2759021 GC02Fi60 1988/89 Fi60 mot mot Motion 1988/89:Fi60 av Carl Bildt m.fl. (m) Motion Motion FiU 60 0 1989-05-10 00:00:00 2014-10-14 10:54:31 2014-10-14 00:00:00 med anledning av prop. 1988/89:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1989/90, m.m. (kompletteringsproposition) av Carl Bildt m.fl. (m) html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/GC02Fi60/text https://data.riksdagen.se/dokument/GC02Fi60 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GC02Fi60 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Motion till riksdagen<br /> 1988/89 :Fi60</p> <p>av Carl Bildt m.fl. (m)</p> <p>med anledning av prop. 1988/89:150 med förslag<br /> till slutlig reglering av statsbudgeten för<br /> budgetåret 1989/90, m.m.<br /> (kompletteringsproposition)</p> </div> <div class="block ml_4"><p>t Sammanfattning</p> <p>Regeringens ekonomiska politik ter sig till ytterlighet motsägelsefull. Under<br /> det gångna halvåret har en politik förordats men en annan genomförts. I<br /> finansplanen förespråkade regeringen en linje. Nu förordas motsatsen.<br /> Men mest anmärkningsvärd är trots allt motsättningen mellan vad regeringen<br /> säger sig vilja åstadkomma och vad som blir resultatet.</p> <p>Med panikpaketets kraftiga åtstramning krymps ekonomin trots att tillväxten<br /> redan ligger under två procent, vilket är hälften jämfört med andra<br /> industriländer. Dessutom bekämpas inflationen med prishöjande skatteskärpningar<br /> och den snabba kostnadsstegringen med höjda arbetskraftskostnader<br /> och därmed försämrade förutsättningar för avtalsrörelsen. Detta<br /> är självfallet en bakvänd politik.</p> <p>För en industriarbetarfamilj med två barn där ena maken arbetar deltid<br /> uppkommer en fördyring genom höjning av mjölkpriser och moms på ca</p> <p>3.000 kronor, vilket är ungefär dubbelt så mycket som höjningen av barnbidraget<br /> ger. Totalt sett föreslås skattehöjningar på 25 miljarder, räknat på<br /> helår. Det motsvarar ungefär 6.000 kronor per hushåll.</p> <p>Den överhettade stagnation som för närvarande råder och som tar sig<br /> uttryck i svag tillväxt och hög inflation beror inte på att vi konsumerar för<br /> mycket utan att vi producerar för litet. Problemen i svensk ekonomi måste<br /> därför i första hand lösas med utbudsstimulerande åtgärder och inte med en<br /> förlegad, keynesianskt inspirerad politik, som bygger på nya skattehöjningar.<br /> Skatterna är inte för låga i Sverige utan tvärtom för höga. En viktig orsak<br /> till dagens problem är regeringens egen politik, som sedan 1982 inneburit<br /> att skattetrycket stigit med ca 75 miljarder kronor och därmed försämrat<br /> ekonomins produktionsförmåga.</p> <p>Regeringens kompletteringsproposition innebär att regeringen nonchalerar<br /> viktiga konstitutionella frågor. Den skall vara ett dokument som något<br /> korrigerar och summerar det arbete som bedrivits i riksdagen under våren.<br /> Den skall inte innehålla en ny budget, som tvingar riksdagen att på nytt ta<br /> upp anslags- och skattefrågor som redan är färdigbehandlade.</p> <p>Moderata samlingspartiet avvisar självfallet regeringens hela panikpaket<br /> liksom de skattehöjningar som särskilt riktats mot Stockholmsregionen. Vi</p> </div> <div class="block ml_44" /> <div class="block ml_45" /> <div class="block ml_44"><p style="margin-left:6px;">Mot.</p> <p style="margin-left:6px;">1988/89</p> <p style="margin-left:6px;">Fi60</p> </div> <div class="block ml_5"><p>I Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr Fi60</p> </div> <div class="block ml_44" /> <div class="block ml_44" /> <div class="block ml_4" /> <div class="block ml_44" /> <div class="block ml_49" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>förespråkar en politik som — till skillnad mot regeringens kvartalspolitik Mot. 1988/89</p> <p>med tvära kast — bygger på långsiktighet och fasthet och som innebär att Fi60</p> <p>ekonomins grundläggande problem angrips med utbudsstimulerande åtgärder.<br /> Eventuella behov av efterfrågedämpande ekonomisk politik får tillgodoses<br /> med generella penningpolitiska åtgärder.</p> <p style="margin-left:12px;">Den moderata politiken bygger bl.a. på följande inriktning:</p> <p style="margin-left:17px;">— Sänkta marginalskatter som innebär att skattetrycket minskar. Därigenom<br /> förbättras ekonomins utbudssida genom att arbete och företagande<br /> stimuleras.</p> <p style="margin-left:17px;">— Strukturförändringar i den offentliga sektorn som bättre än nu tillgodoser<br /> människors berättigade krav på väl fungerande vård och omsorg och<br /> samtidigt begränsar de offentliga utgifternas ökningstakt.</p> <p style="margin-left:17px;">— Sparstimulerande åtgärder som gör det möjligt för människor att bygga<br /> upp ett eget sparande, som ger trygghet såväl i vardagen som på ålderns<br /> höst. Sådana åtgärder står i skarp kontrast till regeringens politik, som<br /> motverkar enskilt sparande och uppmuntrar skuldsättning, en utveckling<br /> som bereder marken för ett omfattande offentligt sparande och en<br /> successiv socialisering av ekonomin.</p> <p style="margin-left:17px;">— Anknytning av kronan till EMS, vilket skulle innebära en tydligare<br /> markering än dagens valutasystem av att framtida devalveringar är uteslutna.<br /> Därigenom skulle inflationsbekämpningen ges hög prioritet.</p> <p>2 Ny kursomläggning</p> <p>I proposition 1988/89:47 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder signalerade<br /> regeringen för en ny ekonomisk-politisk strategi, vars ledord var utbudsekonomi<br /> och avreglering, medan åtstramning genom skattehöjningar avvisades.<br /> Visserligen förelåg det ett betydande avstånd mellan ord och handling,<br /> men ansatsen följdes åtminstone på det verbala planet upp i finansplanen<br /> i januari 1989. Återigen var de konkreta förslagen till åtgärder få, men<br /> det sades att tyngdpunkten i politiken skulle förskjutas mot stimulans och<br /> frigörelse av ekonomins utbudssida. Det hette bl.a. att</p> <p>stabiliseringspolitiken ändrar karaktär, medan struktur- och allokeringsfrågor<br /> får en allt större betydelse.</p> <p>Samtidigt betonades att finanspolitiken måste präglas av stramhet. Regeringen<br /> menade att</p> <p>med hänsyn till den högkonjunktur som för närvarande råder — högt kapacitetsutnyttjande,<br /> brist på arbetskraft, högre pris- och löneökningar än i<br /> omvärlden och stigande underskott i bytesbalansen — bör finanspolitiken<br /> förbli restriktiv. Årets budgetförslag är utformat med den utgångspunkten.</p> <p>I finansplanen framhölls också att</p> <p>den strama finanspolitiken bör drivas vidare även under kommande år.</p> <p>Därvid bör inte höjningar av skattetrycket användas som finanspolitiskt<br /> instrument. Det totala skattetrycket bör inte stiga ytterligare. Höga skattesatser<br /> orsakar störningar i ekonomin och skattehöjningar försvårar möjligheterna<br /> att få ned pris- och löneökningstakten i nivå med den i våra konkurrentländer.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>I stället aviserades ”strukturförändringar inom den offentliga sektorn" som Mot. 1988/89</p> <p>ett medel att åstadkomma den önskade stramheten i finanspolitiken. Rege- Fi60</p> <p>ringen skulle också återkomma i den reviderade finansplanen med en strategi<br /> som satte ”ramar för den totala offentliga sektorns utgifter”.</p> <p>Drygt tre månader, eller exakt 105 dagar, senare lägger regeringen fram<br /> den reviderade finansplanen, som innehåller förslag till kraftiga skattehöjningar<br /> på över 20 miljarder kronor motsvarande två procent av BNP. Det<br /> angivna syftet är att få till stånd ”en kraftig och kännbar åtstramning". Nu<br /> vill således regeringen — tvärtemot vad som sades i januari — använda<br /> höjningar av skattetrycket som finanspolitiskt instrument.</p> <p>Inga förslag till verkningsfulla utbudsstimulerande åtgärder presenteras.</p> <p>Inte heller läggs några konkreta förslag till ”strukturförändringar inom den<br /> offentliga sektorn” fram. Utformningen av ”en mer långsiktig strategi för<br /> den totala offentliga sektorns utgifter” skjuts på framtiden.</p> <p>I den reviderade finansplanen lägger alltså regeringen på nytt om den<br /> ekonomisk-politiska kursen. I praktiken sker en återgång till traditionell<br /> socialdemokratisk politik baserad på skattehöjningar och offentlig utgiftsexpansion.<br /> Nu skärps ytterligare det rekordhårda skattetrycket, nu befästs<br /> de offentliga monopolen och nu försummar regeringen åter ekonomins<br /> ”struktur- och allokeringsfrågor”. Borta är den i höstas nyvunna insikten<br /> om att den svenska ekonomins problem i allt väsentligt återfinns på ekonomins<br /> utbudssida. Skillnaden i ekonomisk-politisk grundsyn mellan januari<br /> månads finansplan och april månads reviderade finansplan är så grundläggande<br /> att man kan få intrycket att Sverige har bytt regering under våren.</p> <p>Det förhållandet att regeringen företar en ny kursomläggning i den reviderade<br /> finansplanen aktualiserar vissa konstitutionella frågor och förhållandet<br /> mellan riksdag och regering. Kompletteringspropositionen innehåller<br /> i själva verket ett helt nytt budgetförslag. Trots att det i grundlagen är<br /> föreskrivet att förslag beträffande utgifter och inkomster för nästkommande<br /> budgetår skall presenteras i budgetpropositionen i januari, var denna<br /> ofullständig på viktiga punkter. Nu kommer regeringen med en kompletteringsproposition,<br /> som innehåller mångskiftande förslag från tolv departement<br /> och som t.o.m. begär att anslag som redan färdigbehandlats av riksdagen<br /> skall prövas på nytt. Kompletteringspropositionen skall vara ett dokument,<br /> som just kompletterar tidigare förslag, inte innehålla en ny budget.</p> <p>Men inte nog med detta. Inte heller i kompletteringspropositionen återfinns<br /> alla förslag som regeringen vill att riksdagen skall behandla före sommaruppehållet.<br /> I denna aviseras en proposition om höjning av den allmänna<br /> löneavgiften (löneskatten) med två procentenheter och med fem procentenheter<br /> i Stockholmsområdet. Dessutom förklarar regeringen att den<br /> avser att återkomma först i höst, dvs. sedan det nya budgetåret inletts, med<br /> förslag om inkomstskatteskala för 1990.</p> <p>Ett effektivt budgetarbete förutsätter att regeringen följer föreskrifterna i<br /> grundlag och riksdagsordning, vilket — med anledning av förfaringssättet<br /> våren 1989 — riksdagen bör ge regeringen till känna.</p> </div> <div class="block ml_53"><p>3</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>3 Den internationella utvecklingen</p> <p>3.1 Hög tillväxt i omvärlden</p> </div> <div class="block ml_44"><p style="margin-left:6px;">Mot. 1988/89<br /> Fi60</p> </div> <div class="block ml_4"><p>I en debattartikel i den socialdemokratiska idétidskriften Tiden (nr. 1/1989)<br /> drog finansminister Kjell-Olof Feldt följande slutsats:</p> <p>På det globala planet har som bekant marknadsekonomin i denna skepnad<br /> vunnit en total seger över sitt enda kända alternativ — planhushållning.</p> <p>Detta stämmer väl överens med vad moderata samlingspartiet hävdade i sin<br /> ekonomisk-politiska motion i januari. Vi framhöll där att tiden efter andra<br /> världskriget präglats av en kamp mellan socialism och kapitalism och att<br /> denna kraftmätning nu avgjorts till kapitalismens fördel. I öststaterna råder<br /> stagnation och ekonomisk kris. Den förändringsprocess som där inletts<br /> betyder framför allt introduktion av marknadsekonomiska inslag. En liknande<br /> anpassning pågår i kommunistiska länder i Asien, inte minst Kina.</p> <p>Även i världens u-länder noteras en rörelse i riktning mot marknadsekonomi<br /> — och därmed i förlängningen demokrati.</p> <p>I de västliga industriländerna har den ekonomiska utvecklingen under<br /> 1980-talet i allmänhet varit gynnsam. Utbudsstimulanser i form av skattesänkningar<br /> och avregleringar, som initierats av konservativa regeringar,<br /> har medgivit en stabil tillväxt samtidigt som inflationen kunnat hållas tillbaka.<br /> Under senare år har även arbetslösheten avtagit.</p> <p>Även under 1988 blev den ekonomiska tillväxten stark i industriländerna.</p> <p>Produktionen steg i hela OECD-området med 4 procent och i Västeuropa<br /> med 3,5 procent.</p> <p>Hållbarheten i den redan ovanligt långvariga uppgången i världsekonomin<br /> beror i stor utsträckning på om de nu aktuella tendenserna till ökad<br /> inflation kan stävjas. Som ett led i inflationsbekämpningen stramades penningpolitiken<br /> åt i västländerna under loppet av 1988.1 exempelvis USA steg<br /> de korta räntorna med ungefär 2,5 procentenheter från mars till december.</p> <p>Ytterligare höjningar av marknadsräntorna har genomförts under de första<br /> månaderna 1989 i avsikt att minska inflationsriskerna. Detta har medfört<br /> att den s.k. avkastningskurvan fått en negativ lutning i många industriländer.<br /> Utifrån ett historiskt perspektiv kan konstateras att en negativt lutande<br /> avkastningskurva i regel har förebådat en avmattning i konjunkturen.</p> <p>Under senare tid har dessutom en markant uppgång i råoljepriset kunnat<br /> förmärkas. Större återhållsamhet såväl inom som utom OPEC har medfört<br /> ett minskat utbud av olja på världsmarknaden. Samtidigt har efterfrågan<br /> stigit snabbare än väntat. OECD:s oljekonsumtion ökade med 5 procent<br /> under loppet av 1988. Den tidigare oljeprissänkningen har dämpat övergången<br /> till alternativa energislag. 1 flera västeuropeiska länder märks nu<br /> åter en ökad oljeanvändning i förhållande till produktionsökningen. Detta<br /> talar för att råoljepriserna kan komma att etableras på den nuvarande nivån<br /> runt 20 dollar per fat.</p> <p>Mot denna bakgrund finns det anledning att räkna med en viss dämpning<br /> av aktiviteten i de västliga industriländerna under kommande år. Regeringen<br /> förutser i den reviderade finansplanen att tillväxten i OECD-området<br /> blir 3 procent 1989 och 2,5 procent 1990. Denna prognos ligger i linje med 4</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>andra bedömningar. Med hänsyn till den penningpolitiskt baserade stabili- Mot. 1988/89</p> <p>seringspolitikens framgångar hittills under 1980-talet finns det anledning Fi60</p> <p>att räkna med att dessa jämförelsevis goda tillväxttal kan uppnås.</p> <p>Inflationen förutses samtidigt trots allt bli förhållandevis dämpad i<br /> OECD-området. Regeringen gör bedömningen att prisökningen i konsumentledet<br /> under både 1989 och 1990 blir 4,5 procent, vilket ligger i linje<br /> med andra prognoser. Den vikt som den ekonomiska politiken i många<br /> länder fäster vid kampen mot inflationen har, som ovan påpekats, demonstrerats<br /> av räntehöjningarna under andra halvåret 1988 och i början av<br /> innevarande år.</p> <p>Sammantaget fortsätter den internationella ekonomin att uppvisa styrka.</p> <p>Aven om en viss avmattning i konjunkturen kan förutses under kommande<br /> år talar mycket för goda framtidsutsikter under 1990-talet.</p> <p>3.2 Sverige halkar efter</p> <p>Under perioden 1870-1960 hade Sverige den näst Japan snabbaste BNPtillväxten<br /> per capita i världen. Sedan ungefär 1970 ligger Sverige däremot<br /> nästan sist i OECD:s tillväxtliga. Jämförs tillväxttakten för real bruttonationalinkomst<br /> (BNI) per capita sedan 1970, ligger Sverige på den absoluta<br /> bottenplatsen.</p> <p>Av diagram 1 framgår att BNP-tillväxten under 1970- och 1980-talen<br /> varit betydligt långsammare i Sverige än genomsnittet bland OECD-län</p> <p>Diagram I</p> <p>Relativ BNP-utveckling</p> <p>Index 1980=100</p> </div> <div class="block ml_5" /> <div class="block ml_41"><p>105</p> </div> <div class="block ml_5"><p>105</p> </div> <div class="block ml_41"><p>100</p> </div> <div class="block ml_5"><p>100</p> </div> <div class="block ml_41"><p>95</p> </div> <div class="block ml_6"><p>95</p> </div> <div class="block ml_20"><p>-Sverige/OECD-Europa</p> </div> <div class="block ml_6"><p>90</p> </div> <div class="block ml_41"><p>- 90</p> </div> <div class="block ml_41"><p>05</p> </div> <div class="block ml_6"><p>85 </p> </div> <div class="block ml_27"><p>Sverige/OECD</p> </div> <div class="block ml_42"><p>80</p> </div> <div class="block ml_12"><p>1973</p> </div> <div class="block ml_17"><p>1976</p> </div> <div class="block ml_7"><p>1970</p> </div> <div class="block ml_23"><p>1979</p> </div> <div class="block ml_28"><p>1982</p> </div> <div class="block ml_34"><p>1985</p> </div> <div class="block ml_40"><p>1908</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Källa: Kompletteringspropositionen 1989 5</p> </div> <div class="block ml_5"><p>1 * Riksdagen 1988/89. 3 samt. Nr Fi60</p> </div> <div class="block ml_7" /> <div class="block ml_8" /> <div class="block ml_15" /> <div class="block ml_8" /> <div class="block ml_8" /> <div class="block ml_38" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>derna. Under perioden 1982-1988 ökade BNP i Sverige med 15 procent, Mot. 1988/89</p> <p>medan den genomsnittliga ökningen i OECD-länderna uppgick till 23 pro- Fi60</p> <p>cent. Om Sverige haft samma tillväxt 1982-1988 som genomsnittet för<br /> OECD-länderna, skulle den svenska bruttonationalprodukten ha varit ca<br /> 75 miljarder kronor större än vad som blev det faktiska utfallet. Det motsvarar<br /> ett inkomstbortfall på omkring 17.000 kronor per yrkesverksam svensk.</p> <p>Regeringen förutspår dessutom att Sverige 1990 hamnar sist i den internationella<br /> tillväxtligan (se tabell 1).