2760772 GD02U501 1989/90 U501 mot mot Motion 1989/90:U501 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) Motion Motion UU 501 0 1990-01-12 00:00:00 2014-10-14 12:48:26 2014-10-14 00:00:00 Säkerhetspolitik och integration i Europa av Bengt Westerberg m.fl. (fp) html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/GD02U501/text https://data.riksdagen.se/dokument/GD02U501 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GD02U501 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Motion till riksdagen</p> </div> <div class="block ml_44" /> <div class="block ml_4" /> <div class="block ml_4"><p>av Bengt Westerberg m.fl. (fp)<br /> Säkerhetspolitik och integration i Europa</p> </div> <div class="block ml_44"><p>Mot.</p> <p>1989/90</p> <p>U501-502</p> </div> <div class="block ml_45" /> <div class="block ml_4"><p>1. Utvecklingen i Europa</p> <p>1.1. Nya säkerhetspolitiska perspektiv</p> <p>Under många år präglades läget i Europa av stabil bipolaritet. Två maktblock,<br /> ledda av var sin supermakt och representerande var sin ideologi, stod<br /> mot varandra i en egenartad blandning av konfrontation och samexistens.<br /> Rustningsnivåerna var unika, kärnvapenarsenalerna blev allt större, det krig<br /> som hotade skulle kunna leda till kontinentens undergång. Samtidigt stämde<br /> insikten härom bägge sidor till återhållsamhet och försiktighet.</p> <p>Det förekom upprepade ansatser till avspänning. Särskilt förra hälften av<br /> 1970-talet var en avspänningsperiod, på sin tid betraktad som en historisk<br /> vändpunkt. Det blev den inte; efter NATO:s s.k. dubbelbeslut i december<br /> 1979 och Sovjetunionens invasion av Afghanistan strax därefter började man<br /> allmänt tala om ett nytt kallt krig. Rivaliteten framstod ånyo som intensiv<br /> och riskerna som enorma. Likväl fortsatte i Europa den fredsperiod som efter<br /> hand börjat framstå som historiskt enastående - en fred till priset av risken<br /> för kärnvapenkrig och förtryck i Östeuropa.</p> <p>I början av 1990 är denna situation radikalt förändrad. Ännu för något<br /> halvår sedan kunde den sedan 1985 förnyade avspänningen mellan öst och<br /> väst ses som blott och bart ett nytt försök av samma typ som tidigare, ehuru<br /> denna gång med större utsikter till framgång.</p> <p>Vad vi bevittnat sedan dess är en upplösning av det sovjetiska väldet i Östeuropa<br /> och upplösningstendenser även inom själva Sovjetunionen. I land efter<br /> land har den sovjetstödda diktaturen störtats; i land efter land har en utveckling<br /> i riktning mot parlamentarisk demokrati av västerländsk typ inletts.<br /> Också inom Sovjetunionen finns sådana tendenser, särskilt i de baltiska länderna.</p> <p>Att folken i Östeuropa till sist rest sig mot de diktaturregimer de påtvingats<br /> är inte överraskande. Det som har varit svårare att förutse är att detta<br /> skulle kunna ske utan ingripande från Sovjetunionens sida, ja, snarast på<br /> dess tillskyndan. Över huvud taget bedrev Sovjetunionen under senare delen<br /> av 1980-talet en politik av annat slag än tidigare och av annat slag än<br /> stormakter brukat bedriva.</p> </div> <div class="block ml_53"><p>1</p> </div> <div class="block ml_4"><p>1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr U501-502</p> </div> <div class="block ml_44" /> <div class="block ml_44" /> <div class="block ml_4" /> <div class="block ml_44" /> <div class="block ml_49" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:12px;">Imperier har fallit förr. Man har sett en parallell mellan Sovjetunionens Mot. 1989/90</p> <p>reträtt på 1980-talet och Storbritanniens på 1940-talet. Det finns en likhet; i U501</p> <p>bägge fallen blev saken ofrånkomlig på grund av den imperialistiska maktens<br /> försvagning. Likväl är skillnaden slående: Storbritannien gav upp sitt imperium<br /> som en följd av ett världskrig, medan Sovjetunionen drar sig tillbaka<br /> från sitt i en värld som inte har upplevt ett storkrig på över fyrtio år. Sovjetunionens<br /> reträtt från Östeuropa är en märklig händelse.</p> <p>Märklig är även ståndpunktsändringen i de militärpolitiska frågorna. INFavtalet<br /> - Sovjetunionens godtagande av den av president Reagan lanserade<br /> s.k. nollösningen - var en framgång för nedrustningssträvandena, och det<br /> sovjetiska förslaget om femtioprocentiga nedskärningar av de strategiska<br /> kärnvapnen inledde ett nytt, löftesrikt kapitel i supermakternas kärnvapenkonkurrens.</p> <p>Frågan är dock om inte det mest anmärkningsvärda är de ensidiga eller<br /> asymmetriska åtgärder som genomförts eller ställts i utsikt på sovjetisk sida.</p> <p>I december 1988 höll president Gorbatjov ett tal i FN som får betraktas som<br /> historiskt; inte nog med att talet formade sig till en hyllning till FN, det innehöll<br /> också löften om icke betydelselösa, ensidiga styrkeminskningar i<br /> Europa. I förhandlingarna med NATO om konventionell nedrustning synes<br /> Sovjetunionen ha godtagit reduktioner som är starkt asymmetriska till dess<br /> nackdel. Sådant har stormakter inte brukat göra, allra minst Sovjetunionen.</p> <p>I den sovjetiska politiken framträder en ny och från vår synpunkt mera<br /> realistisk och mindre hotfull syn på vari Sovjetunionens säkerhetspolitiska<br /> problem består. Om det imperialistiska hot som skulle kräva omfattande militära<br /> motåtgärder talas knappast längre. I stället framträder en medvetenhet<br /> om att Sovjetunionens egen militära kapacitet utgör ett hot mot andra. Den<br /> officiella doktrinen har undergått en motsvarande förändring. Under Bresjnev<br /> framhävdes den s.k. internationella klasskampen i sovjetiska uttalanden<br /> sida vid sida med, ja, som målet för avspänning och fredlig samexistens; under<br /> Gorbatjov har den internationella klasskampen skjutits i bakgrunden,<br /> om den inte rentav har avblåsts.