2748954GD02So3201989/90So320motmotMotion 1989/90:So320 av Lars Werner m.fl. (vpk)MotionMotionSoU32001990-01-25 00:00:002014-10-14 12:43:522014-10-14 00:00:00Våld mot kvinnorav Lars Werner m.fl. (vpk) htmlskanninghttps://data.riksdagen.se/dokument/GD02So320/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/GD02So320https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GD02So320
<div class="dok" ><style>
div.dok p,span {
font-size:12px;
font-family:verdana;
white-space:nowrap;
}
div.sida {
border-bottom: 1px solid #ddd;
width:550px;
}
div.block {
margin:2px;
display:block;
}
div.brask {
padding:5px 5px;
background:#eee;
border: 1px solid #999;
width:540px;
}
.skannad, td {
border: 1px solid #ccc;
padding:2px;
border-collapse: collapse;
white-space: nowrap;
text-align:center;
font-size:90%;
}
.ml7 {margin-left:70px}
.ml6 {margin-left:60px}
.ml5 {margin-left:50px}
.ml4 {margin-left:40px}
.ml3 {margin-left:30px}
.ml2 {margin-left:20px}
.ml1 {margin-left:10px}
</style><div class="brask">
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Motion till riksdagen<br />
1989/90: So320</p>
<p>av Lars Werner m.fl. (vpk)<br />
Våld mot kvinnor</p>
</div>
<div class="block ml_44" />
<div class="block ml_44" />
<div class="block ml_44" />
<div class="block ml_43"><p style="margin-left:6px;">Mot.</p>
<p style="margin-left:6px;">1989/90</p>
<p style="margin-left:6px;">So320-323</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Det sexualiserade våldet är ett samhällsproblem</p>
<p>Kvinnomisshandel och våldtäkt är två av de former i vilket det sexualiserade<br />
våldet uppträder i vårt samhälle. Incest och sexuella trakasserier är andra<br />
exempel.</p>
<p>Att kvinnomisshandel är ett samhällsproblem - inte enbart ett individuellt<br />
problem - har erkänts bara i 10-15 år. Under denna tid har lagstiftningen<br />
ändrats till förmån för offren, men fortfarande präglas attityder och lagstiftning<br />
av en patriarkal kvinnosyn.</p>
<p>Detta blir, om inte förr, tydligt i de våldförda kvinnornas möte med polisen,<br />
sjukvården eller rättsapparaten.</p>
<p>Många kvinnor är, av olika skäl, obenägna att anmäla att de blivit misshandlade.<br />
Och hälften av alla anmälningar försvinner på vägen till åtal och<br />
dom.</p>
<p>En viktig orsak är att man fortfarande, uttalat eller förstucket lägger skulden<br />
till misshandeln på kvinnan: Genom att bete sig på ett visst sätt, på fel<br />
sätt, har kvinnan utlöst mannens berättigade vrede och våldshandlingar.</p>
<p>En annan är att de utsatta kvinnorna så ofta blir ifrågasatta när de gör en<br />
anmälan. ”Det var väl inte så farligt”, skulle kunna stå som rubrik för ett<br />
bemötande som många kvinnor får hos polisen. Att våga komma igen med<br />
en anmälan och kräva att bli trodd på sitt ord om man tidigare beskyllts för<br />
överdrifter kan vara omöjligt för en kvinna med knäckt självförtroende.</p>
<p>En tredje orsak som bidrar till att dölja omfånget av kvinnomisshandeln<br />
är obenägenheten att tro att det ”verkligen är så illa”. Många kvinnor som<br />
uppsöker sjukvården för att få sina skador behandlade möter inte det inkännande<br />
som skulle kunna bryta deras skyddsbarriärer. De uppger andra orsaker<br />
än de verkliga till sina skador och blir i dessa fall ”trodda”.</p>
<p>Vpk anser att socialstyrelsen bör utabeta program för hur akutmottagningar<br />
bäst tar hand om misshandlade kvinnor och fångar upp misstänkta<br />
fall. Ingen misshandlad kvinna ska behöva gå från en sjukvårdsinrättning<br />
utan att ha givits ordentlig möjlighet att få berätta vad som hänt.</p>
<p>Polis, åklagare, domare och nämndemän måste också få fortbildning för<br />
att bättre kunna ta hand om misshandels- och våldtäktsfall.</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr So320—323</p>
</div>
<div class="block ml_44" />
<div class="block ml_44" />
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_44" />
<div class="block ml_48" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Kvinnojourernas roll och samhällets ansvar</p>
