr><td> 1985</td><td> 23 976</td><td> 68 700</td><td> 10 212</td></tr> <tr><td> 1986</td><td> 25 456</td><td> 69 847</td><td> 11 118</td></tr> <tr><td> 1987</td><td> 24 679</td><td> 67 856</td><td> 10 173</td></tr> <tr><td> 1988</td><td> 24 984</td><td> 70 798</td><td> 10 113</td></tr> <tr><td> 1989</td><td> 25 604</td><td> 72 370</td><td> 10 396</td></tr> <tr><td> 1989 första</td><td> 23 828</td><td> 36 181</td><td> 4 482</td></tr> <tr><td> 1990 halvåret</td><td> 24 973</td><td> 37 329</td><td> 5 014</td></tr> </table> Av tabellen framgår att antalet inkomna brottmål vid tingsrätterna fortsätter att öka. Statistiken för första halvåret 1990 tyder på en fortsatt ökning. Även antalet brottmål som kan handläggas av tingsno- tarie har ökat något under år 1989. Antalet brottmål som fullföljs till hovrätt minskade under åren 1984-1986 men visade en ökning under åren 1987 och 1988. Under år 1989 minskade antalet mål något, men för första halvåret 1990 är antalet åter stigande. 113 <table border="1"> <tr><td> År</td><td> Hovrätterna Inkomna brottmål</td><td> Antal brottmål i balans</td></tr> <tr><td> 1982</td><td> 6 996</td><td> 2 387</td></tr> <tr><td> 1983</td><td> 7 252</td><td> 2 504</td></tr> <tr><td> 1984</td><td> 7 103</td><td> 2 541</td></tr> <tr><td> 1985</td><td> 6 838</td><td> 2 520</td></tr> <tr><td> 1986</td><td> 6 690</td><td> 2 491</td></tr> <tr><td> 1987</td><td> 7 326</td><td> 2 904</td></tr> <tr><td> 1988</td><td> 7 745</td><td> 3 687</td></tr> <tr><td> 1989</td><td> 7 465</td><td> 3 390</td></tr> <tr><td> 1989 första</td><td> 4 103</td><td> 3 417</td></tr> <tr><td> 1990 halvåret</td><td> 4 413</td><td> 3 866</td></tr> </table> Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 <h6>2.3 Kriminalvården</h6> År Kriminalvårdsanstalter Nyintagna Högsta under året beläggning Häkten     Fri vård Högsta     Antal klienter beläggning den 1 okt. <table border="1"> <tr><td> 1982</td><td> 13 835</td><td> 3 783</td><td> 1 108</td><td> 17 767</td></tr> <tr><td> 1983</td><td> 15 177</td><td> 4 137</td><td> 1 102</td><td> 14 092</td></tr> <tr><td> 1984</td><td> 14 647</td><td> 3 669</td><td> 916</td><td> 12 200</td></tr> <tr><td> 1985</td><td> 13 535</td><td> 3 655</td><td> 981</td><td> 11 677</td></tr> <tr><td> 1986</td><td> 14 188</td><td> 3 655</td><td> 1 026</td><td> 11 933</td></tr> <tr><td> 1987</td><td> 14 980</td><td> 3 744</td><td> 1 086</td><td> 12 334</td></tr> <tr><td> 1988</td><td> 16 098</td><td> 4 049</td><td> 1 200</td><td> 12 369</td></tr> <tr><td> 1989</td><td> 15 467</td><td> 3 904</td><td> 1 131</td><td> 12 642</td></tr> <tr><td> 1990</td><td></td><td> 3 878</td><td> 1 213</td><td> 12 369</td></tr> </table> Antalet intagningar i anstalt ökade kraftigt i början av 1980-talet för att därefter plana ut på en högre nivå år 1983. Antalet intagningar år 1989 ligger på samma nivå som under år 1983. Även när det gäller antalet klienter i frivården har en stabilisering skett under senare delen av 1980-talet. Av de 15 467 personer som togs in i fängelse under år 1989 var 3 914 dömda för rattfylleri, 3 345 för tillgreppsbrott och 2 725 för våldsbrott. En jämförelse mellan år 1988 och 1989 visar att antalet nyinskrivna i anstalt med rattfylleri som huvudbrott ökat med 2,4 procent och våldsbrott med 3,8 procent, vilket skall ses mot en total minskning av antalet nyinskrivningar med 3,9 procent. 114 En fördelning pä strafftid av tillströmningen för samtliga nyinskriv- ningar är 1989 visar att gruppen med strafftid mer än tolv mänader är den enda grupp som ökat mellan är 1988 och 1989. Även mellan ären 1987 och 1988 ökade antalet inskrivna med en strafftid mer än tolv Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 månader. <table border="1"> <tr><td> Strafftider</td><td> Antal ny- intagna 1989</td><td> Absolut förändring 1988-1989</td><td> Procentuell förändring 1988-1989</td></tr> <tr><td> Två månader eller mindre</td><td> 8 012</td><td> -411</td><td> -4,8</td></tr> <tr><td> Mer än två t o m sex månader</td><td> 3 484</td><td> - 88</td><td> -2,5</td></tr> <tr><td> Mer än sex t o m tolv månader</td><td> 2 176</td><td> -153</td><td> -6,6</td></tr> <tr><td> Mer än tolv månader</td><td> 1 705</td><td> + 21</td><td> +1,2</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 15 467</td><td> -631</td><td> -3.9</td></tr> </table> När det gäller personer med en strafftid fem är eller mer har antalet inskrivna ökat mellan den 1 mars 1989 och 1990 med 21 och antalet påbörjade verkställigheter i denna strafftidsgrupp har ökat med nio under är 1989 jämfört med år 1988. Jämfört med 1981 har antalet inskrivna den 1 mars med strafftid fem år eller mer nästan fördubblats från 281 till 441 år 1990 medan antalet påbörjade verkställigheter i strafftidsgruppen ökat från 80 år 1981 till 128 år 1989. Den genomsnittlliga vistelsetiden i anstalt var 3,1 månader år 1989. (Räknar man bort rattfyllerister, som vanligtvis döms till 1 ä 2 måna- ders fängelse, ökar den genomsnittliga vistelsetiden till ungefär 3,5 månader). Utvecklingen framgår av följande tabell. Genomsnittlig vistelsetid  1965  1970   1975  1980   1985  1989 i månader                  4,9    4,5     3,7    3,5     3,2    3,1 Belastningen på anstalts- och häktesorganisationen framgår av för ändringar i medelbeläggningen. 115 <table border="1"> <tr><td> Budgetår</td><td> Anstalter medelbeläggning årets tio tyngst belastade månader</td><td> %</td><td> Häkten medelbeläggning</td><td> %</td></tr> <tr><td> 1984/85</td><td> 3 264</td><td> 80.2</td><td> 818</td><td> 67</td></tr> <tr><td> 1985/86</td><td> 3 259</td><td> 82.4</td><td> 817</td><td> 67</td></tr> <tr><td> 1986/87</td><td> 3 367</td><td> 84.8</td><td> 866</td><td> 72</td></tr> <tr><td> 1987/88</td><td> 3 573</td><td> 90.0</td><td> 995</td><td> 82</td></tr> <tr><td> 1988/89</td><td> 3 677</td><td> 90.6</td><td> 1 046</td><td> 84</td></tr> <tr><td> 1989/90</td><td> 3 666</td><td> 87.9</td><td> 1 050</td><td> 84</td></tr> </table> Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 I slutet av 1970-talet och början av 1980-talet ökade medelbelägg- ningen på anstalterna med några hundra per år. Den 1 juli 1983 genomfördes den s.k halvtidsreformen, vilket medförde en minskning av medelbeläggningen med ca 350 intagna under budgetåret 1983/84 jämfört med föregående budgetår. Därefter har medelbeläggningen ökat till samma nivå som före halvtidsreformen. Beläggningen på häktena har ökat under hela 1980-talet med en mer markant uppgång mellan budgetåren 1986/87 och 1987/88 då medel- beläggningen ökade med 129 eller 15 procent. Andelen häktade av de inskrivna i häkte ökade från 83 procent budgetåret 1888/89 till 86 procent budgetåret 1989/90, en ökning från i medeltal 860 till 893 häktade. Under år 1989 påbörjades övervakning för 6 501 personer dömda till skyddstillsyn. Motsvarande antal för år 1988 var 6 544. Antalet villkorligt frigivna med övervakning under år 1989 var 5 563. Under år 1988 frigavs 5 592 personer villkorligt med övervalkning. Under budgetåret 1989/90 dömdes 322 personer till skyddstillsyn med kontraktsvård som huvudpåföjd. Den "tänkta" fängelsetiden varierade från mellan en månad och två år sex månader, för majorite- ten dömda var den högst sex månader. Under tiden den 1 januari - den 30 juni 1990 dömdes 42 personer till s k samhällstjänst. <h5>3 Rättsväsendets resurser för åtgärder mot brott</h5> <h6>3.1 Olika typer av åtgärder</h6> Samhällets åtgärder mot brott kan indelas på olika sätt beroende på syftet med indelningen. För en beskrivning av hur resurserna fördelas mellan olika ändamål kan en gruppering göras på följande sätt. Förebyggande åtgärder riktade mot personer som inte är föremål för rättsväsendets åtgärder på grund av brott. Det är här fråga även om 116 sådana åtgärder som är avsedda att förbättra miljön i samhället i förebyggande syfte. Åtgärder av detta slag ankommer främst på andra än rättsväsendets myndigheter, bl.a. skolväsendet och socialtjänst- och arbetsmarknadsmyndigheterna. Övervakning av regelefterlevnaden. Den syftar till att dels förhindra brott, dels upptäcka brott. Hit hör polisens övervakande verksamhet. Gruppen omfattar även exempelvis tull- och beskattnings- myndighetemas kontroll av att straffsanktionerade bestämmelser inom deras resp, verksamhetsområden efterlevs. Brottsutredning och andra åtgärder i brottmålsförfarandel som krävs för att fatta beslut om reaktion mot brott. Verkställandet av påföljder. Åtgärder av detta slag hör hemma i kriminalvården. Även andra organ har uppgifter på området, t.ex. exekutionsväsendet i fråga om böter. Rehabiliterande åtgärder. Härmed avses åtgärder som syftar till att ge personer som har begått brott bättre förutsättningar för anpassning i samhället. Åtgärder av detta slag vidtas av kriminalvårdsmyndig- hetema och av organ inom socialvårds-, arbetsmarknads- och ut- bildningsområdena. Utvecklingsarbete som är direkt målinriktat mot problem som rör åtgärder mot brott. Samhället satsar stora belopp på åtgärder mot brott. Det är dock inte möjligt att presentera en fullständig beräkning av kostnaderna för åtgärder av detta slag. Förutom inom justitiedepartementets område satsas stora resurser inom annan statlig verksamhet som, åtminstone delvis, har till syfte att förebygga och bekämpa brott. Även polisvä- sendet, kommuner, landsting och näringsliv lägger ut avsevärda belopp årligen för ändamålet. Kostnaderna för åtgärder mot brott inom rättsväsendet, dvs. i första hand inom polis- och åklagarväsendet, de allmänna domstolarna och kriminalvården, har emellertid kunnat beräknas. De har fördelats på de tidigare berörda åtgärdsgruppema. I vissa fall har schabloner använts eftersom beräkningsunderlaget är osäkert. All polisverksamhet utom den som har samband med tillståndsgiv- ning, passärenden och andra uppgifter av servicekaraktär kan ses som ett led i samhällets åtgärder mot brott. Hit hör också åklagarväsendets och kriminalvårdens funktioner liksom den del av domstolsväsendets verksamhet som rör brottmål. Den del av anslagen inom rättsväsendet som är avsedd för åtgärder mot brott uppgår till 9,2 miljarder kr. för budgetåret 1990/91. I figuren är detta belopp fördelat på åtgärds- grupper. Beloppet omfattar inte medel som förbrukas inom departe- mentet och statliga kommittéer eller anslag för byggnadsverksamhet. Som framgår av figuren uppgår kostnaderna för förebyggande åtgärder till cirka 88 milj. kr. Största posten utgör kostnaderna för polisens undervisning i skolorna i lag och rätt samt i trafik. Hit hör också BRÅ:s verksamhet utom den rena forskningen och utveck- lingen. I detta sammanhang bör framhållas att kostnaderna för brotts- skadenämnden inte till någon del har medräknats. Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 117 övervakningen av regelefterlevnaden avser polisens övervaknings- verksamhet och beräknas kosta 3 500 milj. kr. Det redovisade beloppet för brottsutredning och andra åtgärder i brottmål sförfarandet omfattar åtgärder inom polis- och åklagarväsen- det samt domstolarna. Av beloppet 3 113 milj. kr. faller 1 988 milj, kr på polisväsendet, 404 milj. kr. på åklagarväsendet och 721 milj, kr på domstolsväsendet, inklusive rättshjälpskostnader. Kriminalvården svarar för de kostnader som i figuren har redovisats som verkställandet av påföljder. Denna grupp av kostnader beräknas till 2 407 milj. kr. Det utvecklingsarbete inom departementets område som tar sikte på åtgärder mot brott beräknas till sammanlagt 22 milj, kr., varav om- kring 14 milj, kr avser anslag till brottsförebyggande rådets (BRÅ:s) verksamhet. I beloppet ingår inte den forskning eller annat utveck- lingsarbete som bedrivs i departementets kommittéer. I jämförelse med föregående år har det totala beloppet för rättsvä- sendets åtgärder mot brott ökat med 3 procent. Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 Kostnader för åtgärder mot brott inom poliavtaendet och justitiedepartementet* område budfetåret 1990/ 91 Brottsutredning m.m. 3 113 milj. kr. Förebyggande ötgärder 88 milj. kr.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-103.png" style="width:155pt;height:152pt;"/> Utvecklingsarbete 22 milj. kr. Verkställighet m.m. 2 407 milj. kr. övervakning 3 500 milj. kr. <h6>3.2 Personalresurserna</h6> Antalet anställda inom åklagarväsendet har ökat i begränsad utsträck- ning efter förstatligandet år 1965. Antalet tjänster är nu drygt 1 300, varav ca 650 är åklagartjänster. När det gäller de allmänna domstolarna saknas en löpande redovis- ning som visar hur stor del av personalresurserna som tas i anspråk för brottmålen. Stickprovsundersökningar har emellertid lett fram till 118 att denna andel är omkring 35 procent. Även om uppgifter saknas om hur andelen har förändrats under de senaste tio åren är det sannolikt att variationerna inte har varit särskilt stora. Antalet anställda (inklusive deltidsanställda) vid de allmänna domstolarna är nu om- kring 5 000, varav omkring 670 ordinarie domare. Kriminalvården har nu drygt 6 000 tjänster. Av dessa är nästan 5 000 placerade vid kriminalvårdsanstaltema och drygt 760 inom frivården. Antalet lekmannaövervakare inom frivården uppgår för närvarande till omkring 5 000. Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 119 Register Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 Översikt ANDRA HUVUDTITELN <h6>1 Allmänt</h6> 1.1   Mål för verksamheten 1.2   Lagstiftning som medel i reformarbetet 1.2.1          Allmänt 1.2.2         Uppföljning och utvärdering av lagstiftning 1.2.3          Internationellt samarbete <h6>2 Domstolsväsendet, åklagarväsendet och processrätten</h6> 2.1   Domstolsväsendet 2.2   Åklagarväsendet 2.3   Rättegångsförfarandet 2.4   Konkursrätt och utsökningsrätt <table border="1"> <tr><td> 3</td><td> Offentlig rätt</td></tr> <tr><td> 3.1</td><td> Grundlagsfrågor m.m.</td></tr> <tr><td> 3.2</td><td> Offentlighet och sekretess</td></tr> <tr><td> 3.3</td><td> Daialagsfrågor m.m.</td></tr> <tr><td> 3.4</td><td> Förvaltningsrätt</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Civilrätt</td></tr> </table> 4.1    Familjerätt 4.2   Konsumenträtt 4.3    Allmän köprätt, avtalsrätt, m.m. 4.4    Ersättningsrätt 121 4.5    Transporträtt 4.6    Fastighetsrätt 4.7   Bolagsrätt och annan associationsrätt 4.8   Immaterialrätt Prop. 1990/91:100 Bilaga 4 <h6>5 Brott och påföljder</h6> 5.1    Brottsutveckling och brottsbekämpning 5.2   Brottsförebyggande arbete 5.3    Strafflagstiftningen 5.4   Påföljdssystemet 5.5   De unga lagöverträdarna 5.6    Brottsoffren <h6>6 Kriminalvården</h6> 6.1   Allmänna grundsatser 6.2   Decentralisering och organisationsförändringar 6.3 Permissioner <h6>7 Lokalförsörjningen</h6> Anslag kr. A. JUSTITIEDEPARTEMENTET M.M. A 1.  Statsrådsberedningen                         33 363 000 A 2.  Justitiedepartementet                          51 649 000 A 3.  Utredningar m.m.                          30 287 000 A 4. Framtidsstudier, långsiktig analys m.m. 12 432 000 Summa 127 731 000 122 <table border="1"> <tr><td> Sid 44</td><td> B. VISSA TILLSYNSMYNDIGHETER M.M.</td><td colspan="2"> Prop. 1990/91:100 Bilaga 4</td></tr> <tr><td> 44</td><td> B 1. Justitiekanslem</td><td> 6 085 000</td><td></td></tr> <tr><td> 45</td><td> B 2 Datainspektionen</td><td> 1 000</td><td></td></tr> <tr><td></td><td> Summa</td><td> 6 086 000</td><td></td></tr> <tr><td> 48</td><td> C. ÅKLAGARVÄSENDET</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 49</td><td> C 1. Riksåklagaren</td><td> 22 378 000</td><td></td></tr> <tr><td> 51</td><td> C 2. Åklagarmyndigheterna</td><td> 475 863 000</td><td></td></tr> <tr><td></td><td> Summa</td><td> 498 241 000</td><td></td></tr> <tr><td> 54</td><td> D. DOMSTOLSVÄSENDET M.M.</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 58</td><td> D 1. Domstolsverket</td><td> 60 875 000</td><td></td></tr> <tr><td> 60</td><td> D 2. Domstolarna m.m.</td><td> 2 164 214 000</td><td></td></tr> <tr><td> 65</td><td> D 3. Utrustning till domstolar m.m.</td><td> 29 000 000</td><td></td></tr> <tr><td></td><td> Summa</td><td> 2 254 089 000</td><td></td></tr> <tr><td> 67</td><td> E. KRIMINALVÅRDEN</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 70</td><td> E 1. Kriminalvårdsstyrelsen</td><td> 109 286 000</td><td></td></tr> <tr><td> 72</td><td> E 2. Kriminalvårdsanstaltema</td><td> 2 479 803 000</td><td></td></tr> <tr><td> 77</td><td> E 3. Frivården</td><td> 324 368 000</td><td></td></tr> <tr><td> 79</td><td> E 4. Maskin- och verktygsutrustning m.m.</td><td> 20 000 000</td><td></td></tr> <tr><td> 79</td><td> E 5. Utrustning för kriminalvården</td><td> 28 300 000</td><td></td></tr> <tr><td> 80</td><td> E 6. Utbildning av personal m.fl.</td><td> 30 245 000</td><td></td></tr> <tr><td></td><td> Summa</td><td> 2 992 002 000</td><td></td></tr> <tr><td> 82</td><td> F. RÄTTSHJÄLP M.M.</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 82</td><td> F 1. Rättshjälpskostnader</td><td> 645 000 000</td><td></td></tr> <tr><td> 84</td><td> F 2. Rättshjälpsmyndigheten</td><td> 10 453 000</td><td></td></tr> <tr><td> 86</td><td colspan="2"> F 3. Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet     1 000</td><td> 123</td></tr> </table> <table border="1"> <tr><td colspan="3"> Sid</td><td colspan="2"> Prop. 1990/91:100</td></tr> <tr><td> 87</td><td> F 4.</td><td> Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag</td><td> 5 580 000</td><td> Bilaga 4</td></tr> <tr><td> 88</td><td> F 5.</td><td> Vissa domstolskostnader m.m.</td><td> 228 830 000</td><td></td></tr> <tr><td> 89</td><td> F 6.</td><td> Diverse kostnader för rättsväsendet</td><td> 24 200 000</td><td></td></tr> <tr><td></td><td></td><td> Summa</td><td> 914 064 000</td><td></td></tr> <tr><td> 90</td><td colspan="2"> G. ÖVRIGA MYNDIGHETER</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 90</td><td> G 1.</td><td> Brottsförebyggande rådet: Förvaltningskostnader</td><td> 13 005 000</td><td></td></tr> <tr><td> 91</td><td> G 2.</td><td> Brottsförebyggande rådet: Utvecklingskostnader</td><td> 4 825 000</td><td></td></tr> <tr><td> 92</td><td> G 3.</td><td> B okföringsnämnden</td><td> 4 078 000</td><td></td></tr> <tr><td> 93</td><td> G 4.</td><td> Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader</td><td> 4 580 000</td><td></td></tr> <tr><td> 94</td><td> G 5.</td><td> Brottsskadenämnden: Ersättning för skador</td><td> 18 500 000</td><td></td></tr> <tr><td></td><td></td><td> på grund av brott</td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td></td><td> Summa</td><td> 44 988 000</td><td></td></tr> <tr><td> 96</td><td colspan="2"> H. DIVERSE</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 96</td><td> H 1.</td><td> Svensk författningssamling</td><td> 11 304 000</td><td></td></tr> <tr><td> 96</td><td> H 2.</td><td> Bidrag till vissa internationella</td><td> 2 586 000</td><td></td></tr> <tr><td></td><td></td><td> sammanslutningar</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 96</td><td> H 3.</td><td> Stöd till politiska partier</td><td> 132 200 000</td><td></td></tr> <tr><td> 97</td><td> H 4.</td><td> Allmänna val</td><td> 143 800 000</td><td></td></tr> <tr><td> 97</td><td> H 5.</td><td> Bidrag till stiftelsen för utvecklandet av</td><td> 400 000</td><td></td></tr> </table> god redovisningssed Summa             290 290 000 Summa för justitiedepartementet 99 Statistiska uppgifter om brottsutvecklingen samt om verksamheten inom åklagarmyndigheterna, de allmänna domstolarna och kriminalvården m.m. 7 127 491 000 124 gotab 92592, Stockholm 1990 <h2>Regeringens proposition</h2> <h2>1990/91:100 Bilaga 5</h2> Utrikesdepartementet (tredje huvudtiteln) 1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5 <h4>Bilaga 5 till budgetpropositionen 1991</h4> <h3>Utrikesdepartementet</h3> <h4>(tredje huvudtiteln)</h4><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-104.png" style="width:34pt;height:35pt;"/> Prop. 1990/91:100 Bil. 5 <h4>Översikt</h4> Utrikesdepartementets verksamhetsområde omfattar ärenden som rör för- hållandet till och överenskommelser med andra stater, utrikeshandel och exportfrämjande, Sveriges deltagande i Förenta nationerna (FN) och and- ra internationella organisationer, svenska insatser i det internationella utvecklingssamarbetet, nedrustningsfrågor, nordiskt samarbete, kontroll av tillverkning och utförsel av krigsmateriel, information om Sverige i utlandet, kulturutbyte samt skydd av svenska medborgares intressen i främmande länder. Dessa ärenden spänner över ämnesområden av all- mänpolitisk, handelspolitisk, biståndspolitisk, ekonomisk, kommersiell, rättslig, social, humanitär, kulturell och ekologisk natur. Till utrikesdepartementet hör utrikesrepresentationen med 114 lönade utlandsmyndigheter, s. k. karriärmyndigheter med Wien-konventionens terminologi (ambassader, delegationer och konsulat) och 425 honorärkon- sulat. Under departementet sorterar bl.a. styrelsen för internationell ut- veckling (SIDA), styrelsen för u-landsforskning (SAREC), beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS), Sandö U-centrum, nordiska afrikainstitutet, kommerskollegium (KK), exportkreditnämnden (EKN), Sveriges exportråd och handelssekreterarna, Svenska institutet (SI) samt en mindre del av verksamheten vid försvarets forskningsanstalt (FOA). Statsunderstödda organ såsom Stockholms internationella freds- forskningsinstitut (SIPRI) och Utrikespolitiska Institutet (UI) erhåller också anslag under tredje huvudtiteln (utrikesdepartementet) liksom Sve- riges Radio AB för sin programverksamhet i utlandet. Utrikespolitik m.m. Frigörelsen i Central- och Östeuropa och Tysklands enande har skapat nya förutsättningar för Europas utveckling. I den europeiska säkerhets- och samarbetskonferensen (ESK) har grunden lagts till en ny säkerhets- och samarbetsordning. Sovjetunionen och dess gamla allierade i östra Europa står inför väldiga övergångsproblem av ekonomisk och annan art. Sverige ser med tillfredställelse att förbindelserna med grannarna utmed Östersjön, inte minst med de baltiska republikerna, nu breddas och fördju- pas. Förbindelserna mellan Sovjetunionen och Förenta Staterna har fortsatt att kännetecknas av dialog och vilja till samarbete, särskilt på nedrust- ningsområdet. De militära förhandlingarna i Wien inom ramen for ESK, om konventionella styrkor i Europa och om förtroende- och säkerhetsska- pande åtgärder har resulterat i för Europas säkerhet betydande framsteg, fastslagna vid toppmötet i Paris i november 1990. EG-staterna har gått vidare i arbetet med att skapa en inre marknad före utgången av år 1992. Förhandlingarna mellan EFTA och EG om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) befinner sig nu i ett inten- sivt skede. Förutsättningarna för ett svenskt inträde i EG, med bibehållen neutrali- tetspolitik, har ökat tack vare den positiva utvecklingen i Europa under det gångna året. Inom Europarådet har kontakterna med länderna i Central- och Öst- europa utvecklats till en ny viktig dimension i samarbetet. Sverige övertar i april 1991 ordförandeskapet i ministerkommittén för sex månader. Sveriges säkerhet är i hög grad beroende av utvecklingen såväl i vårt närområde som i Europa i stort. Sveriges neutralitetspolitik stöds av ett starkt och allsidigt totalförsvar. Neutralitetspolitiken bidrar till stabilitet och avspänning i vår del av världen och utgör samtidigt grunden för vårt internationella arbete för samförstånd och solidaritet. Iraks ockupation av Kuwait har skapat en ny regional konflikthärd med risk för betydande internationella konsekvenser. I palestinafrågan har utsikterna till snara framsteg i fredsprocessen minskat. Förhoppningarna om fred mellan Iran och Irak har stärkts. 1 Afghanistan råder fortfarande inbördeskrigsliknande förhållanden och de stora flyktingproblemen består. 1 Sydafrika har förhandlingar mellan regeringen och ANC inletts. Apart- heidsystemet består dock i väsentliga delar. 1 Centralamerika fortsätter väpnade strider och brott mot de mänskliga rättigheterna i stor skala. Trots detta har fredsansträngningarna kunnat utvecklas med stöd av FN. Miljöhoten blir allt allvarligare. Lösningar av nationella, regionala och globala miljöproblem måste i allt högre grad sökas i ett mellanstatligt samarbete. Terrorism och narkotikahandel fortsätter att utgöra svåra internationel- la problem, vilka kräver ökat samarbete över gränserna. Kärnvapenfrågorna intar en central plats i vår nedrustningspolitik. Kärnvapen utgör ett hot mot mänsklighetens överlevnad. Sverige har lagt fram ett betydande antal förslag syftande till att hejda kärnvapenkapprust- ning och kärnvapenspridning samt att få till stånd nedrustning på detta område. Stödet till och samarbetet inom FN förblir en hörnsten i svensk utrikes- politik. Folkrätten har en viktig plats i svensk utrikespolitik. Inom departemen- tet handläggs en stor mängd frågor på detta område såsom frågor om mänskliga rättigheter, humanitär rätt, havsrätt, miljörätt och rymdrätt. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 Förhandlingar fors och avtal ingås såväl med enskilda länder som multila- teralt (t. ex. inom FN och Europarådet). Frågorna om mänskliga rättighe- ter får ökad betydelse, och Sverige stöder aktivt det arbete som bedrivs på detta område, bl. a. av flera ideella organisationer. Sveriges medlemskap i FNs kommission för de mänskliga rättigheterna kräver särskilda insatser från svensk sida. Omfattande uppgifter vilar på departementet i fråga om internationell rättshjälp såsom utlämning och annat biträde åt myndigheter i brottmål. Sådant biträde lämnas också i vissa civilmål. Ärenden rörande bistånd till svenska medborgare, som hamnat i en nödsituation utomlands, har varit ungefär lika många under de senaste fem budgetåren. De tenderar dock att bli allt mer komplicerade och kräver betydande resurser både vid utlands- myndigheterna och i departementet. Detsamma gäller utlänningsärenden, såsom viseringar, uppehålls- och arbetstillstånd samt utredningar i flyk- tingärenden. Dessa arbetsuppgifter har på senare år ökat påtagligt i omfatt- ning. Handläggningen av utlänningsärenden utgör en av de mest expande- rande verksamheterna inom utrikesförvaltningen. I nternationellt utvecklingssamarbete Biståndsramen föreslås liksom tidigare uppgå till en procent av den beräk- nade bruttonationalinkomsten (BNI) för kalenderåret 1991. De stora omvälvningarna i världen under det senaste året har inneburit nya anspråk på biståndet. Stödet till de fattigaste u-länderna i Afrika stärks för att de ekonomiska återhämtningsprogrammen ska kunna fullföljas trots den ökande börda som konflikten i Persiska viken inneburit. Inrikt- ningen på u-ländernas möjligheter till en långsiktig samhällsutveckling fullföljs. Insatserna för att främja demokrati ökas inom en sammanhållen an- slagspost för Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd. Förslag läggs om att inrätta en ny myndighet för näringslivsutveckling. Ett behov av ökade katastrofinsatser förutses i budgeten, liksom fortsatt stöd för reformprocessen i Central- och Östeuropa. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 Handelspolitik Utrikeshandeln är av avgörande betydelse för Sveriges ekonomi, och där- med för sysselsättning och välfärd. Sverige deltar aktivt i arbetet på att befästa och utveckla ett öppet och respekterat multilateralt handelssystem. År 1990 har präglats av ett intensivt förhandlingsarbete såväl multilate- ralt som regionalt. Den världsomspännande s.k. Uruguay-rundan inom GATT syftar till att stärka och utvidga frihandeln. De mål som ställts upp för Uruguay-rundan tycks dock inte kunna uppnås fullt ut, vilket innebär risk för att det internationella handelssystemet kan utsättas för svåra påfrestningar. Förhandlingarna mellan EFTA-länderna och EG om ett europeiskt eko- nomiskt samarbetsområde (EES) är inne i sin slutfas. Utsikterna ter sig goda att förhandlingarna skall kunna slutföras under första halvåret 1991. Ett bra EES-avtal är av stor vikt för Sverige. Det kommer att fordra ett Prop. 1990/91: 100 omfattande uppföljningsarbete inför det beräknade ikraftträdandet den Bil. 5 1 januari 1993. Sverige bidrar aktivt — såväl multilateralt som på bilateral nivå — till ansträngningarna att stödja demokratiseringen och de ekonomiska refor- merna i Central- och Östeuropa. Ett ökat handelsutbyte är härvid värde- fullt i sig självt, samtidigt som det bidrar till förbättrade kontakter även på andra områden. Den svenska handelsbalansen har visat överskott varje år sedan 1983. De senaste åren har överskottet dock visat en sjunkande tendens, samti- digt som underskottet på andra poster i bytesbalansen ökat. Fortsatta insatser för att främja svensk export av varor och tjänster är därför av stor betydelse. Sverige-information och kulturutbyte För information om Sverige i utlandet och för kulturutbyte anvisas medel för verksamhet som bedrivs av utrikesdepartementet, Svenska institutet och Sveriges Riksradios utlandssändningar (Radio Sweden). Samarbetet med Central- och Östeuropa Grundläggande för Sveriges insatser är en strävan att främja utvecklingen mot demokrati och reform av ekonomierna i Central- och Östeuropa. Ett mål i svensk politik är att bidra till att föra in Central- och Östeuropa såväl i det globala som det europeiska ekonomiska samarbetet. Sverige deltar aktivt i de verksamheter som utvecklats inom flera multilaterala organisa- tioner till förmån för de ekonomiska och politiska reformerna i regionen. Arbetet med de svenska förbindelserna till de central- och östeuropeiska staterna bedrivs inom i stort sett hela regeringskansliet. I någon form arbetar det stora flertalet departement och många myndigheter med över- föring av svensk förvaltningskunskap. Riksdagen beslutade våren 1990 om ett program om 1 miljard kronor för samarbete med de central- och östeuropeiska länderna under budgetåren 1990/91 — 1992/93 och har även godkänt ett svenskt bidrag till den Europeiska Utvecklingsbankens (EBRD) kapital om totalt ca 525 milj. kr. Vidare kommer medel att avsät- tas för att främja utveckling av näringslivet i Central- och Östeuropa. Det biståndsfinansierade samarbetet inriktas på att vara ett strategiskt stöd för att stärka de central- och östeuropeiska ländernas förmåga att genomföra den demokratisering och den djupgående reformering som nu inletts, ningen inklusive regeringskansliet. Utrikesförvaltningen De snabba politiska förändringarna i Europa och utvecklingen i Mellanös- tern ställer större krav på den svenska utrikesförvaltningen än vad som varit fallet sedan andra världskrigets slut. Utvecklingen i Central- och Östeuropa, inklusive de baltiska republikerna, de båda tyska staternas förening, den västeuropeiska integrationen och händelserna i Mellanös- tern innebär att resurser med kort varsel måste omdisponeras mellan utlandsmyndigheterna samt mellan departementet och utlandsmyndighe- Prop. 1990/91: 100 terna.                                                                              Bil. 5 Ett löpande utvecklingsarbete pågår vad gäller organisations- och bud- getfrågor. Inom ramen for regeringskansliets verksamhetsplanering har en översyn av verksamhetsinriktningen och resursbehovet vid myndigheterna i Cent- ral- och Östeuropa ägt rum. Utredningsmannen föreslår i sin rapport, Östeuropautredningen, att svensk närvaro etableras och förstärks i alla de baltiska republikerna. Vidare föreslås förstärkningar av flertalet myndig- heter i Central- och Östeuropa. En särskild arbetsgrupp kommer under våren 1991 att framlägga förslag till organisation av utlandsmyndigheterna i det enade Tyskland. Genom omdisponering kommer en särskild tjänst att tillsättas på depar- tementet för handläggning av ärenden som rör bortförda barn. Under år 1990 har ambassadkansliet i Liberias huvudstad Monrovia stängts. Vidare har det lönade konsulatet i Palma de Mallorca ersatts med ett honorärkonsulat. Under budgetåret 1990/91 har, i enlighet med tidigare beslut, ett lönat generalkonsulat upprättats i Toronto. Ytterligare nedläggningar beräknas ske under de närmaste budgetåren, dels för att finansiera de föreslagna förstärkningarna i Central- och Öst- europa, dels som ett led i de besparingskrav som ålagts den statliga förvalt- ningen inklusive regeringskansliet. Sammanställning Förändringarna inom utrikesdepartementets verksamhetsområde i förhål- lande till statsbudgeten för budgetåret 1990/91 framgår av följande sam- manställning. Beloppen har avrundats och anges i milj. kr. <table border="1"> <tr><td></td><td> Anvisat 1990/91</td><td> Förslag 1991/92</td><td colspan="2"> Förändring</td></tr> <tr><td> A. Utrikesdepartementet m.m.</td><td> 1 258,0</td><td> 1 431,3</td><td> +</td><td> 173,3</td></tr> <tr><td> B. Bidrag till vissa internationella organisationer</td><td> 434,3</td><td> 492,0</td><td> +</td><td> 57,7</td></tr> <tr><td> C. Internationellt ut- vecklingssamarbete</td><td> 12 797,4</td><td> 12 965,0(1)</td><td> +</td><td> 167,6</td></tr> <tr><td> D. Information om Sverige i utlandet m.m.</td><td> 122,7</td><td> 133,0</td><td> +</td><td> 10,3</td></tr> <tr><td> E. Utrikeshandel och exportfrämjande</td><td> 312,3</td><td> 325,6</td><td> +</td><td> 13,3</td></tr> <tr><td> F. Nedrustnings- och</td><td> 77,1</td><td> 80,5</td><td> +</td><td> 3,4</td></tr> </table> säkerhetspolitiska frågor m.m. Totalt för utrikes-          15 001,8       15 427,4       +   425,6 departementet (1) Exklusive avräkningar (906,0 milj.kr.) för budgetåret 1991/92 för biståndsändamål under andra anslag och huvudtitlar. <h4>Utrikesdepartementet</h4> Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 december 1990 Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 Föredragande: statsrådet Hjelm-Wallén såvitt avser frågorna under littera A punkterna 1—5, 7 — 9, B punkterna 1, 3 och 8, C, D och F; statsrådet Hellström i frågor under littera A punkt 6 och B punkt 2; statsrådet Gradin i frågor under littera B punkterna 4 — 7 och E. <h4>Anmälan till budgetpropositionen 1991</h4> <h5>Utrikespolitik</h5> Genom frigörelsen i Central- och Östeuropa och Tysklands enande har nya förutsättningar skapats för Europas framtida utveckling. Motsättningen mellan öst och väst har minskat och betydelsen av det militära elementet har reducerats genom vittgående politiska överenskommelser och rust- ningsbegränsningar. I den europeiska säkerhets- och samarbetskonferen- sen (ESK) har grunden lagts till en ny säkerhets- och samarbetsordning i Europa. Sovjetunionen och dess tidigare allierade i östra Europa står inför väldiga övergångsproblem av ekonomisk och annan art. Det råder i de berörda länderna ett brett samförstånd om att dessa problem endast kan lösas genom närmare knytning till Västeuropa. I Sovjetunionen har unionsmakten försvagats genom ekonomisk tillba- kagång och krav på varierande grad av självständighet från olika delar av unionen. Utvecklingen i demokratisk riktning fortsätter, men svårigheter- na med att genomföra ett effektivt ekonomiskt reformprogram består. Unionens fortlevnad i nuvarande form framstår som osäker. Sovjetunio- nens utrikespolitiska inriktning, utformad i enlighet med det allmänna politiska nytänkandet, har förstärkts under år 1990. Särskilt påfallande är de goda relationerna med Västeuropa och det allt närmare samarbetet med USA. Detta markeras bl. a. genom de täta personliga kontakterna på hög nivå och ett konstruktivt och förtroendefullt samarbete i allt fler frågor. Sverige ser med tillfredsställelse att förbindelserna med grannarna ut- med Östersjön, inte minst med de baltiska republikerna, nu breddas och fördjupas. Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK) utgör, på grund av sin unika alleuropeiska karaktär, det viktigaste instrumentet för ska- pandet av ett Europa, där konfrontation och upprustning ersatts av dialog, samarbete och gemensam säkerhet. Vid toppmötet i Paris i november 1990 fattades konkreta beslut om viktiga element i en ny europeisk säker- hetsordning. Skapandet av fasta kontaktpunkter och ett system för regel- bundna politiska konsultationer på hög nivå kommer i väsentlig grad att verka konfliktförebyggande och underlätta hanteringen av uppkomna kri- ser. De 34 staternas beslut att inrätta fasta ESK-institutioner innebär också en bekräftelse på ESKs centrala roll i utformningen av det framtida Euro- pa. Nedrustningsförhandlingarna har tagit ny fart. Det finns skäl att tro att principöverenskommelsen om en halvering av de strategiska kärnvapen- styrkorna (START) skall följas av ett avtal under år 1991. De militära förhandlingarna i Wien, inom ramen för ESK, om konventionella styrkor i Europa och om förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder har kunnat föras i en positiv anda. Vid ESK-toppmötet i Paris i november 1990 undertecknades ett avtal om bl. a. kraftiga nedskärningar av de konventio- nella stridskrafterna i Centraleuropa. Jämsides med denna utveckling har tillämpningen av Stockholmsdokumentet bidragit till att öka förtroendet på det militära området. Samtidigt med omdaningsprocessen i Sovjetunionen, Central- och Öst- europa fortgår integrationssträvandena i Västeuropa. EG-staterna har ta- git ytterligare steg på vägen mot en inre marknad med fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och människor. Arbetet inom gemenskapen har också fortskridit på andra områden, såsom forskning och utveckling, miljövård och kultur. Gemenskapen går nu mot en ytterligare förstärkning. Under år 1990 har beslut fattats om att inleda regeringskonferenser om en politisk och ekono- misk-monetär union. Dessa konferenser väntas redan under år 1991 resul- tera i nya steg mot ekonomisk samordning, gemensam valuta och stärkan- de av gemenskapens politiska institutioner. Det utrikespolitiska samarbe- tet kommer sannolikt att utvidgas och knytas närmare till det övriga gemenskapsarbetet. Försvarspolitiken väntas dock alltjämt hållas utanför EG-samarbetets ramar. Förhandlingarna mellan EFTA och EG om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde befinner sig nu i ett intensivt skede. Sveriges intresse för ett EES-avtal är oförändrat starkt. Det utgör den enda möjligheten på kort sikt att tillförsäkra Sverige fullt tillträde till EGs inre marknad och angrän- sande områden såsom forskning, utbildning, miljöpolitik och sociala frå- gor. Huvuddragen i en överenskommelse mellan EG och EFTA-länderna diskuterades vid ett gemensamt ministermöte mellan de båda organisatio- nernas medlemsländer i december 1990. Härvid nåddes ett genombrott i viktiga forhandlingsfrågor. Den ömsesidiga målsättningen är att avsluta förhandlingarna underförstå halvåret 1991. I ett vidare perspektiv ligger ett svenskt medlemskap i gemenskapen i vårt nationella intresse. Förutsättningarna för ett svenskt inträde i EG, med bibehållen neutralitetspolitik, har ökat tack vare den positiva utveck- lingen i Europa under det gångna året. ESKs toppmöte i Paris i november 1990 har lagt grunden till en ny säkerhets- och samarbetsordning i Europa. Sveriges" ekonom i och samhällsliv är redan mycket nära knutna till övriga Europa, där EG spelar en ledande roll. Våra möjligheter att påverka den fortsatta utvecklingen, politiskt, socialt och ekonomiskt, skulle förbättras genom fullt deltagande i gemenskapsarbetet. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 Riksdagen antog den 12 december 1990 utrikesutskottets betänkande Prop. 1990/91: 100 (1990/91:UU8) om Sverige och den västeuropeiska integrationen. Däri Bil. 5 konstateras att ett svenskt medlemskap i EG bör kunna förenas med de krav som även fortsättningsvis måste ställas på neutralitetspolitikens ut- formning. Vidare bedöms det sannolikt att en ansökan om medlemskap kan lämnas in under år 1991. Om så sker kommer detta naturligtvis att ställa ökade krav på utrikesförvaltningen. Sveriges medlemskap i Europarådet är en bekräftelse på vår förankring i de europeiska demokratiska och humanitära principerna och vårt intresse för den mångskiftande verksamhet som bedrivs inom denna organisation. Under det senaste året har Europarådet också blivit en viktig mötesplats för länderna i Västeuropa och de nya demokratierna i Central- och Öst- europa. Ungern inträdde i november 1990 som medlem i Europarådet. Polen och Tjeckoslovakien väntas följa efter inom kort. I april 1991 övertar Sverige för ett halvår ordförandeskapet i Europarådets minister- kommitté. Sveriges medlemskap i FNs kommission för de mänskliga rättigheterna under perioden 1989 — 1991 har ökat våra möjligheter att verka för respekt för dessa rättigheter i världen. Sverige har under år 1990 medverkat till att FN har påtalat kränkningar av de mänskliga rättigheterna i ett antal länder. Sveriges säkerhet är i hög grad beroende av utvecklingen i vårt närområ- de. De strategiska intressen som inverkar på det nordiska området är i sin tur nära kopplade till utvecklingen i Europa i stort. De nordiska ländernas sedan länge väl etablerade säkerhetspolitik kan inte betraktas som något isolerat från Europa som helhet. Utvecklingen i Norden har, även när öst-västklimatet i Europa växlat mellan perioder av spänning och avspän- ning, genomgående präglats av stor stabilitet. I samband med den spanings-, övervaknings- och underrättelseverksam- het, som bedrivs i norra Europa med kringliggande havsområden, har såväl det svenska luftrummet som svenskt sjöterritorium utsatts för kränk- ningar. Det är regeringens bestämda föresats att trygga respekten för Sveriges territoriella integritet. Målet för Sveriges säkerhetspolitik är att i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga en nationell handlingsfrihet, att inom våra gränser bevara och utveckla vårt samhälle politiskt, ekonomiskt, socialt, kulturellt och i varje annat hänseende efter våra egna värderingar, samt i samband därmed verka för internationell avspänning och en fredlig utveckling. Därvid blir målet att bidra till fortsatt lugn och stabilitet i vår del av världen av särskild vikt. Sveriges neutralitetspolitik är av avgörande betydelse för vårt lands fred och oberoende. Den bidrar till stabilitet och avspänning i vår del av världen, och utgör samtidigt grunden för vårt internationella arbete för samförstånd och solidaritet. Neutralitetspolitiken stöds av ett starkt och allsidigt totalförsvar som redan i fredstid skapar förtroende för vår vilja och förmåga att värna om vårt oberoende. Iraks ockupation av Kuwait har fördjupat de starka motsättningar som 10 sedan lång tid existerar i Mellanöstern och lett till en allvarlig internatio- Prop. 1990/91: 100 nell kris. En utveckling av konflikten i Gulfregionen till ett krig skulle få Bil. 5 svåra följder såväl i ett regionalt som i ett globalt perspektiv. Samtidigt har konflikten i ljuset av supermaktsavspänningen frammanat en mycket bred enighet i FN vad avser sanktioner mot Irak m. m. Utsikterna till en fredlig lösning av Palestinafrågan har på nytt minskat, som en följd av de israeliska myndigheternas bristande kompromissvilja och hårdföra agerande på Västbanken, samt ökade motsättningar orsakade av bl. a. PLOs ställningstagande i Gulfkonflikten. Förhoppningarna om fred mellan Iran och Irak har stärkts genom att betydande steg tagits for att genomfora säkerhetsrådets resolution 598 (1987). I Afghanistan råder alltjämt inbördeskrigsliknande förhållanden och det stora flyktingproblemet kvarstår. Ännu föreligger inte det politiska sam- förstånd bland afghanerna själva som är den viktigaste förutsättningen för fred och flyktingarnas återvändande. I Sydafrika har betydande politiska förändringar ägt rum. Tidigare förbjudna organisationer såsom ANC har legaliserats och Nelson Mandela har frisläppts. Undantagstillståndet har upphävts. Regeringen och ANC har ingått viktiga överenskommelser och konstaterat att vägen nu ligger öppen för förhandlingar om en ny författning för Sydafrika. Samtidigt har en serie våldshandlingar skakat landet. Apartheidsystemet består men regeringen har förutskickat förslag om avskaffandet av vissa centrala apartheidlagar i början av år 1991. De djupgående och oåterkalleliga förändringar som bl.a. FN efterlyst har ännu inte kommit till stånd. Centralamerika har under en lång följd av år präglats av konflikter inom och mellan länderna. Den fredsplan, Esquipulas II, som utarbetades av de centralamerikanska presidenterna år 1987, har trots fortsatta problem startat en process syftande till fred och försoning i regionen. En följd av detta har blivit ett ökande internationellt engagemang, bl.a. i form av ekonomiskt bistånd till regionen, som lämnats såväl bilateralt som via FN. FN har också spelat en konstruktiv roll som övervakare av val och demobi- lisering av contras i Nicaragua samt som medlare i El Salvador. De omfattande internationella och regionala ansträngningarna för att söka nå en fredlig lösning i Kambodja fortsätter, bl.a. inom FNs ram. Starka motsättningar kvarstår emellertid alltjämt mellan de kambodjanska parterna. Rustningssituationen i tredje världen innehåller oroväckande inslag. Takten i vapenförsäljningen till den tredje världens länder har dämpats men ligger likväl på en hög nivå. Till bilden hör även att det finns länder i tredje världen som disponerar kemiska stridsmedel. Ett snabbt växande problem från rustningsbegränsningssynpunkt är också spridningen av missiler med förhållandevis lång räckvidd, vilka kan utrustas med alla typer av stridsspetsar. Resursflödena till u-länderna sjönk drastiskt under 1980-talet. De sam- lade resurser som stod tredje världen till buds för att finansiera en nödvän- dig utveckling är uppenbart otillräckliga. Dialogen mellan i- och u-länder har alltmer kommit att domineras av frågan hur de fattiga och fattigaste                    11 ländernas skulder till i-världen skall kunna regleras. Delvis som ett resultat av den ökande fattigdomen och av väpnade konflikter har under året flyktingströmmarna tenderat att öka på olika håll i tredje världen. De växande — och alltmer uppmärksammade — miljöproblemen utgör direkta hot mot mänsklig fortlevnad. Ekologiska flyktingar har blivit ett begrepp. Det visar sig allt tydligare att lösningar av nationella, regionala och globala miljöproblem i allt högre grad måste sökas i ett mellanstatligt samarbete. Det är därför glädjande att en FN-konferens om utveckling och miljö, som den svenska regeringen tagit initiativet till, kommer att genom- föras under år 1992. Terrorismen fortsätter att utgöra ett svårhanterligt internationellt pro- blem, vars lösning kräver ökat samarbete över gränserna. Narkotikahandelns allt vidare spridning och förödande konsekvenser har under de senaste åren kommit att tilldra sig växande uppmärksamhet. Också på detta område fordras vidgat internationellt samarbete. Sverige var en av initiativtagarna till det globala handlingsprogram mot narkotika som antogs av FN under år 1990. För Sverige förblir vårt medlemskap i FN och de förpliktelser som åläggs medlemsstater enligt FN-stadgan hörnstenar i utrikespolitiken. Till följd av de senaste årens politiska utveckling har FN fått större möjligheter att fullgöra sina huvuduppgifter att upprätthålla internationell fred och säkerhet samt att främja internationellt samarbete. Sverige fäster stor vikt vid att dessa möjligheter ytterligare stärks. Därför medverkar Sverige aktivt i FNs nedrustningsarbete, fredsbevarande operationer, bi- ståndsverksamhet och dess ansträngningar att lösa internationella problem som de globala miljöhoten, narkotikahandeln m.m. Likaså utgör vårt arbete för att främja de mänskliga rättigheterna, liksom vårt agerande mot kränkningar av FN-stadgans principer, ett led i dessa strävanden. Under åren har FN genomfört en rad fredsbevarande operationer som överlag visat sig vara effektiva när det gällt att dämpa konflikter och hindra deras fortsatta spridning. Samtidigt som de fredsbevarande opera- tionerna förblir ett centralt inslag i FNs verksamhet, har under de senaste åren ökad uppmärksamhet riktats mot FNs roll som ”fredsstiftare”. Sveri- ge anser det angeläget att nuvarande gynnsamma politiska förutsättningar utnyttjas för att stärka FNs möjligheter att överbrygga motsättningar ge- nom medling, skiljedom o. d. och att agera i konfliktförebyggande syfte. En grundläggande förutsättning för Sveriges aktiva utrikespolitik är att vi har goda kunskaper om den internationella utvecklingen, kapacitet att analysera inkommande information samt att vi upprätthåller en hög diplo- matisk kompetens. Den snabba utvecklingen i Sovjetunionen har öppnat möjligheter till vidgade kontakter med framför allt de områden som gränsar till Östersjön. Både från Sverige och Baltikum efterfrågas ökad svensk närvaro i de baltiska republikerna. Denna behövs inte bara för att ge en bättre service i konsulära ärenden, främst viseringar, utan också för kunskapsinhämtande och främjande av handel och kulturutbyte. Detta har föranlett en förstärk- ning av generalkonsulatet i Leningrad samt upprättandet av avdelnings- kontor i Tallinn och Riga. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 12 Sverige ser med tillfredsställelse att förbindelserna med grannarna ut- med Östersjön, och då inte minst med de baltiska republikerna, breddas och fördjupas. För att stödja demokratiserings- och reformprocessen har totalt 1 miljard kronor avsatts för insatser i Central- och Östeuropa under en treårsperiod. <h5>Nedrustningspolitik</h5> Sveriges deltagande i det internationella nedrustningsarbetet syftar ytterst till att öka vårt lands säkerhet genom minskad spänning i världen och reducerat militärt hot mot vårt nationella oberoende. Denna strävan utgår ifrån en syn på säkerhet och samarbete, som betonar det gemensamma intresset för fred och mänsklig överlevnad samt ekonomisk och social utveckling. Sverige har genom sitt långvariga engagemang i internationella nedrust- ningsförhandlingar goda förutsättningar att spela en aktiv och konstruktiv roll. Vårt lands alliansfria ställning, i förening med teknisk kunskap och förhandlingskompetens, ger oss särskilda möjligheter till insatser. Kärnvapenfrågorna är centrala i vår nedrustningspolitik. Sverige har lagt fram ett betydande antal förslag för att hejda kärnvapenkapprustning — även i rymden och till havs — och kärnvapenspridning samt för att åstadkomma nedrustning på dessa områden. Sverige verkar också för ett totalförbud mot kemiska vapen. Regeringen avser att fortsätta detta arbete, varvid särskild vikt kommer att läggas vid frågan om ett avtal om fullständigt kärnvapenprovstopp och möjligheterna att övervaka efterlevnaden av ett sådant avtal. Under år 1990 har Sverige fortsatt ansträngningarna för att påskynda förhandlingarna om ett totalförbud mot kemiska vapen. Sverige arbetar i FN och i nedrustningskonferensen i Geneve (CD) för att få till stånd åtgärder som skulle kunna förhindra en hotande kapprust- ning i rymden. Särskilda ansträngningar görs också för att motverka mari- na rustningar och för att bygga ut förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder till havs. Förhandlingar i konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK) har sedan Helsingfors-avtalet 1975 bedrivits i form av uppföljningsmöten och särskilda möten, såsom Wien-förhandlingarna om dels konventionella styrkor i Europa, dels förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder, vilka behandlar frågor av stor betydelse för Europas säkerhet. I anslutning till ESKs toppmöte i Paris i november 1990 kunde som ett resultat av Wien- förhandlingarna ett avtal undertecknas om en betydande minskning av de konventionella stridskrafterna i Europa. Sverige verkar för en kärnvapenfri zon i Norden bl. a. genom den nordis- ka ämbetsmannagrupp, som studerar förutsättningarna för en sådan zon. Ämbetsmannagruppen avser att under år 1991 framlägga en rapport om arbetsläget. Nedrustningspolitiken som en del av vår utrikespolitik grundar sig på bedömningar av Sveriges långsiktiga säkerhetsintressen. Ett systematiskt samråd mellan olika myndigheter spelar en central roll vid nedrustnings- Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 13 politikens utformning. Viktiga verksamheter vid försvarets förskningsans- Prop. 1990/91:100 talt (FOA) syftar till att stödja utrikesdepartementets arbete i internatio- Bil. 5 nella nedrustningsförhandlingar. <h5>Rättsfrågor</h5> Folkrätten, dess tillämpning och utveckling, intar en betydelsefull plats i svensk utrikespolitik. Ett centralt inslag på detta område gäller skyddet för de mänskliga rättigheterna. Sverige arbetar i olika internationella fora för att förstärka det internationella skyddet för mänskliga rättigheter och verkar för att dödsstraffet skall avskaffas. Ett viktigt inslag i dessa strävan- den är att utarbeta och följa upp efterlevnaden av internationella normer för individens skydd. Det finns för närvarande fem FN-konventioner med tillhörande över- vakningsmekanismer inom området för mänskliga rättigheter. FNs kon- vention om barnets rättigheter har nyligen trätt i kraft. Dess efterlevnad kommer att övervakas av en särskild kommitté. Detsamma gäller en konvention om migrerande arbetares rättigheter som antogs av FN hösten 1990 men som ännu inte trätt i kraft. Utöver detta finns den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläg- gande friheterna, som gradvis har utökats med skydd för nya rättigheter. Europarådet har dessutom antagit en konvention mot tortyr som innebär längre gående förpliktelser än som följer av den konvention i samma ämne som antogs av FNs generalförsamling hösten 1984. För att stärka den folkrättsliga kompetensen i Sverige vad avser mänsk- liga rättigheter lämnar departementet ekonomiskt stöd till Raoul Wallen- berg-institutet i Lund. Andra viktiga folkrättsliga ämnen är havsrätten med tillhörande av- gränsningsfrågor, miljörätten och rymdrätten. Frågor rörande polarområ- dena har kommit att inta en alltmer framträdande plats i departementets arbete. Arbetet med att träffa investeringsskyddsavtal med andra länder intensifierades under år 1990 och kommer att drivas vidare. Från och med den 1 juli 1989 har departementet medel för stipendier för folkrättslig forskning av särskild relevans för utrikesförvaltningens verksamhet och kunskapsbehov. För närvarande står medel till förfogande för stipendier till fyra doktorander i fyra år. Allmänt sett fungerar den vid rättsavdel- ningen placerade folkrättsrådgivaren som en länk mellan utrikesdeparte- mentet och universiteten. En mera utförlig framställning om folkrättens ställning finns i prop. 1988/89: 100 bil. 5 s. 14. Sverige ingår årligen ett antal avtal, fördrag och internationella konven- tioner med främmande makter. Förhandlingsarbetet kräver i betydande omfattning en traktaträttslig medverkan. För att rationalisera verksamhe- ten planeras en datorisering av departementets traktatregister. Inom ramen för det internationella samarbetet på det straffrättsliga området visar Sverige också ett stort engagemang. Det rör sig här om utlämningsfrågor och annat biträde åt domstolar och andra myndigheter i brottmål. Stora insatser görs för att svenskar som har dömts till fängelse- straff utomlands skall kunna tas hem för att avtjäna straffet i Sverige. 14 Genom utredningar om utländsk rätt och genom bistånd i bl.a. underhållsärenden får svenska medborgare stöd att hävda sin rätt i utlan- det. Ärenden som rör bortförda barn är en annan viktig arbetsuppgift. Utrikesförvaltningen bistår även svenskar som hamnat i nödsituationer utomlands, t. ex. sedan de råkat ut för olycksfall, sjukdom eller frihetsbe- rövanden. Dessa frågor har blivit alltmera komplicerade i och med att svenska medborgare numera i större utsträckning förlägger sina utlandsre- sor utanför de traditionella turistmålen. En försvårande omständighet är även att huvuddelen av de frihetsberövade anklagats för narkotikabrott. Handläggningen av ärenden som rör utlänningar är synnerligen resurs- krävande. Utlandsmyndigheternas befattning med sådana ärenden under åren 1987—1989 framgår av följande uppställning: <table border="1"> <tr><td> År</td><td> Uppehålls- och arbetstillstånd</td><td> Viseringar</td></tr> <tr><td> 1987</td><td> 27 000</td><td> 145 000</td></tr> <tr><td> 1988</td><td> 30 000</td><td> 180 000</td></tr> <tr><td> 1989</td><td> 47 000</td><td> 236 000</td></tr> </table> De ökade utresemöjligheterna för medborgare i Central- och Östeuropa samt Sovjetunionen har lett till fortsatta ökningar av viseringsärenden under år 1990. Med stöd av nya bestämmelser i utlänningsförordningen har statens invandrarverk till utlandsmyndigheterna på försök delegerat ytterligare beslutanderätt i utlänningsärenden bl. a. vad gäller uppehålls- och arbetstillstånd. För att utröna i vilken utsträckning utlandsmyndighe- terna har möjlighet att ta på sig denna ytterligare arbetsbörda, inom de finansiella och personella ramar som står till buds, kommer en utvärdering att ske under våren 1991 av delegeringens konsekvenser. Som en följd av den omfattande flyktinginvandringen ökar fortsatt arbetsbelastningen vid vissa utlandsmyndigheter genom att anhöriga till dem som fått uppehålls- tillstånd söker visering eller tillstånd till anknytningsinvandring. Internationellt utvecklingssamarbete Biståndsramen fastställs till 13 871 milj, kr, vilket innebär en ökning med 871 milj. kr. jämfört med innevarande budgetår. Det internationella samförståndet om vikten av ett ökat bistånd till de fattigaste u-länderna har ökat. Trots detta ligger industriländernas bistånd kvar på en i stort sett oförändrad andel av BNI. Det är fortfarande bara fyra länder — Danmark, Norge, Nederländerna och Sverige — som upp- når FNs utbetalningsmål om 0,7 procent av BNI. Det övergripande målet för svenskt bistånd är att höja de fattiga folkens levnadsnivå. Detta har konkretiserats i fem delmål. Biståndet skall bidra till resurstillväxt, ekonomisk och social utjämning, ekonomisk och politisk självständighet, en demokratisk samhällsutveckling samt en framsynt hus- hållning med naturresurserna och omsorg om miljön i mottagarländerna. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 15 Sverige fortsätter att avsätta stora belopp för multilateralt utvecklings- samarbete. Sammantaget uppgår det multilaterala biståndet till ca en tredjedel av den totala biståndsramen. Ökningar föreslås bl.a. för FNs utvecklingsprogram (UNDP), FNs befolkningsprogram (UNFPA), FNs barnfond (Unicef) samt för flyktingbistånd genom FN. Inom det bilaterala utvecklingssamarbetet genom SIDA ligger tyngd- punkten på långsiktigt utvecklingssamarbete. Den starka inriktningen på södra Afrika fortsätter. Mer än 50 procent av det bilaterala biståndet genom SIDA går till denna region. En ny anslagspost föreslås för Uganda. I propositionen redovisas den löftesrika utveckling som på många håll skett mot avspänning, demokrati och fredliga lösningar av konflikter. En ny anslagspost föreslås för Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd. Ökningen av anslaget används framför allt till det landprogrammerade biståndet samt till anslagsposterna Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd respektive Bistånd genom folkrörelser och andra en- skilda organisationer. Ett behov av ökade katastrofinsatser förutses i budgeten, liksom fortsatt stöd för reformprocessen i Central- och Östeuropa. Stödet till de fattigaste u-länderna i Afrika stärks för att de ekonomiska återhämtningsprogrammen skall kunna fullföljas trots den ökande börda som konflikten i Persiska viken inneburit för många av dessa länder. Vid sidan om stödet till ekonomisk återhämtning, måste inriktningen på u-län- dernas möjligheter till en långsiktig samhällsutveckling förstärkas. Medel har avsatts för insatser inom ramen för internationellt samordnade skuld- lättnadsaktioner till förmån för de fattigaste skuldsatta länderna. Anslaget för andra biståndsprogram minskar något jämfört med inneva- rande budgetår. Minskningen beror bl.a. på att det stöd som påbörjats till några länder med medel från anslagsposten Projektbistånd till vissa länder förs över till berörd myndighet. En del av kostnaderna för mottagning i Sverige av asylberättigade flyk- tingar från u-länder föreslås finansieras från biståndsramen genom en avräkning. Ett omfattande utvecklings- och analysarbete pågår inom centrala områ- den av det svenska utvecklingssamarbetet. Aktuella större projekt är FN i utvecklingssamarbetet samt en parlamentarisk kommitté som gör en översyn av det multilaterala biståndet. Båda dessa projekt slutförs under första halvåret 1991. I enlighet med förslaget från utredningen (SOU 1990:17) Organisation och arbetsformer inom bilateralt utvecklingsbi- stånd föreslås inrättandet av en ny biståndsmyndighet för industri- och näringslivsutveckling, genom sammanslagning av SWEDFUND och IM- POD samt delar av SIDAs industribyrå. Övriga slutsatser från denna utredning, samt från utredningen om utvärdering och lärande i biståndet, redovisas under särskilda avsnitt i budgetpropositionen. I beräkningen av förvaltningsanslagen för de olika biståndsmyndigheter- na har vissa krav på rationaliseringar beaktats. De administrativa anslagen har prövats med restriktivitet. Rationaliseringsuttag har gjorts på samtliga myndigheter, samtidigt som vissa angelägna reformer medgetts. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 Handelspolitik Utrikeshandeln är en faktor av avgörande betydelse for Sveriges möjlighe- ter att värna sysselsättning och välstånd. Ett öppet och respekterat multila- teralt handelssystem är därför ett viktigt mål för våra utrikesrelationer. Sverige lägger stor vikt vid arbetet inom internationella organisationer som Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT), Organisationen for eko- nomiskt samarbete och utveckling (OECD) och Förenta nationernas kon- ferens för handel och utveckling (UNCTAD). I dessa och andra fora arbetar Sverige aktivt för att utveckla frihandeln och motverka protektio- nism. Den svenska handelsbalansen har visat överskott varje år sedan år 1983. De senaste åren har överskottet dock visat en sjunkande tendens, samti- digt som underskottet på andra poster i bytesbalansen ökat. Fortsatta insatser för att främja svensk export av varor och tjänster är därför av stor betydelse. År 1990 har på det handelspolitiska fältet präglats av ett intensivt förhandlingsarbete, såväl regionalt — framför allt inom Europa — som multilateralt inom ramen för den s.k. Uruguay-rundan i GATT. Uruguay-rundan har tre övergripande målsättningar: att stärka GATT-systemet, att ytterligare liberalisera världshandeln samt att utvidga reglerna inom GATT till nya och expanderande områden, t. ex. tjänstehan- del och immaterialrätt. Uruguay-rundan avsågs bli avslutad vid ett minis- termöte i december 1990. Ministrarna enades emellertid om att undersöka förutsättningarna för att fortsätta mötet i januari 1991. De mycket ambi- tiösa målen för Uruguay-rundan tycks dock ändå inte kunna uppnås fullt ut. Ett sådant resultat, tillsammans med en begynnande konjunkturned- gång på vissa håll, gör att det multilaterala handelssystemet under budget- året 1991/92 kan komma att utsättas för stora påfrestningar. En mycket stor del av Sveriges utrikeshandel sker med det övriga Väst- europa. Därför är de pågående förhandlingarna mellan EFTA-länderna och EG om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) av största vikt. Det gemensamma målet är att EFTA-länderna skall delta i den inre marknad med fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och människor som avses vara etablerad från år 1993. Vidare skall viktiga samhällsområden som forskning, utbildning, miljöpolitik, konsumentskydd och den sociala dimensionen omfattas av samarbetet. Under hösten 1990 koncentrerades förhandlingarna på att försöka nå principiell enighet kring ett antal huvudfrågor. Så skedde vid ett möte mellan EFTA- och EG-ländernas ministrar den 19 december, varför det finns goda utsikter att förhandlingarna skall kunna slutföras under första halvåret 1991. Därefter vidtar ett omfattande informations- och lagstift- ningsarbete med sikte på avtalets beräknade ikraftträdande den 1 januari 1993. Riksdagen har i december 1990 uttalat att Sverige bör eftersträva att med bibehållen neutralitetspolitik bli medlem i den europeiska gemenska- pen, samt bedömt det sannolikt att en svensk ansökan härom kan lämnas in under år 1991. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 2 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5 Den glädjande och hoppingivande reformprocessen i Central- och Öst- Prop. 1990/91: 100 europa har fortsatt under år 1990. Emellertid har på många håll svåra Bil. 5 övergångsproblem uppkommit. Sverige deltar aktivt i de internationella organ som på olika sätt stöder en utveckling mot ökad demokrati och marknadsorienterade ekonomiska system. Sverige bedriver också ett om- fattande bilateralt samarbete med samma mål. EFTA och Polen, Tjecko- slovakien respektive Ungern undertecknade i juni 1990 samarbetsdeklara- tioner. Enligt dessa skall parterna bl. a. undersöka förutsättningarna för att ingå frihandelsavtal. Samtal härom har inletts. Ett ökat handelsutbyte har en central roll i och for samarbetet på det ekonomiska området, samtidigt som det främjar ökade kontakter också på andra områden. Samtidigt ställer förändringsprocessen krav på en utökad bevakning inte minst på det ekonomiska området, som underlag för svenska ställningstaganden. <h5>Sverige-information och kulturutbyte</h5> De internationella kontakterna är betydelsefulla för det svenska samhället i stort. Detta gäller inte minst kulturlivet och forskningen som behöver ständiga impulser utifrån för att inte stagnera. Det faktum att Sverige tillhör ett litet språkområde och geografiskt är beläget i Europas utkant innebär både svårigheter och möjligheter. Staten kan med olika medel främja ett aktivt svenskt deltagande i utbyte med andra länder och kultu- rer. Detta utbyte måste ske i enlighet med deltagarnas egna prioriteringar och önskemål. De statliga insatserna bör därför i huvudsak inskränkas till ekonomiskt stöd och, vid behov, till kontaktförmedling och praktiskt bistånd. Den statligt finansierade Sverige-informationen skall syfta till att sprida kännedom om det svenska samhället samt väcka intresse och förståelse för Sveriges syn på olika samhällsfrågor. Därmed underlättas Sveriges delta- gande i det internationella utbytet. Det är också ett utrikespolitiskt intresse att svenska synpunkter får gehör i utlandet. Informationen om Sverige i utlandet kan därutöver ha betydelse för våra ekonomiska förbindelser och främja såväl export som turism. Avsikten med den statliga Sverige-informationen skall inte vara att förmedla en tillrättalagd och glättad bild av vårt land. Sverige-bilden utomlands bestäms i första hand av faktiska förhållanden hos oss. Men den internationella nyhetsförmedlingen uppmärksammar ofta endast en- staka händelser och utvecklingsdrag. De statliga informationsinsatserna bör därför, enligt min mening, söka komplettera bilden genom att särskilt lyfta fram drag i den svenska samhällsutvecklingen som annars kanske skulle hamna i skymundan — neutralitetspolitik, miljösatsningar, arbets- marknadspolitik, kulturlivets variationsrikedom m.m. Beträffande den geografiska inriktningen av de statliga insatserna avse- ende kultur- och erfarenhetsutbyte motiverar den snabba omvandlingen i Europa att detta område prioriteras. De beslut som regeringen fattat under år 1990 rörande utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa med- för ett ökat kultur- och erfarenhetsutbyte med Central- och Östeuropa med 18 särskild prioritering av utbytet med Baltikum och övriga Sovjetunionen, Prop. 1990/91: 100 Polen, Ungern och Tjeckoslovakien.                                    Bil. 5 Samarbetet med Central- och Östeuropa Grundläggande för Sveriges insatser är en strävan att främja utvecklingen mot demokrati i Central- och Östeuropa. Demokratin stärker och skapar förutsättningar för en avveckling av den centralstyrda ekonomin och underlättar det internationella samarbetet. Sverige stödjer den djupgående samhällsomdaningen i Central- och Östeuropa. Motiven är flera. De ekonomiska reformerna utgör en del av demokratiprocessen. De utgör en förutsättning för produktions- och väl- ståndsökning och för vidgat internationellt samarbete. Slutligen kan de ekonomiska reformerna på sikt medverka till att de central- och östeurope- iska länderna blir betydelsefulla handelspartner. De ekonomiska reformerna måste genomföras med beaktande av den sociala dimensionen. Annars riskerar demokratin att undergrävas. Strävan att föra in Central- och Östeuropa i såväl det globala som det europeiska ekonomiska samarbetet hör till målen i svensk politik. En fast förankring i europeiskt ekonomiskt samarbete bidrar även till att knyta Central- och Östeuropa till den västeuropeiska demokratiska traditionen och till ett marknadsekonomiskt synsätt. Det är vidare ett mål för svensk politik att bidra till en ökad medveten- het om de allvarliga miljöproblemen i Central- och Östeuropa. Dessa hotar hälsotillståndet för befolkningen och jordbruksproduktionen inom stora områden. Regionens luft- och vattenföroreningar påverkar även Sveriges miljö. I december 1989 presenterades regeringens program om 1 miljard kro- nor för stöd till de central- och östeuropeiska länderna under budgetåren 1990/91 — 1992/93. Riksdagen beslutade i enlighet med detta program. Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) har fått huvudansvar för handläggningen av det bilaterala stödet. SIDA har fått ansvar för bidrag till svenska folkrörelsers och enskilda organisatio- ners aktiviteter i Central- och Östeuropa. Under hösten har riksdagen även godkänt ett svenskt bidrag till den Europeiska Utvecklingsbankens (EBRD) kapital om totalt ca 525 milj. kr. Sveriges bidrag till reformprocessen i Central- och Östeuropa inskränks emellertid inte till insatser som inryms i dessa belopp. Sverige deltar även aktivt i de verksamheter som utvecklats inom flera multilaterala organisa- tioner. Europarådet, FNs ekonomiska kommission för Europa (ECE), den europeiska säkerhets- och samarbetskonferensen (ESK) har alla påbörjat aktiviteter till förmån för de ekonomiska och politiska reformerna. De västliga industriländernas samarbetsorganisation OECD har inlett en om- fattande seminarieverksamhet för europeiska länder i ekonomisk omvand- ling. Flera central- och östeuropeiska länder har uttryckt intresse för med- lemskap i OECD. Dessa länders strävan till vidgade kontakter har bl.a. resulterat i att Bulgarien, Polen, Rumänien, Tjeckoslovakien och Ungern nu samtliga är 19 medlemmar i den Internationella Valutafonden (IMF) och Världsbanken Prop. 1990/91: 100 (IBRD). Sovjetunionen söker ett närmare samarbete med dessa institutio- Bil. 5 ner. Sovjetunionen har under år 1990 erhållit observatörskap i GATT, det internationella tull- och handelsavtalet. Flertalet central- och östeurope- iska länder är redan anslutna till GATT men har blivit väsentligt mer aktiva. EFTA-ländema har i juni 1990 undertecknat deklarationer om ekono- miskt samarbete med Polen, Tjeckoslovakien och Ungern. Diskussioner har påbörjats med dessa länder och med Jugoslavien om möjligheten att sluta frihandelsavtal. Bland de många initiativ som tagits i internationella organisationer kan också nämnas att WHOs europaregion har inrättat ett särskilt program för stödinsatser för hälso- och sjukvårdssektorns omstrukturering. Sverige deltar aktivt i samtliga dessa internationella diskussioner. Grundläggande för den svenska inställningen är att i görligaste mån bygga på existerande organisationer. De särskilda problem som reses vid över- gången från centralplanerad ekonomi till marknadsekonomi bör mötas med flexibilitet utan att organisationernas grundläggande karaktär ändras. Arbetet med de svenska förbindelserna till de central- och östeuropeiska staterna bedrivs inom i stort sett hela regeringskansliet. Denna budgetpro- position innehåller sammanfattande redovisningar av detta samarbete. Av naturliga skäl betonas intresset för våra närmaste grannar. I någon form arbetar flertalet departement och många myndigheter med överföring av svenska erfarenheter, huvudsakligen genom utbildningsinsatser och stöd för ny lagstiftning för att underlätta övergången till marknadsekonomi och demokrati i dessa länder. Utöver de aktiviteter som bedrivs av UD och biståndsmyndigheterna, kan följande nämnas: Justitiedepartementet lämnar stöd till uppbyggna- den av ny lagstiftning i Sovjetunionen. Socialdepartementet redovisar behov av stöd i hälso- och sjukvårdsadministrationen samt socialförsäk- ringen. Kommunikationsdepartementet arbetar med utbildnings- och kon- sulthjälp främst vad gäller teknologiöverföring inom väg- och telekommu- nikation. Finansdepartementet svarar för insatser inom olika organ som t. ex. EBRD, den nordiska investeringsbanken (NIB) och det nordiska miljöfinansieringsbolaget (NEFCO). De central- och östeuropeiska länder- nas medlemskap inom IMF och Världsbanken föranleder att särskilda överväganden och insatser görs för kunskapsöverföring vad gäller finansi- ella, skattepolitiska och stabiliseringsfrågor. Inom utbildningsdepartemen- tets område kommer medel för utökat forskningssamarbete med framför allt våra grannländer runt Östersjön att anvisas till universitet och högsko- lor. Kungliga Vetenskapsakademien har anvisats ökade medel för forsk- ningssamarbete med Sovjetunionen. Svenska institutet föreslås få medel för utökning av sitt stipendieprogram. Jordbruksdepartementet lämnar bl. a. stöd till forskningssamarbete inom jordbruk, skogsbruk och fiske, samt till livsmedelsexporten från de central- och östeuropeiska länderna. Praktikantutbytet med de baltiska republikerna samt arbete med flykting- och migrationsfrågor handläggs inom arbetsmarknadsdepartementet lik- 20 som frågor om samarbete inom det arbetsmarknadspolitiska området. Kunskapsöverföring vad gäller närings- och regionalpolitik, småföretags- utveckling, företagsledning och arbetsmarknadsutbildning bedrivs inom industridepartementet. På civildepartementets område arbetar Statens in- stitut for personalutveckling (SIPU) med kurser i förvaltning och lokalt självbestämmande och riksrevisionsverket (RRV) i revision. Statistiska centralbyrån (SCB) kan göra insatser for utbildning på statistikområdet som hittills präglats av offentlig propaganda och därför nu belastas av svåra trovärdighetsproblem. Miljödepartementet finner att det efter Ron- neby-konferensen finns nya förutsättningar för fördjupat och effektivare miljösamarbete. Ökningen av gränsöverskridande miljöföroreningar un- derstryker behovet av detta samarbete. För fortsatta och breddade kontak- ter på dessa områden kommer medel att ställas till förfogande. Det biståndsfinansierade samarbetet inriktas på att vara ett strategiskt stöd för att stärka ländernas förmåga att genomföra den demokratisering och den djupgående reformering som nu inletts på olika samhällsområden. Insatser äger rum på en lång rad områden, bland vilka de politiska och ekonomiska samhällsfunktionerna intar en central ställning vid sidan av miljöfrågorna. Insatserna innefattar i första hand erfarenhetsutbyte och kunskapsutveckling. En lång rad svenska organisationer, företag och myn- digheter är engagerade i genomförandet av insatserna. Vissa av de tidigare redovisade åtgärderna finansieras med biståndsmedel. Större delen av det biståndsfinansierade samarbetet sker för närvarande bilateralt. Ett samarbete är i princip möjligt med samtliga länder i Central- och Östeuropa, men de flesta insatserna kommer att genomföras i Sveriges närområde, dvs. Polen, de baltiska republikerna och västra delen av Ryska rådsrepubliken. I Polen genomförs huvuddelen av samarbetet på miljöområdet. Bland verksamheten i de baltiska republikerna kan nämnas miljöanalys, kommu- nalt självstyre, småindustriutveckling, fastighetsregistrering, arbetsmark- nadspolitik, kommunikationer m. m. Sverige kommer också att finansiera omfattande ekonomiska studier av de tre baltiska republikerna. I Bryssel möts regelbundet en grupp av 24 industrialiserade länder, den s. k. G 24, för att under EG-kommissionens ordförandeskap diskutera och samordna biståndet. Sverige deltar aktivt i denna samordning. Sverige bidrar vidare till flera multilaterala insatser for Central- och Östeuropa. Bland dessa kan nämnas det nordiska miljöfinansieringsbola- get (NEFCO) och EFTAs utvecklingsfond för Jugoslavien. Medel har också avsatts till en särskild konsultfond for samarbete med Världsbanken. Under littera C finns förslag med syfte att främja utveckling av näringsli- vet i Central- och Östeuropa genom den nya myndighet för näringslivsbi- stånd som föreslås bildas. Enligt detta skall bl. a. SWEDFUNDs grundka- pital höjas med 100 milj, kr., varav 50 milj. kr. avsätts for ett särskilt fönster för insatser i Central- och Östeuropa. Med en sådan åtgärd bör ett ökat engagemang från näringslivets sida i området underlättas. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 21 <h5>Utrikesförvaltningen</h5> De snabba politiska förändringarna i Europa och utvecklingen i Mellanös- tern ställer större krav på den svenska utrikesförvaltningen än vad som varit fallet sedan andra världskrigets slut. Utvecklingen i Central- och Östeuropa, inklusive de baltiska republikerna, de båda tyska staternas förening, den västeuropeiska integrationen och händelserna i Mellanös- tern innebär att resurser med kort varsel måste omdisponeras mellan utlandsmyndigheterna samt mellan departementet och utlandsmyndighe- terna. Detta är möjligt tack vare en inbyggd flexibilitet i organisationen och entusiasm och vilja från en skicklig yrkeskår. Omvälvningen i Central- och Östeuropa har föranlett departementet att göra en samlad översyn av verksamhetsinriktningen, och i samband där- med resursbehovet, vid myndigheterna där. En utredningsman föreslår i en nyligen avgiven rapport (Östeuropautredningen) att svensk närvaro etableras och förstärks i alla de baltiska republikerna, att ambassaden i Moskva förstärks, att viseringsavdelningarna vid ambassaden i Moskva och generalkonsulatet i Leningrad organiseras om, att motsvarande avdel- ning i Sofia förstärks, att ambassaden i Prag förstärks med anledning av att ESKs sekretariat förläggs dit samt i fråga om Warszawa att en kulturatta- chébefattning tillförs ambassaden och att ett separat handelskontor upp- rättas. Vidare föreslås i utredningen att handelsfrågorna vid ambassaden i Sofia åter integreras lokalmässigt i ambassadens arbete och att viserings- tvånget för polska medborgare upphävs. Förslagen innebär ett nettotillskott av sju utsända handläggartjänster. Ambassadlokalerna i Belgrad, Budapest och Sofia föreslås bytas ut, de i Moskva och Leningrad byggas ut samt kansliet i Prag renoveras. I Balti- kum behöver ytterligare lokaler anskaffas. En särskild arbetsgrupp har dessutom tillsatts för att se över myndig- hetsorganisationen i det enade Tyskland. Denna kommer att framlägga ett förslag till ny organisation under våren 1991. Ett löpande utvecklingsarbete pågår vad gäller organisations- och bud- getfrågor. Den 1 juli 1990 påbörjades vid åtta utlandsmyndigheter en treårig försöksverksamhet med en modifierad form av treårsbudgetering. En utvärdering kommer att ske före hösten 1993. Jag kan vidare nämna att statskontoret kommer att få i uppdrag att med början år 1991 göra effek- tivitetsstudier av tre utlandsmyndigheter. I syfte att höja kostnadsmedvetandet inom departementet pågår ett arbete med att successivt ge de olika avdelningarna ett ökat budgetansvar, med särskilda budgetramar för viss verksamhet. I januari 1990 överlämnades en rapport om ADB-verksamheten inom utrikesförvaltningen. Rapporten pekar bl.a. på att antalet tjänster för utbildning, systemutveckling och användarstöd inte står i proportion till den snabba och teknikinriktade datoriseringen. (Se även avsnittet om informationshantering och rationalisering under anslaget A 1.). I syfte att bättre styra hyreskostnaderna för kanslier och residens utom- lands kommer på försök, i första hand under en treårsperiod, kostnaderna för dessa att överföras till departementets förvaltningsanslag. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 Överenskommelse har träffats med byggnadsstyrelsen om att från och Prop. 1990/91:100 med den 1 juli 1990 till departementet överfora hanteringen av representa- Bil. 5 tionsutrustning. Däremot bör även fortsättningsvis nyanskaffning och för- valtning av inventarier for statsmöblerade personalbostäder handläggas av byggnadsstyrelsen, där kompetensen finns. Under ett antal år har resurser saknats för underhåll och ersättning av inventarier vid många utlandsmyndigheter. En underhandsöverenskom- melse har därför träffats med byggnadsstyrelsen om att kostnaderna för ny inredning av vissa kanslier och chefsbostäder förskotteras av verket. De- partementet debiteras under en tioårsperiod inredningskostnaderna i form av en tilläggshyra. Som förutskickades i förra årets budgetproposition har en översyn gjorts av assistenternas arbetssituation, som förändrats bl.a. till följd av den ökade datoriseringen. Översynen bereds for närvarande inom departe- mentet. Innan slutlig ställning tas till de föreslagna åtgärderna kommer vissa av förslagen att genomföras på försök. En särskild översyn har under år 1990 gjorts av UD-makarnas situation. Utredningsmannen föreslår bl. a. konkreta åtgärder for att underlätta för medföljande att få anställning utomlands, vidare att ett generellt beskatt- ningsbart och ATP-grundande makebidrag införs utomlands för UD- makar som saknar arbetsinkomst, att medflyttandebidrag utgår under hemmastationering och att en särskild handläggartjänst för medföljande- frågor inrättas vid departementets administrativa avdelning. Några förslag är under genomförande medan möjligheterna att genomföra andra disku- teras inom departementet. Inom ramen för det särskilda avtalsområde som gäller för den utsända personalen har de kollektivavtalsslutande parterna avsatt medel och gjort insatser speciellt för de medföljande bl. a. i form av viss kompensation för bortfall av ATP (den s. k. MAK-ersättningen) och för premier till en särskild gruppensionsförsäkring för medföljande. Inom departementet på- börjas nu i samband med beredningen av nämnda utredning en översyn av utfall och effekter i fråga om egen- och efterlevandepensionsförmåner för olika kategorier och åldersgrupper av medföljande. Cirka var fjärde utsänd handläggare har i dag annan huvudman än utrikesdepartementet. Under budgetåret har överläggningar förekommit med specialattachéernas huvudmän i syfte att få till stånd en rättvisare kostnadsfördelning mellan dessa och utrikesdepartementet. Ett förslag med riktlinjer för den fortsatta handläggningen av bl. a. denna fråga kom- mer att presenteras under våren 1991. Riktlinjerna avses träda i kraft den 1 juli 1991. Flera utredningar, som ingående redovisades i föregående års budget- proposition (prop. 1989/90:100 bil. 5, UU14, rskr. 191), följs fortlöpande upp. Det gäller betänkandena Sverige-information och kultursamarbete (SOU 1988:9), Utrikesförvaltningens inriktning och organisation (SOU 1988:58) samt UDs presstjänst (SOU 1989:8). De föreslagna förstärkningarna i Central- och Östeuropa måste finansi- eras inom befintliga budgetramar. Dessutom åligger det utrikesdeparte- mentet att medverka i de besparingsåtgärder avseende den statliga förvalt- 23 ningen som regeringen beslutat om. Vidare har händelserna i Mellanöstern Prop. 1990/91: 100 förorsakat departementet avsevärda kostnader. Allt detta medför ett ökat Bil. 5 behov av en noggrann prioritering av verksamheten. Med anledning härav och med hänsyn till de nya krav som ställs på förvaltningen under de närmaste åren kommer det sannolikt att bli nödvändigt att lägga ned ett antal utlandsmyndigheter. En utredningsman har fått i uppdrag att ta fram underlag för beslut. Jag avser under våren 1991 återkomma till regeringen med förslag om vilka myndigheter som bör komma i fråga och kommer i samband därmed att lägga fram en tidplan. Behov föreligger också att få fram underlag för vidare omprioritering av verksamheten. Med hänsyn härtill kommer ytterligare en utredningsman att senare under år 1991 se över relevanta delar av utrikesförvaltningens organisation. 24 <h4>A. Utrikesdepartementet m.m.</h4> <h5>A 1. Utrikesförvaltningen</h5> <table border="1"> <tr><td> 1989/90</td><td> Utgift</td><td> 1</td><td> 115</td><td> 706</td><td> 765</td></tr> <tr><td> 1990/91</td><td> Anslag</td><td> 1</td><td> 156</td><td> 255</td><td> 000</td></tr> <tr><td> 1991/92</td><td> Förslag</td><td> 1</td><td> 321</td><td> 450</td><td> 000</td></tr> </table> Sveriges lönade utlandsmyndigheter samt ackrediteringar för de Stock- holmsbaserade ambassadörerna redovisas i förteckning som bifogas proto- kollet i detta ärende som bilaga 5.2. Beräknad <table border="1"> <tr><td></td><td> 1990/91</td><td> ändring</td><td> 1991/92</td></tr> <tr><td> Personal</td><td> 2 555</td><td></td><td> - 13 (1)</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Förvaltningskostnader (2)</td><td> 854 163 000</td><td> +</td><td> 154 442 000</td></tr> <tr><td> (varav lönekostnader)</td><td> (469 378 000)</td><td> (+</td><td> 55 604 000)</td></tr> <tr><td> Lokalkostnader</td><td> 302 092 000</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> (varav</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> kansli lokaler och</td><td> (178 092 000)</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> chefsbostäder,</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> persona 1 bostäder)</td><td> (124 000 000)</td><td> +</td><td> 10 753 000</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 1 156 255 000</td><td> +</td><td> 165 195 000</td></tr> </table> (1) Inkluderar inte nedskärningar till följd av regeringens föreslagna åtgärdspaket avseende den statliga förvaltningen. (2) Från och med budgetåret 1991/92 ingår hyreskostnaderna för kansli lokaler och chefsbostäder utomlands i denna anslagspost. Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till 1 321 450 000 kr. Anslaget har beräknats med utgångspunkt i ett produk- tivitets-/rationaliseringskrav motsvarande 1,5 procent. I likhet med föregående år föreslås att utrikesförvaltningen ges möjlighet att vid behov omdisponera 5 milj. kr. mellan vissa anslag som berör utrikesförvaltningen. Aktuella anslag är A 1. Utrikesförvaltningen, A 2. Utlandstjänstemännens representation, A 5. Honorärkonsuler samt D 3. Övrig information om Sverige i utlandet. Riksdagen bör i efterhand i lämpligt sammanhang informeras om genomförda omdisponeringar i bud- getpropositionen året därpå. Utrikesförvaltningens organisation Som förutskickades i föregående års budgetproposition (prop. 1989/90:100 bil. 5) upphörde ambassadkansliet i Liberias huvudstad Monrovia med sin verksamhet i mars 1990. En Stockholmsbaserad ambas- sadör är dock fortfarande ackrediterad i Monrovia. Det lönade konsulatet i Palma de Mallorca omvandlades i juni 1990 till ett honorärkonsulat underställt generalkonsulatet i Barcelona. Prop. 1990/91:100 Bil. 5 25 Ytterligare två myndigheter är, enligt tidigare beslut, under avveckling. Prop. 1990/91: 100 Generalkonsulatet i Rio de Janeiro (prop. 1988/89: 100 bil.5, UU17, rskr. Bil. 5 114) och konsulatet i Vancouver (prop. 1989/90: 100 bil.5, UU14, rskr. 191) kommer under första halvåret 1991 att omvandlas till honorärkonsu- lat. Samtidigt med den tyska återföreningen i oktober 1990 stängdes for- mellt den dåvarande ambassaden i Berlin. I samband därmed utvidgades generalkonsulatets i Berlin distrikt att omfatta även det förutvarande DDRs territorium jämte det nya förbundslandet Berlin. Under budgetåret 1990/91 har, i enlighet med beslut tidigare år (prop. 1988/89: 100 bil. 5), ett lönat generalkonsulat upprättats i Toronto. Som aviserades i förra årets budgetproposition (1989/90: 100 bil.5) upp- rättades våren 1990 en ambassad i Namibias huvudstad Windhoek. Utvecklingen i Sovjetunionen under det senaste året har möjliggjort öppnandet av svenska representationskontor i Tallinn och Riga. Kontoren är underordnade generalkonsulatet i Leningrad och har status som avdel- ningskontor. Kontoren hade vid öppnandet endast en basuppsättning av personal. Till följd av bl. a. den ökade viseringsbördan har denna visat sig otillräcklig. Jag föreslår därför att avdelningskontoren tillförs förstärkning, vilket kommer att ske genom omfördelning av resurser. Som ett första led i regeringens program för besparingar inom den statliga administrationen avses redan under budgetåret 1991/92 en utlandsmyndighet läggas ned. Regeringen kommer att under våren 1991 återkomma till riksdagen i fråga om UDs besparingsåtgärder, inklusive nedläggningar. Viseringsärendena ökar dramatiskt och oförutsebart. De ökade möjlig- heterna för medborgarna i Sovjetunionen, inte minst i de baltiska republi- kerna, och Polen, att resa utomlands avspeglas i att antalet viseringsansök- ningar i dessa länder mångdubblats sedan år 1988. Också den omfattande flyktinginvandringen medför stor och ökande arbetsbelastning. Anhöriga till dem som fått uppehållstillstånd söker i växande grad visering eller tillstånd till anknytningsinvandring. För att handlägga utlänningsärenden vid utlandsmyndigheterna åtgick under år 1989 ca 125 manår. Utan erforderliga personalförändringar kom- mer väntetiderna för erhållande av viseringar att öka i vissa länder. Jag föreslår därför personalförstärkningar, främst vid några myndigheter i Central- och Östeuropa. Genom omdisponering kommer en särskild tjänst att tillsättas för hand- läggning av ärenden som rör bortförda barn. Informationshantering och rationalisering I januari 1990 överlämnades en rapport om ADB-verksamheten inom utrikesförvaltningen. Rapportens slutsats är att datoriseringen inom UD varit för intensiv och teknikinriktad i förhållande till nödvändigt antal tjänster för utbildning, systemutveckling och användarstöd. Vidare pekas på bristande säkerhet i vissa avseenden. För att fullt ut utnyttja gjorda investeringar har, på förslag av utredningsmannen, en konsolideringspe-                   26 riod inletts. Den snabba tekniska utvecklingen har medfört att radio-, telex-, telefax- och kryptoteknik alltmer integrerats med ADB-tekniken. Framtida teknik- lösningar för UD måste därför bygga på en helhetssyn på ADB och kom- munikation, vilket också påpekades av utredningen. En omorganisation har därför genomförts som innebär att den förutvarande kommunikations- sektionen (radio/telex/telefax och krypto) slagits samman med den tidigare ADB-sektionen. Den nya ADB- och kommunikationsorganisationen be- står nu av en teknik-, en systemutvecklings- och en sambandssektion. UD står inför ett generationsskifte beträffande tekniska installationer. Ett vägval mellan olika tekniska lösningar måste göras. Med anledning härav och som ett led i konsolideringen pågår därför ett arbete med att ta fram underlag för val av framtida ADB-teknik och kommunikationslös- ning för UD. Det arbete som innevarande budgetår påbörjats med ADB-säkerhetsfrå- gor kommer att fortsätta under budgetåret 1991/92. Det innebär att ny utrustning kommer att installeras och att nya rutiner införs. Genom omfördelning av resurser kommer en särskild satsning att göras på ADB-utbildning under budgetåret 1991/92. Detta innebär att allt fler tjänstemän kommer att behärska den nya tekniken som ett stöd i det vardagliga arbetet. Under de senaste budgetåren har departementet köpt extern utbildning för betydande belopp. Att kunna genomföra utbildning i egen regi innebär stora besparingar. En omfördelning av resurser till teknik- och systemutvecklingssidan kommer dels att minska behovet av externa konsulttjänster, dels att med- föra en uppbyggnad av egen kompetens för underhåll och vidareutveckling av befintliga ADB- och kommunikationssystem samt utveckling av nya system. Utrymme skapas på detta sätt för angelägna datoriseringsprojekt, såsom exempelvis införande av ökat ADB-stöd för verksamheten vid protokollet och rättsavdelningen. Effekter härav blir inbesparing av tjäns- ter och uteblivna krav på ytterligare personella resurser. Lokalförsörjning Lokalförsörjningen på det statliga området omfattar i huvudsak utrikes- och biståndsförvaltningarna. Investeringar m.m. redovisas från och med budgetåret 1988/89 i form av en treårsplan. Medel för investeringar beräk- nas under avsnittet Investeringar m. m. under sjunde huvudtiteln (finans- departementet). Lokalhållare för utrikesförvaltningen är byggnadsstyrelsen. Lokalbe- ståndet uppgår till ca 290 000 m2. Utrikesförvaltningen disponerar innevarande budgetår ca 302 milj. kr. för lokalkostnader i utlandet, vilket motsvarar drygt 26 procent av förvalt- ningsanslaget. Lokalkostnaderna i Sverige redovisas under trettonde huvudtiteln (civildepartementet). Som jag nämnde tidigare kommer kost- naden för kanslilokaler och chefsbostäder att från och med budgetåret 1991/92 ingå i utrikesdepartementets förvaltningsanslag. Under föregående budgetår har inköp skett av kanslilokaler i Caracas, samt chefsbostäder i Managua och Santiago de Chile. Arbetena med am- Prop. 1990/91:100 Bil. 5 27 bassadanläggningen i Tokyo är i stort avslutade och anläggningen beräknas kunna tas i bruk i februari 1991. Ambassadanläggningen i Maputo beräk- nas vara färdigställd i början av mars 1991. För kommande treårsperiod har medel avsatts for kansli i Washington, samt för kansli och bostäder i Tallinn. Ett inköp av kansli i New York är också planerat. Ett kanslibygge i Dar es Salaam projekteras. För andra mindre objekt finns vissa medel diponibla under avsnittet Investeringar m. m. under sjunde huvudtiteln. De redovisade projekten representerar en fortsatt ambition att genom ökat statligt ägande finna mer rationella och på längre sikt mer stabila och mindre kostnadskrävande former för utrikesrepresentationens lokalför- sörjning utomlands. Statlig kreditgaranti I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1984/84:100 bil.5, UU8, rskr. 168) har för utrikesförvaltningen beviljats en engagemangsram om 50 milj. kr. Kreditgarantin avser lån till utrikesförvaltningens personal i samband med omstationering. Till och med budgetåret 1989/90 har ca 13,4 milj. kr. tagits i anspråk av engagemangsramen. Under året har inga förluster uppkommit. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 Hemställan Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att 1. godkänna vad som anförs om omdisponering av medel mellan anslagen Al. Utrikesförvaltningen, A 2. Utlandstjänstemännens representation, A 5. Honorärkonsuler och D 3. Övrig information om Sverige i utlandet 2. till Utrikesförvaltningen för budgetåret 1991/92 anvisa ett för- slagsanslag på 1 321 450 000 kr. <h5>A 2. Utlandstjänstemännens representation</h5> <table border="1"> <tr><td> 1989/90</td><td> Utgift</td><td> 16</td><td> 196</td><td> 138</td><td> Reservation 2 943 479</td></tr> <tr><td> 1990/91</td><td> Anslag</td><td> 18</td><td> 145</td><td> 000</td><td></td></tr> <tr><td> 1991/92</td><td> Förslag</td><td> 19</td><td> 778</td><td> 000</td><td></td></tr> </table> Från anslaget betalas kostnaderna för den kontaktskapande verksamhet, som bedrivs av utomlands stationerade tjänstemän i utrikesförvaltningen och av tjänstemän i utrikesdepartementet som, utan att omstationeras, tas i anspråk för tjänstgöring utomlands. Jag beräknar anslagsbehovet för budgetåret 1991/92 till 19 778 000 kr. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Utlandstjänstemännens representation för budgetåret                   28 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 19 778 000 kr. <h5>A 3. Kursdifferenser</h5> <table border="1"> <tr><td> 1989/90</td><td> Utgift</td><td> 9 532 683</td></tr> <tr><td> 1990/91</td><td> Anslag</td><td> 1 000</td></tr> <tr><td> 1991/92</td><td> Förslag</td><td> 1 000</td></tr> </table> Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 I samband med utlandsmyndigheternas valutaforsörjning uppkommer kursförluster och kursvinster som redovisas under detta anslag. Anslaget bör foras upp med ett formellt belopp på 1 000 kr. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Kursdifferenser for budgetåret 1991/92 anvisa ett förslags- anslag på 1 000 kr. <h5>A 4. Honorärkonsuler</h5> <table border="1"> <tr><td> 1989/90</td><td> Utgift</td><td> 12</td><td> 789</td><td> 546</td></tr> <tr><td> 1990/91</td><td> Anslag</td><td> 12</td><td> 666</td><td> 000</td></tr> <tr><td> 1991/92</td><td> Förslag</td><td> 13</td><td> 806</td><td> 000</td></tr> </table> Anslaget används för s. k. kontorskostnadsbidrag till vissa honorärkonsu- ler samt för anskaffning av utrustning som enligt författningar och praxis skall finnas på svenska honorärkonsulat. Från anslaget betalas även s. k. tjänsteutgifter som honorärkonsulerna har i fullgörandet av sina uppgifter samt kostnader för konsulskonferenser. Anslaget bör räknas upp med 1 140 000 kr. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Honorärkonsuler för budgetåret 1991/92 anvisa ett för- slagsanslag på 13 806 000 kr. <h5>A 5. Särskilda förhandlingar med annan stat eller inom internationell organisation</h5> <table border="1"> <tr><td> 1989/90</td><td> Utgift</td><td> 48</td><td> 225</td><td> 552</td></tr> <tr><td> 1990/91</td><td> Anslag</td><td> 45</td><td> 407</td><td> 000</td></tr> <tr><td> 1991/92</td><td> Förslag</td><td> 50</td><td> 448</td><td> 000</td></tr> </table> Anslaget används för att betala kostnader för förhandlingar med andra stater och svenskt deltagande i internationella konferenser och möten. Anslaget administreras och disponeras av utrikesdepartementet för hela regeringskansliets räkning. Jag har beräknat en ökning av anslaget med 5 041 000 kr. 29 Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Särskilda förhandlingar med annan stat eller inom interna- tionell organisation för budgetåret 1991 /92 anvisa ett förslagsanslag på 50 448 000 kr. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 <h5>A 6. Nordiskt samarbete</h5> <table border="1"> <tr><td> 1989/90</td><td> Utgift</td><td> 1 576 888</td></tr> <tr><td> 1990/91</td><td> Anslag</td><td> 1 750 000</td></tr> <tr><td> 1991/92</td><td> Förslag</td><td> 1 792 000</td></tr> </table> Från anslaget betalas kostnader för Sveriges deltagande i samarbetet inom ramen för Nordiska ministerrådet (samarbetsministrarna) och Nordiska ministerrådets ställföreträdarkommitté m. fl. samarbetsorgan samt för del- tagande i vissa andra former av nordiskt samarbete, däribland det svensk- norska samarbetet. Jag beräknar medelsbehovet för nästa budgetår till 1 792 000 kr. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Nordiskt samarbete för budgetåret 1991/92 anvisa ett för- slagsanslag på 1 792 000 kr. <h5>A 7. Utredningar m. m.</h5> <table border="1"> <tr><td> 1989/90</td><td> Utgift</td><td> 5 072 394</td><td> Reservation</td><td> 671 493</td></tr> <tr><td> 1990/91</td><td> Anslag</td><td> 10 561 000</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1991/92</td><td> Förslag</td><td> 9 955 000</td><td></td><td></td></tr> </table> Med hänsyn till den beräknade omfattningen av utredningsverksamheten bör anslaget uppgå till 9 955 000 kr. under nästa budgetår. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Utredningar m. m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett reser- vationsanslag på 9 955 000 kr. <h5>A 8. Officiella besök m. m.</h5> <table border="1"> <tr><td> 1989/90</td><td> Utgift</td><td> 11</td><td> 029</td><td> 337</td></tr> <tr><td> 1990/91</td><td> Anslag</td><td> 9</td><td> 530</td><td> 000</td></tr> <tr><td> 1991/92</td><td> Förslag</td><td> 10</td><td> 388</td><td> 000</td></tr> </table> Anslaget utnyttjas för kostnader i samband med besök i Sverige av stats- chefer, regeringsmedlemmar och andra personer, som bör visas uppmärk- samhet och gästfrihet från officiellt svenskt håll. Anslaget används även i samband med motsvarande svenska officiella besök i utlandet och i sam- band med representation med svenskt deltagande i vissa förhandlingar utomlands. Jag föreslår att anslaget förs upp med 10 388 000 kr. 30 Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Officiella besök m.m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 10 388 000 kr. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 <h5>A 9. Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m. m.</h5> <table border="1"> <tr><td> 1989/90</td><td> Utgift</td><td> 1</td><td> 730</td><td> 200</td></tr> <tr><td> 1990/91</td><td> Anslag</td><td> 3</td><td> 740</td><td> 000</td></tr> <tr><td> 1991/92</td><td> Förslag</td><td> 3</td><td> 740</td><td> 000</td></tr> </table> Anslaget används huvudsakligen for periodiskt understöd till vissa i utlan- det, främst i Sydamerika, bosatta svenska medborgare. Därutöver betalas från anslaget eftergifter och jämkning av fordringar för utgivet tillfälligt ekonomiskt bistånd åt nödställda samt för bistånd i brottmål och kostna- der vid dödsfall. I anslaget finns en medelsram på 50 000 kr. för särskilda informations- insatser riktade till utlandsresenärer, främst ungdomar, för att belastning- en på utrikesförvaltningens konsulära resurser inte skall öka. Från anslaget betalas också kostnader för expertgruppen for identifi- ering av katastroffall utomlands samt kostnader i sjöfartsfrågor. Jag föreslår att anslaget blir oförändrat under nästa budgetår. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m. m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 3 740 000 kr. 31 <h4>B. Bidrag till vissa internationella organisationer</h4> <h5>B 1. Förenta nationerna</h5> <table border="1"> <tr><td> 1989/90</td><td> Utgift</td><td> 83</td><td> 338</td><td> 875</td></tr> <tr><td> 1990/91</td><td> Anslag</td><td> 117</td><td> 806</td><td> 000</td></tr> <tr><td> 1991/92</td><td> Förslag</td><td> 122</td><td> 608</td><td> 000</td></tr> </table> Förenta nationernas reguljära budget for kalenderåren 1990 — 91 fastställ- des av den 44:e generalförsamlingen till 1 974 634 000 dollar. Med en bidragsandel på 1,21 procent kan det svenska bidraget för kalenderåret 1991 — budgetåret 1990/91 — beräknas uppgå till ca 72 milj. kr. med reservation för vissa framtida revideringar. Budgetramen för kalenderåren 1992 — 93, att behandlas av den 45:e generalförsamlingen, har angivits till 1 996 100 000 dollar. Med utgångspunkt från föreliggande förslag för ka- lenderåret 1992 — budgetåret 1991/92 — kan det svenska bidraget beräk- nas uppgå till ca 74 milj. kr. Kostnaderna för den vaktstyrka i Mellersta Östern (Undof), som FNs säkerhetsråd beslutade upprätta år 1974, har för kalenderåret 1991 — budgetåret 1990/91 — preliminärt angivits till 42,4 milj, dollar. Under förutsättning att styrkans mandat fortsätter att förlängas och Sveriges bidragsandel på 1,21 procent förblir oförändrad kan Sveriges bidrag för budgetåret 1991/92 beräknas till ca 3 milj. kr. År 1978 beslutade säkerhetsrådet att sända en fredsstyrka till södra Libanon (Unifil). Kostnaden för denna under kalenderåret 1991 uppskat- tas till 148,3 milj, dollar. Under samma förutsättningar som ovan angivits kan det svenska obligatoriska bidraget för budgetåret 1991/92 beräknas till ca 11 milj. kr. Säkerhetsrådet beslutade år 1989 att upprätta en observatörsstyrka för Centralamerika (Onuca), vars budget för år 1991 beräknas till 57 milj, dollar. I likhet med ovan nämnda fredsbevarande operationer torde Onuca fortsätta sin verksamhet under budgetåret 1991/92, varför ett svenskt bidrag på ca 4 milj. kr. förutses. Inom FN-sekretariatet pågår planering av en FN-insats i Västra Sahara (Minurso) i samband med folkomröstning om områdets framtida status. Beslut om upprättande av denna FN-styrka, som avses omfatta såväl militär som civil personal, kan komma att fattas av säkerhetsrådet inom kort. Kostnaden för Minurso under ett år har preliminärt beräknats till storleksordningen 240 milj, dollar. För att täcka Sveriges obligatoriska bidrag till den sannolika FN-operationen i Västra Sahara bör ca 15 milj. kr. reserveras. Till skillnad från andra fredsbevarande FN-operationer finansieras FN-styrkan på Cypern (Unficyp) inte genom uttaxering av obligatoriska bidrag från medlemsstaterna utan genom frivilliga bidrag. Dessa har emel- lertid visat sig otillräckliga, och truppbidragarländerna har därför fått bära en oproportionerligt stor andel av kostnaden för Unficyp. Försök att ändra finansieringsformen har hittills stupat på motstånd från vissa av säkerhets- rådets medlemmar. Främst på grund av den otillfredsställande finansi- eringen tog Sverige hem sin bataljon från Cypern på hösten 1987. Svenska Prop. 1990/91:100 Bil. 5 32 civilpoliser och viss högkvarterspersonal ingår dock alltjämt i Unficyp. Prop. 1990/91: 100 För budgetåret 1991/92 förutses ett oförändrat svenskt frivilligt bidrag på Bil. 5 0,45 miljoner dollar, motsvarande ca 3 milj. kr. Bidraget avräknas mot Sveriges utestående krav på FN för kostnader avseende den svenska kon- tingentens medverkan i Unficyp. 1 samverkan mellan FN, stormakterna och berörda parter har ett antal regionala konflikter kunnat biläggas under senare år, varvid FNs insats av fredsbevarande styrkor, militära observatörer eller civila valövervakare ofta varit ett viktigt element i fredsuppgörelsen. Nya sådana FN-opera- tioner kan förutses under den närmaste framtiden, exempelvis i El Salva- dor och Kambodja. De ökande anspråken på FNs fredsskapande och fredsbevarande insatser bör föranleda Sverige att hålla en budgetär bered- skap för detta ändamål, särskilt som nya operationer ofta måste organise- ras med kort varsel. Därför föreslås att ett belopp på 12 milj. kr. avsätts i anslaget för budgetåret 1991/92. Beloppet är avsett dels för eventuella kostnader för FN-operationer som sannolikt kommer att avslutas inom kort (Unavem i Angola, Uniimog i Iran/Irak), dels för bidrag till nya operationer. Från och med budgetåret 1984/85 har inom anslaget avsatts en medels- ram att användas för värdefulla insatser till stöd för det allmänna FN-arbe- tet, som bedrivs av enskilda organisationer, läroanstalter m.fl. Dessa insatser kan gälla områden som det internationella miljösamarbetet, mänskliga rättighetsfrågor i ett FN-perspektiv, nationella förberedelser och bidrag till genomförande av seminarier, utredningar m. m. Mot bakgrund av vad som ovan anförts föreslås att en medelsram på 608 000 kr. avsätts för nämnda verksamhet. I denna ram ingår 84 000 kr. för täckande av resekostnader för stipendiater från Sverige som utses av Förenta nationerna i Geneve och New York. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Förenta nationerna för budgetåret 1991/92 anvisa ett för- slagsanslag på 122 608 000 kr. <h5>B 2. Nordiska ministerrådet</h5> <table border="1"> <tr><td> 1989/90</td><td> Utgift</td><td> 239</td><td> 565</td><td> 011</td></tr> <tr><td> 1990/91</td><td> Anslag</td><td> 240</td><td> 000</td><td> 000</td></tr> <tr><td> 1991/92</td><td> Förslag</td><td> 250</td><td> 000</td><td> 000</td></tr> </table> Från anslaget betalas kostnader för Sveriges andel till Nordiska ministerrå- dets budget inklusive bidraget till Nordiska hälsovårdshögskolan. Nordiska ministerrådets budgetår sammanfaller med kalenderåret. Efter behandling i Nordiska rådets organ fastställde Nordiska minister- rådet i november 1990 Nordiska ministerrådets budget för år 1991. Budge- ten uppgår till totalt 697 836 000 danska kronor. Härutöver tillkommer anslaget till Nordiska hälsovårdshögskolan, som uppgår till 35 391 000 kr. Sveriges andel av Nordiska ministerrådets budget för verksamhetsåret                  33 3 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5 1991 beräknas till 37,5 procent enligt den fördelningsnyckel som tilläm- Prop. 1990/91:100 pas. Den svenska andelen av 1991 års budget uppgår till Bil. 5 ca 253 838 000 kr. Härutöver tillkommer det svenska bidraget till Nordis- ka hälsovårdshögskolan, som uppgår till ca 14 000 000 kr. Nordiska ministerrådets budget for år 1992 kommer att fastställas först i november 1991. Bl. a. mot bakgrund av den beräknade anslagsbelastningen för verksam- hetsåret 1991 bör anslaget uppgå till 250 000 000 kr. för budgetåret 1991/92. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Nordiska ministerrrådet för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 250 000 000 kr. <h5>B 3. Europarådet</h5> <table border="1"> <tr><td> 1989/90</td><td> Utgift</td><td> 18 027 747</td></tr> <tr><td> 1990/91</td><td> Anslag</td><td> 19 182 000</td></tr> <tr><td> 1991/92</td><td> Förslag</td><td> 26 045 000</td></tr> </table> Det svenska bidraget till Europarådets ordinarie budget kan beräknas till ca 22,0 milj.kr. för budgetåret 1991/92. Sveriges andel av den ordinarie budgeten är 3,11 procent. Förutom bidrag till Europarådets ordinarie budget tillkommer kostna- der på ca 4 milj. kr. för pensionsbudgeten, för amortering av byggnadslån, obligatoriska och frivilliga bidrag till europeiska ungdomsfonden, det europeiska farmakopésamarbetet, administrativa kostnader för Sveriges deltagande i särskilda avtal inom hälsovårdskommitténs ansvarsområde, årligen löpande kostnader för deltagande i fonden för social utveckling, deltagande i Europarådets nord-syd-center och kommissionen för demo- krati genom lag samt för bidrag till den s. k. Pompidougruppen för narkoti- kabekämpning. Jag beräknar medelsbehovet för nästa budgetår till 26 045 000 kr. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Europarådet för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsan- slag på 26 045 000 kr. 34 <h5>B 4. Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD)</h5> Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 <table border="1"> <tr><td> 1989/90</td><td> Utgift</td><td> 15</td><td> 795</td><td> 330</td></tr> <tr><td> 1990/91</td><td> Anslag</td><td> 16</td><td> 500</td><td> 000</td></tr> <tr><td> 1991/92</td><td> Förslag</td><td> 17</td><td> 300</td><td> 000</td></tr> </table> Huvuddelen av Organisationens för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) budget avser kostnader för sekretariatet och verksamheten i dess olika kommittéer, såsom kommittén för ekonomisk politik, handelskom- mittén, miljökommittén, industrikommittén och jordbrukskommittén. Till detta kommer kostnader för det av OECD upprättade centret för östfrågor (Centre for Co-operation with European Economies in Transi- tion, CCEET). Samtliga medlemsländer bidrar till finansiering av denna del av budgeten efter en skala framräknad på basis av bl. a. BNP under föregående treårsperiod. OECDs budgetår löper per kalenderår, och för år 1990 var den svenska andelen 1,44 procent. Resterande del av OECD-budgeten gäller frivilligt samarbete inom till OECD anslutna samarbetsorgan, såsom det internationella energiorganet (IEA), OECDs utvecklingsinstitut (Development Centre), atomenergiorga- net (NEA) samt dess programbibliotek och centrum för sammanställning av neutrondata; centret för utbildningsforskning (CERI), europeiska trans- portministerkonferensen (ECMT) samt vissa andra program, såsom det speciella programmet för kemikaliekontroll, stålprogrammet, programmet för lokala sysselsättningsinitiativ och vägforskningsprogrammet. Beroende bl. a. på antalet deltagande länder, varierade Sveriges andel av bidragen till dessa organ under OECDs budgetår 1990 mellan 1,43 procent och 3,15 procent. Anslagsbelastningen budgetåret 1989/90 var 15 795 330 kr. Sveriges to- tala bidrag under budgetåret 1990/91 uppskattas till 16,5 milj. kr. Då budgeten för OECDs verksamhetsår 1992 fastställs först i december 1991, är beräkningsgrunden oviss vad gäller bidragets storlek för budgetåret 1991/92. Med ledning av tillgängligt beräkningsunderlag torde dock ansla- get för budgetåret 1991/92 beräknas till 17,3 milj. kr. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 17 300 000 kr. 35 <h5>B 5. Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA)</h5> <table border="1"> <tr><td> 1989/90</td><td> Utgift</td><td> 20</td><td> 101</td><td> 341</td></tr> <tr><td> 1990/91</td><td> Anslag</td><td> 26</td><td> 000</td><td> 000</td></tr> <tr><td> 1991/92</td><td> Förslag</td><td> 60</td><td> 000</td><td> 000</td></tr> </table> Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 Sveriges bidrag till EFTAs budget under innevarande år har fastställts till 7 milj, schweiziska francs (ca 31 milj. kr.). Detta motsvarar enligt gällande bidragsskala 24,83 procent av EFTAs totala budget. Regeringen har beslu- tat att till EFTA utbetala 4,5 milj. kr. utöver anvisat belopp om 26 milj. kr. för budgetåret 1990/91. EFTA-sekretariatet lägger fram sitt budgetförslag för 1991/92 i april 1991. Enligt sekretariatets preliminära beräkningar kommer kostnaderna för nästa budgetår att uppgå till 60 miljoner schweziska francs. Faststäl- landet av budgeten sker i juni 1991. Vidare baseras beräkningsunderlaget på att ett avtal mellan EFTA-länderna och EG om ett europeiskt ekono- miskt samarbetsområde (EES) undertecknas under år 1991 och att det skall träda i kraft den 1 januari 1993. Med ledning av detta finner jag att anslaget för 1991/92 bör räknas upp med 34 milj. kr. till 60 milj. kr. Huvuduppgiften för EFTA-sekretariatet är att vara EFTA-ländernas beredande och samordnande organ i ansträngningarna att åstadkomma och därefter implementera ett EES-avtal med EG. Detta innebär ett myc- ket brett verksamhetsfält som berör nästan alla områden i samhället. I förhandlingarna med EG har EFTA-länderna på politisk nivå utfäst sig att stärka EFTA som organisation i den utsträckning det nya samarbetet kräver. Allt pekar på att EFTA måste bygga upp egna organ som ska administrera och övervaka avtalet samt upprätta gemensamma sekretari- atsfunktioner i Bryssel. Uppbyggnaden av dessa institutioner måste på- börjas redan under 1991/92. Det samarbete som EFTA-länderna nyligen inlett med flera central- och östeuropeiska länder kommer att fördjupas under nästa budgetår och kräva ytterligare resurser från EFTA-sekretariatet. Utvidgat samarbete med ytterligare länder förutses också. Förhandlingar om ett frihandels- avtal med Turkiet har redan inletts. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) för bud- getåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 60 000 000 kr. <h5>B 6. Organisationer för internationell handel och råvarusamarbete m.m.</h5> <table border="1"> <tr><td> 1989/90</td><td> Utgift</td><td> 7</td><td> 328</td><td> 071</td></tr> <tr><td> 1990/91</td><td> Anslag</td><td> 7</td><td> 835</td><td> 000</td></tr> <tr><td> 1991/92</td><td> Förslag</td><td> 9</td><td> 253</td><td> 000</td></tr> </table> Från anslaget erläggs bidrag för Sveriges deltagande i vissa internationella organ. Förbudgetåret 1991/92 torde medel beräknas enligt följande. 36 1990/91 Beräknad ändring 1991/92 Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 <table border="1"> <tr><td> 1. GATT—organisat ionen</td><td> 5 680 000</td><td> + 1</td></tr> <tr><td> 2. Internationella rådet för samarbete på tullområdet</td><td> 635 000</td><td> of</td></tr> <tr><td> 3. Internationella tulltariffbyrån</td><td> 220 000</td><td> of</td></tr> <tr><td> 4. Internationella kaffeorganisa- tionen (ICO) (prop. 1982/83:142)</td><td> 460 000</td><td> of</td></tr> <tr><td> 5. Internationella kakaoorganisa- tionen (ICCO) (prop. 1986/87:41)</td><td> 86 000</td><td> of</td></tr> <tr><td> 6. Internationella juteorganisa- tionen (IJO) (prop. 1990/91:13)</td><td> 20 000</td><td> of</td></tr> <tr><td> 7. Internationella organisationen för tropiskt timmer (ITTO) (prop. 1983/84:121)</td><td> 128 000</td><td> of</td></tr> <tr><td> 8. Internationella naturgummi- organisationen (INRO) (prop. 1988/89:19)</td><td> 30 000</td><td> of</td></tr> <tr><td> 9. Internationella rådgivande bomulIskommittén (ICAC) (prop. 1951:47)</td><td> 77 000</td><td> of</td></tr> <tr><td> 10. Internationella gummistudie- gruppen (IRSG) (prop. 1966:1 bil.12 s.168)</td><td> 105 000</td><td> +</td></tr> <tr><td> 11. Internationella bly- och zinkstudiegruppen (ILZSG) (prop. 1960:1 bil.12 s.284)</td><td> 135 000</td><td> of</td></tr> <tr><td> 12. Internationella nickelstudie- gruppen (INSG) (prop. 1985/86:100 bil.5 s.31)</td><td> 50 000</td><td> +</td></tr> <tr><td> 13. Internationella kopparstudie- gruppen (ICSG) (prop. 1986/87:100 bil.5 s.34)</td><td> 80 000</td><td> of</td></tr> <tr><td> 14. Internationella tennstudie- gruppen (ITSG) (prop. 1986/87:100 bil.5 s.34)</td><td> 70 000</td><td> of</td></tr> <tr><td> 15. Internationella byrån i Paris för utställningar (prop. 1947:1 bil.12 s.156)</td><td> 49 000</td><td> +</td></tr> <tr><td> 16. Övrigt</td><td> 10 000</td><td> of</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 7 835 000</td><td> 4-1</td></tr> </table> 320 10 80 8 418 000 000 000 000 000 Bidraget till GATT bygger främst på medlemsländernas andel av världs- handeln. Det ökade anslaget budgetåret 1991/92 avser bl.a. den förstärk- ning av organisationen som är följden av beslutet år 1989 att systematiskt granska enskilda länders handelspolitik Trade Policy Review Mechanism (TPRM). Under år 1990 har granskningsprocessen kommit igång i full 37 omfattning. Sverige hör till de länder vars handelspolitik först granskats. Prop. 1990/91: 100 Även Uruguay-rundans slutförande beräknas leda till en förstärkning av Bil. 5 GATTs organisatoriska struktur. 1 budgetpropositionen för 1987/88 (prop. 1986/87:100) anmäldes preli- minärt att studiegrupper skulle kunna komma att upprättas för tenn resp, koppar. Förhandlingarna om mandaten för dessa studiegrupper fullföljdes under budgetåret 1988/89. Ännu har inte tillräckligt många länder anslutit sig för att studiegrupperna skall kunna träda i kraft. Förhoppningsvis kan så ske under år 1991. Svenskt deltagande övervägs i båda studiegrupperna. För nickelstudiegruppen har mandatet trätt i kraft under år 1990. Under 1991 kommer ett sekretariat att upprättas och gruppens första ordinarie årsmöte att genomföras. Hemställan Med hänvisning till sammanställningen hemställer jag att regeringen före- slår riksdagen att till Organisationer för internationell handel och råvarusamar- bete m.m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 9 253 000 kr. <h5>B 7. Internationell råvarulagring</h5> <table border="1"> <tr><td> 1989/90 1990/91 1991/92</td><td> Utgift Anslag Förslag</td><td> 3 188 976 2 500 000 2 000 000</td></tr> <tr><td> Kostnader</td><td> avseende</td><td> 1987 års internationella naturgummiavtal belastar</td></tr> <tr><td> anslaget.</td><td></td><td></td></tr> </table> Det första naturgummiavtalet, 1979 års internationella naturgummiav- tal skulle ha löpt ut år 1985, men förlängdes med två år till oktober 1987. Ett nytt avtal, 1987 års internationella naturgummiavtal (prop. 1988/89:19, NU4, rskr. 72), framförhandlades inom UNCTADs ram vå- ren 1987 och trädde definitivt i kraft den 3 april 1989. Sammanlagt har Sverige hittills bidragit med ca 9 milj. kr. till buffertlagerkontot enligt 1979 års och 1987 års avtal, varav 420 000 kr. som initialbidrag till det sistnämnda. På grund av prisutvecklingen för naturgummi har buffertlag- ret kunnat avvecklas och den övervägande delen av medlemsländernas bidrag återbetalas. Våren 1990 uppmanades medlemsländerna att bidra med medel för stödköp i enlighet med avtalets bestämmelser. Sveriges andel uppgick till 737 750 kr. vilket belastade anslaget för budgetåret 1989/90. Om prisutvecklingen ger anledning härtill kan ytterligare bidrags- inbetalningar till det nya avtalets buffertlager komma att aktualiseras. Sveriges bidragsandel för budgetåret 1991/92 kan beräknas uppgå till 2 milj. kr. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Internationell råvarulagring för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 2 000 000 kr. 38 <h5>B 8. Övriga internationella organisationer m. m.</h5> <table border="1"> <tr><td> 1989/90</td><td> Utgift</td><td> 3</td><td> 650</td><td> 414</td></tr> <tr><td> 1990/91</td><td> Anslag</td><td> 4</td><td> 463</td><td> 000</td></tr> <tr><td> 1991/92</td><td> Förslag</td><td> 4</td><td> 795</td><td> 000</td></tr> </table> Under detta anslag beräknas bidrag till verksamheter och organisationer av delvis helt olika karaktär. Bidrag lämnas till organisationer och institutioner som i sin ordinarie verksamhet eller genom olika specialaktiviteter verkar för att främja de mänskliga rättigheterna, såsom det internationella institutet för mänskliga rättigheter i Strasbourg (Fondation René Cassin) och den internationella juristkommissionen i Geneve. Från detta anslag lämnas också bidrag till den verksamhet som bedrivs av FNs tortyrkommitté. Medel — 1 560 000 kr. — anslås också till Raoul Wallenberg-institutet i Lund i enlighet med vad som har sagts i den allmänna motiveringen. Ramen för övriga bidrag till organisationer och institutioner föreslås öka med 49 000 kr. för budgetåret 1991 /92 varför det totala beloppet för bidrag till ovan nämnda organisationer och institutioner beräknas uppgå till 2 569 000 kr. Härutöver beräknas bidrag till den Permanenta skiljedomstolens inter- nationella byrå i Haag och Haag-akademien för internationell rätt samt det internationella institutet för humanitär rätt i San Remo. Dessa tre bidrag kan beräknas till 94 000 kr. Sverige deltar tillsammans med EG och sex andra västeuropeiska länder i Cost-samarbetet på det teknisk-vetenskapliga området. Sveriges delta- gande i Cost är exempel på samarbete med EG även på områden utanför frihandelsavtalet. En tredje Cost-fond om 50 milj, belgiska francs motsva- rande ca 7,5 milj. kr. upprättades år 1984 för verksamheten. Sveriges totala bidrag till fonden har beräknats till 1 695 000 belgiska francs eller ca 280 000 kr., som skall fördelas på fem inbetalningar. Ett nytt bidrag beräk- nas utgå budgetåret 1991/92 med 64 000 kr. Det europeiska forskningssamarbetet Eureka omfattar 19 europeiska länder samt EG-kommissionen. Det syftar till att höja Europas teknologi- ska nivå och öka industrins internationella konkurrenskraft. Under år 1986 etablerades ett permanent Eureka-sekretariat i Bryssel. Varje med- lemsland bidrar till sekretariatet enligt BNP-nyckeln, som för svenskt vidkommande betyder 3,07 procent av Eureka-sekretariatets totala bud- get. Det svenska bidraget för denna verksamhet beräknas till 384 000 kr. budgetåret 1991/92. Till chef för Eureka-sekretariatet i Bryssel har en svensk utsetts för perioden 1 juli 1989 — 30 juni 1992. Enligt statuterna erläggs kostnaderna för chefsskapet av det land som sänder representanten. För budgetåret 1991/92 beräknas denna kostnad till 865 000 kr. Sedan budgetåret 1977/78 har över detta anslag även anvisats medel att användas för ekonomiskt stöd till vissa internationella, icke-statliga orga- nisationer (NGO) samt forsknings- och studiegrupper m. m. (jfr prop. 1976/77:100 bil. 6, s. 14). Stödet går i första hand till enskilda organisatio- ner och rörelser som företrädesvis verkar för mänskliga rättigheter, fred, Prop. 1990/91:100 Bil. 5 39 nedrustning och andra huminitära frågor. Jag förordar en ökning av me- delsramen med 26 000 kr. till 679 000 kr. for budgetåret 1991/92. Från och med budgetåret 1989/90 skall kostnader som uppstår för skattejustering av pensioner redovisas under detta anslag. Justeringen sker i enlighet med det pensionssystem som upprättats för personalen inom de s. k. koordinerade organisationerna (t. ex. OECD, Europarådet). Normer- na för denna justering är konkret anpassade till skattesystemet i det land där pensionären är bosatt (artikel 42). Skattejusteringsbeloppet betalas ut av den organisation som betalar pensionen men återkrävs sedan från bosättningslandet. För närvarande har Sverige endast en pensionerad tjänsteman som berörs av skattejusteringen. Skattejusteringsbidraget för budgetåret 1991/92 beräknas uppgå till 140 000 kr. Jag har beräknat en ökning av anslaget med 332 000 kr. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Övriga internationella organisationer m. m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 4 795 000 kr. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 40 <h4>C. Internationellt utvecklingssamarbete</h4> <h4>U-länderna i världen</h4> År 1990 präglades av stora världspolitiska förändringar. Nya möjligheter for internationellt samarbete har öppnat sig. Efter ett årtionde som for många u-länder inneburit svåra motgångar finns förutsättningar att de långsiktiga utvecklingsproblemen skall kunna bemötas med förnyad kraft och med frigjorda resurser. De ökade ömsesidiga beroendena gör detta till en gemensam uppgift för världens länder. Stora skillnader har präglat utvecklingen i enskilda länder och regioner under 1980-talet, framför allt i ekonomiskt hänseende. I Asien har många länder haft en stark tillväxt och kommit att spela en allt mer betydelsefull roll i världsekonomin. Stora delar av Afrika och Latinamerika gick där- emot under 1980-talet in i en djup ekonomisk kris. För de fattiga befolk- ningsmajoriteterna har detta inneburit drastiskt minskade inkomster och försämrad hälsovård och utbildning. Investeringarna i människornas livs- och arbetsvillkor har varit långt ifrån tillräckliga för att möjliggöra en hållbar utveckling. Samtidigt har insikten vuxit världen över om miljö- och naturresursfrågornas betydelse. Även i många ekonomiskt framgångs- rika länder har miljöproblemen ökat och situationen för de fattiga förblivit svår. På de flesta håll i u-världen har en omprövning av tidigare utvecklings- politik inletts. Djupgående ekonomiska återhämtningsprogram genomförs i en lång rad länder. Erfarenheterna och insikten är större om vad som utgör en hållbar utvecklingspolitik, inte bara i ekonomiskt hänseende utan även på det sociala området. De politiska förändringarna har varit stora. Latinamerika upplevde under 1980-talet ett genombrott för demokratin. Också på många andra håll i Afrika och Asien har de krafter som verkar för en demokratisk samhällsutveckling stärkts. Många u-länder har således gjort stora ansträngningar för att lägga en starkare grund för att ta itu med de långsiktiga utvecklingsproblemen. Vid ingången av 1990-talet finns förhoppningar om att ett bättre globalt samarbete skall kunna bli verklighet. Vid 1980-talets början ledde de stora spänningarna mellan stormakterna och den djupa nedgången i världseko- nomin till att nord/syd-samarbetet stagnerade och försvårades. De föränd- rade relationerna mellan stormakterna kan nu leda till att resurser i såväl i- som u-länder kan frigöras för andra ändamål än konflikt och förtryck och till att ett mer konstruktivt klimat för utvecklingsansträngningar ska- pas. Mot dessa nya möjligheter utgör konflikten i Persiska viken ett allvar- ligt hot. Behoven i u-länderna och det ökade ömsesidiga beroendet mellan värl- dens länder innebär nya och större krav på det internationella utvecklings- samarbetet. Under år 1990 har detta understrukits av flera särskilda inter- nationella möten och rapporter, t. ex. vid FNs särskilda möte om ekono- miska frågor i april, vid det första förberedande mötet för FNs miljö- och utvecklingskonferens år 1992, vid toppmötet om barnens situation i värl- den i september och i UNDPs och Världsbankens särskilda rapporter om Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 41 social utveckling och fattigdom. Dessa möten och rapporter har lyft fram Prop. 1990/91: 100 stora utmaningar för världens länder och för de multilaterala organisatio- Bil. 5 nerna, i synnerhet FN-systemet. Det internationella biståndet spelar en mycket viktig roll för att utmaningarna skall kunna mötas. <h5>Ekonomisk utveckling i olika delar av u-världen</h5> Världsekonomin Den internationella ekonomiska omgivning som u-ländema möter har stor betydelse för deras utsikter till ekonomisk utveckling. I-ländernas ekono- miska politik och tillväxt påverkar u-ländernas möjlighet att dra nytta av världshandeln och de internationella finansiella flödena. Efter lågkonjunk- turen och instabiliteten i början av 1980-talet har därför den långa peri- oden av stadig tillväxt i i-länderna och snabb utveckling av världshandeln varit viktig också för u-världen. Under år 1989 och 1990 har en avmattning av tillväxten inträtt såväl i i-länderna som i världshandeln. Händelserna i Persiska viken och den kraftiga höjningen av oljepriset har ökat oron för en nedgång i världseko- nomin och drabbat många u-länder hårt. Ett annat oroande inslag är det fortsatt relativt höga internationella ränteläget, vilket varit till nackdel för u-länderna, särskilt för många skuldtyngda medelinkomstländer. Det finns således en risk för att den internationella ekonomiska omgivning som u-länderna möter försämras. En bidragande orsak till denna situation har varit den ekonomiska politik som vissa större i-länder fört för att möta egna ekonomiska svårig- heter. Särskilt gäller detta Förenta Staterna som inte kommit till rätta med sina stora budget- och bytesbalansunderskott. För u-länderna är det i den nuvarande situationen särskilt viktigt att i-länderna för en rationell och samordnad ekonomisk politik. Av särskild betydelse för u-ländema är också att framgång nås i de förhandlingar om minskade handelshinder som förs inom ramen för GATT, den s. k. Uruguay-rundan. Den tilltagande protektionismen i i-län- derna utgör ett allvarligt hinder för u-ländemas exportansträngningar. För de många skuldtyngda u-länderna är det också viktigt att ytterligare skuld- minskningar kommer till stånd. Ett ökat deltagande från u-ländema i den internationella handeln skulle öka stabiliteten i världsekonomin och leda till välståndsökningar i såväl i- som u-länder. Asien Den ekonomiska utvecklingen i Asien har under 1980-talet varit dyna- misk. I många länder har inkomster och investeringar ökat snabbt. Samti- digt lever omkring hälften av världens fattiga i Asien. På många håll är miljöproblemen överhängande. Sociala och politiska spänningar har vuxit i flera länder. Olösta konflikter har i några länder skapat en grogrund för intolerans och våld. Stora ansträngningar kommer att krävas av de asia- tiska länderna om dessa problem skall övervinnas. 42 En hög investeringsnivå och en snabb ökning av industrivaruexporten har i många länder bidragit till en hög, på flera håll en mycket hög, tillväxttakt. Länderna har oftast fort en ekonomisk politik som möjliggjort att allvarliga makroekonomiska obalanser undvikits och att ländernas omvandling och integrering i världsekonomin underlättats. Inte minst Japans växande import och investeringar har varit en drivkraft för den dynamiska utvecklingen i regionen. Republiken Korea, Malaysia och Thailand har under flera år haft en tillväxt på omkring 10 % per år, även om en viss avmattning ägt rum under senare tid. I Indonesien och även i Filippinerna har ekonomiska reformprogram hjälpt länderna att möta svåra strukturella problem och att öka tillväxten. Östasiens snabba tillväxt har inneburit en förbättring av levnadsstandar- den för en stor del av ländernas befolkningar. Bidragande orsaker till förbättringarna har i flera länder varit betydande satsningar på hälsovård och utbildning, och även en politik som gynnat lantbruket. Samtidigt utsätts miljön i flera av länderna för ohållbart stora påfrestningar. En betydande del av befolkningen lever i fortsatt djup fattigdom, inkomst- skillnaderna är stora och i många städer lever allt fler i svårt utsatta miljöer. De snabba förändringarna har ökat de politiska spänningarna. I många länder har kraven på ökad demokrati vunnit snabbt gehör. Skall de östasiatiska ländernas snabba utveckling fortsätta på ett hållbart sätt, måste den nå också de fattigaste och bli socialt och miljömässigt hållbar. Denna slutsats gäller i hög grad också Sydasien. Flera av de folkrika sydasiatiska låginkomstländema har under ett antal år haft en tillväxt i ekonomin som överstigit befolkningsökningen. Särskilt Indien, men även t. ex. Pakistan, har haft en relativt god ekonomisk utveckling. Många långsiktiga och komplexa utvecklingsproblem kvarstår dock. Klassamhäl- lena är starka. Här lever större delen av Asiens fattiga, ofta på en mycket låg hälso- och utbildningsnivå och på en bräcklig ekologisk grund. I många delar av Asien är kvinnans situation särskilt utsatt. Religiösa och etniska motsättningar har vuxit. I flera länder har politiska konflikter och våld blivit ett allvarligt utvecklingshinder. Kinas snabba utveckling under 1980-talet var resultatet av en genomgri- pande reformering av landets ekonomiska politik och en öppning mot omvärlden. Efter det att kraven på demokrati slagits ner med våld under år 1989 har reformprocessen stannat upp och landets ekonomiska utsikter blivit mer osäkra. I Vietnam och Laos har långtgående ekonomiska refor- mer lett till en snabbt ökad tillväxt. Hur de mycket olika asiatiska samhällena förmår hantera de svåra problemen blir avgörande för om den dynamiska utveckling som karaktä- riserat en stor del av kontinenten under 1980-talet skall visa sig vara hållbar och kunna fortsätta också under 1990-talet. Afrika De afrikanska ländernas stora ansträngningar att ta sig ur 1980-talets djupa kris har börjat ge resultat. Flera länder kan år 1991 se tillbaka på ett antal år med en ekonomisk tillväxt i nivå med eller överstigande befolk- Prop. 1990/91:100 Bil. 5 43 ningstillväxten, i många fall efter mer än ett decennium med snabbt Prop. 1990/91:100 fallande per capita-inkomster. Detta är ett resultat både av den ompröv- Bil. 5 ning av tidigare utvecklingspolitik som genomförts och av ett ökat och samordnat internationellt bistånd. Afrikas långsiktiga problem är emeller- tid stora. Antalet fattiga ökar och den sociala infrastrukturen är svårt ansträngd. En hårt ansträngd miljö har blivit ett allvarligt hinder för fortsatt ekonomisk utveckling. På flera håll omprövas nu också den poli- tiska struktur som ofta rått sedan det nationella oberoendet vanns. Kraven på mer demokratiska samhällsformer har vunnit starkt gehör. Hur dessa frågor löses är avgörande för om återhämtningen kan bestå och på längre sikt ge afrikanerna en höjd levnadsnivå. Krisen i de afrikanska ländernas utveckling innebar snabbt sjunkande inkomster från slutet av 1970-talet. BNP per capita beräknas idag vara 15 % lägre än vid decenniets början. De fattigas antal har ökat och uppgår idag till närmare 300 miljoner, två tredjedelar av de ca 450 miljoner invå- narna i de afrikanska länderna söder om Sahara. I genomsnitt har mer än 100 miljoner människor inte säkrad tillgång till mat. Den ekonomiska krisen och den snabba befolkningsutvecklingen har inneburit att undervis- ning, hälsovård och andra sociala tjänster allvarligt försämrats. Samtidigt har aids-epidemin medfört nya stora hälsoproblem med vittgående sociala och ekonomiska konsekvenser. Utvecklingen har inneburit en ännu mer ansträngd situation för redan svårt utsatta människor. De långsiktiga konsekvenserna av detta för Afrikas utveckling hotar att bli djupgående. De flesta afrikanska länder, ungefär två tredjedelar, har mött krisen med omfattande ekonomiska återhämtningsprogram. Oftast utformade med stöd av Internationella valutafonden och Världsbanken har dessa s. k. strukturanpassningsprogram syftat till att åstadkomma makroekonomisk balans och till att underlätta strukturella reformer som kan skapa bättre förutsättningar för en höjning av produktionen. Till stöd för programmen har det internationella biståndet till Afrika ökat. Inom ramen för det av Världsbanken samordnade särskilda programmet för Afrika (SPA) har ett extraordinärt stöd kunnat mobiliseras från givarländerna till ett tjugotal av de fattigaste länderna. Genom betalningsbalansstöd, varubistånd och skuldlättnadsåtgärder, har de flesta av dessa länder kunnat tillförsäkras en importnivå som möjliggjort en återhämtning av den ekonomiska tillväx- ten. Många afrikanska länder har således under senare tid upplevt en begyn- nande ekonomisk återhämtning. Det tjugotal länder som ingår i SPA-sam- arbetet har en genomsnittlig tillväxt på över 4 %. Exporten växer med över 5 % per år. För Afrika som helhet var tillväxten under år 1989 ca 3,5 °/o, en siffra som för första gången på mycket lång tid översteg befolkningstillväx- ten. Också andra uppgifter pekar på att en återhämtning äger rum. Jord- bruksproduktionen i Afrika söder om Sahara har enligt FNs livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) ökat med 4 % per år under senare delen av 1980-talet. En mer än femtonårig trend med sjunkande jordbrukspro- duktion per invånare synes därmed ha brutits. För att den begynnande återhämtningen skall bestå krävs fortsatt extra- ordinära insatser såväl av de afrikanska samhällena som av det internatio- 44 nella samfundet. Långsiktiga satsningar krävs på många områden: investe- Prop. 1990/91: 100 ringar i infrastruktur, ett ökat sparande, satsningar på de sociala sektorer- Bil. 5 na, på miljöfrågorna, på befolkningsfrågorna och for kvinnans ställning, samt inte minst på att utveckla de afrikanska ländernas förvaltningar och samhällsinstitutioner. Förståelsen för dessa frågor har ökat. Ett viktigt uttryck för detta är den omfattande perspektivstudie av Afrikas utveckling som Världsbanken presenterade i slutet av år 1989. Där argumenterar banken för en fördubbling av biståndet till Afrika fram till år 2000. Banken argumenterar också för en fördubbling av ländernas och givarnas insatser för utbildning och övriga sociala sektorer. Dessa frågor måste få hög prioritet om de senaste årens ekonomiska återhämtning skall kunna upprätthållas. Latinamerika Efter mer än ett årtionde har de latinamerikanska länderna ännu inte kommit ur den djupa ekonomiska kris som inleddes i slutet av sjuttiotalet. BNP per capita är i början av 1990-talet ca 8 % lägre än den var 1979-81. Inkomst och konsumtion är än lägre. Efter en period av återhämtning i mitten på decenniet föll inkomsterna, räknat per capita, åter under den senaste treårsperioden. Dessa låga tillväxtsiffror har inneburit ökade på- frestningar för Latinamerikas många fattiga och är en svår utmaning i många länder där demokratin fått fäste först under de allra senaste åren. Tillväxten har varit långsam trots att regionens exportinkomster nått rekordnivåer. Exportvolymen var år 1989 nästan 60 % högre än år 1980, medan importvolymen fortfarande inte nått upp till år 1980 års nivå. Många länder har haft svårt att omvandla det stora handelsöverskottet i en ökad nationalinkomst, beroende både på höga räntebetalningar på ut- landsskulden och på bristande förtroende för ekonomin. Detta har innebu- rit att investeringarna legat på alltför låga nivåer för att kunna bereda vägen for en ekonomisk återhämtning. I många av länderna har den ekonomiska politiken varit alltför svag. Stora budgetunderskott har lett till mycket hög inflation och en betungande inhemsk statsskuld. Resurser har inte mobiliserats i tillräcklig utsträckning genom beskattning och sparan- de. Kapitalflykten har fortsatt. Denna övergripande bild av de latinamerikanska ländernas utveckling döljer stora skillnader mellan länderna och mellan olika länders ansträng- ningar till ekonomisk anpassning och återhämtning. Flera länder har un- der ett antal år genomfört långtgående ekonomiska anpassningsprogram, bland dem Bolivia, Chile, Costa Rica, Ecuador, Jamaica, Mexico och Venezuela. I dessa länder är utsikterna idag avsevärt bättre. Flera av dem har också haft fördel av betydelsefulla skuldlättnadsoperationer. Även på andra håll, i så skilda länder som Brasilien, Peru och Nicaragua, genom- förs omfattande strukturanpassningsprogram. Det föreligger idag i Latin- amerika en utbredd enighet om behoven av denna typ av ekonomiska reformer. Det blir då också viktigt att ytterligare skuldlättnad kommer till stånd, framförallt genom överenskommelser med de kommersiella banker- na och de internationella finansiella institutionerna. 45 Reformarbetet äger emellertid rum mot en bakgrund av frustrerade sociala förväntningar. Inkomstskillnaderna är mycket stora i de flesta länderna. På landsbygden och i de växande slumområdena lever många människor i svår fattigdom och i en omgivning där miljöproblemen ofta är stora. Djupgående samhäilsreformer är på många håll en förutsättning för att de allvarliga fattigdoms- och miljöproblemen skall kunna bekämpas. Av största betydelse för Latinamerikas möjligheter att möta de svåra utvecklingspolitiska utmaningarna är det demokratiska genombrott som ägt rum i nästan samtliga latinamerikanska länder. Särskilt under 198O-ta- lets senare del ägde demokratiska förändringar rum i en lång rad länder. Val har hållits och respekten för de mänskliga rättigheterna har förbättrats. Med ett förstärkt reformarbete och med ökat internationellt stöd i form av bl. a. skuldlättnad kan 1990-talet bli ett avsevärt ljusare årtionde för Latin- amerika. <h5>Resurser för utveckling</h5> Med ett bättre samarbetsklimat mellan världens länder och med en bättre utvecklingspolitik i många u-länder finns förutsättningar för att de externa resurserna för utveckling i u-länderna skall kunna öka. Samtidigt har den långsammare utvecklingen av världsekonomin och följderna av konflikten i Persiska viken skapat en mindre gynnsam ekonomisk omgivning. Vikti- gaste resurskälla för u-länderna är större handelsinkomster, men ökad finansiering för utveckling — inkluderande direktinvesteringar, kapitalflö- den och bistånd — är likaledes nödvändig. Skuldkrisen är det tydliga uttrycket för bristerna i dessa resursflöden. Åtgärder i både i- och u-länder krävs för att flödena åter skall kunna öka och för att utvecklingen skall förbättra de fattigas levnadsvillkor. Inte minst krävs ett ökat internatio- nellt bistånd. Handel och råvarupriser Världshandelns snabba utveckling under större delen av 1980-talet avtog under 1989 till ca 7 %. Takten i ökningen förväntas ytterligare minska under 1990 och 1991. U-ländernas exportexpansion, som under andra hälften av 1980-talet varit snabbare än världshandelns ökning, avtog också under år 1989. Det gäller inte minst flera av de industrivaruexporterande länderna som tidigare dragit mest nytta av exportexpansionen. Sett över en längre period har u-länderna emellertid stärkt sin position avsevärt på världsmarknaden. Deras andel av världshandeln har ökat, liksom också andelen industrivaror i deras export. Flera u-länder, bland dem Republi- ken Korea, Kina, Mexico och Brasilien, finns idag bland världens 20 största exportörer. Många av de fattigaste u-länderna har emellertid blivit allt svagare på världsmarknaden. Afrikas andelar av såväl världens som u-ländernas tota- la export har fallit under 1980-talet. Skälet är i hög utsträckning att den ekonomiska politiken i många länder under lång tid missgynnat export. Om de afrikanska länderna söder om Sahara hade behållit sina marknads- Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 46 andelar från år 1970 vad gäller export av andra råvaror än olja hade exportinkomsterna 1985-86 varit 9—10 miljarder US dollar högre per år, vilket ungefär motsvarar det bistånd Afrika då fick. De fattigaste ländernas svårigheter beror också på att de flesta råvarupri- ser har fallit under 1980-talet. De reala priserna på andra råvaror än olja sjönk under perioden fram till åren 1986-87 till de lägsta nivåerna sedan 1930-talet. Medan flera råvaror, bland dem många metaller och mineraler, har hämtat sig under de senaste åren, har kaffe- och kakaoprisema fortsatt att sjunka. Tillsammans med de kraftigt ökade oljepriserna har detta skapat stora svårigheter framfor allt för många afrikanska länders an- strängningar till ekonomisk återhämtning. Handelns betydelse för tillväxt, investeringar och teknologiöverföring är stor. De flesta u-länder har genomfört reformer i riktning mot en mer öppen handelspolitik. Samtidigt skapar i-ländernas handelshinder stora svårigheter för u-länderna. För industrivaror har andra handelshinder än tullar vuxit snabbt under 1980-talet. Världsbanken har beräknat att i-län- dernas protektionism minskat u-ländernas nationalinkomst med ett be- lopp omkring dubbelt så stort som det totala internationella biståndet. Särskilt stora vinster finns att göra på jordbruks- och textilområdena. Möjligheterna till framsteg finns på båda dessa områden i de GATT-för- handlingar som avsågs slutföras under år 1990 men som kommer att fortsätta under år 1991.1 den s.k. Uruguay-rundan diskuteras också andra frågor av stor betydelse för u-länderna, bl. a. tjänstehandel och immaterial- rätt. U-länderna har deltagit på ett betydligt mer aktivt sätt i Uruguay-run- dan än i tidigare förhandlingar. Ett framgångsrikt fullföljande skulle vara av stor betydelse för u-länderna. Resursflöden och skuldlättnadsåtgärder För att u-ländernas investeringar och tillväxt skall öka krävs inte bara att exportinkomsterna ökar utan också att kapitalflykten hejdas samt att ländernas tillgång till nytt kapital förbättras. Den kraftiga minskningen av resursflödena, framför allt av lån och direktinvesteringar från privata källor, har under 1980-talet lett till att u-länderna som grupp kommit att betala mer till utlandet i form av amorteringar och framför allt ränta än de fått in i form av nya lån. Dessa s. k. nettotransfereringar har varit negativa sedan år 1984. De beräknas under år 1989 ha ökat till ca 52 miljarder US dollar. Bistånd och direktinvesteringar uppgår sammanlagt till ett nå- got större belopp, men bilden av kraftigt fallande resursflöden under 1980-talet har inte förändrats. U-ländernas totala skuld har sedan år 1987 legat på ca 1 300 miljarder US dollar. Skuldsättningen ser olika ut i olika länder. I analyser skiljs vanligtvis på svårt skuldsatta medelinkomstländer (huvudsakligen latin- amerikanska länder) och svårt skuldsatta låginkomstländer (huvudsakli- gen afrikanska länder). Åtgärder för skuldlättnad måste se olika ut i dessa båda grupper. De 19 mest skuldsatta medelinkomstländerna hade vid utgången av år 1989 en utestående skuld på ca 516 miljarder US dollar, huvudsakligen till Prop. 1990/91:100 Bil. 5 47 kommersiella banker i utlandet. Nettotransfereringarna från denna grupp Prop. 1990/91: 100 länder beräknas under år 1989 ha uppgått till 32 miljarder US dollar. De Bil. 5 amorteringar och räntor som betalades uppgick till ca 38 % av exporten. De låga och sjunkande andrahandsvärdena på ländernas skulder ger en uppfattning om ländernas svårighet att klara skuldtjänsten. Under år 1989 uppnåddes ett genombrott vad gäller möjligheter till skuldminskning for dessa länder. Enighet nåddes om att de dittillsvarande skuldlättnadsåtgär- derna inte varit tillräckliga. Nya metoder har nu utarbetats. Dessa innebär att frivilliga överenskommelser om skuld- eller skuldtjänstminskning in- gås mellan skuldländer och banker. Internationella valutafonden och Världsbanken sätter av särskilda resurser for att stödja sådana operatio- ner. Omförhandlingar med de kommersiella bankerna på grundval av denna skuldstrategi har hittills genomförts av Costa Rica, Filippinerna, Mexico och Venezuela. En betydande skuldlättnad har uppnåtts. För många skuldsatta länder förblir dock svårigheten att dra till sig kapital for nya investeringar ett överhängande problem. För några av länderna i kategorin svårt skuldtyngda medelinkomstlän- der togs under 1990 ett särskilt initiativ for skuldlättnad. Det gäller ett femtontal s. k. lägre medelinkomstländer som har en stor skuld till bilate- rala offentliga kreditorer. Sådana fordringar, huvudsakligen statsgarante- rade exportkrediter, omförhandlas inom ramen för den s. k. Parisklubben. 1 september kom Parisklubben överens om att ge förmånligare villkor vid skuldomförhandlingar med dessa länder. Parisklubben fortsätter att över- väga hur eventuella ytterligare åtgärder för länder inom denna kategori kan utformas. De 34 fattigaste länderna i Afrika hade vid utgången av år 1989 en total skuld på ca 79 miljarder US dollar, huvudsakligen till offentliga fordrings- ägare. Skulden är betydligt mindre än den latinamerikanska men är avse- värt mer betungande, vilket illustreras av att den är ungefär lika stor som dessa länders sammanlagda BNI och motsvarar fem gånger värdet av deras export. Medan länderna hade en kontraktsenlig skuldtjänst på ca 50 % av exporten, var de faktiska betalningarna i genomsnitt mindre än hälften. För de fattigaste länderna utgör biståndet i stort sett den enda källan till utländskt kapital. Biståndet till samtliga länder i Afrika söder om Sahara uppgick år 1989 till ca 15,4 miljarder US dollar, en ökning från 24 % av det totala biståndet år 1980 till 33 % år 1989. För de fattigaste länderna har ett antal skuldlättnadsinitiativ tagits un- der de senaste åren. Sverige har varit pådrivande i detta arbete. De svenska förslagen redovisades samlat vid FNs generalförsamlings särskilda session om ekonomiska frågor under år 1990. Redan år 1978 skrev Sverige av biståndskrediterna till dessa länder, något som flera stora i-länder utlovat göra först under år 1989 och ännu år 1990 bara delvis genomfört. Sverige har också verkat for mjukare villkor vid dessa länders omförhand- lingar i Parisklubben och framfört att även de koncessionella s. k. Toron- to-villkoren är alltför betungande for många länder. 1 avvaktan på att överenskommelse kan nås om mer realistiska villkor har regeringen under år 1990 beslutat att med hjälp av biståndet ge ett antal afrikanska länder full räntefrihet under bilaterala skuldkonsolideringsavtal. Även när det 48 gäller de fattigaste ländernas skuld till kommersiella långivare har framsteg Prop. 1990/91: 100 gjorts, framfor allt genom s. k. skuldåterköp, som innebär att andrahands- Bil. 5 marknadens mycket låga värdering av fordringarna utnyttjas. Genom ett svenskt förslag har också en betydelsfull lättnad åstadkommits när det gäller viss Världsbanksskuld. Avgörande för att olika typer av skuldlättnadsåtgärder skall kunna bidra till en bestående återhämtning är att de förstärker en stark nationell ekonomisk politik. För att de återhämtningsprogram som många av de fattigaste länderna är engagerade i skall lyckas krävs också ett ökat resurs- flöde. I dessa ansträngningar har Världsbanken och Internationella valuta- fonden kommit att spela viktiga roller. Innan de krisdrabbade länderna har återvunnit sin kreditvärdighet är det de multilaterala organisationerna och biståndsgivarna som är ländernas huvudsakliga källa till nya resurser. Ett ökat internationellt bistånd och samarbete är av stor betydelse för dessa länders utveckling. Det internationella biståndet De minskade totala resursflödena till u-länderna har inneburit att bistån- det kommit att utgöra en allt större andel, närmare 50 % av de totala flödena år 1989 jämfört med 30% tio år tidigare. Världens bistånd har stagnerat under 1980-talet på en nivå av ca 50 miljarder US dollar. Sedan år 1985 har det totala biståndet till och med minskat något varje år. OECD-ländernas bistånd har dock ökat under årtiondet för att under år 1989 utgöra över 85 % av det totala biståndet. Biståndet från de länder som är medlemmar i OECDs biståndskommitté (Development Assistance Committee, DAC) minskade år 1989 till 46,7 miljarder US dollar från 48,1 miljarder dollar år 1988. Den genomsnittliga nivån föll till 0,33 % av BNI år 1989 från 0,36 % ett år tidigare. Enligt DAC beror detta huvudsakligen på att utbetalningarna till olika multilate- rala organisationer var ovanligt stora under år 1988. Under det gångna årtiondet har nivån legat på ca 0,34 — 0,35 %. Detta har inneburit en real ökning av biståndsanslagen i takt med DAC-ländernas BNP-ökning. År 1970 antogs i samband med deklarationen om FNs andra utveck- lingsårtionde 0,7-procentmålet för utbetalningar av offentligt bistånd. Sve- rige uppnådde detta redan år 1974. Ännu idag har endast tre andra OECD-länder — Norge, Nederländerna och Danmark — uppnått målet. Finland, som under 1980-talet har ökat sitt bistånd snabbt, kommer san- nolikt inom kort att uppnå 0,7-procentmålet. De svenska biståndsutbetal- ningarna uppgick år 1989 till 0,97 % av BNI, en betydande ökning jämfört med år 1988. Huvudskälet till det lägre biståndet från DAC-länderna år 1989 är Förenta Staternas minskade biståndsutbetalningar. Förenta Staternas bi- ståndsnivå hade under år 1989 sjunkit till 0,15 % av BNI, den lägsta nivån bland alla DAC-länder. Förutom Förenta Staterna har även bl. a. Storbri- tannien och Tyskland minskat sina biståndsansträngningar under 1980-ta- let. Dessa minskningar har varit särskilt allvarliga eftersom det rör sig om tre traditionellt stora givare. En viss ökning i det tyska biståndet registrera-                    49 des dock under 1989. 4 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5 Tabell 1. Biståndsutbetalningar år 1989 <table border="1"> <tr><td> Biståndets</td><td> Biståndets</td></tr> <tr><td> andel av BNI (%)</td><td> storlek</td></tr> <tr><td></td><td> (milj. USD)</td></tr> <tr><td> (1989)      (1988)</td><td> (1989)</td></tr> </table> <table border="1"> <tr><td> DAC-länder totalt(l)</td><td> 0,33</td><td> 0,36</td><td> 46</td><td> 679</td></tr> <tr><td> Norge</td><td> 1 ,04</td><td> 1,13</td><td></td><td> 917</td></tr> <tr><td> Sverige</td><td> 0,97</td><td> 0,86</td><td> 1</td><td> 799</td></tr> <tr><td> Danmark</td><td> 0,94</td><td> 0,89</td><td></td><td> 937</td></tr> <tr><td> Nederländerna</td><td> 0,94</td><td> 0,98</td><td> 2</td><td> 094</td></tr> <tr><td> Finland</td><td> 0,63</td><td> 0,59</td><td></td><td> 706</td></tr> <tr><td> Frankrike(2)</td><td> 0,54</td><td> 0,50</td><td> 5</td><td> 162</td></tr> <tr><td> Belgien</td><td> 0,46</td><td> 0,41</td><td></td><td> 703</td></tr> <tr><td> Canada</td><td> 0,44</td><td> 0,50</td><td> 2</td><td> 320</td></tr> <tr><td> Italien</td><td> 0,42</td><td> 0,39</td><td> 3</td><td> 613</td></tr> <tr><td> Förbundsrep. Tyskland</td><td> 0,41</td><td> 0,39</td><td> 4</td><td> 949</td></tr> <tr><td> Australien</td><td> 0,38</td><td> 0,46</td><td> 1</td><td> 020</td></tr> <tr><td> Japan</td><td> 0,32</td><td> 0,32</td><td> 8</td><td> 949</td></tr> <tr><td> Storbritannien</td><td> 0,31</td><td> 0,32</td><td> 2</td><td> 587</td></tr> <tr><td> Schweiz</td><td> 0,30</td><td> 0,32</td><td></td><td> 558</td></tr> <tr><td> Österrike</td><td> 0,23</td><td> 0,24</td><td></td><td> 283</td></tr> <tr><td> Nya Zeeland</td><td> 0,22</td><td> 0,27</td><td></td><td> 87</td></tr> <tr><td> Irland</td><td> 0,17</td><td> 0,20</td><td></td><td> 49</td></tr> <tr><td> Förenta Staterna</td><td> 0,15</td><td> 0,21</td><td> 7</td><td> 659</td></tr> <tr><td> Övriga OECD-länder</td><td> 0,08</td><td> 0,08</td><td></td><td> 400</td></tr> <tr><td> Arabiska länder</td><td> 0,54</td><td> 0,85</td><td> 1</td><td> 530</td></tr> <tr><td> Andra u-länder</td><td> -</td><td> -</td><td></td><td> 470</td></tr> <tr><td> Sovjetunionen och Östeuropa</td><td> -</td><td> -</td><td> 4</td><td> 300</td></tr> <tr><td> Världens totala bistånd</td><td></td><td></td><td> 53</td><td> 379</td></tr> </table> (1) DAC (Development Assistance Committee) är OECDs biståndskommitté. Medlemsländerna är de som anges i tabellen. (2) Exkl. Frankrikes bistånd till departement och territorier utanför landets gränser (s.k. DOM/TOM). Det biståndet ingår dock i totalbeloppet för DAC-länderna. (Källa: OECDs biståndskommitté DAC 1990) Som en följd av Förenta Staternas minskade biståndsvolym blev Japan världens största biståndsgivare under år 1989 med närmare 9 miljarder US dollar i bistånd. Genom det ökade biståndet, liksom genom föränd- ringarna i dess inriktning som t. ex. en viss avbindning och en vidare geografisk spridning, har Japan kommit att bli en allt viktigare partner i det internationella utvecklingssamarbetet. Två andra länder som under 1980-talet ökat sina biståndsansträngningar avsevärt är Frankrike och Italien. Även Spanien som inte är medlem av DAC har inlett ett bistånd. Biståndet från andra länder än OECD-länderna har under senare tid genomgått stora förändringar. De arabiska länderna, främst Saudiarabien och Kuwait, var tidigare en betydelsefull källa till bistånd. Av olika skäl har detta bistånd minskat avsevärt under hela 1980-talet. Konflikten i Persiska viken minskar nu ytterligare de arabiska ländernas utvecklings- Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 50 bistånd. Några tidigare u-länder, bland dem Republiken Korea, har inlett Prop. 1990/91: 100 ett bistånd som kan komma att bli av betydelse.                           Bil. 5 Omvälvningarna i Sovjetunionen och de östeuropeiska länderna inne- bär stora förändringar i det bistånd som dessa länder ger. Efter att tidigare ha stagnerat kommer biståndet framöver att minska och också ändra landinriktning och karaktär. För vissa mottagarländer, särskilt de som fått ett betydande sovjetiskt stöd, kan detta få stora konsekvenser. Det enade Tyskland förväntas överta en del av den tidigare Tyska Demokratiska Republikens bistånd. Några av de central- och östeuropeiska länderna, särskilt Polen och Ungern, mottog under år 1990 betydande bistånd. OECD har gjort bedömningen att DAC-ländernas bistånd endast lång- samt kommer att öka, sannolikt i en lägre takt än tillväxten i givarländer- nas ekonomier. Därmed skulle givarländerna komma än längre från FNs 0,7-procentmål. 1 DAC har en strategi för utvecklingssamarbetet på 1990Aalet diskuterats. Vid DACs högnivåmöte år 1989 tog Sverige tillsam- mans med de övriga nordiska länderna, Nederländerna och Frankrike initiativ till en ökad biståndsvolym. DAC-länderna gjorde här förnyade utfästelser om att väsentligt öka biståndsvolymen. <h4>Ett långsiktigt utvecklingssamarbete i en föränderlig värld</h4> De senaste årens världspolitiska förändringar, de stora skillnaderna i u-ländernas utveckling under loppet av 1980-talet och de växande ömsesi- diga beroendena mellan u- och i-länder har ställt det internationella samar- betet inför svåra och också nya utmaningar. I ekonomiskt hänseende har det handlat om att återupprätta tillväxten i svårt krisdrabbade länder och om att få till stånd en mer öppen, stabil och gynnsam internationell ekonomisk omgivning. I miljömässigt hänseende har det handlat om att hitta formerna för ett samarbete kring de globala och internationella miljöhoten, liksom för stödet till de fattiga ländernas ansträngningar att skapa en miljömässigt hållbar utveckling. Det har också handlat om att i den avspänning som rått mellan stormakterna stödja en utveckling mot fred och återuppbyggnad i områden som drabbats av krig och konflikt, liksom en utveckling mot demokrati och frihet i länder där mänskliga rättigheter förtrampats. I den allt mer internationaliserade värld som nu tar form är det min övertygelse att biståndet under 1990-talet kommer att spela en allt mer betydelsefull roll. Målet för det svenska biståndet, som det så många gånger formulerats av riksdagen, är att ”höja de fattiga folkens levnadsnivå”. Detta övergripande mål, formulerat för snart 30 år sedan, liksom de fem mer specifika bi- ståndspolitiska målen, äger alltjämt sin giltighet. Jag vill särskilt framhålla att i demnångfald av former som vårt bistånd tar sig är det solidariteten med de fattiga och förtryckta som är den yttersta drivkraften. Kampen mot fattigdomen har under de gångna decennierna mött både framgångar och motgångar. Sett över en längre period framstår framstegen tydligt, särskilt vad gäller social utveckling. Den förväntade livslängden i u-länderna har ökat från 46 år 1960 till 62 år 1987. Andelen läskunniga har 51 ökat från 43% år 1970 till 60% år 1985. Dessa siffror vittnar om en kraftigt vidgad utvecklingspotential i u-världen. Inte desto mindre har antalet fattiga ökat. Omkring en miljard männi- skor, var femte människa på jorden, lever i dag i djup fattigdom. Varje dag dör 40 000 barn av orsaker som kunde ha undanröjts. Under 1990-talet kommer 1,5 miljarder barn att födas, den största generationen någonsin. Många kommer att växa upp i sociala och ekonomiska orättvisor och förnekas rätten till ett liv i värdighet. Efter flera decennier av snabb ekonomisk tillväxt i u-världen innebar 1980-talet en djup ekonomisk kris för många u-länder. I stora delar av u-världen, främst i Afrika och Latinamerika, samt även i några av de fattigaste asiatiska länderna, har levnadsstandarden sjunkit för stora delar av befolkningen. Där har den ekonomiska krisen slagit hårt mot den sociala utvecklingen. Bara om den ekonomiska tillväxten återupprättas kan de fattigas inkomster åter öka och en social välfärd spridas. Det är möjligt även för de fattigaste länderna att vända nedgången. Många länder har gjort just det genom att ompröva tidigare utvecklingspo- litik. Genom ekonomisk-politiska reformer har de skapat en mer stabil och gynnsam miljö för produktion, särskilt för jordbruket. Åtgärder inriktade på en snar återhämtning i tillväxten måste emellertid kompletteras med andra, långsiktigt orienterade insatser för att de samlade utvecklingsan- strängningarna skall vara hållbara och ge framgång i kampen mot fattig- dom. I förra årets budgetproposition redogjorde jag utförligt för regeringens syn på sambanden mellan ekonomisk tillväxt och fattigdomsbekämpning, på behovet av ekonomisk återhämtning och långsiktighet i utvecklingsan- strängningarna. 1 budgetpropositionen året dessförinnan redovisade jag slutsatserna från ett omfattande utredningsarbete om Afrikas ekonomiska och sociala kris och om hur en utvecklingsstrategi för Afrika på 1990-talet bör se ut. Riksdagen har ställt sig bakom dessa riktlinjer. SIDA har följt upp riktlinjerna och vidareutvecklat strategin i sitt arbete. Jag välkomnar detta. Under de senaste åren har en allt bredare samsyn inträtt om de centrala elementen i en sådan fattigdomsinriktad långsiktig utvecklingsstrategi. Inte bara u-länder har omprövat sin utvecklingspolitik, det har också flera biståndsgivare gjort. Erfarenheter, analys och rekommendationer har ut- tryckts vid en lång rad internationella möten under år 1990, bland annat vid FNs läskunnighetskonferens i mars, i samband med FNs extra general- församling i april om ekonomiska frågor, vid FNs andra konferens om de minst utvecklade länderna i september och i samband med att FNs gene- ralförsamling hösten 1990 antog en ny internationell utvecklingsstrategi. Jag vill särskilt välkomna två omfattande och konkreta rapporter om social utveckling och fattigdomsbekämpning från två av de viktigaste internationella organisationerna, FNs utvecklingsprogram, UNDP och Världsbanken. I UNDPs Human Development Report 1990, den första i en ny serie till vars tillkomst Sverige har bidragit, skärskådas hur länder förmått ge sina befolkningar ett bättre och rikare liv. Genom att konstruera ett särskilt Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 52 mått, ett sammanvägt index (”human development index”) av länders utvecklingsnivå vad gäller förväntad livslängd, graden av läskunnighet och nationalinkomst, ges en annorlunda bild än den som framgår när länder rangordnas enbart enligt traditionella ekonomiska mått, som BNP. UNDP betonar vikten av ekonomisk tillväxt för att kunna upprätthålla en social infrastruktur, men framhåller desto starkare de stora skillnaderna i social utveckling mellan länder på liknande inkomstnivå. Av en genomgång av individuella landerfarenheter framgår klart det viktigaste i analysen: u-län- der, även de fattigaste, har möjligheter att göra betydande sociala framsteg om den politiska viljan finns. Årets World Development Report har Världsbanken ägnat åt en utförlig genomgång av erfarenheterna från olika strategier för fattigdomsbekämp- ning. Också slutsatsen från Världsbankens analys är tydlig. En politik som enbart syftar till ökad ekonomisk tillväxt garanterar inte ett ökat välstånd för de fattiga. En långsiktigt hållbar utvecklingsstrategi bör främja det produktiva utnyttjandet av de fattigas främsta tillgång — deras arbets- kraft. För detta krävs fungerande marknadsincitament, en förstärkning av sociala och politiska institutioner, investeringar i infrastruktur och anpas- sad teknologi. Samhället måste förse de fattiga med grundläggande sociala tjänster, särskilt primärhälsovård, familjeplanering och grundutbildning. En förutsättning för att nå varaktiga resultat i kampen mot fattigdomen är att kvinnornas ställning stärks. Att utveckling måste bygga på rättvisa och möjligheter för de fattiga har alltid varit en grundläggande del av svensk biståndspolitik. Jag välkomnar därför att denna uppfattning delas av alltfler och att den beskrivits så tydligt och samstämmigt av dessa båda organisationer. Jag välkomnar också det budskap som klart framkommer i båda rapporterna att det finns realistiska möjligheter att avsevärt minska antalet fattiga i världen om man tillämpar en utvecklingsstrategi som kombinerar ekonomisk tillväxt med en rättvisare resursfördelning och sociala insatser. Att en betydligt bredare förståelse för frågorna har vuxit fram innebär emellertid inte att svar finns på alla svåra utvecklingsproblem. Inte heller innebär det att det bara finns en enda riktig utvecklingspolitik. Minst av allt betyder det att länder inte står inför svåra val och intressekonflikter i utformandet av en fattigdomsorienterad utvecklingspolitik. Efter ett årtionde som i många u-länder präglats av motgångar finns det dock skäl att glädjas åt att utsikterna till ett konstruktivt utvecklingssamar- bete nu är ljusare. Många länder är inbegripna i att försöka utforma en effektivare och rättvisare utvecklingspolitik. För att möjliggöra en sådan utveckling kan inget ersätta den politiska bas som bara länder själva kan etablera. Det ansvar som vilar på u-länderna var ett av de viktigaste temata i den rapport som den s.k. Sydkommissionen presenterade i augusti 1990 under titeln ”The Challenge to the South”. Kommissionen, vars arbete inleddes år 1987 under ledning av Tanzanias förre president Julius Nyerere, tog även upp nord/syd-frågor och samarbetet mellan u-länder. Avsnitten om u-ländernas eget ansvar för den utvecklingspolitik de för tillhör rapportens mest betydelsefulla. Följande stycke avslutar rapporten: Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 53 ”1 sista hand kan syds vädjan om rättvisa, jämlikhet och demokrati i det Prop. 1990/91: 100 globala samhället inte särskiljas från ländernas strävan efter dessa mål Bil. 5 inom sina egna samhällen. Engagemanget för demokratiska värden, re- spekten för grundläggande rättigheter — i synnerhet rätten till oliktänkan- de — rättvisa for minoriteter, omtanke om de fattiga och de sämre lottade, redlighet i det offentliga livet, beredvillighet att lösa konflikter utan att tillgripa krig — allt detta kan inte annat än att göra intryck på världsopi- nionen och öka syds utsikter att säkra en ny världsordning.” Av stor betydelse för u-ländernas egna ansträngningar är det viktiga bidrag som en gynnsam extern ekonomisk miljö kan ge. Det internationel- la samfundet kan stödja u-länderna på många sätt: minskad protektio- nism, ökade resursflöden, skuldlättnad och, inte minst, en stabil världs- ekonomisk omgivning. För lång tid framöver kommer också biståndet att spela en central roll, särskilt i de fattigaste länderna. Det internationella biståndssamarbetet har utvecklats under de senaste åren. Särskilt betydelsefullt har varit det samarbete som vuxit fram till stöd för de krisdrabbade afrikanska ländernas återhämtning. I detta har såväl multilaterala som bilaterala biståndsgivare samverkat på ett nytt sätt. På ytterligare en rad områden krävs nu ett förstärkt internationellt samarbete. 