2744451 GD02Ju809 1989/90 Ju809 mot mot Motion 1989/90:Ju809 av Britta Bjelle m.fl. (fp) Motion Motion JuU 809 0 1990-01-22 00:00:00 2014-11-04 15:02:24 2014-11-04 00:00:00 Polisens och rättsväsendets förnyelse av Britta Bjelle m.fl. (fp) html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/GD02Ju809/text https://data.riksdagen.se/dokument/GD02Ju809 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GD02Ju809 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Motion till riksdagen<br /> 1989/90:Ju809</p> <p>av Britta Bjelle m.fl. (fp)</p> <p>Polisens och rättsväsendets förnyelse</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Sammanfattning</p> <p>I denna motion framförs konkreta krav på polisens, domstolsväsendets och<br /> åklagarmyndigheternas förnyelse. För polisväsendet föreslår vi bl.a. en<br /> omorganisation med försvaret som förebild och att antalet polisdistrikt minskas<br /> för att skära ned på administrationen. Polisen bör koncentrera sig på de<br /> mest brottsaktiva och kvarterspolisverksamheten måste prioriteras. Vidare<br /> föreslås en överföring av verksamheter till andra myndigheter så att polisen<br /> kan koncentrera sig på brottsbekämpningen.</p> <p>Förnyelsearbetet inom domstolsväsendet bör bl.a. inriktas på en enhetligare<br /> domstolsorganiation, renodling av domstolverksamheten, en moderniserad<br /> karriärgång och en satsning på tekniska hjälpmedel.</p> <p>För åklagarna bör förändringsarbetet inriktas på generösare rekryteringsprinciper,<br /> större åklagardistrikt och ett belöningssystem för dem som tar<br /> tjänst i mindre attraktiva distrikt. Möjligheten till en fullständig juristutbildning<br /> i Norrland borde öka möjligheterna att rekrytera jurister till norrlandslänen.</p> <p>Inledning</p> <p>Rättssäkerheten i ett utvecklat samhälle som vårt måste innebära att myndigheterna<br /> aktivt medverkar till att enskilda medborgare kan bevaka och<br /> skydda sina intressen. Detta kräver bl.a. att staten tar det grundläggande<br /> ansvaret för medborgarnas liv och egendom och - om dessa blir utsatta för<br /> kränkning - i efterhand riktar straff mot den skyldige. För att garantera detta<br /> måste staten ha ett effektivt rättsväsende; polisen, åklagarna och domstolarna<br /> måste fungera. På senare år har tecknen blivit allt tydligare på att rättsväsendets<br /> organ inte fungerar som de borde. Bristerna visar sig bl.a. i att<br /> personalen lämnar sina tjänster, ärendehögarna växer, sjukskrivningarna<br /> tilltar och allmänhetens missnöje ökar. Vi menar att problemen i hög grad<br /> är vållade av regeringen. Resultatet av denna felprioritering börjar nu visa<br /> sig. I denna motion beskriver vi problemen och lämnar våra förslag till lösningar.</p> </div> <div class="block ml_3" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Polisen</p> <p>Analys av läget</p> <p>Höstens intensiva våldsdebatt har placerat polisen i centrum för debatten.<br /> Medier, politiker, allmänheten och inte minst poliserna själva har luftat sitt<br /> missnöje över polisens möjlighet att fullgöra sin uppgift som myndighet.<br /> Den vanligaste åsikten är att polisen är underbemannad och i övrigt saknar<br /> resurser.</p> <p>Resursbristen har bl.a. lett till att andelen av uppklarade brott nu endast<br /> uppgår till 32%. Vidare växer balanserna av icke avgjorda ärenden och den<br /> genomsnittliga tiden för en utryckning efter ett larm ökar stadigt. Eftersom<br /> polisen alltid måste se till att ordnings- och utryckningsverksamheten fungerar<br /> innebär detta att annan verksamhet får stå tillbaka. Denna prioritering<br /> har drabbat kvarterspolisverksamheten som ofta får stryka på foten i konkurrensen<br /> om vad de lokala polisledningarna skall prioritera.</p> <p>Trafikövervakningen får också fungera som regulator när resurserna är<br /> knappa. Trafikpoliserna används ofta till annan verksamhet som bedöms<br /> vara mer akut.</p> <p>Därtill kommer att polisen saknar administrativa hjälpmedel som gör att<br /> t.ex. kontorsarbetet kan bedrivas på ett rationellt sätt.</p> <p>De nu nämnda bristerna gör att poliserna själva inte drar sig för att beteckna<br /> situationen som en kris. Vid en ytlig betraktelse förefaller lösningen<br /> enbart vara fråga om mer pengar. Med mer personal och mer resurser till<br /> rikspolisstyrelsen borde ordningen vara återställd. Det är emellertid en alltför<br /> enkel syn på problemen.</p> <p>Inte minst rikspolisstyrelsen själv framhåller att problemen inom myndigheten<br /> är av mera grundläggande natur än brist på pengar. Detta slås bl.a.<br /> fast i rapporten ”Polis 90” som rikspolisstyrelsen lade fram i april 1989. Rapporten<br /> är slutresultatet av ett projekt som pågått under nära 3 år med syfte<br /> att skapa ett underlag för polisverksamhetens utveckling under 1990-talet.</p> <p>Vi återkommer senare i denna motion till de slutsatser som rikspolisstyrelsen<br /> drar i utredningen.</p> <p>Tidningen Affärsvärlden gjorde under våren 1989 en större analys av polisen<br /> som myndighet. Analysen gjordes utifrån företagsekonomiska principer<br /> och resultatet är entydigt. Det är inte i första hand bristande resurser som<br /> ligger till grund för polisväsendets kris utan fel på organisationen som sådan.</p> <p>Utöver rikspolisstyrelsens och Affärsvärldens analyser pekar åtskilliga<br /> brottsforskare på att den svenska brottsligheten inte i första hand kan minskas<br /> genom fler poliser. Brottsnivån och det låga antalet uppklarade brott har<br /> väsentligt mer komplicerade orsaker än bara antalet poliser.</p> <p>Polisens krissituation visar sig också tydligt i det faktum att polisen inte<br /> förmått utnyttja de resurser som faktiskt ställts till rikspolisstyrelsens förfogande.<br /> Trots de ständiga kraven på flera tjänster har t.ex. polismyndigheterna<br /> i storstäderna inte förmått tillsätta existerande tjänster. För närvarande<br /> står hundratals tjänster obesatta.</p> <p>Under de senaste 25 åren har antalet polistjänster också ökat från drygt<br /> 11 000 till drygt 17 000 under 1988. Antalet anmälda brott har under samma</p> </div> <div class="block ml_44"><p>Mot. 1989/90</p> <p>Ju809</p> </div> <div class="block ml_53"><p>11</p> </div> <div class="block ml_0" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>period mer än fördubblats och andelen uppklarade brott sjonker stadigt.<br /> Vari ligger då problemet?</p> <p>Rikspolisstyrelsen pekar på bristfälliga målformuleringar k r verksamheten.<br /> Målen är otydliga och mångtydiga. Mycket skall prioriteras och inget<br /> eftersättas. Detta medför att polisen splittrar sig i sitt arbete. Exempel på<br /> oklar ansvarsfördelning mellan polisen och sociala myndigheter är t.ex. om<br /> det är en polisiär eller social uppgift att ta hand om en berusad tonåring eller<br /> prata lugnande med en misshandlad kvinna.</p> <p>Vidare framhåller rikspolisstyrelsen att samordningen av det polisiära arbetet<br /> ofta har brister. Den ene polisen vet inte vad den andre gör och anser<br /> många gånger också att det inte heller angår honom eller henne. En sådan<br /> attityd leder lätt till revirtänkande som i sin tur bidrar till ett ineffektivt utnyttjande<br /> av resurserna.</p> <p>För det tredje påpekar rikspolisstyrelsen att man saknar kapital för att investera<br /> i ny teknik, moderna system och lokaler för att polisverksamheten<br /> skall fungera på ett tillfredsställande sätt.</p> <p>Rikspolisstyrelsen framhåller också att polisverksamheten inte förmått<br /> hänga med i den internationella utvecklingen mot öppnare gränser. Strömmarna<br /> av människor och varor till och från Sverige medför givetvis nya och<br /> ökade möjligheter till brottslig verksamhet.