2750505GC02Fi41988/89Fi4motmotMotion 1988/89:Fi4MotionMotionFiU401988-11-15 00:00:002014-10-14 10:54:022014-10-14 00:00:00avCarlBildtm.fi.htmlskanninghttps://data.riksdagen.se/dokument/GC02Fi4/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/GC02Fi4https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GC02Fi4
<div class="dok" ><style>
div.dok p,span {
font-size:12px;
font-family:verdana;
white-space:nowrap;
}
div.sida {
border-bottom: 1px solid #ddd;
width:550px;
}
div.block {
margin:2px;
display:block;
}
div.brask {
padding:5px 5px;
background:#eee;
border: 1px solid #999;
width:540px;
}
.skannad, td {
border: 1px solid #ccc;
padding:2px;
border-collapse: collapse;
white-space: nowrap;
text-align:center;
font-size:90%;
}
.ml7 {margin-left:70px}
.ml6 {margin-left:60px}
.ml5 {margin-left:50px}
.ml4 {margin-left:40px}
.ml3 {margin-left:30px}
.ml2 {margin-left:20px}
.ml1 {margin-left:10px}
</style><div class="brask">
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Motion till riksdagen<br />
1988/89:Fi4</p>
</div>
<div class="block ml_42" />
<div class="block ml_2"><p>avCarlBildtm.fi. </p>
<p>med anledning av proposition 1988/89:47 om vissa ekonomisk- 1988/89<br />
politiska åtgärder m.m. Fi4</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>Innehållsförteckning</p>
<p>1 Sammanfattning 2</p>
<p>2 Det ekonomiska läget 2</p>
<p style="margin-left:12px;">2.1 Den internationella utvecklingen 2</p>
<p style="margin-left:12px;">2.2 Den svenska ekonomin 4</p>
<p style="margin-left:12px;">2.3 Regeringen kapitulerar för inflationen 8</p>
<p style="margin-left:12px;">2.4 Regeringens ansvar för det stigande skattetrycket 8</p>
<p style="margin-left:12px;">2.5 Problem med konkurrenskraft och utvecklingskraft 9</p>
<p>3 Regeringens ekonomisk-politiska åtgärder 13</p>
<p style="margin-left:12px;">3.1 Den allmänna inriktningen 13</p>
<p style="margin-left:12px;">3.2 Arbetsutbud 15</p>
<p style="margin-left:12px;">3.3 Byggverksamhet 17</p>
<p style="margin-left:12px;">3.4 Konkurrensfrågor 19</p>
<p style="margin-left:12px;">3.5 Jordbrukspolitiken 19</p>
<p style="margin-left:12px;">3.6 Teko-politiken 19</p>
<p>4 Den moderata politiken 20</p>
<p style="margin-left:12px;">4.1 Frågan om åtstramning 20</p>
<p style="margin-left:12px;">4.2 Stabiliseringspolitiken 21</p>
<p style="margin-left:30px;">4.2.1 Långsiktighet och normer 21</p>
<p style="margin-left:30px;">4.2.2 Utgiftspolitiken 23</p>
<p style="margin-left:30px;">4.2.3 Skattepolitiken 23</p>
<p style="margin-left:12px;">4.3 Strukturpolitiken 24</p>
<p style="margin-left:30px;">4.3.1 Omvandling och utveckling 24</p>
<p style="margin-left:30px;">4.3.2 Sparandet 26</p>
<p>5 Hemställan 28</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>1 Riksdagen 1988/89.3 sami. Nr Fi4</p>
</div>
<div class="block ml_52"><p>1</p>
</div>
<div class="block ml_42" />
<div class="block ml_42" />
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_42" />
<div class="block ml_47" />
<div class="block ml_13" />
<div class="block ml_15" />
<div class="block ml_23" />
<div class="block ml_18" />
<div class="block ml_26" />
<div class="block ml_31" />
<div class="block ml_32" />
<div class="block ml_26" />
<div class="block ml_20" />
<div class="block ml_13" />
<div class="block ml_15" />
<div class="block ml_16" />
<div class="block ml_16" />
<div class="block ml_14" />
<div class="block ml_16" />
<div class="block ml_18" />
<div class="block ml_18" />
<div class="block ml_23" />
<div class="block ml_18" />
<div class="block ml_17" />
<div class="block ml_16" />
<div class="block ml_23" />
<div class="block ml_15" />
<div class="block ml_10" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>1 Sammanfattning Mot. 1988/89</p>
<p style="margin-left:342px;">Fi4</p>
<p>Regeringen räknar med att prisstegringen - även efter insättande av de<br />
åtgärder som nu föreslås - skall ligga kvar vid 6 % både 1989 och 1990. Detta<br />
visar att man kapitulerat för inflationen och att den s.k. tredje vägens politik<br />
inte fungerat. Det hårda skattetrycket och andra hinder på ekonomins<br />
utbudssida medför också att tillväxten i Sverige 1989 och 1990 bara väntas bli<br />
ca hälften så hög som genomsnittet för OECD-länderna samt att underskottet<br />
i bytesbalansen växer.</p>
<p>På det verbala planet uppvisar den analys och strategi som kommer till<br />
uttryck i propositionen vissa likheter med det ekonomisk-politiska program<br />
som moderata samlingspartiet länge förespråkat. Vi ställer oss emellertid<br />
tvivlande till att regeringen verkligen har kraft att lägga om kursen så mycket<br />
som krävs.</p>
<p>För det första är de åtgärder som förordas i propositionen inte tillräckligt<br />
långtgående. I vissa fall går de t.o.m. i fel riktning. För att uppnå en rejäl<br />
utbudsstimulerande effekt krävs långtgående marginalskattesänkningar.</p>
<p>Utökningen av regleringarna inom byggsektorn och övriga förändringar<br />
inom detta område kommer att driva upp byggkostnaderna och kan vara<br />
början till en ny rivningsvåg över landet. Den aviserade konkurrensutredningen<br />
måste också inriktas på åtgärder för att bryta upp de offentliga<br />
monopolen.</p>
<p>För det andra har de delar av det socialdemokratiska partiet som<br />
företräder ett realistiskt ekonomiskt synsätt tidigare misslyckats med sina<br />
intentioner. Det senaste försöket gjordes i den reviderade finansplanen 1986.</p>
<p>Det program som då framfördes skulle dämpa inflationen samt leda till lägre<br />
löneökningar och ökat hushållssparande. Resultatet blev högre pris- och<br />
kostnadsökningar samt ett hushållssparande som 1988 når sin lägsta nivå i<br />
modern tid. Inte heller lyckades man med den utgiftsram för löneökningar<br />
som aviserades 1987 och infördes 1988.</p>
<p>Moderata samlingspartiet avvisar en åtstramning genom skattehöjningar.</p>
<p>1 stället är det angeläget att ge den ekonomiska politiken en mer långsiktig<br />
inriktning. Det gäller såväl stabiiiseringspolitiken som strukturpolitiken,<br />
dvs. sättet att angripa de grundläggande problem som finns i ekonomin.</p>
<p>Vi förespråkar en anknytning av kronan till det europeiska monetära<br />
samarbetet (EMS), fullständigt slopande av valutaregleringen, en ram för de<br />
offentliga utgifternas ökningstakt, sänkning av skattetrycket genom en<br />
långtgående marginalskattereform, avreglering av både den offentliga<br />
sektorn och det privata näringslivet, utförsäljning av statliga företag och<br />
åtgärder som leder till ett ökat hushållssparande.</p>
<p>2 Det ekonomiska läget</p>
<p>2.1 Den internationella utvecklingen</p>
<p>Den ekonomiska tillväxten i OECD-området blir under 1988 starkare än<br />
väntat. Förra höstens turbulens på de finansiella marknaderna har under året<br />
inte fått några mer påtagliga negativa effekter. Produktionsökningen i</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>OECD-området 1988 väntas nu bli 4 % mot 2 3/4 % enligt tidigare Mot. 1988/89<br />
bedömningar. Fi4</p>
<p>Nuvarande period med god tillväxt i världsekonomin har pågått sedan 1982<br />
och är därmed en av efterkrigstidens längsta. Det senaste årets förnyade<br />
aktivitetsökning är en följd av bl.a. lägre oljepriser, förmögenhetseffekter på<br />
konsumtionen av stigande aktie- och fastighetsvärden, omläggningen av<br />
finanspolitiken i Japan i expansiv riktning samt uppmjukningen av penningpolitiken<br />
efter börsfallet i slutet av 1987.</p>
<p>Framför allt de stora växelkursförändringarna mellan dollarn och andra<br />
valutor har medfört betydande förskjutningar i världshandeln. Medan<br />
underskottet i den amerikanska bytesbalansen växte under 1987, har trenden<br />
vänt under 1988. Förutom att dollarfallet stärkt den amerikanska industrins<br />
konkurrenskraft har en viss spontan dämpning skett av den inhemska<br />
efterfrågan, vilket hållit tillbaka importen. Även god tillväxt utanför USA,<br />
framför allt i den japanska ekonomin, har stärkt den amerikanska handelsbalansen.</p>
<p>Även om utvecklingen i den amerikanska ekonomin under 1988 varit<br />
positiv, är det för tidigt att helt utesluta risken för förnyad turbulens på de<br />
finansiella marknaderna. Om underskottet i handelsbalansen stannar vid den<br />
nuvarande nivån på ca 10 miljarder dollar per månad, försvagas ändå<br />
bytesbalansen med inemot en miljard dollar per månad eller 10 miljarder<br />
dollar per år till följd av att den amerikanska räntebördan till utlandet stiger.</p>
<p>Detta understryker att den amerikanska ekonomin har en nyckelroll för det<br />
fortsatta förloppet i världsekonomin.</p>
<p>En viss avmattning i den internationella konjunkturen väntas under<br />
kommande år. Tillväxtprognosen för 1989 och 1990 anges i propositionen till<br />
3 resp. 2,5 %, vilket synes ligga i linje med de flesta andra bedömningar. Det<br />
innebär att draghjälpen utifrån för den svenska ekonomin avtar.</p>
<p>Inflationen förutses bli fortsatt låg i OECD-området. Regeringen gör<br />
bedömningen att prisökningen i konsumentledet under både 1989 och 1990<br />
blir 4 %. Mot bakgrund av den vikt som den ekonomiska politiken i många<br />
länder fäster vid kampen mot inflationen - vilket bl.a. har demonstrerats av<br />
sommarens räntehöjningar - skärps ytterligare kravet på en dämpad<br />
kostnadsutveckling i den svenska ekonomin.</p>
<p>Regeringen framhåller att världsekonomins utveckling kännetecknas av<br />
ett stort mått av osäkerhet. Särskilt framhålls risken för att tillväxten bromsas<br />
upp kraftigare än som förutsetts, främst som en följd av de stora finansiella<br />
obalanser som fortfarande råder mellan de tre största länderna. Även om det<br />
inte kan uteslutas att det sker en tvärare inbromsning än vad de flesta<br />
konjunkturbedömare nu räknar med, finns det emellertid flera positiva<br />
inslag i världsekonomin som kan bädda för en god utveckling i industriländerna<br />
under 90-talet, när en kommande dämpning väl är avklarad.</p>
<p>De faktorer som kan ge ett bra 90-tal är för det första att inflationen är<br />
tillbaka på 60-talsnivå i de stora industriländerna. Det senaste årets utveckling<br />
visar också att det går att hålla nere inflationen även vid snabb<br />
produktionsökning och högt kapacitetsutnyttjande. För det andra har<br />
företagen genomgående en bättre vinstnivå än under 70-talet. För det tredje<br />
sker stora teknologiska genombrott bl.a. på dataområdet, som kan skapa nya</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>affärsmöjligheter och bidra till ökad ekonomisk tillväxt. För det fjärde sker Mot. 1988/89<br />
genom EG:s arbete för att förverkliga en fri inre marknad en vitalisering av Fi4<br />
de europeiska ekonomierna. Sist men inte minst viktigt sker betydande<br />
avregieringar och skattesänkningar i många industriländer. Den osedvanligt<br />
långa uppgångsperioden under 1980-talet har initierats i länder med lågt<br />
skattetryck. Allt fler länder i omvärlden ansluter sig till den våg av<br />
skattesänkningar som för närvarande rullar fram.</p>
<p>Denna utveckling innebär sammantaget att 1990-talet kan erbjuda goda<br />
exportutsikter för svenska företag men också att kraven skärps på den<br />
ekonomiska politiken i Sverige, om vårt land inte skall ligga kvar i kön på den<br />
internationella tillväxtligan. Genomsnittligt är skattetrycket väsentligt lägre i<br />
andra industriländer. Vad värre är - medan skattetrycket sänks utomlands,<br />
skall det ligga kvar på en fortsatt rekordhög nivå i Sverige enligt regeringens<br />
prognos.</p>
<p>Moderata samlingspartiet bedömer det mot denna bakgrund som angeläget<br />
att den stora skattereformen i Sverige påbörjas redan 1989 i större<br />
utsträckning än vad regeringen föreslår. Det är vidare nödvändigt att de<br />
skattesänkningar som för närvarande förbereds i olika skatteutredningar<br />
leder till en markerad sänkning av skattetrycket.</p>
<p>2.2 Den svenska ekonomin</p>
<p>I januari utgick regeringen i sitt huvudalternativ från att lönestegringen<br />
skulle stanna vid 4 % under 1988. I den reviderade finansplanen tvingades<br />
regeringen höja prognosen till 6 % (se tabell 1). I den moderata partimotionen<br />
i januari förutsågs att avsaknaden av skattelättnader, som kunde dämpa<br />
lönestegringen, skulle leda till en kostnadsökning i år på över 7 %. Vi vidhöll<br />
denna bedömning i den moderata partimotionen i maj. Nu tvingas regeringen<br />
återigen ändra sig och revidera upp prognosen för 1988 till 7,5 %. Än en<br />
gång har det således visat sig att regeringen varit alltför optimistisk och<br />
felbedömt lönekostnadsutvecklingen, medan den prognos som moderata<br />
samlingspartiet gjorde redan i januari visat sig bli i allt väsentligt korrekt.</p>
<p>Regeringens genom åren systematiska underskattning av kostnadsutvecklingen<br />
är mer allvarlig än vad missade prognoser är i största allmänhet. Den<br />
har inneburit att ekonomiska beslut - både i den offentliga och i den privata<br />
sektorn - har träffats på felaktigt underlag. Det råder således inget tvivel om<br />
att den snabba skärpningen av skattetrycket till stor del är en följd av att den<br />
faktiska inkomstutvecklingen blivit en helt annan än den prognosticerade,<br />
som legat till grund för planeringen.</p>
</div>
<div class="block ml_53"><p>4</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">Tabell l Mot. 1988/89</p>
<p>Försörjningsbalans och nyckeltal (genomsnittlig årlig volymförändring i %, där ej Fi4<br />
annat anges)</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p />