</p> <p>Den förklaring som brukar ges till denna märkliga utveckling, och den är<br /> säkert riktig, är Sovjetunionens ekonomiska svaghetstillstånd. Med en ekonomi<br /> i kris blev det i längden omöjligt att hålla jämna steg med USA och<br /> att behålla kontrollen över Östeuropa. Att omläggningen av den sovjetiska<br /> politiken kom överraskande för många i väst torde till viss del ha berott på<br /> att den västliga bilden av den sovjetiska ekonomin var orealistiskt positiv.</p> <p>Situationens verkliga innebörd framgår av det förhållandet att, enligt nyare<br /> västliga skattningar, de sovjetiska rustningsutgifterna utgör bortemot en<br /> fjärdedel av bruttonationalprodukten; hur stor denna siffra är framgår av att<br /> motsvarande siffra för USA under 1980-talet varit ca 6 % och för flertalet<br /> länder i Västeuropa 2-4 %. Den ekonomiska krisen sammanfaller dessutom<br /> med en ekologisk kris av oerhörda dimensioner.</p> <p>Det har blivit nödvändigt för Sovjetunionen att inte bara omstrukturera<br /> det egna samhället utan att ge upp de imperialistiska srävandena, förmå<br /> USA till avtal om långtgående nedrustning och eftersträva en radikal ökning<br /> av det ekonomiska utbytet med de icke-socialistiska länderna.</p> </div> <div class="block ml_53"><p>2</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>1.2. Den inre marknaden tar form i Västeuropa Mot. 1989/90</p> <p>Inom EG pågår sedan mitten av 1980-talet arbetet med att förverkliga den U501</p> <p>inre marknaden. Denna skall vara genomförd vid utgången av 1992. Under<br /> fjolåret har nya framsteg gjorts i detta arbete. Man har också beslutat att ta<br /> första steget mot en monetär union och i år skall frågan om ytterligare steg i<br /> integrationen diskuteras vid en regeringskonferens.</p> <p>I det sociala ramavtal som EG antog i december fastslås rätten till rörlighet,<br /> social trygghet, anställning och lön samt rätten att organisera sig, t.ex.<br /> fackligt. Likaså fastslås rätten till jämställdhet, information, medbestämmande<br /> och goda arbetsförhållanden och till skydd av barn, ungdomar, äldre<br /> och handikappade.</p> <p>Syftet med ramavtalet kan sägas vara, att förmå de EG-stater som har den<br /> lägsta sociala skyddsnivån att successivt höja sina ambitioner. De avancerade<br /> staterna förblir oförhindrade att bibehålla och utveckla sin välfärdspolitik.</p> <p>Under året som gått har också planerna på ett miljövårdsorgan för EG<br /> (EEA) tagit form. Dess experter och forskare skall bl.a. ha till uppgift att<br /> peka ut och analysera miljörisker. Europaparlamentets mening är att EEA<br /> därtill med egen beslutsrätt skall fungera som ett instrument för konkret förändringsarbete<br /> inom miljöområdet.</p> <p>Tillväxten och investeringstakten inom EG har det gångna året varit god<br /> och inflationen förhållandevis låg. Arbetslösheten är på väg ner men ligger<br /> alltjämt närmare nio procent. Regionalpolitiken, som skall utgå från ett EGperspektiv,<br /> har fått förstärkta anslag.</p> <p>Viljan att bredda och stärka verksamhetsfältet för Gemenskapen är påtaglig<br /> inom flertalet EG-länder. Ledande EG-politiker har också uttalat attEGparlamentet<br /> bör ges väsentligt utvidgade befogenheter parallellt med att den<br /> monetära unionen förverkligas.</p> <p>1.3. Drömmen om ett demokratiskt Europa</p> <p>Det finns idag möjligheter till en utveckling i Europa som inte minst från<br /> liberal synpunkt vore utomordentligt positiv - en utveckling i riktning mot<br /> ett Europa i dess helhet präglat av fred, frihet och demokrati. Centralt i<br /> denna vision är att demokratin stabiliseras i alla de östeuropeiska staterna,<br /> att även Sovjetunionen utvecklas i demokratisk riktning, att de baltiska länderna<br /> och andra sovjetiska delrepubliker vinner ökad självständighet och<br /> kanske nationellt oberoende, och att de fredliga förbindelserna mellan<br /> Europas alla länder mångfaldigas. I ett sådant Europa vore rimligen fredschanserna<br /> större än i något annat. Samtidigt skulle alla européer, inte bara<br /> de i väst, kunna leva som fria och självständiga medborgare.</p> <p>Det har invänts, att även om utvecklingen skulle gå i en sådan riktning - i<br /> riktning mot vad som kan kallas det fria Europa - kunde man inte vara säker<br /> på att resultatet skulle bli en stabil fred. Tvärtom skulle traditionella motsättningar,<br /> vilka hållits i schack under det kalla kriget nu blomma upp. Paralleller<br /> har dragits med Europa före 1914. Vi har påmints om möjligheten att en<br /> lokal konflikt i det nya Europa skulle kunna utlösa en storkonflikt, liksom<br /> skottet i Sarajevo tände en världsbrand.</p> </div> <div class="block ml_3" /> <div class="block ml_58" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:12px;">Denna parallell mellan det fria Europa och det Europa som fanns i början Mot. 1989/90</p> <p>av 1900-talet är emellertid missvisande. Åtminstone tre skillnader finns. U501</p> <p>För det första: i det fria Europa vore alla stater demokratier; historien visar<br /> att relationerna mellan demokratier är fredligare än andra mellanstatliga<br /> relationer.</p> <p>För det andra: i det fria Europa skulle det mellan länderna förekomma<br /> tätare fredliga förbindelser av skilda slag och på skilda nivåer än någonsin<br /> tidigare; det finns skäl att anta, att även detta skulle medverka till en stabil<br /> fred.</p> <p>För det tredje; i det fria Europa vore, med undantag endast av Ryssland,<br /> de europeiska stormakter som Sarajevo-krisen drog in i första världskriget<br /> sammanknutna med varandra i den europeiska gemenskapen - en företeelse<br /> utan tidigare motstycke.