</p> <p>Slutligen framhåller rikspolisstyrelsen som en viktig del i krisanalysen att<br /> samarbetet med rättsväsendet fungerar illa. Polisen känner många gånger att<br /> det arbete som läggs ner, exempelvis på att få fast en våldsverkare eller styra<br /> in en potentiell ungdomsbrottsling på en annan bana, är förgäves. Man anser<br /> att de sociala myndigheterna, åklagarna och domstolarna många gånger ger<br /> otydliga signaler om hur samhället egentligen bedömer en brottslig gärning<br /> genom att alltför flitigt utnyttja åtalseftergift, ge korta eller inga straff etc.<br /> För den enskilde polismannen känns det då inte lika angeläget att anstränga<br /> sig för att gripa en brottsling när han ser att den kriminelle snart är i full<br /> brottslig verksamhet igen.</p> <p>Tidningen Affärsvärlden uttrycker sig synnerligen drastiskt när den försöker<br /> analysera orsakerna till dagens situation. Tidningen skriver:</p> <p>Dagens kris beror till stor del på polisens och politikernas svårighet att bestämma<br /> sig för verksamhetens syfte och strategier (produkter, tjänster, vad<br /> som ska göras och för vem) och sedan bestämma målen. Måluppfyllelsen<br /> måste kunna kontrolleras i efterhand.</p> <p>Även om man inte kan jämföra polisväsendet med vilket annat företag som<br /> helst kan paralleller till företagsledning onekligen ändå dras. Tidningen skriver:</p> <p>Ägare, ledning och anställda har förlorat affärsidén ur sikte, organiserat sig<br /> illa och hamnat i den självsvängning som inte är ovanlig i stora organisationer<br /> och företag: när målet för verksamheten inte syns tydligt koncentreras<br /> kraften på revirtänkande och anslagsmaximering.</p> <p>Även om vi naturligtvis inte kan jämföra polisen med ett företag, som kan<br /> välja sina arbetsuppgifter själv, är jämförelserna onekligen bestickande.<br /> Folkpartiet delar uppfattningen att mycket av polisens nuvarande problem<br /> beror på att verksamhetens mål inte tydligt definierats. Först när så har skett</p> </div> <div class="block ml_43"><p>Mot. 1989/90</p> <p>Ju809</p> </div> <div class="block ml_52"><p>12</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>kan man lägga fast de nödvändiga strategierna och på bästa sätt se till att<br /> uppfylla målen.</p> <p>Som rikspolisstyrelsen själv påpekar går det inte att både kräva att vissa<br /> verksamheter ska prioriteras som t.ex. narkotikabekämpning, eko-brottslighet<br /> m.m. och samtidigt kräva att övrig verksamhet ska skötas lika effektivt<br /> som tidigare.</p> <p>Eftersom polisens verksamhetsmål är oklara splittrar sig polisen för<br /> mycket. Den enskilde polismannen vet därför inte på förhand vilken typ av<br /> ärenden eller verksamhet som han skall prioritera. Prioriteringen blir därför<br /> en fråga om den enskilde polismannens egna val i den akuta situationen. Risken<br /> för felval blir naturligtvis också stor. Det säger sig självt att det då inte<br /> heller går att utläsa någon tydlig linje i polisens arbete.</p> <p>De nuvarande problemen beror också på att samhället idag inte ser ut som<br /> det gjorde för 25 eller 50 år sedan. Tillfällena att begå brott har blivit många<br /> fler. Att brottsligheten i vårt samhälle har en sådan omfattning och karaktär<br /> som den har idag beror till liten del på antalet poliser. Paralleller har t.ex.<br /> dragits till omfattningen av skattebrottsligheten. Ingen gör på allvar gällande<br /> att nivån på denna beror på antalet taxeringsrevisorer. Inte heller att vi<br /> skulle ha väsentligt färre eldsvådor om vi hade fler brandmän. Brott orsakas<br /> av andra och långt mera sammansatta orsaker än om polishusen är fulla av<br /> tjänstemän med hög arbetskapacitet.</p> <p>Däremot är de flesta brottsforskare eniga om att polisens synlighet på<br /> gator och torg har en brottsdämpande effekt. Kvarterspolisverksamhet är<br /> därför direkt brottsförebyggande.</p> <p>Trots den bitvis mycket skarpa kritiken mot polisen från allmänheten åtnjuter<br /> polisen alltjämt ett mycket högt förtroende. I de attitydundersökningar<br /> som då och då görs och nu senast av rikspolisstyrelsen i projektarbetet<br /> ”Polis 90” framgår att förtroendet för polisen är mycket högt. Det är därför<br /> viktigt att undanröja polisens nuvarande problem innan förtroendet rubbas.<br /> Risken för upptäckt och bestraffning har ju en viktig brottsavhållande effekt.<br /> Likaså är ett stort förtroende för polisen den bästa garanten för att förhindra<br /> att medborgargarden och andra ”privata lösningar” på brottsbekämpande<br /> verksamhet uppstår.</p> <p>F örändringsar betet</p> <p>Vilka är då lösningarna på polisens problem? Rikspolisstyrelsens egna förslag<br /> är både av kortsiktig och långsiktig karaktär.</p> <p>Kortsiktigt efterlyses en gemensam övergripande grundsyn för polisväsendet.<br /> Denna grundsyn bör framgå av den polisproposition som regeringen<br /> länge har aviserat och nu senast till våren. Vi delar rikspolisstyrelsens uppfattning<br /> att en sådan proposition snarast bör läggas fram. Propositionen bör<br /> bl.a. innehålla förslag till en enhetlig verkskultur, en samlad syn på de etiska<br /> frågorna i polisarbetet och en för all personal tydlig formulering av de uppgifter<br /> som statsmakterna ålägger polisen. Realistiska mål för verksamheten<br /> måste uppställas. Utöver dessa målformuleringar måste rikspolisstyrelsen<br /> ges möjlighet att rationalisera verksamheten och ges erforderliga resurser<br /> för att åstadkomma t.ex. administrativa och organisatoriska förändringar.</p> </div> <div class="block ml_44"><p>Mot. 1989/90</p> <p>Ju809</p> </div> <div class="block ml_53"><p>13</p> </div> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_15" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Slutligen framhåller rikspolisstyrelsen det stora behovet av moraliskt stöd<br /> från uppdragsgivarna. Ett elementärt krav vid all företagsledning är att arbetstagarna<br /> känner att de har arbetsgivarens stöd. För företagsledningen<br /> gäller att de känner att de har uppdragsgivarnas förtroende. Det är sällan<br /> som aktiva politiker konstruktivt kritiserar eller uttalar att de är nöjda med<br /> polisverksamheten. En sådan återkoppling bör ske i utökad utsträckning.</p> <p>Långsiktigt framhåller rikspolisstyrelsen att utvecklingen måste inriktas<br /> på internationella frågor, på förändringar i vårt samhälle och på brottslighetens<br /> förändringar. Detta medför i sin tur att det bl.a. föreligger behov av ett<br /> särskilt framtids- och omvärldssekretariat inom rikspolisstyrelsen. Vidare<br /> måste rikspolisstyrelsen ges ökade befogenheter att själv fatta beslut om<br /> t.ex. aspirantutbildning och administrativa frågor.</p> <p>Om riksdagen inte är beredd att låta polisen - inom uppställda mål - organisera<br /> sitt arbete på bästa möjliga sätt, kommer vi fortsättningsvis att få dras<br /> med ett ineffektivt polisväsende. Konsultfirman Asbjörn Habberstad har i<br /> sin genomgång av rikspolisstyrelsen sammanfattat effektivitetsbristerna på<br /> följande sätt:</p> <p>”Viljan att vara nyttig är större än systemet tillåter.”</p> <p>Det är med andra ord inbyggda hinder i verksamheten som gör att de enskilda<br /> poliserna inte kan göra så mycket nytta som de skulle önska. Detta<br /> är oacceptabelt eftersom det dels innebär att brott förblir outredda, dels är<br /> frustrerande för den enskilde polismannen som känner sig hindrad i sitt arbete.