2748904 GC02Ju26 1988/89 Ju26 mot mot Motion 1988/89:Ju26 av Allan Ekström (m) Motion Motion JuU 26 0 1989-03-30 00:00:00 2014-10-14 11:00:10 2014-10-14 00:00:00 med anledning av prop. 1988/89:95 om ändringar Mot i rättegångsbalken m.m. Ju26—32 av Allan Ekström (m) html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/GC02Ju26/text https://data.riksdagen.se/dokument/GC02Ju26 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GC02Ju26 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Motion till riksdagen<br /> 1988/89 :Ju26</p> <p>av Allan Ekström (m)</p> <p>med anledning av prop. 1988/89:95 om ändringar Mot<br /> i rättegångsbalken m.m. Ju26—32</p> </div> <div class="block ml_43" /> <div class="block ml_44" /> <div class="block ml_4"><p>Propositionen behandlar främst frågor som har anknytning till hovrätt.<br /> Närmare uttryckt diskuteras huruvida gällande ordning för handläggningen<br /> av överklagande mål är ändamålsenlig eller ej.</p> <p>I. Vid bedömandet av ifrågakomna handläggnings- eller procedurregler<br /> är det bl.a. av betydelse vilken inställning man har till den fundamentala<br /> frågan om domstolens uppgifter i rättskipningen, främst i dispositiva tvistemål.<br /> Skall domstolen vara passiv och låta parterna i sin helhet bestämma<br /> över processföringen, så att brister i denna processföring länder parten i<br /> fråga till nackdel. Eller skall domstolen, då den märker att målet ”håller på<br /> att gå snett” från juridisk synpunkt, tillse att målet erhåller en så långt<br /> möjligt är i sak riktig utgång. Antag — för att använda ett klassiskt exempel<br /> — att domaren i ett kravmål uppmärksammar att fordringen är preskriberad.<br /> Svaranden har emellertid ej åberopat denna grund för sitt bestridande,<br /> enär han saknar kännedom om innehållet i preskriptionslagen. Skall domaren<br /> då fråga svaranden, om denne är medveten om denna lag? I annat fall<br /> blir ju målets utgång beroende av partens okunnighet om gällande rätt. En<br /> annan sak är att svaranden kan avstå från att åberopa denna invändning,<br /> om han så önskar. Skall domaren över huvud taget verka för att domen blir<br /> så materiellt riktig som möjligt? Ämnet är eldfängt (se t.ex. Ekström, Tidskrift<br /> för Sveriges advokatsamfund 1979 s. 103 där jag pläderar för stark<br /> ”materiell processledning”). Många domare — särskilt i hovrätt — har här<br /> den inställningen att domaren skall förhålla sig passiv, därför att hans åtgärder<br /> eljest blir till fördel för ena parten: han skall således stillatigande åse<br /> hur ena parten riskerar att förlora målet eller sålunda icke komma till sin<br /> rätt enbart på grund av bristande insikter i svensk rätt, ej minst rörande<br /> rättegångsbalkens regelsystem (åberopande av grunder, rättsfakta och tilltrosbevisning).<br /> Härmed må jämföras den domarregel som uttalar att ”den<br /> meninge mans bästa är den yppersta lagen”.</p> <p>Propositionen bygger här tillfredsställande nog på den grundinställning<br /> varåt jag gett uttryck, vilket framgår särskilt tydligt av s. 48 — 49 (materiell<br /> processledning i hovrätten). Över huvud taget förtjänar propositionen —<br /> med undantag för språket i lagtexten (jfr LU 1986/87:18 s. 65) — oförbehållsamt<br /> erkännande i sina huvuddrag.</p> <p>II. Propositionen tar inte slutlig ställning till frågan om antalet lagfarna<br /> ledamöter i hovrätt (s. 68). Icke desto mindre känns angeläget att redan nu<br /> ge uttryck för den uppfattningen att neddragning av antalet från fyra till tre</p> </div> <div class="block ml_4"><p>1 Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr Ju26—32</p> </div> <div class="block ml_44" /> <div class="block ml_43" /> <div class="block ml_4" /> <div class="block ml_43" /> <div class="block ml_48" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>icke — av respekt för domarna i tingsrätten — bör komma i fråga med<br /> hänsyn till den ojämnhet i kvalitet som förekommer på olika avdelningar;<br /> även nödvändigheten för adjungerade ledamöter att få ingå i dömande<br /> avdelning måste spela in. Hovrätt är dessutom slutinstans i huvuddelen av<br /> alla mål.