1 avsnitten nedan tar jag upp några av de områden som har särskild aktualitet i svenskt och internationellt biståndssamarbete. <h4>Demokratifrämjande bistånd</h4> Sveriges stöd till u-ländernas utveckling har som övergripande mål att höja de fattiga folkens levnadsnivå. De fem biståndspolitiska målen resurs- tillväxt, ekonomisk och social utjämning, ekonomisk och social självstän- dighet, demokratisk samhällsutveckling samt framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om miljön samspelar och betingar varandra för att uppnå detta övergripande mål. De fem biståndspolitiska målen skall därför prägla utvecklingssamarbe- tet i sin helhet, även om inte vart och ett av dem kan tillgodoses inom samtliga biståndsinsatser. Det naturliga är att ett eller ett par av dem står i förgrunden i ett specifikt program och att övriga mål främjas som önskvär- da sidoeffekter. Demokratimålet bär i sig de grundläggande bevekelsegrundema för ut- vecklingssamarbetet, eftersom det baseras på uppfattningen om och enga- gemanget för alla människors lika värde och deras grundläggande rätt till ett liv i frihet från förtryck och utsugning. Genom demokratimålet tar Sverige ställning mot alla former av politiskt förtryck. Det är ett uttryck för vår strävan att stärka förutsättningarna för mera rättvisa och öppna samhällen som ger den enskilde möjligheter att delta aktivt i både den ekonomiska och politiska processen. Demokrati är en av förutsättningarna för att driva utvecklingen framåt. Demokratimålet är också ett åtagande att främja respekt för mänskliga rättigheter, så som de definieras i de konventioner som Sverige anslutit sig till och som huvudsakligen består av två grupper av rättigheter: de poli- tiska och medborgerliga samt de ekonomiska och sociala. För Sverige har 54 båda grupperna av rättigheter lika stor betydelse, även om de är olika till sin karaktär. Det svenska biståndet utgör, med sitt omfång och innehåll, i sin helhet ett stöd till u-ländernas ekonomiska och sociala rättigheter. Det långsiktiga stödet for att stärka ekonomisk tillväxt och rättvis fördelning och beto- ningen av insatser i de sociala sektorerna är här av särskild vikt. De båda grupperna av rättigheter är kopplade till varandra. Så är exempelvis läskunnighet ett viktigt verktyg för att kunna tillvarata de medborgerliga och politiska rättigheterna. Stödet till de medborgerliga och politiska rättigheterna utgörs både av långsiktiga insatser för mänsklig utveckling, som exempelvis utbildning, samt riktat stöd till insatser med särskild effekt för att föra utvecklingen mot demokrati framåt. I arbetet stöds processer mot demokrati genom bidrag till reformer och program som stärker yttrande- och tryckfrihet, organisationsfrihet, rättssäkerhet, folkligt deltagande och insyn, politisk mångfald och fria val. Demokratimålet har betonats starkt under senare år och belysts ur olika aspekter i budgetpropositionerna. Samtidigt har bistånd med speciell in- riktning på att främja en demokratisk utveckling växt i omfattning och bredd. I förra årets budgetproposition redogjorde jag för hur biståndet används i processer mot fred och demokrati. Den internationella utvecklingen har under det gångna året präglats av avspänningen mellan stormakterna och demokratisering i många tidigare centralstyrda länder. Den senare tidens händelser i Mellanöstern kastar sin skugga över det faktum att många utdragna regionala konflikter kommit närmare en lösning. Mot denna internationella bakgrund och med plan- ekonomiernas sammanbrott i Central- och Östeuropa som referens, beto- nas idag demokratin som drivkraft för utveckling av allt fler aktörer i utvecklingssamarbetet. Detta gäller såväl industriländerna inom OECD som de afrikanska länderna inom den afrikanska samarbetsorganisationen OAU. Särskilt påtaglig är den snabba politiska utvecklingen i många afrikan- ska länder, där debatten om demokratin — om yttrandefrihet, medbe- stämmande, pluralism, flerpartisystem, insyn och fria val — intensifierats. Detta är en välkommen utveckling där lärandet av andras erfarenheter är viktigt, men där varje samhälle måste ha rätt att utforma sin egen demo- kratiseringsprocess utifrån sin kultur och andra förutsättningar. Att som biståndsgivare sätta upp en bestämd modell för hur demokratin skall vara utformad och göra detta till villkor i biståndet är något som u-länderna samfällt vänder sig emot. Som jag ser det är det biståndets uppgift att främja processer som leder mot demokrati. Det finns idag stora möjlighe- ter att arbeta på detta konstruktiva sätt. Att uppställa särskilda villkor, t. ex. på flerpartisystem, motverkar ofta sitt eget syfte i samarbetet med u-länderna. I biståndet används omfattande resurser för stöd till människor som drabbats av krig, konflikter och politisk förföljelse. Fortsatt stora och delvis nya behov finns av stöd till humanitär verksamhet. Freds- och demokratiseringsprocesserna i Latinamerika och södra Afrika kan på sikt Prop. 1990/91:100 Bil. 5 55 minska behoven av den form av stöd som hittills lämnats till dessa områ- den. I stället ökar behoven av stöd till de demokratiseringsprocesser som inletts i dessa och många andra u-länder. Utvecklingen i Latinamerika tydliggör hur lång och komplicerad vägen är från diktatur till demokrati. I inledningsavsnittet om Latinamerika redovisas utvecklingen där mera utförligt. Liksom i Latinamerika präglas den politiska utvecklingen i Afrika främst av ländernas egen dynamik, även om avspänningen mellan stor- makterna här haft betydelse för att påskynda en utveckling mot fred och demokrati. Efter den nationella samling som var nödvändig för det första steget mot avkolonisering och oberoende, har många länder i Afrika nu gått in i nästa avgörande utvecklingsfas, där demokrati och en stadig ekonomisk utveckling är målen. Ett växande krismedvetande präglar de afrikanska länder som nu genomför genomgripande ekonomiska och poli- tiska reformer mot ökad öppenhet och demokrati. Exempel på detta är flera av Sveriges samarbetsländer. Kap Verde har hunnit förhållandevis långt i sitt politiska reformarbete, där universella och hemliga val till presidentämbetet och parlamentet genomförs senast i mars 1991. Mozambique har fattat beslut om en ny konstitution innebärande att flerpartisystem införs och allmänna val hålles år 1991. Guinea-Bissau har tillkännagivit att flerpartisystem skall införas och fria val hållas senast år 1992. I Zambia har kraven på flerpartisystem lett till att konstitutionen skall revideras och fria val hållas, där flera partier tillåts delta, senast i oktober 1991. Det ekonomiska reformprogram som inletts i Zimbabwe innebär ökad ekonomisk liberalisering och mark- nadsorientering. Kraven på en efterföljd i form av politiska reformer mot ökad pluralism blir allt starkare. I september 1990 fattades beslut om att inte lagfästa enpartistaten. I Angola äger en förändring mot ökad pluralism rum. Namibia utgör ett särfall i Afrika. Som ett av de sista länderna att avkoloniseras har landet redan från början en demokratisk konstitution och en regering med demokratisk legitimitet. Utvecklingen i Sydafrika har under det gångna året inneburit dramati- ska politiska förändringar i positiv riktning. Befrielserörelsen African Na- tional Congress (ANC) tillåts verka, Nelson Mandela har släppts och undantagstillståndet hävts. Trots att apartheidsystemets grundvalar ännu inte förändrats, har viktiga överenskommelser ingåtts mot en reformering av Sydafrika i förhandlingsprocessen mellan regeringen och ANC. Den positiva utvecklingen skall samtidigt inte undanskymma det faktum att bakslag kan inträffa och att processen mot ett demokratiskt Sydafrika kan bli utdragen. Gemensamt för alla dessa länder är emellertid att utvecklingen mot demokrati inletts, snarare än fullföljts, i och med de politiska och konstitu- tionella reformer som nu genomförs. I Asien är bilden mer komplicerad. I länder som Kina och Myanmar (Burma) syns en utveckling mot demokrati avlägsen, även om Kina nu strävar efter att bryta den isolering som blev följden av den grymma aktionen mot de demonstrerande studenterna på den Himmelska Fridens Prop. 1990/91:100 Bil. 5 56 torg i juni 1989. Länder som Vietnam och Laos har öppnat ekonomierna för privata initiativ och marknadskrafter, men tvekar ännu inför en mot- svarande politisk öppning. Flera länder i Sydasien har demokratiska kon- stitutioner, flerpartisystem och en lagstiftning som garanterar rätts- säkerheten. I praktiken är det emellertid endast ett fåtal som fullt ut kan utnyttja sina medborgerliga och politiska rättigheter, medan majoriteten av de absolut fattiga endast i ringa utsträckning deltar i den politiska processen. Den fortsatta och ökade satsningen på ett demokratifrämjande bistånd sker i en u-landsverklighet där den politiska utvecklingen är mer dynamisk än någonsin. Från många u-länder efterfrågas erfarenheter från demokra- tiska samhällsbyggen i andra länder, däribland Sverige. För att på bästa sätt tillvarata dessa möjligheter och kunna tillmötesgå u-ländernas växan- de efterfrågan på bistånd för utveckling av demokrati, rättsliga system m.m., vill jag föra samman tidigare aktiviteter under olika anslagsposter till en ny anslagspost under reservationsanslaget C 2 Utvecklingssamarbe- te genom SIDA för Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd. Arbetet med dessa frågor skall föras på flera plan och vägledas av följande riktlinjer. För det första skall företrädare för svenskt bistånd utnyttja möjligheter- na att i dialogen med mottagarländerna konsekvent framföra vår syn på demokrati och mänskliga rättigheter. För det andra innebär biståndet ett långsiktigt arbete för att bygga upp kunskap, ansvarstagande och självtillit vilket utgör en investering för demokrati i framtiden. I de arbetsmetoder Sverige valt att prioritera ges människor utbildning och vana att organisera sig i demokratiska former. Därmed får de också verktygen att påverka sin ekonomiska och politiska verklighet och göra sina röster hörda. För det tredje har behov, möjligheter och efterfrågan inneburit ett ökat utrymme för riktade insatser för demokrati och mänskliga rättigheter. Den nya anslagsposten för demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd ger möjligheter till ett flexibelt och riktat stöd på olika nivåer i processerna mot demokrati. För det fjärde har en metodutveckling skett inom det speciella stödet till demokratiska processer, som utvecklats inom anslagsposten Särskilda pro- gram. Bl.a. finns erfarenheter av stöd till reformer inom lagstiftningsom- rådet i länder som Guinea-Bissau, Uganda, Vietnam, Nicaragua och Na- mibia. I de två sistnämnda länderna kombinerades stödet med insatser i samband med de allmänna valen. Dessa erfarenheter kan utnyttjas för insatser som kan genomföras i en rad länder, för att förstärka processer mot demokrati. För det femte skall de unika erfarenheter utnyttjas som vunnits när det gäller stöd till hela befolkningsgrupper som utsatts för apartheid eller andra former av politiskt förtryck i södra Afrika och Latinamerika. I dessa regioner finns fortfarande stora behov av stöd, både till enskilda offer för förtryck och för att främja mänskliga rättigheter i vidare bemärkelse. De erfarenheter som vunnits är av stor betydelse för stöd till andra regioner där behoven av humanitärt bistånd ökar, exempelvis i Sri Lanka och Mellanöstern. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 För det sjätte skall även fortsättningsvis ett brett stöd utgå till olika Prop. 1990/91: 100 organisationer för mänskliga rättigheter. De organisationer som för när- Bil. 5 varande erhåller stöd från anslagsposten Särskilda program är interna- tionella, regionala eller nationella. Tyngdpunkten ligger på organisationer som arbetar for försvar av de politiska och medborgerliga rättigheterna i utvecklingsländerna. Stöd lämnas också till organisationer som arbetar med dokumentation kring minoriteters rättigheter. En viktig del av arbetet gäller stärkandet av utsatta gruppers rättssäkerhet. Detta arbete inriktas exempelvis på kvinnor och bam samt fattiga på landsbygden. <h4>Miljö och utveckling</h4> I u-länderna är de stora miljöhoten ofta direkt fattigdomsrelaterade. Fatti- ga människor och fattiga länder tvingas till ett icke hållbart utnyttjande av naturresurser för att kortsiktigt tillfredsställa behov av livsmedel, brännved etc. Därigenom hotas på sikt den resursbas som utgör själva grunden för den framtida utvecklingen. Markförstöring, skogsskövling, vattenbrist, samt en alltför hög befolk- ningstillväxt och urbanisering hotar utvecklingen i en stor del av tredje världen. Särskilt destruktiva uttryck tar sig sambanden mellan fattigdom och miljöförstöring i Afrika söder om Sahara, där flera länder har negativ ekonomisk utveckling och otillräcklig livsmedelsproduktion. U-ländernas behov av inkomster och industriell utveckling kan ibland utnyttjas av företag som bedriver miljöfarlig produktion med allvarliga miljöskador som följd. Dumpning av miljöfarligt avfall från i-länderna förekommer också. Enligt FNs jordbruksorganisations, FAO, senaste uppskattningar för- svinner årligen ca 17 miljoner hektar tropisk regnskog, vilket motsvarar nästan hälften av Sveriges yta. Detta är dubbelt så mycket jämfört med de uppskattningar FAO gjorde för 10 år sedan. Skövlingen är i viss utsträck- ning en följd av kommersiell exploatering. Men huvudorsakerna är enligt FAO befolkningstillväxt och fattigdom. Enligt FNs miljöprogram, UNEP, försvinner mer än 27 miljoner hektar produktiv mark varje år till följd av ökenspridning och markförstöring. En stor del av denna förstörelse sker i u-länderna och kan direkt kopplas samman med en växande fattig befolknings alltmer akuta försörjningssitu- ation. Många faktorer, däribland hög befolkningstillväxt och migration bidrar till snabb urbanisering i u-länderna. Koncentration av människor i opla- nerat växande städer i resurssvaga länder skapar stora miljöproblem. Det är de fattigaste som drabbas hårdast av en ohälsosam omgivning till följd av britsfällig vattenförsörjning, förgiftade vattendrag och förorenat grundvatten, olösta avloppsfrågor, dåliga bostäder m. m. Genom en dåligt utbyggd infrastruktur utgör de växande storstäderna i sig ett miljöhot. Ett alltmer uppmärksammat problem är exempelvis de ökade mängder orenade utsläpp från kustnära storstäder som hotar fisket och därigenom en av berörda u-länders huvudsakliga proteinkällor. 58 Sammanbrott i naturresurshanteringen och i miljön i enskilda u-länder kan, förutom att vara förödande för de direkt drabbade människorna, leda till dramatiska konsekvenser regionalt och globalt. Det finns allt fler exem- pel på de invecklade men potentiellt katastrofala samband som råder mellan fattigdom, miljö- och naturresursförstöring och social och politisk oro. Det är därför i alla länders intresse att kunskap och resurser byggs upp i u-länderna så att de får ökade möjligheter att föra en framsynt politik för skydd av miljön och för hushållning med naturresurser. Insikten om den ömsesidiga nyttan av en god global miljö och en god naturresurshushållning har lett till att det internationella miljöarbetet in- tensifierats. Den svenska synen i detta arbete präglas av att i-länder och u-länder har ett gemensamt ansvar och intresse att värna den globala miljön. Genom att huvuddelen av källorna när det gäller sådana miljö- problem som t. ex. uttunningen av ozonlagret, växthuseffekten och mark- försurning återfinns i i-länderna, har i-länderna ett särskilt ansvar för att åtgärda dessa problem. I-länderna har dessutom ett särskilt ansvar genom sin dominerande roll i världsekonomin. 1 slutet av år 1989 fattade FNs generalförsamling beslut om att anordna en konferens om miljö- och utveckling under år 1992. Ett omfattande förberedelsearbete har inletts inför konferensen. Sverige verkar för att man vid konferensen skall kunna fatta konkreta och handlingsinriktade beslut. I syfte att uppnå detta har mellanstatliga förhandlingar inletts när det gäller flera av de stora globala miljöproblemen, t. ex. klimatfrågan och utarmningen av biologisk mångfald. Även skogarnas situation behandlas i förberedelsearbetet. Det är viktigt att dessa förhandlingar präglas av ett integrerat synsätt där man inte ser miljön som en enskild sektor, oberoende av utvecklingen i övrigt. Det står helt klart att en ökad resurs- och tekniköverföring måste ske från i-länderna till u-länderna för att u-länderna skall kunna vidta verk- ningsfulla åtgärder för en hållbar utveckling. Detta förutsätter bl. a. att alla i-länder tar sitt ansvar och når upp till en biståndsvolym som åtminstone motsvarar FNs 0,7-procentmål. Det krävs ökade resursöverföringar för miljöinsatser i u-länder av åt- minstone två slag, principiellt åtskilda, men ömsesidigt förstärkande: — för det första måste en ökning av det traditionella biståndet ske för att möjliggöra för u-länderna, särskilt de minst utvecklade länderna, att bemästra de akuta fattigdomsrelaterade hoten mot miljön och naturre- sursbasen — för det andra måste internationella finansiella överföringsmekanismer skapas för att möjliggöra för u-länderna att delta i globala miljöåtgär- der, t. ex. åtgärder mot klimatförändringar och åtgärder mot uttunning av ozonskiktet. I båda fallen måste resursöverföringarna integreras med den övergripan- de utvecklingspolitiken i de enskilda u-länderna för att bli verkningsfulla. Således måste hänsynen till miljön bli en integrerad del av utvecklingspoli- tiken och olika utvecklingssatsningar. Villkor som underlättar u-ländernas handel är också viktigt för att de Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 59 resurser som behövs för en miljömedveten utvecklingspolitik skall kunna Prop. 1990/91: 100 skapas.                                                                       Bil. 5 När det gäller resursöverföringar direkt kopplade till globala miljöåtgär- der skedde under år 1990 ett internationellt genombrott. Efter långa för- handlingar kunde i juni 1990 Montrealprotokollet från 1987, om ozon- nedbrytande substanser, revideras till att omfatta en utfasning av använd- ningen av ozonförtunnande ämnen i såväl i-länder som u-länder. Överens- kommelsen innefattar särskilda åtaganden från i-länderna om resursöver- föringar motsvarande mellan 160 och 240 milj. US dollar till u-länderna under en inledande treårsperiod för att möjliggöra en avveckling av an- vändningen av freoner. Genom att freoner även är en växthusgas kommer avvecklingen dessutom att få en postiv klimateffekt. I de förhandlingar kring andra globala miljöproblem som kommer att pågå inför 1992 års konferens kommer resursfrågan att bli central. Under 1990 har förhandlingar pågått om upprättande av en särskild miljöfond knuten till Världsbanken, UNDP och UNEP för att åtgärda globala miljöproblem i u-länderna. Fonden skall framför allt finansiera insatser för att skydda ozonskiktet, internationella vattenresurser och den biologis- ka mångfalden samt åtgärder för att begränsa utsläpp av växthusgaser. Diskussionerna har nått så långt att det är sannolikt att en fond kan etableras och påbörja sin verksamhet under år 1991. <h4>Kvinnoinriktat bistånd</h4> Jag har i tidigare års budgetpropositioner understrukit vikten av att ägna stor uppmärksamhet åt frågor om kvinnor och utveckling i biståndet. I många u-länder är kvinnans roll undanskymd. Förtryck och ojämlik be- handling vad gäller olika civila rättigheter är vanligt. Likväl spelar kvinnan en nyckelroll för att utveckling skall komma till stånd. Det är också ett viktigt mål i sig att förbättra kvinnornas ställning. Kvinnornas villkor och möjligheter har stor betydelse för den sociala utvecklingen liksom på befolkningsområdet. En växande insikt finns också om deras centrala roll för ekonomisk utveckling. En höjning av produk- tiviteten, inte minst i jordbruket, är en förutsättning för att de fattiga länderna i Afrika skall komma ur sin ekonomiska kris. I dessa samhällen är det ofta kvinnorna som bär den tyngsta arbetsbördan i jordbruket. Miljö- frågorna är också i hög grad kvinnorelaterade då det oftast är kvinnorna som hämtar vatten och brännved, planterar träd och svarar för markvår- den. Insatser för och genom kvinnor måste utgå ifrån deras roller och uppgifter på alla dessa områden. Det är också viktigt att verka för att stärka kvinnors inflytande över beslut och att stödja strävanden och reformer för att ge kvinnorna en rättslig ställning av likaberättigande med männen. När kvinnorna inom ett äktenskap inte kan förfoga över någon egendom har hon också svårt att engagera sig i ekonomiska aktiviteter. Att satsa på förbättrade metoder i jordbruket är också mindre lockande om man är beroende av någon annans vilja när det gäller rätt att disponera marken. SARECs program 60 ”Women and Law” är ett exempel på bistånd som arbetar med dessa frågor. Alla utvecklingsaktiviteter — och därmed biståndet — både påverkar och påverkas av de rådande könsrollerna i samhället. En insikt om detta är viktig för alla som arbetar med bistånd. En integrering av kvinnoaspekter i biståndet innebär att hänsyn till kvinnors behov och potential skall tas i beredningen av biståndsinsatser inom alla områden. Utbildning av perso- nalen spelar en stor roll i denna strävan. SIDA har på detta område nått goda resultat. Det är angeläget att personal även inom övriga delar av biståndet ges möjlighet till sådan utbildning. Målet är att könsrollsmedvetande skall prägla allt biståndsarbete. I fråga om insatser innebär detta i första hand att könsrollsaspekter skall påverka utformningen av olika projekt. Som ett komplement till detta behövs också insatser särskilt inriktade för kvinnor. Inom utrikesdepartementet har en översyn av kvinnors roll i det svenska biståndet utförts under året. Översynen har följts upp med ett seminarium där företrädare för biståndsmyndigheter och enskilda organisationer del- tog. Översynen bekräftade en hög medvetenhet om kvinnors roll hos de olika biståndsorganen. Den visade också att förutsättningarna för att be- driva kvinnoinriktat bistånd är olika för de olika biståndsmyndigheterna beroende på skilda mandat vad gäller arbetssätt och verksamhetsinrikt- ning. Samtidigt konstaterades att det i alla delar av biståndet är både möjligt och angeläget att ta hänsyn till könsrollsaspekter. Jag anser att även de mindre biståndsmyndigheterna på samma sätt som SIDA bör utarbeta praktiskt inriktade strategier för att i respektive verksamhet främja ut- veckling för och genom kvinnor. Redovisningar av detta strategiarbete bör lämnas i nästa anslagsframställning. På samma sätt som kvinnoaspekter integreras i det bilaterala biståndet verkar Sverige för att kvinnofrågorna skall uppmärksammas i de multilate- rala biståndsorganens verksamhet. Inte minst FNs arbete på området har gjort att det finns ett principiellt erkännande om kvinnans viktiga roll. Många handläggare av kvinnofrågor i de olika sekretariaten erfar dock ännu svårigheter att vinna gehör och hitta ett arbetssätt som leder till resultat. Sverige verkar därför aktivt för att fler kvinnor skall komma i beslutsfattande ställning i FN-sekretariaten och i de internationella ut- vecklingsbankerna, som en av förutsättningarna för en ökad förståelse för integreringen av kvinnor i den allmänna utvecklingsprocessen. 1 de multilaterala organisationerna finns nu också ett växande intresse för fattigdomsfrågor och för att främja en bred utveckling, t. ex. genom att produktiviteten höjs i jordbruket. Därigenom har också kvinnofrågorna fått ny uppmärksamhet bl. a. i Världsbanken. Jag finner att detta är en hoppingivande utveckling som regeringen bör ta fasta på i sitt internatio- nella agerande för att det principiella erkännandet av kvinnans betydelse också skall leda till resultatinriktat agerande. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 61 <h4>Samarbete med Central- och Östeuropa</h4> Omvälvningarna i Central- och Östeuropa under 1989 har öppnat nya möjligheter för folken i dessa länder, för den europeiska integrationen, liksom för det globala samarbetet. Det förbättrade internationella samar- betsklimatet och de resurser som kan frigöras genom nedrustning skapar förutsättningar för förnyade utvecklingsansträngningar. Förändringarna i de central- och östeuropeiska länderna medför samti- digt nya utmaningar och problem. Att bygga upp demokratiska samhälls- system, omvandla de centralstyrda ekonomierna och stoppa miljöförstö- ringen ställer stora krav på samhällena. Samtidigt är i flera länder många frågor om folks rätt till självständighet och självbestämmande ännu olösta. För världen, och naturligtvis också för Sverige som nära grannland, är det viktigt att länderna kan fullfölja omdaningen av sina samhällen fredligt och framgångsrikt. Därför är ett betydande svenskt och internationellt stöd till reformprocessen motiverat. Det internationella stödet till Central- och Östeuropa är omfattande. Samtliga OECD-länder har satt av resurser för detta nya samarbete. Multi- laterala institutioner som Internationella valutafonden, Världsbanken, den nya Europeiska utvecklingsbanken och OECD har engagerats i stödet till de ekonomiska reformerna. För att bättre samordna insatserna möts regelbundet en grupp av 24 industrialiserade länder, den s. k. G 24-grup- pen, i Bryssel för att diskutera insatserna. EG-kommissionen spelar här en central roll. Sverige deltar aktivt i denna samordning. För Sveriges del är det självklart med en snabb utveckling av våra kontakter och vårt stöd till denna del av Europa, som så länge och så onaturligt varit mer eller mindre avskild från oss. Samarbetet är en angelä- genhet för hela det svenska samhället: folkrörelserna, näringslivet, univer- siteten, enskilda människor. Det är glädjande att se hur kontakter nu snabbt växer fram mellan Sverige och de östeuropeiska samhällena på en lång rad områden. Ett brett och decentraliserat nät av kontakter måste utgöra grunden för Sveriges nya relationer till grannländerna i denna del av Europa. I december 1989 presenterades regeringens förslag om 1 miljard kronor för samarbete med de östeuropeiska länderna över de närmaste tre åren. Riksdagen beslutade under våren 1990 att 900 milj. kr. skulle finansieras över biståndsanslaget, medan övriga 100 milj. kr. finansieras över andra anslag. För omedelbara insatser i Rumänien avsattes i januari 1990 även 20 milj. kr. från biståndets katastrofanslag. Riksdagen har vidare godkänt ett svenskt bidrag till Europeiska utvecklingsbankens kapital om totalt ca 525 milj, kr., finansierat över finansdepartementets huvudtitel. Härutöver tillkommer insatser som olika myndigheter gör för att utveckla de nya internationella kontakter och det samarbete som krävs inom nära nog alla samhällsområden. Även om direkta stödinsatser och kapitalinbetalningar till internationella organisationer inte bör jämställas kan dock konstateras att det svenska samlade statliga bidraget för att stödja de östeuropeiska ländernas utveckling och integration i Europa uppgår till väl över en och en halv miljard kronor. Prop. 1990/91:100 Bil. 5 62 Det biståndsfinansierade samarbetet inriktas på att vara ett strategiskt Prop. 1990/91: 100 stöd för att stärka ländernas förmåga att genomföra den demokratisering Bil. 5 och den djupgående reformering som nu inletts på olika samhällsområden. Insatser äger rum inom en lång rad sektorer och verksamheter, bland vilka de ekonomiska och sociala samhällsfunktionerna intar en central ställning. Miljöfrågorna ges i detta arbete en särskild prioritet. Ca 400 milj, av de 900 milj. kr. som finansieras över biståndet väntas gå till miljöinsatser. Det svenska stödet ges i första hand i form av erfarenhetsutbyte och kunskapsutveckling. Nedan ges en översikt över det program om en miljard kronor som lagts fast för samarbetet med Central- och Östeuropa under budgetåren 1990/91-1992/93: Tabell 2. Samarbete med Central- och Östeuropa 1990/91-1992/93 <table border="1"> <tr><td colspan="2"> Bilateralt samarbete med Polen: varav:</td><td colspan="2"> 300 milj.</td><td> kr</td></tr> <tr><td> Miljöinsatser och annan kunskapsutveckling</td><td> 270</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Folkrörelsestöd</td><td> 30</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Bilateralt samarbete med övriga Central- och Östeuropa: varav:</td><td></td><td> 225</td><td> milj .</td><td> kr</td></tr> <tr><td> Miljöinsatser</td><td> 45</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Kunskapsutvecklande insatser till stöd för reformer inom andra områden</td><td> 105</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Folkrörelsestöd och kultur- samarbete</td><td> 60</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Andra bilaterala insatser</td><td> 15</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Multilaterala insatser varav:</td><td></td><td> 375</td><td> mil j .</td><td> kr</td></tr> <tr><td> EFTA-fond för Jugoslavien under 5 år</td><td> 160</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Nordiska mi 1jöfinansierings- bolaget under 6 år</td><td> 110</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Konsultfond i samarbete med Världsbanken</td><td> 15</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Ofördelat</td><td> 90</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td colspan="2"> Insatser från andra anslag än biståndsanslaget för främjande av kontakter m. m.</td><td> 100</td><td> milj .</td><td> kr.</td></tr> </table> SUMMA 1 000 milj. kr. 63 Större delen av det biståndsfinansierade samarbetet utgörs av bilaterala insatser. Ett samarbete är möjligt med samtliga länder i Central- och Östeuropa som nu reformerar de tidigare politiska och ekonomiska syste- men. De flesta insatser kommer att genomföras i områden belägna nära Sverige: Polen, de baltiska republikerna och det sovjetiska närområdet. Ett nära samarbete kommer även att utvecklas med Tjeckoslovakien och Ungern. Det bilaterala samarbetet uppgår till 525 milj. kr. över treårsperioden, 175 milj. kr. per år., och finansieras över anslaget C 3. Andra bistånds- program, anslagsposten Projektbistånd till vissa länder. BITS har fått huvudansvaret för att utveckla de bilaterala insatserna. SIDA har ansvaret för att stödja folkrörelsers och enskilda organisationers samarbete, samt för kulturutbyte. BITS har utarbetat beredningsplaner för insatser på en lång rad områden, vilkas huvuddrag fastställts av regeringen. Efter diskus- sioner med myndigheterna i bl.a. Polen, de baltiska republikerna och Leningrad har prioriteringar kunnat sättas och ett stort antal insatser har kommit igång. Besök har även ägt rum i Tjeckoslovakien och Ungern. I föreliggande förslag till budget ges även SWEDFUND möjlighet att bidra till insatser från det svenska näringslivet i Central- och Östeuropa. Fondens grundkapital tillförs 100 milj. kr. varav 50 milj. kr. för Central- och Östeuropa. Samarbetet med Polen inleddes redan under budgetåret 1989/90. Sam- manlagt uppgår det bilaterala biståndet till Polen till 300 milj. kr. över perioden. I maj 1990 undertecknades i Warszawa ett avtal med Polen om användningen av dessa medel. Huvuddelen kommer att gå till miljöinsat- ser. Regeringen fattade i augusti, inför Östersjökonferensen i Ronneby, beslut om åtta större miljöprojekt om totalt 80 milj. kr. Projekten, som beretts av BITS tillsammans med de polska myndigheterna, består av stöd till vattenreningsverk, återställande av några förorenade miljöer kring floder och sjöar samt ett fjärrvärmeverk i staden Torun. Polens floder, främst Wisla och Odra, bidrar med en betydande del av föroreningen av Östersjön. Stödet till avloppsreningsverken, t. ex. det i staden Szczecin, kommer att ha en direkt inverkan på Östersjöns miljö. Ett annat projekt av potentiellt stor betydelse för miljön, liksom också för den polska ekono- min, är ett stöd till omstruktureringen av landets skogs- och stålindustri. Kunskapsutvecklande insatser, kurser, studiebesök, experthjälp äger också rum på en lång rad andra områden, som t. ex. kommunal ekonomi, arbets- marknadspolitik, marknadsekonomisk utbilding, regionalutveckling och vänortssamarbete. Huvuddelen av det övriga bilaterala biståndet, som totalt uppgår till 225 milj. kr. under treårsperioden, kommer att gå till de baltiska republikerna och närområdet i övrigt. I september och oktober besökte regeringsdelega- tioner Estland, Lettland och Litauen samt Leningrad för att knyta kontak- ter och skapa förutsättningar för samarbete på en lång rad områden, samt fastlägga prioriteringar för det biståndsfinansierade samarbetet. Även här är miljöfrågorna centrala. Insatser kommer att genomföras i form av experthjälp till stöd för planering och utformning av vattenreningsverk i Estland och Litauen. I Lettland organiseras en miljökonferens i början av Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 64 år 1991. Insatser övervägs även för bl.a. miljöbevakning, miljöanalys och energisparande. Bland andra aktuella områden kan nämnas utbildning, kommunalt självstyre, småindustriutveckling, fastighetsregistrering, ar- betsmarknadspolitik, kommunikationer och jordbruk. Sverige har vidare tagit initiativ till djupgående studier av Estlands, Lettlands och Litauens ekonomier och ekonomiska reformprogram. Det råder idag en stor brist på ekonomisk information och analys. Genom att genomföra sådana studier med svensk och internationell expertis i samver- kan med ekonomer från de baltiska republikerna kan en bättre grund läggas för reformprogrammen och för ett utvidgat ekonomiskt utbyte och samarbete mellan Baltikum och Sverige, liksom med andra länder och internationella organisationer. I det bilaterala samarbetet spelar också folkrörelserna och de enskilda organisationerna en viktig roll. Genom insatser på många olika samhälls- områden, inklusive på miljöområdet och på det humanitära området, nås en stor bredd i kunskapsöverföring och erfarenhetsutbyte. Kontakter ska- pas som även kan ha betydelse för att stärka den demokratiska utveckling- en i länderna. För Sverige ger samarbetet möjlighet till ett givande utbyte med kulturer i vår närhet. De enskilda organisationerna har spelat en särskild viktig roll i det humanitära stöd som givits till Rumänien, såväl omedelbart efter Ceausescus fall som genom särskilda insatser för Rumä- niens barn. Förändringarna i Central- och Östeuropa möjliggör nu en snabbare europeisk integration. Multilaterala former för samarbetet är därför också viktiga. G24-samarbetet omnämndes ovan. Sverige deltar i flera multilate- rala insatser. Den mest betydelsefulla är Europeiska utvecklingsbanken, som inleder sin verksamhet under år 1991. Den kommer att vara en viktig källa för kapital för investeringar i framför allt den privata sektorn, före- trädesvis i små och medelstora företag. Riksdagen godkände den 28 no- vember ett svenskt deltagande i banken. Sveriges kapitalandel uppgår till 228 000 000 ECU, varav ca 68 400 000 ECU (ca 525 milj, kr.) skall inbe- talas över en period av fem år. Bidraget finansieras över finansdeparte- mentets anslag. För multilaterala insatser har 375 milj. kr. avsatts för treårsperioden. Beslut har fattats om tre insatser: bidrag till EFTAs utvecklingsfond för Jugoslavien, det nordiska miljöfinansieringsbolaget och en konsultfond för samarbete med Världsbanken. EFTA-fonden och miljöfinansieringsbola- get behandlades i förra årets budgetproposition och lämnades utan erinran av riksdagen. I EFTAs utvidgade samarbete med Central- och Östeuropa ingår inrät- tandet av en utvecklingsfond för Jugoslavien. Syftet är framför allt att stödja investeringar i jugoslavisk industri. Det svenska bidraget till fon- dens kapital uppgår till ca 160 milj. kr. och sk all betalas in över en femårs- period. Riksdagen godkände i oktober 1990 etablerandet av ett samnordiskt miljöfinansieringsbolag. Bolaget, Nordic Environment Finance Corpora- tion (NEFCO), skall med kapital delta i finansieringen av företag som tillverkar miljöutrustning och tillhandahåller miljötjänster i Central- och Prop. 1990/91:100 Bil. 5 5 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5 Östeuropa. Sveriges bidrag till bolagets kapital uppgår till ca 110 milj. kr. Prop. 1990/91: 100 och skall betalas in över en sexårsperiod.                                     Bil. 5 Världsbanken är vid sidan av näringslivet en viktig källa för kapital till investeringar i Central- och Östeuropa. Samtliga länder i denna region är nu medlemmar i banken, utom Sovjetunionen och Albanien. Världsban- ken lånar till olika projekt och investeringsprogram, men har begränsade resurser för att på gåvovillkor finansiera förstudier och annat som ofta krävs i ett tidigt skede när investeringar planeras. Därför har regeringen beslutat att avsätta 15 milj. kr. till en fond för att svensk expertis bättre skall kunna utnyttjas. Konsultinsatserna skall avse prioriterade sektorer som miljö och infrastruktur. BITS har avtalat med Världsbanken om hur fonden skall användas. Ett annat exempel på multilateralt samarbete som kommit till som en följd av omvälvningarna i Central- och Östeuropa är samarbetet kring Östersjöns miljö. Vid konferensen i Ronneby i september 1990 enades representanterna för länderna runt Östersjön om en deklaration för att återställa havets miljö. En särskild arbetsgrupp har fått i uppgift att utarbe- ta ett samlat handlingsprogram. Arbetsgruppen har en svensk ordförande. Analyser och studier genomföres nu. De investeringar som sedan behöver följa överstiger vad flera av länderna själva kan finansiera. Bland annat därför är det värdefullt att ett antal internationella finansieringsorgan, bland dem Världsbanken, Europeiska utvecklingsbanken och Nordiska investeringsbanken deltar i Östersjösamarbetet. Flera av de biståndsfinan- sierade bilaterala och multilaterala insatserna som omnämnts ovan är en del av samarbetet kring Östersjöns miljö. Ytterligare insatser utarbetas för närvarande. Stödet till länderna i Central- och Östeuropa är en viktig del av vårt internationella utvecklingssamarbete. Under en övergåndsperiod behöver emellertid dessa länder vårt stöd varvid särskilt det biståndsfinansierade stödet får en stor betydelse. Mot bakgrund av det försämrade försörjnings- läget av livsmedel kan till och med behov uppstå av nödhjälp. Långsiktigt är det dock uppenbart att framgångsrika reformer i de östeuropeiska länderna skapar förutsättningar för ett förnyat globalt samarbete och för ett utvidgat internationellt handelsutbyte av betydelse även för u-länder- na. <h4>Utredning om organisation och arbetsformer inom bilateralt utvecklingsbistånd.</h4> I februari 1989 tillkallade jag en kommitté (biståndsorganisationsutred- ningen) med uppgift att se över organisation och arbetsformer i det bilate- rala biståndet med huvudsaklig inriktning på biståndet utanför de s.k. programländerna. Utredningen har avlämnat sitt betänkande, vilket har remissbehandlats.' 1 Utredningens ordförande var ambassadör Göte Svensson. Övriga kommittéleda- möter var kanslichefen Staffan Herrström, och riksdagsledamoten Kristina Svens- son. Betänkandet Organisation och arbetsformer inom bilateralt utvecklingsbistånd (SOU 1990:17) presenterades i mars 1990. En sammanställning av remissvar på                    66 utredningen finns tillgänglig på utrikesdepartementets avdelning för internationellt utvecklingssamarbete. Utredningens forslag Utredningen konstaterar att det icke-landramsprogrammerade biståndets andel av det svenska biståndet vuxit snabbt. Ett antal sinsemellan obero- ende kanaler för detta bistånd har tillkommit. Behovet av helhetssyn, samordning och precisering av arbetsfördelning inom den samlade bi- ståndsorganisationen har ökat. Utredningen analyserar biståndets organisation och arbetsformer ut- ifrån u-ländernas behov, det svenska samhällets resurser samt organisa- tionsteoretiska aspekter. En utgångspunkt i utredningens arbete har varit att det är viktigare att skapa organisationer som är generellt inriktade på att åstadkomma bra bistånd i olika utvecklingssituationer, än att bygga upp specifika kompe- tensområden inom organisationsramarna. Utredningen anser dock att två samhällssektorer är så speciella till sin karaktär och så viktiga i utvecklingen att de bör ha egna samarbetsorgan. Dessa är forskning samt näringsliv och handel. Utredningen anser att organisation och arbetsformer måste utformas så att det växande kunnandet i det svenska samhället — resursbasen — kan tas till vara. Resursbasen bör betraktas som en integrerad del av biståndets organisation, där enskilda och organisationer ges ett mera direkt ansvar i utvecklingssamarbetet. När det gäller bistånd för utveckling av näringsliv och handel talar utredningen om bistånd på tre nivåer. För det första bistånd för att bygga upp och driva produktiva företag. Dessa kan få stöd med riskkapital för uppbyggnad och underhåll av produktionsutrustning. De kan också få stöd för kunskapsutveckling för att effektivisera produktionen. För det andra, bistånd till organ med uppgift att stödja produktion och handel i samar- betsländerna. Här ingår finansieringsinstitutioner, försäkringsväsende, in- stitutioner för forskning och utveckling, utbildningsinstitutioner, bransch- organ, standardiseringsinstitut, patent- och registreringsverk, handelskam- mare m. m. För det tredje, bistånd för att skapa de rätta makro-ekonomi- ska betingelserna för utveckling av industri och handel. Detta omfattar t. ex. förvaltningsutveckling, lagstiftning och ekonomisk politik. Utred- ningen anser att bistånd behövs på samtliga nivåer men att dess tyngd- punkt bör ligga på att bidra till att skapa gynnsamma betingelser för nä- ringslivsutveckling. Subventionering av produktiv verksamhet annat än genom stöd för kompetens- och kunskapsutveckling skall däremot undvi- kas. Utredningen har prövat två huvudalternativ för organisationen av nä- ringslivsbiståndet. Den ena med inriktning på nivå 1 och 2, dvs. stöd till producerande och säljande enheter samt den institutionella infrastruktu- ren. Den andra omfattande enbart nivå 1. Utredningen anser att alternativ ett har störst förutsättningar att kunna förmedla ett slagkraftigt bistånd till näringslivsutvecklingen i u-länderna. Man föreslår att ett aktiebolag, Swe- dish Industrial and Trade Development Corporation (SITCO), bildas ge- nom en sammanslagning av SWEDFUND, IMPOD, delar av SIDAs in- dustribyrå samt det av BITS finansierade igångsättningsstödet i anslutning Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 67 till SWEDFUN D-projekt. Utredningen betonar att IMPOD bör ges en Prop. 1990/91: 100 självständig profil inom ramen för den nya organisationen.                 Bil. 5 Infrastrukturbiståndet bör enligt utredningen även i fortsättningen handläggas av SIDA och BITS med den arbetsfördelning vad avser länder, instrument och arbetsformer som präglar de två myndigheterna. Landprogrammering bör även framgent vara den dominerande enskilda beredningsformen för utvecklingssamarbete, men behov finns också av samarbete i andra former. Utredningen föreslår följande ansvarsfördel- ning inom det bilaterala biståndet: — SIDA skall svara för insatser i länder med vilka Sverige avser att bedriva ett djupt och långsiktigt samarbete, för stöd till enskilda organi- sationer, katastrofbistånd, humanitärt bistånd, särskilda miljöinsatser samt särskilda program. SIDA skall även ansvara för projekt och sek- torstöd av långsiktig karaktär och där ett processinriktat arbetssätt krävs i andra samarbetsländer än de som har landramar. — BITS skall fortsätta att arbeta med sina nuvarande biståndsinstrument och beredningsmetoder. Verksamheten bör dock utvecklas i vissa av- seenden. Från att tidigare ha inriktats främst på tillväxtmålet bör verk- samheten breddas för att svara även mot övriga biståndsmål. Formella hinder mot att inkludera lokala kostnader och leveranser från tredje land bör avvecklas samtidigt som principen om kostnadsdelning be- hålls. Uppföljningen i förhållande til) de biståndspolitiska målen bör förstärkas liksom informationsverksamheten. — SAREC och SITCO svarar för forskningssamarbete respektive bistånd för näringslivsutveckling i såväl program- som övriga samarbetsländer. Utredningen föreslår att landprofiler införs som planeringsinstrument i biståndet. Dessa skall vara ett underlag för en dialog med mottagarlandet om inriktningen på biståndet. Landprofilerna bör förankras i riksdagen och redovisas årligen. I vissa fall kan övervägas om utvecklingssamarbetet skall dokumenteras i samarbetsprotokoll utan bindande avtal om medels- användning. Utrikesdepartementet genom u-avdelningen förutsätts spela en viktig roll för samordningen av stödet till olika samarbetsländer. Sam- ordningen mellan myndigheterna skulle också underlättas av lokalmässig närhet. Utredningen föreslår därför att regeringen ger byggnadsstyrelsen i uppdrag att utreda en samlokalisering av biståndsmyndigheterna. Beträffande biståndets fältrepresentation föreslår utredningen att orga- nisationerna skall ha rätt att utforma sin egen fåltrepresentation, men att i normalfallet biståndskontoret bör företräda samtliga biståndsorgan i pro- gramländerna. I andra länder utgör, i förekommande fall, svenska beskick- ningar bas. Dessa bör svara för det allmänna underlaget för biståndspoliti- ken gentemot berörda länder. Särskilda biståndshandläggare för den ope- rativa verksamheten skall vid behov kunna knytas till beskickningarna. SIDA bör tillåtas debitera övriga biståndsorgan för utförda tjänster. Vid rekryteringen av personal för handläggning av biståndsfrågor bör bistånds- kompetens säkerställas och samtliga biståndsorgan och UD ses som rekry- teringsbas. Utredningen konstaterar att det finns ett otillfredställt behov av utvär- dering av biståndet på en mer övergripande nivå. Man föreslår att ett 68 utrednings- och utvärderingssekretariat inrättas som ett komplement till Prop. 1990/91: 100 den utvärderingsverksamhet som finns och måste finnas inom varje myn- Bil. 5 dighet. Remissinstanserna De frågor som föranlett flest kommentarer från remissinstanserna är för- slaget om inrättandet av S1TCO, IMPODs ställning samt etableringen av ett fristående utvärderingssekretariat. Utredningens åsikt att resursbasen bör tillmätas en större roll delas av remissinstanserna. Beträffande biståndet till näringslivssektorn koncentreras remissvaren till frågan om SITCOs för- och nackdelar i förhållande till nuvarande organisation av näringslivsbiståndet. Utredningens analys av sektorns oli- ka nivåer och sambanden mellan dessa berörs endast av ett fåtal remissin- stanser. Ett flertal instanser är negativa till förslaget att bilda en ny organi- sation för näringslivsbiståndet. Betydelsen av bistånd till sektorn under- stryks dock, liksom nödvändigheten av att lösa de problem som känne- tecknar samarbetet inom sektorn. De instanser som avstyrkt bildandet av SITCO har ofta gjort så med hänvisning till att man anser att problemen inte orsakas av organisationsformen. BITS anser att SITCO skulle förstär- ka den näringspolitiska profilen i biståndet och att verksamheten bör inriktas på programlandskretsen och andra mycket fattiga länder. SIDA anser att en eventuell ny organisation även bör ta över det tekniska biståndet inom BITS. SWEDFUND delar utredningens uppfattning att det är väsentligt att öka stödet för att skapa ett bra klimat för näringslivs- utveckling. SIDA bör ges ansvaret för det förvaltningsinriktade och mak- ro-ekonomiska stödet och även stöd för institutionell infrastruktur av ”uppifrån och ner” karaktär enligt den terminologi SWEDFUND introdu- cerar i sitt svar. Stöd till företagsnivån och dess organisationer, dvs. ”nerifrån och upp frågor”, bör handhas av SWEDFUND. SWEDFUND anser att stödet till institutionsuppbyggande ej bör begränsas till statliga institutioner. Flertalet remissinstanser anser att en eventuell ny organisa- tion ej bör inrättas i aktiebolagsform. Ett stort antal remissinstanser är negativa till att inordna IMPOD i en eventuell ny organisation för näringslivsbistånd. Inställningen motiveras med att såväl IMPODs arbetssätt som dess relationer till resursbasen skiljer sig från de andra organisationerna. IMPODs karaktär av handels- främjande organisation, med ett kommersiellt arbetssätt snarare än ”myn- dighetspräglat”, framhålls av flera instanser. Den principiella frågan, om näringslivsstödet skall omfatta också bredare handelsfrämjande insatser ur ett u-landsperspektiv kommenteras ej uttryckligen av remissinstanserna. SWEDFUND anser dock att en vidgning av IMPODs mandat till att omfatta export av u-landsprodukter till andra i-länder skulle förstärka samverkansmöjligheterna med fonden och industribyrån. Utredningens förslag beträffande biståndets fältrepresentation stöds i sina huvuddrag av remissinstanserna. Förslaget om landprofiler välkomnas av bl.a. SAREC och BITS medan 69 RRV och statskontoret anser att detta innebär ett nytt planeringssystem som kan skapa förvirring. Flertalet remissinstanser berör inte frågan om samlokalisering av bi- ståndsmyndigheterna. Statskontoret och ambassaden i Mexico stöder dock tanken. Förslaget om att inrätta ett särskilt utrednings- och utvärderingssekreta- riat tillstyrks av flera remissinstanser. Statskontoret, Sveriges Industriför- bund/Sveriges Exportråd och Lantbruksuniversitetet (SLU) är dock tvek- samma till förslaget. Multibiståndskommittén anser att sekretariatets mandat bör omfatta också det multilaterala biståndet. Föredragandens överväganden Det svenska bilaterala biståndet präglas till såväl inriktning som arbetsfor- mer av mångfald. Geografiskt sett har tyngdpunkten legat på program- landskretsen. Jag förutser att också i framtiden huvuddelen av insatserna skall koncentreras till ett begränsat antal fattiga samarbetsländer. Bistån- dets roll i en svensk utrikespolitik präglad av solidaritet och strävan efter internationell samverkan gör dock att Sverige även bör dela med sig erfarenheter och bidra till utvecklingen i en vidare krets av länder. Jag delar utredningens uppfattning att det är väsentligt att finna effektiva former för planering, samordning och utvärdering av ett bistånd som växt i omfattning både kvantitativt och i fråga om länder och ämnesinriktning. Den helhetssyn som utredningen presenterar för inriktningen och arbets- fördelningen inom det bilaterala biståndet är enligt min mening en värde- full modell för hur biståndet skall kunna administreras och bedrivas på ett effektivt sätt. Sedan direktiven för utredningen fastställdes har en utveckling av roll- fördelningen mellan BITS och SIDA i linje med utredningens förslag redan börjat växa fram. SIDA arbetar t. ex. med sektorstöd till undervisning i Chile och BITS verksamhet har, inte minst genom biståndet till Central- och Östeuropa fått en ökad bredd i fråga om vilka mål som i första hand tillgodoses. Det över åren stora deltagandet i biståndsverksamheten av företag, myndigheter, organisationer och enskilda experter i planering, genomfö- rande och uppföljning av biståndsprojekt har skapat en ökad kompetens i Sverige för utvecklingssamarbete. SIDA har genom sin utkontraktering haft stor betydelse för att bygga upp detta kunnande vid olika institutio- ner. Dessa tar nu allt oftare på sig en självständig roll för att lösa utveck- lingsuppgifter i samverkan med parter i mottagarländerna. En förutsätt- ning för BITS verksamhet är att kunnande och intresse för att ta sig an biståndsuppgifter finns i Sverige. Också framgent bör det dominerande arbetssättet för BITS vara att granska och finansiera kontrakt mellan parter i mottagarlandet och Sverige. Arbetssättet förutsätter kompetens och engagemang på mottagarsidan för att identifiera behov och angrepps- sätt samt för ansvarstagande i genomförandet. Jag anser att detta kan säkerställas bl. a. genom deltagande i finansieringen. På svensk sida måste också ett intresse och kunnande finnas som redan svarar mot eller kan Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 70 anpassas för att möta dessa behov. Jag välkomnar att BITS inlett en utökad utvärderings- och informationsverksamhet. Export av tjänster för att bidra till utveckling och förändringsarbete inom olika samhällsområden är en ”marknad” som växer med den ökade internationaliseringen. Under lång tid har biståndet bidragit till att bygga upp denna marknad genom efterfrågan på tekniska konsulttjänster. I ökad utsträckning efterfrågas nu erfarenheter inom andra samhällsområden som rättssystem, författningsfrågor, ekonomisk politik, miljöskydd och primärvårdsorganisation m. m. Som framhållits har SIDA genom sin utkontraktering bidragit till att mobilisera biståndsintresset i Sverige. På senare år har BITS också bidragit till denna utveckling samtidigt som ett intresse från Central- och Östeuropa för att ta del av erfarenheter från svensk förvaltning tillkommit. SAREC svarar samtidigt for en ökad efter- frågan på medverkan från universitet och högskolor. I denna situation av ökad efterfrågan visar sig begränsningarna hos den svenska resursbasen. Tekniskt kunnande från ett fackområde i kombination med förmåga att anpassa detta till krav som ställs i ett annat land, en annan kultur och i en annan utvecklingssituation är ännu knappa resurser. Språkkunskaper bris- ter och för många myndigheter har deltagande i utvecklingssamarbete hittills varit en marginell om än för personalen stimulerande ”extraaktivi- tet”. Ett långsiktigt intresse för att delta i utvecklingssamarbete kräver insat- ser inte minst från företagen och myndigheterna själva för att få fram ett utbud som svarar mot mottagarlandets krav och behov. Lyckas detta finns en efterfrågan bortom det svenska biståndet bland annat hos olika multila- terala finansieringsinstitutioner. Dessa efterfrågar också i ökad utsträck- ning kunnande inom områden som Sverige i sin egen utveckling fäst stort avseende vid t. ex. arbetsmarknadspolitik, social utveckling, decentralise- rad förvaltning och lokalt självstyre, rättstrygghet etc. När ett u-land vänder sig till Sverige för att genom tekniskt bistånd få hjälp med att lösa någon utvecklingsuppgift är det ofta just svenska erfa- renheter man efterfrågar. Jag finner det angeläget att biståndet kan svara mot dessa behov. Men även då svenska erfarenheter är utgångspunkten för samarbetet skall det vara möjligt för alla biståndsmyndigheter att söka kompetens också från tredje land. Att denna möjlighet står öppen är viktigt både för effektiviteten i biståndet och för den långsiktiga utveck- lingen av den svenska resursbasen. Biståndet bör också vara öppet för att, där detta med hänsyn till uppgiften är önskvärt, underlätta samverkan mellan svensk och utländsk expertis. Inte minst angeläget är det att ta till vara möjligheterna att inom ramen för en biståndsinsats bidra till utveck- lingen av expertis och konsultkapacitet i mottagarlandet. Landramar som programmeringsteknik bör också i fortsättningen vara det centrala planeringsinstrumentet i de samarbetsländer för svenskt bi- stånd där behovet av långsiktighet och koordinering i samarbetet är sär- skilt uttalat. Detta är speciellt viktigt i de fattigaste u-länderna där bistån- det även kvantitativt svarar för en stor del av de tillgängliga resurserna för utveckling. För andra samarbetsländer kan det vara tillräckligt att i över- läggningar fastställa inriktningen på samarbetet och sedan reglera resurs- Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 71 överföringen enbart genom överenskommelser för de enskilda projekten. Där särskilda skäl finns kan överenskommelse om samarbetets inriktning sammanfattas i undertecknade protokoll utan att några utfästelser görs om finansiella ramar. De av utredningen föreslagna landprofilerna skulle en- ligt min mening kunna bli ett viktigt planeringsinstrument. Jag har under innevarande budgetår initierat ett utvecklingsarbete inom utrikesdeparte- mentet för att utarbeta landprofiler för ett antal samarbetsländer utanför programlandskretsen. Det är min avsikt att i anslutning till det årliga beslutet om budgetpropositionen för riksdagen redovisa innehållet i dessa landprofiler. Vad beträffar det näringslivsinriktade biståndet finner jag utredningens analys av de tre nivåerna för avväganden och stöd värdefull. Jag menar att en effektiv hjälp till utveckling av näringslivet i u-länderna är en hjälp till självhjälp som, inte minst mot bakgrund av den låga tillväxten i stora grupper av u-länder, förtjänar förnyad uppmärksamhet i biståndet. Jag vill instämma i och starkt understryka utredningens inställning att den vikti- gaste förutsättningen för att utveckla u-ländernas näringsliv är att ett gynnsamt inhemskt klimat för detta skapas. Den övergripande ekonomis- ka politiken — med makroekonomisk balans, realistiska växelkurser, prisstabilitet etc. — är som all erfarenhet visar av central betydelse. På nivån därunder är utformningen av lagar, förordningar, bankväsendet, fysisk- och institutionell infrastruktur m. m. avgörande. Förhållanden på dessa båda nivåer är styrande för investeringsklimatet inom såväl industri som jordbruk och andra näringslivssektorer. I ett land där den egna befolk- ningen saknar möjlighet och incitament till sparande och investeringar, eller där byråkratin sätter upp hinder genom snåriga regler, saknas också förutsättningar för att utländska investeringar och tekniskt bistånd skall kunna få effekt. Det svenska biståndets viktigaste uppgift när det gäller stöd till näringslivsutveckling är därför att bidra till att villkoren för inhemsk resursmobilisering och produktiv verksamhet förbättras. Detta är, när det gäller de fattiga samarbetsländerna, en uppgift för SIDA och, när det gäller den ekonomisk-politiska dialogen, även för Utrikesdeparte- mentet. Jag välkomnar i detta sammanhang SIDAs överväganden om att inrätta en särskild byrå för förvaltningsbistånd. Det är önskvärt att de tidigare aktiviteterna på detta område, vilka främst inriktats mot den centrala statsförvaltningen i u-länderna, kompletteras med strategier och insatser som mer direkt inriktar sig på investeringsklimatet och reformer av regler och institutioner som påverkar detta. På dessa områden kan också BITS göra insatser i länder och i sammanhang där beredningens arbetssätt kan tillämpas. Som ett komplement till de ovan beskrivna insatserna bör, enligt min mening, bistånd erbjudas också för kunskapsöverföring och teknikutveck- ling på företagsnivå och till direkt näringslivsstödjande institutioner. SWEDFUND och SIDAs industribyrå har här värdefulla erfarenheter. I viss mån har SWEDFUNDs och SIDAs verksamheter kompletterat var- andra, men de har också delvis sammanfallit. SIDAs industribyrå har kunnat arbeta med ett brett spektrum av insatser men har i huvudsak varit hänvisade till det fåtal programländer där industrisamarbete prioriteras Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 72 inom landramarna. SWEDFUND arbetar enbart med enskilda foretag och har främst kunnat erbjuda samverkan genom samriskföretag. Den nuva- rande organisationen av näringslivsbiståndet kan ur ett u-landsperspektiv betraktas som splittrad och alltför begränsad i sitt mandat och verksam- hetsområde. Det är idag inte möjligt att sätta u-landets behov i centrum och från denna utgångspunkt genomfora de mest angelägna insatserna. En samordning skulle effektivisera biståndet och ge fördelar både för u-län- derna och for den svenska resursbasen. Jag föreslår därför att en ny organisation för industri- och näringslivsstöd bildas. Denna skall, i enlig- het med den terminologi SWEDFUND har använt i sitt remissvar, främja näringslivsutveckling i ett ”nerifrån och upp” perspektiv. Detta är också skälet till att jag föreslår en särskild organisation snarare än inordning i någon existerande organisation. Verksamheten bör inriktas på att stödja foretag och företagande genom bl. a. utbildningsinsatser, managementstöd och aktiv samverkan med finansieringsinstitut i u-länderna. Den nya organisationen skall i sina kompetens- och institutionsutvecklingsinsatser kunna lämna gåvobistånd, men det är samtidigt angeläget att organisatio- nen, i likhet med dagens SWEDFUND, får en affärsmässig prägel. Organisationen skall vara inriktad på att främja konkurrensutsatta akti- viteter. Den egna verksamheten förutses dock till stor del vara anslagsfi- nansierad och således ej konkurrensutsatt. Jag delar därför remissinstan- sernas bedömning att aktiebolagsformen är mindre lämplig för den nya organisationen och föreslår i stället att den inrättas i form av en ny biståndsmyndighet. Den nya myndigheten bör som ett av sina instrument for näringslivsutveckling behålla SWEDFUNDs möjlighet att satsa riskka- pital i enskilda företag. Myndigheten bör därför i särskild förvaltning och styrning handha SWEDFUNDs fondkapital enligt tillämpliga riktlinjer för fonden. Jag ser också ett värde i att samverkan med näringslivets finansi- eringsinstitutioner i ett land skall kunna räknas in bland de industriinrik- tade tjänster som SWEDFUND har möjlighet att bidra till. Vad gäller uppgifter i övrigt för den nya myndigheten bör den kunna ta på sig uppdrag bl. a. från andra biståndsmyndigheter när det gäller insatser för att främja näringslivsutveckling. Utredningen föreslår att IMPOD ingår i den nya organisationen för näringslivsutveckling. Flertalet remissinstanser är kritiska mot detta för- slag med utgångspunkt från att de vill värna om IMPODs roll som främja- re av import av u-landsprodukter på den svenska marknaden genom rådgivning och medverkan i konkreta marknadsföringsaktiviteter. Jag vill för min del instämma i utredningens bedömning att kunnande om mark- nadsföring och exportfrämjande ur ett u-landsperspektiv är ett viktigt inslag i det stöd en organisation som arbetar med näringslivsutveckling kan förväntas erbjuda. Jag menar att detta, ur utvecklingssynpunkt, är väl så viktigt som importservice på den svenska marknaden. Jag delar därför utredningens uppfattning att IMPOD med sina nuvarande och utvidgade funktioner bör ingå i en ny myndighet för näringslivsutveckling. Det bör inom ramen for denna organisation vara möjligt för IMPOD att bevara den identitet som är viktig i den direkt handelsfrämjande verksamheten samtidigt som dynamiska utvecklingsmöjligheter i ett vidare sammanhang öppnas. Jag har i denna fråga samrått med statsrådet Gradin. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 Några remissinstanser anser att IMPODs kommersiella arbetssätt skulle Prop. 1990/91: 100 äventyras om man inordnades i samma organisation som SWEDFUND Bil. 5 och SIDAs industribyrå. Jag delar ej denna bedömning. Även om de instrument IMPOD arbetar med skiljer sig från t. ex. SWEDFUNDs är den grundläggande filosofin gemensam. Båda organisationerna arbetar med bistånd som syftar till affärsmässig verksamhet. Målet är att stödja uppkomsten av kommersiella verksamheter som kan fortgå under mark- nadsmässiga förhållanden. För SWEDFUNDs del understryks affärsmäs- sigheten av ett avkastningskrav på förvaltningen av fondens grundkapital. Den grundläggande filosofi som idag präglar verksamheten i IMPOD och SWEDFUND bör gälla också för den nya myndigheten. Det är väsentligt att insatser på företagsnivån ges under former som är förenliga med den kommersiella verklighet företagen skall överleva och verka i. Subventioner direkt till företag riskerar att leda till misshushållning med knappa resur- ser. Gåvomedel skall endast användas för direkt kunskapsöverföring. Till enskilda företag skall detta förekomma endast för att under ett inlednings- skede täcka kostnader för t. ex. utbildning och företagsledning som är oproportionerligt stora. För att precisera utformning och mandat för den nya myndigheten kommer jag att tillsätta en interdepartemental arbetsgrupp med medver- kan från berörda myndigheter. En överflyttning av medel för beräknat tio tjänster från SIDAs industribyrå förutses. Den nya myndigheten bör få en personalstat på ca 45 personer. 1 samband med att myndigheten bildas bedömer jag att en rationalisering av administrationen kan genomföras. För den inledande egenfinansierade verksamheten anslås 25 milj. kr. ut- över de medel som anvisas till BITS för utbildningsstöd i SWEDFUND- projekt samt för IMPOD under budgetåret 1991/92. Beloppet innefattar medel för industriutveckling motsvarande 20 milj. kr. som tidigare anvi- sats under anslagsposten särskilda program under anslaget C 2. Utveck- lingssamarbete genom SIDA. I enlighet med förslag i utredningen Kun- skapsöverföring genom företagsutveckling (SOU 1988:4) bör SWED- FUNDs grundkapital som för närvarande uppgår till 250 milj. kr. ökas. Under budgetåret 1991/92 föreslår jag därför en inbetalning med 100 milj. kr. varav 50 milj. kr. för insatser i Central- och Östeuropa. Utredningens förslag om att biståndsmyndigheterna själva skall få avgö- ra behov av faltrepresentation och finansiera denna inom sakanslagen tillstyrks av remissinstanserna. Jag instämmer i förslaget men vill framhål- la att det även i fortsättningen skall vara ambassadernas uppgift att svara för fältrepresentationen vad gäller den biståndspolitiska planeringen, eko- nomisk, politisk, social rapportering etc. Jag delar utredningens förslag om att myndigheterna skall kunna debitera varandra för utförda tjänster och anser att samma rätt bör tillkomma ambassader. Utredningen anför att samordningen mellan olika biståndsmyndigheter skulle underlättas av lokalmässig närhet. Jag finner frågan intressant och värd att prövas vidare med utgångspunkt från eventuella möjligheter till administrativ rationalisering. Jag delar samtidigt utredningens bedömning att det kan vara värdefullt att det finns flera myndighter med delvis likartade uppgifter inom ett så komplext område som biståndet. Forskning 74 och näringslivsutveckling ställer särskilda krav på arbetssätt, kontaktnät etc. och det ter sig naturligt att bistånd på dessa områden organiseras i separata enheter. Grundläggande för arbetsfördelningen mellan BITS och SIDA är skillnader i arbetssätt och de krav som ställs på långsiktighet och djup i engagemanget. De båda myndigheternas mandat har även berö- ringspunkter och här kan det vara värdefullt för utvecklingen av det svenska biståndet som helhet att olika sätt att ta sig an likartade arbetsupp- gifter kan prövas. Vad gäller utredningens förslag om ett sekretariat för utvärderingar hänvisar jag till vad jag framför i nästa avsnitt om utvärdering, lärande och effektivitet i biståndet. <h4>Övrigt utrednings- och forändringsarbete i biståndet</h4> Utvärdering, effektivitet och lärande i biståndet Det analysarbete som inleddes hösten 1989 rörande effektivitetsfrågorna i biståndet har nu slutförts. Översynen av effektivitetsfrågor i biståndet har bedrivits som ett projekt inom utrikesdepartementets avdelning för internationellt utvecklingssam- arbete med hjälp av extern expertis. I ett första steg har dagsläget beträffan- de utvärdering och beslutsunderlag beskrivits och behovet av resultatredo- visning identifierats så att det är möjligt att på ett enhetligare och tydligare sätt precisera vad som menas med effektivitet och utvärdering i de svenska biståndsorganisationerna. I ett andra steg har behovet av utvärderingssys- tem definierats utifrån de krav som det nya budgetarbetet ställer, där frågor om analys, uppnådda resultat i förhållande till mål och insatta resurser ges starkare betoning. Slutligen har utredningen angivit vägar för hur man med tillgängliga och delvis nya utvärderingssystem skulle kunna tillgodose efterfrågan på relevant beslutsunderlag. Det svarar på frågan hur det svenska biståndets utvärderingsverksamhet bör vara utformat för att tillse att rätt sorts beslutsunderlag föreligger vid beslutstillfällena och i för den berörda beslutsfattaren tillgänglig form. För att få ett perspektiv på det svenska biståndet har en jämförelse också gjorts med utvärderingsfunktio- nerna hos några biståndsorgan i andra länder och hos en internationell organisation. Utredningen talar om effektivitet i olika termer. Med inre effektivitet menas att verksamheten utförs på rätt sätt och till lägsta möjliga kostnad. Med yttre effektivitet avses att man gör rätt saker, dvs. sådant som svarar mot behoven och står i överensstämmelse med de biståndspolitiska målen. Förändringseffektivitet avser förmågan att under pågående verksamhet lära och anpassa sig till förändrade förutsättningar och nya krav. Ett antal fallstudier har genomförts för att bl.a. belysa beslutsprocesser på olika nivåer inom biståndet, de olika typer av överväganden som görs samt vilka utvärderingar som görs och hur de används. En viktig slutsats av utredningen är att det finns ett rikligt utvärderings- material men att det huvudsakligen utformas och används för att formule- ra och välja handlingsalternativ i verksamheten. De besvarar ibland frågor Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 om effekter, yttre effektivitet men endast i begränsad utsträckning frågor om inre effektivitet, dvs. att man får ut mesta möjliga av insatta resurser. Utvärderingarna tenderar att ha olika karaktär beroende på var i organi- sationen de initieras. Närmare projektverksamheten har man ett större intresse av mer operativt inriktade utvärderingar. Mer kritiska och öppet prövande frågor ställs högre upp i organisationen, men här finns å andra sidan tveksamhet att initiera och använda utvärderingar som ifrågasätter organisationens övergripande roll och verksamhet. Arbetet med att ta fram den information som behövs för den fördjupade anslagsframställningen måste självfallet ligga inom myndigheterna. Resul- tatanalysen skall vara utformad för granskning av verksamheten och redo- visa om den uppfyller de av riksdagen och regeringen satta målen, samt för att avgöra om insatta resurser kommer till bästa användning eller om målen kan nås med andra och mindre resurskrävande metoder. När det gäller resultatanalys på projekt- och sektornivå menar utredningen att det så gott som alltid finns, eller är möjligt att skapa, relevanta mått och grundläggande data för att mäta måluppfyllelse inom ramen för verksam- heten. Då verksamheterna skall vara valda för att främja utveckling på något område i enlighet med de biståndspolitiska målen bör det även med stöd av utvärderingarna vara möjligt att besvara frågan om det inom biståndet görs rätt saker. Analysen skall således dels kunna bedöma verk- samhetens ändamålsenlighet och dels säga om den bedrivs med god hus- hållning av resurserna. De fördjupade anslagsframställningarna kan där- vid i stor utsträckning bygga på redan befintligt utvärderingsunderlag. Utmaningen ligger i att utveckla och anpassa detta så att utvärderingarna mer regelmässigt ställer frågan om den inre och yttre effektiviteten samti- digt som handlingsalternativen prövas. Då det gäller resultat i förhållande till de övergripande biståndspolitiska målen konstaterar utredningen att sådana entydigt inte kan kvantifieras eller bedömas. Myndigheterna bör dock med utgångspunkt från materialet på program-, sektor- och projekt- nivå förväntas kunna redovisa hur de arbetar med de olika målen och i grova drag redovisa fördelning av resurserna på dem. Resultaten på den nivån handlar om samhällsförändringar som oftast med större styrka styrs av andra faktorer än biståndet. Kvalitativa resonemang bör här enligt utredningen komplettera redovisningen av resultatet från olika teman, verksamhetsgrenar, projekttyper etc. Utredningen anser att nuvarande utvärderings- och analyssystem behö- ver kompletteras för att ett relevant beslutsunderlag skall kunna tas fram vad gäller frågor av biståndets inriktning och effekter. Det kan gälla tematiska utvärderingar och jämförande studier av biståndets kanaler liksom av biståndets miljö. Ett behov finns också av fortlöpande metodut- veckling för att bedöma biståndets effekter och därigenom bl. a. stödja de mindre biståndsmyndigheternas utvärderingsverksamhet samt av förbätt- rade möjligheter att utvärdera olika multilaterala insatser. Då dessa frågor bedömts inte kunna lösas inom ramen för nuvarande organisationer, har utredningen prövat hur en fristående utrednings- och utvärderingsfunktion för analys och beslut på policynivå borde utformas. Ett nytt sekretariat med en självständig ställning i förhållande till myndig- Prop. 1990/91:100 Bil. 5 76 heterna föreslås. Verksamheten i detta skulle inriktas på för biståndet centrala frågor på det övergripande planet och gälla utvecklingssamarbetet i vid bemärkelse. Det rör således aspekter av internationellt utvecklings- samarbete som kan ha konsekvenser för, och påverkas av, beslut om bistånd. Verksamheten skulle huvudsakligen bestå av utredningar för att belysa aktuella frågor inom utvecklingssamarbetet. Information och sprid- ning av resultaten kring detta bör även bli en viktig del av arbetet bl. a. som ett bidrag till en aktiv och välinformerad samhällsdebatt om utvecklings- samarbetet. Översynen har i sin helhet presenterats i en rapport i departe- mentsserien; DS 1990:63 Bra beslut: Om effektivitet och utvärdering i biståndet. Föredragandens överväganden Jag har i tidigare avsnitt poängterat att bistånd är en av flera faktorer som påverkar utvecklingsprocessen. Orsakssammanhangen är ofta komplicera- de. Biståndets verksamheter låter sig inte sammanfattas till en enhet. Ett av syftena med översynen har varit att utveckla begreppen inom ämnes- området för att bidraga till en mera nyanserad och klarare diskussion om vad effektivitet innebär inom biståndet. Här finns betydande metodologi- ska problem, då det saknas bra mått och metoder för att identifiera biståndets effekter i ett mottagarsamhälle. Vissa biståndsaktiviteter låter sig inte heller mätas på något meningsfullt sätt. Det är trots detta viktigt att med konkreta exempel belysa hur man inom biståndet arbetar med olika mål och redovisa fördelningen av resurserna på dessa mål. Utredningen visar att det också är möjligt att mot bakgrund av operationella mål och biståndspolitiska mål och utifrån utvärderingen på program-, sektor- och projektnivå besvara frågan om det inom biståndet görs rätt saker och om insatta resurser utnyttjas effektivt för de avsedda ändamålen. De fördjupade anslagsframställningarna kan till stor del bygga på redan befintligt utvärderingsmaterial. Genom kvalitativa analyser av samband mellan projektmål och andra mer övergripande mål och genom en tydlig och konkret exemplifiering av erfarenheterna från verksamheten är det också möjligt att skapa en klarare bild av hur mer övergripande mål blir uppnådda. SIDA har i sin anslagsframställning i ett avsnitt behandlat dessa frågor. Jag välkomnar detta initiativ som också utgör ett första försök till en ny resultatinriktad form för anslagsframställning som SIDA och andra bi- ståndsmyndigheter skall utarbeta i framtiden. SIDA har med två exempel visat hur man kan dra slutsatser vad gäller måluppfyllelse, kostnadseffek- tivitet och varaktiga effekter av bistånd. En effektiv beslutsprocess kan givetvis inte garantera ett effektivt bi- stånd. Andra faktorer som mottagarlandets politik och förmåga att genom- föra insatserna är avgörande för det slutliga resultatet. En ytterligare faktor är tidsaspekten. Effekten av vissa insatser kan identifieras och utvärderas först efter lång tid. Dessa perspektiv måste utgöra basen för bedömningar av biståndets effektivitet. Jag vill dock framhålla att beslutsprocessen i Sverige spelar en roll och är något vi själva kan kontrollera. Vår förmåga Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 77 att förutse och ta hänsyn till andra faktorer är därvid en del av denna Prop. 1990/91: 100 beslutsprocess. Det är därför viktigt att ställa frågor om effektivitet, på Bil. 5 olika nivåer, och att söka besvara dem. Mot bakgrund av svårigheterna är det viktigt att ägna stor uppmärksamhet åt metodfrågorna. Inom alla biståndsmyndigheterna genomförs en stor mängd utvärde- ringar. Det är naturligt att biståndet tillhör de verksamheter där utvärde- ring i olika former har en framskjuten plats. Biståndet genomförs långt borta från Sverige, dess beslutsfattare och allmänhet. Analyser och utvär- deringar blir ofta sättet att överhuvudtaget kunna återföra strukturerad information. På SIDA finns en särskild utvärderingsenhet som initierar och utför utvärderingar. I de andra biståndsmyndigheterna pågår en upp- byggnad. Men för dem kan det också vara svårt både metodmässigt och kapacitetsmässigt att möta de krav som ställs på resultatredovisning, bl. a. i den nya budgetprocessen. Inom departementets avdelning för internatio- nellt utvecklingssamarbete finns ett starkt intresse av att använda utvärde- ringsmaterial och analyser i beredningen av olika biståndspolitiska ställ- ningstaganden. Studien av biståndet till Afrika på 1990-talet, Latinameri- kaprojektet och Effektivitetsutredningen är exempel på sådant internt ana- lysarbete. Att med ett sådant aktivt eget analysarbete skapa underlag för biståndspolitiken är en viktig uppgift för regeringskansliet. Utredningen ger också förslag rörande en något mer fristående utvärde- rings- och analysfunktion inom den samlade biståndsorganisationen. Jag finner att detta också ligger i linje med biståndsorganisationsutredningens förslag (SOU 1990:17) och det tillstyrkande till detta förslag som erhållits i remissvaret från den parlamentariska utredningen om det multilaterala biståndet. För att ta ställning till förslaget anser jag det värdefullt att genom ett särskilt remissförfarande inhämta synpunkter i en bredare krets, där utredningens olika förslag kan ytterligare belysas. <h4>Sveriges utvecklingssamarbete med Latinamerika</h4> Under år 1990 har ett arbete pågått inom utrikesdepartementet i syfte att närmare analysera förutsättningar och former för biståndet till Latiname- rika på 1990-talet. Analysarbetet har tagit sin utgångspunkt i de latiname- rikanska ländernas ekonomiska och politiska läge, och ansträngningarna för ekonomisk anpassning och återhämtning. En viktig frågeställning har varit hur de gångna årens demokratiska landvinningar bäst kan befästas, givet realistiska förutsättningar och möjligheter. Jag anser att Sverige, genom insatser för att främja demokrati och social utveckling i Latiname- rika, även kan bidra till att skapa förutsättningar för en stabil ekonomisk utveckling som kan vända den ekonomiska krisen mot tillväxt, framtidstro och mänsklig utveckling. I det följande redovisar jag de principiella slut- satser som jag dragit. 78 Latinamerika — politiska framsteg, ekonomisk kris 1980-talet har for Latinamerika inneburit dramatiska förändringar av både politisk och ekonomisk karaktär. Den ekonomiska krisen har fördju- pats under 1980-talet och gjort att Latinamerika, i likhet med Afrika, halkat efter världen i övrigt vad beträffar tillväxt och utveckling. Detta har skett mot bakgrund av en i u-landssammanhang relativt sett hög utveck- lingsnivå. På det politiska planet är demokratiseringsprocessen det mest framträ- dande draget. För 10 år sedan var kontinenten behärskad av militära diktaturer. I dag har de allra flesta länder i Syd- och Mellanamerika civila och folkvalda regeringar. Som regel har själva valprocesserna också varit mer demokratiska än vad som brukade vara fallet tidigare. Åren av mili- tärdiktatur ledde till att många förföljda eller utsatta politiska gestalter i sitt fortsatta arbete kom att värdesätta respekt för mänskliga rättigheter, som grundval för demokrati. Härigenom har frågan om mänskliga rättig- heter lyfts fram till ett centralt inslag i det politiska livet. I mycket få länder har emellertid demokratin en lång tradition och befäst ställning. Detta hör delvis samman med en bristande politisk legitimitet för själva statsmak- ten. Staten som institution är i flera länder ifrågasatt till följd av tung byråkrati, bristande kompetens och folklig förankring. På många håll uppvisar staten en påfallande oförmåga att sörja för medborgarnas välfärd i form av utbildning och hälsa, vilket givit upphov till en politisk-moralisk kris. Samtidigt har det vuxit fram en rik flora av enskilda organisationer och institut vilka i långa stycken visat sig fylla viktiga samhällsfunktioner. Det gäller allt från lokala grannskapsföreningar, som försöker bygga upp sin egen kommunala service i storstädernas kringliggande kåkstäder, till er- kända nationella forskningsinstitut i samhällsfrågor. Dessa alternativ har visat sig rymma en dynamik som ofta kontrasterar bjärt mot statens och kommunernas improduktiva maktutövning. Denna utveckling reser frågor, om väsentliga samhällsorgans ansvar inför politiskt valda församlingar. Kontinenten präglas av mycket stora inkomstskillnader och sociala pro- blem. I några länder, som El Salvador, Guatemala och Peru, pågår väpna- de konflikter, som föröder samhällslivet och förorsakar rotlöshet för tiotu- sentals medborgare. Krigsmakten har i de flesta länderna ett stort politiskt inflytande. Höga militära utgifter binder resurser, som behövs för utveck- lingsändamål. Demokratiseringen av Latinamerika måste ses som en pro- cess, som inletts snarare än avslutats i och med militärdiktaturernas fall. Krisen under det senaste decenniet är delvis ett resultat av att den förda utvecklingspolitiken inte lyckades främja en stabil och anpassningsbar bas för ett internationellt konkurrenskraftigt näringsliv. Den strategi som många länder följt alltsedan 1950-talet med satsning på industrialisering för hemmamarknaden bakom höga tullmurar och massiva statliga subven- tioner till ineffektiva företag och branscher, förorsakade konstanta budget- underskott, ett försummande av jordbruket och den traditionella råva- ruexporten. Det ledde också till inflation, övervärderade växelkurser och till att statsapparaten i många länder blev en alltför dominerande aktör inom näringslivet. Denna utvecklingspolitik brast i effektiv resursalloke- Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 ring och förmådde inte heller skapa en stabil bas för en ekonomisk och social utjämning. Parallellt med denna utveckling har den informella sektorn utvecklats starkt och den illegala produktionen och handeln med narkotika djupt trängt in i flera länders näringsliv, vilket påverkar såväl rättsväsendet som det sociala livet. Latinamerika har under det senaste decenniet drabbats av ett flertal yttre chocker. Höjda oljepriser år 1979 följdes av kraftiga internationella realräntestegringar och ett dramatiskt fall för råvarupriser. Skuldkrisen växte fram. På samma sätt som 1970-talet var ett ovanligt gynnsamt årtionde för Latinamerikas externa sektor, med höga råvarupriser, växan- de världshandel, goda lånemöjligheter och negativ realränta, blev 1980-ta- let exceptionellt ogynnsamt i alla dessa viktiga avseenden. För att klargöra det svåra läget vill jag kortfattat karaktärisera utvecklingen. — Nationalinkomsten per invånare har fallit med 10 % under 1980-talet. I dag är den genomsnittliga BNP per invånare på samma nivå som år 1978. Vissa länder, som Argentina, Bolivia, El Salvador och Peru, har förlorat 20 år av ekonomisk utveckling. I det mest extrema fallet, Nicaragua, har genomsnittliga levnadsstandarden sjunkit till 40-talets nivå. — Inflationen har stigit stadigt. År 1989 uppgick den för kontinenten som helhet till ca 1 000 % per år. — Investeringarnas andel av BNP minskade under 1980-talet från 24 till 16 %. Detta investeringsbortfall, som motsvarar ca 70 miljarder dollar enbart under år 1989, innebär ett svårt hinder för ekonomisk återhämt- ning. — Bytesförhållandena försämrades med 21 % under 1980-talet. — En följd av skuldkrisen är att räntor och amorteringar är betungande för ett stort antal länder. Bara räntebetalningarna motsvarar nära 5 % av BNP och 30% av exportintäkterna. Sedan år 1982 har nettoutflödet uppgått till drygt 200 miljarder dollar, vilket motsvarar nära hälften av regionens totala utlandsskuld, och trots att exporten ökade med 57 % mellan åren 1980-89 har endast ett fåtal länder förmått fullgöra sina skuldbetalningar. — Den fortsatta skuldkrisen utgör ett stort utvecklingshinder. Ökad pro- duktion kräver nya resurser för ökade investeringar. Den interna mobi- liseringen av resurser och de hittillsvarande internationella åtgärderna har inte varit tillräckliga. Ekonomisk anpassning och återhämtning De latinamerikanska ländernas ansträngningar för ekonomisk anpassning och återhämtning görs mot en bakgrund av alltför svag tillväxt, brist på framtidstro, sned ekonomisk fördelning och stora sociala behov. På lands- bygden och i de växande slumområdena lever många människor i svår fattigdom och i en omgivning där miljöproblemen är stora. Djupgående samhällsreformer är på många håll en förutsättning för att de allvarliga fattigdoms- och miljöproblemen skall kunna bekämpas och den nedåtgå- Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 80 ende trenden i ekonomin skall kunna vändas till självtillit och investe- Prop. 1990/91: 100 ringsvilja.                                                                        Bil. 5 Under 1980-talets senare år har krismedvetandet fördjupats. Flertalet länder i Latinamerika har inlett ekonomiska återhämtningsprogram, där kärnan utgörs av kampen mot inflationen. Huvuddragen i den ekonomiska politiken har i de allra flesta fall utformats inom ramen för program som överenskommits med Internationella valutafonden och Världsbanken. Bo- livia, Chile och i viss mån Ecuador hör till de länder vilka är inbegripna i en sådan strukturanpassning. Det genomgående temat är behoven av modernisering och effektivitet, avveckling av statliga monopol och allmän liberalisering av olika delmarknader. Kraftiga åtgärder har vidtagits för att uppnå mer realistiska växelkurser och inhemska räntor, minskade och mer hållbart finansierade budgetunderskott, liksom bättre villkor för jordbru- ket och exportsektorn. Reformerna har varit krävande, men betydande obalanser och struktu- rella problem kvarstår. Ett fortsatt kraftfullt reformarbete kommer att vara nödvändigt. Inte desto mindre kan konstateras att de latinamerikanska ländernas förutsättningar att bedriva en på längre sikt hållbar ekonomisk politik avsevärt har förbättrats under senare år. En växande enighet råder om behovet av att stimulera en effektivare och bättre avvägd resursan- vändning och därmed främja ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning. Vissa tecken finns redan på att reformarbetet i en del länder bidragit till att mobilisera inhemskt kapital och bromsa kapitalflykten. Dessa inhemska åtgärder måste emellertid också åtföljas av skuldlättna- der, för att den ekonomiska utvecklingen skall kunna vändas i positiv riktning. Den förstärkta skuldstrategi som möjliggjort för Mexico och Costa Rica att omförhandla med de kommersiella bankerna har visat sig vara ett verksamt stöd i länder som även genomför andra nödvändiga insatser för anpassning. För många skuldsatta länder förblir dock svårighe- ten att dra till sig nytt kapital för nya investeringar ett överhängande problem. En strategi för en hållbar utveckling under 1990-talet måste vara långsik- tigt inriktad. Om förtroendet för länderna återvänder kan politiska och ekonomiska faktorer samverka för att skapa en positiv utveckling. Det ökade politiska och ekonomiska samarbetet inom regionen bidrar också till den eftersträvade självtilliten. Stora insatser måste till för att få till stånd en bärkraftig ekonomisk utveckling, som möjliggör en real tillväxt i Latinamerika under 1990-talet. De latinamerikanska länderna måste öka den inhemska resursmobilise- ringen och utnyttja sina resurser effektivare. Särskilt viktigt är därvid att skapa förtroende för den förda ekonomiska politiken hos de egna medbor- garna. Därtill krävs att det internationella resursflödet till Latinamerika ökas genom en kombination av skuldlättnad, investeringar, ökad handel och ökat biståndsflöde. Biståndet bör utgöra ett komplement till de kraft- fulla ekonomiska åtgärder som krävs av de latinamerikanska länderna. Biståndsmedel bör användas strategiskt till insatser som skapar tilltro till Latinamerikas framtid i den internationella ekonomin. Med ett ömsesidigt ansvar hos länderna själva och internationella aktörer kan biståndet kom-                    81 ma in som en faktor med katalysatoreffekt. 6 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5 Sveriges bistånd                                                    Prop. 1990/91:100 Djjl C Det svenska biståndet till Latinamerika har ökat snabbt under senare år.       J SIDA, BITS och SAREC har till regeringen redovisat sina erfarenheter av utvecklingssamarbete med Latinamerika. Det bilaterala biståndets mång- fald och flexibilitet har visat sig vara ändamålsenligt i det skede av stora förändringar som 1980-talet inneburit i Latinamerika. Samtliga myndig- heter har gjort viktiga insatser for utveckling, demokrati och kunskapsupp- byggnad och har därvid löpande anpassat arbetsmetoderna efter en förän- derlig verklighet. Arbetsmetoderna har för alla myndigheterna präglats av ett värdefullt samspel med den relativt goda inhemska resursbasen och organisationsstrukturen. De svenska erfarenheterna och kontakterna har varit värdefulla när biståndsformerna under senare år anpassats till de politiska skeendena i t. ex. Centralamerika och Chile. En förskjutning av biståndet genom SIDA har ägt rum från humanitärt bistånd till utvecklingsinsatser i sociala sekto- rer. Här har en omfattande kunskap om Latinamerika kunnat användas för att arbeta med samma metoder i flera länder. BITS framhåller att ett givande samarbete utvecklats med flera av medelinkomstländerna i Latin- amerika samt att tekniskt bistånd i alltmer ökande grad bör inriktas på att stärka sociala sektorer. Vid en ekonomisk återhämtning kan fler länder än idag komma i fråga för u-krediter. Idag tillhör Chile undantagen i Latin- amerika, såsom ett av få kreditvärdiga länder. Centralamerika har under en följd av år präglats av konflikter inom och mellan länderna. Den fredsplan, Esquipulas II, som utarbetades av de centralamerikanska presidenterna år 1987, har trots fortsatta problem startat en process mot fred och försoning i regionen. Processen har ökat det internationella engagemanget för regionen. Detta har kommit till ut- tryck bl. a. i form av bistånd både genom FN och bilaterala överenskom- melser. FN har också kunnat spela en konstruktiv roll genom övervakning av val och demobilisering av contras i Nicaragua, samt som medlare i El Salvador. Sverige har, genom enskilda organisationer och FN-systemet, lämnat omfattande stöd till flyktingar, hemlösa och andra offer for krig och förföljelse i Centralamerika. Under de senaste fem åren har stödet sam- manlagt uppgått till ca 500 milj. kr. Genom det humanitära biståndet har breda kontaktytor byggts upp med folkliga organisationer och krafter som verkar för fred, försoning och demokrati. Den internationella närvaro som biståndet innebär har utgjort en stabiliserande faktor i regionen. De svens- ka erfarenheterna och kontakterna har varit värdefulla när bistånd till regionala insatser har utarbetats. Det svenska stödet till sådana insatser inleddes redan innan fredsplanen presenterades och har ökat kraftigt un- der senare år. Det bilaterala samarbetet med Chile i början av 1970-talet avbröts till följd av militärkuppen år 1973.1 stället inleddes ett humanitärt bistånd till offren för förtrycket och till flyktingar undan politisk förföljelse. Denna biståndsform kom under sjuttiotalet att utvidgas till i stort sett hela Latin- amerika. En liknande utveckling skedde vad gäller stöd genom SAREC till 82 upprätthållande av samhällsvetenskaplig forskning i en omgivning av för- tryck. Det humanitära stödet till Chile har varit omfattande och har riktats till offer för förtryck och till de demokratiska krafter som verkat for den förändring som nu inträffat. Totalt lämnades under åren av diktatur ca 250 milj. kr. i humanitärt bistånd. Breda kontakter mellan det svenska och det chilenska folket har byggts upp under dessa år, inte minst tack vare enskilda organisationers engagemang. Det är följaktligen naturligt att vårt mångåriga stöd till de demokratiska krafterna övergått till bilaterala över- enskommelser. Det bilaterala biståndet lämnas som ett stöd till återupp- rättandet av demokratin där insatser till en början framför allt görs inom sociala sektorer genom SIDA. BITS och SAREC har inlett samarbete med Chile. På något längre sikt kommer samarbetet med Chile att inriktas på kunskapsöverföring och tekniskt samarbete. I Chile och i andra länder som präglats av diktatur och bristande statligt ansvar för centrala sociala samhällsfunktioner har viktiga erfarenheter dragits vad gäller enskilda organisationers roll. Dessa har i många fall tagit över väsentliga samhällsfunktioner och därvid utvecklats till en form av kunskapsföretag. I många nu demokratiska länder blir dessa organisatio- ner även i framtiden viktiga för att befästa och utveckla demokratin. De kan också fortsatt utföra samhällstjänster, särskilt inom den sociala sek- torn, eftersom de arbetar effektivt, med lokal förankring och låga admini- strativa kostnader. Sveriges stöd till forskning i och forskningssamarbete med Latinamerika har främst gått till landsbygdsutveckling, miljö och samhällsvetenskap. Intresset är påfallande stort i Latinamerika för den svenska resursbasen. Över 100 forskare per år besöker svenska forskargrupper. Ett 50-tal har dessutom påbörjat sin forskarutbildning vid svenska institutioner inom olika program som kombinerar korta vistelser i Sverige med fältarbete i det egna landet, kring frågeställningar som återspeglar de inhemska priori- teringarna. Det tekniska samarbetet med Latinamerika har utvecklats i takt med att kunskaperna om den svenska resursbasen ökar i samarbetsländema. Insat- ser inom energi- och industrisektorn är särskilt framträdande. Under senare år har samarbetet breddats till insatser inom miljövård, forvalt- ningsstöd och sociala utvecklingsområden, t. ex. arbetsmiljö och arbets- marknad. Genom det tekniska samarbetet har under en dryg tioårsperiod 90 olika institutioner, konsulter och företag i Sverige anlitats i kontrakts- förhållande med parter i berörda samarbetsländer. Under samma period har över 900 personer från Latinamerika deltagit i BITS internationella kurser. Sveriges bistånd utgör ett komplement Sveriges framtida biståndssamarbete med Latinamerika syftar till att utgö- ra ett stöd och komplement till inhemska ansträngningar där inriktningen vägleds av vissa övergripande prioriteringar. Hänsyn får också tas till att förutsättningarna varierar från land till land. Behoven måste ställas i relation till våra begränsade resurser, som bör användas strategiskt, då de Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 83 inte har en omfattning som kan få avgörande betydelse för ländernas resurstillväxt. Sveriges bistånd till Latinamerika under 1990-talet skall främja en fortsatt demokratisk samhällsutveckling, en sund ekonomisk politik och ökat miljömedvetande, vilka alla är förutsättningar för hållbara lösningar på de ekonomiska och sociala utvecklingsfrågorna. Dessa mål- sättningar ställer stora krav på innovativ förmåga, flexibilitet och långsik- tighet i biståndet. Detta talar för ett fortsatt bistånd präglat av såväl organisatorisk mångfald som olika former av samarbete, vilket i sin tur innebär ett behov av ökad samordning mellan berörda myndigheter och andra aktörer i biståndet. Genom sitt engagemang i Världsbanken och den Interamerikanska ut- vecklingsbanken (IDB) stöder Sverige de internationella biståndsprogram som har störst betydelse för att vända den negativa ekonomiska utveck- lingen i Latinamerika mot ökad tillväxt. Världsbanken, Internationella valutafonden och IDB har kommit att spela en allt viktigare roll i den latinamerikanska anpassningsprocessen, främst genom sitt stöd till struk- turella reformer. Detta sker inte bara genom ökad långivning utan också genom ett ökat tekniskt bistånd för att t. ex. effektivisera och bygga upp institutioner och för att förbättra mobiliseringen av inhemska resurser genom effektivare skattesystem, ökat sparande, åtgärder för att få kapitalet att återvända etc. Syftet med de reformprogram som bankerna stödjer är att återskapa förtroendet för de latinamerikanska ekonomierna med hjälp av en sund ekonomisk politik för en ökad ekonomisk tillväxt och en på sikt mer rättvis fördelning av kostnader och intäkter. Världsbanken och IDB inrik- tar vidare alltmer sina insatser på reformering och utveckling av den sociala sektorn genom att söka åstadkomma en omorientering av socialpo- litiken och genom ökade satsningar på utbildnings- och hälsovårdspro- gram, inklusive familjeplanering. En annan prioritering för 1990-talet är stöd till uppbyggnad av en fritt konkurrerande och effektivt fungerande privatsektor. Erfarenheten i de latinamerikanska länderna har visat att skuldproblemen inte kan lösas utan en fortsatt intern anpassning. Samti- digt anser bankerna att skuldlättnader är en nödvändig förutsättning för att reformprogrammen inom de ekonomiska och sociala sektorerna ska lyckas. Världsbanken har därför gjort särskilda insatser, ofta direkt kopp- lade till reformprogrammen, för att åstadkomma skuldlättnader genom olika former av skuldåterköp och byten av fordringar för att påskynda normala relationer med kommersiella fordringsägare. Genom ett nyligen fattat beslut kommer också IDB att finansiera denna typ av skuldlättnader inom ramen för sin långivning. SIDA, BITS och SAREC har alla viktiga uppgifter i det bilaterala ut- vecklingssamarbetet med Latinamerika. En utvärdering av SARECs Latinamerikaprogram konstaterar att det bidragit till samhällsvetenskaplig forskning av hög kvalitet med ett pro- gressivt inflytande på regeringars politik samt god spridning till folkliga organisationer. Jag anser att en fortsättning av Latinamerika-programmet enligt nuvarande modell är av stort värde för kunskapsuppbyggandet och akademiskt utbyte. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 SIDA lämnar i sin anslagsframställning for 1991/92 värdefulla förslag till prioriteringar, innehåll och uppläggning av sitt framtida utvecklings- samarbete med Latinamerika. Jag menar att SIDA bör, i enlighet med dessa förslag, stödja angelägna projekt i sociala sektorer, bidra till en fördjupning av demokratin och ägna ökad uppmärksamhet åt miljöprob- lem. SIDA bör prioritera insatser i de fattigaste länderna. Beträffande inriktningen på utvecklingssamarbetet med SIDA lämnas ytterligare rikt- linjer under C 2. BITS har byggt upp ett växande tekniskt samarbete av hög kvalitet i Latinamerika. Många av medelinkomstländerna lämpar sig väl för fortsatt samarbete med BITS. Jag menar att även i dessa länder kan en ökad fokusering på samarbete i sociala sektorer vara värdefull, exempelvis genom förvaltningsbistånd, insatser rörande arbetsmarknad och närmiljö. En ökande användning av u-krediter kan först bli aktuell då fler länder lyckats bemästra den ekonomiska krisen och därmed upprätta det förtro- ende som krävs för kreditgivning. Huvudmålen för Sveriges utvecklingssamarbete med Latinamerika på 1990-talet är att främja en långsiktig utveckling som förmår höja de fattigas levnadsnivå och förstärka demokratin. Sveriges bistånd skall ge- nom insatser för att främja demokrati och social utveckling bidra till att skapa förutsättningar även för en stabil ekonomisk utveckling. Biståndet riktas främst till länder som i sin utvecklingspolitik söker förena en sund ekonomisk politik mot stabilitet, återhämtning och tillväxt med socialt ansvar och fördjupning av demokratin. I biståndet skall ökad tonvikt läggas vid insatser som värnar om naturresurser och miljö. Biståndet skall företrädesvis vara inriktat på: — Stöd till program avsedda att återskapa förtroendet för de latinameri- kanska ekonomierna genom reformer som syftar till tillväxt och en mer rättvis fördelning. Sådant stöd lämnas huvudsakligen genom Världs- banken och IDB. — Stöd till demokratins utbredning och förankring och till insatser för att stärka respekten för mänskliga rättigheter. — Stöd till folkligt förankrade utvecklingsprojekt som främjar inflytande, självtillit och ansvarstagande. — Tekniskt stöd till förvaltning och samhällsinstitutioner för ökad effekti- vitet och fördjupning av demokratin. — Stöd till sociala sektorer och särskilt utsatta grupper som traditionellt saknat ekonomiskt och politiskt inflytande och drabbats hårdast av ekonomisk kris och åtstramningsprogram. — Stöd till insatser för att främja en bättre hushållning med miljön och naturresurserna. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 85 <h4>Flyktingar och migration</h4> De stora befolkningsrörelserna i världen orsakas i stor utsträckning av krig och ekonomiskt nödtvång. Folk flyr för att rädda livet, eller bryter upp när de inte ser någon framtid. Krig som slagit sönder levnadsbetingelserna, auktoritära regimers systematiska förtryck av de mänskliga rättigheterna, djup misär eller felslagna skördar kan tvinga fram sådana uppbrott. Svårig- heter att försörja en snabbt växande befolkning skapar nya potentiella migrationssituationer. Uppgifter om antalet flyktingar är alltid mycket osäkra, dels till följd av brister i rapporteringen, dels eftersom det ofta är svårt att skilja mellan frivillig och ofrivillig migration. Gränsdragningen mellan migranter och flyktingar är ofta baserad på om något inslag av tvång förekommit.Den överväldigande majoriteten av världens flyktingar finns i de fattiga länder- na. Av världens totalt ca 17,6 miljoner flyktingar befinner sig drygt hälften i Asien, en tredjedel i Afrika medan huvuddelen av återstående flyktingar befinner sig i Latinamerika och Europa. Länder, vars ekonomiska och sociala situation redan är hårt ansträngd, hamnar i en ännu värre situation när de blir en fristad för stora skaror av människor från angränsande länder. De olika krishärdarna skiljer sig också i betydande grad när det gäller flyktingsituationens varaktighet, möjligheten till asyl och ny bosätt- ning och riskerna för nya flyktingvågor. Det internationella samfundet har en stor uppgift och skyldighet härvidlag att bistå flyktingarna och därmed underlätta för de fattiga länder som får bära tunga flyktingbördor. En annan stor grupp flyktingar är s.k. internflyktingar. Närmare 14 miljoner människor befinner sig som flyktingar i sitt eget hemland. Ofta befinner de sig i en mycket utsatt situation, utlämnade åt den regering eller de krafter i landet som är upphovet till deras situation. Med de stora orättvisorna som råder mellan och inom kontinenter och länder finns en grogrund för missnöje och konflikter. Migrationen av människor från fattiga länder som söker en bättre utkomst i de rika länderna tilltar. Stämningar som växer ur fattigdom och stagnation kan lätt exploateras av fanatism och populism. Den öst-västliga migrationen kan komma att öka till följd av demokratiseringsprocessen och samhälls- omvandlingen i Central- och Östeuropa. Flyttningsmönstren kommer att påverkas av hur de nya demokratierna förmår hantera de etniska motsätt- ningar som med den ökade öppenheten kommer i dagen. 1 en värld som blir alltmer integrerad kommer migration inom och mellan länder att fortsätta. Migration är ofta till stor nytta för det motta- gande landet. Samtidigt måste det finnas en mekanism och beredskap att dels kunna erbjuda skydd åt dem som har skyddsbehov, dels hantera flyttningar över gränserna och mer effektivt hjälpa flyktingar och fattiga länder som drabbas av stora flyktingbördor. Det är vidare viktigt att så långt det är möjligt, i internationell samverkan, kunna förebygga kriser som leder till flykt och massmigration. I samarbete med arbetsmarknadsdepartementet har en utredning på- börjats som skall ge förslag till principer för en svensk flykting- och immigrationspolitik. Ett huvudsyfte med utredningen är att tydliggöra den Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 86 globala situationen beträffande flyktingar och migration och bedöma kon- sekvenserna för Sveriges del. Ett annat huvudsyfte är att mot bakgrund av den internationella utvecklingen, biståndspolitiken och den svenska flyk- tingpolitiken definiera och analysera frågor som Sverige bör driva interna- tionellt. Det rör också frågor relaterade till det svenska biståndet inom migrations- och flyktingområdet. Utredarna skall arbeta så att ett princip- förslag kan redovisas senast den 15 januari 1991. <h4>Nordiska FN-projektet</h4> Sommaren 1988 inleddes det nordiska projektet FN i utvecklingssamarbe- tet. Projektet som genomförs av ett fristående sekretariat i Stockholm och finansieras av regeringarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige kom- mer att avslutas sommaren 1991. Projektet har som huvuduppgift att genom studier, seminarier och kon- ferenser belysa FNs arbete på utvecklingsområdet och lämna idéer och förslag till nordiskt agerande inom de olika FN-organisationerna. Under 1989 genomfördes bl.a. fallstudier i åtta u-länder som visar mottagarländernas syn på FN-biståndet. Vidare gjordes en deskriptiv stu- die av FNs arbete på energiområdet. Under 1990 diskuterades dessa studier vid seminarier. Det året gjordes också flera utredningar: om FNs fackorgan, formerna för finansiering av FN-organens biståndsverksamhet, FNs roll när det gäller katastrofbistånd och de nordiska ländernas inflytan- de i FN. År 1991 kommer det nordiska FN-projektet att presentera slutsatser och lägga fram konkreta förslag till åtgärder för att effektivisera FNs roll på det ekonomiska och sociala området. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 <h4>Utredning om det multilaterala biståndet</h4> Den av riksdagen beslutade och av regeringen under 1989 tillsatta utred- ningen om det multilaterala biståndet studerar sådana internationella organisationer och program som får bidrag från det svenska biståndet. En samlad bedömning av hur hela det multilaterala biståndet uppfyller de svenska biståndspolitiska målen skall göras. Särskild uppmärksamhet äg- nas åt de organisationer som erhåller stora svenska bidrag. Olika metoder att främja de svenska biståndsmålen på det multilaterala området kommer att analyseras liksom även det nordiska samarbetets roll. Det multilaterala systemet producerar en stor mängd utredningar, inte minst i samordnings- och effektivitetsfrågor. Möjligheterna att bättre utnyttja detta kunskaps- material kommer att prövas. Utredningen, som arbetar i nära kontakt med det nordiska FN-projektet, skall vara avslutad i början av år 1991. 87 <h4>Utredning om kreditinstrumentets roll i biståndet. Prop- 1990/91:100</h4> Bil. 5 Biståndet kan ha en viktig funktion som katalysator för ett ökat resursflöde till u-länderna. En potential för detta har skapats genom att flertalet OECD-länder idag har någon form av system för biståndsanknutna kredi- ter på mjuka villkor. I Sverige introducerades u-kreditsystemet år 1980. Dessförinnan fanns under sextio- och sjuttiotalen ett, av SIDA administre- rat, system med obundna biståndskrediter. I samband med behandlingen av förra årets budgetproposition gav riksdagen regeringen i uppdrag att ”göra en översyn av u-krediterna och andra kreditinstrument från biståndspolitisk synpunkt”. Jag har med an- ledning av detta på regeringens uppdrag tillkallat en särskild utredare (UD 1990:02) vars uppgift är att granska kreditinstrumentets roll och potential i det svenska biståndet. Utredaren skall redovisa och analysera svenska och internationella erfa- renheter av olika kreditinstrument i biståndet bl. a. mot bakgrund av de internationella regelsystemen på området. Analysen skall beakta olika systems effekter på resursmobilisering, land- och sektorinriktning, upp- handling och priser, garantifrågor, skadefall m. m. Till utredaren skall knytas en referensgrupp med parlamentarisk med- verkan. Utredaren skall presentera sina överväganden och förslag senast den 30 juni 1991. <h4>Utredning om det svenska fraktbidragssystemet</h4> Fraktbidrag beviljas från biståndsanslaget för hjälpsändningar i samband med humanitära insatser och katastrofer. Bidraget administreras av SIDA och utgår till enskilda organisationer. Jag har under innevarande budgetår initierat en översyn av det svenska fraktbidragssystemet. Min önskan är att ytterligare underlätta solidaritets- arbetet runt om i landet för att möta angelägna behov i u-länderna och i nuvarande läge även i Central- och Östeuropa. Översynen omfattar såväl enskilda organisationer som kommuner och landsting. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att godkänna de riktlinjer för internationellt utvecklingssamar- bete som jag förordat under rubrikerna Ett långsiktigt utvecklings- samarbete i en föränderlig värld, Demokratifrämjande bistånd, Miljö och utveckling, Kvinnoinriktat bistånd, Samarbete med Central- och Östeuropa, Utredning om organisation och arbetsformer inom bilate- ralt utvecklingsbistånd, Övrigt utrednings- och jorändringsarbete i biståndet, Sveriges utvecklingssamarbete med Latinamerika, Flyk- tingar och migration, Nordiska FN-projekt, Utredning om det multi- laterala biståndet, Utredning om kreditinstrumentets roll i biståndet och Utredning om det svenska fraktbidragssystemet. 88 <h4>Biståndsanslagen m. m.</h4> Jag föreslår att biståndsramen for budgetåret 1991/92 sätts till 13 871,0 milj, kr., vilket motsvarar 1 % av den beräknade bruttonationalinkomsten (BNI) för kalenderåret 1991. Beloppet utgör en ökning med 871 milj, kr., i jämförelse med innevarande budgetår. Ökningen av ramen kommer dels att utnyttjas för anslaget C 2. Utveck- lingssamarbete genom SIDA och dels för vissa kostnader för mottagande av asylberättigade flyktingar från u-länder. De administrativa anslagen har prövats med restriktivitet. Rationaliseringsuttag har gjorts på samtliga myndigheter samtidigt som vissa angelägna reformer medgetts. De multilaterala bidragen under anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram minskar med 246,8 milj.kr till 3 319,4 milj.kr. Detta beror på den förändrade anslagstekniken för IDA-bidragen. Trots den nominella minskningen av anslaget finns härigenom ett utrymme för ök- ningar av olika poster inom anslaget. Med hänsyn tagen till detta ökas den reella anslagsnivån för C 1 med 174 milj. kr. Det totala multilaterala biståndet är avsevärt större än anslaget anger, eftersom stora bidrag till internationella organisationer ges även över andra anslag inom biståndsra- men. Sammantaget uppgår det svenska biståndet genom multilaterala biståndsorganisationer till omkring en tredjedel av biståndsramen. Inom anslaget för internationella biståndsprogram används ökningen främst för FNs utvecklingsprograms (UNDP) reguljära budget, FNs be- folkningsfond (UNFPA), FNs barnfond (UNICEF) samt för flyktingbi- stånd genom FN. En ökning beräknas för de Afrikanska och Asiatiska utvecklingsbankernas utvecklingsfonder i samband med de påfyllnadsför- handlingar som genomförs. Anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA föreslås uppgå till sammanlagt 7 305 milj. kr. vilket innebär en ökning med 518 milj. kr. jämfört med innevarande budgetår. Detta motsvarar drygt 53 °/o av den totala biståndsramen. Den föreslagna ökningen av anslaget fördelas främst till det landpro- grammerade biståndet, till anslagsposterna Demokrati, mänskliga rättig- heter och humanitärt bistånd som blir ny anslagspost och Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer. Ett behov av ökade kata- strofinsatser förutses också. Anslaget C 3. Andra biståndsprogram beräknas totalt till 1 968 milj. kr. vilket innebär en minskning med 149 milj. kr. jämfört med innevarande budgetår. Minskningen beror bl.a. på att det stöd som påbörjats till några länder med medel från anslagsposten Projektbistånd till vissa länder i förslaget förts över till berörd myndighet. Medel för näringslivsutveckling genom en ny myndighet har också beräknats under anslaget. Under biståndsbudgeten redovisas medlen för Östeuropabistånd under anslagen C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram, anslagsposten Världsbanksgruppen och C 3. Andra biståndsprogram, anslagsposten Projektbistånd till vissa länder. Ett fortsatt stöd till reformprocesser i Central- och Östeuropa har inrymts i budgetförslaget. Jag föreslår att följande förändringar av anslagsteknisk natur görs i förslaget till statsbudget för nästa budgetår: Prop. 1990/91:100 Bil. 5 89 Anslagsposten Biträdande experter, såväl bilaterala som multilaterala biträdande experter, har tidigare redovisats under anslaget C 2. Utveck- lingssamarbete genom SIDA. Jag föreslår att det multilaterala biträdande expertprogrammet nu redovisas under anslaget C 1. Bidrag till internatio- nella biståndsprogram, medan det bilaterala fortsatt redovisas under an- slaget C 2. Medel för Mekong-kommittén som tidigare redovisats under anslaget C 2. liksom medel for Sveriges bidrag till UNSO som tidigare redovisats under anslaget C 1. anslagsposten FNs utvecklingsprogram (UNDP) föreslås anvisas över delposten Miljöinsatser under anslaget C 1. Inom anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA bör nya anslags- poster föras upp för Uganda och för Projektbistånd till Latinamerika. Medel för insatser inom områdena demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd har i förslaget förts samman till en ny anslagspost. Under denna anslagspost upptas också de medel för främjande av demo- kratisk utveckling och mänskliga rättigheter som tidigare redovisats som en delpost under anslagsposten Särskilda program. Under anslaget C 3. Andra biståndsprogram föreslår jag att medel för näringslivsutveckling genom en ny myndighet anvisas under en särskild anslagspost, utöver de belopp som är avsedda att foras över till den nya myndigheten från delposten Tekniskt samarbete genom BITS och anslags- posterna för IMPOD och SWEDFUND samt från nuvarande ramanslaget E5. IMPOD. Delar av de direkt anvisade medlen för den nya myndigheten motsvarar belopp som tidigare anvisats bl. a. för metodutveckling avseen- de industriteknik inom anslagsposten Särskilda program. Medel för elevförmåner och utbildningsbidrag som tidigare redovisats under anslaget C 5. Styrelsen for u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) föreslås redovisas under ett nytt anslag C 9 i samband med att Sandö U-centrum föreslås få ett ramanslag under treårsperioden 1991/ 92— 1993/94 under anslaget C 5. Vissa utgifter för biståndsverksamhet som i statsbudgeten belastar andra anslag än biståndsanslagen bör liksom tidigare budgetår räknas av mot biståndsramen. För budgetåret 1991/92 uppgår dessa avräkningar till 206 milj. kr. Därutöver avräknas sådana kostnader för mottagande i Sverige av asylberättigade flyktingar från u-länder som kan rapporteras som bistånd enligt OECDs biståndskommitté. Detta belopp beräknas uppgå till 700 milj. kr. under budgetåret 1991/92. Planeringsramarna för utvecklingssamarbete under budgetåren 1992/93 och 1993/94 bör i förhållande till budgetåret 1991/92 utgöra oförändrade andelar av bruttonationalinkomsten. Anslagsbelopp och anslagsbenämningar framgår av nedanstående sammanfattande tabell. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 90 Tabell 3 Biståndsanslagen budgetåren 1988/89—1991/92 (milj.kr.) Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 <table border="1"> <tr><td> Anvisat</td><td> Anvisat</td><td> Anvisat</td><td> Förslag</td><td> Förändring</td></tr> <tr><td> 1988/89</td><td> 1989/90</td><td> 1990/91</td><td> 1991/92</td><td> 90/91-91/92</td></tr> </table> C 1. Bidrag till interna- <table border="1"> <tr><td> tionella biståndsprogram</td><td> 2</td><td> 960,0</td><td> 3</td><td> 333,5</td><td> 3</td><td> 566,2</td><td> 3</td><td> 319,4</td><td> - 246,8</td></tr> <tr><td> C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA</td><td> 5</td><td> 572,8</td><td> 6</td><td> 190,0</td><td> 6</td><td> 787,0</td><td> 7</td><td> 305,0</td><td> + 518,0</td></tr> <tr><td> C 3. Andra bistånds- (1) program</td><td> 1</td><td> 364,2</td><td> 1</td><td> 647,3</td><td> 2</td><td> 117,0</td><td> 1</td><td> 968,0</td><td> - 149,0</td></tr> <tr><td> C 4. Styrelsen för interna- tionell utveckling (SIDA)</td><td></td><td> 212,9</td><td></td><td> 222,0</td><td></td><td> 246,0</td><td></td><td> 269,6</td><td> +  23,6</td></tr> </table> C 5. Styrelsen för u-lands- utbildning i Sandö <table border="1"> <tr><td> (Sandö U-centrum) (2)</td><td> 21,2</td><td> 21,8</td><td> 49,9</td><td> 54,9</td><td> +</td><td> 11,4</td></tr> <tr><td> C 6. Styrelsen för u-lands- forskning (SAREC)</td><td> 10,3</td><td> 11,1</td><td> 15,4</td><td> 21 ,0</td><td> +</td><td> 5,6</td></tr> <tr><td> C 7. Nordiska afrika- institutet</td><td> 3,8</td><td> 4,4</td><td> 5,0</td><td> 5,7</td><td> +</td><td> 0,7</td></tr> <tr><td> C 8. Beredningen för inter- nationellt tekniskt- ekonomiskt samarbete (BITS)</td><td> 5,6</td><td> 6,7</td><td> 10,8</td><td> 14,6</td><td> +</td><td> 3,8</td></tr> <tr><td> C 9. Bidrag till styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) (3)</td><td></td><td></td><td></td><td> 6,8</td><td> +</td><td> 0,4</td></tr> <tr><td colspan="2"> Avräkning för vissa asylkostnader</td><td></td><td></td><td> 700,0</td><td> +</td><td> 700,0</td></tr> <tr><td> Övriga biståndskostnader som finansieras över andra huvud titlar eller anslag</td><td> 171 ,5</td><td> 193,7</td><td> 202,6</td><td> 206,0</td><td> +</td><td> 3,4</td></tr> <tr><td> TOTALT:</td><td> 10 350,9</td><td> 11 660,9</td><td> 13 000,0</td><td> 13 871,0</td><td> +</td><td> 871,0</td></tr> <tr><td colspan="7"> (1) Anslaget C 3. Andra biståndsprogram är ett nytt anslag fr.o.m. budgetåret 1988/89. Det innehåller delar av det tidigare anslaget C 8. Övriga u-landspolit iska insatser m. m. samt medel för SARECs programverksamhet, tidigare redovisade under anslaget C 6. Styrelsen</td></tr> </table> för u-landsforskning (SAREC). (2) I anslaget ingår 6,4 milj. kr. för bidrag som fr.o.m. budgetåret 1991/92 redovisas under anslaget C 9. Bidrag till styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum). (3) Medel under anslaget har tidigare redovisats under anslaget C 5. Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum). Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att godkänna vad jag förordat under rubriken Biståndsanslagen m. m. 91 <h5>C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram</h5> <table border="1"> <tr><td> 1989/90</td><td> Utgift</td><td> 2</td><td> 701</td><td> 676</td><td> 000</td><td> Reservation</td><td> 365 641 000</td></tr> <tr><td> Utestående</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> skuldsedlar</td><td></td><td> 4</td><td> 511</td><td> 836</td><td> 138</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1990/91</td><td> Anslag</td><td> 3</td><td> 566</td><td> 159</td><td> 539</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1991/92</td><td> Förslag</td><td> 3</td><td> 319</td><td> 379</td><td> 000</td><td></td><td></td></tr> </table> Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 Multilaterala biståndet i förhållande till det totala biståndet Det totala biståndsflödet från OECD-länderna för 1989 beräknades av OECD:s biståndskommitté (DAC) till 48 121 miljoner US dollar. Av detta belopp gick 12 569 miljoner US dollar till multilateralt samarbete, dvs. drygt 26 % av det totala biståndet från OECD-länderna. Det svenska multilaterala biståndet redovisas huvudsakligen under an- slaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram. Därutöver utgår bidrag till FN:s verksamhet från övriga anslag. Det gäller främst bidrag till FN:s humanitära verksamhet och vid katastrofsituationer, men även vissa långsiktiga utvecklingsinsatser, regionala program och stöd till internatio- nella forskningsprogram. Därmed utgör bidragen till multilateral verksam- het cirka en tredjedel av det totala biståndet. Genom en förändrad anslags- teknik som närmare beskrivs under avsnittet internationella utvecklings- fonden (IDA) minskas anslaget till IDA med 411 milj. kr. utan att påverka utbetalningarna. Med hänsyn tagen till detta föreslås anslagsnivån för C 1 öka med 164 milj. kr. OECD-ländernas bidrag till multilateral verksamhet präglas av stora variationer. Under 1980-talet har dock andelen totalt sett varit i stort sett oförändrad. De nordiska länderna bidrar tillsammans med ca 13 % av det multilaterala biståndet. Översyn av det multilaterala biståndet Regeringen tillsatte år 1989 en parlamentarisk utredning för översyn av svenskt multilateralt utvecklingssamarbete. Den är ett led i Sveriges an- strängningar att stärka förutsättningarna för ett aktivt deltagande i de internationella organens biståndsverksamhet. Syftet med översynen är att göra en bedömning av på vilka sätt det multilaterala biståndet bidrar till att uppfylla Sveriges biståndspolitiska mål. Utredningen studerar särskilt sådana internationella organisationer och program som får betydande svenska bidrag. Arbetet skall vara slutfört i början av år 1991. FN i utvecklingssamarbetet Den roll FN har kunnat spela på det politiska planet under det senaste året har ökat förtroendet för FNs möjligheter att söka lösningar på internatio- nella frågor. Som jag tidigare nämnt, krävs fortsatta förändringar i FNs biståndsverk- samhet. Det nordiska FN-projektet kommer år 1991 att presentera en slutrap- port som grundar sig på ett omfattande och djupgående analysarbete i 92 form av expertrapporter och seminarier. Arbetet är inriktat på FNs roll i utvecklingssamarbetet. Frågorna spänner över ett stort fält och verksam- heten syftar till att formulera förslag till förändringar som kan vitalisera FNs verksamhet främst på det ekonomiska och sociala området. Globala utmaningar som ett ökande ömsesidigt beroende, miljön, fattigdomen, flyktingarna eller narkotikaproblemen, uppmanar till en förnyelse av FN:s roll utifrån dess komparativa fördelar. Frågorna kan enbart lösas genom internationellt samarbete, i vilket FN bör inta en naturlig plats. Projektet drivs av ett sekretariat under ledning av en styrgrupp beståen- de av statssekreterarna på biståndsområdet i de nordiska länderna, Avsik- ten är att slutsatserna skall kunna ligga till grund för ett brett nordiskt agerande när det gäller reformer och effektivisering av FN-systemet. Under det gångna året har FN och dess medlemsorganisationer särskilt uppmärksammat sociala och humanitära frågor. Utsatta grupper som barn och flyktingar har stått i fokus, liksom de fattigaste ländernas villkor. — Barnens situation i världen har lyfts upp på den politiska agendan genom bamtoppmötet i september 1990. FNs medlemsstater har deklare- rat att barns överlevnad och utveckling är en grundläggande angelägenhet för varje enskilt land och för det internationella samarbetet. FNs barn- konvention som trätt i kraft under år 1990 ger ökade möjligheter att ställa länder till svars för brott mot barnens rättigheter. — Flyktingar och migration är ett växande problem som kräver ökade internationella insatser. Sverige har aktivt medverkat till att reformera FNs flyktingkommisariat och förstärka dess resurser. — Förberedelsearbetet inför 1992 års FN-konferens om miljö och ut- veckling innebär att ett omfattande arbete nu inletts för att nå överens- kommelser för att komma till rätta med globala miljöproblem. Det inter- nationella avtalet kring begränsningar i användningen av ozonförtunnan- de substanser är ett exempel på ett konkret framsteg under 1990. — Ytterligare ett problem med internationella dimensioner är narkoti- ka. FN har antagit ett globalt aktionsprogram för narkotikabekämpning vilket ger FN-systemet en mer central roll när det gäller att intensifiera kampen mot narkotika. — Läskunnighet är en förutsättning för mänsklig, social och demokra- tisk utveckling. Analfabetismen i världen belystes vid FN-konferensen Läskunnighet för Alla i mars 1990. Under uppföljningsarbetet kommer såväl enskilda länder som FN-organ att öka ansträngningarna att utrota analfabetismen till år 2000. — Arbete pågår vad gäller bättre styrning och effektivisering av livsme- delsbiståndet genom FN. Likaså pågår ett arbete inom UNDP för att ge u-länderna en starkare roll i genomförandet av biståndsinsatser och att stärka UNDPs roll som biståndsorgan. — UNDPs Human Development Report som utkom första gången un- der 1990 liksom Världsbankens rapporter om Afrika och om Fattigdom, visar att de värderingar som ligger bakom de svenska biståndspolitiska målen delas av allt fler och får genomslag i dessa organisationers verksam- het. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 93 Dessa steg anger rörelse i rätt riktning. Det är viktigt att Sverige, som Prop. 1990/91: 100 alltid givit FN-samarbetet en hög prioritet, nu aktivt medverkar och driver Bil. 5 processen for förändringar framåt. Påfyllnadsförhandlingar i de regionala utvecklingsbankerna De regionala utvecklingsbankerna i Afrika, Asien och Latinamerika svarar för en betydande del av utvecklingsfinansieringen i sina respektive regio- ner och har börjat spela en allt viktigare roll i utvecklingssamarbetet. Detta har främst skett genom en ökad utlåning men också genom rådgivning till stöd för ekonomiska reformer och stöd för att förbättra mottagarländernas kapacitet att genomföra projekt och program. Under det gångna året har förhandlingar pågått om påfyllnader i de afrikanska och asiatiska utvecklingsbankernas utvecklingsfonder. Sverige arbetar aktivt genom sina representanter i bankernas styrelser och i sam- band med förhandlingarna om påfyllnader för att förbättra kvalitén på bankernas utvecklingsinsatser och göra dem mer lyhörda för u-ländernas behov och önskemål. Det kan konstateras att de förändringar som ägt rum på senare tid — en ökad satsning på utbildning och hälsovård inklusive befolkningsfrågor, fattigdomsbekämpning, miljö och på kvinnor i utvecklingsprocessen — har förstärkt bankernas roll som utvecklingsinstitutioner i förhållande till den mer traditionella rollen som finansieringsorgan. Sverige bör fortsätta verka för att denna förändrade inriktning genomförs på ett effektivt sätt i den praktiska verksamheten och att bankernas speciella förutsättningar utnyttjas bättre i utvecklingssamarbetet. Multilateralt stöd till Central- och Östeuropa Det internationella stödet till de länder i Central- och Östeuropa som inlett ett genomgripande reformarbete har vuxit snabbt. Många internationella organisationer har inlett eller utvidgat ett samarbete med Central- och Östeuropa. Det gäller olika FN-organ, IMF, Världsbanken, OECD, EG, EFTA, FNs ekonomiska kommission for Europa, Europarådet m. fl. 1 den inledande översikten av samarbetet med Central- och Östeuropa framhäv- de jag den roll som det s. k. G 24 spelar. Sverige deltar aktivt i denna grupp av 24 industrialiserade länder i syfte att främja ett samordnat och starkt stöd. Gruppen möts regelbundet i Bryssel och assisteras av ett särskilt sekretariat upprättat av EG-kommissionen. Ett särskilt initiativ som snabbt kunnat förverkligas är bildandet av Europeiska utvecklingsbanken. Banken kommer att inleda sin verksamhet under 1991 och vara en betydelsefull källa för kapital till stöd för investe- ringar och utveckling av den privata sektorn i Central- och Östeuropa. Riksdagen har godkänt det svenska deltagandet. Ett bidrag om ca 525 milj, kr., finansierat över finansdepartementets anslag, kommer att inbetalas under den närmaste femåi,perioden. Ytterligare ett exempel på det omfattande internationella samarbete som vuxit fram som en följd av omvälvningarna i Central- och Östeuropa 94 är konferensen om Östersjöns miljö som ägde rum i Ronneby i augusti Prop. 1990/91: 100 1990. Under svenskt värdskap samlades representanter för länderna runt Bil. 5 Östersjön för att enas om att utarbeta ett sammanhållet handlingsprogram om Östersjöns miljö. I konferensen deltog även internationella finansi- eringsorgan som Världsbanken, Europeiska utvecklingsbanken, Europeis- ka investeringsbanken och Nordiska investeringsbanken. Dessa medver- kar också i det fortsatta arbetet. För multilaterala insatser inom det biståndsfinansierade samarbetet med Central- och Östeuropa har för treårsperioden 1990/91 — 1992/93 375 milj. kr. avsatts. Beloppet finansieras genom användning av det me- delsutrymme som frigörs av outnyttjade skuldsedlar under anslagsposten Internationella utvecklingsfonden, IDA, i enlighet med vad jag redovisade i förra årets budgetproposition. Medlen fördelas på 125 milj. kr. per år under perioden 1990/91 — 1992/93. Inom ramen för det nordiska samarbetet har olika initiativ tagits för ett utvidgat samarbete med Central- och Östeuropa. De nordiska miljöminist- rarna föreslog under 1989 att ett samnordiskt miljöfinansieringsbolag skul- le bildas. Riksdagen godkände etablerandet av ett sådant bolag i oktober 1990 (prop. 1989/90: 141, JoU 24, rskr 348). Bolaget, Nordic Environment Finance Corporation (NEFCO), skall med aktiekapital eller lån delta i finansieringen av samriskföretag och andra samarbetsbolag som tillverkar miljöutrustning och tillhandahåller miljötjänster i Central- och Östeuropa. Projekt med stor nordisk miljöeffekt prioriteras. Bolaget administreras av den Nordiska investeringsbanken och byggs upp under en sexårsperiod. Av bolagets grundkapital på 36 milj. SDR, uppgår Sveriges andel enligt den nordiska fördelningsnyckeln till 13 milj. SDR. Bidraget motsvarar ca 110 milj. kr. över sexårsperioden, eller ca 18 milj. kr. per år. Inom ramen för EFTAs medlemsländers fortsatta och utvidgade samar- bete med Central- och Östeuropa har beslut fattats om att inrätta en utvecklingsfond för Jugoslavien. Syftet med fonden är att förmedla kredi- ter, i huvudsak på marknadsmässiga villkor, till produktiva investeringar i det jugoslaviska näringslivet, främst i små och medelstora företag, samt för viss infrastruktur. Fondens kapital uppgår till 100 milj. US dollar. Det är ett lån till Jugoslavien med låg ränta och skall återbetalas till EFTA-län- derna över en period på 25 år. Den svenska andelen beräknas uppgå till ca 160 milj. kr. under en femårsperiod, eller ca 32 milj. kr. per år. Stora investeringar kommer att vara nödvändiga i Central- och Östeuro- pa. Världsbanken är vid sidan av näringslivet en viktig kapitalkälla. Världsbanken har resurser att låna ut till olika projekt, men har svårt att på gåvobasis finansiera förinvesteringsstudier och konsultinsatser. Sådana insatser kan ha stor betydelse för att förbereda de investeringar som skall finansieras av Världsbanken. Regeringen har fattat beslut om att inrätta en expertfond för ändamålet och BITS har i enlighet därmed slutit avtal med Världsbanken om en fond om 15 milj. kr. liknande de fonder som finns för samarbete i u-länder. Fonden skall användas för finansiering av svensk expertis som engageras i beredning och genomförande av projekt inom prioriterade sektorer som miljö och infrastruktur. 95 Tabell 4. Bidrag till internationella biståndsprogram budgetåret 1990/91 Prop. 1990/91: 100 och 1991/92 fördelat på organisationer (milj, kr.)                             Bil. 5 Anvisat Förslag Föränd- 1990/91     1991/92      ring FNs OPERATIVA VERKSAMHET FNs utvecklingsprogram (UNDP) varav <table border="1"> <tr><td> - ordinarie bidrag</td><td> 625,0</td><td> 650,0</td><td> +</td><td> 25,0</td></tr> <tr><td> - UNDP:s verksamhet i de</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> minst utvecklade länderna</td><td> 65,0</td><td> 0</td><td> -</td><td> 65,0</td></tr> <tr><td> - Sahelkontoret (UNSO)</td><td> 25,0</td><td> 0</td><td> -</td><td> 25,0*</td></tr> <tr><td> - FN:s kapitalutvecklingsfond</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> (UNCDF)</td><td> 55,0</td><td> 55,0</td><td></td><td> of</td></tr> <tr><td> FNs befolkningsfond (UNFPA)</td><td> 125,0</td><td> 135,0</td><td> +</td><td> 10,0</td></tr> <tr><td> FNs barnfond (UNICEF)</td><td> 340,0</td><td> 370,0</td><td> +</td><td> 30,0</td></tr> </table> <table border="1"> <tr><td></td><td> 1 235,0</td><td> 1 210,0</td><td></td><td> -  25,0'</td></tr> <tr><td colspan="2"> INTERNATIONELLA FINANSIERINGSORGAN</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Världsbanksgruppen</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> varav</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> - Internationella utvecklings- fonden (IDA) - Internationella finansierings-</td><td> 843,0</td><td> 432,0</td><td> -</td><td> 411,0</td></tr> <tr><td> bolaget (IFC) Regionala utvecklingsbanker</td><td> 0</td><td> 15,0</td><td> +</td><td> 15,0</td></tr> <tr><td> varav</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> - Afrikanska utvecklings- banken (AfDB) - Afrikanska utvecklingsfonden</td><td> 15,0</td><td> 15,0</td><td></td><td> of</td></tr> <tr><td> (AfDF) - Asiatiska utvecklingsbanken</td><td> 254,2</td><td> 289,2</td><td> +</td><td> 35,0</td></tr> <tr><td> (AsDB) - Asiatiska utvecklingsfonden</td><td> 0</td><td> 0</td><td></td><td> of</td></tr> <tr><td> (AsDF) - Interamerikanska utveck-</td><td> 91,4</td><td> 160,0</td><td> +</td><td> 68,6</td></tr> <tr><td> lingsbanken (IDB)(1)</td><td> 21,5</td><td> 15,0</td><td> -</td><td> 6,5</td></tr> <tr><td></td><td> 1 225,1</td><td> 926,2</td><td> -</td><td> 298,9</td></tr> <tr><td> INTERNATIONELLT LIVSMEDELSBISTÅND</td><td colspan="2"> OCH JORDBRUKSUTVECKLING</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Internationellt livsmedelsbistånd</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> varav</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> - Världslivsmedelsprogrammet (WFP)</td><td> 122,0</td><td> 122,0</td><td></td><td> of</td></tr> <tr><td> - Livsmedelshjälps- konventionen (FAC) - Internationella katastrof lagret</td><td> 57,0</td><td> 55,0</td><td> -</td><td> 2,0</td></tr> <tr><td> för livsmedel (IEFR)</td><td> 85,0</td><td> 95,0</td><td> +</td><td> 10,0</td></tr> <tr><td> Jordbruksutveckling - Internationella jordbruks- utvecklingsfonden (IFAD)</td><td> 70,0</td><td> 36,0</td><td></td><td> 34,0</td></tr> <tr><td></td><td> 334,0</td><td> 308,0</td><td> -</td><td> 26,0</td></tr> </table> 96 FLYKTINGBISTÅND Flyktingbistånd genom FN Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 varav - FNs hjälporganisation för palestinaflyktingar (UNRWA) - FNs flyktingkommissarie (UNHCR) ÖVRIGT Övriga organisationer varav - Internationella familje— planeringsfederationen (IPPF) - UNCTAD/GATT:s internationella handelscentrum (ITC) - FNs narkotikafond (UNFDAC) och annan narkotikabekämpning - Internationella sjöfarts- universitetet Andra multilaterala bidrag varav - Miljöinsatser - Övriga insatser - Multilaterala biträdande experter m. m. SUMMA <table border="1"> <tr><td> 130,0</td><td> 140,0</td><td> +</td><td> 10,0</td></tr> <tr><td> 190,0</td><td> 215,0</td><td> +</td><td> 25,0</td></tr> <tr><td> 320,0</td><td> 355,0</td><td> +</td><td> 35,0</td></tr> <tr><td> 85,0</td><td> 90,0</td><td> +</td><td> 5,0</td></tr> <tr><td> 22,0</td><td> 22,0</td><td></td><td> of</td></tr> <tr><td> 50,0</td><td> 55,0</td><td> +</td><td> 5,0</td></tr> <tr><td> 17,0</td><td> 18,0</td><td> +</td><td> 1,0</td></tr> <tr><td> 125,0</td><td> 125,0</td><td></td><td> of</td></tr> <tr><td> 153,1</td><td> 153,1</td><td></td><td> of</td></tr> <tr><td> 0</td><td> 57,0</td><td> +</td><td> 57,0</td></tr> <tr><td> 452,1</td><td> 520,1</td><td> +</td><td> 68,0</td></tr> <tr><td> 3 566,2</td><td> 3 319,3</td><td> -</td><td> 246,9</td></tr> </table> * Bidrag till Sahelkontoret (UNSO) ingår fr.o.m 1991/92 i anslagsposten Andra multilaterala bidrag, miljöinsatser. FNs utvecklingsprogram (UNDP) Budgetåret 1990/91 Budgetåret 1991/92 varav Ordinarie bidrag till UNDP FNs kapitalutvecklingsfond (UNCDF) <table border="1"> <tr><td> 770</td><td> 000</td><td> 000</td></tr> <tr><td> 705</td><td> 000</td><td> 000</td></tr> <tr><td> 650</td><td> 000</td><td> 000</td></tr> <tr><td> 55</td><td> 000</td><td> 000</td></tr> </table> Bidrag till Sahelkontoret (UNSO) redovisas under anslagsposten Andra multilaterala bidrag. Miljöinsatser. FNs utvecklingsprogram (UNDP) är FN-systemets centrala organ för finan- siering av tekniskt bistånd. Eftersom de UNDP-finansierade projekten för närvarande i huvudsak utförs av FNs fackorgan, är samarbetet mellan dem, UNDP och mottagarlandet ytterst väsentligt. UNDP har ett världs- omfattande program i omkring 150 länder och territorier. Dess resurser är emellertid blygsamma jämfört med många andra biståndsorgans. De ur- sprungliga intentionerna med UNDP som samordnare av FN-systemets tekniska bistånd har därför inte kunnat infrias. En annan orsak är att en stor del av detta bistånd inte finansieras av UNDP utan direkt genom fackorganen.                                                                               97 7 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5 UNDP ger u-länderna råd och kan finansiera insatser inom alla utveck- Prop. 1990/91: 100 lingssektorer. Rapporter från det Nordiska FN-projektet har visat att Bil. 5 UNDPs förmåga att spela en roll varierar starkt från land till land. Även i FN-systemet pågår utredningar och förhandlingar som bör leda till föränd- rade roller och arbetsuppgifter för de olika FN-organen, inklusive UNDP. UNDP behöver en solid resursbas för att fullgöra sina uppgifter. Den bör byggas upp genom ökade bidrag från allt fler givarländer. De nordiska länderna svarar för närvarande för en tredjedel av bidragen till UNDP. 1989 var Sverige UNDPs största givare totalt sett. Det behövs en rimligare bördefördelning. Jag kommer därför att fortsätta att verka för ett större och bredare ansvarstagande bland givarna för tilldelning av resurser till UNDP. UNDPs styrelse fattade sommaren 1990 ett principbeslut om ett nytt system för hur UNDP skall betala FN-organ och andra som utför UNDP- finansierade projekt. Beslutet rör samverkan och samordningen inom hela FN-systemets biståndsverksamhet. Detaljerna i det nya systemet skall utformas närmare genom diskussioner mellan UNDP, fackorganen och andra berörda parter samt genom beslut av UNDPs styrelse sommaren 1991. Jag anser det väsentligt att FN-systemets biståndsverksamhet effek- tiviseras för att förbättra dess möjligheter att lösa viktiga globala frågor vilka förutsätter samarbete i internationella organisationer. Resultatet av dessa diskussioner och förhandlingar kommer att vara en god mätare på FN-systemets och medlemsstaternas vilja och förmåga till förändringar och förbättringar. Mot denna bakgrund förordar jag att Sveriges bidrag till UNDP för budgetåret 1991/92 ökar med 25 milj. kr. till 650 milj. kr. Av dessa avsätts 50 milj. kr. för insatser som syftar till att ytterligare främja en effektiv verksamhet inom UNDP i linje med de svenska biståndspolitiska målen. UNDPs styrelse fattade sommaren 1990 också beslut om resurstilldel- ning och — fördelning under UNDPs femte programperiod (1992 — 96). De fattigaste u-länderna, vilka i UNDP-sammanhang definieras som län- der med en BNP per capita på högst 750 US dollar, kommer att tilldelas 87 procent av UNDPs länderfördelade resurser. Detta är en större andel än idag. Bl. a. skall 55 procent tillfalla de 42 u-länder som tillhör kategorin minst utvecklade länder enligt beslut av FN. Behovet av ett särskilt konto inom UNDP för verksamhet i de minst utvecklade länderna bortfaller därmed. Även UNDPs insatser för att följa upp FN — konferenserna om de minst utvecklade länderna 1981 och 1990 — finansieras numera i huvudsak från UNDPs reguljära resurser. Under 1990 var Sverige den enda bidragsgivaren av betydelse till kontot. Jag anser mot denna bak- grund att Sveriges bidrag till det särskilda kontot för UNDPs verksamhet i de minst utvecklade länderna kan avskaffas fr.o.m. budgetåret 1991/92. Det har länge varit svensk politik att UNDPs reguljära resurser i huvudsak skall tilldelas de fattigaste länderna, särskilt de minst utvecklade länderna. Det är glädjande att så sker i ökande utsträckning. FNs kapitalutvecklingsfond (UNCDF) ger finansiellt och tekniskt bistånd till småskaliga investeringsprojekt som gynnar den lokala företagsamheten i de minst utvecklade länderna. Fondens verksamhet har visat sig vara ett 98 värdefullt komplement till UNDPs tekniska bistånd och till de större Prop. 1990/91: 100 projekt som utvecklingsbankerna stödjer. Sverige är för närvarande fon- Bil. 5 dens största bidragsgivare. Jag föreslår ett bidrag på 55 milj. kr. for budget- året 1991/92. FNs befolkningsfond (UNFPA) Budgetåret 1990/91                  125 000 000 Budgetåret 1991/92                  135 000 000 Världens befolkning uppgår idag till ca 5,3 miljarder människor. Den ökar med ca 90 miljoner årligen. Ökningstakten är framfor allt hög i många av de fattigaste u-länderna som finner det allt svårare att nå en balans mellan befolkning och resurser. Utbredd fattigdom och överexploaterad miljö är uttryck för en sådan obalans. Insatser för utbildning och hälsa försvåras. Ökande migration från landsbygd till stad och mellan länder är männi- skors utväg att söka nya möjligheter. Demografiska data är grundläggande i utvecklingsplanering, men är bristfälliga i många länder. Tillgången på service för modern familjeplane- ring motsvarar inte enskilda människors efterfrågan. Ett antal länder har nu utformat riktlinjer för att arbeta på befolkningsområdet. Jag anser att Sverige bör fortsätta att verka för ökade insatser på områ- det. Det svenska biståndet bör fortsätta att lämnas dels som en integrerad del av bilaterala hälso- och förvaltningsprografh, dels genom internationel- la program som FNs befolkningsfond (UNFPA) och Internationella fa- miljeplaneringsfederationen (IPPF). UNFPA har en central uppgift som finansieringsorgan och global koor- dinator for insatser inom ramen för FNs utvecklingssamarbete på befolk- ningsområdet samt i förberedelserna inför det planerade internationella mötet om befolkningsfrågor 1994. UNFPAs roll är att stödja ländernas ansträngningar att bygga upp sin egen kapacitet för effektiva program på befolkningsområdet. Jag föreslår att bidraget till UNFPA ökar med 10 milj. kr. till 135 milj. kr. FNs barnfond (UNICEF) Budgetåret 1990/91                  340 000 000 Budgetåret 1991/92                  370 000 000 Enligt UNICEF lever 45 % av barnen under fem år i u-länderna (Kina undantaget) i absolut fattigdom. Men idag finns det kunskap och enkla medel för att förhindra större delen av dödlighet och funktionsnedsätt- ningar hos barn. I UNICEFs verksamhet ingår både att fora fram detta budskap och att praktiskt arbeta för att kunskap och medel görs tillgängli- ga och kommer till användning for alla bam. UNICEFs mandat och verksamhetsområde är brett. UNICEFs information om barns situation, om nödvändiga och möjliga insatser for att åstadkomma en positiv förändring har stor genomslags- kraft. Den har inspirerat såväl andra organisationer som enskilda länder 99 att intensifiera sitt arbete inom områden som har betydelse för barns överlevnad, skydd och utveckling. Det var bl. a. mot denna bakgrund som Sveriges statsminister var en av de sex initiativtagarna till ett toppmöte om barn och UNICEF fick i uppdrag att fungera som sekretariat för mötet. UNICEF, med sin relativt begränsade budget, har en särskild funktion som katalysator för regeringarnas egna insatser i de mera än 120 länder som fonden samarbetar med. Inte minst i arbetet för att länder skall kunna uppfylla bestämmelserna i FNs barnkonvention, som antogs 1989 förutser jag en betydande roll för UNICEFs arbete för gatubarn, flyktingbarn, handikappade m. fl. särskilt utsatta barn. UNICEF ger också på det mak- ro-ekonomiska planet underlag till den internationella debatten om effek- ter av ekonomisk strukturanpassning, resursfördelning m. m. UNICEF har under det senaste året deltagit i bl. a. arrangemangen av världskonfe- rensen för utbildning för alla tillsammans med UNESCO, UNDP och Världsbanken. UNICEF har i detta sammanhang ytterligare lyft fram utbildningens betydelse för utvecklingen och särskilt för kvinnor och flic- kor. UNICEFs programverksamhet är mest omfattande i de länder där fat- tigdomen är mest utbredd, där det föds flest barn och barnadödligheten är högst. Flera av dessa länder är inblandade i väpnade konflikter. Fleråriga landprogram omfattar främst hälso- och sjukvård, nutrition, vattenförsörj- ning och utbildning. Programmen bygger på en omfattande analys av kvinnors och barns situation i det land eller område där verksamheten bedrivs. Insatserna omfattar ofta flera sektorer. Utbildningsinsatserna ökar och likaså avses familjeplaneringsinsatserna öka. Barnfondens landprogram kompletteras av projekt finansierade med särskilda bidrag. UNICEF deltar aktivt i gemensamma FN-insatser i ka- tastrofsituationer och för rehabilitering och återuppbyggnad i katastrofers och väpnade konflikters spår. Sverige bidrog, genom SIDA, förra året med ca 265 milj. kr. till UNICEFs tilläggsfinansierade projekt. Sveriges sammanlagda bidrag till UNICEF utgör ca tio procent av orga- nisationens budget. De svenska statliga bidragen har under en tid varit de största från något land. Det är min förhoppning att den uppmärksamhet som barnfrågorna under året rönt skall ge även andra länder anledning att öka sina bidrag till UNICEF. Jag föreslår att Sveriges bidrag till UNICEF över anslaget Cl, budgetåret 1991/92 höjs med 30 milj.kr. till 370 milj. kr. Liksom förra året föreslår jag att 20 milj. kr. av dessa medel avsätts för insatser varom UNICEF gör särskild framställan. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 100 Världsbanksgruppen Budgetåret 1990/91 Budgetåret 1991/92 varav Internationella utvecklings- fonden (IDA) Internationella finansierings- bolaget 843 000 000 447 000 000 432 000 000 15 000 000 Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 Världsbanken (IBRD) Världsbanksgruppen, som består av Världsbanken (IBRD), Internationella utvecklingsfonden (IDA), Internationella finansieringsbolaget (IFC) och Multilaterala investeringsgarantiorganet (MIGA), har länge varit en av de viktigaste finansieringskällorna för u-ländema. Till följd av 1980-talets skuldkris med växande svårigheter för u-länderna att erhålla kommersiella lån har Världsbanken kommit att få en ytterligare ökad betydelse. Denna kommer till uttryck dels i en ökad utlåning men också i en omfattande rådgivning i samband med ekonomiska reformer i låntagarländerna. Den- na utveckling och bankens centrala roll för mobilisering och samordning av finansiellt bistånd har medfört ett närmare samarbete mellan banken och svenska biståndsorgan, särskilt i Afrika. IBRDs utlåning finansieras huvudsakligen genom upplåning på kapital- marknadena. Tack vare sin goda kreditvärdighet kan banken låna kapital på fördelaktiga villkor, vilket innebär att utlåningen till u-länder kan ske till en lägre ränta än vad låntagarländerna själva skulle kunna erhålla. Lån från IBRD ges till medelinkomstländer som t. ex. Indonesien, Mexico och Turkiet, men också till kreditvärdiga låginkomstländer som Indien. IBRD erhåller sitt grundkapital genom att samtliga medlemsländer, i relation till sin ekonomiska styrka, tecknar andelar i banken. Efter en allmän kapitalhöjning 1988 är bankens auktoriserade kapital, dvs. det belopp kapitalet maximalt kan uppgå till, 171,4 miljarder US dollar. Per den 30 juni 1990 var drygt 125 miljarder US dollar tecknade av medlems- länderna. Sveriges kapitalinsats i banken uppgår till 1,8 miljarder US dollar, vilket för närvarade motsvarar en röstandel på 1,41 °/o. Av den senaste kaptialhöjningen inbetalas endast 3 °/o, medan resten har formen av garantiåtaganden för bankens förpliktelser gentemot sina kreditorer. Sveriges kapitalinsats i Världsbanken finansieras av riksbanken. Internationella utvecklingsfonden (IDA) IDA är Världsbanksgruppens fond för utlåning på särskilt förmånliga villkor till de fattigaste u-länderna. Budgetåret 1989/90 uppgick IDAs nya utlåningsåtaganden till ett belopp motsvarande 5,5 miljarder US dollar. Ungefär 90 % av IDA-utlåningen går till de fattigaste länderna, de med en BNP per innevånare under 544 US dollar i 1988 års priser. Utlåningen är inriktad på landsbygdsutveckling, utbildning, hälsovård, vattenförsörj- ning och stöd för ekonomiska reformer som syftar till effektivare resursut- nyttjande (s. k. strukturanpassningsprogram). Med sin betoning på social 101 utveckling och fattigdomsbegränsning har IDA-utlåningen alltmer kommit Prop. 1990/91: 100 att närma sig de svenska biståndspolitiska målen.                          Bil. 5 Utlåningen via IDA finansieras genom bidrag från medlemsländerna, vilka i återkommande förhandlingar beslutar om s. k. påfyllnader av IDAs resurser. Förhandlingarna om den nionde påfyllnaden (IDA 9) slutfördes under år 1989. Uppgörelsen resulterade i en påfyllnad om 11,7 miljarder SDR (s. k. särskilda dragningsrätter), motsvarande ca 15 miljarder US dollar. Sveriges andel av påfyllnaden är 2,62 %, vilket motsvarar 2 528 milj. kr. Bidraget inbetalas under tre år. Den första inbetalningen om 843 milj. kr. skedde budgetåret 1990/91. I enlighet med önskemål från IDA har Sverige utfäst sig att inbetala 25 % av varje årsbidrag kontant, medan resten erläggs i form av skuldsedlar som deponeras i riksbanken. Under det hittillsvarande systemet för budgetering av de svenska bidra- gen har varje år i budgeten anslagits en summa motsvarande det på skuldsedeln angivna svenska årsbidraget. Eftersom IDAs dragningar från skuldsedlar sker först då fonden behöver resurser for utbetalningar till godkända projekt förblir medel outnyttjade under en följd av år. Därmed har en relativt stor mängd outnyttjade medel kommit att byggas upp under denna anslagspost. Som jag konstaterade i 1990 års budgetproposition, kan anslagstekniken förändras och de outnyttjade medlen minska utan att IDAs möjligheter till utfästelser gentemot u-länderna påverkas. En sådan förändrad anslagstek- nik för de svenska bidragen till IDA 9 skulle innebära att man inte anslår medel i enlighet med Sveriges utfästelser på de årliga skuldsedlarna, utan istället anslår summan av motsvarande års kontantbidrag och IDAs beräk- nade dragningar från skuldsedlarna. Detta system har den grundläggande fördelen att inga nya reserver byggs upp samtidigt som det existerande beloppet outnyttjade medel minskar i takt med att dragningarna från tidigare fondpåfyllnader fortsätter. Dessutom ger det en sannare bild av den faktiska resursöverföringen till u-länderna, och ligger därmed i linje med den allmänna strävan att inom biståndet avpassa tilldelningen av medel till utnyttjandet. Det är viktigt att understryka att man med detta system, vilket alltså innebär ett oförändrat svenskt åtagande, fördelar anslagen till IDA 9 över ett större antal år. Medel till påfyllnaden måste därför anslås under ett antal år efter det att själva påfyllnadsperioden är avslutad, dvs. så länge som IDAs dragningar pågår (ca 7 år efter avslutad period). Vid beslut om svenskt deltagande i framtida påfyllnader kommer man därigenom att behöva anslå medel för utbetalningar från flera påfyllnader samtidigt. Mot bakgrund av ovanstående redogörelse föreslår jag att systemet för anslagsgivning till IDA förändras enligt de angivna linjerna från och med budgetåret 1991/92, då det andra årsbidraget till IDA 9 skall erläggas. Medelsbehovet för budgetåret 1991/92, dvs. det svenska kontantbidraget samt de skuldsedeldragningar som beräknas genomföras under budgetåret, beräknas till 432 milj. kr. 102 Internationella finansieringsbolaget (IFC) IFCs syfte är att främja ekonomisk utveckling i u-länder genom att under- stödja privata investeringar i näringslivsinriktad verksamhet. Till följd av en ökande betoning av den roll investeringar inom den privata sektorn spelar för länders utveckling, har IFCs verksamhet expan- derat betydligt sedan den senaste kapitalhöjningen år 1985. Diskussioner om en ny kapitalhöjning har därför inletts och kommande förhandlingar förväntas leda till beslut om en sådan under år 1991. Under förutsättning av en kapitalhöjning om ca 1 miljard US dollar och en oförändrad svensk kapitalandel om ca 1.26 % kommer ett svenskt bidrag till kapitalhöjningen att uppgå till ca 12,6 milj. US dollar att inbetalas under 5 år. Ett medelsbe- hov förbudgetåret 1991/92 om ca 15 milj.kr. kan därför förutses. Regionala utvecklingsbanker <table border="1"> <tr><td> Budgetåret 1990/91</td><td rowspan="3"> 382 159 539 479 200 000</td></tr> <tr><td> Budgetåret 1991/92</td></tr> <tr><td> varav</td></tr> <tr><td> Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB)</td><td> 15 000 000</td></tr> <tr><td> Afrikanska utvecklingsfonden (AfDF) Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB)</td><td> 289 200 000 0</td></tr> <tr><td> Asiatiska utvecklingsfonden (AsDF) Interamerikanska</td><td> 160 000 000</td></tr> <tr><td> utvecklingsbanken (IDB)</td><td> 15 000 000</td></tr> </table> Förhandlingarna om den fjärde allmänna kapitalökningen i Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB) slutfördes i november 1986 och överenskom- melsen därom trädde i kraft i juni 1987. Beslutet innebär att bankens kapital tredubblas under femårsperioden 1987—1991 till ca 19,5 miljarder US dollar. Till banken skall ca 1,2 miljarder US dollar inbetalas, återsto- den utgör garantiåtaganden. Sveriges andel av kapitalet är 1,3 %. De fyra första betalningarna för den fjärde allmänna kapitalökningen om vardera drygt 14 milj. kr. gjordes under budgetåren 1987/88—1990/91. För den femte och sista utbetalningen som skall verkställas under budgetåret 1991/92 beräknar jag medelsbehovet till omkring 15 milj. kr. Under den femte påfyllnaden av Afrikanska utvecklingsfondens (AfDF) resurser har givarländerna bidragit med 2,66 miljarder US dollar under treårsperioden 1988— 1990, vilket i reala termer inneburit en ökning med 25 % jämfört med föregående påfyllnad. Sveriges bidrag har uppgått till 764,2 milj, kr, motsvarande 4,5 % av den totala påfyllnaden. Förhandlingarna om en sjätte påfyllnad i AfDF avseende åren 1991—93 beräknas vara avslutade i början av 1991. Storleken på denna påfyllnad beräknas uppgå till ca 4 miljarder US dollar. AfDB och AfDF har sedan de ickeregionala länderna år 1982 blev medlemmar i banken genomgått en relativt snabb volymtillväxt. Även kvalitativt har bankens verksamhet genomgått ett förbättring. Viktiga beslut om ytterligare förstärkningar av banken på de administrativa, operativa och finansiella områdena har tagits under 1990 vilket torde leda till att bankens och fondens utlånings- verksamhet ytterligare kommer att stärkas under de närmaste åren. Av Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 103 bankgruppens utlåning kommer den del som är riktad till de fattigaste Prop. 1990/91: 100 länderna till största delen från fonden. Den sjätte påfyllnaden kommer, i Bil. 5 jämförelse med tidigare påfyllnader, framförallt att innebära en ökad satsning på projekt som direkt eller indirekt påverkar de fattigaste männi- skornas villkor positivt. Ökade miljöhänsyn kommer också att tas i fon- dens utlåningsverksamhet. Med den antagna påfyllnadsnivån skulle det svenska bidraget komma att uppgå till totalt ca 990 milj. kr. Bidraget skulle i linje med bankens eget förslag komma att fördelas över tre årsvisa inbetalningar, vilkas storlek skulle följa en stegvis stigande skala. Jag beräknar sålunda medelsbehovet för budgetåret 1991/92 till 289,2 milj. kr. Tre allmänna kapitalökningar har genomförts i Asiatiska utvecklings- banken (AsDB), varav den tredje inbetalades budgetåren 1983/84 — 1987/88. Bankens kapital uppgår för närvarande till ca 22,8 miljarder US dollar varav 2,8 miljarder US dollar har inbetalats och återstoden utgör garantiåtaganden. Eftersom Sverige inte deltog i den första kapital- ökningen år 1971 sjönk Sveriges andel av kapitalet från ursprungliga 0,41 % till 0,15 %. I september 1988 beslöts om en särskild svensk kapital- ökning på omkring 28 milj. kr. för att den svenska kapitalandelen åter skulle komma i nivå med den ursprungliga andelen. Avsättningar för den särskilda kapitalökningen gjordes budgetåren 1983/84 och 1989/90 med 10,3 resp. 17,7 milj. kr. En ny kapitalökning i AsDB är nu förestående. Det är emellertid osäkert om förhandlingar om denna kommer att var avslu- tade vid en sådan tidpunkt att budgeten för budgetåret 1991/92 ko- tmer att belastas. För budgetåret 1991/92 torde alltså inget medelsbehov förelig- ga för kapitalhöjningar i AsDB. Den fjärde påfyllnaden av Asiatiska utvecklingsfondens (AsDF) resurser avslutades under 1990. Påfyllnaden som avsett perioden 1987— 1990 har uppgått till 3,6 miljarder US dollar. Sveriges bidrag om 365,7 milj kr., som motsvarar 1,37 % av påfyllnaden, har inbetalats i fyra lika s ora årsbidrag. Den fjärde och sista utbetalningen om 91,4 milj. kr. gjordes under budgetåret 1990/91. Förhandlingarom en femte påfyllnad av AsDF avseende åren 1991—94 har påbörjats under 1990 och beräknas vara avslutade kring halvårsskiftet 1991. I början av år 1989 lade en speciellt utvald expertpanel fram förslag om hur bankens och fondens långivning skulle inriktas under nittiotalet. Förslagen utmynnade i starka rekommendationer om att banken och i synnerhet fonden i väsentlig grad skulle gå över till långivning till utbild- nings- och hälsosektorerna för att på detta sätt gynna de fattigaste grupper- na i samhället. Långivningen skulle också stå i överensstämmelse med en långsiktigt bärkraftig utveckling på miljöområdet. Banken och fonden har redan i betydande grad börjat närma sig de målsättningar som expertpane- len angivit och givarländernas stöd för detta har tydligt kommit till uttryck i de pågående fondpåfyllnadsförhandlingarna. Sveriges andel i AsDF är jämförelsevis låg. Jag anser att det mot bak- grund av den nya ovan beskrivna inriktningen på fondens utlåning, vilken ligger väl i linje med svenska biståndspolitiska prioriteringar, är motiverat att höja den svenska andelen. Genom att detta bidrag, enligt samma princip som ovan beskrivits för AfDF, kan fördelas över påfyllnadsperio- 104 dens fyra år enligt en stegvis stigande skala, beräknar jag att medelsbe- hovet under budgetåret 1991/92 kommer att uppgå till 160 milj. kr. Förhandlingarna om en sjunde allmän kapitalökning, i Interamerikan- ska utvecklingsbanken (IDB), som påbörjades år 1986, kunde slutföras i mars 1989. Överenskommelse nåddes om en påfyllnad som ger banken möjlighet till ökad utlåning under fyraårsperioden 1990 — 93 med sam- manlagt 22,5 miljarder US dollar. Fonden för särskild utlåning på mjuka- re villkor (FSO), fylls på med 200 miljoner US dollar under samma peri- od. Sveriges andel uppgår till 0,17 °/o av kapitalhöjningen, vilket motsvarar ca 43 miljoner US dollar. Av detta ska endast 2,5 % eller ca 1,1 miljoner US dollar betalas in fördelat på fyra år. Den första årsinbetalningen gjor- des 1990. Utöver bidraget till det ordinarie kapitalet tillkommer Sveriges bidrag till FSO med något mindre än 8 milj. kr. som också betalas med en fjärdedel per år varav den första inbetalades 1990. På basis av tidigare gjorda åtaganden gentemot banken i samband med de femte och sjätte kapitalpåfyllnaderna och med hänsyn till Sveriges bidrag till den sjunde kapitalpåfyllnaden beräknar jag anslagsbehovet för budgetåret 1991/92 till 15,0 milj. kr. Prop. 1990/91:100 Bil. 5 Internationellt livsmedelsbistånd Budgetåret 1990/91 Budgetåret 1991/92 varav Världslivsmedelsprogrammet (WFP) Livsmedelshjälpskonventionen (FAC) Internationella katastrof lagret för livsmedel (IEFR) och långvariga flyktingsituationer (PRO) 264 000 000 272 000 000 122 000 000 55 000 000 95 000 000 Världslivsmedelsprogram met (WFP) Sverige verkar för att en ökad andel av världens sammanlagda livsmedels- bistånd skall gå genom WFP och för att WFP skall spela en aktiv roll för att lindra verkningarna av katastrofer av olika slag. WFP har en betydelsefull roll vid samordning av livsmedelsleveranser i internationella hjälpprog- ram. Under 1989 fick ca 50 miljoner människor livsmedelsbistånd genom WFPs försorg. Ca 35 miljoner människor fick livsmedelsbistånd i sam- band med utvecklingsprojekt och 8 miljoner i anslutning till katastrofbi- stånd. Av världens 15 miljoner flyktingar, fick 7 miljoner livsmedelsbi- stånd från WFP. Ca 80 % av det totala stödet går till de fattigaste u-länder- na. Två tredjedelar av Sveriges ordinarie bidrag till WFP är bundet till upphandling av livsmedel i u-länder med exportproduktion eller i Sverige. Utöver det ordinarie bidraget kanaliserar Sverige även extraordinärt livs- medelsbistånd och katastrofhjälp genom WFP. WFPs bidragsmål för tvåårsperioden 1991 — 1992 är 1 500 miljoner US- dollar. 105 WFPs mottagarländer skall normalt svara for kostnader för lagring, Prop. 1990/91: 100 transporter och övrig utrustning i anslutning till projektverksamheten. Bil. 5 Enligt WFPs regler får dessa kostnader inte finansieras med reguljära bidrag. Om mottagarlandet inte kan möta dessa kostnader måste WFP förlita sig på särskilda bidrag. Sverige har sedan budgetåret 1982/83 ansla- git medel för dessa ändamål. De har huvudsakligen använts till inköp av transportmedel i en del av de fattigaste länderna. Jag föreslår ett bidrag till dessa särskilda ändamål, 22 milj, kr., samt ett bidrag till WFPs ordinarie resurser om 100 milj. kr. Livsmedelshjälpskonventionen (FAC) Under 1986 års livsmedelshjälpskonvention har medlemsländerna åtagit sig att ge bidrag som sammanlagt motsvarar 7,5 miljoner ton spannmål per år. Konventionen är treårig. Det svenska årsbidraget motsvarar 40 000 ton vete. Medelsbehovet för det svenska bidraget för budgetåret 1990/91 som lämnas genom WFP och även innefattar frakt- och administrationskostna- der beräknar jag till 55 milj. kr. Internationella katastroflagret för livsmedel (International Emergency Food Reserve, IEFR) och långvariga flyktingsituationer (Protracted Refugee Operations, PRO) Det Internationella katastroflagret för livsmedel (IEFR) skapades för att snabbt och effektivt kunna ge bistånd i samband med akuta katastrofsitua- tioner. Sverige har bidragit till lagret, som administreras av WFP, alltse- dan dess tillkomst år 1975. IEFR-lagret används för att tillhandahålla livsmedel till särskilt utsatta grupper. Vidare har en särskild fond (PRO) upprättats för långvariga flyktingsituationer inom WFPs reguljära pro- gram fr.o.m. år 1990. Jag föreslår att 95 milj. kr. anslås för IEFR och för långvariga flykting- situationer. Det svenska bidraget till IEFR och WFPs fond för långvariga flyktingsituationer motsvarar ca 50 000 ton spannmål och 3 500 ton vege- tabilisk olja. Sverige ger WFP ersättning även för fraktkostnader. För de bidrag som ges inom ramen för FAC, IEFR och WFPs nya fond för långvariga flyktingsituationer, skall WFP göra uppköp av livsmedel i u-länder med exportproduktion eller i Sverige. Det avgörande kriteriet skall vara konstnadseffektivitet. Jag avser att särskilt följa utvecklingen av den verksamhet som avses finansieras från WFPs särskilda fond för långvariga flyktingsituationer. Skulle extra bidrag vara påkallade tas de ur reserverade medel under anslagsposten Andra multilaterala bidrag. 106 Jordbruksutveckling <table border="1"> <tr><td> Budgetåret 1990/91</td><td> 70</td><td> 000</td><td> 000</td></tr> <tr><td> Budgetåret 1991/92</td><td> 36</td><td> 000</td><td> 000</td></tr> <tr><td> varav</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Internationella jordbruks—</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> utvecklingsfonden (IFAD)</td><td> 36</td><td> 000</td><td> 000</td></tr> </table> Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD) Överenskommelsen om den tredje påfyllnaden av IFADs finansiella resur- ser för tvåårsperioden 1990—1992 nåddes i juni 1989. Den uppgår till 562 miljoner US dollar varav OECD-länderna svarar for 375 miljoner US dollar, OPEC-länderna for 124 miljoner US dollar och de låntagande u-länderna for 63 miljoner US dollar. Påfyllnaden bygger dels på traditio- nell bördefördelning mellan OECD-länderna och OPEC-länderna enligt formeln 60 % för de förra och 40 % för de senare, dels på ett nytt element där OECD-länderna som grupp matchar u-ländernas bidrag enligt formeln tre till ett. Därmed har bördefördelningen mellan de två traditionella givarkategorierna i praktiken förändrats i än högre grad än vid de tidigare påfyllnaderna. Vissa omfördelningar av OECD-ländernas bidrag har gjorts, vilket resulterat i att Sveriges andel har ökat till 3,9 % av den totala påfyllnaden. Detta motsvarar ca 140 milj. kr. Eftersom påfyllnadsförhandlingarna var svåra kunde det första svenska delbidraget om 70 milj. kr. utbetalas först under 1990/91. Det återstående bidraget om 70 milj. kr. skall enligt reglerna utbetalas under juli månad 1991. Av dessa finns 59 milj. kr. reserverade. Totalt föreslår jag således för budgetåret 1991/92 att ett belopp om 36 milj. kr. anvisas för Sveriges medverkan i IFAD inklusive 25 milj. kr. avsedda för IFAD särskilda program för Afrika söder om Sahara. Flyktingbistånd genom FN Budgetåret 1990/91 Budgetåret 1991/92 varav FNs hjälporganisation för palestinaflyktingar (UNRWA) FNs flyktingkommissarie (UNHCR) 320 000 000 355 000 000 140 000 000 215 000 000 FNs hjälporganisation för palestinajlyktingar (UNRWA) Intifadan går nu in på sitt tredje år med en fortsatt upptrappning av våldet. Tillväxten i de ockuperade områdena har sedan intifadans början gått kraftigt tillbaka och medfört en allt svårare ekonomisk situation för be- folkningen. Alltfler palestinier som tidigare varit självförsörjande har nu tvingats att söka bistånd från UNRWA. Fredsprocessen har avstannat. Situationen har ytterligare förvärrats av krisen i Mellanöstern och de minskade penningöverföringarna från palestinier som arbetat i Kuwait och Irak. Denna situation ställer ökade krav på UNRWA i dess arbete för de palestinska flyktingarna i regionen. UNRWA beräknar medelsbehovet för 107 verksamhetsåret 1991 till 254 miljoner US dollar, vilket skall jämföras med 1990 års budget på 242 miljoner US dollar. Därutöver tillkommer katastrofprogrammet for ockuperade områden. Ökad belastning på UNRWAs hälso- och sjukvårdsprogram, behov av fler skolor, UNRWAs insatser för strandsatta personer i Jordanien samt allmänna kostnadsökningar har medfört att UNRWAs totala utgifter och behov av ytterligare resurser ökat. Jag föreslår att Sveriges reguljära bidrag till UNRWA höjs med 10 milj. kr. till 140 milj. kr. förbudgetåret 1991/92. FNs flyktingkommissarie (UNHCR) UNHCR har till uppgift att lämna rättsligt skydd och materiellt bistånd till flyktingar. Under sina 40 år har organisationen bistått ca 26 miljoner flyktingar. De senaste tio åren har antalet flyktingar i världen ökat från ca 8,5 miljoner till omkring 15 miljoner. Samtidigt har UNHCRs inkomster legat på samma nivå sedan 1980, drygt 500 milj. US dollar per år. Det ledde i slutet av 1989 till en finansiell kris med ett underskott på 38 milj, dollar. Det var samtidigt en förtroen- dekris for organisationen och ledde till den dåvarande flyktingkommissari- ens avgång. UNHCRs exekutivkommitté, bestående av 43 länder, arbetade intensivt under sex månader för att uppnå enighet om reformer som krävdes för att effektivisera flyktingkommissariatets administration, finanser och verk- samhet. 1 samband med detta arbete, sände statsminister Ingvar Carlsson ett personligt brev till 64 stats- och regeringschefer med en uppmaning om att göra större insatser för flyktingar. Det medverkade i hög grad till att enighet nåddes kring 1990-års budget och rekommendationerna om refor- mer. Ett antal länder har ökat sina bidrag till UNHCR. Därigenom har UNHCR fått nästan full bidragstäckning för det allmänna programmet inklusive 1989 års underskott. Däremot kan endast hälften av de särskilda programmmen finansieras. Flyktingprogrammen har fått anpassas till en låg budgetnivå som innebär att hälso- och utbildningsinsatserna är kraftigt nedskurna för flyktingarna. UNHCRs resurser motsvarar cirka 50 öre per flykting och dag. Sverige kommer fortsatt att aktivt söka förändra flyktingarnas situation, dels genom ökade insatser, dels genom att söka påverka andra länder att öka sina bidrag och att ge bättre villkor for flyktingbiståndet. Vidare kommer Sverige i internationella liksom bilaterala sammanhang att under- stryka behovet av att komma tillrätta med de orsaker som ligger bakom flykt. UNHCRs budget för 1990 års reguljära program uppgår till 345 miljo- ner US dollar. Därutöver förutses särskilda flyktingprogram att uppgå till över 300 milj. US dollar under 1991. Budgetåret 1990/91 uppgår det reguljära svenska bidraget till UNHCR till 190 milj. kr. Ett särskilt bidrag på 30 milj. kr. har anslagits till UNHCR verksamhetsåret 1990 från anslagsposten Andra multilaterala bidrag. Där- utöver utgår bidrag via anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA, Prop. 1990/91:100 Bil. 5 108 till bl.a. UNHCRs verksamhet i Afrika, Asien och Centralamerika. Sveri- Prop. 1990/91: 100 ge är nu näst största bidragsgivande nation till UNHCR efter USA.        Bil. 5 Jag föreslår att Sveriges reguljära bidrag till UNHCR höjs med 25 milj. kr. till 215 milj. kr. för budgetåret 1991/92 varav 30 milj. kr. bör finnas tillgängliga for riktade insatser på grundval av under året inkom- mande appeller. Övriga organisationer Budgetåret 1990/91                  174 000 000 Budgetåret 1991/92                  185 000 000 varav Internationella familjeplanerings- <table border="1"> <tr><td> federationen (IPPF)</td><td> 90 000 000</td></tr> <tr><td> UNCTAD/GATTs internationella handelscentrum (ITC)</td><td> 22 000 000</td></tr> <tr><td> FNs narkotikafond (UNFDAC) och annan narkotikabekämpning</td><td> 55 000 000</td></tr> <tr><td> Internationella sjöfarts- universitetet</td><td> 18 000 000</td></tr> </table> Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF) Sveriges bidrag till IPPF är det näst största av elva statliga bidrag i IPPFs översikt över inkomster 1989 och utgör ca 17 % av IPPFs totala inkomster under året. Användningen av det svenska bidraget, som i år uppgår till 85 milj, kr., regleras genom avtal mellan SIDA och IPPF. Jag har i tidigare avsnitt pekat på vikten av insatser på befolkningsområ- det. IPPF är ett samarbetsorgan för nationella familjeplaneringsorganisa- tioner. Detta innebär bl. a. att federationens biståndsprogram genomfors med aktivt lokalt deltagande. Efterfrågan på IPPFs medverkan i det inter- nationella utvecklingssamarbetet på befolkningsområdet är stor. Jag före- slår att Sveriges bidrag till IPPF höjs med 5 milj. kr. till 90 milj. kr. för budgetåret 1991/92. UNCTAD/GATTs internationella handelscentrum (ITC) ITC har till uppgift att stödja u-länderna på utrikeshandelns område och har därigenom uppgifter som för svensk del delvis handhas av importkon- toret för u-landsprodukter (IMPOD). På grund av det nära sambandet har IMPOD getts det samordnande ansvaret för beredning och uppföljning av de medel som Sverige årligen bidrar med till ITC-projekt. Sveriges bidrag till ITC uppgår under innevarande budgetår till 22 milj, kr., varav 2 milj. kr. till ITCs råvaruprogram. Projekt som genom- förs av ITC stöds också av Sverige genom bidrag från främst SIDA. I bl.a. Angola, Indien, Mozambique och Tanzania har ITC anlitats för att ge- nomföra handelsfrämjande projekt inom ramen för samarbetsavtalen med dessa länder. Nya projekt förbereds i Kap Verde och Zambia. Finansiering av ITC-insatser övervägs även som en del av samarbetet mellan Norden och SADCC-länderna. Många länders betalningsbalansproblem gör bi- stånd på handelns område särskilt angeläget. Av innevarande års bidrag om 22 milj. kr. är 14,5 milj. kr. öronmärkta Prop. 1990/91: 100 för särskilda projekt, varom överenskommelse träffats mellan IMPOD och Bil. 5 ITC. ITC har inlett ett arbete i nära kontakt med såväl givarländer som mottagarländer, för att göra det intressant for givarländerna att förändra sin bidragsgivning i riktning mot en allt högre andel icke öronmärkta medel. En utredning om ITCs framtida struktur och organisation pågår. ITCs planeringsinstrument diskuteras. Frågorna om prioriteringar och koncentration av ITCs biståndsverksamhet ses över. Förbudgetåret 1991/92 föreslår jag ett bidrag till ITC på 22 milj. kr. FNs fond för kontroll av beroendeframkallande medel (UNFDAC) och annan narkotikabekämpning UNFDAC bedriver sin verksamhet i narkotikaproducerande länder, främst i Asien samt Latinamerika och Karibien, men även i Afrika och Mellanöstern. 1 samarbete med dessa länders regeringar söker fonden bekämpa den illegala odlingen, produktionen, handeln och konsumtionen av narkotiska och psykotropa droger. Bl.a. söker man åstadkomma en övergång från odling av narkotiska växter till andra grödor. Förutom bistånd till landsbygdsutvecklingsprojekt lämnar UNFDAC stöd till före- byggande verksamhet, vård av missbrukare och till uppbyggnad av rättsvä- sendet. Fonden finansieras på frivillig väg. Sverige har stött UNFDAC med medel ur biståndsbudgeten sedan år 1977 och tillhör de största bidragsgi- varna. De svenska bidragen har främst avsett jordbruksprojekt, där nya grödor introducerats som alternativ till odling av opiumvallmo och koka- buskar, samt förebyggande insatser och vård av missbrukare. Budgetåret 1990/91 avsattes 50 milj. kr. till insatser på narkotikaområ- det varav 30 milj. kr. till UNFDAC och 20 milj. kr. via UNFDAC eller andra internationella program. FNs generalsekreterare har till generalför- samlingen lagt fram ett förslag om omorganisation av alla narkotikaberör- da enheter inom FN. Det går ut på att skapa ett program för all narkotika- relaterad verksamhet. Jag föreslår ett bidrag till narkotikabekämpning för budgetåret 1991/92 på 55 milj. kr. Anslaget bör fördelas så att 40 milj. kr. utgör ett reguljärt bidrag till UNFDACs operationella verksamhet inom ett nytt narkotika- program och resterande 15 milj. kr. kanaliseras via det nya narkotikaprog- rammet eller genom andra internationella program. Härigenom möjliggörs en utökning av de insatser Sverige önskar stödja i ett globalt program för narkotikabekämpningen i FNs regi. Internationella sjöfartsuniversitetet Internationella sjöfartsuniversitetet som är beläget i Malmö drivs i den Internationella sjöfartsorganisationens (IMO) regi. Universitetet ger högre utbildning på sjöfartsområdet till personer som i sina hemländer är syssel- satta inom sjöfart och hamnadministration. Dessa verksamheter känne- tecknas av en alltmer avancerad teknisk utveckling. 