2784511 GB02Ub17 1987/88 Ub17 mot mot Motion 1987/88:Ub17 av Carl Bildt m. fl. (m) Motion Motion UbU 17 0 1988-03-30 00:00:00 2014-10-14 10:35:28 2014-10-14 00:00:00 med anledning av prop. 1987/88:109 om urval m. m. till högskoleutbildning av Carl Bildt m. fl. (m) html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/GB02Ub17/text https://data.riksdagen.se/dokument/GB02Ub17 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GB02Ub17 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Motion till riksdagen<br /> 1987/88:Ubl7</p> <p>av Carl Bildt m. fl. (m)</p> <p>med anledning av prop. 1987/88:109 om urval<br /> m. m. till högskoleutbildning</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Sammanfattning</p> <p>Regeringens förslag till förändrat tillträdessystem undanröjer inte de negativa<br /> konsekvenser som är en följd av dagens system: taktikläsandet i gymnasieskolan,<br /> otillräckliga förkunskaper hos de högskolestuderande och<br /> onödiga väntetider mellan gymnasieskola och högskola.</p> <p>Propositionen avslöjar med önskvärd tydlighet regeringens syn på tillträdesreglernas<br /> funktion: behörighetsreglerna skall ge så många som möjligt<br /> formell behörighet till högre utbildning, oavsett om detta uppfyller de kvalitetskrav<br /> som högskolan måste ställa eller ej, och urvalsreglerna skall i<br /> första hand fungera som ett ”fördelningspolitiskt” medel för att ge olika<br /> ”grupper” tillträde till högre utbildning.</p> <p>Moderata samlingspartiet anser — till skillnad från regeringen — att<br /> tillträdesreglerna i största möjliga mån måste beakta de sökandes faktiska<br /> kunskaper. Behörighetsreglerna skall garantera att de som antas också har<br /> tillräckliga förkunskaper för att klara av de tilltänkta studierna. Urvalsreglerna<br /> måste utformas så att de studerande antas som har de bästa förutsättningarna<br /> för att med gott resultat klara av studierna.</p> <p>Moderata samlingspartiet förespråkar i motionen att treårig studieförberedande<br /> gymnasieutbildning skall krävas för längre och mer krävande högskoleutbildning.<br /> Kraven på svenska och engelska i den allmänna behörigheten<br /> skall skärpas. Den av regeringen föreslagna utvidgade s. k. självprövningsrätten<br /> — att äldre studerande själva skall få avgöra om de är behöriga<br /> till viss utbildning — avvisas.</p> <p>Vid urval mellan behöriga sökande skall merparten tas in på grundval av<br /> betyg. Övriga antas i ett provurval. Sökande med utländsk förutbildning<br /> antas i särskild ordning. Utrymme skapas för att anta sökande med särskild<br /> bakgrund och/eller meriter som inte lätt kan omvandlas till meritpoäng<br /> efter en individuell prövning.</p> <p>Meritvärdering av arbetslivserfarenhet och proportionell kvotering mellan<br /> sökande från olika grupper avvisas. 1 motionen förespråkas möjligheter<br /> att införa viktning av betyg och konkurrenskomplettering med betyg.</p> </div> <div class="block ml_4" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">Inledning Mot. 1987/88</p> <p style="margin-left:340px;">Ubl7</p> <p>Hela vårt samhälle och vår kulturella utveckling är beroende av att kunskaper<br /> hålls vid liv och att ny kunskap erövras. Det ligger därför i samhällets<br /> intresse att skapa så goda betingelser som möjligt för utbildning och forskning.<br /> Även om sådana betingelser föreligger måste emellertid — eftersom<br /> tillgängliga resurser är ändliga — tillträdessystemet vara så utformat att det<br /> säkerställer att de för högre studier och forskning bäst lämpade också antas<br /> till den högre utbildningen.</p> <p>Kvaliteten i den högre utbildningen och i förlängningen betingelserna<br /> för forskarutbildning och forskning är beroende av vilka som bereds tillträde<br /> till utbildningen. Nuvarande tillträdesbestämmelser, som i sina huvuddrag<br /> gällt sedan införandet av den s. k. högskolereformen år 1977, är en<br /> starkt bidragande orsak till den gradvis försämrade kvaliteten i svensk högre<br /> utbildning. Reglerna har medverkat till dagens brist på välutbildad arbetskraft<br /> inom centrala yrkesområden och Sveriges relativt sett försämrade<br /> internationella konkurrenskraft.</p> <p>Den högre utbildningen och forskningen skall enligt vår mening vägledas<br /> av vetenskapliga mål. Universiteten är inte först och främst utbildningsanstalter<br /> för vissa yrken utan institutioner för utveckling av det mänskliga<br /> vetandet. Starka, självständiga universitet behövs också för att bl. a. garantera<br /> ett gentemot statsmakterna oberoende tänkande och kritik. Detta är av<br /> särskild betydelse när den offentliga makten nått en sådan omfattning som i<br /> vårt land.</p> <p>Nuvarande organisation av den högre utbildningen och forskningen har<br /> fjärmat sig från en sådan synpunkt. Grundutbildningen har utformats för<br /> att i första hand passa arbetsmarknadens behov. Tillträdesreglernas funktion<br /> har framför allt varit att åstadkomma en förment jämlik rekrytering<br /> från olika social- och åldersgrupper till högskolan. Resultatet har bl. a. blivit<br /> större svårigheter att rekrytera forskarstuderande. En oproportionerligt<br /> stor andel av de statliga forskningsresurserna fördelas av sektorsorgan som<br /> departement och myndigheter. Den politiska styrningen av forskningen<br /> sätts därmed före inomvetenskapliga prövningar.