<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2228154</hangar_id>
 <dok_id>GE0310</dok_id>
 <rm>1990/91</rm>
 <beteckning>10</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1990/91:10</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>10</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1990-10-04 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:36:41</systemdatum>
 <publicerad>2007-12-19 16:59:31</publicerad>
 <titel>med förslag till begravningslag</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GE0310/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GE0310</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GE0310</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1990/91:10&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;med förslag till begravningslag&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE0310/prop_199091__10-1.png" style="width:35pt;height:44pt;"/&gt;
&lt;h3&gt;Prop.&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;1990/91:10&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i&lt;br&gt;bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 4 oktober 1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingvar Carlsson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Margot Wallström&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen läggs fram förslag till en begravningslag. Den nya lagen&lt;br&gt;bygger i sina huvuddrag i sak på den nuvarande begravningslagstiftningen.&lt;br&gt;Den skall sålunda ersätta lagen (1957:585) om jordfästning m.m., lagen&lt;br&gt;(1963:537) om gravrätt m.m. och, till viss del, begravningskungörelsen&lt;br&gt;(1963:540).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya lagen inrymmer emellertid bland annat följande nyheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Invigning av en allmän begravningsplats skall enligt förslaget inte&lt;br&gt;längre vara obligatorisk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Det föreslås att stiftsamfälligheterna inom svenska kyrkan skall ha&lt;br&gt;ansvaret för att det finns allmänna begravningsplatser med särskilda&lt;br&gt;gravplatser för dem som inte tillhör något kristet trossamfund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Rätten till gravplats på en allmän begravningsplats slås fast i försla-&lt;br&gt;get.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Enskilda begravningsplatser skall enligt förslaget bara få anordnas av&lt;br&gt;trossamfund och stiftelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— En ordning föreslås för att lösa konflikter mellan de efterlevande i&lt;br&gt;frågor som rör kremering och gravsättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Möjligheten att upplåta gravrätt till en juridisk person begränsas i&lt;br&gt;förslaget. Vid tidsbegränsade upplåtelser skall gravrättsinnehavaren&lt;br&gt;innan tiden för upplåtelsen går ut underrättas om förutsättningarna&lt;br&gt;för en ny upplåtelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Det föreslås att dödsboet efter en avliden gravrättsinnehavare skall&lt;br&gt;vara skyldigt att anmäla till vem gravrätten har övergått efter döds-&lt;br&gt;fallet. Om ingen anmälan görs, skall upplåtaren besluta om det&lt;br&gt;fortsatta gravrättsinnehavet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Endast den som i gravboken eller gravregistret är antecknad som&lt;br&gt;innehavare skall enligt förslaget få utöva gravrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— På ett tydligare sätt än i dag slås det i förslaget fast att det är&lt;br&gt;gravrättsinnehavaren som bestämmer om gravvårdar och andra grav-&lt;br&gt;anordningar på gravplatsen. Upplåtarens begränsande föreskrifter&lt;br&gt;skall enligt förslaget utgöra undantag från denna huvudregel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Förutsättningarna för att upplåtaren skall få vidta ändringar på en&lt;br&gt;gravplats anges i lagförslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Reglerna om dödsfallsanmälan och dödsbevis samlas enligt förslaget&lt;br&gt;i begravningslagstiftningen. Det nuvarande dödsbeviset föreslås upp-&lt;br&gt;delat på två handlingar, ett dödsbevis och ett intyg om dödsorsaken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget innebär i övrigt en modernisering av lagstiftningen. Ett par&lt;br&gt;följdändringar föreslås också.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya lagstiftningen avses träda i kraft den 1 januari 1991. Bestäm-&lt;br&gt;melsen i den nya begravningslagen om stiftssamfälligheternas ansvar för&lt;br&gt;den del av begravningsverksamheten som rör dem som inte tillhör något&lt;br&gt;kristet trossamfund avses dock träda i kraft först den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:10&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Begravningslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 kap. Definitioner&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1 § I denna lag avses med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— begravningsplatser, områden eller utrymmen som är behörigen an-&lt;br&gt;ordnade för förvaring av avlidnas stoft eller aska och som har tagits i&lt;br&gt;anspråk för detta ändamål, främst kyrkogårdar eller andra gravom-&lt;br&gt;råden, minneslundar, kolumbarier eller urnmurar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— allmänna begravningsplatser: sådana begravningsplatser som är an-&lt;br&gt;ordnade av pastorat eller kyrkliga samfälligheter inom svenska kyr-&lt;br&gt;kan, av kommuner eller annars av det allmänna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— enskilda begravningsplatser: andra begravningsplatser än allmänna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— gravrätt: den rätt som uppkommer när en bestämd gravplats på en&lt;br&gt;allmän begravningsplats upplåts till någon för gravsättning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— kremering: förbränning av stoftet efter en avliden person,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— gravsättning-, placering av stoft eller aska inom en bestämd gravplats&lt;br&gt;och placering eller utströende av aska i minneslund eller på någon&lt;br&gt;annan plats än begravningsplats,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— gravanordningar: gravvårdar och andra gravöverbyggnader, stenra-&lt;br&gt;mar, staket eller andra liknande anordningar på en gravplats,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— kyrkogårdsmyndigheter: myndigheter som förvaltar allmänna be-&lt;br&gt;gravningsplatser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— krematoriemyndigheter: myndigheter som förvaltar krematorier.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 kap. Begravningsplatser&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Allmänna begravningsplatser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Huvudmannaskapet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Allmänna begravningsplatser med ett tillräckligt antal gravplatser&lt;br&gt;och andra gravanläggningar av allmänt förekommande slag skall anordnas&lt;br&gt;och hållas av de territoriella pastoraten inom svenska kyrkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får för särskilda fall besluta att en allmän begravningsplats&lt;br&gt;skall anordnas och hållas av kommun i stället för pastorat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Allmänna begravningsplatser med särskilda gravplatser för dem som&lt;br&gt;inte tillhör något kristet trossamfund skall anordnas och hållas av stifts-&lt;br&gt;samfällighetema inom svenska kyrkan eller, i fall som avses i 1 § andra&lt;br&gt;stycket, av kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldigheten att tillhandahålla gravplats&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § På allmän begravningsplats skall gravplats beredas dem som vid&lt;br&gt;dödsfallet var kyrkobokförda inom pastoratet, den kyrkliga samfälligheten&lt;br&gt;eller kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om tillgången på gravplatsmark medger det, får också andra beredas&lt;br&gt;gravplats där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Rätten till gravsättning på en allmän begravningsplats skall inte vara Prop. 1990/91:10&lt;br&gt;beroende av att den avlidne tillhörde visst trossamfund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta gäller dock inte för rätten till gravsättning på en sådan allmän&lt;br&gt;begravningsplats som avses i 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gravkarta, gravbok, gravregister&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § För varje allmän begravningsplats skall upprättas en gravkarta och&lt;br&gt;föras gravbok eller gravregister enligt föreskrifter som meddelas av reger-&lt;br&gt;ingen eller den myndighet som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Enskilda begravningsplatser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;6 § Enskilda begravningsplatser får anordnas och hållas bara av trossam-&lt;br&gt;fund eller stiftelser som har fått tillstånd till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om tillstånd prövas av länsstyrelsen i det län där begravnings-&lt;br&gt;platsen är eller avses bli anordnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Tillstånd att anordna och hålla en enskild begravningsplats får läm-&lt;br&gt;nas bara om det finns särskilda skäl för det och det kan antas att trossam-&lt;br&gt;fundet eller stiftelsen kan behålla begravningsplatsen och fullgöra de skyl-&lt;br&gt;digheter som ankommer på innehavare av begravningsplatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Tillstånd att anordna eller hålla en enskild begravningsplats får&lt;br&gt;förenas med särskilda villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Rätten till gravplats som har upplåtits på en enskild begravningsplats&lt;br&gt;får inte pantsättas eller utmätas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller även i fråga om gravanordningar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Gemensamma bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Panträtt, andra rättigheter m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Ett område som skall tas i anspråk för begravningsplats får inte vara&lt;br&gt;belastat av panträtt, nyttjanderätt, servitut eller andra rättigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte medför någon olägenhet, får området dock vara belastat av&lt;br&gt;rättigheter av sådant slag som kan upplåtas enligt ledningsrättslagen&lt;br&gt;(1973:1144).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § En begravningsplats får inte utmätas och inte heller belastas med&lt;br&gt;panträtt eller andra rättigheter som kan inskrivas enligt jordabalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begravningsplatsers skick&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § En begravningsplats skall hållas i ordnat och värdigt skick och den&lt;br&gt;helgd som tillkommer de dödas vilorum skall alltid iakttas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gravöppning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § En grav får öppnas bara genom innehavarens av begravningsplatsen&lt;br&gt;försorg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Graven får inte öppnas på ett sådant sätt att stoft eller aska skadas .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överlåtelse, användning för annat ändamål, nedläggning &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91: 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § En begravningsplats får överlåtas eller användas för annat än det&lt;br&gt;avsedda ändamålet bara efter länsstyrelsens tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även för nedläggning helt eller delvis av en begravningsplats krävs&lt;br&gt;länsstyrelsens tillstånd. Ett sådant tillstånd får förenas med villkor för&lt;br&gt;nedläggningen och områdets framtida användning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 kap. Krematorier&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1 § Krematorier får anordnas och hållas bara av den som innehar en&lt;br&gt;allmän begravningsplats eller av en kyrklig samfällighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Krematorier får inte utmätas eller belastas med panträtt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Kremering får ske bara i krematorier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Vid krematorierna skall föras kremationsjournaler enligt föreskrifter&lt;br&gt;som meddelas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 kap. Anmälan om dödsfall, dödsbevis, intyg om&lt;br&gt;dödsorsaken m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Anmälan om dödsfall&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § När någon har avlidit i Sverige, skall dödsfallet skyndsamt anmälas&lt;br&gt;till pastorsämbetet i den församling där den avlidne senast var kyrkobok-&lt;br&gt;förd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte är känt var den avlidne senast var kyrkobokförd eller om&lt;br&gt;den avlidne inte har varit kyrkobokförd i Sverige, skall dödsfallet anmälas&lt;br&gt;till pastorsämbetet i den församling där det inträffade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Om den avlidne vid dödsfallet vårdades på en sjukvårdsinrättning&lt;br&gt;eller fördes dit i anslutning till dödsfallet, skall anmälan om dödsfallet&lt;br&gt;göras av sjukvårdsinrättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§ 1 andra fall än som avses i 2 § skall dödsfallet anmälas av den avlidnes&lt;br&gt;make eller sambo eller av någon annan som vid dödsfallet sammanbodde&lt;br&gt;med den avlidne eller som av någon anledning fanns på platsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Om det inte finns någon som enligt 2 eller 3 § är skyldig att anmäla&lt;br&gt;dödsfallet, skall dödsfallet anmälas av den avlidnes hyresvärd eller av den&lt;br&gt;som annars är närmast till det eller av polismyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § När stoftet eller askan efter en person som har avlidit utomlands har&lt;br&gt;förts in till Sverige, skall den som ordnar med gravsättningen snarast&lt;br&gt;anmäla detta till pastorsämbetet i den församling där den avlidne senast&lt;br&gt;var kyrkobokförd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte är känt var den avlidne senast var kyrkobokförd eller om&lt;br&gt;den avlidne inte har varit kyrkobokförd i Sverige, skall anmälan göras till&lt;br&gt;pastorsämbetet i den församling där stoftet eller askan skall gravsättas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Dödsbevis och intyg om dödsorsaken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;6 § Vid dödsfall i Sverige skall bevis om dödsfallet (dödsbevis) och —&lt;br&gt;utom i fall som avses i 8 § — intyg om dödsorsaken utan dröjsmål&lt;br&gt;utfärdas och lämnas till det pastorsämbete som skall ta emot anmälan om&lt;br&gt;dödsfallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dödsbevis och intyg om dödsorsaken skall utfärdas av läkare. Denne&lt;br&gt;får inte vara make, barn, förälder, syskon eller på något annat sätt när-&lt;br&gt;stående till den avlidne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Om den avlidne vid dödsfallet vårdades på en sjukvårdsinrättning&lt;br&gt;eller fördes dit i anslutning till dödsfallet, skall dödsbeviset och intyget om&lt;br&gt;dödsorsaken lämnas av sjukvårdsinrättningen. I andra fall skall beviset och&lt;br&gt;intyget lämnas av den läkare som utfärdat handlingarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Om det kan antas att döden har orsakats av någon annan person eller&lt;br&gt;om det annars finns skäl för en fullständigare undersökning av den döda&lt;br&gt;kroppen gäller — i stället för vad som föreskrivs i 6 § — att dödsbeviset&lt;br&gt;med uppgift om detta skall lämnas till polismyndigheten i den ort där&lt;br&gt;dödsfallet inträffade och pastorsämbetet underrättas. Polismyndigheten&lt;br&gt;skall efter den utredning som kan behövas skaffa intyg om dödsorsaken.&lt;br&gt;Därefter skall myndigheten till pastorsämbetet lämna dödsbeviset och&lt;br&gt;intyget tillsammans med ett tillstånd till gravsättning eller kremering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:10&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Tillstånd till gravsättning eller kremering när stoft har förts in till Sverige&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;9 § När stoftet efter en person som har avlidit utomlands har förts in till&lt;br&gt;Sverige, skall den som ordnar med gravsättningen begära tillstånd till&lt;br&gt;gravsättning eller kremering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om tillstånd prövas av polismyndigheten i den ort där stoftet skall&lt;br&gt;gravsättas eller kremeras.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Intyg lör gravsättning eller kremering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;10 § Pastorsämbetet skall utfärda ett intyg om att stoft får gravsättas&lt;br&gt;eller kremeras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sådant intyg får utfördas bara&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— om det enligt dödsbeviset kan antas att döden inte har orsakats av&lt;br&gt;någon annan person eller att det inte heller annars finns skäl att göra&lt;br&gt;en fullständigare undersökning av den döda kroppen, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— om polismyndigheten har meddelat tillstånd till gravsättning eller&lt;br&gt;kremering i fall som avses i 8 och 9 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det är känt för pastorsämbetet att det pågår eller har pågått medling&lt;br&gt;om kremering eller om gravsättningen enligt 5 kap. 3 §, får intyg inte&lt;br&gt;utfärdas förrän tvisten är slutligt löst.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ytterligare föreskrifter om dödsbevis m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela ytterligare föreskrifter om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— dödsbevis,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— intyg om dödsorsaken, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— tillstånd till gravsättning eller kremering.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 kap. Gravsättning och kremering&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Ordnandet med gravsättning m. m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § När någon har avlidit, bör hans önskan om kremering och om&lt;br&gt;gravsättningen såvitt möjligt följas av den som i egenskap av anhörig eller&lt;br&gt;närstående eller annars ordnar med gravsättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Om den avlidne inte efterlämnar någon som ordnar med gravsätt-&lt;br&gt;ningen, skall den ordnas av den kommun där den avlidne senast var&lt;br&gt;kyrkobokförd eller, om den avlidne inte har varit kyrkobokförd i Sverige,&lt;br&gt;av den kommun där dödsfallet inträffade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För kostnaderna har kommunen rätt till ersättning av dödsboet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Tvister om kremering och om gravsättningen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;3 § Om de efterlevande inte kan enas om kremering skall ske eller om&lt;br&gt;gravsättningen, skall kyrkogårdsmyndigheten på den ort där den avlidne&lt;br&gt;senast var kyrkobokförd på begäran medla mellan parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om parterna enas, skall myndigheten fastställa deras överenskommelse.&lt;br&gt;Om enighet inte kan uppnås, skall myndigheten i stället med eget yttrande&lt;br&gt;hänskjuta tvisten till länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Länsstyrelsen skall pröva vem som skall bestämma om kremering&lt;br&gt;eller om gravsättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen skall därvid särskilt beakta önskemål som den avlidne kan&lt;br&gt;ha haft. Hänsyn skall också tas till parternas personliga förhållande till den&lt;br&gt;avlidne, främst sammanlevnad, släktskap eller annan nära anknytning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Platsen för gravsättning m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;5 § Stoft eller aska får gravsättas bara på allmän eller enskild begravnings-&lt;br&gt;plats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får dock meddela föreskrifter om att med askan får förfaras&lt;br&gt;på något annat sätt. Beslut i sådana ärenden meddelas av länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Sådana delar av stoftet som inte har förbränts vid kremeringen skall&lt;br&gt;tillföras askurnan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte kan ske, skall krematoriemyndigheten låta förstöra delarna&lt;br&gt;eller gravsätta dem inom en allmän begravningsplats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Vid gravsättningen får inte förekomma något som strider mot för-&lt;br&gt;rättningens helgd och allvarliga innebörd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Regeringen får meddela sådana föreskrifter om gravsättning som&lt;br&gt;behövs med hänsyn till hälsoskyddet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Villkor för kremering och gravsättning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;9 § Stoft får inte kremeras eller gravsättas utan att ett sådant intyg som&lt;br&gt;avses i 4 kap. 10 § har lämnats till krematoriemyndigheten eller den som&lt;br&gt;förvaltar begravningsplatsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får meddela föreskrifter om att kremering eller gravsättning Prop. 1990/91:10&lt;br&gt;i vissa fall får ske även utan ett sådant intyg.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Tiden for kremering och gravsättning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;10 § Stoftet efter en avliden skall kremeras eller gravsättas snarast möj-&lt;br&gt;ligt och senast två månader efter dödsfallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det pastorsämbete som skall utfärda intyg för kremering eller gravsätt-&lt;br&gt;ning får dock medge anstånd med kremeringen eller gravsättningen, om&lt;br&gt;det finns särskilda skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om stoftet inte har kremerats eller gravsatts inom föreskriven tid, skall&lt;br&gt;pastorsämbetet undersöka anledningen till dröjsmålet och, om det behövs,&lt;br&gt;underrätta den kommun som anges i 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Askan efter en avliden som har kremerats i Sverige skall gravsättas&lt;br&gt;inom ett år från kremeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den myndighet som förvarar askan får dock medge anstånd med grav-&lt;br&gt;sättningen, om det finns särskilda skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Om askan inte har gravsatts inom den tid som sägs i 11 §, skall den&lt;br&gt;myndighet som förvarar askan låta gravsätta den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessförinnan skall den som skall ordna med gravsättningen lämnas&lt;br&gt;tillfälle att själv låta gravsätta askan.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förvaring av aska&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;13 § I avvaktan på gravsättningen skall askan förvaras av en krematorie-&lt;br&gt;myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Askan får även förvaras av kyrkogårdsmyndigheten på den ort där askan&lt;br&gt;skall gravsättas eller, om platsen för gravsättningen inte är bestämd, av&lt;br&gt;kyrkogårdsmyndigheten på den ort där den avlidne senast var kyrkobok-&lt;br&gt;ford.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Utlämnande av aska&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;14 § Efter kremering får askan lämnas ut till någon enskild bara om&lt;br&gt;denne skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— föra över askan till en begravningsplats som inte är belägen vid&lt;br&gt;krematoriet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— gravsätta askan på någon annan plats än en begravningsplats, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— föra ut askan ur Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Askan får lämnas ut bara om det finns betryggande säkerhet for att&lt;br&gt;den kommer att hanteras på ett pietetsfullt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Om det for den myndighet som förvarar askan är känt att det råder&lt;br&gt;tvist om platsen för gravsättningen, får askan inte lämnas ut eller på annat&lt;br&gt;sätt föras bort förrän tvisten är slutligt löst.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Aska som har förts in till Sverige&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;17 § Aska som efter kremering har förts in till Sverige skall i avvaktan på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gravsättningen lämnas över till förvaring i enlighet med föreskrifterna i &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;10&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §. I fråga om utlämnande av askan skall föreskrifterna i 14—16 §§ Prop. 1990/91: 10&lt;br&gt;tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Askan skall gravsättas inom ett år från det att den fördes in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den myndighet som förvarar askan får dock medge anstånd med grav-&lt;br&gt;sättningen, om det finns särskilda skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om askan inte har gravsatts inom den föreskrivna tiden, skall föreskrif-&lt;br&gt;terna i 12 § tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 kap. Flyttning av gravsatt stoft eller aska&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1 § Stoft eller aska som har gravsatts på en begravningsplats får inte&lt;br&gt;flyttas från en gravplats för att gravsättas någon annanstans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd får dock ges till en sådan flyttning, om det finns särskilda skäl&lt;br&gt;för det och om det är klarlagt var stoftet eller askan skall gravsättas på nytt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Frågor om tillstånd enligt 1 § andra stycket prövas av kyrkogårds-&lt;br&gt;myndigheten, om flyttning skall ske från eller inom en allmän begravnings-&lt;br&gt;plats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 andra fall prövas frågor om tillstånd av länsstyrelsen, som därvid skall&lt;br&gt;höra innehavaren av begravningsplatsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Trots det som sägs il § får kyrkogårdsmyndigheten ta ut aska som&lt;br&gt;har gravsatts i ett utrymme i ett kolumbarium eller en urnmur där gravrät-&lt;br&gt;ten har upphört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Askan skall i så fall grävas ned inom begravningsplatsen eller inom&lt;br&gt;någon annan närbelägen begravningsplats.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7 kap. Gravrätt&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Utövande av gravrätt m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Gravrätten får utövas bara av den som i gravboken eller gravregistret&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är antecknad som innehavare av gravrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När gravrättsinnehavaren har avlidit, får dock den som ordnar med&lt;br&gt;gravsättningen utöva de befogenheter som tillkommer en gravrättsinne-&lt;br&gt;havare och som har samband med gravsättningen av den avlidne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Gravrätten får inte pantsättas eller utmätas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Gravrättsinnehavarens ansvar för gravplatsen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;3 § Innehavaren av gravrätten skall hålla gravplatsen i ordnat och värd-&lt;br&gt;igt skick.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Upplåtelse av gravrätt&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;4 § En gravrätt får upplåtas till en juridisk person bara om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § En gravrätt får upplåtas för viss tid, minst 15 och högst 50 år, eller för&lt;br&gt;alltid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upplåtelse för alltid gäller bara så länge gravplatsen utgör en del av en Prop. 1990/91:10&lt;br&gt;allmän begravningsplats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Om någon upplåtelsetid inte har bestämts, varar upplåtelsen i 25 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Upplåtaren skall utfärda gravbrev till bevis om att gravrätten upplå-&lt;br&gt;tits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Om avgift skall betalas för gravrätten, skall det ske vid upplåtelsen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förnyelse av upplåtelse&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;9 § När upplåtelsetiden för gravrätten går ut, har gravrättsinnehavaren&lt;br&gt;rätt till en ny upplåtelse, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— gravplatsen är väl vårdad,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— upplåtelsen inte medför något synnerligt men för begravningsplat-&lt;br&gt;sens ändamålsenliga ordnande och skötsel, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— gravrättsinnehavaren dessförinnan har anmält att han vill få upplå-&lt;br&gt;telsen förnyad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § I god tid innan upplåtelsetiden går ut skall upplåtaren underrätta&lt;br&gt;gravrättsinnehavaren om förutsättningarna för en ny upplåtelse.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;överlåtelse och återlämnande av gravrätt&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;11 § Gravrätten får överlåtas bara till någon som genom släktskap eller&lt;br&gt;på något annat sätt har nära anknytning antingen till överlåtaren eller till&lt;br&gt;någon som är gravsatt inom gravplatsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om överlåtelse prövas av upplåtaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Gravrätten får återlämnas till upplåtaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Gravrätten får inte överlåtas eller återlämnas mot betalning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;övergång av gravrätt vid innehavarens död m. m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;14 § När en gravrättsinnehavare avlider, får gravrätten gå över bara till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— någon som genom släktskap eller på något annat sätt har nära&lt;br&gt;anknytning antingen till den avlidne gravrättsinnehavaren eller till&lt;br&gt;någon som är gravsatt inom gravplatsen, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— allmänna arvsfonden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gravrätten får inte gå över till någon som inte är villig att överta den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Gravrätten går över till någon eller några av dem som anges i 14 §&lt;br&gt;om det har förordnats om detta vid upplåtelsen eller genom ett senare&lt;br&gt;skriftligt förordnande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra fall bestämmer den avlidnes efterlevande make och arvingar till&lt;br&gt;vem eller vilka av dem som gravrätten skall gå över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Den avlidne gravrättsinnehavarens dödsbo skall inom sex månader&lt;br&gt;från dödsfallet till upplåtaren anmäla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— vem eller vilka gravrätten har gått över till enligt 15 §, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— att det inte finns någon som gravrätten har gått över till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Om dödsboet inte inom föreskriven tid gör en sådan anmälan som Prop. 1990/91: 10&lt;br&gt;avses i 16 §, skall upplåtaren förelägga dödsboet att inom viss tid fullgöra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;denna skyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Om ett föreläggande enligt 17 § inte följs eller om det inte finns&lt;br&gt;någon som gravrätten har gått över till enligt 15 §, skall upplåtaren besluta&lt;br&gt;att gravrätten skall gå över till någon som avses i 14 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Om det inte finns någon som gravrätten kan gå över till enligt 14 §,&lt;br&gt;skall gravrätten anses återlämnad till upplåtaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § När en gravrätt skall anses återlämnad enligt 19 § är upplåtaren&lt;br&gt;skyldig att behålla gravplatsen under minst 15 år från gravsättningen till&lt;br&gt;förmån för den som senast har gravsatts där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gravanordning behöver behållas bara om kostnaden for skötseln av&lt;br&gt;gravplatsen betalas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Gravsättning inom gravplatsen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;21 § Gravrättsinnehavaren har rätt att bestämma vilka som skall grav-&lt;br&gt;sättas inom gravplatsen, om inte något annat följer av föreskrifterna i&lt;br&gt;denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § Om det finns flera gravrättsinnehavare och de inte kan enas om&lt;br&gt;vilka som skall gravsättas inom gravplatsen, beslutar upplåtaren om grav-&lt;br&gt;sättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § När upplåtaren beslutar om gravsättning i fall som anges i 22 § skall&lt;br&gt;företräde ges enligt reglerna om arvsrätt. Därvid skall dock beaktas att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— barn har företräde framför barnbarn,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— föräldrar har företräde framför syskon,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— syskon har företräde framför syskonbarn,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— plats bör beredas for makar tillsammans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid lika rätt enligt första stycket eller om det annars finns särskilda skäl&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;for det får också beaktas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— närmare personlig anknytning till dem som har gravsatts inom grav-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;platsen eller till orten, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— andra särskilda förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra fall skall vid lika rätt företräde ges åt den som avlider först.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 § Upplåtaren får vägra gravsättning inom gravplatsen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— om gravsättningen inte kan ske utan att stoft eller aska som har&lt;br&gt;gravsatts inom gravplatsen skadas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— om det är uppenbart att gravsättningen inte stämmer överens med&lt;br&gt;tidigare gravrättsinnehavares önskan, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— om gravsättningen står i strid med pietetens krav.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Gravanordningar m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;25 § Gravplatsen får förses med gravanordning, om det inte strider mot&lt;br&gt;vad som är avsett att gälla för den del av begravningsplatsen där gravplat-&lt;br&gt;sen är belägen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 § Gravrättsinnehavaren bestämmer gravanordningens utseende Prop. 1990/91:10&lt;br&gt;och beskaffenhet. Detsamma gäller gravplatsens utsmyckning och ord-&lt;br&gt;nande i övrigt. Upplåtaren får dock besluta de begränsningar i gravrättsin-&lt;br&gt;nehavarens bestämmanderätt som är nödvändiga för att tillgodose en god&lt;br&gt;gravkultur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 § Innan en gravanordning sätts upp, skall upplåtaren pröva om den är&lt;br&gt;sådan att den kan tillåtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 § När en gravanordning har blivit uppsatt, får den inte föras bort utan&lt;br&gt;upplåtarens medgivande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medgivande skall lämnas, om det inte finns risk för att man förfar med&lt;br&gt;gravanordningen på ett ovärdigt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 § Gravanordningar får inte pantsättas eller utmätas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ändringar på gravplatsen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;30 § Upplåtaren får göra ändringar på gravplatsen bara om gravrättsin-&lt;br&gt;nehavaren medger det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringar som är nödvändiga för att tillgodose kraven på miljöskydd,&lt;br&gt;hälsoskydd och arbetarskydd får dock genomföras, även om gravrättsinne-&lt;br&gt;havaren motsätter sig ändringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 § Om skador måste förebyggas, har upplåtaren rätt att genast genom-&lt;br&gt;föra nödvändiga åtgärder på gravplatsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gravrättsinnehavaren skall snarast därefter underrättas om åtgärderna.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Gravrättens upphörande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;32 § Gravrätten upphör när upplåtelsetiden går ut, när gravrätten åter-&lt;br&gt;lämnas till upplåtaren, när den förverkas enligt 33 § och när den förklaras&lt;br&gt;ha upphört enligt 34 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 § Upplåtaren får förklara gravrätten förverkad, om gravplatsen är&lt;br&gt;uppenbart vanvårdad och gravrättsinnehavaren inte avhjälper vanvården&lt;br&gt;inom ett år efter det att han har delgetts föreläggande om att sätta grav-&lt;br&gt;platsen i stånd. Föreläggandet skall innehålla upplysning om att gravrätten&lt;br&gt;kan förverkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En gravrätt får inte förverkas, om det är en myndighet som svarar för&lt;br&gt;gravplatsens vård och underhåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 § Om en allmän begravningsplats helt eller delvis läggs ned eller om&lt;br&gt;det skulle medföra synnerligt men för en begravningsplats ändamålsenliga&lt;br&gt;ordnande och skötsel att ha kvar gravrätter på platsen, får länsstyrelsen&lt;br&gt;besluta att de gravrätter som berörs skall flyttas över till andra platser. Om&lt;br&gt;det inte är möjligt eller om ingen rättsinnehavare begär att få behålla&lt;br&gt;gravrätten, får länsstyrelsen i stället besluta att rätten skall upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 § När gravrätten har upphört, gäller om gravanordningar vad som&lt;br&gt;föreskrivs i 28 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 § Det som gravrättsinnehavaren inte har fört bort från gravplatsen&lt;br&gt;inom sex månader efter gravrättens upphörande tillfaller upplåtaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det har uppstått tvist om bortförandet, räknas tiden från tvistens &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;slutliga avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 § Om en gravanordning har tillfallit upplåtaren och den är av kultur- Prop. 1990/91: 10&lt;br&gt;historiskt värde eller av något annat skäl bör bevaras för framtiden, skall&lt;br&gt;upplåtaren om möjligt lämna kvar den på gravplatsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om gravanordningen ändå måste foras bort från gravplatsen, skall den&lt;br&gt;åter ställas upp inom begravningsplatsen eller på någon annan lämplig och&lt;br&gt;därtill avsedd plats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare föreskrifter om hänsynen till kulturminnesvårdens intressen&lt;br&gt;finns i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8 kap. Särskilda bestämmelser&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Gravsättning utan upplåtelse av gravrätt&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Om någon gravsätts inom en bestämd gravplats på en allmän&lt;br&gt;begravningsplats och gravplatsen inte kan upplåtas till någon med gravrätt,&lt;br&gt;skall gravplatsen förbehållas den avlidne under minst 15 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om gravanordningar tillämpas 7 kap. 25-29 och 35-37 §§. Med&lt;br&gt;gravrättsinnehavare avses därvid den som ordnar med gravsättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som villkor för att förse gravplatsen med en gravanordning får inneha-&lt;br&gt;varen av begravningsplatsen bestämma att avgift för gravplatsen och kost-&lt;br&gt;naderna för dess skötsel betalas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Utförsel och införsel av stoft eller aska&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;2 § Föreskrifter om transport av stoft och aska till eller från Sverige får&lt;br&gt;meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Gravsättning och kremering under krig&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;3 § Om Sverige är i krig, får stoftet efter en person vars död har orsakats&lt;br&gt;av en krigsåtgärd eller en smittsam sjukdom gravsättas eller kremeras trots&lt;br&gt;att vad som sägs i denna lag eller i föreskrifter som har meddelats med stöd&lt;br&gt;av lagen inte kan iakttas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9 kap. Ansvar, vite, överklagande&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Ansvar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Den som uppsåtligen bryter mot föreskrifterna i 3 kap. 3 § eller 5&lt;br&gt;kap. 5 § döms till böter eller fängelse i högst sex månader, om gärningen&lt;br&gt;inte är belagd med straff i brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Vite&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;2 § Den som innehar en allmän eller enskild begravningsplats eller ett&lt;br&gt;krematorium och inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag eller enligt&lt;br&gt;föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får av länsstyrelsen vid&lt;br&gt;vite föreläggas att fullgöra skyldigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Den som underlåter att överlämna aska för förvaring i enlighet med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap. 17 § får av länsstyrelsen vid vite föreläggas att fullgöra sin skyldig-&lt;br&gt;het.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § En gravrättsinnehavare som har försett en gravplats med en grav- Prop. 1990/91:10&lt;br&gt;anordning eller någon annan anordning i strid mot vad upplåtaren har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beslutat får av länsstyrelsen vid vite föreläggas att ta bort anordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sådant föreläggande får meddelas även i andra fall, om det finns&lt;br&gt;synnerliga skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Om gravrättsinnehavaren inte följer ett vitesföreläggande enligt 4 §,&lt;br&gt;får tingsrätten besluta om handräckning för anordningens borttagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För sådan handräckning finns föreskrifter i 17 § handräckningslagen&lt;br&gt;(1981:847).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;överklagande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;6 § Kyrkogårds- eller krematoriemyndighetens beslut enligt denna lag&lt;br&gt;eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas&lt;br&gt;hos länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— polismyndighetens beslut om tillstånd till gravsättning eller kremer-&lt;br&gt;ing enligt 4 kap. 9 §, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— pastorsämbetets beslut om intyg för gravsättning eller kremering&lt;br&gt;enligt 4 kap. 10 § eller anstånd enligt 5 kap. 10 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Länsstyrelsens beslut i ett överklagat ärende får överklagas hos&lt;br&gt;kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hos kammarrätten får även överklagas länsstyrelsens beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i ärende som avses i 5 kap. 4 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— om förfarande med aska enligt 5 kap. 5 § andra stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— om flyttning av gravsatt stoft eller aska enligt 6 kap. 2 § andra&lt;br&gt;stycket, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— om överflyttning eller upphörande av gravrätt enligt 7 kap. 34 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Länsstyrelsens beslut att förelägga vite enligt 2, 3 eller 4 § får inte&lt;br&gt;överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Länsstyrelsens beslut i andra ärenden enligt denna lag än som avses i&lt;br&gt;7 och 8 §§ får överklagas hos regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 2 kap. 2 § den 1 januari 1993, och&lt;br&gt;i övrigt den 1 januari 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Genom den nya lagen upphävs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— lagen (1957:585) om jordfästning m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— lagen (1963:537) om gravrätt m.m. och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— begravningskungörelsen (1963: 540).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Tillstånd att anordna enskild begravningsplats som har meddelats av&lt;br&gt;regeringen enligt äldre föreskrifter gäller fortfarande. Detsamma gäller&lt;br&gt;tillstånd till framtida gravsättning inom en sådan begravningsplats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om och på vilka villkor som ytterligare gravsättning får ske inom&lt;br&gt;begravningsplatsen prövas efter den nya lagens ikraftträdande av länssty-&lt;br&gt;relsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om överklagande av länsstyrelsens beslut, gäller föreskrifterna i 9&lt;br&gt;kap. 9 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Tillstånd för en enskild person, enskild sammanslutning eller stiftelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att anlägga krematorium som har meddelats av regeringen enligt äldre&lt;br&gt;föreskrifter gäller fortfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För ett sådant krematorium skall det finnas en föreståndare. Vid tillämp-&lt;br&gt;ningen av den nya lagen skall med krematoriemyndigheten därvid avses&lt;br&gt;föreståndaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Vad som före den nya lagens ikraftträdande kan ha blivit förordnat vid&lt;br&gt;upplåtelse av gravrätt eller genom senare skriftligt förordnande i fråga om&lt;br&gt;övergång av gravrätt vid gravrättsinnehavarens död skall gälla utan&lt;br&gt;hinder av vad som följer av 7 kap. 15 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Den nya lagen innebär inte någon inskränkning i den rätt som kan&lt;br&gt;tillkomma en innehavare av gravplats i kyrka enligt äldre författningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. I fråga om förvaltning av medel, som har betalats in for vård och&lt;br&gt;underhåll av gravplats innan lagen (1963: 537) om gravrätt m.m. trädde i&lt;br&gt;kraft den 1 januari 1964, skall övergångsbestämmelserna till den lagen&lt;br&gt;fortfarande tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. Äldre föreskrifter skall fortfarande tillämpas i fråga om överklagande&lt;br&gt;av beslut som har meddelats före den nya lagens ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 10&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lagom ändring i folkbokföringslagen (1967:198)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om folkbokföringslagen (1967:198)'&lt;br&gt;dels att 32 § skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 31 § skall ha nedan angivna lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1990/91:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dödsfall anmäles skyndsamt till&lt;br&gt;pastorsämbete. Anmälan göres av&lt;br&gt;efterlevande make eller annan anhö-&lt;br&gt;rig, som sammanbott med den döde&lt;br&gt;eller av annan anledning finns på&lt;br&gt;platsen. Om sådan anmälningsskyl-&lt;br&gt;dig ej finnes, bör husfolk, husvärd&lt;br&gt;eller annan som är närmast till det&lt;br&gt;anmäla dödsfallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter om anmälan om&lt;br&gt;dödsfall samt om dödsbevis och in-&lt;br&gt;tyg om dödsorsaken finns i begrav-&lt;br&gt;ningslagen (1990:0000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av&lt;br&gt;lagens rubrik 1985:1121,&lt;br&gt;32 § 1970:314.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1970:314.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:10&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 4 kap. 12 § lagen (1988:950) om kulturminnen&lt;br&gt;m.m. skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begravningsplatser enligt detta&lt;br&gt;kapitel är sådana områden eller ut-&lt;br&gt;rymmen som avses i 1 § lagen&lt;br&gt;(1963: 537) om gravrätt m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begravningsplatser enligt detta&lt;br&gt;kapitel är sådana områden eller ut-&lt;br&gt;rymmen som avses i 1 kap. 1 § be-&lt;br&gt;gravningslagen (1990: 0000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om begravningsplatser omfattar också sådana byggna-&lt;br&gt;der på begravningsplatsen som inte är kyrkobyggnader samt fasta anord-&lt;br&gt;ningar såsom murar och portaler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;CIVILDEPARTEMENTET&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 oktober 1990&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Eng-&lt;br&gt;ström, Hjelm-Wallén, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström,&lt;br&gt;Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Freivalds, Wall-&lt;br&gt;ström, Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Larsson, Åsbrink&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Wallström&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Proposition med förslag till begravningslag&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1 Inledning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;De grundläggande bestämmelserna om begravningsverksamheten finns i&lt;br&gt;dag i tre författningar: lagen (1957:585) om jordfästning m.m. (ändrad&lt;br&gt;senast 1982:378), lagen (1963:537) om gravrätt m.m. (ändrad senast&lt;br&gt;1988:956) och begravningskungörelsen (1963:540, omtryckt 1982: 519,&lt;br&gt;ändrad senast 1988:1 195).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under 1970-talet och början av 1980-talet kom till regeringen in ett&lt;br&gt;flertal framställningar om ändringar i begravningslagstiftningen. Många av&lt;br&gt;framställningarna hade sin grund i att förutsättningarna för begravnings-&lt;br&gt;verksamheten på olika sätt hade förändrats under den tid som den nuva-&lt;br&gt;rande lagstiftningen varit i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Chefen för civildepartementet tillsatte i juni 1983 en arbetsgrupp för att&lt;br&gt;se över lagstiftningen. Några direktiv för översynen utfärdades inte. Av-&lt;br&gt;sikten var att arbetgruppen skulle pröva de framställningar som hade gjorts&lt;br&gt;och även göra en mera teknisk översyn av begravningslagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen avlämnade i april 1987 betänkandet (SOU 1987:16)&lt;br&gt;Begravningslag. Arbetsgruppens sammanfattning av sitt betänkande och&lt;br&gt;upprättade lagförslag bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1&lt;br&gt;och 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över de remissin-&lt;br&gt;stanser som har yttrat sig bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga&lt;br&gt;3. En sammanställning av remissvaren har publicerats av civildepartemen-&lt;br&gt;tet (Ds 1988: 17).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 21 juni 1990 att inhämta lagrådets yttrande över&lt;br&gt;lagförslag som utarbetats i ärendet. De till lagrådet remitterade lagförsla-&lt;br&gt;gen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet som bilaga 5. Lagrådet har i&lt;br&gt;allt väsentligt godtagit lagförslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de förslag som jag nu lägger fram har jag med undantag av en språklig&lt;br&gt;avvikelse beaktat vad lagrådet anfört. Därutöver har i lagtexten en del&lt;br&gt;redaktionella ändringar gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med att jag behandlar de enskilda paragrafer som berörs av Prop. 1990/91: 10&lt;br&gt;lagrådets yttrande tar jag upp lagrådets synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Allmän motivering&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Allmänna utgångspunkter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande begravningslagstiftningen har varit i kraft i över 25 år.&lt;br&gt;Under denna tid har samhället på olika sätt förändrats. Förutsättningarna&lt;br&gt;för begravningsverksamheten är därför i många avseenden annorlunda i&lt;br&gt;dag än när den nuvarande lagstiftningen kom till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nya former för familjebildning och den ökande frekvensen av flera&lt;br&gt;äktenskap eller andra samlevnadsformer under en persons livstid har fört&lt;br&gt;med sig att det i dag inte är lika naturligt som tidigare vem av de&lt;br&gt;efterlevande som skall ombesörja begravningen. Formerna för denna och&lt;br&gt;var gravsättning skall ske kan föranleda meningsmotsättningar. Anled-&lt;br&gt;ningen härtill är bl.a. att nya seder och etiska värderingar har vunnit insteg&lt;br&gt;i vårt land och att medborgarna inte i samma utsträckning som tidigare har&lt;br&gt;en fast ankytning till någon bestämd ort i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya värderingarna har i olika hänseenden påverkat begravnings-&lt;br&gt;skicket. Sedan början av 1960-talet har sålunda kremeringsfrekvensen för&lt;br&gt;landet som helhet ökat från drygt 25 procent till mellan 50 och 60 procent.&lt;br&gt;Ökningen är särskilt markant i tätorterna. På flera orter är kremeringsfrek-&lt;br&gt;vensen omkring 90 procent. Detta har ställt krav på huvudmännen för de&lt;br&gt;allmänna begravningsplatserna att anpassa verksamheten till nya behov&lt;br&gt;när det gäller gravplatser och andra gravområden, t.ex. minneslundar.&lt;br&gt;Invandringen från länder med en annan kulturtradition har vidare fört&lt;br&gt;med sig att verksamheten på en del håll har fått anpassas så att den i&lt;br&gt;möjligaste mån tillgodoser önskemålen från olika befolkningsgrupper med&lt;br&gt;skilda trosuppfattningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande begravningslagstiftningen utgår i viss mån från det&lt;br&gt;kristna begravningsskicket. Det gäller bl.a. kravet på invigning av begrav-&lt;br&gt;ningsplatser. Verksamheten som sådan bygger på traditioner som har en&lt;br&gt;djup förankring i vårt land. Det är enligt min mening viktigt att slå vakt om&lt;br&gt;dessa värden. Samtidigt har det emellertid kommit fram behov av att ha&lt;br&gt;reglerna så allmängiltigt utformade att de så långt som det är praktiskt&lt;br&gt;möjligt ger utrymme åt var och en att själv — oavsett uppfattning i tros-&lt;br&gt;och livsåskådningsfrågor — bestämma i frågor som har samband med en&lt;br&gt;begravning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Befolkningens ökade rörlighet i dagens Sverige har medfört betydande&lt;br&gt;administrativa problem för kyrkogårdsförvaltningarna. Svårigheterna att&lt;br&gt;hålla gravböckema och gravregistren aktuella blir alltmer märkbara. Kost-&lt;br&gt;nadsutvecklingen och det moderna samhällets syn på miljö- och arbetar-&lt;br&gt;skyddet har lett till att begravningsplatserna måste skötas på ett mer&lt;br&gt;rationellt sätt än tidigare och med utnyttjande av stordriftens alla fördelar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt att förutsättningarna för kyrkogårdsmyndigheterna att&lt;br&gt;driva sina verksamheter är goda. Å andra sidan måste också beaktas de&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;krav som medborgarna kan ställa när det gäller sådana inte lika mätbara Prop. 1990/91: 10&lt;br&gt;faktorer som pietet och respekt för religiösa och etiska värderingar. Jag&lt;br&gt;anser att det från fall till fall måste göras en avvägning mellan dessa olika&lt;br&gt;intressen. Det ligger i sakens natur att de strikt rationella kraven därvid&lt;br&gt;kan få vika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begravningsplatserna utgör en viktig del av vårt kulturarv. Detta förhål-&lt;br&gt;lande avspeglas på olika sätt i den nuvarande lagstiftningen. Begravnings-&lt;br&gt;platserna åtnjuter sålunda ett särskilt rättsligt skydd och det ställs särskilda&lt;br&gt;krav på hänsynstagande till kulturminnesvårdens intressen. Hänsynen till&lt;br&gt;sistnämnda intressena kommer också till uttryck i lagen (1988:950) om&lt;br&gt;kulturminnen m.m. (ändrad senast 1990:428, kulturminneslagen). Enligt&lt;br&gt;min mening är det nödvändigt att dessa intressen tas väl till vara också i&lt;br&gt;fortsättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anordnandet och skötseln av de allmänna begravningsplatserna är en&lt;br&gt;samhällsverksamhet som genom särskild lagstiftning har anförtrotts kyrko-&lt;br&gt;kommunerna eller i några fall kommunerna. Denna specialreglerade verk-&lt;br&gt;samhet kompletteras i dag av olika lokala insatser inom ramen för den&lt;br&gt;allmänna kyrkokommunala och kommunala kompetensen. Jag anser att&lt;br&gt;denna ordning bör behållas. Parallellt med de lagstadgade uppgifterna bör&lt;br&gt;huvudmännen alltså inom ramen för sin allmänna kompetens få möjlighet&lt;br&gt;att engagera sig i begravningsverksamheten på det sätt som de själva finner&lt;br&gt;lämpligt med hänsyn till de lokala förhållandena. Enligt min mening bör&lt;br&gt;även den specialreglerade delen av verksamheten innehålla betydande&lt;br&gt;inslag av kommunalt självbestämmande. Genom lagstiftningen bör därför&lt;br&gt;möjligheter till lokala variationer inte begränsas i andra fall än när det kan&lt;br&gt;sägas föreligga ett starkt samhälleligt intresse av att så sker. Det kan gälla&lt;br&gt;fall när det krävs en samordning av verksamheten för landet som helhet&lt;br&gt;eller garantier för enskildas rättssäkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av det sist anförda följer att lagstiftningen i möjligaste mån bör inne-&lt;br&gt;hålla rambestämmelser för verksamheten. Regler som mera i detalj styr hur&lt;br&gt;uppgifterna skall fullgöras bör undvikas. En ny lagstiftning bör vidare vara&lt;br&gt;så utformad att den kan tillämpas av såväl stora som små förvaltningsen-&lt;br&gt;heter. Även om många frågor är gemensamma, är det nämligen påtagligt&lt;br&gt;att förutsättningarna för skötseln av en begravningsplats är mycket skif-&lt;br&gt;tande mellan tätort och glesbygd. Förhållandena varierar också mellan&lt;br&gt;olika delar av landet. Skillnaderna avspeglar sig bl.a. i att problem som&lt;br&gt;uppträder på vissa håll kan vara helt okända på andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 1 januari 1983 trädde en betydelsefull reform på det kyrkliga&lt;br&gt;området i kraft. Genom ändringar i övergångsbestämmelserna till rege-&lt;br&gt;ringsformen gäller från den angivna tidpunkten nya regler om formerna för&lt;br&gt;den kyrkliga lagstiftningen. Vidare har kyrkomötet reformerats genom&lt;br&gt;lagen (1982:942) om svenska kyrkan (omtryckt 1988:1429, ändrad senast&lt;br&gt;1990:298) och lagen (1982:943) om kyrkomötet (omtryckt 1985:892,&lt;br&gt;ändrad senast 1990: 299). De nya reglerna innebar väsentliga nyheter i&lt;br&gt;fråga om normgivningen på det kyrkliga området. Kyrkomötet har numera&lt;br&gt;kompetens att genom kyrklig kungörelse meddela föreskrifter i olika inom-&lt;br&gt;kyrkliga ämnen som t.ex. i fråga om svenska kyrkans sakrament, gudstjänst&lt;br&gt;och övriga handlingar. När det gäller den nuvarande lagstiftningen på&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;begravningsområdet, innebär detta att de flesta bestämmelserna i det Prop. 1990/91: 10&lt;br&gt;avsnitt i jordfästningslagen som rör jordfästning i svenska kyrkans ord-&lt;br&gt;ning, numera omfattas av kyrkomötets normgivningskompetens. Den nya&lt;br&gt;begravningslagstiftningen bör anpassas till dessa ändrade konstitutionella&lt;br&gt;förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser att arbetsgruppens förslag på de flesta punkter väl tillgodoser&lt;br&gt;de krav som jag menar bör ställas på en framtida begravningslagstiftning.&lt;br&gt;Förslaget har också i stort godtagits av remissinstanserna. Kritiken har&lt;br&gt;främst riktats mot enskildheter i förslaget. Arbetsgruppens förslag bör&lt;br&gt;därför i sina huvuddrag kunna läggas till grund för en ny lagstiftning på&lt;br&gt;begravningsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag återkommer i det följande med närmare kommentarer till de en-&lt;br&gt;skilda förslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Begravningsplatser&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;2.2.1 Huvudmannaskapet för allmänna begravningsplatser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Allmänna begravningsplatser skall anordnas och hållas&lt;br&gt;av pastoraten inom svenska kyrkan. Regeringen får besluta att&lt;br&gt;denna skyldighet i stället skall åligga en borgerlig kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Arbetsgruppens förslag lämnas i allmänhet utan&lt;br&gt;erinran. Statskontoret förordar emellertid att huvudmannafrågan avse-&lt;br&gt;ende de allmänna begravningsplatserna utreds.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Gravsättning av stoft eller aska bör i likhet med&lt;br&gt;vad som nu gäller i princip få ske endast på en allmän eller enskild&lt;br&gt;begravningsplats. Från samhällets sida måste man alltså se till att det finns&lt;br&gt;allmänna begravningsplatser i tillräcklig omfatting. Enligt gravrättslagen&lt;br&gt;ligger huvudmannaskapet för de allmänna begravningsplatserna i dag på&lt;br&gt;svenska kyrkans församlingar och samfälligheter. Regeringen kan dock&lt;br&gt;förordna att en borgerlig kommun i stället skall ha ansvaret, men det har&lt;br&gt;bara skett i begränsad utsträckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening finns det inte någon anledning att göra några princi-&lt;br&gt;piella ändringar beträffande huvudmannaskapet för de allmänna begrav-&lt;br&gt;ningsplatserna. I förhållande till vad som gäller i dag och till arbetsgrup-&lt;br&gt;pens förslag bör emellertid den ändringen göras att skyldigheten att an-&lt;br&gt;ordna och hålla allmänna begravningsplatser skall läggas på pastoraten.&lt;br&gt;Enligt församlingslagen (1988:180, ändrad senast 1990:300) skall nämli-&lt;br&gt;gen denna angelägenhet skötas lägst på pastoratsnivå, dvs. enförsamlings-&lt;br&gt;pastorat eller pastoratssamfälligheter. För särskilda fall bör emellertid&lt;br&gt;regeringen liksom för närvarande kunna besluta att ansvaret i stället skall&lt;br&gt;falla på en borgerlig kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt gravrättslagen åligger det huvudmännen att hålla allmänna be-&lt;br&gt;gravningsplatser med erforderligt antal gravplatser. Vad som menas med&lt;br&gt;erforderligt antal har inte angetts. Detta problem hänger samman med&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;frågan om vilken krets av människor som skall anses ha rätt att vid sin död Prop. 1990/91:10&lt;br&gt;få bli gravsatta på en viss begravningsplats. Jag skall senare återkomma till&lt;br&gt;denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.2.2 Begravningsplatser för dem som inte tillhör något kristet trossamfund&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Stiftssamfälligheterna inom svenska kyrkan skall an-&lt;br&gt;ordna och hålla allmänna begravningsplatser med särskilda grav-&lt;br&gt;platser för dem som inte tillhör något kristet trossamfund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om regeringen beslutat att en borgerlig kommun skall anordna&lt;br&gt;och hålla allmän begravningsplats, skall dock kommunen inom sitt&lt;br&gt;område ha detta ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Arbetsgruppen berör inte frågan om begravnings-&lt;br&gt;platser för dem som inte tillhör något kristet trossamfund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund till mitt förslag: I betänkandet (SOU 1986:17 och 18) Framtid&lt;br&gt;i samverkan lade 1982 års kyrkokommitté fram bl.a. förslag till en ny&lt;br&gt;församlingslag. Kommittén föreslog att det i denna lag skulle tas in en&lt;br&gt;bestämmelse om att svenska kyrkans stiftssamfälligheter skulle ha kompe-&lt;br&gt;tensen att anlägga och underhålla begravningsplatser för icke kristna tros-&lt;br&gt;bekännare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid remissbehandlingen av betänkandet tillstyrktes förslaget av en&lt;br&gt;knapp majoritet av remissinstanserna. De flesta av de negativa remissin-&lt;br&gt;stanserna ifrågasatte av religionsfrihetsskäl det lämpliga i att organ inom&lt;br&gt;svenska kyrkan skulle ha detta ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kyrkokommitténs förslag på denna punkt ledde inte till någon lagstift-&lt;br&gt;ning. Dåvarande civilministern uttalade i prop. 1987/88:31 Ny organisa-&lt;br&gt;tion på lokal- och stiftsplanet i svenska kyrkan, m.m. följande (s. 101).&lt;br&gt;”Jag ansluter mig till kommitténs förslag i sak. Däremot finner jag det inte&lt;br&gt;lämpligt att i en ny lag som främst gäller svenska kyrkans församlingar&lt;br&gt;skriva in en bestämmelse som avser förpliktelser mot icke kristna trosbe-&lt;br&gt;kännare. Föreskrifter om stiftssamfalligheternas ansvar för denna uppgift&lt;br&gt;bör således meddelas i en särskild lag. Jag avser att återkomma med förslag&lt;br&gt;till en sådan lag i ett annat sammanhang.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Något särskilt uttalande i denna fråga gjorde inte riksdagen vid behand-&lt;br&gt;lingen av propositionen (KU 1987/ 88:30, rskr. 181).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att stiftssamfälligheterna skall få kompetens att handha begravnings-&lt;br&gt;platser för icke kristna trosbekännare har också tagits upp av stiftsstyrelsen&lt;br&gt;i Lunds stift i en skrivelse till civildepartementet (RÄ 2115/89).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Med den ökade invandringen i Sverige har det på&lt;br&gt;flera håll i landet kommit att uppstå behov av särskilda gravplatser för i&lt;br&gt;synnerhet icke kristna trosbekännare. Det gäller framför allt judiska tros-&lt;br&gt;bekännare och muslimer som av religiöst betingade skäl har särskilda&lt;br&gt;önskemål beträffande gravplatsernas läge och utformning. I allmänhet kan&lt;br&gt;dessa önskemål inte tillgodoses inom befintliga allmänna begravningsplat-&lt;br&gt;ser som ofta präglas av det kristna begravningsskicket. I de enskilda&lt;br&gt;församlingarna eller pastoraten är det icke kristna befolkningsunderlaget i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;allmänhet for lågt för att motivera anläggandet av särskilda begravnings- Prop. 1990/91: 10&lt;br&gt;piatser eller särskilda anordningar på befintliga begravningsplatser for&lt;br&gt;dessa grupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag har anfört i det föregående bör huvudmannaskapet för begrav-&lt;br&gt;ningsplatserna ligga hos svenska kyrkans pastorat. Dessa har då ett ansvar&lt;br&gt;för att de avlidnas önskemål om begravning såvitt möjligt tillgodoses. Då&lt;br&gt;det kan finnas svårigheter att åstadkomma tillfredsställande lokala lös-&lt;br&gt;ningar på de aktuella problemen ligger det med ett bibehållet kyrkligt&lt;br&gt;huvudmannaskap närmast till hands att svenska kyrkans regionala organ&lt;br&gt;får ett ansvar för denna del av begravningsverksamheten. Detta kan som&lt;br&gt;kyrkokommittén har föreslagit ske genom att ansvaret läggs på stiftssam-&lt;br&gt;fälligheterna. Ansvaret bör därvid omfatta dem som inte tillhör något&lt;br&gt;kristet trossamfund och inte bara, som kyrkokommittén har föreslagit, de&lt;br&gt;icke kristna trosbekännarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stiftssamfälligheterna bör kunna lösa uppgiften på flera olika sätt. Så-&lt;br&gt;lunda bör de själva kunna anlägga och hålla allmänna begravningsplatser&lt;br&gt;avsedda för avlidna som inte tillhörde något kristet trossamfund. De bör&lt;br&gt;också kunna träffa avtal med en annan kyrklig kommun i stiftet att mot&lt;br&gt;ersättning tillhandahålla särskilda gravplatser för dem som inte tillhör&lt;br&gt;något kristet trossamfund på redan befintliga allmänna begravningsplatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill i det sammanhanget framhålla vikten av att de särskilda begrav-&lt;br&gt;ningsplatserna eller de särskilda områdena på allmänna begravningsplatser&lt;br&gt;utformas i nära samråd med företrädare för berörda trossamfund eller&lt;br&gt;andra grupper, så att deras olika önskemål kan tillgodoses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om regeringen beslutat att en borgerlig kommun skall anordna och hålla&lt;br&gt;allmän begravningsplats, bör kommunen inom sitt område ha motsva-&lt;br&gt;rande ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.2.3 Enskilda begravningsplatser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Enskilda begravningsplatser får efter prövning av läns-&lt;br&gt;styrelsen anordnas av trossamfund och stiftelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens beslut i ett tillståndsärende skall kunna överklagas&lt;br&gt;hos regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Arbetsgruppen föreslår att endast trossamfund&lt;br&gt;skall få anordna enskild begravningsplats och att länsstyrelsens beslut i en&lt;br&gt;sådan fråga skall få överklagas hos kammarkollegiet i sista instans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Arbetsgruppens förslag har fått ett blandat motta-&lt;br&gt;gande av remissinstanserna. Ett tiotal remissinstanser är kritiska mot att&lt;br&gt;endast trossamfund skall kunna få anordna enskilda begravningsplatser.