2741612 GD02Ju804 1989/90 Ju804 mot mot Motion 1989/90:Ju804 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) Motion Motion JuU 804 0 1990-01-16 00:00:00 2014-11-04 15:02:21 2014-11-04 00:00:00 Brottsbekämpning och brottsoffer av Bengt Westerberg m.fl. (fp) html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/GD02Ju804/text https://data.riksdagen.se/dokument/GD02Ju804 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GD02Ju804 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Motion till riksdagen</p> </div> <div class="block ml_44" /> <div class="block ml_4" /> <div class="block ml_4"><p>1989/90:Ju804</p> <p>av Bengt Westerberg m.fl. (fp)<br /> Brottsbekämpning och brottsoffer<br /> </p> </div> <div class="block ml_44"><p style="margin-left:7px;">Mot.</p> <p style="margin-left:7px;">1989/90</p> <p style="margin-left:7px;">Ju804</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Sammanfattning</p> <p>I denna motion behandlas vår syn på brottslighet och dess konsekvenser. Vi<br /> föreslår att straffen skall skärpas vid återfallsbrottslighet, att åtalsunderlåtelse<br /> och rapporteftergift skall användas sparsammare och att kraven skärps<br /> på dem som är villkorligt frigivna. Vidare föreslår vi skärpta krav på skötsamhet<br /> vid permissioner och möjlighet att särbehandla brottslingar som<br /> döms till långa fängelsestraff. För att markera att villkorlig dom inte är detsamma<br /> som ett frikännande föreslår vi att denna påföljd skall kallas för villkorlig<br /> fängelsedom. Det s.k. jämställdhetsbegreppet för psykiskt störda lagöverträdare<br /> bör avskaffas. Samtidigt måste också psykiatrin inom kriminalvården<br /> förstärkas. Vi föreslår vissa insatser mot missbruk av alkohol och narkotika.<br /> Genom att bekämpa missbruket bekämpar vi brottsligheten. Vi lägger<br /> också fram ett samlat program till stöd för brottsoffren. Våra synpunkter<br /> och förslag avseeende ungdomskriminalitet behandlas i en särskild motion<br /> till detta riksmöte.</p> <p>Brottslighetens utveckling</p> <p>Den nuvarande brottsnivån är enligt folkpartiet oacceptabelt hög. Men det<br /> är inte bara själva brottsligheten som är ett stort samhälleligt problem. Det<br /> senaste årets våldsskildringar har knappast lämnat någon opåverkad. Människors<br /> oro för att att bli utsatta för brott är därför mycket stor. Även om<br /> denna rädsla ofta överstiger den faktiska risken är rädslan och otryggheten<br /> nästan lika farlig som våldet självt. Om storstädernas gator överges av vanliga<br /> människor som inte vågar sig ut lämnar vi verkligen fältet fritt för våldsverkarna.</p> <p>Våldsbrottsligheten har blivit brutalare till sin karaktär men det är mycket<br /> svårt att hitta något belägg för att den skulle ha ökat. Den ökning av antalet<br /> anmälda fall av misshandel och våldtäkt som brottsstatistiken visar lär, enligt<br /> brottsforskarna, istället tyda på en ökad benägenhet att anmäla brott. Statistiska<br /> centralbyrån gör också s.k. offerundersökningar. Dessa innebär att<br /> man frågor människor om de blivit utsatta för våld. Offerundersökningarna<br /> visar inte på någon ökning av dem som påstår sig ha blivit utsatta för våld.<br /> Beträffande andra vanliga brottstyper, t.ex. tillgreppsbrott, minskade dessa<br /> under 1988 vilket är det senaste året som det finns tillgänglig statistik för.</p> </div> <div class="block ml_4"><p>1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr Ju804</p> </div> <div class="block ml_44" /> <div class="block ml_44" /> <div class="block ml_4" /> <div class="block ml_44" /> <div class="block ml_48" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Ett modernt samhälle som det svenska medför också automatiskt en viss<br /> brottlighet. I en marknadsekonomi med fri handel och ett stort varuutbud är<br /> tillfällena och frestelserna att begå brott oändligt många fler än i ett fattigt<br /> centraldirigerat land. Den svenska välståndsutvecklingen är således en bidragande<br /> orsak till brottsutvecklingen. Likaså torde det inte finnas något<br /> samhälle, vare sig i historisk eller i modern tid, där våld inte förekommit<br /> eller förekommer. Rörligheten inom landet och öppna gränser bidrar också<br /> till ett visst mått av brottslighet. På agrarsamhällets tid, när alla i byn kände<br /> varandra, var det naturligtvis svårare att begå brott.</p> <p>Ett visst mått av brottslighet lär vi därför aldrig kunna undvika i Sverige<br /> idag. Det är dock helt klart att den nuvarande brottsnivån är alltför hög.<br /> Folkpartiets politik på detta område är att på alla upptänkliga sätt förhindra<br /> och bekämpa brottsligheten utan att för den saken göra avkall på Sverige<br /> som ett öppet samhälle och en rättsstat. I det följande behandlar vi en del<br /> aspekter av brottsbekämpning, kriminalvård och brottsoffrens ställning.</p> <p>Utvärdering av kriminalvården</p> <p>Det är dags för en genomgripande utvärdering av kriminalvårdsreformen<br /> som genomfördes 1974. En sådan, som bör ske inom ramen för en parlamentarisk<br /> utredning, bör överväga om de hittillsvarande målen för kriminalvården<br /> fortfarande i alla avseenden skall gälla och om de medel som står till<br /> förfogande i så fall är de riktiga.</p> <p>Inom ramen för en sådan utredning bör man överväga om närhetsprincipen,<br /> dvs. att intagna skall placeras på anstalt nära hemorten, skall ha samma<br /> styrande effekt vid placeringen som idag. Erfarenheterna av närhetsprincipen<br /> visar att eftersom de intagna vistas i närheten av sin vanliga miljö så behåller<br /> de också kontakten med ett destruktivt socialt umgänge.</p> <p>Vidare bör utredningen överväga att i större utsträckning differentiera<br /> klientelet med hänsyn framförallt till missbrukssituationen.</p> <p>En del av de frågor som vi behandlar i det följande bör också bli föremål<br /> för närmare övervägande.</p> <p>Alternativa strafformer<br /> Alternativ till fängelse</p> <p>Fängelsestraff är ett nödvändigt inslag i svensk kriminalpolitik. Detta innebär<br /> inte att man skall avstå från ansträngningarna att söka alternativa strafformer<br /> och försöka förbättra de som finns.</p> <p>Det är särskilt angeläget att utnyttja andra, inte nödvändigtvis lindrigare,<br /> former av straff för unga människor och för de personer som har så många<br /> fängelsevistelser bakom sig att de i praktiken har blivit straffimmuna. Vi tror<br /> t.ex. att den nyligen beslutade försöksverksamheten med samhällstjänst och<br /> kontraktsvård, är påföljder som förhoppningsvis är effektivare för att återanpassa<br /> den kriminelle och inte bara utgör en förvaring av den dömde.