</p> <p>Universitet och högskolor måste få möjlighet att spela sin ursprungliga<br /> roll om Sverige framgent skall kunna försvara sin position bland världens<br /> industrialiserade länder och därmed också bibehålla och förstärka vårt välstånd.<br /> Universitet och högskolor måste ges möjlighet att ”skapa hela personligheter,<br /> fria genom sin kunskap, ödmjuka inför det förflutna och ansvarsmedvetna<br /> genom sin insikt om kunskapens makt över framtiden”</p> <p>(professor emeritus Torgny Segerstedt).</p> <p>De förändringar vi i det följande föreslår när det gäller tillträdesreglerna<br /> till högre utbildning skall ses mot denna bakgrund. När det gäller förslag<br /> om andra nödvändiga åtgärder för att förstärka högre utbildning och forskning<br /> i Sverige hänvisar till den av oss i januari väckta partimotionen om<br /> utbildningspolitiken (1987/88:Ub806).</p> </div> <div class="block ml_53"><p>6</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Bakgrund Mot. 1987/88</p> <p>Nuvarande tillträdesregler har, som tidigare nämnts, i sina huvuddrag gällt<br /> alltsedan högskolereformstarten 1977. Motiven för det tillträdessystem som<br /> då togs i bruk var bl. a. att vidga rekryteringen till högskolan och minska<br /> den sociala snedrekryteringen. Förkunskapskraven sänktes, s. k. arbetslivserfarenhet<br /> gjordes till en utslagsgivande merit vid urval till den mest eftertraktade<br /> utbildningen, proportionell kvotering mellan sökande med olika<br /> utbildningsbakgrund och ålder infördes, all högre utbildning blev totalspärrad<br /> och lottning blev det huvudsakliga urvalsinstrumentet mellan behöriga<br /> sökande till kortare utbildning i form av enstaka kurser.</p> <p>Det stod tidigt klart att de nya behörighets- och urvalsreglerna hade negativ<br /> effekt för rekryteringen till högre utbildning och inte minst för forskarrekryteringen.<br /> Systemet ledde till taktikläsande i gymnasieskolan, eftersom<br /> de sökandes konkurrenssituation oftast blev bättre om de kunde konkurrera<br /> med högre betyg från tvåårig gymnasieskola efter eventuell komplettering<br /> än om de skulle konkurrera med relativt sett lägre betyg från treårig<br /> gymnasielinje, och till en ”väntrumseffekt” mellan gymnasieskola och högskola<br /> till följd av meritvärderingen av arbetslivserfarenhet. Medelåldern<br /> för nybörjarna i högskoleutbildningen steg drastiskt, framför allt för de<br /> mest eftertraktade utbildningarna. För läkarlinjen höjdes nybörjaråldern<br /> med nästan tio år, vilket medförde att nybörjarna i genomsnitt var ca 30 år<br /> mot slutet av 1970-talet. Effekter i form av försämrad rekrytering till forskarutbildningen<br /> visade sig snart inom flera ämnesområden. Det visade sig<br /> också tidigt att — tvärtemot ett av huvudsyftena med de nya tillträdesreglerna<br /> — den sociala snedrekryteringen till högskolan förvärrades jämfört med<br /> situationen före 1977.</p> <p>Under den förra borgerliga regeringstiden genomfördes vissa förbättringar<br /> av tillträdessystemet åren 1979 och 1980. Bl. a. avskaffades möjligheterna<br /> att erhålla meritpoäng för s. k. föreningslivserfarenhet, vikten av arbetslivserfarenhet<br /> reducerades och ett antal skärpningar av meritvärderingsreglerna<br /> i kvalitetshöjande syfte genomfördes, samtidigt som garantin<br /> för hur stor andel studerande som kunde gå direkt från gymnasieskolan till<br /> högskolan ökades. Mer radikala förändringar omöjliggjordes av att de partier<br /> som stod bakom högskolereformen, centerpartiet och socialdemokraterna,<br /> ansåg sig bundna av tidigare fattade beslut och av den socialdemokratiska<br /> oppositionens agitation mot snart sagt varje förslag till förändring<br /> av gällande antagningssystem.</p> <p>När den akuta situation som uppstått till följd av antagningsreglerna blev<br /> uppenbar även för socialdemokraterna hörsammade den dåvarande socialdemokratiska<br /> regeringen oppositionens krav på en ny utredning om tillträdesbestämmelserna.<br /> Tillträdesutredningen tillsattes i november 1983 och<br /> avslutade och redovisade sitt arbete i slutet av 1985. Utredningen förordade<br /> att dess förslag till förbättrade tillträdesregler skulle träda i kraft fr. o. m.<br /> antagningen hösten 1989.</p> <p>Regeringen har efter det att utredningen lagt sitt betänkande dröjt oacceptabelt<br /> länge med att presentera ett förslag för riksdagen. Det nu liggande<br /> förslaget kan träda i kraft först vid antagningen inför höstterminen 1991.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Förlorarna är de ca 140 000 nybörjare som förväntas påbörja högskoleut- Mot. 1987/88<br /> bildning de mellanliggande två åren. Ubl7</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Regeringens förslag</p> <p>Föreliggande proposition innehåller inga förslag om radikala förändringar<br /> av tillträdessystemet. Regeringens förslag utgör i första hand tekniska justeringar<br /> av tillträdesreglerna, varav flertalet utgör marginella förbättringar av<br /> ett i grunden undermåligt och skadligt system. Propositionen undanröjer<br /> inte de negativa konsekvenser som är en följd av dagens system: taktikläsandet<br /> i gymnasieskolan, otillräckliga förkunskaper hos de högskolestuderande<br /> och ”väntrumseffekter” mellan gymnasieskola och högskola.