&lt;br&gt;Ett par remissinstanser anser att regeringen även i fortsättningen skall&lt;br&gt;pröva frågor om tillstånd. Enligt kammarkollegiet bör förutsättningarna&lt;br&gt;för tillstånd preciseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Enligt 2 § andra stycket gravrättslagen kan&lt;br&gt;regeringen ge tillstånd till anordnande av enskild begravningsplats. Ansök-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningar om sådana tillstånd har varit sparsamt förekommande under senare Prop. 1990/91:10&lt;br&gt;år. Enligt arbetsgruppens redovisning kom det under perioden 1975-1985&lt;br&gt;inte in mer än ett tjugotal ansökningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anordnande och förvaltning av begravningsplatser är självfallet i första&lt;br&gt;hand en samhällelig uppgift. Begravningsplatser förutsätts bestå under lång&lt;br&gt;tid. Kraven beträffande vård och förvaltning måste ställas högt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utrymmet för möjligheterna att anordna enskilda begravningsplatser&lt;br&gt;blir därmed begränsat, vilket framgår av att endast ett fåtal ansökningar&lt;br&gt;härom har bifallits. Härav kan man dock inte dra slutsatsen att det inte&lt;br&gt;skulle finnas något nämnvärt behov av regler som gör det möjligt för&lt;br&gt;enskilda att anordna begravningsplatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudmannaskapet för de allmänna begravningsplatserna skall enligt&lt;br&gt;mitt förslag primärt ligga hos svenska kyrkans pastorat. Härvid förutsätts&lt;br&gt;visserligen att alla skall behandlas lika, oberoende av samfundstillhörighet.&lt;br&gt;Det går emellertid inte att bortse ifrån att medlemmar av andra trossam-&lt;br&gt;fund kan hysa föreställningar om att svenska kyrkans intressen ges före-&lt;br&gt;träde. Andra trossamfund kan därför vilja anordna egna begravningsplat-&lt;br&gt;ser. Sådana önskemål kan finnas även av andra skäl. Trossamfunden kan&lt;br&gt;t.ex. vilja anordna begravningsplatser som är utformade helt i enlighet med&lt;br&gt;deras önskemål och behov. Jag menar därför att det även i fortsättningen&lt;br&gt;bör finnas möjligheter för trossamfund att anordna egna begravningsplat-&lt;br&gt;ser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om således trossamfund bör ges rätt att anordna egna begravningsplat-&lt;br&gt;ser är det svårt att motivera att samma rätt inte skall tillkomma andra&lt;br&gt;enskilda subjekt. Från principiell synpunkt är det inte tillfredsställande att&lt;br&gt;trossamfund ges en sådan särställning att möjligheten till gravsättning&lt;br&gt;inom någon annan begravningsplats än sådan som handhas av trossam-&lt;br&gt;fund blir nästan helt utesluten. Ett ökande antal människor föredrar att&lt;br&gt;hålla sig utanför alla trossamfund och somliga kan ha starka önskemål om&lt;br&gt;att kunna få bli gravsatta på religiöst neutral mark. Det kan också vara så&lt;br&gt;att samhällsgrupper som hålls samman av annat än en gemensam livs-&lt;br&gt;åskådning, t.ex. en släkt, vill anordna egna begravningsplatser. Det saknas&lt;br&gt;enligt min mening skäl för att det från samhällets sida skall resas några&lt;br&gt;absoluta hinder mot att tillgodose sådana önskemål, om vissa förutsätt-&lt;br&gt;ningar i övrigt kan uppfyllas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att en enskild begravningsplats skall få anordnas måste det för det&lt;br&gt;första finnas något godtagbart skäl av det slag som jag nyss har berört. Det&lt;br&gt;måste sålunda krävas att syftet med att anordna begravningsplatsen är&lt;br&gt;seriöst. Enskilda begravningsplatser som drivs av kommersiella intressen&lt;br&gt;kan under inga omständigheter tilllåtas. Vidare måste det krävas att det&lt;br&gt;finns grund för antagandet att sökanden skall komma att fullgöra sina&lt;br&gt;skyldigheter med avseende på skötsel och bevarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till dessa krav och till att behovet för andra än trossamfund&lt;br&gt;av att anordna en egen begravningsplats trots allt torde vara begränsat&lt;br&gt;anser jag att det är tillräckligt att stiftelser — förutom trossamfund — skall&lt;br&gt;ha mölighet att anordna sådana begravningsplatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndsprövningen när det gäller anordnande av enskilda begravnings-&lt;br&gt;platser bör som arbetsgruppen föreslår läggas hos länsstyrelserna. I motsats&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till arbetsgruppen anser jag däremot att länsstyrelsernas beslut inte bör Prop. 1990/91:10&lt;br&gt;överklagas hos kammarkollegiet utan hos regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.2.4 Rätten till gravplats på de allmänna begravningsplatserna&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: I en ny lag slås det fast dels att de som är kyrkobokförda&lt;br&gt;på orten har rätt till gravplats på ortens allmänna begravningsplats,&lt;br&gt;dels att gravplats får beredas även andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten till gravplats på en vanlig allmän begravningsplats får inte&lt;br&gt;vara beroende av att den avlidne tillhörde något eller ett visst&lt;br&gt;trossamfund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt med den skillnaden&lt;br&gt;att arbetsgruppen föreslår att rätt till gravplats skall föreligga inte bara för&lt;br&gt;dem som har kyrkobokförts på orten, utan även för dem som har nära&lt;br&gt;anknytning till den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Inga erinringar framförs mot arbetsgruppens förslag&lt;br&gt;att rätten till gravplats skall lagregleras och att denna rätt inte får vara&lt;br&gt;beroende av villkor angående trostillhörighet. Många remissinstanser an-&lt;br&gt;ser emellertid att skyldigheten att bereda gravplats skall begränsas till dem&lt;br&gt;som var kyrkobokförda på orten.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för mitt förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Nu finns det inga lagregler om rätt till gravplats&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns i gällande lagstiftning inte någon bestämmelse som ger den&lt;br&gt;enskilde rätt till gravsättning på någon bestämd begravningsplats. Visser-&lt;br&gt;ligen finns det en bestämmelse som gör det möjligt för den som har vägrats&lt;br&gt;upplåtelse av gravrätt att överklaga beslutet. Det finns emellertid inte&lt;br&gt;någon materiell regel som kan läggas till grund för besvärsprövningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsaknad av någon uttrycklig bestämmelse i ämnet är man hänvisad till&lt;br&gt;vad som kan anses följa av allmänna kommunalrättsliga principer. Av&lt;br&gt;dessa torde följa att den som är kyrkobokförd inom en församling eller&lt;br&gt;kommun har rätt att få sin gravplats där. I vad mån andra har en sådan rätt&lt;br&gt;är däremot mera ovisst. I praktiken har detta delvis oklara rättsläge inte&lt;br&gt;fört med sig några stora problem, eftersom de flesta huvudmännen brukar&lt;br&gt;bereda plats även åt dem som inte är bosatta på orten, om tillgången på&lt;br&gt;gravplatser medger det. I reglementen för begravningsplatserna anges det&lt;br&gt;ofta som villkor för sådana upplåtelser, att den avlidne har haft en viss&lt;br&gt;närmare anknytning till orten. Det är också vanligt att det i dessa fall tas ut&lt;br&gt;högre avgifter än annars. Det bör också framhållas att omkring hälften av&lt;br&gt;alla gravsättningar i landet sker inom befintliga gravplatser som tidigare&lt;br&gt;har upplåtits med gravrätt. I dessa fall är det i princip gravrättsinneha-&lt;br&gt;varna som bestämmer om gravsättning inom gravplatsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av lagregler &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är inte helt tillfredsställande att det av den nuvarande lagstiftningen&lt;br&gt;inte klart framgår var man har rätt till gravplats. Det är av väsentligt&lt;br&gt;intresse för människorna att veta var de kan räkna med att få sin sista vila.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Klargörande regler är också av betydelse som underlag for huvudmännens&lt;br&gt;planering och för prövningen av överklaganden. Jag föreslår därför att det&lt;br&gt;i lagstiftningen tas in en regel om att man skall ha rätt till gravplats på den&lt;br&gt;ort där man är kyrkobokförd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vårt rörliga samhälle uppkommer det naturligtvis ofta önskemål om&lt;br&gt;gravsättning på någon annan ort än den där den avlidne vid dödsfallet var&lt;br&gt;kyrkobokförd. Dels kan han själv ha känt sig mera hemmahörande på&lt;br&gt;någon annan ort, dels kan anhöriga som bor någon annanstans vara&lt;br&gt;angelägna om att kunna ha graven i sin närhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen föreslår att inte bara kyrkobokföringsorten skall kunna&lt;br&gt;grunda rätt till gravplats utan också att människorna skall tillförsäkras&lt;br&gt;gravplats på orter till vilka de har en nära anknytning. Den föreslagna&lt;br&gt;regelns innebörd torde i huvudsak svara mot vad som faktiskt redan&lt;br&gt;tillämpas på många håll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturligtvis är det inte uteslutet att det kan uppkomma situationer där&lt;br&gt;brist på möjligheter att ställa rättsliga anspråk på gravplats på någon annan&lt;br&gt;ort än kyrkobokföringsorten kan leda till stötande resultat. Med hänsyn till&lt;br&gt;kyrkogårdsmyndigheternas hittillsvarande liberala praxis förefaller emel-&lt;br&gt;lertid riskerna härför att vara så små att de inte motiverar införandet av en&lt;br&gt;från kommunalrättslig synpunkt tvivelaktig skyldighet för ett pastorat eller&lt;br&gt;en kommun att tillhandahålla gravplats åt andra än sådana personer som är&lt;br&gt;bosatta inom pastoratet respektive kommunen. En regel av sådant slag&lt;br&gt;skulle dessutom ge upphov till svåra tillämpningsproblem. Jag är därför&lt;br&gt;inte villig att föreslå en sådan utvidgad laglig rätt till gravplats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan sida av det här problemet är frågan om hur långt den kommu-&lt;br&gt;nala kompetensen sträcker sig när det gäller att bereda andra än försam-&lt;br&gt;lingsbor respektive kommunmedlemmar gravplats. Enligt min mening&lt;br&gt;torde det från kommunalrättslig synpunkt inte föreligga några hinder mot&lt;br&gt;kyrkogårdsmyndigheternas nuvarande praxis, i vart fall inte om tillhanda-&lt;br&gt;hållandet av gravplats för andra än dem som bor inom pastoratet respek-&lt;br&gt;tive kommunen sker mot en avgift som täcker kostnaderna. Huvudmän-&lt;br&gt;nen måste självfallet dessutom se till att gravplatser inte upplåts till andra&lt;br&gt;i sådan utsträckning att skyldigheten gentemot dem som bor inom pasto-&lt;br&gt;ratet eller kommunen inte kan uppfyllas. Det kan emellertid finnas anled-&lt;br&gt;ning att undanröja den osäkerhet som tycks finnas angående den kommu-&lt;br&gt;nala kompetensen. Jag föreslår därför att det i lagen skall tas in en&lt;br&gt;bestämmelse som ger huvudmännen för de allmänna begravningsplatserna&lt;br&gt;en befogenhet att bereda gravplats också åt andra än dem som bor inom&lt;br&gt;pastoratet eller kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Villkor for rätt till gravplats &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudmännen för de allmänna begravningsplatserna ställer som nämnts&lt;br&gt;ibland upp vissa villkor for att gravplats skall beredas andra än dem som&lt;br&gt;har kyrkobokförts på orten. I 4 § jordfastningslagen stadgas om förbud&lt;br&gt;mot en annan typ av villkor. Sålunda får rätt till gravsättning på en allmän&lt;br&gt;begravningsplats inte vara beroende av att den avlidne tillhörde visst&lt;br&gt;trossamfund eller att jordfästning har ägt rum eller förrättats i viss ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det föregående (avsnitt 2.2.2) har jag föreslagit att stiftssamfällighe-&lt;br&gt;tema skall ha ansvar för att det finns allmänna begravningsplatser för dem&lt;br&gt;som inte tillhör något kristet trossamfund. För rätten till gravsättning på en&lt;br&gt;sådan begravningsplats skall huvudmannen självfallet få ställa upp villkor&lt;br&gt;angående samfundstillhörighet. Ett av syftena med sådana begravnings-&lt;br&gt;platser är just att de som inte tillhör något kristet trossamfund skall kunna&lt;br&gt;få sina gravplatser helt skilda från andra gravplatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten att bli gravsatt på en sådan särskild begravningsplats inver-&lt;br&gt;kar emellertid inte på den skyldighet som enligt mitt förslag skall åvila&lt;br&gt;huvudmännen för de vanliga allmänna begravningsplatserna att bereda&lt;br&gt;gravplats åt alla som var kyrkobokförda på orten vid dödsfallet. Rätten till&lt;br&gt;gravplats på dessa begravningsplatser får naturligtvis inte inskränkas ge-&lt;br&gt;nom villkor angående t.ex. trostillhörighet. För att det inte skall uppstå&lt;br&gt;några missförstånd i detta hänseende föreslår jag i likhet med arbetsgrup-&lt;br&gt;pen att det i lagen tas in ett uttryckligt förbud mot villkor av det nämnda&lt;br&gt;slaget.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.2.5 Invigning av de allmänna begravningsplatserna&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Invigning av allmänna begravningsplatser skall inte&lt;br&gt;vara obligatorisk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skall inte längre förekomma några bestämmelser i lag om&lt;br&gt;invigning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt förslag med undan-&lt;br&gt;tag av att arbetsgruppen föreslår att det i en ny lag tas in bestämmelser om&lt;br&gt;att svenska kyrkan och andra trossamfund skall beredas tillfälle till invig-&lt;br&gt;ning av begravningsplats eller del av den innan den tas i bruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Av de remissinstanser som har yttrat sig över arbets-&lt;br&gt;gruppens förslag i denna del är det bara en som anser att invigning alltjämt&lt;br&gt;skall vara obligatorisk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser framhåller att invigningen som utgångspunkt för&lt;br&gt;inträdet av de rättsliga effekter som är anknutna till begreppet begravnings-&lt;br&gt;plats måste ersättas av något annat lättdokumenterat faktum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna berör i övrigt framför allt frågor om invigning av en&lt;br&gt;del av begravningsplats och om samordning mellan olika trossamfunds&lt;br&gt;invigningsceremonier.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för mitt förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Kravet på invigning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att gravsättning skall få ske på en allmän begravningsplats krävs enligt&lt;br&gt;jordfästningslagen att begravningsplatsen har blivit behörigen anordnad&lt;br&gt;och invigd i svenska kyrkans ordning. Enligt gravrättslagen ingår vidare i&lt;br&gt;definitionen av allmän begravningsplats att denna skall ha blivit behörigen&lt;br&gt;invigd. Invigningen anses också bilda utgångspunkten for det särskilda&lt;br&gt;skydd mot t.ex. utmätning som en begravningsplats har.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invigning har alltså dels en religiös betydelse, dels den rättsliga betydel-&lt;br&gt;sen att alla rättsregler som knyter an till en färdigställd begravningsplats&lt;br&gt;träder i funktion först med invigningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från principiell synpunkt är det inte tillfredsställande att svenska kyr-&lt;br&gt;kan intar en särställning när det gäller invigning av allmänna begravnings-&lt;br&gt;platser. Vidare för den nu gällande ordningen bl.a. med sig den nackdelen&lt;br&gt;att man inte kan tillgodose önskemålen från vissa trosbekännare om att få&lt;br&gt;bli begravda i jord som har lämnats oberörd av svenska kyrkans invigning.&lt;br&gt;En sådan del av begravningsplatsen kan ju enligt de nuvarande reglerna&lt;br&gt;inte tas i anspråk för gravsättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening finns det ingen anledning att invigningen skall ha&lt;br&gt;kvar sin rättsliga betydelse. Jag föreslår därför att invigningen slopas som&lt;br&gt;förutsättning för att gravsättning skall få äga rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om man slopar kravet på invigning, måste något annat faktum bilda&lt;br&gt;utgångspunkten för inträdet av de rättsliga effekterna. Jag anser att de&lt;br&gt;rättsliga effekterna bör inträda då begravningsplatsen behörigen har an-&lt;br&gt;ordnats och tagits i anspråk för sitt ändamål. Någon tveksamhet bör då inte&lt;br&gt;heller råda om tidpunkten för inträdet av de rättsliga effekterna, eftersom&lt;br&gt;upplåtelser av gravplatser och gravsättning skall antecknas i gravboken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler om invigning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Självfallet måste människors önskemål om att få vila i vigd jord tillgodoses&lt;br&gt;även i fortsättningen. Svenska kyrkan och andra trossamfund måste därför&lt;br&gt;även i framtiden få möjligheter att inviga begravningsplatser eller delar&lt;br&gt;därav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kunna tillgodose dessa önskemål behöver trossamfunden i första&lt;br&gt;hand få information om att en ny begravningsplats eller en utvidgad del har&lt;br&gt;färdigställts i så god tid före ianspråktagandet att de får möjlighet att&lt;br&gt;förrätta invigning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt plan- och bygglagen (1987:10, omtryckt 1987: 246, ändrad senast&lt;br&gt;1989:1049, PBL) krävs bygglov för anordnande och väsentlig ändring av&lt;br&gt;en begravningsplats. Därmed är PBL:s bestämmelser om när detaljplan&lt;br&gt;skall upprättas ofta tillämpliga i fråga om begravningsplatser. Information&lt;br&gt;sprids då genom kungörelseförfarandet. Berörda trossamfund bör under&lt;br&gt;alla omständigheter komma att få tillräcklig information i samband med&lt;br&gt;bygglovsprövningen. I samband med införandet av bygglovskravet i PBL&lt;br&gt;uttalade föredraganden (prop. 1987/88: 104 s. 65) att han förutsatte att den&lt;br&gt;som anordnar en begravningsplats också inhämtar synpunkter från före-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;trädare for de andra trossamfund än svenska kyrkan vars medlemmar kan Prop. 1990/91: 10&lt;br&gt;förutses komma att använda anläggningen. Förtedraganden påpekade vid-&lt;br&gt;are att byggnadsnämnden också har möjlighet att föreskriva att ett sådant&lt;br&gt;yttrande skall finnas i underlaget för ansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handläggningen enligt PBL bör säkerställa trossamfundens möjligheter&lt;br&gt;till invigning. Begravningsverksamheten är en allmän samhällelig uppgift&lt;br&gt;som har anförtrotts svenska kyrkan. I detta ansvar ligger att tillgodose de&lt;br&gt;önskemål och behov som föreligger från de medborgare for vilka verksam-&lt;br&gt;heten är avsedd. Enligt min mening är detta så självklart att någon&lt;br&gt;lagreglering som understryker samrådsskyldigheten inte behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns människor som inte vill vila i vigd jord eller i vart fall inte i&lt;br&gt;annan jord än sådan som har vigts av det egna trossamfundet. Eftersom&lt;br&gt;möjligheterna att bli gravsatt på en enskild begravningsplats är begränsade,&lt;br&gt;bör man se till att sådana önskemål kan bli tillgodosedda även på en allmän&lt;br&gt;begravningsplats. Om kravet på invigning slopas kommer det inte att&lt;br&gt;finnas något hinder mot att invigning begränsas till att avse endast en del&lt;br&gt;av en begravningsplats. Det bör inte möta några svårigheter för kyrko-&lt;br&gt;gårdsmyndigheten att komma överens med trossamfunden om att en viss&lt;br&gt;del av begravningsplatsen skall antingen lämnas fri från alla former av&lt;br&gt;invigning eller reserveras för invigning av enbart något särskilt trossam-&lt;br&gt;fund. Inte heller sådana frågor behöver därför lagregleras.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.2.6 Rättsligt skydd av begravningsplats&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Ett område som tas i anspråk för begravningsplats skall&lt;br&gt;inte få besväras av några rättigheter. Om det inte föranleder några&lt;br&gt;olägenheter, får dock undantag göras för ledningsrätter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En befintlig begravningsplats skall inte få belastas med panträtter&lt;br&gt;eller andra rättigheter som kan inskrivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En begravningsplats skall inte få utmätas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Arbetsgruppens förslag lämnas i allmänhet utan&lt;br&gt;erinran. Ett par remissinstanser framhåller att luftledningar inte bör få&lt;br&gt;förekomma över en begravningsplats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Enligt 1 § begravningskungörelsen i dess lydelse&lt;br&gt;före den 1 januari 1989 skulle länsstyrelsen godkänna förslag till allmän&lt;br&gt;begravningsplats. Vid ansökan om godkännande skulle fogas bl.a. bevis att&lt;br&gt;området inte besvärades av inteckningar eller andra rättigheter. Begreppet&lt;br&gt;inteckning avsåg då såväl penninginteckningar som inskrivningar av vissa&lt;br&gt;andra rättigheter, såsom nyttjanderätt och servitut. Utmärkande för dessa&lt;br&gt;inskrivna rättigheter är att de grundar sig på avtal. Enligt den nämnda&lt;br&gt;bestämmelsen skulle emellertid området visas vara befriat från inte bara&lt;br&gt;sådana på avtal grundade rättigheter utan även andra rättigheter, således&lt;br&gt;tvångsrätter av alla slag, t.ex. fastighetsbildningsservitut och ledningsrät-&lt;br&gt;ter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom en lagändring, som trädde i kraft den 1 januari 1989, infördes i Prop. 1990/91:10&lt;br&gt;PBL krav på bygglov avseende anläggande av nya och väsentlig ändring av&lt;br&gt;befintliga begravningsplatser. Därvid slopades länsstyrelseprövningen av-&lt;br&gt;seende allmänna begravningsplatser genom en ändring av 1 § begravnings-&lt;br&gt;kungörelsen (SFS 1988:1195). Följden har blivit att det nu inte längre finns&lt;br&gt;något krav på att områden som tas i anspråk för begravningsplats skall&lt;br&gt;befrias från belastande rättigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 3 § gravrättslagen får en befintlig begravningsplats inte intecknas.&lt;br&gt;Med nuvarande terminologi innebär det alltså att den inte får belastas med&lt;br&gt;panträtter eller andra rättigheter som kan inskrivas. Något hinder mot att&lt;br&gt;begravningsplatser belastas med tvångsrätter utgör dock inte bestämmel-&lt;br&gt;sen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen, som utarbetade sitt förslag före de ändringar i PBL och&lt;br&gt;begravningskungörelsen som jag nyss har redogjort för, föreslår att de&lt;br&gt;dåvarande reglerna skall behållas i allt väsentligt. Den enda ändringen som&lt;br&gt;föreslås gäller ledningsrätter, som under vissa förutsättningar skall kunna&lt;br&gt;få belasta en begravningsplats. Jag vill emellertid påpeka att den föreslagna&lt;br&gt;lagtexten och delar av arbetsgruppens motivering tyder på att arbetsgrup-&lt;br&gt;pen har utgått ifrån att gällande rätt innebär att en befintlig begravnings-&lt;br&gt;plats inte får belastas med några rättigheter alls, alltså inte heller tvångs-&lt;br&gt;rätter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser att en ny lag bör innehålla regler som i huvudsak motsvarar de&lt;br&gt;bestämmelser som finns i gravrättslagen jämte de bestämmelser som tidi-&lt;br&gt;gare fanns i begravningskungörelsen. Detta innebär att det skall krävas att&lt;br&gt;ett område som skall tas i anspråk för begravningsplats skall vara fritt från&lt;br&gt;alla former av belastande rättigheter. Undantag bör dock kunna få göras&lt;br&gt;för ledningsrätter. Inom delar av en begravningsplats torde förekomsten av&lt;br&gt;sådana inte innebära någon olägenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller befintliga begravningsplatser bör dessa inte få belastas&lt;br&gt;med panträtt eller andra rättigheter som kan bli föremål för inskrivning.&lt;br&gt;Något förbud mot att begravningsplatser belastas med tvångsrätter kan&lt;br&gt;däremot inte komma i fråga. I gruvlagen (1974: 342) finns ett förbud mot&lt;br&gt;att inmutningsrätt beviljas inom kyrkogård eller annan begravningsplats&lt;br&gt;utan regeringens tillstånd. I övriga tvångslagar, t.ex. expropriationslagen&lt;br&gt;(1972:719), fastighetsbildningslagen (1970:988) och ledningsrättslagen&lt;br&gt;(1973:1144), finns inte några sådana begränsningar. Självfallet beaktas&lt;br&gt;dock de särskilda intressen som knyter an till en begravningsplats vid&lt;br&gt;prövning av frågor om att belasta begravningsplatser med tvångsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbud mot utmätning av en begravningsplats bör finnas kvar även i en&lt;br&gt;ny lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.2.7 Gravöppning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: En grav skall inte få öppnas på ett sådant sätt att man&lt;br&gt;vid grävningen eller gravsättningen skadar stoft eller aska som har&lt;br&gt;gravsatts inom gravplatsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärden att ta upp eller på annat sätt rubba gravsatt stoft eller&lt;br&gt;aska skall inte behöva prövas särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt med undantag av att&lt;br&gt;arbetsgruppen föreslår att gravsatt stoft och aska inte skall få tas upp eller&lt;br&gt;på annat sätt rubbas om det inte finns särskilda skäl till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Arbetsgruppens förslag tillstyrks eller lämnas utan&lt;br&gt;erinran av flertalet remissinstanser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikspolisstyrelsen påpekar att förslaget kan komma i konflikt med&lt;br&gt;rättegångsbalkens regler om tvångsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Enligt 31 § begravningskungörelsen får ett stoft&lt;br&gt;som har gravsatts på en allmän begravningsplats inte tas upp utan tillstånd&lt;br&gt;av den som förvaltar begravningsplatsen. Om stoftet har gravsatts på en&lt;br&gt;enskild begravningsplats skall tillstånd i stället lämnas av länsstyrelsen. I&lt;br&gt;båda fallen gäller att tillstånd får meddelas bara om det föreligger särskilda&lt;br&gt;skäl. Några motsvarande restriktioner finns inte när det gäller att ta upp en&lt;br&gt;gravsatt aska. I det fallet regleras endast frågan om flyttning av askan. För&lt;br&gt;flyttning av gravsatt aska fordras enligt 32 § begravningskungörelsen till-&lt;br&gt;stånd av den som förvaltar begravningsplatsen, om flyttning skall ske inom&lt;br&gt;eller från en allmän begravningsplats, och i annat fall av länsstyrelsen.&lt;br&gt;Tillstånd får meddelas bara om det föreligger särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med de nu berörda bestämmelserna är främst att slå vakt om&lt;br&gt;gravfriden. Denna får inte brytas om inte särskilda skäl motiverar det. I en&lt;br&gt;ny lagstiftning kan det finnas anledning att för vissa fall klarare markera&lt;br&gt;respekten för gravfriden, och även i fortsättningen bör en gravsättning i&lt;br&gt;princip betraktas som definitiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en orubblig grundprincip bör gälla att en grav inte får öppnas på ett&lt;br&gt;sådant sätt att man vid grävning eller gravsättning skadar stoft eller aska&lt;br&gt;som har gravsatts inom gravplatsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns flera anledningar till att en grav kan behöva öppnas och till att&lt;br&gt;kvarlevorna kan behöva tas upp ur graven. I huvudsak kan man skilja&lt;br&gt;mellan två fall. 1 det ena fallet är avsikten att stoftet eller askan åter skall&lt;br&gt;gravsättas inom samma gravplats. Anledningen till att kvarlevorna behö-&lt;br&gt;ver tas upp torde då i regel vara att gravplatsen behöver omdisponeras&lt;br&gt;inför en ny gravsättning. Ett annat tänkbart skäl är att polismyndigheten&lt;br&gt;har begärt att få undersöka kvarlevorna. I det andra fallet är avsikten att&lt;br&gt;stoftet eller askan på begäran av anhöriga skall flyttas till en annan&lt;br&gt;gravplats på samma eller på en annan begravningsplats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen föreslår att det skall fordras särskilt beslut av kyrkogårds-&lt;br&gt;myndigheten för att gravsatt stoft eller aska skall få tas upp eller på annat&lt;br&gt;sätt rubbas och att det för beslutet skall krävas skäl av olika styrka&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 10&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beroende på om gravsättning åter skall ske på samma plats eller om stoftet Prop. 1990/91:10&lt;br&gt;eller askan skall flyttas till en annan gravplats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samtliga de fall då det kan bli fråga om att ta upp eller på annat sätt&lt;br&gt;rubba gravsatt stoft eller aska torde det i särskild ordning ske någon form&lt;br&gt;av prövning av det bakomliggande motivet till åtgärden. Vid ny gravsätt-&lt;br&gt;ning prövar således kyrkogårdsmyndigheten om det finns något hinder mot&lt;br&gt;det. När polismyndigheten begär att få undersöka ett stoft, har behovet av&lt;br&gt;kriminalteknisk undersökning prövats. Vid fall av flyttning har kyrko-&lt;br&gt;gårdsmyndigheten, i enlighet med vad jag återkommer till, prövat en&lt;br&gt;ansökan härom. Själva åtgärden att ta upp gravsatt stoft eller aska är därför&lt;br&gt;snarast att ses som ett led i verkställigheten av tidigare beslut. Det skulle&lt;br&gt;enligt min mening leda till en överdriven formalism, om man kräver att&lt;br&gt;även denna verkställighetsåtgärd skall behöva bli föremål för ett överklag-&lt;br&gt;bart beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till betydelsen av att gravfriden respekteras skall det själv-&lt;br&gt;fallet krävas godtagbara skäl av det slag som jag har berört i det föregående&lt;br&gt;för att gravsatt stoft eller aska skall få tas upp eller på annat sätt rubbas. Det&lt;br&gt;saknas emellertid anledning att anta att kyrkogårdsmyndigheten skulle låta&lt;br&gt;gräva upp en grav utan att det verkligen finns sådana skäl. Jag föreslår&lt;br&gt;därför att åtgärder av det här slaget inte skall kräva något i lag reglerat&lt;br&gt;formellt beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikspolisstyrelsen har i sitt remissyttrande framhållit att den av arbets-&lt;br&gt;gruppen föreslagna regleringen av frågan om upptagande av stoft kan ge&lt;br&gt;upphov till konflikt med rättegångsbalkens bestämmelser om tvångsmedel.&lt;br&gt;Mitt förslag i den här delen bör leda till att problemet bortfaller. Ett beslut&lt;br&gt;av polismyndigheten om kriminalteknisk undersökning av ett gravsatt&lt;br&gt;stoft bör anses utgöra ett tillräckligt skäl för att stoftet skall tas upp.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.2.8 Flyttning av gravsatt stoft eller aska&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Gravsatt stoft eller aska får inte flyttas för att gravsättas&lt;br&gt;någon annanstans, om det inte finns särskilda skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens beslut i ärenden om flyttning av stoft eller aska får&lt;br&gt;överklagas hos kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Arbetsgruppen föreslår att gravsatt stoft eller&lt;br&gt;aska får flyttas bara om det finns synnerliga skäl till det. Om flyttning skall&lt;br&gt;ske inom eller från en allmän begravningsplats, får länsstyrelsens beslut i&lt;br&gt;ett dit överklagat ärende inte överklagas. Länsstyrelsens beslut om flytt-&lt;br&gt;ning inom eller från en enskild begravningsplats får överklagas hos reger-&lt;br&gt;ingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Arbetsgruppens förslag tillstyrks eller lämnas utan&lt;br&gt;erinran av flertalet remissinstanser. Länsstyrelsen i Kristianstads län fram-&lt;br&gt;håller dock att motiv inte har visats föreligga för att skärpa kraven avse-&lt;br&gt;ende flyttning av stoft eller aska. Enligt konsumentverket kan arbetsgrup-&lt;br&gt;pens förslag tänkas hindra invandrarfamiljer från att ta med sig stoft eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;aska efter en avliden anhörig, när de återvänder till sitt ursprungliga Prop. 1990/91:10&lt;br&gt;hemland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser förordar att länsstyrelsens beslut i alla flyttnings-&lt;br&gt;ärenden skall kunna överklagas hos regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för mitt förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Respekten för gravfriden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kontroversiell fråga är den som gäller förutsättningarna för att gravsatt&lt;br&gt;stoft och aska skall få flyttas till en annan gravplats. Som jag nämnt i det&lt;br&gt;föregående avsnittet krävs det för närvarande att det skall föreligga sär-&lt;br&gt;skilda skäl för att tillstånd till flyttning av stoft eller aska skall kunna&lt;br&gt;meddelas. Arbetsgruppen har emellertid efter en genomgång av rege-&lt;br&gt;ringens praxis i ärenden av detta slag funnit att denna närmast svarar mot&lt;br&gt;det mera restriktiva kravet synnerliga skäl. Arbetsgruppen anser att denna&lt;br&gt;restriktiva praxis skall behållas och föreslår följaktligen att det skall krävas&lt;br&gt;synnerliga skäl för att tillstånd till flyttning av stoft och aska till en annan&lt;br&gt;gravplats skall få ges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns enligt min mening med hänsyn till respekten för gravfriden&lt;br&gt;inte någon anledning att göra någon skillnad mellan flyttning av stoft och&lt;br&gt;flyttning av aska. I praktiken blir emellertid skillnaden stor. Som jag har&lt;br&gt;anfört i det föregående avsnittet bör man under inga omständigheter få&lt;br&gt;öppna en grav på ett sådant sätt att man vid grävningen skadar stoft eller&lt;br&gt;aska som har gravsatts inom gravplatsen. Förutsättningarna för att stoft&lt;br&gt;skall kunna flyttas blir därmed mycket begränsade. Efter ganska kort tid&lt;br&gt;torde nedbrytningen av kistmaterial och stoft ha gått så långt att flyttning&lt;br&gt;blir utesluten. Men i den mån stoftet kan flyttas utan att det skadas bör&lt;br&gt;alltså samma regler gälla som vid flyttning av aska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är enligt min mening angeläget att respekten för gravfriden upprätt-&lt;br&gt;hålls. Därför bör man som hittills vara restriktiv med att tillåta flyttning.&lt;br&gt;Men i en del fall, som jag i det följande vill ge några exempel på, kan det&lt;br&gt;dock finnas anledning att medge flyttning av stoft eller aska, under förut-&lt;br&gt;sättning att förhållandena i övrigt är sådana att flyttningen kan genomfö-&lt;br&gt;ras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vilka fall bör flyttning kunna medges ?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett misstag som har skett vid gravsättningen kan för de efterlevande&lt;br&gt;upplevas vara av så allvarligt slag att en flyttning bör kunna komma i fråga.&lt;br&gt;Önskan att sammanföra makar eller föräldrar och ett minderårigt barn har&lt;br&gt;i flera fall ansetts vara uttryck för en pietet av sådant slag att den fått väga&lt;br&gt;tyngre än principen om gravfridens bevarande. För en flykting eller in-&lt;br&gt;vandrare som avser att återvända till sitt hemland kan det vara angeläget&lt;br&gt;att få föra med sig stoftet eller askan av en i Sverige avliden anhörig, som&lt;br&gt;saknar en närmare anknytning till vårt land och kanske själv varit inställd&lt;br&gt;på att en gång få återvända hem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dessa och liknande fall menar jag att det bör vara möjligt att kunna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medge en flyttning. Det har emellertid visat sig vara svårt för många att Prop. 1990/91: 10&lt;br&gt;förstå den restriktiva praxis som de flesta myndigheterna hittills har&lt;br&gt;tillämpat. Det bör därför övervägas om inte en något större frihet kan&lt;br&gt;medges i fråga om flyttning av stoft och askurnor. Respekten för de&lt;br&gt;avlidnas rätt att få vila i frid motiverar dock alltjämt en restriktiv grund-&lt;br&gt;inställning till framställningar om flyttning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vägledande för bedömningen bör alltjämt vara vad den avlidne själv&lt;br&gt;kan ha uttryckt for önskemål om sin gravsättning. Man får som regel utgå&lt;br&gt;ifrån att sådana önskemål, om de funnits, har iakttagits vid gravsättningen.&lt;br&gt;Har denna däremot kommit att ske i uttrycklig strid mot dessa bör en&lt;br&gt;rättelse kunna medges i efterhand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En inte ovanlig situation i dag är att en avliden persons aska efter&lt;br&gt;kremering har gravsatts i en urngrav eller i en kolumbariemur. Under&lt;br&gt;senare år har i allt flera fall minneslundar anlagts på våra kyrkogårdar och&lt;br&gt;allmänna begravningsplatser. Det händer då att en efterlevande make eller&lt;br&gt;maka för egen del uttrycker en önskan om att få sin aska strödd i minnes-&lt;br&gt;lunden — ofta för att det saknas efterlevande på orten som kan vårda en&lt;br&gt;grav. Då uttalas också ofta en önskan om att den tidigare avlidnas gravsatta&lt;br&gt;aska skall tas upp och strös ut i minneslunden. Sådana framställningar har&lt;br&gt;vid prövning hos regeringen avslagits med hänsyn till gravfriden. Som skäl&lt;br&gt;för att behålla denna praxis kan anföras att gravsättning i minneslund är ett&lt;br&gt;anonymt gravskick som tillkommit under senare tid för att svara mot&lt;br&gt;särskilda önskemål. Att ta upp en gravsatt aska för att sprida den i en&lt;br&gt;minneslund innebär en direkt förändring av det gravskick som man tilläm-&lt;br&gt;pade vid den första gravsättningen och som förutsätts ha varit i överens-&lt;br&gt;stämmelse med den avlidnes önskan. Det kan heller inte anses att ett&lt;br&gt;anonymt utströende av aska inom minneslunden är att jämställa med&lt;br&gt;sammanförande av makar i en gemensam grav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ofta finns inte några uttryckliga önskemål om gravsättningen uttalade&lt;br&gt;av den avlidne. Men har stoftet eller askan då blivit gravsatt i en familje-&lt;br&gt;grav eller på en ort där den avlidne hade en naturlig anknytning t.ex.&lt;br&gt;genom att han eller hon varit verksam där en stor del av sitt liv, så kan detta&lt;br&gt;ändå tala mot att tillstånd senare lämnas för en flyttning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har gravsättning däremot skett på en ort där den avlidnes hemvist var&lt;br&gt;av mera kortvarig eller tillfällig natur, kan det finnas utrymme för en annan&lt;br&gt;bedömning. En gravsättning på en sådan ort kan då ibland bero mera av&lt;br&gt;omständigheterna vid dödsfallet än av noga genomtänkta beslut från de&lt;br&gt;efterlevandes sida. Ett sätt att komma tillrätta med detta är att ge längre&lt;br&gt;rådrum för de efterlevande innan de måste besluta om kremering och&lt;br&gt;gravsättning. Till denna fråga återkommer jag. En annan möjlighet är att i&lt;br&gt;sådana fall tillämpa en mera generös praxis, när det gäller att ge anhöriga&lt;br&gt;tillstånd att flytta stoft eller aska som har gravsatts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En första förutsättning för medgivande till flyttning är givetvis att den&lt;br&gt;inte strider mot den avlidnes i livstiden uttalade önskan om plats för&lt;br&gt;gravsättningen. Vidare bör som regel krävas att den avlidne har haft någon&lt;br&gt;form av anknytning till den plats dit flyttningen avses ske. Det kan t.ex.&lt;br&gt;vara fråga om den avlidnes eller ett par makars gemensamma uppväxtort,&lt;br&gt;dit den efterlevande flyttat tillbaka efter dödsfallet. I sådana fall kan det&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finnas skäl att anta att den avlidne skulle ha delat de efterlevandes syn på Prop. 1990/91: 10&lt;br&gt;var en slutlig gravsättning hellre borde ha skett. Ett sådant antagande&lt;br&gt;stärks, om den avlidne hade någon släktanknytning till platsen, om föräld-&lt;br&gt;rarna hade en familjegrav där eller om den avlidne i livstiden gärna sökte&lt;br&gt;sig dit och kanske hade en fritidsbostad på orten osv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag har berört i det föregående har regeringen i vissa fall medgett&lt;br&gt;flyttning då det har varit fråga om att sammanföra makar eller föräldrar&lt;br&gt;och ett minderårigt barn i en gemensam grav. Flyttning har i dessa fall som&lt;br&gt;regel bara medgetts om omständigheterna varit sådana att den sist avlidne&lt;br&gt;inte kunnat gravsättas i samma grav som den som tidigare avlidit. Även i&lt;br&gt;dessa fall bör dock en större hänsyn kunna tas till vad som varit den sist&lt;br&gt;avlidnes önskan om plats för den gemensamma gravsättningen. I synnerhet&lt;br&gt;bör det kunna gälla om det beträffande den först avlidne kan åberopas&lt;br&gt;sådana omständigheter som enligt vad jag nyss anfört hade kunnat moti-&lt;br&gt;vera medgivande till flyttning på ansökan av en efterlevande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag förordar alltså att tillstånd till flyttning av stoft eller askor bör kunna&lt;br&gt;medges i sådana och liknande fall som jag ovan redogjort för och som&lt;br&gt;motsvarar den praxis som regeringen på senare tid tillämpat. Det innebär&lt;br&gt;en något generösare tillståndsgivning än den som svarar mot kravet på&lt;br&gt;synnerliga skäl för åtgärden. Till skillnad från arbetsgruppen är jag därför&lt;br&gt;inte beredd att för ett medgivande till flyttning uppställa strängare krav än&lt;br&gt;den nuvarande begravningskungörelsens, nämligen att särskilda skäl skall&lt;br&gt;föreligga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för tillstånd till flyttning av stoft eller aska bör vara att&lt;br&gt;det är klarlagt var gravsättningen åter skall ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagande av beslut i flyttningsärenden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ärenden om flyttning av gravsatt stoft eller aska inom eller från en allmän&lt;br&gt;begravningsplats prövas i dag av kyrkogårdsmyndigheten. Möjlighet finns&lt;br&gt;att överklaga beslutet hos länsstyrelsen. Tillstånd till flyttning inom eller&lt;br&gt;från en enskild begravningsplats prövas av länsstyrelsen i första instans. I&lt;br&gt;båda fallen kan länsstyrelsens beslut överklagas hos regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen föreslår att länsstyrelsens beslut i ett dit överklagat&lt;br&gt;ärende om flyttning inom eller från en allmän begravningsplats inte skall&lt;br&gt;kunna överklagas. Skälet till detta är enligt arbetsgruppen att regeringen&lt;br&gt;bör avlastas denna typ av förvaltningsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kan visserligen hålla med arbetsgruppen om att man bör begränsa&lt;br&gt;möjligheten att överklaga förvaltningsärenden till regeringen. Starka rätts-&lt;br&gt;säkerhetsskäl och intresset av att det skapas en för hela landet enhetlig&lt;br&gt;praxis på området talar emellertid för att det bör finnas en möjlighet att&lt;br&gt;överklaga länsstyrelsens beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Besluten bör dock enligt min mening inte längre kunna överklagas hos&lt;br&gt;regeringen. De bör i stället överklagas hos kammarrätten. Det ligger i linje&lt;br&gt;med vad jag föreslår skall gälla huvuddelen av länsstyrelsens beslut enligt&lt;br&gt;mitt förslag till begravningslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.2.9 Lokala föreskrifter för de allmänna begravningsplatserna&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Det är visserligen angeläget att det for de allmänna&lt;br&gt;begravningsplatserna upprättas reglementen med interna föreskrif-&lt;br&gt;ter, men frågan behöver inte regleras i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av lokala föreskrifter om ordningen på de allmänna&lt;br&gt;begravningsplatserna bör kunna tillgodoses genom att sådana förs in&lt;br&gt;i de lokala ordningsstadgarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Arbetsgruppen föreslår att ett reglemente med&lt;br&gt;interna föreskrifter skall finnas för varje allmän begravningsplats. Vidare&lt;br&gt;föreslår arbetsgruppen att de kyrkliga kommunerna skall få möjlighet att&lt;br&gt;meddela lokala föreskrifter om ordningen på de allmänna begravningsplat-&lt;br&gt;serna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Arbetsgruppens förslag om obligatoriska reglemen-&lt;br&gt;ten lämnas utan erinran av remissinstanserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till bestämmelser om ordningsföreskrifter tillstyrks eller läm-&lt;br&gt;nas utan erinran av flertalet remissinstanser. Länsstyrelserna i Stockholms,&lt;br&gt;Östergötlands, Kristianstads samt Göteborgs och Bohus län avstyrker dock&lt;br&gt;förslaget. Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller att förslaget innebär&lt;br&gt;att man tillskapar en parallell formell reglering av frågorna om lokala&lt;br&gt;ordningsföreskrifter för begravningsplatserna med de lokala ordningsstad-&lt;br&gt;gorna, vilket leder till en omfattande formell hantering och skapar samord-&lt;br&gt;ningsproblem. Länsstyrelsen förordar därför att eventuellt behövliga före-&lt;br&gt;skrifter för begravningsplatserna i stället skall skrivas in i de lokala ord-&lt;br&gt;ningsstadgorna.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för min bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Reglementen med interna föreskrifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att kyrkokommunerna och kommunerna är ålagda att hålla all-&lt;br&gt;männa begravningsplatser och att sköta dessa i enlighet med lagstiftningen&lt;br&gt;har de också befogenhet att besluta föreskrifter om verksamhetens organi-&lt;br&gt;sation och om dess bedrivande. Till sådana interna föreskrifter hör regler&lt;br&gt;om förutsättningarna för upplåtelse av gravrätt och hur förvaltningen i&lt;br&gt;olika avseenden skall förhålla sig till gravrättsinnehavarna. Däremot får de&lt;br&gt;enligt regeringsformen inte utan särskilt bemyndigande i lag och förord-&lt;br&gt;ning besluta föreskrifter som innebär åligganden för enskilda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 5 § begravningskungörelsen bör innehavare av allmän begrav-&lt;br&gt;ningsplats upprätta reglemente, upptagande bestämmelser om ordningen&lt;br&gt;inom begravningsplatserna, villkor för upplåtelse av gravrätt och för över-&lt;br&gt;tagande av vård av gravplats samt föreskrifter om gravvård och andra&lt;br&gt;anordningar på gravplats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en undersökning som arbetsgruppen har presenterat är det i&lt;br&gt;huvudsak endast de minsta församlingarna som ofta saknar reglemente.&lt;br&gt;Visserligen torde dessa inte ha samma behov av ett fastställt reglemente&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som de större församlingarna, men många frågor måste antas bli aktuella&lt;br&gt;oavsett förvaltningsenhetens storlek. Det gäller t.ex. villkoren for upplåt-&lt;br&gt;else av gravrätt och föreskrifter om gravvårdar och andra gravanordningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar arbetsgruppens uppfattning att det är angeläget att beslut&lt;br&gt;beträffande frågor av grundläggande natur som hör till verksamheten på&lt;br&gt;begravningsplatserna samlas i ett reglemente. Härigenom garanteras de&lt;br&gt;förtroendevalda i pastorat och samfälligheter ett inflytande över dessa&lt;br&gt;frågor och besluten blir lättare tillgängliga för allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nämnts har dock de allra flesta förvaltningarna redan reglementen&lt;br&gt;och det finns anledning att vänta sig att även de mindre förvaltningsenhe-&lt;br&gt;terna så småningom kommer att självmant upprätta reglementen. Det&lt;br&gt;finns därför enligt min mening inte något behov av en lagreglering i ämnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordningsföreskrifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under senare år har det speciellt inom tätortsområdena blivit ett allt större&lt;br&gt;problem med ordningen på de allmänna begravningsplatserna. Problemen&lt;br&gt;gäller bl.a. trafik, idrottsutövning, vallning av hundar och alkoholförtäring.&lt;br&gt;I regel torde det räcka med att allmänheten uppmanas att vid besök på&lt;br&gt;begravningsplatsen ta hänsyn till platsens särskilda karaktär. I vissa fall&lt;br&gt;kan det emellertid finnas behov av att kunna ingripa med kraftfullare&lt;br&gt;medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 5 § begravningskungörelsen bör reglemente för allmän begrav-&lt;br&gt;ningsplats uppta bl.a. bestämmelser om ordningen inom begravningsplat-&lt;br&gt;sen. Enligt 8 kap. 3 § regeringsformen skall emellertid numera föreskrifter&lt;br&gt;som gäller åligganden för den enskilde meddelas genom lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De kyrkliga kommunerna kan emellertid enligt regeringsformen via&lt;br&gt;regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om ordningen på allmän&lt;br&gt;plats. Eftersom begreppet allmän plats i regeringsformen torde omfatta&lt;br&gt;även begravningsplatser, föreligger det i och för sig inte något hinder mot&lt;br&gt;att huvudmännen för de allmänna begravningsplatserna bemyndigas att&lt;br&gt;meddela ordningsföreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen framhåller att det kan tänkas fall där kommunerna inte&lt;br&gt;meddelar några föreskrifter om ordningen på begravningsplatserna i de&lt;br&gt;lokala ordningsstadgarna och föreslår därför att föreskriftsrätt skall till-&lt;br&gt;komma även huvudmännen för de allmänna begravningsplatserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med arbetsgruppen anser jag att det kan finnas behov av&lt;br&gt;straffsanktionerade föreskrifter angående ordningen på begravningsplat-&lt;br&gt;serna. Samtidigt instämmer jag emellertid i den kritik mot förslaget som&lt;br&gt;har framförts av några länsstyrelser. Uppenbarligen är det enklast och mest&lt;br&gt;lättöverskådligt att kommunerna i sina lokala ordningsstadgar tar in de&lt;br&gt;föreskrifter som kan behövas för begravningsplatserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad från arbetsgruppen har jag svårt att tänka mig att en&lt;br&gt;kommun skulle vägra att tillgodose ett pastorats önskemål om föreskrifter&lt;br&gt;för en allmän begravningsplats i den lokala ordningsstadgan. Föreskrifts-&lt;br&gt;rätt för huvudmännen för de allmänna begravningsplatserna skulle kunna&lt;br&gt;leda till att dessa underlåter att verka för att föreskrifterna tas in i de lokala&lt;br&gt;ordningsstadgarna, vilket kan leda till att det i onödan skapas parallella&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;system av ordningsföreskrifter. Jag anser därför att det inte i lag bör tas in Prop. 1990/91:10&lt;br&gt;något normgivningsbemyndigande av det slag som arbetsgruppen föreslår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kan här nämna att frågan om ordningsföreskrifter för begravnings-&lt;br&gt;platser behandlas i ordningsstadgeutredningens betänkande (SOU&lt;br&gt;1985:24) Ordningslag. Utredningens förslag har remissbehandlats och&lt;br&gt;bereds för närvarande inom justitiedepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har i denna fråga samrått med justitieministern.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Gravsättning och kremering&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;2.3.1 Några grundläggande frågor&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Lagstiftningen på området inriktas på den del av&lt;br&gt;begravningen som avser gravsättning och kremering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker arbetsgruppens förslag&lt;br&gt;eller lämnar det utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: De flesta begravningar består av flera led, näm-&lt;br&gt;ligen bisättning, som innebär att stoftet efter den avlidne lämnas i en&lt;br&gt;särskild bisättningslokal, begravningsgudstjänst eller någon annan högtid-&lt;br&gt;lig akt och slutligen gravsättning. Det är inte bara begravningsgudstjänsten&lt;br&gt;som är ceremoniell utan även bisättningen och gravsättningen omgärdas&lt;br&gt;ofta av ceremonier av olika slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns i gällande lagstiftning inte något krav på att gravsättning skall&lt;br&gt;föregås av någon ceremoni. I jordfästningslagen finns emellertid bl.a. en&lt;br&gt;del regler om jordfästning inom svenska kyrkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening bör en begravningslagstiftning inte innehålla några&lt;br&gt;regler som rör den ceremoniella delen av begravningen. Det får ankomma&lt;br&gt;på kyrkomötet att besluta om de särskilda regler som man anser bör gälla&lt;br&gt;för begravningsgudstjänsten inom svenska kyrkan. Likaså har andra tros-&lt;br&gt;eller livsåskådningssamfund frihet att utforma ceremonier och tillhanda-&lt;br&gt;hålla officianter i enlighet med sina önskemål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man har i olika sammanhang diskuterat förutsättningar för att ordna en&lt;br&gt;s.k. borgerlig begravning, varvid det särskilt har pekats på behovet av&lt;br&gt;officianter för begravningsceremonien. Enligt min mening bör samma&lt;br&gt;synsätt som jag ovan har angett anläggas även på denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftningen bör alltså begränsas till att reglera de led i begravningen&lt;br&gt;av en avliden som rör kremering och gravsättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.3.2 Vem som skall ordna med gravsättningen och kremeringen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Uttryckliga bestämmelser om vem som ordnar med&lt;br&gt;gravsättning och kremering skall finnas bara för det fallet att det inte&lt;br&gt;finns anhöriga eller närstående som gör det. I sådana fall skall&lt;br&gt;kommunen ha ansvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Arbetsgruppen föreslår att det i lagen skall anges&lt;br&gt;att begravningen ordnas av den som den avlidne har utsett eller av någon&lt;br&gt;av den avlidnes anhöriga eller närstående. För det fallet att det inte finns&lt;br&gt;någon som ordnar begravningen överensstämmer arbetsgruppens förslag i&lt;br&gt;huvudsak med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna lämnar arbetsgruppens förslag&lt;br&gt;utan erinran. Ett par remissinstanser anser dock att det är oklart i vilka fall&lt;br&gt;kommunen skall ordna begravningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: I 1 § jordfästningslagen föreskrivs att när någon&lt;br&gt;avlidit bör, såvitt det är möjligt, hans önskan rörande jordfästning iakttas&lt;br&gt;av den som i egenskap av anhörig eller närstående eller eljest ombesörjer&lt;br&gt;begravningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sägs inte vare sig i denna bestämmelse eller någon annanstans i&lt;br&gt;lagstiftningen något om vem som skall ordna begravningen. Föreskriften&lt;br&gt;om att den avlidnes önskan bör iakttas medför emellertid att begravningen&lt;br&gt;i första hand bör ordnas av den som den avlidne har utsett. Om det inte&lt;br&gt;finns någon sådan torde det förutsättas som självklart att begravningen&lt;br&gt;skall ordnas av den avlidnes anhöriga eller närstående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa fall kan det föreligga en kontraktsrättslig skyldighet att ordna&lt;br&gt;begravningen, t.ex. när den avlidne under livstiden har lämnat uppdrag åt&lt;br&gt;en begravningsentreprenör att ordna den. Bortsett från sådana situationer&lt;br&gt;finns det inte någon skyldighet att ordna begravningen för vare sig den som&lt;br&gt;har utsetts härtill eller för anhöriga eller närstående. Visserligen åligger det&lt;br&gt;dödsboet att betala begravningskostnaderna, men någon skyldighet att&lt;br&gt;ordna begravningen föreligger inte. Snarare skulle man kunna tala om en&lt;br&gt;rättighet för de efterlevande att själva ordna begravningen innan man från&lt;br&gt;samhällets sida griper in med de åtgärder för gravsättning av stoft eller&lt;br&gt;kremering som till sist ändå blir nödvändiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömningen av vilka lagstiftningsåtgärder som kan vara befogade&lt;br&gt;måste man utgå ifrån att de efterlevande med beaktande av den avlidnes&lt;br&gt;önskemål skall ha full frihet att bestämma om vem som skall sköta om&lt;br&gt;begravningen och hur den skall ordnas. Lagstiftningen bör syfta till att&lt;br&gt;stödja enskilda människor i deras strävanden att själva finna en lösning på&lt;br&gt;problemen. Den får inte utformas så att den uppfattas som en otillbörlig&lt;br&gt;inblandning i enskildas angelägenheter och därigenom kan komma att&lt;br&gt;motverka samförståndslösningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen har till en böljan prövat om man genom en lagbestäm-&lt;br&gt;melse kan klargöra vem av de efterlevande som skall ordna begravningen&lt;br&gt;eftersom detta i princip skulle lösa frågan om hur den skall genomföras.&lt;br&gt;Enligt arbetsgruppen bör det slås fast att det i första hand är den person&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som den avlidne själv har utsett, som skall ordna begravningen. För det fall Prop. 1990/91:10&lt;br&gt;att den avlidne inte har utsett någon att ordna begravningen har emellertid&lt;br&gt;arbetsgruppen avvisat tanken på att genom en generell regel föreskriva vem&lt;br&gt;i kretsen av anhöriga eller närstående som skall ha företräde att ordna&lt;br&gt;begravningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För egen del anser jag att det i en ny lag inte finns anledning att ge&lt;br&gt;bestämmelser om något så självklart som att det är de efterlevande själva&lt;br&gt;som i första hand skall ordna begravningen. Däremot kan det finnas&lt;br&gt;anledning att i lag reglera frågan om vem som skall se till att den avlidne&lt;br&gt;blir gravsatt och i förekommande fall innan dess kremeras i sådana fall när&lt;br&gt;det inte finns några efterlevande eller när dessa inte vill eller inte kan&lt;br&gt;ombesöija detta. I dag anses ansvaret för detta ligga på kommunerna.&lt;br&gt;Åtgärden har ansetts ingå i kommunernas allmänna skyldighet att svara för&lt;br&gt;att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp de behöver. Jag&lt;br&gt;föreslår att denna ordning nu uttryckligen regleras och att det därvid&lt;br&gt;föreskrivs att kommunen skall ha rätt till ersättning för kostnaderna av&lt;br&gt;dödsboet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.3.3 Förfarandet vid konflikt mellan de efterlevande i fråga om kremering&lt;br&gt;och om gravsättningen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Om de efterlevande inte kan komma överens i fråga om&lt;br&gt;kremering och om gravsättningen, skall kyrkogårdsmyndigheten på&lt;br&gt;parternas begäran medla i tvisten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om enighet inte kan uppnås, skall frågan hänskjutas till länssty-&lt;br&gt;relsen för prövning. Länsstyrelsen skall därvid besluta vem som skall&lt;br&gt;få bestämma i den tvistiga frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens beslut får överklagas hos kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Arbetsgruppens förslag överensstämmer i hu-&lt;br&gt;vudsak med mitt. Medlings- och prövningsförfarandet skall dock enligt&lt;br&gt;arbetsgruppens förslag tillhandahållas inte bara vid oenighet i fråga om&lt;br&gt;kremering och om gravsättningen, utan även i frågan om vem som skall&lt;br&gt;ordna begravningen. Arbetsgruppen föreslår vidare att länsstyrelsens be-&lt;br&gt;slut inte skall kunna överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser godtar arbetsgruppens för-&lt;br&gt;slag. Länsstyrelsen i Stockholms län avstyrker dock förslaget om skiljeför-&lt;br&gt;farande. Länsstyrelsen föreslår i stället att kyrkogårdsmyndigheten skall få&lt;br&gt;besluta om gravsättning vid oenighet mellan de efterlevande med rätt för&lt;br&gt;dessa att överklaga till länsstyrelsen. Länsstyrelsen i Östergötlands län&lt;br&gt;pekar på en liknande lösning. Några remissinstanser framför synpunkter&lt;br&gt;på vem som skall medla vid tvister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen for mitt förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftningens inriktning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det föregående har jag avvisat tanken på att i lag föra in generella regler&lt;br&gt;om vem som skall ordna med gravsättning och eventuell kremering. Enligt&lt;br&gt;min mening bör lagstiftningen i denna del enbart inriktas på att medverka&lt;br&gt;till att uppkomna konflikter skall kunna lösas. Det är därvid viktigt att&lt;br&gt;förfarandet vid konfliktlösning utformas så att det blir så enkelt, snabbt&lt;br&gt;och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är krematorie- och kyrkogårdsmyndighetema som konfronteras&lt;br&gt;med de problem som har sitt upphov i oenighet mellan de efterlevande.&lt;br&gt;Oenighet leder praktiskt sett till att myndigheterna inte får några klara&lt;br&gt;besked från de efterlevande om hur man skall förfara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen har föreslagit att länsstyrelsen efter ett förlikningsförfa-&lt;br&gt;rande skall besluta i tvistiga frågor. Vid övervägande av förslaget skall jag&lt;br&gt;först ta upp frågan om vilka slag av tvister som skall kunna bli föremål för&lt;br&gt;prövning av en myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilka slag av tvister skall kunna prövas ?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag innebär att det är tre typer av tvistefrågor som skall&lt;br&gt;kunna bli föremål för beslut, nämligen tvist om vem som skall ordna&lt;br&gt;begravningen samt tvister angående kremering och gravsättningen. En&lt;br&gt;huvudtanke bakom arbetsgruppens förslag är att det är av grundläggande&lt;br&gt;betydelse att avgöra vem som skall ordna begravningen, eftersom det är&lt;br&gt;denne som har bestämmanderätten. Enighet kan emellertid föreligga i&lt;br&gt;denna fråga medan tvist råder i frågorna om kremering och gravsättning.&lt;br&gt;Enligt arbetsgruppens förslag skall därför myndigheten kunna besluta även&lt;br&gt;i dessa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den som ordnar begravningen också bestämmer i frågorna om&lt;br&gt;kremering och gravsättning skulle man, som arbetsgruppen anför, få till&lt;br&gt;stånd en samlad lösning av förekommande tvister genom ett avgörande av&lt;br&gt;frågan om vem som skall ordna begravningen. I förhållande till krematorie-&lt;br&gt;och kyrkogårdsmyndighetema skulle ett sådant beslut kunna ges den&lt;br&gt;betydelsen att den som enligt beslutet skall ordna begravningen skall ha rätt&lt;br&gt;att bestämma i frågorna om kremering och gravsättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag tycks innebära att parterna skall kunna få till&lt;br&gt;stånd en prövning av frågan om vem som skall ordna begravningen även i&lt;br&gt;sådana fall då de är ense beträffande frågorna om kremering och gravsätt-&lt;br&gt;ning. Det är tveksamt vilken rättslig betydelse ett sådant beslut skulle få.&lt;br&gt;Enligt min mening är det tillräckligt att man genom ett beslut får till stånd&lt;br&gt;en lösning av frågan om vem som vid kontakterna med krematorie- och&lt;br&gt;kyrkogårdsmyndighetema skall ha rätt att bestämma i frågorna om kre-&lt;br&gt;mering och gravsättning. Ett förfarande för lösning av tvister mellan de&lt;br&gt;efterlevande bör därför bara stå öppet för sådana fall då tvisten rör dessa&lt;br&gt;frågor. Om prövningen skall ha detta begränsade syfte blir det emellertid&lt;br&gt;missvisande att säga att prövningen skall gå ut på att bestämma vem som&lt;br&gt;skall ordna begravningen. Till ordnandet av begravningen hör ju nämligen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;också mycket annat än att bestämma om kremering och om gravsätt- Prop. 1990/91: 10&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag föreslår alltså att det endast skall vara tvister angående kremering&lt;br&gt;och gravsättningen som skall kunna prövas av myndighet. Prövningen bör&lt;br&gt;utmynna i ett beslut om vem som skall bestämma om kremering och om&lt;br&gt;gravsättningen. Om oenigheten bara rör en av dessa frågor finns det&lt;br&gt;självfallet inte anledning att i beslutet ange annat än vem som skall&lt;br&gt;bestämma i den tvistiga frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oavsett om prövningen sker vid en domstol eller vid en förvaltnings-&lt;br&gt;myndighet torde ett avgörandes rättskraft i princip endast omfatta par-&lt;br&gt;terna. För att andra än parterna skall bli bundna av avgörandet torde&lt;br&gt;åtminstone krävas att de har fått tillfälle att yttra sig i ärendet. Denna&lt;br&gt;begränsning av rättskraften kan emellertid inte antas komma att vålla&lt;br&gt;några problem. Det är mycket osannolikt att det efter beslutet skulle&lt;br&gt;uppträda någon som inte är bunden av beslutet och göra anspråk på att få&lt;br&gt;bestämma över gravsättningen eller kremeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utformningen av förfarandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter dessa överväganden av de tvistefrågor som bör avgöras av myndighet&lt;br&gt;skall jag övergå till frågan om hur förfarandet bör utformas. I första hand&lt;br&gt;bör detta utformas så att det underlättar för parterna att själva komma&lt;br&gt;överens. Det bör därför inledas med en förlikningsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till en början kan tvist uppstå inför krematoriemyndigheten. En av de&lt;br&gt;efterlevande kan tänkas begära kremering medan någon annan motsätter&lt;br&gt;sig detta. Eftersom det, i enlighet med vad jag har anfört i det föregående,&lt;br&gt;inte går att i lagen ange vem som skall ha bestämmanderätt i frågor om&lt;br&gt;kremering och om gravsättningen, saknas det möjligheter för krematorie-&lt;br&gt;myndigheten att avgöra vilken av de tvistande som skall anses ha behörig-&lt;br&gt;het att bestämma. I ett senare skede kan motsvarande problem uppkomma&lt;br&gt;inför kyrkogårdsmyndigheten, t.ex. genom att en av de efterlevande begär&lt;br&gt;att stoftet eller askan skall gravsättas på begravningsplatsen medan någon&lt;br&gt;annan motsätter sig detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvister av det här slaget kan lösas på olika sätt. En nära till hands&lt;br&gt;liggande lösning som har föreslagits av ett par länsstyrelser är att låta&lt;br&gt;myndigheterna själva avgöra vilken mening bland de efterlevande som&lt;br&gt;skall anses äga företräde. Myndigheterna skulle därvid handlägga ärendena&lt;br&gt;enligt förvaltningslagen (1986:223, ändrad senast 1990:456) och fatta&lt;br&gt;beslut som därefter skulle kunna överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En uppenbar nackdel med ett sådant system är att det kan vara tids-&lt;br&gt;ödande. Om t.ex. tvist råder beträffande såväl frågan om kremering eller&lt;br&gt;icke kremering som frågan om platsen för gravsättning och krematorie-&lt;br&gt;myndigheten och kyrkogårdsmyndigheten inte är identiska, kan det bli&lt;br&gt;fråga om dubbla utdragna processer. Vid tvist angående t.ex. platsen för&lt;br&gt;gravsättning kan det också tänkas att olika myndigheter ger motstridiga&lt;br&gt;beslut. Det kan vidare mot ett sådant system anföras invändningar av mera&lt;br&gt;principiellt slag. Krematorie- och kyrkogårdsmyndighetema är som förval-&lt;br&gt;tare av krematorierna respektive begravningsplatserna mer eller mindre&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;berörda av konflikterna mellan de efterlevande och de är dessutom i Prop. 1990/91: 10&lt;br&gt;allmänhet knutna till svenska kyrkan. Sistnämnda omständighet medför&lt;br&gt;att det är betänkligt att låta myndigheterna besluta i tvister där olika&lt;br&gt;trosåskådningar kan skära sig mot varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 praktiken är det kyrkogårdsmyndighetema som i sin verksamhet ställs&lt;br&gt;inför de problem som oenighet mellan de efterlevande angående gravsätt-&lt;br&gt;ningen eller kremeringen ger upphov till. Det är då naturligt att myndighe-&lt;br&gt;terna ger parterna råd och vid tvist även försöker att ena dem. På detta sätt&lt;br&gt;torde myndigheterna ofta förfara redan i dag. Det ligger alltså nära till&lt;br&gt;hands att som arbetsgruppen föreslår låta kyrkogårdsmyndighetema ta&lt;br&gt;hand om det inledande medlingsförfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag nämnt ovan bör kyrkogårdsmyndighetema inte själva fatta&lt;br&gt;besluten i tvister mellan de efterlevande. De skäl som jag därvid anförde&lt;br&gt;har inte samma styrka när det gäller att anförtro myndigheterna medlar-&lt;br&gt;verksamhet. Även om man ålägger myndigheterna en skyldighet att medla&lt;br&gt;så är det inte något som hindrar att de som drar sig för att vända sig till en&lt;br&gt;myndighet som är knuten till svenska kyrkan vänder sig till någon annan&lt;br&gt;för att få råd och hjälp med medling, t.ex. ett trossamfund eller en&lt;br&gt;begravningsentreprenör. För de allra flesta torde det dock vara tillräckligt&lt;br&gt;att de har rätt att vända sig till en kyrkogårdsmyndighet för att få hjälp att&lt;br&gt;enas. Jag föreslår därför i likhet med arbetsgruppen att parterna skall ha&lt;br&gt;rätt att påkalla medling av kyrkogårdsmyndighetema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom kyrkogårdsmyndighetema inte själva skall besluta i tvister är&lt;br&gt;det nödvändigt att förlikningsförfarandet lagregleras. Det bör ta sin början&lt;br&gt;med att parterna vänder sig till myndigheten och begär att den skall medla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är emellertid inte vilka tvistefrågor som helst som skall kunna ge&lt;br&gt;anledning till att ett formellt medlingsförfarande inleds. Tvisten skall ha&lt;br&gt;sin grund i oenighet beträffande kremering eller gravsättningen och således&lt;br&gt;gälla frågan om vem som vid kontakterna med krematorie- och kyrko-&lt;br&gt;gårdsmyndigheterna skall ha rätt att bestämma i dessa frågor. Självfallet&lt;br&gt;skall kyrkogårdsmyndigheten ge råd och hjälp även beträffande andra&lt;br&gt;frågor, men tvist i sådana skall inte föranleda att det anhängiggörs ett&lt;br&gt;ärende angående medling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om parterna enas bör kyrkogårdsmyndigheten fastställa förlikningen så&lt;br&gt;att det senare inte uppstår några oklarheter. Om förlikning däremot inte&lt;br&gt;uppnås bör kyrkogårdsmyndigheten hänskjuta ärendet till någon annan&lt;br&gt;myndighet för beslut. Om parterna har vänt sig till någon annan för att få&lt;br&gt;hjälp med förlikning men detta har misslyckats, måste de formellt begära&lt;br&gt;att kyrkogårdsmyndigheten skall medla. I ett sådant fall kan kyrkogårds-&lt;br&gt;myndigheten nöja sig med att företa en summarisk medling och därefter&lt;br&gt;hänskjuta frågan till myndigheten för avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen har vid övervägande av vilken myndighet som skall&lt;br&gt;besluta i ärenden av förevarande slag framhållit att de tvister som det är&lt;br&gt;fråga om är av grannlaga natur och ofta svåra att bedöma. Enligt arbets-&lt;br&gt;gruppen är de emellertid inte av rättslig karaktär i egentlig mening och&lt;br&gt;kräver därför inte domstolsprövning. Mot bakgrund härav föreslår arbets-&lt;br&gt;gruppen att tvistefrågorna skall, om medling inte lyckas, hänskjutas till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;länsstyrelsen för avgörande och att länsstyrelsens beslut inte skall kunna Prop. 1990/91: 10&lt;br&gt;överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser i likhet med arbetsgruppen att ärenden som kyrkogårdsmyn-&lt;br&gt;digheten inte lyckas förlika bör hänskjutas till länsstyrelsen för prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar också arbetsgruppens uppfattning att det är angeläget att&lt;br&gt;ärenden av detta slag avgörs skyndsamt. Sett från denna utgångspunkt är&lt;br&gt;det därför inte en orimlig ordning att länsstyrelsens beslut, som arbetsgrup-&lt;br&gt;pen föreslår, inte skall kunna överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Emellertid måste hänsyn också tas till Europarådets konvention angå-&lt;br&gt;ende skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna,&lt;br&gt;vilken Sverige är bundet av. Enligt artikel 6 i konventionen skall envar när&lt;br&gt;det gäller att pröva hans civila rättigheter och skyldigheter vara berättigad&lt;br&gt;till rättegång inför domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan enligt min mening inte helt uteslutas att de frågor som skall&lt;br&gt;prövas i förevarande sammanhang rör sådana civila rättigheter och skyl-&lt;br&gt;digheter som omtalas i konventionen. Jag föreslår därför att länsstyrelsens&lt;br&gt;beslut skall kunna överklagas hos kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till ärendenas art får det förutsättas att de handläggs&lt;br&gt;skyndsamt av kammarrätterna.