</p> </div> <div class="block ml_43"><p>Mot. 1989/90</p> <p>Ju804</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Ideella organisationer i kriminalvården</p> <p>Som ett komplement till de rehabiliteringsinsatser som görs inom kriminalvården<br /> är det angeläget att också utnyttja de ideella organisationer och kyrkor<br /> som engagerar sig för de intagna både under anstaltstiden och därefter.<br /> Frågan hur den andliga vården inom kriminalvården skall vara organiserad<br /> har länge diskuterats. Det är angeläget att detta får en lösning som innebär<br /> att såväl svenska kyrkan som andra trossamfund skall få möjlighet att verka<br /> på ett fruktbart sätt på anstalter. Det är angeläget att detta också kommer<br /> att gälla andra organisationer.</p> <p>Missbruk</p> <p>Missbruk som orsak till kriminalitet</p> <p>Många brott kan direkt härledas till missbruket. I ca 80% av alla fall av<br /> våldsbrottsfall visar statistiken att gärningsmannen varit påverkad av alkohol.<br /> Bland offren är det något bättre beställt, ca 40 % är alkoholpåverkade.<br /> En betydande andel av stölderna och bedrägerierna kan härledas till narkomaners<br /> behov av pengar för att finansiera missbruket. Trafiknykterhetsbrotten<br /> har ett direkt samband med alkoholmissbruket.</p> <p>Bekämpa brott genom att bekämpa missbruket</p> <p>Sambandet mellan missbruk och kriminalitet är så tydligt att det är svårt att<br /> finna någon isolerad brottsbekämpande åtgärd som skulle ha större genomslagskraft<br /> än en framgångsrik kamp mot missbruk. Hotet om fängelse har<br /> små utsikter att få den redan etablerade missbrukaren att avhålla sig från<br /> stölder och snatterier. För den som har ett utvecklat alkoholmissbruk utgör<br /> en månads fängelse för rattfylleri inte samma avskräckning som för normalkonsumenten.<br /> Suget efter narkotika eller alkohol är så starkt att hotet om<br /> fängelse eller andra straff ofta kommer i bakgrunden. Lyckas däremot narkomanen<br /> eller alkoholisten bli fri från sitt missbruk ökar förutsättningarna<br /> kraftigt för att de skall avstå från att begå brott.</p> <p>Det är av dessa skäl som folkpartiet gör en så tydlig koppling mellan samhällets<br /> kamp mot droger och förutsättningarna att minska brottsligheten.<br /> Det är också därför som folkpartiet anser det angeläget att införa kontraktsvård<br /> inom ramen för villkorligt fängelsestraff. Kontraktsvården skall syfta<br /> till att få kriminella missbrukare att avstå från att begå brott genom att bota<br /> dem från deras drogberoende.</p> <p>Tullens insatser för narkotikabekämpningen är också av oerhört central<br /> betydelse. Genom att hindra narkotikan att komma in i landet begränsar vi<br /> utbudet och därmed möjligheterna till konsumtion.</p> <p>I vår motion om missbruk utvecklar vi våra förslag om hur narkotikabekämpningen<br /> bör gå till och hur alkoholmissbruk kan begränsas.</p> </div> <div class="block ml_43"><p>Mot. 1989/90</p> <p>Ju804</p> </div> <div class="block ml_52"><p>3</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1989/90</p> <p>Ju804</p> <p>Sedan den 1 januari 1988 finns det möjligheter att döma missbrukare och<br /> vissa andra vårdbehövande till kontraktsvård, folkpartiet motsatte sig emellertid<br /> den praktiska utformning som riksdagen gav kontraktsvården och som<br /> innebär att den är en utvidgning av skyddstillsynen.</p> <p>I stället vill folkpartiet att kontraktsvård skall utdömas inom ramen för<br /> villkorligt fängelse. För detta talar huvudsakligen tre skäl.</p> <p>Det första är att påföljdens allmänpreventiva effekt stärks till följd av det<br /> konkreta straffhot som vilar över lagöverträdaren.</p> <p>För det andra skall den som bryter sitt vårdkontrakt och därmed skall avtjäna<br /> sitt fängelsestraff inte få avräkna något av fängelsestraffet mot den tid<br /> som har förflutit.</p> <p>För det tredje skall kontraktsvården på ett snabbt och enkelt sätt, efter<br /> beslut av vederbörlig instans inom frivården, kunna omvandlas till ovillkorligt<br /> fängelse. Någon prövning av åklagare eller domstol före verkställigheten<br /> behövs därmed inte.</p> <p>Dessa motiv utgör enligt folkpartiets uppfattning den riktiga utgångspunkten<br /> för hur kontraktsvård skall utformas. Det är angeläget att kontraktsvård<br /> inte uppfattas som en genväg förbi fängelsestraffet. Detta gäller särskilt sådana<br /> brott där det av allmänpreventiva skäl är angeläget att behålla en koppling<br /> mellan brott och straff, främst våldsbrott och rattfylleri.</p> <p>Det vårdprogram som den dömde förbinder sig att efterleva skall ha den<br /> bestämda och konsekventa ambitionen att vederbörande skall bli av med sitt<br /> drogberoende. Detta innebär att behandlingstiden i allmänhet kommer att<br /> behöva omfatta en betydligt längre tid än vad det villkorliga fängelsestraffet<br /> innebär. Samtidigt som vi anser att detta är en nödvändig förutsättning för<br /> att kontraktsvården skall bli meningsfull inser vi att de hårda krav som kontraktsvården<br /> kommer att innebära gör att många med drogberoende kommer<br /> att välja att i stället avtjäna fängelsestraffet.</p> <p>För att kontraktsvården skall fylla sin funktion krävs att de sociala myndigheterna<br /> och kriminalvården förmår att ge den dömde en adekvat vård.</p> <p>En meningsfull och väl fungerande kontraktsvård kräver ett omfattande förberedelsearbete<br /> från sociala myndigheter, frivård, åklagare och domstol.</p> <p>Redan när en person döms till kontraktsvård måste domstolen veta att en<br /> behandlingsplan finns uppgjord, och att det finns plats för den dömde på<br /> behandlingshem eller liknande. Under behandlingstiden skall kontinuerlig<br /> uppföljning ske för att ge den dömde erforderligt stöd eller för att kunna<br /> besluta om behandlingens upphörande och verkställighet av fängelsestraffet.</p> <p>Riksdagen bör nu fatta sådana beslut om ändring i lagen om kontraktsvård<br /> som föranleds av vad vi här har anfört.</p> <p>Narkotikan på anstalterna</p> <p>Det finns narkotika överallt</p> <p>Ungefär hälften av dem som döms till fängelse bedöms vara narkotikamissbrukare.<br /> Många, oacceptabelt många, fortsätter att missbruka under själva</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Kontraktsvård</p> <p>Ändra reglerna för kontraktsvård</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>anstaltstiden. Detta innebär att rehabiliteringsförsöken ytterligare försvåras<br /> och att de ambitioner som finns att hjälpa internerna till ett hederligt liv i<br /> frihet inte kan genomföras. Missbruket under anstaltstiden leder till att de<br /> intagna skaffar sig skulder. För att kunna återbetala dessa måste de begå<br /> brott omedelbart efter frigivningen.