</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Tabell I</p> <p>Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder<br /> Årlig procentuell förändring</p> </div> <table class="skannad"><tr><td><p style="margin-left:3px;">Land</p> </td> <td><p>1989</p> </td> <td><p style="margin-left:24px;">1990</p> </td> </tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">1 Japan</p> </td> <td><p>4,5</p> </td> <td><p style="margin-left:24px;">4</p> </td> </tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">2 Italien</p> </td> <td><p>3,5</p> </td> <td><p style="margin-left:24px;">3</p> </td> </tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">3 Canada</p> </td> <td><p>3,5</p> </td> <td><p style="margin-left:24px;">3</p> </td> </tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">4 Nederländerna</p> </td> <td><p style="margin-left:7px;">3</p> </td> <td><p style="margin-left:24px;">3</p> </td> </tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">5 Belgien</p> </td> <td><p style="margin-left:7px;">3</p> </td> <td><p style="margin-left:24px;">2,75</p> </td> </tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">6 Förbundsrepubliken Tyskland</p> </td> <td><p>2,5</p> </td> <td><p style="margin-left:24px;">2,5</p> </td> </tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">7 Frankrike</p> </td> <td><p>2,75</p> </td> <td><p style="margin-left:24px;">2,5</p> </td> </tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">8 Finland</p> </td> <td><p style="margin-left:7px;">3</p> </td> <td><p style="margin-left:24px;">2,5</p> </td> </tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">9 Norge</p> </td> <td><p style="margin-left:7px;">3</p> </td> <td><p style="margin-left:24px;">2,5</p> </td> </tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">10 Förenta Staterna</p> </td> <td><p>2,75</p> </td> <td><p style="margin-left:24px;">2,25</p> </td> </tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">11 Österrike</p> </td> <td><p>2,75</p> </td> <td><p style="margin-left:24px;">2,25</p> </td> </tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">12 Storbritannien</p> </td> <td><p>2,75</p> </td> <td><p style="margin-left:24px;">2</p> </td> </tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">13 Schweiz</p> </td> <td><p>2,5</p> </td> <td><p style="margin-left:24px;">2</p> </td> </tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">14 Danmark</p> </td> <td><p>0,75</p> </td> <td><p style="margin-left:24px;">1,5</p> </td> </tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">15 Sverige</p> </td> <td><p>1,6</p> </td> <td><p style="margin-left:24px;">1,0</p> </td> </tr><tr><td><p style="margin-left:20px;">OECD Europa</p> </td> <td><p>2,75</p> </td> <td><p style="margin-left:24px;">2,5</p> </td> </tr><tr><td><p style="margin-left:20px;">OECD totalt</p> </td> <td><p style="margin-left:7px;">3</p> </td> <td><p style="margin-left:24px;">2,5</p> </td> </tr></table> <div class="block ml_4"><p>Anm.: Länderna har rangordnats efter prognosen för 1990.</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Källa: Kompletteringspropositionen</p> </div> <div class="block ml_4"><p>När det gäller prisökningar är bilden den omvända. Alltsedan regeringsskiftet<br /> 1982 har den svenska inflationen varit ungefär 50 procent snabbare<br /> än i omvärlden. Regeringen räknar i sin prognos för 1990 att Sverige kommer<br /> att inta en föga hedersam tätposition bland de viktigare industriländerna<br /> (se tabell 2).</p> <p>För löneutvecklingen är bilden densamma som för prisstegringen. Därmed<br /> håller det kostnadsförsprång som devalveringarna skapade på att försvinna.<br /> Denna utveckling är inte förenlig med den fasta växelkurspolitiken.</p> <p>Svensk ekonomi har således samtidigt den sämsta tillväxten och den värsta<br /> inflationen bland de viktigaste industriländerna. Fram tonar bilden av<br /> svensk ekonomi som förstelnad och trög. Decennier av socialdemokratisk<br /> högskattepolitik i förening med offentliga monopol och regleringar börjar<br /> på allvar bli ett hot inte bara mot den samhällsekonomiska balansen utan<br /> också mot den svenska välfärden.</p> </div> <div class="block ml_53"><p>6</p> </div> <div class="block ml_4" /> <div class="block ml_4" /> <div class="block ml_4" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:4px;">Tabell 2 Mot. 1988/89</p> <p>Konsumentprisernas utveckling i vissa OECD-länder Fi60</p> <p>Årlig procentuell förändring i konsumentprisindex</p> </div> <table class="skannad"><tr><td><p>Land</p> </td> <td><p>1989</p> </td> <td><p style="margin-left:24px;">1990</p> </td> </tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">1 Sverige</p> </td> <td><p>7,2</p> </td> <td><p style="margin-left:24px;">6,0</p> </td> </tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">2 Storbritannien</p> </td> <td><p>6,5</p> </td> <td><p style="margin-left:24px;">5,5</p> </td> </tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">3 Finland</p> </td> <td><p style="margin-left:9px;">5</p> </td> <td><p style="margin-left:24px;">4,5</p> </td> </tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">4 Italien</p> </td> <td><p>5,5</p> </td> <td><p style="margin-left:24px;">4,5</p> </td> </tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">5 Förenta Staterna</p> </td> <td><p>4,5</p> </td> <td><p style="margin-left:24px;">4,5</p> </td> </tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">6 Canada</p> </td> <td><p>4,25</p> </td> <td><p style="margin-left:24px;">4,25</p> </td> </tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">7 Norge</p> </td> <td><p style="margin-left:9px;">5</p> </td> <td><p style="margin-left:24px;">4,5</p> </td> </tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">8 Danmark</p> </td> <td><p style="margin-left:9px;">4</p> </td> <td><p style="margin-left:24px;">3,5</p> </td> </tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">9 Schweiz</p> </td> <td><p style="margin-left:9px;">2</p> </td> <td><p style="margin-left:24px;">2</p> </td> </tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">10 Frankrike</p> </td> <td><p style="margin-left:9px;">3</p> </td> <td><p style="margin-left:24px;">3</p> </td> </tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">11 Österrike</p> </td> <td><p>2,5</p> </td> <td><p style="margin-left:24px;">2,5</p> </td> </tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">12 Förbundsrepubliken Tyskland</p> </td> <td><p>2,25</p> </td> <td><p style="margin-left:24px;">2,25</p> </td> </tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">13 Nederländerna</p> </td> <td><p style="margin-left:9px;">2</p> </td> <td><p style="margin-left:24px;">2</p> </td> </tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">14 Belgien</p> </td> <td><p style="margin-left:9px;">2</p> </td> <td><p style="margin-left:24px;">2</p> </td> </tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">15 Japan</p> </td> <td><p style="margin-left:9px;">2</p> </td> <td><p style="margin-left:24px;">2</p> </td> </tr><tr><td><p style="margin-left:22px;">OECD Europa</p> </td> <td><p style="margin-left:9px;">5</p> </td> <td><p style="margin-left:24px;">4,5</p> </td> </tr><tr><td><p style="margin-left:22px;">OECD totalt</p> </td> <td><p>4,5</p> </td> <td><p style="margin-left:24px;">4,5</p> </td> </tr></table> <div class="block ml_4"><p>Anm.: Länderna har rangordnats efter prognosen för 1990.</p> </div> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:21px;">Källa: Kompletteringspropositionen 1989</p> </div> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:4px;">4 Den svenska ekonomin</p> <p style="margin-left:4px;">4.1 överhettad stagnation</p> <p style="margin-left:4px;">I Sverige ökade BNP 1988 med 2,1 procent, medan tillväxten i de västliga<br /> industriländerna blev dubbelt så stor. Genomsnittet för de tre senaste åren<br /> visar samma mönster. Medan tillväxten i Sverige varit drygt 5 procent totalt<br /> sett under 1986, 1987 och 1988, blev den över 10 procent i OECD-området.</p> <p style="margin-left:4px;">Trots den dåliga tillväxten präglas ekonomin av överhettning med arbetskraftsbrist<br /> och andra flaskhalsproblem i produktionen. Den nuvarande<br /> situationen kan något paradoxalt beskrivas som överhettad stagnation, vilket<br /> visar att ekonomins problem inte beror på en anmärkningsvärt stor<br /> efterfrågan utan i stället på en dåligt fungerande utbudssida, som tar sig<br /> uttryck i en svag produktivitetsutveckling.</p> <p style="margin-left:4px;">Enligt finansplanen har överhettningen blivit akut under de allra senaste<br /> månaderna. Men som påpekades i den moderata partimotionen i januari<br /> har ekonomin i nu aktuell mening varit överhettad i flera år. På senare tid<br /> har det däremot framträtt vissa, om än osäkra, tecken på en begynnande<br /> avmattning av konjunkturen.</p> <p style="margin-left:4px;">De faktorer som talar för en konjunkturvändning nedåt är bl.a. följande:</p> <p style="margin-left:4px;text-align:right;">— Konjunkturinstitutets industribarometer visade i mars för tredje kvartalet<br /> i följd lägre resursutnyttjande i industrin än kvartalet dessförinnan.</p> <p style="margin-left:21px;">— Handelns Utredningsinstituts och SCB:s försäljningsindex för detaljhandeln<br /> i fast penningvärde har under de första månaderna i år ökat 7</p> </div> <div class="block ml_4" /> <div class="block ml_4" /> <div class="block ml_4" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p style="margin-left:18px;">betydligt långsammare än i höstas och de första månaderna för ett år Mot. 1988/89<br /> sedan. Fi60</p> <p style="margin-left:18px;">— Industrins produktion sjönk i februari med 1 procent från den rekordhöga<br /> nivån i januari, enligt SCB:s preliminära beräkningar.</p> <p style="margin-left:18px;">— Bilindustrin, den bransch som under 5-6 år visat överhettning i form av<br /> konstanta flaskhalsar, har nu plötsligt lediga resurser, enligt Kl :s barometer.</p> <p>Till dessa preliminära tecken på avmattning kan också fogas resultatet av<br /> Industriförbundets planenkät, som visar att en dämpning av industriproduktionens<br /> tillväxttakt tycks vara förestående.</p> <p>Mot denna bakgrund kan en spontan avmattning av konjunkturen inte<br /> uteslutas. Regeringens föreslagna åtstramningspaket riskerar därför, om<br /> det godtas av riksdagen, att påskynda utvecklingen mot en recession i den<br /> svenska ekonomin. Effekten av skattechocken kan inskränka sig till en<br /> förstärkning av konjunkturdämpningen, eftersom finanspolitiska åtgärder<br /> verkar med uppemot ett års eftersläpning.</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Tabell 3</p> <p>Försörjningsbalans och nyckeltal (genomsnittlig årlig volymförändring i procent, där ej<br /> annat anges)</p> </div> <table class="skannad"><tr><td><p /> </td> <td><p style="text-align:right;">1989</p> <p style="text-align:right;">Reg</p> <p style="text-align:right;">fipl</p> </td> <td><p style="text-align:right;">1989</p> <p style="margin-left:12px;">Kl</p> <p style="margin-left:12px;">mars</p> </td> <td><p style="margin-left:11px;">1989</p> <p style="margin-left:11px;">Reg</p> <p style="margin-left:11px;">rev</p> <p style="margin-left:11px;">fipl</p> </td> <td><p style="text-align:right;">1990</p> <p style="text-align:right;">Reg</p> <p style="text-align:right;">fipl</p> </td> <td><p style="margin-left:12px;">1990</p> <p style="margin-left:12px;">Kl</p> <p style="margin-left:12px;">mars</p> </td> <td><p style="margin-left:4px;">1990</p> <p style="margin-left:4px;">Reg</p> <p style="margin-left:11px;">rev</p> <p style="margin-left:4px;">fipl</p> </td> </tr><tr><td><p>BNP</p> </td> <td><p style="text-align:right;">1,7</p> </td> <td><p style="text-align:right;">1,9</p> </td> <td><p style="margin-left:9px;">1,6</p> </td> <td><p style="text-align:right;">1,7</p> </td> <td><p style="text-align:right;">1,2</p> </td> <td><p>1,0</p> </td> </tr><tr><td><p>Privat konsumtion</p> </td> <td><p style="text-align:right;">1,9</p> </td> <td><p style="text-align:right;">1,8</p> </td> <td><p style="margin-left:11px;">0,8</p> </td> <td><p style="text-align:right;">1,5</p> </td> <td><p style="text-align:right;">1,8</p> </td> <td><p style="margin-left:4px;">0,5</p> </td> </tr><tr><td><p>Offentlig konsumtion</p> </td> <td><p style="text-align:right;">1,9</p> </td> <td><p style="text-align:right;">1,5</p> </td> <td><p style="margin-left:9px;">1,6</p> </td> <td><p style="text-align:right;">1,5</p> </td> <td><p style="text-align:right;">l.l</p> </td> <td><p>1,5</p> </td> </tr><tr><td><p style="margin-left:12px;">Statlig</p> </td> <td><p style="text-align:right;">1,6</p> </td> <td><p style="text-align:right;">1,6</p> </td> <td><p style="margin-left:9px;">1,7</p> </td> <td><p style="text-align:right;">0,0</p> </td> <td><p style="text-align:right;">- 0,1</p> </td> <td><p>1,5</p> </td> </tr><tr><td><p style="margin-left:12px;">Kommunal</p> </td> <td><p style="text-align:right;">2,0</p> </td> <td><p style="text-align:right;">1,4</p> </td> <td><p style="margin-left:9px;">1,5</p> </td> <td><p style="text-align:right;">2,0</p> </td> <td><p style="text-align:right;">1,6</p> </td> <td><p>1,5</p> </td> </tr><tr><td><p>Bruttoinvesteringar</p> </td> <td><p style="text-align:right;">1,5</p> </td> <td><p style="text-align:right;">4,4</p> </td> <td><p style="margin-left:9px;">4,0</p> </td> <td><p style="text-align:right;">2,5</p> </td> <td><p style="text-align:right;">2,1</p> </td> <td><p>0,0</p> </td> </tr><tr><td><p>Lagerinvesteringar1 *</p> </td> <td><p style="text-align:right;">0,4</p> </td> <td><p style="text-align:right;">0,4</p> </td> <td><p style="margin-left:12px;">0,4</p> </td> <td><p style="text-align:right;">0,2</p> </td> <td><p style="text-align:right;">0,1</p> </td> <td><p style="margin-left:4px;">0,2</p> </td> </tr><tr><td><p>Export av varor</p> </td> <td><p /> </td> <td><p style="margin-left:3px;" /> </td> <td><p /> </td> <td><p style="margin-left:16px;" /> </td> <td><p style="margin-left:3px;" /> </td> <td><p /> </td> </tr><tr><td><p>och tjänster</p> </td> <td><p style="text-align:right;">3,2</p> </td> <td><p style="text-align:right;">4,0</p> </td> <td><p style="margin-left:12px;">3,8</p> </td> <td><p style="text-align:right;">3,2</p> </td> <td><p style="text-align:right;">3,3</p> </td> <td><p style="margin-left:4px;">3,5</p> </td> </tr><tr><td><p>Import av varor</p> </td> <td><p /> </td> <td><p style="margin-left:3px;" /> </td> <td><p /> </td> <td><p style="margin-left:16px;" /> </td> <td><p style="margin-left:3px;" /> </td> <td><p /> </td> </tr><tr><td><p>och tjänster</p> </td> <td><p style="text-align:right;">4,3</p> </td> <td><p style="text-align:right;">5,9</p> </td> <td><p style="margin-left:12px;">5,2</p> </td> <td><p style="text-align:right;">3,9</p> </td> <td><p style="text-align:right;">4,6</p> </td> <td><p style="margin-left:4px;">3,1</p> </td> </tr><tr><td><p>Prisökning dec-dec %</p> </td> <td><p style="text-align:right;">5,5</p> </td> <td><p style="text-align:right;">6,2</p> </td> <td><p style="margin-left:12px;">8,3</p> </td> <td><p style="margin-left:16px;" /> </td> <td><p style="margin-left:3px;" /> </td> <td><p style="margin-left:4px;">4,0</p> </td> </tr><tr><td><p>Prisökning, års</p> </td> <td><p /> </td> <td><p style="margin-left:3px;" /> </td> <td><p /> </td> <td><p style="margin-left:16px;" /> </td> <td><p style="margin-left:3px;" /> </td> <td><p /> </td> </tr><tr><td><p>genomsnitt %</p> </td> <td><p style="text-align:right;">5,6</p> </td> <td><p style="text-align:right;">6,1</p> </td> <td><p style="margin-left:12px;">7,2</p> </td> <td><p style="text-align:right;">4,0</p> </td> <td><p style="text-align:right;">4,8</p> </td> <td><p style="margin-left:4px;">6,0</p> </td> </tr><tr><td><p>Löneökning %</p> </td> <td><p style="text-align:right;">7,0</p> </td> <td><p style="text-align:right;">7,5</p> </td> <td><p style="margin-left:12px;">7,0</p> </td> <td><p style="text-align:right;">4,0</p> </td> <td><p style="text-align:right;">6,4</p> </td> <td><p style="margin-left:4px;">4,0</p> </td> </tr><tr><td><p>Hushållens sparkvot,</p> </td> <td><p /> </td> <td><p style="margin-left:3px;" /> </td> <td><p /> </td> <td><p style="margin-left:16px;" /> </td> <td><p style="margin-left:3px;" /> </td> <td><p /> </td> </tr><tr><td><p>nivå %</p> </td> <td><p style="text-align:right;">- 2,0</p> </td> <td><p style="text-align:right;">- 2,4</p> </td> <td><p>- 2,5</p> </td> <td><p style="text-align:right;">- 1,6</p> </td> <td><p style="text-align:right;">- 2,8</p> </td> <td><p>- 1,8</p> </td> </tr><tr><td><p>Bytesbalans, mdr kr</p> </td> <td><p style="text-align:right;">- 14,1</p> </td> <td><p style="text-align:right;">-18,3</p> </td> <td><p>-17,0</p> </td> <td><p style="text-align:right;">-18,3</p> </td> <td><p style="text-align:right;">-21,9</p> </td> <td><p>-17,0</p> </td> </tr><tr><td><p>Bidrag till BNP</p> </td> <td><p /> </td> <td><p style="margin-left:3px;" /> </td> <td><p /> </td> <td><p style="margin-left:16px;" /> </td> <td><p style="margin-left:3px;" /> </td> <td><p /> </td> </tr><tr><td><p>tillväxten:</p> </td> <td><p /> </td> <td><p style="margin-left:3px;" /> </td> <td><p /> </td> <td><p style="margin-left:16px;" /> </td> <td><p style="margin-left:3px;" /> </td> <td><p /> </td> </tr><tr><td><p style="margin-left:12px;">Konsumtion %</p> </td> <td><p style="text-align:right;">1,5</p> </td> <td><p style="margin-left:3px;" /> </td> <td><p style="margin-left:12px;">0,9</p> </td> <td><p style="text-align:right;">1,2</p> </td> <td><p style="margin-left:3px;" /> </td> <td><p style="margin-left:4px;">0,7</p> </td> </tr><tr><td><p style="margin-left:12px;">Kapitalbildning %</p> </td> <td><p style="text-align:right;">0,2</p> </td> <td><p style="margin-left:3px;" /> </td> <td><p style="margin-left:12px;">0,7</p> </td> <td><p style="text-align:right;">0,5</p> </td> <td><p style="margin-left:3px;" /> </td> <td><p style="margin-left:4px;">0,3</p> </td> </tr></table> <div class="block ml_5"><p>11 Förändring i procent av föregående års BNP</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Anm: Reg fipl = regeringens bedömning i finansplanen<br /> Kl mars = Konjunkturinstitutets marsprognos</p> <p>Reg rev fipl = Regeringens bedömning i den reviderade finansplanen</p> </div> <div class="block ml_54"><p>8</p> </div> <div class="block ml_5" /> <div class="block ml_5" /> <div class="block ml_5" /> <div class="block ml_5" /> <div class="block ml_29" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>De i den reviderade finansplanen föreslagna åtstramningsåtgärderna ger Mot. 1988/89</p> <p>regeringen anledning att revidera ned prognosen för den privata konsumtio- Fi60</p> <p>nen jämfört med bedömningarna i finansplanen och i KI:s marsrapport.</p> <p>Den väntas nu öka med endast 0,8 procent 1989 och 0,5 procent 1990.</p> <p>1 det uppkomna läget arden privata konsumtionen ovanligt svårbedömd.</p> <p>Å ena sidan har en spontan dämpning av detaljhandelsförsäljningen kunnat<br /> förmärkas sedan flera månader. Å andra sidan kommer regeringens<br /> skattehöjningar att innebära en tidigareläggning av hushållens inköp av<br /> varaktiga kapitalvaror, eftersom den föreslagna momshöjningen inte skall<br /> träda i kraft förrän den 1 juli 1989. Dessutom är det sannolikt att hushållen,<br /> liksom tidigare, kompenserar sig för skattehöjningarna genom minskat sparande<br /> eller ökad skuldsättning. Mot bakgrund av att vi förutser en högre<br /> inflationstakt och därmed en större minskning av realinkomsterna än regeringen<br /> är det dock rimligt att räkna med en ökning av privatkonsumtionen<br /> med endast ca 1 procent under såväl 1989 som 1990.