<br /> Förändringsarbetet måste dock initieras av dem som ska arbeta i verksamheten,<br /> dvs. komma inifrån polisväsendet. Självklart kan inte riksdagen<br /> undandra sig ansvar men det är meningslöst att försöka forma en organisation<br /> som inte har stöd ifrån organisationen själv.</p> <p>Många gånger är det säkert bara detaljer eller mycket små förändringar<br /> som behövs för att en enskild polismans arbetssituation skall förbättras. Sådana<br /> detaljer varken kan eller bör riksdagen lägga sig i. Riksdagens uppgift<br /> är att se till att polisväsendet ges de praktiska och formella möjligheterna att<br /> organisera arbetet på lämpligt sätt.</p> <p>Det ankommer också på riksdagen att uttala sig om de mål och strategier<br /> som måste gälla för polisväsendet, vilket ju också rikspolisstyrelsen vädjat<br /> om.</p> <p>Övergripande mål</p> <p>Folkpartiet vill därför slå fast att det övergripande målet för all polisverksamhet<br /> måste vara att människor ska känna sig trygga. Trygghet förutsätter<br /> att polisen är synlig i bostadsområdena, snabbt rycker ut efter ett larm, har<br /> förmåga att någorlunda snabbt klara upp ett anmält brott och i övrigt tillgodose<br /> allmänhetens krav på service. Att uppfylla befolkningens krav på ett<br /> tryggt och laglydigt samhälle är alltså polisens övergripande mål.</p> <p>Medel att nå målet</p> <p>Det är viktigt att inte blanda ihop mål och medel. Eftersom brottsforskare<br /> ifrågasätter sambandet mellan antalet anmälda brott och antalet poliser</p> </div> <div class="block ml_43"><p>Mot. 1989/90</p> <p>Ju809</p> </div> <div class="block ml_52"><p>14</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>måste det därför till andra och mycket radikalare medel för att nå målet.<br /> Sådana konkreta åtgärder som vi vill föra fram kan exempelvis vara följande.</p> <p>Omorganisation av polisväsendet</p> <p>Omorganisationerna av polisen 1965 och 1985 har medfört att beslutsgångarna<br /> inom polisväsendet nu är snåriga och motstridiga. 1965 genomfördes en<br /> centralisering av verksamheten medan 1985 års beslut innebar en decentralisering<br /> av besluten. Detta innebär att rikspolisstyrelsens chef nu är förhindrad<br /> att påverka de regionala och lokala polisorganisationerna annat än rent<br /> ekonomiskt men han är samtidigt ansvarig för att verksamheten skall fungera.<br /> Vi menar att en tänkbar förebild för en omorganisation kan vara försvarets<br /> organisation med en sammanhållande ÖB (rikspolischef) och med få<br /> men starka och självbeslutande regionala chefer.</p> <p>Koncentration på de mest brottsaktiva</p> <p>Kalmarmodellen bör införas i alla polisdistrikt. Denna modell innebär att<br /> polisen koncentrerar sin verksamhet på kända brottslingar som står för huvudparten<br /> av kriminaliteten på orten. Förebyggande spaningsarbete på redan<br /> kända brottslingar har visat sig vara mycket effektivt i brottsförhindrande<br /> verksamhet. Överhuvudtaget bör polisen, utan att rättssäkerheten<br /> sätts ur spel, ges möjlighet att prioritera ärenden som ger störst utdelning i<br /> den brottsförebyggande eller brottsutredande verksamheten.</p> <p>Skär ned på administrationen</p> <p>Minimera de administrativa och organisatoriska överbyggnaderna genom att<br /> skära ner antalet polisdistrikt så att färre chefer behövs. Därigenom kan fler<br /> poliser placeras ute i den operativa verksamheten. En minskning av antalet<br /> polisdistrikt kräver emellertid att fler lokala polisstationer inrättas. En<br /> minskning av antalet distrikt betyder således inte att servicen till medborgarna<br /> minskar, tvärtom kommer då fler poliser ut i operativt arbete och antalet<br /> polisstationer ökar.</p> <p>Det pågående arbetet med att överföra verksamhet som inte fordrar polismans<br /> befogenhet till icke polisiär personal måste intensifieras. En sådan<br /> överföring bidrar sannolikt till att göra arbetet mer omväxlande för kanslipersonalen<br /> och avlastar polismännen en massa pappersarbete.</p> <p>Kvarterspolisverksamheten</p> <p>Kvarterspolisverksamheten måste byggas ut. Genom lokala poliser som dagligen<br /> kan följa och lära känna invånarna i en stadsdel kan den lilla grupp som<br /> står för huvuddelen av brottsligheten övervakas och förhoppningsvis styras<br /> över till en normal livsföring. Kvarterspoliserna bidrar också, genom sin synliga<br /> närvaro, till att allmänheten kan känna sig trygg och att den har någon<br /> att vända sig till i nödsituationer.</p> <p>Eftersom det visat sig vara svårt att rekrytera poliser till denna verksamhet<br /> anser vi att en särskild befordringsgång för kvarterspoliser bör övervägas för</p> </div> <div class="block ml_44"><p>Mot. 1989/90</p> <p>Ju809</p> </div> <div class="block ml_53"><p>15</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>att göra dessa tjänster mer attraktiva. Den särskilda befordringsgången får<br /> dock inte leda till att kvarterspoliserna diskvalificeras från att söka tjänster<br /> inom andra verksamhetsområden.</p> <p>Överför verksamhet till andra</p> <p>Flera av de verksamheter som polisen för närvarande sköter kan handhas av<br /> andra.</p> <p>a) Tidigare har parkeringsbrotten avkriminaliserats genom en överföring<br /> till kommunernas trafikövervakning. På samma sätt skulle andra lämpliga<br /> brott avkriminaliseras och omvandlas till förseelser som beivras av andra<br /> myndigheter än polisen. Vilka dessa brott är bör bli föremål för en noggrann<br /> utredning. Även efter en sådan avreglering skall naturligtvis polisen ha en<br /> skyldighet att ingripa mot farlig verksamhet. Trots avkriminaliseringen av<br /> trafikbrotten har ju polisen fortfarande skyldighet att ingripa mot trafikfarligt<br /> parkerade fordon.</p> <p>b) Flygplatsernas bevakning och säkerhetskontroller borde kunna skötas<br /> ~v andra än polisen, t.ex. av luftfartsverket och flygbolagen. Även efter en<br /> sådan avreglering skall naturligtvis polisen ha skyldighet att ingripa mot farlig<br /> och brottslig verksamhet som t.ex. hot om kapningar och andra fall av<br /> terrorism.</p> <p>c) Folkpartiet i Stockholms stad har under flera år föreslagit att en kommunal<br /> gatupolis skall inrättas. Det är ett exempel på en typ av verksamhet<br /> som inte nödvändigtvis måste skötas av den statliga polisen. För att finansiera<br /> en kommunal gatupolis kunde exempelvis dessa också ges parkeringsövervakande<br /> uppgifter. De skulle då snabbt tjäna in sina egna kostnader.</p> <p>d) På samma sätt som staten tillhandahåller bevakning åt främmande beskickningar<br /> genom vaktbolag, och inte genom polisen, borde andra typer av<br /> säkerhetsverksamhet kunna lösas på motsvarande sätt. Exempelvis borde<br /> bevakningen av t.ex. artister, idrottsmän och politiker från andra länder där<br /> säkerhetspolitiska aspekter inte är aktuella, skötas av andra än polisen.</p> <p>e) Som en naturlig följd av invandrarverkets regionalisering kan polisens<br /> utredande verksamhet i samband med flyktingmottagandet övertas av invandrarverket.</p> <p>Jourdomstolar</p> <p>Inrätta jourdomstolar så att erkända, mindre allvarliga brott, omedelbart<br /> kan avgöras. Införs sådana domstolar uppnås flera fördelar. Dels kommer<br /> samhällets reaktion omedelbart efter det att brottet ägt rum, dels undviks en<br /> mängd administrativa rutiner för att hantera målet i den sedvanliga rättsapparaten.</p> <p>Kartlägg konflikter med rättsväsendet</p> <p>Regeringen bör systematiskt kartlägga vilken lagstiftning och vilka situationer<br /> som medför att polisen känner att de inte har rättsväsendets stöd. Om<br /> sådana konflikter kan elimineras uppnås en bättre helhetssyn på verksamheten<br /> och resurserna används effektivare.