</p> <p>Propositionstexten avslöjar med önskvärd tydlighet regeringens syn på<br /> tillträdesreglernas funktion: Behörighetsreglerna skall utformas så att så<br /> många som möjligt får formell behörighet till högre utbildning oavsett om<br /> detta uppfyller högskolans kvalitetskrav eller ej, och urvalsreglerna skall i<br /> första hand fördela tillgängliga platser mellan studerande från olika ”grupper”<br /> framför att välja ut den som är bäst lämpad för studier.</p> <p>Regeringen har dessutom en statisk syn på urvalsfrågorna. Den förutsätter<br /> uppenbart att svårigheterna i framtiden kommer att ligga i att träffa val<br /> mellan flera kompetenta sökande till skilda utbildningar. Vi tror för vår del<br /> att högskolan i stället inom inte alltför många år framför allt måste inrikta<br /> sig på att lägga tid och möda på att rekrytera de för olika ämnen mest<br /> lämpade studerandena.</p> <p>Trots att regeringen i propositionen hävdar att ingen ovidkommande hänsyn<br /> bör tas när behörighetskrav fastställs hävdar den samtidigt: ”de regler<br /> som gäller för att få en utbildningsplats i högskolan måste stå i samklang<br /> med de mål för högskolan som lagts fast. Ett av målen för högskolepolitiken<br /> är att åstadkomma en vidgad social rekrytering. /.../ Ett medel att vidga<br /> den sociala rekryteringen är därför att underlätta övergången till högskolan<br /> från de yrkesinriktade linjerna i gymnasieskolan. Samtidigt som det är angeläget<br /> att varje individ har en så god grund som möjligt för sin högskoleutbildning<br /> är det viktigt att kraven på allmän och särskild behörighet inte<br /> utgör i sammanhanget ovidkommande hinder för en sådan övergång. Likaså<br /> bör vid urvalet till utbildningarna hänsyn tas till behovet av en vidgad<br /> social rekrytering.” Ett av de angivna motiven för den i annan proposition<br /> föreslagna treåriga försöksperioden med en ny treårig gymnasial yrkesutbildning<br /> är lika avslöjande, nämligen att den nya yrkesutbildningen skulle<br /> ge eleverna samma valfrihet vad gäller bl. a. högre utbildning som de elever<br /> som har gått en mera teoretisk utbildning.</p> <p>Regeringen tycks med andra ord fortfarande tro att den sociala snedrekryteringen<br /> till högskolan kan motverkas med hjälp av tillträdesreglerna,<br /> trots att erfarenheterna från det system som infördes 1977 knappast kan<br /> vara uppmuntrande. Under senare år har den sociala snedrekryteringen<br /> snarare förstärkts, trots meritvärdering av arbetslivserfarenhet, indelning<br /> av de sökande i grupper och kvotering mellan grupperna osv.</p> <p>Vi anser det för vår del varken möjligt eller önskvärt att i positiv riktning<br /> förändra den sociala rekryteringen till högskolan med hjälp av tillträdesreg</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>lema. Positiva förändringar kan emellertid åstadkommas genom insatser Mot. 1987/88</p> <p>av föräldrar och genom den päverkan som kan utövas i de underliggande Ubl7</p> <p>skolsystemen. Om skolundervisningen utformas så att man försöker ta till<br /> vara varje enskild elevs förutsättningar på bästa sätt, om man försöker att<br /> utveckla varje elevs begåvningsprofil maximalt, kommer också rekryteringen<br /> till högskolan att förändras. Då kommer också alla studerande, som har<br /> förutsättningar härför, att kunna rekryteras till för dem och samhället lämplig<br /> utbildning.</p> <p>Det ligger nära till hands att misstänka att förslagen om behörighetsregler,<br /> proportionell kvotering mellan dem som kommer från treårig resp.<br /> tvåårig gymnasieskola (inkl. den treåriga försöksverksamheten), meritvärderingen<br /> av arbetslivserfarenhet m. m. bottnar i en bristande tilltro till s. k.<br /> arbetarbarns intellektuella förmåga. Vi vägrar att acceptera ett sådant synsätt.</p> <p>Stor betydelse för rekryteringen till högskolan har emellertid utformningen<br /> av studiemedelssystem, arbetsmarknadsutsikterna och lönepolitiken.<br /> Om man seriöst önskar förändra den sociala snedrekryteringen till<br /> högskolan torde det viktigaste instrumentet vara att tillse att det blir även en<br /> ekonomiskt lönsam investering att satsa på högre utbildning. Vårt förslag<br /> till förändrat studiemedelssystem redovisas i särskild motion.</p> <p>Behörighet för högskoleutbildning</p> <p>Regeringen föreslår att nuvarande krav på allmän behörighet till högskoleutbildning<br /> i huvudsak skall fortsätta att gälla, trots att utredningen föreslog<br /> att kraven skulle skärpas och att krav på minst betyget 3 i svenska och<br /> engelska motsvarande två årskurser på tvåårig linje i gymnasieskolan alltid<br /> skulle krävas. Som motiv för att frångå utredningens förslag anförs att<br /> ”studerande från tre- och fyraåriga linjer i gymnasieskolan blir obehöriga<br /> för högskolestudier om de har betyget 1 i svenska och engelska. Det relativa<br /> betygssystemet medför att en viss andel elever på dessa linjer inte kan få<br /> högre betyg och att de således måste komplettera sin allmänna behörighet.</p> <p>Jag finnér detta vara principiellt otillfredsställande.”</p> <p>Klarare än så kan kritiken mot nuvarande relativa betygssystem i den<br /> allmänna skolan knappast formuleras. Vi delar uppfattningen att gymnasieskolans<br /> relativa betygssystem har stora negativa konsekvenser för bl. a.