</p> <p>Det är därför en angelägen uppgift att stoppa narkotikainförseln till anstalterna.</p> <p>I dag finns få kriminalvårdsanstalter som kan sägas vara narkotikafria.<br /> Däremot finns vissa avdelningar där narkotikan hålls borta genom särskilt<br /> omfattande kontroll, med 3 till 4 gånger större personalresurser än normalt,<br /> eller genom intensiva behandlingsmetoder.</p> <p>Det är enligt vår uppfattning ett oacceptabelt förhållande att det finns narkotika<br /> på anstalterna. Intagna som tidigare inte haft kontakt med eller har<br /> mycket liten erfarenhet av narkotika måste få garantier för att de inte skall<br /> behöva utsättas för press från andra intagna att missbruka under anstaltstiden.<br /> Intagna som så begär skall därför ha en ovillkorlig rätt att bli placerade<br /> på narkotikafria avdelningar. Vad vi här har anfört bör riksdagen som sin<br /> mening ge regeringen till känna.</p> <p>Narkotikan måste bekämpas</p> <p>Det finns exempel på att tunga missbrukare kan göras knarkfria på sluten<br /> avdelning. Roxtuna-anstalten har exempelvis varit framgångsrik i sådant arbete.<br /> Narkotika förs in på anstalterna när intagna återkommer från permissioner<br /> eller med besökare. Således går det att skära av tillförseln av narkotika<br /> om man förbjuder permissioner och besök. Att generellt vidtaga sådana<br /> drastiska åtgärder är dock inte acceptabelt. Dels skulle det innebära ett alltför<br /> kraftigt avsteg från den humana kriminalvården, dels finns det en risk<br /> att det leder till att atmosfären på anstalterna blir så spänd att det leder till<br /> oroligheter.</p> <p>Däremot anser vi att man i större utsträckning bör differentiera de intagna<br /> vad gäller anstaltsplaceringen. De som vid upprepade tillfällen har låtit föra<br /> in narkotika på anstalterna kan då bli föremål för mer rigorösa kontroller<br /> när de själva återvänder från permissioner men också vid kontroll av deras<br /> besökare. De kontroller det då ofta blir fråga om, kroppsbesiktning och undersökning<br /> av kroppens håligheter, är integritetskränkande för dem som utsätts.<br /> I syfte att hålla anstalterna rena från narkotika anser vi att man ändå<br /> måste acceptera en vidgad användning av sådana åtgärder.</p> <p>Som vi återkommer till i det följande anser vi att misskötsamhet, bl.a. innehav<br /> av narkotika, under anstaltstiden skall kunna innebära att intagna nekas<br /> permissioner och att villkorlig frigivning uppskjuts.</p> <p>Återfallsbrotten</p> <p>Skärpta straff vid återfall</p> <p>I en av riksdagen under våren 1988 behandlad proposition om straffmätning<br /> och påföljdsval föreslog justitieministern en viss reglering av vilken inverkan<br /> tidigare brottslighet skall ha vid påföljdsbestämningen.</p> </div> <div class="block ml_43"><p>Mot. 1989/90</p> <p>Ju804</p> </div> <div class="block ml_52"><p>5</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>De tre borgerliga partierna ville i en gemensam reservation gå längre än<br /> regeringen. Man ansåg från borgerligt håll att alltför snäva avgränsningar<br /> hade gjorts kring de förutsättningar som skall gälla för att tidigare brottslighet<br /> skall beaktas vid påföljdsbestämningen. Enligt justitieministern borde<br /> nämligen en särskild straffskärpning för återfall endast komma ifråga i sådana<br /> fall där återfallssituationen framstår som särskilt anmärkningsvärd.<br /> Förutom återfall i synnerligen allvarlig brottslighet avses med detta bl.a.<br /> upprepade och vanemässigt grova tillgreppsbrott såsom exempelvis bostadsinbrott.<br /> Straffvärdet för såväl det gamla som det nya brottet skall vara minst<br /> omkring ett års fängelse.</p> <p>Folkpartiet vidhåller sin uppfattning att det fattade riksdagsbeslutet innebär<br /> att möjligheterna till straffskärpning vid återfall är alltför begränsade.<br /> Flänsyn borde kunna tas till återfall även när straffvärdet för brotten är lägre<br /> än omkring ett års fängelse.</p> <p>Också upprepade återfall i tillgreppsbrottslighet som inte vanligen bedöms<br /> som grova bör kunna innebära en skärpning av straffet, och detsamma<br /> bör gälla återfall i narkotikabrott även om detta inte är grovt. Vidare bör det<br /> vara möjligt att skärpa straffet i större utsträckning än i dag även om samtidigt<br /> villkorligt medgiven frihet förklaras förverkad. Det är angeläget att betona<br /> att det vid påföljdsbestämningen klart utsägs att det skall vara en försvårande<br /> omständighet att ha återfallit i brott. Riksdagen bör nu besluta att<br /> ändra tillämpliga lagar i enlighet med vad vi här har anfört.</p> <p>Åtalsunderlåtelse och rapporteftergift</p> <p>Brott skall följas av straff. För den allmänna laglydnaden är det djupt beklagligt<br /> när samhället inte reagerar på brott. Vi anser att rapporteftergift och<br /> åtalsunderlåtelse nu utnyttjas alltför ofta. En bidragande orsak är riksdagens<br /> beslut från 1985 som innebar att åklagarna gavs en vidare befogenhet att tilllämpa<br /> åtalseftergift. Åtals- och rapporteftergift skall endast i undantagsfall<br /> användas. Vår uppfattning bör riksdagen som sin mening ge regeringen till<br /> känna.</p> <p>Riksdagen bör också snarast fatta beslut om en återgång till de regler om<br /> åtalseftergift som gällde före 1 april 1985. De skärpningar som gjordes i reglerna<br /> om åtalsunderlåtelse för unga lagöverträdare förra året bör dock forsättningsvis<br /> gälla.</p> <p>Villkorlig frigivning</p> <p>Halvtidsfrigivningen</p> <p>För närvarande gäller att den som avtjänar fängelse skall friges när halva<br /> tiden har avtjänats. Undantag gäller för dem som dömts till fängelse i lägst<br /> två år för särskilt allvarlig brottslighet och där det finns risk för att han efter<br /> frigivningen fortsätter med brottslighet av samma slag.</p> <p>Halvtidsfrigivningen som har gällt sedan juli 1983 har blivit mycket kritiserad.<br /> Kritiken inriktar sig framförallt mot att det har kommit att bli för stor<br /> skillnad mellan domens formella och reella innebörd. Fängelsestraffkommittén<br /> har också föreslagit att en återgång skall ske till villkorlig frigivning efter</p> </div> <div class="block ml_44"><p>Mot. 1989/90</p> <p>Ju804</p> </div> <div class="block ml_53"><p>6</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>två tredjedelar av strafftiden. Regeringen har aviserat att den avser komma<br /> med förslag till villkorlig frigivning efter två tredjedelar av strafftiden. Av<br /> budgetpropositionen framgår att ett sådant förslag kan dröja. Vi menar att<br /> det saknas skäl för ett sådant dröjsmål. Regeringen bör därför snarast lägga<br /> fram förslag att avskaffa halvtidsfrigivningen.