</p> </div> <div class="block ml_43"><p>Mot. 1989/90</p> <p>Ju809</p> </div> <div class="block ml_52"><p>16</p> </div> <div class="block ml_52" /> <div class="block ml_0" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Kvotering av inre och yttre tjänst</p> <p>För att inte polisens utåtriktade arbete alltid ska komma till korta i förhållande<br /> till polisens inre arbete såsom t.ex. utredande eller administrativ verksamhet,<br /> bör riksdagen besluta att antalet poliser i yttre tjänst bör uppgå till<br /> ett visst kvottal av antalet mantjänster eller årsarbetstimmar. Kvottalets<br /> storlek bör bli föremål för närmare överväganden av berörda parter.</p> <p>Utbildning och personalpolitik</p> <p>Utöver dessa långsiktiga och strategiska frågor kan man naturligtvis inte<br /> bortse från den kortsiktigt stora betydelse som exempelvis antagningen till<br /> polisutbildningen och de personalpolitiska förhållandena polisen har. Enligt<br /> regeringens budgetproposition utnyttjas nu möjligheten att utbilda nya poliser<br /> maximalt men detta avhjälper inte problemen kortsiktigt. Bristen på aktiva<br /> polismän kommer att vara besvärande även under de närmaste åren. På<br /> detta problem finns dock några lösningar.</p> <p>Det är viktigt att staten genom sin personalpolitik kan behålla sin personal.<br /> Inom vissa sektorer har det varit svårt under senare år. Här finns ett<br /> problem som polisväsendet delar med flera andra offentliga verksamheter.<br /> Personalen måste få uppskattning för det arbete som utförs. Ett entusiasmerande<br /> ledarskap, befordringsgångar, vidareutbildning och lönesättning är<br /> viktiga såväl för polisen som för andra statliga verksamheter med personalflykt.</p> <p>För det andra finns möjligheten att snabbt ersätta de polismän som nu fullgör<br /> administrativa arbetsuppgifter med rena administratörer. En ytterligare<br /> tänkbar möjlighet att öka tillgången till poliser är att förlägga utbildningen<br /> på fler orter än Stockholm. Vi inser de praktiska svårigheterna med en sådan<br /> lösning, men den bör i vart fall övervägas.</p> <p>Den socialdemokratiska regeringen bär ensam ansvaret för den akuta polisbristen.<br /> Under den borgerliga regeringsperioden antogs varje budgetår,<br /> med något undantag, mellan 600 och 800 polisapiranter. När socialdemokraterna<br /> återkom i regeringen skars antagningen ner rejält. Något år har antagningen<br /> varit nere i 150 aspiranter och under flera år har denna endast uppgått<br /> till mellan 200 och 300 aspiranter. Rikspolisstyrelsens egna krav på antagningen<br /> till polisutbildningen tillgodosågs först förra budgetåret. Det är angeläget<br /> att utbildningen kan ligga kvar på denna högre nivå.</p> <p>Domstolsväsendet</p> <p>Analys av läget</p> <p>Domstolsväsendet befinner sig i kris. Krisen visar sig bl.a. i att ärendebalanserna<br /> ökar. Omloppstiderna, dvs. den tid det tar från att ett mål kommit in<br /> till domstolen till dess det avgjorts blir allt längre. Ett skattemål tar nu i genomsnitt<br /> 21 månader att avgöra. Krisen visar sig också i att det är svårt att<br /> behålla och rekrytera personal och då särskilt domarpersonal. Vid somliga<br /> hovrätter har det under senaste året inte funnits några kompetenta sökande<br /> jurister. Nyrekryteringen till domarbanan är med andra ord obefintlig i vissa<br /> av de sex hovrättsområdena.</p> </div> <div class="block ml_44"><p>Mot. 1989/90</p> <p>Ju809</p> </div> <div class="block ml_52"><p>17</p> </div> <div class="block ml_0" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Men det krävs inte bara jurister av god kvalitet och med stor integritet.<br /> För att rättssäkerheten skall upprätthållas måste också målen bli avgjorda<br /> inom rimlig tid. Ett brott skall snabbt följas av ett straff och parterna i ett<br /> tvistemål skall inte behöva vänta flera år på att få sin sak avgjord. Det faktum<br /> att det kan ta 3-4 år att få ett tvistemålsärende avgjort gör att skiljedomsinstitutet<br /> kommit att bli allt vanligare. De flesta affärsavtal stadgar numera<br /> regelmässigt att eventuella tvister skall avgöras genom skiljeförfarande.<br /> Förfarandet är ett privat rättegångsförfarande där parterna mot höga<br /> arvoden anlitar jurister att avgöra uppkomna tvister. Skiljeförfarande lämpar<br /> sig emellertid inte när mindre belopp står på spel. Även om någon skulle<br /> vilja tillämpa detta förfarande för att snabbt klarlägga en uppkommen tvist<br /> anser många mindre företag ofta att de inte har råd. Domstolarnas underkapacitet<br /> drabbar därför i första hand småföretagen och privatpersoner, medan<br /> storföretagen klarar sig bättre.</p> <p>Domstolarnas kris är ännu ett exempel på att den socialdemokratiska regeringen<br /> tappat kontrollen över den offentliga verksamheten.</p> <p>Problemen bottnar i en kombination av för hög arbetsbelastning, eftersatt<br /> teknik, dålig arbetsmiljö, föråldrade arbetsförhållanden och lönesättningen.<br /> Det är få unga människor som idag accepterar att arbeta i en miljö som inte<br /> påtagligt förändrats sedan 50-talet. Eftersom alternativen, t.ex. inom banker,<br /> försäkringsbolag, advokatkontor etc, ofta har en mycket attraktiv kontorsmiljö<br /> och åtskilliga andra förmåner är det knappast överraskande att<br /> många slutar inom domstolsväsendet.</p> <p>Domarpersonalen tillhör den långtidsutbildade medelklass som i många år<br /> fått ta stryk i den svenska lönesättnings- och skattepolitiken. Den pågående<br /> förändringen i synsätt i dessa avseenden kan bidra till att avhoppen avstannar.</p> <p>Avhoppen från domarbanan är således en anledning till att ärendehögarna<br /> växer. En annan är naturligtvis att samhället och lagstiftningen blivit alltmer<br /> komplicerade vilket gör att målen och ärendena tenderar att bli allt svårare<br /> och mera resurskrävande.</p> <p>Regeringen har trots folkpartiets och andras påpekanden under flera år<br /> ihärdigt förnekat problembeskrivningen. Men när bevisen för att domstolsväsendet<br /> står inför en oacceptabel utveckling blev allt tydligare tvangs regeringen<br /> bekänna färg genom framläggandet av statssekreteraren i justitiedepartementet<br /> Sten Heckschers promemoria (Ds 1989:2).</p> <p>Idéskissen</p> <p>Promemorian eller idéskissen som den kommit att kallas slog fast två förhållanden.<br /> Dels att den socialdemokratiska regeringen ansåg att det nu var påkallat<br /> med en större översyn av domstolarnas framtida arbetsuppgifter och<br /> organisation. Dels att problemen inte kunde lösas genom ytterligare resurser<br /> i form av nya tjänster och ökad medelstilldelning.</p> <p>I promemorian betonades med all rätt vikten av att renodla domarrollen,<br /> dvs. att juristdomarna skall koncentrera sig på de kvalificerade uppgifterna<br /> och låta enklare typer av mål och ärenden och annan verksamhet överföras<br /> :ill administrativ personal. En sådan organisation skulle göra arbetet intres</p> </div> <div class="block ml_43"><p>Mot. 1989/90</p> <p>Ju809</p> </div> <div class="block ml_52"><p>18</p> </div> <div class="block ml_47" /> <div class="block ml_0" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>santare både för juristerna och för kanslipersonalen. Detta har folkpartiet<br /> under många år också föreslagit.</p> <p>Idéskissen innehöll också tänkvärda resonemang om en rationellare och<br /> enhetligare domstolsorganisation. En mindre välbetänkt idé i det sammanhanget<br /> var dock förslaget om avskaffande av länsrätterna. Efter massiv kritik<br /> från bl.a. folkpartiet - förslaget skulle t.ex. innebära försämrade möjligheter<br /> till överprövning av ett skatteärende - synes denna idé nu lagd i papperskorgen.