<br /> tillträde till högskolan. Mycket hade varit att vinna på att ersätta det relativa<br /> betygssystemet med kunskapsrelaterade betyg, där antalet betygssteg också<br /> borde vara fler än i dagens system. Högskolans tillträdesregler hade då<br /> också kunnat utformas på ett enklare och mer rättvist sätt. Vi har i annat<br /> sammanhang föreslagit ett sådant system. I avvaktan på detta måste vårt<br /> förslag emellertid utgå från dagens betygssystem.</p> <p>Det relativa betygssystemet till trots torde de sökande som har betyget I i<br /> svenska och engelska sällan ha de förutsättningar som krävs för att tillgodogöra<br /> sig högre utbildning. Det kommer då inte heller att vara till fyllest att<br /> kravet på bättre kunskaper i svenska och engelska möts med åtgärder inom<br /> ramen för högskoleutbildningen, vilket propositionen förordar. Vi anser<br /> därför att utredningens förslag skall bli riksdagens beslut.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:12px;">Enligt vår mening måste tillträdesreglerna i största möjliga mån beakta Mot. 1987/88</p> <p>de sökandes faktiska kunskaper. Behörighetsreglerna skall garantera att de Ub 17</p> <p>som antas också har tillräckliga förkunskaper för att klara av de tilltänkta<br /> studierna. Urvalsreglerna måste utformas så att de studerande som har de<br /> bästa förkunskaperna och den bästa studieprognosen — den största sannolikheten<br /> för att med gott resultat klara av studierna — antas. Behörighetsoch<br /> urvalsreglerna skall inte användas som fördelningspolitiska instrument.<br /> Detta är — vilket erfarenheterna av nuvarande system klart dokumenterat<br /> — dömt att misslyckas. Det är dessutom, vilket är värre, cyniskt<br /> mot de studerande som antas utan att ha tillräckliga förutsättningar för att<br /> klara av studierna, samtidigt som det innebär att vi i Sverige inte tillvaratar<br /> våra personella och materiella resurser på det sätt som är nödvändigt om vi<br /> även framgent skall bibehålla och vidareutveckla vårt välstånd.</p> <p>Det kan mot denna bakgrund ifrågasättas om reglerna för allmän behörighet<br /> över huvud taget fyller någon funktion. Reglerna utgör den minsta<br /> gemensamma nämnaren för de krav som alltid måste ställas för högre studier<br /> av vad slag det vara månde. För flertalet utbildningar måste den allmänna<br /> behörigheten kompletteras med särskilda behörighetsvillkor. Reglerna<br /> för allmän behörighet kan dock tjäna som viss information för presumtiva<br /> studerande, varför vi tillstyrker att begreppet tills vidare behålls.</p> <p>Utbildning som ställer lägre krav än vad som anges i den allmänna behörigheten<br /> bör inte klassificeras som högskoleutbildning.</p> <p>Självprövningsrätten</p> <p>Enligt nuvarande bestämmelser får sökande som uppnått 25 års ålder och<br /> har minst fyra års yrkeserfarenhet själv bedöma om han eller hon har de<br /> kunskaper som behövs för särskild behörighet i fristående kurser i vad avser<br /> krav på gymnasiebetyg i olika ämnen. Regeringen anför i propositionen att<br /> denna självprövningsrätt har stor betydelse för rekryteringen till fristående<br /> kurser av äldre studerande med erfarenheter från yrkeslivet och med avsikt<br /> att fortbilda sig i högskolan. Krav på att förkunskaper skall styrkas kan,<br /> enligt regeringen, ”utgöra ett avgörande hinder för att söka till utbildningen”.<br /> Regeringen anför också att ”självprövningsrätten har därmed betydelse<br /> för en vidgad social rekrytering till högskolan”. Regeringen föreslår därför<br /> att självprövningsrätten utvidgas till att också gälla de krav på kunskaper<br /> i svenska och engelska som ligger i den allmänna behörigheten. Antagningsmyndigheterna<br /> skall också kunna besluta om självprövningsrätt även<br /> för andra kategorier studerande vid antagning till fristående kurs.</p> <p>Det kan, enligt vår mening, inte finnas någon grund för att t. ex. ”25:4or”<br /> själva får avgöra sin behörighet medan de som är ett år yngre tvingas att<br /> redovisa sin formella behörighet. Självprövningen vad gäller svenska och<br /> engelska för både allmän och särskild behörighet är särskilt märklig med<br /> tanke på de av utredningen föreslagna behörighetsgivande proven i just<br /> dessa ämnen. Det framgår emellertid inte klart av propositionen om utredningens<br /> förslag skall genomföras eller ej. Vi förordar att så sker.</p> <p>Vi kan av förenklingsskäl acceptera s. k. självprövningsrätt för vissa enstaka<br /> kurser, t. ex. vissa fort- och vidareutbildningskurser. 1 sådana fall 10</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2"><p>skall emellertid denna rätt ges generellt till samtliga sökande. Regeringens Mot. 1987/88<br /> förslag om en utvidgad självprövningsrätt avvisas. Ubl7</p> </div> <div class="block ml_2"><p>Särskilda behörighetsvillkor</p> <p>I tillträdesutredningen förelåg enighet om att de tre- och fyraåriga linjerna<br /> inom gymnasieskolan skall vara normalvägen till utbildning inom en stor<br /> del av högskolan. Utredningen var också enig om att det inte är rimligt att<br /> kräva fullt så mycket för andra utbildningslinjer inom den numera mycket<br /> vittomfattande högskolan. Tillträdessystemet får inte heller skapa en återvändsgränd<br /> för dem som valt ”fel” linje i gymnasiet. Utredningen var också<br /> enig om att taktiska val av en tvåårig linje för att få bättre betyg och därmed<br /> uppnå en bättre konkurrenssituation i urvalet till eftertraktad högskoleutbildning<br /> måste motverkas.