</td>
<td><p style="margin-left:11px;">1988</p>
<p style="margin-left:11px;">Reg.</p>
<p style="margin-left:11px;">rev.</p>
<p>finansplan</p>
</td>
<td><p style="margin-left:3px;">1988</p>
<p style="margin-left:3px;">Reg.</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">1989</p>
<p style="margin-left:10px;">Reg.</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">1989</p>
<p style="margin-left:10px;">Kl</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">1990</p>
<p style="margin-left:10px;">Reg.</p>
</td>
</tr><tr><td><p>BNP</p>
</td>
<td><p>2,2</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">2,8</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1,7</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1,5</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1,3</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Privat konsumtion</p>
</td>
<td><p>3,0</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">2,7</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1,9</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">2,3</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1,5</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Offentlig konsumtion</p>
</td>
<td><p>1,1</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1,4</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1,7</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1,3</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1,0</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:11px;">Statlig</p>
</td>
<td><p>0,8</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">0,2</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1,4</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1,4</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-0,5</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:11px;">Kommunal</p>
</td>
<td><p>1,3</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1,9</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1,8</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1,3</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1,5</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Bruttoinvesteringar</p>
</td>
<td><p>3,8</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">5,6</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">2,3</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">2,8</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1,3</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Lagerinvesteringar'</p>
</td>
<td><p>0,3</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">0,4</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">0,5</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">0,3</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">0,3</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Export av varor och tjänster</p>
</td>
<td><p>2,7</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">3,9</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">3,3</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">3,2</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">2,6</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Import av varor och tjänster</p>
</td>
<td><p>4,9</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">5,5</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">5,3</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">5,9</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">3,4</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Prisökning dec-dec</p>
</td>
<td><p>5,3</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">6,3</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">5,9</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">5,5</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">5,7</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Prisökning, årsgenomsnitt</p>
</td>
<td><p>5,4</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">5,8</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">6,0</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">6,1</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">5,8</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Löneökning</p>
</td>
<td><p>6,0</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">7,5</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">7,0</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">7,5</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">7,0</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Hushållens sparkvot, nivå</p>
</td>
<td><p style="margin-left:3px;">-3,7</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-2,6</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-1.5</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-2,8</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-1,4</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Bytesbalans, mdr.kr.</p>
</td>
<td><p style="margin-left:3px;">-10,8</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-10,0</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-13,8</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-12,6</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-18,1</p>
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_4"><p>1 Förändring i % av föregående års BNP.</p>
<p>(Reg. = regeringens höstbedömning. Kl = Konjunkturinstitutets höstprognos).</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">Regeringen har nu uppenbarligen lärt av läxan och förutspår därför<br />
lönekostnadsökningar såväl 1989 som 1990 på 7 %. Med hänsyn till det<br />
överhettade läget på arbetsmarknaden och regeringens otillräckliga förslag<br />
till skattelättnader är det emellertid troligt att löneökningarna under<br />
åtminstone 1989 blir ännu större.</p>
<p style="margin-left:3px;">Trots snabbare lönestegring justerar regeringen ned prognosen för den<br />
privata konsumtionen under 1988. Detta har stöd i bl.a. siffrorna för<br />
försäljningen i detaljhandeln under året. Det förefaller således som om<br />
försämringen av hushållens sparande har upphört. För 1989 och 1990 förutser<br />
också regeringen en viss återhämtning av sparandet, vilket dock inte<br />
konjunkturinstitutet gör i sin prognos. Eftersom regeringen inte vidtagit<br />
några verkningsfulla åtgärder för att förbättra sparandet torde konjunkturinstitutets<br />
prognos vara mer realistisk. Då skulle också den privata konsumtionen<br />
även under 1989 och 1990 växa snabbare än tillväxten i hela<br />
ekonomin. Behovet av sparstimulerande åtgärder understryks därmed<br />
ytterligare.</p>
<p style="margin-left:3px;">Den offentliga konsumtionen bedöms av regeringen öka med 1,4 % under<br />
1988, vilket innebär en upprevidering sedan i våras. Den högre ökningstakten<br />
förklaras av att kommunerna väntas expandera med nästan 2 % i år. Den<br />
kommunala verksamheten fortsätter därigenom att växa nästan dubbelt så<br />
snabbt som vad riksdagen fastställt som önskvärt. Våra förutsägelser från i<br />
våras bekräftas således av utvecklingen. För 1989 och 1990 förutser<br />
regeringen en fortsatt alltför snabb expansion av den kommunala verksamheten.<br />
Vi håller inte för uteslutet att ökningen kan komma att bli 2 % också<br />
under dessa år, om inte motåtgärder sätts in från statsmakternas sida.</p>
<p style="margin-left:3px;">De totala investeringarna förutses öka med 5,6 % i år och dämpas<br />
successivt 1989 och 1990. Regeringens prognos förefaller i detta avseende<br />
rimlig.</p>
</div>
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_4" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p style="margin-left:12px;">Trots det försämrade kostnadsläget har exporten utvecklats bättre än Mot. 1988/89</p>
<p>väntat. Den främsta förklaringen är den oväntade styrka som världsekono- Fi4</p>
<p>min uppvisat under året. Trots den högre exportsiffran förlorar emellertid<br />
Sverige andelar på världsmarknaden. Därmed fortsätter den negativa trend<br />
för exporten som inleddes under andra halvåret 1984, efter det att de<br />
omedelbara devalveringseffekterna ebbat ut. För närvarande torde emellertid<br />
inte försämringen av kostnadsläget utgöra den viktigaste hämskon för<br />
exportutvecklingen. Snarare är det restriktioner på ekonomins utbudssida,<br />
bl.a. bristen på arbetskraft, som betyder mest. Inför utsikterna av en<br />
avmattning i världsekonomin räknar regeringen med att exporten växer allt<br />
långsammare. Enligt vår uppfattning kan ändå dess prognos visa sig alltför<br />
optimistisk med tanke på risken för alltför höga löneökningar nästa år.</p>
<p>En fortsatt hög inhemsk efterfrågan ligger bakom den stora importökningen<br />
under 1988. Regeringen räknar också med att importen ökar snabbare än<br />
exporten såväl 1989 som 1990. Därmed ökar underskottet i bytesbalansen<br />
successivt till 18 miljarder 1990. Att inte underskottet växer snabbare beror<br />
på förväntad gynnsam utveckling för de svenska exportpriserna i förhållande<br />
till importpriserna. De senaste årens lägre råoljepriser och prisvinster för<br />
svenskt näringsliv på exportmarknaden kan dock inte väntas bestå. Med<br />
tanke på att den reala handelsbalansen sedan flera år genomgår en<br />
fortlöpande försämring, är det inte osannolikt att bytesbalansen kommer att<br />
försvagas mera än vad regeringen anger, vid oförändrad ekonomisk politik.</p>
<p>Sett från produktionssidan har den svenska industrikonjunkturen varit<br />
mycket stark under 1988. Detta förklaras av en bättre exportutveckling än<br />
vad som tidigare förutsetts. Den fortsatt höga inhemska efterfrågan och det<br />
dåliga hushållssparandet verkar dock återhållande på industrins möjligheter<br />
att dra nytta av den gynnsamma internationella utvecklingen.</p>
<p>Både konjunkturinstitutets senaste barometer och statistik från statistiska<br />
centralbyrån bekräftar att kapacitetsutnyttjandetär mycket högt i industrin.</p>
<p>Detta beror både på att investeringarna under 1980-talet varit otillräckliga<br />
och på att arbetskraftsbrist råder i många regioner och branscher. Produktivitetsökningen<br />
i den svenska ekonomin beräknas av konjunkturinstitutet bli<br />
0,5 % både 1988 och 1989. Denna svaga ökning innebär på kort sikt att<br />
sysselsättningen hålls uppe, men också att den underliggande inflationstakten<br />
drivs upp med negativa konsekvenser för den långsiktiga konkurrenskraften.<br />
Den dåliga produktivitetsutvecklingen innebär i kombination med<br />
bristen på arbetskraft en allvarlig begränsning av tillväxten från utbudssidan.</p>
<p>Regeringen räknar med att BNP stiger med 2,8 % 1988, vilket är lågt i<br />
förhållande till tillväxttakten i OECD-området. Under 1989 och 1990<br />
förutses en successiv dämpning av tillväxten ner mot drygt 1 %. Detta<br />
belyser tillväxthindrens negativa inverkan på möjligheterna att uppnå en<br />
högre eller i vart fall en lika hög tillväxt sorn i andra viktiga industriländer.</p>
<p>Mot bakgrund av de flaskhalsproblem som finns i ekonomin är det heller inte<br />
uteslutet att produktionsökningen blir ännu lägre. Den låga siffran visar<br />
också att svensk ekonomi står inför nya kostnadsproblem.</p>
<p>Prisökningarna har under i stort sett hela 1980-talet varit större än i<br />
omvärlden, vilket framgår av diagram 1. Under 1986 och 1987 dämpades</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p style="margin-left:3px;">visserligen inflationstakten påtagligt,men den var ändå avsevärt snabbare än Mot. 1988/89</p>
<p style="margin-left:3px;">i viktiga konkurrentländer. Regeringens ekonomiska politik förmådde sedan Fi4</p>
<p style="margin-left:3px;">inte konsolidera den lägre inflationstakt som var ett direkt resultat av de<br />
internationella prissänkningarna på råolja.</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p style="margin-left:3px;">DIAGRAM 1</p>
<p style="margin-left:3px;">Inflationstakten I Sverige och OECD</p>
<p style="margin-left:3px;">Procent</p>
</div>
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_3"><p>15</p>
</div>
<div class="block ml_17"><p>Sverige</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>104</p>
</div>
<div class="block ml_10"><p>OECD</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>8001 8101 8201 8301 8401 8501 8601 8701 8801</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p style="margin-left:24px;">Ar-mån</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p style="margin-left:3px;">KAI la: OECD, Main Eoonomic Indicators</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p style="margin-left:3px;">I januari bedömde regeringen att priserna skulle stiga med drygt 3 % under<br />
1988. Från moderat sida framhölls att en realistisk inflationsprognos snarare<br />
borde ligga över än under 5 %. I den reviderade finansplanen tvingades<br />
regeringen indirekt erkänna att vår bedömning var riktig genom att höja<br />
prognosen till 5,4 %. Vid denna tidpunkt bedömde emellertid vi att<br />
utvecklingen under våren snarare tydde på att slutsiffran skulle bli ca 6 %.<br />
Vår slutsats bekräftas av utvecklingen. Regeringen har tvingats revidera upp<br />
prognosen till 6,3 % (december—december). För 1989 och 1990 förutser<br />
regeringen en inflationstakt på omkring 6 %. Mot bakgrund av risken för<br />
stora löneökningar under 1989 kan dock inflationstakten accelerera ytterligare.</p>
<p style="margin-left:3px;">Sammanfattningsvis kan konstateras att den svenska ekonomins balansproblem<br />
fortsätter att förstärkas. Möjligheten ter sig mycket avlägsen att - i<br />
