2743978 GD02So227 1989/90 So227 mot mot Motion 1989/90:So227 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) Motion Motion SoU 227 0 1990-01-19 00:00:00 2014-10-14 12:43:06 2014-10-14 00:00:00 De handikappades situation av Bengt Westerberg m.fl. (fp) html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/GD02So227/text https://data.riksdagen.se/dokument/GD02So227 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GD02So227 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Motion till riksdagen</p> </div> <div class="block ml_43" /> <div class="block ml_3" /> <div class="block ml_3"><p>av Bengt Westerberg m.fl. (fp)<br /> De handikappades situation</p> </div> <div class="block ml_43"><p>Mot.<br /> 1989/90<br /> So227</p> </div> <div class="block ml_44" /> <div class="block ml_3"><p>1. Inledning</p> <p>Handikappade finns i alla samhällsgrupper och deras livssituation växlar på<br /> samma sätt som andra människors. För ett socialliberalt parti är det naturligt<br /> att värna om utsatta grupper. Vår strävan att öka människors frihet gäller<br /> inte minst dem vars frihet i dag är mycket begränsad. Hit hör de handikappade.<br /> Många handikappade tillhör vad vi kallar ”det glömda Sverige”.</p> <p>Handikappolitiken syftar till att så långt möjligt undanröja de svårigheter<br /> och hinder som förorsakas av handikappet. De valmöjligheter som en ickehandikappad<br /> har när det gäller utbildning, fritidssysselsättning, arbete och<br /> bostad måste i största möjliga utsträckning finnas också för den som är handikappad.</p> <p>Förbättringar för handikappade har skett. Initiativen till dessa har ofta<br /> kommit från folkpartiet. Fortfarande finns dock stora brister inom handikappolitiken:<br /> många handikappade saknar tillträde till arbetsmarknaden,<br /> levnadsvillkoren för familjer med handikappade barn är svåra, de handikappades<br /> boendevillkor är ofta undermåliga, riksdagsbeslutet om att kollektivtrafiken<br /> skulle vara handikappanpassad i slutet av 1980-talet har inte förverkligats,<br /> många samlingslokaler är fortfarande inte handikappanpassade.</p> <p>Regeringen är inte okunnig om dessa brister. I årets budgetproposition<br /> sägs, att åtgärderna för handikappade har hög prioritet i regeringens politik.<br /> Trots detta uttalande lyser reformerna med sin frånvaro.</p> <p>Handikappolitiken spänner över ett vitt område och förväntas tillgodose<br /> behov hos en rad människor vars önskemål är högst varierande. Människor<br /> med olika handikapp har olika stödbehov. Därför måste handikappolitiken<br /> präglas av flexibilitet och inriktas på att skapa möjligheter - att öka valfriheten.</p> <p>Resultatet av de förslag som äldredelegationens arbete leder fram till (Ds<br /> 1989:27) får inte försämra de handikappades möjligheter till flexibilitet och<br /> valfrihet. Den ökande tendensen till decentralisering och integrering på<br /> olika samhällsnivåer får inte medföra att specialistkompetensen när det gäller<br /> handikapp går förlorad.</p> <p>Handikapporganisationerna måste ges reellt sett ökat stöd. Därtill måste<br /> utgiftsökningar som beror på skattereformens finansiering kompenseras.</p> <p>I denna partimotion ger vi förslag till betydande reformer inom handi</p> </div> <div class="block ml_3"><p>1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr So227</p> </div> <div class="block ml_43" /> <div class="block ml_43" /> <div class="block ml_3" /> <div class="block ml_43" /> <div class="block ml_47" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>kapppolitiken. I andra motioner från folkpartiet för vi dessutom fram ytterligare<br /> ett antal förslag om förbättringar för de handikappade, bl.a. utvecklas<br /> vår syn på sysselsättning i en motion om arbetsmarknadspolitiken och på läkemedels-<br /> och sjukvårdsfrågor i en motion om sjukvården.</p> <p>2. Familjer med barn som har handikapp</p> <p>Förr tog samhällets institutioner hand om de flesta barn med utvecklingsstörning<br /> och andra grava handikapp. Det var sällsynta undantag att barnen<br /> bodde kvar hos sina föräldrar och syskon. Vår tids handikappade barn växer<br /> däremot som regel upp med sina familjer eller, vid mycket svåra handikapp,<br /> i familjehem, grupphem eller elevhem. Det är en riktig utveckling som måste<br /> ges förutsättningar att fortsätta.</p> <p>Normaliseringen ställer krav på att stat, landsting och kommuner tar sitt<br /> ansvar för att kompensera barnets handikapp. Den enskilda familjen måste<br /> få resurser och stöd att kunna leva ett så normalt liv som möjligt.</p> <p>2.1. Att leva med handikappade barn</p> <p>Erfarenheten visar att levnadsvillkoren för familjer med handikappade barn<br /> oftast är mycket ansträngd. Varannan familj med ett gravt handikappat barn<br /> får nästan aldrig sova en hel natt och det gäller inte bara en övergångsperiod<br /> utan under årtionden.</p> <p>Många tror att situationen lättar med åren. Det är inte sant, den blir<br /> tvärtom tyngre för varje år som går. Vården blir mer krävande - oron för hur<br /> det skall bli ”sedan” ökar. Den sociala isoleringen blir allt större.</p> <p>Många familjer tvingas helt förändra sitt förvärvsarbete. Framför allt gäller<br /> det kvinnorna. I familjer med utvecklingsstörda barn får oftast mödrarna<br /> ändra sina arbetsförhållanden. Många kvinnor slutar helt att förvärvsarbeta.</p> <p>Även på syskonen ställs det stora krav. Många familjer med barn som har<br /> grav utvecklingsstörning anser att syskonen dagligen utsätts för orimliga<br /> krav.</p> <p>2.2. Valfrihet och integritet</p> <p>Varje familj är unik. Därför kan samhällets stöd inte stöpas i samma form.<br /> Insatserna måste knytas till den enskilda familjen. Valfriheten är en viktig<br /> utgångspunkt för folkpartiets förslag om hur stödet bör utformas i framtiden.</p> <p>Valfriheten stärker den enskilda familjens integritet. Det är familjens behov,<br /> som skall vara styrande. Familjen skall inte behöva känna sig prisgiven<br /> åt myndigheternas godtycke.</p> <p>Åtgärderna från stat och kommun måste vara inriktade på att familjer<br /> med ett barn som har handikapp skall kunna leva ett så normalt liv som möjligt.<br /> Båda föräldrarna skall om de vill kunna ha kvar sitt förvärvsarbete och<br /> skall ha möjligheter som andra familjer att ha kvar sina vänner och att odla<br /> intressen utanför hemmet.</p> </div> <div class="block ml_42"><p>Mot. 1989/90</p> <p>So227</p> </div> <div class="block ml_52"><p>2</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>2.3. Personlig vårdare</p> <p>För att tillgodogöra sig t.ex. undervisning eller ett rikt fritidsliv är ett barn<br /> med svårt handikapp helt beroende av ständig hjälp från någon som känner<br /> honom eller henne väl. Det måste finnas personal tillgänglig på platser där<br /> den handikappade befinner sig under dagen.</p> <p>Den handikappade möter ständigt nya människor, som skall bistå med<br /> hjälp. Dessutom måste den dagliga livsföringen schemaläggas i detalj för att<br /> det på varje plats skall finnas möjligheter att få den hjälp som behövs. Det<br /> leder till stora problem för den som har svårt att göra sig förstådd.</p> <p>Handikappade bör kunna få personliga vårdare eller assistenter, människor<br /> som de lär känna och har förtroende för. Det är viktigt inte minst för<br /> barn med handikapp att assistenterna knyts till den handikappade själv och<br /> inte till olika verksamheter. Assistenterna skall också kunna anställas direkt<br /> av familjen eller, om det är en vuxen person, av den handikappade själv. Det<br /> måste i så fall vara på familjens eller den enskildes eget initiativ. Inom ramen<br /> för den kommunala hemtjänsten kan detta arrangeras genom att kommunen<br /> avgör omfattningen på hjälpinsatserna och står för kostnaden medan den<br /> handikappade själv får avgöra vem som skall utföra vården. Det s.k. STILprojektet,<br /> som beskrives i avsnitt 5.1 är ett exempel på hur detta skulle<br /> kunna organiseras.</p> <p>2.4. Vårdbidrag</p> <p>Att vårda ett handikappat barn hemma ställer stora krav på familjen. Oftast<br /> måste någon av föräldrarna avbryta sitt förvärvsarbete, vilket ofta leder till<br /> en svår ekonomisk situation. Vårdbidraget är en ersättningsform inom folkpensioneringen<br /> som skall kompensera föräldrar till handikappade barn för<br /> merarbete, inkomstbortfall och merkostnader till följd av barnets handikapp.<br /> Vårdbidraget uppgår till 2 x 0.96 basbelopp. Detta innebär att helt<br /> vårdbidrag för 1990 uppgår till 57.024 kr. Denna ersättning är otillräcklig.</p> <p>Det är därför angeläget att det sker en höjning av vårdbidraget. Folkpartiet<br /> föreslår att grunden för vårdbidraget skall vara 2,5 basbelopp. För den<br /> enskilda familjen skulle detta innebära att ett helt vårdbidrag för 1990 skulle<br /> uppgå till 74 250 kr. om året, dvs. en förbättring med drygt 1 435 kr. i månaden.<br /> En höjning av vårdbidragen enligt vårt förslag skulle för år 1990 kosta<br /> 231 milj. kr.</p> <p>En del av vårdbidraget kan utgå som skattefri merkostnadsersättning. Det<br /> förutsätter att merkostnaderna uppskattas till minst 17 % av basbeloppet. I<br /> december 1989 utbetalades drygt 15 000 vårdbidrag. Av dessa hade ca 40 %<br /> en del av bidraget i form av merkostnadsersättning. De föräldrar som erhåller<br /> skattefri merkostnadsersättning har ofta barn som är gravt handikappade.