</p> <p>Den offentliga konsumtionen förutses av regeringen öka med 1,6 procent<br /> 1989 och 1,5 procent 1990. Detta innebären nedjustering sedan januari med<br /> ungefär en halv procentenhet. Vi har svårt att se vad som motiverar denna<br /> förändring. Erfarenhetsmässigt brukar regeringens bedömning av inte<br /> minst den kommunala expansionen innebära en underskattning. De många<br /> kommunala skattehöjningarna under 1989 och den förbättring av kommunernas<br /> ekonomiska situation som väntas äga rum 1990, något som bl.a.<br /> sammanhänger med eftersläpningen i utbetalningarna av kommunalskatterna,<br /> talar för att kommunerna ökar sina utgifter mera än vad regeringen<br /> förutsett. Den kommunala verksamheten fortsätter därigenom att växa<br /> långt snabbare än vad riksdagen fastställt som önskvärt. Även regeringens<br /> senaste prognos innebär ett överskridande av det mål som riksdagen satt<br /> upp för den kommunala konsumtionen.</p> <p>De totala investeringarna förutsätts öka med 4 procent 1989 och helt stagnera<br /> 1990. Jämfört med regeringens januariprognos innebär detta en upprevidering<br /> för 1989. Vi bedömer att det höga ränteläget och den ytterligare<br /> osäkerhet om spelreglerna som förorsakats dels av regeringens nyårspaket,<br /> dels av de nu föreslagna skattehöjningarna kan komma att leda till att en<br /> obetydlig uppgång 1989 övergår i en minskning av investeringarna 1990.</p> <p>Trots stora löneökningar och den föreslagna löneskattehöjningen justerar<br /> regeringen upp prognosen för exporten både 1989 och 1990. Med hänsyn<br /> till den försvagning av konkurrenskraften som kan väntas är det osannolikt<br /> att regeringens prognos infrias. Vi räknar med en sämre exportutveckling<br /> än enligt regeringens bedömning.</p> <p>Till följd av den förutsedda dämpningen av inhemsk efterfrågan bedömer<br /> regeringen att ökningen av importen successivt dämpas fram till slutet<br /> av 1990. De höjda arbetskraftskostnaderna torde emellertid innebära att<br /> svensk hemmamarknadsindustri snabbare än tidigare förlorar marknadsandelar.<br /> Däremot kan en sämre investeringsutveckling än vad regeringen<br /> räknar med få en viss återhållande verkan på importen. Dessa båda motverkande<br /> faktorer torde i bästa fall ta ut varandra, varför importökningen blir<br /> större än den av regeringen antagna.</p> <p>Sedan regeringens finansplan presenterades i januari har det beräknade</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>bytesbalansutfallet för 1988 försämrats kraftigt. Det tidigare förutsedda un- Mot. 1988/89</p> <p>derskottet på ca 10 miljarder kronor har stigit till drygt 15 miljarder. Denna Fi60</p> <p>försämring påverkar självfallet bedömningarna för 1989 och 1990. Sålunda<br /> räknar regeringen med att bytesbalansutfallet, i frånvaro av de nu föreslagna<br /> åtgärderna, skulle ha ökat till över 20 miljarder 1989 och till inemot<br /> 30 miljarder 1990. Enligt regeringen skall dock åtstramningspaketet kunna<br /> bibehålla underskottet på 17 miljarder under de båda åren. Enligt vår mening<br /> finns det emellertid risk för att utfallet blir sämre. En sämre exportutveckling<br /> och större import tillsammans med höjningen av de internationella<br /> råoljepriserna torde medföra ett underskott i bytesbalansen på över<br /> 20 miljarder såväl 1989 som 1990.</p> <p>Produktivitetsökningen i den svenska ekonomin beräknas av regeringen<br /> bli endast 0,3 procent i år och nästa år. Detta är en i historiskt perspektiv<br /> mycket låg uppgång, som på kort sikt innebär att sysselsättningen hålls<br /> uppe men också att den underliggande inflationstakten drivs upp med negativa<br /> konsekvenser för den långsiktiga konkurrenskraften. Den dåliga<br /> produktivitetsutvecklingen innebär i kombination med bristen på arbetskraft<br /> en allvarlig begränsning av tillväxten från utbudssidan, vilket visar att<br /> utbudsstimulerande åtgärder erfordras.</p> <p>Regeringen bedömer att BNP stiger med endast 1,6 procent 1989 och att<br /> tillväxten dämpas ytterligare till 1 procent 1990, vilket är utomordentligt<br /> lågt i förhållande till tillväxttakten i OECD-området. Detta belyser ytterligare<br /> tillväxthindrens inverkan på möjligheterna att uppnå samma utveckling<br /> som andra viktiga industriländer. Om regeringens åtstramningspaket<br /> vinner riksdagens bifall, finns det enligt vår mening risk för att tillväxten<br /> blir ännu sämre än vad regeringen uppger.</p> <p>De kalkyler som redovisas i kompletteringspropositionen över bidraget<br /> till BNP-tillväxten anger att konsumtionen alltjämt är den viktigaste komponenten<br /> på efterfrågesidan. Trots åtstramningspaketet förväntas konsumtionen<br /> svara för 70 procent av bidraget till tillväxten i totalproduktionen,<br /> medan bidraget från kapitalbildningen (i huvudsak en lageruppbyggnad)<br /> svarar för endast 30 procent. Detta innebär ytterligare en bekräftelse på att<br /> den s.k. tredje vägens politik inte förmått vrida om resursutnyttjandet från<br /> konsumtion till investeringar och export.</p> <p>Sammanfattningsvis kan konstateras att den svenska ekonomins balansproblem<br /> fortsätter att förvärras i snabb takt. Möjligheten ter sig nu mycket<br /> avlägsen att — i enlighet med den under hösten 1987 fastlagda ekonomiska<br /> politiken på medellång sikt — fram till början av 1990-talet arbeta upp<br /> överskott i bytesbalansen, som skulle kunna användas för amorteringar av<br /> utlandsskulden. Med nuvarande inriktning av den ekonomiska politiken<br /> sker i stället en påtaglig försämring av bytesbalansen samtidigt som tillväxten<br /> stagnerar och arbetslösheten riskerar att öka kraftigt i början av 1990talet.</p> <p>4.2 Lönebildningen och inflationen</p> <p>Inte under något år sedan 1982 har regeringens mål för löneökningarna</p> <p>förverkligats. Av diagram 2 framgår att trots likviditetsindragningar, vinst- 10</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">delningsskatter, förnyelsefonder, engångsskatter, Rosenbadsrundor mm Mot. 1988/89</p> <p style="margin-left:3px;">stiger de svenska lönekostnaderna långt snabbare än i omvärlden. Rege- Fi60</p> <p style="margin-left:3px;">ringens ekonomiska politik är också i detta avseende ett enda stort misslyckande.<br /> Inför 1989 och 1990 står svensk ekonomi inför risken för en allvarlig<br /> löneexplosion. Regeringen bär ett tungt ansvar för denna utveckling.</p> <p>Diagram 2</p> <p>Lönekostnad per producerad enhet i förhållande till konkurrentländerna</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Index 1982= 100</p> </div> <div class="block ml_4" /> <div class="block ml_6"><p>120</p> </div> <div class="block ml_6"><p>115</p> </div> <div class="block ml_45"><p>Ny engångsskatt</p> </div> <div class="block ml_25"><p>Engångsskatt</p> </div> <div class="block ml_6"><p>110</p> </div> <div class="block ml_14"><p>Löntagarfonder<br /> och vinstdelningsskatt</p> </div> <div class="block ml_6"><p>105</p> </div> <div class="block ml_10"><p>Likviditets indragning</p> </div> <div class="block ml_31"><p>Förnyelsefonder</p> </div> <div class="block ml_21"><p>Tillfällig</p> <p>vinstdelnings</p> <p>skatt</p> </div> <div class="block ml_6"><p>100</p> </div> <div class="block ml_21"><p>84</p> </div> <div class="block ml_32"><p>86</p> </div> <div class="block ml_10"><p>1982</p> </div> <div class="block ml_43"><p>88</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Källa: Konjunkturinstitutet</p> </div> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">Ramavtalet mellan SAF och LO kan beräknas innebära avtalsenliga lönehöjningar<br /> med 4,7 procent 1989 och 2 procent 1990. Därtill kommer löneglidningen,<br /> vars storlek är avhängig av situationen på arbetsmarknaden.</p> <p style="margin-left:3px;">Utifrån gamla samband kan årets löneglidning beräknas uppgå till mellan 4<br /> och 5 procent och nästa års till mellan 3 och 4 procent.</p> <p style="margin-left:3px;">Ramavtalet innehåller även två prisklausuler. Klausulen för 1989 säger<br /> att om prisökningen under loppet av året överstiger 6 procent skall löneglidningsgarantin<br /> öka med 80 procent av skillnaden mellan den faktiska<br /> inflationen och 6 procent. Andra årets prisklausul säger att om priserna<br /> ökat med mer än 4 procent under loppet av 1990 kan nya förhandlingar<br /> påkallas eller avtalet sägas upp.</p> <p style="margin-left:3px;">Därmed skulle löneökningarna kunna uppskattas till drygt 9 procent<br /> 1989 och till ungefär 5,5 procent 1990 om inte prisklausulerna utlöses.</p> <p style="margin-left:3px;">I januari räknade regeringen med att priserna under loppet av 1989 skulle<br /> stiga med 5,5 procent och med 5,6 procent i genomsnitt för året. Från moderat<br /> sida ansåg vi regeringens prisprognos vara för låg. Vi fick stöd av Kl som</p> <p style="margin-left:3px;">i marsrapporten förutsåg en inflationstakt 1989 på drygt 6 procent. 11</p> </div> <div class="block ml_4" /> <div class="block ml_9" /> <div class="block ml_8" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:12px;">Under våren har producentpriserna stigit anmärkningsvärt snabbt. Dess- M Ot. 1988/89</p> <p>utom har utifrån kommande prisimpulser utlöst höjningar i detaljistledet Fi60</p> <p>på bl.a. petroleumprodukter.</p> <p>Trots höjda konsumtionsskatter och löneskatter räknar regeringen ändå<br /> med att prisstegringen stannar vid 8,3 procent under loppet av 1989 för att<br /> under 1989 avta till 4 procent vid slutet av året. Bakom detta önsketänkande<br /> ligger förmodligen ett antagande om att skattehöjningarna kommer att<br /> övervältras bakåt. Det mest sannolika är emellertid att de driver på inflationen<br /> ytterligare. Därmed skulle de insatta åtgärderna medföra att den<br /> nuvarande efterfrågegenererade inflationen övergår i skattedriven kostnadsinflation.<br /> Prisstegringen torde enligt vår mening knappast hamna under<br /> 9 procent i år och stannar en bra bit över den nivå på 4 procent som<br /> regeringen förutspår för 1990.</p> <p>Mot denna bakgrund kan såväl 1989 års som 1990 års avtalsklausuler<br /> komma att utlösas och leda till löneökningar på över 10 procent i år samt<br /> nya löneförhandlingar nästa år. Det blir då omöjligt att undvika att löneökningarna<br /> hamnar mellan 6 och 8 procent 1990.</p> <p>Det finns också fara för att regeringens skattehöjningar framkallar kompensationskrav<br /> i de förhandlingar som nu förs på basis av LO:s och SAF:s<br /> ramavtal. Särskilt allvarligt är att dessa förhandlingar inte förs under fredsplikt.<br /> Vidare är stora avtalsområden ännu oreglerade. Det gäller såväl privat-<br /> som statstjänstemän, vilka senare säger sig ha stora men ännu så länge<br /> opreciserade krav på inhämtning av eftersläpning. De kommunalt anställda<br /> lär få rätt att omförhandla sina tvåårsavtal. Om det vill sig illa kan<br /> regeringens inhopp med skattehöjningar och andra köpkraftssänkande åtgärder<br /> leda till arbetsmarknadskonflikter senare i år.</p> <p>Ännu en gång har det bekräftats att myten om en socialdemokratisk<br /> regerings överlägsna förmåga att med olika åtgärder hålla löneutvecklingen<br /> inom det samhällsekonomiska utrymmet saknar förankring i verkligheten.</p> <p>Eftersom lönestegringen i våra viktigaste konkurrentländer torde stanna<br /> vid ca 4 procent, ökar lönerna mer än dubbelt så snabbt i Sverige 1989, och<br /> nästan samma utveckling kan befaras för nästa år.</p> <p>Svensk ekonomi kommer därmed, som ett resultat av regeringens politik,<br /> att inom något eller några år stå inför en allvarlig kostnadskris.</p> <p>För Sveriges ekonomiska framtid är egentligen ingenting viktigare än att<br /> få hejd på spiralen skatter-löner-priser. Enligt vår mening är det nödvändigt<br /> att börja på skattesidan. Så länge vårt land har den fria världens hårdaste<br /> skattetryck — som därtill skärps successivt — så länge lär det förbli<br /> omöjligt att föra ned kostnadstegringen till i nivå med vad som gäller i våra<br /> viktigaste konkurrentländer.</p> <p>4.3 Utvecklingen på längre sikt</p> <p>4.3.1 Tiden fram lill 1993</p> <p>1 kompletteringspropositionen presenteras kalkyler över den ekonomiska<br /> utvecklingen mellan 1990 och 1993. Dessa kalkyler, som utarbetats i finansdepartementet,<br /> syftar till att beskriva olika konjunkturförlopp fram till<br /> 1993. Beräkningarna har i huvudsak lagts upp kring ett alternativ med</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">4 procents löneökningar och ett där lönerna stiger med 7 procent. Det sena- Mot. 1988/89</p> <p style="margin-left:3px;">re alternativet ligger i linje med erfarenheterna under 1980-talet. Fl60</p> <p style="margin-left:3px;">Det mest anmärkningsvärda med dessa beräkningar är att de i snart sagt<br /> alla avseenden — även vid gynnsamma antaganden — leder fram till fortsatta<br /> försämringar. Även låglönealternativet ger fortsatt stora bytesbalansunderskott.<br /> Bruttonationalprodukten stiger med mindre än 2 procent i genomsnitt<br /> för de fyra åren, vilket innebär att Sverige fortsätter att halka efter<br /> andra industriländer. För att alternativet skall förverkligas måste de nominella<br /> löneökningarna stanna vid 4 procent per år, vilket förutsätter en kraftig<br /> uppbromsning jämfört med de senaste årens utveckling. Hur denna<br /> dämpning skall kunna åstadkommas framgår emellertid inte.</p> <p style="margin-left:3px;">Om detta drastiska trendbrott i lönebildningen skulle inträffa, kan den<br /> svenska industrin sänka sina relativpriser något i förhållande till konkurrentländerna.<br /> Men någon avgörande förbättring av svensk ekonomi sker<br /> ändå inte.</p> <p style="margin-left:3px;">I höglönealternativet antas en pris- och löneutveckling mer i linje med<br /> den historiska utvecklingen. Resultatet blir nästan en halvering av den ekonomiska<br /> till växten jämfört med låglönealternativet. Bytesbalansunderskottet<br /> ökar snabbt till över 30 miljarder kronor. Vidare stiger arbetslösheten<br /> kraftigt. Med nuvarande politik är detta den mest realistiska utvecklingen.</p> <p style="margin-left:3px;">En fortsatt snabb pris- och lönestegringstakt får således mycket allvarliga<br /> konsekvenser för den ekonomiska utvecklingen under de närmaste åren<br /> även vid en relativt gynnsam internationell utveckling. Tillväxten och sysselsättningen<br /> stagnerar. Produktionsförlusterna blir omfattande samtidigt<br /> som arbetslösheten stiger kraftigt.</p> <p style="margin-left:3px;">Till skillnad från den senaste långtidsutredningen (LU 87) diskuteras inte<br /> närmare skatteutvecklingens negativa inverkan på lönebildningen. Det<br /> växande skattetrycket har medfört att de disponibla inkomsterna ökat förhållandevis<br /> långsamt sedan mitten av 1960-talet. Detta har naturligtvis gjort<br /> det svårare att åstadkomma låga nominella löneökningstal. Inte heller sägs<br /> någonting om att skillnaderna i marginalskatter mellan olika löntagargrupper<br /> försvårar lönerörelserna, eftersom lika stora procentuella lönelyft för<br /> alla betyder en väsentligt lägre procentuell ökning av de disponibla inkomsterna<br /> i vissa inkomstlägen än i andra. Detta tenderar att utlösa motkrav från<br /> missnöjda grupper och kan därmed lätt medverka till en inflationistisk<br /> uppskruvning av löneläget. Däremot konstateras:</p> <p style="margin-left:3px;">Prismekanismerna har delvis satts ur spel av höga skattetryck, regleringar,<br /> starka intresseorganisationer och statliga interventioner. Det har därmed<br /> blivit svårare för företag och hushåll att anpassa sig till olika förändringar,<br /> vilket medför en långsammare produktivitetsutveckling.</p> <p style="margin-left:3px;">Enligt vår mening är det orealistiskt att tro att Sverige under ett fortsatt högt<br /> och alltjämt stigande skattetryck skall klara att få ned lönekostnadsökningarna<br /> till 4 procent och inflationen till drygt 3 procent.</p> <p style="margin-left:3px;">Den antagna efterfrågeökningen innebär vid rådande utbudshinder stora<br /> risker för en alltför snabb löneglidning och prisstegring, vilket i förlängningen<br /> kommer att utsätta den fasta växelkurspolitiken för svåra påfrestningar.<br /> För att klara denna balansgång måste finanspolitiken skärpas genom<br /> att den offentliga utgiftsexpansionen bromsas. Dessutom måste hus</p> </div> <div class="block ml_5"><p style="margin-left:3px;">I * * Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr Fiétl</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>hållssparandet öka. I kalkylen har inte någon särskild budgetförstärkning Mot. 1988/89</p> <p>lagts in i form av besparingar, omprövningar eller reformer av existerande Fi60</p> <p>offentliga utgiftsprogram. Enligt vår mening måste ytterligare besparingar<br /> komma till stånd samtidigt med skattesänkningar som stimulerar produktiviteten<br /> i det privata näringslivet.</p> <p>En annan brist i kalkylen är att man utgår från att verksamheten i den<br /> offentliga sektorn kommer att bedrivas på samma sätt som nu. 1 den senaste<br /> långtidsutredningen gjordes en intressant genomgång av produktivitetsutvecklingen<br /> i den offentliga sektorn och hur alternativa finansieringssätt och<br /> organisationsformer skulle kunna förbättra produktiviteten och därmed<br /> hålla tillbaka nuvarande alltför kraftiga utgiftsexpansion.</p> <p>Kalkylerna i kompletteringspropositionen visar tydligt hur de offentliga<br /> utgifternas andel av BNP växer kraftigt under perioden, om lönerna fortsätter<br /> att stiga i samma takt som hittills (se diagram 3). Denna utveckling<br /> kommer, om den förverkligas, att medföra krav på skattehöjningar på ca<br /> 12 miljarder kronor per år, och skulle kunna kallas för ”skattetrycksfällan”.</p> <p>Ett bibehållet skattetryck skapar trögheter i ekonomin och leder till stora<br /> löneökningar, vilket i sin tur pressar upp den offentliga utgiftsandelen och<br /> därefter även skatteuttaget. Betydelsen av att sänka skattetrycket i samband<br /> med den förestående skattereformen framstår därmed klarare än någonsin.