</p> <p>Det stora som inträffat är, att visionen av det fria Europa inte längre kan<br /> karakteriseras som meningslöst drömmeri. Den hör idag till de utvecklingsmöjligheter<br /> vi har anledning räkna med. Att det fria Europa ligger inom<br /> räckhåll betyder emellertid inte att det är realiserat. Det har sagts ofta men<br /> förtjänar att upprepas: att förutsättningar finns för en positiv utveckling är<br /> inte detsamma som att denna utveckling skulle vara säkerställd och ännu<br /> mindre att den redan skulle ha ägt rum.</p> <p>Tre utvecklingstendenser utgör förutsättningar för det fria Europa: avspänning,<br /> internationalisering och demokratisering.</p> <p style="margin-left:12px;">• Avspänning: Under intryck av händelseutvecklingen i Östeuropa har det<br /> varit lätt att tappa ur sikte att det säkerhetspolitiska grundproblemet i<br /> världen kvarstår. Två militära supermakter står alltjämt mot varandra. Militärallianserna<br /> är inte upplösta. Mänsklighetens överlevnad är alltjämt<br /> avhängig, hur relationerna mellan Sovjetunionen och Förenta staterna utvecklas.</p> <p style="margin-left:12px;">• Internationalisering: Det ingår i visionen av det fria Europa att relationerna<br /> mellan de europeiska staterna förtätats ekonomiskt, kulturellt och<br /> i andra fredliga hänseenden, alltså att den integration som äger rum i Västeuropa<br /> i väsentlig grad utsträcks till Östeuropa.</p> <p style="margin-left:12px;">• Demokratisering: Själva grundvalen för det fria Europa vore det förhållandet<br /> att alla Europas länder, inte bara de i väst, blivit demokratiska.</p> <p>Hur realistiska är dessa förhoppningar?</p> <p>Att 1970-talets avspänningsförsök mellan Sovjetunionen och Förenta staterna<br /> misslyckades, berodde till stor del på Sovjetunionens fortsatta upprustning,<br /> dess offensiva agerande i tredje världen och dess fasthållande vid den<br /> ideologiska kampen som en huvudmålsättning för utrikespolitiken. Samtidigt<br /> fanns i inflytelserika amerikanska kretsar en tveksamhet mot att bygga<br /> upp ett nära och förtroendefullt samarbete med en stat som den sovjetiska.</p> <p>Idag är förutsättningarna andra.</p> <p>Sovjetunionen försöker inte längre stärka sin militära ställning i förhållande<br /> till USA utan är tvärtom berett till asymmetriska styrkereduktioner.</p> <p>Konfrontationen i tredje världen har till väsentlig del ersatts med gemensam<br /> konfliktlösning. Den ideologiska kampen har förvisats till en undanskymd<br /> position. De förändringar som associeras med uttrycket glasnost gör Sovjet</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>unionen till en mindre motbjudande samarbetspartner även för traditionellt Mot. 1989/90</p> <p>sovjetskeptiska grupper i väst. Det finns gynnsammare förutsättningar U501</p> <p>denna gång än förra gången för djupgående och stabil avspänning.</p> <p>Emellertid hänger detta resonemang på att den nuvarande sovjetiska ledningen<br /> överlever. Här finns ett av osäkerhetsmomenten i dagens internationella<br /> läge. President Gorbatjov är, brukar man påpeka, mindre populär<br /> hemmavid än internationellt. Hans problem är, att de ekonomiska reformer<br /> som är nödvändiga på kort sikt kan göra ont värre för stora grupper. Därtill<br /> kommer de nationalistiska strävandena och motsättningarna i flera delrepubliker.<br /> Och ovanpå den ekonomiska och den konstitutionella krisen en<br /> miljökris utan motstycke.</p> <p>Den sovjetiska regimens problem är sådana att det inte är helt lätt att tro<br /> på en lugn utveckling i riktning mot politiska reformer, ekonomisk omstrukturering<br /> och ökade fredliga förbindelser med väst. En möjlighet som knappast<br /> kan uteslutas är politiskt kaos, kanske följt av att den enda starka och<br /> välorganiserade faktorn i det sovjetiska samhället, militären, tar makten.</p> <p>Kaos eller militärdiktatur i landet med hälften av världens kärnvapen - det<br /> är inte någon lugnande tanke.</p> <p>Det skulle kunna invändas, att den sovjetiska politiken mot väst i så hög<br /> grad bestäms av objektiva faktorer, framför allt ekonomins efterblivenhet<br /> och stillastående, att avspänningens framtidsmöjligheter inte längre är beroende<br /> av någon bestämd maktgrupp. Varje sovjetisk regim tvingas till samma<br /> politik, enligt denna tanke. Det kan ligga något i detta, men säker kan ingen<br /> vara.</p> <p>Ju längre avspänningsprocessen hinner gå innan de avspänningsvänliga<br /> krafterna i Moskva förlorar makten, desto större är rimligtvis sannolikheten<br /> för att den avspänning som uppnåtts kan överleva en sovjetisk regimförändring.<br /> Men det går inte att bortse från risken att öst-västförhållandet skadas<br /> av politiska förändringar inom Sovjetunionen i sådan utsträckning att avspänningsprocessen<br /> ånyo kommer av sig.</p> <p>Utvecklingen av de fredliga förbindelserna i Europa är inte heller självklar.<br /> Här kommer man rakt in i förhandlingsfrågorna mellan EG och det övriga<br /> Europa. Nya perspektiv har öppnat sig; det är oklart vilka de är och<br /> hur realistiska de är. Under alla förhållanden finns strukturella problem som<br /> måste lösas innan de östeuropeiska länderna kan integreras med dem i väst:<br /> bristen på fungerande marknader och det östeuropeiska näringslivets begränsade<br /> konkurrenskraft.</p> <p>Ett tredje osäkerhetsmoment gäller demokratiseringen. Flertalet av Östeuropas<br /> länder saknar demokratiska traditioner och flertalet av dem brottas<br /> med ekonomiska problem som kommer att utsätta deras politiska system för<br /> stora påfrestningar. Att på kort tid etablera stabil demokrati under dessa förhållanden<br /> är inte lätt. Betingelserna varierar från land till land och man kan<br /> inte generalisera. Det går dock inte att utesluta, att Östeuropa år 2000 lika<br /> mycket kommer att påminna om Östeuropa på 1930-talet som om Västeuropa<br /> på 1980-talet.