</p> <p>Skall vi behålla villkorlig frigivning?</p> <p>Den villkorliga frigivningen är i dagens kriminalpolitik en viktig del av rehabiliteringen<br /> av de kriminella. Den dömde lämnar anstalten och övergår istället<br /> till kriminalvård i frihet. Under hot om att den villkorligt medgivna friheten<br /> kan förverkas ställs krav på skötsamhet under prövotiden.</p> <p>Vi anser emellertid att man kan ifrågasätta om det över huvudtaget finns<br /> anledning att behålla den villkorliga frigivningen. Kanske är det bättre att<br /> låta den reella och formella strafftiden överensstämma i sin helhet? Ett straff<br /> skall vara ett straff och när detta upphör skall också övervakningen upphöra.</p> <p>Att avskaffa den villkorliga frigivningen kommer dock att leda till att de<br /> åtgärder som görs inom kriminalvården för att återanpassa de intagna till ett<br /> liv i frihet måste förändras. Många frigivna kommer att ha ett behov av hjälp<br /> och stöd men om den villkorliga frigivningen avskaffas måste återanpassningen<br /> bygga på frivillighet och inte längre ske under straffhot. Vi kan inte<br /> nu ta ställning till om sådan frivillighet kommer att försvåra eller underlätta<br /> detta arbete.</p> <p>Vi anser därför att de för- och nackdelar med att avskaffa den villkorliga<br /> frigivningen som vi här har redovisat bör studeras närmare inom ramen för<br /> den utvärdering som vi inledningsvis föreslagit.</p> <p>Skall frigivningen vara obligatorisk?</p> <p>I dag är den villkorliga frigivningen obligatorisk för intagna som har en<br /> strafftid under två år. Vi anser att det finns skäl att ifrågasätta denna ordning.<br /> Det huvudsakliga skälet mot att återinföra den fakultativa frigivningen, dvs.<br /> en prövning i det enskilda fallet, anses vara att detta leder till rättsosäkerhet.</p> <p>Enligt vår uppfattning bör utgångspunkten, i avvaktan på den ovan föreslagna<br /> utredningen, även fortsättningsvis vara att frigivningen skall vara obligatorisk.<br /> Emellertid bör möjlighet ges att i enskilda fall besluta att villkorlig<br /> frigivning inte skall beviljas. De kriterier som skall kunna föranleda att en<br /> intagen inte friges villkorligt efter förutbestämd tid, i framtiden två tredjedelar,<br /> skall vara tydligt angivna. Det skall framför allt gälla dem som ertappats<br /> med att hantera narkotika under anstaltstiden eller permissioner.</p> <p>Ställ större krav på skötsamhet under prövotiden</p> <p>För den som är villkorligt frigiven gäller en prövotid på ett till tre år. Under<br /> denna tid skall den frigivne iakttaga skötsamhet. Kraven på skötsamhet som<br /> fri vården ställer i praktiken skiftar avsevärt. Särskilt gäller detta kravet på<br /> avhållsamhet från droger.</p> <p>Vi anser att det är angeläget att skärpa kraven på dem som är villkorligt<br /> frigivna. Om en klient inte följer de anvisningar som frivården ger bör utgångspunken<br /> vara att vederbörande återintages på anstalt. Grundläggande</p> </div> <div class="block ml_44"><p>Mot. 1989/90</p> <p>Ju804</p> </div> <div class="block ml_53"><p>7</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>bör vara att missbruk av narkotika inte accepteras under vare sig anstaltstiden<br /> eller prövotiden. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till<br /> känna.</p> <p>Villkorlig fängelsedom</p> <p>På annat ställe i denna motion har vi framfört kravet på att kontraktsvård<br /> skall utdömas inom ramen för villkorligt fängelse. Vi är inte heller främmande<br /> för tanken att villkorlig dom byts ut mot villkorlig fängelsedom.<br /> Många har idag uppfattningen att villkorlig dom är detsamma som ett frikännande.<br /> Genom den föreslagna ändringen markerar samhället att den avsedda<br /> påföljden är fängelse och inte något annat.</p> <p>Permissioner</p> <p>Nya permissionsregler för långtidsdömda</p> <p>Riksdagen beslöt våren 1988 att delvis nya regler skall gälla vad gäller placeringen<br /> på anstalt av långtidsdömda och deras permissioner. Den som har<br /> dömts till fängelse i lägst fyra år skall särbehandlas i vissa avseenden, däribland<br /> villkoren för permissioner, om det med hänsyn till arten av brottsligheten<br /> eller annars kan befaras att han är särskilt benägen att fortsätta brottslig<br /> verksamhet innan straffet har avtjänats. Samma restriktioner skall, liksom<br /> hittills, gälla den som har dömts till fängelse i lägst två år för grov narkotikabrottslighet.</p> <p>Konsekvensen av dessa bestämmelser är att de kategorier dömda som omfattas<br /> av ovan nämnda regler under den tid de vistas på riksanstalt endast får<br /> beviljas särskild permission och bara om det finns särskilda skäl till det. Vidare<br /> skall sådan intagen i fortsättningen vara bevakad under sådan permission.</p> <p>Folkpartiet vill skärpa ytterligare</p> <p>I samband med att reglerna för vilka kategorier intagna som skulle särbehandlas<br /> ändrades av riksdagen yrkade bl.a. folkpartiet att möjligheten till<br /> särbehandlingen borde gälla samtliga som dömts till fängelse i lägst två år<br /> oavsett brottslighetens karaktär. Enligt folkpartiet har en person som har erhållit<br /> ett så långt fängelsestraff som två år normalt sett gjort sig skyldig till<br /> mycket svår brottslighet, exempelvis allvarliga våldsbrott. I sådana lägen<br /> måste allmänhetens skyddsintresse sättas i första rummet. Riksdagen bör<br /> därför med komplettering av sitt tidigare beslut skärpa möjligheterna när<br /> särbehandling av intagna får göras.</p> <p>Krav på skötsamhet</p> <p>I större utsträckning än idag bör beslut om permissioner också vara beroende<br /> av dels hur de intagna skött tidigare permissioner, dels hur de uppför sig<br /> under anstaltstiden. T.ex. anser vi att den som påträffas med att missbruka<br /> narkotika under anstaltstiden inte bör beviljas permissioner förrän efter en<br /> prövotid som bestäms i varje enskilt fall. Detta bör riksdagen som sin mening<br /> ge regeringen till känna.