<p>Kvinnojourerna utför ett ovärderligt arbete för misshandlade kvinnor. Det<br />
stöd och den hjälp de ger är ovärderligt. Men trots den höga uppskattning<br />
som visas kvinnojourerna i tal och skrift kämpar de flesta i hård motvind när<br />
det gäller att få ekonomiskt stöd till verksamheten. De kommunala bidragen<br />
varierar från några tusenlappar per år till flera hundra tusen kronor i enstaka<br />
fall.</p>
<p>Uttalande i stil med ”kvinnojourerna är bäst på att lösa misshandlade<br />
kvinnors problem” och ”det här löser ni så bra på frivillig basis” är mycket<br />
vanliga när myndigheter och experter diskuterar kvinnovåld. Positiva omdömen,<br />
till intet förpliktande, ursäkter för att slippa bidra med pengar.</p>
<p>Genom att avfärda våldet mot kvinnor som ett delproblem av en större<br />
våldsproblematik och som kvinnojourerna tagit på sig ansvaret för att lösa,<br />
går det att skaffa sig ett alibi för att slippa se strukturerna bakom det sexualiserade<br />
våldet.</p>
<p>Det kan vara intressant att jämföra med det statliga stödet till mansjourerna.<br />
Budgetåret 86/87 fick kvinnojourerna 890 000 kr., vilket uppdelat på<br />
de då 110 jourerna blev 8 090 kr. De 6—7 mansjourerna fick samma år<br />
730 000 kr., vilket är 104 285 kr. per jour. Visserligen handlade stödet till<br />
mansjourerna om bidrag för att komma igång, men den typen av bidrag har<br />
kvinnojourerna aldrig fått.</p>
<p>Vpk anser att det statliga stödet till kvinnojourerna måste öka.</p>
<p>Besöksförbudet</p>
<p>Lagen om besöksförbud är ett betydelsefullt steg i rätt riktning, både som<br />
ett erkännande av de misshandlade och förföljda kvinnornas svåra situation<br />
och som ett samhälleligt fördömande av de våldförande männen.</p>
<p>Men trots detta är det många kvinnor som tvingas leva under ständigt hot<br />
och i skräck för sitt eget och sina barns liv. Egentligen vore personlig livvakt,<br />
dygnet runt, ett skydd som skulle erbjudas varenda förföljd kvinna. Dock<br />
tror vi att det dröjer innan samhället bekymrar sig lika mycket om en kvinna<br />
som lever i skräck som t.ex. för en länspolismästare som säger sig hotad, och<br />
vi ställer därför nu inga krav på livvakter till de förföljda kvinnorna.Däremot<br />
anser vpk att det borde vara självklart att de kvinnor som så önskar finge<br />
tillgång till larmanordning av samma slag som förekommer inom åldringsvården.<br />
Andra åtgärder bör också undersökas för att stärka kvinnornas<br />
skydd.</p>
<p>Hjälp till våldsoffren</p>
<p>En kvinna som misshandlats eller blivit våldtagen, ett barn som utsatts för<br />
sexuellt övergrepp, har inte enbart blivit utsatt för ett fysiskt våld. Många<br />
gånger är de psykiska skadorna så djupgående att de, obehandlade och obearbetade,<br />
är oläkbara.</p>
<p>Samhällets ansvar slutar inte med att en gärningsman blir dömd. Offren<br />
måste få hjälp, inte bara med de fysiska skadorna.</p>
<p>Hur denna hjälp skall se ut varierar naturligtvis från fall till fall, och den</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p>Mot. 1989/90</p>
<p>So320</p>
</div>
<div class="block ml_53"><p>2</p>
</div>
<div class="block ml_0" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>måste utformas i samråd med de enskilda kvinnorna. Först och främst gäller<br />
dock att kvinnorna aktivt erbjuds och presenteras olika förslag av hjälpinsatser.<br />
Alla har inte möjlighet att själva ställa krav.</p>
<p>Det skadestånd som tilldöms en misshandlad eller våldtagen kvinna är<br />
dels ett uttryck för hur samhället värderar hennes lidande men också ofta<br />
den ram inom vilken hon har möjlighet att förändra sitt liv. Skadestånden<br />
har alltså två funktioner, symbolisk ersättning och praktisk hjälp.</p>
<p>Vpk anser att högre skadestånd bör utdömas till kvinnor som utsatts för<br />
våldtäkt eller misshandel.</p>
<p>Rehabilitering av gärningsmännen</p>
<p>Lagen och rättsapparaten klarar inte att ta hand om problemet med män som<br />