</p> <p>III. Propositionen undviker däremot — liksom fallet är med rättegångsutredningens<br /> bakomliggande betänkande — att taga ställning till den fråga<br /> som kanske är allra mest angelägen i dag, nämligen vad som krävs för att<br /> återställa förtroendet till rättsväsendet. Detta förhållande oroar bland andra<br /> juridiska fakulteten vid Stockholms universitet, som menar att man kan<br /> spåra ett slags förtroendekris från allmänhetens sida. Som ett särskilt viktigt<br /> område pekar fakultetsnämnden på bevis och bevisvärderingsfrågor i brottmål.<br /> Domstolarnas sätt att hantera det s.k. styckmordsmålet ger onekligen<br /> reliefverkan åt fakultetsnämndens farhågor. Det finns all anledning att begrunda<br /> nämndens sammanfattning av sitt remissyttrande: ”Sammanfattningsvis<br /> anser fakultetsnämnden att det fortsatta reformarbetet på rättegångsbalkens<br /> område främst måste inriktas på att säkerställa allmänhetens<br /> förtroende för domstolarna, också i komplicerade indiciebrottmål. Den<br /> hittillsvarande ensidiga inriktningen på förenkling och förbilligande — där<br /> tyvärr åtskilliga av domstolsväsendets egna representanter sjunger med —<br /> bör brytas och demagogisk användning av termen rättssäkerhet undvikas.”</p> <p>Riksdagen bör understryka vikten av vad fakultetsnämnden uttalat. Det<br /> enda verkliga botemedlet är att öka domaryrkets attraktivitet, vilket i sin tur<br /> kräver väsentligt högre domarlöner (se motion 1988/89 :Ju406). Kompetens<br /> är onekligen viktigare för ett gott resultat än aldrig så snillrika förfaranderegler.</p> <p>IV. I en viktig fråga tar jag uttryckligen avstånd från propositionen, nämligen<br /> rörande antalet nämndemän i tingsrätt, som föreslås bli tre oberoende<br /> av målets svårhetsgrad.</p> <p>Som jag redovisat i motion !988/89:Ju402 är nämndens legitimitet beroende<br /> av att den uppfyller kraven på allsidighet och representativitet. I tryckfrihetsförordningen<br /> (12:5) — där jury förekommer i stället för nämnd —<br /> uttrycks detta så, att ”bland jurymännen bör skilda samhällsgrupper och<br /> meningsriktningar samt olika delar av länet vara företrädda”. Att ett antal<br /> av tre personer är för litet för att tillgodose dessa krav borde vara uppenbart.<br /> I övrigt hänvisar jag till nämnda motion. Varken propositionen eller<br /> flera av remissinstanserna uppmärksammar tillräckligt just detta avgörande<br /> faktum att nämnden skall ha förmåga att spegla det allmänna rättsmedvetandet.<br /> Påståendet i propositionen att minskningen av antalet nämndemän<br /> till tre ej inneburit någon försämring av rättskipningen har inget bevisvärde.<br /> Det går nämligen ej i efterhand att mäta vilken betydelse en lägre<br /> grad av allsidighet och representativitet haft i ett konkret fall. Lika svårförenlig<br /> med den angivna utgångspunkten för nämndemannamedverkan är<br /> departementschefens åsikt (s. 66) att antalet egentligen skall bero av vad ”en<br /> smidig anpassning till (vad) de olika målen typiskt sett kräver” (!). Nämndemannen<br /> är förvisso ingen person med specialkunskaper som likt en ingenjör<br /> kallas in när sådana kunskaper är aktuella; jfr avsnitt 2.4.7. Då har<br /> man missförstått nämndemannens roll i rättegången.