<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2887699</hangar_id>
 <dok_id>GDB150</dok_id>
 <rm>1989</rm>
 <beteckning>50</beteckning>
 <typ>dir</typ>
 <subtyp></subtyp>
 <doktyp>dir</doktyp>
 <typrubrik>Kommittédirektiv 1989:50</typrubrik>
 <dokumentnamn>Kommittédirektiv</dokumentnamn>
 <debattnamn>Kommittédirektiv</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>C-dep</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>50</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1989-10-12 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2016-02-11 15:28:47</systemdatum>
 <publicerad>2016-02-11 15:28:47</publicerad>
 <titel>En översyn av lagstiftningen om offentlig anställning</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status></status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source>RKFTP</source>
 <sourceid>Dir. 1989:50</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GDB150/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GDB150</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GDB150</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;div&gt;&lt;h2&gt;En översyn av lagstiftningen om offentlig anställning&lt;/h2&gt;
&lt;style&gt;div.doctoc { padding: 10px;position: relative;width: 90%;border-bottom: #ccc 1px solid;border-top: #ccc 1px solid;font-size:85%;}&lt;/style&gt;&lt;div class="doctoc"&gt;&lt;h3&gt;Innehåll&lt;/h3&gt;&lt;ul class="ultoc"&gt; &lt;li&gt;&lt;a href="#Beslut vid regeringssammanträde 1989-10-12"&gt;Beslut vid regeringssammanträde 1989-10-12&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;
 &lt;li&gt;&lt;a href="#Mitt förslag"&gt;Mitt förslag&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;
 &lt;li&gt;&lt;a href="#Uppdragets syfte"&gt;Uppdragets syfte&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;
 &lt;li&gt;&lt;a href="#Uppdragets bakgrund"&gt;Uppdragets bakgrund&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;
 &lt;li&gt;&lt;a href="#Uppdragets inriktning"&gt;Uppdragets inriktning&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;
 &lt;li&gt;&lt;a href="#Uppdragets genomförande"&gt;Uppdragets genomförande&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;
 &lt;li&gt;&lt;a href="#Hemställan"&gt;Hemställan&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;
 &lt;li&gt;&lt;a href="#Vidare hemställer jag att regeringen beslutar"&gt;Vidare hemställer jag att regeringen beslutar&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;
 &lt;li&gt;&lt;a href="#Beslut"&gt;Beslut&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;
 &lt;li&gt;&lt;a href="#Bilaga"&gt;Bilaga&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;
 &lt;li&gt;&lt;a href="#INNEHÅLL"&gt;INNEHÅLL&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;
 &lt;li&gt;&lt;a href="#Bilaga"&gt;Bilaga&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;
&lt;/ul&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;
Dir. 1989:50&lt;p&gt;&lt;a name="S1"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;h3 name="Beslut vid regeringssammanträde 1989-10-12"&gt;&lt;a name="Beslut vid regeringssammanträde 1989-10-12"&gt;Beslut vid regeringssammanträde 1989-10-12&lt;/a&gt;&lt;/h3&gt;&lt;p&gt;&lt;a name="S2"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Chefen för civildepartementet, statsrådet Johansson, anför.&lt;p&gt;&lt;a name="S3"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;h3 name="Mitt förslag"&gt;&lt;a name="Mitt förslag"&gt;Mitt förslag&lt;/a&gt;&lt;/h3&gt;&lt;p&gt;&lt;a name="S2"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att se över 
lagstiftningen om offentlig anställning.&lt;p&gt;&lt;a name="S3"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;h3 name="Uppdragets syfte"&gt;&lt;a name="Uppdragets syfte"&gt;Uppdragets syfte&lt;/a&gt;&lt;/h3&gt;&lt;p&gt;&lt;a name="S2"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Översynen skall ha tre huvudsyften.&lt;p&gt;&lt;a name="S3"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

För det första skall lagstiftningen utformas så, att den skapar bättre 
förutsättningar för förnyelsen av den offentliga sektorn i linje med den 
förändrade synen på offentlig anställning och offentlig personalpolitik. 
Lagstiftningen skall -- så långt som det är möjligt med hänsyn främst 
till demokratisk styrning, insyn och rättssäkerhet - stämma överens med 
vad som tillämpas inom arbetsmarknaden i stort.&lt;p&gt;&lt;a name="S4"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

För det andra skall sådana regler som inte kan anses grundläggande för 
arbetstagarnas rättsställning utmönstras ur lagstiftningen.&lt;p&gt;&lt;a name="S5"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

För det tredje skall lagstiftningen göras enklare att förstå, överblicka 
och tillämpa för dem som i olika egenskaper har att syssla med frågor om 
offentliga anställningar.&lt;p&gt;&lt;a name="S6"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;h3 name="Uppdragets bakgrund"&gt;&lt;a name="Uppdragets bakgrund"&gt;Uppdragets bakgrund&lt;/a&gt;&lt;/h3&gt;&lt;p&gt;&lt;a name="S2"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Grundläggande bestämmelser om statstjänstemännens rättsställning skall 
enligt 11 kap. 10 § regeringsformen meddelas i lag. Sådana bestämmelser 
återfinns främst i lagen (1976:600) om offentlig anställning (LOA, 
omtryckt 1987:1000, ändrad senast 1989:665).&lt;p&gt;&lt;a name="S3"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

LOA trädde i kraft den 1 januari 1977 som ett betydelsefullt led i 
arbetsrättsreformen (prop. 1975/76:105 bil. 2, InU 45, rskr.404). Den 
innebar både en modernisering av äldre lagar på området och en 
samordning med den nya allmänna arbetsrättsliga lagstiftningen, i första 
hand lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet (ändrad senast 
1984:817).&lt;p&gt;&lt;a name="S4"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

I förarbetena till LOA behandlas närmare bland annat frågan om hänsynen 
till den politiska demokratins krav och till den offentliga 
verksamhetens särart.&lt;p&gt;&lt;a name="S5"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