</p> </div> <div class="block ml_43"><p>Mot. 1989/90</p> <p>Ju804</p> </div> <div class="block ml_52"><p>8</p> </div> <div class="block ml_54" /> <div class="block ml_57" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Ungdomsbrottslighet</p> <p>Avgörande för om en ungdomsförbrytare skall upphöra med ett kriminellt<br /> beteende är samhällets reaktion och insatser i början av brottskarriären. Det<br /> är därför helt nödvändigt att kriminalpolitiken för unga lagöverträdare är<br /> konsekvent och strikt. Samhällets signaler till unga måste vara entydiga - på<br /> brott följer straff. I en särskild motion till detta riksmöte om ungdomsbrottslighet<br /> utvecklar vi närmare våra förslag på detta område.</p> <p>Kriminalvård och psykiatri<br /> Psykiskt störda lagöverträdare</p> <p>Inom straffrätten finns vissa allmänna krav för att någon skall fällas till ansvar<br /> för brott. Ett krav är att den åtalade faktiskt har begått handlingen, ett<br /> annat att handlingen omfattas av gärningsmannens uppsåt. Handlingen skall<br /> ha begåtts med ”vett och vilja”. Psykiskt sjuka personer har undantagits från<br /> den straffrättsliga sanktionen. Särbehandlingen beror inte på att gärningsmannaskap<br /> inte föreligger och inte heller på att uppsåtet saknas utan på en<br /> moralisk uppfattning att gärningsmannen inte kan hållas ansvarig för sitt<br /> handlande, tillräknelighetsläran.</p> <p>Tillräknelighetsläran har i svensk rätt tagit sig uttryck i att rätten kan förordna<br /> att den som har begått brott istället för att dömas till fängelse kan<br /> överlämnas till psykiatrisk vård. Förutsättningen för detta är att en medicinsk<br /> utredning visar att han behöver sådan vård. En ytterligare förutsättning<br /> är att gärningen måste ha begåtts under inflytande av ”sinnessjukdom,<br /> sinnesslöhet eller annan själslig abnormitet av så djupgående natur att den<br /> måste anses jämställd med sinnessjukdom”.</p> <p>Det nuvarande påföljdssystemet är behäftat med brister. Ett relativt lindrigt<br /> brott kan leda till tvångsvård under många år, medan den som har begått<br /> ett mycket svårt brott ibland släpps fri efter kort vårdtid därför att han inte<br /> längre bedöms vara i behov av vidare psykiatrisk vård. Ibland tycks det vara<br /> en tillfällighet om någon överlämnas till sluten psykiatrisk vård eller döms<br /> till fängelse. Denna kritik har framförallt framförts mot de s.k. jämställdhetsfallen.</p> <p>Enligt vår uppfattning måste man även fortsättningsvis vid bedömningen<br /> av en åtalads gärning utgå från tillräknelighetsläran. Sluten psykiatrisk vård<br /> bör dock förbehållas de fall då någon är allvarligt psykiskt störd, sinnessjuk<br /> i brottsbalkens mening. En skarpare avgränsning måste därför göras av de<br /> förutsättningar som skall grunda möjligheterna att bli överlämnad till sluten<br /> psykiatrisk vård. Detta innebär en väsentlig begränsning av användningen<br /> av den s.k. jämställdhetsregeln.</p> <p>Vanliga påföljdsregler bör därmed i huvudsak gälla för de lagöverträdare<br /> som nu bedöms som jämställda. Regeringens sedan länge aviserade proposition<br /> om den psykiatriska fångvården bör snarast läggas fram och beakta vad<br /> vi nu anfört.</p> </div> <div class="block ml_44"><p>Mot. 1989/90</p> <p>Ju804</p> </div> <div class="block ml_53"><p>9</p> </div> <div class="block ml_57" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Psykiatrin inom kriminalvården</p> <p>En allt större andel av de personer som är intagna i anstalt eller föremål för<br /> frivård har olika psykiska problem. Detta är en följd av missbruksskador och<br /> ett resultat av att den psykiatriska vården numera i allt större utsträckning<br /> är organiserad som öppenvård.</p> <p>Enligt vår uppfattning har kriminalvården idag inte tillräckliga psykiatriska<br /> vårdresurser. Detta kommer att accentueras i ett läge om jämställdhetsbegreppet<br /> avskaffas. Det krävs redan nu en upprustning och förstärkning<br /> av psykiatrin inom kriminalvården. Detta bör riksdagen som sin mening<br /> ge regeringen till känna.</p> <p>Kvinnor i kriminalvården</p> <p>På ett antal lokalanstalter finns idag en gemensam placering av män och<br /> kvinnor. Erfarenheterna av de gemensamma placeringarna är skiftande. De<br /> kvinnliga intagna har i vissa fall blivit utnyttjade av de manliga intagna, och<br /> det har visat sig svårt att tillgodose deras särskilda vårdbehov.</p> <p>Frågan om kvinnor och män skall placeras gemensamt på anstalt bör enligt<br /> vår uppfattning avgöras av kvinnorna själva. Vi anser därför att sådana arrangemang<br /> bör vidtas på lokalanstalterna att kvinnor och män kan vara åtskilda.<br /> I storstadsregionerna kan det bli aktuellt att reservera en särskild lokalanstalt<br /> för kvinnor. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till<br /> känna.</p> <p>Brottsoffer</p> <p>Under senare år har brottsoffrens situation uppmärksammats, även om uppmärksamheten<br /> i huvudsak ännu inte lett till någon påtaglig förbättring. Riksdagens<br /> justitieutskott avgav ett betänkande i dessa frågor i höstas som främst<br /> resulterade i att riksdagen skärpte reglerna i besöksförbudslagen. Dessutom<br /> uttalade sig utskottet välvilligt men i allmänna ordalag om brottsoffrens ställning.</p> <p>Det saknas, enligt vår uppfattning, fortfarande ett samlat grepp på hur det<br /> allmänna bör kunna bistå brottsoffer.</p> <p>Folkpartiets krav när det gäller stöd till brottsoffer är följande.</p> <p>Polisen</p> <p>Polisen bör ges ett ökat ansvar att se till att så gott som alla brottsoffer får<br /> en personlig kontakt med polisen. Polisen bör vid dessa samtal dels ta upp<br /> anmälan, dels ge brottsoffret möjlighet att tala om brottet, dels lämna en<br /> utförlig information om vad som kommer att hända med anmälan samt dels<br /> ge brottsoffret information om vilka möjligheter till stöd och hjälp som finns<br /> att få.</p> <p>Enligt vår uppfattning bör en myndighet ha det övergripande informationsansvaret<br /> till brottsoffren. En tänkbar myndighet med detta samordningsansvar<br /> är polisen.</p> <p>Vi menar också att ett särskilt telefonnummer bör inrättas, lika i hela<br /> landet, till vilket brottsoffer skall kunna ringa för att få reda på var stöd kan<br /> ges i respektive län.</p> </div> <div class="block ml_44"><p>Mot. 1989/90</p> <p>Ju804</p> </div> <div class="block ml_52"><p>10</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Domstolen</p> <p>Den information som brottsoffret får via polisen i samband med att ett brott<br /> begåtts är en förberedelse för brottsoffret på vad som kommer att hända under<br /> resans gång. Det måste också anses som en närmast självklar rätt för<br /> brottsoffret att, när målet väl kommit till domstol, automatiskt få information<br /> om handläggningen i domstolen och, så småningom, utgången i målet.