enlighet med den under hösten 1987 fastlagda ekonomiska politiken på<br />
medellång sikt - fram till början av 1990-talet arbeta upp överskott i<br />
bytesbalansen, som skulle kunna användas för amortering av utlandsskulden.<br />
Med nuvarande inriktning av den ekonomiska politiken är risken i<br />
stället påtaglig att bytesbalansunderskottet accelererar, tillväxten stagnerar<br />
och arbetslösheten ökar i början av 1990-talet.</p>
</div>
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_6" />
<div class="block ml_32" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>2.3 Regeringen kapitulerar för inflationen Mot. 1988/89</p>
<p style="margin-left:341px;">Fi4</p>
<p>I 1983 års finansplan, som var den första efter socialdemokraternas<br />
återkomst till regeringsmakten, avvisades såväl åtstramningspolitik som<br />
offentlig utgiftsexpansion till förmån för en ”tredje väg”, vilken angavs<br />
kunna förena hög sysselsättning med låg inflationstakt. I föreliggande<br />
proposition hävdar regeringen nu inledningsvis att målet ”låg inflation” i<br />
betydande utsträckning har uppnåtts. Detta strider emellertid mot det<br />
omedelbart därpå följande konstaterandet att pris- och kostnadsökningarna<br />
är högre i Sverige än i omvärlden. Än mer märkligt ter sig påståendet mot<br />
bakgrund av att regeringen räknar med att prisstegringen - även efter<br />
insättandet av de åtgärder som nu föreslås - skall ligga kvar vid 6 % både<br />
1989 och 1990, dvs. avsevärt över OECD-genomsnittet.</p>
<p>Detta måste tolkas som att regeringen har gett upp kampen mot<br />
inflationen. Slutsatsen stärks av finansministerns intervjuuttalande (SvD<br />
1988-11-06) att det nu inte finns något att göra åt detta problem. Av allt att<br />
döma kommer han i fortsättningen att avstå från sina tidigare försök att prata<br />
ned prisstegringen. Men detta innebär också ett indirekt erkännande av att<br />
den tredje vägens ekonomiska politik inte har fungerat. Det visade sig inte<br />
möjligt att klara både hög sysselsättning och låg inflation med den uppläggning<br />
av den ekonomiska politiken som regeringen valt.</p>
<p>2.4 Regeringens ansvar för det stigande skattetrycket</p>
<p>Sedan regeringsskiftet 1982 har skattetrycket stigit från 50,1 % till 55,9 %</p>
<p>1988. Det motsvarar en ökning med 64 miljarder kronor jämfört med om<br />
skattetrycket varit oförändrat. 64 miljarder är nästan lika mycket som staten<br />
tar in på den statliga inkomstskatten eller ca 15 000 kronor per yrkesverksam<br />
svensk.</p>
<p>Den socialdemokratiska regeringen lovade inför valen 1982 och 1985 att<br />
skattetrycket skulle hållas oförändrat. Ändå har det efter de båda valen stigit<br />
till nya rekordnivåer, vilket brukar bortförklaras med att lönerna och den<br />
privata konsumtionen stigit för snabbt och att skattetrycket därigenom<br />
drivits upp med ”automatik”.</p>
<p>Men det är långtifrån hela sanningen. Bakom det stigande skattetrycket<br />
ligger 119 olika skattehöjningar samt avsaknaden av inflationsskydd i den<br />
statliga inkomstskatteskalan. Det är således regeringens medvetna politik<br />
som drivit upp skattetrycket.</p>
<p>Den offentliga sektorns inkomster kommer främst från direkta skatter till<br />
stat och kommun, från indirekta skatter (moms, punktskatter och löneskatter)<br />
samt från socialförsäkringsavgifter. De direkta skatterna, löneskatterna<br />
och socialförsäkringsavgifterna baseras på lönesumman, medan momsen och<br />
punktskatterna i huvudsak följer den privata konsumtionen. Löneskatterna<br />
är den del av de avgifter som tas ut på lönesumman och som inte direkt är<br />
kopplade till en motsvarande förmån.</p>
<p>Lönesumman steg mellan 1982 och 1987 med 55 %, medan de direkta<br />
skatterna till staten under samma period ökade med 110 %, dvs. dubbelt så<br />
snabbt. Detta beror på det bristande inflationsskyddet i skatteskalan, dvs. på<br />
en medveten politik från regeringens sida att låta sammanfallande pris- och</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>löneökningar leda till högre inkomstskatt. Inkomsttagarna flyttas därigenom Mot. 1988/89</p>
<p>upp i skatteskalan till allt högre marginalskattenivåer. Fi4</p>
<p>Sedan 1982 har den privata konsumtionen stigit med 57 % i löpande priser.</p>
<p>Under samma period har statens inkomster från momsen ökat med 75 %.</p>
<p>Den viktigaste orsaken till den snabbare ökningstakten är att momsen höjdes<br />
den 1 januari 1983. Även i fråga om momsintäkterna är det således aktiva<br />
insatser från regeringens sida som drivit upp skatteuttaget.</p>
<p>Lönesumman ökade, som ovan framhållits, mellan 1982 och 1987 med<br />
55 %, men intäkterna från socialförsäkringsavgifterna ökade med 59 % och<br />
från löneskatterna med inte mindre än 200 %! Det kan således inte heller i<br />
detta avseende råda något tvivel om att regeringen aktivt bidragit till<br />
skattetryckets ökning genom höjningar av såväl socialförsäkringsavgifter<br />
som löneskatter.</p>
<p>Till en del svarar kommunerna för att skattetrycket stigit, men regeringen<br />
har ett indirekt ansvar även för detta genom sitt motstånd mot det moderata<br />
förslaget om kommunalt skattestopp. Kommunalskatteinbetalningarna har<br />
sedan 1982 ökat med 61 %. Då dessa baseras på lönesumman två år tidigare,<br />
är det löneutvecklingen 1980—1985 man skall jämföra med. Denna var<br />
emellertid endast 49 %, och skillnaden visar tydligt att kommuner och<br />
landsting höjt skatten.</p>
<p>Slutsatsen är entydig: Regeringen bär ansvaret för det rekordhöga<br />
skattetrycket.</p>
<p>2.5 Problem med konkurrenskraft och utvecklingskraft</p>
<p>Den svenska ekonomins grundläggande problem kvarstår i allt väsentligt,<br />
trots den till synes tämligen gynnsamma utvecklingen under de internationella<br />
högkonjunkturåren på 1980-talet. Det framgår när den långsiktiga<br />
utvecklingen av produktion, realinkomst och konsumtion jämförs med vad<br />
som skett i andra länder.</p>
<p>Under perioden 1870—1960 hade Sverige den näst Japan snabbaste<br />
BNP-tillväxten per capita i världen. Sedan ungefär 1970 ligger Sverige<br />
däremot nära botten på OECD:s tillväxtliga. Jämförs tillväxttakten för real<br />
bruttonationalinkomst (BNI) per capita sedan 1970, ligger Sverige på en<br />
bottenplats (se diagram 2).</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>1 * Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr Fi4</p>
</div>
<div class="block ml_53"><p>9</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>DIAGRAM 2</p>
<p>Raal årlig tillväxt par capita, 1970-S5<br />
K</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p style="margin-left:6px;">Mot. 1988/89<br />
Fi4</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p style="margin-left:18px;">ri</p>
</div>
<div class="block ml_6" />
<div class="block ml_9" />
<div class="block ml_12"><p style="margin-left:6px;">n</p>
</div>
<div class="block ml_13" />
<div class="block ml_15"><p style="margin-left:6px;">V</p>
</div>
<div class="block ml_16"><p style="margin-left:6px;">■i</p>
</div>
<div class="block ml_16"><p style="margin-left:6px;">l</p>
</div>
<div class="block ml_18" />
<div class="block ml_19" />
<div class="block ml_19"><p style="margin-left:6px;">i</p>
</div>
<div class="block ml_23"><p style="margin-left:4px;">n</p>
</div>
<div class="block ml_23"><p style="margin-left:6px;">I</p>
</div>
<div class="block ml_35"><p style="margin-left:6px;">Real BNI</p>
</div>
<div class="block ml_26"><p style="margin-left:6px;">1</p>
</div>
<div class="block ml_29" />
<div class="block ml_32"><p style="margin-left:6px;">6</p>
</div>
<div class="block ml_34"><p style="margin-left:6px;">l</p>
</div>
<div class="block ml_37"><p style="margin-left:6px;">X</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p style="margin-left:6px;">Real BNP</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p style="margin-left:6px;">I</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p style="margin-left:6px;">l</p>
</div>
<div class="block ml_44"><p style="margin-left:6px;">1</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p style="margin-left:73px;">Norge Japan östar-Kanada Finland Frank-Vaattyak-Storbri-Italien USA Schweiz Danmark Sverige<br />
rike rike land tannien</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Killa: OECD</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>När det gäller BNP per capita har Sverige glidit ner från den tidigare<br />
topplaceringen bland världens länder till sjunde plats, strax ovanför OECDgenomsnittet.<br />
Eftersläpningen i förhållande till andra länder är emellertid<br />
långt kraftigare vid en jämförelse av real disponibel hushållsinkomst för<br />
industriarbetare. Med detta mått intar Sverige en föga imponerande<br />
nittondeplats. Resultatet blir likartat, om man jämför privat konsumtion per<br />
invånare.</p>
<p>Av diagram 3 framgår produktionsutvecklingen inom tillverkningsindustrin<br />
i jämförelse med OECD. Diagrammet visar att den svenska industriproduktionen<br />
drabbades ännu hårdare än vad som var fallet i flertalet<br />
OECD-länder av den allmänna nedgången av den ekonomiska tillväxten vid</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>DIAGRAM 3</p>
<p>Produktion »utveckling*!! inom tillvorfcningsindustrin</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Index</p>
</div>
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_4"><p>160</p>
</div>
<div class="block ml_29"><p>160</p>
</div>
<div class="block ml_26"><p>OECD</p>
</div>
<div class="block ml_29"><p>140</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>140</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>120</p>
</div>
<div class="block ml_29"><p>120</p>
</div>
<div class="block ml_29"><p>100</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>100</p>
</div>
<div class="block ml_26"><p>65 67</p>
</div>
<div class="block ml_13"><p>76</p>
</div>
<div class="block ml_19"><p>60</p>
</div>
<div class="block ml_7"><p>70</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>KAIIa: OECD: Historical statistics 1960-85, and Economic<br />
Outlook.</p>
</div>
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_7" />
<div class="block ml_10" />
<div class="block ml_19" />
<div class="block ml_26" />
<div class="block ml_37" />
<div class="block ml_6" />
<div class="block ml_6" />
<div class="block ml_10" />
<div class="block ml_6" />
<div class="block ml_21" />
<div class="block ml_28" />
<div class="block ml_42" />
<div class="block ml_36" />
<div class="block ml_6" />
<div class="block ml_6" />
<div class="block ml_7" />
<div class="block ml_8" />
<div class="block ml_9" />
<div class="block ml_10" />
<div class="block ml_11" />
<div class="block ml_12" />
<div class="block ml_13" />
<div class="block ml_14" />
<div class="block ml_15" />
<div class="block ml_16" />
<div class="block ml_17" />
<div class="block ml_18" />
<div class="block ml_19" />
<div class="block ml_21" />
<div class="block ml_21" />
<div class="block ml_22" />
<div class="block ml_24" />
<div class="block ml_25" />
<div class="block ml_26" />
<div class="block ml_27" />
<div class="block ml_28" />
<div class="block ml_29" />
<div class="block ml_29" />
<div class="block ml_30" />
<div class="block ml_31" />
<div class="block ml_32" />
<div class="block ml_34" />
<div class="block ml_34" />
<div class="block ml_35" />
<div class="block ml_37" />
<div class="block ml_38" />
<div class="block ml_38" />
<div class="block ml_40" />
<div class="block ml_41" />
<div class="block ml_42" />
<div class="block ml_42" />
<div class="block ml_43" />
<div class="block ml_44" />
<div class="block ml_45" />
<div class="block ml_46" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>1970-talets mitt. Problemen accentuerades av att Sverige hade relativt stora Mot. 1988/89</p>
<p>resurser knutna till tillbakagående sektorer och av den kostnadskris som Fi4</p>
<p>inträffade vid denna tidpunkt. Industriproduktionen kom därmed att<br />
stagnera under nästan ett helt decennium - en stagnation som i själva verket<br />
varade längre än någon tidigare stagnationsperiod efter industrialismens<br />
genombrott i Sverige. Trots en viss återhämtning efter de stora devalveringarna<br />
1981 och 1982 har industriproduktionens tillväxt i Sverige sedan 1970<br />
varit ungefär 20 % långsammare än OECD-genomsnittet. För BNP som<br />
helhet är eftersläpningen ungefär lika stor.</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>DIAGRAN 4</p>
<p>Relativ lönekostnad per producerad enhet</p>
</div>
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_8"><p>Index 1973-100</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>140</p>
</div>
<div class="block ml_9"><p>SVERIGE MOT 14 INDUSTRILANDER</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>130</p>
</div>
<div class="block ml_32"><p>Lokol voluto</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>120</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>110</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>100</p>
</div>
<div class="block ml_31"><p>Svensko kronor</p>
</div>
<div class="block ml_25"><p>VOxelkurs</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>60</p>
</div>
<div class="block ml_45"><p>140</p>
<p>130</p>
<p>120</p>
<p>110</p>
<p>100</p>
<p>90</p>
<p>60</p>
<p>70</p>
<p style="margin-left:13px;">60</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p style="margin-left:26px;">1970 72 74 76 76 60 62 64 66 66 69</p>
<p style="margin-left:323px;">Prognos</p>