LOA reglerar, förutom en del procedurfrågor, sådana anställnings- och 
arbetsfrågor som tjänstetillsättning, tjänstgöringsskyldighet, 
bisysslor, anställnings upphörande, turordning vid uppsägning på grund 
av arbetsbrist, företrädesrätt till återanställning, disciplinansvar, 
avskedande, åtalsanmälan, avstängning och läkarundersökning. Dessa 
regler gäller statligt reglerade anställningar. Det betyder att LOA 
sålunda omfattar inte bara de statsanställda utan också kommunanställda 
lärare, försäkringskasseanställda och vissa andra arbetstagargrupper -- 
i dag sammanlagt inemot 600 000 personer.&lt;p&gt;&lt;a name="S6"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Dessutom innehåller LOA föreskrifter om arbetskonflikter och skadestånd. 
De är tillämpliga för landets alla närmare 1,6 miljoner 
offentliganställda, däribland tjänstemän och -- som en nyhet i LOA -- 
även arbetare i kommuner och landsting.&lt;p&gt;&lt;a name="S7"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Till LOA och vad som uttalas i dess förarbeten ansluter i sak det 
statliga huvudavtalet (HA) och det särskilda huvudavtalet för den 
offentliga sektorn (SHA).&lt;p&gt;&lt;a name="S8"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Sedan några år tillbaka präglas den offentliga förvaltningen i Sverige 
av en genomgripande omdaning. Den skall ses mot bakgrund främst av 
regeringens skrivelse om den offentliga sektorns förnyelse (skr. 
1984/85:202, FiU 35, rskr. 407). Omdaningen är enligt skrivelsen 
inriktad på en ökad långsiktighet, en aktivare styrning och en minskad 
detaljreglering. Målet är en effektiv offentlig sektor som erbjuder hög 
kvalitet och god service på medborgarnas villkor.&lt;p&gt;&lt;a name="S9"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

De närmare riktlinjerna för den löne- och personalpolitiska utvecklingen 
på det statliga området under senare år framgår av 1985 års 
personalpolitiska proposition (prop. 1984/85:219, UbU 1985/86:5, rskr. 
50, AU 1985/86:6, rskr. 48).&lt;p&gt;&lt;a name="S10"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

I den propositionen (s. 4) slår föredraganden fast två utgångspunkter 
för statlig personalpolitik:&lt;p&gt;&lt;a name="S11"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;


''Den ena är att personalpolitiken tydligare än tidigare bör vara ett 
instrument i förnyelsen av den offentliga sektorn.
---------------------------------------------------------------------
Den andra utgångspunkten är decentralisering och strävan att bättre 
anpassa personalpolitiken i olika statliga verksamheter till de skilda 
miljöer i vilka de verkar. Det leder till att vi måste ompröva 
möjligheterna att i alla olika detaljer utforma personalpolitiken som en 
politik, gemensam för hela statsförvaltningen.''&lt;p&gt;&lt;a name="S12"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;


Vad gäller den statliga lönepolitiken anförs vidare i samma proposition 
(s. 13):&lt;p&gt;&lt;a name="S13"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

''-- att statens positioner i löneförhandlingarna tydligare skall 
bestämmas av verksamhetsintresset och av strävan att åstadkomma en 
ändamålsenlig personalförsörjning,&lt;br /&gt;
-- att lönesystemet skall främja flexibilitet, decentralisering och 
delegering -- -- --.''&lt;p&gt;&lt;a name="S14"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Sedan år 1985 har också de centrala statliga kollektivavtalen av 
parterna målmedvetet utvecklats mot en decentralisering och en 
anpassning till olika sektorers och verksamheters skilda krav och 
förutsättningar.&lt;p&gt;&lt;a name="S15"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Den utvecklingen kan väntas fortsätta.&lt;p&gt;&lt;a name="S16"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Omdaningen av den offentliga förvaltningen har från riksdagens sida 
främst tagit sig uttryck i beslutet om den nya förvaltningslagen 
(1986:223, ändrad senast 1988:449), i tillkomsten av det s.k. 
verksledningsbeslutet (prop. 1986/87:99, KU 29, rskr. 226) och i 
behandlingen av senare års budget- och kompletteringspropositioner. 
Huvuduppgiften för regering och riksdag har därvid angetts vara att 
säkerställa att verksamhetens inriktning stämmer överens med politiskt 
uttalade riktlinjer och prioriteringar och att kontrollera att 
tillfredsställande effekter uppnås med givna ekonomiska ramar för 
verksamheten (prop. 1986/87:99 s. 11).&lt;p&gt;&lt;a name="S17"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Det generella förnyelsearbetet på statens område har när det gäller 
regeringsförfattningar följts upp genom verksförordningen (1987:1100) 
och genom alla de anslutande förordningarna med nya instruktioner för 
statsmyndigheterna. I sammanhanget kan också nämnas den nya 
personalföreträdarförordningen (1987:1101, omtryckt 1989:399).&lt;p&gt;&lt;a name="S18"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Ett viktigt inslag i detta arbete är vidare budgetförordningen 
(1989:400), som utgör grundvalen för den i väsentliga delar helt nya 
budgetprocess som nu införs i statsförvaltningen.&lt;p&gt;&lt;a name="S19"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Ett annat aktuellt inslag i förnyelsen är det pågående arbetet med 
regelförenkling. Det avser både lagar, förordningar och 
myndighetsföreskrifter (se närmare prop. 1988/89:100 bil. 2 p. 1 och 
motsvarande avsnitt i närmast föregående års budgetpropositioner). 
Slutligen vill jag här erinra om att också i årets 
kompletteringsproposition betonas betydelsen av att de 
offentliganställda genom decentralisering och delegering ges ökat 
utrymme och ökad stimulans för att förbättra verksamhetens resultat 
(prop. 1988/89:150 bil. 1 s. 28, FiU30 s. 89, rskr. 327).&lt;p&gt;&lt;a name="S20"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Enligt min uppfattning har LOA i allt väsentligt fungerat väl under de 
år som den gällt.&lt;p&gt;&lt;a name="S21"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Men den omdaning som den offentliga förvaltningen genomgår kräver att 
man parallellt med alla andra förändringar nu ser över den lagstiftning 
som reglerar de offentliganställdas anställnings- och arbetsvillkor.&lt;p&gt;&lt;a name="S22"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;h3 name="Uppdragets inriktning"&gt;&lt;a name="Uppdragets inriktning"&gt;Uppdragets inriktning&lt;/a&gt;&lt;/h3&gt;&lt;p&gt;&lt;a name="S2"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