<br /> Vårdbidraget är ATP-grundande inkomst. Det gäller dock inte den del<br /> av vårdbidraget som utgår som skattefri merkostnadsersättning. Den praktiska<br /> innebörden av detta är att föräldrar med mycket gravt handikappade<br /> barn ofta får lägre ATP eftersom det ofta är just dessa som får en stor del av<br /> bidraget som merkostnadsersättning.</p> <p>Vi anser att dessa regler bör ändras. Det bör uppdras åt regeringen att<br /> föreslå sådana förändringar i reglerna att utgående vårdbidrag alltid i dess</p> </div> <div class="block ml_43"><p>Mot. 1989/90</p> <p>So227</p> </div> <div class="block ml_52"><p>3</p> </div> <div class="block ml_56" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>helhet blir ATP-grundande. Detta kan ske exempelvis genom att man vid<br /> beräkningen av ATP-poäng bortser från om en del av vårdbidraget utgår<br /> som merkostnadsersättning eller genom att merkostnadsersättning utgår vid<br /> sidan av vårdbidraget.</p> <p>2.5. Tillfällig föräldrapenning</p> <p>Tillfällig föräldrapenning utges under högst 60 dagar per år och barn. För<br /> familjer med barn som ofta är sjuka kan ytterligare 30 dagar per år utges. I<br /> årets budgetproposition föreslås en ökning av dessa 30 dagar till 60 dagar per<br /> år. Detta innebär att regeringen nu går folkpartiet delvis till mötes.</p> <p>Folkpartiet anser emellertid att gränsen för tillfällig föräldrapenning bör<br /> slopas, för det fåtal familjer i mycket svåra omständigheter som tvingas utnyttja<br /> den tillfälliga föräldrapenningen under lång tid. Om det blir fråga om<br /> vård av permanent karaktär bör dock en samordning med andra ersättningsformer<br /> ske.</p> <p>I dag kan tillfällig föräldrapenning också utges för vård av barn som fyllt<br /> 12 men inte 16 år i de fall barnet på grund av sjukdom, psykisk utvecklingsstörning<br /> eller annat handikapp är i behov av särskild tillsyn eller vård. Detta<br /> behov upphör dock inte när barnet blir 16 år. Folkpartiet anser därför att<br /> tillfällig föräldrapenning skall kunna utges även för hemmaboende vuxet<br /> handikappat barn då föräldern på grund av barnets sjukdom måste avstå från<br /> förvärvsarbete.</p> <p>När en person drabbas av en funktionsnedsättning får detta konsekvenser<br /> även för personer i den handikappades omgivning. Hela familjen och andra<br /> nära anförvanter berörs. Dessa problem måste uppmärksammas i högre grad<br /> än som skett hittills. Det kan t.ex. finnas tillfällen då den anhörige bör delta<br /> i rehabiliteringen och lära sig lyft- och bärteknik eller medverka i sjukgymnastik<br /> för att kunna vara till hjälp vid träning i hemmiljö. Dessutom kan tillfälle<br /> ges till erfarenhetsutbyte med andra i samma situation.</p> <p>Behovet av föräldramedverkan gäller även vid habiliteringsinsatser för<br /> barn med handikapp. Föräldrar måste ges möjlighet att med ersättning från<br /> föräldraförsäkringen få den ledighet som erfordras för deltagande i rehabilitering,<br /> habilitering och utbildning för föräldrar som har barn med handikapp.<br /> I dag är det inte alltid så beroende på skillnader i tillämpningen av<br /> AFL 4:10. Det bör ankomma på regeringen att till riksdagen återkomma<br /> med förslag om åtgärder för att åstadkomma en enhetlig regeltillämpning i<br /> enlighet med vad vi här angivit. I de fall föräldrarna önskar bör denna möjlighet<br /> också tillkomma båda föräldrarna samtidigt. Detta är i dag möjligt enbart<br /> för några få sjukdomar.</p> <p>2.6. Barn med ovanliga handikapp</p> <p>För familjer med barn som har ett ovanligt handikapp uppstår speciella problem.<br /> Exempel på sådana handikapp är cystisk fibrös, barnreumatism, tarmsjukdomar<br /> och muskeldystrofi. Dessa sjukdomar är så pass ovanliga att kunskapen<br /> hos de personer, såsom lärare, vårdpersonal m.fl., som kommer i<br /> kontakt med barnet ofta är dålig. Detta innebär att förståelsen för barnets<br /> speciella problem blir bristfällig och att föräldrarna får ett dåligt stöd i hur<br /> man skall ta hand om barnet.</p> </div> <div class="block ml_43"><p>Mot. 1989/90</p> <p>So227</p> </div> <div class="block ml_52"><p>4</p> </div> <div class="block ml_44" /> <div class="block ml_53" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_56" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:3px;">Det är viktigt att det ges förutsättningar att bygga upp specialistkompetens<br /> inom dessa handikappområden. Folkpartiet föreslår därför att några träningscenter<br /> för barn med ovanliga sjukdomar inrättas. Under kommande<br /> budgetår föreslår vi ett anslag på 11 milj.kr. till detta ändamål. Dessa center<br /> skall kunna fungera som ett stöd för föräldrarna under barnets uppväxt och<br /> ge kunskap i de fall kompetens hos andra instanser saknas. Ett exempel på<br /> ett sådant träningscenter är Ågrenska stiftelsen i Göteborg.</p> <p style="margin-left:3px;">2.7. Lek sorn träning</p> <p style="margin-left:3px;">Leken har en central betydelse i alla barns liv. Den fungerar som drivkraft i<br /> utvecklingens tjänst. Barnet får i leken stimulans och motivation för att gå<br /> vidare i sin utveckling. Den tidiga stimulansen är viktig för alla barn, men<br /> speciellt för barn med handikapp. Det gäller att ta vara på alla möjligheter<br /> till utveckling för att förhindra eventuella sekundära handikapp. För föräldrar<br /> och syskon erbjuder leken en naturlig gemenskap och möjlighet till träning<br /> av det handikappade barnet. Men barn med handikapp behöver ofta<br /> särskilda leksaker som passar just deras träning genom lek.</p> <p style="margin-left:3px;">Det handikappade barnet kan få tillgång till pedagogiska leksaker på olika<br /> sätt: genom att låna dem på lekotek, genom barnhabilitering och hjälpmedelscentral<br /> eller genom att föräldrarna köper dem.</p> <p style="margin-left:3px;">Vissa lekotek tillämpar en sjuårsgräns. Denna gräns bör slopas. Nya lekotek<br /> bör startas, så att alla familjer med handikappade barn, oavsett var i<br /> landet de bor, kan få tillgång till pedagogisk rådgivning och möjlighet att<br /> låna lekmaterial.</p> <p style="margin-left:3px;">Lekoteken måste ha tillräckliga resurser så att de kan föra ut sin kunskap<br /> till förskole- och lågstadiepersonal. Lekoteken har också en viktig roll att<br /> spela i den samordnade barnhabiliteringen.</p> <p style="margin-left:3px;">3. En utvecklande sysselsättning</p> <p style="margin-left:3px;">Svårigheterna att bereda handikappade sysselsättning är stora. De psykiskt<br /> utvecklingsstörda är allra hårdast drabbade av utestängningen från arbetsmarknaden.</p> <p style="margin-left:3px;">Arbetslösheten bland handikappade är hög trots stor efterfrågan på arbetskraft.<br /> Detta är oacceptabelt då alla människor är i behov av stimulans<br /> och aktivitet för sin utveckling. Detta är ett slöseri med såväl mänskliga som<br /> ekonomiska resurser.</p> <p style="margin-left:3px;">3.1. Utbildning</p> <p style="margin-left:3px;">I dag integreras allt fler handikappade barn i den vanliga skolundervisningen.<br /> Denna integrering måste fortsätta. Beroende på handikappets art<br /> och skollokalernas tillgänglighet varierar dock handikappades undervisningsstandard.<br /> Ibland saknas exempelvis möjligheter för den handikappade<br /> att delta i alla ämnen. Det händer t.ex. ofta att rörelsehindrade barn ”slipper”<br /> idrott under förevändning att han/hon har sjukgymnastik. Andra har<br /> befriats från slöjd därför att slöjdsalen inte varit tillgänglig för rullstolar.<br /> Vissa barn kan inte delta i undervisningen på grund av oklarheter om vem<br /> som skall bekosta barnens hjälpmedel.</p> </div> <div class="block ml_43"><p>Mot. 1989/90</p> <p>So227</p> </div> <div class="block ml_52"><p>5</p> </div> <div class="block ml_2"><p style="margin-left:3px;">1* Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr So227</p> </div> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_56" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Inom den obligatoriska skolan skall givetvis alla barn kunna delta i undervisningen<br /> oavsett om de har ett handikapp eller ej. Det är oacceptabelt att<br /> barn får sitta emellan då olika myndigheter tvistar om kostnadsansvaret för<br /> att barnet skall få möjligheter att delta i undervisningen.</p> <p>Utbildning för psykiskt utvecklingsstörda barn och ungdomar ges i särskolan.<br /> I den obligatoriska delen av särskolan ingår grundsärskolan och träningsskolan.<br /> Den senare är avsedd för dem som inte kan tillgodogöra sig undervisningen<br /> i grundsärskolan.</p> <p>Sedan den 1 juli 1988 har även vuxna psykiskt utvecklingsstörda rätt till<br /> vuxenutbildning inom ramen för särvuxutbildningen. SärVux är en kompetensinriktad<br /> utbildning som syftar till att ge vuxna psykiskt utvecklingsstörda<br /> möjlighet att skaffa sig kompetens som motsvarar den som ges i grundsärskolan.</p> <p>Riksdagen har ett ansvar för att särvuxutbildningen kommer de utvecklingsstörda<br /> till del. Det finns oroande signaler om att så inte är fallet. Antalet<br /> undervisningstimmar som tilldelats är otillräckliga. För närvarande finns det<br /> medel avsatta för 54 000 undervisningstimmar, medan behovet för att riksdagens<br /> beslut från år 1988 skall kunna förverkligas uppskattats till 150 000.