</p> <p>Alternativet till en utveckling i riktning mot det fria Europa är knappast<br /> en återgång till det bipolära utan snarare tendenser i riktning mot ett Europa<br /> som kunde kallas ”anarkistiskt” - ett Europa, i vilket de östeuropeiska län- 5</p> </div> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_58" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>derna har frigjort sig från Sovjetunionen, men demokratin sitter osäkert i Mot. 1989/90</p> <p>flera av dem; i vilket de fredliga relationerna mellan de östeuropeiska län- U501</p> <p>derna inbördes och mellan dem och västländerna har utvecklats endast blygsamt;<br /> och i vilket det alltjämt råder betydande motsättningar mellan Sovjetunionen<br /> och västmakterna.</p> <p>I detta slags Europa skulle de traditionella, nationella motsättningarna<br /> hållas i schack varken av bipolaritet och kärnvapenavskräckning eller av integration<br /> och demokrati. Risken för en omedelbar, total konfrontation vore<br /> mindre än i det bipolära Europa, men risken för lokala konflikter kunde visa<br /> sig vara väl så stor. Om det alltjämt rådde ett spänt förhållande mellan stormakterna,<br /> skulle man knappast kunna utesluta möjligheten av att en lokal<br /> konflikt utlöste ett händelseförlopp som slutade i ett storkrig. 1914 års scenario,<br /> orealistiskt både i det bipolära och i det fria Europa, vore en mera realistisk<br /> risk i det "anarkistiska”.</p> <p>Ytterligare utvecklingsmöjligheter finns. Det viktiga är, att samtidigt som<br /> möjligheter öppnats till en synnerligen positiv utveckling, är inte en mindre<br /> positiv utveckling utesluten. Läget har förbättrats på det sättet att det vi helst<br /> önskar inte längre är ett meningslöst drömmeri men inte så att detta är den<br /> enda framtiden man på allvar behöver räkna med.</p> <p>Intresset från de östeuropeiska staterna inklusive Sovjetunionen att söka<br /> närmare samarbete med EG är nu stort. Förhandlingar pågår och flera avtal<br /> har redan slutits.</p> <p>En särskild ställning i diskussionerna om ökat samarbete mellan Öst- och<br /> Västeuropa intar samtalen mellan Västtyskland och DDR. Frågan om förening<br /> mellan de tyska staterna har fått förnyad aktualitet. Förbundskansler<br /> Kohl har föreslagit en konfederation mellan dem.</p> <p>Nyligen framförde president Mitterrand förslag om en konfederation, som<br /> skulle omfatta EG- och EFTA-länderna samt öststaterna.</p> <p>Ett utbyggt ekonomiskt och kulturellt samarbete mellan öst och väst är ett<br /> viktigt led i arbetet för fred och avspänning. Värdet av EG som fredsbevarande<br /> faktor i Västeuropa kan knappast överskattas. På motsvarande sätt<br /> kan ett utbyggt samarbete med fria och demokratiska nationer i Östeuropa<br /> föra in Europa i en ny era av fredlig samexistens mellan folk och nationer.</p> <p>Det bör understrykas, att en fördjupad integration inom EG och mellan<br /> EG och länderna i EFTA inte står i motsats till strävandena att vidga och<br /> utveckla samarbetet också med länderna i Östeuropa. Snarare förhåller det<br /> sig tvärtom. Ett välutvecklat och väl samarbetande Västeuropa kan som<br /> föredöme, med råd, ekonomisk hjälp, krediter och en öppen marknad, ge<br /> länderna i öst goda förutsättningar att utvecklas och efter hand inlemmas i<br /> den demokratiska och pluralistiska gemenskapen i väst. Det torde också<br /> vara vad flertalet östeuropéer i dag hoppas på.</p> <p>2. Sverige i Europa</p> <p>2.1. Säkerhetspolitiska utgångspunkter</p> <p>Sveriges säkerhetspolitik syftar till att bevara landets oberoende. Vårt säkerhetspolitiska<br /> mål bör därför vara att i alla lägen och i former som vi själva</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>väljer trygga en nationell handlingsfrihet för att inom våra gränser bevara Mot. 1989/90</p> <p>och utveckla vårt samhälle i politiskt, ekonomiskt, socialt, kulturellt och U501</p> <p>varje annat hänseende efter våra egna värderingar samt att i samband därmed<br /> utåt verka för internationell avspänning och en fredlig utveckling.</p> <p>Sveriges neutralitetspolitik innebär alliansfrihet i fred syftande till neutralitet<br /> i krig. Politiken syftar till att hålla vårt land utanför militära konflikter<br /> i vår omvärld. Vi har själva valt vår neutralitetspolitik. Den är inte grundad<br /> i några internationella eller folkrättsliga lagar. Det är således vi själva som<br /> bestämmer dess innebörd. Det kräver emellertid att den politik vi för måste<br /> bevara vår omvärlds förtroende för såväl vår vilja som vår förmåga att upprätthålla<br /> neutraliteten.</p> <p>Vi måste genom vårt utrikespolitiska agerande kontinuerligt bygga upp ett<br /> långsiktigt förtroende hos omvärlden för vår vilja och förmåga att slå vakt<br /> om neutralitetspolitiken. I det syftet måste vi också ha ett starkt försvar.</p> <p>1987 års försvarsbeslut syftade till förstärkningar på flera viktiga områden<br /> inom totalförsvaret, bl.a. sjukvården i krig, kapaciteten för bekämpning av<br /> överskeppningsföretag mot vårt land, luftförsvaret och försvaret av övre<br /> Norrland.</p> <p>Inriktningen i 1987 års försvarsbeslut bör trots de ekonomiska problem<br /> som har drabbat försvaret ligga fast. Så sent som våren 1989 föreslog folkpartiet<br /> i riksdagen att försvaret skulle tillföras resurser i syfte att fullfölja intentionerna<br /> i försvarsbeslutet. Detta avvisades av riksdagsmajoriteten. Nu pågår<br /> en ny försvarsutredning med sikte på ett försvarsbeslut våren 1991.1 avvaktan<br /> därpå avstår vi från att nu framlägga något förslag angående försvaret.