</p> <p>Enligt uttalanden från regeringen under våren 1989 ansågs uppenbarligen<br /> idéskissen tillsammans med en tidigare utredning om karriärgången inom<br /> domstolsväsendet vara tillräcklig för att lägga fram förslag för att uppnå ett<br /> fungerande domstolsväsende. Någon samlad proposition om domstolsväsendet<br /> har emellertid inte presenterats. Det förefaller som om regeringen insett<br /> att problemen är mera grundläggande än vad man hittills velat erkänna.<br /> Denna slutsats understryks av det faktum att regeringen tidigare i vinter tillsatte<br /> en parlamentarisk utredning, domstolsutredningen.</p> <p>Folkpartiet delar regeringens uppfattning att domstolsväsendets situation<br /> är sådan att en parlamentarisk utredning är nödvändig. Däremot delar vi<br /> inte uppfattningen att problemen kan lösas utan att i framtiden tillföra domstolsväsendet<br /> ytterligare resurser i form av nya tjänster, ökade tekniska<br /> hjälpmedel, arbetsmiljöförbättrande åtgärder m.m. Utmärkande för ett<br /> rättssamhälle är att tvister snabbt skall kunna bli föremål för domstols prövning<br /> och brott omgående skall beivras av domstolarna.</p> <p>Om riksdagen fortsätter att blunda för domstolsväsendets utarmning, lämnar<br /> vi inte bara domstolarnas personal i sticket, vi sätter också hela rättsstaten<br /> på spel.</p> <p>Förnyelsearbetet</p> <p>Vi vill med denna motion inte bara peka på problemen utan också ge vår<br /> uppfattning om med vilka metoder man snabbt kan åstadkomma förbättringar.</p> <p>1. Enhetligare domstolsorganisation</p> <p>Från rättssäkerhetssynpunkt är det viktigt att domstolsorganisationen inte<br /> ger den enskilde medborgaren ett intryck av splittring, svåröverskådlighet<br /> och inkonsekvens. Därtill kommer att en splittrad domstolsorganisation är<br /> samhällsekonomiskt dyrbar. I vår motion till detta riksmöte om Stärkt rättssäkerhet<br /> föreslår vi hur en enhetligare domstolsorganisation uppnås.</p> <p>2. Moderniserad karriärgång</p> <p>Domarutredningens förslag om moderniserad utbildning och ny meritvärdering<br /> för jurister är bra. Regeringens aviserade proposition med anledning av<br /> domarutredningen är därför välkommen. Utredningsförslaget är dock alldeles<br /> otillräckligt för att modernisera den ålderdomliga struktur som fiskalsutbildningen<br /> har både inom förvaltningsdomstolarna och inom det allmänna<br /> domstolsväsendet.</p> <p>En anledning till svårigheterna att rekrytera nya jurister till domarbanan</p> </div> <div class="block ml_44"><p>Mot. 1989/90</p> <p>Ju809</p> </div> <div class="block ml_52"><p>19</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>är att det är få människor som idag accepterar att inte kunna få en fast tjänst<br /> förrän de uppnått 45-50-årsåldern. Därtill kommer att domstolsjuristerna<br /> under sin utbildningstid inom domstolsväsendet skickas runt inom ett stort<br /> geografiskt område. På 40- och 50-talet gick det att rekrytera domstols jurister<br /> på sådana villkor. Idag går det inte längre. En jurist i domarkarriären har<br /> i allmänhet en förvärvsarbetande make och i många fall små barn. Det är få<br /> familjer som vill eller kan flytta runt mellan tingsrättsstäderna med 1 eller 2<br /> års mellanrum. Inte heller de ensamstående accepterar idag ett sådant turnerande<br /> liv.</p> <p>Vi föreslår därför att fiskalsutbildningen reformeras på så sätt att hela utbildningen<br /> förläggs till en hovrätt eller en större tingsrätt. Justitiedepartementets<br /> idéskiss lämnar själv ett liknande förslag på ändrad karriärgång i<br /> förvaltningsdomstolarna. Anledningen till idéskissens förslag var att om<br /> länsrätterna skulle avvecklas skulle ett led i domarutbildningen också försvinna.<br /> Ett sätt att lösa detta, enligt idéskissen, skulle vara att låta den<br /> grundläggande domarutbildningen äga rum enbart i kammarrätt. En sådan<br /> ordning borde, enligt vår uppfattning, också kunna tillämpas i de allmänna<br /> domstolarna.</p> <p>Den nyligen tillsatta domstolsutredningen bör ges tilläggsdirektiv att utreda<br /> förutsättningarna för en sådan moderniserad karriärgång.</p> <p>3. Renodling av domstolsverksamheten</p> <p>Riksdagen beslöt för några år sedan att vissa närmare angivna ärenden av<br /> enkel beskaffenhet skulle kunna få handläggas av icke lagfarna tjänstemän<br /> vid domstolarna. Idéskissens renodlingsresonemang är ytterligare ett steg på<br /> vägen. I avvaktan på att regeringen lägger fram samlade förslag för domstolsväsendet<br /> föreslår vi att delförslag omgående presenteras för riksdagen<br /> om överföring av enklare typer av mål och ärenden till kanslipersonalen. Sådana<br /> mål skulle t.ex. kunna vara äktenskapsskillnader, delgivningsfrågor,<br /> beviljande av allmän rättshjälp, andra ersättningsfrågor såsom ersättning till<br /> vittnen, tolkar och personundersökare, beslut i vissa andra fall såsom t.ex.<br /> om personundersökning och offentlig försvarare. Mycket av verksamheten<br /> inom inskrivningsväsendet skulle också kunna beslutas av icke lagfaren personal.</p> <p>4. Färre muntliga förhandlingar i hovrätterna</p> <p>Hovrätternas verksamhet belastas idag av en mängd huvudförhandlingar i<br /> mål där saken ofta kan vara helt utredd och röra relativt obetydliga sakfrågor.<br /> Så lär vara fallet i många trafikmål. Huvudförhandlingar är synnerligen<br /> resurskrävande eftersom det går åt mycket personal och kräver omfattande<br /> förberedelsearbete. Från rättssäkerhetssynpunkt är det tveksamt att stora<br /> delar av hovrättens resurser används på småmål medan stora, omfattande<br /> mål istället kan bli liggande mycket länge. Om prövningen i hovrätten i dessa<br /> småmål var reglerad som en dispensprövning, dvs. på samma sätt som för<br /> de förenklade '/istemålen, skulle huvudförhandling ej behöva hållas. Målen<br /> skulle istället, utan några rättsförluster, kunna avgöras på handlingarna.</p> </div> <div class="block ml_43"><p>Mot. 1989/90</p> <p>Ju809</p> </div> <div class="block ml_52"><p>20</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Vi anser därför att regeringen bör lägga fram förslag om en ändring av<br /> fullföljdsreglerna för dessa måltyper av enklare karaktär i enlighet med vad<br /> vi nu anfört.</p> <p>5. Meritvärdering</p> <p>Det är utmärkt att domarutredningens förslag om ändrade regler för utbildning<br /> och meritvärdering nu kommer att läggas fram av regeringen. Det är<br /> självklart att en förutsättning för att rekrytera och behålla de mest kompetenta<br /> juristerna inom domstolsväsendet är att domartjänster tillsättes efter<br /> en skicklighetsbedömning. Urvalskriteriet förtjänst, dvs. antalet tjänsteår i<br /> verksamheten, bör endast vara en utslagsfaktor vid i övrigt lika skicklighetsmeriter.</p> <p>Det är också angeläget att domarutbildningen sker snabbare än nu för att<br /> inte riskera att de attraktiva juristerna lämnar banan.</p> <p>6. Lönefrågor</p> <p>Regeringen synes nu ha insett att lönen är en viktig konkurrensfaktor för att<br /> rekrytera och behålla skickliga domstolsjurister. Löneutvecklingen för domstolsjuristerna<br /> har onekligen blivit väsentligt bättre under de senaste budgetåren.<br /> Lönen är inte bara viktig från försörj ningssynpunkt utan är också en<br /> värdering av hur arbetsgivaren placerar den anställde i förhållande till andra<br /> yrkesgrupper i samhället.