<br /> Därför föreslår vi att SärVux tillförs ytterligare 30 milj.kr. under budgetåret<br /> 1990/91.</p> <p>Undervisning på träningsskolenivå ger oftast enbart möjlighet till en<br /> mycket begränsad intellektuell träning. För de utvecklingsstörda kan den likafullt<br /> vidga deras möjligheter till att leva ett rikt och aktivt liv.</p> <p>Det är också fel att utvecklingsstörda i princip inte får delta i samma utbildning<br /> mer än en gång. Mot bakgrund av att samhället snabbt förändras<br /> och att utvecklingsstörda många gånger mognar sent och har dåligt minne,<br /> bör de kunna få gå en utbildning mer än en gång för att repetera eller bättra<br /> på sina kunskaper.</p> <p>Folkpartiet har tidigare föreslagit att rätten till undervisning inom SärVux<br /> skall gälla också på träningsskolenivå. Riksdagen har ställt sig bakom detta<br /> förslag. Riksdagen har hos regeringen begärt att en utredning skulle få i uppdrag<br /> att se över hur detta skulle kunna lösas. Inom kort väntas utredningen<br /> komma med ett förslag. De utvecklingsstörda på träningsskolenivå har under<br /> mycket lång tid väntat på att få rätt till undervisning inom SärVux. Därför<br /> bör utredningens förslag genomföras så snabbt som möjligt.</p> <p>Utvecklingen under senare år har medfört att de flesta handikappade<br /> gymnasieungdomar har kunnat få utbildning i sina hemkommuner. En liten<br /> grupp har emellertid behov av mycket stora och specialiserade insatser av<br /> pedagogisk, social och medicinsk art för att klara sin skolgång. Riksdagen<br /> har uttalat att staten skall ta på sig kostnadsansvaret för denna verksamhet<br /> och riksdagens konstititionsutskott har uttalat sig kritiskt om att frågan ännu<br /> inte är löst.</p> <p>Handikapputredningen har presenterat ett delbetänkande (SOU<br /> 1989:54), Rätt till gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar.<br /> I den föreslås, i likhet med vad riksdagen uttalat, att staten skall bärakostnaderna<br /> för verksamheten. Utredningen föreslog att reformen skall genomföras<br /> fr.o.m. den 1 januari 1990.</p> <p>Den socialdemokratiska regeringen fortsätter dock att försinka en lös</p> </div> <div class="block ml_42"><p>Mot. 1989/90</p> <p>So227</p> </div> <div class="block ml_52"><p>6</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2"><p>ning. Inget förslag har ännu presenterats. Det sägs att frågan bereds inom<br /> departementet och en eventuell proposition är att vänta till våren. Det betyder<br /> att de handikappade tvingas vänta ytterligare. Vi förutsätter att förslag<br /> snarast framläggs i enlighet med riksdagens beställning.</p> <p>Sjukhusskolan är en undervisningsform som skall garantera att barn som<br /> är inlagda på sjukhus kan följa med i undervisningen. Det är av stor betydelse<br /> att denna undervisningsform fungerar bra, speciellt för de elever som<br /> ofta måste vårdas på sjukhus. Det har dock framkommit att så inte är fallet.<br /> Barn på sjukhus blir ofta utan den undervisning de har rätt till. Statsmakterna<br /> måste därför göra en översyn av verksamheten.</p> <p>Pensionering av unga handikappade som studerar bör undvikas. De måste<br /> under studietiden få möjlighet till en tillfredsställande ersättning utan att behöva<br /> bli förtidspensionerade.</p> <p>3.2. Arbete</p> <p>Ansträngningarna för att bereda handikappade tillträde till arbetsmarknaden<br /> måste intensifieras. Ansvar för detta måste tas inom en rad sektorer som<br /> arbetsmarknads-, arbetsmiljö- och socialpolitiken.</p> <p>För att underlätta strävandena att bereda handikappade arbete finns bl.a.<br /> lönebidrag. I november 1989 sysselsattes 45 288 personer med hjälp av lönebidrag.<br /> För många handikappade är lönebidrag ett bra sätt för att få fotfäste<br /> på arbetsmarknaden.</p> <p>Folkpartiet har föreslagit att de som arbetar inom Samhallkoncernen skall<br /> uppbära lön för det arbete de utför istället för pension. Inom Samhallgruppen<br /> arbetar 30 000 arbetshandikappade. Ca 6 700 av dem har pension i olika<br /> omfattning. Det är ett förståeligt önskemål att människor som utför ett arbete<br /> anser att den ersättning de får skall vara lön och inte pension. Regeringen<br /> har nu föreslagit en sådan omfördelning, vilket vi välkomnar.</p> <p>I vår motion om arbetsmarknadspolitiken föreslår vi att Samhall skall ges<br /> ökade resurser för att fler skall kunna beredas arbete där. För budgetåret<br /> 1990/91 föreslår vi att det tillförs ytterligare 55 milj.kr. Dessa resurser börge<br /> ytterligare 550 arbetshandikappade arbetstillfällen.</p> <p>Därutöver finns det anledning att se över möjligheterna för psykiskt utvecklingsstörda<br /> och andra gravt handikappade att få arbete inom Samhallgruppen.<br /> Detta är för närvarande mycket svårt. Vi föreslår därför i vår motion<br /> om arbetsmarknaden att regeringen skall återkomma till riksdagen med<br /> förslag härom.</p> <p>Vi har från folkpartiets sida ofta pekat på att samtidigt som de resurser<br /> som avsätts för att bereda handikappade arbete har varit starkt begränsade,<br /> har ingen sådan begränsning funnits när det har gällt resurserna för förtidspensionering.<br /> Vid bedömningen av hur stora resurser som kan avsättas för<br /> att bereda handikappade arbete är det, enligt vår mening, nödvändigt att<br /> också beakta det minskade behov av förtidspensionering som ökade sysselsättningsmöjligheter<br /> medför.</p> <p>Möjlighet borde finnas att föra över resurser från socialförsäkringssektorn<br /> till arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det kan många gånger innebära en<br /> besparing för det allmänna samtidigt som individen får tillfälle att utföra ett</p> </div> <div class="block ml_43"><p>Mot. 1989/90</p> <p>So227</p> </div> <div class="block ml_51"><p>7</p> </div> <div class="block ml_55" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>arbete till glädje och nytta för henne själv men också för uppdragsgivaren.<br /> Regeringen har nyligen i en proposition tagit fasta på detta förslag vilket vi<br /> likaledes välkomnar.</p> <p>Regeringen föreslår (prop. 1989/90:62) att det införs möjlighet till vilande<br /> förtidspension som ett instrument i rehabiliteringsprocessen. Lönebidrag för<br /> förtidspensionerade föreslås utgå med ett bidrag upp till halva kostnaden för<br /> lön och sociala avgifter. I budgetpropositionen föreslås att 288 miljoner kronor<br /> avsätts för sådana lönebidrag under budgetåret 1990/91. Om dessa anslagna<br /> medel skulle vara otillräckliga bör ytterligare resurser tillföras. Det är<br /> angeläget att anslaget inte blir styrande för hur många som skall kunna beredas<br /> arbete.</p> <p>Mot bakgrund av att de handikappade har stora svårigheter att komma ut<br /> på arbetsmarknaden bör arbetsförmedlingarna aktiveras mer i detta arbete.<br /> Arbetsförmedlingarna bör ges ett ansvar att följa upp de handikappade ungdomar<br /> som avslutat sina studier och främja deras inträde på arbetsmarknaden.</p> <p>Dessa förslag behandlas också i folkpartiets motion om arbetsmarknadspolitiken.</p> <p>3.3 Lön vid arbete på dagcenter</p> <p>Många utvecklingsstörda som arbetar på dagcenter eller annan alternativ<br /> verksamhet inom kommuner och företag utför ett arbete där huvudmannen<br /> i många fall uppbär en intäkt. De som arbetar på dagcenter eller motsvarande<br /> har framfört önskemål om att uppbära lön för det arbete de utför istället<br /> för pension. Lagen om allmän försäkring bör ändras så att det blir möjligt<br /> att i rehabiliterande syfte koordinera pension med lön.</p> <p>3.4 ”Handikappombudsman”</p> <p>För att ytterligare stärka de handikappades ställning, föreslår vi att kommunerna<br /> uppmuntras till att inrätta en funktion som ”handikappombudsman”.</p> <p>Handikappombudsmannen bör ges i uppdrag att på olika sätt stödja och<br /> vägleda de handikappade och deras anhöriga, ge dem upplysningar om vilka<br /> rättigheter de har, vägleda dem till rätt instanser samt driva den enskildes<br /> frågor.</p> <p>Nyblivna föräldrar till ett handikappat barn vittnar ofta om hur svårt det<br /> är att få stöd och vägledning från samhällets sida. De måste ofta kämpa länge<br /> för att få del av en förmån och ständigt upprepa sin situation för olika instanser.<br /> En handikappombudsman kommer därför att utgöra ett välkommet tillskott<br /> för att stödja handikappade och föräldrar till handikappade i kampen<br /> för en drägligare tillvaro.</p> <p>3.5 Fritid</p> <p>Såväl den offentliga sektorn som det privata näringslivet investerar i dag<br /> stora belopp på verksamheter för människors fritid. Det sker därför att fritiden<br /> intar en allt viktigare plats i människors liv. Det finns emellertid ingen<br /> allmän insikt om att detta gäller även dem som har funktionshinder. Fortfarande<br /> ses det av många som ett kuriosum när handikappade seglar, tar sig ut</p> </div> <div class="block ml_42"><p>Mot. 1989/90</p> <p>So227</p> </div> <div class="block ml_52"><p>8</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>i skog och mark eller sysslar med andra ting som vanligtvis förknippas med<br /> fysisk ansträngning.</p> <p>Idrott är för många människor en avkopplande fritidssysselsättning. Det<br /> gäller också för handikappade. De handikappade stöter dock ofta på svårigheter<br /> i sitt idrottsutövande. Handikappidrotten måste därför ges bättre förutsättningar.