I ljuset av de syften som jag inledningsvis har angett bör utredaren 
pröva hur en grundläggande rättslig reglering av offentlig anställning 
samtidigt kan&lt;p&gt;&lt;a name="S3"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

dels tillgodose kraven på decentralisering, verksamhetsanpassning samt 
anpassning till den reglering som gäller för arbetsmarknaden i stort,&lt;br /&gt;
dels slå vakt om medborgerliga krav på demokratisk styrning, insyn och 
rättssäkerhet och på att offentliga uppgifter fullgörs på ett riktigt 
sätt.&lt;p&gt;&lt;a name="S4"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Översynen bör sålunda leda till förslag som skapar bättre 
förutsättningar att genom personalpolitiska åtgärder förnya den 
offentliga sektorn.  Översynen bör vidare leda till en reglering som är 
så utformad, att den svarar mot skilda verksamheters olika krav eller 
konkurrenssituation. Detta kan leda till olika reglering för till 
exempel affärsverk och andra förvaltningsmyndigheter. Det innebär vidare 
exempelvis att instituten tjänst och vikariat så långt möjligt bör 
avskaffas.&lt;p&gt;&lt;a name="S5"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Förhandlingar pågår mellan statens arbetsgivarverk och de statligt 
anställdas huvudorganisationer om ett särskilt kollektivavtal om löne- 
och anställningsvillkor för arbetstagare vid de statliga affärsverken. 
Ett sådant kollektivavtal kan föranleda behov av förändringar också i 
den offentligrättsliga regleringen. &lt;p&gt;&lt;a name="S6"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Utredaren bör beakta behovet av att i samverkan åstadkomma större 
rörlighet bland statliga chefer, bland annat på nivån närmast under 
verkschefen. Detta bör göras med utgångspunkt i de pågående allmänna 
strävandena i denna riktning.&lt;p&gt;&lt;a name="S7"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Utredaren bör också anpassa sina överväganden till den pågående 
prövningen inom regeringskansliet av möjligheten att inom ramen för 2 
kap. tryckfrihetsförordningen tillgodose behovet av minskad offentlighet 
i vissa rekryteringsärenden.&lt;p&gt;&lt;a name="S8"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Det bör stå utredaren fritt att utöver vad som direkt anges här ta upp 
de förslag till ändringar i LOA som utredaren anser lämpliga och 
påkallade.&lt;p&gt;&lt;a name="S9"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

I en bilaga till dessa direktiv tar jag upp fem speciella frågor där 
ändringar i LOA bör övervägas särskilt, nämligen&lt;br /&gt;
1. förhållandet till brottsbalken m.m.,&lt;br /&gt;
2. uppsägning av arbetstagare i verksledande ställning m.m.,&lt;br /&gt;
3. partiell tjänstebefrielse m.m.,&lt;br /&gt;
4. fullmakter,&lt;br /&gt;
5. periodiska hälsoundersökningar.&lt;p&gt;&lt;a name="S10"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Till LOA och senare ändringar i LOA finns övergångsbestämmelser. En del 
av dessa kan behöva vara kvar. Andra torde kunna slopas.&lt;p&gt;&lt;a name="S11"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Vidare ansluter till LOA en del regeringsförfattningar. Den mest 
betydelsefulla av dessa är anställningsförordningen (1965:601, omtryckt 
1989:733). Den bör under utredningen ses över på ett mer systematiskt 
sätt än hittills kunnat ske.&lt;p&gt;&lt;a name="S12"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Till detta kommer på vanligt sätt de följdändringar i andra lagar och 
regeringsförfattningar som kan bli aktuella.&lt;p&gt;&lt;a name="S13"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;h3 name="Uppdragets genomförande"&gt;&lt;a name="Uppdragets genomförande"&gt;Uppdragets genomförande&lt;/a&gt;&lt;/h3&gt;&lt;p&gt;&lt;a name="S2"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Utredaren bör&lt;br /&gt;
-- samråda med såväl riksdagens myndigheter som myndigheter under 
regeringen, däribland särskilt arbetsdomstolen, statens arbetsgivarverk 
och statens ansvarsnämnd.&lt;br /&gt;
-- samråda med den utredning om det allmännas skadeståndsansvar i 
samband med myndighetsutövning som riksdagen har begärt att regeringen 
skall tillsätta (1988/89:LU31, rskr. 247),&lt;br /&gt;
- samråda med Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet och 
Försäkringskasseförbundet,&lt;br /&gt;
-- informera berörda fackliga huvudorganisationer och ge dem tillfälle 
att både vid arbetets början och under dess gång föra fram synpunkter i 
frågor som rör lagstiftningen om offentlig anställning,&lt;br /&gt;
-- beakta kommittédirektiven till samtliga kommittéer och särskilda 
utredare angående utredningsförslagens inriktning (Dir. 1984:05) och 
angå ende beaktande av EG-aspekter i utredningsverksamheten (Dir. 
1988:43).&lt;p&gt;&lt;a name="S3"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Arbetet bör i sin helhet vara slutfört före utgången av år 1991.&lt;p&gt;&lt;a name="S4"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Om utredaren anser att vissa delfrågor behöver lösas dessförinnan, bör 
det stå denne fritt att lägga fram särskilda förslag i sådana delar.&lt;p&gt;&lt;a name="S5"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

En fråga som bör behandlas med förtur är frågan om periodiska 
hälsoundersökningar (punkt 5 i bilagan).&lt;p&gt;&lt;a name="S6"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;h3 name="Hemställan"&gt;&lt;a name="Hemställan"&gt;Hemställan&lt;/a&gt;&lt;/h3&gt;&lt;p&gt;&lt;a name="S2"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen 
bemyndigar chefen för civildepartementet&lt;p&gt;&lt;a name="S3"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen 
(1976:119) -- med uppdrag att se över lagstiftningen om offentlig 
anställning,&lt;br /&gt;
att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt 
den särskilde utredaren.&lt;p&gt;&lt;a name="S4"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;h3 name="Vidare hemställer jag att regeringen beslutar"&gt;&lt;a name="Vidare hemställer jag att regeringen beslutar"&gt;Vidare hemställer jag att regeringen beslutar&lt;/a&gt;&lt;/h3&gt;&lt;p&gt;&lt;a name="S2"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

att kostnaderna skall belasta trettonde huvudtitelns anslag Utredningar 
m.m.&lt;p&gt;&lt;a name="S3"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;h3 name="Beslut"&gt;&lt;a name="Beslut"&gt;Beslut&lt;/a&gt;&lt;/h3&gt;&lt;p&gt;&lt;a name="S2"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller 
hans hemställan.&lt;p&gt;&lt;a name="S3"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