</p> <p>Diagram 3</p> <p>Offentliga utgifter exkl. ränteutgifter</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Procentuell andel av BNP</p> </div> <div class="block ml_3" /> <div class="block ml_39"><p>61</p> </div> <div class="block ml_39"><p>60</p> </div> <div class="block ml_3"><p>60</p> </div> <div class="block ml_16"><p>7% löneökningar</p> </div> <div class="block ml_39"><p>59</p> </div> <div class="block ml_39"><p>58</p> </div> <div class="block ml_39"><p>57</p> </div> <div class="block ml_3"><p>57</p> </div> <div class="block ml_21"><p>4% löneökningar</p> </div> <div class="block ml_39"><p>56</p> </div> <div class="block ml_3"><p>56</p> </div> <div class="block ml_39"><p>55</p> </div> <div class="block ml_37"><p>1993</p> </div> <div class="block ml_31"><p>1992</p> </div> <div class="block ml_4"><p>1988</p> </div> <div class="block ml_17"><p>1990</p> </div> <div class="block ml_24"><p>1991</p> </div> <div class="block ml_10"><p>1989</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Källa: Kompletteringspropositionen</p> <p>Enligt vår mening innebär risken för snabbt stigande utgifter att den offentliga<br /> verksamheten måste effektiviseras, omstruktureras och avmonopoliseras.<br /> Förändringar i den offentliga verksamheten handlar lika mycket om att 14</p> </div> <div class="block ml_5" /> <div class="block ml_6" /> <div class="block ml_6" /> <div class="block ml_5" /> <div class="block ml_22" /> <div class="block ml_5" /> <div class="block ml_11" /> <div class="block ml_6" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>tillförsäkra medborgarna bättre fungerande service som att ta tillvara initia- Mot. 1988/89</p> <p>tivkraft hos de anställda och samtidigt spara på de offentliga utgifterna. Fi60</p> <p>Att ersätta delar av den offentliga verksamheten och skapa alternativ till<br /> dessa i form av privata alternativ, även inom ramen för offentligfinansiering<br /> eller obligatorisk försäkring, innebär inte bara möjligheter för en effektivare<br /> och därmed billigare produktion utan även större variationsrikedom<br /> i tjänsteutbudet, vilket befrämjar valfriheten för både kommuner och näringsidkare.<br /> Det innebär också större valfrihet för dem som arbetar inom<br /> berörda yrkesområden att välja arbetsgivare eller starta eget.</p> <p>4.3.2 Långtidsbudgeten</p> <p>I den långtidsbudget som presenteras i kompletteringspropositionen belyses<br /> utvecklingen av statsbudgetens inkomster och utgifter fram till budgetåret<br /> 1993/94. Syftet med kalkylerna är att redovisa vilken budgetutveckling<br /> som blir följden, om inga beslut fattas om ändrade utgifter eller inkomster.</p> <p>Liksom under tidigare år arbetar långtidsbudgeten med två alternativ. I<br /> det s.k. lågalternativet antas löneökningarna uppgå till 7 procent 1989 och<br /> 4 procent för åren därefter. Priserna antas stiga med 7,2 procent 1989 för att<br /> därefter falla successivt till 3 procent 1994. Tillväxten antas bli ca 2,3 procent<br /> i genomsnitt för perioden. Räntan förutsätts falla successivt från nuvarande<br /> 11 procent till 8 procent 1994.1 detta alternativ beräknas budgetöverskottet<br /> i löpande priser bli 11,5 miljarder kronor budgetåret 1993/94.</p> <p>I det andra alternativet — högalternativet — stiger lönerna med 7 procent.<br /> Inflationen antas ligga på ca 5,7 procent och den inhemska räntenivån<br /> stiga till 14 procent. Tillväxten väntas i detta alternativ bli under 1 procent<br /> per år. I detta ogynnsamma utvecklingsscenario uppkommer ett budgetunderskott<br /> på 30 miljarder kronor 1993/94.</p> <p>Den ökning av budgetunderskottet som sker i högalternativet beror på att<br /> statsinkomsterna minskar till följd av lägre tillväxt, medan statsutgifterna<br /> realt sett ökar i samma takt som i lågalternativet. Vi ser det dock som sannolikt<br /> att en sådan stagflation som högalternativet skulle innebära leder till<br /> väsentligt större budgetförsämringar än vad beräkningarna i långtidsbudgeten<br /> indikerar. Med ökad arbetslöshet skulle det t.ex. vara svårt att hålla<br /> tillbaka krav på höjda offentliga utgifter. Ett större budgetöverskott skulle<br /> också minska förtroendet för den ekonomiska politiken, öka inflationsförväntningarna<br /> samt utsätta den fasta växelkurspolitiken för svåra påfrestningar.</p> <p>Av långtidsbudgeten framgår också att räntebidragen till bostäder, utbyggnaden<br /> av barnomsorgen samt utvidgningen av föräldraförsäkringen<br /> innebär en årlig ökad statsfinansiell belastning med mellan 5 och 7 miljarder<br /> kronor per år. Dessa områden svarar därmed för mellan 25 och 40<br /> procent av den totala utgiftsökningen, exklusive statsskuldsräntor, i lågresp.<br /> högalternativet. Detta understryker behovet av att ompröva och reformera<br /> de statliga utgiftsprogrammen, samtidigt som de offentliga monopolen<br /> bryts.</p> <p>Om den allmänna ekonomiska utvecklingen innebär att lågalternativet<br /> realiseras och att nolltillväxt i kommunernas utgiftsökningar uppnås, er- 15</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>hålls ett fortsatt överskott i den samlade offentliga sektorns finanser. Vi ser Mot. 1988/89</p> <p>det — till skillnad från regeringen — inte som ett mål för den ekonomiska Fi60</p> <p>politiken att bygga upp ett permanent överskott i den offentliga sektorn.</p> <p>Sparande bör i stället ske i företagen och i hushållen. Balans i den offentliga<br /> sektorns finanser gör det möjligt att sänka skattetrycket och därmed öka<br /> kapitalbildningen i den privata sektorn. Ett lägre skattetryck innebär dessutom<br /> att en högre tillväxt lättare kan realiseras.</p> <p>5 Regeringens ekonomiska politik</p> <p>5.1 Slutet för den tredje vägens politik</p> <p>Det åtstramningspaket som regeringen lagt fram markerar det definitiva<br /> slutet för den tredje vägens politik. Misslyckandet framstår med all önskvärd<br /> tydlighet.</p> <p>Den tredje vägen sades vara en medelväg mellan å ena sidan en renodlad<br /> konsumtionsbaserad expansion och en kraftig åtstramningspolitik å den<br /> andra.</p> <p>I praktiken visar emellertid utvecklingen att den svenska ekonomin snarare<br /> pendlar mellan de två ytterligheterna. Regeringen har således lyckats<br /> undvika den medelväg som den sade sig eftersträva.</p> <p>Regeringens ekonomiska strategi, sådan den kommer till uttryck i praktisk<br /> politik, är uteslutande inriktad på att påverka ekonomins efterfrågesida.</p> <p>Den första åtgärden var en stor devalvering 1982 som fram till hösten<br /> 1984 skapade en markant ökad efterfrågan för den konkurrensutsatta sektorn.<br /> Därefter försköts tyngdpunkten i efterfrågepolitiken och under 1985<br /> ledde den till en utpräglad konsumtionsbaserad expansion. Det nu framlagda<br /> åtstramningspaketet leder, om det antas av riksdagen, till en kraftig<br /> dämpning av efterfrågan i ekonomin.</p> <p>Redan den reviderade finansplanen 1986, men kanske framför allt höstpropositionen<br /> 1988 och finansplanen 1989 innehöll resonemang från regeringens<br /> sida som var både nya och lovande. I dessa dokument talades det<br /> mycket om utbudsekonomi och avreglering. Borta var då den ensidiga inriktningen<br /> på efterfrågepolitik. På det verbala planet anslöt sig regeringen<br /> till det moderata synsättet i tre viktiga avseenden:</p> <p style="margin-left:16px;">— skattehöjningar skall under de kommande åren inte användas som finanspolitiskt<br /> medel i åtstramningssyfte,</p> <p style="margin-left:16px;">— den ekonomiska politiken skall inriktas på åtgärder som stimulerar ekonomins<br /> utbudssida, samt</p> <p style="margin-left:16px;">— budgetarbetet måste bedrivas efter långsiktiga riktlinjer som bl.a. anger<br /> hur mycket de totala offentliga utgifterna får öka.</p> <p>Från moderat sida välkomnade vi regeringens principiella omsvängning i<br /> synen på den ekonomiska politiken, men vi uttalade också stor tveksamhet<br /> till regeringens vilja och ambition att faktiskt gå från ord till handling.</p> <p>Dessutom konstaterade vi att i den mån konkreta åtgärder föreslagits har de</p> <p>gått i fel riktning. Uppenbara exempel är skärpningen av regleringarna 16</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>inom bygg- och bostadssektorn i höstas samt det s.k. nyårspaketet som Mot. 1988/89</p> <p>innehöll en ny vinstskatt och en försämrad avdragsrätt för reaförluster. Fi60</p> <p>I den reviderade finansplanen tar regeringen nu avstånd från den politik<br /> man förordade för bara drygt tre månader sedan i sin egen finansplan. Nu<br /> föreslås, tvärtemot vad som sades i januari, skattehöjningar som ett finanspolitiskt<br /> medel i åtstramningssyfte vilka försämrar funktionsdugligheten<br /> hos ekonomins utbudssida. Dessutom lyser de aviserade riktlinjerna för<br /> budgetarbetet med sin frånvaro.</p> <p>Sällan har väl en regering så snabbt övergett en ekonomisk-politisk strategi.<br /> Redan innan de första trevande stegen i utbudspolitisk riktning skulle<br /> omsättas i praktisk handling svänger regeringen återigen tillbaka till klassiskt<br /> efterfrågepåverkande skattehöjningar. Även om vi från moderat sida<br /> ställde oss tvivlande till regeringens nyväckta ambitioner kunde vi inte föreställa<br /> oss att omsvängningen tillbaka till den gamla vanliga socialdemokratiska<br /> efterfrågeinriktade politiken skulle komma så snabbt.</p> <p>Förutom att efterfrågeinriktade ingrepp via finanspolitiken innebär att<br /> regeringen angriper fel problem med fel åtgärder, är de också ett uttryck för<br /> en förlegad syn på den ekonomiska politiken.</p> <p>Från mellankrigstiden fram till ungefär 1970-talet dominerade uppfattningen<br /> att staten skulle ägna sig åt en "bromsa-gasa-politik” i syfte att styra<br /> den totala efterfrågan i ekonomin.</p> <p>Denna keynesianskt inspirerade ekonomiska politik fungerar emellertid<br /> inte längre. Såväl svensk som internationell erfarenhet visar att tidsrymden<br /> mellan beslutsfattandet och åtgärdens verkan på ekonomin blir alltför lång,<br /> ofta uppemot ett år. Osäkerheten om den framtida ekonomiska utvecklingen<br /> och om hushållens och företagens beteende gör därför att fel åtgärd ofta<br /> sätts in vid fel tillfälle och i fel dos, vilket förstärker snarare än motverkar<br /> ekonomins svängningar, en erfarenhet som inneburit att de flesta länder<br /> sedan länge övergett denna ekonomisk-politiska strategi.</p> <p>Förutom den allmänna kritik som kan riktas mot den keynesianskt inspirerade<br /> efterfrågestyrningen finns även andra skäl för att den är sällsynt illa<br /> anpassad till svenska förhållanden. Detta illustreras i diagram 4 som visar<br /> det samlade utbudet av svenska varor och tjänster (U) samt efterfrågan på<br /> samma varor och tjänster (E).</p> <p>En ökad efterfrågan orsakad av en internationell konjunkturuppgång,<br /> devalvering eller ökad privat och offentlig konsumtion förskjuter efterfrågekurvan<br /> från El till E2. Men det höga skattetrycket, en övertung offentlig<br /> sektor samt byråkrati, lagar och regleringar har sedan åtskilliga år samverkat<br /> till en förskjutning av utbudskurvan från U1 till U2.</p> <p>En ökad efterfrågan leder därför till en begränsad produktions- och sysselsättningsuppgång<br /> och till en relativt stor prishöjning. Den låga tillväxten<br /> i svensk ekonomi och de stora pris- och lönestegringarna sedan 1982 jämfört<br /> med andra industriländer illustrerar detta. Under den inledande fasen<br /> av den tredje vägens politik mellan 1982 och 1984 erhölls visserligen en<br /> betydande produktionsuppgång. När potentialen från det låga kapacitetsutnyttjandet<br /> från början av 1980-talet tömts, hamnade emellertid ekonomin<br /> på den brantare delen av utbudskurvan (U2), vilket sedan 1984 lett till en<br /> svagare volymökning och en snabbare prisutveckling jämfört med omvärlden.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Diagram 4</p> <p>Effekter på priser och volymer av utbudsrestriktioner i svensk ekonomi</p> </div> <div class="block ml_44"><p style="margin-left:11px;">Mot. 1988/89<br /> Fi60</p> </div> <div class="block ml_6"><p>Pris</p> </div> <div class="block ml_4" /> <div class="block ml_4"><p>,L</p> </div> <div class="block ml_35"><p>Produktion</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Den åtstramningspolitik som regeringen nu vill bedriva är av allt att döma<br /> så kraftig att den återför efterfrågekurvan (från E2 till El) till den planare<br /> delen av utbudskurvan. Men genom att åtstramningspaketet består av skattehöjningar<br /> riskerar utbudskurvan att få en ännu brantare lutning än vad<br /> U2 illustrerar. Därigenom kommer volymeffekterna att bli relativt stora,<br /> medan priseffekterna blir mer begränsade. Dessutom aktualiseras flaskhalsproblemen<br /> tidigare i nästkommande konjunkturuppgång genom en<br /> brantare lutning av utbudskurvan.</p> <p>Det beskrivna förloppet som följd av efterfrågeinriktade åtgärder visar<br /> tydligt att problemen återfinns på ekonomins utbudssida. 1 stället för att<br /> kraftigt dämpa efterfrågan är det mer angeläget att med olika åtgärder söka<br /> driva tillbaka utbudskurvan från nuvarande U2 till Ul. Detta kan ske genom<br /> en sänkning av skattetrycket samt reformer och omprövningar inom<br /> den offentliga sektorn. Det är denna ekonomisk-politiska strategi som moderata<br /> samlingspartiet förespråkat i många år.</p> <p>De ekonomiska problemen i Sverige kan också beskrivas i termer av dålig<br /> konkurrenskraft och svag utvecklingskraft.</p> <p>Ekonomisk tillväxt är i allt väsentligt beroende av ekonomins utbudssida.<br /> En gynnsam efterfrågeutveckling på svenska varor är ett nödvändigt<br /> men alls inte tillräckligt villkor för tillväxt. För att ett gott efterfrågeläge<br /> skall kunna omsättas i varaktigt god tillväxt måste funktionsdugligheten på<br /> ekonomins utbudssida vara tillräckligt hög. I annat fall leder produktionsuppgången<br /> till flaskhalsproblem och vidare till en inflationistisk utveckling<br /> av ekonomin, som förr eller senare återför konkurrens/kostnadssituationen<br /> och efterfrågan till utgångsläget. Det är just detta som nu sker i den<br /> svenska ekonomin och som leder till att regeringen grips av panik.</p> <p>En väl fungerande utbudssida är emellertid inte bara en fråga om tillräcklig<br /> mängd arbetskraft och kapital samt en kvantitativ ökning av produk- 18</p> </div> <div class="block ml_7" /> <div class="block ml_22" /> <div class="block ml_4" /> <div class="block ml_7" /> <div class="block ml_7" /> <div class="block ml_8" /> <div class="block ml_7" /> <div class="block ml_28" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>tionskapaciteten. Minst lika viktigt är det att världsekonomins signaler om Mot. 1988/89</p> <p>vilka varor och tjänster som har goda framtidsutsikter (snabbt växande Fi60</p> <p>marknader och stigande relativpriser) tillåts slå igenom i ekonomin och att</p> <p>ekonomins utbudssida besitter sådan flexibilitet och anpassningsförmåga</p> <p>att resurser i form av t.ex. arbetskraft och kapital kan föras över från företag</p> <p>med svaga framtidsutsikter till företag och branscher med goda betingelser.</p> <p>Tillväxten har därmed både en kvantitativ och en kvalitativ sida.</p> <p>Den s.k. tredje vägens politik har misslyckats med att komma till rätta<br /> med kostnadsproblemen, vilket innebär att konkurrenskraften successivt<br /> försämras. Inte heller har regeringen förmått att förbättra utvecklingskraften<br /> i ekonomin.</p> <p>Härtill kommer att skattetrycket har ökat och stiger än mer, om de nu<br /> föreslagna åtgärderna vinner riksdagens godkännande. Ingenting har<br /> gjorts för att bryta upp de offentliga monopolen inom vård, barnomsorg<br /> och utbildning, vilka kännetecknas av låg effektivitet, bristande kvalitet<br /> och långa köer. Inom många områden i näringslivet kvarstår problem med<br /> konkurrensbegränsningar, etableringshinder, regleringar, förbud och föreskrifter.<br /> Även införandet av löntagarfonder och den ökade osäkerheten om<br /> spelreglerna till följd av bl.a. ”engångsskatter” har försvagat flexibiliteten<br /> på ekonomins utbudssida. Rådande oklarhet om den framtida energiförsörjningen<br /> och om regeringens avsikter beträffande Sveriges förhållande<br /> till EG avhåller från initiativ inom näringslivet.</p> <p>Mot denna bakgrund står det klart att regeringen inte förmått utnyttja de<br /> goda internationella förhållandena under 1980-talet till att på allvar ta itu<br /> med de underliggande problemen med konkurrenskraften och utvecklingskraften<br /> i den svenska ekonomin. Detta är också bakgrunden till att regeringen<br /> nu kommer med en skattechock som saknar motstycke.</p> <p>5.2 Regeringens åtgärdspaket</p> <p>5.2.1 Stabiliseringspolitiska åtgärder</p> <p>I finansplanen framhöll regeringen att det då framlagda budgetförslaget<br /> präglades av stramhet och att sådan stramhet även borde eftersträvas under<br /> kommande år. Därvidlag skulle inte skattetrycket användas som finanspolitiskt<br /> instrument, menade regeringen. Det nu framlagda skattepaketet på<br /> drygt 25 miljarder kronor innebär således en helomvändning från regeringens<br /> sida, som motsvarar ca 6.500 kronor per hushåll. Självfallet avvisar vi<br /> regeringens skattehöjningar. De ekonomiska problemen i Sverige beror<br /> inte på att skatten är för låg. 1 stället är den för hög och borde därför sänkas.</p> <p>Höjningen av mervärdeskatten från 23,46 till 26,58 procent, dvs. med<br /> drygt 3 procentenheter, innebär en indragning av köpkraft med 11 miljarder<br /> kronor. Skattehöjningen föreslås träda i kraft den 1 juli i år. Regeringen<br /> uppger nu att momshöjningen skall vara tillfällig, men socialdemokratiska<br /> skattehöjningar har en tendens att bli permanenta, trots löften om motsatsen<br /> när de införs.</p> <p>Ett av regeringens argument för att höja momsen för en begränsad tidsperiod<br /> är att hushållen skulle senarelägga sina inköp av varaktiga konsumtionsvaror.<br /> Det är emellertid svårt att se varför hushållen skulle skjuta upp</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>nödvändiga inköp, närde i stället kan tidigarelägga dem till före ikraftträ- Mot. 1988/89</p> <p>dandet den I juli och därmed föregripa momshöjningen. Av allt att döma Fi60</p> <p>kommer därför regeringsförslaget att leda till kraftig köprusch under försommaren.</p> <p>Med regeringens förslag kommer Sverige att få den högsta mervärdeskatten<br /> i västvärlden. Det är bara Irland, där skattesatsen är 25 procent, som<br /> efter höjningen kommer att ligga i närheten. Skillnaden är emellertid att<br /> mervärdeskatten i Irland är differentierad, vilket bl.a. innebär att ingen<br /> skatt utgår på mat.</p> <p>Regeringen aviserar även en höjning av den allmänna löneavgiften (löneskatten)<br /> med generellt två procentenheter och med ytterligare tre procentenheter<br /> i Stockholms län, vilket beräknas inbringa 14 miljarder på helår.