110 Universitetet kompletterar de regionala utbildningscentra som finns i en Prop. 1990/91: 100 rad u-länder. Hittills har ca 500 studeranden utexaminerats. Sverige är en Bil. 5 av universitetets största bidragsgivare. Medelsbehovet for budgetåret 1991/92 beräknas till 18 milj. kr. Andra multilaterala bidrag <table border="1"> <tr><td> Budgetåret 1990/91</td><td> 278 100 000</td></tr> <tr><td> Budgetåret 1991/92</td><td> 335 178 000</td></tr> <tr><td> varav</td><td></td></tr> <tr><td> Miljöinsatser</td><td> 125 000 000</td></tr> <tr><td> Övriga insatser</td><td> 153 179 000</td></tr> <tr><td> Multilaterala biträdande experter</td><td> 57 000 000</td></tr> </table> Miljöinsatser FN-systemets olika organisationer har fått en ökande och allt viktigare roll på miljöområdet. Detta välkomnas av Sverige som i FN-systemets beslu- tande organ under senare år aktivt medverkat till denna utveckling. Samti- digt som de internationella organisationernas roll på miljöområdet blivit allt viktigare är det tveklöst så att FN-systemet behöver väsentliga för- stärkningar vad gäller expertis och kunnande för att kunna erbjuda de förhandlingsfora och expertiscentra som efterfrågas av världens länder. Sverige har under de senaste två budgetåren bidragit till att stödja sådana institutionella förstärkningar med särskild inriktning på u-ländernas be- hov och avser att även under budgetåret 1991/92 att göra detta. Som exempel på sådana förstärkningar kan nämnas riktade bidrag till FNs organisation för industriell utveckling (UNIDO), som utarbetat ett program för en integrering av miljöhänsyn i industrialiseringsprocessen i u-länder. Ett annat exempel är bidrag för miljöfrämjande insatser genom FNs organ för transnationella företag (UNCTC). Likaledes är det angelä- get att stödja de FN-organ som arbetar med att främja nya och förnybara energikällor för u-ländernas behov. De internationella förhandlingarna om en avveckling av produktion och användning av ozonnedbrytande substanser, det s. k. Montrealprotokollet, avslutades under år 1990. En fond för att finansiera u-ländernas deltagan- de i avvecklingsprogrammet har upprättats. Det svenska bidraget till den- na fond lämnas via denna anslagspost. De förhandlingar som skett under år 1990 om en miljöfond inom Världsbanken för att åtgärda miljöproblem i u-länderna av global betydel- se har nått så långt att det är sannolikt att fonden kan påbörja sin verksam- het under år 1991. Fonden är tänkt att finansiera insatser utformade av UNEP, UNDP och Världsbanken inom fyra verksamhetsområden: kli- mat, biologisk mångfald, ozonförtunning och havsföroreningar. Prelimi- nära uppgifter tyder på att bidragsnivån kommer att ligga på mellan 4 och 7 miljarder kronor under en första treårig försöksperiod. Bidrag till FNs Sahelkontor (UNSO) för att stödja torkdrabbade länder i Afrika kommer att lämnas via detta anslag. Sverige är en av de större bidragsgivarna till kontoret och har ett omfattande samarbete med UNSO genom SIDA. Sveriges stöd till Mekong-kommittén, som fr.o.m budgetåret 1991/92 Prop. 1990/91: 100 lämnas från denna anslagspost, omfattar främst miljövårdsinsatser. När Bil. 5 Kambodjafrågan fått sin lösning, förutser jag ett ökat internationellt stöd till Mekong-kommittén. I förberedelseprocessen inför 1992 års FN-konferens om miljö och ut- veckling kommer det vara av stor vikt med ett aktivt och initierat delta- gande från u-länderna. Särskilt de minst utvecklade länderna med dåligt utvecklade miljöadministrationer kommer att behöva stöd för att medver- ka i förberedelserna och vid själva konferensen. Svenskt stöd för att underlätta u-landsdeltagande vid konferensförberedelserna kommer att fortsätta utgå under budgetåret 1991/92. SIDA kommer, genom sin erfa- renhet inom utvecklingssamarbetet, att ge viktiga bidrag till förberedelse- arbetet inför 1992 års konferens om miljö och utveckling. SIDA kommer också att få ett ökat ansvar för insatsberedning av det multilaterala miljöbiståndet genom de internationella organisationerna. För att möta de ovan redovisade behoven av insatser inom multilateralt bistånd och med hänvisning till reservationen på anslaget föreslår jag en oförändrad nivå av anslaget för särskilda multilaterala miljöinsatser om 125 milj. kr. för budgetåret 1991/92. Övriga insatser Under delposten Övriga insatser finansieras bidrag till ett stort antal organisationer, program, seminarier och andra internationella aktiviteter för främjandet av internationell samverkan och utveckling. Extra insatser genom internationella organisationer kan av en rad olika skäl visa sig vara angelägna under pågående budgetår. Under denna an- slagspost medges ett visst utrymme för att möta sådana behov. Under andra anslagsposter redovisas beräknade anslag för vissa organisationer. Ibland kan det av forhandlingstekniska skäl vara svårt eller olämpligt att på förhand bestämma det svenska bidraget. I andra situationer råder faktisk osäkerhet om storlek och tidpunkt för ett eventuellt kommande svenska bidrag. I sådana fall kan delposten Övriga insatser utnyttjas. Återkommande bidrag utgår under denna delpost till vissa internatio- nella organisationer som bedriver en angelägen verksamhet men där be- loppen är relativt blygsamma. Under budgetåret 1991/92 räknar jag med bidrag till bl. a. följande organisationer. Internationella rödakorskommittén (ICRC) arbetar efter de principer som nedlagts i Genéve-konventionerna. ICRCs arbete omfattar skydd och bistånd till krigsfångar och civila internerade, efterforskning av saknade personer, förmedling av familjemeddelanden samt informationsspridning om Genéve-konventionerna och numera också materiellt bistånd till nöd- lidande. Genom FNs boende- och bebyggelsecenter (HABITAT) ges stöd till teknisk biståndsverksamhet i u-länder. Verksamheten skall medverka till förbättrad mobilisering av u-ländernas egna resurser till boende- och be- byggelseåtgärder och till främjande av en allmän förbättring av boende- 112 miljön, i förhållande till en varaktig och hållbar utveckling. I ljuset av den Prop. 1990/91: 100 snabbt tilltagande urbaniseringsprocessen i utvecklingsländerna är det an- Bil. 5 geläget att fortsatt stödja HABITATs verksamhet. FNs utvecklingsfond för kvinnor (UNIFEM) syftar till att stärka kvin- nors integrering i utvecklingsprocessen genom att särskilt stärka kvinnors tillgång till utbildning, krediter, marknader, information och teknologi. Budgetåret 1990/91 uppgick det svenska bidraget till UNIFEM till 3,5 milj, kr, vilket motsvarar 7 % av den totala budgeten. Organisationens viktiga roll och framgångsrika arbete motiverar ett fortsatt stöd till fonden. Budgetåret 1990/91 gavs ett bidrag om 500 000 kr. till Internationella forsknings- och utbildningsinstitutet för kvinnors utveckling (INSTRAW). Jag anser att Sverige bör ge stöd till institutet på ungefär samma nivå under budgetåret 1991/92. Fortsatt stöd till FNs informations- och forskningscenter rörande trans- nationella företag (UNCTC) kan komma att aktualiseras bl.a. för sådan verksamhet som syftar till att förstärka u-ländernas förhandlingsstyrka vis-å-vis de multinationella företagen. IPDC är UNESCOs biståndsprogram för kommunikationsutveckling. Det har till huvuduppgift att genom mediautveckling i u-länderna främja läskunnighet, vetenskapligt och kulturellt informationsutbyte samt kun- skapsöverföring. Jag räknar med oförändrat bidrag om 2 milj. kr. för bud- getåret 1991/92. I mars 1990 höll FN en världskonferens med temat utbildning för alla. Jag räknar med bidrag för vissa punktinsatser närmast i det uppföljnings- arbete som inletts världen över för att nå uppsatta mål: att utrota analfabe- tismen fram till sekelskiftet. FNs center för vetenskap och teknologi för utveckling (UNCSTD) är ett organ som bl. a. har uppgiften att biträda u-länderna med att bygga upp kapacitet för att kunna handskas med sådan vetenskap och teknologi som behövs för deras utveckling. Här räknar jag med att vissa punktinsatser kommer att aktualiseras. Även under budgetåret 1991/92 beräknas medel för internationellt han- dikappbistånd kunna anslås. Tidigare budgetår har drygt 5 milj. kr. belas- tat denna delpost för handikappinsatser genom UNDP och FNs center för social utveckling och humanitära frågor i Wien. En beredskap bör finnas för svenskt stöd till internationellt samordnade humanitära insatser i Kambodja och Afghanistan. Ett ökat svenskt engagemang inom, liksom medlemskap i, den interna- tionella migrationsorganisationen (International Organisation for Migra- tion, IOM) har blivit aktuellt i och med migrationsfrågornas ökande bety- delse. Avtalet om den Gemensamma fonden för råvaror upprättades redan 1980, men trädde i kraft först 1989. Fondens syften är att bidra till att uppnå målen för det inom UNCTAD upprättade s. k. integrerade råvaru- programmet. Fonden är uppbyggd av två s.k. konton, varav det första skall finansiera lagerhållning inom ramen för internationella råvaruavtal och det andra finansiera åtgärder för att förbättra den långsiktiga utveck- lingen och marknadsbetingelserna för de enskilda råvarorna, genom t ex                 03 8 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5 forskning och utveckling, produktivitetsförbättringar, marknadsföring och vidareförädling. Fondens sekretariat är förlagt till Amsterdam. Verksam- heten kommer successivt igång under budgetåret 1990/91. För det första kontot är Sveriges reguljära bidrag för 1991/92 cirka 6 milj. kr. Dessa medel finns reserverade. För det andra kontot föreslår jag för budgetåret 1991/92 ett bidrag om 8 milj. kr. Riksdagen har tidigare (prop. 1987/88: 100, bil. 5, UU 20, rskr. 226 och prop. 1988/89: 35, UU 12, rskr. 21) beslutat om svenskt deltagande i en nordisk fond för förmånlig kreditgivning till u-länder (NDF). Det svenska åtagandet uppgår med dagens växelkurser totalt till ca 310 milj. kr. under fem år. Den första inbetalningen om ca 62 milj. kr. till fonden gjordes budgetåret 1988/89. Ett ungefär lika stort medelsbehov beräknas uppstå budgetåret 1991/92. Genom tekniskt bistånd från bl. a. UNCTAD har u-ländernas deltagan- de i de multilaterala handelsförhandlingarna den s.k. Uruguayrundan inom GATT, underlättats. Vissa produktinriktade organisationer arbetar med att stödja u-ländernas ansträngningar att få ökad avsättning för sin produktion. Dessa och vissa andra handelsrelaterade åtgärder belastar delposten. Extra bidrag till studier och utredningar som bedrivs i internationella organisationer och som bedöms som angelägna finansieras över delposten. Stöd till olika organisationer och fonder som verkar för förbättrat interna- tionellt samarbete anslås också under denna delpost. Bl. a. lämnas bidrag till Society for International Development (SID) och stiftelsen Dag Ham- marskjölds Minnesfond. Nordiska afrikainstitutet fortsätter sitt arbete med särskilda forsknings- program avseende Afrika med inriktning på bl. a. södra Afrika, utveckling och förändring av Afrikas landsbygd samt människors situation och över- levnadsmöjligheter i områden som drabbats av torkkatastrofer. Program- men har fått ökat stöd från övriga nordiska länder. Det svenska bidraget finansieras under denna delpost. Även medel för del av de gemensamt nordiskt finansierade tjänsterna belastar delposten. Jag har också beräknat medel för delar av institutets verksamhet såsom publikationsverksamhet, seminarier och resestipendieprogram. De medel som SAREC årligen an- visat institutet för gästforskare från Afrika bör i framtiden anvisas direkt till institutet över denna delpost. Institutets förvaltningskostander finansi- eras med medel under anslaget C 7. Nordiska afrikainstitutet. Svenska institutet kommer under delposten att erhålla medel för perso- nal- och administrationskostnader i samband med att FN-stipendiater tas emot i Sverige. Från delposten kommer även bidrag att ges till Svenska FN-förbundets information om det multilaterala utvecklingssamarbetet. Den statliga stiftelsen Svenska UNICEF-kommittén finansierar sin verksamhet till största delen genom försäljning av UNICEF-produkter. Kommittén bedriver informationsverksamhet och medverkar i det svens- ka stödet till och samarbetet med UNICEF. Kommittén är engagerad i den svenska uppföljningen av barnkonventionen och av den deklaration och handlingsplan som antogs vid toppmötet för barn. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 114 I november 1990 träffades överenskommelse mellan Världsbanken, Prop. 1990/91: 100 UNDP, Afrikanska utvecklingsbanken och bilaterala givare om att upprät- Bil. 5 ta en fond for kapacitetsbyggande i Afrika. Syftet med fondens verksamhet är att förstärka de afrikanska ländernas kapacitet vad gäller ekonomisk analys och ekonomisk-politiskt ledarskap. Detta ska främst ske genom uppbyggnad av selektivt utvalda nationella och regionala institutioner samt genom stöd till de myndigheter som ansvarar for den ekonomiska politiken. Sverige har deltagit i de förberedande diskussionerna och förkla- rat sig berett att bidra till fonden med 33 milj. kr. att inbetalas under en fyraårsperiod, vilket innebär ett bidrag med 8,25 milj. kr. för budgetåret 1991/92. Sverige kommer att ha en representant i fondens styrelse. Mot bakgrund av vad jag ovan redovisat beräknar jag medelsbehovet under delposten Övriga insatser till 153 milj. kr. under budgetåret 1991/92. Multilaterala biträdande experter Anslagsposten Biträdande experter har tidigare redovisats under reserva- tionsanslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA, och då använts för såväl multilaterala som bilaterala biträdande experter. Den omfattning som multilaterala biträdande expert-programmet nu fått gör att jag re- dovisar det multilaterala programmet under detta anslag, medan det bila- terala fortsatt redovisas under C 2-anslaget. Anslagsposten bör utnyttjas främst för rekrytering, utbildning och finan- siering av cirka 100 biträdande experter och Junior Professional Officers (JPOs) inom internationella organisationer, främst FN-systemet. Vidare finansieras ett antal tjänster genom FNs volontärprogram (UNV). Möjlig- het ges också för kortare tids anställning av återvändande experter för att ge möjlighet till återföring av deras erfarenheter till svenska biståndsorgan. De som rekryteras erbjuds möjlighet till arbete i en internationell organi- sation under tre till fyra år. Fördelningen av tjänster på organisation och geografiskt område, fastställs i samråd mellan UD och SIDA. Biträdande experter och volontärer utgör en viktig resurs för biståndet. De har efter sin internationella tjänstgöring en djupare förståelse för utvecklingsfrågor och den multilaterala rollen och dess arbetsformer. Ett antal av dessa personer har, efter sin tjänstgöringstid, rekryterats till arbete inom FN eller inom annan biståndsverksamhet. Vidare föreslår jag att vissa FN-organ ges möjligheten att rekrytera biträdande experter, JPO och volontärer från u-länder med svensk finansi- ering. Det är angeläget att även u-länder på detta sätt ges möjlighet att utveckla sin resursbas. En mindre del av anslagsposten ställs till förfogande för universitet och institutioner i Sverige. Medlen används för s.k. Minor Field Studies (MFS) och erbjuder studenter möjligheten att i fält studera utvecklingsfrå- gor förknippade med det multilaterala samarbetet. Jag förordar att 57 milj. kr. avsätts för delposten Multilaterala biträdan- de experter. 115 Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att 1. godkänna de riktlinjer för multilateralt utvecklingssamarbete, som jag har förordat i det föregående, 2. godkänna de gjorda utfästelser som jag angivit i det föregående, 3. bemyndiga regeringen att göra de utfästelser, åtaganden och utbetalningar som jag härutöver har föreslagit i det föregående, 4. till Bidrag till internationella biståndsprogram för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 3 319 379 000 kr. <h5>C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA</h5> <table border="1"> <tr><td> 1989/90</td><td> Utgift</td><td> 6</td><td> 541</td><td> 458</td><td> 000</td><td> Reservation 1 468 249 000(1)</td></tr> <tr><td> 1990/91</td><td> Anslag</td><td> 6</td><td> 787</td><td> 000</td><td> 000</td><td></td></tr> <tr><td> 1991/92</td><td> Förslag</td><td> 7</td><td> 305</td><td> 000</td><td> 000</td><td></td></tr> </table> (1) Vid 1989/90 års utgång var 1 430 milj.kr. av reservationen intecknad genom gjorda åtaganden. SIDA Närmare 70 % av det totala biståndet utgår som bilateralt bistånd. Den absoluta merparten av detta avsätts för bilateralt samarbete genom SIDA på anslaget C 2. SIDA konstaterar i sin anslagsframställning att framsteg har gjorts på många områden i u-länderna när det gäller att förbättra människors lev- nadsvillkor. Men nöden och misären är fortfarande stor. Skillnaderna i utvecklingstakt och levnadsnivå mellan olika grupper av u-länder har blivit tydliga. En rad länder i Asien har genom en snabb ekonomisk tillväxt närmat sig i-ländernas nivå medan många länder, särskilt i Afrika söder om Sahara, befinner sig i en djup kris. Utvecklingen i Sovjetunionen och Central- och Östeuropa har lett till en politisk och militär avspänning i världen. Det föder förhoppningar om att de minskade rustningskostnader- na skall kunna satsas på utveckling i u-länderna. Någon sådan tendens har emellertid ännu inte noterats. Tvärtom tycks det internationella biståndet gå ned. SIDAs verksamhet bedrivs huvudsakligen i de fattigaste u-länderna. En ökad skuldbörda kombinerad med kraftig befolkningstillväxt och outveck- lade strukturer samt oljeprisökningar som följd av Gulf-krisen gör att reformer som tar sikte på att förbättra fattiga människors levnadsvillkor blir svåra att genomföra. Riskerna finns också att biståndsgivarna, för att åtminstone i det kortare perspektivet kunna visa påtagliga resultat, tar över mer av genomförandet av biståndsprojekt. Det leder till att mottagar- landets förmåga att driva utvecklingen på egen hand försvåras. För att motverka denna negativa trend har SIDA under de senaste två åren utvecklat ett mer integrerat synsätt, där biståndsgivarnas och motta- garnas roller klarare definieras som en grund för SIDAs prioriteringar. Dessa är bl.a. fortsatt starkt stöd till de sociala sektorerna som hälsovård. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 116 utbildning och vatten/sanitet. Särskilda program for forvaltningsbistånd inriktas på att stärka vitala funktioner inom statsförvaltningen, t. ex. cent- ralbanker, skatte-, statistik- och revisionsfunktioner. SIDA överväger att inrätta en särskild byrå for forvaltningsbistånd. I anslagsframställningen anförs vikten av fortsatt stöd till ekonomiska strukturanpassningsprog- ram, då biståndet för att fungera effektivt kräver en viss samhällsekono- misk balans. Ökad vikt har lagts vid miljöfrågorna, kvinnornas centrala roll i utveck- lingen liksom insatser för att främja utvecklingen mot demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. Mer kraftfulla satsningar föreslås för åtgärder inom befolkningsområdet. Med anledning av det internationella barntoppmötet har SIDA presenterat en plan för hur man ännu bättre kan satsa på barnen. Amningsfrågor, familjeplanering och stöd till aidssjuka barn är exempel på områden där ökat stöd markeras. Biståndet utgör oftast bara en del av landets egna satsningar, och dess effektivitet måste således mätas i mottagarländerna. SIDA för i sin fram- ställning ett resonemang kring svårigheterna att mäta effekter och effekti- vitet i biståndet, där givarnas mer kortsiktiga effektivitetskrav inte får äventyra den viktigare, men också mer svårmätbara kunskapsuppbyggna- den. Även om det är svårt att fastställa samband och mäta förändringar som resultat av bistånd görs likväl sådana försök systematiskt inom ramen för SIDAs verksamhet. Som ett led i diskussionerna kring och framtagandet av direktiven för den fördjupade anslagsframställningen poängterar SIDA angelägenheten av att förstärka sambandet mellan utvärderingar och ökad effektivitet avseende biståndets bidrag till bestående utvecklingseffekter. Med exem- pel från stöd till vattenförsörjning och humanitärt stöd till södra Afrika har SIDA gjort en effektivitetsbedömning av insatserna. Exemplen visar hur det är möjligt att dra slutsatser beträffande måluppfyllelse, kostnadsef- fektivitet och varaktiga effekter av biståndsinsatserna. I länder där bl. a. samarbetet fungerat tillfredsställande föreslås uppräk- ningar med i stort motsvarande inflationen. Två länder, Etiopien och Sri Lanka, föreslås få sänkta landramar medan Bangladesh, Botswana, Leso- tho och Kenya föreslås få oförändrade landramar. En ny anslagspost för Latinamerika föreslås. I denna ingår överföringar från anslagsposten för humanitärt bistånd samt från C 3 anslaget vad gäller pågående projektbi- stånd i Bolivia, Chile och Costa Rica. Biståndet till Uganda föreslås finansieras över C 2 anslaget och tilldelas en egen anslagspost. SIDA föreslår ökningar av anslagsposten Katastrofer och stöd till återuppbygg- nad m.m., anslagsposten Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer samt anslagsposten Särskilda miljöinsatser. I oktober 1990 inkom SIDA med en reviderad anslagsframställning sedan åtgärderna som regeringen aviserat mot den ekonomiska krisen ändrat förutsättningarna för biståndsramen. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 117 Föredragandens överväganden För budgetåret 1991/92 föreslår jag att 7 305 milj. kr. ställs till förfogande for utvecklingssamarbete genom SIDA. Allmänna frågor De prioriteringar som görs i SIDAs anslagsframställning ligger enligt min mening väl i linje med riksdagens och regeringens direktiv. Jag har i de inledande avsnitten behandlat många av de områden som SIDA tagit upp i sin framställning. Huvudtanken bakom biståndet, om hjälp till självhjälp, får inte urholkas och jag stöder SIDAs strävanden att förstärka sambanden mellan utvärderingar och ökad effektivitet och att tydligare försöka defini- era de olika rollerna i biståndsprocessen, där mottagarländerna förutsätts ta ett ökat ansvar for sina utvecklingsprogram. Det är också väsentligt att biståndet, så långt det är möjligt, främjar tillkomsten av en miljö som tar tillvara och uppmuntrar inhemska initiativ till ökad produktion och för- slag till lösningar på problem inom olika samhällssektorer, dvs. även sådana som ligger utanför den offentliga sektorn. Jag noterar att tyngd- punkten i SIDAs arbete kommer att läggas mer på analys, planering, styrning, uppföljning och utvärdering. Verksamhet av detta slag kräver god insikt om ländernas förvaltningsstruktur och sätt att fungera. Arbetet med att främja demokrati och respekt for mänskliga rättigheter, insatser for att stärka kvinnans ställning och insatser för att undvika miljöförstö- ring samt förbättra miljön ställer stora krav på en kontinuerlig bevakning och uppföljning av biståndet, där ambassaderna och biståndskontoren har en väsentlig uppgift. SIDA har i den reviderade anslagsframställningen föreslagit att 7 435 milj. kr. av en beräknad tillgänglig biståndsvolym på 13 520 milj. kr. avsätts for bilateralt samarbete på anslaget C 2. Jämfört med det ursprung- liga förslaget har lägre anslagshöjningar föreslagits framför allt inom regio- nala insatser samt for vissa anslagsposter inom programmet for övriga poster. Senare BNI-beräkningar visar att det tillgängliga utrymmet för nya biståndsinsatser genom SIDA blir mindre än de som ligger till grund även för SIDAs reviderade beräkningar. Det har därför varit nödvändigt att göra ytterligare justeringar i de förslag som SIDA har lagt. Jag har därvid försökt säkerställa att redan gjorda utfästelser inom det långsiktiga samar- betet med enskilda länder skall kunna genomföras som planerat och före- slår i övrigt ökad medelstilldelning framför allt till katastrofanslaget och till bistånd genom folkrörelser och övriga enskilda organisationer. Biståndets huvudsakliga inriktning på långsiktighet får inte skymma vikten av att också insatser skall kunna genomföras för att tillgodose speciellt akuta behov. Jag förutser att för u-länder i kris bör viss del av tillgängliga medel inom landramen vid behov också kunna utnyttjas för katastrofändamål. Krishärdarna i världen, nu senast exemplifierad från Mellanöstern, kräver fortsatt hög beredskap och resurser från anslagspos- terna för katastrofbistånd och återuppbyggnad. Mot bakgrund av de stora behoven föreslår jag en avsevärd ökning av medelstilldelningen till kata- Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 118 strofinsatser. Jag menar att en uppdelning av katastrofmedel i två anslags- Prop. 1990/91: 100 poster fortfarande är relevant, men ökade medelsbehov måste främst Bil. 5 hänföras till insatser för överlevnad. Jag stöder SIDAs förslag om en ny anslagspost för Latinamerika. Det innebär fördelar i beredningen av olika typer av insatser och ökad klarhet i redovisningen av insatser i skilda länder och sektorer. För u-länder som är starkt beroende av bistånd och med vilka vi har ett omfattande och långsiktigt samarbete är landprogrammeringstekniken av stort värde. Utvecklingssamarbetet med Uganda är av en sådan karaktär och har nått en sådan omfattning att det bör ges en egen anslagspost. De starkt ökade behoven och möjligheterna för stöd till demokrati och mänskliga rättigheter motiverar införandet av en ny anslagspost, Demo- krati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd. Detta innebär att man anslagstekniskt för samman verksamhet av samma karaktär som tidigare finansierats från skilda anslagsposter. Uppdelningen av anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA framgår av tabell 5. Tabell 5. Utvecklingssamarbete genom SIDA budgetåren 1990/91 — 1991/92 (milj, kr.) <table border="1"> <tr><td></td><td> Anvisat 1990/91</td><td> Förslag 1991/92</td><td colspan="2"> För- ändring</td></tr> <tr><td> AFRIKA</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Angola</td><td> 200</td><td> 200</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Botswana</td><td> 95</td><td> 95</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Etiopien</td><td> 145</td><td> 100</td><td> - 45</td><td></td></tr> <tr><td> Guinea-Bissau</td><td> 90</td><td> 95</td><td> + 5</td><td></td></tr> <tr><td> Kap Verde</td><td> 70</td><td> 75</td><td> + 5</td><td></td></tr> <tr><td> Kenya</td><td> 150</td><td> 150</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Lesotho</td><td> 35</td><td> 35</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Mozambique</td><td> 445</td><td> 475</td><td> + 30</td><td></td></tr> <tr><td> Namibia</td><td> 100</td><td> 110</td><td> + 10</td><td></td></tr> <tr><td> Tanzania</td><td> 550</td><td> 585</td><td> + 35</td><td></td></tr> <tr><td> Uganda</td><td> 0</td><td> 110</td><td> +110</td><td> 1)</td></tr> <tr><td> Zambia</td><td> 240</td><td> 260</td><td> + 20</td><td></td></tr> <tr><td> Zimbabwe</td><td> 200</td><td> 220</td><td> + 20</td><td></td></tr> <tr><td> Regionala insatser</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> i Afrika</td><td> 255</td><td> 205</td><td> - 50</td><td></td></tr> <tr><td> ASIEN</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Bangladesh</td><td> 145</td><td> 145</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Indien</td><td> 400</td><td> 400</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Laos</td><td> 100</td><td> 110</td><td> + 10</td><td></td></tr> <tr><td> Sri Lanka</td><td> 70</td><td> 0</td><td> - 70</td><td> 2)</td></tr> <tr><td> Vietnam</td><td> 300</td><td> 325</td><td> + 25</td><td></td></tr> <tr><td> Regionala insatser</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> i Asien</td><td> 25</td><td> 15</td><td> - 10</td><td> 3)</td></tr> <tr><td> LATINAMERIKA</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Nicaragua</td><td> 270</td><td> 280</td><td> + 10</td><td></td></tr> <tr><td> Regionala insatser</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> i Centralamerika</td><td> 90</td><td> 110</td><td> + 20</td><td></td></tr> <tr><td> Projektbistånd till</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Latinamerika</td><td> 0</td><td> 160</td><td> + 160</td><td> 4)</td></tr> </table> 119 ÖVRIGT Demokrati, mänskliga rättigheter och humani- <table border="1"> <tr><td> tärt bistånd</td><td> 500</td><td> 550</td><td> + 50</td><td> 5)</td></tr> <tr><td> Katastrofer m. m.</td><td> 597</td><td> 810</td><td> +213</td><td></td></tr> <tr><td> Stöd till åter-</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> uppbyggnad</td><td> 250</td><td> 250</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Bistånd genom folk-</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> rörelser o. andra</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> enskilda organisationer</td><td> 675</td><td> 735</td><td> + 60</td><td></td></tr> <tr><td> Särskilda miljöinsatser</td><td> 225</td><td> 235</td><td> + 10</td><td></td></tr> <tr><td> Särskilda program</td><td> 408</td><td> 350</td><td> - 58</td><td> 6)</td></tr> <tr><td> Rekrytering och utbild-</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> ning av fältpersonal</td><td> 88</td><td> 39</td><td> - 49</td><td> 7)</td></tr> <tr><td> Vissa landprogram-</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> kostnader</td><td> 55</td><td> 60</td><td> + 5</td><td></td></tr> <tr><td> Information genom SIDA</td><td> 14</td><td> 16</td><td> + 2</td><td></td></tr> <tr><td> SUMMA:                   6</td><td> 787</td><td> 7 305</td><td> +518</td><td></td></tr> <tr><td> 1) Biståndet till Uganda</td><td> har</td><td colspan="2"> tidigare finansierats över</td><td> anslaget</td></tr> </table> 2) Reserverade medel täcker budgeterade biståndsinsatser. 3) Mi 1 jörelaterade insatser inom Mekong-kommittén finansieras över anslaget C 1. Andra multilaterala bidrag, Miljöinsatser. 4) Medel för bistånd i Latinamerika har tidigare huvudsakligen anvisats över anslaget C 3. Delar av anslagsposten Humanitärt bistånd till Latin- amerika förs hit. 5) Anslagsposten inkluderar 50 milj.kr. från Särskilda program samt anslagsposten Humanitärt bistånd till södra Afrika och delar av anslags- posten Humanitärt bistånd till Latinamerika. 6) 50 milj.kr, för demokrat i/mänskliga rättigheter-insatser från anslagsposten Särskilda program har överförts till-den nya anslagsposten för Demokrati, mänskliga rättigheter och humnitärt bistånd. 15 milj.kr avseende AIDS-insatser har överförts till anslagsposten C 3. Andra biståndsprogram, U-landsforskning. Medel för Försök och metodutveckling, industri teknik, räknas in i anslaget C 3. Andra biståndsprogram för näringslivsutveckling i en föreslagen ny myndighet. 7) Kostnader för rekrytering och utbildning av FN-personal, 57 milj.kr., finansieras över anslaget C 1. Andra multilaterala bidrag, delposten Multilaterala biträdande experter. Den totala medelstilldelningen blir 96 milj.kr. Afrika Krisen i de afrikanska ländernas utveckling har inneburit snabbt sjunkan- de inkomster under större delen av 1980-talet. De fattigas antal har ökat. Vid sekelskiftet beräknas Afrika söder om Sahara svara för 30 % av värl- dens absolut fattiga jämfört med 16 % år 1985. En fortsatt snabb befolk- ningsökning och svag ekonomisk tillväxt skulle innebära en ökning med 100 miljoner av antalet mycket fattiga människor. För att motverka denna ökning krävs kraftfulla reformåtgärder av de afrikanska regeringarna, skuldlättnader och ett omfattande bistånd. De flesta afrikanska länder har mött krisen med långtgående ekonomis- ka återhämtningsprogram. Större vikt har lagts vid att motverka de sociala konsekvenserna av den ekonomiska krisen. Vissa uppgifter rörande till- växten som helhet och jordbruksproduktionen pekar på att en återhämt- ning äger rum. Över hela kontinenten pågår nu också en vital debatt och Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 120 ett sökande efter öppnare politiska strukturer. Kraven på folkligt deltagan- Prop. 1990/91: 100 de ökar och enpartisystem ifrågasätts.                                     Bil. 5 Det svenska utvecklingssamarbetet i Afrika, framfor allt med länder söder om Sahara, är omfattande. Jag förutser fortsatt starkt stöd till det långsiktiga utvecklingssamarbetet och till insatser för att främja de på- började reformprocesserna. Angola Trots hoppingivande händelser i Angola under år 1990, är den ekonomiska och sociala situation för flertalet angolaner djupt allvarlig. Vid sidan av diplomatiska ansträngningar att nå en fredlig lösning, har den väpnade konflikten mellan regeringen och motståndsrörelsen UNITA fortsatt. Ett närmande i förhandlingspositioner har trots parternas djupa misstro mot varandra skett vid återkommande samtal. Kriget och svår torka i de södra och centrala delarna av Angola har förorsakat hungersnöd. Ett glädjande framsteg var att de stridande parter- na i september 1990 utlovade fri passage för transporter av humanitärt motiverade katastrofförnödenheter. Till de positiva inslagen hör en begynnande rörelse mot ökad pluralism i landet. Under det gångna året fattades viktiga beslut om reformer av rättsväsendet, införande av flerpartisystem och betydande förändringar mot ökad tudelning mellan partiets och statens roll i samhället är att vänta. Respekten för mänskliga rättigheter var emellertid fortsatt undergrävd till följd av den väpnade konflikten. Allvarliga anklagelser om övergrepp mot civilbefolkningen riktades mot båda parterna i konflikten. Situationen i landet förvärrades av brist på utbildad arbetskraft, svag förvaltning och av en utvecklingshämmande ekonomisk politik. Angola tillhör inte gruppen av fattigaste u-länder beroende på landets oljeintäkter som svarar för en stor del av nationalinkomsten. Regeringens uttalade ambitioner att inleda ett reformprogram understöds av Internationella valutafonden och Världsbanken, vilka båda under år 1990 initierade ett relativt omfattande tekniskt bistånd till centrala delar av den angolanska förvaltningen. Sverige bistod i sammanhanget med att finansiera en mak- roekonomisk rådgivningsgrupp i syfte att underlätta reformer. Bistånd utgår bl. a. till fiskesektorn där stödet till hantverksfisket kan förväntas öka i takt med att en statlig avreglering sker inom fiskenäringen. Stödet inom hälsosektorn lämnas under svåra betingelser men motiverar hög prioritet. I den mån säkerhetssitutionen förbättras i landet bör pro- grammet kunna expandera geografiskt. Under år 1990 påbörjades en över- gång från varubistånd till renodlat projektstöd inom områdena elförsörj- ning och lastbils- och bussrehabilitering. Ett nytt varubiståndsavtal bör aktualiseras först i händelse av att ett ekonomiskt reformprogram genom- förs. Viss del av landramsmedel bör också kunna användas till katastrofin- satser och insatser för återuppbyggnad. Angola erhåller också betydande stöd utanför landramen. För 1989/90 utbetalades över 48 milj. kr. i kata- strofstöd inklusive livsmedelsbistånd. 121 Det allvarliga katastrofläget kan förväntas bestå så länge den väpnade konflikten fortgår. Beredskap bör finnas for fortsatta humanitära insatser och stöd till återuppbyggnad i händelse av vapenvila. Jag föreslår en oförändrad medelsram om 200 milj. kr. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 Botswana Utvecklingssamarbetet med Botswana har motiverats bl.a. av landets beroende av Sydafrika. Under de senaste åren har relationen till Sydafrika fått ett inslag av ökat ömsesidigt beroende, t. ex. genom de stora sydafri- kanska investeringarna i gruvnäringen i Botswana. Biståndet syftar till ekonomisk och social utveckling med tyngdpunkt på landsbygden. Jag anser att insatserna inom distriktsutveckling och under- visning bör fortsätta, medan investeringar i dricksvattenförsörjning fasas ut på sikt. Övergången från kapitalinvesteringar till kunskapsuppbyggnad bör genomföras fullt ut med tanke på de avsevärda botswanska överskot- ten från diamantbrytningen. Jag finner det angeläget att satsa på insatser för att förebygga markför- störing både genom särskilda program och inom landprogrammet. Den snabba befolkningsökningen och kvinnors situation bör vidare uppmärk- sammas i samarbetet liksom den allt skevare inkomstfördelningen och växande arbetslösheten. Jag anser att personal- och konsultfonden utgör ett viktigt instrument för att initiera nya ansatser och röja väg för insatser genom andra bistånds- organ som BITS och SWEDFUND och för en samverkan på kommersiell grund med svenskt näringsliv. Botswana har haft gynnsamma ekonomiska förutsättningar och upprätt- hållit en demokratisk tradition med flerpartisystem, lokal demokrati och rättssäkerhet. Landets ledning har fört en fast politik mot Sydafrika och skapat en väl fungerande förvaltning. Den ekonomiska politiken karaktä- riseras av försiktighet och marknadsorientering. En finansmarknad håller på att växa fram med etablerandet av en fondbörs. Landets bruttonationalprodukt har alltsedan självständigheten ökat med i genomsnitt 12 % årligen och beräknas år 1990 uppgå till 14 000 kr. per invånare. En viktig orsak har varit den växande diamantexporten. Gruvsektorn skapar få arbetstillfällen medan sysselsättningen i andra sek- torer vuxit snabbt. Under torkår har regeringen försörjt 2/3 av befolkning- en med livsmedel. Samarbete mellan svenska och botswanska institutioner ger värdefulla resultat över lång tid. Botswana ansvarar i ökad utsträckning för rekryte- ring av svensk personal. Det svenska biståndet används effektivt och Botswana tar på sig en allt aktivare roll i planering och genomförande av insatser. Det ger därför möjlighet att pröva nya och flexibla former för utvecklingssamarbetet, där andra biståndsmyndigheter kan spela en viktigare roll. Jag föreslår en oförändrad medelsram om 95 milj. kr. 122 Etiopien Etiopien är ett av världens fattigaste länder med en per capita inkomst om ca 700 kr. per är. Fortsatta krigshandlingar i kombination med cyklisk torka har lett till mycket svåra umbäranden för stora befolkningsgrupper. I Eritrea har motståndsrörelsen EPLF under det senaste året haft betydande militär framgång. Regeringssidan kontrollerar för närvarande endast re- gionhuvudstaden Asmara och området däromkring. Även i andra delar av landet förekommer olika motståndsrörelser som syftar till att störta den styrande militärregimen. Något slut på kriget kan ännu inte skönjas. Samtal mellan etiopiska regeringen och EPLF har återupptagits men hit- tills inte gett några resultat. Krigföringen binder fortsatt stora resurser på ömse sidor. Drygt 60 % av den etiopiska statsbudgeten avser militära utgifter. Bilden av Etiopien är dock inte entydigt mörk. Ett ekonomiskt reformprogram innebärande liberalisering och avreglering har kungjorts och landet har inlett förhandlingar med Världsbanken om ett strukturan- passningsprogram. Även på det politiska området har reformer aviserats. 1 detta avseende har signalerna dock hittills endast i begränsad utsträckning omsatts i praktisk politik. Det svenska biståndet har på grund av läget i landet och svårigheterna att genomfora angelägna utvecklingsinsatser omdisponerats, och avtal ut- formats så att största möjliga flexibilitet erhållits. Det gällande samarbets- avtalet löper på ett år. Cirka en tredjedel av landramsmedlen för inneva- rande år har reserverats för katastrofinsatser bl. a. via FN och Röda korset. Katastrofstöd inklusive livsmedelsbistånd ges även utanför landramen. För 1989/90 erhöll Etiopien mer än 120 milj. kr. över andra anslagsposter. De nu pågående utvecklingsinsatserna kan fortsätta på ett meningsfullt sätt även under nästa år. Jag tänker särskilt på strategiska insatser i sociala sektorer som undervisning och hälsovård, men även på reformfrämjande insatser exempelvis inom ramen for personal- och konsultfonden. Efter- som den svåra försörjningssituationen i Etiopien är av permanent karaktär är det också angeläget med fortsatta katastrofförebyggande insatser. Det är min förhoppning att de återupptagna fredssamtalen skall kunna leda till verklig fred i Etiopien. Om krigshandlingarna upphör finns behov av stora återuppbyggnadsinsatser i landet. Enligt min mening bör svensk beredskap for stöd till sådana insatser finnas. I händelse av en väsentligt förändrad politik som innebär ökad öppenhet och marknadsekonomi kan det bli meningsfullt att överväga andra former for stöd. De mycket stora behoven av bistånd till den etiopiska befolkningen, den svåra situationen och de pågående fredssamtalen motiverar största möjliga flexibilitet. Mot bakgrund av behoven men också svårigheterna att genom- föra utvecklingsinsatser föreslår jag en medelsram om 100 milj. kr. Guinea-Bissau Guinea-Bissau är ett av världens fattigaste länder. Utvecklingen sedan självständigheten har inom flera sektorer gått långsamt. Landet är också ett av de mest skuldsatta i världen. Guinea-Bissau är mycket beroende av utländskt bistånd, inte minst för att vidmakthålla en rimlig social service Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 123 för invånarna. Sedan några år genomför landet ett ekonomiskt strukturan- passningsprogram i samarbete med Världsbanken och IMF. På många områden anses detta ha varit framgångsrikt. Liberaliseringar, bl.a. i form av höjda producentpriser, har lett till högre tillväxt och ökad handel. Samtidigt drabbas de sociala sektorerna av åtstramningen. Sverige bör fortsätta att stödja Guinea-Bissaus ansträngningar att ge- nomföra anpassningsprogrammet. För 1989/90 lämnades 20 milj. kr. i betalningsbalansstöd. Ett fortsatt stöd till de sociala sektorerna, särskilt utbildning, är av stor betydelse. Inom det statsbärande partiet PAIGC har nyligen utarbetats en plattform för gradvis övergång till flerpartisystem. Flera tecken tyder på en strävan från statsmakternas sida att stärka rättsväsendet och skyddet för mänskliga rättigheter. Några allvarliga över- grepp mot mänskliga rättigheter har inte rapporterats de senaste åren. Uppgifter om förekomst av politiska fångar saknas. Sverige bidrar bl.a. genom Internationella Juristkommissionen till att stärka rättväsendet i landet. Jag föreslår en ökning av medelsramen med 5 milj. kr. till 95 milj. kr. Kap Ver de Den politiska utvecklingen i Kap Verde går mot ökad demokrati. Det regerande partiet PAICV har beslutat att omarbeta konstitutionen och gradvis införa flerpartisystem i landet. Fria president- och parlamentsval är planerade för år 1990 och 1991. Sverige har lämnat finansiellt stöd till dessa valprocesser. Kap Verde är starkt beroende av utländskt bistånd för sin försörjning. Strukturella förhållanden såsom bristande naturresurser och ogynnsamt klimat är starkt bidragande till detta. En svag produktiv bas och hög befolkningsökning har lett till hög arbetslöshet. Importen består till stor del av livsmedel och täcks endast till ringa del av exportinkomsterna. Utlandsskulden har på senare år vuxit snabbt med ytterligare belastning på betalningsbalansen och statsbudgeten som följd. Den ekonomiska politi- ken har dock lett till högre tillväxt och en förbättrad social service. Det svenska biståndets utformning ses på Kap Verde som ett värdefullt tillskott till landets sårbara ekonomi. Tyngdpunkten föreslås även fortsätt- ningsvis ligga på livsmedelsimport och stöd till näringssektorer med finan- siering över en konsultfond. Den tillfälligt kraftigt ökade reservationen förklaras av att formerna för varubiståndets upphandling har omarbetats varvid några större planerade inköp tillfälligt försenats. Jag föreslår en ökning av medelsramen med 5 milj. kr. till 75 milj. kr. Kenya Tillväxten i den kenyanska ekonomin har de senaste åren varit god. Den årliga BNP-tillväxten har uppgått till 5 % under andra hälften av 1980— talet, vilket möjliggjort en ökning av per capita inkomsten. Samtidigt har dock betalningsbalansen försämrats, bl.a. på grund av lägre kaffepriser. Trots en stor skuldbörda med en skuldtjänstkvot på 28 % har Kenya Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 124 hittills skött sina skuldtjänstbetalningar. Befolkningsökningen har minskat Prop. 1990/91: 100 något från över 4 till 3,5 % men är fortsatt hög och dess konsekvenser för Bil. 5 sysselsättning och miljö framstår som det centrala utvecklingsproblemet i Kenya på sikt. En försämring av läget avseende mänskliga rättigheter har konstaterats under det senaste året. Den politiskt instabila situationen har lett till minskad tolerans mot politiskt oliktänkande. Förekomsten av arrestering- ar på politiska grunder har ökat. Den nordiska demarchen i Nairobi i juli 1990, uttryckte oro över försämringen av läget avseende mänskliga rättig- heter. Den politiska oron i landet består och nya exempel på myndig- hetsövergrepp har rapporterats. Samtidigt har der. offentliga debatten ökat med anledning av en av presidenten beslutad översyn av de politiska reformbehoven. Det svenska utvecklingssamarbetet med Kenya koncentreras på att för- bättra förhållandena för den fattiga landsbygdsbefolkningen. Biståndet fungerar väl och innefattar ett stort element av kunskapsuppbyggnad och självhjälp. Medelsutnyttjandet i programmen är högt. Miljö-, fördelnings- och kvinnofrågor ges prioritet. Jag anser att biståndet även i fortsättningen bör inriktas på landsbygdsutveckling med koncentration på miljö- och markvård, vattenförsörjning och hälsovård med familjeplanering. Jag fö- reslår en oförändrad medelsram om 150 milj. kr. Lesotho Landets beroende av Sydafrika är i det närmaste totalt. Sedan år 1986 har ett militärråd haft den dominerande makten i Lesotho. Under år 1990 har Lesotho emellertid börjat orientera sig mot civilt styre. Militärrådets in- kallande av en konstituerande nationalförsamling är ett steg som ska leda till fria val år 1992. En stor osäkerhet råder om den politiska utvecklingen i Lesotho, som i en betydande grad kommer att påverkas av utvecklingen i Sydafrika. Den ekonomiska utvecklingen efter antagandet av ett strukturanpass- ningsprogram har varit gynnsam med en tillväxt på 5,5% 1988/89. Budgetunderskottet har minskats med hälften, vilket möjliggjort vissa skattesänkningar. Levnadsstandarden har däremot på grund av prisök- ningar sjunkit för stora grupper vilket lett till starka protester, strejker och upplopp, som slagits ned med hårdhet. Det svenska biståndet syftar till att minska landets sårbarhet gentemot Sydafrika genom att långsiktigt stödja markvård och offentliga arbeten som alternativ till kontrakt i Sydafrikas gruvor. Sverige lämnar även bidrag till att effektivisera förvaltningen. Jag föreslår en oförändrad medelsram om 35 milj. kr. Mozambique Mozambique har under många år utsatts för rebellrörelsen RNMs krig och terror, med ofattbara lidanden för civilbefolkningen som följd. RNMs härjningar har medfört att hälften av landsbygdens skolor och mer än en 125 tredjdel av dess sjukstugor förstörts. FNs barnfond, UNICEF, beräknar att Prop. 1990/91: 100 vart tredje barn dör före fem års ålder. Enligt Världsbankens beräkningar Bil. 5 är Mozambique numera världens fattigaste land, med nationalinkomst per invånare som motsvarar 600 kronor/år. Trots sitt svåra läge genomför Mozambique på fjärde året sitt ekonomis- ka och sociala reformprogram, med inriktning på marknadsekonomi. Även om tillväxten i ekonomin är måttlig och ännu inte håller jämna steg med befolkningsökningen, har den negativa trenden i ekonomin brutits. Reformprogrammet har fått omfattande internationellt stöd. En betydelse- full process mot ökad öppenhet och rättssäkerhet har också ägt rum. En ny konstitution som gäller från den 30 november 1990 innebär bl.a. införan- de av flerpartisystem och direkta och allmänna val till presidentämbetet. Mänskliga rättigheter har fått en grundlagsfäst ställning och rättsväsendet har reformerats. Dödsstraffet har avskaffats. Samtal mellan Mozambiques regering och rebellrörelsen RNM pågår sedan sommaren 1989, och ledde i december 1990 till en första partiell fredsuppgörelse. Det svenska biståndet anpassas kontinuerligt till landets besvärliga läge, bl. a. genom kompletterande betalningsbalansstöd. Vissa katastrofinsatser finansieras inom landramen, och kompletteras av särskilt katastrofbi- stånd, främst via FN och enskilda organisationer. Totalt erhöll Mozam- bique över 230 milj. kr. under 1989/90 för sådana insatser och 88 milj. kr. för regionala insatser inom Mozambique. Biståndet bör utgöra en kombi- nation av insatser för att lindra den akuta krisen och främja långsiktiga utvecklingsinsatser inom jordbruk, undervisning, förvaltning, energi och industriutveckling. Det ekonomiska reformprogrammet bör fortsatt stödjas, samtidigt som särskild uppmärksamhet bör ges åt de sociala konsekvenserna av programmet för de allra fattigaste. Jag finner att Mo- zambiques svåra kris motiverar en höjning av landramen med 30 milj. kr. till 475 milj. kr. Härutöver bör finnas beredskap för återuppbyggnadsbi- stånd i händelse av fred samt skuldlättnadsåtgärder. Namibia Efter ett framgångsrikt genomfört val under FNs övervakning blev Nami- bia självständigt i mars 1990. Den tidigare befrielserörelsen SWAPO fick 57 % av rösterna i detta val och har bildat landets första regering. Rege- ringen för en pragmatisk politik vars dominerande inslag utgörs av en vilja till nationell försoning. I en politisk deklaration från maj 1990 förklarar regeringen att demokra- ti baserad på ett flerpartisystem och mänskliga rättigheter ska utgöra hörnpelare i nationens uppbyggnad och i genomförandet av sociala refor- mer. Det ekonomiska systemet kommer att baseras på principer om en blandad och marknadsorienterad ekonomi och socialt ansvar. Det självständiga Namibias regering ärvde ett antal svåra problem. Årtionden av apartheid och ekonomiska och sociala orättvisor har lett till fattigdom bland majoriteten av befolkningen, en omfattande arbetslöshet, en hög analfabetism, en otillräcklig hälsovård, dåliga bostadsförhållanden samt en av de mest ojämna inkomstfördelningarna i hela Afrika. Den 126 genomsnittliga inkomsten per capita, ca 7 200 kr., placerar Namibia i gruppen medelinkomstländer. En uppdelning på sektorer och befolknings- grupper visar dock att genomsnittsinkomsten för den svarta befolkningen inom den traditionella sektorn endast uppgår till ca 510 kr. jämfört med 99 000 kr., dvs. 200 gånger mer, för vita inom den moderna sektorn. Genomsnittsinkomsten för svarta verksamma inom den moderna sektorn uppgår till ca 4 500 kr. För att försöka komma till rätta med de stora sociala orättvisorna och förändra den socio-ekonomiska strukturen har den namibiska regeringen beslutat att särskilt prioritera följande sektorer: Jordbruk/vatten, utbild- ning, hälsovård och bostäder. Nödvändiga förändringar försvåras emellertid av att nationen också ärvde en mycket kostsam, skev och obalanserad offentlig förvaltning. Ett arbete har inletts att omstrukturera förvaltningen så att den effektiviseras och svarar mot landets utvecklingsbehov och dessutom blir i stånd att betjäna samtliga landets invånare. Inom ramen för den nordiska arbetsfördelning som utarbetades redan innan Namibias självständighet, förbereds nu långsiktiga biståndsinsatser inom sektorerna transport och kommunikation, utbildning samt stöd till att utveckla den namibiska centralbanken. Bl.a. har den namibiska rege- ringen önskat svenskt stöd till att skapa ett fungerande vägnät i landets befolkningstätaste områden i norr. Namibias regering har redan visat att man avser slå vakt om sin själv- ständighet och värna om mänskliga rättigheter. Regeringen står emellertid inför många svårigheter när det gäller att i praktiken genomföra de föränd- ringar som är nödvändiga för att skapa social och ekonomisk rättvisa och, inte minst, för att tillgodose åtminstone ett minimum av befolkningsmajo- ritetens förväntningar. Det är angeläget att Namibia får omfattande inter- nationellt stöd i detta viktiga inledningsskede av landets utveckling. Jag föreslåren ökning av medelsramen med 10 milj. kr. till 110 milj. kr. Tanzania Tanzania genomför sedan år 1986 ett ekonomiskt strukturanpassnings- program i enlighet med Internationella Valutafondens rekommendationer. Reformerna har hittills varit koncentrerade till det makroekonomiska planet. Ekonomin har utvecklats mer positivt de senaste fyra åren, bl.a. har BNP ökat med 4 % årligen, vilket inneburit att inkomsten per invånare ökat. Ännu återstår dock många svåra strukturella reformer, t. ex. upprust- ning av infrastruktur och social service samt effektivisering och omstruk- turering inklusive privatisering av statliga företag. Ett fortsatt omfattande internationellt bistånd, som också inkluderar skuldlättnader, är nödvän- digt för att strukturanpassningsprogrammet skall kunna fullföljas och en stabil ekonomisk tillväxt uppnås. Den politiska situationen är stabil i Tanzania. Läget beträffande mänsk- liga rättigheter är relativt gott. Regeringen har alltsedan självständigheten strävat efter jämn fördelning av resurserna. Den bedriver en generös flyktingpolitik. Utrymmet för den politiska oppositionen att komma till tals är dock begränsat. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 127 Det är angeläget att Tanzania ges stöd till det pågående ekonomiska reformprogrammet, som är en förutsättning för en positiv ekonomisk utveckling i landet. Det totala svenska biståndet till Tanzania är omfattan- de. För 1989/90 lämnades 70 milj. kr. for skuldlättnadsåtgärder och över 90 milj. kr. för regionala insatser inom Tanzania. Anpassningen av det svenska biståndet till det ekonomiska reformprogrammet har medfört vissa omprioriteringar. Jag anser att ett fortsatt omfattande varubistånd till Tanzania är nödvändigt för landets ekonomiska tillväxt. Det relativt omfattande svenska stödet till undervisningssektorn fyller en viktig funk- tion genom att upprätthålla social service, främst till de svaga grupperna i samhället. Insatserna inom sektorerna vatten, sanitet och hälsa i det inte- grerade landsbygdsutvecklingsprogrammet bidrar, förutom till förbättrad vattenförsörjning, aktivt till kunskapsuppbyggnad, decentralisering och ett folkligt deltagande. Jag föreslår en ökning av landramen med 35 milj. kr. till 585 milj. kr. Därutöver kan fortsatt betalningsbalansstöd komma att övervägas. Uganda Efter femton års terrorvälde som förstörde stora delar av Ugandas sociala infrastruktur och ekonomi råder idag stabilitet i större delen av landet. Nationell försoning och återuppbyggnad har satts i förgrunden för rege- ringens arbete. En stor förbättring har ägt rum i landet de senaste åren. Uganda genomför sedan år 1987 ett ekonomiskt anpassningsprogram i samarbete med Världsbanken och IMF. Trots att det låga världsmark- nadspriset på kaffe har slagit mycket hårt mot landet har vissa framgångar noterats i strävandena att uppnå inre och yttre balans i ekonomin. Inflatio- nen har minskat och valutakursen justerats i förhållande till omvärlden. Fortfarande kämpar landet dock med en oerhörd skuldbörda och stora underskott i statsbudgeten. Regeringen har med stor energi och öppenhet tagit itu med problem rörande brott mot mänskliga rättigheter och rättssä- kerhet. De främsta källorna till förekommande brister är den allmänna underutvecklingen och fortgående konflikter i vissa delar av landet. Trots detta råder i dagens Uganda ett stort mått av yttrande- och pressfrihet. En kommission har nyligen tillsats för att utarbeta ett förslag till en ny konsti- tution, vars syfte blir att lägga grunden för ett demokratiskt samhällssys- tem. Det svenska samarbetet med Uganda syftar till att stödja en långsiktig utveckling. Planeringen av biståndet påminner redan starkt om den meto- dik som används i programländerna. Biståndet kanaliseras främst genom enskilda och internationella organisationer och är inriktat på de sociala sektorerna, stöd till kooperationen, demokrati och mänskliga rättigheter samt betalningsbalansstöd. Många av insatserna regleras i fleråriga avtal. Erfarenheterna av bistånd till Uganda är goda och samarbetet har fått så fasta former, att det bör regleras i ett bilateralt avtal. Detta skulle bl.a. underlätta för landet att på sikt planera sitt utvecklingsarbete. Biståndets huvudsakliga inriktning bör emellertid inte förändras. Jag föreslår i enlig- het med SIDA att en särskild anslagspost upprättas för Uganda. Vidare Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 128 föreslås att medel för insatser i Uganda om 110 milj. kr. avsätts för budget- Prop. 1990/91: 100 året 1991/92.                                                                 Bil. 5 Zambia Zambia är världens mest skuldtyngda land i relation till folkmängd och BNP. Den kontraktsenliga skuldtjänsten utgör 90 %av exportinkomsterna och betalningseftersläpningarna till långivarna är omfattande. Skuldtyngd- heten tillsammans med det faktum att kopparintäkterna står för 85 % av exportinkomsterna är huvudförklaringen till den ekonomiska krisen. Zam- bia genomför nu ett strukturanpassningsprogram godkänt av Internatio- nella valutafonden och Världsbanken. Reformerna har hittills inkluderat devalvering av valutan, avreglering av alla priser utom de för majsmjöl, som utgör basfödan, och en minskning av budgetunderskott och penning- mängdstillväxt. För att kunna intensifiera och utvidga anpassningsprog- rammet till att bl.a. omfatta strukturella reformer av offentliga sektorn, jordbruket, industrin och de sociala sektorerna, krävs dock extraordinära insatser från det internationella givarsamfundet. Utöver biståndet måste Zambia komma i åtnjutande av skuldlättnadsåtgärder. Läget avseende mänskliga rättigheter i Zambia är förhållandevis gott även om den politiska oppositionens verksamhet fortfarande är beskuren. Under året har befolkningen ställt allt mer uttalade krav på ökad demokra- ti. Efter påtryckningar planerar regeringen att återinföra flerpartisystem och fria och allmänna val har utlovats till år 1991. Den nuvarande sektorinriktningen på jordbruk, hälsa och undervisning bör bibehållas. Tyngdpunkten bör även fortsättningsvis ligga på jordbru- ket med hänsyn till den huvudroll för Zambias framtida utveckling och ekonomiska diversifiering som sektorn spelar. Sektorstöden till undervis- ning och hälsa bör inriktas på att skydda de svaga grupperna i samhället. Zambia erhöll under 1989/90 ett betydande stöd utanför landramen. Rege- ringen beviljade i april 1990 100 milj. kr. i betalningsbalansstöd till Zam- bia. Inom ramen för regionala insatser kom för 1989/90 15 milj. kr. Zam- bia direkt till godo. Jag anser att ett relativt omfattande stöd i form av varubistånd är nödvändigt för att bistå Zambia att genomföra den nödvändiga struktur- anpassningen som bidrar till ekonomisk återhämtning och tillväxt. Förvaltningsstödet i form av makroekonomisk rådgivning är också ett viktigt medel i detta syfte. Jag föreslår en höjning av medelsramen med 20 milj. kr. till 260 milj. kr. Vid ett fortsatt genomförande av det ekono- miska anpassningsprogrammet bör fortsatt betalningsbalansstöd komma i fråga. Zimbabwe En ökad internationell efterfrågan på för Zimbabwe viktiga exportvaror såsom guld, nickel och ferrolegeringar under 1990 bidrog till en beräknad tillväxt kring 4-5 % av landets ekonomi. Det ekonomiska reformprogram som regeringen i Zimbabwe presente- 129 9 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5 rade i juli 1990 bygger på avreglering och ökad marknadsorientering. Prop. 1990/91:100 Produktionsapparaten är försliten och tyngdpunkten i reformprogrammet Bil. 5 ligger på ökade investeringar i produktiv verksamhet från 10 till 20 °/o av BNP medan kostnader för försvar, offentlig förvaltning och sociala sekto- rer hålls tillbaka. Budgetunderskottet skall nedbringas från 10 till 5 %, bl. a genom avveckling av statligt understöd till affärsdrivande verk, minskning av antalet statstjänstemän och höjda skolavgifter. Den knappa utländska valutan kommer att fördelas i ett nytt system med öppna importlicenser. Samtidigt med strukturanpassningsprogrammet har regeringspartiet ZANU (PF) beslutat att inte lägga fram förslag om införande av enpartis- tat. Därmed växer förhoppningarna om en pluralistisk samhällsform. Upphävandet av undantagstillståndet har enligt min mening skapat förut- sättningar för ett öppnare samhällsklimat med färre övergrepp mot oppo- sitionella som artikulerar folkligt missnöje mot allvarliga problem som arbetslöshet och korruption. Sveriges bistånd till Zimbabwe syftar främst till att minska de sociala och ekonomiska klyftorna samt till minskat beroende av Sydafrika. Avsik- ten är att nå de mest eftersatta grupperna på landsbygden genom insatser inom hälsovård, undervisning och transporter. Bidrag ges genom förvalt- ningsutbildning bl. a. till stärkande av kommunal kompetens. Varubistån- det till den offentliga och privata sektorn utgör ett stöd till Zimbabwes ansträngningar att bredda handelsutbytet. Utanför landramen utgår stöd för samarbete om miljö, kvinnostödjande aktioner och kultur. I Zimbabwe verkar tjugotalet enskilda svenska organi- sationer, flera med volontärer. Svenska bidrag till regionala insatser ge- nom SADCC på transport- och teleområdet kommer Zimbabwe till del. SAREC, IMPOD, SWEDFUND och BITS är alla engagerade i projekt i Zimbabwe. BITS stöder med u-krediter insatser på bl.a. energiområdet. Jag föreslår en ökning av landramen med 20 milj. kr. till 220 milj. kr. Regionala insatser i Afrika Anslagsposten används för stöd till samarbetsorganisationen i södra Afri- ka, Southern Africa Development Coordination Conference (SADCC), för Östafrikanska utvecklingsbanken (EADB) och för samarbetsorganisa- tionen på Afrikas Horn, Intergovernmental Authority on Drought and Development (IGADD). SADCC har under år 1990 fått sin tionde medlem—Namibia—och firat tioårsjubileum under tilltagande osäkerhet om organisationens framtida roll i ett södra Afrika efter apartheid. Styrkan inom SADCC har varit sammanhållningen mot apartheid och sydafrikansk destabilisering. Det återstår att se om ett demokratiskt Sydafrika blir motorn i regionens ekonomi. Att få till stånd en väl fungerande handel och intensifierat ekonomiskt samarbete är behäftat med stora svårigheter genom ländernas olika ekono- miska struktur och inbördes konkurrens. För en regional integration krävs bestämda åtaganden från medlemsstaterna att samordna ekonomisk poli- tik t. ex. tullar, valutor och skatter. 130 Det svenska biståndet är koncentrerat till transporter, kommunikatio- Prop. 1990/91: 100 ner och energiförsörjning. Jag finner det riktigt att rehabilitering, drift och Bil. 5 underhåll ges försteg. Fortsatta krav bör ställas på att SADCC-projekt följs upp med utbildningsinsatser och med nationellt ansvarstagande för effektiv ledning. Inom det bredare ekonomiska och kulturella samarbetet mellan Norden och SADCC ställer jag mig bakom krav på koncentration och på effektiva samarbetsformer. Ett nytt handlingsprogram 1991-95 skall beslutas i sam- band med SADCCs rådgivande konferens i Windhoek i januari/februari 1991. Avtal om upprättande av NORSAD-fonden för lån i utländsk valuta till samägda företag undertecknades vid SADCC-konferensen i Lusaka i janu- ari 1990. Överenskommelsen har ratificerats efter godkännande av riksda- gen och den första svenska inbetalningen på 24 milj. kr. har verkställts. För budgetåret 1991/92 beräknar jag ett andra svenskt bidrag uppgående till högst 30 milj. kr. Bidraget bör kanaliseras via SWEDFUND, som har sakansvaret för NORSAD-fonden. Samarbetet mellan näringslivet i Sverige och i södra Afrika finner jag värdefullt och väl värt stöd. Ett meningsfullt bredare samarbete kräver för att ge långsiktiga resultat att icke-statliga aktörer finner gemensamma intressen och samverkansformer. Detta gäller näringslivets organisationer likväl som folkrörelser inom kulturområdet. För att främja SADCC-regionens export har regeringen uppdragit åt IMPOD att genomföra olika åtgärder för att främja handelsutbytet. För innehåll och arbetsformer i det bredare samarbetsprogrammet mellan Norden och SADCC räknar jag med återkomma med riktlinjer sedan det nya handlingsprogrammet antagits. Avtalade insatser uppgår till ca 550 milj. kr. Genom den femåriga plane- ringsramen finns utrymme för ytterligare åtaganden. Jag finner i likhet med SIDA att även en något mindre ram för SADCC ger utrymme för angelägna uppföljningsinsatser och nya projekt som t. ex. kan komma den nya medlemmen Namibia till del. För Östafrikanska utvecklingsbanken, EADB, beräknar jag en årsbetal- ning uppgående till 20 milj. kr. i enlighet med ingånget avtal, medan Samarbetsorganisationen för länderna på Afrikas horn, IGADD, bör få ett stöd om högst 5 milj. kr. Sammanfattningsvis föreslår jag en medelsram uppgående till 205 milj, kr., varav 180 milj. kr. avser regionala insatser inom SADCC. Asien Många av Asiens länder genomgår en snabb och dynamisk utveckling. Ekonomisk tillväxt och införandet av mer demokratiska förhållanden i dessa länder kännetecknar några av de förändringar som skett. 11, ex. Laos och Vietnam sker en successiv omläggning av den ekonomiska politiken. Man söker sig bort från planhushållning och centralstyrning för att övergå till mer marknadsekonomiska system. Utvecklingen i flera av de asiatiska länderna har nått en sådan nivå att intresse nu finns för ett bredare                  131 samarbete med Sverige. Trots den positiva utvecklingstrenden, kvarstår faktum att det totala Prop. 1990/91: 100 antalet fattiga människor i regionen har ökat. Även om trenden på längre Bil. 5 sikt för närvarande tycks peka på förbättringar, gör regionala obalanser och en ökning av klyftan mellan fattiga och rika att det allmänt sett, dock särskilt avseende det landprogrammerade biståndet, finns skäl att bibehål- la den fattigdomsinriktning som detta samarbete har. Jag anser vidare att insatser inom miljöområdet lämpar sig väl för ett fortsatt ökat svenskt stöd. Det svenska stödet till Asien karakteriseras av mångfald såväl vad gäller innehåll som form. Jag förutser även fortsättningsvis ett betydande bi- stånd till regionen. Bangladesh Bangladesh är ett land med många fattiga och en skev inkomstfördelning. Mer än hälften av befolkningen lever under den s. k. fattigdomsgränsen. De senaste åren har landet drabbats av svåra översvämningar och cyk- loner. Dessa följdes av torka under år 1989 vilket resulterat i minskad jordbruksproduktion. År 1990 väntas en rekordskörd, vilken tros höja tillväxten från ca 2 % till 5 %. Jordbruket står för hälften av BNP och 60 % av sysselsättningen. Det stora flertalet av befolkningen bor på landsbyg- den. Bangladesh har under år 1990 påbörjat ett ekonomiskt reformprogram i samarbete med Världsbanken och IMF. Åtgärderna syftar främst till att stärka landets makroekonomiska situation och har det första halvåret gått över förväntan, men åtgärder såsom borttagna subventioner på baslivsme- del och petroleumprodukter slår hårt mot de fattiga. Det krävs ännu mycket för att åstadkomma en varaktig och konstruktiv förändring av landets ekonomiska struktur. Beroendet av bistånd är mycket högt. Mellan 50 och 70 °/o av bruttoinvesteringarna i landet finansieras av utländska bidrag och lån från bilaterala och multilaterala källor. Den nationella resursmobiliseringen och därmed inhemska delfinansieringen av utveck- lingsprojekt är ofta mycket liten, vilket Sverige kritiserat i olika fora. En aktiv opposition har öppet demonstrerat sitt missnöje med regering- ens sätt att sköta landet, vilket till slut ledde till presidentens avgång. En fristående press intar också en regeringskritisk hållning. Det svenska biståndet inriktas främst på att genom sysselsättningsska- pande och medvetandegörande projekt förbättra levnadsförhållandena för fattiga på landsbygden. Svårigheten att nå de sociala målgrupperna är dock alltjämt betydande och den svaga inhemska resursmobiliseringen bidrar till ett lågt utnyttjande av de internationella biståndsmedel som står till buds. Det svenska biståndet omfattar förutom landsbygdsutveckling även hälsostöd och undervisning, medan varubiståndet nu har avvecklats. Sam- arbetet med enskilda organisationer ger ett gott resultat och bör uppmunt- ras. Jag föreslår en oförändrad medelsram om 145 milj. kr. 132 Indien Indien har under senare delen av 1980-talet haft en tillväxt på omkring 5 % per år. År 1988 kännetecknades av en rekordstor jordbruksproduktion och betydande tillväxt även inom industrisektorn. Exporten har ökat men underskottet i handelsbalansen är betydande. Budgetunderskottet är om- kring 10 % av BNP. Landets stora resurser fördelas ojämnt. Enligt offici- ella uppgifter har antalet fattiga ökat samtidigt som deras andel av befolk- ningen sjunkit. Indien är en demokrati som ger utrymme för fri debatt vilket dock inte hindrar att de fattigas medborgerliga rättigheter ofta kränks på det lokala planet. Det svenska biståndet till Indien inriktas sedan flera år tillbaka på skogsbruk med markvård, hälsovård, försörjning med dricksvatten på landsbygden och energi. De fattigdoms- och miljöinriktade insatserna får en allt större omfattning och fungerar väl. Undervisning får en ökad roll i det framtida samarbetet. Stödet till vattenkraftprojektet Uri har medfört att den tidigare stora reservationen inom landramen tagits i anspråk. Stödet till Uri över landramen beräknas under de närmast följande budget- åren uppgå till ca 50 milj. kr. per år. Den växande industrisektorn och de snabbt expanderande städerna medför miljöhot av för Indien nytt slag. Under år 1988 inleddes diskussio- ner om ett långsiktigt samarbete på miljöområdet. Förutom utvidgningar av miljövårdsaktiviteter inom skogs- och dricksvatteninsatserna planeras ett samarbete med inriktning på luft- och vattenföroreningar. Indien är en av de större mottagarna av svenska u-krediter. Jag anser att planeringen av det framtida landramsbiståndet till Indien främst skall inriktas på insatser som syftar till att stärka de fattigas ställning. Jag föreslår en oförändrad medelsram på 400 milj. kr. Laos I Laos har under senare hälften av 1980-talet skett en förändring av den ekonomiska politiken i riktning mot marknadsekonomi. Detta har bl.a. lett till en realistisk växelkurs, fri prissättning, liberalisering av handeln samt avskaffande av statliga subventioner. Statsförvaltningens roll mins- kar till förmån för enskilt initiativtagande. Liberaliseringen på det ekono- miska området får effekter också på övrigt samhällsliv. Läget beträffande de mänskliga rättigheterna har förbättrats, även om den totala bilden alltjämt är svårtolkad och stundtals motsägelsefull. Utvecklingssamarbetet med Laos är koncentrerat till skogs-, transport- och elkraftssektorerna och syftar till att stärka den laotiska reformproces- sen samt till att bryta landets isolering. Landet har brist på personer med kunskaper om ekonomisk politik och företagsledning. Bidrag till att av- hjälpa denna brist är enligt min mening ett viktigt led i stödet till den laotiska förändringsprocessen. Fortsatt stor vikt bör därför läggas vid kunskapsöverföring, särskilt vad avser företagsadministration och offentlig förvaltning. Jag anser att också Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 133 fortsättningsvis bör biståndet koncentreras till miljöinsatser bl.a. inom Prop. 1990/91: 100 ramen för stödet till skogssektorn. Jag välkomnar att en hälsovårdsinsats Bil. 5 har inletts samt att särskilda insatser görs till förmån för de laotiska kvinnorna. Ett bredare samarbete är under uppbyggnad innefattande stöd till kultur-, massmedie- samt förvaltningsområdena. Sverige stöder ge- nom FNs narkotikafond (UNFDAC) en insats för bekämpning av opi- umodling. Reservationerna är mycket låga. Kraftverksprojektet Xeset be- räknas tas i drift under 1991. Jag föreslår en ökning av medelsramen med 10 milj. kr. till 110 milj. kr. Sri Lanka Den väpnade konflikten i Sri Lanka har medfört att våld och kränkningar av mänskliga rättigheter har fortsatt och ökat i omfattning. Dessa kränk- ningar utförs av bägge sidor. Samhällslivet har lamslagits i stora delar av landet och den materiella förstörelsen har negativt påverkat den ekono- miska utvecklingen, vilket också kan komma att hota de stora landvin- ningar som gjorts inom utbildning och hälsovård. Ett ekonomiskt struktur- anpassningsprogram har inletts i samarbete med Världsbanken och IMF. Detta drabbar dock invånarna hårt då subventioner på sådant som trans- porter och baslivsmedel tas bort. Den lankesiska ekonomin har även drabbats av stora påfrestningar beroende på Gulfkrisen. Tillväxten var 2,3 % år 1989, budgetunderskottet 7,8 % av BNP och inflationen omkring 12%. Det svenska biståndet utgör en kombination av insatser för att främja långsiktig utveckling inom undervisning, landsbygdsutveckling och häl- sovård och för att lindra akuta kriser. Insatserna vänder sig främst till de fattigaste grupperna. Reservationen är hög som följd av den interna kon- flikten och åtföljande svårigheter att genomföra insatserna som planerat. Av de tillgängliga medlen bör en betydande del användas för speciellt akuta humanitära behov och som stöd till internationellt samordnade aktioner för särskilt utsatta grupper. Sådant stöd kan med fördel lämnas via FN och enskilda organisationer. Den befintliga reservationen på me- delsramen kommer att väl täcka budgeterade biståndsinsatser inom ramen för det långsiktiga utvecklingssamarbetet under budgetåret 1991/92, var- för jag inte förutser behov av ytterligare medelstilldelning för budgetåret 1991/92. Vietnam I Vietnam har under de senaste åren skett en förändring i riktning mot ett mer öppet ekonomiskt system. Även utvecklingen avseende mänskliga rättigheter har gått i positiv riktning. Den pågående ekonomiska liberalise- ringen ger större utrymme för enskilda initiativ. Utvecklingen i Central- och Östeuropa har lett till en debatt om landets politiska system. Den vietnamesiska förändringspolitiken har bidragit bl. a. till en sänk- ning av inflationen, och en växelkursstabilisering. Systemet med prisregle- ringar är i stort sett avvecklat. De ökade satsningarna på privat jordbruk 134 har starkt bidragit till goda skördar de senaste två åren. Vietnam är likväl Prop. 1990/91: 100 ett av världens fattigaste länder.                                             Bil. 5 Tillbakadragandet i september 1989 av de vietnamesiska trupperna från Kambodja har inte lett till den normalisering av landets relationer med omvärlden som man hade anledning att räkna med. Det gradvisa upphö- randet av östbiståndet försvårar de vietnamesiska utvecklingssträvandena. Förutsättningarna för ett avtal med IMF har uppfyllts men detta avtal har likväl inte kommit till stånd. Vissa stora industrinationers fortsatta bloc- kering av internationella finansiella stödgruppsinsatser bidrar till att for- svåra den nödvändiga normaliseringen av Vietnams ekonomiska förhål- landen. Sverige verkar i olika fora tillsammans med vissa andra västländer för att blockeringen av Vietnam hävs. Det svenska biståndssamarbetet med Vietnam syftar främst till att stöd- ja den vietnamesiska reformprocessen. Varubiståndet, industri- och ener- gistödet samt stödet till kompetensutvecklingen avseende bl. a. företags- ledning utgör därvid viktiga inslag. Avtalet om pappersbruket i Bai Bang löpte ut den 30 juni 1990. Ett samarbete på rättsområdet är under bered- ning och beräknas komma igång under första halvåret 1991. Landramen för Vietnam har legat på oförändrad nivå sedan 1985/86, då den sänktes från 365 till 300 milj. kr. Med hänsyn till behoven inom den påbörjade reformprocessen föreslår jag en ökning av medelsramen med 25 milj. kr. till 325 milj. kr. Regionala insatser i Asien Sveriges stöd till Mekongkommittén omfattar främst miljövårdsinsatser. Nu gällande avtal löper väl. När Kambodjafrågan fått sin lösning, förutser jag ett ökat stöd till Mekongkommittén. Stödet till Mekongkommittén bör från budgetåret 1991/92 lämnas från reservationsanslaget C 1. Andra mul- tilaterala bidrag, Miljöinsatser. Stödet till utveckling av hantverksfisket i Bengaliska bukten fortsätter liksom stödet till Asian Ipstitute of Technolo- gy. Jag föreslår att anslagsposten Regionala insatser i Asien beräknas till 15 milj. kr. Latinamerika 1980-talet har för Latinamerika inneburit dramatiska förändringar av både politisk och ekonomisk karaktär. På det politiska planet är demokra- tiseringen det mest framträdande draget. Demokratiseringen har dock inte motsvarats av framsteg på de ekonomiska och sociala områdena. Skuldkri- sen fortsätter att prägla situationen för ett stort antal länder i Latinameri- ka. Under åttiotalet har inkomster, investeringar och import minskat kraftigt i de mest skuldtyngda länderna. Några länder har dock lyckats häva en tidigare negativ utveckling, bland dem Bolivia, Chile, Costa Rica och Uruguay. Den långvariga ekonomiska krisen utsätter länderna for svåra sociala påfrestningar. Detta utgör ett reellt hot mot den pågående demokratiseringsprocessen. Det svenska biståndet till Latinamerika har ökat snabbt under senare år 135 och omfattar förutom projekt och programsamarbete även tekniskt bi- stånd och forskningssamarbete. Det bistånd som förmedlas genom enskil- da organisationer är relativt sett mer omfattande i Latinamerika än på andra kontinenter. Det svenska biståndets mångfald har visat sig ända- målsenligt i det skede av stora förändringar som åttiotalet inneburit i Latinamerika. Projektbistånd till Latinamerika Utvecklingshindren i Latinamerika är till stor del av strukturell natur. Länder som eftersträvar ekonomisk stabilitet och återhämtning, samtidigt med en strävan att befästa demokratin, för i många fall en kamp mot tiden. Ekonomisk tillväxt och stabilitet är i de flesta länderna en viktig förutsättning för att kunna förbättra fördelningspolitiken. Samtidigt kan bräckliga demokratier hotas om regeringarna inte förmår svara positivt på uppdämda sociala krav. Stöd till tidsbegränsade och riktade insatser i de mest angelägna sociala sektorerna kan här vara av betydelse. Därutöver behöver demokratiprocessen stärkas genom en breddad bas av kunskap och ansvarstagande hos grupper som hittills saknat inflytande på den ekonomiska och politiska processen. Hit hör till stor del de utsatta grupper som organiserade sig i demokratiska former under perioder av diktaturer. I samarbetet mellan dessa grupper och svenska enskilda organisationer har viktiga erfarenheter vunnits om de speciella förutsättningarna för projekt- bistånd till Latinamerika. Principen har varit att stödja redan utarbetade projekt, där planering och utförande åvilat mottagarna. Arbetsmetoden har baserats på den i u-landssammanhang relativt sett höga utbildnings- nivån och tekniska kompetensen samt en ofta väl utvecklad organisa- tionsstruktur. En särskild aspekt av krisen i Latinamerika är den ekologi- ska ödeläggelsen. Ett växande medvetande om miljöproblemen uttrycks i lokala, regionala och internationella initiativ. Inom anslagsposten Projektbistånd till Latinamerika föreslår jag i enlig- het med SIDAs förslag att utvecklingsinsatser sammanförs som tidigare finansierats inom ramarna för Humanitärt bistånd till Latinamerika och Projektbistånd till vissa länder. Insatserna skall främst utgöra ett stöd till länder som i sin utvecklingspo- litik söker förena ekonomisk stabilitet och återhämtning med socialt an- svar och fördjupning av demokratin. Tidsbegränsat stöd kan ges till pro- gram för grupper som drabbas särskilt hårt vid genomförandet av ekono- miska stabiliseringsprogram. I projektbiståndet skall prioritet ges åt de fattigare länderna som exem- pelvis Bolivia. Inom projektbiståndet genomförs också de insatser som innebär ett stöd till att befasta demokratin i Chile. Min avsikt är att de större insatserna inom sociala sektorer skall utgå under en övergångs- period medan samarbetet genom enskilda organisationer och inom särskil- da program kan bli mer långsiktigt. Jag räknar vidare med att det tekniska samarbetet genom BITS får ökad vikt i Chile. Stödet till Costa Rica bör också fullföljas inom anslagsposten. Även i Costa Rica förutsätter jag ett fortsatt tekniskt samarbete genom BITS. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 136 Erfarenheterna inom det humanitära biståndet till Latinamerika tydlig- Prop. 1990/91: 100 gör betydelsen av enskilda organisationers insatser både som givare och Bil. 5 mottagare av bistånd. 1 ett skede av demokratisering bör dessa arbetsmeto- der tas tillvara, särskilt i länder där enskilda organisationer fortsatt åläggs ansvar för viktiga sociala funktioner. Goda erfarenheter finns också vad gäller samarbete med internationella och regionala organisationer, exem- pelvis i Bolivia och Centralamerika. Sådan samverkan innebär stora admi- nistrativa fördelar. Jag föreslår att 160 milj. kr. avsätts för anslagsposten Projektbistånd till Latinamerika. Regionala insatser i Centralamerika Sveriges bidrag till regionala insatser i Centralamerika syftar till att främja fredssträvanden, demokratisering, respekt för mänskliga rättigheter, eko- nomisk återhämtning och samarbetet mellan länderna i regionen. Verk- samheten bör i första hand främja ökat utbyte och kunskapsutveckling inom viktiga samhällsområden. Sådana exempel är mänskliga rättigheter, hälsa- och vattenförsörjning, kultur, kooperation och stöd till småföretag, bostäder, miljövård, utbildning och offentlig förvaltning. En beredskap bör finnas att lämna stöd till angelägna och av de centralamerikanska länderna prioriterade program. Medelsutnyttjandet är högt. De erfarenhe- ter, och den ökade kunskap, som vunnits under de senaste åren gör förutsättningarna för en fortsatt utveckling av det svenska stödet till regio- nen gynnsamma. För att följa upp redan gjorda åtaganden, inklusive ett fortsatt stöd till flyktinginsatser, anser jag det motiverat med en ökning av anslagsposten med 20 milj. kr. till 110 milj. kr. Nicaragua På det politiska planet har flera framsteg skett under det senaste året. För första gången i landets historia skedde ett regeringsskifte i demokratiska former. Kriget avslutades. Betydande framsteg har också gjorts beträffan- de respekten för de mänskliga rättigheterna. Yttrandefriheten har stärkts, politiska fångar har frigivits och armén minskat från 93 000 till 30 000 man. Svårigheterna att erbjuda tidigare soldater sysselsättning inom den civila sektorn bidrar till en mycket labil situation. Den ekonomiska situa- tionen är fortsatt kritisk. Den nya regeringen har stora svårigheter att genomdriva ekonomiska reformprogram på grund av en bräcklig koalition och bristande stöd i parlamentet. En omfattande samförståndspakt har dock slutits mellan regeringen, de fackliga organisationerna och bondeko- operationen. De privata företagen har förklarat sig beredda att delta aktivt i uppföljningsarbetet. Programmet går ut på att bekämpa inflationen, privatisera statliga företag och skära ned statsutgifterna. Med stöd av Världsbanken, IDB och IMF pågår ett intensivt arbete för att utforma ett socialt acceptabelt ekonomiskt anpassningsprogram med brett politiskt stöd inom landet. Regeringsskiftet i Nicaragua har inte föranlett några större förändringar i det svenska biståndet. Den nya regeringen har uttryckt sin tillfredsställd- Prop. 1990/91: 100 se över dess inriktning. Det svenska stödet främjar ekonomisk tillväxt, Bil. 5 bl.a. mineralutvinning, skogsbruk och energiproduktion med höga krav på ekonomisk avkastning och anpassning till reformpolitiken. Ett stort varu- bistånd för import av angelägna insatsvaror liksom stöd till ekonomisk och teknisk rådgivning bör enligt min mening även i fortsättningen vara vikti- ga instrument för att stödja ansträngningarna att lösa den ekonomiska krisen. Det är angeläget att ökad flexibilitet skapas i landprogrammet for insatser även inom det sociala området. Medelsutnyttjandet är högt. Jag finner det motiverat att föreslå en ökning av anslagsposten med 10 milj. kr. till 280 milj. kr. Övrigt Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd De genomgripande politiska förändringar som präglat världen under det senaste året, har gjort sambanden mellan demokrati, mänskliga rättigheter och utveckling allt mer uppenbara. Avspänningen mellan öst och väst har bidragit till att både industriländer och u-länder allt tydligare betonar demokrati som en drivkraft för utveckling, ekonomisk effektivitet och fördelning. Denna tendens syns också inom utvecklingssamarbetet och har bl.a. kommit till uttryck i kommunikén från den afrikanska samarbetsor- ganisationens (OAU) möte i Addis Abeba, kommunikén från högnivåmö- tet med OECDs biståndskommitté (DAC) samt det gemensamma nordis- ka uttalandet vid biståndsministermötet i Molde. I många av Sveriges samarbetsländer har processer börjat, där demokratin med yttrandefrihet, medbestämmande, insyn, pluralism och fria val diskuteras alltmer öppet. Flera länder i Afrika genomför nu reformer som innebär flerpartisystem och ökad pluralism. I Latinamerika har militärdiktaturerna ersatts med civila, demokratiskt valda regeringar. I Asien är utvecklingen mer splitt- rad, men i många länder sker en dynamisk ekonomisk och politisk utveck- ling i riktning mot ökad demokrati. När processer av detta slag inletts, finns ökade möjligheter att bidra med stöd till insatser som kan få nyckeleffekt för en demokratisk utveckling. Efterfrågan på sådant stöd, där svenska erfarenheter är värdefulla, har ökat markant under det senaste året. Det traditionella humanitära biståndet till Södra Afrika och Latinameri- ka minskar. Detta till följd av Namibias självständighet och demokratise- ringen i Latinamerika. Behovet av traditionellt humanitärt bistånd till dessa regioner kan förutses minska ytterligare om apartheid avvecklas och demokratiseringen i Latinamerika får fortsätta. Behoven av stöd till verksamhet för demokrati och mänskliga rättigheter har dock ökat i utvecklingssamarbetet som helhet, vilket bl. a. avspeglas i ett växande utnyttjande av delposten Demokrati och mänskliga rättigheter inom Särskilda program. Delposten har bl. a. varit av särskilt värde för att kunna stödja program för mänskliga rättigheter i Asien, exempelvis i Sri Lanka. Även katastrofanslaget har i ökande grad kommit att utnyttjas 138 for känslig humanitär verksamhet i krisområden, exempelvis for utsatta Prop. 1990/91: 100 palestinier i Västbanken/Gaza.                                            Bil. 5 Jag finner att de starkt ökade behoven och möjligheterna för stöd till demokrati och mänskliga rättigheter motiverar införandet av en ny an- slagspost, Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd. An- slagstekniskt innebär det att man för samman verksamhet av samma karaktär som tidigare belastat anslagsposterna för Humanitärt bistånd, delposten Demokrati och mänskliga rättigher inom Särskilda program och till en mindre del anslagsposten för Katastrofer. Beslut som är av känslig humanitär eller politisk karaktär skall också fortsättningsvis fattas efter rekommendation av beredningen för humanitärt bistånd. Sammansätt- ning och mandat för denna beredning kommer att ses över mot bakgrund av den delvis nya uppläggningen av detta anslag. Beredningens sekretariat förläggs även fortsättningsvis till SIDA. Beslut om öppet stöd till demokra- tifrämjande verksamhet och organisationer för mänskliga rättigheter be- reds på sedvanligt sätt av SIDA. I flera länder i Afrika pågår en intensiv debatt om demokrati, pluralism, fria val och flerpartisystem. I länder som Mozambique, Kap Verde, Zam- bia, Angola och Guinea-Bissau har reformer vidtagits som innebär ökade förutsättningar för att demokratin skall kunna ta viktiga steg framåt. I dessa och andra länder som inleder processer mot demokrati finns behov av riktat stöd till insatser för förberedelse och genomförande av demokra- tiska reformer, som exempelvis ny lagstiftning, förberedelser och genom- förande av fria val. Svenskt stöd ber lämnas till sådana insatser som kan ha en nyckelfunktion för att föra demokrati och pluralism framåt. Utvecklingen i Sydafrika har under det senaste året medfört dramatiska förändringar i positiv riktning. Bl. a. har förbudet mot befrielserörelsen African National Congress (ANC) och andra organisationer upphävts, Nelson Mandela och andra framstående ledare inom befrielserörelserna frigetts och undantagstillståndet upphävts. I en överenskommelse i Preto- ria den 6 augusti 1990 förklarar ANC och regeringen att vägen nu ligger öppen för förhandlingar om en ny författning för Sydafrika. Förnyade våldsutbrott under sommaren och hösten 1990 bidrar emellertid till att försvåra den fortsatta processen. Trots de positiva förändringarna kvarstår apartheidsystemet i sina väsentliga delar, men regeringen har aviserat att några av dess viktigare lagar skall upphävas under år 1991. Inte heller det komplex av säkerhetslagar som även normalt ger myndigheterna vid- sträckta befogenheter har ännu avvecklats. Inom anslagsposten Humanitärt bistånd till södra Afrika har rörelser som är motståndare till eller offer för apartheidsystemet fått ekonomiskt och politiskt stöd från Sverige. Det humanitära biståndet har även syftat till att stödja uppbyggnaden av ett demokratiskt och icke-rasistiskt Syd- afrika. Det senare kommer att bli av växande betydelse inom den närmas- te framtiden, varför verksamheten bör fortsätta inom den nya anslagspos- ten. I Sydafrika kommer processen mot majoritetsstyre och en demokrati fri från apartheid att innebära behov av riktat stöd i nya former. Såväl i förhandlingsprocessen, som uppföljningen i form av reformarbete och 139 stärkande av demokratiska institutioner bör efterfrågan på svenskt stöd tillmötesgås. Inriktningen och omfattningen av det fortsatta stödet till ANC kommer fortlöpande att anpassas till den pågående forändringspro- cessen. Stödet till ANC i exil kommer att i viss mån fortsätta under budgetåret, exempelvis för utbildning och till insatser för ökad självför- sörjning. I flera av Sveriges samarbetsländer i Asien har reformprocesser inletts som på sikt kan innebära ökad demokrati och politisk mångfald. I dessa fall bör Sverige lämna stöd till de demokratiska processerna genom riktade insatser som för utvecklingen framåt. Bl. a. hör Vietnam och Laos till de länder där specifika demokratiinsatser ytterligare kan utvecklas. I länderna i Sydasien finns behov av stöd till organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter och utsatta gruppers rättssäkerhet. I Sri Lanka är behoven av humanitärt bistånd och stöd till mänskliga rättigheter särskilt framträdande till följd av inre konflikter och politiskt våld. Sverige bör inom anslagsposten ytterligare kunna utveckla stödet för mänskliga rättig- heter och offer för politiska konflikter i Asien. Stöd som till sin karaktär är humanitärt bistånd har i ökande omfattning lämnats till Västbanken/Gaza som katastrofbistånd. Stöd lämnas till svenska och internationella enskilda organisationer för humanitära insat- ser bland utsatta palestinier. Detta stöd bör föras över till den nya anslags- posten från katastrofanslaget. När det humanitära biståndet i Latinamerika inleddes under sjuttiotalet präglades i stort sett hela kontinenten av diktatur. Denna bild har föränd- rats under åttiotalet. De flesta diktaturer har ersatts av civila och demokra- tiskt valda regeringar. Detta innebär att utvecklingen mot demokrati in- letts, snarare än avslutats. På många håll kvarstår bilden av en kontinent med politiskt våld och kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Trots betydande framsteg under det gångna året ställer särskilt utvecklingen i Centralamerika krav på fortsatta humanitära insatser för ett stort antal flyktingar och återvändande. Även i Sydamerika finns behov av fortsatt stöd för att främja demokratisträvanden och respekten för mänskliga rättigheter. Sammanfattningsvis anser jag att anslagsposten skall användas för stöd till offer för konflikter och politiskt förtryck samt till organisationer vilka arbetar för mänskliga rättigheter och till riktade demokratiinsatser, som bedöms ha särskild betydelse för framväxten av demokrati och pluralism. Hit hör de typer av insatser som tidigare inrymts i delposten Demokrati och mänskliga rättigheter inom Särskilda program. Bistånd till offer för konflikter och politiskt förtryck samt till verksamhet för mänskliga rättig- heter skall huvudsakligen lämnas som bidrag till enskilda organisationer och FNs Särskilda program för rådgivning på området mänskliga rättighe- ter. Riktade demokratiinsatser kan även utföras i samarbete med nationel- la och lokala myndigheter. Jag förordar införandet av en ny anslagspost Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd och anser att 550 milj. kr. bör avsättas för verksamheten. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 140 Katastrofer m. m. Katastrofbistånd lämnas i första hand som stöd åt människor i u-länder som drabbats av naturkatastrofer eller väpnade konflikter. Katastrofmedel kan även användas som extra bistånd till länder som erhåller svenskt utvecklingsbistånd och vilkas försörjning och utveckling hotas av oförut- sedda händelser. Åtgärder för att förbättra katastrofberedskapen och före- bygga katastrofer är ett annat användningsområde. Anslagsposten har vidare nära samband med anslagsposten Stöd till återuppbyggnad varför det är angeläget med flexibilitet i utnyttjandet av anslagen. En ökad andel av katastrofanslaget används för bistånd till flyktingar och konfliktdrabbade i krigshärjade länder. Nära två tredjedelar av anslag- na medel går till Afrika. I samverkan med svenska enskilda organisationer och berörda FN-organ eftersträvas en mera varaktig effekt av de satsning- ar som görs. Större samordning planeras också med det landprogrammera- de biståndet i katastrofdrabbade länder. Försörjningsituationen är fortsatt ansträngd i många länder främst i Afrika. Den svåra situationen i bl. a. Etiopien, Liberia, Mozambique och Sudan har tvingat flera miljoner människor på flykt undan övergrepp och terror. Med flykten följer ofta svårigheter att försörja sig. Fattiga länder tar emot stora flyktingströmmar, vilket skapar en extra belastning på deras redan hårt ansträngda resurser. De ökade spänningarna i Mellanöstern har likaledes drivit många människor på flykt, bl. a. gästarbetare från fattiga asiatiska länder. Avspänningen mellan öst och väst har inte undanröjt konflikter av regionalt och/eller etniskt ursprung, vilka fortsätter att åsam- ka svåra lidanden för miljontals människor i olika delar av världen. Det är angeläget att ha en hög beredskap för att på ett snabbt och flexibelt sätt möta behov av betydande katastrofhjälpsinsatser. Sådana behov kan förutses i bl. a. ovan nämnda länder och regioner och även i andra länder, exempelvis till följd av omfattande naturkatastrofer. Medel från anslagsposten kan också utnyttjas för akuta katastrofinsatser i Cen- tral- och Östeuropa. Stöd till återuppbyggnad I förra årets budgetproposition redovisade jag utförligt biståndets viktiga roll i processer mot fred och demokrati. Erfarenheten visar att insatser av återuppbyggnadskaraktär i krigsdrabbade områden i u-länder får en allt större betydelse. I processer som syftar till fred och lösningar av politiska konflikter får sådana insatser ett särskilt värde. Jag tänker särskilt på länder och områden som Afghanistan, Kambodja och Västra Sahara. FN spelar en viktig roll i flera av dessa områden för att föra fredsprocessen framåt. I andra områden har andra aktörer en viktig motsvarande roll. Återuppbyggnadsbistånd bör i särskilda fall kunna utgå för att underlätta förhandlingslösningar. Ett generöst och flexibelt bistånd till krigs- eller konfliktdrabbade länder och regioner kan bidra till att skapa framtidstro och därigenom påskynda fredliga lösningar. De stora behoven av katastrofinsatser gör det motiverat att avdela Prop. 1990/91:100 Bil. 5 141 betydande resurser därför. Jag föreslår att 1 060 milj. kr. avsätts för Ka- Prop. 1990/91: 100 tastrofbistånd m.m. samt Stöd till återuppbyggnad, varav 250 milj. kr. Bil. 5 beräknas för Stöd till återuppbyggnad. Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer Jag har tidigare framhållit att bistånd genom folkrörelser och andra enskil- da organisationer bör spela en fortsatt viktig roll inom biståndsverksamhe- ten. Den kunskap om bistånd och u-länder som finns hos organisationer- na är en betydelsefull bas för det svenska biståndet. Genom folkrörelserna engageras många människor i Sverige aktivt i utvecklingssamarbetet. Folk- rörelserna har i ett långt och brett perspektiv varit bärare av demokratiska ideal. De har goda möjligheter att med sina kunskaper och erfarenheter stödja framväxten av folkliga rörelser i u-länderna och därmed främja en demokratisk samhällsutveckling. Jämsides med ett ökat internationellt samarbete mellan regeringar och inom näringsliv behövs uppbyggnaden av ett fungerande internationellt kontaktnät, exempelvis inom miljövårds- området, mellan enskilda organisationer från olika länder. Svenska folkrö- relser har i detta sammanhang en viktig pådrivande uppgift. Jag har tidigare förutskickat årliga ökningar av denna anslagspost. Detta ger SIDA möjlighet att tillsammans med folkrörelser och andra enskilda organisationer planera en ökning av såväl projekt- som informationsverk- samheten. Medelsutnyttjandet är fortsatt mycket högt. Jag föreslår att anslagsposten Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisatio- ner höjs med 60 milj, kr., till 735 milj. kr. Medel avseende samordning, information och erfarenhetsutbyte i anslutning till organisationernas in- formationsinsatser samt kostnaderna för organisationernas del av större informationsinsatser skall bestridas från anslagsposten. Utöver denna an- slagspost kanaliseras betydande medel till enskilda organisationer från anslagsposterna för katastrofer och humanitära insatser. För närvarande kanaliseras sammanlagt omkring 1,5 miljarder kronor, vilket motsvarar över 20 % av det totala biståndet via SIDA, genom folkrörelser och andra enskilda organisationer. Särskilda miljöinsatser Miljömålet spelar en kompletterande och förstärkande roll i förhållande till de övriga målen för det svenska utvecklingssamarbetet. Detta förutsät- ter att miljöaspekterna integreras i allt utvecklingssamarbete som påverkar miljön. Det innebär också att miljöhänsyn bereds betydande utrymme inom det landprogrammerade utvecklingssamarbetet och att miljöinsatser i ökad utsträckning görs inom ramen för landprogrammen. Medel från anslagsposten för Särskilda miljöinsatser har visat sig utgöra ett värdefullt komplement i det långsiktiga miljöarbetet. SIDAs avsikt är att allt fler av de särskilda miljöinsatserna ska få sin fortsättning i respektive landprog- ram. Inom området markvård, byskogsbruk och insatser mot ökenspridning har en god svensk kompetens byggts upp över åren. Den största enskilda 142 insatsen utgörs av Sahel-programmet. Insatser i Senegal, Burkina Faso och Niger avser trädplantering, utveckling och spridning av energisnåla spisar och kombinerat jord- och skogsbruk. Stödet till SADCCs samord- ningsenhet för mark och vattenvård fortsätter liksom till det regionala markvårdsprogrammet i Östafrika. Nya komponenter i Östafrika-pro- grammet är bl. a. markvård i halvtorra områden och utvidgat skolprogram. 1 förra årets budgetproposition betonade jag vikten av fortsatta insatser inom markvårds- och byskogsområdet med en klar fattigdomsinriktning. Ökad uppmärksamhet borde ges åt det för u-länderna allt viktigare utnytt- jandet och hushållningen med vattenresurserna liksom den moderna sek- torns miljöproblem. Insatser inom den marina miljövården och skyddet av den biologiska mångfalden angavs som andra angelägna områden. Inom de närmaste åren skall dessa områden ha hög prioritet. Nya satsningar på miljöinriktade skogsprogram, utvecklande av byskogsmetodik och alterna- tiv till svedjebruk ingår i SIDAs program. Insatserna inom den moderna sektorns miljöproblem har ökat. Sådana exempel är industriell avloppsre- ning, kontroll av användning av freoner i Asien, spilloljehantering i Tanza- nia. Andra områden som erhåller ökade anslag inom programmet är ma- rin- och vattenvård, information och utbildning. Exempel på insatser for bevarande av biologisk mångfald är bl.a. uppbyggande av genbank för södra Afrika och utbyggnad av naturvårdsområde i Costa Rica. Jag anser att insatserna i första hand bör koncentreras till områden där det finns ett svenskt kunnande, samtidigt som internationella organisatio- ners och andra länders kompetens och möjligheter beaktas. Det är givetvis angeläget att också ta tillvara den kunskap och erfarenhet som samarbets- länderna har. Att initiera och genomföra många små insatser är arbetskrä- vande. Jag vill i detta sammhang betona vikten av att det särskilda miljö- biståndet används strategiskt och koncentreras. En tydlig fokusering be- hövs på lämpliga problemområden. Biståndet skall utformas så att det kan hanteras inom ramen för begränsade administrativa resurser. I första hand skall insatser prioriteras där stödet kan kanaliseras genom välkända orga- nisationer och som komplement till de miljöinsatser som pågår inom landprogrammen. Att successivt bygga upp ett svenskt kunnande inom nya angelägna områden är väsentligt for att kunna anpassa miljöbiståndet till förändrade situationer. Möjligheterna till framgång är starkt beroende av mottagarländernas förmåga att planera och genomföra insatserna. I de flesta u-länder krävs förstärkning av kapacitet, effektivare utnyttjande av knappa resurser och institutionsbyggande på miljöområdet. För att stärka miljömedvetande och miljökunnande krävs såväl stöd till forskning och utbildning som förbättrad information. Ett antal nya insatser har påbörjats inom dessa områden. Bl. a. utbildning i miljöfrågor vid universitet i Kenya, miljö- och arbetarskydd i Tanzania, miljöundervisning i skolor. Jag vill i detta sam- manhang betona vikten av nära samarbete mellan regeringen, SIDA, BITS och SAREC, inte minst när det gäller insatser genom internationella orga- nisationer. Människors möjligheter till deltagande och inflytande i den politiska beslutsprocessen är en annan viktig faktor för framgång. I detta arbete kan Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 143 enskilda organisationer spela en viktig roll inte minst för att stärka miljö- Prop. 1990/91: 100 opinionen i u-länderna. Svenska enskilda organisationer har i ökad ut- Bil. 5 sträckning engagerat sig i miljöarbetet. Inom anslagsposten för folkrörelser och enskilda organisationer kan stöd utgå även för miljöinsatser. Stöd utgår också till internationella organisationer och i några fall även direkt till vissa organisationer i våra huvudmottagarländer. Jag föreslår att anslaget till Särskilda miljöinsatser höjs med 10 milj. kr. till 235 milj. kr. Särskilda program Anslagsposten Särskilda program är avsedd att vara ett komplement till i första hand det övriga biståndet genom SIDA. Syftet är dels att skapa förutsättningar för att särskilt uppmärksamma ämnesområden där initia- tiv och utökade insatser är speciellt angelägna, dels att främja metod- utveckling för biståndsverksamheten. Från anslagsposten finansieras även insatsförberedelser och resultatvärdering. Medlen bör kunna användas för särskilda initiativ såväl i enskilda länder som i regioner och i internationel- la sammanhang. Följande områden bör ingå som delposter under Särskilda program: energi, hälsovård och handikapp, AIDS-bekämpning, befolkningsfrågor, kvinnofrågor, kultur och massmedia, försöksverksamhet och metod- utveckling, samt insatsförberedelser och resultatvärdering. Delposten främjande av demokrati och mänskliga rättigheter inlemmas i den nya anslagsposten Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd som jag föreslår bli inrättad under anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA. Verksamheten inom de ämnesinriktade delposterna bör omfatta insatser med anknytning till det långsiktiga utvecklingssamarbetet, såväl bilateralt som multilateralt. Befolkningsfrågornas nära samband med utveckling, miljö och hälsa uppmärksammas allt mera. Förutom de insatser som SIDA gör inom ramen för det bilaterala utvecklingssamarbetet går medel under denna delpost som stöd till ett antal u-landsorganisationer som arbetar med dessa frågor i tredje världen. Jag vill understryka behovet av ökade insat- ser på detta område. Insatser under hälsovård och handikapp syftar till metodutveckling för u-länder inom primärhälsovårdens olika områden. Handikappaspekter beaktas dels bilateralt och i samarbete med enskilda organisationer, dels globalt genom WHO. Syftet är att integrera handikappaspekten i den löpande utvecklingsprocessen för att möjliggöra funktionshindrade män- niskorjämlikhet och full delaktighet i samhällslivet. Fattigdomens bördor fördelas mycket ojämnt i tredje världen. Detta gäller inte bara mellan länder, regioner och samhällsklasser, utan i hög grad också mellan könen. Kvinnans situation är i många fattiga länder väsentligt mer utsatt än mannens. I första hand främjas utveckling för och genom kvinnor i utformningen och inriktningen av de olika delarna av SIDAs verksamhet. Under delposten Kvinnofrågor initieras insatser som                 144 kompletterar SIDAs övriga bilaterala utvecklingssamarbete. Under delposten AIDS-bekämpning avsätts medel for kampen mot Prop. 1990/91:100 AIDS dels globalt genom WHO, dels genom bilateralt samarbete och Bil. 5 enskilda organisationer. Ett särskilt forskningsprogram om AIDS och tro- piska sjukdomar har under budgetåren 1988/89 - 1990/91 handlagts av SAREC med finansiering från denna anslagspost. Programmet bör för- längas med ytterligare två år. Medel om sammanlagt 30 milj. kr. bör anvisas inom SARECs budget. För budgetåret 1991/92 föreslår jag att 15 milj. kr. anvisas över anslaget C 3. Andra biståndsprogram, anslagsposten U-landsforskning. Delposten Försöksverksamhet och metodutveckling möjliggör projekt av mer experimentell karaktär. Målsättningen är att identifiera, utveckla och sprida kunskap om lämpliga metoder och tekniker inom olika sektorer som prioriteras inom det svenska biståndet. Stöd bör i första hand ges för insatser i SIDAs programländer. Jag noterar att SIDA finner att förstärk- ningen av den svenska resursbasen är en viktig komponent i arbetet. Jag välkomnar den rationalisering av verksamheten som SIDA efter- strävar bl. a. genom att verksamheten koncentreras till större sammanhåll- na program. I verksamheten krävs ett nära samarbete med SAREC och BITS eftersom insatserna ibland gränsar mot forskning och utbildning. Ett betydande antal av pågående projekt sker i samarbete med olika FN- organ. Mot bakgrund av Sveriges aktiva engagemang för förbättringar av de internationella organisationernas verksamhet inom och utom FN-sy- stemet finner jag det motiverat att insatser genom olika FN-organ bedöms även i detta perspektiv. Denna aspekt bör bevakas i samråd med utrikes- departementet. Jag beräknar medelsbehovet under Särskilda program till 350 milj. kr. under budgetåret 1991/92. Medel som tidigare anvisats under delposten försöksverksamhet och metodutveckling för industriteknik räknas budget- året 1991/92 in under anslaget C 3. Andra biståndsprogram för den nya organisationen för näringslivsutveckling. Rekrytering och utbildning av Jaltpersonal Under anslagsposten har tidigare redovisats såväl de multilaterala som de bilaterala biträdande expert-programmen. Det multilaterala programmet redovisas nu under anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndspro- gram. Anslagsposten utnyttjas främst för rekrytering, utbildning och finansi- ering av bilaterala biträdande experter, för vidareutbildning av svenska biståndsarbetare, för s. k. mindre fältstudier samt för rekrytering och ut- bildning av fältpersonal. Det är angeläget att erfarenheterna från den växande kategorin av perso- nal som är anställd av konsultföretag och som kontrakteras av SIDA mer aktivt förs in i utvecklingssamarbetet. Det är också viktigt att den svenska resursbasen vidgas och att yngre personer erbjuds möjligheten att arbeta i u-länder inom utvecklingssamarbetet. Jag förordar att 39 milj. kr. avsätts för anslagsposten Rekrytering och utbildning av fältpersonal.                                                                    145 10 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5 Vissa landprogramkostnader                                         Prop. 1990/91:100 Denna anslagspost omfattar skatter och sociala avgifter för fältpersonal som erläggs i Sverige samt kostnader för försäkringsavgifter vid varusänd- ningar. Mot bakgrund av det försämrade säkerhetsläget i mottagarländer- na, framför allt i södra Afrika, får även vissa personalkostnader redovisade i SIDAs anslagsframställning avseende handläggning av säkerhetsfrågor finansieras från anslagsposten. Kostnader vid biståndskontoren för viss service åt fältpersonal får också bestridas från denna post. Vidare får kostnader för säkerhetsarrangemang m.m. bestridas från anslagsposten intill ett belopp om 0,5 milj. kr. samt för resor i samband med programge- nomgångar med högst 4,5 milj. kr. Det totala medelsbehovet för budget- året 1991/92 beräknas därmed till 60 milj. kr. Information genom SIDA U-lands- och biståndsinformation bidrar till att skapa förståelse och enga- gemang för u-ländernas situation och det svenska biståndsarbetet. Stor kontinuitet kännetecknar denna informationsverksamhet som skall ge en bred bild av det samlade svenska biståndet. SIDA spelar huvudrollen i den statliga informationsverksamheten men också SAREC, BITS och SWED- FUND lägger ökad vikt vid arbetet med att förbättra informationen om sina insatser. Även folkrörelser och enskilda organisationer har centrala roller i informationsarbetet på u-lands- och biståndsområdet. SIDAs informationsverksamhet bör främst avse information om SIDAs utvecklingssamarbete men informationen bör också ges om förhållandena i u-länderna. Jag vill understryka vikten av att SIDA, folkrörelser, enskilda organisa- tioner och andra biståndsmyndigheter på informationsområdet fortlöpan- de samråder och utbyter erfarenheter om informationsverksamheten. Mina överväganden om medel för organisationernas informationsverk- samhet har jag redovisat under anslagsposten för stöd till folkrörelser och andra enskilda organisationer under detta anslag. För att ge en samlad bild av det totala biståndet har särskilda informa- tions-och debattdagar anordnats i samarbete mellan utrikesdepartemen- tet, biståndsmyndigheterna och folkrörelserna. Dessa arrangemang ”Bi- ståndet behövs” har hållits tre gånger och en ny satsning planeras under våren 1992. Medel för SIDAs medverkan tas från detta anslag medan vissa kostnader för organisationernas deltagande bör bestridas från anslagspos- ten för stöd via folkrörelser och andra enskilda organisationer. Jag förordnar att 16 milj. kr. avsätts för anslagsposten Information ge- nom SIDA. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att 1. godkänna de riktlinjer och bidrag för utvecklingssamarbete genom SIDA som jag förordat i det föregående. 2. bemyndiga regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som jag föreslagit i det föregående,                                                  146 3. till Utvecklingssamarbete genom SIDA för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 7 305 000 000 kr. <h5>C 3. Andra biståndsprogram</h5> <table border="1"> <tr><td> 1989/90</td><td> Utgift</td><td> 1</td><td> 340</td><td> 603</td><td> 035</td><td> Reservation</td><td> 1 566 452 912</td></tr> <tr><td> 1990/91</td><td> Anslag</td><td> 2</td><td> 117</td><td> 000</td><td> 000</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1991/92</td><td> Förslag</td><td> 1</td><td> 968</td><td> 000</td><td> 000</td><td></td><td></td></tr> </table> Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 Under anslaget anvisas medel for u-landsforskning genom styrelsen för u-landsforskning (SAREC), tekniskt samarbete och u-krediter genom be- redningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS), gäststipendieprogram genom Svenska institutet, främjande av u-länders import till Sverige genom importkontoret for u-landsprodukter (IMPOD), industriellt samarbete genom fonden för industriellt samarbete med u-län- der (SWEDFUND), projektbistånd till vissa länder, särskilda insatser i skuldtyngda u-länder samt utredningar m. m. Härutöver har medel avsatts for stöd för näringslivsutveckling genom en föreslagen ny myndighet. Tabell 6. Andra biståndsprogram budgetåren 1990/91 — 1991/92 (milj, kr.) <table border="1"> <tr><td></td><td> Anvisat 1990/91</td><td> Förslag 1991/92</td><td colspan="2"> Förändring 1991/92</td></tr> <tr><td> U-landsforskning</td><td> 360,0</td><td> 390,0</td><td> +</td><td> 30,0</td></tr> <tr><td> BITS verksamhet, därav</td><td> (700,0)</td><td> (715,0)</td><td> +</td><td> (15,0)</td></tr> <tr><td> Tekniskt samarbete</td><td> 300,0</td><td> 315,0</td><td> +</td><td> 15,0</td></tr> <tr><td> U-krediter</td><td> 400,0</td><td> 400,0</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Gäststipendieprogram</td><td> 5,0</td><td> 5,5</td><td> +</td><td> 0,5</td></tr> <tr><td> IMPODs verksamhet</td><td> 14,0(1)</td><td> 24,5(3)</td><td> +</td><td> 10,5</td></tr> <tr><td> SWEDFUND,Industriel 11 samarbete</td><td> (2)</td><td> 100,0</td><td> +</td><td> 100,0</td></tr> <tr><td> Projektbistånd till vissa länder</td><td> 390,0</td><td> 200,0(4)</td><td> -</td><td> 190,0</td></tr> <tr><td> Särskilda insatser i skuldtyngda länder</td><td> 640,0</td><td> 500,0</td><td> -</td><td> 140,0</td></tr> <tr><td> Utredningar m.m.</td><td> 8,0</td><td> 8,0</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Näringslivsutveckling genom ny myndighet</td><td></td><td> 25,0(5)</td><td> +</td><td> 25,0</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 2 117,0</td><td> 1 968,0</td><td> -</td><td> 149,0</td></tr> <tr><td> (l)Därutöver anvisades 8,6 milj</td><td> .kr. över</td><td> anslaget E 5.</td><td colspan="2"> IMPOD.</td></tr> </table> (2) Medel för utbildningsinsatser i SWEDFUNDs verksamhet anvisas under BITS tekniska samarbete budgetåret 1991/92. Medlen föreslås senare överföras till den nya myndigheten. (3) Medel för IMPODs förvaltning har förts över från anslaget E 5. IMPOD. Hela delposten avses senare bli överförd till den nya myndigheten för näringslivsutveckling. (4) Medel för pågående insatser som initieras under denna anslagspost har överförts till berörd myndighet. (5) Medel som tidigare anvisats under anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA, anslagsposten Särskilda program för metodutveckling avseende industriell teknik har överförts till denna anslagspost. 147 U-landsforskning SAREC Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 SARECs verksamhet innefattar stöd till forskning i och forskarsamarbete med länder i Afrika, Asien och Latinamerika, bidrag till internationella forskningsprogram samt stöd till svensk u-landsforskning. SAREC föreslår att 480 milj. kr. anvisas för verksamheten budgetåret 1991/92. SAREC ger fortsatt hög prioritet åt det bilaterala forskningsstödet. Den- na samarbetsform har under de senaste åren ökat snabbt och är nu större än stödet till internationella forskningsprogram. Internationella forsk- ningsprogram kommer dock även i fortsättningen att spela en viktig roll i forskningen om utvecklingsproblem och SAREC anser nu att en god balans uppnåtts mellan de olika stödformerna. En målsättning vid utformningen av det bilaterala forskningssamarbetet är utveckling av nationell forskningskapacitet i mottagarländerna. I detta arbete har i ökande utsträckning svenska institutioner vid universitet och högskolor engagerats. SARECs erfarenheter från denna typ av samarbete är i huvudsak goda, och antalet samarbetsavtal mellan svenska forsknings- institutioner och u-landsinstitutioner uppgår nu till drygt 140. Forskarutbildning är ett viktigt inslag inom det bilaterala samarbetet. I allmänhet är utbildningen en integrerad del i ett institutionssamarbete, men direkt stöd ges också till nationella forskarutbildningsprogram i Botswana, Etiopien och Centralamerika. Nya insatser förutses inom detta område. Biståndsinsatser inom miljöområdet kan inte separeras från andra ut- vecklingsinsatser. I det strategidokument för landsbygdsutveckling och miljö som SAREC nyligen utarbetat utgör denna koppling också ett grund- tema. Som komplement till det ordinarie internationella och bilaterala stödet har SAREC sedan år 1986 tillförts sammanlagt 100 milj. kr. för ett skog- och miljöprogram. Denna verksamhet föreslås fr. o. m. budgetåret 1991/92 fortsätta inom ramen för SARECs ordinarie program. Budgetåret 1988/89 startade ett särskilt tre-årigt program om HIV/AIDS, där SAREC tillförts 20 milj. kr. per år från reservationsanslaget C 2. Utvecklingssamarbete ge- nom SIDA, anslagsposten Särskilda program. SAREC har hemställt till regeringen att programmet förlängs i ytterligare tre år. SAREC finner det angeläget att stimulera forskningspluralism för att ge utrymme för skilda vetenskapliga synsätt och för att understödja en veten- skaplig och samhällelig debatt. Därför har man utanför de ordinarie bilate- rala samarbetsprogrammen utformat särskilda stödformer för samhällsve- tenskaplig forskning i Latinamerika och Afrika. Tonvikten ligger främst på nationalekonomiska och statsvetenskapliga frågor, med anknytning till strukturanpassning och skuldkris respektive demokratiseringsprocesser. Under budgetåret 1989/90 har SAREC antagit riktlinjer för stöd till forskning kring demokrati och mänskliga rättigheter. Beslut har fattats om stöd till sju projekt och beredning av ytterligare insatser kommer att påbörjas under innevarande budgetår. SAREC ser det som en viktig uppgift att samordna och skapa en lämplig 148 balans mellan de olika stödformerna till svensk u-landsforskning. SAREC Prop. 1990/91: 100 fortsätter att ge projektstöd och stöd till forskningsmiljöer. SAREC har Bil. 5 även arbetat vidare med tillsättningen av de högre forskartjänsterna vid de svenska universiteten. Tre professurer och en forskarassistenttjänst har tillsatts inom miljöområdet och inom utvecklingsekonomi. SAREC kom- mer fr. o. m. budgetåret 1990/91 att fördela doktorandbidrag med högst tio nya per år i tre år. SAREC fortsätter att prioritera det svenska forskningsstödet till Afrika söder om Sahara. Detta motiveras av fortsatt stora behov. Den ekonomis- ka krisen drabbar länderna hårt och lämnar litet utrymme för nationell finansiering av forskning. Stöd till institutionsuppbyggnad utgör ett viktigt mål i stödet till Afrika. Sedan sommaren år 1988 har SAREC ett regionkontor för södra Afrika i Harare. Under budgetåret 1989/90 gjordes på SARECs uppdrag en kon- sultgenomgång av regionkontorets verksamhet. Behovet av en stark fält- representation underströks därvid. Stödet till Latinamerika har en något annorlunda inriktning. Flera av samarbetsländerna är s. k. medelinkomstländer. Prioritet ges till projekt av mer allmänt intresse för andra u-länder och till områden där Sverige kan erbjuda särskild kompetens. SAREC bedriver även forskningssamarbete med flera asiatiska länder, främst inom områdena hälsa och näring samt landsbygsutveckling och miljö. SAREC har under det senaste budgetåret inlett eller förberett samarbete med några nya länder. Ett samarbete inom flera sektorer har inletts med Chile. Samarbete med den nyblivna självständiga staten Namibia ter sig naturligt för SAREC. Ett brett samarbete är sedan länge etablerat med de övriga länderna i regionen, de s. k. frontstaterna. SAREC har även gett stöd till "post apartheid-forskning” till sydafrikanska forskare i exil. Un- der det senaste året har vissa av dessa forskare kunnat återvända till Sydafrika för att fortsätta sin verksamhet. Föredragandens överväganden Forskning och uppbyggnad av forskningskapacitet är av stor betydelse för u-ländernas möjligheter att lösa grundläggande utvecklingsproblem. En central uppgift för SAREC är att bidra till att bygga upp och stärka forskningskapaciteten i enskilda u-länder, vilket sker bl. a. genom samar- bete mellan forskningsinstitutioner i Sverige och institutioner i u-länder. Genom att bidra till att stärka forskningsmiljöer och högre utbildning i u-länderna kan forskarflykt motverkas. SARECs verksamhet är desto viktigare då den ekonomiska krisen har drabbat forskningen hårt i många u-länder. Akuta problem har i många fall tvingat länder att koncentrera sina begränsade resurser på mera omedelba- ra behov, vilket fört med sig att forskningens bas har försvagats. Forsk- ningens kapacitetskris är särskilt framträdande i Afrika. Det är därför naturligt att SAREC, liksom övriga biståndsmyndigheter, ger Afrika fort- satt hög prioritet i sin verksamhet. De fattigaste u-länderna utgör SARECs främsta verksamhetsområde. 149 Det kan dock även i fortsättningen vara motiverat att bedriva visst forsk- ningssamarbete med u-länder som har starkare bas for forskning. Jag ser positivt på SARECs prioritering av kunskapsöverföring och uppbyggnad av nationell forskningskapacitet. Det är i detta sammanhang intressant att notera den ökade uppmärksamhet detta synsätt rönt interna- tionellt, t. ex. i den konsultativa gruppen för internationell jordbruksforsk- ning (CGIAR). Frågor rörande miljöförstöring, avskogning och ökenspridning är kom- plicerade. Biståndsinsatser inom miljöområdet kan inte separeras från andra utvecklingsinsatser. Därför är det av största vikt att denna aspekt beaktas i de sektorstrategier som SAREC håller på att utarbeta. Den särskilda medelsanvisningen för forskning om skog- och miljö upphör vid utgången av budgetåret 1990/91. Programmet har pågått i fem år och de resultat som föreligger kommer att läggas fram vid ett symposi- um hösten 1991. Många aktiviteter är dock av långsiktig natur, och under arbetets gång har nya forskningsuppgifter identifierats. Jag tillstyrker där- för att SAREC fortsätter att arbeta vidare med dessa frågor inom sitt ordinarie anslag. Det särskilda programmet för stöd till forskning om HIV/AIDS har pågått i tre år. Stödet har möjliggjort flera stora insatser, och lovande resultat har nåtts inom utveckling av vaccin mot HIV-2. Jag föreslår en förlängning av programmet med två år och att medel härför beräknas under denna anslagspost. För budgetåret 1991/92 har jag beräknat 15 milj. kr. Personutbyte med u-länder inom högre utbildning och forskning är ett viktigt inslag i strävandena att stärka forskningskapacitet i u-länder. Per- sonutbyte kan även vara ett instrument för att främja demokrati och stärka ömsesidig förståelse. Forskningen har sin särskilda roll att spela för att främja demokratisk utveckling och respekt för mänskliga rättigheter. SARECs stöd till sam- hällsforskning i Latinamerika har varit av betydelse i demokratiserings- processen. Jag vill också nämna det av SAREC initierade projektet Programme for African Social Science (PASS), som stöder demokratiska och pluralistiska utvecklingskrafter på den afrikanska kontinenten. Jag skulle välkomna fler insatser inom detta område med SARECs asiatiska samarbetsländer. SARECs regionkontor har sedan år 1987 fungerat som försöksverksam- het. Efter att en extern utredning har granskat kontorets verksamhet och efter samråd med SIDA och ambassaden i Harare avser regeringen besluta om förlängning av kontorets verksamhet tills vidare. Jag noterar med tillfredsställelse SIDAs och SARECs växande samarbe- te avseende forskning och övrigt utvecklingssamarbete. Stödet till svensk u-landsforskning bör fortsätta i syfte att genom forskning i Sverige bidra till förståelsen av u-ländernas problem och för Sveriges roll i ett internatio- nellt utbyte. U-landsforskningen i Sverige är även viktig för utvecklingen av resursbasen för utvecklingssamarbetet. Som underströks i 1989/90 års forskningsproposition är dock SAREC i första hand en biståndsmyndig- het, med uppgift att främja forskning som kan underlätta u-ländernas Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 150 utveckling mot ökat självbestämmande och mot ekonomisk och social Prop. 1990/91: 100 rättvisa.                                                                           Bil. 5 Anslaget för u-landsforskning har ökat starkt under en följd av år och anslagsutnyttjandet är mycket högt. SARECs organisation har också växt snabbt. En ökning av anslaget för budgetåret 1991/92 till 390 milj. kr. ger tillfälle till konsolidering av verksamheten samtidigt som ett visst utrym- me för nya åtaganden skapas. Medel för SARECs förvaltningskostnader tas upp under anslaget C 6. Styrelsen för u-landsforskning (SAREC). Tekniskt samarbete och u-krediter BITS BITS föreslår att 350 milj. kr. anvisas för tekniskt samarbete inkl, interna- tionella kurser för budgetåret 1991 /92. Beredningens förslag förutsätter att det av BITS administrerade utbildningsstödet till av SWEDFUND stödda projekt ej kommer att hanteras av BITS. Beloppet fördelas med 260 milj. kr. på det tekniska samarbetet, 86 milj. kr. på de internationella kurserna samt 4 milj. kr. på, det av Svenska institutet administrerade, expertutbytesprogrammet. BITS föreslår därutöver att 140 milj. kr. anvi- sas för samarbetet med Central- och Östeuropa. Beredningen begär ett bemyndigande om att få lämna utfästelser om bidrag inom det tekniska samarbetet med högst två gånger medelsramen. Under budgetåret 1990/91 uppgår anslagsposten för det tekniska samarbetet till 300 milj. kr. inkl. 20 milj. kr. för utbildningsstödet till SWEDFUND projekt. Den föreslagna höjningen av medelsramen motiveras främst av att BITS räknar med en allmänt ökad efterfrågan på tekniskt samarbete samt till- komsten av nya samarbetsländer som t. ex. Chile. Dessutom förutser man ett ökat medelsbehov för fördjupat samarbete med internationella organi- sationer, konsultmedverkan, granskning och utvärdering av projektförslag samt fortsatt utökning av utvärderings- och informationsverksamheten. På miljöområdet har BITS successivt ökat sitt engagemang. Vid projektgranskningen läggs särskild vikt vid projektens påverkan på miljön. Inom det tekniska samarbetet har antalet projekt och insatser som direkt berör miljöförbättringar ökat särskilt kraftigt. Detta gäller också för de internationella kurserna där miljöaspekter nu beaktas i alla relevanta kurser, samtidigt som nya direkt miljöinriktade kurser införs. BITS har vidare, sedan budgetåret 1989/90, ett avtal med Världsbanken om en konsultfond för miljöinsatser. Under budgetåret 1989/90 gavs 30 internationella kurser med samman- lagt ca 800 deltagare. Dessa upprepas under innevarande budgetår samti- digt som BITS introducerar fyra nya kurser. De nya kurserna inriktas på miljöfrågor, demokrati och mänskliga rättigheter samt mobilisering av inhemskt sparande. Inför budgetåret 1991/92 överväger BITS kurser inom en rad områden som svarar mot flera av de biståndspolitiska målen. Inom området demokrati och förvaltningsutveckling planeras kurser i kommu- nalt självstyre och förvaltning, ombudsmannaämbetet samt upphandlings- 151 rutiner och importadministration för u-landsförvaltningar. Inom det soci- Prop. 1990/91: 100 ala området planeras en kurs med inriktning på mödrahälsovård samt en Bil. 5 arbetsmiljökurs med tonvikt på arbetarskydd och yrkeshygien. Därtill planeras en kurs som syftar till att stimulera framväxten av livskraftiga småföretag. För gåvoelementet i u-krediter föreslår BITS en oförändrad medelsram på 400 milj. kr. Trots att anslagsläget för u-kreditgivningen kraftigt föränd- rats under de senaste åren skulle en sådan medelsram, tillsammans med den befintliga reservationen, ge utrymme för att finansiera den förutsedda kreditgivningen under budgetåret 1991/92. De utestående reservations- medlen har minskat från 1 022 milj. kr. den 1 juli 1988 till 462 milj. kr. den 1 juli 1990. Av tillgängliga medel, dvs. ingående reservation jämte nytt anslag, om 862 milj. kr. under budgetåret 1990/91 har utfästelser gjorts om krediter med ett sammanlagt gåvoelement på 497 milj. kr. BITS anser att den befintliga reservationen nu reducerats till en rimlig nivå. BITS utgår i sin anslagsframställning från rådande förutsättningar beträf- fande samarbetet med Kina och räknar ej med särskilda medelsbehov härför. Mot den bakgrunden föreslår BITS, trots att utbetalningsnivån under de senaste åren klart överstigit anslagna medel, en oförändrad medelsram förbudgetåret 1991/92. Under årens lopp har BITS beviljat u-krediter till sammanlagt 29 länder. Låginkomstländer svarar för närmare 70 % av den totala kreditgivningen medan 20 % avser lägre medelinkomstländer. Algeriet är det enda övre medelinkomstland som mottagit u-kredit. BITS har under de senaste åren varit restriktiv med kreditgivning till Algeriet. Kreditgivningen till Malay- sia, som ligger nära gränsen till övre medelinkomstland, har hittills begrän- sats till tre krediter om 120 milj. kr. motsvarande knappt 1 % av den totala kreditgivningen. Under innevarande budgetår har BITS godkänt de första u-kreditcrna till Chile resp. Mauritius. BITS har sedan budgetåret 1989/90 haft möjlighet att lämna u-krediter till utvecklingsbanker i u-länder. Hittills har sådana krediter lämnats eller erbjudits till fem länder, varav den största, till Chile beslutades under år 1990. Genom s. k. biståndsgarantier försäkras u-krediter mot eventuella för- luster när låntagare eller köpare inte fullgör sina förpliktelser. En säker- hetsreserv har byggts upp genom särskilda avsättningar från biståndsan- slagen och erlagda premier. Säkerhetsreserven ökade budgetåret 1989/90 med 55 milj.kr. till totalt 371 milj. kr. vilket motsvarar 7% av gjorda åtaganden. Skadefallen i u-kreditsystemet har varit förhållandevis begrän- sade. BITS anser därför att det inte finns något behov att under budgetåret 1991/92 ta medel från u-kreditanslaget till säkerhetsreserven. Föredragandens överväganden BITS uppgift är att främja ekonomisk och social utveckling i vissa u-länder samt att utvidga och stärka Sveriges förbindelser med dessa länder. Verk- samheten omfattar bidrag till tekniskt samarbete inklusive internationella kurser i Sverige samt u-kreditfinansiering av investeringsprojekt i u-län- 152 der. BITS har även i uppdrag att svara för huvuddelen av det av regeringen Prop. 1990/91: 100 beslutade biståndssamarbetet med Polen och övriga Central- och Östeuro- Bil. 5 pa. Det tekniska samarbetet genom BITS är ett flexibelt instrument som möjliggör insatser i olika former anpassade efter mottagarländernas behov och utvecklingsnivå. I kretsen av ett tjugotal samarbetsländer ingår främst länder med vilka Sverige ingått samarbetsavtal, men också några tidigare programländer för SIDA och länder som av statsmakterna bedömts som lämpliga för samarbete genom BITS. Mer reguljärt samarbete i olika former genom BITS omfattar bl. a. Algeriet, Bolivia, Costa Rica, Cuba, Dominikanska Republiken, Ecuador, Egypten, Filippinerna, Ghana, Ja- maica, Jordanien, Kina, Malaysia, Mauritius, Mexico, Nigeria, Pakistan, Peru, Thailand, Tunisien och Uruguay. Under innevarande budgetår har BITS inlett samarbete med Chile. BITS kan besluta om enstaka insatser också i andra länder. BITS tekniska samarbete utgör en viktig kanal för överföring av svenskt kunnande till u-länderna. Medelstilldelningen till denna anslagspost har också ökat kraftigt under de senaste åren. Under innevarande budgetår uppgår anslagsposten till 300 milj. kr. Detta motsvarar en nominell ökning med ca 30 % jämfört med föregående budgetår och en fördubbling jämfört med budgetåret 1987/88. Jag förutser en fortsatt ökning, men i långsam- mare takt, av insatserna inom det tekniska samarbetet. För budgetåret 1991/92 föreslår jag att 315 milj. kr. avsätts för BITS tekniska samarbete. Beloppet innefattar 20 milj.kr. för det s.k. utbildnings- och igångsätt- ningsstödet till SWEDFUND-projekt. I enlighet med riksdagens bemyndi- gande får BITS utfästa två gånger budgetårets anslag för tekniskt samarbe- te (prop 1987/88:100, bil. 5, UU 20, rskr. 226). För insatser i Central- och Östeuropa föreslår jag i enlighet med de beslut regeringen tidigare fattat om fördelningen av miljardprogrammet för Central- och Östeuropa att BITS för budgetåret 1991/92 disponerar 140 milj. kr. från anslaget C 3. Andra biståndsprogram. Inom ramen för det tekniska samarbetet har BITS räknat in medel för expertutbyte genom Svenska institutet. Expertutbytesprogrammet är ett flexibelt komplement till de internationella kurserna. Ett ökat personutby- te mellan Sverige och u-länderna vidgar möjligheterna till framtida samar- bete inom olika områden på ett värdefullt sätt och är viktigt inte minst som inslag i insatser för att främja demokrati. BITS anmäler att man under budgetåret 1990/91 planerar att tillsammans med Svenska institutet se över vissa aspekter av programmet som en del i en kontinuerlig anpassning till nya förhållanden och behov. Jag välkomnar detta initiativ och beräk- nar medelsbehovet för expertutbytesprogrammet till 4 milj. kr. Genom u-krediter överförs finansiella resurser på koncessionella villkor för att finansiera svenska varor och tjänster i projekt som prioriteras av låntagarlandet och som av BITS bedöms få betydande utvecklingseffekter för landet. Efter att projektet granskats av BITS lämnas utfästelse om u-kredit. Krediten kan utnyttjas först när ett kontrakt vunnits i internatio- nell konkurrens. 153 Reservationen under u-kreditanslaget har kraftigt förändrats under se- Prop. 1990/91: 100 nare år. De utestående reservationsmedlen har minskat från 1 022 milj. kr. Bil. 5 den 1 juli 1988 till 462 milj. kr. den 1 juli 1990. Under såväl budgetåret 1988/89 som budgetåret 1989/90, då utbetalningarna var 500 milj. kr. respektive 700 milj, kr., överskred utbetalningarna anvisade medel. Det senare budgetåret förklaras det höga budgetutnyttjandet till stor del av finansieringen av Uri-kraftverket i Indien. Jag delar beredningens bedöm- ning att reservationen nu nått en storlek som kan anses rimlig och nödvän- dig for att möta oförutsedda svängningar i anslagsbelastningen. Jag erinrar om att BITS under innevarande år bemyndigats att göra utfästelser om biståndsmedel för u-krediter med ett belopp om högst tre gånger de vid varje tillfälle tillgängliga medlen. Jag förordar att BITS ges samma bemyn- digande under budgetåret 1991/92. Med hänsyn till vad jag ovan framfört ■ föreslår jag att 400 milj. kr. anvisas för gåvoelementet i u-krediter under , budgetåret 1991/92. Jag delar beredningens bedömning att det inte finns något behov att under budgetåret 1991/92 avsätta medel från u-kreditanslaget till säker- hetsreserven. Som jag tidigare redovisat har jag på regeringens uppdrag tillsatt en särskild utredare (UD 1990:02) med uppgift att se över kreditinstrumen- tets roll i biståndet. Medel för BITS förvaltningskostnader tas upp under anslaget C 8. Be- redningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS). Gäststipendieprogram Föredragandens överväganden Den del av Svenska institutets gäststipendier som rör stipendiater från u-länderna finansieras med medel från detta anslag. För innevarande budgetår har över biståndsbudgeten 5,0 milj. kr. anvisats för dessa stipen- dier. Jag föreslår att stödet räknas upp med 0,5 milj. kr. till 5,5 milj. kr. under budgetåret 1991/92. Svenska institutets verksamhet behandlas under anslaget D 1. Svenska institutet. IMPOD IMPOD har lämnat en fördjupad anslagsframställning för treårsperioden 1991/92—1993/94. I rapporten Utveckling genom handel redovisas verk- samheten och diskuteras den framtida utvecklingen samt IMPODs möjlig- heter att bistå u-länderna i deras exportansträngningar. IMPODs verksam- het är av två slag: en servicedel öppen för alla u-länder, som innebär att IMPOD besvarar förfrågningar från u-landsexportörer och svenska impor- törer, samt en mer aktiv del, för en begränsad krets u-länder, inom vilken IMPOD tar initiativ till marknadsföringsaktiviteter, mässor och semina- rier. IMPOD redovisar två budgetalternativ. Det första innebär en minsk- ning med 5 % över perioden. Det andra innebär ökade resurser under treårsperioden till 45 milj, kr., 60 milj. kr. resp. 75 milj. kr. inkl, de särskil- 154 da SADCC insatserna. Kontoret menar att en besparing med 5 % i första Prop. 1990/91: 100 hand skulle gå ut över de mer riktade insatserna. Den efterfrågestyrda Bil. 5 verksamheten skulle svårligen låta sig begränsas. Resultatet skulle bli ökade svårigheter att nå de fattigaste u-länderna. Landsamarbetet skulle helt avbrytas med vissa länder. Med ökade resurser skulle existerande aktiviteter utökas. Vidare skulle ett antal nya aktiviteter som exempelvis fältrepresentanter på vissa u-landsmarknader, ”exportchef-att-hyra”, för- stärkt samarbete med u-landsambassader, integrerade projektaktiviteter och ökat internationellt samarbete kunna övervägas. Föredragandens överväganden Importkontoret för u-landsprodukter har till uppgift att främja import till Sverige från u-länderna och därigenom bidra till dessa länders utveckling. För IMPODs verksamhet har under budgetåret 1990/91 anvisats 14 milj. kr. från anslaget C 3. Importkontoret för u-landsprodukter. IMPOD har också tilldelats särskilda medel från anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA för insatser i södra Afrika. De svenska anslagen till UNCTAD/GATTs internationella handelscentrum (ITC) administreras av IMPOD. Medlen belastar anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram, anslagsposten Övriga organisationer. Från anslaget E 5 har för budgetåret 1990/91 anvisats 8.7 milj.kr. för att täcka kontorets förvaltningskostnader. Detta belopp finansieras inom bi- ståndsramen genom en avräkning. IMPOD har lämnat en fördjupad anslagsframställning för treårsperio- den 1991/92 — 1993/94. I denna betonas särskilt betydelsen av handels- främjande åtgärder som en viktig del i arbetet med att främja u-ländemas utveckling. Sådana åtgärder är enligt IMPOD särskilt viktiga när det gäller att få till stånd en bärkraftig och oberoende ekonomisk utveckling i u-län- derna. Vidare anför IMPOD att det handelsfrämjande arbetet har fått ökad betydelse som en följd av ideologisk omorientering i många u-länder. Jag delar IMPODs bedömning i detta avseende. Inte minst de fattigaste länderna behöver aktivt stöd för sina exportansträngningar. IMPOD berör en rad olika faktorer i sin fördjupade anslagsframställning som bl.a. det införda systemet för uppföljning av effekterna av gjorda insatser, samarbe- te med olika organ i Sverige och utomlands inkl. UNCTAD/GATTs Inter- nationella handelscentrum, ITC, samt kostnadsdelning/medfinansiering från företag i olika aktiviteter. Vidare görs en relativt bred omvärldsana- lys. Dessa faktorer bör enligt min mening utgöra värdefulla områden av betydelse för IMPODs fortsatta verksamhet. Jag föreslår, efter samråd med statsrådet Gradin, att IMPOD inordnas i den nya myndighet för det näringslivsinriktade biståndet som jag närmare redovisat i anslutning till mina överväganden med anledning av utred- ningen om det bilaterala biståndets organisation och arbetsformer. Inom ramen för den nya myndigheten skall IMPOD i tillägg till sina nuvarande funktioner bidra till att export- och handelsfrämjande också i vidare bemärkelse blir en del av det svenska biståndet för industri- och närings- livsutveckling. IMPODs särskilda kompetens kommer därvid att kunna 155 vidareutvecklas. Jag föreslår att 24.5 milj. kr. anvisas under delposten Prop. 1990/91:100 Importkontoret för u-landsprodukter (IMPOD). Som en följd av den före- Bil. 5 slagna omorganisationen är det inte aktuellt att fastställa någon ny treårs- ram för IMPOD. Jag föreslår vidare att särskilda medel för handelsfrämjande insatser inom ramen för SADCC-samarbetet anvisas över anslaget C 2. Utveck- lingssamarbete genom SIDA även för budgetåret 1991/92. Industriellt samarbete SWEDFUND SWEDFUND är enligt stadgarna en självständig statlig stiftelse. Fonden skall förmedla kontakter, medverka till och finansiera förinvesteringsstu- dier och delta i långsiktiga industriutvecklingsprojekt i u-länder. Fondens uppgift är att genom en relativt begränsad insats med statliga medel stimulera svenska företag till långsiktigt samarbete i u-länder och att satsa egna resurser i samarbetet. En huvudform för samarbetet är delägarskap genom s. k. joint-ventures eller samriskföretag. Insatserna skall särskilt inriktas på etablering i u-länder som tidigare endast i begränsad utsträck- ning dragit till sig svenska företags intresse. Fondens grundkapital, ursprungligen 100 milj, kr., har enligt riksdagsbe- slut (prop. 1984/85: 100 bil. 5, UU 12, rskr. 225) steg för steg höjts till 250 milj. kr. Fonden har bemyndigats att med statsgaranti låna upp medel inom en ram motsvarande högst tre gånger det vid varje tillfälle inbetalda kapitalet. Under budgetåret 1989/90 gjorde fonden utfästelser om åtaganden till ett belopp om 38,7 milj. kr. (21,9 milj. kr. budgetåret 1988/89) i sex nya företag. Tre av dessa återfinns i Afrika, två i Asien och ett i Latinamerika. Fondens rörelseresultat under budgetåret 1989/90 var plus 3,3 milj, kr., en förbättring med 0,8 milj. kr. från föregående år. Efter av- och nedskriv- ningar visade årsbokslutet en forlust på 3,9 milj. kr. mot 9,2 milj. kr. bud- getåret 1988/89. SWEDFUND har i anslutning till sitt remissyttrande över utredningen om det bilaterala biståndets organisation och arbetsformer hemställt att fondens grundkapital fördubblas från 250 milj. kr. till 500 milj. kr. Detta motiveras med att fondens åtaganden den 30 juni 1990 uppgick till 235 milj. kr. och under innevarande budgetår kan förväntas öka till ett belopp som motsvarar grundkapitalet. I yttrandet anför fonden vidare att en utökning av SWEDFUNDs mandat till att omfatta också Central- och Östeuropa skulle innebära ett bra komplement till insatserna i u-länderna bl. a. genom att kontaktytan gentemot svensk industri breddas. Föredragandens överväganden SWEDFUNDs uppgift är att främja industriell utveckling i u-länderna genom att stödja etablering och utveckling av företag. Fonden har under åttiotalet haft svårigheter att få rimlig avkastning på sitt kapital. Detta har 156 bl.a. berott på att intresset från svenska företag for att delta i riskkapital- Prop. 1990/91: 100 satsningar i u-länderna varit begränsat. Jag noterar därför med tillfredsiäl- Bil. 5 lelse att fondens projektmedverkan ökat och resultatet förbättrats under budgetåret 1989/90. Fondens direkta företagsinriktade verksamhet utgör en viktig kompo- nent i ett stöd till näringslivsutvecklingen i u-länderna. För ett slagkraftigt bistånd krävs emellertid också andra kompletterande insatser. Som jag anfört med anledning av utredningen om det bilaterala biståndets organi- sation och arbetsformer föreslår jag att SWEDFUND inordnas i en ny myndighet För näringslivsinriktat bistånd. Myndigheten ges bl.a. i upp- drag att i särskild förvaltning handha fondens grundkapital som även i fortsättningen skall användas för riskkapitalsatsningar. Den breddning och samordning av olika insatser som tillskapandet av den nya myndighe- ten innebär ger förutsättningar för en expansion och fortsatt resultatför- bättring för fonden. Jag delar SWEDFUNDs bedömning att fondens grundkapital successivt bör ökas. För budgetåret 1991/92 föreslår jag ett tillskott om 100 milj. kr. varav 50 milj. kr. för insatser i Central- och Östeuropa. Näringslivet i Central- och Östeuropa är inne i en svår omställ- ningsperiod från centralplanering till marknadsekonomi. Svårigheterna yttrar sig bl.a. i minskad produktion och hög arbetslöshet. Insatser för effektivisering och uppbyggnad av näringslivet utifrån de nya förutsätt- ningarna är angelägna. Det svenska näringslivet har här en viktig roll att spela. Jag finner att SWEDFUND utifrån sina erfarenheter kan bidra till att ytterligare främja näringslivets insatser för utvecklingen i Central- och Östeuropa. Utbildnings- och igångsättningskostnader är tunga komponenter vid företagsetablering i u-länder. Samtidigt som det är viktigt att insatser för att etablera och driva företag bedöms utifrån affärsmässiga kriterier är det viktigt att biståndsmedel kan bidra till att täcka utbildnings- och igångsätt- ningskostnader som är nödvändiga och särskilt stora i u-landsmiljön. Utgifter som krävs för ett företags långsiktiga drift skall inte subventione- ras. För budgetåret 1990/91 har 20 milj. kr. avsatts inom BITS medel för tekniskt samarbete för utbildningsinsatser vid SWEDFUND-projekt. 1 samband med att den nya myndigheten för industri- och näringslivs- utveckling bildas förutser jag att dessa medel skall föras över till denna. Projektbistånd till vissa länder Föredragandens överväganden Våren 1988 beslutade riksdagen (prop. 1987/88:100, bil.5, UU 20, rskr. 226) att inrätta anslagsposten Projektbistånd till vissa u-länder. Avsikten med anslagsposten var att möjliggöra insatser till länder som befinner sig i ett kritiskt skede där utgången kan bli avgörande för landets framtida utvecklingsmöjligheter. Från anslagsposten har insatser finansierats i Bo- livia, Costa Rica, Chile, Filippinerna, Uganda samt Polen och övriga Central- och Östeuropa. Stödet under denna anslagspost avser väl definie- rade insatser av projektkaraktär i ett initialskede av svenskt bistånds- 157 samarbete med landet. Av de länder som hittills erhållit stöd under an- Prop. 1990/91: 100 slagsposten föreslår jag att biståndet till Bolivia, Chile, Costa Rica och Bil. 5 Uganda under budgetåret 1991/92 finansieras över myndigheternas ordi- narie anslag. Bistånd till Central- och Östeuropa 1 Central- och Östeuropa har en historisk process inletts. Djupgående reformer av hela samhällslivet har påbörjats. Demokratiseringen av politi- ken och de ekonomiska systemförändringarna är centrala uttryck för detta. Jag har i ett tidigare avsnitt redovisat det internationella och svenska samarbete som nu växer fram till stöd för reformerna i Central- och Östeuropa. Regeringen presenterade i december 1989 förslag om ett pro- gram om en miljard kronor för svenskt samarbete med Central- och Östeuropa under en treårsperiod. Av dessa skall 900 milj. kr. finansieras över biståndsanslaget. En översikt och en tabell över hur dessa fördelar sig på multilaterala och bilaterala insatser återfinns i inledningsavsnittet. För bilaterala insatser under budgetåret 1990/91 anslog riksdagen i maj 1990 175 milj. kr. under anslagsposten Projektbistånd till vissa länder. Av dessa avser 100 milj. kr. insatser i Polen och 75 milj. kr. insatser i andra länder. För hela treårsperioden ger detta 300 milj. kr. för Polen och 225 milj. kr. för övriga Central- och Östeuropa. Det av regeringen utfästa bidraget för bilateralt samarbete med Central- och Östeuropa uppgår för budgetåret 1991/92 till sammanlagt 175 milj. kr. Bidraget bör också detta år belasta anslaget C 3. Projektbistånd till vissa länder. Det svenska biståndet till Central- och Östeuropa syftar till att stärka ländernas förmåga att genomföra angelägna reformer och att ge stöd inför de påfrestningar som möter länderna under de närmaste åren. Insatserna sker inom en rad samhällsområden i första hand i form av erfarenhetsut- byte och kunskapsutveckling. Insatser på miljöområdet prioriteras sär- skilt. BITS har fått i uppdrag att bereda och handlägga huvuddelen av biståndet. SIDA ansvarar för stödet till folkrörelsers och enskilda organisa- tioners samarbete samt insatser på kulturområdet. Biståndet till Polen uppgår till totalt 300 milj. kr. över tre år. Ett avtal om inriktningen undertecknades i maj 1990. Av det totala beloppet avser 270 milj. kr. samarbete genom BITS och 30 milj. kr. samarbete via folkrö- relser och enskilda organisationer. Större delen av stödet kommer att ges för miljöinsatser. Beslut har fattats om ett antal olika projekt, bl. a. stöd till vattenreningsverk och återställande av förorenade vattenmiljöer. Det största projektet avser ett avloppsreningsverk i staden Szczecin vid Öster- sjökusten. Ett annat projekt syftar till att minska luftföroreningarna som är en följd av den omfattande och ineffektiva användningen av kol. Det gäller ett fjärrvärmeverk i staden Torun. Ett stort antal projekt rörande kunskapsöverföring också på andra områ- den är under planering eller genomförande. Dessa insatser är av mindre volym, men har stor betydelse för den pågående omdaningsprocessen. Bland insatserna i Polen kan som exempel nämnas stöd till utformningen av nya arbetsmarknadssystem. För att främja den kommunala demokratin 158 har kurser i kommunal förvaltning anordnats. Stöd kommer också att lämnas genom ett särskilt avtal med Svenska kommunförbundet till sam- arbete mellan kommuner i Sverige och vänorter i Polen. Ett centralt område för den ekonomiska utvecklingen är att få igång utvecklingen av småindustrier. En insats genomförs nu i Toruns län där förutsättningarna för regional utveckling studeras. Ett annat område är stöd till utvecklingen av nya regelsystem för mark- och fastighetsägande samt fysisk riksplane- ring. BITS har också beslutat bidra till utvecklingen av konsumentkoope- rationen i Polen. Det bilaterala biståndet till övriga Central- och Östeuropa uppgår till totalt 225 milj. kr. över treårsperioden. Huvuddelen av insatserna kom- mer att göras i de tre baltiska republikerna samt Leningradområdet. Även med Tjeckoslovakien och Ungern kommer ett nära samarbete att utveck- las. Möjligheten finns till insatser också i andra delar av Central- och Östeuropa. För insatser genom BITS har 150 milj. kr. avsatts över treårsperioden. Minst 45 milj. kr. skall avse miljöinsatser. I samarbete med myndigheter- na i de baltiska republikerna och i Leningrad planeras och genomförs nu en rad insatser på olika områden: avloppsreningsverk, miljöanalys, miljö- bevakning, energisparande, ekonomisk politik och statistik, industri- utveckling, arbetsmarknadsfrågor, jordbruksinsatser, vänortsutbyte m.m. Ett särskilt kursprogram för sovjetiska beslutsfattare inom förvaltning och näringsliv organiseras i samarbete med den ekonomiska reformkommis- sionen i Moskva. För besöksutbyten och stipendier har Svenska institutet ett särskilt ansvar. Insatser görs också för undervisning i svenska språket och för information om Sverige. För stöd till folkrörelsers och enskilda organisationers samarbete med Central- och Östeuropa, samt för kulturutbyte har 60 milj.kr. avsatts under treårsperioden. Insatserna på kulturområdet äger rum i nära samar- bete med Svenska institutet. Särskilda medel har satts av för regeringskansliets erfarenhetsutbyte med Central- och Östeuropa. Särskilda medel har också satts av för att förstärka administrationen av det nya samarbetet med Central- och Öst- europa, bl. a. genom att två handläggartjänster för det svenska biståndet har inrättats i Tallinn resp. Warszawa. Bistånd till övriga länder Inom ramen för det svenska biståndssamarbetet med Filippinerna finansi- eras biståndsinsatser med medel från denna anslagspost. Projekt som främjar en demokratisk utveckling och god miljö prioriteras. Insatser har gjorts inom områdena skog, miljö, energi, gruvor, telekommunikationer, offentlig förvaltning samt utbytes- och stipendieprogram. Bl. a. har BITS, i samarbete med Världsbanken, lämnat stöd till en omfattande insats avse- ende kartering av naturresurser och miljöpåverkan. Jag förutser ett fortsatt stöd finansierat över denna anslagspost bl.a. genom det uppdrag som IMPOD och BITS fått att bereda insatser i Filippinerna. Inom delposten finns en viss beredskap för insatser även i något annat land. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 159 Mot bakgrund av vad jag ovan anfört föreslår jag att 200 milj. kr. beräk- nas för Projektbistånd till vissa länder under budgetåret 1991/92. En del av insatserna som finansieras under anslagsposten är av flerårig karaktär. Jag föreslår att regeringen begär riksdagens bemyndigande att få göra utfästelse om högst två gånger anslagsbeloppet. Svårigheter att förutse nivå och tidpunkt for utbetalningarna gör att överskridande av anslagsposten kan inträffa under enstaka år. Särskilda insatser i skuldtyngda länder Föredragandens överväganden Växande skuldbördor har under åttiotalet undergrävt utvecklingen i många u-länder. Skuldkrisen utgör ett allvarligt hinder for ländernas möj- ligheter att mobilisera de resurser som behövs för att de skall kunna åstadkomma en ekonomisk och social återhämtning och lägga grunden for en långsiktigt hållbar utveckling. Särskilt utsatta är de fattigaste, skuld- tyngda länderna i Afrika, men också för många medelinkomstländer, främst i Latinamerika, utgör skuldkrisen ett allvarligt utvecklingshinder. För en ekonomisk återhämtning i de skuldtyngda u-länderna krävs att den fortsatta anpassningen åtföljs av såväl ökade nya resursflöden som särskilda åtgärder for skuldlättnad. Ansträngningarna att öka biståndsflö- det till de fattigaste länderna är därför en viktig del av skuldstrategin. För att skuldlättnadsåtgärder skall kunna bidra till att länderna på sikt åter- vinner kreditvärdighet, krävs att de utformas med hänsyn till situationen i olika länder, till att olika typer av skuld måste behandlas olika och till att en rimlig bördefördelning åstadkommes mellan de inblandade parterna. Under de senaste åren har framsteg gjorts med att åstadkomma sådana skuldlättnadsåtgärder. Sverige har spelat en aktiv roll i att driva dessa frågor vad gäller de fattigaste och mest skuldtyngda länderna. Genom att särskilda medel avsatts i biståndsbudgeten har Sverige kunnat bidra till att samordnade aktioner kommit till stånd. Detta har varit ett betydelsefullt stöd till u-ländernas ansträngningar, men ytterligare åtgärder kommer att bli nödvändiga under många år framöver. Vid FNs generalförsamlings särskilda möte om ekonomiska frågor i april 1990 presenterade jag Sveri- ges samlade syn på skuldstrategin för de fattigaste lär.derna och flera förslag på ytterligare skuldlättnadsåtgärder. Innan betalningsbalansstödet infördes under budgetåret 1985/86 hade Sverige redan år 1978, i enlighet med en resolution i UNCTAD, avskrivit de minst utvecklade ländernas skulder till Sverige vilka härrörde från det tidigare systemet med biståndskrediter. År 1986 gjordes motsvarande för Zambia. Totalt har på detta sätt fordringar på närmare 1,2 miljarder kronor omvandlats till gåvor. Under de senaste åren har flera andra i-länder beslutat att vidta liknande åtgärder. Under loppet av 1980-talet har biståndet till de skuldkrisdrabbade län- derna kontinuerligt förändrats i syfte att utgöra ett stöd till ekonomisk anpassning och strukturella reformer. Biståndet genom landramarna — yarubiståndet liksom sektor- och projektstöden — har anpassats till skif- Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 160 tande behov i programländerna. Jag vill framhålla att betalningsbalansstö- det utgör ett komplement, om än ett viktigt sådant, till detta långsiktiga stöd. Betalningsbalansstödet har använts i internationellt samordnade ak- tioner till stöd för länder som tillhör de fattigaste och mest skuldtyngda och som inlett och genomför ekonomiska återhämtningsprogram. De sär- skilda insatserna består antingen av ett resurstillskott, oftast i form av obundet varubistånd, eller av mer direkta skuldlättnadsåtgärder. Huvud- delen av betalningsbalansstödet har bestått av obundet varubistånd, dvs. finansiering av angelägen import. Stöd till återhämtningsprogram, huvudsakligen i form av varubistånd, har lämnats sedan år 1986 och har varit den viktigaste formen för betal- ningsbalansstöd. Världsbanken har kommit att spela en viktig roll i att stödja utformningen och finansieringen av många skuldtyngda länders ekonomiska återhämtningsprogram. Under slutet av år 1987 tog Världs- banken initiativ till att öka och förbättra biståndsflödet till stöd för de fattigaste afrikanska ländernas strukturanpassning. Det resulterade i det s. k. särskilda programmet för Afrika (SPA), som utvecklats till en betydel- sefull multilateral insats. Programmets syfte är att mobilisera ökade re- sursflöden för att hjälpa länderna uppnå den nödvändiga importökning som strukturanpassningsprogrammen förutsätter. Programmet omfattar ökade resurser från Världsbanken, bilaterala givare och via Internationella valutafonden (IMF), samt olika typer av skuldlättnad. Därvid läggs stor vikt vid att de bilaterala givarna ökar sitt betalningsbalansstöd, minskar bindningsgraden i biståndet och åstadkommer tidiga utbetalningar. Sverige har i denna samordnade internationella aktion bidragit med såväl varubistånd inom landramarna som särskilda insatser under den nu behandlade anslagsposten. Beslut om sådana särskilda insatser har inom ramen för det särskilda programmet för Afrika fattats vid tre tillfällen: under budgetåret 1987/88 med 150 milj, kr., 1988/89 med 225 milj. kr. och 1989/90 med 265 milj. kr. Medlen har använts till stöd för de berörda ländernas ekonomiska återhämtning, samt som bidrag till återbetalning av viss Världsbanksskuld. De afrikanska länder som t. o. m. budgetåret 1989/90 på detta sätt fått stöd är, i storleksordning, Tanzania, Mozam- bique, Uganda, Guinea-Bissau, Ghana, Kenya och Säo Tomé och Principe. Under hösten 1990 träffades en överenskommelse om ett nytt SPA-sam- arbete för treårsperioden 1991 — 1993. Inför detta har SIDA gjort en över- syn av det hittillsvarande stödet. Översynen framhåller angelägenheten av denna typ av bistånd. Erfarenheterna visar att samarbetet inneburit bety- dande additionell finansiering för de länder som omfattas av SPA. Struk- turanpassningsprogrammen i SPA-länderna är i de närmaste fullt finansi- erade, tack vare att givarna har mobiliserat snabbutbetalbart stöd och medgivit skuldlättnader. SPA har ökat förståelsen för betalningsbalans- stöd i givarländerna, minskat bindningsgraden och lett till förbättrad samordning av upphandlingsregler. I vissa länder har dock utbetalnings- takten för samfinansieringsprogrammen varit låg. För budgetåret 1990/91 har beslut fattats om ett bidrag om 400 milj. kr. Prop. 1990/91:100 Bil. 5 161 11 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5 för särskilda insatser under den nu behandlade anslagsposten inom ramen Prop. 1990/91:100 för SPA-samarbetet. Beloppet skall i huvudsak fördelas på Mozambique, Bil. 5 Tanzania, Zambia och Uganda, med ett mindre stöd till Ghana, Mada- gascar och Senegal. Zambia överenskom med IMF och Världsbanken om ett ekonomiskt reformprogram under 1990 och upptogs därmed i SPA- samarbetet. I samband med detta beslutades om ett svenskt additionelit betalningsbalansstöd om 100 milj. kr. till Zambia. Utöver varubistånd krävs ofta olika former av skuldlättnad. Till skillnad från andra skulder kan skulderna till de internationella finansiella institu- tionerna inte omförhandlas. Ett viktigt skäl till detta är att förluster för dem går ut över andra medlemsländer. När ett land inte förmår sköta sina betalningar till t. ex. Världsbanken och IMF stoppas enligt stadgarna utbe- talningarna under alla nya lån. Det är därför angeläget för u-ländema att löpande kunna betala räntor och amorteringar på dessa lån. För att under- lätta de fattiga ländernas återbetalning av viss Världsbanksskuld tog Sveri- ge under år 1987 ett särskilt initiativ i Världsbanken. Det gäller den ofta betungande skuld som de länder som i dag endast kan låna till Världsban- kens mjuka villkor, s.k. IDA-villkor, har som en följd av tidigare lån på Världsbankens marknadsmässiga villkor, s.k. IBRD-villkor. Under år 1988 fattade Världsbanken beslut om att använda en del av IDAs resurser för att underlätta betalningen av dessa länders IBRD-lån. Dessa resurser räcker emellertid inte till för att klara denna skuldbörda. För de afrikanska länderna har Sverige därför bidragit med särskilda insatser inom ramen för det ovan redovisade SPA-programmet. Internationella valutafonden spelar också en viktig roll i utformandet av strukturanpassningsprogrammen. Fondens ordinarie resurser består av medlemsländernas valutareserver. För att kunna hjälpa de fattigaste län- derna på mjukare villkor än annars vore möjligt inrättades år 1987 den särskilda s.k. utvidgade fonden för strukturanpassning (ESAF). Denna specialfond finansieras i huvudsak genom gåvobidrag och lån på förmån- liga villkor från medlemsländerna. Sverige bidrar med 150 milj. kr. per år under perioden 1988— 1991 till ESAF för subventioner av kreditvillkoren. Tre utbetalningar har gjorts. Ett antal länder har stora betalningseftersläpningar till IMF, Världsban- ken eller de regionala utvecklingsbankerna. Bland de länder som har denna typ av problem är Guyana, Nicaragua, Vietnam och Zambia. Sär- skilda insatser måste till för att hjälpa de länder som är beredda att samarbeta med institutionerna för sitt återhämtningsprogram. Under år 1989 bildades en första s. k. stödgrupp för att bistå Guyanas reformprog- ram. Sverige bidrog med 1 miljon US dollar i form av obundet varubi- stånd. För att hjälpa länder med exceptionellt stora betalningseftersläp- ningar utvecklades, bl. a. med hjälp av nordiskt engagemang, ett nytt sätt att försöka lösa denna typ av problem. Avsikten är att tillämpa det nya tillvägagångssättet på Zambia. Zambia återupptar under ett IMF-överva- kat program de löpande återbetalningarna till IMF och intjänar samtidigt rättigheter att utnyttja IMFs resurser när väl betalningseftersläpningama avvecklats. Den ackumulerade skulden regleras med hjälp av ett s.k. överbryggningslån. Samtidigt mobiliseras ett ökat stöd från bilaterala gi-                  162 vare. I den s. k. Parisklubben omförhandlas u-landsskulder som är offentliga eller offentligt garanterade också i långivarländerna, främst bistånds- och exportkrediter. Sedan Sverige skrivit av de tidigare biståndskrediterna till de fattigaste länderna är det i dag för svensk del huvudsakligen exportkre- diter på kommersiella villkor och u-krediter som kommer upp till omför- handling. Dessa krediter har garanterats av exportkreditnämnden (EKN) resp. BITS. Skillnaden mellan u-krediter och de tidigare biståndskrediter- na är att biståndskrediterna i sin helhet var anslagsfinansierade medan u-krediterna består dels av en anslagsfinansierad gåva, dels av en kredit från marknaden. Betalningsbalansstöd har tidigare använts för att betala kapital- och ränteförfall på Sveriges offentligt garanterade fordringar på ett antal av de fattigaste länderna. Den totala skuldlättnaden som på detta sätt åstadkoms uppgick till ca 500 milj. kr. Därefter har biståndet i några fall — i Guinea-Bissau, Mozambique och Tanzania — använts för att under en viss period erlägga ländernas räntekostnader i samband med bilaterala skuldkonsolideringsavtal som slutits inom ramen för Parisklubben (totalt ca 18 milj. kr.). Ett viktigt genombrott uppnåddes i skuldstrategin för de fattigaste länderna i Afrika sedan samtliga långivarländer i Parisklubben under år 1988 accepterat att ge mjuka konsolideringsvillkor, något som Sverige länge hade verkat för. Även dessa mjukare villkor är emellertid ofta alltför finansiellt betungande. Betalningsbalansstödet kommer därför att användas for att täcka samtliga de räntekostnader som uppstår i sam- band med skuldkonsolideringsavtal för ett antal afrikanska länder. Med biståndets hjälp går Sverige därmed utöver de mjukare villkor som överenskommits internationellt. Dessa länder får därmed betalningsfrihet under de första åtta åren under de skuldkonsolideringsavtal som tecknas med Sverige. Totalt beräknas 78 milj. kr. användas för detta ändamål. Jag har i flera internationella fora framfört att villkoren vid omförhandlingen ytterligare borde mjukas upp. Det är min förhoppning att en överenskom- melse om mer realistiska villkor skall kunna nås i en snar framtid. Sverige har drivit skuldlättnadsfrågor också när det gäller de fattigaste u-ländemas skulder till privata kreditorer, s. k. kommersiell skuld. Sådana fordringar säljs idag på andrahandsmarknader till priser långt under skul- dernas nominella värden. Olika metoder prövas nu för att hjälpa u-länder- na att tillgodogöra sig marknadens nedskrivning av skuldernas värde. Det handlar om olika former av återköp och byten av fordringar (”debt buy-backs” och ”debt swaps”). På längre sikt kan sådana operationer underlätta återupprättandet av normala relationer mellan låntagare och kommersiella långivare, vilket är särskilt betydelsefullt för u-ländernas handel. Sverige har stött sådan marknadsbaserad skuldlättnad, bl. a. genom att i en internationell insats avseende Bolivia bidra med sammanlagt 20 milj, kr., vilket lett till att landets statsskuld till privata långivare kraf- tigt minskats till en kostnad av cirka en tiondel av skuldernas nominella värde. Liknande operationer förbereds också för andra länder. Sverige har på olika sätt verkat för detta, vilket bidragit till att Världsbanken under år 1989 beslutade att avsätta 100 milj. US dollar av sin nettoinkomst till skuldåterköp. På bl.a. svenskt initiativ har en möjlighet inrättats inom Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 163 SPA-samarbetet for bilaterala givare att samfinansiera sådana skuldåter- Prop. 1990/91: 100 köp.                                                                          Bil. 5 Sverige har i olika internationella sammanhang understrukit skuldkri- sens allvar och sökt främja internationellt samordnade aktioner för de fattigaste länderna. Våra möjligheter att själva utfösta bidrag har varit viktiga for att få sådana aktioner till stånd. Jag finner det angeläget att Sverige fortsätter att vara pådrivande i detta arbete. I dag har formerna for särskilda insatser utvecklats, liksom möjligheter- na att utnyttja de medel som anvisats för betalningsbalansstöd. Använd- ningen av medlen är beroende av de enskilda ländernas utveckling samt av hur det internationella samarbetet utformas. En betydande grad av flexibi- litet behövs. Mot bakgrund av att de ointecknade reservationerna under anslaget varit stora och att regeringen har fått möjlighet att göra utfästelser upp till ett belopp motsvarande tre gånger beloppet under anslagsposten bedömer jag att en minskning av anslaget är möjlig under budgetåret 1991/92. Jag föreslår att 500 milj. kr. beräknas förbudgetåret 1991/92 för särskil- da insatser i skuldtyngda länder. Utredningar m. m. Föredragandens överväganden För utredningar m.m. beräknar jag 8 milj. kr. under budgetåret 1991/92. Av dessa medel beräknar jag 1 milj. kr. för fortsatt utvecklande av ett statistikprogram på biståndsområdet. Arbetet sker i samarbete med statis- tiska centralbyrån (SCB), biståndsmyndigheterna och avdelningen för in- ternationellt utvecklingssamarbete. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att 1. godkänna de riktlinjer och bidrag jag förordat i det föregående under rubriken Andra biståndsprogram , 2. bemyndiga regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som jag föreslagit i det föregående, 3. godkänna mina förslag beträffande organisation och arbetsfor- mer i det bilaterala biståndet, 4. till Andra biståndsprogram för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 1 968 000 000 kr. 164 <h5>C 4. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA)</h5> <table border="1"> <tr><td> 1989/90</td><td> Utgift</td><td> 244</td><td> 943</td><td> 300</td></tr> <tr><td> 1990/91</td><td> Anslag</td><td> 246</td><td> 009</td><td> 000</td></tr> <tr><td> 1991/92</td><td> Förslag</td><td> 269</td><td> 588</td><td> 000</td></tr> </table> <table border="1"> <tr><td></td><td> 1990/91</td><td> Beräknad ändring 1991/92</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Förvaltningskostnader</td><td> 172 649 000</td><td> + 23 143,0</td></tr> <tr><td> (varav lönekostnader)</td><td> (113 295 000)</td><td> (+ 18 205,0)</td></tr> <tr><td> Lokalkostnader</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> hemmamyndigheten</td><td> 17 336 000</td><td> +    954,0</td></tr> <tr><td> Lokalkostnader</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> biståndskontoren</td><td> 21 694 000</td><td></td></tr> <tr><td> Utlandsti1 lägg m. m.</td><td> 28 530 000</td><td> + 2 282,0</td></tr> <tr><td> Engångsanvisning</td><td> 5 800 000</td><td> - 2 800,0</td></tr> <tr><td></td><td> 246 009 000</td><td> + 23 579,0</td></tr> </table> SIDA betonar i sin anslagsframställning att for att hantera de senaste årens stora volymökningar ställs höga krav på flexibilitet och kompetens. Ge- nom rationaliseringar har personal omfördelats från de administrativa funktionerna till de biståndsoperativa enheterna. Vidare har genom dato- risering fortsatta rationaliseringar möjliggjorts. SIDA framhåller dock att möjligheter till ytterligare omfattande rationaliseringar starkt minskat. Myndigheten erhöll, enligt ett riksdagsbeslut våren 1990, en förstärk- ning av förvaltningsanslaget med 10 milj. kr. och föreslår nu en perma- nentning av dessa medel. SIDA framhåller att biståndsengagemanget i Latinamerika har blivit alltmer omfattande och föreslår att en särskild regionavdelning för Latinamerika bildas och att en ny tjänst som avdel- ningschef inrättas. SIDA äskar även medel för två assistenttjänster för redovisningsuppgifter som övertagits från UD. SIDA återkommer i sin anslagsframställning till behovet av att den i fjol inrättade utbildningsen- heten i sitt uppbyggnadsskede får resurser för metodutveckling. SIDA behöver utökade lokalutrymmen och äskar därför medel för vissa akuta ombyggnadsbehov liksom till viss utrustning. Vidare föreslår SIDA medel för att täcka merkostnader i samband med introduktion och igång- körning av myndighetens nya EA-system. SIDA äskar dessutom medel för inventarier och utrustning till ett nytt kansli i Mozambique. Föredragandens överväganden Stora ansträngningar har gjorts av SIDA för att rationalisera sin admini- stration och renodla roller i verksamheten under senare år. Möjligheten för SIDA att göra ytterligare rationaliseringsuttag är dock begränsade. Jag tillstyrker därför att SIDA, på anslaget, får behålla den förstärkning av förvaltningsanslaget med 10 000 000 kr. som SIDA erhöll enligt riksdags- beslutet våren 1990 fram till den fördjupade prövningen av verksamheten. Härigenom får SIDA en nödvändig förstärkning och får bättre möjligheter att genomföra biståndsinsatser på viktiga områden som miljö, demokrati och mänskliga rättigheter m. m. Prop. 1990/91:100 Bil. 5 165 Jag delar SIDAs bedömning att biståndet till Latinamerika nu nått en Prop. 1990/91: 100 sådan omfattning att detta bör leda till en förändring i myndighetens Bil. 5 organisation. Inrättandet av en regionavdelning för Latinamerika samt en ny tjänst som avdelningschef får inrymmas inom anslaget. Vid beräkning- en av medelsbehovet har jag beaktat ett rationaliseringsuttag. Härutöver har jag beräknat 3 000 000 kr. som en engångsanvisning för inventarier och utrustning till det nya kansliet i Mozambique. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 269 588 000 kr. <h5>C 5. Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum)</h5> <table border="1"> <tr><td> 1989/90</td><td> Utgift</td><td> 26</td><td> 454</td><td> 561</td></tr> <tr><td> 1990/91</td><td> Anslag</td><td> 49</td><td> 902</td><td> 000</td></tr> <tr><td> 1991/92</td><td> Förslag</td><td> 54</td><td> 906</td><td> 000</td></tr> </table> Styrelsen skall enligt sin instruktion — anordna allmänna enterminskurser i u-landskunskap — ge förberedelseutbildning för volontärer — anordna språkutbildning som förberedelse för uppdrag i u-länder — anordna speciella kurser i u-landsfrågor och språk — i samarbete med SIDA bistå myndigheter och andra med information och rådgivning om förberedelse- och språkutbildning inför uppdrag i u-länder — upprätta ett register över de personer som vid Sandöskolan genomgått den allmänna utbildningen för uppdrag i u-länder <table border="1"> <tr><td></td><td> 1990/91</td><td> Beräknad ändring 1991/92</td></tr> <tr><td> Ramanslag</td><td> 43 458 000</td><td> + 11 448 000</td></tr> <tr><td> varav</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Till regeringens</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> disposition</td><td> 25 000 000</td><td> + 8 500 000</td></tr> </table> Styrelsen har i sin fördjupade anslagsframställning för perioden 1991/92—1993/94 lämnat nedanstående redovisning. 166 Sandö U-centrum Sandö U-centrum har inkommit med sin fördjupade anslagsframställning förbudgetåren 1991/92 — 1993/94. Sandö redovisar resultatanalyser för redovisningsperioden 1984/85 — 1988/89 innehållande antal elevdagar för de olika kurserna med angivande av sär- och samkostnader. Resultatet blir att den totala kostnadstäckningen har kunnat höjas under redovisningspe- rioden. När det gäller bedömning av måluppfyllelse anser Sandö att utbild- ningen har ett relevant innehåll och håller hög kvalitet. Grunden för bedömningen är de regelbundet genomförda utvärderingarna efter kurser- na och höga siffror for antalet sökande till terminskursen. Beträffande framtidsanalysen konstateras att u-landskurser och språkut- bildning finns vid folkhögskolor och universitet men vid dessa finns ingen utbildning med sådan bredd som på Sandö U-centrum. En efterfrågan på u-landsrelaterad utbildning och språkutbildning förut- ses i ungefär samma omfattning under den kommande treårsperioden som under slutet av 80-talet. Det organisationsbundna personalbiståndet ge- nom utsända volontärer förväntas öka liksom genom konsultföretag, nä- ringsliv och myndigheter. Många kunder har dock relativt korta plane- ringshorisonter och efterfrågan är bl.a. därför svår att förutse. SIDAs avsikt att minska tonvikten på kontraktsanställda minskar efterfrågan. Omvärldsfaktorer av politisk art kan också påverka förutsättningarna för personalbiståndet och förändra efterfrågebilden. All prognosverksamhet är därför mycket vansklig. Samarbetet med Central- och Östeuropa kan skapa efterfrågan på nya språkkurser. Sandö nämner några områden där Sandö U-centrum kan verka och som kan vidareutvecklas: — yrkesförberedande u-landskurser, såsom nuvarande terminskursen — utbildning av volontärer — intensivkurser i språk, fler lokala biståndsspråk, fler östeuropeiska språk — korta kurser i u-landsrelaterade ämnen — utbildning för kursdeltagare från u-länder — ny verksamhet. Sandö vill ta över den kurs SIDA har på kursgården i Uppsala i u-landskunskap, eftersom den anses som jämförbar med den utbildning som ges på terminskursen. Sandö pekar på de samverkansmöj- ligheter som föreligger mellan myndigheterna samt möjligheten att uppnå synergieffekter genom att utnyttja Sandös befintliga resurser i olika avse- ende. Dessutom uppnås en högre effektivitet i utbildningarna genom inte- gration av studier i språk med landkunskap. Den verksamhet Sandö vill överföra från SIDA är 1. grundkurs för personal utan u-landserfarenhet, 2. förberedelsekurs för FN-personal, 3. yrkes- och projektspecifika förbere- delsekurser för konsulter. Totalt innebär detta en ökad budgetomslutning med ca 1 000 000 kr. per år. Den anslagsfinansierade delen skulle kosta 294 000 kr. och resten av kostnaden skulle täckas genom avgifter. Sandö föreslår två handlingsalternativ som regeringen bör ta ställning till. Hand- lingsalternativ I innebär i princip oförändrad verksamhet, medan Hand- lingsalternativ II inkluderar den nya verksamheten, som föreslås överföras från SIDAs kursgård i Uppsala. Prop. 1990/91:100 Bil. 5 167 I resursanalysen framhåller Sandö en rad faktorer som talar för hand- lingsalternativ II: — instruktionen ger ett explicit uppdrag att genomföra förberedelseutbild- ning, vilket inte SIDA har. SIDA skall enligt instruktionen endast sörja för biståndsutbildning — Sandö har redan terminskursen — språkutbildning av erkänt hög kvalitet — stor bredd i myndighetens totala utbud — utbudet av språkutbildning och land- och kulturkunskap ger möjlighet till integration av studierna, som inte finns hos någon annan — u-landsbibliotek — egen sjukvårdsmottagning — barnomsorgsverksamhet — tekniskt understöd i verksamheten — moderna utbildningslokaler och bostäder — även familjelägenheter — god studiemiljö, internationell miljö. Sandö framhåller att en ökning av den anslagsfinansierade verksamhe- ten enligt handlingsalternativ II gör att dessa utbildningar kan erbjudas enbart till rörliga kostnader. Sandö efterlyser i detta sammanhang en precisering av ansvar och roller ifråga om utbildning av biståndsarbetare och även av ansvar för utbild- ningsinsatser inom det svenska biståndet i sin helhet. Sandö U-centrum aviserar en hyreshöjning med 2 000 000 kr. som en följd av den pågående om- och tillbyggnaden av Sandös förläggningsloka- ler. Sandö äskar vidare en höjning av utbildningsbidraget som bl.a. avser avgifter för kurser för Svensk Volontärsamverkan (SVS) och övriga enskil- da organisationer med 751 000 kr. Ökningen motiveras med en beräknad volymökning av kursdeltagare från mindre enskilda organisationer. För den nya verksamheten som föreslås överföras från SIDAs kursgård i Upp- sala beräknar myndigheten ett anslagsbehov om 294 000 kr. Sandö räknar med en nettokostnadsminskning på grund av ökad språkvolym med 74 000 kr. Enligt anvisningar från RRV föreslår myndigheten ny utformning av regleringsbrevet. Idag är det en utgiftsslagsorienterad indelning. Förslaget innebär att regleringsbrevet blir indelat efter versamhetsinriktning. För varje verksamhetsdel skulle samtliga nettokostnader redovisas. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 168 Föredragandens överväganden Förslag Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 Verksamhetens inriktning: För den kommande perioden skall verksamhetens huvudsakliga inrikt- ning vara att tillhandahålla utbildning som efterfrågas av olika perso- nalkategorier i utvecklingssamarbetet. Sandö U-centrum skall sträva efter att öka den s. k. självkostnadstäckningsgraden under budgetperio- den. Resurser m. m.: Ramanslag 1991/92 54 906 000 kr. varav till regeringens disposition 33 500 000 kr. Budgetram: Budgetramen för perioden 1991/92 — 1993/94 har beräknats till 83 366 000 kr. Resultatbedömning: Jag anser det mycket tillfredsställande att kostnadstäckningen har kun- nat höjas under redovisningsperioden. Detta torde bero till stor del på att den intäktsfinansierade språkutbildningen har breddats. Jag värdesätter också de uppföljningar som har gjorts bland de som genomgått utbildning vid Sandö. Skäl: Övergripande mål för verksamheten är enligt styrelsens instruktion att: — anordna allmänna enterminskurser i u-landskunskap — ge förberedelseutbildning för volontärer — anordna språkutbildning som förberedelse för uppdrag i u-länder — anordna speciella kurser i u-landsfrågor och språk — i samarbete med SIDA bistå myndigheter och andra med information och rådgivning om förberedelse- och språkutbildning inför uppdrag i u-länder — upprätta ett register över de personer som vid Sandöskolan genomgått den allmänna utbildningen för uppdrag i u-länder Sandö U-centrum är en viktig stödjande funktion i förhållande till biståndsverksamheten när det gäller utbildningar av olika slag. Jag anser att god förberedelse inför förestående u-landstjänstgöring är av stor vikt. Sandö U-centrum bör därför utveckla och bredda verksamheten för att svara mot behov av förberedelse för u-landsuppdrag som olika personalkategorier i biståndet har. Det ökade deltagandet från en bred resursbas i såväl BITS som SARECs och SIDAs verksamhet torde ge Sandö U-centrum ett underlag för att utifrån olika kategoriers behov utveckla utbildning, t. ex. där språkutbildning integreras med inslag av 169 förberedelse for olika uppdrag. En uppsökande verksamhet kan behövas Prop. 1990/91: 100 för att närmare undersöka behoven. Jag vill i sammanhanget påminna om Bil. 5 att RRV har påtalat behovet av språkutbildning och utbildning i u-lands- kunskap hos ett flertal svenska myndigheter som sysslar med tjänsteex- port. Jag förordar därför att Sandö inleder ett arbete för att anpassa sitt utbud av utbildning till de förändringar som äger rum vad gäller personal och konsultmedverkan i biståndet. Jag är däremot inte beredd att tillmö- tesgå Sandös förslag om överföring av kurser från SIDA. Det bör stå SIDA fritt att anpassa utbildningen till krav som ställs i biståndet t. ex. i fråga om roller i det tekniska biståndet. En närmare analys av arbetsfördelningen vad gäller utbildning inom biståndet inkl, debiteringsfrågan kunde dock vara av värde. Jag avser att initiera en sådan analys. Anslag för 1991 /92 samt budgetram för perioden 1991/92 — 1993/94 har jag beräknat utifrån följande utgångspunkter. För perioden 1991/92—1993/94 föreslår jag att medel avsätts för utveckling och breddning av kursutbudet. Byggnationen vid Sandö U-centrum bör slutföras under budgetåret 1991/92 och medel har beräk- nats för detta liksom för kostnader för inredning. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att godkänna att den huvudsakliga inriktningen för verksamheten inom styrelsens för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) ansvarsområde skall vara i enlighet med vad jag förordat i avsnittet Förslag. att till Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) för budgetåret 1991/92 anvisa ett ramanslag på 54 906 000 kr. <h5>C 6. Styrelsen för u-landsforskning (SAREC)</h5> <table border="1"> <tr><td> 1989/90</td><td> Utgift</td><td> 14</td><td> 073</td><td> 784</td></tr> <tr><td> 1990/91</td><td> Anslag</td><td> 15</td><td> 448</td><td> 000</td></tr> <tr><td> 1991/92</td><td> Förslag</td><td> 21</td><td> 027</td><td> 000</td></tr> </table> <table border="1"> <tr><td></td><td> 1990/91</td><td> Beräknad ändring 1991/92</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Förvaltningskostnader</td><td> 13 681 000</td><td> + 2 109 000</td></tr> <tr><td> (varav lönekostnader)</td><td> (7 760 000)</td><td> (+ 2 121 000)</td></tr> <tr><td> Lokalkostnader</td><td> 1 767 000</td><td> + 3 270 000</td></tr> <tr><td> Engångsanvisning</td><td> -</td><td> + 200 000</td></tr> <tr><td></td><td> 15 448 000</td><td> 4- 5 579 000</td></tr> </table> SAREC Den kraftiga expansion som forskningsbiståndet haft har medfört behov av förändring och anpassning av SARECs verksamhetsformer och organi- 170 sation, vilket också skett successivt. SAREC framhåller att ambitionen Prop. 1990/91: 100 finns att fortsätta rationalisera och effektivisera förvaltningen.              Bil. 5 SAREC har under år 1990 flyttat till nya ändamålsenliga lokaler. SA- RECs lokalkostnader har därmed ökat betydligt. Flyttningen har även inneburit andra merkostnader för SAREC, bl. a. har kostnader för telefon- tjänster och städning ökat. Vissa tjänster som SAREC tidigare erhållit från SIDA behöver nu köpas in eller utföras i egen regi. Av detta skäl föreslår SAREC att medel för post- och arkivfunktionen överförs från övriga förvaltningskostnader till löner. Vidare föreslås i samband med förslaget om att inrymma skog- och miljöprogrammet i den ordinarie verksamheten att medel för nuvarande sakanslagsfinansierade projektanställningar över- förs till löneanslaget. Härutöver äskar SAREC medel för tre nya tjänster. Föredragandens överväganden Den växande verksamheten har gjort att SAREC länge haft behov av större lokaler. Flyttningen som nu genomförts har medfört ökat arbete med vissa administrativa funktioner som tidigare delats med SIDA. För SAREC, liksom för den övriga statsförvaltningen, är det dock nödvändigt att ytterligare söka rationalisera verksamheten. Jag föreslår att SAREC tillförs 2 109 000 kr. för ökade lönekostnader och övriga förvaltningskostnader. Av ökningen avser 800 000 kr. en över- föring från anslaget C 3. anslagsposten U-landsforskning i samband med att skog- och miljöprogrammet föreslås ingå i den ordinarie verksamheten. Vidare har en omföring med 450 000 kr. gjorts från övriga förvaltnings- kostnader till löneanslaget för post- och arkivfunktionen. Jag har vid beräkning av medelsbehovet även beaktat viss rationalisering. Som en engångsanvisning föreslår jag att SAREC tillförs 200 000 kr. för system- och programutveckling för att öka SARECs tillgång till SIDAs EA-system. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 21 027 000 kr. <h5>C 7. Nordiska afrikainstitutet</h5> <table border="1"> <tr><td> 1989/90</td><td> Utgift</td><td> 4</td><td> 754</td><td> 317</td></tr> <tr><td> 1990/91</td><td> Anslag</td><td> 5</td><td> 036</td><td> 000</td></tr> <tr><td> 1991/92</td><td> Förslag</td><td> 5</td><td> 739</td><td> 000</td></tr> </table> 1990/91         Beräknad ändring 1991/92 Anslag <table border="1"> <tr><td> Förvaltningskostnader</td><td> 4</td><td> 529</td><td> 000</td><td> +</td><td> 596</td><td> 000</td></tr> <tr><td> (varav lönekostnader)</td><td> (2</td><td> 743</td><td> 000)</td><td> ( +</td><td> 259</td><td> 000)</td></tr> <tr><td> Lokalkostnader</td><td></td><td> 507</td><td> 000</td><td> +</td><td> 7</td><td> 000</td></tr> <tr><td> Engångsanv i sn i ng</td><td></td><td></td><td></td><td> +</td><td> 100</td><td> 000</td></tr> <tr><td></td><td> 5</td><td> 036</td><td> 000</td><td> +</td><td> 703</td><td> 000</td></tr> </table> 171 Institutet Styrelsen for nordiska afrikainstitutet finner det angeläget att institutets ställning som nordiskt centrum för dokumentation, information och forsk- ning om Afrika befästs. Institutet anser det glädjande att de senaste årens omfattande genomgång av verksamheten har resulterat i ökat samnordiskt stöd. Styrelsen framhåller vikten av att en balans upprätthålls mellan resurser för verksamheten och de basresurser som Sverige svarar för. En förstärkning och konsolidering av den administrativa personalen, såväl inom kansliet som vid biblioteket behövs. Institutet äskar lönemedel för två assistenttjänster, dels för förstärkning av bibliotekets personalresurser, dels för förstärkning av institutets admi- nistration. Vidare önskar institutet lönemedel motsvarande en halvtids vaktmästartjänst. Institutet äskar också 100 000 kr. för administrativ da- torisering. Härutöver anmäler institutet behov av 75 000 kr. för att fort- sätta satsningen på inköp av mikrofilmade tidningar. Slutligen äskar myn- digheten 281 000 kr. som bashöjning för tjänstebrevsrätten eftersom insti- tutet inte erhöll kompensation för detta då tjänstebrevsrätten upphörde fr. o. m. budgetåret 1990/91. Institutet tillåts överskrida sitt anslag inneva- rande budgetår med motsvarande belopp för detta ändamål. Föredragandens överväganden Den utveckling av institutets verksamhet som skett de senaste åren har lagt grunden till ett väl fungerande institut för forskning och dokumentation om Afrikas problem och möjligheter. Frågor som är centrala i utvecklings- samarbetet belyses i de olika forskningsprogrammen. Jag finner det ange- läget att fortsätta stödja den utveckling som påbörjats. Jag föreslår att nordiska afrikainstitutet tillförs 596 000 kr. för ökade förvaltnings- och lönekostnader. Av ökningen avser 300 000 kr. kompensation för tjänste- brevsrättens upphörande. Viss rationalisering av verksamheten har beak- tats vid beräkningen av medelsbehovet. Härutöver föreslår jag att institu- tet tillförs 100 000 kr. som en engångsanvisning för inköp av tidningar på mikrofilm samt datoranskaffning. Jag har under anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram, anslagsposten Andra multilaterala bidrag beräknat medel för Sveriges bidrag till den gemensamt nordiskt finansierade program- och forsknings- verksamheten. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Nordiska afrikainstitutet för budgetåret 1991 /92 anvisa ett förslagsanslag om 5 739 000 kr. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 172 <h5>C 8. Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS)</h5> <table border="1"> <tr><td> 1989/90</td><td> Utgift</td><td> 7</td><td> 944</td><td> 447</td></tr> <tr><td> 1990/91</td><td> Anslag</td><td> 10</td><td> 795</td><td> 000</td></tr> <tr><td> 1991/92</td><td> Förslag</td><td> 14</td><td> 600</td><td> 000</td></tr> </table> 1990/91         Beräknad ändring 1991/92 Anslag <table border="1"> <tr><td> Förvaltningskostnader</td><td> 9</td><td colspan="2"> 436 000</td><td> + 3</td><td> 092</td><td> 000</td></tr> <tr><td> (varav lönekostnader)</td><td> (6</td><td> 194</td><td> 000)</td><td> (+1</td><td> 856</td><td> 000)</td></tr> <tr><td> Lokalkostnader</td><td> 1</td><td> 359</td><td> 000</td><td> +</td><td> 513</td><td> 000</td></tr> <tr><td> Engångsanvisning</td><td></td><td> -</td><td></td><td> +</td><td> 200</td><td> 000</td></tr> <tr><td></td><td> 10</td><td> 795</td><td> 000</td><td> + 3</td><td> 805</td><td> 000</td></tr> </table> BITS BITS verksamhet har under åttiotalet ökat kraftigt och blivit allt mer diversifierad. Verksamheten under budgetåret 1989/90 har präglats av att en rad nya arbetsuppgifter tillförts myndigheten samtidigt som ambitio- nen att vidareutveckla system och arbetsmetoder fortsatt. BITS verksam- het i u-länderna har fortsatt att expandera under budgetåret 1989/90. Samtidigt har en omfattande uppbyggnad av samarbetet med Central- och Östeuropa påbörjats. Samarbetet med Central- och Östeuropa kräver en väl utvecklad metodik och flexibilitet samt medför behov av omfattande kontakter med den svenska resursbasen. Enheten för tekniskt samarbete har även vid sidan av samarbetet med Central- och Östeuropa fått en starkt ökad arbetsbelastning under de två senaste budgetåren. Den växan- de verksamheten ställer krav på ökade handläggarinsatser. Enligt BITS är de administrativa resurserna inte tillräckliga för att klara verksamheten på ett tillfredsställande sätt. Med verksamhetens nuvarande och framtida omfattning i åtanke yrkar därför BITS medel för tre handläg- gartjänster för dels verksamhetsgemensamma frågor rörande utredningar och information dels tekniskt samarbete samt en assistenttjänst till kansli- et. BITS har under hösten 1990 fått tillgång till ytterligare lokalytor och begär medel för den ökade hyreskostnaden och som en följd härav medel för höjda städkostnader. Vidare begär BITS medel för reskostnader och porto i samband med den utökade verksamheten som pålagts BITS. Nuva- rande telefonväxel är inte dimensionerad för den ökande mängden samtal. BITS begär medel för en utbyggnad av växeln. Härutöver har BITS begärt medel för ADB-avskrivningen. Föredragandens överväganden BITS verksamhet har under en följd av år ökat såväl inom det tekniska samarbetet som u-kreditgivningen. Handläggningen av biståndet till Cen- tral- och Östeuropa och andra nya samarbetsländer som t. ex. Chile befin- ner sig i ett mycket krävande skede. För både det tekniska samarbetet och u-krediterna gäller att antalet pågående insatser växer. Samtidigt medför det större antalet genomförda insatser nya behov av resurser för uppfölj- ning och utvärdering. Jag har tidigare betonat vikten av att BITS utvecklar Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 173 sin information bl.a. till allmänheten. De administrativa resurserna är Prop. 1990/91: 100 enligt min bedömning otillräckliga. Jag anser därför att BITS bör erhålla Bil. 5 ett tillskott om 3 092 000 kr. for att täcka lönekostnader och andra förvalt- ningskostnader och för att möjliggöra en viss utökning av personalen för bl.a. uppföljning och planering. Jag har vid beräkningen av medelsbe- hovet även beaktat viss rationalisering. Vid beräkningen av BITS förvaltningsanslag har jag bl.a. tagit hänsyn till att lokalerna utökats samt att extra medel behövs för fortsatt datorise- ring. Jag föreslår också att BITS erhåller 200 000 kr. som en engånganvis- ning för en utbyggnad av telefonväxeln. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samar- bete (BITS) för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 14 600 000 kr. <h5>C 9. Bidrag till styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum)</h5> 1991/92 Förslag       6 804 000 <table border="1"> <tr><td></td><td> 1990/91</td><td> Beräknad ändring 1991/92</td></tr> <tr><td> Förslagsanslag</td><td> 6 444 000</td><td> 4-360 000</td></tr> <tr><td> varav</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Elevförmåner</td><td> 2 444 000</td><td></td></tr> <tr><td> Utbildningsbidrag</td><td> 4 000 000</td><td> 4-360 000</td></tr> </table> Anslaget för elevförmåner är avsett att täcka kostnader för förmåner för terminskursens deltagare enligt gängse värnpliktsförmåner. Utbildningsbidraget avser kostnader för dels volontärkursen, dels ut- bildningskostnaderna för kursdeltagare från frivilligorganisationer berätti- gade till volontärbidrag från SIDA. Föredragandens överväganden Medel för elevförmåner och utbildningsbidrag har tidigare anvisats under anslaget C 5. Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum). I samband med att Sandö U-centrum föreslås få ett ramanslag för treårs- perioden 1991/92- 1993/94 under anslaget C 5 föreslår jag att medel för elevförmåner och utbildningsbidrag redovisas förslagsvis under ett nytt anslag. Jag har för det första budgetåret beräknat medel för en volymök- ning av utbildningsbidraget som dras in det sista budgetåret under treårs- perioden då det bör ha blivit möjligt att öka annan utbildningsverksamhet. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Bidrag till styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U- centrum) för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på                  174 6 804 000 kr. <h4>D. Information om Sverige i utlandet m.m.</h4> <h5>D 1. Svenska institutet</h5> <table border="1"> <tr><td> 1989/90</td><td> Utgift</td><td> 56</td><td> 762</td><td> 472</td><td> Reservation</td><td> - 1 938 607</td></tr> <tr><td> 1990/91</td><td> Anslag</td><td> 59</td><td> 736</td><td> 000</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1991/92</td><td> Förslag</td><td> 64</td><td> 439</td><td> 000</td><td></td><td></td></tr> </table> Svenska institutet är en statligt finansierad stiftelse med uppgift att främja kultur- och erfarenhetsutbyte med andra länder, att förmedla kunskap om svenskt samhälls- och kulturliv genom informationsverksamhet i utlandet samt att svara för verksamheten vid det svenska kulturhuset i Paris (Cent- re Culturel Suédois). Institutet bidrar till informationen om det svenska samhället genom publikationer, filmer och utställningar samt genom dokumentationstjänst och besöksservice i Sverige. Kulturutbytet främjas genom publikationer, filmvisningar, utställningar, seminarier och personutbyte. Studier och forskning stöds genom stipendier, personutbyte, kurser och konferenser samt bidrag till undervisning i svenska vid utländska läroanstalter. Institu- tet får inom sitt verksamhetsområde mot ersättning utföra uppdrag och tillhandahålla produkter och tjänster. Institutet har fått ansvar för pro- gram som syftar till att öka kontakterna mellan det svenska samhället och länderna i tredje världen genom person- och erfarenhetsutbyte samt kulturutbyte. Institutet leds av en styrelse bestående av institutets direktör och elva ledamöter, som utses av regeringen. För kontakt med samhällsinstitu- tioner och andra organ, som har beröring med institutets verksamhet, finns rådgivande referensgrupper som tillsätts av styrelsen. <table border="1"> <tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2"> Anslag 1990/91</td><td> Beräknad ändring 1991/92</td></tr> <tr><td> Föredraganden</td></tr> <tr><td> Personal (1)</td><td> 107</td><td> -</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Förvaltningskostnader (2)</td><td> 51 715 000</td><td> + 4 158 000</td></tr> <tr><td> (varav lönekostnader)</td><td> 17 969 000</td><td> (+ 1 795 000)</td></tr> <tr><td> Lokalkostnader</td><td> 8 021 000</td><td> +   545 000</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 59 736 000</td><td> + 4 703 000</td></tr> </table> (1) Inkluderar även anställda vid det svenska kulturhuset i Paris. (2) Inklusive informationsverksamhet. Svenska institutet Svenska institutet begär under anslaget D 1. för budgetåret 1991/92 ett anslag på 65 071 000 kr. (+ 5 335 000) exklusive pris- och löneomräkning. Till detta kommer 450 000 kr. i engångsanslag avseende lagstadgade ök- ningar av medel till långtidsstipendier under budgetåret 1990/91. Av be- loppet beräknas 250 000 kr. hänföra sig till anslaget D 1. och resten till anslaget C 3. Prop. 1990/91:100 Bil. 5 175 Därutöver begärs 6 585 000 kr. under littera C. Internationellt utveck- Prop. 1990/91: 100 lingssamarbete samt 18 184 000 kr. under åttonde huvudtiteln (utbild- Bil. 5 ningsdepartementet). Institutet begär följande höjningar under anslaget D 1.: 1. Ökade insatser i Europa, Sverigeinformation           2 000 000 2. Ökade insatser i Europa, kulturkontakter och projekt  1 500 000 3. Ökade insatser i Europa, internationellt utbildnings— 1 000 000 och forskningsutbyte 4. Ökade medel till långtidsstipendier                      335 000 5. Engångsanslag avseende lagstadgade ökningar av medel 450 000 till långtidsstipendier under budgetåret 1990/91 (ca 250 000 kr. av detta avser D 1. och ca 200 000 kr. C 3.) 6. Investering i ADB-utrustning                             500 000 Föredragandens överväganden Avspänningen mellan öst och väst sammanfaller med ett starkt ökat intres- se i Sverige för Europa i dess helhet. Inte minst gäller detta Baltikum och Central- och Östeuropa. I syfte att tillvarata de möjligheter som erbjuds i flertalet europeiska länder vill jag liksom institutet förorda en särskild satsning på Europa. Denna satsning bör ske genom omdisponering av befintliga medel. Jag föreslår att för nästa budgetår medel för institutets verksamhet beräknas enligt ett ettårigt huvudförslag med en real minskning av utgifter- na om 1,5 procent motsvarande 971 000 kr. Av ett s. k. återlägg till institu- tet på 1 procent motsvarande 648 000 kr. vill jag förorda att 400 000 kr. används till ADB-investeringar och 248 000 kr. till långtidsstipendier. Riksrevisionsverket har i sin rapport om Sveriges turistråds verksamhet pekat på den bristande samordningen med annan helt eller delvis statsfi- nansierad informationsverksamhet i utlandet. Denna verksamhet bedrivs i första hand av Svenska institutet och Sveriges exportråd förutom av turistrådet. I samråd med chefen för industridepartementet och statsrådet Gradin vill jag framhålla att åtgärder bör vidtagas för att samordna den svenska informationsverksamheten utomlands. Det ankommer på regeringen att besluta i dessa frågor. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Svenska institutet för budgetåret 1991/92 anvisa ett reser- vationsanslag på 64 439 000 kr. <h5>D 2. Sveriges Riksradios programverksamhet för utlandet</h5> 1989/90 Utgift 1990/91 Anslag 1991/92 Förslag 47 607 790 47 743 000 52 250 000 Reservation 21 997 750 Radio Sweden (f. d. Utlandsprogrammet) är den enhet inom Sveriges Riksradio AB som svarar för programverksamheten för utlandet. Radio 176 Sweden skall enligt avtalet mellan staten och Sveriges Riksradio AB sända Prop. 1990/91: 100 ljudradioprogram avsedda för mottagning i utlandet. Programmen skall ge Bil. 5 utländsk publik och särskilt utlandssvenskar möjlighet att få information om och upprätthålla kontakt med Sverige. Radions sändningar till utlan- det sker för närvarande på åtta språk och riktar sig till alla världsdelar. <table border="1"> <tr><td rowspan="2"> Anslag (1)</td><td> Beräknad ändring 1991/92 (2)</td></tr> <tr><td rowspan="2"> Föredraganden</td></tr> <tr><td> 1990/91</td></tr> </table> <table border="1"> <tr><td> 1. Programverksamhet och</td><td> 30 383 000(3)</td><td> +</td><td> 5 843 000</td></tr> <tr><td> driftkostnader</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 2. Kompensation för pris-</td><td> 3 160 000</td><td> -</td><td> 3 160 000(5)</td></tr> <tr><td> utveckling</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 3. Televerkets kostnader</td><td> 14 200 000(4)</td><td> +</td><td> 1 824 000</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 47 743 000(4)</td><td> +</td><td> 4 507 000(6)</td></tr> </table> (1) Avser kalenderåret 1991. (2) Avser kalenderåret 1992. För Sveriges Radio-koncernen och televerket sammanfaller räkenskapsår med kalenderår. (3) I 1988/89 års prisläge. (4) Varav engångsanslag 1 000 000. (5) Anslagsposten uppgår i anslaget Programverksamhet och drift- kostnader (D 2.1) fr.o.m. budgetåret 1991/92. (6) Varav engångsanvisning 2 000 000. Sveriges Radio AB och televerket Sveriges Radio AB begär för kalenderåret 1992 övergång till ett förslagsan- slag för programverksamheten för utlandet med kostnadskompensation enligt s.k. SR-index och utbetalning till Radio Sweden den 7:e i varje månad. Anslaget beräknas under vissa antaganden om SR-index’ utveck- ling komma att uppgå till 39 652 000 kr. i oförändrat realt värde räknat i 1992 års priser. Televerket begär ersättning med 15 200 000 kr. för sänd- ningskostnader. Av beloppet utgör 2 000 000 kr. engångsanslag avsett att användas för kostnader i samband med inköp av de tre nya sändare, som enligt beslut (prop. 1989/90:100 bil.5, UU14, rskr. 191) skall installeras under åren 1991 — 1994. De begärda ökningarna i förhållande till kalenderåret 1991 avser följan- de. Sveriges Radio AB 1. Bibehållen sändningsnivå på franska och spanska efter beslutad omprioritering av programverksamheten 2. Ti 1 läggsalternativ avseende dels telefonservice för Afrika, dels täckning av extrakostnader i samband med Radio Swedens omorganisation Televerket 1. Kostnader i samband med sändar— byten m.m. (1) 1 000 000 900 000 2 000 000 (1) Engångsanvisning 177 12 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5 Föredragandens överväganden Jag är inte beredd att tillmötesgå Sveriges Radios önskemål om en över- gång från reservationsanslag till förslagsanslag med indexreglering. I stället vill jag föreslå att anslagsposten Kompensation for prisutveckling (D 2.2) slås samman med anslagsposten Programverksamhet och driftkostnader (D 2.1) som i budgetförslaget for nästa budgetår erhåller sedvanlig pris- kompensation. Jag är inte heller beredd att förorda ökade medel for att återställa den tidigare sändningsnivån på franska och spanska. Radio Sweden har så sent som i september 1990 omprioriterat sin sändningsverk- samhet till förmån för bl. a. permanenta sändningar på estniska och letti- ska. Några medel kan inte heller påräknas för Radio Swedens tilläggsalter- nativ avseende dels telefonservice för Afrika, dels täckning av extrakostna- der i samband med Radio Swedens omorganisation. Det av riksdagen under våren 1990 beslutade utbytet av kortvågssända- ren i Karlsborg och de båda sändarna i Hörby (prop. 1989/90:100 bil.5, UU14, rskr. 191) beräknas medföra kostnader på 2 000 000 kr. under budgetåret 1991/92. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Sveriges Riksradios programverksamhet för utlandet for budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 52 250 000 kr. <h5>D 3. Övrig information om Sverige i utlandet</h5> <table border="1"> <tr><td> 1989/90</td><td> Utgift</td><td> 14</td><td> 276</td><td> 809</td></tr> <tr><td> 1990/91</td><td> Anslag</td><td> 15</td><td> 187</td><td> 000</td></tr> <tr><td> 1991/92</td><td> Förslag</td><td> 16</td><td> 274</td><td> 000</td></tr> </table> Reservation 1 684 363 Från anslaget finansieras sådant informations- och erfarenhetsutbyte som samordnas av utrikesdepartementets press- och informationsenhet samt bidrag till Svensk-internationella Pressbyrån (SIP) och Ingenjörsveten- skapsakademien (IVA). <table border="1"> <tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2"> Anslag 1990/91</td><td> Beräknad ändring 1991/92</td></tr> <tr><td> Föredraganden</td></tr> <tr><td> 1. Samordnad informationsverksamhet</td><td> 11 309 000</td><td> +  932 000</td></tr> <tr><td> 2. Bidrag till Svensk-</td><td> 2 351 000</td><td> +   94 000</td></tr> <tr><td> internationella Pressbyrån</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 3. Bidrag till Ingenjörs-</td><td> 1 527 000</td><td> + 61 000</td></tr> <tr><td> vetenskapsakademien</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 15 187 000</td><td> +1 087 000</td></tr> </table> Inom press- och informationsenheten fördelar informationsbyrån medel från detta anslag främst till de svenska utlandsmyndigheterna för informa- tionsinsatser och kulturutbyte, såsom personutbyte, seminarier, lokala 178 kostnader i samband med film- och utställningsverksamhet m.m. Vidare Prop. 1990/91: 100 finns medel bl.a. för utländska journalistbesök, informations- och kultur- Bil. 5 insatser i anslutning till konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK) samt tidskriftsstöd. Medel ställs även till Svenska institutets förfo- gande för särskilda uppdrag av intresse för utrikesdepartementet. Informa- tionsbyrån svarar härutöver för information om utrikespolitiska frågor genom trycksaker, föredrag m. m. SIP distribuerar nyhetsbulletiner till ca 7000 mottagare inom massme- diesektorn i 150 länder. Bulletinerna innehåller dels nyheter inom de industriella, tekniska och vetenskapliga sektorerna i Sverige, dels nyheter om svenska politiska, samhälleliga och ekonomiska frågor. Vidare produ- ceras särskilt material på engelska och tyska för specialiserad fackpress, forskningsinstitutioner, branschföreningar etc. SIP begär för budgetåret 1991/92 ett bidrag på 2 570 000 kr. IVA begär ett bidrag på 2 095 000 kr. för avtalsbundet teknisk-veten- skapligt samarbete, främst forskarutbyte, mellan IVA och teknisk-veten- skapliga organisationer i Östeuropa och Kina. Utbytet syftar bl. a. till att initiera direkt och långsiktigt samarbete mellan berörda forskare och insti- tutioner. Avtalet med Sovjetunionen administreras gemensamt av IVA och Kungliga Vetenskapsakademien (KVA). Föredragandens överväganden Det råder bred enighet om behovet av intensifierade kontakter med hela Europa. Informationsverksamhet och kulturutbyte har därvid en väsentlig roll att spela. Jag förordar att särskilda insatser i Europa prioriteras, såsom seminarieserier och journalistinbjudningar. Jag föreslår att för nästa budgetår medel för Övrig information om Sverige i utlandet beräknas enligt ett ettårigt huvudförslag med en real minskning av utgifterna om 1,5 procent motsvarande 184 000 kr. Ett s.k. återlägg till anslaget på samma belopp vill jag föreslå används till press- service i samband med valet år 1991. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Övrig information om Sverige i utlandet för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 16 274 000 kr. 179 <h4>E. Utrikeshandel och exportfrämjande</h4> <h5>Inledning</h5> Den handelspolitiska utvecklingen På det handelspolitiska fältet har år 1990 präglats av ett intensivt förhand- lingsarbete som har syftat till att förstärka, fördjupa och utvidga det frihandelssystem som har bidragit så mycket till tillväxt och välfärd under efterkrigstiden. Förhandlingarna har skett dels multilateralt inom ramen för den s. k. Uruguay-rundan i GATT, dels regionalt i synnerhet i Europa men även i andra världsdelar. Den allmänna ekonomiska bakgrunden för förhandlingarna har på det hela taget varit gynnsam, trots de negativa effekterna av krisen i Mellanös- tern. Världsekonomin har fortsatt att växa, om än i långsammare takt än under år 1989. De externa obalanserna mellan de stora handelsnationerna har reducerats med en viss minskning av de handelspolitiska spänningarna som följd, även om de djupgående handelspolitiska motsättningarna mel- lan USA och Japan kvarstår. Växelkursutvecklingen har varit sådan att utsikterna till en fortsatt reduktion av obalanserna har förbättrats. Beslu- ten inom EG om genomförandet av den interna marknaden år 1992, liksom de politiska och ekonomiska omvälvningarna i Central- och Öst- europa, har inverkat positivt på framtidstron och på uppslutningen kring fri handel på marknadsekonomins grund. År 1990 har karaktäriserats av fortsatta ekonomiska och politiska refor- mer inte bara i Central- och Östeuropa utan också i en rad u-länder. Dessa reformer har syftat till ökad öppenhet och en förstärkning av marknads- ekonomin, och därmed en närmare integration i världsekonomin. Därför har också i många länder handelspolitiken förändrats i riktning mot ökad anslutning till reglerna och åtagandena i GATT. En grund har därmed lagts för ytterligare konsolidering av det öppna multilaterala frihandelssy- stemet. Uruguay-rundan, den åttonde i raden av multilaterala förhandlingsrun- dor inom GATT, inleddes år 1986 och skulle enligt planerna ha avslutats vid ett ministermöte i Bryssel i december 1990. På grund av stora motsätt- ningar mellan framfor allt EG å ena sidan och USA och ett antal jord- bruksexporterande länder å den andra kunde enighet inte uppnås i jord- bruksförhandlingarna och därmed inte heller på övriga förhandlingsområ- den. Det beslutades vid ministermötet att överlåta till GATTs förhand- lingskommitté (TNC) att besluta om förhandlingarnas återupptagande efter nyåret 1991. Arbetet med att fördjupa integrationen i Europa har utomordentligt stor betydelse för Sverige. 1 förhandlingarna om ett EES-avtal nåddes ett ge- nombrott i viktiga frågor vid ett ministermöte mellan EG och EFTA i december 1990. Utsikterna att ett avtal skall kunna undertecknas under första halvåret 1991 är därmed goda. Riksdagen uttalade i december 1990 att Sverige bör eftersträva att med bibehållen neutralitetspolitik bli medlem i den Europeiska gemenskapen. Riksdagen har vidare bedömt det sannolikt att en svensk medlemsansökan kan lämnas in under 1991 (1990/91:UU8). Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 180 De politiska och ekonomiska förändringarna i Central- och Östeuropa Prop. 1990/91: 100 har lett till nya möjligheter för de handelspolitiska relationerna mellan Bil. 5 Öst- och Västeuropa. Viktiga beslut härvidlag har redan tagits, såväl inom EG som vid EFTAs ministermöte i Göteborg i juni 1990. Arbetet med att skapa förutsättningar för att de östeuropeiska länderna skall integreras i en europeisk frihandelsgemenskap kommer att ha hög prioritet under år 1991. Svensk utrikeshandel Den svenska varuexporten ökade år 1990 med ca 0,3 % i volym, medan importökningen var ca 0,8 %. Tillväxten har dämpats betydligt på både export- och importsidan. Handelsbalansens överskott beräknas till ca 13.4 miljarder kronor, en försämring med 1,4 miljarder kronor sedan år 1989 och med 10,1 miljarder kronor sedan år 1988. Under år 1991 väntas varuexportökningen bli 1,0—1,6 % i volym och importökningen 1,3 — 1,8 %. Handelsbalansen väntas ge ett överskott om 9—10 miljarder kronor. Den svenska exporten har förlorat marknadsandelar varje år sedan 1983. Förlusterna var särskilt kraftiga under år 1990, trots att de svenska exportpriserna just detta år sjönk i förhållande till konkurrentländernas. Kraftiga prishöjningar under tidigare år har gett utslag även år 1990. Den svenska exportens varusammansättning med en stor andel investeringsva- ror har också medverkat till det ogjnnsamma resultatet. Efterfrågan på maskininvesteringar har dämpats betydligt och förutses bli svag även år 1991. Transportmedelsindustrin, som år 1989 stod för ca 15 % av den svenska exporten av bearbetade varor, är också inne i en period av låg efterfrågan. Av den totala varuexporten år 1989 gick 88 % till i-länderna, 9.4 % till u-länderna och 2,7 % till kategorin ”statshandelsländer”. Den dämpade importökningen under år 1990 kan betyda ett brott i mönstret att svenska producenter förlorat marknadsandelar till utländska konkurrenter även på hemmamarknaden. Importvolymen har ökat mind- re än den inhemska efterfrågan på bearbetade varor. En annan förklaring till detta kan vara att de importtunga delarna i efterfrågan mattats mest. Den lägre tillväxten för maskininvesteringar och bilköpens minskning kan ha inneburit en lägre importandel i efterfrågan än normalt. Av den totala varuimporten år 1989 kom 88,3 % från industriländer, 7,5 % från u-länder och 4,2 % från kategorin ”statshandelsländer”. Importens lägre ökningstakt under år 1990 var inte tillräcklig för att förhindra en ytterligare minskning av handelsbalansens överskott. Denna minskning är allvarlig. Sverige behöver ett kraftigt överskott i varuhandeln för att kompensera de stora och ökande underskotten på andra poster i bytesbalansen, främst ränteutgifter till följd av de senaste årens stora svenska direktinvesteringar i utlandet, vilka finansierats med ökad skuld- sättning i utlandet, och resevalutor, där underskottet fördubblats på några få år. För att göra det möjligt att åstadkomma det erforderliga överskottet i varuhandeln måste den svenska pris- och kostnadsutvecklingen anpassas 181 till omvärldens. De ekonomisk-politiska åtgärder riksdagen hösten 1990 Prop. 1990/91: 100 beslutat har som ett centralt syfte att främja en snar kostnadsanpassning Bil. 5 och ge goda förutsättningar för en expansiv exportutveckling. Det är samtidigt angeläget att fortsätta ansträngningarna att främja exporten både i företagen och med statlig medverkan. Nordiskt samarbete Det nordiska samarbetet är för närvarande främst inriktat på frågor som rör den västeuropeiska integrationen, utvecklingen i Östeuropa och mil- jön. Ett viktigt mål är att samarbetet i Norden skall utvecklas i minst samma takt som integrationen i Västeuropa. Efter behandling vid Nordiska rådets session år 1989 fastställde de nordiska finansministrarna en ny ekonomisk handlingsplan omfattande perioden 1989—1992. Huvuddelen av åtgärderna återfinns inom område- na avveckling av handelshinder, effektivisering av kapitalmarknaden, ut- nyttjande av transportsystemet, satsningar på industriell utveckling och på miljöområdet. Under år 1990 har Nordiska ministerrådet reviderat arbetsprogrammet Norden i Europa som anger hur det nordiska samarbetet skall kunna påverka och anpassas till utvecklingen av EGs inre marknad. Arbetspro- grammet, som omfattar perioden 1989—1992, skall stärka det nordiska samarbetet genom en vidareutveckling av den nordiska hemmamarkna- den, den nordiska transportmarknaden, den nordiska kultur- och utbild- ningsgemenskapen samt de enskilda medborgarnas rättigheter vid vistelse i annat nordiskt land än hemlandet. Arbetsprogrammet syftar även till att stärka de nordiska ländernas inflytande på den europeiska integrations- processen, särskilt på sådana områden där de nordiska länderna har en hög standard. Det gäller främst miljön, arbetsmiljön och konsumentfrågorna. Nordiska ministerrådet avser att till Nordiska rådets session år 1991 lägga fram ett förslag om ett samarbetsprogram med Östeuropa med särskild inriktning på Baltikum. Programmet innehåller förslag om inrät- tande av nordiska kultur- och informationscentra i Baltikum, om kun- skapsöverföring, stipendieprogram och praktikantutbyte. När de nordiska utrikeshandelsministrarna möttes i november 1990 enades de om att fortsatt prioritera arbetet med att avveckla handelshin- der. Andra viktiga samarbetsfrågor är för närvarande genomförandet av handlingsplanerna på miljöområdet och kulturområdet. En utförlig redogörelse för det nordiska samarbetet har lämnats i den berättelse som Nordiska ministerrådet överlämnat till Nordiska rådet i december 1990 (Nordiska rådets dokument C 1 1991). Västeuropa Ekonomiskt är Sverige i hög grad integrerat med övriga Västeuropa. Så- som medlem i EFTA och genom frihandelsavtalet med EG tillhör Sverige ett frihandelsområde för industrivaror som omfattar 19 länder med 182 370 miljoner innevånare. Drygt hälften av vår utrikeshandel sker med EG, Prop. 1990/91: 100 och ytterligare en femtedel med EFTA-länderna. Sveriges relationer med Bil. 5 det övriga Västeuropa är således av största betydelse för vår fortsatta ekonomiska och sociala välfärd. Den ökade integrationstakten inom Gemenskapen har banat väg för ett intensifierat samarbete mellan EFTA-länderna och EG. Sverige och de övriga EFTA-länderna förhandlar nu om ett omfattande integrationsavtal med EG inom ramen för ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde, EES. För svensk del är riktlinjerna för dessa förhandlingar fastställda genom riksdagens beslut i behandlingen av propositionen Sverige och den Västeu- ropeiska integrationen (prop. 1987/88:66). Den stora vikt Sverige lägger vid att fullfölja EES-förhandlingarna, liksom riktlinjernas fortsatta giltig- het har bekräftats genom riksdagens beslut i anledning av utrikesutskottets betänkanden 1988/89:UU19 samt 1990/91 :UU8. Målet är att svenska medborgare, institutioner och företag skall åtnjuta samma fördelar som kommer att gälla i EG när den inre marknaden har fullbordats. Efter omfattande förberedande samtal mellan EFTA-länderna och EG inleddes den 20 juni 1990 de formella EES-förhandlingarna. Det gemen- samma målet är att skapa fri rörlighet för varor, kapital, tjänster och personer i alla de 19 länderna. EFTA-länderna skall också delta i samarbe- tet på en rad viktiga samhällsområden såsom forskning, utbildning, miljövård, konsumentskydd och den s. k. sociala dimensionen. Parterna är vidare ense om att förhandlingarna skall slutföras så snart som möjligt under år 1991 med sikte på ett ikraftträdande av avtalet den 1 janua- ri 1993. I Sverige och de andra EFTA-länderna har de regler som skall ligga till grund för ett EES-avtal grundligt analyserats och eventuella problemområ- den har identifierats. Detta i syfte att bedöma om Sverige behöver undan- tag eller övergångsarrangemang på vissa områden. En vägledande princip i detta sammanhang har varit att slå vakt om våra allmänt sett höga normer vad gäller hälsa, miljö och säkerhet. Andra viktiga förhandlingsområden har rört EES-avtalets rättsliga och institutionella struktur. Under hösten 1990 har förhandlingarna gradvis kommit att koncentre- ras på att försöka nå principiell enighet kring ett antal huvudfrågor. Dessa omfattar utformningen av de särlösningar som EFTA-länderna söker, beslutsprocessen, övervakning, strukturen och kompetensen för en gemen- sam EES-domstol samt frågor rörande reduceringen av sociala och ekono- miska obalanser i EES. Under december har principiell enighet uppnåtts i de viktigaste frågor- na. Det finns således goda utsikter att nå fram till ett färdigförhandlat avtal under våren 1991. Det kan då träda i kraft i fas med fullbordandet av EGs inre marknad, dvs. per den 1 januari 1993. EFTAs ökade roll i utvecklingen av det ekonomiska samarbetet i Europa medför allt större krav på dess sekretariat. EFTA-sekretariatet har, som EFTA-ländernas beredande och samordnande organ i EES-förhandlingar- na, en central och resurskrävande funktion. Stort arbete läggs också ned på att följa upp de samarbetsdeklarationer som EFTA-länderna överenskom- 183 mit med Ungern, Polen, Tjeckoslovakien och Jugoslavien. Målet är att i framtiden etablera frihandelsavtal med dessa länder. Förhandlingar om ett frihandelsavtal med Turkiet har också inletts. De ökade resursanspråken på EFTA-sekretariatet återspeglas i en kraftig förstärkning av organisationen. Under budgetåret 1989/90 ökade antalet anställda med ca 40 % till 120 personer. Sekretariatets verksamhet under de kommande åren beror i stor utsträckning på utgången av EES-förhand- lingarna. Helt klart är att i samband med att ett EES-avtal träder i kraft kommer en ytterligare kraftig förstärkning av organisationen att bli nöd- vändig. EES-avtalet väntas bl. a. innebära åtaganden från EFTA-sidan att bilda en rad organ för att administrera och övervaka avtalet. Ökade krav på översättningsarbete kan också förväntas. Integrationsarbetet i Sverige har fortsatt med hög intensitet. Arbetet i den samråds- och utredningsorganisation som etablerades under våren 1988 fortsätter, och fungerar väl. Möten i statsrådsgruppen for Europafrå- gor liksom i statssekreterargruppen har ägt rum med jämna mellanrum. Rådet for Europafrågor har, under statsministerns ledning och med repre- sentanter för olika samhällsintressen, hittills mötts minst en gång i kvarta- let. Utrikeshandelsministern har sammanträffat med riksdagens EFTA-de- legation omkring en gång i månaden för information och samråd om regeringskansliets arbete med den västeuropeiska integrationen samt dess- utom regelbundet informerat riksdagen och utrikesnämnden om hur inte- grationsarbetet fortskrider. Också de informationsaktiviteter som riktar sig till organisationer, före- tag och till allmänheten har utökats. Ett färdigförhandlat EES-avtal, lik- som den intensiva diskussionen om en eventuell svensk ansökan om medlemskap i EG, kommer att medföra krav på ytterligare ökade informa- tionsinsatser. Utrikesutskottet har i sitt betänkande (1990/91:UU8) fram- hållit betydelsen av informationsinsatser mot bakgrund av de uttalanden som gjorts rörande medlemsskap i EG. Förslag därom kommer senare att föreläggas riksdagen. Inom regeringskansliet har berörda departement uppmanats att så långt möjligt fastlägga en handlings- och tidsplan for det fortsatta integrationsar- betet. Snarast efter riksdagens godkännande av ett EES-avtal, dvs. sanno- likt under budgetåret 1991/92, kommer det lagstiftningsarbete som krävs för avtalets genomförande att påbörjas. Regeringen tillsatte i januari 1990 en delegation for översättning av de EG-regler som är relevanta för EES-avtalet. Ett visst samarbete i översätt- ningsarbetet pågår med våra nordiska grannländer samt med EG-delega- tionen. Totalkostnaden för översättningsarbetet uppskattades i mars 1990 till 26 milj. kr. Den satsning som regeringen gör på det västeuropeiska integrationsarbe- tet och övrigt västeuropeiskt samarbete kräver ökade resurser. För det kommande budgetåret föreslår jag nu en ökning av medlen härför med 34 milj. kr. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 184 Central- och Östeuropa Reformprocessen i Central- och Östeuropa berör i hög grad det ekonomis- ka området. Strävan är i flertalet länder att överge det planekonomiska system som lett till stagnation, miljöförstörelse och resursslöseri. Samtliga länder i området har sagt sig vilja infora någon typ av marknadsekonomi, vilket kräver mycket genomgripande förändringar. Bland centrala frågor som diskuteras märks systemet för prissättning, privatisering och valuta- konvertibilitet. Inställningen varierar dock till på vilket sätt och i vilken takt olika åtgärder skall genomföras. Övergången till ett nytt ekonomiskt system torde komma att ta tid och medföra stora svårigheter. På kort sikt får man t. ex. räkna med sänkt totalproduktion och ökad arbetslöshet, vilket redan skett i flera av länderna. Utöver de svårigheter som beror på själva systemomvandlingen, kom- pliceras bilden av att den tidigare omfattande internhandeln mellan SEV- länderna kraftigt minskar. Därtill kommer att några av länderna har en mycket besvärlig skuldsituation som utgör ett allvarligt hinder för en återhämtning. Genom de politiska och ekonomiska förändringarna i de central- och östeuropeiska länderna skapas helt nya förutsättningar för ett utökat eko- nomiskt samarbete mellan dessa och OECD-länderna samt med de inter- nationella organisationerna. Sverige och övriga i-länder välkomnar den process som inletts och söker på olika sätt — genom handelspolitiska åtgärder, bistånd, m. m. — aktivt stödja reformprocessen och ett intensifi- erat ekonomiskt samarbete som syftar till att inlemma Central- och Öst- europa i det multilaterala handelssystemet. På det internationella planet återspeglas förändringarna både i utökade kontakter med de västliga marknadsekonomierna och med de internatio- nella organisationerna, samt i att nya organisationer och samarbetsformer uppstått. Här kan ingen fullständig redovisning lämnas av allt det nya som håller på att utvecklas men några exempel kan ändå presenteras. EFTA undertecknade i juni 1990 samarbetsdeklarationer med Polen, Tjeckoslovakien och Ungern. Enligt dessa skall parterna undersöka förut- sättningarna för att ingå frihandelsavtal. Förberedande samtal om sådana avtal har inletts med dessa länder och Jugoslavien. EG har ingått samar- betsavtal med länderna i området. Nyligen har beslut fattats att diskussio- ner om associationssamtal skall inledas. I första hand kommer förhand- lingar att föras med Polen, Tjeckoslovakien och Ungern. Några av Central- och Östeuropas länder strävar för övrigt på sikt efter medlemskap i EG. OECD har inrättat ett center för samarbete med länderna i Central- och Östeuropa. I anknytning till centret har OECD beslutat upprätta ett samar- betsprogram för i första hand sådana länder som är i förd med att ta snabba sfeg mot marknadsekonomi och demokrati. Ett närmare samarbete har inletts mellan GATT och länderna i Central- och Östeuropa. Några av dessa länder har undertecknat GATT-avtalet som statshandelsländer. Deras anslutning har därför en speciell status som f. n. omförhandlas. Övriga stater söker ett närmare samarbete, vilket kan illustreras med att Sovjetunionen nyligen erhållit observatörsstatus. Prop. 1990/91:100 Bil. 5 185 ESK (europeiska säkerhetskonferensen) höll i våras en konferens om ekonomiskt samarbete i Bonn. Mötet blev framgångsrikt och var speciellt såtillvida att vid sidan av de officiella delegationerna även representanter för näringslivet deltog, vilket ledde till mycket konkreta diskussioner. Vid mötet antogs en deklaration som för de central- och östeuropeiska länder- na innebar långtgående åtaganden i marknadsekonomisk riktning. ECE (FNs kommission för Europa), som tidigare varit det enda forum for ekonomiskt samarbete där samtliga öst- och västländer varit medlem- mar, ser för närvarande över organisationen och dess arbetssätt. Slutligen bör i sammanhanget nämnas upprättandet av den europeiska utvecklingsbanken (EBRD) och det samordningsarbete som bedrivs av 24 industriländer under EG-kommissionens ordförandeskap (G24), liksom de olika nordiska initiativ som tagits. Central- och Östeuropas andel av Sveriges utrikeshandel uppgår till endast ca 3 %. (1,9 % för exporten och 3,4 % för importen) Största han- delspartner i området är Sovjetunionen följt av Polen. Traditionellt har Sverige haft ett underskott gentemot dessa länder vilket emellertid sjunkit under senare år. Importen består till stor del av råvaror, däribland olja, halvfabrikat och konsumtionsvaror medan exporten domineras av pro- dukter från verkstadsindustrin. De ekonomiska förändringarna skapar förutsättningar för ett betydligt större bilateralt ekonomiskt utbyte på sikt. Detta är värdefullt i sig men kan också positivt påverka kontakterna på andra områden. Det ligger av många skäl i svenskt intresse att söka bidra till att den ekonomiska omvandlingen blir framgångsrik. Regeringen söker därför på olika sätt lämna sitt bidrag till reformprocessen. Det är därvid naturligt att särskild uppmärksamhet ägnas Sveriges närområde. Här bör påpekas vik- ten av att också övriga delar av det svenska samhället på olika sätt engagerar sig i samarbetet. En dialog förs för övrigt kontinuerligt både direkt med näringslivet och dess organisationer men också med andra intressenter inom ramen för den Östeuropa-delegation som regeringen tillsatte i augusti 1990. På det handelspolitiska området har flera åtgärder beslutats som bör få positiva följder för Sveriges samarbete med området. En viktig punkt är den allmänna avvecklingen av teko- och skorestriktionerna vid utgången av juli 1991 resp, utgången av år 1992. På förslag av exportkreditnämnden har regeringen beslutat om viss förändring i förordningen om investeringsgaranti i syfte att utöka risktäck- ningen avseende politiska risker till vissa s. k. systemskiftesrisker. Under litt. C finns förslag med syfte att främja näringsutveckling i Central- och Östeuropa. Enligt detta skall Swedfunds grundkapital höjas med 100 milj, kr varav 50 milj. kr. avsätts för ett särskilt ”fönster” för insatser i Central- och Östeuropa. Med en sådan åtgärd bör ett ökat engagemang från näringslivets sida i området underlättas. Dessutom av- sätts 10 milj. kr. som bidrag till en fortsättning och fördjupning av de kontakter som etablerats av svenska departement och myndigheter med sina motsvarigheter i Central- och Östeuropa. Resurserna för bevakning m. m. av Central- och Östeuropa-samarbetet Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 186 har under året förstärkts genom att regeringskansliets samordnare för Östeuropafrågor fått ett sekretariat till sitt förfogande, det s. k. Östeuropa- sekretariatet (ÖSEK). ÖSEK är knutet till UDs handelsavdelning. Vidare har verksamheten vid Östekonomiska Institutet (ÖEI), som är knutet till Handelshögskolan, byggts upp. Regeringen och övriga finansiärer av ÖEI har här ett värdefullt instrument för att följa den ekonomiska utvecklingen i Central- och Östeuropa. Prop. 1990/91:100 Bil. 5 USA och Japan USA är en av Sveriges viktigaste exportmarknader. Sveriges handel med USA har länge uppvisat en positiv balans. Det svenska överskottet har dock minskat något under slutet av 1980-talet. Importen från USA av bl. a. teknologi är av stor betydelse för svensk industri. Den amerikanska han- delslagen från år 1988, the Omnibus Trade and Competitiveness Act, träder successivt i kraft på olika områden. Lagen innehåller såväl handels- politiska bestämmelser som bestämmelser rörande arbetsmarknadspolitik, ekonomisk politik och exportkontrollpolitik, och syftar till att stärka den amerikanska industrins konkurrenssituation. Lagen har av omvärlden uppfattats som i vissa delar svårförenlig med GATT och frihandelsprinci- perna, särskilt vad gäller tillämpningen av sanktioner mot vad man anser vara ojusta handelsmetoder. Sverige följer noggrannt tillämpningen av lagen, särskilt på de områden som är av speciellt svenskt intresse. USAs president tog i juli 1989 initiativ till ett program för friare handel med stål genom öppnare marknader, fortsatt omstrukturering av stålin- dustrin och förhandlingar om ett internationellt avtal inom ramen för GATT med syfte att begränsa statliga subventioner till stålindustrin. De kvoter och extratullar som gällt för amerikansk import av vissa special- stålkvaliteter upphörde under hösten 1989. Sverige tog år 1989 upp ett amerikanskt antidumpningsbeslut på speci- alstålområdet till prövning i GATT. Den särskilda expertgrupp som i augusti 1990 lämnade sin rapport i ärendet kom till ett för Sverige positivt ställningstagande. Rapporten är för närvarande föremål för behandling. Handeln med Japan karaktäriseras alltjämt av betydande svenska un- derskott. Det är dock glädjande att notera att den svenska exporten ökat kraftigt på senare år. Till denna positiva utveckling har bl.a. japanska liberaliseringsåtgärder och yenens uppgång bidragit. Den oerhört hårda konkurrens som råder i Japan kräver avancerade produkter, goda kunska- per och långsiktighet av exportörerna. De företag som insett vikten av att satsa på den japanska marknaden har efter hårt arbete nått avsevärda framgångar. Den nära kontakt med högteknologisk industri som verksam- het i Japan kan innebära är också en positiv faktor. Riksdagen har beslutat att svenska staten skall bidra till inrättandet av ett forskningsinstitut med speciell inriktning på Japan. 9 milj, kr., fördela- de på tre år, har beräknats för ändamålet. 187 Multilaterala handelsfrågor Gulfkrisen, en begynnande konjunkturnedgång på vissa håll, och svårighe- terna att inom ramen för det allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) enas om en friare världshandel gör att det multilaterala handelssystemet under budgetåret 1991/92 kan komma att utsättas for stora påfrestningar. Redan under tidigare år har ett protektionistiskt tryck i form av unilaterala åtgärder och bilaterala handelsuppgörelser med diskriminerande effekter för utomstående länder alltför ofta kunnat konstateras. Dessa tendenser riskerar nu att förstärkas, med ytterligare negativa effekter för utveckling- en i enskilda länder och för handeln med vissa varugrupper som följd. Om nya höjningar av oljepriset skulle inträffa, kommer de effekter detta får för olika länders ekonomier att påverka den internationella konkur- renssituationen vilket riskerar att ytterligare förstärka de protektionistiska tendenserna. Effekten för i synnerhet många u-länders och de f. d. stats- handelsländernas ekonomier blir betydande. Trycket på det multilaterala handelssystemet kommer att öka och dess möjligheter att spela en tillväxt- främjande roll kan komma att reduceras, med minskad global ekonomisk tillväxt som konsekvens. De multilaterala handelsförhandlingarna inom ramen för GATT, den s.k. Uruguayrundan, som inleddes år 1986 har tre övergripande målsätt- ningar: att stärka GATT-systemet, att ytterligare liberalisera världshan- deln samt att utvidga de internationella handelsreglerna inom GATT till att omfatta nya och expanderande områden som t. ex. tjänster och imma- terialrätt. Grunden skulle läggas för ett friare och fördelaktigare multilate- ralt samarbete på handelsområdet för 1990-talet och 2000-talets början. Dessa ambitioner ser dock inte ut att kunna förverkligas mer än i begränsad utsträckning. Förhandlingarna inom Urugauyrundan har förts inom 15 olika grupper som täckt lika många problemområden. Dessa är — tullar, — icke-tariffara handelshinder, — liberalisering av handeln med skogsvaror,fiske, mineraler m. m., — teko, — jordbruk, — tropiska produkter, — översyn och revidering av olika GATT-artiklar t. ex. undantag för u-länder från förbudet om importkontroll av betalningsbalansskäl, — översyn av de överenskommelser i form av koder som gjordes vid Tokyo-rundan t. ex. för statlig upphandling och tekniska handelshinder, — skyddsklausuler, — subventioner, — immaterialrätt, — villkor för utländska investeringar, — tvistlösning, — översyn av hur GATT-systemet fungerar samt — tjänstehandel. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 188 En viktig fråga under förhandlingarna har varit att stärka GATTs regel- system och då bl.a. att fastställa under vilka villkor länderna skall få tillgripa handelspolitiska skyddsåtgärder. Målsättningen har varit att kom- ma till rätta med den växande floran av s. k. gråzonsåtgärder, dvs. skydds- åtgärder som vidtas utanför GATTs regelverk. Detta är viktigt for svenskt vidkommande. Andra förhandlingsintressen for Sverige är en liberaliserad handel med jordbruksprodukter, skärpta regler för införandet av antidumpningsåtaganden, sänkta industrivaru- tullar, en utvidgning av upphandlingskoden, ett multilateralt avtal som reglerar handeln med tjänster, normer på det immaterialrättsliga området inom GATT, och villkor för handelsrelaterade investeringsåtgärder. Sverige har som utrikeshandelsberoende land stort behov av internatio- nella regler som styr världshandeln och undanröjer de handelshinder som finns eller uppstår. Sverige har därför, tillsammans med Finland, Norge och Island aktivt verkat for att Uruguayrundan skall kunna leda till gene- rellt acceptabla överkommelser om en friare och öppnare handel. Uruguayrundan skulle enligt planerna ha avslutats vid ett ministermöte i Bryssel den 3 — 7 december 1990. Redan innan Brysselmötet hade det framgått att jordbruksfrågan skulle bli den centrala för förhandlingarna och den fråga som skulle avgöra huruvida någon enighet totalt skulle uppnås eller inte. På grund av grundläggande motsättningar mellan framfor allt EG å ena sidan och USA och vissa jordbruksexporterande länder å den andra kunde någon enighet inte uppnås i jordbruksförhandlingarna. Motsättningen gällde främst EGs svårighet att presentera ett för övriga länder godtagbart förhandlingsbud. Ministrarna beslöt därför avbryta förhandlingarna i Bryssel for att istäl- let återuppta dem vid ett senare tillfälle. Tidpunkt och modaliteter beslöts det däremot att överlåta till GATTs förhandlingskommitté (Trade Negoti- ating Committee) att bestämma om. Det är troligt att förhandlingarna åter kommer att kunna upptas i januari 1991. På grund av svårigheterna avseende jordbruksförhandlingarna fördes inga reella förhandlingar på de flesta andra förhandlingsområden. Endast på ett fåtal områden kunde förhandlingar föras och enighet nås; ursprungs- regler, tullvärdeberäkningar, förhandsinspektion av ulandsdestinerad ex- port (pre-shipment inspection) och importlicensprocedurer. Uruguayrun- dans framtida utformning och slutförande torde emellertid avgöra dessa överenskommelsers slutgiltiga status. Frågan om u-länders integration i det internationella handelspolitiska samarbetet står sedan länge på dagordningen i OECDs handelskommitté. En fortlöpande dialog mellan OECD och ett antal industriellt utvecklade ekonomier i Asien pågår. Reformprocessen i Östeuropa har medfört omfattande kontakter mellan OECD och östländerna. För att bistå dessa har organisationen i år upprät- tat ett ”Centre for Co-operation with European Economies in Transition”. Centret bistår med kunskaper och stöd när det gäller övergången från plan- till marknadsekonomi. Prop. 1990/91:100 Bil. 5 189 Iraks invasion av Kuwait och den därmed uppkomna situationen på Prop. 1990/91: 100 oljemarknaden har aktiverat arbetet inom det internationella energiorga- Bil. 5 net, IEA. Sverige har i OECDs handelskommitté tagit initiativ till en systematisk genomgång av sambandet mellan handelspolitik och miljöpolitik. Försla- get har mött starkt gensvar från övriga OECD-länder. Arbetet beräknas ge substantiella resultat under år 1991. Under år 1990 har u-ländernas problem på bl. a. handels- och råvaruom- rådena diskuterats i Förenta nationerna (FN) vid skilda tillfällen. General- församlingen höll ett extra möte om internationella ekonomiska frågor i slutet av april. Mötet resulterade i en enhälligt antagen deklaration. Under september genomfördes en konferens i Paris som behandlade de minst utvecklade ländernas (MUL) problem. Konferensen enades om ett ak- tionsprogram för dessa länder under 1990-talet. Under oktober månad kunde vidare FNs medlemmar enas om en ny utvecklingsstrategi (Interna- tional Development Strategy, IDS) för 1990-talet. Dessa framåtblickande texter som har antagits inom FN bör hållas i åtanke under diskussionerna vid den åttonde sessionen med FNs konfe- rens om handel och utveckling (UNCTAD VIII), som skall äga rum under hösten 1991. Huvudämnen blir resurser för utveckling, internationell han- del, teknologi, tjänster och råvaror. Enligt svensk uppfattning bör miljö- problematiken, liksom i andra FN-organ, utgöra ett betydande inslag och behandlas i samband med varje problemområde. Sveriges ambition är att bidra till att konferensen uppnår en samman- hållen behandling av överenskomna ämnen och konkreta slutresultat av vikt för främst u-länderna. Det internationella samarbetet på det för UNCTAD så centrala råvaru- området ter sig i vissa hänseenden inte särskilt lyckosamt. Detta är att beklaga då stabila råvarumarknader fortsatt är av stor betydelse för många u-länder som ofta är starkt skuldtyngda. Det prisstabiliserande avtalet för kakao har fungerat mindre väl. Avtalet har numera förlängts, sedan dess ekonomiska (prisstabiliserande) funktio- ner suspenderats. Samarbetet inom det prisstabiliserande avtalet för na- turgummi har å andra sidan varit framgångsrikt, särskilt sedan nu det andra avtalet avseende naturgummi trätt i kraft och de första prisstabilise- rande lagerköpen verkställts. Utsikterna för andra nya prisstabiliserande råvaruavtal är inte gynnsam- ma. Mer än ett års förhandlingar om ett nytt internationellt kaffeavtal har ej lyckats lösa vissa fundamentala meningsskiljaktligheter mellan ledande konsument- och producentländer. Hittillsvarande avtal har därför för- längts på två år, t. o. m. den 30 september 1991. Under denna tid är det prisstabiliserande exportkvotsystemet försatt ur kraft, varför avtalet — i likhet med kakaoavtalet — närmast har karaktär av en s. k. studiegrupp. Försöken att återuppta förhandlingarna fortsätter dock. Under år 1990 nåddes förlikning mellan banker och mäklare å ena sidan och Internationella Tennrådet å den andra i den långdragna process som följde på den kris som utlöstes av tennrådets inställande av sina betalning- ar i oktober 1985. Internationella Tennrådet upplöstes därefter den 31 juli 1990. 190 Ansträngningarna bör fortsätta att i lämpliga former föra det multilate- rala samarbetet pä råvaruområdet vidare. Att detta kan ge positivt resultat visas bl.a. genom det nya juteavtalet samt den nya nickelstudiegruppen. 1989 års internationella avtal om jute och juteprodukter är i likhet med det första (från år 1982) ett s.k. utvecklingsavtal, utan prisstabiliserande funktioner. Detta nya juteavtal är i allt väsentligt likt det hittills gällande och gynnar primärt de juteproducerande länderna. Dessa är främst Bäng- ladesh, Nepal, Indien, Kina och Thailand. Avtalet ligger väl i linje med Sveriges traditionella råvarupolitik och riksdagen godkände också avtalet för svensk del den 6 december 1990 (prop. 1990/91: NU 13, rskr. 68). 1983 års internationella avtal om tropiskt timmer som också är ett s.k. utvecklingsavtal, skulle löpa ut den 31 mars 1990. Det har förlängts med två år. Under denna tid förutses förhandlingar komma att inledas om ett nytt liknande avtal. Avtalet har under sin hittillsvarande giltighetstid kommit att få en ökande betydelse. Man tillmäter nu allmänt avtalet stor vikt som ett av de verksamma internationella medlen i kampen mot förstörelsen av de tropiska regnskogarna. Framgångsrika förhandlingar om studiegrupper för tenn och koppar har lett fram till överenskommelser om mandat för dessa studiegrupper. De avses starta sin verksamhet så snart de antagits av det enligt resp, mandat erforderliga antalet stater. Den internationella nickelstudiegruppen höll sitt invigningsmöte i juni 1990. Denna nya studiegrupp kommer främst att verka som insamlande och bearbetande organ for statistik avseende nickel. Ett första möte med studiegruppen med deltagande av näringslivsrepresentanter kommer att hållas under våren 1991. Förhoppningar knyts till att gruppens verksamhet skall leda till ökad marknadstransparens och därmed indirekt verka stabi- liserande på nickelmarknaden. Den s. k. Gemensamma Fonden för råvaror, som framforhandlades redan år 1980, kunde träda ikraft den 19 juni 1989 sedan bl. a. Sovjetunio- nen tillträtt avtalet. Fondens huvudsyften är att, dels erbjuda finansiell hjälp för prisstabiliserande råvarulagring, inom ramen for internationella råvaruavtal, dels finansiera projektverksamhet inom råvaruområdet. Fon- den befinner sig fortfarande i ett uppbyggnadsskede, men väntas få stor betydelse främst som finansieringskälla för nämnda projektverksamhet. Bilateralt samarbete Handelspolitiska och ekonomiska konsultationer på regeringsnivå spelar en viktig roll för Sveriges handel med flertalet u-länder. Ett starkt samband framträder mellan handelspolitiska och ekonomiska kontakter på rege- ringsnivå och kommersiella förbindelser. Kontakter i form av ministerbe- sök och delegationsresor med officiell prägel har i allt större grad kommit att användas i handelsfrämjande syfte. Sverige har ingått avtal om ekonomiskt, industriellt och teknisk-veten- skapligt samarbete med ett tjugotal u-länder. Kommerskollegium undersö- ker f. n. om och hur dessa avtal kan utnyttjas mer effektivt. Under år 1990 har Sverige med Iran undertecknat ett Memorandum of Understanding, Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 191 som återupplivar ett avtal från år 1974 om upprättande av en blandad Prop. 1990/91: 100 kommission for ekonomiskt och industriellt samarbete.                    Bil. 5 Särskild vikt måste läggas vid de mera utvecklade u-länderna i Stillahav- sasien. Japan har utgjort förebild for och givit inspiration åt exempelvis Sydkorea, Hongkong, Singapore och Taiwan som uppvisar mycket höga siffror vad gäller t. ex. tillväxt, produktivitet, handel och investeringar. I en annan grupp av länder som ifråga om ekonomisk utveckling kommer på en nivå strax efter, återfinns i första hand tre ASEAN-länder, nämligen Thai- land, Indonesien och Malaysia. I både Thailand och Malaysia ger sedan ett par år tillbaka exporten av industriprodukter större intäkter än jordb- ruksexporten. Sveriges handel med u-länderna har minskat under 1980-talet. Under år 1989 uppgick den svenska exporten till u-länderna till 31 miljarder kronor vilket var en ökning med 8 % jämfört med året innan. Importen från ländergruppen ökade med 15 °/o till 24 miljarder kronor. Av Sveriges totala export går 9,4 °/o till u-länderna medan motsvarande siffra för importen är 7,5 %. Exportfrämjande insatser Det allmänna statliga stödet till exportfrämjande kanaliseras i Sverige huvudsakligen via Sveriges exportråd, som bildades år 1972 av staten och den privata organisationen Sveriges allmänna exportförening. Rådets uppgift är att som centralt organ planera, samordna, marknads- föra och genomfora åtgärder för att främja Sveriges export. Vidare plane- rar och leder rådet handelssekreterarnas verksamhet samt den exportf- rämjande verksamheten inom utrikesrepresentationen. Andelen företags- finansiering är internationellt sett hög. Exportrådet spelar en viktig roll för att understödja och underlätta företagens egna exportansträngningar. Jag har, med regeringens bemyndigande, tillkallat en särskild utredare med uppgift att göra en förutsättningslös översyn av statens roll i det exportfrämjande arbete som drivs genom Sveriges exportråd (dir. 1989:38). Utredaren väntas presentera sitt betänkande inom kort. Exportfinansiering Genom den s. k. consensus-överenskommelsen inom OECD har de delta- gande staterna, däribland Sverige, åtagit sig att tillämpa vissa riktlinjer vad gäller bl. a. räntenivåer och kredittider vid statsstödda exportkrediter. Syftet med överenskommelsen är att begränsa osund och snedvridande konkurrens medelst subventionerade exportkrediter. I överenskommelsen ingår också riktlinjer för s. k. u-kreditgivning. Consensus-överenskommelsen är för närvarande föremål för översyn. Avsikten är att en reviderad överenskommelse skall antas inför OECDs ministermöte våren 1991. Finansiering är ett viktigt konkurrensmedel, särskilt vid export av kapi- talvaror och projekt till u- och östländer. Tillgång till statliga exportkredit- garantier är här av central betydelse. 192 Exportkreditnämnden (EKN) har till uppgift att genom garantier skydda Prop. 1990/91: 100 företagen mot vissa typer av förlustrisker i samband med exportaffärer. Bil. 5 Nämnden har sedan år 1980 utfärdat garantier för export till ett värde av drygt 100 miljarder kronor. Samtidigt har ett ackumulerat underskott på ca 2,5 miljarder kronor uppstått i verksamheten, till följd av skaderegle- ringar föranledda av betalningsproblem i u- och östländer. Riksdagen har våren 1990 godkänt vissa förslag till förändrade riktlinjer för EKNs verksamhet (prop. 1989/90:44, NU 19, rskr. 153). För garantier med kredittid i princip upp till högst 5 år bör verksamheten bedrivas med målet att den skall gå ihop och premierna anpassas därefter (N-system). Även när det gäller längre och större krediter bör ambitionen fortsatt vara att få verksamheten att gå ihop på sikt. Premierna bör i detta fall bestäm- mas med hänsyn till den riskbild som föreligger vid beslutstillfället för de enskilda affärerna. Med hänsyn till förlustriskerna bör riskbedömningen i fråga om de långa krediterna kompletteras med prövning av samhällsin- tresse (LT-system). Riksdagen har understrukit vikten av att samtliga villkor i samband med en garanti — inom ramen för de begränsningar som uppställs för garantigivningen — utformas med beaktande av vad som erbjuds i exportföretagens viktigare konkurrentländer. Vidare har EKN fått vidgade möjligheter att anpassa garantigivningen till ändrade exportfi- nansieringsformer. Tullfrågor, handelsprocedurer m. m. I förhandlingarna med EG om ett EES-avtal diskuteras en rad förslag till förenklingar vad gäller ursprungsreglerna, t. ex. införande av alternativa procentregler, full kumulation och förenklad ursprungsbevisning. Dessut- om diskuteras bl. a. ett multilateralt tullsamarbetsavtal. I den gemensamma EFTA/EG-arbetsgruppen för enhetsdokumentet och transiteringsfrågor (SAD/Transit-gruppen) diskuteras möjligheterna att ut- veckla det gemensamma tulldokumentet till ett elektroniskt dokument. Ett gemensamt pilotprojekt har också startat för att se över möjligheterna att datorisera transiteringsrutinerna. Sverige deltar i TEDIS (Trade Electronic Data fnterchange System) sedan år 1989. Detta projekt sattes igång av EG-kommissionen år 1987 och huvudinriktningen är verksamhet som stöder och samordnar ED1- utvecklingen (Electronic Data Interchange) i Västeuropa. Projekt som berör flera språk och länder är prioriterade. Viktiga frågor är hur säkerhe- ten skall lösas vid informationsutbyte enbart mellan datorer och hur länders juridiska regelverk kan anpassas till elektronisk datautväxling. Genom TEDIS stöds också arbete som bedrivs i FNs regi där internatio- nella datastandarder och rekommendationer tas fram. Första fasen av TEDIS avslutades år 1989 och nästa fas omfattar tre-årsperioden 1991 — 94. Riksdagen har våren 1990 godkänt avtal om Handelsprocedurrådets verksamhet under perioden 1 juli 1990  —  30 juni 1993 (prop. 1989/90: 150, NU26, rskr. 354). Avtalet innebär att rådet drivs vidare med utvidgad huvudmannakrets och delvis förändrad inriktning. 193 13 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5 Sverige har de senaste åren ingått ett antal tullsamarbetsavtal. Dessa Prop. 1990/91:100 fyller en viktig funktion for att ge tullen möjlighet att effektivt bekämpa Bil. 5 bl.a. narkotikasmuggling och ekonomisk brottslighet. Avtal med de nor- diska länderna, Tyskland, Storbritannien, Frankrike, Nederländerna, USA och Spanien är i kraft. Sverige deltar i det internationella samarbetet på tullområdet, främst inom ramen för Tullsamarbetsrådet (Customs Cooperation Council — CCC) i Bryssel. Rådet har till uppgift att studera frågor av tullteknisk och tulladministrativ natur och att utarbeta konventioner och rekommenda- tioner i syfte att harmonisera medlemsländernas tullprocedurer. Avvecklingen av exportrestriktionerna för icke järnhaltigt metallskrot inleddes den 1 januari 1990 i enlighet med den överenskommelse som i januari 1989 träffades mellan EFTA-länderna och EG (prop. 1989/90: 10, UU11, rskr. 77). För Sveriges del innebär detta att den enda kvarvarande restriktionen — för kopparskrot — kommer att avvecklas den 1 janua- ri 1992. Restriktionen för aska med återstoder av koppar har avvecklats den 1 januari 1991. Utförseltillstånd för kopparskrot har i vissa fall bevil- jats inom ramen för s. k. omarbetningsavtal. De prisåtaganden som sedan slutet av år 1986 gällt för spånskivor från Polen och Tjeckoslovakien har avvecklats. Regeringen har avslutat dump- ningsundersökningar beträffande importen av hårda träfiberskivor från Polen och Sovjetunionen, vissa gödselmedel från Tyska demokratiska republiken och Rumänien samt PVC-rör från Polen och Tjeckoslovakien. En undersökning har inletts beträffande plywood från Förenta staterna och Tjeckoslovakien. Betänkandet från utredningen om svensk utrikeshandel i krislägen (SOU 1989:107) har remissbehandlats. Utredningens förslag bereds för närvarande inom regeringskansliet. Skyddssystemet på beklädnadsområdet Regeringen har i prop. 1988/89:47 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m. uttalat att en fullständig avreglering av tekorestriktionerna bör ge- nomföras den 31 juli 1991. Riksdagen ställde sig bakom detta ställningsta- gande (1988/89:FiU 10, rskr. 94). Senast har riksdagen (1989/90:NU27), med anledning av ett antal motioner i frågan, uttalat att slopandet av importbegränsningarna på tekoområdet kommer att leda till lägre konsu- mentpriser i vårt land och medföra fördelar för utvecklingsländerna. Samtliga berörda länder har notifierats om den svenska avsikten att avreglera tekohandeln. Samtidigt har länderna föreslagits modifierad pe- riodiadelning av avtalet i syfte att uppnå en smidig övergång till en fullständig avreglering den 31 juli 1991. Internationella sanktioner Den 1 juli 1987 trädde Sveriges förbud mot i princip all handel med Sydafrika och Namibia i kraft. Sanktionerna mot dessa länder har även omfattat förbud mot nyinvesteringar m.m. Sedan Namibia den 21 mars 194 1990 utropat sin självständighet upphävdes samtliga sanktioner mot detta land. Även i Sydafrika har en positiv utveckling inletts. Apartheidsystemet består dock i väsentliga delar. Mot detta land kvarstår därför de svenska sanktionerna. Genom förordningen (1990:885) om vissa sanktioner mot Irak och Kuwait, som beslutades och trädde i kraft den 7 augusti, var Sverige ett av de första länderna som införde ekonomiska sanktioner mot Irak och det ockuperade Kuwait. Med anledning av bl. a. säkerhetsrådets beslut den 25 september om att utvidga sanktionerna till att också omfatta ett luftembar- go beslutade regeringen den 4 oktober om ändringar i nyss nämnda förord- ning (SFS 1990:954). De nya bestämmelserna trädde i kraft den 20 okto- ber. Regeringens förordnanden om sanktioner stödjer sig på bemyndiganden i lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner. Enligt lagen skall regeringens förordnanden att tillämpa lagen underställas riksdagen för godkännande. Så har skett genom prop. 1990/91:48. Riksdagen har däref- ter godkänt förordnandena (1990/91: UU11, rskr. 75). Regeringen kan i det enskilda fallet medge undantag från förbuden bl. a. för medicin som skall utföras inom ramen för humanitära hjälporganisa- tioners arbete. Regeringen har givit dispens för bl. a. Svenska Röda Korset och Rädda Barnens Riksförbund. Totalt har ett trettiotal dispensansökningar avgjorts. Krigsmaterielkontroll Vid årsskiftet 1989/90 hade 149 enskilda tillverkare regeringens tillstånd att tillverka krigsmateriel. Tillverkningsvärdet för år 1989 var 9 583 milj, kr., jämfört med 8 303 milj. kr. år 1988. Under år 1990 har ca 1 600 ansökningar om utförsel behandlats. Värdet för de under året beviljade utförseltillstånden, som i vissa fall också avser export under flera följande år, uppgick till ca 3 000 milj, kr., jämfört med ca 7 250 milj. kr. år 1989. Jämfört med år 1988 minskade krigsmaterielexportens andel av Sveriges totala export under år 1989 från 2.02 % till 1.81 %. För år 1990 kan en ytterligare kraftig minskning förutses. Den parlamentariskt sammansatta rådgivande nämnden för krigsmate- rielexportfrågor har under år 1990 sammanträtt tio gånger. Det tek- niskt-vetenskapliga rådet, som bistår krigsmaterielinspektionen vid be- dömningen av frågor om avgränsning mellan civil och militär materiel, har sammanträtt sex gånger. Utredningen om krigsmaterielexporten avlämnade i februari 1990 sitt betänkande ”Utlandssamverkan på krigsmaterielområdet” (SOU 1989:102). Regeringen avser senare framlägga förslag om ny lag rörande krigsmateriel. 1 detta förslag kommer även den år 1989 avlämnade utred- ningen om krigsmaterielbegreppet (SOU 1989:66) att behandlas. En skrivelse med redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten under år 1989 (skr. 1989/90: 124) överlämnades till riksdagen i april 1990. En motsvarande skrivelse kommer att lämnas i början av år 1991. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 195 Kontroll av vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte Jag kommer att föreslå regeringen att under våren 1991 lägga fram en proposition om kontroll av vissa produkter som kan användas i massför- störelsesyfte. Kontrollen avses omfatta såväl vissa produkter som viss kunskapsöverföring och utformas som ett utförselförbud från vilket rege- ringen kan meddela undantag. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 <h5>E 1. Kommerskollegium</h5> <table border="1"> <tr><td> 1989/90</td><td> Utgift</td><td> 47</td><td> 454</td><td> 770</td></tr> <tr><td> 1990/91</td><td> Anslag</td><td> 43</td><td> 874</td><td> 000</td></tr> <tr><td> 1991/92</td><td> Förslag</td><td> 50</td><td> 487</td><td> 000</td></tr> </table> Inkomster vid kommerskollegium, som redovisas på statsbudgetens in- komstsida under inkomsttitel, beräknas till sammanlagt ca 5 milj. kr. för budgetåret 1991/92 (1989/90 ca 12 milj. kr.). Kommerskollegium är central förvaltningsmyndighet med uppgift att handlägga frågor om handelspolitik och utrikeshandel samt vissa frågor i samband med näringsrättsliga regleringar och inrikeshandel. Kollegiets generaldirektör är chef för myndigheten och ordförande i dess styrelse. Kommerskollegium har ca 135 anställda. Till kollegiet är knutet ett handelspolitiskt råd, ett krishandelsråd, en CECA-nämnd för vissa frågor rörande tillämpningen av avtalet mellan Sverige och Europeiska kol- och stålgemenskapen samt rådgivande nämn- der för revisorsfrågor resp, tolk- och översättarfrågor. Kollegiet har regeringens uppdrag att upprätta ett kansli åt delegationen för översättning av EGs regelverk. Kommerskollegium har inför treårsperioden 1991/92— 1993/94 lämnat en fördjupad anslagsframställning. I anslagsframställningen föreslår kolle- giet vissa förstärkningar i verksamheten och en fortsatt utbyggnad av ADB-stödet. Kollegiet hemställer att bestämmelserna om ursprungsmärk- ning av kläder avskaffas och att en översyn görs av den svenska näringspo- litiska myndighetsstrukturen. Vidare hemställer kollegiet om en ökning av ramanslaget med 2 000 000 kr. samt att ett förslagsanslag uppgående till 250 000 kr. anvisas för stipendier till svenska praktikanter vid europeiska samarbetsorganisationer. 196 Föredraganden Förslag: Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 Verksamhetens inriktning Det övergripande målet for kommerskollegiets handelspolitiska verk- samhet är att med frihandel som grundprincip bidra till att Sveriges intressen i handeln med omvärlden tas till vara. På det näringsrättsliga området är det kollegiets uppgift att inom sitt ansvarsområde upprätt- hålla erforderliga regler och normer. Kollegiets verksamhet under den kommande treårsperioden kommer till stor del att präglas av de handelspolitiska konsekvenserna av ett utvidgat europasamarbete samt av uppföljningen av GATTs Uruguay- runda. Under perioden 1991/92—1993/94 blir därför särskilda insatser nödvändiga inom kollegiets multilaterala och europeiska funktioner liksom inom funktionerna för tekniska handelshinder och näringsrätts- liga frågor. Jag förordar att denna inriktning av kollegiets verksamhet läggs till grund för arbetet under den kommande treårsperioden. De krav som utvecklingen i omvärlden ställer på verksamheten bör mötas med förstärkningar i de ovan nämnda delarna av verksamheten samt en fortsatt satsning på ADB-stödet. I frågan om kollegiets förslag om en översyn av den svenska närings- politiska myndighetsstrukturen anser jag, efter samråd med chefen för civildepartementet, att det finns skäl att precisera de berörda myndig- heternas ansvarsområden. Chefen för civildepartementet kommer se- nare denna dag att redovisa sin inställning i denna fråga. Resurser m. m. Ramanslag 1991/92: 50 487 000 kr. Huvudförslaget bör tillämpas för anslaget. Mitt förslag innebär dock att totalt 3 °/o av huvudförslagets 5 % återförs till anslaget under treårs- perioden. Någon reducering av anslagsramen bör därmed inte genom- föras budgetåret 1991/92. I övrigt föreslår jag att medel som frigörs under treårsperioden som en följd av att tekorestriktionerna avvecklas, totalt ca 2 300 000 kr., får disponeras av kollegiet. Budgetram: Budgetramen för perioden 1991/92- 1993/94 har beräknats till 149 951 000 kr. Resultatbedömning Av kollegiets resultatanalys framgår att den gångna perioden har präglats av knappa personalresurser, ökande ärendemängder och nya uppgifter. Detta har drivit fram effektiviseringar och en positiv utveckling av pro- 197 duktiviteten. ADB-uppbyggnaden har forcerats och flexibiliteten i organi- Prop. 1990/91: 100 sationen har ökat. Situationen har nödvändiggjort hårda prioriteringar. Bil. 5 Enligt min mening har kollegiet en viktig roll vad gäller att forse rege- ringen med beslutsunderlag och utredningar i handelspolitiska frågor. Kollegiet har väl uppfyllt de krav som har ställts på verksamheten härvid- lag. Kollegiet har aktivt deltagit i det internationella handelspolitiska förhandlingsarbetet. Min sammantagna bedömning är att kollegiet har utnyttjat sina resurser väl och att myndigheten har haft förmåga att framgångsrikt anpassa sin verksamhet till utvecklingen i omvärlden, bl.a. genom organisations- förändringar som medger en större flexibilitet. Skäl På handelspolitikens område kan en rad förändringar förväntas som följd av dels det ekonomiska samarbetssystem som utvecklas i Europa och som berör EG- och EFTA-länderna samt de central- och östeuropeiska länder- na, dels de pågående GATT-förhandlingarna. Inom kollegiets multilaterala funktion kommer särskilt resultatet av förhandlingsarbetet i Uruguay-rundan, när detta avslutats, att ställa ökade krav. Förhandlingsresultatet skall omsättas i svenska regler och det löpan- de GATT-arbetet får en bredare omfattning. Bl. a. torde nya områden tillkomma, t. ex. handelsrelaterade investerings- och immaterialrättsfrågor samt handel med tjänster, vilka ger upphov till nya arbetsuppgifter inom kollegiet. Inom den europeiska funktionen kommer verksamheten att i hög grad påverkas av ett EES-avtal. Bl. a. får kollegiet en viktig roll när det gäller genomförande och tillämpning av avtalet på en rad områden. Även ut- vecklingen i Central- och Östeuropa ställer krav på kollegiets insatser. Kommerskollegium har en viktig roll när det gäller formuleringen av svensk handelspolitik i detta skeende. Verksamheten omfattar t. ex. bevak- ning av Sveriges och andra länders åtaganden, utredande verksamhet, informations- och samordningsuppgifter samt övriga anpassningsåtgärder som kan bli aktuella. Det är därför angeläget att kollegiet kan anpassa sin verksamhet till förändringar i den internationella handelspolitiska utveck- lingen och i Sveriges position i det internationella handelssystemet. En effektiv och flexibel organisation liksom en god beredskap för förändringar är förutsättningar för detta. Den ökande komplexiteten i såväl de handels- politiska som näringsrättsliga frågorna samt kraven på snabba insatser och omprövningar medför också krav på en förbättrad framförhållning. Vidare är en fortsatt satsning på ADB-stödet en förutsättning för att kollegiet skall kunna bedriva verksamheten effektivt. Detta gäller bl.a. kommunikationsmöjligheter både internt och med externa databaser. Anslaget för budgetåret 1991/92 samt budgetramen för perioden 1991/92 — 1993/94 har beräknats utifrån följande utgångspunkter. Enligt huvudförslaget skall myndigheten genomföra rationaliseringar i verksamheten som motsvarar 5 % under treårsperioden. Med tanke på den 198 betydelse de pågående handelspolitiska skeendena har för Sverige och Prop. 1990/91: 100 kollegiets roll i detta sammanhang, förordar jag att 3 % av besparingen Bil. 5 enligt huvudförslaget återförs till anslaget för att möta de krav som ställs på verksamheten. Därmed bör huvudförslaget genomföras med 2 % förde- lat med 1 % för vardera budgetåren 1992/93 och 1993/94. Regeringen har tidigare aviserat en avveckling av tekorestriktionerna den 31 juli 1991. Avvecklingen innebär ett minskat resursbehov inom kollegiets regleringsfunktion. Med hänvisning till vad jag har anfört ovan finns det enligt min mening starka skäl som talar för att därigenom frigjorda medel, totalt ca 2 300 000 kr. under treårsperioden, överförs till de expansiva delarna inom kollegiets verksamhetsområde. Pris- och löneomräkningen för budgetåret 1991/92 uppgår till 6 613 000 kr. Anslaget för det första året i treårsperioden har därmed beräknats till 50 487 000 kr. För budgetåren 1992/93 och 1993/94 beräk- nar jag anslaget till 49 982 000 kr. respektive 49 482 000 kr. efter reduce- ring-med 1 % för vardera året i enlighet med vad jag har anfört beträffande huvudförslaget. Beloppen bör pris- och löneomräknas i vanlig ordning. Svenska stipendier avseende europeiska integrationsfrågor för tjänstgö- ring vid Europaparlamentet, EG-kommissionen och europeiska samar- betsorganisationer (bl. a. EFTA) administreras av kollegiet. Ett ökat intres- se kan förväntas även på detta område. Ur svensk synvinkel torde det vara angeläget att de möjligheter som löpande erbjuds svenska praktikanter i nämnda organisationer kan tas tillvara. Befintliga medel under anslaget för denna verksamhet kan beräknas till ca 80 000 kr. Jag förutsätter att den resursförstärkning, som jag har föreslagit för anslaget, även skall ge utrymme för en viss utökning av stipendieverksamheten. Kollegiets förslag om ett avskaffande av reglerna för ursprungsmärkning av kläder bereds i särskild ordning. Jag är således inte nu beredd att ta ställning i denna fråga. De pågående förhandlingarna mellan EFTA och EG förväntas leda till ett omfattande avtal i vilket deltagande från EFTA-ländernas sida i den inre marknaden och i de fyra friheterna uppnås genom en långtgående anpassning till EGs regelverk. Samtidigt förutses också mekanismer för deltagande från EFTA-ländernas sida i den process som leder till nya beslut inom det europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Oavsett hur relationerna mellan EFTA-länderna och EG slutligen utformas kom- mer den pågående integrationen att påverka inte bara svenskt näringsliv utan också svensk lagstiftning och svenska myndigheters verksamhet. Internationaliseringen av den svenska ekonomin och det internationella regelverkets växande betydelse i den nationella normgivningen, liksom den avreglering som skett på många områden, har lett till att flera myndig- heters roller har förändrats. Regeringen har i skrivelsen 1990/91:50 om åtgärder för att stabilisera ekonomin och begränsa tillväxten av de offentli- ga utgifterna bl.a. angivit att internationaliseringen under 1980-talet har kommit att påverka många verksamhetsområden. Föredraganden anför att delar av den statliga administrationen, bl. a. de näringspolitiska myn- digheterna, mot denna bakgrund måste reformeras. Enligt min mening finns det mot denna bakgrund skäl att precisera de 199 berörda myndigheternas ansvarsområden.                              Prop. 1990/91:100 Jag har i denna fråga samrått med chefen for civildepartementet, som Bil. 5 senare denna dag redovisar sin inställning i denna fråga. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen 1. att godkänna att den huvudsakliga inriktningen för verksamhe- ten inom kommerskollegium skall vara i enlighet med vad jag föror- dat i avsnittet Förslag. 2. att till Kommerskollegium för budetåret 1991/92 anvisa ett ramanslag på 50 487 000 kr. <h5>Tullpreferenser för Namibia</h5> Bakgrund och förslag Det svenska preferenssystemet, som trädde i kraft den 1 januari 1972, innebär tullfrihet vid import från u-länderna av flertalet industriella hel- och halvfabrikat och vissa livsmedel. Undantag har gjorts för varor som är särskilt utsatta för lågpriskonkurrens, t. ex. kläder, handskar och skor. De svenska preferenserna avser i stort alla självständiga utomeuropeiska u-länder samt Jugoslavien, Turkiet, Cypern och Malta. Preferensberättiga- de är vidare vissa utomeuropeiska områden som står under preferens- givande länders överhöghet, bl. a. Hongkong. Dessutom medges i särskild ordning tullpreferenser för Kina, Rumänien och Bulgarien. Formellt bemyndigande for regeringen att medge tullpreferenser för varor från utvecklingsländerna finns i 5 § lagen (1987:1 069) om tullfrihet m. m. Av prop. 1971:93 framgår att bemyndigandet får utnyttjas för vissa särskilt angivna länder och områden och gäller med vissa begränsningar beträffande varuområdet. Ytterligare bestämmelser finns i förordningen (1987:1 285) om tullfrihet för varor från utvecklingsländerna (ändrad se- nast SFS 1990:105). Den 1 februari 1987 infördes vidare tullfrihet för samtliga varor vid import från de länder som av FN utnämnts till minst utvecklade. Sverige har genom åren aktivt stött Förenta Nationernas ansträngningar att få slut på Sydafrikas illegala ockupation av Namibia. Sverige har också medverkat i genomförandet av säkerhetsrådets resolution 435 som innebar en plan för övergång till oberoende för Namibia. Genomförandet av resolutionen inleddes den 1 april 1989 och har sedermera resulterat i att Namibia kunde proklamera sin självständighet den 21 mars 1990. I enlig- het med riksdagens beslut i maj 1990 inleds från och med budgetåret 1990/91 också ett bilateralt utvecklingssamarbete med Namibia. Jag föreslår att Namibia — som ett led i vårt stöd för landet — inordnas bland de preferensberättigade länderna och områdena i det svenska syste- met med tullpreferenser till förmån för u-länderna. Därmed skulle en möjlighet öppnas för Namibia att erhålla tullpreferenser så snart landet inkommit med en framställan härom. 200 Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att godkänna att Namibia inordnas bland de preferensberättigade länderna och områdena i det svenska systemet för tullpreferenser till förmån för u-länder. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 <h5>E 2. Exportfrämjande verksamhet</h5> <table border="1"> <tr><td> 1989/90</td><td> Utgift</td><td> 255</td><td> 982</td><td> 021</td></tr> <tr><td> 1990/91</td><td> Anslag</td><td> 254</td><td> 578</td><td> 000</td></tr> <tr><td> 1991/92</td><td> Förslag</td><td> 259</td><td> 815</td><td> 000</td></tr> </table> Reservation 47 365 673 Inledning Under detta anslag beräknas medel för den exportfrämjande verksamhet som Sveriges exportråd antingen själv utövar eller planerar och leder inom handelssekreterarorganisationen och utrikesrepresentationen. Ett antal myndigheter och organisationer inom andra departements verksamhetsområden bedriver också verksamheter med inslag av export- främjande karaktär, ofta i samarbete med Sveriges exportråd. Som exem- pel kan nämnas Sveriges turistråd samt statens industriverk och de regio- nala utvecklingsfonderna inom ramen för program för småföretagsutveck- ling och olika branschprogram. Exportkreditgarantier genom exportkredit- nämnden och exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit kan också räknas hit. Organisation Sveriges exportråd inrättades den 1 juli 1972 genom avtal mellan svenska staten och Sveriges allmänna exportförening. Inom exportrådet är tillsatt en särskild nämnd med uppgift att besluta om stöd till svensk projektex- port. Exportrådets uppgift är att som centralt organ planera, samordna, marknadsföra och genomföra åtgärder för att främja svensk export. Sveri- ges exportråd planerar och leder den exportfrämjande verksamheten dels via den specialiserade kommersiella utlandsrepresentationen, dvs. han- delssekreterarna, dels inom utrikesrepresentationen. Sveriges exportråd har slutit samarbetsavtal med vissa handelskammare i utlandet, nämligen den i Sao Paulo, New York, Lissabon och Madrid. Det finns för närvarande 19 handelssekreterartjänster inrättade, nämli- gen i Chicago, Toronto, Bryssel, Budapest, Diisseldorf, Haag, Helsingfors, Köpenhamn, Lissabon, London, Madrid, Milano, Oslo, Paris, Prag, Wien, Sydney, Tokyo och i Jeddah. Filialkontor finns i Atlanta, Barcelona, Berlin, Bratislava, Detroit, Hamburg, Los Angeles, Montreal, New York, Stuttgart och Vancouver. Ett antal ambassader och konsulat i länder med särskilt intressanta marknader har givits en särskild kommersiell kompe- tens och tar — liksom handelssekreterarna — betalt för vissa av sina exportfrämjande tjänster. Samtliga ambassader och handelskontor, liksom även vissa konsulat, tillhandahåller allmän exportfrämjande service. 201 Verksamheten och dess finansiering                                   Prop. 1990/91:100 Bil 5 Sveriges exportråds och handelssekreterarnas verksamhet drivs i form av projekt. Projekten planeras och följs upp i huvudsak per marknad och per bransch/affärsområde. Ett projekt kan bestå av exportservice, exportak- tioner eller exportuppdrag. Med exportservice avses sådana tjänster som inte föranleder debitering, t. ex. lättillgänglig marknadsinformation, inle- dande rådgivning till företag och enklare varuförfrågningar liksom viss uppsökande och initiativtagande verksamhet. Exportaktioner omfattar bransch-, land- eller temabundna kollektiva aktiviteter som stödjer företa- gens exportansträngningar. I exportaktioner ingår också bl. a. åtgärder som särskilt stödjer små och medelstora företag i deras exportarbete. Upp- dragsverksamheten omfattar tjänster som utförs på särskild beställning och mot särskilt arvode för enskild uppdragsgivare. Verksamhetens finansiering är delad mellan staten och näringslivet. Staten bidrar enligt det nu gällande avtalet om Sveriges exportråd (prop. 1979/80:16, NU 20, rskr. 95) till exportrådets finansiering med ett bidrag till rådets kostnader för exportservice till företag med export av mindre omfattning. Vidare ställer staten enligt nämnda avtal medel till förfogande för rådets uppgift att planera och leda handelssekreterarnas verksamhet och exportfrämjande verksamhet inom utrikesrepresenta- tionen. Handelssekreterarnas exportservice finansieras med statliga me- del. Flertalet för stat och näringsliv gemensamma exportaktioner finansi- eras i regel efter fördelningen 40/60 %. Näringslivet deltar i finansieringen av Sveriges exportråd med bl.a. abonnemangsavgifter. Abonnemang är en förutsättning för att få stadigva- rande tillgång till Sveriges exportråds, handelssekreterarnas och utrikes- representationens tjänster. Detsamma gäller handelskammare i utlandet som har slutit samarbetsavtal med exportrådet. Rådet kan lämna vissa inledande tjänster till andra än abonnenter. Näringslivets medverkan i finansieringen utgörs också av gemensamma exportaktioner enligt vad som nyss sagts samt av uppdrag mot särskild avgift i Sverige eller i utlandet. Vissa medel under anslaget är avsedda för att främja svensk projektex- port (prop. 1978/79: 123 bil. 2, NU 59, rskr. 415) samt för statligt stöd till konsultföretag (prop. 1984/85: 110, NU 33, rskr. 358). 202 Sveriges exportråd Medelsbehov (1 OOO-tal kr.) <table border="1"> <tr><td rowspan="2"> Verksamhet</td><td colspan="2"> 1989/90</td><td> 1990/91</td><td colspan="2"> Beräknad ändring 1991/92</td></tr> <tr><td> budget</td><td> utfall</td><td> budget</td><td> Export- rådet</td><td> Föredra- ganden</td></tr> <tr><td> Export- främjande åtgärder -Anslag</td><td> 206 880</td><td> 215 070(1)</td><td> 221 935</td><td> + 26 665</td><td> + 10 055</td></tr> <tr><td> -Övriga</td><td> 182 000</td><td> 191 000</td><td> 198 000</td><td> +  7 000</td><td> -  7 000</td></tr> <tr><td> intäkter Stöd till svensk pro- jektexport m.m. -Anslag</td><td> 25 000</td><td> 21 702(2)</td><td> 20 000</td><td> + 2 000</td><td> - 3 000</td></tr> <tr><td> Till rege- ringens dis- position -Anslag</td><td> 6 144</td><td> 19 210(3)</td><td> 12 643</td><td> - 6 643</td><td> - 1 818</td></tr> <tr><td> Summa medelsbehov -Anslag</td><td> 238 024</td><td> 255 982(4)</td><td> 254 578</td><td> + 22 022</td><td> +  5 237 (5)</td></tr> <tr><td> -övriga</td><td> 182 000</td><td> 191 000</td><td> 198 000</td><td> +  7 000</td><td> -  7 000</td></tr> <tr><td> intäkter Garantiramar Svensk pro- jektexport Konsultstödet</td><td> 35 000 8 000</td><td></td><td> 35 000 8 000</td><td> of of</td><td> of of</td></tr> </table> (1) Varav 8,2 milj.kr. från budgetåret 1988/89. (2) Varav ca 6,3 milj.kr. från budgetåret 1988/89. (3) Från budgeterat belopp har 100 000 kr. dragits av avseende realtillväxten i den nordiska budgeten. Exportrådet har genom särskilda beslut fått disponera ca 1,6 milj.kr. från denna anslagspost och ca 11,4 milj.kr. från under anslaget reserverade medel. 2 milj.kr. har använts för informationsverksamhet om det västeuropeiska integrationsarbetet. (4) Sveriges exportråd har för handelssekreterarna redovisat ett överskott om 338 000 kr. (5) Varav 72 000 kr. har överförts från anslaget A 1. Utrikesförvaltningen. Exportrådet har lämnat en kortfattad anslagsframställning med budget- förslag för budgetåret 1991/92 och en plan för budgetåren 1992/93 och 1993/94. Exportrådet anför att det i avvaktan på resultatet och behandlingen av den pågående utredningen av exportrådets verksamhet har befunnits olämpligt att nu föreslå några större nyheter eller förändringar i inriktning- en, annat än vad som är en naturlig anpassning till företagens löpande efterfrågan på rådets tjänster. Inriktningen och omfattningen av verksam- heten ligger därmed i stort fast jämfört med tidigare. Exportrådet pekar på en rad faktorer som påverkar förutsättningarna för rådets verksamhet. Det gäller bl. a. konjunkturutvecklingen. Det är rådets erfarenhet att företagens behov av och intresse för marknadsinvesteringar ökar i tider av vikande konjunktur och orderingång. Därmed ökar också normalt efterfrågan på rådets tjänster. Andra faktorer som nämns är de större svenska företagens ökande internationalisering och bl.a. som en Prop. 1990/91:100 Bil. 5 203 följd därav underleverantörernas förändrade situation, samt slutligen oron i omvärlden. Eftersom exporten är en av de viktiga hörnpelare som bär upp den svenska ekonomins utveckling är det naturligt för rådet att verka för ökad prioritet åt exportfrämjande verksamhet. — Inom exportrådet sker för närvarande en intensifiering av de fortlöpande ansträngningarna att inom givna ramar anpassa verksamheten till de ändrade förutsättning- arna. Exportrådets prioriteringar anges återspegla företagens efterfrågan. Vad gäller marknadsprioriteringar är det enligt rådet naturligt att fortsatt ägna Västeuropa stor uppmärksamhet, inte minst Tyskland och ”Latin-euro- pa”. Resurserna i Västeuropa kommer dock att minska snarare än öka för att möjliggöra satsningar på andra håll. Utanför Västeuropa ägnas framför allt USA och Japan fortsatt stort intresse. Den stora marknadspotentialen i Australien motiverar en fortsatt aktiv satsning där. Östeuropa möter en fortsatt stark efterfrågan på rådets tjänster men de osäkra förutsättningar- na understryks. Ett enmanskontor har öppnats i Tallinn. Polen erbjuder enligt rådet intressanta exportmöjligheter. En förstärkning avses göras i Berlin genom att en filial öppnas där. Förutsättningarna för ett kontor i Zagreb kommer att diskuteras under året. Exportrådet ägnar vidare stor uppmärksamhet åt bl. a. Indien och Chile. I Sydostasien bearbetas särskilt Taiwan, Thailand och Sydkorea. Ett fristå- ende exportrådskontor öppnas i Taipeh den 1 juli 1991. Vidare önskar rådet organisera om verksamheten i Hongkong på så sätt att verksamheten drivs fristående från generalkonsulatet. Rådet vidhåller slutligen sin öns- kan att etablera ett kontor i Seoul. Bland affärsområden lyfts särskilt fram frågan om miljöteknik. Enligt exportrådet har Sverige en exportpotential på detta område som bör tillvaratas. Exportrådet har i särskild skrivelse tagit upp frågan om ett treårigt program för export av miljöteknik med anslagsbehov per budgetår om 2,5 milj. kr. Vid en genomgång av de speciella tjänster rådet kan erbjuda konstateras att stödet till mindre och medelstora företag prioriteras. I den pågående internationaliseringen blir denna tjänst särskilt angelägen. I det samman- hanget framhåller rådet underleverantörernas särskilda situation och be- hovet av insatser för denna grupp företag. När det gäller satsningen Årets utlandsmarknad (Västtyskland, Frankrike och Storbritannien under de tre senaste åren) konstateras att dessa satsningar har varit mycket framgångs- rika men att de har blivit resurskrävande. Avsikten är att i fortsättningen — såsom också har skett under det senaste året — mer satsa på s.k. Sverige-veckor i vissa utvalda länder i samarbete med de svenska dotter- bolagen. Exportrådet lämnar ett budgetförslag fördelat på tre år. Anslagsbeloppen är uttryckta i löpande priser med en genomsnittlig kostnadsökning om 7 %. Förslaget utgår från att verksamheten till former och inriktning skall bedrivas kontinuerligt och med anpassning till företagens behov och önskemål. Anslagsuppräkningen utgår från att en realt sett oförändrad nivå skall bibehållas. Uppräkningen för budgetåret 1991/92 utgår från de medel rådet disponerar 1990/91, dvs. anslaget belopp om ca 222 milj. kr. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 204 for anslagsposten 1 för exportfrämjande åtgärder inkl, tillägg som ett Prop. 1990/91:100 resultat av särskilda regeringsbeslut om ca 11 milj. kr. Därutöver begärs Bil. 5 inga ökade anslag. Exportrådets begäran om medel till Stöd till svensk projektexport m. m. grundar sig på en uppskattning av utbetalningsbehovet. För 1991/92 be- gärs en ökning med 2 milj. kr. till 22 milj. kr. vilket är ett uttryck för en förväntad ökad efterfrågan av stöd till svensk projektexport. Exportrådet begär oförändrade garantiramar för verksamheterna stöd till svensk projektexport och konsultstödet. Föredraganden Sveriges exportråd är den centrala organisationen på det exportfrämjande området. Exporten och dess utveckling är av stor betydelse för den svenska ekonomin. Det finns därför anledning att fortsatt möjliggöra ett aktivt exportfrämjande arbete via Sveriges exportråd som ett komplement till företagens egna exportansträngningar. Jag angav i 1990 års budgetproposition att en särskild utredare hade tillkallats med uppgift att göra en förutsättningslös översyn av statens roll i det exportfrämjande arbete som drivs genom Sveriges exportråd inkl, dess utlandsorganisation (Dir. 1989:38). Utredaren kommer inom kort att pre- sentera sitt betänkande. Jag avser att återkomma till regeringen med de förslag som utredningen kan föranleda. Exportrådet har angett vissa prioriterade marknader, affärsområden och tjänster. Jag delar i stort exportrådets bedömningar i dessa frågor. Enligt min mening är det naturligt att Västeuropa prioriteras, inte minst från den utgångspunkten att denna region kan anses som närmarknad för de mindre och medelstora företagen. Jag vill samtidigt framhålla att exportrådet har en särskild roll att spela när det gäller avlägset belägna och för svenska företag svårbearbetade marknader som visar en dynamisk utveckling. Utlandsorganisationen måste självfallet ständigt anpassas till föränd- ringar i marknadsbilden och företags efterfrågan på tjänster. En filial har nyligen inrättats i Berlin till handelskontoret i Diisseldorf för att framför allt ta tillvara de exportmöjligheter som den utökade tyska marknaden kan erbjuda. Efter samråd med exportrådet har överenskommits att ett han- delskontor med en handelssekreterare som chef bör inrättas i Warszawa under budgetåret genom att nuvarande exportfrämjande verksamhet bryts ut från ambassaden. Detta får ses mot bakgrund av förändringarna i den polska ekonomin och svenska företags ökande intresse för den polska marknaden. Utvecklingen på den sovjetiska marknaden bekräftar enligt min mening att tiden inte är mogen för inrättande av ett fristående handelskontor i Moskva samt att förstärkningar av resurserna inom ambassadens ram knappast är motiverade. Det bör understrykas att ambassaden förfogar över relativt stora personalresurser för det exportfrämjande arbetet. Till detta kan läggas att exportrådet har särskild personal vid avdelningskonto- ret i Tallinn för den estniska marknaden samt att man aktivt bevakar                 205 Sovjetunionen och Baltikum i övrigt från Stockholm. Den exportfrämjande verksamheten vid generalkonsulatet i Hongkong fungerar i praktiken som ett fristående handelskontor. Verksamheten bör enligt min mening brytas ut även formellt och förestås av en handelssekre- terare. Exportrådet har vidare anmält att rådet under budgetåret övertar ansvaret för det nuvarande industrikontoret i Taiwan. Resurserna för den exportfrämjande verksamheten vid ambassaden i Seoul har förstärkts under senare år. Verksamheten i Seoul bör enligt min mening även fort- sättningsvis drivas inom ambassadens ram. Jag delar exportrådets syn på vikten av särskilda insatser för företag inom sektorn underleverantörer. Rådet har lämnat förslag till ett treårs- program med tyngdpunkt på särskilda insatser i Tyskland. Rådet ingår också i den samordningsgrupp som statens industriverk leder på uppdrag av regeringen avseende insatser för underleverantörsföretag. De insatser som rådet bedömer bör vidtas för att förbättra underleverantörernas situa- tion får ske inom ramen för anslagna medel. Jag delar också rådets bedömning att svenska företag har goda export- möjligheter inom området miljöteknik. Rådet anför att det finns en intres- sant och växande exportpotential och att insatser i första hand bör inriktas mot de mindre och medelstora leverantörerna. Ett treårigt program har tagits fram omfattande bl. a. kollektiva och enskilda marknadsföringsin- satser samt bevakning av nya marknadsmöjligheter. De föreslagna insat- serna får så långt möjligt genomföras inom ramen för anslagna medel. Pris- och löneomräkning uppgår till 16 420 000 kr. för budgetåret 1991/92. Huvudförslaget om 1,5 % bör tillämpas (3 765 000 kr.). Jag anser att en procentenhet av huvudförslaget eller 2 510 000 kr. skall återföras till anslaget för effektivitetshöjande åtgärder i första hand inom området miljöteknik, underleverantörsföretagens internationalisering samt för in- rättande av ett handelskontor i Warszawa. Exportrådets beräknade kost- nader för dessa insatser uppgår till mer än det belopp som återförs. Mot bakgrund av det statsfinansiella läget är det angeläget att vidta besparingar även under detta anslag på statsbudgeten. Jag föreslår därför att anslaget minskas med 10 milj. kr. Detta belopp kan fördelas med 4.5 milj. kr. på anslagsposten för exportfrämjande åtgärder, med 3 milj. kr. på anslagsposten för stöd till svensk projektexport m.m. och med 2.5 milj. kr. på anslagsposten till regeringens disposition. Jag beräknar behovet av anslagsmedel till svensk projektexport och till konsultstödet till sammanlagt 17 milj. kr. Utbetalningar under budgetåret 1991/92 avser åtagande under det budgetåret och tidigare budgetår. Ga- rantiramarna för svensk projektexport resp, konsultstödet bör uppgå till oförändrade belopp, 35 resp. 8 milj. kr. Jag har beräknat vissa medel till regeringens disposition för särskilda exportfrämjande insatser av olika slag. Som exempel på sådana insatser kan nämnas särskilda exportaktioner, information och förstärkt kommer- siell representation i utlandet samt stöd till export av tjänster från statliga myndigheter. Vidare skall medlen användas för att betala kostnader för departemen- tets informationsverksamhet om det västeuropeiska integrationsarbetet. Verksamheten avser en bred informationsspridning, bl.a. i form av regel- Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 206 bundna nyhetspublikationer, översiktliga och specialinriktade informa- tionsskrifter, medel för översättning av centrala dokument rörande inte- grationen i Västeuropa inkl. EES-relaterad gemenskapsrätt samt semina- rier och liknande. En kraftigt utökad informationsverksamhet förutses under det kommande budgetåret. Jag beräknar ett medelsbehov om totalt 10 825 000 kr. för att möjliggö- ra genomförandet av nämnda åtgärder. Till detta kan läggas att tillgängliga reservationsmedel under anslaget också kan användas för konkreta insat- ser efter särskild prövning av regeringen. För budgetåret 1991/92 beräknar jag ett medelsbehov om totalt 259 815 000 kr. RRV har i sin rapport om Sveriges turistråds verksamhet pekat på den bristande samordningen med annan helt eller delvis statsfinansierad infor- mationsverksamhet i utlandet. Sådan verksamhet bedrivs i första hand av Svenska institutet och Sveriges exportråd förutom av turistrådet. I samråd med chefen för utrikesdepartementet och chefen för industridepartemen- tet vill jag framhålla att åtgärder bör vidtas för att samordna den svenska informationsverksamheten utomlands. Det ankommer på regeringen att besluta i dessa frågor. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att 1. till Exportfrämjande verksamhet för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 259 815 000 kr. 2. bemyndiga regeringen att medge att utfästelser om stöd till svensk projektexport får lämnas till ett belopp på högst 35 000 000 kr. 3. bemyndiga regeringen att medge att utfästelser om stöd till konsultexport får lämnas till ett belopp på högst 8 000 000 kr. <h5>E 3. Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeersättningar</h5> <table border="1"> <tr><td> 1989/90</td><td> Utgift</td><td> 267 170 851*</td></tr> <tr><td> 1990/91</td><td> Anslag</td><td> 1 000</td></tr> <tr><td> 1991/92</td><td> Förslag</td><td> 1 000</td></tr> </table> * 78 840 759 kr. hänför sig till utgifter under budgetåret 1988/89. 116 008 424 kr. som avser budgetåret 1989/90 kommer att belasta anslaget 1990/91. Av tidigare ianspråktagna medel återbetalade EKN 84 458 813 kr. under budgetåret 1989/90. Exportkreditnämnden (EKN) har till uppgift att genom utfärdande av garantier främja svensk export. EKNs garanti utgör en försäkring som skyddar svenska företag mot vissa förluster vid exportaffärer och i sam- band med investeringar. Garantigivningen sker efter beslut av riksdagen våren 1990 inom två system: ett normalgarantisystem (N-system) och ett LT-system (Long Term) i vilket särskild vikt skall läggas vid det svenska samhällsintresset av garantigivningen. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 207 EKNs skrivelse om verksamheten m. m. EKN har med skrivelse den 11 oktober 1990 inkommit med underlag för en bedömning av verksamhetens utveckling och inriktning. Skrivelsen innehåller även en redogörelse för det europeiska integrationsarbetets möjliga konsekvenser för EKN samt redovisar resultatet av en jämförelse mellan EKNs och utländska garantiinstituts försäkringsvillkor. Den av riksdagen fastställda totala ramen för exportkreditgarantier upp- går till 70 000 milj, kr, varav 38 000 milj. kr. har reserverats för N-garanti- er. EKN bedömer att rambeloppet skall täcka verksamhetens behov intill utgången av budgetåret 1991/92. Däremot föreslås LT-garantierna få ett vidgat utrymme inom totalramen mot bakgrund av dels det större och växande ramutnyttjande som dessa uppvisar, dels att behovet av ramut- rymme som reserv för hastigt uppkommande garantiönskemål torde vara större inom LT- än inom N-verksamheten. EKNs förslag till omfördelning är att ramen för N-garantier minskas med 13 000 milj. kr. till 25 000 milj. kr. och att ramen för LT-garantier ökas med motsvarande belopp till 45 000 milj. kr. Av dessa nya rambelopp föreslår EKN att regeringen bemyndigar nämnden att disponera 20 000 milj. kr. för N-ga- rantier och 40 000 milj. kr. för LT-garantier. För närvarande gäller att EKN har rätt att disponera ett belopp om 58 000 milj. kr. ur totalramen, fördelat med hälften vardera på N- resp. LT-systemet. EKN föreslår en ändring av principerna för beräkning av engagemanget och avräkning mot garantiramen, i syfte att på ett mer rättvisande sätt återspegla statens åtaganden vid en given tidpunkt. Liksom hittills skall EKN när förbindelse utfärdas avräkna denna med 100% mot ramen. Utfästelse om garanti när avtal föreligger för den underliggande exportaf- fären föreslås framgent också avräknas med 100 % av garantibeloppet mot tidigare 40 %, som alltjämt skulle gälla för övriga utfästelser. Av de be- loppsmässigt bestämda utrymmen som årligen överenskoms med vissa större garantikunder har outnyttjade belopp hittills ej inräknats i garanti- engagemanget. Dessa belopp föreslås avräknas med 20 % av garantibelop- pet, i likhet med vad som gäller för s.k. förhandsbesked. Dröjsmål på utestående garantiförbindelser föreslås också ingå i engagemanget och avräknas med 100 % av garantibeloppet. Med ovan föreslagna avräknings- principer skulle ramutnyttjandet enligt EKNs beräkningar ha ökat med minst 6 000 milj. kr. vid utgången av budgetåret 1989/90. Utöver ovan angiven ram för exportkreditgarantier finns en särskild ram på 1 000 milj. kr. för investeringsgarantier. EKN föreslår en höjning till 2 000 milj. kr. mot bakgrund av den ökade efterfrågan som väntas följa av stigande svenska investeringar i främst Östeuropa. EKNs rörliga kredit i riksgäldskontoret uppgår sedan verksamhetsåret 1987/88 till 3 700 milj, kr., varav drygt 2 900 milj. kr. hade utnyttjats vid utgången av budgetåret 1989/90. Enligt EKNs bedömning behöver denna ram inte höjas under budgetåret 1991/92, förutsatt att regeringen medger ersättning för räntekostnader för en upplåning om upp till 3 400 milj. kr. Baserat på den värdering som gjorts av EKNs fordringar samt prognoser om kommande likviditetsbehov beräknas dessa kostnader uppgå till Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 208 450 milj. kr. resp. 470 milj. kr. under verksamhetsåren 1990/91 och 1991/92. EKN har sedan år 1987 möjlighet att utförda garantier i utländsk valuta. För skadeutbetalningar avseende sådana garantier har EKN medgivits rätt att vid behov uppta lån i utländsk valuta motsvarande högst 500 milj. kr. EKNs åtaganden i form av utestående förbindelser i utländsk valuta upp- går till 5 225 milj. kr. Mot bakgrund härav föreslår EKN att rätten att uppta lån i utländsk valuta höjs till ett motvärde av högst 1 000 milj. kr. Under budgetåren 1988/89 och 1989/90 resulterade EKNs verksamhet i ett underskott om 287 milj. kr. resp. 413 milj. kr. Normalprognosen för 1990/91 förutser ett kassamässigt underskott om drygt 500 milj. kr. Där- emot bedöms verksamhetsåren 1991/92 och 1992/93 kunna resultera i överskott om knappt 100 milj. kr. resp, drygt 200 milj. kr. EKN anför dock att beräkningarna är osäkrare än vanligt, vilket också framgår av de stora skillnader som finns mellan normalprognosen och de optimistiska och pessimistiska alternativen. I den optimistiska prognosen förutses ett över- skott om inemot 1 700 milj. kr. för perioden 1990/91 till 1992/93 medan man i det pessimistiska alternativet räknar med ett underskott om drygt 4 800 milj. kr. för samma period. EKN har vid sina beräkningar antagit att nämnden kommer att erhålla rätt att uppta en räntekompenserad kredit. Den bedömning som gjorts av fordringar och garantiengagemang pekar mot att fordringsvärdet och engagemangsriskvärdet i normalalternativet väger ungefär jämnt. EKN skulle därför kunna redovisa ett på riskmässiga grunder bedömt ackumulerat underskott om drygt 2 000 milj, kr., vilket i stort sett sammanfaller med vad som beräknats under de senaste två åren. Regeringen har beslutat att koncessionella villkor skall beviljas vid de skuldomförhandlingar som inom ramen för den s.k. Parisklubben äger rum med de fattigaste och mest skuldtyngda länderna. För EKNs vidkom- mande innebär detta att en tredjdel av omförhandlade belopp kommer att avskrivas, vilket beräknas motsvara ca 50 milj. kr. under budgetåret 1991/92. Gemensamt för de båda system inom vilka exportkreditgarantigivning- en bedrivs är att man skall ha som mål att verksamheten skall gå ihop (för LT-systemet på sikt). Däremot skiljer sig förutsättningarna för att uppnå detta mål. Om förutsättningarna är tillfredsställande vad gäller riskernas överblickbarhet och vad gäller riskspridning skall garanti kunna utfärdas inom N-systemet. Om förutsättningarna är osäkra skall ytterligare pröv- ning ske inom LT-systemet. Detta innebär prövning av samhällsintresset av garantigivningen, definierat som möjligheten att bidra till uppnåendet av svenska industripolitiska mål. Kraven skärps ju större EKNs engage- mang är på ett visst land. Tyngdpunkten i EKNs bedömning läggs på en värdering av kundföretagens totala verksamhet. De diskussioner som förs inom EG om exportkreditgarantier har hittills baserats på Romfördragets allmänna krav på lika konkurrensförutsätt- ningar mellan företag i olika medlemsländer. Vad gäller de korta garantier- na har diskussionen främst kretsat kring frågan om ett eventuellt bortta- gande av det statliga stödet till den konkurrensutsatta verksamheten. För den långa garantigivningen är diskussionerna inriktade på åtgärder för att Prop. 1990/91:100 Bil. 5 209 14 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5 minska de statliga systemens snedvridande effekt på konkurrensen, bl. a. genom ökad harmonisering av garantivillkoren. Osäkerheten om vad som kommer att ske med såväl den korta som långa garantigivningen är dock alltjämt betydande och försvårar för EKN att planera och vidta mer långtgående åtgärder. I riktlinjerna för EKNs verksamhet anges att garantivillkoren — inom ramen för de begränsningar som uppställs för garantigivningen — så långt möjligt bör anpassas till vad som erbjuds i viktigare konkurrentländer. EKN har mot denna bakgrund gjort en bred jämförelse mellan egna villkor och vad som erbjuds av nio andra garantiinstitut. I jämförelsen har hänsyn tagits inte enbart till premienivåer utan också till självrisker och karensti- der. Vidare har vägts in de utbudsbegränsande faktorerna öppen resp, stängd samt bruket av limiter och andra volymbegränsande faktorer, i syfte att få en mer heltäckande och mer rättvisande bild. Jämförelsen ger vid handen att EKN sammantaget inte kan anses erbju- da sämre villkor än vad andra institut erbjuder sina kunder. EKNs högre kostnader för svåra risker motverkas av att EKN samtidigt i mindre utsträckning än andra institut begränsar utbudet av garantier med volym- begränsande och andra administrativa åtgärder. Studien pekar också mot att det visserligen finns institut med garantistöd som i något eller några avseenden är bättre än EKNs, men att inte något institut lämnar stöd som i alla avseenden och för alla köparländer är bättre. Ser man till utfallet på olika riskklasser pekar jämförelsen mot att EKNs villkor för de bättre riskklasserna (premieklass 1 —3) torde vara bättre än genomsnittet eftersom kostnaderna här (premier, självrisker och karensti- der) är lägre än för flertalet övriga. För medelsvåra risker (premieklass 4 och 5) är EKNs villkor jämförbara med genomsnittet eftersom kostnader- na torde vara lika med eller något över nivåerna för övriga institut medan begränsningarna är farre. För svåra risker (premieklass 6) är EKNs kostna- der högre än genomsnittet, men i gengäld är de övriga instituten stängda på betydligt fler länder och har fler andra administrativt styrda begräns- ningar än vad EKN har. EKN konstaterar i sin studie att den valda strategin att mot en relativt hög premie vara öppen även på svåra länder tycks anammas av allt fler institut. Utvecklingen i omvärlden pekar enligt EKN mot att premiesätt- ningen i allt högre grad kommer att bli riskbaserad. Två institut med enhetspremier har övergått till differentierad premiesättning. Diskussio- ner förekommer på andra håll om att överge systemet med enhetspremier. Institut som redan har riskbaserad premiesättning anpassar enligt EKN ytterligare sina premier till bedömda risknivåer. Detta leder till sänkta premier för affärer i de bättre riskklasserna och höjda i de svåra klasserna. Detta innebär att det tidigare bruket att låta bättre risker subventionera sämre, som funnits i flera premiesystem, nu successivt försvinner. Utöver att premierna skall återspegla den verkliga risknivån är avsikten att mins- ka eller eliminera underskotten. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 210 Föredragandens överväganden Riktlinjerna for EKNs verksamhet förändrades den 1 juli 1990 genom att riksdagen godkände propositionen (prop. 1989/90:44, NU 19, rskr. 153) om statlig medverkan vid finansiering av export m.m. Riksdagens beslut bekräftade att statliga exportkreditgarantier har en viktig funktion att fylla i arbetet med att främja svensk export. Detta gäller inte minst risktagande vid längre krediter där staten kan visa en uthållighet som överstiger vad den privata marknaden kan erbjuda. Det är därför angeläget att EKN även fortsättningsvis har möjlighet att i betydande omfattning lämna garantier, inom ramen för nu gällande riktlinjer. Jag anser EKNs förslag om en omfördelning inom totalramen till för- mån för LT-systemet vara välmotiverat. Utnyttjandegraden inom N-syste- met har minskat under senare år, medan det omvända gäller för LT-syste- met. Vid utgången av budgetåret 1989/90 motsvarade EKNs utestående garantiåtaganden inom N- och LT-systemen ca 44 % resp. 81 % av lämna- de bemyndiganden. Under förutsättning att riksdagen godkänner omför- delningen bör EKN av regeringen medges rätt att disponera 60 000 milj. kr. av ramen för exportkreditgarantier, varav 40 000 milj. kr. reserve- ras för LT-garantier. Föreslagna ändringar av principerna för beräkning av garantiengage- mang samt avräkning mot av riksdag och regering fastställda garantiramar synes på ett bättre sätt än tidigare redovisa det faktiska statliga åtagandet på området och kan därför tillstyrkas. Jag delar EKNs bedömning att det växande intresset från näringslivets sida för investeringar i främst de central- och östeuropeiska länderna kan förväntas leda till ökad efterfrågan på investeringsgarantier. En höjning av ramen för denna garantiform till 2 000 milj. kr. kan därför anses vara motiverad trots att utnyttjandegraden hittills varit begränsad. Till bilden hör att regeringen beslutat om en ändring i förordningen om investerings- garanti per den 1 januari 1991. Ändringen innebär en viss utvidgning av garantitäckningen vad gäller de politiska risker som kan täckas av investe- ringsgarantisystemet. Enligt den ordning som gällde fram till den 30 juni 1990 medgavs EKN ersättning för räntekostnader för upplåning avseende utbetalning av ska- deersättningar till följd av skadefall på garantier som regeringen beslutat om. I de nya riktlinjerna för EKNs verksamhet görs inte längre någon skillnad mellan av EKN och av regeringen beslutade garantier. Underskott i garantigivningen skall sålunda i princip finansieras genom räntebärande upplåning. För att säkerställa att EKN har en sådan likviditet att gjorda garantiåtaganden kan fullgöras har regeringen möjlighet att bevilja ränte- frihet för upplåning för fordringar som inte bedöms vara möjliga att återvinna annat än på mycket lång sikt och då med ett väsentligt begränsat värde. Jag är dock för närvarande inte beredd att ta stäilning till frågan om räntefri upplåning. EKNs tillgångar i utländsk valuta motsvarar ca 300 milj. kr. Med det snabbt växande garantiengagemanget i utländsk valuta ökar risken för plötsligt uppkommande krav på skadeersättning till väsentligt högre be- Prop. 1990/91:100 Bil. 5 211 lopp. Det är av detta skäl rimligt att tillmötesgå EKNs önskemål om Prop. 1990/91: 100 en höjning av upplåningsrätten i utländsk valuta till motsvarande högst Bil. 5 1 000 milj. kr. De betalningsproblem som många länder drabbats av har inneburit ökade risker för garantigivningen, och flertalet garantiinstitut i i-länderna uppvisar betydande underskott till följd av ökade skadeutbetalningar och stagnerande premieintäkter. Vid utgången av budgetåret 1989/90 redovi- sade EKN ett ackumulerat underskott om drygt 2 500 milj. kr. I normal- prognosen förutses att verksamheten skall uppvisa ett överskott från bud- getåret 1991/92. Den förväntade resultatförbättringen förklaras av såväl kraftigt minskade skaderegleringar som ökade återvinningar. Premieintäk- terna väntas ligga kvar på oförändrad nivå. Betydande osäkerhet föreligger dock beträffande resultatutvecklingen, vilket också framhålls av EKN. Krisen i Mellanöstern kan få svåra återverkningar på världskonjunkturen. GATT-förhandlingarnas utfall och den fortsatta utvecklingen i de central- och östeuropiska länderna är andra faktorer som försvårar bedömningen. Min förhoppning är att det ackumulerade underskottet inte skall öka efter utgången av budgetåret 1990/91. Sverige har i internationella fora aktivt drivit frågor om lättnader i de fattigaste u-ländernas skuldbörda. Ett genombrott i skuldstrategin skedde år 1988 då de offentliga kreditorerna i Parisklubben kom överens om att vid förhandlingar om skuldkonsolidering med de fattigaste och mest skuldtyngda länderna tillämpa koncessionella villkor (s. k. Torontovill- kor). De fordringar som omförhandlas utgörs till stor del av kommersiella exportkrediter garanterade av EKN, som därmed får bära de kostnader som följer av koncessionaliteten. Regeringen har bedömt att även de koncessionella villkoren är alltför betungande och har under hösten 1990 beslutat använda biståndsmedel for ytterligare skuldlättnad åt fem fattiga afrikanska länder som därmed ges full räntefrihet under de bilaterala skuldkonsolideringsavtalen. Dessa medel tillförs EKN-systemet som er- sättning för uteblivna nuvärdesberäknade totala ränteströmmar. Enligt min mening är det viktigt att det inom EKN finns god beredskap att anpassa verksamheten till de förändringar som kan följa av dels export- företagens ökade internationalisering, dels det europeiska integrationsar- betet. En sådan anpassning underlättas av det nära samarbete och de förtroendefulla kontakter som EKN har med utländska garantiinstitut. Med tanke inte minst på de stora svenska företagens internationalisering är det viktigt att EKN så långt möjligt kan anpassa villkoren i sin garanti- givning till vad som erbjuds i företagens konkurrentländer. Det är därför tillfredsställande att konstatera, på basis av den jämförande studie som EKN har företagit, att EKNs garantivillkor står sig väl i en internationell jämförelse, och också att utvecklingen i viktiga konkurrentländer går mot en mer realistisk och riskavspeglande premiesättning. Vissa europeiska garantiinstitut tillämpar emellertid fortfarande på vissa högriskmarknader premier som inte är rimliga med tanke på riskbilden och som EKN svårligen kan matcha med hänsyn till engagemangsnivåer och målet att begränsa förlustriskerna. Sverige bör enligt min mening fortsätta med att arbeta aktivt internatio- 212 nellt för att åstadkomma ökad transparens och harmonisering vad gäller exportkreditgarantigivningen, i syfte att reducera de snedvridningar som för närvarande kan uppstå till följd av vissa garantiinstituts premiepolitik. I förslaget till statsbudget för budgetåret 1991/92 bör finnas ett anslag under vilket vissa utgifter i samband med EKNs verksamhet kan bokföras. Anslaget bör i likhet med tidigare föras upp med ett formellt belopp. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att 1. medge att det av riksdagen medgivna högsta betalningsansvaret för exportkreditgarantier fastställs till 25 000 000 000 kr. for N-garantier och till 45 000 000 000 kr. for LT-garantier, 2. medge att staten åtar sig betalningsansvar i form av statsgaranti ■för investeringar i utlandet till ett belopp av högst 2 000 000 000 kr., 3. bemyndiga regeringen att medge att EKN från budgetåret 1991/92 och tills vidare får uppta lån i utländsk valuta till ett mot värde av högst 1 000 000 000 kr., 4. till Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeersättningar under budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 <h5>E 4. Krigsmaterielinspektionen m.m.</h5> <table border="1"> <tr><td> 1989/90</td><td> Utgift</td><td> 1</td><td> 000</td></tr> <tr><td> 1990/91</td><td> Anslag</td><td> 89</td><td> 000</td></tr> <tr><td> 1991/92</td><td> Förslag</td><td> 96</td><td> 000</td></tr> </table> Krigsmaterielinspektionen Krigsmaterielinspektionen utövar kontroll över tillverkningen av krigsma- teriel och handlägger ärenden rörande tillstånd till export av sådan materi- el. Kostnaderna för kontrollmyndighetens organisation och verksamhet skall bestridas genom avgifter från tillverkare av krigsmateriel samt genom expeditionsavgifter för tillstånd att utföra krigsmateriel från riket. En översyn av inspektionens existerande datasystem pågår. (Beloppen anges i 1 OOO-tal kronor) <table border="1"> <tr><td></td><td> Beräknad ändring</td></tr> <tr><td> 1990/91</td><td> 1991/92</td></tr> </table> Föredraganden <table border="1"> <tr><td> Förvaltnings-</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> kostnader</td><td> 3</td><td> 307</td><td> +</td><td> 325</td></tr> <tr><td> (därav löne-</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> kostnader)</td><td> (2</td><td> 556)</td><td> (+</td><td> 271)</td></tr> <tr><td> Lokalkostnader</td><td></td><td> 283</td><td> +</td><td> 28</td></tr> <tr><td> Engångsanvisning</td><td></td><td> 150</td><td> -</td><td> 150</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 3</td><td> 740</td><td> +</td><td> 203</td></tr> </table> 15 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5 213 Krigsmaterielinspektionens nämnder                                     Prop. 1990/91:100 Bil 5 Anslaget används for att betala kostnaderna for det tekniskt-vetenskapliga rådet för klassificeringsfrågor, som ställts till krigsmaterielinspektionens förfogande, samt den rådgivande nämnden i krigsmaterielexportfrågor. Det tekniskt-vetenskapliga rådet tillsattes av regeringen år 1984 for att ge krigsmaterielinspektören råd i frågor om gränsdragning mellan civil och militär materiel. Rådet består av sex fristående experter med erfarenhet från skilda tekniska områden och träffas sex gånger per år under ledning av krigsmaterielinspektören. Den rådgivande nämnden tillsattes av riksdagen år 1984 för att verka för ökad insyn och samråd i frågor som rör krigsmate- rielexport. Nämnden har sex ledamöter, tillsatt på parlamentarisk grund, som träffas en gång i månaden under ledning av krigsmaterielinspektören. Anslaget har pris- och löneomräknats i vanlig ordning. (Beloppen anges i 1 OOO-tal kronor) <table border="1"> <tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2"> 1990/91</td><td> Beräknad ändring 1991/92</td></tr> <tr><td> Föredraganden</td></tr> <tr><td> KMIs nämnder</td><td> 89</td><td> +   7</td></tr> </table> Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Krigsmaterielinspektionen m.m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 96 000 kr. <h5>E 5. Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet</h5> 1989/90     Utgift   2 000 000 1990/91     Anslag   2 080 000 1991/92     Förslag  2 163  000 Stiftelsen Östekonomiska Institutet Stiftelsen Östekonomiska Institutet bildades den 15 juni 1989 sedan avtal träffats mellan staten och ett antal intressenter från näringslivet. Stiftelsen har som syfte att främja kunnandet i Sverige om de ekonomiska förhållan- dena i Sovjetunionen och övriga Östeuropa. Verksamheten vid Stiftelsen Östekonomiska Institutet igångsattes hösten 1989. I samband med att Stiftelsen Östekonomiska Institutet bildades godkän- de regeringen upplösning av den tidigare Stiftelsen Öst Ekonomiska By- rån. Det tidigare avtalet mellan staten och Stiftelsen Öst Ekonomiska Byrån har därför upphört att gälla från utgången av juni 1989. 214 Föredragandens överväganden Genom det nämnda avtalet åtar sig staten och övriga stiftare att under en femårsperiod lämna årliga bidrag till täckande av stiftelsens kostnader. Därmed ges garanti för stabilitet och långsiktighet i verksamheten. Bidra- gen skall uppgå till 2 milj. kr. årligen från vardera staten å ena sidan och övriga intressenter (näringslivet) å den andra sidan. Beloppen skall räknas upp med hänsyn till pris- och löneutvecklingen. Jag föreslår att statens andel av utgifterna för Östekonomiska Institutets verksamhet i enlighet med avtalet för budgetåret 1991/92 räknas upp med 4 %, vilket motsvarar det av regeringen fastställda omräkningstalet för bidragsuppräkning. I enlighet med avtalet mellan staten och övriga intres- senter skall därvid näringslivets bidrag uppräknas med samma omräk- ningstal. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Stiftelsen Östekonomiska Institutet för budgetåret 1991/92 anvisa ett anslag på 2 163 000 kr. <h5>E 6. Bidrag till ett institut för Japanstudier</h5> 1990/91            Anslag         3 000 000    Reservation 3 000 000 1991/92            Förslag        3 000 000 Medlen disponeras av utrikesdepartementet enligt de riktlinjer som finns angivna i prop. 1989/90:90 om forskning, avsnitt 12.3.2 (s. 118 — 119). Villkoren enligt riktlinjerna är dels att 50 milj. kr. kan samlas in från svensk sida, dels att staten och övriga bidragsgivare gör bedömningen, att de japanska bidrag, som en fondering om 100 milj. kr. förutsätter, kan komma till stånd. Föredragandens överväganden På svensk sida är insamlingsmålet i princip uppnått. I Japan arbetar en kommitté med insamlingen. Då det är utomordentligt angeläget att bygga upp erforderlig kompetens för att bl. a. kunna hävda svenska intressen i världens mest expansiva region, är det av stor vikt att detta institut kommer till stånd. Hemställan Jag hemställer, att regeringen föreslår riksdagen att till Bidrag till ett institut för Japanstudier för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 3 000 000 kr. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 215 E 7. Kontakter med Central- och Östeuropa                  Prop. 1990/91:100 Bil 5 1991/92            Nytt anslag (Förslag)       10 000 000                   i-n. Som jag redovisade i min inledning har ett omfattande samarbete inletts på olika plan med länderna i Central- och Östeuropa. I syfte att bidra till en fortsättning och fördjupning av de kontakter som etablerats mellan svenska departement och myndigheter m. fl. med sina motsvarigheter i de aktuella länderna förordar jag att 10 milj. kr. engångsvis begärs för ända- målet. Medlen bör stå till regeringens disposition. Hemställan Jag hemställer, att regeringen föreslår riksdagen att till Kontakter med Central- och Östeuropa för budgetåret 1991/ 92 engångsvis anvisa ett reservationsanslag på 10 000 000 kr. 216 <h4>F. Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m. m.</h4> <h5>F 1. Utredningar inom det nedrustnings- och säkerhetspolitiska området</h5> <table border="1"> <tr><td> 1989/90</td><td> Utgift</td><td> 2 661 911</td><td> Reservation</td><td> 2 794 688</td></tr> <tr><td> 1990/91</td><td> Anslag</td><td> 5 152 000</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1991/92</td><td> Förslag</td><td> 5 358 000</td><td></td><td></td></tr> </table> Anslaget används för att betala kostnader för nedrustningsdelegationen, beredningsgruppen för information om freds- och nedrustningssträvan- den, utredningar och andra insatser inom nedrustningsområdet bl. a. inom Förenta nationerna samt forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse. Jag beräknar det sammanlagda medelsbehovet till 5 358 000 kr. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Utredningar inom det nedrustnings- och säkerhetspolitiska området för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 5 358 000 kr. <h5>F 2. Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK)</h5> <table border="1"> <tr><td> 1989/90</td><td> Utgift</td><td> 4</td><td> 537</td><td> 460</td></tr> <tr><td> 1990/91</td><td> Anslag</td><td> 3</td><td> 432</td><td> 000</td></tr> <tr><td> 1991/92</td><td> Förslag</td><td> 3</td><td> 750</td><td> 000</td></tr> </table> Den europeiska säkerhets- och samarbetskonferensens förhandlingar har efter Helsingforsavtalet år 1975 bedrivits i form av uppföljningsmöten vilka i november 1990 resulterade i en överenskommelse i Paris om konventionella styrkor och förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder i Europa. Vid toppmötet i Paris antogs riktlinjer för fortsatt europeiskt samarbete också på områden utanför det militära rörande bl. a. mänskliga rättigheter, ekonomiskt samarbete och miljö. Under 1991/92 kommer flera större möten att äga rum inom ESKs ram, bl.a. i Moskva hösten 1991 och i Helsingfors våren 1992. Att ESK-staterna har enats om olika förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder innebär bl.a. att de deltagande staterna åtagit sig att inbjuda utländska observatörer att följa militära övningar ovanför en viss nivå, samt att vara beredda ta emot inspektion för kontroll av efterlevnaden av de olika åtagandena. De kostnader som dessa åtaganden medför för Sveri- ge bör belasta tredje huvudtiteln (utrikesdepartementet). Jag beräknar det sammanlagda medelsbehovet till 3 750 000 kr. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 217 Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK) för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 3 750 000 kr. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 <h5>F 3. Information, studier och forskning om freds- och nedrustningssträvanden m. m.</h5> <table border="1"> <tr><td> 1989/90</td><td> Utgift</td><td> 25 324 725</td><td> Reservation</td><td> 266 123</td></tr> <tr><td> 1990/91</td><td> Anslag</td><td> 26 000 000</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1991/92</td><td> Förslag</td><td> 26 000 000</td><td></td><td></td></tr> </table> Utrikesdepartementet beviljar från detta anslag dels grundbidrag till en- skilda svenska organisationer som bedriver informations- och opinionsbil- dande verksamhet inom området mellanfolkligt samarbete, nedrustnings- strävanden och andra utrikespolitiska frågor, dels projektbidrag för infor- mationsverksamhet, studier och forskning om freds- och nedrustnings- strävanden. Medel till projektstödet tillförs även från nettot av det s.k. fredslotteriet som senast ägde rum år 1986. Projektstödet är avsett för folkrörelser och andra ideella organisationer som behöver ett visst ekonomiskt stöd för sina projekt inom freds- och nedrustningsområdet. Prövningen av ansökningar avseende bidrag till fredsprojekt gällande information, studier och forskning sker två gånger årligen inom en särskilt tillkallad beredningsgrupp. Fredsrörelsen har under det gångna decenniet vuxit sig allt starkare i Sverige. Dess opinionsbildande verksamhet har kommit att utvidgas sam- tidigt som man funnit nya arbetsformer. En bred och stark fredsopinion som en förutsättning för framgång i det internationella fredsarbetet uppmärksammas i allt högre grad. Kunskapsuppbyggnad och informationsinsatser spelar härvidlag en vik- tig politisk roll. 218 <h5>Översiktstabell för anslagsframställningar och föreslagna förändringar.</h5> Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 <table border="1"> <tr><td></td><td> Beräknad förändring 1991/92</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td> Anslagsfram- Föredraganden</td></tr> <tr><td> 1990/91</td><td> ställning</td></tr> </table> <table border="1"> <tr><td> Arbetarrörelsens</td><td> 850 000</td><td> 4- 450 000</td><td> +</td><td> 0</td></tr> <tr><td> fredsforum Internationella kvinno-</td><td> 250 000</td><td> + 250 000</td><td> +</td><td> 0</td></tr> <tr><td> förbundet för fred och frihet, Svenska sektionen Kristna fredsrörelsen</td><td> 650 000</td><td> 4- 350 000</td><td> 4-</td><td> 0</td></tr> <tr><td> Kvinnor för fred</td><td> 250 000</td><td> + 580 000</td><td> +</td><td> 0</td></tr> <tr><td> Liv och fred-institutet   (1</td><td> 700 000)(1</td><td> )(+l 400 000)(2)</td><td> (+</td><td> 0)(3)</td></tr> <tr><td> Myrdalsstiftelsen</td><td> (700 000)(1</td><td> )(+  500 000)(2)</td><td> (+</td><td> 0)(3)</td></tr> <tr><td> Samarbete för fred</td><td> 350 000</td><td> + 650 000</td><td> +</td><td> 0</td></tr> <tr><td> Svenska FN-förbundet       3</td><td> 900 000</td><td> + 700 000(4)</td><td> +</td><td> 0</td></tr> <tr><td> Svenska Fredskommittén</td><td> 300 000</td><td> 4- 704 000</td><td> +</td><td> 0</td></tr> <tr><td> Svenska freds- och</td><td> 850 000</td><td> 4-1 050 000</td><td> +</td><td> 0</td></tr> <tr><td> skiljedomsföreningen Svenska läkare mot</td><td> 850 000</td><td> 4- 450 000</td><td> 4-</td><td> 0</td></tr> <tr><td> kärnvapen Sveriges fredsråd</td><td> 700 000</td><td> + 400 000</td><td> 4-</td><td> 0</td></tr> <tr><td> Centerns fredsråd</td><td> 200 000</td><td> 4- 400 000</td><td> +</td><td> 0</td></tr> <tr><td> Folkpartiets fredsråd</td><td> 0</td><td> + 450 000</td><td> 4-200</td><td> 000</td></tr> <tr><td> Dag Hammarskjöldbiblioteket</td><td> 0</td><td> (4- 550 000) (2)</td><td> (4-250</td><td> 000)(3)</td></tr> <tr><td> Folkkampanjen mot kärn-</td><td> 200 000</td><td> + 200 000</td><td> 4-</td><td> 0</td></tr> <tr><td> kraft/kärnvapen Stiftelsen Yrkesgrupper</td><td> 200 000</td><td> 4- 215 000</td><td> 4-</td><td> 0</td></tr> <tr><td> mot kärnvapen Svenska ekumeniska</td><td> 200 000</td><td> 4- 100 000</td><td> 4-</td><td> 0</td></tr> <tr><td> nämndens fredskommitté Sveriges världsfederalister</td><td> 0</td><td> +   90 000</td><td> +</td><td> 0</td></tr> <tr><td> Transnationella stiftelsen (</td><td colspan="2"> 400 000)(1)(+  449 500)(2)</td><td> (+</td><td> 0)(3)</td></tr> <tr><td> för freds- och framtids- forskning Ungdomens och studenternas FN-förbund Studier och forskning      2</td><td> 0 800 000</td><td> 4-  150 000 4-2 899 500</td><td> 4-250</td><td> 0 000</td></tr> <tr><td> Projektstöd                13 SUMMA                      26</td><td> 450 000 000 000</td><td> 0 4-10 088 500</td><td> /.450 +</td><td> 000 0</td></tr> <tr><td> (1) Av bidragsposten Studier</td><td> och forskni</td><td> ing går 1 700 000</td><td colspan="2"> ' kr. till</td></tr> </table> Liv och fredinstitutet, 700 000 kr. till Myrdalsstiftelsen och 400 000 kr. till Transnationella stiftelsen för freds- och framtids- forskning. (2) Ur bidragsposten Studier och forskning begärs 3 100 000 kr. av Liv och fredinstitutet, 1 200 000 kr. av Myrdalsstiftelsen (inklu- sive ett engångsbelopp på 400 000 kr.), 550 000 kr. av Dag Hammar- skjöldbiblioteket och 849 500 kr. av Transnationella stiftelsen för freds- och framtidsforskning. (3) Av bidragsposten Studier och forskning föreslås 1 700 000 kr. gå till Liv och fredinstitutet, 700 000 kr. till Myrdalsstiftelsen, varav 300 000 som engångsbelopp, 250 000 kr. till Dag Hammarskjöld- biblioteket och 400 000 kr. till Transnationella stiftelsen för freds- och framtidsforskning. (4) Inklusive engångsanslag på 150 000 kr. 219 Föredragandens överväganden I olika sammanhang understryks den viktiga roll en bred och stark freds- opinion spelar for utsikterna till framgång i det internationella nedrust- ningsarbetet. Det folkliga engagemanget har visat sig bl. a. genom bildandet av nya organisationer liksom nyorientering och utbyggnad av internationella kon- takter. Ett aktivt folkligt stöd och intresse för freds- och nedrustningsarbete är en viktigt förutsättning för effektiva svenska nedrustningsinsatser. Jag föreslår därför en utökning av antalet organisationer som ges grundbidrag till att omfatta också Folkpartiets fredsråd. Bidragsposten Studier och forskning bör också få en förstärkning med hänvisning till folkrörelsernas möjligheter och behov av att fördjupa sitt kunnande på freds- och nedrustningsområdet. Jag föreslår därför en ök- ning av denna bidragspost med 250 000 kr. att fördelas till Stiftelsen Dag Hammarskjöld-biblioteket i Uppsala. Biblioteket drivs av en stiftelse bestående av Svenska FN-förbundet, Institutionen för freds- och konfliktsforskning, universitetet i Uppsala samt Uppsala kommun och är ett FN-depå- och service-bibliotek för forskare och allmänhet. Dag Hammarskjöld-biblioteket avser dels utveck- la sitt samarbete med institutionen för freds- och konfliktforskning, dels öka tillgängligheten för folkrörelser, allmänhet och gästforskare. Med hänsyn taget till det statsfinansiella läget är det inte möjligt att för budgetåret 1991/92 utöka anslaget för Information, studier och forskning om freds- och nedrustningssträvanden m. m. Med prioritering av ett ökat antal grundbidrag föreslås därför att anslagsposten projektstöd minskas med 450 000 kr. till 13 000 000 kr. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Information, studier och forskning om freds- och nedrust- ningssträvanden m.m.för budgetåret 1991/92 anvisa ett reserva- tionsanslag på 26 000 000 kr. <h5>F 4. Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI)</h5> <table border="1"> <tr><td> 1989/90</td><td> Utgift</td><td> 17</td><td> 070</td><td> 000</td></tr> <tr><td> 1990/91</td><td> Anslag</td><td> 18</td><td> 266</td><td> 000</td></tr> <tr><td> 1991/92</td><td> Förslag</td><td> 20</td><td> 692</td><td> 000</td></tr> </table> Reservation - Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) är en stiftelse upprättad år 1966. Stiftelsen har till ändamål att i enlighet med de grunder för bidrag som riksdagen godkänt (prop. 1966:76, SU88, rskr. 203, prop. 1979/80: 106, UU21, SKU48, rskr. 304) bedriva forskning i konflikt- och samarbetsfrågor av betydelse för internationell fred och säkerhet i syfte att 220 <table border="1"> <tr><td> ge bidrag till förståelse av betingelserna for fredliga lösningar av mellan- statliga konflikter och för en stabil fred. Stiftelsen leds av en internationell styrelse, som har sitt säte i Stock- holm. Inom stiftelsen finns en institutionsdirektör, som är institutets chef, och en biträdande direktör. Hos stiftelsen finns i övrigt personal enligt särskilda föreskrifter eller andra beslut, som regeringen meddelar, samt forskare och annan personal i mån av behov och tillgång på medel. En utredning om SIPRIs verksamhet företogs 1979/80 och resulterade bl.a. i att en ny stadga för institutet fastställdes av regeringen den 12 juni 1980. Våren 1990 tillsatte regeringen en ny SIPRI-utredning med uppgift att pröva institutets finansiella och adminstrativa villkor. Utredningen, som i augusti 1990 överlämnade betänkandet SIPRI 90 — om SIPRIs finansiering och arbetsformer (SOU 1990:69) gav en fyllig och värdefull redovisning av institutets villkor. Inledningsvis konstateras att SIPRI med sin opartiska och tillförlitliga forskning under nu snart 25 år vidmakthållit en internationellt respekterad ställning. Utredningsmannen noterar att mandatet för utredningen inte föranleder kommentarer till institutets verksamhet. Han påpekar dock att SIPRI riskerar att hamna vid sidan av utvecklingen i en verklighet som snabbt förändras om man inte vidareutvecklar sitt program och breddar verksamheten till områden rörande t. ex. konfliktorsaker i tredje världen och nationella motsättningar i Central- och Östeuropa. I utredningen redovisas utförligt hur SIPRIs finansiella villkor föränd- rats framför allt under 1980-talet. Under decenniet som helhet ökade SIPRIs reguljära anslag i fast penningvärde med ett par procent. Detta innebar en bättre anslagsutveckling än vad som var fallet för flera statliga myndigheter som utsattes for stora besparingskrav. Däremot var anslags- utvecklingen för institutet betydligt sämre än för de instanser som under 1980-talet erhöll ökade anslag för forskning och utveckling. Utredningen poängterar att anslagen till SIPRI ökade tämligen kraftigt i början av decenniet men att de minskat med ca 8 procent sedan år 1985.</td><td> Prop. 1990/91: 100 Bil. 5</td></tr> <tr><td> Utredningsmannen föreslår att SIPRI erhåller 3,5 milj. kr. i en real anslagshöjning för att dels återställa nivån från år 1985, dels öka och bredda verksamheten för att möta nya forskningsbehov och finansiera seminarier m. m. i anslutning till institutets 25-årsjubileum. Utredningsmannen har förslagit att de ökade anslagen till SIPRI räknas av mot det av riksdagen fastställda s. k. en-promille-målet för information om fredsfrågor satt i relation till forsvarsanslaget. Vidare föreslås att riktlinjer utarbetas angående formerna för SIPRIs externa finansiering. Beträffande SIPRIs administrativa villkor presenterar utredningen en värdefull analys av bl. a. styrelsens och det vetenskapliga rådets roll. Ut- redningsmannen kommenterar också posten som biträdande direktör vil- ken av tradition innehafts av svenska medborgare. Enligt utredningsmannen finns det skäl att utvidga styrelsen från sex till åtta ledamöter utöver ordföranden och direktören i syfte att få en ökad geografisk och politisk representation i styrelsen. Vidare föreslås att rege- ringen avsäger sig rätten att tillsätta en biträdande direktör och att en arbetsordning för verksamheten fastställs av styrelsen.</td><td> 221</td></tr> </table> SIPRIs stadga reglerar bl.a. det vetenskapliga rådets sammansättning Prop. 1990/91: 100 och mötesfrekvens. Utredningsmannen föreslår nu att sådana föreskrifter Bil. 5 utgår ur stadgan. I remissomgången stöds på många håll förslaget om en anslagshöjning för SIPRI. Däremot har flera instanser, framför allt folkrörelserna, haft invändningar mot att en höjning vägs mot en-promillemålet, eftersom detta strider mot nu gällande riktlinjer som fastställts av riksdagen. Man anser också att ett sådant beslut skulle innebära begränsningar för anslagen till folkrörelsernas fredsarbete. Beträffande de organisatoriska förändringar som diskuteras i utredning- en — vilka i många fall kräver ändringar av stadgan — finns det delade meningar bland remissinstanserna. SIPRI anser att de förändringar som föreslås tills vidare inte bör åtgärdas. Däremot har flertalet av de övriga remissinstanserna förståelse för att förslagen genomförs snarast. Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) <table border="1"> <tr><td></td><td colspan="2"> 1990/91</td><td> (1)</td><td colspan="3"> 1991/92 (2)</td></tr> <tr><td> Lönekostnader</td><td> 11</td><td> 755</td><td> 000</td><td> 14</td><td> 811</td><td> 000</td></tr> <tr><td> Administrativa och andra</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> institutionella kostnader</td><td> 6</td><td> 511</td><td> 000</td><td> 6</td><td> 576</td><td> 000</td></tr> <tr><td> (varav lokalkostnader)</td><td> (1</td><td> 842</td><td> 000)</td><td> (1</td><td> 971</td><td> 000)</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 18</td><td> 266</td><td> 000</td><td> 21</td><td> 387</td><td> 000</td></tr> </table> (1) Anvisat för budgetåret 1990/91. (2) SIPRIs framställning för budgetåret 1991/92, inklusive inkomster på 200 000 kr. SIPRI framhåller i sin anslagsframställning bl. a. att fundamentala föränd- ringar i världspolitiken avsevärt ökat möjligheterna för och behoven av forskning på rustningskontrollområdet. Vidare framhålles att institutet bör säkras en solid, inflationsskyddad basfinansiering då mycket tid och resurser krävs för att söka annan finansiering från bl. a. utländska källor. SIPRI betonar att man drabbas av väsentliga merkostnader till följd av att man är beroende av den internationella löneutvecklingen för forskare. Föredragandens överväganden Jag finner många av förslagen i den nya SIPRI-utredningen väl motiverade men anser att det finns skäl att i samråd med SIPRI ytterligare diskutera vilka åtgärder som krävs. Detta gäller både den föreslagna breddningen av verksamheten och de organisatoriska och finansiella frågorna. Innan frågorna i sin helhet är lösta finner jag inte skäl att ta ställning till förslaget om en betydande anslagsökning för SIPRI. Jag räknar i stället med att regeringen skall kunna återkomma till riksdagen i 1992 års bud- getproposition och då redovisa ytterligare förslag rörande SIPRI. 222 För nästa budgetår beräknar jag anslaget till 20 692 000 kr. vilket bl.a. Prop. 1990/91: 100 omfattar 733 000 kr. i form av engångsanvisning för kostnader i anslut- Bil. 5 ning till seminarier m. m. med anledning av SIPRIs 25-årsjubileum. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinsti- tut (SIPRI) för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 20 692 000 kr. <h5>F 5. Forskningsverksamhet för rustningsbegränsning och nedrustning.</h5> <table border="1"> <tr><td> 1989/90</td><td> Utgift</td><td> 28</td><td> 451</td><td> 941</td></tr> <tr><td> 1990/91</td><td> Anslag</td><td> 16</td><td> 306</td><td> 000(1)</td></tr> <tr><td> 1991/92</td><td> Förslag</td><td> 16</td><td> 016</td><td> 000</td></tr> <tr><td> (1) Varav :</td><td> 1 300 000 kr.</td><td colspan="2"> totalt i</td><td> i engångsbidrag</td></tr> </table> Anslaget, som 1990/91 omfattar ca 5 procent av försvarets forskningsan- stalts (FOA) totala utgifter, bekostar ett verksamhetsprogram vid FOA som syftar till att stödja utrikesdepartementets arbete i internationella förhandlingar för rustningsbegränsning och nedrustning. 1990/91 Beräknad ändring 1991/92 Förvaltningskostnader Lokalkostnader Summa 14 331 000(1) 1 975 000 16 306 000(1) +   918 000(2) +    92 000 + 1 010 000(2) (1) Varav 1 300 000 kr. avser engångsanvisning (2) Exklusive engångsanvisningar om 1 300 000 kr. Av följande tabell framgår fördelning av anslaget på olika programdelar förbudgetåret 1990/91. 1. Kärnvapenområdet varav 1.1 Seismologisk multipelstation och internationell datacentral 1.2 Insamling och analys av luftburen radioaktivitet 1.3 Kärnvapen och kärnteknik 2.  B- och C-vapenområdet 3.  Europeisk säkerhet 4.  Rymdområdet Summa 11 881 000 9 380 000 1 771 000 730 000 1 985 000(1) 1 690 000 750 000(2) 16 306 000 (1) Varav engångsanvisning 1 000 000 kr. (2) Varav engångsanvisning 300 000 kr. 223 Försvarets forskningsanstalt Inom försvarskommittén har diskuterats vikten av utökade forskningsin- satser för att möta de ökande behoven av tekniskt vetenskapligt underlag på ett antal aktuella nedrustnings- och rustningsbegränsningsområden. FOA finner det bl. a. mot denna bakgrund angeläget att, liksom i föregåen- de anslagsframställning, föra fram förslag till ytterligare forskningsinsatser utöver anbefalld ram, vilka enligt forskningsanstaltens bedömning skulle utgöra ett värdefullt stöd till svenskt agerande i aktuella nedrustningsfrå- gor. De av FOAs insatser som finansieras av UD faller i huvudsak inom fyra delområden: Den mest resurskrävande forskningen rör kärnvapenområdet med bl. a. seismologisk provstoppskontroll och insamling/analys av luftburen radio- aktivitet. En stor del av arbetet bedrivs på internationell basis, bl. a. genom Sveriges åtagande att driva och finansiera en av fyra internationella seis- mologiska datacentra (s. k. IDC). FOA anhåller om 900 000 kr. för budgetåret 1991/92 för uppbyggnad av en mätstation i polarområdet för seismologi och luftburen radioaktivitet samt om medel för bl. a. studier om alternativa strategier kring icke-sprid- ningsavtalets fortlevnad. Under innevarande budgetår erhåller FOA 1 985 000 kr. varav 1 milj. kr. som engångsanvisning för B- och C-vapenfrågor. För budgetåret 1991/92 räknar FOA med ett medelsbehov om 1,2 milj, kr., främst för att tillhandahålla data i det som beräknas vara slutfasen på arbetet med en C-vapenkonvention i Geneve år 1991. FOA önskar vidare öka sin kapacitet att medverka i analyser om påvisande av användning av C-va- pen. FOA erhåller under innevarande budgetår 1 690 000 kr. för forskning rörande europeiska säkerhetsfrågor. Mot bakgrund av de betydande för- ändringar som ägt rum avser FOA väsentligt bygga ut sin verksamhet på detta område till en kostnad av 2,5 milj. kr. Medlen avser studier som främst avser tjäna som underlag för vidare svenskt agerande. Under 1990/91 erhåller FOA 750 000 kr. av vilka 300 000 kr. utgår i form av en engångsanvisning för rymdfrågor. För budgetåret 1991/92 anhåller FOA om ytterligare 4 milj. kr. för att inleda ett fyraårigt program för det internationella satellitsystement Comsens som bl. a. rör internatio- nellt rymdsamarbete och som är nära knutet till svensk industri. FOA ansöker vidare om ytterligare medel för marin nedrustning med verifikation och inspektion, stöd till FN-insatser, främst genom leverans av teknisk utrustning till Unifil i Libanon och s. k. programgemensamma insatser som rör övergripande frågor på nedrustningsområdet med bl. a. utveckling av mät- och analyssystem. Föredragandens överväganden Mot bakgrund av det rådande statsfmansiella läget kan jag inte förorda de anslagshöjningar som FOA ansökt om. Kostnadsökningarna rörande IDC, en mätstation i polarområdet, medverkan i Comsens, icke-spridningsfrå- Prop. 1990/91:100 Bil. 5 224 gor och B- och C-vapen måste därmed, liksom kostnaderna för europeisk Prop. 1990/91: 100 säkerhet, marin nedrustning och samarbete med FN utgå, uppskjutas eller Bil. 5 belasta andra anslag än UDs. Jag godtar FOAs förslag om ett rationaliseringsuttag enligt huvudregeln på 1,5 procent förbudgetåret 1991/92. Minskningen kommer enligt FOAs förslag bl. a. att påverka anslaget för en seismisk multipelstation. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Forskningsverksamhet för rustningsbegränsning och ned- rustning for budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 16 016 000 kr. F 6. Utrikespolitiska Institutet <table border="1"> <tr><td> 1989/90</td><td> Utgift</td><td> 7</td><td> 026</td><td> 000</td></tr> <tr><td> 1990/91</td><td> Anslag</td><td> 7</td><td> 932</td><td> 000</td></tr> <tr><td> 1991/92</td><td> Förslag</td><td> 8</td><td> 719</td><td> 000</td></tr> </table> Reservation - Utrikespolitiska Institutet (UI), som drivs av Utrikespolitiska samfundet, har enligt stadgarna till uppgift att främja intresset för internationella frågor samt att vidga kunskaperna och stödja forskning härom. Detta sker genom att UI publicerar tidskrifter, böcker, skrifter och broschyrer om aktuella utrikespolitiska frågor, anordnar seminarier och föreläsningar samt förser massmedia med information och dokumentation om interna- tionella frågor. Vidare bedriver UI kvalificerad forskning i internationell politik. Den- na, som utförs av fast anställda forskare med docent- eller professorskont- petens samt ett varierande antal av UI oavlönade gästforskare, prioriterar programområdena strategiska studier, ekonomisk säkerhet, Europa-stu- dier samt regionala konflikter. Utrikespolitiska Institutet vänder sig till en vid målgrupp, från specialis- ter till allmänhet. Publikationer och programverksamhet sprids via biblio- tek, universitet och vetenskapliga institutioner, skolor, tidningar, bild- ningsförbund samt enskilda prenumeranter. I nära anslutning till forsk- ningsverksamheten arbetar studiegrupper med att genomföra kortsiktiga projekt kring avgränsade temata. Seminarie- och konferensverksamheten spelar en viktig roll inom ramen för UIs forskningsverksamhet. Den sam- ordnas också med den övriga program- och foreläsningsverksamheten. Institutet bedriver vidare en omfattande internationell kontaktverksam- het. Utrikespolitiska Institutet Utrikespolitiska Institutet framhåller i sin anslagsframställning att det har som medveten strävan att integrera information och forskning. Detta har konkret tagit sig uttryck bl. a. i det omfattande studiegruppsprogram som 225 inleddes under våren 1989. Härvid har institutets folkbildande verksam- Prop. 1990/91: 100 het starkt understrukits.                                                      Bil. 5 UIs lokaler med deras centrala geografiska läge har varit av avgörande betydelse för den utåtriktade verksamheten. UIs hyreskostnader har emel- lertid på grund av omförhandlingar av hyreskontraktet ökat väsentligt trots att man sett sig föranlåten att förhyra en mindre yta än tidigare. Alternativet att på sikt flytta och förhyra andra lokaler kommer att prövas under år 1991. Institutet menar att hyresfrågan på kort sikt endast kan lösas genom en höjning av statsanslaget. Utrikespolitiska Institutet begär därutöver utökade medel för forskning och studier. Föredragandens överväganden De intentioner Utrikespolitiska Institutet redovisat i tidigare anslags- framställningar, innebärande bl. a. en ökad integrering av informations- och forskningsverksamheten samt en ökning av programverksamheten, syns vara på väg att fullföljas med gott resultat. En väsentlig förutsättning för att detta arbete skall kunna föras vidare är dock en långsiktig lösning av lokalfrågan. UD avser att under våren 1991 presentera förslag till en sådan lösning. Jag föreslår att UI mot denna bakgrund som ett engångsbidrag erhåller 470 000 kr. som kompensation för sin hyreshöjning under budget- året 1991/92. Jag beräknar anslagsbehovet till 8 719 000 kr. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Utrikespolitiska Institutet för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 8 719 000 kr. 226 <h1><a name="caption3"></a>Utrikes- departementet</h1> Fakta om Sveriges bistånd - 1989/90 16 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 100. Bilaga 5 <h2>Fakta om Sveriges bistånd - 1989/90</h2> 17 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5 <h3>FAKTA OM SVERIGES BISTÅND</h3> — Statliga myndigheter och organ för Sveriges bistånd — Internationella utvecklingsprogram — Bilateralt utvecklingssamarbete genom SIDA — Andra biståndsprogram — Nordiskt biståndssamarbete — Biståndet fördelat på enskilda länder — Vissa förkortningar Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 233 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Statliga myndigheter och organ för Sveriges bistånd UD:s avdelning for internationellt utvecklingssamarbete ........237 Styrelsen för internationell utveckling (SIDA)................. 237 Styrelsen för u-landsforskning (SAREC)..................... 237 Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS).............................................. 238 Importkontoret för u-landsprodukter (IMPOD) ............... 238 Fonden för industriellt samarbete med u-länder (SWEDFUND) . . . 239 Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) ...... 239 Nordiska afrikainstitutet ................................240 Internationella utvecklingsprogram Bistånd genom FN-systemet FN:s operativa biståndsverksamhet FN:s utvecklingsprogram (UNDP)......................... 244 FN:s kapitalutvecklingsfond (UNCDF) ..................... 247 FN:s fackorgan (ILO, UNESCO, FAO, WHO, UNIDO)......... 248 FN:s befolkningsfond (UNFPA)........................... 251 FN:s barnfond (UNICEF) ............................... 252 Internationella finansieringsorgan Världsbanksgruppen och de regionala utvecklingsbankerna i Afrika, Asien och Latinamerika................................. 255 Internationella finansieringsbolaget (1FC).................... 263 Multilateral Investment Guarantee Agency (MIGA) ............ 264 Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD) ............264 Internationellt livsmedelsbistånd FN:s/FAO:s världslivsmedelsprogram (WFP)................. 267 Internationella beredskapslagret av livsmedel för katastrofinsatser (IEFR) och långvariga flyktingsituationer (PRO) .............. 268 1986 års livsmedelshjälpskonvention (FAC) .................. 269 Övriga organisationer FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) ....................... 271 FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar (UNRWA)........ 272 FN:s fond för kontroll av beroendeframkallande medel (UNFDAC) 273 Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF) ........... 274 UNCTAD/GATTS:s internationella handelscentrum (ITC).......275 Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 234 <h4>Bilateralt utvecklingssamarbete genom SIDA</h4> Biståndet till enskilda programländer Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 Angola.............................................. 277 Bangladesh .......................................... 282 Botswana............................................ 286 Etiopien ............................................ 290 Guinea Bissau ........................................ 