</p> <p>Beträffande målsägandebiträde besiöt riksdagen för något år sedan att<br /> brottsoffer som utsatts för grova sexualbrott skall ha rätt till eget juridiskt<br /> biträde i samband med förundersökning och rättegång. Höstens brottsoffersbetänkande<br /> resulterade också i att riksdagen uttalade att en sådan rätt<br /> bör utvidgas till att gälla vid alla sexualbrott och väsentligt utvidgas i mål om<br /> misshandel. Regeringen bör snarast lägga fram förslag i denna riktning.</p> <p>Sjukvården</p> <p>När det gäller våldsbrott är sjukvårdspersonal många gånger offrets första<br /> kontakt efter brottet. Det borde också inom sjukvårdens ram ges möjlighet<br /> att ägna mer tid åt brottsoffret. Sjukhusen bör inrätta jourhavande kurator<br /> och kommunernas jourverksamhet bör också byggas ut.</p> <p>Om de psykiska skadorna som orsakats av brottet är allvarliga kan det<br /> vara nödvändigt att offret får kontakt med den psykiatriska vården. Särskilt<br /> torde detta gälla dem som utsatts för sexuella övergrepp och kvinnor som<br /> misshandlats av sina män.</p> <p>Dessa brottsoffer bör få förtur till den psykiatriska vården.</p> <p>Kvinnohus och brottsofferjourer</p> <p>Under senare tid har på frivillig väg växt fram s.k. kvinnohus och kvinnojourer,<br /> vilka inrättats för att hjälpa och stödja kvinnor som utsätts för våld eller<br /> sexuella övergrepp. De drivs som ideella föreningar med mycket skiftande<br /> kommunalt ekonomiskt stöd.</p> <p>I en av BRÅ genomförd undersökning framgår att kvinnojourernas verksamhet<br /> begränsas av brister i ekonomin. Eftersom kvinnojourernas verksamhet<br /> ökat och visat sig kunna erbjuda kvinnor och barn ett brett utbud av<br /> stöd och ”service” och det dessutom är uppenbart att någon form av specialarrangemang<br /> för utsatta kvinnor behövs, måste samhället ha beredskap för<br /> att om så krävs på något sätt ta det övergripande ekonomiska ansvaret för<br /> detta.</p> <p>Brottsofferjourer med verksamhet som går ut på att erbjuda brottsoffer<br /> av alla kategorier hjälp, dels genom samtal och dels genom praktiska hjälpåtaganden,<br /> finns idag på flera olika platser i Sverige. Verksamheten är dock<br /> ännu tämligen begränsad men har stor betydelse där den finns. Brottsofferjourerna<br /> drivs av frivilligorganisationer vilket förutsätter ett nära samarbete<br /> med polisen. Härför krävs särskilt utbildad personal inom polisen, vilket regeringen<br /> bör beakta.</p> <p>Vi menar att jourernas framgångar i stor utsträckning beror på det ideella<br /> engagemang som finns bland många inom dessa jourer. Samhällets stöd bör<br /> därför särskilt riktas mot kvinno- och brottsofferjourer. Vad gäller våra krav<br /> om ekonomiskt stöd till kvinnojourer utvecklas detta särskilt i vår partimo</p> </div> <div class="block ml_45"><p>Mot. 1989/90</p> <p>Ju804</p> </div> <div class="block ml_53"><p>11</p> </div> <div class="block ml_1" /> <div class="block ml_57" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>tion om jämställdhet till detta riksmöte. Frågan behandlas även i vår kommittémotion<br /> om våld mot kvinnor. Beträffande stödet till brottsofferjourer<br /> förutsätter vi att regeringens nyligen tillsatta kommission mot våld och för<br /> brottsoffer har direktiv att lämna generösa bidrag till brottsofferverksamhet.<br /> Engångsbidrag har redan givits till Brottsofferjourernas riksorganisation.</p> <p>Barn som brottsoffer</p> <p>När det gäller barn som utsatts för vålds- eller sexualbrott är situationen<br /> mycket känslig. Våld eller sexuella övergrepp begås ofta av någon av föräldrarna<br /> med vilken barnet sammanbor. Detta medför att barnet hamnar i en<br /> svår situation där känslan av egen skuld och lojaliteten mot föräldern kan<br /> komma att påverka barnets inställning till brottet och benägenheten att berätta<br /> om det inträffade för någon utomstående. Det stora problemet är givetvis<br /> att barnet, till skillnad från andra brottsoffer, sällan har förmåga att själv<br /> anmäla ett brott. Det är därför utomordentligt viktigt, sedan ett barn har<br /> utsatts för övergrepp i någon form, att möjligheten att brottet skall kunna<br /> komma till polismyndighetens kännedom förbättras. Här har lärare, skolsköterskor,<br /> läkare och släktingar ett stort ansvar.</p> <p>Vi menar också att det nu är nödvändigt med en översyn av RB:s regler<br /> när det gäller förhör med barn. De nuvarande reglerna tvingar ett barn att<br /> framträda personligen i rätten, kanske flera gånger i samma mål. Vidare får<br /> inte modern teknik användas i rättegången, t.ex. videoinspelning. Utan att<br /> sätta rättssäkerheten på spel borde förbättringar kunna göras till barnens<br /> förmån.</p> <p>Vi vill framhålla att vad som ovan anförts om rätt till målsägandebiträde<br /> är särskilt angeläget när det gäller barn.</p> <p>Säkerhetsåtgärder</p> <p>En ytterligare åtgärd som myndigheterna bör kunna vidtaga är att medge att<br /> trakasserade personer får rätt till en ny identitet, förutom byte av namn, byte<br /> av personnummer. Trots att det under senare år har skett en rad åtgärder i<br /> syfte att skapa en bättre sekretess för skyddade personer kan det ifrågasättas<br /> om dessa åtgärder har varit tillräckliga för att undvika att personer kan identifieras<br /> med hjälp av sitt personnummer. Enligt vår uppfattning bör därför<br /> en större generositet än i dag tillämpas när det gäller att medge att personer<br /> som utsätts för våld eller hot om våld eller andra former av kränkande trakasserier<br /> får rätt att byta personnummer. Det bör ankomma på regeringen<br /> att utfärda sådana direktiv.</p> <p>I särskilt allvarliga fall av kvinnoförföljelse bör det övervägas om det inte<br /> är en statlig angelägenhet att bekosta tekniska skyddsanordningar för den<br /> utsatta. Under året som gått har vi genom medierna kunnat ta del av upprörande<br /> fall av kvinnoförföljelse, som till någon del skulle kunna lindras om<br /> den förföljda t.ex. hade ett överfallslarm.</p> <p>Ekonomisk erättning</p> <p>En påtaglig brist i samhällets brottsofferstöd är reglerna för ekonomisk ersättning.<br /> Aven om en gärningsman grips och döms till skadestånd är det</p> </div> <div class="block ml_43"><p>Mot. 1989/90</p> <p>Ju804</p> </div> <div class="block ml_52"><p>12</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>ingen garanti för att brottsoffret får ekonomisk ersättning för sin skada.