</p> <p>Höjningen av löneskatten föreslås gälia perioden 1 september 1989 —</p> <p>31 december 1990.</p> <p>En höjning av löneskatten innebär på kort sikt att arbetskraften blir dyrare.<br /> Därmed försvagas näringslivets möjligheter att försvara sina positioner i<br /> konkurrensen med andra länders företag. Särskilt arbetskraftsintensiva företag<br /> riskerar att drivas till friställningar. På längre sikt visar erfarenheten<br /> att höjd löneskatt övervältras på löntagarna genom att reallöneutrymmet<br /> minskar.</p> <p>Regeringen motiverar höjningarna av moms och löneskatt med att de<br /> skall dämpa pris- och lönestegringen samt minska bristen på arbetskraft.</p> <p>Från moderat sida har vi svårt att se logiken i att regeringen söker bekämpa<br /> inflationen med prishöjningar och lösa arbetskraftsbristen med åtgärder<br /> som minskar utbudet på arbetskraft.</p> <p>Som en direkt följd av de föreslagna skattehöjningarna har regeringen<br /> reviderat upp sin egen prisprognos från 5,5 till 8,3 procent under loppet av</p> <p>1989. Som framhållits i det föregående blir enligt vår uppfattning prishöjningarna<br /> med all sannolikhet ännu högre.</p> <p>Som en konsekvens av skattehöjningarna vidgas även den s.k. skattekilen<br /> med mellan en och två procentenheter, vilket leder till att arbetsutbudet<br /> minskar med flera tiotusentals personer. Skattehöjningarna förstärker därmed<br /> problemen på ekonomins utbudssida ytterligare.</p> <p>Från moderat sida avvisas bestämt såväl höjningen av mervärdeskatten<br /> som varje höjning av löneskatten.</p> <p>Regeringen föreslår vidare en avveckling av kvarvarande delar av Hvsmedelssubventionerna<br /> från den I juli 1989, vilka utgörs av stödet till s.k. konsumtionsmjölk<br /> och uppgår till 1,73 kronor per liter. Åtgärden minskar de<br /> statliga utgifterna med ca 1,7 miljarder kronor.</p> <p>Livsmedelssubventionerna infördes av socialdemokraterna i början av<br /> 1970-talet som ett svar på de s.k. Skärholmsfruarnas aktion. Resultatet blev<br /> som man kunde vänta en ökad konsumtion. Jordbrukarna, som inte hade<br /> bett om subventionerna, svarade på den ökade efterfrågan med ökad produktion.<br /> Det har länge stått klart att detta snedvridande och allt mer kostsamma<br /> stöd måste avvecklas. Vi moderater har emellertid av hänsyn till<br /> näringen krävt en rimlig omställningstid. Därför har vi förordat en avveckling<br /> av subventionerna under en tioårsperiod, med ett lika stort belopp<br /> varje år, dvs. med 250 miljoner kronor. Till detta synsätt har först socialde- 20</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>mokraterna och sedan regeringen anslutit sig. En avveckling enligt tioårsplanen<br /> har nu pågått i ett par år.</p> <p>Beslut om en minskning av mjölksubventionen med 250 miljoner kronor<br /> nästa budgetår har på förslag av regeringen redan fattats i år. Men nu ändrar<br /> sig regeringen och vill ta bort hela stödet på en gång. Samtidigt skall<br /> barnfamiljerna kompenseras med höjt barnbidrag, vilket reducerar åtstramningseffekten.<br /> Vi ser ingen anledning att frånträda vår uppfattning att<br /> livsmedelssubventionerna bör avvecklas successivt över en tioårsperiod,<br /> varför riksdagens redan fattade beslut bör ligga fast.</p> <p>Barnbidraget föreslås höjt med 780 kronor samt flerbarnstilläggen i motsvarande<br /> grad. För de flesta familjer räcker inte denna höjning för att kompensera<br /> för de prishöjningar som blir följden av de slopade livsmedelssubventionerna<br /> och den höjda momsen. För en industriarbetarfamilj med två<br /> barn där hustrun arbetar deltid uppkommer en fördyring genom höjning av<br /> mjölkpriser och moms på ca 3.000 kronor, vilket är ungefär dubbelt så<br /> mycket som höjningen av barnbidraget ger. Beroendet av stöd från det<br /> allmänna ökar samtidigt som barnbidragshöjningen kan ge intryck av en<br /> välvillig inställning till barnfamiljerna. Lägger man till effekterna av höjd<br /> löneskatt, förlorar industriarbetarfamiljen ytterligare ca 2 000 kronor.</p> <p>Eftersom vi moderater motsätter oss såväl höjningen av momsen som det<br /> omedelbara slopandet av mjölkprisstödet, behövs inte höjningen av barnbidraget.<br /> I konsekvens härmed bör ingen förändring ske av studiebidragen.</p> <p>1 stället bör barnfamiljernas situation underlättas genom att inkomstskatten<br /> anpassas efter deras försörjningsbörda. Så skulle ske om det moderata förslaget<br /> om grundavdrag vid den kommunala beskattningen för varje barn<br /> genomfördes. Detta har utförligt beskrivits i vår partimotion 1988/<br /> 89:So612. Förslaget upprepas i denna motion.</p> <p>Regeringen vägrar envist att ge besked och lägga fram konkreta förslag<br /> om inkomstskatten för 1990. Man säger bara i kryptiska ordalag att den bör<br /> justeras i ungefär samma omfattning som gjordes för 1989 och att förslag<br /> kommer senare. Om regeringen följt den föreskrivna ordningen och presenterat<br /> ett inkomstskatteförslag redan i budgetpropositionen, skulle detta ha<br /> kunnat få en dämpande verkan på lönebildningen. Nuvarande ovisshet ger<br /> motsatt effekt. Även på denna punkt upprepar vi vårt tidigare förslag.</p> <p>1 anslutning till sina antydningar om ändrad skatteskala 1990 aviserar<br /> regeringen en höjning av den garanterade räntan på bostadsområdet. Moderata<br /> samlingspartiet har länge kritiserat den totala brist på långsiktighet och<br /> konsekvens som präglar socialdemokraternas bostadspolitik. Dess ryckighet<br /> illustreras av att — trots talet om bostadsbrist — bostadsinvesteringarna<br /> förutses minska under både 1989 och 1990. Ombyggnadsverksamheten har i<br /> stort sett upphört som en direkt följd av regeringens i höstas föreslagna och<br /> av riksdagsmajoriteten beslutade åtgärder på området. Ökningen av nybyggnationen<br /> är inte tillräcklig för att uppväga detta. Regeringens regleringar<br /> på byggmarknaden får, som tidigare påpekats från moderat sida,<br /> inte åsyftad effekt. Som motiv för höjningen av den garanterade räntan<br /> anförs nu att avdragsbegränsningen skall skärpas ytterligare. Detta skäl kan<br /> vi inte godta. Däremot anser vi att räntebidragen bör reduceras i samband<br /> med en omläggning av finansieringssystemet och en avreglering av bostads</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>marknaden. Regeringen redovisar emellertid nu inte vilka förändringar Mot. 1988/89</p> <p>den tänker sig. Riksdagen bereds med andra ord ta del av ett förslag som Fi60</p> <p>ännu inte utarbetats. En sådan ordning kan självfallet inte accepteras.</p> <p>5.2.2 Arbetsmarknaden</p> <p>Den socialdemokratiska politiken har lett till en arbetsmarknad i permanent<br /> obalans. De enskilda arbetstagarnas och arbetsgivarnas handlingsförmåga<br /> har kringskurits i takt med deras växande beroende av politiska beslut<br /> och bidrag av allmänna medel. Detta har skett med hjälp av delvis rigid<br /> lagstiftning, en stark central byråkrati och centralt styrda fackliga organisationer.<br /> Politikens främsta medel har varit en skattepolitik som förstärkt<br /> effekterna av den solidariska lönepolitiken jämte uppbyggnaden av en<br /> unikt stor offentlig sektor.</p> <p>Regeringens panikpaket försvårar situationen på arbetsmarknaden och<br /> bryter den nuvarande höga efterfrågan på arbetskraft. Arbetsplatser skall<br /> slås ut genom ökade pålagor, och arbetstagarna skall via den arbetsmarknadspolitiska<br /> åtgärdsarsenalen slussas över till sektorer som anses ha större<br /> berättigande. Arbetstagarna betraktas som utbytbara. Genom en planerad<br /> utslagning skall de dirigeras enligt statsmakternas prioriteringar.</p> <p>Den redan höga nivån på arbetsmarknadspolitiska åtgärder kan komma<br /> att bli ännu högre. Därutöver hänvisar regeringen till pågående utredningar,<br /> arbetsgrupper och kommissioner.</p> <p>Det förhållandet att inte alla förvärvsarbetande har ett ordentligt ekonomiskt<br /> skydd vid arbetslöshet kommer att te sig än mer anmärkningsvärt.</p> <p>Den av oss föreslagna allmänna obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen<br /> bör snarast komma till stånd.</p> <p>De konkreta förslag som kan ha en positiv inverkan på arbetsmarknaden<br /> går i huvudsak ut på att aktivera marginella grupper som hittills på grund av<br /> politiska beslut och samhällets sätt att fungera har ställts utanför arbetsmarknaden.<br /> Dessa åtgärder är nödvändiga men kommer knappast på kort<br /> sikt att få någon mätbar effekt på arbetsmarknaden i stort. Det är betecknande<br /> för dagens socialdemokrati att intresset för att minska utslagningen<br /> genom förtidspensioneringar och långtidssjukskrivningar, liksom arbetslösheten<br /> bland invandrare vaknat på allvar först då rekryteringsproblemen<br /> blivit så stora inom den offentliga sektorn att dess kris blivit uppenbar för<br /> envar.</p> <p>En väl fungerande arbetsmarknad förutsätter att det lönar sig att arbeta.</p> <p>Lägre marginalskatter, ett totalt sänkt skattetryck och färre ingrepp i lönebildningen<br /> samt avtalsfrihet mellan parterna på arbetsmarknaden utgör de<br /> främsta medlen för reallönetillväxt och möjligheter för företag och förvaltningar<br /> att rekrytera och utveckla den arbetskraft de behöver.</p> <p>De gigantiska offentliga monopolen inom framför allt vård- och omsorgssektorn<br /> medverkar till obalanserna och de otillfredsställande förhållandena<br /> på arbetsmarknaden. De offentliga monopolen måste därför öppnas<br /> för alternativ.</p> <p>Hinder för en fungerande arbetsmarknad måste avlägsnas. Dit hör bl.a.<br /> arbetsförmedlingsmonopolet och inslag i den arbetsrättsliga lagstiftningen. 22</p> </div> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_35" /> <div class="block ml_18" /> <div class="block ml_58" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p style="margin-left:12px;">De regionala oblanserna är avsevärda. I stället för en politik som skapar Mot. 1988/89</p> <p>tillväxt föreslår regeringen emellertid åtgärder i syfte att hindra tillväxten Fi60</p> <p>där den sker, främst i Stockholmsregionen.</p> <p>Försöken att strypa tillväxten i Stockholmsområdet kan få allvarliga<br /> konsekvenser för hela landet. För att Sverige skall kunna utvecklas behövs<br /> en vital, internationellt konkurrenskraftig huvudstadsregion. I en allt öppnare<br /> världsekonomi måste svenska företag konkurrera med företag i andra<br /> länder. Sveriges största stad — Stockholm — måste mätas mot andra storstäder<br /> i Västeuropa. Åtgärder riktade mot Stockholm leder till etableringar i<br /> utländska storstäder snarare än i svensk glesbygd.</p> <p>En sammanslagning av den gemensamma nordiska arbetsmarknaden<br /> med den gemensamma arbetsmarknaden inom EG skulle öppna möjligheter<br /> både för svenska arbetstagare och svenska företag.</p> <p>Särskilt oroande är den höga frånvaron, såväl långtids- som korttidsfrånvaron.<br /> Det totala bortfallet av arbetstimmar på grund av frånvaro kan beräknas<br /> till mellan 20 och 25 procent av normalarbetstiden, detta trots att<br /> den totala arbetstiden under de senaste åren ökat. Denna höga frånvaro<br /> medverkar till en avsevärd del av den höga efterfrågan på arbetskraft och<br /> till den låga produktiviteten. Den visar bl.a. att den nuvarande arbetstidslagstiftningen<br /> inte fungerar tillfredsställande.</p> <p>Det är olyckligt att regeringen har bundit sig för att genomföra en sjätte<br /> semestervecka och utökad föräldraförsäkring och därigenom intecknat<br /> ekonomiskt utrymme för överskådlig framtid. Det innebär att de enskilda<br /> arbetstagarnas valfrihet minskar. Bristen på arbetskraft ökar. Lönekostnaderna<br /> drivs upp såväl på grund av dessa beslut som av de kompensationskrav<br /> som kan förutses. SNS-ekonomerna har i årets konjunkturrapport<br /> bl.a. visat att de statsfinansiella kostnaderna för den extra semesterveckan<br /> uppgår till 15 miljarder kronor och kommer att minska arbetsutbudet med<br /> motsvarande nästan 100.000 personer.</p> <p>För en väl fungerande arbetsmarknad som erbjuder arbetstagarna valfrihet<br /> och flexibilitet är det nödvändigt med en arbetstidslagstiftning som ger<br /> de enskilda arbetstagarna och arbetsgivarna stora möjligheter att själva<br /> disponera över arbetstiden. Utrymme för att anpassa arbetstiden efter egna<br /> prioriteringar under olika perioder i livet och finna kombinationer som<br /> samtidigt i största möjliga grad tillgodoser arbetskamraternas och produktionens<br /> behov är nödvändiga om alla skall kunna yrkesarbeta utan att kraven<br /> på de enskilda människorna blir orimliga. Det ställer krav på en mindre<br /> detaljerad arbetstidslagstiftning och större utrymme för avtal, enskilt och<br /> kollektivt.</p> <p>5.2.3 Den offentliga sektorns "förnyelse "</p> <p>I årets finansplan aviserade regeringen åtgärder senare under våren i syfte<br /> att förnya den offentliga sektorn. Effektiviteten skulle ökas. Medborgarna<br /> skulle få mer valuta för skatterna, hette det bland annat. Dessutom skulle<br /> regeringen i den reviderade finansplanen dra upp långsiktiga riktlinjer för<br /> budgetpolitiken.</p> <p style="margin-left:12px;">Som vanligt blir resultatet magert när regeringen nu försöker omsätta 23</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>sina programskrivningar i praktisk politik. Under tiden förvärras proble- Mot. 1988/89</p> <p>men inom den offentliga sektorn. Köerna inom sjukvården växer. Daghem Fl60</p> <p>måste stängas på grund av svårigheter med personalrekryteringen. Resursbristen<br /> inom skolan kvarstår.</p> <p>Av ideologiska skäl har regeringen svårt att sätta in verkningsfulla motåtgärder,<br /> vilka måste syfta till avreglering och ökad konkurrens med enskilda<br /> alternativ. I den reviderade finansplanen tas emellertid tre områden upp för<br /> behandling: skolan, äldreomsorgen och socialförsäkringssystemet.</p> <p>När det gäller skolan framhåller regeringen att en klarare ansvarsfördelning<br /> bör eftersträvas. Statens ansvar för mål och utvärdering slås fast, medan<br /> frågan om arbetsgivaransvaret för lärarna bör bli föremål för analys.</p> <p>Enligt vår uppfattning vore en analys av de konsekvenser som en kommunalisering<br /> av lärartjänsterna skulle föra med sig värdefull inför en fortsatt<br /> diskussion i dessa frågor.</p> <p>Vi har i vår motion 1988/89:Ub806 angående utbildningspolitiken redovisat<br /> våra förslag till vitalisering av skola och utbildning.</p> <p>I fråga om äldreomsorgen hävdas i propositionen att kommunernas brist<br /> på alternativa boende- och vårdformer bidrar till att landstingens resurser i<br /> alltför hög grad måste användas till långvarig vård av äldre. Men detta är en<br /> följd av socialdemokraternas hårdnackade motstånd mot ålderdomshemmen,<br /> vilket fördröjt både om- och nybyggnader på detta område och lett till<br /> att mängder av platser försvunnit. Vi anser att gamla och sjuka själva skall<br /> kunna välja vårdform genom ett system med ”vårdcheckar” och genom en<br /> allmän obligatorisk sjukvårdsförsäkring.</p> <p>Strävan att öka det primärkommunala ansvaret för vården och omsorgen<br /> av de äldre får inte syfta till enbart en omorganisation inom ramen för ett<br /> monopol. Det offentliga monopolet måste brytas. Verksamhetsansvaret<br /> kan skiljas från finansieringsansvaret. Huvudmannaskapet, d.v.s. skyldigheten<br /> att se till att erforderliga resurser finns för de äldres service och omvårdnad,<br /> skall vara sammanhållet. Verksamheten, däremot, skall kunna<br /> bedrivas av många olika vårdgivare.</p> <p>Kommunerna skall ha ett yttersta ansvar för att erforderlig vård står till<br /> förfogande inom hemsjukvård, gruppboende och hemsjukvård, men det är<br /> inte nödvändigtvis kommunerna som också skall tillhandahålla vården.</p> <p>Stor flexibilitet krävs och möjliggörs också genom våra tidigare i år framlagda<br /> förslag.</p> <p>Såväl i finansplanen som kompletteringspropositionen talar regeringen<br /> om den snabba kostnadsexplosionen inom socialförsäkringssystemet och<br /> nödvändigheten av att dämpa kostnadsökningen. Regeringen tycks däremot<br /> stå handfallen vad gäller åtgärder.</p> <p>Vi har till årets riksdag framlagt motioner vad gäller såväl sjukförsäkringen<br /> som arbetsskadeförsäkringen.</p> <p>Den s.k. timsjukpenningen har orsakat en mycket stark kostnadsökning.</p> <p>Därtill kommer att felutbetalningar enligt försäkringskassorna görs i upp<br /> till 9 fall av 10 på grund av de nya, till ogenomtränglighet komplicerade<br /> reglerna. Ca 50 procent av de ersättningsberättigade får för hög ersättning<br /> och det lönar sig för många bättre att vara sjukskrivna än att arbeta. Det s.k.</p> <p>sjuktalet — antalet ersatta sjukdagar per försäkrad och år — har ökat från 24</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>18 dagar 1982 till ca 24 dagar enligt prognosen för innevarande år. Vi har Mot. 1988/89</p> <p>krävt ett mer rättvist och administrativt mindre krångligt system för deltids- Fi60</p> <p>sjukpenning och har även anvisat vägar härför.</p> <p>Kostnaden för sjukförsäkringen har ökat med ca 9 miljarder kronor det<br /> senaste året, d.v.s. ungefär 23 procent. Detta är orimligt. Vi delar regeringens<br /> uppfattning att antalet långa sjukskrivningar och förtidspensioneringar<br /> bör minskas, men därtill krävs resurser för rehabiliterande åtgärder, som<br /> försäkringskassorna idag inte förfogar över. Kassornas personal har nämligen<br /> tvingats prioritera korttidssjukskrivningar och arbetsskadehandläggning.<br /> Vi har i flera år framlagt förslag rörande en förlängd samordningstid<br /> inom arbetsskadeförsäkringen och utredning om ett nytt ersättningssystem<br /> genom en obligatorisk ansvarighetsförsäkring för arbetsgivare.</p> <p>Vi har dessutom — i samband med våra skattesänkningsförslag — framlagt<br /> förslag om en 80-procentig kompensationsnivå inom sjukförsäkringen<br /> de första 89 dagarna under ett år. Om dessa förslag realiserats, skulle socialförsäkringens<br /> resurser ha kunnat kanaliseras till de bäst behövande, nämligen<br /> långtidssjukskrivna, förtidspensionerade och handikappade, och besparingar<br /> på flera miljarder kronor kunnat göras.