slår eller våldför sig på kvinnor eller som sexuellt förgriper sig på barn, dvs.<br />
det sexualiserade våldet. Några sifferexempel visar detta: Av 8 000 anmälda<br />
kvinnomisshandelsfall leder endast 2 000 till fällande dom. Av de dömda<br />
männen är de flesta ute igen efter några månader. Mörkertalet för kvinnomisshandel<br />
beräknas vara minst tre gånger så stort som anmälningarna.</p>
<p>Fängelsestraff som enda åtgärd mot det sexualiserade våldet och för att<br />
förhindra återfall har mycket sällan effekt. Vpk anser att de insatser som<br />
gjorts på vissa håll för att ge vård och terapeutisk behandling till gärningsmän<br />
och hjälpa dem till rehabilitering bör utvidgas och intensifieras.</p>
<p>Hemställan</p>
<p>Med hänvisning till det anförda hemställs</p>
<p style="margin-left:28px;">1. att riksdagen hos regeringen begär att socialstyrelsen får i uppdrag<br />
att utarbeta program för hur hälso- och sjukvården skall möta<br />
misshandlade kvinnor och misstänkta fall av våld mot kvinnor,</p>
<p style="margin-left:28px;">[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen<br />
anförts om behovet av fortbildning för polis, åklagare, domare<br />
och nämndemän i frågor som rör sexualvåld mot kvinnor,1]</p>
<p style="margin-left:28px;">2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen<br />
anförts om ökat statligt stöd till kvinnojourerna,</p>
<p style="margin-left:28px;">[att riksdagen hos regeringen begär förslag om att hotade kvinnor<br />
skall få möjlighet till överfallslarm,1]</p>
<p style="margin-left:28px;">[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen<br />
anförts om högre skadestånd till kvinnor som utsatts för misshandel<br />
eller våldtäkt,2]</p>
<p style="margin-left:28px;">[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen<br />
anförts om insatser för vård och behandling av förövare av våld<br />
mot kvinnor.1]</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p>Mot. 1989/90</p>
<p>So320</p>
</div>
<div class="block ml_52"><p>3</p>
</div>
<div class="block ml_57" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Stockholm den 25 januari 1990<br />
Lars Werner (vpk)</p>
<p>Berith Eriksson (vpk)</p>
<p>Bo Hammar (vpk)</p>
<p>Ylva Johansson (vpk)<br />
Elisabeth Persson (vpk)</p>
</div>
<div class="block ml_23"><p style="margin-left:170px;">Mot. 1989/90</p>
<p style="margin-left:170px;">So320</p>
<p>Lars-Ove Hagberg (vpk)</p>
<p>Margo Ingvardsson (vpk)</p>
<p>Bertil Måbrink (vpk)</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>1 1989/90:JuU829</p>
<p>2 1989/90:L619</p>
</div>
</div>
</div>
11att riksdagen hos regeringen begär att socialstyrelsen får i uppdrag att utarbeta program för hur hälso- och sjukvården skall möta misshandlade kvinnor och misstänkta fall av våld mot kvinnoruppskov= utskottet1989/90:SoU31?11att riksdagen hos regeringen begär att socialstyrelsen får i uppdrag att utarbeta program för hur hälso- och sjukvården skall möta misshandlade kvinnor och misstänkta fall av våld mot kvinnor?22att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökat statligt stöd till kvinnojourerna.?22att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökat statligt stöd till kvinnojourerna.delvis bifall=utskottet1989/90:SoU17?INLInlämning1990-01-25 00:00:00inträffat13BBordläggning1990-02-06 00:00:00inträffat1HÄNHänvisning1990-02-07 00:00:00inträffat20856559235708Lars Wernervpk1undertecknare0558681738602Lars-Ove Hagbergvpk2undertecknare0555321980101Bo Hammarvpk3undertecknare0601901584501Margó Ingvardssonvpk4undertecknare0519019074802Bertil Måbrinkvpk5undertecknare011731125914Ylva Johanssonvpk6undertecknare0401511670506Berith Erikssonvpk7undertecknare0215382436506Elisabeth Perssonvpk8undertecknaremotgrundMotionsgrund2014-11-22 16:33:35motkatMotionskategori-2014-11-22 16:33:35statustextstatustextÄrendet är avslutatGD02So3202019-05-28 10:56:23tilldelatTilldelatSocialutskottet2014-11-22 16:33:35GD02So320av Lars Werner m.fl. (vpk) mot_198990_so_320.pdf127534pdfVåld mot kvinnorhttps://data.riksdagen.se/fil/E88C9CFE-4B4D-4C16-9B8D-996269404FED