</p> <p>2.2. Ingen varderingsmässig neutralitet</p> <p style="text-align:right;">Vår neutralitetspolitik innebär inte någon värderingsmässig neutralitet. Det<br /> är vår strävan att slå vakt om demokrati och mänskliga fri- och rättigheter.</p> <p>Vi är i detta avseende en integrerad del av västerländsk kultur grundad på<br /> kristen och humanistisk människosyn.</p> <p>Svensk säkerhetspolitik har sedan lång tid en mera aktiv, eller utåtriktad,<br /> ambition: att verka för internationell avspänning och en fredlig utveckling<br /> över huvud.</p> <p>Från svensk synpunkt är det sålunda viktigt att värna om folkrättens principer<br /> och stärka Förenta Nationerna. Att vinna allmän internationell respekt<br /> för att konflikter skall lösas med fredliga medel är ett bidrag till mänsklighetens<br /> överlevnad. Det är betydelsefullt att Sverige även fortsättningsvis aktivt<br /> arbetar för att öka respekten för FN och för att stärka dess fredsbevarande<br /> roll och möjligheter.</p> <p>Sverige bör verka för att ge FN en ökad roll i skilda sammanhang, t.ex.<br /> då det gäller att övervaka efterlevnaden av konventioner och åtaganden på<br /> nedrustningsområdet och i biläggandet av regionala konflikter. På flera sätt<br /> har utvecklingen härvidlag gått i rätt riktning under de senaste åren. Glädjande<br /> är inte minst den nya syn på FN som framträtt på sovjetiskt håll.</p> <p style="text-align:right;">Vårt traditionella, välmotiverade engagemang i globala frågor får emellertid<br /> inte undanskymma våra möjligheter att medverka till en positiv utveck</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>ling i Europa. Det viktigaste bidrag Sverige kan lämna till den europeiska<br /> freden och säkerheten är alltjämt att med en alliansfri politik byggd på ett<br /> tillräckligt starkt försvar medverka till att stabiliteten bevaras i vår del av<br /> världen. Sverige har även, tillsammans med andra s.k. NN-länder, kunnat<br /> spela en konstruktiv roll i ESK-processen. Den senaste tidens utveckling i<br /> Östeuropa ställer oss emellertid inför nya utmaningar.</p> <p>2.3. Ökat samarbete med Östeuropa</p> <p>Det socialistiska förtrycket, planhushållningen och monopolet på information<br /> har i Östeuropa lett till ett ekonomiskt, socialt och miljömässigt haveri.<br /> Vanliga människors vilja att arbeta och förbättra sina arbetsresultat har urholkats.<br /> Koncentrationen av makt i händerna på ett fåtal har resulterat i en<br /> korrumption och en utsugning av osannolika mått. För varje år som gått har<br /> det socialistiska Östeuropa i praktiskt taget alla avseenden halkat allt längre<br /> efter Väst.</p> <p>Östeuropéerna har varit berövade demokratiska instrument som en fri<br /> press och fria ideella, fackliga och politiska organisationer. De har inte genom<br /> sitt eget konsumtionsval kunnat påverka tillgången och priset på nödvändiga<br /> varor. Endast undantagsvis, och då i starkt begränsad omfattning,<br /> har de fått etablera sig som egna företagare.</p> <p>Trots detta har det, när portarna till friheten öppnats, visat sig att många<br /> östeuropéer har klara uppfattningar om sin demokratiska politiska hemvist<br /> och är angelägna om att få till stånd de instrument som behövs för en pluralistisk<br /> politisk och ekonomisk samhällsordning. Som ett led i denna strävan<br /> kan man se de kontakter som tagits med Europarådets parlamentariska församling.<br /> Under 1989 har också Sovjet, Ungern, Jugoslavien och Polen beviljats<br /> permanent gäststatus i rådet. Efter inbjudan deltar de fyra ländernas representanter<br /> i rådets kommittésammanträde.</p> <p>Det vöre oförsvarligt om inte Sverige - i minst samma utsträckning som<br /> andra jämförbara länder i väst - i handling visade en genuin vilja att stödja<br /> den nu inledda omdaningen av Östeuropa. Det handlar om att visa hur politiska<br /> partier och fria organisationer och media fungerar inom ett öppet, pluralistiskt<br /> samhälle och om att överföra ekonomiskt, tekniskt och juridiskt<br /> kunnande. Till detta kommer investeringar i bl.a. infrastruktur, maskiner<br /> och miljöutrustning.</p> <p>Det är viktigt att det svenska intresset för Östeuropa snabbt utmynnar i<br /> konkreta stödinsatser framför allt för en demokratisk samhällsutveckling,<br /> för uppbyggnad av en fungerande marknadsekonomi och för åtgärder mot<br /> miljöförstöringen. En rad förslag på detta område redovisas i andra motioner<br /> från folkpartiet.</p> <p>Som exempel på angelägna insatser kan följande nämnas. Uppbyggnad av<br /> demokratiska partier, folkrörelser och fria massmedia bör stödjas. En fond<br /> som ger bidrag till folkrörelsers kontakter och kulturellt utbyte bör skapas.<br /> Journalistutbyte och uppbyggande av bibliotek är exempel på verksamheter<br /> som bör få stöd. Stipendier som gör det möjligt för östeuropéer att studera<br /> och forska i Sverige bör införas. Svenska forskare bör också kunna få stipendier<br /> för arbete i Baltikum.</p> </div> <div class="block ml_44"><p>Mot. 1989/90</p> <p>U501</p> </div> <div class="block ml_53"><p>8</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:11px;">Sverige kan bidra bl.a. med stöd till miljökonsulttjänster och investeringar Mot. 1989/90</p> <p>i miljöteknik. Wisla-projektet, som folkpartiet tog upp redan förra året, bör U501</p> <p>få ett utökat stöd. Vidare bör svenska myndigheter i ökad utsträckning samarbeta<br /> med sina östeuropeiska motsvarigheter vad gäller bl.a. miljöutbildning,<br /> och naturvårdsverket få ökade anslag till svenska miljöorganisationers<br /> utlandsarbete.</p> <p>De flesta länder i Östeuropa är nu i full färd med att införa marknadsekonomier.