</p> <p>Behörighetskraven har, enligt vår mening, en viktig ”signalfunktion”<br /> gentemot presumtiva högskolestuderande. Om man anser att det normalt<br /> krävs genomgången minst treårig gymnasieutbildning för att klara av viss<br /> högskoleutbildning bör detta också vara ett behörighetskrav. Det är självklart<br /> också så att en treårig gymnasieutbildning ger en bredare och ofta<br /> nödvändig kunskapsbas för högre studier. En språkstuderande utan historiekunskaper<br /> får t. ex. svårt att tillgodogöra sig de språkhistoriska sammanhangen.<br /> Att i ett system med ett antal ämnen uppräknade i de särskilda<br /> förkunskapskraven även ta med historia för språkstudier torde emellertid<br /> inte bli vanligt förekommande.</p> <p>Regeringens förslag kommer ändå att leda till en svåröverskådlig snårskog<br /> av särskilda förkunskapskrav för de olika högskoleutbildningarna.</p> <p>Kanske kommer viss utbildning att kräva förkunskaper i sex —sju skolämnen,<br /> som alltså måste kompletteras av dem som läst ”fel” linje i gymnasieskolan.<br /> Regeringens förslag leder trots detta till att taktiktänkandet kan<br /> bestå, så att elever väljer att gå tvåårig linje — eller den föreslagna treåriga<br /> gymnasiala yrkesutbildningen — för att därmed få bättre betyg. För att få<br /> högsta betyg kompletterar de sedan i lugn och ro de ämnen som behövs för<br /> att söka till högskolan. Därmed kan de konkurrera ut dem som följt uppmaningen<br /> att som bästa förberedelse för högre studier läsa på en treårig högskoleförberedande<br /> linje, men som inte lyckats uppnå samma höga medelbetyg.</p> <p>Enligt vår mening skall det vara möjligt att för längre och mer krävande<br /> högskoleutbildning kräva genomgången minst treårig studieförberedande<br /> gymnasieutbildning. För dem som har tvåårig linje — eller ”fel” treårig —<br /> skall det finnas goda möjligheter till sammanhållen kompletterande påbyggnadsutbildning.<br /> Den nu existerande ”vårdklossen” (ettårig kompletteringsutbildning<br /> inom vårdyrkesområdet för elever med tvåårig gymnasieskola<br /> bakom sig) kan tjäna som modell för en sådan påbyggnad. De som<br /> inte får tillräckligt konkurrenskraftiga betyg för att antas till högskolan på<br /> grund av dessa får ändå en så god kunskapsgrund — efter eventuell ytterligare<br /> förkovran — att de klarar det föreslagna högskoleprovet med gott<br /> resultat. De ges därmed en reell andra chans att bli antagna till eftertraktad</p> <p>högskoleutbildning, samtidigt som de också har förutsättningarna att klara 11</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>av den tilltänkta utbildningen. Detta bör riksdagen som sin mening ge rege- Mot. 1987/88</p> <p>ringen till känna. Ubl7</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Urval till allmänna och lokala utbildningslinjer</p> <p>Regeringen föreslår att betyg och studiefärdighetsprov skall utgöra de huvudsakliga<br /> grunderna för urval till utbildningslinjer. Fördelningen av platserna<br /> mellan gruppen för betygs- och provurval skall kunna variera mellan<br /> olika utbildningslinjer inom intervallet 1/3 till 2/3. Poäng för minst fem års<br /> arbetslivserfarenhet skall kunna komplettera poäng för studiefärdighetsprov.<br /> Sökande som uppnått allmän behörighet endast genom studier vid<br /> folkhögskola skall antas både genom provurvalet och genom betygsurvalet.<br /> Antagningsmyndigheterna får möjlighet att på grund av särskilda skäl anta<br /> enstaka studerande. Studerande med utländsk förutbildning skall kunna<br /> antas inom betygsurvalet genom en motsvarande bedömning.</p> <p>Regeringens förslag innebär en viss förenkling i förhållande till dagens<br /> system. Det är dock att märka att i betygsgruppen kommer att finnas tre<br /> undergrupper — sökande med treårig gymnasieutbildning, sökande med<br /> tvåårig gymnasieutbildning (eller sökande med treårig gymnasial yrkesutbildning)<br /> samt sökande med enbart omdöme från folkhögskolan — och i<br /> provgruppen kommer att finnas sökande både med och utan arbetslivserfarenhet.<br /> Till dessa grupper kommer en grupp studerande som kan antas på<br /> grund av särskilda skäl och därtill eventuellt studerande med utländsk förutbildning,<br /> för vilka propositionens förslag dock icke är helt enkla att tyda.</p> <p>Att sökande med folkhögskoleutbildning skall utgöra en särskild underkvotgrupp<br /> i betygsurvalet har vi svårt att förstå motiven för. Andelen studerande<br /> med sådan bakgrund kommer i det alldeles övervägande antalet fall<br /> vara så litet att den proportionella kvoteringen kommer att utesluta dem<br /> från antagning. Regeringens förslag leder dessutom till stort administrativt<br /> merarbete och kontrollproblem för att avgöra att de sökande inte har mer<br /> än den uppgivna behörighetsbakgrunden. Skilda undersökningar har visat<br /> att sökande med folkhögskolebakgrund ofta är konkurrenskraftiga i provurvalet,<br /> varför det enligt vår mening bör vara tillräckligt för dem att delta i<br /> enbart detta urval.