</p> <p>Vi utvecklar vår syn på handikappidrotten i vår partimotion om idrottens<br /> villkor.</p> <p>Trots att kommuner lägger ner stora summor på anläggningar för idrott<br /> och friluftsliv, är det långt ifrån självklart att dessa görs handikappanpassade.<br /> Så t.ex. saknar ofta simbassänger en sittlift som möjliggör för rörelsehindrade<br /> att använda dem. Detta borde vara obligatoriskt för allmänna bad.</p> <p>Den offentliga informationen måste bli tillgänglig i största möjliga utsträckning<br /> för människor med handikapp. Även kulturella arrangemang bör<br /> i möjligaste mån anpassas efter exempelvis synskadades och utvecklingsstördas<br /> möjligheter att ta del av utbudet.</p> <p>3.6 Den nya teknikens möjligheter</p> <p>Datateknikens och informationsteknologins snabba utveckling påverkar<br /> livsvillkoren för många människor, i både positiv och negativ riktning. För<br /> människor med funktionshinder är detta ännu mer påtagligt. Den nya tekniken<br /> för att rationalisera och förbättra servicen för flertalet kan för handikappade<br /> skapa nya problem. Kösystemen på post och bank är exempelvis inte<br /> utformade för synskadade. Ökad abstraktion i många situationer i det dagliga<br /> livet och i arbetet drabbar allt fler förståndshandikappade.</p> <p>Samtidigt skapar datateknik och informationsteknologi möjligheter att<br /> överbrygga många typer av handikapp och utgör fantastiska verktyg för att<br /> ge handikappade möjlighet till att leva ett mer fullvärdigt liv, stimulans till<br /> arbete och kommunikation med andra människor. Tekniken har redan tagits<br /> i bruk av många handikappade och Sverige har länge legat långt framme på<br /> detta område.</p> <p>Syntetiskt tal, automatiska dokumentläsare, alternativa tangentbord,<br /> röststyrning och texttelefon är exempel på mikrodatorbaserade handikapphjälpmedel<br /> som kommit fram genom bl.a. svensk utveckling. Det är viktigt<br /> att denna utveckling får fortsatt stöd, samtidigt som samarbete bör sökas<br /> med andra länder som också har eller kan ta fram kvalificerad teknik.</p> <p>Ännu har dock mycket litet av den nya teknikens alla möjligheter tagits i<br /> bruk. På vissa områden finns lösningar som kan tas fram relativt snabbt, på<br /> andra kan vi i dag bara ana möjligheterna. Bristande kunskap och fantasi<br /> gör att det kommer att ta tid att få fram lösningar. Systematiskt och tålmodigt<br /> arbete kommer dock efterhand att ge goda resultat.</p> <p>4. Boende</p> <p>En handikappad är oftast mer beroende av god bostadsstandard än andra<br /> därför att han/hon tillbringar mer av sin tid i bostaden. Det kräver att bostaden<br /> är planerad och anpassad efter den boendes behov. Men huvuddelen<br /> av vårt bostadsbestånd, både vad gäller småhus och flerfamiljsbostäder, är</p> </div> <div class="block ml_43"><p>Mot. 1989/90</p> <p>So227</p> </div> <div class="block ml_52"><p>9</p> </div> <div class="block ml_55" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>otillgängliga för handikappade. Utvecklingen mot ökad tillgänglighet går<br /> oacceptabelt långsamt. Därför bör handikapporganisationerna ges större<br /> möjlighet att vara med vid den praktiska utformningen av bostadsområden.</p> <p>Bostaden och dess miljö har en avgörande betydelse för handikappades<br /> möjligheter att delta i samhällslivet. Bostadsmiljön skall stimulera till aktiviteter<br /> i och utanför bostaden. Behovet av anpassning och tillgänglighet får<br /> inte stanna vid bostaden och det hus den är inrymd i. Man skall i största möjliga<br /> utsträckning kunna förflytta sig utomhus i närmiljön, vilket betyder att<br /> inte annat än oundgängliga trappsteg bör finnas, marken bör vara hårdgjord<br /> på lokalvägar och stigar och eventuella bilhinder utformade så att man kan<br /> passera med rullstol. Lägenheter och bostadsområden måste planeras med<br /> hänsyn till människor med handikapp.</p> <p>Enligt omsorgslagen har vissa handikappade givits laglig rätt till eget<br /> boende eller gruppboende. Det är landstingen som skall sörja för att lämpliga<br /> bostäder finns tillgängliga. Det är viktigt att landstingen ser till att barn<br /> med funktionsnedsättningar kan flytta hemifrån vid samma ålder som andra<br /> barn. Detta måste ske på ett sådant sätt att både föräldrar och barn kan<br /> känna sig trygga.</p> <p>Utgångspunkten måste vara att erbjuda handikappade vanliga bostäder<br /> som är utformade utifrån varje människas behov. Vid planeringen av handikappades<br /> boende måste risken för isolering uppmärksammas. Bland annat<br /> därför kan kollektiva boendeformer vara ett bra alternativ och möjligheten<br /> till sådant boende skall finnas för dem som så önskar.</p> <p>Det kollektiva boendet kan utformas som en grupp privata bostäder kring<br /> vissa gemensamma utrymmen. Bostaden skall planeras för flexibel användning<br /> så att den lätt kan anpassas efter nya behov.</p> <p>4.1 Bostadsanpassningsbidrag</p> <p>Bostadsanpassningsbidrag är ett särskilt statskommunalt bidrag för att anpassa<br /> en bostad, så att en person med handikapp skall kunna använda den.<br /> Bidraget får användas både för äldre och nyare bostäder, och man behöver<br /> inte själv äga den. Det är viktigt att de bostäder som byggs om med hjälp<br /> av dessa bidrag blir trivsamma för alla som skall bo i dem. Bostäder som<br /> handikappanpassas skall inte behöva likna en institution mer än nödvändigt.<br /> Handikappanpassningen får inte medföra att den blir ovärdig som bostad för<br /> den övriga familjen. I det fall bidraget skall användas för att göra en standardhöjning<br /> av bostaden, finns det maximerade gränser på bidragets nivå.<br /> Det är viktigt att de bidrag som är maximerade justeras i takt med kostnadsutvecklingen.</p> <p>4.2 Handikappanpassning av allmänna samlingslokaler</p> <p>Handikappades möjligheter att utöva fritidsaktiviteter begränsas av att lokaler<br /> och anläggningar alltför sällan är anpassade till rörelsehindrade. Stödet<br /> till handikappanpassning av allmänna samlingslokaler har legat stilla under<br /> flera år. Maximibeloppet föreslås i budgetpropositionen för 1990/91 till oförändrat<br /> 100 000 kr.</p> <p>Det är angeläget att bidraget i fortsättningen bättre kan följa kostnadsut</p> </div> <div class="block ml_43"><p>Mot. 1989/90</p> <p>So227</p> </div> <div class="block ml_52"><p>10</p> </div> <div class="block ml_0" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>vecklingen, så att möjligheterna till angelägna anpassningsåtgärder för handikappade<br /> inte urholkas. Vi föreslår därför att maximibeloppet höjs till<br /> 150 000 kr. Kostnaden för detta kan uppskattas till ytterligare 2 milj.kr.</p> <p>4.3 Utveckla de handikappades boende</p> <p>För stora grupper handikappade är boendet inte löst på ett lämpligt sätt.<br /> Många av de handikappade är i behov av att bo i kollektiva boendeformer.<br /> Under senare år har det skett en avveckling av institutioner. Utbyggnadstakten<br /> av alternativa boendeformer har dock gått långsamt.</p> <p>Alla människor - även de som behöver omfattande stöd, hjälp och vård i<br /> sin dagliga livsföring - skall ha rätt till en egen bostad. Detta slog riksdagen<br /> fast i maj 1985. Regeringen beslutade därefter att inrätta en boendeservicedelegation<br /> vid bostadsdepartementet för att under en femårsperiod stimulera<br /> utbyggnaden av samordnad boendeservice samt att värdera och sammanställa<br /> erfarenheter från olika försök. När knappt ett år av försöksperioden<br /> återstår har 76 lokala utvecklingsarbeten fått stöd med 80 milj.kr. Boendeservicedelegationen<br /> konstaterar att utvecklingsarbetet röner ett stort intresse,<br /> men att få projekt för handikappade genomförts.</p> <p>Behovet av kollektiva boendeformer är stort bland de handikappade.<br /> Gruppboende är ofta en bra boendeform. Bristen på platser inom gruppboende<br /> är dock mycket stor. Denna boendeform bör byggas ut. Regeringen<br /> bör därför i samband med att boendeservicedelegationens arbete utvärderas,<br /> överväga hur utbyggnaderna av sådana boendeformer kan stimuleras.</p> <p>I dag utgår det statsbidrag till personal inom hemtjänsten, som arbetar i<br /> kommunernas gruppbostäder - men ej till kostnader för personal i landstingets<br /> gruppbostäder. Bestämmelserna om detta kommer att behandlas i den<br /> aviserade propositionen om huvudmannaskapet för äldreomsorgen. I samband<br /> med den propositionen avser vi att lägga fram våra förslag om villkoren<br /> för driftsbidrag till gruppboende.</p> <p>5. Rätt till oberoende</p> <p>Varje människas rätt att vara oberoende, att själv bestämma över sitt liv, är<br /> en liberal grundtanke. Principen måste omfatta även människor med handikapp.<br /> Därför måste en viktig utgångspunkt för handikappolitiken vara att på<br /> olika områden undanröja de hinder som gör att handikappade har begränsat<br /> inflytande över sitt eget liv.</p> <p>5.1. Att få bestämma själv</p> <p>Den nuvarande uppsplittringen i olika kommun- och landstingstjänster medför<br /> en stor mängd kontakter med olika personal, telefontider och regler som<br /> inskränker den hjälpbehövandes möjligheter att gestalta sitt eget liv.</p> <p>Ett intressant försök att skapa alternativ till hemtjänsten och öka valfriheten<br /> för människor med funktionshinder startades inom ramen för det s.k.<br /> STIL-projektet i januari 1987.