295 Indien .............................................. 299 Kap Verde........................................... 303 Kenya .............................................. 307 Laos ............................................... 311 Lesotho............................................. 316 Mozambique......................................... 320 Namibia ............................................ 326 Nicaragua ........................................... 329 Sri Lanka............................................ 334 Tanzania ............................................ 338 Vietnam ............................................ 343 Zambia ............................................. 348 Zimbabwe........................................... 353 Bilateralt bistånd till icke-programländer Afrika .............................................. 358 Asien............................................... 364 Latinamerika......................................... 369 Andra anslagsposter Regionala insatser Regionalt ekonomiskt samarbete i södra Afrika (SADCC)........ 373 Regionala insatser i Asien ............................... 374 Regionala insatser i Centralamerika ........................ 374 Humanitärt bistånd i södra Afrika ......................... 376 Humanitärt bistånd i Latinamerika ........................ 377 Katastrofer, stöd till återuppbyggnad m. m................... 378 Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer..... 380 Särskilda miljöinsatser.................................. 382 Särskilda program m.m................................. 383 235 <h4>Andra biståndsprogram</h4> Prop. 1990/91:100 Bil. 5 U-landsforskning...................................... 388 Tekniskt samarbete och u-krediter ......................... 388 Fonden för industriellt samarbete med u-länder (SWEDFUND) . . . 392 Projektbistånd till vissa länder............................ 393 Särskilda insatser i skuldtyngda länder...................... 395 Nordiskt biståndssamarbete .........................401 Biståndet fördelat på enskilda länder .................402 Vissa förkortningar ................................. 407 236 <h4>STATLIGA MYNDIGHETER OCH ORGAN Prop. 1990/91:100 FÖR SVERIGES BISTÅND                  Bil 5</h4> <h5>UD:s avdelning för internationellt utvecklingssamarbete</h5> Utrikesdepartementets avdelning för internationellt utvecklingssamarbe- te, i dagligt tal ”u-avdelningen”, ansvarar inom regeringskansliet för det svenska utvecklingssamarbetet. Avdelningen är organiserad på tre enheter (första enheten ansvarar för det multilaterala biståndet, andra enheten för det bilaterala biståndet genom SIDA och tredje enheten ansvarar för budgetfrågor, allmän u-landsekonomisk bevakning samt andra biståndsprogram). Avdelningen har totalt omkring 60 tjänstemän och leds av ett statsråd och en statssekre- terare. <h5>Styrelsen för internationell utveckling (SIDA)</h5> SIDA, som inrättades år 1965, är ett centralt ämbetsverk under regeringen. SIDA har till uppgift att planera, genomföra och administrera det direkta utvecklingssamarbetet med u-länderna. Detta bistånd omfattar dels sam- arbetet med 18 huvudmottagarländer, dels andra typer av bistånd, t. ex. katastrofinsatser, bidrag till utvecklingsprojekt via enskilda svenska orga- nisationer, bistånd till flyktingar och befrielserörelser, rekrytering av bi- ståndspersonal m. m. SIDA leds av en styrelse, som utses av regeringen. Den består av SIDA:s generaldirektör, som är ordförande, och elva andra ledamöter, varav fyra representerar riksdagspartier. SIDA är organiserat på tre avdelningar med regionalt ansvar, en avdel- ning för sektorbyråerna och en administrativ avdelning. Därutöver finns ett planeringssekretariat och ett informationssekretariat som är direkt underställda verksledningen. SIDA har biståndskontor, som är knutna till de svenska ambassaderna, i 17 mottagarländer. På SIDA finns ca 500 anställda, varav drygt 90 vid biståndskontoren. <h5>Styrelsen för u-landsforskning (SAREC)</h5> Beredningen för u-landsforskning som inrättades år 1975 ombildades år 1979 till en självständig myndighet — styrelsen för u-landsforskning (SA- REC). SAREC har till uppgift att främja forskning som kan underlätta för u-länderna att utvecklas mot ökat självbestämmande och mot ekonomisk och social rättvisa. Det åligger SAREC att: — främja forskning och bevaka forskningsfrågor inom områden som är betydelsefulla för u-länderna och för utvecklingssamarbetet, — handlägga frågor rörande samarbete med och biståndsfinansierat stöd till u-länderna på forskningens område samt stöd till u-landsin- riktade internationella forskningsprogram, — fördela anslag för u-landsforskning i Sverige, och — ta initiativ till forskningsinsatser inom områden för u-landsforsk- ning. SAREC har också sedan år 1986 det administrativa ansvaret för ett femårigt forskningsprogram om skog och miljö i u-länder. Vidare admi- nistrerar SAREC fr. o. m. budgetåret 1988/89 ett särskilt stöd till forsk- ning om AIDS och tropiska sjukdomar. Vid SARECs kansli finns drygt 30 personer anställda. <h5>Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS)</h5> Beredningen för tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) inrättades år 1975 under namnet utbildningsberedningen och fick år 1979 ställning som självständig myndighet under utrikesdepartementet. Beredningen har som uppgift att inom ramen för den svenska bi- ståndsverksamheten främja ekonomisk och social utveckling i enskilda utvecklingsländer samt utvidga och stärka Sveriges relationer med dessa länder genom insatser i samarbete med svenska institutioner och företag. BITS medverkar i planering och finansiering av olika projekt. Verksamhe- ten omfattar tekniskt samarbete, genom bl. a. konsultinsatser och interna- tionella kurser i Sverige samt u-krediter. Det tekniska samarbetet skall huvudsakligen ske med u-länder utanför kretsen av programländer för det bilaterala biståndet. Det syftar i första hand till teknologiöverföring inom områden där Sverige har särskilda förutsättningar i fråga om kunnande och kapacitet. Sedan 1990 handhar BITS även ett biståndsfinansierat samarbete med länder i Öst- och Cen- traleuropa. U-krediter kan beviljas kreditvärdiga länder bland programländerna för svenskt bilateralt bistånd, u-länder med vilka Sverige bedriver tekniskt samarbete eller andra länder vars utvecklingspolitik ligger i linje med de svenska biståndspolitiska målen. U-krediterna används till finansiering av svenska varor och tjänster i projekt som har utvecklingsfrämjande effekt i u-länderna. BITS leds av en styrelse som utses av regeringen. Bland dess 11 ledamö- ter ingår bl. a. två företrädare för riksdagspartier. Vid BITS finns ca 25 anställda. <h5>Importkontoret för u-landsprodukter (IMPOD)</h5> Importkontoret för u-landsprodukter (IMPOD) tillkom år 1975. Kontorets verksamhet är i linje med principerna för den svenska biståndspolitiken. IMPOD samarbetar med låg- och mellaninkomstländer enligt Världsban- kens definition. Kontoret har till uppgift att ge exportörer i u-länder hjälp med att avsätta sina varor i Sverige. Det sker genom information och handledning om avsättningsmöjligheter och marknadsförhållanden i Sverige. Import- kontoret förmedlar även kontakter mellan u-landsexportörer och företag i Sverige och deltar också i konkreta marknadsföringsprojekt. En begränsad krets u-länder får stöd för sitt exportfrämjande. IMPOD har dessutom till uppgift att vara svensk kontaktpunkt för Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 238 UNCTAD/GATTs internationella handelscentrum (ITC) i konkreta frå- Prop. 1990/91: 100 gor som rör avsättning av u-landsprodukter på den svenska marknaden. Bil. 5 Importkontoret leds av en styrelse, som utses av regeringen. Kontoret har ca 15 anställda. IMPOD sorterar under UD:s handelsavdelning (ramanslaget E 6. Im- portkontoret för u-landsprodukter) och finansieras med medel under an- slaget C 3. Andra biståndsprogram. <h5>Fonden för industriellt samarbete med u-länder (SWEDFUND)</h5> Fonden för industriellt samarbete med u-länder (SWEDFUND) är en statlig stiftelse som inrättades år 1978. Fondens huvuduppgifter är att på industriområdet förmedla kontakter mellan intressenter i u-länder och svenska företag, bidra till förinvesteringsstudier och medverka i etablering av samägda företag, s. k. joint ventures. genom insatser i form av aktieka- pital, lån- och garantigivning. Fondens grundkapital, ursprungligen 100 milj, kr., har successivt höjts till 250 milj. kr. Fonden har rätt att ta upp lån eller utfärda lånegarantier till ett belopp som motsvarar högst tre gånger grundkapitalet. Fonden leds av en styrelse som utses av regeringen. Vid fondens kansli finns ca 20 anställda. <h5>Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum)</h5> Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö fick sin nuvarande inriktning i juli 1987. Sandö U-centrum har till huvuduppgift — att vid Sandöskolan i Kramfors bedriva utbildning i språk och u-landsutbildning som förbere- delse för uppdrag i u-land. Styrelsen skall bl. a. samarbeta med myndighe- ter, organisationer och företag när det gäller förberedelseutbildning för u-landsuppdrag. Styrelsen skall — anordna allmänna enterminskurser i u-landskunskap. — ge förberedelseutbildning för fredskårsdeltagare, — anordna språkutbildning som förberedelse för uppdrag i u-länder, — anordna speciella kurser i u-landsfrågor och språk, — i samarbete med SIDA bistå myndigheter och andra med information och rådgivning om förberedelse- och språkutbildning inför uppdrag i u-länder, samt — upprätta register över personer som vid Sandö-skolan genomgått den allmänna utbildningen för uppdrag i u-länder. Enterminskursen som Sandö U-centrum erbjuder är avgiftsfri. Övrig utbildning är avgiftsbelagd. Sandö U-centrum har lämnat in sin fördjupade anslagsframställning för budgetåren 1991/92—1993/94. Anslagsframställningen behandlas av rege- ringen i budgetpropositionen. Sandö U-centrum leds av en styrelse, som utses av regeringen. En rektor är chef för skolan som har drygt 60 anställda. 239 Nordiska afrikainstitutet Nordiska afrikainstitutet tillkom år 1962 på initiativ av Nordiska rådet. Institutet har till uppgift att i Norden främja studier av afrikanska förhållanden genom att: — främja och driva vetenskaplig forskning om Afrika, — främja samarbete och kontakter mellan nordiska och afrikanska fors- kare, — utgöra ett dokumentationscentrum för forskning och studier om Afri- ka, — informera om afrikaforskning och aktuella afrikanska förhållanden. Verksamheten leds av en styrelse samt ett program- och forskningsråd, som utses av regeringen. I program- och forskningsrådet ingår representan- ter för de övriga nordiska länderna. Vid institutet finns ett trettiotal anställda, varav 13 tjänster finansieras över biståndsanslagen. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 240 <h4>INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM</h4> <h4>Bistånd genom FN-systemet</h4> FN-systemet innefattar en rik flora av institutioner med varierande status och skilda verksamhetsområden. På det ekonomiska och sociala området som behandlas i denna faktabilaga förekommer både en betydande för- handlingsverksamhet och ett vittomfattande bistånd. Såväl detta bistånd som den normativa verksamheten behandlas i FN:s ekonomiska och soci- ala råd, ECOSOC, samt i FN-systemets centrala organ, generalförsamling- en. Inom biståndsverksamheten har UNDP en central ställning som sam- ordnare och kanal för en stor del av FN:s tekniska bistånd. I samarbete med värdlandet utarbetar UNDP landprogram som löper på mellan tre och fem år. På fältet genomförs biståndsprojekten dock oftast av olika fack- eller specialorgan och i ökande utsträckning av mottagarländernas regeringar. En av FN utsedd lokal samordnare - oftast UNDP:s represen- tant - ansvarar för sammanhållningen av FN-biståndet. Då det gäller krediter för utvecklingsprojekt är världsbanksgruppen viktigast. Världs- bankens nettoöverföringar blir negativa på grund av räntor och amorte- ringar från tidigare lån till medelinkomstländer. Till Afrika går dock ett stort nettoflöde. Den internationella utvecklingsfonden, IDA, som lånar ut pengar på särskilt förmånliga villkor till de fattigaste u-länderna, är kana- len för stora belopp biståndsmedel. Vidstående organogram ger en översiktlig bild av FN-systemet. De organ som i större omfattning är verksamma på biståndsområdet är mar- kerade med asterisk. Tabell 1 sammanfattar FN-systemets biståndsverk- samhet. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 241<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-105.png" style="width:64pt;height:40pt;"/> FN-SYSTEMET Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 organ UNRWA Permanenta kommittéer Huvud- kommittéer Andra biträdande<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-106.png" style="width:263pt;height:240pt;"/> Sekretariat •- IAEA nternatione la domstolen General församlingen Ekonomiska och socia a radet <table border="1"> <tr><td> | Förvaltar- 1</td><td> ■ Säkerhets- 1</td></tr> <tr><td> 1 skapsrådet f</td><td> 1     rådet     f</td></tr> </table> UNCTAD •— UNICEF * •— UNHCR * •— WFP * • UNITAR •— UNDP* •— UNEP* •— UNU • FN :s specialfonder * •— Världslivsmedelsrådet •— HABITAT* >— UNFPA* •— Regionala kommissioner Ämbets- kommissioner Andra kommittéer -O o -o o -o ILO * FAO * UNESCO WHO * IMF f—C FNs huvudorgan • Andra FN-organ _ Specialorgan och andra självständiga organisationer inom systemet —O ICA0kO —O UPU O TU —O WMO —O IMO —O wipo -o FAD* UNIDO * i <h4>•—Q GATT</h4> IDA* IBRD IFC* 242 Tabell 1: FN-systemets och Världsbanksgruppens biståndsutbetalningar är 1989 enligt FN:s statistik (miljoner US dollar) Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 FN-organen <table border="1"> <tr><td> FN-organens reguljära budgetar</td><td> 246,2</td></tr> <tr><td> Frivilliga bidrag via</td><td></td></tr> <tr><td> FN-organen</td><td> 749,0</td></tr> <tr><td> UNDP</td><td> 981,0</td></tr> <tr><td> UNFPA</td><td> 157,2</td></tr> <tr><td> UNICEF</td><td> 501,1</td></tr> <tr><td> WFP</td><td> 761,3</td></tr> <tr><td> Humanitärt, flykting-</td><td></td></tr> <tr><td> och katastrofbistånd</td><td> 888,3</td></tr> </table> 4 284,1 Världsbanksgruppen Världsbanken (nettoöverföringar)                -3 745,0 varav Världsbankens tekniska bistånd (konsulter, utbildning)                        1 118,8 IDA (nettoöverföringar)                           3 009,0 IFC (nettoutbetalningar)                            566,3 949,1 IFAD                                                              158,1 Totalt                                                          5 391,3 FN:s olika organ och övriga organisationer inom FN-systemet bedriver en omfattande biståndsverksamhet. Denna finansieras från organisationer- nas reguljära budgetar, UNDP, Världsbanken samt medlemsländernas frivilliga direkta bidrag. För Sveriges del härrör de frivilliga direkta bidra- gen dels från anslagsposten Övriga multilaterala bidrag, dels från styrelsen för internationell utveckling (SIDA) och styrelsen för u-landsforskning (SAREC). 243 <h4>FN:s operativa biståndsverksamhet</h4> Till FN:s frivilligt finansierade operativa verksamhet räknas i första hand UNDP, UNFPA och UNICEF. Nedan redovisas först FN:s samordnande organ inom tekniskt bistånd, UNDP, samt de fackorgan som oftast ge- nomför UNDP:s program. Därefter redovisas UNFPA och UNICEF som efter UNDP är de viktigaste biståndsfonderna inom FN-systemet. Övriga större frivilligt finansierade FN-organ såsom WFP och UNHCR presente- ras längre fram i denna faktabilaga. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 UNDP<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-107.png" style="width:47pt;height:41pt;"/> <h5>FN:s utvecklingsprogram (UNDP)</h5> FN:s utvecklingsprogram (UNDP), som bildades 1966 då två mindre biståndsfonder slogs samman, har som mål att vara FN-systemets centrala fond för finansiering av tekniskt bistånd. Projekten genomförs främst av FN:s fackorgan (ILO, WHO, FAO m. fl.). UNDP har också ansvar för att FN:s samlade biståndsverksamhet samordnas i samverkan med mottagar- länderna. Verksamhet UNDP:s uppgift är att främja mottagarländernas utveckling genom olika former av kunskapsöverföring och förinvesteringsstudier. Detta s. k. tek- niska bistånd sker i huvudsak i form av expertrådgivning, stipendier, mindre utrustningsleveranser och konsulttjänster. Expertbiståndet domi- nerar. Verksamheten omfattar för närvarande omkring 5 900 projekt i 156 länder och områden. UNDP:s verksamhet bygger i huvudsak på landprogrammering. Denna innebär att man för varje mottagarland fastställer hur mycket bistånd från UNDP landet kan räkna med under en femårsperiod. I samarbete mellan mottagarlandet och UNDP:s fältkontorschef utarbetas sedan ett landpro- gram för hur medlen skall utnyttjas. Detta program fastställs av UNDP:s styrelse. Storleken på varje mottagarlands program bestäms främst av bruttona- tionalinkomsten per capita och befolkningens storlek. Vart femte år fast- ställs fördelningen för nästkommande programperiod (”femårsplan”). De fattigaste u-länderna — med en bruttonationalinkomst per capita på högst 750 dollar i 1983 års siffror — får under programperioden 1987 — 91 80 % av UNDP:s länderfördelade resurser. Rikare u-länder, med en per capita-inkomst över 3 000 dollar, är återbe- talningsskyldiga för de tjänster de får och länder med en per capita-in- komst mellan 1 500 — 3 000 dollar är det i viss utsträckning. UNDP full- 244 följer därmed den omfördelning till förmån för de fattigaste u-länderna som gällt under programperioden 1982 — 86. Sommaren 1990 beslöt styrelsen att fortsätta denna politik under den femte programperioden 1992-96. 87 % av UNDPs länderfordelade resur- ser skall då gå till länder med en per capita — inkomst under 750 dollar i 1989 års siffror och 13 % till övriga länder. 55 % av de länderfordelade resurserna skall tillfalla de minst utvecklade länderna. Länder med en per capita — inkomst över 3 000 dollar kommer inte längre att få några direkta medel; de kommer att kunna delta i UNDP:s verksamhet genom dess regionala, interregionala, globala och särskilda program. En mindre del (drygt 20 %) av UNDP:s programresurser används för dessa program idag, men denna andel kommer att öka under nästa programperiod. UNDP har sedan 1972 ett särskilt program for de minst utvecklade länderna. Under 1989 uppgick bidragen till detta särskilda program till 15,2 milj, dollar. Utbetalningarna från UNDP:s allmänna resurser till de 42 minst utvecklade länderna var 1989 ca 260 milj, dollar. Organisation UNDP:s högsta beslutande organ är styrelsen (Governing Council), som har 48 medlemmar. Av dessa representerar 27 u-länder, 17 västliga i-län- der och 4 socialistiska i-länder. Sverige är medlem i styrelsen (perioden 1989-91). Styrelsen bestämmer bl. a. fördelningen av UNDP:s resurser och fastställer landprogrammen. UNDP:s styrelse är också beslutande organ för FN-sekretariatets teknis- ka biståndsprogram (Department of Technical Cooperation for Develop- ment. DTCD), FN:s kapitalutvecklingsfond, FN:s befolkningsfond, FN:s Sahel-kontor (UNSO), FN:s kvinnofond, FN:s fond for vetenskap och teknik, FN:s naturresursfond samt en rad andra specialfonder. UNDP:s sekretariat ligger i New York och har for närvarande omkring 610 fast anställda. Det leds av administratorn William H. Dräper III från USA. Under 1970-talet ägde en omfattande decentralisering av UNDP:s verk- samhet rum. Tyngdpunkten i arbetet med att förbereda och genomföra landprogrammen förlädes till 115 — nu 113 — fältkontor med för närva- rande omkring 3 500 anställda. Fältkontoren leds av s. k. ”resident repre- sentatives” (fältkontorschefer), som även har till uppgift att samordna andra FN-organs biståndsverksamhet i landet. De är oftast också FN:s fasta representant i respektive land och fungerar som FN:s ”ambassadör” i landet. Finansiering UNDP:s verksamhet finansieras genom frivilliga bidrag. De uppgick 1972 till 268 milj, dollar, 1975 till 419 milj, dollar och 1980 till 693 milj, dollar. Ökningen var således ganska snabb. För programperioden 1982—1986 förutsattes UNDP:s resurser också öka med 14 % per år och sammanlagt nå upp till 6,7 miljarder dollar. Resurserna minskade emellertid under Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 245 början av åttiotalet så att det blev nödvändigt att skära ner verksamheten till 55 % av den ursprungligen planerade. Denna utveckling svängde under 1980-talets senare hälft. Under 1989 var bidragen till UNDP ca 930 milj dollar mot ca 650 milj, dollar 1984. UNDP:s verksamhet försvåras av att programmet i praktiken gör fem- åriga biståndsutfästelser gentemot mottagarländerna medan givarländer- na. med få undantag, endast lämnar ettåriga bidragsutfästelser. Sverige har därför sedan länge verkat for att alla bidragsgivare, liksom Sverige, skall lämna fleråriga utfästelser. De största enskilda bidragsgivarna till UNDP är för närvarande USA, Sverige. Norge och Nederländerna. Italien, Japan, Danmark och För- bundsrepubliken Tyskland ger också stora bidrag. De fyra nordiska länder- na svarade 1989 gemensamt för ca 33 % av de ordinarie bidragen till UNDP. Sverige har budgetåret 1990/91 lämnat ett ordinarie bidrag på 625 milj, kr. till UNDP, varav 50 milj. kr. särskilt avsatts för insatser som syftar till att ytterligare främja en effektiv verksamhet inom UNDP i linje med de svenska bisåndspolitiska målen. Det svenska bidraget under 1990/91 ut- gjorde c:a 11 % av UNDP:s resurser. Utöver det ordinarie bidraget gav Sverige 1990/91 65 milj. kr. till UNDP:s särskilda program för de minst utvecklade u-länderna. Vidare har Sverige under budgetåret 1990/91 lämnat ett bidrag på 25 milj. kr. till FN:s Sahel-kontor (UNSO). UNSO:s uppgift är att bistå länderna i Sahelområdet i Afrika att genomföra olika projekt för att minska effekterna av ökenutbredning och förebygga riskerna för komman- de torkkatastrofer. Utredningar Under åren 1989 och 1990 har flera utredningar behandlat FN:s bistånds- verksamhet och UNDP:s roll. Tre av dem skall nämnas här. En expert- grupp har behandlat frågan om ett nytt avgiftssystem för UNDP:s betal- ning till FN:s fackorgan och andra som utförde projekt som UNDP finan- sierar. Expertgruppen begränsade sig inte enbart till avgiftsfrågan utan gjorde en bred översyn över FN-biståndet. Vidare har FN:s generalförsam- ling givit generaldirektören för utveckling och internationellt ekonomiskt samarbete i upodrag att utföra ett antal landstudier samt se över begreppet central finansiering. Det Nordiska FN-projektet har också utfört landstu- dier, studerat finansieringsfrågorna inom FN-systemet och fackorganens roll. Oberoende av varandra är utredningarnas iakttagelser och förslag förhållandevis likartade. De konstaterar att UNDP inte har kunnat spela den roll som central finansiär och samordnare av FN-systemets tekniska bistånd som tanken var när riktlinjerna för det nuvarande systemet drogs upp 1970. Från att ha finansierat knappt två tredjedelar av FN-systemets tekniska bistånd i början av 1970-talet svarar UNDP numera endast för cirka en tredjedel. Världsbanken dominerar, inte bara när det gäller investeringar utan även beträffande tekniskt bistånd. Kunskapsöverföring med hjälp av lång- Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 246 tidsexperter är inte längre relevant för de flesta u-länder. De bör själva ta Prop. 1990/91: 100 över ansvaret för projektgenomförande och samordning av biståndet (s. k. Bil. 5 ”national execution”). FN-biståndets uppgift bör vara att bistå länderna att bygga upp förmågan att göra detta. Fackorganens roll bör vara rådgi- vande snarare än projektgenomförande. De bör tillhandahålla kvalificerad teknisk expertis under korta perioder. Projektbistånd bör ersättas av pro- grambistånd. Utredarna har i stort sett fått stöd för sina åsikter i FNs generalförsam- ling (resolution 44/211 om FN:s biståndsverksamhet i december 1989). På sikt måste förändringsbenägenheten genomsyra hela FN-systemet. UNDP:s styrelse började översätta den i praktisk handling genom att i juni 1990 fatta ett principbeslut om ett nytt system för hur fackorganen och andra projektgenomförare skall få betalt av UNDP. Enligt det nuvarande systemet som gäller tom 1991 betalar UNDP 13 % av projektkostnaderna i avgift till dem som utför UNDP-projekten, vare sig kostnaderna är högre eller lägre. Medel för detta finns på ett särskilt konto inom UNDP:s budget. Principbeslutet om ett nytt system innebär att ansvaret för projektgenomförande gradvis skall övergå till mottagarlän- derna (”national execution”). Fackorganens uppgifter blir mer tekniska än administrativa. Rent budgettekniskt förs huvddelen av de medel som avsätts för avgifterna över till mottagarländernas landramar varigenom kostnaderna blir mer synliga för dem. Närmare detaljer i det nya systemet skall utarbetas under året främst genom förhandlingar mellan UNDP och fackorganen. UNDPs styrelse skall återkomma till frågan 1991.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-108.png" style="width:47pt;height:41pt;"/> <h5>FN:s kapitalutvecklingsfond (UNCDF)</h5> FN:s kapitalutvecklingsfond tillkom 1966 med uppgift att ge gåvobistånd eller lån på förmånliga villkor till småskaliga investeringsprojekt i u-län- derna. Hösten 1973 beslöt generalförsamlingen att kapitalutvecklingsfonden i fortsättningen endast skulle finansiera projekt i de minst utvecklade u-län- derna. inriktade på folkflertalets basbehov (bostad, kläder, mat, undervis- ning och grundläggande hälsovård). 1985 bestämdes att fonden skulle börja använda sina möjligheter att ge lån på förmånliga villkor, en möjlig- het som dittills inte utnyttjats. Verksamhet Fondens projekt skall enligt målsättningen nå de fattigaste människorna i de fattigaste u-länderna. Fonden arbetar också i några få länder utöver de minst utvecklade länderna. Projekten skall utformas så att befolkningen                  247 18 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5 aktivt deltar i deras genomförande. Fonden kan ta hand om projekt som Prop. 1990/91: 100 andra givare bedömer vara för små. Den har ett tak på 5 milj, dollar för Bil. 5 enskilda projekt. Fonden Finansierar för närvarande omkring 240 projekt i 47 länder till ett värde av 445 milj, dollar. Under fondens 20 första verksamhetsår har de viktigaste områdena varit jordbruk, vatten och transporter, men man har också ägnat sig åt småindustrier, hälso- och sjukvård, energi, bostäder och utbildning. Organisation Fonden är underställd UNDP:s styrelse och arbetar i huvudsak genom UNDP:s fältorganisation. Finansiering Fonden finansieras genom frivilliga bidrag. Bidragen för 1990 beräknas till ca 40,8 milj, dollar jämfört med drygt 28 milj, dollar under år 1980. De största bidragsgivarna är några mindre industriländer, men 27 av de 40 länder som bidrog 1989 var u-länder. Sveriges bidrag under budgetåret 1990/91 uppgår till 55 milj. kr. Sverige och Nederländerna är de största bidragsgivarna. <h5>FN:s fackorgan</h5> Grundprincipen för FN:s tekniska bistånd är således att detta skall samlas till och samordnas av UNDP, som också ska stå för fältnärvaron och garantera att u-ländernas egna prioriteringar sätts i främsta rummet. UNDP ska i genomförandet av landprogrammen främst utnyttja fackor- ganen som genomförare av projekt inom sina resp, kompetensområden. Samtidigt ges emellertid tekniskt bistånd i fackorganens egen regi. Fackor- ganen är nämligen inte bara sektoransvariga inom UNDP:s bistånd utan även självständiga FN-organ inom respektive ansvarsområde med egna styrelser, årskonferenser etc. Detta har gjort arbetsfördelningen inom FN-systemet något oklar. Frågan är för närvarande föremål för utredning- ar inom FN. Det finns i dessa en strävan att låta mottagarländerna på ett friare sätt bestämma hur UNDP-finansierat bistånd skall genomföras (s. k. ”national execution”) samt att fackorganens roll skall vara att i större grad ge expertis och i mindre grad engagera sig också i förvaltningen av hela biståndsprojekt. Det nordiska FN-projektet studerar också frågeställning- en och kan förväntas komma att ge värdefulla bidrag till att effektivisera FN:s tekniska bistånd. Internationella arbetsorganisationen (ILO) ILO, som är en av de äldsta medlemmarna i FN-familjen, har som övergri- pande målsättning att verka för varaktig fred grundad på social rättvisa. ILO skiljer sig från övriga FN-organ genom sin trepartsstruktur — såväl regeringar som arbetsgivare och arbetstagare är representerade. ILO har 248 150 medlemmar. ILO:s generaldirektör är sedan mars 1989 belgaren Mi- Prop. chel Hansenne. lLO:s biståndsverksamhet är i huvudsak inriktad på ut- Bil. 5 veckling och utbildning av arbetskraft. Afrika är huvudmottagare. Från svensk sida ges förutom det reguljära bidraget även frivilliga sådana. Dessa är i första hand koncentrerade till två regionala projekt i Afrika med sysselsättningsfrämjande inriktning, projektet ”Se om Ditt företag”, ett av Sveriges Arbetsgivareförening utarbetat utbildningspaket samt några sys- selsättningsinsatser på vägbyggnads- och transportområdena. Arbetsmark- nadsdepartementet har inom regeringskansliet huvudansvaret för Sveriges medlemsskap i ILO. FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur (UNESCO) UNESCO bildades år 1945 och syftet med dess verksamhet är att bidra till fred och säkerhet genom att främja samarbete mellan nationerna på de kulturella, utbildningsmässiga och vetenskapliga områdena. Man vill öka respekten for mänskliga rättigheter och allmän rättvisa utan hänsyn till ras, kön, språk eller religion. UNESCO har som strävan att med sitt bistånd främja dessa mål. UNESCO har fått en viktig roll vid uppföljning- en av den världsomfattande läskunnighetskampanj som inleddes 1989 och som syftar till att utrota analfabetismen fram till sekelskiftet. Det svenska biståndet till UNESCO består dels av ett reguljärt bidrag, dels av frivilliga bidrag bl. a. i form av stöd till ett internationellt program för kommunika- tionsutveckling (IPDC) och till UNESCO:s institut för utbildningsplane- ring. UNESCO genomgick en förtroendekris i början av 1980-talet, bl. a. på grund av olika förslag på massmediaområdet. USA och Storbritannien har lämnat organisationen på grund av missnöje med dess inriktning. UNESCOis generaldirektör är sedan år 1987 spanjoren Frederico Mayor. Utbildningsdepartementet har huvudansvaret för Sveriges medlemsskap i UNESCO. UNESCO har 158 medlemmar. FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) FAO, FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation bildades år 1945 och är FN:s största fackorgan. FAO är FN-systemets fackorgan för det internatio- nella samarbetet inom jordbruks-, skogsbruks- och fiskesektorerna. Inom organisationen finns en omfattande statistik- och databas inom dessa områden. Det bör noteras att Sovjetunionen och några andra öststater inte tillhör de 158 medlemmarna av FAO. Generaldirektören för FAO är sedan år 1976 libanesen Edouard Saouma. FAO har utöver sitt reguljära program ett fältprogram huvudsakligen förlagt till u-länderna. Fältprogrammet syftar framför allt till att genom tekniskt bistånd inom FAO:s verksamhetsområde förbättra förutsättning- arna för livsmedelsproduktionen inom u-länderna. Sverige har gett visst stöd till fältprogrammet genom SIDA, främst då det gäller projekt av försöks- och metodutvecklingskaraktär. Under senare år har Sverige och flera andra länder riktat omfattande kritik mot FAO:s ledning samtidigt som organisationens tekniska kompetens delvis ifrågasatts. Jordbruksde- partementet har huvudansvaret för Sveriges medlemsskap i FAO. 1990/91: 100 249 Världshälsoorganisationen (WHO)                                    Prop. 1990/91:100 Bil 5 Världshälsoorganisationen grundades år 1946. Idag är 166 länder medlem- mar i WHO och generalsekreterare är sedan år 1988 japanen Nakajima. Organisationens huvudmålsättning är att genom normativt arbete och bistånd öka möjligheterna till bättre hälsa. Den normativa verksamheten påverkar hälso- och sjukvårdens villkor inom ett brett spektrum från hälsoupplysning till sofistikerad diagnostik och behandling. WHO:s biståndsinriktade verksamhet bygger på begreppet primärhäl- sovård. Strategin för att genom främst primärhälsovården uppnå målet hälsa för alla år 2000 formulerades först i Alma Ata år 1978. Sverige har genom åren initierat och varit en av de största bidragsgivar- na till WHO:s centrala program som står de svenska biståndspolitiska målen nära. Socialdepartementet har huvudansvar för det svenska medlemsskapet i WHO. SIDA, SAREC och UD samarbetar nära med WHO i biståndsfrå- gor. I tabell 2 redovisas de svenska frivilliga bidragen till FN-organ, vilka inte behandlas på annat ställe under anslaget C 1. FN:s organisation för industriell utveckling (UNIDO) 1967 påbörjades UNIDO:s verksamhet efter beslut av FN:s generalför- samling. Från 1986 har UNIDO:s ställning som självständigt fackorgan. 150 länder är medlemmar. Generaldirektör är Domingo Siazon Jr., Filip- pinerna. UNIDO:s uppgift är att genom tekniskt bistånd, kurser, seminarier, studier och hjälp till finansiering främja u-ländernas industrialisering. Särskild vikt fästs vid strukturomvandlings-, rehabiliterings- och utbild- ningsfrågor. Inom ramen för ett system med branschkonsultationer möts företrädare för regeringar och näringsliv. UNIDO:s tekniska biståndsverksamhet bekostas till stor del av UNDP och fältrepresentationen tillhör UNDP-kontoren. Från svensk sida ges förutom det reguljära bidraget även frivilliga bidrag. Dessa är i första hand inriktade på miljöområdet. Industridepartementet har huvudansvaret för Sveriges medlemskap i UNIDO. Tabell 2: Bidrag år 1989 till vissa FN-organs biståndsbudget enligt FN:s statistik (miljoner US dollar) <table border="1"> <tr><td></td><td> Samtliga län- ders frivilliga bidrag</td><td> Sveriges fri- villiga bidrag</td><td> Sveriges bidrag via den regul- jära budgeten*</td></tr> <tr><td> ILO</td><td> 49,2</td><td> 1,9</td><td> 0,16</td></tr> <tr><td> FAO</td><td> 140,3</td><td> 6,4</td><td> 1,08</td></tr> <tr><td> UNESCO</td><td> 26,0</td><td> 0,9</td><td> 0,17</td></tr> <tr><td> WHO</td><td> 165,1</td><td> 26,3</td><td> 2,55</td></tr> <tr><td> Övriga</td><td> 116,6</td><td> 5,8</td><td> 0,79</td></tr> </table> * 1988 års siffror<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-109.png" style="width:47pt;height:25pt;"/> Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 <h5>FN:s befolkningsfond (UNFPA)</h5> Efter beslut av generalförsamlingen inrättades år 1967 en särskild fond för FN:s insatser på befolkningsområdet. Fondens operativa verksamhet har pågått sedan år 1969. Verksamhet Fondens funktion är finansiell och rådgivande. Sedan år 1973 är fondens övergripande uppgift att leda och samordna FN-systemets insatser på befolkningsområdet. Fonden sammankallar även till internationella be- folkningskonferenser som t. ex. International Forum on Population i Am- sterdam hösten 1989. FNs generalsekreterare har utnämnt fondens exeku- tiv direktör till generalsekreterare för ett FN-möte om befolkningsfrågor 1994, en uppföljning av de befolkningskonferenserna 1974 och 1984. Fondens verksamhetsområden är familjeplanering, befolkningsstatistik, folkbokföringssystem, utbildning, forskning och information. Fonden samarbetar t. ex. med WHO:s globala AIDS-program och i genomförandet av program. En växande andel av projekten genomförs av mottagarländer- na själva och av fonden. Ca 75 % av programresurserna avsattes år 1989 för projekt i 56 priorite- rade länder. Av dessa länder ligger 31 i Afrika. Familjeplaneringsinsatser fortsätter att vara fondens mest centrala område. Fonden samarbetar med givarsamfundet, inklusive US-AID för att öka och säkerställa tillgången på familjeplaneringsservice i u-länderna. Befolkningsfrågornas direkta sam- band med miljön präglar fondens policy och verksamhetsprofil. Samban- den i arbetet för en hållbar utveckling mellan befolkningsfrågorna och kvinnors villkor, status och delaktighet i samhällslivet genomsyrar fondens arbete. Organisation Fonden är underställd UNDP:s styrelse, som godkänner det långsiktiga arbetsprogrammet, budget och finansplan samt landprogram. Chef för UNFPA är sedan april 1987 Nafis Sadik (Pakistan). Fondens huvudkontor ligger i New York. På ett femtiotal av UNDP:s landkontor leds UNFPA- arbetet av en fältrepresentant för fonden. Ca en tredjedel av personalen är verksam vid fältkontoren. Finansiering UNFPA:s verksamhet finansieras genom frivilliga bidrag. För år 1989 uppgick regeringsbidragen från ett 100-tal länder till 179,5 miljoner US 251 dollar eller ca 12 miljoner mera än föregående år. De sju största bidragsgi- Prop. 1990/91:100 varna var Japan, Nederländerna, Tyskland, Norge, Sverige, Finland och Bil. 5 Danmark. USA, som tidigare bidrog med ca en fjärdedel av UNFPA:s inkomster, har sedan år 1986 helt dragit in sitt bidrag med hänvisning till fondens insatser i Kina, vilka USA uppfattar som stöd till abort som påtvingat preventivmedel. Dock samarbetar UNFPA och det amerikanska biståndsorganet US-AID, som har en större budget för befolkningsinsatser än fonden. UNFPA har kritiserats av FNs revisorer för onödigt omfattande reserva- tioner. För 1989 har projektanslagen ökat och en större del av reserverade medel kunnat tas i bruk. Projektanslagen uppgick därmed 1989 till totalt 194,2. milj. US dollar, medan inkomsterna för samma år uppgick enligt preliminära beräkningar till 185,2 milj. US dollar. Det svenska bidraget under budgetåret 1990/91 är 125 milj, kr., en ökning om 10 milj. kr. sedan budgetåret 1989/90.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-110.png" style="width:48pt;height:48pt;"/> <h5>FN:s barnfond (UNICEF)</h5> UNICEF upprättades av FN:s generalförsamling år 1946. Fondens uppgift var då att lämna katastrofhjälp till barn och mödrar i det krigshärjade Europa. Mandatet ändrades senare till att främst omfatta långsiktig ut- vecklingshjälp till barn och mödrar i u-länder. UNICEF samarbetar idag med 128 länder, främst genom fleråriga landprogram för utveckling. Pro- gramnivån och inriktningen styrs av dödligheten bland barn under fem år, barntäthet och antal födda barn samt BNP per capita. UNICEF arbetar för att sociala indikatorer skall tas med som komplement till de ekonomiska och vara vägledande för uppföljning av utvecklingen Verksamhet UNICEF bygger sin verksamhet på en stark fältorganisation och politisk mobilisering till aktivt deltagande. Ideén om barntoppmötet, som genom- fördes i september 1990 på initiativ av bl. a. Sveriges statsminister och som syftade till att föra upp barnens situation på de politiska dagordning- arna, lanserades först av UNICEF. UNICEF spelar fortfarande en viktig roll för katastrofbiståndet. Men de långsiktiga landprogrammen har ökat UNICEF:s engagemang i utvecklingsfrågor om t ex strukturanpassning, utbildning, vattenförsörjning, kvinnors situation och AIDS-epidemins so- ciala och ekonomiska effekter på barn. UNICEF fortsätter att förstärka sin kapacitet i Afrika och att öka insatserna i t. ex. Latinamerikas slumområ- den. Fonden samarbetar med andra FN-organ samt med frivilligorganisa- tioner; med världshälsoorganisationen, WHO, för att bygga ut primärhäl- 252 sovården, med UNESCO for särskilt flickors och kvinnors läskunnighet, med UNFPA inom familjeplanering etc. Inom ramen för FN:s samordna- de katastrofinsatser ansvarar UNICEF tillsammans med WHO t. ex. ofta för hälsovård och vattenförsörjning. UNICEFis program för Afghanistans och Sudans barn ingår i FNs samordnade verksamhet. UNICEF:s exeku- tivdirektör representerade FNs generalsekreterare i första fasen av FN:s ”Operation Lifeline Sudan”. UNICEF:s insatser inom ramen för UNTAG i Namibia var betydande. I Kambodja har UNICEF:s program hört till de få biståndsprogram som fortsatt under åren trots den politiska situationen i landet. En viktig uppgift för UNICEF är att finna nya vägar för att tillgängliga resurser skall komma nödlidande barn runt om i världen till godo. Ett arbetssätt är att föra fram enkla och billiga metoder för att radikalt minska dödligheten i barnsjukdomar och diarré. Målet är att halvera barnadödlig- heten och därmed också på sikt medverka till en begränsning av födelseta- len. De långsiktiga insatserna inom hälso- och sjukvård, vattenförsörjning, utbildning, kvinnors delaktighet i utvecklingsarbetet, nutrition och famil- jeplanering kompletteras med kampanjer. Hjälp till barn i särskilt svåra omständigheter; barn i väpnade konflikter särskilt i Mellanöstern och södra Afrika, barn som utsätts för övergrepp och gatubarn är en växande verksamhet. FN-konventionen om barnets rätt kommer att innebära öka- de krav på UNICEF för att göra det möjligt för u-länder att leva upp till konventionen. Den deklaration och handlingsplan som antogs vid topp- mötet för barn innebär också åtaganden för barns överlevnad och utveck- ling som u-länder kommer att söka UNICEFs stöd till. Organisation UNICEF:s styrelse (Executive Board) består av representanter för 41 sta- ter med en majoritet för u-länder. Styrelsen sammanträder årligen i april. Den granskar och drar upp riktlinjer för verksamheten och fördelar medel till fondens program. Sverige är åter medlem i styrelsen för en treårsperiod sedan år 1988. Efter ett år som första vice-ordförande i UNICEFs styrelse är den svenska UNICEF-kommitteéns ordförande Lisbet Palme nu också ordförande i UNICEFs styrelse för verksamhetsåret 1990/91. James Grant, USA, är utsedd till exekutivdirektör för en tredje ämbets- period till år 1995. UNICEF:s huvudkontor är förlagt till New York, ett Europa-kontor till Geneve och UNICEF:s leveranscentral, UNIPAC, till Köpenhamn. Ca 80 % av personalen arbetar i sju regionalkontor och ett åttiotal landkontor. Finansiering UNICEF:s verksamhet finansieras genom frivilliga bidrag, huvudsakligen från regeringar. De sammanlagda inkomsterna för år 1988 uppgick till 709 miljoner US dollar, 1989 till 667 miljoner US dollar och beräknas öka till 721 miljoner US dollar 1990. Regeringsbidragen utgjorde år 1989 ca 75 % av fondens resurser. Nationalkommittéer och andra enskilda bi- Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 253 dragsgivare svarar för återstoden. Bidragen från nationalkommittéer fi- Prop. 1990/91: 100 nansieras främst genom försäljningen av UNICEF-kort. Svenska UNI- Bil. 5 CEF-kommitténs bidrag år 1989 var drygt 15 milj. kr. Den reguljära land- programverksamheten (ca 63 %) finansieras av ordinarie bidrag. UNI- CEF:s särskilda insatser, både katastrofhjälp och vissa långsiktiga projekt finansieras genom tilläggsbidrag. Det svenska ordinarie bidraget för budgetåret 1990/91 uppgår till 340 milj. kr. Via SIDA lämnas därutöver bidrag för särskilda insatser och katastrofhjälp, ca 265 milj. kr. under verksamhetsåret 1989/90. 1989 var de statliga bidragen från Sverige över 10 % högre än USAs statliga bidrag. Inberäknat den amerikanska UNICEF-kommitteéns bidrag om ca 28 mil- joner US dollar 1989, kommer Sverige på andra plats bland givarna. Andra stora bidrag kommer från Italien, Norge och Canada. 254 <h4>Internationella finansieringsorgan</h4> Prop. 1990/91: 100 Bil. 5<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-111.png" style="width:40pt;height:39pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-112.png" style="width:91pt;height:39pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-113.png" style="width:48pt;height:37pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-114.png" style="width:38pt;height:45pt;"/> <h5>Världsbanksgruppen och de regionala utvecklingsbankerna i Afrika, Asien och Latinamerika</h5> De internationella utvecklingsbankerna och -fonderna lämnar finansiellt bistånd främst i form av förmånliga lån. Dessutom lämnar de tekniskt bistånd. Den äldsta och största utvecklingsbanken är Världsbanken (IBRD), som även utgjort modell för uppbyggnaden av övriga utvecklings- banker. Medan Världsbanken är verksam i alla världsdelar arbetar den Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB) i Afrika inkl. Nordafrika, Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB) i Asien och Oceanien och Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB) i Latinamerika och Karibien. Totalt uppgår utlå- ningen från utvecklingsbankerna och deras fonder till ca 30 miljarder US dollar per år. Tabell 3: Fakta om de internationella utvecklingsbankerna och -fonderna Tillkom    Antal med-    Antal        Huvudkontor år         lemsländer    anställda Världsbanken        1946       154 (IBRD) 7 573         Washington Internationella 1960       138 utvecklingsfonden (IDA) <table border="1"> <tr><td> Afrikanska ut- vecklingsbanken (AfDB)</td><td> 1963</td><td> 75</td><td> 1 060</td><td> Abidjan</td></tr> <tr><td> Afrikanska ut-</td><td> 1972</td><td> 26</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> vecklingsfonden</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> </table> (AfDF) Asiatiska ut- vecklingsbanken (AsDB) 1966         47 1 665 Manila Asiatiska ut- vecklingsfonden (AsDF) 1974 47 255 Tillkom    Antal med-    Antal        Huvudkontor år         lemsländer    anställda Interamerikanska 1959        44 utvecklingsbanken (IDB) 1 524        Washington Fonden för sär- 1959       44 skild verksamhet (FSO) Utvecklingsbankerna fungerar som ett mellanled mellan den internationel- la kapitalmarknaden och u-länderna. Bankerna kan, genom den säkerhet medlemsländerna ställer upp med, låna upp och vidareförmedia lån på villkor, som är förmånligare än vad de allra flesta u-länder på andra sätt skulle kunna få. Detta beror på att medlemsländerna fungerar som garan- ter för utvecklingsbankernas eget kapital. Många av de fattigare u-länderna saknar emellertid den nödvändiga återbetalningsförmågan även när det gäller utvecklingsbankernas relativt förmånliga lån. För att kunna bistå också dessa länder har som ett komple- ment till banklånen krediter från utvecklingsfonderna tillkommit. Fonder- na lämnar lån på mycket förmånliga villkor. Krediterna löper utan ränta och har en lång löptid med en avsevärd amorteringsfri period. Gåvoele- mentet blir härigenom ca 75 °/o. Bidragen till utvecklingsfonderna IDA, AfDF, AsDF och IDB:s FSO belastar biståndsbudgeten. Organisation Bankernas/fondernas högsta beslutande organ är guvernörsstyrelsen (Board of Governors). Den är sammansatt av regeringsrepresentanter för samtliga medlemsländer. Styrelsen möts en gång per år. Däremellan hand- has det löpande arbetet av en direktörsstyrelse (Board of Directors) som möts en eller flera gånger i veckan. Eftersom antalet medlemsländer över- stiger antalet platser i direktörsstyrelsen ingår de flesta länder i röstgrup- per. En direktör representerar således i regel flera länder. De nordiska länderna ingår i samma röstgrupp (Island är inte medlem i AfDB/AfDF, AsDB/AsDF eller i IDB/FSO). De bildar i världsbanksgrup- pen en egen röstgrupp men är i AfDB/AfDF sammanförda med Schweiz och Indien, i AsDB/AsDF med Canada och Nederländerna och i IDB/FSO med Belgien, Italien, Nederländerna, Storbritannien och Västtyskland. I världsbanksgruppen är för närvarande en islänning nordisk direktör. Vid hans kontor tjänstgör en svensk som assistent. I AfDB/AfDF företräds röstgruppen för närvarande av Norge, med en svensk som biträdande direktör. Röstgruppen i AsDB/AsDF företräds av en kanadensisk direktör som har en norsk biträdande direktör. I IDB/FSO är en engelsman för närvarande direktör i styrelsen för röstgruppen. Rösträtten är i princip vägd i förhållande till andel tecknat kapital resp, lämnade bidrag. För att ge de många små och fattiga länderna ett större inflytande tilldelas varje medlemsland också ett visst antal röster, oberoen- Prop. Bil. 5 1990/91: 100 256 de av landets kapital- och bidragsandelar. Den senare gäller dock inte Prop. 1990/91: 100 IDB/FSO. De svenska andelarna framgår av tabellerna 5 och 6.            Bil. 5 U-länderna har störst röststyrka i Afrikabanken och-fonden —63% resp. 50 % av röststyrkan och i IDB/FSO —54 %. I IBRD/IDA och AsDB/ AsDF ligger motsvarande siffra för u-länderna i intervallet 37 — 45 %. Enligt en mer eller mindre uttalad regel har chefskapet i Världsbanken alltid tillfallit en amerikan, i AsDB alltid en japan, i AfDB en afrikan och i IDB en latinamerikan. Barber Conable är chef för Världsbanken sedan år 1986, Babacar N’Diaye från Senegal är AfDB:s president sedan år 1985 och Kimimasa Tarumizu tillträdde chefsposten i AsDB i november 1989. Uruguayanen Enrique Iglesias är president i IDB sedan år 1988. Finansiering och lånevillkor Utvecklingsbankernas utlåningsverksamhet sker till helt övervägande del med medel upplånade på den internationella kapitalmarknaden. Av med- lemsländernas kapitalinsatser inbetalas endast en mindre del medan reste- rande andel utställs som garanti för utvecklingsbankernas upplåning. Ut- vecklingsbankernas utlåningsvillkor bestäms i huvudsak av de upplånings- villkor de kan uppnå. Tabell 4: Utvecklingsbankernas utlåningsvillkor <table border="1"> <tr><td> Bank</td><td> Löptid</td><td> Ränta per 1 juni 1990</td></tr> <tr><td> IBRD</td><td> 15-20 år</td><td> 7,74 %</td></tr> <tr><td> AfDB</td><td> 12-20 år</td><td> 7.71 %</td></tr> <tr><td> AsDB</td><td> 10-30 år</td><td> 6,36 %</td></tr> <tr><td> IDB</td><td> 15-30 år</td><td> 8,05 %</td></tr> </table> Skillnaden i löptid för enskilda lån beror på olikheter beträffande låntagar- ländernas utvecklingsnivå och/eller projektets karaktär. Tabell 5: Utvecklingsbankernas tecknade kapital och utestående upplåning per den 31 december 1989 <table border="1"> <tr><td></td><td> IBRD (1)</td><td> AfDB</td><td> AsDB</td><td> IDB</td></tr> <tr><td> Tecknat kapital (miljoner US dollar)</td><td> 125 262</td><td> 18 648</td><td> 26 664</td><td> 34 455</td></tr> <tr><td> Inbetald andel (procent)</td><td> 7,1</td><td> 11,7</td><td> 12</td><td> 7,7 %</td></tr> <tr><td> Utestående medel- och långfristig upplåning (miljoner US dollar)</td><td> 89 052</td><td> 3 811</td><td> 6 872</td><td> 14 630</td></tr> <tr><td> Sveriges andel av tecknade kapitalet (procent)</td><td> 1,44</td><td> 1,45</td><td> 0,15</td><td> 0,16</td></tr> <tr><td> Sveriges röstandel (procent)</td><td> 1,41</td><td> 1,47</td><td> 0,55</td><td> 0,17</td></tr> </table> avser per den 30 juni 1990. 257 Till skillnad från bankerna finansieras fondernas verksamhet genom gåvo- Prop. 1990/91: 100 bidrag från i första hand i-ländernas regeringar. Sedan mitten av 1970-ta- Bil. 5 let har också vissa OPEC-länder och andra rikare u-länder tillkommit som bidragsgivare. Bidragens storlek fastställs i samband med s. k. påfyllnads- förhandlingar. En påfyllnad sker genom en internationell överenskommel- se, där bidragsgivarna gör en utfästelse för tre eller fyra år. IDA har vidare under en rad år tillförts en del av IBRD:s vinst. AfDB lämnar bidrag till AfDF i samband med resurspåfyllnader. Utlåningen från fonderna sker på mycket förmånliga villkor. IDA läm- nar utvecklingskrediter med en löptid på 35 eller 40 år. I och med den åttonde påfyllnaden av IDA (IDA 8) differentierades löptiderna så att de för de fattigaste u-länderna, här definierat som de minst utvecklade län- derna (MUL) plus de länder som enbart erhåller krediter från IDA och ej lån från Världsbanken sänktes från 50 år till 40 år och för övriga länder till 35 år. lDA:s krediter är liksom tidigare räntefria med en administrations- avgift på 0,75 %. AfDF lämnar räntefria utvecklingskrediter med en löptid på 50 år med en administrationsavgift på 0,75 %. AsDF:s likaså räntefria utvecklingskrediter har hittills löpt på 40 år för alla låntagarländer med en avgift på 1 %, men i och med att en översyn av kreditvillkoren företogs i ljuset av IDA 8-överenskommelsen gäller fortsatt 35 år för de länder som får låna både från AsDB och AsDF. De tio första åren är amorteringsfria vid lån från IDA, AfDF och AsDF. Vid utlåning från IDB:s fond för särskild verksamhet gäller en ränta på 1 —4 %, en administrationsavgift på 0,5 %, 20 — 40 års löptid och en amorteringsfri period på 5— 10 år. Tabell 6: Inbetalda bidrag till utvecklingsfonderna per den 31 december 1989 <table border="1"> <tr><td></td><td> IDA (1)</td><td> AfDF</td><td> AsDF</td><td> FSO</td></tr> <tr><td> Totalt inbetalda bidrag (miljoner US dollar)</td><td> 54 628</td><td> 6 071</td><td> 11 680</td><td> 8 603</td></tr> <tr><td> Sveriges samlade bidrag (miljoner US dollar)</td><td> 1 474</td><td> 318</td><td> 109</td><td> 29</td></tr> <tr><td> Sveriges bidragsandel (procent)</td><td> 2,70</td><td> 5,24</td><td> 0,93</td><td> 0,34</td></tr> <tr><td> Sveriges röstandel</td><td> 2,06</td><td> 2,68</td><td> 0,55</td><td> 0,17</td></tr> </table> (procent) 1 Avser per den 30 juni 1989. Utlåningsvolym Storleken på det tecknade kapitalet i respektive utvecklingsbank och på bidragen till respektive utvecklingsfond avspeglar deras utlåningskapaci- tet. 258 Tabell 7: Utvecklingsbankernas och -fondernas utlåningsvolym Prop. 1990/91:100 Bil. 5 Utlåning år 1989 (miljoner US dollar) Total utlåning t. o. m. 31 december 1989 (miljoner US dollar) <table border="1"> <tr><td> IBRD</td><td> 186</td><td> 662(1)</td><td> 15</td><td> 180(1)</td></tr> <tr><td> IDA</td><td> 58</td><td> 222(1)</td><td> 5</td><td> 522(1)</td></tr> <tr><td> IBRD/IDA</td><td> 244</td><td> 884(1)</td><td> 20</td><td> 702(1)</td></tr> <tr><td> AfDB</td><td> 9</td><td> 473</td><td> 1</td><td> 865</td></tr> <tr><td> AfDF</td><td> 6</td><td> 022</td><td></td><td> 982</td></tr> <tr><td> AfDB/AfDF</td><td> 15</td><td> 495</td><td> 2</td><td> 847</td></tr> <tr><td> AsDB</td><td> 19</td><td> 015</td><td> 2</td><td> 260</td></tr> <tr><td> AsDF</td><td> 9</td><td> 581</td><td> 1</td><td> 363</td></tr> <tr><td> AsDB/AsDF</td><td> 28</td><td> 596</td><td> 3</td><td> 623</td></tr> <tr><td> IDB</td><td> 30</td><td> 113</td><td> 2</td><td> 235</td></tr> <tr><td> FSO</td><td> 10</td><td> 038</td><td></td><td> 342</td></tr> <tr><td> IDB/FSO</td><td> 40</td><td> 151</td><td> 2</td><td> 577</td></tr> </table> Avser per den 30 juni 1990. Fördelning av utlåningen på länder Utvecklingsbankerna och -fonderna riktar sig till mottagarländer som har olika utvecklingsnivå och varierande kreditvärdighet. Det finns dock en strävan att bistå de fattigare länderna, dvs. de med en lägre bruttonational- inkomst per capita, vilket särskilt utmärker utvecklingsfonderna. Sålunda går ca 90 % av IDA:s utlåning till länder med en BNI per capita under 544 US dollar (1988 års penningvärde). Även IBRD:s utlåning till denna grupp har blivit relativt sett större under det senaste årtiondet, vilket bl. a. beror på en ökad utlåning till Kina. För att förstärka resursbasen för världsbanksgruppens utlåning till de fattigaste länderna i Afrika söder om Sahara upprättades under perioden 1985— 1987 Världsbankens särskilda Afrikafacilitet. Till denna fond, som administrerats av IDA, bidrog ett antal givarländer med totalt 1,5 miljar- der US dollar (motsvarande omkring 10 miljarder kronor). Sverige utfäste ett bidrag på 440 milj. kr. Hösten 1987 tog Världsbanken initiativ till ett särskilt handlingsprogram för vilket man sökt givarnas stöd för de struk- turanpassningsprogram som nu pågår i ett drygt tjugotal skuldtyngda länder i Afrika söder om Sahara. Sverige har lämnat bidrag till detta program. De fem största låntagarländernas andel av bankernas och fondernas totala utlåning t. o. m. år 1989 (som framgår i tabell 7) redovisas i tabell 8: 259 Tabell 8: Utvecklingsbankernas och -fondernas fem största låntagarländer Prop. 1990/91: 100 per den 31 december 1989 (miljoner US dollar)                             Bil. 5 Dessa länders pro- centuella andel av totala utlåningen <table border="1"> <tr><td> IBRD(1)</td><td> Indien</td><td> 18 319</td><td></td></tr> <tr><td></td><td> Brasilien</td><td> 17 982</td><td></td></tr> <tr><td></td><td> Mexico</td><td> 17 364</td><td> 42 %</td></tr> <tr><td></td><td> Indonesien</td><td> 14 829</td><td></td></tr> <tr><td></td><td> Turkiet</td><td> 10 165</td><td></td></tr> <tr><td> IDA(l)</td><td> Indien</td><td> 16 956</td><td></td></tr> <tr><td></td><td> Bangladesh</td><td> 5 249</td><td></td></tr> <tr><td></td><td> Kina</td><td> 3 927</td><td></td></tr> <tr><td></td><td> Pakistan</td><td> 3 237</td><td> 53 %</td></tr> <tr><td></td><td> Tanzania</td><td> 1 769</td><td></td></tr> <tr><td> AfDB</td><td> Marocko</td><td> 1 250</td><td></td></tr> <tr><td></td><td> Nigeria</td><td> 880</td><td></td></tr> <tr><td></td><td> Egypten</td><td> 785</td><td> 47 %</td></tr> <tr><td></td><td> Tunisien</td><td> 765</td><td></td></tr> <tr><td></td><td> Zaire</td><td> 732</td><td></td></tr> <tr><td> AfDF</td><td> Etiopien</td><td> 520</td><td></td></tr> <tr><td></td><td> Zaire</td><td> 377</td><td></td></tr> <tr><td></td><td> Mali</td><td> 302</td><td> 28 %</td></tr> <tr><td></td><td> Tanzania</td><td> 254</td><td></td></tr> <tr><td></td><td> Sudan</td><td> 247</td><td></td></tr> <tr><td> AsDB</td><td> Indonesien</td><td> 4 543</td><td></td></tr> <tr><td></td><td> Fi1ippinerna</td><td> 2 138</td><td></td></tr> <tr><td></td><td> Pakistan</td><td> 1 939</td><td> 82,6 %</td></tr> <tr><td></td><td> Indien</td><td> 1 641</td><td></td></tr> <tr><td></td><td> Thailand</td><td> 1 032</td><td></td></tr> <tr><td> AsDF</td><td> Pakistan</td><td> 2 768</td><td></td></tr> <tr><td></td><td> Bangladesh</td><td> 2 761</td><td></td></tr> <tr><td></td><td> Sri Lanka</td><td> 873</td><td> 82,63 %</td></tr> <tr><td></td><td> Nepal</td><td> 839</td><td></td></tr> <tr><td></td><td> Myanmar(2)</td><td> 502</td><td></td></tr> <tr><td> IDB</td><td> Brasilien</td><td> 5 379</td><td></td></tr> <tr><td></td><td> Mexico</td><td> 4 539</td><td></td></tr> <tr><td></td><td> Argentina</td><td> 3 633</td><td> 68 %</td></tr> <tr><td></td><td> Chile</td><td> 3 336</td><td></td></tr> <tr><td></td><td> Colombia</td><td> 3 154</td><td></td></tr> <tr><td> FSO</td><td> Brasilien</td><td> 1 246</td><td></td></tr> <tr><td></td><td> Ecuador</td><td> 834</td><td></td></tr> <tr><td></td><td> Bolivia</td><td> 776</td><td> 41 %</td></tr> <tr><td></td><td> Colombia</td><td> 666</td><td></td></tr> <tr><td></td><td> Honduras</td><td> 617</td><td></td></tr> </table> 1 Avser per 30 juni 1990. 3 f. d. Burma. 260 Fördelning av utlåningen på sektorer Utvecklingsbankernas och -fondernas totala utlåning fördelad på olika sektorer framgår av tabell 9. Även här kan konstateras att utvecklingsfon- derna har en klarare fattigdomsinriktad profil på sin utlåning. De har strävat efter att låta utlåningen i första hand gå till sådana samhällssekto- rer där resurserna mera direkt kommer de fattigaste befolkningsgrupperna till godo. Detta har skett genom satsning på jordbruks- och landsbygds- utveckling samt socialt inriktade projekt inom utbildning, hälsovård, be- folkning, stadsutveckling och vattenförsörjning. Satsningen på jordbruks- och landsbygdsutveckling och på socialt inrik- tade projekt grundas på insikten om dessa sektorers betydelse för utveck- lingen och att det inte föreligger en motsättning mellan satsningen på basbehov, som i hög grad tillfredställs genom sociala projekt, och ekono- misk tillväxt. För en allsidig utveckling krävs emellertid även en satsning på ekono- misk och samhällelig infrastruktur såsom energi, transport, kommunika- tion och industri. Utvecklingsbankernas utlåning har koncentrerats till dessa sektorer. Traditionellt har den helt övervägande delen av lBRD:s/IDA:s utlåning inriktats på enskilda projekt. För att bistå u-länder vid genomförandet av nödvändiga ekonomisk-politiska reformprogram har såväl IBRD som IDA under de senaste åren dock starkt ökat långivningen till s. k. struktur- och sektoranpassning. Anpassningslånen svarade under verksamhetsåret 1989/90 för drygt 20% av IBRD:s/IDA:s totala långivning. Även i AfDB/AfDF uppgick denna typ av utlåning under året till ca 25 % medan den i AsDB/AsDF begränsades till under 15 %. Fr o m 1990 har även IDB börjat ge sektoranpassningslån. Denna utlåning sker under de två inledan- de åren i samarbete med IBRD och får högst uppgå till 25 % av den årliga utlåningen. Struktur- och sektoranpassningslån är inte knutna till specifika projekt utan utformas så att de kan stödja låntagarlandets ekonomisk-poli- tiska åtgärder inom ramen för ett avtalat ekonomiskt program som syftar till att åstadkomma ekonomisk återhämtning och tillväxt. Utvecklingsbankerna har under senare delen av 1980-talet ägnat miljö- frågor en allt större uppmärksamhet. Bankerna försöker i sitt forskningsar- bete utarbeta analyser och förslag på miljöområdet och inom Världsban- ken har man gjort ett sjuttiotal landspecifika miljöstudier. Samtliga lån som förväntas ha effekter på miljön — även strukturanpassningslån — behandlas av bankens miljöavdelningar innan förslagen föreläggs styrel- sen. Världsbanken har spelat en central roll för att, i samråd med enskilda u-länder, upprätta grupper för biståndssamverkan, s. k. konsortier och konsultativa grupper. Det finns för närvarande ett tjugotal sådana grupper under ordförandeskap av representanter för Världsbanken. Sverige är medlem i de grupper som berör länder som mottar svenskt bilateralt bistånd. (Jfr ovan UNDP:s rundabordsmöten). Världsbanken leder också den konsultativa gruppen för internationell jordbruksforskning (CGIAR). Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 261 Tabell 9: Procentuella fördelningen av utvecklingsbankernas och -fondernas Prop. 1990/91: 100 ackumulerande utlåning på sektorer per den den 31 december 1989          Bil. 5 <table border="1"> <tr><td> Sektor</td><td> IBRD(1)</td><td> IDA(1)</td></tr> <tr><td> Jordbruks- och landsbygdsutveckling</td><td> 19,3</td><td> 35,5</td></tr> <tr><td> Sociala sektorer(2)</td><td> 13,7</td><td> 19,5</td></tr> <tr><td> Ekonomisk infrastruktur (Energi, transporter, tele inkl, turism och tekniskt bistånd)</td><td> 39,1</td><td> 26,9</td></tr> <tr><td> Industri och nationella utvecklingsbolag</td><td> 19,8</td><td> 7,8</td></tr> <tr><td> Icke projektbundna</td><td> 8,1</td><td> 10,3</td></tr> </table> 1 Siffrorna avser per den 30 juni 1990. 2 Avser här utbildning, hälsovård, befolkning, stadsutveckling, vattenförsörjning och offentlig sektor. <table border="1"> <tr><td> Sektor</td><td> AfDB</td><td> AfDF</td><td> AsDB</td><td> AsDF</td><td> IDB/FSO</td></tr> <tr><td> Jordbruk</td><td> 23</td><td> 36</td><td> 19</td><td> 49</td><td> 22</td></tr> <tr><td> Utbildning, hälsovård och (mi 1jö-IDB/FSO)</td><td> 6</td><td> 15</td><td> 10</td><td> 9</td><td> 19</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 29</td><td> 51</td><td> 29</td><td> 58</td><td> 41</td></tr> <tr><td> Transport</td><td> 17</td><td> 21</td><td> 19</td><td> 11</td><td> 13</td></tr> <tr><td> Offentliga nyttigheter (inkl vattenförsörjning, energi och telekom- munikationer)</td><td> 26</td><td> 17</td><td> 32</td><td> 21</td><td> 28</td></tr> <tr><td> Industri</td><td> 19</td><td> 4</td><td> 20</td><td> 10</td><td> 15</td></tr> <tr><td> Övrigt</td><td> 9</td><td> 7</td><td></td><td></td><td> 3</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 71</td><td> 49</td><td> 71</td><td> 42</td><td> 59</td></tr> <tr><td> Totalt</td><td> 100</td><td> 100</td><td> 100</td><td> 100</td><td> 100</td></tr> </table> 262<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-115.png" style="width:40pt;height:15pt;"/> Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 <h5>Internationella finansieringsbolaget (IFC)</h5> Internationella finansieringsbolaget, som upprättades år 1956, är medlem i Världsbanksgruppen. IFCs syfte är att främja ekonomisk utveckling i u-länder genom att medverka till upprättande av privata företag och främjandet av produktiva privata investeringar i u-länder. För medlemskap i IFC krävs att man är medlem i Världsbanken (IBRD). IFC har 139 medlemsländer. Guvernörs- och direktörsstyrelserna är organiserade på samma sätt för IFC som för Världsbanken. Världsban- kens chef fungerar som ordförande också i IFCs direktörsstyrelse. Verk- samheten leds av en verkställande vice-president, för närvarande engels- mannen Sir William Ryrie. Antalet anställda uppgår till nära 600. Rösträt- ten är liksom i Världsbanken vägd i förhållande till andelen tecknat kapi- tal. Efter beslut i december 1985 om en fördubbling av IFCs kapital till 1,3 miljarder US dollar uppgår det av medlemsländerna tecknade kapita- let till f. n 1,1 miljarder US dollar. Sveriges kapitalandel utgör 1,26 % och uppgår till 15,2 miljoner US dollar. Förutom av kapitalet finansieras IFCs verksamhet genom ackumulerade vinster och genom lån från IBRD. IFCs investeringar sker i allmänhet i form av en kombination av aktie- teckning och långfristiga lån. Investeringsobjekt skall enligt stadgan vara privata företag. Statligt delägande utesluts inte men företaget skall drivas affärsmässigt och inte vara regeringskontrollerat. Varje investering måste uppfylla de två grundläggande kraven att bidra till utvecklingen av ekono- min i mottagarlandet samt att med hög sannolikhet vara vinstgivande. Under 1989/90 godkände IFC sammanlagt 122 investeringar i 38 länder, till ett värde av 2,2 miljarder US dollar. De totala kostnaderna för de investeringar i vilka IFC deltog uppgick till 9,4 miljarder US dollar, varav de resterande medlen kom från andra finansieringskällor, i första hand privata banker. Under budgetåret 1989/90 har Östeuropa framträtt som ett område av allt större betydelse i IFCs aktiviteter, men tyngdpunkten i investerings- volymen ligger fortfarande i Asien och Sydamerika. Av den totala volymen utgör investeringar i låginkomstländer 22 %. Investeringsobjekten åter- finns inom snart sagt alla produktiva sektorer. IFC arbetar för övrigt aktivt med att söka uppnå hög grad av diversifiering såväl vad gäller land- som sektorfördelning. Någon motsvarighet till IFC finns inte i Afrikanska resp. Asiatiska utvecklingsbanken. AsDB kan emellertid i begränsad omfattning medver- ka i investeringar med riskvilligt kapital inom ramen för den ordinarie utlåningen. Förutom denna verksamhet för att stödja den privata sektorn inom bankens ram ingår AsDB som större aktieägare i Asian Finance and Investment Corporation (AFIC) som upprättades i september 1989. AFIC ägs i övrigt av ett konsortium av privata affärsbanker från Japan, Korea, 263 19 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5 Taiwan, USA, Frankrike, Nederländerna m. fl. AfDB:s verksamhet vad gäller stödet till den privata sektorn är ännu av mycket begränsad omfatt- ning. Inom ramen för IDB skapades 1988 Interamerican Investment Corpora- tion (IIC) efter mönster av IFC. Tillsammans med privat kapital ska IIC medverka till etablering, expansion och modernisering av privata företag, bl. a. genom tillskjutande av aktiekapital. Man ska också bistå företag med teknisk och administrativ rådgivning. IIC ingår i IDB:s struktur men är ett självständigt organ med separat kapitaltäckning och administration. De nordiska länderna är inte medlemmar i IIC. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 <h5>Multilateral Investment Guarantee Agency (MIGA)</h5> Det multilaterala investeringsorganet (MIGA) inledde sin verksamhet un- der år 1988. MIGA är medlem i världsbanksgruppen. Guvernörs- och direktörsstyrelserna är organiserade på samma sätt för MIGA som för Världsbanken och IDA. Världsbankens chef fungerar som ordförande också i MIGA:s styrelse. MIGA:s totala aktiekapital skall uppgå till 1,082 miljarder US dollar. Den svenska kapitalandelen är 11,35 miljoner US dollar, varav enligt stadgarna 10 % har inbetalats och 10 % lagts i ett skuldbevis utfärdat av riksgäldskontoret på MIGA. Återstoden av kapitalandelen är en garantidel som utbetalas endast om så behövs för att MIGA skall kunna uppfylla sina förpliktelser. MIGA:s uppgift är att utfärda garantier mot icke-kommersiella risker för investering i u-länder och därigenom stimulera flödet av resurser för produktiva ändamål till dessa länder. IFAD INTERNATIONAL FUND FOR AGRICULTURAL DEVELOPMENT <h5>Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD)</h5> Den internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD) är ett FN-organ och upprättades år 1977 efter en rekommendation antagen av världslivs- medelskonferensen år 1974. IFADrs uppgift är att stödja projekt och utvecklingsprogram för livsmedelsproduktion och livsmedelshantering i u-länderna. I synnerhet uppmärksammas de fattigaste u-länderna med livsmedelsbrist och u-länder med goda förutsättningar att öka livsmedels- produktionen. Särskild vikt skall läggas vid näringsstandard och livsvillkor för de fattigaste befolkningsgrupperna.                                                     264 Verksamhet Under åren 1978— 1988 beviljade IFAD 245 lån till 91 länder på samman- lagt omkring 2 238 miljoner SDR (Special Drawing Rights). Av dessa lån gavs 64 % på synnerligen mjuka villkor till de fattigaste u-länderna. Rän- tan på dessa lån är 1 % och amorteringstiden femtio år, varav de första tio åren är amorteringsfria. Av de lån som har givits på de mest gynnsamma villkoren har huvuddelen gått till länder med en per capita-inkomst på 300 US dollar eller mindre i 1976 års priser. Omkring 37 % av IFAD:s resurser gick till kategorin minst utvecklade länder. Av de totala resurser- na har ungefär 39 % gått till asiatiska u-länder, 30 % till afrikanska, 14 % till latinamerikanska länder och 17 % till länder i Mellanöstern och Nord- afrika. Under det särskilda Afrikaprogrammet, som inleddes år 1986, har IFAD hittills beviljat lån och bidrag om sammanlagt 120 milj. SDR till 16 länder. Utöver lån lämnar IFAD även tekniskt bistånd som hittills uppgått till ca 115 milj. SDR. Av IFAD:s projekt har 61 % utarbetats av fonden, medan övriga utarbetats i samarbete med andra internationella utveck- lingsorgan, främst Internationalla utvecklingsfonden IDA. Organisation IFAD:s medlemsländer — för närvarande 143 — är indelade i tre kategori- er: OECD-länder. OPEC-länderoch mottagarländer. Samtliga länder ingår i en styrande församling. Varje kategori har 600 röster. Inom de bidrags- givande kategorierna fördelas rösträtten i huvudsak i relation till bidrags- andel. IFAD:s styrelse består av 18 medlemmar, 6 från varje kategori. Styrelsen väljs för tre år. Norge är fr. o. m. år 1990 ordinarie styrelsemedlem för de nordiska länderna med Sverige som suppleant. Sekretariatet, som har knappt 200 anställda, leds sedan år 1984 av Idriss Jazairy, Algeriet. Finansiering Fonden hade för sin första verksamhetsperiod (1977— 1981) 1 061 miljo- ner US dollar till sitt förfogande, varav 57 % kom från OECD-länderna och 43 % från OPEC-länderna. Sveriges bidrag under perioden uppgick till sammanlagt 115 milj. kr. Detta utgjorde 2,5 % av den totala summan. Den första påfyllnaden om 1 100 miljoner US dollar omfattade treårs- perioden 1981 — 1983. OECD-ländernas bidrag under påfyllnaden var 620 miljoner US dollar, OPEC-ländernas 450 miljoner US dollar medan övriga u-länder på frivillig basis svarade för 30 miljoner US dollar. Sverige bidrog under perioden med 148,3 milj. kr. vilket var 3,1 % av det totala påfyllnadsbeloppet. Inbetalningen till den första påfyllnaden gick långsam- mare än väntat och IFAD har därför tvingats att skära ned utlåningen alltsedan år 1981. Den andra påfyllnaden för perioden 1985— 1987 innebar att bördeför- delningen förändrades mellan de båda bidragsgivande kategorierna från 58-42 % till 60-40%. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 265 Som en följd av Afrikas svåra situation utarbetade IFAD år 1986 ett särskilt program for länder i Afrika söder om Sahara, vilka drabbats av torka och ökenutbredning. Programmet syftar till att förbättra jordbruks- produktionen genom att främja traditionella grödor, förbättra småskaliga bevattningsanläggningar och vidta miljövårdande åtgärder. Drygt 300 mil- joner US dollar inbetalades för perioden 1986—1988. Sveriges bidrag uppgick till 131,7 milj. kr. för hela perioden. Överenskommelse om den tredje påfyllnaden av IFAD:s finansiella resurser för tvåårsperioden 1990—1992 nåddes i juni 1989. Den uppgår till 562 miljoner US dollar varav OECD-länderna svarar för 375 miljoner US dollar, OPEC-länderna för endast 124 miljoner US dollar och, som en nyhet denna gång, u-länderna för 63 miljoner US dollar. Därmed har bördefördelningen mellan de två traditionella givarkategorierna i prakti- ken förändrats i än högre grad än vid de tidigare påfyllnaderna. De svåra påfyllnadsförhandlingarna om IFAD:s finansiering har lett till att diskus- sioner påbörjats om vilken finansieringsmodell som bäst kan tillföra IFAD medel. Sveriges andel ökade till 3,9 % av den totala påfyllnaden. Den uppgår därmed till 143,9 milj. kr. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 266 <h4>Internationellt livsmedelsbistånd</h4><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-116.png" style="width:32pt;height:39pt;"/> <h5>FN:s/FAO:s världslivsmedelsprogram (WFP)</h5> Under årtiondena efter andra världskriget använde vissa länder, främst USA. sina stora spannmålsöverskott för bilateral livsmedelshjälp i vida större omfattning än för närvarande. Efterhand växte krav fram på ett internationellt komplement till den bilaterala hjälpen. År 1963 inrättades WFP som en multilateral kanal för livsmedelshjälp, underställd FN och FAO. Verksamhet WFP lämnar bistånd i form av livsmedel främst till jordbruksutvecklings- projekt. där matransoner delas ut till de anställda vid anläggningsarbeten, s. k. Food-for-Work-projekt. WFP ger också hjälp till från näringssyn- punkt särskilt behövande grupper, t. ex. kvinnor, spädbarn, skolbarn och flyktingar. Vidare används ungefär en tredjedel av WFP:s totala resurser för katastrofbistånd. Verksamheten är inriktad på de allra fattigaste u-länderna, som mottar drygt 80 % av WFP:s utvecklingshjälp. Organisation WFP:s styrande organ Committee on Food Aid Policies and Programmes (CFA) består av 30 medlemsländer, varav hälften u-länder. Kommittén sammanträder två gånger per år i Rom, där WFP har sitt högkvarter. CFA skall, utöver sin styrelsefunktion för WFP, vara ett forum för debatt och ge rekommendationer om biståndsmetoder och biståndspolitik på livsme- delsområdet. I 82 mottagarländer finns omkring 200 WFP-handläggare och drygt 800 lokalt anställda. Vid huvudkontoret i Rom arbetar 160 handläggare och 250 övrig personal. Chef för programmet är James C. Ingram. Australien. Finansiering WFP finansieras med frivilliga bidrag, dels i form av livsmedel, dels i form av kontantbidrag avsedda att täcka kostnader för administration, frakter och försäkringar. Bidragsmålet för WFP:s reguljära resurser är 1 500 miljoner US dollar för tvåårsperioden 1991 — 1992. Därtill kommer bidragen, vilka redovisas närmare nedan, till det inter- nationella beredskapslagret av livsmedel för katastrofinsatser Internatio- nal Emergency Food Reserve (IEFR). Slutligen kanaliseras en mindre del Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 267 av de spannmålsgåvor som omfattas av livsmedelshjälpskonventionen Prop. 1990/91:100 Food Aid Convention (FAC) genom WFP.                            Bil. 5 WFP förmedlar också alltmer livsmedelshjälp från bilaterala givare. Inte minst utnyttjas WFP i s. k. triangelaffärer, där ett givarland begär WFP:s hjälp att köpa upp livsmedel i ett u-land för gåva till ett annat, ofta närbeläget, mottagarland. År 1989 förmedlade WFP 880 000 ton bilateral livsmedelshjälp till ett värde av 202 miljoner US dollar. WFP har sedan år 1982 årligen levererat ca 2 miljoner ton livsmedel, dvs. mellan 20 och 25 % av den globala livsmedelshjälpen. År 1988 omfat- tade dock WFP:s totala leveranser 3,1 miljoner ton, en ökning med 28 % jämfört med år 1987, som också var ett rekordår. Av dessa 3,1 miljoner ton gick omkring 2,3 miljoner ton till utvecklingsbistånd. Resterande 0,8 miljoner ton gick till katastrofinsatser, vilket är i stort sett oförändrat jämfört med år 1987. År 1988 uppgick kontantbidragen till 214 miljoner US dollar. Huvudde- len av dessa medel förbrukades för transportkostnader. Under budgetåren 1988/89 och 1989/90 har Sverige lämnat ett årligt reguljärt bidrag på 93 milj. kr. Den svenska andelen av de reguljära WFP-medlen uppgår till ca 3 %. De största bidragsgivarna är USA och Canada. Det svenska bidraget har till två tredjedelar givits for upphand- ling i Sverige. Bland erbjudna svenska livsmedel har WFP på senare år nästan uteslutande valt leveranser av vegetabilisk olja. Därutöver har Sverige under de senaste budgetåren ställt medel till WFP:s förfogande (22 milj. kr. budgetåret 1989/90) för att täcka vissa andra kostnader i samband med WFP-projekt. Dessa bidrag har till största delen använts för upphand- ling av transportmedel i Sverige.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-117.png" style="width:33pt;height:40pt;"/> <h5>Internationella beredskapslagret av livsmedel för katastrofinsatser (IEFR) och långvariga flyktingsituationer (PRO)</h5> FN:s generalförsamlings sjunde extra möte år 1975 antog en resolution, vari medlemsländerna uppmanas att ställa finansiella medel eller livsme- del till WFP:s förfogande för att användas till katastrofinsatser i u-länder. Målet sattes vid en reserv på minst 500 000 ton spannmål. Det internatio- nella beredskapslagret (IEFR) upprättades år 1976. Sedan år 1978 har beredskapslagret en mera permanent karaktär med årliga påfyllnader. Finansiering Utfästelserna till IEFR är frivilliga. Enskilda länder åtar sig att lämna bidrag motsvarande en viss kvantitet livsmedel som med kort varsel kan användas i katastrofinsatser. År 1988 uppgick bidragen till IEFR till 268 828 000 ton livsmedel, vilket motsvarade ett beräknat värde av 254 miljo- Prop. 1990/91: 100 ner US dollar.                                                                Bil. 5 Sverige var en av initiativtagarna till IEFR och har stött lagret sedan dess tillkomst. Det svenska åtagandet utgjordes budgetåret 1989/90 av 40 000 ton vete eller vetemjöl, 2 500 ton matolja, samt medel för att täcka fraktkostnader. Från och med bugetåret 1990/91 ställs medel till WFP:s förfogande, vilka i första hand skall användas för uppköp av spannmål regionalt i u-länder med exportproduktion. 1 andra hand skall inköp i Sverige ske, och om WFP så önskar med assistans av SIDA. WFP-styrelsen, CFA. har år 1989 beslutat om nya procedurer för stora delar av den livsmedelshjälp som i dag omfattas av IEFR. WFP skall använda dessa medel för hjälp i långvariga flyktingsituationer (Protracted Refugee Operations, PRO).<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-118.png" style="width:33pt;height:41pt;"/> <h5>1986 års livsmedelshjälpskonvention (FAC)</h5> Livsmedelshjälpskonventionen Food Aid Convention (FAC) är en del av det gällande internationella veteavtalet. Konventionen tillkom för att komplettera detta avtal med ett bidrag till u-ländernas livsmedelstrygghet genom en särskild biståndskonvention med åtaganden om livsme- delshjälp. Den tidigare överenskommelsen från år 1980 förlängdes i flera omgång- ar. men har nu ersatts av 1986 års konvention som efter förlängning löper fram till år 1991. Syftet med 1986 års konvention är liksom tidigare att bidra till att nå det mål på 10 miljoner ton spannmålsbistånd per år, som uppställdes av 1974 års världslivsmedelskonferens. Finansiering De 11 medlemmarna, varav EG är en, har åtagit sig att under 1986 års konvention göra utfästelser motsvarande minst 7,5 miljoner ton per år. De största andelarna faller på USA, EG, Canada, Australien och Japan vilka tillsammans svarar för nära tre fjärdedelar av de totala åtagandena. Sveri- ge har utfäst ett årligt bidrag motsvarande 40 000 ton samt transportkost- nader för leveranserna. Bidragen utgår i form av livsmedelsleveranser, främst spannmål eller kontantbidrag, omräknade efter världsmarknadspris. Leveranserna sker som gåva eller med förmånliga lånevillkor, bilateralt eller multilateralt enligt givarens bestämmande. Det svenska bidraget kanaliseras i sin helhet genom WFP (som även får fraktbidrag) enligt samma principer som för IEFR enligt ovan, det vill säga kontantbidrag för uppköp företrädesvis i u-länder med exportproduktion. 269 Styrande organ                                                     Prop. 1990/91:100 Bil 5 Det Internationella veterådets sekretariat och en under konventionen upp- rättad kommitté för livsmedelshjälp (Food Aid Committee) är ansvariga för konventionens tillämpning. Alla elva medlemmar/givare ingår i kom- mittén. 270 <h4>Övriga organisationer</h4> Prop. 1990/91: 100 Bil. 5<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-119.png" style="width:48pt;height:40pt;"/> <h5>FN:s flyktingkommissarie (UNHCR)</h5> Syf/e och verksamhet FN:s flyktingkommissarie inledde sin verksamhet år 1951. UNHCR:s uppgift är att ge rättsligt skydd och bistånd åt flyktingar enligt FN:s flyktingkonvention av 1951 och 1967 års tilläggsprotokoll. Definitionen av flyktingar har breddats till att omfatta de som flyr på grund av konflikter som inte nödvändigtvis är riktade mot den enskilda personen i Afrika och Centralamerika. En viktig del av UNHCR:s arbete är inriktat på att genom internationella avtal och nationell lagstiftning främja flyktingars rättighe- ter, samt övervaka att dessa tillämpas av de enskilda staterna. Enligt FN:s uppgifter finns idag ca 15 miljoner flyktingar utöver 2,3 miljoner under mandatet för FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar (UNRWA). Som en följd av kraftigt ökade flyktingströmmar världen runt, i synner- het mellan u-länder, sedan mitten av 1970-talet har UNHCR:s verksamhet haft en mycket snabb tillväxt och kommit att domineras av stora bi- ståndsprogram. 1 en akut massflyktingsituation söker UNHCR i första hand tillhanda- hålla hjälp för överlevnad. Hjälpen kan omfatta i första hand livsmedel, i nära samarbete med WFP, vattenförsörjning, hälsovård, utbildning och bostäder. Redan på ett tidigt stadium söker UNHCR finna varaktiga lösningar för flyktingarna. Frivillig repatriering till hemlandet är den bästa lösningen. Alternativt kan lokal integration i regionen och omplacering i tredje land komma ifråga. Under 1980-talet har antalet flyktingar ökat från 8,5 miljoner till 15 miljoner. Trots det är de samlade resurserna som ställs till UNHCR:s förfogande på samma nivå nu, som för tio år sedan. Utöver sitt reguljära program bistår UNHCR, på generalförsamlingens uppdrag, flyktingar efter återkomsten till hemlandet. Organisation UNHCR:s verksamhet granskas av en rådgivande kommitté, den s. k. exekutivkommittén. Kommittén har 43 medlemmar. Sverige är medlem sedan år 1958. Kommittén sammanträder en gång per år i Geneve där flyktingkommis- sarien har sitt säte. Därutöver äger informella möten med den rådgivande kommittén rum två gånger per år. Från och med år 1991 är Sadako Ogata, Japan, flyktingkommissarie. Hon är den första kvinnan på den posten. 271 Finansiering                                                          Prop. 1990/91: 100 Bil 5 Flyktingkommissariens verksamhet finansieras nästan helt genom frivilli- ga bidrag. Endast ca 4 — 5 % av budgeten finansieras över FN:s reguljära budget. UNHCR:s budget för 1991 års reguljära program beräknas uppgå till 345 miljoner US dollar. UNHCR:s uppskattade behov för de särskilda programmen uppgår till närmare 300 miljoner US dollar. De största bidragsgivarna år 1989 var USA, Norden, Japan, EG, För- bundsrepubliken Tyskland, Storbritannien och Canada. Sveriges reguljära bidrag under budgetåret 1989/90 uppgick till 145 milj. kr. Därutöver gavs extra bidrag från bl. a. anslagsposten Katastrofer, stöd till återuppbyggnad, m.m. Sveriges reguljära bidrag for budgetåret 1990/91 (verksamhetsåret 1991) uppgår till 190 milj. kr.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-120.png" style="width:45pt;height:42pt;"/> <h5>FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar (UNRWA)</h5> FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar inledde sin verksamhet år 1950. UNRWA bistår de flyktingar som år 1948 lämnade Palestina vid staten Israels tillkomst samt de som blev flyktingar efter junikriget år 1967. I dag är ca 2,3 miljoner palestinier registrerade hos UNRWA i Jordanien, Libanon, Syrien samt i Gazaområdet och på Västbanken. Ungefär en tredjedel av dessa befinner sig i läger. Verksamhet Programmet för palestinaflyktingar omfattar utbildning, hälsovård och livsmedelshjälp. Genom utbildningsprogrammet, vilket omfattar drygt hälften av budgeten, utbildas drygt 350 000 palestinska barn i 635 skolor. Omkring 10 000 lärare, nästan samtliga palestinska flyktingar, arbetar inom utbildningsprogrammet. Organisation UNRWA:schef. med titel generalkommissarie, rapporterar till generalför- samlingen om organisationens verksamhet. I november 1985 tillträdde Giorgio Giacomelli, Italien, som generalkommissarie. En rådgivande kommitté bestående av tio medlemsländer finns för planering av organisa- tionens verksamhet. 272 Finansiering 1991 års utgifter beräknas till ca 254 miljoner US dollar. De största bidragsgivarna till UNRWA är USA, EG, Sverige, Italien och Japan. Det svenska bidraget för budgetåret 1990/91 (verksamhetsåret 1990) uppgick till 130 milj. kr. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-121.png" style="width:45pt;height:38pt;"/> <h5>FN:s fond för kontroll av beroendeframkallande medel (UNFDAC)</h5> FN:s fond for kontroll av beroendeframkallande medel (UNFDAC) bilda- des år 1971. Bakgrunden var den kraftiga ökningen av narkotikamissbruk i världen i slutet av 1960-talet. Verksamheten Målet för fondens verksamhet är att angripa narkotikaproblemet genom att minska både tillgången och efterfrågan på illegal narkotika och bekäm- pa den illegala handeln. De viktigaste arbetsområdena är: kontrollinsatser, bistånd till jordbrukare som frivilligt övergår till att odla annat än narkoti- kagrödor, behandling, rehabilitering och social återanpassning av missbru- kare, utbildning och information om de skadliga verkningarna av narkoti- kamissbruk, utbildning i tillämpning av narkotikalagar, laboratorieutbild- ning för narkotikaanalyser samt forskning. Fram till början av 1980-talet arbetade fonden med s. k. pilotprojekt, som syftade till att tjäna som katalysatorer för framtida projekt i större skala. Sedan år 1982 arbetar fonden med övergripande land och region- program som söker att integrera alla aspekter av narkotikaproblematiken i landet respektive regionen. Fondens projekt genomförs av UNDP, FN:s narkotikadivision, fackor- gan som FAO, WHO, ILO och UNESCO, av enskilda organisationer samt av mottagarländerna själva. På initiativ av statsminister Ingvar Carlsson föreslog Sverige hösten 1989 att Förenta Nationerna skulle ta initiativ till ett globalt handlings- program mot narkotikan.Vid den extra genaralförsamling som hölls i februari 1990 antogs ett globalt aktionprogram som rekommenderar ge- mensamma aktioner genom FN. FN:s roll som katalysator och samarbets- forum har därmed ytterligare förstärkts. Organisation UNFDAC har ingen styrelse. De största givarländerna, dit Sverige hör, samlas två gånger årligen tillsammans med ledningen för fonden till infor- 273 mella möten för diskussioner kring verksamheten, nya projekt etc. Fonden Prop. 1990/91: 100 leds sedan år 1982 av exekutivdirektören Guiseppe di Gennaro, Italien. Bil. 5 Den övergripande kontrollen över och administrationen av fonden vilar hos FN:s generalsekreterare. Generalsekreteraren tillsatte våren 1990 en expertgrupp med uppdrag att göra en organisatorisk översyn över de FN-organ som sysslar med narkotikafrågor. Expertgruppen har lagt fram ett förslag som innebär att man skapar en enhetlig och samordnande struktur, som integrerar alla narkotikarelaterade aktiviteter, under ledning äv en FN-tjänsteman. Finansiering UNFDAC:s verksamhet finansieras genom frivilliga bidrag. Hittills har ca 100 länder lämnat bidrag. Programverksamhet pågår i drygt 50 länder. Fonden har år 1990 en budget på 70 miljoner US dollar. Budgetåret 1990/91 utbetalade Sverige 50 milj, kr., varav 30 milj. kr. till fonden, och övriga 20 milj. kr. via UNFDAC eller andra internationella narkotika program. XZ7A\\\ irtmw wui/// 1 I <h5>Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF)</h5> Familjeplanering har i många länder startats genom initiativ av frivilliga organisationer. IPPF, den internationella familjeplaneringsfederationen bildades 1952. Föreningen i Sverige hörde till federationens grundare. IPPF länkar nu samman lokala organisationer i över 150 länder. IPPF har konsultativ status i ECOSOC och har ett formaliserat samarbete med FN:s befolkningsfond. UNFPA. Verksamhet Det övergripande målet för IPPF:s verksamhet är att främja familjeplane- ring och ansvarsfullt föräldraskap, dvs. att människor själva skall kunna besluta om när de vill ha och kan ta hand om ett barn. Federationen verkar för att öka medvetenheten om befolkningsfrågornas betydelse i nationell och internationell utvecklingsplanering och för att utveckla och förbättra tillgången till familjeplaneringsservice. Särskilda ansträngningar görs för att förändra attityderna till familjeplanering hos männen. Genom att vidga samarbetet med andra enskilda och mellanstatliga organisationer, söker IPPF bredda och intensifiera sin verksamhet. Federationen samar- betar nära med WHO och UNFPA i frågor som rör sexualundervisning, nutrition och familjeplaneringsservice, med UNICEF i program som län- kar familjeplanering till UNICEF:s barnöverlevnadsprogram. Safe Mot- herhood-initiativet, i vilket federationen engagerar sig tillsammans med 274 dessa organ och världsbanken är ytterligare ett exempel på insatser för Prop. 1990/91: 100 kvinnors och barns hälsa och utveckling. Efterfrågan på IPPF:s insatser Bil. 5 ökar. Organisation I federationen finns 107 organisationer. Representanter för samtliga med- lemsorganisationer sammankallas vart tredje år till medlemsförsamlingen för att bl. a. fastställa den tre-åriga arbetsplanen. Verksamheten leds i övrigt av styrelsen, Central Council, som består av representanter för medlemsorganisationerna, s. k. volontärer, valda på regional basis. Repre- sentanter för bidragsgivande länder deltar i årliga överläggningar med sekretariatet. Samarbetet mellan bidragsgivare och styrelsen i bl. a. budge- teringsfrågor behöver utvecklas. Generalsekreterare är sedan april 1989 Halfdan Mahler, tidigare gene- raldirektör för WHO. Federationens sekretariat finns i London. Finansiering IPPF:s verksamhet finansieras genom frivilliga bidrag från regeringar (93 %), organisationer och privata bidragsgivare. Därtill kommer s. k. lokala inkomster från medlemsavgifter, försäljning av preventivmedel och bidrag från statliga och privata källor vilka direkt tillfaller medlemsorgani- sationerna. Federationen har ett litet antal bidragsgivare och inkomsterna ökar endast marginellt, år 1988 var den totala inkomsten 67,1 miljoner US dollar, år 1989 68.4 miljoner US dollar och projektionen för år 1990 är 74.3 miljoner US dollar. Japan. Sverige, Storbritannien, Canada och Norge är största bidragsgi- vare och svarar tillsammans för drygt 70 % av federationens inkomster. USA beslöt år 1985 att inte ge fortsatt statligt bidrag till IPPF. Den amerikanska uppfattningen är att federationen förespråkar aborter som en familjeplaneringsmetod. IPPF har å sin sida beslutat att medlemsorganisa- tionerna själva avgör möjligheterna att stödja laglig abortrelaterad verk- samhet. USA:s familjeplaneringsförening ingår i federationens medlems- krets och federationen har ett regionalt kontor i New York. Det svenska bidraget för budgetåret 1990/91 uppgår till 85 milj. kr. Det motsvarar ca 18 % av organisationens totala inkomster.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-122.png" style="width:44pt;height:38pt;"/> <h5>UNCTAD/GATT:s internationella handelscentrum (ITC)</h5> UNCTAD/GATT:s internationella handelscentrum (ITC) bildades år 1964. Dess syfte är bl. a. att främja u-ländernas export genom medverkan i marknadsundersökningar, utveckling av nya produkter, marknadsföring och uppbyggnad av nya institutioner för export. Även import relaterade 275 projekt förekommer. I enlighet med nordiska rekommendationer har ITC Prop. 1990/91: 100 i ökande grad uppmärksammat de minst utvecklade länderna, SADCC-re- Bil. 5 gionen samt råvarusektorn. Organisation Riktlinjerna för ITCs verksamhet fastställs av de beslutande organen i UNCTAD och GATT på grundval av rekommendationer från en rådgi- vande grupp Joint Advisory Group on ITC, i vilken representanter för alla FN:s och GATT:s medlemsländer kan delta. För den löpande verksamheten svarar ett sekretariat i Geneve med ca 250 anställda, vartill kommer ca 800 expertkonsult uppdrag i ITCs samar- betsländer. Sedan maj 1981 är svensken Göran Engblom exekutivdirektör för ITC. Finansiering lTC:s omsättning fortsatte att stiga under 1989 till nära 30 miljoner US dollar (+ 12 % jämfört med 1988). Även för 1990 och närmast kommande år förutspås ökningar. ITCs tekniska samarbetsprogram finansieras ge- nom UNDP-bidrag och frivilliga bidrag. Sverige är den störste enskilde bidragsgivaren. Det svenska bidraget uppgår budgetåret 1990/91 till 22 milj, kr., varav 2 milj. kr. till ITCs råvaruprogram. Dessutom samarbetar Sverige med ITC inom ramen för det bilaterala utvecklingssamarbetet. 276 <h4>BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE</h4> <h4>GENOM SIDA</h4> <h4>Biståndet till enskilda programländer</h4> <h4>ANGOLA</h4> Prop. 1990/91: 100 Bil. 5<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-123.png" style="width:36pt;height:3pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-124.png" style="width:296pt;height:304pt;"/> Befolkning Befolkningstil 1 växt/år BNP/invånare Offentligt nettobistånd/person - totalt (exkl. östländer) - Sverige 9 milj. (1988) 2,5%    (1980-88) 598 US dollar (1988) 101 kr. (1988) 29 kr. (1988) 277 <h5>Ekonomisk och social utveckling                            Prop. 1990/91:100</h5> Ett långvarigt förödande krig, ett betungande kolonialt arv och en utveck- lingshämmande ekonomisk politik är några viktiga förklaringar till den utbredda misären i Angola. En svår torka drabbade under år 1990 också de södra och centrala delarna i Angola, vilket tillsammans med kriget skapa- de hungersnöd. Medan landets ekonomiska och sociala situation var djupt allvarlig, gav händelser under år 1990 emellertid anledning till hopp om en förändring till det bättre. Särskilt alarmerande i Angola är den höga barnadödligheten. Närmare vart tredje nyfött barn dör före fem års ålder. De allra flesta angolaner, i synnerhet de bosatta på landsbygden, saknar dricksvatten. Av tio angola- ner saknar sex förmåga att läsa och skriva. Kriget har lett till att närmare 10 % av befolkningen är flyktingar i sitt eget land. Omkring 60 000 människor har dödats i striderna och det beräknas att mer än 50 000 personer är invalidiserade. Angola är rikt på naturresurser, med bördig mark, oljekällor och mine- ralfyndigheter. Oljeutvinningen ger landet i jämförelse med andra u-län- der en hög nationalinkomst. BNP per capita beräknades (1988) till 598 US dollar. Angolas officiella ekonomi baseras på centralt fattade politiska och administrativa beslut om fördelning av resurser. Landets förmåga att på rationella grunder upprätthålla en sådan planekonomi har starkt under- grävts av bristen på utbildad arbetskraft, en svag förvaltning och avsakna- den av en ordentlig ekonomisk databas. Statsfinanserna har under flera år uppvisat stora budgetunderskott till följd av svag finanspolitik och brist på tydliga redovisningssystem. Ett annat problem har varit avsaknaden av ekonomiska incitament för de statsägda företagen. Statens främsta inkomstkälla utgörs av skatt på oljein- täkter. Priser inom den officiella ekonomin fastställs i huvudsak på administra- tiv väg, vilket förorsakat varubrist. Den lokala valutan var under år 1990, i likhet med tidigare år, starkt övervärderad gentemot dollarn. Dessa låsningar i sättet att bedriva ekonomisk politik har lett till en stor informell och delvis illegal ekonomi vid sidan av den officiella. Angolas försök att komma till rätta med obalanserna i ekonomin har underlättats av landets inträde i Internationella valutafonden och Världs- banken i september 1989. Dessa institutioner lämnade under år 1990 betydelsefullt tekniskt bistånd i syfte att bereda mark för ekonomiska reformer. <h5>Politisk utveckling</h5> Den politiska bilden i Angola dominerades under år 1990 dels av fortsatta förhandlingar mellan regeringen och motståndsrörelsen UNITA dels av en begynnande rörelse i riktning mot ökad politisk pluralism. Alltsedan självständigheten år 1975 har strider pågått mellan regeringen och motståndsrörelsen UNITA med traditionellt fäste i de sydöstra delar- 278 na av Angola. Trepartsöverenskommelsen i december 1988, vilken ledde Prop. 1990/91: 100 fram till Namibias självständighet, innebar också ett åtagande om ku- Bil. 5 banskt tillbakadragande från Angola och ett slut på Sydafrikas inblandning i landet. Den överenskommelse som nåddes i Gbadolite i juni 1989 om bland annat vapenvila mellan Angolas regering och UNITA bröts snart och intensiva strider ägde rum under år 1990. Vid sidan av dessa strider fortsatte diplomatiska ansträngningar att nå en fredlig lösning på konflik- ten. Regeringen mötte företrädare for UNITA vid flera tillfällen under år 1990 med Portugal som medlare. Av olika officiella uttalanden framgick att regeringen erkände principen om införande av flerpartisystem och att allmänna val därefter skall hållas. En ny föreningslag har inforts som tillåter sammanslutningar utanför det regerande partiets kontroll. Sådana föreningar har också bildats. En mer kritisk hållning mot partiet och statsapparaten har börjat märkas inom massmedia. Angolas lagstiftande församling har antagit en ny lag som ger ökat oberoende åt landets domstolsväsende. Bristen på utbildade jurister för- svårar emellertid upprätthållandet av rättsäkerheten. Betydande förändringar av partiets roll i samhället avviserades inför MPLA-PT:s tredje kongress i december 1990. Förslagen innebär bland annat att marxism-leninismens betydelse tonas ned och att en åtskillnad skapas mellan stat och parti. Respekten för mänskliga rättigheter och humanitär rätt har undergrävts till följd av den väpnade konflikten. Politiska fängslanden har i huvudsak drabbat misstänkta UNITA-sympatisörer. En amnestilag ledde till att över 700 politiska fångar frigavs. Rapporter om tortyr har förekommit. Allvar- liga anklagelser har riktats framför allt mot UNITA för övergrepp mot civilbefolkningen. Rapporter har förekommit om beskjutning av hälsokli- niker, förstörelse av grödor och om civila som fallit offer för trampminor. Det är svårt att genom oberoende källor få anklagelser om övergrepp bekräftade. <h5>Sveriges bistånd</h5> Sverige är jämte Italien en av de stora bilaterala biståndsgivarna. FN, EG och Internationella röda korset är andra stora givare. Svenskt utvecklingssamarbete med Angola regleras av ett två-årigt avtal om 340 milj. kr. for kalenderåren 1989 och 1990. Viktiga områden for samarbetet är hälsa och fiskerinäringen. En stor del av biståndet har utgjorts av målinriktat varubistånd inom transporter, energi och industri- råvara. Telekommunikation är ett annat område inom vilket svenskt bistånd lämnas. Ett omfattande katastrofbistånd har lämnats for att lindra den nöd som följt på torka och krig i de centrala och södra delarna av Angola. Utvecklingssamarbetet med Angola inleddes år 1971 med förnödenheter till befrielserörelsen MPLA och det fortsatte efter Angolas självständighet                  279 20 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Utlaga 5 med katastrofbistånd. Ett landramssamarbete inleddes år 1979. Sedan år Prop. 1990/91: 100 1971 fram t.o.m. juni 1990 har i svenskt bistånd till Angola utbetalats Bil. 5 totalt cirka 1 567 milj, kr., varav cirka 217 milj. kr. i katastrofbistånd. Biståndet har till följd av den väpnade konflikten i landet geografiskt koncentrerats till området kring Luanda och kusten norr därom. Bristen på utbildad angolansk personal har lett till ett omfattande svenskt perso- nalbistånd. SIDA finansierar direkt eller indirekt cirka 125 personer. Medelsfördelningen framgår av följande tabell: <table border="1"> <tr><td> Disponibelt</td><td> 1989/90</td><td> 1990/91</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td> 170,0</td><td> 200,0</td></tr> <tr><td> Ingående reservation</td><td> 5,4</td><td> 4,6</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 175,4</td><td> 204,6</td></tr> </table> <table border="1"> <tr><td> Fördelning</td><td> Utbetalt 1989/90</td><td> Planerat 1990/91</td></tr> <tr><td> Varubistånd</td><td> 40,7</td><td> 23,7</td></tr> <tr><td> Fiskeriundersökningar inkl koordinator</td><td> 11,0</td><td> 4,5</td></tr> <tr><td> Kustnära fiske</td><td> 18,0</td><td> 17,8</td></tr> <tr><td> Fiskeskola</td><td> 22,7</td><td> 17,7</td></tr> <tr><td> Hälsovård</td><td> 38, 1</td><td> 50,0</td></tr> <tr><td> Importutbildning (ITC)</td><td> 2,8</td><td> -</td></tr> <tr><td> Personal- och konsultfond</td><td> 7,6</td><td> 13,5</td></tr> <tr><td> Fältarbetarbostäder</td><td> 19,2</td><td> 11,7</td></tr> <tr><td> Telesektorn</td><td> 10,7</td><td> 16,1</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 170,8</td><td> 155,0</td></tr> <tr><td> Utgående reservation</td><td> 4,6</td><td> 49,6</td></tr> </table> Varubistånd Varubiståndet utgjorde under budgetåret 1989/90 en stor del av det svens- ka stödet. Det har under senare år varit inriktat på inköp av reservdelar till lastbilar och bussar, elmateriel och råvaror för industrin. En översyn av varubiståndet ledde till beslut om att varubistånd som särskild insats avvecklas. Fortsatt stöd inom transport- och kraftsektorn ges i form av projektstöd. Varubistånd till industrin har upphört. Förändringarna moti- veras av att fortsatt regelrätt varubistånd är svårt att lämna med hänsyn till landets ekonomiska politik. SIDA tog initiativ till och finansierade en makroekonomisk rådgivnings- grupp med syfte att stödja genomförandet av ekonomiska reformer i Angola. Kustnära fisket oeh fiskeriundersökningar Stödet till det kustnära fisket syftar till att utveckla hantverksfisket norr om Luanda. Det omfattar bl.a. utbildning, inköp av båtar och utrustning till fiskeföreningar, organisation och underhåll. Det kustnära fisket tillhör en näringsgren där regeringen beslutat ge ökat utrymme åt privata initativ. 280 Stödet till fiskeundersökningar syftar till att förbättra kunskaperna om Prop. 1990/91: 100 fisketillgången i Angolas vatten. I insatsen ingick undersökningar med Bil. 5 forskningsfartyget Goa till vilket Sverige bidrog med besättning, forsk- ningsrådgivare och utrustning. Fiskeskola Stödet till fiskeskola i Cacuaco, norr om Luanda, syftar till att utbilda angolansk personal för den moderna fiskeflottan. På skolan har man även startat en serie kortkurser för att möta nya behov inom sektorn. Det svenska stödet omfattar byggnader, personalbistånd och utrustning. Hälsovård Stödet till hälsosektorn omfattar sjuksköterskeutbildning, leveranser av läkemedel, stöd till primärhälsovård och bekämpning av sömnsjuka, mala- ria, tuberkulos och lepra. Bistånd utanför landramen Under budgetåret 1989/90 utbetalades ca 42,1 milj. kr. i katastrofbistånd för att lindra nöden i landet. Det bilaterala stödet har dels omfattat livsmedelsleveranser i form av matolja, torrfisk, socker m. m., dels utsäde samt transporter av katastrofgods. Svenskt katastrofbistånd utgick som svar på appeller från internationel- la organisationer och svenska enskilda organisationer. Dit hörde fraktbi- drag och medel till de av Svenska Röda korset understödda protesverkstä- derna i Luanda och Huambo. Afrikagruppernas Rekryteringsorganisation (ARO) erhöll ca 1,5 milj. kr. för sin verksamhet i Angola. Totalt utbetalades under budgetåret 1989/90 240,3 milj. kr. till Angola. 281 <h4>BANGLADESH</h4> Prop. 1990/91: 100 Bil. 5<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-125.png" style="width:300pt;height:401pt;"/> Befolkning Befolkningstillväxt/år BNP/invånare 109 milj. (1988) -2,8%     (1980-88) 170 US dollar (1988) Offentligt nettobistånd/person - totalt - Sverige 88 kr. (1988) 1,80     (1988) 282 <h5>Ekonomisk och social utveckling</h5> Jordbruket är nyckelsektorn i Bangladeshs ekonomi. Det svarar for drygt hälften av BNP, mer än tre fjärdedelar av sysselsättningen och en domine- rande andel av exporten. Bangladesh har vid upprepade tillfällen drabbats av översvämningar och andra naturkatastrofer med påtaglig effekt på livsmedelsförsörjningen. Ett ständigt ökande befolkningstryck skapar allt större krav på livsmedelspro- duktion, arbetstillfällen och samhällsservice. Jordfördelningen i landet är mycket skev. Industrin svarar för omkring 10 % av BNP. Förutom den stora export- produkten jute är konfektion och skaldjur viktiga exportprodukter. Fattigdomen är omfattande. Ca 60 % av befolkningen lever under den s.k. fattigdomsgränsen och nära hälften av denna grupp kan betecknas som ”absolut fattiga”. Enligt Världsbanken har lantarbetarnas reallöner sjunkit sedan år 1986. Spädbarnsdödligheten är mycket hög och läskunnig- heten stagnerar. Bangladesh genomför ett ekonomiskt strukturanpassningsprogram för att genom bl.a. devalveringar och åtstramningar öka tillväxten. Det in- hemska sparandet är mycket lågt och både offentliga och privata investe- ringar minskar. De ekonomiska förutsättningarna har avsevärt försämrats i och med Gulf-krisen, vilken för Bangladeshs del resulterat i höjda oljenotor, mins- kade exportinkomster och transfereringar och en ström av hemvändande bangladeshiska gästarbetare, vilka saknar arbete och i en del fall tillgångar i hemlandet. <h5>Politisk utveckling</h5> Bangladesh är en demokrati med flerpartisystem. Val till storkommuner, s.k. upazilas, hölls våren 1990. Kandidater för oppositionspartiet Awami League vann hela 28 % av platserna, medan regeringspartiets kandidater uppnådde 42 %, vilket var mindre än väntat. En svag administration har svårt att kontrollera att de lagar efterföljs som ger skydd åt mänskliga rättigheter. Flera oberoende organisationer för mänskliga rättigheter är verksamma i landet. Det fattiga flertalets rättssäkerhet är till stor del beroende av den enskildes inflytande och tillgångar. Minoriteterna i Chittagong Hill Tracts är i ständig konflikt med rege- ringsstyrkorna. Brott mot de mänskliga rättigheterna rapporteras från detta område liksom från andra delar av landet. <h5>Sveriges bistånd</h5> Sveriges utvecklingssamarbete med Bangladesh regleras av ett samarbets- avtal för budgetåren 1989/90—1990/91, omfattande 145 milj. kr. per år. Sedan det svenska biståndssamarbetet med Bangladesh inleddes år 1971 har ca 2,3 miljarder kronor utbetalats. Bangladesh är ett stort mottagarland av bistånd. De största givarna är Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 283 Världsbanken, Asiatiska utvecklingsbanken och Japan, följt av USA och Prop. 1990/91: 100 Canada. Biståndsmedel står för ca 10 % av landets BNP. Sveriges andel av Bil. 5 det totala biståndet till landet är endast 1 %. Det svenska biståndet inriktas på att stödja de fattigare grupperna och koncentreras till landsbygdsutveckling och sysselsättning, undervisning och hälsa. Varubiståndet avvecklas successivt. Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj, kr.) <table border="1"> <tr><td></td><td> 1989/90</td><td> 1990/91</td></tr> <tr><td> Landram</td><td> 135</td><td> 145</td></tr> <tr><td> Ingående reservation</td><td> 59</td><td> 24</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 194</td><td> 169</td></tr> </table> <table border="1"> <tr><td> Fördelning</td><td> Utbetalt 1989/90</td><td> Planerat 1990/91</td></tr> <tr><td> Landsbygdsutveckling</td><td> 106</td><td> 100</td></tr> <tr><td> Hälsovård</td><td> 51</td><td> 25</td></tr> <tr><td> Utbildning</td><td> 10</td><td> 26</td></tr> <tr><td> Varubistånd</td><td> 2</td><td> 15</td></tr> <tr><td> Konsultfond</td><td> 1</td><td> 1</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 170</td><td> 167</td></tr> <tr><td> Utgående reservation</td><td> 24</td><td> 2</td></tr> </table> Biståndet är inriktat på att förbättra livsvillkoren för fattiga människor. Den låga inhemska resursmobiliseringen bidrar dock till ett lågt utnyttjan- de av biståndsmedlen. Samverkan med såväl svenska som bangladeshiska enskilda organisationer förekommer inom och utom landramsbiståndet. Landsbygdsutveckling Det mest kända och framgångsrika projektet inom landsbygdsutveckling- en i Bangladesh är Grameen Bank, som stöds av Sverige, Norge, Canada och Internationella fonden för jordbruksutveckling (IFAD). Grameen Bank ger krediter till fattiga människor som behöver ett smärre startkapi- tal. Av mer än en halv miljon låntagare är 80 % kvinnor. Projektet har bidragit till att låntagarna fått säkrare inkomster, bättre hälsostandard och ett förbättrat inflytande över sin levnadssituation och sin framtid. Grame- en Bank har rönt stort intresse internationellt och andra u-länder är intresserade av att starta liknande projekt. Sverige stöder vidare satsningar på infrastruktur, vattenregleringar, in- vallningar av risfält och sociala förbättringar. Hälsovård Svenskt bistånd lämnas till ett UNICEF-samordnat immuniseringspro- gram och till satsningar på försörjning av basläkemedel till primärhäl- sovården. 284 Undervisning Sverige stöder i samfinansiering med Världsbanken ett projekt för att öka intagningen till och höja kvaliteten i primärskolan med särskild inriktning på att öka flickornas deltagande. Ett femårigt avtal har ingåtts. Projektet förutsätter att Bangladesh kontinuerligt ökar den egna medelstilldelningen till primärskolan. Bistånd utanför landramen Utanför landramen stöds ett antal svenska och bangladeshiska enskilda organisationer, vilka bedriver fattigdomsbekämpande insatser och kvin- noprogram. Totalt rör det sig om drygt 30 milj. kr. Bland de största svenska organisationerna verksamma i Bangladesh kan nämnas Diakonia, Svalorna, Pingstmissionen, Lutherhjälpen och Rädda Barnen. SWEDFUND bedriver viss verksamhet i landet avseende tändstickspro- duktion. Aktiekaptial uppgick 1989/90 till 1,2 milj. kr. Totalt utbetaldes under budgetåret 1989/90 215,8 milj. kr. till Bangla- desh. Prop. 1990/91:100 Bil. 5 285 <h4>BOTSWANA</h4> Prop. 1990/91: 100 Bil. 5<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-126.png" style="width:297pt;height:285pt;"/> Befolkning Befolkningstillväxt/år BNP/invånare 1,2 milj. (1988) 3,4 %     (1988) 1 010 US dollar (1980-88) Offentligt nettobistånd/person - totalt (exkl. östländer) - Sverige 766 kr.   (1988) 93 kr.   (1988) 286 <h5>Ekonomisk och social utveckling</h5> Den botswanska ekonomin växer i snabb takt. Särskilt diamantexporten har bidragit till att skapa en valutareserv, som motsvarar mer än två års import. Skuldtjänsten är låg. Botswana har problem med vattenbrist, överbetning och en stor livsmedelsimport. Arbetslösheten kan på sikt bidra till social oro. Den botswanska ekonomin är nära förbunden med Sydafrikas, inte minst inom gruvindustrin. Livsmedel och färdigvaror importeras i stor omfattning från Sydafrika. Regionalt samarbetar Botswana inom SADCC med grannländerna för att minska beroendet av Sydafrika. Botswana har från Zimbabwe övertagit ägande och drift av järnvägen genom landet. <h5>Politisk utveckling</h5> Botswana har sedan självständigheten år 1966 ett för afrikanska förhållan- den unikt flerpartisystem och omfattande mänskliga fri- och rättigheter som också fungerar i praktiken. Det demokratiska politiska systemet har hållit för de påfrestningar de tidigare hoten från Sydafrika utgjort. <h5>Sveriges bistånd</h5> Sedan utvecklingssamarbetet inleddes år 1966 har drygt 1 miljard kronor utbetalats. Samarbetsavtalet för budgetåren 1988/89 och 1989/90 har för- längts till juni 1991. De största biståndsgivarna är USA, Norge och Sveri- ge. Det svenska biståndet syftar främst till att öka Botswanas självständig- het mot Sydafrika samt till ekonomisk och social utveckling och utjäm- ning. Det är koncentrerat på landsbygdens behov genom insatser för dricksvattenförsörjning, utbildning och distriktsutveckling. Personalbi- ståndet omfattar för närvarande ett fyrtiotal personer. Ett avtal för direkt- rekrytering undertecknades i september 1990. Direktsamarbete mellan botswanska och svenska institutioner och organisationer har vuxit fram samtidigt som samarbetsrelationerna breddats utanför gåvobiståndets ram. Det svenska biståndet inriktas på bredare samarbete samt kunskaps- och kompetensutveckling. Särskilda ansträngningar görs på miljöområdet och för att nå kvinnor. Prop. 1990/91:100 Bil. 5 287 Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj, kr.): <table border="1"> <tr><td> Disponibelt</td><td> 1989/90</td><td> 1990/91</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td> 95</td><td> 95</td></tr> <tr><td> Ingående reservation</td><td> 21</td><td> 9</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 116</td><td> 104</td></tr> </table> <table border="1"> <tr><td> Fördelning</td><td> Utbetalt 1989/90</td><td> Planerat 1990/91</td></tr> <tr><td> Undervisning</td><td> 26</td><td> 16</td></tr> <tr><td> Vattenförsörjning</td><td> 29</td><td> 26</td></tr> <tr><td> Distriktsutveckling</td><td> 30</td><td> 26</td></tr> <tr><td> Småindustri</td><td> 1</td><td> -</td></tr> <tr><td> Personal- och konsultfond</td><td> 16</td><td> 25</td></tr> <tr><td> Järnväg</td><td> 5</td><td> 4</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 107</td><td> 97</td></tr> <tr><td> Utgående reservation</td><td> 9</td><td> 7</td></tr> </table> Undervisning Huvudmålet för svenskt stöd till sektorn är att ge basutbildning for barn och vuxna. Stödet utformas så att det når särskilt utsatta grupper. Ett fyraårigt avtal ingicks år 1988 med inriktning på att höja kvaliteten i undervisningen. Detta sker genom kunskapsutveckling och institutions- uppbyggnad. Stöd för byggnation och driftskostnader avvecklas. Utbild- ningsradion och Lärarhögskolan i Stockholm deltar i samarbetet. En un- dersökning pågår om möjligheten att öka deltagandet i primärskoleutbild- ningen till att omfatta alla barn. Ett försöksprogram för utbildning av fattiga kvinnor i grönsaksodling har givit goda resultat. Grundläggande arbetsmarknadsutbildning ingår även i programmet, liksom fortsatt stöd till alfabetiseringsprogrammet. Va 11 enförsörjn ing Det svenska biståndet har bidragit till att 290 byar fått förbättrad försörj- ning med dricksvatten. Samtliga byar har fått vatten inom gångavstånd. En undersökning av de underjordiska vattenresurserna görs inom ramen för en ”National Water Master Plan”. I det svenska stödet ingår ett stort personalbistånd. År 1989 undertecknades ett avtal om fortsatt stöd under tre år med 68 milj. kr. Denna insats inriktas på alternativ teknologi, utbildning, underhåll av fordon och borrutrustning, grundvattenundersök- ningar och kontroll av föroreningar. 288 Distriktsutveckling                                                     Prop. 1990/91: 100 RiI 5 Programmet avser stärka de kommunala myndigheternas kompetens och *’ J kapacitet att överta ett större ansvar från centrala instanser. Stödet är i första hand inriktat på utbildning av tjänstemän på olika nivåer. Andra delinsatser är stöd till arbetsintensiva verksamheter på landsbygden och uppbyggnad av underhållsenheter för vattenanläggningar i distrikten. En insats avser stöd till fysisk planering på distriktsnivå. Ett avtal ingicks i juli 1990 om fortsatt stöd under tre år med 75 milj. kr. Småindustri Det svenska stödet avvecklades år 1989 och ersätts av visst samarbete inom industrisektorn i andra former. Personal- och konsultfonden Personalbiståndet omfattar för närvarande ca 20 kontraktsanställda och ca 10 personer anställda av Botswana med löneförstärkning från Sverige. Ett tiotal botswaner får vidareutbildning. Konsultfonden har använts bl. a. för fortsatt stöd till ett trafiksäkerhetsprogram, en studie av flygledning och till insatser som kan bana väg för ett bredare samarbete. 5 milj. kr. är bundet. SIDA planerar att öka antalet direktrekryterade personer. Bistånd utanför landramen Utanför landramen utgår svenska bidrag till regionalt samarbete inom SADCC för att modernisera järnvägens signal- och telesystem. 20 milj. kr. har anslagits från katastrofanslaget som delfinansiering av reparationer av vägen till Zambia. SAREC utvidgar samarbetet på forskningsområdet till att bl.a. omfatta forskarutbildning inom miljö- och vattenområdena. Stöd utgår även till enskilda organisationer, flyktingar, kvinnor och kultursamarbete. Inom miljö- och markvårdsområdet bidrar Sverige till studier i fysisk planering för Gaborone-regionen och Ngamiland. Förslaget till en nationell na- turvårdsstrategi, har utarbetats med svenskt stöd genom Internationella naturvårdsunionen (IUCN). Totalt utbetalades under budgetåret 1989/90 123,3 milj. kr. till Botswa- na. 289 <h4>ETIOPIEN</h4> Prop. 1990/91: 100 Bil. 5<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-127.png" style="width:297pt;height:313pt;"/> Befolkning Befolkningst i 11 växt/år BNP/invånare Spädbarnsdödlighet (per 1 000) Skuldtjänstkvot (% av BNP) Offentligt nettobistånd/person - totalt (exkl. östländer) - Sverige <table border="1"> <tr><td> 47 milj. 2,9 % 120 US dollar 135 4,3</td><td> (1988) (1980-1988) (1988) (1988) (1988)</td></tr> <tr><td> 123 kr.</td><td> (1988)</td></tr> <tr><td> 7 kr.</td><td> (1988)</td></tr> </table> 290 <h5>Ekonomisk och social utveckling</h5> Etiopien är ett av världens allra fattigaste länder. BNP per invånare beräknas till 120 US dollar. Den genomsnittliga tillväxttakten per år i ekonomin var endast 1,4 % under perioden 1980— 1988, vilket huvudsak- ligen förklaras av att produktionen inom jordbruket, den inom ekonomin helt dominerande sektorn, minskade med i genomsnitt 1,1 % per år under samma period. Orsakerna till den ogynnsamma utvecklingen inom jord- bruket kan tillskrivas den förda politiken med prioritering av ineffektiva produktionsformer, otillräckliga incitament till brukarna, samt påtvingad bybildning och andra omvälvningar på landsbygden. Ca 60% av statsbud- geten avser försvarsutgifter. Eftersom möjligheter till ökade skatteinkoms- ter i stort sett saknas i den stagnerande ekonomin måste det ökade budget- underskottet finansieras genom upplåning. Skuldtjänsten som ökat snabbt under senare år uppgick budgetåret 1988 till knappt 37 % av exporten. Valutan är kraftigt övervärderad, och underskottet i bytesbalansen har sedan revolutionen ökat. I ett läge med eskalerande krig, svälthot for miljoner etiopier och en allt sämre ekonomi beslutade den etiopiska regeringen i mars 1990 om genom- gripande ekonomiska och politiska reformer. Samtidigt upptogs diskussio- ner med Världsbanken om utarbetande av ett ekonomiskt anpassnings- program. Dessa diskussioner pågår alltjämt och de viktigaste stötestenarna synes vara budgetunderskottets storlek och en devalvering. Det verkar dock stå klart att den marxist-leninistiska modellen skall ersättas med en utvecklingspolitik baserad på biandekonomiska principer. Genomgripan- de förändringar aviseras inom jordbruket och vissa förändringar i riktning mot en marknadsekonomi har genomförts. <h5>Politisk utveckling</h5> Den politiska situationen i Etiopien är komplicerad. Efter ett försök till statskupp i maj 1989 och brist på framgångar i kriget i norr har situationen för president Mengistu och hans militärregering stadigt försämrats. Den militära bilden förändrades markant i och med den eritreanska befrielserö- relsens (EPLF) offensiv i februari 1990. EPLF intog därmed hamnstaden Massawa och behärskar nu i stort sett hela Eritrea med undantag för städerna Asmara och Keren. Efter framgångarna har motståndsrörelserna under en stor del av året visat sig mindre villiga till dialog med den etiopiska regeringen. I oktober 1990 har dock samtal återupptagits mellan etiopiska regeringen och EPLF under medverkan av amerikanska utrikes- departementet. Det förefaller inte troligt med ett militärt avgörande i konflikten. Etiopien är en enpartistat. MR-situationen i landet förvärrades succes- sivt under 80-talet. Den militära mobiliseringen för kriget i norr och bybildningsprogrammet har genomförts utan iakttagande av mänskliga rättigheter. Amnesty uppger att flera hundra människor hålls fångna av politiska skäl, och att tortyr och summariska avrättningar sker. I maj 1990 avrättades 12 generaler som var delaktiga i statskuppsförsöket ett år tidiga- Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 291 re. Avrättningarna ledde till starka protester och en del demonstrationer i Addis Abeba. Centralkommitténs beslut i mars 1990 om ekonomiska och politiska reformer har hittills inte på ett tydligt sätt omsatts i lagstiftning, men det förefaller som om det råder en öppnare och mer ifrågasättande stämning i landet. Någon opposition och fri debatt i västerländsk bemär- kelse förekommer inte i Etiopien. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 <h5>Sveriges bistånd</h5> Trots sin fattigdom hör Etiopien till de u-länder som mottar minst bistånd. Största bilaterala givare är Italien, medan Världsbanksgruppen och EG är störst bland de multilaterala organisationerna. Svenskt bilateralt bistånd har lämnats till Etiopien sedan mitten av 1950-talet. Därmed är landet vårt äldsta samarbetsland. 1 huvudsak har det svenska utvecklingsbiståndet varit koncentrerat till sektorerna jord- bruk, hälsa och utbildning. Utvecklingssamarbetet med Etiopien regleras av ett ettårigt avtal för budgetåret 1990/91. Inom landramen på 145 milj. kr. finansieras samar- betsavtal omfattande 105,6 milj. kr. samt humanitära insatser via FN och enskilda organisationer om 39,4 milj. kr. Sedan det svenska biståndet inleddes har ca 2,6 miljarder kronor utbetalats. Det svenska biståndet är inriktat på följande områden: — skogsbruk, — vattenförsörjning, — utbildning och kunskapsutveckling, — hälsovård, — humanitärt motiverade insatser. En ökad betoning på sociala och humanitära insatser är betecknande för de svenska biståndsansträngningarna. Frågor rörande demokrati och mänskliga rättigheter har kommit att spela en allt viktigare roll i dialogen med den etiopiska regeringen. Beredskapen för förändringar kommer att hållas hög då mycket idag är under omprövning i Etiopien. 292 Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj, kr.): <table border="1"> <tr><td> Disponibelt</td><td> 1989/90</td><td> 1990/91</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td> 145</td><td> 145  (1)</td></tr> <tr><td> Ingående reservation</td><td> 0,4</td><td> 14,8</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 145,4</td><td> 159,8</td></tr> </table> <table border="1"> <tr><td> Fördelning</td><td> Utbetalt 1989/90</td><td> Planerat 1990/91</td></tr> <tr><td> Lantbruk</td><td> 1,7</td><td> 0,5</td></tr> <tr><td> Welo</td><td> 27,8</td><td> -</td></tr> <tr><td> Skogsbruk</td><td> 22,4</td><td> 11,0</td></tr> <tr><td> Undervisning</td><td> 21,4</td><td> 40,0</td></tr> <tr><td> Hälsovård</td><td> 14,7</td><td> 16,0</td></tr> <tr><td> Vattenförsörjning</td><td> 18,1</td><td> 13,0</td></tr> <tr><td> Katastrofmyndigheten</td><td> -</td><td> 10,6</td></tr> <tr><td> Kartor</td><td> 5,0</td><td> 5,3</td></tr> <tr><td> PKG-fabrik</td><td> 1,6</td><td> -</td></tr> <tr><td> Övrigt (personal och konsultfond m. m.)</td><td> 7,9</td><td> 9,2</td></tr> <tr><td> Bistånd via enskilda organisationer och FN</td><td> 10,0</td><td> 40,7(2)</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 130,6</td><td> 146,3</td></tr> <tr><td> Utgående reservation</td><td> 14,8</td><td> 13,5</td></tr> </table> <table border="1"> <tr><td> (1. Varav samarbetsavtal</td><td> för</td><td> 105,6</td><td> milj</td><td> . kr</td></tr> <tr><td> (2. Katastrofhandläggare</td><td> 1,3</td><td> milj.</td><td> kr.)</td><td></td></tr> <tr><td> ERCS</td><td> 18,0</td><td> milj.</td><td> kr.</td><td></td></tr> <tr><td> UNICEF</td><td> 7,6</td><td> milj.</td><td> kr.</td><td></td></tr> <tr><td> WFP</td><td> 13,8</td><td> milj.</td><td> kr.</td><td></td></tr> </table> Welo-projektet Samarbetet rörande markvård inom det s. k. Welo-projektet har för tillfäl- let avstannat beroende på strider i projektområdet. Skogsbruk Skogsprogrammet utgör en del av de ansträngningar som görs för att skydda miljön och bevara marken för framtida produktion. Samarbetet i skogsprogrammet har inte fungerat bra. Stödet har därför bantats kraftigt och koncentreras för den närmaste framtiden på utbildning och forskning. Undervisning En stor del av landets skolor har byggts med delfinansiering från Sverige. Det fortsatta undervisningsstödet kommer att ha en ökad inriktning på underhåll, skolmöbeltillverkning, lärarfortbildning, vuxenutbildning och tryckning av skolböcker. 293 Hälsovård Stödet till hälsosektorn omfattar utbildning, mödra- och barnavård inklu- sive familjeplanering, omgivningshygien samt administration. Stödet har humanitär karaktär. Vattenförsörjn i ng Programmet som har en katastrofTörebyggande inriktning, genomfors trots budgetrestriktioner i den torkdrabbade regionen Hararghe. Genom pro- grammet har stora delar av befolkningen fått tillgång till dricksvatten inom rimligt avstånd. Övrigt I en nyligen genomförd utvärdering av stödet till det etiopiska kartverket konstaterades att programmet varit framgångsrikt. Samma gäller stödet till byggmaterialfabriken PK.G som producerar lokalt byggmaterial. Inom personal- och konsultfonden har bl. a. lämnats stöd till ett samar- bete mellan det etiopiska management institutet, EMI, och en svensk konsultfirma. Detta samarbete kan förväntas få ökad vikt i takt med att aviserade ekonomiska och politiska förändringar genomförs. Bistånd utanför landramen SAREC bedriver forskningssamarbete med det etiopiska forskningsrådet Etiopian Science and Technology Commission, ESTC. Sedan år 1979 har sammanlagt 87,3 milj. kr. utgått i stöd. Forskningen är bl.a. inriktad på jordbruk, hydrologi och medicin. Betydande katastrofmedel till det etiopiska folket utgick under året med anledning av det svåra svältläget främst i norr. En del av katastrofbistån- det kanaliserades via Sudan. Totalt utbetalades under budgetåret 1989/90 315,5 milj. kr. till Etiopien, varav 131 milj. kr. från landramen, ca 85 milj. kr. katastrofmedel, ca 27 milj. kr. bidrag genom enskilda organisationer, 43,3 milj. kr. i livsmedels- bistånd och ca 16,1 milj. kr. forskningsstöd via SAREC. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 294 GUINEA-BISSAU<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-128.png" style="width:297pt;height:232pt;"/> Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 Befolkning Befolkningsti1lväxt/år BNP/invånare 1 milj. (1988) 2,3 %     (1980-88) 190 US dollar (1988) <table border="1"> <tr><td colspan="3"> Offentligt nettobistånd/person</td></tr> <tr><td> - totalt (exkl. östländer)</td><td> 593 kr.</td><td> (1988)</td></tr> <tr><td> - Sverige</td><td> 85 kr.</td><td> (1988)</td></tr> </table> 295 21 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5 <h5>Ekonomisk och social utveckling</h5> Guinea-Bissau är med en BNP på 190 US dollar per capita ett av världens fattigaste länder. Jordbrukssektorn svarar för drygt hälften av BNP och för 90 % av sysselsättningen. En stor del av befolkningen lever på självhushåll- ning. Ägarfördelningen av jorden är jämn, vilket medför att inkomstskill- naderna på landsbygden inte är särskilt stora. Efter en lång period av ekonomisk stagnation slöt Guinea-Bissau år 1987 ett avtal om ett strukturanpassningsprogram med IMF och Världs- banken. Sedan dess har den ekonomiska politiken gått mot ökad liberalise- ring, vilket fått vissa positiva resultat. Bl. a. ökade den ekonomiska tillväx- ten under år 1989 med ca 6%. Särskilt jordbruksproduktionen ökade starkt. Siffrorna baserar sig dock på ett mycket osäkert statistiskt material och torde för jordbrukets del också ha påverkats av gynnsamma regn. Den ekonomiska tillväxt som skett har dock inte lett till att landets skuldsituation förbättrats. Under 1980-talets början växte statens utlands- skulder mycket snabbt och uppgår idag till drygt 400 miljoner US dollar (eller ca 300 °/o av BNP). Skuldtjänsten före och efter omförhandling beräknas till ungefär 150 % respektive, 50 % av exportvärdet. I själva verket klarar inte landet av att betala ens en bråkdel av vad man är skyldig. För att Guinea-Bissau skall kunna få kontroll på sin ekonomi i framtiden krävs därför avsevärda skuldlättnader. Kraftiga devalveringar av den guineanska peson har visserligen lett till att den officiella kursen har närmat sig parallellmarknadens kurs men fortfarande missgynnas exporten av både övervärderad valuta och hög inflation. Anpassningsprogrammets andra fas avser perioden 1989— 1991 och har bl.a. som mål att åstadkomma en årlig tillväxt om 4,7%, att minska inflationen från ca 80 % år 1988 till 8 % år 1991 och att nedbringa under- skottet i betalningsbalansen till en acceptabel nivå år 1991. Syftet med programmet är att tillföra Guinea-Bissau resurser för att möta de negativa effekterna av strukturanpassningen bland vissa sociala grupper. Detaljhandeln har privatiserats och prisregleringar har i princip släppts. Producentpriserna för lantbruksprodukter och fisk har höjts. Programmet har dock medfört en stigande arbetslöshet i landet. <h5>Politisk utveckling</h5> Guinea-Bissau är en enpartistat. Staten och partiet kontrollerar det i sig mycket svaga utbudet av press, radio och TV. En större öppenhet att framföra kritik mot myndigheter har dock kunnat noteras. Någon uttalad opposition av betydelse finns inte i landet. Brott mot mänskliga rättigheter har tidigare förekommit och övergrepp förekommer alltjämt men de se- naste åren har inga uppseendeväckande händelser rapporterats. Tvärtom finns det tecken som tyder på en strävan från statsmakternas sida att stärka rättsskyddet och respekten för mänskliga rättigheter. Liberalisering- ar som följer med strukturanpassningen har ställt ökade krav på ett funge- rande rättsväsende. Svenskt stöd planeras för att stärka landets rättsväsen- de. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 296 Sveriges bistånd                                              Prop. 1990/91:100 .           Bil. 5 Guinea-Bissau erhåller ett omfattande internationellt bistånd. Ar 1988 uppgick det till ca 100 miljoner US dollar, av vilket 30 % var krediter och resten gåvor. Denna siffra kan jämföras med exporten som år 1989 upp- gick till 20 milj. US dollar. Sverige svarar ensamt för ca 30% av det bilaterala biståndet och ca 15% av det totala biståndet till Guinea-Bissau. Denna siffra kan jämföras med det samlade officiella exportvärdet, som samma år utgjorde omkring 25 miljoner US dollar. IDA och Afrikanska Utvecklingsbanken är tillsammans med Sverige och Nederländerna lan- dets största biståndsgivare. Sedan utvecklingssamarbetet inleddes år 1975 har 894 milj.kr. utbeta- lats t.o.m. juli 1990. Det nuvarande samarbetsavtalet avser kalenderåren 1990 och 1991 och omfattar 180 milj. kr. Det svenska biståndet lämnas till bland annat fiske, undervisning, industri, en personal- och konsultfond samt varubistånd. Målet for det svenska biståndet är främst att söka bidra till att ge landet en bättre resurstillväxt, både vad gäller ekonomisk utveckling och materi- ella och mänskliga resurser. Biståndet inriktas i stor utsträckning på att förbättra de grundläggande förutsättningarna för utveckling. Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj, kr.): <table border="1"> <tr><td> Disponibelt</td><td> 1989/90</td><td> 1990/91</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td> 80</td><td> 90</td></tr> <tr><td> Ingående reservation</td><td> 0</td><td> 15</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 80</td><td> 105</td></tr> </table> <table border="1"> <tr><td> Fördelning</td><td> Utbetalt 1989/90</td><td> Planerat 1990/91</td></tr> <tr><td> Landsbygdsutveckling</td><td> 21</td><td> 25</td></tr> <tr><td> Småindustri</td><td> 11</td><td> 18</td></tr> <tr><td> Hantverksfiske</td><td> 7</td><td> 6</td></tr> <tr><td> Undervisning</td><td> 10</td><td> 12</td></tr> <tr><td> Telekommunikationer</td><td> 1</td><td> -</td></tr> <tr><td> Varubistånd</td><td> 5</td><td> 12</td></tr> <tr><td> Pk-fond</td><td> 3</td><td> 4</td></tr> <tr><td> Övrigt</td><td> 7</td><td> 4</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 65</td><td> 81</td></tr> <tr><td> Utgående reservation</td><td> 15</td><td> 24</td></tr> </table> Landsbygdsutveckling Under 1980-talet har hittills ca 180 milj. kr. av landramsmedel utnyttjats för ett landsbygdsutvecklingsprojekt i landets norra delar. Programmet omfattar bl.a. försöksodling, vattenförsörjning, rådgivningsverksamhet, primärhälsovård och krediter för inköp av redskap. I det framtida samar- betet väntas landsbygdsutveckling, inklusive en jordbruksskola, bli den största svenska insatsen. 297 Småindustri Industrisamarbetet har gradvis inriktats på åtgärder som syftar till att förbättra de allmänna förutsättningarna för industriell utveckling, i form av utbildning av företagsledare samt en industrifond. I övrigt är stödet inriktat på att konsolidera vissa pågående insatser avseende statliga indu- striföretag. Stödet till fanérföretaget FOLBI, fordonsverkstaden CMV, träindustriföretaget SOCOTRAM samt ett hantverksprojekt kommer suc- cessivt att upphöra. Produktion och lönsamhet vid reparationsvarvet Gui- nave, gjuteriet Fundicao och vid ett tegelbruk har utvecklats i positiv riktning. Efter bildandet av ett privat telebolag i Guinea-Bissau beslutade Sverige att stödet till telesektorn skall upphöra. Fiske Hantverksfiskeprojektet i Bijagos-arkipelagen har pågått i tio år. Områdets fiskare levererar ungefär ett tusen ton fisk per år till huvudstaden. De statligt reglerade priserna på fisk har varit ett hinder för den kommersiella delen av projektet. Fiskestödet är under omformning och inriktas mer mot institutionsuppbyggande och utbildning. Varubistånd Varubiståndet ökar och skall utöver tändstickor, fotogenlampor, korru- gerad takplåt m. m. även omfatta import av läkemedel och sjukvårdsmate- rial. Övrigt Stödet till undervisningssektorn är under utbyggnad. Det syftar till att höja kvaliteten på undervisningen i primärskolan genom stöd till skolmaterial, produktion av läromedel, lärarfortbildning och undervisningsforskning. Även hälsosektorn stöds bl.a. genom ett hälsolaboratorium, som kart- lägger och diagnostiserar främst tropiska sjukdomar. Personal- och kon- sultfonden finansierar experter som staten rekryterar till sin förvaltning. Bistånd utanför landramen Betalningsbalansstöd om 21 milj. kr. har lämnats till Guinea-Bissau inom ramen för Världsbankens särskilda program för Afrika. Ytterligare 20 milj, kr. till Världsbankens sociala och infrastrukturella biståndsprogram (SIRP) har lämnats. Tidigare har 12 milj. kr. i biståndsmedel använts för betalning av vissa guineanska skulder garanterade av EKN. Afrikagrupperna och Rädda Barnen är verksamma i Guinea-Bissau. Ett tiotal ARO-volontärer är aktiva inom olika sektorer i landet. Enskilda organisationer är verksamma inom olika områden, t. ex. genom att bygga ut en förskola i Bissau. Totalt utbetalades under budgetåret 1989/90 111,6 milj. kr. till Guinea- Bissau. Prop. 1990/91:100 Bil. 5 298 <h4>INDIEN</h4> Prop. 1990/91:100 Bil. 5<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-129.png" style="width:301pt;height:354pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-130.png" style="width:96pt;height:65pt;"/> Befolkning Befolkningsti1lväxt/år BNP/invånare Offentligt nettobistånd/person - totalt - Sverige 815 milj. 2,2 % 340 16 kr. 0,5 kr. (1988) (1980-88) (1988) (1988) (1988) 299 <h5>Ekonomisk och social utveckling</h5> Indien är en regional stormakt med hög teknologisk kompetens, samtidigt som man har en stor grupp mycket fattiga. Jordbruket är den dominerande sektorn i ekonomin med omkring 60 % av sysselsättningen, men bara 30 % av BNP. Den kraftiga befolkningsökningen utgör på sina håll ett hårt tryck på naturresurserna och leder till allvarliga miljöproblem. Industrisektorn svarar för 30 % av BNP och har expanderat kraftigt på senare år. Tillväxten har dock inte varit tillräckligt stark för att kunna ge sysselsättning åt den snabbt växande arbetskraften. Resurserna fördelas dessutom ojämnt. Regeringen söker genom liberalisering och infrastruk- tursatsningar stimulera industri och jordbruk. Dessutom söker man nu mer intensivt bekämpa fattigdom, bl.a. genom sysselsättningsskapande program. Indien har satsat på snabb inhemsk tillväxt och ökad konkurrens på den nationella marknaden. Den årliga tillväxten i ekonomin var under senare delen av 1980-talet ca 6 °/o. Exportvolymen har ökat med ca 10 % per år sedan mitten av 1980-talet, men med växande import har handelsbalans- underskottet ökat. Budgetunderskottet är omkring 8 % av BNP, skuld- tjänstkvoten 27 % och statsskulden mer än 60 miljarder US dollar. Åtgärder för att hålla nere inflationen försvåras av de höjda oljepriser Gulfkrisen för med sig. Sparkvoten är dock höga 25 %. <h5>Politisk utveckling</h5> Indien är en demokrati. Yttrandefriheten är omfattande, rättsväsendet oberoende och lagstiftningen stringent. På det lokala planet är det emeller- tid ibland svårt för de fattiga att skydda sig mot lokala makthavare som inte sällan använder våld. Polisen står oftast på de starkares sida. Indien är också en kontinent präglad av lokala konflikter mellan olika etniska, religiösa och politiska grupper. Antalet dödade av mer eller mind- re politiska skäl är stort. Det djupt rotade kastsystemet bidrar till att Indien är ett hierarkiskt samhälle. Till detta kommer att kvinnans ställning är svag. Indien har en överdödlighet bland kvinnor. Det politiska livet domineras av Kongresspartiet under ledning av Rajiv Gandhi, Janata Dal, ledd av V.P. Singh, det hinduiska partiet BJB samt olika koalitioner av oppositionspartier. Dessutom finns en rad små partier vilka företräder olika etniska och religiösa grupper. Inget parti har för närvarande egen majoritet i parlamentet. <h5>Sveriges bistånd</h5> Indien får förhållandevis lite utvecklingsbistånd per invånare trots att landet har en av världens lägsta inkomster per capita. De multilaterala organisationerna är de största givarna. Sverige står för en ringa del av Indiens bistånd, och i reala termer har det svenska biståndet minskat under 1980-talet. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 300 Sveriges utvecklingssamarbete med Indien regleras av ett tvåårsavtal för Prop. 1990/91: 100 budgetåren 1989/90 och 1990/91. Landramen för 1990/91 är 400 milj. kr. Bil. 5 Biståndssamarbetet inleddes år 1953 och år 1972 tillkom det första samar- betsavtalet. Till och med budgetåret 1989/90 häromkring 5 600 milj. kr. betalats ut. Det svenska samarbetet är främst inriktat på landsbygdens fattiga grup- per, genom hälso- och utbildningsprojekt, skogs- och markvård och miljö- satsningar. Dessutom sker samarbete på energiområdet. Indien är ett mycket stort land med stark men tung byråkrati. Projekt tar därför lång tid att bereda, men de blir å andra sidan väl genomarbetade och genomförda. Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj, kr.): <table border="1"> <tr><td> Disponibelt</td><td> 1989/90</td><td> 1990/91</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td> 380</td><td> 400</td></tr> <tr><td> Ingående reservation</td><td> 430</td><td> 23</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 810</td><td> 423</td></tr> </table> <table border="1"> <tr><td> Fördelning</td><td> Utbetalt 1989/90</td><td> Planerat 1990/91</td></tr> <tr><td> Skogsbruk med markvård</td><td> 144</td><td> 135</td></tr> <tr><td> Hälsovård</td><td> 104</td><td> 115</td></tr> <tr><td> Energi samarbete</td><td> 468</td><td> 70</td></tr> <tr><td> Dricksvatten</td><td> 58</td><td> 50</td></tr> <tr><td> Export främjande</td><td> 5</td><td> 5</td></tr> <tr><td> Undervisning</td><td> 2</td><td> 15</td></tr> <tr><td> Föroreningskontrol1</td><td> -</td><td> 10</td></tr> <tr><td> Konsul t fond</td><td> 6</td><td> 3</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 787</td><td> 403</td></tr> <tr><td> Utgående reservation</td><td> 23</td><td> 20</td></tr> </table> Skogs- och markvård Samarbetet inom skogs- och markvård avser främst stöd till byskogsbruk i delstaterna Bihar, Orissa och Tamil Nadu. Sysselsättningsintensiva former av plantering och skogsbruk är en del av stödet och stora ansträngningar görs för att få kvinnligt deltagande i projektet. Nya insatser, framför allt inom markvård, är under beredning, bl.a. i södra Rajasthan. Miljö Miljöbistånd vad gäller industriella luft- och vattenföroreningar är under planering. 301 Hälsa Inom hälsosektorn stöds immuniseringsprogram för mödrar och barn via UNICEF och WHO. Även de nationella lepra- och tuberkulosprogrammen erhåller svenskt stöd. Dricksvatten Genom UNICEF ges långsiktigt stöd till det indiska programmet för dricksvatten och sanitet. Detta stöd går dels till ett nationellt program för dricksvatten med omgivningshygien, dels till ett integrerat projekt (SWACH) i Rajasthan med betoning på vattenburna sjukdomar. Program- met har varit mycket framgångsrikt och även tjänat som modell för projekt på andra håll i Indien. Undervisning Undervisning stöds genom ett innovativt primärutbildningsprojekt med inslag av informell undervisning i stamområdena i Rajasthan. Ett nytt större program avseende primärutbildningen i hela Rajasthan är under beredning. Energisamarbete Energisamarbetet med Indien domineras av Uri-kraftverket i Kashmir, vilket avtalades hösten 1989. Förutom 715 milj. kr. av landramsmedel ingår SEK- och BITS-krediter på 1 300 resp 1 400 milj. kr. samt en kredit från nordiska investeringsbanken och brittiskt bistånd. Vattenkraftverket som planeras få en installerad effekt på 480 MW och beräknas kosta ca 6 miljarder kronor genomföres på turnkey-kontrakt av ett av entreprenad- företaget Skanska lett konsortium. Störningar i genomförandet på grund av säkerhetsproblem och undantagstillstånd i Kashmir, vilket bl.a. för- hindrar skiftarbete, har uppträtt under våren och sommaren, men arbetet pågår och svensk personal är på plats. Stöd till kraftöverföringsprojekt, minikraftverk och energisparande ut- gör de övriga delarna i energisamarbetet. Bistånd utanför landramen Utanför landramen ges stöd via svenska enskilda organisationer om ca 20 milj. kr. per år. Ett fyrtiotal indiska organisationer som driver program för förbättring av kvinnors situation erhåller direktstöd om totalt ca 5 milj, kr. per år. Direktstöd utgår också till ett antal indiska organisationer för landramsanknutna insatser avseende byskogsbruk, dricksvatten och miljö- aktiviteter. Indien är dessutom en av de största mottagarna av u-krediter. Totalt utbetalades under budgetåret 1989/90 1057 milj. kr. till Indien. Den höga summan beror framför allt på utbetalningar till Uri-projektet. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 302 KAP VERDE<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-131.png" style="width:297pt;height:318pt;"/> Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 Befolkning Befolkningst i 11växt/år BNP/invånare 0,36 milj. (1988) 2,2 %      (1980-88) 680 US dollar (1988) Offentligt nettobistånd/person - totalt (exkl. östländer) - Sverige 1 443 kr.   (1988) 206 kr.   (1988) 303 <h5>Ekonomisk och social utveckling</h5> Kap Verde är for sin överlevnad starkt beroende av livsmedelsimport. Genom att landet under senare hälften av 1980-talet har haft ett antal goda skördar har självförsörjningsgraden förbättrats. Den kommer emellertid inte ens under mest gynsamma väderleksförhållanden upp till mer än ca 40 %. Landets handelsbalans har under alla år varit extremt negativ. Underskottet finansieras genom betalningar från medborgare som arbetar utomlands, gåvobistånd eller u-krediter. Baserat på dessa knappa men ändock viktiga resurser, har landet lyckats skapa en stabil tillväxt på nära 6 % årligen under hela 1980-talet utan att, som så många andra u-länder i Afrika, hamna i en ohanterlig skuldsituation. Ett stort problem för landet är bristen på sysselsättning. Endast en tredjedel av invånarna i arbetsför ålder är fullt sysselsatta. Närmare hälf- ten är säsongsvis sysselsatt, medan de övriga helt saknar arbete. De är för sitt upphälle beroende av stöd från familjemedlemmar, hemma eller i utlandet. Det är huvudsakligen kvinnor som är undersysselsatta eller ar- betslösa. Ca 40 % av arbetskraften är temporärt sysselsatt inom jordbruks- sektorn. En stor del av dessa arbetar med biståndsfinansierade miljövår- dande insatser, som beskogning, terrassering etc. Trots att ca 15 % av befolkningen, som idag uppgår till 360 000, har utvandrat under de senaste 20 åren så är befolkningstillväxten för närva- rande 2,7 %. Regeringen planerar att söka reducera tillväxten till 1,7 % år 2000. UNFPA har inlett ett omfattande befolkningsprogram i landet. <h5>Politisk utveckling</h5> Kap Verde har sedan självständigheten år 1975 varit en enpartistat med PAICVrs (Partido Africano de Independencia de Cabo Verde) politiska monopol inskrivet i konstitutionen. PAICV har i år dock tillkännagivit att man avser införa flerpartisystem. De första fria parlamentsvalen planeras äga rum i början av år 1991. Några problem inom området mänskliga rättigheter uppges inte förekomma. Kap Verde har avskaffat dödsstraffet. Yttrandefriheten är lagstadgad med tillägget att rätten inte får utnyttjas för att undergräva nationell enighet. <h5>Sveriges bistånd</h5> Det internationella biståndet till Kap Verde är av största vikt för landets överlevnad. Det internationella biståndet uppgick år 1988 till 85 milj. US dollar. Sverige svarade samma år för ca 20 % av det bilaterala biståndet. EG och dess medlemsstater spelar en avgörande roll vad gäller biståndet inom jordbrukssektorn. Andra givare, som USA och Japan, stödjer enskil- da investeringar. FN-organ, Världsbanksgruppen, och Afrikanska utveck- lingsbanken ger också betydande bistånd. Livsmedelbiståndet utgör nära en fjärdedel av det totala biståndet. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 304 Det svenska utvecklingssamarbetet med Kap Verde inleddes år 1975. Prop. 1990/91: 100 Fram t.o.m. budgetåret 1989/90 har totalt 523 milj. kr. utbetalats. För Bil. 5 närvarande gäller ett treårsavtal för åren 1989 och 1991 som omfattar totalt 125 milj. kr. Samarbetet är inriktat på insatser för att trygga den kapverdiska befolkningens överlevnad samt att i övrigt bredda basen för produktiv verksamhet och därigenom på sikt öka möjligheterna till självförsörjning. Biståndsmedlen har utnyttjats till närmare 100% och varubistånd är ett dominerande inslag. Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj, kr.): <table border="1"> <tr><td> Disponibelt</td><td> 1989/90</td><td> 1989/90</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td> 65</td><td> 70</td></tr> <tr><td> Ingående reservation</td><td> 13</td><td> 42</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 78</td><td> 112</td></tr> <tr><td> Fördelning</td><td> Utbetalt 1989/90</td><td> Planerat 1990/91</td></tr> <tr><td> Varubistånd</td><td> 29</td><td> 99</td></tr> <tr><td> Personal- och konsultfond</td><td> 7</td><td> 13</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 36</td><td> 112</td></tr> <tr><td> Utgående reservation</td><td> 42</td><td> -</td></tr> </table> Varubistånd Varubiståndet avser främst inköp av livsmedel, fordon, reservdelar. Vida- re utgår stöd till en personal och konsultfond för rekrytering av utländsk expertis och för projekteringsarbete. Denna inriktning har visat sig vara ett väl anpassat stöd till Kap Verdes egna utvecklingsansträngningar. Bistån- det används i hög utsträckning till sysselsättningsskapande arbeten såsom vägbyggen, markvårdsprogram etc., vilka bedrivs i kapverdisk regi. Något projektbistånd administrerat av SIDA förekommer inte och verksamheten följs direkt från Stockholm. Konsulttjänster Konsultfonden har bl. a. utnyttjats för studier inför den nationella femårs- planen, för en studie om tillverkning av matolja samt för utarbetande av kursplaner för lantmäteritekniker. Vidare har en studie gjorts om konst- bevattning via tegelrör samt för lokal tillverkning av sådana rör. Bistånd utanför landramen Stöd utanför landramen har givits till kvinnoorgnaisationen OMCV för alfabetisering och daghem. Kursdeltagandet har varit omfattande och resultat gott. Stöd har också under flera år kanaliserats via Afrikagrupper- na och Rädda Barnen. Rädda Barnen bedriver sedan år 1977 bl.a. ett 305 möd ra-och barnavårdsprojekt. Slumsanering och utbildning av ungdom Prop. 1990/91: 100 pågår på ön Sao Vincente, där Afrikagruppernas rekryteringsorganisation Bil. 5 (ARO) är aktiva med ett antal volontärer. SWEDFUND har tillsammans med ett kapverdiskt och ett svenskt foretag grundat ett foretag (Metalcave) som tillverkar hushållsutrustning. SAREC avvecklar sitt bilaterala samarbete. Totalt utbetalades under budgetåret 1989/90 43,3 milj. kr. till Kap Verde. 306 <h4>KENYA</h4><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-132.png" style="width:46pt;height:3pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-133.png" style="width:3pt;height:44pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-134.png" style="width:296pt;height:342pt;"/> Prop. 1990/91: 100 Bil. 5<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-135.png" style="width:299pt;height:303pt;"/> <table border="1"> <tr><td> Befolkning Befolkningstillväxt/år BNP/invånare</td><td colspan="2"> 22,4 milj. (1988) 3,8 %     (1980-88) 370 US dollar (1988)</td></tr> <tr><td> Offentligt nettobistånd/person - totalt (exkl. östländer)</td><td> 216 kr.</td><td> (1988)</td></tr> <tr><td> - Sverige</td><td> 11 kr.</td><td> (1988)</td></tr> </table> 307 <h5>Ekonomisk och social utveckling</h5> Kenyas makroekonomiska politik, som styrs av ett strukturanpassnings- program i enlighet med de riktlinjer som förordas av Världsbanken och Valutafonden, har varit relativt framgångsrik. Anpassningsåtgärderna har inkluderat exportdiversifiering, begränsad kreditgivning, minskat budget- underskott, liberalisering av den finansiella marknaden, en fortsatt mark- nadsanpassning av valutan och ökade incitament för småbönderna. Resul- tatet har varit en årlig BNP tillväxt på 5 % under andra hälften av 1980-ta- let. Samtidigt har den höga befolkningstillväxten minskat från över 4 till 3,5 %, vilket resulterat i en ökning av per capita inkomsten under andra halvan av 80-talet. Ansträngningar med att diversifiera exporten har lett till att det ensidiga beroendet av kaffe har minskat och de största exportin- komsterna kommer numera från turism och te. Bytesbalansen har, trots detta, utvecklats negativt på grund av stigande import, lägre kaffepriser och högre oljepriser. Oroande är också att inflationen ökat på senare år. Trots att skuldbördan växte under 1980-talet har Kenya skött sina ränte- och återbetalningar på utlandslånen. Skuldtjänstkvoten sjönk något år 1989 men uppgick ändock till 28 %. Kenyas största problem på sikt utgörs av den höga befolkningsökningen och påfrestningarna på miljön som följer av denna. 80 °/o av befolkningen lever av jordbruk, medan endast 18 % av landets yta är odlingsbar. Arbets- lösheten är hög och om den inte skall öka i takt med befolkningsökningen, behövs en fördubbling av antalet arbetstillfällen inom 15 år. Den kenyan- ska inkomstfördelningen liksom jordfördelningen är skev. 80-talets goda tillväxt synes dock ha medfört en viss omfördelning till de fattigare grup- pernas fördel. <h5>Politisk utveckling</h5> Kenya är sedan år 1982 en de jure enpartistat. Under senare år har den politiska makten alltmer koncentrerats till Nairobi och presidenten. All- varlig kritik, såväl inom som utanför landet, har riktats mot genomföran- det av parlamentsvalen våren 1988. Då tillämpades för första gången det s. k. kösystemet, som avskaffar valhemligheten, vid nomineringen av kan- didater till val på lokal nivå. Toleransen mot politiskt oliktänkade har det senaste året blivit mindre. Inrikespolitiskt är situationen mindre stabil än tidigare. 1 samband med politiska oroligheter och den livliga debatten om enparti/flerpartisystem har flera personer häktats och några är fortfarande anhållna för hot mot rikets säkerhet. Anklagelserna om tortyr och missför- hållanden i fängelser förekommer. Yttrande- och mediafriheten är, med vissa begränsningar, relativt om- fattande i Kenya. En utredning om de politiska reformbehoven genomför- des under hösten 1990, genom en kommitté tillsatt av presidenten. Den förväntas resultera i vissa reformer på det politiska området. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 308 <h5>Sveriges bistånd</h5> De största biståndsgivarna till Kenya är Världsbanken, USA, Japan, Stor- britannien, Tyskland, Nederländerna och Norge. Det svenska biståndet utgör numera mindre än 5 °/o av det totala biståndet. Utvecklingssamarbetet med Kenya regleras av ett tvåårigt avtal för budgetåren 1990/91 och 1991/92 omfattande totalt 300 milj. kr. Sedan det svenska biståndet inleddes år 1965 har 1,9 miljarder kronor utbetalats. Samarbetet är koncentrerat till landsbygdsutveckling inom sektorerna markvård, vattenförsörjning och hälsovård med familjeplanering. Därut- över ges stöd till en landbygsutvecklingsfond, till landsbygdsvägar och till en personal- och konsultfond. Varubiståndet upphörde vid utgången av föregående budgetår. Miljö- och fördelningsfrågor samt en tonvikt på kvinnans situation prioriteras i biståndet till Kenya. Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj, kr.): <table border="1"> <tr><td> Disponibelt</td><td> 1989/90</td><td> 1990/91</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td> 140</td><td> 150</td></tr> <tr><td> Ingående reservation</td><td> 5</td><td> 4</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 145</td><td> 154</td></tr> <tr><td> Fördelning</td><td> Utbetalt 1989/90</td><td> Planerat 1990/91</td></tr> <tr><td> Markvård/jordbruk</td><td> 24</td><td> 30</td></tr> <tr><td> Vattenförsörjning</td><td> 37</td><td> 21</td></tr> <tr><td> Hälsovård och familjeplanering</td><td> 36</td><td> 42</td></tr> <tr><td> Landsbygdsvägar</td><td> 10</td><td> 16</td></tr> <tr><td> Landsbygdsutvecklingsfond</td><td> 12</td><td> 14</td></tr> <tr><td> Varubistånd</td><td> 11</td><td> -</td></tr> <tr><td> Övrigt</td><td> 11</td><td> 14</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 141</td><td> 137</td></tr> <tr><td> Utgående reservation</td><td> 4</td><td> 17</td></tr> </table> Markvård Jordbruket är Kenyas viktigaste ekonomiska sektor och försörjer huvudde- len av befolkningen. Den snabba befolkningsökningen har lett till att utnyttjandet av odlingsbar jord och betesmark ökat markant. Allt inten- sivare jordbruk samt uppodling av erosionskänsliga sluttningar och margi- nellajordar ökar risken för jordförstöring. Det är därför av största vikt att värna om förutsättningarna för en växande och långsiktig uthållig jord- bruksproduktion. Sverige har stött det nationella markvårdsprogrammet sedan år 1974. Idag är stödet landsomfattande och väl fungerande. Huvud- delen av markvårdsinsatserna genomförs av bönderna själva. Uppskatt- ningsvis har 800 000 småbrukare, motsvarande 1/4 av landets småbruk, nu genomfört markvårdsåtgärder på sina gårdar. Insatsen bygger på råd- givning och kunskapsuppbyggande om markvårdsåtgärder, t. ex. terrass- odling, avledningsdiken, växeljordbruk och förbättrad jordbruksteknik. En utvidgning av projektet till de torra och halvtorra delarna av landet planeras nu. Förutom stöd till jordbruksministeriets markvårdsenhet ges Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 309 också stöd till KENGO (Kenya Energy and Environment Non-Govern- Prop. 1990/91: 100 mental Organisation) för trädplantering, stöd till framställning av utbild- Bil. 5 nings- och rådgivningsmaterial, samt stöd till försöksverksamhet inom mark- och vattenvård. Vattenförsörjning Stödet till landsbygdens vattenförsörjning bygger på uppbyggnad av lokal kunskap och kapacitet, folkligt deltagande och enkel teknik. Syftet är att underlätta förhållanden för kvinnor och barn. Det svenska stödet är inrik- tat på drift och underhåll samt upprustning av befintliga anläggningar. Hälsovård Målet med det svenska stödet till hälsosektorn är en förbättrad folkhälsa hos den fattiga landsbygdsbefolkningen. Stödet är inriktat på utbildning och kunskapsutveckling med ökad vikt på förebyggande hälsovård och familjeplanering. Landsbygdsvägar och landsbygdsutvecklingsfond Det svenska stödet till landsbygdsvägar omfattar underhåll och ombygg- nad av mindre vägar i de tättbefolkade jordbruksområdena. Insatserna baseras på en hög andel manuell arbetskraft. Genom stödet till landsbygds- utvecklingsfonden finaniseras projekt för självhjälp och sysselsättning på by- och distriktsnivå. Personal- och konsultfond Personalfonden används till största delen för stöd till datorisering i cent- ralbanken. Andra exempel på användning av fonden är personalbistånd för bl. a. skuldhantering. Bistånd utanför landramen Flera enskilda organisationer är verksamma i Kenya, främst inom koope- ration, hälsovård och skog. Sverige har genom BITS ställt tre u-krediter om sammanlagt 428 milj. kr. till Kenyas förfogande. Krediterna har främst gått till kraftsek- torn. Totalt har drygt hundra kenyaner deltagit i BITS’ internationella kurser. SAREC ger stöd till högre utbildning i markvård vid universitetet i Nairobi. Under budgetåret 1989/90 har Sverige givit Kenya ett särskilt betal- ningsbalansstöd om 30 milj. kr. för att underlätta skuldtjänstbetalningarna på äldre icke-koncessionella lån till Världsbanken. Totalt utbetalades under budgetåret 1989/90 221,4 milj. kr. till Kenya. 310 <h4>LAOS</h4> Prop. 1990/91: 100 Bil. 5<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-136.png" style="width:296pt;height:414pt;"/> Befolkning Befolkningstillväxt BNP/invånare 3,9 milj. (1988) 2,6 %     (1980-88) 180 US dollar (1988) <table border="1"> <tr><td colspan="3"> Offentligt nettobistånd/person</td></tr> <tr><td> - Totalt (exklusive östländer)</td><td> 118 kr.</td><td> (1988)</td></tr> <tr><td> - Sverige</td><td> 31 kr.</td><td> (1988)</td></tr> </table> 311 22 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5 <h5>Ekonomisk och social utveckling</h5> Laos är ett litet, kustlöst och glesbefolkat land med en av de lägsta inkoms- terna i världen per invånare. Den helt övervägande delen av befolkningen är sysselsatt i självhushållningsjordbruk. Landets moderna sektor är liten, förvaltningen svag och bristen på utbildad arbetskraft stor. De besvärliga kommunikationerna isolerar landets olika delar från varandra. De naturli- ga förbindelserna går ofta till Thailand. Laos har efter hand anpassat sin politik efter dessa faktorer. Laos har fortsatt sin strävan att utvidga och stärka samarbetet med västländerna. Skeendet i Östeuropa motiverar en sådan utveckling än mer. Premiärminister Kaysone besökte i november och december 1989 Japan respektive Frankrike. Relationerna med Thailand är fortsatt goda, även om frågor beträffande gränsregleringar och investeringsskydd återstår olösta. Antalet återvändande flyktingar från läger i Thailand, såväl med som utan medverkan av UNHCR, har ökat. Laos stora strukturella problem — bristfällig infrastruktur, brist på arbetskraft, liten hemmamarknad m. m. — förvärrades tidigare av en föga bärkraftig ekonomisk politik som inriktades på centralistisk socialism och planhushållning. Svedjebruk är alltjämt vanligt, inte bara i avlägsna bergstrakter utan över hela landet. Svedjebruk är det stora miljöhotet i Laos. Det är emeller- tid nära förbundet med levnadssättet, särskilt för minoritetsfolken. Detta gör det svårt att snabbt minska omfattningen. Under senare hälften av 1980-talet skedde en kraftig förändring av den ekonomiska politiken som fick en allt mer marknadsorienterad inriktning. Denna nya politik har bl. a. inneburit en realistisk växelkurs, fri prissätt- ning, liberalisering av handeln, avskaffande av statliga subventioner, ökad självständighet för statliga företag samt försök till nedbantning och effek- tivisering av förvaltningen. Bankväsendet håller på att reformeras och utländska banker tillåts verka. Den nya politiken har också medfört att utländska företag, framför allt thailändska, börjat investera i landet. Den privata sektorn har kommit att spela en allt viktigare roll för landets ekonomiska utveckling. Alltjämt är dock den offentliga sektorn helt domi- nerande inom industrin (92 %). Den privata sektorn är begränsad till självhushållande jordbruk och handel. Laos måste importera praktiskt taget alla industrivaror. Exporten be- gränsas till elkraft, trä och andra råvaror. Landet har stora naturtillgångar, vilka i bearbetad form på sikt torde kunna bidra till en större export. Exportutvecklingen är emellertid alltjämt mycket svag. De institutionella förutsättningarna förblir svaga och ekonomin dras med flera problem. För att genomdriva reformpolitiken krävs import av insatsvaror. Endast med hjälp av bistånd kan detta växande behov av utländska varor tillfredsställas. Biståndsberoendet är därför stort och det tenderar dessutom att öka. Världsbanken och Internationella Valutafon- den har börjat förmedla strukturanpassningslån. Asiatiska utvecklingsban- ken är i dagsläget den största enskilde givaren. Bilaterala biståndsgivare är, förutom Sverige, bl.a. Japan, Australien, Frankrike samt, hittills, öststa- terna. UNDP har under de senaste åren kraftigt ökat sitt program. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 312 <h5>Politisk utveckling                                            Prop. 1990/91:100</h5> Bil. 5 Den ekonomiska politiken har bidragit till att det politiska klimatet har förbättrats. Antalet flyktingar som frivilligt återvänder ökar och flykting- strömmen till Thailand minskar. Under år 1989 hölls val till landets folkrepresentation, vars viktigaste uppgift är att utarbeta en ny konstitu- tion, som enligt nuvarande planer skall vara klar i början av år 1991. Utvecklingen i Östeuropa har bidragit till en öppnare diskussion om landets politiska system. Intresset är stort för utbyte med västliga länder samt att studera och lära av dessa länders utveckling. Flera delegationer har i sådana syften besökt Sverige, bl.a. en grupp parlamentariker våren 1990. Diskussioner har också förts med Laos om särskilda svenska insatser inom områdena före- tagsledning och bankväsende. Den ekonomiska liberaliseringen har bidragit till att det politiska klima- tet förbättrats. Allmänt sett har läget beträffande rättsäkerhet och mänskli- ga rättigheter förbättrats från ett otillfredsställande utgångsläge. Stiftandet av lagar och utarbetandet av en konstitution skapar en bas för en sådan utveckling. Flera nya lagar, bl.a. en strafflag och lagar om domstolsväsendet, har antagits. Rättsväsendet är emellertid än så länge rudimentärt och landet lider stor brist på juridiskt utbildad personal. <h5>Sveriges bistånd</h5> Det svenska biståndets inriktning ligger väl i linje med den av Laos förda reformpolitiken. Två långsiktiga mål med samarbetet är att bygga upp och konsolidera institutioner och företag som skall utveckla skogs- och mark- vård samt att rusta upp och underhålla vägar. Under ytterligare ett år domineras dock samarbetet av Xeset-kraftverket. Stöd till primärhälsovår- den är under uppbyggnad genom UNICEF. Inom samtliga områden utgör kunskapsutveckling ett centralt inslag. Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj, kr.): Disponibelt Anslag Ingående reservation Summa 1989/90     1990/91 <table border="1"> <tr><td> 85,0</td><td> 100,0</td></tr> <tr><td> 0,9</td><td> 0,0</td></tr> <tr><td> 85,9</td><td> 100,0</td></tr> </table> Fördelning Skogssektorn Vägsektorn Xeset m. m. Xeset - utbildning Hälsosektorn Varubistånd Konsultfond Summa Utgående reservation <table border="1"> <tr><td> Utbetalt 1989/90</td><td> Planerat 1990/91</td></tr> <tr><td> 13,3</td><td> 22,0</td></tr> <tr><td> 21,8</td><td> 25,0</td></tr> <tr><td> 41,2</td><td> 41 ,0</td></tr> <tr><td> 5,7</td><td> 6,0</td></tr> <tr><td> 0,7</td><td> 1 ,0</td></tr> <tr><td> 0,5</td><td> 0,0</td></tr> <tr><td> 2,7</td><td> 5,0</td></tr> <tr><td> 85,9</td><td> 100,0</td></tr> <tr><td> 0,0</td><td> 0,0</td></tr> </table> 313 Skogsbruk Huvudkomponenterna inom skogsstödet är skogsinventering, skogsskötsel samt utbildning. Särskild vikt ges åt miljöproblemen. Det svenska stödet har på ett betydande sätt bidragit till att effektivisera skogsadministra- tionen samt ökat insikten om värdet av att bedriva ett uthålligt skogsbruk. Motiven att stödja den laotiska skogs- och miljösektorn är starkare än någonsin, bl. a. därför att trycket på Laos skogsresurser från bl. a. grann- länderna ständigt ökar. De tropiska naturskogar som ännu finns i Laos utgör inte bara ett nationellt intresse att slå vakt om, utan är också en regional och global angelägenhet. Genom ett ökande internationellt intres- se för stöd till den laotiska skogs- och miljösektorn, kan svensk-laotiska skogs- och miljöerfarenheter utnyttjas också av andra biståndsgivare. Miljö Miljöaspekterna har fått en ökad betydelse och särskilda miljöprojekt stöds bl.a. i form av ett direkt samarbete med IUCN samt inom skogssek- torn, beträffande svedjejordbruket. Vägar och underhåll Biståndet till vägsektorn syftar till att öka Laos egen kapacitet att planera, bygga och underhålla vägar. Förutom upprustning av landets riksväg på en sträcka om 20 mil ingår i den svenska insatsen en omfattande utbildning av personal samt rådgivning till transportministeriet. Stödet till en verkstad, den s. k. KM 14, upphör vid utgången av år 1990. Planer på kommersiellt samarbete mellan verkstaden och ett thailändskt foretag är långt framskridna. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 Energi Sverige stöder byggandet av vattenkraftverket Xeset som har en effekt på 45 MW. Kraftverket planeras vara klart i juni 1991. Det kommer att bidra till elektrifiering och utveckling av de södra provinserna samt generera exportinkomster genom försäljning av elkraft till Thailand. Stöd utgår också till utbildning av den drifts- och underhållspersonal som skall tjänst- göra vid kraftverket. Personal- och konsultjond Fonden används bl.a. För personutbyte och utbildningsinsatser i syfte att bidra till att effektivisera förvaltning och företag. Verksamheten avses expandera. Hälsovård Under budgetåret 1988/89 inleddes ett stöd, genom UNICEF, till en insats för mödra- och barnhälsovård. Denna insats kommer att fortsätta. 314 Varubistånd Varubiståndet omfattar varor som asfalt, borrar, takplåt och jutesäckar. En stor del av dessa importeras numera över Da Nang i Vietnam istället for genom Thailand, vilket till oförändrade kostnader medfört snabbare leveranser. Övrigt Ett kultur- och massmediasamarbete har nyligen inletts och ett förvalt- ningsbistånd förbereds. Insatser utanför landramen Laos får del av det svenska stödet till Mekong-kommittén. Det svenska biståndet har utvecklats väl under senare år. De närmaste årens landramer är mycket väl inteckande. Totalt utbetalades under budgetåret 1989/90 82,2 milj. kr. till Laos. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 315 LESOTHO<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-137.png" style="width:297pt;height:224pt;"/> Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 Befolkning Befolkningstillväxt/år BNP/invånare 1.7 milj. (1988) 2.7 %     (1980-88) 420 US dollar (1988) <table border="1"> <tr><td colspan="3"> Offentligt nettobistånd/person</td></tr> <tr><td> - totalt (exkl. östländer)</td><td> 386 kr.</td><td> (1988)</td></tr> <tr><td> - Sverige</td><td> 36 kr.</td><td> (1989)</td></tr> </table> 316 <h5>Ekonomisk och social utveckling</h5> Lesotho är helt omslutet av Sydafrika. Landet är därför i de flesta avseen- den beroende av den mäktige grannen. Inkomster från tullunionen med Sydafrika utgör den största inkomstkällan. Praktiskt taget all import kom- mer från Sydafrika. Arbetslöshet och undersysselsättning utgör stora pro- blem. Hälften av alla lönearbetande män arbetar i Sydafrika. Bl.a. som följd av migrantarbete är jordbruket mycket eftersatt och lågproduktivt. Den odlingsbara arealen är liten och minskar bl.a. genom en omfattande jorderosion. Den nuvarande regimen för en politik där politiska motsättningar gent- emot Sydafrika tonas ned och gemensamma intressen lyfts fram. Ett belysande exempel på denna politik utgörs av samarbetet rörande High- land Water Scheme. Projektet innebär att vatten leds från dammar i Lesotho och säljs till Sydafrika. En kraftverksutbyggnad i anslutning till projektet kommer att göra Lesotho självförsörjande på elenergi. <h5>Politisk utveckling</h5> Lesotho styrs sedan år 1986 av ett militärråd och partipolitisk verksamhet är förbjuden. Samtidigt kan noteras att inga lesothier längre lämnar sitt land på grund av politisk förföljelse. Amnesti har utfärdats för anhängare till oppositionspartiet Basutoland Congress Party. BCP:s ledare har åter- vänt till Lesotho. Det finns också vissa ansatser till en demokratisk utveck- ling på det lokala planet. Regeringen har inlett en administrativ reform för att öka det folkliga deltagandet på lokalplanet i utvecklingsarbetet. Det styrande militärrådet har utlovat övergång till civilt styre senast år 1992. En nationalförsamling har utnämnts — ej genom val — för att utarbeta en ny författning. Kung Moshoeshoe II har efter en konflikt med militärrådet lämnat landet och avsatts. Lesothos roll som fristad för flyktingar från Sydafrika har kraftigt in- skränkts. De få flyktingarna sänds så snabbt som möjligt vidare till tredje land. <h5>Sveriges bistånd</h5> USA är den största bilaterala biståndsgivaren. Därefter kommer Tyskland, Sverige, Storbritannien, Irland och Canada. Världsbanken (IDA), Världs- livsmedelsprogrammet (WFP) och EG är störst inom det multilaterala biståndet. Det svenska biståndet till Lesotho inleddes år 1967, året efter landets självständighet. T. o. m. budgetåret 1989/90 har drygt 300 milj. kr. utbeta- lats. Nu gällande samarbetsavtal avser perioden 1989/90—1990/91 och omfattar 70 milj. kr. Det svenska biståndet till Lesotho utgör en del av engagemanget i södra Afrika. Det syftar i första hand till att stödja landet att bevara sin självständighet. Utvecklingssamarbetet är koncentrerat till förvaltningsutveckling, markvård och sysselsättningsskapande åtgärder. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 317 Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj, kr.): Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 <table border="1"> <tr><td> Disponibelt</td><td> 1989/90</td><td> 1990/91</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td> 35</td><td> 35</td></tr> <tr><td> Ingående reservation</td><td> 13</td><td> 4</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 48</td><td> 39</td></tr> </table> <table border="1"> <tr><td> Fördelning</td><td> Utbetalt 1989/90</td><td> Planerat 1990/91</td></tr> <tr><td> Förvaltningsbistånd</td><td> 17</td><td> 14</td></tr> <tr><td> Markvård/Skogsutbildning</td><td> 11</td><td> 13</td></tr> <tr><td> Sysselsättningsskapande åtgärder</td><td> 3</td><td> 8</td></tr> <tr><td> Personal- och konsultfond</td><td> 2</td><td> 2</td></tr> <tr><td> Civil luftfart</td><td> 5</td><td> -</td></tr> <tr><td> Återuppbyggnad av vägar</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> och broar</td><td> 6</td><td> -</td></tr> <tr><td> Kvinnoprogram</td><td></td><td> 2</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 44</td><td> 39</td></tr> <tr><td> Utgående reservation</td><td> 4</td><td> -</td></tr> </table> Av reservationen har 9 milj. kr. använts för en katastrofinsats för rehabili- tering av vägar och broar som förstörts vid översvämningar år 1988. Forvaltningsbistånd Förvaltningsbiståndet syftar till att höja kompetensnivån i den centrala statsförvaltningen. Verksamheten är inriktad på utbildning och metod- utveckling. Den svenska insatsen består av organisations- och lednings- utveckling samt finansförvaltning för att förbättra planering, styrning och kontroll av statliga resurser. Vidare ges stöd för rådgivning och utbildning i statistikproduktion. Insatser för effektivare fysisk planering omfattar rådgivning till plankontoret samt genomförandet av olika planeringsupp- drag. Flertalet insatser sker med medverkan av svenska institutioner. Ett insatsavtal för tre år och 40 milj. kr. undertecknades i april 1989. ■ Markvård, markanvändning och skogsutbildning Biståndet på markvårdsområdet har fungerat väl. Det har lett till utarbe- tande av former för att få byborna engagerade i miljövård som bygger på gemensamma beslut, böndernas egen teknik och arbetsintensiva metoder. Produktionen av säd, grönsaker och frukt har ökat i projektområdet. Systematisk trädplantering i det nästan trädlösa Lesotho började först år 1973. Totalt har utbildats 12 jägmästare, 35 skogstekniker och 6 skogsför- män. Dessutom har 70 jordbruksrådgivare nu också skoglig utbildning. Ca 20 % av de utexaminerade är kvinnor. De tre insatserna är samlade i ett gemensamt sektoravtal för perioden 1989/90— 1991/92. 318 Arbetsintensiva metoder Programmet för sysselsättningsfrämjande åtgärder ger arbete till i medeltal 2 000 personer per år, framfor allt vid vägbyggen på landsbygden. Det har dock varit svårare att skapa sysselsättning inom andra sektorer. Det vidare syftet är att ge migrantarbetare i Sydafrika möjligheter till arbete i sitt eget land. Ett nytt treårigt insatsavtal ingicks i januari 1990. Civil luftfart Sverige har sedan år 1985 stött civilflyget i Lesotho. Stödet har omfattat konsulttjänster, utbildningsinsatser och reservdelar för ett flygplan inom ramen för SADCC-samarbetet och avslutades år 1989/90. Övrigt En insats bereds för att öka det kvinnoinriktade biståndet. Bistånd utanför landramen Utanför landramen utgår stöd till SADDC:s markvårdssekretariat i Mase- ru. Tyngdpunkten i programmet ligger på utbildning. SIDA har under hösten 1990 presenterat en landrapport om utvecklings- samtalet med Lesotho. Rapporten rekommenderar fortsatt samarbete med klarare inrikting på demokratifrämjande insatser. Totalt utbetalades under budgetåret 1989/90 57,3 milj. kr. till Lesotho. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 319 <h4>MOQAMBIQUE</h4> Prop. 1990/91: 100 Bil. 5<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-138.png" style="width:296pt;height:413pt;"/> Befolkning Befolkningstillväxt/år BNP/invånare Offentligt bistånd/person - totalt - Sverige <table border="1"> <tr><td> 14,9 mi 1 i. 2.7 % 100 US dollar</td><td> (1988) (1980-1988) (1988)</td></tr> <tr><td> 356 kr.</td><td> (1988)</td></tr> <tr><td> 51 kr.</td><td> (1988)</td></tr> </table> 320 <h5>Ekonomisk och social utveckling</h5> Mozambiques utveckling är nära knuten till det politiska skeendet i Syd- afrika. Landet har genom åren varit hårt utsatt for den destabiliseringspo- litik som Sydafrika bedrivit mot grannländerna. Rebellrörelsen RNM har kunnat fortsätta sin krigföring även sedan det direkta stödet från Sydafrika upphört. Produktion och distribution inom jordbruk, industri och handel har försvårats, och inom vissa områden helt lamslagits av RNMs sabotage- aktioner och väpnade terror. Det mänskliga lidandet har fått oerhörda dimensioner. FN beräknar att kriget direkt eller indirekt har skördat 900 000 dödsoffer och förorsakat svält på landsbygden i stor omfattning. Enligt uppskattningar av UNICEF uppgår undernäringen bland barn till 35% som genomsnitt med upp till 50 % i vissa distrikt. En tredjedel av landets befolkning är beroende av livsmedelsbistånd för att överleva. Inom landet uppgår antalet flyktingar till 1,7 miljoner och antalet männi- skor som flytt ur landet beräknas till en miljon. Trots hårda prövningar bedriver Mozambique omfattande reformpro- gram. Det ekonomiska rehabiliteringsprogrammet ESRP (The Economic and Social Rehabilitation Programme) som påbörjades år 1987, innebär en orientering mot ökad marknadsekonomi med bl.a. kraftiga devalve- ringar, höjda jordbrukspriser samt ökad tillgång på insats- och konsum- tionsvaror till småbrukare. Programmet har utarbetats av Mozambique i samarbete med IMF och Världsbanken och det har erhållit omfattande internationellt stöd. Planerade mål har uppnåtts och från en tidigare negativ tillväxt har BNP ökat med 4 % per år. Exporten liksom varuutbu- det har ökat. Samtidigt står det klart att vissa grupper drabbas hårt bl. a. genom indragningar av statliga subventioner och betydande prisökningar. Skuldtjänsten uppgick år 1988 till 240 %. Det står klart att skuldfrågan, trots omförhandlingar av utlandsskulden, kommer att vara ett stort pro- blem för lång tid framåt. Likaså kommer behovet av katastrofbistånd att vara stort. <h5>Politisk utveckling</h5> Mozambique har alltsedan självständigheten varit enpartistat med ett statsbärande parti, FRELIMO. Under de senaste åren har det skett en påtaglig politisk omorientering i demokratisk riktning, vilket har lett till att Mozambique den 30 november 1990 fick en ny konstitution med bl.a. flerpartisystem och fria allmänna val. Demokratiseringsprocessen under de senaste åren har redan tidigare tagit sig konkreta uttryck i lagstiftning, rättsväsende och utbildning. Likaså har respekten för mänskliga rättighe- ter kraftigt betonats under de senaste åren. Antalet politiska fångar har minskat kraftigt, men fortfarande finns i mozambikiska fängelser eller läger en grupp om ca tiotalet oppositionella som greps vid självständighe- ten. Dödsstraffet har slutgiltigt avskaffats i och med den nya konstitu- tionen. Mozambique har därmed på några få år förvandlats till en modern rättsstat. Man får dock räkna med fortsatta våldsuttryck inom systemet. Exempelvis är polismisshandel vanligen förekommande. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 321 År 1989 togs indirekta förmedlingskontakter mellan regeringen och RNM genom förmedling av kyrkliga företrädare och under medverkan av Kenyas och Zimbabwes presidenter. Direkta samtal mellan regeringen och RNM ägde rum i Italien i augusti 1990. Flertalet av RNMs tidigare krav har uppfyllts av Mozambique och det är fortsatt oklart vilka mål RNM har utom maktdelning. <h5>Sveriges bistånd</h5> Mozambique erhåller bistånd från ett stort antal länder i både öst och väst, utvecklingsbanker och enskilda organisationer. Gåvobiståndet år 1989 uppgick till ca 500 miljoner US dollar. Största biståndsgivare är Sverige, Nederländerna, EG, Norge, USA och utvecklingsbankerna. Biståndssamarbetet med Mozambique regleras av ett tvåårigt avtal för budgetåren 1989/90—1990/91 på sammanlagt 840 milj. kr. Totalt har 3 295 milj. kr. utbetalats i landramsbistånd sedan det första avtalet bud- getåret 1975/76. Utvecklingssamarbetet med Mozambique är i första hand inriktat på att åstadkomma ekonomisk utveckling och resurstillväxt samt att minska landets beroende av Sydafrika. Biståndet har successivt anpassats till det besvärliga läget i landet. Detta innebär att utformningen av pågående insatser har påverkats av såväl krigssituationen som av den ekonomiska krisen och strukturanpassningsprogrammet. Den nuvarande utformning- en är en avvägning mellan projektbistånd, som går att genomföra under nuvarande omständigheter, och betalningsbalansstöd. Kunskapsöverfö- ring, personalbistånd och ökad inriktning på sociala sektorer utgör strate- giska komponenter i det nya avtalet. Den fördjupade krisen har gjort att biståndet i hög grad har fått inriktas mot överlevnadsinsatser. Medelsutnyttjandet har fram till budgetåret 1985/86 varit högt. Under budgetåret 1989/90 uppgår reservationen till 73 milj. kr. Den största andelen utbetalningar faller på varubiståndet, som utgör ett direkt stöd till strukturanpassningsprogrammet, men som också innehåller stöd till ka- tastrofinsatser. Det svenska biståndet är koncentrerat till jordbrukssektorn, undervis- ning, förvaltning, industriupprustning och energi. Härtill kommer insatser av mer begränsad karaktär avseende skogsindustri och telekommunika- tioner. Med den djupa krisen i landets ekonomi har tillskott till betalnings- balansen blivit allt viktigare. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 322 Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj, kr.): <table border="1"> <tr><td> Disponibelt</td><td> 1989/90</td><td> 1990/91</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td> 395,0</td><td> 445,0</td></tr> <tr><td> Ingående reservation</td><td> 92,6</td><td> 73,3</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 487,6</td><td> 518,3</td></tr> </table> <table border="1"> <tr><td> Fördelning</td><td> Utbetalt 1989/90</td><td> Planerat 1990/91</td></tr> <tr><td> Varubistånd</td><td> 175,0</td><td> 250,0</td></tr> <tr><td> Konsultfond</td><td> 7,5</td><td> 5,0</td></tr> <tr><td> Personal fond</td><td> 35,0</td><td> 35,0</td></tr> <tr><td> Undervisning</td><td> 36,0</td><td> 42,0</td></tr> <tr><td> Förvaltning</td><td> 18,0</td><td> 22,0</td></tr> <tr><td> M0NAP</td><td> 26,0</td><td> -</td></tr> <tr><td> Lantbruk</td><td> 14,8</td><td> 36,0</td></tr> <tr><td> AGRICOM</td><td> 7,3</td><td> -</td></tr> <tr><td> Marknadsf jordbruksprod</td><td> 7,8</td><td> 20,0</td></tr> <tr><td> If1oma</td><td> 6,5</td><td> 10,0</td></tr> <tr><td> Industristöd</td><td> 23,0</td><td> 25,0</td></tr> <tr><td> Telestöd</td><td> 17,5</td><td> 18,0</td></tr> <tr><td> Energistöd</td><td> 39,0</td><td> 17,0</td></tr> <tr><td> Övrigt</td><td> 0,9</td><td> -</td></tr> <tr><td> Ointecknat</td><td> -</td><td> 38,3</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 414,3</td><td> 518,3</td></tr> <tr><td> Utgående reservation</td><td> 73,3</td><td></td></tr> </table> Varubistånd En ökande andel av det bistånd som har utbetalats över landramen utgörs av varubistånd. Under budgetåret 1989/90 uppgick varubiståndet till 175 milj, kr., dvs. drygt 40 % av landramen. Varubiståndet är ett viktigt bidrag till att hålla delar av industriproduktionen och transportapparaten igång. Stödet koncentreras till mediciner, reservdelar och vissa råvaror till indu- strin. Upphandlingen görs av det mo?ambikanska handelsministeriet. Jordbrukssektorn Det svenska stödet till jordbrukssektorn har starkt påverkats av kriget på landsbygden. Det nordiska MONAP-programmet har från år 1990 över- gått till bilaterala program. Antalet projekt har reducerats och inriktas främst på småjordbrukens problem. Institutionellt samarbete avser stöd till jordbrukets planeringsenhet och till lantmäteri. Även stödet till mark- nadsforetaget AGRICOM har bilateraliserats. Stödet till AGRICOM ut- vecklas till ett stöd till marknadsföring av jordbruksprodukter, vilket även inkluderar privata sektorn. Industrisektorn Stödet omfattar uppförande och drift av en fabrik för tillverkning av sågade trävaror och spånskivor i provinsen Manica. Projektet har påver- Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 323 kats mycket negativt av det försämrade säkerhetsläget i området. Ett Prop. 1990/91:100 avslutande tvåårigt stöd går till arbetet med omstrukturering av företaget Bil. 5 och andra förändringar for att skapa lönsamhet i företaget. Olika insatser genomförs för att i samarbete mellan svenska och mo;am- bikiska systerföretag rusta upp industrianläggningar. Industristödet har i ett nytt treårsavtal fått en ökad inriktning mot småindustri och industriell utveckling. Kunskapsöverföring är här en viktig komponent. Energi Stödet till energiområdet är koncentrerat till projekt avseende transmis- sion och distribution av elenergi. Även här har ökad tonvikt lagts på kunskapsöverföring och utbildning. Telekommunikationer Inom telesektorn utgår konsult- och utbildningsstöd i samband med upp- rustning och utbyggnad av landets telenät. Undervisning Stödet till undervisningssektorn ökar under de kommande åren. Samarbe- tet kommer att ha samma inriktning som tidigare, varvid produktion och distribution av läromedel och skolmateriel för primärskolan utgör en viktig komponent. Det utökade stödet går även till att höja kapaciteten för planering och administration. Yrkesutbildning, alfabetisering och vuxen- utbildning är andra sam arbetsområden. Personalfond Bristen på utbildad personal är akut inom många områden. Fonden har därför stor betydelse för landets möjligheter att rekrytera kunnig utländsk personal till prioriterade sektorer. Förvaltningsstöd Förvaltningsstödet har ökat i betydelse och syftar till att bygga upp och stärka landets statsförvaltning. Stödet innefattar utbildning av högre stats- tjänstemän, direkt stöd till vissa departement och samarbete mellan stä- derna Göteborg och Beira. Bistånd utanför landramen Det svenska stödet till Mozambique omfattar betydande insatser utanför landramen. Insatsen inom det regionala samarbetet med SADCC utgör ett viktigt komplement med betydande insatser inom de strategiska trans- port- och energisektorerna. Under budgetåret 1989/90 utbetalades ca 324 84 milj. kr. till regionala projekt i Mozambique. En fortsatt hög nivå på det Prop. 1990/91: 100 regionala biståndet förväntas.                                                Bil. 5 Mozambique har beviljats särskilt betalningsbalansstöd för det ekono- miska rehabiliteringsprogrammet. Under budgetåret 1989/90 utbetalades 50 milj. kr. Katastrofbiståndet har successivt ökat och uppgick budgetåret 1989/90 till ca 183 milj. kr. varav ca 60 % bilateralt och resterande via FN-organ och enskilda organisationer. Stödet är inriktat på de genom kriget och torkan mest utsatta grupperna och består av läkemedel och medicinsk utrustning, livsmedel samt konsumtions- och insatsvaror till småbrukare. En ökad koncentration av katastrofbiståndet till transportsektorn förutses då detta är av strategisk betydelse för att nödhjälpssändningar skall nå fram till de behövande. Katastrofbiståndet samordnas i ökad utsträckning med landramen Stöd via enskilda organisationer utgör en viktig del av det totala bistån- det, där Afrikagruppernas organisation, ARO, utgör den största. En stor del av katastrofbiståndet kanaliseras genom organisationerna. Det reguljä- ra stödet går framför allt till hälsosektorn men även insamling och distri- bution av kläder är en viktig del. SAREC lämnar stöd till forskningsverksamheten vid universitet i Mapu- to med målet att vidmakthålla och förstärka forskningskapaciteten inom för landet viktiga områden, t. ex. marinbiologi och samhällsvetenskaplig forskning. Totalt utgår till Mozambique ca 788 milj, kr., varav 418 milj. kr. inom det löpande landramssamarbetet och 370 milj. kr. utanför landramen. 325 <h4>NAMIBIA</h4> ZAMBIA ^Ondangua ■fcumeb 'Grootfontein Otjswarongfi Okaharufja Hentiesbaat’ Goöabis WINDHOEK' .RenoMt (Mariental järnväg 'Keetmanshoop 7w*»c       ------ ftuacana l Fall* . Otopobo*-». a BOTSWANA i SYDAFRIKANSKA REPUBLIKEN Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 Befolkning Befolkningst i 11 växt/år BNP/invånare ca 1,6 milj. (1988) ca 3 % (1988) ca I 142 US dollar (1988) 326 Efter att FN-övervakade val hållits och en konstitution utarbetats blev Prop. 1990/91:100 Namibia, efter många års befrielsekamp, självständigt den 21 mars 1990. Bil. 5 Viljan till politisk försoning präglade i hög utsträckning det nuvarande regeringspartiet SWAPO:s agerande under självständighetsprocessen. Denna vilja genomsyrar fortfarande det politiska och ekonomiska livet i Namibia. Försoningspolitiken har bidragit till att en flykt från landet av kapital och välutbildade människor kunnat undvikas. Samtidigt krävs stora förändringar för att tillgodose befolkningsmajoritetens förväntningar på social rättvisa och ekonomisk utjämning. <h5>Ekonomisk och social utveckling</h5> Namibia ärvde en ekonomi med stora kontraster. Den genomsnittliga per capitainkomsten, ca 7 200 kr., är en av de högsta i Afrika och placerar Namibia i kategorin medelinkomstländer. Samtidigt har landet en av de mest sneda inkomstfördelningarna i Afrika. Under den koloniala tiden infördes ett samhällssystem som i sina grund- läggande drag var en kopia av apartheidsystemet. Ett resultat härav blev att det namibiska samhället uppdelades i två skilda system; en traditionell självhushållningssektor där uppskattningsvis 55 % av befolkningen åter- finns samt en modern marknadsekonomisk sektor. Inom den senare utgörs fem procentenheter av vita med en genomsnittlig per capitainkomst på ca 99 000 kr., dvs. ca 22 gånger mer än de icke-vitas inom samma sektor och 200 gånger mer än den traditionella sektorn vars genomsnitt endast uppgår till ca 510 kr.. Under kolonialtiden tillhandahölls sådan samhällelig ser- vice som t. ex. sjukvård och undervisning av 11 s. k. etniska förvaltningar. Dessa var till största delen beroende av skatteintäkter från den egna etniska gruppen vilket medförde att tillgång och kvalitet på service blev mycket snedfördelad till förmån för den vita befolkningen. Den namibiska ekonomin är extremt beroende av Sydafrika. Den sydaf- rikanska randen fungerar som valuta åtminstone till senare delen av år 1992. Kapitalöverföringar mellan länderna är fria och oreglerade. Som medlem i SACU (Southern Africa Customs Union) är Namibia bundet till Sydafrikas handels- och tullpolitik. Varu- och tjänsteströmmar är fria och oreglerade. Ekonomin domineras av utländska — främst sydafrikanska — storföretag. Merparten av landets livsmedel, konsumtionsvaror, kapitalva- ror till industrin m.m. importeras från Sydafrika som också är den klart dominerande exportmarknaden. Sedan början av 1980-talet har Namibia drabbats av ekonomisk stagna- tion. Kombinationen en ökad befolkningstillväxt och ekonomisk tillbaka- gång ledde till att per capitainkomsten år 1989 var 23 % lägre än år 1980. Den ekonomiska stagnationen åtföljdes av ökade offentliga utgifter och minskat budgetstöd från Sydafrika. Den överdimensionerade förvalt- ningsapparaten, som Namibia vid självständigheten tvingades överta, ut- gör ett stort problem. Det ökade antalet förvaltningsanställda under 1980-talets senare hälft bidrog till att sysselsättningen ökade snabbare än produktionen och att produktiviteten därmed minskade. Trots den ökade sysselsättningen uppgår den officiella arbetslöshetssiffran till 30 %.                          327 23 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5 Den värdemässigt största sektorn i den namibiska ekonomin är gruv- Prop. 1990/91: 100 drift. Den bidrog 1988 med 28 % av BNI och sysselsatte ca 10 000 männi- Bil. 5 skor vilket motsvarar ungefär 5 % av den totala sysselsättningen. Det kommersiella jordbruket svarade för 9,6 % av BNI och sysselsatte ca 34 000 personer. Tillverkningsindustrin, som år 1988 svarade för 4,3 % av BNI sysselsatte ca 9 500 personer. Motsvarande siffror för fisket var 2 % respektive 1 700. <h5>Politisk utveckling</h5> Efter att ha erhållit ca 57 % av rösterna vid valet till den grundlagsförsam- ling som vid självständigheten omvandlades till landets nationalförsam- ling, bildade befrielserörelsen SWAPO Namibias första regering. Utöver SWAPO finns sex partier representerade i nationalförsamlingen. Med 26,5 % av rösterna i valet är DTA (Democratic Turnhalle Alliance) det största oppositionspartiet. DTA är den politiska allians som dominerade i den av Sydafrika utsedda s.k. övergångsregeringen som administrerade landet före genomförandet av FN:s resolution 435. Förberedelser pågår nu för att indela landet i regionala och lokala enheter vars politiska organ så småningom ska väljas i fria val. Detta är också en förutsättning för att landets andra kammare, nationalrådet, ska kunna inrättas. Dess ledamöter ska utses av de regionala organen. Den namibiska konstitutionen ger ett mycket gott skydd för de mänskli- ga rättigheterna. Dessa frågor ges också stor uppmärksamhet i den poli- tiska debatten, inte minst i massmedia och nationalförsamlingen. Bl. a. har polisens agerande och behov av utbildning varit föremål för omfattande debatt sedan självständigheten. Regeringen har genomgående varit mycket lyhörd för kritik och påtryckningar i dessa frågor och den faktiska efterlev- naden av konstitutionens skydd för mänskliga rättigheter är god. <h5>Sveriges bistånd</h5> Det svenska biståndet till Namibia, som för budgetåret 1990/91 uppgår till 100 milj, kr., regleras av ett ettårigt samarbetsavtal som går ut 30 juni 1991. Ettåriga insatsavtal för samma period har också slutits för stöd till centralbankens uppbyggnad, för riktat budgetstöd till sektorerna undervis- ning, jordbruk/vatten, bostäder och hälsovård samt för en personal- och konsultfond. Därtill kommer ett regeringsavtal avseende medel överförda från det tidigare humanitära samarbetet med SWAPO. Fram till självständigheten beräknas totalt ca 750 milj. kr. ha utgått i bistånd till SWAPO/Namibia. Huvuddelen avser insatser inom ramen för det humanitära biståndet till SWAPO. Härtill kommer bidrag till FN:s Namibiafond, till olika FN-organ och enskilda organisationer samt till det särskilda FN-organ — UNTAG (United Nations Transition Assistance Group) — som skapades för att övervaka genomförandet av självständig- hetsprocessen i enlighet med säkerhetsrådets resolution 435. Totalt utbetalades under budgetåret 1989/90 63,9 milj. kr. till SWAPO/ Namibia.                                                                        328 <h4>NICARAGUA</h4> Prop. 1990/91: 100 Bil. 5<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-139.png" style="width:296pt;height:286pt;"/> <table border="1"> <tr><td> Befolkning Befolkningsti11växt/år BNP/invånare</td><td> 3,6 milj. 3,4 % 1 200 US dollar</td><td> (1988) (1988) (1988)</td></tr> <tr><td> Offentligt bistånd/person</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> - totalt (exkl. östländer)</td><td> 353 kr.</td><td> (1988)</td></tr> <tr><td> - Sverige</td><td> 80 kr.</td><td> (1988)</td></tr> </table> 329 <h5>Ekonomisk och social utveckling</h5> Olika ekonomiska reformprogram lanserades under året i syfte att åstad- komma en ekonomisk återhämtning genom inflationsbekämpning, priva- tisering av statliga företag och nedskärning av statsutgifterna. Såväl den ekonomiska som politiska situationen förblir dock kritisk och instabil, bland annat beroende på att det ekonomiska reformprogrammet inte tar tillräcklig hänsyn till de sociala problem som följer. Inflationen minskade under sandinistregeringens sista år från 33 000 % till ca 1 500 %. Under det senaste året har emellertid inflationen på nytt ökat och uppgår fram till september 1990 till 3 200 %, till stor del beroende på beslut under sandist- regeringens sista månader vid makten. Urholkningen av valutan har fort- satt. Den officiella kursen gentemot USD var vid presidentskiftet 1 USD = 53 000 cordobas. I september var kursen 1 USD = 1 050 000 cordobas. Den gamla valutan håller på att ersättas med en ny, som skall stå i paritet med den amerikanska dollarn. Utlandsskulden ökade från 7,2 miljarder USD till drygt 8 miljarder USD. Genom Världsbanken inleddes försök att komma tillrätta med betalningseftersläpningar på skuldtjänsten. <h5>Politisk utveckling</h5> Nicaragua upplevde dramatiska politiska förändringar under det gångna året. Under Förenta Nationernas överinseende genomfördes allmänna val i februari 1990. En ny regering tillträdde och det nio år långa kriget kom till ett slut. Contrasgerillan avväpnades. Värnpliktssystemet avskaffades och försvarsstyrkorna minskade från 96 000 till 34 000 man. Relationerna till USA normaliserades. Handelsembargot upphörde och Nicaragua öpp- nades på nytt för amerikanskt finansiellt och tekniskt bistånd. Även andra länder har visat intresse för att öka biståndet till Nicaragua. Den nya regeringen inledde sin period vid makten med ett stort internationellt förtroendekapital. Betydande framsteg gjordes beträffande respekten för de mänskliga rättigheterna. Personer dömda för kontrarevolutionär verk- samhet frigavs. Press- och yttrandefriheten vidgades. <h5>Sveriges bistånd</h5> Utvecklingssamarbetet med Nicaragua regleras av ett tvåårsavtal för bud- getåren 1990/91 — 1991/92. Sedan det svenska biståndet inleddes år 1979 har totalt 1 590 milj. kr. utbetalats t. o. m. budgetåret 1989/90. Med insat- ser inom och utanför landramssamarbetet uppgick det totala svenska biståndet till Nicaragua under 1989/90 till sammanlagt 300 milj. kr. Biståndet har alltmer kommit att utformas som ett stöd till strukturan- passningen. För att reformprogrammet skall lyckas, och bl. a. leda till ökad produktion, krävs att landets egna ansträngningar understöds med bety- dande internationellt bistånd till bl.a. valutaförsörjning och sociala pro- gram. Omkring hälften av. landramen utnyttjas för varubistånd för att reak- tivera industri och jordbruk. Stöd lämnas även till insatser inom mineral- Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 330 utvinning, skogsbruk och energiproduktion. Sverige har också bidragit till Prop. 1990/91: 100 makroekonomisk rådgivning liksom med extra medel for betalningsba- Bil. 5 lansstöd. Den nicaraguanska regeringen har understrukit det angelägna i ett fort- satt svenskt stöd till ekonomisk tillväxt på kort och medellång sikt. Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj, kr.): <table border="1"> <tr><td> Disponibelt</td><td> 1989/90</td><td> 1990/91</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td> 230,0</td><td> 270,0</td></tr> <tr><td> Ingående reservation</td><td> 6,9</td><td> -10,5</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 236,9</td><td> 259,5</td></tr> </table> <table border="1"> <tr><td> Fördelning</td><td> Utbetalt 1989/90</td><td> Planerat 1990/91</td></tr> <tr><td> Mineral insatser</td><td> 38,5</td><td> 40,0</td></tr> <tr><td> Sociala projekt</td><td> 2,2</td><td> 2,7</td></tr> <tr><td> Skogsbruk</td><td> 21,7</td><td> 30,0</td></tr> <tr><td> Energ i produkt i on</td><td> 52,6</td><td> 32,4</td></tr> <tr><td> Personal- och konsultfond</td><td> 2,9</td><td> 8,0</td></tr> <tr><td> Varubistånd</td><td> 104,5</td><td> 90,0</td></tr> <tr><td> Lantbrukskooperation</td><td> 22,0</td><td> 30,4</td></tr> <tr><td> Kultursamarbete</td><td> 2,2</td><td> 2,0</td></tr> <tr><td> Kvinnoinsatser</td><td> 0,8</td><td> 2,0</td></tr> <tr><td> Ofördelast sociala insatser</td><td></td><td> 22,0</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 247,4</td><td> 259,5</td></tr> <tr><td> Utgående reservation</td><td> -10,5</td><td> -</td></tr> </table> Mineralsektorn Insatserna inom mineralsektorn har omfattat mineralprospektering, upp- rustning av två guldgruvor, rådgivning för anrikningsverk samt upprust- ning och uppbyggande av ett minerallaboratorium. Biståndet syftar till kunskapsöverföring och uppbyggnad av en livskraftig och självgående gruvdrift. Totalt har ca 307,3 milj. kr. tillförts gruvsektorn genom det svenska stödet. Sociala projekt Förutsättningarna för att gå in i en social sektor studeras för närvarande bl. a. utifrån de behov som uppstått i strukturomvandlingens spår. Skogsbruk Biståndet syftar till att bidra till ett effektivt skogsbruk och öka produktio- nen av skogsprodukter. Insatserna har bl.a. omfattat en grundläggande studie av landets skogsresurser, inrättandet av landets första teknikersko- la, en rationellare planering och administration liksom fungerande enheter för skogsinventering, skogsskötselplaner och träanalys. Totalt har 220 milj. kr. utbetalats till sektorn. 331 Energiproduktion                                                   Prop. 1990/91:100 Bil 5 Samarbetet med energisektorn inleddes åren 1982 — 1983 och har omfattat studier och detaljplanering på vattenkraftssidan. År 1986 tecknades ett tvåårigt avtal med inriktning på minikraftverk samt ett mindre projekt för bio-energi. Totalt avtalades 45 milj. kr. for dessa insatser. Ett avtal om rehabilitering av landets största oljekraftverk Planta Nicaragua ingicks våren 1989. Totalt har 95,5 milj. kr. anslagits för detta projekt. Personal- och konsultjond Inom ramen för detta anslag har Sverige finansierat makroekonomisk rådgivning till den nicaraguanska regeringen. För det kommande året förutses fortsatt rådgivning för ekonomisk planering och studier av struk- turanpassningsprogrammets effekter. Varubistånd I takt med det försämrade ekonomiska läget har varubiståndet blivit en allt viktigare komponent inom biståndet. Biståndet har använts för import av insatsvaror till industrin och jordbruket. En mindre del har utnyttjats för inköp av reservdelar till transport- och energisektorn. Efter orkanen Joans härjningar avsattes 3 milj. kr. för upprustning av sågverk på Atlantkusten. För att möta den kritiska situationen under 1989/90 gjordes särskilda ansträngningar att maximalt utnyttja tillgängliga medel för varubiståndet. Svårigheten av periodiseringen inom remburssystemet ledde till ett över- skridande av landramen vilket kommer att avräknas mot varubiståndet 1990/91. Lantbrukskooperationen Stödet till lantbrukskooperationen inom landramen inleddes år 1987. För perioden 1987/88— 1989/90 har totalt 64 milj. kr. anvisats under landra- men, samt 26 milj. kr. som katastrofbistånd. Insatsen genomförs genom Swedish Co-operative Centre (SCC). Insatsen syftar främst till att stödja etableringen av en kooperativ organisation (ECODEPA) på affärsmässig och demokratisk grund för förbättrad försörjning av insats- och konsum- tionsvaror till små och mellanstora bönder samt upphandling och mark- nadsföring av deras produkter. Genom ECODEPA förmedlas dessutom varor till återvändande nicaraguaner från Honduras. Kultursamarbete Kultursamarbetet inom landramen inleddes budgetåret 1987/88 med to- talt 4,9 milj. kr. under tre år. Samarbetet omfattar tre delsektorer. Musei- väsendet stöds genom utbildningsinsatser, förbättrade lokaler, utställ- ningsarbete och omfattande renovering av en historisk klosterbyggnad. På bibliotekssidan ges stöd till upprustning av nationalbiblioteket, boksam- 332 lingar och utbildning. Vidare har landets nationalteater renoverats och Prop. 1990/91: 100 stöd utgår också for teaterproduktion och publikarbete. Samarbetet har Bil. 5 byggt på omfattande delegering av insatsansvaret till svenska institutioner och organisationer, bl.a. Statens historiska museum. Kungliga biblioteket och organisationen Tältprojektet. Miljöinsatser Från svensk sida har intresset för miljösatsningar betonats i biståndsdia- logen och ett kraftigt ökat intresse för miljöinsatser förmärkts i Nicaragua. Planeringen för ett större naturskyddsområde är långt framskriden. Bistånd utanför landramen Inom forskningssamarbetet med SAREC ges stöd till forskning, som är relaterad till det övriga samarbetet inom gruv-, skogs- och energisektorer- na samt på jordbruksområdet kring växtodling. Samarbetet med SAREC inleddes år 1981 och regleras av ett tvåårigt avtal för budgetåren 1989/90—1990/91, omfattande 23 milj. kr. Ett 30-tal svenska enskilda organisationer genomförde under budgetåret 1989/90 insatser i Nicaragua om totalt 23,7 milj kr. De största bidragen gick till Swedish Co-operative Centre (SCC), Arbetarrörelsens internatio- nella centrum (AIC), Utbildning för biståndsverksamhet (UBV), Svensk voluntärsamverkan (SVS) och Diakonia. Katastrofbistånd utgick under budgetåret 1989/90 med 25 milj. kr. till lantbrukskooperationen, valförberedelser samt repatriering av nicaragu- aner från Honduras. Totalt utbetalades under budgetåret 1989/90 415,4 milj. kr. till Nicara- gua. 333 <h4>SRI LANKA</h4> Prop. 1990/91: 100 Bil. 5<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-140.png" style="width:298pt;height:407pt;"/> Befolkning Befolkningstillväxt/år BNP/invånare 16,6 milj. (1988) 1,5%     (1980-88) 420 US dollar (1988) Offentligt nettobistånd/person - totalt — Sverige 217 kr.      (1988) 3 kr.      (1988) 334 <h5>Ekonomisk och social utveckling</h5> Sri Lanka har länge fört en socialt inriktad utvecklingspolitik. Trots en låg BNP per capita är medellivslängden hög, 69 år, och andelen läs- och skrivkunniga 88,6 %. Sjukvård och utbildning är kostnadsfri. Ca 90 % av barnen deltar i primärskolan. Tillverkningsindustrin svarar för 15% av BNP. Textilexporten har kommit att spela en allt viktigare roll och det traditionella beroendet av export av te, gummi och kokos har minskat. 20 % av teskörden avsattes i Irak. Omkring 100 000 lankesiska gästarbetare i Gulfområdet, främst i Ku- wait, har direkt drabbats av krisen i området. Deras överföringar till hemlandet utgjorde den tredje största exportinkomsten motsvarande ca 90 milj. kr. När gästarbetarna, främst kvinnor, nu återvänder till Sri Lanka ställs de inför en arbetsmarknad där den öppna arbetslösheten uppgår till 20 %. År 1989 inleddes ett ekonomiskt reformprogram med syfte att strama upp den makroekonomiska bilden. Man söker effektivisera och rationali- sera den offentliga sektorn till förmån för den privata sektorn, samt mins- ka budgetunderskottet och bytesbalansunderskottet. Hittills har program- met gått över förväntan med tanke på de interna och externa svårigheter landet har att tampas med. <h5>Politisk utveckling</h5> Utvecklingen i Sri Lanka präglas fortfarande av den allvarliga väpnade konfliken i de norra och östra delarna av landet. I juni 1990 bröt återigen strider ut mellan den tamilska organisationen befrielsetigrarna (LTTE), vilken kämpar för en självständig tamilsk stat, och regeringsstyrkor. Grova övergrepp på civilbefolkningen har rapporterats från båda sidor. Våldet är mycket omfattande. Dokumentation och information om övergrepp mot de mänskliga rättigheterna är förenat med stora risker för de inblandade. Representanter för Amnesty International har upprepade gånger förgäves sökt tillstånd att besöka sitt lokalkontor i Colombo, men överväger nu att stänga detta då besökstillstånd inte lämnats av myndigheterna. Internatio- nella rödakorskommittén, ICRC, är verksam i landet. Direkta samtal har förekommit mellan den lankesiska regeringen och den dominerande tamilska separatistorganisationen LTTE, men ännu fö- refaller det vara långt till en fredlig, politisk lösning av konflikten. De indiska trupperna lämnade Sri Lanka i mars 1990 och ett vänskaps- avtal har slutits mellan länderna. 1 de södra delarna av landet har våldet mellan den singhalesiska extre- mistiska nationaliströrelsen JVP, Folkets Befrielsefront och regeringen klingat av om dock ej helt upphört. Läget är lugnare vilket även resulterat i ökade turistströmmar. I försöken att bemästra konflikten har regeringen beslutat om etnisk Prop. 1990/91:100 Bil. 5 335 kvotering vid anställning inom den statliga förvaltningen inklusive polis Prop. 1990/91: 100 och armén. Poliskårens etniska sammansättning skall vara densamma som Bil. 5 för befolkningen i området. Etnisk kvotering tillämpas även vid intagning till universiteten. <h5>Sveriges bistånd</h5> Utvecklingssamarbetet med Sri Lanka regleras av ett ettårigt samarbetsav- tal för perioden 1990/91. Sedan biståndssamarbetet med Sri Lanka inled- des år 1958 har ca 1,9 miljarder kr. utbetalats. Samarbetsavtalet för 1990/91 omfattar 70 milj. kr. Biståndet spelar en viktig roll för Sri Lankas utveckling. Världsbanken och Asiatiska utvecklingsbanken har vid sidan av flera givarländer utfäst bistånd till Sri Lanka för återuppbyggnad i landets konfliktdrabbade delar. Världsbanken är landets största biståndsgivare medan de ledande bilatera- la givarna är Japan, USA, Storbritannien, Tyskland och Kanada. Sverige har finansierat en stor del av vattenkraftprojektet i Kotmale, ett av tre stora kraftverk inom Mahaweliprogrammet. Det svenska stödet till Kotmale uppgår till 1 395 milj. kr. och den sista utbetalningen gjordes 1987/88. 85 % av stödet har varit bundet till upphandling i Sverige. Elpro- duktionen har varit i gång sedan december 1987. Kraftverksbygget har genomförts på ett effektivt och professionellt sätt. Sedan Kotmale-projektet har avslutats koncentreras det svenska bistån- det till landsbygdsutveckling, hälsovård och utbildning. Reservationen har ökat under senare år, främst beroende på det starkt försämrade säkerhets- läget. Humanitära insatser för att hjälpa konfliktens offer och katastrofme- del har inkluderats i landramssamarbetet. Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj, kr.) <table border="1"> <tr><td> Disponibelt</td><td> 1989/90</td><td> 1990/91</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td> 70,0</td><td> 70,0</td></tr> <tr><td> Ingående reservation</td><td> 54,0</td><td> 95,0</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 124,0</td><td> 165,0</td></tr> </table> <table border="1"> <tr><td> Fördelning</td><td> Utbetalt 1989/90</td><td> Planerat 1990/91</td></tr> <tr><td> Landsbygdsut veck1 i ng</td><td> 7,0</td><td> 30,0</td></tr> <tr><td> Undervisning</td><td> 11,0</td><td> 20,0</td></tr> <tr><td> Immuni ser ing</td><td> 7,0</td><td> 6,0</td></tr> <tr><td> Konsultfond</td><td> 1,0</td><td> 2,0</td></tr> <tr><td> Signalutrustning</td><td> -</td><td> 3,0</td></tr> <tr><td> Katastrofbistånd/humanitärt stöd</td><td> 3,0</td><td> 20,0</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 29,0</td><td> 81,0</td></tr> <tr><td> Utgående reservation</td><td> 95,0</td><td> 84,0</td></tr> </table> 336 Landsbygdsutveckling Det svenska stödet till landsbygdsutveckling avser två distrikt. Program- met påbörjades år 1979 och har under senare år präglats av en mer medveten strävan att nå fattiga befolkningsgrupper. I Matara-distriktet stöder man främst integrerad byutveckling, skapandet av arbetstillfällen och social infrastruktur. I höglandsdistriktet Badulla stöder Sverige ett liknande landsbygdsutvecklingsprogram, där främst insatser inom häl- sovård och undervisning pågår. Detta projekt riktar sig i första hand till plantagearbetare i eftersatta områden, och innehåller även markvårdsin- satser bland svedjebrukare. Undervisning Stödet till undervisningssektorn syftar i första hand till att höja undervis- ningens kvalitet i plantageskolor och eftersatta primärskolor på landsbyg- den. Konsultstödet för uppbyggnad av en teknisk lärarhögskola avslutades under 1988/89. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 Immunisering Sverige stöder sedan år 1987 ett program som UNICEF och den lankesiska regeringen driver. Detta program syftar till att ge samtliga barn upp till 3 års ålder ett fullgott skydd mot epidemiska sjukdomar samt att vaccinera kvinnor i fertil ålder mot stelkramp. Trots att säkerhetsläget gör det svårt att nå vissa delar av landet har programmet enligt uppgift redan nått en täckningsgrad på ca 80 %. Katastrofbistånd/humanitära insatser Landramsmedel används även till humanitärt stöd och katastrofbistånd, bl.a. genom internationella rödakorskommittén. Medel har använts till repatriering av lankesiska gästarbetare från Gulfen och till insatser av Röda korset. Bistånd utanför landramen 4 milj. kr. har under 1989/90 utgått som katastrofbistånd för repatriering av flyktingar. Ett tiotal svenska enskilda organisationer erhåller stöd från SIDA om totalt 6 milj. kr. för sin verksamhet i landet. Därutöver ges direktstöd till olika lankesiska kvinnoorganisationer. SAREC har sedan år 1976 stött forskning i Sri Lanka, under 1989/90 med ca 7 milj. kr. Målet är att vidmakthålla och stärka forskningskapacite- ten i landet. Verksamheten avser bl.a. forskning om vattenbufflar, marin forskning och jordbruk. Totalt utbetalades under budgetåret 1989/90 ca 54,2 milj. kr. till Sri Lanka. 337 TANZANIA Victoria- ! Moshj Bnyanga INDISKA väg järnväg OCEANEN >AR ES SALAAM ) Srrengeti lomtau Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 Befolkning Befolkningstillväxt/år BNP/invånare 24,7 milj. (1988) 3,5 %     (1980-88) 160 US dollar (1988) <table border="1"> <tr><td colspan="3"> Offentligt nettobistånd/person</td></tr> <tr><td> - totalt (exkl. östländer)</td><td> 238 kr.</td><td> (1988)</td></tr> <tr><td> - Sverige</td><td> 23 kr.</td><td> (1988)</td></tr> </table> 338 <h5>Ekonomisk och social utveckling</h5> Jordbruk och boskapsskötsel sysselsätter ca 85 % av befolkningen och utgör därmed de dominerande sektorerna i Tanzanias ekonomi. Industri- utvecklingen har gått långsamt och många företag arbetar idag långt under sin kapacitet. Den svaga infrastrukturen på alla områden har bidragit till att reformförsöken går långsamt. Den ekonomiska krisen har inneburit en försämring inom de sociala sektorerna, främst utbildning och hälsovård. Utlandsskulden är mycket hög, och den teoretiska skuldtjänstkvoten för år 1990 beräknas uppgå till 71 %. Den faktiskt erlagda skuldtjänsten uppgår dock till 16 % av exportintäkterna. Tanzania genomförde 1986 — 89 ett ekonomiskt strukturanpassnings- program i överensstämmelse med de policyriktlinjer som förordas av Internationella valutafonden (IMF). Reformerna har inkluderat liberalise- ring av utrikes- och inrikeshandeln, kraftig nedskrivning av valutan, av- skaffande av subventioner, begränsning av kreditexpansionen och den statliga upplåningen samt uppjustering av räntenivån. Den ekonomiska utvecklingen har på senare tid varit mer positiv, bl.a. har BNP ökat med ca 4 % årligen de senaste fyra åren, vilket inneburit att per capita inkomsten ökat för första gången sedan år 1980. Vidare har den negativa utvecklingen av export och industriproduktion vänts. Reformbe- hoven är dock fortsatt stora, vilket avspeglas i den andra fasen av reform- programmet som påbörjats innevarande år. Nödvändiga åtgärder inklude- rar rehabilitering av den fysiska och sociala infrastrukturen, effektivisering av den offentliga sektorn och en dämpning av inflationstakten. De sociala sektorerna skall ägnas ökad vikt liksom ansträngningar att öka de offentlig- anställdas löner, vilka urholkats kraftigt. För att kunna fullfölja struktur- anpassningsprogrammet är Tanzania beroende av att biståndsflödet upp- rätthålls på en fortsatt hög nivå. <h5>Politisk utveckling</h5> Tanzania är en enpartistat, och partiet är överordnat parlament och rege- ring. Val till parlamentet, som senast hölls i oktober 1990, medger dock i praktiken viss pluralism inom enpartisystemets ram. I augusti 1990 valdes president Mwinyi till partiordförande efter Nyerere, vilket innebär en ökad maktkoncentration till presidenten. Tanzania präglas av politisk stabilitet och en socialt inriktad utvecklingspolitik. Etniskt grundade mot- sättningar har i stort sett kunnat undvikas. Läget avseende mänskliga rättigheter är relativt gott. Strävan efter jämlikhet och respekt för männi- skovärde har varit ett av regeringens uttalade må! alltsedan självständighe- ten. Amnesty International tillåts verka i landet. Tanzania har länge aktivt arbetat mot rasdiskriminering i internationella sammanhang och bedriver en generös flyktingpolitik. Inga rapporter förekommer om mord, avrätt- ningar eller försvinnanden på politiska grunder. Rapporter om missförhål- landen förekommer dock, i första hand från polishäkten. Politiskt frihets- berövande rapporteras, främst från Zanzibar. Yttrande- och mediafriheten är relativt omfattande men viss självcensur förekommer. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 339 <h5>Sveriges bistånd</h5> Sverige svarar för ca 15 % av det totala biståndet till Tanzania och är för närvarande det största bilaterala givarlandet. Andra stora givare är Neder- länderna, Canada, Tyskland, Danmark, Norge, Storbritannien och EG. Utvecklingssamarbetet med Tanzania regleras av ett tvåårigt avtal för budgetåren 1989/90— 1990/91, omfattande totalt 1 080 milj. kr. Sedan det svenska biståndet inleddes år 1964 har t.o.m. budgetåret 1989/90 sam- manlagt mer än 6,2 miljarder kronor utbetalats. Huvudmålet för det svenska biståndet under de senaste åren har varit att medverka till strukturanpassningsåtgärder som bidrar till ekonomisk återhämtning och tillväxt. Genom biståndssamarbetet skapas också förut- sättningar för att upprätthålla standarden inom de sociala sektorerna, t. ex. i fråga om hälsovård och undervisning. Huvudsektorerna för samarbetet är varubistånd, industri, undervisning, landsbygdens vattenförsörjning (HESAWA), förvaltningsutveckling, skogs- och markvård, telekommuni- kation, hälsovård och energi. Inom biståndet ges ökad vikt åt åtgärder som främjar decentralisering och ökat folkligt deltagande samt insatser som värnar om miljön. Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj, kr.): <table border="1"> <tr><td> Disponibelt</td><td> 1989/90</td><td> 1990/91</td></tr> <tr><td> Landram</td><td> 540</td><td> 550</td></tr> <tr><td> Ingående reservation</td><td> 195</td><td> 63</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 735</td><td> 613</td></tr> </table> <table border="1"> <tr><td> Fördelning</td><td> Utbetalt 1989/90 (prel)</td><td> Planerat 1990/91</td></tr> <tr><td> Varubistånd</td><td> 230</td><td> 240</td></tr> <tr><td> Industrisektorn, inkl Mufindi</td><td> 111</td><td> 109</td></tr> <tr><td> Undervisning</td><td> 67</td><td> 92</td></tr> <tr><td> Landsbygdens vattenförsörjning (HESAWA)</td><td> 45</td><td> 40</td></tr> <tr><td> Skogs- och markvård</td><td> 34</td><td> 35</td></tr> <tr><td> Förvaltningsutveckling</td><td> 24</td><td> 28</td></tr> <tr><td> Hälsosektorn</td><td> 16</td><td> 16</td></tr> <tr><td> Kvinnostöd</td><td> 5</td><td> 10</td></tr> <tr><td> Telekommunikationer</td><td> 12</td><td> 9</td></tr> <tr><td> Energi, Mtera</td><td> 7</td><td> 7</td></tr> <tr><td> Konsul tfond</td><td> 2</td><td> 4</td></tr> <tr><td> Betalningsbalansstöd</td><td> 65</td><td> -</td></tr> <tr><td> Nordiska kooperativa projektet</td><td> 32</td><td> -</td></tr> <tr><td> Hamnen, Dar es Salaam</td><td> 20</td><td> -</td></tr> <tr><td> Övrigt</td><td> 2</td><td> 2</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 672</td><td> 592</td></tr> <tr><td> Utgående reservation</td><td> 63</td><td> 21</td></tr> </table> Landsbygdens vattenförsörjning (HESAWA) Svenskt stöd till vattenförsörjning på Tanzanias landsbygd har lämnats sedan år 1965. Under 1980-talet har insatsen utvecklats till ett integrerat Prop. 1990/91:100 Bil. 5 340 program omfattande vattenförsörjning, hälsoupplysning och omgivnings- Prop. 1990/91: 100 hygien (HESAWA). Stödet är koncentrerat till tre regioner vid Victoria- Bil. 5 sjön. HESAWA-programmet bygger på ett aktivt deltagande av nyttjarna, som till största delen är kvinnor, samt tekniska lösningar som är baserade på lokalsamhällets resurser och kunskap. Sedan år 1985 har mer än 400 000 människor fått förbättrad vattenförsörjning genom programmets försorg och erfarenheterna visar att byborna har haft förmåga och vilja att planera och driva sin egen utveckling, att utbildningsaktiviteterna har utvecklat människors kompetens och kapacitet, att framsteg har gjorts i utveckling av anpassad teknik inom vatten- och sanitetsområdet samt att genomförandekapaciteten växer successivt. Industri Industrisektorstödet ges främst till småindustri, exportfrämjande insatser och till rehabilitering av en cementfabrik och en förpackningsindustri. Sverige är delfinansiär av pappers- och massafabriken i Mufindi. Undervisning Den ekonomiska krisen har lett till en försämring av utbildningskvaliteten. Biståndet till undervisningssektorn syftar till att motverka denna försäm- ring bl.a. genom produktion av läroböcker och undervisningsmaterial, rehabilitering av skolbyggnader och utbildning av lärare. Stödet riktas till primär- och vuxenutbildning samt yrkesutbildning. Förvaltning Biståndet till utveckling av förvaltningen avser främst åtgärder för att bistå finans- och planeringsministeriet bl.a. i fråga om skuldhantering, förvalt- ning, beskattning, statistik och revision. Varubistånd Sverige och Tanzania har avtalat att en betydande del av biståndssamarbe- tet tills vidare skall utgöras av import av varor för att säkerställa priorite- rad produktion och underlätta den ekonomiska återhämtningen. Den största delen av varubiståndet fördelas av finansministeriet fritt och obun- det inom sektorerna jordbruk, industri och transporter. För 1990/91 ut- ökas den fria delen ytterligare då en stor del av varubiståndet ges till det icke-administrativa valutafördelningssystem, Open General Licensing (OGL). som inrättades år 1988. Övrigt Samarbetet inom hälsosektorn avser ett nutritionsinstitut samt ett pro- gram för familjeplanering och AIDS-kontroll. 341 Skogssektorstödet inriktas på byskogsbruk, mark- och miljövård och ges i form av utbildning, utrustning och institutionellt stöd. Under budgetåret 1989/90 användes 65 milj. kr. av landramen för ett särskilt betalningsbalansstöd till Tanzania. Stödet bidrog till finansiering av landets skuldtjänst på äldre icke-koncessionella lån till Världsbanken. Bistånd utanför landramen Tanzania är den största mottagaren av bistånd genom svenska enskilda organisationer. Ett trettiotal organisationer är engagerade i projekt inom bl. a. hälsovård, undervisning och landsbygdsutveckling. Genom SAREC lämnas stöd till tanzanska forskningsinstitutioner, hu- vudsakligen för forskning inom medicin, jord- och skogsbruk. Inom SADCC-samarbetet pågår två större projekt avseende rehabilite- ring av Dar es Salaams hamn och upprustning av TAZARA-järnvägen. Utbetalningar till dessa projekt beräknades till 89 milj. kr. under 1989/90. Under budgetåret 1989/90 har Sverige givit särskilt betalningsbalans- stöd till Tanzania om totalt 70 milj. kr. för att underlätta skuldtjänstbetal- ningar på äldre icke-koncessionella lån till Världsbanken. Totalt utbetalades under budgetåret 1989/90 ca 902 milj. kr. till Tanza- nia. Prop. 1990/91:100 Bil. 5 342 VIETNAM                                       Prop. 1990/91: 100<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-141.png" style="width:327pt;height:448pt;"/> Befolkning Befolkningsti11 växt/år BNP/invånare 64 milj. (1988) 2,4 %   (1980-88) 180 US dollar (1988) <table border="1"> <tr><td colspan="3"> Offentligt nettobistånd/person</td></tr> <tr><td> - Totalt (exkl. östländer)</td><td> 14 kr.</td><td> (1988)</td></tr> <tr><td> - Sverige</td><td> 5 kr.</td><td> (1988)</td></tr> </table> 343 24 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5 <h5>Ekonomisk och social utveckling</h5> Vietnam är mycket tättbefolkat, särskilt i de bördiga slättområdena. Be- folkningstillväxten utgör ett stort problem. Miljön utsätts försvåra påfrest- ningar på grund av svedjebruk och skogsavverkning, främst för brännved. De infrastrukturella effekterna av kriget är alltjämt stora, särskilt i delar av södra Vietnam. Sedan regeringen genomfort ett omfattande ekonomiskt reformpaket under år 1988 har stora förändringar skett till det bättre. Den tidigare mycket höga inflationstakten har kunnat sänkas från en nivå på 400 % år 1988 till för närvarande ca 2,5 % per månad. Växelkursen har stabiliserats och differensen mellan den officiella och parallella kursen nedbringats. Systemet med prisregleringar är i stort sett avvecklat. Den reala räntan är nu positiv. Den ökade satsningen på enskilda bönder tillsammans med gynnsamma väderförhållanden har de senaste två åren givit goda skördar. Under år 1989 exporterades 1,4 milj, ton ris vilket gjorde Vietnam till tredje största risexportör på världsmarknaden det året. Den statliga sektorn genomgår en förändringsprocess och den privata sektorn expanderar. Utländska investeringar stimuleras och drygt hundra joint venture-avtal har ingåtts med utländska foretag. Trupptillbakadragandet från Kambodja i september 1989 har ännu inte resulterat i den normalisering av de internationella förbindelserna som eftersträvades. Detta gäller såväl flera västländer som länder i regionen och de internationella fmansinstitutionerna. Under år 1989 intensifiera- des emellertid kontakterna med IMF och Världsbanken och i viss mån Asiatiska utvecklingsbanken. Alla förutsättningar för ett avtal med IMF har uppfyllts, men avtalet har ändå försenats huvudsakligen på grund av motstånd från USA. Utan inflöde av utländskt kapital genom bistånd och/eller krediter kan den fortsatta ekonomiska utvecklingen och reform- processen äventyras. <h5>Politisk utveckling</h5> De ekonomiska reformerna har medfört en omfattande revision och förny- else av befintlig lagstiftning, vilket också varit av betydelse för utveckling- en beträffande mänskliga rättigheter. Det överordnade målet för den vietnamesiska förändringspolitiken är att bringa reda i landets ekonomiska problem. Det är ett faktum att politiska reformer inte ägt rum i samma snabba takt som de ekonomiska förändringarna. Men den underliggande trenden är en fortgående liberali- sering på alla områden. Betydande förbättringar avseende de mänskliga rättigheterna har ägt rum, även om brott mot dessa rättigheter fortfarande förekommer. Ett okänt antal politiska fångar hålls alltjämt internerade utan rättegång. En viss liberalisering av kulturlivet är märkbar. Antalet personer som lämnar Vietnam inom reguljära emigrationspro- gram har ökat kraftigt. Flertalet torde vara s.k. ekonomiska flyktingar. Under år 1989 enades USA och Vietnam om ett program som möjliggör Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 344 förf. d. internerade i omskolningsläger att bosätta sig i USA. Samtidigt har Prop. 1990/91: 100 strömmen av flyktingar varit omfattande. En klar minskning tycks dock Bil. 5 kunna skönjas under år 1990. Närmare 1 500 personer av de s.k. båtflyk- tingarna har återvänt till Vietnam. <h5>Sveriges bistånd</h5> Biståndssamarbetet med Vietnam regleras i ett tvåårigt samarbetsavtal för budgetåret 1990/91 och 1991/92. Biståndssamarbetet inleddes budgetåret 1970/71. Till och med budgetåret 1989/90 har ca 5,6 miljarder kronor utbetalats. Det nuvarande biståndet omfattar främst stöd till skogsindustrin, häl- sovård och industrirehabilitering samt varubistånd. Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj, kr.): <table border="1"> <tr><td> Disponibelt</td><td> 1989/90</td><td> 1990/91</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td> 300,0</td><td> 300,0</td></tr> <tr><td> Ingående reservation</td><td> 80,0</td><td> 147,0</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 380,0</td><td> 447,0</td></tr> </table> <table border="1"> <tr><td> Fördelning</td><td> Utbetalt 1989/90</td><td> Planerat 1990/91</td></tr> <tr><td> Vinh Phu-projektet m. m.</td><td> 114,0</td><td> 20,0</td></tr> <tr><td> Plantering o markvård</td><td> 6,0</td><td> 34,0</td></tr> <tr><td> Transportprojekt, Vinh Phu</td><td> 2,0</td><td> -</td></tr> <tr><td> Yrkesskola, Vinh Phu</td><td> 3,0</td><td> 3,0</td></tr> <tr><td> Bostadsområdet Vinh Phu</td><td> 5,0</td><td> -</td></tr> <tr><td> Energi</td><td> 10,0</td><td> 30,0</td></tr> <tr><td> Industrirehabi1 i ter ing</td><td> 26,0</td><td> 37,0</td></tr> <tr><td> Hälsosektorn</td><td> 53,0</td><td> 60,0</td></tr> <tr><td> Varubistånd</td><td> 11,0</td><td> 227,0</td></tr> <tr><td> Forvaltningsbistånd</td><td> -</td><td> 2,0</td></tr> <tr><td> Konsultfond</td><td> 3,0</td><td> 3,0</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 233,0</td><td> 416,0</td></tr> <tr><td> Utgående reservation</td><td> 147,0</td><td> 31,0</td></tr> </table> Det svensk-vietnamesiska biståndssamarbetet syftar främst till att stödja det ekonomiska reformarbetet och därmed skapa bättre förutsättningar för en decentraliserad utveckling. Därvid utgör varubiståndet, industristödet, energistödet samt stödet till effektivisering av förvaltningen viktiga kom- ponenter. Stödet till skogs- och markvård samt till hälsosektorn är andra betydande delar av samarbetet. Ett samarbete på rättsväsendets område har inletts. Rätts- och rättighetsfrågor utgör en viktig komponent i de bilaterala samtalen. Varubistånd Genom ett fortsatt stort varubistånd tillförs Vietnam utländsk valuta för import som är viktig vid genomförandet av den ekonomiska reformpoliti- ken. Denna biståndsform blir av större betydelse under de närmaste åren. 345 men kan sannolikt, sedan en IMF-uppgörelse väl har uppnåtts och samar- Prop. 1990/91: 100 bete med Världsbanken, Asiatiska utvecklingsbanken m.fl. inletts, mins- Bil. 5 kas till förmån för ökat stöd till koncentrationssektorerna. Också icke-stat- liga företag skall ha tillgång till varubiståndet. Forvaltningsbistånd Förvaltningsbiståndet, som utgör en annan viktig del av stödet till re- formprocessen, kommer att inriktas på samarbete inom skatteområdet samt utbildning och rådgivning avseende kunskaper i makroekonomi. Företagsledarutbildning och bankstöd kommer att inkluderas i stödet till industrisektorn. I biståndssamarbetet med Vietnam har kunskapsöverfö- ring kommit att spela en alltmer betydande roll. I stödet till industrisek- torn har ingått bl.a. upprustning av åtta små och medelstora industrier. Ett nytt stöd planeras med start i januari 1991. Ökad vikt kommer därvid att läggas vid att höja kompetensen hos företagsledarna och andra nyckel- personer i företagen. Förutsättningarna för denna typ av insatser fanns inte tidigare, men genom den vietnamesiska förändringspolitiken kan de genomföras och därtill med gott resultat. Det svenska stödet till massa- och pappersfabriken Vinh Phu (det s.k. ”Bai Bang projektet”) avslutades den 30 juni 1990. Den vietnamesiska företagsledningen övertog detta datum det fulla ansvaret för driften av fabriken. Kvarstående reservation på insatsavtalet samt vissa besparingar kommer att användas för bl.a. konsulttjänster och import av råvaror och reservdelar. Därutöver hänvisas bruket till export av papper för att täcka importen av nödvändiga insatsvaror under kommande år. Produktion på nuvarande nivå (prognos på 26 000 ton för år 1990) skapar emelltid inte tillräckliga resurser för att verksamheten skall klara sig utan statsbidrag. En grundlig utvärdering planeras till år 1993. Skogssektorn Stödet till skogssektorn fortsätter med ökad tonvikt på markvård och familjebaserat skogsbruk. Insatserna kommer samtidigt på sikt att bidra till Vinh Phus råvaruförsörjning. Yrkesskole- och transportinsatserna i anslutning till Vinh Phu har förlängts. Industrisektorn Stödet till industrisektorn som hittills omfattat industriupprustning har givit goda resultat. Ökad vikt kommer att läggas vid att höja kompetensen hos företagsledningar och andra nyckelpersoner. Banker, baserade på lön- samhetstänkande, förutses bli kanaler för att bevilja lån till de enskilda företagen. 346 Energisektorn                                                      Prop. 1990/91:100 Ri 1 5 Ett begränsat stöd till energisektorn planeras for den närmaste treårsperio- ' J den. Huruvida energisektorn skall stödjas också på längre sikt är avhängigt bl.a. av det biståndssamarbete som andra givare kan komma att inleda. Hälsosektorn Stödet till hälsosektorn förblir ett centralt inslag i samarbetet. Tyngd- punkten kommer fortsättningsvis att ligga på primärvård, inklusive famil- jeplanering. Miljösektorn Miljöaspekterna bevakas inom samtliga program. Även ett mer långsiktigt stöd inom miljöområdet planeras. Övrigt Insatser inom kultur- och lagstiftningsområdet bereds. I båda fallen förut- ses ett långsiktigt samarbete i vilket svenska institutioner engageras. Bistånd utanför landramen Under budgetåret 1989/90 beviljades Vietnam 17,5 milj. kr. i katastrofbi- stånd. Medlen har använts för insatsvaror för jordbruket jämte stöd till UNICEF:s program för barn. Det svensk-vietnamesiska forskningssamarbetet via SAREC har pågått sedan år 1977. För budgetåret 1990/91 beräknas detta samarbete uppgå till 6 milj. kr. De viktigaste samarbetsområdena är medicin, jord- och skogs- bruk, geoteknik och kvinnoforskning. Totalt utbetalades under budgetåret 1989/90 292,9 milj, kr till Vietnam. 347 <h4>ZAMBIA</h4><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-142.png" style="width:297pt;height:223pt;"/> Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 Befolkning Befolkningsti1lväxt/år BNP/invånare 7.6 milj. (1988) 3.7 %     (1980-88) 290 US dollar (1988) Offentligt nettobistånd/person - totalt - Sverige 380 kr.      (1988) 29 kr.      (1988) 348 <h5>Ekonomisk och social utveckling</h5> Zambia är världens mest skuldtyngda land, mätt i förhållande till BNP och folkmängd. Den kontrakterade skuldtjänsten utgör 90 °/o av exportinkoms- terna och betalningseftersläpningarna till långivarna är omfattande. 85 °/o av Zambias exportinkomster kommer från en enda produkt, koppar, vilket utgör en huvudförklaring till den ekonomiska krisen. Världsmarknadspri- set på koppar har under de senaste 15 åren sjunkit kraftigt och väntas fortsätta dala, samtidigt som kopparresursen förväntas vara uttömd för landet inom de närmaste decennierna. BNP per capita har under 1980-ta- let halverats och uppgår nu endast till 40 % av nivån år 1976. Statsförvalt- ningen genomgår en kris med svag administrativ kapacitet. Det är mot bakgrund av ovanstående som Zambia nu genomför ett strukturanpassningsprogram godkänt av Världsbanken och Internationella Valutafonden (IMF). Grunden för programmet lades fast i mitten av 1989 och omfattar kraftiga devalveringar, avreglering av priser och handel, inflationsbekämpning, minskat budgetunderskott, rationaliseringar inom statsföretagen samt en skattereform. Därutöver planeras ett socialt åt- gärdsprogram för att mildra de negativa effekterna på sårbara grupper. Hittills har Zambia genomfört anpassningsprogrammet enligt planerna. Valutan har devalverats gradvis och ett system med dubbla växelkurser har införts med målet att uppnå en marknadsanpassad växelkurs till år 1992. Vidare har budgetunderskott och penningmängdstillväxt minskat, icke-traditionell export ökat och priserna avreglerats. Zambia har på flera områden haft en mer ambitiös målsättning än Världsbanken och IMF föreskrivit. Många svåra reformer återstår dock. Strukturella reformer är nödvändi- ga inom jordbruket, industrin, gruvsektorn, de statsägda företagen, trans- portsektorn, sociala sektorn samt vad gäller de offentliga utgifterna. En förutsättning för att anpassningsprogrammet skall kunna intensifieras och utvidgas är dock att det internationella givarsamfundet bistår med extraor- dinära insatser. Därutöver krävs att Zambias betalningseftersläpningar till IMF och Världsbanken kan lösas inom ramen för dessa institutioner. De hittills vidtagna och nödvändiga ekonomiska åtgärderna har ound- vikligen drabbat utsatta grupper i städerna, bl. a. genom högre priser på livsmedel. 1 juni i år fördubblades majsmjölspriserna vilket utlöste våld- samma protester, kravaller och plundringar med åtskilliga dödsoffer. Kri- sen har också medfört att arbetslöshet och undersysselsättning ökat. Sam- tidigt har den förändrade politiken gynnat breda lager på landsbygden. De sociala sektorerna har dock drabbats av nedskärningar i statens budget och insatser på dessa områden planeras nu av regeringen. <h5>Politisk utveckling</h5> Zambia har varit en enpartistat sedan år 1973 och makten är starkt koncentrerad till presidenten. Den tidigare relativt stabila politiska situa- tionen har under år 1990 förbytts till ett oroligt och instabilt politiskt läge. Det politiska missnöjet kan till stor del förklaras av den ekonomiska Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 349 krisen. Kritiken och krav på politiska reformer har främst kommit från fackföreningsrörelsen och f. d. ministrar som organiserat sig för flerparti- system. Efter en livlig politisk debatt som pågått i ett halvår, annonserade presidenten i september år 1990 att flerpartisystem skall återinföras. Kon- stitutionen skall skrivas om och fria val med flera partier har utlovats före oktober 1991. Generellt är läget avseende mänskliga rättigheter förhållandevis gott. Inga rapporter förekommer om mord, avrättningar eller försvinnanden på politiska grunder. Däremot har Amnesty International rapporterat om ett begränsat antal politiska fångar. Yttrandefriheten är förhållandevis omfat- tande. I media förekommer kritik mot partiet och regeringen. Zambia för en generös flyktingpolitik. MR-organisationer är tillåtna i landet och Am- nesty International och UNHCR finns representerade. Mot bakgrund av den regionala instabiliteten har undantagstillstånd dock rått i landet sedan självständigheten. Prop. 1990/91:100 Bil. 5 <h5>Sveriges bistånd</h5> Sverige svarar för ca 10 % av det samlade biståndet till Zambia. Andra stora biståndsgivare är USA, Japan, Italien, Västtyskland och EG. Utvecklingssamarbetet med Zambia regleras av ett tvåårigt avtal för åren 1990-91 omfattande 480 milj. kr. Samarbetet påbörjades år 1965 efter självständigheten och sedan dess har t. o. m. budgetåret 1989/90 samman- lagt ca 2,3 miljarder kronor utbetalats. Huvudområden för samarbetet är sektorstöden till jordbruk, undervisning och hälsovård. Härtill kommer varubistånd samt en personal- och konsultfond. En tillfällig rehabilite- ringsinsats för vattenkraftverket Kafue Gorge tillkom under år 1989. Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj, kr.): <table border="1"> <tr><td> Disponibelt</td><td> 1989/90</td><td> 1990/91</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td> 240</td><td> 240</td></tr> <tr><td> Ingående reservation</td><td> 127</td><td> 130</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 367</td><td> 370</td></tr> </table> <table border="1"> <tr><td> Fördelning</td><td> Utbetalt 1989/90</td><td> Planerat 1990/91</td></tr> <tr><td> Jordbruk</td><td> 98</td><td> 105</td></tr> <tr><td> Importstöd</td><td> 20</td><td> 85</td></tr> <tr><td> Undervisning</td><td> 33</td><td> 40</td></tr> <tr><td> Hälsovård</td><td> 28</td><td> 37</td></tr> <tr><td> Personal- och konsultfond</td><td> 15</td><td> 16</td></tr> <tr><td> Rehab Kafue Gorge</td><td> 45</td><td> -</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 239</td><td> 283</td></tr> <tr><td> Utgående reservation</td><td> 128</td><td> 87</td></tr> </table> 350 Jordbruk Jordbruket är den sektor som prioriteras i strukturanpassningsprogram- met. Ett väl fungerande jordbruk är avgörande för att få Zambia ur krisen. Inom jordbrukssektorstödet är de största insatserna stöd till integrerad landsbygdsutveckling, kooperation samt ett utsädes- och forskningspro- gram. Insatser för småbönder och kvinnor på landsbygden är en viktig komponent i jordbruksstödet. Det svenska stödet har bidragit till en ökad jordbruksproduktion och till en fungerande produktion av högkvalitativt utsäde. I stödet till jordbrukssektorn ingår en insats för miljö- och mark- vård. Hälsovård Samarbetet omfattar insatser för läkemedelsdistribution till landsbygden, utbildning av personal inom primärhälsovården, ett program för övervak- ning av kost- och näringsfrågor, stöd till ministeriets transportfunktioner, underhåll och rehabilitering av hälsovårdscentraler samt stöd till Zambias AIDS-plan. Undervisning Större delen av stödet går till produktion av skolmöbler och läromedel för primärskolorna, lärarutbildning i praktiskt inriktade ämnen, utbildnings- planering, handikapputbildning samt stöd till universitetets institutioner för lantmäteri och elektronik. Varubistånd Varubiståndsstödet har ökat kraftigt under innevarande år till följd av Zambias genomförda reformer för strukturanpassning. Detta stöd väntas bli fortsatt betydande så länge landet genomför ekonomiska åtgärder i enlighet med anpassningsprogrammet. Varubiståndet koncentreras till va- ror för underhåll av landets långsiktiga infrastruktur inom energi och transportsektorerna. Personal- och konsultfond Huvuddelen av stödet inom personal- och konsultfonden inriktas på områ- den vilka är centrala för utformningen och genomförandet av Zambias ekonomiska politik. Det ekonomiska reformprogrammet kräver en mycket aktiv och väl samordnad penning- och valutapolitik. Under budgetåret 1988/89 samfinansierade Sverige studier av Zambias växelkurs- och skuld- politik. Dessa studier bidrog till en omprövning av den ekonomiska politi- ken och till att en dialog om strukturanpassningsprogram återupptogs med IMF och Världsbanken. Sverige stöder vidare Centralbanken, vars betydelse i reformprocessen är avgörande. En svensk konsultfirma har för Centralbanken presenterat Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 351 förslag på åtgärder för att förbättra informationsflödet och införa ett användaranpassat datastystem. Det finns många privatbanker i Zambia och därmed ett behov av en kontrollerande myndighet. Svenskt bidrag ges till Bankinspektionen i Zambia. Slutligen ges svenskt stöd till en rådgivare i Centralbanken för koordinering av givarinsatser. Inom personal- och konsultfonden ges även stöd till en revisorstjänst vid det zambiska finansministeriet samt till vattenkraftverket Kafue Gorge. Bistånd utanför landramen Utanför landramen berörs Zambia av det svenska SADCC-samarbetet, främst rehabiliteringen av Kafue Gorge och insatser längs Tazara-järn- vägen. Under anslagsposten Särskilda program finansieras ett industrisamarbe- te mellan zambiska och svenska småföretagare. Sverige lämnar även omfattande humanitärt bistånd till flyktingar i landet. Under budgetåret 1989/90 har Sverige beslutat att ge Zambia ett särskilt betalningsbalansstöd om 100 milj. kr. inom ramen för Världsbankens särskilda program för Afrika (SPA). Bidraget är ett stöd till landets struk- turanpassningsprogram och skall användas för import av varor. Totalt utbetalades under budgetåret 1989/90 265,4 milj. kr. till Zambia. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 352 <h4>ZIMBABWE</h4> 'LUSAKA hanbofjön Kwekwf Rutenga’ JM Zimbabwe- ruinema > Bulawayi •tona Fa=ts^ 'sydafrikanska >'■ Z7REPUBLIKEN \ S Kadumaj ZIMBABWl BOTSWANA ----väg järnväg 200 300 MOCAMBIQUE Prop. 1990/91:100 Bil. 5 Befolkning Befolkningst i 11 växt/år BNP/invånare 9,3 milj. (1988) 3,7 %     (1980-88) 650 US dollar (1988) Offentligt nettobistånd/person - totalt (exkl. östländer) - Sverige 176 kr.   (1988) 20 kr.    (1988) 353 <h5>Ekonomisk och social utveckling</h5> Den zimbabwiska ekonomin har djupgående strukturella problem. Inte desto mindre uppgick tillväxten för 1989 till ca 4 %. Främst beror detta på produktionsökningar i jordbruket och till viss del även inom tillverknings- industrin och gruvnäringen. Budgetunderskottet motsvarar 9 % av BNP. Skuldtjänstkvoten uppgår till knappt 30 % och Zimbabwe har skött sina utlandslån utan anmärkning. Pris- och lönestopp har upphävts och rege- ringen lade i juli 1990 fram nya förslag till avreglering av ekonomin, inklusive ett förändrat system för tilldelning av valuta. Den redan stora arbetslösheten växer och utgör ett allt svårare politiskt och socialt pro- blem. På grund av sitt geopolitiska läge upprätthåller Zimbabwe ekonomiska förbindelser med Sy< ifrika. I enlighet med regeringens strategi har expor- ten till Sydafrika reducerats. Sydafrikanska intressen har ett stort inflytan- de i Zimbabwes näringsliv. <h5>Politisk utveckling</h5> Zimbabwe är enligt konstitutionen en flerpartistat. Efter sammanslagning- en av de två största partierna, ZANU (PF) och ZAPLJ år 1989 har ZANU (PF):s dominerande ställning ytterligare stärkts. ZANU (PF) vann stort i parlamentsvalet i mars 1990. Valdeltagandet sjönk dock till 65 %. Beslutet från ZANU (PF)-kongressen att upprätta en enpartistat med marxist-leninistiska förtecken har ställts åt sidan. President Mugabe och partiledningen har klargjort att regeringspartiet vill vinna alla platser i parlamentet och därigenom uppnå en enpartisituation de facto. Den nya ekonomiska politiken med sin klara marknadsorientering går inte att förena med marxist-leninismen. Undantagstillståndet som rått sedan år 1965 upphävdes i juli 1990. Läget för de mänskliga rättigheterna har förbättrats sedan självständighe- ten, trots att regeringen senaste året gått fram hårt mot kritiska studenter, fackliga ledare, journalister och oppositionspartiet Zimbabwe Unity Movement (ZUM). Flera ministrar har tvingats avgå efter avslöjanden om inblandning i korruptionsaffarer. <h5>Sveriges bistånd</h5> De största biståndsgivarna till Zimbabwe är vid sidan om Sverige, Tysk- land, Nederländerna, Storbritannien, Canada, Norge och Världsbanken. USA har återupptagit ett mindre bilateralt bistånd efter några års avbrott av politiska skäl. Det humanitära svenska stödet till befrielserörelserna ZANU och ZAPU övergick efter självständigheten år 1980 i återuppbyggnads- och utveck- lingsbistånd till Zimbabwe. Totalt har t.o.m. budgetåret 1989/90 1 205 milj. kr. utbetalats inom ramen för det bilaterala utvecklingssamarbetet. Ett tvåårigt samarbetsavtal ingicks i juni 1990. Zimbabwes mottagningskapacitet är god. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 354 Huvudmålen för biståndssamarbetet är att understödja Zimbabwes strä- Prop. 1990/91: 100 van till social och ekonomisk utjämning samt att minska det ekonomiska Bil. 5 beroendet av Sydafrika. Sektorstöden avseende undervisning, hälsovård, förvaltningsutveckling och transport inriktas på landsbygdsutveckling. Va- rubiståndet och personal- och konsultfonden svarar främst mot bistånds- målen oberoende och tillväxt. Svenskt stöd ges till demokratiseringsreformer inom förvaltningen och till insatser med folkligt deltagande på lokal nivå. I flera insatser utgör kvinnor målgruppen. För den utsatta gruppen lantarbetare och deras fa- miljer görs speciella satsningar inom undervisning och hälsovård. Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj, kr.): <table border="1"> <tr><td> Disponibelt</td><td> 1989/90</td><td> 1990/91</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td> 180</td><td> 200</td></tr> <tr><td> Ingående reservation</td><td> 25</td><td> 32</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 205</td><td> 232</td></tr> </table> <table border="1"> <tr><td> Fördelning</td><td> Utbetalt 1989/90</td><td> Planerat 1990/91</td></tr> <tr><td> Hälsovård</td><td> 25</td><td> 25</td></tr> <tr><td> Undervisning</td><td> 40</td><td> 55</td></tr> <tr><td> Forvaltningsbistånd</td><td> 30</td><td> 30</td></tr> <tr><td> Personal- och konsultfond</td><td> 2</td><td> 5</td></tr> <tr><td> Transport</td><td> 38</td><td> 40</td></tr> <tr><td> Varubistånd</td><td> 38</td><td> 45</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 173</td><td> 199</td></tr> <tr><td> Utgående reservation</td><td> 32</td><td> 33</td></tr> </table> Hälsovård Stora framsteg har gjorts inom primärhälsovården i Zimbabwe med stöd från bl.a. Sverige. Den nationella vaccinationskampanjen har förbättrat hälsoläget hos barn särskilt vad gäller mässling och polio. Samarbetet med hälsoministeriet har vunnit stadga. I sektorprogrammet ingår förvaltnings- utbildning och byggande av en vårdskola. Delinsatser görs för vatten och sanitet i Manicaland, mödravård, nutrition, personalutbildning och han- dikapprehabilitering. Särskilt stöd går till det nationella programmet för bekämpande av AIDS. Undervisning Undervisningssektorn har under lång tid fått stora svenska bidrag. Stödet har gått till att bygga och utrusta primärskolor på landsbygden. För sekun- därskolan har lokalt anpassade läromedel utvecklats och lärarna har utbil- dats i tekniska ämnen. Ett av de största projekten är byggande av primär- skolor i eftersatta områden. I stort sett alla barn går nu i primärskola jämfört med hälften före självständigheten. Gällande sektoravtal löper till juni år 1991 och omfattar 200 milj. kr. 355 Forvaltningsbistånd                                                 Prop. 1990/91:100 Bil 5 Förvaltningssektorn har från budgetåret 1985/86 gjorts till en separat samarbetssektor. Stödet avser organisationsutveckling, förvaltningsutbild- ning och statistiksamarbete. Insatser görs bl. a. för att stärka folkligt delta- gande på lokal nivå och kvinnoinriktade verksamheter. Svenska institutio- ner har engagerats aktivt i genomförandet av olika delprogram bl. a. sta- tens institut för personalutveckling, statistiska centralbyrån, riksrevi- sionsverket, boverket och Kommunförbundet. Stöd går till förberedelser och genomförande av kommunreformer och till fysisk planering. Personal- och konsultfond PK-fondens utbetalningar avser lönepåslag för svensk personal som rekry- teras av Zimbabwe, s.k. direktanställning, f.n. ett tiotal personer. En insats för att stärka den centrala finansförvaltningen ingår. Transporter Transportstödet går i stor utsträckning genom svenska institutioner och transportföretag. Det omfattar tekniskt bistånd för vägunderhåll, utbild- ning och bilbesiktning samt övervakning/kontroll av vägbyggen. En delin- sats avser byggande av landsbygdsvägar med arbetsintensiva metoder. Varubistånd Stödformen motiveras av Zimbabwes stora brist på utländsk valuta och landets ekonomiska beroende av Sydafrika. Av varorna till den offentliga respektive privata sektorn upphandlas tre fjärdedelar i Sverige. Inom det offentliga stödet har Zimbabwe prioriterat lastbilar, vattenborrar, trycke- riutrustning, papper och kullager. För den privata sektorn har införsel skett av stål, papper och kemiska produkter. Beslut har även fattats om import av utrustning för landsbygdselektrifiering. Hanteringen av stödet har förenklats och kan effektiviseras ytterligare genom avskaffandet av det tungrodda systemet för valutatilldelning på administrativ väg. Bistånd utanför landramen Ett betydande bistånd går till Zimbabwe utanför landramen, såsom SADCC-insatser, forskningsstöd, flyktingbistånd, stöd till kvinno- och kulturprojekt samt via enskilda organisationer. Inom det regionala SADCC-stödet är insatserna avseende den s. k. Beira-korridoren av bety- dande zimbabwiskt intresse. Såväl BITS som SWEDFUND, SAREC och IMPOD är engagerade i projekt i Zimbabwe. IMPOD har tillsammans med de nordiska importkontoren etablerat ett kontor för SADCC-regionen i Harare; BITS finansierar bl. a. ett projekt för strategisk oljelagring. Totalt utbetalades under budgetåret 1989/90 226,3 milj. kr. till Zim- babwe. <h4>Bilateralt bistånd till icke-programländer             Pr°P- 1990/91:100</h4> Bil. 5 En växande andel av det bilaterala biståndet går till länder utanför kretsen av de 18 programländerna. Formerna för detta bistånd varierar. Bistånd ges via t. ex. katastrofinsatser eller enskilda organisationer. Men bilateralt bistånd kanaliseras även genom andra biståndsorgan än SIDA, främst BITS, SWEDFUND, IMPOD och SAREC. Detta bistånd utanför pro- gramlandskretsen går för närvarande till ett sextiotal länder och områden. Nedan ges en sammanfattning av några av de större insatserna i länder som inte är programländer, men som ändå erhåller bilateralt bistånd. För varje land ges en kort beskrivning av de olika insatserna. Avgränsningar I sammanställningen som följer ingår insatser kanaliserade genom SA- REC, BITS, IMPOD och SWEDFUND. Vidare ingår betalningsbalans- stöd, katastrofbistånd, livsmedelsbistånd samt stöd via enskilda organisa- tioner. I flertalet fall redovisas inte regionala insatser. Det innebär t. ex. att medel från anslagsposterna Särskilda program m. m., endast tas upp då de klart kan hänföras till enskilda länder. De angivna beloppen avser utbetal- ningar. Det livsmedelsbistånd som redovisas har normalt kanaliserats via olika multilaterala program. Trots detta redovisas biståndet som bilaterala in- satser, eftersom det har varit möjligt att knyta de olika bidragen till respektive länder. Under enskilda organisationer presenteras endast verk- samheter som ges stöd från SIDA. Den sammanfattning som följer är inte heltäckande. Endast inriktning- en i vissa projekt redovisas. För en komplett sammanfattning hänvisas till tabellen Biståndet förde- lat på enskilda länder där samtliga insatser och länder redovisas. Följande länder och områden har medtagits i redogörelsen nedan: <h6>AFRIKA</h6> Algeriet, Burkina Faso, Egypten, Ghana, Marocko, Mauritius, Rwanda, Senegal, Somalia, Sudan, Tunisien, Uganda, Västra Sahara, Zaire. <h6>ASIEN</h6> Afghanistan, Filippinerna. Jordanien, Kambodja, Kina, Libanon, Malay- sia, Pakistan, Thailand, Västbanken/Gaza, Yemen. <h6>LATINAMERIKA</h6> Bolivia, Chile, Costa Rica, Cuba, Uruguay. 357 AFRIKA Algeriet Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 38,7 milj. kr. Algeriet var samarbetsland för nämnden för internationellt bistånd (NIB) på 1960-talet, och är BITS äldsta samarbetsland. Den första u-kredi- ten beviljades år 1982. Det totala gåvobiståndet genom BITS tekniska samarbete och u-krediter uppgår hittills till ca en halv miljard kronor. Insatserna har i huvudsak riktats till kraft- och telesektorerna. Den totala u-kreditvolymen till Algeriet uppgår till 1,122 milj, kr., vilket gör landet till det tredje största mottagarlandet för denna biståndsform. Telesektorn dominerar samarbetet. BITS har beviljat fem krediter om ca 670 milj. kr. till telekommunikationsprojekt bl. a. i städerna Alger, Oran och Blida. Genom det tekniska samarbetet har BITS bl. a. lämnat bidrag till teleutbildning för algeriska telemyndigheten PTTs personal. Inom kraftsektorn har u-krediter om sammalagt ca 245 milj. kr. lämnats till bl. a. ett ställkraftverk i södra Algeriet samt till tre mobila gasturbiner för kraftgenerering i områden som ej täcks av det nationella elnätet. Genom u-krediter har BITS även finansierat två mejerier och en margarinfabrik. Totalt ca 40 milj. kr. har hittills utbetalats inom det tekniska samarbetet genom BITS. 38 personer har deltagit i det internationella kursprogram- met, framförallt inom telekommunikation. Med anledning av bl.a. Algeri- ets relativt höga BNP per capita och den omfattande kreditvolymen är BITS återhållsam vad gäller nya u-krediter till Algeriet. Även IMPOD har i olika sammanhang varit verksamt i Algeriet. Burkina Faso Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 8,8 milj. kr. Sverige samarbetar med UNSO (United Nations Sudano-Sahelian Of- fice) i ett markvårdspojekt som till viss del omfattar Burkina Faso. Flera svenska enskilda organisationer är verksamma i Burkina Faso, bl. a. Diakonia, Pingstmissionens u-landshjälp (PMU) och Sjunde- dags-adventistsamfundet. Diakonia arbetar t. ex. med byutveckling och stöd till olika bygrupper och PMU har inlett ett skolprojekt. Under budget- året 1989/90 bidrog Sverige också med livsmedelsbistånd om ca 5 milj. kr. Egypten Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 5,3 milj. kr. Egypten har länge varit ett svenskt projektbiståndsland. BITS har bedri- vit tekniskt samarbete med Egypten inom energisektorn i drygt tio år. Närmare 47 milj. kr. har hittills utbetalats till ett fyrtiotal insatser. 1 samarbetet har främst ingått konsultinsatser för rehabilitering och utbygg- nad av högspänningsnätet jämte utveckling av vattenkraften. Insatser inriktade på energibesparing har också erhållit stöd. Egypten har erhållit u-krediter till ett totalt belopp om drygt 420 milj. kr. För närvarande är inga nya projekt med u-kreditfinansiering aktuella. 358 Däremot är flera projekt genomförda eller under genomförande. Världens Prop. 1990/91: 100 största sammanhängande havsnavigationssystem har installerats i Suez- Bil. 5 bukten med u-kreditfinansiering. I samband med att Egypten införde lagar som förbjöd användning av bördig och hårt utnyttjad lera från Nilen för tegeltillverkning, beslutade det egyptiska bostadsministeriet att uppföra 12 nya produktionslinjer för lättbetong. U-kreditfinansiering beviljades för fyra av dessa. Sverige finansierar även en genomgripande renovering och upprustning av ett ångkraftverk. På miljöområdet genomfors bl. a. en studie av avfallshantering vid sju livsmedelsfabriker med syfte att minska avfallsmängder och rena utsläppen i Nilen från fabrikerna. SWEDFUND har samarbetat med Egypten sedan år 1984 och medver- kar idag i fyra joint-venture projekt avseende tillverkning av svetselektro- der, rostfria vaskar och diskbänkar, framställning av aluminiumfosfat för vattenrening samt pappersproduktion. Även IMPOD har sedan flera år genomfort olika aktiviteter för att uppmuntra importen från Egypten. Bl. a. har flera inköpsresor till landet arrangerats. Rädda Barnen arbetar i Egypten med projekt mot kvinnlig omskärelse, och Svenska Alliansmissionen stödjer bl. a. ett utvecklingsprogram för ett slumområde i Kairo. Drygt 200000 kronor i multilateralt livsmedelsbistånd lämnades under budgetåret. Ghana Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 34 milj. kr. BITS bedriver samarbete med Ghana sedan år 1986. Ett fortsatt tekniskt samarbete inom skogssektorn planeras. En u-kredit om 28 milj. kr. har beviljats för processutrustning till ett gruvprojekt i sydvästra Ghana. Vida- re lämnas stöd till en studie för lokal tillverkning av handpumpar samt till planering av eldistribution till 44 städer och byar i landets centrala delar. Genom FN bidrog Sverige budgetåret 1989/90 med 7,4 milj. kr. i livs- medelsbistånd till Ghana. IMPOD och Ghana Export Promotion Council arrangerade under peri- oden ett seminarium i Ghana om förutsättningarna för export av tropiskt virke. IMPOD informerade också om utbildning inom skogsbruk, skogsvård och återplantering vilket väckte ett stort intresse. Inom ramen för Världsbankens särskilda program för fattiga och skuld- tyngda länder i Afrika bidrog Sverige under perioden med 10 milj. kr. i betalningsbalansstöd. Tidigare har Sverige bidragit med 30 milj. kr. i betalningsbalansstöd till programmet. Sverige lämnade också visst bistånd via LO/TCO:s biståndsnämnd och Svenska Missionsrådet. Marocko Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 13,8 milj. kr. Biståndet till Marocko har i huvudsak varit begränsat till vissa insatser                   359 25 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5 genom BITS. Sammanlagt 23 marockaner har sedan början på åttiotalet Prop. 1990/91: 100 deltagit i BITS internationella kurser. Under budgetåret 1988/89 lämnades Bil. 5 en första u-kredit om 100 milj. kr. till Marocko for finansiering av ett större telekommunikationsprojekt. En andra kredit lämnades 1989 for rehabilitering av en i en brand förstörd telestation i Casablanca. Därefter har ytterligare en kredit avseende projekt inom teleområdet beviljats. Den totala kredit volymen uppgår till 157 milj. kr. Mauritius Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 35,3 milj. kr. BITS bedriver sedan 1985 tekniskt samarbete med Mauritius och hittills gjorda utbetalningar uppgår till 9 milj. kr. Telesektorn dominerar samar- betet. BITS bidrar via det tekniska samarbetet dels till en organisationsstu- die för omstrukturering och utbyggnad av Mauritius telesektor dels med ledningsstöd vid internationella telemyndighet. En u-kredit på 107 milj.kr. lämnades 1989 förarbeten med utbyggnad av det lokala telenätet. Hittills har 10 personer deltagit i internationella kurser framförallt inom telesek- torn. SWEDFUND medverkar som joint-venture parten i en verktygsfabrik och IMPOD har genom olika aktiviteter med framgång befrämjat textilim- porten från Mauritius och turismen till landet. Rwanda Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 6,1 milj. kr. SWEDFUND stödjer ett joint-venture mellan Swedish Match AB och rwandiska staten för fabrikstillverkning av tändstickor. BITS har lämnat en u-kredit om 13 milj. kr. till projektet. Det till Världsbanken knutna International Finance Corporation (IFC), deltar också i projektet och garanterar u-krediten. Mer än hälften av Sveriges bistånd till Rwanda kanaliseras genom en- skilda organisationer. Pingstmissionens u-landshjälp är störst i landet, och organisationen arbetar med grundskolor. Ca 700000 kr. lämnades under året i form av livsmedelsbistånd. Senegal Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 2,6 milj. kr. IMPOD besökte under perioden Senegal för att utröna eventuellt intres- se av en delegationsresa av senegalesiska exportörer till Sverige. Ett sådant besök väntas våren 1991 med exportörer av frukt och grönsaker. Diakonia stöder ungdomsorganisationen AJED som arbetar för en bätt- re arbetssituation för kvinnorna samt sysselsättning för ungdomar. Stöd utgår även till brunnsbyggande och grönsaksodlingar. Röda Korset bistod under år 1989 med flyktingstöd vid konflikten mellan Senegal och Mauretanien. 360 Caritas och Svenska Missionsrådets Biståndsnämnd stöder ett projekt Prop. 1990/91: 100 för undervisning för kvinnor, bl. a. i näringslära, hygien och hälsovård.     Bil. 5 Genom FN har under budgetåret 1989/90 1,5 milj. kr. utbetalats i livsmedelsbistånd. Somalia Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 28,1 milj. kr. Somalia samarbetar med bl. a. BITS. Tillsammans med Världsbanken finansierar BITS en uppbyggnad av en statistisk centralbyrå i landet. Sverige ger också stöd till ett fiskebåtsprojekt där SWEDFUND är delägare. SAREC inledde ett forskningssamarbete med Somalia år 1980. Tillsam- mans med Somalias vetenskapsakademi ger SAREC stöd till forskning om kamelskötsel, medicinsk forskning om bl.a. primärhälsovård, jordbruks- forskning, arkeologi, samt till forskning kring somaliska kvinnors situation och villkor. Somalia fick också livsmedelsbistånd på ca 12 milj. kr. Dessutom beslu- tades att Sverige skulle ge ett katastrofbistånd via FN på 5 milj, kr., i första hand avsett for flyktingar. Svensk-somaliska föreningen arbetar med ett sjukhusprojekt i landet. Evangeliska Fosterlandsstiftelsen (EFS) erhåller stöd för arbete med flyk- tingar och primärhälsovårdsprogram. Svenska Röda korset har under år 1989 upprättat en mer permanent hälsovårdsverksamhet i konfliktområdet i norr. Sudan Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 49,2 milj. kr. BITS har sedan år 1979 bidragit till ett tjugotal insatser inom det tekniska samarbetet med Sudan, huvudsakligen inom energi- och hälso- sektorerna. Ett institutionssamarbete pågår mellan Akademiska Sjukhuset i Uppsala och universitetssjukhuset i Khartoum avseende forskning och utbildning inom främst mödra- och barnavård. På energiområdet utbildas lärare vid landets kraftskola. Från Sudan har 82 personer deltagit i BITS internationella kurser främst inom områdena jordbruk, miljö och företags- ledning. SWEDFUND stödjer ett mejeriprojekt i Khartoum sedan år 1982. Sudan har tidigare beviljats ett betalningsbalansstöd på 114 milj, kr., för betalning av vissa skulder till svenska staten. Katastrofbistånd och livsmedelsbistånd har givits bl.a. i samband med nödsituationen under de långa och ihållande regnen. Livsmedelsbiståndet uppgick till knappt 3 milj. kr. och katastrofbiståndet till sammanlagt 31,5 milj. kr. En rad olika enskilda organisationer arbetar i Sudan. Evangeliska Fos- terlandsstiftelsen (EFS) ger bistånd till flyktingar. Lutherhjälpen arbetar med program för landsbygdsutveckling samt med upprustning av ett sjuk- hus. Svensk-sudanesiska föreningen arbetar i ett byprojekt. PMU finns                  361 också i landet. Tunisien Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 94 milj. kr. Tunisien är ett av BITS äldsta samarbetsländer. Genom det tekniska samarbetet har bidrag lämnats om 33 milj. kr. och u-krediter om samman- lagt ca 590 milj. kr. har beviljats for ett femtontal projekt. De viktigaste sektorerna för samarbete med Tunisien är telekommunikationer och miljövård. Fyra u-krediter har lämnats för olika teleprojekt. Inom det tekniska samarbetet finansieras utbildning i drift och underhåll av telestationer samt konsultinsatser avseende förstärkning av den tunisiska teleförvalt- ningen. På miljöområdet har BITS genom det tekniska samarbetet bidragit till flera studier för avloppsreningsverk. BITS har även bidragit till utbild- ning av tekniker och driftspersonal vid reningsverk. U-krediter om sam- manlagt 25 milj. kr. har under åren 1989 och 1990 lämnats för anläggning av avloppsreningsverk i städerna Houmt Souk, Cherguia, Kasserine och Tabarka. Ytterligare en miljöinsats utgör u-kreditfinansiering om 50 milj, kr. för en gasreningsanläggning för en av landets största gödselfabriker. SWEDFUND har ett institutionellt samarbete med det tunisiska indu- striförbundet AP1 som innefattar samverkan med att finna lämpliga svensk-tunisiska joint-venture projekt. IMPOD har ett samarbetsavtal med den tunisiska exportorganisationen CETEX. Sverige beslöt under budgetåret att avskriva de närmaste fem årens återbetalningar på biståndskrediter som beviljades under sextio- och sjut- tiotalen. Som motprestation kommer Tunisien att inom ramen för en svensk-tunisisk miljöfond investera motvärdet i tunisiska dinarer inom miljösektorn. Motvärdet uppgår till ca 40 milj. kr. över fem år. Genom SIDA finansieras sedan början av åttiotalet en markvårdsinsats i Sidi Bouzid-provinsen i centrala Tunisien. Stödet uppgår till 16,5 milj, kr. över tre år. Örebromissionen medverkar i projekt som avser utbildning av flickor och produktion av pedagogiska leksaker för handikappade. Örebromis- sionen stödjer också två hälsocentraler i Sidi Bouzid provinsen med bl. a. volontärer. Livsmedelsbiståndet via WFP till Tunisien budgetåret 1989/90 uppgick till drygt 5 milj. kr. Uganda Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 193,1 milj. kr. Biståndssamarbetet med Uganda har de senaste åren i huvudsak finansi- erats över katastrofanslaget. Samarbetet har successivt breddats och flera insatser har kommit att få en alltmer långsiktig karaktär. För budgetåret 1990/91 tas det svenska stödet från anslagsposten Projektbistånd till vissa länder inom vilken möjligheter ges till treåriga utfästelser för insatser av flerårig karaktär. Biståndet till Uganda har för budgetåret 1990/91 beräk- nats till 90 milj. kr. Den första regeringsförhandlingen mellan Sverige och Uganda om biståndssamarbetet ägde rum i juni 1990. Programsamtal äger numera regelbundet rum mellan SIDA och Uganda. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 362 Sveriges bistånd till Uganda inriktas på de sociala sektorerna, koopera- tionen och importfinansiering. Genom UNICEF bidrar Sverige till vatten- och hälsoinsatser i de syd- västra delarna av landet. Hittills har 1 700 brunnar borrats och 480 källor klätts in. SIDA samfinansierar tillsammans med Världsbanken och Österrike ett program för rehabilitering av hälsovården. I programmet ingår byggna- tion, hälsoupplysning och stöd till planering. Ett stöd planeras till ett katastrofprogram utarbetat av Världsbanken i syfte att stödja fattiga grupper samt de som på kort sikt påverkas negativt av strukturanpassningen. Aktiviterna i PAPSCA-programmet (Program- me for the Alleviation of Poverty and the Social Consequences of Adjust- ment) inkluderar hälsovård, primärundervisning, arbetsintensiva väg- byggen, småskalig industri och särskilda kvinnoprojekt. SIDA stödjer också program för AIDS-bekämpning genom WHO och UNICEF. Genom en rehabilitering och förstärkning av jordbrukskooperationen gynnas småbönderna som genom ökad produktion och försäljning kan öka sin försäljning. Samarbetet mellan Utan Gränser-Swedish Cooperative Center (SCC) och den ugandiska kooperativa rörelsen har vuxit till ett omfattande program och bl. a. bidragit till rehabilitering av kooperationen i Luwero-området. Stöd har också gått till en lastbilsverkstad, som nu har mycket stor kapacitet. Utan Gränser har också givit personalstöd till den kooperativa rörelsens ledning. En utvidgning av stödet till kooperationen i norra Uganda planeras. Uganda har en närmast desperat betalningsituation. Mot denna bak- grund har Sverige bidragit med importstöd genom den Östafrikanska Utvecklingsbanken (EADB). Uganda erhöll under budgetåret betalnings- balansstöd på 50 milj. kr. inom ramen för det av Världsbanken samordna- de SPA-programmet. Sammanlagt har 125 milj. kr. utgått som betalnings- balansstöd till Uganda. Som en komponent i det svenska biståndet ingår även stöd för mänskli- ga rättigheter och demokratisk utveckling. Stödet har givits till Inspector General of Government, som är ombudsman för att komma till rätta med korruption och rättsröta inom förvaltningen. Utöver ovanstående insatser finansierar Sverige genom UNDP en ka- tastrofbiståndsrådgivare för Uganda. Sju krediter om sammanlagt 190 milj. kr. har lämnats till den Östafrikanska Utvecklingsbanken. Bistånd till Uganda har också givits genom BITS till kurser samt genom SAREC till forskning. Kontakter har också tagits mellan SWEDFUND, IMPOD och de ugandiska myndigheterna. Flera svenska enskilda organisationer är verksamma i Uganda. Bl.a. arbetar Lutherhjälpen med vattenförsörjning i en av provinserna och Pingstmissionens u-landshjälp med rehabilitering av flyktingar. Sverige bidrog också genom multilaterala organ med ca 13 milj. kr. i livsmedelsbistånd. Prop. 1990/91:100 Bil. 5 363 Västra Sahara Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 2,3 milj. kr. Det svenska biståndet till de västsaharier som lever i flyktingläger i Tindouf i Algeriet kanaliseras genom svenska enskilda organisationer. Sverige är den tredje största bidragsgivaren till lägren. Det totala biståndet till flyktinglägren över åren uppgår till ca 110 milj. kr. Rädda Barnen arbetar sedan år 1975 med stöd för de västsahariska flyktingarna och är den största förmedlaren av svenskt bistånd. Hittills har stöd utgått till diverse förnödenheter såsom fordon, reservdelar, tältduk, mat, kläder m. m. Röda korset arbetar med att förbättra näringsläget för särskilt utsatta grupper i lägren. Socialdemokratiska kvinnoförbundet har byggt en skola i Tindouf och Föreningen Västsahara har bidragit med diverse utrustning och skolmaterial till befolkningen. Vidare har Praktisk Solidari- tet svarat för flera klädsändningar och andra förnödenheter och Folkparti- ets Kvinnoförbund i Gnosjö bidragit till en skola och ett sjukhus i Tin- douf. Zaire Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 34,6 milj. kr. En rad enskilda organisationer arbetar sedan lång tid i landet. Medlen har kanaliserats t. ex. genom Diakonia, PMU samt Svenska missionsrådet (SMR). PMU medverkar i skolbyggnadsprojekt, ett markvårdsprogram samt för upprustning av sjukhus. Diakonia arbetar med byutveckling. Genom Svenska Missionsrådet lämnas stöd till Svenska Baptistsamfundet (SB) och Svenska Missionsförbundet (SMF). Missionsorganisationerna arbetar inom undervisnings-, hälso- och landsbygdsektorerna, bl.a. genom ett fyrtiotal svenska volontärer. <h6>ASIEN</h6> Afghanistan Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 74,4 milj. kr. Biståndet, som främst bestått av katastrofhjälp, har huvudsakligen gått till FN:s hjälpverksamhet till förmån för Afghanistan, UNOCA, och till Svenska Afghanistankommittén, som arbetar med hälso- och sjukvård samt livsmedelsdistribution i och utanför Afghanistan. Även Pingstmissio- nens u-landshjälp, Rädda Barnen och Röda korset har fått bidrag för att stödja flyktingar från Afghanistan. Hjälp till Afghanistan går både till återuppbyggnadsarbete och repatri- eringsverksamhet inne i landet, och till stöd åt de afghanska flyktingar som befinner sig i läger i Pakistan Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 364 Filippinerna                                                              Prop. 1990/91:100 Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 8,6 milj. kr.                     Bil. Det tekniska samarbetet som inleddes budgetåret 1986/87 är under uppbyggnad. Hittills har ca 27,5 milj. kr. utbetalats för insatser främst inom energi- och miljösektorerna. I samarbete med Världsbanken har Sverige via BITS lämnat stöd till kartering av naturresurser och miljö- påverkan med hjälp av satellitbilder. Sverige stöder även utveckling av elkraftöverföringssystemet i landet. IMPOD stöder utvecklandet av den filippinska möbelindustrin. I övrigt ges stöd bl.a. till mässdeltagande och seminarier. Kostnaden for IMPODs aktiviteter på Filippinerna uppgick under budgetåret 1989/90 till 700 000 kr. Bland de enskilda organisationer som är eller har varit verksamma i landet kan nämnas Diakonia, Röda korset, LO-TCO:s biståndsnämnd och flera svenska missionsorganisationer. Diakonia arbetar bl.a. med jord- bruks- och hälsovårdsprojekt. LO-TCO:s biståndsnämnd arbetar med facklig utbildning. Även katastrofbistånd har lämnats till Filippinerna. Jordanien Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 1,8 milj. kr. Jordanien har sedan år 1984 erhållit u-krediter och stöd till tekniskt samarbete genom BITS. Fyra u-krediter om totalt ca 110 milj. kr. har hittills lämnats. En kredit har avsett utrustning för en driftsledningscentral för elkraftmyndigheten i landet. En u-kredit har lämnats för en omfattande konsultförstärkning av det nationella telebolaget. Detta projekt har dock avbrutits på grund av de akuta ekonomiska svårigheter som drabbat Jorda- nien. Det tekniska samarbetet genom BITS uppgår till ca 10 milj. kr. Genom BITS’ internationella kurser har 98 deltagare från Jordanien sedan 1980/81 erhållit utbildning i Sverige. Under året genomförde IMPOD ett marknadsseminarium tillsammans med Grossistförbundet. Jordanien mottog under perioden ett livsmedels- bistånd på runt 6,3 milj. kr. från Sverige. Huvuddelen av det svenska stödet genom enskilda organisationer kana- liseras genom Individuell Människohjälp till stöd för ett rehabiliterings- center i Sweileh utanför Amman. Projektet omfattar ett barnhem for ca 150 gravt utvecklingsstörda barn, grundskola, träningsskola och yrkesut- bildning. Rädda Barnen har bl .a. etablerat ett barnhälsocenter i Amman. Centret, som invigdes år 1989, har dock ej erhållit svenska statliga medel. Sverige bidrar också indirekt till Jordanien genom stora bidrag till UNDP, UNICEF och UNRWA. I samband med Gulf-krisen har Sverige också finansierat transporter av ett betydande antal drabbada gästarbetare från läger i Jordanien till respektive hemländer. 365 Kambodja                                                            Prop. 1990/91: 100 Totalt utbetalat under budgetåret 1989/9O:ca 16 milj. kr.                    Bil. $ Sverige har lämnat bistånd till Kambodja sedan år 1979, dvs. lika länge som FN har haft en samordnad verksamhet där. Det svenska bidraget har huvudsakligen gått till insatser inne i landet. Biståndet har främst lämnats genom FN:s barnfond (UNICEF) for stöd till landets primärskolor, hälsovård och dricksvattenförsörjning, men ock- så genom svenska enskilda organisationer t. ex. Diakonia som bidragit med bl. a. jordbruksinsatser. Röda Korset lämnar stöd till ett provinssjuk- hus. Genom ett regeringsbeslut under hösten 1990 kommer det humanitä- ra stödet till Kambodja för budgetåret 1990/91 att uppgå till ca 36 milj. kr. Också detta bidrag kommer att ha samma profil som tidigare bidrag. Kina Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 40,4 milj. kr. Efter händelserna i Kina i juni 1989 beslöt regeringen att icke avtals- bundna biståndsprojekt tills vidare skulle frysas men att ingångna avtal skulle honoreras. En mindre del av de sålunda frysta u-krediterna har frisläppts under år 1990. Det tekniska samarbetet med Kina inleddes år 1979 och u-krediter om sammanlagt 2,3 miljarder kronor har lämnats sedan år 1983. U-kreditgiv- ningen har i väsentliga delar avsett en utbyggnad av Kinas telekommuni- kationssystem i provinserna Liaoning och Guangdong. Utbildningsinsat- ser avseende drift och underhållscentra för uppföljning av dessa projekt samt för uppbyggnad av ett utvecklingscenter på teleområdet i Peking har finansierats inom det tekniska samarbetet. Samarbetet inom industriområdet har varit koncentrerat till pappers- och skogsindustrin. U-krediter har lämnats för anläggning av spån- respek- tive fiberskivefabriker samt till modernisering av pappers- och massafabri- ker. Moderniseringen av massaindustrin har medfört positiva effekter på miljön. U-krediter till livsmedelssektorn har lämnats till projekt som avser tillverkning av fruktjuice, förädling av vegetabiloljor, framställning av sojamjölk och tillverkning av barnmatspulver. BITS har under flera år bidragit till ett utbildningscenter för mejerinäringen utanför Peking. På energiområdet har u-krediter lämnats för ett mindre vattenkraftverk samt ett projekt för tillverkning av kolvattenbränsle i Peking. Därtill har bidrag lämnats till en konsultinsats angående stabilitetsbedömningar av bergväggar i samband med underjordsbyggande av ett pumpkraftverk i Guangzhou samt till utbildningsinsatser avseende högspänd likström. Även till miljösektorn har bidrag lämnats från BITS. Kina är det land som genom åren haft flest deltagare i de internationella kurserna. Totalt har Kina deltagit med 348 personer och under 1989/90 med 12 personer i de internationella kurserna. SARECs samarbete med Kina inleddes år 1977. Till och med budgetåret 1988/89 har detta samarbete stötts med 28,8 milj. kr. På senare tid har det koncentrerats till medicinsk forskning samt lantbruksforskning. SWEDFUND deltar i tvä fabriksprojekt i landet, avseende läkemedel Prop. 1990/91: 100 och framställning av värmetråd.                                          Bil. 5 Svenska kyrkans mission (SKM) stödjer ombyggnaden av ett service- centrum. Libanon Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 4,6 milj. kr. Libanon erhöll under budgetåret drygt 4,5 milj. kr. i katastrofbistånd genom svenska enskilda organisationer. Diakonia är den enda svenska organisationen med verksamhet i Libanon. Hjälpinsatserna koncentreras till inköp och distribution av mediciner samt yrkesutbildning och bedrivs i en mycket besvärlig miljö. Ytterligare svenska organisationer har på andra sätt bistått utsatta grupper i landet. Bland dessa kan nämas Svenska Röda Korset som lämnat bidrag till Internationella röda korskommitténs pro- gram i Libanon, Caritas som lämnat stöd för rehabilitering av bostäder och skolor, Rädda Barnen och Kungsbacka FN-förening. Ca 1 milj. kr. lämnades under budgetåret i form av livsmedelsbistånd. Malaysia Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 29.4 milj. kr. Samarbetet med Malaysia, som påbörjades år 1985, har ökat i omfatt- ning de senaste åren. Totalt har 116 milj. kr. beviljats i u-krediter och 21 milj. kr. utbetalats inom det tekniska samarbetet. Flertalet av insatserna avser energisektorn. Två u-krediter på sammanlagt drygt 90 milj. kr. har beviljats för elektrifierings- och transmissionsprojekt. En tredje u-kredit har beviljats för anläggning av transformatorstationer i Västmalaysia. Dessutom pågår samarbete inom områdena vattenrening, miljö och för- valtning. IMPOD har kartlagt den malaysiska fruktmarknaden, och också arran- gerat kampanjer för den malaysiska karambolan och papayan. Den svens- ka marknaden för turism i Malaysia har kartlagts genom IMPODs försorg. En rad enskilda organisationer är verksamma i landet, bl.a. Svenska kyrkans mission (SKM), Amningshjälpen och LO-TCO:s biståndsnämnd. SKM medverkar i ett projekt för vattenförsörjning. LO-TCO:s bistånds- nämnd arbetar med facklig utbildning. Pakistan Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 45,9 milj. kr. Pakistan erhöll budgetåret 1989/9011 milj. kr. över anslagsposterna katastrofbistånd och bistånd genom enskilda organisationer. Dessutom utbetalades i samband med olika BITS-insatser 28 milj. kr. BITS tekniska samarbete med Pakistan inleddes år 1983 och för 1989/90 förelåg tre avtal om u-krediter på ett totalt belopp om 180 milj. kr. Samarbetet har till stor del inriktats på infrastruktur och industriutveck- ling men under senaste året har insatser inom miljö och utbildning till- 367 kommit. Under 1989/90 har avtal ingåtts om en u-kredit på 60 milj. kr. till Prop. 1990/91: 100 en pakistansk utvecklingsbank for vidareutlåning till små och medelstora Bil. 5 industri- och infrastrukturprojekt. SWEDFUND har i landet samarbete med en fabrik för framställande av infusionslösningar. 1,2 milj. kr. utbetalades under 1989/90 Genom SAREC stödjer Sverige ett forskningsprojekt kring infektions- sjukdomar och näringsproblem hos mödrar och barn. Detta projekt är ett samarbete mellan institutionen för pediatrik vid King Edward Medical College i Lahore och svenska institutioner. Bland de enskilda organisationer som verkar i Pakistan kan nämnas Rädda Barnen, Pingstmissionen och Lutherhjälpen. Huvuddelen av deras verksamhet i landet inriktar sig på hjälp till afghanska flyktingar. Thailand Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 11,4 milj. kr. Biståndsinsatserna i Thailand ägnas huvudsakligen miljö- och energi- sektorerna. BITS har bedrivit tekniskt samarbete med Thailand sedan år 1984. De totala utbetalningarna uppgår till drygt 11 milj. kr. och gäller energiutveck- ling och energibesparing innebärande bl.a. ett projekt med vedeldade kraftverk. Även projekt inom miljövård planeras. Sammanlagt har 202 personer under årens lopp deltagit i de internationella kurserna. Två u-krediter med en kreditvolym på 106 milj. kr. har beviljats. Den ena gäller en avloppsanläggning till en pappers- och massafabrik. Den andra avser stöd till en thailändsk utvecklingsbank. Också IMPOD samarbetar med Thailand inom en rad olika projekt. IMPOD har t. ex. kartlagt exportmöjligheterna för tre thailändska produk- ter, nämligen leksaker, biltillbehör samt trädgårdsverktyg. Genom Diakonia lämnas stöd över katatrofanslaget till flyktingar. Svenska Baptistsamfundet (SB) arbetar bl.a. med by- och hälsovårds- projekt, och KFUK.-K.FUM driver ett socialt verksamhetscenter. Via Svenska Missionsrådet kanaliseras biståndsmedel till olika landsbygds- projekt i landet. Röda Korset stöder trädplanteringsarbetc. Västbanken/Gaza Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 25,1 milj. kr. Sverige är den tredje största bidragsgivaren i Västbanken/Gaza. Det svenska bidraget till FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar (UNRWA) uppgick under budgetåret till 100 milj, kr., varav 10 milj. kr. är specialdestinerat till Västbanken och Gaza. Detta gör Sverige till den femte största bidragsgivaren i absoluta tal. Sverige stödjer också Interna- tionella Rödakorskommitténs arbete på Västbanken och i Gaza. Genom enskilda organisationer kanaliserades under budgetåret drygt 25 milj. kr. i bistånd till Västbanken/Gaza. De svenska insatserna är framför- allt koncentrerade till hälsosektorn. Diakonia svarar för den beloppsmäs- 368 sigt största insatsen. I Ramallah på Västbanken har Diakonia byggt ett Prop. 1990/91: 100 rehabiliteringscenter av mycket hög kvalitet. Diakonia har också färdig- Bil. 5 ställt och bidragit med personal till en ortopedverkstad i Jerusalem. Dia- konia planerar i en nästa fas att utöka sitt engagemang inom hälsosektorn. Även Palestinagrupperna har länge varit verksamma inom hälsovårdssek- torn på de ockuperade områdena. Ett treårigt program avser bl. a. stöd till hälsocentraler i städerna Tubas och Hebron samt ett sjukhus på Gaza- remsan. Bland övriga organisationer märks Individuell Människohjälp som ver- kat i Jerusalem sedan år 1966. Idag bedrivs arbetet med ett daghem för gravt utvecklingsstörda, en särskola och en yrkesskola för utvecklingsstör- da. IM har också engagerat sig i katastrofinsatser för drabbade familjer på de ockuperade områdena. KFUM-K stödjer en förskola i Jerusalem och Svenska Kyrkans Mission bedriver hälsoarbete i Beit Sahour samt stödjer grundskolor i tre städer på Västbanken. Svenska Jerusalemföreningen har bl.a. lämnat stöd till en flickskola i Betlehem. En uppmärksammad insats är svenska avdelningen av internationella juristkommissionens arbete med rättshjälp på de ockuperade områdena. Yemen Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 26,8 milj. kr. Under perioden fick Yemen livsmedelsbistånd på omkring 4 milj. kr. Rädda barnen arbetar sedan många år i landet och bedriver ett omfat- tande arbete inom bl. a. familjeplanering och hälsovård. Under året har även katastrofbistånd utgått genom Rädda Barnen till översvämmningska- tastrofer i södra delen av landet. Även PMU finns på plats. <h6>LATINAMERIKA</h6> Bolivia Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 39,9 milj. kr. Ett tekniskt samarbete genom BITS bedrivs med Bolivia sedan år 1983. Samarbetet har hittills innefattat et tiotal olika insatser till en sammanlagd kostnad om i 1 milj. kr. Det tekniska samarbetet är i huvudsak inriktat på gruvnäringen. Ett större projekt om 30 milj. kr. inleddes hösten 1990 för institutionsutveck- ling inom den statliga gruvsektorn. Insatsen är ett samarrangemang med Världsbanken. Samarbetet genom BITS har även inkluderat deltagande i internationel- la kurser. I november 1989 anslogs 10 milj. kr. som stöd för Bolivias återköp av en resterande statsskuld till utlandet. Ett bidrag om 26 milj. kr. lämnades genom SIDA till landets sociala nödhjälpsfond. Denna fond ersattes under perioden av en social investe- ringsfond med inriktning på hälsa och utbildning. Medel lämnades genom SIDA till svenska enskilda organisationer verk- 369 samma i Bolivia. Stödet gavs till främst Pingstmissionen, Diakonia, Röda Prop. 1990/91: 100 korset och Utbildning for Biståndsverksamhet (UBV), vilka var engagera- Bil. 5 de i ett 15-tal skilda projekt för sjukvård, undervisning och andra humani- tära insatser. I juni 1990 beviljades Diakonia ett bidrag om 3 milj. kr. for insatser inom i huvudsak folkbildningsområdet samt för stöd till ett kre- ditinstitut som förmedlar lån till småföretag inom den s.k. informella sektorn. Chile Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 21,6 milj. kr. Ett bilateralt samarbete inleddes med Chile sedan en demokratiskt vald civil regering tillträtt i mars 1990. Samarbetet bedrivs som projektbistånd genom de olika svenska biståndsmyndigheterna. Motivet är att stödja demokratins befästande i landet. SIDA har avtalat om 32 milj. kr. för en insats rörande upprustning av eftersatta skolor. Av dessa medel utbetalades 10 milj. kr. under perioden. Regeringen har också beslutat om en insats genom SIDA för socialt bostadsbyggande. Det svenska bidraget uppgår till 86,5 milj. kr. under en treårsperiod. Projektet syftar till att avhjälpa den värsta bostadsbristen i några chilenska kommuner och projektet förutses genomföras i nära sam- arbete med lokala grannskapsföreningar. Genom SAREC inleddes år 1990 ett bilateralt forskningssamarbete och 5,5 milj. kr. avsattes för budgetåren 1989/90—1990/91 för att komma igång med projekt vars tyngdpunkt är på hälsa och näring. Arbetsmarknad och miljöskydd är två områden inom vilka BITS plane- rar ett svenskt samarbete med Chile. BITS beviljade också en u-kredit avsedd för utvecklingsbanken Banco de Estado uppgående till 125 milj. kr. att användas som lånemedel för små och medelstora industri- och infra- strukturprojekt. SWEDFUND tog initiativ till att stödja ett näringslivssamarbete med Chile och ordnade bl. a. för det ändamålet en ”chilensk dag” i Stockholm för svenskt näringsliv. Svenska och internationella organisationer erhöll medel från det huma- nitära biståndet för stöd till chilenska organisationer. Stödet riktades till projekt inom folkbildning, bevakning av mänskliga rättighetsfrågor och för återvändande av exilchilenare. Costa Rica Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 59,2 milj. kr. Från SIDA utbetalades 25 milj. kr. i projektbistånd, 20,9 milj kr i humanitärt bistånd samt 4,5 milj. kr. genom enskilda organisationer. Därtill utbetalades 14,5 milj. kr. från BITS samt 3,5 milj. kr. från SAREC. Sedan det bilaterala samarbetet med Costa Rica genom SIDA inleddes år 1988 har totalt 32,4 milj. kr. utbetalats för socialt bostadsbyggande samt 22 milj. kr. för naturvårdsinsatser. Avtalen för budgetåren 1990/91 — 1992/93 omfattar sammanlagt 110 milj. kr. 370 Insatserna bereds av SIDAs sektorbyråer och genomfors av lokala eller Prop. 1990/91: 100 regionala organisationer, utan medverkan av svenska företag eller bi- Bil. 5 ståndspersonal. Erfarenheterna av denna biståndsform är positiva. BITS inledde tekniskt samarbete med Costa Rica år 1980. Det tekniska samarbetet har hittills föranlett utbetalningar om 55 milj. kr. Energisek- torn svarar för drygt 60 % av det tekniska samarbetet med Costa Rica. Sverige ger bl. a. stöd till landets el- och telemyndighet för utveckling, drift och underhåll av kraftnätet. Andra samarbetsområden är telekommunika- tioner, industri, bostäder, förvaltning, fysisk planering och skogsutveck- ling. För närvarande ligger tonvikten på insatser som rör energi, telekom- munikationer, samt skogsbruk och skogsindustri. BITS utbildar också costarikansk personal, som i sin tur skall leda den regionala utbildning som landets teleförvaltning kommer att erbjuda per- sonal från de centralamerikanska teleförvaltningarna. 59 deltagare från Costa Rica har deltagit i BITS internationella kurser, varav 10 under 1989/90. Huvudintresset gäller el, tele och management. I samband med en kartläggning av den svenska marknaden, genomförde IMPOD en fact-finding mission till Costa Rica för blommor, gröna växter, frukt och grönsaker. IMPOD har också lämnat stöd till upprättandet av en costarikansk marknadsföringsorganisation. Vidare bidrog IMPOD till Costa Ricas deltagande i en svensk turistmässa. SWEDFUND stödjer sedan år 1986 ett möbelfabrikprojekt i Costa Rica. Avtalet omfattar 2,4 milj kr. SAREC inledde år 1988 bilateralt forskningssamarbete med Costa Rica. Forskningssamarbetet är koncentrerat till medicin och veterinärmedicin. Under 1990/91 utvidgas samarbetet till att omfatta projekt inom arbets- miljöfrågor, naturprodukter samt marinbiologi. Svenska Naturskyddsföreningen (SNF) och Föreningen Barnens Regn- skog beviljades 3,5 milj. kr. för naturskyddsinsatser och Swedish Coopera- tive Centre, SCC, beviljades 1 milj. kr. för samarbete med den konsument- kooperativa rörelsen i Costa Rica. Genom UNHCR och DIAKONIA gavs stöd till humanitära insatser. Under 1988/89 lämnades drygt 3,8 milj. kr. i katastrofhjälp för uppbygg- nad av bostäder som förstörts efter orkanen Joan. Cuba Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 24,7 milj. kr. Cuba erhåller bilateralt stöd främst via BITS. BITS inledde sitt tekniska samarbete med landet år 1980, samma år som Cuba upphörde att vara svenskt programland. Därefter har samarbetet föranlett utbetalningar om totalt 115 milj, kr., varav drygt 70 milj. kr. avser utrustning till bl.a. sockerindustrin, livsmedelsindustrin och pappersindustrin. Inom sockerindustrin har Cuba bl.a. fått stöd för inköp av reservdelar till den utrustning som upphandlades i Sverige under 1970-talet. Sverige medverkar även till upprustning av ett mejeri som skall stå modell för andra mejerier. Cuba har vidare erhållit konsulthjälp för rening av utsläpp från pappersindustrin samt för studier rörande energibesparing och kemi-                  371 kalieåtervinning. Cuba har sedan 1979/80 haft ett stort antal deltagare i BITS internatio- Prop. 1990/91: 100 nella kurser. Totalt har 154 personer deltagit i kurser främst inom industri- Bil. 5 ellt underhåll, projektledning och kvalitetskontroll. SAREC har sedan år 1978 medverkat till att stärka forskningssamarbe- tet mellan Sverige och Cuba. Idag omfattar detta bl. a. miljövård, medicin, jordbruksforskning och mikrobiologisk behandling av sockerrörsavfall. Under budgetåret 1988/89 påbörjades ett institutionellt samarbete röran- de epidemisk hjärnhinneinflammation. Totalt har SAREC finansierat forskningssamarbete med Cuba med 37,4 milj, kr., varav 11,5 milj. kr. under avtalsperioden 1988/89— 1989/90. Uruguay Totalt utbetalt under budgetåret 1989/90: 16,5 milj. kr. Därutöver bevilja- de SAREC 11,3 milj. kr. för forskningssamarbete i Uruguay/Argentina under samma period. BITS bedriver ett tekniskt samarbete med Uruguay sedan år 1986. Energisparande inom industrin har varit det volymmässigt största insats- området. Stöd har lämnats inom miljöområdet, bland annat för rehabilite- ring av Montevideos huvudvattenledning och för algbekämpning i dricksvattenreservoarer. En förstudie gjordes om förutsättningar för eta- blering av ett vedeldat kraftverk, vilket rönte stor uppmärksamhet. Ett trettiotal deltagare från Uruguay medverkade vid BITS internationella kurser. SAREC är sedan länge aktivt i Uruguay, till en början genom stöd åt ett antal samhällsvetenskapliga institutioner. Ett avtal om forskningssamar- bete mellan Sverige och Uruguay undertecknades i augusti 1990. De viktigaste sektorerna för samarbetet är jordbruk, medicin och hälsa, miljö- och bioteknik. Förbudgetåren 1989/90— 1991/92 har 13,6 milj. kr. avsatts för samarbetet. Cirka 8,2 milj. kr. lämnades i biståndsmedel genom SIDA till svenska enskilda organisationers insatser i Uruguay. Swedish Cooperative Centre var engagerad i kooperativ verksamhet i landet. Diakonia stödde bl.a. projekt för återvändande och gav stöd åt människorättsorganisationen SERPAJ. SIDA understödde med 380 000 kr. det kulturella utbytet med Uruguay under åren 1989/90. 372 <h4>Andra anslagsposter</h4> <h5>Regionalt ekonomiskt samarbete i södra Afrika (SADCC)</h5> Under anslagsposten har under budgetåret 1989/90 utbetalats 211 milj. kr. Southern African Development Coordination Conference (SADCC) bil- dades år 1980 för att minska beroendet av Sydafrika och främja ekono- misk tillväxt och samarbete i regionen. Medlemmarna i SADCC — Ango- la, Botswana, Lesotho, Malawi, Mozambique, Swaziland, Tanzania, Zam- bia, Zimbabwe och sedan år 1990 det självständiga Namibia - har satt som främsta prioritet att stärka transporter och kommunikationer mellan länderna. Sverige har tillsammans med de nordiska länderna engagerat sig särskilt starkt i denna sektor. Därutöver ges bistånd inom främst energi- sektorn. För att stärka SADCC:s förmåga att bereda och genomföra projekt har stöd givits i form av finansiering av personal och annat tekniskt bistånd till transport- och kommunikationskommissionen i Maputo, till industri- och handelssekretariatet i Dar es Salaam och till miljö- och markvårdssekreta- riatet i Maseru. En konsultfond har knutits till SADCC-sekretariatet i Gaborone. Sverige och Finland ger stöd till gruvsekretariatet i Lusaka. Inom telekommunikationsområdet deltar Sverige tillsammans med Norge i finansieringen av tre mikrovågslänkar mellan Botswana, Zambia och Zimbabwe; mellan Malawi, Mozambique och Zimbabwe samt mellan Malawi och Tanzania. Ytterligare stöd ges för installation av en internatio- nell televäxel i Mozambique. Teletrafiken i regionen har inneburit ett stort steg mot oberoende från Sydafrika. På järnvägsområdet levereras tele- och signalutrustning till järnvägen i Botswana. För TAZARA-järnvägen har järnvägsvagnar levererats från företag i Zimbabwe. I Beira-korridoren och i hamnen i Beira pågår stora upprustningsarbeten, liksom i Dar es Salaams hamn. Arbetena omfattar reparation av hamnanläggningar, banvallar, spår och väg. Planer finns för rehabilitering av Lobito-korridoren när säkerhetssituationen tillåter. Lim- popo-järnvägen har öppnats för trafik. På energiområdet har studier gjorts om kraftöverföring från Mozam- bique och om underhåll av kraftverk. SADCC arbetar på ett pragmatiskt sätt som har vunnit respekt inom det internationella samfundet. I första hand inriktas verksamheten på upp- rustning och/eller utbyggnad av befintliga anläggningar. Utbildning samt drift- och underhållsfrågor får en allt viktigare roll i samarbetet. Inom det regionala stödet ges även bidrag till ILO:s regionala sysselsätt- ningsorgan SATEP (Southern Africa Team for Employment Promotion). Nya former för nordisk samverkan har prövats inom ramen för SADCC- biståndet. Betydande resursbesparingar och bättre utbud har därmed ska- pats. De nordiska länderna svarar för en tredjedel av det bilaterala biståndet till SADCC-området. Sverige är den största givaren. Andra stora givare är EG, Canada, USA, Tyskland och Nederländerna. Ett visst samarbete har kommit igång med FN och Världsbanken. Den alliansfria rörelsens Afrika- Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 373 fond mobiliserar resurser for SADCC-länderna och befrielserörelserna i Prop. 1990/91: 100 Sydafrika. Svenska bidrag till fonden avser finansiering av järnvägsvagnar Bil. 5 till TAZARA-järnvägen och transporter inom ramen för projektet TRANSCARGA i Mozambique. Det bredare samarbetet mellan Norden och SADCC fastlades i den s. k. Harare-deklarationen år 1986. Syftet är att finna nya samarbetsområden som komplement till det reguljära biståndet, särskilt inom handel, investe- ringar och kultur. Efter ett omfattande inventerings- och studiearbete har flera insatser tagit form. Avtal har tecknats för motköpsaflarer mellan Norden och SADCC och inom SADCC-regionen. Ökade ansträngningar görs för att främja export från SADCC-länderna genom IMPOD. NOR- SAD-fonden — en revolverande fond for att stödja joint ventures mellan företag i Norden och SADCC-regionen — har skapats. Nordiskt stöd utgår för upprättande av en genbank i SADCC-området. Tidskriften Southern African Economist har fått ett positivt mottagande. Sverige fungerade som nordisk samordnare för det nordiska initiativet under en tvåårsperiod fram till SADCC-konferensen i Lusaka månadsskif- tet januari/februari år 1990, varefter Danmark övertagit ansvaret. En översyn av Norden/SADCC initiativet har utförts av Chr. Michelsen-lnsti- tutet i Norge, vilken ligger till grund för utarbetande av ett nytt rampro- gram för perioden 1991-95. Ett flertal organisationer och institutioner har dragits in i det bredare samarbetet såsom banker, standardiseringsinstitu- tioner, ungdomsorganisationer, industriinstitutioner m.fl. <h5>Regionala insatser i Asien</h5> Sverige stödjer sedan år 1979 via FAO ett regionalt program för utveckling av hantverksfiske i länderna kring Bengaliska bukten. Programmet omfat- tar Bangladesh, Indien, Indonesien, Malaysia, Maldiverna, Sri Lanka och Thailand. Nu gällande avtal avser perioden 1987 — 1991. Stödet uppgår till 6 milj. kr. per år. Danmark och mottagarländerna själva deltar i finansi- eringen. Svenskt stöd utgår sedan år 1981 till Mekongkommittén, som verkar för regionalt samarbete mellan Laos, Thailand och Vietnam avseende utnytt- jandet av Mekongfloden. Sverige finansierar ett vattenkvalitetsprojekt, konsultstudier samt tjänster vid kommittén. Utbetalningarna uppgick un- der budgetåret 1989/90 till 13,7 milj. kr. När Kambodjafrågan lösts kan Mekongkommittén förväntas komma att spela en större och verkligt regio- nal roll. <h5>Regionala insatser i Centralamerika</h5> Under det gångna året har fem av länderna i Centralamerika fått nya regeringar efter demokratiska val. Att val hålls och följs av normala makt- övertaganden innebär ett stärkande av den demokratiska processen. Till detta kommer flera positiva framsteg i fredsprocessen. Bräckligheten i dessa processer är dock uppenbar. Strider pågår alltjämt i såväl El Salvador som Guatemala, där även 374 situationen för de mänskliga rättigheterna är fortsatt allvarlig. Den ekono- Prop. 1990/91: 100 miska strukturanpassningen utsätter samtliga länder för mycket stora poli- Bil. 5 tiska påfrestningar. Ekonomiskt har de senaste åren bekräftat 80-talets negativa tendens. BNP minskade med nästan sjutton procent under 80-talet. För hela Latin- amerika var siffran åtta procent under samma period. De samlade utlands- skulderna i regionen uppgår till 20 miljarder dollar, en ökning under år 1989 på 5,6 procent från föregående år. Budgetnedskärningar har framför allt drabbat de sociala sektorerna, vilket i synnerhet drabbar dem som redan lever under fattigdomsnivån. Medel för regionala insatser i Centralamerika anvisades första gången budgetåret 1986/87. Förbudgetåret 1989/90 anslogs 55 milj. kr. för ända- målet. Syftet är att främja fredssträvandena i regionen och stödja ansträng- ningarna att öka samarbetet mellan länderna. De centralamerikanska län- derna har, i samarbete med FN, utarbetat en särskild plan för regionens återhämtning där man gemensamt söker angripa centrala utvecklingsfrå- gor och sociala problem. Inom ramen för denna har länderna sökt priorite- ra gemensamma lösningar på flyktingproblematiken i regionen. I juli 1989 ägde en första konferens om flyktingsituationen i Centralamerika rum i FN:s regi. Vid en uppföljningskonferens ett år senare redovisades väsentli- ga framsteg i de flesta länderna såväl vad gäller integration som repatri- ering. Den stora majoriteten salvadoranska flyktingar i Honduras hade återvänt och samtliga flyktingläger, utom ett, hade som en konsekvens därav stängts. På samma sätt hade förhållandena för de nicaraguanska flyktingarna i Honduras genomgått en drastisk förändring sedan flykting- arna börjat återvända till Nicaragua. Medlen har i övrigt utnyttjats för stöd till sociala program såsom primär- hälsovård och malariaförebyggande åtgärder genom den allamerikanska hälsovårdsorganisationen (PAHO)och vattenförsörjning genom UNICEF. Fortsatt stöd har utgått till den centralamerikanska kooperativa konfede- rationen (CCC-CA), till den centralamerikanska universitetskonfedera- tionen (CSUCA) och till insatser på miljövårdsområdet bl. a. genom ut- bildningscentret för tropiskt jordbruk (CATIE). Stöd har också utgått till Interamerikanska institutet för mänskliga rättigheter (I1DH) och för regio- nal samordning mellan kvinnoorganisationer. Samarbetet med Interame- rikanska institutet för jordbrukssamarbete (IICA) har fortsatt liksom med den Centralamerikanska banken för ekonomisk integration (CABEI) och Aktionskommittén för stöd till Centralamerika (CADESCA). En insats inriktad på att förebygga naturkatastrofer har genomförts. I samarbete med Norge, har en fond etablerats för att främja insatser bland kvinnor. De första erfarenheterna av stöd till utbildning inom offentlig förvaltning, genom ICAP, och företagsadministration, genom INCAE, har varit positi- va och utvecklas nu till ett mer långsiktigt stöd. Sedan budgetåret 1986/87 har åtaganden för över fyrtio insatser, på totalt 255 milj. kr. gjorts. Inom Norden äger ett kontinuerligt samråd rum. Flera av insatserna finansieras och följs upp gemensamt. 375 26 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5 <h5>Humanitärt bistånd i södra Afrika</h5> Under år 1990 har viktiga politiska förändringar ägt rum i Sydafrika. Den 2 februari meddelade president de Klerk bl. a. att förbudet mot ANC (African National Congress) och andra politiska organisationer upphävts samt att undantagstillståndet upphävts i fråga om medier och utbildning. Strax därefter släpptes ANC-ledaren Nelson Mandela efter 26 års fången- skap. Därefter har två betydelsefulla överenskommelser nåtts mellan regering- en och ANC. 1 enlighet med det sk Groote Schuur-protokollet i maj utsågs en gemensam arbetsgrupp för att definiera politiska brott och skapa meka- nismer för frigivning av fångar och förlänande av immunitet till flyktingar. I Pretoria-överenskommelsen, som bl. a. innehåller regler för frigivningen av politiska fångar och för flyktingar att fritt återvända, förklarade båda parter att vägen nu låg öppen för förhandlingar om en ny författning för Sydafrika. I böljan av juni avskaffades dessutom undantagstillståndet i hela landet utom i provinsen Natal. I Natal, där strider sedan mitten av 1980-talet krävt ca 4000 dödsoffer, behölls undantagstillståndet och avskaffades först i oktober. Framstegen vid förhandlingsbordet fördunklas emellertid av de våldsak- tioner runt om i landet som tog sin början i de svarta förstäderna runt Johannesburg i mitten av augusti, någon vecka efter Pretoria-överenskom- melsen. Trots överenskommelserna mellan regeringen och ANC och trots de reformer som genomförts, består apartheidsystemet. Den säkerhetslag- stiftning som ger myndigheterna mycket vidsträckta befogenheter finns också kvar. Svenskt bistånd Det humanitära biståndet i södra Afrika utgör ett stöd till offer för och motståndare till apartheidsystemet. Syftet är att stödja en utveckling mot ett fritt, icke-rasistiskt och demokratiskt Sydafrika. Biståndet omfattar bl.a. stöd till uppbyggnad av folkliga organisationer såsom fackföreningar och kyrkor, rättshjälp och försörjningsbidrag till fängslade apartheidmot- ståndare och deras familjer, flyktinghjälp, stipendier, utbildningsinsatser samt information och forskning. Bidrag lämnas dels som direkta bidrag till den humanitära verksamheten inom ANC, dels till FN samt till svenska och internationella enskilda organisationer. ANC har erhållit svenskt bilateralt bistånd i 18 år, främst för försörjning av flyktingar som är spridda i länderna i södra Afrika. Samarbetet omfat- tar även projekt inom jordbruk, utbildning, kultur och hälsovård. Bistån- det innefattar även bidrag till administration, information och transpor- ter. Det övriga humanitära biståndet till Sydafrika rör insatser för offren och motståndare till apartheidsystemet, förmedlat av olika enskilda organisa- tioner. En stor del av detta bistånd avser insatser för stipendieverksamhet och utbildning, i första hand för flyktingar. Prop. 1990/91:100 Bil. 5 376 De sydafrikanska kyrkorna har en stark ställning i landet och inom Prop. 1990/91: 100 apartheidmotståndet. Stöd ges till olika kyrkliga aktiviteter, bl.a. genom Bil. 5 Diakonia, Frikyrkan hjälper, Lutherhjälpen, Svenska ekumeniska nämn- den och Svenska kyrkans mission. Förtrycket i Sydafrika har lett till att ett stort antal människor fängslats av politiska skäl. För att hjälpa dessa ges bidrag till advokathjälp och stöd till de drabbade familjernas försörjning, bl. a. genom International Defen- ce and Aid Fund (IDAF) och FN:s förvaltningsfond för apartheidpoliti- kens offer (UNTF). Fackföreningsrörelsen har under senare år blivit en allt viktigare faktor i antiapartheidrörelsen. Spridning av information och forskningsrön om situationen i Sydafrika är viktig för att öka medvetenhe- ten om apartheidsystemet. Därför stöds informationsverksamhet såväl i som utanför Sydafrika. <h5>Humanitärt bistånd i Latinamerika</h5> Under anslagsposten Humanitära insatser i Latinamerika utbetalades 235 milj. kr. under budgetåret 1989/90. Utöver det anslagna beloppet på 190 milj. kr. disponerades en ingående reservation på knappt 40 milj. kr.. Därtill anslogs 20 milj. kr. ur SIDAs ointecknade reserv. Det humanitära biståndet i Latinamerika inleddes efter militärkuppen i Chile år 1973, i form av katastrofbistånd till flyktingar och offer för förtrycket i Chile. Från budgetåret 1976/77 inrättades en särskild anslags- post ur vilken sammanlagt 1 304 milj. kr. utbetalats. Riksdagen beslöt på basis av statsverkspropositionen 1987/88 att anta reviderade riktlinjer för det humanitära biståndet i Latinamerika och anslag går nu till tre huvud- sakliga ändamål: stöd till människor som fallit offer för förtryck och väpnade konflikter; stöd till återuppbyggnad och utveckling av demokra- tiska institutioner; stöd till utvecklingsprojekt med inriktning på de mest eftersatta grupperna. Under 1980-talet har humanitärt bistånd i växande utsträckning lämnats till Centralamerika. Det allvarliga läget i flera länder i Centralamerika liksom i Peru och Colombia motiverade fortsatta insatser av renodlat humanitär karaktär. Under det senaste året har stöd i ökad utsträckning utgått till flyktingar som återvänt till hemlandet. Bidrag har också utgått till försvar av mänsk- liga rättigheter och till sysselsättningsprojekt i form av verkstäder och daghem för krigsdrabbade barn. Bistånd lämnas till insatser för utveckling av demokratiska strukturer, t. ex. genom bidrag till folkbildningsverksam- het och kooperation. Likaså utgår stöd till särskilt utsatta grupper, t. ex. kvinnor och s. k. gatubarn. I Bolivia understöddes regeringens ansträng- ningar att mildra de mest negativa verkningarna av ett ekonomiskt re- formprogram genom ett större anslag till landets sociala nödhjälpsfond. Biståndet förmedlas av svenska folkrörelser och andra svenska och internationella enskilda organisationer. Bland dessa organisationer kan nämnas Arbetarrörelsens internationella centrum, Diakonia, Kyrkornas världsråd, LO/TCO:s biståndsnämnd, Lutherhjälpen, Rädda Barnen, Svenska röda korset, Svenska Caritas, Svalorna, Svenska kyrkans mission och World University Service. Stöd har även förmedlats via multilaterala 377 organisationer såsom Internationella utvecklingsfonden (IDA), FN:s barn- fond (UNICEF) och FN:s flyktingkommissarie (UNHCR). Den inom Utrikesdepartementet genomförda översynen av biståndet till Latinamerika konstaterar att humanitärt bistånd varit en flexibel anslags- form som smidigt kunnat anpassas efter en föränderlig situation. Fokus har förskjutits från avgränsade projekt till processer. Målgrupperna har dominerats av fattiga och utsatta människor. Aktörer i biståndet har i första hand varit lokala organisationer. Biståndet har aktivit bidragit till överföring av erfarenheter mellan svenska, internationella och lokala en- skilda organisationer, bidragit till en breddad resursbas samt medverkat till att bygga upp nätverk mellan organisationer och länder i Latinamerika. <h5>Katastrofer, stöd till återupbyggnad m. m.</h5> Anslagsposten Katastrofer, stöd till återuppbyggnad m. m. uppgick under budgetåret 1989/90 till 800 milj. kr. jämte reservation från föregående budgetår. Två tredjedelar av anslagsposten har utnyttjats för katastrofhjälp i 15 afrikanska länder. Insatserna har företrädesvis avsett hjälp till mycket fattiga människor som drabbats av i första hand väpnade konflikter och felslagna skördar. Den svåra situationen i Mozambique har motiverat betydande katastrofbistånd. Stora bidrag har också utgått till Etiopien, Angola, Uganda och Sudan. Ca 30 % av anslagsposten har utnyttjats för insatser i Asien för huma- nitär hjälp bl.a. åt flyktingar och konfliktdrabbade från Afghanistan, Kambodja, Libanon, Västbanken och Gaza. Omfattande stöd utgick vid den stora jordbävningen i Iran. I Latinamerika har katastrofbistånd utgått till fyra länder. I samband med den politiska omvälvningsprocessen i Rumänien under julen 1989 utgick betydande katastrofbistånd via svens- ka enskilda organisationer. Knappt 60% av tillgängliga medel har använts för insatser förmedlade av svenska enskilda organisationer, medan ca 20% avsett direkt bilateralt stöd till vissa länder. Ca en sjättedel av anslaget har utgjort stöd till FNs katastrofinsatser. Insatser av katastrofkaraktär finansieras i ökad utsträckning inom land- ramarna för vissa länder, t. ex. Mozambique, Etiopien, Sri Lanka. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 378 Utbetalade katastrofinsatser (milj, kr.) Destination Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 Budgetåret 1989/90 <table border="1"> <tr><td colspan="3"> AFRIKA</td></tr> <tr><td> Algeriet</td><td></td><td> 3,2</td></tr> <tr><td> Angola</td><td></td><td> 42,1</td></tr> <tr><td> Etiopien</td><td></td><td> 84,9</td></tr> <tr><td> Kenya</td><td></td><td> 1,0</td></tr> <tr><td> Lesotho</td><td></td><td> 0,6</td></tr> <tr><td> Liberia</td><td></td><td> 0,4</td></tr> <tr><td> Malawi</td><td></td><td> 1,5</td></tr> <tr><td> Mauretanien</td><td></td><td> 0,2</td></tr> <tr><td> Mozambique</td><td></td><td> 183,0</td></tr> <tr><td> Namibia</td><td></td><td> 1 , 1</td></tr> <tr><td> Sudan</td><td></td><td> 31,4</td></tr> <tr><td> Tanzania</td><td></td><td> 0,2</td></tr> <tr><td> Uganda</td><td></td><td> 48,4</td></tr> <tr><td> Västra Sahara</td><td></td><td> 2,3</td></tr> <tr><td> Zimbabwe</td><td></td><td> 4,6</td></tr> <tr><td> Övriga regionala</td><td> insatser</td><td> 40,0</td></tr> <tr><td></td><td> Summa</td><td> 444.9</td></tr> <tr><td> ASIEN/MELLANÖSTERN</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Afghanistan</td><td></td><td> 73,6</td></tr> <tr><td> Burma</td><td></td><td> 0,6</td></tr> <tr><td> Filippinerna</td><td></td><td> 0,2</td></tr> <tr><td> Indien</td><td></td><td> 0,5</td></tr> <tr><td> Iran</td><td></td><td> 6,5</td></tr> <tr><td> Kambodja</td><td></td><td> 15,8</td></tr> <tr><td> Libanon</td><td></td><td> 8,7</td></tr> <tr><td> Pakistan</td><td></td><td> 2,7</td></tr> <tr><td> Sri Lanka</td><td></td><td> 3,8</td></tr> <tr><td> Jemen</td><td></td><td> 4,0</td></tr> <tr><td> Thailand</td><td></td><td> 2,7</td></tr> <tr><td> Turkiet</td><td></td><td> 4,0</td></tr> <tr><td> Vietnam</td><td></td><td> 1,5</td></tr> <tr><td> Västbanken/Gaza</td><td></td><td> 20,6</td></tr> <tr><td> Övriga regionala</td><td> insatser</td><td> 15,0</td></tr> <tr><td></td><td> Summa</td><td> 160,2</td></tr> <tr><td> LATINAMERIKA</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Costa Rica</td><td></td><td> 1,5</td></tr> <tr><td> El Salvador</td><td></td><td> 1,3</td></tr> <tr><td> Haiti</td><td></td><td> 1,8</td></tr> <tr><td> Nicaragua</td><td></td><td> 22,4</td></tr> <tr><td></td><td> Summa</td><td> 27,0</td></tr> <tr><td> ÖVRIGT</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Ej länderfördelat</td><td></td><td> 51,8</td></tr> <tr><td> Rumänien</td><td></td><td> 14,7</td></tr> <tr><td> TOTALT</td><td></td><td> 698,6</td></tr> </table> 379 <h5>Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer</h5> Anslagsposten för stödet till folkrörelsers och andra enskilda organisatio- ners utvecklingsprojekt har flerdubblats sedan budgetåret 1974/75. Från och med budgetåret 1989/90 inkuderar anslagsposten även medel som lämnas till svenska organisationers informationsverksamhet i Sverige. Under 1989/90 utbetalades sammanlagt 605 milj. kr. Utöver av riksda- gen beviljade medel på 590 milj, kr., beviljades ytterligare medel uppgåen- de till 15 milj kr ur SIDAs ointecknade reservation från 1988/89. Bidrag utgick budgetåret 1989/90 for projekt i ca. 80 u-länder, inklusive programländerna för bilateralt bistånd. De åtta största mottagarländerna och storleken av bidragen till dem framgår av följande uppställning: <table border="1"> <tr><td colspan="2"> 1989/90 milj. kr.</td></tr> <tr><td> Bangladesh</td><td> 44,7</td></tr> <tr><td> Indien</td><td> 38,7</td></tr> <tr><td> Tanzania</td><td> 38</td></tr> <tr><td> Nicaragua</td><td> 34,7</td></tr> <tr><td> Zaire</td><td> 34,6</td></tr> <tr><td> Etiopien</td><td> 26,9</td></tr> <tr><td> Kenya</td><td> 21,5</td></tr> <tr><td> Zimbabwe</td><td> 18,3</td></tr> </table> De kristna organisationerna mottog den största delen av bidragen, 265 milj, kr., motsvarande 44 % av utbetalade medel. Bidragen till fackliga respektive kooperativa insatser var 30 resp. 40 milj. kr. Liksom tidigare år har stödet i huvudsak använts till hälsovårds- utbild- nings- och landsbygdsutvecklingsprojekt. Bidragen avser investeringar-, drifts- och underhållskostnader i lokal valuta. Under åren har stora summor avsatts för kapitalkrävande byggnads- verksamhet och investeringar. En viss ändrad inriktning kan skönjas mot mindre byggande än tidigare. Ett skäl härtill är de svårigheter som har uppstått vid det successiva avvecklandet av det egna stödet och överläm- nande av driftsansvaret till lokala samarbetspartners. Insatserna idag base- ras därför mer på lokala behov och större hänsyn tas till förutsättningarna att uppnå varaktiga resultat. Sådana insatser är ofta svåra att planera och genomföra, samtidigt som de normalt är mindre kostnadskrävande. En effekt av detta på längre sikt kan bli att utbetalningstakten kommer att bli långsammare. Den konsolideringsperiod som flera ramorganisationer genomgått under de senaste 1—2 åren förefaller nu vara över att döma av ökningen i årsansökningarna för 1990/91. Övriga organisationers ansökningar håller en relativt konstant nivå, såväl till antal som sökt belopp. Biståndet genom enskilda organisationer förmedlas även över anslags- posterna katastrofhjälp och humanitärt bistånd. De sammanlagda bidra- gen till bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer un- der budgetåret 1989/90 uppgick till cirka 1,3 miljarder kronor. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 380 Genom det av regeringen under hösten 1986 tillkallade särskilda folkrö- Prop. 1990/91: 100 relserådet har ett instrument skapats för fördjupat samråd, erfarenhetsut- Bil. 5 byte och diskussion kring organisationernas egna biståndsprojekt, samti- digt som organisationerna kan lämna synpunkter på det totala svenska biståndets innehåll och utformning. Ett ingående samråd och erfarenhets- utbyte äger också rum mellan SIDA och organisationerna. Det sker vid årsgenomgångar, konferenser och seminarier, gemensamma fältbesök, uppföljningar och utvärderingar. Ramavtal Ramavtal om biståndsinsatser har ingåtts mellan SIDA och följande elva organisationer, som tillsammans representerar ett åttiotal medlemsorgani- sationer. De elva ramorgaisationerna är: Afrikagruppernas rekryteringsor- ganisation (ARO), Arbetarrörelsens internationella centrum (AIC), Diako- nia, LO/TCO, Handikapprörelsens internationella biståndsstiftelse (SHIA), Pingstmissionens u-landshjälp (PMU), Rädda Barnen, Swedish Co-operative Centre (SCC), Svenska missionsrådet (SMR), Svensk volon- tärsamverkan (SVS) samt Utbildning för volontärverksamhet (UBV). Av medlen under anslagsposten går omkring 85 % till dessa organisationer. Samarbetet med ramorganisationerna regleras av femårsavtal. Rambi- dragen beviljas dock på basis av ettåriga framställningar, medan indika- tiva rambelopp fastställs för ytterligare två år för att underlätta organisa- tionernas planering. SIDA har under 1980-talet medverkat till att flertalet ramorganisationer utvärderat sin kapacitet. Under 1990/91 kommer de återstående ramorganisationerna att göra motsvarande studier. Volontärbidrag Genom stödet till volontärer, som arbetar för enskilda organisationer, får ett stort antal svenskar möjlighet till praktisk erfarenhet av arbete i u-land. Antalet volontärer med SIDA-bidrag under budgetåret 1989/90 var ca 700. För varje volontär utgår ett schablonmässigt bestämt bidrag. Fr.o.m. budgetåret 1989/90 är bidraget 130 000 kr. per år. Volontärbidragen sva- rar för ca 17 % av anslagsposten. Bidragen uppgår till över 90 milj. kr. Direktstöd till organisationer i mottagarländerna Stöd har lämnats direkt till kvinnoorganisationer i u-länder. Under bud- getåret 1989/90 uppgick detta stöd till 16 milj. kr. fördelade på 16 pro- gramländer. År 1982 reviderades riktlinjerna för detta stöd, så att bistån- det begränsas till programländerna. Biståndskontoren ansvarar för bered- ning och uppföljning av insatserna. Sedan budgetåret 1985/86 lämnas även direkt stöd till enskilda organisa- tioner i u-länder för projektverksamhet i anslutning till landramsfinansi- erade program. Organisationer i Bangladesh och Indien har fått direkt- stöd. Verksamheten har uppvisat goda resultat under året. Budgetåret 1988/89 uppgick stödet till 8,5 milj. kr. 381 Internationella enskilda organisationer Tre internationella enskilda organisationer — Kyrkornas världsråd, Inter- nationella kooperativa alliansen och Disabled People’s International — får bidrag från anslagsposten för sin verksamhet. Kulturbistånd till Central- och Östeuropa Från budgetåret 1989/90 förvaltar SIDA också ett bistånd via enskilda organisationer till Polen. Uppdraget utvidgades från budgetåret 1990/91 till övriga Central- och Östeuropa. Kriterier för dessa nya bidrag skiljer sig i viss mån från det traditionella u-landsbiståndets. Stöd på kulturområdet har särskilt betonats. Många för SIDA nya organisationer har sökt bidrag eller uttryckt intresse för att göra det. Informationsverksamhet 1989/90 fördelades 19,2 milj. kr. för informationsinsatser enligt de nya riktlinjer, som beslutades av riksdagen. 70 % av anslaget fördelades till ett 20-tal större organisationer. SIDA hade under året en rad överläggningar med organisationerna i syfte att underlätta omställningen till de nya rikt- linjerna. <h5>Särskilda miljöinsatser</h5> Anslagsposten för Särskilda miljöinsatser har för 1990/91 anvisats 225 milj. kr. Det särskilda miljöanslaget skall ge förutsättningar för en ytterligare förstärkning av miljösatsningarna i utvecklingssamarbetet och utgöra ett komplement till övriga biståndsmedel. En viktig utgångspunkt för uppfyllandet av miljömålet i biståndet är att miljöaspekter skall beaktas i all biståndsverksamhet. Miljöfrågorna har fått betydande utrymme i det landramsanknutna biståndet. Det särskilda miljöanslaget har använts som viktigt komplement för att ytterligare stär- ka miljösatsningarna inom strategiska områden. Härvid har vikten av stöd till bevarande av produktionsbasen inom jordbruket och marin miljövård betonats, liksom utveckling av kunskap och förmåga hos mottagarländer- na att själva kunna svara för miljöinsatser, förstärkta insatser på lagstift- ningsområdet och stöd till enskilda organisationer. Vissa större insatser utgör fortsättningar av tidigare påbörjad verksam- het, t. ex. markvårds- och byskogsprogrammet i Sahel och markvårdspro- grammet i Östafrika. Fortfarande är många projekt i en uppbyggnadsfas. Vissa större satsningar har påbörjats i Kenya, Costa Rica, Nicaragua och Vietnam för att bygga upp ett mer sammanhållet stöd till dessa länder. Viktiga insatser inom anslagsposten gäller stöd till probleminventering och metodutveckling. Verksamhet har påbörjats på klimatområdet, strate- gier för skogsföryngring, skogsinventering, rådgivning för resursbevarande jordbruk och studier av urbana miljöproblem. Den marina miljövården behöver utvecklas avsevärt och fortsatta satsningar görs inom industriell Prop. 1990/91:100 Bil. 5 382 miljövård. Bevarandet av den biologiska mångfalden är ytterligare ett Prop. 1990/91:100 område där insatser påbörjats.                                            Bil. 5 Att stärka förståelse i skolor och massmedia för miljöfrågor och hushåll- ningen med naturresurser är ett annat viktigt område, där insatser på- börjats. Det gäller satsningar på utbildning av u-landsjournalister, utveck- ling av miljövårdsmoment i läroplaner och miljöutbildning för yrkesverk- samma. <h5>Särskilda program m. m.</h5> Under budgetåret innefattar anslagsposten Särskilda program m. m. del- posterna energi, befolkningsfrågor, hälsovård, AIDS-bekämpning, kvin- nofrågor, kultur och massmedia, mänskliga rättigheter och demokratisk utveckling, försöksverksamhet och metodutveckling samt insatsförbere- delser och resultatvärdering. Avsikten med verksamheten under de ämnes- inriktade delposterna är att tillgodose behov i u-länderna inom särskilt prioriterade områden samt att utveckla nya angreppssätt och metoder. Insatserna bör främst ha anknytning till det reguljära utvecklingssamarbe- tet med programländerna, men kan också omfatta verksamhet i andra utvecklingsländer. Insatserna genomförs i flera fall i samarbete med FN-organ eller andra internationella organisationer. Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj, kr.): <table border="1"> <tr><td> Delpost</td><td> Anvisat 1989/90</td><td> Anvisat 1990/91</td></tr> <tr><td> Energi</td><td> 19,0</td><td> 20,0</td></tr> <tr><td> Befolkningsfrågor</td><td> 9,0</td><td> 10,0</td></tr> <tr><td> Hälsovård</td><td> 15,0</td><td> 16,0</td></tr> <tr><td> AIDS-bekämpning(1)</td><td> 100,0</td><td> 125,0</td></tr> <tr><td> Kvinnofrågor</td><td> 12,0</td><td> 13,0</td></tr> <tr><td> Kultur och massmedia</td><td> 22,0</td><td> 25,0</td></tr> <tr><td> Mänskliga rättigheter och demokratisk utveckling</td><td> 15,5</td><td> 50,0</td></tr> <tr><td> Försöksverksamhet och metodutveckling</td><td> 95,5</td><td> 105,0</td></tr> <tr><td> Insatsförberedelser och resultatvärdering</td><td> 40,0</td><td> 44,0</td></tr> <tr><td> Summa Särskilda program m. m.</td><td> 398,8</td><td> 408,0</td></tr> <tr><td> 1 Varav 20 milj. kr. till forskning sjukdomar att administreras</td><td> om AIDS och av SAREC.</td><td> tropiska</td></tr> </table> 383 Energi Insatserna inom energiområdet syftar till att identifiera angelägna och eftersatta områden i främst programländernas energiförsörjning, samt att utvärdera och dokumentera erfarenheter av nya energitekniker och sy- stem. Viktigt är även att sprida information och medverka i introduk- tionen av lämpliga tekniker och system i u-länder. Vidare kan medlen utnyttjas för stöd till internationella organisationers energiprogram, särskilt i de fall de bidrar till förbättringar av energiförsöij- ningen i de svenska mottagarländerna. Till områden som prioriteras hör energiplanering och stöd till projekt och kunskapsöverföring inom områ- den där det finns en god svensk resursbas, t. ex. inom energihushållning, miljöskyddsteknik, småskalig vattenkraft samt viss bioenergiteknik. Verksamheten bedrivs i stor utsträckning i samarbete med Stockholm Environment Institute (SEI) och UNDP/Världsbankens ESMAP. Syftet är att i ett långsiktigt målstyrt samarbete uppnå den koncentration av aktivi- teterna som eftersträvas av kvalitetsskäl. Befolkningsfrågor Befolknings- och familjeplaneringsfrågor har fått ökad uppmärksamhet världen över på senare år. Bakgrunden är den växande insikten om befolk- ningsfrågans betydelse för världens sociala och ekonomiska utveckling och dess nära koppling till globala miljöfrågor. Ett brett stöd ges till strategiskt viktiga organisationer, med särskild inriktning på organisationer verksamma i Afrika. Även stöd till lokala enskilda organisationer kan under ett inledningsskede finansieras under Särskilda program, medan målsättningen på sikt är finansiering inom landramen. Hälsovård Inom området hälsovård ges stöd till löpande metodutveckling med ton- vikt på primärhälsovårdens behov. Insatserna innefattar även spridning av dess resultat genom kurser, seminarier m.m. till främst SIDA:s pro- gramländer. Insatserna utgör därmed ett komplement till stöd inom lan- dramarna. Insatserna på handikappområdet syftar till att utveckla metoder för att förebygga funktionsnedsättningar och rehabilitera funktionshindrade människor. En viktig uppgift är också att åstadkomma attitydförändringar hos ansvariga inom olika samhällsektorer i u-länder. En stor del av insat- serna avser stöd till WHO:s program för bybaserad rehabilitering. AIDS-bekämpning Under Särskilda program ges ett brett stöd till AIDS-bekämpning, i syfte att förhindra spridning, minska insjuknande och dödlighet samt lindra sociala och ekonomiska konsekvenser av HIV-smittan. En betydande del Prop. 1990/91:100 Bil. 5 384 av de anvisade medlen ges till WHO:s globala AIDS-program. Stöd ges Prop. 1990/91: 100 också till bl. a. bilaterala sektorinsatser och enskilda organisationer. Ett Bil. 5 resultat är att kunskap och information om AIDS sprids till stora grupper genom andra kanaler än de traditionella, t. ex. genom teaterpjäser och musik om AIDS i Afrika. Sommaren 1988 beslutade regeringen att sammanlagt 60 milj. kr. under en treårsperiod skulle anvisas for forskning om AIDS och tropiska sjuk- domar. Dessa medel administreras av SAREC. Kvinnofrågor SIDA arbetar för att integrera kvinnoaspekterna i det landprogrammerade biståndet inom i första hand sektorerna hälsa, undervisning, landsbygds- utveckling och industri. För att kunna nå uppställda mål kompletteras insatser på dessa områden med medel från delposten kvinnofrågor. Insat- serna kan genom att vara innovativa främja kvinnors tillgång till och kontroll över ekonomiska resurser. De kan också medverka till att göra kvinnors betydelse för och delaktighet i samhället mer synliga. Verksam- heten består bl. a. av stöd till institutionell uppbyggnad, kvinnobyråers och kvinnoministeriers arbete på policynivå, opinionsbildning genom massmedia, kreditprojekt samt datainsamling och statistik. Dessutom omfattar programmen bl. a. finansiering av SIDA:s regionala kvinnokontor för Afrika i Nairobi och avtal med Svenska Sparbanksföre- ningen om ett spar- och kreditprojekt i Machakosdistriktet i Kenya. Ge- nom IUCN främjas ett initiativ kring kvinnor och miljö. Kultur och massmedia Avsikten med kultursamarbetet är att bidra till att mottagarländerna till- varatar och utvecklar sina kulturarv. Det skall också främja ett samarbete och utbyte på jämbördig nivå mellan länder eller grupper av länder. Samarbetet består dels av kulturutbyte, dels av kultur- och massmedia- stöd. Med kulturutbytet främjas kontakter mellan kulturinstitutioner och kul- turarbetare i Sverige och systerinstitutioner och kolleger i u-länder. De flesta kulturstödsinsatser har också svensk medverkan och därmed inslag av kulturutbyte. På motsvarande sätt kräver mestadels kulturutbytes- projekt med ett u-land ett inslag av svenskt stöd för att u-landet skall kunna delta på jämställd bas i utbytet. Stödet till massmedia skall ses som bidrag till uppbyggandet och utveck- lingen av främst press och radio men även nyhetsbyråer i u-länder. Insat- serna utgörs bl. a. av programstöd till IPS, tredje världens nyhetsbyrå och ACCE, en afrikansk mediaorganisation. Tonvikten på kulturstödet ligger på insatser i SADCC-regionen även om Östafrika och Latinamerika också erhåller stöd. 385 Mänskliga rättigheter och demokratisk utveckling Ett viktigt mål för biståndet är att främja mänskliga rättigheter och en demokratisk utveckling. Målets förverkligande diskuteras fortlöpande inom ramen för den dialog som förs med samarbetsländerna. Målet an- visar även ett förhållningssätt i själva biståndssamarbetet. Enskilda bi- ståndsprojekt skall om möjligt syfta till de berörda människornas aktiva deltagande. Här utgör arbetsmetoden en del av målet. Vid sidan av verksamheten inom landramarna finns medel avsatta för särskilda program för mänskliga rättigheter och demokratisk utveckling. Till de områden som får stöd inom denna delpost hör organisationer som verkar för mänskliga rättigheter, stärkande av rättsväsende och rättssäker- het. Stöd lämnas till studier om sambandet mellan utveckling och mänskli- ga rättigheter, för att underlätta korrekta procedurer vid allmänna och kommunala val, för verksamhet och information kring förföljda minorite- ter, samt insatser för att främja barns rättigheter. Ett relativt omfattande stöd gavs under 1989/90 till den Internationella Juristkommissionen (ICJ), Minority Rights Group, Andinska Juristkom- missionen och Kyrkornas världsråds program för mänskliga rättigheter i Latinamerika. Vidare beviljades smärre belopp till ett relativt stort antal seminarier kring frågor om mänskliga rättigheter och humanitär rätt. Försöksverksamhet och metodutveckling Försöksverksamhet och metodutveckling (FOM) är inriktad på experi- mentell och nyskapande verksamhet inom områden som är särskilt ange- lägna i utvecklingssamarbetet. Insatserna syftar till att finna metoder för att angripa olika utvecklingsproblem för att på sikt förbättra situationen för den fattigare delen av befolkningen. Därigenom stödjer och komplet- terar insatserna den landprogrammerade bilaterala verksamheten. Samar- bete bedrivs med FN-organ, andra mellanstatliga organ samt institutioner och företag i Sverige. Inom FoM ges medel för bi. a. planering av åtgärder för att underlätta arbets- och levnadsförhållanden för människor sysselsatta i svenskstödda projekt i skogssektorn, utveckling av småindustri i Afrika, integrering av industriell miljövård i industriprojekt, utveckling av utbildningsmetoder inom centrala områden i det bilaterala samarbetet, stöd till mottagarlän- dernas administrativa reformarbete, studier för analys av olika u-länders utvecklingsmöjligheter samt ett världsbanksprogram kring metoder för att öka hänsynen till de sociala aspekterna vid utformningen av ekonomiska återhämtningsåtgärder i Afrika. Insatsförberedelser och resultatvärdering Under delposten Insatsförberedelser och resultatvärdering (IRV) finns medel för förberedelse, uppföljning och utvärdering av projekt, program och andra aktiviteter som finansierats med svenska biståndsmedel. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 386 Främst används medlen till undersökningar och utredningar som skall ligga till grund för den svenska beslutsprocessen eller ge information till SIDA, statsmakterna och allmänheten om biståndsmedlens användning. För utredningarna anlitas specialister inom olika områden, såsom indu- striell teknik, energi, undervisningsplanering, medicin, jordbruks- och vat- tenfrågor. Utvärderingar av större allmänintresse publiceras i serien ”Bi- stånd utvärderat”. Prop. 1990/91:100 Bil. 5 387 <h4>ANDRA BISTÅNDSPROGRAM               Pr°P 1990/91:100</h4> Bil. 5 <h5>U-landsforskning</h5> En huvudinriktning för SAREC:s verksamhet är att stödja u-länders strä- van att bygga upp och stärka egen kapacitet inom forskning, vetenskap och teknik. Verksamheten kan uppdelas enligt följande: — stöd till internationella forskningsprogram, — direkt stöd till regionalt forskningssamarbete och till enskilda u-län- der och — stöd till svensk u-landsforskning. Ett centralt mål för SAREC är att stödja u-länders strävan att bygga upp och stärka egen kapacitet inom forskning, vetenskap och teknik. Stödet till internationella forskningsprogram har tidigare utgjort SA- REC:s största enskilda anslagspost. De bilaterala och regionala forsknings- programmens sammanlagda andel har dock ökat och överstiger nu stödet till de internationella programmen. Kunskapsöverföring och nationell kapacietetsutbyggnad utgör en viktig del av det bilaterala samarbetet. I detta arbete deltar i allt högre grad institutioner vid svenska universitet och högskolor, f. n. pågår drygt 140 projekt där över 80 svenska institutioner deltar. SAREC driver även ett program for stöd till svensk u-landsforskning. Programmet domineras av långsiktigt stöd till institutioner/forskargrupper och fleråriga projektstöd. Under 1989/90 tillsattes tre professurer inom miljöområdet och inom utvecklingekonomi. SAREC ger sedan länge ett omfattande stöd till olika internationella forskningsprogram. Största mottagare är WHO:s forskningsprogram och konsultativa gruppen för jordbruksforskning, CGIAR, genom vilket ett tiotal forskningscentra erhåller stöd. År 1986 anvisade regeringen 100 milj. kr. genom SAREC för ett femårigt forskningsprogram om skog och miljö i u-länder. SAREC fick vidare sommaren 1988 i uppdrag att utforma ett särskilt stöd till forskning om AIDS och tropiska sjukdomar. För denna forskning anslog regeringen 60 milj. kr. för en treårsperiod med början budgetåret 1988/89. För budgetåret 1990/91 anvisades anslaget C 3. Andra biståndsprogram 360 milj. kr. för u-landsforskning. Dessutom anvisades SAREC 24,3 milj. kr. under anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA bl. a. för forsk- ningen om AIDS samt 10 milj. kr. under anslaget C 3. Andra biståndspro- gram för insatser i Costa Rica och Chile. Under budgetåret 1989/90 uppgick de totala utbetalningarna från SA- REC till 349 milj. kr. motsvarande en ökning om 24% jämfört med föregående år. Den ingående reservationen 1989/90 uppgick till 127,4 milj. kr. varav 126,0 milj. kr. var intecknade för avtalade insatser. <h5>Tekniskt samarbete och u-krediter</h5> BITS uppgift är att inom ramen för den svenska biståndsverksamheten främja ekonomisk och social utveckling i u-länder samt att utvidga och                  388 stärka Sveriges relationer med dessa länder genom insatser i samarbete med svenska institutioner och företag. Verksamheten omfattar bidrag till tekniskt samarbete med u-länder inklusive internationella kurser i Sverige samt u-kreditfinansiering av utvecklingsprojekt i u-länder. BITS insatser förutsätter att samarbetslän- derna har kapacitet att planera och ansvara för genomförandet av de projekt som erhåller stöd, att projekten är prioriterade i ländernas utveck- lingsplaner samt att en kostnadsdelning sker mellan parterna. Huvuddelen av BITS verksamhet är inriktad på energiförsörjning, transporter, kommu- nikationer och industri. Under senare år har också insatser för miljöskydd ökat markant. BITS samarbetar med låg- och medelinkomstländer. En stor del av verksamheten avser låginkomstländer med en BNP per capita kring 480 US dollar. Närmare 60 % av BITS lämnade utfästelser om bistånd i u-krediter avser denna kategori. Inom det tekniska samarbetet ligger tyngdpunkten på lägre medelinkomstländer. BITS verksamhet har expanderat kraftigt under 1980-talet. Under bud- getåret 1989/90 ökade verksamhetens finansiella omfattning med 40% jämfört med året innan. Totalt utbetalades 985 milj, kr., varav 215 milj, kr. för tekniskt samarbete och 770 milj. kr. för u-krediter. Den ackumule- rade reservationen för u-krediter vid utgången av budgetåret 1989/90 uppgick till 462 milj. kr. Av totalt tillgängliga medel om 862 milj. kr. per den 1 juli 1990 var497 milj, kr intecknade för utestående utfästelser. Drygt hälften av detta belopp avsåg ”frysta” utfästelser för projekt i Kina. Tekniskt samarbete Det tekniska samarbetet syftar till att överföra kunnande från Sverige till samarbetsländerna. Detta inbegriper skapandet av kontakter, planering av projekt samt utbildning inom områden där Sverige har god kompetens och kapacitet. BITS medverkan i det tekniska samarbetet utgörs av bidrag till konsultinsatser, utbildning för personer från enskilda länder, institutions- samarbete, finansiellt stöd, försöksutrustning och internationella kurser. Vidare ingår ett samarbete med Svenska institutet som avser person- och expertutbyte. BITS samarbetar också med SWEDFUND genom insatser för utbildning och driftledning i industriprojekt där SWEDFUND med- verkar. Det tekniska samarbetet sker främst inom sektorerna industri och ener- gi. Flera av de internationella kurserna behandlar dessa sektorer. En vidgning av kursutbudet mot t. ex. mer allmänt förvaltningskunnande pågår. Stöd till konsultinsatser, som är den största verksamhetsformen, har i växande utsträckning avsett insatser för att effektivisera utnyttjandet av befintlig industri och infrastruktur, t. ex. genom energisparande åtgär- der. Begränsat finansiellt stöd på gåvobasis, för inköp av utrustning, kan ges som komplement till det tekniska samarbetet i länder med betalnings- balansproblem och till länder som inte kan komma ifråga för u-krediter. Stöd ges främst för underhålls- och rehabiliteringsinsatser. Tekniskt samarbete bedrivs med drygt 20 u-länder och ingår bl. a. som Prop. 1990/91:100 Bil. 5 389 en del i genomförandet av de samarbetsavtal som Sverige ingått med vissa Prop. 1990/91: 100 u-länder. Samarbete sker även med förutvarande programländer. I län- Bil. 5 derkretsen ingår bl. a. Algeriet, Argentina, Bolivia, Costa Rica, Cuba, Dominikanska Republiken, Ecuador, Egypten, Filippinerna, Ghana, Ja- maica, Jordanien, Kina, Malaysia, Mexico, Nigeria, Pakistan, Peru, So- malia, Sudan, Thailand, Tunisien och Uruguay. Under budgetåret 1989/90 inleddes tekniskt samarbete med Polen och under innevarande budgetår med övriga Östeuropa med tonvikt på Sveri- ges närområde samt Tjeckoslovakien och Ungern. U-krediter U-krediter är statsstödda krediter som med hjälp av biståndsmedel kan ges på förmånliga villkor för att finansiera svenska varor och tjänster i projekt som främjar u-ländernas ekonomiska och sociala utveckling. U-krediter kan beviljas u-länder vilkas utvecklingspolitik är förenlig med målen för svenskt bistånd och vilka bedöms ha en tillfredsställande kreditvärdighet. U-kreditgivningen har till övervägande del inriktats på programländer för svenskt bistånd och de u-länder med vilka BITS bedriver tekniskt samarbete. De beviljade och aktuella krediterna fördelar sig på 29 länder. Större mottagarländer är Algeriet, Angola, Egypten, Indien, Jordanien, Kenya, Kina, Pakistan, Tunisien och Zimbabwe. Samtliga utom Algeriet, är låg- eller lägre medelinkomstländer. För många u-länder begränsas möj- ligheterna att tillgodogöra sig u-krediter av skuldproblem och åtföljande brist på kreditvärdighet. U-krediter lämnas för finansiering av enskilda projekt eller via utveck- lingsbank. Kreditgivningen har främst inriktats på projekt inom sektorer- na energi, transport och telekommunikationer samt industri. Närmare hälften av den beviljade kreditvolymen avser energisektorn. Krediter via utvecklingsbank har hittills lämnats eller erbjudits till fem länder, varav den största, till Chile beslutades under 1990. I vissa programländer ges u-krediter till projekt i samarbete med SIDA. Exempel på detta är ett större elektrifieringsprojekt i Angola, ett projekt för kraftöverföring i Indien och senast Uri-kraftverket i Indien. BITS har i flera fall av parallellfinansiering medverkat med u-krediter i projekt där Världsbanken eller en regional utvecklingsbank är huvudfinan- siär. U-krediter har även beviljats projekt där Nordiska investeringsban- ken eller arabiska utvecklingsfonder är engagerade i finansieringen. 1 enlighet med en internationell överenskommelse inom OECD, som Sverige biträtt, ges u-krediter sedan juli 1988 med en förmånlighetsgrad på 35 % respektive 50 °/o. Det högre gåvoelementet gäller för de s. k. minst utvecklade länderna. U-krediter ges normalt i en integrerad transaktion där biståndsmedlen används för att subventionera kreditvillkoren. I vissa fall, främst till de minst utvecklade länderna, kan s. k. kombinationskrediter lämnas. Dessa består dels av en gåva, dels av en exportkredit. För att tillgodose att priserna blir så förmånliga som möjligt för motta- garländerna erfordras som regel i u-kreditsystemet att upphandling sker i                  390 internationell konkurrens. Den totala kreditvolymen för beviljade och aktuella krediter uppgick vid Prop. 1990/91:100 utgången av budgetåret 1989/90 till 10 018 milj. kr. med en beräknad Bil. 5 biståndsdel på 3 300 milj. kr. Av de 145 krediter som var aktuella vid budgetårsskiftet hade 126 krediter lett till åtaganden med en total lånevo- lym på 8 600 milj. kr. Av detta hänfördes 2 800 milj, kr till biståndet. I det modifierade u-kreditsystemet som infördes år 1985 garanteras samtliga u-krediter över biståndsanslagen. Det totala garantiengagemanget under s. k. biståndsgarantier uppgick den 30 juni 1990 till 5 674 milj. kr. En säkerhetsreserv som uppbär garantipremier för u-krediterna har upprättats. Till reserven har tidigare även förts medel från biståndsansla- get. Reserven utökades under budgetåret 1989/90 med 55 milj. kr. till totalt 371 milj. kr. Detta motsvarade 7% av utestående garantiengage- mang. Vid skadefall under lämnade u-krediter utnyttjas reserven. Under budgetåret 1989/90 uppgick utbetalningarna för skadefall till 58 milj. kr. Återvinningar under samma period uppgick till 7 milj. kr. Skadereserven administreras av exportkreditnämnden (EKN). Exporteffekter Genom att anslagsmedlen för BITS verksamhet används för upphandling av svenska varor och tjänster erhålls en direkt effekt på svensk export. Genom att kunskaperna om och erfarenheterna av de svenska resurserna ökar uppnås också en indirekt exporteffekt t. ex. genom det tekniska samarbetet. Den totala export som biståndet genom BITS direkt medverkar till kan uppskattas till ungefär tre gånger utbetalningarna. Internationella riktlinjer för blandade krediter S. k. blandade krediter och biståndskrediter utgör ofta konkurrensmedel på en rad utlandsmarknader. Risken för kapplöpning med subventioner och urgröpning av biståndets kvalitet har lett till att användningen av blandade krediter ägnats stor uppmärksamhet i internationella fora. OECD:s biståndskommitté (DAC) antog år 1987 reviderade riktlinjer för utnyttjande av offentligt bistånd i kombination med exportkreditgivning och reviderade riktlinjer för annat bundet bistånd. Riktlinjerna syftar bl. a. till att skärpa biståndskriterierna och begränsa den kommersiellt motiverade konkurrensen med sådan kreditgivning. Reglerna för blandade krediter skärptes vidare genom en överenskom- melse inom OECD, som ingicks våren 1987 och som Sverige biträtt, om en höjning av den lägsta, tillåtna förmånlighetsgraden i blandade krediter. Även om det är för tidigt att värdera erfarenheterna från detta arrange- mang tyder mycket på att kreditvärdiga u-länder i dag lyckas finansiera en stor del av sina investeringsprojekt med blandade krediter och att dessa fortsätter att vara ett konkurrensmedel. 