(Civildepartementet)&lt;p&gt;&lt;a name="S4"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;h3 name="Bilaga"&gt;&lt;a name="Bilaga"&gt;Bilaga&lt;/a&gt;&lt;/h3&gt;&lt;p&gt;&lt;a name="S2"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;h4 name="Fem speciella frågor"&gt;&lt;a name="Fem speciella frågor"&gt;Fem speciella frågor&lt;/a&gt;&lt;/h4&gt;&lt;p&gt;&lt;a name="S3"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;pre&gt;1   Förhållandet till brottsbalken m.m.&lt;/pre&gt;


1.1 Den allmänna samordningen med 20 kap. brottsbalken&lt;p&gt;&lt;a name="S4"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Vissa ändringar (SFS 1989:608) i 20 kap. 1 § brottsbalken (BrB) har 
trätt i kraft den 1 oktober 1989. De innebär att det straffrättsliga 
tjänsteansvaret för offentligt anställda har utvidgats. Dessutom har de 
tidigare brottsrubriceringarna ändrats till tjänstefel respektive grovt 
tjänstefel.&lt;p&gt;&lt;a name="S5"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

I motiven (prop. 1988/89:113 s. 9) uttalar justitieministern efter 
samråd med mig följande.&lt;p&gt;&lt;a name="S6"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

''Flera remissinstanser efterlyser en översyn av bestämmelserna i LOA 
för statsanställda m.fl. om disciplinansvar. Det sätts i fråga, om dessa 
bestämmelser är tillräckligt effektiva. Bl.a. JK anför att reglerna i 
LOA är oklara och inte på ett tillfredsställande sätt anpassade till det 
straffrättsliga ansvarssystemet.&lt;br /&gt;
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - &lt;p&gt;&lt;a name="S7"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Beträffande det statliga disciplinära ansvarssystemet kan det finnas 
skäl att undersöka i vad mån reglerna kan behöva ändras så att 
sanktionsregleringen sedd som helhet får en lämpligare utformning. Det 
kan ske exempelvis i samband med en mera allmän översyn av LOA.&lt;br /&gt;
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - &lt;p&gt;&lt;a name="S8"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Det finns sålunda anledning att räkna med att de frågor vid sidan av 
reglerna i BrB som remissinstanserna har tagit upp i allt väsentligt 
blir behandlade i andra sammanhang och att hänsyn då kommer att tas till 
de förändringar i fråga om de straffrättsliga bestämmelserna som jag nu 
föreslår.''&lt;p&gt;&lt;a name="S9"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Även under utskottsbehandlingen av lagstiftningsärendet har betydelsen 
av en samordning mellan de olika ansvarsreglerna framhållits.&lt;p&gt;&lt;a name="S10"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Det bör i detta sammanhang också nämnas att justitieutskottet 
(1988/89:JuU24 s. 14, 15) konstaterar att fyra olika utredningar berörs 
av frågor som har anknytning till det straffrättsliga ansvaret för 
tjänstefel. Därvid avses dels kommunalansvarsutredningen (C 1986:02), 
dels kommunallagskommittén (C 1988:03), dels den nu föreslagna översynen 
av lagstiftningen om offentlig anställning, dels den utredning om det 
allmännas skadeståndsansvar i samband med myndighetsutövning som 
riksdagen i ett annat sammanhang (1988/89:LU31, rskr. 247) har bett 
regeringen att tillsätta. Utskottet hade i ärendet att behandla motioner 
med begäran om en samlad översyn av frågor om ett utvidgat 
straffrättsligt tjänsteansvar för offentligt anställda, om det 
straffrättsliga ansvaret för ledamöter i kommunala nämnder, om enskildas 
rätt till ersättning för skada som vållats av felaktigt handlande från 
myndigheternas sida samt om det disciplinära ansvarssystemet. Utskottet 
uttalar att de olika delfrågorna endast med svårighet låter sig brytas 
ut ur sitt sammanhang och förordar därför att de tas upp till särskild 
samlad belysning först efter det att respektive utredning har avslutat 
sitt arbete i aktuell del.&lt;p&gt;&lt;a name="S11"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Riksdagen (rskr. 312) beslöt på denna punkt att som sin mening delge 
regeringen vad utskottet hade anfört.&lt;p&gt;&lt;a name="S12"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Kommunalansvarsutredningen har helt nyligen till mig lämnat över 
betänkandet (SOU 1989:64) Kommunalbot. Betänkandet skall närmast 
remissbehandlas i sedvanlig ordning.&lt;p&gt;&lt;a name="S13"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

I övrigt avvaktas nu inom regeringskansliet resultatet av pågående och 
aviserat utredningsarbetet, innan ställning tas till formerna för hur 
den begärda framtida samordningen bör åstadkommas.&lt;p&gt;&lt;a name="S14"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

1.2 Utformningen av skyddet mot dubbelbestraffning&lt;p&gt;&lt;a name="S15"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Av intresse i detta sammanhang är hur regleringen av de straffrättsliga 
och de disciplinära förfarandena m.m. förhåller sig till var andra.&lt;p&gt;&lt;a name="S16"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Först bör därvid i fråga om uppsägning och avskedande erinras om att 
brottsbalkens regler till skydd mot dubbelbestraffning har ändrats sedan 
den 1 januari 1989 (SFS 1988:942). Bland annat är föreskrifterna i 29 
kap. 5 och 6 §§ samt 30 kap. 4 § nya; i 38 kap. har införts en ny 2 a  
§. Dessa ändringar innebär i huvudsak följande. Den domstol som prövar 
ett åtal skall ta hänsyn till eventuell uppsägning eller avskedande vid 
valet av påföljd och vid straffmätningen. Den får om särskilda skäl 
föreligger döma till lindrigare straff än som är föreskrivet för 
brottet. I undantagsfall kan domstolen meddela påföljdseftergift. Har 
domstolen vid valet av påföljd eller vid straffmätningen särskilt 
beaktat huruvida den tilltalade till följd av brottet kan komma att 
drabbas av uppsägning eller avskedande och visar sig det antagande som 
legat till grund för domen felaktigt, får domstolen efter ansökan av 
åklagaren eller den dömde undanröja domen och döma till en ny påföljd 
för brottet. Undanröjande bör enligt lagmotiven dock bara ske i sådana 
undantagsfall där det skulle framstå som närmast stötande för den 
allmänna rättskänslan, om den gamla påföljden fick bestå (prop. 
1987/88:120 s. 112).&lt;p&gt;&lt;a name="S17"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Genom dessa ändringar har föreskrifterna i brottsbalken passat bättre 
samman med LOA:s regler om uppsägning och avskedande på grund av brott.&lt;p&gt;&lt;a name="S18"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Bland dessa regler märks 14 kap. 6 § LOA. Av det lagrummet framgår att 
om någon åtgärd har vidtagits för att anställa åtal mot en arbetstagare 
med statligt reglerad anställning, får ett ärende om uppsägning eller 
avskedande på grund av gärningen i fråga avgöras först sedan 
ansvarsfrågan har prövats slutligt.&lt;p&gt;&lt;a name="S19"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