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.3.4 l iden för gravsättning av stoft eller för kremering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Stoft skall gravsättas eller kremeras inom två månader&lt;br&gt;efter dödsfallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pastorsämbetet skall dock få möjlighet att medge anstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt med undantag av att&lt;br&gt;arbetsgruppen föreslår att frågor om anstånd skall prövas av kyrkogårds-&lt;br&gt;myndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker arbetsgruppens&lt;br&gt;förslag eller lämnar det utan erinran. Socialstyrelsen ifrågasätter dock om&lt;br&gt;inte tiden bör bestämmas till mindre än två månader. Som skäl härför&lt;br&gt;anförs att vissa frånstötande förändringar av kroppen uppstår redan efter&lt;br&gt;en vecka trots kylanordningar, vilket motiverar balsamering, ett tungt&lt;br&gt;arbete som dessutom medför smittorisker. Några remissinstanser efterly-&lt;br&gt;ser föreskrifter om hur det skall förfaras med ett stoft i avvaktan på&lt;br&gt;gravsättning. Ett par remissinstanser föreslår att kyrkogårdsmyndigheten&lt;br&gt;skall ges möjlighet att låta gravsätta stoft som inte är gravsatt inom&lt;br&gt;föreskriven tid. En remissinstans anser att anstånd inte skall kunna beviljas&lt;br&gt;för längre tid än ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Enligt 24 § begravningskungörelsen skall, om&lt;br&gt;gravsättning eller kremering inte har skett inom två månader efter dödsfal-&lt;br&gt;let, pastorsämbetet i den församling där dödsfallet skall antecknas verk-&lt;br&gt;ställa utredning om anledningen till dröjsmålet. Härutöver finns det i&lt;br&gt;begravningslagstiftningen inte några tidsgränser för när ett stoft senast&lt;br&gt;skall vara gravsatt eller kremerat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare låg det i sakens natur att ett stoft måste omhändertas skynd- Prop. 1990/91: 10&lt;br&gt;samt. De nutida möjligheterna att förvara stoft under längre tid innebär&lt;br&gt;emellertid en ökad risk för att kremering eller gravsättning i vissa fall kan&lt;br&gt;fördröjas. Jag anser därför att det behövs en bestämmelse om när gravsätt-&lt;br&gt;ning av stoft eller kremering senast skall äga rum. Eftersom föreskriften i&lt;br&gt;första hand riktar sig till enskilda bör den tas in i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bestämmande av tiden inom vilken ett stoft skall gravsättas eller&lt;br&gt;kremeras är det naturligtvis, med hänsyn till sådana synpunkter som har&lt;br&gt;framförts av socialstyrelsen, angeläget att se till att stoft gravsätts eller&lt;br&gt;kremeras skyndsamt. I allmänhet äger också detta rum inom några veckor&lt;br&gt;efter dödsfallet. Särskilt svårigheter för de efterlevande att kunna närvara&lt;br&gt;vid gravsättningen leder dock ibland till att denna kan fördröjas, och i vissa&lt;br&gt;fall kan omständigheterna vara sådana att dröjsmålet bli avsevärt. De&lt;br&gt;varierande förhållandena medför att det i lagstiftningen bör anges en viss&lt;br&gt;tid som vid förekomsten av särskilda skäl skall kunna förlängas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den grundläggande bestämmelsen om den tid inom vilken stoft skall&lt;br&gt;gravsättas eller kremeras bör bestämmas så att kravet på skyndsamhet&lt;br&gt;understryks samtidigt som de efterlevande ges så god tid att ombesöija&lt;br&gt;gravsättningen att de bara i undantagsfall skall behöva begära anstånd. Jag&lt;br&gt;anser i likhet med arbetsgruppen att två månader är en lämpligt avvägd tid.&lt;br&gt;För att anstånd skall kunna meddelas bör krävas att det finns särskilda skäl&lt;br&gt;för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom för närvarande bör det ankomma på pastorsämbetet att bevaka&lt;br&gt;att tiden för gravsättning av stoft eller kremering hålls och att verkställa&lt;br&gt;utredning om anledningen till ett dröjsmål. Det bör därför också ankomma&lt;br&gt;på pastorsämbetet att pröva frågor om anstånd.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.3.5 Förvaring och gravsättning av aska&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Aska skall gravsättas inom ett år från kremeringen.&lt;br&gt;Anstånd skall dock kunna medges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avvaktan på gravsättningen skall askan förvaras i ett kremato-&lt;br&gt;rium. Den skall även kunna få förvaras av kyrkogårdsmyndigheten,&lt;br&gt;antingen på den ort där gravsättningen skall ske eller på den ort där&lt;br&gt;den avlidne senast var kyrkobokförd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Arbets-&lt;br&gt;gruppens förslag omfattar emellertid inte möjligheten till förvaring av&lt;br&gt;askan av kyrkogårdsmyndigheten på kyrkobokföringsorten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker arbetsgruppens&lt;br&gt;förslag eller lämnar det utan erinran. Invandrarverket påtalar att det kan&lt;br&gt;uppstå problem vid förvaring av aska under lång tid i de fall då detta beror&lt;br&gt;på ovisshet om var askan skall gravsättas och föreslår att förvaringsorten&lt;br&gt;då bör vara den avlidnes folkbokföringsort eller den plats där stiftet&lt;br&gt;anordnar en sådan förvaring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Enligt 25 § begravningskungörelsen skall aska&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;efter avliden gravsättas inom ett år efter kremeringen. I stället for att askan Prop. 1990/91:10&lt;br&gt;gravsätts kan den grävas ned eller strös ut i minneslund eller, efter tillstånd&lt;br&gt;av länsstyrelsen, strös ut på en plats, som inte är begravningsplats. I&lt;br&gt;avvaktan på gravsättning eller liknande skall askan förvaras i ett kremato-&lt;br&gt;rium (26 §). Om askan under ett år har förvarats i ett krematorium skall&lt;br&gt;föreståndaren för krematoriet anmana den som har lämnat askan i förvar&lt;br&gt;att inom två månader efter det att han eller hon har fått del av anmaningen&lt;br&gt;se till att askan blir gravsatt eller på annat sätt omhändertagen i enlighet&lt;br&gt;med kungörelsens bestämmelser. Om det inte sker eller om den som har&lt;br&gt;lämnat askan i förvar inte kan nås med delgivning inom två månader, skall&lt;br&gt;krematorieföreståndaren föranstalta om gravsättningen av askan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftningen bör i likhet med vad som gäller i dag innehålla en&lt;br&gt;bestämmelse om den tid efter kremering inom vilken askan skall gravsät-&lt;br&gt;tas. Vid bestämmande av tiden måste hänsyn tas till möjligheterna att&lt;br&gt;förvara askan och önskemålet om att inom rimlig tid få till stånd en&lt;br&gt;definitiv gravsättning. Hänsyn måste också tas till behovet för de efter-&lt;br&gt;levande av att kunna få rådrum med beslut om särskilt platsen för grav-&lt;br&gt;sättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande ettårsregeln synes vara lämpligt avvägd. Regeln bör&lt;br&gt;emellertid i enlighet med arbetsgruppens förslag kompletteras med en&lt;br&gt;möjlighet att ge anstånd med gravsättningen, om det finns särskilda skäl för&lt;br&gt;det. Härigenom kan man i enskilda fall ta hänsyn till de svårigheter som&lt;br&gt;kan föreligga när det gäller att bestämma platsen för gravsättningen. Man&lt;br&gt;kan då undvika att det sedermera uppstår önskemål om att flytta askan.&lt;br&gt;Någon bestämmelse om en längsta tid för anstånd torde inte behövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller underlåtenhet att iaktta den föreskrivna tiden anser jag att&lt;br&gt;den nuvarande ordningen i huvudsak kan behållas. Den innebär att den&lt;br&gt;som förvarar askan skall låta gravsätta den, om den som ordnar med&lt;br&gt;gravsättningen inte själv gravsätter askan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande skall, som nämnts, askan förvaras i krematoriet i avbi-&lt;br&gt;dan på gravsättning. Denna restriktiva regel medför bl.a. den nackdelen att&lt;br&gt;askan för lång tid kan bli placerad långt ifrån de efterlevande, eftersom det&lt;br&gt;i vissa delar av landet finns ganska få krematorier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser att även kyrkogårdsmyndighetema skall kunna få förvara&lt;br&gt;askan. I första hand bör den då kunna förvaras hos den kyrkogårdsmyn-&lt;br&gt;dighet där gravsättning skall ske. Anledningen till att det kan dröja med&lt;br&gt;gravsättningen torde emellertid i allmänhet vara att det är osäkert var&lt;br&gt;gravsättning skall ske och det bör då inte finnas några hinder mot att askan&lt;br&gt;i stället förvaras hos kyrkogårdsmyndigheten på den ort där den avlidne&lt;br&gt;senast var kyrkobokförd. Det bör dock inte vara fråga om någon skyldighet&lt;br&gt;för kyrkogårdsmyndighetema att förvara askan utan de får själva avgöra&lt;br&gt;om de har möjligheter att tillgodose de efterlevandes önskemål, t.ex.&lt;br&gt;genom att tillhandahålla tillfälliga uppställningsplatser i ett kolumbarium,&lt;br&gt;en urnmur eller något annat utrymme.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.3.6 Platsen för gravsättning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Stoft eller aska får bara gravsättas på en allmän eller&lt;br&gt;enskild begravningsplats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen får dock medge att man får förfara med askan på&lt;br&gt;något annat sätt enligt föreskrifter som regeringen meddelar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt med&lt;br&gt;undantag av att arbetsgruppen föreslår att regeringen bara skall få meddela&lt;br&gt;föreskrifter om utströende av aska på annan plats än begravningsplats.&lt;br&gt;Arbetsgruppen föreslår därvid att regeringen i sina föreskrifter inför ett&lt;br&gt;uttryckligt förbud att strö ut aska i närheten av bebyggelse eller där&lt;br&gt;bebyggelse kan förväntas eller på en plats, där åtgärden kan vara till men&lt;br&gt;för annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till arbetsgrup-&lt;br&gt;pens förslag. Länsstyrelserna i Östergötlands, Norrbottens och Kristian-&lt;br&gt;stads län är emellertid kritiska mot arbetsgruppens restriktiva inställning&lt;br&gt;till frågan om utströende av aska. Länsstyrelsen i Östergötlands län föror-&lt;br&gt;dar dessutom att tidsbegränsade förhandstillstånd till utströende av aska&lt;br&gt;bör kunna ges. Företrädare för några buddhistiska sammanslutningar&lt;br&gt;begär att aska skall kunna få delas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Som huvudregel gäller enligt 2 § jordfästningsla-&lt;br&gt;gen att stoft och aska skall gravsättas på en begravningsplats. Regeringen&lt;br&gt;får dock bestämma att man får förfara med aska på något annat sätt. Enligt&lt;br&gt;25 § 2 mom. begravningskungörelsen har regeringen förordnat att aska&lt;br&gt;efter kremering får strös ut på plats som inte är begravningsplats efter&lt;br&gt;tillstånd av länsstyrelsen. Sådant tillstånd får lämnas bara om länsstyrelsen&lt;br&gt;finner att den tillämnade platsen för utströendet ägnar sig härför och att&lt;br&gt;med askan uppenbarligen kommer att förfaras på ett pietetsfullt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta länsstyrelser är vid tillståndprövningen restriktiva när det&lt;br&gt;gäller att tillåta utströende av aska i närheten av bebyggelse eller inom&lt;br&gt;andra områden där allmänheten brukar vistas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen anser att nuvarande restriktiva praxis skall komma till&lt;br&gt;klart uttryck och att reglerna därför bör innehålla ett uttryckligt förbud mot&lt;br&gt;att strö ut aska i närheten av bebyggelse eller där bebyggelse kan förväntas&lt;br&gt;eller på en plats, där åtgärden kan vara till men för annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar arbetsgruppens uppfattning att det även i fortsättningen bör&lt;br&gt;finnas möjligheter att strö ut aska på annan plats än begravningsplats.&lt;br&gt;Enligt min mening har emellertid arbetsgruppen gett uttryck för en något&lt;br&gt;för kraftig restriktivitet när det gäller att meddela tillstånd. Prövningen bör&lt;br&gt;enligt min mening företas med hänsyn till omständigheterna i de enskilda&lt;br&gt;fallen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag föreslår i likhet med arbetsgruppen att regeringen bemyndigas att&lt;br&gt;meddela föreskrifter i ämnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Östergötlands län har förordat att man skall kunna ge&lt;br&gt;tidsbegränsade förhandstillstånd till utströende av aska. Arbetsgruppen&lt;br&gt;har behandlat denna fråga och har därvid konstaterat att ett förhandstill-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 10&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stånd inte skulle ge några garantier för att önskemål om gravsättningen Prop. 1990/91: 10&lt;br&gt;kommer att följas. Jag instämmer i arbetsgruppens bedömning att möjlig-&lt;br&gt;heter till förhandstillstånd inte har någon egentlig funktion att fylla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från utövare av buddhistisk och hinduisk religion har på senare tid&lt;br&gt;framförts önskemål om att få dela askan för att kunna föra ut en mindre del&lt;br&gt;därav ur landet för att enligt deras religiösa sedvänjor förvaras i hemlandet&lt;br&gt;eller för att strös ut på visst sätt, t.ex. i floden Ganges. Enligt min&lt;br&gt;bedömning bör i religionsfrihetens intresse stor hänsyn tas till sådana på&lt;br&gt;allvarlig religiös uppfattning grundade önskemål. Regeringen har sålunda&lt;br&gt;nyligen bifallit en ansökan om en sådan delning av aska för förvaring av en&lt;br&gt;del därav i ett skrin på ett husaltare hos den avlidnas släkt i Japan. En&lt;br&gt;förutsättning för tillstånd av detta slag bör vara att man kommer att förfara&lt;br&gt;pietetsfullt med den aska som utlämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag föreslår att regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter även om&lt;br&gt;att aska skall få delas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningen av ansökningar om utströende av aska på annan plats än&lt;br&gt;begravningsplats och delning av aska bör ligga hos länsstyrelserna.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.3.7 Ett anonymt gravskick vid kistbegravning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Det bör i en ny lag inte tas in några bestämmelser&lt;br&gt;om gravsättning av stoft i minneslund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anledning saknas att i syfte att främja ett anonymt gravskick ge&lt;br&gt;kyrkogårdsmyndigheten möjlighet att underlåta att utfärda grav-&lt;br&gt;brev.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens bedömning: Överensstämmer med min när det gäller&lt;br&gt;gravsättning av stoft i minneslund. Arbetsgruppen berör inte frågan om&lt;br&gt;möjligheten att inte utfärda gravbrev.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna lämnar arbetsgruppens bedöm-&lt;br&gt;ning utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Antalet minneslundar i vårt land har ökat&lt;br&gt;markant de senaste årtiondena. Dessa områden är avsedda för ett grav-&lt;br&gt;skick med kollektiv och anonym karaktär. Det har hittills ansetts självklart&lt;br&gt;att jordande i minneslund kan avse endast aska efter kremering. I olika&lt;br&gt;sammanhang har nu framkommit önskemål om att även kistor med stoft&lt;br&gt;skulle kunna gravsättas i särskilda minneslundar. Det främsta skälet härför&lt;br&gt;är att det finns människor som önskar ett anonymt gravskick men motsät-&lt;br&gt;ter sig kremering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av ett anonymt gravskick för kistor är såvitt jag kan bedöma&lt;br&gt;relativt litet och kan i huvudsak tillgodoses med tillämpning av de nuva-&lt;br&gt;rande reglerna. Man kan nämligen avstå från att sätta upp en gravvård på&lt;br&gt;gravplatsen. Om kistgravsättning skulle tillåtas i en minneslund, måste det&lt;br&gt;exakta läget för kistan dokumenteras på ett eller annat sätt. Även av andra&lt;br&gt;skäl är det svårt att behålla anonymiteten, t.ex. att dölja spåren efter en&lt;br&gt;gravsättning, vilket strider mot den grundläggande tanken med gravsätt-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning i minneslund. Jag delar därför arbetsgruppens uppfattning att det i en Prop. 1990/91:10&lt;br&gt;ny lag inte bör införas några särskilda bestämmelser gravsättning av stoft i&lt;br&gt;minneslund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om ett anonymt gravskick för kistor med stoft har också tagits&lt;br&gt;upp av kyrkomötet i en framställning till regeringen med anledning av en&lt;br&gt;motion om jordbegravning i gravlund (mot. 1989: 30, KL 9, kskr. 6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kyrkomötet konstaterade att en önskan om anonymt gravskick i det här&lt;br&gt;avseendet i huvudsak kan tillgodoses inom ramen för gällande regler.&lt;br&gt;Enligt kyrkomötet torde dock inte fullständig anonymitet kunna uppnås så&lt;br&gt;länge skyldighet föreligger att utfarda gravbrev vid gravsättning på annan&lt;br&gt;plats än i minneslund. Kyrkomötet har därför begärt att regeringen prövar&lt;br&gt;frågan om man bör införa bestämmelser om rätt för kyrkogårdsmyndighe-&lt;br&gt;ten att i vissa fall underlåta att utfärda gravbrev.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För egen del kan jag inte se att anonymiteten på något avgörande sätt&lt;br&gt;skulle öka bara på grund av den omständigheten att kyrkogårdsmyndighe-&lt;br&gt;ten underlåter att utfärda gravbrev. Man kan aldrig komma ifrån att det&lt;br&gt;exakta läget för ett gravsatt stoft alltid måste dokumenteras på något sätt&lt;br&gt;och att uppgiften om detta inte kan hemlighållas för den avlidnes efter-&lt;br&gt;levande. Någon anledning finns därför inte att av de skäl kyrkomötet&lt;br&gt;anfört införa några bestämmelser om rätt för kyrkogårdsmyndigheten att i&lt;br&gt;vissa fall underlåta att utfärda gravbrev.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.3.8 Metallrester efter kremering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Metaller och andra delar som inte förbränns vid kre-&lt;br&gt;meringen skall tillföras askurnan. Om det inte kan ske, skall krema-&lt;br&gt;toriemyndigheten låta förstöra delarna eller gravsätta dem inom en&lt;br&gt;allmän begravningsplats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Arbetsgruppen föreslår att sådana delar av kre-&lt;br&gt;mationsaskan som inte lämpligen kan tillföras askurnan skall omhändertas&lt;br&gt;av krematoriemyndigheten. För varje krematorium skall det finnas ett&lt;br&gt;reglemente med föreskrifter om förfarandet med aska efter kremering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker arbetsgruppens&lt;br&gt;förslag eller lämnar det utan erinran. Särskilt Svea hovrätt och riksåklaga-&lt;br&gt;ren är emellertid kritiska mot förslaget. Svea hovrätt framhåller att de&lt;br&gt;föreslagna reglerna endast delvis löser de straffrättsliga problemen vid&lt;br&gt;tillgrepp av ädelmetaller ur aska. Hovrätten ifrågasätter om inte den bästa&lt;br&gt;lösningen är att det föreskrivs att även metalldelar m.m. skall åtfölja&lt;br&gt;kremationsaskan i urnan. Enligt riksåklagaren är det tveksamt, om den av&lt;br&gt;arbetsgruppen föreslagna regeln skulle undanröja oklarheten i rättsläget&lt;br&gt;beträffande tillgrepp av ädelmetaller. Även riksåklagaren förordar en regel&lt;br&gt;som föreskriver att förekommande ädelmetaller skall läggas ned i askurnan&lt;br&gt;och föreslår att det till regeln skall knytas en till brottsbalken subsidiär&lt;br&gt;bestämmelse som direkt straffbelägger brott mot regeln. Även domkapitlet&lt;br&gt;i Karlstad samt Töreboda och Göteborgs kyrkliga samfälligheter anser att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ädelmetaller bör tillföras askurnan. Några remissinstanser, däribland Sve- Prop. 1990/91: 10&lt;br&gt;riges kyrkogårds- och krematorieförbund, efterlyser besked om vad krema-&lt;br&gt;torieförvaltningarna skall göra med de ädelmetaller som tas om hand.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen for mitt förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Delar som inteförbränns vid kremering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter kremering finns normalt i askan metallrester av olika slag. Där kan&lt;br&gt;finnas rester av kistbeslag och höftledsproteser men också rester av andra&lt;br&gt;metaller t.ex. tandguld eller ringar som den avlidne bar vid kremeringen.&lt;br&gt;Detta hänger samman med att metaller inte med nuvarande metoder&lt;br&gt;förbränns vid kremeringen på samma sätt som organiskt material.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har förekommit att ädelmetalldelar har tillgripits i samband med&lt;br&gt;hanteringen av aska vid krematorierna. Detta har fast uppmärksamheten&lt;br&gt;särskilt vid vissa straffrättsliga problem som uppstår i sammanhanget.&lt;br&gt;Problemet har emellertid väckt en annan fråga av mera grundläggande&lt;br&gt;natur, nämligen hur man lämpligen bör förfara med sådana delar som inte&lt;br&gt;förbränns vid kremeringen. Jag skall först behandla sistnämnda fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förfarandet med delar som inte förbränns&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid den praktiska hanteringen efter kremeringen särskiljs de flesta metall-&lt;br&gt;delar från askan manuellt eller med en metalldetektor. Sådana metalldelar&lt;br&gt;ingår i krematoriernas normala avfallshantering. Ädelmetaller skiljer sig&lt;br&gt;dock från övriga metaller genom att de inte är åtkomliga med metalldetek-&lt;br&gt;tor. Dessa metaller följer i stället askan som finfördelas genom att den mals&lt;br&gt;i en särskild askberedare. Det är framför allt i detta skede som eventuella&lt;br&gt;ädelmetallrester kan komma i dagen. Vid många förvaltningar finns i dag&lt;br&gt;— i enlighet med rekommendationer som har utfärdats av Sveriges&lt;br&gt;kyrkogårds- och krematorieförbund — föreskrifter om hur man skall&lt;br&gt;förfara med eventuella fynd av ädelmetaller i kremationsaska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening finns det från bl.a. etiska synpunkter anledning att&lt;br&gt;ifrågasätta lämpligheten av att krematoriemyndigheten tar hand om så-&lt;br&gt;dana delar som inte har förbränts vid kremeringen av stoftet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är här framför allt fråga om metaller som före dödsfallet infogats i&lt;br&gt;den avlidnes kropp. Men det kan också vara ringar eller andra smycken&lt;br&gt;som dödsboet låtit följa med stoftet vid kremeringen i syfte att resterna&lt;br&gt;därav skall gravsättas med askan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening är det stötande om sådana metallrester skulle kunna&lt;br&gt;avyttras genom försäljning på den öppna marknaden eller på något annat&lt;br&gt;liknande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kan därför inte ansluta mig till arbetsgruppens förslag att dessa&lt;br&gt;metallrester skall tas om hand av krematoriemyndigheten. Enligt min&lt;br&gt;mening är det mest förenligt med pieteten och respekten för den avlidne att&lt;br&gt;även sådana delar som inte förbränns vid kremeringen tillförs askurnan&lt;br&gt;eller, om detta inte går på grund av delarnas omfång, på något annat&lt;br&gt;betryggande sätt gravsätts inom begravningsplatsen eller förstörs. Därmed&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;löser man också det av arbetsgruppen obearbetade problemet hur krema- Prop. 1990/91: 10&lt;br&gt;toriemyndigheten skall förfara med alla metaller som tas om hand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Något praktiskt hinder mot att metallrester tillförs askurnan torde inte&lt;br&gt;föreligga. I de flesta av landets minneslundar strös askan inte ut utan grävs&lt;br&gt;ner i jorden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Risken för att någon skulle börja leta efter ädelmetaller på våra begrav-&lt;br&gt;ningsplatser bedömer jag som obefintlig. Skulle sådant mot förmodan&lt;br&gt;förekomma kan gärningen bestraffas som brott mot griftefrid enligt 16 kap.&lt;br&gt;10 § brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den straffrättsliga bedömningen av tillgrepp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En människas kropp anses inte vara föremål för äganderätt och kroppen&lt;br&gt;efter den som har avlidit ingår följaktligen inte i kvarlåtenskapen. Härav&lt;br&gt;torde närmast följa att rätten till t.ex. tandguld inte övergår till den&lt;br&gt;avlidnes dödsbo.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller lösa föremål är frågan mera tveksam. Enligt arbetsgruppen&lt;br&gt;får de efterlevande anses ha avstått från äganderätten till sådana lösa&lt;br&gt;föremål som följer stoftet. Svea hovrätt har emellertid i sitt remissyttrande&lt;br&gt;uttalat att det inte lär vara någon tvekan om att äganderätten till smycken&lt;br&gt;och annat som den avlidne eller dödsboet vill låta medfölja vid begrav-&lt;br&gt;ningen tillkommer dödsboet och att det i vart fall inte finns utrymme för att&lt;br&gt;tillämpa principen om res derelictae (herrelöst gods). Frågan kompliceras&lt;br&gt;av att det efter kremeringen torde vara omöjligt att bland metallresterna&lt;br&gt;skilja mellan vad som härrör från tandguld och vad som härrör från t.ex.&lt;br&gt;ringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är inte bara äganderättsfrågan som är tveksam. Oavsett vem som&lt;br&gt;äger en sak, kan ansvar inträda vid besittningsrubbning. Men då inställer&lt;br&gt;sig frågan om vem som skall anses ha besittningen till metalldelarna vid&lt;br&gt;hanteringen av askan. Rättsläget är på denna punkt inte helt klart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen har när det gäller de problem som är förenade med&lt;br&gt;förekomsten av ädelmetaller i aska riktat in sig på att undanröja de hinder&lt;br&gt;som finns för att gällande regler i brottsbalken skall kunna tillämpas. Enligt&lt;br&gt;arbetsgruppen skulle detta kunna ske genom att lagstiftningen tillförs en&lt;br&gt;regel enligt vilken krematoriemyndigheten skall omhänderta sådana me-&lt;br&gt;talldelar som inte lämpligen kan tillföras askan. En sådan regel skulle enligt&lt;br&gt;arbetsgruppen medföra att den som utför arbetet skulle ta hand om&lt;br&gt;föremålen för myndighetens räkning och att han, om han i stället själv tar&lt;br&gt;hand om dem, skulle rubba myndighetens besittning och därigenom göra&lt;br&gt;sig skyldig till åtminstone egenmäktigt förfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med besittning avses i juridiskt språkbruk att någon med eller utan rätt&lt;br&gt;faktiskt innehar någonting. Det torde, såsom riksåklagaren har framhållit,&lt;br&gt;vara omöjligt att med rättsregler kvalificera en viss faktisk situation som&lt;br&gt;besittning. Men detta har nog inte heller varit arbetsgruppens avsikt. Det&lt;br&gt;är nämligen tänkbart att rättsregler dock kan ha betydelse för frågan om en&lt;br&gt;person skall anses vara egentlig besittare eller enbart besittningsbiträde.&lt;br&gt;Det synes närmast vara en sådan effekt arbetsgruppen har avsett att uppnå&lt;br&gt;genom sitt förslag. Om jag har förstått arbetsgruppen rätt, skulle kremato-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;riemyndigheten genom ett obligatoriskt omhändertagande av metallrester Prop. 1990/91:10&lt;br&gt;bli den egentlige besittaren av dessa. Enligt min mening är det dock&lt;br&gt;tveksamt om en sådan regel skulle förändra rättsläget. Redan i dag synes&lt;br&gt;det ligga närmast till hands att utgå ifrån att en person som i tjänsten tar&lt;br&gt;hand om sådana föremål gör detta för myndighetens räkning och att det&lt;br&gt;således är myndigheten som är egentlig besittare av föremålen. I vart fall&lt;br&gt;torde man med den föreslagna regeln inte komma åt tillägnelsesidan av&lt;br&gt;tillgreppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag att ädelmetaller om möjligt skall åtfölja askan vid gravsätt-&lt;br&gt;ningen löser naturligtvis lika lite som arbetsgruppens förslag hela proble-&lt;br&gt;met med den straffrättsliga behandlingen av tillgrepp av ädelmetaller i&lt;br&gt;samband med hanteringen av aska. I den mån den av arbetsgruppen&lt;br&gt;föreslagna regeln om att krematoriemyndigheten skall omhänderta metall-&lt;br&gt;delar skulle kunna tänkas bidra till att klargöra rättsläget beträffande&lt;br&gt;besittningsfrågan gäller dock detsamma för mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den person som i tjänsten handskas med metalldelarna fullgör ju&lt;br&gt;myndighetens skyldighet att se till att delarna tillförs askurnan, förstörs&lt;br&gt;eller gravsätts. Om han i stället själv tar hand om metalldelarna medan han&lt;br&gt;fullgör denna arbetsuppgift, rubbar han myndighetens besittning av dessa&lt;br&gt;och gör sig därvid skyldig till åtminstone egenmäktigt förfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser att de möjligheter som finns, eller i vart fall kommer att finnas,&lt;br&gt;att ingripa straffrättsligt mot tillgrepp av ädelmetaller är tillräckliga. Till&lt;br&gt;det kommer att en särskild straffbestämmelse i ämnet kan komma att i hög&lt;br&gt;grad peka ut och misstänkliggöra en yrkesgrupp, vilket enligt min mening&lt;br&gt;inte bör komma i fråga. Jag är därför inte beredd att föreslå någon sådan&lt;br&gt;straffbestämmelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oavsett vilka regler som gäller kan de inte lösa hela problemet kring&lt;br&gt;eventuella tillgrepp av ädelmetaller ur askan. Problemet är inte enbart och&lt;br&gt;kanske inte i första hand av rättslig karaktär. Det är också en fråga om&lt;br&gt;vilken teknik och vilka praktiska rutiner som tillämpas i krematorierna vid&lt;br&gt;hantering av aska efter avlidna. Flertalet krematorier har sannolikt alltjämt&lt;br&gt;en manuell behandling när det gäller att rena aska från metaller och annan&lt;br&gt;icke förbränd substans. Såsom arbetsgruppen framhåller bör målet vara att&lt;br&gt;det på sikt utvecklas ett helt slutet system.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Gravrätt&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;2.4.1 Gravrättens natur&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Gravrättens särskilda rättsliga natur bör behållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens bedömning: Överensstämmer med min.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna lämnar arbetsgruppens bedöm-&lt;br&gt;ning utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Enligt gravrättslagen uppkommer gravrätt&lt;br&gt;när ett visst område på en allmän begravningsplats upplåts för jordande av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en avliden persons stoft eller för förvaring av aska. Det som upplåts kallas Prop. 1990/91:10&lt;br&gt;gravplats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gravrätten är till sin natur offentligrättslig. Den grundas på en ensidig&lt;br&gt;upplåtelse som verkställs av en offentlig myndighet, dvs. av den myndighet&lt;br&gt;som förvaltar en allmän begravningsplats. Gravrätten kan sägas ha lånat en&lt;br&gt;del drag av den civilrättsliga nyttjanderätten. Så är fallet t.ex. i fråga om&lt;br&gt;upplåtelsetid och förverkande vid vanvård. I princip skall emellertid&lt;br&gt;gravrätten ses som en klart avgränsad rätt som inte är förenad med andra&lt;br&gt;rättsverkningar än dem som följer av begravningslagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening finns det inte någon anledning att i en ny lag på&lt;br&gt;begravningsområdet göra några ändringar såvitt gäller gravrättens sär-&lt;br&gt;skilda natur. 1 det förslag som jag lägger fram har gravrätten således samma&lt;br&gt;grundläggande rättsliga betydelse som den har i dag. Flera bestämmelser&lt;br&gt;som gäller gravrättens närmare innebörd bör emellertid ändras och kom-&lt;br&gt;pletteras för att bättre svara mot förhållandena såsom de har utvecklats&lt;br&gt;under den tid som gravrättslagen har varit i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kommer i det följande att ta upp vissa frågor där jag anser att&lt;br&gt;förändringar i förhållande till vad som gäller i dag bör göras. Bl.a. kommer&lt;br&gt;jag att ta upp frågan om en skyldighet för en avliden gravrättsinnehavares&lt;br&gt;dödsbo att anmäla vem som efter dödsfallet har övertagit gravrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även en del andra frågor där jag inte är beredd att föreslå några&lt;br&gt;förändringar kommer jag att ta upp till behandling.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.4.2 Upplåtelse av gravrätt&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: I likhet med vad som gäller enligt gravrättslagen skall&lt;br&gt;gravrätt kunna upplåtas till och innehas av flera personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upplåtelse till en juridisk person får ske endast om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Arbetsgruppen föreslår att gravrätt inte skall&lt;br&gt;kunna upplåtas till eller innehas av flera personer. I övrigt överensstämmer&lt;br&gt;arbetsgruppens förslag i huvudsak med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker arbetsgrup-&lt;br&gt;pens förslag eller lämnar det utan erinran. Några, bl.a. Svenska kyrkans&lt;br&gt;nämnd för församlings- och pastoratsförvaltning, anser att åtminstone den&lt;br&gt;avlidnes önskemål måste beaktas, även om det innebär att en gravrätt går&lt;br&gt;över till flera personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av de tveksamma eller negativa remissinstanserna pekar bl.a. Göteborgs&lt;br&gt;kyrkliga samfållighet på att det kan skapa onödiga stridigheter mellan de&lt;br&gt;efterlevande, om de inte tillsammans skall kunna inneha en gravrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser anser att dödsbon liksom i dag skall kunna vara&lt;br&gt;gravrättsinnehavare. Kammarkollegiet menar att gravrätt skall kunna upp-&lt;br&gt;låtas till allmänna arvsfonden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för mitt förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Upplåtelse till en eller flera personer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som innehavare av en gravrätt anses enligt gravrättslagen den till vilken&lt;br&gt;gravrätten har upplåtits. I de flesta fall sker upplåtelse av gravrätt till bara&lt;br&gt;en person. Det förekommer emellertid att en och samma gravrätt upplåts&lt;br&gt;till flera varandra närstående personer, t.ex. makar eller syskon. En inte&lt;br&gt;helt ovanlig situation är vidare att en gravrätt efter ett dödsfall övergår till&lt;br&gt;den avlidnes efterlevande make och arvingar. De kommer då att inneha&lt;br&gt;gravrätten gemensamt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att flera personer jämsides innehar en gravrätt har som arbetsgruppen&lt;br&gt;påpekar i många fall visat sig medföra betydande problem såväl för&lt;br&gt;gravrättsinnehavarna som for de kyrkogårdsforvaltande myndigheterna.&lt;br&gt;För att gravrätten skall kunna utövas, krävs i princip enighet mellan&lt;br&gt;samtliga rättsinnehavare. Om enighet inte kan uppnås, kan gravrätten från&lt;br&gt;den enskildes utgångspunkt bli i det närmaste innehållslös i praktiken. För&lt;br&gt;förvaltningarna medför en ordning med flera innehavare till samma grav-&lt;br&gt;rätt ofta en omfattande och svårhanterbar administration. Inte så sällan får&lt;br&gt;förvaltningarna bedriva arbetskrävande efterforskningar för att få kontakt&lt;br&gt;med rättsinnehavarna. Förhållandena kan bli särskilt komplicerade om en&lt;br&gt;eller flera av dem avlider och andra träder i stället utan att förvaltningen&lt;br&gt;får kännedom om det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som arbetsgruppen framhåller är det en angelägen uppgift att det skapas&lt;br&gt;goda förutsättningar för kyrkogårdsfÖrvaltningama att driva sin verksam-&lt;br&gt;het på ett effektivt och billigt sätt. Arbetsgruppen föreslår som ett led i&lt;br&gt;denna strävan att gravrätter i framtiden bara skall få upplåtas till och&lt;br&gt;innehas av en enda person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag menar emellertid att en sådan lösning skulle vara ett alltför stort&lt;br&gt;ingrepp i enskildas rättigheter. För den avlidnes efterlevande torde det&lt;br&gt;många gånger vara naturligt att tillsammans utöva de rättigheter som&lt;br&gt;tillkommer en gravrättsinnehavare, t.ex. att bestämma om anordningar på&lt;br&gt;graven och om gravens utsmyckning. Respekten for den avlidne kräver&lt;br&gt;enligt min mening också att dennes önskemål i möjligaste mån beaktas,&lt;br&gt;även om det innebär att en gravrätt övergår till flera personer. Därtill&lt;br&gt;kommer att en ordning med bara en innehavare av en gravrätt i onödan&lt;br&gt;kan skapa stridigheter mellan de efterlevande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag är därför inte beredd att följa arbetsgruppens förslag på denna punkt,&lt;br&gt;utan anser att gravrätter även i framtiden bör kunna upplåtas till och&lt;br&gt;innehas av flera personer. Intresset av att förenkla kyrkogårdsmyndighe-&lt;br&gt;temas administration bör tillgodoses på andra sätt. Jag återkommer senare&lt;br&gt;till denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upplåtelse till en juridisk person&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med innehavet av en gravrätt följer sådana rättigheter och skyldigheter&lt;br&gt;som ytterst är hänförliga till att den som innehar gravrätten också har en&lt;br&gt;personlig anknytning till dem som är gravsatta inom gravplatsen. En&lt;br&gt;gravrätt är inte en formögenhetstillgång i egentlig bemärkelse och den får&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte bli föremål for sådana förfoganden som försäljning, pantsättning etc.&lt;br&gt;Här träder i stället andra värden i förgrunden som pietet, tradition och&lt;br&gt;personliga känslor. Det kan därför med fog ifrågasättas om juridiska&lt;br&gt;personer skall tillåtas stå som gravrättsinnehavare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Något uttryckligt förbud mot upplåtelse av gravrätt till juridisk person&lt;br&gt;finns inte i gravrättslagen. Av lagens förarbeten torde emellertid kunna&lt;br&gt;utläsas att sådana upplåtelser inte ligger i linje med lagstiftarens avsikt&lt;br&gt;(prop. 1963: 141 s. 23 f).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser att det i princip inte bör få förekomma att bolag, föreningar,&lt;br&gt;stiftelser och andra juridiska personer godtas som gravrättsinnehavare.&lt;br&gt;Något generellt förbud mot att upplåta gravrätt till en juridisk person bör&lt;br&gt;emellertid inte ställas upp i en ny lag. En sådan upplåtelse bör kunna&lt;br&gt;tillåtas om det finns särskilda skäl för det. Upplåtelser till stiftelser, ideella&lt;br&gt;föreningar eller institutioner som har en sådan inriktning att medlem-&lt;br&gt;marna eller motsvarande sinsemellan får en personlig anknytning som i det&lt;br&gt;närmaste motsvarar familje- eller släktskapsband bör t.ex. kunna tillåtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den personliga anknytningen, som enligt min mening bör kunna utgöra&lt;br&gt;skäl för att tillåta upplåtelser till juridiska personer, finns normalt också&lt;br&gt;mellan en avliden person och delägarna i hans dödsbo. I motsats till&lt;br&gt;arbetsgruppen anser jag därför att något absolut hinder mot att i framtiden&lt;br&gt;upplåta gravrätt till ett dödsbo inte bör finnas. Eftersom dödsbon bara&lt;br&gt;består under en begränsad tid och möjlighet alltid finns för de enskilda&lt;br&gt;dödsbodelägarna att bli gravrättsinnehavare, bör det dock höra till rena&lt;br&gt;undantagsfallen att dödsbon accepteras som gravrättsinnehavare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser i likhet med kammarkollegiet att gravrätt också i vissa fall bör&lt;br&gt;kunna upplåtas till allmänna arvsfonden. Vad jag har erfarit ser arvsfonden&lt;br&gt;i dag regelmässigt till att avlidna vars arv tillfaller fonden får en gravplats&lt;br&gt;och att det betalas för skötseln av gravplatsen. Även om den personliga&lt;br&gt;anknytningen saknas mellan arvsfonden och den avlidna, menar jag att&lt;br&gt;arvsfonden, om den ordnar gravplats och gravskötsel, också bör kunna&lt;br&gt;förvärva gravrätten till gravplatsen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.4.3 Upplåtelsetiden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Liksom enligt gravrättslagen skall gravrätt kunna upp-&lt;br&gt;låtas för en viss tid, minst 15 och högst 50 år, eller för alltid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tidsbegränsade upplåtelser skall upplåtaren vara skyldig att&lt;br&gt;innan den för upplåtelsen bestämda tiden går ut underrätta gravrätts-&lt;br&gt;innehavaren om förutsättningarna för en ny gravrättsupplåtelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt utom att arbetsgrup-&lt;br&gt;pen föreslår att möjligheten att upplåta gravrätt för alltid avskaffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker eller lämnar&lt;br&gt;arbetsgruppens förslag utan erinran. Ett par remissinstanser anser att&lt;br&gt;möjligheten att upplåta gravrätt för alltid bör finnas kvar av religionsfri-&lt;br&gt;hetsskäl, eftersom både den judiska och den islamiska religionen kräver att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gravar inte återanvänds. Några framfor att även många kristna trosbekän- Prop. 1990/91: 10&lt;br&gt;nare önskar att bli gravsatta för evärderlig tid.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för mitt förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Upplåtelse av gravrätt för alltid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 7 § första stycket gravrättslagen får en gravrätt upplåtas för viss tid,&lt;br&gt;minst 15 och högst 50 år, eller för alltid. En upplåtelse för alltid kan dock&lt;br&gt;aldrig avse längre tid än den under vilken gravplatsen utgör del av en&lt;br&gt;allmän begravningsplats. Om upplåtelsetiden inte har bestämts, skall upp-&lt;br&gt;låtelsen anses ha skett för 25 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är således enligt gravrättslagen möjligt för kyrkogårdsmyndighe-&lt;br&gt;terna att upplåta gravrätt för alltid. I praktiken sker dock sådana upplåtel-&lt;br&gt;ser mycket sällan. Skälen till denna restriktivitet är framför allt att kyrko-&lt;br&gt;gårdsmyndigheterna för sin planering av verksamheten har behov av att&lt;br&gt;med vissa tidsintervaller stämma av om det finns något intresse av att&lt;br&gt;gravrätten behålls och samtidigt få möjlighet att klara ut vem som då är&lt;br&gt;rättsinnehavare. Planeringsbehovet gör sig särskilt starkt gällande när&lt;br&gt;tillgången på välbelägen gravplatsmark är begränsad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som arbetsgruppen framhåller kan det mot denna bakgrund ifrågasättas&lt;br&gt;om det i framtiden bör finnas någon möjlighet att upplåta gravrätt för&lt;br&gt;alltid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Emellertid kräver bl.a. den judiska och den islamiska religionen att&lt;br&gt;gravar inte återanvänds, utan att begravning sker ”för evig tid”. Även&lt;br&gt;bland kristna troende finns det många som har den uppfattningen att de&lt;br&gt;döda skall återuppstå på den yttersta dagen och till dess skall vila i frid i&lt;br&gt;sina gravar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skulle visserligen kunna hävdas att önskemål om att få bli begravd&lt;br&gt;”för evig tid” kan tillgodoses genom att begravningen sker på en enskild&lt;br&gt;begravningsplats. Med den stora invandring vi har i Sverige av människor&lt;br&gt;som tillhör olika religioner och trossamfund är det emellertid enligt min&lt;br&gt;mening inte realistiskt att tro att det i framtiden kommer att finnas&lt;br&gt;enskilda begravningsplatser i den omfattningen att alla som så önskar skall&lt;br&gt;kunna begravas inom en sådan. Det måste även i fortsättningen bli så att&lt;br&gt;avlidna som tillhört andra religioner än den kristna kommer att gravsättas&lt;br&gt;inom allmänna begravningsplatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att i lag hindra möjligheten att upplåta gravrätter för alltid skulle kunna&lt;br&gt;uppfattas som ett ingrepp i religionsfriheten. Jag anser därför att möjlighe-&lt;br&gt;ten att upplåta gravrätt för alltid bör finnas kvar även i framtiden. Någon&lt;br&gt;anledning finns inte heller enligt min mening att göra några ändringar&lt;br&gt;avseende de tidsfrister som i dag gäller för tidsbegränsade upplåtelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underrättelse om förutsättningarna för förnyad upplåtelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en tidsbegränsad upplåtelse av gravrätt löper ut har gravrättsinneha-&lt;br&gt;varen enligt 7 § andra stycket gravrättslagen rätt att få upplåtelsen för-&lt;br&gt;nyad. En förutsättning för detta är att gravplatsen är väl vårdad och att den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förnyade upplåtelsen inte medför synnerligt men for begravningsplatsens Prop. 1990/91: 10&lt;br&gt;ändamålsenliga ordnande och skötsel. En ytterligare förutsättning är att&lt;br&gt;gravrättsinnehavaren före upplåtelsetidens utgång har anmält intresse av&lt;br&gt;att få upplåtelsen förnyad. Enligt min uppfattning bör dessa regler behållas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i en ny lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om förnyad upplåtelse av gravrätt bör enligt min me-&lt;br&gt;ning ges en generös tillämpning. I princip bör en gravrätt få förnyas så länge&lt;br&gt;det finns någon efterlevande som är villig att ta på sig de förpliktelser som&lt;br&gt;är förenade med innehavet av gravrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ett led i kyrkogårdsmyndigheternas service gentemot allmänheten&lt;br&gt;bör myndigheterna kunna åta sig att uppmärksamma gravrättsinneha-&lt;br&gt;varna på det förhållandet att upplåtelsetiden löper ut. Enligt vad jag har&lt;br&gt;erfarit tillämpas denna ordning redan i dag inom många förvaltningar. I en&lt;br&gt;ny lag bör det därför tas in en bestämmelse om att kyrkogårdsmyndighe-&lt;br&gt;terna i god tid före upplåtelsetidens utgång skall underrätta gravrättsinne-&lt;br&gt;havarna om förutsättningarna för en förnyad upplåtelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om gravboken eller gravregistret innehåller aktuella uppgifter om vem&lt;br&gt;som är rätt innehavare till varje gravrätt — en fråga som jag återkommer&lt;br&gt;till — torde den nu föreslagna ordningen inte innebära något egentligt&lt;br&gt;merarbete för myndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.4.4 Övergång av gravrätt vid gravrättsinnehavarens död&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Om det inte finns ett förordnande om övergång av&lt;br&gt;gravrätten vid rättsinnehavarens död, bestämmer efterlevande ma-&lt;br&gt;ken och arvingarna vem eller vilka av dem som gravrätten går över&lt;br&gt;till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid rättsinnehavarens död skall dödsboet till upplåtaren anmäla&lt;br&gt;vem gravrätten har gått över till. Om någon anmälan inte sker eller&lt;br&gt;om det inte finns någon som gravrätten har gått över till, beslutar&lt;br&gt;upplåtaren om det fortsatta gravrättsinnehavet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt med&lt;br&gt;undantag för att arbetsgruppen föreslår att en gravrätt vid rättsinnehava-&lt;br&gt;rens död endast skall kunna övertas av en enda person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker i huvudsak arbets-&lt;br&gt;gruppens förslag eller lämnar det utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för mitt förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Inaktuella uppgifter i gravböckerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 5 § gravrättslagen och den därtill anslutande bestämmelsen i 3 §&lt;br&gt;begravningskungörelsen åligger det innehavaren av en allmän begravnings-&lt;br&gt;plats att upprätta en gravbok som för varje gravplats skall innehålla bl.a.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppgift om namn, yrke och adress beträffande den eller de personer till&lt;br&gt;vilken gravplatsen har upplåtits. När så kan ske bör motsvarande uppgifter&lt;br&gt;tas in i fråga om senare gravrättsinnehavare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att gravböckerna hålls aktuella är av stor betydelse när det gäller&lt;br&gt;administrationen av begravningsverksamheten. Gravböckerna bör därför&lt;br&gt;innehålla uppgifter som i största möjliga utsträckning är korrekta. I dag&lt;br&gt;finns det emellertid ingen skyldighet att anmäla förändringar i fråga om&lt;br&gt;rätten till en gravplats. Till följd härav finns i gravböckerna i många fall&lt;br&gt;föråldrade och felaktiga uppgifter om vem som är gravrättsinnehavare.&lt;br&gt;Detta kan medföra betydande problem för upplåtaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns nämligen flera situationer då upplåtaren måste eller bör få&lt;br&gt;kontakt med gravrättsinnehavaren. Problemen blir särskilt påtagliga i de&lt;br&gt;fall när gravrätten vid gravrättsinnehavarens död har gått över till efter-&lt;br&gt;levande make och arvingar gemensamt. Det kan alltså ibland finnas flera&lt;br&gt;nya innehavare av en gravrätt utan att den berörda kyrkogårdsförvalt-&lt;br&gt;ningen har fått kännedom om det. Ett tidsödande och ofta resultatlöst&lt;br&gt;arbete måste då läggas ner på att finna någon eller några som, kanske efter&lt;br&gt;flera generationsväxlingar, kan göra anspråk på gravrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att komma tillrätta med dessa problem är jag inte, som jag tidigare&lt;br&gt;nämnt, beredd att föreslå att det i en ny lag tas in bestämmelser om att det&lt;br&gt;bara skall få finnas en innehavare till varje gravrätt. Problemet för kyrko-&lt;br&gt;gårdsmyndigheterna att komma i kontakt med de verkliga gravrättsinne-&lt;br&gt;havarna torde inte heller i första hand bero på att det finns flera gravrätts-&lt;br&gt;innehavare, utan på att förändringar av gravrättsinnehavet inte kommer&lt;br&gt;till myndigheternas kännedom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag menar därför att problemet i allt väsentligt borde kunna lösas om det&lt;br&gt;i en ny lag införs en ordning som leder till att förändringar i gravrättsinne-&lt;br&gt;havet anmäls till kyrkogårdsmyndighetema i större omfattning än som sker&lt;br&gt;i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldighet för ett dödsbo att anmäla ny gravrättsinnehavare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag nyss nämnt torde olägenheterna med den nuvarande ordningen&lt;br&gt;vara mest påtagliga i de situationer där en gravrättsinnehavare avlider.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sådana fall bör gälla att gravrätten i första hand går över till den eller&lt;br&gt;dem som gravrättsinnehavaren förordnat i samband med upplåtelsen eller&lt;br&gt;senare. Finns inget förordnande bör gravrätten gå över till den eller dem av&lt;br&gt;den avlidnes efterlevande make och arvingar som dessa bestämmer. Detta&lt;br&gt;överensstämmer i huvudsak med vad som gäller i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att det skall bli känt för kyrkogårdsmyndigheten vem som är ny&lt;br&gt;innehavare till gravrätten, bör det i en ny lag införas en skyldighet att&lt;br&gt;anmäla detta. Anmälningsskyldigheten bör ligga på den avlidne rättsinne-&lt;br&gt;havarens dödsbo, även om gravrätten enligt särskilt förordnande har gått&lt;br&gt;över till någon annan än en arvinge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid övervägande av inom vilken tid som anmälan skall göras, måste&lt;br&gt;beaktas att dödsbodelägarna kan behöva ett väl tilltaget rådrum att be-&lt;br&gt;stämma hur gravrätten eller gravrätterna skall fördelas. Samtidigt får&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tidsfristen inte vara så lång att det hinner inträffa sådana förändringar att Prop. 1990/91: 10&lt;br&gt;de berörda förvaltningarna kan få svårt att nå dödsboet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening kan en lämplig tid vara sex månader från dödsfallet.&lt;br&gt;Har dödsboet inte inom den tiden anmält till vem eller vilka gravrätten har&lt;br&gt;gått över eller att det inte finns någon till vilken den har gått över, bör&lt;br&gt;kyrkogårdsmyndigheten förelägga dödsboet att anmäla ny rättsinnehavare&lt;br&gt;och, om föreläggandet inte följs, själv bestämma om det fortsatta gravrätts-&lt;br&gt;innehavet. Myndigheten bör också kunna bestämma ny gravrättsinneha-&lt;br&gt;vare i de fall dödsboet anmäler att det inte finns någon som gravrätten har&lt;br&gt;övergått till.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.4.5 Utövande av gravrätt&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Gravrätt får utövas endast av den som i gravboken eller&lt;br&gt;gravregistret är antecknad som innehavare av gravrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna lämnar arbetsgruppens förslag&lt;br&gt;utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Det av mig i det föregående avsnittet föreslagna&lt;br&gt;systemet bör kunna fungera fullt ut när det gäller gravrätten till den&lt;br&gt;gravplats där den avlidne gravrättsinnehavaren själv gravsätts. I det fallet&lt;br&gt;är det naturligt att den berörda förvaltningen uppmärksammar förhållan-&lt;br&gt;det och kan kontrollera att anmälan kommer in i rätt tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmälningsskyldigheten bör emellertid gälla också andra gravrätter som&lt;br&gt;den avlidne kan ha haft och andelar i sådana. Man kan emellertid inte utgå&lt;br&gt;från att den avlidnes efterlevande alltid känner till att det finns flera&lt;br&gt;gravrätter eller att den avlidne innehaft en andel i en gravrätt. Dödsboet&lt;br&gt;kan då inte fullgöra sin anmälningsskyldighet och de berörda förvaltning-&lt;br&gt;arna får inte vetskap om att gravrättsinnehavaren har avlidit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som komplement till de föreslagna bestämmelserna om skyldighet att&lt;br&gt;vid dödsfall anmäla ny gravrättsinnehavare bör därför införas en regel om&lt;br&gt;att endast den som är antecknad som gravrättsinnehavare i gravboken eller&lt;br&gt;gravregistret har rätt att utöva gravrätten. Med en sådan ordning ställs helt&lt;br&gt;allmänt ett krav på enskilda att anmäla förändringar i gravrättsinnehavet,&lt;br&gt;eftersom en anteckning om innehavare är en förutsättning för att gravrätt&lt;br&gt;överhuvudtaget skall få utövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det sålunda efter hand upptäcks att det har inträffat en förändring i&lt;br&gt;gravrättsinnehavet ligger det i de efterlevandes intresse att se till att&lt;br&gt;förhållandena blir uppklarade. Dessutom kan kyrkogårdsmyndighetema&lt;br&gt;tillämpa de i föregående avsnittet berörda reglerna om föreläggande och&lt;br&gt;beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.4.6 Gravvårdar och andra gravanordningar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: I en ny lag på begravningsområdet slås fast att det är&lt;br&gt;gravrättsinnehavaren som bestämmer över gravvårdar och andra&lt;br&gt;anordningar på gravplatsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upplåtarens begränsande föreskrifter skall utgöra avsteg från&lt;br&gt;denna grundläggande princip och de får inte vara mer långtgående&lt;br&gt;än vad som är nödvändigt för att tillgodose en god gravkultur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker arbetsgrup-&lt;br&gt;pens förslag eller lämnar det utan erinran. Ett par remissinstanser anser att&lt;br&gt;förslaget kan leda till att upplåtarens inflytande blir för hårt beskuret.&lt;br&gt;Några menar att uttrycket ”god gravkultur” är för obestämt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för mitt förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Gällande ordning enligt gravrättslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 12 § första stycket gravrättslagen innefattar gravrätten rätt att förse&lt;br&gt;gravplatsen med gravvård, om detta inte strider mot vad som är avsett att&lt;br&gt;gälla för den del av begravningsplatsen där gravplatsen är belägen. När det&lt;br&gt;gäller gravvårdens utseende och beskaffenhet samt övriga anordningar på&lt;br&gt;gravplatsen skall iakttas vad upplåtaren föreskriver. Upplåtaren får dock&lt;br&gt;inte meddela andra föreskrifter i detta hänseende än som påkallas för att&lt;br&gt;tillgodose en god gravkultur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förarbetena till gravrättslagen (prop. 1963:141 s. 44) uttalade departe-&lt;br&gt;mentschefen att det var förenat med uppenbara svårigheter att finna ett&lt;br&gt;tillfredsställande uttryck för upplåtarens befogenheter vid granskningen av&lt;br&gt;gravvårdar. Utgångspunkten borde vara att gravrättsinnehavaren äger&lt;br&gt;frihet att bestämma gravvårdens utseende. Enligt vad departementschefen&lt;br&gt;framhöll måste denna frihet visserligen kunna begränsas genom föreskrif-&lt;br&gt;ter av upplåtaren, men sådana föreskrifter borde inte få gå längre än som&lt;br&gt;kan anses motiverat från de synpunkter upplåtaren såsom vämare om&lt;br&gt;gravplatskulturen har att anlägga. Föreskrifter, som inte krävs för att&lt;br&gt;tillgodose detta syfte, borde inte få förekomma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet anslöt sig till departementschefens uppfattning men ansåg att&lt;br&gt;ordet gravkultur var att föredra framför ordet gravplatskultur. Propositio-&lt;br&gt;nen kom att utformas i enlighet härmed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningen i praktiken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om gravanordningamas utseende och beskaffenhet har avvägningen&lt;br&gt;mellan gravrättsinnehavarens och upplåtarens intressen knutits till bedöm-&lt;br&gt;ningen av vad som skall anses förenligt eller inte förenligt med en god&lt;br&gt;gravkultur. Den hänsyn som måste tas till varje enskild gravrättsinnehava-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;res rätt att få utforma sin gravplats i enlighet med den avlidnes och sina Prop. 1990/91: 10&lt;br&gt;egna önskemål skall vägas mot det övergripande intresset av att begrav-&lt;br&gt;ningsplatsen som helhet hålls i ett ordnat och värdigt skick.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många innehavare av allmänna begravningsplatser har föreskrifter om&lt;br&gt;gravanordningarnas utseende och beskaffenhet. Föreskrifterna är ofta så&lt;br&gt;balanserade att de tillgodoser såväl gravrättsinnehavarens som den kyrko-&lt;br&gt;gårdsforvaltande myndighetens intressen. Det finns emellertid exempel på&lt;br&gt;föreskrifter där tyngdpunkten har förskjutits på ett sådant sätt att föreskrif-&lt;br&gt;terna mera ensidigt tillgodoser myndigheternas intressen. Därigenom har&lt;br&gt;den i förarbetena till gravrättslagen angivna utgångspunkten, att gravrätts-&lt;br&gt;innehavaren har frihet att bestämma om gravvård och annan gravanord-&lt;br&gt;ning, urholkats så att rättsinnehavaren i det närmaste har berövats möjlig-&lt;br&gt;heterna att påverka anordningarnas utformning. Föreskrifter av detta&lt;br&gt;långtgående slag har uppenbarligen inte varit avsedda vid tillkomsten av&lt;br&gt;12 § gravrättslagen och det är tveksamt om de skulle godtas vid en rättslig&lt;br&gt;prövning. En alltför långtgående styrning i fråga om t.ex. enhetlighet&lt;br&gt;medför för övrigt risk för att man motverkar syftet att värna om en god&lt;br&gt;gravkultur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gravrättsinnehavarens bestämmanderätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De allmänna begravningsplatserna är öppna för alla medborgare, oavsett&lt;br&gt;deras religiösa hemvist eller uppfattning i livsåskådningsfrågor. Därav&lt;br&gt;följeratt det kan finnas högst varierande önskemål om gravanordningarnas&lt;br&gt;utformning. Det är väsentligt att slå fast, att det av religionsfrihetsskäl&lt;br&gt;måste tillåtas sådana symboler och andra utsmyckningar av gravplatserna&lt;br&gt;som är att hänföra till de olika trossamfundens gravskick. Jag anser att&lt;br&gt;enskilda också i övrigt måste i största möjliga utsträckning få frihet att&lt;br&gt;utforma gravplatserna på det sätt som den avlidne har önskat eller de&lt;br&gt;anhöriga finner värdigt eller annars passande. I själva tanken att vårda&lt;br&gt;minnet av de döda ligger att var och en måste ges en betydande frihet att få&lt;br&gt;göra det i enlighet med sin egen uppfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den givna utgångspunkten bör enligt min mening vara att den enskilde&lt;br&gt;gravrättsinnehavaren bestämmer om hur gravanordningarna skall utfor-&lt;br&gt;mas. I sak överensstämmer detta med gällande rätt. En del av de problem&lt;br&gt;som har uppkommit kan sannolikt hänföras till att den grundläggande&lt;br&gt;principen inte har kommit till så klart uttryck i lagstiftningen att den har&lt;br&gt;fått ett ordentligt genomslag vid rättstillämpningen. I en ny begravnings-&lt;br&gt;lagstiftning bör därför bestämmelserna utformas så att gravrättsinnehava-&lt;br&gt;rens grundläggande bestämmanderätt över gravplatsen anges tydligare än i&lt;br&gt;dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upplåtarens begränsande föreskrifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om sålunda utgångspunkten bör vara att gravrättsinnehavaren be-&lt;br&gt;stämmer om gravanordningarnas utseende och beskaffenhet, är det nöd-&lt;br&gt;vändigt att upplåtaren av gravrätten också får inflytande över hur grav-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;platsen anordnas. Annars kan huvudmännen for de allmänna begravnings-&lt;br&gt;platserna inte fullgöra den skyldighet att hålla begravningsplatserna i&lt;br&gt;ordnat och värdigt skick som har ålagts dem genom lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det allmänna intresse som upplåtaren genom föreskrifter skall tillgodose&lt;br&gt;har i gravrättslagen som framgått sammanfattats under begreppet god&lt;br&gt;gravkultur. Föreskrifterna skall vara nödvändiga för att det skyddsvärda&lt;br&gt;intresset av en god gravkultur skall kunna tillgodoses. I anslutning härtill&lt;br&gt;vill jag framhålla, att föreskrifter som kan anses befogade för en del av en&lt;br&gt;begravningsplats, t.ex. av hänsyn till miljön eller de kulturhistoriska vär-&lt;br&gt;dena, inte alltid kan anses försvarliga för en annan del. I de fall där någon&lt;br&gt;del av en begravningsplats kräver långtgående föreskrifter, har upplåtaren&lt;br&gt;ofta möjlighet att planera andra delar så att enskilda där får en större frihet.&lt;br&gt;Härigenom kan upplåtaren i praktiken medverka till att man skapar en&lt;br&gt;valmöjlighet. En differentiering av föreskrifterna torde ibland också vara&lt;br&gt;nödvändig för att man skall kunna tillgodose de skilda trossamfundens&lt;br&gt;önskemål om att få tillämpa sitt eget begravningsskick.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förhållanden som upplåtaren har att bevaka rör sig i stort sett om att&lt;br&gt;begravningsplatsen som helhet är lämpligt utformad från både milö- och&lt;br&gt;skötselsynpunkt och att säkerheten för de anställda och den besökande&lt;br&gt;allmänheten inte eftersätts. Det rör sig också om sådana förhållanden som&lt;br&gt;att de kulturhistoriska värdena skall värnas, att andra gravrättsinnehavares&lt;br&gt;rätt inte skall trädas för när och att dessa eller den besökande allmänheten&lt;br&gt;inte skall behöva utsättas för något som allmänt sett kan väcka anstöt.&lt;br&gt;Följaktligen kan upplåtaren meddela föreskrifter som syftar till att för-&lt;br&gt;hindra påtagligt störande inslag i en känslig miljö. Andra exempel på&lt;br&gt;föreskrifter är sådana som avser att förhindra gravanordningar som inne-&lt;br&gt;bär praktiska olägenheter för innehavarna av intilliggande gravplatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen har övervägt att ersätta det tämligen vaga begreppet god&lt;br&gt;gravkultur med en mera klargörande beskrivning av det övergripande&lt;br&gt;intresse som kan motivera inskränkningar i gravrättsinnehavarens rätt att&lt;br&gt;bestämma om gravplatsens utformning. Det har emellertid visat sig svårt&lt;br&gt;att finna en beskrivning som är tydligare än den nuvarande och samtidigt&lt;br&gt;heltäckande. I likhet med arbetsgruppen anser jag därför att begreppet bör&lt;br&gt;behållas. De nya bestämmelserna bör emellertid utformas så att det klarare&lt;br&gt;än i dag framgår att upplåtarens föreskrifter förestavade av hänsynen till en&lt;br&gt;god gravkultur utgör ett avsteg från den grundläggande principen om&lt;br&gt;gravrättsinnehavarens bestämmanderätt. Därigenom torde det stå helt&lt;br&gt;klart att de inskränkande föreskrifterna skall grundas på sakliga skäl av det&lt;br&gt;slag som jag nyss har berört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2A.1 Ändringar på en gravplats&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: För att upplåtaren skall få vidta ändringar på en&lt;br&gt;gravplats som är upplåten med gravrätt skall det — utom i vissa&lt;br&gt;särskilda fall — krävas medgivande av gravrättsinnehavaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Alla remissinstanser utom två tillstyrker i huvudsak&lt;br&gt;arbetsgruppens förslag eller lämnar det utan erinran. De två negativa,&lt;br&gt;Norrköpings kyrkliga samfällighet och Sölvesborgs församling, anser att&lt;br&gt;förslaget går för långt i tillgodoseendet av gravrättsinnehavarnas intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: 1 den nuvarande begravningslagstiftningen finns&lt;br&gt;det inte några bestämmelser som reglerar den situationen att gravrättsupp-&lt;br&gt;låtaren vill göra ändringar på en gravplats som är upplåten med gravrätt. I&lt;br&gt;praxis har emellertid ibland bestämmelsen i 12 § första stycket gravrätts-&lt;br&gt;lagen, nämligen att gravrättsinnehavaren skall iaktta de föreskrifter som&lt;br&gt;upplåtaren meddelar i fråga om gravvårdens eller andra gravanordningars&lt;br&gt;utseende och beskaffenhet, tolkats så att den har ansetts ge gravrättsinne-&lt;br&gt;havaren ett skydd mot sådana ingripanden från upplåtarens sida som inte&lt;br&gt;är påkallade för att tillgodose en god gravkultur. Samtidigt har gravrättsin-&lt;br&gt;nehavaren ansetts skyldig att underkasta sig sådana åtgärder som uppfyller&lt;br&gt;detta villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grund av att den nuvarande lagstiftningen inte innehåller några&lt;br&gt;bestämmelser om ändring på gravplats, är det vanligt att kyrkogårdsmyn-&lt;br&gt;digheterna förbehåller sig rätt att ändra på gravplatser genom klausuler i&lt;br&gt;gravskötselavtal, dvs. avtal som gäller gravplatsernas vård och underhåll&lt;br&gt;men som inte i rättsligt hänseende har annat än indirekta beröringspunkter&lt;br&gt;med gravrätten som sådan. Det måste emellertid ifrågasättas om detta är&lt;br&gt;en lämplig ordning. De begränsningar i gravrättsinnehavarens rätt att&lt;br&gt;behålla gravplatsen i ursprungligt skick som kan vara nödvändiga bör i&lt;br&gt;princip ingå bland villkoren för själva gravrättsupplåtelsen. En klausul i ett&lt;br&gt;skötselavtal, som har träffats med en annan person än gravrättsinnehava-&lt;br&gt;ren, kan över huvud taget inte göras gällande mot gravrättsinnehavaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av det anförda följer enligt min mening att det inte är lämpligt att frågor&lt;br&gt;om ändring på gravplatser regleras genom särskilda avtal som löper vid&lt;br&gt;sidan av gravrättsupplåtelserna. Samtidigt finns det ett behov för kyrko-&lt;br&gt;gårdsmyndigheten att ibland kunna gå in och göra ändringar på en grav-&lt;br&gt;plats som är upplåten med gravrätt. Enligt min uppfattning bör därför en&lt;br&gt;ny lag innehålla allmänna bestämmelser på området. Härigenom kan&lt;br&gt;säkerligen de särskilda ändringsklausulerna som nu tillämpas i vissa sköt-&lt;br&gt;selavtal undvaras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser att huvudregeln bör vara att kyrkogårdsmyndigheten under&lt;br&gt;upplåtelsetiden inte får vidta någon ändring på gravplatsen, om inte&lt;br&gt;gravrättsinnehavaren har medgett det. Om denne har fått tillstånd att&lt;br&gt;pryda sin gravplats på ett visst sätt, bör upplåtaren alltså inte utan vidare&lt;br&gt;kunna tvinga fram ändringar på den för att tillgodose sina egna intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 10&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gravrättsinnehavaren måste i princip kunna utgå från att gravplatsen Prop. 1990/91: 10&lt;br&gt;under upplåtelsetiden får behållas i det ursprungliga skicket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om utgångspunkten sålunda bör vara att kyrkogårdsmyndigheten&lt;br&gt;inte utan medgivande får vidta ändringar på en gravplats skulle det leda för&lt;br&gt;långt om gravrättsinnehavaren under alla förhållanden skulle ges rätt att få&lt;br&gt;behålla sin gravplats i oförändrat skick. Sådana ändringar som är nödvän-&lt;br&gt;diga för att upplåtaren skall kunna fullgöra sina skyldigheter enligt lagstift-&lt;br&gt;ningen på miljö, hälso- och arbetarskyddsområdena måste få genomföras&lt;br&gt;oavsett om gravrättsinnehavaren medger det eller inte. Upplåtaren måste&lt;br&gt;också till förebyggande av skada på gravplatsen eller intilliggande gravplat-&lt;br&gt;ser, ha rätt att utan medgivande vidta nödvändiga åtgärder. Till den&lt;br&gt;nyssnämnda huvudregeln bör således läggas vissa undantagsbestämmelser&lt;br&gt;av den nu angivna innebörden. Jag återkommer till reglernas närmare&lt;br&gt;utformning i specialmotiveringen till lagförslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör framhållas att de regler som jag föreslår om ändring på gravplats&lt;br&gt;inte är avsedda att utgöra något hinder mot sådana klausuler i skötselavtal&lt;br&gt;som anger förutsättningarna for själva skötselavtalets fullgörande. På&lt;br&gt;samma sätt som i dag måste upplåtaren givetvis inom avtalets ram kunna&lt;br&gt;föreskriva villkoren for sitt åtagande. Om en gravplats är anordnad så att&lt;br&gt;den är särskilt svårskött, har kyrkogårdsmyndigheten följaktligen möjlig-&lt;br&gt;het att ekonomiskt kompensera sig för sitt merarbete. Detta förhållande&lt;br&gt;torde mången gång medföra att man kan enas om att gravplatsen skall&lt;br&gt;utformas på ett sådant sätt att skötseln av den inte försvåras.