391 27 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5 <h5>Fonden för industriellt samarbete med u-länder (SWEDFUND)</h5> SWEDFUNDis verksamhet skall bidra till industriell utveckling i u-län- der. Fondens uppgift är att genom en relativt begränsad insats med statliga medel stimulera svenska företag till långsiktigt samarbete i u-länder och att satsa egna resurser i samarbetet. SWEDFUND söker inrikta sin verksam- het på låg- och lägre medelinkomstländer vilka tidigare endast i begränsad utsträckning engagerat svenska företag i industrisatsningar. SWEDFUND är enligt stadgarna en självständig statlig stiftelse. Fonden skall förmedla kontakter, medverka till och finansiera förinvesteringsstu- dier och medverka i långsiktiga samverkansprojekt. En huvudform for detta är aktiesatsningar samt lån och garantier. Fondens grundkapital, ursprungligen 100 milj, kr., har enligt riksdagsbe- slut steg for steg höjts till 250 milj. kr. Fonden har bemyndigats att med statsgaranti låna upp medel inom en ram motsvarande högst tre gånger det vid varje tillfälle inbetalda kapitalet. De totala utestående kontrakterade åtagandena for aktiesatsningar, lån och lånegarantier uppgick den 30 juni 1990 till 197 milj. kr. Utbetalningarna uppgick vid samma tidpunkt till ca 171 milj. kr. Fondens löpande kostnader täcktes t.o.m. budgetåret 1984/85 i huvudsak av avkastning från det egna grundkapitalet och vissa administrativa bidrag från statsbudgeten under verksamhetens tre första år. Sedan budgetåret 1985/86 redovisar fonden ett underskott. Detta sam- manhänger med att det försämrade ekonomiska läget i många u-länder haft en ogynnsam inverkan på fondens verksamhet. Fondens arbetsinsat- ser och behovet av särskilda stödåtgärder i projektens inledande fas har blivit större än som kunde förutses när fonden etablerades. Vidare har fonden tvingats till att aktivt medverka i rekonstruktion av ett flertal företag. En följd har varit betydande av- och nedskrivningar i investerings- portföljen. En vändning när det gäller möjligheterna till att satsa i nya SWEDFUND-projekt kan nu skönjas. En större andel av projekten i drift ger vinst. Resultatet efter nedskrivningar var fortfarande negativt för budgetåret 1989/90, men representerade en klar förbättring från föregåen- de år genom en nedgång av förlusten efter nedskrivningar från 9,2 milj. kr. till 3,9 milj. kr. SWEDFUND medverkade finansiellt per 30 juni 1989 i sammanlagt 47 projekt inkl, förstudier i 25 u-länder. Projekten finns i nuvarande eller tidigare programländer samt i u-länder med vilka Sverige önskar utveckla ett bredare samarbete. Det totala värdet av investeringarna i de pågående projekten beräknas till ca 2 100 milj. kr. SWEDFUND:s totala finansiella åtagande i dessa projekt uppgår till 197 milj. kr. Övriga finansiärer är projektens svenska och lokala intressenter, nationella och regionala utvecklingsinstitutioner, exportkreditorgan, affärsbanker m. fl. Verksamheten inriktas på projekt där tillverkningen baseras på lokala råvaror och resurser. Ansträngningar görs för att utveckla projekt med en produktionsteknik som kan fungera i länder med svagt utvecklad infra- struktur och med liten tillgång till service- och underhållstjänster. Samti- Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 392 digt uppmärksammas projekt som medför att ny och något mer avancerad teknik än vad som tidigare funnits, introduceras i landet. Både stora och små företag, statliga, kooperativa och privata förekom- mer som svenska parter i samarbetet genom SWEDFUND. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 <h5>Projektbistånd till vissa länder</h5> Anslagsposten Våren 1988 beslutade riksdagen (prop. 1987/88:100, bil 5, UU 20, rskr 226) om inrättande av en ny anslagspost Projektbistånd till vissa u-länder. Under 1988/89 anslogs 50 milj. kr. under 1989/90 70 milj. kr. och under 1990/91 390 milj. kr. Anslagsposten motiverades med att det kan finnas behov av att från svensk sida gå in med särskilda insatser i vissa u-länder för att markera vårt stöd till ett land i ett kritiskt skede där utgången kan bli avgörande för landets framtida utvecklingsmöjligheter. Svenska insat- ser kan t. ex. verksamt bidra till att främja en utveckling i demokratisk riktning. Hittills har beslut fattats om stöd till bostadsbyggande samt till miljö- och markvårdsprogram i Costa Rica, utvecklingssamarbete genom SIDA med Uganda, bidrag till östafrikanska utvecklingsbankens verksam- het i Uganda, stöd till forskningssamarbete med Costa Rica och Chile, bidrag till IMPOD:s verksamhet i Filippinerna och Costa Rica, stöd till socialt bostadsbyggande och skolor i Chile, bidrag för beredning av BITS-insatser i Filippinerna samt utvecklingssamarbete med Polen och övriga Östeuropa. Det biståndsfinansierade samarbetet med Öst- och Centraleuropa Anslagsposten används även för att finansiera bilateralt utvecklingssamar- bete med Öst- och Centraleuropa. Nedan ges en översikt över Sveriges biståndsfinansierade samarbete med dessa länder. I december 1989 presenterade statsministern ett program för svenskt stöd till den djupgående samhällsomvandlingen i Östeuropa. Under våren 1990 beslutade riksdagen (prop. 1989/90:100, bil. 5, UU etc.) om en finansiell ram om 1 miljard kr. över tre år, varav 900 milj. kr. skall finansieras över biståndsramen. Biståndet fördelas på såväl multilaterala som bilaterala insatser. De multilaterala insatserna finansieras under anslaget Cl. Tabellen ger en bild över hur det svenska biståndet fördelas. Polen                                                    300 milj. kr. varav: Miljöinsatser och annan kunskapsutveckling                   270 Genom folkrörelser                         30 393 Övriga Östeuropa varav: Miljöinsatser                              45 Kurser, förvaltningsinsatser stipendier, information m. m.          105 Folkrörelsestöd och kulturutbyte          60 Andra bilaterala insatser                  15 225 milj, kr. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 Multilaterala insatser varav: EFTA-fond för Jugoslavien 375 milj. kr. under 5 år                               160 Nordiska mi 1jöfinansieringsbolaget under 6 år                             110 Konsultfond för samarbete med Världsbanken                            15 Ofördelat                                  90 Insatser från andra anslag än biståndet för främjande av kontakter m. m. 100 milj. kr. Summa 1 000 milj, kr. Det svenska biståndet skall inriktas på att vara ett strategiskt stöd för att stärka ländernas förmåga att genomföra reformer och klara de påfrestning- ar som länderna nu möter. Insatser inom en rad samhällsområden förutses i första hand i form av erfarenhetsutbyte och kunskapsutveckling. Särskild prioritet kommer att ges miljöområdet. I Polen har beslut tagits om insatser för bl. a. effektivare energianvänd- ning och rening av vatten och luft. Särskilda medel har också avsatts för andra miljöinsatser i närområdet, i synnerhet de baltiska republikerna. Utöver miljöbiståndet har ett omfattande samarbete initierats på en rad samhällsområden mellan myndigheter, högskolor, organisationer, företag och enskilda i Sverige och parter i Östeuropa. Insatserna möjliggör ett nära erfarenhetsutbyte och en bred kunskapsutveckling. Sålunda har BITS, som har ett huvudansvar för handläggningen av Östeuropabiståndet, utarbetat beredningsplaner för miljösamarbete, kurser för sovjetiska beslutsfattare, samarbete inom kultur, information och utbildning samt förvaltnings- utveckling och annat tekniskt bistånd. Vidare samverkar BITS och Svens- ka Kommunförbundet om vänortssamarbete med Östeuropa. BITS-medel kanaliseras via Svenska Institutet för stipendiering, information, expertut- byte m. m. Vidare förmedlar SIDA särskilt stöd genom folkrörelserna till Östeuropa på totalt 90 milj. kr. under de kommande tre åren, ca 10 milj, kr. av detta belopp kan användas för kultursamarbete. På det multilaterala området har förhandlingarna om EFTAs utveck- lingsfond för Jugoslavien slutförts. Syftet med fonden är att förmedla krediter till produktiva investeringar i näringsliv och infrastruktur. Det svenska bidraget uppgår till 160 milj. kr. under fem år. Det nordiska miljöfinansieringsbolaget NEFCO är knutet till den nordiska investerings- banken NIB och har nyligen påbörjat sin verksamhet. NEFCO skall med kapital investera i företag som producerar miljöteknologi. Det svenska bidraget uppgår till totalt 110 milj. kr. under fem år. Vidare har ett samarbete inletts med Världsbanken genom en särskild konsultfond för projektförberedelser inom miljö, infrastruktur och andra prioriterade sek- torer. 394 <h5>Särskilda insatser i skuldtyngda länder</h5> Anslagspostens utnyttjande Budgetåret 1985/86 inrättades en anslagspost för särskilda insatser i skuld- tyngda länder, då kallad betalningsbalansstöd. Budgetåret 1990/91 anvisa- des 640 milj. kr. under anslagsposten Särskilda insatser i skuldtyngda länder under anslaget C 3. Andra biståndsprogram. Totalt under de fem föregående budgetåren hade 2 370 milj. kr. anvisats. Behovet av särskilda biståndsinsatser för att stödja ekonomisk åter- hämtning och för att lätta u-ländernas skuldbörda har vuxit under 1980-ta- let i takt med att den ekonomiska krisen förvärrats i många länder. Biståndet har företrädesvis givits inom ramen för internationellt samord- nade insatser till stöd för ett lands ansträngningar att genomföra ekono- miska återhämtningsprogram. Härigenom uppnås ett starkare stöd för ekonomisk-politiska reformer i syfte att återupprätta tillväxt och utveck- ling. Återhämtningsprogrammen utarbetas oftast i samarbete med Världs- banken och Internationella valutafonden (IMF). En förutsättning för att reformansträngningarna skall vara hållbara är att ett tillräckligt externt resursflöde kommer till stånd. Att med biståndet delta i internationellt samordnade aktioner har också till syfte att påverka andra givare att ge ökat bistånd och ytterligare skuldlättnad. Behovet av särskilda insatser framstod klart redan i mitten av åttiotalet, då emellertid formerna för att hantera skuldkrisen endast var svagt utveck- lade. Inrättandet av en anslagspost ökade möjligheterna för Sverige att agera internationellt för att främja nya och mer effektiva former för sådant stöd. Anslagsposten användes inledningsvis för att reglera vissa u-länders skuldtjänst till svenska staten. När det internationella samarbetet utveck- lades, bl. a. genom svenska initiativ, utfästes medel från detta anslag för internationellt samordnade aktioner. I vidstående tabell redovisas anslagspostens användning under budget- åren 1985/86—1989/90. Insatserna redovisas under det år då beslut fat- tats. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 395 Tabell: Särskilda insatser i skuldtyngda länder: anslagspostens användning Prop. 1990/91: 100 under budgetåren 1985/86—1989/90 (i milj. kr.).                           Bil. 5 <table border="1"> <tr><td> Budgetår</td><td> Anslag</td><td> Beslutat belopp</td><td> ändamål</td></tr> <tr><td> 1985/86</td><td> 400</td><td> 365,8</td><td> Betalning av skuld till svenska staten: Tanzania (165,4), Mozambique (134,1), Zambia (45,9), Vietnam (2,2), Nicaragua (18,2).</td></tr> <tr><td> 1986/87</td><td> 400</td><td> 62,4 varav: 50,0</td><td> Stöd till återhämtningsprogram: Tanzania.</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 12,4</td><td> Betalning av skuld till svenska staten: Guinea-Bissau.</td></tr> <tr><td> 1987/88</td><td> 460</td><td> 627,6 varav: 117,4</td><td> Betalning av skuld till svenska staten: Sudan.</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 200,0</td><td> Stöd till återhämtningsprogram: Mozambique (100), Tanzania (90), Uganda (10)</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 0,2</td><td> Reglering av viss del av Guinea-Bissaus skuld till Sverige.</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 150,0</td><td> Stöd till återhämtningsprogram (i anslutning till det särskilda programmet för Afrika, SPA 1988): Tanzania (48), Mozambique (42), Ghana (20), Guinea-Bissau (20), Uganda (20).</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 150,0</td><td> IMF: Räntesubventioner till den utvidgade strukturanpassnings- faciliteten ESAF.</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 10,0</td><td> Skuldåterköp: Bolivia.</td></tr> <tr><td> 1988/89</td><td> 470</td><td> 461,3 varav: 225,0</td><td> Stöd till återhämtningsprogram (i anslutning till det särskilda programmet för Afrika, SPA 1989):</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> 120 milj. kr. för samfinansiering i Mozambique (60), Uganda (30), Guinea-Bissau (20) och Säo Tomé och Principe (10);</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> 105 milj. kr. för att underlätta betalning av vissa Världsbanksskulder som innehas av Tanzania (65), Ghana (10) och Uganda (15), samt för samma ändamål utanför Afrika, Bangladesh (5), Bolivia (5) och Sri Lanka (5).</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 6,4</td><td> Stöd till Guyanas återhämtningsprogram.</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 150,0</td><td> IMF: Räntesubventioner till den utvidgade strukturanpassnings- faciliteten ESAF.</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 65,0</td><td> Stöd till Nicaraguas återhämtningsprogram.</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 14,9</td><td> Reglering av viss del av Mozambiques skuld till Sverige.</td></tr> </table> 396 Budgetår Anslag Beslutat belopp ändamål Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 1989/90   640      603,7 varav: 10,0 skuldåterköp: Bolivia 265,0 Stöd till återhämtningsprogram (SPA 1990): 135 milj. kr. för samfinansiering i Mozambique (80), Uganda (30), Guinea-Bissau (20) och Säo Tomé och Principe (5); 130 milj. kr. för att underlätta betalning av vissa Världsbanksskulder som innehas av Tanzania (70), Kenya (30), Uganda (20) och Ghana (10). 100,0 Stöd till återhämtningsprogram: Zambia 150,0 IMF: Räntesubventioner till den ut- vidgade strukturanpassningsfaci1iteten ESAF. 78,7 Reglering av viss skuld till Sverige: Mozambique (28,3), Madagaskar (22,0) Tanzania (18,6), Togo (8,0), Guinea- Bissau (1,6). (Beslut fattat september 1990.) Summa 2 370    2 120,8 Ej utfästa medel 249,2 milj. kr. Stöd till ekonomiska återhämtningsprogram Den övervägande delen av betalningsbalansstödet ges som varubistånd till stöd för återhämtningsprogram. Den första insatsen av detta slag gjordes budgetåret 1986/87 när Tanzania just hade antagit ett ekonomiskt åter- hämtningsprogram och slutit ett avtal med IMF. Det svenska stödet upp- gick då till 50 milj. kr. Under följande budgetår fattades beslut om ytterli- gare sammanlagt 200 milj. kr. till Mozambique, Tanzania och Uganda, även det i samband med internationella aktioner för att stödja återhämt- ningsprogram. Sedan de multilaterala formerna utvecklats för denna typ av stöd har regeringen gjort ytterligare insatser. Sverige har företrädesvis lämnat stöd inom ramen för Världsbankens särskilda program för Afrika (Special Pro- gram of Assistance, SPA). Detta program har organiserats av Världsban- ken i syfte att mobilisera mer bistånd från givarländerna till stöd för de fattiga och skuldtyngda afrikanska ländernas återhämtning. Första gången en givarkonferens anordnades utfäste Sverige bidrag på 150 milj. kr. (SPA 1988). För de båda därpå följande bidragen (SPA 1989 och SPA 1990) beslutade regeringen om 225 resp. 265 milj. kr. i stöd. De länder som erhållit stöd och de aktuella beloppen framgår av tabellen. Bidragen läm- nas oftast i sam- eller parallellfinansiering med Världsbanken. Av de 265 milj. kr. för SPA 1990 utgick ca hälften, 135 milj, kr., i denna form. Bidragen kan finansiera angelägen import generellt, men kan också knytas 397 till särskilda rehabiliteringsprogram for t. ex. industrisektorn, infrastruk- Prop. 1990/91: 100 tur eller sociala ändamål.                                                     Bil. 5 Av bidragen till SPA används också en betydande del för att underlätta återbetalning av viss Världsbanksskuld. En stor del av de fattigaste u-län- dernas skuldbörda består av räntor på lån till Världsbanken. Dessa skulder är s. k. prioriterade skulder, vilket innebär att de inte kan bli föremål för omförhandling. För att Världsbanken skall fortsätta att kunna låna ut till u-länderna krävs att dessa länder fullföljer sina återbetalningar. I annat fall tvingas banken ställa in såväl planerad som pågående utlåning. Därmed skulle ländernas återhämtningsprogram sannolikt inte kunna fullföljas och möjligheterna att få additionelit bistånd från bilaterala givare minska. För u-ländernas del är det därför av stor vikt att betalningarna till Världsban- ken sköts. Tidigare har de flesta av dessa länder kunnat ta lån från Världsbanken både på dess marknadsmässiga villkor, s. k. IBRD-lån, och på dess mjuka, av biståndsgivare subventionerade, villkor, s. k. IDA-lån. Sedan det ekonomiska läget försämrats kan många av länderna nu enbart ta IDA-lån. Återbetalningarna på IBRD-lånen utgör dock en stor del av ländernas skuldtjänst. För att underlätta dessa betalningar har Världsban- ken beslutat, efter initiativ från bl.a. Sverige, att en del av de totala återbetalningar som varje år görs på tidigare IDA-lån från och med budget- året 1988/89 skall lånas ut till dessa s. k. IDA-only länder i proportion till deras utestående skuldtjänst avseende IBRD-lånen. Bidraget från IDA- återflödet är emellertid inte tillräckligt för att klara av ländernas betalningsförpliktelser på IBRD-lån. De nordiska länderna har därför också föreslagit att biståndsgivare skall ställa ytterligare medel till förfo- gande i detta syfte. Efter en överenskommelse mellan givarländerna finns nu sådana bidragsmöjligheter som en del av Världsbankens särskilda pro- gram för Afrika. Internationella valutafondens resurser spelar en viktig roll i de skuld- tyngda ländernas återhämtningsprogram, eftersom dessa resurser är villko- rade till förändringar i den ekonomiska politiken. För att stödja fattiga länders strukturanpassning har en särskild facilitet, dvs. en särskild möjlig- het att få tillfällig tillgång till resurser från fonden, inrättats, IMF:s s. k. utvidgade strukturanpassningsfacilitet (enhanced structural adjustment fa- cility, ESAF). Denna har ökat fondens möjligheter att ge lån på mjuka villkor. För att upprätta fonden har flera länder bidragit med kapital eller räntesubventioner. Riksdagen har godkänt ett svenskt bidrag till ESAF på sammanlagt 600 milj. kr. under åren 1988— 1991 att användas till ränte- subventioner. Ett antal länder har stora betalningseftersläpningar till IMF, Världsban- ken eller regionala utvecklingsbanker. Detta har utgjort allvarliga problem för såväl länderna som institutionerna. Bland de länder som under år 1990 låg efter med sina betalningar märks Nicaragua, Vietnam och Zambia. För länderna innebär detta en svår situation, eftersom de därmed är uteslutna från tillgång till nya resurser från institutionerna. Särskilda insatser måste till för att hjälpa de länder som har för avsikt att genomföra tillräckligt djupgående strukturanpassningsprogram och klara ut problemen med be- talningseftersläpningarna. Under år 1989 bildades en första s. k. stöd-                  398 grupp för att bistå Guyanas reformprogram och för att lösa landets skulder till internationella finansiella institutioner. Sverige bidrog med 1 miljon US dollar som obundet varubistånd. Under år 1990 nådde även Zambia en uppgörelse om sitt ekonomiska reformprogram. För att hjälpa landet hantera de exceptionellt stora betal- ningseftersläpningarna till IMF och Världsbanken utvecklades, bl. a. med hjälp av nordiskt engagemang, ett nytt sätt att försöka lösa denna typ av problem. Detta innebär vad gäller relationen till IMF bl.a. att Zambia under ett IMF-övervakat program återupptar de löpande återbetalningar- na, medan den ackumulerade skulden i praktiken refinansieras vid ett senare tillfälle. Samtidigt mobiliseras ett ökat stöd från bilaterala givare. Sverige gav i detta sammanhang 100 milj. kr. i form av obundet varubi- stånd. Nicaragua inledde under år 1988 ett omfattande ekonomiskt återhämt- ningsprogram. Sverige har stött utarbetandet av reformprogrammet bl. a. genom att finansiera studier och rådgivning. I maj 1989 hölls i Stockholm ett internationellt givarmöte vid vilket ett antal länder utfaste stöd till programmet. Sverige beslutade om ett bidrag om 65 milj. kr. för obundet rambistånd. Hanteringen av u-länders skuld till svenska staten En stor del av de fattigaste ländernas skuld gäller i långivarlandet offentlig eller offentligt garanterad skuld, främst bistånds- och exportkrediter. I enlighet med en resolution i UNCTAD, skrev Sverige år 1978 av de biståndskrediter som under 1960- och 1970-talen gavs till de fattigaste länderna. År 1986 gjordes samma sak för Zambia. Totalt avskrevs ca 1 185 milj. kr. Detta har inte belastat betalningsbalansstödet. De fordringar som svenska staten i dag har på u-länder är främst ex- portkrediter och u-krediter. Av betalningsbalansstödet har sammanlagt 496 milj. kr. använts för betalning av skuld till svenska staten enligt den modell som beslutades år 1986. Sju länder — Guinea-Bissau, Mozam- bique, Nicaragua, Sudan, Tanzania, Vietnam och Zambia — har på detta sätt fått förfallna skulder till svenska staten reglerade fram till ett visst datum. Beloppen för de enskilda länderna framgår av tabellen. De reglera- de skulderna har uppkommit genom skadereglering hos exportkredit- nämnden (EKN) eller SWEDFUND (endast mindre belopp). Skulderna omfattar såväl kapitalförfall som ursprunglig låneränta. Sedan Sverige tog det första beslutet om betalning av skuld till svenska staten har de multilaterala formerna för reglering av denna typ av skuld utvecklats. Inom den s. k. Paris-klubben kan skuldtyngda länder omför- handla betalningsförpliktelser under offentliga skulder och som följer av i långivarländerna offentligt garanterad skuld. Efter att ha uppnått en prin- cipöverenskommelse i Paris-klubben ingår skuldlandet bilaterala avtal med långivarländerna. Vid de sju stora industriländernas möte i Toronto år 1988 uppnåddes ett viktigt genombrott i denna fråga. Denna s. k. Toronto-överenskommelse ger tre möjligheter till koncessionella, dvs. mjuka, villkor för de fattigaste länderna: avskrivning av en del av kapital- förfallen, förlängd återbetalningstid och sänkt konsolideringsränta. Prop. 1990/91:100 Bil. 5 399 För många u-länder är även dessa mjukare villkor alltför betungande. Prop. 1990/91: 100 Sverige har därför drivit frågan om ytterligare skuldlättnad för de fattigas- Bil. 5 te länderna. Genom att använda betalningsbalansstödet har regeringen beslutat att ge en rad länder full betalningsfrihet när skulderna omförhand- las. Biståndet används för att täcka samtliga räntebetalningar som skall erläggas i enlighet med skuldkonsolideringsavtalen. Biståndet ger alltså en additionell skuldlättnad utöver vad som överenskommits internationellt. I ett samlat beslut i september 1990 avsattes 78,7 milj. kr. för detta ända- mål. Även vid några tidigare tillfällen har anslaget använts för liknande ändamål (totalt 17,7 milj. kr.). StödJör reglering av u-länders kommersiella skuld Utöver skuld till internationella finansiella institutioner och skuld till bilaterala offentliga långivare har u-länderna en betydande skuld till priva- ta långivare i andra länder. Detta är skuld som inte är offentligt garanterad i långivarlandet. Eftersom de mest skuldtyngda u-länderna har svårt att betala räntor och amorteringar på denna skuld, säljs sådana skuldsedlar i dag mellan fordringsägare på en andrahandsmarknad till priser som ofta ligger på en nivå långt under skuldsedlarnas nominella värden, för vissa länder så lågt som 5 — 20% av det nominella värdet. Olika metoder har tillämpats för att hjälpa u-länderna att tillgodogöra sig marknadens dis- kontering av fordringarnas värde. Sverige har främjat sådan marknadsbaserad skuldlättnad på olika sätt. Om skuldsedlar köps upp på andrahandsmarknaden av tredje part och överlämnas till skuldlandet uppstår ett s. k. skuldåterköp (eng. debt buy- back). Under budgetåret 1987/88 användes 10 milj. kr. för ett sådant arrangemang till Bolivias förmån. I ett första brett internationellt organise- rat skuldåterköp bidrog ett antal biståndsgivare till en fond för uppköp av Bolivias skulder till privata långivare. Fonden administrerades av IMF. Till ett pris av 11 % av skuldernas nominella värde kunde hälften av Bolivias skuld av detta slag återköpas och annulleras. Under år 1989 bidrog Sverige med ytterligare 10 milj. kr. Även andra återköpsopera- tioner har förberetts. Om skuldsedlar köps upp på andrahandsmarknaden och överlämnas till skuldlandet i utbyte mot någonting, t. ex. lokalvaluta för ett biståndspro- jekt, uppstår s. k. skuldbyten (även kallade skuldomvandlingar eller skuld- konverteringar, eng. debt swaps). Sverige genomförde ett sådant skuldbyte till förmån för Costa Rica under budgetåret 1988/89. Då användes 21 milj, kr. (från andra anslagsposter) som var avsedda för lokalkostnadsfinansi- ering i ett naturvårdsprojekt i landet. Costaricanska fordringar köptes upp till i genomsnitt 13,6 % av det nominella värdet. Skuldsedlarna överläm- nades till Costa Rica i utbyte mot att landet ställde lokalvaluta till förfo- gande för naturvårdsprojektet. På så sätt fick projektet mer lokalvaluta än det skulle ha fått om den utländska valutan hade växlats på normalt sätt i bank. Till skillnad från skuldåterköpen ökar skuldbyten oftast belastning- en på landets budget. Särskild hänsyn måste därför tas till den makroeko- nomiska situationen när skuldbyten genomförs. 400 <h4>NORDISKT BISTÅNDSSAMARBETE</h4> De nordiska länderna har sedan början av 1960-talet samarbetat på bi- ståndsområdet. Formerna för samarbetet regleras genom en konvention som undertecknades i mars 1981. Enligt denna skall ärenden av principiell karaktär, såsom utvidgning, förlängning och revision av insatserna, beslu- tas av det Nordiska ministerrådet som även fastställer de ekonomiska ramarna. Den löpande granskningen av biståndsprojekten sker genom en s. k. ämbetsmannakommitté för biståndsfrågor (EKB) bestående av de ansvariga ämbetsmännen i de nordiska biståndsadministrationerna. Ge- nom konventionen upprättades även en rådgivande kommitté för lekman- narepresentation (RKB). RKB spelade en betydelsefull roll i genomföran- det av de gemensamma nordiska biståndsprojekten. De flesta av dessa projekt har nu avslutats vilket medfört att biståndsministrarna i september 1990 beslöt att RKB skulle läggas ner. Istället skall de nordiska länderna enligt ett rullande schema arrangera ett årligt seminarium där parlamenta- riker och andra biståndsintresserade får möjlighet att diskutera bistånds- politiska frågor av gemensamt intresse. Finland står som värd för det första seminariet 1991. Inom EKB bereds gemensamma nordiska projekt, samt diskuteras bi- ståndsfrågor av nordiskt intresse. Kommittén är ett viktigt forum för bl. a. diskussioner om samordnade ställningstaganden i olika internationella organisationer. Arbetsgrupper av ad-hoc karaktär tillsätts för att diskutera och bereda aktuella frågor. De nordiska biståndsministrarna lägger stor vikt vid ett nära samarbete i biståndspolitiska frågor och har därför beslutat formalisera en ordning med regelmässiga möten två gånger per år. Mot bakgrund av erfarenheter- na kommer möjligheten att upprätta ett nordiskt fackministerråd för bi- stånd att undersökas under 1991. I samband med den volymaktion som de nordiska länderna drev under år 1989 inleddes även ett fastare samarbete med Nederländerna. Återkom- mande möten hålls nu mellan biståndsministrarna i Norden och Nederlän- derna. Det nordiska samarbetet i biståndsärenden omfattar också informella överläggningar, t. ex. i anslutning till internationella möten, där de nordis- ka länderna ofta uppträder som en enhet. De nordiska länderna har även en gemensam representation i Världsbanken, de regionala utvecklingsban- kerna och den internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD). Tyngdpunkten i det nordiska samarbetet har successivt kommit att förskjutas från de traditionella samfinansierade projekten mot samarbete präglat av stor flexibilitet såväl till formen som i valet av samarbetsobjekt. De nordiska länderna antog år 1988 ett särskilt program för nordiskt samarbete på biståndsområdet. Ett annat inslag i det nordiska samarbetet är en nordisk fond för kreditgivning på koncessionella villkor. Mot bakgrund av utvecklingen i Östeuropa och Baltikum har de nordis- ka länderna påbörjat samarbete om ett nordiskt arbetsprogram. Förslag finns om att inrätta en stipendieordning, upprätta informationskontor m. m. Finansiering förutsätts ske över Nordiska ministerrådets budget. Prop. 1990/91:100 Bil. 5 401 <h4>BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER</h4> Den följande statistiken avser de utbetalningar (i tkr) som gjorts budget- året 1989/90 av biståndsorganen SIDA, SAREC, BITS, IMPOD och SWEDFUND. Utbetalningar, som inte kunnat länderfördelas, har förts till posten ej länderfördelat, de regionala posterna eller till övrigtposten. Utbetalningarna för u-krediter avser avräkningar mot biståndsanslaget för gåvoelement för kreditförbindelser som utfärdats under 1989/90. Utgifter- na för SIDA:s centrala administration, inklusive biståndskontoren, redo- visas i separat kolumn. Övriga utgifter för den centrala biståndsadminist- rationen har utelämnats. Med hänsyn till IMPOD:s arbetssätt ingår dock i dess utbetalningar lönekostnader för personal med undantag av chefen för kontoret samt viss administrativ personal. Det multilaterala biståndet (under anslaget Cl) ingår inte i statistiken då det inte är möjligt att på ett rättvisande sätt fördela det biståndet på enskilda länder. Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 402 OO Tt Tt V, o, r~ m ■© Tt OO O 'O r- ro Tt — — ro, O O I V, O) Qs Tt Os co    r*'. O' ri in O O'<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-143.png" style="width:6pt;height:10pt;"/> — Os ro, v> OC ro oi — ro, ro, OC 04 O  Os O so o oi o  r- Tt — sO Os Tt oi    v, 04 Tt  VI OO OS 04 Tt sO  04 04 Tt Tt V, r-~   oo v> — so v"> Prop. 1990/91:100 Bil. 5 so Tt sO oo ro,     04 O   t" oo V) V, o Tt c OS ro Tt Os ro Os Tt O O O o ro, Os O V) O ro. Os O o- v, 04 o- o-> — r-   — oo 04    OI OO Os — O 00 04 ro O OO —04 ro, so Os v~> ro ro sO OO SO vs 04 OO 04 — ro, 04 sO Tt o- so V» o-, SO v> sO<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-144.png" style="width:56pt;height:18pt;"/> Tt O<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-145.png" style="width:13pt;height:11pt;"/> sO v-, 04 sO oo O O ro, 8 OS oo OO o Tt ro, ro Tt Tt — ro, oi oo — — ro,<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-146.png" style="width:21pt;height:15pt;"/> oo 04<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-147.png" style="width:24pt;height:14pt;"/> ro o Tt O ro, os v~, m 04 Tt 04 ro, — ro, sO ro, Os ro, OO    S© Tt    OS 04    r— sO   — OI SO r~- sO Tt<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-148.png" style="width:63pt;height:15pt;"/> r-   o OO    Tt Tt    SO ro               v"> ro,             sO OI sO O VS V, Tt ro, 04 sO — r- — r- ro, vs O Os Tt r- Tf Tt 04 O O, — ©s OC VI cOsOTtOsrojco,— — O- — sO Tt   Os OO 04 Tt ro,    OC OO Os Qs Tt Os VS — 00 ro Tt O- rn OS ös — ro, Tt sO 00 —  04 Os O'  sO 04 O Tt o 04  Tt — 04 sO VS — — OO s© O S© 04 vs oi r-~ sO 04 —<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-149.png" style="width:24pt;height:9pt;"/> O s© VS<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-150.png" style="width:56pt;height:21pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-151.png" style="width:13pt;height:49pt;"/> 03<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-152.png" style="width:216pt;height:43pt;"/> 403<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-153.png" style="width:11pt;height:11pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-154.png" style="width:15pt;height:24pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-155.png" style="width:6pt;height:11pt;"/> OO O rj- ir> — »o o m rM •/“> Os OO v> — m os oo -<t so r- m — — — m     —■<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-156.png" style="width:16pt;height:18pt;"/> O -r e-j tj- oo — C- — sO O in<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-157.png" style="width:17pt;height:17pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-158.png" style="width:46pt;height:25pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-159.png" style="width:24pt;height:13pt;"/> esl e-q r~ rj e-j oo «zn Os so — so rsi en OO Os r-i Prop. 1990/91: 100 Bil. 5<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-160.png" style="width:23pt;height:14pt;"/> Q- X> ’> 5<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-161.png" style="width:19pt;height:23pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-162.png" style="width:9pt;height:21pt;"/> sO Os O <N<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-163.png" style="width:7pt;height:16pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-164.png" style="width:83pt;height:44pt;"/> T3 73<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-165.png" style="width:13pt;height:30pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-166.png" style="width:13pt;height:28pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-167.png" style="width:97pt;height:30pt;"/> 404<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-168.png" style="width:26pt;height:84pt;"/> QQ W Z<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-169.png" style="width:25pt;height:86pt;"/> Tt •© rj rf O es un r- s© en<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-170.png" style="width:24pt;height:21pt;"/> sO — unr-~ — oo un rr — r~ en Tt un en s© — t<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-171.png" style="width:9pt;height:21pt;"/> o oo CS er-, s© un Tt CS o o un en ■C n en e j oo un es un un — — en Tt — >©<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-172.png" style="width:16pt;height:17pt;"/> un es i— ooosunosTtrsenen ■c en — o O es rs un en oo eS Tt O OO US Tt 8 535 Prop. 1990/91: 100 Bil. 5<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-173.png" style="width:33pt;height:18pt;"/> o O un<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-174.png" style="width:9pt;height:13pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-175.png" style="width:28pt;height:47pt;"/> O O un Tt en o en — s© Tt O Tt s© s©<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-176.png" style="width:101pt;height:277pt;"/> Tt  o — O' r~ oo oo  O s© en \© Tt un   oc un r-    sO O  — ©l Tt — O O O' O  s© O s© Os  Tt OO O r--<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-177.png" style="width:9pt;height:18pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-178.png" style="width:21pt;height:15pt;"/> oo Tt ■o o en<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-179.png" style="width:9pt;height:18pt;"/> O t-' r- oo o es<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-180.png" style="width:101pt;height:83pt;"/> Tt — ©s ©ses © OO O © O CS un — — OO un © en o oo oc    Tt Tt ITl    □' O r-    un Tt O e-i Tt un — Tt un os O — un oc oo oo Tt OO fsj o* r**. un   — rs un © ©s un oo r-' en oo © un CS OO oo un Os oo — © rs r~~ ©s un © — OO oo es r—<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-181.png" style="width:94pt;height:49pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-182.png" style="width:44pt;height:27pt;"/> C « C O O O<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-183.png" style="width:69pt;height:23pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-184.png" style="width:98pt;height:40pt;"/> 405<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03100/prop_199091__100-185.png" style="width:304pt;height:552pt;"/> Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 406 Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 <h4>VISSA FÖRKORTNINGAR</h4> <table border="1"> <tr><td> ACCE</td><td> African Council on Communications Education</td></tr> <tr><td> AfDB</td><td> African Development Bank</td></tr> <tr><td> AfDF</td><td> African Development Fund</td></tr> <tr><td> AFIC</td><td> Asian Finance and Investment Corporation</td></tr> <tr><td> AIC</td><td> International Centre of the Swedish Labour Movement</td></tr> <tr><td> ANC</td><td> African National Congress</td></tr> <tr><td> ARO</td><td> Africa Groups of Sweden, Recruitment Organization</td></tr> <tr><td> AsDB</td><td> Asian Development Bank</td></tr> <tr><td> AsDF</td><td> Asian Development Fund</td></tr> <tr><td> BITS</td><td> Swedish Agency for International Technical and Economic Co-operation</td></tr> <tr><td> CABEI</td><td> Central American Bank for Economic Integration</td></tr> <tr><td> CADESCA</td><td> Comite de Accion de Apoyo al Desarrollo Economico y Social</td></tr> <tr><td> CATIE</td><td> Centro Agronomico Tropical de Investigacion y Ensenanza</td></tr> <tr><td> CCC-CA</td><td> Confederacion de Cooperativas del Caribe y Centro America</td></tr> <tr><td> CDB</td><td> Caribbean Development Bank</td></tr> <tr><td> CFA</td><td> Committee on Food Aid Policies and Programmes</td></tr> <tr><td> CFC</td><td> Common Fund for Commodity</td></tr> <tr><td> CGIAR</td><td> Consultative Group on International Agricultural Research</td></tr> <tr><td> CILSS</td><td> Committé Inter-Etats de Lutte contre la Sécheresse au Sahel</td></tr> <tr><td> CND</td><td> Commission on Narcotic Drugs</td></tr> </table> Afrikanska rådet for massmedieutbildning Afrikanska utvecklingsbanken Afrikanska utvecklingsfonden Asiatiska Finans- och I n vesteri ngsföretaget Arbetarrörelsens Internationella Centrum Afrikanska nationalkongressen Afrikagruppernas Rekryteringsorganisation Asiatiska utvecklingsbanken Asiatiska utvecklingsfonden Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete Centralamerikanska banken för ekonomisk integration Aktionskommittén för central- amerikanskt samarbete Utbildningscentrat för tropiskt jordbruk Kooperativa federationen för Karibicn och Centralamerika Karibiska utvecklingsbanken Kommittén för livsmedelsbistånd Gemensamma fonden för råvaror Konsultativa gruppen för internationell jordbruksforskning Koordinerande kommittén för utveckling i Sahelområdet Narkotikakommissionen 407 28 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5 Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 <table border="1"> <tr><td> CSUCA</td><td> Confederacion Universitaria Centroamericana</td><td> Centralamerikanska universitets- federationen</td></tr> <tr><td> CTC</td><td> United Nations Centre for Transnational Corporations</td><td> FN:s center för transnationella företag</td></tr> <tr><td> DAC</td><td> Development Assistance Committee</td><td> OECD:s kommitté för biståndsfrågor</td></tr> <tr><td> DCI</td><td> Defense for Children International</td><td></td></tr> <tr><td> DND</td><td> Division on Narcotic Drugs</td><td> Narkotikakommissionens sekretariat</td></tr> <tr><td> DTCD</td><td> Department of Technical Cooperation for Development</td><td> FN-sekretariatets tekniska biståndsprogram</td></tr> <tr><td> EADB</td><td> East African Development Bank</td><td> Östafrikanska utvecklingsbanken</td></tr> <tr><td> EBRD</td><td> European Bank for Reconstruction and Development</td><td> Europeiska utvecklingsbanken</td></tr> <tr><td> ECODEPA</td><td> Empresa de Cooperativas de Productores Agropecunnos</td><td></td></tr> <tr><td> ECOSOC</td><td> Economic and Social Council of the United Nations</td><td> FN:s ekonomiska och sociala råd</td></tr> <tr><td> EFS</td><td></td><td> Evangeliska fosterlandsstiftelsen</td></tr> <tr><td> EG</td><td> European Community</td><td> De europeiska gemenskaperna</td></tr> <tr><td> EKN</td><td> Swedish Export Credits Guarantee Board</td><td> Exportkreditnämnden</td></tr> <tr><td> EPLF</td><td> Eritrean People’s Liberation Front</td><td> Eritreanska befrielse- rörelsen</td></tr> <tr><td> ESAF</td><td> Enhanced Structural-Adjust- ment Facility</td><td> Utvidgade strukturanpassnings- faciliteten</td></tr> <tr><td> FAC</td><td> Food Aid Convention</td><td> Livsmedelshjälps- konventionen</td></tr> <tr><td> FAO</td><td> Food and Agricultural Organization</td><td> FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation</td></tr> <tr><td> FSO</td><td> Fund for Special Operations</td><td></td></tr> <tr><td> GATT</td><td> General Agreement on Tarilfs and Trade</td><td> Allmänna tull- och handelsavtalet</td></tr> <tr><td> HABITAT</td><td> United Nations Center for Human Settlements</td><td> FN:s boende- och bebyggelsecenter</td></tr> <tr><td> IAEA</td><td> International Atomic Energy Agency</td><td> Internationella atomenergiorganet</td></tr> </table> 408 Prop. 1990/91:100 Bil. 5 <table border="1"> <tr><td> IBRD</td><td> International Bank for Reconstruction and Development</td><td> Världsbanken</td></tr> <tr><td> ICA</td><td> International Co-operative Alliance</td><td> Internationella kooperativa alliansen (1K.A)</td></tr> <tr><td> ICAP</td><td> Instituto Centroamericano de Administracion Publica</td><td> Centralamerikanska institutet för offentlig förvaltning</td></tr> <tr><td> ICJ</td><td> International Commission of Jurists</td><td> Internationella Juristkommissionen</td></tr> <tr><td> ICRC</td><td> International Committee of the Red Cross</td><td> Internationella rödakorskommittén</td></tr> <tr><td> IDA</td><td> International Development Association</td><td> Internationella utvecklingsfonden</td></tr> <tr><td> IDB</td><td> Interamerican Development Bank</td><td> Interamerikanska utvecklingsbanken</td></tr> <tr><td> IEA</td><td> International Energy Agency</td><td> Internationella energimyndigheten</td></tr> <tr><td> IEFR</td><td> International Emergency Food Reserve</td><td> Internationella katastroflagret för livsmedel</td></tr> <tr><td> IFAD</td><td> International Fund for Agricultural Development</td><td> Internationella jordbruksutvecklingsfonden</td></tr> <tr><td> IFC</td><td> International Finance Corporation</td><td> Internationella finansieringsbolaget</td></tr> <tr><td> IFS</td><td> International Foundation for Science</td><td> Internationella stiftelsen för vetenskap</td></tr> <tr><td> IGADD</td><td> Intergovernmental Authority on Drought and Development</td><td> Mellanstatliga myndigheten ansvarig för torka och utveckling</td></tr> <tr><td> IICA</td><td> Instituto Interamericano de Cooperacion para la Agricultura</td><td> Interamerikanska institutet for jordbrukssamarbete</td></tr> <tr><td> IIDH</td><td> Interamerican Institute of Human Rights</td><td> Interamerikanska institutet för mänskliga rättigheter</td></tr> <tr><td> 1IED</td><td> International Institute for Environment and Development</td><td> Internationella institutet för miljö och utveckling</td></tr> <tr><td> ILO</td><td> International Labour Organization</td><td> Internationella arbetsorganisationen</td></tr> <tr><td> IMF</td><td> International Monetary Fund</td><td> Internationella valutafonden</td></tr> </table> 409 Prop. 1990/91:100 Bil. 5 <table border="1"> <tr><td> IMO</td><td> International Maritime Organization</td><td> Internationella sjöfartsorganisationen</td></tr> <tr><td> IMPOD</td><td> Import Promotion Office for Products from Developing Countries</td><td> Importkontoret för u-landsprodukter</td></tr> <tr><td> INCAE</td><td> Instituto Centroamericano de Administracion de Empresas</td><td> Centralamerikanska institutet för företagsledarutbildning</td></tr> <tr><td> INCB</td><td> International Narcotic Control Board</td><td> Internationella Narkotika- kontroll styrelsen</td></tr> <tr><td> INSTRAW</td><td> United Nations International Research and Training Institute for the Ad vancement of Women</td><td> Internationella forsknings- och utbildningsinstitutet för kvinnors utveckling</td></tr> <tr><td> IPDC</td><td> International Programme for the Development of Communication</td><td> Internationella program för kommunikationsutveckling</td></tr> <tr><td> IPPF IPS</td><td> International Planned Parenthood Federation Inter Press Service</td><td> Internationella familjeplaneringsfederationen</td></tr> <tr><td> ISO</td><td> International Standardization Organization</td><td> Internationella standardiseringsorganisationen</td></tr> <tr><td> ITC</td><td> International Trade Centre</td><td> UNCTAD/GATT:s internationella handelscentrum</td></tr> <tr><td> 1TTO</td><td> International Tropic and Timber Organisation</td><td> Internationella Tropiska Timmerorganisationen</td></tr> <tr><td> IUCN</td><td> International Union for the Conservation of Nature and Natural Resources</td><td> Internationella Naturvårds- unionen</td></tr> <tr><td> LTTE</td><td> Liberation Tigers of Tamil Eelam</td><td> Tamilska organisationen Befrielsetigrarna</td></tr> <tr><td> MIGA</td><td> Multilateral Investment Guarantee Agency</td><td> Multilaterala organet for investeringsgarantier</td></tr> <tr><td> MONAP</td><td> Mozambique Nordic Agricultural Programme</td><td> Det nordiska jordbruksprogrammet för Mozambique</td></tr> <tr><td> NDF</td><td> Nordic Development Fund</td><td> Nordiska utvecklingsfonden</td></tr> <tr><td> NEFCO</td><td> Nordic Environment Finance Corporation</td><td> Nordiska Miljöfinansierings- bolaget</td></tr> </table> 410 Prop. 1990/91:100 Bil. 5 <table border="1"> <tr><td> NIB</td><td> Nordic Investment Bank</td><td> Nordiska Investeringsbanken</td></tr> <tr><td> OECD</td><td> Organization for Economic Co-operation and Developement</td><td> Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling</td></tr> <tr><td> OEOA</td><td> Office for Emergency Operations in Africa</td><td> FN:s katastrofkontor för Afrika</td></tr> <tr><td> OPEC</td><td> Organization of Petroleum Exporting Countries</td><td> De oljeexporterande ländernas organisation</td></tr> <tr><td> PAHO</td><td> Pan American Health Organization</td><td> Allamerikanska hälsovårds- organisationen</td></tr> <tr><td> PMU</td><td></td><td> Pingstmissionens u-landshjälp</td></tr> <tr><td> PRO</td><td> Protracted Refugee Operations</td><td> Långvariga flykting- situationer</td></tr> <tr><td> SADCC</td><td> Southern African Development Coordination Conference</td><td> Konferensen för samordnad utveckling i södra Afrika</td></tr> <tr><td> SAK</td><td></td><td> Svenska Afghanistankommittén</td></tr> <tr><td> SAREC</td><td> Swedish Agency for Research Co-operation with Developing Countries</td><td> Styrelsen för u-landsforskning</td></tr> <tr><td> SATCC</td><td> Southern African Transport and Communications Commission</td><td> Kommissionen för transporter och kommunikationer i södra Afrika</td></tr> <tr><td> SB</td><td> The Baptist Union of Sweden</td><td> Svenska baptistsamfundet</td></tr> <tr><td> SDR</td><td> Special Drawing Rights</td><td> Särskilda dragningsrätter</td></tr> <tr><td> SEK</td><td> Swedish Export Credit Corporation</td><td> AB Svensk Exportkredit</td></tr> <tr><td> SH1A</td><td> Swedish Organization of the Handicapped International Aid Foundation</td><td> Svenska handikapporganisa- tionernas internationella biståndsstiftelse</td></tr> <tr><td> SIDA</td><td> Swedish International Development Authority</td><td> Styrelsen för internationell utveckling</td></tr> <tr><td> SKM</td><td> Church of Sweden Mission</td><td> Svenska kyrkans mission</td></tr> <tr><td> SLU</td><td> Swedish University of Agricultural Siences</td><td> Sveriges Lantbruksuniversitet</td></tr> <tr><td> SPA</td><td> World Bank Special Program of Assistance</td><td> Världsbankens särskilda program för Afrika</td></tr> <tr><td> SWAPO</td><td> South West Africa People’s Organization</td><td> Sydvästafrikanska folkorganisa- tionen                            4i</td></tr> </table> Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 <table border="1"> <tr><td> SWEDFUND</td><td> Swedish Fund for Industrial Co-operation with Developing Countries</td><td> Fonden for industriellt samarbete med u-länder</td></tr> <tr><td> svs</td><td> Swedish Volunteer Service</td><td> Svensk Volontärsamverkan</td></tr> <tr><td> TIB</td><td> Tanzania Industrial Bank</td><td> Tanzanias Industriutvecklingsbank</td></tr> <tr><td> UBV</td><td> Training for Development Assistance</td><td> Utbildning för biståndsverksamhet</td></tr> <tr><td> UNCDF</td><td> United Nations Capital Development Fund</td><td> FN:s kapitalutvecklingsfond</td></tr> <tr><td> UNCSTD</td><td> United Nations Centre for Science and Technology for Development</td><td> FN:s center för vetenskap och teknologi för utveckling</td></tr> <tr><td> UNCTAD</td><td> United Nations Conference on Trade and Development</td><td> FN:s konferens för handel och utveckling</td></tr> <tr><td> UNCTC</td><td> United Nations Commission for Transnational Corporations</td><td> FN:s kommission för multi- nationella företag</td></tr> <tr><td> UNDP</td><td> United Nations Development Programme</td><td> FN:s utvecklingsprogram</td></tr> <tr><td> UNDRO</td><td> Office of the United Nations Disaster Relief Co-ordinator</td><td> FN:s katastrofhjälpskontor</td></tr> <tr><td> UNEP</td><td> United Nations Environment Programme</td><td> FN:s miljöprogram</td></tr> <tr><td> UNESCO</td><td> United Nation Educational, Scientific and Cultural Organization</td><td> FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur</td></tr> <tr><td> UNFDAC</td><td> United Nations Fund for Drug Abuse Control</td><td> FN:s fond för kontroll av beroendeframkallande medel</td></tr> <tr><td> UNFPA</td><td> United Nations Population Fund</td><td> FN:s befolkningsfond</td></tr> <tr><td> UNHCR</td><td> United Nations High Commissioner for Refugees</td><td> FN:s flyktingkommissarie</td></tr> <tr><td> UNICEF</td><td> United Nations Children’s Fund</td><td> FN:s barnfond</td></tr> <tr><td> UNIDO</td><td> United Nations Industrial Development Organization</td><td> FN:s organisation för industriell utveckling</td></tr> <tr><td> UNIFEM</td><td> United Nations Development Fund for Women</td><td> FN:s utvecklingsfond för kvinnor</td></tr> </table> 412 Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 <table border="1"> <tr><td> UNITA</td><td colspan="2"> Uniao National para la Independencia Total de Angola/National Union for the total Liberation of Angola</td></tr> <tr><td> UNITAR</td><td> United Nations Institute for</td><td> FN:s utbildnings- och</td></tr> <tr><td></td><td> Training and Research</td><td> forskningsinstitut</td></tr> <tr><td> UNOCA</td><td> Office of the Coordination for United Nations (Humanitarian and Economic Assistance Programmes relating to Afghanistan)</td><td></td></tr> <tr><td> UNRWA</td><td> United Nations Relief and</td><td> FN:s hjälporganisation för</td></tr> <tr><td></td><td> Works Agency for Palestine Refugees in the Near East</td><td> palestinaflyktingar</td></tr> <tr><td> UNSO</td><td> United Nations Sudano- Sahelian Office</td><td> FN:s Sudano-Sahelkontor</td></tr> <tr><td> UNTAG</td><td> United Nations Transition Assistance Group</td><td></td></tr> <tr><td> UNV</td><td> United Nations Volunteers Programme</td><td> FN:s volontärprogram</td></tr> <tr><td> wcc</td><td> World Council of Churches</td><td> Kyrkornas Världsråd</td></tr> <tr><td> WEP</td><td> World Employment Programme</td><td> ILO:s världssysselsättnings- program</td></tr> <tr><td> WFP</td><td> World Food Programme</td><td> Världslivsmedelsprogrammet</td></tr> <tr><td> WHO</td><td> World Health Organization</td><td> Världshälsoorganisationen</td></tr> <tr><td> WIPO</td><td> World Intellectual Property</td><td> Världsorganisationen for den</td></tr> <tr><td></td><td> Organization</td><td> intellektuella äganderätten</td></tr> <tr><td> WMU</td><td> World Maritime University</td><td> Internationella sjöfarts- universitetet</td></tr> <tr><td> ZANU</td><td> Zimbabwe African National Union</td><td></td></tr> <tr><td> ZAPU</td><td> Zimbabwe African Peoples Union</td><td></td></tr> <tr><td> ZUM</td><td> Zimbabwes Unity Movement</td><td> Zimbabwes enighetsrörelse</td></tr> </table> 413 Bilaga 5.2 Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 Förteckning över Sveriges lönade utlandsmyndigheter samt ackrediteringar för de Stockholmsbaserade ambassadörerna per den 1 januari 1991. I. Beskickningar (sidoackrediteringsorter inom parentes) Abidjan (Lomé, Ouagadougou, Porto Novo) Abu Dhabi (*) Addis Abeba (Dj ibouti) Alger Amman Ankara Athen Bagdad Bangkok (Rangoon, Vientiane) Beirut (••) Belgrad (Tirana) Bern Bissau (*) Bogotå (Panama) Bonn Brasi 1 ia Bryssel (Luxemburg) Budapest Buenos Ai res (Asuncion, Montevideo) Bukarest Canberra (Honiara, Port Moresby, Port Vila) Caracas (Bridgetown, Port of Spain) Co1ombo (*) Damaskus Dar es Salaam Dhaka Dublin Gaborone (Maseru) Guatemala (San Salvador, Tegucigalpa) Haag Hanoi Harare Havanna Helsingfors Is lamabad (Malé) Jakarta Kairo (Khartoum) Kinshasa (•) Kuala Lumpur Kuwa i t (Abu Dhabi, Doha, Manarna) Köpenhamn Lagos (Accra) Lima (La Paz) Lissabon (Bissau, Praia) London Luanda (Sao Tomé) Lusaka (Lilongwe) Madrid Managua (San José) Mani la Maputo (Mbabane) Maseru (*) Mexico Montevideo (*) Moskva (Ulan Bator) Muscat (*) Nairobi (Buiumbura, Kampa la, Kigali) New Delhi (Co1ombo, Kathmandu, Thimpu) Oslo Ottawa (Nassau) Paris Peking (Pyongyang) Prag Pretoria Pyongyang (*) Quito Rabat Reykjavik Riyadh (Muscat, Sana) Rom Santiago de Chile Seoul Singapore (Bandar Seri Begawan) Sofia Teheran Tel Aviv (Nicosia) Tokyo Tripoli Tunis Vientiane (*) Warszawa 414 Washington Wel1ington (Apia, Nuku’alofa, Suva) Wien Windhoek (*) beskickningen förestås av en tf. chargé d’affaires (♦♦) beskickningen stängd tills vidare II. Delegationer Sveriges ständiga representation vid Förenta nationerna i New York Sveriges ständiga delegation vid de internationella organisationerna i Genéve Sveriges nedrustningsdelegation i Genéve Sveriges delegation vid Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) i Paris Sveriges delegation vid de Europeiska gemenskaperna (EG) i Bryssel Sveriges delegation vid Europarådet i Strasbourg Sveriges delegation vid de militära förhandlingarna inom ramen för konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK) i Wien Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 III. Lönade konsulat a) Generalkonsulat Barcelona Berlin Chicago Frankfurt am Main Hamburg Hongkong Istanbul Leningrad Los Angeles Malaga Marsei1 le Milano Montreal Munchen New York Rio de Janeiro (*) Sydney Toronto b) Konsulat Jeddah Las Palmas Mariehamn Szczecin Vancouver (*) c) Avdelningskontor Riga Tallinn (•) Omvandlas till honorärkonsulat under år 1991. IV. Stockholmsbaserade ambassadörer De fem sändebuden har följande ackrediteringar: 1. Bamako (Mali), Banjul (Gambia), Conakry (Republiken Guinea), Dakar (Senegal), Freetown (Sierra Leone)Monrovia (Liberia), Niamey (Niger) och Nouakchott (Mauretanien). 2. Belmopan (Belize), Castries (St Lucia), Georgetown (Guyana), Kingston (Jamaica), Paramåribo (Surinam), Port-au-Prince (Haiti), Santo Domingo (Dominikanska Republiken) och St Georges (Grenada). 3. Antananarlvo (Madagaskar), Mogadishu (Somalia), Moroni (Comorerna), Port Louis (Mauritius) och Victoria (Seychellerna). 4. Bangui (Centralafrikanska Republiken), Brazzaville (Folkrepubliken Kongo), Kinshasa (Zaire), Libreville (Gabon), Malabo (Ekvatorialgulnea) och Yaoundé (Kamerun). 5. Heliga Stolen(*), San Marino, Valletta (Malta). (•) Ambassadören är resident 1 Rom 415 <h4>Anslagsförteckning</h4> <h5>A. Utrikesdepartementet m.m.</h5> Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 <table border="1"> <tr><td> A 1.</td><td> Utrikesförvaltningen, förslagsanslag</td><td> 1321450000</td></tr> <tr><td> A 2.</td><td> Utlandstjänstemännens representation, reserva- tionsanslag</td><td> 19778000</td></tr> <tr><td> A 3.</td><td> Kursdifferenser, förslagsanslag</td><td> 1000</td></tr> <tr><td> A 4.</td><td> Honorärkonsuler, förslagsanslag</td><td> 13806000</td></tr> <tr><td> A 5.</td><td> Särskilda förhandlingar med annan stat eller inom internationell organisation, förslagsanslag</td><td> 50448000</td></tr> <tr><td> A 6.</td><td> Nordiskt samarbete, förslagsanslag</td><td> 1 792000</td></tr> <tr><td> A 7.</td><td> Utredningar m.m., reservationsanslag</td><td> 9955000</td></tr> <tr><td> A 8.</td><td> Officiella besök m. m.,förslagsanslag</td><td> 10388000</td></tr> <tr><td> A 9.</td><td> Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i ut- landet m. m. förslagsanslag</td><td> 3740000</td></tr> </table> 1431358000 <h5>B. Bidrag till vissa internationella organisationer</h5> <table border="1"> <tr><td> B 1.</td><td> Förenta nationerna, förslagsanslag</td><td> 122608000</td></tr> <tr><td> B 2.</td><td> Nordiska ministerrådet,förslagsanslag</td><td> 250000000</td></tr> <tr><td> B 3.</td><td> Europarådet, förslagsanslag</td><td> 26045000</td></tr> <tr><td> B 4.</td><td> Organisationen för ekonomiskt samarbete och ut- veckling (OECD), förslagsanslag</td><td> 17 300000</td></tr> <tr><td> B 5.</td><td> Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA), förslagsanslag</td><td> 60000000</td></tr> <tr><td> B 6.</td><td> Organisationer för internationell handel och råva- rusamarbete m. m., förslagsanslag</td><td> 9 253000</td></tr> <tr><td> B 7.</td><td> Internationell råvarulagring, förslagsanslag</td><td> 2000000</td></tr> <tr><td> B 8.</td><td> Övriga internationella organisationer m.m., för- slagsanslag</td><td> 4 795000</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 492001000</td></tr> </table> <h5>C. Internationellt utvecklingssamarbete</h5> C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram, reserva- tionsanslag C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA, reservations- anslag C 3. Andra biståndsprogram, reservationsanslag C 4. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA), _/or- slagsanslag C 5. Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum), förslagsanslag C 6. Styrelsen för u-landsforskning (SAREC), förslags- anslag C 7. Nordiska afrikainstitutet, förslagsanslag 3319379000 7 305 000000 1968000000 269588000 54906000 21027000 5739000 416 C 8. Beredningen for internationellt tekniskt-ekono- miskt samarbete (BITS),förslagsanslag C 9. Bidrag till styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum), förslagsanslag Prop. 1990/91: 100 14 600000 Bil. 5 6804000 12965 043000 <h5>D. Information om Sverige i utlandet m. m.</h5> <table border="1"> <tr><td> D 1.</td><td> Svenska institutet, reservationsanslag</td><td> 64439000</td></tr> <tr><td> D2.</td><td> Sveriges Riksradios programverksamhet för utlan- det, reservationsanslag</td><td> 52 250000</td></tr> <tr><td> D3.</td><td> Övrig information om Sverige i utlandet, reserva- tionsanslag</td><td> 16274000</td></tr> </table> 132963000 <h5>E. Utrikeshandel och exportfrämjande</h5> <table border="1"> <tr><td> E 1.</td><td> Kommerskollegium, ramanslag</td><td> 50487000</td></tr> <tr><td> E2.</td><td> Exportfrämjande verksamhet, reservationsanslag</td><td> 259815000</td></tr> <tr><td> E3.</td><td> Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeersättningar, förslagsanslag</td><td> 1000</td></tr> <tr><td> E4.</td><td> Krigsmaterielinspektionen m. m.,förslagsanslag</td><td> 96000</td></tr> <tr><td> E 5.</td><td> Bidrag till stiftelsen Östekonomiska Institutet, an- slag</td><td> 2 163000</td></tr> <tr><td> E6.</td><td> Bidrag till ett institut för Japan-studier reservations- anslag</td><td> 3000000</td></tr> <tr><td> E 7.</td><td> Kontakter med Central- och Östeuropa, reserva- tionsanslag</td><td> 10000000</td></tr> </table> 325562000 <h5>F. Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m. m.</h5> F 1. Utredningar inom det nedrustnings- och säkerhets- politiska området, reservationsanslag F 2. Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK), förslagsanslag F 3. Information, studier och forskning om freds- och nedrustningssträvanden m. m. reservationsanslag F 4. Bidrag till Stockholms internationella fredsforsk- ningsinstitut (SIPRI), reservationsanslag F 5. Forskningsverksamhet för rustningsbegränsning och nedrustning, förslagsanslag F 6. Utrikespolitiska Institutet, reservationsanslag 5 358000 3 750000 26000000 20692000 16016000 8719000 80 535 000 Summa kr. 15 427462000 417 Innehållsförteckning Översikt ............................................ Prop. 1990/91: 100 Bil. 5 Utrikesdepartementet Inledning............................................ 8 A. Utrikesdepartementet m. m. A 1.  Utrikesförvaltningen .............................. 25 A 2.  Utlandstjänstemännens representation ................. 28 A 3.  Kursdifferenser .................................. 29 A 4.  Honorärkonsuler ................................. 29 A 5. Särskilda förhandlingar med annan stat eller inom internatio- nell organisation ................................. 29 A 6.  Nordiskt samarbete ............................... 30 A 7.  Utredningar m. m................................. 30 A 8.  Officiella besök m.m............................... 30 A 9.  Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. 31 B. Bidrag till vissa internationella organisationer B 1.  Förenta nationerna ............................... 32 B 2.  Nordiska ministerrådet ............................ 33 B 3.  Europarådet..................................... 34 B 4. Organisationen for ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD)........................................ 35 B 5.  Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) ......... 36 B 6. Organisationer för internationell handel och råvarusamarbete m.m........................................... 36 B 7.  Internationell råvarulagring ......................... 38 B 8.  Övriga internationella organisationer m. m.............. 39 C. Internationellt utvecklingssamarbete U-länderna i världen............................... 41 Ekonomisk utveckling i olika delar av u-världen ........ 42 Resurser for utveckling........................... 46 Ett långsiktigt utvecklingssamarbete i en föränderlig värld .  51 Demokratifrämjande bistånd ...................... 54 Miljö och utveckling............................. 58 Kvinnoinriktat bistånd ........................... 60 Samarbete med Central- och Östeuropa............... 62 Utredning om organisation och arbetsformer inom bilateralt utvecklingsbistånd .............................. 66 Övrigt utrednings- och förändringsarbete i biståndet ..... 75                  418 <table border="1"> <tr><td></td><td> Sveriges utvecklingssamarbete med Latinamerika .......</td><td> 78</td><td> Prop. 1990/91:100</td></tr> <tr><td></td><td> Flyktingar och migration..........................</td><td> 86</td><td> Bil. 5</td></tr> <tr><td></td><td> Nordiska FN-projektet ...........................</td><td> 87</td><td></td></tr> <tr><td></td><td> Utredning om det multilaterala biståndet .............</td><td> 87</td><td></td></tr> <tr><td></td><td> Utredning om kreditinstrumentets roll i biståndet.......</td><td> 88</td><td></td></tr> <tr><td></td><td> Utredning om det svenska fraktbidragssystemet.........</td><td> 88</td><td></td></tr> <tr><td></td><td> Biståndsanslagen m.m............................</td><td> 89</td><td></td></tr> <tr><td> C 1.</td><td> Bidrag till internationella biståndsprogram..............</td><td> 92</td><td></td></tr> <tr><td> C 2.</td><td> Utvecklingssamarbete genom SIDA ...................</td><td> 116</td><td></td></tr> <tr><td> C 3.</td><td> Andra biståndsprogram ............................</td><td> 147</td><td></td></tr> <tr><td> C 4.</td><td> Styrelsen för internationell utveckling (SIDA)............</td><td> 165</td><td></td></tr> <tr><td> C 5.</td><td> Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) . .</td><td> 166</td><td></td></tr> <tr><td> C 6.</td><td> Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) ................</td><td> 170</td><td></td></tr> <tr><td> C 7.</td><td> Nordiska afrikainstitutet ...........................</td><td> 171</td><td></td></tr> <tr><td> C 8.</td><td> Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS).........................................</td><td> 173</td><td></td></tr> <tr><td> C 9.</td><td> Bidrag till styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U- centrum) .......................................</td><td> 174</td><td></td></tr> </table> D. Information om Sverige i utlandet m.m. Dl. Svenska institutet................................. 175 D 2. Sveriges Riksradios programverksamhet för utlandet ...... 176 D 3. Övrig information om Sverige i utlandet................ 178 E. Utrikeshandel och exportfrämjande Inledning....................................... 180 Den handelspolitiska utvecklingen .................. 180 Svensk utrikeshandel ............................ 181 Nordiskt samarbete.............................. 182 Västeuropa.................................... 182 Central-och Östeuropa........................... 185 USA och Japan................................. 187 Multilaterala handelsfrågor........................ 188 Bilateralt samarbete ............................. 191 Exportfrämjande insatser.......................... 192 Exportfinansiering .............................. 192 Tullfrågor, handelsprocedurer m. m.................. 193 Skyddssystemet på beklädnadsområdet ............... 194 Internationella sanktioner......................... 194 Krigsmaterielkontroll ............................ 195 Kontroll av vissa produkter som kan användas i massförstö- relsesyfte ..................................... 196 E 1. Kommerskollegium ............................... 196 E 2. Exportfrämjande verksamhet ........................ 201 E 3. Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeer- sättningar ....................................... 207 419 <table border="1"> <tr><td> E4.</td><td> Krigsmaterielinspektionen m.m................</td><td> ......213</td><td> Prop. 1990/91: 100</td></tr> <tr><td> E 5.</td><td> Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet .....</td><td> ......214</td><td> Bil. 5</td></tr> <tr><td> E6.</td><td> Bidrag till ett institut för Japan-studier...........</td><td> ......215</td><td></td></tr> <tr><td> E 7.</td><td> Kontakter med Central- och Östeuropa...........</td><td> ...... 216</td><td></td></tr> </table> <h5>F. Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m. m.</h5> F 1. Utredningar inom det nedrustnings- och säkerhetspolitiska området........................................ 217 F 2. Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK) .... 217 F 3. Information, studier och forskning om freds- och nedrustnings- strävanden m. m..................................218 F 4.  Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) ........................................ 220 F 5.  Forskningsverksamhet för rustningsbegränsning och nedrust- ning ........................................... 223 F 6.  Utrikespolitiska Institutet........................... 225 Bilaga 5.1 Fakta om Sveriges bistånd Statliga myndigheter och organ för Sveriges bistånd ............ 237 Internationella utvecklingsprogram ........................ 241 Internationella finansieringsorgan .........................255 Internationellt livsmedelsbistånd .......................... 267 Övriga organisationer ..................................271 Bilateralt utvecklingssamarbete genom SIDA ................. 277 Andra anslagsposter.................................... 373 Andra biståndsprogram ................................. 388 Nordiskt biståndssamarbete..............................401 Biståndet fördelat på enskilda länder ....................... 402 Vissa förkortningar .................................... 407 Bilaga 5.2 Förteckning över Sveriges lönade utlandsmyndigheter samt ackrediteringarför de Stockholmsbaserade ambassadörerna per den 1 januari 1991 ......................................... 414 Anslagsförteckning..................................... 416 Innehållsförteckning ................................... 418 Norstedts Tryckeri, Stockholm 1991 420 1 1 att riksdagen till Datainspektionen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. Bifall = utskottet 1990/91:KU26 ? 1 1 att riksdagen till Datainspektionen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 2 2 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om utvecklingen av den offentliga sektorn i denna del ? 2 2 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om utvecklingen av den offentliga sektorn i denna del till handlingarna = utskottet 1990/91:FiU25 ? 3 3 att riksdagen för budgetåret 1991/92, i avvaktan på slutliga förslag i kompletteringspropositionen och i enlighet med vad som förordats i propositionen, beräknar statsbudgetens inkomster ? 4 4 att riksdagen beslutar att grundgarantin enligt 4 § lagen (1988:491) om skatteutjämningsbidrag skall vara 100 % av medelskattekraften i riket för de nybildade kommunerna Gnesta, Nyköping och Trosa. bifall = utskottet 1990/91:FiU29 ? 4 4 att riksdagen beslutar att grundgarantin enligt 4 § lagen (1988:491) om skatteutjämningsbidrag skall vara 100 % av medelskattekraften i riket för de nybildade kommunerna Gnesta, Nyköping och Trosa. ? 5 5 att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1991/92 disponera medel ur inkomsttiteln Mervärdeskatt för att kompensera myndigheter för ingående mervärdeskatt, varvid belopp svarande mot mervärdeskatten inte tas i anspråk på utgiftsanslag ? 5 5 att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1991/92 disponera medel ur inkomsttiteln Mervärdeskatt för att kompensera myndigheter för ingående mervärdeskatt, varvid belopp svarande mot mervärdeskatten inte tas i anspråk på utgiftsanslag bifall = utskottet 1990/91:FiU20 ? 6 6 att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1991/92 ta upp lån för investeringar i ADB- och kommunikationsutrustning intill ett sammanlagt belopp av 152 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:FiU20 ? 6 6 att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1991/92 ta upp lån för investeringar i ADB- och kommunikationsutrustning intill ett sammanlagt belopp av 152 000 000 kr. ? 7 7 att riksdagen till Presstödsnämnden och taltidningsnämnden för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 4 679 000 kr. delvis bifall = utskottet 1990/91:KU29 ? 7 7 att riksdagen till Presstödsnämnden och taltidningsnämnden för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 4 679 000 kr. ? 8 8 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om statliga garantier (avsnitt 8) ? 8 8 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om statliga garantier (avsnitt 8) till handlingarna = utskottet 1990/91:FiU20 ? 9 9 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om lönenivån i anslagsberäkningarna (avsnitt 9) till handlingarna = utskottet 1990/91:FiU20 ? 9 9 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om lönenivån i anslagsberäkningarna (avsnitt 9) ? 10 10 att riksdagen till Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till dagspressen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10 10 att riksdagen till Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till dagspressen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. delvis bifall = utskottet 1990/91:KU29 ? 11 11 att riksdagen till Timersättning vid vissa vuxenutbildningar för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 96 800 000 kr. delvis bifall = utskottet 1990/91:SfU12 ? 11 11 att riksdagen till Timersättning vid vissa vuxenutbildningar för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 96 800 000 kr. ? 12 12 att riksdagen i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Bidrag till vissa studiesociala ändamål för budgetåret 1991/92 beräknar ett förslagsanslag på 106 474 000 kr. ? 12 12 att riksdagen i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Bidrag till vissa studiesociala ändamål för budgetåret 1991/92 beräknar ett förslagsanslag på 106 474 000 kr. delvis bifall = utskottet 1990/91:SfU12 ? 13 13 att riksdagen till Utbildningsarvoden till studerande vid vissa lärarutbildningar anvisar ett förslagsanslag på 126 800 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SfU12 ? 13 13 att riksdagen till Utbildningsarvoden till studerande vid vissa lärarutbildningar anvisar ett förslagsanslag på 126 800 000 kr. ? 14 14 att riksdagen till Bidrag till regional musikverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 209 350 000 kr. ? 14 14 att riksdagen till Bidrag till regional musikverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 209 350 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KrU22 ? 15 15 att riksdagen till Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 350 161 000 kr. delvis bifall = utskottet 1990/91:KrU22 ? 15 15 att riksdagen till Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 350 161 000 kr. ? 16 16 att riksdagen till Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 53 910 000 kr. ? 16 16 att riksdagen till Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 53 910 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KrU22 ? 17 17 att riksdagen till Bidrag till Musikaliska akademien för budgetåret 1991/92 anvisar ett anslag på 2 698 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KrU22 ? 17 17 att riksdagen till Bidrag till Musikaliska akademien för budgetåret 1991/92 anvisar ett anslag på 2 698 000 kr. ? 18 18 att riksdagen till Bidrag till regional biblioteksverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 33 094 000 kr. ? 18 18 att riksdagen till Bidrag till regional biblioteksverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 33 094 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KrU23 ? 19 19 riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts i fråga om lånecentraler och depåbibliotek. bifall = utskottet 1990/91:KrU23 ? 19 19 riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts i fråga om lånecentraler och depåbibliotek. ? 20 20 att riksdagen till Statens konstråd för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 4 734 000 kr. ? 20 20 att riksdagen till Statens konstråd för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 4 734 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KrU23 ? 21 21 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om beställningar av konst som föranleder utgifter under senare budgetår än budgetåret 1991/92 bifall = utskottet 1990/91:KrU23 ? 21 21 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om beställningar av konst som föranleder utgifter under senare budgetår än budgetåret 1991/92 ? 22 22 att riksdagen till Förvärv av konst för statens byggnader m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 28 101 000 kr. ? 22 22 att riksdagen till Förvärv av konst för statens byggnader m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 28 101 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KrU23 ? 23 23 att riksdagen till Utställningar av nutida svensk konst i utlandet för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 1 566 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KrU23 ? 23 23 att riksdagen till Utställningar av nutida svensk konst i utlandet för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 1 566 000 kr. ? 24 24 att riksdagen till Bidrag till Akademien för de fria konsterna för budgetåret 1991/92 anvisar ett anslag på 1 519 000 kr. ? 24 24 att riksdagen till Bidrag till Akademien för de fria konsterna för budgetåret 1991/92 anvisar ett anslag på 1 519 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KrU23 ? 25 25 att riksdagen till Riksarkivet och landsarkiven för budgetåret 1991/92 beräknar ett förslagsanslag på 117 906 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KrU24 ? 25 25 att riksdagen till Riksarkivet och landsarkiven för budgetåret 1991/92 beräknar ett förslagsanslag på 117 906 000 kr. ? 26 26 att riksdagen till Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 22 485 000 kr. ? 26 26 att riksdagen till Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 22 485 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KrU24 ? 27 27 att riksdagen till Svenskt biografiskt lexikon för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 2 928 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KrU24 ? 27 27 att riksdagen till Svenskt biografiskt lexikon för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 2 928 000 kr. ? 28 28 att riksdagen till Statliga arkiv: Vissa kostnader för samlingar och materiel m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 5 966 000 kr. ? 28 28 att riksdagen till Statliga arkiv: Vissa kostnader för samlingar och materiel m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 5 966 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KrU24 ? 29 29 att riksdagen till Riksantikvarieämbetet: Förvaltningskostnader för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 79 492 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KrU25 ? 29 29 att riksdagen till Riksantikvarieämbetet: Förvaltningskostnader för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 79 492 000 kr. ? 30 30 att riksdagen till Arkivet för ljud och bild: Förvaltningskostnader för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 14 021 000 kr. ? 30 30 att riksdagen till Arkivet för ljud och bild: Förvaltningskostnader för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 14 021 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KrU28 ? 31 31 att riksdagen till Arkivet för ljud och bild: Insamlingsverksamhet m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 495 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KrU28 ? 31 31 att riksdagen till Arkivet för ljud och bild: Insamlingsverksamhet m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 495 000 kr. ? 32 32 att riksdagen till Centrala museer: Förvaltningskostnader för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 394 138 000 kr. ? 32 32 att riksdagen till Centrala museer: Förvaltningskostnader för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 394 138 000 kr. delvis bifall = utskottet 1990/91:KrU25 ? 33 33 att riksdagen till Centrala museer: Vissa kostnader för utställningar och samlingar m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 14 495 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KrU25 ? 33 33 att riksdagen till Centrala museer: Vissa kostnader för utställningar och samlingar m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 14 495 000 kr. ? 34 34 att riksdagen till Bidrag till Skansen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 16 384 000 kr. ? 34 34 att riksdagen till Bidrag till Skansen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 16 384 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KrU25 ? 35 35 att riksdagen till Bidrag till vissa museer för budgetåret 1991/92 anvisar ett anslag på 26 543 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KrU25 ? 35 35 att riksdagen till Bidrag till vissa museer för budgetåret 1991/92 anvisar ett anslag på 26 543 000 kr. ? 36 36 att riksdagen till Bidrag till regionala museer för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 61 025 000 kr. ? 36 36 att riksdagen till Bidrag till regionala museer för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 61 025 000 kr. delvis bifall = utskottet 1990/91:KrU25 ? 37 37 att riksdagen till Riksutställningar för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 28 219 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KrU25 ? 37 37 att riksdagen till Riksutställningar för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 28 219 000 kr. ? 38 38 att riksdagen till Inköp av vissa kulturföremål för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 100 000 kr. ? 38 38 att riksdagen till Inköp av vissa kulturföremål för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 100 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KrU25 ? 39 39 att riksdagen till Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet för budgetåret 1991/92 beräknar ett reservationsanslag på 21 654 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KrU26 ? 39 39 att riksdagen till Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet för budgetåret 1991/92 beräknar ett reservationsanslag på 21 654 000 kr. ? 10002 10002 att riksdagen till Stöd till politiska partier för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 132 200 000 kr. ? 10002 10002 att riksdagen till Stöd till politiska partier för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 132 200 000 kr. Bifall = utskottet 1990/91:KU27 ? 10003 10003 att riksdagen till Allmänna val för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 143 800 000 kr. Bifall = utskottet 1990/91:KU28 ? 10003 10003 att riksdagen till Allmänna val för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 143 800 000 kr. ? 10004 10004 att riksdagen till Hans Maj:t Konungens och det Kungliga husets hovhållning för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 20 450 000 kr. ? 10004 10004 att riksdagen till Hans Maj:t Konungens och det Kungliga husets hovhållning för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 20 450 000 kr. Bifall = utskottet 1990/91:KU25 ? 10005 10005 att riksdagen till Ersättningar till riksdagens ledamöter m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 255 590 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KU31 ? 10005 10005 att riksdagen till Ersättningar till riksdagens ledamöter m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 255 590 000 kr. ? 10006 10006 att till Riksdagstryck för budgetåret 1991/92 anvisas ett förslagsanslag på 38 470 000 kr. ? 10006 10006 att till Riksdagstryck för budgetåret 1991/92 anvisas ett förslagsanslag på 38 470 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KU31 ? 10007 10007 att till Bidrag till riksdagsledamöters deltagande i internationella konferenser m.m. för budgetåret 1991/92 anvisas ett reservationsanslag på 3 400 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KU31 ? 10007 10007 att till Bidrag till riksdagsledamöters deltagande i internationella konferenser m.m. för budgetåret 1991/92 anvisas ett reservationsanslag på 3 400 000 kr. ? 10008 10008 att till Riksdagsutskottens resor utom Sverige för budgetåret 1991/92 anvisas ett reservationsanslag på 16 200 000 kr. ? 10008 10008 att till Riksdagsutskottens resor utom Sverige för budgetåret 1991/92 anvisas ett reservationsanslag på 16 200 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KU31 ? 10009 10009 att till Bidrag till studieresor för budgetåret 1991/92 anvisas ett förslagsanslag på 700 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KU31 ? 10009 10009 att till Bidrag till studieresor för budgetåret 1991/92 anvisas ett förslagsanslag på 700 000 kr. ? 10010 10010 att till bidrag till IPU, RIFO m.m. för budgetåret 1991/92 anvisas ett förslagsanslag på 1 746 000 kr. ? 10010 10010 att till bidrag till IPU, RIFO m.m. för budgetåret 1991/92 anvisas ett förslagsanslag på 1 746 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KU31 ? 10011 10011 att till Bidrag till partigrupper för budgetåret 1991/92 anvisas ett förslagsanslag på 52 011 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KU31 ? 10011 10011 att till Bidrag till partigrupper för budgetåret 1991/92 anvisas ett förslagsanslag på 52 011 000 kr. ? 10012 10012 att till Förvaltningskostnader för budgetåret 1991/92 anvisas ett förslagsanslag på 242 869 000 kr. ? 10012 10012 att till Förvaltningskostnader för budgetåret 1991/92 anvisas ett förslagsanslag på 242 869 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KU31 ? 10013 10013 att till Utgivande av otryckta ståndsprotokoll för budgetåret 1991/92 anvisas ett reservationsanslag på 262 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KU31 ? 10013 10013 att till Utgivande av otryckta ståndsprotokoll för budgetåret 1991/92 anvisas ett reservationsanslag på 262 000 kr. ? 10014 10014 att till Riksdagens byggnader för budgetåret 1991/92 anvisas ett reservationsanslag på 14 400 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KU31 ? 10014 10014 att till Riksdagens byggnader för budgetåret 1991/92 anvisas ett reservationsanslag på 14 400 000 kr. ? 10015 10015 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts om utvecklingen av den offentliga sektorn, såvitt avser avsnitt 4 om den kommunala sektorn. uppskov = utskottet 1990/91:KU46 ? 10016 10016 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts om utvecklingen av den offentliga sektorn, såvitt avser avsnitt 5 om regelreformering och delegering. uppskov = utskottet 1990/91:KU46 ? 10017 10017 att riksdagen till De Kungliga slotten: Driftkostnader för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 23 212 000 kr. Bifall = utskottet 1990/91:KU25 ? 10017 10017 att riksdagen till De Kungliga slotten: Driftkostnader för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 23 212 000 kr. ? 10018 10018 att till Riksdagens ombudsmän, justitieombudsmännen, för budgetåret 1991/92 anvisas ett förslagsanslag på 25 544 000 kr. ? 10018 10018 att till Riksdagens ombudsmän, justitieombudsmännen, för budgetåret 1991/92 anvisas ett förslagsanslag på 25 544 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KU31 ? 10019 10019 att riksdagen till Kungliga husgerådskammaren för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 9 059 000 kr. Bifall = utskottet 1990/91:KU25 ? 10019 10019 att riksdagen till Kungliga husgerådskammaren för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 9 059 000 kr. ? 10020 10020 att till Nordiska rådets svenska delegation och dess kansli för budgetåret 1991/92 anvisas ett förslagsanslag på 7 963 000 kr. ? 10020 10020 att till Nordiska rådets svenska delegation och dess kansli för budgetåret 1991/92 anvisas ett förslagsanslag på 7 963 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KU31 ? 10021 10021 att till Nordiska rådets svenska delegation och dess kansli: Andel i gemensamma kostnader för Nordiska rådet för budgetåret 1991/92 anvisas ett förslagsanslag på 12 851 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KU31 ? 10021 10021 att till Nordiska rådets svenska delegation och dess kansli: Andel i gemensamma kostnader för Nordiska rådet för budgetåret 1991/92 anvisas ett förslagsanslag på 12 851 000 kr. ? 10022 10022 13. att riksdagen godkänner förordade ändringar i grunderna för stödet till radio- och kassettidningar samt 14. till Stöd till radio- och kassettidningar för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 63 555 000 kr. ? 10022 10022 13. att riksdagen godkänner förordade ändringar i grunderna för stödet till radio- och kassettidningar samt 14. till Stöd till radio- och kassettidningar för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 63 555 000 kr. delvis bifall = utskottet 1990/91:KU29 ? 10023 10023 15. att riksdagen till Bidrag till Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation och litteratur för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 7 634 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KU29 ? 10023 10023 15. att riksdagen till Bidrag till Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation och litteratur för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 7 634 000 kr. ? 10024 10024 8. att riksdagen till Driftsstöd till dagspressen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 440 300 000 kr. ? 10024 10024 8. att riksdagen till Driftsstöd till dagspressen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 440 300 000 kr. delvis bifall = utskottet 1990/91:KU29 ? 10025 10025 9. att riksdagen till Utvecklingsstöd till dagspressen för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 35 800 000 kr. delvis bifall = utskottet 1990/91:KU29 ? 10025 10025 9. att riksdagen till Utvecklingsstöd till dagspressen för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 35 800 000 kr. ? 10026 10026 11. att riksdagen till Distributionsstöd till dagspressen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 79 500 000 kr. ? 10026 10026 11. att riksdagen till Distributionsstöd till dagspressen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 79 500 000 kr. delvis bifall = utskottet 1990/91:KU29 ? 10027 10027 att riksdagen till Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 600 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:FiU30 ? 10027 10027 att riksdagen till Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 600 000 000 kr. ? 10028 10028 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om styrningen och uppföljningen av de totala kostnaderna för statsskulden. ? 10028 10028 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om styrningen och uppföljningen av de totala kostnaderna för statsskulden. till handlingarna = utskottet 1990/91:FiU20 ? 10029 10029 att riksdagen till Riksdagens revisorer och deras kansli för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 10 991 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:FiU15 ? 10029 10029 att riksdagen till Riksdagens revisorer och deras kansli för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 10 991 000 kr. ? 10030 10030 att riksdagen beräknar inkomster och beslutar om utgifter för staten i enlighet med det upprättade förslaget till statsbudget för budgetåret 1991/92. ? 10031 10031 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om AB Tipstjänsts ersättningar till idrotten. delvis bifall = utskottet 1990/91:FiU19 ? 10031 10031 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om AB Tipstjänsts ersättningar till idrotten. ? 10032 10032 att riksdagen bemyndigar regeringen att disponera anvisade anslag till departement och utredningar m.m. i enlighet med vad som förordats i propositionen (avsnitt 3.1, s. 29--30) ? 10032 10032 att riksdagen bemyndigar regeringen att disponera anvisade anslag till departement och utredningar m.m. i enlighet med vad som förordats i propositionen (avsnitt 3.1, s. 29--30) bifall = utskottet 1990/91:FiU20 ? 10033 10033 att riksdagen till Oförutsedda utgifter för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 000 kr. att stå till regeringens förfogande för de ändamål och på de villkor som förordats i propositionen. bifall = utskottet 1990/91:FiU33 ? 10033 10033 att riksdagen till Oförutsedda utgifter för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 000 kr. att stå till regeringens förfogande för de ändamål och på de villkor som förordats i propositionen. ? 10034 10034 att riksdagen till Finansdepartementet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 99 527 000 kr. ? 10034 10034 att riksdagen till Finansdepartementet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 99 527 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:FiU13 ? 10035 10035 att riksdagen till Civildepartementet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 61 193 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:FiU14 ? 10035 10035 att riksdagen till Civildepartementet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 61 193 000 kr. ? 10036 10036 att riksdagen till Ekonomiska attachéer för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 3 680 000 kr. ? 10036 10036 att riksdagen till Ekonomiska attachéer för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 3 680 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:FiU13 ? 10037 10037 att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 39 235 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:FiU14 ? 10037 10037 att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 39 235 000 kr. ? 10038 10038 att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 38 000 000 kr. ? 10038 10038 att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 38 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:FiU13 ? 10039 10039 att riksdagen till Regeringskansliets förvaltningskontor för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 386 940 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:FiU14 ? 10039 10039 att riksdagen till Regeringskansliets förvaltningskontor för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 386 940 000 kr. ? 10040 10040 att riksdagen till Vissa utvecklingsåtgärder för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 38 000 000 kr. ? 10040 10040 att riksdagen till Vissa utvecklingsåtgärder för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 38 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:FiU17 ? 10041 10041 att riksdagen godkänner att den huvudsakliga inriktningen för verksamheten inom statskontorets verksamhetsområde skall vara i enlighet med vad i propositionen förordats i avsnittet Förslag bifall = utskottet 1990/91:FiU17 ? 10041 10041 att riksdagen godkänner att den huvudsakliga inriktningen för verksamheten inom statskontorets verksamhetsområde skall vara i enlighet med vad i propositionen förordats i avsnittet Förslag ? 10042 10042 att riksdagen till Anskaffning av ADB-utrustning för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 533 000 000 kr. ? 10042 10042 att riksdagen till Anskaffning av ADB-utrustning för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 533 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:FiU17 ? 10043 10043 att riksdagen godkänner att den huvudsakliga inriktningen för verksamheten inom riksrevisionsverkets ansvarsområde skall vara i enlighet med vad i propositionen förordats i avsnittet Förslag bifall utskottet 1990/91:FiU16 ? 10043 10043 att riksdagen godkänner att den huvudsakliga inriktningen för verksamheten inom riksrevisionsverkets ansvarsområde skall vara i enlighet med vad i propositionen förordats i avsnittet Förslag ? 10044 10044 att riksdagen till Viss rationaliserings- och utvecklingsverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 000 kr. ? 10044 10044 att riksdagen till Viss rationaliserings- och utvecklingsverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:FiU17 ? 10045 10045 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om en effektivare statlig lokkalförsörjning till handlingarna = utskottet 1990/91:FiU26 ? 10045 10045 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om en effektivare statlig lokkalförsörjning ? 10046 10046 att riksdagen godkänner treårsplanen för Investeringar m.m. i enlighet med vad i propositionen förordats ? 10046 10046 att riksdagen godkänner treårsplanen för Investeringar m.m. i enlighet med vad i propositionen förordats bifall = utskottet 1990/91:FiU26 ? 10047 10047 att riksdagen till Statistiska centralbyrån: Statistik, register och prognoser för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 431 442 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:FiU22 ? 10047 10047 att riksdagen till Statistiska centralbyrån: Statistik, register och prognoser för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 431 442 000 kr. ? 10048 10048 att riksdagen till Statistiska centralbyrån: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10048 10048 att riksdagen till Statistiska centralbyrån: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:FiU22 ? 10049 10049 att riksdagen till Kammarkollegiet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 17 686 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:FiU17 ? 10049 10049 att riksdagen till Kammarkollegiet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 17 686 000 kr. ? 10050 10050 att riksdagen till Statens person- och adressregisternämnd för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 720 000 kr. ? 10050 10050 att riksdagen till Statens person- och adressregisternämnd för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 720 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:FiU17 ? 10051 10051 att riksdagen till Byggnadsstyrelsen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:FiU26 ? 10051 10051 att riksdagen till Byggnadsstyrelsen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10052 10052 att riksdagen till Folk- och bostadsräkningar för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 16 874 000 kr. ? 10052 10052 att riksdagen till Folk- och bostadsräkningar för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 16 874 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:FiU22 ? 10053 10053 att riksdagen till Inredning och utrustning m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 12 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:FiU26 ? 10053 10053 att riksdagen till Inredning och utrustning m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 12 000 000 kr. ? 10054 10054 att riksdagen till Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 70 043 000 kr. ? 10054 10054 att riksdagen till Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 70 043 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:FiU18 ? 10055 10055 att riksdagen till Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 611 040 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:FiU18 ? 10055 10055 att riksdagen till Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 611 040 000 kr. ? 10056 10056 att riksdagen till Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10056 10056 att riksdagen till Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:FiU18 ? 10057 10057 att riksdagen till Riksgäldskontoret: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:FiU18 ? 10057 10057 att riksdagen till Riksgäldskontoret: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10058 10058 att riksdagen till Konjunkturinstitutet för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 24 270 000 kr. ? 10058 10058 att riksdagen till Konjunkturinstitutet för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 24 270 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:FiU13 ? 10059 10059 att riksdagen antar i propositionen framlagt förslag till bifall = utskottet 1990/91:FiU29 ? 10059 10059 att riksdagen antar i propositionen framlagt förslag till ? 10060 10060 att riksdagen bemyndigar regeringen att utge extra skatteutjämningsbidrag för år 1992 i enlighet med vad i propositionen förordats ? 10060 10060 att riksdagen bemyndigar regeringen att utge extra skatteutjämningsbidrag för år 1992 i enlighet med vad i propositionen förordats bifall = utskottet 1990/91:FiU29 ? 10061 10061 att riksdagen till Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 879 172 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:FiU29 ? 10061 10061 att riksdagen till Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 879 172 000 kr. ? 10062 10062 att riksdagen till Kostnader för vissa nämnder för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 740 000 kr. ? 10062 10062 att riksdagen till Kostnader för vissa nämnder för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 740 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:FiU13 ? 10063 10063 att riksdagen till Ränteersättningar m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:FiU13 ? 10063 10063 att riksdagen till Ränteersättningar m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10064 10064 att riksdagen bemyndigar regeringen att vidta de åtgärder som behövs för att avveckla spardelegationen. ? 10064 10064 att riksdagen bemyndigar regeringen att vidta de åtgärder som behövs för att avveckla spardelegationen. bifall = utskottet 1990/91:FiU21 ? 10065 10065 att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om vinstsparandet bifall = utskottet 1990/91:FiU21 ? 10065 10065 att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om vinstsparandet ? 10066 10066 att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som förordats i propositionen ? 10066 10066 att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som förordats i propositionen bifall = utskottet 1990/91:FiU20 ? 10067 10067 att riksdagen godkänner att Namibia inordnas bland de preferensberättigade länderna och områdena i det svenska systemet för tullpreferenser till förmån för u-länder. Bifall = utskottet 1990/91:SkU19 ? 10067 10067 att riksdagen godkänner att Namibia inordnas bland de preferensberättigade länderna och områdena i det svenska systemet för tullpreferenser till förmån för u-länder. ? 10068 10068 att riksdagen till Riksskatteverket för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 071 000 kr. ? 10068 10068 att riksdagen till Riksskatteverket för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 071 000 kr. Bifall = utskottet 1990/91:SkU14 ? 10069 10069 att riksdagen till Regional och lokal skatteförvaltning för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 3 325 774 000 kr. Bifall = utskottet 1990/91:SkU14 ? 10069 10069 att riksdagen till Regional och lokal skatteförvaltning för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 3 325 774 000 kr. ? 10070 10070 att riksdagen till Stämpelkostnader för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 2 812 000 kr. ? 10070 10070 att riksdagen till Stämpelkostnader för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 2 812 000 kr. Bifall = utskottet 1990/91:SkU14 ? 10071 10071 att riksdagen till Fastighetstaxering för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 40 000 000 kr. Bifall = utskottet 1990/91:SkU14 ? 10071 10071 att riksdagen till Fastighetstaxering för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 40 000 000 kr. ? 10072 10072 att riksdagen till Ersättning till postverket m.fl. för bestyret med skatteuppbörd m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 56 000 000 kr. ? 10072 10072 att riksdagen till Ersättning till postverket m.fl. för bestyret med skatteuppbörd m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 56 000 000 kr. Bifall = utskottet 1990/91:SkU14 ? 10073 10073 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts angående inriktningen av de föreslagna ändringarna i tullverkets organisation Bifall = utskottet 1990/91:SkU15 ? 10073 10073 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts angående inriktningen av de föreslagna ändringarna i tullverkets organisation ? 10074 10074 att riksdagen till Bidrag till vissa internationella byråer och organisationer m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 250 000 kr. Bifall = utskottet 1990/91:SkU14 ? 10074 10074 att riksdagen till Bidrag till vissa internationella byråer och organisationer m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 250 000 kr. ? 10075 10075 att riksdagen till Bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 15 000 000 kr. ? 10075 10075 att riksdagen till Bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 15 000 000 kr. Bifall = utskottet 1990/91:SkU14 ? 10076 10076 att riksdagen till Exportkreditbidrag för budget 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. Bifall = utskottet 1990/91:SkU14 ? 10076 10076 att riksdagen till Exportkreditbidrag för budget 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10077 10077 att riksdagen till Statsrådsberedningen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 33 363 000 kr. ? 10077 10077 att riksdagen till Statsrådsberedningen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 33 363 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JuU20 ? 10078 10078 att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 30 287 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JuU22 ? 10078 10078 att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 30 287 000 kr. ? 10079 10079 att riksdagen till Justitiekanslern för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 6 085 000 kr. ? 10079 10079 att riksdagen till Justitiekanslern för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 6 085 000 kr. bifall = Utskottet 1990/91:JuU13 ? 10080 10080 att riksdagen till Säkerhetspolisen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 360 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JuU31 ? 10080 10080 att riksdagen till Säkerhetspolisen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 360 000 000 kr. ? 10081 10081 att riksdagen till Justitiedepartementet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 51 649 000 kr. ? 10081 10081 att riksdagen till Justitiedepartementet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 51 649 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JuU12 ? 10082 10082 att riksdagen till Framtidsstudier, långsiktig analys m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 12 432 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JuU12 ? 10082 10082 att riksdagen till Framtidsstudier, långsiktig analys m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 12 432 000 kr. ? 10083 10083 att riksdagen till Riksåklagaren för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 22 378 000 kr. ? 10083 10083 att riksdagen till Riksåklagaren för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 22 378 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JuU15 ? 10084 10084 att riksdagen till Åklagarmyndigheterna för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 475 863 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JuU15 ? 10084 10084 att riksdagen till Åklagarmyndigheterna för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 475 863 000 kr. ? 10085 10085 att riksdagen till Domstolsverket för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 60 875 000 kr. ? 10085 10085 att riksdagen till Domstolsverket för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 60 875 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JuU16 ? 10086 10086 att riksdagen till Domstolarna m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 2 164 214 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JuU16 ? 10086 10086 att riksdagen till Domstolarna m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 2 164 214 000 kr. ? 10087 10087 att riksdagen till Utrustning till domstolar m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 29 000 000 kr. ? 10087 10087 att riksdagen till Utrustning till domstolar m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 29 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JuU16 ? 10088 10088 att riksdagen bereds tillfälle ta del av vad som anförts under avsnitt 2 om riktlinjer för resursanvändningen. bifall = utskottet 1990/91:JuU23 ? 10088 10088 att riksdagen bereds tillfälle ta del av vad som anförts under avsnitt 2 om riktlinjer för resursanvändningen. ? 10089 10089 att riksdagen till Rikspolisstyrelsen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 906 214 000 kr. ? 10089 10089 att riksdagen till Rikspolisstyrelsen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 906 214 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JuU23 ? 10090 10090 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts i propositionen om lokalförsörjningen inom kriminalvården m.m. bifall = utskottet 1990/91:JuU17 ? 10090 10090 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts i propositionen om lokalförsörjningen inom kriminalvården m.m. ? 10091 10091 att riksdagen till Kriminalvårdsstyrelsen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 109 286 000 kr. ? 10091 10091 att riksdagen till Kriminalvårdsstyrelsen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 109 286 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JuU17 ? 10092 10092 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts i propositionen om styrning av ekonomi och resursutnyttjande samt rationaliseringskrav inom kriminalvården. bifall = utskottet 1990/91:JuU17 ? 10092 10092 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts i propositionen om styrning av ekonomi och resursutnyttjande samt rationaliseringskrav inom kriminalvården. ? 10093 10093 att riksdagen till Kriminalvårdsanstalterna för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 2 479 803 000 kr. ? 10093 10093 att riksdagen till Kriminalvårdsanstalterna för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 2 479 803 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JuU17 ? 10094 10094 att riksdagen till Statens kriminaltekniska laboratorium för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 34 244 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JuU23 ? 10094 10094 att riksdagen till Statens kriminaltekniska laboratorium för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 34 244 000 kr. ? 10095 10095 att riksdagen till Frivården för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 324 368 000 kr. ? 10095 10095 att riksdagen till Frivården för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 324 368 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JuU17 ? 10096 10096 att riksdagen till Lokala polisorganisationen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 7 381 700 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JuU23 ? 10096 10096 att riksdagen till Lokala polisorganisationen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 7 381 700 000 kr. ? 10097 10097 att riksdagen till Maskin- och verktygsutrustning m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 20 000 000 kr. ? 10097 10097 att riksdagen till Maskin- och verktygsutrustning m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 20 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JuU17 ? 10098 10098 att riksdagen till Utrustning m.m. för polisväsendet för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 243 500 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JuU23 ? 10098 10098 att riksdagen till Utrustning m.m. för polisväsendet för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 243 500 000 kr. ? 10099 10099 att riksdagen till Utrustning för kriminalvården för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 28 300 000 kr. ? 10099 10099 att riksdagen till Utrustning för kriminalvården för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 28 300 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JuU17 ? 10100 10100 att riksdagen till Underhåll och drift av motorfordon m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 164 048 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JuU23 ? 10100 10100 att riksdagen till Underhåll och drift av motorfordon m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 164 048 000 kr. ? 10101 10101 att riksdagen till Utbildning av personal m.fl. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 30 245 000 kr. ? 10101 10101 att riksdagen till Utbildning av personal m.fl. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 30 245 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JuU17 ? 10102 10102 att riksdagen till Gemensam kontorsdrift m.m. inom kvarteret Kronoberg för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JuU23 ? 10102 10102 att riksdagen till Gemensam kontorsdrift m.m. inom kvarteret Kronoberg för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10103 10103 att riksdagen till Diverse utgifter för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 7 349 000 kr. ? 10103 10103 att riksdagen till Diverse utgifter för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 7 349 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JuU23 ? 10104 10104 att riksdagen till Rättshjälpskostnader för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 645 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JuU27 ? 10104 10104 att riksdagen till Rättshjälpskostnader för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 645 000 000 kr. ? 10105 10105 att riksdagen till Rättshjälpsmyndigheten för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslg på 10 453 000 kr. ? 10105 10105 att riksdagen till Rättshjälpsmyndigheten för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslg på 10 453 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JuU27 ? 10106 10106 att riksdagen till Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JuU27 ? 10106 10106 att riksdagen till Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10107 10107 att riksdagen till Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 5 580 000 kr. ? 10107 10107 att riksdagen till Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 5 580 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JuU27 ? 10108 10108 att riksdagen till Vissa domstolskostnader m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 228 830 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JuU27 ? 10108 10108 att riksdagen till Vissa domstolskostnader m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 228 830 000 kr. ? 10109 10109 att riksdagen till Diverse kostnader för rättsväsendet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 24 200 000 kr. ? 10109 10109 att riksdagen till Diverse kostnader för rättsväsendet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 24 200 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JuU27 ? 10110 10110 att riksdagen till Brottsförebyggande rådet: Förvaltningskostnader för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 13 005 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JuU24 ? 10110 10110 att riksdagen till Brottsförebyggande rådet: Förvaltningskostnader för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 13 005 000 kr. ? 10111 10111 att riksdagen till Brottsförebyggande rådet: Utvecklingskostnader för budgetåret 1991/92 anvisar ett reseravationsanslag på 4 825 000 kr. ? 10111 10111 att riksdagen till Brottsförebyggande rådet: Utvecklingskostnader för budgetåret 1991/92 anvisar ett reseravationsanslag på 4 825 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JuU24 ? 10112 10112 att riksdagen till Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 4 580 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JuU21 ? 10112 10112 att riksdagen till Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 4 580 000 kr. ? 10113 10113 att riksdagen till Brottsskadenämnden: Ersättning för skador på grund av brott för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 18 500 000 kr. ? 10113 10113 att riksdagen till Brottsskadenämnden: Ersättning för skador på grund av brott för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 18 500 000 kr. delvis bifall = utskottet 1990/91:JuU21 ? 10114 10114 att riksdagen till Svensk författningssamling för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 11 304 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JuU14 ? 10114 10114 att riksdagen till Svensk författningssamling för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 11 304 000 kr. ? 10115 10115 att riksdagen till Bidrag till vissa internationella sammanslutningar m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 2 586 000 kr. ? 10115 10115 att riksdagen till Bidrag till vissa internationella sammanslutningar m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 2 586 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JuU14 ? 10116 10116 att riksdagen till Kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 844 648 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:LU18 ? 10116 10116 att riksdagen till Kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 844 648 000 kr. ? 10117 10117 att riksdagen till Marknadsdomstolen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 4 108 000 kr. ? 10117 10117 att riksdagen till Marknadsdomstolen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 4 108 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:LU22 ? 10118 10118 att riksdagen till Patent- och registreringsverket: Immaterialrätt m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 4 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:LU15 ? 10118 10118 att riksdagen till Patent- och registreringsverket: Immaterialrätt m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 4 000 kr. ? 10119 10119 att riksdagen till Patent- och registreringsverket: Bolagsärenden för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslaganslag på 2 000 kr. ? 10119 10119 att riksdagen till Patent- och registreringsverket: Bolagsärenden för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslaganslag på 2 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:LU15 ? 10120 10120 att riksdagen till Patentbesvärsnämnden för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 9 814 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:LU15 ? 10120 10120 att riksdagen till Patentbesvärsnämnden för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 9 814 000 kr. ? 10121 10121 att riksdagen till Konsumentverket för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 75 645 000 kr. ? 10121 10121 att riksdagen till Konsumentverket för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 75 645 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:LU22 ? 10122 10122 att riksdagen till Allmänna reklamationsnämnde för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 12 808 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:LU22 ? 10122 10122 att riksdagen till Allmänna reklamationsnämnde för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 12 808 000 kr. ? 10123 10123 att riksdagen till Stöd till konsumentorganisationer för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 2 000 000 kr. ? 10123 10123 att riksdagen till Stöd till konsumentorganisationer för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 2 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:LU22 ? 10124 10124 att riksdagen till Konsumentforskning för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 2 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:LU22 ? 10124 10124 att riksdagen till Konsumentforskning för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 2 000 000 kr. ? 10125 10125 att riksdagen till Bidrag till miljömärkning av produkter för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 2 700 000 kr. ? 10125 10125 att riksdagen till Bidrag till miljömärkning av produkter för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 2 700 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:LU22 ? 10126 10126 att riksdagen till Bokföringsnämnden för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 4 078 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:LU17 ? 10126 10126 att riksdagen till Bokföringsnämnden för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 4 078 000 kr. ? 10127 10127 att riksdagen till Stiftelsen för utvecklande av god redovisningssed för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 400 000 kr. ? 10127 10127 att riksdagen till Stiftelsen för utvecklande av god redovisningssed för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 400 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:LU17 ? 10128 10128 att riksdagen godkänner vad som anförs om omdisponering av medel mellan anslagen A 1. Utrikesförvaltningen, A 2. Utlandstjänstemännens representation, A 4. Honorärkonsuler och D 3. Övrig information om Sverige i utlandet bifall = utskottet 1990/91:UU14 ? 10128 10128 att riksdagen godkänner vad som anförs om omdisponering av medel mellan anslagen A 1. Utrikesförvaltningen, A 2. Utlandstjänstemännens representation, A 4. Honorärkonsuler och D 3. Övrig information om Sverige i utlandet ? 10129 10129 att riksdagen till Utlandstjänstemännens representation för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 19 778 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:UU14 ? 10129 10129 att riksdagen till Utlandstjänstemännens representation för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 19 778 000 kr. ? 10130 10130 att riksdagen till Kursdifferenser för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10130 10130 att riksdagen till Kursdifferenser för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:UU14 ? 10131 10131 att riksdagen till Honorärkonsuler för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsnaslag på 13 806 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:UU14 ? 10131 10131 att riksdagen till Honorärkonsuler för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsnaslag på 13 806 000 kr. ? 10132 10132 att riksdagen till Särskilda förhandlingar med annan stat eller inom internationell organisation för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 50 448 000 kr. ? 10132 10132 att riksdagen till Särskilda förhandlingar med annan stat eller inom internationell organisation för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 50 448 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:UU14 ? 10133 10133 att riksdagen till Nordiskt samarbete för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 792 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:UU14 ? 10133 10133 att riksdagen till Nordiskt samarbete för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 792 000 kr. ? 10134 10134 att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 9 955 000 kr. ? 10134 10134 att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 9 955 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:UU14 ? 10135 10135 att riksdagen till Officiella besök m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 10 388 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:UU14 ? 10135 10135 att riksdagen till Officiella besök m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 10 388 000 kr. ? 10136 10136 att riksdagen till Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 3 740 000 kr. ? 10136 10136 att riksdagen till Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 3 740 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:UU14 ? 10137 10137 att riksdagen till Förenta nationerna för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 122 608 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:UU14 ? 10137 10137 att riksdagen till Förenta nationerna för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 122 608 000 kr. ? 10138 10138 att riksdagen till Nordiska ministerrådet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 250 000 000 kr. ? 10138 10138 att riksdagen till Nordiska ministerrådet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 250 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:UU14 ? 10139 10139 att riksdagen till Europarådet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 26 045 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:UU14 ? 10139 10139 att riksdagen till Europarådet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 26 045 000 kr. ? 10140 10140 att riksdagen till Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 17 300 000 kr. ? 10140 10140 att riksdagen till Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 17 300 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:UU14 ? 10141 10141 att riksdagen till Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 60 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:UU14 ? 10141 10141 att riksdagen till Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 60 000 000 kr. ? 10142 10142 att riksdagen till Övriga internationella organisationer m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 4 795 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:UU14 ? 10142 10142 att riksdagen till Övriga internationella organisationer m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 4 795 000 kr. ? 10143 10143 att riksdagen godkänner det riktlinjer för multilateralt utvecklingssamarbete, som förordats i det föregående ? 10143 10143 att riksdagen godkänner det riktlinjer för multilateralt utvecklingssamarbete, som förordats i det föregående bifall = utskottet 1990/91:UU15 ? 10144 10144 att riksdagen godkänner de riktlinjer och bidrag för utvecklingssamarbete genom SIDA som förordats i det föregående bifall = utskottet 1990/91:UU15 ? 10144 10144 att riksdagen godkänner de riktlinjer och bidrag för utvecklingssamarbete genom SIDA som förordats i det föregående ? 10145 10145 att riksdagen godkänner de riktlinjer och bidrag som förordats i det föregående under rubriken Andra biståndsprogram ? 10145 10145 att riksdagen godkänner de riktlinjer och bidrag som förordats i det föregående under rubriken Andra biståndsprogram bifall = utskottet 1990/91:UU15 ? 10146 10146 att riksdagen till Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 269 588 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:UU15 ? 10146 10146 att riksdagen till Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 269 588 000 kr. ? 10147 10147 att riksdagen godkänner att den huvudsakliga inriktningen för verksamheten inom styrelsens för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) ansvarsområde skall vara i enlighet med vad som förordats i propositionen under avsnittet Förslag ? 10147 10147 att riksdagen godkänner att den huvudsakliga inriktningen för verksamheten inom styrelsens för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) ansvarsområde skall vara i enlighet med vad som förordats i propositionen under avsnittet Förslag bifall = utskottet 1990/91:UU15 ? 10148 10148 att riksdagen till Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 21 027 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:UU15 ? 10148 10148 att riksdagen till Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 21 027 000 kr. ? 10149 10149 att riksdagen till Nordiska afrikainstitutet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag om 5 739 000 kr. ? 10149 10149 att riksdagen till Nordiska afrikainstitutet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag om 5 739 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:UU15 ? 10150 10150 att riksdagen till Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 14 600 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:UU15 ? 10150 10150 att riksdagen till Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 14 600 000 kr. ? 10151 10151 att riksdagen till Bidrag till styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 6 804 000 kr. ? 10151 10151 att riksdagen till Bidrag till styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 6 804 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:UU15 ? 10152 10152 att riksdagen godkänner de riktlinjer för internationellt utvecklingssamarbete som förordats under rubrikerna Ett långsiktigt utvecklingssamarbete i en föränderlig värld, Demokratifrämjande bistånd, Miljö och utveckling. Kvinnoinriktat bistånd, Samarbete med Central- och Östeuropa, Utredning om organisation och arbetsformer inom bilateralt utvecklingsbistånd, Övrigt utrednings- och förändringsarbete i biståndet, Sveriges utvecklingssamarbete med Latinamerika, Flyktingar och migration, Nordiska FN-projekt, Utredning om det multilaterala biståndet, Utredning om kreditinstrumentets roll i biståndet och Utredning om det svenska fraktbidragssystemet. bifall = utskottet 1990/91:UU15 ? 10152 10152 att riksdagen godkänner de riktlinjer för internationellt utvecklingssamarbete som förordats under rubrikerna Ett långsiktigt utvecklingssamarbete i en föränderlig värld, Demokratifrämjande bistånd, Miljö och utveckling. Kvinnoinriktat bistånd, Samarbete med Central- och Östeuropa, Utredning om organisation och arbetsformer inom bilateralt utvecklingsbistånd, Övrigt utrednings- och förändringsarbete i biståndet, Sveriges utvecklingssamarbete med Latinamerika, Flyktingar och migration, Nordiska FN-projekt, Utredning om det multilaterala biståndet, Utredning om kreditinstrumentets roll i biståndet och Utredning om det svenska fraktbidragssystemet. ? 10153 10153 att riksdagen godkänner vad som förordats under rubriken Biståndsanslagen m.m. ? 10153 10153 att riksdagen godkänner vad som förordats under rubriken Biståndsanslagen m.m. bifall = utskottet 1990/91:UU15 ? 10154 10154 att riksdagen till Svenska institutet för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 64 439 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:UU14 ? 10154 10154 att riksdagen till Svenska institutet för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 64 439 000 kr. ? 10155 10155 att riksdagen till Sveriges Riksradios programverksamhet för utlandet för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 52 250 000 kr. ? 10155 10155 att riksdagen till Sveriges Riksradios programverksamhet för utlandet för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 52 250 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:UU14 ? 10156 10156 att riksdagen till Övrig information om Sverige i utlandet för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 16 274 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:UU14 ? 10156 10156 att riksdagen till Övrig information om Sverige i utlandet för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 16 274 000 kr. ? 10157 10157 att riksdagen till Krigsmaterielinspektionen m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 96 000 kr. ? 10157 10157 att riksdagen till Krigsmaterielinspektionen m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 96 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:UU14 ? 10158 10158 att riksdagen till Stiftelsen Östekonomiska Institutet för budgetåret 1991/92 anvisar ett anslag på 2 163 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:UU14 ? 10158 10158 att riksdagen till Stiftelsen Östekonomiska Institutet för budgetåret 1991/92 anvisar ett anslag på 2 163 000 kr. ? 10159 10159 att riksdagen till Bidrag till ett institut för Japanstudier för budgeåtet 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 3 000 000 kr. ? 10159 10159 att riksdagen till Bidrag till ett institut för Japanstudier för budgeåtet 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 3 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:UU14 ? 10160 10160 att riksdagen till Kontakter med Central- och Östeuropa för budgetåret 1991/92 engångsvis anvisar ett reservationsanslag på 10 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:UU14 ? 10160 10160 att riksdagen till Kontakter med Central- och Östeuropa för budgetåret 1991/92 engångsvis anvisar ett reservationsanslag på 10 000 000 kr. ? 10161 10161 att riksdagen till Utredningar inom det nedrustnings- och säkerhetspolitiska området för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 5 358 000 kr. ? 10161 10161 att riksdagen till Utredningar inom det nedrustnings- och säkerhetspolitiska området för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 5 358 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:UU14 ? 10162 10162 att riksdagen till Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK) för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 3 750 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:UU14 ? 10162 10162 att riksdagen till Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK) för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 3 750 000 kr. ? 10163 10163 att riksdagen till Information, studier och forskning om freds- och nedrustningssträvanden m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 26 000 000 kr. ? 10163 10163 att riksdagen till Information, studier och forskning om freds- och nedrustningssträvanden m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 26 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:UU14 ? 10164 10164 att riksdagen till Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 20 692 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:UU14 ? 10164 10164 att riksdagen till Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 20 692 000 kr. ? 10165 10165 att riksdagen till Forskningsverksamhet för rustningsbegränsning och nedrustning för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 16 016 000 kr. ? 10165 10165 att riksdagen till Forskningsverksamhet för rustningsbegränsning och nedrustning för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 16 016 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:UU14 ? 10166 10166 att riksdagen till Utrikespolitiska Institutet för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 8 719 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:UU14 ? 10166 10166 att riksdagen till Utrikespolitiska Institutet för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 8 719 000 kr. ? 10167 10167 att riksdagen godkänner förslaget till beredskapsbudget för totalförsvarets civila del för budgetåret 1991/92 (bilaga 20.1) ? 10167 10167 att riksdagen godkänner förslaget till beredskapsbudget för totalförsvarets civila del för budgetåret 1991/92 (bilaga 20.1) bifall = utskottet 1990/91:FöU6 ? 10168 10168 att riksdagen godkänner vad föredragande statsrådet har anfört om försvarets rationaliseringsinstitut bifall = utskottet 1990/91:FöU5 ? 10168 10168 att riksdagen godkänner vad föredragande statsrådet har anfört om försvarets rationaliseringsinstitut ? 10169 10169 att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om vissa tjänstepliktsfrågor inom totalförsvaret ? 10169 10169 att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om vissa tjänstepliktsfrågor inom totalförsvaret bifall = utskottet 1990/91:FöU5 ? 10170 10170 att riksdagen till Försvarsdepartementet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 46 950 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:FöU5 ? 10170 10170 att riksdagen till Försvarsdepartementet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 46 950 000 kr. ? 10171 10171 att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 6 800 000 kr. ? 10171 10171 att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 6 800 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:FöU5 ? 10172 10172 att riksdagen till Rättspykiatriska stationer och kliniker för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 112 979 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SoU13 ? 10172 10172 att riksdagen till Rättspykiatriska stationer och kliniker för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 112 979 000 kr. ? 10173 10173 att riksdagen till Socialdepartementet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 39 861 000 kr. ? 10173 10173 att riksdagen till Socialdepartementet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 39 861 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SoU12 ? 10174 10174 att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 33 575 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SoU12 ? 10174 10174 att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 33 575 000 kr. ? 10175 10175 att riksdagen till Socialvetenskapliga forskningsrådet för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 72 179 000 kr. ? 10175 10175 att riksdagen till Socialvetenskapliga forskningsrådet för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 72 179 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SoU12 ? 10176 10176 att riksdagen till Informationsförsörjning för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 6 270 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SoU12 ? 10176 10176 att riksdagen till Informationsförsörjning för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 6 270 000 kr. ? 10177 10177 att riksdagen till Insatser mot aids för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 193 500 000 kr. ? 10177 10177 att riksdagen till Insatser mot aids för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 193 500 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SoU12 ? 10178 10178 att riksdagen till Internationell samverkan för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 28 367 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SoU12 ? 10178 10178 att riksdagen till Internationell samverkan för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 28 367 000 kr. ? 10179 10179 att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till ? 10179 10179 att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till ? 10179 10179 att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till ? 10180 10180 att riksdagen till Bidragsförskott för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 2 445 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SoU12 ? 10180 10180 att riksdagen till Bidragsförskott för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 2 445 000 000 kr. ? 10181 10181 att riksdagen till Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 8 200 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SoU12 ? 10181 10181 att riksdagen till Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 8 200 000 kr. ? 10182 10182 att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till ? 10182 10182 att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till ? 10182 10182 att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till ? 10182 10182 att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till ? 10183 10183 att riksdagen till Socialstyrelsen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 206 117 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SoU12 ? 10183 10183 att riksdagen till Socialstyrelsen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 206 117 000 kr. ? 10184 10184 att riksdagen till Statens bakteriologiska laboratorium: Centrallaboratorieuppgifter för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 46 195 000 kr. ? 10184 10184 att riksdagen till Statens bakteriologiska laboratorium: Centrallaboratorieuppgifter för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 46 195 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SoU12 ? 10185 10185 att riksdagen till Statens bakteriologiska laboratorium: Försvarsmedicinsk verksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 4 943 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SoU12 ? 10185 10185 att riksdagen till Statens bakteriologiska laboratorium: Försvarsmedicinsk verksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 4 943 000 kr. ? 10186 10186 att riksdagen till Statens bakteriologiska laboratorium: Utrustning för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 3 190 000 kr. ? 10186 10186 att riksdagen till Statens bakteriologiska laboratorium: Utrustning för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 3 190 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SoU12 ? 10187 10187 att riksdagen till Bidrag till hälsoupplysning m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 7 035 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SoU12 ? 10187 10187 att riksdagen till Bidrag till hälsoupplysning m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 7 035 000 kr. ? 10188 10188 att riksdagen till Epidemiberedskap m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 19 072 000 kr. ? 10188 10188 att riksdagen till Epidemiberedskap m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 19 072 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SoU12 ? 10189 10189 att riksdagen till Bidrag till Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut för budgetåret 1991/92 anvisar ett anslag på 30 375 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SoU12 ? 10189 10189 att riksdagen till Bidrag till Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut för budgetåret 1991/92 anvisar ett anslag på 30 375 000 kr. ? 10190 10190 att riksdagen till Bidrag till allmän sjukvård m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 4 512 682 000 kr. ? 10190 10190 att riksdagen till Bidrag till allmän sjukvård m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 4 512 682 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SoU12 ? 10191 10191 att riksdagen till Specialistutbildning av läkare m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 30 042 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SoU12 ? 10191 10191 att riksdagen till Specialistutbildning av läkare m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 30 042 000 kr. ? 10192 10192 att riksdagen i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Statens rättskemiska laboratorium för budgetåret 1991/92 beräknar ett förslagsanslag på 26 702 000 kr. ? 10192 10192 att riksdagen i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Statens rättskemiska laboratorium för budgetåret 1991/92 beräknar ett förslagsanslag på 26 702 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SoU16 ? 10193 10193 att riksdagen i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Statens rättsläkarstationer för budgetåret 1991/92 beräknar ett förslagsanslag på 43 149 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SoU16 ? 10193 10193 att riksdagen i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Statens rättsläkarstationer för budgetåret 1991/92 beräknar ett förslagsanslag på 43 149 000 kr. ? 10194 10194 att riksdagen till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 11 117 000 kr. ? 10194 10194 att riksdagen till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 11 117 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SoU12 ? 10195 10195 att riksdagen till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 2 329 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SoU12 ? 10195 10195 att riksdagen till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 2 329 000 kr. ? 10196 10196 att riksdagen till Statens institut för psykosocial miljömedicin för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 5 170 000 kr. ? 10196 10196 att riksdagen till Statens institut för psykosocial miljömedicin för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 5 170 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SoU12 ? 10197 10197 att riksdagen till Statens bakteriologiska laboratorium: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SoU12 ? 10197 10197 att riksdagen till Statens bakteriologiska laboratorium: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10198 10198 att riksdagen till Bidrag till kommunal barnomsorg för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 13 045 000 000 kr. ? 10198 10198 att riksdagen till Bidrag till kommunal barnomsorg för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 13 045 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SoU12 ? 10199 10199 att riksdagen till Bidrag till invandrar- och flyktingbarn i förskolan för budgetåret 1991/92 anvisar ett anslag på 40 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SoU12 ? 10199 10199 att riksdagen till Bidrag till invandrar- och flyktingbarn i förskolan för budgetåret 1991/92 anvisar ett anslag på 40 000 000 kr. ? 10200 10200 att riksdagen till Barnmiljörådet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 4 991 000 kr. ? 10200 10200 att riksdagen till Barnmiljörådet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 4 991 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SoU12 ? 10201 10201 att riksdagen till Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 5 479 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SoU12 ? 10201 10201 att riksdagen till Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 5 479 000 kr. ? 10202 10202 att riksdagen till Bidrag till social hemhjälp, ålderdomshem m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 3 496 852 000 kr. ? 10202 10202 att riksdagen till Bidrag till social hemhjälp, ålderdomshem m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 3 496 852 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SoU12 ? 10203 10203 att riksdagen till Bidrag till handikapporganisationer för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 100 238 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SoU12 ? 10203 10203 att riksdagen till Bidrag till handikapporganisationer för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 100 238 000 kr. ? 10204 10204 att riksdagen till Bilstöd till handikappade för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 206 000 000 kr. ? 10204 10204 att riksdagen till Bilstöd till handikappade för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 206 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SoU12 ? 10205 10205 att riksdagen till Bidrag till färdtjänst, servicelinjer m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 729 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SoU12 ? 10205 10205 att riksdagen till Bidrag till färdtjänst, servicelinjer m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 729 000 000 kr. ? 10206 10206 att riksdagen till Kostnader för viss omsorg om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 43 347 000 kr. ? 10206 10206 att riksdagen till Kostnader för viss omsorg om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 43 347 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SoU12 ? 10207 10207 att riksdagen till Nämnden för vårdartjänst för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 100 989 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SoU12 ? 10207 10207 att riksdagen till Nämnden för vårdartjänst för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 100 989 000 kr. ? 10208 10208 att riksdagen till Ersättning till televerket för texttelefoner för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 52 800 000 kr. ? 10208 10208 att riksdagen till Ersättning till televerket för texttelefoner för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 52 800 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SoU12 ? 10209 10209 att riksdagen till Ersättning till postverket för befordran av blindskriftsförsändelser för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 68 769 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SoU12 ? 10209 10209 att riksdagen till Ersättning till postverket för befordran av blindskriftsförsändelser för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 68 769 000 kr. ? 10210 10210 att riksdagen till Kostnader för viss verksamhet för handikappade för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 42 748 000 kr. ? 10210 10210 att riksdagen till Kostnader för viss verksamhet för handikappade för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 42 748 000 kr. delvis bifall = utskottet 1990/91:SoU12 ? 10211 10211 att riksdagen till Statens hundskola för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SoU12 ? 10211 10211 att riksdagen till Statens hundskola för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10212 10212 at riksdagen till Statens handikappråd för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 5 621 000 kr. ? 10212 10212 at riksdagen till Statens handikappråd för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 5 621 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SoU12 ? 10213 10213 at riksdagen till Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, CAN, för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 10 542 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SoU12 ? 10213 10213 at riksdagen till Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, CAN, för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 10 542 000 kr. ? 10214 10214 att riksdagen till Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 950 000 000 kr. ? 10214 10214 att riksdagen till Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 950 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SoU12 ? 10215 10215 att riksdagen godkänner de i propositionen föreslagna förändringarna angående riktlinjerna för fördelning av anslaget Bidrag till organisationer bifall = utskottet 1990/91:SoU12 ? 10215 10215 att riksdagen godkänner de i propositionen föreslagna förändringarna angående riktlinjerna för fördelning av anslaget Bidrag till organisationer ? 10216 10216 att riksdagen till Utvecklings- och försöksverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 27 214 000 kr. ? 10216 10216 att riksdagen till Utvecklings- och försöksverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 27 214 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SoU12 ? 10217 10217 att riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen om ändrade regler för arbetshjälpmedel åt handikappade (avsnitt 2.2) bifall = utskottet 1990/91:SfU16 ? 10217 10217 att riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen om ändrade regler för arbetshjälpmedel åt handikappade (avsnitt 2.2) ? 10218 10218 att riksdagen till Riksförsäkringsverket för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 509 952 000 kr. ? 10218 10218 att riksdagen till Riksförsäkringsverket för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 509 952 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SfU11 ? 10219 10219 att riksdagen till Allmänna försäkringskassor för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 637 951 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SfU11 ? 10219 10219 att riksdagen till Allmänna försäkringskassor för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 637 951 000 kr. ? 10220 10220 att riksdagen till Bidrag till föräldraförsäkringen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 2 550 000 000 kr. ? 10220 10220 att riksdagen till Bidrag till föräldraförsäkringen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 2 550 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SfU11 ? 10221 10221 att riksdagen till Vårdbidrag för handikappade barn för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 870 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SfU11 ? 10221 10221 att riksdagen till Vårdbidrag för handikappade barn för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 870 000 000 kr. ? 10222 10222 att riksdagen till Barnpensioner för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 272 000 000 kr. ? 10222 10222 att riksdagen till Barnpensioner för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 272 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SfU11 ? 10223 10223 att riksdagen medger att regeringen får bemyndiga statens invandrarverk att under budgetåret 1991/92 vid extraordinära anspråk på myndighetskapaciteten disponera högst 25 000 000 kr. utöver anvisat anslag bifall = utskottet 1990/91:SfU13 ? 10223 10223 att riksdagen medger att regeringen får bemyndiga statens invandrarverk att under budgetåret 1991/92 vid extraordinära anspråk på myndighetskapaciteten disponera högst 25 000 000 kr. utöver anvisat anslag ? 10224 10224 att riksdagen till Förtidspensioner för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 13 510 000 000 kr. ? 10224 10224 att riksdagen till Förtidspensioner för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 13 510 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SfU11 ? 10225 10225 att riksdagen till Förläggningskostnader för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 2 153 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SfU13 ? 10225 10225 att riksdagen till Förläggningskostnader för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 2 153 000 000 kr. ? 10226 10226 att riksdagen till Handikappersättningar för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 860 000 000 kr. ? 10226 10226 att riksdagen till Handikappersättningar för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 860 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SfU11 ? 10227 10227 att riksdagen till Åtgärder för invandrare för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 21 563 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SfU13 ? 10227 10227 att riksdagen till Åtgärder för invandrare för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 21 563 000 kr. ? 10228 10228 att riksdagen till Vissa yrkesskadeersättningar m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 3 000 000 kr. ? 10228 10228 att riksdagen till Vissa yrkesskadeersättningar m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 3 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SfU11 ? 10229 10229 att riksdagen till Överföring av flyktingar m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 14 000 000 kr. delvis bifall = utskottet 1990/91:SfU13 ? 10229 10229 att riksdagen till Överföring av flyktingar m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 14 000 000 kr. ? 10230 10230 att riksdagen till Bidrag till ersättning vid närståendevård för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 3 000 000 kr. ? 10230 10230 att riksdagen till Bidrag till ersättning vid närståendevård för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 3 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SfU11 ? 10231 10231 att riksdagen till Ersättningar till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 4 464 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SfU13 ? 10231 10231 att riksdagen till Ersättningar till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 4 464 000 000 kr. ? 10232 10232 att riksdagen till Ålderspensioner för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 51 345 000 000 kr. ? 10232 10232 att riksdagen till Ålderspensioner för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 51 345 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SfU11 ? 10233 10233 att riksdagen till Statsbidrag till Stiftelsen Invandrartidningen för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 14 989 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SfU13 ? 10233 10233 att riksdagen till Statsbidrag till Stiftelsen Invandrartidningen för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 14 989 000 kr. ? 10234 10234 att riksdagen till Särskilt pensionstillägg för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 41 000 000 kr. ? 10234 10234 att riksdagen till Särskilt pensionstillägg för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 41 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SfU11 ? 10235 10235 att riksdagen till Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 3 412 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SfU13 ? 10235 10235 att riksdagen till Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 3 412 000 kr. ? 10236 10236 att riksdagen till Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 525 000 000 kr. ? 10236 10236 att riksdagen till Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 525 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SfU11 ? 10237 10237 att riksdagen till Lån till hemutrustning för flyktingar m.fl. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 52 500 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SfU13 ? 10237 10237 att riksdagen till Lån till hemutrustning för flyktingar m.fl. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 52 500 000 kr. ? 10238 10238 att riksdagen till Efterlevandepensioner till vuxna anvisar ett förslagsanslag på 1 765 000 000 kr. ? 10238 10238 att riksdagen till Efterlevandepensioner till vuxna anvisar ett förslagsanslag på 1 765 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SfU11 ? 10239 10239 att riksdagen godkänner att 44 000 000 kr. av de medel som tillfaller statsverket genom vuxenutbildningsavgiften för budgetåret 1991/92 används för att delvis finansiera anslaget bifall = utskottet 1990/91:SfU12 ? 10239 10239 att riksdagen godkänner att 44 000 000 kr. av de medel som tillfaller statsverket genom vuxenutbildningsavgiften för budgetåret 1991/92 används för att delvis finansiera anslaget ? 10240 10240 att riksdagen till Stöd till turism och rekreation för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 123 000 000 kr. ? 10240 10240 att riksdagen till Stöd till turism och rekreation för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 123 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KrU16 ? 10241 10241 att riksdagen till Stöd till idrotten för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 401 028 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KrU17 ? 10241 10241 att riksdagen till Stöd till idrotten för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 401 028 000 kr. ? 10242 10242 att riksdagen till Stöd till idrottens forskning och utveckling m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 10 100 000 kr. ? 10242 10242 att riksdagen till Stöd till idrottens forskning och utveckling m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 10 100 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KrU17 ? 10243 10243 att riksdagen till Statens kulturråd för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 21 611 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KrU20 ? 10243 10243 att riksdagen till Statens kulturråd för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 21 611 000 kr. ? 10244 10244 att riksdagen till Bidrag till trossamfund för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 67 736 000 kr. ? 10244 10244 att riksdagen till Bidrag till trossamfund för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 67 736 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KrU14 ? 10245 10245 att riksdagen till Bidrag till ekumenisk verksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett anslag på 876 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KrU14 ? 10245 10245 att riksdagen till Bidrag till ekumenisk verksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett anslag på 876 000 kr. ? 10246 10246 att riksdagen till Bidrag till restaurering av äldre domkyrkor m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 1 350 000 kr. ? 10246 10246 att riksdagen till Bidrag till restaurering av äldre domkyrkor m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 1 350 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KrU14 ? 10247 10247 att riksdagen godkänner att den huvudsakliga inriktningen för statens ungdomsråds verksamhet skall vara i enlighet med vad i propositionen föreslagits i avsnittet Förslag bifall = utskottet 1990/91:KrU18 ? 10247 10247 att riksdagen godkänner att den huvudsakliga inriktningen för statens ungdomsråds verksamhet skall vara i enlighet med vad i propositionen föreslagits i avsnittet Förslag ? 10248 10248 att riksdagen till Bidrag till central och lokal ungdomsverksamhet m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 98 373 000 kr. ? 10248 10248 att riksdagen till Bidrag till central och lokal ungdomsverksamhet m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 98 373 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KrU18 ? 10249 10249 att riksdagen godkänner att den huvudsakliga inriktningen skall vara i enlighet med vad i propositionen förordats i avsnittet Förslag bifall = utskottet 1990/91:KrU18 ? 10249 10249 att riksdagen godkänner att den huvudsakliga inriktningen skall vara i enlighet med vad i propositionen förordats i avsnittet Förslag ? 10250 10250 att riksdagen till Bidrag till folkrörelserna för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 100 000 000 kr. ? 10250 10250 att riksdagen till Bidrag till folkrörelserna för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 100 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KrU18 ? 10251 10251 att riksdagen, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Statens skolverk för budgetåret 1991/92 beräknar ett förslagsanslag på 371 759 000 kr. delvis bifall = utskottet 1990/91:UbU21 ? 10251 10251 att riksdagen, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Statens skolverk för budgetåret 1991/92 beräknar ett förslagsanslag på 371 759 000 kr. ? 10252 10252 att riksdagen till Utbildningsdepartementet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 49 642 000 kr. ? 10252 10252 att riksdagen till Utbildningsdepartementet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 49 642 000 kr. delvis bifall = utskottet 1990/91:UbU15 ? 10253 10253 att riksdagen tar del av vad i propositionen anförts om sammansättningen av sameskolstyrelsen. till handlingarna = utskottet 1990/91:UbU8 ? 10253 10253 att riksdagen tar del av vad i propositionen anförts om sammansättningen av sameskolstyrelsen. ? 10254 10254 att riksdagen tar del av vad i propositionen anförts om resurstilldelningssystemet för särskolan. ? 10254 10254 att riksdagen tar del av vad i propositionen anförts om resurstilldelningssystemet för särskolan. till handlingarna = utskottet 1990/91:UbU8 ? 10255 10255 att riksdagen beslutar om inrättande av idrottshögskolan i Stockholm den 1 juli 1992 bifall = utskottet 1990/91:UbU11 ? 10255 10255 att riksdagen beslutar om inrättande av idrottshögskolan i Stockholm den 1 juli 1992 ? 10256 10256 att riksdagen antar förslaget till ? 10256 10256 att riksdagen antar förslaget till bifall = utskottet 1990/91:UbU13 ? 10257 10257 att riksdagen tar del av vad i propositionen anförts om lokalförsörjning m.m. för högre utbildning och forskning till handlingarna = utskottet 1990/91:UbU11 ? 10257 10257 att riksdagen tar del av vad i propositionen anförts om lokalförsörjning m.m. för högre utbildning och forskning ? 10258 10258 att riksdagen tar del av vad i propositionen anförts om genomfört och planerat arbete inom ramen för affärsverksöversynen. ? 10258 10258 att riksdagen tar del av vad i propositionen anförts om genomfört och planerat arbete inom ramen för affärsverksöversynen. bifall = utskottet 1990/91:TU24 ? 10259 10259 att riksdagen till statens telenämnd för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 4 019 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:TU17 ? 10259 10259 att riksdagen till statens telenämnd för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 4 019 000 kr. ? 10260 10260 att riksdagen till Kommunikationsdepartementet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 30 044 000 kr. ? 10260 10260 att riksdagen till Kommunikationsdepartementet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 30 044 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:TU11 ? 10261 10261 att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 4 804 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:TU11 ? 10261 10261 att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 4 804 000 kr. ? 10262 10262 att riksdagen till Viss internationell verksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 4 119 000 kr. ? 10262 10262 att riksdagen till Viss internationell verksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 4 119 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:TU11 ? 10263 10263 att riksdagen godkänner at regeringen får bemyndiga vägverket att inom en ram på 20 000 000 kr. besluta om förskottering av väginvesteringar i enlighet med vad i propositionen har anförts bifall = utskottet 1990/91:TU26 ? 10263 10263 att riksdagen godkänner at regeringen får bemyndiga vägverket att inom en ram på 20 000 000 kr. besluta om förskottering av väginvesteringar i enlighet med vad i propositionen har anförts ? 10264 10264 att riksdagen till Vägverket: Ämbetsverksuppgifter m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 8 661 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:TU26 ? 10264 10264 att riksdagen till Vägverket: Ämbetsverksuppgifter m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 8 661 000 kr. ? 10265 10265 att riksdagen till Drift och underhåll av statliga vägar för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 6 125 900 000 kr. ? 10265 10265 att riksdagen till Drift och underhåll av statliga vägar för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 6 125 900 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:TU26 ? 10266 10266 att riksdagen till Byggande av riksvägar för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 1 588 270 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:TU26 ? 10266 10266 att riksdagen till Byggande av riksvägar för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 1 588 270 000 kr. ? 10267 10267 att riksdagen till Byggande av länstrafikanläggningar för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 1 073 519 000 kr. ? 10267 10267 att riksdagen till Byggande av länstrafikanläggningar för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 1 073 519 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:TU26 ? 10268 10268 att riksdagen till Bidrag till drift och underhåll av statskommunvägar för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 811 400 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:TU26 ? 10268 10268 att riksdagen till Bidrag till drift och underhåll av statskommunvägar för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 811 400 000 kr. ? 10269 10269 att riksdagen till Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 629 600 000 kr. ? 10269 10269 att riksdagen till Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 629 600 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:TU26 ? 10270 10270 att riksdagen till Vägverket: Särskilda bärighetshöjande åtgärder för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 724 700 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:TU26 ? 10270 10270 att riksdagen till Vägverket: Särskilda bärighetshöjande åtgärder för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 724 700 000 kr. ? 10271 10271 att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om inriktningen av trafiksäkerhetsverkets verksamhet bifall = utskottet 1990/91:TU23 ? 10271 10271 att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om inriktningen av trafiksäkerhetsverkets verksamhet ? 10272 10272 att riksdagen till Trafiksäkerhetsverket: Samordning, Trafikmiljö, Fordon och Trafikant för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10272 10272 att riksdagen till Trafiksäkerhetsverket: Samordning, Trafikmiljö, Fordon och Trafikant för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:TU23 ? 10273 10273 att riksdagen till Trafiksäkerhetsverket: Bil- och körkortsregister m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:TU23 ? 10273 10273 att riksdagen till Trafiksäkerhetsverket: Bil- och körkortsregister m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10274 10274 att riksdagen till Bidrag till Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande för budgetåret 1991/92 anvisar ett anslag av 31 799 000 kr. ? 10274 10274 att riksdagen till Bidrag till Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande för budgetåret 1991/92 anvisar ett anslag av 31 799 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:TU23 ? 10275 10275 att riksdagen godkänner att regeringen får bemyndiga banverket att inom en ram på 50 milj.kr. besluta om förskotteringar av järnvägsinvesteringar i enlighet med vad i propositionen har anförts bifall = utskottet 1990/91:TU25 ? 10275 10275 att riksdagen godkänner att regeringen får bemyndiga banverket att inom en ram på 50 milj.kr. besluta om förskotteringar av järnvägsinvesteringar i enlighet med vad i propositionen har anförts ? 10276 10276 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om SJ-koncernens inriktning ? 10276 10276 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om SJ-koncernens inriktning bifall = utskottet 1990/91:TU25 ? 10277 10277 att riksdagen avskaffar anslaget Ersättning till statens järnvägar för utveckling av godstrafik fr.o.m. budgetåret 1991/92 bifall = utskottet 1990/91:TU25 ? 10277 10277 att riksdagen avskaffar anslaget Ersättning till statens järnvägar för utveckling av godstrafik fr.o.m. budgetåret 1991/92 ? 10278 10278 att riksdagen tar del av vad i propositionen anförts om särskilda nyinvesteringar i stomjärnvägar ? 10278 10278 att riksdagen tar del av vad i propositionen anförts om särskilda nyinvesteringar i stomjärnvägar bifall = utskottet 1990/91:TU25 ? 10279 10279 att riksdagen till Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 3 127 300 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:TU25 ? 10279 10279 att riksdagen till Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 3 127 300 000 kr. ? 10280 10280 att riksdagen till Nyinvesteringar i stomjärnvägar för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 1 500 000 000 kr. ? 10280 10280 att riksdagen till Nyinvesteringar i stomjärnvägar för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 1 500 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:TU25 ? 10281 10281 att riksdagen till Ersättning till banverket för vissa kapitalkostnader för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 346 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:TU25 ? 10281 10281 att riksdagen till Ersättning till banverket för vissa kapitalkostnader för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 346 000 000 kr. ? 10282 10282 att riksdagen till Järnvägsinspektionen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 13 136 000 kr. ? 10282 10282 att riksdagen till Järnvägsinspektionen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 13 136 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:TU25 ? 10283 10283 att riksdagen till Ersättning till statens järnvägar i samband med utdelning från AB Swedcarrier för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:TU25 ? 10283 10283 att riksdagen till Ersättning till statens järnvägar i samband med utdelning från AB Swedcarrier för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10284 10284 att riksdagen godkänner vad i propositionen har förordats om inriktningen av sjöfartsverkets verksamhet under perioden 1991--1993 ? 10284 10284 att riksdagen godkänner vad i propositionen har förordats om inriktningen av sjöfartsverkets verksamhet under perioden 1991--1993 bifall = utskottet 1990/91:TU16 ? 10285 10285 att riksdagen i propositionen till Ersättning till sjöfartsverket för vissa tjänster för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsaslag på 74 200 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:TU16 ? 10285 10285 att riksdagen i propositionen till Ersättning till sjöfartsverket för vissa tjänster för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsaslag på 74 200 000 kr. ? 10286 10286 att riksdagen till Fritidsbåtsregister för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10286 10286 att riksdagen till Fritidsbåtsregister för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:TU16 ? 10287 10287 att riksdagen till Transportstöd för Gotland för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 69 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:TU16 ? 10287 10287 att riksdagen till Transportstöd för Gotland för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 69 000 000 kr. ? 