</p> <p>Det är gott och väl att regeringen anammade vårt förslag om ökade rehabiliteringsinsatser,<br /> vilket vi framförde i en partimotion 1982 och tillsatte<br /> rehabiliteringsberedningen. Men det är något av den obotfärdiges förhinder<br /> att nu bara avvakta remissomgången av beredningens förslag och hänskjuta<br /> åtgärder inom arbetsskadeförsäkringen till den s.k. arbetsmiljökommissionen.<br /> Arbetsskadefonden är nu inte bara tömd utan har ett underskott<br /> på över 4 miljarder kronor. Det accelererande antalet arbetsskadeersättningar<br /> och livräntor betalas under tiden av skattemedel, medan regeringen<br /> avvaktar.</p> <p>5.2.4 Övriga förslag</p> <p>Det är typiskt för en socialdemokratisk regering att vilja sätta svångrem på<br /> vanliga människors hushållsekonomi. Däremot görs få eller inga besparingar<br /> i den offentliga sektorn. Tvärtom föreslås en höjning av partistödet<br /> med 15 procent från den 1 oktober 1989. Vi avvisar förslaget.</p> <p>I propositionen föreslås ökade statsbidrag till den kommunala barnomsorgen.<br /> Det betyder att i stället för att underlätta för föräldrar och kommuner<br /> att ordna barnomsorgen på bästa möjliga sätt förstärker regeringen orättvisorna<br /> inom barnomsorgen. De föräldrar som inte kan eller inte önskar<br /> använda sig av den kommunala barnomsorgen missgynnas ytterligare.</p> <p>Dessutom förvärras den regionala snedfördelningen genom att glesbygdskommuner<br /> i större omfattning använder sig av familjedaghem, för vilka<br /> stödet försämras i förhållande till daghemmen.</p> <p>Regeringens förslag bör avvisas. 1 stället bör regeringen återkomma med<br /> förslag till statsbidragsregler som inte präglas av samma orättvisor som<br /> nuvarande förslag utan t.ex. tillåter enskilda alternativ samt med förslag till<br /> vårdnadsbidrag enligt den modell som de borgerliga partierna skisserat. De<br /> moderata förslagen presenteras mer utförligt i motion 1988/89:Fi88.</p> <p style="margin-left:13px;">Regeringen föreslår att kommunerna själva skall finansiera de ökade 25</p> </div> <div class="block ml_9" /> <div class="block ml_3" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2"><p>statsbidragen till barnomsorgen genom en höjning av den allmänna skat- Mot. 1988/89</p> <p>teutjämningsavgiften. Därigenom ökar detaljstyrningen av kommunerna Fi60</p> <p>ytterligare.</p> <p>Enligt vår mening borde detaljstyrningen av kommunerna minska. Det<br /> säger sig även regeringen sikta emot. Men några förslag i den riktningen<br /> presenteras inte. Regeringen förmår således inte heller på detta område gå<br /> från ord till handling. Tvärtom utgör förslaget om ökade statsbidrag till<br /> barnomsorgen och dess finansiering ytterligare ett exempel på att i den mån<br /> förslag läggs fram, så går de i helt fel riktning.</p> <p>Höjningen av den allmänna skatteutjämningsavgiften utgör ett av flera<br /> förslag om den kommunala ekonomin som regeringen uppskjutit till kompletteringspropositionen.<br /> Men trots att finansministern upprepar att den<br /> kommunala utgiftsexpansionen överskrider den av riksdagen målsatta<br /> takten av 1 procent, gör han som vanligt ingenting åt problemet.</p> <p>Från moderat sida vidhåller vi våra förslag från januari, som innebär<br /> minskad detaljstyrning av den kommunala verksamheten, vissa besparingar,<br /> slopad skatteutjämningsavgift och borttagande av den kostnadsdrivande<br /> extra skatteutjämningsavgiften. Dessutom föreslog vi att insatser för att<br /> sänka höga kommunala utdebiteringar skulle premieras med extra skatteutjämningsbidrag.<br /> Våra förslag utvecklas närmare i särskilda motioner om<br /> den kommunala ekonomin.</p> <p>5.2.5 Regeringens budgetpolitik</p> <p>I finansplanen gjorde regeringen ett stort nummer av att budgetförslaget<br /> var så stramt att man fick gå tillbaka ett kvarts sekel för att finna en budgetproposition<br /> som innehöll ett totalbalanserat budgetförslag. Vi påpekade<br /> emellertid att det då redovisade budgetsaldot för 1989/90 ändå innebar en<br /> försämring gentemot det väntade budgetöverskottet innevarande budgetår.</p> <p>Från moderat sida framhölls även att det förutsedda budgetsaldot skulle<br /> komma att räknas upp, eftersom de antaganden som legat till grund för<br /> beräkningarna var orealistiska. Så har även i viss mån skett i det reviderade<br /> budgetförslaget, men alltjämt utgår regeringen från osannolika pris- och<br /> löneantaganden. Den högre pris- och lönestegring som kan väntas kommer<br /> att avsevärt förbättra statsinkomsterna. Detta innebär emellertid inte att<br /> budgeten blir starkare, eftersom en mer inflationistisk utveckling har en<br /> negativ inverkan på ekonomin. Det illustrerar bara hur missvisande det är<br /> att inrikta den ekonomiska debatten på regeringens beräkningar av statens<br /> budgetsaldo.</p> <p>Av kompletteringspropositionens redovisning av budgetförslaget framgår<br /> inte om eller var de föreslagna intäkterna från höjningen av löneskatten<br /> redovisas, vilket är en allvarlig brist i det underlag som riksdagen skall<br /> basera sitt ställningstagande på. Om dessa skatteintäkter redovisats under<br /> posten Beräknade tillkommande utgiftsbehov, netto, måste ytterligare oredovisade<br /> kraftiga utgiftsökningar eller förändringar på inkomstsidan uppväga<br /> intäkterna på 9 miljarder från löneskatten, eftersom denna post ändrats<br /> från 5 miljarder i januari till 200 miljoner i det reviderade budgetförslaget.<br /> Det vore anmärkningsvärt och allvarligt om regeringen försöker un- 26</p> <p>danhålla riksdagen beslutsunderlag.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:12px;">Jämfört med budgetsaldot ger det finansiella sparandet i hela den offent- Mot. 1988/89</p> <p>liga sektorn en bättre bild av de offentliga finanserna. I januari räknade Fi60</p> <p>regeringen med att detta överskott skulle uppgå till 28 miljarder. Motsvarande<br /> beräkning nu tyder på 32 miljarder. Med mer realistiska pris- och<br /> löneantaganden kommer även detta överskott att bli väsentligt större. Överbeskattningen<br /> och kollektiviseringen av sparandet drivs därmed vidare genom<br /> att den offentliga sektorn tar in mer i skatt än vad som används för<br /> utgifter.</p> <p>5.2.6 Utbyggnad av fondfamiljen</p> <p>I den reviderade finansplanen betonas tydligare än tidigare att sparandet i<br /> ekonomin skall ske i den offentliga sektorn. De överskott som byggs upp är<br /> således en del av en mycket målmedveten politik. Regeringen föreslår en<br /> avgiftsväxling från folkpensionsavgifter till tilläggspensionsavgifter med två<br /> procentenheter per den I januari 1989. Åtgärden döljer visserligen de ökade<br /> statsinkomsterna men upptäcks om hela den offentliga sektorns finanser<br /> betraktas. Dessutom vill regeringen att AP-fondernas placeringsmöjligheter<br /> skall vidgas ytterligare i två avseenden: kravet att första, andra och tredje<br /> fondstyrelserna vid eventuella fastighetsköp skall köpa samtliga aktier i ett<br /> fastighetsbolag föreslås slopat och den fjärde och femte fonden skall få rätt<br /> att köpa också bank- och försäkringsaktier.</p> <p>Steg för steg bygger den socialdemokratiska regeringen upp AP-fondens<br /> kapital samt vidgar styrelsernas placeringsmöjligheter. När socialdemokratin<br /> stötte på motstånd i löntagarfondsfrågan, valde man att gå vidare med<br /> andra medel. Strategin är nu att börja utnyttja AP-fondens stora resurser för<br /> att köpa in sig i näringslivet. Med dagens tillgångar skulle ungefär hälften<br /> av alla börsföretag kunna förstatligas på detta sätt, trots Tage Erlanders<br /> uttryckliga löfte att så inte skulle ske. Ett principiellt viktigt steg i den riktningen<br /> tas nu när första till tredje fondstyrelserna tillåts köpa mindre än<br /> hundra procent av aktierna i byggföretag. Därigenom bryts isen för dessa<br /> fondstyrelser att på allvar börja göra affärer på börsen. Nästa steg blir då att<br /> dessa styrelser kommer att få köpa aktier också i andra börsföretag, vilket<br /> kan marknadsföras som en naturlig utvidgning.</p> <p>Från moderat sida avvisar vi bestämt den föreslagna utvidgningen av<br /> fondstyrelsens placeringsmöjligheter. Vi avstyrker även den föreslagna avgiftsväxlingen<br /> liksom förslaget till förändringar av statsbidraget för skolväsendet<br /> i denna del. En höjning av ATP-avgiften föregriper pensionsberedningens<br /> arbete utan att på något sätt förbättra för pensionärerna. Syftet<br /> torde åtminstone delvis vara det kosmetiska att dölja den stora ökning av<br /> budgetöverskottet som de föreslagna skattehöjningarna annars skulle medföra.</p> <p>AP-fonden är en buffert mot fluktuationer av kortsiktig karaktär. ATPsystemets<br /> hållfasthet på sikt påverkas inte av att medel flyttas från statsbudgeten.<br /> Eftersom ATP-systemet är ett fördelningssystem mellan den förvärvsarbetande<br /> och pensionerade delen av befolkningen blir storleken på<br /> tillgångarna i AP-fonden av underordnad betydelse. Det är inte via ökade<br /> medel eller ökad avkastning på fondens medel som pensionssystemets 27</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>trygghet tillgodoses. Det enda som kan trygga ATP-systemet är en tillväxt- Mot. 1988/89</p> <p>befrämjande ekonomisk politik som skapar erforderliga samhälleliga re- Fi60</p> <p>surser. Den kostnadsdrivande högskattepolitik som socialdemokraterna<br /> bedriver verkar i motsatt riktning.</p> <p>5.2.7 Regeringens politik motsägelsefull</p> <p>Regeringens ekonomiska politik ter sig till ytterlighet motsägelsefull. Vi<br /> tänker då inte bara på att regeringen under det gångna halvåret brukat säga<br /> en sak och göra något annat. Vi tänker inte heller i första hand på att<br /> regeringen i finansplanen förespråkade en viss linje och nu förordar motsatsen.<br /> Mest anmärkningsvärd är trots allt motsättningen mellan vad regeringen<br /> säger sig vilja åstadkomma och vad som kommer att bli resultatet.</p> <p>Hur kan man tro sig kunna bekämpa inflationen genom prishöjande<br /> skattesänkningar? Hur tänker man sig att kostnadsstegringen skall kunna<br /> hållas tillbaka genom att arbetskraftskostnaderna höjs? Hur kan man över<br /> huvud taget föreställa sig att lönerörelsen skall kunna underlättas av åtgärder<br /> som försämrar reallönerna för löntagarna och höjer kostnaderna för<br /> arbetsgivarna?</p> <p>Varför stramar man åt på efterfrågesidan, när en endast tvåprocentig<br /> tillväxt och konsumtionsökning tydligt visar att det är på utbudssidan som<br /> problemen finns? Varför minskar man arbetsutbudet genom skattehöjningar<br /> i stället för att med skattelättnader stimulera till produktiva insatser?</p> <p>Varför verkar man för ytterligare arbetstidsbegränsningar i form av förlängd<br /> semester och föräldraledighet? Varför försöker man styra arbetskraft<br /> till den offentliga monopolsektorn med dess lägre produktivitet? Varför<br /> vidhåller man att kärnkraften skall avvecklas i förtid?</p> <p>Vad tjänar det till att höja det rekordhårda skattetrycket ytterligare, när<br /> överskottet i de offentliga finanserna redan är över 30 miljarder kronor och<br /> medborgarna erfarenhetsmässigt reagerar på överbeskattning med minskat<br /> sparande och/eller ökad skuldsättning? Vad tjänar det till att bygga upp<br /> AP-fonden ytterligare och vidga dess placeringsmöjligheter, när det är den<br /> ekonomiska tillväxten och inget annat som bestämmer pensionernas värde?</p> <p>Svar på alla dessa frågor står att finna i den socialdemokratiska ideologin.<br /> Med den utgångspunkten kan budgetpolitiken stramas åt endast med<br /> efterfrågedämpande skattehöjningar och inte med offentliga besparingar<br /> och avreglering som undanröjer utbudshinder. Kapitalbildningen skall inte<br /> ske i den enskilda sektorn utan i offentlig regi, vilket medför en långsam<br /> men obeveklig socialisering.</p> <p>Utsikterna till en kommande skattereform med lättnader för medborgarna<br /> har nu minskat betydligt. Med nuvarande regering kommer Sverige att<br /> falla tillbaka ytterligare i tillväxt och därmed även välfärd vid en internationell<br /> jämförelse.</p> </div> <div class="block ml_52"><p>28</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>6 Det moderata alternativet<br /> 6.1 En långsiktig ekonomisk politik</p> </div> <div class="block ml_43"><p>Mot. 1988/89</p> <p>Fi60</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Moderata samlingspartiet presenterade redan i januari sin ekonomiska politik<br /> och — till skillnad från den socialdemokratiska regeringen — ett komplett<br /> budgetalternativ. Vi står naturligtvis fortfarande för samma ståndpunkter<br /> och förslag.</p> <p>Målet för den ekonomiska politik moderata samlingspartiet förespråkar<br /> är ytterst att öka den enskildes frihet och välfärd. Det förutsätter god ekonomisk<br /> tillväxt, stabila priser och arbete åt alla som vill arbeta. De målen kan<br /> nås endast med en politik som stärker marknadshushållningen och avlägsnar<br /> de tillväxthinder som under lång tid byggts in i den svenska ekonomin.</p> <p>Omvandlingens och dynamikens förutsättningar måste sättas i centrum<br /> för strukturpolitiken. Omvandlingen av ekonomin förutsätter utveckling av<br /> nya lönsamma företag och avveckling av gamla olönsamma. För en ekonomisk<br /> tillväxt i nivå med omvärldens krävs dels god konkurrenskraft, dels en<br /> förbättrad utvecklingskraft. Att förbättra såväl konkurrenskraft som utvecklingskraft<br /> är den dubbla uppgift som den ekonomiska politiken står<br /> inför under de närmaste åren.</p> <p>Utvecklingskraften förstärks genom att man på utbudssidan ökar ekonomins<br /> flexibilitet och förmåga att på marknadsmässiga villkor dirigera resurser<br /> mot områden med gynnsamma pris- och tillväxtförutsättningar såväl på<br /> hemma- som på världsmarknaden. Det skapar förutsättningar för en varaktigt<br /> högre tillväxt. Genom en bättre funktionsduglighet hos olika marknader<br /> och högre produktivitet minskar också inflationsbenägenheten i ekonomin,<br /> vilket underlättar stabiliseringspolitiken.</p> <p>Den viktigaste åtgärden för att öka drivkraften att arbeta, spara och starta<br /> företag samt för att underlätta lönebildningen är att sänka marginalskatterna.<br /> Med anledning därav föreslog vi i januari i en särskild partimotion<br /> (1988/89 :Sk374) en omfattande marginalskattereform med början redan</p> <p>1990. Vi drog upp riktlinjerna för en sänkning av bolagsskatten i samband<br /> med att vissa möjligheter till skattefria avsättningar minskades. Förmögenhets-<br /> och arvsskatterna bör enligt vår mening också sänkas, eftersom de<br /> träffar den kapitalbildning som främjar ekonomisk tillväxt.</p> <p>Den svenska ekonomin behöver dessutom avregleras. Det gäller både<br /> den offentliga sektorn och det privata näringslivet. I dag kännetecknas<br /> områden som barnomsorg, sjukvård, åldringsvård och utbildning av låg<br /> effektivitet, bl.a. till följd av övertung byråkrati och långa köer. Vi anser att<br /> de offentliga monopolen skall brytas och konkurrensen stärkas genom att<br /> enskilda alternativ tillåts arbeta på likvärdiga villkor. Detta kan bl.a. ske<br /> genom användandet av den princip som ligger till grund för det gemensamma<br /> borgerliga förslaget om familjepolitiken. Dess bärande tanke är att finansieringen<br /> i högre grad skall följa medborgaren, och ge denne möjlighet<br /> att välja mellan olika alternativ, och inte den offentliga producenten. Våra<br /> förslag i dessa avseenden har utvecklats utförligt i andra moderata motioner.</p> <p>En privatisering av statliga företag och andra tillgångar befrämjar effektiviteten,<br /> sprider ägandet och innebär dessutom en välbehövlig sanering av 29</p> <p>statens skuldbörda.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:12px;">Förbud och föreskrifter som hämmar näringslivet bör så långt som möj- Mot. 1988/89</p> <p>ligt tas bort. En avreglerad kapital- och valutamarknad fördelar de Finansi- Fi60</p> <p>ella resurserna smidigare, snabbare och säkrare till de områden där de gör<br /> mest nytta. Lagstiftningen på arbetsmarknaden bör moderniseras så att den<br /> underlättar och inte försvårar strukturomvandlingen. Bostadsmarknaden<br /> måste fås att fungera bättre genom att subventioner successivt tas bort,<br /> fastighetsskatten stegvis avskaffas, och centralisering och byråkrati ersätts<br /> med rörlighet och anpassning.</p> <p>Ett viktigt inslag i en politik för högre tillväxt är att ekonomins spelregler<br /> är någorlunda stabila över tiden. Den kortsiktighet och ryckighet som kännetecknat<br /> den socialdemokratiska politiken under senare år och som det nu<br /> framlagda åtstramningspaketet är ytterligare ett exempel på har förstärkt<br /> osäkerheten för företagare och anställda. Ständiga ändringar av spelreglerna<br /> genom skattehöjningar, nya ingrepp och regleringar skapar ett klimat<br /> där långsiktiga satsningar och investeringar över huvud taget inte kommer<br /> till stånd. Den ekonomiska politikens inriktning bör därför ligga fast över<br /> tiden.</p> <p>Stabiliseringspolitiken måste baseras på det förhållandet att kapacitetsutnyttjandet<br /> för närvarande är högt. Inflationstakten tilltar och lönebildningen<br /> fungerar så dåligt att kostnadsläget försämras i snabb takt. Bakom dagens<br /> problem ligger emellertid inte främst en för stor konsumtionsökning<br /> utan en för liten produktionstillväxt, vilket i sin tur sammanhänger med<br /> allvarliga restriktioner på ekonomins utbudssida, framför allt det hårda<br /> skattetrycket.</p> <p>Den åtstramningspolitik som regeringen föreslår minskar kapacitetsutnyttjandet<br /> och driver upp arbetslösheten. Efter hand kan detta visserligen<br /> ge återverkningar i form av lägre pris- och löneökningar. Men i frånvaro av<br /> åtgärder som angriper de grundläggande problemen i ekonomin skulle därefter<br /> ett ökat kapacitetsutnyttjande stöta på samma utbudshinder, vilket<br /> varit det vanliga mönstret vid konjunkturtopparna under de senaste 20<br /> åren.</p> <p>Dessutom är — som redan påtalats i det föregående — regeringens förslag<br /> till snabbt insatta åtstramningsåtgärder ett uttryck för den förlegade<br /> uppfattningen att staten skall ägna sig åt att finstyra den totala efterfrågan i<br /> ekonomin. Under 50- och 60-talens regelbundna konjunkturförlopp tedde<br /> det sig mer naturligt att försöka stimulera ekonomin i lågkonjunktur för att<br /> sedan strama åt vid konjunkturtopparna. Denna keynesianskt inspirerade<br /> ekonomiska politik fungerar emellertid inte längre. Såväl svensk som internationell<br /> erfarenhet visar att osäkerheten om den ekonomiska utvecklingen<br /> samt om hushållens och företagens beteende innebär att den aktiva konjunkturpolitiken<br /> tenderar att snarare förstärka än motverka ekonomins<br /> svängningar.