</p> <p>7. Tekniska hjälpmedel</p> <p>Domstolsväsendet har ännu inte givits möjlighet att tillgodogöra sig de stora<br /> rationaliseringsvinster som kan uppnås genom ny teknik. Mycket av domstolarnas<br /> verksamhet går ut på att om och om igen producera samma typ av<br /> domar t.ex. rattfylleridomar, äktenskapsskillnader, underhållsmål etc. Mot<br /> den bakgrunden är det utomordentligt anmärkningsvärt att merparten av<br /> domstolspersonalen inte givits tillgång till datorteknik. Det repetitionsarbete<br /> som nu görs vid utskriften av domar och beslut med manuell maskinskrift<br /> måste också vara synnerligen frustrerande för kanslipersonalen.</p> <p>I de mål som inte är av standardtyp, dvs. mer komplicerade brottmål och<br /> tvistemål, innebär avsaknaden av datorteknik att domarna inte gärna ändrar<br /> eller lägger till i en redan skriven dom även om detta skulle vara aldrig så<br /> motiverat av t.ex. pedagogiska - eller andra - skäl. Av rättssäkerhetsskäl är<br /> detta betänkligt.</p> <p>För de unga människor som nu kommer ut på domstolarna och som från<br /> sin skoltid är vana att arbeta med datorer, framstår arbetsredskapen inom<br /> domstolsväsendet som urmodiga. Domstolsverket framhåller också i sin anslagsframställan<br /> att det är särskilt viktigt att arbetsmiljön och arbetssituationen<br /> förbättras. Personalen måste uppfatta arbetsplatsen som modern och<br /> försedd med ändamålsenlig utrustning. Åtgärderna bidrar dessutom till att<br /> ge domstolarna rimliga möjligheter att möta omvärldens tilltagande krav på<br /> service, påpekar domstolsverket.</p> </div> <div class="block ml_44"><p>Mot. 1989/90</p> <p>Ju809</p> </div> <div class="block ml_52"><p>21</p> </div> <div class="block ml_0" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Återställ förtroendet</p> <p>Hovrättspresidenten Birgitta Blom, en av Sveriges mest framstående jurister,<br /> skrev en debattartikel kort efter det att justitiedepartementets idéskiss<br /> presenterats och underströk då det akuta nödläget. Hon noterade att justitiedepartementet<br /> nu visar en större förståelse för domstolsväsendet. Däremot,<br /> skrev Birgitta Blom, har justitiedepartementet inte lyckats övertyga<br /> finansdepartementet om det akuta läget. Detta är tragiskt eftersom det ju<br /> kommer att dröja åtskilliga år innan resultatet föreligger av det omstruktureringsarbete<br /> som nu sker och som kommer att ske. Om inte finansdepartementet<br /> inser att omedelbara insatser krävs kan domstolsväsendet komma att<br /> lida obotliga skador. Det är inte brist på ideér som nu saknas utan pengar.<br /> Birgitta Blom uttryckte det så här: ”Medan idégräset gror kanske kon dör<br /> eller drabbas av kroniska bristsjukdomar.”</p> <p>Ett enigt justitieutskott framhöll också i våras att: ”Vikten av att den dömande<br /> och rättsvårdande verksamheten behålls på en kvalitativt hög nivå<br /> kan enligt utskottets mening inte nog betonas.”</p> <p>Ansvaret vilar därför tungt på riksdagen och regeringen att se till att en av<br /> rättsstatens grundvalar, domstolarna, fungerar på ett sätt som allmänheten<br /> har rätt att kräva.</p> <p>Åklagarna</p> <p>Analys av läget</p> <p>Åklagarväsendets rekryteringsproblem har varit kända under många år. Justitieutskottet<br /> konstaterade i förra årets betänkande om anslag till åklagarväsendet<br /> att rekryteringssvårigheterna ingav oro.</p> <p>Rekryteringsproblemen har främst drabbat de norra regionerna i Sverige.<br /> Norrlandslänens akuta personalförsörjningsproblem föranledde riksåklagaren<br /> att under våren 1988 tillsätta en utredning för att föreslå lösningar. De<br /> enorma rekryteringssvårigheterna för just norrlandslänen belystes särskilt<br /> förra våren då ett av TV:s nyhetsprogram gjorde ett reportage om åklagardistriktet<br /> i Gällivare. Det visade sig att chefsåklagaren för distriktet var en<br /> helt ung vikarie utan någon anknytning till övre Norrland. Om sedvanlig<br /> konkurrens hade rått om chefsåklagarbefattningen i Gällivare hade vederbörande<br /> inte kommit ifråga för vikariatet. Tjänsten hade sannolikt inte heller<br /> behövt upprätthållas genom ett vikariat utan kunnat tillsättas permanent<br /> från början. Utan att på något sätt ifrågasätta den aktuella personens kompetens<br /> att fullgöra sin uppgift, är det allvarligt när den tänkta karriärgången<br /> för centrala rättsfunktioner inte iakttas.</p> <p>Förutom de akuta rekryteringsproblemen är personalläget bekymmersamt<br /> eftersom avhoppen från åklagarbanan också är påfallande många.<br /> Några siffror visar situationen.</p> <p>Under tiden 1 juli 1983 till 31 december 1988 antogs totalt 205 aspiranter<br /> till åklagarbanan. Av dessa slutade 32 personer redan under aspiranttiden.<br /> Av övriga, färdigutbildade åklagare, har 132 personer slutat under samma<br /> period. Färre än hälften av dessa avgick på grund av pension.</p> <p>Tydligare kan det inte sägas att åklagarbanan uppenbarligen saknar attraktionskraft.</p> </div> <div class="block ml_43"><p>Mot. 1989/90</p> <p>Ju809</p> </div> <div class="block ml_51"><p>22</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Även om krisen är värst i norrlandslänen löses inte problemen enbart genom<br /> punktinsatser där.</p> <p>Vi finner det anmärkningsvärt att regeringen inte heller på detta område<br /> vidtagit nödvändiga åtgärder. Det kan ju inte vara någon överraskning att<br /> den offentliga sektorns rättsväsende är utsatt för konkurrens genom att en<br /> offentliganställd jurist har ett otal privata alternativ att gå till.</p> <p>Vidare verkar inte heller regeringen förstå att staten konkurrerar med sig<br /> själv om de offentligt anställda juristerna. Om förbättringar sker inom exempelvis<br /> domstolsväsendet innebär det naturligtvis att åklagarväsendet genast<br /> blir mindre attraktivt.</p> <p>Förändringsarbetet</p> <p>Folkpartiet vill framhålla följande konkreta förslag som tänkbara hjälpmedel<br /> att snabbt förbättra situationen inom åklagarväsendet.</p> <p>1. Precis som inom domstolsväsendet är åklagardistrikten i och i närheten<br /> av storstäderna de mest attraktiva. De unga jurister som i och för sig skulle<br /> kunna tänka sig en åklagarkarriär väljer kanske att avstå från en sådan eftersom<br /> de inte kan få en aspiranttjänst i ett attraktivt distrikt. För att inte gå<br /> miste om dessa potentiella aspiranter bör nya rekryteringsprinciper införas.<br /> Aspiranter bör anställas på den ort de önskar även om det aktuella åklagardistriktet<br /> just då är fullt besatt. Målbalanserna torde alltid vara så stora att<br /> det inte föreligger någon risk för att en aspirant skall gå sysslolös. Genom att<br /> visa denna generositet kan man locka flera till åklagarbanan.</p> <p>2. Den tidigare möjligheten att under ett år notariemeritera sig vid åklagarmyndighet<br /> har slopats. Vi menar att denna möjlighet bör återinföras och<br /> t.o.m. utvidgas så att hela notariemeriteringen skulle kunna fullgöras vid<br /> åklagarmyndighet. Flärigenom skulle rekryteringen till åklagarväsendet<br /> kunna underlättas.</p> <p>3. För närvarande finns det ett antal åklagardistrikt som enbart besätts<br /> med två personer. Sådana distrikt är mycket känsliga för frånvaro av den ena<br /> eller båda åklagarna. Vi föreslår att åklagardistrikten görs större så att illa<br /> fungerande två-åklagardistrikt avskaffas. Överhuvudtaget borde en annorlunda<br /> distriktsindelning jämfört med dagens kunna ge ekonomiska och<br /> andra rationaliseringsfördelar.