10288 10288 att riksdagen till Handelsflottans pensionsanstalt för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10288 10288 att riksdagen till Handelsflottans pensionsanstalt för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:TU16 ? 10289 10289 att riksdagen gokänner vad i propositionen har anförts om finansiering av Handelsflottans kultur- och fritidsråd bifall = utskottet 1990/91:TU16 ? 10289 10289 att riksdagen gokänner vad i propositionen har anförts om finansiering av Handelsflottans kultur- och fritidsråd ? 10290 10290 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts i fråga om införande av en passageavgift för Vänersjöfart bifall = utskottet 1990/91:TU16 ? 10290 10290 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts i fråga om införande av en passageavgift för Vänersjöfart ? 10291 10291 att riksdagen till Stöd till svenska rederier för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 5 000 000 kr. ? 10291 10291 att riksdagen till Stöd till svenska rederier för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 5 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:TU16 ? 10292 10292 att riksdagen till Bidrag till svenska rederier för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 550 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:TU16 ? 10292 10292 att riksdagen till Bidrag till svenska rederier för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 550 000 000 kr. ? 10293 10293 att riksdagen tar del av vad i propositionen har anförts om regionalpolitiska stöd till flygtrafik på Gotland ? 10293 10293 att riksdagen tar del av vad i propositionen har anförts om regionalpolitiska stöd till flygtrafik på Gotland bifall = utskottet 1990/91:TU20 ? 10294 10294 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om inriktningen av luftfartsverkets verksamhet under perioden 1991-1993 bifall = utskottet 1990/91:TU20 ? 10294 10294 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om inriktningen av luftfartsverkets verksamhet under perioden 1991-1993 ? 10295 10295 att riksdagen till Bidrag till kommunala flygplatser m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 14 560 000 kr. ? 10295 10295 att riksdagen till Bidrag till kommunala flygplatser m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 14 560 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:TU20 ? 10296 10296 att riksdagen till Civil trafikflygarutbildning för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 25 400 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:TU20 ? 10296 10296 att riksdagen till Civil trafikflygarutbildning för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 25 400 000 kr. ? 10297 10297 att riksdagen till Transportrådet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 13 613 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:TU18 ? 10297 10297 att riksdagen till Transportrådet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 13 613 000 kr. ? 10298 10298 att riksdagen till Transportstöd för Norrland m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 300 300 000 kr. ? 10298 10298 att riksdagen till Transportstöd för Norrland m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 300 300 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:TU21 ? 10299 10299 att riksdagen till Riksfärdtjänst för budgetåret 1991/92 anvisar ett reserationsanslag på 96 500 000 kr. delvis bifall = utskottet 1990/91:TU22 ? 10299 10299 att riksdagen till Riksfärdtjänst för budgetåret 1991/92 anvisar ett reserationsanslag på 96 500 000 kr. ? 10300 10300 att riksdagen till Kostnader för visst värderingsförfarande för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslaganslag på 1 000 kr. ? 10300 10300 att riksdagen till Kostnader för visst värderingsförfarande för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslaganslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:TU21 ? 10301 10301 att riksdagen till Köp av interregional persontrafik på järnväg för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 558 000 000 kr. bifall = Återförvisad 1990/91:TU19 ? 10301 10301 att riksdagen till Köp av interregional persontrafik på järnväg för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 558 000 000 kr. ? 10302 10302 att riksdagen till Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss persontrafik på järnväg för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 138 000 000 kr. ? 10302 10302 att riksdagen till Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss persontrafik på järnväg för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 138 000 000 kr. bifall = Återförvisad 1990/91:TU19 ? 10303 10303 att riksdagen till Statens väg- och trafikinstitut för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:TU15 ? 10303 10303 att riksdagen till Statens väg- och trafikinstitut för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10304 10304 att riksdagen till Statens väg- och trafikinstitut: Återanskaffning av viss basutrustning för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 5 000 000 kr. ? 10304 10304 att riksdagen till Statens väg- och trafikinstitut: Återanskaffning av viss basutrustning för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 5 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:TU15 ? 10305 10305 att riksdagen till Transportforskningsberedningen för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 43 361 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:TU15 ? 10305 10305 att riksdagen till Transportforskningsberedningen för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 43 361 000 kr. ? 10306 10306 att riksdagen godkänner de riktlinjer som i propositionen anförts om trafikverkens ansvar ? 10306 10306 att riksdagen godkänner de riktlinjer som i propositionen anförts om trafikverkens ansvar bifall = utskottet 1990/91:TU22 ? 10307 10307 att riksdagen till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:TU12 ? 10307 10307 att riksdagen till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10308 10308 att riksdagen till Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 125 665 000 kr. ? 10308 10308 att riksdagen till Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 125 665 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:TU12 ? 10309 10309 att riksdagen till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Utrustning för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 17 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:TU12 ? 10309 10309 att riksdagen till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Utrustning för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 17 000 000 kr. ? 10310 10310 att riksdagen till Statens geotekniska institut för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10310 10310 att riksdagen till Statens geotekniska institut för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:TU12 ? 10311 10311 att riksdagen till Bidrag till statens geotekniska institut för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 13 825 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:TU12 ? 10311 10311 att riksdagen till Bidrag till statens geotekniska institut för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 13 825 000 kr. ? 10312 10312 att riksdagen till Statens haverikommission för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10312 10312 att riksdagen till Statens haverikommission för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:TU12 ? 10313 10313 att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om finansieringen av den särskilda postdelgivningen bifall = utskottet 1990/91:TU13 ? 10313 10313 att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om finansieringen av den särskilda postdelgivningen ? 10314 10314 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om en ny ordning för postverkets tidningsrörelse. ? 10314 10314 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om en ny ordning för postverkets tidningsrörelse. bifall = utskottet 1990/91:TU13 ? 10315 10315 att riksdagen godkänner de riktlinjer som i propositionen anförts om ökad styrning av myndigheterna, om målformuleringar och trafikpolitiska analyser samt om utformning av beslutsunderlag bifall = utskottet 1990/91:TU18 ? 10315 10315 att riksdagen godkänner de riktlinjer som i propositionen anförts om ökad styrning av myndigheterna, om målformuleringar och trafikpolitiska analyser samt om utformning av beslutsunderlag ? 10316 10316 att riksdagen till Jordbruksdepartementet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 25 771 000 kr. ? 10316 10316 att riksdagen till Jordbruksdepartementet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 25 771 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 10317 10317 att riksdagen till Lantbruksråd för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 5 435 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 10317 10317 att riksdagen till Lantbruksråd för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 5 435 000 kr. ? 10318 10318 att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 9 349 000 kr. ? 10318 10318 att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 9 349 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 10319 10319 att riksdagen till Bidrag till vissa internationella organisationer m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 32 880 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 10319 10319 att riksdagen till Bidrag till vissa internationella organisationer m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 32 880 000 kr. ? 10320 10320 att riksdagen godkänner att en ny central jordbruksmyndighet inrättas den 1 juli 1991 ? 10320 10320 att riksdagen godkänner att en ny central jordbruksmyndighet inrättas den 1 juli 1991 bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 10321 10321 att riksdagen till Lantbruksstyrelsen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 10321 10321 att riksdagen till Lantbruksstyrelsen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10322 10322 att riksdagen till Statens jordbruksnämnd för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 10322 10322 att riksdagen till Statens jordbruksnämnd för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10323 10323 att riksdagen medger att under budgetåret 1991/92 statsbidrag beviljas till jordbrukets rationalisering med sammanlagt högst 5 000 000 kr. ? 10323 10323 att riksdagen medger att under budgetåret 1991/92 statsbidrag beviljas till jordbrukets rationalisering med sammanlagt högst 5 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 10324 10324 att riksdagen till Markförvärv för jordbrukets rationalisering för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 10324 10324 att riksdagen till Markförvärv för jordbrukets rationalisering för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 1 000 kr. ? 10325 10325 att riksdagen till Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 15 000 000 kr. ? 10325 10325 att riksdagen till Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 15 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 10326 10326 att riksdagen till Stöd till skuldsatta jordbrukare för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 10 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 10326 10326 att riksdagen till Stöd till skuldsatta jordbrukare för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 10 000 000 kr. ? 10327 10327 att riksdagen till Startstöd till jordbrukare för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 30 000 000 kr. ? 10327 10327 att riksdagen till Startstöd till jordbrukare för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 30 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 10328 10328 att riksdagen till Stöd till avbytarverksamhet m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 445 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 10328 10328 att riksdagen till Stöd till avbytarverksamhet m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 445 000 000 kr. ? 10329 10329 att riksdagen till Särskilda åtgärder för jordbruket i norra Sverige för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 50 000 000 kr. ? 10329 10329 att riksdagen till Särskilda åtgärder för jordbruket i norra Sverige för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 50 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 10330 10330 att riksdagen till Stöd till innehavare av fjällägenheter m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 1 700 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 10330 10330 att riksdagen till Stöd till innehavare av fjällägenheter m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 1 700 000 kr. ? 10331 10331 att riksdagen medger att statens jordbruksverk för inlösen av oljeväxter och spannmål under budgetåret 1991/92 får disponera en rörlig kredit på 1 600 000 000 kr. i riksgäldskontoret ? 10331 10331 att riksdagen medger att statens jordbruksverk för inlösen av oljeväxter och spannmål under budgetåret 1991/92 får disponera en rörlig kredit på 1 600 000 000 kr. i riksgäldskontoret bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 10332 10332 att riksdagen till Rådgivning och utbildning för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 40 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 10332 10332 att riksdagen till Rådgivning och utbildning för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 40 000 000 kr. ? 10333 10333 att riksdagen medger att under budgetåret 1991/92 statsbidrag beviljas till trädgårdsnäringens rationalisering, m.m. med sammanlagt högst 5 000 000 kr. ? 10333 10333 att riksdagen medger att under budgetåret 1991/92 statsbidrag beviljas till trädgårdsnäringens rationalisering, m.m. med sammanlagt högst 5 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 10334 10334 att riksdagen medger att skogsstyrelsen under budgetåret 1991/92 får disponera en rörlig kredit av 65 000 000 kr. i riksgäldskontoret bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 10334 10334 att riksdagen medger att skogsstyrelsen under budgetåret 1991/92 får disponera en rörlig kredit av 65 000 000 kr. i riksgäldskontoret ? 10335 10335 att riksdagen till Statens strålskyddsinstitut: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10335 10335 att riksdagen till Statens strålskyddsinstitut: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JoU23 ? 10336 10336 att riksdagen till Skogsvårdsorganisationen: Myndighetsuppgifter för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 281 118 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 10336 10336 att riksdagen till Skogsvårdsorganisationen: Myndighetsuppgifter för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 281 118 000 kr. ? 10337 10337 att riksdagen till Bidrag till statens strålskyddsinstitut för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 32 823 000 kr. ? 10337 10337 att riksdagen till Bidrag till statens strålskyddsinstitut för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 32 823 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JoU23 ? 10338 10338 att riksdagen till Skogsvårdsorganisationen: Frö- och plantverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 10338 10338 att riksdagen till Skogsvårdsorganisationen: Frö- och plantverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10339 10339 att riksdagen till Skogsvårdsorganisationen: Investeringar för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 20 885 000 kr. ? 10339 10339 att riksdagen till Skogsvårdsorganisationen: Investeringar för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 20 885 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 10340 10340 att riksdagen medger att under budgetåret 1991/92 statsbidrag beviljas med sammanlagt högst 150 000 000 kr. till skogsvård m.m. bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 10340 10340 att riksdagen medger att under budgetåret 1991/92 statsbidrag beviljas med sammanlagt högst 150 000 000 kr. till skogsvård m.m. ? 10341 10341 att riksdagen medger att under budgetåret 1991/92 statsbidrag beviljas med sammanlagt högst 40 000 000 kr. till byggande av skogsvägar ? 10341 10341 att riksdagen medger att under budgetåret 1991/92 statsbidrag beviljas med sammanlagt högst 40 000 000 kr. till byggande av skogsvägar bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 10342 10342 att riksdagen till Främjande av skogsvård m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 14 900 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 10342 10342 att riksdagen till Främjande av skogsvård m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 14 900 000 kr. ? 10343 10343 att riksdagen till Bidrag till trygghetsförsäkring för skogsbrukare för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 20 000 000 kr. ? 10343 10343 att riksdagen till Bidrag till trygghetsförsäkring för skogsbrukare för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 20 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 10344 10344 att riksdagen till Ersättning för intrång i enskild fiskerätt m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 10344 10344 att riksdagen till Ersättning för intrång i enskild fiskerätt m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 000 kr. ? 10345 10345 att riksdagen till Främjande av rennäringen för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 10 593 000 kr. ? 10345 10345 att riksdagen till Främjande av rennäringen för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 10 593 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 10346 10346 att riksdagen till Prisstöd till rennäringen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 30 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 10346 10346 att riksdagen till Prisstöd till rennäringen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 30 000 000 kr. ? 10347 10347 att riksdagen till Ersättningar för viltskador m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 12 320 000 kr. ? 10347 10347 att riksdagen till Ersättningar för viltskador m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 12 320 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 10348 10348 att riksdagen till Statens veterinärmedicinska anstalt: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 10348 10348 att riksdagen till Statens veterinärmedicinska anstalt: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10349 10349 att riksdagen till Bidrag till statens veterinärmedicinska anstalt för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 61 198 000 kr. ? 10349 10349 att riksdagen till Bidrag till statens veterinärmedicinska anstalt för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 61 198 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 10350 10350 att riksdagen till Distriktsveterinärorganisationen: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 10350 10350 att riksdagen till Distriktsveterinärorganisationen: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10351 10351 att riksdagen till Bidrag till distriktsveterinärorganisationen för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 84 984 000 kr. ? 10351 10351 att riksdagen till Bidrag till distriktsveterinärorganisationen för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 84 984 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 10352 10352 att riksdagen till Bidrag till avlägset boende djurägare för veterinärvård för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 2 217 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 10352 10352 att riksdagen till Bidrag till avlägset boende djurägare för veterinärvård för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 2 217 000 kr. ? 10353 10353 att riksdagen till Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 29 300 000 kr. ? 10353 10353 att riksdagen till Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 29 300 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 10354 10354 att riksdagen till Centrala försöksdjursnämnden för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 5 112 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 10354 10354 att riksdagen till Centrala försöksdjursnämnden för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 5 112 000 kr. ? 10355 10355 att riksdagen till Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 39 750 000 kr. ? 10355 10355 att riksdagen till Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 39 750 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 10356 10356 att riksdagen till Statens utsädeskontroll: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 10356 10356 att riksdagen till Statens utsädeskontroll: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10357 10357 att riksdagen till Bidrag till statens utsädeskontroll för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 2 748 000 kr. ? 10357 10357 att riksdagen till Bidrag till statens utsädeskontroll för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 2 748 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 10358 10358 att riksdagen godkänner att den huvudsakliga inriktningen för verksamheten inom statens växtsortnämnds ansvarsområde skall vara i enlighet med vad som tidigare förordats i avsnittet Förslag bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 10358 10358 att riksdagen godkänner att den huvudsakliga inriktningen för verksamheten inom statens växtsortnämnds ansvarsområde skall vara i enlighet med vad som tidigare förordats i avsnittet Förslag ? 10359 10359 att riksdagen godkänner att den huvudsakliga inriktningen för verksamheten inom statens maskinprovningars ansvarsområde skall vara i enlighet med vad som förordats i avsnittet Förslag ? 10359 10359 att riksdagen godkänner att den huvudsakliga inriktningen för verksamheten inom statens maskinprovningars ansvarsområde skall vara i enlighet med vad som förordats i avsnittet Förslag bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 10360 10360 att riksdagen till Bekämpande av växtsjukdomar för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 2 500 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 10360 10360 att riksdagen till Bekämpande av växtsjukdomar för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 2 500 000 kr. ? 10361 10361 att riksdagen godkänner att den huvudsakliga inriktningen för verksamheten på statens livsmedelsverk skall vara i enlighet med vad som tidigare förordats i avsnittet Förslag ? 10361 10361 att riksdagen godkänner att den huvudsakliga inriktningen för verksamheten på statens livsmedelsverk skall vara i enlighet med vad som tidigare förordats i avsnittet Förslag bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 10362 10362 att riksdagen till Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 3 482 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 10362 10362 att riksdagen till Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 3 482 000 kr. ? 10363 10363 att riksdagen medger att statens jordbruksverk för råvarukostnadsutjämning under budgetåret 1991/92 får disponera en rörlig kredit på högst 20 000 000 kr. i riksgäldskontoret ? 10363 10363 att riksdagen medger att statens jordbruksverk för råvarukostnadsutjämning under budgetåret 1991/92 får disponera en rörlig kredit på högst 20 000 000 kr. i riksgäldskontoret bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 10364 10364 att riksdagen till Ersättningar på grund av radioaktivt nedfall för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 10364 10364 att riksdagen till Ersättningar på grund av radioaktivt nedfall för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10365 10365 att riksdagen till Livsmedelsstatistik för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 13 627 000 kr. ? 10365 10365 att riksdagen till Livsmedelsstatistik för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 13 627 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 10366 10366 att riksdagen till Sveriges lantbruksuniversitet för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 616 512 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 10366 10366 att riksdagen till Sveriges lantbruksuniversitet för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 616 512 000 kr. ? 10367 10367 att riksdagen till Lokalkostnader m.m. vid Sveriges lantbruksuniversitet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 265 704 000 kr. ? 10367 10367 att riksdagen till Lokalkostnader m.m. vid Sveriges lantbruksuniversitet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 265 704 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 10368 10368 att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om anskaffning av inredning och utrustning för lokaler vid Sveriges lantbruksuniversitet m.m. inom de kostnadsramar som förordats i det föregående bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 10368 10368 att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om anskaffning av inredning och utrustning för lokaler vid Sveriges lantbruksuniversitet m.m. inom de kostnadsramar som förordats i det föregående ? 10369 10369 att riksdagen till Skogs- och jordbrukets forskningsråd för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 156 725 000 kr. ? 10369 10369 att riksdagen till Skogs- och jordbrukets forskningsråd för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 156 725 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 10370 10370 att riksdagen till Stöd till kollektiv forskning för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 99 800 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 10370 10370 att riksdagen till Stöd till kollektiv forskning för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 99 800 000 kr. ? 10371 10371 att riksdagen till Bidrag till Skogs- och lantbruksakademien för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 742 000 kr. ? 10371 10371 att riksdagen till Bidrag till Skogs- och lantbruksakademien för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 742 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 10372 10372 att riksdagen till Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 85 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:NU25 ? 10372 10372 att riksdagen till Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 85 000 000 kr. ? 10373 10373 att riksdagen till Stöd till kooperativ utveckling för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 5 000 000 kr. ? 10373 10373 att riksdagen till Stöd till kooperativ utveckling för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 5 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:NU35 ? 10374 10374 att riksdagen till Industridepartementet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 48 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:NU24 ? 10374 10374 att riksdagen till Industridepartementet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 48 000 000 kr. ? 10375 10375 att riksdagen till Industriråd/industriattaché för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 045 000 kr. ? 10375 10375 att riksdagen till Industriråd/industriattaché för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 045 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:NU24 ? 10376 10376 att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 16 615 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:NU24 ? 10376 10376 att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 16 615 000 kr. ? 10377 10377 att riksdagen till Bidrag till FNs organ för industriell utveckling för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 6 720 000 kr. ? 10377 10377 att riksdagen till Bidrag till FNs organ för industriell utveckling för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 6 720 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:NU24 ? 10378 10378 att riksdagen godkänner att omfattningen av och den huvudsakliga inriktningen för verksamheten inom sprängämnesinspektionens ansvarsområde skall vara i enlighet med vad föredragande statsrådet förordat i avsnittet Förslag bifall = utskottet 1990/91:NU24 ? 10378 10378 att riksdagen godkänner att omfattningen av och den huvudsakliga inriktningen för verksamheten inom sprängämnesinspektionens ansvarsområde skall vara i enlighet med vad föredragande statsrådet förordat i avsnittet Förslag ? 10379 10379 att riksdagen till Åtgärder för att främja industridesign för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 5 200 000 kr. ? 10379 10379 att riksdagen till Åtgärder för att främja industridesign för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 5 200 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:NU24 ? 10380 10380 att riksdagen till Främjande av hemslöjden för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 5 590 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:NU24 ? 10380 10380 att riksdagen till Främjande av hemslöjden för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 5 590 000 kr. ? 10381 10381 att riksdagen till Organisationer för internationell handel och råvarusamarbete m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 9 253 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:NU26 ? 10381 10381 att riksdagen till Organisationer för internationell handel och råvarusamarbete m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 9 253 000 kr. ? 10382 10382 att riksdagen till Internationell råvarulagring för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 2 000 000 kr. ? 10382 10382 att riksdagen till Internationell råvarulagring för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 2 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:NU26 ? 10383 10383 att riksdagen till Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 10 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:NU24 ? 10383 10383 att riksdagen till Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 10 000 000 kr. ? 10384 10384 att riksdagen till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10384 10384 att riksdagen till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:NU24 ? 10385 10385 att riksdagen till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:NU24 ? 10385 10385 att riksdagen till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10386 10386 att riksdagen till Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-länder för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 80 000 000 kr. ? 10386 10386 att riksdagen till Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-länder för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 80 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:NU24 ? 10387 10387 at riksdagen till Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:NU28 ? 10387 10387 at riksdagen till Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 1 000 kr. ? 10388 10388 att riksdagen till Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 1 000 kr. ? 10388 10388 att riksdagen till Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:NU28 ? 10389 10389 att riksdagen till Statens kärnbränslenämnd för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:NU28 ? 10389 10389 att riksdagen till Statens kärnbränslenämnd för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 1 000 kr. ? 10390 10390 att riksdagen till Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 19 573 000 kr. ? 10390 10390 att riksdagen till Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 19 573 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:NU28 ? 10391 10391 att riksdagen godkänner att den huvudsakliga inriktningen för verksamheten inom Sveriges geologiska undersöknings och bergstatens ansvarsområden skall vara i enlighet med vad föredragande statsrådet förordat i avsnittet Förslag bifall = utskottet 1990/91:NU23 ? 10391 10391 att riksdagen godkänner att den huvudsakliga inriktningen för verksamheten inom Sveriges geologiska undersöknings och bergstatens ansvarsområden skall vara i enlighet med vad föredragande statsrådet förordat i avsnittet Förslag ? 10392 10392 att riksdagen till Sveriges geologiska undersökning: Utrustning för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 10 000 000 kr. ? 10392 10392 att riksdagen till Sveriges geologiska undersökning: Utrustning för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 10 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:NU23 ? 10393 10393 att riksdagen till Sveriges geologiska undersökning: Geovetenskaplig forskning för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 4 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:NU23 ? 10393 10393 att riksdagen till Sveriges geologiska undersökning: Geovetenskaplig forskning för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 4 000 000 kr. ? 10394 10394 att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1991/92 ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med nämndens för statens gruvegendom verksamhet som innebär åtaganden på högst 35 000 000 kr. för budgetåret 1992/93 ? 10394 10394 att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1991/92 ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med nämndens för statens gruvegendom verksamhet som innebär åtaganden på högst 35 000 000 kr. för budgetåret 1992/93 bifall = utskottet 1990/91:NU23 ? 10395 10395 att riksdagen till Statens gruvegendom: Egendomsförvaltning m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 7 481 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:NU23 ? 10395 10395 att riksdagen till Statens gruvegendom: Egendomsförvaltning m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 7 481 000 kr. ? 10396 10396 att riksdagen godkänner att den huvudsakliga inriktningen för verksamheten inom kommerskollegium skall vara i enlighet med vad föredragande statsrådet förordat i avsnittet Förslag ? 10396 10396 att riksdagen godkänner att den huvudsakliga inriktningen för verksamheten inom kommerskollegium skall vara i enlighet med vad föredragande statsrådet förordat i avsnittet Förslag bifall = utskottet 1990/91:NU26 ? 10397 10397 att riksdagen till Ränta och amortering på statens skuld till SSAB Svenskt Stål AB för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 31 238 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:NU24 ? 10397 10397 att riksdagen till Ränta och amortering på statens skuld till SSAB Svenskt Stål AB för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 31 238 000 kr. ? 10398 10398 att riksdagen till Exportfrämjande verksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 259 815 000 kr. ? 10398 10398 att riksdagen till Exportfrämjande verksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 259 815 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:NU26 ? 10399 10399 att riksdagen till Räntestöd m.m. till varvsindustrin för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 130 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:NU24 ? 10399 10399 att riksdagen till Räntestöd m.m. till varvsindustrin för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 130 000 000 kr. ? 10400 10400 att riksdagen medger att det av riksdagen medgivna högsta betalningsansvaret för exportkreditgarantier fastställs till 25 000 000 000 kr. för N-garantier och till 45 000 000 000 kr. för LT-garantier ? 10400 10400 att riksdagen medger att det av riksdagen medgivna högsta betalningsansvaret för exportkreditgarantier fastställs till 25 000 000 000 kr. för N-garantier och till 45 000 000 000 kr. för LT-garantier bifall = utskottet 1990/91:NU26 ? 10401 10401 att riksdagen till Bankinspektionen för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 1 000 kr. till handlingarna = utskottet 1990/91:NU44 ? 10401 10401 att riksdagen till Bankinspektionen för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 1 000 kr. ? 10402 10402 att riksdagen till Infriande av pensionsgaranti för FFV AB för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10402 10402 att riksdagen till Infriande av pensionsgaranti för FFV AB för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:NU24 ? 10403 10403 att riksdagen till Försäkringsinspektionen för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 1 000 kr. till handlingarna = utskottet 1990/91:NU44 ? 10403 10403 att riksdagen till Försäkringsinspektionen för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 1 000 kr. ? 10404 10404 att riksdagen till Styrelsen för teknisk ackreditering: Myndighetsverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 1 000 kr. ? 10404 10404 att riksdagen till Styrelsen för teknisk ackreditering: Myndighetsverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:NU24 ? 10405 10405 att riksdagen till Styrelsen för teknisk ackreditering: Bidrag till riksmätplatsverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservaionsanslag på 8 776 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:NU24 ? 10405 10405 att riksdagen till Styrelsen för teknisk ackreditering: Bidrag till riksmätplatsverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservaionsanslag på 8 776 000 kr. ? 10406 10406 att riksdagen till Bidrag till vissa internationella organisationer för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 4 272 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:NU24 ? 10406 10406 att riksdagen till Bidrag till vissa internationella organisationer för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 4 272 000 kr. ? 10407 10407 att riksdagen till Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien för budgetåret 1991/92 anvisar ett anslag på 6 750 000 kr. ? 10407 10407 att riksdagen till Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien för budgetåret 1991/92 anvisar ett anslag på 6 750 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:NU24 ? 10408 10408 att riksdagen till Bidrag till Standardiseringskommissionen för budgetåret 1991/92 anvisar ett anslag på 41 184 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:NU24 ? 10408 10408 att riksdagen till Bidrag till Standardiseringskommissionen för budgetåret 1991/92 anvisar ett anslag på 41 184 000 kr. ? 10409 10409 att riksdagen till Industriell utveckling m.m. inom verkstadsteknikområdet för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 50 000 000 kr. ? 10409 10409 att riksdagen till Industriell utveckling m.m. inom verkstadsteknikområdet för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 50 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:NU24 ? 10410 10410 att riksdagen till Materialteknisk forskning för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 26 200 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:NU24 ? 10410 10410 att riksdagen till Materialteknisk forskning för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 26 200 000 kr. ? 10411 10411 att riksdagen till Näringsfrihetsombudsmannen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 12 508 000 kr. ? 10411 10411 att riksdagen till Näringsfrihetsombudsmannen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 12 508 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:NU22 ? 10412 10412 att riksdagen till Forskning för ett avfallssnålt samhälle: Miljöanpassad produktutveckling för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 16 610 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:NU24 ? 10412 10412 att riksdagen till Forskning för ett avfallssnålt samhälle: Miljöanpassad produktutveckling för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 16 610 000 kr. ? 10413 10413 att riksdagen godkänner att den huvudsakliga inriktningen för verksamheten inom Statens pris- och konkurrensverks ansvarsområde skall vara i enlighet med vad föredragande statsrådet förordat i avsnittet Förslag ? 10413 10413 att riksdagen godkänner att den huvudsakliga inriktningen för verksamheten inom Statens pris- och konkurrensverks ansvarsområde skall vara i enlighet med vad föredragande statsrådet förordat i avsnittet Förslag bifall = utskottet 1990/91:NU22 ? 10414 10414 att riksdagen till Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 34 261 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:NU24 ? 10414 10414 att riksdagen till Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 34 261 000 kr. ? 10415 10415 att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1991/92 ikläda staten nya förpliktelser inom europeiskt rymdsamarbete på högst 141 000 000 kr. ? 10415 10415 att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1991/92 ikläda staten nya förpliktelser inom europeiskt rymdsamarbete på högst 141 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:NU24 ? 10416 10416 att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1991/92 ikläda staten nya förpliktelser på det nationella rymdområdet med 90 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:NU24 ? 10416 10416 att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1991/92 ikläda staten nya förpliktelser på det nationella rymdområdet med 90 000 000 kr. ? 10417 10417 att riksdagen till Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10417 10417 att riksdagen till Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:NU24 ? 10418 10418 att riksdagen till Bidrag till statens provningsanstalt för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 48 295 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:NU24 ? 10418 10418 att riksdagen till Bidrag till statens provningsanstalt för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 48 295 000 kr. ? 10419 10419 att riksdagen till Statens energiverk: Elsäkerhet m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 1 000 kr. ? 10419 10419 att riksdagen till Statens energiverk: Elsäkerhet m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 1 000 kr. delvis bifall = utskottet 1990/91:NU40 ? 10420 10420 att riksdagen till Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom energiområdet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:NU40 ? 10420 10420 att riksdagen till Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom energiområdet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10421 10421 att riksdagen till Särskilda kostnader för lagring av olja, motorbensin, m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10421 10421 att riksdagen till Särskilda kostnader för lagring av olja, motorbensin, m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:NU40 ? 10422 10422 att riksdagen till Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 3 300 000 kr Bifall = utskottet 1990/91:AU17 ? 10422 10422 att riksdagen till Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 3 300 000 kr ? 10423 10423 att riksdagen godkänner vad som förordats i propositionen under avsnittet Regionalpolitiken om länsstyrelsens beslutanderätt i ärenden om lokaliseringsbidrag ? 10423 10423 att riksdagen godkänner vad som förordats i propositionen under avsnittet Regionalpolitiken om länsstyrelsens beslutanderätt i ärenden om lokaliseringsbidrag Bifall = utskottet 1990/91:AU13 ? 10424 10424 att riksdagen till Arbetsmarknadsdepartementet för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 51 990 000 kr. Bifall = utskottet 1990/91:AU19 ? 10424 10424 att riksdagen till Arbetsmarknadsdepartementet för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 51 990 000 kr. ? 10425 10425 att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 18 265 000 kr. Bifall = utskottet 1990/91:AU19 ? 10425 10425 att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 18 265 000 kr. ? 10426 10426 att riksdagen till Internationellt samarbete för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 20 200 000 kr. ? 10426 10426 att riksdagen till Internationellt samarbete för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 20 200 000 kr. Bifall = utskottet 1990/91:AU19 ? 10427 10427 att riksdagen till Arbetsmarknadsråd för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 5 904 000 kr. Bifall = utskottet 1990/91:AU19 ? 10427 10427 att riksdagen till Arbetsmarknadsråd för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 5 904 000 kr. ? 10428 10428 att riksdagen medger att regeringen får bemyndiga AMS eller, efter AMS bestämmande, länsarbetsnämnderna att under budgetåret 1991/92 besluta om avskrivning av lånefordran som inte överstiger 75 000 kr. uppkommen inom arbetsmarknadsverket under de förutsättningar som gäller för budgetåret 1990/91 (avsnitt 2.5) ? 10428 10428 att riksdagen medger att regeringen får bemyndiga AMS eller, efter AMS bestämmande, länsarbetsnämnderna att under budgetåret 1991/92 besluta om avskrivning av lånefordran som inte överstiger 75 000 kr. uppkommen inom arbetsmarknadsverket under de förutsättningar som gäller för budgetåret 1990/91 (avsnitt 2.5) Bifall = utskottet 1990/91:AU11 ? 10429 10429 att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om antalet AMU-myndigheter (avsnitt 2.1.3) Bifall = utskottet 1990/91:AU11 ? 10429 10429 att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om antalet AMU-myndigheter (avsnitt 2.1.3) ? 10430 10430 att riksdagen till AMU-gruppen: Bidrag till vissa driftutgifter för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 1 000 000 kr. ? 10430 10430 att riksdagen till AMU-gruppen: Bidrag till vissa driftutgifter för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 1 000 000 kr. Bifall = utskottet 1990/91:AU11 ? 10431 10431 att riksdagen till AMU-gruppen: Investeringar för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. Bifall = utskottet 1990/91:AU11 ? 10431 10431 att riksdagen till AMU-gruppen: Investeringar för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10432 10432 att riksdagen till Bidrag till vissa affärsverksinvesteringar för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10432 10432 att riksdagen till Bidrag till vissa affärsverksinvesteringar för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. Bifall = utskottet 1990/91:AU11 ? 10433 10433 att riksdagen till Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 6 500 000 kr. Bifall = utskottet 1990/91:AU11 ? 10433 10433 att riksdagen till Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 6 500 000 kr. ? 10434 10434 att riksdagen godkänner att den huvudsakliga inriktningen för verksamheten inom statens arbetsgivarverks ansvarsområde skall vara i enlighet med vad som förordats i propositionen under avsnittet Förslag ? 10434 10434 att riksdagen godkänner att den huvudsakliga inriktningen för verksamheten inom statens arbetsgivarverks ansvarsområde skall vara i enlighet med vad som förordats i propositionen under avsnittet Förslag Bifall = utskottet 1990/91:AU18 ? 10435 10435 att riksdagen till Arbetsdomstolen för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 12 564 000 kr. Bifall = utskottet 1990/91:AU19 ? 10435 10435 att riksdagen till Arbetsdomstolen för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 12 564 000 kr. ? 10436 10436 att riksdagen till Statens arbetsmiljönämnd för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslaganslag på 3 020 000 kr. ? 10436 10436 att riksdagen till Statens arbetsmiljönämnd för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslaganslag på 3 020 000 kr. Bifall = utskottet 1990/91:AU18 ? 10437 10437 att riksdagen till Statens förlikningsmannaexpedition för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 490 000 kr. Bifall = utskottet 1990/91:AU19 ? 10437 10437 att riksdagen till Statens förlikningsmannaexpedition för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 490 000 kr. ? 10438 10438 att riksdagen till Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar för budgetpåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 74 000 kr. ? 10438 10438 att riksdagen till Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar för budgetpåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 74 000 kr. Bifall = utskottet 1990/91:AU19 ? 10439 10439 att riksdagen till Statens institut för personalutveckling: Bidrag till myndighetsuppgifter för budgetåret 1991/92 anvisar ett anslag på 13 520 000 kr. Bifall = utskottet 1990/91:AU18 ? 10439 10439 att riksdagen till Statens institut för personalutveckling: Bidrag till myndighetsuppgifter för budgetåret 1991/92 anvisar ett anslag på 13 520 000 kr. ? 10440 10440 att riksdagen till Statens institut för personalutveckling: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10440 10440 att riksdagen till Statens institut för personalutveckling: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. Bifall = utskottet 1990/91:AU18 ? 10441 10441 att riksdagen till Statens löne- och pensionsverk för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. Bifall = utskottet 1990/91:AU18 ? 10441 10441 att riksdagen till Statens löne- och pensionsverk för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10442 10442 att riksdagen till Lönekostnader vid viss omskolning och omplacering för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10442 10442 att riksdagen till Lönekostnader vid viss omskolning och omplacering för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. Bifall = utskottet 1990/91:AU18 ? 10443 10443 att riksdagen till Kostnader för vissa nämnder m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 125 000 kr. Bifall = utskottet 1990/91:AU18 ? 10443 10443 att riksdagen till Kostnader för vissa nämnder m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 125 000 kr. ? 10444 10444 att riksdagen till Bidrag till Statshälsan för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 357 000 000 kr. Bifall = utskottet 1990/91:AU18 ? 10444 10444 att riksdagen till Bidrag till Statshälsan för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 357 000 000 kr. ? 10445 10445 att riksdagen till Viss förslagsverksamhet m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10445 10445 att riksdagen till Viss förslagsverksamhet m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. Bifall = utskottet 1990/91:AU18 ? 10446 10446 att riksdagen till Vissa skadeersättningar m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. Bifall = utskottet 1990/91:AU18 ? 10446 10446 att riksdagen till Vissa skadeersättningar m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10447 10447 att riksdagen till Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffningslån för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10447 10447 att riksdagen till Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffningslån för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. Bifall = utskottet 1990/91:AU18 ? 10448 10448 att riksdagen till Externa arbetstagarkonsulter för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 8 409 000 kr. Bifall = utskottet 1990/91:AU18 ? 10448 10448 att riksdagen till Externa arbetstagarkonsulter för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 8 409 000 kr. ? 10449 10449 att riksdagen till Administration av statens personskadeförsäkring m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 14 000 000 kr. ? 10449 10449 att riksdagen till Administration av statens personskadeförsäkring m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 14 000 000 kr. Bifall = utskottet 1990/91:AU18 ? 10450 10450 att riksdagen godkänner den föreslagna överföringen från fonden för arbetsmiljöförbättringar till statsbudgetens inkomsttitel Bifall = utskottet 1990/91:AU12 ? 10450 10450 att riksdagen godkänner den föreslagna överföringen från fonden för arbetsmiljöförbättringar till statsbudgetens inkomsttitel ? 10451 10451 att riksdagen till Arbetsmiljöinstitutet: Anskaffning av vetenskaplig apparatur för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 4 637 000 kr. ? 10451 10451 att riksdagen till Arbetsmiljöinstitutet: Anskaffning av vetenskaplig apparatur för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 4 637 000 kr. Bifall = utskottet 1990/91:AU12 ? 10452 10452 att riksdagen till Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 753 153 000 kr. Bifall = utskottet 1990/91:AU12 ? 10452 10452 att riksdagen till Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 753 153 000 kr. ? 10453 10453 att riksdagen till Yrkesinriktad rehabilitering: Utbildningsbidrag för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 452 230 000 kr. ? 10453 10453 att riksdagen till Yrkesinriktad rehabilitering: Utbildningsbidrag för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 452 230 000 kr. Bifall = utskottet 1990/91:AU12 ? 10454 10454 att riksdagen till Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. Bifall = utskottet 1990/91:AU12 ? 10454 10454 att riksdagen till Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10455 10455 att riksdagen till driften för Samhallsgruppens verksamhet under budgetåret 1991/92 anslår medel motsvarande 110,6 % av lönesumman för arbetstagare i skyddat arbete (inkl. lönebikostnader) upp till högst 31 450 000 arbetstimmar (avsnitt 2.1) ? 10455 10455 att riksdagen till driften för Samhallsgruppens verksamhet under budgetåret 1991/92 anslår medel motsvarande 110,6 % av lönesumman för arbetstagare i skyddat arbete (inkl. lönebikostnader) upp till högst 31 450 000 arbetstimmar (avsnitt 2.1) Bifall = utskottet 1990/91:AU12 ? 10456 10456 att riksdagen till Regionala utvecklingsinsatser för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 972 000 000 kr. Bifall = utskottet 1990/91:AU13 ? 10456 10456 att riksdagen till Regionala utvecklingsinsatser för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 972 000 000 kr. ? 10457 10457 att riksdagen till Lokaliseringsbidrag m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 350 000 000 kr. ? 10457 10457 att riksdagen till Lokaliseringsbidrag m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 350 000 000 kr. Bifall = utskottet 1990/91:AU13 ? 10458 10458 att riksdagen medger att statlig kreditgaranti för lån till företag i glesbygder och för lån till kommersiell service får beviljas i en sådan omfattning att det sammanlagda beloppet för utestående garantier som beslutats efter den 1 juli 1985 uppgår till högst 220 000 000 kr. Bifall = utskottet 1990/91:AU13 ? 10458 10458 att riksdagen medger att statlig kreditgaranti för lån till företag i glesbygder och för lån till kommersiell service får beviljas i en sådan omfattning att det sammanlagda beloppet för utestående garantier som beslutats efter den 1 juli 1985 uppgår till högst 220 000 000 kr. ? 10459 10459 att riksdagen till Ersättning för nedsättning av socialavgifter för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 250 000 000 kr. ? 10459 10459 att riksdagen till Ersättning för nedsättning av socialavgifter för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 250 000 000 kr. Bifall = utskottet 1990/91:AU13 ? 10460 10460 att riksdagen till Sysselsättningsbidrag för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 250 000 000 kr. Bifall = utskottet 1990/91:AU13 ? 10460 10460 att riksdagen till Sysselsättningsbidrag för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 250 000 000 kr. ? 10461 10461 att riksdagen till Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 186 000 000 kr. Bifall = utskottet 1990/91:AU13 ? 10461 10461 att riksdagen till Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 186 000 000 kr. ? 10462 10462 att riksdagen till Glesbygdsdelegationen för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 16 200 000 kr. ? 10462 10462 att riksdagen till Glesbygdsdelegationen för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 16 200 000 kr. Bifall = utskottet 1990/91:AU13 ? 10463 10463 att riksdagen till Expertgruppen för forskning om regional utveckling (ERU) för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 6 480 000 kr. Bifall = utskottet 1990/91:AU13 ? 10463 10463 att riksdagen till Expertgruppen för forskning om regional utveckling (ERU) för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 6 480 000 kr. ? 10464 10464 att riksdagen till Kapitaltillskott till en utvecklingsfond för Västnorden för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 3 050 000 kr. ? 10464 10464 att riksdagen till Kapitaltillskott till en utvecklingsfond för Västnorden för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 3 050 000 kr. Bifall = utskottet 1990/91:AU13 ? 10465 10465 att riksdagen till Länsstyrelserna m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 1 639 722 000 kr. delvis bifall = utskottet 1990/91:BoU14 ? 10465 10465 att riksdagen till Länsstyrelserna m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 1 639 722 000 kr. ? 10466 10466 att riksdagen till Bostadsdepartementet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 29 320 000 kr. ? 10466 10466 att riksdagen till Bostadsdepartementet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 29 320 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:BoU10 ? 10467 10467 att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 7 500 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:BoU10 ? 10467 10467 att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 7 500 000 kr. ? 10468 10468 att riksdagen till Bidrag till vissa internationella organisationer m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 1 380 000 kr. ? 10468 10468 att riksdagen till Bidrag till vissa internationella organisationer m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 1 380 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:BoU10 ? 10469 10469 att riksdagen till Boverket för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 129 756 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:BoU10 ? 10469 10469 att riksdagen till Boverket för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 129 756 000 kr. ? 10470 10470 att riksdagen medger att beslut om bidrag för allmänna samlingslokaler under budgetåret 1991/92 meddelas inom en ram om 52 000 000 kr. ? 10470 10470 att riksdagen medger att beslut om bidrag för allmänna samlingslokaler under budgetåret 1991/92 meddelas inom en ram om 52 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:BoU11 ? 10471 10471 att riksdagen meder att ramen för beslut om stöd till vissa icke statliga kulturlokaler fastställs till 25 000 000 kr. för budgetåret 1991/92 bifall = utskottet 1990/91:BoU11 ? 10471 10471 att riksdagen meder att ramen för beslut om stöd till vissa icke statliga kulturlokaler fastställs till 25 000 000 kr. för budgetåret 1991/92 ? 10472 10472 att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att rådet får fatta beslut om stöd till byggnadsforskning, exkl. stöd till experimentbyggande, inom en ram om 190 200 000 kr. under budgetåret 1991/92 ? 10472 10472 att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att rådet får fatta beslut om stöd till byggnadsforskning, exkl. stöd till experimentbyggande, inom en ram om 190 200 000 kr. under budgetåret 1991/92 bifall = utskottet 1990/91:BoU12 ? 10473 10473 att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att rådet får fatta beslut om stöd till experimentbyggande intill ett belopp om 34 000 000 kr. under budgetåret 1991/92 och att outnyttjad del av denna ram får utnyttjas även under budgetåret 1992/93 bifall = utskottet 1990/91:BoU12 ? 10473 10473 att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att rådet får fatta beslut om stöd till experimentbyggande intill ett belopp om 34 000 000 kr. under budgetåret 1991/92 och att outnyttjad del av denna ram får utnyttjas även under budgetåret 1992/93 ? 10474 10474 att riksdagen till Statens institut för byggnadsforskning för budget året 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10474 10474 att riksdagen till Statens institut för byggnadsforskning för budget året 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:BoU12 ? 10475 10475 att riksdagen till Bidrag till statens institut för byggnadsforskning för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 49 062 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:BoU12 ? 10475 10475 att riksdagen till Bidrag till statens institut för byggnadsforskning för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 49 062 000 kr. ? 10476 10476 att riksdagen till Statens institut för byggnadsforskning: Utrustning för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 1 000 000 kr. ? 10476 10476 att riksdagen till Statens institut för byggnadsforskning: Utrustning för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 1 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:BoU12 ? 10477 10477 att riksdagen till Investeringsbidrag för bostadsbyggande för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 5 500 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:BoU12 ? 10477 10477 att riksdagen till Investeringsbidrag för bostadsbyggande för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 5 500 000 000 kr. ? 10478 10478 att riksdagen till Information och utbildning m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 10 500 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:BoU12 ? 10478 10478 att riksdagen till Information och utbildning m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 10 500 000 kr. ? 10479 10479 att riksdagen medger att ramen för bidrag till fonden för fukt- och mögelskador för tiden fram till utgången av budgetåret 1991/92 vidgas till 330 000 000 kr. ? 10479 10479 att riksdagen medger att ramen för bidrag till fonden för fukt- och mögelskador för tiden fram till utgången av budgetåret 1991/92 vidgas till 330 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:BoU12 ? 10480 10480 att riksdagen till Länsbostadsnämnderna för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 58 263 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:BoU10 ? 10480 10480 att riksdagen till Länsbostadsnämnderna för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 58 263 000 kr. ? 10481 10481 att riksdagen till statens va-nämnd för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 4 183 000 kr. ? 10481 10481 att riksdagen till statens va-nämnd för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 4 183 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:BoU10 ? 10482 10482 att riksdagen till Vissa lån till bostadsbyggande för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:BoU12 ? 10482 10482 att riksdagen till Vissa lån till bostadsbyggande för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 000 kr. ? 10483 10483 att riksdagen godkänner vad i regeringsprotokollet förordats i fråga om avveckling av det statliga stödet till flerbarnsfamiljer för köp av egnahem ? 10483 10483 att riksdagen godkänner vad i regeringsprotokollet förordats i fråga om avveckling av det statliga stödet till flerbarnsfamiljer för köp av egnahem delvis bifall = utskottet 1990/91:BoU12 ? 10484 10484 att riksdagen till Åtgärder i bostadsområden med stor andel outhyrda lägenheter m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 50 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:BoU12 ? 10484 10484 att riksdagen till Åtgärder i bostadsområden med stor andel outhyrda lägenheter m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 50 000 000 kr. ? 10485 10485 att riksdagen godkänner vad i regeringsprotokollet förordats i fråga om möjligheten att få tilläggslån för arkeologiska undersökningskostnader i exploateringsområden ? 10485 10485 att riksdagen godkänner vad i regeringsprotokollet förordats i fråga om möjligheten att få tilläggslån för arkeologiska undersökningskostnader i exploateringsområden bifall = utskottet 1990/91:BoU12 ? 10486 10486 att riksdagen till Bostadsbidrag m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 2 200 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:BoU12 ? 10486 10486 att riksdagen till Bostadsbidrag m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 2 200 000 000 kr. ? 10487 10487 att riksdagen medger att beslut om bidrag för konstnärlig utsmyckning i bostadsområden får lämnas inom en ram om 15 000 000 kr. under budgetåret 1991/92 ? 10487 10487 att riksdagen medger att beslut om bidrag för konstnärlig utsmyckning i bostadsområden får lämnas inom en ram om 15 000 000 kr. under budgetåret 1991/92 bifall = utskottet 1990/91:BoU12 ? 10488 10488 att riksdagen till Bidrag till förbättring av boendemiljön för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:BoU12 ? 10488 10488 att riksdagen till Bidrag till förbättring av boendemiljön för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 000 kr. ? 10489 10489 att riksdagen till Centralnämnden för fastighetsdata för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 89 607 000 kr. ? 10489 10489 att riksdagen till Centralnämnden för fastighetsdata för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 89 607 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:BoU10 ? 10490 10490 att riksdagen till Utrustning m.m. för fastighetsdataverksamheten för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 2 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:BoU10 ? 10490 10490 att riksdagen till Utrustning m.m. för fastighetsdataverksamheten för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 2 000 000 kr. ? 10491 10491 att riksdagen godkänner att den huvudsakliga inriktningen för lantmäteriets uppdragsverksamhet skall vara i enlighet med vad som förordats i avsnittet Förslag ? 10491 10491 att riksdagen godkänner att den huvudsakliga inriktningen för lantmäteriets uppdragsverksamhet skall vara i enlighet med vad som förordats i avsnittet Förslag bifall = utskottet 1990/91:BoU10 ? 10492 10492 att riksdagen godkänner vad i regeringsprotokollet förordats att den huvudsakliga inriktningen för verksamheten inom området plangenomförande skall vara i enlighet med vad som förordats i avsnittet Förslag bifall = utskottet 1990/91:BoU10 ? 10492 10492 att riksdagen godkänner vad i regeringsprotokollet förordats att den huvudsakliga inriktningen för verksamheten inom området plangenomförande skall vara i enlighet med vad som förordats i avsnittet Förslag ? 10493 10493 att riksdagen godkänner vad i regeringsprotokollet förordats att den huvudsakliga inriktningen för verksamheten inom området landskapsinformation skall vara i enlighet med vad som förordats i avsnittet Förslag ? 10493 10493 att riksdagen godkänner vad i regeringsprotokollet förordats att den huvudsakliga inriktningen för verksamheten inom området landskapsinformation skall vara i enlighet med vad som förordats i avsnittet Förslag bifall = utskottet 1990/91:BoU10 ? 10494 10494 att riksdagen godkänner vad som i regeringsprotokollet förordats att den huvudsakliga inriktningen för verksamheten inom området försvarsberedskap skall vara i enlighet med vad som förordats i avsnittet Förslag bifall = utskottet 1990/91:BoU10 ? 10494 10494 att riksdagen godkänner vad som i regeringsprotokollet förordats att den huvudsakliga inriktningen för verksamheten inom området försvarsberedskap skall vara i enlighet med vad som förordats i avsnittet Förslag ? 10495 10495 att riksdagen till Utrustning m.m. för lantmäteriet för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 9 801 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:BoU10 ? 10495 10495 att riksdagen till Utrustning m.m. för lantmäteriet för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 9 801 000 kr. ? 10496 10496 att riksdagen antar av regeringen framlagt lagförslag vad avser den kommunala sektorn. ? 10496 10496 att riksdagen antar av regeringen framlagt lagförslag vad avser den kommunala sektorn. till handlingarna = utskottet 1991/92:KU6 ? 10497 10497 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförs om utvecklingen av den offentliga sektorn. till handlingarna = utskottet 1991/92:KU12 ? 10497 10497 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförs om utvecklingen av den offentliga sektorn. ? 20002 20002 att riksdagen till Statskontoret för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 90 567 000 kr. ? 20002 20002 att riksdagen till Statskontoret för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 90 567 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:FiU17 ? 20003 20003 att riksdagen medger att datorutrustning beställs -- utöver tidigare medgivet belopp -- till ett värde av högst 212 700 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:FiU17 ? 20003 20003 att riksdagen medger att datorutrustning beställs -- utöver tidigare medgivet belopp -- till ett värde av högst 212 700 000 kr. ? 20004 20004 att riksdagen till Riksrevisionsverket för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 153 222 000 kr. ? 20004 20004 att riksdagen till Riksrevisionsverket för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 153 222 000 kr. bifall utskottet 1990/91:FiU16 ? 20005 20005 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om entreprenaduppdrag rörande den statliga fastighetsförvaltningen. till handlingarna = utskottet 1990/91:FiU26 ? 20005 20005 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om entreprenaduppdrag rörande den statliga fastighetsförvaltningen. ? 20006 20006 att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om att byggnadsstyrelsen får ta upp lån i riksgäldskontoret för Investeringar m.m. i enlighet med vad i propositionen förordats. ? 20006 20006 att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om att byggnadsstyrelsen får ta upp lån i riksgäldskontoret för Investeringar m.m. i enlighet med vad i propositionen förordats. bifall = utskottet 1990/91:FiU26 ? 20007 20007 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om styrningen av anslaget till handlingarna = utskottet 1990/91:FiU18 ? 20007 20007 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om styrningen av anslaget ? 20008 20008 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om resultatredovisning av riksgäldskontorets garantiverksamhet. ? 20008 20008 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om resultatredovisning av riksgäldskontorets garantiverksamhet. till handlingarna = utskottet 1990/91:FiU18 ? 20009 20009 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om avgränsningen av riksgäldskontorets uppdragsverksamhet till handlingarna = utskottet 1990/91:FiU18 ? 20009 20009 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om avgränsningen av riksgäldskontorets uppdragsverksamhet ? 20010 20010 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om inriktningen av konjunkturinstitutets verksamhet. till handlingarna = utskottet 1990/91:FiU13 ? 20010 20010 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om inriktningen av konjunkturinstitutets verksamhet. ? 20011 20011 att riksdagen till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 20 698 000 000 kr. ? 20011 20011 att riksdagen till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 20 698 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:FiU29 ? 20012 20012 att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som förordats i propositionen bifall = utskottet 1990/91:FiU20 ? 20012 20012 att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som förordats i propositionen ? 20013 20013 att riksdagen till Tullverket: Förvaltningskostnader för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 054 523 000 kr. ? 20013 20013 att riksdagen till Tullverket: Förvaltningskostnader för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 054 523 000 kr. till handlingarna = utskottet 1990/91:SkU15 ? 20014 20014 att riksdagen till Utrikesförvaltningen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 321 450 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:UU14 ? 20014 20014 att riksdagen till Utrikesförvaltningen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 321 450 000 kr. ? 20015 20015 att riksdagen godkänner de gjorda utfästelser som angivits i det föregående bifall = utskottet 1990/91:UU15 ? 20015 20015 att riksdagen godkänner de gjorda utfästelser som angivits i det föregående ? 20016 20016 att riksdagen bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som föreslagits i det föregående ? 20016 20016 att riksdagen bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som föreslagits i det föregående bifall = utskottet 1990/91:UU15 ? 20017 20017 att riksdagen till Styrlesen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 54 906 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:UU15 ? 20017 20017 att riksdagen till Styrlesen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 54 906 000 kr. ? 20018 20018 att riksdagen till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 17 200 000 000 kr. ? 20018 20018 att riksdagen till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 17 200 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SoU12 ? 20019 20019 att riksdagen till Bidrag till kostnader för internationella adoptioner för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SoU12 ? 20019 20019 att riksdagen till Bidrag till kostnader för internationella adoptioner för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 1 000 kr. ? 20020 20020 att riksdagen till Läkemedelsverket för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslaganslag på 1 000 kr. ? 20020 20020 att riksdagen till Läkemedelsverket för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslaganslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SoU12 ? 20021 20021 att riksdagen till Bidrag till organisationer för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 63 501 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SoU12 ? 20021 20021 att riksdagen till Bidrag till organisationer för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 63 501 000 kr. ? 20022 20022 att riksdagen till Statens invandrarverks förvaltningskostnader för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 402 164 000 kr. ? 20022 20022 att riksdagen till Statens invandrarverks förvaltningskostnader för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 402 164 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SfU13 ? 20023 20023 att riksdagen till Centrala studiestödsnämnden m.m för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 157 095 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SfU12 ? 20023 20023 att riksdagen till Centrala studiestödsnämnden m.m för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 157 095 000 kr. ? 20024 20024 riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om lokalförsörjning m.m. för kulturändamål. ? 20024 20024 riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om lokalförsörjning m.m. för kulturändamål. bifall = utskottet 1990/91:KrU27 ? 20025 20025 att riksdagen till Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 104 254 000 kr. delvis bifall = utskottet 1990/91:KrU20 ? 20025 20025 att riksdagen till Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 104 254 000 kr. ? 20026 20026 att riksdagen godkänner att den huvudsakliga inriktningen av verksamheten inom ansvarsområdet för statens biografbyrå skall vara i enlighet med vad i propositionen förordats i avsnittet Förslag bifall = utskottet 1990/91:KrU15 ? 20026 20026 att riksdagen godkänner att den huvudsakliga inriktningen av verksamheten inom ansvarsområdet för statens biografbyrå skall vara i enlighet med vad i propositionen förordats i avsnittet Förslag ? 20027 20027 att riksdagen till Statens ungdomsråd för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 5 596 000 kr. ? 20027 20027 att riksdagen till Statens ungdomsråd för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 5 596 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KrU18 ? 20028 20028 att riksdagen till Lotterinämnden för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 2 074 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KrU18 ? 20028 20028 att riksdagen till Lotterinämnden för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 2 074 000 kr. ? 20029 20029 att riksdagen, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Statens skolhandikappinstitut för budgetåret 1991/92 beräknar ett förslagsanslag på 26 533 000 kr. ? 20029 20029 att riksdagen, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Statens skolhandikappinstitut för budgetåret 1991/92 beräknar ett förslagsanslag på 26 533 000 kr. delvis bifall = utskottet 1990/91:UbU21 ? 20030 20030 att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 22 330 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:UbU15 ? 20030 20030 att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 22 330 000 kr. ? 20031 20031 att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om överföringar mellan anslag för högskolan i enlighet med vad i propositionen förordats. ? 20031 20031 att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om överföringar mellan anslag för högskolan i enlighet med vad i propositionen förordats. bifall = utskottet 1990/91:UbU11 ? 20032 20032 att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om överföringar mellan anslag för forskning och forskarutbildning i enlighet med vad i propositionen förordats. bifall = utskottet 1990/91:UbU13 ? 20032 20032 att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om överföringar mellan anslag för forskning och forskarutbildning i enlighet med vad i propositionen förordats. ? 20033 20033 att riksdagen godkänner att reringen får bemyndiga vägverket at ta upp lån i riksgäldskontoret även för icke avgiftsfinansierade objekt i enlighet med vad i propositionen har anförts ? 20033 20033 att riksdagen godkänner att reringen får bemyndiga vägverket at ta upp lån i riksgäldskontoret även för icke avgiftsfinansierade objekt i enlighet med vad i propositionen har anförts bifall = utskottet 1990/91:TU26 ? 20034 20034 att riksdagen medger att regeringen vid behov när allmän väg, för vilken staten är väghållare, övergår till enskild väghållning får låta vägverket överföra medel motsvarande gällande statsbidrag mellan detta anslag och anslag B 6. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar bifall = utskottet 1990/91:TU26 ? 20034 20034 att riksdagen medger att regeringen vid behov när allmän väg, för vilken staten är väghållare, övergår till enskild väghållning får låta vägverket överföra medel motsvarande gällande statsbidrag mellan detta anslag och anslag B 6. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar ? 20035 20035 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om användningen av anslaget för att täcka kapitalkostnader för utbyggnader av väg E 6 som motorväg på delen Stenungsund--Ljungskile ? 20035 20035 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om användningen av anslaget för att täcka kapitalkostnader för utbyggnader av väg E 6 som motorväg på delen Stenungsund--Ljungskile bifall = utskottet 1990/91:TU26 ? 20036 20036 att riksdagen medger att investeringar i stomjärnvägar som är betingade av lokal och regional trafik till 100 % skall kunna belasta anslaget för byggande av länstrafikanläggningar. bifall = utskottet 1990/91:TU26 ? 20036 20036 att riksdagen medger att investeringar i stomjärnvägar som är betingade av lokal och regional trafik till 100 % skall kunna belasta anslaget för byggande av länstrafikanläggningar. ? 20037 20037 att riksdagen tar del av vad i propositionen har anförts om den statliga fordonskontrollen ? 20037 20037 att riksdagen tar del av vad i propositionen har anförts om den statliga fordonskontrollen bifall = utskottet 1990/91:TU23 ? 20038 20038 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om den framtida trafiken på inlandsbanan delvis bifall = Återförvisad 1990/91:TU19 ? 20038 20038 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om den framtida trafiken på inlandsbanan ? 20039 20039 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om förlängningen av SJs nuvarande befogenheter och trafikeringsrätt ? 20039 20039 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om förlängningen av SJs nuvarande befogenheter och trafikeringsrätt bifall = utskottet 1990/91:TU25 ? 20040 20040 att riksdagen godkänner att en kostnadsram på 3 359 000 000 kr. för drift och vidmakthållande beräknas för kalenderåret 1992 bifall = utskottet 1990/91:TU25 ? 20040 20040 att riksdagen godkänner att en kostnadsram på 3 359 000 000 kr. för drift och vidmakthållande beräknas för kalenderåret 1992 ? 20041 20041 att riksdagen godkänner att medel kan föras mellan anslagen D 1. Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar och D 2. Nyinvesteringar i stomjärnvägar bifall = utskottet 1990/91:TU25 ? 20041 20041 att riksdagen godkänner att medel kan föras mellan anslagen D 1. Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar och D 2. Nyinvesteringar i stomjärnvägar ? 20042 20042 att riksdagen godkänner en kostnadsram på 14 900 000 kr. för kalenderåret 1992 ? 20042 20042 att riksdagen godkänner en kostnadsram på 14 900 000 kr. för kalenderåret 1992 bifall = utskottet 1990/91:TU25 ? 20043 20043 att riksdagen godkänner de resultat-, pris-, soliditets- och servicemål för sjöfartsverkets verksamhet som har förordats för perioden 1991--1993 bifall = utskottet 1990/91:TU16 ? 20043 20043 att riksdagen godkänner de resultat-, pris-, soliditets- och servicemål för sjöfartsverkets verksamhet som har förordats för perioden 1991--1993 ? 20044 20044 att riksdagen godkänner vad i propositionen anfört om betalningsansvaret för isbrytningens bränslekostnader ? 20044 20044 att riksdagen godkänner vad i propositionen anfört om betalningsansvaret för isbrytningens bränslekostnader bifall = utskottet 1990/91:TU16 ? 20045 20045 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om statsbidraget till vissa lastbilsföretag för merkostnader i godstransporterna till och från Gotland bifall = utskottet 1990/91:TU16 ? 20045 20045 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om statsbidraget till vissa lastbilsföretag för merkostnader i godstransporterna till och från Gotland ? 20046 20046 att riksdagen till Handelsfottans kultur- och fritidsråd för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr. bifall = utskottet 1990/91:TU16 ? 20046 20046 att riksdagen till Handelsfottans kultur- och fritidsråd för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr. ? 20047 20047 att riksdagen till Ersättning till viss kanaltrafik m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 59 780 000 kr. ? 20047 20047 att riksdagen till Ersättning till viss kanaltrafik m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 59 780 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:TU16 ? 20048 20048 att riksdagen godkänner de resultat-, pris-, och servicemål för luftfartsverkets verksamhet som förordas för perioden 1991--1993 bifall = utskottet 1990/91:TU20 ? 20048 20048 att riksdagen godkänner de resultat-, pris-, och servicemål för luftfartsverkets verksamhet som förordas för perioden 1991--1993 ? 20049 20049 att riksdagen godkänner vad i propositionen har anförts om en systemförändring i transportstödet fr.o.m. den 1 januari 1992 ? 20049 20049 att riksdagen godkänner vad i propositionen har anförts om en systemförändring i transportstödet fr.o.m. den 1 januari 1992 avslag = utskottet 1990/91:TU21 ? 20050 20050 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om tågupphandlingens handläggningsordning och principerna om en kostnadsnivå på 558 000 000 kr. för budgetåret 1992/93 bifall = Återförvisad 1990/91:TU19 ? 20050 20050 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om tågupphandlingens handläggningsordning och principerna om en kostnadsnivå på 558 000 000 kr. för budgetåret 1992/93 ? 20051 20051 att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1991/92 vid behov omfördela medel mellan anslagen G 5. Köp av interregional persontrafik på järnväg och G 6. Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss persontrafik på järnväg ? 20051 20051 att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1991/92 vid behov omfördela medel mellan anslagen G 5. Köp av interregional persontrafik på järnväg och G 6. Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss persontrafik på järnväg bifall = Återförvisad 1990/91:TU19 ? 20052 20052 att riksdagen till Bidrag till statens väg- och trafikinstitut för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 52 289 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:TU15 ? 20052 20052 att riksdagen till Bidrag till statens väg- och trafikinstitut för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 52 289 000 kr. ? 20053 20053 att riksdagen medger att regeringen bemyndigar transportforskningsberedningen att besluta om statligt stöd till forskning, utveckling och demonstrationsprojekt under budgetåren 1992/93 och 1993/94 inom en ram av 36 000 000 kr., resp. 25 000 000 kr. ? 20053 20053 att riksdagen medger att regeringen bemyndigar transportforskningsberedningen att besluta om statligt stöd till forskning, utveckling och demonstrationsprojekt under budgetåren 1992/93 och 1993/94 inom en ram av 36 000 000 kr., resp. 25 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:TU15 ? 20054 20054 att riksdagen tar del av vad i propositionen anförts om servicelinjer. bifall = utskottet 1990/91:TU22 ? 20054 20054 att riksdagen tar del av vad i propositionen anförts om servicelinjer. ? 20055 20055 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om att transportrådet avvecklas vid årsskiftet 1991/92 ? 20055 20055 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om att transportrådet avvecklas vid årsskiftet 1991/92 bifall = utskottet 1990/91:TU18 ? 20056 20056 att riksdagen godkänner att den huvudsakliga inriktningen för verksamheten inom statens jordbruksverks ansvarsområde skall vara i enlighet med vad som tidigare förordats i avsnittet Förslag bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 20056 20056 att riksdagen godkänner att den huvudsakliga inriktningen för verksamheten inom statens jordbruksverks ansvarsområde skall vara i enlighet med vad som tidigare förordats i avsnittet Förslag ? 20057 20057 att riksdagen till Bidrag till jordbrukets rationalisering, m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 15 000 000 kr. ? 20057 20057 att riksdagen till Bidrag till jordbrukets rationalisering, m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 15 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 20058 20058 att riksdagen medger att statens jordbruksverk för finansiering av underskott i spannmålsregleringen budgetåret 1990/91 under budgetåret 1991/92 får disponera en rörlig kredit på 400 000 000 kr. i riksgäldskontoret bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 20058 20058 att riksdagen medger att statens jordbruksverk för finansiering av underskott i spannmålsregleringen budgetåret 1990/91 under budgetåret 1991/92 får disponera en rörlig kredit på 400 000 000 kr. i riksgäldskontoret ? 20059 20059 att riksdagen till Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering, m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 5 000 000 kr. ? 20059 20059 att riksdagen till Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering, m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 5 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 20060 20060 att riksdagen till Skogsvårdsorganisationen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 20060 20060 att riksdagen till Skogsvårdsorganisationen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 20061 20061 att riksdagen till Bidrag till skogsvård m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 153 300 000 kr. ? 20061 20061 att riksdagen till Bidrag till skogsvård m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 153 300 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 20062 20062 att riksdagen till Stöd till byggande av skogsvägar för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 40 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 20062 20062 att riksdagen till Stöd till byggande av skogsvägar för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 40 000 000 kr. ? 20063 20063 att riksdagen till Statens växtsortnämnd för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 592 000 kr. ? 20063 20063 att riksdagen till Statens växtsortnämnd för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 592 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 20064 20064 att riksdagen till Statens maskinprovningar: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 20064 20064 att riksdagen till Statens maskinprovningar: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 20065 20065 att riksdagen till Statens livsmedelsverk för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 89 959 000 kr. ? 20065 20065 att riksdagen till Statens livsmedelsverk för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 89 959 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 20066 20066 att riksdagen till Industrins råvarukostnadsutjämning, m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 183 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 20066 20066 att riksdagen till Industrins råvarukostnadsutjämning, m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 183 000 000 kr. ? 20067 20067 att riksdagen till Inredning och utrustning av lokaler vid Sveriges lantbruksuniversitet m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 55 450 000 kr. ? 20067 20067 att riksdagen till Inredning och utrustning av lokaler vid Sveriges lantbruksuniversitet m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 55 450 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 20068 20068 att riksdagen till Sprängämnesinspektionen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:NU24 ? 20068 20068 att riksdagen till Sprängämnesinspektionen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 20069 20069 att riksdagen till Sveriges geologiska undersökning: Geologisk undersökningsverksamhet m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 103 379 000 kr. ? 20069 20069 att riksdagen till Sveriges geologiska undersökning: Geologisk undersökningsverksamhet m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 103 379 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:NU23 ? 20070 20070 att riksdagen godkänner de riktlinjer för resurstilldelning för budgetåren 1992/93 och 1993/94 som angetts. bifall = utskottet 1990/91:NU23 ? 20070 20070 att riksdagen godkänner de riktlinjer för resurstilldelning för budgetåren 1992/93 och 1993/94 som angetts. ? 20071 20071 att riksdagen till Statens gruvegendom: Prospektering m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 56 300 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:NU23 ? 20071 20071 att riksdagen till Statens gruvegendom: Prospektering m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 56 300 000 kr. ? 20072 20072 att riksdagen till Kommerskollegium för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 50 487 000 kr. ? 20072 20072 att riksdagen till Kommerskollegium för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 50 487 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:NU26 ? 20073 20073 att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att utfästelser om stöd till svensk projektexport får lämnas till ett belopp på högst 35 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:NU26 ? 20073 20073 att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att utfästelser om stöd till svensk projektexport får lämnas till ett belopp på högst 35 000 000 kr. ? 20074 20074 att riksdagen medger att staten åtar sig betalningsansvar i form av statsgaranti för investeringar i utlandet till ett belopp av högst 2 000 000 000 kr. ? 20074 20074 att riksdagen medger att staten åtar sig betalningsansvar i form av statsgaranti för investeringar i utlandet till ett belopp av högst 2 000 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:NU26 ? 20075 20075 att riksdagen till Statens pris- och konkurrensverk för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 56 523 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:NU22 ? 20075 20075 att riksdagen till Statens pris- och konkurrensverk för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 56 523 000 kr. ? 20076 20076 att riksdagen till Europeiskt rymdsamarbete m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 406 098 000 kr. ? 20076 20076 att riksdagen till Europeiskt rymdsamarbete m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 406 098 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:NU24 ? 20077 20077 att riksdagen till Nationell rymdverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 56 749 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:NU24 ? 20077 20077 att riksdagen till Nationell rymdverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 56 749 000 kr. ? 20078 20078 att riksdagen godkänner att högst 50 000 000 kr. av medlen under anslaget får användas för insatser inom den yrkesinriktade rehabiliteringen (avsnitt 2.5) ? 20078 20078 att riksdagen godkänner att högst 50 000 000 kr. av medlen under anslaget får användas för insatser inom den yrkesinriktade rehabiliteringen (avsnitt 2.5) Bifall = utskottet 1990/91:AU11 ? 20079 20079 att riksdagen till AMU-gruppen: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. Bifall = utskottet 1990/91:AU11 ? 20079 20079 att riksdagen till AMU-gruppen: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 20080 20080 att riksdagen till Statens arbetsgivarverk för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 57 136 000 kr. ? 20080 20080 att riksdagen till Statens arbetsgivarverk för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 57 136 000 kr. Bifall = utskottet 1990/91:AU18 ? 20081 20081 att riksdagen beslutar att ramen för Statens institut för personalutvecklings rörliga kredit hos riksgäldskontoret höjs till 10 000 000 kr. Bifall = utskottet 1990/91:AU18 ? 20081 20081 att riksdagen beslutar att ramen för Statens institut för personalutvecklings rörliga kredit hos riksgäldskontoret höjs till 10 000 000 kr. ? 20082 20082 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts i propositionen om inriktningen av Statens institut för personalutvecklings uppdragsverksamhet. ? 20082 20082 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts i propositionen om inriktningen av Statens institut för personalutvecklings uppdragsverksamhet. Till handlingarna = utskottet 1990/91:AU18 ? 20083 20083 att riksdagen godkänner den i propositionen föreslagna överföringen från fonden för arbetsmiljöförbättringar till statsbudgetens inkomsttitel Bifall = utskottet 1990/91:AU12 ? 20083 20083 att riksdagen godkänner den i propositionen föreslagna överföringen från fonden för arbetsmiljöförbättringar till statsbudgetens inkomsttitel ? 20084 20084 att riksdagen till Arbetsmiljöinstitutet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 94 192 000 kr. ? 20084 20084 att riksdagen till Arbetsmiljöinstitutet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 94 192 000 kr. Bifall = utskottet 1990/91:AU12 ? 20085 20085 att riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen om ändrade regler för lönebidrag (avsnitt 2.3) Delvis bifall = utskottet 1990/91:AU12 ? 20085 20085 att riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen om ändrade regler för lönebidrag (avsnitt 2.3) ? 20086 20086 att riksdagen medger regeringen att få besluta om att öka antalet bidragsberättigade arbetstimmar med högst 1,5 % under budgetåret 1991/92 (avsnitt 2.1) ? 20086 20086 att riksdagen medger regeringen att få besluta om att öka antalet bidragsberättigade arbetstimmar med högst 1,5 % under budgetåret 1991/92 (avsnitt 2.1) Bifall = utskottet 1990/91:AU12 ? 20087 20087 att riksdagen till Täckande av förluster på grund av kreditgarantier till företag i glesbygder m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. Bifall = utskottet 1990/91:AU13 ? 20087 20087 att riksdagen till Täckande av förluster på grund av kreditgarantier till företag i glesbygder m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 20088 20088 att riksdagen medger att beslut om bidrag för handikappanpassning av folkparksteatrar under budgetåret 1991/92 meddelas inom en ram om 1 250 000 kr. ? 20088 20088 att riksdagen medger att beslut om bidrag för handikappanpassning av folkparksteatrar under budgetåret 1991/92 meddelas inom en ram om 1 250 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:BoU11 ? 20089 20089 att riksdagen till Stöd till icke-statliga kulturlokaler för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 25 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:BoU11 ? 20089 20089 att riksdagen till Stöd till icke-statliga kulturlokaler för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 25 000 000 kr. ? 20090 20090 att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att rådet får fatta beslut om stöd till byggnadsforskning, exkl. stöd till experimentbyggande, under budgetåren 1992/93, 1993/94, 1994/95, 1995/96 och 1996/97 preliminärt inom en ram om 95 000 000 kr., 55 000 000 kr., 25 000 000 kr., 25 000 000 kr. resp. 25 000 000 kr. ? 20090 20090 att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att rådet får fatta beslut om stöd till byggnadsforskning, exkl. stöd till experimentbyggande, under budgetåren 1992/93, 1993/94, 1994/95, 1995/96 och 1996/97 preliminärt inom en ram om 95 000 000 kr., 55 000 000 kr., 25 000 000 kr., 25 000 000 kr. resp. 25 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:BoU12 ? 20091 20091 att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att rådet får fatta beslut om stöd till experimentbyggande under budgetåren 1992/93 och 1993/94 preliminärt intill ett belopp om 10 000 000 kr. resp. 5 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:BoU12 ? 20091 20091 att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att rådet får fatta beslut om stöd till experimentbyggande under budgetåren 1992/93 och 1993/94 preliminärt intill ett belopp om 10 000 000 kr. resp. 5 000 000 kr. ? 20092 20092 att riksdagen till Bidrag till fonden för fukt- och mögelskador för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 85 000 000 kr. ? 20092 20092 att riksdagen till Bidrag till fonden för fukt- och mögelskador för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 85 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:BoU12 ? 20093 20093 att riksdagen godkänner vad i regeringsprotokollet förordats i fråga om borttagande av vintertillägg avslag = utskottet 1990/91:BoU12 ? 20093 20093 att riksdagen godkänner vad i regeringsprotokollet förordats i fråga om borttagande av vintertillägg ? 20094 20094 att riksdagen medger en ram för de antikvariska myndigheternas tillstyrkanden av tilläggslån eller förhöjt låneunderlag till kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse m.m. på 140 000 000 kr. för budgetåret 1991/92 ? 20094 20094 att riksdagen medger en ram för de antikvariska myndigheternas tillstyrkanden av tilläggslån eller förhöjt låneunderlag till kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse m.m. på 140 000 000 kr. för budgetåret 1991/92 delvis bifall = utskottet 1990/91:BoU12 ? 20095 20095 att riksdagen till Viss bostadsförbättringsverksamhet m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 252 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:BoU12 ? 20095 20095 att riksdagen till Viss bostadsförbättringsverksamhet m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 252 000 000 kr. ? 20096 20096 att riksdagen till Lantmäteriet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr. ? 20096 20096 att riksdagen till Lantmäteriet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr. bifall = utskottet 1990/91:BoU10 ? 20097 20097 att riksdagen till Plangenomförande för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 181 333 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:BoU10 ? 20097 20097 att riksdagen till Plangenomförande för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 181 333 000 kr. ? 20098 20098 att riksdagen till Landskapsinformation för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 205 609 000 kr. ? 20098 20098 att riksdagen till Landskapsinformation för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 205 609 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:BoU10 ? 20099 20099 att riksdagen till Försvarsberedskap för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 4 064 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:BoU10 ? 20099 20099 att riksdagen till Försvarsberedskap för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 4 064 000 kr. ? 30002 30002 att riksdagen för budgetåret 1991/92, i avvaktan på slutliga förslag i kompletteringspropositionen och i enlighet med vad som förordats i propositionen, beräknar förändringar i anslagsbehållningarna ? 30003 30003 att riksdagen för budgetåret 1991/92, i avvaktan på slutliga förslag i kompletteringspropositionen och i enlighet med vad som förordats i propositionen, beräknar Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto ? 30004 30004 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om ansvaret för marknadsföring av allemanssparkonton. till handlingarna = utskottet 1990/91:FiU18 ? 30004 30004 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om ansvaret för marknadsföring av allemanssparkonton. ? 30005 30005 att riksdagen beslutar att bidraget till de kyrkliga kommunerna med anledning av avskaffandet av den kommunala garantibeskattningen m.m. upphör för tiden efter utgången av år 1990 bifall = utskottet 1990/91:FiU29 ? 30005 30005 att riksdagen beslutar att bidraget till de kyrkliga kommunerna med anledning av avskaffandet av den kommunala garantibeskattningen m.m. upphör för tiden efter utgången av år 1990 ? 30006 30006 att riksdagen bemyndigar regeringen att göra de utfästelser, åtaganden och utbetalningar som härutöver har föreslagits i det föregående ? 30006 30006 att riksdagen bemyndigar regeringen att göra de utfästelser, åtaganden och utbetalningar som härutöver har föreslagits i det föregående bifall = utskottet 1990/91:UU15 ? 30007 30007 att riksdagen till Utvecklingssamarbete genom SIDA för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 7 305 000 000 kr. delvis bifall = utskottet 1990/91:UU15 ? 30007 30007 att riksdagen till Utvecklingssamarbete genom SIDA för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 7 305 000 000 kr. ? 30008 30008 att riksdagen godkänner förslagen beträffande organisation och arbetsformer i det bilaterala biståndet ? 30008 30008 att riksdagen godkänner förslagen beträffande organisation och arbetsformer i det bilaterala biståndet bifall = utskottet 1990/91:UU15 ? 30009 30009 att riksdagen godkänner de i propositionen redovisade riktlinjerna för planerad försöksverksamhet på tandvårdsområdet bifall = utskottet 1990/91:SfU11 ? 30009 30009 att riksdagen godkänner de i propositionen redovisade riktlinjerna för planerad försöksverksamhet på tandvårdsområdet ? 30010 30010 att riksdagen till Studiehjälp m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag om 2 688 400 000 kr. ? 30010 30010 att riksdagen till Studiehjälp m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag om 2 688 400 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SfU12 ? 30011 30011 att riksdagen till Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 21 744 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KrU13 ? 30011 30011 att riksdagen till Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 21 744 000 kr. ? 30012 30012 att riksdagen till Bidrag till samisk kultur för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 5 646 000 kr. ? 30012 30012 att riksdagen till Bidrag till samisk kultur för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 5 646 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KrU20 ? 30013 30013 att riksdagen till Statens biografbyrå anvisar ett ramanslag för budgetåret 1991/92 på 7 554 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KrU15 ? 30013 30013 att riksdagen till Statens biografbyrå anvisar ett ramanslag för budgetåret 1991/92 på 7 554 000 kr. ? 30014 30014 att riksdagen medger att förhandsbesked om statsbidrag till stöd för produktion av läromedel får lämnas i enlighet med vad som förordats i propositionen ? 30014 30014 att riksdagen medger att förhandsbesked om statsbidrag till stöd för produktion av läromedel får lämnas i enlighet med vad som förordats i propositionen bifall = utskottet 1990/91:UbU6 ? 30015 30015 att riksdagen till Universitets- och högskoleämbetet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 116 515 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:UbU11 ? 30015 30015 att riksdagen till Universitets- och högskoleämbetet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 116 515 000 kr. ? 30016 30016 att riksdagen till Humanistiska fakulteterna för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 362 382 000 kr. ? 30016 30016 att riksdagen till Humanistiska fakulteterna för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 362 382 000 kr. delvis bifall = utskottet 1990/91:UbU13 ? 30017 30017 att riksdagen till Utrustningsnämnden för universitet och högskolor för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 14 310 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:UbU11 ? 30017 30017 att riksdagen till Utrustningsnämnden för universitet och högskolor för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 14 310 000 kr. ? 30018 30018 att riksdagen tar del av vad i propositionen i övrigt anförts om vägväsendet m.m. ? 30018 30018 att riksdagen tar del av vad i propositionen i övrigt anförts om vägväsendet m.m. bifall = utskottet 1990/91:TU26 ? 30019 30019 att riksdagen medger att regeringen vid ändringar i väghållningsansvaret får överföra medel mellan anslaget B 2. och anslaget B 5. Bidrag till drift och underhåll av statskommunvägar bifall = utskottet 1990/91:TU26 ? 30019 30019 att riksdagen medger att regeringen vid ändringar i väghållningsansvaret får överföra medel mellan anslaget B 2. och anslaget B 5. Bidrag till drift och underhåll av statskommunvägar ? 30020 30020 att riksdagen tar del av vad i propositionen anförts om en ny bro över Ångermanälven ? 30020 30020 att riksdagen tar del av vad i propositionen anförts om en ny bro över Ångermanälven bifall = utskottet 1990/91:TU26 ? 30021 30021 att riksdagen godkänner att bidragssystemet för Bidrag till reningsutrustning på nya lastbilar och bussar och Bidrag till reningsutrustning på äldre personbilar skall upphöra bifall = utskottet 1990/91:TU23 ? 30021 30021 att riksdagen godkänner att bidragssystemet för Bidrag till reningsutrustning på nya lastbilar och bussar och Bidrag till reningsutrustning på äldre personbilar skall upphöra ? 30022 30022 att riksdagen bemyndigar regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att träffa avtal med trafikhuvudmännen längs med inlandsbanan om ekonomisk ersättning för övertagande av ansvaret för trafikförsörjningen ? 30022 30022 att riksdagen bemyndigar regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att träffa avtal med trafikhuvudmännen längs med inlandsbanan om ekonomisk ersättning för övertagande av ansvaret för trafikförsörjningen delvis bifall = Återförvisad 1990/91:TU19 ? 30023 30023 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om ekonomiska mål för statens järnvägar bifall = utskottet 1990/91:TU25 ? 30023 30023 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om ekonomiska mål för statens järnvägar ? 30024 30024 att riksdagen godkänner att banverkets upplåning i riksgäldskontoret år 1992 får ske inom en kostnadsram av 1 800 milj.kr. ? 30024 30024 att riksdagen godkänner att banverkets upplåning i riksgäldskontoret år 1992 får ske inom en kostnadsram av 1 800 milj.kr. bifall = utskottet 1990/91:TU25 ? 30025 30025 att riksdagen godkänner vad har anförts om sjöfartsverkets investeringar under perioden 1991--1993 samt bemyndiga regeringen att besluta om avvikelser därifrån bifall = utskottet 1990/91:TU16 ? 30025 30025 att riksdagen godkänner vad har anförts om sjöfartsverkets investeringar under perioden 1991--1993 samt bemyndiga regeringen att besluta om avvikelser därifrån ? 30026 30026 att riksdagen godkänner vad i propositionen har anförts om luftfartsverkets investeringar under perioden 1991--1993 samt bemyndiga regeringen att besluta om avvikelser därifrån ? 30026 30026 att riksdagen godkänner vad i propositionen har anförts om luftfartsverkets investeringar under perioden 1991--1993 samt bemyndiga regeringen att besluta om avvikelser därifrån bifall = utskottet 1990/91:TU20 ? 30027 30027 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om en besparing på godstransportstödet för transporter kortare än 40 mil i zon 1 och indragning av data- och persontransportstödet delvis bifall = utskottet 1990/91:TU21 ? 30027 30027 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om en besparing på godstransportstödet för transporter kortare än 40 mil i zon 1 och indragning av data- och persontransportstödet ? 30028 30028 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om de uppgifter och medel som senast vid årsskiftet 1991/92 skall överföras till vissa organ och myndigheter delvis bifall = utskottet 1990/91:TU18 ? 30028 30028 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om de uppgifter och medel som senast vid årsskiftet 1991/92 skall överföras till vissa organ och myndigheter ? 30029 30029 att riksdagen till Statens jordbruksverk för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 115 576 000 kr. ? 30029 30029 att riksdagen till Statens jordbruksverk för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 115 576 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 30030 30030 att riksdagen bemyndigar regeringen att vid behov höja de rörliga krediter som statens jordbruksverk disponerar för inlösen av oljeväxter och spannmål samt för finansiering av underskott i spannmålsregleringen. bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 30030 30030 att riksdagen bemyndigar regeringen att vid behov höja de rörliga krediter som statens jordbruksverk disponerar för inlösen av oljeväxter och spannmål samt för finansiering av underskott i spannmålsregleringen. ? 30031 30031 att riksdagen till Bidrag till statens maskinprovningar för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 7 020 000 kr. ? 30031 30031 att riksdagen till Bidrag till statens maskinprovningar för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 7 020 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 30032 30032 att riksdagen till Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:JoU22 ? 30032 30032 att riksdagen till Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 30033 30033 att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att utfästelser om stöd till konsultexport får lämnas till ett belopp på högst 8 000 000 kr. ? 30033 30033 att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att utfästelser om stöd till konsultexport får lämnas till ett belopp på högst 8 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:NU26 ? 30034 30034 att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att EKN från budgetåret 1991/92 och tills vidare får uppta lån i utländsk valuta till ett motvärde av högst 1 000 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:NU26 ? 30034 30034 att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att EKN från budgetåret 1991/92 och tills vidare får uppta lån i utländsk valuta till ett motvärde av högst 1 000 000 000 kr. ? 30035 30035 att riksdagen till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 2 619 139 000 kr. ? 30035 30035 att riksdagen till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 2 619 139 000 kr. Bifall = utskottet 1990/91:AU11 ? 30036 30036 att riksdagen godkänner det i propositionen framlagda förslaget om utvidgad rätt till bidrag vid utbildning i företag vid nyanställning (avsnitt 2.4.3) Bifall = utskottet 1990/91:AU11 ? 30036 30036 att riksdagen godkänner det i propositionen framlagda förslaget om utvidgad rätt till bidrag vid utbildning i företag vid nyanställning (avsnitt 2.4.3) ? 30037 30037 att riksdagen till Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 362 443 000 kr. ? 30037 30037 att riksdagen till Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 362 443 000 kr. Bifall = utskottet 1990/91:AU12 ? 30038 30038 att riksdagen till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 5 416 489 000 kr. Bifall = utskottet 1990/91:AU12 ? 30038 30038 att riksdagen till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 5 416 489 000 kr. ? 30039 30039 att riksdagen medger att regeringen får besluta om ett särskilt kapitaltillskott som motsvarar kompensation för ökad skattebelastning (avsnitt 2.1) ? 30039 30039 att riksdagen medger att regeringen får besluta om ett särskilt kapitaltillskott som motsvarar kompensation för ökad skattebelastning (avsnitt 2.1) Bifall = utskottet 1990/91:AU12 ? 30040 30040 att riksdagen till Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 75 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:BoU11 ? 30040 30040 att riksdagen till Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 75 000 000 kr. ? 30041 30041 att riksdagen till Byggnadsforskning för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 186 600 000 kr. ? 30041 30041 att riksdagen till Byggnadsforskning för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 186 600 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:BoU12 ? 30042 30042 att riksdagen till Stöd till experimentbyggande för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 21 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:BoU12 ? 30042 30042 att riksdagen till Stöd till experimentbyggande för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 21 000 000 kr. ? 30043 30043 att riksdagen antar det i regeringsprotokollet förelagna förslaget till ? 30043 30043 att riksdagen antar det i regeringsprotokollet förelagna förslaget till bifall = utskottet 1990/91:BoU12 ? 30044 30044 att riksdagen medger att av denna ram högst 5 000 000 kr. får disponeras för tilläggslån till arkeologiska undersökningskostnader i samband med bostadsbyggande bifall = utskottet 1990/91:BoU12 ? 30044 30044 att riksdagen medger att av denna ram högst 5 000 000 kr. får disponeras för tilläggslån till arkeologiska undersökningskostnader i samband med bostadsbyggande ? 40002 40002 att riksdagen bemyndigar regeringen att för myndigheter med uppdragsverksamhet disponera en rörlig kredit i riksgäldskontoret på 450 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:FiU20 ? 40002 40002 att riksdagen bemyndigar regeringen att för myndigheter med uppdragsverksamhet disponera en rörlig kredit i riksgäldskontoret på 450 000 000 kr. ? 40003 40003 att riksdagen till Bidrag till internationella biståndsprogram för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 3 319 379 000 kr. ? 40003 40003 att riksdagen till Bidrag till internationella biståndsprogram för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 3 319 379 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:UU15 ? 40004 40004 att riksdagen till Andra biståndsprogram för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 1 968 000 000 kr. avslag = utskottet 1990/91:UU15 ? 40004 40004 att riksdagen till Andra biståndsprogram för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 1 968 000 000 kr. ? 40005 40005 att riksdagen till Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 7 867 000 000 kr. ? 40005 40005 att riksdagen till Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 7 867 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SfU11 ? 40006 40006 att riksdagen till Studiemedel m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 3 683 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:SfU12 ? 40006 40006 att riksdagen till Studiemedel m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 3 683 000 000 kr. ? 40007 40007 att riksdagen till Visningsersättning åt bild- och formkonstnärer för budgetåret 1991/92 anvisar ett anslag på 54 601 000 kr. ? 40007 40007 att riksdagen till Visningsersättning åt bild- och formkonstnärer för budgetåret 1991/92 anvisar ett anslag på 54 601 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KrU21 ? 40008 40008 att riksdagen till Utveckling och produktion av läromedel för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 16 084 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:UbU6 ? 40008 40008 att riksdagen till Utveckling och produktion av läromedel för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 16 084 000 kr. ? 40009 40009 att riksdagen till Lokalkostnader m.m. vid högskoleenheterna för budetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 2 011 598 000 kr. ? 40009 40009 att riksdagen till Lokalkostnader m.m. vid högskoleenheterna för budetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 2 011 598 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:UbU11 ? 40010 40010 att riksdagen till Teologiska fakulteterna för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 29 253 000 kr. delvis bifall = utskottet 1990/91:UbU13 ? 40010 40010 att riksdagen till Teologiska fakulteterna för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 29 253 000 kr. ? 40011 40011 att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om anskaffning av inredning och utrustning av lokaler vid högskoleenheterna m.m. inom de kostnadsramar som i propositionen förordats ? 40011 40011 att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om anskaffning av inredning och utrustning av lokaler vid högskoleenheterna m.m. inom de kostnadsramar som i propositionen förordats bifall = utskottet 1990/91:UbU11 ? 40012 40012 att riksdagen godkänner att jämkning mellan drift och byggande anslagen den statliga väghållningen får ske i enlighet med vad i propositionen har anförts bifall = utskottet 1990/91:TU26 ? 40012 40012 att riksdagen godkänner att jämkning mellan drift och byggande anslagen den statliga väghållningen får ske i enlighet med vad i propositionen har anförts ? 40013 40013 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om utökad ram för försäljning av aktier och fastigheter ? 40013 40013 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om utökad ram för försäljning av aktier och fastigheter bifall = utskottet 1990/91:TU25 ? 40014 40014 att riksdagen bemyndigar regeringen att från anslaget D 1. föra över medel till anslaget G 6. Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss persontrafik på järnväg bifall = Återförvisad 1990/91:TU19 ? 40014 40014 att riksdagen bemyndigar regeringen att från anslaget D 1. föra över medel till anslaget G 6. Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss persontrafik på järnväg ? 40015 40015 att riksdagen godkänner vad i propositionen har anförts om ersättning till luftfartsverket för tull- och passkontrollsystem vid Sturup. bifall = utskottet 1990/91:TU20 ? 40015 40015 att riksdagen godkänner vad i propositionen har anförts om ersättning till luftfartsverket för tull- och passkontrollsystem vid Sturup. ? 40016 40016 at riksdgen bemyndigar regeringen att, med anledning av vad som sägs under punkterna 2 och 3 i propositionen, under året få disponera återstående medel ? 40016 40016 at riksdgen bemyndigar regeringen att, med anledning av vad som sägs under punkterna 2 och 3 i propositionen, under året få disponera återstående medel bifall = utskottet 1990/91:TU18 ? 40017 40017 att riksdagen till Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeersättningar under budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:NU26 ? 40017 40017 att riksdagen till Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeersättningar under budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 40018 40018 att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 11 418 687 000 kr. ? 40018 40018 att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 11 418 687 000 kr. Bifall = utskottet 1990/91:AU11 ? 40019 40019 att riksdagen till Bidrag till Stiftelsen Samhall för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 4 557 000 000 kr. Bifall = utskottet 1990/91:AU12 ? 40019 40019 att riksdagen till Bidrag till Stiftelsen Samhall för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 4 557 000 000 kr. ? 40020 40020 att riksdagen till Räntebidrag m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 22 710 000 000 kr. ? 40020 40020 att riksdagen till Räntebidrag m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 22 710 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:BoU20 ? 40021 40021 att riksdagen medger att beslut om tilläggslån för åtgärder i bostadshus som är yngre än 30 år får meddelas inom en ram på 220 000 000 kr. för budgetåret 1991/92 bifall = utskottet 1990/91:BoU12 ? 40021 40021 att riksdagen medger att beslut om tilläggslån för åtgärder i bostadshus som är yngre än 30 år får meddelas inom en ram på 220 000 000 kr. för budgetåret 1991/92 ? 50002 50002 att riksdagen till Bidrag till konstnärer för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 30 562 000 kr. ? 50002 50002 att riksdagen till Bidrag till konstnärer för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 30 562 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KrU21 ? 50003 50003 att riksdagen till Stöd för utveckling av skolväsendet för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 90 487 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:UbU6 ? 50003 50003 att riksdagen till Stöd för utveckling av skolväsendet för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 90 487 000 kr. ? 50004 50004 att riksdagen till Vissa tandvårdskostnader för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 65 857 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:UbU11 ? 50004 50004 att riksdagen till Vissa tandvårdskostnader för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 65 857 000 kr. ? 50005 50005 att riksdagen bemyndigar regeringen att ändra ämnesinnehåll för tjänst som professor i enlighet med vad i propositionen förordats ? 50005 50005 att riksdagen bemyndigar regeringen att ändra ämnesinnehåll för tjänst som professor i enlighet med vad i propositionen förordats bifall = utskottet 1990/91:UbU13 ? 50006 50006 att riksdagen till Inredning och utrustning av lokaler vid högskoleenheterna m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 670 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:UbU11 ? 50006 50006 att riksdagen till Inredning och utrustning av lokaler vid högskoleenheterna m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 670 000 000 kr. ? 50007 50007 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om överföringar av verksamhet från affärsverket till bolag inom SJ-koncernen. ? 50007 50007 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om överföringar av verksamhet från affärsverket till bolag inom SJ-koncernen. bifall = utskottet 1990/91:TU14 ? 50008 50008 att riksdagen godkänner vad i propositionen har anförts om användningen av anslaget för tilläggsbidrag till drift av kommunala vägar och gator bifall = utskottet 1990/91:TU26 ? 50008 50008 att riksdagen godkänner vad i propositionen har anförts om användningen av anslaget för tilläggsbidrag till drift av kommunala vägar och gator ? 50009 50009 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om att trafikhuvudmännen skall kunna söka bidrag direkt hos vägverket ? 50009 50009 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om att trafikhuvudmännen skall kunna söka bidrag direkt hos vägverket bifall = utskottet 1990/91:TU18 ? 50010 50010 att riksdagen till Tilläggslån till ombyggnad av vissa bostadshus m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 315 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:BoU12 ? 50010 50010 att riksdagen till Tilläggslån till ombyggnad av vissa bostadshus m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 315 000 000 kr. ? 60002 60002 att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om förlängd försöksverksamhet med friare resursutnyttjande beträffande vuxenstudiestöden och med kollektiv ansökan om internatbidrag för handikapp- och pensionärorganisationer ? 60002 60002 att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om förlängd försöksverksamhet med friare resursutnyttjande beträffande vuxenstudiestöden och med kollektiv ansökan om internatbidrag för handikapp- och pensionärorganisationer bifall = utskottet 1990/91:SfU12 ? 60003 60003 att riksdagen till Inkomstgarantier för konstnärer för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 12 858 000 kr. delvis bifall = utskottet 1990/91:KrU21 ? 60003 60003 att riksdagen till Inkomstgarantier för konstnärer för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 12 858 000 kr. ? 60004 60004 att riksdagen till Stöd till fonogram och musikalier för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 11 289 000 kr. ? 60004 60004 att riksdagen till Stöd till fonogram och musikalier för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 11 289 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KrU15 ? 60005 60005 att riksdagen till Forskning inom skolväsendet för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 27 221 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:UbU6 ? 60005 60005 att riksdagen till Forskning inom skolväsendet för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 27 221 000 kr. ? 60006 60006 att riksdagen till Vissa särskilda utgifter inom högskolan m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 78 697 000 kr. ? 60006 60006 att riksdagen till Vissa särskilda utgifter inom högskolan m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 78 697 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:UbU11 ? 60007 60007 att riksdagen till Juridiska fakulteterna för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 35 124 000 kr. delvis bifall = utskottet 1990/91:UbU13 ? 60007 60007 att riksdagen till Juridiska fakulteterna för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 35 124 000 kr. ? 60008 60008 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om användning av anslaget för anskaffning av utrustning för hastighetsövervakning bifall = utskottet 1990/91:TU26 ? 60008 60008 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om användning av anslaget för anskaffning av utrustning för hastighetsövervakning ? 60009 60009 att riksdagen godkänner de riktlinjer som i propositionen i övrigt anförts för vägverkets statsbidragsgivning och om vägverkets och banverkets ansvar för kollektivtrafiken ? 60009 60009 att riksdagen godkänner de riktlinjer som i propositionen i övrigt anförts för vägverkets statsbidragsgivning och om vägverkets och banverkets ansvar för kollektivtrafiken bifall = utskottet 1990/91:TU18 ? 70002 70002 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om finansiell styrning av statsförvaltningen (avsnitt 7) till handlingarna = utskottet 1990/91:FiU20 ? 70002 70002 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om finansiell styrning av statsförvaltningen (avsnitt 7) ? 70003 70003 att riksdagen godkänner att 1 628 100 000 kr. av de medel som tillfaller statsverket genom vuxenutbildningsavgiften för budgetåret 1991/92 används för att finansiera anslaget delvis bifall = utskottet 1990/91:SfU12 ? 70003 70003 att riksdagen godkänner att 1 628 100 000 kr. av de medel som tillfaller statsverket genom vuxenutbildningsavgiften för budgetåret 1991/92 används för att finansiera anslaget ? 70004 70004 att riksdagen till Ersättning åt författare m.fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 79 227 000 kr. ? 70004 70004 att riksdagen till Ersättning åt författare m.fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 79 227 000 kr. delvis bifall = utskottet 1990/91:KrU21 ? 70005 70005 att riksdagen bemyndigar regeringen att vidta åtgärder för att förbättra tillgången på lärare i enlighet med vad som redovisats under inledningen (avsnitt 5) bifall = utskottet 1990/91:UbU6 ? 70005 70005 att riksdagen bemyndigar regeringen att vidta åtgärder för att förbättra tillgången på lärare i enlighet med vad som redovisats under inledningen (avsnitt 5) ? 70006 70006 att riksdagen fastställer planeringsramar för budgetåret 1991/92 i enlighet med vad i propositionen förordats ? 70006 70006 att riksdagen fastställer planeringsramar för budgetåret 1991/92 i enlighet med vad i propositionen förordats bifall = utskottet 1990/91:UbU12 ? 70007 70007 att riksdagen godkänner at regeringen får göra den slutliga fördelningen på vägverkets anslag av den besparing som i propositionen förordats bifall = utskottet 1990/91:TU26 ? 70007 70007 att riksdagen godkänner at regeringen får göra den slutliga fördelningen på vägverkets anslag av den besparing som i propositionen förordats ? 70008 70008 att riksdagen bemyndigar regeringen att senast vid årsskiftet 1991/92 förordna en eller flera förhandlare för statens köp av interregional persontrafik på järnväg (anslag G 5.) och för ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss persontrafik på järnväg (anslag G 6.) ? 70008 70008 att riksdagen bemyndigar regeringen att senast vid årsskiftet 1991/92 förordna en eller flera förhandlare för statens köp av interregional persontrafik på järnväg (anslag G 5.) och för ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss persontrafik på järnväg (anslag G 6.) bifall = utskottet 1990/91:TU18 ? 80002 80002 att riksdagen till Vuxenstudiestöd m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 1 628 100 000 kr. delvis bifall = utskottet 1990/91:SfU12 ? 80002 80002 att riksdagen till Vuxenstudiestöd m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 1 628 100 000 kr. ? 80003 80003 att riksdagen till Ersättning till rättighetshavare på musikområdet för budgetåret 1991/92 anvisar ett anslag på 3 245 000 kr. ? 80003 80003 att riksdagen till Ersättning till rättighetshavare på musikområdet för budgetåret 1991/92 anvisar ett anslag på 3 245 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KrU21 ? 80004 80004 att riksdagen bemyndigar regeringen att utfärda föreskrifter vad gäller handläggningen av stipendieverksamhet bifall = utskottet 1990/91:UbU6 ? 80004 80004 att riksdagen bemyndigar regeringen att utfärda föreskrifter vad gäller handläggningen av stipendieverksamhet ? 80005 80005 att riksdagen till Utbildning för tekniska yrken för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 1 445 777 000 kr. delvis bifall = utskottet 1990/91:UbU12 ? 80005 80005 att riksdagen till Utbildning för tekniska yrken för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 1 445 777 000 kr. ? 80006 80006 att riksdagen till Samhällsvetenskapliga fakulteterna m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 438 509 000 kr. ? 80006 80006 att riksdagen till Samhällsvetenskapliga fakulteterna m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 438 509 000 kr. delvis bifall = utskottet 1990/91:UbU13 ? 80007 80007 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om att förhandlingsverksamheten under punkt 7 skall finansieras inom ramen för anslaget G 5. bifall = utskottet 1990/91:TU18 ? 80007 80007 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om att förhandlingsverksamheten under punkt 7 skall finansieras inom ramen för anslaget G 5. ? 90002 90002 att riksdagen godkänner vad som i propositionen förordats om att den lägre timersättningen avskaffas för deltagare i grundutbildning för vuxna (grundvux) bifall = utskottet 1990/91:SfU12 ? 90002 90002 att riksdagen godkänner vad som i propositionen förordats om att den lägre timersättningen avskaffas för deltagare i grundutbildning för vuxna (grundvux) ? 90003 90003 att riksdagen till Bidrag till Svenska riksteatern för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 163 805 000 kr. ? 90003 90003 att riksdagen till Bidrag till Svenska riksteatern för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 163 805 000 kr. delvis bifall = utskottet 1990/91:KrU22 ? 90004 90004 att riksdagen till Fortbildning m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 178 896 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:UbU6 ? 90004 90004 att riksdagen till Fortbildning m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 178 896 000 kr. ? 90005 90005 att riksdagen bemyndigar regeringen att inrätta tjänst som professor i enlighet med vad i propositionen förordats ? 90005 90005 att riksdagen bemyndigar regeringen att inrätta tjänst som professor i enlighet med vad i propositionen förordats bifall = utskottet 1990/91:UbU13 ? 90006 90006 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om at administrationen av transportstödet till Gotland överförs till sjöfartsverket bifall = utskottet 1990/91:TU18 ? 90006 90006 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om at administrationen av transportstödet till Gotland överförs till sjöfartsverket ? 100002 100002 att riksdagen godkänner att 85 800 000 kr. av de medel som tillfaller statsverket genom vuxenutbildningsavgiften för budgetåret 1991/92 används för att finansiera anslaget Timersättning vid vissa vuxenutbildningar ? 100002 100002 att riksdagen godkänner att 85 800 000 kr. av de medel som tillfaller statsverket genom vuxenutbildningsavgiften för budgetåret 1991/92 används för att finansiera anslaget Timersättning vid vissa vuxenutbildningar delvis bifall = utskottet 1990/91:SfU12 ? 100003 100003 att riksdagen till Bidrag till Operan för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 213 937 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KrU22 ? 100003 100003 att riksdagen till Bidrag till Operan för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 213 937 000 kr. ? 100004 100004 att riksdagen till Särskilda insatser på skolområdet anvisar ett anslag på 100 298 000 kr. ? 100004 100004 att riksdagen till Särskilda insatser på skolområdet anvisar ett anslag på 100 298 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:UbU6 ? 100005 100005 att riksdagen till Utbildning för administrativa, ekonomiska och sociala yrken för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 565 201 000 kr. delvis bifall = utskottet 1990/91:UbU12 ? 100005 100005 att riksdagen till Utbildning för administrativa, ekonomiska och sociala yrken för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 565 201 000 kr. ? 100006 100006 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om att verksamheten under punkt 9 skall finansieras inom ramen för anslaget E 3. Transportstöd för Gotland bifall = utskottet 1990/91:TU18 ? 100006 100006 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om att verksamheten under punkt 9 skall finansieras inom ramen för anslaget E 3. Transportstöd för Gotland ? 110002 110002 att riksdagen till Bidrag till Dramatiska teatern för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 125 587 000 kr. ? 110002 110002 att riksdagen till Bidrag till Dramatiska teatern för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 125 587 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KrU22 ? 110003 110003 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om uppbyggnaden av ett särskilt skolindex bifall = utskottet 1990/91:UbU7 ? 110003 110003 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om uppbyggnaden av ett särskilt skolindex ? 110004 110004 att riksdagen bemyndigar regeringen att förlänga logopedlinjen med 40 poäng till 160 poäng bifall = utskottet 1990/91:UbU12 ? 110004 110004 att riksdagen bemyndigar regeringen att förlänga logopedlinjen med 40 poäng till 160 poäng ? 110005 110005 att riksdagen till Medicinska fakulteterna för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 829 844 000 kr. ? 110005 110005 att riksdagen till Medicinska fakulteterna för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 829 844 000 kr. delvis bifall = utskottet 1990/91:UbU13 ? 110006 110006 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om förhandlingar om avtal om koncessioner för linjesjöfarten till och från Gotland bifall = utskottet 1990/91:TU18 ? 110006 110006 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om förhandlingar om avtal om koncessioner för linjesjöfarten till och från Gotland ? 120002 120002 att riksdagen till Bidrag till Svenska rikskonserter för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 66 540 000 kr. ? 120002 120002 att riksdagen till Bidrag till Svenska rikskonserter för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 66 540 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KrU22 ? 120003 120003 att riksdagen till Stöd till kulturtidskrifter för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 21 002 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KrU15 ? 120003 120003 att riksdagen till Stöd till kulturtidskrifter för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 21 002 000 kr. ? 120004 120004 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om en engångsvis kompensation för en del av slutregleringen av bidrag till driften av grundskolan enligt det hittillsvarande systemet ? 120004 120004 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om en engångsvis kompensation för en del av slutregleringen av bidrag till driften av grundskolan enligt det hittillsvarande systemet bifall = utskottet 1990/91:UbU7 ? 120005 120005 att riksdagen bemyndigar regeringen att ändra ämnesinnehållet för tjänst som professor i enlighet med vad i propositionen förordats bifall = utskottet 1990/91:UbU13 ? 120005 120005 att riksdagen bemyndigar regeringen att ändra ämnesinnehållet för tjänst som professor i enlighet med vad i propositionen förordats ? 120006 120006 att riksdagen tar del av vad i propositionen har anförts om transportrådets databas och metodik för prognoser och samhällsekonomiska bedömningar ? 120006 120006 att riksdagen tar del av vad i propositionen har anförts om transportrådets databas och metodik för prognoser och samhällsekonomiska bedömningar bifall = utskottet 1990/91:TU18 ? 130002 130002 att riksdagen till Täckning av vissa kostnader vid Svenska rikskonserter för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KrU22 ? 130002 130002 att riksdagen till Täckning av vissa kostnader vid Svenska rikskonserter för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr. ? 130003 130003 att riksdagen godkänner förslaget att avveckla den statliga regleringen av tjänster som elevhemsföreståndare och biträdande elevhemsföreståndare i grundskolan bifall = utskottet 1990/91:UbU7 ? 130003 130003 att riksdagen godkänner förslaget att avveckla den statliga regleringen av tjänster som elevhemsföreståndare och biträdande elevhemsföreståndare i grundskolan ? 130004 130004 att riksdagen bemyndigar regeringen att den 1 juli 1992 förlänga tandhygienistlinjen med 40 poäng till 80 poäng ? 130004 130004 att riksdagen bemyndigar regeringen att den 1 juli 1992 förlänga tandhygienistlinjen med 40 poäng till 80 poäng bifall = utskottet 1990/91:UbU12 ? 130005 130005 att riksdagen till Odontologiska fakulteterna för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 89 055 000 kr. delvis bifall = utskottet 1990/91:UbU13 ? 130005 130005 att riksdagen till Odontologiska fakulteterna för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 89 055 000 kr. ? 130006 130006 att riksdagen tar del av vad i propositionen anförts om riksfärdtjänsten. bifall = utskottet 1990/91:TU22 ? 130006 130006 att riksdagen tar del av vad i propositionen anförts om riksfärdtjänsten. ? 140002 140002 att riksdagen beslutar att intagning får ske budgetåret 1991/92 till linjerna inom försöksverksamheten med treåriga yrkesinriktade studievägar ? 140002 140002 att riksdagen beslutar att intagning får ske budgetåret 1991/92 till linjerna inom försöksverksamheten med treåriga yrkesinriktade studievägar bifall = utskottet 1990/91:UbU7 ? 140003 140003 att riksdagen bemyndigar regeringen att den 1 juli 1992 inrätta en allmän utbildningslinje, tandteknikerlinjen om 120 poäng bifall = utskottet 1990/91:UbU12 ? 140003 140003 att riksdagen bemyndigar regeringen att den 1 juli 1992 inrätta en allmän utbildningslinje, tandteknikerlinjen om 120 poäng ? 140004 140004 att riksdagen till Farmaceutiska fakulteten för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 31 616 000 kr. ? 140004 140004 att riksdagen till Farmaceutiska fakulteten för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 31 616 000 kr. delvis bifall = utskottet 1990/91:UbU13 ? 150002 150002 att riksdagen godkänner förslaget till övergångsregler för resurserna för kommunal utbildning för vuxna exkl. särvux bifall = utskottet 1990/91:UbU7 ? 150002 150002 att riksdagen godkänner förslaget till övergångsregler för resurserna för kommunal utbildning för vuxna exkl. särvux ? 150003 150003 att riksdagen till Utbildning för vårdyrken för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 537 890 000 kr. ? 150003 150003 att riksdagen till Utbildning för vårdyrken för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 537 890 000 kr. delvis bifall = utskottet 1990/91:UbU12 ? 160002 160002 att riksdagen till Litteraturstöd för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 38 724 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KrU15 ? 160002 160002 att riksdagen till Litteraturstöd för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 38 724 000 kr. ? 160003 160003 att riksdagen till Bidrag till driften av det kommunala offentliga skolväsendet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 30 276 451 000 kr. ? 160003 160003 att riksdagen till Bidrag till driften av det kommunala offentliga skolväsendet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 30 276 451 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:UbU7 ? 160004 160004 att riksdagen till Matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 833 398 000 kr. delvis bifall = utskottet 1990/91:UbU13 ? 160004 160004 att riksdagen till Matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 833 398 000 kr. ? 170002 170002 att riksdagen till Kreditgarantier till bokförlag för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KrU15 ? 170002 170002 att riksdagen till Kreditgarantier till bokförlag för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 170003 170003 att riksdagen till Bidrag till driften av särskolor m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 992 407 000 kr. ? 170003 170003 att riksdagen till Bidrag till driften av särskolor m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 992 407 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:UbU8 ? 170004 170004 att riksdagen bemyndigar regeringen att ändra planeringsramen för grundskollärarlinjen utifrån de skäl som i propositionen angetts bifall = utskottet 1990/91:UbU12 ? 170004 170004 att riksdagen bemyndigar regeringen att ändra planeringsramen för grundskollärarlinjen utifrån de skäl som i propositionen angetts ? 180002 180002 att riksdagen till Stöd till bokhandel för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 3 025 000 kr bifall = utskottet 1990/91:KrU15 ? 180002 180002 att riksdagen till Stöd till bokhandel för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 3 025 000 kr ? 180003 180003 att riksdagen till Utbildning för undervisningsyrken för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 1 007 063 000 kr. ? 180003 180003 att riksdagen till Utbildning för undervisningsyrken för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 1 007 063 000 kr. delvis bifall = utskottet 1990/91:UbU12 ? 180004 180004 att riksdagen till Tekniska fakulteterna för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 873 400 000 kr. delvis bifall = utskottet 1990/91:UbU13 ? 180004 180004 att riksdagen till Tekniska fakulteterna för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 873 400 000 kr. ? 190002 190002 att riksdagen till Distributionsstöd till fackbokhandel m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 3 814 000 kr. ? 190002 190002 att riksdagen till Distributionsstöd till fackbokhandel m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 3 814 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KrU15 ? 190003 190003 att riksdagen till Temaorienterad forskning för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 38 136 000 kr. delvis bifall = utskottet 1990/91:UbU13 ? 190003 190003 att riksdagen till Temaorienterad forskning för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 38 136 000 kr. ? 200002 200002 att riksdagen till Lån för investeringar i bokhandel m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 2 290 000 kr. ? 200002 200002 att riksdagen till Lån för investeringar i bokhandel m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 2 290 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KrU15 ? 200003 200003 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om reglering och användning av resurser inom sameskolan bifall = utskottet 1990/91:UbU8 ? 200003 200003 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om reglering och användning av resurser inom sameskolan ? 200004 200004 att riksdagen till Utbildning för kultur- och informationsyrken för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 334 468 000 kr. ? 200004 200004 att riksdagen till Utbildning för kultur- och informationsyrken för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 334 468 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:UbU12 ? 200005 200005 att riksdagen till Konstnärligt utvecklingsarbete m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 18 037 000 kr. delvis bifall = utskottet 1990/91:UbU13 ? 200005 200005 att riksdagen till Konstnärligt utvecklingsarbete m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 18 037 000 kr. ? 210002 210002 att riksdagen till Talboks- och punktskriftsbiblioteket: Förvaltningskostnader för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 22 016 000 kr. ? 210002 210002 att riksdagen till Talboks- och punktskriftsbiblioteket: Förvaltningskostnader för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 22 016 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KrU15 ? 210003 210003 att riksdagen till Sameskolor för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag av 23 509 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:UbU8 ? 210003 210003 att riksdagen till Sameskolor för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag av 23 509 000 kr. ? 210004 210004 att riksdagen till Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 103 668 000 kr. delvis bifall = utskottet 1990/91:UbU13 ? 210004 210004 att riksdagen till Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 103 668 000 kr. ? 220002 220002 att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om videoproduktion för döva ? 220002 220002 att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om videoproduktion för döva bifall = utskottet 1990/91:KrU15 ? 220003 220003 att riksdagen till Specialskolor m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag av 294 638 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:UbU8 ? 220003 220003 att riksdagen till Specialskolor m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag av 294 638 000 kr. ? 220004 220004 att riksdagen till Lokala och individuella linjer samt fristående kurser för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 739 826 000 kr. ? 220004 220004 att riksdagen till Lokala och individuella linjer samt fristående kurser för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 739 826 000 kr. delvis bifall = utskottet 1990/91:UbU12 ? 220005 220005 att riksdagen till Vissa ersättningar för klinisk utbildning och forskning m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 279 630 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:UbU13 ? 220005 220005 att riksdagen till Vissa ersättningar för klinisk utbildning och forskning m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 279 630 000 kr. ? 230002 230002 att riksdagen medger att regeringen lämnar talboks- och punktskriftsbiblioteket det beställningsbemyndigande om 10 milj. kr. för budgetåret 1992/93 som förordats i propositionen ? 230002 230002 att riksdagen medger att regeringen lämnar talboks- och punktskriftsbiblioteket det beställningsbemyndigande om 10 milj. kr. för budgetåret 1992/93 som förordats i propositionen bifall = utskottet 1990/91:KrU15 ? 230003 230003 att riksdagen till Bidrag till kommunal högskoleutbildning m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 253 004 000 kr. delvis bifall = utskottet 1990/91:UbU12 ? 230003 230003 att riksdagen till Bidrag till kommunal högskoleutbildning m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 253 004 000 kr. ? 230004 230004 att riksdagen till Forskningsrådsnämnden för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 79 606 000 kr. ? 230004 230004 att riksdagen till Forskningsrådsnämnden för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 79 606 000 kr. delvis bifall = utskottet 1990/91:UbU13 ? 240002 240002 att riksdagen till Talboks- och punktskriftsbiblioteket: Produktionskostnader för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 38 837 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KrU15 ? 240002 240002 att riksdagen till Talboks- och punktskriftsbiblioteket: Produktionskostnader för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 38 837 000 kr. ? 240003 240003 att riksdagen till Bidrag till svensk undervisning i utlandet m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 52 086 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:UbU8 ? 240003 240003 att riksdagen till Bidrag till svensk undervisning i utlandet m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 52 086 000 kr. ? 240004 240004 att riksdagen till Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 177 352 000 kr. ? 240004 240004 att riksdagen till Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 177 352 000 kr. delvis bifall = utskottet 1990/91:UbU13 ? 250002 250002 att riksdagen till Bidrag till Svenska språknämnden m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 2 930 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KrU15 ? 250002 250002 att riksdagen till Bidrag till Svenska språknämnden m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 2 930 000 kr. ? 250003 250003 att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om bidrag till fristående skolor för skolpliktiga elever bifall = utskottet 1990/91:UbU9 ? 250003 250003 att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om bidrag till fristående skolor för skolpliktiga elever ? 250004 250004 att riksdagen till Medicinska forskningsrådet för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 329 814 000 kr. ? 250004 250004 att riksdagen till Medicinska forskningsrådet för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 329 814 000 kr. delvis bifall = utskottet 1990/91:UbU13 ? 260002 260002 att riksdagen till Kabelnämnden: Förvaltningskostnader för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 3 863 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KrU15 ? 260002 260002 att riksdagen till Kabelnämnden: Förvaltningskostnader för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 3 863 000 kr. ? 260003 260003 att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om den särskilda regleringen beträffande hemspråksundervisning vid fristående skolor ? 260003 260003 att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om den särskilda regleringen beträffande hemspråksundervisning vid fristående skolor bifall = utskottet 1990/91:UbU9 ? 260004 260004 att riksdagen till Naturvetenskapliga forskningsrådet för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 454 687 000 kr. delvis bifall = utskottet 1990/91:UbU13 ? 260004 260004 att riksdagen till Naturvetenskapliga forskningsrådet för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 454 687 000 kr. ? 270002 270002 att riksdagen till Kabelnämnden: Stöd till lokal programverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 1 250 000 kr. ? 270002 270002 att riksdagen till Kabelnämnden: Stöd till lokal programverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 1 250 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KrU15 ? 270003 270003 att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om bidrag till fristående skolor på gymnasial nivå bifall = utskottet 1990/91:UbU9 ? 270003 270003 att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om bidrag till fristående skolor på gymnasial nivå ? 270004 270004 att riksdagen till Rymdforskning för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 30 617 000 kr. ? 270004 270004 att riksdagen till Rymdforskning för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 30 617 000 kr. delvis bifall = utskottet 1990/91:UbU13 ? 280002 280002 att riksdagen till Närradionämnden för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 4 345 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KrU15 ? 280002 280002 att riksdagen till Närradionämnden för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 4 345 000 kr. ? 280003 280003 att riksdagen godkänner förslaget till ram för budgetåret 1991/92 för statsbidragsgrundande årselevplatser vid fristående skolor på gymnasial nivå ? 280003 280003 att riksdagen godkänner förslaget till ram för budgetåret 1991/92 för statsbidragsgrundande årselevplatser vid fristående skolor på gymnasial nivå bifall = utskottet 1990/91:UbU9 ? 280004 280004 att riksdagen till Europeisk forskningssamverkan för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 303 680 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:UbU13 ? 280004 280004 att riksdagen till Europeisk forskningssamverkan för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 303 680 000 kr. ? 290002 290002 att riksdagen bemyndigar regeringen att, enligt vad i propositionen anförts, i vissa fall utöka den av riksdagen fastställda ramen årselevplatser för budgetåret 1991/92 bifall = utskottet 1990/91:UbU9 ? 290002 290002 att riksdagen bemyndigar regeringen att, enligt vad i propositionen anförts, i vissa fall utöka den av riksdagen fastställda ramen årselevplatser för budgetåret 1991/92 ? 290003 290003 att riksdagen till Kungl. biblioteket för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 82 941 000 kr. ? 290003 290003 att riksdagen till Kungl. biblioteket för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 82 941 000 kr. delvis bifall = utskottet 1990/91:UbU13 ? 300002 300002 att riksdagen till Kulturmiljövård för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 82 776 000 kr. delvis bifall = utskottet 1990/91:KrU25 ? 300002 300002 att riksdagen till Kulturmiljövård för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 82 776 000 kr. ? 300003 300003 att riksdagen till Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige och Finland för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 24 488 000 kr. ? 300003 300003 att riksdagen till Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige och Finland för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 24 488 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KrU15 ? 300004 300004 att riksdagen till Bidrag till driften av fristående skolor för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 228 007 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:UbU9 ? 300004 300004 att riksdagen till Bidrag till driften av fristående skolor för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 228 007 000 kr. ? 310002 310002 att riksdagen till Riksantikvarieämbetet: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 310002 310002 att riksdagen till Riksantikvarieämbetet: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KrU25 ? 310003 310003 att riksdagen till Bidrag till dokumentation av medieutvecklingen och till europeiskt mediesamarbete för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 2 926 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:KrU15 ? 310003 310003 att riksdagen till Bidrag till dokumentation av medieutvecklingen och till europeiskt mediesamarbete för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 2 926 000 kr. ? 310004 310004 att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om start- och kompletteringsbidrag för utrustning till gymnasieskolan ? 310004 310004 att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om start- och kompletteringsbidrag för utrustning till gymnasieskolan bifall = utskottet 1990/91:UbU10 ? 320002 320002 att riksdagen till Bidrag till utrustning för gymnasier m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 107 427 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:UbU10 ? 320002 320002 att riksdagen till Bidrag till utrustning för gymnasier m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 107 427 000 kr. ? 320003 320003 att riksdagen till Institutet för rymdfysik för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 34 214 000 kr. ? 320003 320003 att riksdagen till Institutet för rymdfysik för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 34 214 000 kr. delvis bifall = utskottet 1990/91:UbU13 ? 330002 330002 att riksdagen till Stimulansbidrag till förbättringar av den fysiska miljön i skolorna för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 300 000 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:UbU10 ? 330002 330002 att riksdagen till Stimulansbidrag till förbättringar av den fysiska miljön i skolorna för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 300 000 000 kr. ? 330003 330003 att riksdagen till Manne Siegbahninstitutet för fysik för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 21 654 000 kr. delvis bifall = utskottet 1990/91:UbU13 ? 330003 330003 att riksdagen till Manne Siegbahninstitutet för fysik för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 21 654 000 kr. ? 340002 340002 att riksdagen till Utrustning för specialskolor m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 8 486 000 kr. ? 340002 340002 att riksdagen till Utrustning för specialskolor m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 8 486 000 kr. bifall = utskottet 1990/91:UbU10 ? 340003 340003 att riksdagen till Polarforskning för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 18 996 000 kr. delvis bifall = utskottet 1990/91:UbU13 ? 340003 340003 att riksdagen till Polarforskning för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 18 996 000 kr. ? 350002 350002 att riksdagen till Vissa bidrag till forskningsverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 30 100 000 kr. ? 350002 350002 att riksdagen till Vissa bidrag till forskningsverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 30 100 000 kr. delvis bifall = utskottet 1990/91:UbU13 ? 10059 10059.1 att riksdagen antar i propositionen framlagt förslag till ? B Bordläggning 1991-01-10 00:00:00 inträffat 2 INL Inlämning 1991-01-10 00:00:00 inträffat 60 HÄN Hänvisning 1991-01-22 00:00:00 inträffat 3 MOT Motionstid slutar 1991-01-25 00:00:00 inträffat 4 inlamnatav Inlämnat av 2014-11-23 07:45:45 statustext statustext Ärendet är avslutat GE03100 2019-05-28 12:28:23 tilldelat Tilldelat Finansutskottet 2014-11-23 07:45:45 GE03100 prop_199091__100.pdf 107238762 pdf med förslag till statsbudget för budgetåret 1991/92 https://data.riksdagen.se/fil/1937D617-6C92-4024-BE39-619EC4A1B909 behandlas_i 1990/91:AU11 GE01AU11 bet 1990/91 AU11 Arbetsmarknadspolitiken Betänkande behandlas_i 1990/91:AU12 GE01AU12 bet 1990/91 AU12 Arbetslivsfrågor Betänkande behandlas_i 1990/91:AU13 GE01AU13 bet 1990/91 AU13 Regionalpolitiken Betänkande behandlas_i 1990/91:AU17 GE01AU17 bet 1990/91 AU17 Ny jämställdhetslag, m.m. Betänkande behandlas_i 1990/91:AU18 GE01AU18 bet 1990/91 AU18 Statlig personalpolitik Betänkande behandlas_i 1990/91:AU19 GE01AU19 bet 1990/91 AU19 Anslag till arbetsmarknadsdepartementet m.m. Betänkande behandlas_i 1990/91:BoU10 GE01BoU10 bet 1990/91 BoU10 Vissa anslag till bostads- och planadministrationen m.m. Betänkande behandlas_i 1990/91:BoU11 GE01BoU11 bet 1990/91 BoU11 Anslag till allmänna samlingslokaler och till icke-statliga kulturlokaler m.m. Betänkande behandlas_i 1990/91:BoU12 GE01BoU12 bet 1990/91 BoU12 Vissa anslag till bostadsförsörjningen Betänkande behandlas_i 1990/91:BoU14 GE01BoU14 bet 1990/91 BoU14 Anslag till länsstyrelserna m.m. Betänkande behandlas_i 1990/91:BoU20 GE01BoU20 bet 1990/91 BoU20 Vissa följdfrågor om ny bostadsfinansiering, m.m. Betänkande behandlas_i 1990/91:FiU13 GE01FiU13 bet 1990/91 FiU13 Vissa anslag inom finansdepartementets verksamhetsområde Betänkande behandlas_i 1990/91:FiU14 GE01FiU14 bet 1990/91 FiU14 Anslag till civildepartementet Betänkande behandlas_i 1990/91:FiU15 GE01FiU15 bet 1990/91 FiU15 Anslag till riksdagens revisorer och deras kansli Betänkande behandlas_i 1990/91:FiU16 GE01FiU16 bet 1990/91 FiU16 Den statliga redovisningen och revisionen Betänkande behandlas_i 1990/91:FiU17 GE01FiU17 bet 1990/91 FiU17 Den statliga rationaliseringsverksamheten m.m. Betänkande behandlas_i 1990/91:FiU18 GE01FiU18 bet 1990/91 FiU18 Anslag till riksgäldskontoret Betänkande behandlas_i 1990/91:FiU19 GE01FiU19 bet 1990/91 FiU19 AB Tipstjänsts ersättningar till idrotten Betänkande behandlas_i 1990/91:FiU20 GE01FiU20 bet 1990/91 FiU20 Den ekonomiska politiken och budgetregleringen Betänkande behandlas_i 1990/91:FiU21 GE01FiU21 bet 1990/91 FiU21 Sparfrämjande åtgärder Betänkande behandlas_i 1990/91:FiU22 GE01FiU22 bet 1990/91 FiU22 Statistikfrågor Betänkande behandlas_i 1990/91:FiU25 GE01FiU25 bet 1990/91 FiU25 Utveckling av offentlig sektor Betänkande behandlas_i 1990/91:FiU26 GE01FiU26 bet 1990/91 FiU26 Statlig lokalförsörjning Betänkande behandlas_i 1990/91:FiU29 GE01FiU29 bet 1990/91 FiU29 Den kommunala ekonomin Betänkande behandlas_i 1990/91:FiU30 GE01FiU30 bet 1990/91 FiU30 Den ekonomiska politiken och slutlig budgetreglering för budgetåret 1991/92 Betänkande behandlas_i 1990/91:FiU33 GE01FiU33 bet 1990/91 FiU33 Oförutsedda utgifter för budgetåret 1991/92 Betänkande behandlas_i 1990/91:FöU5 GE01FöU5 bet 1990/91 FöU5 Vissa anslag för totalförsvaret, m.m. Betänkande behandlas_i 1990/91:FöU6 GE01FöU6 bet 1990/91 FöU6 Beredskapsbudget för totalförsvarets civila del Betänkande behandlas_i 1990/91:JoU22 GE01JoU22 bet 1990/91 JoU22 Statsbudgeten för budgetåret 1991/92 (jordbruksdepartementet) Betänkande behandlas_i 1990/91:JoU23 GE01JoU23 bet 1990/91 JoU23 Statsbudgeten för budgetåret 1991/92 (miljödepartementet) Betänkande behandlas_i 1990/91:JuU12 GE01JuU12 bet 1990/91 JuU12 Anslag till justitiedepartementet m.m. Betänkande behandlas_i 1990/91:JuU13 GE01JuU13 bet 1990/91 JuU13 Anslag till justitiekanslern Betänkande behandlas_i 1990/91:JuU14 GE01JuU14 bet 1990/91 JuU14 Anslag till Svensk författningssamling m.m. Betänkande behandlas_i 1990/91:JuU15 GE01JuU15 bet 1990/91 JuU15 Anslag till åklagarväsendet Betänkande behandlas_i 1990/91:JuU16 GE01JuU16 bet 1990/91 JuU16 Anslag till domstolsväsendet Betänkande behandlas_i 1990/91:JuU17 GE01JuU17 bet 1990/91 JuU17 Anslag till kriminalvården Betänkande behandlas_i 1990/91:JuU20 GE01JuU20 bet 1990/91 JuU20 Anslag till statsrådsberedningen Betänkande behandlas_i 1990/91:JuU21 GE01JuU21 bet 1990/91 JuU21 Anslag till brottsskadenämnden m.m. Betänkande behandlas_i 1990/91:JuU22 GE01JuU22 bet 1990/91 JuU22 Anslag till utredningar m.m. Betänkande behandlas_i 1990/91:JuU23 GE01JuU23 bet 1990/91 JuU23 Anslag till polisväsendet Betänkande behandlas_i 1990/91:JuU24 GE01JuU24 bet 1990/91 JuU24 Anslag till brottsförebyggande rådet Betänkande behandlas_i 1990/91:JuU27 GE01JuU27 bet 1990/91 JuU27 Anslag till rättshjälp m.m. Betänkande behandlas_i 1990/91:JuU31 GE01JuU31 bet 1990/91 JuU31 Säkerhetspolisen Betänkande behandlas_i 1990/91:KrU13 GE01KrU13 bet 1990/91 KrU13 Anslag till medlemskap i Unesco Betänkande behandlas_i 1990/91:KrU14 GE01KrU14 bet 1990/91 KrU14 Stöd till trossamfund m.m. Betänkande behandlas_i 1990/91:KrU15 GE01KrU15 bet 1990/91 KrU15 Anslag på massmedieområdet Betänkande behandlas_i 1990/91:KrU16 GE01KrU16 bet 1990/91 KrU16 Stöd till turism och rekreation Betänkande behandlas_i 1990/91:KrU17 GE01KrU17 bet 1990/91 KrU17 Idrott Betänkande behandlas_i 1990/91:KrU18 GE01KrU18 bet 1990/91 KrU18 Folkrörelse- och ungdomsverksamhet m.m. Betänkande behandlas_i 1990/91:KrU20 GE01KrU20 bet 1990/91 KrU20 Allmän kulturverksamhet m.m. Betänkande behandlas_i 1990/91:KrU21 GE01KrU21 bet 1990/91 KrU21 Ersättningar och bidrag till konstnärer Betänkande behandlas_i 1990/91:KrU22 GE01KrU22 bet 1990/91 KrU22 Teater, dans och musik Betänkande behandlas_i 1990/91:KrU23 GE01KrU23 bet 1990/91 KrU23 Bibliotek, bildkonst och konsthantverk Betänkande behandlas_i 1990/91:KrU24 GE01KrU24 bet 1990/91 KrU24 Arkiv Betänkande behandlas_i 1990/91:KrU25 GE01KrU25 bet 1990/91 KrU25 Kulturmiljövård, museer och utställningar Betänkande behandlas_i 1990/91:KrU26 GE01KrU26 bet 1990/91 KrU26 Forskning Betänkande behandlas_i 1990/91:KrU27 GE01KrU27 bet 1990/91 KrU27 Lokalförsörjning m.m. för kulturändamål Betänkande behandlas_i 1990/91:KrU28 GE01KrU28 bet 1990/91 KrU28 Arkivet för ljud och bild Betänkande behandlas_i 1990/91:KU25 GE01KU25 bet 1990/91 KU25 Kungliga hov- och slottsstaterna Betänkande behandlas_i 1990/91:KU26 GE01KU26 bet 1990/91 KU26 Anslag till datainspektionen Betänkande behandlas_i 1990/91:KU27 GE01KU27 bet 1990/91 KU27 Stöd till politiska partier Betänkande behandlas_i 1990/91:KU28 GE01KU28 bet 1990/91 KU28 Anslag till allmänna val Betänkande behandlas_i 1990/91:KU29 GE01KU29 bet 1990/91 KU29 Presstöd Betänkande behandlas_i 1990/91:KU31 GE01KU31 bet 1990/91 KU31 Riksdagen och dess myndigheter Betänkande behandlas_i 1990/91:KU46 GE01KU46 bet 1990/91 KU46 Uppskov till 1991/92 års riksmöte med behandlingen av vissa ärenden Betänkande behandlas_i 1990/91:LU15 GE01LU15 bet 1990/91 LU15 Anslag till patentverket, m.m. Betänkande behandlas_i 1990/91:LU17 GE01LU17 bet 1990/91 LU17 Anslag till bokföringsnämnden, m.m. Betänkande behandlas_i 1990/91:LU18 GE01LU18 bet 1990/91 LU18 Anslag till kronofogdemyndigheterna, m.m. Betänkande behandlas_i 1990/91:LU22 GE01LU22 bet 1990/91 LU22 Konsumentpolitiska frågor m.m. Betänkande behandlas_i 1990/91:NU22 GE01NU22 bet 1990/91 NU22 Näringsfrihetsombudsmannen och statens pris- och konkurrensverk Betänkande behandlas_i 1990/91:NU23 GE01NU23 bet 1990/91 NU23 Mineralförsörjning och minerallagstiftning Betänkande behandlas_i 1990/91:NU24 GE01NU24 bet 1990/91 NU24 Vissa anslag inom industridepartementets område Betänkande behandlas_i 1990/91:NU25 GE01NU25 bet 1990/91 NU25 Tekoindustri och tekohandel Betänkande behandlas_i 1990/91:NU26 GE01NU26 bet 1990/91 NU26 Vissa anslag inom utrikesdepartementets område Betänkande behandlas_i 1990/91:NU28 GE01NU28 bet 1990/91 NU28 Använt kärnbränsle, m.m. Betänkande behandlas_i 1990/91:NU35 GE01NU35 bet 1990/91 NU35 Näringspolitik Betänkande behandlas_i 1990/91:NU40 GE01NU40 bet 1990/91 NU40 Energipolitik Betänkande behandlas_i 1990/91:NU44 GE01NU44 bet 1990/91 NU44 Sammanslagning av bankinspektionen och försäkringsinspektionen, m.m. Betänkande behandlas_i 1990/91:SfU11 GE01SfU11 bet 1990/91 SfU11 Socialpolitik - försäkring vid sjukdom, föräldraskap, handikapp och ålderdom Betänkande behandlas_i 1990/91:SfU12 GE01SfU12 bet 1990/91 SfU12 Studiestöd Betänkande behandlas_i 1990/91:SfU13 GE01SfU13 bet 1990/91 SfU13 Invandring m.m. Betänkande behandlas_i 1990/91:SfU16 GE01SfU16 bet 1990/91 SfU16 Rehabilitering och rehabiliteringsersättning Betänkande behandlas_i 1990/91:SkU14 GE01SkU14 bet 1990/91 SkU14 Anslag till skatteförvaltningen, m.m. Betänkande behandlas_i 1990/91:SkU15 GE01SkU15 bet 1990/91 SkU15 Anslag till tullen m.m. Betänkande behandlas_i 1990/91:SkU19 GE01SkU19 bet 1990/91 SkU19 Tullpreferenser för Namibia Betänkande behandlas_i 1990/91:SoU12 GE01SoU12 bet 1990/91 SoU12 Socialpolitik - inriktning och anslag Betänkande behandlas_i 1990/91:SoU13 GE01SoU13 bet 1990/91 SoU13 Psykiatrisk tvångsvård m.m. Betänkande behandlas_i 1990/91:SoU16 GE01SoU16 bet 1990/91 SoU16 Rättsmedicinsk verksamhet m.m. Betänkande behandlas_i 1990/91:TU11 GE01TU11 bet 1990/91 TU11 Anslag till Kommunikationsdepartementet m.m. Betänkande behandlas_i 1990/91:TU12 GE01TU12 bet 1990/91 TU12 Anslag till SMHI, SGI och Statens haverikommission Betänkande behandlas_i 1990/91:TU13 GE01TU13 bet 1990/91 TU13 Vissa anslag till postverket Betänkande behandlas_i 1990/91:TU14 GE01TU14 bet 1990/91 TU14 Bolagisering av viss SJ-verksamhet Betänkande behandlas_i 1990/91:TU15 GE01TU15 bet 1990/91 TU15 Transportforskning Betänkande behandlas_i 1990/91:TU16 GE01TU16 bet 1990/91 TU16 Sjöfart Betänkande behandlas_i 1990/91:TU17 GE01TU17 bet 1990/91 TU17 Anslag till Statens telenämnd Betänkande behandlas_i 1990/91:TU18 GE01TU18 bet 1990/91 TU18 Transportrådet Betänkande behandlas_i 1990/91:TU19 GE01TU19 bet 1990/91 TU19 Köp av persontrafik på järnväg Betänkande behandlas_i 1990/91:TU20 GE01TU20 bet 1990/91 TU20 Luftfartsverkets verksamhet under perioden 1991-1993, m.m. Betänkande behandlas_i 1990/91:TU21 GE01TU21 bet 1990/91 TU21 Transportstöd för Norrland och kostnader för visst värderingsförfarande Betänkande behandlas_i 1990/91:TU22 GE01TU22 bet 1990/91 TU22 Riksfärdtjänst och handikappanpassning av kollektivtrafiken Betänkande behandlas_i 1990/91:TU23 GE01TU23 bet 1990/91 TU23 Anslag till Trafiksäkerhet, m.m. Betänkande behandlas_i 1990/91:TU24 GE01TU24 bet 1990/91 TU24 Trafikens infrastruktur Betänkande behandlas_i 1990/91:TU25 GE01TU25 bet 1990/91 TU25 Järnvägstrafik Betänkande behandlas_i 1990/91:TU26 GE01TU26 bet 1990/91 TU26 Vägväsende m.m. Betänkande behandlas_i 1990/91:UbU10 GE01UbU10 bet 1990/91 UbU10 Utrustningsbidrag m.m. på skolområdet Betänkande behandlas_i 1990/91:UbU11 GE01UbU11 bet 1990/91 UbU11 Vissa för högskolan gemensamma frågor och anslag Betänkande behandlas_i 1990/91:UbU12 GE01UbU12 bet 1990/91 UbU12 Grundläggande högskoleutbildning Betänkande behandlas_i 1990/91:UbU13 GE01UbU13 bet 1990/91 UbU13 Vissa för forskningen gemensamma frågor samt anslag Betänkande behandlas_i 1990/91:UbU15 GE01UbU15 bet 1990/91 UbU15 Anslag till utbildningsdepartementet, m.m. Betänkande behandlas_i 1990/91:UbU21 GE01UbU21 bet 1990/91 UbU21 Den statliga administrationen på utbildningsområdet, m.m. Betänkande behandlas_i 1990/91:UbU6 GE01UbU6 bet 1990/91 UbU6 Anslag till utveckling av skolväsendet m.m. Betänkande behandlas_i 1990/91:UbU7 GE01UbU7 bet 1990/91 UbU7 Bidrag till det kommunala offentliga skolväsendet Betänkande behandlas_i 1990/91:UbU8 GE01UbU8 bet 1990/91 UbU8 Bidrag till särskolor, m.m. Betänkande behandlas_i 1990/91:UbU9 GE01UbU9 bet 1990/91 UbU9 Bidrag till fristående skolor Betänkande behandlas_i 1990/91:UU14 GE01UU14 bet 1990/91 UU14 Vissa anslag m.m. inom utrikesdepartementets område Betänkande behandlas_i 1990/91:UU15 GE01UU15 bet 1990/91 UU15 Internationellt utvecklingssamarbete Betänkande behandlas_i 1991/92:KU12 GF01KU12 bet 1991/92 KU12 Normgivningsfrågor m.m. Betänkande behandlas_i 1991/92:KU6 GF01KU6 bet 1991/92 KU6 Frikommunförsöket m.m. Betänkande