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.4.8 Gravskötsel&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: I likhet med vad som gäller enligt den nuvarande&lt;br&gt;begravningslagstiftningen bör gravrättsupplåtaren inte vara skyldig&lt;br&gt;att svara för skötsel av en gravplats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upplåtaren bör inte heller befrias från att återbetala gravskötsel-&lt;br&gt;medel som inte har förbrukats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Arbetsgruppen föreslår att det i en ny lag tas in&lt;br&gt;bestämmelser om att upplåtaren skall ombesörja den grundläggande sköt-&lt;br&gt;seln av en gravplats, om gravrättsinnehavaren begär det och betalar kost-&lt;br&gt;naderna för skötseln. Vidare föreslår arbetsgruppen bestämmelser om att&lt;br&gt;upplåtaren skall befrias från att återbetala sådana medel för gravskötsel&lt;br&gt;som kan finnas kvar när gravrätten upphör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker arbetsgrup-&lt;br&gt;pens förslag eller lämnar det utan erinran. Domkapitlet i Luleå och Järfälla&lt;br&gt;församling anser att upplåtarna själva bör få bestämma om man skall åta&lt;br&gt;sig skötsel av gravar. Domkapitlet i Lund och Tranås kommun är negativa&lt;br&gt;till förslaget om att upplåtaren befrias från att återbetala skötselmedel som&lt;br&gt;inte förbrukats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för min bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Avtal om gravskötsel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gravrättsinnehavaren är enligt 10 § första stycket gravrättslagen skyldig&lt;br&gt;att hålla sin gravplats i ordnat och värdigt skick. Om han brister i denna&lt;br&gt;skyldighet kan gravrätten enligt bestämmelsens andra stycke förverkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ett led i sin service mot gravrättsinnehavarna åtar sig begravnings-&lt;br&gt;platsernas huvudmän i allmänhet att mot ersättning svara för skötseln av&lt;br&gt;gravplatserna. Ett gravskötselåtagande grundar sig på ett avtal mellan&lt;br&gt;huvudmannen for en allmän begravningsplats, å ena sidan, och gravrätts-&lt;br&gt;innehavaren eller ibland någon annan person, å den andra. Sådana avtal är&lt;br&gt;av civilrättslig karaktär och de omfattas inte av lagstiftningen om begrav-&lt;br&gt;ningsverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvister om tolkning eller fullgörande av skötselavtal prövas i princip av&lt;br&gt;allmän domstol. Kommunalbesvär kan emellertid förekomma såvitt gäller&lt;br&gt;församlingens eller kommunens beslut i vissa frågor, t.ex. om fastställande&lt;br&gt;av taxa för skötselavgifterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns inte någon skyldighet för de allmänna begravningsplatsernas&lt;br&gt;huvudmän att åta sig gravskötsel för sådana gravplatser som är upplåtna&lt;br&gt;med gravrätt. Det står också huvudmännen fritt att, inom ramen for gängse&lt;br&gt;avtalsrättsliga och kommunalrättsliga principer, bestämma de närmare&lt;br&gt;villkoren i ett skötselavtal. Här kan nämnas att det inför konsumenttjänst-&lt;br&gt;lagens ikraftträdande den 1 juli 1986 utarbetades ett standardavtal för&lt;br&gt;skötsel av gravplats i samarbete mellan Svenska kyrkans kyrkogårdsdele-&lt;br&gt;gation och konsumentverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ibland kan det vara svårt for gravrättsinnehavarna att själva svara for&lt;br&gt;skötseln av sina gravplatser. Det är inte ovanligt att en gravrättsinnehavare&lt;br&gt;bor på någon annan ort än den där gravplatsen är belägen och därmed inte&lt;br&gt;själv kan ombesörja den kontinuerliga omvårdnaden av gravplatsen. Vissa&lt;br&gt;gravrättsinnehavare är därför beroende av hjälp för att kunna fullgöra sin&lt;br&gt;skyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att tillförsäkra alla gravrättsinnehavare möjligheten att få åtmin-&lt;br&gt;stone en viss grundläggande skötsel ordnad genom gravrättsupplåtarens&lt;br&gt;försorg, föreslår arbetsgruppen att det i en ny lag införs bestämmelser om&lt;br&gt;skyldighet for upplåtaren att ombesörja en sådan skötsel, om gravrättsin-&lt;br&gt;nehavaren begär det och betalar kostnaderna for det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För min del anser jag emellertid att det inte torde föreligga något&lt;br&gt;egentligt behov av att göra detta till en obligatorisk uppgift for gravrätts-&lt;br&gt;upplåtaren. Som jag har nämnt tidigare åtar sig redan i dag de flesta&lt;br&gt;huvudmännen skötsel av gravar. I de fåtal fall där huvudmännen inte&lt;br&gt;tillhandahåller sådana tjänster, torde det alltid finnas en möjlighet att&lt;br&gt;anlita någon annan från orten för att sköta den praktiska omvårdnaden av&lt;br&gt;graven. I den mån gravrättsinnehavaren inte själv har sådana kontakter på&lt;br&gt;orten får det förutsättas att kyrkogårdsmyndigheten kan hjälpa till med att&lt;br&gt;förmedla tjänsten. För den enskilde gravrättsinnehavaren torde detta inte&lt;br&gt;vara förenat med några större olägenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en ny lag på begravningsområdet bör det därför inte tas in några&lt;br&gt;bestämmelser som gör skötsel av gravar till en obligatorsk uppgift för de&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;allmänna begravningsplatsernas huvudmän. Skötselavtalen bör i stället Prop. 1990/91: 10&lt;br&gt;liksom hittills grunda sig på ett frivilligt ingånget avtal mellan huvudman-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nen och gravrättsinnehavaren och således vara av civilrättslig art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gravskötselmedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller medel for gravskötsel är det vanligt att enskilda, t.ex. i&lt;br&gt;samband med ett dödsfall, önskar avsätta ett bestämt belopp for skötsel av&lt;br&gt;graven under en längre tid. De belopp som betalas in administreras&lt;br&gt;antingen genom att upplåtaren själv förvaltar medlen eller samverkar med&lt;br&gt;en bank om detta. Eftersom de avsatta medlen i dessa fall normalt inte&lt;br&gt;tillhör kyrkogårdsmyndigheten, leder denna ordning till en omfattande&lt;br&gt;administration for myndigheten. Det gäller framfor allt när medel som inte&lt;br&gt;förbrukats skall återbetalas i samband med att upplåtelsetiden går ut eller&lt;br&gt;gravrätten återlämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att komma tillrätta med problemen föreslår arbetsgruppen en be-&lt;br&gt;stämmelse om att kyrkogårdsmyndighetema skall befrias från att återbe-&lt;br&gt;tala sådana medel för gravskötseln som kan finnas kvar när gravrätten&lt;br&gt;upphör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser emellertid att en sådan ur rättslig synpunkt tveksam bestäm-&lt;br&gt;melse inte bör inforas. Den naturliga ordningen bör vara att kyrkogårds-&lt;br&gt;myndigheterna endast åtar sig att mot ett bestämt belopp sköta en grav&lt;br&gt;under en bestämd tid. Med en sådan ordning uppkommer inga problem&lt;br&gt;med överblivna skötselmedel, eftersom medel som betalas enligt skötselav-&lt;br&gt;talet tillfaller huvudmannen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.4.9 Äldre icke tidsbegränsade gravrättsupplåtelser och skötselavtal&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Inga bestämmelser bör inforas som gör det möjligt&lt;br&gt;att återta gravrätter som upplåtits for alltid och att skötselavtal&lt;br&gt;knutna till gravrätterna i samband med återtagandet skall upphöra&lt;br&gt;att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens forslag: Arbetsgruppen föreslår att det skall bli möjligt&lt;br&gt;att återta gravrätter som upplåtits for alltid under förutsättning att det har&lt;br&gt;förflutit minst 70 år sedan upplåtelsen och minst 50 år sedan den senaste&lt;br&gt;gravsättningen. Den rättsinnehavare som önskar det får enligt förslaget i&lt;br&gt;regel rätt till en ny och tidsbegränsad upplåtelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen föreslår vidare att det åtagande som kan finnas att sköta&lt;br&gt;gravplatsen skall upphöra vid återtagandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker arbetsgrup-&lt;br&gt;pens förslag eller lämnar det utan erinran. Flera remissinstanser menar&lt;br&gt;emellertid att det skulle vara stötande för rättskänslan om inte ingångna&lt;br&gt;avtal skall behöva hållas. Några remissinstanser avstyrker av religionsfri-&lt;br&gt;hetsskäl förslaget att äldre gravrätter skall kunna återtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for min bedömning: Gravrätter som är upplåtna för alltid och till&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vilka är knutna eviga skötselåtaganden är en ekonomisk belastning för Prop. 1990/91: 10&lt;br&gt;framför allt de större kyrkogårdsförvaltningarna. Arbetsgruppen har upp-&lt;br&gt;skattat att det totalt finns omkring 160.000 för alltid-upplåtelser som är&lt;br&gt;förenade med eviga skötselåtaganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gravplatser som har upplåtits för alltid kan inte återanvändas. För att&lt;br&gt;tillgodose behovet av nya gravplatser måste kyrkogårdsmyndighetema&lt;br&gt;därför ofta anlägga nya eller utvidga redan befintliga begravningsplatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De belopp som en gång betalades in för skötseln av gravplatserna har&lt;br&gt;ofta helt urholkats genom kostnadsutvecklingen, vilket har fört med sig att&lt;br&gt;skötseln måste bekostas av skattemedel. Enligt arbetsgruppen är det&lt;br&gt;sammantaget betydande belopp som krävs och kommer att krävas för att&lt;br&gt;på sikt fullgöra de eviga skötselåtagandena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att komma tillrätta med dessa problem har arbetsgruppen föreslagit&lt;br&gt;att gravrättsupplåtelser för alltid under vissa förutsättningar skall kunna&lt;br&gt;återtas och att gravskötselavtal knutna till gravrätterna i samband därmed&lt;br&gt;skall upphöra att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag tidigare har anfört (avsnitt 2.4.3) bör möjligheten att upplåta&lt;br&gt;gravrätt för alltid finnas kvar i framtiden främst av religionsfrihetsskäl.&lt;br&gt;Enligt min mening kan delvis samma skäl anföras mot att återta gravrätter&lt;br&gt;som upplåtits för alltid. Därtill kommer att det strider mot grundläggande&lt;br&gt;principer för vår rättsordning att bryta ingångna avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som kyrkomötet har framhållit i en framställning till regeringen med&lt;br&gt;anledning av en motion i ämnet (mot. 1990: 31, KL 11, kskr. 12) finns vissa&lt;br&gt;möjligheter enligt 36 § avtalslagen (1915:218) att jämka eller lämna ett&lt;br&gt;avtal eller avtalsvillkor utan avseende. Kyrkomötet har därvid också&lt;br&gt;ifrågasatt om de motiv som bär upp denna bestämmelse kan läggas till&lt;br&gt;grund för en författningsreglering av de eviga skötselavtalen. Frågan huru-&lt;br&gt;vida man med framgång kan åberopa 36 § avtalslagen för att jämka eller&lt;br&gt;upphäva ett evigt skötselavtal ankommer det på domstolarna att avgöra.&lt;br&gt;Att vid sidan om avtalslagen införa regler sora tar sikte på de eviga&lt;br&gt;skötselavtalen anser jag för min del inte böra komma i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag är alltså inte beredd att följa arbetsgruppens förslag i dessa delar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.4.10 Delgivning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Delgivningslagen görs tillämplig på all delgivning som&lt;br&gt;skall ske enligt den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt med undantag av att&lt;br&gt;arbetsgruppen föreslår att det vid kungörelsedelgivning i vissa ärenden i&lt;br&gt;stället för annonsering i tidningar skall anslås ett meddelande på begrav-&lt;br&gt;ningsplatsen och sättas upp en skylt vid gravplatsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Arbetsgruppens förslag har fått ett blandat motta-&lt;br&gt;gande av remissinstanserna. Några remissinstanser pekar på att det är&lt;br&gt;förenat med praktiska svårigheter att hålla meddelanden anslagna på&lt;br&gt;anslagstavlor. Andra vill ha kvar annonseringen i ortspressen. Konsument-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verket framhåller att en skylt på gravplatsen kan uppfattas som integritets- Prop. 1990/91:10&lt;br&gt;kränkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: I 1 § delgivningslagen (1970: 428. ändrad senast&lt;br&gt;1990:62) föreskrivs bl.a. att om delgivning i enlighet med föreskrift i lag&lt;br&gt;eller annan författning skall ske i ärende hos en myndighet, skall delgivning&lt;br&gt;verkställas enligt delgivningslagen. Om det i annan författning har med-&lt;br&gt;delats bestämmelser om delgivning som avviker från lagen, gäller dock de&lt;br&gt;bestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I gravrättslagen finns det inte några föreskrifter om delgivning bortsett&lt;br&gt;från en särskild bestämmelse i 10 § andra stycket om kungörelsedelgivning&lt;br&gt;i samband med förverkande av gravrätt. Denna bestämmelse ersätter den&lt;br&gt;grundläggande bestämmelsen om kungörelsedelgivning i 17 § delgivnings-&lt;br&gt;lagen där det bl.a. föreskrivs att delgivning skall ske genom annonsering i&lt;br&gt;Post- och Inrikes Tidningar och ortstidning eller endera av dessa. I övrigt&lt;br&gt;är delgivningslagen tillämplig på all delgivning som skall ske enligt grav-&lt;br&gt;rättslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att en gravrätt skall kunna förklaras förverkad, krävs enligt gravrätts-&lt;br&gt;lagen att gravrättsupplåtaren har förelagt gravrättsinnehavaren att sätta&lt;br&gt;gravplatsen i stånd inom ett år och att denne inte har efterkommit anma-&lt;br&gt;ningen. Om gravrättsinnehavaren inte är känd eller om hans adress är&lt;br&gt;okänd, skall föreläggandet införas i Post- och Inrikes Tidningar samt i&lt;br&gt;ortstidning. Av lagen (1977:654) om kungörande i mål och ärenden hos&lt;br&gt;myndighet m.m. (ändrad senast 1983:1039) följer att kungörelsen skall&lt;br&gt;införas i alla lokala dagstidningar som har en spridning av någon betyden-&lt;br&gt;het bland dem inom orten till vilken kungörelsen riktar sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen konstaterar att frågor om förverkande av gravrätt är&lt;br&gt;relativt vanligt förekommande inom de större förvaltningarna och att det&lt;br&gt;snarare är regel än undantag att kungörelsedelgivning måste tillgripas.&lt;br&gt;Enligt arbetsgruppen leder annonseringen i tidningarna till avsevärda&lt;br&gt;kostnader för de berörda förvaltningarna och torde inte heller vara något&lt;br&gt;effektivt sätt att komma i kontakt med gravrättsinnehavarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen föreslår mot denna bakgrund att det vid kungörelsedel-&lt;br&gt;givning i ärenden om förverkande av gravrätt, liksom i ärenden om ny&lt;br&gt;upplåtelse av gravrätt och ändringar eller andra åtgärder på en gravplats,&lt;br&gt;inte skall vara obligatoriskt att annonsera i några tidningar. I stället föreslår&lt;br&gt;arbetsgruppen att kungörelsedelgivning får ske genom att den handling&lt;br&gt;som skall delges hålls tillgänglig hos myndigheten och genom att ett&lt;br&gt;meddelande om detta och om handlingens huvudsakliga innehåll anslås på&lt;br&gt;lämpligt sätt inom begravningsplatsen. Vidare föreslår arbetsgruppen att&lt;br&gt;det dessutom skall sättas upp en skylt vid den berörda gravplatsen med en&lt;br&gt;uppmaning till gravrättsinnehavaren att ta kontakt med kyrkogårdsmyn-&lt;br&gt;digheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kan hålla med arbetsgruppen om att annonsering i Post- och Inrikes&lt;br&gt;Tidningar inte är något effektivt sätt att komma i kontakt med berörda&lt;br&gt;gravrättsinnehavare. Däremot är jag inte övertygad om att detta också&lt;br&gt;gäller annonsering i ortspressen. I vart fall torde det enligt min mening vara&lt;br&gt;betydligt fler människor som uppmärksammar en annons i ortstidningen&lt;br&gt;än en kungörelse på begravningsplatsens anslagstavla och ett meddelande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på gravplatsen. Sannolikheten för att en annons i ortstidningen leder till att &amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gravrättsinnehavaren på något sätt får del av myndighetens meddelande&lt;br&gt;torde därmed vara större än med arbetsgruppens förslag. Skulle gravrätts-&lt;br&gt;innehavaren inte vara bosatt på orten kan annonsen uppmärksammas av&lt;br&gt;någon anhörig eller någon annan på orten som för innehållet vidare till&lt;br&gt;gravrättsinnehavaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att — som arbetsgruppen föreslår — sätta upp ett meddelande på&lt;br&gt;gravplatsen om att ta kontakt med kyrkogårdsmyndigheten kan av många&lt;br&gt;uppfattas som integritetskränkande. En sådan ordning bör därför redan av&lt;br&gt;det skälet undvikas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till det anförda är jag inte beredd att följa arbetsgruppens&lt;br&gt;förslag på denna punkt. Enligt min mening är den lämpligaste ordningen&lt;br&gt;att utan undantag låta delgivningslagens bestämmelser gälla. Det innebär&lt;br&gt;bl.a. att myndigheterna i fortsättningen inte blir tvungna att annonsera i&lt;br&gt;Post- och Inrikes Tidningar vid kungörelsegivningar, utan kan nöja sig&lt;br&gt;med att annonsera i ortstidningar.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.5 Övriga frågor&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;2.5.1 Anmälan om dödsfall&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Reglerna om dödsfallsanmälan förs över från folkbok-&lt;br&gt;föringslagsstiftningen till begravningslagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det införs regler om till vilket pastorsämbete ett dödsfall skall&lt;br&gt;anmälas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den sjukvårdsinrättning där den avlidne vårdades eller till vilken&lt;br&gt;han har förts i anslutning till dödsfallet skall i fortsättningen anmäla&lt;br&gt;dödsfallet. I övrigt vilar anmälningsskyldigheten på de anhöriga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Arbetsgruppens förslag om att sjukvårdsinrättning-&lt;br&gt;arna skall anmäla dödsfall har fått ett blandat mottagande av remissinstan-&lt;br&gt;serna. Flera anser att dessa skall göra anmälan bara om det inte finns några&lt;br&gt;anhöriga. Arbetsgruppens förslag i övrigt godtas i huvudsak av remissin-&lt;br&gt;stanserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen till mitt förslag: När någon har avlidit här i landet skall dödsfallet&lt;br&gt;enligt 31 § folkbokföringslagen (1967:198, ändrad senast 1990:355)&lt;br&gt;skyndsamt anmälas till pastorsämbetet. Anmälan skall göras av den efter-&lt;br&gt;levande maken eller annan anhörig som har sammanbott med den avlidne&lt;br&gt;eller som av annan anledning finns på platsen. Om det inte finns någon&lt;br&gt;sådan anmälningsskyldig, bör husfolk, husvärd eller annan som är närmast&lt;br&gt;till det anmäla dödsfallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna om dödsfallsanmälan finns således i folkbokföringslagstift-&lt;br&gt;ningen. Där finns också den grundläggande bestämmelsen om dödsbevis&lt;br&gt;(se avsnitt 2.5.2). Mera detaljerade föreskrifter om dödsbevis finns där-&lt;br&gt;emot i begravningslagstiftningen. Även om denna ordning inte kan antas&lt;br&gt;ha föranlett några avgörande olägenheter för de berörda myndigheterna är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det enligt min mening inte tillfredsställande med en uppdelning av bestäm-&lt;br&gt;melserna på olika regelkomplex. För de enskilda människorna blir det&lt;br&gt;svårt att hitta bestämmelserna. Jag anser därför att bestämmelserna om&lt;br&gt;dödsfallsanmälan och dödsbevis så vitt möjligt bör samlas i en och samma&lt;br&gt;författning. För den oinitierade torde det vara mest naturligt att de åter-&lt;br&gt;finns bland de regler som i övrigt handlar om vad som skall iakttas i&lt;br&gt;samband med ett dödsfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag föreslår därför att reglerna om dödsfallsanmälan förs över från&lt;br&gt;folkbokföringslagstiftningen till begravningslagstiftningen. 1 de författ-&lt;br&gt;ningar som reglerar folkbokföringen bör det dock tas in en hänvisning till&lt;br&gt;de bestämmelser som jag här föreslår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med överflyttningen av bestämmelserna bör det enligt min&lt;br&gt;mening också göras vissa sakliga ändringar i fråga om anmälningsskyldig-&lt;br&gt;heten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av de nu gällande bestämmelserna om dödsfallsanmälan framgår inte&lt;br&gt;klart till vilket pastorsämbete som anmälan skall göras. Det är emellertid&lt;br&gt;naturligt att en dödsfallsanmälan sker i första hand till pastorsämbetet i&lt;br&gt;den församling där den avlidne senast var kyrkobokförd. Så sker också i de&lt;br&gt;flesta fall. Jag anser att denna ordning bör göras till huvudregel. Om den&lt;br&gt;avlidnes kyrkobokföringsort inte är känd, t.ex. om den avlidne inte kan&lt;br&gt;identifieras, eller om den avlidne aldrig har varit kyrkobokförd här i&lt;br&gt;landet, bör anmälan i stället ske till pastorsämbetet i den församling där&lt;br&gt;dödsfallet inträffade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I praktiken är det oftast begravningsentreprenören som på uppdrag av&lt;br&gt;den avlidnes anhöriga anmäler dödsfallet till pastorsämbetet. Det formella&lt;br&gt;ansvaret för att anmälan görs åvilar dock de anhöriga. Detta synes i och för&lt;br&gt;sig naturligt från principiella synpunkter. Kraven på snabbhet och säkerhet&lt;br&gt;vid anmälningar av detta slag måste emellertid ställas mycket högt. Samma&lt;br&gt;krav gäller vid anmälan av födelse. Sådan anmälan görs i stort sett undan-&lt;br&gt;tagslöst av sjukvårdsinrättningarna. Eftersom den helt övervägande delen&lt;br&gt;av alla dödsfall, omkring 85 procent, inträffar på någon sjukvårdsinrätt-&lt;br&gt;ning framstår det enligt min mening som rimligt att inrättningarna ombe-&lt;br&gt;sörjer rapporteringen även i dessa fall. I motsats till en del remissinstanser&lt;br&gt;anser jag därför i likhet med arbetsgruppen att föreskrifterna om anmäl-&lt;br&gt;ningsskyldighet bör ändras så att sjukvårdsinrättningarna skall svara för&lt;br&gt;anmälan av dödsfall i de fall då dödsfallet har inträffat på en sådan&lt;br&gt;inrättning eller om den avlidne i anslutning till dödsfallet har förts dit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rutinerna för den nya rapporteringen torde kunna utformas på ett&lt;br&gt;sådant sätt att uppgiften inte behöver bli särskilt betungande för sjukvårds-&lt;br&gt;inrättningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening bör de anhörigas anmälningsskyldighet kvarstå i de&lt;br&gt;fall när dödsfallet har inträffat på någon annan plats än en sjukvårdsinrätt-&lt;br&gt;ning och den avlidne inte har förts till en sådan inrättning i samband med&lt;br&gt;dödsfallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.5.2 Dödsbevis och intyg om dödsorsaken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Det nuvarande dödsbeviset delas upp på två hand-&lt;br&gt;lingar, ett dödsbevis och ett intyg om dödsorsaken. Reglerna om&lt;br&gt;detta samlas i begravningslagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker arbetsgrup-&lt;br&gt;pens förslag eller lämnar det utan erinran. Några, bl.a. rättsläkarstatio-&lt;br&gt;nerna i Lund och Umeå, anser emellertid att förslaget med två handlingar&lt;br&gt;är otillräckligt genomtänkt. Socialstyrelsen föreslår att ett delat dödsbevis&lt;br&gt;får ett helt nytt dokumentnamn för att undvika begreppsförvirring.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för mitt förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Dödsbevisets funktioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 32 § folkbokföringslagen skall vid dödsfall ett intyg om dödsorsa-&lt;br&gt;ken, ett dödsbevis, lämnas till pastorsämbetet. Mera detaljerade bestäm-&lt;br&gt;melser om dödsbevis finns i 14 § begravningskungörelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I huvudsak fyller dödsbeviset den funktionen att det utgör underlag för&lt;br&gt;pastorsämbetenas anteckningar i den s.k. död- och begravningsboken och&lt;br&gt;för den statistik som bygger på dessa uppgifter. Dödsbeviset har också en&lt;br&gt;viktig funktion att fylla i medicinskt hänseende när det gäller dödsorsaks-&lt;br&gt;statistiken. Sedan pastorsämbetena har fullgjort sina uppgifter i folkbokfö-&lt;br&gt;ringshänseende översänds därför alla dödsbevis till statistiska centralby-&lt;br&gt;rån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dödsbeviset har en grundläggande betydelse också för begravningen av&lt;br&gt;en avliden. Gravsättning av stoft eller kremering får nämligen äga rum&lt;br&gt;först sedan dödsbeviset har företetts för pastorsämbetet. Om det av beviset&lt;br&gt;framgår att det inte finns anledning att anta att döden har orsakats av&lt;br&gt;annan person och det inte heller i övrigt finns skäl att göra en fullständigare&lt;br&gt;undersökning av den döda kroppen, får gravsättning eller kremering ske&lt;br&gt;utan vidare prövning. I annat fall skall polismyndigheten underrättas och i&lt;br&gt;förekommande fall även annat berört pastorsämbete. Polismyndigheten&lt;br&gt;prövar därefter tillståndsfrågan och kan i samband därmed föranstalta om&lt;br&gt;en rättsmedicinsk undersökning. I sådana fall kan pastorsämbetet utfärda&lt;br&gt;intyg för gravsättning eller kremering först sedan polismyndigheten har&lt;br&gt;meddelat tillstånd till detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De närmare föreskrifterna om dödsbevis finns således i dag i begravnings-&lt;br&gt;kungörelsen. Flertalet av dem avses bli överförda till en förordning knuten&lt;br&gt;till den nya lag som jag föreslår. Vissa av bestämmelserna måste dock av&lt;br&gt;konstitutionella skäl föras över till lagen. Också den grundläggande be-&lt;br&gt;stämmelsen om dödsbevis i 32 § folkbokföringslagen bör flyttas över till&lt;br&gt;den nya lagen. Skälet till detta är att jag, enligt vad jag har anfört i det&lt;br&gt;föregående (avsnitt 2.5.1), anser att bestämmelser som har samband med&lt;br&gt;begravningen så vitt möjligt bör samlas i begravningslagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nuvarande dödsbeviset delas upp på två handlingar &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nuvarande reglerna om dödsbevis har inte till alla delar fungerat så bra&lt;br&gt;i praktiken. Bl.a. har det för att undvika att det går för lång tid mellan ett&lt;br&gt;dödsfall och gravsättningen vid sidan av författningsbestämmelserna i den&lt;br&gt;praktiska tillämpningen utvecklats ett system med s.k. preliminära och&lt;br&gt;kompletterande dödsbevis. Omkring 15 procent av alla dödsbevis som&lt;br&gt;utfärdas årligen, utfärdas enligt den ordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under våren 1986 har det enligt en särskild förordning (1986:134)&lt;br&gt;bedrivits en begränsad försöksverksamhet med ett förenklat dödsbevis&lt;br&gt;som grund för intyg för gravsättning och kremering. Försöksverksamheten&lt;br&gt;har inneburit att pastorsämbetena i vissa fall har fått utfärda intyg för&lt;br&gt;gravsättning eller kremering även om dödsbeviset inte har innehållit ett&lt;br&gt;sådant uttalande om dödsorsaken som krävs enligt den nuvarande ord-&lt;br&gt;ningen. Uppgifter härom har således i stället kunnat lämnas i efterhand.&lt;br&gt;Resultatet av försöksverksamheten har, bortsett från en del tekniska pro-&lt;br&gt;blem, i stort sett varit positivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund föreslår jag att de uppgifter som det nuvarande&lt;br&gt;dödsbeviset skall innehålla delas upp på två olika handlingar. Den ena,&lt;br&gt;som utgör ett intygande om dödsfallet, bör förutom vissa data om den&lt;br&gt;avlidne, i huvudsak innehålla uppgift om dödsorsaksundersökning eller&lt;br&gt;om obduktion har utförts och uttalande om det finns anledning att anta att&lt;br&gt;döden har orsakats av annan person eller om det i övrigt finns skäl att göra&lt;br&gt;en fullständigare undersökning av den döda kroppen. Denna handling,&lt;br&gt;som också i framtiden bör kunna kallas dödsbevis, är den handling som jag&lt;br&gt;föreslår skall ligga till grund för pastorsämbetets prövning av frågan om&lt;br&gt;gravsättning eller kremering kan ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den resterande delen av det nuvarande dödsbeviset, nämligen den del&lt;br&gt;som innehåller intyg om dödsorsaken, bör brytas ut för att bli en separat&lt;br&gt;handling. Den bör förutom läkarens uttalande om dödsorsaken även&lt;br&gt;innehålla uppgift om de omständigheter på vilka uttalandet grundas. Om&lt;br&gt;dödsorsaken inte har kunnat fastställas, bör läkaren, liksom hittills, i&lt;br&gt;intyget ange sin uppfattning om orsaken och ange de omständigheter på&lt;br&gt;vilken uppfattningen grundas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I normalfallet bör dödsbeviset och intyget om dödsorsaken följas åt och&lt;br&gt;avlämnas samtidigt till pastorsämbetet. Den av mig föreslagna ordningen&lt;br&gt;medger dock att intyget om dödsorsaken i vissa fall kan lämnas något&lt;br&gt;senare än dödsbeviset utan att gravsättningen eller kremeringen för den&lt;br&gt;skull behöver fördröjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen kan jag här nämna att organisationskommittén för folkbokfö-&lt;br&gt;ringen i betänkandet (SOU 1990:18) Lag om folkbokföringsregister m.m.&lt;br&gt;föreslår att de i vissa fall integritetskränkande uppgifterna om dödsorsaken&lt;br&gt;som i dag finns inom kyrkobokföringen skall undantas från registrering i de&lt;br&gt;framtida folkbokföringsregistren. Om detta förslag genomförs, kommer&lt;br&gt;det inte att finnas något behov av att de uppgifter som enligt mitt förslag&lt;br&gt;skall anges i intyget om dödsorsaken tillställs folkbokföringsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.5.3 Kostnadskonsekvenser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Mitt förslag till ny begravningslagstiftning bör vara&lt;br&gt;möjligt att genomfora utan att det allmänna tillförs ökade resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mina förslag innebär att stiftssamfälligheterna, kyrkogårdsmyndighe-&lt;br&gt;terna, länsstyrelserna och kammarrätterna delvis får nya uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sålunda skall stiftssamfälligheterna få ett särskilt ansvar for den del av&lt;br&gt;begravningsverksamheten som rör dem som inte tillhör något kristet&lt;br&gt;trossamfund. Detta nya ansvar kommer att underlätta hanteringen av de&lt;br&gt;problem som uppstår när avlidna av religiösa skäl inte kan begravas på&lt;br&gt;våra vanliga kyrkogårdar. Stiftssamfälligheternas kostnader för detta nya&lt;br&gt;ansvar torde kompenseras av att de i samfällighetema ingående kyrkliga&lt;br&gt;kommunerna avlastas motsvarande ansvar och kostnader. Men med den&lt;br&gt;kvalitetshöjning som ett sådant särskilt ansvar rimligtvis för med sig kan&lt;br&gt;kostnadsökningar inte uteslutas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget innebär vidare att kyrkogårdsmyndighetema får en lagfäst&lt;br&gt;skyldighet att vid tvister mellan efterlevande om kremering och gravsätt-&lt;br&gt;ning medla mellan partema. 1 de få fall tvister förekommer torde kyrko-&lt;br&gt;gårdsmyndigheterna redan i dag i praktiken försöka åstadkomma en sam-&lt;br&gt;förståndslösning. I den mån sådana inte kan nås innebär det administra-&lt;br&gt;tiva svårigheter for de berörda myndigheterna. Mitt förslag i denna del bör&lt;br&gt;därför inte leda till ett ökat resursbehov for kyrkogårdsmyndighetema,&lt;br&gt;utan snarare minskade kostnader i de få fall där tvister förekommer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelserna skall enligt mitt förslag pröva frågor om anordnande av&lt;br&gt;enskilda begravningsplatser. Enligt den ordning som i dag gäller enligt 1 §&lt;br&gt;begravningskungörelsen skall ansökan om enskild begravningsplats ges in&lt;br&gt;till länsstyrelsen, som med eget yttrande skall överlämna ärendet till&lt;br&gt;regeringen. Länsstyrelserna har således redan att i yttrande till regeringen&lt;br&gt;ta ställning till sådana ansökningar. Mitt förslag i denna del bör därför inte&lt;br&gt;föranleda ökade kostnader eller behov av ökade resurser for länsstyrel-&lt;br&gt;serna. Samtidigt avlastas regeringen prövningen av dessa ärenden i första&lt;br&gt;instans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag innebär vidare att länsstyrelserna skall lösa tvister mellan de&lt;br&gt;efterlevande i frågor som rör kremering och gravsättningen. Det kan&lt;br&gt;förutses att sådana tvister kommer att komma under länsstyrelsens pröv-&lt;br&gt;ning i ett ytterst fåtal fall. Den nya uppgiften bör därför kunna handhas&lt;br&gt;inom ramen for befintliga resurser hos vaije enskild länsstyrelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelserna skall enligt förslaget också som andra instans pröva en&lt;br&gt;del nya typer av ärenden. Det gäller ärenden om intyg för gravsättning eller&lt;br&gt;kremering, tillstånd till gravsättning eller kremering, anstånd med kremer-&lt;br&gt;ing, anstånd med gravsättning av stoft eller aska samt utlämnande av aska&lt;br&gt;till enskild. Dessa ärenden är inte av den karaktären att det kan befaras att&lt;br&gt;överklagandena till länsstyrelsen blir många. Ärendena torde också vara&lt;br&gt;förhållandevis enkla att avgöra. Länsstyrelserna bör därför klara av även&lt;br&gt;dessa uppgifter inom ramen for befintliga resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätterna kommer enligt mitt förslag att få en del nya ärende-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;grupper. Det gäller överklaganden av länsstyrelsernas beslut dels vid pröv-&lt;br&gt;ning av tvister mellan de efterlevande i fråga om kremering och om&lt;br&gt;gravsättningen, dels i de nyss angivna ärendena om intyg för gravsättning&lt;br&gt;eller kremering m.m., dels i fråga om utströende av aska på någon annan&lt;br&gt;plats än begravningsplats och delning av aska. Länsstyrelsernas beslut i&lt;br&gt;ärenden om utströende av aska överklagas i dag till regeringen och uppgår&lt;br&gt;till färre än fem ärenden per år. Från regeringen till kammarrätterna flyttas&lt;br&gt;enligt mitt förslag också prövningen av överklaganden av länsstyrelsernas&lt;br&gt;beslut om flyttning av gravsatt stoft och aska. De uppgår nu till ca 20&lt;br&gt;ärenden per år. Med mina förslag om möjlighet att få anstånd med&lt;br&gt;gravsättning av stoft eller aska och om en liberalare tillståndsgivning i&lt;br&gt;flyttningsärenden, bör dock antalet överklaganden på sikt minska väsent-&lt;br&gt;ligt. Min bedömning är därför att ärendemängden hos vaije kammarrätt&lt;br&gt;bara kommer att öka högst marginellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:10&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Upprättade lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad jag nu har anfört har inom civildepartementet upprät-&lt;br&gt;tats förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. begravninglag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i folkbokföringslagen (1967:198),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändrig i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslag 2 har upprättats i samråd med statsrådet Åsbrink och lagför-&lt;br&gt;slag 3 i samråd med utbildningsministern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Specialmotivering till lagförslagen&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Förslaget till begravningslag&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;1 kap. Definitioner&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1 § I denna lag avses med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— begravningsplatser, områden eller utrymmen som är behörigen&lt;br&gt;anordnade for förvaring av avlidnas stoft eller aska och som&lt;br&gt;har tagits i anspråk för detta ändamål, främst kyrkogårdar eller&lt;br&gt;andra gravområden, minneslundar, kolumbarier eller urnmu-&lt;br&gt;rar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— allmänna begravningsplatser, sådana begravningsplatser som&lt;br&gt;är anordnade av pastorat eller kyrkliga samfälligheter inom&lt;br&gt;svenska kyrkan, av kommuner eller annars av det allmänna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— enskilda begravningsplatser, andra begravningsplatser än all-&lt;br&gt;männa,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— gravrätt: den rätt som uppkommer när en bestämd gravplats på&lt;br&gt;en allmän begravningsplats upplåts till någon för gravsättning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— kremering-. förbränning av stoftet efter en avliden person,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— gravsättning: placering av stoft eller aska inom en bestämd&lt;br&gt;gravplats och placering eller utströende av aska i minneslund&lt;br&gt;eller på någon annan plats än begravningsplats,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— gravanordningar: gravvårdar och andra gravöverbyggnader,&lt;br&gt;stenramar, staket eller andra liknande anordningar på en&lt;br&gt;gravplats,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— kyrkogårdsmyndigheter: myndigheter som förvaltar allmänna&lt;br&gt;begravningsplatser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— krematoriemyndigheter: myndigheter som förvaltar kremato-&lt;br&gt;rier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller först en definition av vad som avses med begrav-&lt;br&gt;ningsplatser i lagen. Definitionen omfattar både allmänna och enskilda&lt;br&gt;begravningsplatser. Därefter definieras allmänna resp, enskilda begrav-&lt;br&gt;ningsplatser. Dessa definitioner har delvis sin motsvarighet i 1 § gravrätts-&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I jämförelse med vad som gäller i dag har definitionen av begravnings-&lt;br&gt;platser förenklats. Vid exemplifieringen av de olika typerna av begravnings-&lt;br&gt;platser anges nu endast vissa huvudtyper. Andra typer av begravningsplat-&lt;br&gt;ser kan således förekomma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det uppställda kravet på att begravningsplatser skall vara behörigen&lt;br&gt;anordnade för förvaring av avlidnas stoft eller aska, innebär att bl.a.&lt;br&gt;bestämmelserna i PBL om bygglov måste ha iakttagits beträffande begrav-&lt;br&gt;ningsplatser som anordnats efter den 1 januari 1989, då sådana blev&lt;br&gt;bygglovspliktiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot krävs det inte längre att en allmän begravningsplats också är&lt;br&gt;invigd i svenska kyrkans ordning. Eftersom invigningen således inte längre&lt;br&gt;utgör en nödvändig utgångspunkt för det särskilda rättsskydd som tillkom-&lt;br&gt;mer en allmän begravningsplats, måste något annat faktum bilda utgångs-&lt;br&gt;punkt för inträdet av de rättsliga effekterna. Enligt paragrafen inträder de&lt;br&gt;rättsliga effekterna när begravningsplatsen första gången tas i anspråk för&lt;br&gt;begravningsändamål. Eftersom upplåtelse av gravplats och gravsättning&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;alltid skall antecknas i gravboken eller gravregistret kommer tidpunkten Prop. 1990/91:10&lt;br&gt;for detta att finnas dokumenterad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även när det gäller enskilda begravningsplatser inträder det särskilda&lt;br&gt;rättsskydd som tillkommer en sådan först när den tagits i anspråk för&lt;br&gt;begravningsändamål. Förutsättningarna för att få anordna enskilda be-&lt;br&gt;gravningsplatser anges i 2 kap. 6 och 7 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Definitionen av gravrätt motsvarar 6 § första stycket gravrättslagen. De&lt;br&gt;närmare föreskrifterna om gravrätt finns i 7 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som har utvecklats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4.1) är&lt;br&gt;gravrätten av offentligrättslig natur. Gravrätt uppkommer endast vid upp-&lt;br&gt;låtelse av en gravplats på en allmän begravningsplats. I överensstämmelse&lt;br&gt;med gravrättslagens terminologi används begreppet rätt till gravplats som&lt;br&gt;beteckning på den rätt som uppkommer vid motsvarande upplåtelse på&lt;br&gt;enskilda begravningsplatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att gravrätt skall uppkomma krävs det att det sker en upplåtelse till&lt;br&gt;någon och att upplåtelsen avser en bestämd gravplats. Gravrätt upp-&lt;br&gt;kommer följaktligen inte vid gravsättning av avliden som inte efterlämnar&lt;br&gt;någon till vilken gravplatsen kan upplåtas. För det fallet finns det särskilda&lt;br&gt;föreskrifter i 8 kap. 1 §. Gravrätt kan inte heller uppkomma när aska efter&lt;br&gt;avliden jordas eller strös ut i minneslund. Själva tanken med detta begrav-&lt;br&gt;ningsskick är nämligen att gravsättningen inte skall vara knuten till någon&lt;br&gt;bestämd plats inom minneslunden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En gravplats kan bestå av en eller flera gravar. En grav är det utrymme&lt;br&gt;inom gravplatsen som beräknas åtgå för en kista eller en urna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med kremering avses förbränning av stoftet efter en avliden person.&lt;br&gt;Bestämmelser om krematorier finns i 3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med gravsättning menar man i regel att stoftet eller askan efter en&lt;br&gt;avliden person placeras inom en bestämd gravplats, t.ex. i en kist- eller&lt;br&gt;urngrav eller i en urnnisch. Av paragrafen framgår emellertid att med&lt;br&gt;gravsättning avses också när aska placeras eller strös ut i en minneslund&lt;br&gt;eller på någon annan plats än begravningsplats. Gravsättning i lagens&lt;br&gt;mening avser således alla förfaranden genom vilka en avlidens stoft eller&lt;br&gt;aska lämnas i slutligt förvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den nya lagen används termen gravanordningar som beteckning&lt;br&gt;på gravvårdar och andra gravöverbyggnader, stenramar, staket eller andra&lt;br&gt;liknande anordningar på en gravplats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt gällande rätt torde till anordningar på en gravplats även höra&lt;br&gt;gravkullar, träd och möjligen också vissa andra växter. Dessa anordningar&lt;br&gt;räknas i den nya lagen till gravplatsens utsmyckning och ordnande i övrigt.&lt;br&gt;Dit räknas också t.ex. anordnande av grusytor, plantering av häckar och&lt;br&gt;prydnadsväxter samt uppsättande av vaser och lyktor eller andra föremål&lt;br&gt;som har samband med gravplatsens mera tillfälliga prydande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med kyrkogårdsmyndighet och krematoriemyndighet avses den kyrko-&lt;br&gt;kommunala eller kommunala myndighet som förvaltar en allmän begrav-&lt;br&gt;ningsplats respektive ett krematorium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 kap. Begravningsplatser&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Allmänna begravningsplatser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Huvudmannaskapet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Allmänna begravningsplatser med ett tillräckligt antal grav-&lt;br&gt;platser och andra gravanläggningar av allmänt förekommande slag&lt;br&gt;skall anordnas och hållas av de territoriella pastoraten inom svenska&lt;br&gt;kyrkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får för särskilda fall besluta att en allmän begravnings-&lt;br&gt;plats skall anordnas och hållas av kommun i stället för pastorat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 2 § första stycket gravrättslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I överensstämmelse med vad som numera gäller enligt församlingslagen&lt;br&gt;i fråga om kompetensfördelningen mellan församling och pastorat har i&lt;br&gt;första stycket åliggandet att anordna och hålla allmänna begravningsplatser&lt;br&gt;flyttats över från församlingarna till pastoraten. Enligt församlingslagen är&lt;br&gt;det visserligen en församlingsangelägenhet att anlägga och underhålla&lt;br&gt;begravningsplatsen, men denna angelägenhet skall skötas av pastoratet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På begravningsplatsen skall det finnas ett tillräckligt antal gravplatser&lt;br&gt;och andra gravanläggningar. Vad som skall anses vara ett tillräckligt antal&lt;br&gt;avgörs i huvudsak av bestämmelsen i 3 §, enligt vilken gravplats skall&lt;br&gt;beredas dem som vid dödsfallet var kyrkobokförda på orten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 4 § följer att rätten till gravplats inte får göras beroende av trostillhö-&lt;br&gt;righet. Gravplats skall alltså beredas såväl kristna som icke kristna trosbe-&lt;br&gt;kännare. Vissa icke kristna trosbekännare har emellertid önskemål om att&lt;br&gt;få sina gravplatser skilda från andra gravplatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 2 § åligger det stiftssamfälligheten att anordna och hålla allmänna&lt;br&gt;begravningsplatser med särskilda gravplatser för dem som inte tillhör&lt;br&gt;något kristet trossamfund. Härigenom har denna del av begravningsverk-&lt;br&gt;samheten blivit en kyrkokommunal uppgift på stiftsplanet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Minimikravet när det gäller tillräckligt antal gravplatser bestäms alltså&lt;br&gt;av skyldigheten gentemot församlingsboma. Det kan ifrågasättas om den&lt;br&gt;planering som krävs även skall innefatta en beredskapsreserv med tanke på&lt;br&gt;krigs- och katastrofförhållanden. Det som man i sådana situationer främst&lt;br&gt;måste inrikta sig på är frågor om hälsa och miljö. Men med hänsyn till det&lt;br&gt;utbredda bruket av kremering, särskilt i storstäder som är mest aktuella i&lt;br&gt;sammanhanget, torde dessa problem kunna komma att bemästras i sådan&lt;br&gt;omfattning att det inte framstår som rimligt att huvudmannen skall behöva&lt;br&gt;göra markreservationer för så extrema förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På begravningsplatserna skall finnas inte bara gravplatser utan även&lt;br&gt;andra anläggningar av allmänt förekommande slag. Härmed avses t.ex.&lt;br&gt;minneslund, urnlund och kolumbarium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttrycket allmänt förekommande slag relaterar till vad som faktiskt&lt;br&gt;förekommer, och huvudmännens skyldigheter kommer därmed att föränd-&lt;br&gt;ras med tiden. Problemen måste antas vara störst på de små begravnings-&lt;br&gt;platserna. Det kan vara svårt att tillgodose enstaka önskemål om gravsätt-&lt;br&gt;ning i viss anläggning som visserligen måste anses vara allmänt förekom-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mande, men som dittills inte har förekommit på begravningsplatsen.&lt;br&gt;Skyldighet att tillgodose sådana önskemål kan inte anses inträda förrän&lt;br&gt;efterfrågan har uppnått beaktansvärd omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 likhet med vad som nu gäller skall regeringen enligt andra stycket&lt;br&gt;kunna besluta att huvudmannaskapet för en allmän begravningsplats skall&lt;br&gt;ligga på den borgerliga kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Allmänna begravningsplatser med särskilda gravplatser för&lt;br&gt;dem som inte tillhör något kristet trossamfund skall anordnas och&lt;br&gt;hållas av stiftssamfälligheterna inom svenska kyrkan eller, i fall som&lt;br&gt;avses i 1 § andra stycket, av kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen saknar motsvarighet i gällande lagstiftning. Skälen till den nya&lt;br&gt;bestämmelsen har utvecklats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafen läggs ansvaret för att anordna och hålla allmänna&lt;br&gt;begravningsplatser med särskilda gravplatser för dem som inte tillhör&lt;br&gt;något kristet trossamfund på stiftssamfälligheterna. Att angelägenheten&lt;br&gt;ankommer på stiftssamfälligheten innebär dock inte att denna i praktiken&lt;br&gt;måste verkställa de uppgifter som följer härav. Det är ingenting som&lt;br&gt;hindrar att stiftssamfälligheten uppdrar åt en lokal kyrklig kommun att&lt;br&gt;med anslagna medel förvalta en begravningsplats för dem som inte tillhör&lt;br&gt;något kristet trossamfund. Det är emellertid inte möjligt för stiftsamfällig-&lt;br&gt;heten att delegera uppgifter som innebär myndighetsutövning, exempelvis&lt;br&gt;upplåtelse av gravrätt, till en lokal kyrklig kommun. En sådan delegation&lt;br&gt;kan dock ske t.ex. till chefen för begravningsplatsen, om denne anställs av&lt;br&gt;stiftssamfälligheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av paragrafen framgår vidare att en kommun skall ha ansvaret för dem&lt;br&gt;som inte tillhör något kristet trossamfund, om kommunen är huvudman&lt;br&gt;för en allmän begravningsplats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldigheten att tillhandahålla gravplats&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § På allmän begravningsplats skall gravplats beredas dem som&lt;br&gt;vid dödsfallet var kyrkobokförda inom pastoratet, den kyrkliga&lt;br&gt;samfälligheten eller kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om tillgången på gravplatsmark medger det, får också andra&lt;br&gt;beredas gravplats där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen saknar motsvarighet i gällande lagstiftning och avser huvud-&lt;br&gt;männens skyldigheter och befogenheter att tillhandahålla gravplatser. Skä-&lt;br&gt;len till de nya bestämmelserna har utvecklats i den allmänna motiveringen&lt;br&gt;(avsnitt 2.2.4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av paragrafens första stycke framgår att huvudmannen för en allmän&lt;br&gt;begravningsplats är skyldig att bereda gravplats åt den som vid sin död var&lt;br&gt;kyrkobokförd i en församling inom pastoratet, samfälligheten eller kom-&lt;br&gt;munen. Skyldigheten gäller i förhållande till alla medlemmar i den kyrkliga&lt;br&gt;eller borgerliga kommunen oavsett samfundstillhörighet. Detta under-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stryks såvitt gäller de vanliga allmänna begravningsplatserna av bestäm-&lt;br&gt;melsen i 4 § första stycket. För dem som inte tillhör något kristet trossam-&lt;br&gt;fund skall stiftssamfälligheterna ha ansvaret för att det finns begravnings-&lt;br&gt;platser med särskilda gravplatser for dem inom stiftet. För sådana begrav-&lt;br&gt;ningsplatser får enligt 4 § andra stycket ställas upp villkor angående trostill-&lt;br&gt;hörighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör i sammanhanget framhållas att den angivna skyldigheten att&lt;br&gt;bereda någon gravplats i praktiken kommer att få betydelse endast i de fall&lt;br&gt;när gravsättningen inte skall ske inom en gravplats som redan är upplåten&lt;br&gt;med gravrätt. När det finns en gravplats med upplåten gravrätt bestämmer&lt;br&gt;nämligen i princip gravrättsinnehavaren om gravsättning inom gravplat-&lt;br&gt;sen (se 7 kap. 21 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudmännens skyldighet gäller att bereda någon gravplats, dvs. en&lt;br&gt;bestämd gravplats eller plats i minneslund, om sådan förekommer på&lt;br&gt;orten. Den gäller däremot inte upplåtelse av gravrätt. Därav följer att&lt;br&gt;enskilda inte med stöd av bestämmelsen får någon rätt att i förtid förvärva&lt;br&gt;gravrätt på en begravningsplats eller, om det finns flera begravningsplatser&lt;br&gt;på orten, bestämma på vilken av dem som gravsättning skall ske. Detta är&lt;br&gt;frågor som huvudmännen liksom nu bestämmer själva. Huvudmännen bör&lt;br&gt;dock naturligtvis såvitt möjligt försöka tillgodose den avlidnes eller de&lt;br&gt;efterlevandes önskemål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket har också tagits in en bestämmelse, varigenom huvud-&lt;br&gt;männen uttryckligen ges befogenhet att bereda gravplats åt andra än dem&lt;br&gt;som enligt det föregående har rätt till gravplats. Härigenom ges huvudmän-&lt;br&gt;nen stöd för den generösa inställning som i dag på många håll visas mot&lt;br&gt;människors önskemål att få vila på en bestämd begravningsplats. Den&lt;br&gt;begränsning av kompetensen, som har angetts i bestämmelsen, tar sikte på&lt;br&gt;att frikostigheten inte får ta sig sådana uttryck att man i praktiken inte kan&lt;br&gt;fullgöra sina skyldigheter mot dem som enligt första stycket har getts rätt&lt;br&gt;till gravplats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Rätten till gravsättning på en allmän begravningsplats skall&lt;br&gt;inte vara beroende av att den avlidne tillhörde visst trossamfund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta gäller dock inte for rätten till gravsättning på en sådan&lt;br&gt;allmän begravningsplats som avses i 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar delvis 4 § jordfästningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 2 § skall det finnas begravningsplatser med särskilda gravplatser&lt;br&gt;för dem som inte tillhörde något kristet trossamfund. Detta inverkar&lt;br&gt;emellertid inte på sådanas rätt till gravplats på de vanliga allmänna&lt;br&gt;begravningsplatserna. De har alltså samma rätt som andra till gravplats på&lt;br&gt;dessa begravningsplatser, men de kan inte kräva att få sina gravplatser&lt;br&gt;samlade och avskilda från andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De i paragrafen angivna förbuden mot villkor for rätt till gravsättning på&lt;br&gt;de allmänna begravningsplatserna gäller naturligtvis inte bara för de fall då&lt;br&gt;rätt till gravplats föreligger enligt 3 § första stycket utan även då huvud-&lt;br&gt;männen med utnyttjande av sin befogenhet därtill bereder gravplats även&lt;br&gt;åt dem som inte kyrkobokförts på orten. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i första stycket är självfallet inte tilllämplig om en begrav- Prop. 1990/91:10&lt;br&gt;ningsplats har anordnats särskilt för avlidna som inte tillhörde något&lt;br&gt;kristet trossamfund. Med hänsyn till dessa begravningsplatsers särskilda&lt;br&gt;karaktär bör man som villkor för gravsättning kunna ställa upp att den&lt;br&gt;avlidne inte tillhörde något kristet trossamfund. Det är emellertid viktigt&lt;br&gt;att inte sådana villkor ställs upp som gör det omöjligt att t.ex. bereda makar&lt;br&gt;som har tillhört skilda trossamfund gemensam gravplats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gravkarta, gravbok, gravregister&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § För vaije allmän begravningsplats skall upprättas en gravkarta&lt;br&gt;och föras gravbok eller gravregister enligt föreskrifter som meddelas&lt;br&gt;av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 5 § gravrättslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom gravböckema i allt större utsträckning ersätts av datorbaserade&lt;br&gt;system har bestämmelsen formulerats så att det klart framgår att det i&lt;br&gt;stället för gravbok får föras gravregister. För att ett sådant register skall få&lt;br&gt;föras med hjälp av automatisk databehandling måste dock föreskrifterna i&lt;br&gt;datalagen (1973: 289, omtryckt 1982:446, ändrad senast 1990:410) iakt-&lt;br&gt;tas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som upplysning har angetts att närmare föreskrifter kommer att medde-&lt;br&gt;las av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Det&lt;br&gt;gäller framför allt vilka uppgifter som skall antecknas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Enskilda begravningsplatser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;6 § Enskilda begravningsplatser får anordnas och hållas bara av&lt;br&gt;trossamfund eller stiftelser som har fått tillstånd till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om tillstånd prövas av länsstyrelsen i det län där begrav-&lt;br&gt;ningsplatsen är eller avses bli anordnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen reglerar vilka som skall få anordna och hålla enskilda begrav-&lt;br&gt;ningsplatser och ersätter delvis 2 § andra stycket gravrättslagen. I att&lt;br&gt;anordna och hålla får anses ingå även att utvidga en befintlig begravnings-&lt;br&gt;plats. Den ändringen har vidtagits att det endast är trossamfund och&lt;br&gt;stiftelser som skall kunna erhålla tillstånd. Dessutom har tillståndspröv-&lt;br&gt;ningen flyttats från regeringen till länsstyrelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 9 kap. 9 § följer att länsstyrelsens beslut skall kunna överklagas hos&lt;br&gt;regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Tillstånd att anordna och hålla en enskild begravningsplats får&lt;br&gt;lämnas bara om det finns särskilda skäl for det och det kan antas att&lt;br&gt;trossamfundet eller stiftelsen kan behålla begravningsplatsen och&lt;br&gt;fullgöra de skyldigheter som ankommer på innehavare av begrav-&lt;br&gt;ningsplatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges förutsättningarna för tillstånd att anordna och hålla&lt;br&gt;en enskild begravningsplats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har i paragrafen inte uppställts krav på några särskilda kvalifikatio-&lt;br&gt;ner hos sökanden. Sådana krav ställs emellertid på ett indirekt sätt genom&lt;br&gt;att sökanden för att erhålla tillstånd måste antas ha förmåga att fullgöra&lt;br&gt;sina skyldigheter att sköta och för framtiden bevara begravningsplatsen.&lt;br&gt;Detta förutsätter att det finns en viss stadga hos sökandens organisation&lt;br&gt;och ekonomi. Ett trossamfund t.ex. måste åtminstone ha antagit stadgar av&lt;br&gt;icke alltför bristfällig beskaffenhet och ha valt styrelse. Det måste alltså&lt;br&gt;kunna betraktas som en juridisk person. Trossamfundet kan vidare knap-&lt;br&gt;past tänkas uppfylla kraven om det inte är verksamt här i landet och har en&lt;br&gt;något så när stor anslutning av medlemmar och en etablerad ställning i&lt;br&gt;övrigt. Någon närmare precisering av vad som skall avses med trossam-&lt;br&gt;fund har inte ansetts behövlig. Det torde inte innebära någon svårighet för&lt;br&gt;länsstyrelserna att avgöra detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att en enskild begravningsplats skall få anordnas ställs det vidare&lt;br&gt;upp kravet på att det skall finnas särskilda skäl för det. Det innebär att&lt;br&gt;sökanden måste visa upp något godtagbart syfte med begäran om att få&lt;br&gt;anordna en sådan begravningsplats. Beträffande vad som kan utgöra så-&lt;br&gt;dana skäl hänvisas till den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det i paragrafen talas om att ”fullgöra de skyldigheter som an-&lt;br&gt;kommer på innehavare av begravningsplatser” syftas på att sökanden skall&lt;br&gt;kunna uppfylla inte bara de krav som ställs enligt 12 § utan även kraven&lt;br&gt;enligt annan lagstiftning, t.ex. kulturminneslagen och PBL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Tillstånd att anordna eller hålla en enskild begravningsplats&lt;br&gt;får förenas med särskilda villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen ersätter delvis 2 § andra stycket gravrättslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 8 kap. 2 § PBL krävs numera bygglov för att anordna begravnings-&lt;br&gt;platser. Om tillstånd enligt 6 § ges innan byggnadsnämnden har meddelat&lt;br&gt;bygglov, bör som villkor för att anordna begravningsplatsen föreskrivas att&lt;br&gt;bygglov erhålls. Andra villkor som kan ställas upp är t.ex. att det område&lt;br&gt;som skall tas i anspråk som begravningsplats utgör en särskild fastighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Rätten till gravplats som har upplåtits på en enskild begrav-&lt;br&gt;ningsplats får inte pantsättas eller utmätas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller även i fråga om gravanordningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna i paragrafen motsvarar delvis 13 § gravrättslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Gemensamma bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Panträtt, andra rättigheter m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Ett område som skall tas i anspråk for begravningsplats får&lt;br&gt;inte vara belastat av panträtt, nyttjanderätt, servitut eller andra&lt;br&gt;rättigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte medför någon olägenhet, får området dock vara&lt;br&gt;belastat av rättigheter av sådant slag som kan upplåtas enligt led-&lt;br&gt;ningsrättslagen (1973:1144).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar till viss del vad som stadgades i 1 § begravnings-&lt;br&gt;kungörelsen i dess lydelse före den 1 januari 1989. Här regleras det fallet att&lt;br&gt;en ny begravningsplats skall anordnas eller en befintlig begravningsplats&lt;br&gt;skall utvidgas. Därvid föreskrivs att det område som skall tas i anspråk inte&lt;br&gt;får vara belastat av några som helst rättigheter. Undantag görs endast för&lt;br&gt;ledningsrätter, som under angiven förutsättning skall kunna få finnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantaget för ledningsrätter har formulerats så att det skall täcka såväl&lt;br&gt;det fallet att upplåtelse av ledningsrätt har skett enligt ledningsrättslagen,&lt;br&gt;som det fallet att rättigheten har upplåtits genom servitut före lednings-&lt;br&gt;rättslagens tillkomst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare skulle länsstyrelsen godkänna förslag till allmän begravnings-&lt;br&gt;plats enligt begravningskungörelsen. Länsstyrelsen kunde därvid kontroll-&lt;br&gt;era att det område som skulle tas i anspråk var befriat från belastande&lt;br&gt;rättigheter. Efter lagändringar som trädde i kraft den 1 januari 1989 prövas&lt;br&gt;emellertid frågor om anordnande och väsentlig ändring av begravnings-&lt;br&gt;plats vid bygglovprövning enligt PBL. Länsstyrelsens tillstånd såvitt avser&lt;br&gt;ianspråktagande av nya områden för begravningsplats krävs nu bara vid&lt;br&gt;utvidgning av begravningsplats i vissa fall, varvid prövningen sker enligt&lt;br&gt;kulturminneslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varken vid bygglovprövning eller vid prövning enligt kulturminneslagen&lt;br&gt;finns det anledning att gå in på frågan om eventuella rättigheter som kan&lt;br&gt;belasta ett område som skall tas i anspråk för begravningsplats. Det åligger&lt;br&gt;därför huvudmannen för begravningsplatsen att själv se till att området&lt;br&gt;inte besväras av några rättigheter och att därvid pröva frågan om eventu-&lt;br&gt;ella ledningsrätter skall kunna få finnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller enskilda begravningsplatser blir det länsstyrelsen som vid&lt;br&gt;tillståndsprövningen (se 6 §) skall se till att de områden som skall tas i&lt;br&gt;anspråk inte besväras av några rättigheter och i förekommande fall pröva&lt;br&gt;frågan om ledningsrätter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ett område skall få tas i anspråk för begravningsplats trots&lt;br&gt;förekomsten av ledningsrätt krävs enligt paragrafen att ledningsrätten inte&lt;br&gt;medför någon olägenhet. Så kan ofta antas vara fallet när det t.ex. gäller&lt;br&gt;områden avsedda för trafik och ytor i anslutning till ekonomibyggnader.&lt;br&gt;Såväl mark- som luftledningar skall under den angivna förutsättningen&lt;br&gt;kunna få finnas. Det kan väl inte uteslutas att ledningar bedöms kunna&lt;br&gt;beröra även ytor avsedda för gravsättning utan olägenhet, t.ex. luftled-&lt;br&gt;ningar och markledningar på större djup, men härvid måste risken för&lt;br&gt;behov av reparationer beaktas. Eftersom det rör sig om nya områden som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall tas i anspråk bör man vid planeringen ha möjlighet att se till att Prop. 1990/91: 10&lt;br&gt;eventuella ledningsrätter kommer att bli belägna så att de inte innebär&lt;br&gt;någon olägenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § En begravningsplats får inte utmätas och inte heller belastas&lt;br&gt;med panträtt eller andra rättigheter som kan inskrivas enligt jorda-&lt;br&gt;balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar delvis 3 § första stycket gravrättslagen. En språklig&lt;br&gt;justering har dock företagits med hänsyn till att begreppet inteckning&lt;br&gt;numera bara avser inskrivning i fastighet av visst penningbelopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i denna paragraf tar sikte på befintliga begravningsplat-&lt;br&gt;ser. Dessa får inte belastas av panträtter, nyttjanderätter och andra rättig-&lt;br&gt;heter som kan inskrivas. Bestämmelsen utgör däremot inte något hinder&lt;br&gt;mot att tvångsrätter läggs över begravningsplatser. Sådana frågor prövas&lt;br&gt;enligt respektiva tvångslag, t.ex. expropriationslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begravningsplatsers skick&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § En begravningsplats skall hållas i ordnat och värdigt skick&lt;br&gt;och den helgd som tillkommer de dödas vilorum skall alltid iakttas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är i huvudsak överförd från 4 § gravrättslagen. Föreskriften&lt;br&gt;om att begravningsplatsen skall underhållas och skötas så att sanitär&lt;br&gt;olägenhet inte uppstår har dock utmönstrats. Det är nämligen uppenbart&lt;br&gt;att de föreskrifter som finns i miljö- och hälsoskyddslagstiftningen ändå&lt;br&gt;gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om underhåll och vård finns även i 4 kap. 11 § kulturmin-&lt;br&gt;neslagen och i 3 kap. PBL. Med hänsyn till begravningsplatsernas speciella&lt;br&gt;karaktär har det dock ansetts motiverat med en särskild regel i lagen som&lt;br&gt;understryker de speciella hänsyn som måste tas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskriften kan läggas till grund för den allmänna tillsyn över begrav-&lt;br&gt;ningsverksamheten som enligt 9 kap. 2 § ligger på länsstyrelserna. Den ger&lt;br&gt;också kyrkogårdsmyndighetema det grundläggande legala stödet för deras&lt;br&gt;myndighetsutövning gentemot gravrättsinnehavarna och andra enskilda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gravöppning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § En grav får öppnas bara genom innehavarens av begravnings-&lt;br&gt;platsen försorg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Graven får inte öppnas på ett sådant sätt att stoft eller aska skadas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens första stycke motsvarar 9 § andra stycket gravrättslagen. De&lt;br&gt;i andra stycket angivna förutsättningarna för gravöppning ersätter före-&lt;br&gt;skrifterna i 7 och 8 §§ begravningskungörelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av paragrafens första stycke framgår att det är innehavaren av begrav- Prop. 1990/91: 10&lt;br&gt;ningsplatsen som svarar för gravöppning. Uttryckssättet, genom innehava-&lt;br&gt;rens försorg, markerar att det faktiska arbetet inte nödvändigtvis måste&lt;br&gt;utföras av innehavaren med dess egen personal. Gravöppningen måste&lt;br&gt;emellertid ske på innehavarens ansvar och under dennes överinseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En grav kan behöva öppnas for ny gravsättning, for flyttning av stoft&lt;br&gt;eller aska eller for omgrävning och återanvändning. Därvid får tidigare&lt;br&gt;gravsatt stoft eller aska inte skadas. Det framgår av andra stycket. Inneha-&lt;br&gt;varen kan vägra flyttning eller ny gravsättning inom en gravplats om detta&lt;br&gt;inte kan ske utan att tidigare gravsatt stoft eller aska skadas (se 7 kap. 24 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överlåtelse, användning för annat ändamål, nedläggning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § En begravningsplats får överlåtas eller användas för annat än&lt;br&gt;det avsedda ändamålet bara efter länsstyrelsens tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även for nedläggning helt eller delvis av en begravningsplats krävs&lt;br&gt;länsstyrelsens tillstånd. Ett sådant tillstånd får förenas med villkor&lt;br&gt;för nedläggningen och områdets framtida användning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar i stort sett 3 § första och andra styckena gravrätts-&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 3 § tredje stycket gravrättslagen anges att bestämmelserna om begrav-&lt;br&gt;ningsplatser skall i tillämpliga delar gälla även gravkor. Det har inte ansetts&lt;br&gt;nödvändigt att föra över den bestämmelsen till paragrafen. Om ett gravkor&lt;br&gt;undantagsvis är att betrakta som en begravningsplats omfattas det under&lt;br&gt;alla förhållanden av den nu ifrågavarande paragrafen och av 10 och 11 §§.