<p>Köllå: Handelsbanken</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Anm.: Kurvan för lokal valuta anger den relativa lönekostnaden per producerad enhet<br />
exkl. växelkursens inverkan. I kurvan för svenska kronor ingår växelkursen.</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Det är anmärkningsvärt att både BNP och industriproduktionen i Sverige<br />
inte ens efter 1981 och 1982 års stora devalveringar har utvecklats bättre än<br />
OECD-genomsnittet, trots att devalveringarna bidragit till ett engångslyft av<br />
produktionsvolymen i samband med ökat kapacitetsutnyttjande.</p>
<p>Den förbättring av konkurrenskraften som skedde under första hälften av<br />
1980-talet kom till stånd enbart som en följd av devalveringarna. Parallellt<br />
med kostnadsförbättringen har emellertid skillnaden i löneökningstakt<br />
mellan Sverige och de viktigaste konkurrentländerna vidgats. Därmed ökar</p>
</div>
<div class="block ml_8" />
<div class="block ml_8" />
<div class="block ml_8" />
<div class="block ml_31" />
<div class="block ml_8" />
<div class="block ml_31" />
<div class="block ml_23" />
<div class="block ml_33" />
<div class="block ml_40" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>lönerna och även priserna alltjämt i en takt som inte är förenlig med den Mot. 1988/89</p>
<p>rådande fasta växelkurspolitiken. Sedan 1982 är ökningstakten omkring Fi4</p>
<p>50 % snabbare än i de viktigaste konkurrentländerna.Under 1988,1989 och<br />
1990 förefaller denna skillnad vidgas ytterligare.</p>
<p>Detta innebär att det kostnadsförsprång som svenskt näringsliv erhöll efter<br />
devalveringarna 1981 och 1982 håller på att försvinna. Problemen med de<br />
alltför stora löneökningarna har också tilltagit under de senaste sex åren.</p>
<p>Redan nästa år torde devalveringseffekten från 1982 vara borta (se diagram<br />
4, kurvan för svenska kronor). Om effekten av valutakursförändringarna<br />
exkluderas (se kurvan lokal valuta) visar det sig att den underliggande<br />
försämringen av konkurrenskraften under perioden 1982-1988/89 varit<br />
nästan dubbelt så stor som under kostnadskrisen vid mitten av 1970-talet.</p>
<p>Den alltför snabba kostnadsutvecklingen utgör således ett av flera allvarliga<br />
problem i den svenska ekonomin.</p>
<p>Ett annat problem är att vinstförbättringen efter devalveringarna 1981 och<br />
1982 främst inneburit att basindustrierna återhämtat sig, medan utvecklingen<br />
inom högteknologiska branscher fortsatt att släpa efter.</p>
<p>Eftersom världsmarknaden för basindustrierna präglas av låg tillväxttakt<br />
och fallande relativpriser, konkurrerar en stor del av den svenska industrin<br />
på nästintill stagnerande marknader och får dessutom allt sämre betalt i<br />
utländsk valuta för sina produkter. Så länge basindustrierna dominerar<br />
produktionen krävs därför ett allt lägre relativt kostnadsläge - med<br />
åtföljande försämring av levnadsstandarden i förhållande till andra länderför<br />
att den fulla sysselsättningen skall kunna bibehållas.</p>
<p>Slutsatsen måste alltså bli att de grundläggande problem med pris- och<br />
lönebildningen som ständigt återför ekonomin till nya balansproblem tilltagit<br />
under 1980-talet. Dessutom har omstruktureringen och utbyggnaden av<br />
näringslivet gått för långsamt.</p>
<p>De ekonomiska problemen i Sverige är således i huvudsak av två slag,<br />
nämligen problem med konkurrenskraften och med utvecklingskraften.</p>
<p>Den kostnadsanpassning som genomfördes i samband med devalveringarna<br />
1981 och 1982 medförde att efterfrågan på svenska varor steg. Till följd av<br />
det låga kapacitetsutnyttjandet i början av 1980-talet ledde efterfrågeökningen<br />
till högre produktion och ökad sysselsättning. En ökning av kapacitetsutnyttjandet<br />
innebär emellertid enbart en engångshöjning av produktionen.</p>
<p>Varaktig tillväxt, dvs. en fortlöpande ökning av produktionen, förutsätter att<br />
produktionskapaciteten byggs ut. Av detta följer att en ökning av efterfrågan<br />
eller en förändring av efterfrågans sammansättning genom exempelvis en<br />
devalvering inte automatiskt leder till en varaktig ökning av tillväxten.</p>
<p>Ekonomisk tillväxt är därför i allt väsentligt beroende av ekonomins<br />
utbudssida. En gynnsam efterfrågeutveckling på svenska varor (och ett<br />
gynnsamt kostnadsläge) är ett nödvändigt men alls inte tillräckligt villkor för<br />
tillväxt. För att ett gott efterfrågeläge skall kunna omsättas i varaktigt högre<br />
tillväxt måste funktionsdugligheten på ekonomins utbudssida vara tillräckligt<br />
hög. I annat fall leder produktionsuppgången till flaskhalsproblem och<br />
vidare till en inflationistisk utveckling av ekonomin som förr eller senare<br />
återför konkurrens/kostnadssituationen och efterfrågan till utgångsläget.</p>
<p>Det är just detta som nu sker i den svenska ekonomin. Ekonomins</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>utbudssida har inte den erforderliga funktionsdugligheten. Därmed fullföljs Mot. 1988/89<br />
inte den produktionsuppgång som devalveringspolitiken skapade i en Fi4<br />
varaktigt högre tillväxttakt.</p>
<p>En väl fungerande utbudssida är inte heller bara en fråga om tillräcklig<br />
mängd arbetskraft och kapital och en kvantitativ ökning av produktionskapaciteten.<br />
Minst lika viktigt är det att världsekonomins signaler om vilka varor<br />
och tjänster som har goda framtidsutsikter (snabbt växande marknader och<br />
stigande relativpriser) tillåts slå igenom i ekonomin och att ekonomins<br />
utbudssida besitter sådan flexibilitet och anpassningsförmåga att resurser i<br />
form av t.ex. arbetskraft och kapital kan föras över från företag med svaga<br />
framtidsutsikter till företag och branscher med goda betingelser. Tillväxten<br />
har därmed både en kvantitativ och en kvalitativ sida.</p>
<p>Den s.k. tredje vägens politik har misslyckats med att komma till rätta med<br />
kostnadsproblemen, vilket innebär att konkurrenskraften successivt försämrats.<br />
Inte heller har regeringen förmått att förbättra utvecklingskraften i<br />
ekonomin.</p>
<p>Härtill kommer att skattetrycket har förstärkts. Ingenting har gjorts för att<br />
bryta upp de offentliga monopolen inom vård, barnomsorg och utbildning,<br />
som kännetecknas av låg effektivitet och långa köer. Inom många områden i<br />
näringslivet kvarstår problem med konkurrensbegränsningar, etableringshinder,<br />
regleringar, förbud och föreskrifter. Även införandet av löntagarfonder<br />
och den ökade osäkerheten om spelreglerna har försvagat flexibiliteten<br />
på ekonomins utbudssida.</p>
<p>Mot denna bakgrund står det klart att regeringen inte förmått utnyttja de<br />
goda internationella förhållandena under 1980-talet till att på allvar ta itu<br />
med de underliggande problemen med konkurrenskraften och utvecklingskraften<br />
i den svenska ekonomin.</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>3 Regeringens ekonomisk-politiska åtgärder</p>
<p>3.1 Den allmänna inriktningen</p>
<p>Regeringens nya ekonomisk-politiska strategi, såsom den presenterats i<br />
föreliggande proposition och uttolkats av finansministern efter valet, skulle<br />
kunna tolkas som en framgång för de socialdemokrater som företräder ett<br />
realistiskt ekonomiskt synsätt. På det verbala planet uppvisar analysen och<br />
strategin vissa likheter med det ekonomisk-politiska program som moderata<br />
samlingspartiet länge förespråkat.</p>
<p>Vi konstaterar således med tillfredsställelse att regeringen avvisar såväl<br />
åtstramning genom skattehöjningar som inkomstpolitik. Problemet är inte så<br />
mycket konsumtionens ökning som det förhållandet att produktionen<br />
utvecklas för långsamt. Det är sedan länge vår uppfattning att den<br />
ekonomiska politiken mindre bör inriktas på att styra efterfrågan och mer på<br />
att påverka ekonomins utbudssida - en inställning som finansministern enligt<br />
egen utsago mer och mer kommit att bekänna sig till. Utbudsinriktade<br />
åtgärder behövs således bl.a. för att motverka pris- och kostnadsstegringar</p>
</div>
<div class="block ml_53"><p>13</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>na, förbättra den dåliga produktiviteten samt öka arbetskraftsutbudet och Mot. 1988/89<br />
rörligheten på arbetsmarknaden. Fi4</p>
<p>Omsvängningen i regeringens synsätt innebär att den s.k. tredje vägens<br />
politik överges och skulle kunna tolkas som att man slår in på en ”fjärde väg”<br />
för att ta itu med ekonomins grundläggande problem.</p>
<p>Av flera skäl ställer vi emellertid oss tvivlande till om regeringen verkligen<br />
menar allvar och är beredd att med konkreta åtgärder genomföra den klara<br />
kursomläggning som man förespråkar.</p>
<p>För det första är de åtgärder som föreslås i propositionen inte tillräckligt<br />
långtgående. I vissa fall går de t.o.m. i alldeles fel riktning. Vi återkommer<br />
till detta nedan.</p>
<p>För det andra har vi tidigare kunnat notera att de delar av det socialdemokratiska<br />
partiet som företräder ett realistiskt ekonomiskt synsätt misslyckats<br />
med att förverkliga sina intentioner. Det senaste försöket gjordes i den<br />
reviderade finansplanen 1986. Det program som då fördes fram kom på<br />
betydelsefulla punkter aldrig att genomföras, vilket bidragit till att ekonomins<br />
svårigheter nu tilltar.</p>
<p style="margin-left:16px;">- Den strama finanspolitik som då förutskickades skulle dämpa inflationen<br />
och medge en sänkning av ränteläget. Men inriktningen på skattehöjningar<br />
i stället för utgiftsminskningar har medfört att både inflationstakten<br />
och ränteläget dessvärre är högre än 1986.</p>
<p style="margin-left:16px;">- Skattepolitiken skulle inriktas på att underlätta löneavtal på låg nominell<br />
nivå och stimulera till arbete och sparande. Idag är skattetrycket uppemot<br />
30 miljarder kronor högre än 1986, och marginalskatterna är högre för<br />
många inkomsttagare till följd av bl.a. bristande inflationsskydd. Som en<br />
konsekvens härav har löneökningstakten tilltagit och sparandet fallit till<br />
nya bottennoteringar.</p>
<p style="margin-left:16px;">- Förenklingar skulle göras av sådana regelsystem som hämmar näringslivet.<br />
Några sådana förenklingar har vi inte kunnat notera.</p>
<p>- De riktade insatserna för att öka hushållssparande! skulle intensifieras.</p>
<p style="margin-left:16px;">Sedan följde bl.a. pensionsskatten.Under år 1988 når, enligt regeringens<br />
egen prognos, hushållssparande! sin lägsta nivå i modern tid.</p>
<p>Det finns således gott om exempel på att regeringen inte förmått omsätta sina<br />
ambitioner i adekvata åtgärder. För att uppväga detta räcker det inte att<br />
kreditmarknaden har avreglerats. Dessutom har valutapolitiken i viss<br />
utsträckning liberaliserats, men regeringen tvekar fortfarande inför den<br />
fullständiga avreglering som moderata samlingspartiet länge förespråkat.</p>
<p>Ytterligare ett exempel på regeringens oförmåga att leva upp till sina<br />
programförklaringar är den utgiftsram för löneökningar inom det statliga<br />
avtalsområdet 1988 som aviserades 1987 och som fastställdes till 4 % i januari<br />
i år. Vi ställde oss i princip bakom den strävan som regeringen gav uttryck åt<br />
men påpekade att en smidig tillämpning förutsatte en avreglering av det<br />
statliga tjänstesystemet. Dessutom framhöll vi att det skulle innebära<br />
problem att löneutvecklingen på den övriga arbetsmarknaden avsevärt skulle<br />
komma att överträffa 4 %. I den praktiska tillämpningen fick löneavtalet<br />
höjas avsevärt. Och trots att regeringen sagt sig vilja fortsätta med att ange en</p>
</div>
<div class="block ml_52"><p>14</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>statlig löneram, sägs det nu ingenting om var den skall läggas, när<br />
löneökningarna i hela ekonomin förutspås bli 7 % 1989.</p>
<p>Mot denna bakgrund måste vi inta en avvaktande hållning till de nya<br />
signaler som regeringen ger ifrån sig. Innebär emellertid den verbala<br />
omsvängningen att regeringen också är beredd att målmedvetet bedriva en<br />
politik som leder till sänkt skattetryck, avregleringar i näringslivet, mindre<br />
byråkrati och krångel, ökad rättssäkerhet samt att de offentliga monopolen<br />
bryts upp, att hushållssparande! stimuleras med verkningsfulla metoder samt<br />
att löntagarfonderna avvecklas, då kommer självfallet moderata samlingspartiet<br />
att hjälpa till med genomförandet.</p>
<p>Vi övergår nedan till att kommentera regeringens olika förslag i propositionen.<br />
Rent allmänt vill vi emellertid redan nu konstatera att de konkreta<br />
åtgärderna är mera selektiva och interventionistiska än utbudsekonomiska<br />
till sin karaktär.</p>
<p>3.2 Arbetsutbud</p>
<p>Ett ökat utbud av arbetskraft är naturligtvis av stor betydelse för den<br />
ekonomiska tillväxten och balansen. Effektiva åtgärder mot utbudshämmande<br />
faktorer framstår som än viktigare i ljuset av den väntade befolkningsutvecklingen,<br />
där de aktiva åldersgrupperna minskar och pensionärerna ökar.</p>
<p>Regeringen beskriver den stora efterfrågan på arbetskraft som en konsekvens<br />
av det allmänt förbättrade konjunkturläget. Det är emellertid bara en<br />
del av förklaringen till flaskhalsproblemen på arbetsmarknaden.</p>
<p>Den dåliga produktivitetsutvecklingen i den svenska ekonomin, främst i<br />
offentlig men också i privat sektor, innebär att tillväxten i huvudsak härrör<br />
från ökad sysselsättning. Men förvärvsfrekvensen är redan hög. När då<br />