I LOA finns också regler till skydd mot dubbelbestraffning. De syftar 
till att förhindra att en arbetstagare drabbas av både en straffrättslig 
och en disciplinär påföljd för en och samma förseelse.&lt;p&gt;&lt;a name="S20"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Enligt 10 kap. 1 § LOA får disciplinpåföljd åläggas arbetstagare för 
tjänsteförseelse, om han eller hon uppsåtligen eller av oaktsamhet 
sätter åsido vad som åligger honom eller henne i anställningen och felet 
inte är ringa. Disciplinpåföljd är varning eller löneavdrag (10 kap. 
2 §). Bestämmelserna omfattar i enlighet med sin ordalydelse såväl 
sådana förfaranden som faller inom straffstadgandet i 20 kap. 1 § 
brottsbalken som andra förseelser i tjänsten.&lt;p&gt;&lt;a name="S21"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

En arbetstagare, som misstänks för brott som avses i 20 kap. 1--3 §§ 
brottsbalken eller för något annat brott, varigenom han eller hon har 
satt ett åliggande i tjänsteutövningen åsido, skall emellertid enligt 12 
kap. 1 § LOA anmälas till åtal. Disciplinförfarande får då enligt 14 
kap. 3 § inte inledas eller fortsättas mot honom eller henne.&lt;p&gt;&lt;a name="S22"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Sistnämnda regler i LOA ger alltså uttryck för principen att en gärning 
som har prövats på straffrättslig väg inte därefter också skall kunna 
föranleda en disciplinär påföljd. Undantag från denna princip är enligt 
förarbetena (prop. 1975:78 s. 195) situationer där det visserligen står 
klart att arbetstagaren har begått gärningen men där ärendet avskrivits 
eller frikännande dom meddelats på grund av att gärningen inte är 
brottslig, till exempel av den anledningen att ett krav på uppsåt inte 
är uppfyllt. Regeln i 14 kap. 3 § hindrar däremot disciplinärt 
förfarande i andra fall där förundersökningen eller åtalet lagts ned 
eller arbetstagaren frikänts, till exempel på grund av att det inte 
finns tillräcklig bevisning om att arbetstagaren begått gärningen.&lt;p&gt;&lt;a name="S23"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Det kan nämnas att arbetsdomstolen i fallet AD 1986 nr 15 har prövat 
innebörden av 14 kap. 3 §. Domstolen kom därvid fram till att det i 
lagparagrafen uppställda hindret mot disciplinpåföljd bortfaller, om 
arbetstagarens handlande vid prövning i straffrättslig ordning befunnits 
inte innefatta brott.&lt;p&gt;&lt;a name="S24"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Justitieombudsmannen (JO) Hans Ragnemalm har i ett inspektionsprotokoll 
den 18 mars 1988 också gjort vissa uttalanden om utformningen och 
tolkningen av 14 kap. 3 §. Han har gett in protokollet till 
arbetsmarknadsdepartementet, som lämnat över det till civildepartementet 
(dnr RS 585/88).&lt;p&gt;&lt;a name="S25"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

JO anser enligt protokollet att det finns risk för att den anförda 
reglen i LOA tolkas så, att hinder mot framtida disciplinärt förfarande 
undantagslöst skulle föreligga, så snart någon åtgärd vidtagits för att 
anställa åtal i anledning av förseelsen. En sådan tolkning synes JO 
orimlig. JO pekar i sammanhanget på att rekvisiten för disciplinpåföljd 
enligt LOA är annorlunda utformade än rekvisit en för påföljd för 
oriktig myndighetsutövning enligt 20 kap. brottsbalken (jfr även de 
tidigare anförda ändringarna, SFS 1989:608).&lt;p&gt;&lt;a name="S26"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Det saknas enligt min mening anledning att gå ifrån den gällande regeln 
att en gärning som har prövats i straffrättslig ordning inte därefter 
bör kunna föranleda också disciplinärt förfarande annat än om prövningen 
visar att gärningen inte innefattar brott.&lt;p&gt;&lt;a name="S27"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Men utredaren bör överväga om någon ändring av reglernas utformning är 
påkallad mot bakgrund av JO:s protokoll.&lt;p&gt;&lt;a name="S28"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

En av de frågor som det i sammanhanget kan finnas anledning att behandla 
är huruvida någon form av åtalsprövningsregel bör införas, till exempel 
av innehåll att allmänt åtal bör väckas bara om det är påkallat från 
allmän synpunkt. En sådan regel skulle bland annat kunna påskynda 
handläggningen och därigenom minska risken för att preskription enligt 
LOA:s regler hinner inträda innan åtalsfrågan har prövats.&lt;p&gt;&lt;a name="S29"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

I anslutning till vad jag nyss anfört vill jag påpeka att den 
omständigheten att åtal har underlåtits på grund av en sådan regel 
naturligtvis inte får förhindra att förseelsen i stället beivras på 
disciplinär väg. Detta är också något som bör beaktas vid utformningen 
av 14 kap. 3 §.&lt;p&gt;&lt;a name="S30"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