&lt;br&gt;Om ett gravkor är att anse som en gravanordning inom en allmän begrav-&lt;br&gt;ningsplats omfattas det av de regler som gäller generellt för sådana anord-&lt;br&gt;ningar (7 kap. 25-29 §§).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 kap. Krematorier&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1 § Krematorier får anordnas och hållas bara av den som innehar&lt;br&gt;en allmän begravningsplats eller av en kyrklig samfallighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om anläggande av krematorium finns för närvarande i&lt;br&gt;10 § begravningskungörelsen. Enligt dessa kan krematorium få anläggas&lt;br&gt;även av enskilda. Denna möjlighet har nu slopats, eftersom det inte har&lt;br&gt;ansetts föreligga något behov av en i enskild regi bedriven kremationsverk-&lt;br&gt;samhet. Med hänsyn härtill har det inte ansetts nödvändigt att ha kvar&lt;br&gt;någon motsvarighet till bestämmelsen i 12 § första stycket begravnings-&lt;br&gt;kungörelsen, nämligen att det för varje krematorium skall finnas en före-&lt;br&gt;ståndare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen utgår från att det är huvudmännen för de allmänna begrav-&lt;br&gt;ningsplatserna, dvs. pastoraten, stiftssamfälligheterna eller kommunerna,&lt;br&gt;som anordnar och håller krematorier. Det blir emellertid också möjligt att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bilda flerpastoratssamfälligheter för att anordna och hålla ett kremato- Prop. 1990/91: 10&lt;br&gt;rium, även om samfälligheterna inte är huvudmän för en allmän begrav-&lt;br&gt;ningsplats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Krematorier får inte utmätas eller belastas med panträtt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen saknar motsvarighet i gällande lagstiftning. Den överens-&lt;br&gt;stämmer i huvudsak med vad som gäller för de allmänna begravningsplat-&lt;br&gt;serna enligt 2 kap. 11 §. I motsats till 2 kap. 11 § innefattar paragrafen&lt;br&gt;emellertid också ett förbud att pantsätta ett krematorium som ligger på ofri&lt;br&gt;grund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Kremering får ske bara i krematorier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 23 § första stycket begravningskungörelsen. Före-&lt;br&gt;skriften straffsanktioneras i 9 kap. 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Vid krematorierna skall föras kremationsjournaler enligt före-&lt;br&gt;skrifter som meddelas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar delvis 13 § begravningskungörelsen. Övriga be-&lt;br&gt;stämmelser i den paragrafen anger vad som skall antecknas i kremations-&lt;br&gt;journalen. De avses bli intagna i en förordning knuten till lagen. I paragra-&lt;br&gt;fen lämnas en upplysning om detta.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 kap. Anmälan om dödsfall, dödsbevis, intyg om&lt;br&gt;dödsorsaken m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Anmälan om dödsfall&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § När någon har avlidit i Sverige, skall dödsfallet skyndsamt&lt;br&gt;anmälas till pastorsämbetet i den församling där den avlidne senast&lt;br&gt;var kyrkobokförd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte är känt var den avlidne senast var kyrkobokförd eller&lt;br&gt;om den avlidne inte har varit kyrkobokförd i Sverige, skall dödsfal-&lt;br&gt;let anmälas till pastorsämbetet i den församling där det inträffade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 31 § folkbokföringslagen anges att dödsfall skyndsamt skall anmälas till&lt;br&gt;pastorsämbete. Det finns inte några föreskrifter om till vilket pastorsäm-&lt;br&gt;bete som dödsfallet skall anmälas. I regel anmäls det till pastorsämbetet i&lt;br&gt;den församling där den avlidne var kyrkobokförd. Av skäl som framgår av&lt;br&gt;den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5.1) förs nu bestämmelsen om&lt;br&gt;dödsfallsanmälan över till begravningslagstiftningen. I den överflyttade&lt;br&gt;bestämmelsen ges det dessutom föreskrifter om till vilket pastorsämbete&lt;br&gt;som ett dödsfall skall anmälas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av paragrafens första stycke framgår att ett dödsfall här i landet skall&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anmälas till pastorsämbetet i den församling där den avlidne senast var Prop. 1990/91: 10&lt;br&gt;kyrkobokförd. Om den avlidne inte var kyrkobokförd här i landet men&lt;br&gt;tidigare har varit det, skall dödsfallsanmälan följaktligen göras till pastors-&lt;br&gt;ämbetet på den senaste kyrkobokföringsorten. Om det i något fall pågår&lt;br&gt;tvist om rätt kyrkobokföringsort, innebär bestämmelsen att anmälningsor-&lt;br&gt;ten blir den ort där den avlidne var kyrkobokförd när tvisten uppkom. Av&lt;br&gt;föreskrifterna i förvaltningslagen om myndigheternas serviceskyldighet&lt;br&gt;följer att pastorsämbetena skall lämna enskilda vägledning och annan hjälp&lt;br&gt;samt bistå den som av misstag vänder sig till fel myndighet (jfr prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1985/86:80 s. 60).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens andra stycke innehåller kompletterande bestämmelser för&lt;br&gt;det fall att det inte är känt var den avlidne senast var kyrkobokförd eller&lt;br&gt;den avlidne inte varit kyrkobokförd här i landet. Det är således fråga om&lt;br&gt;rena undantagsfall som när den avlidne inte kan identifieras eller när någon&lt;br&gt;avlider under ett mera tillfälligt besök i vårt land. I dessa fall skall anmälan&lt;br&gt;göras till pastorsämbetet i den församling där dödsfallet inträffade. Man&lt;br&gt;torde i regel kunna utgå från att det är samma plats som den där den&lt;br&gt;avlidne påträffades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Om den avlidne vid dödsfallet vårdades på en sjukvårdsinrätt-&lt;br&gt;ning eller fördes dit i anslutning till dödsfallet, skall anmälan om&lt;br&gt;dödsfallet göras av sjukvårdsinrättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § I andra fall än som avses i 2 § skall dödsfallet anmälas av den&lt;br&gt;avlidnes make eller sambo eller av någon annan som vid dödsfallet&lt;br&gt;sammanbodde med den avlidne eller som av någon anledning fanns&lt;br&gt;på platsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Om det inte finns någon som enligt 2 eller 3 § är skyldig att&lt;br&gt;anmäla dödsfallet, skall dödsfallet anmälas av den avlidnes hyres-&lt;br&gt;värd eller av den som annars är närmast till det eller av polis-&lt;br&gt;myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragraferna innehåller föreskrifter om vem som anmäler dödsfallet.&lt;br&gt;Motsvarande föreskrifter finns i dag i 31 § folkbokföringslagen. Liksom i&lt;br&gt;dag är anmälningsskyldigheten osanktionerad. I fråga om skälen för att&lt;br&gt;bestämmelserna nu tas in i den nya begravningslagen och för de sakliga&lt;br&gt;ändringar som i samband därmed görs hänvisas till den allmänna motive-&lt;br&gt;ringen (avsnitt 2.5.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den i 2§ intagna skyldigheten för sjukvårdsinrättningarna att göra&lt;br&gt;dödsfallsanmälan är en nyhet. Begreppet sjukvårdsinrättning används i&lt;br&gt;samma betydelse som i 14 § begravningskungörelsen. Socialstyrelsen har i&lt;br&gt;anslutning till den bestämmelsen meddelat närmare föreskrifter om vad&lt;br&gt;som skall avses med begreppet (SOSFS(M) 1987:1). Skyldigheten gäller&lt;br&gt;anmälan av dödsfall för den som vårdas på sjukvårdsinrättningen eller i&lt;br&gt;anslutning till dödsfallet har förts dit. Om någon t.ex. efter en trafikolycka&lt;br&gt;förs till sjukhus men vid fram- komsten har avlidit, skall följaktligen&lt;br&gt;sjukvårdsinrättningen anmäla dödsfallet. I de angivna situationerna är i&lt;br&gt;regel läkare vid sjukhusen skyldiga att utfärda dödsbevis. Det bör därför&lt;br&gt;vara möjligt att blankettekniskt och på annat sätt utforma sådana rutiner&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för rapporteringen av dödsfall, att uppgiften inte blir särskilt betungande&lt;br&gt;för sjukvårdsinrättningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till 3 har förts den nuvarande bestämmelsen om skyldighet för anhö-&lt;br&gt;riga att göra dödsfallsanmälan. Deras skyldighet inträder endast i de fall&lt;br&gt;när det inte ankommer på en sjukvårdsinrättning att anmäla dödsfallet.&lt;br&gt;Ofta gäller det sådana fall när någon avlider i bostaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 4 § har angetts vem som gör dödsfallsanmälan när det inte finns någon&lt;br&gt;som enligt 2 och 3 §§ är skyldig att anmäla dödsfallet. I huvudsaklig&lt;br&gt;överensstämmelse med gällande rätt görs anmälan då av hyresvärden eller&lt;br&gt;den som annars är närmast till det. Eftersom det i dessa fall ofta torde vara&lt;br&gt;polismyndigheten som anmäler dödsfallet har lagtexten kompletterats med&lt;br&gt;en uppgift om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § När stoftet eller askan efter en person som har avlidit utom-&lt;br&gt;lands har förts in till Sverige, skall den som ordnar med gravsätt-&lt;br&gt;ningen snarast anmäla detta till pastorsämbetet i den församling där&lt;br&gt;den avlidne senast var kyrkobokförd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte är känt var den avlidne senast var kyrkobokförd eller&lt;br&gt;om den avlidne inte har varit kyrkobokförd i Sverige, skall anmälan&lt;br&gt;göras till pastorsämbetet i den församling där stoftet eller askan skall&lt;br&gt;gravsättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar i huvudsak 19 § och 28 § första stycket begrav-&lt;br&gt;ningskungörelsen. I paragrafen anges uttryckligen till vilket pastorsämbete&lt;br&gt;som anmälan skall göras.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Dödsbevis och intyg om dödsorsaken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;6 § Vid dödsfall i Sverige skall bevis om dödsfallet (dödsbevis) och&lt;br&gt;— utom i fall som avses i 8 § — intyg om dödsorsaken utan dröjsmål&lt;br&gt;utfärdas och lämnas till det pastorsämbete som skall ta emot anmä-&lt;br&gt;lan om dödsfallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dödsbevis och intyg om dödsorsaken skall utfärdas av läkare.&lt;br&gt;Denne får inte vara make, barn, förälder, syskon eller på något annat&lt;br&gt;sätt närstående till den avlidne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 14 § 1 mom. första stycket begravningskungörel-&lt;br&gt;sen. Enligt paragrafen delas det hittillsvarande dödsbeviset upp i två&lt;br&gt;särskilda handlingar, nämligen ett bevis om dödsfallet (dödsbevis) och ett&lt;br&gt;intyg om dödsorsaken. Paragrafen har utformats i enlighet med lagrådets&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De överväganden som har föranlett denna ändring har behandlats i den&lt;br&gt;allmänna motiveringen (avsnitt 2.5.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter om handlingarnas innehåll avses bli intagna i en förordning&lt;br&gt;knuten till lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Om den avlidne vid dödsfallet vårdades på en sjukvårdsin-&lt;br&gt;rättning eller fördes dit i anslutning till dödsfallet, skall dödsbeviset&lt;br&gt;och intyget om dödsorsaken lämnas av sjukvårdsinrättningen. I&lt;br&gt;andra fall skall beviset och intyget lämnas av den läkare som ut-&lt;br&gt;färdat handlingarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges vem som är skyldig att lämna dödsbevis och intyg om&lt;br&gt;dödsorsaken. Paragrafen ersätter delar av 14 § 1 mom. andra stycket&lt;br&gt;begravningskungörelsen och har utformats i enlighet med lagrådets förslag.&lt;br&gt;Den innehåller en del nyheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av paragrafen framgår att om den avlidne vårdades på en sjukvårdsin-&lt;br&gt;rättning vid dödsfallet svarar inrättningen för att beviset och intyget&lt;br&gt;lämnas. Denna ordning motsvarar i huvudsak vad som gäller i dag.&lt;br&gt;Sjukvårdsinrättningarnas skyldighet utökas emellertid nu till att innefatta&lt;br&gt;även den situationen att den avlidne i anslutning till dödsfallet har förts till&lt;br&gt;ett sjukhus (jfr 2 §). Det kan t.ex. vara fråga om att någon avlider på allmän&lt;br&gt;plats och genast förs till närmaste akutsjukhus. Även om den avlidne i&lt;br&gt;detta fall inte i formellt hänseende vårdades på sjukvårdsinrättningen vid&lt;br&gt;frånfället, måste det anses rimligt att sjukhuset även i en sådan situation&lt;br&gt;svarar för att dödsbeviset och intyget om dödsorsaken lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När inte en sjukvårdsinrättning skall lämna dödsbeviset och intyget om&lt;br&gt;dödsorsaken, skall handlingarna lämnas av den läkare som utfärdat dem.&lt;br&gt;Detta är en nyhet. Enligt bestämmelserna i begravningskungörelsen är det&lt;br&gt;nämligen den som enligt 31 § folkbokföringslagen skall anmäla dödsfall till&lt;br&gt;pastorsämbetet, dvs. som regel någon av den avlidnes anhöriga, som också&lt;br&gt;skall lämna dödsbeviset. Denna ordning är onödigt omständlig, inte minst&lt;br&gt;med hänsyn till de förhållandevis korta tidsfrister som måste iakttas. I de få&lt;br&gt;fall, som det här är fråga om, har det därför ansetts att läkaren bör lämna&lt;br&gt;handlingarna direkt till den myndighet som skall ha dem i stället för att&lt;br&gt;lämna dem till den avlidnes anhöriga som sedan har att vidarebefordra&lt;br&gt;dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dödsbeviset är den handling som sedan ligger till grund för pastorsäm-&lt;br&gt;betets prövning av frågan om gravsättning eller kremering kan ske (se 10 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Om det kan antas att döden har orsakats av någon annan&lt;br&gt;person eller om det annars finns skäl för en fullständigare undersök-&lt;br&gt;ning av den döda kroppen gäller — i stället för vad som föreskrivs i&lt;br&gt;6 § — att dödsbeviset med uppgift om detta skall lämnas till polis-&lt;br&gt;myndigheten i den ort där dödsfallet inträffade och pastorsämbetet&lt;br&gt;underrättas. Polismyndigheten skall efter den utredning som kan&lt;br&gt;behövas skaffa intyg om dödsorsaken. Därefter skall myndigheten&lt;br&gt;till pastorsämbetet lämna dödsbeviset och intyget tillsammans med&lt;br&gt;ett tillstånd till gravsättning eller kremering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar delvis 16 § begravningskungörelsen och har utfor-&lt;br&gt;mats i enlighet med lagrådets förslag. Den innehåller föreskrifter om vad&lt;br&gt;som skall iakttas när det finns anledning att anta att döden har orsakats av&lt;br&gt;någon annan person eller det annars finns skäl för en fullständigare under-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sökning av den döda kroppen. De nuvarande bestämmelserna i begrav-&lt;br&gt;ningskungörelsen innebär i huvudsak att den som skall anmäla dödsfallet&lt;br&gt;lämnar dödsbeviset till pastorsämbetet som därefter vidarebefordrar det&lt;br&gt;till polismyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dessa fall skall enligt den nya lagen dödsbeviset i stället lämnas direkt&lt;br&gt;till polismyndigheten, varefter polismyndigheten får införskaffa intyg om&lt;br&gt;dödsorsaken. Polismyndigheten skall sedan lämna dödsbeviset och intyget&lt;br&gt;tillsammans med beslut om tillstånd till gravsättning eller kremering till&lt;br&gt;pastorsämbetet. Innan ett sådant tillstånd har meddelats, får pastorsämbe-&lt;br&gt;tet i dessa fall inte utfärda intyg för gravsättning eller kremering (se 10 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att pastorsämbetet skall kunna fullgöra sina bevakningsrutiner skall&lt;br&gt;ämbetet underrättas om att dödsbeviset har lämnats till polismyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Tillstånd till gravsättning eller kremering när stoft har förts in till Sverige&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;9 § När stoftet efter en person som har avlidit utomlands har förts&lt;br&gt;in till Sverige, skall den som ordnar med gravsättningen begära&lt;br&gt;tillstånd till gravsättning eller kremering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om tillstånd prövas av polismyndigheten i den ort där&lt;br&gt;stoftet skall gravsättas eller kremeras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 20 § första stycket begravningskungörelsen. Den&lt;br&gt;har utformats i enlighet med lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kompletterande föreskrifter, om bl.a. vilka handlingar som skall bifogas&lt;br&gt;ansökan om tillstånd, avses bli intagna i en förordning knuten till lagen. Av&lt;br&gt;10 § följer att pastorsämbetet inte får utfärda intyg för gravsättning eller&lt;br&gt;kremering utan ett tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Intyg för gravsättning eller kremering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;10 § Pastorsämbetet skall utfarda ett intyg om att stoft får gravsät-&lt;br&gt;tas eller kremeras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sådant intyg får utfärdas bara&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— om det enligt dödsbeviset kan antas att döden inte har orsakats&lt;br&gt;av någon annan person eller att det inte heller annars finns skäl&lt;br&gt;att göra en fullständigare undersökning av den döda kroppen ,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— om polismyndigheten har meddelat tillstånd till gravsättning&lt;br&gt;eller kremering i fall som avses i 8 och 9 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det är känt för pastorsämbetet att det pågår eller har pågått&lt;br&gt;medling om kremering eller om gravsättningen enligt 5 kap. 3 §, får&lt;br&gt;intyg inte utfärdas förrän tvisten är slutligt löst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges förutsättningarna för utfärdande av intyg för gravsätt-&lt;br&gt;ning av stoft eller kremering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafens första stycke skall pastorsämbetet utfärda ett sådant&lt;br&gt;intyg. Som framgår av 5 kap. 9 § måste intyg företes för den som förvaltar&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;begravningsplatsen eller för krematoriemyndigheten, innan ett stoft får Prop. 1990/91: 10&lt;br&gt;gravsättas eller kremeras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket anges under vilka förutsättningar pastorsämbetet får&lt;br&gt;utfärda intyg för gravsättning eller kremering. Till skillnad från vad som&lt;br&gt;gällt tidigare behöver inte längre dödsorsaken ha angetts för att intyget&lt;br&gt;skall få utfärdas. Skälen för denna ändring har utvecklats i den allmänna&lt;br&gt;motiveringen (avsnitt 2.5.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 tredje stycket finns en föreskrift som har samband med det särskilda&lt;br&gt;tvisteförfarandet som regleras i 5 kap. 3 §. Pågår medling hos kyrkogårds-&lt;br&gt;myndigheten eller prövning av tvist hos länsstyrelsen om kremering eller&lt;br&gt;om gravsättningen, får intyg inte utfördas förrän tvisten är slutligt löst. I en&lt;br&gt;förordning avses bli intaget att pastorsämbetet skall underrättas om ett&lt;br&gt;medlingsförfarande inleds.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ytterligare föreskrifter om dödsbevis m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer&lt;br&gt;får meddela ytterligare föreskrifter om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— dödsbevis,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— intyg om dödsorsaken, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— tillstånd till gravsättning eller kremering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen ges bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer att meddela ytterligare föreskrifter i frågor som rör&lt;br&gt;dödsbevis, intyg om dödsorsaken och tillstånd till gravsättning eller kre-&lt;br&gt;mering. Regeringsföreskriftema avses bli intagna i en förordning knuten&lt;br&gt;till lagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 kap. Gravsättning och kremering&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Ordnandet med gravsättning m. m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § När någon har avlidit, bör hans önskan om kremering och om&lt;br&gt;gravsättningen såvitt möjligt följas av den som i egenskap av anhörig&lt;br&gt;eller närstående eller annars ordnar med gravsättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar i huvudsak 1 § jordfästningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen utsägs inte något om vem som skall ordna med gravsätt-&lt;br&gt;ningen, utan det förutsätts att det i första hand är någon anhörig eller&lt;br&gt;närstående som gör detta. Bestämmelsens uteslutande syfte är alltså att, för&lt;br&gt;vem det än är som ordnar med gravsättningen, framhålla att det är den&lt;br&gt;avlidnes önskemål som skall vara vägledande i alla frågor som rör kreme-&lt;br&gt;ring och gravsättning. Detta hänsynstagande till den avlidnes vilja återver-&lt;br&gt;kar dock på frågan om vem som skall ordna med gravsättningen. Denna&lt;br&gt;skall självfallet i första hand ordnas av den som den avlidne kan ha utsett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttrycket gravsättning har en mera begränsad innebörd än det vanligen&lt;br&gt;förekommande uttrycket begravning. I enlighet med utgångspunkterna för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagstiftningen, nämligen att begränsa denna till frågorna om kremering och&lt;br&gt;gravsättning, har i paragrafen enbart framhållits betydelsen av den avlid-&lt;br&gt;nes önskemål i dessa avseenden. Självfallet skall dock hans eller hennes&lt;br&gt;önskemål även beträffande de delar av begravningen som faller utanför vad&lt;br&gt;som här avses med kremering och gravsättning beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns i lagstiftningen inte några garantier för att den som har utsetts&lt;br&gt;av den avlidne verkligen får ordna med gravsättningen. Vid tvist mellan de&lt;br&gt;efterlevande om vem som skall ordna denna skall länsstyrelsen vid sin&lt;br&gt;prövning enligt 4 § ta särskild hänsyn till den avlidnes önskemål. Om de&lt;br&gt;efterlevande är ense, finns det emellertid inte något som hindrar att de&lt;br&gt;handlar i strid mot den avlidnes vilja. Kyrkogårdsmyndigheten kan dock,&lt;br&gt;om det uppmärksammas att den avlidnes vilja inte följs, försöka övertala&lt;br&gt;de efterlevande att ta hänsyn till den avlidnes önskemål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller att utröna den avlidnes önskemål måste samtliga omstän-&lt;br&gt;digheter beaktas. Önskemålen kan ha kommit till uttryck muntligt eller&lt;br&gt;skriftligt. Den avlidnes uppfattning i tros- och livsåskådningsfrågor är&lt;br&gt;naturligtvis av särskild betydelse i sammanhanget. Denna uppfattning kan&lt;br&gt;ha yttrat sig inte bara genom att den avlidne varit ansluten till visst&lt;br&gt;trossamfund utan även genom att han eller hon har tagit avstånd från alla&lt;br&gt;trossamfund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den avlidnes önskemål skall uppfyllas så långt det är möjligt. Praktiska&lt;br&gt;och ekonomiska hinder kan dock finnas. Dödsboets ekonomiska ställning&lt;br&gt;kanske inte medger att alla den avlidnes önskemål tillgodoses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den avlidne inte har utsett någon att ordna med gravsättningen, görs&lt;br&gt;detta i praktiken av anhöriga eller närstående. Det står dessa personer fritt&lt;br&gt;att bestämma vilken av dem som skall ordna med gravsättningen. Om de&lt;br&gt;inte kan komma överens torde det i allmänhet bero på att det föreligger&lt;br&gt;oenighet beträffande någon grundläggande fråga, t.ex. om kremering skall&lt;br&gt;ske eller valet av plats for gravsättningen. De kan då begära medling enligt&lt;br&gt;3 § och få tvisten prövad av länsstyrelsen enligt 4 §. I de fall då det inte finns&lt;br&gt;någon annan som ordnar med gravsättningen skall detta enligt 2 § åvila&lt;br&gt;kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Om den avlidne inte efterlämnar någon som ordnar med&lt;br&gt;gravsättningen, skall den ordnas av den kommun där den avlidne&lt;br&gt;senast var kyrkobokförd eller, om den avlidne inte har varit kyrko-&lt;br&gt;bokförd i Sverige, av den kommun där dödsfallet inträffade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För kostnaderna har kommunen rätt till ersättning av dödsboet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon motsvarighet till denna paragraf finns inte i den nuvarande&lt;br&gt;lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunens skyldighet inträder när det inte finns någon annan som&lt;br&gt;ordnar med gravsättningen. Det kan bero på att den avlidne inte har utsett&lt;br&gt;någon att ordna med gravsättningen och inte heller efterlämnar någon&lt;br&gt;anhörig eller närstående som kan göra detta. Det kan också bero på att&lt;br&gt;någon av de efterlevande inte vill ordna med gravsättningen. Gravsätt-&lt;br&gt;ningen och eventuell föregående kremering skall då ordnas av den borger-&lt;br&gt;liga kommun där den avlidne senast var kyrkobokförd eller, om den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avlidne inte varit kyrkobokförd här i landet, av den kommun där dödsfal- Prop. 1990/91: 10&lt;br&gt;let inträffade.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Tvister om kremering och om gravsättningen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;3 § Om de efterlevande inte kan enas om kremering skall ske eller&lt;br&gt;om gravsättningen, skall kyrkogårdsmyndigheten på den ort där den&lt;br&gt;avlidne senast var kyrkobokförd på begäran medla mellan parterna.&lt;br&gt;Om parterna enas, skall myndigheten fastställa deras överenskom-&lt;br&gt;melse. Om enighet inte kan uppnås, skall myndigheten i stället med&lt;br&gt;eget yttrande hänskjuta tvisten till länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen saknar motsvarighet i gällande lagstiftning. I den allmänna&lt;br&gt;motiveringen (avsnitt 2.3.3) har redogjorts för skälen till att det skall finnas&lt;br&gt;ett skiljeförfarande vid fall av oenighet mellan de efterlevande i frågor som&lt;br&gt;rör kremering och gravsättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 jorsta stycket behandlas första ledet i förfarandet, nämligen kyrko-&lt;br&gt;gårdsmyndigheternas medling. För att medling skall inledas krävs det att&lt;br&gt;någon av parterna vänder sig till kyrkogårdsmyndigheten med en begäran&lt;br&gt;om medling. Med part menas den person som den avlidne har utsett att&lt;br&gt;ordna med gravsättningen eller någon av de anhöriga eller närstående.&lt;br&gt;Någon egentlig prövning av att den som vänder sig till myndigheten är&lt;br&gt;legitimerad att påkalla medling kan det knappast bli fråga om. Det förhål-&lt;br&gt;landet att han eller hon anser sig berörd av frågan måste i regel kunna&lt;br&gt;godtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningen för att det skall inledas ett formellt medlingsförfarande&lt;br&gt;är vidare att oenigheten mellan de efterlevande rör frågorna om kremering&lt;br&gt;och gravsättning. Denna oenighet skall vara sådan att krematorie- och&lt;br&gt;kyrkogårdsmyndighetema inte får tillräckligt klara besked av de efter-&lt;br&gt;levande om hur det skall förfaras med den avlidnes stoft eller aska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid oenighet i frågan om kremering skall ske eller inte är det ju egentli-&lt;br&gt;gen krematoriemyndigheten som ställs inför det här problemet. Även i&lt;br&gt;sådana fall är det emellertid kyrkogårdsmyndigheten som skall medla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om de efterlevande trots att de är ense i fråga om kremering och om&lt;br&gt;gravsättningen inte kan komma överens om vem som skall ordna begrav-&lt;br&gt;ningen, kan tvisten inte prövas av länsstyrelsen. Den skall därmed heller&lt;br&gt;inte leda till att ett formellt medlingsförfarande inleds. De rättsverkningar&lt;br&gt;som följer av länsstyrelsens beslut begränsar sig nämligen till att beslutet&lt;br&gt;medför behörighet för någon av de efterlevande att företräda de övriga&lt;br&gt;inför krematorie- och kyrkogårdsmyndighetema beträffande frågorna om&lt;br&gt;kremering och gravsättning. Om parterna är ense i dessa frågor behövs det&lt;br&gt;alltså inte något länsstyrelsebeslut. Detta hindrar givetvis inte att kyrko-&lt;br&gt;gårdsmyndigheten bistår de efterlevande med råd och försöker att ena dem&lt;br&gt;även i andra tvistefrågor. Denna verksamhet faller emellertid utanför det&lt;br&gt;lagreglerade medlingsförfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Å andra sidan kan det tänkas inträffa att parterna säger sig vara ense om&lt;br&gt;vem som skall ordna begravningen, men att de är oense beträffande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;frågorna om kremering och gravsättning. Parterna torde då med ordna&lt;br&gt;begravningen mena de praktiska göromålen kring begravningen. Om enig-&lt;br&gt;het inte kan uppnås i frågorna om kremering och gravsättning, finns det&lt;br&gt;naturligtvis ett behov av att tvisten prövas. För det fall att parterna inte&lt;br&gt;begär någon prövning av en föreliggande tvist angående kremering eller&lt;br&gt;gravsättning och krematorie- eller kyrkogårdsmyndigheten inte kan få&lt;br&gt;några klara besked om hur det skall förfaras kan följden bli att gravsätt-&lt;br&gt;ningen får ordnas av kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För kyrkogårdsmyndighetens handläggning av medlingsärenden gäller&lt;br&gt;föreskrifterna i förvaltningslagen. I allmänhet får man väl tänka sig att den&lt;br&gt;person som har fått i uppdrag att sköta medlingsförfarandet samlar par-&lt;br&gt;terna eller kontaktar dem på annat sätt för att få del av deras inställning till&lt;br&gt;saken. Som framgår av 9 § jämförd med 4 kap. 10 § utgör en pågående tvist&lt;br&gt;hinder för kremering och gravsättning. Det finns därför anledning att tro&lt;br&gt;att parterna i regel skall vara beredda att frivilligt medverka vid medlings-&lt;br&gt;förfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om parterna enas skall kyrkogårdsmyndigheten enligt andra stycket&lt;br&gt;fastställa deras överenskommelse. Det kan naturligtvis inträffa att par-&lt;br&gt;terna, trots att de enats beträffande kremering och gravsättning, fortfa-&lt;br&gt;rande är oense i andra frågor. Sådan oenighet får emellertid inte utgöra&lt;br&gt;hinder mot att överenskommelsen fastställs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om enighet inte uppnås skall kyrkogårdsmyndigheten med eget yttrande&lt;br&gt;hänskjuta frågan till länsstyrelsens prövning. I yttrandet bör myndigheten&lt;br&gt;redogöra för saken, parternas ståndpunkter och sin egen uppfattning.&lt;br&gt;Ärendet bör därmed vara så berett att det med iakttagande av förvaltnings-&lt;br&gt;lagens bestämmelser kan avgöras utan dröjsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om parterna på grund av att de t.ex. inte har förtroende för kyrkogårds-&lt;br&gt;myndigheten har vänt sig till någon annan för att få hjälp med medling&lt;br&gt;måste de, om medlingen har misslyckats och de vill få tvisten avgjord av&lt;br&gt;länsstyrelsen, formellt begära medling av kyrkogårdsmyndigheten. Myn-&lt;br&gt;digheten bör härvid inte påtvinga parterna ytterligare medlingsförsök utan&lt;br&gt;kan nöja sig med att inhämta de uppgifter som behövs som underlag för det&lt;br&gt;egna yttrande som skall bifogas när ärendet hänskjuts till länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Länsstyrelsen skall pröva vem som skall bestämma om krem-&lt;br&gt;ering eller om gravsättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen skall därvid särskilt beakta önskemål som den av-&lt;br&gt;lidne kan ha haft. Hänsyn skall också tas till parternas personliga&lt;br&gt;förhållande till den avlidne, främst sammanlevnad, släktskap eller&lt;br&gt;annan nära anknytning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av paragrafens första stycke framgår att länsstyrelsens prövning skall gå&lt;br&gt;ut på att fastställa vilken av de tvistande parterna som skall bestämma om&lt;br&gt;kremering eller om gravsättningen. Beslutets rättskraft torde vara begrän-&lt;br&gt;sad till parterna och beslutet bör formuleras så att detta framgår klart. Det&lt;br&gt;kan ske t.ex. genom att en av parterna ges bättre rätt än motparten eller&lt;br&gt;motparterna att bestämma om kremering eller om gravsättningen.&lt;br&gt;Krematorie- och kyrkogårdsmyndighetema är sedan bundna av länsstyrel-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sens beslut. Visserligen kan det tänkas att det i verkställighetsskedet inför Prop. 1990/91:10&lt;br&gt;krematorie- eller kyrkogårdsmyndigheten uppträder någon som inte är&lt;br&gt;bunden av beslutet och som har invändningar att komma med, men under&lt;br&gt;medlingsförfarandet bör i normalfallet samtliga berörda antas ha hört av&lt;br&gt;sig. Skulle emellertid den situationen inträffa att det efter beslutet skulle&lt;br&gt;uppträda någon som inte är bunden av beslutet och göra anspråk på att få&lt;br&gt;bestämma över gravsättningen eller kremeringen kan följden bli att ett nytt&lt;br&gt;medlingsförfarande får inledas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket ges en allmänt hållen regel till stöd för länsstyrelsens&lt;br&gt;prövning av frågor om vem som skall ges företräde att bestämma om&lt;br&gt;kremering eller om gravsättningen. Länsstyrelsen skall vid sitt beslut&lt;br&gt;beakta samtliga de omständigheter som anges i bestämmelsen. Därvid skall&lt;br&gt;dock den avlidnes önskemål vara den omständighet som skall väga tyngst.&lt;br&gt;Om således den avlidne har utsett någon att ordna med gravsättningen, bör&lt;br&gt;denne ges företräde om det inte finns några särskilda omständigheter som&lt;br&gt;talar emot detta. En sådan omständighet kan vara att den som har utsetts&lt;br&gt;av den avlidne uppenbarligen avser att handla i strid med den avlidnes&lt;br&gt;önskemål i någon grundläggande fråga, t.ex. beträffande kremeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den avlidne inte har utsett någon att ordna med gravsättningen eller&lt;br&gt;denne inte bör utses, skall hänsyn tas till de personliga relationer som&lt;br&gt;parterna rent faktiskt har haft till den avlidne. Det innebär att den person-&lt;br&gt;liga samhörigheten med den avlidne kan komma att sättas före sådana&lt;br&gt;mera formella kriterier som släktskap. Ofta sammanfaller emellertid olika&lt;br&gt;anknytningspunkter till den avlidne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den avlidnes önskemål måste beaktas även om han eller hon inte har&lt;br&gt;utsett någon att ordna med gravsättningen. Det kan således tänkas fall där&lt;br&gt;den som i och för sig står närmast att ordna denna avser att handla i strid&lt;br&gt;med den avlidnes önskemål. Det kan då finnas skäl att låta någon annan av&lt;br&gt;de anhöriga eller närstående bestämma om kremering och gravsättning. I&lt;br&gt;och för sig är det alltså inte något som hindrar att en av de efterlevande&lt;br&gt;sköter om allt som normalt hänger samman med begravningen medan&lt;br&gt;bestämmanderätten i fråga om kremering och om gravsättningen ges till&lt;br&gt;någon annan, om hänsynen till den avlidnes önskemål kan anses motivera&lt;br&gt;detta. En sådan lösning torde dock behöva tillgripas bara i undantagsfall.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Platsen for gravsättning m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;5 § Stoft eller aska får gravsättas bara på allmän eller enskild&lt;br&gt;begravningsplats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får dock meddela föreskrifter om att med askan får&lt;br&gt;förfaras på något annat sätt. Beslut i sådana frågor meddelas av&lt;br&gt;länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens första stycke motsvarar 2 § första meningen jordfästningsla-&lt;br&gt;gen och andra stycket i huvudsak 2 § andra meningen samma lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket anges huvudregeln, nämligen att gravsättning bara får ske&lt;br&gt;på en allmän eller enskild begravningsplats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket— som har utformats i enlighet med lagrådets förslag&lt;br&gt;— får regering meddela föreskrifter om undantag från huvudregeln. Beslut&lt;br&gt;i sådana ärenden skall meddelas av länstyrelsen Detta överensstämmer i&lt;br&gt;huvudsak med den ordning som gäller i dag. Sålunda kan länsstyrelsen i&lt;br&gt;dag enligt 25 § 2 mom. begravningskungörelsen lämna tillstånd till att aska&lt;br&gt;får strös ut på någon annan plats som inte är begravningsplats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom har framhållits i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.6) har&lt;br&gt;det från utövare av buddhistisk och hinduistisk religion på senare tid&lt;br&gt;framförts önskemål om att få dela askan för att en mindre del därav skall&lt;br&gt;kunna förvaras i hemlandet eller strös ut på visst sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 föreskrifter som det bör ankomma på regeringen att meddela med stöd&lt;br&gt;av andra stycket bör möjligheterna att strö ut aska på annan plats än&lt;br&gt;begravningsplats behållas. Vidare bör även genom sådana föreskrifter&lt;br&gt;öppnas möjligheter för länsstyrelsen att i vissa särskilda fall tillåta delning&lt;br&gt;av askan. Som har angetts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.6)&lt;br&gt;gäller det sådana fall där en delning är motiverad av allvarligt grundade&lt;br&gt;religiösa skäl och där det finns anledning att anta att man kommer att&lt;br&gt;förfara pietetsfullt med den del av askan som inte gravsätts på en begrav-&lt;br&gt;ningsplats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 kap. 1 § anges att den som bryter mot föreskrifterna i paragrafen skall&lt;br&gt;kunna dömas till straff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Sådana delar av stoftet som inte har förbränts vid kremeringen&lt;br&gt;skall tillföras askurnan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte kan ske, skall krematoriemyndigheten låta förstöra&lt;br&gt;delarna eller gravsätta dem inom en allmän begravningsplats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Angående skälen till bestämmelsen i paragrafen hänvisas till den all-&lt;br&gt;männa motiveringen (avsnitt 2.3.8). Bestämmelsen tar i första hand sikte&lt;br&gt;på ädelmetaller som kan återfinnas i askan. Sådana torde utan svårighet&lt;br&gt;kunna tillföras askurnan. Andra smälta delar som på grund av sitt omfång&lt;br&gt;inte kan tillföras askurnan skall förstöras eller gravsättas inom en allmän&lt;br&gt;begravningsplats. Bestämmelsen gäller även för de fall då askan strös ut i&lt;br&gt;en minneslund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Vid gravsättningen får inte förekomma något som strider mot&lt;br&gt;förrättningens helgd och allvarliga innebörd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskriften i paragrafen avser endast gravsättningen och inte, som nu&lt;br&gt;är fallet enligt 5 § jordfästningslagen, även jordfästningen. En begravnings-&lt;br&gt;ceremoni är nämligen av rent privat karaktär och bör därför inte kringgär-&lt;br&gt;das av andra förhållningsregler än dem som i allmänhet gäller för enskilda&lt;br&gt;högtidligheter (se avsnitt 2.3.1 i den allmänna motiveringen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Regeringen får meddela sådana föreskrifter om gravsättning&lt;br&gt;som behövs med hänsyn till hälsoskyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller ett bemyndigande for regeringen att meddela vissa&lt;br&gt;föreskrifter om gravsättning. Sådana föreskrifter avses bli meddelade i en&lt;br&gt;särskild förordning knuten till lagen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Villkor för kremering och gravsättning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;9 § Stoft får inte kremeras eller gravsättas utan att ett sådant intyg&lt;br&gt;som avses i 4 kap. 10 § har lämnats till krematoriemyndigheten eller&lt;br&gt;den som förvaltar begravningsplatsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får meddela föreskrifter om att kremering eller grav-&lt;br&gt;sättning i vissa fall får ske även utan ett sådant intyg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens första stycke ersätter delar av 18 § första stycket, 22 § första&lt;br&gt;stycket och 23 § andra stycket begravningskungörelsen. Andra stycket&lt;br&gt;saknar motsvarighet i den nuvarande lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande får intyg för gravsättning krävas när begravningsplatsen&lt;br&gt;inte förvaltas av kyrkorådet i den församling där dödsfallet skall antecknas.&lt;br&gt;Enligt paragrafen skall det nu vara en nödvändig förutsättning för att&lt;br&gt;gravsättning skall få ske att intyg för gravsättning har lämnats till den som&lt;br&gt;förvaltar begravningsplatsen, dvs. till kyrkogårdsmyndigheten eller förval-&lt;br&gt;taren av en enskild begravningsplats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det i paragrafen upptagna undantaget från kravet på intyg syftar på den&lt;br&gt;situationen att gravsättningen eller kremeringen avser foster (se 23 a §&lt;br&gt;begravningskungörelsen).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Tiden for kremering och gravsättning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;10 § Stoftet efter en avliden skall kremeras eller gravsättas snarast&lt;br&gt;möjligt och senast två månader efter dödsfallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det pastorsämbete som skall utfärda intyg för kremering eller&lt;br&gt;gravsättning får dock medge anstånd med kremeringen eller grav-&lt;br&gt;sättningen, om det finns särskilda skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om stoftet inte har kremerats eller gravsatts inom föreskriven tid,&lt;br&gt;skall pastorsämbetet undersöka anledningen till dröjsmålet och, om&lt;br&gt;det behövs, underrätta den kommun som anges i 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande finns det inte någon lagbestämmelse som anger inom&lt;br&gt;vilken tid efter ett dödsfall som gravsättning eller kremering av stoft skall&lt;br&gt;äga rum. Den enda motsvarighet till paragrafen som finns är bestämmelsen&lt;br&gt;i 24 § begravningskungörelsen, enligt vilken pastorsämbetet skall utreda&lt;br&gt;anledningen till dröjsmål med gravsättningen eller kremeringen om detta&lt;br&gt;inte har skett inom två månader efter dödsfallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke anges tidsfristen for kremering eller gravsätt-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning till två månader. Huvudregeln är emellertid att kremering eller&lt;br&gt;gravsättning skall ske snarast möjligt. Detta är självfallet angeläget och i&lt;br&gt;praktiken sker kremering eller gravsättning inom några veckor. Tidsfristen&lt;br&gt;om två månader har, som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt&lt;br&gt;2.3.4), valts för att det bara i undantagsfall skall bli nödvändigt att medge&lt;br&gt;anstånd, vilket kan ske enligt andra stycket. Som förutsättning för anstånd&lt;br&gt;krävs särskilda skäl. Det kan finnas ett flertal olika skäl som gör ett anstånd&lt;br&gt;befogat. Tvisteförfarande kan ha inletts enligt 3 §, anhöriga kan på grund&lt;br&gt;av sjukdom vara förhindrade att ordna med gravsättningen i tid, den&lt;br&gt;avlidne kan ha donerat sin kropp till forskningsändamål, polisundersök-&lt;br&gt;ning kan ha inletts beträffande kroppen. Frågor om anstånd skall prövas av&lt;br&gt;pastorsämbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om kremeringen eller gravsättningen inte har skett inom föreskriven tid&lt;br&gt;skall enligt tredje stycket pastorsämbetet undersöka anledningen till dröjs-&lt;br&gt;målet. Det kan därvid visa sig befogat att ge anstånd med gravsättningen&lt;br&gt;eller kremeringen, men om de efterlevande genast vidtar de åtgärder som&lt;br&gt;behövs bör formellt beslut om anstånd kunna undvaras. Om det visar sig&lt;br&gt;att det inte finns någon som vidtar behövliga åtgärder skall pastorsämbetet&lt;br&gt;underrätta kommunen, varefter kommunen får ordna med gravsättning&lt;br&gt;och eventuell kremering enligt 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsens tillämpning förutsätter att myndigheterna håller var-&lt;br&gt;andra underrättade om gravsättning och kremering. Enligt föreskrifter som&lt;br&gt;regeringen avser att meddela skall pastorsämbetet underrättas om verk-&lt;br&gt;ställd gravsättning eller kremering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Askan efter en avliden som har kremerats i Sverige skall&lt;br&gt;gravsättas inom ett år från kremeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den myndighet som förvarar askan får dock medge anstånd med&lt;br&gt;gravsättningen, om det finns särskilda skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i paragrafen har sin motsvarighet i 25 § 1 mom. första&lt;br&gt;stycket begravningskungörelsen. Paragrafen avser det normala fallet att&lt;br&gt;kremering har skett här i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafen skall askan gravsättas inom ett år efter kremeringen.&lt;br&gt;Den myndighet som förvarar askan i enlighet med bestämmelserna i 13 §,&lt;br&gt;alltså krematorimyndigheten eller någon kyrkogårdsmyndighet, får emel-&lt;br&gt;lertid bevilja anstånd med gravsättningen. För detta krävs att det föreligger&lt;br&gt;särskilda skäl. Den vanligaste anledningen till att det uppstår behov av&lt;br&gt;anstånd torde vara att det råder osäkerhet om var gravsättning skall ske.&lt;br&gt;Genom möjligheten till anstånd kan man undvika en del ärenden rörande&lt;br&gt;flyttning av gravsatt aska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Om askan inte har gravsatts inom den tid som sägs i 11 §,&lt;br&gt;skall den myndighet som förvarar askan låta gravsätta den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessförinnan skall den som skall ordna med gravsättningen läm-&lt;br&gt;nas tillfälle att själv låta gravsätta askan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har i sin motsvarighet i 30 § begravningskungörelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafen får den myndighet som förvarar askan rätt att själv Prop. 1990/91: 10&lt;br&gt;gravsätta den sedan den tid som sägs i 11 § har gått ut. Dessförinnan skall&lt;br&gt;emellertid den som skall ordna med gravsättningen beredas tillfälle att göra&lt;br&gt;detta. Det kan röra sig om de efterlevande eller en kommun. Med den tid&lt;br&gt;som sägs i 11 § avses ettårsfristen eller den längre tid som kan ha bestämts&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i samband med medgivande av anstånd.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förvaring av aska&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;13 § I avvaktan på gravsättningen skall askan förvaras av en&lt;br&gt;krematoriemyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Askan får även förvaras av kyrkogårdsmyndigheten på den ort där&lt;br&gt;askan skall gravsättas eller, om platsen för gravsättningen inte är&lt;br&gt;bestämd, av kyrkogårdsmyndigheten på den ort där den avlidne&lt;br&gt;senast var kyrkobokförd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har delvis sin motsvarighet i 26 § första stycket begravnings-&lt;br&gt;kungörelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande skall askan alltid förvaras i krematorium. Här öppnas&lt;br&gt;nu en möjlighet för de efterlevande att få askan överflyttad till kyrkogårds-&lt;br&gt;myndigheten för förvaring. Det föreskrivs dock inte någon skyldighet för&lt;br&gt;kyrkogårdsmyndigheten att ta emot askan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om askan inte förvaras i krematoriet får den i stället i första hand&lt;br&gt;förvaras av kyrkogårdsmyndigheten på den ort där gravsättningen skall&lt;br&gt;ske. När lång tid förflyter mellan kremering och gravsättning torde detta i&lt;br&gt;allmänhet bero på att det är osäkert var gravsättning skall ske. Askan skall&lt;br&gt;då kunna få förvaras av kyrkogårdsmyndigheten på den ort där den avlidne&lt;br&gt;senast var kyrkobokförd. Det är angeläget att askan inte onödigtvis flyttas&lt;br&gt;omkring. När de efterlevande sedermera vill flytta askan till någon annan&lt;br&gt;ort bör kyrkogårdsmyndigheten därför se till att det är klarlagt att gravsätt-&lt;br&gt;ning kommer att ske på den nya platsen innan askan lämnas ut för&lt;br&gt;flyttning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Utlämnande av aska&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Efter kremering får askan lämnas ut till någon enskild bara&lt;br&gt;om denne skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— föra över askan till en begravningsplats som inte är belägen vid&lt;br&gt;krematoriet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— gravsätta askan på någon annan plats än en begravningsplats,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— föra ut askan ur Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Askan får lämnas ut bara om det finns betryggande säkerhet&lt;br&gt;för att den kommer att hanteras på ett pietetsfullt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Om det för den myndighet som förvarar askan är känt att det&lt;br&gt;råder tvist om platsen för gravsättningen, får askan inte lämnas ut&lt;br&gt;eller på annat sätt föras bort förrän tvisten är slutligt löst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragraferna, som har en viss motsvarighet i 26 § andra stycket begrav-&lt;br&gt;ningskungörelsen, regleras förutsättningarna för att aska efter kremering&lt;br&gt;skall få lämnas ut till någon enskild.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det vanligaste fallet då aska skall kunna lämnas ut till någon enskild är&lt;br&gt;naturligtvis det att askan skall föras över till den begravningsplats där&lt;br&gt;gravsättning skall äga rum. Gravsättningen kan därvid vara omedelbart&lt;br&gt;förestående, men det kan också vara så att avsikten är att askan enligt 13 §&lt;br&gt;skall förvaras en tid på begravningsplatsen i avvaktan på gravsättning. Av&lt;br&gt;detta skäl skall askan också kunna lämnas ut för att föras över till begrav-&lt;br&gt;ningsplatsen på kyrkobokföringsorten. I samtliga fall bör krematoriemyn-&lt;br&gt;digheten försäkra sig om att askan verkligen kommer att tas emot av&lt;br&gt;kyrkogårdsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aska får också lämnas ut när den skall gravsättas på någon annan plats&lt;br&gt;än en begravningsplats. Enligt 5 § andra stycket får länsstyrelsen medge att&lt;br&gt;man får förfara på något annat sätt med askan än att gravsätta den på en&lt;br&gt;begravningsplats och askan bör i sådant fall inte få lämnas ut annat än om&lt;br&gt;tillstånd företes. Slutligen får askan även lämnas ut när den skall föras ut ur&lt;br&gt;riket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreskrivs att askan inte får lämnas ut om det är känt att tvist&lt;br&gt;föreligger mellan de efterlevande angående platsen för gravsättningen.&lt;br&gt;Skälet härför är naturligtvis att man måste se till att askan inte flyttas runt&lt;br&gt;i onödan.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Aska som har forts in till Sverige&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;17 § Aska som efter kremering har förts in till Sverige skall i&lt;br&gt;avvaktan på gravsättningen lämnas över till förvaring i enlighet med&lt;br&gt;föreskrifterna i 13 §. I fråga om utlämnande av askan skall föreskrif-&lt;br&gt;terna i 14—16 §§ tillämpas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar delvis 28 § andra stycket begravningskungörelsen.&lt;br&gt;Skyldigheten att överlämna askan för förvaring enligt föreskrifterna i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § åvilar den som svarar för införandet av askan. Om skyldigheten inte Prop. 1990/91: 10&lt;br&gt;fullgörs kan vite sättas ut enligt 9 kap. 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Askan skall gravsättas inom ett år från det att den fördes in.&lt;br&gt;Den myndighet som förvarar askan får dock medge anstånd med&lt;br&gt;gravsättningen, om det finns särskilda skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om askan inte har gravsatts inom den föreskrivna tiden, skall&lt;br&gt;föreskrifterna i 12 § tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar delvis 28 § andra stycket begravningskungörelsen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 kap. Flyttning av gravsatt stoft eller aska&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1 § Stoft eller aska som har gravsatts på en begravningsplats får&lt;br&gt;inte flyttas från en gravplats för att gravsättas någon annanstans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd får dock ges till en sådan flyttning, om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl för det och om det är klarlagt var stoftet eller askan skall&lt;br&gt;gravsättas på nytt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Frågor om tillstånd enligt 1 § andra stycket prövas av kyrko-&lt;br&gt;gårdsmyndigheten, om flyttning skall ske från eller inom en allmän&lt;br&gt;begravningsplats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra fall prövas frågor om tillstånd av länsstyrelsen, som därvid&lt;br&gt;skall höra innehavaren av begravningsplatsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragraferna ersätter de bestämmelser som finns i 31 och 32 §§ begrav-&lt;br&gt;ningskungörelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande krävs det tillstånd för att ett gravsatt stoft skall få tas&lt;br&gt;upp. Beträffande en gravsatt aska däremot krävs tillstånd först när den&lt;br&gt;skall flyttas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragraferna krävs nu både när det gäller ett gravsatt stoft och en&lt;br&gt;gravsatt aska tillstånd endast för flyttning. Detta innebär naturligtvis inte&lt;br&gt;att gravsatt stoft och aska skall kunna få rubbas utan vidare. De skäl som&lt;br&gt;kan finnas för gravöppning prövas vanligen i särskild ordning, varefter&lt;br&gt;själva åtgärden att rubba gravsatt stoft eller aska kan betraktas som en&lt;br&gt;verkställighetsåtgärd som inte har ansetts fordra någon särskild formell&lt;br&gt;prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att flyttning över huvud taget skall kunna ske, krävs det att gravöpp-&lt;br&gt;ningen kan göras på ett sådant sätt att man inte skadar stoft eller aska som&lt;br&gt;har gravsatts inom gravplatsen (se 2 kap. 13 §). Om man vid grävningen&lt;br&gt;kommer att skada stoftet eller askan är sålunda en upptagning utesluten. I&lt;br&gt;praktiken torde detta innebära att flyttning av i vart fall stoft inte kan äga&lt;br&gt;rum annat än inom en mycket begränsad tid efter gravsättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De praktiska möjligheterna är således mindre att flytta ett stoft än en&lt;br&gt;aska, men om flyttning går att genomföra gäller samma förutsättningar i&lt;br&gt;båda fallen för att tillstånd skall kunna ges. Tillstånd fordras så snart stoftet&lt;br&gt;eller askan skall flyttas från gravplatsen, alltså även i de fall då flyttningen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;äger rum inom samma begravningsplats. För att tillstånd till flyttning skall&lt;br&gt;få ges, krävs det att det finns särskilda skäl for åtgärden. I den allmänna&lt;br&gt;motiveringen (avsnitt 2.2.8) har getts en beskrivning med exempel på vad&lt;br&gt;som kan anses vara särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att tillstånd till flyttning av stoft eller aska skall kunna ges måste det&lt;br&gt;vara klarlagt var gravsättning åter skall ske. Den kyrkogårdsmyndighet&lt;br&gt;eller länsstyrelse som prövar frågan om tillstånd måste forvissa sig om att&lt;br&gt;innehavaren av den begravningsplats till vilken flyttning skall ske är&lt;br&gt;beredd att ta emot stoftet eller askan. Detta kan ske genom en direktkon-&lt;br&gt;takt eller genom att den som söker tillståndet företer en bekräftelse från&lt;br&gt;den mottagande förvaltningen om att stoftet eller askan kommer att tas&lt;br&gt;emot. I de fall när flyttningen skall ske till utlandet bör det ankomma på&lt;br&gt;den som söker tillståndet att i stället förete sådana utförselhandlingar som&lt;br&gt;krävs för att stoftet eller askan skall få föras ut ur landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 31 § begravningskungörelsen skall miljö- och hälsoskyddsnämn-&lt;br&gt;den höras innan gravsatt stoft tas upp. Enligt vad socialstyrelsen har anfört&lt;br&gt;i sitt remissyttrande finns det inte något behov av att nämnden hörs. Någon&lt;br&gt;motsvarighet till föreskriften har därför inte tagits med i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Trots det som sägs i 1 § får kyrkogårdsmyndigheten ta ut aska&lt;br&gt;som har gravsatts i ett utrymme i ett kolumbarium eller en ummur&lt;br&gt;där gravrätten har upphört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Askan skall i så fall grävas ned inom begravningsplatsen eller&lt;br&gt;inom någon annan närbelägen begravningsplats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna i paragrafen saknar motsvarighet i den nu gällande lag-&lt;br&gt;stiftningen och har sin grund i önskemål från flera kyrkogårdsmyndigheter&lt;br&gt;om en reglering av den i lagtexten angivna situationen, så att utrymmen i&lt;br&gt;kolumbarier och ummurar kan användas för ny gravsättning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7 kap. Gravrätt&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Utövande av gravrätt m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Gravrätten får utövas bara av den som i gravboken eller grav-&lt;br&gt;registret är antecknad som innehavare av gravrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När gravrättsinnehavaren har avlidit, får dock den som ordnar&lt;br&gt;med gravsättningen utöva de befogenheter som tillkommer en grav-&lt;br&gt;rättsinnehavare och som har samband med gravsättningen av den&lt;br&gt;avlidne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;■&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen anger vem som får utöva gravrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som har framgått i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4.4) är det&lt;br&gt;ingen ovanlig situation att det saknas aktuella noteringar om vem som är&lt;br&gt;innehavare av en viss gravrätt. Till stor del hänger detta samman med att&lt;br&gt;enskilda ofta underlåter att anmäla förändringar i gravrättsinnehavet till&lt;br&gt;kyrkogårdsmyndigheten. Med den i första stycket angivna ordningen, att&lt;br&gt;endast den som är antecknad som innehavare av gravrätten får utöva den,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ställs krav på allmänheten att underrätta förvaltningarna om förändringar&lt;br&gt;i gravrättsinnehavet, eftersom en anteckning om innehavet i gravboken&lt;br&gt;eller gravregistret blir en förutsättning för att gravrätten över huvud taget&lt;br&gt;skall få utövas. Bestämmelsen skall ses i samband med bl.a. bestämmelsen&lt;br&gt;om skyldighet för dödsboet efter en avliden gravrättsinnehavare att anmäla&lt;br&gt;ny gravrättsinnehavare (16 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsens syfte är således att bringa ordning i gravböckema och&lt;br&gt;gravregistren samtidigt som det klaras ut att det vilar på den enskilde att ta&lt;br&gt;initiativ till anteckning av förändringar i fråga om innehavet av gravrätten.&lt;br&gt;I princip skall det sålunda alltid kunna utläsas vem som är innehavaren av&lt;br&gt;en gravrätt och som därmed har de rättigheter och skyldigheter som följer&lt;br&gt;med gravrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom gravrätten får utövas endast av den som är antecknad som&lt;br&gt;gravrättsinnehavare, har i andra stycket införts en regel som tar sikte på&lt;br&gt;den situation som uppkommer när gravrättsinnehavaren har avlidit. Innan&lt;br&gt;de efterlevande har bestämt vem eller vilka av dem som skall överta&lt;br&gt;gravrätten och således antecknas som innehavare, hinner det normalt&lt;br&gt;förflyta en viss tid. Det ligger emellertid i sakens natur att vissa av de&lt;br&gt;befogenheter som inryms i gravrätten måste få utövas tämligen omgående,&lt;br&gt;om gravrättsinnehavaren själv skall kunna gravsättas inom gravplatsen.&lt;br&gt;Det föreskrivs därför att den som ordnar med gravsättningen av en avliden&lt;br&gt;gravrättsinnehavare får utöva de befogenheter som tillkommer en gravrätts-&lt;br&gt;innehavare och som har samband med gravsättningen av den avlidne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Befogenheterna omfattar sådana åtgärder som är direkt föranledda av&lt;br&gt;att den avlidne gravrättsinnehavaren skall gravsättas inom gravplatsen.&lt;br&gt;Den som ordnar med gravsättningen har således alltid rätt att begära att&lt;br&gt;den avlidne rättsinnehavaren skall få gravsättas inom gravplatsen och att&lt;br&gt;överklaga en kyrkogårdsmyndighets beslut i en sådan fråga. Däremot är det&lt;br&gt;mera tveksamt om denne också skall ha rätt att ordna med utformningen&lt;br&gt;av gravvården eller annan utsmyckning på gravplatsen. Om det genom&lt;br&gt;skriftligt förordnande eller på annat sätt är klarlagt att den avlidne har&lt;br&gt;avsett att den som ordnar med gravsättningen också skall ordna med&lt;br&gt;gravvård och andra därmed sammanhängande frågor, bör den avlidnes&lt;br&gt;vilja respekteras och den som ordnar med gravsättningen följaktligen anses&lt;br&gt;ha befogenhet att vidta åtgärderna. Detsamma gäller om gravrätten inte&lt;br&gt;kommer att övergå till ny innehavare (jfr 19 §). I annat fall bör däremot&lt;br&gt;åtgärderna anstå till dess att frågan om gravrättsinnehavet är löst. Den som&lt;br&gt;ordnar med gravsättningen bör nämligen inte få föregripa den rätt att&lt;br&gt;bestämma om gravplatsen som tillkommer den nya innehavaren av grav-&lt;br&gt;rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Gravrätten får inte pantsättas eller utmätas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 13 § första meningen gravrättslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Gravrättsinnehavarens ansvar för gravplatsen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;3 § Innehavaren av gravrätten skall hålla gravplatsen i ordnat och&lt;br&gt;värdigt skick.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har tagits in den nuvarande föreskriften i 10 § första stycket&lt;br&gt;gravrättslagen om skyldighet för gravrättsinnehavaren att hålla gravplatsen&lt;br&gt;i ordnat och värdigt skick. Om gravrättsinnehavaren inte fullgör skyldig-&lt;br&gt;heten kan gravrätten förklaras förverkad (33 §). Särskilt för de gravrättsin-&lt;br&gt;nehavare som inte är bosatta på den ort där gravplatsen finns, kan det&lt;br&gt;ibland medföra svårigheter att svara upp mot det ansvar för skötsel av&lt;br&gt;gravplatsen som följer av lagstiftningen. Med stöd av sin allmänna kompe-&lt;br&gt;tens brukar därför de flesta huvudmännen för de allmänna begravnings-&lt;br&gt;platserna biträda rättsinnehavarna med skötseln av gravplatserna genom&lt;br&gt;att åta sig en mer eller mindre långtgående skötsel av dessa. Sådana avtal&lt;br&gt;skall också kunna ingås i framtiden. Härigenom kan man undvika förver-&lt;br&gt;kandesituationer som beror på svårigheter för gravrättsinnehavarna att&lt;br&gt;utöva tillsynen över sina gravplatser (se 33 § andra stycket).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Upplåtelse av gra vrätt&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;4 § En gravrätt får upplåtas till en juridisk person bara om det&lt;br&gt;finns särskilda skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen saknar motsvarighet i gravrättslagen. Beträffande motive-&lt;br&gt;ringen till den föreslagna bestämmelsen hänvisas till avsnitt 2.4.2 i den&lt;br&gt;allmänna motiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § En gravrätt får upplåtas för viss tid, minst 15 och högst 50 år,&lt;br&gt;eller för alltid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upplåtelse för alltid gäller bara så länge gravplatsen utgör en del&lt;br&gt;av en allmän begravningsplats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 7 § första stycket första och andra meningarna&lt;br&gt;gravrättslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten att upplåta gravrätt för alltid har behållits i den nya lagen,&lt;br&gt;främst med hänsyn till att vissa religioner, t.ex. islam och judendomen,&lt;br&gt;kräver att gravar inte återanvänds (se avsnitt 2.4.3 i den allmänna motive-&lt;br&gt;ringen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon ovillkorlig rätt för en gravrättsinnehavare att få gravrätt upplåten&lt;br&gt;för alltid finns inte. Upplåtelsetiden bestäms av upplåtaren inom de&lt;br&gt;gränser som anges i paragrafen. Det ligger dock i sakens natur att särskild&lt;br&gt;hänsyn därvid bör tas till religiösa traditioner angående begravningsskick.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att en gravrätt har upplåtits för alltid innebär emellertid inte i rättsligt&lt;br&gt;eller faktiskt hänseende någon garanti för att gravrätten består för alltid. En&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sådan upplåtelse skall nämligen inte avse längre tid än den under vilken Prop. 1990/91: 10&lt;br&gt;gravplatsen utgör en del av en allmän begravningsplats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare kan en gravrätt som upplåtits för alltid förverkas enligt 33 § och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;flyttas eller upphöra enligt 34 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Om någon upplåtelsetid inte har bestämts, varar upplåtelsen i&lt;br&gt;25 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 7 § första stycket tredje meningen gravrättslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Upplåtaren skall utfärda gravbrev till bevis om att gravrätten&lt;br&gt;upplåtits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har sin motsvarighet i 6 § andra stycket gravrättslagen. Där&lt;br&gt;föreskrivs det att ett gravbrev skall utfärdas till bevis om upplåtelse av&lt;br&gt;gravrätt, om det inte av särskilda skäl kan underlåtas. Enligt förarbetena&lt;br&gt;till lagen tar undantaget sikte på den situationen då en avliden saknar&lt;br&gt;anhöriga eller då upplåtelse sker for gravsättning av en helt okänd person.&lt;br&gt;Gravbrevet skulle i dessa fall inte fylla någon praktisk funktion (jfr prop.&lt;br&gt;1963:141 s. 45).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som utvecklas närmare i anslutning till 8 kap. 1 § uppkommer enligt den&lt;br&gt;nya lagen inte någon gravrätt i de fall där det inte finns någon till vilken&lt;br&gt;gravplatsen kan upplåtas med gravrätt. I stället skall gravplatsen vara&lt;br&gt;förbehållen den avlidne. Till följd härav har undantagsbestämmelsen om&lt;br&gt;att gravbrev i vissa fall inte behöver utfärdas inte förts över till paragrafen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan tilläggas att gravbrevets rättsliga natur inte ändras genom den&lt;br&gt;nya lagstiftningen. Liksom hittills är gravbrevet således endast ett bevis om&lt;br&gt;gravrättsupplåtelsen, inte en bärare av rättigheten som sådan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Om avgift skall betalas för gravrätten, skall det ske vid upplå-&lt;br&gt;telsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har sin motsvarighet i 6 § tredje stycket gravrättslagen. Den&lt;br&gt;utgår från att huvudmännen för de allmänna begravningsplatserna liksom&lt;br&gt;hittills själva bestämmer om avgift skall utgå för gravrätten. I de fall när&lt;br&gt;avgift i dag tas ut, betalas regelmässigt hela avgiften vid upplåtelsen. Det&lt;br&gt;leder till mindre administration än om avgiften betalas vid olika tid-&lt;br&gt;punkter. Det finns därför inte skäl att behålla den nuvarande möjligheten&lt;br&gt;till överenskommelse om betalning i annan ordning. Paragrafen har utfor-&lt;br&gt;mats i enlighet härmed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Storleken på de avgifter som tas ut för upplåtelser bestämmer huvud-&lt;br&gt;männen själva. Likställighetsprincipen och självkostnadsprincipen — två&lt;br&gt;av de kommunalrättsliga grundprinciperna — begränsar dock huvudmän-&lt;br&gt;nens handlingsfrihet i det här avseendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förnyelse av upplåtelse&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § När upplåtelsetiden för gravrätten går ut, har gravrättsinneha-&lt;br&gt;varen rätt till en ny upplåtelse, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— gravplatsen är väl vårdad,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— upplåtelsen inte medför något synnerligt men för begravnings-&lt;br&gt;platsens ändamålsenliga ordnande och skötsel, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— gravrättsinnehavaren dessförinnan har anmält att han vill få&lt;br&gt;upplåtelsen förnyad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till paragrafen har förts över föreskrifterna i 7 § andra stycket gravrätts-&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges förutsättningarna för att gravrättsinnehavaren skall&lt;br&gt;ha rätt till ny upplåtelse när tiden för upplåtelsen av gravrätten går ut. Om&lt;br&gt;upplåtelsen förnyas uppkommer det ett nytt rättsförhållande mellan par-&lt;br&gt;terna i stället för det som upphör. Härav följer att de i det föregående&lt;br&gt;behandlade reglerna om upplåtelse av gravrätt skall tillämpas. Sålunda&lt;br&gt;skall t.ex. ett nytt gravbrev utfärdas. Kyrkogårdsmyndigheten har också&lt;br&gt;möjlighet att ta ut avgift för den nya gravrätten och i övrigt ange de villkor&lt;br&gt;som skall gälla för upplåtelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna tar inte sikte på det fall att endast tiden för den tidigare&lt;br&gt;upplåtelsen förlängs. En sådan förlängning av den ursprungliga upplåtel-&lt;br&gt;sen, som ibland sker i samband med en ny gravsättning inom gravplatsen,&lt;br&gt;kan naturligtvis ändå ske om parterna kommer överens om det och den&lt;br&gt;totala upplåtelsetiden inte sträcker sig utöver vad som är medgivet enligt&lt;br&gt;5 §. Likaså kan parterna komma överens om att en gravrättsupplåtelse skall&lt;br&gt;upphöra i förtid och samtidigt ersättas av en ny upplåtelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nu förevarande paragrafen gäller endast gravrättsinnehavarens rätt&lt;br&gt;att vid upplåtelsetidens utgång få till stånd en ny upplåtelse. Denna rätt är&lt;br&gt;naturligtvis inte begränsad till endast ett tillfälle. Varje gång som tiden för&lt;br&gt;gravrätten löper ut finns sålunda möjlighet för gravrättsinnehavaren att få&lt;br&gt;en ny upplåtelse, om förutsättningarna för det i övrigt är uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om gravrättsinnehavaren har underlåtit att i rätt tid anmäla sitt önske-&lt;br&gt;mål att få upplåtelsen förnyad, kan kyrkogårdsmyndigheten ändå medge en&lt;br&gt;ny upplåtelse. Som påpekades i förarbetena till den nuvarande bestämmel-&lt;br&gt;sen i gravrättslagen (prop. 1963:141 s. 51) är det angeläget att myndighe-&lt;br&gt;terna inte tillämpar bestämmelsen på ett sätt som kan framstå som obilligt&lt;br&gt;mot den enskilde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § I god tid innan upplåtelsetiden går ut skall upplåtaren under-&lt;br&gt;rätta gravrättsinnehavaren om förutsättningarna för en ny upplåt-&lt;br&gt;else.