<br /> Många gånger saknas betalningsförmåga, i andra fall saknas betalningsvilja.</p> <p>I vissa fall kan brottsoffren få ersättning från staten enligt brottsskadelagen.<br /> Denna rätt gäller främst vid personskada. Vi menar att det bör övervägas<br /> om inte motsvarande regler också bör införas vid sakskada och ren förmögenhetsskada.<br /> En utvidgning av statens skadeståndsansvar måste emellertid<br /> utredas närmare. Vi vill dock redan nu föreslå att regeringen lägger<br /> fram förslag till ändringar i brottsskadelagen innebärande att staten skall förskottera<br /> ersättning för sakskada och ren förmögenhetsskada som orsakats av<br /> personer som villkorligt frigivits från kriminalvårdsanstalt.</p> <p>Samlat program för stöd till brottsoffer</p> <p>Ovan angivna åtgärder till stöd för brottsoffer är långt ifrån tillräckliga. Behovet<br /> av kunskap om brottsoffrens situation är fortfarande mycket stort. Vi<br /> vill därför upprepa vårt tidigare framförda krav om behovet av en utredning<br /> till grund för ett samlat program till stöd för brottsoffer. Socialdemokraterna<br /> har tidigare ansett att riksdagen bör avvakta en utvärdering av BRÅ:s rapport<br /> om Brottsoffer innan några åtgärder vidtas. Vi kan inte se varför en<br /> sådan utvärdering måste föreligga innan ställning tas till vårt utredningskrav.<br /> Regeringens inställning fördröjer bara behövliga insatser för brottsoffren.</p> <p>Allas ansvar</p> <p>Vår uppfattning är också att det är vars och ens skyldighet att reagera och<br /> ingripa för att förhindra våld och andra typer av brott.</p> <p>På senare år har massmedia emellertid bidragit med de mest fruktansvärda<br /> skildringar av vad som händer då privatpersoner har försökt ingripa i<br /> ett slagsmål, förhindra rattfylleri etc. Det är viktigt att dessa relativt få händelser<br /> inte får uppfattas som att allmänheten inte skall ingripa när exempelvis<br /> ungdomar slåss, en kvinna mishandlas eller något annat brott äger rum.<br /> Även om den enskilde inte alltid bör ingripa personligen måste det vara allas<br /> plikt att larma polis eller på annat någorlunda riskfritt sätt ingripa. I dag går<br /> många bara förbi ett slagsmål eller hör hur grannhustrun plågas och menar<br /> att ”detta berör inte mig”. Ett sådant beteende är inte bara klandervärt, det<br /> är också direkt inhumant mot brottsoffret.</p> <p>Hemställan</p> <p>Med hänvisning till det anförda hemställs</p> <p style="margin-left:28px;">1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen<br /> anförts om en genomgripande utvärdering av 1974 års kriminal<br /> vårdsreform inom ramen för en parlamentarisk utredning,</p> <p style="margin-left:28px;">2. att riksdagen beslutar om sådana ändringar i lagen om kontraktsvård<br /> som föranleds av motionens förslag,</p> <p style="margin-left:28px;">3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen<br /> anförts om rätten för intagna att bli placerade på narkotikafria<br /> anstalter,</p> <p style="margin-left:28px;">4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen<br /> anförts om bekämpning av narkotika på anstalterna,</p> </div> <div class="block ml_44"><p>Mot. 1989/90</p> <p>Ju804</p> </div> <div class="block ml_57" /> <div class="block ml_57" /> <div class="block ml_57" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:29px;">5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i tillämpliga<br /> lagar som föranleds av vad i motionen anförts om skärpning av<br /> straff vid återfall,</p> <p style="margin-left:29px;">6. att riksdagen hos regeringen begär förslag, enligt vad i motionen<br /> anförts, om återgång till reglerna om åtalsunderlåtelse i den lydelse<br /> som gällde före den 1 april 1985, dock med undantag för de ändringar<br /> som skett genom SFS 1988:822,</p> <p style="margin-left:29px;">7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen<br /> anförts om tillämpningen av åtalsunderlåtelse och rapporteftergift,</p> <p style="margin-left:29px;">8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om regler för villkorlig<br /> frigivning efter två tredjedelar av strafftiden enligt vad i motionen anförts,</p> <p style="margin-left:29px;">9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen<br /> anförts om skärpta krav på dem som är villkorligt frigivna,</p> <p style="margin-left:29px;">10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler om villkorlig<br /> fängelsedom enligt vad i motionen anförts,</p> <p style="margin-left:29px;">11. att riksdagen beslutar om sådan ändring i tillämpliga lagar att<br /> förutsättningarna ökar att särbehandla intagna dömda till fängelse i<br /> lägst två år,</p> <p style="margin-left:29px;">12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen<br /> anförts om krav på skötsamhet vid permissioner,</p> <p style="margin-left:29px;">13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen<br /> anförts om ändring av lagstiftningen för sluten psykiatrisk<br /> vård,</p> <p style="margin-left:29px;">14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen<br /> anförts om behovet av en förstärkning av psykiatrin inom kriminalvården,</p> <p style="margin-left:29px;">15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen<br /> anförts om rätten för kvinnliga intagna att få välja att bli placerade<br /> isolerade från manliga intagna,</p> <p style="margin-left:29px;">16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen<br /> anförts om ett program för att förbättra situationen för brottsoffer.</p> <p>Stockholm den 16 januari 1990<br /> Bengt Westerberg (fp)</p> <p>Ingemar Eliasson (fp) Kerstin Ekman (fp)</p> <p>Karl-Göran Biörsmark (fp) Charlotte Branting (fp)</p> </div> <div class="block ml_43"><p>Mot. 1989/90</p> <p>Ju804</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Birgit Friggebo (fp)</p> </div> <div class="block ml_23"><p style="margin-left:6px;">Sigge Godin (fp)</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Elver Jonsson (fp)</p> </div> <div class="block ml_23"><p style="text-align:right;">Ingela Mårtensson (fp)</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Daniel Tarschys (fp)</p> </div> <div class="block ml_23"><p style="margin-left:6px;">Anne Wibble (fp)</p> </div> <div class="block ml_52"><p>14</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Jan-Erik Wikström (fp)</p> </div> <div class="block ml_23"><p style="margin-left:6px;">Britta Bjelle (fp)</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_48" /> <div class="block ml_44" /> <div class="block ml_19" /> <div class="block ml_10" /> <div class="block ml_42" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_15" /> <div class="block ml_13" /> <div class="block ml_1" /> <div class="block ml_14" /> <div class="block ml_31" /> <div class="block ml_45" /> <div class="block ml_52" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_57" /> <div class="block ml_57" /> <div class="block ml_11" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_14" /> <div class="block ml_16" /> <div class="block ml_45" /> <div class="block ml_38" /> <div class="block ml_21" /> <div class="block ml_36" /> <div class="block ml_44" /> <div class="block ml_9" /> <div class="block ml_21" /> <div class="block ml_44" /> </div> </div> 1 1 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en genomgripande utvärdering av 1974 års kriminalvårdsreform inom ramen för en parlamentarisk utredning avslag =utskottet 1989/90:JuU22 ? 