</p> <p>Vårt förslag om att kräva minst treårig studieförberedande gymnasieutbildning<br /> för längre och mer krävande högskoleutbildning skulle avsevärt<br /> förenkla betygsurvalet. För utbildning med lägre krav skulle någon proportionell<br /> kvotering mellan sökande med tre- respektive tvåårig utbildning inte<br /> behöva göras — betygen kunde prövas i samma grupp. Vi kan inte heller<br /> dela regeringens mycket restriktiva syn på andelen studerande som skall<br /> kunna antas efter individuell prövning. Ett strikt formaliserat urvalssystem<br /> riskerar att missa många av de högt kvalificerade studerande som har en<br /> annorlunda bakgrund, vilken inte så lätt låter sig omvandlas till meritpoäng,<br /> och vilka studerande högskolan — och Sverige — har behov av. Det<br /> bör enligt vår mening ankomma på antagningsmyndigheterna att fastställa<br /> hur stor denna andel skall vara. Tillsammans med antagna med utländsk<br /> förutbildning bör andelen emellertid i normalfallet aldrig överstiga 15 %av</p> <p>linjens platser. 12</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2"><p>Den strävan sorn finns både i det nordiska samarbetet och inom ramen<br /> för det pågående integreringsarbetet inom den europeiska gemenskapen att<br /> riva existerande hinder på utbildningsområdet mellan länderna bör på alla<br /> sätt uppmuntras. Den ovan föreslagna begränsningsregeln för andelen antagna<br /> med utländsk förutbildning får självfallet inte tillämpas på sådant<br /> sätt att detta samarbete försvåras.</p> <p>För att garantera en tillräckligt stor andel ungdomsstuderande direkt<br /> från gymnasieskolan bör den andel som antas i betygsurvalet inte understiga<br /> 50 %, om inte synnerliga skäl föreligger.</p> <p>Arbetslivserfarenhet</p> <p>Regeringen har både jämfört med dagens system och tillträdesutredningens<br /> förslag tonat ned betydelsen av arbetslivserfarenhet, vilket vi hälsar med<br /> tillfredsställelse. Motivet att premiera dem som skaffat sig en längre tids<br /> arbetslivserfarenhet genom att ge dessa extra meritpoäng när de söker till<br /> utbildningslinjer är emellertid ogenomtänkt. Utbildningslinjerna är ju oftast<br /> i första hand avsedda för yngre studerande som vill skaffa sig en längre<br /> sammanhållen högskoleutbildning. Äldre människor stimuleras inte heller<br /> nämnvärt att påbörja högre utbildning av favörer i antagningssystemet.<br /> Viktigt är emellertid att de inte missgynnas. Regeringens förslag innebär<br /> också att om de sökande genom en längre tids arbetslivserfarenhet har<br /> skaffat sig sådana reella — om än icke formella — kunskaper som är av<br /> betydelse för den sökta utbildningen detta också kommer att ge utslag i<br /> resultatet på högskoleprovet, varför regeringens önskemål härmed redan är<br /> tillgodosett.</p> <p>Effekten av regeringens förslag kan bli ödesdiger för många presumtiva<br /> studerande. För mycket eftersökt utbildning kan andelen som tas in på<br /> enbart betyg vara så låg som mindre än 1/3 av antalet tillgängliga platser.<br /> Många som har mycket höga betyg från sin gymnasieutbildning kommer att<br /> finna att deras betyg trots allt inte räcker till. De blir då hänvisade till att<br /> konkurrera om den åtrådda högskoleplatsen bland dem som tar högskoleprovet.<br /> Av dessa kommer många att ha arbetslivserfarenhet. För flertalet<br /> blir det därför nödvändigt att skaffa sig den arbetslivserfarenhet som ger<br /> extra meritpoäng. Att de förbättrar sina kunskaper genom studier av skilda<br /> slag har ingen betydelse, eftersom detta inte skall ge några meritpoäng. Det<br /> kallas för konkurrenskomplettering och anses inte fint. Konkurrenskomplettering<br /> med hjälp av arbetslivserfarenhet är däremot fint. Och arbetslivserfarenhet<br /> med nuvarande definitioner är i stort sett allting utom att studera,<br /> vara arbetslös eller hemarbetande utan egna barn under sexton år.</p> <p>Till detta skall läggas att sambandet mellan arbetslivserfarenhet och<br /> framgång i högre studier är obefintligt eller t. o. m. negativt, vilket visats<br /> bl. a. i studier som utförts av professor Sten Henrysson m. fl. vid pedagogiska<br /> institutionen vid Umeå universitet.</p> <p>Regeringens inställning är således i detta hänseende också ologisk. Om<br /> däremot meritvärderingen av arbetslivserfarenhet inte gjordes skulle konkurrenskomplettering<br /> med betyg bli mindre angelägen, eftersom kunskaper<br /> som förvärvats efter gymnasieutbildningen — oavsett om de förvärvats</p> </div> <div class="block ml_42"><p>Mot. 1987/88</p> <p>Ubl7</p> </div> <div class="block ml_51"><p>13</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>genom studier eller på annat sätt — kommer att resultera i bättre resultat på<br /> högskoleprovet.</p> <p>Detta prov skulle då fungera som en ”reell andra chans” för dem som<br /> misslyckats i gymnasieskolan och för dem som inhämtat sina kunskaper på<br /> annat sätt.</p> <p>Regeringens förslag medför att en s. k. väntrumseffekt uppstår. De som<br /> inte kommer in med hjälp av sina betyg tvingas att skaffa sig någon form av<br /> arbetslivserfarenhet under minst fem år. Att många studerande skulle vara<br /> beredda att vänta så lång tid på den sökta utbildningsplatsen visar erfarenheterna<br /> från nuvarande system, i vilket den maximala tiden för tillgodoräknande<br /> av arbetslivserfarenhet tidigare var fem år. Den förhoppningsfulle<br /> studeranden kan alltså i regeringens system tvingas syssla med allt annat än<br /> studier under fem år för att i slutet kanske erhålla den eftertraktade utbildningsplatsen.