</p> <p>4. Lönens betydelse för rekryteringssituationen kan inte överskattas. I<br /> riksåklagarens norrlandsrapport citeras vad dåvarande departementschefen<br /> uttalade i kompletteringspropositionen för 1987: ”Lönespridningen har under<br /> lång tid minskat på hela arbetsmarknaden. I den offentliga sektorn har<br /> löneutjämningen gått längre än inom övriga sektorer. Härigenom har obalans<br /> uppstått, med betydande personalförsörjningsproblem som följd. På<br /> vissa områden har det varit svårt att rekrytera erfaren och kvalificerad personal.<br /> Det är nödvändigt att anpassa lönerelationerna så att de medger en effektiv<br /> personalförsörjning i den offentliga verksamheten.”</p> <p>5. Vi anser att någon form av belöningssystem eller differentierad lön bör<br /> införas för den åklagare som tar tjänst i ett mindre attraktivt distrikt. Precis<br /> som landstingen lockar med högre löner för läkare som är beredda att flytta<br /> till Norrland bör motsvarande lösning prövas för åklagardistrikt med stora<br /> svårigheter att rekrytera personal.</p> </div> <div class="block ml_44"><p>Mot. 1989/90</p> <p>Ju809</p> </div> <div class="block ml_52"><p>23</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>6.1 flera undersökningar har också fastslagits att möjligheten att rekrytera<br /> jurister till myndigheter på orten är beroende av avståndet till universitetsort<br /> med juristutbildning. En orsak till svårigheten att rekrytera viss personal till<br /> åklagarväsendet i Norrland är avsaknaden av fullständig juristutbildning där.<br /> Vi menar därför att regeringen förutsättningslöst bör utreda möjligheterna<br /> att tillskapa en fullständig juristutbildning i Norrland. Den utvidgning av förvaltningsjuristlinjen<br /> i Umeå som föreslås i budgetpropositionen är en bra<br /> början men tillgodoser inte våra krav på en fullständig juristutbildning.</p> <p>Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna inför tillsättandet av den<br /> åklagarutredning som aviseras i budgetpropositionen.</p> <p>Skyddskonsulentverksamheten</p> <p>Det finns i riksdagen en klart uttalad politisk enighet att satsa på frivårdspåföljder<br /> för att så långt som möjligt undvika användandet av fängelsestraff.<br /> Enigheten är relativt stor om att en icke frihetsberövande påföljd i allmänhet<br /> är det bästa alternativet ur individualpreventiv synvinkel. Fängelsepåföljd<br /> tillgrips oftast för att skydda samhället från brottslingen och inte för att rehabilitera<br /> den dömde. På senare tid har intresset för icke frihetsberövande påföljder<br /> också ökat. Införandet av kontraktsvård och försöksverksamheten<br /> med samhällstjänst är exempel härpå. Frivårdspåföljd är inte bara den oftast<br /> lämpligaste påföljden för den dömde, den är också mindre kostnadskrävande<br /> än fängelse. Det finns därför flera anledningar att se till att frivårdsverksamheten<br /> fungerar bra.</p> <p>Precis som inom de övriga delarna av rättsväsendet har nu också frivårdsorganisationen<br /> fått akuta problem. Arbetsbelastningen ökar, personalen slutar<br /> i allt snabbare takt och löneläget är mycket lågt. Bortsett från att detta<br /> inte är en godtagbar arbetssituation för de anställda, innebär det att frivårdspåföljderna<br /> inte heller fungerar. Det får inte vara så att den som döms till<br /> skyddstillsyn eller villkorlig dom uppfattar att frivårdsorganisationen inte<br /> övervakar och stödjer vederbörande. 1 så fall innebär ju påföljderna villkorlig<br /> dom och skyddstillsyn detsamma som ingen påföljd alls. Detta är naturligtvis<br /> förödande för att förhindra vidare brottslighet och för att upprätthålla<br /> ett orubbat förtroende för rättsväsendet.</p> <p>För att inte ytterligare urholka förtroendet för rättsväsendet är det synnerligen<br /> angeläget att regeringen uppmärksammar situationen inom frivårdsorganisationen.<br /> De nya påföljderna samhällstjänst och kontraktsvård får inte<br /> förfuskas. Om inte skyddskonsulenterna får tillräckligt med res,urser har de<br /> inte möjlighet att utreda förutsättningarna för att döma till samhällstjänst<br /> eller kontraktsvård. Uteblivet stöd till frivårdsorganisationen innebär således<br /> att domstolarna inte kan döma till samhällstjänst eller kontraktsvård.<br /> Det förutsätts ju att skyddskonsulenten utrett förutsättningarna för att döma<br /> till en sådan påföljd och föreslagit att sådan påföljd ges.</p> <p>Med tanke på att det är fler personer som döms till icke frihetsberövande<br /> påföljd än till fängelse är den nuvarande situationen oacceptabel.</p> <p>En annan fråga vi vill rikta uppmärksamheten på är ersättningen till de<br /> frivilliga övervakarna. Övervakning sker nu både av tjänstemän inom kriminalvården<br /> och av frivilliga övervakare (lekmannaövervakare). Denna senare<br /> grupp svarar för ungefär hälften av övervakningsuppdragen.</p> </div> <div class="block ml_44"><p>Mot. 1989/90</p> <p>Ju809</p> </div> <div class="block ml_53"><p>24</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>För att främja en önskvärd rekrytering till övervakaruppdrag är ersättningsnivån<br /> en betydelsefull faktor. För närvarande ersätts lekmannaövervakarna<br /> med 200 kronor per månad. En sådan ersättning är närmast av symbolisk<br /> natur. Om ersättningsreglernas utformning direkt hindrar en lämplig rekrytering<br /> till övervakaruppdrag bör dessa höjas. En höjning bör lämpligen<br /> ske genom en omfördelning av frivårdsorganisationens resurser.</p> <p>Hemställan</p> <p>Med hänvisning till det anförda hemställs</p> <p style="margin-left:28px;">1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen<br /> anförts om behovet och inriktningen på en gemensam övergripande<br /> syn på polisväsendet,</p> <p style="margin-left:28px;">2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen<br /> anförts om en omorganisation av polisväsendet,</p> <p style="margin-left:28px;">3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen<br /> anförts om kvarterspolisverksamheten,</p> <p style="margin-left:28px;">4. att riksdagen begär att regeringen låter utreda möjligheterna att<br /> överföra verksamhet från polisen till andra myndigheter enligt vad i<br /> motionen anförts,</p> <p style="margin-left:28px;">5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om<br /> jourdomstolar enligt vad i motionen anförts,</p> <p style="margin-left:28px;">6. att riksdagen begär att regeringen låter utreda de konflikter som<br /> finns mellan rättsväsendet och polisen och som försvårar polisens arbete<br /> enligt vad i motionen anförts,</p> <p style="margin-left:28px;">7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen<br /> anförts om kvotering av poliser i inre och yttre tjänst,</p> <p style="margin-left:28px;">8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen<br /> anförts om lokaliseringen och omfattningen av utbildningen<br /> inom polisväsendet,</p> <p style="margin-left:28px;">9. att riksdagen begär att regeringen ger domstolsutredningen tillläggsdirektiv<br /> att utreda möjligheterna till en ändrad karriärgång enligt<br /> vad i motionen anförts,</p> <p style="margin-left:28px;">10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till överföring av enklare<br /> typer av mål och ärenden till domstolarnas kanslipersonal enligt<br /> vad i motionen anförts,</p> <p style="margin-left:28px;">11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av reglerna<br /> för fullföljd till hovrätterna enligt vad i motionen anförts,</p> <p style="margin-left:28px;">12. att riksdagen som sin mening ger regeringen tillkänna vad i motionen<br /> anförts om meritvärdering och takten i domarutbildningen,</p> <p style="margin-left:28px;">13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen<br /> anförts om behovet av tekniska hjälpmedel inom domstolväsendet,</p> <p style="margin-left:28px;">14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen<br /> anförts om åklagarväsendet inför tillsättandet av en åklagarutredning,</p> </div> <div class="block ml_43"><p>Mot: 1989/90</p> <p>Ju809</p> </div> <div class="block ml_52"><p>25</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_7"><p style="margin-left:11px;">15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i mo- Mot. 1989/90</p> <p>tionen anförts om skyddskonsulentverksamheten. Ju809</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Stockholm den 22 januari 1990<br /> Britta Bjelle (fp)</p> <p>Lars Sundin (fp)</p> <p>Bengt Harding Olson (fp)</p> </div> <div class="block ml_24"><p style="margin-left:6px;">Kjell-Arne Welin (fp)<br /> Ulla Orring (fp)</p> </div> <div class="block ml_52"><p>26</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0"><p style="margin-left:44px;">.