efterfrågan på arbetskraft ökar, inträder överhettning. Den dåliga produktiviteten<br />
är ytterst ett uttryck för en felaktig struktur i den svenska ekonomin<br />
och för att strukturomvandlingen gått för långsamt.</p>
<p>En annan orsak till svårigheterna på arbetsmarknaden är den kommunala<br />
sektorns ökade efterfrågan på arbetskraft. Medan industrin beräknas kunna<br />
öka sin sysselsättning med ca 6 000 personer 1988 och något mindre 1989,<br />
sker en mycket kraftig sysselsättningsexpansion i kommunsektorn, där ca<br />
17 000 resp. 14 000 personer väntas bli nyanställda under 1988 och 1989. Det<br />
innebär att ca 40 % av nettotillskottet till arbetsmarknaden får jobb i<br />
kommuner och landsting. Därigenom försvåras industrins rekryteringsmöjligheter<br />
och ekonomins välbehövliga omstrukturering och exportökning<br />
motverkas. Moderata samlingspartiet har vid flera tillfällen, senast i januari<br />
och i maj, i sina partimotioner föreslagit åtgärder som skulle begränsa<br />
expansionen i den kommunala sektorn. Den socialistiska majoriteten har<br />
emellertid avvisat våra förslag, vilket inneburit att den offentliga sektorns<br />
bidrag till problemen på arbetsmarknaden nu blir alltmer påtagliga.</p>
<p>En tredje orsak till problemen på arbetsmarknaden är den bristande<br />
funktionsdugligheten. Den socialdemokratiska politiken har medfört ekonomiska<br />
hinder mot rörlighet på arbetsmarknaden. De höga marginalskatterna<br />
minskar incitamenten att söka sig till ett nytt arbete. Realisationsvinstbeskattningen<br />
på bostäder försvårar vidare för en familj att flytta i samband 15</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p style="margin-left:6px;">Mot. 1988/89<br />
Fi4</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>med byte av arbetsplats. Allra värst är situationen för bostadsrättsinneha- Mot. 1988/89<br />
vare. Fi4</p>
<p>Även på andra sätt försvåras rörligheten. Arbetsmarknadslagarna bidrar<br />
till att skapa en arbetsmarknad, där den som söker sig till en ny arbetsgivare<br />
får ett automatiskt underläge. Genom att arbetsförmedlingen bedrivs i form<br />
av ett statligt monopol förhindras specialiserade arbetsförmedlingar. Även<br />
de stödformer för arbetshandikappade som finns motverkar en bättre<br />
fungerande arbetsmarknad, genom att de medför att få handikappade<br />
arbetar på vanliga arbetsplatser - trots att en sådan placering i många fall<br />
skulle vara både bättre för den enskilde och mindre kostsam för statsmakterna.</p>
<p>Regeringens tal om att förbättra arbetsutbudet klingar ihåligt, när den<br />
samtidigt planerar att lagstifta om en sjätte semestervecka och förlängd<br />
föräldraledighet. Båda åtgärderna måste rimligen verka i motsatt riktning. Å<br />
andra sidan motsätter sig regeringen en anslutning till den utveckling mot en<br />
fri arbetsmarknad i Europa som skulle kunna tillföra den svenska arbetsmarknaden<br />
arbetssökande från EG-länderna.</p>
<p>Moderata samlingspartiet har under flera år lagt fram förslag som syftar till<br />
att förbättra arbetsmarknadens flexibilitet. Även om regeringens förslag i<br />
propositionen inom arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde i<br />
vissa stycken är angelägna, är de inte tillräckligt långtgående för att på något<br />
avgörande sätt förbättra arbetsmarknadens funktionssätt.</p>
<p>Vi delar regeringens uppfattning att det är angeläget att vidta åtgärder som<br />
möjliggör för flyktingar och invandrare att komma in på den svenska<br />
arbetsmarknaden. Förslaget om merkostnadsbidrag är dock endast ett nytt<br />
namn för vad som tidigare kallades starthjälp. Avskaffandet av starthjälpen<br />
skedde så sent som under budgetåret 1987/88. Från moderat sida motsatte vi<br />
oss avskaffandet och har sedan dess föreslagit att stödformen skall införas på<br />
nytt. Vårt förslag avslogs senast i april i år av riksdagsmajoriteten. Det är<br />
naturligtvis bra att regeringen nu tänker om, men dess arbetsmarknadspolitik<br />
kan inte beskrivas som annat än vinglig. Vi motsätter oss dessutom i detta<br />
sammanhang att vissa inflyttningsorter utesluts. Merkostnadsbidraget bör<br />
utgå oavsett var i landet en person får arbete.</p>
<p>I en särskild kommittémotion med anledning av regeringens proposition<br />
behandlas regeringens förslag mer ingående. Där återfinns våra konkreta<br />
ställningstaganden. I motionen lägger vi också fram förslag om att det statliga<br />
arbetsförmedlingsmonopolet skall tas bort och att flexibla lönebidrag till<br />
arbetshandikappade skall införas.</p>
<p>I en särskild partimotion föreslår vi mer långtgående marginalskattesänkningar<br />
än vad regeringen förordar för att ytterligare stimulera arbetsutbudet<br />
och förbättra arbetsmarknadens funktionsduglighet.</p>
<p>Dessutom vill vi reformera realisationsvinstbeskattningen på bostäder för<br />
att underlätta byte av bostad. Nuvarande regler motverkar flyttning från en<br />
ort till en annan. Det är angeläget att bostäder i realisationsvinstbeskattningshänseende<br />
behandlas på samma sätt, oavsett om det är fråga om en<br />
bostad i småhus eller en bostad i flerfamiljshus. Reavinstskattereglerna för<br />
bostadsrätter bör därför ändras så att de ansluter till de regler som gäller för<br />
småhus. Det innebär att uppskovsregler skall införas. Uppskov skall vidare</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>kunna medges vid försäljning av bostadsrätt och köp av småhus och vice Mot. 1988/89</p>
<p>versa. Därigenom kommer bostadsmarknaden att fungera smidigare, vilket Fi4</p>
<p>också leder till en bättre fungerande arbetsmarknad.</p>
<p>3.3 Byggverksamhet</p>
<p>Regeringen aviserar att regleringen av byggverksamheten i Stockholms- och<br />
Göteborgsområdena skall förlängas till att gälla även 1990 samt att det s.k.<br />
oprioriterade byggandet i övrigt i landet skall minskas med 5 % i förhållande<br />
till 1988 års nivå. I Stockholm och Göteborg skall delegationerna för ökat<br />
bostadsbyggande få större inflytande över vilka byggprojekt som skall<br />
genomföras. Redan när byggstoppet infördes hävdade vi att det inte skulle<br />
lösa några problem men skapa desto fler. Utvecklingen har visat att dessa<br />
farhågor var välgrundade. Byråkratin frodas och redan nu är byggkvoten i<br />
Stockholm intecknad fram till 1990. En lång rad ytterst angelägna objekt har<br />
inte kunnat inrymmas i kvoten. I vissa bostadsområden kommer angelägen<br />
kommersiell och samhällelig service inte att kunna erbjudas medborgarna<br />
under lång tid på grund av byggstoppet. Företag med god lönsamhet och<br />
utveckling kan inte bygga ut sin kapacitet. Regeringens förhoppning att dessa<br />
företag skulle flytta ut verksamheten från Storstockholm till övriga landet<br />
har, som vi förutsåg, kommit helt på skam.</p>
<p>Enligt vår uppfattning är det fel att bromsa produktiva investeringar, som<br />
är till gagn för hela vårt land. Nya arbetsplatser i storstadsområdena leder till<br />
ökad sysselsättning även i övriga delar av landet utan att några regionalpolitiska<br />
styrmedel behöver tillgripas. Inte heller är det förenligt med regeringens<br />
nyväckta intresse för avreglering att utvidga och förlänga dessa regleringar.<br />
Enligt vår uppfattning bör riksdagen avskaffa möjligheten för regeringen<br />
att med användande av lagen (1971:1204) om byggnadstillstånd tillgripa<br />
byggstopp.</p>
<p>Socialdemokraternas bostadspolitik kännetecknas av en ryckighet som<br />
saknar motstycke. Den nu föreslagna höjningen av den garanterade räntan<br />
för nya ombyggnadslån skulle resultera i att den för några år sedan<br />
högprioriterade ROT-verksamheten i praktiken upphör. Kostnadshöjningarna<br />
kommer ju inte att kunna kompenseras med högre hyresuttag på grund<br />
av bruksvärdessystemets konstruktion. De som drabbas hårdast av de<br />
föreslagna åtgärderna är alla de hyresgäster som bor i fastigheter med<br />
upprustningsbehov. Men dessutom medför tvärstoppet plötsligt ändrade<br />
planeringsförutsättningaroch ofta ekonomiskt avbräck för berörda fastighetsägare.<br />
De byggföretag som specialiserat sig på ombyggnader råkar också<br />
illa ut, eftersom de har varken personal eller utrustning för nybyggnation.</p>
<p>Moderata samlingspartiet avvisar förslaget. Enligt vår uppfattning är det<br />
nödvändigt att äldre fastigheter kan moderniseras och upprustas. De utgör<br />
ofta ett omistligt inslag i bostadsmiljön. Om det blir ekonomiskt ogenomförbart<br />
att i fortsättningen renovera äldre fastigheter därför att regelsystemet<br />
favoriserar nybyggnad, är risken uppenbar att äldre stadsdelar kommer att<br />
drabbas av en ny rivningsvåg liknande den vi upplevde under 1960-talet och i<br />
början av 1970-talet. Detta kan man undvika endast om kapitalkostnaden är<br />
lika hög vid ombyggnad som vid nybyggnad. 17</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p style="margin-left:11px;">Ytterligare ett skäl att avvisa förslaget är att den upprustning av äldre Mot. 1988/89</p>
<p>ålderdomshem som nu har påbörjats inte kommer att kunna fullföljas. Under Fi4</p>
<p>lång tid motarbetade socialdemokraterna vårt förslag om att även ålderdomshem<br />
skulle kunna moderniseras med hjälp av bostadslån. Sedan<br />
riksdagen infört denna möjlighet genom en särskild lånekungörelse har<br />
förhållandena för våra gamla börjat förbättras. Nu kommer kommunerna att<br />
tvingas avbryta detta angelägna arbete. Även på detta område kan följden bli<br />
att befintliga fastigheter rivs för att byggas upp igen med utnyttjande av den<br />
lägre nybyggnadsräntan.</p>
<p>Vi har tidigare föreslagit att nuvarande subventionerade lån till ROT<br />
ersätts med ett system med skattefri avsättning till reparationsfonder.</p>
<p>Förslaget upprepas och redovisas mer utförligt i vår kommittémotion<br />
1988/89:Fi24. I avvaktan på att ett system med skattefri avsättning till<br />
reparationsfonder införs bör den garanterade räntan vid ombyggnad sammanfalla<br />
med nybyggnadsräntan.</p>
<p>Regeringen föreslår vidare att de statliga räntesubventionerna i form av<br />
räntebidrag minskas med 300 milj. kr. från 1 juli 1989. Bostadsministern<br />
meddelar att det konkreta förslaget ännu inte utformats men att avsikten är<br />
att kvarvarande räntesubventioner skall dras in för hus som byggts eller<br />
byggts om med stöd av räntekungörelsen eller motsvarande äldre stödformer<br />
- dvs.i huvudsak hus byggda eller ombyggda före år 1968. Frånsett den<br />
märkliga arbetsmetoden att föreslå besparingar utan att samtidigt redovisa<br />
den konkreta utformningen uppvisar förslaget principiella likheter med av<br />
moderata samlingspartiet tidigare föreslagna besparingar vad gäller räntebidrag.<br />
En besparing på 300 milj. kr. är dock helt otillräcklig.</p>
<p>Statens kostnader för räntebidrag ökar mycket snabbt och det är enligt vår<br />
uppfattning av samhällsekonomiska skäl nödvändigt att genomföra mer<br />
omfattande besparingar. Dessa bör kopplas till genomförandet av rejäla<br />
skattesänkningar för alla.</p>
<p>Samtidigt som vi upprepar vårt tidigare förslag om en snabbare genomförd<br />
och längre gående marginalskattereform, återkommer vi därför med förslag<br />
om ändrade regler vad gäller räntebidrag. Förslaget, som redovisas mer<br />
utförligt i kommittémotion, innebär att räntebidragen avskaffas för fastigheter<br />
byggda före 1975. Dessa hus har haft räntebidrag i femton år eller längre,<br />
och kvarvarande bidrag är i flertalet årgångar relativt små. Spareffekten på<br />
statsbudgeten uppgår till ca 1 miljard kronor och den genomsnittliga<br />
hyresökningen blir 65 kronor per månad.</p>
<p>För närvarande är investeringsfonderna frisläppta för investeringar i<br />
stödområdena t.o.m. mars 1989 och för miljöinvesteringar t.o.m. mars 1990.</p>
<p>Regeringen föreslår att frisläppet bör förlängas ett år - dvs. till mars 1990<br />
resp. mars 1991 - och även i fortsättningen begränsas till dessa typer av<br />
investeringar. Under förlängningsperioden bör investeringsavdrag, enligt<br />
regeringens förslag, inte medges vid utnyttjande av investeringsfond för<br />
byggnadsinvesteringar i stödområdena. Dessa åtgärder är enligt moderata<br />
samlingspartiets uppfattning ännu ett uttryck för regeringens ambition att<br />
detaljstyra företagens investeringar, något som illa rimmar med ambitionen<br />
att avreglera. Enligt vår uppfattning bör regeringen besluta om ett generellt<br />
frisläpp av de allmänna investeringsfonderna och investeringsreserverna.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>3.4 Konkurrensfrågor</p>
<p>Regeringen förutskickar att den inom kort kommer att tillsätta en utredning<br />
om konkurrensförhållandena i den svenska ekonomin. Utredningen bör,<br />
enligt regeringen, med ledning av tidigare gjorda analyser av befintliga<br />
regleringar och deras konsekvenser föreslå åtgärder som ökar konkurrensen<br />
och stärker konsumenternas ställning samt bidrar till lägre priser och högre<br />
ekonomiskt välstånd.</p>
<p>Moderata samlingspartiet delar regeringens uppfattning att det är angeläget<br />
att öka konkurrensen på olika områden inom den svenska ekonomin.<br />
Regeringen vill emellertid begränsa utredningsarbetet till livsmedels-, transport-,<br />
bygg- och bostadssektorerna samt handeln. Enligt vår uppfattning är<br />
det viktigt att även den offentliga sektorns produktionsmonopol analyseras<br />