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen saknar motsvarighet i den nu gällande lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det i paragrafen angivna förfarandet med en underrättelse till gravrätts-&lt;br&gt;innehavaren om förutsättningarna för en ny upplåtelse tillämpas redan i&lt;br&gt;dag på många håll som ett led i kyrkogårdsmyndigheternas service gent-&lt;br&gt;emot allmänheten. Eftersom ett av villkoren för förnyad upplåtelse är att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gravrättsinnehavaren anmäler sitt intresse därför, är det rimligt att denna Prop. 1990/91: 10&lt;br&gt;tillämpning lagfästs så att enskilda inte av förbiseende går miste om sin&lt;br&gt;rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underrättelsen skall avse förutsättningarna för ny upplåtelse. Däri ligger&lt;br&gt;såväl den nyssnämnda formella förutsättningen som i vad mån gravrätts-&lt;br&gt;innehavaren rent faktiskt kan påräkna en ny upplåtelse. Underrättelsen&lt;br&gt;skall ses som en serviceåtgärd. Något egentligt beslut i upplåtelsefrågan bör&lt;br&gt;inte meddelas förrän gravrättsinnehavaren har begärt en ny upplåtelse.&lt;br&gt;Med hänsyn till att kontakterna med gravrättsinnehavarna underlättas&lt;br&gt;med den nya lagen bör underrättelseskyldigheten knappast medföra något&lt;br&gt;mera påtagligt merarbete för de kyrkogårdsmyndigheter som inte redan&lt;br&gt;tillämpar systemet. En bevakning av när upplåtelsetiderna löper ut måste&lt;br&gt;nämligen ändå ske kontinuerligt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Överlåtelse och återlämnande av gravrätt&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;11 § Gravrätten får överlåtas bara till någon som genom släktskap&lt;br&gt;eller på något annat sätt har nära anknytning antingen till överlåta-&lt;br&gt;ren eller till någon som är gravsatt inom gravplatsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om överlåtelse prövas av upplåtaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar delvis 8 § andra stycket gravrättslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom förevarande paragraf och 2 § kommer gravrättens särskilda&lt;br&gt;karaktär till uttryck. Den får inte fritt överlåtas och inte heller pantsättas&lt;br&gt;eller utmätas. Härigenom saknar gravrätten de drag som är utmärkande för&lt;br&gt;rättigheter av förmögenhetsrättslig natur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke anges till vilka en gravrätt får överlåtas. Det&lt;br&gt;får till en början ske till den som genom släktskap eller på något annat sätt&lt;br&gt;har nära anknytning till överlåtaren. Vid bestämmande av denna krets av&lt;br&gt;personer bör liknande synpunkter vara vägledande som de som ligger till&lt;br&gt;grund för bestämmelsen i 23 kap. 6 § brottsbalken, där det föreskrivs straff&lt;br&gt;för underlåtenhet att avslöja brott, när det kan ske utan fara för den&lt;br&gt;avslöjande själv eller någon av hans närmaste. Kretsen bör dock bestäm-&lt;br&gt;mas med något större generositet än vad som följer av uttrycket ”närma-&lt;br&gt;ste” i brottsbalksbestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gravrätten får vidare överlåtas till den som genom släktskap eller på&lt;br&gt;något annat sätt har nära anknytning till någon av dem som är gravsatta&lt;br&gt;inom gravplatsen. Om förvärvaren i något fall inte kan anses ha tillräcklig&lt;br&gt;anknytning till överlåtaren, kan alltså samhörigheten med tidigare grav-&lt;br&gt;satta personer i stället beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket framgår att det är upplåtaren som skall pröva frågor om&lt;br&gt;överlåtelse av en gravrätt. Överlåtelsen blir inte gällande innan den har&lt;br&gt;godkänts av upplåtaren. Det ankommer på gravrättsinnehavaren att vända&lt;br&gt;sig till upplåtaren med en begäran om medgivande till överlåtelse. Av 1 §&lt;br&gt;följer att en sådan begäran får göras endast av den som i gravboken eller&lt;br&gt;gravregistret är antecknad som innehavare av gravrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 13 § följer att medgivande inte skall lämnas till en överlåtelse för Prop. 1990/91: 10&lt;br&gt;vilken det skall utgå betalning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Gravrätten får återlämnas till upplåtaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges att gravrätten får återlämnas till upplåtaren. Enligt&lt;br&gt;gravrättslagen betraktas ett återlämnande av gravrätten till upplåtaren som&lt;br&gt;en överlåtelse. Från systematisk synpunkt är det oegentligt att tala om en&lt;br&gt;överlåtelse i detta fall. I den nya lagen behandlas därför frågan om återläm-&lt;br&gt;nande av gravrätten som en särskild, från överlåtelsen fristående fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gravrättsinnehavaren har alltid rätt att återlämna gravrätten till upplå-&lt;br&gt;taren. Han behöver således inte avvakta upplåtelsetidens utgång för att&lt;br&gt;frigöra sig från de förpliktelser som är förenade med gravrätten. När&lt;br&gt;gravrätten återlämnas utslocknar gravrätten (32 §). Det är följaktligen&lt;br&gt;kyrkogårdsmyndigheten som därefter bestämmer hur gravplatsen skall&lt;br&gt;användas. Av 2 kap. 13 § och 7 kap. 37 § följer att det finns vissa begräns-&lt;br&gt;ningar vad gäller återanvändning av gravplatsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Gravrätten får inte överlåtas eller återlämnas mot betalning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskriften i paragrafen om att gravrätten inte får överlåtas eller åter-&lt;br&gt;lämnas mot betalning är ny. Ett sådant förbud har ansetts ligga i linje med&lt;br&gt;gravrättens särskilda karaktär i övrigt. Av föreskriften följer att kyrko-&lt;br&gt;gårdsmyndigheten inte skall medge en överlåtelse, om det framkommer att&lt;br&gt;ersättning skall utgå för överlåtelsen. Myndigheten kan inte heller själv&lt;br&gt;erbjuda betalning för att förmå gravrättsinnehavare att återlämna gravrät-&lt;br&gt;ter.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;övergång av gravrätt vid innehavarens död m. m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;14 § När en gravrättsinnehavare avlider, får gravrätten gå över&lt;br&gt;bara till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— någon som genom släktskap eller på något annat sätt har nära&lt;br&gt;anknytning antingen till den avlidne gravrättsinnehavaren el-&lt;br&gt;ler till någon som är gravsatt inom gravplatsen, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— allmänna arvsfonden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gravrätten får inte gå över till någon som inte är villig att överta&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förevarande paragraf och 15 § innehåller de grundläggande reglerna om&lt;br&gt;övergång av gravrätten vid gravrättsinnehavarens död.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke anges vilka gravrätten kan övergå till efter&lt;br&gt;gravrättsinnehavarens död.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förhållande till gravrättslagen har den krets till vilken gravrätten kan&lt;br&gt;övergå efter gravrättsinnehavarens död begränsats. Med undantag av all-&lt;br&gt;männa arvsfonden överensstämmer kretsen med vad som gäller vid över-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;låtelse av gravrätt (se 11 §). Eftersom allmänna arvsfonden regelmässigt Prop. 1990/91:10&lt;br&gt;åtar sig att betala kostnaderna för gravskötsel i de fall där arvet efter en&lt;br&gt;avliden gravrättsinnehavare tillfaller fonden, är det naturligt att fonden&lt;br&gt;också skall kunna överta gravrätten till gravplatsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket följer att gravrätten aldrig får tilläggas den som inte vill&lt;br&gt;överta den. Någon skyldighet för enskilda att överta en gravrätt finns&lt;br&gt;således inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Gravrätten går över till någon eller några av dem som anges i&lt;br&gt;14 § om det har förordnats om detta vid upplåtelsen eller genom ett&lt;br&gt;senare skriftligt förordnande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra fall bestämmer den avlidnes efterlevande make och&lt;br&gt;arvingar till vem eller vilka av dem som gravrätten skall gå över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar delvis 8 § första stycket gravrättslagen. Den inne-&lt;br&gt;håller vissa turordningsregler för hur gravrätten går över efter gravrättsin-&lt;br&gt;nehavarens död.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke anges att gravrätten i första hand övergår i&lt;br&gt;enlighet med vad som har förordnats vid upplåtelsen eller genom ett senare&lt;br&gt;skriftligt förordnande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förordnande kan ske i testamentets form, men det är inte något krav.&lt;br&gt;Sägs det ingenting om gravrätten i ett testamente angående kvarlåtenska-&lt;br&gt;pen, torde det få anses att testamentet inte avser denna, om inte särskilda&lt;br&gt;skäl talar för att testators vilja varit att gravrätten skulle övergå till&lt;br&gt;testamentstagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett skriftligt förordnande till någon utanför den i 14 § angivna kretsen,&lt;br&gt;t.ex. en juridisk person, är inte gällande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte finns något förordnande om det fortsatta gravrättsinnehavet&lt;br&gt;eller om ett förordnande inte kan fullföljas, övergår gravrätten enligt andra&lt;br&gt;stycket till den eller dem av den avlidne gravrättsinnehavarens efter-&lt;br&gt;levande make och arvingar som dessa bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon möjlighet för efterlevande maken och arvingarna att bestämma&lt;br&gt;att gravrätten skall övergå till någon annan än någon inom den angivna&lt;br&gt;personkretsen finns inte. Bestämmanderätten tillkommer efterlevande ma-&lt;br&gt;ken och arvingarna, även om exempelvis maken inte har giftorätt eller&lt;br&gt;arvingarna genom testamente uteslutits från arv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreligger det oenighet mellan efterlevande maken och arvingarna om&lt;br&gt;vem eller vilka av dem som skall överta gravrätten, kan dödsboet inte&lt;br&gt;fullgöra den anmälningsskyldighet som anges i 16 §. Som framgår av 17 och&lt;br&gt;18 §§ skall upplåtaren då förelägga dödsboet att göra anmälan och, om&lt;br&gt;föreläggandet inte följs, själv besluta om vem eller vilka gravrätten skall gå&lt;br&gt;över till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Den avlidne gravrättsinnehavarens dödsbo skall inom sex&lt;br&gt;månader från dödsfallet till upplåtaren anmäla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— vem eller vilka gravrätten har gått över till enligt 15 §, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— att det inte finns någon som gravrätten har gått över till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av paragrafen framgår att den avlidne rättsinnehavarens dödsbo inom&lt;br&gt;sex månader från dödsfallet skall anmäla vem eller vilka gravrätten har gått&lt;br&gt;över till enligt 15 §. Anmälan skall göras till upplåtaren. Skyldigheten&lt;br&gt;omfattar alla gravrätter till vilka den avlidne var rättsinnehavare. Den&lt;br&gt;omfattar också andelar i gravrätter. Under dödsboutredningen får det&lt;br&gt;därför undersökas vilka gravrätter och andelar i sådana som den avlidne&lt;br&gt;kan ha innehaft. Det finns anledning att tro att begravningsentreprenö-&lt;br&gt;rerna, kyrkogårdsforvaltningarna och de som biträder med bouppteckning&lt;br&gt;efter avlidna kommer att uppmärksamma dödsbodelägarna på detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon egentlig undersökning av om dödsboets anmälan enligt föreva-&lt;br&gt;rande paragraf är riktig bör i normalfallet inte behöva göras. Dödsboets&lt;br&gt;anmälan bör kunna tas for god, om det inte av omständigheter som redan&lt;br&gt;är kända för upplåtaren framgår att den inte överensstämmer med vad som&lt;br&gt;sägs i 15 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan t.ex. vara känt för upplåtaren att det finns ett skriftligt för-&lt;br&gt;ordnande för någon annan än den som dödsboet har anmält. I sådana fall&lt;br&gt;skall upplåtaren självfallet inte följa anmälan, utan som gravrättsinneha-&lt;br&gt;vare anteckna den som den avlidne har förordnat, om denne är villig att&lt;br&gt;överta gravrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En situation som undantagsvis kan tänkas uppkomma är att det finns ett&lt;br&gt;skriftligt förordnande for någon utanför den krets som anges i 14 §, t.ex. en&lt;br&gt;juridisk person, och denna anmäls som ny gravrättsinnehavare. Eftersom&lt;br&gt;ett sådant förordnande inte är gällande, kan vederbörande inte antecknas&lt;br&gt;som ny gravrättsinnehavare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreligger anmälningsskydlighet för dödsboet även i de fall när det&lt;br&gt;inte finns någon som gravrätten har gått över till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finns det ingen till vilken gravrätten gått över enligt 15 §, beslutar&lt;br&gt;upplåtaren enligt 18 § om det fortsatta gravrättsinnehavet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Om dödsboet inte inom föreskriven tid gör en sådan anmälan&lt;br&gt;som avses i 16 §, skall upplåtaren förelägga dödsboet att inom viss&lt;br&gt;tid fullgöra denna skyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är tillämplig när dödsboet underlåter att göra en anmälan&lt;br&gt;enligt 16 §. Att dödsboet inte anmäler ny gravrättsinnehavare kan bero på&lt;br&gt;förbiseende. Det kan också bero på att efterlevande maken och arvingarna&lt;br&gt;inte kan enas eller att det inte är någon av dem som vill överta gravrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Görs ingen anmälan enligt 16 § skall upplåtaren enligt paragrafen före-&lt;br&gt;lägga dödsboet att inom viss tid fullgöra denna skyldighet. I föreläggandet&lt;br&gt;skall anges viss tid for anmälningsskyldigheten. Genom denna regel blir det&lt;br&gt;möjligt att ge dödsboet den ytterligare tid utöver vad som följer av 16 § som&lt;br&gt;kan krävas för att en anmälan skall kunna göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Om ett föreläggande enligt 17 § inte följs eller om det inte&lt;br&gt;finns någon som gravrätten har gått över till enligt 15 §, skall upplå-&lt;br&gt;taren besluta att gravrätten skall gå över till någon som avses i 14 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafen beslutar upplåtaren om det fortsatta gravrättsinneha-&lt;br&gt;vet, om ett föreläggande enligt 17 § inte följs eller det inte finns någon som&lt;br&gt;gravrätten har gått över till enligt 15 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anledningen till att ett föreläggande inte har följts kan vara att den&lt;br&gt;efterlevande maken och arvingarna inte kan enas om vem som skall överta&lt;br&gt;gravrätten. I dessa fall ligger det närmast till hands att upplåtaren beslutar&lt;br&gt;att någon av dem skall ta över gravrätten. Om det inte finns någon&lt;br&gt;efterlevande make eller några arvingar torde upplåtaren inte behöva göra&lt;br&gt;någon mera omfattande efterforskning av möjliga gravrättsinnehavare&lt;br&gt;innan beslut fattas enligt denna paragraf. Vill någon bli utsedd till gravrätts-&lt;br&gt;innehavare, torde vederbörande normalt vända sig till upplåtaren med en&lt;br&gt;begäran om detta. Upplysningar om möjliga nya gravrättsinnehavare&lt;br&gt;borde också kunna fås av dödsboet eller den som har ordnat med gravsätt-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Går det inte att få tag i någon som gravrätten kan övergå till enligt 14 §,&lt;br&gt;skall gravrätten anses återlämnad till upplåtaren. Det följer av 19 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upplåtarens beslut enligt paragrafen kan enligt 9 kap. 6 § första stycket&lt;br&gt;överklagas hos länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Om det inte finns någon som gravrätten kan gå över till enligt&lt;br&gt;14 §, skall gravrätten anses återlämnad till upplåtaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen reglerar det fallet att det inte finns någon till vilken gravrätten&lt;br&gt;kan övergå enligt 14 §. Gravrätten skall i dessa fall anses återlämnad till&lt;br&gt;upplåtaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Situationen är jämförbar med den som uppkommer när en person&lt;br&gt;avlider utan att efterlämna någon till vilken en ny gravrätt kan upplåtas (jfr&lt;br&gt;8 kap. 1 §). I båda fallen saknas det ett rättssubjekt som kan vara bärare av&lt;br&gt;gravrätten. Den nu aktuella situationen, som i praktiken brukar betecknas&lt;br&gt;som en tyst eller vilande gravrätt, uppmärksammades under förarbetena&lt;br&gt;till gravrättslagen. Det ansågs då att någon särskild reglering inte behövdes&lt;br&gt;(prop. 1963:141 s. 54). För att det inte skall råda någon tvekan om vad som&lt;br&gt;gäller i sådana fall, bör frågan nu regleras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § När en gravrätt skall anses återlämnad enligt 19 § är upplåta-&lt;br&gt;ren skyldig att behålla gravplatsen under minst 15 år från gravsätt-&lt;br&gt;ningen till förmån för den som senast har gravsatts där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gravanordning behöver behållas bara om kostnaden för skötseln&lt;br&gt;av gravplatsen betalas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När gravrätten anses återlämnad enligt 19 § upphör den (se 32 §). Det&lt;br&gt;innebär i princip att upplåtaren får möjlighet att under iakttagande av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmelserna i lagen avgöra om gravanordningarna skall bortföras och&lt;br&gt;gravplatsen återanvändas. Denna sistnämnda konsekvens av gravrättens&lt;br&gt;upphörande får anses stötande i de fall när gravsättning helt nyligen har ägt&lt;br&gt;rum inom gravplatsen. I paragrafens första stycke förenas därför regeln i&lt;br&gt;19 § om att gravrätten skall anses återlämnad med en regel om skyldighet&lt;br&gt;för upplåtaren att behålla gravplatsen under en viss minsta tid från den&lt;br&gt;senaste gravsättningen. Tiden har bestämts till 15 år, vilket svarar mot den&lt;br&gt;minsta tid som enligt 5 § gäller for upplåtelse av gravrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fredningstid om 15 år tillämpas redan på många håll, även i de fall&lt;br&gt;när en gravrätt på vanligt sätt återlämnas eller när den förverkas. Detta har&lt;br&gt;delvis sin grund i föreskrifterna i 7 § första stycket begravningskungörel-&lt;br&gt;sen. Genom den i paragrafen angivna skyldigheten för upplåtaren att&lt;br&gt;behålla gravplatsen till förmån for den som senast har gravsatts där, skapas&lt;br&gt;garantier for att den som gravsätts inom gravplatsen får vila i frid även om&lt;br&gt;det inte finns någon som kan överta gravrätten. Det står naturligtvis&lt;br&gt;upplåtaren fritt att tillämpa en längre fredningstid än 15 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldigheten att behålla gravplatsen innebär att den skall vårdas som en&lt;br&gt;självständig gravplats. Under fredningstiden får den inte på nytt upplåtas&lt;br&gt;med gravrätt eller användas för annat ändamål. Enligt vad som särskilt&lt;br&gt;anges i andra stycket innebär ett behållande av gravplatsen däremot inte att&lt;br&gt;gravvårdar eller andra gravanordningar måste bevaras. Med sådana anord-&lt;br&gt;ningar på gravplatsen kan nämligen kostnaderna for skötsel av den i vissa&lt;br&gt;fall bli så stora att det inte är rimligt att de betalas med skattemedel.&lt;br&gt;Upplåtarens skyldighet att behålla gravanordningar har därför gjorts bero-&lt;br&gt;ende av att kostnaderna for skötsel av gravplatsen betalas. Det kan ha skett&lt;br&gt;redan tidigare eller ombesöijas av dödsboet eller någon arvinge eller&lt;br&gt;testamentstagare i samband med gravrättsinnehavarens död. De allmänna&lt;br&gt;förutsättningarna for bortförande av gravanordningar från en gravplats vid&lt;br&gt;gravrättens upphörande framgår av 35 — 37 §§.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Gravsättning inom gravplatsen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;21 § Gravrättsinnehavaren har rätt att bestämma vilka som skall&lt;br&gt;gravsättas inom gravplatsen, om inte något annat följer av föreskrif-&lt;br&gt;terna i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar delvis 9 § första stycket första meningen gravrätts-&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begränsningar i gravrättsinnehavarens bestämmanderätt finns i 24 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § Om det finns flera gravrättsinnehavare och de inte kan enas&lt;br&gt;om vilka som skall gravsättas inom gravplatsen, beslutar upplåtaren&lt;br&gt;om gravsättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 9 § första stycket andra meningen gravrättslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Riksdagen 1990/91. 1 samt. Nr 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § När upplåtaren beslutar om gravsättning i fall som anges i&lt;br&gt;22 § skall företräde ges enligt reglerna om arvsrätt. Därvid skall dock&lt;br&gt;beaktas att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— barn har företräde framför barnbarn,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— föräldrar har företräde framför syskon,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— syskon har företräde framför syskonbarn,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— plats bör beredas för makar tillsammans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid lika rätt enligt första stycket eller om det annars finns sär-&lt;br&gt;skilda skäl för det får också beaktas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— närmare personlig anknytning till dem som har gravsatts inom&lt;br&gt;gravplatsen eller till orten, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— andra särskilda förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra fall skall vid lika rätt företräde ges åt den som avlider först.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 9 § första stycket tredje och fjärde meningarna&lt;br&gt;gravrättslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sakens natur ligger att upplåtaren i första hand bör försöka ena&lt;br&gt;gravrättsinnehavarna om vilka som skall gravsättas inom gravplatsen. Om&lt;br&gt;enighet inte kan nås, har upplåtaren att vid sitt beslut enligt 22 § beakta vad&lt;br&gt;som sägs i paragrafen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafens första stycke skall i första hand arvsreglerna — med&lt;br&gt;vissa modifikationer — tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket anges ytterligare vägledande regler som får tillämpas vid&lt;br&gt;lika rätt enligt första stycket eller om det finns särskilda skäl att frångå&lt;br&gt;turordningsreglerna i detta stycke. Upplåtaren får i sådana fall fästa avse-&lt;br&gt;ende vid personlig anknytning till dem som har gravsatts inom gravplatsen&lt;br&gt;eller till orten och andra särskilda förhållanden. Om t.ex. flera syskon&lt;br&gt;tvistar om att få gravsättas inom föräldrarnas gravplats, bör det syskon&lt;br&gt;som vistas på orten och kanske sammanbott med föräldrarna eller vårdat&lt;br&gt;gravplatsen ha företräde framför syskon som inte kan åberopa sådana&lt;br&gt;omständigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreligger det inte sådana speciella omständigheter som anges i andra&lt;br&gt;stycket, skall enligt tredje stycket vid lika rätt gravplats beredas den som&lt;br&gt;avlider först.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 § Upplåtaren får vägra gravsättning inom gravplatsen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— om gravsättningen inte kan ske utan att stoft eller aska som har&lt;br&gt;gravsatts inom gravplatsen skadas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— om det är uppenbart att gravsättningen inte stämmer överens&lt;br&gt;med tidigare gravrättsinnehavares önskan, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— om gravsättningen står i strid med pietetens krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens innehåll är delvis hämtat från 9 § första stycket första&lt;br&gt;meningen gravrättslagen. Där anges att upplåtaren får vägra gravsättning&lt;br&gt;när det är uppenbart att framställning därom inte överensstämmer med&lt;br&gt;tidigare gravrättsinnehavares önskan eller står i strid med pietetens krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till de omständigheter som sålunda redan enligt gravrättslagen ger&lt;br&gt;upplåtaren möjlighet att begränsa gravrättsinnehavarens rätt att bestämma&lt;br&gt;vilka som skall gravsättas inom gravplatsen har lagts ytterligare en. Den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avser det fall att gravplatsen är så belagd att gravsättning inte kan ske utan Prop. 1990/91:10&lt;br&gt;att åtgärden kommer i konflikt med föreskrifterna i 2 kap. 13 §.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Gravanordningar m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;25 § Gravplatsen får förses med gravanordning, om det inte stri-&lt;br&gt;der mot vad som är avsett att gälla för den del av begravningsplatsen&lt;br&gt;där gravplatsen är belägen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till paragrafen har förts de nuvarande föreskrifterna i 12 § första stycket&lt;br&gt;första meningen gravrättslagen. Utgångspunkten är att gravplatsen får&lt;br&gt;förses med gravanordning. Med stöd i riktlinjer som upplåtaren har antagit&lt;br&gt;i fråga om begravningsplatsens utnyttjande kan emellertid denna rätt&lt;br&gt;inskränkas. Liksom nu förutsätter föreskrifterna att gravrättsinnehavarnas&lt;br&gt;grundläggande rätt att förse gravplatserna med gravanordning endast be-&lt;br&gt;skärs för någon del av begravningsplatsen. Härigenom blir det i regel&lt;br&gt;möjligt för den som önskar sätta upp anordningar på gravplatsen att få en&lt;br&gt;gravplats upplåten på en sådan del av begravningsplatsen där hans önske-&lt;br&gt;mål kan tillgodoses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med gravanordningar avses enligt 1 kap. 1 § gravvårdar och andra&lt;br&gt;gravöverbyggnader, stenramar, staket eller andra liknande anordningar på&lt;br&gt;en gravplats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att undvika framtida konflikter när det gäller frågan om att förse en&lt;br&gt;gravplats med en gravvård eller någon annan gravanordning, bör kyrko-&lt;br&gt;gårdsmyndigheterna vid en upplåtelse av gravrätt informera gravrättsinne-&lt;br&gt;havaren om vad som gäller i fråga om sådana anordningar på den aktuella&lt;br&gt;delen av begravningsplatsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 § Gravrättsinnehavaren bestämmer gravanordningens utse-&lt;br&gt;ende och beskaffenhet. Detsamma gäller gravplatsens utsmyckning&lt;br&gt;och ordnande i övrigt. Upplåtaren får dock besluta de begränsningar&lt;br&gt;i gravrättsinnehavarens bestämmanderätt som är nödvändiga för att&lt;br&gt;tillgodose en god gravkultur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar delvis 12 § första stycket andra och tredje mening-&lt;br&gt;arna gravrättslagen och har utformats i huvudsaklig överensstämmelse&lt;br&gt;med lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4.6) har de&lt;br&gt;ändringar som gjorts i förhållande till gravrättslagen till främsta syfte att&lt;br&gt;tydligare än i dag ange gravrättsinnehavarens rätt att bestämma om grav-&lt;br&gt;vården eller någon annan gravanordning och att samtidigt renodla de&lt;br&gt;möjligheter till begränsningar av denna rätt som kan behövas för att&lt;br&gt;upplåtaren skall kunna fullgöra sin skyldighet att hålla begravningsplatsen&lt;br&gt;i ordnat och värdigt skick (2 kap. 12 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är tillämplig inte bara beträffande gravvårdar och andra&lt;br&gt;gravanordningar utan också beträffande gravplatsens utsmyckning och&lt;br&gt;ordnande i övrigt. Till gravplatsens utsmyckning och ordnande i övrigt&lt;br&gt;räknas t.ex. anordnande av gravkulle eller grusyta, plantering av häck och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;prydnadsväxter samt uppsättande av lyktor och andra föremål som har Prop. 1990/91: 10&lt;br&gt;samband med gravplatsens mera tillfälliga prydande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen slås fast att det är gravrättsinnehavaren som bestämmer&lt;br&gt;gravanordningars utseende och beskaffenhet och om gravplatsens ut-&lt;br&gt;smyckning och ordnande i övrigt. Det är sålunda i grunden hans eller&lt;br&gt;hennes värderingar eller tolkning av den avlidnes önskemål om vad som är&lt;br&gt;värdigt, estetiskt tilltalande eller annars passande som skall få fälla utsla-&lt;br&gt;get. Från huvudregeln görs liksom enligt gravrättslagen det undantaget att&lt;br&gt;upplåtaren får föreskriva begränsningar i gravrättsinnehavarens bestäm-&lt;br&gt;manderätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gravrättsinnehavarens bestämmanderätt får emellertid inte begränsas&lt;br&gt;mer än som är nödvändigt för att tillgodose en god gravkultur. Det skall&lt;br&gt;sålunda föreligga sakliga skäl som gör begränsningen nödvändig för att det&lt;br&gt;övergripande intresset av en god gravkultur skall kunna tillgodoses. I&lt;br&gt;huvudsak kan sådana skäl återföras på upplåtarens ansvar för begravnings-&lt;br&gt;platsen som helhet, såsom att förhindra påtagligt störande inslag i en&lt;br&gt;känslig miljö eller att anordningen inte otillbörligt kränker eller utgör en&lt;br&gt;fara för dem som har intilliggande gravplatser, besöker begravningsplatsen&lt;br&gt;eller utför arbete där. För den närmare innebörden av begreppet god&lt;br&gt;gravkultur hänvisas till den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4.6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag anfört under 25 § bör kyrkogårdsmyndighetema redan när&lt;br&gt;gravplatsen upplåts lämna information om vilka begränsningar som kan&lt;br&gt;gälla i fråga om anordningars utseende på den del av begravningsplatsen&lt;br&gt;där gravplatsen är belägen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 § Innan en gravanordning sätts upp, skall upplåtaren pröva om&lt;br&gt;den är sådan att den kan tillåtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar i huvudsak 5 § andra stycket begravningskungö-&lt;br&gt;relsen och har med hänsyn till bestämmelserna i 8 kap. 3 och 5 §§ regerings-&lt;br&gt;formen tagits in i den nya lagen. Föreskriften har anpassats till vad som&lt;br&gt;faktiskt tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 § När en gravanordning har blivit uppsatt, får den inte föras&lt;br&gt;bort utan upplåtarens medgivande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medgivande skall lämnas, om det inte finns risk för att man förfar&lt;br&gt;med gravanordningen på ett ovärdigt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar i huvudsak 12 § andra stycket gravrättslagen. Den&lt;br&gt;tar sikte på det fall att gravrättsinnehavaren vill föra bort gravanordningen&lt;br&gt;undertid när gravrätten består. Föreskrifter om borttagande när gravrätten&lt;br&gt;har upphört finns i 35-37 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förhållande till gravrättslagen har gravrättsinnehavaren fått större&lt;br&gt;frihet att själv avgöra om gravanordningen skall föras bort. Upplåtaren får&lt;br&gt;nämligen inte vägra honom att föra bort gravanordningen med mindre det&lt;br&gt;finns risk för att han förfar med den på ett ovärdigt sätt. Anledningen till&lt;br&gt;ändringen är att det knappast kan finnas någon annan anledning för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;upplåtaren att hindra rättsinnehavaren från att förfoga över den anordning Prop. 1990/91:10&lt;br&gt;som han själv eller hans företrädare har bekostat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 § Gravanordningar får inte pantsättas eller utmätas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motsvarande föreskrift finns i 13 § gravrättslagen. För enskilda begrav-&lt;br&gt;ningsplatser finns motsvarande bestämmelser i 2 kap. 9 §.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ändringar på gravplatsen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;30 § Upplåtaren får göra ändringar på gravplatsen bara om grav-&lt;br&gt;rättsinnehavaren medger det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringar som är nödvändiga för att tillgodose kraven på miljö-&lt;br&gt;skydd, hälsoskydd och arbetarskydd får dock genomföras, även om&lt;br&gt;gravrättsinnehavaren motsätter sig ändringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I gravrättslagen saknas det uttryckliga regler om vilken rätt kyrkogårds-&lt;br&gt;myndigheterna har att vidta ändringar på en gravplats som har upplåtits&lt;br&gt;med gravrätt. I de rättstvister som har förekommit har domstolarna genom&lt;br&gt;en vidsträckt tolkning av reglerna i 12 § gravrättslagen om kyrkogårdsmyn-&lt;br&gt;dighetemas föreskriftsrätt i fråga om anordningar på en gravplats sökt att&lt;br&gt;finna lämpliga lösningar i enskilda fall. Kyrkogårdsmyndigheten har också&lt;br&gt;sökt att avhjälpa bristen på uttryckliga lagregler genom att i avtal om&lt;br&gt;gravskötsel tillägga sig rätt att vidta ändringar på de gravplatser som den&lt;br&gt;sköter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller tillsammans med 31 § regler om rätt för den som&lt;br&gt;har upplåtit en gravplats med gravrätt att göra ändringar på gravplatsen. I&lt;br&gt;fråga om skälen för de nya reglerna hänvisas till den allmänna motive-&lt;br&gt;ringen (avsnitt 2.4.7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av paragrafen framgår, att gravrättsinnehavarens medgivande krävs för&lt;br&gt;att upplåtaren skall få göra ändringar på gravplatsen. Från denna huvud-&lt;br&gt;regel görs det sedan betydelsefulla undantag. Om ändringen är nödvändig&lt;br&gt;för att tillgodose kraven på miljöskydd, hälsoskydd och arbetarskydd får&lt;br&gt;den genomföras även om gravrättsinnehavaren motsätter sig ändringen.&lt;br&gt;Härigenom får kyrkogårdsmyndighetema möjligheter att genomföra så-&lt;br&gt;dana ändringar som är påkallade av bestämmelser i annan lagstiftning.&lt;br&gt;Som framgår av lagtextens avfattning skall ändringen vara nödvändig för&lt;br&gt;att tillgodose de angivna kraven. Det räcker således inte med att ändringen&lt;br&gt;främjar det skyddade intresset. Den får inte heller gå längre än som är&lt;br&gt;nödvändigt. I sådana fall måste gravrättsinnehavaren enligt huvudregeln&lt;br&gt;medge att ändringen företas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna bygger på att kyrkogårdsförvaltningarna tar kontakt med grav-&lt;br&gt;rättsinnehavarna i anledning av tilltänkta ändringar på gravplatserna.&lt;br&gt;Genom bestämmelsen i 1 §, om att gravrätt får utövas endast av den som i&lt;br&gt;gravboken eller gravregistret är antecknad som gravrättsinnehavare, bör&lt;br&gt;denna skyldighet inte bli särskilt betungande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 § Om skador måste förebyggas, har upplåtaren rätt att genast&lt;br&gt;genomföra nödvändiga åtgärder på gravplatsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gravrättsinnehavaren skall snarast därefter underrättas om åtgär-&lt;br&gt;derna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom paragrafen ges kyrkogårdsmyndighetema en rätt till ingripande&lt;br&gt;när det krävs för att förhindra skada. Det kan gälla sådana situationer som&lt;br&gt;att en gravsten håller på att välta och kan vålla skada på gravplatsen eller&lt;br&gt;angränsande gravplatser eller att någon gravanordning utgör en fara för de&lt;br&gt;kyrkogårdsanställda eller allmänheten. I sådana fall får myndigheten ge-&lt;br&gt;nast och utan gravrättsinnehavarens hörande vidta de åtgärder som är&lt;br&gt;nödvändiga för att förhindra skadan. I den i paragrafen använda formu-&lt;br&gt;leringen ”om skador måste förebyggas” ligger, att åtgärden skall vara så&lt;br&gt;brådskande att gravrättsinnehavarens yttrande inte lämpligen kan avvak-&lt;br&gt;tas. Rätten till åtgärder är begränsad till vad som är nödvändigt för att en&lt;br&gt;skada skall kunna undvikas. Som framgår av lagtexten skall gravrättsinne-&lt;br&gt;havaren snarast underrättas om vilka åtgärder som har vidtagits.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Gravrättens upphörande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;32 § Gravrätten upphör när upplåtelsetiden går ut, när gravrätten&lt;br&gt;återlämnas till upplåtaren, när den förverkas enligt 33 § och när den&lt;br&gt;förklaras ha upphört enligt 34 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges i vilka fall gravrätt upphör. Förutom när upplåtelse-&lt;br&gt;tiden går ut (jfr 5 §) upphör gravrätten när den återlämnas (12 och 19 §§).&lt;br&gt;Den upphör också när upplåtaren förklarar den förverkad (33 §) eller när&lt;br&gt;länsstyrelsen förordnar att den skall upphöra (34 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 § Upplåtaren får förklara gravrätten förverkad, om gravplatsen&lt;br&gt;är uppenbart vanvårdad och gravrättsinnehavaren inte avhjälper&lt;br&gt;van vården inom ett år efter det att han har delgetts föreläggande om&lt;br&gt;att sätta gravplatsen i stånd. Föreläggandet skall innehålla upplys-&lt;br&gt;ning om att gravrätten kan förverkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En gravrätt får inte förverkas, om det är en myndighet som svarar&lt;br&gt;för gravplatsens vård och underhåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar delvis 10 § andra och tredje styckena gravrättsla-&lt;br&gt;gen. Den särskilda bestämmelsen om kungörelsedelgivning har dock inte&lt;br&gt;fått någon motsvarighet i den nya lagen. Skälen till detta har utvecklats i&lt;br&gt;den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4.10).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 § Om en allmän begravningsplats helt eller delvis läggs ned&lt;br&gt;eller om det skulle medföra synnerligt men för en begravningsplats&lt;br&gt;ändamålsenliga ordnande och skötsel att ha kvar gravrätter på&lt;br&gt;platsen, får länsstyrelsen besluta att de gravrätter som berörs skall&lt;br&gt;flyttas över till andra platser. Om det inte är möjligt eller om ingen&lt;br&gt;rättsinnehavare begär att få behålla gravrätten, får länsstyrelsen i&lt;br&gt;stället besluta att rätten skall upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 11 § gravrättslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 § När gravrätten har upphört, gäller om gravanordningar vad&lt;br&gt;som föreskrivs i 28 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har sin motsvarighet i 12 § tredje stycket första meningen&lt;br&gt;gravrättslagen. Genom hänvisningen till 28 § kommer föreskrifterna i den&lt;br&gt;paragrafen om bortförande av en gravanordning under upplåtelsetiden att&lt;br&gt;bli tillämpliga även när den skall tas bort efter gravrättens upphörande. I&lt;br&gt;fråga om förutsättningarna för att ta bort gravanordningarna hänvisas till&lt;br&gt;kommentaren till 28 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 § Det som gravrättsinnehavaren inte har fört bort från grav-&lt;br&gt;platsen inom sex månader efter gravrättens upphörande tillfaller&lt;br&gt;upplåtaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det har uppstått tvist om bortförandet, räknas tiden från&lt;br&gt;tvistens slutliga avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har sin motsvarighet i 12 § tredje stycket andra meningen&lt;br&gt;gravrättslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 § Om en gravanordning har tillfallit upplåtaren och den är av&lt;br&gt;kulturhistoriskt värde eller av något annat skäl bör bevaras för&lt;br&gt;framtiden, skall upplåtaren om möjligt lämna kvar den på gravplat-&lt;br&gt;sen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om gravanordningen ändå måste föras bort från gravplatsen, skall&lt;br&gt;den åter ställas upp inom begravningsplatsen eller på någon annan&lt;br&gt;lämplig och därtill avsedd plats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare föreskrifter om hänsynen till kulturminnesvårdens in-&lt;br&gt;tressen finns i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 12 § tredje stycket tredje meningen gravrättslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förhållande till gravrättslagen har det i paragrafen gjorts det tillägget att&lt;br&gt;en gravanordning som bör bevaras för framtiden, om möjligt skall lämnas&lt;br&gt;kvar på gravplatsen. Särskilt när gravanordningen har ett kulturhistoriskt&lt;br&gt;värde är det nämligen oftast att föredra att den lämnas i sin naturliga miljö&lt;br&gt;i stället för att flyttas till en annan plats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I uttrycket kulturhistoriskt värde inbegripes även konstnärligt värde i&lt;br&gt;enlighet med terminologin i kulturminneslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens sista stycke hänvisas till kulturminneslagen. I den lagen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finns ytterligare bestämmelser om skydd av kulturhistoriskt värdefulla Prop. 1990/91:10&lt;br&gt;inventarier som tillhör begravningsplatser.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8 kap. Särskilda bestämmelser&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Gravsättning utan upplåtelse av gravrätt&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Om någon gravsätts inom en bestämd gravplats på en allmän&lt;br&gt;begravningsplats och gravplatsen inte kan upplåtas till någon med&lt;br&gt;gravrätt, skall gravplatsen förbehållas den avlidne under minst 15 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om gravanordningar tillämpas 7 kap. 25 — 29 och&lt;br&gt;35 — 37 §§. Med gravrättsinnehavare avses därvid den som ordnar&lt;br&gt;med gravsättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som villkor för att förse gravplatsen med en gravanordning får&lt;br&gt;innehavaren av begravningsplatsen bestämma att avgift för grav-&lt;br&gt;platsen och kostnaderna för dess skötsel betalas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som saknar motsvarighet i gravrättslagen, reglerar det fallet&lt;br&gt;när någon skall gravsättas inom en bestämd gravplats på en allmän begrav-&lt;br&gt;ningsplats, utan att gravplatsen kan upplåtas med gravrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gravrättslagen bygger på det antagandet att en avliden i normalfallet&lt;br&gt;efterlämnar någon anhörig eller närstående till vilken gravrätt upplåts&lt;br&gt;avseende den gravplats där den avlidne skall gravsättas. I de fall när en&lt;br&gt;gravplats upplåts för gravsättning av stoftet eller askan efter en okänd&lt;br&gt;person eller efter en person som inte efterlämnar anhöriga eller andra&lt;br&gt;närstående är det, som det uttrycktes i förarbetena till gravrättslagen,&lt;br&gt;”oegentligt att tala om någon såsom innehavare av gravrätten” (prop.&lt;br&gt;1963:141 s. 54). Det ansågs emellertid att detta i praktiken sällsynta fall&lt;br&gt;inte behövde särskilt beaktas i lagtexten. På grund av att utvecklingen gått&lt;br&gt;åt det hållet att dessa fall inte längre är så sällsynta, tillförs lagstiftningen nu&lt;br&gt;bestämmelser i ämnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Iförsta stycket anges paragrafens tillämpningsområde. Den avser endast&lt;br&gt;de allmänna begravningsplatserna och då det fall att någon skall gravsättas&lt;br&gt;inom en bestämd gravplats (jfr 1 kap. 1 §). Gravsättning i minneslund&lt;br&gt;berörs följaktligen inte av föreskrifterna i paragrafen. För paragrafens&lt;br&gt;tillämpning krävs det vidare att det inte finns någon till vilken gravplatsen&lt;br&gt;kan upplåtas med gravrätt. Orsaken härtill kan vara att den avlidne saknar&lt;br&gt;anhöriga här i landet eller att dessa inte vill inträda som rättsinnehavare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under de angivna förutsättningarna skall enligt första stycket gravplat-&lt;br&gt;sen förbehållas den avlidne. Det innebär att upplåtaren skall hålla grav-&lt;br&gt;platsen reserverad för den avlidnes räkning och följaktligen inte får återan-&lt;br&gt;vända den eller nyttja den för annat ändamål. Av upplåtarens allmänna&lt;br&gt;skyldighet att hålla begravningsplatsen i ordnat och värdigt skick (2 kap.&lt;br&gt;12 §) följer att upplåtaren inträder i den skyldighet att vårda gravplatsen&lt;br&gt;som i annat fall skulle ha åvilat en gravrättsinnehavare (7 kap. 3 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upplåtarens skyldighet att freda och vårda gravplatsen gäller enligt&lt;br&gt;första stycket under en tid av minst 15 år. Fredningstiden svarar mot vad&lt;br&gt;som gäller som minsta tid för upplåtelse av gravrätt (7 kap. 5 §) och för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behållande av en gravplats när gravrätten efter gravrättsinnehavarens död Prop. 1990/91:10&lt;br&gt;inte kan övergå till någon annan (7 kap. 20 §). Liksom i dessa fall står det&lt;br&gt;naturligtvis upplåtaren fritt att tillämpa en längre fredningstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket innehåller föreskrifter om gravanordning på gravplatsen.&lt;br&gt;Genom hänvisning till de i lagtexten angivna reglerna i 7 kap. görs de i&lt;br&gt;fråga om gravrätt gällande bestämmelserna om uppsättande av gravanord-&lt;br&gt;ning och om borttagande av sådan anordning tillämpliga. Den som ordnar&lt;br&gt;med gravsättningen får därför i princip rätt att förse gravplatsen med en&lt;br&gt;gravvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten att förse gravplatsen med gravvård är emellertid inte ovillkorlig.&lt;br&gt;Som särskilt anges i tredje stycket ges upplåtaren nämligen möjlighet att&lt;br&gt;som villkor härför kräva att avgift skall betalas för gravplatsen och att&lt;br&gt;upplåtaren skall gottgöras kostnaderna för dess skötsel. Denna begränsning&lt;br&gt;av rätten att förse gravplatsen med gravanordningar har ansetts nödvändig&lt;br&gt;för att förhindra att de efterlevande utnyttjar bestämmelserna i paragrafen&lt;br&gt;för att lasta över kostnader på det allmänna. Föreskriften har utformats så&lt;br&gt;att den ger huvudmännen för de allmänna begravningsplatserna möjlighet&lt;br&gt;att själva finna en passande tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sätts ingen gravvård eller någon annan gravanordning upp på gravplat-&lt;br&gt;sen uppnår man vid gravsättning enligt denna paragraf den anonymitet vid&lt;br&gt;kistbegravning som kyrkomötet tagit upp i en framställning till regeringen&lt;br&gt;(se avsnitt 2.3.7 i den allmänna motiveringen).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Utförsel och införsel av stoft eller aska&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;2 § Föreskrifter om transport av stoft och aska till eller från&lt;br&gt;Sverige får meddelas av regeringen eller den myndighet som reger-&lt;br&gt;ingen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 19 § gravrättslagen. Bemyndigandet i paragrafen&lt;br&gt;har utökats till att avse också transport av aska.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Gravsättning och kremering under krig&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;3 § Om Sverige är i krig, får stoftet efter en person vars död har&lt;br&gt;orsakats av en krigsåtgärd eller en smittsam sjukdom gravsättas eller&lt;br&gt;kremeras trots att vad som sägs i denna lag eller i föreskrifter som&lt;br&gt;har meddelats med stöd av lagen inte kan iakttas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har med vissa språkliga justeringar förts över från 39 §&lt;br&gt;begravningskungörelsen. Den ger det legala stödet för att vid gravsättning&lt;br&gt;av stoft eller kremering under krig avvika från föreskrifterna i lagen eller&lt;br&gt;från föreskrifter i annan författning som har meddelats med stöd av lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom nu får föreskrifterna inte åsidosättas annat än när döden har&lt;br&gt;orsakats av en krigsåtgärd eller en smittsam sjukdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9 kap. Ansvar, vite, överklagande&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Ansvar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Den som uppsåtligen bryter mot föreskrifterna i 3 kap. 3 § eller&lt;br&gt;5 kap. 5 § döms till böter eller fängelse i högst sex månader, om&lt;br&gt;gärningen inte är belagd med straff i brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny. Den straffbelägger ett uppsåtligt åsidosättande av&lt;br&gt;föreskriften i 3 kap. 3 § om att kremering måste ske i ett krematorium.&lt;br&gt;Vidare straffbelägger den ett uppsåtligt åsidosättande av föreskriften i 5&lt;br&gt;kap. 5 § första stycket om att gravsättning måste ske på en begravnings-&lt;br&gt;plats. Enligt 5 kap. 5 § andra stycket får regeringen meddela föreskrifter om&lt;br&gt;att man får förfara på något annat sätt med askan än att gravsätta den på en&lt;br&gt;begravningsplats. Även uppsåtligt handlande i strid mot ett sådant medgi-&lt;br&gt;vande av länstyrelsen straffbeläggs i paragrafen. Straffskalan har bestämts&lt;br&gt;till böter eller fängelse i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anledningen till att uppsåtliga brott mot de nämnda föreskrifterna&lt;br&gt;straffbeläggs är att det har ansetts otillfredsställande om det skulle saknas&lt;br&gt;möjligheter att ingripa mot förfaranden som är oförenliga med den lagstift-&lt;br&gt;ning som i hög grad bygger på vår kulturtradition. Framför allt i de fall när&lt;br&gt;enskilda för in kremationsaska i landet finns risk för att askan inte gravsätts&lt;br&gt;i behörig ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har i lagtexten uttryckligen angetts att straffbestämmelserna är&lt;br&gt;subsidiära till brottsbalken (jfr 16 kap. 10 § brottsbalken)..&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Vite&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;2 § Den som innehar en allmän eller enskild begravningsplats eller&lt;br&gt;ett krematorium och inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag&lt;br&gt;eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får av&lt;br&gt;länsstyrelsen vid vite föreläggas att fullgöra skyldigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 15 § första stycket gravrättslagen. Den har gjorts&lt;br&gt;tillämplig också på de skyldigheter som enligt lagstiftningen följer med&lt;br&gt;innehav av ett krematorium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Den som underlåter att överlämna aska för förvaring i enlighet&lt;br&gt;med 5 kap. 17 § får av länsstyrelsen vid vite föreläggas att fullgöra&lt;br&gt;sin skyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som saknar motsvarighet i gravrättslagen, gör det möjligt för&lt;br&gt;länsstyrelsen att förelägga vite när den som har fört in kremationsaska i&lt;br&gt;landet underlåter att enligt föreskrifterna i 5 kap. 17 § överlämna askan för&lt;br&gt;förvaring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § En gravrättsinnehavare som har försett en gravplats med en&lt;br&gt;gravanordning eller någon annan anordning i strid mot vad upplå-&lt;br&gt;taren har beslutat får av länsstyrelsen vid vite föreläggas att ta bort&lt;br&gt;anordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sådant föreläggande får meddelas även i andra fall, om det&lt;br&gt;finns synnerliga skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 15 § andra stycket första och andra meningarna&lt;br&gt;gravrättslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens andra stycke syftar på sådana fall där en anordning strider&lt;br&gt;mot bestämmelserna i 2 kap. 12 §, att en begravningsplats skall hållas i&lt;br&gt;ordnat och värdigt skick och att den helgd alltid skall iakttas som tillkom-&lt;br&gt;mer de dödas vilorum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Om gravrättsinnehavaren inte följer ett vitesföreläggande en-&lt;br&gt;ligt 4 §, får tingsrätten besluta om handräckning för anordningens&lt;br&gt;borttagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För sådan handräckning finns föreskrifter i 17 § handräckningsla-&lt;br&gt;gen (1981:847).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 15 § andra stycket tredje och fjärde meningarna&lt;br&gt;gravrättslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Överklagande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;6 § Kyrkogårds- eller krematoriemyndighetens beslut enligt denna&lt;br&gt;lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får&lt;br&gt;överklagas hos länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— polismyndighetens beslut om tillstånd till gravsättning eller&lt;br&gt;kremering enligt 4 kap. 9 §, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— pastorsämbetets beslut om intyg för gravsättning eller kremer-&lt;br&gt;ing enligt 4 kap. 10 § eller anstånd enligt 5 kap. 10 § andra&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av kyrkogårds-&lt;br&gt;myndighetens och krematoriemyndighetens beslut samt av polismyndighe-&lt;br&gt;tens beslut om tillstånd till gravsättning eller kremering och pastorsämbe-&lt;br&gt;tets beslut om intyg för gravsättning eller kremering och anstånd med&lt;br&gt;gravsättning av stoft eller kremering. Den motsvarar delvis 16 § gravrätt-&lt;br&gt;slagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket avser kyrkogårdsmyndighetens och krematoriemyndighe-&lt;br&gt;tens beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kyrkokommunala och kommunala myndigheters beslut kan överklagas&lt;br&gt;antingen genom kommunalbesvär eller förvaltningsbesvär. Kommunalbe-&lt;br&gt;svär får föras mot ett beslut utan några särskilda författningsbestämmelser.&lt;br&gt;Allmänna regler om detta rättsmedel finns nämligen i kommunallagarna.&lt;br&gt;För att en kommunal myndighets beslut skall få överklagas genom förvalt- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;123&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningsbesvär krävs det däremot en särskild bestämmelse om överklagande i&lt;br&gt;den aktuella författningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndighetsbeslut enligt den nya lagen bör, i likhet med vad som gäller i&lt;br&gt;dag, kunna överklagas genom förvaltningsbesvär. Orsaken till det är att&lt;br&gt;kommunalbesvär inte kan föras av andra än församlingsborna respektive&lt;br&gt;kommunmedlemmarna, medan rätt att överklaga ett beslut genom förvalt-&lt;br&gt;ningsbesvär i princip tillkommer den som beslutet angår, om det har gått&lt;br&gt;honom emot. Om t.ex. en gravrättsinnehavare skulle vara hänvisad att&lt;br&gt;kommunalbesvärsvägen överklaga ett beslut som angår hans rätt, skulle&lt;br&gt;detta i åtskilliga fall innebära att han skulle fråntas möjligheten att klaga på&lt;br&gt;beslutet. Många gravrättsinnehavare är nämligen inte bosatta inom det&lt;br&gt;pastorat eller den kommun där beslutet fattas. Av rättssäkerhetsskäl kan en&lt;br&gt;sådan ordning inte anses godtagbar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom enligt gällande rätt överklagas besluten till länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även polismyndighetens beslut om tillstånd till gravsättning eller krem-&lt;br&gt;ering enligt 4 kap. 9 § och pastorsämbetets beslut i fråga om intyg för&lt;br&gt;gravsättning eller kremering enligt 4 kap. 10 § och anstånd med gravsätt-&lt;br&gt;ning av stoft eller kremering enligt 5 kap. 10 § andra stycket överklagas&lt;br&gt;enligt andra stycket hos länsstyrelsen. Sådana beslut bör kunna överprövas&lt;br&gt;av samma instans som överprövar kyrkogårds- och krematoriemyndighe-&lt;br&gt;tens beslut. Andra stycket har utformats i enlighet med lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Länsstyrelsens beslut i ett överklagat ärende får överklagas&lt;br&gt;hos kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hos kammarrätten får även överklagas länsstyrelsens beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i ärende som avses i 5 kap. 4 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— om förfarande med aska enligt 5 kap. 5 § andra stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— om flyttning av gravsatt stoft eller aska enligt 6 kap. 2 § andra&lt;br&gt;stycket, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— om överflyttning eller upphörande av gravrätt enligt 7 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av paragrafen följer att länsstyrelsens beslut i ett dit överklagat ärende&lt;br&gt;liksom ärenden om vem som skall få bestämma i fråga om kremering eller&lt;br&gt;om gravsättningen enligt 5 kap. 4 §, förfarande med aska enligt 5 kap. 5 §&lt;br&gt;andra stycket, flyttning av gravsatt stoft eller aska från eller inom en&lt;br&gt;enskild begravningsplats enligt 6 kap. 2 § andra stycket och överflyttning&lt;br&gt;eller upphörande av gravrätt enligt 7 kap. 34 § får överklagas hos kammar-&lt;br&gt;rätten. Av förvaltningsprocesslagen (1971:291, ändrad senast 1990:486)&lt;br&gt;följer att kammarrättens beslut efter prövningstillstånd kan komma att&lt;br&gt;överprövas av regeringsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Länsstyrelsens beslut att förelägga vite enligt 2, 3 eller 4 § får&lt;br&gt;inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafen får inte länsstyrelsens beslut att förelägga vite enligt 2,&lt;br&gt;3 eller 4 § överklagas. Det är en inte ovanlig ordning när det gäller&lt;br&gt;förfarandeviten. Att själva föreläggandet inte skall kunna överklagas kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte anses oförenligt med kraven på rättssäkerhet. Föreläggandets laglighet&lt;br&gt;kan alltid prövas i samband med vitets utdömande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av lagen (1985:206) om viten framgår att frågor om utdömande av viten&lt;br&gt;prövas av länsrätten på ansökan av den myndighet som har utfärdat&lt;br&gt;vitesföreläggandet och att ansökan skall göras hos länsrätten i det län där&lt;br&gt;myndigheten är belägen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 33 § förvaltningsprocesslagen följer att länsrättens beslut kan över-&lt;br&gt;klagas hos kammarrätten. Efter prövningstillstånd kan ett sådant mål även&lt;br&gt;komma under regeringsrättens prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Länsstyrelsens beslut i andra ärenden enligt denna lag än som&lt;br&gt;avses i 7 och 8 §§ får överklagas hos regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1990/91:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av paragrafen följer att länsstyrelsens beslut i andra ärenden enligt den&lt;br&gt;nya lagen än som avses i 7 och 8 §§ överklagas hos regeringen. Det innebär&lt;br&gt;bl.a. att länsstyrelsens beslut i ärenden om tillstånd att anordna enskilda&lt;br&gt;begravningsplatser enligt 2 kap. 6 § kan överprövas av regeringen. I dag&lt;br&gt;prövas sådana ärenden enbart av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Ikraft- och övergångsbestämmelser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 2 kap. 2 § den 1 januari 1993,&lt;br&gt;och i övrigt den 1 januari 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna punkt av övergångsbestämmelserna anges att den nya lagen&lt;br&gt;träder i kraft den 1 januari 1991 med undantag av den bestämmelse som&lt;br&gt;gäller stiftssamfälligheternas särskilda ansvar för den del av begravnings-&lt;br&gt;verksamheten som rör dem som inte tillhör något kristet trossamfund. För&lt;br&gt;att kunna planera och inrätta sig för detta nya ansvar kan stiftssamfällig-&lt;br&gt;heterna behöva tiden fram till den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Genom den nya lagen upphävs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— lagen (1957: 585) om jordfästning m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— lagen (1963:537) om gravrätt m.m. och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— begravningskungörelsen (1963:540).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I punkten anges vilka författningar som ersätts genom den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Tillstånd att anordna enskild begravningsplats som har med-&lt;br&gt;delats av regeringen enligt äldre föreskrifter gäller fortfarande. Det-&lt;br&gt;samma gäller tillstånd till framtida gravsättning inom en sådan&lt;br&gt;begravningsplats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om och på vilka villkor som ytterligare gravsättning får ske&lt;br&gt;inom begravningsplatsen prövas efter den nya lagens ikraftträdande&lt;br&gt;av länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om överklagande av länsstyrelsens beslut, gäller föreskrif-&lt;br&gt;terna i 9 kap. 9 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I punkten anges att äldre tillstånd att anordna enskilda begravningsplat-&lt;br&gt;ser skall gälla även sedan den nya lagen trätt i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med att regeringen har gett tillstånd att anordna enskild&lt;br&gt;begravningsplats har det ibland förekommit att regeringen har gett till-&lt;br&gt;stånd också till framtida gravsättning inom en sådan begravningsplats,&lt;br&gt;t.ex. för medlemmarna av en viss släkt. Av punkten framgår att om det&lt;br&gt;finns ett sådant tillstånd, skall det fortfarande gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan inte uteslutas att det någon enstaka gång kan finnas anledning&lt;br&gt;att tillåta ytterligare gravsättning inom en enskild begravningsplats. I&lt;br&gt;punkten har det därför också tagits in en bestämmelse om att länsstyrelsen&lt;br&gt;får pröva om och på vilka villkor ytterligare gravsättning får ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Tillstånd för en enskild person, enskild sammanslutning eller&lt;br&gt;stiftelse att anlägga krematorium som har meddelats av regeringen&lt;br&gt;enligt äldre föreskrifter gäller fortfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För ett sådant krematorium skall det finnas en föreståndare. Vid&lt;br&gt;tillämpningen av den nya lagen skall med krematoriemyndigheten&lt;br&gt;därvid avses föreståndaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den nya lagen får ett krematorium inte anordnas eller hållas av ett&lt;br&gt;enskilt rättssubjekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns emellertid i dag ett krematorium i landet som drivs av ett&lt;br&gt;enskilt rättssubjekt. Det ligger i Helsingborg och bör naturligtvis få finnas&lt;br&gt;kvar under sitt nuvarande huvudmannaskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av punkten framgår att om regeringen enligt äldre föreskrifter har&lt;br&gt;meddelat tillstånd för ett enskilt rättssubjekt att anlägga ett krematorium,&lt;br&gt;gäller det tillståndet fortfarande. Med krematoriemyndigheten enligt den&lt;br&gt;nya lagen skall därvid avses föreståndaren för krematoriet. En sådan måste&lt;br&gt;finnas för att fatta de beslut som annars ankommer på krematoriemyndig-&lt;br&gt;heten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Vad som före den nya lagens ikraftträdande kan ha blivit för-&lt;br&gt;ordnat vid upplåtelse av gravrätt eller genom senare skriftligt för-&lt;br&gt;ordnande i fråga om övergång av gravrätt vid gravrättsinnehavarens&lt;br&gt;död skall gälla utan hinder av vad som följer av 7 kap. 15 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkten har införts på förslag av lagrådet (se lagrådets yttrande under&lt;br&gt;rubriken Övergångsbestämmelserna).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Den nya lagen innebär inte någon inskränkning i den rätt som&lt;br&gt;kan tillkomma en innehavare av gravplats i kyrka enligt äldre&lt;br&gt;författningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkten är överförd från övergångsbestämmelserna till gravrättslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. I fråga om förvaltning av medel, som har betalats in för vård och&lt;br&gt;underhåll av gravplats innan lagen (1963:537) om gravrätt m.m.&lt;br&gt;trädde i kraft den 1 januari 1964, skall övergångsbestämmelserna till&lt;br&gt;den lagen fortfarande tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övergångsbestämmelserna till gravrättslagen finns föreskrifter om för-&lt;br&gt;valtningen av sådana medel som före den lagens ikraftträdande har betalats&lt;br&gt;in till en myndighet för vård och underhåll av en gravplats för alltid eller så&lt;br&gt;länge gravplatsen utgör del av allmän begravningsplats. Enligt punkten&lt;br&gt;skall dessa föreskrifter fortfarande tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. Äldre föreskrifter skall fortfarande tillämpas i fråga om över-&lt;br&gt;klagande av beslut som har meddelats före den nya lagens ikraftträ-&lt;br&gt;dande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den nya lagen har bestämmelserna om hur beslut får överklagas till&lt;br&gt;vissa delar ändrats. Bl.a. kan länsstyrelsens beslut om att förelägga vite inte&lt;br&gt;längre överklagas särskilt. Av punkten framgår att äldre föreskrifter fortfa-&lt;br&gt;rande skall gälla i fråga om överklagande av sådana beslut som har&lt;br&gt;meddelats före den nya lagens ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Förslaget till lag om ändring i folkbokföringslagen&lt;br&gt;(1967:198)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna föranleds av att bestämmelserna om dödsfallsanmälan samt&lt;br&gt;dödsbevis och intyg om dödsorsaken samlas i begravningslagstiftningen.&lt;br&gt;Skälen för detta har utvecklats i den allmänna motiveringen (avsnitten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5.1 och 2.5.2). I folkbokföringslagen tas in en hänvisning till bestämmel-&lt;br&gt;serna i den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:950) om&lt;br&gt;kulturminnen m. m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i 4 kap. 12 § är av formell karaktär. Hänvisningen till gravrätts-&lt;br&gt;lagen byts ut mot en hänvisning till den nya begravningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Hemställan&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen&lt;br&gt;föreslår riksdagen att anta förslagen till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. begravningslag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i folkbokföringslagen (1967:198),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Beslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att&lt;br&gt;genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden&lt;br&gt;har lagt fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;127&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av betänkandet (SOU 1987: 16)&lt;br&gt;Begravningslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1 Bakgrund&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;1.1 Gällande rätt&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om begravningsverksamheten finns i dag i jordfastningsla-&lt;br&gt;gen från år 1957 och i gravrättslagen och begravningskungörelsen från år&lt;br&gt;1963. Jordfästningslagen innehåller allmänna bestämmelser om jordfäst-&lt;br&gt;ning och gravsättning. 1 ett särskilt avsnitt av lagen finns det dessutom&lt;br&gt;regler om vad som skall gälla vid jordfästning inom svenska kyrkan. Dessa&lt;br&gt;regler har tillkommit i den särskilda ordning som tidigare gällde för&lt;br&gt;stiftande av kyrkolag. Gravrättslagen innehåller bestämmelser om begrav-&lt;br&gt;ningsplatser och om den rätt till en gravplats som kallas gravrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt gällande rätt är en begravningsplats antingen allmän eller enskild.&lt;br&gt;Det åligger svenska kyrkans församlingar eller — om regeringen i visst fall&lt;br&gt;beslutar det — en kommun att hålla allmän begravningsplats med ett&lt;br&gt;tillräckligt antal gravplatser av vedertagen typ. Regeringen prövar om och&lt;br&gt;på vilka villkor som enskilda begravningsplatser får anordnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gravsättning av avlidna måste ske på en begravningsplats. Efter särskilt&lt;br&gt;tillstånd av länsstyrelsen får dock aska efter kremering strös ut på en annan&lt;br&gt;plats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att avlidna skall få gravsättas på en allmän begravningsplats krävs&lt;br&gt;det att denna har blivit invigd och därmed kommit i åtnjutande av det&lt;br&gt;rättsliga skydd som följer av lagstiftningen. Rätten till gravsättning på de&lt;br&gt;allmänna begravningsplatserna är inte beroende av att den avlidne till-&lt;br&gt;hörde något visst trossamfund eller att jordfästning har ägt rum eller&lt;br&gt;förrättats i någon viss ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När någon har avlidit skall dödsfallet skyndsamt anmälas till pastorsäm-&lt;br&gt;betet av efterlevande maken eller av annan anhörig som finns på platsen.&lt;br&gt;Dessutom skall ett av läkare utfärdat dödsbevis lämnas till pastorsämbetet&lt;br&gt;av den som är skyldig att anmäla dödsfallet eller av den sjukvårdsinrätt-&lt;br&gt;ning där den avlidne vårdades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftningen utgår från att det är de anhöriga eller närstående som&lt;br&gt;ombesörjer begravningen. Dessa skall, såvitt det är möjligt, iaktta den&lt;br&gt;avlidnes önskemål om jordfästningen och gravsättningen. Några regler om&lt;br&gt;vem av de närmaste som i första hand skall ordna begravningen finns det&lt;br&gt;inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gravrätt uppkommer då ett visst område på en allmän begravningsplats&lt;br&gt;upplåts för jordande av avlidens stoft eller för förvaring av avlidens aska.