1.3 Handläggningen av avskedandefrågor i fråga om polismän m.fl.&lt;p&gt;&lt;a name="S31"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Någon omplaceringsskyldighet åvilar i princip inte arbetsgivaren i 
samband med ett avskedande enligt LOA. I praxis har det förekommit att 
polismän har blivit avskedade med stöd av 11 kap. 1 § LOA i fall där en 
så ingripande åtgärd kanske inte skulle ha vidtagits, om det hade gällt 
en statsanställd inom något annat yrke (jfr AD 1981 nr 168, 1989 nr 69). 
Avskedandet torde med andra ord främst ha grundats på de särskilda krav 
som måste ställas på polismän. En annan omständighet som kan ha haft 
betydelse i sammanhanget är att myndighetsstrukturen inom polisen -- 118 
polismyndigheter, varav de flesta är små -- gör det många gånger 
praktiskt omöjligt att åstadkomma en omplacering inom myndigheten.&lt;p&gt;&lt;a name="S32"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Liknande fall har förekommit i fråga om domare (jfr AD 1989 nr 52).&lt;p&gt;&lt;a name="S33"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Utredaren bör överväga om det finns skäl att göra ändringar i syfte att 
öka möjligheterna för till exempel en felande polisman att under ändrade 
villkor behålla en anställning hos myndigheten.&lt;p&gt;&lt;a name="S34"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Det kan exempelvis vara värt att undersöka om det är lämpligt att 
komplettera sanktionssystemet med en möjlighet att ta ifrån polismän 
eller andra behörigheten att utöva polistjänst etc., det vill säga att 
vidta en åtgärd som närmast liknar legitimationsindragning för vissa 
andra yrkesgrupper. En sådan åtgärd skulle då i en del fall kunna 
användas i stället för avskedande enligt 11 kap. 1 eller 2 §. 
Arbetstagaren skulle även efter denna åtgärd fortfarande vara anställd 
vid samma myndighet och där kunna sysselsättas med till exempel 
utredande  uppgifter eller andra arbetsuppgifter än sådana som skulle 
kräva behörighet som polisman etc. Man kan givetvis tänka sig ett system 
där indragningen av behörigheten görs tidsbegränsad.&lt;p&gt;&lt;a name="S35"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

I 11 kap. 3 § LOA har arbetsgivaren ålagts en särskild 
omplaceringsskyldighet i en del fall där arbetstagaren har begått ett 
brott eller en tjänsteförseelse under inflytande av sådan själslig 
abnormitet som avses i 30 kap. 6 § brottsbalken.&lt;p&gt;&lt;a name="S36"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Omfattningen av denna speciella omplaceringsskyldighet var uppe till 
bedömning i rättsfallet AD 1987 nr 73, som gällde avskedande av en 
officer på grund av brott. I domen ges en utförlig redogörelse för 
tillkomsten av 11 kap. 3 § LOA och dess förhållande till motsvarande 
bestämmelse vid uppsägning i 7 § lagen (1982:80) om anställningsskydd 
(ändrad senast 1989:428). Arbetsdomstolen påpekar att lagstiftaren inte 
har angett hur man skall lösa konkurrensen mellan den kategori 
arbetstagare som åsyftas i 11 kap. 3 § LOA och andra arbetstagare hos 
myndigheten som riskeraratt sägas upp på grund av övertalighet. Domen 
aktualiserar vidare frågan om samordningen mellan regelsystemen för 
instituten uppsägning och avskedande på den offentliga sektorn, en fråga 
som enligt min mening inte är tillfredsställande löst för närvarande.&lt;p&gt;&lt;a name="S37"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Utredaren bör undersöka hur dessa problem kan lösas och lägga fram 
förslag som gör lagreglerna tydligare.&lt;p&gt;&lt;a name="S38"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

I det sammanhanget kan möjligen också övervägas att låta statens 
ansvarsnämnd i ärenden om avskedande pröva också frågan om uppsägning 
(jfr SAV cirkulär 1989 A 12 s. 19).&lt;p&gt;&lt;a name="S39"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Ett beslut om avskedande får inte enbart grundas på omständigheter som 
myndigheten har känt till mer än en månad före prövningen. Detta framgår 
av 11 kap. 5 § LOA. Av paragrafen framgår vidare att fristen är två 
månader, när statens ansvarsnämnd har att pröva en fråga om avskedande.&lt;p&gt;&lt;a name="S40"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Utredaren bör, med beaktande av intresset att arbetsgivaren tar 
ställning snabbt, undersöka om fristerna är för korta och i så fall 
överväga en förlängning av dem.&lt;p&gt;&lt;a name="S41"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

1.4 Disciplinansvar utanför den aktuella anställningen&lt;p&gt;&lt;a name="S42"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

De särskilda ansvarsregler för statsanställda m.fl. som kan leda till 
straff -- alltså ha verkningar utanför det privaträttsliga 
anställningsförhållandet -- finns som tidigare redovisats i 20 kap. 
brottsbalken. LOA:s ansvarssystem kan ses som en komplettering till det 
i brottsbalken. Det har sin bakgrund i den statliga tjänstens särart, 
främst allmänhetens berättigade krav på att offentliga uppgifter skall 
fullgöras på ett riktigt sätt. Denna särart har med andra ord -- i linje 
med 11 kap. 10 § regeringsformen -- ansetts motivera att lagstiftaren 
ingripit med en offentligrättslig reglering av vissa arbets- och 
anställningsvillkor.&lt;p&gt;&lt;a name="S43"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Påföljden disciplinpåföljd och avskedande har -- liksom 
säkerhetsåtgärden avstängning från arbetet -- ansetts bör vara direkt 
knutna till anställning hos den myndighet där arbetstagaren har gjort 
felet.&lt;p&gt;&lt;a name="S44"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