<br /> Under tiden kommer han också att ta arbete från andra som<br /> inte har samma ambition. Att sådana effekter dessutom kan allvarligt skada<br /> forskarrekrytering till vissa ämnen samt därutöver utgör ett stort samhällsekonomiskt<br /> slöseri torde få kunna bestrida. Riksdagen bör därför som sin<br /> mening ge regeringen till känna att meritpoäng för arbetslivserfarenhet inte<br /> skall ges vid urval till högre utbildning. Konkurrenskomplettering med betyg<br /> bör däremot vara möjlig.</p> <p>Det finns emellertid utbildning för vilken det anses nödvändigt att de<br /> studerande har erfarenheter av visst slag från arbetslivet — s. k. yrkeslivserfarenhet.<br /> Detta skall givetvis beaktas. Det skall emellertid, enligt vår mening,<br /> inte göras inom ramen för urvalet. Om yrkeslivserfarenhet är nödvändig<br /> för att de studerande skall kunna tillgodogöra sig utbildningen skall<br /> sådan erfarenhet utgöra ett särskilt förkunskapskrav. Detta är redan i dag<br /> fallet för flera utbildningslinjer.</p> <p>Antagning av studerande med utländsk förutbildning</p> <p>Regeringen anför att ”invandrarstuderande, flyktingar, nordiska studerande<br /> och svenskar med utländsk förutbildning i urvalshänseende bör jämställas<br /> med sökande med svensk utbildning. En bedömning av deras tidigare<br /> utbildning och deras betygsmeriter bör göras och urval mellan de sökande<br /> ske i förhållande till vad som krävs av de studerande med svensk förutbildning.”<br /> Det är knappast möjligt för riksdagen att, med ledning av detta<br /> uttalande, bedöma hur regeringens förslag är tänkt att fungera, i all synnerhet<br /> som den samtidigt föreslår att nuvarande begränsning av antalet studerande<br /> inom denna kategori till 10% skall upphöra.</p> <p>Uttalandet inger farhågor för ett utomordentligt tidskrävande, byråkratiskt<br /> och rättsosäkert förfarande. Vår slutgiltiga bedömning av förslaget får<br /> emellertid anstå till dess att regeringen för berört utskott meri detalj redovisat<br /> sina intentioner i detta hänseende.</p> <p>Meritvärdering av betyg</p> <p>Tillträdesutredningen föreslog att viktning skulle kunna tillämpas för betygen<br /> i svenska, engelska och matematik samt i de ämnen som ingår i kraven 14</p> </div> <div class="block ml_44"><p>Mot. 1987/88</p> <p>Ubl7</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2"><p>för särskild behörighet. Viktningen skulle med andra ord göras med ut- Mot. 1987/88</p> <p>gångspunkt i vad som är väsentligt för den sökta högskoleutbildningen. Ubl7</p> <p>Viktningen skulle därmed utgöra en del av de signaler som myndigheterna<br /> kan sända till de studerande om vad som är väsentligt i förberedelserna för<br /> utbildning.</p> <p>Regeringen lägger emellertid med hänsyn till den mycket splittrade remissopinionen<br /> i frågan om viktning inget förslag om möjligheter till sådan.</p> <p>Vi menar för vår del att möjligheterna att pröva det begränsade system för<br /> viktning av betyg som utredningen föreslagit bör införas. Endast på detta<br /> sätt kan praktiska erfarenheter av ett viktningssystems för- och nackdelar<br /> vinnas.</p> <p>Deltagarna i Komvux utgör en särskild referensgrupp vid betygsättningen,<br /> och betygsnormerande prov finns ännu inte. Riksdagen har anvisat<br /> medel för ett fortsatt arbete med att ta fram sådana prov. Regeringen räknar<br /> därför med att studerande från Komvux bör kunna förväntas delta i betygsurvalet<br /> på samma villkor som de studerande i gymnasieskolan. Riksdagen<br /> bör emellertid som sin mening ge regeringen till känna att för det fall sådana<br /> betygsnormerande prov inte är utvecklade sökande med Komvux som<br /> grund skall hänvisas till provurvalet.</p> <p>Urval till fristående kurser</p> <p>Regeringen har anslutit sig till de kriterier för urvalet till fristående kurser<br /> som moderata samlingspartiet fört fram under ett antal år. Enligt förslaget<br /> skall olika urvalskriterier användas allt efter kursens syfte. Ett förenklat<br /> förfarande skall kunna användas vid antagning till i praktiken ospärrade<br /> kurser.</p> <p>Vi tillstyrker därför förslaget med undantag av tillgodoräknandet av<br /> eventuell arbetslivserfarenhet tillsammans med provresultatet i fråga om<br /> urval till linjealternativ utbildning.</p> <p>Hemställan</p> <p>Med hänvisning till det anförda hemställs</p> <p style="margin-left:31px;">1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförts om syftet med behörighets- och urvalsreglerna för<br /> tillträde till högskoleutbildning,</p> <p style="margin-left:31px;">2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförts om åtgärder för att minska den sociala snedrekryteringen<br /> till högskolan,</p> <p style="margin-left:31px;">3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförts om det relativa betygssystemets negativa inverkan<br /> på högskolans tillträdessystem,</p> <p style="margin-left:31px;">4. att riksdagen beslutar att för allmän behörighet skall krävas<br /> minst betyget 3 i svenska och engelska motsvarande två årskurser på<br /> tvåårig linje i gymnasieskolan,</p> <p style="margin-left:31px;">5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförts om att utbildning som ställer lägre krav än vad som</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_8"><p>anges