och att utredningen föreslår åtgärder som ökar konkurrensen och stärker<br />
konsumenternas ställning på berörda områden. Det är angeläget att konkurrensen<br />
ökar inte bara inom den offentliga sektorn utan också mellan den<br />
privata och den offentliga sektorn.</p>
<p>3.5 Jordbrukspolitiken</p>
<p>Regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförts om<br />
livsmedelspolitikens mål och medel och aviserar att man kommer att tillsätta<br />
en parlamentarisk arbetsgrupp, som skall fungera som en livsmedelspolitisk<br />
beredning med uppgift att dels utvärdera 1985 års jordbrukspolitiska beslut,<br />
dels utforma förslag till en ny livsmedelspolitik fr.o.m. år 1990 i ljuset av bl.a.<br />
GATT-förhandlingarnas resultat. Arbetsgruppen skall enligt regeringen<br />
även behandla en eventuell provisorisk lösning för år 1989 i den mån en dylik<br />
blir nödvändig med hänsyn till GATT.</p>
<p>Moderata samlingspartiet har i tidigare motioner redovisat sin syn på<br />
jordbrukspolitiken och har i och för sig ingenting att invända mot vad<br />
regeringen anfört om livsmedelspolitikens mål och medel. Det är emellertid<br />
angeläget att ett kommande reformarbete tar hänsyn till berättigade krav hos<br />
såväl konsumenter som producenter. Den takt i vilken den önskvärda<br />
avregleringen kan bedrivas bestäms i hög grad av motsvarande utveckling i<br />
andra länder.</p>
<p>3.6 Tekopolitiken</p>
<p>Regeringen meddelar i propositionen att den avser att avreglera tekoimporten.<br />
Detta är ett positivt besked. Moderata samlingspartiet har under flera år<br />
krävt att de särskilda importrestriktionerna beträffande tekovaror skall<br />
avskaffas. Dessa restriktioner, som kan upprätthållas i enlighet med ett<br />
protektionistiskt undantag från de normala GATT-reglerna - det s.k.<br />
multifiberavtalet - lägger kvantitativa restriktioner på export från utvecklingsländer<br />
till industrialiserade länder. Det är, som vi många gånger<br />
framhållit, omoraliskt att Sverige på detta sätt medverkar till att hålla tillbaka<br />
utvecklingsländernas industriella utveckling.</p>
<p>Av propositionen framgår även att regeringen inte avser att sluta nya<br />
bilaterala begränsningsavtal, när det nuvarande MFA IV-avtalet löper ut vid</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>halvårsskiftet 1991. Det är ett glädjande steg i riktning mot mer frihandel. Mot. 1988/89</p>
<p>Regeringen bör dock överväga om inte en del av avtalen kan sägas upp redan Fi4</p>
<p>före denna tidpunkt. Därigenom skulle u-länder tidigare kunna dra nytta av<br />
den svenska liberaliseringen.</p>
<p>Regeringen anför emellertid också i propositionen att den avser återkomma<br />
i samband med budgetbehandlingen med förslag till export- och<br />
rationaliseringsinsatser samt produktutveckling och vissa utbildningsåtgärder<br />
för tekobranschen. Enligt moderata samlingspartiets uppfattning är det<br />
angeläget att den nuvarande protektionistiska politiken inte förbyts i en<br />
permanent subventionspoiitik.</p>
<p>Alltsedan 1970-talets början har den svenska tekoindustrin mottagit<br />
omfattande statliga subventioner, inte minst i form av det s.k. äldrestödet.</p>
<p>Statsmakterna kan enligt vår uppfattning inte i längden bedriva en politik<br />
som innebär att några branscher, som t.ex. teko, får betydande ekonomiskt<br />
stöd. Regeringen bör därför vara restriktiv med att tillskjuta statsmedel till<br />
branschen. Det är viktigt att det inte införs nya permanenta stödreformer.</p>
<p>Enligt vår uppfattning har svenska tekoföretag idag möjligheter att finna<br />
utvecklingsbara marknadsnischer.</p>
<p>4 Den moderata politiken</p>
<p>4.1 Frågan om åtstramning</p>
<p>Målet för den ekonomiska politik moderata samlingspartiet förespråkar är<br />
ytterst att öka den enskildes frihet och välfärd. Det förutsätter god<br />
ekonomisk tillväxt, stabila priser och arbete åt alla som vill arbeta. De målen<br />
kan nås endast med en politik som stärker marknadshushållningen och<br />
avlägsnar de tillväxthinder som under lång tid byggts in i den svenska<br />
ekonomin.</p>
<p>Kapacitetsutnyttjandet är för närvarande högt. Det råder nästan överallt<br />
brist på arbetskraft. Inflationstakten tilltar och lönebildningen fungerar så<br />
dåligt att kostnadsläget försämras i snabb takt. Trots ett stort sparandeöverskott<br />
i den offentliga sektorn försvagas det totala sparandet och därmed<br />
bytesbalansen successivt. Samtidigt är tillväxttakten låg vid såväl en historisk<br />
som en internationell jämförelse.</p>
<p>I den uppkomna situationen har det från flera håll förts fram krav på<br />
finanspolitisk åtstramning. Moderata samlingspartiet har i många år förordat<br />
en stramare finanspolitik med budgetsaldon som varit mindre negativa än i<br />
regeringens förslag. Men åtstramningen har varit en följd av besparingar på<br />
budgetens utgiftssida. Problemet i dagsläget är att sådana tar tid att besluta<br />
och genomföra, varför de riskerar att få effekt först sedan aktiviteten ändå<br />
mattats av. Vad som nu åsyftas är således främst skattehöjningar, som har<br />
den egenskapen att de kan genomföras snabbt.</p>
<p>Situationen är dessutom såtillvida ny som statens budget uppvisar överskott.<br />
Under 1988 uppgår det till drygt 16 miljarder kronor. I hela den<br />
offentliga sektorn är överskottet 35 miljarder kronor. Att i detta läge<br />
ytterligare höja det finansiella sparandet i den offentliga sektorn behöver inte</p>
<p>leda till en förbättring av bytesbalansen. Senare års erfarenheter både i 20</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Sverige och i t.ex. Danmark, Norge och Storbritannien tyder på att resultatet Mot. 1988/89</p>
<p>i stället blir en minskning av hushållens sparande. Fi4</p>
<p>Bakom dagens överhettningsproblem ligger inte främst en för stor<br />
konsumtionsökning utan en för liten produktionstillväxt, vilket i sin tur<br />
sammanhänger med restriktioner på ekonomins utbudssida, framför allt det<br />
hårda skattetrycket. Att i detta läge ytterligare skärpa beskattningen kan inte<br />
vara ändamålsenligt.</p>
<p>En sådan åtstramningspolitik skulle minska kapacitetsutnyttjandet och<br />
driva upp arbetslösheten. Efter hand ger detta visserligen återverkningar i<br />
form av lägre pris- och löneökningar. Men i frånvaro av åtgärder som<br />
angriper de grundläggande problemen i ekonomin skulle därefter ett ökat<br />
kapacitetsutnyttjande stöta på samma utbudshinder, vilket varit det vanliga<br />
mönstret vid konjunkturtopparna under de senaste 20 åren.</p>
<p>Dessutom är de aktuella kraven på snabbt insatta åtstramningsåtgärder ett<br />
uttryck för den förlegade uppfattningen att staten skall ägna sig åt att finstyra<br />
den totala efterfrågan i ekonomin. Under 50- och 60-talens regelbundna<br />
konjunkturförlopp tedde det sig mer naturligt att stimulera ekonomin i<br />
lågkonjunktur för att sedan strama åt vid konjunkturtopparna. Denna<br />
keynesianskt inspirerade ekonomiska politik fungerar emellertid inte längre.</p>
<p>Såväl svensk som internationell erfarenhet visar att osäkerheten om den<br />
ekonomiska utvecklingen samt om hushållens och företagens beteende<br />
innebär att den aktiva konjunkturpolitiken tenderar att snarare förstärka än<br />
stabilisera ekonomins svängningar.</p>
<p>Mot denna bakgrund är det istället angeläget att ge den ekonomiska<br />
politiken en mer långsiktig inriktning. Det gäller såväl stabiliseringspolitiken<br />
som strukturpolitiken, dvs. sättet att angripa de grundläggande problem som<br />
finns i ekonomin.</p>
<p>4.2 Stabiliseringspolitiken</p>
<p>4.2.1 Långsiktighet och normer</p>
<p>Uppgiften för finanspolitiken är inte längre att minska det statliga budgetunderskottet.<br />
Nuvarande sparandeöverskott inte bara i den samlade offentliga<br />
sektorn utan även i den snävare statssektorn gör det angeläget att överväga<br />
var i ekonomin sparandet skall ske.</p>
<p>Den av socialdemokraterna förespråkade inriktningen mot bestående<br />
överskottssparande i den offentliga sektorn innebär en successiv överföring<br />
av ägande från enskilda händer till det allmänna. Införandet av löntagarfonder,<br />
uttaget av pensionsskatt, utvidgningen av AP-fondens placeringsmöjligheter<br />
och tillkomsten av 5:e AP-fonden är konkreta exempel på att denna<br />
utveckling pågår för fullt.</p>
<p>Moderata samlingspartiet förespråkar en annan väg. Det sparande och den<br />
kapitalbildning som krävs för näringslivets utbyggnad skall ske i den enskilda<br />
sektorn. Efter hand som de åtgärder vi föreslår leder till ett ökat hushållssparande<br />
bör målet bli att den offentliga sektorns finansiella sparande hålls i<br />
balans sett över en konjunkturcykel.</p>
<p style="margin-left:11px;">Finanspolitiken bör vidare läggas upp efter långsiktiga ramar och undvika 21</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>den typ av snabba kast som den socialdemokratiska regeringen under de två Mot. 1988/89</p>
<p>tidigare mandatperioderna ofta tvingats till. Fi4</p>
<p>Sverige står inför ett viktigt vägval mellan i princip två olika strategier för<br />
stabiliseringspolitiken. Det ena alternativet innebär en fortsatt interventionistisk<br />
politik. Denna inriktning har prövats i varierande utsträckning under<br />
de senaste drygt 20 åren. Det har skett dels genom en expansion av den<br />
offentliga sektorn under 1960-talet, dels genom den s.k. överbryggningspolitiken<br />
vid mitten av 1970-talet, dels genom devalveringspolitiken under<br />
perioden därefter, dels i form av snabbt insatta åtstramningar genom<br />
särskilda åtgärdspaket. Denna ryckiga politik har inte varit framgångsrik,<br />
vilket även erfarenheterna från andra länder visar.</p>
<p>Det andra alternativet är en icke-interventionistisk politik med en<br />
normbaserad stabiliseringspolitisk regim. En sådan utformning av politiken<br />
har större möjligheter än en interventionistisk politik att långsiktigt,<br />
varaktigt och trovärdigt värna den fulla sysselsättningen.</p>
<p>För att ge trovärdighet åt stabiliseringspolitiken måste en fast växelkurs<br />
upprätthållas. Det är mot den bakgrunden som vi föreslår en anknytning av<br />
kronan till det europeiska monetära samarbetet. Den svenska inflationstakten<br />
och kostnadsutvecklingen skulle då inte under någon längre period kunna<br />
avvika från vad som gäller i övriga länder som deltar i detta samarbete. Även<br />
dagens valutakorg sätter vissa gränser för de lönekostnads- och prisökningar<br />
som kan tillåtas, men dessa har klart överskridits under den socialdemokratiska<br />
regeringsperioden, vilket återspeglas i vår höga räntenivå. Den fastare<br />
bindning av kronan som en EMS-anknytning innebär skulle ge växelkurspolitiken<br />
större stadga.</p>
<p>Det räcker emellertid inte med att stabiliseringspolitiken bygger på en fast<br />
växelkurs. Den senare måste dessutom upprätthållas med en mot denna<br />
norm svarande ekonomisk politik. I annat fall kommer priser och löner inte<br />
att hållas tillbaka.</p>
<p>Viktig blir då penningpolitiken, som inriktas på att hålla betalningsbalansens<br />
saldo i jämvikt genom påverkan på räntenivå och likviditet i ekonomin.</p>
<p>Därvid bibehålls den nuvarande normen att staten inte skall nettolåna i<br />
utlandet. Riksbanken måste då med sin medelsarsenal förmå den privata<br />
sektorn att stå för det upplåningsbehov som ett eventuellt underskott i<br />
bytesbalansen medför. Det bör tilläggas att ett tillfälligt bytesunderskott,<br />
som förklaras av utländsk upplåning till lönsamma investeringar, inte utgör<br />
något problem.</p>
<p>För att i än högre grad befästa tilltron till att den fasta växelkurspolitiken<br />
skall bestå är det angeläget att också slopa den nuvarande valutaregleringen.</p>
<p>Penningpolitiken spelar således en central roll i den normbaserade<br />
stabiliseringspolitik som vi förespråkar. Dessutom måste utgifts- och skattepolitiken<br />
läggas upp i enlighet med de långsiktiga ramar som utvecklas<br />
närmare nedan.</p>
</div>
<div class="block ml_52"><p>22</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>4.2.2 Utgiftspolitiken</p>
<p>Ökningen av de offentliga utgifterna måste hållas tillbaka så att de växer<br />
långsammare än ekonomins långsiktiga tillväxttakt, varigenom det rekordhårda<br />
skattetrycket kan sänkas.</p>
<p>Detta innebär att de offentliga utgifternas möjliga ökningstakt i nominella<br />
termer bestäms av den reala tillväxten i ekonomin, den inflationstakt som<br />
råder i de länder mot vilka Sverige har en fast växelkurs samt det krav på<br />
sänkning av skattetrycket som ställs upp.</p>
<p>Vårt mål att skattetrycket i genomsnitt skall sänkas med cirka en<br />
procenthet per år innebär att de totala offentliga utgifternas reala ökning<br />
måste begränsas till 0,5—1,0 % per år, om tillväxten i totalproduktionen<br />
(BNP) blir 2,0—2,5 % per år. Mot bakgrund av behovet att anpassa den<br />
svenska inflationstakten till den som råder i omvärlden, måste utgiftsökningarna<br />
i nominella termer successivt begränsas till ca 5 % för hela den<br />
offentliga sektorn. Arbetet med att nå dit bör inledas redan i samband med<br />
det kommande budgetarbetet.</p>
<p>De avregleringar och avmonopoliseringar som vi förespråkar ger tillsammans<br />
med nödvändiga besparingar ett tillräckligt utrymme för att inom den<br />
ovan angivna utgiftsram som möjliggör den åsyftade sänkningen av skattetrycket<br />
långsiktigt klara även de nytillkommande offentliga utgiftsbehov som<br />