<br /> En fungerande marknad förutsätter en högt utvecklad lagstiftning<br /> omfattande köp- och avtalsrätt, konkurrensrätt, konsumenträtt, rätten att<br /> bedriva börsverksamhet, patenträtt, bolagsrätt m.m. samt därtill myndigheter<br /> och domstolar med kompetens att se till att företag och enskilda får den<br /> rätt som tillkommer dem enligt lag.</p> <p>En övergång från en mångårig socialistisk planekonomi till maknadsekonomi<br /> är bl.a. därför en komplicerad process. Den kan påskyndas om företagsledare,<br /> marknadsförare, jurister och lagstiftare ges goda möjligheter att<br /> sätta sig in i hur västeuropeiska marknadsekonomier fungerar. Även svenska<br /> erfarenheter och kunskaper har här ett värde. Att förmedla dessa bör därför<br /> vara en viktig del i den svenska hjälpen till Östeuropa.</p> <p>Den miljard regeringen utlovat som hjälp till Östeuropa under en treårsperiod<br /> kan snabbt visa sig otillräcklig. Riksdagen bör därför ge regeringen<br /> till känna att ramen för biståndet till Östeuropa bör höjas när behovet av<br /> ytterligare medel preciserats.</p> <p>Riksdagen bör inte godkänna att stödet finansieras inom ramen för 1%målet<br /> för u-bistånd. Det är inte genom att beröva de allra fattigaste den hjälp<br /> som Sverige lovat dem som vi skall skapa utrymme för en insats för dem i<br /> Europa som nu är på väg att undslippa socialismens gissel!</p> <p>EG-kommissionen har fått OECD-ländernas uppdrag att samordna hjälpinsatserna<br /> till Östeuropa. Sverige deltar i den verksamheten. Det är väsentligt<br /> att så sker och att den samlade hjälpen samordnas effektivt.</p> <p>2.4. Sverige och den inre marknaden</p> <p>När EG bestämde sig för att upprätta den inre marknaden och fick fart på<br /> arbetet var det konsekvent av EFTA-länderna att hänga på och söka finna<br /> en samarbetsform som gav också dem den inre marknadens fördelar. För att<br /> det skall bli möjligt förutsätter det givetvis reciprocitet från Sveriges och<br /> andra EFTA-länders sida.</p> <p>Det är en väsentlig uppgift för det svenska samhället - och inte minst för<br /> regeringen - att hos våra samarbetspartner i EG skapa en verklighetstrogen<br /> bild av Sverige som en aktiv och engagerad partner i det europeiska integrationsarbetet.<br /> Regeringen bör klargöra att Sveriges mål är att så långt vår alliansfria<br /> säkerhetspolitik tillåter på ett med medlemsländerna likvärdigt sätt<br /> delta i integrationen.</p> <p>Sverige bör så snart tillfälle erbjuds söka medlemskap i miljövårdsorganet<br /> EEA och i europeiska monitära systemet (EMS).</p> <p>Riksdagen har angivit som mål för de nu pågående förhandlingarna och<br /> kontakterna med EG att de om möjligt skall leda till samma fördelar och<br /> åtaganden för medborgare, institutioner och företag i Sverige som kommer</p> </div> <div class="block ml_58" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>att gälla i EG när vitbokens intentioner förverkligats. Liksom syftet hittills<br /> varit att minska handelshindren i Europa, måste syftet nu vara att avskaffa<br /> hindren för människors, varors, tjänsters och kapitalströmmars rörlighet,<br /> hette det i betänkandet.</p> <p>Riksdagen fastslog vidare att förhandlingarna med EG skulle vara förutsättningslösa.<br /> Avsikten borde vara att bredda och fördjupa samarbetet med<br /> EG på varje område så långt detta är förenligt med neutralitetspolitiken.<br /> Inget område borde vara undantaget från förhandlingar.</p> <p>Vidare konstaterade riksdagen att svenskt medlemskap inte är ett mål för<br /> de diskussioner med EG som nu förestår.</p> <p>I december förra året gav EG:s stats- och regeringschefer (det s.k. Europeiska<br /> rådet) vid möte i Strasbourg klartecken till förhandlingar mellan EGkommissionen<br /> och länderna i EFTA om upprättande av en europeisk ekonomisk<br /> sfär (EES).</p> <p>Det är mycket positivt att EG nu förklarat sig beredd att förhandla med<br /> EFTA om ett avtal som, med några viktiga undantag, skulle ge våra medborgare,<br /> institutioner och företag samma frihet som EG:s motsvarigheter inom<br /> en europeisk ekonomisk sfär omfattande alla de 18 länderna inom EGEFTA.<br /> Möjligheten att nå ett sådant avtal får inte försittas.</p> <p>Utgångspunkten för EG i EES-förhandlingarna är den nu gällande EGrätten.<br /> Syftet är att genom EFTA-ländernas anslutning till denna rätt uppnå<br /> fri rörlighet för människor, varor, tjänster och kapital. EG-rätten är i detta<br /> sammanhang inte förhandlingsbar. Vad som kan uppnås i förhandlingarna är<br /> beslut om övergångsbestämmelser och om eventuella permanenta undantag<br /> från reglerna i de fall sådana undantag är grundade på ”fundamentala intressen”.</p> <p>I förhandlingar bör Sverige, enligt vår uppfattning, och i överensstämmelse<br /> med riksdagens beslut, eftersträva att avtalet blir så omfattande som<br /> möjligt. Det finns skäl utgå från att EG godtar krav, vars syfte är att bevara<br /> en hög nivå till skydd för människors hälsa och säkerhet. Eftersom EG ofta<br /> upprätthåller en minst lika hög skyddsnivå som EFTA-länderna skulle den<br /> undantagslistan inte behöva bli särskilt omfattande.</p> <p>Om de mål som riksdagen ställt upp för förhandlingarna med EG uppnås,<br /> kan vi notera att svenska medborgare, institutioner och företag får större<br /> rörelsefrihet inom hela Västeuropa än vad de idag har inom Norden. Inom<br /> en europeisk ram kan således mycket av det komma att förverkligas som vi<br /> strävar mot och i långa stycken uppnått i det nordiska samarbetet.</p> <p>Den svåraste frågan i förhandlingarna mellan EFTA och EG ser ut att bli<br /> formerna för ett gemensamt beslutsfattande. Det är ytterligt angeläget att<br /> Sverige och andra EFTA-länder får ett reellt inflytande över beslut inom<br /> EES som i framtiden påverkar regelsystemet i vårt land.