i den allmänna behörigheten inte bör klassificeras som högsko- Mot. 1987/ 88<br /> leutbildning, Ubl7</p> <p>6. att riksdagen med avslag på regeringens förslag om s. k. självprövningsrätt<br /> för vissa studerande beslutar att sådan rätt endast skall<br /> få gälla för vissa enstaka kurser av främst fort- och vidareutbildningskaraktär<br /> och då generellt för samtliga sökande,</p> <p>7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförts om behörighetsgivande prov i svenska och engelska,</p> <p>8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det<br /> för längre och mer krävande högskoleutbildning skall vara möjligt<br /> att som särskilt förkunskapskrav kräva genomgången minst treårig<br /> studieförberedande gymnasieutbildning,</p> <p>9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförts om inplacering i urvalsgrupp av sökande med folkhögskoleutbildning,</p> <p>10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförts om individuell prövning av sökande till högskoleutbildning,</p> <p>11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att andelen<br /> antagna efter särskild prövning och antagna med utländsk förutbildning<br /> i normalfallet tillsammans inte skall överstiga 15% av<br /> linjens platser,</p> <p>12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den<br /> andel som antas i betygsurvalet inte skall understiga 50%, om inte<br /> synnerliga skäl föreligger,</p> <p>13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att meritpoäng<br /> för arbetslivserfarenhet inte skall ges vid urval till högre<br /> utbildning,</p> <p>14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att konkurrenskomplettering<br /> med betyg skall vara möjlig,</p> <p>15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförts om yrkeslivserfarenhet som grund för högre studier,</p> <p>16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförts om antagning av studerande med utländsk förutbildning,</p> <p>17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförts om att viktning av betyg skall kunna tillämpas vid<br /> urval till högre studier,</p> <p>18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en<br /> förutsättning för att deltagare i Komvux skall få delta i betygsurvalet<br /> är att betygsnormerande prov skall ha tillämpats i utbildningen,</p> <p>19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförts om urval till fristående kurser.</p> </div> <div class="block ml_53"><p>16</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Stockholm den 30 mars 1988</p> </div> <div class="block ml_42"><p>Mot. 1987/88</p> <p>Ubl7</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Carl Bildt (m)</p> <p>Lars Tobisson (m)</p> <p>Anders Björck (m)</p> <p>Nils Carlshamre (m)</p> <p>Rolf Dahlberg (m)</p> <p>Bo Lundgren fm)</p> <p>Arne Andersson (m)<br /> i Ljung</p> </div> <div class="block ml_22"><p>Ingegerd Troedsson (m)<br /> Ingrid Sundberg (m)</p> <p>Rolf Clarkson (m)<br /> Ann-Cathrine Haglund (m)<br /> Sonja Rembo (m)</p> <p>Per-Olof Strindberg (m)</p> </div> <div class="block ml_51"><p>17</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_36" /> <div class="block ml_24" /> <div class="block ml_24" /> <div class="block ml_18" /> <div class="block ml_25" /> <div class="block ml_14" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_19" /> <div class="block ml_36" /> <div class="block ml_11" /> <div class="block ml_31" /> <div class="block ml_38" /> <div class="block ml_12" /> <div class="block ml_32" /> <div class="block ml_26" /> <div class="block ml_56" /> <div class="block ml_56" /> <div class="block ml_56" /> <div class="block ml_56" /> <div class="block ml_56" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_18" /> <div class="block ml_37" /> <div class="block ml_26" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_11" /> <div class="block ml_37" /> <div class="block ml_49" /> <div class="block ml_13" /> <div class="block ml_38" /> <div class="block ml_47" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_8" /> <div class="block ml_22" /> <div class="block ml_16" /> <div class="block ml_8" /> <div class="block ml_38" /> <div class="block ml_14" /> <div class="block ml_7" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_33" /> <div class="block ml_56" /> <div class="block ml_56" /> <div class="block ml_56" /> </div> </div> INL Inlämning 1988-03-30 00:00:00 inträffat 13 B Bordläggning 1988-04-06 00:00:00 inträffat 1 HÄN Hänvisning 1988-04-07 00:00:00 inträffat 2 0 Carl Bildt m 1 undertecknare 0 Lars Tobisson m 2 undertecknare 0 Anders Björck m 3 undertecknare 0 Nils Carlshamre m 4 undertecknare 0 Rolf Dahlberg m 5 undertecknare 0 Arne Andersson m 6 undertecknare 0 Ingegerd Troedsson m 7 undertecknare 0 Ingrid Sundberg m 8 undertecknare 0 Rolf Clarkson m 9 undertecknare 0 Ann-Cathrine Haglund m 10 undertecknare 0 Sonja Rembo m 11 undertecknare 0 Per-Olof Strindberg m 12 undertecknare motgrund Motionsgrund Proposition 1987/88:109 2014-11-19 17:16:56 motkat Motionskategori - 2014-11-19 17:16:56 statustext statustext Ärendet är avslutat GB02Ub17 2019-05-28 12:14:20 tilldelat Tilldelat Utbildningsutskottet 2014-11-19 17:16:56 GB02Ub17 av Carl Bildt m. fl. (m) mot_198788_ub_17.pdf 299373 pdf med anledning av prop. 1987/88:109 om urval m. m. till högskoleutbildning https://data.riksdagen.se/fil/C0CD394C-79FF-45D1-ADE8-D762F5CC151D