</p> <p>Projektet innebär att de resurser som i vanliga fall används till hemtjänst,<br /> ledsagarservice, arbetsbiträde m.m. läggs i en pott och disponeras av den</p> </div> <div class="block ml_43"><p>Mot. 1989/90</p> <p>So227</p> </div> <div class="block ml_51"><p>11</p> </div> <div class="block ml_55" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>funktionshindrade för anställning av egna assistenter. Därmed ges den handikappade<br /> möjlighet att själv bestämma över servicen och hur den utformas.</p> <p>Systemet med personliga assistenter är från liberala utgångspunkter<br /> mycket tilltalande. Den enskilde får större möjligheter att själv forma sin<br /> vardag. Självständighet och rörelsefrihet ökar. Beroendet av myndigheter<br /> och stela rutiner blir mindre. STIL-projektet ligger helt i linje med folkpartiets<br /> ambition att förbättra livsbetingelserna för dem som lever i det glömda<br /> Sverige. Projektet har visat sig vara mycket framgångsrikt och därför bör fler<br /> liknande projekt uppmuntras. På sikt bör alla som önskar få möjlighet att<br /> med bidrag själv anställa sina assistenter.</p> <p>5.2. Bilstöd</p> <p>Ett nytt och bättre bilstöd till handikappade genomfördes den 1 oktober<br /> 1988, sedan folkpartiet länge drivit på. I de nya reglerna finns dock vissa brister,<br /> som måste rättas till.</p> <p>Reglerna innebär bl.a. att även handikappade som inte förvärvsarbetar<br /> eller studerar nu har möjlighet att erhålla bilstöd. För denna grupp gäller<br /> dock att de inte får förnyat bilstöd efter 49 års ålder. Motsvarande begränsning<br /> finns inte för dem som fått bilstöd på grund av arbete eller studier och<br /> som sedan får förtidspension. De kan få förnyat stöd tills de fyller 65 år. En<br /> sådan skillnad mellan de olika grupperna är enligt folkpartiets mening inte<br /> motiverad. Vi anser att även förtidspensionärer som aldrig kommit ut på arbetsmarknaden<br /> och som har erhållit bilstöd före 49 års ålder skall kunna få<br /> förnyat bilstöd upp till 65 års ålder.</p> <p>För denna grupp gäller nu också att de själva måste kunna köra bilen. Alternativet<br /> för dessa handikappade är färdtjänst, vilket i många fall kan vara<br /> mer kostnadskrävande än en egen bil som körs av annan person. Folkpartiet<br /> anser därför att det skall vara möjligt att göra undantag från kravet på eget<br /> körkort för att erhålla bilstöd om det bedöms att detta innebär lägre kostnader<br /> än färdtjänst. Regeringen bör ges i uppdrag att återkomma till riksdagen<br /> med förslag härom.</p> <p>Bilstödet, som kan lämnas vart sjunde år, består av tre olika bidragstyper.<br /> Dessa är grundbidrag, anskaffningsbidrag och anpassningsbidrag. Grundbidraget<br /> som för närvarande omfattar 50 000 kr. bör höjas för att kompensera<br /> för kostnadsutvecklingen. För budgetåret 1990/91 bör grundbidraget höjas<br /> med sju procent, vilket motsvarar 15 milj.kr. i ökade anslag.</p> <p>I den nya lagen sägs i § 5 att ”bidrag lämnas till förälder med handikappat<br /> barn, under förutsättning att föräldern sammanbor med barnet och har behov<br /> av ett fordon för förflyttning tillsammans med barnet”. Alla gravt handikappade<br /> barn bor dock inte hos sina biologiska föräldrar utan hos fosterföräldrar.<br /> Fosterföräldrar kommer inte i åtnjutande av bilstöd, även om alla<br /> andra villkor för stödet är uppfyllda. Reglerna bör ändras så att även fosterföräldrar<br /> som varaktigt vårdar handikappade barn kommer i åtnjutande av<br /> bilstöd.</p> <p>För att få rätt till bilstöd måste funktionshindret vara varaktigt och medföra<br /> väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand eller anlita allmänna<br /> kommunikationer. Dessa bestämmelser tillämpas i dag med betydande godtycke.<br /> Reglerna för detta bör därför ses över.</p> </div> <div class="block ml_42"><p>Mot. 1989/90</p> <p>Solli</p> </div> <div class="block ml_52"><p>12</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>5.3. Handikappanpassa kollektivtrafiken</p> <p>Det är en självklarhet att handikappade i så stor utsträckning som möjligt<br /> skall kunna utnyttja den vanliga kollektivtrafiken. Det finns dock betydande<br /> hinder för detta.</p> <p>Riksdagen antog 1979 en lag om handikappanpassad kollektivtrafik<br /> (1979:558). I samband med detta uttalade riksdagen att anpassningen borde<br /> genomföras under en tioårsperiod. Detta beslut togs för mer än tio år sedan<br /> men nästan inget har hänt för att öka tillgängligheten för de handikappade i<br /> kollektivtrafiken.</p> <p>Det är i många fall att föredra att handikappade människor kan använda<br /> den allmänna kollektivtrafiken istället för färdtjänsten. Det ger den handikappade<br /> ökad frihet och blir på sikt billigare.</p> <p>Som en följd av riksdagsbeslutet 1979 har transportrådet utfärdat föreskrifter.<br /> De framsteg som hittills gjorts är dock otillräckliga. Några nämnvärda<br /> åtgärder för att t.ex. göra det möjligt för rullstolsburna handikappade<br /> att åka buss eller tåg har inte genomförts. En av orsakerna till detta kan enligt<br /> en rapport från riksrevisionsverket vara att de specialdestinerade bidragen<br /> till kommunal färdtjänst motverkar andra åtgärder som underlättar handikappades<br /> förflyttning, t.ex. anpassning av kollektiva färdmedel.</p> <p>Erfarenheter från andra länder, bl.a. USA, Japan och Holland, visar att<br /> det finns tekniska lösningar som gör det möjligt även för rullstolsburna handikappade<br /> att åka kollektivt. Dessa erfarenheter bör ges en praktisk tillämpning<br /> här i Sverige.</p> <p>I samband med det trafikpolitiska beslutet 1988 avsattes medel för bidrag<br /> till investeringar för att öka handikappanpassningen i lokal och regional kollektivtrafik.<br /> Dessa medel är dock otillräckliga.</p> <p>Mot bakgrund av nu gällande lagstiftning och behoven gör vi bedömningen<br /> att insatserna för handikappanpassning av kollektivtrafiken måste<br /> förstärkas mer än vad regeringen föreslår.</p> <p>Folkpartiet föreslår därför att ytterligare 50 milj.kr. reserveras på kommunikationsdepartementets<br /> anslag B4, Byggande av länstrafikanläggningar, för<br /> fortsatta satsningar i syfte att öka handikappanpassningen och tillgängligheten<br /> i lokal och regional kollektivtrafik.</p> <p>Genom beslutet om engångsanslag till trafikhuvudmännen skapas incitament<br /> för handikappsatsningar inom den lokala och regionala kollektivtrafiken.<br /> Det är emellertid uppenbart att stora behov föreligger även när det gäller<br /> övrig kollektivtrafik. Bland annat har det pekats på behov av handikappanpassning<br /> av SJ:s vagnar.</p> <p>Det trafikpolitiska beslutet innebar att trafikanordnarna förutsattes verka<br /> på marknadsmässiga villkor. Samtidigt skall det allmänna på olika sätt verka<br /> för att sociala, miljömässiga och andra hänsyn präglar kommunikationerna.<br /> En sådan aspekt är utan tvivel tillgänglighet för handikappade. Enligt vår<br /> mening är det därför angeläget att regeringen ser över möjligheterna att stimulera<br /> handikappanpassning. Det ovan beskrivna bidraget till lokal och regional<br /> kollektivtrafik kan här ses som ett första steg.</p> </div> <div class="block ml_42"><p>Mot. 1989/90</p> <p>So227</p> </div> <div class="block ml_51"><p>13</p> </div> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_11" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>5.4. Färdtjänst</p> <p>Även med ett utökat bilstöd kommer en väl fungerande färdtjänst att behövas.<br /> Orsaken är delvis att handikappanpassningen inte genomförts enligt<br /> riksdagens beslut. Färdtjänsten bör ses som ett komplement till kollektivtrafiken<br /> för dem som inte kan utnyttja denna. Trots detta utgår färdtjänsten<br /> enligt socialtjänsten som bistånd. Detta är ett föråldrat synsätt. Färdtjänsten<br /> bör därför ges samma huvudman som den övriga kollektivtrafiken.</p> <p>5.5. Riksfärdtjänst</p> <p>Riksfärdtjänsten syftar till att möjliggöra för gravt handikappade att göra<br /> längre resor inom landet till normala kostnader. Det statliga anslaget för ersättning<br /> för riksfärdtjänst överfördes till kommunerna i samband med förändringen<br /> den 1 oktober 1989. Nu har det visat sig att Transportrådets fördelning<br /> av kostnadsramarna slår mycket olika. I stort sett kan man säga att<br /> kommuner med tidigare låg förbrukning fått hög kostnadstäckning medan<br /> kommuner med hög resandefrekvens fått låg kostnadstäckning. Det finns<br /> kommuner som fått under 50 % av föregående års förbrukning. Kommunen<br /> har viss möjlighet att begära extra anslag men inte till full behovstäckning.<br /> Transportrådet har uppenbarligen gynnat kommuner med låg resandefrekvens<br /> och därmed följaktligen givit kommuner med högt resande ett incitament<br /> att dra ner.</p> <p>Ett annat problem för kommunerna är att dessa kostnadsramar har tilldelats<br /> för budgetåret 1989/90 men blev ej kända i kommunerna förrän i oktober<br /> månad. Det fanns alltså ingen möjlighet att påverka resandet det första kvartalet.