enligt vår mening måste tillgodoses.</p>
<p>4.2.3 Skattepolitiken</p>
<p>Senast i januari föreslog moderata samlingspartiet i motion 1987/88: Sk470 en<br />
genomgripande marginalskattereform och en inriktning mot ett sänkt<br />
skattetryck med ca en %enhet per år. Vårt förslag innebär i korthet att den<br />
helt övervägande delen av inkomsttagarna skall få en marginalskatt på högst<br />
35 % (vid en kommunalskatt på 30 kronor), när reformen är fullt genomförd.<br />
Inkomsttagare med högre inkomst skall ha en marginalskatt på högst<br />
50 %. Marginalskattereformen måste inledas redan 1989 och följas av<br />
sänkningar också 1990 för att vara fullt genomförd året därpå.</p>
<p>Vi föreslår i en särskild skattemotion att skatteskalan för den statliga<br />
inkomstskatten för 1989 ändras på sätt som framgår av nedanstående tabell.</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Tabell 2</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p>Beskattningsbar inkomst</p>
</td>
<td><p style="margin-left:46px;">Skatteskala enligt (m)</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="text-align:right;">0- 74 200</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">4,5 %</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="text-align:right;">74 200-148 400</p>
</td>
<td><p style="margin-left:46px;">16 %</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="text-align:right;">148 400-201 400</p>
</td>
<td><p style="margin-left:46px;">30 %</p>
</td>
</tr><tr><td><p>201 400</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">40 %</p>
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_4"><p>Anm.: Förutom sänkningar av skattesatserna har skatteskalan inflationsskyddats<br />
mellan åren 1988 och 1989. Basenheten, som 1988 var 10 000 kronor, har räknats upp<br />
med 6 %s inflation.</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Den reala statsfinansiella belastningen för det moderata förslaget för 1989<br />
uppgår till 12,9 miljarder kronor i helårseffekt. I det budgetförslag som vi<br />
presenterade i januari i år kompenserades denna sänkning med besparingar.<br />
I och för sig skapar nuvarande överskott i den samlade offentliga sektorns</p>
</div>
<div class="block ml_44"><p style="margin-left:4px;">Mot. 1988/89<br />
Fi4</p>
</div>
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_4" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>finanser statsfinansiellt utrymme för skattesänkningar utan kompenserande Mot. 1988/89<br />
besparingar. Man kan dessutom räkna med positiva utbudseffekter, som Fi4<br />
åtminstone till en del uppväger det initiala bortfallet av skatteintäkter. Men<br />
det kan ta tid, innan dessa slår igenom fullt ut. Likaså kan det dröja, innan det<br />
blir en ökning av sparandet i den enskilda sektorn. Därför kan sänkningarna<br />
av marginalskatten behöva mötas med vissa besparingar. Vid behandlingen<br />
av budgetpropositionen i januari avser vi att återkomma med förslag till<br />
sådana åtgärder.</p>
<p>Förutsättningen för en varaktig skattereform är att inflationen inte tillåts<br />
höja skatteuttaget. Endast vid fullgott inflationsskydd kommer skatteuttag<br />
och skattesatser att vara oförändrade vid oförändrad real inkomstnivå.</p>
<p>Förändringar i det reala skatteuttaget bör komma till stånd endast genom<br />
politiska beslut och inte som en konsekvens av inflationstakten. Vi föreslår<br />
därför att fullt inflationsskydd återinförs. I vårt förslag till skatteskala för<br />
1989 har basenheten 1988, som är 10 000 kronor, räknats upp med 6 %,<br />
vilket ger ett inflationsskydd mellan åren 1988 och 1989. Regeringens<br />
motvilja mot fullt inflationsskydd innebär att skattesänkningarna blir lägre<br />
än vad som framgår av regeringens förslag. Motståndet förefaller dock inte<br />
längre lika benhårt som tidigare, eftersom det på flera ställen i propositionen<br />
(sid. 17, 27 och 29) framgår att man räknar med att indexuppräkna<br />
inkomstgränserna i den statliga skatteskalan för 1990.</p>
<p>Till skillnad från regeringen föreslår vi att skattesänkningarna i första hand<br />
genomförs i skatteskalan för tilläggsbelopp. Det betyder att avdragsrätten<br />
för bl.a. boenderäntor inte försämras ytterligare. Regeringens förslag leder<br />
däremot till att avdragsbegränsningen skärps från nuvarande 50 % till 47 %,<br />
eftersom skattesatserna skall sänkas i skalan för grundbelopp.</p>
<p>Genom att regeringens förslag till marginalskattesänkning kombineras<br />
med en ytterligare avdragsbegränsning blir det svårare för löntagarorganisationerna<br />
att hålla tillbaka bruttolönekraven. För en del löntagare kan de<br />
sammantagna effekterna av de sänkta skattesatserna, den skärpta avdragsbegränsningen<br />
och det bristande inflationsskyddet innebära höjd skatt. Regeringens<br />
förslag till avdragsbegränsning betyder att socialdemokraterna än en<br />
gång bryter mot det löfte om bevarad avdragsrätt som alla riksdagspartier<br />
utom vpk gav inför valet 1979 och som endast moderata samlingspartiet hållit<br />
fast vid.</p>
<p>4.3 Strukturpolitiken</p>
<p>4.3.1 Omvandling och utveckling</p>
<p>Moderata samlingspartiet sätter omvandlingens och dynamikens förutsättningar<br />
i centrum för den ekonomiska politiken. Omvandlingen av ekonomin<br />
förutsätter utveckling av nya lönsamma företag och avveckling av gamla<br />
olönsamma. För en ekonomisk tillväxt i nivå med omvärldens krävs dels god<br />
konkurrenskraft, dels en förbättrad utvecklingskraft i den svenska ekonomin.<br />
Att förbättra såväl konkurrenskraft som utvecklingskraft är den dubbla<br />
uppgift som den ekonomiska politiken står inför under de närmaste åren.</p>
<p style="margin-left:11px;">Utvecklingskraften förstärks genom att man ökar ekonomins flexibilitet 24</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>och förmåga att på marknadsmässiga villkor dirigera resurser mot områden Mot. 1988/89</p>
<p>med gynnsamma pris- och tillväxtförutsättningar såväl på hemma- som på Fi4</p>
<p>världsmarknaden.Det skapar förutsättningar för en varaktigt högre tillväxt.</p>
<p>Genom en bättre funktionsduglighet hos olika marknader och högre<br />
produktivitet minskar också inflationsbenägenheten i ekonomin, vilket<br />
underlättar stabiliseringspolitiken.</p>
<p>Den viktigaste åtgärden för att öka drivkraften att arbeta, spara och starta<br />
företag samt för att underlätta lönebildningen är att sänka marginalskatterna.<br />
Med anledning därav har vi föreslagit en omfattande marginalskattereform<br />
med början redan 1989. Vi har även föreslagit en sänkning av<br />
bolagsskatten samtidigt som vissa möjligheter till skattefria avsättningar<br />
minskas.</p>
<p>Förmögenhets- och arvsskatterna bör också sänkas, eftersom de träffar<br />
den kapitalbildning som främjar ekonomisk tillväxt. Dessa skatter drabbar<br />
enbart privatpersoners förmögenhetsuppbyggnad. Effekten blir bl.a. att<br />
många kreativa människor, som är viktiga för Sveriges utveckling, föredrar<br />
att flytta utomlands.</p>
<p>Den svenska ekonomin behöver avregleras. Det gäller både den offentliga<br />
sektorn och det privata näringslivet. Idag kännetecknas områden som<br />
barnomsorg, sjukvård, åldringsvård och utbildning av låg effektivitet och<br />
långa köer. Vi föreslår därför att monopolen skall brytas och konkurrensen<br />
stärkas genom att privata alternativ till offentligt producerad service tillåts<br />
arbeta på mer likvärdiga villkor. Detta kan bl.a. ske genom användandet av<br />
den princip som ligger till grund för det gemensamma borgerliga förslaget om<br />
familjepolitiken. Den bärande tanken i detta förslag är att finansieringen i<br />
högre grad skall följa medborgaren och inte den offentliga producenten. Att<br />
skapa utrymme för enskilda initiativ innebär möjligheter till inte bara<br />
billigare produktion och därmed ökad produktivitet utan också större<br />
variationsrikedom i tjänsteutbudet. Valfriheten ökar för både konsumenter<br />
och producenter. Den är särskilt viktig för dem som genom ålder eller<br />
handikapp är beroende av andra för vård eller stöd.</p>
<p>En utbyggnad av den privata tjänstesektorn innebär också valfrihet för alla<br />
dem som arbetar i berörda yrken att välja andra arbetsgivare eller starta eget.</p>
<p>I dag har t.ex. personalen inom sjukvård samt inom barn- och äldreomsorg i<br />
praktiken en enda arbetsgivare i Sverige. Detta synes också motverka<br />
benägenheten att söka sig till dessa viktiga arbetsområden.</p>
<p>En utförsäljning av statliga företag och andra tillgångar befrämjar<br />
effektiviteten, sprider ägandet och innebär dessutom en välbehövlig sanering<br />
av statens skuldbörda.</p>
<p>Förbud och föreskrifter som hämmar näringslivet bör så långt som möjligt<br />
tas bort. Syftet skall vara att förbättra effektivitet och förnyelseförmåga<br />
genom att avskaffa olika typer av regleringar. En avreglerad kapital- och<br />
valutamarknad fördelar de finansiella resurserna smidigare, snabbare och<br />
säkrare till de områden där de gör mest nytta.</p>
<p>De ständigt återkommande prisregleringarna utgör ett konkurrens- och<br />
tillväxthämmande inslag. De lagar och institutioner som gör prisregleringar<br />
möjliga bör avvecklas.</p>
<p>Lagstiftningen på arbetsmarknaden bör moderniseras så att den underlät</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>tar och inte försvårar strukturomvandlingen. Bostadsmarknaden måste fås Mot. 1988/89</p>
<p>att fungera bättre genom att subventioner successivt tas bort, fastighetsskat- Fi4</p>
<p>ten stegvis avskaffas, och centralstyrning och byråkrati ersätts med rörlighet<br />
och anpassning.</p>
<p>Ett viktigt inslag i en politik för högre tillväxt är att ekonomins spelregler är<br />
någorlunda stabila över tiden. Den kortsiktighet och ryckighet som kännetecknat<br />
den socialdemokratiska politiken under senare år har förstärkt<br />
osäkerheten för företagare och anställda. Ständiga ändringar av spelreglerna<br />
genom skattehöjningar, nya ingrepp och regleringar skapar ett klimat där<br />
långsiktiga satsningar och investeringar överhuvud taget inte kommer till<br />
stånd. Den ekonomiska politikens inriktning bör därför ligga fast över tiden.</p>
<p>4.3.2 Sparandet</p>
<p>Sverige går nu åter mot växande underskott i bytesbalansen. Bytesunderskotten<br />
är ett uttryck för den ”synliga” sparandebristen i landet. Den<br />
verkliga sparandebristen är emellertid ännu större, eftersom investeringsnivån<br />
fortfarande är för låg med hänsyn till näringslivets utbyggnadsbehov.</p>
<p>Det dåliga hushållssparande! utgör därför ett allvarligt strukturellt problem.<br />
Regeringen räknade i våras med att hushållens sparkvot - summan av<br />
hushållens reala och finansiella sparande i förhållande till den disponibla<br />
inkomsten - skulle vara minus 3,7 %. Nu har den prognosen justerats upp till<br />
minus 2,6 %. Regeringen förutspår även en viss förbättring av sparandet<br />
under nästa år. Men sparkvoten blir alltjämt negativ, vilket innebär att<br />
hushållen fortsätter att låna och ta av sina sparmedel för att konsumera.</p>
<p>Dessutom räknar konjunkturinstitutet - till skillnad från regeringen - med<br />
att sparkvoten försämras under 1989, vilket är en mer realistisk bedömning<br />
om inga sparfrämjande åtgärder vidtas.</p>
<p>Sverige har således alltjämt en av västvärldens lägsta sparkvoter. Det<br />
dåliga hushållssparande! motsvaras av en fortsatt alltför hög inhemsk<br />
efterfrågan.</p>
<p>Förändringar i hushållens konsumtions- och sparandemönster har även<br />
stor inverkan på utvecklingen av det totala sparandet i ekonomin, då den<br />
privata konsumtionen svarar för ca hälften av BNP. Förskjutningar i<br />
konsumtions- resp. sparandedelen av hushållens disponibla inkomster kan<br />
alltså leda till kraftiga genomslag på den samlade efterfrågan i ekonomin.</p>
<p>Genom hushållssparandets stora betydelse för utvecklingen av det totala<br />
sparandet å ena sidan och den inhemska efterfrågan å den andra är det, enligt<br />
vår uppfattning, en viktig uppgift för den ekonomiska politiken att vända den<br />
alltsedan 1960-talet trendmässiga minskningen av hushållssparande!.</p>
<p>Ett ökat hushållssparande förutsätter en generell politik. Det går inte att<br />
nämnvärt öka sparandet med hjälp av skattemässiga styråtgärder som t.ex.<br />
nu sker i allemanssparandet. Inte heller påverkas hushållens sparvilja av<br />
påkostade annonskampanjer av den typ som spardelegationen genomfört.</p>
<p>För att öka hushållens sparande krävs i första hand stabila spelregler.</p>
<p>Dessutom krävs ett sänkt skattetryck, som förutom att dämpa inflationen<br />
höjer avkastningen efter skatt på sparandet. Våra förslag om sänkta</p>
<p>marginalskatter gör det t.ex. mer lönsamt att spara och mindre lönsamt att 26</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>låna. Därutöver är det viktigt att särskilt stimulera långsiktigt bundet Mot. 1988/89</p>
<p>sparande samt att sprida ägandet av bostäder och aktier. Våra konkreta Fi4</p>
<p>förslag för att öka hushållssparandet presenterades i vår motion ”Hushållssparande<br />
och ägandespridning” (1987/88:Fi613) i januari i år.</p>
<p>Den socialistiska majoriteten avvisade våra förslag. Det fortsatt dåliga<br />
sparandet gör det dock nödvändigt att återkomma med förslag i januari 1989.</p>
<p>På ett par områden är det dessutom angeläget att redan nu aktualisera<br />
åtgärder.</p>
<p>Regeringen genomdrev våren 1987 försämringar i den skattemässiga<br />