</p> <p>Mot denna bakgrund har moderata samlingspartiet tidigare avvisat finanspolitiska<br /> åtstramningsåtgärder i form av snabba skattehöjningar. Vi<br /> gör det också nu. Överhettningen, som inte beror på för stor privat konsumtion<br /> utan på flaskhalsar i produktionen, skall mötas främst genom stimulans<br /> av arbetsutbudet och produkti vitetshöjande åtgärder. Stabiliseringspo</p> <p>litiskt motiverade insatser bör i första hand åvila penningpolitiken, varvid 30</p> <p>målet att bevara den fasta valutakursen skall vara vägledande.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:12px;">Uppgiften för finanspolitiken är inte längre att minska det statliga bud- Mot. 1988/89</p> <p>getunderskottet. Tvärtom uppvisar den samlade offentliga sektorn numera Fi60</p> <p>ett stort finansiellt sparandeöverskott, som gör det angeläget att överväga<br /> var i ekonomin sparandet skall ske.</p> <p>Den av socialdemokraterna förespråkade inriktningen mot bestående<br /> och växande överskottssparande i den offentliga sektorn innebär en överföring<br /> av ägande från enskilda människor till den offentliga sektorn. 1 år<br /> beräknas överskottet uppgå till 37 miljarder kronor. Införandet av löntagarfonder,<br /> uttaget av pensionsskatt, utvidgningen av AP-fondens placeringsmöjligheter<br /> och tillkomsten av femte AP-fonden är konkreta exempel<br /> på denna utveckling, som i förlängningen leder till en socialisering av ekonomin.<br /> Dessutom innebär de nya fondidéer som framförts från LO och som<br /> mottagits positivt av finansdepartementet att socialdemokraterna överväger<br /> ytterligare steg mot socialisering.</p> <p>Moderata samlingspartiet förespråkar en annan väg. Det sparande och<br /> den kapitalbildning som krävs för näringslivets utbyggnad skall ske i den<br /> enskilda sektorn. Efter hand som de åtgärder vi föreslår leder till ett ökat<br /> hushållssparande bör den offentliga sektorns finansiella sparande kunna<br /> reduceras. Målet bör sedan vara att det hålls i balans sett över en konjunkturcykel.</p> <p style="margin-left:12px;">För att förbättra det dåliga hushållssparande! krävs en generell politik.</p> <p>Det går inte att nämnvärt öka sparandet med hjälp av skattemässiga styråtgärder<br /> som t.ex. nu sker i allemanssparandet. Inte heller påverkas hushållens<br /> sparvilja av påkostade annonskampanjer av den typ som spardelegationen<br /> genomfört.</p> <p style="margin-left:12px;">För att öka hushållens sparande krävs i första hand stabila spelregler.</p> <p>Dessutom krävs en minskning av skattetrycket, som förutom att dämpa<br /> inflationen också höjer avkastningen efter skatt på sparandet. Våra förslag<br /> om reformerad kapitalbeskattning gör det mer lönsamt att spara och mindre<br /> lönsamt att låna. Därutöver är det viktigt att särskilt stimulera långsiktigt<br /> bundet sparande samt att sprida ägandet av bostäder och aktier till enskilda<br /> hushåll. Konkreta förslag för att öka hushållssparande! har presenterats i en<br /> särskild motion under den allmänna motionsperioden (Fi602).</p> <p>Det moderata alternativet till regeringens ekonomiska politik innefattar<br /> således en strukturpolitisk omvandling genom skattelättnader och avreglering<br /> samt en icke-interventionistisk, normbaserad uppläggning av stabiliseringspolitiken.<br /> Detta program har större möjligheter än den kortsiktiga interventionistiska<br /> politik som regeringen företräder att varaktigt och trovärdigt<br /> värna den fulla sysselsättningen.</p> <p>6.2 Utgifts- och skattepolitiken</p> <p>Utformningen av finanspolitiken spelar en central roll för den ekonomiska<br /> tillväxt som ger ökad valfrihet och tryggad välfärd i framtiden.</p> <p>Den långsiktiga tendensen till att statsbudgetens såväl inkomst- som utgiftssida<br /> ökar i förhållande till den samlade produktionen (BNP) måste<br /> brytas. Enligt vår mening är det nödvändigt att både skattetryck och offentlig<br /> utgiftsandel reduceras. 31</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:12px;">Detta innebär att de offentliga utgifternas möjliga ökningstakt i nominel- Mot. 1988/89</p> <p>la termer bestäms av den reala tillväxten i ekonomin, den inflationstakt som Fi60</p> <p>råder i de länder vilka liksom Sverige har en fast växelkurs samt de krav på<br /> minskning av skattetrycket som ställs upp.</p> <p>Vårt sedan tidigare uppsatta mål är att skattetrycket skall dras ned med i<br /> genomsnitt ca en procentenhet per år. Det innebär att de offentliga utgifternas<br /> reala ökning måste begränsas till 0,5 — 1,0 procent per år, vid en genomsnittlig<br /> tillväxt i totalproduktionen på 2,0—2,5 procent per år. Enligt vår<br /> mening är en sådan inriktning av politiken fullt realistisk. De avregleringar<br /> och avmonopoliseringar som vi har föreslagit skapar tillsammans med nödvändiga<br /> besparingar ett tillräckligt utrymme för att klara också de nytillkommande<br /> offentliga utgiftsbehov som är ofrånkomliga eller enligt vår<br /> mening angelägna att tillgodose.</p> <p>För innevarande budgetår (1988/89) föreslog vi i januari 1988 besparingar<br /> på drygt 13 miljarder och skattesänkningar på 5 miljarder. Vårt kassamässiga<br /> underskott blev därmed nästan 9 miljarder kronor bättre än det<br /> regeringen då föreslog. Om vår politik genomförts, hade dels finanspolitiken<br /> haft en stramare inriktning, dels problemen på ekonomins utbudssida<br /> underlättats. Därmed hade de problem som nu finns i ekonomin varit betydligt<br /> mindre.</p> <p style="margin-left:12px;">I vår januarimotion angående den ekonomiska politiken (1988/</p> <p>89:Fi214) föreslog vi en utgiftsnivå som låg drygt 15 miljarder kronor lägre<br /> än vad regeringen då förordade för budgetåret 1989/90. Av dessa utgiftsminskningar<br /> var ca 3 miljarder kronor i princip av engångskaraktär, även<br /> om samma slags intäkter av denna storlek torde kunna beräknas för varje år<br /> under den närmast överskådliga framtiden.</p> <p>Skattesänkningar föreslogs med netto 9,8 miljarder kronor. Hade dessa<br /> förslag genomförts, skulle vårt kassamässiga överskott för budgetåret 1989/</p> <p>90 ha blivit 5,4 miljarder kronor större än vad regeringen då förordade.</p> <p>Bortses från de icke permanenta effekterna, som är ett resultat av föreslagen<br /> försäljning av statliga företag m.m., skulle det av oss föreslagna överskottet<br /> ha blivit ca 2,3 miljarder kronor större än det som regeringen då<br /> förordade.</p> <p>1 motion 1988/89 :Sk374 har vi föreslagit en genomgripande skattereform<br /> som i korthet innebär att den statliga inkomstskatten slopas för den helt<br /> övervägande delen av inkomsttagarna. Ingen skall ha en marginalskatt som<br /> överstiger 50 procent. Skattereformen mäste kombineras med beslut om<br /> kommunalt skattestopp, så att inte den samlade marginalskatten stiger genom<br /> att primärkommuner och landsting utnyttjar det ”skatteutrymme”<br /> som uppkommer genom slopandet av den statliga inkomstskatten. Redan<br /> innevarande år har den genomsnittliga kommunalskatten ökat så att den<br /> uppgår till nästan 31 kronor. Den otillräckliga sänkning av marginalskatterna<br /> som har genomförts 1989 har således redan urholkats till nästan en<br /> tredjedel. För inkomsttagare med inkomster under 85 000 kronor har marginalskatten<br /> t.o.m. skärpts.</p> <p>Redan 1990 bör ett första stort steg tas. De statliga skatteskalorna bör då<br /> få det utseende som framgår av tabell 4 nedan. Skattesatssänkningarna genomförs<br /> för inkomster över 140.000 kronor i skalan för tilläggsbelopp. 32</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Tabell 4</p> </div> <div class="block ml_45"><p>Mot. 1988/89</p> <p>Fi60</p> </div> <table class="skannad"><tr><td><p style="margin-left:3px;">Beskattningsbar<br /> inkomst (kr)11</p> </td> <td><p style="margin-left:21px;">Skatteskala2’</p> <p style="margin-left:21px;">1989</p> </td> <td><p style="margin-left:32px;">Skatteskala21<br /> 1990 (enligt m)</p> </td> </tr><tr><td><p>0- 75 000</p> </td> <td><p style="text-align:right;">5%</p> </td> <td><p style="text-align:right;">4%</p> </td> </tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">75 000-140 000</p> </td> <td><p style="margin-left:21px;">17%</p> </td> <td><p style="margin-left:32px;">10%</p> </td> </tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">140 000-190 000</p> </td> <td><p style="text-align:right;">31 %</p> </td> <td><p style="text-align:right;">24%</p> </td> </tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">190 000</p> </td> <td><p style="text-align:right;">42%</p> </td> <td><p style="text-align:right;">35%</p> </td> </tr></table> <div class="block ml_5"><p style="margin-left:8px;">11 1988 års prisläge</p> <p style="margin-left:8px;">21 Kombinerad skala för grund- och tilläggsbelopp<br /> Ej underskottsavdrag</p> </div> <div class="block ml_5"><p style="margin-left:4px;">Som tidigare noterats har den genomsnittliga kommunalskatten ökat till<br /> avrundat 31 kronor. För att få jämförbarhet med andra skatteskalor som<br /> förekommer i debatten bygger tabell 5 nedan emellertid på en utdebitering<br /> på 30 kronor.</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Tabell 5</p> </div> <table class="skannad"><tr><td><p style="margin-left:3px;">Beskattningsbar<br /> inkomst (kr)"</p> </td> <td><p style="margin-left:21px;">Total marginalskatt2’<br /> nuvarande regler</p> </td> <td><p style="margin-left:14px;">Total marginalskatt2’<br /> enligt (m)</p> </td> </tr><tr><td><p>0- 75 000</p> </td> <td><p style="margin-left:21px;">35%</p> </td> <td><p style="margin-left:14px;">34 % (— 1)</p> </td> </tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">75 000-140 000</p> </td> <td><p style="margin-left:21px;">47%</p> </td> <td><p style="margin-left:14px;">40% (-7)</p> </td> </tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">140 000-190 000</p> </td> <td><p style="margin-left:21px;">61 %</p> </td> <td><p style="margin-left:14px;">54% (-7)</p> </td> </tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">190 000</p> </td> <td><p style="margin-left:21px;">73%</p> </td> <td><p style="margin-left:14px;">65% (-7)</p> </td> </tr></table> <div class="block ml_5"><p style="margin-left:8px;">111988 års prisläge</p> <p style="margin-left:8px;">21 Kombinerad skala för grund- och tilläggsbelopp<br /> Ej underskottsavdrag</p> </div> <div class="block ml_5"><p style="margin-left:4px;">Förutsättningen för en varaktig skattereform är också att inflationen inte<br /> tillåts höja skattetrycket automatiskt. Förändringar i det reala skatteuttaget<br /> bör endast kunna ske genom politiska beslut och inte som en konsekvens av<br /> inflationstakten. Därför bör fullt inflationsskydd införas.</p> <p style="margin-left:4px;">Under vårens behandling har våra förslag till skattesänkningar avslagits<br /> av riksdagen. Vi vidhåller emellertid att den viktigaste åtgärden är att påbörja<br /> en långtgående skattereform.</p> <p style="margin-left:4px;">Inkomstbeskattningens nuvarande utformning leder till stora orättvisor<br /> mellan olika familjer. Genom progressiviteten i statsskatteskalan leder olikheter<br /> vid fördelningen av inkomster mellan två föräldrar till stora variationer<br /> i skatteuttaget. Det drabbar framför allt flerbarnsfamiljerna, som mer<br /> än andra är hänvisade till att leva på en inkomst. Detta problem kan bara<br /> lösas genom övergång till en mera proportionell inkomstskatt.</p> <p style="margin-left:4px;">En av de flesta, åtminstone i ord, omfattad skattepolitisk princip är att<br /> skatteuttaget skall ske med hänsyn till bärkraft. Detta innebär bl.a. att inkomstbeskattningen<br /> måste utformas på ett sådant sätt att skatteuttaget relateras<br /> till inkomsttagarnas försörjningsbörda. Detta bör ske genom att ett<br /> grundavdrag för barn införs.</p> <p style="margin-left:4px;">Mot denna bakgrund föreslog vi i januari följande:</p> <p style="margin-left:4px;text-align:right;">— Grundavdrag för barn med 15 000 kr per hemmavarande barn upp till<br /> 18 års ålder införs vid den kommunala beskattningen. Avdragsrätten</p> </div> <div class="block ml_5" /> <div class="block ml_5" /> <div class="block ml_5" /> <div class="block ml_5" /> <div class="block ml_5" /> <div class="block ml_5" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:18px;">skall också omfatta hemmavarande barn mellan 18 och 20 år som går i<br /> gymnasieskolan och uppbär studiestöd.</p> <p style="margin-left:18px;">— De som har så låga inkomster och/eller så många barn att de inte kan<br /> utnyttja grundavdraget fullt ut kompenseras genom ”negativ skatt”.<br /> Detta innebär att ett belopp motsvarande nettoeffekten av den inte utnyttjade<br /> delen av grundavdraget utbetalas kontant. Därigenom kommer<br /> alla, oavsett inkomstförhållanden och antal barn, att kunna utnyttja<br /> avdragets effekt fullt ut.</p> <p style="margin-left:18px;">— Inom ramen för den kommunala skatteutjämningen sker en utjämning<br /> av skatteunderlaget mellan kommuner med olika andel barn.</p> <p>Reformen bör genomföras med början den 1 juli 1990. Av tekniska skäl<br /> utformas avdraget så att det för hela beskattningsåret 1990 blir 2.500 kr,<br /> 1991 7.500 kr, 1992 12.500 kr och 1993 15.000 kr.</p> <p>I tabell 6 redovisas förändringarna av den disponibla inkomsten vid införande<br /> av ett grundavdrag för barn. Som framgår av tabellen innebär vårt<br /> förslag att skatten sänks mest för de familjer som har flera barn.</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Tabell 6</p> </div> <table class="skannad"><tr><td><p /> </td> <td><p /> </td> <td><p style="margin-left:4px;">1990</p> </td> <td><p style="margin-left:13px;">1991</p> </td> <td><p style="margin-left:13px;">1992</p> </td> <td><p style="margin-left:11px;">1993</p> </td> </tr><tr><td><p>Familj med 1 barn</p> <p>” 2 ”</p> <p>” 3 ”</p> <p>” 4 ”</p> </td> <td><p style="margin-left:20px;">+ 750<br /> + 1 500<br /> + 2 250<br /> + 3 000</p> </td> <td><p style="margin-left:13px;">+ 2 250<br /> + 4 500<br /> + 6 750<br /> + 9 000</p> </td> <td><p style="margin-left:13px;text-align:right;">+ 3 750<br /> + 7 500<br /> + 11 250<br /> + 15 000</p> </td> <td><p style="margin-left:11px;text-align:right;">+ 4 500<br /> + 9 000<br /> + 13 500<br /> + 18 000</p> </td> </tr></table> <div class="block ml_3"><p>Under vårens behandling har vårt förslag om grundavdrag för barn avslagits<br /> av riksdagen. Vi vidhåller emellertid vårt förslag.</p> <p>Mot denna bakgrund hemställer vi att riksdagen hos regeringen begär<br /> förslag till sänkningar av marginalskatten för 1990 samt förslag till grundavdrag<br /> för barn i enlighet med vad vi anfört i motion 1988/89:Sk374.</p> <p>Pensionärernas möjlighet att fortsätta med förvärvsarbete efter uppnådd<br /> pensionsålder hindras framför allt av de kraftiga marginaleffekter som<br /> uppstår till följd av avtrappningen av det extra avdraget. Tidigare var marginaleffekterna<br /> ännu större med tanke på att även det kommunala bostadstillägget<br /> trappades av. I det senare avseendet har reglerna redan ändrats så<br /> att inkomst av förvärvsarbete inte påverkar bostadstilläggets storlek. Detta<br /> omfattar emellertid inte egenföretagare och lagstiftningen bör självfallet<br /> ändras i detta avseende. Även avtrappningen av det extra avdraget mot<br /> förvärvsinkomster bör nu slopas. Sammantaget skulle dessa förändringar<br /> innebära att det blev lika lönsamt för pensionärer att förvärvsarbeta som<br /> för övriga. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med förslag om<br /> slopande av avtrappningen av det extra avdraget för pensionärer.</p> <p>6.3 Penningpolitiken</p> <p>Enligt vår mening bör således finanspolitiken inte användas för finjustering<br /> av den totala efterfrågan i ekonomin utan läggas upp efter mer långsiktiga<br /> riktlinjer och i huvudsak inriktas på att angripa ekonomins strukturella 34</p> </div> <div class="block ml_43"><p>Mot. 1988/89</p> <p>Fi60</p> </div> <div class="block ml_4" /> <div class="block ml_4" /> <div class="block ml_4" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>problem. Behovet av kortsiktiga stabiliseringspolitiska åtgärder i syfte att Mot. 1988/89</p> <p>bekämpa inflationen bör i stället i första hand tillgodoses med penningpoli- Fi60</p> <p>tiska medel. Dessa kan sättas in utan den tidsfördröjning som vanligen<br /> präglar finanspolitiska åtgärder och få effekt betydligt tidigare.</p> <p>Fördelen med att i stabiliseringspolitiken lägga tyngdpunkten på penningpolitiken<br /> är dock inte bara det snabbare genomslaget. Grundläggande<br /> är att inflationen är ett monetärt fenomen, medan finanspolitiken främst<br /> rör strukturella frågor som fördelning mellan enskild och offentlig konsumtion<br /> och mellan privat och offentligt sparande.</p> <p>Med anledning av att riksgäldskontoret från närmaste halvårsskifte övergår<br /> till att bli en myndighet under regeringen innehåller kompletteringspropositionen<br /> för första gången förslag till allmänna riktlinjer för statsskuldspolitiken<br /> liksom begäran om lånebemyndigande för regeringen. Vad den<br /> senare frågan beträffar är det inte tänkt att införa någon begränsning av<br /> rätten att täcka uppkommet underskott — utöver vad som kan vara förutsett<br /> i statsbudgeten. I andra länder är det emellertid vanligt att motsvarande<br /> lånebemyndiganden utgör en ram, som inte får överskridas utan att parlamentets<br /> samtycke först har inhämtats. Vi avser att återkomma till denna<br /> frågeställning i samband med den allmänna motionstiden nästa år.</p> <p>Det nuvarande budgetöverskottet medför att staten inte längre har något<br /> nettoupplåningsbehov. Omsättningen av gamla lån i förening med statsskuldens<br /> under senare år förkortade löptid medför emellertid att nya låneoperationer<br /> ständigt behöver genomföras. I likhet med regeringen anser vi<br /> att kravet på kostnadseffektivitet måste ställas högt i skuldförvaltningen.</p> <p>Riksgäldskontoret bör därför i eget intresse tillse att de finansiella marknaderna<br /> förses med statspapper via regelbundna emissioner. Detta är nödvändigt<br /> även med hänsyn till riksbankens marknadsoperationer.</p> <p>I partimotionen i januari påtalade vi de problem som allemanssparande!