</p> <p>Nu har förhandlingarna med EG gått in i ett avgörande skede. Riksdagen<br /> har preciserat regeringens mandat för dessa förhandlingar. Under förhandlingarna<br /> ankommer det på regeringen att måna om nära kontakter med riksdagspartierna<br /> i syfte att brett förankra de ställningstaganden som fortlöpande<br /> görs. Organen för dessa kontakter är främst i riksdagens utrikesutskott,<br /> utrikesnämnden och EFTA-delegationen.</p> </div> <div class="block ml_44"><p>Mot. 1989/90</p> <p>U501</p> </div> <div class="block ml_53"><p>10</p> </div> <div class="block ml_53" /> <div class="block ml_55" /> <div class="block ml_0" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>2.5. Sverige inför drömmen om ett fritt Europa</p> <p>Ett litet neutralt och alliansfritt land som Sverige kan och bör ligga vid frontlinjen,<br /> när det gäller arbetet för ömsesidig nedrustning, mänskliga rättigheter<br /> och demokratistödjande åtgärder. Efter måttet av vår förmåga skall vi<br /> vara en pådrivande kraft i detta arbete. Sverige har genom åren byggt upp<br /> en avsevärd trovärdighet som hävdare av folkrättens principer om självbestämmande<br /> och fredlig konfliktlösning, liksom för radikalt ökad resursöverföring<br /> från i-länder till u-länder. Vi har varit och är en av FN-systemets<br /> främsta tillskyndare.</p> <p>Denna politik är ideologiskt motiverad, men den är också uttryck för realpolitik.<br /> En värld, där människor lever i fred, har sin frihet och får äta sig<br /> mätta blir en säkrare värld också för oss. Arbetet för folkrätt, nedrustning<br /> och bistånd är därför viktiga element i svensk utrikespolitik. Här kan och<br /> bör den svenska profilen vara hög.</p> <p>På samma sätt kan vi inte hantera säkerhetspolitiska frågor. Som ett litet<br /> neutralt och alliansfritt land kan vi inte ligga i täten, när det gäller att snabbt<br /> revidera grundläggande säkerhetspolitiska doktriner. Härvidlag inbjuder alliansfriheten<br /> och neutraliteten till försiktighet. Det är först när förhoppningar<br /> och möjligheter till avspänning och nedrustning har materialiserats,<br /> som vi kan ändra vårt utrikespolitiska agerande utan att det behöver missförstås.<br /> På många områden kan man med fördel bedriva försöksverksamhet.<br /> Dit hör inte säkerhetspolitiken.</p> <p>Den utveckling som inletts mellan supermakterna och i Östeuropa kan så<br /> småningom förändra de grundläggande förutsättningarna för svensk säkerhetspolitik,<br /> framför allt på det sättet att säkerhetspolitiska överväganden<br /> kan tillåtas bli mindre betydelsefulla än idag. Om utvecklingen blir lyckosam,<br /> kommer en mindre andel av våra resurser än idag att behöva avsättas<br /> för försvarsändamål och mindre vikt att behöva tillmätas de säkerhetspolitiska<br /> aspekterna av frågan om vårt förhållande till EG. Säkerhetspolitik innebär<br /> uppoffringar; ju mindre hotad freden och säkerheten är, desto mindre<br /> anledning att göra dessa uppoffringar.</p> <p>Det är emellertid inte säkert, att det som ovan kallats det fria Europa blir<br /> verklighet. En annan möjlighet är ett Europa, där freden och säkerheten förblir<br /> hotade, ehuru hoten delvis är annorlunda än idag.</p> <p>Det är väsentligt att grundligt och självständigt analysera de nya utvecklingsmöjligheterna<br /> och deras innebörd för Sverige. Så mycket kan dock sägas<br /> utan fördjupad analys, att det som hittills inträffat i öst-västförhållandet<br /> och i Europa inte är tillräckligt för att motivera en förändring av den svenska<br /> säkerhetspolitikens grundlinjer. Såväl neutralitetspolitiken som försvarspolitiken<br /> är långsiktiga. De kan inte grundas på dagsaktualiteter. Endast om<br /> det finns skäl för antagandet att den hittills förda politiken är varaktigt onödig<br /> på grund av ett förbättrat internationellt läge kan en förändring vara aktuell.<br /> I ett läge där osäkerhetsmomenten är så stora som idag är det angeläget<br /> med förutsättningslös analys men inte befogat att ändra politik.</p> <p>Det är främst två frågeställningar i den hittills förda säkerhetspolitiken<br /> som aktualiserats under intryck av förändringarna i Europa. Den ena gäller<br /> det militära försvaret; det har ifrågasatts om inte det nya läget i Europa ger<br /> utrymme för lägre försvarsutgifter än vad som eljest varit nödvändigt.</p> </div> <div class="block ml_44"><p>Mot. 1989/90</p> <p>U501</p> </div> <div class="block ml_53"><p>11</p> </div> <div class="block ml_1" /> <div class="block ml_58" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:11px;">I fjolårets motion om säkerhetspolitik och nedrustning, hävdade folkpar- Mot. 1989/90</p> <p>tiet, att även om risken för ett stormaktskrig troligtvis minskat, hade Nor- U501</p> <p>dens och därmed Sveriges läge blivit mera utsatt. Som skäl härför angavs<br /> Kola-basernas betydelse som hemmabas för en stor del av Sovjetunionens<br /> strategiska, kärnvapenbestyckade ubåtar och som utgångspunkt för sovjetiska<br /> försök att avskära NATO:s förbindelser över Atlanten. Dessa sovjetiska<br /> hot hade lett till amerikanska motåtgärder, särskilt på det marina området.</p> <p>Kryssningsmissilerna och riskerna för militärt låsta lägen i Centraleuropa<br /> utgjorde ytterligare faktorer som gjorde det nordiska området strategiskt betydelsefullt.<br /> Aktuella nedrustningsåtgärder skulle inte beröra vår del av<br /> Europa. Tvärtom fanns en risk för att avspänning och rustningsminskningar<br /> i Centraleuropa skulle förskjuta stormaktskonfrontationens tyngdpunkt till<br /> Nordeuropa, Östersjöns och det svenska territoriets betydelse i sammanhanget<br /> påpekades, och ubåtskränkningarna sattes in i detta sammanhang.</p> <p>Det framhölls särskilt, att det mycket allvarligt skulle skada vår säkerhet om<br /> endera sidan fick ett dominerande inflytande i det nordiska området.