</p> <p>Transportrådet vill göra besparingar i riksfärdtjänsten. Ett sätt är att möjliggöra<br /> för fler handikappade att resa med tåg. 1979 beslutade riksdagen att<br /> kollektivtrafiken skulle handikappanpassas. Men fortfarande är det så gott<br /> som omöjligt för en rullstolsburen att åka kollektivt. Detta innebär att staten<br /> lämnar dubbla budskap: man drar in pengar till färdtjänsten men ser inte till<br /> att den handikappade har möjlighet att resa med kollektiva trafikmedel som<br /> vi andra. Transportrådet har för avsikt att utvärdera de förändringar som<br /> riksdagens beslut om riksfärdtjänsten medför. Det är viktigt att denna utvärdering<br /> sker snarast.</p> <p>Den 1 oktober 1989 började också nya regler gälla för brukarnas egenavgifter.<br /> Dessa skall motsvara priset för resa med tåg i andra klass. Denna princip<br /> om riksfärdtjänstens egenavgifter har dock inte förverkligats. Det finns<br /> flera exempel på att brukarna fått betala betydligt högre avgifter än vad en<br /> motsvarande resa kostar med tåg i andra klass. Transportrådet har således<br /> inte följt intentionerna i riksdagens beslut. Regeringen bör därför uppdra åt<br /> transportrådet att justera prislistan enligt riksdagens beslut.</p> <p>Handikappanpassning av kollektivtrafik och riksfärdtjänst behandlas<br /> också i folkpartiets motion om trafikpolitiken.</p> <p>5.6. Tekniska hjälpmedel</p> <p>Brister i miljön och omgivningen förvärrar handikappet och gör livet besvärligt.<br /> Men allt fler av dessa svårigheter kan kompenseras med tekniska hjälp</p> </div> <div class="block ml_43"><p>Mot. 1989/90</p> <p>So227</p> </div> <div class="block ml_52"><p>14</p> </div> <div class="block ml_51" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_56" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2"><p>medel. I dag finns dock problem med hjälpmedelsförsörjningen i flera landsting.<br /> Det har förekommit att handikappade har blivit ordinerade ett visst<br /> hjälpmedel men inte fått det därför att hjälpmedelsanslaget redan varit slut.<br /> Man har då gett besked att den handikappade får vänta till nästa budgetperiod<br /> för att kunna få sitt hjälpmedel. Ingen blir ordinerad hjälpmedel som<br /> inte behöver det. När ordinationen ges är behovet oftast redan akut. Därför<br /> är det orimligt med de långa väntetider som ibland förekommer innan den<br /> behövande kan få sitt hjälpmedel.</p> <p>Hjälpmedelsverksamheten har inte kunnat hävda sig i kostnadskonkurrensen<br /> mellan olika behov inom dagens problemfyllda sjukvård.</p> <p>Tekniska hjälpmedel är helt avgörande för en handikappad människas<br /> livskvalitet. Det måste vara lika självklart att få hjälpmedel som att få medicin.</p> <p>Hjälpmedelsberedningen överlämnade i april 1989 sitt slutbetänkande,<br /> ”Hjälpmedelsverksamhetens utveckling” (SOU 1989:39). Utredningen förordar<br /> att hjälpmedelsverksamheten integreras i hälso- och sjukvården samt<br /> föreslår ett splittrat huvudmannaskap mellan primärkommuner och landstingskommuner.<br /> En sådan organisation riskerar att leda till att hjälpmedelsförsörjningen<br /> som identifierbar verksamhet försvinner. En sådan utveckling<br /> skulle leda till att kompetensen tunnas ut och att uppbyggnad av ny kunskap<br /> försvåras.</p> <p>Folkpartiet menar att organisationen av hjälpmedelsförsörjningen måste<br /> uppfylla de handikappolitiska mål som riksdagen antagit i sitt handikappolitiska<br /> program.</p> <p>Rätten till hjälpmedel skall garanteras i lag för personer med bestående<br /> eller långvariga funktionsnedsättningar. Personer som omfattas av lagen<br /> skall ges kostnadsfri tillgång till hjälpmedel efter behov.</p> <p>Det övergripande ansvaret och huvudmannaskapet för hjälpmedelsverksamheten<br /> skall vara samlat. Staten skall ha ett övergripande ansvar med<br /> klart uttalade riktlinjer för verksamheten samt hela kostnadsansvaret.</p> <p>I det samlade verksamhetsansvaret skall även ingå ansvar för:</p> <p>- Forskning och utveckling av nya och bättre hjälpmedel</p> <p>- Att bästa metoder och teknik tillämpas vid framtagande av olika hjälpme</p> <p>delslösningar</p> <p style="text-align:right;">- Att resurser och kunskap finns för att tillverka sådana hjälpmedel som enskilda<br /> producenter av marknadsmässiga eller andra skäl inte finner lön</p> <p>TtlöalÖlf1 avnfi^älpmedel bör åvila landstingskommunerna eller<br /> motsvarande. Vi vill också poängtera betydelsen av att utbildningsansvaret<br /> blir sammanhållet. I takt med den tekniska utvecklingen kommer nya och<br /> bättre hjälpmedel att tillföras alla delar av hjälpmedelsområdet. Mot den<br /> bakgrunden blir organisationens förmåga att utveckla sin kompetens av avgörande<br /> betydelse. I dag finns det stora brister i landstingens interna kunskapsuppbyggnad.<br /> Information om olika hjälpmedel skall vara tillgänglig på<br /> ett enkelt sätt.</p> </div> <div class="block ml_43"><p>Mot. 1989/90</p> <p>So227</p> </div> <div class="block ml_51"><p>15</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>6. Stöd för förbättring</p> <p>6.1. Rehabilitering</p> <p>Med rehabilitering menas alla åtgärder som syftar till att ersätta, förbättra<br /> eller helst återställa kroppsfunktioner som försämrats genom sjukdom eller<br /> annan skada. Genom exempelvis träning skall man försöka återfå största<br /> möjliga fysiska, psykiska eller sociala funktionsnivå.</p> <p>All rehabilitering måste utgå från den handikappades individuella behov<br /> och förutsättningar och ta hänsyn också till förmågan att fungera i samhället.<br /> Alla handikappade som är i behov av behandling måste få det oavsett om<br /> det föreligger möjlighet till förbättring eller om det endast är fråga om bibehållande<br /> av funktioner. Den handikappade skall betraktas som en självklar<br /> medlem av behandlingsteamet.</p> <p>Många handikappade behöver vid sidan om en kontinuerlig rörelseträning<br /> regelbundna intensivperioder någon gång per år på rehabiliteringsklinik<br /> med möjlighet till sjukgymnastik och genomgång av hjälpmedel.</p> <p>Medicinsk rehabilitering skall sättas in så snart det akuta sjukdomsskedet<br /> är över och bestå av åtgärder för att motverka kvarstående funktionsnedsättningar.<br /> Rehabilitering kan också vara social och yrkesinriktad och avse exempelvis<br /> bostads- och arbetsplatsanpassning, studierådgivning, arbetsträning<br /> m.m.</p> <p>Men också inom det medicinska rehabiliteringsområdet finns det idag<br /> stora brister. Flera landsting saknar egen medicinsk rehabilitering och vårdplatserna<br /> för neurologisk rehabilitering i landstingens egen regi är mycket<br /> få. Samtidigt kämpar flera utanför landstingen stående rehabiliteringskliniker<br /> med problem därför att landstingen inte har resurser för utomläns- och<br /> utlandsvård.</p> <p>Sjukgymnasterna och logopederna har en central roll i rehabiliteringsarbetet.<br /> Bristen på dessa yrkeskategorier sätter hinder i vägen för att utveckla<br /> rehabiliteringsverksamheten. I vår motion om högskoleutbildningen föreslår<br /> vi därför att sjukgymnast- och logopedutbildningarna tillförs ökade resurser.</p> <p>6.2. Habilitering</p> <p>Habilitering avser åtgärder för att barn, som från födsel eller unga år på<br /> grund av sjukdom eller skada behöver anpassning, så långt handikappet tilllåter<br /> skall kunna fungera normalt, fysiskt, psykiskt och socialt. Habilitering<br /> betyder således att utveckla en förmåga som tidigare inte funnits. Alla barn<br /> som är i behov av habilitering måste kunna få del av det.</p> <p>Insatserna kan vara olika som t.ex. sjukgymnastik och stöd från logopeder,<br /> psykologer, arbetsterapeuter, läkare etc. Genom att dessa resurser samordnas<br /> når man dels bättre kvalitet, dels slipper föräldrarna och barnet ha<br /> kontakt med många olika instanser som kanske är belägna långt från varandra.<br /> Folkpartiet anser att det är väsentligt att en ökad samordning av barnhabilitering<br /> kommer till stånd.</p> <p>Att få barn med handikapp medför stora påfrestningar för familjen. Det<br /> är oerhört angeläget att båda föräldrarna får möjlighet att ta del i barnets</p> </div> <div class="block ml_43"><p>Mot. 1989/90</p> <p>Solli</p> </div> <div class="block ml_52"><p>16</p> </div> <div class="block ml_41" /> <div class="block ml_0" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2"><p>habilitering. Det anordnas ofta speciella kurser för föräldrar till barn med<br /> någon funktionsnedsättning. Att båda föräldrarna ges tillfälle delta vid dessa<br /> kurser är av stor betydelse för att de skall lära sig att på bästa sätt stimulera<br /> barnets utveckling, men också för att de skall stödja och hjälpa varandra i<br /> en svår livssituation.</p> <p>Aven vuxna handikappade har behov av en samordnad habilitering. I dag<br /> upphör inskrivningen i den samordnade habiliteringen i tjugoårsåldern.<br /> Detta är dock en känslig fas när den unge handikappade skall flytta ut till<br /> eget boende och skapa sig en egen tillvaro och identitet. Här kan en samordnad<br /> vuxenhabilitering göra stora insatser med praktiskt och psykologiskt<br /> stöd. Därför bör en samordnad habilitering också erbjudas vuxna. Handikapputredningen<br /> bör prioritera arbetet med dessa frågor och skyndsamt<br /> lägga fram förslag som kan leda till att habiliteringen för barn och vuxna förbättras.