En tillämpning av LOA:s ansvarsregler förutsätter därför att 
handläggningen sker så snabbt, att arbetstagaren inte hunnit lämna 
anställningen hos myndigheten. Det kan annars uppkomma fall där en 
arbetstagare genom att sluta sin anställning vid en statlig myndighet 
undandrar sig ansvar enligt LOA.&lt;p&gt;&lt;a name="S45"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Detta gäller även om arbetstagaren samtidigt eller senare går över till 
anställning vid en annan statlig myndighet, kanske inom samma 
förvaltningsgren, eftersom varje anställning avser bara en viss 
myndighet.&lt;p&gt;&lt;a name="S46"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Det har från något håll satts i fråga, om inte en beslutad 
disciplinpåföljd i form av en varning eller löneavdrag för en 
tjänsteförseelse som har begåtts i en anställning borde -- i motsats 
till avskedande eller uppsägning -- kunna verkställas också i en senare 
statlig anställning.&lt;p&gt;&lt;a name="S47"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Under den översyn av LOA som jag nu föreslår kan det möjligen vara skäl 
att överväga också denna fråga. Synsättet att betrakta varje myndighet 
som en arbetsgivare bör i varje fall inte överges. Hänsyn bör också tas 
till att det här gäller gärningar som inte utgör brott. Brottsliga 
gärningar kan med stöd av brottsbalken beivras också efter 
anställningens slut.&lt;p&gt;&lt;a name="S48"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Utgångspunkten för övervägandena bör med andra ord vara att i stort 
behålla det nuvarande systemet oförändrat.&lt;p&gt;&lt;a name="S49"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;pre&gt;2   Uppsägning av arbetstagare i verksledande ställning m.m.&lt;/pre&gt;


I 7 kap. 2 § andra stycket LOA görs anställningsskyddslagen tillämplig i 
vissa uppsägningsfrågor också när det gäller arbetstagare i verksledande 
eller därmed jämförlig ställning, exempelvis sådana avdelningschefer 
eller motsvarande som är förordnande tills vidare.&lt;p&gt;&lt;a name="S50"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Mot bakgrund av riksdagens förut nämnda verksledningsbeslut bör 
utredaren undersöka, om inte skälen för att privatanställda arbetstagare 
i företagsledande eller därmed jämförlig ställning har tagits undan från 
anställningsskyddslagens tillämpningsområde också har bärkraft på 
statens område.&lt;p&gt;&lt;a name="S51"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Men i detta sammanhang bör också beaktas att det ställs åtskilliga krav 
på offentlig verksamhet som saknar motsvarighet för den privata sektorns 
del. Bland annat måste varje åtgärd från en statlig myndighets sida, 
även en uppsägning, vara sakligt grundad (1 kap. 9 § regeringsformen). 
Detta krav inrymmer också andra aspekter än kravet på saklig grund i 7 § 
anställningsskyddslagen.&lt;p&gt;&lt;a name="S52"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Hänsyn måste också tas till den tidigare anförda regeln i 
regeringsformen att grundläggande bestämmelser om statstjänstemännens 
rättsställning skall ges i lag.&lt;p&gt;&lt;a name="S53"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Vad som nu sagts rör närmast grunden för uppsägning, inte frågor som 
förfarandet vid en uppsägning, varsel och överläggning eller tvist om 
giltigheten av en uppsägning (jfr 7 kap. 2 § LOA).&lt;p&gt;&lt;a name="S54"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;pre&gt;3   Partiell tjänstebefrielse m.m.&lt;/pre&gt;


Av 19 a § anställningsförordningen följer att myndigheterna har vissa 
möjligheter att helt eller delvis befria en arbetstagare från 
uppgifterna i tjänsten under en viss tid.&lt;p&gt;&lt;a name="S55"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

De vanliga fallen av sådan s.k. partiell tjänstebefrielse avser 
situationer där arbetstagaren bereds en lättnad i sin arbetsbörda i 
samband med ett speciellt uppdrag, en omfördelning av arbetsuppgifterna, 
en tjänsteresa eller liknande. I sådana fall saknas alltså varje 
tvångsmoment i åtgärden.&lt;p&gt;&lt;a name="S56"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

I andra fall kan den innefatta ett tvångsmoment. Sådana fall nämns 
exempelvis i den förut nämnda verksledningspropositionen (prop. 1 
986/87:99 s. 140), där följande anförs.&lt;p&gt;&lt;a name="S57"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

''Det kan till sist för fullständighetens skull också anmärkas att det 
sällsynta undantagsfall -- med bakgrund i allvarliga problem -- har 
inträffat att regeringen tillfälligt ställt en verkschef åt sidan. 
Formellt kan detta ske med stöd av föreskrifterna om s.k. partiell 
tjänstebefrielse i 19 a § anställningsförordningen. Enligt dessa 
föreskrifter får myndigheten ensidigt besluta att helt eller delvis 
befria en tjänsteman från hans ordinarie tjänstegöromål under en viss 
tid. Föreskrifterna kan ses i ljuset av uppfattningen att en 
arbetsgivare inte är skyldig att hålla en arbetstagare med 
arbetsuppgifter.''&lt;p&gt;&lt;a name="S58"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Det har hävdats att föreskriften om tjänstebefrielse -- som alltså i sak 
inte behöver vara ''partiell'' -- borde ges lagform med hänsyn till att 
dess tillämpning sålunda i en del fall kan innefatta tvång (jfr förutom 
11 kap. 10 § regeringsformen också 7 kap. 1 § LOA).&lt;p&gt;&lt;a name="S59"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Utredaren bör närmare överväga denna fråga samt hur en sådan föreskrift 
bör utformas och om den möjligen bör omfatta endast högre chefer.&lt;p&gt;&lt;a name="S60"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

I samband därmed bör utredaren särskilt överväga behovet och 
utformningen av reglerna om skyldigheten att utöva andra statliga 
tjänster i 18 § anställningsförordningen.&lt;p&gt;&lt;a name="S61"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Utredaren bör vidare analysera hur partiell tjänstebefrielse förhåller 
sig till instituten avstängning från arbetet och försättande ur tjänst.&lt;p&gt;&lt;a name="S62"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Utredaren bör också särskilt behandla reglerna i 7 kap. 7 § LOA och 19 § 
anställningsförordningen om försättande i disponibilitet samt överväga i 
vad mån ändringar kan vara befogade.&lt;p&gt;&lt;a name="S63"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;pre&gt;4   Fullmakter&lt;/pre&gt;