behandlingen av anställdas vinstandelar. Avsikten med frivilliga vinstandelssystem<br />
är att göra de anställda delaktiga i företagens resultat, öka produktiviteten,<br />
öka sparandet, sprida det individuella ägandet och stärka känslan av<br />
samhörighet inom företaget. Regeringens åtgärder på detta område riskerar<br />
att minska intresset för företagsanknutna vinstandelssystem, vilket också var<br />
det uttryckliga syftet med förslaget. Moderata samlingspartiet motsatte sig<br />
bestämt dessa försämringar. Vi hävdade att frivilliga vinstandelssystem i<br />
stället borde stimuleras, t.ex. genom att de stiftelser som förvaltar vinstandelsmedlen<br />
skattebefrias. Vidare borde möjligheten övervägas att i viss<br />
utsträckning beskatta vinstandelar som inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet<br />
för den värdestegring som uppkommit. De förslag som vi tidigare har<br />
framfört har samma aktualitet i dag, varför vi anser att regeringen bör<br />
återkomma med förslag till stimulanser av företagsanknutna vinstandelssystem.<br />
Riksdagen bör även avskaffa de under våren 1987 införda reglerna om<br />
sociala avgifter på vinstandelar.</p>
<p>Löntagarfonderna hämmar tillväxten i ekonomin bl.a. genom att vinstmedel<br />
tas ut från de företag som har högst avkastning. Löntagarfonderna bör<br />
därför avvecklas i enlighet med den borgerliga avvecklingsplan som redovisades<br />
i motion 1987/88:Fi213 om ”Avveckling av löntagarfonderna m.m.”. Att<br />
sprida ägandet genom avskaffandet av fondsocialismen stärker marknadsekonomin.</p>
<p>Den 1 januari 1989 införs en särskild omsättningsskatt på handeln med<br />
värdepapper. När förslaget lades fram motsatte vi oss det. Vårt ställningstagande<br />
motiverades bl.a. med att marknadens funktionsduglighet skulle<br />
försämras. Redan nu börjar resultaten av den kommande omsättningsskatten<br />
kunna avläsas. Omsättningen på marknaden har minskat kraftigt. Detta<br />
innebär också att det blir svårare både för riksgälden att emittera statspapper<br />
och för riksbanken att bedriva penningpolitik.</p>
<p>Från moderat sida har vi konsekvent varnat för effekterna av den<br />
nuvarande omsättningsskatten bl.a. på valutautlänningars affärer med<br />
svenska aktier. Resultatet har blivit att en stor del av dessa affärer nu görs på<br />
utländska börser i stället för i Sverige.</p>
<p>En väl fungerande kapitalmarknad förutsätter att den nya omsättningsskatten<br />
på värdepapper inte införs. Vidare bör den redan befintliga<br />
omsättningsskatten på aktier avskaffas för i första hand utländska placerare.</p>
<p>Det torde ankomma på vederbörande utskott att utforma erforderlig<br />
författningstext.</p>
</div>
<div class="block ml_51"><p>27</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>5 Hemställan</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Med hänvisning till det anförda hemställs</p>
<p style="margin-left:28px;">1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br />
motionen anförts beträffande åtgärder för att öka arbetsutbudet,</p>
<p style="margin-left:28px;">2. att riksdagen med avslag på regeringens förslag beträffande<br />
räntebidrag vid ombyggnad av bostadshus godkänner vad som i<br />
motionen förordats i denna del,</p>
<p style="margin-left:28px;">3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att<br />
nuvarande ROT-finansieringsregler bör ersättas med en rätt för<br />
fastighetsägare att göra skattefria avsättningar till reparationsfonder,</p>
<p style="margin-left:28px;">4. att riksdagen avslår regeringens förslag att medge att beslut om<br />
tilläggslån till åtgärder i bostadshus som är yngre än 30 år får meddelas<br />
inom en ram av 165 000 000 kr. under budgetåret 1988/89,</p>
<p style="margin-left:28px;">5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att<br />
räntebidrag för hus byggda före år 1975 skall upphöra fr.o.m. den 1 juli<br />
1989,</p>
<p style="margin-left:28px;">6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att lagen<br />
(1971:1204) om ombyggnadstillstånd m.m. skall upphävas,</p>
<p style="margin-left:28px;">7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br />
motionen anförts om inriktningen av arbetet i den aviserade utredningen<br />
om konkurrensförhållanden i den svenska ekonomin,</p>
<p style="margin-left:28px;">8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br />
motionen anförts om frisläppande av de allmänna investeringsfonderna<br />
och investeringsreserverna,</p>
<p style="margin-left:28px;">9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br />
motionen anförts om inriktningen av reformarbetet inom jordbrukspolitikens<br />
område,</p>
<p style="margin-left:28px;">10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br />
motionen anförts angående uppsägningen av handelsbegränsningsavtal<br />
inom MFA IV,</p>
<p style="margin-left:28px;">11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br />
motionen anförts angående subventioner till te kobranschen,</p>
<p style="margin-left:28px;">12. att riksdagen som sin mening ger fullmäktige i riksbanken till<br />
känna vad som i motionen anförts om avskaffande av valutaregleringen,</p>
<p style="margin-left:28px;">13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att sociala<br />
avgifter på företagsanknutna vinstandelar bör avskaffas i enlighet med<br />
vad som anförts i motionen,</p>
<p style="margin-left:28px;">14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br />
motionen anförts om lindrad beskattning av vinstandelar,</p>
<p style="margin-left:28px;">15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att<br />
löntagarfonderna bör avskaffas på sätt som angivits i motionen,</p>
<p style="margin-left:28px;">16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att<br />
omsättningsskatten på penning- och obligationsmarknaderna bör<br />
avskaffas,</p>
<p style="margin-left:28px;">17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br />
motionen anförts om avskaffande av omsättningsskatten på aktier,</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_6"><p>18. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekono- Mot. 1988/89<br />
miska politiken som i övrigt föreslås i motionen. Fi4</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Stockholm den 15 november 1988</p>
<p>Carl Bildt (m)</p>
<p>Lars Tobisson (m)</p>
<p>Anders Björck (m)</p>
<p>Görel Bohlin (m)</p>
<p>Rolf Dahlberg (m)</p>
<p>Gunnar Hökmark (m)</p>
<p>Arne Andersson (m)<br />
i Ljung</p>
</div>
<div class="block ml_23"><p>Ingegerd Troedsson (m)</p>
<p>Bo Lundgren (m)</p>
<p>Rolf Clarkson (m)<br />
Ann-Cathrine Haglund (m)<br />
Gullan Lindblad (m)</p>
<p>Sonja Rembo (m)</p>
</div>
<div class="block ml_52"><p>29</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_24" />
<div class="block ml_26" />
<div class="block ml_43" />
<div class="block ml_14" />
<div class="block ml_57" />
<div class="block ml_57" />
<div class="block ml_57" />
<div class="block ml_57" />
<div class="block ml_57" />
<div class="block ml_0" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_14"><p> </p>
</div>
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_30" />
<div class="block ml_1" />
<div class="block ml_14" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_45" />
<div class="block ml_38" />
<div class="block ml_44" />
<div class="block ml_57" />
<div class="block ml_57" />
</div>
</div>
11att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande åtgärder för att öka arbetsutbudetavslag= utskottet1988/89:FiU10?11att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande åtgärder för att öka arbetsutbudet?22att riksdagen med avslag på regeringens förslag beträffande räntebidrag vid ombyggnad av bostadshus godkänner vad som i motionen förordats i denna del?22att riksdagen med avslag på regeringens förslag beträffande räntebidrag vid ombyggnad av bostadshus godkänner vad som i motionen förordats i denna delavslag= utskottet1988/89:FiU10?33att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att nuvarande ROT-finansieringsregler bör ersättas med en rätt för fastighetsägare att göra skattefria avsättningar till reparationsfonderavslag= utskottet1988/89:FiU10?33att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att nuvarande ROT-finansieringsregler bör ersättas med en rätt för fastighetsägare att göra skattefria avsättningar till reparationsfonder?44att riksdagen avslår regeringens förslag att medge att beslut om tilläggslån till åtgärder i bostadshus som är yngre än 30 år får meddelas inom en ram av 165 000 000 kr. under budgetåret 1988/89?44att riksdagen avslår regeringens förslag att medge att beslut om tilläggslån till åtgärder i bostadshus som är yngre än 30 år får meddelas inom en ram av 165 000 000 kr. under budgetåret 1988/89avslag= utskottet1988/89:FiU10?55att riksdagen beslutar att räntebidrag för hus byggda före år 1975 skall upphöra fr.o.m. den 1 juli 1989avslag= utskottet1988/89:FiU10?55att riksdagen beslutar att räntebidrag för hus byggda före år 1975 skall upphöra fr.o.m. den 1 juli 1989?66att riksdagen beslutar avskaffa lagen (1971:1204) om byggnadstillstånd m.m.?66att riksdagen beslutar avskaffa lagen (1971:1204) om byggnadstillstånd m.m.avslag= utskottet1988/89:FiU10?77att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om inriktningen av arbetet i den aviserade utredningen om konkurrensförhållanden i den svenska ekonominavslag= utskottet1988/89:FiU10?77att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om inriktningen av arbetet i den aviserade utredningen om konkurrensförhållanden i den svenska ekonomin?88att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om frisläppande av de allmänna investeringsfonderna och investeringsreserverna?88att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om frisläppande av de allmänna investeringsfonderna och investeringsreservernaavslag= utskottet1988/89:FiU10?99att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om inriktningen av reformarbetet inom jordbrukspolitikens områdeavslag= utskottet1988/89:FiU10?99att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om inriktningen av reformarbetet inom jordbrukspolitikens område?1010att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts angående uppsägningen av handelsbegränsningsavtal inom MFA IV?1010att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts angående uppsägningen av handelsbegränsningsavtal inom MFA IVavslag= utskottet1988/89:FiU10?1111att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts angående subventioner till teko-branschenavslag= utskottet1988/89:FiU10?1111att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts angående subventioner till teko-branschen?1212att riksdagen som sin mening ger fullmäktige i riksbanken till känna vad som i motionen anförts om avskaffande av valutaregleringen?1212att riksdagen som sin mening ger fullmäktige i riksbanken till känna vad som i motionen anförts om avskaffande av valutaregleringenavslag= utskottet1988/89:FiU10?1313att riksdagen beslutar avskaffa sociala avgifter på företagsanknutna vinstandelar i enlighet med vad som anförts i motionenavslag= utskottet1988/89:FiU10?1313att riksdagen beslutar avskaffa sociala avgifter på företagsanknutna vinstandelar i enlighet med vad som anförts i motionen?1414att riksdagen hos regeringen begär förslag om lindrad beskattning av vinstandelar på sätt som angivits i motionen?1414att riksdagen hos regeringen begär förslag om lindrad beskattning av vinstandelar på sätt som angivits i motionenavslag= utskottet1988/89:FiU10?1515att riksdagen beslutar avskaffa löntagarfonderna på sätt som angivits i motionenavslag= utskottet1988/89:FiU10?1515att riksdagen beslutar avskaffa löntagarfonderna på sätt som angivits i motionen?1616att riksdagen beslutar avskaffa omsättningsskatten på penning- och obligationsmarknaderna?1616att riksdagen beslutar avskaffa omsättningsskatten på penning- och obligationsmarknadernaavslag= utskottet1988/89:FiU10?1717att riksdagen hos regeringen begär förslag om avskaffande av omsättningsskatten på aktier i enlighet med vad som anförts i motionenavslag= utskottet1988/89:FiU10?1717att riksdagen hos regeringen begär förslag om avskaffande av omsättningsskatten på aktier i enlighet med vad som anförts i motionen?1818att riksdagen i övrigt godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som föreslås i motionen.?1818att riksdagen i övrigt godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som föreslås i motionen.avslag= utskottet1988/89:FiU10?INLInlämning1988-11-15 00:00:00inträffat13BBordläggning1988-11-17 00:00:00inträffat1HÄNHänvisning1988-11-18 00:00:00inträffat20Skatteskala enligtm1undertecknare0622185335615Carl Bildtm1undertecknare0275356156309Arne Anderssonm2undertecknare037063714405Anders Björckm3undertecknare0668927708809Görel Bohlinm4undertecknare0156214148697Rolf Clarksonm5undertecknare0544569681404Rolf Dahlbergm6undertecknare0333810623907Ann-Cathrine Haglundm7undertecknare0584386800218Gunnar Hökmarkm8undertecknare0816308745507Gullan Lindbladm9undertecknare0537484650407Bo Lundgrenm10undertecknare0872218435908Sonja Rembom11undertecknare0245320188502Lars Tobissonm12undertecknare0925516323103Ingegerd Troedssonm13undertecknaremotgrundMotionsgrundProposition 1988/89:472014-11-22 04:32:32motkatMotionskategori-2014-11-22 04:32:32statustextstatustextÄrendet är avslutatGC02Fi42019-05-28 11:08:07tilldelatTilldelatFinansutskottet2014-11-22 04:32:32GC02Fi4mot_198889_fi_4.pdf1049617pdfavCarlBildtm.fi.https://data.riksdagen.se/fil/1D609963-02D9-43CF-BC90-BA5D9097117A