&lt;br&gt;Till bevis om upplåtelsen skall ett gravbrev utfärdas. Gravrätt kan upplåtas&lt;br&gt;för alltid eller för viss tid, minst 15 och högst 50 år. Vid upplåtelsetidens&lt;br&gt;utgång kan gravrättsinnehavaren som regel få förnyad upplåtelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gravrätten får inte överlåtas till annan än närstående eller upplåtaren.&lt;br&gt;Den får inte pantsättas och inte heller utmätas. När gravrättsinnehavaren&lt;br&gt;avlider övergår rätten i enlighet med vad som har bestämts vid upplåtelsen&lt;br&gt;eller genom ett senare skriftligt förordnande. Om det inte finns något&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förordnande, övergår gravrätten till den avlidnes make och arvingar ge-&lt;br&gt;mensamt eller till den av dem som de anmäler som ny rättsinnehavare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gravrättsinnehavaren bestämmer vilka som skall gravsättas inom&lt;br&gt;gravplatsen och har rätt att förse gravplatsen med gravvård. Upplåtaren&lt;br&gt;har emellertid möjlighet att på olika sätt begränsa förfoganderätten över&lt;br&gt;gravplatsen. I fråga om gravvårdens utseende och beskaffenhet får upplå-&lt;br&gt;taren meddela sådana begränsande föreskrifter som är nödvändiga för att&lt;br&gt;tillgodose en god gravkultur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gravplatsen skall av gravrättsinnehavaren hållas i ordnat och värdigt&lt;br&gt;skick. Om den vanvårdas kan gravrätten förklaras förverkad. Gravrätten&lt;br&gt;kan också upphöra efter förordnande av länsstyrelsen om begravningsplat-&lt;br&gt;sen skall läggas ned eller om gravrättens bibehållande skulle medföra&lt;br&gt;synnerligt men för begravningsplatsens ordnande och skötsel.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;1.2 Utredningsuppdraget&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Genom motioner till riksdagen och skrivelser till regeringen har väckts ett&lt;br&gt;flertal frågor om ändringar i begravningslagstiftningen. I juni 1983 tillsatte&lt;br&gt;därför chefen för civildepartementet en särskild arbetsgrupp med uppdrag&lt;br&gt;att se över lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens uppgift har varit att pröva olika önskemål om författ-&lt;br&gt;ningsändringar och lägga fram förslag till hur begravningslagstiftningen i&lt;br&gt;framtiden bör utformas. I utredningsuppdraget har däremot inte ingått att&lt;br&gt;ta ställning till frågor av övergripande organisatorisk eller ekonomisk&lt;br&gt;natur, t.ex. frågor om huvudmannaskapet för verksamheten, dess organi-&lt;br&gt;sation eller finansiering. Utanför uppdraget har också legat frågor om&lt;br&gt;bårhusväsendet och begravningsentreprenörernas verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Allmänna överväganden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen har funnit att förutsättningarna för begravningsverksamhe-&lt;br&gt;ten på olika sätt har förändrats under den tid som den nuvarande lagstift-&lt;br&gt;ningen har varit i kraft. Verksamheten har påverkats av en hos många&lt;br&gt;ändrad inställning i livsåskådningsfrågor, nya kulturmönster, den föränd-&lt;br&gt;rade samhällsstrukturen och den tekniska utvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande begravningslagstiftningen bygger i skilda hänseenden på&lt;br&gt;den kristna livsåskådning och de traditioner rörande begravningsskicket&lt;br&gt;som har djup förankring i vårt land. Arbetsgruppen anser att man måste slå&lt;br&gt;vakt om dessa värden också i den nya lagstiftningen. Samtidigt måste&lt;br&gt;emellertid de nya reglerna vara så allmängiltigt utformade att de så långt&lt;br&gt;som det är praktiskt möjligt ger utrymme åt var och en att själv bestämma&lt;br&gt;i frågor som har samband med begravningsskicket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begravningsplatserna utgör en viktig del av vårt kulturarv. Detta förhål-&lt;br&gt;lande avspeglas på olika sätt i den nuvarande lagstiftningen. Enligt arbets-&lt;br&gt;gruppens mening är det angeläget att dessa intressen tas till vara också i&lt;br&gt;fortsättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De önskemål om ändringar i lagstiftningen, som arbetsgruppen har haft&lt;br&gt;att pröva, har nästan alla sin grund i den utveckling som har ägt rum sedan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 10&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagstiftningen kom till. Enligt arbetsgruppens mening är det angeläget att Prop. 1990/91: 10&lt;br&gt;genomfora sådana ändringar i lagstiftningen att den skapar goda förutsätt- Bilaga 1&lt;br&gt;ningar for kyrkogårdsförvaltningarnas verksamhet. Mot kraven på en&lt;br&gt;effektiv verksamhet måste emellertid ställas de krav som medborgarna kan&lt;br&gt;ha när det gäller sådana inte lika mätbara faktorer som pietet och respekt&lt;br&gt;för religiösa och etiska värderingar. Arbetsgruppen anser därför att det från&lt;br&gt;fall till fall måste göras en avvägning mellan dessa olika intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anordnandet och skötseln av de allmänna begravningsplatserna an-&lt;br&gt;kommer idag på kyrkokommunerna eller i några fall på kommunerna.&lt;br&gt;Arbetsgruppen anser att lagstiftningen i möjligaste mån bör innehålla&lt;br&gt;rambestämmelser som ger utrymme för ett kommunalt självbestämmande.&lt;br&gt;Lagstiftningen måste också vara så utformad att den kan tillämpas av såväl&lt;br&gt;stora som små förvaltningsenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig uppgift for arbetsgruppen har varit att anpassa författningsbe-&lt;br&gt;stämmelserna på området till bestämmelserna i regeringsformen och till&lt;br&gt;den reform i fråga om normgivningen på det kyrkliga området som trädde&lt;br&gt;i kraft år 1983. I samband med denna tekniskt betonade översyn av&lt;br&gt;lagstiftningen anser arbetsgruppen det angeläget att reglerna förenklas och&lt;br&gt;systematiseras. Syftet måste vara att göra den nya lagstiftningen så tillgäng-&lt;br&gt;lig och lättöverskådlig som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Arbetsgruppens förslag&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;3.1 Ny lagstiftning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Översynen av begravningslagstiftningen har lett fram till tämligen genom-&lt;br&gt;gripande ändringar i det nuvarande regelsystemet. Arbetsgruppen föreslår&lt;br&gt;att de centrala bestämmelserna om begravningsverksamheten samlas i en&lt;br&gt;ny lag, begravningslag, och en ny förordning, begravningsförordning. Jord-&lt;br&gt;fastningslagen, gravrättslagen och begravningskungörelsen föreslås samti-&lt;br&gt;digt bli upphävda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till begravningslagen förs i princip över bestämmelserna i jordfästnings-&lt;br&gt;lagen och gravrättslagen. Föreskrifterna om jordfästning i svenska kyrkans&lt;br&gt;ordning får emellertid inte någon motsvarighet i den nya lagen. Numera får&lt;br&gt;nämligen kyrkomötet genom kyrklig kungörelse meddela föreskrifter i&lt;br&gt;detta ämne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att såvitt möjligt hålla samman reglerna om begravning föreslår&lt;br&gt;arbetsgruppen att det i begravningslagen tas in de regler om anmälan av&lt;br&gt;dödsfall och dödsbevis som i dag återfinns i folkbokföringslagen. Av&lt;br&gt;konstitutionella skäl flyttas dessutom en del regler över från begravnings-&lt;br&gt;kungörelsen till den nya lagen. De övriga regler, som regeringen bör besluta&lt;br&gt;om, föreslås bli intagna i begravningsförordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den nya lagstiftningen har författningsmaterialet systematiserats och&lt;br&gt;delats upp i korta paragrafer. Samtidigt har det företagits en språklig&lt;br&gt;bearbetning av texten. För att öka överskådligheten föreslås den nya lagen&lt;br&gt;bli indelad i kapitel med underavdelningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.2 Begravningsplatser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt arbetsgruppens mening bör det liksom nu finnas både allmänna och&lt;br&gt;enskilda begravningsplatser. Arbetsgruppen föreslår att enskilda begrav-&lt;br&gt;ningsplatser skall få anordnas endast av trossamfund. I framtiden bör&lt;br&gt;sålunda en privatperson inte få anordna en begravningsplats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ett trossamfund skall få anordna begravningsplats anser arbets-&lt;br&gt;gruppen att det skall krävas att samfundet är verksamt här i riket och har&lt;br&gt;en sådan anslutning och ställning i övrigt att det måste antas att begrav-&lt;br&gt;ningsplatsen kan vårdas och behållas. Enligt förslaget flyttas tillståndspröv-&lt;br&gt;ningen från regeringen till länsstyrelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen föreslår att invigningen inte längre skall vara grundläg-&lt;br&gt;gande för de allmänna begravningsplatsernas rättsliga skydd. Rättsskyddet&lt;br&gt;uppkommer redan när begravningsplatserna rent faktiskt har ställts i&lt;br&gt;ordning för sitt ändamål i enlighet med bestämmelserna i lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget i denna del innebär inte att människor skall betas möjligheten&lt;br&gt;att vila i vigd jord. Arbetsgruppen föreslår att det i den nya lagstiftningen&lt;br&gt;förs in en regel om att svenska kyrkan och andra på orten verksamma&lt;br&gt;trossamfund skall beredas tillfälle att inviga en allmän begravningsplats&lt;br&gt;eller delar av den, innan den tas i bruk. Vid anläggning, utvidgning eller&lt;br&gt;väsentlig ändring av en allmän begravningsplats föreslås det dessutom en&lt;br&gt;regel om samråd med trossamfunden. Arbetsgruppen räknar med att prak-&lt;br&gt;tiska problem, som har påvisats av en del trossamfund, härigenom skall&lt;br&gt;kunna lösas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt arbetsgruppens mening bör en ny lagstiftning på området inne-&lt;br&gt;hålla uttryckliga regler om var medborgarna har rätt till gravplats och hur&lt;br&gt;långt församlingarnas och kommunernas kompetens sträcker sig när det&lt;br&gt;gäller att bereda gravplats åt andra än de egna invånarna. Arbetsgruppen&lt;br&gt;föreslår att medborgarna skall ha rätt till gravplats på en allmän begrav-&lt;br&gt;ningsplats på den ort där de är kyrkobokförda eller till vilken de har en nära&lt;br&gt;anknytning. Huvudmännen ges dessutom befogenhet att bereda gravplats&lt;br&gt;också åt andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För flyttning av gravsatt stoft eller aska bör det liksom i dag krävas&lt;br&gt;tillstånd. Arbetsgruppen föreslår att regeringens restriktiva praxis i flytt-&lt;br&gt;ningsärenden läggs fast genom att det i lagstiftningen anges att det skall&lt;br&gt;föreligga synnerliga skäl för att flyttning skall få medges. Samtidigt föreslår&lt;br&gt;arbetsgruppen att beslut i flyttningsärenden inte längre skall kunna över-&lt;br&gt;klagas till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att skapa bättre förutsättningar för att på straffrättslig väg kunna&lt;br&gt;ingripa mot tillgrepp av ädelmetaller i kremationsaska föreslår arbetsgrup-&lt;br&gt;pen en regel om att sådana delar av askan som inte lämpligen kan tillföras&lt;br&gt;askurnan skall omhändertas av krematoriemyndigheten. Enligt förslaget&lt;br&gt;skall det för varje krematorium finnas ett reglemente med föreskrifter om&lt;br&gt;förfarandet med aska efter kremering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kyrkokommunerna kan i dag inte meddela ordningsföreskrifter som&lt;br&gt;gäller vad allmänheten har att iaktta vid besök på begravningsplatserna.&lt;br&gt;Arbetsgruppen föreslår att detta skall bli möjligt och att den som bryter&lt;br&gt;mot de lokala föreskrifterna skall kunna dömas till böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;131&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.3 Begravning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;De nuvarande reglerna om dödsfallsanmälan och dödsbevis är invecklade&lt;br&gt;och inte i alla avseenden ändamålsenliga. Arbetsgruppen föreslår att den&lt;br&gt;sjukvårdsinrättning där den avlidne vårdades eller till vilken han har förts&lt;br&gt;i anslutning till dödsfallet, i fortsättningen skall anmäla dödsfallet. I övrigt&lt;br&gt;vilar anmälningsskyldigheten på de anhöriga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nuvarande dödsbeviset föreslås bli uppdelat på två handlingar, ett&lt;br&gt;dödsbevis och ett intyg om dödsorsaken. Härigenom kan pastorsämbetena&lt;br&gt;snabbare få det underlag som behövs för att intyg för gravsättning eller&lt;br&gt;kremering skall kunna utfärdas. Vidare föreslås det vissa förenklade hand-&lt;br&gt;läggningsrutiner. Bl.a. skall den läkare som utfärdar handlingarna vidare-&lt;br&gt;befordra dem direkt till den mottagande myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under senare år har det förekommit ett antal tvister om ordnandet av&lt;br&gt;begravningen. Arbetsgruppen föreslår att det i lagstiftningen förs in klarare&lt;br&gt;regler om vem som skall ordna med begravningen. Ett särskilt förfarande&lt;br&gt;för att lösa tvister föreslås också. Förslaget innebär att kyrkogårdsmyndig-&lt;br&gt;heten skall medla mellan parterna. Om det inte lyckas, avgörs frågan av&lt;br&gt;länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen föreslår att det i begravningslagen tas in regler om tids-&lt;br&gt;frister för gravsättning eller kremering. Enligt förslaget skall gravsättning av&lt;br&gt;stoft eller kremering ske inom två månader från dödsfallet. Samtidigt får&lt;br&gt;kyrkogårdsmyndigheten på den avlidnes kyrkobokföringsort möjlighet att&lt;br&gt;medge anstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande regeln om att aska skall gravsättas inom ett år från&lt;br&gt;kremeringen behålls. Arbetsgruppen föreslår emellertid att den myndighet&lt;br&gt;som förvarar askan skall kunna ge dispens. Dessutom införs det möjlighe-&lt;br&gt;ter att förvara askan på en annan plats än i ett krematorium, t.ex. i kyrkan&lt;br&gt;på den ort där gravsättningen sedermera skall ske. Genom dessa mera&lt;br&gt;generösare regler finns det anledning att tro att en del flyttningsärenden&lt;br&gt;kan undvikas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt arbetsgruppens mening bör länsstyrelserna liksom i dag ha möj-&lt;br&gt;lighet att ge tillstånd till utströende av aska på annan plats än begravnings-&lt;br&gt;plats. Arbetsgruppen föreslår att de nuvarande reglerna kompletteras med&lt;br&gt;ett uttryckligt förbud att strö ut aska i närheten av bebyggelse eller där&lt;br&gt;bebyggelse kan förväntas eller på en plats, där åtgärden kan vara till men&lt;br&gt;för annan. Enligt förslaget får länsstyrelsens avgörande av tillståndsfrågan&lt;br&gt;överklagas hos kammarkollegiet men sedan inte föras vidare till reger-&lt;br&gt;ingen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.4 Gravrätt&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen presenterar ett flertal nyheter i fråga om gravrätt. I princip&lt;br&gt;behåller rättsinstitutet sin nuvarande karaktär. Enligt förslaget föreligger&lt;br&gt;gravrätt emellertid endast när det finns någon rättsinnehavare. För andra&lt;br&gt;fall, t.ex. när någon avlider utan att efterlämna anhöriga, föreslås det&lt;br&gt;särskilda regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag kan upplåtelse av gravrätt ske till flera personer samtidigt. Detta har&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;132&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;visat sig föranleda betydande problem både för kyrkogårdsmyndighetema&lt;br&gt;och för gravrättsinnehavarna. Bl.a. kräver efterforskningen av rättsinneha-&lt;br&gt;varna stora arbetsinsatser. Arbetsgruppen föreslår att det införs ett förbud&lt;br&gt;mot att upplåta gravrätt till flera. Till en juridisk person får gravrätt&lt;br&gt;upplåtas endast om det finns särskilda skäl till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I konsekvens härmed föreslås det att reglerna om övergång av gravrätt&lt;br&gt;ändras. Vid gravrättsinnehavarens död skall den efterlevande maken och&lt;br&gt;arvingarna bestämma vem av dem som skall överta gravrätten. Det införs&lt;br&gt;också en skyldighet för dödsboet att till upplåtaren anmäla till vem grav-&lt;br&gt;rätten har övergått.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen innebär ökade möjligheter för kyrkogårdsmyndighetema att&lt;br&gt;få kontakt med rättsinnehavama. För de fall när detta ändå inte lyckas&lt;br&gt;föreslår arbetsgruppen ett förenklat delgivningsförfarande. I stället för&lt;br&gt;sådan annonsering i tidningar som skall äga rum vid kungörelsedelgivning,&lt;br&gt;föreslås det att ett meddelande anslås på begravningsplatsen och att en&lt;br&gt;skylt sätts upp vid gravplatsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande möjligheten till upplåtelse av gravrätt för alltid föreslås&lt;br&gt;bli avskaffad. Samtidigt införs det en skyldighet för upplåtaren att vid den&lt;br&gt;bestämda upplåtelsetidens utgång underrätta gravrättsinnehavaren om&lt;br&gt;förutsättningarna för ny upplåtelse. Reglerna om rätt till ny upplåtelse&lt;br&gt;behålls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de flesta fall åtar sig kyrkogårdsmyndighetema inte längre gravskötsel&lt;br&gt;annat än för en bestämd tid. Arbetsgruppen föreslår en regel om att ett&lt;br&gt;skötselåtagande inte får avse längre tid än den under vilken gravrätten är&lt;br&gt;upplåten. Dessutom föreslår arbetsgruppen att den gravrättsinnehavare&lt;br&gt;som inte själv vill svara för den nödvändiga skötseln av gravplatsen alltid&lt;br&gt;skall ha rätt att mot betalning få sådan hjälp av upplåtaren att gravplatsen&lt;br&gt;inte faller i vanvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller äldre upplåtelser och skötselåtaganden för alltid föreslår ar-&lt;br&gt;betsgruppen särskilda övergångsbestämmelser som gör det möjligt att på&lt;br&gt;det lokala planet fatta beslut om en successiv avveckling. Som villkor för&lt;br&gt;avvecklingen föreslås gälla att upplåtelsen har varat under minst 70 år och&lt;br&gt;att det har förflutit minst 50 år från den senaste gravsättningen inom&lt;br&gt;gravplatsen. Den som önskar få upplåtelsen förnyad skall ha rätt till det i&lt;br&gt;enlighet med de bestämmelser som föreslås i den nya lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag saknas det bestämmelser om rätt för upplåtaren att företa änd-&lt;br&gt;ringar på en gravplats som är upplåten med gravrätt. Arbetsgruppen&lt;br&gt;föreslår att lagstiftningen tillförs sådana bestämmelser. Förslaget innebär&lt;br&gt;att sådana ändringar får göras som är nödvändiga för att tillgodose kraven&lt;br&gt;på miljöskydd, hälsoskydd och arbetarskydd eller som i övrigt behövs för&lt;br&gt;att förhindra skada. I andra fall krävs det att gravrättsinnehavaren medger&lt;br&gt;att ändringen vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt gällande rätt får upplåtaren meddela sådana föreskrifter om&lt;br&gt;gravvårdars och andra gravanordningars utseende och beskaffenhet som är&lt;br&gt;nödvändiga för att tillgodose en god gravkultur. Arbetsgruppen föreslår att&lt;br&gt;de nya reglerna utformas så att de klarare än i dag ger uttryck åt den&lt;br&gt;grundläggande principen att det är gravrättsinnehavaren som först och&lt;br&gt;främst bestämmer om gravplatsens ordnande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagförslag i betänkandet (SOU 1987:16)&lt;br&gt;Begravningslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;1 Förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begravningslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;1 kap. Inledande bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Med begravningsplatser avses i denna lag områden eller utrymmen&lt;br&gt;som är behörigen anordnade för förvaring av avlidnas stoft eller aska,&lt;br&gt;såsom kyrkogårdar eller andra gravområden, minneslundar, kolumbarier&lt;br&gt;och urnmurar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Begravningsplatser är antingen allmänna eller enskilda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna begravningsplatser är anordnade av svenska kyrkans försam-&lt;br&gt;lingar eller samfälligheter, av kommuner eller i övrigt av det allmänna.&lt;br&gt;Andra begravningsplatser är enskilda begravningsplatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Med begravning avses i denna lag jordfästning eller annan begrav-&lt;br&gt;ningsceremoni samt gravsättning av stoft eller av aska. En begravning kan&lt;br&gt;omfatta endast gravsättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i lagen om gravsättning gäller också nedgrävning eller&lt;br&gt;utströende av aska i minneslund och utströende av aska på annan plats än&lt;br&gt;begravningsplats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Med gravrätt avses den rätt som uppkommer när en bestämd&lt;br&gt;gravplats på en allmän begravningsplats upplåts till någon for gravsättning.&lt;br&gt;En gravplats kan bestå av en eller flera gravar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2 kap. Allmänna begravningsplatser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Grundläggande bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Det åligger svenska kyrkans församlingar att anordna och hålla&lt;br&gt;allmänna begravningsplatser med ett tillräckligt antal gravplatser och&lt;br&gt;andra gravanläggningar av allmänt förekommande slag. Skyldigheten gäl-&lt;br&gt;ler dock inte de icke-territoriella församlingarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får för särskilt fall besluta att en kommun i stället for en eller&lt;br&gt;flera församlingar skall anordna och hålla allmän begravningsplats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om anläggning, utvidgning eller väsentlig ändring av&lt;br&gt;allmänna begravningsplatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Innan en allmän begravningsplats tas i bruk skall svenska kyrkan och&lt;br&gt;andra trossamfund, som är verksamma på orten, beredas tillfälle att inviga&lt;br&gt;begravningsplatsen eller delar av den. Detsamma gäller när begravnings-&lt;br&gt;platsen har utvidgats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § En allmän begravningsplats får inte besväras av panträtt, nyttjande-&lt;br&gt;rätt, servitut eller andra rättigheter. Om det inte medför någon olägenhet,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;134&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;får den dock besväras av sådan rättighet som kan upplåtas enligt lednings-&lt;br&gt;rättslagen (1973:1 144).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En allmän begravningsplats får inte utmätas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvaltning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § De allmänna begravningsplatserna skall hållas i ordnat och värdigt&lt;br&gt;skick. Den helgd som tillkommer de dödas vilorum skall alltid iakttas.&lt;br&gt;Kulturminnesvårdens intressen skall särskilt beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § På en allmän begravningsplats skall gravplats beredas dem som vid&lt;br&gt;dödsfallet var kyrkobokförda på orten eller har nära anknytning till den.&lt;br&gt;Om tillgången på gravplatsmark medger det, får även andra beredas&lt;br&gt;gravplats där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Rätten till gravsättning på de allmänna begravningsplatserna skall&lt;br&gt;inte vara beroende av att den avlidne tillhörde något trossamfund eller ett&lt;br&gt;visst trossamfund. Den skall inte heller vara beroende av att jordfästning&lt;br&gt;eller annan begravningsceremoni har ägt rum eller har förrättats i någon&lt;br&gt;viss ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § En grav på en allmän begravningsplats får öppnas endast genom&lt;br&gt;kyrkogårdsmyndighetens försorg. Den får inte öppnas på ett sådant sätt att&lt;br&gt;man vid grävningen eller gravsättningen skadar stoft eller aska som har&lt;br&gt;gravsatts inom gravplatsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får meddela sådana föreskrifter om gravöppning och grav-&lt;br&gt;sättning som behövs av hänsyn till hälsoskyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Stoft och aska som har gravsatts på en allmän begravningsplats får&lt;br&gt;inte tas upp eller på annat sätt rubbas. Om det finns särskilda skäl till det,&lt;br&gt;får dock kyrkogårdsmyndigheten besluta om en sådan åtgärd vad gäller ett&lt;br&gt;stoft eller en aska, som åter skall gravsättas inom gravplatsen. Kyrkogårds-&lt;br&gt;myndigheten får också ge tillstånd till en sådan åtgärd i det fall när stoftet&lt;br&gt;eller askan skall flyttas till en annan gravplats, om det finns synnerliga skäl&lt;br&gt;till det och det är klarlagt var gravsättning åter skall ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av föreskrifterna i första stycket får kyrkogårdsmyndighe-&lt;br&gt;ten ta ut aska som har gravsatts i ett utrymme i ett kolumbarium eller en&lt;br&gt;urnmur för vilket gravrätten har upphört. Askan skall i sådant fall grävas&lt;br&gt;ned inom begravningsplatsen eller inom en närbelägen allmän begravnings-&lt;br&gt;plats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan kyrkogårdsmyndigheten beslutar att ett stoft skall tas upp eller på&lt;br&gt;annat sätt rubbas skall miljö och hälsoskyddsnämnden höras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § För varje allmän begravningsplats skall det upprättas en gravkarta&lt;br&gt;och föras gravbok eller gravregister enligt de föreskrifter som meddelas av&lt;br&gt;regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lokala föreskrifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § För de allmänna begravningsplatserna skall det finnas reglementen&lt;br&gt;som innehåller föreskrifter om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. förutsättningarna för gravsättning på begravningsplatsen och villko-&lt;br&gt;ren för upplåtelse av gravrätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. gravvårdar och andra anordningar på gravplatserna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. vad kyrkogårdsmyndigheten i övrigt skall iaktta i förhållande till Prop. 1990/91:10&lt;br&gt;gravrättsinnehavarna och vid kontakterna med allmänheten. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns en minneslund, skall reglementet också innehålla föreskrif-&lt;br&gt;ter om nedgrävning och utströende av aska i minneslunden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Regeringen får meddela de föreskrifter om ordningen inom de&lt;br&gt;allmänna begravningsplatserna som behövs med hänsyn till dessa områ-&lt;br&gt;dens särskilda karaktär. Regeringen får överlåta åt den som innehar en&lt;br&gt;allmän begravningsplats att meddela lokala ordningsföreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lokala ordningsföreskrifter för en allmän begravningsplats får inte angå&lt;br&gt;förhållanden som med stöd av allmänna ordningsstadgan (1956:617) är&lt;br&gt;reglerade i lokal ordningsstadga eller som annars är eller enligt föreskrift i&lt;br&gt;författning kan regleras i annan ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom lokala ordningsföreskrifter får inte läggas onödigt tvång på&lt;br&gt;allmänheten eller annars göras obefogad inskränkning i den enskildes&lt;br&gt;frihet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Ett beslut att anta, ändra eller upphäva lokala ordningsföreskrifter&lt;br&gt;skall underställas länsstyrelsens prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När länsstyrelsen har fastställt ett sådant beslut skall länsstyrelsen på&lt;br&gt;bekostnad av den som innehar begravningsplatsen genast införa fastställel-&lt;br&gt;sebeslutet och föreskrifterna i länets författningssamling. Den som innehar&lt;br&gt;begravningsplatsen skall ombesörja att kungörelse om fastställelsen anslås&lt;br&gt;och införs i ortstidning samt att föreskrifterna finns att tillgå för allmänhe-&lt;br&gt;ten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överlåtelse och nedläggning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § En allmän begravningsplats får inte överlåtas eller användas för&lt;br&gt;annat ändamål utan länsstyrelsens tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begravningsplatsen får inte heller helt eller delvis läggas ned utan att&lt;br&gt;länsstyrelsen har medgett det. Länsstyrelsen får därvid föreskriva villkor&lt;br&gt;för nedläggningen och för områdets framtida användning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3 kap. Enskilda begravningsplatser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Länsstyrelsen prövar om och på vilka villkor en enskild begravning-&lt;br&gt;splats får anordnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd att anordna en enskild begravningsplats får meddelas endast&lt;br&gt;för ett trossamfund som är verksamt här i landet och som har en sådan&lt;br&gt;anslutning och ställning i övrigt att det måste antas att begravningsplatsen&lt;br&gt;kan vårdas och behållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Bestämmelserna i 2 kap. 2, 4, 5, 8 och 14 §§ gäller även för enskilda&lt;br&gt;begravningsplatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Rätten till en gravplats som har upplåtits på en enskild begravning-&lt;br&gt;splats får inte pantsättas eller utmätas. Detsamma gäller gravvårdar och&lt;br&gt;andra gravanordningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Stoft och aska som har gravsatts på en enskild begravningsplats får&lt;br&gt;inte tas upp eller på annat sätt rubbas. Om det finns särskilda skäl till det&lt;br&gt;får dock länsstyrelsen besluta om en sådan åtgärd vad gäller ett stoft eller&lt;br&gt;en aska, som åter skall gravsättas inom gravplatsen. Länsstyrelsen får också&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ge tillstånd till en sådan åtgärd i det fall när stoftet eller askan skall flyttas &amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91: 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till en annan gravplats, om det finns synnerliga skäl till det och det är &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;klarlagt var gravsättning åter skall ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan länsstyrelsen beslutar om upptagning av stoft och aska skall den&lt;br&gt;som innehar begravningsplatsen höras. Om upptagningen gäller ett stoft&lt;br&gt;skall även miljö och hälsoskyddsnämnden höras.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4 kap. Krematorier&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Ett krematorium får inte anordnas av någon annan än den som&lt;br&gt;innehar en allmän begravningsplats eller av en kyrklig samfällighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Ett krematorium får inte intecknas eller utmätas eller utan länssty-&lt;br&gt;relsens tillstånd överlåtas eller användas för annat ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Ett krematorium skall underhållas och skötas med iakttagande av de&lt;br&gt;bestämmelser om miljö, hälso- och arbetarskydd som finns i annan lagstift-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådana delar av kremationsaskan som inte lämpligen kan tillföras askur-&lt;br&gt;nan, skall omhändertas av krematoriemyndigheten på ett sätt som är&lt;br&gt;förenligt med pietetens krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § För varje krematorium skall det finnas ett reglemente med föreskrif-&lt;br&gt;ter om ordningen inom krematoriet och om förfarandet med aska efter&lt;br&gt;kremering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid krematorierna skall det föras kremationsjournaler enligt föreskrifter&lt;br&gt;som meddelas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-&lt;br&gt;dela föreskrifter om uppförande, rivning eller annan väsentlig ändring av&lt;br&gt;krematorier samt om kremering och förfarandet med aska efter kremering.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5 kap. Dödsfallsanmälan m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Anmälan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § När någon har avlidit här i landet skall dödsfallet skyndsamt anmälas&lt;br&gt;till pastorsämbetet i den församling där den avlidne senast var kyrkobok-&lt;br&gt;förd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte är känt var den avlidne senast var kyrkobokförd eller om&lt;br&gt;den avlidne inte har varit kyrkobokförd här i landet, skall anmälan göras&lt;br&gt;till pastorsämbetet i den församling där dödsfallet inträffade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Om den avlidne vid dödsfallet vårdades på en sjukvårdsinrättning&lt;br&gt;eller i anslutning till dödsfallet har förts till en sådan inrättning, skall denna&lt;br&gt;anmäla dödsfallet till pastorsämbetet. I annat fall skall anmälan göras av&lt;br&gt;den efterlevande maken eller annan anhörig, som vid dödsfallet samman-&lt;br&gt;bodde med den avlidne eller av annan anledning finns på platsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte finns någon som sålunda är skyldig att anmäla dödsfallet&lt;br&gt;anmäls det av hyresvärd eller den som annars är närmast till det eller av&lt;br&gt;polismyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § När stoftet eller askan efter en person som har avlidit utomlands har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förts in i landet, skall den som ordnar begravningen snarast underrätta &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;137&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;pastorsämbetet i den forsamling där den avlidne senast var kyrkobokförd.&lt;br&gt;I de fall som avses i 1 § andra stycket skall underrättelsen lämnas till&lt;br&gt;pastorsämbetet i den församling där stoftet eller askan skall gravsättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dödsbevis och intyg om dödsorsak&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Vid ett dödsfall här i landet skall ett bevis om dödsfallet (dödsbevis)&lt;br&gt;och ett intyg om dödsorsaken utfärdas av en läkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beviset och intyget får inte utfärdas av en läkare som är make, barn,&lt;br&gt;förälder, syskon eller på annat sätt närstående till den avlidne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Dödsbeviset och intyget om dödsorsaken skall utan dröjsmål lämnas&lt;br&gt;till det pastorsämbete som anges i 1 §. Om dödsfallet enligt 2 § första&lt;br&gt;stycket skall anmälas av en sjukvårdsinrättning, skall denna lämna beviset&lt;br&gt;och intyget till pastorsämbetet. I annat fall skall beviset och intyget lämnas&lt;br&gt;av den läkare som utfärdar handlingarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns anledning att anta att döden har orsakats av någon annan&lt;br&gt;person eller det i övrigt finns skäl för en fullständigare undersökning av den&lt;br&gt;döda kroppen skall dödsbeviset med uppgift om detta i stället lämnas till&lt;br&gt;polismyndigheten i den ort där dödsfallet har inträffat. Samtidigt skall&lt;br&gt;pastorsämbetet underrättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i andra stycket skall polismyndigheten införskaffa intyg&lt;br&gt;om dödsorsaken och tillställa pastorsämbetet dödsbeviset och intyget&lt;br&gt;tillsammans med beslut om tillstånd till gravsättning eller kremering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-&lt;br&gt;dela ytterligare föreskrifter om dödsbevis och intyg om dödsorsak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd i särskilda fall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § När stoftet av en person som har avlidit utomlands har förts in i&lt;br&gt;landet, skall den som ordnar begravningen begära tillstånd till gravsättning&lt;br&gt;eller kremering hos polismyndigheten på den ort där gravsättningen eller&lt;br&gt;kremeringen skall ske.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6 kap. Begravning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ordnande av begravningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Begravningen ordnas av den som den avlidne har utsett eller av&lt;br&gt;någon av den avlidnes anhöriga eller närstående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte finns någon som ordnar begravningen, skall den ordnas av&lt;br&gt;den kommun inom vilken den avlidne senast var kyrkobokförd eller, om&lt;br&gt;den avlidne inte har varit kyrkobokförd här i landet, av den kommun där&lt;br&gt;dödsfallet inträffade eller där gravsättningen skall ske. För kostnaderna har&lt;br&gt;kommunen rätt till ersättning av dödsboet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Den som ordnar begravningen skall i möjligaste mån iaktta den&lt;br&gt;avlidnes önskemål i de frågor som rör begravningen. Det skall beaktas om&lt;br&gt;den avlidnes önskan kan anses framgå av hans eller hennes uppfattning i&lt;br&gt;tros-och livsåskådningsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Om de efterlevande inte kan enas om vem som skall ordna begrav-&lt;br&gt;ningen eller i fråga om kremering och gravsättning, skall kyrkogårdsmyn-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;138&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;digheten på den ort där den avlidne senast var kyrkobokförd på begäran&lt;br&gt;medla mellan parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om parterna enas, skall myndigheten fastställa deras överenskommelse.&lt;br&gt;Om enighet inte kan uppnås, skall myndigheten i stället med eget yttrande&lt;br&gt;hänskjuta frågan till länsstyrelsen för prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövningen av vem som skall ordna begravningen, skall särskilt&lt;br&gt;beaktas parternas personliga förhållande till den avlidne såsom samman-&lt;br&gt;levnad, släktskap eller annan nära anknytning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kremering och gravsättning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Om stoftet efter en avliden skall kremeras, skall det ske i ett krema-&lt;br&gt;torium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Gravsättning av stoft eller aska får ske endast på en allmän eller&lt;br&gt;enskild begravningsplats. Regeringen får dock meddela föreskrifter om att&lt;br&gt;aska får strös ut på annan plats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid gravsättningen får inte förekomma något som strider mot förrätt-&lt;br&gt;ningens helgd och allvarliga innebörd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Gravsättning av stoft eller kremering får äga rum först sedan ett av&lt;br&gt;pastorsämbetet utfärdat intyg för gravsättning eller kremering har lämnats&lt;br&gt;till den som förvaltar begravningsplatsen eller, vid kremering, till krema-&lt;br&gt;toriemyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela&lt;br&gt;ytterligare föreskrifter om intyg eller tillstånd till gravsättning eller krem-&lt;br&gt;ering. Regeringen får också meddela föreskrifter om att gravsättning eller&lt;br&gt;kremering i vissa fall får ske även utan sådant intyg som avses i första&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Gravsättning av stoft eller aska eller kremering får inte ske om det är&lt;br&gt;känt att det föreligger tvist mellan den avlidnes efterlevande i frågor som&lt;br&gt;rör gravsättningen eller kremeringen eller om det annars finns något hinder&lt;br&gt;för åtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Gravsättning av stoft eller kremering skall ske snarast möjligt och&lt;br&gt;senast två månader efter dödsfallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kyrkogårdsmyndigheten på den ort där den avlidne senast var kyrko-&lt;br&gt;bokförd får dock medge anstånd med gravsättningen eller kremeringen om&lt;br&gt;det finns särskilda skäl till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om gravsättningen eller kremeringen inte har skett inom föreskriven tid,&lt;br&gt;skall myndigheten undersöka anledningen till dröjsmålet och, om det&lt;br&gt;behövs, underrätta den kommun som anges i 1 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Askan efter avliden som har kremerats här i landet skall gravsättas&lt;br&gt;inom ett år från kremeringen. Den myndighet som förvarar askan får dock&lt;br&gt;medge anstånd med gravsättningen om det finns särskilda skäl till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avvaktan på gravsättningen skall askan förvaras i ett krematorium. Om&lt;br&gt;platsen för gravsättningen är bestämd, får askan i stället förvaras av&lt;br&gt;kyrkogårdsmyndigheten på den ort där gravsättningen skall ske. Askan&lt;br&gt;skall då förvaras i en kyrka eller i ett lämpligt utrymme på den allmänna&lt;br&gt;begravningsplatsen. Askan skall alltid förvaras på ett betryggande och&lt;br&gt;värdigt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om askan inte har gravsatts inom den föreskrivna tiden, skall den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;myndighet som förvarar askan låta gravsätta den. Dessförinnan skall den Prop. 1990/91: 10&lt;br&gt;som ordnar begravningen beredas tillfälle att själv ombesörja gravsätt- Bilaga 2&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Aska som efter kremering har förts in i landet skall i avvaktan på&lt;br&gt;gravsättningen överlämnas för förvaring i enlighet med föreskrifterna i 9 §&lt;br&gt;andra stycket. Askan skall gravsättas inom ett år från det den fördes in i&lt;br&gt;landet, om inte den myndighet som förvarar askan medger anstånd med&lt;br&gt;gravsättningen av särskilda skäl. Om askan inte har gravsatts inom den&lt;br&gt;föreskrivna tiden, gäller föreskrifterna i 9 § tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7 kap. Gravrätt&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Allmänna bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Gravrätt får utövas endast av den som i gravboken eller gravregistret&lt;br&gt;är antecknad som innehavare av gravrätten. När gravrättsinnehavaren har&lt;br&gt;avlidit, får dock den som ordnar begravningen utöva de befogenheter som&lt;br&gt;har samband med gravsättningen av den avlidne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Gravrättsinnehavaren har rätt att bestämma vilka som skall gravsät-&lt;br&gt;tas inom gravplatsen, att förse gravplatsen med gravvård eller annan&lt;br&gt;gravanordning och att i övrigt råda över gravplatsen, om inte annat följer&lt;br&gt;av bestämmelserna i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gravrättsinnehavaren är skyldig att hålla gravplatsen i ordnat och vär-&lt;br&gt;digt skick.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Gravrätten får inte överlåtas utan upplåtarens samtycke. Den får&lt;br&gt;återlämnas till upplåtaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gravrätten får inte överlåtas eller återlämnas mot betalning. Den får&lt;br&gt;inte heller pantsättas eller utmätas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Upplåtaren får göra ändringar på en gravplats endast om gravrättsin-&lt;br&gt;nehavaren medger det. En ändring som är nödvändig för att tillgodose&lt;br&gt;kraven på miljöskydd, hälsoskydd och arbetarskydd får dock genomföras&lt;br&gt;även om gravrättsinnehavaren motsätter sig ändringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till förekommande av skada har upplåtaren rätt att genast vidta nöd-&lt;br&gt;vändiga åtgärder på gravplatsen. Gravrättsinnehavaren skall snarast där-&lt;br&gt;efter underrättas om åtgärderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upplåtelse av gravrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Gravrätt får inte upplåtas till flera personer. Den får upplåtas till en&lt;br&gt;juridisk person endast om det finns särskilda skäl till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Upplåtelse av gravrätt sker för viss tid, minst femton och högst&lt;br&gt;femtio år. Om någon upplåtelsetid inte har bestämts, anses upplåtelsen ha&lt;br&gt;skett för tjugofem år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Om avgift skall betalas för gravrätten, skall det ske vid upplåtelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Till bevis om upplåtelse av gravrätt skall upplåtaren utfärda ett&lt;br&gt;gravbrev. Närmare föreskrifter om gravbrev meddelas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § När upplåtelsetiden för gravrätten går ut har gravrättsinnehavaren Prop. 1990/91: 10&lt;br&gt;rätt till en ny upplåtelse om gravplatsen är väl vårdad och upplåtelsen inte Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medför något synnerligt men för begravningsplatsens ändamålsenliga ord-&lt;br&gt;nande och skötsel. Detta gäller endast om gravrättsinnehavaren dessförin-&lt;br&gt;nan har anmält att han vill få upplåtelsen förnyad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I god tid innan upplåtelsetiden går ut skall upplåtaren underrätta grav-&lt;br&gt;rättsinnehavaren om förutsättningarna för en ny upplåtelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergång av gravrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Upplåtaren skall pröva fråga om överlåtelse av gravrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medgivande till en överlåtelse får inte lämnas om gravrätten skall övergå&lt;br&gt;till flera personer eller till någon annan än en närstående till överlåtaren&lt;br&gt;eller någon som genom släktskap eller på annat sätt har nära anknytning till&lt;br&gt;dem som är gravsatta inom gravplatsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § När gravrättsinnehavaren avlider övergår gravrätten enligt vad som&lt;br&gt;har bestämts vid upplåtelsen eller genom ett senare skriftligt förordnande.&lt;br&gt;Detta gäller dock inte om gravrätten därmed skulle övergå till flera eller till&lt;br&gt;en juridisk person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra fall bestämmer den avlidnes make och arvingar vem av dem som&lt;br&gt;skall överta gravrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Det åligger den avlidne gravrättsinnehavarens dödsbo att till upp-&lt;br&gt;låtaren anmäla till vem gravrätten har övergått.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Om dödsboet inte inom sex månader efter dödsfallet har anmält ny&lt;br&gt;gravrättsinnehavare, skall upplåtaren förelägga dödsboet att inom viss tid&lt;br&gt;ange vem som är ny gravrättsinnehavare. Om föreläggandet inte följs,&lt;br&gt;beslutar upplåtaren till vem gravrätten skall övergå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte av 11 § första stycket följer till vem gravrätten skall övergå,&lt;br&gt;skall företräde som regel ges åt efterlevande make och i övrigt åt den som är&lt;br&gt;närmast till arv enligt reglerna om arvsrätt. Därvid skall dock beaktas att&lt;br&gt;barn har företräde framför barnbarn, föräldrar före syskon och syskon före&lt;br&gt;syskonbarn. Gravrätten får inte överföras till någon som inte är villig att&lt;br&gt;överta den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Om gravrätten inte övergår till någon ny innehavare enligt 11 eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §, får upplåtaren på begäran förordna att den skall övergå till någon&lt;br&gt;närstående till den avlidne eller till någon annan som enligt 10 § andra&lt;br&gt;stycket hade kunnat överta den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Om det inte finns någon som gravrätten kan övergå till, skall den&lt;br&gt;anses återlämnad till upplåtaren med skyldighet för denne att bibehålla&lt;br&gt;gravplatsen till förmån för den som senast har gravsatts där under minst&lt;br&gt;femton år från gravsättningen. Gravvård eller annan gravanordning behö-&lt;br&gt;ver dock ej bibehållas om inte kostnaderna för skötsel av gravplatsen&lt;br&gt;betalas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gravsättning inom gravplatsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Upplåtaren får vägra gravsättning inom gravplatsen om gravsätt-&lt;br&gt;ningen skulle strida mot föreskrifterna i 2 kap. 8 § eller om det är uppen-&lt;br&gt;bart att den inte överensstämmer med tidigare gravrättsinnehavares öns-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan. Upplåtaren får också vägra gravsättning om den står i strid med den Prop. 1990/91: 10&lt;br&gt;rätt som kan tillkomma någon annan eller med pietetens krav. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Om gravrättsinnehavaren vägrar någon som av honom eller av&lt;br&gt;tidigare gravrättsinnehavare har medgetts rätt till gravsättning inom grav-&lt;br&gt;platsen att bli gravsatt där, får upplåtaren bestämma om gravsättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gravvårdar och andra gravanordningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Gravplatsen får förses med gravvård om det inte strider mot vad&lt;br&gt;som är avsett att gälla för den del av begravningsplatsen där gravplatsen är&lt;br&gt;belägen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gravrättsinnehavaren bestämmer gravvårdens utseende och beskaffen-&lt;br&gt;het. Han är dock skyldig att följa vad upplåtaren föreskriver. Gravrättsin-&lt;br&gt;nehavarens bestämmanderätt får inte begränsas mer än vad som är nöd-&lt;br&gt;vändigt för att tillgodose en god gravkultur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Innan en gravvård sätts upp skall upplåtaren pröva om den är sådan&lt;br&gt;att den kan tillåtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Sedan en gravvård har blivit uppsatt får den inte föras bort utan&lt;br&gt;medgivande av upplåtaren. Medgivande skall lämnas om det inte finns risk&lt;br&gt;för att man förfar med gravvården på ett ovärdigt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § En gravvård får inte pantsättas eller utmätas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § Föreskrifterna i 18-21 §§ gäller även andra gravanordningar än&lt;br&gt;gravvårdar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om gravplatsens utsmyckning och ordnande i övrigt gäller före-&lt;br&gt;skrifterna i 18 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gr av sköt sel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § Om gravrättsinnehavaren inte själv vill svara för den nödvändiga&lt;br&gt;skötseln av gravplatsen, skall upplåtaren på begäran tillhandahålla sådan&lt;br&gt;skötsel som krävs för att gravplatsen inte skall falla i vanvård. För kostna-&lt;br&gt;derna har upplåtaren rätt till ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 § Ett åtagande om gravskötsel får inte avse längre tid än den under&lt;br&gt;vilken gravrätten är upplåten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 § Sådana medel som gravrättsinnehavaren har betalat in till upplåta-&lt;br&gt;ren för gravskötsel och som inte har förbrukats när upplåtelsetiden för&lt;br&gt;gravrätten går ut eller när gravrätten dessförinnan återlämnas, tillfaller&lt;br&gt;upplåtaren om inte annat har avtalats. Om upplåtelsen förnyas enligt 9 §&lt;br&gt;eller gravplatsen bibehålls enligt 15 § skall vad som kan kvarstå av tidigare&lt;br&gt;inbetalade medel användas för den fortsatta gravskötseln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gravrättens upphörande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 § Gravrätten upphör när upplåtelsetiden går ut eller när gravrätten&lt;br&gt;dessförinnan återlämnas till upplåtaren eller när den förverkas eller förkla-&lt;br&gt;ras ha upphört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 § Upplåtaren får förklara gravrätten förverkad om gravplatsen är&lt;br&gt;uppenbart vanvårdad och gravrättsinnehavaren inte avhjälper vanvården&lt;br&gt;inom ett år efter det att han har delgetts föreläggande att sätta gravplatsen&lt;br&gt;i stånd. Föreläggandet skall innehålla upplysning om att förverkande kan&lt;br&gt;ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förverkande får inte ske om det är en myndighet som svarar for&lt;br&gt;gravplatsens vård och underhåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 § Om en allmän begravningsplats helt eller delvis läggs ned, får&lt;br&gt;länsstyrelsen förordna att de gravrätter som berörs av nedläggningen skall&lt;br&gt;överflyttas till andra platser. Om detta inte är möjligt, eller om en gravrätts&lt;br&gt;bibehållande inte begärs av någon rättsinnehavare, får länsstyrelsen i&lt;br&gt;stället förordna att rätten skall upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller om det skulle medföra synnerligt men för begravnings-&lt;br&gt;platsens ändamålsenliga ordnande och skötsel att behålla gravrätten oför-&lt;br&gt;ändrad på platsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 § När gravrätten har upphört, skall gravrättsinnehavaren ombesörja&lt;br&gt;att gravvården och annan gravanordning tas bort från gravplatsen. Därvid&lt;br&gt;gäller föreskrifterna i 20 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 § Det som inte är bortfört från gravplatsen inom sex månader efter&lt;br&gt;gravrättens upphörande tillfaller upplåtaren. Om det har uppstått tvist om&lt;br&gt;bortförandet, räknas tiden från tvistens slutliga avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om gravanordningen är av konstnärligt eller kulturhistoriskt värde eller&lt;br&gt;av annat skäl bör bevaras for framtiden, skall upplåtaren om möjligt lämna&lt;br&gt;kvar den på gravplatsen. Om den förs bort därifrån skall den åter ställas&lt;br&gt;upp inom begravningsplatsen eller på någon annan lämplig och därtill&lt;br&gt;avsedd plats.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8 kap. Särskilda bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Om någon skall gravsättas inom en bestämd gravplats på en allmän&lt;br&gt;begavningsplats men inte efterlämnar någon närstående till vilken grav-&lt;br&gt;platsen kan upplåtas med gravrätt, skall gravplatsen förbehållas den av-&lt;br&gt;lidne under minst femton år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om gravvård eller annan gravanordning gäller föreskrifterna i 7&lt;br&gt;kap. 18-21, 29 och 30 §§ i tillämpliga delar. Som villkor för en sådan&lt;br&gt;anordning får innehavaren av begravningsplatsen dock föreskriva att av-&lt;br&gt;gift för gravplatsen och kostnaderna för dess skötsel betalas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Delgivning i ärenden enligt denna lag sker enligt föreskrifterna i&lt;br&gt;delgivningslagen (1970:428).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en gravrättsinnehavare inte är känd eller den som söks för del-&lt;br&gt;givning saknar känt hemvist och det inte kan klarläggas var han uppehåller&lt;br&gt;sig skall föreskrifterna i 17 § delgivningslagen dock inte tillämpas när&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. kyrkogårdsmyndigheten inhämtar medgivande till eller underrättar&lt;br&gt;gravrättsinnehavaren om ändringar eller andra åtgärder på en gravplats&lt;br&gt;enligt 7 kap. 4 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. underrättar gravrättsinnehavaren om förutsättningarna för ny upplå-&lt;br&gt;telse av gravrätt enligt 7 kap. 9 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. förelägger gravrättsinnehavaren att sätta gravplatsen i stånd enligt 7&lt;br&gt;kap. 27 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;143&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall som avses i andra stycket sker delgivning genom att den &amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91: 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;handling som skall delges hålls tillgänglig hos myndigheten och genom att &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ett meddelande härom och om handlingens huvudsakliga innehåll anslås&lt;br&gt;på lämpligt sätt inom begravningsplatsen. Dessutom skall en skylt med&lt;br&gt;uppmaning att ta kontakt med myndigheten sättas upp vid gravplatsen.&lt;br&gt;Delgivningen skall anses ha skett ett år efter det att detta har blivit fullgjort&lt;br&gt;eller den tidigare dag när den som söks for delgivning har fått del av&lt;br&gt;handlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-&lt;br&gt;dela föreskrifter om transport av stoft och aska till eller från Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Om riket är i krig får stoftet efter en person, vars död har orsakats av&lt;br&gt;en krigsåtgärd eller en smittsam sjukdom, gravsättas eller kremeras utan&lt;br&gt;iakttagande av bestämmelserna i denna lag eller med stöd därav med-&lt;br&gt;delade föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9 kap. Ansvar och överklagande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Böter och viten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Den som uppsåtligen bryter mot föreskrifterna i 6 kap. 4 § och 5 §&lt;br&gt;första stycket eller mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 6 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § första stycket skall dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Den som uppsåtligen bryter mot en ordningsföreskrift som har&lt;br&gt;meddelats med stöd av 2 kap. 12 § skall dömas till böter, högst ettusen&lt;br&gt;kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Om den som innehar en allmän eller enskild begravningsplats eller&lt;br&gt;ett krematorium inte fullgör sina åligganden enligt denna lag eller enligt&lt;br&gt;föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, får länsstyrelsen vid vite&lt;br&gt;förelägga innehavaren att fullgöra åliggandena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Den som underlåter att överlämna aska för förvaring i enlighet med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap. 10 §, får av länsstyrelsen vid vite föreläggas att fullgöra sin skyldig-&lt;br&gt;het.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Om en gravrättsinnehavare har försett sin gravplats med en gravvård&lt;br&gt;eller annan anordning i strid med vad upplåtaren har föreskrivit, får&lt;br&gt;länsstyrelsen, om det finns skäl till det, vid vite förelägga gravrättsinneha-&lt;br&gt;varen att ta bort anordningen. Ett sådant föreläggande får meddelas även i&lt;br&gt;andra fall om det finns synnerliga skäl till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om gravrättsinnehavaren inte följer vitesföreläggandet, får tingsrätten&lt;br&gt;meddela handräckning för anordningens borttagande. I fråga om sådan&lt;br&gt;handräckning finns bestämmelser i 17 § handräckningslagen (1981:847).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Kyrkogårdsmyndighetens beslut får överklagas hos länsstyrelsen om&lt;br&gt;beslutet gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. rätten till gravplats enligt 2 kap. 6 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. upptagning av gravsatt stoft eller aska enligt 2 kap. 9 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. hinder för gravsättning enligt 6 kap. 7 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;144&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. anstånd enligt 6 kap. 8 § andra stycket, 9 § första stycket eller 10 §&lt;br&gt;samt gravsättning enligt 6 kap. 9 § tredje stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. ändring på en gravplats enligt 7 kap. 4 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. ny upplåtelse av gravrätt enligt 7 kap. 9 § första stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. överlåtelse eller övergång av gravrätt enligt 7 kap. 10, 13 eller 14 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. gravsättning enligt 7 kap. 16 eller 17 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. gravvård eller annan gravanordning enligt 7 kap. 19, 20 eller 29 § eller&lt;br&gt;ordnandet av gravplatsen i övrigt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. skötsel av gravplats enligt 7 kap. 23 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. förverkande av gravrätt enligt 7 kap. 27 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller om en krematoriemyndighet har beslutat i fråga om&lt;br&gt;hinder för kremering enligt 6 kap. 7 § eller i fråga om anstånd eller&lt;br&gt;gravsättning enligt 6 kap. 9 § första och tredje stycket eller 10 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens beslut i en överklagad fråga enligt 2-3 får inte överklagas.&lt;br&gt;Länsstyrelsens beslut i övrigt i sådana ärenden får överklagas hos kammar-&lt;br&gt;rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens beslut enligt 1 och 4-11 får överklagas hos kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Länsstyrelsens beslut vid prövning av tvist som avses i 6 kap. 3 § får&lt;br&gt;inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens beslut i fråga om anordnande av en enskild begravnings-&lt;br&gt;plats enligt 3 kap. 1 § får överklagas hos kammarkollegiet. Kammarkolle-&lt;br&gt;giets beslut i en överklagad fråga får inte överklagas. Kollegiets beslut i&lt;br&gt;övrigt i sådana ärenden får överklagas hos regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens beslut om överflyttning eller upphörande av en gravrätt&lt;br&gt;enligt 7 kap. 28 § eller i fråga om vite enligt 9 kap. 4 eller 5 § får överklagas&lt;br&gt;hos kammarrätten. Detsamma gäller länsstyrelsens beslut att förelägga vite&lt;br&gt;enligt 9 kap. 3 §, om föreläggandet riktar sig mot innehavaren av en&lt;br&gt;enskild begravningsplats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens beslut i andra ärenden enligt denna lag får överklagas hos&lt;br&gt;regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;övergångsbestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990 då lagen (1957: 585) om&lt;br&gt;jordfästning m.m. och lagen (1963: 537) om gravrätt m.m. skall upphöra&lt;br&gt;att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om regeringen före den nya lagens ikraftträdande har gett tillstånd till&lt;br&gt;framtida gravsättning inom en enskild begravningsplats, gäller tillståndet&lt;br&gt;fortfarande. Efter lagens ikraftträdande prövar länsstyrelsen om och på&lt;br&gt;vilka villkor som ytterligare gravsättning får ske inom begravningsplatsen.&lt;br&gt;I fråga om överklagande av länsstyrelsens beslut, gäller föreskrifterna i 9&lt;br&gt;kap. 7 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Om det finns flera innehavare av en gravrätt när den nya lagen träder&lt;br&gt;i kraft, får upplåtaren förelägga dem att inom viss tid anmäla vem av dem&lt;br&gt;som skall inneha gravrätten i fortsättningen. Om föreläggandet inte följs&lt;br&gt;eller om de inte kan enas i frågan, bestämmer upplåtaren vem av dem som&lt;br&gt;skall inneha gravrätten. Därvid tillämpas föreskrifterna i 7 kap. 13 § andra&lt;br&gt;stycket, 14 och 15 §§ samt 9 kap. 6 § första stycket 7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inte alla gravrättsinnehavarna är kända eller någon av dem saknar&lt;br&gt;känt hemvist och det inte kan klarläggas var han uppehåller sig, skall&lt;br&gt;samtliga rättsinnehavare, på det sätt som anges i 8 kap. 2 § tredje stycket,&lt;br&gt;delges ett föreläggande att inom viss tid från delgivning anmäla anspråk på&lt;br&gt;gravrätten. En underrättelse om föreläggandet skall dessutom sändas till&lt;br&gt;någon eller några av de rättsinnehavare som kan nås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den gravrättsinnehavare som efter delgivning enligt andra stycket un-&lt;br&gt;derlåter att anmäla sitt anspråk inom den föreskrivna tiden, förlorar sin&lt;br&gt;rätt. Om det inte är någon som har anmält anspråk på gravrätten, skall&lt;br&gt;denna anses vilande för den återstående upplåtelsetiden med rätt dock för&lt;br&gt;upplåtaren att förordna om övergång av gravrätten enligt 7 kap. 14 §. Om&lt;br&gt;flera rättsinnehavare har anmält anspråk på gravrätten, skall föreskrifterna&lt;br&gt;i första stycket tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Om en avliden gravrättsinnehavare endast har en andel i gravrätten,&lt;br&gt;gäller föreskrifterna i 7 kap. 12 och 13 §§ den andelen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Om det efter den nya lagens ikraftträdande finns flera innehavare av&lt;br&gt;en gravrätt och de inte kan enas i fråga om gravsättning, skall föreskrifterna&lt;br&gt;i 9 § lagen om gravrätt m.m. tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Om ett föreläggande att sätta en gravplats i stånd har utfärdats enligt&lt;br&gt;10 § andra stycket lagen om gravrätt m.m., får gravrätten förverkas efter&lt;br&gt;den nya lagens ikraftträdande utan hinder av att föreskrifterna i 8 kap. 2 §&lt;br&gt;tredje stycket inte har iakttagits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. En gravrätt som enligt äldre bestämmelser har upplåtits för alltid får&lt;br&gt;återtas av upplåtaren om upplåtelsen skedde för minst 70 år sedan och det&lt;br&gt;dessutom har förflutit minst 50 år sedan någon senast gravsattes inom&lt;br&gt;gravplatsen. Vid beräkning av den sistnämnda tiden skall bortses från&lt;br&gt;gravsättningar efter den nya lagens ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid återtagandet upphör gravrätten. Den senaste gravrättsinnehavaren&lt;br&gt;har därvid rätt till en ny upplåtelse för viss tid under de förutsättningar&lt;br&gt;som anges i 7 kap. 9 § första stycket. Om det är flera som har innehaft&lt;br&gt;gravrätten och de inte kan enas om till vem av dem som den nya upplåtel-&lt;br&gt;sen skall ske, beslutar upplåtaren i frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om återtagande eller ny upplåtelse av gravrätt får överklagas&lt;br&gt;hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut får överklagas hos kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. När upplåtaren vill återta en gravrätt enligt 7. första stycket, skall&lt;br&gt;upplåtaren minst tre månader före återtagandet delge gravrättsinnehava-&lt;br&gt;ren en underrättelse om att gravrätten kan komma att återtas och om&lt;br&gt;förutsättningarna för en ny upplåtelse. Om det inte är uppenbart obehöv-&lt;br&gt;ligt skall upplåtaren samråda med länsantikvarien.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om gravrättsinnehavaren inte är känd eller den som söks för delgivning&lt;br&gt;saknar känt hemvist och det inte kan klarläggas var han uppehåller sig,&lt;br&gt;skall föreskrifterna i 8 kap. 2 § tredje stycket tillämpas. I stället för den tid&lt;br&gt;som anges där, skall dock gälla en tid om tre år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. Om det, när en gravrätt har upphört enligt 7., finns ett avtal om&lt;br&gt;gravskötsel, som har ingåtts med upplåtaren, upphör det avtalet att gälla.&lt;br&gt;Sådana medel som har betalats in till upplåtaren för gravskötseln och som&lt;br&gt;inte har förbrukats när avtalet upphör, tillfaller upplåtaren. Om upplåtel-&lt;br&gt;sen förnyas enligt 7. andra stycket skall vad som kan kvarstå av de&lt;br&gt;inbetalade medlen användas för den fortsatta gravskötseln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. Den nya lagen innebär inte någon inskränkning i den rätt som kan&lt;br&gt;tillkomma en innehavare av gravplats i kyrka enligt äldre författningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. I fråga om förvaltningen av medel som har betalats in för vård och&lt;br&gt;underhåll av gravplats innan lagen om gravrätt m.m. trädde i kraft, skall&lt;br&gt;övergångsbestämmelserna till den lagen fortfarande tillämpas. När ett&lt;br&gt;avtal om gravskötsel upphör att gälla enligt 9. skall de medel som kan vara&lt;br&gt;fonderade för skötseln av gravplatsen, inte längre vara fonderade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. Om det i en lag eller annan författning hänvisas till en föreskrift som&lt;br&gt;har ersatts av en föreskrift i denna lag, tillämpas i stället den nya föreskrif-&lt;br&gt;ten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;146&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2. Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lagom ändring i folkbokföringslagen (1967:198)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om folkbokföringslagen (1967:198)&lt;br&gt;dels att 31 § skall ha nedan angivna lydelse,&lt;br&gt;dels att 32 § skall upphöra att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dödsfall anmäles skyndsamt till&lt;br&gt;pastorsämbete. Anmälan göres av&lt;br&gt;efterlevande make eller annan anhö-&lt;br&gt;rig, som sammanbott med den döde&lt;br&gt;eller av annan anledning finns på&lt;br&gt;platsen. Om sådan anmälningsskyl-&lt;br&gt;dig ej finnes, bör husfolk, husvärd&lt;br&gt;eller annan som är närmast till det&lt;br&gt;anmäla dödsfallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter om anmälan om&lt;br&gt;dödsfall samt om dödsbevis och in-&lt;br&gt;tyg om dödsorsak finns i begrav-&lt;br&gt;ningslagen (0000:000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;147&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig &lt;sup&gt;Pr&lt;/sup&gt;°P-1990/91:10&lt;br&gt;över betänkandet (SOU 1987:16) Begravningslag &lt;sup&gt;Bllaga 3&lt;/sup&gt;&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över utredningen avgetts av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svea hovrätt,&lt;br&gt;Göta hovrätt,&lt;br&gt;kammarrätten i Göteborg,&lt;br&gt;kammarrätten i Sundsvall,&lt;br&gt;riksåklagaren,&lt;br&gt;rikspolisstyrelsen,&lt;br&gt;socialstyrelsen,&lt;br&gt;riksskatteverket,&lt;br&gt;riksarkivet,&lt;br&gt;riksantikvarieämbetet och statens historiska museer,&lt;br&gt;statens invandrarverk,&lt;br&gt;statens planverk,&lt;br&gt;statens lantmäteriverk,&lt;br&gt;kammarkollegiet,&lt;br&gt;statistiska centralbyrån,&lt;br&gt;länsstyrelsen i Stockholms län,&lt;br&gt;länsstyrelsen i Östergötlands län,&lt;br&gt;länsstyrelsen i Kristianstads län,&lt;br&gt;länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län,&lt;br&gt;länsstyrelsen i Västemorrlands län,&lt;br&gt;länsstyrelsen i Norrbottens län,&lt;br&gt;domkapitlet i Skara,&lt;br&gt;domkapitlet i Strängnäs,&lt;br&gt;domkapitlet i Lund,&lt;br&gt;domkapitlet i Karlstad,&lt;br&gt;domkapitlet i Luleå,&lt;br&gt;domkapitlet i Visby,&lt;br&gt;domstolsverket,&lt;br&gt;överstyrelsen for civil beredskap,&lt;br&gt;generaltullstyrelsen,&lt;br&gt;konsumentverket med konsumentombudsmannen,&lt;br&gt;statskontoret,&lt;br&gt;ärkebiskopen efter hörande av övriga biskopar,&lt;br&gt;Svenska kyrkans centralstyrelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kyrkans nämnd för församlings- och pastoratsförvaltning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Solna kommun,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms kommun,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tranås kommun,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kommunförbundet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingsförbundet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Norrköpings kyrkliga samfällighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Floby församling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Töreboda kyrkliga samfällighet, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;148&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strängnäs kyrkliga samfällighet,&lt;br&gt;Örebro kyrkliga samfällighet,&lt;br&gt;Grythyttans forsamling,&lt;br&gt;Växjö kyrkliga samfällighet,&lt;br&gt;Vrigstads kyrkliga samfällighet,&lt;br&gt;Malmö kyrkliga samfällighet,&lt;br&gt;Fränninge församling,&lt;br&gt;Sölvesborgs församling,&lt;br&gt;Göteborgs kyrkliga samfällighet,&lt;br&gt;Strömstads församling,&lt;br&gt;Kristinehamns kyrkliga samfällighet,&lt;br&gt;Hällesjö församling,&lt;br&gt;Holmsunds församling,&lt;br&gt;Huddinge församling,&lt;br&gt;Sveriges frikyrkoråd,&lt;br&gt;Svenska ekumeniska nämnden,&lt;br&gt;Judiska församlingarnas centralråd,&lt;br&gt;Katolska biskopsämbetet,&lt;br&gt;Grekiska ortodoxa kyrkan,&lt;br&gt;Sveriges kyrkogårds- och krematorieförbund,&lt;br&gt;Föreningen Sveriges kyrkogårdschefer,&lt;br&gt;Sveriges Begravningsentreprenörers Förbund,&lt;br&gt;Begravningsföreningen Fonus samt&lt;br&gt;Svenska sparbanksföreningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landsorganisationen i Sverige (LO) har överlämnat yttrande från Svenska&lt;br&gt;kommunalarbetarförbundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har bifogat yttranden från statens rättsläkarstationer i Lund&lt;br&gt;och Umeå, riksarkivet yttranden av landsarkiven och Stockholms stadsar-&lt;br&gt;kiv samt domkapitlet i Visby yttranden av kyrkobokföringsinspektören i&lt;br&gt;Visby stift och från tre församlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms kommun har åberopat en promemoria av borgarrådet Rydberg&lt;br&gt;samt bifogat yttranden av kyrkogårdsnämnden, kyrkogårdsförvaltningen&lt;br&gt;och stadskansliets juridiska avdelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yttranden har vidare kommit in från&lt;br&gt;domkapitlet i Västerås,&lt;br&gt;kyrkogårdsnämnden i Uppsala,&lt;br&gt;kyrkogårdsnämnden i Järfälla församling,&lt;br&gt;kyrkorådet i Svennevads församling,&lt;br&gt;kyrkorådet i Skånes Fagerhults församling,&lt;br&gt;kyrkoråden i Lommaryds, Vireda och Haurida församlingar,&lt;br&gt;Oscars kyrkliga lekmannakår,&lt;br&gt;Sveriges släktforskarförbund,&lt;br&gt;Buddhistcentrum, Malmö,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Zen-buddhistiskt center, Stockholm,&lt;br&gt;Soto-Zenföreningen, Uppsala,&lt;br&gt;Karmai Tenpai Gyaltsen, trossamfund för tibetansk buddhism, Hägersten,&lt;br&gt;samt några privatpersoner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;149&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Begravningslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 kap. Lagens innehåll, definitioner&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Lagens innehåll&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § I denna lag finns föreskrifter om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— begravningsplatser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— krematorier,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— anmälan om dödsfall, dödsbevis och intyg om dödsorsaken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— gravsättning och kremering,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— flyttning av gravsatt stoft eller aska, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— gravrätt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Definitioner&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;2 § 1 denna lag avses med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— begravningsplatser, områden eller utrymmen som är behörigen an-&lt;br&gt;ordnade för förvaring av avlidnas stoft eller aska och som har tagits i&lt;br&gt;anspråk för detta ändamål, främst kyrkogårdar eller andra gravom-&lt;br&gt;råden, minneslundar, kolumbarier eller urnmurar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— allmänna begravningsplatser, sådana begravningsplatser som är an-&lt;br&gt;ordnade av pastorat eller kyrkliga samfälligheter inom svenska kyr-&lt;br&gt;kan, av kommuner eller annars av det allmänna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— enskilda begravningsplatser, andra begravningsplatser än allmänna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— gravrätf. den rätt som uppkommer när en bestämd gravplats på en&lt;br&gt;allmän begravningsplats upplåts till någon för gravsättning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— kremering: förbränning av stoftet efter en avliden person,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— gravsättning: placering av stoft eller aska inom en bestämd gravplats,&lt;br&gt;nedgrävning eller utströende av aska i minneslund eller utströende&lt;br&gt;eller placering av aska på någon annan plats än begravningsplats,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— gravanordningar: gravvårdar och andra gravöverbyggnader, stenra-&lt;br&gt;mar, staket eller andra liknande anordningar på en gravplats,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— kyrkogårdsmyndigheter: myndigheter som förvaltar allmänna be-&lt;br&gt;gravningsplatser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— krematoriemyndigheter: myndigheter som förvaltar krematorier.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 kap. Begravningsplatser&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Allmänna begravningsplatser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Huvudmannaskapet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Allmänna begravningsplatser med ett tillräckligt antal gravplatser&lt;br&gt;och andra gravanläggningar av allmänt förekommande slag skall anordnas&lt;br&gt;och hållas av de territoriella pastoraten inom svenska kyrkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får för särskilda fall besluta att en allmän begravningsplats&lt;br&gt;skall anordnas och hållas av en kommun i stället för av ett eller flera&lt;br&gt;pastorat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;150&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Allmänna begravningsplatser med särskilda gravplatser för dem som Prop. 1990/91:10&lt;br&gt;inte tillhör något kristet trossamfund skall anordnas och hållas av stifts- Bilaga 4&lt;br&gt;samfälligheterna inom svenska kyrkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om regeringen har beslutat att allmän begravningsplats skall anordnas&lt;br&gt;och hållas av en kommun, skall kommunen inom sitt område ha det ansvar&lt;br&gt;som enligt första stycket annars ligger på stiftssamhälligheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten till gravplats&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § På en allmän begravningsplats som hålls av ett pastorat, en kyrklig&lt;br&gt;samfällighet eller en kommun skall gravplats beredas dem som vid döds-&lt;br&gt;fallet var kyrkobokförda inom pastoratet, den kyrkliga samfälligheten eller&lt;br&gt;kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om tillgången på gravplatsmark medger det, får också andra beredas&lt;br&gt;gravplats där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Rätten till gravsättning på en allmän begravningsplats skall inte vara&lt;br&gt;beroende av att den avlidne tillhörde något trossamfund eller ett visst&lt;br&gt;trossamfund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta gäller dock inte för gravsättning på en allmän begravningsplats&lt;br&gt;som har anordnats särskilt för avlidna som inte tillhörde något kristet&lt;br&gt;trossamfund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gravkarta, gravbok, gravregister&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § För varje allmän begravningsplats skall det upprättas en gravkarta och&lt;br&gt;föras gravbok eller gravregister enligt föreskrifter som meddelas av reger-&lt;br&gt;ingen eller den myndighet som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Enskilda begravningsplatser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;6 § En enskild begravningsplats får anordnas och hållas bara av ett&lt;br&gt;trossamfund eller en stiftelse som har fått tillstånd till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om tillstånd prövas av länsstyrelsen i det län där begravnings-&lt;br&gt;platsen är eller avses bli anordnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Tillstånd att anordna och hålla en enskild begravningsplats får läm-&lt;br&gt;nas bara om det finns särskilda skäl för det och det kan antas att trossam-&lt;br&gt;fundet eller stiftelsen kan behålla begravningsplatsen och fullgöra de skyl-&lt;br&gt;digheter som ankommer på innehavare av begravningsplatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Ett tillstånd att anordna eller hålla en enskild begravningsplats får&lt;br&gt;förenas med särskilda villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Rätten till en gravplats som har upplåtits på en enskild begravnings-&lt;br&gt;plats får inte pantsättas eller utmätas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller gravanordningar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Gemensamma bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Panträtt, andra rättigheter m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Ett område som tas i anspråk för en begravningsplats får inte vara&lt;br&gt;belastat av panträtt, nyttjanderätt, servitut eller andra rättigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;151&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte medför någon olägenhet, får området dock vara belastat av &amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättigheter av sådant slag som kan upplåtas enligt ledningsrättslagen &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1973:1144).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § En begravningsplats får inte utmätas och inte heller belastas med&lt;br&gt;panträtt eller andra rättigheter som kan inskrivas enligt jordabalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begravningsplatsens skick&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § En begravningsplats skall hållas i ordnat och värdigt skick.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den helgd som tillkommer de dödas vilorum skall alltid iakttas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gravöppning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § En grav på en begravningsplats får bara öppnas genom innehava-&lt;br&gt;rens av begravningsplatsen försorg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den får inte öppnas på ett sådant sätt att man skadar stoft eller aska som&lt;br&gt;har gravsatts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överlåtelse, användning för annat ändamål, nedläggning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § En begravningsplats får överlåtas eller användas för något annat&lt;br&gt;ändamål bara efter länsstyrelsens tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även för att helt eller delvis lägga ned en begravningsplats krävs länssty-&lt;br&gt;relsens tillstånd. Länsstyrelsen får därvid föreskriva villkor för nedlägg-&lt;br&gt;ningen och områdets framtida användning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 kap. Krematorier&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1 § Krematorier får bara anordnas och hållas av den som innehar en&lt;br&gt;allmän begravningsplats eller av en kyrklig samfällighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Krematorier får inte belastas med panträtt eller utmätas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Kremering får bara ske i ett krematorium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Vid krematorierna skall det föras kremationsjournaler enligt före-&lt;br&gt;skrifter som meddelas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 kap. Anmälan om dödsfall, dödsbevis, intyg om&lt;br&gt;dödsorsaken m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Var och av vem ett dödsfall i Sverige skall anmälas&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § När någon har avlidit i Sverige, skall dödsfallet skyndsamt anmälas&lt;br&gt;till pastorsämbetet i den församling där den avlidne senast var kyrkobok-&lt;br&gt;förd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte är känt var den avlidne senast var kyrkobokförd eller om&lt;br&gt;den avlidne inte var kyrkobokförd i Sverige, skall dödsfallet anmälas till&lt;br&gt;pastorsämbetet i den församling där det inträffade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;152&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Dödsfallet skall anmälas av en sjukvårdsinrättning, om den avlidne Prop. 1990/91: 10&lt;br&gt;vid dödsfallet vårdades där eller fördes dit i anslutning till dödsfallet. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § I andra fall än som avses i 2 § skall dödsfallet anmälas av maken eller&lt;br&gt;sambon till den som avlidit eller av någon annan som vid dödsfallet&lt;br&gt;sammanbodde med honom eller henne eller som av någon anledning finns&lt;br&gt;på plats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Om det inte finns någon som enligt 2 eller 3 § är skyldig att anmäla&lt;br&gt;dödsfallet, skall dödsfallet anmälas av hyresvärden, om det finns någon&lt;br&gt;sådan, eller av den som annars är närmast till det eller av polismyndighe-&lt;br&gt;ten.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Vem som skall anmäla när stoft eller aska har förts in till Sverige m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;5 § När stoftet eller askan efter en person som har avlidit utomlands har&lt;br&gt;förts in till Sverige, skall den som ordnar med gravsättningen snarast&lt;br&gt;anmäla detta till pastorsämbetet i den församling där den avlidne senast&lt;br&gt;var kyrkobokförd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte är känt var den avlidne senast var kyrkobokförd eller om&lt;br&gt;den avlidne inte var kyrkobokförd i Sverige, skall anmälan göras till&lt;br&gt;pastorsämbetet i den församling där stoftet eller askan skall gravsättas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Vem som skall utfärda dödsbevis och intyg om dödsorsaken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;6 § Vid ett dödsfall i Sverige skall bevis om dödsfallet (dödsbevis) och&lt;br&gt;intyg om dödsorsaken utfärdas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beviset och intyget skall utfärdas av en läkare. Denne får inte vara make,&lt;br&gt;barn, förälder, syskon eller på något annat sätt närstående till den avlidne.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Vem som skall lämna dödsbevis och intyg om dödsorsaken och var&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;7 § Dödsbeviset och intyget om dödsorsaken skall lämnas av en sjuk-&lt;br&gt;vårdsinrättning, om den avlidne vid dödsfallet vårdades där eller fördes dit&lt;br&gt;i anslutning till dödsfallet. I andra fall skall beviset och intyget lämnas av&lt;br&gt;den läkare som utfärdar handlingarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjukvårdsinrättningen eller läkaren skall utan dröjsmål lämna beviset&lt;br&gt;och intyget till det pastorsämbete som skall ta emot anmälan om dödsfallet,&lt;br&gt;om något annat inte följer av 8 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Om det kan antas att döden har orsakats av någon annan person eller&lt;br&gt;om det annars finns skäl för en fullständigare undersökning av den döda&lt;br&gt;kroppen, skall dödsbeviset med uppgift om detta lämnas till polis-&lt;br&gt;myndigheten i den ort där dödsfallet inträffade. Samtidigt skall pastorsäm-&lt;br&gt;betet underrättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polismyndigheten skall skaffa ett intyg om dödsorsaken. Därefter skall&lt;br&gt;myndigheten till pastorsämbetet lämna dödsbeviset och intyget tillsam-&lt;br&gt;mans med ett tillstånd till gravsättning eller kremering.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Av vem och var tillstånd skall begäras till gravsättning eller kremering när&lt;br&gt;stoft har förts in till Sverige&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;9 § När stoftet efter en person som har avlidit utomlands har förts in till&lt;br&gt;Sverige, skall den som ordnar med gravsättningen begära tillstånd till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;153&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gravsätming eller kremering hos polismyndigheten på den ort där stoftet Prop. 1990/91: 10&lt;br&gt;skall gravsättas eller kremeras. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Vem som skall utfärda intyg för gravsättning eller kremering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;10 § Pastorsämbetet skall utfärda ett intyg om att stoft får gravsättas&lt;br&gt;eller kremeras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sådant intyg får bara utfärdas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— om det kan antas att döden inte har orsakats av någon annan person&lt;br&gt;eller att det inte heller annars finns skäl att göra en fullständigare&lt;br&gt;undersökning av den döda kroppen, vilket skall framgå av dödsbevi-&lt;br&gt;set, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— om polismyndigheten har meddelat tillstånd till gravsättning eller&lt;br&gt;kremering i fall som avses i 8 och 9 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det är känt för pastorsämbetet att det pågår eller har pågått medling&lt;br&gt;om kremering eller om gravsättningen enligt 5 kap. 3 §, får intyg inte&lt;br&gt;utfärdas förrän tvisten är slutligt löst.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ytterligare föreskrifter om dödsbevis m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— dödsbevis,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— intyg om dödsorsaken, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— tillstånd till gravsättning eller kremering.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 kap. Gravsättning och kremering&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Ordnandet med gravsättning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § När någon har avlidit, bör hans eventuella önskan om kremering och&lt;br&gt;hans önskemål om gravsättningen såvitt möjligt följas av den som i&lt;br&gt;egenskap av anhörig eller närstående eller annars ordnar med gravsätt-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Om den avlidne inte efterlämnar någon som ordnar med gravsätt-&lt;br&gt;ningen, skall den ordnas av den kommun där den avlidne senast var&lt;br&gt;kyrkobokförd eller, om den avlidne inte har varit kyrkobokförd i Sverige,&lt;br&gt;av den kommun där dödsfallet inträffade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För kostnaderna har kommunen rätt till ersättning av dödsboet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Tvister om kremering och om gravsättningen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;3 § Om de efterlevande inte kan enas om kremering eller om gravsätt-&lt;br&gt;ningen, skall kyrkogårdsmyndigheten på den ort där den avlidne senast var&lt;br&gt;kyrkobokförd på begäran medla mellan parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om parterna enas, skall myndigheten fastställa deras överenskommelse.&lt;br&gt;Om enighet inte kan uppnås, skall myndigheten i stället med eget yttrande&lt;br&gt;hänskjuta tvisten till länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Länsstyrelsen skall pröva vem som skall bestämma om kremering&lt;br&gt;eller om gravsättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen skall därvid särskilt beakta önskemål som den avlidne kan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ha haft. Hänsyn skall också tas till parternas personliga förhållande till den&lt;br&gt;avlidne, främst sammanlevnad, släktskap eller annan nära anknytning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Platsen för gravsättning m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;5 § Stoft eller aska får gravsättas bara på allmän eller enskild begravnings-&lt;br&gt;plats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen får dock medge att man får förfara med askan på något&lt;br&gt;annat sätt enligt föreskrifter som regeringen meddelar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Sådana delar av stoftet som inte har förbränts vid kremeringen skall&lt;br&gt;tillföras askurnan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte kan ske, skall krematoriemyndigheten låta förstöra delarna&lt;br&gt;eller gravsätta dem inom en allmän begravningsplats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Vid gravsättningen får inte förekomma något som strider mot för-&lt;br&gt;rättningens helgd och allvarliga innebörd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Regeringen får meddela sådana föreskrifter om gravsättning som&lt;br&gt;behövs med hänsyn till hälsoskyddet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Villkor för kremering och gravsättning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;9 § Stoft får inte kremeras eller gravsättas utan att ett sådant intyg som&lt;br&gt;avses i 4 kap. 10 § har lämnats till krematoriet eller den som förvaltar&lt;br&gt;begravningsplatsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får meddela föreskrifter om att kremering eller gravsättning&lt;br&gt;i vissa fall får ske även utan ett sådant intyg.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Tiden för kremering och gravsättning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;10 § Stoftet efter en avliden skall kremeras eller gravsättas snarast möj-&lt;br&gt;ligt och senast två månader efter dödsfallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det pastorsämbete som skall utfärda intyg för kremering eller gravsätt-&lt;br&gt;ning får dock medge anstånd med kremeringen eller gravsättningen, om&lt;br&gt;det finns särskilda skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om stoftet inte har kremerats eller gravsatts inom föreskriven tid, skall&lt;br&gt;pastorsämbetet undersöka anledningen till dröjsmålet och, om det behövs,&lt;br&gt;underrätta den kommun som anges i 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Askan efter en avliden som har kremerats i Sverige skall gravsättas&lt;br&gt;inom ett år från kremeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den myndighet som förvarar askan får dock medge anstånd med grav-&lt;br&gt;sättningen, om det finns särskilda skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Om askan inte har gravsatts inom den tid som sägs i 11 §, skall den&lt;br&gt;myndighet som förvarar askan låta gravsätta den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessförinnan skall den som skall ordna med gravsättningen lämnas&lt;br&gt;tillfälle att själv låta gravsätta askan.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förvaring av aska&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;13 § I avvaktan på gravsättningen skall askan förvaras i ett kremato-&lt;br&gt;rium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Askan får även förvaras av kyrkogårdsmyndigheten på den ort där askan&lt;br&gt;skall gravsättas eller, om platsen för gravsättningen inte är bestämd, hos&lt;br&gt;kyrkogårdsmyndigheten på den ort där den avlidne senast var kyrkobok-&lt;br&gt;förd.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Utlämnande av aska&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;14 § Efter kremering får askan lämnas ut till någon enskild bara om&lt;br&gt;denne skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— föra över askan till en begravningsplats som inte är belägen vid&lt;br&gt;krematoriet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— gravsätta askan på någon annan plats än en begravningsplats, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— föra ut askan ur Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Askan får lämnas ut bara om det finns betryggande säkerhet för att&lt;br&gt;den kommer att hanteras på ett pietetsfullt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Om det för den myndighet som förvarar askan är känt att det råder&lt;br&gt;tvist om platsen för gravsättningen, får askan inte lämnas ut eller på annat&lt;br&gt;sätt föras bort förrän tvisten är slutligt löst.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Aska som har förts in till Sverige&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;17 § Aska som efter kremering har förts in till Sverige skall i avvaktan på&lt;br&gt;gravsättningen lämnas över till förvaring i enlighet med föreskrifterna i&lt;br&gt;13 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Askan skall gravsättas inom ett år från det att den fördes in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den myndighet som förvarar askan får dock medge anstånd med grav-&lt;br&gt;sättningen, om det finns särskilda skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om askan inte har gravsatts inom den föreskrivna tiden, skall föreskrif-&lt;br&gt;terna i 12 § tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 kap. Flyttning av gravsatt stoft eller aska&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1 § Stoft eller aska som har gravsatts på en begravningsplats får inte&lt;br&gt;flyttas från en gravplats för att gravsättas någon annanstans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd får dock ges till en sådan flyttning, om det finns särskilda skäl&lt;br&gt;för det och om det är klarlagt var stoftet eller askan skall gravsättas på nytt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Frågor om tillstånd enligt 1 § andra stycket prövas av kyrkogårds-&lt;br&gt;myndigheten, om flyttning skall ske från eller inom en allmän begravnings-&lt;br&gt;plats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra fall prövas frågor om tillstånd av länsstyrelsen, som därvid skall&lt;br&gt;höra innehavaren av begravningsplatsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Trots det som sägs i 1 § får kyrkogårdsmyndigheten ta ut aska som&lt;br&gt;har gravsatts i ett utrymme i ett kolumbarium eller en urnmur där gravrät-&lt;br&gt;ten har upphört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Askan skall i så fall grävas ned inom begravningsplatsen eller inom&lt;br&gt;någon annan närbelägen begravningsplats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;156&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7 kap. Gravrätt&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Utövande av gravrätt m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Gravrätten får utövas bara av den som i gravboken eller gravregistret&lt;br&gt;är antecknad som innehavare av gravrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När gravrättsinnehavaren har avlidit, får dock den som ordnar med&lt;br&gt;gravsättningen utöva de befogenheter som tillkommer en gravrättsinneha-&lt;br&gt;vare och som har samband med gravsättningen av den avlidne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Gravrätten får inte pantsättas eller utmätas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Gravrättsinnehavarens ansvar for gravplatsen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;3 § Innehavaren av gravrätten skall hålla gravplatsen i ordnat och värd-&lt;br&gt;igt skick.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Upplåtelse av gravrätt&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;4 § En gravrätt får upplåtas till en juridisk person bara om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § En gravrätt får upplåtas för en viss tid, minst 15 och högst 50 år, eller&lt;br&gt;för alltid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upplåtelse för alltid gäller bara så länge gravplatsen utgör en del av en&lt;br&gt;allmän begravningsplats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Om någon upplåtelsetid inte har bestämts, varar upplåtelsen i 25 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Upplåtaren skall utfärda gravbrev till bevis om att gravrätten upplå-&lt;br&gt;tits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Om avgift skall betalas för gravrätten, skall det ske vid upplåtelsen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förnyelse av upplåtelse&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;9 § När upplåtelsetiden for gravrätten går ut, har gravrättsinnehavaren&lt;br&gt;rätt till en ny upplåtelse, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— gravplatsen är väl vårdad,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— upplåtelsen inte medför något synnerligt men för begravningsplat-&lt;br&gt;sens ändamålsenliga ordnande och skötsel, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— gravrättsinnehavaren dessförinnan har anmält att han vill få upplå-&lt;br&gt;telsen förnyad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § I god tid innan upplåtelsetiden går ut skall upplåtaren underrätta&lt;br&gt;gravrättsinnehavaren om förutsättningarna för en ny upplåtelse.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Överlåtelse och återlämnande av gravrätt&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;11 § Gravrätten får överlåtas bara till någon som genom släktskap eller&lt;br&gt;på något annat sätt har nära anknytning till överlåtaren eller till någon som&lt;br&gt;är gravsatt inom gravplatsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om överlåtelse prövas av upplåtaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;157&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Gravrätten får återlämnas till upplåtaren.&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Gravrätten får inte överlåtas eller återlämnas mot betalning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;övergång av gravrätt vid innehavarens död&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;14 § När en gravrättsinnehavare avlider, får gravrätten bara gå över till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— någon som genom släktskap eller på något annat sätt har nära&lt;br&gt;anknytning till den avlidne gravrättsinnehavaren eller till någon som&lt;br&gt;är gravsatt inom gravplatsen, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— allmänna arvsfonden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gravrätten får inte gå över till någon som inte är villig att överta den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Gravrätten går över till någon eller några av dem som anges i 14 §&lt;br&gt;om det har förordnats om detta vid upplåtelsen eller genom ett senare&lt;br&gt;skriftligt förordnande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra fall bestämmer den avlidnes efterlevande make och arvingar till&lt;br&gt;vem eller vilka av dem som gravrätten skall gå över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Den avlidne gravrättsinnehavarens dödsbo skall inom sex månader&lt;br&gt;från dödsfallet anmäla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— vem eller vilka gravrätten har gått över till enligt 15 §, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— att det inte finns någon som gravrätten har gått över till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Om dödsboet inte inom föreskriven tid gör en sådan anmälan som&lt;br&gt;avses i 16 §, skall upplåtaren förelägga dödsboet att inom en viss tid&lt;br&gt;fullgöra denna skyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Om föreläggandet inte följs eller om det inte finns någon som&lt;br&gt;gravrätten har gått över till enligt 15 §, skall upplåtaren besluta att gravrät-&lt;br&gt;ten skall gå över till någon som avses i 14 §.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Återlämnande av gravrätt vid innehavarens död&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;19 § Gravrätten skall anses återlämnad till upplåtaren, om det inte finns&lt;br&gt;någon som gravrätten kan gå över till enligt 14 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § När en gravrätt skall anses återlämnad enligt 19 § är upplåtaren&lt;br&gt;skyldig att behålla gravplatsen under minst 15 år från gravsättningen till&lt;br&gt;förmån för den som senast har gravsatts där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gravanordning behöver behållas bara om kostnaden för skötseln av&lt;br&gt;gravplatsen betalas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Gravsättning inom gravplatsen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;21 § Gravrättsinnehavaren har rätt att bestämma vilka som skall grav-&lt;br&gt;sättas inom gravplatsen, om inte något annat följer av föreskrifterna i&lt;br&gt;d6nna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § Om det finns flera gravrättsinnehavare och de inte kan enas om&lt;br&gt;vilka som skall gravsättas inom gravplatsen, beslutar upplåtaren om grav-&lt;br&gt;sättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § När upplåtaren beslutar om gravsättning i fall som anges i 22 § skall&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;företräde ges enligt reglerna om arvsrätt. Därvid skall dock beaktas att &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— barn har företräde framför barnbarn,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— föräldrar före syskon,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— syskon före syskonbarn,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— plats bör beredas för makar tillsammans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid lika rätt enligt första stycket eller om det annars finns särskilda skäl&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för det får också beaktas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— närmare personlig anknytning till dem som har gravsatts inom grav-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;platsen eller till orten, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— andra särskilda förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra fall skall vid lika rätt företräde ges åt den som avlider först.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 § Upplåtaren får vägra gravsättning inom gravplatsen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— om gravsättningen inte kan ske utan att skada stoft eller aska som har&lt;br&gt;gravsatts inom gravplatsen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— om det är uppenbart att gravsättningen inte stämmer överens med&lt;br&gt;tidigare gravrättsinnehavares önskan, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— om gravsättningen står i strid med pietetens krav.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Gravanordningar m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;25 § Gravplatsen får förses med en gravanordning, om det inte strider&lt;br&gt;mot vad som är avsett att gälla för den del av begravningsplatsen där&lt;br&gt;gravplatsen är belägen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 § Gravrättsinnehavaren bestämmer gravanordningens utseende och&lt;br&gt;beskaffenhet. Detsamma gäller gravplatsens utsmyckning och ordnande i&lt;br&gt;övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Han är dock skyldig att följa vad upplåtaren föreskriver. Gravrättsinne-&lt;br&gt;havarens bestämmanderätt får därvid inte begränsas mer än vad som är&lt;br&gt;nödvändigt för att tillgodose en god gravkultur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 § Innan en gravanordning sätts upp, skall upplåtaren pröva om den är&lt;br&gt;sådan att den kan tillåtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 § När en gravanordning har blivit uppsatt, får den inte föras bort utan&lt;br&gt;upplåtarens medgivande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medgivande skall lämnas, om det inte finns risk för att man förfar med&lt;br&gt;den på ett ovärdigt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 § Gravanordningar får inte pantsättas eller utmätas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ändringar på gravplatsen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;30 § Upplåtaren får göra ändringar på gravplatsen bara om gravrättsin-&lt;br&gt;nehavaren medger det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringar som är nödvändiga för att tillgodose kraven på miljöskydd,&lt;br&gt;hälsoskydd och arbetarskydd får dock genomföras, även om gravrättsinne-&lt;br&gt;havaren motsätter sig ändringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 § Om skador måste förebyggas, har upplåtaren rätt att genast genom-&lt;br&gt;föra nödvändiga åtgärder på gravplatsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gravrättsinnehavaren skall snarast därefter underrättas om åtgärderna. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;159&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Gravrättens upphörande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;32 § Gravrätten upphör när upplåtelsetiden går ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den upphör också när gravrätten återlämnas till upplåtaren eller när den&lt;br&gt;förverkas eller förklaras ha upphört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 § Upplåtaren får förklara gravrätten förverkad, om gravplatsen är&lt;br&gt;uppenbart vanvårdad och gravrättsinnehavaren inte avhjälper vanvården&lt;br&gt;inom ett år efter det att han har delgetts föreläggande om att sätta grav-&lt;br&gt;platsen i stånd. Föreläggandet skall innehålla upplysning om att gravrätten&lt;br&gt;kan förverkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En gravrätt får inte förverkas, om det är en myndighet som svarar för&lt;br&gt;gravplatsens vård och underhåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 § Om en allmän begravningsplats helt eller delvis läggs ned, får&lt;br&gt;länsstyrelsen besluta att de gravrätter som berörs av nedläggningen skall&lt;br&gt;flyttas över till andra platser. Om det inte är möjligt eller om ingen&lt;br&gt;rättsinnehavare begär att få behålla gravrätten, får länsstyrelsen i stället&lt;br&gt;besluta att rätten skall upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller om det skulle medföra synnerligt men för begravnings-&lt;br&gt;platsens ändamålsenliga ordnande och skötsel att behålla gravrätten oför-&lt;br&gt;ändrad på platsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 § När gravrätten har upphört, gäller om gravanordningar vad som&lt;br&gt;föreskrivs i 28 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 § Det som gravrättsinnehavaren inte har fort bort från gravplatsen&lt;br&gt;inom sex månader efter gravrättens upphörande tillfaller upplåtaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det har uppstått tvist om bortförandet, räknas tiden från tvistens&lt;br&gt;slutliga avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 § Om en gravanordning har tillfallit upplåtaren och den är av kultur-&lt;br&gt;historiskt värde eller av något annat skäl bör bevaras för framtiden, skall&lt;br&gt;upplåtaren om möjligt lämna kvar den på gravplatsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den ändå måste foras bort därifrån, skall den åter ställas upp inom&lt;br&gt;begravningsplatsen eller på någon annan lämplig och därtill avsedd plats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare föreskrifter om hänsynen till kulturminnesvårdens intressen&lt;br&gt;finns i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8 kap. Särskilda bestämmelser&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Gravsättning utan upplåtelse av gravrätt&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Om någon skall gravsättas inom en bestämd gravplats på en allmän&lt;br&gt;begravningsplats och det inte finns någon som gravplatsen kan upplåtas till&lt;br&gt;med gravrätt, skall gravplatsen förbehållas den avlidne under minst 15 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om gravanordningar tillämpas 7 kap. 25-29 och 35-37 §§. Med&lt;br&gt;gravrättsinnehavare avses därvid den som ordnar med gravsättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som villkor for att förse gravplatsen med en gravanordning får inneha-&lt;br&gt;varen av begravningsplatsen föreskriva att avgift för gravplatsen och kost-&lt;br&gt;naderna för dess skötsel betalas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;160&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Utförsel och införsel av stoft eller aska&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;2 § Föreskrifter om transport av stoft och aska till eller från Sverige får&lt;br&gt;meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Gravsättning och kremering under krig&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;3 § Om Sverige är i krig, får stoftet efter en person vars död har orsakats&lt;br&gt;av en krigsåtgärd eller en smittsam sjukdom gravsättas eller kremeras trots&lt;br&gt;vad som sägs i denna lag eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9 kap. Ansvar, vite, överklagande&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Ansvar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Den som uppsåtligen bryter mot föreskrifterna i 3 kap. 3 § eller 5 kap.&lt;br&gt;5 § döms till böter eller fängelse i högst sex månader, om gärningen inte är&lt;br&gt;belagd med straff i brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Vite&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;2 § Den som innehar en allmän eller enskild begravningsplats eller ett&lt;br&gt;krematorium och inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag eller enligt&lt;br&gt;föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får av länsstyrelsen vid&lt;br&gt;vite föreläggas att fullgöra skyldigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Den som underlåter att överlämna aska för förvaring i enlighet med&lt;br&gt;5 kap. 17 § får av länsstyrelsen vid vite föreläggas att fullgöra sin skyldig-&lt;br&gt;het.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § En gravrättsinnehavare som har försett en gravplats med en grav-&lt;br&gt;anordning eller någon annan anordning i strid mot vad upplåtaren har&lt;br&gt;föreskrivit får av länsstyrelsen vid vite föreläggas att ta bort anordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sådant föreläggande får meddelas även i andra fall, om det finns&lt;br&gt;synnerliga skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Om gravrättsinnehavaren inte följer ett vitesföreläggande enligt 4 §,&lt;br&gt;får tingsrätten besluta om handräckning för anordningens borttagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För sådan handräckning finns föreskrifter i 17 § handräckningslagen&lt;br&gt;(1981:847).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;överklagande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;6 § Kyrkogårds- eller krematoriemyndighetens beslut enligt denna lag&lt;br&gt;får överklagas hos länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller pastorsämbetets beslut om intyg för gravsättning eller&lt;br&gt;kremering enligt 4 kap. 10 § eller anstånd enligt 5 kap. 10 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Länsstyrelsens beslut i ett dit överklagat ärende får överklagas hos&lt;br&gt;kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller länsstyrelsens beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— vid tvist som avses i 5 kap. 3 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— om förfarande med aska enligt 5 kap. 5 § andra stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;161&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— om flyttning av gravsatt stoft eller aska enligt 6 kap. 2 § andra stycket, Prop. 1990/91:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— om överflyttning eller upphörande av gravrätt enligt 7 kap. 34 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Länsstyrelsens beslut att förelägga vite enligt 2, 3 eller 4 § får inte&lt;br&gt;överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Länsstyrelsens beslut i andra ärenden enligt denna lag än som avses i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 och 8 §§ får överklagas hos regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 2 kap. 2 § den 1 januari 1993, och&lt;br&gt;i övrigt den 1 januari 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Genom den nya lagen upphävs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- lagen (1957: 585) om jordfästning m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- lagen (1963: 537) om gravrätt m.m. och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- begravningskungörelsen (1963:540).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Tillstånd att anordna enskild begravningsplats som har meddelats av&lt;br&gt;regeringen enligt äldre föreskrifter gäller fortfarande. Detsamma gäller&lt;br&gt;tillstånd till framtida gravsättning inom en sådan begravningsplats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om och på vilka villkor som ytterligare gravsättning får ske inom&lt;br&gt;begravningsplatsen prövas efter den nya lagens ikraftträdande av länssty-&lt;br&gt;relsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 fråga om överklagande av länsstyrelsens beslut, gäller föreskrifterna i 9&lt;br&gt;kap. 9 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Tillstånd för en enskild person, enskild sammanslutning eller stiftelse&lt;br&gt;att anlägga krematorium som har meddelats av regeringen enligt äldre&lt;br&gt;föreskrifter gäller fortfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För ett sådant krematorium skall det finnas en föreståndare. Vid tillämp-&lt;br&gt;ningen av den nya lagen skall med krematoriemyndigheten därvid avses&lt;br&gt;föreståndaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Den nya lagen innebär inte någon inskränkning i den rätt som kan&lt;br&gt;tillkomma en innehavare av gravplats i kyrka enligt äldre författningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. I fråga om förvaltning av medel, som har betalats in för vård och&lt;br&gt;underhåll av gravplats innan lagen (1963: 537) om gravrätt m.m. trädde i&lt;br&gt;kraft den 1 januari 1964, skall övergångsbestämmelserna till den lagen&lt;br&gt;fortfarande tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Äldre föreskrifter skall fortfarande tillämpas i fråga om överklagande&lt;br&gt;av beslut som har meddelats före den nya lagens ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;162&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lagom ändring i folkbokföringslagen (1967:198)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om folkbokföringslagen (1967:198)&lt;sup&gt;1&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;dels att 32 § skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 31 § skall ha nedan angivna lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 §&lt;sup&gt;2&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;Dödsfall anmäles skyndsamt till&lt;br&gt;pastorsämbete. Anmälan göres av&lt;br&gt;efterlevande make eller annan anhö-&lt;br&gt;rig, som sammanbott med den döde&lt;br&gt;eller av annan anledning finns på&lt;br&gt;platsen. Om sådan anmälningsskyl-&lt;br&gt;dig ej finnes, bör husfolk, husvärd&lt;br&gt;eller annan som är närmast till det&lt;br&gt;anmäla dödsfallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter om anmälan om&lt;br&gt;dödsfall samt om dödsbevis och in-&lt;br&gt;tyg om dödsorsaken finns i begrav-&lt;br&gt;ningslagen (1990:0000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av&lt;br&gt;lagens rubrik 1985: 1121,&lt;br&gt;32 § 1970:314.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1970:314.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;163&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 4 kap. 12 § lagen (1988:950) om kulturminnen&lt;br&gt;m.m. skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begravningsplatser enligt detta&lt;br&gt;kapitel är sådana områden eller ut-&lt;br&gt;rymmen som avses i 1 § lagen&lt;br&gt;(1963: 537) om gravrätt m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begravningsplatser enligt detta&lt;br&gt;kapitel är sådana områden eller ut-&lt;br&gt;rymmen som avses i I kap. 2 § be-&lt;br&gt;gravningslagen (1990: 0000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om begravningsplatser omfattar också sådana byggna-&lt;br&gt;der på begravningsplatsen som inte är kyrkobyggnader samt fasta anord-&lt;br&gt;ningar såsom murar och portaler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;164&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammmanträde 1990-09-27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f. d. regeringsrådet Bengt Wieslander, regeringsrådet Bertil&lt;br&gt;Werner, justitierådet Ulf Gad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 21 juni 1990 har reger-&lt;br&gt;ingen på hemställan av statsrådet Margot Wallström beslutat inhämta&lt;br&gt;lagrådets yttrande över förslag till begravningslag, m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Kenny&lt;br&gt;Carlsson.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Be gr a v ni ngslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6-8 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragraferna handlar om dödsbevis och intyg om dödsorsaken. I 6 §&lt;br&gt;föreskrivs att bevis om dödsfallet (dödsbevis) och intyg om dödsorsaken&lt;br&gt;skall utfärdas vid dödsfall i Sverige och att det är läkare som skall utfarda&lt;br&gt;beviset och intyget. Enligt 7 § första stycket är det sjukvårdsinrättning som&lt;br&gt;i vissa angivna fall skall lämna dödsbeviset och intyget om dödsorsaken&lt;br&gt;och den utfärdande läkaren som i andra fall skall göra det. Mottagare av&lt;br&gt;beviset och intyget är enligt samma paragrafs andra stycke det pastorsäm-&lt;br&gt;bete som har att ta emot anmälan om dödsfallet, om något annat inte följer&lt;br&gt;av 8 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 8 § skall, om det kan antas att döden har orsakats av någon annan&lt;br&gt;person eller om det annars finns skäl för en fullständigare undersökning av&lt;br&gt;den döda kroppen, i stället gälla att dödsbeviset med uppgift om detta&lt;br&gt;förhållande skall lämnas till polismyndigheten i den ort där dödsfallet&lt;br&gt;inträffade. Intyg om dödsorsaken skall då anskaffas av polismyndigheten.&lt;br&gt;Därefter skall polismyndigheten till pastorsämbetet lämna bl. a. dödsbevi-&lt;br&gt;set och intyget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av lagrådsremissen (avsnitt 2.5.2) framgår att dödsbevisets huvudupp-&lt;br&gt;gift är att ligga till grund för pastorsämbetets prövning av frågan om&lt;br&gt;gravsättning eller kremering kan ske och att i normalfallet dödsbeviset och&lt;br&gt;intyget om dödsorsaken skall följas åt och avlämnas samtidigt till pastors-&lt;br&gt;ämbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet anser att den i remissen föreslagna nya ordningen kommer till&lt;br&gt;tydligare uttryck om det i 6 § anges att dödsbevis och intyg om dödsorsaken&lt;br&gt;skall utfärdas utan dröjsmål och lämnas till vederbörande pastorsämbete. I&lt;br&gt;paragrafen bör också såsom har föreslagits anges att det är läkare som&lt;br&gt;utfärdar handlingarna. Vidare bör det redan i 6 § förutskickas att det i vissa&lt;br&gt;fall kan bli fråga om att läkaren bara utfärdar dödsbevis som skickas till&lt;br&gt;polismyndigheten. Om lagrådets förslag följs kommer 7 § bara att handla&lt;br&gt;om vem som skall ombesörja att dödsbeviset och intyget om dödsorsaken&lt;br&gt;expedieras och 8 § att reglera det fall där polismyndigheten skall ta emot&lt;br&gt;dödsbeviset och vilka uppgifter som då ankommer på polismyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;165&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att polismyndigheten i dessa fall har att föranstalta om den utredning som&lt;br&gt;kan behövas bör lämpligen framgå av lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grund av det anförda föreslår lagrådet att 6 — 8 §§ får följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”6 § Vid dödsfall i Sverige skall bevis om dödsfallet (dödsbevis) och —&lt;br&gt;utom i fall som avses i 8 § — intyg om dödsorsaken utan dröjsmål utfärdas&lt;br&gt;och lämnas till det pastorsämbete som skall ta emot anmälan om dödsfal-&lt;br&gt;let.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dödsbevis och intyg om dödsorsaken skall utfärdas av läkare. Denne får&lt;br&gt;inte vara make, barn, förälder, syskon eller på något annat sätt närstående&lt;br&gt;till den avlidne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Om den avlidne vid dödsfallet vårdades på en sjukvårdsinrättning&lt;br&gt;eller fördes dit i anslutning till dödsfallet, skall dödsbeviset och intyget om&lt;br&gt;dödsorsaken lämnas av sjukvårdsinrättningen. I andra fall skall beviset och&lt;br&gt;intyget lämnas av den läkare som utfärdat handlingarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Om det kan antas att döden har orsakats av någon annan person eller&lt;br&gt;om det annars finns skäl för en fullständigare undersökning av den döda&lt;br&gt;kroppen gäller — i stället för vad som föreskrivs i 6 § — att dödsbeviset&lt;br&gt;med uppgift om detta skall lämnas till polismyndigheten i den ort där&lt;br&gt;dödsfallet inträffade och pastorsämbetet underrättas. Polismyndigheten&lt;br&gt;skall efter den utredning som kan behövas skaffa intyg om dödsorsaken.&lt;br&gt;Därefter skall myndigheten till pastorsämbetet lämna dödsbeviset och&lt;br&gt;intyget tillsammans med ett tillstånd till gravsättning eller kremering.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;? £&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen föreskrivs att tillstånd skall begäras hos polismyndigheten på&lt;br&gt;viss angiven ort, när stoftet efter en person som avlidit utomlands har förts&lt;br&gt;in till Sverige och anges vem som skall begära sådant tillstånd. För att det&lt;br&gt;tydligare skall komma till uttryck att avsikten är att begäran skall leda till&lt;br&gt;ett beslut vilket, i händelse av avslag, bör kunna överklagas föreslår&lt;br&gt;lagrådet att paragrafen utformas på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”När stoftet efter en person som har avlidit utomlands har förts in till&lt;br&gt;Sverige, skall den som ordnar med gravsättningen begära tillstånd till&lt;br&gt;gravsättning eller kremering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om tillstånd prövas av polismyndigheten i den ort där stoftet&lt;br&gt;skall gravsättas eller kremeras.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om lagrådets förslag följs bör 9 kap. 6 § kompletteras med en föreskrift&lt;br&gt;om att polismyndighetens beslut om tillstånd till gravsättning eller krem-&lt;br&gt;ering får överklagas till länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt undantagsregeln i paragrafens andra stycke får länsstyrelsen enligt&lt;br&gt;föreskrifter som regeringen meddelar medge att med aska får förfaras på&lt;br&gt;annat sätt än gravsättning på allmän eller enskild begravningsplats. Lagrå-&lt;br&gt;det anser att bemyndigandet att medge undantag från lagregeln i första&lt;br&gt;stycket i paragrafen bör utformas på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;166&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Regeringen får dock meddela föreskrifter om att med askan får förfaras&lt;br&gt;på något annat sätt. Beslut i sådana ärenden meddelas av länsstyrelsen.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagrådsremissen sägs att avsikten med paragrafen är att tydligare än i dag&lt;br&gt;ange att gravrättsinnehavaren har rätt att bestämma om gravvården eller&lt;br&gt;någon annan gravanordning och att renodla de möjligheter till begräns-&lt;br&gt;ningar som kan behövas för att upplåtaren skall kunna fullgöra sin skyld-&lt;br&gt;ighet att hålla begravningsplatsen i ordnat och värdigt skick. Lagrådet&lt;br&gt;anser att det angivna syftet kommer till tydligare uttryck om paragrafen&lt;br&gt;utformas på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Gravrättsinnehavaren bestämmer gravanordningens utseende och be-&lt;br&gt;skaffenhet. Detsamma gäller gravplatsens utsmyckning och ordnande i&lt;br&gt;övrigt. Upplåtaren får dock föreskriva de begräsningar i gravrättsinneha-&lt;br&gt;varens bestämmanderätt som är nödvändiga för att tillgodose en god&lt;br&gt;gravkultur.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket bör enligt vad som inhämtats vid föredragningen komplet-&lt;br&gt;teras så att det gäller även i fråga om föreskrifter som meddelats med stöd&lt;br&gt;av lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad lagrådet har föreslagit under 4 kap. 9 § bör paragra-&lt;br&gt;fens andra stycke uformas på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Detsamma gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— polismyndighetens beslut om tillstånd till gravsättning eller kremer-&lt;br&gt;ing enligt 4 kap. 9 §, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— pastorsämbetets beslut om intyg för gravsättning eller kremering&lt;br&gt;enligt 4 kap. 10 § eller anstånd enligt 5 kap. 10 § andra stycket.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergångsbestä m m elserna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 7 kap. 15 § första stycket övergår gravrätten till någon eller några av&lt;br&gt;dem som anges i 14 §, om det har förordnats om detta vid upplåtelsen eller&lt;br&gt;genom ett senare skriftligt förordnande. En sådan begränsning av den krets&lt;br&gt;till vilken gravrätten kan övergå, när gravrättsinnehavaren avlider, finns&lt;br&gt;inte i 8 § gravrättslagen. Enligt den paragrafen övergår rätten ”i enlighet&lt;br&gt;med vad som må hava blivit förordnat vid upplåtelsen eller genom senare&lt;br&gt;skriftligt förordnande”. För att förordnanden av äldre datum som kan gå&lt;br&gt;längre i fråga om personkretsen än vad som är möjligt enligt 7 kap. 15 §&lt;br&gt;fortfarande skall gälla behövs en övergångsbestämmelse som kan utformas&lt;br&gt;på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Vad som före den nya lagens ikraftträdande kan ha blivit förordnat vid&lt;br&gt;upplåtelse av gravrätt eller genom senare skriftligt förordnande i fråga om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övergång av gravrätt vid gravrättsinnehavarens död skall gälla utan hinder Prop. 1990/91:10&lt;br&gt;av vad som följer av 7 kap. 15 §.” &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar övriga lagförslag utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;168&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Innehåll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Propositionen................................................ 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens lagförslag...................................... 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Förslag till begravningslag ................................... 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Förslag till lag om ändring i folkbokföringslagen (1967:198)...... 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;m.m....................................................... 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 oktober 1990 .. &amp;nbsp;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Inledning.................................................. 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Allmänmotivering ......................................... 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 Allmänna utgångspunkter................................ 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 Begravningsplatser...................................... 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.1 Huvudmannaskapet för allmänna begravningsplatser ..&amp;nbsp;&amp;nbsp;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.2 Begravningsplatser för dem som inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillhör något kristet trossamfund..................... 24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.3 Enskilda begravningsplatser ........................ 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.4 Rätten till gravplats på de allmänna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;begravningsplatserna .............................. 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.5 Invigning av de allmänna begravningsplatserna........ 29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.6 Rättsligt skydd av begravningsplats.................. 31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.7 Gravöppning..................................... 33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.8 Flyttning av gravsatt stoft eller aska.................. 34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.9 Lokala föreskrifter för de allmänna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;begravningsplatserna .............................. 38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 Gravsättning och kremering.............................. 40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3.1 Några grundläggande frågor ........................ 40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3.2 Vem som skall ordna med gravsätt-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningen och kremeringen............................ 41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3.3 Förfarandet vid konflikt mellan de efterlevande i fråga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om kremering och om gravsättningen ................ 42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3.4 Tiden för gravsättning av stoft eller för kremering...... &amp;nbsp;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3.5 Förvaring och gravsättning av aska .................. 47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3.6 Platsen för gravsättning............................ 49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3.7 Ett anonymt gravskick vid kistbegravning ............ 50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3.8 Metallrester efter kremering ........................ 51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 Gravrätt............................................... 54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4.1 Gravrättens natur................................. 54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4.2 Upplåtelse av gravrätt ............................. 55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4.3 Upplåtelsetiden................................... 57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4.4 Övergång av gravrätt vid gravrättsinnehavarens död ... 59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4.5 Utövande av gravrätt .............................. 61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4.6 Gravvårdar och andra gravanordningar .............. 62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4.7 Ändringar på en gravplats .......................... 65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4.8 Gravskötsel ...................................... 66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4.9 Äldre icke tidsbegränsade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gravrättsupplåtelser och skötselavtal ................. 68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4.10 Delgivning...................................... 69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5 Övriga frågor .......................................... 71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5.1 Anmälan om dödsfall.............................. 71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5.2 Dödsbevis och intyg om dödsorsaken ................ 73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5.3 Kostnadskonsekvenser............................. 75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Upprättade lagförslag....................................... 76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Specialmotivering till lagförslagen ............................ 77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 Förslaget till begravningslag.............................. 77 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 Förslaget till lagom ändring i folkbokföringslagen (1967: 198) . 127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 Förslaget till lagom ändring i lagen (1988:950) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kulturminnen m.m...................................... 127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Hemställan................................................ 127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Beslut..................................................... 127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet (SOU 1987:16)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begravningslag....................................... 128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Lagförslag i betänkandet (SOU 1987: 16) Begravningslag ... 134&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig över&lt;br&gt;betänkandet (SOU 1987: 16) Begravningslag.............. 148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag............................ 150&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Förslag till begravningslag ........................... 150&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Förslag till lag om ändring i folkbokföringslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1967:198)........................................ 163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:950) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kulturminnen m. m................................. 164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 Lagrådets yttrande ................................... 165&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Norstedts Tryckeri, Stockholm 1990&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;170&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:KU14</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1990-10-09 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1990-10-10 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1990-10-11 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1990-10-25 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Socialdemokraterna</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 11:01:07</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GE0310</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:28:22</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Konstitutionsutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 11:01:07</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GE0310</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199091__10.pdf</filnamn>
<filstorlek>7274892</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>med förslag till begravningslag</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/F6681129-4EF5-47EF-B302-8115B0922CE1</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1990/91:KU14</uppgift>
<ref_dok_id>GE01KU14</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>KU14</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Begravningslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:10&lt;br/&gt;
Förslag till begravningslag</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K4</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K4</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:10 Förslag till begravningslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:10&lt;br/&gt;
Förslag till begravningslag</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K3</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K3</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:10 Förslag till begravningslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:10&lt;br/&gt;
Förslag till begravningslag</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K2</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K2</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:10 Förslag till begravningslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:10&lt;br/&gt;
Förslag till begravningslag</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K1</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K1</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:10 Förslag till begravningslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Anders Björck  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:10&lt;br/&gt;
Förslag till begravningslag</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K3</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K3</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:10 Förslag till begravningslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Anders Björck  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Birgit Friggebo  m.fl. (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:10&lt;br/&gt;
Förslag till begravningslag</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K4</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K4</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:10 Förslag till begravningslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Birgit Friggebo  m.fl. (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Karin Israelsson  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:10&lt;br/&gt;
Förslag till begravningslag</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K2</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K2</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:10 Förslag till begravningslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Karin Israelsson  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Sven-Åke Nygårds  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:10&lt;br/&gt;
Förslag till begravningslag</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K1</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K1</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:10 Förslag till begravningslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Sven-Åke Nygårds  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>