</p> <p>6.3. Hjärnskadecenter</p> <p>Hjärnskador är en icke ovanlig konsekvens av såväl olycksfall som sjukdomar<br /> i centrala nervsystemet. Den sjukvård vi har i Sverige innebär att vi ofta<br /> kan rädda livet på personer med svåra skallskador. Däremot finns stora brister<br /> när det gäller diagnostik och rehabilitering. Det gäller särskilt sådana<br /> skador som leder till kognitiva störningar, t.ex. koncentrationsproblem och<br /> bristande språkfunktioner. Om diagnostiken är bristfällig är det också svårt<br /> att sätta in adekvata åtgärder. Riksdagens socialutskott har dessutom under<br /> förra året konstaterat att vården av de svårt hjärnskadade patienterna är<br /> mycket eftersatt.</p> <p>Enligt vår mening finns det starka skäl att efter förebild från andra länder<br /> i Sverige inrätta ett eller flera center för diagnostik och rehabilitering av särskilt<br /> svårdiagnostiserade hjärnskador. Sannolikt bör ett sådant center förläggas<br /> i anslutning till någon universitetsklinik där mycket av kunskaper, erfarenheter<br /> och teknisk utrustning redan finns. Vi vill understryka betydelsen<br /> av att psykologer och logopeder, vid sidan om den medicinska personalen,<br /> finns med i ett sådant här sammanhang.</p> <p>Vi föreslår att 10 milj. kr. anvisas för inrättande av ett center för diagnostik<br /> och rehabilitering av vissa svårdiagnostiserade hjärnskador. Det får ankomma<br /> på regeringen att närmare överväga huruvida verksamheten skall<br /> ges ett centralt eller regionalt huvudmannaskap.</p> <p>7. Omsorgslagen</p> <p>I omsorgslagen tillförsäkras psykiskt utvecklingsstörda personer som på<br /> grund av hjärnskada, föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom, har<br /> fått ett betydande och bestående begåvningshandikapp samt personer med<br /> barnpsykoser rätt till vissa särskilda omsorger. Lagen ger bl.a. rätt till rådgivning<br /> och personligt stöd samt daglig verksamhet för dem som inte arbetar<br /> eller utbildar sig. Vidare ger lagen psykiskt utvecklingsstörda barn rätt till<br /> korttidsvistelse utanför det egna hemmet och bostad i familjehem eller elevhem.<br /> Vuxna har rätt till boende i gruppbostad om de inte kan bo helt självständigt.<br /> Tillhandahåller samhället inte särskilda omsorger kan beslutet<br /> överklagas.</p> </div> <div class="block ml_42"><p style="text-align:right;">1</p> <p>Mot. 1989/90</p> <p>So227</p> </div> <div class="block ml_51"><p>17</p> </div> <div class="block ml_55" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:12px;">Personkretsen i den nya omsorgslagen är begränsad i förhållande till det Mot. 1</p> <p>förslag som omsorgskommittén lade fram redan 1981. Där föreslogs att alla So227</p> <p>handikappade barn och ungdomar som är i behov av särskilda omsorger<br /> skulle omfattas av lagen och skulle ha en garanterad rätt till dessa omsorger.<br /> Folkpartiet delar denna uppfattning.</p> <p>Den kritik som riktades mot regeringen för att inte personkretsen utvidgades<br /> ledde till att regeringen tillsatte en arbetsgrupp för att överväga en ytterligare<br /> utvidgning.</p> <p>Arbetsgruppens uppgifter har nu övertagits av 1989 års handikapputredning<br /> (dir 1988:53). Utredningen skall bedöma behovet av omsorger för<br /> andra grupper av handikappade barn och ungdomar än dem som omfattas<br /> av omsorgslagen. Socialutskottet har, efter motioner från folkpartiet, ända<br /> sedan omsorgslagen trädde i kraft påpekat att arbetet med att föreslå en vidgad<br /> personkrets bör bedrivas skyndsamt. Utskottet har vidare anfört att<br /> ”alla handikappade barn och ungdomar borde ges samma stöd” som de grupper<br /> som berörs av omsorgslagen. Omsorgslagens personkrets måste utvidgas<br /> till att gälla fler handikappgrupper.</p> <p>8. Organisationsstöd</p> <p>Handikapporganisationerna har en avgörande betydelse för utvecklingen av<br /> synen på handikapp och handikappfrågor. Handikapporganisationerna har<br /> höga merkostnader för sin verksamhet därför att många av de personer de<br /> organiserar har olika slag av funktionshinder.</p> <p>Innevarande budgetår har 33 organisationer erhållit statligt stöd. I budgetpropositionen<br /> föreslås en ökning av organisationsstödet till handikapporganisationerna<br /> med knappt 8,5 milj.kr.</p> <p>Vi anser inte denna höjning tillräcklig för att handikapporganisationerna<br /> skall ges reella möjligheter att driva sin verksamhet. Vi föreslår därför ytterligare<br /> 25 milj.kr. i bidrag till handikapporganisationer.</p> <p>Dessutom innebär reformeringen av skattesystemet att handikapporganisationerna<br /> får ökade kostnader. De måste utöver vad vi nu föreslår kompenseras<br /> för dessa.</p> <p>Hemställan</p> <p>Med hänvisning till det anförda hemställs</p> <p style="margin-left:33px;">1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen<br /> anförts om handikappades möjlighet att få personliga assistenter,</p> <p style="margin-left:33px;">[att riksdagen beslutar om en ändring av beräkningsgrunden för<br /> vårdbidrag så att det utgår med 2,5 basbelopp vid helt vårdbidrag1],</p> <p style="margin-left:33px;">[att riksdagen för budgetåret 1990/91 på socialdepartementets anslag<br /> C 3 Vårdbidrag för handikappade barn anslår ytterligare 231 milj.<br /> kr., dvs. 1 021 000 000 kr.1],</p> <p style="margin-left:33px;">[att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett system där<br /> ATP-poäng beräknas på grundval av hela det vårdbidrag som utgår1],</p> <p style="margin-left:33px;">[att riksdagen beslutar att slopa gränsen för det antal dagar tillfäl</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_6"><p>lig föräldrapenning kan utgå för det fåtal föräldrar som avses i<br /> motionen1],</p> <p>[att riksdagen beslutar att tillfällig föräldrapenning skall utgå till<br /> föräldrar som tillfälligt tvingas avstå från förvärvsarbete för att vårda<br /> sjukt hemmaboende, vuxet handikappat barn1],</p> <p>[att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett förtydligande</p> <p>1 lagen om allmän försäkring 4:10 så att föräldrar garanteras rätt till<br /> ledighet och ersättning från föräldraförsäkringen för att delta i barns<br /> rehabilitering, habilitering och utbildning i enlighet med vad i motionen<br /> anförts1],</p> <p>2. att riksdagen beslutar om inrättande av ett träningscenter för<br /> barn med ovanliga handikapp,</p> <p>3. att riksdagen anslår 11 milj. kr. under särskilt anslag för inrättandet<br /> av ett center för barn med ovanliga handikapp,</p> <p>[att riksdagen beslutar att till utbildningsdepartementets anslag<br /> till särvuxutbildningen för budgetåret 1990/91 anslå ytterligare 30<br /> milj. kr. utöver vad regeringen föreslagit2],</p> <p>[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen<br /> anförts om sjukhusskolan2],</p> <p>[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen<br /> anförts om att förtidspensionering av handikappade som studerar<br /> bör undvikas2],</p> <p>[att riksdagen hos regeringen begär förslag om möjlighet att erhålla<br /> lön vid arbete på dagcenter1],</p> <p>4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen<br /> anförts om en handikappombudsman,</p> <p>5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen<br /> anförts om sittliftar vid allmänna bad,</p> <p>[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen<br /> anförts om de handikappades möjligheter att medverka i<br /> bostadsplaneringen3],</p> <p>[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen<br /> anförts om bostadsanpassningsbidrag3],</p> <p>[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen<br /> anförts om höjning av maximibeloppet för handikappanpassning<br /> av allmänna samlingslokaler3],</p> <p>[att riksdagen medger att beslut om bidrag för allmänna samlingslokaler<br /> under budgetåret 1990/91 meddelas inom en ram om<br /> 54 000 000 kr., dvs. 2 milj. kr. mer än regeringen föreslagit3],</p> <p>[att riksdagen för budgetåret 1990/91 under bostadsdepartementets<br /> huvudtitel till Bidrag för allmänna samlingslokaler m.m. anslår</p> <p>2 milj. kr. mer än regeringen föreslagit eller således 80 milj. kr.3],</p> <p>[att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur utbyggnaden<br /> av gruppboende för handikappade kan stimuleras3],</p> <p>6. att riksdagen beslutar att det skall vara möjligt för alla som tidigare<br /> erhållit bilstöd att kunna förnya detta efter 49 års ålder,</p> <p>7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i mo</p> </div> <div class="block ml_42"><p>Mot. 1989/90</p> <p>Solli</p> </div> <div class="block ml_51"><p>19</p> </div> <div class="block ml_56" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_6"><p>tionen anförts angående undantag från kravet på eget körkort sorn<br /> krav för erhållande av bilstöd,</p> <p>8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen<br /> anförts om bestämmelserna om funktionshinder för att erhålla<br /> bilstöd,</p> <p>9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen<br /> anförts om att grundbidraget för bilstöd skall följa kostnadsutvecklingen,</p> <p>10. att riksdagen beslutar att till socialdepartementets anslag G 11<br /> Bilstöd till handikappade för budgetåret 1990/91 anvisa ytterligare<br /> 15 milj. kr., dvs. 234 163 000 kr.,</p> <p>11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen<br /> anförts om möjligheten för fosterföräldrar till handikappade<br /> barn att erhålla bilstöd,</p> <p>12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen<br /> anförts om huvudmannaskapet för färdtjänst,</p> <p>fatt riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen<br /> anförts om hjälpmedelsförsörjningen1],</p> <p>13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen<br /> anförts om behovet av en samordnad barnhabilitering,</p> <p>14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen<br /> anförts om en samordnad vuxenhabilitering,</p> <p>15. att riksdagen beslutar om inrättande av ett centrum för diagnostik<br /> och rehabilitering av vissa svårdiagnostiserade hjärnskador i enlighet<br /> med vad som anförts i motionen,</p> <p>16. att riksdagen beslutar anslå 10 milj. kr. för budgetåret 1990/91<br /> under särskilt anslag till inrättande av ett centrum för diagnostik och<br /> rehabilitering av vissa svårdiagnostiserade hjärnskador,</p> <p>17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen<br /> anförts om en utvidgad personkrets i omsorgslagen,</p> </div> <div class="block ml_43"><p>Mot. 1989/90</p> <p>So227</p> </div> <div class="block ml_52"><p>20</p> </div> <div class="block ml_33" /> <div class="block ml_43" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>18. att riksdagen beslutar att till socialdepartementets anslag G 10<br /> Bidrag till handikapporganisationer för budgetåret 1990/91 anvisa ytterligare<br /> 25 milj. kr., dvs. 109 075 000 kr.