<br /> medför från upplåningssynpunkt. Riksgäldskontoret kan inte påverka omfattningen,<br /> och kostnaden är hög. Den sparstimulerande effekten är dessutom<br /> ringa, eftersom insättningarna på allemanssparkonto i stor utsträckning<br /> utgör överföringar från andra konton. Systemet härrör från en tid, då<br /> staten hade ett stort sparandeunderskott och näringslivet ovanligt nog ett<br /> överskott. Det var då naturligt att kanalisera hushållens sparmedel direkt<br /> till statsskulden. Men när nu fördelningen av sparande mellan offentlig<br /> sektor och näringsliv är den motsatta, bör det skattegynnade sparandet i<br /> stället styras till näringslivet. Vi vidhåller således att allemanssparande! bör<br /> avvecklas som statlig upplåningsform. Däremot är det angeläget att stödja<br /> sparande i allemansfond liksom långsiktigt bundet sparande i bank och<br /> försäkring, varifrån medlen kan kanaliseras till produktiva investeringar.</p> <p>Grundläggande för penningpolitiken är valet av valutapolitisk regim.</p> <p>För ett land med så stort utlandsberoende som Sverige är det naturligt att<br /> hålla en fast valutakurs. Konstruktionen med en valutakorg fyllde till en<br /> början väl sin uppgift. Med tiden har dock vissa begränsningar framträtt.</p> <p>Dollarns dubbla vikt och denna valutas kraftiga svängningar har gjort kronans<br /> fasthet i hög grad relativ. Frånvaron av skydd mot stora ut- och inflöden<br /> av kapital lägger restriktioner på räntepolitiken. Det finns heller inget<br /> som bygger under korgkonstruktionens trovärdighet som garant för den<br /> fasta växelkursen.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p style="margin-left:11px;">Moderata samlingspartiet har i flera år förespråkat en anknytning av Mot. 1988/89</p> <p>kronan till det europeiska monetära systemet (EMS), i vilket flertalet EG- Fi60</p> <p>valutor ingår. Med en sådan anknytning skulle allvaret i den fasta växelkurspolitiken<br /> manifesteras, vilket skulle ge ett värdefullt bidrag till inflationsbekämpningen.<br /> Att samarbetet i EMS positivt påverkat penningvärdesutvecklingen<br /> i de deltagande länderna framgår av diagram 5. Medan<br /> höginflationslandet Italien uppvisade prisökningar på över 20 procent<br /> 1980, var motsvarande siffra för Förbundsrepubliken Tyskland 5,5 procent.<br /> Successivt har sedan skillnaden i inflationstakt minskat. 1988 var var<br /> den största prisstegringen sålunda 5 procent i Irland och den minsta 0,7<br /> procent i Nederländerna.</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Diagram 5</p> <p>EMS — Konsumentpriser</p> <p>Inflation</p> </div> <div class="block ml_4"><p>22</p> <p>20<br /> 18<br /> 16<br /> 1 4<br /> 12<br /> 10<br /> 8<br /> 6<br /> 4</p> </div> <div class="block ml_8" /> <div class="block ml_18"><p>Irland</p> </div> <div class="block ml_23"><p>Itai ien</p> </div> <div class="block ml_13"><p>Frankr ike</p> </div> <div class="block ml_8"><p>T</p> </div> <div class="block ml_11"><p>'Danmark</p> </div> <div class="block ml_11"><p>Belgie</p> </div> <div class="block ml_21"><p>Neder- ~<br /> »länderna</p> </div> <div class="block ml_13"><p>Väst</p> <p>Tyskland</p> </div> <div class="block ml_8"><p>T</p> </div> <div class="block ml_8"><p>-f</p> </div> <div class="block ml_8"><p style="margin-left:6px;">z</p> </div> <div class="block ml_10"><p style="margin-left:6px;">♦ - t</p> <p style="margin-left:12px;">1980</p> </div> <div class="block ml_17"><p style="margin-left:6px;">-1 f + </p> <p style="margin-left:20px;">1982 1984</p> </div> <div class="block ml_36"><p style="margin-left:6px;">i h</p> </div> <div class="block ml_33"><p style="margin-left:6px;">1986</p> </div> <div class="block ml_40"><p style="margin-left:6px;">1988</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Källa: OECD</p> </div> <div class="block ml_53"><p style="margin-left:6px;">36</p> </div> <div class="block ml_36" /> <div class="block ml_27" /> <div class="block ml_30" /> <div class="block ml_9" /> <div class="block ml_9" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>I avvaktan på en anknytning till EMS måste riksbanken spela en mer aktiv Mot. 1988/89</p> <p>roll i kampen mot inflationen. Hittillsvarande problem med att räntehöj- Fi60</p> <p>ningar framkallar neutraliserande valutainflöden kan behöva pareras genom<br /> att kronans värde tillfälligt tillåts överskrida den övre bandgränsen.</p> <p>En förutsättning är då att riksbanken samtidigt förklarar sin avsikt att ta<br /> upp diskussioner om en knytning av kronkursen till ecun.</p> <p>Det torde ankomma på vederbörande utskott att utforma erforderlig lagtext.</p> <p>7 Hemställan</p> <p>Med hänvisning till det anförda hemställs</p> <p style="margin-left:31px;">1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska<br /> politiken som föreslås i motionen,</p> <p style="margin-left:31px;">2. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för budgetregleringen<br /> som föreslås i motionen,</p> <p style="margin-left:31px;">3. att riksdagen som sin mening ger fullmäktige i riksgäldskontoret<br /> och regeringen till känna vad i motionen anförts om statsskuldspolitiken,</p> <p style="margin-left:31px;">4. att riksdagen som sin mening ger fullmäktige i riksbanken till<br /> känna vad i motionen anförts om kredit- och valutapolitiken,</p> <p style="margin-left:31px;">5. att riksdagen avslår regeringens förslag om lag om ändring i<br /> lagen (1972:625) om statligt stöd till politiska partier,</p> <p style="margin-left:31px;">6. att riksdagen avslår dels regeringens förslag till lag om ändring i<br /> lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag, dels regeringens förslag<br /> till lag om ändring i lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag, dels<br /> förslaget till ytterligare medelsanvisning med 1 395 000 000 kronor,</p> <p style="margin-left:31px;">7. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om procentsats<br /> för uttag av avgift för åren 1990— 1994 till försäkringen för tilläggspensionering,</p> <p style="margin-left:31px;">8. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i<br /> lagen (1981:69l) om socialavgifter,</p> <p style="margin-left:31px;">9. att riksdagen med avslag på de i propositionen angivna riktlinjerna<br /> för statsbidrag till barnomsorgen hos regeringen begär förslag<br /> till rättvisare statsbidragsregler i enlighet med vad som anförts i motionen,</p> <p style="margin-left:31px;">10. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i<br /> lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden,</p> <p style="margin-left:31px;">11. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om tillfällig höjning<br /> av mervärdeskatten,</p> <p style="margin-left:31px;">12. att riksdagen avslår regeringens förslag om justeringar i statsbidragssystemet<br /> till skolväsendet,</p> <p style="margin-left:31px;">13. att riksdagen avslår dels regeringens förslag om ändring av<br /> studiestödslagen (1973:349), dels förslaget till ytterligare medelsanvisning<br /> med 192 000 000 kronor,</p> <p style="margin-left:31px;">14. att riksdagen dels avslår regeringens förslag till omedelbar avveckling<br /> av livsmedelssubventionerna, dels som sin mening ger regeringen<br /> till känna vad i motionen anförts om successiv avveckling av 37<br /> livsmedelssubventionerna,</p> </div> <div class="block ml_14" /> <div class="block ml_4" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:29px;">15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförts om höjning av den garanterade räntan,</p> <p style="margin-left:29px;">16. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sänkning av marginalskatterna<br /> för 1990, i enlighet med vad som föreslagits i motion<br /> 1988/89:Sk374,</p> <p style="margin-left:29px;">17. att riksdagen hos regeringen begär förslag om slopande av avtrappningen<br /> av det extra avdraget för pensionärer i enlighet med vad<br /> som anförts i motionen,</p> <p style="margin-left:29px;">18. att riksdagen hos regeringen begär förslag om grundavdrag för<br /> barn i enlighet med vad som anförts i motionen,</p> <p style="margin-left:29px;">19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförts om utformningen av kompletteringspropositionen.</p> <p>Stockholm den 10 maj 1989</p> </div> <div class="block ml_44"><p>Mot. 1988/89</p> <p>Fi60</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Carl Bildt fm)</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Lars Tobisson (m)</p> </div> <div class="block ml_24"><p style="text-align:right;">Anders Björck (m)</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Görel Bohtin fm)</p> </div> <div class="block ml_24"><p style="text-align:right;">Rolf Dahlberg (m)</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Gunnar Hökmark (m)</p> </div> <div class="block ml_24"><p style="margin-left:6px;">Bo Lundgren fm)</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Ingegerd Troedsson (m)</p> </div> <div class="block ml_24"><p style="margin-left:6px;">Rolf Clarkson (m)</p> </div> <div class="block ml_4"><p style="text-align:right;">Ann-Cathrine Haglund (m)</p> </div> <div class="block ml_24"><p style="margin-left:6px;">Gullan Lindblad (m)</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Arne Andersson (m)<br /> i Ljung</p> </div> <div class="block ml_24"><p style="margin-left:6px;">Sonja Rembo (m)</p> </div> <div class="block ml_53"><p>38</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Innehållsförteckning Mot. 1988/89</p> <p style="margin-left:304px;">Sida Fi60</p> <p>1 Sammanfattning 1</p> <p>2 Ny kursomläggning 2</p> <p>3 Den internationella utvecklingen 4</p> <p>3.1 Hög tillväxt i omvärlden 4</p> <p>3.2 Sverige halkar efter 5</p> <p>4 Den svenska ekonomin 7</p> <p>4.1 Överhettad stagnation 7</p> <p>4.2 Lönebildningen och inflationen 10</p> <p>4.3 Utvecklingen på längre sikt 12</p> <p>4.3.1 Tiden fram till 1993 12</p> <p>4.3.2 Långtidsbudgeten 15</p> <p>5 Regeringens ekonomiska politik 16</p> <p>5.1 Slutet för den tredje vägens politik 16</p> <p>5.2 Regeringens åtgärdspaket 19</p> <p>5.2.1 Stabiliseringspolitiska åtgärder 19</p> <p>5.2.2 Arbetsmarknaden 22</p> <p>5.2.3 Den offentliga sektorns ”förnyelse” 23</p> <p>5.2.4 Övriga förslag 25</p> <p>5.2.5 Regeringens budgetpolitik 26</p> <p>5.2.6 Utbyggnad av fondfamiljen 27</p> <p>5.2.7 Regeringens politik motsägelsefull 28</p> <p>6 Det moderata alternativet 29</p> <p>6.1 En långsiktig ekonomisk politik 29</p> <p>6.2 Utgifts-och skattepolitiken 31</p> <p>6.3 Penningpolitiken 34</p> <p>7 Hemställan 37</p> </div> <div class="block ml_53"><p>39</p> </div> <div class="block ml_17" /> <div class="block ml_19" /> <div class="block ml_25" /> <div class="block ml_21" /> <div class="block ml_18" /> <div class="block ml_20" /> <div class="block ml_20" /> <div class="block ml_24" /> <div class="block ml_23" /> <div class="block ml_19" /> <div class="block ml_17" /> <div class="block ml_25" /> <div class="block ml_26" /> <div class="block ml_22" /> <div class="block ml_24" /> <div class="block ml_18" /> <div class="block ml_27" /> <div class="block ml_16" /> <div class="block ml_22" /> <div class="block ml_23" /> <div class="block ml_26" /> <div class="block ml_22" /> <div class="block ml_25" /> <div class="block ml_22" /> <div class="block ml_17" /> <div class="block ml_14" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_39" /> <div class="block ml_30" /> <div class="block ml_23" /> <div class="block ml_31" /> <div class="block ml_24" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_57" /> <div class="block ml_57" /> <div class="block ml_57" /> <div class="block ml_57" /> </div> </div> 1 1 att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som föreslås i motionen avslag = utskottet 1988/89:FiU30 ? 1 1 att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som föreslås i motionen ? 2 2 att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som föreslås i motionen ? 2 2 att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som föreslås i motionen avslag = utskottet 1988/89:FiU30 ? 3 3 att riksdagen som sin mening ger fullmäktige i riksgäldskontoret och regeringen till känna vad som i motionen anförts om statsskuldspolitiken avslag = utskottet 1988/89:FiU30 ? 3 3 att riksdagen som sin mening ger fullmäktige i riksgäldskontoret och regeringen till känna vad som i motionen anförts om statsskuldspolitiken ? 4 4 att riksdagen som sin mening ger fullmäktige i riksbanken till känna vad som i motionen anförts om kredit- och valutapolitiken ? 4 4 att riksdagen som sin mening ger fullmäktige i riksbanken till känna vad som i motionen anförts om kredit- och valutapolitiken avslag = utskottet 1988/89:FiU30 ? 5 5 att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1972:625) om statligt stöd till politiska partier avslag = utskottet 1988/89:KU22 ? 5 5 att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1972:625) om statligt stöd till politiska partier ? 6 6 att riksdagen avslår dels regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag, dels regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag, dels förslaget till ytterligare medelsanvisning med 1 395 000 000 kr. ? 6 6 att riksdagen avslår dels regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag, dels regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag, dels förslaget till ytterligare medelsanvisning med 1 395 000 000 kr. avslag = utskottet 1988/89:FiU30 ? 7 7 att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om procentsats för uttag av avgift för åren 1990--1994 till försäkringen för tilläggspensionering avslag = utskottet 1988/89:FiU30 ? 7 7 att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om procentsats för uttag av avgift för åren 1990--1994 till försäkringen för tilläggspensionering ? 8 8 att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter ? 8 8 att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter avslag = utskottet 1988/89:FiU30 ? 9 9 att riksdagen med avslag på de i propositionen angivna riktlinjerna för statsbidrag till barnomsorgen hos regeringen begär förslag till rättvisare statsbidragsregler i enlighet med vad som anförts i motionen avslag = utskottet 1988/89:FiU30 ? 9 9 att riksdagen med avslag på de i propositionen angivna riktlinjerna för statsbidrag till barnomsorgen hos regeringen begär förslag till rättvisare statsbidragsregler i enlighet med vad som anförts i motionen ? 10 10 att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden ? 10 10 att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden avslag = utskottet 1988/89:FiU30 ? 11 11 att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om tillfällig höjning av mervärdeskatten Bifall = utskottet 1988/89:FiU30 ? 11 11 att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om tillfällig höjning av mervärdeskatten ? 12 12 att riksdagen avslår regeringens förslag om justeringar i statsbidragssystemet till skolväsendet ? 12 12 att riksdagen avslår regeringens förslag om justeringar i statsbidragssystemet till skolväsendet avslag = utskottet 1988/89:FiU30 ? 13 13 att riksdagen avslår dels regeringens förslag om ändring av studiestödslagen (1973:349), dels förslaget till ytterligare medelsanvisning med 192 000 000 kr. avslag = utskottet 1988/89:FiU30 ? 13 13 att riksdagen avslår dels regeringens förslag om ändring av studiestödslagen (1973:349), dels förslaget till ytterligare medelsanvisning med 192 000 000 kr. ? 14 14 att riksdagen dels avslår regeringens förslag till omedelbar avveckling av livsmedelssubventionerna, dels som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om successiv avveckling av livsmedelssubventionerna ? 14 14 att riksdagen dels avslår regeringens förslag till omedelbar avveckling av livsmedelssubventionerna, dels som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om successiv avveckling av livsmedelssubventionerna delvis bifall = utskottet 1988/89:FiU30 ? 15 15 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om höjning av den garanterade räntan Delvis bifall = utskottet 1988/89:FiU30 ? 15 15 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om höjning av den garanterade räntan ? 16 16 att riksdagen hos regeringen begär förslag till sänkning av marginalskatterna för 1990, i enlighet med vad som föreslagits i motion 1988/89:Sk374 ? 16 16 att riksdagen hos regeringen begär förslag till sänkning av marginalskatterna för 1990, i enlighet med vad som föreslagits i motion 1988/89:Sk374 avslag = utskottet 1988/89:FiU30 ? 17 17 att riksdagen hos regeringen begär förslag om slopande av avtrappningen av det extra avdraget för pensionärer i enlighet med vad som anförts i motionen avslag = utskottet 1988/89:FiU30 ? 17 17 att riksdagen hos regeringen begär förslag om slopande av avtrappningen av det extra avdraget för pensionärer i enlighet med vad som anförts i motionen ? 18 18 att riksdagen hos regeringen begär förslag om grundavdrag för barn i enlighet med vad som anförts i motionen ? 18 18 att riksdagen hos regeringen begär förslag om grundavdrag för barn i enlighet med vad som anförts i motionen avslag = utskottet 1988/89:FiU30 ? 19 19 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av kompletteringspropositionen. Delvis bifall = utskottet 1988/89:FiU30 ? 19 19 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av kompletteringspropositionen. ? INL Inlämning 1989-05-10 00:00:00 inträffat 13 B Bordläggning 1989-05-11 00:00:00 inträffat 1 HÄN Hänvisning 1989-05-12 00:00:00 inträffat 2 0622185335615 Carl Bildt m 1 undertecknare 0 inkomst kr 2 undertecknare 0275356156309 Arne Andersson m 2 undertecknare 037063714405 Anders Björck m 3 undertecknare 0668927708809 Görel Bohlin m 4 undertecknare 0 enligt m 4 undertecknare 0156214148697 Rolf Clarkson m 5 undertecknare 0544569681404 Rolf Dahlberg m 6 undertecknare 0333810623907 Ann-Cathrine Haglund m 7 undertecknare 0584386800218 Gunnar Hökmark m 8 undertecknare 0816308745507 Gullan Lindblad m 9 undertecknare 0537484650407 Bo Lundgren m 10 undertecknare 0872218435908 Sonja Rembo m 11 undertecknare 0245320188502 Lars Tobisson m 12 undertecknare 0925516323103 Ingegerd Troedsson m 13 undertecknare motgrund Motionsgrund Proposition 1988/89:150 2014-11-23 05:44:36 motkat Motionskategori - 2014-11-23 05:44:36 statustext statustext Ärendet är avslutat GC02Fi60 2019-05-28 11:08:13 tilldelat Tilldelat Finansutskottet 2014-11-23 05:44:36 GC02Fi60 av Carl Bildt m.fl. (m) mot_198889_fi_60.pdf 1203504 pdf med anledning av prop. 1988/89:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1989/90, m.m. (kompletteringsproposition) https://data.riksdagen.se/fil/446F50DE-451B-44E9-85AB-BB68CF486104