1 1 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en genomgripande utvärdering av 1974 års kriminalvårdsreform inom ramen för en parlamentarisk utredning ? 2 2 att riksdagen beslutar om sådana ändringar i lagen om kontraktsvård som föranleds av motionens förslag ? 2 2 att riksdagen beslutar om sådana ändringar i lagen om kontraktsvård som föranleds av motionens förslag avslag =utskottet 1989/90:JuU22 ? 3 3 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätten för intagna att bli placerade på narkotikafria anstalter avslag =utskottet 1989/90:JuU22 ? 3 3 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätten för intagna att bli placerade på narkotikafria anstalter ? 4 4 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bekämpning av narkotika på anstalterna ? 4 4 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bekämpning av narkotika på anstalterna avslag =utskottet 1989/90:JuU22 ? 5 5 att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i tillämpliga lagar som föranleds av vad i motionen anförts om skärpning av straff vid återfall avslag =utskottet 1989/90:JuU22 ? 5 5 att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i tillämpliga lagar som föranleds av vad i motionen anförts om skärpning av straff vid återfall ? 6 6 att riksdagen hos regeringen begär förslag, enligt vad i motion anförts, om återgång till reglerna om åtalsunderlåtelse i den lydelse som gällde före den 1 april 1985, dock med undantag för de ändringar som skett genom SFS 1988:822 ? 6 6 att riksdagen hos regeringen begär förslag, enligt vad i motion anförts, om återgång till reglerna om åtalsunderlåtelse i den lydelse som gällde före den 1 april 1985, dock med undantag för de ändringar som skett genom SFS 1988:822 avslag =utskottet 1989/90:JuU23 ? 7 7 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillämpningen av åtalsunderlåtelse och rapporteftergift avslag =utskottet 1989/90:JuU23 ? 7 7 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillämpningen av åtalsunderlåtelse och rapporteftergift ? 8 8 att riksdagen hos regeringen begär förslag om regler för villkorlig frigivning efter två tredjedelar av strafftiden, enligt vad i motionen anförts ? 8 8 att riksdagen hos regeringen begär förslag om regler för villkorlig frigivning efter två tredjedelar av strafftiden, enligt vad i motionen anförts avslag =utskottet 1989/90:JuU22 ? 9 9 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpta krav på dem som är villkorligt frigivna avslag =utskottet 1989/90:JuU22 ? 9 9 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpta krav på dem som är villkorligt frigivna ? 10 10 att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler om villkorlig fängelsedom, enligt vad i motionen anförts ? 10 10 att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler om villkorlig fängelsedom, enligt vad i motionen anförts avslag =utskottet 1989/90:JuU22 ? 11 11 att riksdagen beslutar om sådan ändring i tillämpliga lagar att förutsättningarna ökar att särbehandla intagna dömda till fängelse i lägst två år avslag =utskottet 1989/90:JuU22 ? 11 11 att riksdagen beslutar om sådan ändring i tillämpliga lagar att förutsättningarna ökar att särbehandla intagna dömda till fängelse i lägst två år ? 12 12 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på skötsamhet vid permissioner ? 12 12 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på skötsamhet vid permissioner avslag =utskottet 1989/90:JuU22 ? 13 13 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av lagstiftningen för sluten psykiatrisk vård uppskov = utskottet 1989/90:JuU37 ? 13 13 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av lagstiftningen för sluten psykiatrisk vård ? 14 14 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en förstärkning av psykiatrin inom kriminalvården ? 14 14 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en förstärkning av psykiatrin inom kriminalvården uppskov = utskottet 1989/90:JuU37 ? 15 15 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätten för kvinnliga intagna att få välja att bli placerade isolerade från manliga intagna avslag =utskottet 1989/90:JuU22 ? 15 15 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätten för kvinnliga intagna att få välja att bli placerade isolerade från manliga intagna ? 16 16 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett program för att förbättra situationen för brottsoffer. ? 16 16 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett program för att förbättra situationen för brottsoffer. avslag =utskottet 1989/90:JuU28 ? INL Inlämning 1990-01-25 00:00:00 inträffat 13 B Bordläggning 1990-02-06 00:00:00 inträffat 1 HÄN Hänvisning 1990-02-07 00:00:00 inträffat 2 0630022377501 Bengt Westerberg fp 1 undertecknare 0738969851001 Karl-Göran Biörsmark fp 2 undertecknare 0000000000000 Britta Bjelle fp 3 undertecknare 0139582082909 Charlotte Branting fp 4 undertecknare 0371147794304 Kerstin Ekman fp 5 undertecknare 0968100864203 Ingemar Eliasson fp 6 undertecknare 0841802782704 Birgit Friggebo fp 7 undertecknare 0108070243108 Sigge Godin fp 8 undertecknare 088849148003 Elver Jonsson fp 9 undertecknare 0389381287505 Ingela Mårtensson fp 10 undertecknare 0316572054501 Daniel Tarschys fp 11 undertecknare 0201502585302 Anne Wibble fp 12 undertecknare 0172078270306 Jan-Erik Wikström fp 13 undertecknare motgrund Motionsgrund 2014-11-22 20:07:07 motkat Motionskategori - 2014-11-22 20:07:07 statustext statustext Ärendet är avslutat GD02Ju804 2019-05-28 10:50:59 tilldelat Tilldelat Justitieutskottet 2014-11-22 20:07:07 GD02Ju804 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) mot_198990_ju_804.pdf 354930 pdf Brottsbekämpning och brottsoffer https://data.riksdagen.se/fil/96D35658-5893-4929-8AF0-65698F874AB4