</p> </div> <div class="block ml_44"><p>Mot. 1988/89</p> <p>Ju26</p> </div> <div class="block ml_53"><p>2</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Som ytterligare argument framförs att ”det kan sägas vara principiellt<br /> felaktigt att den lagfarne domarens inflytande relativt sett minskar i mål om<br /> särskilt grova brott, vilka ju typiskt sett kan antas vara av störst betydelse<br /> från allmän synpunkt och för parterna”. Argumentet måste berättiga till<br /> slutsatsen att syftet med 1983 års reform i själva verket varit att stärka<br /> yrkesdomarens ställning. Detta syfte har emellertid varit förborgat hittills.<br /> Argumentet svarar ej heller mot många domares egen erfarenhet. En församling<br /> om tre är statistiskt sett mer ensidigt sammansatt i fråga om åsikter<br /> och värderingar än ett antal av fem, där uppfattningarna i många fall balanserar<br /> varandra. Verkligheten är därför snarare den motsatta än den propositionen<br /> uttrycker. Vid lika röstetal i brottmål (2 — 2 eller 3 — 3) vinner den<br /> lindrigaste meningen. Verkan av att domaren i en sådan situation kan bli<br /> omkullröstad blir därmed icke till nackdel utan i stället till fördel för den<br /> tilltalade. I andra fall, såsom i familjemål, har yrkesdomaren vid lika röstetal<br /> utslagsröst. I sammanhanget bör också nämnas att rättegångsutredningens<br /> förslag om fyra nämndemän fått starkt stöd hos remissorganen. Nämndemännens<br /> antal skall följaktligen vara fem i alla mål. Mandatperioden bör<br /> vara sex är; se motion 1988/89:Ju402. Det får ankomma på utskottet att<br /> utarbeta erforderlig lagtext.</p> <p>Hemställan</p> <p>Med hänvisning till det anförda hemställs</p> <p style="margin-left:31px;">1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförts om antalet lagfarna ledamöter i hovrätt,</p> <p style="margin-left:31px;">2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförts om vikten av att återställa förtroendet till rättsväsendet,</p> <p style="margin-left:31px;">3. att riksdagen — med avslag på propositionen i motsvarande<br /> hänseende — beslutar att återinföra de regler som tidigare gällt för<br /> såväl antalet nämndemän som mandatperiodens längd.</p> <p>Stockholm den 30 mars 1989<br /> Allan Ekström (m)</p> </div> <div class="block ml_43"><p>Mot.1988/89</p> <p>Ju26</p> </div> <div class="block ml_53"><p>3</p> </div> </div> </div> 1 1 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om antalet lagfarna ledamöter i hovrätt avslag = utskottet 1988/89:JuU23 ? 1 1 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om antalet lagfarna ledamöter i hovrätt ? 2 2 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att återställa förtroendet till rättsväsendet ? 2 2 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att återställa förtroendet till rättsväsendet uppskov = utskottet 1988/89:JuU26 ? 3 3 att riksdagen - med avslag på propositionen i motsvarande hänseende - beslutar att återinföra de regler som tidigare gällt för såväl antalet nämndemän som mandatperiodens längd. avslag = utskottet 1988/89:JuU23 ? 3 3 att riksdagen - med avslag på propositionen i motsvarande hänseende - beslutar att återinföra de regler som tidigare gällt för såväl antalet nämndemän som mandatperiodens längd. ? INL Inlämning 1989-03-29 00:00:00 inträffat 13 B Bordläggning 1989-04-07 00:00:00 inträffat 1 HÄN Hänvisning 1989-04-10 00:00:00 inträffat 2 012786308404 Allan Ekström m 1 undertecknare 0 smidig anpassning till vad 2 undertecknare motgrund Motionsgrund Proposition 1988/89:95 2014-11-19 21:57:55 motkat Motionskategori - 2014-11-19 21:57:55 statustext statustext Ärendet är avslutat GC02Ju26 2019-05-28 11:09:29 tilldelat Tilldelat Justitieutskottet 2014-11-19 21:57:55 GC02Ju26 av Allan Ekström (m) mot_198889_ju_26.pdf 115568 pdf med anledning av prop. 1988/89:95 om ändringar Mot i rättegångsbalken m.m. Ju26—32 https://data.riksdagen.se/fil/8C2C76E0-73CC-4DEF-AFE5-9355788794E6