Anställningsformen fullmakt regleras i 4 kap. 6 § första stycket LOA.&lt;p&gt;&lt;a name="S64"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Av statssekreterarcirkuläret C 1988:11 till samtliga expeditionschefer i 
regeringskansliet framgår att den pågående minskningen av användning av 
anställningsformen fullmakt till förmån för normalformen förordnande av 
olika slag i fortsättningen bör drivas mer målmedvetet. Detta gäller 
enligt cirkuläret inte minst sådana tjänster som tillsätts av 
myndigheter under regeringen. Frågan om att omvandla fullmaktstjänster 
till vanliga förordnandetjänster bör enligt cirkuläret regelmässigt tas 
upp i fackdepartementet i samband med att de nuvarande innehavarna 
avgår. På sikt torde anledning saknas att behålla fullmaktsinstitutet, 
sägs det. Cirkuläret undantar ordinarie domare och sådana professorer 
som anställs med fullmakt.&lt;p&gt;&lt;a name="S65"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Utredaren bör undersöka möjligheten att i framtiden begränsa användandet 
av fullmakt som anställningsform till att bara avse ordinarie 
domartjänster (jfr bland annat 11 kap. 5 § regeringsformen) och vissa 
professurer (jfr prop. 1987/88:100 bil. 2 p. 9). Möjligen kan det också 
vara motiverat att ha kvar fullmaktsinstitutet för vissa åklagartjänster 
(jfr prop. 1975/76:105 bil. 2 s. 210).&lt;p&gt;&lt;a name="S66"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Om utredaren finner att det är möjligt att begränsa användandet av 
fullmakt i enlighet med vad jag nyss har anfört, bör utredaren föreslå 
de ändringar som i så fall krävs i lag (jfr även till exempel 7 kap. 5 § 
LOA) och förordning (närmast anställningsförordningen, även 
övergångsbestämmelserna till SFS 1988:1021). Därvid bör också utformas 
de övergångsregler som behövs. Självfallet bör sålunda de personer som 
nu är anställda med fullmakt -- bland andra ca 11 200 officerare m.fl. 
inom försvaret -- övergångsvis få behålla sina fullmakter fram till dess 
att de avgår från sin tjänst (jfr i fråga om den äldre 
anställningsformen konstitutorial punkt 8 i övergångsbestämmelserna till 
LOA)&lt;p&gt;&lt;a name="S67"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;pre&gt;5   Periodiska hälsoundersökningar&lt;/pre&gt;


Frågan om periodiska hälsoundersökningar i vissa tjänster har redan 
varit föremål för utredning.&lt;p&gt;&lt;a name="S68"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

I betänkandet (Ds C 1986:6) Hälsoundersökningar i statlig tjänst m.m. 
har statens arbetsmarknadsnämnd sålunda lagt fram förslag om ändringar i 
bland annat 13 kap. 2 § LOA. Betänkandet har remissbehandlats och en 
sammanställning av remissyttrandena har publicerats (Ds C 1987:1).&lt;p&gt;&lt;a name="S69"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Under det fortsatta beredningsarbetet har vidare inom civildepartementet 
nyligen upprättats en utförlig departementspromemoria (Ds 1 989:45) 
Periodiska hälsoundersökningar i vissa offentliga anställningar. Där 
berörs också gällande regler om sekretess och -- och via en hänvisning 
till SAV cirkulär 1988 A 5 -- om formerna för socialstyrelsens medverkan 
i ärendena.&lt;p&gt;&lt;a name="S70"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Promemorian har inte varit föremål för något remissförfarande. Ett par 
delfrågor i sammanhanget behöver nämligen enligt min mening ytterligare 
undersökas, innan departementets beredning av lagstiftningsärendet 
avslutas.&lt;p&gt;&lt;a name="S71"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Jag syftar här främst på behovet av lagregler om hälsoundersökningar på 
det kommunala området. Men jag avser också vilka kategorier arbetstagare 
som skall vara skyldiga att underkasta sig sådana undersökningar, 
möjligheterna att i förväg precisera ändamålet med undersökningen och 
vad resultatet av en hälsoundersökning i olika fall skall kunna leda 
till.&lt;p&gt;&lt;a name="S72"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Dessa frågor bör övervägas inom ramen för den nu förordade utredningen.&lt;br /&gt;
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - &lt;p&gt;&lt;a name="S73"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;h3 name="INNEHÅLL"&gt;&lt;a name="INNEHÅLL"&gt;INNEHÅLL&lt;/a&gt;&lt;/h3&gt;&lt;p&gt;&lt;a name="S2"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;pre&gt;En översyn av lagstiftningen om offentlig anställning   1&lt;/pre&gt;&lt;pre&gt;Mitt förslag                                            1&lt;/pre&gt;&lt;pre&gt;Uppdragets syfte                                        1&lt;/pre&gt;&lt;pre&gt;Uppdragets bakgrund                                     1&lt;/pre&gt;&lt;pre&gt;Uppdragets inriktning                                   4&lt;/pre&gt;&lt;pre&gt;Uppdragets genomförande                                 5&lt;/pre&gt;&lt;pre&gt;Hemställan                                              5&lt;/pre&gt;&lt;pre&gt;Beslut                                                  6&lt;/pre&gt;&lt;p&gt;&lt;a name="S3"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;h3 name="Bilaga"&gt;&lt;a name="Bilaga"&gt;Bilaga&lt;/a&gt;&lt;/h3&gt;&lt;p&gt;&lt;a name="S2"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;h4 name="Fem speciella frågor"&gt;&lt;a name="Fem speciella frågor"&gt;Fem speciella frågor&lt;/a&gt;&lt;/h4&gt;&lt;p&gt;&lt;a name="S3"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;pre&gt;1   Förhållandet till brottsbalken m.m.&lt;/pre&gt;


1.1 Den allmänna samordningen med 20 kap. brottsbalken  7&lt;p&gt;&lt;a name="S4"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;pre&gt;1.2 Utformningen av skyddet mot dubbelbestraffning      8&lt;/pre&gt;


1.3 Handläggningen av avskedandefrågor i fråga om 
&lt;pre&gt;    polismän m.fl.                                      10&lt;/pre&gt;


1.4 Disciplinansvar utanför den aktuella anställningen  11&lt;p&gt;&lt;a name="S5"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;pre&gt;2   Uppsägning av arbetstagare i verksledande &lt;/pre&gt;&lt;pre&gt;    ställning m.m.                                      12&lt;/pre&gt;&lt;pre&gt;3   Partiell tjänstebefrielse m.m.                      13&lt;/pre&gt;&lt;pre&gt;4   Fullmakter                                          14&lt;/pre&gt;&lt;pre&gt;5  Periodiska hälsoundersökningar                       14&lt;/pre&gt;&lt;p&gt;&lt;a name="S6"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;</html>
</dokument>
</dokumentstatus>