</p> </div> <div class="block ml_2"><p>Stockholm den 19 januari 1990<br /> Bengt Westerberg (fp)<br /> Ingemar Eliasson (fp)<br /> Karl-Göran Biörsmark (fp)<br /> Birgit Friggebo (fp)</p> <p>Elver Jonsson (fp)</p> <p>Daniel Tarschys (fp)<br /> Jan-Erik Wikström (fp)</p> </div> <div class="block ml_22"><p>Kerstin Ekman (fp)<br /> Charlotte Branting (fp)<br /> Sigge Godin (fp)</p> <p>Ingela Mårtensson (fp)<br /> Anne Wibble (fp)<br /> Barbro Sandberg (fp)</p> </div> <div class="block ml_2"><p>1 1989/90:Sf250</p> <p>2 1989/90:Ub220</p> <p>3 1989/90:Bo209</p> </div> <div class="block ml_42"><p>Mot. 1989/90</p> <p>So227</p> </div> <div class="block ml_51"><p>21</p> </div> <div class="block ml_0" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_15" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_10" /> <div class="block ml_36" /> <div class="block ml_45" /> <div class="block ml_13" /> <div class="block ml_40" /> <div class="block ml_26" /> <div class="block ml_1" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0"><p style="margin-left:74px;">■</p> </div> <div class="block ml_0"><p style="margin-left:78px;">■</p> </div> <div class="block ml_15" /> <div class="block ml_26" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_12" /> <div class="block ml_31" /> <div class="block ml_39" /> <div class="block ml_11" /> <div class="block ml_28" /> <div class="block ml_34" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_48" /> <div class="block ml_49" /> <div class="block ml_19" /> <div class="block ml_43" /> <div class="block ml_1" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_22" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_55" /> <div class="block ml_55" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_9" /> <div class="block ml_16" /> <div class="block ml_21" /> <div class="block ml_1" /> <div class="block ml_7"><p>99542, Stockholm 1990</p> </div> <div class="block ml_2" /> <div class="block ml_14" /> </div> </div> 1 1 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om handikappades möjlighet att få personliga assistenter uppskov = utskottet 1989/90:SoU31 ? 1 1 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om handikappades möjlighet att få personliga assistenter ? 2 2 att riksdagen beslutar om inrättande av ett träningscenter för barn med ovanliga handikapp ? 2 2 att riksdagen beslutar om inrättande av ett träningscenter för barn med ovanliga handikapp avslag =utskottet 1989/90:SoU17 ? 3 3 att riksdagen anslår 11 milj.kr. under särskilt anslag för inrättandet av ett center för barn med ovanliga handikapp avslag =utskottet 1989/90:SoU17 ? 3 3 att riksdagen anslår 11 milj.kr. under särskilt anslag för inrättandet av ett center för barn med ovanliga handikapp ? 4 4 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en handikappombudsman ? 4 4 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en handikappombudsman uppskov = utskottet 1989/90:SoU31 ? 5 5 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sittliftar vid allmänna bad uppskov = utskottet 1989/90:SoU31 ? 5 5 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sittliftar vid allmänna bad ? 6 6 att riksdagen beslutar att det skall vara möjligt för alla som tidigare erhållit bilstöd att kunna förnya detta efter 49 års ålder ? 6 6 att riksdagen beslutar att det skall vara möjligt för alla som tidigare erhållit bilstöd att kunna förnya detta efter 49 års ålder uppskov = utskottet 1989/90:SoU31 ? 7 7 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående undantag från kravet på eget körkort som krav för erhållande av bilstöd uppskov = utskottet 1989/90:SoU31 ? 7 7 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående undantag från kravet på eget körkort som krav för erhållande av bilstöd ? 8 8 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bestämmelserna om funktionshinder för att erhålla bilstöd ? 8 8 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bestämmelserna om funktionshinder för att erhålla bilstöd uppskov = utskottet 1989/90:SoU31 ? 9 9 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att grundbidraget för bilstöd skall följa kostnadsutvecklingen avslag =utskottet 1989/90:SoU17 ? 9 9 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att grundbidraget för bilstöd skall följa kostnadsutvecklingen ? 10 10 att riksdagen beslutar att till socialdepartementets anslag G 11 Bilstöd till handikappade för budgetåret 1990/91 anvisa ytterligare 15 milj.kr., dvs. 234 163 000 kr. ? 10 10 att riksdagen beslutar att till socialdepartementets anslag G 11 Bilstöd till handikappade för budgetåret 1990/91 anvisa ytterligare 15 milj.kr., dvs. 234 163 000 kr. avslag =utskottet 1989/90:SoU17 ? 11 11 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheten för fosterföräldrar till handikappade barn att erhålla bilstöd uppskov = utskottet 1989/90:SoU31 ? 11 11 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheten för fosterföräldrar till handikappade barn att erhålla bilstöd ? 12 12 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om huvudmannaskapet för färdtjänst ? 12 12 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om huvudmannaskapet för färdtjänst uppskov = utskottet 1989/90:SoU31 ? 13 13 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en samordnad barnhabilitering uppskov = utskottet 1989/90:SoU31 ? 13 13 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en samordnad barnhabilitering ? 14 14 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en samordnad vuxenhabilitering ? 14 14 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en samordnad vuxenhabilitering uppskov = utskottet 1989/90:SoU31 ? 15 15 att riksdagen beslutar om inrättande av ett centrum för diagnostik och rehabilitering av vissa svårdiagnostiserade hjärnskador i enlighet med vad som anförs i motionen avslag =utskottet 1989/90:SoU17 ? 15 15 att riksdagen beslutar om inrättande av ett centrum för diagnostik och rehabilitering av vissa svårdiagnostiserade hjärnskador i enlighet med vad som anförs i motionen ? 16 16 att riksdagen beslutar anslå 10 milj.kr. för budgetåret 1990/91 under särskilt anslag till inrättande av ett centrum för diagnostik och rehabilitering av vissa svårdiagnostiserade hjärnskador ? 16 16 att riksdagen beslutar anslå 10 milj.kr. för budgetåret 1990/91 under särskilt anslag till inrättande av ett centrum för diagnostik och rehabilitering av vissa svårdiagnostiserade hjärnskador avslag =utskottet 1989/90:SoU17 ? 17 17 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utvidgad personkrets i omsorgslagen uppskov = utskottet 1989/90:SoU31 ? 17 17 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utvidgad personkrets i omsorgslagen ? 18 18 att riksdagen beslutar att till socialdepartementets anslag G 10 Bidrag till handikapporganisationer för budgetåret 1990/91 anvisa ytterligare 25 milj.kr., dvs. 109 075 000 kr. ? 18 18 att riksdagen beslutar att till socialdepartementets anslag G 10 Bidrag till handikapporganisationer för budgetåret 1990/91 anvisa ytterligare 25 milj.kr., dvs. 109 075 000 kr. avslag =utskottet 1989/90:SoU17 ? INL Inlämning 1990-01-25 00:00:00 inträffat 13 B Bordläggning 1990-02-06 00:00:00 inträffat 1 HÄN Hänvisning 1990-02-07 00:00:00 inträffat 2 0630022377501 Bengt Westerberg fp 1 undertecknare 0738969851001 Karl-Göran Biörsmark fp 2 undertecknare 0139582082909 Charlotte Branting fp 3 undertecknare 0371147794304 Kerstin Ekman fp 4 undertecknare 0968100864203 Ingemar Eliasson fp 5 undertecknare 0841802782704 Birgit Friggebo fp 6 undertecknare 0108070243108 Sigge Godin fp 7 undertecknare 088849148003 Elver Jonsson fp 8 undertecknare 0389381287505 Ingela Mårtensson fp 9 undertecknare 0316572054501 Daniel Tarschys fp 10 undertecknare 0311009915309 Barbro Sandberg fp 11 undertecknare 0201502585302 Anne Wibble fp 12 undertecknare 0172078270306 Jan-Erik Wikström fp 13 undertecknare motgrund Motionsgrund 2014-11-23 06:07:45 motkat Motionskategori - 2014-11-23 06:07:45 statustext statustext Ärendet är avslutat GD02So227 2019-05-28 10:56:13 tilldelat Tilldelat Socialutskottet 2014-11-23 06:07:45 GD02So227 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) mot_198990_so_227.pdf 468170 pdf De handikappades situation https://data.riksdagen.se/fil/14763DEA-A98A-4BB5-8CF9-B4AA934DC965