</p> <p>Trots allt som hänt i Europa det senaste året står sig denna beskrivning<br /> alltjämt. Nordens säkerhetspolitiska problem är knutet till det globala supermaktsförhållandet<br /> och inte endast till problemen på den europeiska kontinenten.<br /> Även om en avspänning mellan USA och Sovjetunionen har inletts,<br /> och även om förutsättningarna för att den skall bli stabil är förhållandevis<br /> goda, är detta något annat än att freden och nedrustningen redan skulle vara<br /> ett faktum. Inte ens så omfattande nedskärningar av de strategiska kärnvapnen,<br /> som har diskuterats de senaste åren skulle beröva Norden dess strategiska<br /> betydelse.</p> <p>En stormaktskonflikt ter sig i dagsläget synnerligen osannolik, men detta<br /> är inte något tillräckligt skäl för en långsiktig förändring av försvarspolitiken.<br /> Det kan inte uteslutas att utvecklingen i världen blir så positiv att en<br /> sådan förändring så småningom blir motiverad. Men på förhoppningar kan<br /> försvarspolitiken inte bygga.</p> <p>Den andra frågeställningen som rör säkerhetspolitiken, och som händelserna<br /> i Europa har aktualiserat, gäller synen på förhållandet mellan neutralitetspolitiken<br /> och Sveriges relationer till EG. Om Warszawapaktsländer upprättar<br /> nära förbindelser med EG och avspänningen mellan militäralliansema<br /> blir bestående ändras förutsättningarna för Sveriges säkerhetspolitiska överväganden.</p> <p>Det vore till gagn för svenska medborgare och för den europeiska integrationen<br /> i stort, om också alliansfria länder som Sverige kunde bli medlemmar<br /> i den europeiska gemenskapen med bibehållen självständighet i avgöranden<br /> som rör säkerhetspolitiken. Infrias våra förhoppningar beträffande utvecklingen<br /> i Östeuropa och i relationerna mellan öst och väst har viktiga steg tagits<br /> inom vad som kallats gemensam säkerhet. Det skulle i sin tur väsentligt<br /> öka förutsättningarna för Sverige att inträda som fullvärdig medlem i EG.</p> <p>Hemställan</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Med hänvisning till det anförda hemställs</p> <p style="margin-left:42px;">1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i mo</p> </div> <div class="block ml_53"><p>12</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_7"><p>tionen anförts beträffande svensk säkerhetspolitik i ett förändrat<br /> Europa,</p> <p>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen<br /> anförts om inriktningen av samarbetet och biståndet till Östeuropa,</p> <p>3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen<br /> anförts om vikten av att klargöra Sveriges vilja att så långt vårt<br /> säkerhetspolitiska oberoende tillåter delta i det europeiska samarbetet<br /> på ett med medlemsländer likvärdigt sätt.</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Stockholm den 12 januari 1990<br /> Bengt Westerberg (fp)<br /> Ingemar Eliasson (fp)<br /> Karl-Göran Biörsmark (fp)<br /> Birgit Friggebo (fp)</p> <p>Elver Jonsson (fp)</p> <p>Daniel Tarschys (fp)<br /> Jan-Erik Wikström (fp)<br /> Håkan Holmberg (fp)</p> </div> <div class="block ml_24"><p>Kerstin Ekman (fp)<br /> Charlotte Branting (fp)<br /> Sigge Godin (fp)<br /> Ingela Mårtensson (fp)<br /> Anne Wibble (fp)<br /> Hadar Cars (fp)</p> <p>Maria Leissner (fp)</p> </div> <div class="block ml_43"><p>Mot. 1989/90</p> <p>U501</p> </div> <div class="block ml_52"><p>13</p> </div> <div class="block ml_58" /> </div> </div> 1 1 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande svensk säkerhetspolitik i ett förändrat Europa uppskov = utskottet 1989/90:UU23 ? 1 1 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande svensk säkerhetspolitik i ett förändrat Europa ? 2 2 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av samarbetet och biståndet till Östeuropa ? 2 2 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av samarbetet och biståndet till Östeuropa uppskov = utskottet 1989/90:UU23 ? 3 3 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att klargöra Sveriges vilja att så långt vårt säkerhetspolitiska oberoende tillåter delta i det europeiska samarbetet på ett med medlemsländer likvärdigt sätt. uppskov = utskottet 1989/90:UU23 ? 3 3 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att klargöra Sveriges vilja att så långt vårt säkerhetspolitiska oberoende tillåter delta i det europeiska samarbetet på ett med medlemsländer likvärdigt sätt. ? INL Inlämning 1990-01-25 00:00:00 inträffat 13 B Bordläggning 1990-02-06 00:00:00 inträffat 1 HÄN Hänvisning 1990-02-07 00:00:00 inträffat 2 0630022377501 Bengt Westerberg fp 1 undertecknare 0738969851001 Karl-Göran Biörsmark fp 2 undertecknare 0139582082909 Charlotte Branting fp 3 undertecknare 0393108743200 Hadar Cars fp 4 undertecknare 0371147794304 Kerstin Ekman fp 5 undertecknare 0968100864203 Ingemar Eliasson fp 6 undertecknare 0841802782704 Birgit Friggebo fp 7 undertecknare 0108070243108 Sigge Godin fp 8 undertecknare 088849148003 Elver Jonsson fp 9 undertecknare 0351107680112 Maria Leissner fp 10 undertecknare 0389381287505 Ingela Mårtensson fp 11 undertecknare 0316572054501 Daniel Tarschys fp 12 undertecknare 0201502585302 Anne Wibble fp 13 undertecknare 0172078270306 Jan-Erik Wikström fp 14 undertecknare 0198565054212 Håkan Holmberg fp 15 undertecknare motgrund Motionsgrund 2014-11-22 18:19:35 motkat Motionskategori - 2014-11-22 18:19:35 statustext statustext Ärendet är avslutat GD02U501 2019-05-28 10:58:59 tilldelat Tilldelat Utrikesutskottet 2014-11-22 18:19:35 GD02U501 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) mot_198990_u_501.pdf 299863 pdf Säkerhetspolitik och integration i Europa https://data.riksdagen.se/fil/8A6B78CD-1099-44DE-84F4-29B5D23011BF