</p> </div> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0"><p></p> </div> <div class="block ml_51" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_49" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_57" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_40" /> <div class="block ml_3" /> <div class="block ml_12" /> <div class="block ml_32" /> <div class="block ml_34" /> <div class="block ml_11" /> <div class="block ml_34" /> <div class="block ml_31"><p style="margin-left:33px;">• ' .</p> </div> <div class="block ml_1" /> <div class="block ml_33" /> <div class="block ml_35" /> <div class="block ml_40" /> <div class="block ml_38" /> <div class="block ml_31" /> <div class="block ml_30" /> <table class="skannad"><tr><td><p /> </td> <td><p /> </td> <td><p /> </td> </tr><tr><td><p /> </td> <td><p /> </td> <td><p /> </td> </tr></table> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_34" /> <div class="block ml_35" /> <div class="block ml_20" /> <div class="block ml_5" /> <div class="block ml_12" /> <div class="block ml_43" /> <div class="block ml_52" /> <div class="block ml_50" /> <div class="block ml_40" /> <div class="block ml_4" /> <div class="block ml_32" /> <div class="block ml_4" /> <div class="block ml_39" /> <div class="block ml_46" /> <div class="block ml_5"><p>tab 99538, Stockholm 1990</p> </div> <div class="block ml_44" /> <div class="block ml_31" /> <div class="block ml_39" /> <div class="block ml_20" /> <div class="block ml_19" /> <div class="block ml_12" /> <div class="block ml_42" /> <div class="block ml_23" /> <div class="block ml_12" /> <div class="block ml_32" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_22" /> <div class="block ml_57" /> </div> </div> 1 1 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet och inriktningen på en gemensam övergripande syn på polisväsendet uppskov = utskottet 1989/90:JuU37 ? 1 1 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet och inriktningen på en gemensam övergripande syn på polisväsendet ? 2 2 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en omorganisation av polisväsendet ? 2 2 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en omorganisation av polisväsendet uppskov = utskottet 1989/90:JuU37 ? 3 3 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvarterspolisverksamheten uppskov = utskottet 1989/90:JuU37 ? 3 3 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvarterspolisverksamheten ? 4 4 att riksdagen begär att regeringen låter utreda möjligheterna att överföra verksamhet från polisen till andra myndigheter enligt vad i motionen anförts ? 4 4 att riksdagen begär att regeringen låter utreda möjligheterna att överföra verksamhet från polisen till andra myndigheter enligt vad i motionen anförts uppskov = utskottet 1989/90:JuU37 ? 5 5 att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om jourdomstolar enligt vad i motionen anförts avslag = utskottet 1989/90:JuU29 ? 5 5 att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om jourdomstolar enligt vad i motionen anförts ? 6 6 att riksdagen begär att regeringen låter utreda de konflikter som finns mellan rättsväsendet och polisen och som försvårar polisens arbete enligt vad i motionen anförts ? 6 6 att riksdagen begär att regeringen låter utreda de konflikter som finns mellan rättsväsendet och polisen och som försvårar polisens arbete enligt vad i motionen anförts uppskov = utskottet 1989/90:JuU37 ? 7 7 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvotering av poliser i inre och yttre tjänst uppskov = utskottet 1989/90:JuU37 ? 7 7 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvotering av poliser i inre och yttre tjänst ? 8 8 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokaliseringen och omfattningen av utbildningen inom polisväsendet ? 8 8 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokaliseringen och omfattningen av utbildningen inom polisväsendet uppskov = utskottet 1989/90:JuU37 ? 9 9 att riksdagen begär att regeringen ger domstolsutredningen tilläggsdirektiv att utreda möjligheterna till en ändrad karriärgång enligt vad i motionen anförts avslag =utskottet 1989/90:JuU25 ? 9 9 att riksdagen begär att regeringen ger domstolsutredningen tilläggsdirektiv att utreda möjligheterna till en ändrad karriärgång enligt vad i motionen anförts ? 10 10 att riksdagen hos regeringen begär förslag till överföring av enklare typer av mål och ärenden till domstolarnas kanslipersonal enligt vad i motionen anförts ? 10 10 att riksdagen hos regeringen begär förslag till överföring av enklare typer av mål och ärenden till domstolarnas kanslipersonal enligt vad i motionen anförts avslag =utskottet 1989/90:JuU24 ? 11 11 att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av reglerna för fullföljd till hovrätterna enligt vad i motionen anförts avslag = utskottet 1989/90:JuU29 ? 11 11 att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av reglerna för fullföljd till hovrätterna enligt vad i motionen anförts ? 12 12 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om meritvärdering och takten i domarutbildningen ? 12 12 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om meritvärdering och takten i domarutbildningen delvis bifall =utskottet 1989/90:JuU25 ? 13 13 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av tekniska hjälpmedel inom domstolsväsendet avslag =utskottet 1989/90:JuU24 ? 13 13 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av tekniska hjälpmedel inom domstolsväsendet ? 14 14 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åklagarväsendet inför tillsättandet av en åklagarutredning ? 14 14 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åklagarväsendet inför tillsättandet av en åklagarutredning avslag =utskottet 1989/90:JuU23 ? 15 15 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skyddskonsulentverksamheten. avslag =utskottet 1989/90:JuU22 ? 15 15 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skyddskonsulentverksamheten. ? INL Inlämning 1990-01-25 00:00:00 inträffat 13 B Bordläggning 1990-02-06 00:00:00 inträffat 1 HÄN Hänvisning 1990-02-07 00:00:00 inträffat 2 0000000000000 Britta Bjelle fp 1 undertecknare 0764840691205 Bengt Harding Olson fp 2 undertecknare 085018966209 Lars Sundin fp 3 undertecknare 0823175828602 Ulla Orring fp 4 undertecknare 0514532571208 Kjell-Arne Welin fp 5 undertecknare motgrund Motionsgrund 2014-11-22 01:01:34 motkat Motionskategori - 2014-11-22 01:01:34 statustext statustext Ärendet är avslutat GD02Ju809 2019-05-28 10:51:00 tilldelat Tilldelat Justitieutskottet 2014-11-22 01:01:34 GD02Ju809 av Britta Bjelle m.fl. (fp) mot_198990_ju_809.pdf 454380 pdf Polisens och rättsväsendets förnyelse https://data.riksdagen.se/fil/DE093841-00B1-41BF-833A-B3F5258766D1